SOU 1970:30

Stordriftsfördelar inom industriproduktionen

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Koncentrationsutredningen skall enligt sina direktiv kartlägga och analysera koncentra- tionstendenser inom näringslivet och de åter- verkningar denna utveckling kan ha på kon- kurrens och produktionsförhållanden.

Utredningen har tidigare publicerat föl- jande sex delbetänkanden: Oljebranschen (SOU 1966: 21), Kreditmarknadens struktur och funktionssätt (SOU 1968: 3), Industrins struktur och konkurrensförhållanden (SOU 1968: 5), Strukturutveckling och konkurrens inom handeln (SOU 1968: 6), Ägande och inflytande inom det privata näringslivet (SOU 1968: 7) samt Läkemedelsindustrin (SOU 1969: 36).

Utredningen får härmed överlämna före- liggande undersökning av stordriftsfördelar inom industriproduktionen.

Undersökningen har utförts av fil. lic. Gunnar Ribrant. Vid insamling och samman— ställning av det empiriska materialet till kap XIV och XV har civiling. Jon Sigurdson och ekon.stud. Rainer Hartleb medverkat.

Datamaskinprogrammet i kap. V har ut— vecklats av fil. kand. Thomas Hjorth som också utfört de numeriska beräkningarna i anslutning till detta.

Docent Alf Carling har varit behjälplig med saklig granskning av manuskriptet.

Bibliotekarie Beata Hansson har gjort en språklig granskning av texten.

Stockholm i juni 1970.

Guy Arvidsson Karl-Olof Faxe'n Hans Hagnell Lars Lindberger Helmer Olsson Sune Tidefelt / Tony Hagström

J |

n] mum ggg me .uumun'bnuqt - | ,, mmm-ung incidens dala mann) till!-Will) " # fulli nå den hvuquhh multi Hut-'anulmnu

| vildk'adgli genius—rm nuet; www '. "g -|- _ . .r-Miubowdwu'muui

. .. . -. w mi runritrli'mlll,

"tÖehlu-Jnöldl' i. m abiri'ii : |- 402232!” 11071

Poul Malldi— 1.4! WMI! HDE; .* All!: :Wi Om

åmdinth

Jag] lift ve ateliaev IM en emm hia-b Jr.: ' Mllhigninldlam: våyr l'r _ .

1. Teori och metod

Kapitel I Inledning . Introduktion ......... Allmänna begrepp. Grundläggande frågeställning .......... Komparativ statisk och komparativ dynamisk analys ........ . Begreppet stordriftsfördelar. . . . Dynamiska stordriftsfördelar . . . Korrigerade priser. Priselfekter. . . . Företagsbeteendet i en bransch där stordriftsfördelarna påverkar mark- nadsbilden ........... H. Kort doktrinhistorisk tillbakablick Kort innehållsredogörelse

owed o w>

Kapitel II Statiska stordrr'ftsfördelar

A. Inledning ........... B. Produktion ........... C. Transporter ..........

D. Förändring i produktionsnivån Appendix ............

Kapitel III Dynamiska stordriftsfördelar A. Den totala produktionen förändras trendmässigt över tiden ...... . Den totala produktionen fluktuerar . Tekniken kan förändras . Administration. Inköp och försälj— ning. Finansiering ........ Förändringar i produktionsutveck- lingen

l'fi UOw

Kapitel IV. Företagets beteende A. Inledning ........... B. Priseffekter ...........

12

19

27 29

33 37

49 51

5 5 60 63

71

. Företagens teknikval . Optimal strukturomvandling Fusioner ............ Samarbete mellan företagen . Den totala produktionsvolymens storlek ............. Appendix ............

QWFJUO

Kapitel V Beräkning av kapitalkostnader . Inledning ........... . Behovet av en preciserad kapital- kostnadsanalys . Anläggningskapitalets kostnad. Tra- ditionell betraktelse . Anläggningskapitalets kostnad. Ana- lytisk betraktelse ......... Matematisk modellanalys av kapi- talföremålens livslängd och kost- nadsfördelning Fluktuerande utnyttjandegrad. . . . Funktionell degradering

m U 0 w>

Ol'”

Kapitel VI Mätmetoder och beskriv- ning av tidigare utförda mätningar A. Inledning ........... B. Samband mellan företagsstorlek (anläggningsstorlek) och produk- tionskostnader (inkl. resp. exkl. ad- ministrationskostnader) ..... . Sambandet mellan företagsstorlek och administrationskostnader . . . .Sambandet mellan företagsstorlek och forskning .......... Sambandet mellan företagsstorlek och stabilitet .......... Indirekta metoder för beräkning av stordriftsfördelar

WWUO

107 109 111 112 119 132 133

137

137 142 143

146

H Branschstudier

Kapitel VII Inledning Appendix ............. Kapitel VIII Järn- och stålindustrin A. Kort teknisk översikt ....... B. Beskrivning av kostnadsstrukturen C. Kort beskrivning av svensk stål- industri ............. D. Strukturutvecklingen

Kapitel IX Varvsindustrin

. Kort teknisk beskrivning ..... Branschens avgränsning. Integra- tion Kostnadsstruktur . Riskfaktorer Svensk varvsindustriikorta drag . . Strukturutveckling ........

apitel X Cementindustrin

Kort beskrivning av den tekniska processen Kostnadsstrukturen inom cement- tillverkningen .......... Kort beskrivning av svensk cement- industri ............. . Strukturutvecklingen .

Ö O F” ?74 THPUO ?>

157 162

177 182

187

189 190 199 200 205

207 208

212 214

Kapitel XI Pappersmasse— och pappersindu-

strin

. Kort teknisk beskrivning .....

Stordriftsfördelar inom pappersmas- setillverkningen .........

. Stordriftsfördelar inom pappers- och papptillverkningen ......

.Samband mellan produktionskost- nad och utnyttjandegrad ..... Svensk massa- och pappersindustri Strukturutvecklingen .......

ww o*ö w>

Kapitel XII Oljeraj'inaderier A. Råvara och teknisk beskrivning

B. Beskrivning av kostnadsstrukturen C. Transporter och lokalisering D. Svenska oljeraffinaderier

Kapitel XIII Petrokemisk industri

A. Teknisk sammanfattning ..... B. Beskrivning av kostnadsstrukturen C. Kort beskrivning av svensk petro- kemisk industri D. Strukturutveckling ........

' Appendix ............

215

218

224

234 234 239

245 248 253 256

259 261

271 276

Kapitel XIV Elektroteknisk industri Inledning ............ Roterande elektriska maskiner Transformatorer ........ . Valstråd för kabeländamål Elektrisk kabel Elmätare ............ . Blyackumulatorer ........ . Alkaliska ackumulatorer ..... Galvaniska element och batterier Elektriska ljuskällor ....... . Kontorsmaskiner Starkströmselektrotekniska utrust- ningar och anläggningar ..... . Hem- och hushållsapparater. . . . . Telefon materiel . Radio- och televisionsmaterial. . . Datamaskinprodukter . .

wozz raeemonmUOWP

Kapitel XV Livsmedelsindustrin . Inledning ............ Kvarnar Bagerier ............ . Sockerindustrin ......... Choklad— och konfekttillverkning. . Mejerier ............ . Slakteri- och charkuteriindustrin . . . Grönsaks- och fruktkonserverings- industrin ............ Margarinindustrin ........ Bryggerier

mQTHFHUOPU>

FF

Kapitel XVI Andra branscher

A. Inledning ............ B. Några kostnadsdata ur den ekono- miska litteraturen

C. Slutkommentar

Kapitel XVII Sammanfattande översikt . Problemställningar. Huvudresultat. Teori och metod Exempel ............. . Generella drag i kostnadsstrukturen Ekonomisk-politiska problemställ- ningar .............

meow>

287 290 295 298 300 303 304 305 306 307 308

310 320 325 329 336

340 343 349 35 8 362 366 376

383 387 389

394

395 402

404 404 409 41 7

421

I Teori och metod

I Inledning

A . Introduktion

En av koncentrationsutredningens huvud- uppgifter är att studera kausalsambanden bakom den sedan länge observerade utveck- lingen mot ökad företags- och anläggnings- storlek inom industri och handel. En bi- dragande orsak till denna utveckling kan antas vara, att det ofta ställer sig billigare att producera och distribuera varor i större företag, anläggningar eller serier än i mind- re.

Om det är möjligt att genom ökning av någon av de nämnda storleksvariablerna företagsstorlek, anläggningsstorlek, serie- längd — sänka styckkostnaderna, säges stordriftsfördelar föreligga. Vi skall senare precisera begreppet stordriftsfördelar och dess olika tolkningsmöjligheter (vad som bör menas med kostnadssänkning, inom vilken ram den tänkta förändringen sker etc.).

Förhållandena på kostnadssidan, och spe- ciellt existensen av stordriftsfördelar, får ses som endast en av flera faktorer bakom koncentrationsprocessen. I andra delar av koncentrationsutredningen har de drivkraf- ter studerats, som sammanhänger med för- ändrade konkurrensbetingelser på avsätt— sättningssidan och förändrade finansierings- möjligheter [27][31]. Dessa studier och den här presenterade är att betrakta som komplement till varandra.

Beräkningar av stordriftsfördelar kan ha ett 'visst intresse i sig, genom att de ger

ett grovt mått på styrkan av kostnadssänk- ningsmotivet för ökad koncentration. De kan också ge viss uppfattning om hur långt koncentrationsprocessen kan förväntas gå på lång sikt (med utgångspunkt från existeran- de teknologi). Det är emellertid viktigt att redan här göra klart, att det finns en mängd andra faktorer på kostnadssidan, som påver- kar strukturomvandlingens väg och tidssche- ma. Som exempel kan nämnas den existe— rande kapitalutrustningens förväntade åter- stående livslängd, förväntad livslängd för olika typer av ny kapitalutrustning samt be- tingelserna för att successivt modifiera och bygga ut produktionsutrustningen. Värdet av stordriftsberäkningar ligger framför allt i deras användbarhet som ett av flera led i en vidare analys, avsedd att ge svar på mer komplicerade frågeställningar rörande strukturomvandlingens förlopp.

B. Allmänna begrepp. Grundläggande frågeställningar

Med en branschs struktur menas här de ka- rakteristika som beskriver huvuddragen i branschens produktionsvillkor i en viss tid- punkt — i det generella fallet krävs en be- skrivning av vilken produktionsutrustning varje företag har och dess lokalisering, viI- ka produkter som tillverkas och hur dessa tillverkas.

Med en branschs strukturutveckling me- nas förändringar över tiden i ovan nämnda

karakteristika. Den strukturutveckling som betraktas är i allmänhet ett hypotetiskt fram- tida förlopp (begränsat till ett visst tids- intervall)1. De drag i strukturutvecklingen som här speciellt uppmärksammas är föränd- ringar i företags—, anläggnings- och sorti- mentstruktur samt därtill kopplade föränd— ringar i resursåtgång.

En huvuduppgift i detta betänkande är att med utgångspunkt från existerande kun- skap om en branschs struktur i utgångs- läget, förväntade marknadsförändringar och förväntade tekniska förändringar etc. ana- lysera vilka faktorer som är avgörande för branschens strukturella förändring över ti- den och hur dessa faktorer påverkar för- loppet, samt slutligen göra en grov prognos för utvecklingens förlopp. Det har inte va- rit utredningens ambition att genomföra mera detaljerade strukturprognoser utan framför allt att mot bakgrund av en pro- gnos som anger företeelsemas storleksord- ning lyfta fram och diskutera de samband som förefaller mest relevanta för resp. bransch.

Analysen genomföres i allmänhet i tre steg. Först analyseras branschens kostnads- struktur för hypotetiska, helt nya anlägg- ningar och helt ny produktionsutrustning. Bl. a. söker man i detta steg konstruera den kostnadsminimerande produktionsstrukturen (optimal struktur) för det hypotetiska fall att all existerande produktionsutrustning omedelbart skrotades.

I nästa steg jämföres den optimala och den existerande strukturen. På sikt, när ka- pitalstrukturen successivt förnyas, kommer det (viktiga undantag finnes dock) genom företagens strävan att minska sina kostna- der ofta att ske en utveckling, som kan ses som ett närmande mellan den existerande och den optimala strukturen.? I detta steg ingår som en viktig del en analys av vilka faktorer som påverkar takten i omvand- lingsprocessen. Generellt ges också en över- siktlig analys av hur strukturomvandlingen skulle te sig för det fall omvandlingen föl— jer ett totalt kostnadsminimerande förlopp (optimal strukturomvandling).

I det tredje och sista steget betraktas olika

faktorer som gör att den faktiska struktur- omvandlingen kan förväntas komma att skilja sig från den optimala. Institutionellt betingade eller marknadsbetingade hinder kan finnas för kostnadsbesparande fusio- ner. Dessa och liknande faktorer medför ofta en uppbromsning av takten i struktur- omvandlingen, dvs. att den faktiska struk- turomvandlingen blir långsammare än den optimala. Motsatsen, dvs. att den faktiska strukturomvandlingen sker snabbare än den optimala, kan emellertid också förekomma. I de fall det är möjligt att uppskatta inte bara riktningen utan också storleken av des- sa avvikelser från det optimala förloppet er- hålles som slutresultat en prognos över strukturomvandlingens framtida förlopp.

Kartläggningen av olika stordriftsfördelar ingår som en dominerande del i det första steget. Denna kartläggning utgör den kvan- titativt största delen av framställningen i så- väl del I som del II av detta betänkande. De följande stegen bygger med vissa komplet- teringar direkt på denna ofta relativt utför- liga empiriska kartläggning. Resonemangen i de senare avsnitten blir emellertid vanli- gen kortfattade och ofta av en mera tenta- tiv natur. Speciellt gäller detta det sista ste- get där det gäller att prognosticera före— tagens faktiska beteende.

1 Man kan betrakta historiska eller förvänta- de framtida koncentrationsförlopp. Analysen skulle i bägge fallen bli likartad. Då de kostnads- data, som finns tillgängliga, i första hand gäller förhållandena i hypotetiska nyinvesteeringari nutid, kan det vara lämpligt (och även från andra synpunkter mera intressant) att koncentrera framställningen på förväntade framtida förlopp och endast i undantagsfall göra historiska till- bakablickar. = Den optimala strukturen förändrar sig stän— digt över tiden genom förändringar iefterfrågan, genom tekniska förändringar och genom faktor- prisförändringar. Detta gör att målet ofta aldrig uppnås även om en strävan till ett närmande ständigt finns. Den optimala strukturen kan även förskjutas snabbare än anpassningen sker, vilket gör att avståndet mellan den existerande och den optimala strukturen kan vidgas. Den tekniska utvecklingen på femtiotalet mot- svarades av en förhållandevis måttlig struktur- omvandling i Sverige, och det finns anledning förmoda att avståndet under denna period vid- gades. Scxtiotalets snabbare strukturomvand- lingstakt har däremot möjligen genomsnittligt minskat detta avstånd.

Den prognos som framkommer är i all- mänhet beräknad under förutsättning att den ekonomiska politiken hålles i huvudsak oförändrad. Själva konstruktionen av pro— gnosen som en avvikelse från ett »optimalt» förlopp inbjuder emellertid till en normativ analys där olika strukturutvecklingsförlopp jämföres och rangordnas. Dessa alternativa strukturförlopp kräver en förändrad ekono- misk politik. Denna politiks närmare utseen- de specificeras emellertid vanligen icke i de empiriska avsnitten. I kap. XVII diskute- ras däremot på ett mera generellt sätt olika ekonomisk-politiska åtgärder som kan på- verka strukturomvandlingens förlopp.

De kostnader som avses när vi talar om kostnadsminimum kan ha minst två olika innebörder och vi erhåller därför (minst) två olika optimalitetsbegrepp. Den ena kost- nadsstorheten betecknar företagens kostna- der och den andra den samhällsekonomiska kostnaden (resursåtgången). Prognoskon- struktionen baseras på företagens kostna- der. I en normativ analys är det däremot resursåtgången som utgör grunden. Det tor- de emellertid alltid i texten klart framgå vilket kostnadsbegrepp som för tillfället användes. I många fall torde de också sam- manfalla i vår analys, framför allt därför att av praktiska skäl endast vissa skillnader mel- lan företagens och samhällets kostnader ta- gits med i denna betraktelse.1

I de normativa betraktelser som här före- kommer belyses främst jämförelscr mellan olika strukturutvecklingsförlopp som ger samma totala produktionsvolym i varje tid- punkt som prognosalternativet men kräver en mindre resursinsats. En tolkning av be- greppet mindre resursinsats är den att pro- gnosfallets resursåtgång inte får överskridas för någon enda resurstyp i något enda ögonblick. Minskningen i resursåtgång be- skrivs i olika fysiska kvantiteter, alla tids- daterade. Om de olika resurserna kan vär- deras i relation till varandra, kan man där- emot erhålla ett mått på den sammanlagda resursåtgången. Begreppet mindre resursåt- gång innebär i detta fall (och det är denna innebörd begreppet kommer att ges i den fortsatta framställningen) en minskning i

värdet av den sammanlagda resursåtgången. Speciellt intressant är naturligtvis det alter— nativ som ger den minsta totala resursåt- gången (optimal strukturomvandling).

Man kan grovt urskilja två huvudskill-, nader mellan det optimala alternativet och prognosaltemativet.

Den första gäller skillnader i nyinveste- ringarnas storlek och tidsallokering, skill- nader i serielängder o.dyl. Generellt kan dessa skillnader sägas vara kopplade till vis- sa storleksvariabler — företagsstorlek, an- läggningsstorlek, serielängd etc.

Den andra huvudskillnaden sammanhäng- er med priserna på olika produktionsfak- torer (input). Företagen kan antagas välja (i såväl prognosalternativet som andra al- ternativ) den produktionsteknik som mini- merar företagets egna kostnader (given pro- duktionsvolym i varje period). Teknikvalet betingas alltså (om substitutionsmöjligheter finns mellan olika input) av existerande och förväntade framtida priser på olika input. Dessa inputpriscr sammanfaller generellt inte med de priser som skulle vara norme- rande ur resursallokeringssynpunkt. En för- ändring av de prognosticerade inputpriser- na i riktning mot den prissättning som ger optimal allokering av resurserna medför en substitution av produktionsfaktorer i olika produktionsled vars sammanlagda effekt blir en minskning i totala resursåtgången.

I denna skrift belyses framför allt den första skillnaden mellan prognosaltemativet och det optimala alternativet. De alloke- ringseffekter, som en förändrad prissättning kan ge upphov till, belyses endast punktvis.

Det finns flera skäl till en sådan begräns- ning. Stort utrymme lämnas åt prognosalter— nativet. I den analys som där erfordras ak- tualiseras endast produktionstekniska alter- nativ knutna till existerande och förväntade framtida priser. Sådana alternativ som skul- le ge kostnadsminimering vid en annan, hy- potetisk uppsättning faktorpriser aktualise- ras sällan i denna prognos. Företagen orien-

1 Utanför företagssektorn liggande kostnader för omallokering av arbetskraft, bostäder och med dessa sammanhängande privata och sam- hälleliga investeringar medtages vanligen inte i betraktelsen.

terar sig vanligen inte om dessa hypotetiska och mindre sannolika alternativ.1 Om stu- dierna utvidgats till att omfatta möjliga sub- stitutioner av input för att därigenom möj- liggöra en normativ betraktelse med större räckvidd skulle svårigheterna att samla in empiriskt material därför snabbt stegras.

Hittills nämnda normativa jämförelser är partiella i så motto att de är begränsade till alternativ med samma produktionsvo- lymsutveckling över tiden. I en mera gene- rell analys kommer avvägningen mellan oli- ka produkter in som en väsentlig del. En ökning av en viss varas produktion medför generellt en ökad resursåtgång i denna sek- tor och följaktligen, om den totala resurs- åtgången betraktas som konstant, en minsk- ning av resurstillgången för återstående sek- torer och en minskning av produktionen i en eller flera av dessa sektorer.

I en generell analys konfronterar man dessa huvudsakligen tekniskt betingade data rörande möjliga substitutioner med data rö- rande individernas och samhällets preferen- ser för att avgöra huruvida en sådan sub- stitution är önskvärd eller inte. Det finns en rad kriterier (av olika styrka) med vilka man kan avgöra önskvärdheten av en sådan hypotetisk substitution. Vi skall här inte närmare analysera hur sådana normativa kriterier är konstruerade utan bara konsta- tera att sådana kriterier finns att tillgå vid behov.

De substitutioner som betraktas kan vara marginella eller icke-marginella och de lä— gen som jämföres kan antingen vara effek- tiva (dvs. sådana alternativ där inga resur- ser i onödan förslösas) eller icke—effektiva. Den vanligaste betraktelsen i fortsättningen kommer att gälla icke-marginella föränd- ringar mellan två icke-effektiva lägen.

a) Om man betraktar marginella föränd- ringar i produktionsinriktningen med effek- tiv produktion i utgångslägzt (och slutläget) och beräknar kostnaderna med utgångspunkt från de priser som ger optimal resursalloke- ring vid kostnadsminimum, återspeglar olika produkters marginalkostnader den marginel- la transformationskvoten mellan dem.

Om marginalkostnaden är dubbelt så stor

Fig. I:].

för varan x som för varan y innebär detta att man genom att minska produktionen av varan y med en enhet kan öka produktio- nen av varan x med två enheter.

b) Om man däremot betraktar marginel- la förändringar i den totala produktions- volymen i ett icke-effektivt läge och beräk- nar marginalkostnaden med utgångspunkt ifrån existerande och förväntade priser på olika direkta input är det av flera skäl inte så att dessa marginalkostnader på samma sätt återger möjligheterna att förskjuta pro- duktionsinriktningen från en sektor till en annan. Följande enkla resonemang anknu- tet till fig. I:1 kan klargöra några av de problem som aktualiseras.

R (bestående av R: Rz . . . R,.) utgör resurser som användes till produktion av såväl x och y. Priserna på R antages vara givna. Om man tillämpar marginalkost- nadsprissättning på halvfabrikaten v och 2. kommer marginalkostnaderna på x och y att markera i vilka proportioner man kan (marginellt) transformera x och y i var- andra. Om man inte tillämpar marginalkost— nadsprissättning på halvfabrikaten (eller pri- ser proportionella mot marginalkostnader- na) kommer inte marginalkostnadema på slutproduktema att ge oss några informa- tioner om altemativkostnadema.2 Man får

* Branscher med betydande osäkerhet beträf- fande framtida inputpriser eller branscher där exempelvis en förändrad företagsstruktur på ett påtagligt sätt förändrar inputpriserna eller före- tagens finansieringsvillkor, utgör därvid undan- tag.

* Alternativkostnaden för vara x mätt i vara y är definierad som det antal enheter av y som måste försakas för att öka produktionen av vara x en enhet.

i detta fall beräkna korrigerade marginal- kostnader på slutproduktionen med utgångs- punkt från korrigerade priser på halvfabri- kat för att kunna göra den önskade jämfö- relsen.

Viktigt är att komma ihåg att dessa kor- rigerade priser endast syftar till att göra kal— kylen av förändringar i resursåtgång kor- rekt. Företagens teknikval bestäms fortfa- rande av de okorrigerade priserna.

Man kan lätt utvidga betraktelsen till att omfatta fler resurser, flera halvfabrikat och flera vertikalt kopplade förädlingsled.

c) Vissa problem uppkommer då man övergår från att betrakta en marginell för- ändring till att betrakta en icke-marginell förändring. Vi jämför två alternativ, där bägge har effektiv produktion och där mar- ginalkostnadsprissättning råder i alla led. Om marginalkostnaderna (och priserna) på olika input är konstanta ger sambanden mellan totalkostnad och kvantitet (output) i två branscher direkt ett alternativkost- nadssamband. En minskning i den ena bran- schens totalkostnader motsvaras direkt av en lika stor ökning i den andra branschens kostnader (oförändrad resursåtgång). Total- kostnadsförändringen kan i detta fall an- vändas som mått på förändringen i resurs- åtgången i branschen.

I det generella fallet kommer priserna (för input) att variera vilket gör att skill- naden i totalkostnad för de två lägena inte direkt kan tolkas som motsvarande skill- md i resursåtgång. Prisförändringama kom- mer emellertid i vanliga fall att bli av olika storlek på olika förädlingsnivåer. En ökning av x och en minskning av y påverkar van- ligen priserna på v och 2. mer än priserna pi de resurser som ingår i R, om dessa se- mre har en mera ospecialiserad karaktär, iden betydelsen att de ingår som input i en trängd olika sektorer. Även om förändring— en är att betrakta som icke—marginell för slutprodukten x och y och för specialiserade halvfabrikat, kan förändringen, sett som en överflyttning av resurserna R från produk— tbn av y till produktion av x, betraktas som narginell i relation till den totala tillgången på dessa resurser. Detta medför av skäl som

skall utvecklas närmare att priserna på R kan approximativt betraktas som konstanta. Antag att priserna på Rx, Rg, . .. R,, är fixa. Öka x med en icke marginell stor- het och minska y med en storlek som sva- rar mot samma värde på resursförändringen. Att det totala värdet på resursökningen in- om sektor x svarar mot totala värdet på resursminskningen inom sektor y säger na— turligtvis inte att det råder motsvarande överensstämmelse för varje enskild resurs. Det kan vara en nettoökning för vissa re- surser och en nettominskning för andra.

Om det alltså vid den icke-marginella överflyttningen av resurser från sektor y till sektor x uppstår en obalans — ett över— skott på vissa resurser och ett underskott på andra finns för ospecialiserade resurs- typer en möjlighet till clearing med övriga branscher. Vanligen finns det möjligheter att göra marginella förskjutningar mellan olika resurser i en produktionsprocess utan att detta påverkar produktionskostnaden. Då denna clearing kan ske i form av ett stort antal marginella substitutioner i övriga bran- scher behöver den nämnda obalansen inte påverka priserna på R:, R:, . . . R".

Möjligheten att kunna utgå från konstan— ta priser på vissa mera ospecialiserade re- surser förenklar naturligtvis. Det möjliggör exempelvis att man kan betrakta icke—mar- ginella förändringar i resursåtgången inom sektor x utan att närmare specificera vilka förändringar man samtidigt åsyftar att göra inom andra sektorer. Enda förutsättningen är att dessa andra förändringar tillsammans med förändringarna inom sektor x inte skall ge upphov till prisförändringar på resurser- na R.

d) Om man jämför två alternativ båda med icke-effektiv produktion blir resone- mangen analoga. Antag exempelvis att man förändrar produktionsinriktningen så att mer x och mindre y produceras (full syssel- sättning uppehålles) utan att något direkt ingripande sker i själva produktionen och i prissättningen på olika input. De prisåter- verkningar som en sådan icke—marginell för- ändring ger upphov till kommer sannolikt också att vara begränsade till specialiserade

input medan längre bak i produktionsked— jan liggande led kan förväntas ha en oför- ändrad prissättning. Om man återför den icke-marginella förändringen i resursåtgång- en inom sektor y till resurser med konstanta priser och värderar sektorns totala föränd- ringar i resursåtgången i dessa existerande priser får man ett mått på hur mycket re- surser (fortfarande mätt i dessa priser) som därigenom friställes och som alltså kan ut— nyttjas i sektor x. Möjligheten till clearing med andra sektorer fungerar också på sam— ma sätt som tidigare. Teknikvalet är i dessa sektorer baserade på existerande priser, och det är följaktligen till dessa priser, som mar- ginella substitutioner kan ske.

C. Komparativ statisk och komparativ dynamisk analys

Två typer av normativa jämförelser beskrevs i förra avsnittet. Den första typen gällde en- dast en bransch och jämförelsen gällde al- ternativa resursallokeringar som gav samma produktionsvolymsutveckling över tiden. Den andra gällde omallokering av resurser från en bransch till en annan — ökning av en varas produktion, samtidigt som en eller flera andra varors produktion minskar.

I detta avsnitt skall den första typen av dessa normativa jämförelser närmare ut- vecklas. Det torde emellertid vara viktigt att erinra om att man samtidigt i vissa av- seenden tangerar den andra typen av järn- förelse. Bakom värderingen av de resurser som eventuellt friställes vid en intern om- allokering inom en bransch (oförändrad pro- duktionsvolym) ligger ett implicit antagan- de om att dessa resurser utnyttjas i andra branscher.

I och med att skillnaden i resursåtgången kan beräknas, kan alla jämförelsealternativ rangordnas, och man får också ett kvanti- tativt mått på skillnaden. Det måste emel- lertid observeras, att detta mått är kopplat till den uppsättning input med invarianta priser, som användes i beräkningen, och till de använda priserna. Om i två olika analyser olika uppsättningar input använ- des, är måtten på förändring i resursåtgång

i de två fallen i allmänhet inte direkt jäm- förbara.

Skillnaden i resursåtgång mätes som skill- naden i total kostnad med utgångspunkt från specificerade direkta eller indirekta in— put och de priser som råder på dessa. Det är viktigt att skilja denna kostnad från den (företagsekonomiska) kostnad som erhålles då alla direkta input summeras med ut- gångspunkt från de priser, som råder på dessa. Detta senare kostnadsbegrepp har in- tresse i sammanhang då man vill studera företagens beteende. Ur företagens synvin- kel är det naturligtvis priser på och kvanti- teter av direkta input som är av primärt intresse.

I den komparativa statiska analysen jäm- förs olika alternativ under förutsättning att ett stationärt tillstånd förväntas råda under det betraktade tidsintervallet. Detta innebär bl. a. att produktionsvolymen är konstant över tiden i alla företag och alla anlägg- ningar, och att ingen teknisk förändring sker.

Det kan finnas en mängd faktorer som skiljer olika produktionsstrukturer med sam- ma totala produktionsvolym åt. De fakto- rer som här skall renodlas är skillnader be- träffande olika storleksvariabler — framför allt i företagsstorlek, anläggningsstorlek och serielängd. Förändringar i en eller flera av dessa variabler skall sedan också sättas i re- lation till förändringar i resursåtgång.

I den komparativa dynamiska analysen jämföres olika alternativ med samma pro— duktionsvolymutveckling över tiden, men denna produktionsvolym behöver inte vara konstant. Faktorpriserna kan förändras, och en fortlöpande teknisk utveckling kan tän- kas ske över tiden. I den statiska analysen betraktas enbart lägen där en fullständig an- passning skett till rådande faktorpriser och teknik. I den dynamiska analysen ingår ofta som en viktig del att även ta hänsyn till den historiskt givna produktionsutrustningen i utgångsläget.

Den dynamiska analysen är naturligtvis mera komplicerad, såtillvida att alla variab- ler måste tidsdateras. Medan man i den sta- tiska analysen jämför olika lägen, jämför

Total produktions volym

Fig. 1: 2.

man i den dynamiska analysen olika för- lopp, där varje förlopp kan sägas bestå av en kedja tidsdaterade lägen (ett läge för varje tidsperiod). I både den statiska och den dynamiska analysen gäller det att jäm- föra resursåtgången i olika alternativ och att också söka bestämma det optimala al- ternativet (i den givna ofta starkt begrän- sade altemativmängden). Vid en övergång från statisk till dynamisk analys stegras na- turligtvis svårigheterna snabbt, speciellt om hänsyn också skall tagas till den historiskt givna produktionsutrustningen. Även om man i praktiken endast kan gå igenom ett fåtal av alla alternativ som aktualiseras i en dynamisk analys och endast ofullstän- digt kvantifiera dessa alternativ, torde en om än ofullständig dynamisk analys ändå vara att föredra framför en statisk analys vid diskussion av stordriftsfördelar. I den enbart statiska analysen missar man (som skall visas framdeles) vissa för samman- hanget mycket väsentliga samband.

I sin fullständiga form innehåller såväl prognosaltemativet som avvikande alterna-

tiv en beskrivning av förväntade förändring- ar i företagsstruktur, anläggningsstruktur, produktionsvolym, faktorbehov etc. Av na- turliga skäl är emellertid intresset speciellt fokuserat på förändringar i genomsnittlig resursåtgång (styckkostnad) och på hur des- sa förändringar är kopplade till tiden, olika strukturvariabler, produktionsvolym etc.

Fig. 1: 2 och I: 3 åskådliggör ett enkelt fall. Tre alternativa strukturer föreligger, motsvarande situationer med en, två, resp. tre företag. Det finns en kontinuerlig mängd av olika möjliga produktionsnivåer (produk- tionsvolymsutvecklingar). I fig. har tre olika sådana alternativ markerats för det statiska resp. det dynamiska fallet.

Den vertikala pilen i fig. 1: 3 markerar strukturförändringar under antagande att produktionsvolymsutvecklingen är oföränd- rad. Den andra pilen markerar förändringar i produktionsvolymen under antagande att företagsstrukturen är oförändrad. Ofta upp- träder dessa två förändringar samtidigt. Det ställer sig emellertid fördelaktigt att analy- tiskt göra denna uppdelning i struktur- och produktionsvolymsförändringar och betrak- ta den sammansatta förändringen som sum- man av dessa två partiella förändringar.

I ovanstående exempel användes som åt- gångsvariabel genomsnittlig resursåtgång. Detta genomsnitt kan beräknas för hela branschen och för hela tidsintervallet. Of- tast är man emellertid också intresserad av genomsnittstal över kortare tidsperioder. Den genomsnittliga resursåtgången i fig. 1: 3 blir då en tidsdaterad variabel, och kur— voma får generellt olika utseende för olika tidsperioder.

Ovanstående anger bara en bland många tänkbara strukturförändringar. I det statiska fallet kan man, förutom lägen med olika företagsstruktur, jämföra lägen med olika anläggningsstruktur, sortimentsstruktur eller kombinationer av dessa. I det dynamiska

I anser antalet fallet gäller jämförelsen olika kedjor av så-

Gumman resurs- åtgång 3 1 töretag ! I | > | || ||| ' Produktionsvolym Fig. 1.- 3. SOU 1970: 30

dana lägen.

Resursvärderingen bygger i denna fram- ställning på existensen av en uppsättning ospecialiserade direkta eller indirekta input med invarianta priser. Detta antagande tor-

de i allmänhet vara åtminstone approxima- tivt uppfyllt och de fel som härrör från detta av samma storleksordning som fel från andra approximationer (eller mindre). Detta påstående utgör endast en bedömning från författarens sida rörande de empiriskt be— handlade branschema i Del II och vid varje ny tillämpning måste frågan på nytt aktuali— seras. Jämförelser med oförändrad total pro- duktionsvolymsutveckling torde generellt ge bättre approximation av resursåtgången än jämförelser med olika produktionsvolym. Vid oförändrad produktionsvolym blir ock- så åtgången av en mängd olika (ofta myc- ket specialiserade) halvfabrikat oförändrade och resursåtgången för produktion av des- sa halvfabrikat också oförändrad. Den be— traktade förändringen medför i detta fall mindre störningar i resursallokeringen och därmed mindre prisstömingar.

En begränsning är att de utanför före- tagen liggande kostnaderna för omalloke- ring av arbetskraft, bostäder och med dessa sammanhängande privata och samhälleliga investeringar inte analyseras mera utförligt och ej heller medtages i de empiriska av- snitten.1 (En analys där hänsyn tas till des- sa faktorer, skulle med nödvändighet bli relativt komplicerad.) Begränsningen med- för att materialet före eventuell användning i normativa sammanhang måste komplette- ras med en analys av resursåtgången i utan- för företagen liggande led och av hur denna resursåtgång påverkas genom olika alternativa företagsbeslut.

D. Begreppet stordriftsfördelar

Begreppet stordriftsfördelar kan sägas ut- trycka en relation mellan två variabler en storleksvariabel och en åtgångsvariabel.

Variabel I (storleksvariabel): Serielängd, anläggningsstorlek, företagsstorlek, anlägg- ningskoncentration (mätt t. ex. som genom- snittliga anläggningsstorleken i en bransch), företagskoncentration (mätt t. ex. som g:- nomsnittliga företagsstorleken i en bransch)?-3

Variabel II (åtgångsvariabel): Kostnad per producerad enhet, resursåtgång per pro-

llt Var ll (Ålgångs- varlabel) & & A Var I (Storleks— variabel) Minsta optlmal storlek m Fig. 1: 4.

ducerad enhet.

Förekomsten av stordriftsfördelar, inom ett visst storleksintervall, innebär att det, genom att öka storleksvariabeln i detta in- tervall, är möjligt att minska åtgångsvaria- beln.

I fig. 1: 4 finns stordriftsfördelar i inter- vallet A. Punkten m ger lägsta möjliga värde på variabel II. Det finns i figuren även and- ra punkter som ger samma värde på varia- bel II, men m är det minsta av de värden på storleken, som ger lägsta möjliga värde på variabel II — minsta optimala storleken. Om m men inga andra punkter ger lägsta möjliga värde på variabel II, kallas m opti- mal storlek.

Variablema I och II kan ges olika inne- börd (se ovan), och begreppet stordriftsför- delar är därför mångtydigt. För att skapa entydighet krävs emellertid förutom en pre- cisering av variablerna I och II även en pre- cisering av de yttre villkor, som kan på- verka relationen mellan variablerna I och II.

Preciseringen gäller dels hur de yttre vill-

1 Inte heller medtages effekterna av lönedif— ferenser mellan olika orter på företagens investe- rings- och skrotningsbeteende. 2 Storleken är i detta sammanhang ett mått på produktionsresultatets omfattning—mängd output eller (t. ex. om förädlingsgraden varierar) totalt förådlingsvärde. I andra delar av kon— centrationsutredningen har ibland vissa input- mått, t. ex. antalet sysselsatta, använts som storleksvariabel. Detta har i förekommande fall framför allt betingats av den tillgängliga infor- mationens utseende. * Storleksvariabeln kan generellt vara en fler- demensionell storhet (vektor).

koren ser ut i utgångsläget, dels hur de even- tuellt förändras vid en storleksförändring. Priserna på direkta input är exempel på storheter, som inte alltid kan förväntas vara konstanta vid en förändring av exempelvis anläggningsstorleken. Av betydelse i detta sammanhang är också huruvida branschen totalt sett tänkes expandera eller ej, och, om den expanderar, huruvida endast den betraktade anläggningen expanderar, eller om alla anläggningar i branschen expande- rar samtidigt.

Valet av åtgångsvariabel är direkt bero— ende av vilken frågeställning som är aktuell. Vid beräkning av prognosaltemativet är den centrala problemställningen att förutsäga en— skilda företags beteende. I detta fall är det styckkostnaden, mätt i okorrigerade priser på direkta input, som är den relevanta åt- gångsvariabeln. Vid beräkning av resursåt- gång och förändringar i denna måste man däremot, av skäl som tidigare anförts, an- knyta till en annan uppsättning input och till priserna på dessa eller till korrigerade priser på direkta input för att erhålla rele- vanta mått. Båda dessa mått är kostnadsL mått, och i fortsättningen användes därför begreppet styckkostnad för bägge såvida man. inte speciellt behöver markera att det är resursåtgången som avses. Åtgångsvariabeln kan antingen relateras till vissa storleksva- riabler i ett företag eller till vissa storleks- variabler i branschen som helhet. I det för- sta fallet är det framför allt företagsstorlek, anläggningsstorlek och serielängd som är de relevanta variablerna.

Ett företag kan bestå av en eller flera an- läggningar. Stordriftsfördelar som hänför sig till förändringar i anläggningsstorlek kallas vanligen » plant economies».

Om ett företag inte förändrar anlägg- ningsstorleken men förändrar antalet an— anläggningar, kan ofta kostnadsbesparingar erhållas, som de olika enheterna var för sig inte skulle kunna åstadkomma. Sådana stor- driftsfördelar kallas »multiplant econom- ies».1

I en anläggning, där produkten inte är helt homogen, kan variationer i produkt- sortimentet vara möjliga. En minskad sorti-

mentsbredd (given total produktionsvolym) ger ofta minskade styckkostnader. Om sam- ma produktionsutrustning kan användas för olika ändamål är produktionen av enskilda produkttyper ofta koncentrerad till vissa tidsintervall. En ökad sådan koncentration, dvs. en ökad serielängd, ger ofta minskade styckkostnader. De stordriftsfördelar, som kan erhållas genom minskad sortiments- bredd, ökad serielängd och liknande för- ändringar i produktsortimentet, kallas med ett sammanfattande namn för »homogeni— tets-fördelar» .

Kostnadsbetraktelserna göres i en tidpunkt To med avseende på produktionen i en se— nare tidpunkt T. Relationen mellan åtgångs— och storleksvan'abel blir därvid i hög grad beroende på längden av tidsintervallet To —T. Detta intervall kan tänkas vara så kort, att inga förändringar av kapitalstrukturen blir möjliga (kortsiktiga stordriftsfördelar). Storleksvariabeln begränsas emellertid då till att vara företagsstorlek, företagskoncentra— tion eller serielängd, medan anläggningsstor— lek och anläggningskoncentration av natur— liga skäl inte kan variera.

De mest genomgripande stordriftsförde- lama är emellertid ofta de som endast kan erhållas på längre sikt, där tidsintervallet tillåter en förändring av kapitalstrukturen.

De empiriska betraktelserna omfattar vanligen ett tidsintervall som tillåter såväl kortsiktiga omallokeringar av resurserna som omallokering av under perioden till- kommande kapitalutrustning och långsiktig omallokering av arbetskraft. Det kan dock ofta vara lämpligt ur analysteknisk synvin- kel att skilja mellan kortsiktiga stordriftsför- delar och de som endast kan erhållas på lång sikt.

Statiska stordriftsfördelar

Den i litteraturen vanligaste innebörd, som ges åt begreppet stordriftsfördelar, är som en relation mellan anläggningsstorlek och

1 Samplanerad lagerhållning och samplanerad transport kan ofta minska den totala resursåt- gången. Administration och försäljning kan vara gemensam för alla anläggningarna och därige— nom ge andra besparingar.

A Prod/tidsenhet B

Fig. 1: 5.

styckkostnad. Den ram inom vilken relatio- nen betraktas är ofta mycket förenklad. En mängd variabler hålles vanligen konstanta, och stordriftsbegreppet får därigenom en partiell innebörd.

Man utgår från en enkel homogen för- ädlingsprocess, som kan tänkas äga rum i anläggningar av olika storlek. Anläggning- ens produktionsvolym, faktorpriserna och tekniken antages vara konstanta över tiden, dvs. ett stationärt tillstånd betraktas. Trans- portkostnaderna exkluderas tills vidare från betraktelsen. För varje anläggnings produk— tionsvolym väljes ett sådant tekniskt alterna- tiv, att styckkostnadema minimeras. Den re- lation mellan produktionsvolym och styck- kostnad, som därvid erhålles, kallas den långsiktiga styckkostnadskurvan.

Kurvorna SKr, SKz, SKa, i fig. 1: 5 mar- kerar sambandet mellan styckkostnad och produktionsvolym i tre investeringsalterna— tiv.l Fullt kapacitetsutnyttjande definieras som den produktionsvolym som (för en gi— ven anläggning) ger styckkostnadsminimum. För vissa produktionsprocesser stiger styck- kostnadema successivt, då produktionsvoly- men överstiger en viss gräns (fig. A), och det är alltså möjligt att ha en produktions- volym som är större än fullt kapacitetsut— nyttjande. För andra produktionsprocesser (fig. B) innebär fullt kapacitetsutnyttjande en fysisk gräns för produktionsvolymen.

Om investeringsalternativen begränsar sig till de i fig. 1: 5 ovan utritade styckkostna- dema SKr, SK;» och SKs kommer den lång- siktiga styckkostnadskurvan att bli den tjocka vågformiga eller taggiga kurvan i fi-

Prod/tidsenhet

guren. Om det däremot finns ett kontinu- erligt spektrum av alternativ, kommer den långsiktiga styckkostnadskurvan att få den form som markerats med LSK.

Fig. I: 4 och I: 5 visar styckkostnadskur— vor sådana de ter sig i typiska fall. Styck- kostnadema faller vid ökad anläggningsstor- lek för att så småningom plana ut. Det finns då en viss storlek den minsta optimala storleken — till vilken man måste nå för att kunna producera till lägsta möjliga kost- nad. För anläggningsstorlekar över denna nivå kan alltså styckkostnadema inte ytter- ligare sänkas. Å andra sidan har i detta fall fullt utnyttjade större anläggningar ej heller högre styckkostnader än den minsta optimala anläggningen.2 Om transportkost-

* I den gängse ekonomiska litteraturen kallas i allmänhet kurvorna SK1 SK, SK,, för »kort— siktiga» styckkostnadskurvor. För att det skall vara möjligt att ge dem denna innebörd krävs att kapitalutrustningens)livslängd och kapital- kostnadernas allokering över tiden är oberoende av produktionsvolymens storlek och tidsalloke- ring. I enkla fall kan detta oberoendeförhållande råda, men då begreppet kortsiktiga styckkostna- der inte är generellt användbart och då man inte heller synes ha någon användning för kortsiktiga styckkostnadskurvor i andra delar av den eko- nomiska teorin förefaller det lämpligt att här utelämna begreppet. Varje punkt på en av kur- vorna SK1 SK,, SKa definieras som lägsta styck- kostnader vid ett stationärt tillstånd med fix produktionsvolym där tekniken är begränsad till ett speciellt investeringsalternativ.

' Ofta beskrives den långsiktiga styckkostnads- kurvan som U-formad. Denna U-formade styckkostnadskurva presenteras i läroböckerna i allmänhet, som om den var resultatet av empi— riska forskningar, ehuru i allmänhet utan empiriska referenser. Nödvändigheten av en ( Forts. på sid. I 7. )

naderna inkluderas i betraktelsen, och dessa är av en sådan storleksordning att kostnads- bilden förändras, kommer sambandet mel- lan anläggningsstorlek och styckkostnad van- ligen att få ett U-format utseende. Begrep- pet minsta optimal storlek är därför reser- verat för betraktelser, där transportkostna- derna exkluderas, eller där deras inflytande kan försummas.

I den fortsatta framställningen skall andra storleks- och åtgångsvariablcr och andra ytt- re villkor successivt införas.

Redan inledningsvis kan det emellertid vara motiverat att göra vissa generella re- servationer. De endogena och exogena va- riabler, som förekommer i det följande, är naturligtvis inte de enda faktorer, som be- stämmer kostnad eller resursåtgång i en gi— ven situation. Arbetsmiljöns utformning och enskilda individers speciella förmåga kan i hög grad påverka produktiviteten i alla före- tagets nivåer. Det finns emellertid knappast några skäl att antaga, att sådana faktorer på ett systematiskt sätt är korrelerade med de variabler, som specialstuderas i detta sammanhang, nämligen serielängd, anlägg- ningsstorlek eller företagsstorlek. Faktorerna ger emellertid en viss spridning i de värden på styckkostnader eller genomsnittlig resurs- åtgång, som kan kopplas till en viss stor- leksvariabel. De samband som diskuteras har därför utan att detta nämnes särskilt varje gång — karaktären av samband mellan en storleksvariabel och genomsnittliga vär- den av en kostnads— eller resursåtgångsför- delning.

(Forts. fr.?sid. 16.)

U—formad styckkostnadskurva för en enkel behandling av marknadsformen fri konkurrens har enligt många bedömare bidragit till denna kurvforms vida spridning. De empiriska kostnadsberäkningar, som gjorts, motsäger up- penbarligen den U-formade styckkostnadskur- van. Snarare torde kurvan vanligen ha den i fig. I: 4 angivna L-formen. Inte ens mycket stora företag torde i allmänhet få vidkännas någon styckkostnadsökning. J S Bain, som har bedrivit omfattande empiriska studier på detta område, ger exempelvis följande bedömning: »Over the observed range of firm sizes the largest firm appear not yet to have become big enough to suffer perceptible diseconomies of very large scale». ([29] sid. 155.)

Om man förändrar vissa storheter inom ett företag eller en anläggning måste som tidigare nämnts den yttre ramen inom vil- ken denna förändring sker närmare preci— seras. Inlduderas exempelvis in- och uttrans- porter i styckkostnadskurvan, får den en regional anknytning. I olika regioner med olika kundtäthet erhålles olika kostnadskur- vor.1

Då de andra företagens agerande är vä- sentliga för ett enskilt företags styckkostnad (genomsnittlig resursåtgång), är det ofta enk- lare att istället för att betrakta det enskilda företagets styckkostnad vid olika produk- tionsaltemativ och under olika yttre beting- elser, betrakta hela branschens styckkostnad vid olika totala produktionsvolymer och vid olika produktionsstrukturer i branschen. En branschs produktionsstruktur kan vanligen på ett naturligt sätt uppdelas i tre kompo- nenter, företagsstruktur, anläggningsstruktur och sortimentstruktur.

Betraktelsesättet illustreras med hjälp av fig. 1: 6. Den genomsnittliga styckkostnaden i branschen antages (vid given produktions- volym) vara beroende av anläggnings- och företagsstrukturen. För att förenkla fram— ställningen antages att företagen är av sam- ma storlek och även i övrigt identiska. En förändring i företagsstrukturen innebär så- lunda en ökning eller minskning av antalet företag. På motsvarande sätt antages an- läggningarna vara identiska. En förändring av anläggningsstrukturen innebär en ökning eller minskning av antalet anläggningar.

I detta symmetriska fall kan storleksvaria- beln vara anläggningsstorlek eller företags- storlek. I andra fall, där anläggningarna el- ler företagen inte är lika stora eller inte för- ändras likformigt, måste andra mått på stor- leksvariabeln användas, exempelvis genom- snittliga mått för branschen i sin helhet. När genomsnittliga förhållanden i en hel bransch eller en större del av branschen (som exempelvis är knuten till en viss re- gion) diskuteras, användes för att markera detta, begreppen anläggningskoneentration och företagskoncentration på storleksvari-

1 För en enkel belysning av detta se avsnittet Slakterier och charkuterier i kap. XV.

Total o prtlsduktlons- produktions- vo vm vol Styck Eyck ym kostnad . kann—id

- Multiplant

| economics

l % x

Anläggningskonc

Optlmal anläggningskonc

Förelagskonc ;

Fig. I: 6. I figuren ges kurvorna en kontinuerlig form. I själva verket är, på grund utav att produk- tionsvolymen är konstant och alla anläggningarna identiskt lika, endast vissa diskontinuerliga val möjliga. Dessa är markerade som punkter på kurvorna.

abeln.1

Förändringar i anläggnings- respektive företagskoncentrationen påverkar vanligen branschens totala transportkostnader. En ökad företagskoncentration vid bibehållen anläggningsstruktur kan ofta medföra mins- kade totala transportkostnader. En ökad an- läggningskoncentration medför vanligen ge- nomsnittligt längre in- och uttransporter och ökade totala transportkostnader. Dessa öka- de transportkostnader kan i vissa lägen vara större än den "eventuella kostnadsminskning som kan erhållas i själva produktionsledet vid en ökning av anläggningskoncentratio- nen. Sambandet mellan styckkostnad respek- tive genomsnittlig resursåtgång och anlägg- ningskoncentration (mätt som anläggning- amas storlek) kan därför få ett U-format ut- seende (se fig. 1: 5) med en minimipunkt för en viss — i detta fall benämnd optimal- anläggningskoncentration.

Fig 1: 6 vänstra kurvan, visar hur sam- bandet mellan styckkostnad och anlägg- ningskoncentration kan se ut. Branschen an- tages i figuren bestå av endast ett företag, vilket gör att man kan driva anläggnings— koncentrationen så långt, att det totalt finns endast en anläggning. Man kan exemplifiera med andra liknande kurvor, där företags- strukturen har ett annat utseende eller, vil- ket kanske är det vanligaste där föränd- ringar i anläggnings- och företagskoncentra-

tion följs åt på ett angivet sätt.2

I de fall, där företagsstrukturen är splitt- rad, och detta förhållande är att betrakta som en restriktion, kan antalet anläggningar inte bli mindre än antalet företag.s Även frånsett denna gräns för anläggningskoncen- trationen tenderar en splittrad företagsstruk- tur vanligen att sänka optimala anläggnings-

1 Man kan använda olika mått på storleks— variabeln i en analys av genomsnittliga förhål- landen i en bransch. Är de förändringar i de olika enheterna, som sker vid en variation av denna storleksvariabel, väldefinierade, är själva valet av mått godtyckligt. Det kan emellertid vara motiverat att undvika ett avägt genomsnitt av t.ex. anläggningsstorlekarna. I sådana fall kan nämligen många mindre enheter med en totalt sett tämligen underordnad produktions- volym på ett irrelevant sätt sänka genomsnittet. För att undvika detta kan ett vägt genomsnitt användas. Exempelvis kan produktionsvolymen användas som vikter. I ett sådant fall blir genom- snittet för en serie anläggningar av storlekarna x1'" — —xn lika med

Storleksvariabeln behöver naturligtvis inte vara endimensionell. Betraktas ett spektrum av an- läggningsstorlekar, erfordras ofta flera dimen- sioner för att på ett relevant sätt kunna karak- terisera alla alternativ.

" Man måste emellertid då också ange från och till vilka geogranska områden respektive företag transporterar sina in— och output.

" I varje fall inte utan mycket speciella arran- gemang.

koncentrationen vid given företagsstruktur. Detta beror i regel på transportkostnademas inverkan på den optimala anläggningsstruk- turen, och denna effekt försvinner natur- ligtvis, om en geografisk marknadsuppdel- ning göres på ett optimalt sätt.

Fig I: 6, högra kurvan, illustrerar ett sam— band mellan styckkostnad och företagskon- centration. Även här måste de olika före- tagens geografiska marknadsområden vara preciserade. Inom ett visst storleksintervall är det enligt figuren fördelaktigt att ha en- dast en anläggning var, men ovanför detta intervall blir det fördelaktigare att ha två eller flera. De ytterligare sänkningar i re- sursåtgången som noteras kan i detta fall hänföras till »multiplant economics».

I vissa enkla fall, då bland annat priserna på direkta input är oberoende av branschens struktur och totala produktionsnivå, och då transportkostnadema spelar en underordnad roll, kommer sambandet mellan styckkost— nad och företagsstorlek (anläggningsstorlek) att kunna betraktas utan att den yttre ra- men preciseras i detalj.

I exemplet ovan antogs en fullständigt symmetrisk situation råda. I detta fall blir innebörden av konstant företagsstruktur en- tydig. Om företagen är olika med avseende på storlek, kundstruktur etc. blir det svårare att ge begreppet konstant företagsstruktur (samtidigt som produktionsvolymsföränd- ringar kan ske) en användbar innebörd. Enk- last är att låta konstant företagsstruktur in- nebära att produktionsvolymen förändras proportionellt i alla företag och att företa- gen bibehåller den geografiska fördelning- en av sina kunder.

Vertikal eller horisontell integration kan i många fall ge upphov till resursbesparing— ar. Dessa effekter kan på ett naturligt sätt inordnas i det tidigare betraktelsesättet, ge- nom att branschbegreppet utvidgas till att omfatta flera produktionsled och delbran— scher. Produktionsnivån och förändringar i denna blir när det gäller integrerad pro- duktion inte längre någon enditnensionell utan en flerdimensionell storhet.

Liksom tidigare är det även i detta fall naturligt att skilja på struktur— och produk-

tionsvolymsförändringar. Strukturföränd- ringarna innefattar, då integration förekom- mer, såväl variationer av den homogena koncentrationen som variationer i integra- tionsförhållandena. Produktionsvolymsför- ändringar kan röra en eller flera av den ut- vidgade branschens produkter. Huvudfrågan är emellertid i alla dessa fall densamma, nämligen hur dessa förändringar, antingen tagna en i sänder eller i kombination, på— verkar branschens styckkostnader. En ut- vidgning av betraktelsen till att omfatta oli- ka integrationsföreteelser komplicerar bil- den men innebär ingen principiell föränd- ring.

E. Dynamiska stordriftsfördelar

Den tidigare betraktelsen var statisk, dels i den bemärkelsen att produktionsvolymen i de olika jämförelsealternativen antogs vara konstant över tiden, dels genom att tekniken antogs vara konstant. I ett dynamiskt fall antages däremot att den totala produktio- nen i branschen kan variera över tiden och att tekniken kan förändras.

Generellt gäller såväl i det statiska som i det dynamiska fallet att betrakta ett sam- band mellan styckkostnaden och storleken på hela branschens, ett företags eller en anläggnings produktionsvolym (eller annan storleksvariabel).

I det statiska fallet, där produktionsvolym och produktionsteknik är konstanta över tiden, kommer styckkostnadema också att vara konstanta. De genomsnittliga kostna- derna under en viss period blir i detta fall oberoende av periodens längd, och någon längd på denna tidsperiod behöver därför inte specificeras. I det dynamiska fallet mås- te man vid en beräkning av genomsnittliga kostnader ange tidsperioden över vilken ge- nomsnittet är taget. I detta fall kompliceras bilden också av att kostnaderna i den be- traktade perioden blir beroende av förhål- landena efter periodens slut. Exempelvis på— verkas styckkostnadema av den (förväntade) framtida tekniska utvecklingen och avsätt- ningsförhållandenas (förväntade) utveck-

Produktionsvolymen såväl företagets som branschens — kan i det dynamiska fallet förändras över tiden. Då olika typer av för- ändringar i produktionsvolymen kan ge upp— hov till stordriftsfördelar som på ett karak- teristiskt sätt skiljer sig åt, finns anledning att uppdela dessa produktionsförändringar i ett antal olika grundelement. Till det statis-

I. Statiska fallet a. Strukturförändringar Företags- och anläggningsstrukturen varieras.

b. Förändringar i produktionsnivån.

Företagsstrukturen fixerad.

I det dynamiska fallet förändras anlägg- ningsstrukturen över tiden. Den förändras också vid jämförelser mellan olika produk- tionsvolymsutvecklingar. Förändringar i an- läggningskoncentrationen är därför i första hand relevant att studera i det statiska fal- let med fix produktionsvolym.

F. Korrigerade priser. Priseffekter

Studierna av stordriftsfördelar gäller gene- rellt betraktelser av samband mellan en åt- gångsvariabel och en eller flera storleksva- riabler. De åtgångsvariabler som aktualise-

R O'vr sektorer

S1— — — --— —- — _- u Halvtabrlkat 52- _ _. _ __ _ _ _ ux "t Slutprodukt *l l'

Fig. 1: 7.

ka fallet, där produktionen är konstant över tiden, kan läggas en trendmässig jämn för- ändring och ovanpå detta även överlagras korta fluktuationer, som dels är av en typ som är säkra och förutsägbara, dels av en typ som är osäkra.

Nedanstående schematiska uppdelning av stordriftsfördelar kommer att följas 1 den senare framställningen.

II. Dynamiska fallet

a. Strukturfo'rändringar Företagsstrukturen (och i vissa fall anlägg- ningsstrukturen) varieras. azl Den totala produktionen ökar trendmässigt över tiden. Konstant teknik. a:2 På den trendmässiga ökningen av den totala produktionen överlagras korta fluktuationer dels av en typ som är säker och förutsägbar, dels av en typ som är osäker och som alltså innebär ett riskmoment. KonstantZteknik. a: 3 Tekniken kan förändras. b. Förändringar i produktionsvolymens utveck- ling över tiden. Företagsstrukturen fixerad. Tekniken kan variera.

rats är dels »okorrigerade» dels »korrige- rade» kostnader. Korrektionen kan i prin— cip gälla alla slags input där priserna inte ger ett korrekt mått på detta inputs värde i alternativ produktion. Det torde emeller- tid speciellt vara halvfabrikatens priser som måste bli föremål för en korrektion.

Fig 1: 7 belyser den problematik som kan uppstå. Resurserna R användes till produk- tion av x dels direkt dels indirekt via halv- fabrikatet u. u används även till produktion av !. Vi skall skilja på det fall då totala produktionen av x är konstant och det fall då denna volym varierar.

1. I det första fallet antages att en struk— turförändring sker i produktionen av x. Vi antar vidare att mängden av uz är direkt pro- portionell mot mängden x. I detta fall kom- mer således förändringarna för u-producen- terna att inskränka sig till en förändrad orderstruktur från x-producenterna. En ökad koncentration i produktionen av x kan exempelvis medföra ökade orderstorlekar av u. Om u är något differentierad, dvs. de olika kunderna beställer var sin variant av u,

1 Principiellt måste dessa förhållanden vara kända för all framtid. Se Kap V.

Pris

Okorr prls

Korr prls (styckkostnad)

Orderstorlek

Fig 1: 8

kan en ökad orderstorlek ge vissa serie- längdseffekter. Om u är homogen kommer styckkostnaden för u (i varje fall de rena produktionskostnadema) att i stort sett vara oberoende av orderstrukturen.

Priserna på halvfabrikaten kan men be- höver inte följa styckkostnadema vid en förändring i orderstorlek. I fig. I: 8 följer det okorrigerade priset och det korrigerade priset (= styckkostnadema) helt olika för— lopp. Den okorrigerade priskurvan i vänstra delen av figuren återger uppenbarligen inte de stordriftsfördelar som kan erhållas vid halvfabrikattillverkningen och denna pris- kurva kan därför inte tjäna som underlag för den vidare beräkningen av de stordrifts- fördelar man kan erhålla i detta och efter- följande led tillsammans. Prisförändringen i den högra delen av figuren härrör från andra orsaker än kostnadsförändringar.

För vissa frågeställningar är det framför allt formen på den korrigerade styckkost- nadskurvan, som är av intresse. Man önskar ofta endast beräkna den relativa styckkost- nadsändring resp. den relativa prissänkning en given storleksförändring ger. Den okorri- gerade priskurvan sägs spegla stordriftsför- delarna om en godtycklig storleksförändring ger samma relativa prissänkning och styck- kostnadssänkning. Om priskurvan inte speg- lar stordriftsfördelarna säges priseffekter råda. Frånvaron av priseffekter innebär allt— så inte nödvändigtvis identitet mellan pris och styckkostnad utan endast att de följs åt på ett likformigt sätt.

Storleksvariabeln i högra delen av fig. 1: 8 markerar köpare med olika orderstor- lek. Mycket vanligt är att större köpare kan få vissa prisfördelar i jämförelse med mind-

Pris

&_Okorr prls

Korr pris (styckkostnad)

Orderstorlek

re, även om varan är standardiserad och homogen. Dessa prisfördelar kan till en del utgöras av resursbesparingar som det pro— ducerande företaget kan tillgodogöra sig i produktion, transporter eller administration. Den resterande delen utgöres av priseffek- ter, dvs. prisförändringar som är betingade av marknadssituationen (maktrabatter o.dyl.). Denna uppdelning av prisföränd- ringar på direkta input i stordriftsfördelar i tidigare led och priseffekter är naturlig att göra i de flesta sammanhang. Man sär- skiljer på detta sätt kostnadsbetingade för- ändringar och marknadsbetingade föränd- ringar.1

En analog uppdelning kan man också göra av eventuella förändringar i styck- kostnader på slutprodukten, om anlägg- nings- eller företagsstorleken ökar. En del beror på stordriftsfördelar inom respektive utom företaget, en annan på priseffekter erhållna vid köp av input.

2. I det fall då produktionsvolymen av x varierar kommer med tidigare givna för- utsättningar totala produktionen av u att variera. Om det råder stordriftsfördelar i tillverkningen av u kommer vissa mätpro- blem att aktualiseras. Vi önskar beräkna skillnaden i total kost- nad före resp. efter förändringen av den totala produktionen på x. Kostnadsskillna- den mellan olika lägen kan beräknas på två principiellt olika sätt. I den ena metoden beräknas skillnaden mellan totala kostnaden i resp. läge. I den andra metoden beräknas skillnaden som en summa av marginella kostnadsförändringar. Fig 1: 9 visar de prin-

1 I kap. IV kommer olika motiv till förekoms- ten av priseffekter att närmare analyseras.

cipiella förfaringssätten enligt dessa metoder för ett enkelt fall. Förändringarna i resurs- flödet kan antingen mätas på nivån Sl eller på nivån Sz (fig. 1: 7) givetvis med identiska resultat om totala kostnaden för direkta in- put u sättes lika med den totala resursåt— gången för produktion av dessa.

I den första metoden baserar man sin beräkning på styckkostnaden för u. Resurs— förändringen via halvfabrikatet u blir i det- ta fall lika med resursförändringen i um (: A—B) plus resursförändringen i ut (: —C). I detta fall då resursåtgången allo— keras symmetriskt över samtliga enheter av halvfabrikatet u uppträder resursföränd- rande effekter även i andra branscher som utnyttjar samma halvfabrikat. Vid beräk- ning av den totala effekten i resursåtgång tvingas man att studera såväl effekterna på den egna branschen (interna effekter) som effekterna på andra branscher (externa ef- fekter).

I den andra metoden utgår man ifrån den marginella resursåtgången för produktion av u. Förändringen i resursåtgång blir i det- ta fall lika med ytan D i fig. 1: 9.

Tidigare nämndes att priserna på olika input fyller två funktioner, nämligen dels som underlag för beräkning av kostnader (resursåtgång) dels som styrinstrument för allokering av resurserna. Dessa två funktio— ner aktualiseras emellertid vanligen endast var för sig i den uppläggning som här följts.

l. Först aktualiseras en beräkning av de effekter en förändrad struktur eller föränd- rad total produktionsvolym kan ha på re- sursåtgången (dvs. på möjligheterna till al- ternativ produktion). I denna beräkning an- tages inga ingrepp ske i prisstrukturen på olika input. Man utgår från de faktiskt före- kommande och förväntade priserna (vil— ket inte betyder att dessa priser är lika stora i alla alternativ). Vidare antages var- je företag resp. produktionsenhet välja en sådan teknik att dess egna kostnader mini- meras (given produktionsvolym). Utgångs- punkten i tidigare resonemang var att dessa givna priser också samtidigt i många fall också kunde användas som mått på resurs— värdet. I vissa fall aktualiseras däremot en

A Genomsn resurs- åtgång

"x Tillskott | U

u x (halvfabrikat)

IN Marginell resurs- åtgång &- u, u + u ; ' ' * Tmukom (halvfabrikat) X Fig. 1: 9.

korrektion av dessa mått. Korrektion av de företagsekonomiska kostnaderna i rikt- ning emot en samhällsekonomisk värdering (resursåtgångsvärdering) får här formen av en »priskorrektion». Det är då viktigt att observera att de faktiska priserna behålles oförändrade och att de på detta sätt korri- gerade priserna endast har ett mättekniskt intresse. Vi får alltså två uppsättningar pri— ser faktiska priser (på vilka företagen ba- serar sina kostnadsberäkningar och sitt tek- nikval) och (fiktiva) korrigerade priser till vilka resursåtgången beräknas.

2. I andra hand aktualiseras de effekter en förändring av prisstrukturen på input kan ha på allokeringen. Här förutsättes företags- struktur och total produktionsvolym fixe- rade. Prisförändringen kan medföra vissa substitutionseffekter som i sin tur kan med— föra en förändring i värdet av den totala resursåtgången. En sådan prisförändring kan initieras av branschens företag (förändra— de integrationsförhållanden eller dyl.). Den kan också vara resultatet av en samhällelig styrning. Den alternativa uppsättningen pri- ser kan i bägge fallen betraktas som en »korrektion» av de ursprungliga priserna. I detta fall är emellertid till skillnad från

i det föregående en faktisk prisändring ge— nomförd. (Förändringar i resursallokering utlöses under de givna förutsättningarna en- dast av faktiskt genomförda prisförändring- ar.)

Den (fiktiva) korrektionen av priserna på input som beskrevs i det första fallet kan göras på olika sätt (med samma slutre- sultat). Enligt tidigare resonemang kan man (godtyckligt) välja antingen genomsnittlig re- sursåtgång eller marginell resursåtgång som norm för de korrigerade priserna. Då in— tegration av marginalkostnadsfunktioner kan bli relativt komplicerade (speciellt om marginalkostnadsfunktionerna inte är kon- tinuerliga) synes det praktiskt att knyta be- räkningen till styckkostnadsstorheter.

De (faktiskt genomförda) prisförändring— ar som berördes i det andra fallet kan, men behöver inte vara, ett resultat av en sam- hällelig styrning. Oavsett kausalförhållande- na är det naturligtvis intressant att mäta prisförändringarnas effekter på totala re- sursåtgången. I de sammanhang där priser- na (och investeringarna) direkt kan styras aktualiseras också frågan om normativa prissättningsregler (och investeringsregler). Vi skall kortfattat något beröra dessa reg- ler.

Betrakta en kedja av förädlingsled (olika företag) från de input vi kallar resurser fram till en viss slutprodukt. Alla föräd— lingsled antages minimera sina (företagseko- nomiska) kostnader. Vi vill analysera de villkor som skall vara uppfyllda för att den resursallokering skall uppnås som ger en minimal resursåtgång (given produktions- volym). För att uppnå denna krävs dels korrekta investeringar dels en korrekt pris- sättning.

Man kan lätt visa att om priserna sättes lika med marginalkostnaden (: marginell resursåtgång) detta uppfyller villkoren för optimal prissättning.1 I vissa fall behöver man emellertid inte strikt hålla sig till den- na regel. För de fall där prisförändring- ama på input inte ger upphov till några substitutionseffekter i de efterföljande le- den (endast vissa fixa kombinationer av pro-

duktionsfaktorer förekommer) spelar pris- sättningen inte någon roll i detta samman- hang. I vissa andra speciella fall kan det räcka med att sätta priserna proportionella mot marginalkostnaderna. Det är emeller- tid viktigt att komma ihåg att likhet mellan pris och marginalkostnad (kortsiktig resp. långsiktig) endast anger lokala villkor för optimum (kortsiktig resp. långsiktig). För att nå resursåtgångsminimum krävs förutom en korrekt prissättning även att de bakom- liggande investeringarna är korrekta. Fig. I: 10 visar en enkel situation med två input x och y som fungerar som substitut.

Om x användes ger marginalkostnads- prissättning ett lokalt optimum i närhe- ten av x(] och analogt om y användes. Va- let mellan x och y kan emellertid inte gö- ras på basis av marginalkostnadsbetraktel- ser i resp. punkter. Ett korrekt val kan en- dast ske om man känner de totala kostna— dernas storlek (streckade ytorna i fig.).

En köpare som ställs inför valet att väl- ja antingen x eller y väljer om han belas- tas med priserna pm resp. pw, naturligtvis x (då x., p,",(yo—pw), trots att det kost- nadsminimerade valet är y. De kostnader som köparen åsamkas vid marginalkost- nadsprissättning kan alltså inte ligga till grund för investeringsvalet. En styckkost- nadsprissättning (faktisk eller fiktiv) har där- emot i ovanstående exempel den egenska- pen att den belastar köparen med, eller in— formerar investeraren om de totala kostna- derna och ger på detta sätt incitament till resp. upplysningar om vad som skulle vara ett billigare val.2

1 Med marginalkostnad avses i detta sam- manhang kortsiktiga marginalkostnader. Om företagen emellertid är fullständigt förutseende och i varje ögonblick optimalt anpassade till kostnadsminimum, sammanfaller de kortsiktiga och långsiktiga marginalkostnaderna (med un- dantag för de fall där kortsiktiga marginalkost- nader inte existerar entydigt). ' Exemplet ovan gäller en mycket enkel situa- tion. Valet står där mellan att producera en viss kvantitet av ett input resp. att inte producera detta input alls. I de fall valet istället står mel- lan att bibehålla en viss produktionsnivå resp. att bygga ut med en icke-marginell kvantitet blir problemet mera komplicerat (jmf. diskus- sionen i anslutning till fig. 1: 9). .

Fig. I: 10.

I vissa speciella fall blir styckkostnads- prissättningen även normativ ur allokerings— synpunkt. I förädlingsled med konstanta styckkostnader sammanfaller styckkostnad och marginalkostnad. I de fall då endast en köpare finns till det betraktade halv— fabrikatet innebär styckkostnadsprissättning en total kostnadsersättning i varje läge dvs. att köparen belastas med marginalkostna- der för den marginella enheten. I praktiken torde fallet med en enda köpare av halv- fabrikat vara ganska vanlig t.ex. då det gäller specialbeställda komponenter.

I en marknadsekonomi baseras företagens investeringsbeslut på faktiskt förekomman- de priser. Priserna fyller där i allmänhet (med undantag av ovanstående fall med en köpare eller i fall där transfereringar före- kommer som inte är direkt proportionella mot kvantiteten) den dubbla funktionen att ligga till grund för såväl den totala kost- nads- och intäktsberäkningen som den mar- ginella kostnads- och intäktsberäkningen.

I en normativ analys där man söker ett totalt kostnadsminimum måste både lokala och globala kalkyler göras. De priser som användes i den normativa analysen kan emellertid inte samtidigt uppfylla bägge de funktioner priserna har i en marknadseko- nomi. Av det tidigare framgår att man i normativa resursallokeringsbetraktelser be- höver styckkostnadsbaserade (fiktiva) priser för de globala beräkningarna och margi- nalkostnadsbaserade (faktiska) priser för de lokala beräkningarna.

Margitta!- kostnad (marginell resurs- åtgång)

G. F öretagsbeteendet i en bransch där stordriftsfördelarna påverkar marknads— bilden

I detta avsnitt skall vi beröra vissa allmänna resonemang rörande företagsbeteendet i en bransch, där stordriftsfördelar existerar och påverkar marknadsbilden. Betraktelsen gäl— ler i första hand förhållandena i en mark- nadsekonomi. Vi bortser ifrån eventuella priseffekter vid köp av input. Kostnadskur- vans form antages i första hand bestämd av olika tekniska Villkor.

Den styckkostnadskurva, som beskrivs i fig. I: 4, antages vara karakteristisk för branschen. Storleksvariabeln förutsättes här beteckna företagsstorlek och m minsta opti- mala företagsstorleken. Om den totala mark- naden är mycket stor i förhållande till m kommer de stordriftsfördelar, som existe- rar i styckkostnadskurvans vänstra del, att i allmänhet vara av mindre intresse. Olika typer av marknadssituationer kan i detta fall uppstå, men i de fall som beskrivs i den gängse teorin kommer företagsstorleken att ligga över m. Några skillnader i produk— tivitet mellan de olika fallen1 kommer inte

1 Med produktivitet menas här inverterade värdet av den genomsnittliga resursåtgång, som erfordras'lför att producera en enhet output. Beräkningen kan gälla en anläggning, ett före- tag ellerfen hel bransch. En ökning av produkti— viteten innebär alltså, att den genomsnittliga resursåtgången minskar. Det alternativ, exem- pelvisibeträti'ande nyinvesteringar, som vid sam- ma produktionsutveckling över tiden ger maxi-v mal produktivitet, kallas efektivt. Om den öns- kade produktionsökningen i investeringsögon-

( Forts. på sid. 25. )

att föreligga, åtminstone inte i de rena fall den gängse ekonomiska teorin beskriver. Det blir andra karakteristiska drag i marknads- situationen som dominerar intresset.

Om däremot den totala marknaden är av samma storleksordning som m eller mindre, kommer existensen av stordriftsfördelar att påverka såväl branschens produktivitet som prisbildning. Man kan illustrera detta med ett enkelt hypotetiskt resonemang, där olika situationer jämförs.

I. En monopolsituation antages råda. Den totala marknaden antages i utgångsläget va- ra mycket stor i relation till m, varefter situationer jämförs, där denna totala mark— nad tänks successivt förminskad. Monopol- företaget kan i utgångsläget, om det vill förhindra nyetablering, hålla ett pris som endast mycket litet överstiger styckkostna- dema. Om denna skillnad mellan pris och styckkostnad blir för stor, kommer det att vara fördelaktigt för en utomstående att etablera sig på marknaden.1

Den barriär som finns för utomstående att etablera sig med samma styckkostnader som monopolföretaget är i detta fall ganska li- ten, då ett tillskott av storleken m i mycket liten grad förändrar den totala produktio- nens relativa storlek och därvid också pri- sets storlek. En sådan prisförändring blir beroende, förutom av den relativa produk- tionsförändringen, även av efterfrågekur- vans utseende. Efterfrågans priselasticitet och storleken av m i relation till markna- dens totala storlek blir de faktorer, som av- gör hur högt priset kan sättas över styck- kostnadema utan att det blir fördelaktigt

(Forts. fr. sid. 24. )

blicket är mycket stor, måste en nyinvestering för att vara effektiv vara större än minsta opti- mala storleken m. Denna totala produktions- ökning kan realiseras genom en eller flera an- läggningar, varvid var och en av dessa säges vara effektiv. Om däremot produktionen skall utvidgas successivt över tiden, kan situationer uppstå, då en effektiv investering är mindre än m. Begreppet effektiv användes endast för att karakterisera det alternativ, som ger maximal produktivitet vid samma produktionsutveckling över tiden, och användes däremot inte vid jäm- förelserjmellan alternativ, som ger olika produk- tionsutveckling över tiden.

för en utomstående att etablera sig på denna marknad.

Om marknadens totala storlek tänkes krympa, kommer monopolföretaget genom att etableringsbarriären växer att kunna öka skillnaden mellan pris och styckkostnad. Ju mera marknaden krymper, desto mera kommer inte bara storleken på m i relation till totala marknaden utan även formen på styckkostnadskurvan att spela en roll. Även om det inte är fördelaktigt för en utom- stående att bygga en ny anläggning av storleken m, kan det vara fördelaktigt att bygga en något mindre vilket monopolisten i sin prissättning måste taga hänsyn till.

II. Flera företag förekommer. Den totala marknaden antages till att börja med vara mycket stor i relation till m, varefter den successivt förminskas. Antalet företag anta- ges vara mycket stort. Även i detta fall kom- mer under ideala betingelser priset inte att i någon större utsträckning avvika från styckkostnadema. En sådan avvikelse skulle i analogi med monopolfallet skapa incita- ment till en expansion från något av de etablerade företagen eller för en nyetable- ring. I ytterlighetsfallet med stor marknad och många företag råder ren konkurrens. Om den totala marknaden tänkes krympa, innebär detta antingen att antalet företag blir färre eller att de genomsnittligt blir mindre än m.

Om företagSStorleken är mindre än m och flera företag förekommer på marknaden, er- bjuder en sammanslagning av två eller fle- ra företag fördelar för alla de involverade parterna, då ju därigenom styckkostnader- na kan sänkas för den gemensamma pro- duktionen. Enligt detta betraktelsesätt är en situation med flera företag, som är mindre än m, inte stabil, då möjligheterna att sänka styckkostnadema genom en sammanslag- ning i varje fall på lång sikt skulle tendera att öka koncentrationen.

En mindre total marknad skulle alltså på

1 Vid nyetablering måste generellt hänsyn ta- gas inte bara till existerande beteende, utan även till möjliga motåtgärder från monopolistens sida. För en närmare analys av sådana förvän- tade reaktionsmönster från på marknaden redan existerande företag hänvisas till kap V i [31].

lång sikt medföra ett mindre antal företag, och om den totala marknaden är mindre än m skulle monopol vara den enda på lång sikt stabila marknadsformen.

De situationer, som enligt dessa förenk- lade resonemang skulle kunna vara stabila på lång sikt i de fall den totala marknaden är relativt liten, är antingen monopol (ett företag) eller en situation med ett fåtal före- tag som alla är större än m. I bägge des- sa fall produceras till lägsta möjliga styck— kostnad. Om möjligheter till styckkostnads- minskningar finns genom ett samgående mellan olika företag, och inga nackdelar sammanhänger med detta, är det klart att ett sådant samgående realiseras under ovan- stående enkla betingelser.

Förhållandena blir mera komplicerade, om man övergår från ovanstående statiska jämviktsbetingelser till mera dynamiska re- sonemang, där branschens yttre villkor tän- kes ständigt förändrade. Efterfrågan kan exempelvis tänkas undergå en ständig för- ändring. Nya tekniska rön från grundforsk- ning eller från andra branscher kan skapa nya utvecklingsvägar rörande produktions- teknik och produktutformning. Möjligheter- na att anpassa sig till dessa ständiga för- ändringar kan vara olika för olika företags- storlekar, och detta kan förskjuta läget på den minsta optimala företagsstorleken.

Flera faktorer, som senare skall beskri- vas, tenderar att höja den minsta optimala storleken i ett dynamiskt sammanhang och ofta även förskjuta den utanför det inter- vall av företagsstorlekar, som är av intres- se i relation till marknadens totala storlek. Styckkostnaderna faller under dessa om- ständigheter i hela det betraktade interval- let. Dessa dynamiska faktorer förändrar emellertid inte det principiella resonemang- et ovan och de resultat, som där erhölls be- träffande företagsstrukturen. Sålunda tor- de den accentuering av stordriftsfördelama, som dessa dynamiska faktorer ofta med- för, öka fördelarna av ett samgående.

Under ideala betingelser skulle enligt re— sonemanget ovan en marknadsekonomi all— tid — såväl i ett statiskt som i ett dynamiskt

sammanhang styra mot en minimering av styckkostnadema.

Styckkostnadsminimum får en speciell in- nebörd i de fall, där produktdifferentiering förekommer. Kostnadsbesparande fusioner under bibehållen produktdifferentiering är en fördel för alla involverade parter. Kost- nadsbesparande minskningar i produktdif- ferentieringen kommer däremot inte nöd- vändigtvis att förverkligas.

Om alla åtgärder, som medför en ökad total vinst för de involverade parterna ock- så genomföres implicerar detta att styck- kostnadsminimum uppnås. I verkligheten kan utvecklingen mot en styckkostnadsmi- nimering inom en bransch bromsas eller hindras av begränsningar i information och av förekomsten av personliga preferenser hos företagsledningen, som bägge kan göra att företagens beslut avviker från den vinst- maximeringsprincip som annars antages vägleda företagsbesluten i stort. Begräns- ningen i information rörande bland annat framtida förhållanden kan ge upphov till olika bedömningar om värdet av de exis- terande företagen. Företagsledningen kan på grund av att dess egen ställning påver- kas i negativ riktning eller av andra skäl undervärdera värdet av en fusion. Dess- utom kan ofta marknadsbilden vara så— dan, att samtidigt andra variabler än pro— duktionskostnadema exempelvis total marknadsandel eller konkurrenssituationen på andra marknader påverkas av en fu- sion. Om fusionen minskar den totala mark- nadsandelen, d. v. s. denna påverkan på and- ra variabler är negativ, motverkar den och kan även helt upphäva den för företaget positiva effekten av en styckkostnadsminsk— ning. I de fall, där nettoeffekten av en fu- sion skulle bli negativ, blir följande vinstmaximeringsprincipen — denna inte av.

Dessa hinder mot kostnadsbesparande och därvid oftast även resursbesparande fusio- ner medför alltså, att man i en bransch kan finna flera företag, som är mindre än minsta optimala storleken, och att denna situation kan existera och vara stabil under en relativt lång period. I verkligheten tor— de detta vara ett mycket vanligt fall.

Doktrinhistoriska redogörelser, som sträc- ker sig längre än 10—20 år tillbaka i ti— den, brukar vanligen ge mycket litet ut- byte i samband med bedömningen av ak- tuella ekonomiska eller ekonomisk-politis- ka problemställningar. Frågan om stor- driftsfördelars existens och storlek har emellertid en politisk—ideologisk anknyt— ning, som visserligen inte är enbart histo- risk, men som framträder enklast och mest kontrastfullt i en doktrinhistorisk belys- ning. Detta ekonomisk-politiska samband är ganska viktigt att klargöra, då det up- penbarligen kan påverka bedömningen av empiriska resultat, i synnerhet om dessa lämnar utrymme för en viss godtycklig- het. Många empiriska resultat, som berör existensen av stordriftsfördelar, har uppen- barligen denna ofullkomlighet, och i litte— raturen förekommer också följdriktigt myc- ket >>löst tyckande». Detta avsnitt kan där— för bland annat ses som ett komplement till Kap. VI.

I den liberala konkurrensideologin, i varje fall i dess ursprungliga form, och även i syndikalistiska modeller betonas det lilla företagets fördelar.

I den socialistiska ekonomiska litteratu- ren, främst då hos Marx och hans uttol- kare, betonas däremot ofta existensen av stordriftsfördelar. Detta görs framförallt därför att stordriftsfördelar anses omöjlig- göra och därvid utgöra ett argument mot ett decentraliserat samhälle av den typ som de utopiska liberalerna skisserade.

Dessa samband mellan politisk ideologi och ekonomiska bedömningar motiverar en kort doktrinhistorisk diskussion.

Karl Marx (1818—1884)?L är en av de första ekonomer, som utvecklar en mera dynamisk teori för den ekonomiska kon- centrationsprocessen. Han inför därvid två nyckelbegrepp, nämligen »koncentration av kapitalet» och »centralisation av kapitalet». Med »koncentration» avser Marx den pro- cess, som innebär att kapital ständigt acku- muleras i ett företag, och med »centrali- sation» menar han den process, i vilken

mindre kapitalresurser förenas till större en— heter.

En av de viktigaste drivkrafterna i den- na centralisationsprocess var enligt Marx just stordriftens fördelar. I olika samman- hang berör han relativt utförligt olika me- toder att ekonomisera med resurserna. Des- sa metoder berör inte bara de mera ome- delbara stordriftsfördelama i samband med maskiner eller verkstadslokaler, utan också resursbesparingar i fråga om lagerlokaler, belysning, bränsle etc.

»Koncentrationen» av kapitalet medför enligt Marx att lönedelen i den totala pro— duktionen tenderar att minska, och att ka- pitaldelen följaktligen tenderar att öka. I kombination med en »centralisering» av kapitalet skapas därvid en social spänning mellan proletariatet och kapitalägarna, som Marx prognostiserade skulle få en revolu- tionär utlösning.

Även om Marx, som det senare skulle visa sig, hade felaktiga prognoser beträffan- de förhållandet mellan »löneandel» och »kapitalandel» i den totala produktionen, kvarstår hans teorier beträffande »centrali— seringen» av kapitalet. Sedan Marx' dagar har en »centralisering» ägt rum, som i stort bekräftat dessa teorier, även om också andra faktorer än dem Marx angav därvid- lag har spelat en stor roll.

Medan Marx i sin dynamiska teori pekar på ofullkomligheterna i ekonomin och dess- utom prognostiserar ökade sådana defekter, redovisar Marshall (1842—1924) en mera positiv syn på utvecklingen i en marknads- ekonomi.

Marshall2 antar att stordriftsfördelar ex- isterar, och antar till och med att de är ka- rakteristiska för industrin över lag med un- dantag av sådana branscher som bygger på en extraherande process, d.v.s. där produktionsfaktorn »naturtillgång» spelar en roll. Detta förefaller logiskt med tanke på att en ökning i processens storlek i des- sa fall tenderar att öka knappheten på rå—

1 Avsnittet om Marx är närmast hämtat ur [14]. * Detta referat är till största delen hämtat ur

[3]. 27

varan och man blir tvungen att acceptera sämre kvaliteter av naturfyndigheter med stigande produktionskostnader som följd.1

Väl medveten om vikten av skalförde— lar inom många branscher frågar sig Mar- shall, om inte dessa skalfördelar kommer att leda till en kumulativ fördel för ett väx- ande företag, något som i sin tur oundvikli- gen leder till en koncentration av produk- tionen och etablerandet av en monopol- situation. Marshall anger två argument mot en sådan utveckling:

I. Ett företags tillväxt kan inte förvän- tas fortsätta oavbrutet eftersom förmågan och energin hos företagarna (eller deras arvingar) sannolikt avtar efter en tid. Den- na »företagarens avtagande duglighet» är en sorts sociologisk lag postulerad av Mar- shall.

II. I många branscher motverkas skal- fördelarna av svårigheter att utvidga före— tagets marknad. Kundernas köpvanor har ett visst mått av tröghet, och man växlar ogärna säljare eller varumärke även då vis- sa fördelar kan vinnas genom detta. Detta senare måste betraktas som något slags »ofullständig konkurrenssituation», och han föregriper i detta sammanhang senare eko- nomiska teorier.

Med stöd av dessa argument förklarar Marshall det möjligt för stora och små företag att existera samtidigt sida vid sida in- om samma bransch. Stabiliteten förklaras ur II, dvs. det lilla företaget är skyddat av en viss goodwill. Förklaringen till situa- tionens uppkomst finns i I. Det är den överlägsna dugligheten hos den »yngre» företagaren som gör det möjligt för honom att existera och expandera trots tekniskt ofördelaktigt läge.2

Beträffande administrationskostnadema,3 som ju varit den mest omdebatterade punk- ten i stordriftsdiskussionen under senare tid, intar Marshall en förhållandevis agnostisk ståndpunkt men uppmärksammar vissa kost- nadsfördelar för det större företagets ad- ministrativa organisation. Senare ekonomer har däremot nästan undantagslöst intagit ståndpunkten, att svårigheterna i samband

med »management» måste resultera i rela- tivt större kostnader för större företag. Kal- dor, Knight och Austin Robinson är några som sökt härleda dessa kostnadsökningar ur resonemang om »fixed coordination», dvs. ur en hierarkiskt uppbyggd organisa- tionsmodell, där en sammanslagning, dvs. en tillväxt på bredden, även skulle medföra en ytterligare och i detta fall kostnadsökan- de tillväxt på höjden.

Andra ekonomer, framför allt Chamber- lain och Lerner, medger möjligheterna av en arbetsbesparande arbetsfördelning men har i stället understrukit effekterna av dyr- bara och initiativförkvävande byråkratiska kontroller som större företag måste skaffa sig.

Dessa uppfattningar har dominerat den ekonomiska litteraturen från Marshalls da- gar till långt in på femtiotalet. De har i mycket liten grad ifrågasatts, vilket har haft två mycket olyckliga konsekvenser.4 För det första har under denna tid inga empiriska studier beträffande sambandet mellan administrationskostnader och före— tagsstorlek utförts. För det andra har under samma tid mycket litet teoretiskt arbete ut- förts rörande dessa frågor. Först på fem- tiotalet har undersökningar av empirisk (Mc Nulty, Melman) och teoretisk art (Marshall, Cooper, Koopmans, Beckman) gjorts. Dessa undersökningar motsäger i viss mån de tidigare hypoteserna. Samtidigt mås- te därvid emellertid påpekas, att de tek- niska villkoren för administrativ organisa- tion förändrats kraftigt under den mellan- liggande tiden.

Stordriftsproblematiken, har fått en bred

1 Inom vissa kapacitetsintervall kan emellertid trots detta stordriftsfördelar tänkas existera (exempelvis gruvhanteringen). Marshalls upp- delning, ehuru värdefull som en första approxi- mation, håller inte vid en noggrannare analys. 2 Detta är Steindls beskrivning [3]. I princip kan även uppkomsten av situationen förklaras uraIIDenna översikt är i stor utsträckning häm- tad ur [7]. ' Detta påstående om orsakerna till bristande teori och empiri är hämtat ur [7]. Vissa andra orsaker torde också ha förelegat, såsom direkta måtsvårigheter och svårigheter att formalisera den administrativa verksamheten i ett teoretiskt språk.

och omfattande belysning i de »hearings» som den amerikanska motsvarigheten till koncentrationsutredningen (Committee on Antitrust and Monopoly) publicerat. I des- sa skrifter intar emellertid mera statiska be- traktelser av plant- och multiplanteconomies en mera underordnad roll. Anledningen till detta är att man i USA noterat en viss ge- nomsnittlig stagnation i anläggningskon— centrationen. Då emellertid samtidigt före- tagskoncentrationen tenderar att genomsnitt- ligt öka, menar man att detta indirekt är bevis på att de minsta optimala anlägg— ningsstorlekama redan är uppnådda. Ef- fekterna av multiplant-economies i ett sta- tiskt tillstånd bedömer man (dock på för- vånansvärt vaga grunder) vara ganska små, vilket alltså gör företagskoncentrationen mindre intressant ur produktivitetssynpunkt i en rent statisk betraktelse.

Dessa förhållanden har fört diskussionen över till frågan om teknisk förändring och de stordriftsfördelar, som kan finnas med avseende på utvecklandet och utnyttjandet av ny teknik. Sedan länge råder mellan oli- ka ekonomer och ekonomiska bedömare en viss skiljaktighet på denna punkt.

a. Ekonomer som Schumpeter, Villard, Lilienthal och på senare tid framförallt Galbraith har argumenterat för behovet av stora företag för att kunna förverkliga en snabb teknisk utveckling. [18] [8] ]19] [20] [26].

b. Ekonomer som Jewkes, Nutter, Schmookler samt Kaysen och Turner har argumenterat för behovet av konkurrens för att skapa incitament till teknisk utveck— ling. [21] [22] [23] [24].

I den speciella delutredning kring dessa frågor, som »Committee on Antitrust and Monopoly» låtit färdigställa, gör man den bedömningen att mindre företag och fri- stående uppfinnare visserligen ofta spelat en stor roll i de inledande skedena av en teknisk förnyelse i själva utvecklandet av de första prototyperna - men att de marknadsmässiga och riskminskande för- delarna av att vara lierad med ett stort företag för de senare skedena är så påtagli- ga, att ett sådant samarbete oftast uppstår.

Man gör samtidigt också den bedömning- en, att de större företagen i allmänhet har större förutsättningar att absorbera ny tek— nik. [25 ]

Existensen, av dels de faktorer som Marx påpekade vilka tenderar att åstadkomma en centralisering, dels de faktorer som Mar- shall och andra påpekade vilka tenderar att minska denna centraliseringseffekt, är oomstridd. Däremot är storleken och bety- delsen av dem utomordentligt svår att be— döma. Även när det gäller företagsstruktu- rens påverkan på den tekniska utvecklingen råder delade uppfattningar. Detta lämnar alltså ett visst utrymme för det tyckande och den »bias» i bedömningen, som nämn- des inledningsvis.

1. Kort innehållsredogörelse

Förutom branschstudiema (Del II) finns i detta betänkande en relativt omfattande teo- retisk diskussion (Del I). Motivet till att göra denna relativt utförlig är att de pro- blem som behandlas i branschstudierna, ofta blir relativt komplicerade med beroen- deförhållanden mellan många olika varia- bler. För att hålla isär olika problemställ- ningar, exempelvis positiva och normativa, statiska och dynamiska, kortsiktiga och långsiktiga, krävs i allmänhet en distinkt begreppsapparat. För att kunna följa reso- nemangen om vilka faktorer som påverkar obsolescenstakten i den gamla kapitalutrust- ningen, krävs exempelvis en viss fördjup- ning i kapitalkostnadsberäkningarnas pro- blematik.

Den översikt över olika mätmetoder och över vissa mätresultat, som också är med— tagen (kap. VI), är inte direkt nödvändig för att förstå branschstudiema, utan syftar snarare till att motivera den metodik som användes. Dessutom kan en metodredovis- ning i någon mån underlätta en eventuell fortsatt och utvidgad utredningsverksamhet kring företagens kostnadsstruktur.1

1 Denna åsikt om nödvändigheten av metod- redovisning har ett visst stöd i andra publika- tioner. I SNS-skriften »Branschrationalisering,

(Forts. sid 30.)

Kapitel I har fram till detta avsnitt hu- vudsakligen sysslat med att redogöra för utredningens huvudfrågeställningar och att utreda de allmänna begrepp som är nöd- vändiga för den fortsatta framställningen. För att vidga ramen något har sedan ett doktrinhistoriskt avsnitt adderats.

Den fortsatta indelningen i kapitel och avsnitt kommer att i mycket hög grad föl- ja den begreppsindelning och det schema, som uppställts tidigare i detta kapitel.

I kapitel II behandlas statiska stordrifts— fördelar. Huvudindelningen i kapitlet går mellan strukturförändringar och förändring- ar i produktionsnivån. Vissa ytterligare in- delningar görs. En distinktion görs exempel- vis mellan tekniskt och marknadsbetingade stordriftsfördelar och mellan teknisk och marknadsbetingad risk. En annan avsnitts- indelning bygger på en uppdelning av före- taget i olika delfunktioner. Resursåtgången inom dessa delfunktioner och möjligheterna att substituera resursinsatsema mellan dem diskuteras. I det avsnitt som berör produk- tionen beskrivs några tekniska orsaker till hur och i vilka sammanhang resurbespa- ringar kan göras. En enkel gruppering av dessa resursbesparande effekter görs med utgångspunkt från en klassificering av pro- duktionsfaktorerna i arbete, kapital och ma- terial. Några tekniska samband relateras, och dessutom belyses genom en enkel lager- hållningsmodell och en köteoretisk modell de speciella skalfördelar, som kan uppnås i samband med sannolikhetsfördelade storhe— ter.

I ett annat avsnitt diskuteras transport- kostnaders och geografiskt betingade fak—

( Forts. fi'. sid. 29. ) mening, metoder möjligheter» [1], behandlas ganska detaljerat alla branschstudier utförda av statliga utredningar efter kriget. Där betonas mycket kraftigt en avsaknad av dels redogörel- ser för den använda metodiken som bl. a. skulle underlätta arbetet för andra utredningar, dels en beskrivning av de teknisk-ekonomiska förut- sättningarna för respektive bransch med angi- velser av optimala produktionsenheter.

torers betydelse för lokaliseringen. Anpass- ningen till råvaru- respektive konsumtions- marknaden och vilka effekter detta har på en decentralisering av anläggningarna be- lyses. En enkel modell skisseras, och be- tydelsen av relativa förändringar i olika kostnadsposter behandlas kortfattat. Vissa enkla kvantitativa samband, som gäller vid optimal lokalisering, relateras. Lokala fak- torers betydelse för lokaliseringen såsom faktorpriser, råvarutillgång etc. belyses ock- så kortfattat.

I kapitel III behandlas dynamiska stor— hetsfördelar. De första avsnitten berör sam- banden mellan struktur- och resursåtgångs- förändringar. I ett avsnitt behandlas det fall, där totala produktionen förändras trendmäs- sigt över tiden. Anpassningen av investering- ar som på grund av stordriftsfördelar måste ske diskontinuerligt, till en kontinuerlig ef- terfrågeökning ger en viss överkapacitet omedelbart efter det den nya anläggningen tagits i bruk. En diskussion föres kring det optimala valet av storlek i en sådan situa- tion och vilka faktorer som påverkar det- ta val. I ett avsnitt behandlas fluktuationer och vilka möjligheter ett större företag har att utjämna eller anpassa sig till dessa fluk- tuationer. De resursbesparingar som teknik— förändringar kan åstadkomma, behandlas i ett avsnitt. En uppdelning görs av FoU-ar- bete som bedrives i, respektive utanför före— taget. De strukturförändringar som här kan påverka resursåtgången, berör inte bara va— riationer i de producerande anläggningarnas koncentration utan även eventuell integra- tion av FoU-verksamhet och produktion.

I ett avslutande avsnitt berörs samban- det mellan resursåtgång och förändringar i den totala produktionsvolymsutvecklingen.

I kapitel IV behandlas företagets beteen- de i en marknad, som kan karakteriseras av fåtalskonkurrens. Några av de speciella effekter som uppstår i samband med skal- fördelar diskuteras. Tre huvudfrågor tas upp till behandling.

a. Vilka hinder finns för resursbespa— rande fusioner?

b. Hur kommer en snedvridning av fak- torpriserna att påverka teknikvalet och där-

c. Hur kommer en förändring av före- tagskoncentrationen att påverka produk- tionsvolymen och därmed produktiviteten?

Den snedvridning av faktorpriserna, som sedan närmare utvecklas berör produktions- faktorn kapital och har sin grund i skilda finansieringsvillkor för olika företag. Om kreditmarknaden inte fungerar perfekt, kan olika kostnader förekomma för olika företag vid utnyttjandet av samma typer av kapi- talföremål. Skattelagstiftningens utform- ning tenderar i vissa fall att accentuera den- na olikhet, vilket också belyses.

I ett avsnitt diskuteras vilka samarbets- former, som kan tänkas åtminstone par- tiellt möjliggöra att vissa stordriftsförde— lar förverkligas under bibehållet decentrali- serat ägande.

I kapitel V behandlas kapitalkostnader— nas problematik relativt utförligt. En (ma- tematisk) modell införs, och i ett antal fall beskrivs hur kapitalkostnadema förde- lar sig över tiden då fullt kapacitetsutnytt- jande tänks råda. I ett senare avsnitt kom- pletteras bilden med en diskussion om ef- fekten av fluktuerande utnyttjandegrad, och begreppet funktionsdegradering införs och analyseras.

I kapitel VI behandlas mot bakgrunden av diskussionen i kapitel V olika metoder för beräkning av stordriftsfördelar, och en kort sammanfattande beskrivning görs av tidigare utförda mätningar.

Del II. Branschstudier

Branschstudiema ger framförallt kvantita- tiva upplysningar som belyser den kon- centrationsprocess, som ägt och äger rum inom svenskt näringsliv. Genom att den ur produktivitetssynpunkt ideala strukturen, om ingen hänsyn tages till den historiskt givna kapitalstrukturen, översiktligt beskrivs, får man en bild av i vilken riktning struk- turutvecklingen går. Genom vissa livslängds- överväganden och genom att uppskatta oli- ka hinder för en hastig strukturomvandling får man också en uppfattning av takten i denna omställning.

För en kortfattad redogörelse av inne- hållet och metoder som använts i dessa branschstudier hänvisas till del II:s inled— ning.

Litteratur

[1] Branschrationalisering, mening, metoder och möjligheter, SNS, Stockholm 1958 [2] Sargant Florence, The Logic of British and American Industry, London 1953 [3] J Steindl. Small and Big Business, Oxford 1945 [4] Struktur och Samarbete inom verkstads- industrin Sveriges Mekanförbund, april 1964

[5] J. S. Bain, Barriers to a new competition 1956. [6] E A G Robinson, The Structure of Compe- titive Industry. Cambridge 1958. [7] J Mc Nulty, Adminitrative costs and scale of operation in the US Electric power industry Journal of Industrial Economics V (1956)

[8] K Galbraith, American Capitalism, 1952 [9] Hearings before the subcommittee on anti- trust and monopoly, Part 3, Concentration, invention and innovation [10] T Scitovsky, Economic Theory and Wes- tern European Integration, London 1958 [11] B Balassa, The Theory of Economic Inte- gration, London 1962 [12] Studies in Economies of Industry. En serie av studier utgiven av FN (ECOSOC) [13] Industrialisation and Productivity, FN, utkommer årligen [14] C H Hermansson, Koncentration och stor- företag, Stockholm 1959 [15] A D Neale, The antitrust laws of the USA, Cambridge 1960 [16] J Herling, The great price conspiracy, Washington 1962 [17] J Wilczynski, Dumping in trade between market and centrally planned economics, Economics of Planning, No 3, 1966 [18] Schumpeter, J A, Capitalism, Socialism and Democracy, New York, Harper Brothers, 1957 [19] Villard, Henry H, Competition, Oligopoly and Research, Journal of Political Eco- nomy, December 1958, 491—492 [20] Lilienthal, David E, Big Business, A New Era, New York, Harper Brothers, 1953 [21] Jewkes, John, Sawers, David, Stillerman, Richard, The Sources of Invention, New York, St Martin's Press, 1959 [22] Nutter, G Warren, Monopoly, Bigness and Progress, Journal of,:Political Economy, December 1956, 522 [23] Schmookler, Jacob, Invention and Eco- nomic Growth, Cambridge, Harvard Uni- versity Press, 1966

[24] Kaysen, Carl and Turner, Donald, Anti- trust Policy An Economic and Legal Ana- lysis, Cambridge, Harvard University Press, 1959 [25] Carnahan, Alison, Murphy, Evelyn, Schori, Donald A, Technological Change, Cor- porate size and Industrial Centralization, Report to the Anti-Trust Subcommittee of the US Senate, Organization for Social and Technical Innovation, Cambridge, Massachusetts, July 1967 [26] Galbraith, K, The new industrial state, Boston 1967 [27] Kreditmarknadens struktur och funktions- sätt, Koncentrationsutredningen II SOU 1968: 3. [28] Leif Johansen, Offentlig Okonomikk 1967 [29] J S Bain, Industrial organization, 1959 [30] Sargant Florence, Economics and sociology of Industry,

London 1964.

[31] Industrins struktur och konkurrensförhål- landen. Koncentrationsutredningen III, SOU 1968: 5.

II Statiska stordriftsfördelar

A. Inledning

Företagsenheterna antages i detta kapitel agera självständigt beträffande såväl pro— duktion som inköp, försäljning och finan- siella transaktioner. I kapitel IV kommer olika möjligheter till samarbete att disku- teras.

Tekniska och marknadsbetingade stordrifts- fördelar

Företagens resursåtgång beskrives sådan den i typiska fall ter sig i en marknads- ekonomi. Denna resursåtgång kan av flera orsaker skilja sig från det fall, då exem— pelvis ett eller flera företag samarbetar. Den kan också av flera anledningar skilja sig ifrån vad som skulle kunna betraktas som optimalt ur samhällets synvinkel.

Resursåtgången i ett företag är huvud- sakligen tekniskt betingad men också i viss utsträckning betingad av marknadssituatio- nen.

Företagen kan exempelvis anpassa sig till en viss marknadssituation genom att hålla vissa lagerreserver eller genom att hålla en viss produktionskapacitet ledig. Dessa åtgär- der är inte kostnadsfria. I många fall inne- bär en förändrad företagskoncentration en förändring av de totala kostnaderna för den- na typ av anpassning.

Vanligen är inte marknaden geografiskt

uppdelad mellan olika producenter, även om detta skulle kunna vara motiverat ur transportkostnadssynpunkt. Direkt motrikta- de transportströmmar av homogena eller likvärdiga produkter kommer då att fin- nas. Sådana motriktade transporter är up- penbarligen betingade av konkurrenssitua- tionen. En ökning av företagskoncentratio- nen kan minska de totala transportkostna- dema genom att vissa sådana transporter elimineras.

En annan marknadsbetingad faktor, som kan variera med företagskoncentrationen, är storleken av den totala reklaminsatsen.

Man kan definiera den marknadsbetinga- de resursåtgång, som uppstår av alla dessa nämnda orsaker, med utgångspunkt från den »ideala» situationen att alla företagen samarbetar — utan att företagsgränsema utplånas på ett sådant sätt, att de ge— mensamma transport- och försäljningskost- naderna minimeras. Med marknadsbetingad resursåtgång menas då skillnaden mellan resursåtgången i detta »ideala» och i det faktiska fallet.

Gränsdragningen mellan teknisk och marknadsbetingad förändring i resursåt— gången är ej alltid lätt att i praktiken ge- nomföra fullständigt. Det är inte heller nöd— vändigt i detta sammanhang, utan denna distinktion göres framförallt för att kunna karakterisera vissa fenomen som uppenbar- ligen är entydigt marknadsbetingade.

Tidigare (Kap. 1) drogs en skiljelinje mel- lan långsiktiga och kortsiktiga fluktuatio- ner, och de senare uppdelades ytterligare i säkra och osäkra fluktuationer. De osäk- ra fluktuationer, som därvid avsågs, var marknadsbetingade och de visar sig i form av efterfrågevariationer. De fluktuationer som här skall beröras är också kortsiktiga och osäkra, men variationerna berör pro- duktionen.

Den tekniska risk som ofta föreligger i produktionsprocessen gör att mängden out— put och även mängden input (t. ex. reserv— delar eller material och arbetsåtgång i de fall kasseringar måste göras) i vissa pro- cesser blir sannolikhetsfördelad. Inom de flesta processer kan effekterna av dessa va- riationer dämpas genom en viss lagerhåll- ning. Stabiliteten i output blir på detta sätt kostnadsberoende.

Det finns processer, främst då FoU-ar— bete eller konstruktionsarbete, där en så- dan dämpning av spridningen i output inte är möjlig, i varje fall inte genom lager- hållning. Dessa projekt har med nödvändig- het en sannolikhetsfördelad output, mer eller mindre oberoende av vilket företag som utför det.

Då ökad stabilitet i output är möjligt att erhålla till högre kostnad, måste varje företag göra en bedömning av vilken av- vägning mellan ökade kostnader och ökad stabilitet som ur dess synpunkt är fördel- aktigast. Om det kan få framtida mark— nadsmässiga negativa konsekvenser att inte uppfylla den uppställda produktionsmålsätt- ningen, kommer företagets stabilitet att ge- nom olika åtgärder drivas längre än om dessa betingelser inte fanns.

I en jämförelse mellan olika företags- koncentrationer måste företagets beteende med avseende på resurskrävande stabilise— ring specificeras. Som mått på den relativa stabiliteten kan exempelvis användas den spridning i output, som produktion och lagerhållning tillsammans ger. Om lika stor relativ stabilitet krävs för varje företagsstor- lek, kommer under mycket generella be-

tingelser resursåtgången för en sådan stabi- lisering genom lagerhållning att minska vid ökad koncentration.1

Funktionell uppdelning

Ett företag indelas ofta »funktionellt» i: Produktion Transporter Administration Inköp och försäljning Finansiella transaktioner Forskning och utveckling (FoU).

De resursbesparingar som är möjliga att göra vid en förändrad företags— eller an- läggningsstruktur är för dessa funktioner av något olika karaktär, vilket kan motive- ra en uppspaltning enligt dessa linjer.

Företagets funktioner är inte absolut obe- roende av varandra i den meningen, att inga substitutionsförhållanden råder mellan dem. På samma sätt som en viss substitu- tion finns mellan produktion, som ligger inom ett företag, och sådan som ligger utan— för, finns vissa substitutionsförhållanden mellan företagets olika delar. Vid en ök- ning av anläggningskoncentrationen kan ex- empelvis produktionskostnadema i själva an- läggningen minska, medan transportkost- nadema ökar. På analogt sätt kan man ge- nom en ökning av administrationskostna- dema ofta nedbringa Vissa kostnader i pro— duktionen.

Det råder relativt enkla substitutionsför- hållanden mellan transport— och produk- tionskostnader. Relationen mellan exempel- vis administrations- och produktionskostna- der är mera komplicerad. En lämplig för- enkling är därför att inledningsvis betrakta en konstant nivå på den administrativa funktionens prestation. En »konstant» nivå innebär i detta fall att samma typ av ad- ministrativa tjänster levereras i de olika an- läggnings— och företagsstrukturer som jäm- föres. I allmänhet är det möjligt att defi- niera vad som menas med samma typ av

1 Se Appendix II. Där beskrives den lager- hållning som erfordras för olika anläggningsstor- lekar för att erhålla lika stor relativ stabilitet.

tjänst utförd i företag av olika storlek, om man bara spaltar upp den administrativa funktionen i dess minsta komponenter. Ut- betalning av löner är ett exempel på en så- dan administrativ tjänst. Bokföring är en annan. Om en anläggning ökar, skall fler löner utbetalas och fler data bokföras, men om ingen ytterligare förändring sker, säges den administrativa prestationen ligga på en konstant nivå. Antalet och karaktären på dessa tjänster kan vara olika i olika företag. En expansion av den administrativa sektorn antages innebära, att olika sådana delfunk- tioner successivt adderas.

Enligt detta betraktelsesätt knytes stor- leksvariabeln >>prestationsnivå» till variatio— ner i antalet delfunktioner och inte till va- riationer i dessa delfunktioners storlek. För att uppnå samma prestationsnivå krävs se— dan olika resursåtgång i företag eller an- läggningar av olika storlek. Inköps- och försäljningsfunktionens prestation kan be- handlas på ett analogt sätt.

Genom att antaga att dessa funktioners prestationsnivå är konstanta blir jämförel— sen partiell. De ytterligare resursbesparingar, som eventuellt kan erhållas genom substi- tution mellan olika funktioner måste na- turligtvis uppmärksammas.

Substitutionsmöjligheten mellan olika funktioner erbjuder inte något direkt teo- retiskt problem, ehuru vissa svårigheter fin— nes att beskriva output från exempelvis del- funktionen administration. Existerande svå- righeter är framför allt av empirisk natur. Mäter man exempelvis empiriskt bara en av funktionernas kostnad, som funktion av en storleksvariabel kan mycket begränsade slutsatser dragas från dessa resultat. Ett empiriskt uppmätt samband mellan admini— strationskostnader och företagsstorlek kan inte utan vidare sägas mäta stordriftsför- delar eller nackdelar i den administrativa sektorn.

Anläggning och företag. Integrations- förhållanden

I allmänhet är det viktigt att göra en dis- tinkt skillnad mellan anläggning och före-

Multi- plant- economics

Plant- economles

Fig. 11: 1.

tag och mellan »plant»- och »multiplant»- economics. De mest uppenbara resursbespa- ringama är de, som kan erhållas i stora anläggningar »planteconomies». »Multi- planteconomies» kan uppträda i de fall, då inte bara anläggningsstrukturen utan även företagsstrukturen spelar en roll för resursanvändningen.

Dessa »multiplant economics» visar sig dels genom att vissa funktioner som be— rör administration eller inköp Och försälj- ning kan ges en resursbesparande samord— ning, dels att en överordnad planering be- träffande produktion, lagerhållning och transport kan vara resursbesparande. I sin individuella planering begränsar företaget sina rationaliseringssträvanden ofta till att endast omfatta den egna organisationen. Dessa begränsningar i agerandet kan upp— höra vid en sammanslagning. Till denna grupp av stordriftsfördelar hör bl. a. de som tidigare karakteriserats som marknads— betingade.

Vissa av de resursbesparingar, som kan göras vid en samordning av flera anlägg- ningar, kan också göras vid en samman- slagning av dessa till en stor anläggning och vice versa. Fig. II:1 illustrerar detta förhållande. Varje element i figurens mäng— der markerar en resursbesparande föränd- ring som är möjlig att göra ifrån ett hypo— tetiskt ineffektivt utgångsläge. Området K, dvs. de »plant economics» som inte sam- tidigt är »multiplant economics», härrör hu- vudsakligen från vissa tekniska produktions- samband som endast ger resursbesparingar i stora anläggningar. Området M, dvs. de »multiplant economies» som inte samtidigt är »plant economics», härrör från de fall

då konsumtionen är geografiskt utspridd och transportkostnadema så stora, att en fördelad produktion kan ge transportekono- miska fördelar som en stor anläggning för- lorar.

Tidsaspekten är viktig i detta samman- hang. Den historiskt givna kapitalstruktu- ren kan fördröja ett företags anpassning till den på lång sikt optimala anläggningsstruk- turen. Denna anpassning kan gå stegvis, genom att först vissa »multiplant economies utnyttjas, sedan följd av resursbesparingar genom »plant economies».

I begreppet stordriftsfördelar ingår ock- så sådana resursbesparingar som kan erhål- las genom horisontell och/eller vertikal in- tegration. Det är i detta sammanhang vik- tigt att notera att de resursbesparingar som kan erhållas genom stor homogen produk— tion och genom integration vanligen inte är oberoende av varandra. Effekter från båda dessa storleksvariabler kan förekom- ma men summaeffekten behöver av na- turliga skäl inte vara lika stor som sum- man av deleffekterna.

Analysen stegvis uppbyggd

Diskussionen om resursåtgången i olika järn- förelsealternativ får genom den indelning som gjorts karaktären av ett stegvis reso- nemang, där man går från relativt enkla si- tuationer till mera komplicerade. Sålunda går man ifrån det enklare statiska fallet till det mera komplicerade dynamiska fal- let och från fallet med homogen produk— tion till de mera komplicerade fallen med olika typer av resursbesparande integra- tionsfördelar.

Många av de företeelser, som förekom- mer i inledande avsnitt är även tillämp- bara på situationer som beskrives längre fram i texten. En upprepning av analoga företeelser saknar naturligtvis intresse och kommer därför att undvikas. Exempelvis kommer inledningsvis en relativt utförlig beskrivning att göras av möjliga resursbe- sparingar inom produktionssektom. Vissa av dessa resonemang kan överföras på and- ra av företagets funktioner. Där blir mot-

svarande resonemang starkt förkortade, och framför allt sökes vissa karakteristiska drag i detta samband. Andra samband som inte nämnts tidigare kommer också att succes- sivt adderas till varje nytt avsnitt.

När det gäller administration, finansie- ring, och även inköp och försäljning är det svårt att urskilja dessas funktionssätt i ett rent statiskt fall. Uppenbarligen är mycket av denna verksamhet inriktad på expansion eller en förändring av produktionsstruktu- ren. De avsnitt som behandlar dessa före- tagsfunktioner har därför inordnats i kap. III som behandlar dynamiska stordriftsför- delar trots att de innehåller element som är relevanta även i ett statiskt fall. Detta stri— der visserligen mot indelningsschemat, men genom detta förfaringssätt kan vissa karak— teristiska drag i de olika delfunktionerna få en sammanhängande beskrivning, och onö- dig upprepning undvikes.

I de två följande avsnitten skall vissa allmänna samband som berör uppkomsten av stordriftsfördelar behandlas. Framför allt skall tekniskt betingade stordriftsfördelar beröras. Vissa samband som berör resurs— åtgången vid optimal anpassning till fluk- tuationer kan emellertid användas i flera sammanhang och där illustrera såväl tek- niska som marknadsbetingade samband. Vissa marknadsbetingade transportkostnads- samband skall också beröras.

Även om produktionsmålsättningen är gi- ven, kan, som tidigare nämnts, en viss fluk- tuation uppkomma på grund av teknisk risk. Hur stor stabilisering som totalt in- sätts mot detta är beroende av summan av de individuella stabiliseringsåtgärdema, vil— ket i sin tur är beroende av företagsstruk— turen och av branschens speciella konkur- rensförhållanden. I det följande förutsättes att denna stabilisering, i den mån den är möjlig att göra, ger hög total stabiliteti branschen. En resursinsats, som kanske av- sevärt ökar den individuella stabiliteten, ökar då i mycket liten grad den totala stabiliteten. Denna effekt på branschens to— tala stabilitet kan ofta försummas. En änd- ring i företagskoncentrationen kan då ge upphov till förändringar i resursåtgången

Kostna'd per tonkm "|”

Llnbann Transportör Traneporterud mängd ' Fig. 1! : 2.

för stabilisering, utan att branschens totala stabilitet nämnvärt påverkas.

Genomgående antages att kostnad och resursåtgång är identiska storheter.

B. Produktion

En given förädling kan äga rum i produk- tionsanläggningar av olika utseende. För att urskilja denna olikhet användes begrep- pet produktionsprocess. Två produktions- processer är lika, endast om de utför sam- ma förädling och därvid också använder samma typ av produktionsanläggning. Sam- ma förädling kan alltså utföras med olika produktionsprocesser.

För att markera en viss släktskap mellan olika produktionsprocesser användes begrep- pet praduktiansprincip. Vid olika produk- tionsvolymer kan man ofta använda sam- ma principiella typ av kapitalföremål, dock med skillnaden, att dimensioneringen är an- norlunda. I andra fall kan exakt samma typ av kapitalföremål användas i varierande antal och resursbesparingar göras beträf- fande övriga produktionsfaktorer.

Följande exempel kan kanske på ett en- kelt sätt förtydliga innebörden av dessa be- grepp: Vid transport av malrnslig och lik- nande material en given sträcka kan man använda sig av räls, linbana eller transpor- tör. Vilken metod som är fördelaktigast be— ror på den transporterade mängden.

I detta exempel finns alltså tre produk- tionsprinciper, som var för sig omfattar ett stort antal möjliga produktionsprocesser. Större -»dimension» kan i detta fall tänkas innebära olika slags förändringar. Större rälstransport kan exempelvis innebära täta-

re trafik, snabbare trafik eller transport i större vagnar. Det förutsättes emellertid att optimeringen med avseende på dessa variabler redan är gjord för varje produk- tionsprincip, och fig. II: 2 visar en jämfö- relse mellan olika sådana tekniska Optima.

Begreppet produktionsteknik innefattar al- la existerande produktionsprinciper och pro- duktionsprocesser. En förändring av pro- duktionstekniken kan alltså innebära en för- ändring av en eller flera produktionsprin- ciper.

Då stordriftsfördelar definieras i termer av resursbesparingar, är det naturligt att gö- ra en gruppering av dem, motsvarande den man har för produktionsfaktorer. Man skul- le exempelvis kunna gruppera alla fall som arbets-, kapital- eller materialbesparande stordriftsfördelar eller som kombinationer av dessa.

Grupperingens lämpliga utseende blir emellertid också beroende på hur detaljerat man beskriver de underliggande teknologis- ka villkoren. En rätt naturlig gräns kan sät- tas vid jämförelse mellan processer med samma och olika produktionsprincip. Går man över gränsen från jämförelser mellan processer med samma till processer med olika produktionsprincip, blir beskrivning- en snabbt ytterligt komplicerad.

Kapitalutrustningens utformning spelar en så avgörande roll i de flesta processer, att relativt klara skiljelinjer därför kan dra- gas mellan processer med samma typ av kapitalföremål, processer med olika dimen- sionering på sin kapitalutrustning och pro- cesser med helt olika kapitalutrustning.

1. Skalfördelar som sammanhänger med förändringar i kapitalutrustningens dimensionering

Som tidigare påpekats, innebär stordrifts- fördelar inte alltid resursbesparingar beträf— fande alla produktionsfaktorer, då storle- ken på anläggningen ökar. Vissa faktorin— satser kan ibland öka för att möjliggöra minskningar för andra faktorer. För pro- cesser, som bygger på samma produktions- princip, är emellertid detta ovanligt. En upp-

dimensionering av kapitalutrustningen leder vanligen till såväl kapital- som arbetsbespa- rande fördelar och ibland även till mate- rialbesparande fördelar.

Förändringar i kapitalutrustningens di— mensioner är vanlig inom s.k. processin- dustrier och utgör där ej sällan det mest avgörande stordriftsinslaget. I del II be- lyses detta mera konkret i de kapitel som behandlar Järn och stål (framför allt mas- ugns— och stålugnsledet), Papper och mas- sa, Oljeraffinaderier, Petrokemisk industri, Cementindustrin och slutligen även vissa delar av Livsmedelsindustrin.

En på analoga grunder uppkommen stor— driftsfördel förekommer (i det närmaste ge- nerellt) inom transportsektorn. Exempel på detta kommer att ges dels i det följande dels även i Del II (t. ex. kapitlet om varvs- industrin).

En förändring av kapitalföremålets di- mensionering kan också ge stordriftsförde- lar i de »bearbetande» industrierna. En ökad dimension har då ofta en något annorlunda innebörd t.ex. ökat antal parallella linjer i samma maskin etc.

Kapitalbesparande skalfördelar. Kapital- besparande skalfördelar kan uppkomma ge- nom material— eller andra faktorbesparingar vid tillverkningen av kapitalföremålct. Des- sa förhållanden illustreras kanske bäst av exemplen cisterner av olika storlekar och pipelines med olika diametrar. Om uppför- storingen av en cistern sker likformigt och denna uppförstoring sker i skala 1 :r, gäl- ler att ytan förändrar sig proportionellt med r2 medan volymen förändrar sig pro- portionellt med r3. Om vi sedan antar, att godstjockleken helt är avpassad efter att kunna tåla ett visst tryck i behållaren, och att konstruktionens självbärande förmåga spelar en relativt obetydlig roll vid beräk- ning av tjockleken, blir materialkostnaden ungefär proportionell mot behållarens yta.

Förhållandet mellan materialkostnaden K och volymen V blir i detta fall:

K=Vå

När det gäller pipelines råder ett liknan- de förhållande.1 Den genomströmmande

mängden vätska är ungefär proportionell mot pipelinens tvärsnittsyta, vid samma tryckförhållanden.2 Om materialåtgången är direkt proportionellt mot pipelineytan, blir förhållandet mellan materialkostnaden K och den genomströmmande mängden väts- ka M:

K = M '/= - konstant

Vattenmotståndet för en båt är ungefär proportionellt mot ytan på undervattens— delen. Den motor som erfordras för fram- fart med en viss hastighet är därför mindre per enhet tonnage ju större båten är. Lik- nande förhållanden råder för flygplan.

Beträffande arbetsbesparingar när det gäl— ler produktionen av kapitalföremål av sti- gande storlek kan man direkt knyta an till tidigare exempel. Plåtbearbetningsarbetet (ytterplåten) på en tanker kan med en myc- ket grov förenkling sägas vara proportio- nellt mot ytan, och liknande förhållanden gäller för cisterner och pipelines.

Arbetsbesparande skalfördelar. I många fall behöver större kapitalföremål totalt sett mer arbetskraft men inte i proportion till kapaciteten. Ett större fartyg behöver större

esättning men inte i proportion till tonna— get. Liknande förhållanden gäller för mas- ugnar, stålugnar, massakokare, cementug- nar etc. Med absolut arbetsbesparande skalfördel menas det förhållandet, att arbetsinsatsen är oberoende av processens storlek inom det relevanta intervallet. Totala arbetsin- satsen för att handskas med stora »kvanti— teter» är ibland inte större än den som er- fordras för att handskas med små. Ett en- kelt exempel på detta är faktorkombina— tionen, en arbetare—en maskin, där ma— skinstorleken kan variera men alla storlekar endast behöver en mans skötsel.

Materialbesparande skal fördelar. Det ma— terial som åtgår i en förädlingsprocess kan antingen vara avsett att ingå som en del

1 För liknande exempel se även Appendix XIII: 2. 3 I själva verket ökar genomströmningen något snabbare än tvärsnittsytan, då hastighe- ten ökar, ju längre bort från väggen man kom- mer.

i den förädlade produkten eller förbrukas under själva förädlingen. I bägge dessa fall kan resursbesparingar ofta göras i anlägg- ningar med kapitalföremål av större di- mension. Dessa förhållanden belyses enk- last med några exempel.

Ex. 1. Vid valsning av plåt måste vissa kantbitar alltid skäras bort därför att kva- liteten på stålplåten där är ojämn. Vid bre— dare och längre plåtar, som är möjliga en- dast i större valsverk, blir dessa material- förluster mindre.

Ex. 2. I processer, som bl. a. innebär uppvärmning av material i en behållare, t. ex. masugn, stålugn, glasugn, cementugn etc., kommer värmeförlusterna från behål- larens ytterhölje till omgivningen att vara ungefär proportionella mot behållarens yta, om behållarens godstjocklek och innehållets temperatur hålls konstanta i de olika fal— len. Den förädlade mängden material är däremot ungefär proportionell mot behålla— rens volym. Om behållarens storlek ökar, kan alltså materialbesparingar göras i form av mindre bränsle eller elåtgång per enhet förädlad vara.

I en masugn blir koksåtgången relativt mindre om storleken ökar. Där sätts emel- lertid snabbt en övre gräns, i varje fall i höjdled, av kolets och sinterns låga kross- hållfasthet. För att kunna uppehålla en kraftig luftcirkulation i masugnen måste malmsintern och kolet efter beskickningen behålla sin form och inte krossas till mind- re partiklar, för att inte dessa skall täppa igen alla cirkulationsvägar. Innovationerna inom masugnstekniken hänger i många fall samman just med en höjning av beskick- ningens krosshållfasthet, som därvid möjlig- gör ett utnyttjande av stordriftsfördelama i samband med stora masugnar.

2. Skalfördelar som sammanhänger med en utvidgning av antalet (identiska) kapital— föremål

En enbart arbetsbesparande skalfördel ger inga skalfördelar med avseende på kapital— kostnadema. Fördelen av att ha flera kapi- talföremål av samma typ parallellt yttrar

sig i detta fall på så sätt att den erforderliga relativa arbetsinsatsen sjunker. Sambandet mellan kapitalkostnad och output är där- emot konstant.

Sådana arbetsbesparande fördelar kan uppstå av olika skäl. Vissa övervakande sysslor behöver inte ökas proportionellt med antalet kapitalföremål, vissa gångavstånd kan minskas genomsnittligt etc. Senare kom- mer vissa effekter av »pooled reserve»- typ att beröras, som sammanhänger med denna typ av stordriftsfördelar.

Tidsbesparande skalfördelar innebär, att med samma kombination av kapitalutrust- ning och arbetskraft mindre tid krävs i stör- re anläggningar för en viss förädlingspro- cess. Med samma insats av arbete och fast kapital blir under dessa förhållanden den förädlade volymen större. Detta innebär bl.a., att en given kapitalutrustning i dessa fall utnyttjas mer eller mindre intensivt, be- roende på produktionens organisation. Ka- pitalkostnadema per enhet output faller då anläggningen ökar.

Dessa skalfördelar härrör i stor utsträck- ning från möjligheterna att specialisera ar- betskraften för att därigenom öka produk- tiviteten. En förädlingsprocess kan oftast uppdelas i en serie distinkt skilda moment. Specialisering av arbetskraften innebär i princip, att en arbetare i stället för att följa förädlingsprocessen över flera moment kon-

entrerar sin verksamhet till ett sådant mo- ment, Vilket kan medföra en förhöjd skick— lighet med åtföljande tidsförkortning.

I denna tidsförkortning ligger också för- delen, att det rörliga kapitalet i form av »varor under arbete» genomsnittligt kan minskas.

Specialisering kan också ge ytterligare möjlighet till minskning i såväl anläggnings- som lagerkapital utöver de av inlärning be- tingade tidsförkortningarna i de fall, då den optimala arbetsstyrkan på olika delmoment varierar. En specialisering ger alltså i detta fall, i jämförelse med ett ospecialiserat fall, där ett visst arbetslag följer produktionen från början till slut, dels fördelar i form av inlärning, dels fördelar i form av varie- rande arbetsstyrka på de olika delmomen-

ten. Varvsindustrin utgör ett exempel på ett fall, där kapital i form av svarar i ar- bete» är mycket stort, och där en speciali- sering också har medfört en varierande ar- betsstyrka på olika delmoment.

Ofta kan en ökning av antalet identiska kapitalföremål (t. ex. maskiner) medföra kapitalbesparande skalfördelar i den kom— pletterande kapitalutrustningen (t. ex. bygg- nader).

Exempel på förhållanden, där absolut ar- bets- och kapitalbesparande skalfördelar fö- religger, är forskning och utnyttjandet av dess resultat. Ett annat exempel är en TV- sändare-obegränsat antal mottagare. Re- sursåtgången har alltså i detta fall karak- tären av en fast kostnad eller en engångs- kostnad. Vanligt är att denna absoluta skal- fördel endast gäller inom ett visst output- intervall. En konsert, där output sålunda räknas i antalet personer som åhör före— ställningen, ger både absolut arbets- och ka- pitalbesparande skalfördelar upp till det an- tal personer som salen rymmer. Ofta är vis- sa delprocesser av denna typ, t. ex. förfat- tandet av en bok, sättningen av boken, där- emot inte tryckningen eller distributionen.|

3. »Pooled Reserves»2

Gemensamt för denna grupp av resursbe- sparande effekter vid ökad företags- eller anläggningsstorlek är, att en riskfaktor är involverad. Generellt innefattas i dessa »pooled reservev-effekter såväl tekniskt som marknadsbetingade korta fluktuationer. I detta kapitel behandlas huvudsakligen det statiska fallet, som endast inkluderar den tekniska risken. Många av dessa effekter har emellertid sitt huvudsakliga tillämp- ningsområde i det dynamiska fallet, och i vissa fall kommer detta område att före- gripas.

Då osäkra framtidsförväntningar råder kan det ofta vara lämpligt att hålla vissa resurser i reserv. Dessa resurser kommer att vara underutnyttjade under vissa pe- rioder, men denna nackdel kompenseras av fördelen att ha resurser tillgängliga de pe- rioder så erfordras. Om dessa reservresur-

ser ökar i storlek, ökar de beskrivna för- och nackdelarna. Nackdelarna, dvs. kost- naderna för dessa resurser, ökar ungefär proportionellt mot resursökningen, medan fördelarna avtar för att så småningom helt uttömmas. Innan fördelarna uttöms kom- mer, om dessa för- och nackdelar är mät- bara, ett optimalt läge att erhållas, närma- re bestämt där den marginella fördelen av en resursökning är lika stor som den mar- ginella nackdelen.

Några exempel kan illustrera denna av- vägning:

Ofta förekommer planerad lagerhållning, då osäkerhet om produktionens omfattning eller speciella inriktning råder. Denna osä- kerhet kan vara betingad av teknisk eller marknadsmässig risk. Nackdelen av ökad lagerhållning är kostnaden för att hålla denna, och fördelen är möjligheten att snabbt öka sin avsättning om så erfordras. Lagerhållning p. g. a. teknisk risk kan ofta minskas vid ökad anläggnings- eller ökad företagskoncentration.

Den lagerhållning av input (råvaror eller halvfabrikat), som ofta förekommer för att gardera företaget mot teknisk risk, kan ge- nomsnittligt minskas vid en sammanslag- ning av olika anläggningar till ett företag, om en viss clearing kan förekomma mel- lan anläggningarna. Om tidsförluster och transportkostnader för denna clearing är mindre fördelaktiga, kommer minskningen i lagerhållningen av input att vara knuten inte till företagsstorlek utan till anläggnings- storlek. Hjälpservice, reparationer o. dyl. är en typ av input, som av naturliga skäl är knuten till anläggningen. Speciellt denna typ av input förbilligas ofta vid stora an— läggningar. Detta sammanhänger dels med billigare lagerhållning av reservdelar, dels med effektivare utnyttjande av den för det- ta ändamål avsatta utrustningen och ar-

?" 1 Överhuvud taget faller mycket av kultur- produktionen inom denna kategori med en ten- dens till ytterligare accentuering av dessa skal- fördelar över tiden genom en ökad kulturdistri- bution genom radio och TV eller t.ex. genom »multikonst» — utställningar.

' Översättes: Sammanlagrade reserver eller lager.

betsstyrkan. Stöld och brand kan också in- ordnas under begreppet teknisk risk, och vakt- och brandpersonal utgör exempel på de resurser som insätts för att gardera sig mot denna.

Den lagerhållning av output, som före- kommer för att gardera företaget mot tek- nisk risk, minskar i större företag, om en viss clearing kan förekomma mellan anlägg- ningarna. Om stora transportkostnader gör denna clearing kostsam, blir en sådan la- germinskning knuten inte till företagsstor- lek utan till anläggningsstorlek.

De sista relationerna bygger, som tidi— gare nämnts, inte på tekniska samband utan på antaganden beträffande företagens be- teende och som alltså vid ökad företags- koncentration ger mindre total stabilitet i output.

Lagerhållning p. g. a. marknadsbetingad risk kan betraktas på analogt sätt. Om en ökning av företagsstorleken innebär att en beställning inkommer frekventare behöver inte lagerökningen vara proportionell med ökningen i företagsstorlek utan vanligen mindre.1

I Appendix II: 1 visas stordriftsfördelar- na med avseende på lagerhållning för ett modellfall.

En snabbköpsbutik har en kundgenom- strömning i sina kassor, som kan beskrivas i slumptermer. Ökas antalet kassor, kom— mer kostnaden för dessa och den därtill hörande personalkostnaden att bli en nack- del, medan det faktum att den genom- snittliga väntetiden i kön vid kassan ned— bringas blir en fördel. Om snabbköpsbuti- kens försäljning och kundfrekvens ökar, be- höver inte antalet kassor ökas proportio- nellt vid accepterande av en viss genom- snittlig väntetid som given.

En verkstadsmaskin av servicetyp som slipmaskin, borrmaskin etc. utnyttjas ofta på ett sätt som kan beskrivas i slumpter- mer. Om man utgår från ett givet antal arbetare och ett därtill avpassat antal ma- skiner, så innebär en fördubbling av pro— cesstorleken, dvs. av antalet arbetare, inte att man behöver fördubbla antalet maski- ner. I den mindre anläggningen måste man

ha relativt många maskiner, då annars kö lätt kunde uppstå, vilket skulle vara inef- fektivt. I den större anläggningen däremot kan beläggningen av maskinerna hållas hög- re utan att köbildning utgör något problem.

Underhållsarbete kan i vissa fall inne— hålla slumpartade moment, men då man går över till mer förebyggande verksamhet försvinner något av slumpmomentet. Hål- landet av reservdelar kan alltså vara be- roende av två planeringsbeteenden, dels ett planlagt utbyte av delar vid bestämda tid- punkter, dels ett slumpartat utbyte av de- lar vid tillfälliga reparationsbehov. Om an- läggningen ökar i storlek, kommer denna lagerhållning av reservdelar inte att behöva ökas proportionellt mot storleksökningen.

Det »klassiska» verket på detta område är en artikel från 1947 av Conny Palm [11]. Problemställningen i denna artikel gällde automatmaskiner som behövde slumpvis uppkommande betjäning. Som resultat er- hölls en beräkningsmetod för bestämning av det ekonomiskt optimala antalet ma- skiner per arbetare.2 Beräkningsmetoden är hämtad ur den matematiska metodik som kallas köteori en metodik som redan tidigare haft liknande tillämpningar vid stu- diet av trafikförhållandena i telefonanlägg— ningar.s

En stor del av Palms artikel behandlar det fall då ett bestämt antal automatma- skiner sköts av en arbetare, och beräkning- en görs för det optimala antalet maskiner. Fördelarna av fler maskiner får vägas mot nackdelarna av en ökad genomsnittlig vän- tetid för dessa att bli betjänade. Palm tar emellertid även upp fallet att flera arbetare samsas om en given mängd maskiner. In- för man två arbetare i stället för en, kan man mer än fördubbla antalet maskiner. En jämförelse som brukar citeras är föl- jande:

Maskinerna antas vara av en typ, som

1 Marknadsbetingad risk kommer att även behandlas i kap III. ” Metoden hade då enligt uppgift redan an- vänts med gynnsamt resultat i ett par Malmö- företag inom textilbranschen. ” C Palm har tidigare behandlat dessa problem i några av Kungl. Telegrafstyrelsens skrifter.

i genomsnitt behöver överses under en tids— rymd som motsvarar 10 % av dess gång- tid. Jämförs en arbetare och sex maskiner med tre arbetare och 20 maskiner, finner man, att det senare inte bara har en be- sparing av genomsnittliga antalet arbetare per maskin utan också ger mindre genom- snittlig väntetid för maskinerna att bli be- tjänade.1 Arbetskraften blir i det andra fal- let mer utnyttjad så tillvida att arbetsupp- gifterna flyter in i jämnare takt.

Av ovan beskrivna orsaker kan alltså ofta besparingar göras vid större anlägg- ningar på kostnaderna för driftskapital, fast kapitalutrustning och löner. Hur stora des— sa effekter är, är svårt att generellt beskriva. De flesta av dessa situationer kan dock be— skrivas med hjälp av köteori. Ehuru köteo- rin även i ganska enkla kösituationer blir matematiskt komplicerad, är resultaten enk— la och lättförståeliga även för ickematemati- kern.

I Appendix II:2 har några enkla köteo- retiska situationer skisserats, och resultat har framräknats för några godtyckligt val- da parametrar. Avsikten med dessa beräk- ningar är att ge läsaren en ungefärlig upp— fattning om effekternas storlek och visa, hur så småningom denna stordriftsfördel trappas ner då anläggningsstorleken ökar.

4. Stordriftsfördelar vid sammankoppling av flera förädlingsled (Integrationsvinster)

Genom att sammanföra flera produktions— led till en anläggning kan ofta vissa in- tegrationsvinster erhållas.

a. Transportkostnaderna för att förflytta varor från en tillverkningsprocess till en an- nan eller från produktionen till lager eller lager till produktionen blir mindre, om till- verkningen eller lagren har gemensam lo- kalisering. Om materialet är tungt eller i övrigt svårt att transportera, blir detta mera betydelsefullt. Inom den petrokemiska in- dustrin där vissa halvfabrikat befinner sig i gasform (vid normal temperatur och nor- malt tryck) är fördelarna av en gemensam lokalisering av olika förädlingsled speciellt markerad.

b. Det finns vertikala integrationsvinster

av produktionsteknisk natur. Genom in- tegration av pappersmasse- och papperstill— verkningen bortfaller t. ex. den tekniska pro- ceduren att torka pappersmassan och se- dan återigen blöta upp den och skilja fib- rerna åt.

0. De enskilda produktionsleden kan an- tingen ge ett kontinuerligt eller ett diskon- tinuerligt utsläpp av den förädlade produk- ten. Ett sådant diskontinuerligt utsläpp får man exempelvis vid framställningen av stål i en stålugn. Det därpå följande förädlings- ledet gjutning eller valsning sker däremot fördelaktigast med ett kontinuerligt flöde av input. Anpassningen mellan ett diskontinuer- ligt produktionsled och ett kontinuerligt eller mellan diskontinuerliga produktionsled med olika rytm sker genom lagerhållning. Om som i ovanstående exempel denna lagerhåll— ning är kostsam genom att uppvärmning krävs, kan det vara en stor fördel om möj- ligheter finns att genomsnittligt minska den— na typ av lagerhållning. Genom att lägga flera produktionsled parallellt och fasför- skjuta produktionen så att de diskontinuer- liga utsläppen kommer tätare, uppnår man en bättre anpassning till det efterföljande kontinuerliga ledet. Flera parallella produk- tionsled, dvs. större anläggning, kan på det- ta sätt ge kostnadsminskningar. d. Specialiserad arbetskraft och maskiner måste för att ha full effektivitet användas för sitt specialändamål upp till full kapa- citet men kapaciteterna är ofta odelbara och olika stora. Vid hopkoppling av flera delprocesser kan man därför få överskotts- kapacitet i vissa led. Genom att öka pro- cessens totala omfattning så att fler och fler delprocesser är jämnt delbara i den to- tala kapaciteten kommer överskottskapaci— tet att kunna minska och ev. försvinna.

5. H omogenitetsfördelar

Ofta medför en ökad företagskoncentration en minskning i produktdifferentieringen,

! Vissa förutsättningar angående fördel- ningama av betjäningstiden respektive tiden som maskinerna förväntades gå utan betjäning finns inte angivna i texten. För närmare studier hänvisas till Appendix H.

(ökad standardisering) vilket visar sig som resursbesparingar i produktionen. En ökad standardisering kan spara resurser genom att mindre omställningar behöver göras el- ler att en genomsnittligt billigare produk- tionsutrustning kan väljas. I vissa branscher med stora manuella inslag kan inlärnings- effekterna spela en stor roll. Ökad stan- dardisering ger längre serier vilket minskar den genomsnittliga arbetstidsåtgången per producerad enhet. Ofta är produktvariatio- nerna så stora att den minskning i sorti- mentbredd, som en ökad företagskoncen- tration kan ge upphov till, i mycket liten grad påverkar konsumentens möjlighet till individuellt anpassat produktval. I detta fall är en ökad standardisering alltid en fördel. Om standardiseringen drivs mycket hårt, aktualiseras däremot den konflikt mellan produktionskostnad och sortimentsbredd som ju alltid finns i samband med före- komsten av stordriftsfördelar.1 I detta fall ges standardiseringen såväl positiva som ne- gativa effekter, och en bedömning av sum- maeffekten kan endast göras i en total- analys.

Den differentiering av slutprodukterna som förekommer ger ofta upphov till eller förekommer samtidigt med en differentie- ring av input. I vissa fall är denna diffe- rentiering av input direkt kopplad till och beroende av differentieringen av output. En standardisering av input måste här föregås av en standardisering av output. I många fall, då denna differentiering av input sam- manhänger med andra, ofta historiskt be- tingade faktorer, kan en ökad standardi- sering aV input åstadkommas inom ramen för den existerande produktdifferentieringen av output och den existerande företags— strukturen.

Uppenbarligen finns ofta faktorer som fördröjer en sådan utveckling. Vissa in- putstandardiseringar är lätta att komma överens om, men det finns en skala av standardiseringsförändringar där svårigheter- na att nå överenskommelse mellan företa— gen successivt stiger. Enklare komponenter sammanfogas ofta till en mera komplice- rad enhet, vilken i sin tur kan utgöra en

baskomponent för flera av företagets pro- dukter. Standardisering av sammansatta en- heter är ofta svårare att komma överens om, då ju skapandet av sådana samman- satta baskomponenter med olika använd- ningsområden utgör en viktig strategisk fak- tor för företagen i deras försök att sam- manjämka låga styckkostnader med en marknadsmässigt fördelaktig produktdiffe- rentiering. En differentiering även av bas— komponenterna skapar också ett beroen- deförhållande mellan producent—konsument när det gäller reservdelar, vilket av många producenter bedöms som en fördel. Ut- över historiskt betingade faktorer som brom- sar utvecklingen finns alltså även en mängd klart marknadsbetingade hinder för stan- dardisering. Båda dessa försvinner av na— turliga skäl vid en ökad koncentration.

6. Övergång från en produktionsprincip till en annan. Styckkostnadsplatåer

Vanligen förekommer ett mycket begränsat antal produktionsprinciper. Det produk- tionsvolymsintervall där en viss produktions- princip är att föredra kan därför vara gans- ka brett. Om man betraktar olika lägen med stigande produktionsvolym kan det ofta vara så att stordriftsfördelama med avseende på en viss produktionsprincip kan ha uttömts långt före det är fördelaktigt att byta till en annan produktionsprincip. Detta kan ge upphov till lokala platåbildningar i styck- kostnadskurvan.

Verkstadsindustrins produktion kan all— mänt karakteriseras som en stegvis bearbet- ning av råmaterial på olika sätt, följd av ett eller flera sammanfogningsled. Produktions- tekniken kan grovt sägas sönderfalla i tre principiella huvudgrupper2:

1 Exempel: Tekniska stordriftsfördelar i sam- band med tillverkning och paketering av bröd har enligt bagerinäringens egna bedömningar starkt bidragit till den konformism som finns i denna bransch i USA. Det vita formbrödet dominerar marknaden mycket kraftigt. Små bagerier kompletterar detta med specialbröd som tillverkas i små serier till höga kostnader. Liknande samband kan enligt uppgift även spå- ras i den amerikanska osttillverkningen. 2 Se sid. 44.

Råmaterialet bearbetas på olika sätt i sam- ma maskiner (universalmaskiner). Flera ma- skiner ingår dock i allmänhet i den totala förädlingen.

Teknik II

Bearbetningen sker i Specialmaskiner ett för varje moment. Specialmaskinerna ställs i allmänhet upp i en produktionslinje.

Teknik III

Hela produktionslinjen har med varierande grad av automatik produktionstekniskt in- tegrerats.

Ofta är steget från Teknik II till Teknik III mycket långt, och icke sällan kan Tek- nik III sönderdelas i olika produktionsprin- ciper med stora avstånd mellan de punkter, där det är fördelaktigt att byta produktions- princip. Detta utgör en förklaring till den ofta förekommande platåbildningen. Dessa platåer får emellertid inte uppfattas som absolut horisontella utan är ofta svagt slut- tande, i varje fall om man även inkluderar vissa gemensamma kostnader i service och skyddsanordningar. I kapitlet om Elektro- teknisk industri kommer dessa problem att närmare beröras och ett antal exempel att återgivas.

C. Transporter

För ett företag med given total storlek och med givna råvaru— eller halvfabrikatkällor och med given geografiskt utspridd avsätt- ning innebär en ökning av anläggningskon- centrationen också en volymökning av transporterna. Oftast innebär denna volym- ökning samtidigt en kostnadsökning. Stor- driftsfördelar i transportledet kan emellertid

' Varje sådan grupp innehåller emellertid processer som tillhör olika produktionsprinci- per. Detta år alltså en ännu grövre indelning än den i produktionsprinciper.

göra, att en koncentration av anläggningar samtidigt medför billigare totala trans— portkostnader.1 I detta fall är en total an- läggningskoncentration naturligtvis alltid att föredra.

Om en ökad anläggningskoncentration däremot ökar transportkostnadema kan en konflikt mellan transportkostnadsökningen och produktionskostnadsminskningen upp- stå. Den optimala anläggningsstrukturen (den som ger lägsta totala transport- och produktionskostnader) behöver då inte sam- manfalla med en total anläggningskoncen- tration. Om råvaran, som t. ex. är fallet med skog, är spridd över en stor yta och är kostsam att transportera, stiger råvarukost- naden vid exempelvis tillverkning av pap- persmassa (levererat vid fabriken) då an- läggningsstorleken ökar. Denna stigande styckkostnad för transporter till anläggning- en gör här en viss decentralisering fördel- aktig. Vid produktion av cement har man inga stigande råvarukostnader vid ökad an- läggningsstorlek, då ju cementfabriken i all- mänhet är belägen i anslutning till råvaran. Stigande kostnader för transporter från an- läggningen vid mera koncentrerad lokalise- ring blir här en avgörande lokaliseringsfak— tor.

I många fall måste hänsyn tas till trans- porter både till och från anläggningen. Flera exempel på när detta är av stor vikt finns inom livsmedelsindustrin (mejerier, slakte- rier etc.), som ju ofta är råvaruuppsamlande över stora arealer och där man samtidigt efter förädlingen distribuerar till en kon- sumtionsmarknad som är fördelad över en stor yta.

Inom livsmedelsindustrin uppträder i flera fall också en tidskostnad som sammanhäng- er med produkternas begränsade hållbar- het. Vissa råvarors (sockerbetor, grönsaker, mjölk etc.) kvalitet sjunker över tiden. Även vissa färdigprodukters (bröd, köttprodukter, mejeriprodukter etc.) kvalitet sjunker över tiden.

1 Detta gällde exempelvis för stora delar av mejerinäringens strukturomvandling under 50- och början av 60-talet speciellt för tätt befolkade Områden (Skåne).

I det följande skall några samband som gäller mellan produktionskostnader, trans- portkostnader och marknadens geografiska fördelning relateras.1 För enkelhets skull antages efterfrågans storlek och geografiska spridning vara exogent given. Problemet re- duceras därigenom till att bli en ren kost- nadsminimering. Dessutom bortses från möj- liga stordriftsfördelar med avseende på transportkostnader.

Punkt 1 nedan berör problemet hur man vid given lokalisering på anläggningarna skall fördela marknaden mellan dessa. De fyra följande punkterna berör frågan, hur anläggningarna optimalt skall lokaliseras och hur den optimala anläggningskoncentra- tionen påverkas av vissa parametrar. Den sjätte punkten berör frågan hur företags- strukturen påverkar anläggningskoncentra- tionen. I de två avslutande punkterna disku- teras lokala alikheter i produktionskostna- dema och vilka faktorer detta samman- hänger med.

1. Om endast två anläggningar A och B existerar och konsumtionen är fördelad längs en linje mellan A och B, blir proble- met hur denna totala marknad vid en kost- nadsminimering skall fördelas mellan an- läggningarna relativt enkelt. Om marginalkostnaden för produktion är lika stor i A som i B, blir transportkostna- derna helt avgörande, och uppdelningen av marknaderna kommer att bli i den punkt, där transportkostnaden är lika stor från A som från B.

Om marginalkostnadema för produktio- nen däremot inte är lika i de båda anlägg- ningarna, kommer uppdelningen av mark- naderna att gå i punkten där marginalkost- nad plus transportkostnad är lika.

Om det finns flera än två anläggningar, förändras reglerna för optimal marknads- uppdelning något. Om marginalkostnadema är konstanta, påverkar inte den mängd an- läggningen A producerar för försäljning på annat håll (än på sträckan AB) marknads— uppdelningen mellan A och B.

Om marginalkostnadema varierar, kom- mer däremot de övriga marknaderna att influera. Marknadsuppdelningen mellan A

och B kommer att påverkas av marknads— uppdelningen mellan A och övriga anlägg- ningar och mellan B och övriga anläggning- ar. Man kan alltså inte bestämma uppdel- ningen mellan A och B separat, utan man måste söka en simultan lösning av alla marknadsuppdelningama.

2. Hur anläggningar optimalt skall loka— liseras är närmast ett kombinatoriskt pro- blem. Det finns inga kontinuerliga över- gångar mellan två skilda lokaliseringskom- binationer. Principiellt prövar man alltså alla tänkbara kombinationer och räknar för varje fall ut den totala produktionskostna— den för att fylla det uppsatta målet och väl- jer sedan den billigaste. Ett exempel på detta förfaringssätt ges av T Vietoritz och A S Manne [7]. Deras problem gällde beräk- ningar av optimal anläggningsstruktur för produktionen av kemiska gödningsämnen i USA. De antog i sina beräkningar konstanta marginalkostnader i varje anläggning och kunde därför begagna sig av lineär program- mering som beräkningsmetod för varje an- läggningskombination. Fem lokaliseringspunkter ansågs möjliga, och problemet bestod huvudsakligen i att bestämma i vilka produktion skulle före- komma. När lokaliseringen är bestämd, är problemet att bestämma produktionens stor- lek i de olika anläggningarna förhållande- vis enkelt. Processen kunde uppdelas i två delpro- cesser tillverkning av ammoniak och den vidare förädlingen av ammoniak till göd- ningsämnen. Dessa processer behövde inte vara integrerade. Antalet möjliga lokalise- ringskombinationer blir med dessa antagan- den 210 = 1 024. Vissa av dessa kombina- tioner kunde emellertid efter en grov kal- kyl uteslutas, och endast ett tiotal kombina- tioner behövde kostnadsberäknas, för att den optimala anläggningsstrukturen skulle kunna beräknas.

3. Om transportkostnadema generellt minskas, kommer, om outnyttjade »plant economies» föreligger, detta att medföra en tendens till ökad koncentration av anlägg-

1 För en översiktlig beskrivning av existerande modeller och lösningsmetoder hänvisas till [9].

ningsstrukturen. Det är uppenbart, att om transportkostnadema utgör ett hinder för koncentration och om detta hinder avlägs- nas eller minskas, så kommer koncentratio- nen att öka. Denna diskussion kan natur- ligtvis också föras i termer av relativa kost— nader, och det viktiga i sammanhanget är då, att transportkostnadema minskat rela- tivt produktionskostnaderna. Analogt med- för en relativ ökning av transportkostna— dema, dvs. en relativ minskning av produk- tionskostnadema, att koncentrationen ten- derar att minska.

4. För produkter, som är mera förädlade, dvs. har större värde per volymenhet, kom- mer transportkostnadema vid i övrigt lika villkor att spela en mindre roll. Om styck- kostnadsminskningarna vid ökad anlägg- ningsstorlek har ungefär samma relativa storlek för ett antal olika produkter med samma totala produktionsvolym och geo- grafiska fördelning på efterfrågan, skulle de mera förädlade därför tendera att kon- centreras i större anläggningar än de mindre förädlade.

5. För de branscher, där det är relativt dyrare att transportera input än output, kommer anläggningarna att lokaliseras nära råvaran.

För de branscher, där det är relativt dy- rare att transportera output än input, kom- mer anläggningarna att lokaliseras nära kon— sumenterna (avnämarna). Om produktionen är lämplig för tillverkning i små enheter, kommer vid en optimal anläggningsstruktur produktionens och konsumenternas geogra- fiska struktur huvudsakligen att samman- falla. Om stordriftsfördelar föreligger, kom- mer antalet anläggningar att vara mindre, och dessa kommer att i större utsträckning lokaliseras nära konsumentagglomerationer.

6. Hittills har enbart berörts den opti— mala anläggningsstrukturen och vilka för— ändringar i anläggningskoncentrationen som kan uppstå, då olika parametrar förändras. Om två eller flera företag konkurrerar inom samma region, kommer avvikelser från detta optimum att uppstå. Varje företag för sig får därvid ett glesare kundunderlag, vilket skulle tendera att

minska anläggningsstorlekarna genomsnitt- ligt. Samtidigt kommer, då varje företag en- dast tar hänsyn till sin egen anläggnings- struktur och transportkostnadsminimerar utifrån denna, transportekonomiska förlus- ter att göras.

En viktig fråga blir i detta sammanhang huruvida större företag har distinkta förde- lar framför de mindre. Om man bara kal- kylerar med »plant economics» och trans- portekonomiska fördelar, blir sådana resurs- besparande fördelar inte direkt avhängiga av företagens absoluta storlek utan framför— allt av den relativa storleken inom varje re— gion, där man marknadsför sina produkter.

7. De lokala förutsättningarna för pro— duktionen är i många fall olika, och om detta spelar stor roll för produktionskostna- dema, kompliceras naturligtvis bilden av den optimala lokaliseringen. Dessa olikhe— ter illustreras i fig. II: 3 där produktions- kostnader för ammoniumnitrat och glasbe— hållare i olika hypotetiska anläggningsstor— lekar beräknats dels för USA, dels för Centralamerika.

Produktionskostnaderna antas därvid upp- delade i tre poster: Material, arbetskraft och kapital (inkl. underhållskostnader). Kostnaderna för dessa produktionsfaktorer visar stora skillnader mellan Centralamerika och USA.! Tabellen nedan ger en samman- fattning av skillnaderna i produktionsfak- torkostnadema.

Kostnadsindex ( USA:s kostnad: 100)

Ammonium- Glas- ISostnadsposter ” nitrat behållare Råmaterial och övr. material 200 150 Arbetskraft 40 32 Kapital 145 135

1 I Centralamerika måste de flesta råmaterial och övriga material importeras. Ingen inhemsk olje- eller gasproduktion finns tillgänglig. Inte heller finns någon inhemsk produktion av de kemikalier, som erfordras för produktionen av ammoniumnitrat. Beträffande produktionen av glasbehållare, måste glassand importeras och likaså soda, färgmedel och andra kemikalier. Visserligen kan exploatering av lokala resurser

(Forts. på sid. 48.)

Fig. II: 3. Produktionskostnader för ammoniumnitrat resp. glasbe- hållarei olika anläggningsstorle— kar beräknade dels för USA, dels för Centralamerika.

UNITED STA'I'ES DOLLARS PER GROSS

UNIYED STATES DOLLÅRS PER TON OF AMMONIÅ CORE?"

8.75

8.50 BEER BOTTLES 8.25

* .. e s ,. _ _ , .. f ; s'wI-IIIIIIIIII 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 NUHBER OF BOWLE-NOULDING IACHINES

AMMONIUM NITRATE *

50 100 150 200 150 300 cmcmr m mus or omv nocucrlou

Källa: [8]

Avsikten med exemplet är framför allt att belysa de ingående faktorernas relativa betydelse samt den metodik med vilken man närmar sig dessa frågor.

Ovan beskrivna förhållanden gäller två extremt olika områden, varför skillnaden mellan faktorpriserna i de flesta fall natur- ligtvis blir mycket mindre. Skillnaden i ener- gikostnader spelar en stor roll i exemplet. Energikostnader utgör en stor del av kostna- derna i många processer, framför allt inom många basindustrier. Påfallande är också hur liten roll de låga lönerna spelar och i hur liten grad det låga löneläget i sig har förmåga att attrahera till etablering. För mera arbetsintensiva produkter kommer däremot uppenbarligen det låga löneläget att verka mera attraherande.

De högre kostnaderna i Centralamerika beror framför allt på avsaknad av inhemsk produktion av vissa inputs och avsaknad av vissa naturfyndigheter. Uppenbarligen spe- lar i detta fall bristen på en utvecklad pro- duktion av halvfabrikat och energi den största rollen. Förklaringen till denna brist ligger bl. a. i det faktum, att även dessa pro- cesser har skalfördelar, och att en större agglomeration av anläggningar först måste uppstå innan någon produktion av dessa

(Forts. fr. sid. 46.) i en framtid förväntas förbättra situationen, men f.n. måste beräkningarna ske på basis av im- portpriser, vilka kommer att bli mycket högre än motsvarande priser i USA. Exempelvis är priset på importerad tjockolja i Centralamerika unge- fär 2,5 gånger priset för naturgas med motsvaran- de värmeinnehåll i USA.

Beträffande arbetskraften beräknas lönerna för manuellt arbetande personal till en sjättedel av de i USA, medan lönerna för yrkesutbildad personal och tjänstemän beräknades till mellan en tredjedel och hälften av motsvarande personal i USA.

Arbetskostnaderna bestäms emellertid inte bara av lönekostnaderna utan även av arbets- produktiviteten. På basis av undersökningar i andra liknande branscher uppskattades arbets— produktiviteten i Centralamerika till något under två tredjedelar av den i USA.

Beträffande kapitalkostnadema beräknas kost- naden för importerad utrustning levererad vid platsen bli ungefär 30 å 40 % dyrare äni USA. Installation av denna utrustning och byggnads- konstruktionerna beräknas kosta ungefär lika mycket.

Styck- kostnad |" *

ILX

& ______ X &x_

*— _ _ — IIL' llH IIL

x 7 "| xo x" Produktions volym

Fig. II: 4. I markerar arbetsintensiv teknik och II kapitalintensiv teknik. L markerar kostnadi låglöneregion och H i höglöneregion.

produkter anses ekonomisk. Men ingen större agglomeration uppstår på grund av att dessa produkter inte finns tillgängliga! Denna interdependens spelar uppenbarligen en mycket stor roll både för länder med relativt utvecklad respektive outvecklad in— dustri men är kanske mest markant i det senare fallet. Den petrokemiska industrin (kap. XIII) är emellertid ett exempel på en sådan sektor med mycket stora interdepen- densförhållanden, vilka gör sig märkbara även i en högindustrialiserad miljö.

8. Den teknik, som användes i ovanstå- ende exempel, antages vara i huvudsak obe- roende av lokaliseringen och de där rä- dande faktorprisrelationerna. Ofta framhål- les, att då substitutionsmöjligheter finns mel- lan produktionsfaktorerna, en kapitalinten- siv teknik vanligen tenderar att accentuera stordriftsfördelama och att förskjuta minsta optimala storleken uppåt, i jämförelse med en mera arbetsintensiv produktionsmetod. Om skillnaderna i faktorprisrelationerna är så stora vid olika lokalisering, att detta på- verkar teknikvalet, kommer det under dessa betingelser att finnas relativt större anled- ning för företag med en mindre total pro— duktion, dvs. med mindre anläggning, att 10- kalisera sig till låglöneregioner. Fig. II:4 illusterar några situationer, där dessa för— hållanden antages råda. Det är naturligtvis alltid billigare att pro- ducera vid låg lön än vid hög — skillnaden är som framgår av figuren dock större vid en arbetsintensiv teknik än vid en kapital— intensiv. Om enbart lönen skiljer regionerna

Genomsn resurs- åtgång Lägre företags- — koncentralion

koncentration

utgångsläge Total

produktions- volym Fig. II: 5. »Branschens styckkostnadskurva»

Heldragen kurva markerar styckkostnads- kurva, där de externa resursbesparingarna inte inräknats. --— Streckad kurva markerar styckkostnadskur- va, där de externa resursbesparingarna in- räknats

åt är det naturligtvis alltid fördelaktigt att lokalisera anläggningen till låglöneregioner- na. Fördelen är, som framgår av fig., emel- lertid alltid relativt större för de mindre an- läggningarna (beroende på att de är mera arbetsintensiva).

Om vissa andra faktorer skiljer regioner- na åt, exempelvis att låglöneregionen ger högre transportkostnader kan de båda L- kurvorna erhålla ett (lika stort) »skift» uppåt relativt H-kurvoma. De streckade kur- vorna (IL* och IIL*) motsvarar detta nya läge.

I denna situation är det med figurens förutsättningar alltid fördelaktigt att använ- da teknik I i L-regioner och teknik II i H—regioner. För en anläggning mindre än x,, är det fördelaktigt att använda teknik I och att lokalisera sig till en L-region. För en anläggning större än x,, är det fördelak- tigt att använda teknik II och att lokalisera anläggningen till en H-region.

D. Förändring i produktionsnivån

I det statiska fallet är det speciellt två fak- torer som aktualiseras då man förändrar branschens totala produktionsvolym.

Den första gäller förekomsten av externa resursbesparingar.1 Så länge man håller pro- duktionsvolymen konstant hålles därigenom också volymen av ett antal halvfabrikat kon- stanta, och om slutproduktens volym varie-

_] Hogre företags-

ras, varierar också dessa halvfabrikats vo- lym. För de halvfabrikat där stordriftsförde— lar råder kommer således styckkostnaden att variera. Om dessa halvfabrikat (med varie- rande styckkostnader) användes som input i andra branscher kommer de totala kostna- derna i dessa branscher att påverkas trots oförändrad produktionsvolym där. En ök- ning av produktionsvolymen i en bransch sänker under ovanstående antaganden styck- kostnadema i en annan bransch som använ— der samma input. Vid en beräkning av den resursåtgångsförändring en viss produktions- volymökning ger räcker det således inte att enbart ta hänsyn till resursåtgången för egna input. Fig. II:5 visar olika varianter av »branschens styckkostnadskurva» med resp. utan korrektion för »extema resursföränd- ringar». '

Den andra aspekten gäller förhållandet mellan transport- och produktionskostnader. Om transportkostnadernas storlek gör att man måste ta hänsyn till de olika delmark- nadernas lokalisering, blir »branschens styckkostnadskurva» även beroende av på vilka delmarknader denna expansion sker. Om expansionen sker proportionellt på alla delmarknader kommer — om inga stordrifts- fördelar råder i transportledet och om styck- kostnadskurvan för produktionen har det normala L-formade (konvexa) utseendet en tendens till ökad decentralisering av an— läggningarna att finnas inom varje företag och alltså även inom hela branschen.2 Branschens styckkostnadskurva kommer då att bl. a. även spegla de genomsnittliga

1 Sådana externa resursförändringar kan ske även vid en strukturförändring — men torde vara betydligt vanligare, större och viktigare i de fall då totala produktionsvolymen förändras. Ex- terna resursbesparingar förekommer i all halv- fabrikatstillvcrkning där stordriftsfördelama inte är helt uttömda. De blir emellertid mest accen- tuerade i de fall där köparkoncentrationen är hög. I exempelvis den petrokemiska industrin blir de externa resursbesparingarna ofta stora. (Se Kap. XIII). ' Många av våra exportindustrier har haft en sådan utveckling. Från början har försäljningen på en viss marknad koncentrerats på import från Sverige men när efterfrågan vuxit till en viss nivå har det visat sig fördelaktigt att även starta pro- duktion i området i fråga.

minskningar i transportkostnadema en ökad decentralisering medför.

Om det däremot råder markanta stor- driftsfördelar i transportledet eller det före- kommer platåbildning i produktionens styck— kostnadskurva kan en expansion i total ef- terfrågan samtidigt initiera en ökad centra- lisering.

Appendix II: 1

Vi antar att en viss tidsrymd måste förflyta mellan beställning och leverans av lager- varan. Behovet av lagervarorna är sanno- likhetsfördelat enligt fig. II: 6 med medelvär- det i L. Om vi håller ett extralager h finns alltså en viss sannolikhet P;, (den streckade ytan) att vi inte kan uppfylla behoven, och ökning av h innebär en fördel (större för- tjänst eller ökad produktion). Denna posi- tiva effekt måste vägas mot kostnaden för att hålla denna extra mängd i reserv.

För enkelhetens skull antages att det op- timala valet av reservlagret bestäms av ett visst P,, oberoende av anläggningens stor- lek. Vi antar vidare att behovets slumpar- tade fördelning kan approximeras med en normalfördelning. Detta betyder att h kom- mer att stå i direkt proportion till () (stan- dardavvikelsen).

Om vi fördubblar en anläggning med standardavvikelscn a, och behovet av lager— varan i dessa två delar är lika stor som i den enkla och fördelade på samma sätt och oberoende av varandra, blir standardavvikel- sen i denna nya enhet j/ 27!— . Lagerökningen blir alltså ((Ö — 1)h dvs. ca 40 %. Man kan under dessa villkor alltså sätta upp följande samband:

Storlek 1 2 4 8 Lagerhållning/kapaci- tetsenhet 100 71 50 36

Lagerhållning

Om behoven däremot inte är oberoende av varandra utan »samvarierar», kommer dessa besparingar inte att kunna göras. Man kan emellertid också tänka sig andra fall, där variationerna sker i )mottakt», där be— sparingarna blir ännu större än de ovan be- skrivna. En sådan situation kan t. ex. uppstå, om totala efterfrågan på marknaden är kon- stant, men beställningarna på de olika före- tagen är slumpvis fördelade. Men dess för— delning är inte oberoende; det den ena får mister den andra. En horisontell integration skulle alltså minska lagret snabbare än de ovan skisserade skalorna, och vid total inte- gration skulle allt lagerbehov under dessa villkor försvinna.

Sannollkhet

Fig. II : 6.

Appendix II: 2

En »kö» bildas vid en »station» som erbju- der vissa tjänster, när antalet inkomna »kun- der» överskrider stationens kapacitet. Som exempel kan nämnas telefonsamtal i en telefonväxel, patienter i en poliklinikkö, ma- skiner som väntar på att bli reparerade, olika bearbetningsprocesser vid en maskin. kunder i en snabbköpsbutik etc. Ett kö- system är fullständigt beskrivet av (1) »in- put», (2) »köreglerna», (3) servicemekanis— men.

Dessa definieras enligt följande: »Input» beskriver hur »kundema» an- länder och upptas i systemet. Antalet kun- der kan vara ändligt eller oändligt, och de kan komma individuellt eller i grupp. Om varje kund upptas i systemet, har vi ett väntesystem. (Vid t. ex. telefonsamtal är detta inte fallet.)

»Köreglerna» utgör de regler som be— stämmer »köns» formering. Den enklaste regeln är »den som kommer först, blir först betjänad», men andra regler är möj- liga.

Servicemekanismen slutligen beskriver hur kunderna betjänas. Generellt finns S st. scr- viceställen. Om S : oo skulle alla kunder bli betjänade omedelbart. Om det däremot finns ett ändligt antal, kan kö uppstå.

Man antar också att planeringen är an- passad till de förutsägbara variationerna som vissa rusningstider, hög samtalsfrekvens etc. Det som här diskuteras är sådana ore- gelbundenheter i »input» eller servicemeka-

Enkel köteori

nismen som är oförutsägbara, och vi antar vidare, att dessa oregelbundenheter har en förutsägbar sannolikhetsfördelning.

Köla'ngden Q(t) är antalet kunder när- varande i systemet vid tidpunkten t. Q(t) är antalet personer som antingen betjänas eller väntar i kön.

I det följande skall några enkla kösitua- tioner beskrivas. Detta görs genom att mera preciserade regler anges för dessa tre punk- ter. Ur några av sannolikhetskalkylens sat— ser kan sedan vissa samband beräknas.

(l) »Input». Låt kunderna komma vid

tidpunkterna t,,, t ,, t2 ..... , u,. = t, — t,,_1(r = 1,2 ...... ) Vi antar att u,, u,, u,, ........ är slump- variabler som är oberoende av varandra och har samma sannolikhetsfördelning: A (u), (Ogu( 00), Detta innebär att ankomstmönstret är sta— tionärt med avseende på tiden. Detta gäller naturligtvis inte alltid, då ju vissa rusnings- tider finns; förutsättningen är att tillståndet är konstant under en någorlunda lång pe- riod, och detta kan vara ett praktiskt och rimligt antagande i många fall.

2) Köregeln är »den som kommer först, blir först betjänad». 3) Servicemekanismen. Antalet servicestäl- len är S.

Tiden för att betjäna en kund v, v; ....... . . . antas vara en slumpvariabel som är in- bördes oberoende och de antas ha samma sannolikhetsfördelning B (v). De antas också

S

Storleks- Å 1 2 3 4 5 6 7 & variabel = genomsnlttllg kundfrekvens lla 1.0 0,07 0,006 0,0003 0 o 0 0

0,06 0,007 0,0009 0 0 0

0,2 0,03 0.005 0.001 0 0,3 0,06 0,014 0.003

oberoende av ul, u; ........

Vi skall betrakta två typer av nfördelningar på A (n) och B (v). D. (Deterministisk input eller sevicemeka- nism.) Kunderna anländer vid reguljära in- tervall med längen a tidsenheter. M. (Markovian eller Poissonsk input eller servicemekanism.) Här antas kunderna an— lända i en Poissonfördelning med hastighe— ten Å. Antalet anlända under tidsintervallet

[O, 1] har fördelningen cd'-(Ät); och tids-

intervallet mellan successiva ankomster har fördelningen d A (u) = Åe—Z". du Med dessa två typer av fördelningar kan man forma olika kösystem: M/M/S är ett system där både »input» och servicemekanismen är M fördelade och som har S serviceställen. M/D/ S är ett system där »input» är M för- delad och servicemekanismen är D fördelad och som har S serviceställen. D/M/S är ett system där »input» är D för- delad och servicemekanismen är M fördelad och som har S serviceställen.

1,0

Vi skall exemplifiera våra resonemang med det första av dessa kösystem, nämligen M/M/S.

Beteckningar:

E (W) = Genomsnittlig väntetid

[% = Genomsnittlig servicetid % = Genomsnittlig tidsintervall mellan ankomstema

9 = Relativa ((trafikintensiteten» = MLS;

9 (1 för konvergens Man kan därvid härleda ett sambandl, som förutom antalet serviceställen endast inne- håller medelvärdena i de båda fördelningar- na. 1

S! Sic (1

S 9) (QS)

E(W)=

,_1 1 1 _ _ J _ s [(1 månen + S&S) 1 Se [12] s. 21—22.

Vi beräknar detta samband numeriskt för några godtyckligt valda enkla värden på ,u, ll och S. n=1l=%,1,2,3,4, ...... S=1,2,3,4, 5, ......

Tabellen anger genomsnittliga väntetiden som funktion av antalet serviceställen och genomsnittliga antalet kunder per tidsenhet.

Vi ser i tabellen, att mycket stora fördelar erhålls, antingen i form av mindre väntetid, då frekvensen av kunder och antalet service- ställen ökar proportionellt, eller i form av mindre än proportionellt antal serviceställen, då frekvensen ökar och väntetiden hålls kon- stant.

Om vi t. ex. utgår från storleksvariabeln ] och kostnadsvariabeln 3, ser vi att, samti- digt som storleksvariabeln ökar till 3, kost— nadsvariabeln endast fördubblas vid i öv- rigt samma prestation, dvs. samma genom- snittliga väntetid i de båda fallen.

Litteratur

[1] Sargant Florence. The Logic of British and American Industry, London 1953. [2] E. Penrose. The Theory of the Growth of the firm, Oxford 1959. [3] M. J. Beckman. Some aspects of returns to scale in business administration. The Quarterly journal of Economics. LXXIV. (1960). [4] J. Steindl. Small and big business. 1945. [5] J. Mc Nulty Administrative cost and scale of operation in the US-Electric power Industry. A statistical Study, Journal of Industrial Economics V (1956). [6] P. Sargant Florence. Economics and socio- logy of Industry London 1964. [7] T. Vietoritz and A. S. Manne. Chemical Processes and Economics of Scale, kap. 6 i »Studies in Process Analysis», Cowles foundation nr 18. 1963. [8] Problem of size of Plant in Industry i underdeveloped Countries. Industrializa- tion and Productivity nr 2. [9] Models for Capacity Planning. Göran Ber- gendal. Stencil. Lund 1966.

[10] Koopmans: Three essays on the state of economic science. N.Y. 1957. [11] Conny Palm: Arbetskraftens fördelning vid betjäning av automatmaskiner. Indu- stritidningen Norden Nr 8—9—11 1947.

[12] N. U. Prabhu: Queues and Inventories. London 1965. [13] E. A. G. Robinsson: The structure of Com- petitive industry Cambridge 1958.

III

I det statiska fallet antogs den totala pro- duktionsvolymen vara konstant över tiden och tekniken oförändrad. I en diskussion om dynamiska stordriftsfördelar upphäves bägge dessa restriktioner.

A. Den totala produktionen förändras trendmässigt över tiden

Om den totala produktionsvolymen föränd- ras över tiden, måste vid en bedömning av resursåtgången klargöras hur denna föränd- ring fördelas mellan företagen. Fördelningen av volymtillskottet eller volymminskningen kan i hög grad påverka resursåtgången. In- nan en mera allmän diskussion genomföres, skall ett i sammanhanget grundläggande problem tagas upp, nämligen frågan hur ett företag på ett optimalt sätt anpassar sig till en exogent given trendmässig efterfrågeök- nmg.

A:]. Optimal anläggningsstorlek vid dyna- misk anpassning under exogent given efter- frågeökning

Beskrivning av problemet

Det betraktade företagets efterfrågan anta— ges öka kontinuerligt över tiden. Avsätt- ningen (lika med den i varje ögonblick producerade mängden, då lagerhållning över längre perioder inte antages löna sig) antas vara exogent given. Under dessa förutsätt-

Dynamiska stordriftsfördelar

ningar skall anläggningsstorlekens roll vid en planerad kapacitetsökning analyseras. Sambandet mellan styckkostnad och efter— frågans expansionstakt skall också beröras.

Fig. III:1 beskriver problemets natur. Anpassningen av en produktionskapacitet, som endast kan öka i diskontinuerliga språng till en kontinuerlig efterfrågeökning, ger med nödvändighet en viss genomsnitt- lig överkapacitet. En konflikt mellan olika målsättningar uppstår.

Å ena sidan ger en större anläggning låg produktionskostnad längre fram i tiden, då kapaciteten kan fullt utnyttjas. Å andra si— dan ger den hög produktionskostnad i bör- jan, då kapacitetsutnyttjandet är dåligt.

Problemet med språngvis kapacitetsut- vidgning torde vara relevant för nästan samtliga expanderande industribranscher. Speciellt accentueras emellertid problemet i de processindustrier där utnyttjande av stordriftsfördelar endast är möjlig om an- läggningen bygges i full skala redan från början.

Förenklad modellx

Förenklingen skall göras stegvis. Först upp- ställes en förenklad problemställning. För att lösa detta problem införes sedan även vissa förenklande approximationer.

1 Liknande men på vissa punkter väsentligt annorlunda modeller finnes beskrivna i [4] och-

[5].

Planerad avsittning

Kvantitet

De streckade ytorna representerar outnyttjad kapacitet

> Planerings- Tld horisont

Fig. II: ].

Betrakta en viss planeringsperiod, som är förhållandevis lång i varje fall flera mul- tiplar av de ingående kapitalföremålens livs- längd. Under denna period skall vissa pro- duktionsmål uppfyllas. Den producerade kvantiteten (lika med avsättningen) antages öka lineärt över tiden med början i punkten noll. Kapitalföremålens livslängd antages vara konstanta över tiden. Anläggningarnas storlek antages vara storheter, som låses i planeringsögonblicket, och som inte kan förändras i efterhand.

Under planeringsperioden skall dessa pro- duktionsmål uppfyllas till lägsta kostnad. Den överkapacitet, som med nödvändighet uppstår då man har en kontinuerlig efterfrå- geökning och ett diskontinuerligt investe- ringsförlopp kan medföra en fördel i att in- vestera i mindre anläggningar än de, som ger styckkostnadsminimum vid fullt kapa- citetsutnyttjande.

I jämförelse med det ideala läget att pro- duktionsmålsättningen skulle kunna realise- ras till kostnader som motsvarar styckkost- nadsminimum i optimala anläggningar, kom- mer under de angivna förutsättningama två avvikelser att höja kostnaderna över detta läge. Dels kommer en viss överkapacitet att medföra vissa kostnadsökningar i ett initial- skede, dels kommer en anpassning till mind- re anläggningar att ge högre styckkostnader vid fullt kapacitetsutnyttjande under hela anläggningens livslängd.

I fig. III: 1 åskådliggöres problemet gra— fiskt. Den produktionsmålsättning, som i figuren blir en triangel, skall uppfyllas av produktion från olika anläggningar i figu- ren, åskådliggjorda som rektanglar. Höjden på dessa rektanglar motsvarar resp. anlägg- ningars kapacitet. Anläggningarnas kapaci-

tet utgör problemets variabler, och lösningen består i att bestämma demi explicit över hela planeringsperioden, så att kostnadsminimum erhålles.

En explicit lösning av detta problem blir mycket besvärlig på grund av möjligheterna att så småningom sammanföra skrotnings- och nyinvesteringsögonblick, vilket kommer att successivt genomsnittligt höja anlägg- ningsstorlekarna. Efter en tid kommer att finnas ett helt spektrum av olika anlägg- ningsstorlekar,1 och de ömsesidiga beroen- deförhållandena blir då svåra att över- blicka.

Det torde emellertid råda ganska likar- tade förhållanden i de olika investeringstill- fällena i intervallets början varför valet av kapacitet i den första investeringen endast i mindre grad påverkar kostnaderna för produktionen i området utanför A i figu— ren. Som en approximation kan därför an- tagas, att en kostnadsminimering av produk- tionen i A är konsistent med målsättningen att göra en total kostnadsminimering. Med dessa approxitnationer är det lätt att finna den optimala kapaciteten på den första in- vesteringen.

Av figuren framgår att kapacitetsutnytt- jandet i en nyinvestering under perioden fram till nästa investering är i genomsnitt 50 procent. Kostnaderna antas bestå av en fast och en rörlig komponent, och de rörliga kostnaderna antas proportionella mot kapa- citetsutnyttjandet.

Styckkostnaderna vid fullt kapacitetsut— nyttjande antas vara beroende enbart av an- läggningens kapacitet.

K = Anläggningens kapacitet L = Kapitalets livslängd S (K) = Styckkostnader i med kapaciteten K So=Styckkostnaderna i läggning K0=Minsta storleken på K som ger styck- kostnaden So

en anläggning

en optimal an-

1 I kapitel XIII, som behandlar den petro- kemiska industrin, finns exempel på hur ett spektrum av_ sådana anläggningsstorlekar kan växa fram. Äldre mindre anläggningar skrotas och nya stora adderas, men hela tiden finns ett brett spektrum av anläggningsstorlekar.

Å Fa (medför K+)

zÅ? (medför K+)

//|'=1

Fig. III.-_Z. F,:Läge på F, om U dubbleras. . F,=Läge på F1 om r stiger då K ökar. Förutsättningar

S,,F, avtagande funktioner av K (rS) avtagande funktion av K F, stigande funktion av K

Det existerar en extremalpunkt där dF, dF,_ (PF dan>

d_K+_1K OCh dK=+—dK=>

T=Tidsavståndet mellan två på varandra följande investeringsögonblick

U = Avsättningsökningen per tidsenhet r (K) = Kvoten fast kostnad genom total kostnad i en anläggning med kapaciteten K i = Kontinuerlig räntefaktor

K Omedelbart inses T = U

Genomsnittlig förlust per producerad en- het på grund av dåligt kapacitetsutnyttjande: K r S 2 L U

:= (1)

Ni bortser från räntans kapitalisering i detta uttryck då T är förhållandevis kort. Riktigare hade naturligtvis varit att fram- räkna genomsnittliga nuvärdet).

Genomsnittlig förlust per producerad en— het på grund av högre styckkostnader än de teoretiskt minsta (So):

1 -— e—IL

Fz— — (S'—' So)' —Z€—udt= (S— So)

= (S So) -f(i -L) (2) där f är en monotont avtagande funktion av i .L.

Det K som minimerar summan av dessa förlusttermer markeras K.

Under de i figuren angivna förutsätt- ningama kan man härleda vissa enkla sam-

band mellan de ingående parametrarna och K. För enkelhetens skull föres dessa resone- mang i geometrisk form med hjälp av fig. III: 2.

U betecknar avsättningsökningen per tids- enhet, och det är närmast denna parameter som skiljer stora och små företag i en situa— tion med fasta marknadsandelar. Jämförel- sen kan gälla stora och små företag existe- rande samtidigt sida vid sida men kan också gälla före och efter en förändring av före- tagsstrukturen.

K tenderar att öka om U ökar. Ökat U innebär att överkapaciteten består under kortare tid vid oförändrat K dvs. att Fl minskar. Om F, minskar, är det naturligt att en anpassning sker genom ökat K. I figur III: 2 markeras en ökning av U och dess påverkan på F, med pilen P,. Om kurvan F, följer pilens riktning, är det lätt att se att detta medför en ökning av K.

Med en genomsnittligt större efterfråge— ökning per tidsenhet tenderar man alltså att bygga större anläggningar. Viktigt är att också få en uppfattning om det direkta sam- bandet mellan U och den genomsnittliga styckkostnaden. Den genomsnittliga ökning- en av styckkostnaden på grund av underut- nyttjandet av anläggningen i början blir, om ingen hänsyn tas till räntefaktorn, av

Kr S

hålls fix och U dubbleras, kommer detta uttryck att halveras (se fig. III: 2). Denna förlust kan alltså nedbringas till åtminstone hälften. Genom att K justeras uppåt kan man emellertid minska F, + F ? ytterligare. Denna »substitutionseffekt» kan vara avse- värd, speciellt om en ökning av anläggnings- storleken kraftigt kan sänka styckkostna— dema.

storleksordningen

Räntan i verkar enbart på F,, och en minskning av i tenderar att öka K. (Pilen P,.) På analogt sätt verkar kvoten fast kost- nad genom total kostnad r enbart på F,, och en höjning av r medför en anpassning, så att I? tenderar att minskas (Pilen F,).

Hur r förändras då K ökar är av ett visst

intresse. Om förlusterna på grund av under- sysselsättning ytterligare accentueras vid ökad storlek på grund av att de fasta kost- nademas relativa andel ökar, så måste rim-

ligen I? sjunka. Om kapitalintensiteten ökar vid större anläggningar, vilket är ett vanligt fenomen, kommer detta att utgöra en »broms» på anläggningsstorleken. I fig. III: 2 illustreras detta förhållande av kur— van in.

Livslängden L påverkar både F, och F,, men med enkla omformuleringar av ekvationerna (1) och (2) ovan inser man lätt att ökning i L också medför en tendens till ökning av k.

Styckkostnadskurvans utseende påverkar både F, och F,. En parameterförändring, som innebär en ökning av stordriftsförde- lama i den betydelsen att styckkostnadema minskar kraftigare än tidigare vid en ökning i anläggningsstorleken, påverkar emellertid F; och F2 i en riktning som båda tenderar att öka K. Detta inses omedelbart av ekva— tionerna (1) och (2) och fig. III: 2.

Andra förutsättningar

Flera av de förutsättningar som antogs gälla i modellen är orealistiska.

1. Skrotning förekommer. Vanligen är det en fördel att låta nyinvesteringsögonblicket sammanfalla med skrotning av föråldrad el— ler utsliten produktionsutrustning. Genom att den produktionskapacitet som substitue— ras kan läggas till den som krävs för ny- tillskottet, kan större anläggning byggas med lägre styckkostnad. Med i övrigt samma villkor innebär det därför ofta en fördel att kunna skrota vissa anläggningar för att på detta vis kunna höja K. Möjligheterna till skrotning av föråldrade och utslitna ka- pitalföremål är ofta genomsnittligt större i större företag.

2. Anläggningsstorleken kan anpassas i ef- terhand. Ofta förekommer i efterhand en utbyggnad som är planerad i investerings— ögonblicket. Vissa sektorer, som är svåra

att ändra i efterhand, kan dock tänkas ut- byggda redan i förväg. Mark kan t.ex. vara inköpt till en planerad expansion för att möjliggöra gemensamt utnyttjande av vissa investeringar. Vanligt är t.ex. i stål— verk att överdimensionera götvalsverket, då detta utgör en kostsam investering och dessutom är svårt att bygga ut. En bidra- gande orsak är utan tvivel de kraftiga stor— driftsfördelar som föreligger i denna pro- cess. De delprocesser, där stordriftsförde- lar föreligger, är naturligtvis angelägnast att bygga ut i stor skala i startögonblicket, såvida inte anpassningen kan ske i efter- hand.

Ett handlingsschema för optimal dyna— misk anpassning blir av naturliga skäl kom- plicerat. Det för detta resonemang viktiga är emellertid, att man genom att bara bygga ut vissa processer i full skala kan mildra verkningarna av undersysselsättningen och på detta sätt höja K.

3. Risk föreligger på efterfrågesidan. Av- sättningskurvan är vanligen inte säkert känd utan uppfattas som en sannolikhetsför- delning. Spridningen på denna sannolik- hetsfördelning antas öka ju längre fram i tiden man blickar. Om företagsledningens beteende kan karakteriseras av riskaversion, innebär detta att framtida mera osäkra vins- ter nedvärderas i relation till näraliggande mera säkra. Långsiktig låsning undviks, och detta bringar ner i

4. Mindre anläggningar kan användas som buffert. Företag som har en mindre anlägg— (ofta av äldre typ med relativt höga drifts- kostnader) kan i samband med en stor ny- investering finna det fördelaktigt att för ett begränsat tidsintervall helt lägga ner driften vid den mindre anläggningen (den stoppas i »malpåse»).1 Ett sådant förfaringssätt höjer kapacitetsutnyttjandet i nyinvesteringen un- der detta tidsintervall och sänker därvid de totala driftskostnadema med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan driftskost-

* Cementindustrin (Kap. X) och petrokemisk industri (Kap. XIII) utgör exempel på branscher där detta förfaringssätt förekommer.

naderna i de berörda anläggningarna. Ge- nom att kostnaden för outnyttjad kapacitet i nyinvesteringens initialskede på detta sätt kan sänkas tenderar samtidigt I? att öka.

5. Undre gräns för kapacitetsutnyttjandet. I vissa processindustrier, t.ex. vissa pet- rokemiska processer, finns av tekniska skäl en undre gräns för kapacitetsutnyttjandet. Apparaturen fungerar endast om en viss minimimängd av de vätskor och gaser som skall förädlas får passera genom de olika processleden. Denna begränsning kan i vis- sa fall tvinga företag att välja mindre an- läggningar, dvs. flera och mindre steg i ut- byggnaden av produktionskapaciteten, än de annars skulle ha velat gör.

A: 2 Förändringar i företagskoncentratio- nen. Företagen erhåller lika stor relativ andel av nytillskottet i efterfrågan

Mot bakgrund av resonemangen i föregåen- de avsnitt är det lätt att se några av de resursbesparande effekter en ökad företags— koncentration kan ge.

1. Vid högre företagskoncentration kom- mer varje företag att få ett större absolut tillskott till sin omsättning per tidsenhet än vid mindre koncentration. Därvid kommer företagen alltid i det fall investeringarna sker i en viss bestämd storlek att snabbare uppnå fullt utnyttjande i de nya anlägg- ningarna. Om underutnyttjandet i början av en in- vesterings livstid är kostnadskrävande, kan detta komma att influera valet av anlägg- ningsstorleken. Vid högre koncentration kommer företagen genom snabbare utfyll- nad av överkapaciteten att få mindre kän- ning av detta underutnyttjande och kommer därvid att kunna investera i större anläg - ningar än vid lägre koncentration.

2. Vid en substitution av nedskrotad ka— pitalutrustning befinner sig det större före- taget ofta i en fördelaktigare situation än motsvarande grupp mindre företag om »plant economics» föreligger. Även om ing- en förändring av produktionsvolymen an- tas äga rum, har det större företaget rela-

tivt större möjligheter att ersätta med ef— fektiva enheter. Vid en ökning av efterfrå- gan kommer möjligheten att kombinera en utbyggnad för att möta en ny efterfrågan med en substitution av gamla nedslitna an— läggningar att kraftigt accentuera stordrifts— fördelama i samband med tillväxt.

3. Vid en minskning av totala produktio- nen kommer de företag, som har fler an— läggningar, ofta att befinna sig i en för— delaktig situation, då man ju därvid kan skrota en eller flera anläggningar. En ökad företagskoncentration kan i detta fall ge bättre skrotningsurval och ev. även fler skrotningar i kombination med högre ge- nomsnittligt kapacitetsutnyttjande i de åter— stående. Båda dessa effekter kan verka i riktning mot minskad resursåtgång.

A:3 Förändringar i företagskoncentration Nyinvesteringarna är av samma storleks- ordning oberoende av företagsstorlek

Nyinvesteringarna antages här vara av sam- ma storleksordning, oberoende av företags- storlek. Avgörande för resursåtgången vid olika företagskoncentrationer blir i detta fall frågan huruvida ett stort resp. litet fö- retag skiljer sig åt beträffande kostnader- na för en lika stor absolut expansion.

I samband med planering och igångsätt- ning av nya anläggningar kan det finnas vis- sa tekniska fördelar av att tidigare ha haft produktion, av en typ som liknar eller är identisk med den planerade. Även om ett företag har utnyttjat sin kapacitet till fullo med tanke på ett statiskt tillstånd, kan viss överskottskapacitet finnas eller billig resurs- anskaffning kunna erhållas i relation till ett givet expansionsförlopp.

Att ett företag med redan existerande anläggningar i drift har lättare att göra en viss nyinvestering än ett motsvarande helt nyetablerat företag är ganska uppenbart. Tekniskt kunnande är ofta svårt att över- föra, i varje fall på ett billigt och enkelt sätt. Vissa personella resurser av en typ. som erfordras för planeringen av en in- vestering för igångköming och anpassning av den nya kapitaluppsättningen finns i all-

mänhet vid det redan etablerade företaget. Även om möjligheter finns att »köpa» en eller flera av dessa nyckelpersoner, är det svårt att köpa hela grupper. Den informa- tion man i flera av dessa fall önskar är kon- sultationer, som upptar tidsmässigt en myc- ket ringa del av en heltidssysselsättning. Det etablerade företaget kan ofta i dessa avseenden tillhandahålla resurser för in- vesteringsplanering som är billigare än för utomstående potentiella investerare. Des- sa personella resurser, som det etablerade företaget kan erhålla många gånger nästan gratis, utgör en i viss mening ledig kapa- citet, som alltså i den existerande produk- tionen inte helt kan utnyttjas. På samma sätt kan andra typer av ledig kapacitet finnas i företaget, och dessa »lösa ändar», utgör ofta utgångspunkter för en utökning av fö- retaget.

E. Penrose har i sin bok »The Theory of the Growth of the Firm» beskrivit fö- retagens tillväxt huvudsakligen med ut- gångspunkt från sådana iakttagelser. Hon anger inga definitiva indicier på att större företag har större förutsättningar för sam- ma relativa tillväxt än små företag. Där- emot torde i allmänhet större företag ha större förutsättningar för samma absoluta tillväxt, men även detta beror på vilken »ledig kapacitet» som finns i varje speciellt fall.

En annan punkt i Penroses resonemang går ut på att en viss övre gräns finns för företagets interna expansion eller i varje fall att stigande svårigheter skulle uppstå om denna gräns överskrides. Svårigheterna att utvidga företaget härleds till stor del från ovan nämnda problem att snabbt och billigt utvidga den sektor av experter på organisation och teknik som erfordras.1

Dessa två punkter sammantagna mynnar ut i slutsatsen att en ytterst ojämn fördel- ning av kapacitetstillväxten mellan före- tagen ställer sig relativt dyrare än en mera jämn fördelning. De företag som inte får någon tillväxt alls utnyttjar inte de resur- ser av tekniskt kunnande etc. som finns le- diga samtidigt som de företag som får myc— ket stor tillväxt tvingas alltför kraftigt an-

stränga sina egna resurser för denna ex- pansion eller tvingas mobilisera resurser utifrån.

A: 4 Marknadsformens betydelse

Sambandet mellan företagskoncentration och resursåtgång kommer uppenbarligen att vara starkt beroende av företagens mark— nadsbeteende. Om marknadsläget karakte- riseras av prisstelhet och relativt fasta mark- nadsandelar vid en kontinuerlig efterfråge- ökning, kommer detta att i hög grad likna fallet A: 2 . En högre företagskoncentration kommer då att medföra en tendens till hög— re kapacitetsutnyttjande och större anlägg- ningar, de senare ofta åstadkomna genom ett rationellare skrotningsförfarande.

Om däremot ingen prisstclhet råder och marknadsandelarna kan fluktuera. kommer ingen marknadsmässig fördel att föreligga för det större företaget i jämförelse med vart och ett av företagen i en motsvarande grupp mindre företag. I detta fall kan för- delar på kostnadssidan av en typ som be- skrivs i A: 3 ev. förekomma.

B. Den totala produktionen fluktuerar

De fluktuationer i produktionsvolymen, som skall behandlas i detta avsnitt, antages upp- komma p. g. a. variationer i efterfrågan. Genom att förändra priset eller andra av- sättningspåverkande parametrar kan vissa av fluktuationerna i efterfrågan utjämnas. I detta avsnitt diskuteras effekten av de fluktuationer, som inte utjämnas, utan som slår igenom i form av variationer i den to- tala produktionsvolymen.

De fluktuationer i produktionen som här betraktas är av kortsiktig natur och tänkes uppträda i relation till en viss konstant nivå på produktionsvolymen eller en jämn trendmässig förändring. Fluktuationer kan vara förutsägbara, dvs. säkra, eller omöjli- ga att exakt förutsäga, dvs. osäkra. Säkra

1 »Thefcapacities of the existing manageria personal of the firm necessarily set a limit to th expansion of that firm in any given period 0 time foriit is selfevident that such managemen cannot be hired in the market-place». [2]

ocn osäkra fluktuationer behandlas här pa- rallellt. Riskfaktorn skapar vissa ytterliga— re planeringssvårigheter och kan också med- föra vissa extra kostnadsökningar i jämfö- relse med det säkra fallet, exempelvis i form av extra buffertlagerhållning, men principiellt uppträder samma eller parallel- la resursbesparande möjligheter i de bägge fallen.

Utgår man ifrån en given total variation i produktionsvolymen, fördelar den sig på något angivet sätt mellan de enskilda före- tagen. Det vanligaste sättet att betrakta sam- banden mellan total och enskild fluktua- tion är att gå den motsatta vägen och utgå från de enskilda företagens fluktuationer och sedan genom aggregering beräkna den to— tala fluktuationen. Båda betraktelsesätten är naturligtvis i sak identiska.

Efterfrågebetingade fluktuationer i pro- duktionen kan naturligtvis tänkas vara lik- formigt uppdelade mellan företagen i pro- portion till resp. företags storlek, och en fullständig samvariation kan råda. Vanligt förekommande är emellertid att en viss disproportion och otakt råder. Vissa sä- songbetonade eller konjunkturellt betingade fluktuationer kan samvariera i hög grad, men överlagrade på detta finns ofta fluktua— tioner som inte följer detta regelbundna mönster.

Om samvariationen inte är fullständig, kommer en fusion mellan två företag att innebära en viss utjämning av fluktuatio— nernas relativa omfattning. Ytterlighetsfal- let är att fluktuationerna i de två företagen sker i mottakt, dVS. den minskning det ena företaget får innebär en samtidig ök- ning för det andra. En fusion innebär i detta fall en fullständig utjämning, dvs. inga fluktuationer sker i det sammanslagna företaget. Mellan detta ytterlighetsfall och det fall, där samvariationen är fullständig, finns ett spektrum av olika situationer, där en viss begränsad utjämning kan ske.

Även om de enskilda företagen har bety- dande fluktuationer i output, kan ofta va— riationer i den totala produktionen vara så små, att man kan betrakta den totala pro- duktionsvolymen som konstant. Det är så-

ledes inte nödvändigt att den totala pro- duktionen fluktuerar, för att utjämnande effekter skall uppstå vid en ökad företags- koncentration.

Om företagets avsättning varierar, med- för detta i allmänhet genomsnittliga kost- nadsökningar i jämförelse med det sta- tiska fallet. Anpassningen till variationerna sker antingen genom lagerhållning eller ge- nom en ständig anpassning av produktions- volymen. Ofta sker en kombination av des- sa. Om fullt kapacitetsutnyttjande innebär en absolut övre gräns för möjligheterna att producera i anläggningen, medför kort- siktiga fluktuationer i produktionen, att det genomsnittliga kapacietsutnyttjandet sänks. Ofta betecknar fullt kapacitetsutnyttjande en ekonomiskt betingad gräns. Ökas pro- duktionen över eller sjunker den under den- na gräns, stiger styckkostnaderna. Fluktua- tioner i produktionen medför i detta fall, att man tvingas under vissa perioder pro- ducera med en sämre anpassning av pro- duktionsfaktorernas proportioner än un- der motsvarande statiska situation.

I ovan nämnda situationer uppstår kost- nadsökningar antingen i form av lagerhåll— ning, lägre kapacitetsutnyttjande eller inop- timal kombination av produktionsfaktorer- na i jämförelse med en stabil situation med motsvarande genomsnittliga produktion. Sti— ger fluktuationen, ökar dessa kostnader. Om en ökad företagskoncentration medför en utjämning av de enskilda företagens fluk- tuationer, kommer detta uppenbarligen att även medföra en minskad resursåtgång.

Ett fullständigt analogt resonemang kan föras kring osäkra fluktuationer. Risken för fluktuationer sett ur det enskilda företagets synvinkel står ofta inte direkt i proportion till företagets storlek, utan risken för en lika stor relativ förändring avtar med fö- retagsstorleken. Kostnaden för ev. anpass— ningsåtgärder stiger vanligen, om genom- snittliga storleken på de osäkra fluktuatio- nerna ökar. I den mån risken avtar med företagsstorlek, kommer alltså en företags- koncentration att medföra en resursbespa- ring.

I följande resonemang antas genomgåen—

de, att en ökning av företagskoncentratio- nen medför en viss begränsad utjämning av såväl säkra som osäkra fluktuationer. Detta gäller vid såväl en ökning av företagskon- centrationen inom en homogen bransch som vid en ökning av koncentrationen genom vertikal och horisontell integration.

1. De utjämnande effekterna visar sig när det gäller variationer av både output och input. Sambandet mellan outputfluktua- tionemas relativa storlek och resursåtgång- en har berörts ovan. De genomsnittliga re- sursbesparingar som en utjämning av fluk- tuationerna ger upphov till, visar sig på många sätt, exempelvis genom att genom- snittliga överkapaciteten kan hållas lägre, genom mindre lagerhållning, färre omställ- ningar av maskiner etc. En stabilisering av variationerna i out- put ger vanligtvis även en stabilisering av input. Behovet av input är ofta direkt be— roende av storleken på output. Även om möjligheterna att stabilisera output uttömts, kan en extra stabilisering av input ibland erhållas genom horisontell och i vissa fall även genom vertikal integration. Om sam— ma input användes i flera processer, erhål- les en viss möjlighet till stabilisering genom omfördelning av resurserna mellan de in- tegrerade branscherna. Man kan ofta om- fördela personal, råvaror och halvfabrikat inom en anläggning. Om företaget omfat- tar flera anläggningar och resurserna inte är flyttbara, kan man, om produktionsut- rustningen är flexibel, alternativt omförde- la produktionen mellan anläggningarna. Denna utjämning av variationerna i input gör, att exempelvis lagerhållning av råvaror och halvfabrikat som används för flera produkter genomsnittligt kan minskas vid en ökad anläggningskoncentration, och vid en ökad företagskoncentration om clearing kan ske mellan anläggningarna.

2. En integrerad planering kan ge många fördelar just vid fluktuationer. Små enskilda företags planering kan på många väsentliga sätt avvika från vad som är rationellt i en integrerad planering. Under perioder med låg utnyttjandegrad kan det stora företaget med många anläggningar förlägga sin pro-

duktion till de effektivaste (billigaste) an— läggningarna och stänga de mindre effek- tiva.

En speciell fördel vid vertikal integration kan vara, att beställningar och leveranser bättre garanteras hålla tiden i det plane- rade schemat, genom att man mera direkt kan integrera underleverantörernas produk- tionsplanering i helheten. Den ökade flexi- bilitet, som skapas genom integrationen om man kan omfördela resurser mellan de oli- ka produktionsenhetema, kan därvid un- derlätta denna anpassning.

3. Sambandet mellan kapacitetsutnytt- jande och kostnadsökningen ändras vanli- gen, då anläggningens storlek förändras . Of- ta ökar de fasta kostnaderna i relation till de rörliga vid ökad anläggningsstorlek, men detta innebär ingen dynamisk nackdel så länge inte de fasta kostnaderna per pro- ducerad enhet ökar absolut. Om emellertid de fasta kostnaderna ökar absolut, ger stör- re anläggningar kraftigare kostnadsökning— ar vid undersysselsättning än mindre.! I jämförelser mellan nya anläggningar av olika storlek är det inte heller ovanligt, att de fasta kostnaderna per producerad en— het ökar absolut vid större anläggnings- storlekar. Denna sämre flexibilitet har då ofta valts för att man samtidigt skulle kun- na förverkliga låga genomsnittliga styck- kostnader. En sådan konflikt mellan billig genomsnittlig produktion och minskad flexibilitet finns i ett stort antal fall både i produktionen och i de organisatoriska fö- retagsfunktionerna.2

* För produktionsprocesser som använder samma produktionsprincip för olika stora an— läggningar sjunker i allmänhet de fasta kostna- derna per producerad enhet i större anlägg— ningar. Vid byte av produktionsprincip, t.ex. genom övergång till en halvautomatiserad eller helautomatiserad process vid större anlägg- ningar, kan inget sådant samband noteras. Ovan- stående jämförelser gäller nya anläggningar. Om det samtidigt förekommer anläggningar av olika ålder, är det vanligt att de äldre anläggningarna. där obsolescensen reducerat de fastakostnaderna, (kapitalkostnadema) till ett minimum, är bättre- ån nya lämpade för ett ojämnt utnyttjande. Aldre maskiner får ofta i praktiken karaktären av reservmaskiner. Se kapitel V.

” För de företag som tillverkar fiera slutpro—

( Forts. på sid. 63)

Specialisering av såväl arbetskraft som kapitalutrustning ger ofta minskade möjlig- heter till omfördelning av resurserna. En mindre organisation, där varje anställd har en mängd olika arbetsuppgifter, ger vanli- gen större möjligheter till omställningar än en större, där dessa arbetsuppgifter specia- liserats.

En minskad flexibilitet i produktion och organisation kan ofta kompenseras på annat sätt, t. ex. genom lagerhållning eller genom anpassning i inköp. Organisationen utökar sin planering och förbättrar sin prognostek- nik, vilket åtminstone delvis kan reducera vissa osäkerhetsmoment och minska de korta fluktuationema. Kapacitetsutnyttjan— det i de specialiserade organisatoriska en- heterna kan genom ökad planering hållas på en jämnare nivå, och genom ett visst mått av förutseende kan en överbelastning av specialiserade delar undvikas.

Den minskade flexibiliteten kan medföra andra typer av anpassningsåtgärder. I stäl- let för att anpassa sig till en given fluktua— tion försöker företaget ofta påverka och minska själva fluktuationens storlek. Såda- na yttre stabiliseringar kan ofta uppnås ge— nom en vertikal integration framåt eller genom en starkt utbyggd försäljningsorga— nisation. Om försäljningen kan ske på så många marknader som möjligt, sker, i syn- nerhet om dessa har relativt oberoende kon- junkturella fluktuationer, en viss utjämning.

Uppenbarligen inriktar de mycket stora företagen en avsevärd del av sin verksam- het på att öka stabiliteten i avsättningen. Att detta sammanhänger med den konflikt mellan låga styckkostnader och minskad flexibilitet, som alltid finns även vid små anläggningar, men som accentueras vid

( Forts. fr. sid. 62)

dukter med samma produktionsutrustning och eller kan tillverka samma slutprodukt ur olika råvaror är det naturligtvis fördelaktigt om möj- ligheten att växla mellan olika slutprodukter och olika råvaror (och även själva växlingen) inte avsevärt fördyrar produktionskostnaderna. Kap. XII (oljeraffinaderier) exemplifierar en situation där denna typ av &exibilitet är relativt billigare i större anläggningar.

större enheter, förefaller ganska plausibelt. Ökad automation ger i allmänhet större fasta kostnader och mindre möjligheter att byta produktionsinriktning, och båda des- sa faktorcr ökar känsligheten för fluktua- tioner i produktionen.

Modifikationer

Den utjämning som betraktades antogs upp- komma genom en mekanisk sammanslag- ning av två fluktuerande kurvor som inte helt samvarierar. Givetvis finns för det en- skilda företaget olika möjligheter att stabili- sera sin produktion genom att manipulera med olika avsättningsökande parametrar, vilket alltså kan förskjuta fluktuationerna från ett företag till andra. Denna möjlighet torde emellertid inte förändra resonemang- ens principiella resultat, att en ökad före- tagskoncentration ger en genomsnittlig ut— jämning av fluktuationema.

Beträffande problemet om en effektiv al- lokering av produktionen i de fall, där anläggningar av olika ålder och typ före- kommer, kan anföras, att en sådan alloke— ring blir förverkligad under marknadsfor— men fri konkurrens utan att en samman- slagning äger rum. Priset blir här lika med marginalkostnadema i samtliga anläggning- ar som producerar, och detta motsvarar just en optimal allokering av produktionen. ] realiteten torde emellertid andra marknads- former än fri konkurrens dominera, vilket medför att punkt 2 ovan fortfarande har relevans. En modifiering av den ursprung- liga modellen i riktning mot den alloke— ring som förekommer under fri konkurrens minskar effektens storlek, men samma prin- cipiella resonemang kvarstår.

C. Tekniken kan förändras

Utnyttjandet av ny teknik manifesterar sig antingen i nya produktionsmetoder eller i nya produkter. Nya produkter ersätter dock ofta gamla produkter på ett eller an- nat sätt, och icke sällan kan man åtminsto- ne approximativt värdemässigt översätta dessa nya produkter i de gamla. På det

viset kan nya produktionsmetoder och nya produkter behandlas parallellt.1

Den nya tekniken utgår och kan i de flesta fall betraktas som en direkt påbygg— nad på gamla tekniska kunskaper. I den gamla fonderade kunskapen finns ett an— tal möjliga utvecklingsvägar mer eller mind- re implicit indikerade. Denna kunskaps- fond utvecklas över tiden, och vid en par- tialanalys, som berör endast en bransch, kan en stor del av denna förändring i tek- niskt kunnande betraktas som exogent gi- ven. En över tiden fortlöpande förändring i den allmänna kunskapsfonden kan skapa successivt förbättrade förutsättningar för teknikförändringar och därmed samman- hängande resursbesparingar.

Den utvecklingsväg som kommer att föl- jas inom en bransch är, som det kommer att belysas senare i hög grad beroende av produktionens och FoU-arbetets struktur i branschen. I FoU-arbetet inkluderas då även informationsspridning, som ju utgör en viktig faktor i detta sammanhang. En ändring i dessa strukturer kan medföra en förändrad utvecklingsväg, vilket i sin tur kan påverka resursåtgången i branschen.

Tekniska förändringar tar alltid en viss tid för att helt slå igenom. Hinder av in- stitutionell karaktär kan finnas, och infor- mationsspridningen kan ta en viss tid. Den viktigaste uppbromsningen i industrialisera- de länder"2 torde dock sammanhänga med att den tekniska förändringen ofta endast kan introduceras via nya kapitalföremål.

Produktionen av dessa kapitalföremål kan inte ske momentant i godtycklig mängd. vilket kan bromsa utbudet på kort sikt. En annan faktor som över lång tid kan verka starkt uppbromsande är, att kapital- föremålen ofta har lång livslängd även i en ekonomisk miljö, där tekniska föränd- ringar ständigt äger rum. En anläggning skall som regel inte skrotas och ersättas med en ny, så länge driftskostnaderna un- derstiger de totala styckkostnadema i en ny anläggning. En total anpassning till den nya tekniken kan därför ta lång tid.

Det finns ny teknik, där innovationsför— loppet går snabbare. Speciellt gäller detta,

om ingen kapitalutrustning behöver föränd- ras, eller om denna förändring är mycket liten. Inom exempelvis verkstadsindustrin är produktionsutrustningen ofta så flexi- bel, att helt nya produkter i vissa fall utan större omställning kan börja tillverkas di- rekt.

Den totala resursbesparande effekten av en teknisk innovation är oavsett om inno— vationsförloppet är långt eller kort, ofta ut- spridd över en lång tid, och om jämförel- ser skall göras mellan FoU-kostnaderna för innovationen och de totala resursbe- sparingarna, blir detta ett intertemporalt3 problem. Härvid antas emellertid, att man med hjälp av ett diskonteringsförfarande kan återföra alla sådana framtida kostnads- besparingar till ett jämförelseögonblick, och i fortsättningen kommer endast detta pro- blem att behandlas.

FoU-resultat inom en bransch ger ofta positiva effekter på en annan bransch. Ett resultat kan initiera en ny resursbesparan- de innovation. Det ursprungliga forsknings- projektet bidrager på detta sätt till två eller flera resursbesparande effekter. Svårigheter uppstår, då man i detta sammanhang vill beräkna innovationens totala resursbespa- ring, dvs. då alla externa effekter är inklu- derade. De externa effekter som erhålles över tiden genom att den allmänna fonden av tekniskt kunnande ökar, är mycket kom- plicerade. I empiriska sammanhang beteck- nar därför total resarsbesparing i en bransch vanligen den besparing som kan erhållas exklusive externa effekter. I den följande mera principiella diskussionen behöver där- emot ingen sådan begränsning göras.

1 Givetvis förekommer också helt nya pro- dukter, vars funktion inte kan spåras i gamla produkters. Värderingen av dessa kan då endast ske på grundval av mera detaljerade kunskaper om konsumenternas preferenser och substitu- tionsmönster. Några principiella skillnader upp- står dock inte i jämförelse med annan substitu- tion. ” Som motexempel kan nämnas att proble- matiken vanligen är annorlunda i många u-län- der. Där dominerar ofta de institutionella hind- ren. 3 Därmed avses att kostnader och resursbe- sparingar vid en mängd olika tidpunkter måste jämföras.

De beslutsregler som ligger bakom va- let av utvecklingsväg blir fundamentala för ett studium av sambandet mellan teknisk utveckling och existerande produktions— och forskningsstruktur. Om man jämför den resursbesparing, innovationen förväntas åstadkomma, och de kostnader som ut- vecklingsarbetet förväntas medföra, skulle en enkel beslutsregel vara, att dessa re- sursbesparingar måste vara större än ut- vecklingskostnaalerna.1

Det finns emellertid ofta begränsade möj- ligheter för innovatören att helt för egen del tillgodogöra sig de förväntade resursbe- sparingarna. Motsvarande beslutsregel för företaget som genomför utvecklingsarbetet blir i detta fall, att den mindre del av det totala resursbesparandet, som förväntas komma innovatören till godo, skall vara större än de förväntade utvecklingskostna- derna. Denna beslutsregel blir en direkt följd av det generella antagandet, att före- taget i sitt beteende försöker maximera sin vinst. I det fall, att FoU-arbetet sker internt i företaget, är beslutsregeln en följd av det mera generella beteendeantagandet att företagen vid given produktion söker mini- mera sina kostnader.

Även om avvikelser från vinstmaximering resp. kostnadsminimering förekommer i många fall, antages dessa på ett grovt sätt kunna karakterisera företagens beteende- mönster.

Redan inledningsvis måste påpekas, att de storheter som beröres den förvän- tade framtida resursbesparingen respektive utvecklingsarbetets kostnad är sannolik- hetsfördelade kvantiteter, ofta med stor spridning. Resonemangen i det följande kommer emellertid att föras som om des- sa storheter vore säkra. Effekten av risk- faktom kommer att diskuteras som korrek- tioner till de resultat, som erhållits ur re- sonemangen med säkra storheter.

Vid val av forskningsprojekt, finns det naturligtvis speciellt gäller detta mera grundläggande forskning en mängd and- ra motiv som styr valet än önskan att maxi— mera det kapitaliserade värdet av förvän- tade framtida vinster. Personliga preferen-

ser av olika slag spelar sannolikt en stor roll. Dessa andra faktorer antages emeller- tid inte vara på något systematiskt sätt kopplade till företagsstorlek eller anlägg- ningsstorlek2 och antages därför kunna be- handlas som slumpvariabler. Helt oberoen- de av vinstmotivet sker naturligtvis å andra sidan inte allokeringen av FoU-resurserna. Den övervägande delen av resurserna åt- går till utvecklingsarbete i ett mycket senare stadium än själva grundforskningen. I det- ta senare skede är sannolikt målinriktningen i mycket högre grad än i tidigare skeden rangordnad enligt måttet »kapitaliserade värdet av framtida vinster».

I det följande skall som utgångspunkt tagas den ideala situationen, att produktion och utvecklingsarbete är besluts- och in— formationsmässigt integrerade. Den totala produktionsvolymen är given. Alla teknis- ka förändringar som är kostnadsbesparande antages bli förverkligade.

Detta läge skall sedan jämföras med en situation där produktionen är uppsplittrad på flera företag och där FoU-verksam— heten är uppsplittrad så att en del FoU- verksarnhet bedrives hos de producerande

1 Denna beslutsregel är relaterad till den hypo- tetiska situationen, att den tekniska innovatio- nen inte påverkar den totala produktionsvoly- men. Om innovationen inte bara ger en total kostnadsminskning vid oförändrad produktions- volym utan också ger substitutionseffekter så att produktionsvolymen ökar bör den naturligtvis också förverkligas. Om innovationen däremot ger en total kostnadsminskning endast vid en högre produktionsvolym måste mera sofistike- rade beslutsregler tillämpas, där en värdering av alternativa totala produktionsvolymer införes. ' Sedan länge har framförallt i USA förts en debatt om de yttre betingelsernas betydelse för innovationers uppkomst. Bland annat har i vissa sammanhang framförts hypotesen, att stora företag skulle erbjuda en sämre forsknings- miljö än mindre. Som argument för denna hypo- tes har man pekat på den mängd av innovatio- ner, som tidigare lanserats av förhållandevis små företag. Historiska förlopp är emellertid ofta svåra att generalisera och förlänga framåtitiden. Mot hypotesen står det allmänna faktum, att forskningens betingelser avsevärt förändrats och numera vanligen kräver betydligt mera ut- rustning och också i högre grad bygger på sam- arbete mellan olika forskare. Stora företag kan naturligtvis också — om detta visar sig vara lämpligt, att arbeta i små självständiga grupper — decentralisera sin forskning i godtycklig grad.

Styck- kostnad A B .— _. ________ —C )( o Totalprod/perlod Fig. III: 3. A: Styckkostnad vid given teknik.

Styck- kostnad

Totalprod/perlod Fig. II]: 4.

B, B,: Styckkostnad då tekniken kan förändras inklusive kostnaderna för utvecklingsarbetet. C: Styckkostnad då tekniken kan f öråndras, exklusive kostnaden för utvecklingsarbetet.

företagen (intern FoU-verksamhet) en del bedrives h0s särskilda företag (extern FoU- verksamhet).

I analysen antages produktionsvolymen vara konstant över tiden. Vissa tekniska svårigheter men inga principiella skillna- der uppstår, om man genomför samma re- sonemang för det fall, att den totala pro- duktionen varierar. Resultaten gäller även för detta mera generella fall.

I utgångsläget antages alla innovationer som kan sänka styckkostnaden förverkli- gas -- övriga ej. Det finns anledning att skilja mellan sådana tekniska förändring- ar, som har mer eller mindre generell in- verkan på produktionen och sådana, som endast influerar vissa typer av anläggnings- storlekar.

1. Om man genom en förbättring kan spara in vissa materialkostnader, kommer den totala effekten av denna förbättring att vara ungefär proportionell mot produk- tionens storlek. Kostnaden för att analy- sera problemet och upptäcka denna för- bättring kan ofta betraktas som en en- gångskostnad. I detta fall finns uppenbar- ligen en tröskel, över vilken en sådan tek- nisk innovation är kostnadsbesparande. Denna innovation har en generell effekt och bör alltid förverkligas ovanför denna tröskel.

I figur Ill: 3 illustreras det fall, då inga stordriftsfördelar finns i själva produktio- nen vare sig vid den nya eller gamla tek- niken. Kostnaden för FoU-arbetet är en enhetskostnad som fördelas på företagets

hela produktionsvolym vid en styckkost- nadsberäkning. Ökar denna volym, sjunker styckkostnadema för produktionen i den nya tekniken. Stiger produktionsvolymen över X,, skall utvecklingsarbetet förverkli- gas. Denna figur illustrerar på ett enkelt sätt grundprincipen för stordriftsfördelama i samband med möjligheten till tekniska för- ändringar, nämligen att en stor fast kost- nad kan slås ut på flera enheter.

Det är naturligtvis inte nödvändigt att den kostnadsbesparande effekten är pro- portionell mot produktionens storlek, eller att utvecklingskostnadema är en enhets- kostnad för att en stordriftseffekt skall upp- nås. Det viktigaste är att vid en ökad pro- duktionsvolym den totala kostnadsbesparan- de effekten stiger snabbare och över en viss tröskel är större än totala utvecklingskostna- derna. Ovanför denna tröskel är det då kostnadsbesparande att genomföra innova— tionen, och dessa fördelar växer sedan med ökad produktionsstorlek. Flera olika sådana trösklar kan sedan successivt följa på var- andra.

I det fall stordriftsfördelar förekommer i själva produktionsledet medför sådana generellt verkande tekniska förändringar. att avståndet mellan styckkostnadskurvan i den gamla tekniken och i den nya tek- niken vidgas då produktionsvolymen ökar. Detta illustreras av kurvorna A och B i fig. Ill: 3 och Ill: 4.

2. Det kan ofta samtidigt finnas anlägg- ningar av olika storlek och/eller som an- vänder olika produktionsprinciper. Exem-

pelvis kan regionala skillnader motivera oli- ka anläggningsstorlekar.

En teknisk innovation kan i vissa fall endast förbättra resursåtgången i en enda anläggningstyp eller påverka resursåtgång- en i olika anläggningstyper på helt olika sätt. I styckkostnadskurvan kan finnas olika intervall, där det är fördelaktigt att an- vända en icke-automatiserad teknik, en halv- automatiserad teknik eller en helautomati- serad teknik. Helt olika typer av utveck- lingsarbeten kan vara aktuella för dessa in- tervall, och en innovation på ett intervall behöver inte påverka produktionsmöjlighe- terna eller innovationsmöjligheterna på en annan del av styckkostnadskurvan. Den op- timala tekniska förändringen blir i detta fall inte beroende av den totala produk- tionsvolymen utan av produktionsvolymen för varje anläggningstyp.

Förhållandet mellan styckkostnadskurvan i den gamla resp. den nya teknik som är fördelaktig att utveckla för varje anlägg- ningstyp blir i detta fall mera komplicerat. Om produktion i små anläggningar är ex- ceptionellt kostnadskrävande med den gam- la tekniken och den nya tekniken på ett re— lativt billigt sätt minskar dessa smådrifts- nackdelar, kan denna tekniska utveckling gynna de mindre anläggningarna mer än de stora (Bl i fig. Ill: 4).

Sådana förhållanden torde dock vanligen sammanhänga med stora exogena föränd- ringar. Ett klassiskt exempel på en inno- vation som när den introducerades tendera- de att gynna en decentraliserad produktions- teknik är användandet av elektriska moto— rer som drivkälla. Sett ur den enskilda branschens synvinkel är detta huvudsakli- gen en exogen teknisk utveckling. De till branschen relaterade utvecklingskostnader- na gällde närmast anpassningen av bran- schens produktionsteknik till denna nya drivkälla, och dessa kostnader var ofta rela- tivt begränsade.

Ett läge med uppsplittrad företagsstruk- tur (och uppsplittrad FoU-verksamhet) av- viker på framförallt tre olika sätt från ut— gångsläget.

a) I vissa fall sker dubbelforskning vilket

b) Några FoU-projekt förverkligas inte på grund av minskade incitament.

c) Företagsuppsplittringar kan göra att FoU-verksamheten styrs in på att endast tillgodose resursbesparande förändringar in- om ramen för existerande företagsstruktur. FoU-projekt som skulle vara totalt resurs- besparande men som samtidigt skulle krä- va en förändrad företagsstruktur förverkli— gas ej.

Extern F oU-verksamhet

1. Utvecklingsarbetet kan ske i en eller fle- ra FoU-företag. Om flera företag sysslar med exakt samma projekt uppkommer en extra resursåtgång.1

2. Vid given total produktion finns för generellt verkande innovationer ett bestämt antal av dessa, som relativt oberoende av företags- och anläggningsstorlek är resurs- besparande ur total synvinkel. Dessa tek- nikförändringar kommer av olika skäl en- dast att förverkligas till en del.

a) Genom att separera de producerande enheterna och de enheter, där FoU-arbe- tet bedrivs, kan ett visst hinder för den tekniska och marknadsmässiga information, som inom ett företag flyter fritt uppstå. Detta kan medföra att vissa innovationer, som om informationsflödet varit fritt skulle förverkligas, inte kommer till stånd.

b) Den tekniska innovationen kan sällan hemlighållas under långa perioder. Ett visst »läckage» kan uppstå som gör, att andra företag utan kompensation till innovatören kan utnyttja hans resultat helt eller delvis.

1 Det har i olika sammanhang framförts en hypotes, att forskningsaktivitetens produktivitet skulle tendera att öka i en konkurrenssituation. Det finns emellertid få indikationer på detta. Snarare torde kausalsambandet vara detta, att konkurrenssituationen påverkar företagens allo- kering av FoU-resurserna en skärpt konkurrens på ett område tenderar att medföra ökade FoU- resurser till detta område. Helt uteslutet år na- turligtvis inte att det änns ett samband mellan forskningsaktivitetens produktivitet och kon- kurrenssituationen (eventuellt råder ett i järn- förelse med denna hypotes motsatt förhållande). Forskningssociologiska samband av denna typ är ännu relativt outforskade och förbigås i detta sammanhang.

Det resursbesparande värdet av innovatio- nen kommer på detta sätt endast partiellt innovatören till godo, vilket tenderar att minska antalet innovationer jämfört med det ideala fallet. Minskningens storlek blir avhängig av storleken på de barriärer som finns, exempelvis patent, tidsmässigt för— språng, kostnader för kopiering etc., som ju delvis bromsar de kopierande företagens ak- tivitet. Detta läckage skiljer sig i princip inte från det som kan uppstå, då FoU-ar- betet och produktionen är integrerade och flera konkurrerande företag förekommer. En separering av FoU-arbetet och produk— tionen torde dock av naturliga skäl tendera att öka läckaget.

c) Möjligheterna för FoU-företaget att av de producerande företagen ta ut som kompensation hela den resursbesparande ef— fekten som uppstår i respektive företag är av marknadsmässiga skäl begränsad. Vet— skapen om dessa marknadsbetingade svårig- heter att försälja FoU-arbetets produkter kan minska incitamenten och därmed yt- terligare beskära antalet förverkligade re— sursbesparande innovationer.

3. I det fall FoU-arbetet sker separat för varje anläggningstyp, och kostnaderna för dessa endast kompenseras av köpare av denna speciella typ, kommer uppenbarli- gen inte bara produktionens totala storlek utan även företagsstrukturen att spela en stor roll. I detta fall kan man endast ställa köpen av en viss anläggningstyp i relation till innovationskostnaderna. En stor köpar- homogenitet tenderar då att öka antalet resursbesparande innovationer, medan en stor splittring med avseende på köparka- tegorier kan verka hindrande på vissa inno- vationers förverkligande. Denna typ av köparhomogenitn är inte omedelbart beroende av eller kopplad till företagskoncentrationen. Sambandet mellan köparhomogenitet och incitamenten till re— sursbesparande innovationer kan dock vara värt att påpeka i detta sammanhang, då det, ehuru inte nödvändigt, dock är vanligt att en ökad företagskoncentration också medför en ökad köparhomogenitet. För internt bedrivet utvecklingsarbete är

det ganska säkert, att möjligheter att för- ändra tekniken huvudsakligen gynnar de stora företagen. Då utvecklingskostnader- na sammanföres i separata FoU—företag, som utnyttjas av alla, är förutsättningarna andra. Man kan ge exempel på teknik- förändringar, som gynnat stora företag, re- lativt mer än små och vice versa.1 Det finns många exempel på att utvecklingsar- betet anpassats efter företagsstrukturen. På datamaskinområdet har exempelvis stora ansträngningar nedlagts på att utveckla spe- ciella modeller för de medelstora företa— gens behov. Inom jordbrukssektorn utveck- las i Sverige med dess uppsplittrade jord- bruk en i många avsenden annan teknik än i USA, där enheterna ofta är större.

Det tar ofta lång tid innan en ny teknik fullständigt ersätter den gamla. Snabbheten med vilken nya innovationer absorberas är en av de faktorer, som avgör hur stor den resursbesparande effekten är. Den nya tek- niken introduceras ofta i en maskinkon- struktion med speciella egenskaper för att först så småningom få ökad flexibilitet med avseende på möjlig maskinstorlek och and- ra anpassningskarakteristika.

Ett större företag har därvid ofta större möjligheter att absorbera en innovation i

1 I en ofta citerad artikel från 1948, »Techno- logy and Size» [6] beskrivs de då existerande stordriftsfördelama inom ett antal branscher, och författaren J M Blair prognosticerade sam- tidigt, att vissa nya material och nya tekniska innovationer skulle komma att sänka den minsta optimala anläggningsstorleken som er- fordrades för vissa av dessa processer. Nu, d. v. s. 20 år senare, kan konstateras många fel i Blairs förutsägelser, och detta kan kanske mana till en viss pessimism och återhållsamhet beträf- fande sådana prognoser. Den gängse uppfatt- ningen idag, i varje fall i Europa, torde dock vara, att teknikförändringarna genomsnittligt gynnar stora företag, och att den minsta opti— mala storleken på grund av den tekniska föränd- ringen genomsnittligt flyttas uppåt. En viss sammanblandning av tekniska och marknads- betingade orsaker kan dock inte uteslutas. Aven i frånvaro av tekniska framsteg kan ofta stor- driftsfördelama på grund av att efterfrågan växer långsamt inte utnyttjas till fullo omedelbart utan endast successivt över tiden. Om samtidigt tekniska framsteg förekommer, som eventuellt accentuerar betydelsen av stora företag — even- tuellt inte — är det svårt att exakt analysera bero- endeförhållandet.

introduktionsskedet, då det många gånger lättare kan inpassa en sådan speciell ma- skinkonstruktion i verksamheten än ett mindre företag kan. En ökad företagskon- centration kan alltså av dessa skäl tendera att öka snabbheten i absorbtionen av inno- vationen.l

Intern F OU -verksamhet

Liknande avvikelser kan erhållas för det interna FoU-arbetet. Av skäl som angavs i kommentarerna till Fig. III: 3 och 111: 4 stiger möjligheterna till resursbesparingar vid ökad produktionsvolym. En ökad före- tagskoncentration kan medföra dels att myc- ket dubbelarbete undviks, dels att antalet resursbesparande innovationer ökar och en ökad företagsuppsplittring kan således ge den motsatta effekten.

Om utbyte av teknisk information eller ett viss »läckage» förekommer mellan fö- retagen kommer en motsvarande del av dubbelarbetet att försvinna, vilket tenderar att öka antalet innovationer.

Incitament till innovationema, som ju delvis avtrubbas vid en uppsplittrad struk- tur, ökar naturligtvis, om möjligheter finns att ta betalt för den information som leve- reras exempelvis genom licensavgift. Dessa två effekter modifierar alltså storleken (men inte riktningen) på awikelserna.

Substitution mellan extern och intern FoU-verksamhet

Var FoU-verksamheten skall förläggas be- stäms huvudsakligcn av de producerande företagen, då ju dessa besitter stora valmöj- ligheter att antingen köpa utifrån eller be- driva egen FoU-verksamhet.

Utveckling av nya produkter sker van— ligen i det producerande företaget. För det- ta val talar, att man där har de nödvän- diga tekniska och marknadsmässiga infor- mationerna. Vidare har man i det fall pro- duktdifferentieringen används som ett kon- kurrensmedel mindre intresse att dela FoU- kostnadema med någon konkurrent, då det ju under monopolistisk konkurrens är spe-

ciellt fördelaktigt att så länge som möjligt vara ensam om de nyutvecklade produkter- na.

När det gäller utveckling av nya proces- ser är situationen annorlunda. Om före- tagsstrukturen är splittrad. är det naturligt att ett eller flera företag specialiserar sig på att bygga maskinkonstruktioner, och att man också successivt försöker förbättra des- sa. Denna förbättring kan då även gälla kvaliteten på produkten, varvid gränsen mel- lan kvalitetsförbättringar och nya produk- ter ofta är ganska flytande.

Om omedelbar närhet till produktionen är av vikt för utvecklingsarbetet, eller om utvecklingsarbetet måste speciellt anpassas till företagets produktionsutrustning. kom- mer detta att innebära en tendens till upp- splittring av FoU-arbetet.

Det är naturligt att FoU—arbetet lägges utanför företagen, i de fall utvecklingsar- betet kan ha ett brett tillämpningsområde. Den fördel som en utspridning av utveck- lingskostnaderna har i de fall FoU-arbetet specialiseras kan där väga tyngre än de eventuella nackdelar som finns av sämre anpassning till de tekniska och marknads- betingade behov det producerande företaget har.

Den del av branschens forskning, som inte omedelbart påverkar konkurrenssitua- tionen, bl. a. grundforskningen, ger vanli- gen upphov till minimal intressekonflikt. Ju mera forskningens inriktning avlägsnar sig från från rena grundforskningsproblem till tillämpad forskning, desto större är möj- ligheterna för en intressekonflikt, vilket allt- så ger en tendens till ökad uppsplittring av forskningen. Vanligt är att grundforsk- ningen bedrivs i för branschen gemensam- ma institutioner, medan den tillämpade forskningen, vilken oftast utgör den helt dominerande delan, bedrivs vid företagen.

Om företagskoncentrationen ökar, avtar nackdelarna och ökar fördelarna med att

1 En empirisk undersökning av detta har ut- förts av E. Mansfield. Resultaten år inte entydi- ga. Uppenbarligen kan i vissa fall, speciellt då kapitalutrustningen genomsnittligt har lång livslängd, den motsatta eflekten uppstå. Se kapi- tel VI.

förlägga FoU-arbetet inom det produceran- de företaget. Vid en ökad företagskoncen- tration visar det sig därför ofta fördelak- tigt för företaget att successivt internalisera mer och mer av F oU-arbetet.

En sådan förskjutning av FoU-arbetet kan påverka den totala resursåtgångeni både positiv och negativ riktning. Incita- menten till forskning och utveckling kan öka genom en intemalisering, då därvid vissa informationsbarriärer och marknads- betingade hinder försvinner. Samtidigt kan dubbelarbetet inom FoU öka genom att lik- nande forskning bedrivs parallellt i olika företag.

Risk

Kostnaden för att nå ett visst forsknings- resultat är alltid oviss. Värdet av resulta— tet är också osäkert. Om besluten beträf- fande FoU-projekts förverkligande fattas under riskaversion, kommer den risk som projekten är behäftade med att påverka be- sluten. Vissa projekt som förväntas ge en genomsnittlig resursbesparing förverkligas inte. Om ett företag samtidigt har flera FoU-projekt, är det naturligt att inte bara bedöma dessa projekt individuellt utan att också göra en total riskbedömning av alla projekt tillsammans. Projekt som är obe- roende av varandra ger tagna tillsammans en viss riskutjämning, och ju fler projekten är, desto större är riskutjämningen.

Dessa riskutjämnande effekter kan med- föra att vissa av de projekt som p. g. a. riskaversion inte förverkligas i en uppsplitt- rad struktur däremot blir av om företags- koncentrationen ökar. En ökad koncentra- tion tenderar alltså av dessa skäl att öka antalet genomsnittligt resursbesparande pro- jekt.

Stordriftsfördelar inom F o U-arbetet

Kostnaden för ett FoU-projekt är inte obe- roende av var det utförs. Ofta kan kost- nadsbesparingar erhållas genom att sam- manföra olika projekt. De stordriftsförde- lar som kan erhållas i själva FoU-arbetet

är av motsvarande typ som dem man er- håller i produktionen genom specialisering av arbetskraft och utrustning och bättre kapacitetsutnyttjande på dessa resurser. Så— dana stordriftsfördelar tenderar, i den mån de förekommer, att accentuera fördelarna av en koncentration.

Avslutande kommentar

Beslut som rör FoU-projekts förverkligan- de är i praktiken beroende av många fler faktorer än dem som behandlats ovan. Spe- ciellt spelar marknadsbetingade faktorer en stor roll. Genom en ny produkt kan exem- pelvis marknadsandelama inom en bransch öka, vilket kan ge positiva effekter på före- tagets övriga försäljning i såväl nutid som framtid.

Under monopolistisk konkurrens, blir of- ta produktutvecklingen ett konkurrensme- del som endast i mindre grad syftar till kostnadsbesparingar. Stor produktdifferen- tiering och kort tid mellan introduktionen av nya närbesläktade produkter och nya modeller skapar i många fall en konkur- renssituation, där samtliga tvingas följa un- gefär samma mönster. Uppenbarligen in- nebär en kraftig produktdifferentiering och ständiga modellbyten en relativt större kost- nad per producerad enhet för de mindre företagen jämfört med de större. Eftersom det kostar relativt mindre för större före- tag att exempelvis byta modell, kan detta utan alltför stora kostnader ske relativt ofta. Mindre företag kan, eftersom deras kostnader är relativt större, välja att byta modell med längre tidsintervall. Denna för— skjutning i tidsintervallen kan emellertid ofta inte göras alltför stor i en marknads- situation, där konkurrenter förekommer som byter modell ofta, i synnerhet om mo- dellbyten är en betydelsefull konkurrens- faktor. I en sådan konkurrenssituation kom- mer uppenbarligen stordriftsfördelama att accentueras i jämförelse med en alternativ situation, där produktdifferentieringen är mindre utpräglad, och där modellbyten sker med längre intervall.

Den totala produktionsvolymen och upp-

delningen av denna mellan företagen har hållits fix i betraktelsen. I företagsbeslut rörande FoU-projekt tages naturligtvis hän— syn till möjligheterna att i samband med introduktionen av den nya produkten el- ler den nya processen också öka eller mins- ka den försålda volymen. Effekterna på marknadens prisbildning av eget och kon- kurrensens agerande vid ett förverkligande av projektet måste också rent allmänt kart- läggas. Möjlighetema till kopiering exem- pelvis påverkar i allmänhet inte bara re— sursåtgången i företagen utan även pris- bildningen. Alla dessa marknadsbetingade samband påverkar och kan starkt modifiera ovan beskrivna samband mellan företags- koncentration och resursbesparande innova- tioner. Brist på empiriska studier gör emel- lertid, att inga bestämda bedömningar kan göras av hur stora dessa modifikationer är.

D. Administration. Inköp och försäljning. Finansiering

Administration

Den administrativa delen av ett företag är i hög grad inriktad på att anpassa företa- get till yttre och inre förändringar av olika slag och det är därför naturligt att infoga detta avsnitt i kapitlet om dynamiska stor- driftsfördelar.

I en stationär ekonomi skulle de erfor- derliga administrativa tjänsterna vara få och rutinartade. Vissa personaladministrativa tjänster och en viss bokföring skulle natur— ligtvis vara nödvändiga även i ett statiskt fall. Det rutinartade inslaget i dessa och andra »statiska» administrativa tjänster gör att en samordning skulle kunna ge relativt stora resursbesparingar just med avseende på dessa delfunktioner. De stordriftsförde- lar som därvid kan erhållas är emellertid to- talt sett av begränsat intresse eftersom den »statiska delen» vanligen endast utgör en mindre del av företagens administrations- kostnader.

I en dynamisk situation fungerar den ad- ministrativa sektorn som samordnare av in- formation rörande framför allt intema och

externa förändringar och som beslutsfatta- re i situationer som varje gång är nya och helt unika.

Investeringar i ny produktionsutrustning för att utvidga produktionskapaciteten krä- ver ofta omfattande förberedelser den- na verksamhet kan därför ofta utgöra en stor del av det totala administrativa arbe- tet.

En sådan större nyinvestering är nästan alltid kombinerad med en introduktion av ny och mera ändamålsenlig teknik.

Generellt torde emellertid problem i sam- band med verksamheten inom ramen för existerande produktionsutrustning dominera det administrativa arbetet. I detta arbete kan som en viktig del ingå problem rörande förbättringar av existerande produktionspro- cesser (vardagsrationaliseringar) och intro- duktion av nya produkter. En viktig del är anpassningen till fluktuationer av olika slag. (Fluktuation i produktsortiment, fluktuation i totala produktionsvolymen.)

Även om de administrativa tjänsterna i så stor utsträckning är knutna till förändring- ar kan det vara relevant att knyta jämfö- relser mellan administrationskostnader i oli- ka företag till företagsstorleken i ett visst ögonblick — i varje fall så länge man hål- ler sig inom samma bransch. Om mindre företag på ett systematiskt sätt skiljer sig från större exempelvis genom en lägre ex- pansionstakt, lägre integrationsgrad etc. då blir jämförelsen mellan administrations— kostnader enbart med utgångspunkt ifrån företagsstorleken dock vanligen mindre in— tressant.

Ofta finns substitutionsmöjligheter mel- lan administrationskostnader och produk- tionskostnader. Exempelvis kan en kost— nadsjämförelse mellan olika anläggningar ofta uppdaga möjligheter att förbilliga den totala produktionen genom att göra en om- allokering av produktionen. En utvidgning av administrationskostnadema ger i detta fall en minskning av produktionskostna- dema.

Vid en förändring av företagsstorleken kan det ofta vara fördelaktigt att företa substitutioner mellan administrations- och

produktionskostnader.1 I det följande be- handlas administrationsfunktionen först som om inga sådana substitutioner förekom- mer. I efterhand diskuteras riktningen och eventuell effekt av substitutionen. Genom- gående antages små och stora företag som »jämförbara» på det sätt som beskrevs ovan.

De administrativa funktionerna har många samordnande uppgifter, vilket gör att man inte, som exempelvis inom produktionen, kan tänkas splittra upp en enhet i flera mindre, som fyller samma uppgift. Centrali- sering är alltså möjlig, men decentralisering- en kan inte drivas längre än den decentrali- sering som råder i produktionsstrukturen. Denna odelbarhet i sådana samordnade upp- gifter gör, att kostnaderna för den admi- nistrativa organisationen teoretiskt kan tän- kas stiga, då anläggningens storlek ökar. Möjligt är t. ex. att man trots en sådan ge- nomsnittlig kostnadsökning inom admini- strationen genomför ett projekt med stor administrativ organisation för att därigenom kunna förverkliga vissa resursbesparingar i produktionen.

Frågan om administrationskostnadema stiger eller sjunker vid ökad företagsstorlek — där ett företag kan bestå av flera anlägg- ningar med ett på ett optimalt sätt decen- traliserat beslutsfattande — är i många av- senden dåligt belyst i litteraturen, och många motstridiga uppskattningar finns. Ingen förnekar att en viss minskning av administrationskostnadema kan erhållas ge- nom en specialisering av arbetskraften, och genom att Specialmaskiner kan utnyttjas vid större företagsenheter. Inte heller torde nå- gon invända mot att en viss kostnadsökning kan uppstå genom att samordnade funk- tioner, som inte finns i de små organisato- riska enheterna, måste adderas i de större. Frågan gäller emellertid hur stor betydelse dessa faktorer har sammanlagt.2

Argumentationen för betydelsen av kost— nadsbesparande rationaliseringar stöder sig vanligen på två punkter:

a. Inom den moderna administrativa tek- niken poängteras mycket kraftigt, att man vid en utvidgning av en organisation inte

skall söka dubblera vissa organisationsenhe- ter, utan att det oftast är fördelaktigt att finna helt nya organisationsstrukturer. Den specialisering av arbetskraften, som dessa nya organisationsstrukturer ger upphov till, visar sig bl. a. i tendensen hos ett företag att använda »stabspersonal» eller »stabsen- heter» till att insamla och bearbeta material och sköta utredningsarbetet, så att »linje- personalen» bättre kan utnyttjas för den lö- pande produktionens problem.

b. Den moderna datatekniken har i många avseenden möjliggjort rationaliseringar inom den administrativa sektorn. Ett fördelaktigt utnyttjande av dessa hjälpmedel kan emel- lertid i många fall endast ske i stora admi- nistrativa enheter.a

Argumentationen för att en stor admini- strativ organisation skulle medföra vissa nackdelar går ut på att dels en viss för- dröjning i beslutsfattandet på grund av för— sämrade interna kommunikationer, dels även stigande administrationskostnader per kapa- citetsenhet skulle bli följden av en ökning av organisationsstorlek. Dessa åsikter moti- veras med att den administrativa organisa- tionen ofta har en pyramidliknande kon- struktion. I en större och samtidigt högre >pyramid> är vägen från »botten till top- pen» och tillbaka igen längre än i en mind— re, vilket skulle motivera tidsfördröjningen. En annan konsekvens blir att skikt efter skikt av tjänstemän med samordnade funk- tioner kommer att läggas ovanpå de övriga administrationsorganen, vilket skulle moti- vera påståendet om stigande administra- tionskostnader.

1 Det kan ofta vara svårt vid jämförelser mel— lan företag av olika storlek att mera preciserat fastställa vilka alternativ som motsvarar jäm- förelse utan substitution. En sådan exakt angivel- se är emellertid inte nödvändig för ovanstående resonemang. Uppdelningen har framför allt ett analytiskt intresse. ' De tillgängliga empiriska studierna ger där- vidlag inte tillräckligt underlag för mera be- stämda uttalanden. Se kapitel VI. ' Storleksgrånsen för när det år fördelaktigt att införa en datamaskin som hjälpmedel har sjunkit kraftigt under 60-talet. När möjligheterna att genom lokala terminaler endast abonnera på en del av datamaskinens totala kapacitet ut- vecklats vidare, kommer denna gräns sannolikt att ytterligare kraftigt förskjutas nedåt.

Om organisationsstrukturen är uppbyggd på detta sätt genom mångdubblering av lik- artade administrativa enheter och att sam- ordnande enheter lagras i skikt efter skikt över varandra, kommer naturligtvis admi- nistrationskostnaderna per kapacitetsenhet att öka. Man konstaterar dock genast, att denna ökning inte är alltför omfattande, och att den snabbt avtager, om, vilket före- faller vara ett mycket rimligt antagande, lö_ neökningen för varje högre administrations- skikt i relation till det omedelbart under liggande är mycket mindre än hans »span of control», dvs. antalet omedelbart under- ordnade tjänstemän.1

Det har också ofta framförts åsikter att effektiviteten är svårare att kontrollera i en stor administrativ organisation än i en li- ten, och att detta skulle ge upphov till ge- nomsnittligt större ineffektivitet i större or- ganisationer än i mindre (Parkinsons lag etc.). Det torde vara omöjligt att säga, om detta argument är relevant eller inte. Vis- sa moderna metoder att kontrollera effekti- vitet och korrigera ineffektivitet, som på senare tid utvecklats, gör i varje fall att styrkan i argumentet sannolikt successivt minskar.

Beträffande de försämrade interna kom- munikationerna torde det vara allmänt er- känt, att det inom mycket stora företag tidi- gare förelegat särskilda svårigheter att ska- pa en smidig och effektiv organisation, där snabba beslut kan fattas, men att denna svå- righet med de allra största amerikanska företagen som föregångare under senare år till stor del övervunnits, genom att det kommit till stånd en uppdelning av verk- samheten i mindre relativt självständiga en- heter, sammanhållna av en gemensam fi- nansiering, gemensam forskning och gemen- sam allmän försäljningspolitik.2

Det är intressant att konstatera att sam- tidigt som en ökad företagskoncentration vanligen medför en koncentration av vis- sa beslut det ofta visar sig fördelaktigt att samtidigt ytterligare decentralisera andra be- slut.8

Alternativa förändringar i den administ— rativa organisationen vid en ökning av före—

1 Innebörden av detta kan illustreras med föl- jande exempel: Hierarkin är uppbyggd av grupper om tre per- soner med en chef. Den minsta organisatoriska enheten antages bestå av fyra sådana personer. Tre sådana grupper med var sin chef samord- nas sedan av en överchef. Tre sådana större grupper med var sin överchef samordnas sedan av en överöverchef etc. »Span of control» är alltså i detta exempel tre. Chefsskapet antages ge 50 % högre lön än hans omedelbart underordnade har. Under dessa betingelser erhålles följande samband mellan storlek (mätt i antalet basgrupper) och kostnad:

Storlek 1 3 9 oo Kostnad 75 88 94 100

Av exemplet framgår, att under dessa betingel- ser utvidgningen från 3] personer till en större organisation endast innebär maximalt 6 % högre kostnad. Se [3] för en mera utförlig redo- görelse.

Inom IBM-koncernen, där man för egen del studerat olika organisationsstrukturers för- och nackdelar, beräknas för deras typ av produk- tion den optimala storleken på en självständigt fungerande anläggning vara av en storleksord- ning, som motsvarar cirka 2 OOO—3 000 anställda. Denna anläggning är då i allmänhet horisontellt integrerad, d. v. s. flera olika produkter tillver- kas. Ökningar eller minskningar i anläggnings- storleken innebär i detta fall en förändring i an- talet produkter och påverkar inte den använda produktionstekniken eller produkternas serie- längd. Valet av storlek motiveras därför när- mast av att den administrativa sektorns funktion optimeras vid denna storlek. Många administra- tiva kostnader beräknas visserligen kunna sän- kas ytterligare vid ökad anläggningsstorlek, men mot detta står en snabbt försämrad överskåd— lighet och försämrade interna kommunikationer. Beslut som rör produktionsinriktning, forskning och stora investeringar är koncentrerade till koncernledningen. De enskilda anläggningarna har i övrigt relativt stor rörelsefrihet. För de enskilda anläggningarna ansågs, att det i all- mänhet finns en viss gräns, över vilken det är ofördelaktigt att gå. För koncernen i dess helhet ansågs däremot ingen motsvarande övre gräns finnas.

Med det i jämförelse med andra branscher mycket växlande produktsortiment och med den produktionsteknik som IBM har ansåg man att betydelsen av snabba interna kommunikationer var mycket stor för deras egen del. Därför an- sågs det inte uteslutet, att den optimala anlägg- ningsstorleken kunde vara avsevärt större än cirka 3 000 anställda för branscher med mindre variationer i teknik och produktsortiment. Där- emot bedömdes de branscher vara få, där hän— syn till den administrativa funktionen skulle begränsa anläggningsstorleken till mindre än cirka 2 OOO—3 000 anställda.

” Inga empiriska data som kan belysa detta finns tillgängliga. De företagsintervjuer som ut- redningen företagit synes emellertid stödja ett sådant påstående.

Beslute- nlvå 3—

2_ STAB ._ A A & ÅK _ A ' B C

Fig. III: 5.

tagsstorleken illustreras på ett enkelt sätt i fig. III:5. I A fattas alla viktiga beslut på beslutsnivå 2. Den mänskliga restriktio- nen att en person (ansvarig för en admi- nistrativ enhet) inte kan absorbera obegrän- sade mängder data och inte ensam kan fat- ta ett obegränsat antal avgöranden gör att all information som i fallet A förs upp från nivå 1 till nivå 2 i fallet B inte kan föras upp till nivå 3. I fallet B måste alltså an— tingen vissa beslut fattas på nivå 2 eller besluten på nivå 3 fattas på grundval av mindre information än i A. I B går infor- mationen från botten till toppen resp. top- pen till botten via en mellanliggande ad- ministrationsenhet vilket i vissa fall skapar en tröghet i det interna kommunikations- systemet.

Detta gör att C ofta är att föredra fram- för B, i synnerhet då det är speciellt viktigt att kommunikationema inom det administ— rativa systemet flyter snabbt. I C är avstån- det mellan botten och toppen i organisa- tionen mindre än i B, men samtidigt spän- ner man i toppen över ett vidare fält (flera direkt underordnade enheter). För att man i toppen skall kunna klara av de samord- nande funktionerna på ett tillfredsställande sätt krävs två förändringar i relation till A. Dels decentraliseras en mängd beslut från nivå 2 till nivå 1 vilket också medför att en mängd information inte behöver föras upp på nivå 2, dels krävs en »stab» för att bistå beslutsfattarna på nivå 2.

Möjligheterna att decentralisera inom fö- retagen utgör en ur teoretisk synvinkel vä- sentlig faktor.

Om företagen söker kostnadsminimera sin produktion följer logiskt att de alltid söker utnyttja decentraliseringsmöjlighetema så långt detta är fördelaktigt. En utökning av företagsstorleken innebär i vissa fall endast en ökning av antalet anläggningar. Av det-

ta följer emellertid att (om produktions- kostnaderna i en anläggning antags vara oberoende av ägarstrukturen) den maxima- la styckkostnadsökning en ökad företags— storlek kan medföra är kostnaderna för en överordnande samordning av en decentrali- serad produktionsstruktur. Denna överord- nande samordning kan emellertid ges en så— dan utformning att kostnaderna för detta ändamål blir mycket små. I jämförelse med företagets totala kostnader är de i ett så- dant ytterlighetsfall därför praktiskt taget försumbara.

I praktiken är det nästan aldrig fördelak- tigt att göra denna extrema decentralisering. Som nämndes tidigare är det vanligen för- delaktigt att centralisera vissa finansierings-, forsknings- och produktionsinriktningsbe- slut.

Ur teoretisk synvinkel är det emellertid intressant att möjligheten att decentralisera ger (under förutsättning att produktions- kostnaden i en anläggning är oberoende av ägarstrukturen och att kostnaderna för en minsta samordning av fristående organisa- tioner är försumbar) som logiskt resultat att styckkostnadema antingen sjunker eller är konstanta vid en ökning av företagskon- centrationen. Varje tendens till ökade styck- kostnader kan omedelbart förhindras genom en ökad decentralisering.1

Den administrativa organisationens upp- gifter är inte alltid given . En viss asymmetri kan råda mellan de administrativa funktio- nerna hos företag av olika storlek. Mindre företag utesluter ofta vissa funktioner, som däremot det större företaget kan finna lön- samt att utnyttja. Nya administrativa funk- tioner (administrativa innovationer) adderas successivt till de gamla, och vissa gamla funktioner förenklas eller slopas helt.

Många administrativa funktioner berör företagens försök att minska osäkerheten i sina projekt genom att mera i detalj söka kontrollera den egna kostnadsstrukturen, el-

1 Många av de resonemang som något oegent- ligt förs kring begreppet »stordriftsnackdelar» (dvs ökade styckkostnader vid ökad företags- storlek) handlar i själva verket om olämplighe- ten av alltför koncentrerad organisationsstruk- tur.

ler genom att söka göra bättre prognoser för marknadssituationens förändringar o.d. Effekterna av dessa administrationsuppgif— ter visar sig sålunda i form av kostnads- minskningar eller intäktsökningar i andra sektorer av företagets verksamhet. En sub- stitution mellan ökade administrativa kost- nader och minskade kostnader inom andra sektorer har framför allt ägt rum över tiden och utgör utan tvekan förklaringsn till de växande administrationskostnadema över- lag.1

Huruvida en markant asymmetri råder mellan stora och små företag beträffande graden av substitution mellan de berörda funktionerna är svårt att avgöra. Ju öppnare informationsflödet beträffande innovationer eller prognoser om marknadsförändring etc. är, desto mindre relevans torde denna ev. asymmetri ha när det gäller utifrån kom- mande informationer. När det gäller den interna planeringen av produktion, lager- hållning, transporter etc. torde förhållande- na vara annorlunda. Stora planeringsavdel- ningar, ofta utrustade med datamaskiner, finns i många större företag. Dessa kalky- lerar den optimala lagerhållningen, den bäs- ta användningen av de givna resurserna etc. på ett sätt, som de små företagen aldrig kan ha råd med.

Inköp och försäljning

En ökad företagskoncentration kan ge upp- hov till en serie olika typer av resursbespa— ringar inom de organisationer som handhar inköp och försäljning.

En ökad företagskoncentration medför ofta, att storleken på transaktionerna ge- nomsnittligt ökar. Ofta är kostnaderna för att administrera stora köp eller försäljningar inte större än för att administrera små. Även om resursbesparingarna inte är absoluta, då storleken på transaktionen ökar, råder prak— tiskt taget alltid klara stordriftsfördelar. En ökning av transaktionsstorleken kan åtmin- stone beträffande inköp även ske genom en horisontell eller vertikal integration.

På samma sätt som inom den rent ad- ministrativa avdelningen kan ökad företags— koncentration ge resursbesparingar genom

specialisering av personal och utrustning. På grund av att köpen och framför allt för- säljningen infaller oregelbundet och slump- vis, kan ökad företagskoncentration också ge höjd utnyttjandegrad. Om försäljnings- kontoren måste vara geografiskt utspridda, kan kapacitetsutnyttjandet i många fall i ännu högre grad än inom den administra— tiva sektorn bli relativt lågt, varför höjning- en av kapacitetsutnyttjandet vid ökad kon- centration i sådana fall kan bli förhållande- vis stor.

För reklam, utställningar och andra för- säljningsökande åtgärder råder ofta stor- driftsfördelar i den meningen att två före- tag, som försäljer under gemensamt varu- namn och med gemensam reklam, kan få samma försäljningsökande effekt billigare än om de agerade individuellt. Detta är dock inte generellt, och ett flertal exempel finns på varor, där ett företag splittrar upp sin försäljning på två kanaler med en obe- tydlig produktdifferentiering för att få bätt- re försäljningseffekt. I dessa fall, har före— tagen emellertid ofta en dominerande del av marknaden.

I likhet med tidigare kan vissa substitu- tionsföreteelser uppträda. Motivet för en fusion mellan två företag kan just ofta vara att man därigenom möjliggör inte bara en viss rationalisering utan även en förändring av försäljningsorganisationens omfattning och service — ökad reklam, inbrytning på nya marknader, nya försäljningsmetoder.

Ökad företagsstorlek kan emellertid ock- så innebära minskad konkurrens med en viss minskning av dessa försäljningsbefrämjande åtgärder till följd. Detta gäller då sådana åtgärder, som framför allt ökar företagets relativa konkurrenssituation och icke på— verkar efterfrågans totala storlek. Vid en total koncentration försvinner av naturliga skäl dessa konkurrensåtgärder helt. Däremot torde man inte kunna med bestämdhet säga huruvida dessa åtgärder tenderar att öka el- ler minska vid en successiv koncentration från en mera splittrad företagsstruktur upp till duopol.

1 Vissa undersökningar som finns relaterade i kap. VI belyser detta närmare.

4 lh A / Styck- Produktionsvolym/ kostnad tidsenhet lör produktions- tillskouer 3 Alternatlva erpanslcns- 2 trender A Låg töretags- ,.../_ 1 Manualen '_"_'”"—_______ () Bx/ Hög företags- koncentration ! I I | & % 1 2 :! Expansienstakt ' 1 id Fig. 111; 6.

Finansiella transaktioner

I analogi med förhållandena beträffande in- köp och försäljning innebär en ökad före— tagskoncentration ofta att storleken på före- tagens finansiella transaktioner genomsnitt- ligt ökar. Dessa transaktioner gäller, för- utom kontanta transaktioner i samband med inköp och försäljning, olika kredit- och va- lutaaffärer eller transaktioner, som innebär en omdisponering av företagets finansiella tillgångar. En stor del av dessa transaktio— ner administreras i allmänhet av utanför företaget stående kreditinstitut. Senare i samband med en diskussion av priseffekter i Kap. IV kommer dessa förhållanden att tagas upp till mera noggrann diskussion.

E. Förändringar i produktionsutvecklingen

I det statiska fallet jämföres olika nivåer på en över hela tidsintervallet konstant pro- duktion. I det dynamiska fallet kan jämfö- relse göras mellan helt olika produktion- tidsförlopp.

I fig. III: 6 jämföres styckkostnaden för fem olika lineära expansionsförlopp. Styck- kostnaden är beräknad som ett genomsnitt för den produktion som ligger över O—alter- nativet dvs. det stationära alternativet. Det är styckkostnaden för detta tillskott som re- lateras till expansionstakten.

I avsnitt A påpekades att vissa tekniska

och marknadsbetingade samband fanns mel- lan hög expansionstrend och styckkostnad. Hög expansionstrend tenderar att minska överkapaciteten i nya anläggningar och att höja anläggningarnas storlek. Dessutom med- för vanligen hög expansionstrend inom en bransch att marknadsandelarna lättare kan omfördelas, vilket kan accentuera denna ten- dens. Dessa faktorer pekar i riktning mot lägre styckkostnader vid högre expansions- takt. De genomsnittliga styckkostnaderna i tillskottet kan emellertid vara högre än mot- svarande styckkostnader i den gamla pro- duktionen, och en högre expansionstrend kan därför höia de genomsnittliga styck- kostnaderna i hela produktionen, trots att samtidigt styckkostnadema i tillskottet sjun- ker.

Möjligheten till resursbesparande inno- vationer ger två samband, som tenderar att sänka resursåtgången vid större total pro- duktionsvolym. Dels kan FoU-kostnaderna slås ut på en större volym, dels kan en trös— kel vid vilken en ny resursbesparande in- novation blir fördelaktig att förverkliga snabbare uppnås. Tillskottet i total produk- tionsvolym erbjuder därvid naturligtvis ett större incitament än den äldre produktions- kapaciteten, som ju ofta endast kan under- gå cn successiv förändring. De resursbespa— rande effekterna för denna sektor kan ofta visa sig först längre fram i tiden, och den- na tidsförskjutning minskar naturligtvis in-

De effekter som Penrose pekat på, näm- ligen att de administrativa resurserna ge- nerellt skulle utgöra en trång sektor vid ex- pansion, indikerar högre styckkostnader vid högre expansionstakt. Det kan även fin- nas andra produktionsfaktorer, t. ex. arbets- kraft för produktionen, vissa maskintyper som temporärt blir knappa vid en ökad ex- pansionstakt.

En förändring kan inte ske obegränsat snabbt. Ökas snabbheten, kan kostnaderna ofta öka mer än proportionellt.1

När det gäller kapitalvaror finns ett di- rekt samband mellan expansionstakt och behov av kapitalutrustning. Expansionstak- ten och nivån på kapitalutrustningsproduk— tionen blir alltså relaterade till varandra förändrad expansionstakt kräver en för- ändrad nivå i kapitalvaruproduktionen. Det blir i detta fall framförallt avvikelser från en viss expansionstakt (till vilken kapital- varuproduktionen är anpassad) som ger för— ändrade kostnader på kapitalinput och inte själva expansionstaktens storlek. Liknande förhållanden kan gälla för andra input (va- ror eller tjänster).

En högre expansionstakt kan också ge större stordriftsobsolescens vilket innebär att kapitalföremålens livslängd minskar och att kapitalkostnadema tenderar att öka (jfr Ap- pendix XIII).

Den administrativa organisationen är som tidigare nämnts ofta fördelaktig att föränd- ra inte bara till sin storlek utan även till sin principiella uppbyggnad vid ökad före- tagsstorlek (eller i övrigt förändrade ram- villkor t. ex. förändrad expansionstakt, för- ändrat produktsortiment). Ett administrativt system har emellertid ofta relativt lång in- trimningstid. Detta innebär att förändring— ar i systemet — speciellt stora förändringar ofta kan vara dyra och/eller temporärt prestationsnedsättande.

Den tröghet som finns när det gäller ut- nyttjandet av stordriftsfördelar inom pro- duktionen och som har sin grund i det för- delaktiga att utnyttja redan gjorda kapital- investeringar har en klar parallell inom ad- ministrativa system. Vid en måttlig föränd-

ring kan det därför vara fördelaktigt att bi- behålla den existerande organisationsstruk- turen trots att den inte är optimalt anpas- sad till produktionsstrukturen sett i ett läng- re perspekiv. Även om de genomsnittliga kostnaderna för administrationen sjunker vid ökad företagsstorlek under förutsättning att organisationsstrukturen är optimalt an- passad till företagsstorleken kan dessa ge— nomsnittliga kostnader tendera att öka på kort sikt. Administrativa stordriftsfördelar är således inte alltid att betrakta som kort- siktiga stordriftsfördelar även om de å and- ra sidan inte har samma eftersläpning som den som förekommer för viss kapitalut- rustning.

Sannolikt torde det i nästan alla bran- scher finnas en viss nivå över vilken en yt- terligare ökning i expansionstakten medför en ökad styckkostnad. Om styckkostnads- kurvan (tillskottet) är fallande för lägre ex— pansionstakter får den då ett U-format ut— seende. De i sammanhanget relevanta ex- pansionstakterna kan emellertid för olika branscher vara begränsade till den fallande eller stigande delen av kurvan och U-kur- vans minimumpunkt behöver inte utgöra en i någon mening optimal expansionstakt.

1 Priseii'ekter behandlas mera utförligt i nästa kapitel. Det kan emellertid vara viktigt att redan i detta sammanhang påpeka prisetfektcmas roll i samband med tillväxt. Tidigare har framförallt de priseffekter som jämförelser mellan olika företagsstrukturer kan ge behandlats. Varia- tioner i tillväxttakt kan emellertid också ge sådana effekter. Speciellt priseffekterna på kapi- talresurser kommer senare att behandlas mera explicit.

[1] Sargant Florence. The Logic of British and American Industry. London 1953. [2] Penrose E. The theory of the growth of the firm. Oxford 1959. [3] Sargant Florence. Economics and Sociology of Industry. London 1964. [4] Chenery. Overcapacity and the Acceleration Principle. Econometrica Jan 1952. [5] Problems of Size of Plant in Industry in Under-developed Countries. Appendix. In- dustrialization and Productivity Bulletin 2. [6] J. M. Blair »Technology and size». AER vol. 38 (änns även reproducerad i [7]). [7] Economic Concentration Part 4. Con- centration and Efficiency. Hearings before the subcommittee on Antitrust and Mono- pology. Washington 1965.

IV

A. Inledning

Detta kapitel syftar till att belysa några drag i företagsbeteendet, som blir speciellt accen- tuerade i samband med förekomsten av stor- driftsfördelar.1 Företagens beteende antages inledningsvis grovt kunna karakteriseras av vinstmaximeringsprincipen. En omfattande diskussion har förts kring vinstmaximering- ens generella giltighet som bestämmde faktor vid pris- eller investeringsbeslut. En allmän bedömning är emellertid, att man som en god första approximation kan an- vända sig av denna beteenderegel.2

Som nämndes i inledningskapitlet medför vinstmaximeringen som beslutsregel, att fö- retagen under »ideala» förhållanden styr mot den företags- och produktionsstruktur som kräver minst resursåtgång (given total produktionsvolymsutveckling). Två företag, som genom en fusion kan minska de gemen- samma produktionskostnaderna vid oför- ändrad gemensam produktionsvolymsutveck- ling över tiden (minskade kostnader vid oförändrad intäkt), genomför under dessa ideala villkor alltid en sådan sammanslag- ning.

Analysen är här liksom tidigare partiell. Resursvärderingen är knuten till en uppsätt- ning direkta eller indirekta input med invari- anta priser. Denna uppsättning input utgör samtidigt analysens gräns. Endast de kost- nadsbesparingar som kan göras i efterföljan- de förädlingsled beaktas. Om det aktualise-

Företagets beteende

ras kostnadsbesparande fördelar att driva den vertikala integrationen så långt tillbaka i produktionskedjan att man hamnar utan- för den angivna ramen tvingas man vidga ramen.

Det kan vara viktigt att notera att endast fusioner som sänker resursåtgången dvs. där ett gemensamt intresse för alla parter före- kommer behöver förverkligas i det ideala fallet. Om priset på ett halvfabrikat inte påverkar resursåtgången i efterföljande led finns inga gemensamma allokeringsfördelar att hämta vid en vertikal integration (given produktionsvolymutveckling). Vinsten i det sammanslagna företaget blir lika med sum- man av vinsterna i de fristående företagen.

En förändring i företagskoncentrationen kan påverka produktionsvoIymsutveckling- en. Den prisfördel på avsättningsmarkna— den, som stora företag ofta har i relation till små, sammanhänger vanligen med en ökad möjlighet att styra produktionsvolyms- utvecklingen och samtidigt höja prisnivån.

Variationerna i total produktionsvolym påverkar vanligen priset kraftigt. I de dis- kussioner som berör prisbildningen utgör därför totala produktionsvolymen en myc— ket viktig variabel. Inverkan på produk- tiviteten är däremot ofta mindre, och i de sammanhang där produktiviteten behandlas

1 Det gör däremot inga anspråk på att vara en fullständig analys av företagsbeteendet. ' För en mera utförlig diskussion av detta hänvisas till [11].

Genomsn resurs- åtgång x A Låg företags- N_koncentration L)—Hög företags- D B c koncentration > Total produktionsvolym Fig. IV: ] .

kommer därför av naturliga skäl diskussio- nen av strukturförändringar att dominera. En diskussion av ändringar i produktions- volymen kommer först i andra hand.

Framställningen tänkes som tidigare upp- delad i strukturförändringar och förändring- ar i produktionsvolymsutvecklingen. (Fig. IV: 1 är identisk med fig. 1: 3).

I det första steget (A till B) antages, att totala produktionsvolymen är oberoende av förändringar i företagskoncentrationen. I nästa steg (B till C eller D) antages pro- duktionsvolymen förändrad, vilket också samtidigt kan medföra att produktiviteten förändras. En ökning av företagskoncentra- tionen innebär genom förflyttningen från A till C eller D vanligen en sänkning av genomsnittliga resursåtgången, dvs. en ökad produktivitet. I speciella fall kan naturligt- vis produktivitetsminskningen vid förflytt- ningen från exempelvis B till D vara så stor, att totaleffekten blir en minskning i pro- duktiviteten. I dessa fall blir prioriteringen av struktur- och produktionsvolymsföränd- ringarna annorlunda.

Det finns under icke-ideala förhållanden faktorer som motverkar en total minime- ring av resursåtgången. Företagen kan omed- vetet avvika från vinstmaximeringsprinci- pen på grund av bristande information. Bris- tande information kan medföra att resurs- besparande fusioner eller resursbesparande förändringar i prisstrukturen inte förverkli- gas. Medvetna avvikelser från kostnadsmi— nimering kan exempelvis uppkomma då en fusion påverkar företagsledningens situation i negativ riktning minskad lön eller mins- kat inflytande. Under sådana omständighe- ter kan status quo vara att föredra för före-

tagets beslutsfattare även om fusionen skul- le kunna medföra kostnadsbesparingar för företaget.

Avvikelserna från resursminimering visar sig på två sätt.

1. Felaktiga priser på direkta input kan ge upphov till ett felaktigt teknikval i form av för små (eller för stora) anläggningar el- ler anläggningar med inoptimal sammansätt- ning av produktionsfaktorer.

2. Bristande information eller avvikelser från vinstmaximering kan hindra resursbe- sparande fusioner. Punkterna 1 och 2 ovan utgör huvud- problemen i detta kapitel. Innan dessa be- handlas, kan det emellertid vara lämpligt att kortfattat beröra vissa priseffekter som kan förekomma. Före avsnittet om fusio- ner kan det också vara lämpligt att disku- tera den totalt kostnadsminimerande struk- turomvandlingens förlopp (optimal struk- turomvandling). Med utgångspunkt från en optimal strukturomvandling är det sedan lättare att diskutera företagsstrukturens be- tydelse för eventuella avvikelser från detta ideala förlopp.

B. Priseffekter

Fig. IV: 2 och IV: 3 beskriver pris resp. styckkostnad för ett halvfabrikat. Styckkost- naden antages motsvara den genomsnittliga resursåtgången. I fig. IV: 2 förekommer inga stordriftsfördelar. De stordriftsfördelar som förekommer i fig. IV: 3 kan sammanhänga med förenklade hanteringskostnader för större order eller med de serielängdseffek- ter som kan uppnås om varje order spe- cialtillverkas.

Om priskurvan sammanfaller med eller är likformig med styckkostnadskurvan, för- kommer (definitionsmässigt) inga priseffek- ter. Priskurvorna I och II illustrerar fall, där priseffekter förekommer, som diskri- minerar stora köpare (priskurva I) respek- tive små köpare (priskurva II).1

1 Tidigare —i kapitel I - har påpekats att sort- valet ofta inte är entydigt. Teoretiskt vore ett sortval, som så nära som möjligt anslöt till en sort som gav konstant styckkostnad att före- draga, men denna nomenklatur torde stöta på stora praktiska svårigheter.

A Styck- Styck- kostnad kostnad Pris Pfis x x X / zPriskurva ! X x / / St k * P R I ——56— yc - —— _— ————— ris urva / _» / X & kostnad X X Styck XPriskurva ll x x kostnad & * *Priskurva ||” & & Orderstorlek Orderstorlek (el motsvarande) (el motsvarande) Fig. IV: 2. Fig. IV: 3.

l. Ofta diskrimineras stora kunder — dock icke mer än att priskurvan blir hori- sontell, dvs. att konstant pris råder per pro- ducerad enhet, oberoende av orderstorlek. Detta motsvarar priskurva I i diagram IV: 3. Existensen av stordriftsfördelar är då en för- utsättning för att en sådan prisdiskrimine- ring skall kunna göras. Om priskurva I i fig. IV: 2 existerade skulle naturligtvis den omedelbara reaktionen från de stora köpar- na vara att dela upp sina inköp i småpos- ter. Förutsättningen för att denna prisstruk- tur skall kunna genomföras, då inte stor- driftsfördelar finns, är alltså att producen- ten kan skilja köparna på ett annat sätt än enbart genom orderstorleken.

I de företagsintervjuer som utredningen gjort har flera olika motiv till den typ av prisstruktur, som diskriminerar stora order- storlekar, angivits:

a) Köparna av olika orderstorlek bildar relativt väl avgränsade grupper, för vilka konkurrenssituationen kan variera. (Olika marknader) Om konkurrensen om de små köparna är speciellt hård, kan det vara gynnsamt (ur varje enskild producents syn- vinkel) att ge dessa speciella prisfördelar.

b) Ofta finns en från säljarsynpunkt vik- tig koppling mellan olika produkters mark- nader. Om man tar ett för högt pris — ex- empelvis ett pris, som motsvarar företagets faktiska kostnader för en produkt med liten serielängd riskerar man att stöta bort kunden inte bara när det gäller denna pro- dukt, utan även när det gäller andra för företaget mera attraktiva köp.

c) Köparna är ofta dåligt informerade om producenternas kostnadsstruktur och kan ha en helt annan bild av denna än den som faktiskt existerar. Det ligger inte alltid i producenternas intresse att fullständigt in- formera om kostnadsstrukturen. Vid en stor blandad order kan det därför vara enklare för producenten att följa köparnas uppfatt- ning om de relativa priserna än att sätta nya priser, som bättre svarar mot de rela- tiva kostnaderna.1 (Detta fall kan betraktas som en ytterlighet av b) — där marknader- na är fullständigt kopplade till varandra.)

d) I vissa marknader (speciellt Oligopol- marknader) råder en viss prisstelhet. Denna gäller då inte bara prisnivån utan även pris- relationerna mellan marknadens olika pro- dukter eller, vilket är mest relevant i detta sammanhang, mellan olika serielängder av en viss produkt. Varje enskild företagare bedömer det som ofördelaktigt att avvika från den institutionaliserade prisstrukturen. Ofta kan prisrelationerna vara mera stela än själva prisnivån. Även om prisnivån för- ändras, kan prisrelationerna mellan order av olika serielängd förbli oförändrade. Pris- strukturen kan då spegla en kostnadsstruk- tur, som är relativt gammal och eventuellt från ett skede, då man i mindre utsträck- ning observerade hur merkostnaderna från >>overhead>> varierar med serielängden.2 Re-

1 Den totala försäljningssumman antages vara oförändrad. Endast prisrelationerna förändras. ? Man talar ofta fortfarande i företagen (som det framkommit i utredningens företagsinter- vjuer) om en allmän tendens till underskattning

(Forts. på sid. 82.)

lativt vanligt är också att göra kartellöver- enskommelse rörande rabatteringen (i pro- centtal) för stora inköp.

Ofta förekommer flera av ovanstående motiv samtidigt. För vissa av de tjänster som banker säljer är prisstrukturen sådan, att avgiften som uttages är proportionell mot de hanterade beloppens storlek. Kost- naderna från bankens sida att hantera des- sa summor är i flertalet fall oberoende av transaktionsbeloppets storlek, eller i varje fall stiger inte kostnaderna i samma takt som beloppet ökar. Denna prisstruktur, som ju alltså prisdiskriminerar hanteringen av större belopp, är till största delen betingad av kartellöverenskommelser inom bankvä- sendet. En förklaring till uppkomsten av denna situation och till att den permanentats kan naturligtvis vara, att konkurrensen när det gäller dessa tjänster ofta är och varit speciellt hård- beträffande mindre och me- delstora kunder. Dessutom finns samtidigt en koppling mellan marknaden för dessa tjänster och bankers in- och utlåningsverk- samhet. När det gäller utlåning är ofta för- hållandena motsatta de ovanstående, näm- ligen att stora företag gynnas, om inte pris- mässigt, så kvantitetsmässigt.1

Valsat stångstål är ett annat exempel, där pris- och kostnadsstrukturen är sådan, att köpare av små order favoriseras. Up- penbarligen spelar i detta fall den stela prisbildningen, kundernas förväntningar på prisrelationema och kopplingen mellan små och stora order samtliga en stor roll.

Ofta baseras prisöverenskommelsema på existerande teknik . Vid en serielängd av en sådan omfattning, att underleverantören kan genomföra resursbesparande tekniska för- ändringar, uppkommer vid en sådan pris- sättning återigen en situation av typ pris- kurva I. Vissa större företag — ofta stor- köpare av mindre specialtillverkade kompo-

( Forts. fr. sid. 81.)

av »overhead» — kostnadernas ökning vid kor- tare serielängd. Detta torde innebära, att man fortfarande på många håll underskattar nack- delarna med små serielängder.

nenter — utgår emellertid (som det fram- kommit i några intervjuer) i sina prisöver- enskommelser ifrån en anteciperad teknisk förändring och söker alltså och kan också ofta i kraft av sin storlek undvika en så- dan prisdiskriminering.

Det torde emellertid vara en allmän upp- fattning, att man numera i större utsträck- ning än förr uppmärksammar stordriftsför- delar i tidigare led vid försäljning och köp av input. Olika kostnader som samman- hänger med serielängd, expeditions-distri- butionskostnader etc., som tidigare inräkna- des i allmänna omkostnader, allokeras nu- mera till respektive kund, och allt fler fö- retagare låter också dessa kostnader avspeg- las i prisstrukturen.2

2. Oberoende av om resursåtgången är konstant eller varierar med orderstorlek fö- rekommer också ofta en prisbildning, där de större företagen med sina större order kan skaffa sig vissa prisfördelar. (Priskurva II i fig. IV: 2 och fig. IV: 3). Speciellt torde de stora köparna kunna förhandla sig till vissa prisfördelar i en situation, där inte fullt kapacitetsutnyttjande råder. (En situa- tion som är regel snarare än undantag.) Al- la köpare kan naturligtvis i en sådan situa- tion betraktas som marginalköpare, och om priskonkurrensen fungerade perfekt, skulle priset bli enhetligt och lika med de rörliga marginalkostnadema. I verkligheten torde konkurrensen fungera olika för olika köpa- rekategorier. De maktrabatter, som större köpare ofta kan förhandla sig till, torde kunna ge dessa avsevärda prisfördelar. Några möjliga förklaringar till dessa 3. k. maktrabatter torde vara följande:

3. Antag att en mängd köpare av olika storleksordning finns, och att priset är lika för alla köpare i utgångsläget. Antalet säl- jare är få. En sänkning av priset för de många små köparna torde i allmänhet inte kunna hem- lighållas för konkurrenterna och torde där- för snabbt medföra motreaktioner från des-

1 Se [12]. 2 En tendens till mera kostnadsanpassad pris- sättning har gjort sig märkbar på en mängd olika områden bl. a. inom handeln. Se [13].

sas sida, som skulle spoliera prissänkning- ens försäljningsökande effekter. Detta är ett enkelt och välkänt samband från gängse oligopolteori. En sänkning av priset för enskilda stora köpare kan däremot ske med lägre sannolikhet för att bli upptäckt och för att motåtgärder skall vidtagas från kon- kurrenternas sida. Eventuella motåtgärder torde också vara begränsade till den spe- ciella kundkategori (dvs. stora köpare), som prissänkningen gäller. Chanserna för att bestående positiva effekter skall erhållas av efterfrågeökande prissänkningar torde där- för vara genomsnittligt större för katego- rin stora kunder. Dessa rabatter torde dock inte kunna hemlighållas i längden, och så småningom kan ett långsiktigt jämviktsläge uppnås med en prisstruktur, som så små- ningom mer eller mindre institutionaliseras. Priseffekterna är vanligen också beroende av konjunkturläget. Det är relativt välkänt, att förutom den generella sänkning av pris- nivån som ofta sker i en lågkonjunktur, de stora företagen i allmänhet dessutom får ökade rabatter. Detta stämmer väl över- ens med det tidigare. En sänkning av den totala efterfrågan ökar kraftigt värdet av en stor extra order och ökar därmed incita- menten till rabattgivning.

b. Stora köpare har vanligen större fak- tiska eller potentiella möjligheter till al- ternativa inköp. Egen produktion kan eta- bleras — eventuellt i kombination med andra intressenter. Om exempelvis säljaren är monopolist, framstår detta motiv till kvantitetsrabattering relativt renodlat.

Företagens input kan ha ett mycket va- rierat utseende. Arbetskraft, kapital, råva- ror och halvfabrikat, utifrån köpta tjänster, utifrån köpta FoU-resultat utgör några ex- empel. I samtliga dessa är det relativt lätt att ge exempel på olika priseffekter. Köp av tjänster eller information skiljer sig prin— cipiellt inte från köp av varor därvidlag. Vid köp av teknisk innovation genom li- censiering brukar exempelvis licensavgif- ten ofta avta vid ökad produktionskvanti- tet.

Priseifekterna på output är behandlade

i andra delar av koncentrationsutredning- en och tages därför inte upp i detta sam- manhang.

Vissa priseffekter sammanhänger med fö- retagens expansionstakt. En kraftigt ökad expansionstakt kan ofta ge en stegrad ge- nomsnittlig resursåtgång. Det är emellertid inte ovanligt att priserna på vissa input höjs ännu mer än vad som motsvarar even- tuellt höjda styckkostnader för dessa in— put, dvs. att en priseffekt uppträder som verkar bromsande på expansionen.

Vissa priseffekter vid hög expansions- takt sammanhänger också med variationer- na i finansieringsvillkor. Ökar lånebehovet, stiger ofta de genomsnittliga lånekostna- dema. De förhållanden som betingar det- ta är kortfattat belysta i appendix IV.

Det är framförallt inverkan av finansiella priseffekter, som kommer att behandlas i nästa avsnitt.1 Bakom denna prioritering ligger bedömningen att låneräntan ofta är föremål för relativt större nivåskillnader än andra variabler i sammanhanget, och att effekterna på teknikvalet av sådana va— riationer kan vara betydande.2

Företagens finansiering kan ske på vä- sentligen tre olika sätt:

]. Lån exempelvis i form av banklån el- ler obligationer.

II. Självfinansiering genom utnyttjandet av innestående likvida medel eller genom försäljning av tillgångar som ej berör pro- duktionen, t. ex. aktier, tomter etc.

III. Självfinansiering genom aktieemis— sion

I. Då hela investeringen lånefinansieras, kommer räntan att successivt stiga, ju mind-

1 Givetvis kan en analog analys genomföras för andra variabler med motsvarande metodik. I princip torde byte av beteckningen på olika variabler vara det enda grepp, som därvid är nödvändigt att göra. 2 I appendix XIII visas bl. a. hur valet av in- vesteringskalkyl påverkar valet av anläggnings- storlek i en viss investering. Maximering av nu- värde resp. maximering av intern ränta ger högst olika resultat. Genom att dessa två in- vesteringskalkyler kan sägas representera två olika finansieringssituationer erhålles på detta sätt ett indicium på att förekommande varia- tioner i finansieringsvillkor kan ge betydande utslag på teknikvalet.

re kvoten mellan eget och främmande ka- pital blir. Denna ökning i räntan sker inte så kontinuerligt som fig. IV: 4 visar utan mera språngvis, där sprången markerar grän— sen mellan olika typer av lån. I botten kan exempelvis finnas ett obligationslån följt av ett banklån och på toppen vissa leveran— törskrediter. Kurvorna i figuren kan i det— ta fall betraktas som en samlad »utbuds- kurva för krediter», från kreditinstitutens sida till det enskilda företaget med dess speciella förutsättningar. Kreditinstitutens ovillighet att låta räntan öka med risken markeras av att kvantitativa restriktioner har införts (de vertikala delarna av kurvor- na).

II. Vid självfinansiering genom utnyttjan- det av egna innestående tillgångar måste he- la tiden alternativa placeringar diskuteras. Ofta är en stor del av företagets fondera- de medel redan placerade i tillgångar, som ger en räntabilitet utöver bankernas högsta inlåningsränta. Placeringarna kan ha olika räntabilitet, och kurvorna i fig. IV: 4 il— lustrerar, hur man inlöser de minst ränta— bla fordringarna först och sedan successivt de mera lönsamma.

III. Vid självfinansiering genom aktie- emittering uppstår samma typ av problem som i II. Om aktieemitteringen huvudsakli- gen är inriktad på de gamla aktieägarna, kommer deras alternativa placeringsmöjlig- heter att spela en stor roll vid bedömning— en av investeringens erforderliga lönsam- het. Om aktieemitteringen är inriktad på en mera öppen försäljning, kommer alternativa placeringsmöjligheter på aktiemarknaden to- talt sett att vara avgörande.

Vanligen sker finansieringen genom en kombination av två eller alla av de ovan uppräknade rena fallen, där också avväg- ningar mellan de olika alternativens pro- portioner är viktiga. I det följande antages, att man kan aggregera finansieringen med eget respektive främmande kapital på det sätt, som figur IV: 4 anger. Denna förenk- ling innebär, att man betraktar aktiefi- nansiering analogt med lånefinansiering. Al- la de effekter, som är kopplade till en ökad

aktieemission, exempelvis att de förväntade framtida vinsterna delas på flera aktiein- nehavare etc., antages sålunda kunna redu- ceras till en ren kostnad. Detta är inte möjligt i samtliga tänkbara fall, men be- traktelsesättet torde väl kunna användas som en god approximation.

De priseffekter, som framförallt skall behandlas i senare avsnitt, är dels de, som uppkommer för ett givet företag vid va- riationer i investeringens storlek, dels de som uppkommer vid jämförelser mellan sto- ra oeh små företag. Priseffekterna blir na- turligtvis i det senare fallet olika, om man jämför lika stora absoluta lånebelopp, och om man jämför lånebeloppets storlek i re- lation till företagets storlek.

Inga priseffekter —— i jämförelsen mel- lan stort och litet företag — förekommer vid mindre investeringsaltemativ i fig. IV: 4. Givetvis kan priseffekter förekomma i hela intervallet, men flera skäl talar för att dessa framförallt accentueras vid större lå- nebehov.

C. Företagens teknikval

I detta avsnitt skall företagens val av tek— nik vid nyinvesteringar beröras. Med val av teknik menas då inte bara val av faktor- proportioner utan även val av anläggnings- storlek.

För att förenkla resonemangen antages inga stordriftsfördelar råda för sådana in- put vars prissättning påverkar företagens teknikval. Detta gör att styckkostnaden blir lika med marginalkostnaden för denna typ av direkta input. Styckkostnaderna kan då användas både för att beräkna resursåt- gångsförändringar och som prissättnings- norm för effektiv allokering.

Om faktorkostnader och resursvärde sam- manfaller, kommer kostnadsminimering att leda till resursåtgångsminimering. Om fak- torkostnader och resursvärde inte samman- faller, kommer, om substitutionsmöjligheter föreligger mellan olika input, i vissa fall en onödig resursåtgång till stånd. Om pris- effekter förekommer, kan priset vid för— ändring av en storleksvariabel antingen gå

Genomsnittlig _ lämlig som tinanstortngsrlntn U|" motsvarar Stort r företag det s'olr. företag / ) ) ! f / z ' Investeringen: storlek Fig. I V: 4.

i en riktning, som närmare ansluter faktor- priserna till resursvärderingen och därmed leder till ett bättre teknikval, eller i mot- satta riktningen med den motsatta effekten.

Även om inte substitutionsmöjligheter fö-l religger, kan ett felaktigt teknikval uppkom- ma genom olämpligt val av anläggnings- storlek. Som belystes i det förra avsnittet kan faktorprisrelationerna vara beroende av investeringens storlek. Teknikvalet, som nu' inte bara inkluderar ett val av teknik i en planerad investering av given storlek utan även valet av anläggningsstorlek, blir därvid beroende inte bara av faktorprisrela- tionernas eventuella förändring över tiden utan även av deras förändring vid varieran- de investeringsstorlek.

I de fall som studeras antages stordrifts- fördelar vara av avgörande betydelse för företagens beteende. Marknadssituationen antages som resultat av stordriftsfördelama kunna karakteriseras antingen som fåtals- konkurrens eller monopol.1 Allt eftersom varan är utpräglat homogen eller kan diffe- rentieras i olika kvaliteter och utformning-

T Il Investeringsögonblick

Fig. IV: 5.

volym

ar, erhålles, om flera än ett företag finns på marknaden, oligopol respektive monopolis- tisk konkurrens. Diskussionen i det följan— de kommer att följa relativt allmänna lin- jer, och först i efterhand kommer en an- knytning till de olika marknadsformerna att ske.

1. I fig. IV: 5 antages produktionsvoly- men öka trendmässigt över tiden, och den antages dessutom vara exogent given. Pro- blemet består i att finna de optimala in- vesteringsögonblicken — vilken i detta fall är samma sak som att finna de optimala investeringsstorlekarna. Det som skiljer det- ta problem från det, som tidigare behandla- des i III: A, är att faktorkostnader och re- sursåtgång nu kan divergera.

2. I fig. IV: 6 antages en sådan priselasti- citet (sett ur företagets synvinkel) råda, att det är fördelaktigt för företaget att sänka priset i samband med en nyinvestering, och att sedan höja priset i takt med efterfråge- ökningen, för att sedan ånyo sänka priset i samband med nästa investering, I figuren antages fullt kapacitetsutnyttjande ständigt råda, vilket ger ett diskontinuerligt sam- band mellan produktionsvolym och tid. Dessa snabba ändringar i produktionsvoly- men är inte nödvändiga i det följande. Den för sammanhanget väsentliga faktorn är, att priselasticitet i varje fall partiellt möj- liggör genomsnittligt högre kapacitetsutnytt-

1 För en närmare diskussion av olika mark- nadsformer, se [11].

./ -/

Genomsnittllg / ' 'produktlonsvolym

investeringsögenblick

Fig. IV: 6.

jande än i 1.

Vissa jämförelser, som berör investering- arnas storlek, kan nu direkt göras mellan i och 2. Effekten på anläggningsstorleken av möjligheterna att påverka efterfrågan är huvudsakligen beroende på den kostnads- sänkande effekt ett högre kapacitetsutnytt- jande har, stordriftsfördelarnas storlek och på efterfrågans priselasticitet.

Kostnaderna för överkapacitet i initial- skedet får i 2 mindre betydelse, då ju där möjligheter finns att mildra denna effekt. De långsiktiga kostnadsproblemen vid in- vestering i för små anläggningar kvarstår emellertid och får därvid ökad relativ be- tydelse. Sålunda finns i 2 en generell ten- dens till ökning av anläggningsstorleken jämfört med I där möjligheterna att inverka på efterfrågan är mindre.

Om både stordriftsfördelama och kost— naderna för överkapacitet är stora, kommer tendensen till ökad anläggningsstorlek att också bli stor. Prissänkningar i samband med nyinvesteringar tenderar då att bli större. Analogt kommer, innan nästa in- vestering sker, värdet att dämma upp ef- terfrågan att vara relativt stort.1 En viss prisökning kommer då att finnas från det ögonblick, då fullt kapacitetsutnyttjande rå- der, fram till investeringsögonblicket.

Om efterfrågekurvans elasticitet är stor, blir det relativt lättare att investera i en stor anläggning, än om elasticiteten är li- ten, då kapacitetsutfyllandet i detta fall kan ske med små prissänkningar. Ökad efter- frågeelasticitet medför alltså, att det blir fördelaktigare att investera i större anlägg- ningar än tidigare.

"Priselasticiteten medger emellertid inte enbart möjligheter att genom mindre pris— fluktuationer bättre anpassa produktionen kring en given (genomsnittlig) trend i pro— duktionsvolymsutvecklingen, utan den ger också möjlighet att vid fixering av den genomsnittliga prisnivån välja mellan olika sådana trender. I fig. IV:6 illustreras två alternativa produktionsvolymsutvecklingar. Den övre kurvan markerar ett läge med genomsnittligt lägre prisnivå och större pro--

duktionsvolym. I det följande kommer de effekter, som härrör från kortsiktiga pris- förändringar för att anpassa produktions- volymen till den tillgängliga kapaciteten, och de effekter, som härrör från förändring- ar i genomsnittliga prisnivån, att i görligas- te mån särskiljas i analysen.

Om anläggningsstorleken i en planerad investering ökar, möter företagen, i det fall avsättningsutvecklingen är given, ökade kostnader i form av mindre kapacitetsut- nyttjande och, i det fall avsättningen kan påverkas, intäktsminskningar på grund av prissänkningar eller ökade kostnader för in- tensifierad försäljningsaktivitet. Dessa nämn- da minskningar i intäkterna eller ökningar i kostnaderna tenderar att minska vinsten, medan fallande styckkostnader i produk- tionen tenderar att öka företagets vinst då anläggningsstorleken ökar. Vid en viss stor- lek på investeringen kommer dessa tenden- ser att balansera varandra. I denna punkt erhålles maximal vinst.

Vinstmaximering av varje enskild inves— tering är emellertid ofta ett olämpligt be- slutskriterium. Om ett företag exempelvis möter en ständig expanderande, exogent gi- ven efterfrågan (fig. IV: 5) kan denna mö— tas antingen med ett fåtal stora investe- ringar eller med flera mindre. Problemet gäller i detta fall inte att söka maximera vinsten i varje enskild investering utan att maximera totala vinsten i en kedja av in- vesteringar. Den vinst som en stor inves- tering kan ge skall alltså inte jämföras med den en liten kan ge utan med den, som flera mindre med samma totala produktions- kapacitet kan ge. I en sådan jämförelse kan (under vissa förutsättningar) de olika alter— nativen i stället rangordnas med genom- snittliga vinsten som mått. En investering kan då optimeras individuellt, om valet av anläggningsstorlek inte påverkar de genom- snittliga kostnaderna i den återstående ked- jan av investeringar.

1 Möjligheterna att på detta sätt »dämma upp» efterfrågeökningen torde dock vara starkt beroende av konkurrenssituationen. Det före- faller lättare att genomföra en uppdämning un- der monopol än under monopolistisk konkur- rens.

Även i fall 2 kan olika alternativ med samma genomsnittliga produktionsvolyms— utveckling rangordnas med genomsnittliga vinsten som mått. Vid jämförelser mellan olika genomsnittliga produktionsvolymsut- vecklingar måste däremot totala vinstnivån, beräknad på en viss given tidsrymd, använ- das som rangordnare.

Uppgiften i det följande är att, i ett an- tal olika fall med olika förutsättningar. bestämma storleken på den investering, som (vid given genomsnittlig produktionsvolyms- utveckling) ger maximal genomsnittlig vinst. och nivån på den genomsnittliga produk- tionsvolym, som ger maximal total vinst. I det senare fallet betraktas för enkelhetens skull inte en kedja av investeringar, utan tidsperioden antages i detta fall enbart om- fatta en enda investering. De för samman- hanget relevanta sambanden torde framstå klart trots denna förenkling.

Närmast skall den situation, då inga pris- effekter förekommer, och den situation, då sådana förekommer på olika kostnadspos— ter, jämföras. Endast priseffekterna på ka— pitalkostnadema (via finansieringsvillkoren) kommer att behandlas. Resonemangen kan emellertid lätt generaliseras till att gälla även andra kostnader.1

Följande beteckningar användes:

= lönsamhet; intern ränta : genomsnittlig finansieringsränta

pris

lön arbetsinsats per enhet output : investeringskostnad per kapacitetsen- het

C : försäljningskostnader per enhet out-

put + kostnad för överkapacitet i ini- tialskedet råvarukostnader per enhet output kapitalkostnad per enhet output : genomsnittlig resursåtgång vid fullt kapacitetsutnyttjande (exklusive råva- ror). Baserad på ränta ro.

;: *: Il

mhz—e Il

Nmb ll

För att kunna ge en sammanhållen be- traktelse av investeringsproblematiken i oli- ka fall har försäljningskostnaderna och

kostnaderna för överkapacitet på ett något okonventionellt sätt sammanförts. De sam- hälleliga kostnaderna, dvs. resursåtgången, som förekommer i tabellen ovan, är defi— nierade med utgångspunkt från en fix rän- tefot ro. Kostnaderna sådana de ter sig för företaget kommer däremot på grund av variationer i finansieringsvillkoren att kunna avvika från dessa storheter. Alla över tiden osymmetriska förhållanden rörande över- kapacitet, priser. försäljningskostnader o. dyl. antages vara omfördelade så, att problemet kan behandlas som om fullstän- dig symmetri råder.

De förändringar som betraktas är alla partiella vilket gör att ra kan betraktas som konstant.2

Sambandet mellan investeringskostnad per kapacitetsenhet B och kapitalkostnaden per enhet output H antages kunna skrivas som:

H = Bf('o)

Man erhåller då genast följande identi-

tet: p=Lw+Bf(r)+C+D.

Olika multiplar (L", B,,,C,,, D") karakteriserar olika investeringsalternativ, där n markerar en skala av anläggningsstor- lekar. Vidare antages att funktionen ] har samma utseende för de olika anläggnings— storlekarna.3

Lönsamheten r,, fås ur ekvationen

p,,=L,,w+B,,f(r,,)+C,,+D,,) (1)

Om man fixerar r. kan en styckkostnads-

skala (förädlingskostnad) evalueras. Skalan blir naturligtvis beroende av vilket värde som väljs på r. För r=r0 sammanfaller styckkostnadsskalan och skalan för genom— snittlig resursåtgång.

Kn = L” W + Buf(ro) (2) Insättes (2) i (1) erhålles

Bri [f(rn)_f(r0)]=(pn_ Cn)—Dn—Kn(3)

1 Lönekostnader och råvarukostnader torde ligga särdeles väl till för en sådan generalisering. 2 Då man betraktar förändringen som berör en större del av kreditmarknaden förändras i det generella fallet rO simultant med dessa. ” Väsentligen innebär detta att livslängden är lika stor för anläggningar av olika storlek. För närmare studium hänvisas till kap. V.

Om skalan dvs. n varierar, kommer r,, att variera. Man kan skriva f (r) som r + d, där d är ett uttryck för deprecieringens stor- lek. I det generella fallet är d beroende på r men som en approximation kan vi sätta d oberoende av r.

I detta fall erhålls

Bn(rn_r0)=(pn—Cn)_Dn_Kn (4)

Införes finansieringsräntan r,,, som i det generella fallet kan skilja sig från den nor- merande räntan ro, på vilken resursvärde- ringen är uppbyggd, kan man skriva om (4) till:

Bn(rn_ru)=IPn—Cn_Dn—Kn]— 5) [(r. — ro) B..] (

Vänstra ledet kan genast uttydas som den genomsnittliga vinsten.

I det följande kommer index n att bort- tagas, då det synes överflödigt att i varje enskilt fall speciellt markera de olika varia- blernas beroende av n.

Om man från den genomsnittliga intäk- ten (p) subtraherar alla kostnadsposter,

(Ca D3K+(ru—r0)'B)s blir naturligtvis den genomsnittliga vinsten kvar. C är lika med de genomsnittliga för- säljningskostnadema + genomsnittlig kost— nadsökning på grund av överkapacitet i ini— tialskedet. Då det i första hand är mindre intressant, huruvida den producerade mäng— den kan försäljas genom förändring av pri- set eller genom ökning av försäljningskost- naderna, behöver inte variablerna p och C betraktas var för sig utan endast i kombina- tionen p—C. Den genomsnittliga styckkost- naden vid fullt kapacitetsutnyttjande K + (ru- 0)B är det däremot fördelaktigt att

splittra upp i två delar en del K, som mot- svarar kostnaderna vid ränteläget ro, och en del (ru—row, som motsvarar inverkan på styckkostnadema av de priseffekter, som uppträder via kreditmarknaden eller alter- nativ finansiering.

Det är viktigt att observera, att finansie- ringskurvan (ru—row som funktion av an- läggningsstorleken n antas gälla i en viss tidpunkt investeringsögonblicket och närmast är ett uttryck för svårigheterna att skaffa stora finansiella resurser vid stora relativt glesa investeringar. Om investering- arna styckas upp i mindre bitar med täta- re intervall, antas det genomsnittliga priset på kredit sjunka.1

1 Kurvan R =(ru r0)Bn illustrerar finansie-

ringsutbudet.

Tidigare har detta samband betraktats i en annan form, där priset på krediten behandlades som en funktion av lånesummans storlek. I fig. IV: 7 ovan betraktas merkostnaden på lånesum- man över räntenivån r0 räknat per enhet output som funktion av anläggningsstorlek. Känner man sambandet mellan B" och n är det lätt att översätta den ena »utbudskurvan» i den andra typen.

Om B” =1 sammanfaller kurvorna. Om B" 921 kan man genom enkla transformationer över— föra den ena kurvan i den andra.

Transformationer från samband I, som är det exogent givna sambandet mellan räntenivå och investeringens storlek (mätt i pengar), till sam- band II innebär två operationer, dels en förskjut- ning längs abskissan och dels en förskjutning längs ordinatan. Om sambandet I i figuren antas givet, kommer en höjning av parametern B,| i analogi med dessa två förskjutningar att med- föra två effekter: ]. Då nu mera kapital erfordras för motsva- rande anläggningsstorlek, förskjuts kurvan åt vänster enligt pilen i figuren.

(Forts. sid. 89.)

Samband | En (fu—fo) Samband ll (Samband ll lika med ru samband I då Bn=|) '0 / 5 > 0 > . n n !! Investeringen: storlek 74% Anläggningstorlek 88 SOU 1970: 30

Q

>. I / - A lä nin s- / Anläggnings- 12 x1 xo )( n gåtorlgk y2 y1 yo storlek Fig. IV: 7. Fig. IV: 8. R=(ru—r0) B,. x] x2 =Anläggningsstorlek som ger maximal ge- ; :Anläggnjnggstorjek som ger minsta ge- nomsnittlig vinst vid olika finansierings- nomsnittliga resursåtgång vid fullt kapa— Vlllka- _ _ citetsutnyttjande, Minsta optimala stor- yo =Anlaggningsstorlek som ger maximal leken. vinst då kostnaderna är lika med resurs- Yo =Anläggningsstorlek som ger minsta ge- åtgången.

nomsnittliga resursåtgång där hänsyn ta- ges till icke fullt kapacitetsutnyttjande under initialskedet.

Resursåtgången i olika alternativ beskri— ves i första hand av K och D men även av C. Om investeringens storlek ökar, minskar p—C i fig. IV: 7 och IV: 8. Om minskning- en speglar ökade genomsnittliga kostnader på grund av att kapaciteten inte utnytt- jas helt i ett initialskede eller på grund av ökade försäljningskostnader, utgör denna minskning en ökning i resursåtgång. Om minskningen däremot speglar en prissänk- ning, utgör den inte någon resursåtgång.

I fig. IV:7 erhålles den genomsnittliga vinsten som avståndet mellan två kurvor, representerande de stora parenteserna i (5).

(Forts. fr. sid. 88.)

2. För en given anläggningsstorlek kommer det erforderliga kapitalet per kapacitetsenhet att öka, och detta multiplicerat med överräntan (d. v. s. ru—ro) ger den kapitalkostnadsökning per producerad enhet, som betingas av finan— sieringsvillkoren. Kurvan förskjuts uppåt en- ligt pilen. ElTekter på finansieringsvillkoren orsakade av förändringar i kapitalintensiteten uppenbarar sig endast i samband med restriktioner på kapi- talmarknaden, och naturligt är att ett relativt större behov eller snabbare stegring i behovet av kapital accentuerar dessa imperfektioner.

yl y2 =Anläggningsstorlek som ger maximal vinst vid olika finansieringsvillkor.

Denna skillnad markeras av pilar i figuren.

Fig. IV: 8 illustrerar en situation, där en- dast en investering berörs, och där besluts- kriteriet är att maximera investeringens to— tala vinst. Om fullt kapacitetsutnyttjande förutsättes råda, är den totala vinsten i var- je tidsperiod lika med anläggningens pro- duktionskapacitet, multiplicerad med den genomsnittliga vinsten.1 Detta motsvaras av en rektangel i figuren. Vid de finansie- ringsvillkor, som svarar mot R;, motsvaras den maximala vinsten av den streckade rektangelns yta. Den optimala anläggnings- storleken blir i dett fall yz.

I. Betrakta först det fall, då produktions— volymsutvecklingen är exogent given. Inga substitutionsmöjligheter mellan olika produk- tionsfaktorer antages förekomma. Kostna- derna antages vara lika med resursåtgången, dvs. räntan är lika med ro. (Denna situa- tion är identisk med den, som tidigare be- handlats i III: A.) Den anläggningsstorlek, som ger maximal genomsnittlig vinst (lika

1 Om kapacitetsutnyttjandet inte är fullt, måste vissa enkla korrigeringar göras.

med den som ger lägsta genomsnittliga kostnad respektive resursåtgång), är x,,.En förändring av företagskoncentrationen vri- der kurvan p—C. En ökning kommer där- vid att höja xo. I det fall att efterfrågan ökar oändligt snabbt, blir p,,—C,, horison- tell, och x,, och x kommer då att samman- falla. Det blir i detta läge fördelaktigt att investera i anläggningar av minsta optimal storlek.

II. Priseffekter på kapitalkostnadema in- föres nu via finansieringsvillkoren. Räntan r,, antages variera såsom beskrives i fig. IV: 7. (För övrigt som i I.)

I jämförelse med I blir anläggningsstor- leken mindre. Detta beror inte på olikhe— terna i räntenivå — en konstant ränta r,, ger samma anläggningsstorlek som i I. Det beror i stället på r,,-kurvans positiva lut— ning. (Om denna kurva i stället haft en negativ lutning, hade den valda anlägg- ningsstorleken blivit större än i I.)

En ökning i företagskoncentrationen ger samtidigt en förändring både av kurvan p—C och av kurvan ru. Bägge dessa för- ändringar tenderar, som lätt framgår av figuren, var för sig att öka anläggnings- storleken.

I vissa fall kommer den kvantitativa re- striktionen att bli utslagsgivande för val av anläggningsstorlek. I sådana fall kan effekterna på val av anläggningsstorlek vid exempelvis en horisontell integration, som förändrar finansieringsvillkoren i en för fö- retaget positiv riktning (utan att efterfråge- situationen förändras), vara relativt stora.

III. Substitutionsmöjligheter mellan olika produktionsfaktorer antages föreligga. (För övrigt som i II.)

Generellt kan sägas, att om resursvärde- ringen avviker från kostnadsvärderingen, kan ett felaktigt val av faktorproportioner gö- ras. Anpassning av produktionsteknik till faktorprisrelationerna innebär exempelvis, då produktionsfaktorn kapital blir relativt dyrare, att man söker utnyttja en mera arbetsintensiv metod.

Om större anläggningar är mera kapital-

intensiva än små (vilket är relativt vanligt). kan denna substitutionseffekt samverka med den effekt som beskrives i 11. I stället för stora relativt glesa investeringar i kapital- intensiva produktionsmetoder, där den ge- nomsnittliga låneräntan är något högre, väljs små täta investeringar i arbetsinten- siva produktionsmetoder, där den genom— snittliga låneräntan är något lägre.

Man inser lätt att om olika faktorprisre- lationer ligger till grund för teknikvalet vid olika investeringar och substitutionsmöjlig- heter föreligger, det då är möjligt att om- fördela produktionsfaktorerna så, att en net— tovinst av produktionsfaktorer uppkommer. Även om man inte känner den normerande räntan ra, kan man alltså i en sådan jäm- förelse partiellt värdera den negativa ef- fekten av en spridning i räntenivån.

En ökad företagskoncentration leder un- der mycket generella betingelser till en sänkt finansieringsräntenivå för investeringarna. Om denna sänkning innebär ett närmande av räntenivån till ro, innebär det samtidigt. om substitutionsmöjligheter föreligger, en förbättrad anpassning av faktorproportio- nerna.l

IV. En investering betraktas isolerat. Den- na investerings kostnader och intäkter anta- ges endast i mindre utsträckning påverka el- ler påverkas av eventuella andra framtida investeringar i företaget.2 I övrigt antages förutsättningarna i fig IV: 8 gälla.

I denna situation väljer ett vinstmaxime- rande företag anläggningsstorleken y,. Vins- ten är i detta fall lika med den streckade rektangeln i figuren. Om kostnaderna nu

1 Förutsättningarna berör dels hur en ökad företagskoncentration påverkar finansieringsvill- koren, dels hur den påverkar valet av anlägg- ningsstorlek. Finansieringsvillkoren antages där- vid vara lika bra eller bättre hos ett stort företag än hos en motsvarande grupp mindre företag. Anläggningsstorleken i nyinvesteringarna (så som den härleds i våra modeller) antages öka långsammare än företagsstorleken. Ur dessa villkor härleds sedan lätt att räntenivån i ny- investeringarna sjunker. 2 Detta torde exempelvis vara en relativt van- lig situation för företag i en marknadssituation, där marknadsandelarna är rörliga, eller där produkterna har en relativt kort livslängd.

sammanfaller med resursåtgången, väljes an- läggningsstorleken ya. Om r,, är en stigande funktion av n, och om den för n : y,, är större än ro, kommer y1 att vara mindre än Yo-

Om en förändring av företagskoncentra- tionen inte påverkar företagets avsättnings- möjligheter utan enbart påverkar finansie- ringsmöjligheterna, kommer med figurens förutsättningar en ökad företagskoncentra- tion att höja yl.

Sammanfattningsvis kan sägas, att finan- sieringsvillkoren påverkar investeringsbe- teendet på följande sätt:

a) Förändringar i räntenivån kan, om substitutionsmöjligheter finns, förändra fak- torproportionerna i en anläggning av given storlek. (11)

b) Finansieringsvillkoren kan också på- verka investeringarnas storlek och tidsallo- keringen av dem. Om finansieringsräntan ökar då investeringarna göres större och allokeras glesare i tiden, kommer en sådan ränteökning att medföra en tendens i rikt- ning mot mindre och tätare investeringar1 (i jämförelse med det fall då räntan är kon— stant). (III)

c) Förutom teknikvalet påverkar finansi- eringsvillkoren val av produktionsvolym och expansionstakt. Om marginalintäkten av en ökning av produktionsvolymen (eller av ex- pansionstakten) är given, kommer marginal- kostnaderna för ökningen att vara avgöran- de om den är fördelaktig för företaget eller inte. Om finansieringsräntan stiger, tenderar detta att successivt öka marginalkostnader- na och därmed dämpa vinsten av en mar- ginell ökning i produktionsvolym eller ex- pansionstakt. (IV)

Det kan vara av intresse att avslutnings- vis ställa de erhållna resultaten i relation till olika förekommande marknadsformer. Fal— let 1 i början av detta avsnitt torde närmast svara mot marknadsformen oligopol. Den prisstelhet, som ofta råder på oligopolistiska marknader, och den stabilitet i marknads— uppdelningen mellan företagen som detta medför, gör att den förväntade efter/råge-

utvecklingen där ofta kan approximativt be-i

traktas som exogent given. De nya anlägg— ningarnas storlek och investeringarnas täthet kan då beräknas enbart med tanke på en kostnadsminimering, då ju intäktssidan på detta sätt redan är exogent bestämd.

Under monopol och monopolistisk kon- kurrens, vilket närmast svarar mot fallet 2 kan däremot prissänkningar öka efterfrågan. Då man i detta fall skall beräkna de nya anläggningarnas storlek och investeringarnas täthet, måste naturligtvis hänsyn tas till möj— ligheterna att variera avsättningen. Det är ofta fördelaktigt att göra en prissänkning (eller annan efterfrågeökande åtgärd) i sam- band med och för att möjliggöra en inves— tering i en stor anläggning.

Efterfrågekurvornas elasticitet vid mono— polistisk konkurrens bestämmes bland annat av hur nära substitut de olika produktut- formningarna inom varugruppen är. Ju ho— mogenare varor, desto priskänsligare efter- frågan. Samtidigt måste, då priskänslighe- ten ökar, mer och mer hänsyn tas till kon- kurrenternas reaktioner. Ju större priskäns- ligheten är, desto mera tenderar markna— den att likna en oligopolistisk situation.

Många varor som i sig är homogena ut— gör halvfabrikat för vidare förädling till produkter, som i högre grad kan differen- tieras. Vid vertikalt integrerade företag kan i dessa fall försäljningsökande åtgärder som t. ex. prissänkningar på det sista ledets pro- dukter påverka efterfrågan på det homoge- na halvfabrikatet. I denna situation kan pris— sänkningar eller liknande försäljningsåtgär- der med avseende på slutprodukten logiskt vara att vänta i samband med en stor nyin- vestering i det tidigare ledet. I detta fall blir, trots att produkten är homogen, företagsbe- teendet närmast analogt till motsvarande un- der monopolistisk konkurrens.

D. Optimal strukturomvandling

För att kunna belysa de kostnadsmässiga fördelarna av en fusion är det i detta sam- manhang lämpligt att först behandla den hypotetiska strukturomvandling, som vid gi-

1 Appendix XIII: 3 ger en empirisk belysning av detta.

ven existerande anläggningsstruktur och vid given produktionsvolymsutveckling ger to- talt lägsta kostnader. Detta ideala förlopp benämnes i det följande totalt kostnadsmi- nimerad strukturomvandling eller optimal strukturomvandling.

Om man hade fullständig information om existerande anläggningars data och om pro- duktionskostnaderna för olika framtida al- ternativ skulle den optimala strukturom- vandlingen kunna direkt konstrueras.

Då fullständig information (eller möjlig— heter att bearbeta ett sådant gigantiskt ma- terial) saknas gäller det att finna en metod som i varje fall ger en approximativ bild av strukturomvandlingen. För detta ända- mål införes begreppet optimal anläggnings- struktur. Den optimala anläggningsstruktu— ren innebär en lokalisering och dimensione- ring av anläggningarna, som minimerar sum- man av kostnaderna för intransporter, för- ädling och uttransporter, förutsatt att alla existerande anläggningar plötsligt utradera— des.

Den optimala strukturomvandlingen kan ofta betraktas som en transformation av den existerande strukturen i riktning mot den optimala. I analysen återstår efter det att den optimala strukturen beskrivits i sådana fall endast att bestämma takten i struktur— omvandlingen. Vissa reservationer måste dock redan inledningsvis göras mot denna metodik. I några branscher är denna ansats mindre intressant. De existerande anlägg- ningarna kan av olika anledningar, bl.a. på grund av att tillbyggnader ställer sig för- delaktigare än en ökad anläggningskoncent- ration, erhålla mycket lång livslängd och därigenom på ett dominerande sätt bestäm- ma strukturutvecklingen. (Se t. ex. Kap. VIII.)

Optimal anpassning till stationärt tillstånd

Inledningsvis antages, att transportkostna- dema är försumbara och att den totala marknaden är avsevärt större än en anlägg- ning av minsta optimal storlek. Det sta- tionära slutläget (med optimal anläggnings— struktur) torde i detta fall bestå av ett antal

A Styck- kostnad & & Total styckkostnad x SKmm X * iNY anlä" ' , X * x _j DriftskostnadoriOBSOLET 'X— znläggning (alderto) Driftskostnader i NV anläggning x xo 11 x . '.. . mln Anlaggmngsstorlek Fig. IV: 9.

anläggningar, som alla är större än den mins- ta optimala storleken.

I utgångsläget finns en historiskt given anläggningsstruktur. Kostnaden för att pro- ducera i dessa anläggningar jämföres med kostnaderna för att producera i en anlägg- ning av minsta optimal storlek. Denna jäm- förelse är relevant för enskilda anläggningar, om en alternativ nyinvestering av optimal storlek är möjlig att förverkliga. Detta kan t. ex. vara fallet vid substitution av ett fler- tal mindre anläggningar eller i det fall, då den eventuella överkapaciteten kan använ— das till produktion avsedd för världsmark- naden.

En anläggning, som i denna jämförelse har högre alternativkostnader än anlägg- ningar av minsta optimal storlek bör läggas ned. Viktigt är att skilja mellan ineffektiva anläggningar ex ante och ex post och mel- lan nya och obsoleta anläggningar. Gamla, små anläggningar är ofta obsoleta men inte ineffektiva. Nya, små anläggningar är ofta ineffektiva ex ante men inte ex post. Dessa förhållanden illustreras på ett enkelt sätt i fig. IV: 9.

För att en nyinvestering skall vara ef- fektiv, måste anläggningen enligt figuren gö- ras större än x,,,,,,. Om av misstag en mindre anläggning byggts, eller om en sådan anlägg- ning köpts in från ett företag med andra marknadsförutsättningar, är den inte inef- fektiv (ex post) och skall inte skrotas så länge den är större än xo. Om anläggningen är mindre än x,, är den däremot ineffektiv (ex post) och bör skrotas. Den »kapitalför- störing» som därvid uppstår är då ett resul- tat av det felaktiga investeringsbeslutet och hänger inte samman med själva skrotnings- aktionen. Om en ny anläggning, som är större än xo skrotas, uppkommer däremot

, _ lkrotningsgrins

/Framtlda / skrotnlngsgråns /

xo x' Anläggnlngsstorlek

Fig. IV: 10.

en »kapitalförstöring» i själva skrotnings- ögonblicket.

Betraktas en anläggning av äldre typ (t,, år gammal) med större driftskostnader per producerad enhet (den streckade kurvan i figuren), än nya anläggningar uppkommer vissa förskjutningar. I detta fall blir anlägg- ningar mindre än xz ineffektiva (ex post) och bör skrotas.

I fig IV: 10 illustrerar den skuggade mängden vilka kombinationer av ålder och storlek, som i nuläget bör skrotas eller byg— gas ut.

För beräkning av framtida skrotningar och nyinvesteringar måste driftskostnaderna i anläggningar av olika ålder och storlek pro- jiceras framåt i tiden. Den streckade kurvan i figur IV: 10 markerar en sådan framtida skrotningsgräns.l

Anläggningsstrukturen genomgår alltså en successiv förändring, och så småningom uppnås den optimala anläggningsstrukturen, och ett stationärt tillstånd inträder.2 När en anläggning i fortsättningen skrotas, ersättes den omedelbart av en annan ny, men i öv- rigt identisk anläggning.

Jämförelsen bygger, som tidigare nämnts, på förutsättningen, att produktion i en an- läggning av minsta optimal storlek kan er- bjudas som alternativ. Om produktionen i de anläggningar, som enligt ovanstående borde skrotas, tillsammans inte uppgår till den erforderliga storleken, förskjuts skrot- ningstidpunkten framåt i tiden, tills detta krav är uppfyllt för de aktuella anläggning- arna gemensamt. Om den optimala struktu- ren består av endast en anläggning, blir den jämförelse, som är relevant, för nyinveste- ringsbesluten, summan av driftkostnader- na i en del av eller hela den gamla anlägg-

ningsstrukturen och totala förädlingskostna- derna i en alternativ nyinvestering. Nyin— vesteringen behöver naturligtvis i detta fall inte vara av minsta optimal storlek.

Om transportkostnadema inte är försum— bara, blir den optimala anläggningsstruktu- ren bestämd inte bara med avseende på an- läggningens storlek utan även med avseende på lokalisering. Transportkostnaderna kan göra en decentraliserad struktur fördelaktig. Flera mindre anläggningar i en region er- sättes på lång sikt med en optimal. Den op- timala tidpunkten för detta beror på samt- liga dessa anläggningars karakteristika. Jäm- fört med det fall, där anläggningarna obe- roende av lokalisering kan substitueras av en ny anläggning, kan transportkostnadernas inflytande ge en viss fördröjande effekt på takten i strukturomvandlingen.

Optimal strukturutveckling i det dynamiska fallet

I det dynamiska fallet kan totala produk— tionsvolymen variera, och tekniken föränd— ras.

Fig IV: ll beskriver hur livslängden kan beräknas i en optimal anläggning i det sta- tionära fallet.

Figur IV: 12 markerar hur livslängden kan beräknas i det dynamiska fallet. Den skulggade ytan markerar kapitalkostnader- nas storlek i varje ögonblick för en in- vestering gjord i tidpunkten 11. Dessa kost- nader kapitaliserade till investeringsögon- blicket är lika med investeringsbeloppet. Prisutvecklingen på olika input, den tek- niska utvecklingen och utvecklingen av marknadsstorleken (för varje anläggning)

1 Det är ofta svårt att explicit bestämma hela den i hg. IV: 10 angivna skrotningsgränsen. I de empiriska avsnitten har vanligen endast punkten xo bestämts vilket gör att man där endast kan uttala sig om anläggningar som ligger till vänster om den vertikala linjen V. Vanligen finns emel- lertid tillräckligt många anläggningar inomdetta fält för att göra även denna mera begränsade jämförelse intressant. 2 Det är under vissa speciella omständigheter möjligt att det stationära tillståndet inte sam- manfaller med det optimala. Avvikelserna torde emellertid under normala betingelser bli små.

A Styck- Styck- kos'm'd koma" Driltskostnad

Driftskostnader 4—St ck- Styck- koystnad kostnad > %* L Tid Tid ' o |______J tl L(tl) Fig. IV: 11. Fig. IV: 12.

bestämmer styckkostnaden i alternativ pro- duktion och bestämmer därmed också livs- längden i den gamla produktionsutrust- ningen.

I jämförelse med det stationära fallet upp- träder i det dynamiska fallet olika obso— Iescensfenomen, som (vanligen) tenderar att förkorta livslängden. Generellt rör det sig inte bara om tekniska förändringar utan även om marknadsmässiga. De tekniska för- ändringarna kan beröra produktionen av ka- pitalföremål eller varuproduktionen, där ka- pitalföremålet utnyttjas. De marknadsmäs— siga förändringarna kan på motsvarande sätt inträffa dels på faktormarknaden, dels på varumarknaden. De olika obsolescensföre— teelserna och deras anknytning till fig IV: 12 behandlas utförligt i Kapitel V och skall därför endast kortfattat föregripas i detta sammanhang.

Tekniska förändringar manifesterar sig för varuproducenten, genom att driftskost- naderna kan sänkas vid köp av nya kapital- föremål, eller genom att priset på jämför- bara kapitalföremål sänkts. Dessa effekter tenderar att minska gamla kapitalföremåls livslängd teknisk obsolescens.

Om outnyttjade tekniska stordriftsförde- lar finns, som på grund av marknadens be- gränsning inte tidigare kunnat utnyttjas, ska- par en expansion av marknaden möjligheter att sänka styckkostnadema. En successiv höjning av anläggningsstorlek ger i detta fall, även om tekniken antas vara oförändrad och faktorpriserna konstanta, upphov till en ekonomisk förslitning — stordriftsobsoles-

cens. Nyinköpta kapitalföremåls förväntade livslängd blir i detta fall även beroende av produktionsvolymens utveckling. En snab- bare efterfrågeutveckling tenderar att för- korta livslängden.

Om på motsvarande sätt marknaden krymper, kommer överkapacitet och en ti- digare skrotning av kapitalföremålen att uppstå strukturell obsolescens.

Relationen mellan faktorpriserna påver- kar valet av teknik, om denna relation för— ändras, kan en successiv anpassning av tek- niken ske. Denna anpassning kan ofta en- dast ske diskontinuerligt i samband med ut— byte av kapitalutrustningen. Om man kan förutsäga en viss lönestegring, blir proble- met inte att anpassa utrustningen efter i in— vesteringsögonblicket rådande faktorförhål- landen, utan att välja den teknik, som un- der hela livslängden ger totalt bäst anpass- ning. Tendensen blir i detta fall, att en mera kapitalintensiv teknik väljs, än om faktor- prisrelationerna förväntas vara konstanta. Mot slutet av kapitalföremålets livslängd kan emellertid även detta i början så förut: seende teknikval vara dåligt anpassat till de då förekommande och framtida förväntade faktorprisrelationema i jämförelse med möj- liga tekniska alternativ. Om möjligheterna till substitution mellan olika produktions— faktorer finns, kan alltså en obsolescens av ovan skisserad typ uppstå —— substitutions- obsolescens.

En fullständig beskrivning av en totalt kostnadsminimerande strukturutveckling är svår att göra i det dynamiska fallet (speciellt

om transportkostnadema är betydelsefulla). Mer eller mindre goda approximationer kan göras. I allmänhet kan den optimala anlägg- ningsstrukturen för varje ögonblick (dvs. då ingen hänsyn tages till den historiska anlägg— ningsstrukturen) bestämmas med tillräcklig noggrannhet.

Denna approximation ger oss i varje ögon- blick en jämförelsenorm, med vilken man kan avgöra vilka anläggningar som bör skro- tas eller byggas ut. Projiceras denna jäm- förelsenorm framåt i tiden, får man också en uppfattning om takten i strukturomvand- lingen.

I detta sammanhang är det viktigt att be- tona sambanden mellan de alternativa an— läggningarnas data och takten i strukturom- vandlingen. Genomsnittligt torde en snabb teknisk utveckling resp. en snabb efterfråge— expansion bidraga till en snabb (optimal) strukturomvandling, men stora olikheter kan råda därvidlag. (Se Kapitel V och Del II.)

Strukturella transformationer av anlägg— ningar sker vanligen inom ramen för före- tagsenhetema. Detta aktualiserar frågan om den nu rådande företagsstrukturen är lämp- ligt anpassad till framtida förändringar av anläggningsstrukturen. Om den existerande anläggningsstrukturen kraftigt skiljer sig från den optimala, och företagsstrukturen är starkt uppsplittrad, torde en ökning av fö- retagskoncentrationen vara en nödvändig anpassning i strävandena att närma sig den totalt kostnadsminimerade strukturutveck- lingen. I nästa avsnitt skall incitamenten till en sådan ökning av företagskoncentrationen närmare betraktas.

E. Fusioner

Tidigare har i flera sammanhang nämnts, att vinstmaximerande företag i en mark- nadsekonomi under ideala villkor styr mot ett kostnadsminimum. En fusion som ger gemensamma kostnadsminskningar antas under dessa ideala villkor alltid bli förverk- ligad.

Under icke—ideala förhållanden kan olika typer av hinder finnas för en sådan fusion: 1. Begränsningar i informationen rörande

framtida förhållanden kan ge upphov till skilda bedömningar av värdet på de i fu- sionen ingående företagen.

2. Företagsledningen kan på grund av personliga preferenser, exempelvis genom att dess egen ställning påverkas i negativ riktning, avvika från den vinstmaximerings- princip, som annars antages vägleda före- tagsbesluten i stort.

3. En fusion kan på grund av marknads- betingade samband ibland även påverka and- ra variabler än kostnaderna. Vissa sådana förändringar kan vara negativa ur de fusio- nerande företagens synvinkel. Exempelvis kan en fusion medföra, att den totala mark- nadsandelen krymper. Vanligen försvinner dessa negativa förändringar vid en större koalition, t. ex. en fusion mellan alla företag i branschen. Förlust av marknadsandel in- nebär i detta fall ett hinder för stegvisa mindre förändringar.

Det finns i många fall ett motstånd av den typ, som angives i punkterna ovan mot fusion. Detta motstånd måste, om fusionen skall förverkligas, balanseras och överbryg— gas av vissa fördelar. I detta avsnitt skall storleken av sådana fördelar diskuteras. Om motståndet mot fusionen är konstant, kom- mer fördelamas storlek att vara avgörande. Huvudsakligen skall kostnadsfördelarna be— handlas. De fördelar, som sammanhänger med möjligheterna att kontrollera priset el- ler dylikt, beskrivs i andra delar av kon- centrationsutredningen.

Det institutionellt betingade motståndet mot fusion (punkterna ] och 2 ovan) måste naturligtvis beaktas, men de bakomliggande motiven och vilka faktorer som påverkar dessa kommer inte närmare att utredas. Däremot skall svårigheterna att fullständigt överföra en »marknadsandel» från ett före— tag till ett annat beröras (punkt 3).

Fusionens kostnadsfördelar

De mest avgörande stordriftsfördelama är i de flesta fall de, som sammanhänger med »plant economics». Utnyttjandet av »plant economics» innebär emellertid, att produk-

tionen måste centraliseras, och att vissa an- läggningar måste skrotas. Produktionskost- nadsfördelarna av en fusion, dvs. skillna— derna mellan produktionskostnaderna i en uppsplittrad respektive en koncentrerad pro- duktionsstruktur, blir alltså beroende av kostnadsvillkoren för den produktion, som eventuellt skall överflyttas dels i det fall fusionen blir av, dels under »status quo».

Kostnaderna för produktionen i det se- nare fallet motsvaras, i varje fall på kort sikt, av de rörliga kostnaderna. En kon- centration medför däremot vissa nyinveste- ringar. Ofta kan man bygga till den gamla kapitalstrukturen, och produktionskostna- derna för den överflyttade'delen motsvaras då av den marginella ökningen i fasta och rörliga kostnader som överflyttningen med- för. I de fall, där man för att kunna ut— nyttja »plant economies» måste bygga i full skall redan från början, blir situationen an- norlunda. Den överflyttade delen måste då, för att en fusion skall vara fördelaktig, kom- bineras med ett eget skrotningstillskott som gör att en gemensam nyinvestering kan er- hållas, vilken är större än de båda företa— gens enskilda utbytesobjekt.

Investeringens storlek betingas förutom av storleken på skrotad produktionsvolym även av storleken på nytillskottet i efterfrågan, dvs. summan av de fusionerande företagens förväntade nytillskott.

I det förra avsnittet beskrevs några vik- tiga faktorer, som påverkar den optimala, strukturutvecklingen för en hel bransch. Jämförelser gjordes mellan olika handlings- alternativ, och kostnadsskillnaderna beräk- nades. I detta avsnitt skall en analog teknik tillämpas på mindre grupper av företag (van- ligen endast två), som tillsammans endast utgör en del av hela branschen. (Fig IV: 13 är en utvidgning av fig IV: 9.)

En anläggning, som ur det ägande före- tagets synvinkel har högre produktionskost— nader än jämförbara alternativ, bör natur- ligtvis läggas ned och ersättas med det bil- ligaste av dessa andra alternativ.

Om priset på varan är större än SK,,m, kommer det att kunna finnas anläggningar, som är ineffektiva i en optimal betraktelse

Styck- kostnad X X P Total styckkostnad SK _ X i NY anläggning mm x x Drillskosinader i x & .. _" OBSOLET anläggning & (ålder i o) " Driltskostnader i NY anläggning > "0 xo 1 x., xmm Anläggningsstoriek Fig. I V : 13.

av hela branschen, men som ändå går med vinst. Detta gäller för intervallet ;l—xl i fi— guren för de äldre anläggningarna och i in- tervallet ;O _ x,, för de nya.

Sådana vinstbärande ineffektiva anlägg- ningar är det vid en total kostnadsminime- ring fördelaktigt att ersätta med effektiva. För det enskilda företaget är detta emel- lertid inte alltid fallet. Om företaget har begränsade finansiella resurser, och språnget från xl till xmm är långt och behäftat med marknadsbetingade svårigheter och risker, kan »status quo» betraktas som fördelak- tigare. En anläggning som är ineffektiv kan av dessa grunder få förlängt liv.

I detta läge kan det vara fördelaktigt för ett konkurrerande företag med större finan- siella resurser och med egna investerings- planer att köpa upp anläggningen (dvs. marknadsandelen) och lägga ned de ineffek- tiva delarna. Denna fusion kan vara till för- del för bägge parter, då ju köparen kan kompensera säljaren för alla förväntade vinster och dessutom därutöver få egna för- delar på grund av att egna alternativt pla- nerade investeringar nu kan göras i större enheter.1

Om det större av de fusionerande före- tagen inte ensamt utan vidare kan göra ny- investeringar av storleksordningen x,,n-n, mås- te vid beräkning av fördelarna av en fusion större hänsyn tagas till de marginella för- ändringarna med avseende på produktions-

1 Att i detta sammanhang kalla uppköp av företag för omedelbar nedläggning för »kapital- förstöring» är felaktigt och missvisande. Där— emot kan naturligtvis andra investeringar i t. ex— bostäder och samhällsservice av lokaliserings- skäl drabbas av »kapitalförstöring» i samband med företagsnedläggning.

kostnaderna i en nyinvestering som fusionen medger. De genomsnittliga kostnaderna vid en sådan marginell expansion kan uppenbar- ligen ligga avsevärt under SK,”...

Betraktar man en sektor, där totala pro— duktionsvolymen minskar, gäller problemet inte i första hand att göra effektiva nyin— vesteringar utan att åstadkomma en effektiv skrotning. I detta sammanhang är det för- delaktigt att låta produktionen förläggas till anläggningar med lägsta rörliga kostnader, och anläggningar med högsta rörliga kost- nader bör alltså skrotas. Ju större skillna— derna är i de rörliga kostnaderna, desto större fördelar kan uppnås genom en fusion mellan två företag.

Förlust av marknadsandel

Köp av marknadsandel kan ofta inte ge— nomföras fullständigt. Vissa förluster i marknadsandel kan härledas till förändring- ar i sortiment och försäljningsorganisation. Ofta betingar koncentrationen i produktio- nen en ökad standardisering av produkt- sortimentet. Fusionen kan också betinga för- ändringar i distribution och försäljning.1

Det finns också förluster i marknadsan- del, som är mera direkt relaterade enbart till förändringarna i företagsstrukturen, och som erhålles även om de gamla varumär- kena och de gamla försäljningssystemen bi- behålles. En förändring i företagsstrukturen kan ge upphov till omdisponeringar i köpar— nas inköpskällor, speciellt i de fall då dessa köpare är företag.2 Det kan finnas flera skäl till att företagen splittrar sina inköp av halvfabrikat.

a) Bättre information om marknadsläget (priser och kvaliteter).

b) Bättre möjlighet att påverka mark- nadsläget genom att spela ut säljarna mot varandra.

c) Motverka framtida negativa konsek- venser för exempelvis prisbildningen av en allt för hög företagskoncentration.

d) Viss utjämning av riskerna för be- gränsningar i leveranserna eller kvalitets- försämringar.

I de företagarintervjuer, som utredningen har gjort, har framkommit att sådana över- väganden är vanliga, och att effekterna kan vara betydande.3

Att man överhuvudtaget kan överföra marknadsandelar i ett läge då konkurreran- de företag har produktionskapacitet ledig, (vilket torde vara det vanliga fallet) måste bero på vissa speciella kopplingar mellan företag och köpare. Ju homogenare varan är, desto svårare torde det i allmänhet vara att överföra marknadsandelar. Det torde också vara speciellt svårt att fusionera stora marknadsandelar utan förluster.4 Motreak- tionen från köparsidan i form av omdispo— nerade inköp tenderar då att accentueras. Svårigheten att direkt överföra en »mark- nadsandel» från ett företag till ett annat minskar uppenbarligen incitamenten till fu- sion, och samtidigt gör den fördelarna av en fusion prisberoende.

I fig. IV: 14 betraktas effekten av en fu- sion mellan två företag. Företag 1:s pro-

1 Kvarnindustrin utgör ett exempel på en bransch med överkapacitet och efterfrågestagna- tion och där en ökad anläggningskoncentration inom en koncern samtidigt medförde att mark- nadsandelar förlorades till konkurrenterna. Kostnaderna för SO-talets branschrationalisering i form av driftsnedläggelser föll helt på Wenner- Gren-företagen. Under samma period ökade KF, Carlborngruppen och de medelstora kvar- narna sin marknadsandel på Wenner-Gren- företagens bekostnad. ([9] sid. 193, eller [11]). Ett annat exempel kan hämtas från bageriindu- strin. Det är i dagens läge inte fördelaktigt för ett stort bageri att köpa upp ett litet bageri. Centraliseras produktionen, förändras med nöd- våndighet distributionskanalerna och sorti- mentsstrukturen. Vid sådana förändringar kan mycket små marknadsandelar överföras. ” Konsumenternas preferenser kan i allmän- het antagas vara oberoende av företagsstruktu- ren. 3 I en bransch, där importalternativ alltid fanns för köparen, bedömde man läget så, att två företag möjligen skulle kunna uppnå unge— fär 80 procent av marknaden, medan det skulle vara svårt för ett företag att överstiga 60 pro- cent. ' Vid ett kollektivt agerande från alla företag i branschen kan vanligen nedläggningar av före- tag göras, utan att den totala marknaden mins- kar. För ett enstaka företag kan det ställa sig ofördelaktigt att kompensera ett företag som nedlägges för dess förväntade framtida vinster, samtidigt som det kan vara fördelaktigt för var och en i branschen att kollektivt göra samma kompensation.

A Pris styckkostn p

SK1

SK;

__1__

& ' Produktlonsvolym

rx

Fig. IV: 14.

duktion X är den »marknadsandel», som kan bli föremål för handel. Den förväntade vinsten av denna »marknadsandel» dels vid »status quo», dels vid fusion, beräknas. Vid fusion beräknas emellertid att endast r ' X kan överföras.

Förväntad vinst vid »status quo»: A = X (p — SKI)

Förväntad vinst vid fusion: B = rX (p — SK 2)

Överskottsvinst vid fusion B A = X [SK1 rSK2 —p (1 — r)]

Överskottsvinsten B -— A varierar under de givna förutsättningarna lineärt med priset.

SKI — rSK2

B—A=0förp=p0= l—r

För p > po är det fördelaktigare med »sta- tus quo», och för p(po är fusion att före- draga.

F. Samarbete mellan företagen

Detta avsnitt skall kortfattat beröra möj- ligheterna till samarbete mellan företag i av— sikt att uppnå vissa av de tidigare beskrivna stordrifts- eller prisfördelarna.

Samarbetet kan ske beträffande praktiskt taget alla företagets delfunktioner produk- tion, transporter, administration, försäljning, inköp, forskning eller finansiering.

I allmänhet kan en eller flera av dessa

funktioner helt eller partiellt samarbeta med motsvarande funktion i ett annat företag, utan att det interna samarbetet i respektive företag rubbas. Vissa kommunikationspro- blem kan uppstå, exempelvis om forskning- en koncentreras och skiljs från produktio- nen, men vanligen är de negativa effekterna på det interna samarbetet av ett externt sam- arbete små..

Det dominerande hindret för uppkoms- ten av samarbete angives vanligen vara hän— syn till eventuella negativa effekter på före— tagets konkurrenssituation.1 Förutsättning- arna för samarbete skulle under sådana om- ständigheter vara speciellt gynnsamma, om företagets konkurrenssituation inte avsevärt influeras i ofördelaktig riktning eller om fördelarna med samarbetet är mycket stora.

I vissa fall kan ett antal företag genom samarbete åtaga sig uppgifter, som vart och ett inte kunnat utföra individuellt. En så- dan »production pool» kan förbättra kon— kurrenssituationen, genom att nya markna- der på detta sätt kan uppnås utan att de gamla marknaderna förloras.

Gemensam upphandling av input påver- kar i allmänhet inte konkurrenssituationen på outputsidan.

Om möjligheterna att prognosticera ef— terfrågeutvecklingen är stora, blir ovisshe- ten om konsekvenserna för konkurrenssitua- tionen av ett samarbete vanligen mindre. Om efterfrågan stagnerat och produkten är relativt homogen, är marknadsuppdelningen ofta mycket stabil. I en sådan situation kan exempelvis ett kartellavtal om kvotering el— ler om gemensam prissättning ge mycket små nackdelar samtidigt som det kan ge be- tydande fördelar.

Om marknadssituationens förändring är svår att förutse, kan samarbetsavtalen göras kortsiktiga. Detta går exempelvis att göra vid engångsföreteelser, typ gemensam an—

] Följande citat är karakteristiskt: »Tyvärr vi- sar det sig ofta att svårigheterna att upprätta en gemensam försäljningsorganisation är så stora, att försöken strandar, trots att alla parter ser fördelar i ett sådant arrangemang. Grundläg- gande villkor är, att de samarbetande företagen har i stort sett samma kundkrets, men att de ej tillverkar direkt konkurrerande produkter.» [2]

budsgivning. Ofta förutsätter emellertid samarbetet organisatoriska förändringar el- ler förändringar i kapitalstrukturen, som kräver långsiktiga återförsäkringar av de samarbetande parterna.

Fördelarna med samarbetet är stora, då de priseffekter som kan erhållas och/eller de resursbesparingar som kan göras är stora. Möjligheterna att genom olika typer av kar- teller kontrollera priserna har utförligt bc- handlats i andra delar av koncentrations- utredningen. [ll] Beträffande möjliga re- sursbesparingar kan i varje fall teoretiskt alla de »multiplant economies», som tidi- gare berörts, erhållas genom samarbete. I praktiken begränsas mängden av möjliga al— ternativ till dem som kan formaliseras på ett för de samarbetande parterna tillfreds- ställande sätt.

När det gäller produktionssamarbete är avtal om ömsesidiga underleveranser relativt vanliga. Man kan också ha gemensam pro- duktion utanför respektive företag, t. ex. ge- mensam montering, vissa gemensamma verktyg. Flera företag, som vill öka sin standardisering, kan slå sig ihop om ett ge- mensamt »beställningsskrädderi», dvs. en produktionsenhet för specialbetonade be- ställningar. Man kan också ha gemensam produktion av administrativa tjänster, t. ex. genom en gemensamt ägd datamaskin.

Transportminskningar kan erhållas exem- pelvis genom marknadsuppdelning. Sådana avtal blir speciellt fördelaktiga, om produk- terna är tunga och resurskrävande att trans- portera.

F orskningssamarbete mellan företag är of— ta speciellt fördelaktigt från resursbesparan- de synpunkt, då ju forsknings- och utveck- lingskostnaderna icke sällan har formen av en engångskostnad. De rent tekniska förut- sättningarna för en samverkan är givetvis störst för likartade produkter och produk- tionsprocesser, men sådana förutsättningar finns av naturliga skäl just bland konkur- rerande företag, vilket som nämnts kan hindra samarbetet. Samverkan kan vara mer eller mindre långtgående. Matcrialprov- ning och viss grundforskning ger upphov till minimal intressemotsättning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att även om man genom olika samarbetsavtal kan till— godogöra sig vissa av storföretagets förde- lar, det dock finns väsentliga inskränk- ningar.

Vid ett samarbete mellan skilda företag kan man vanligen endast i mycket liten om- fattning tillgodogöra sig de dynamiska stor- driftsfördelar ett större företag har i form av möjligheter att omflytta personal eller produktion efter behov, mindre lagerhåll- ning, mindre administrationskostnader. Vid en plötsligt uppkommen överkapacitet inom branschen finns mycket begränsade möjlig- heter att allokera produktionen till de an- läggningar, där de rörliga kostnaderna är minst. Kartellens kvoteringsavtal ger knap- past möjligheter till detta. Även ur risksyn- punkt har en splittrad företagsstruktur nack— delar.

De mest väsentliga inskränkningarna är förmodligen de, som berör möjligheterna till tillväxt och teknisk förändring. Vid en splitt- rad företagsstruktur kan svårigheter att in- vestera i tillräckligt stora enheter föreligga, och dessa svårigheter har i praktiken visat sig svåra att överbrygga genom samarbets- avtal. Storföretagets forskningsfördelar har också bedömts vara svåra att uppnå för en grupp individualistiskt styrda mindre före- tag.

G. Den totala produktionsvolymens storlek

I den klassiska jämförelsen mellan rent mo- nopol, där all konkurrens (även potentiell) är utestängd, och fri konkurrens, får man bland annat som resultat, att monopolsitua- tionen i det fall inga stordriftsfördelar före- ligger ger en mindre total produktionsvo- lym än fri konkurrens. Fig. IV: 15 illustre- rar denna jämförelse.

Om stordriftsfördelar förekommer, och dessa är av en sådan storleksordning, att de påverkar marknadssituationen, blir förhål— landena annorlunda. Fri konkurrens är un- der dessa förhållanden inte någon stabil marknadsform och blir därför ointressant som jämförelseobjekt. Jämförelsen måste i stället gälla ett snävare spektrum av olika

Fris vld monopol Eltertrågekurva Pris vid X M N styckkostnad x Marglnal— * x intäkt & X x Prod—volym Prod-volym vid monopol vld m konkurrens Fig. IV: 15.

företagskoncentrationer med början i ett be- gränsat antal företag följd av en successivt ökad företagskoncentration som slutar med ett monopol.

Företagskoncentrationen antages variera inom detta angivna spektrum, och frågan blir då, huruvida den totala produktions- volymens storlek på ett systematiskt sätt är kopplad till dessa förändringar i företags- koncentrationen.

Vissa analogier kan naturligtvis göras med det fall, då inga stordriftsfördelar före- ligger. Att en ökad företagskoncentration kan tendera att höja priset även vid fåtals- konkurrens är ganska sannolikt. Ju större stordriftsfördelama är, desto mindre rele- vans kommer emellertid denna jämförelse att ha. Speciellt de långsiktiga effekterna, som sammanhänger med teknisk förändring. är därvid svåra att överblicka.

Uppenbarligen kan en ökad företagskon- centration i vissa fall leda till sänkt pris och större produktionsvolym. I detta fall får man alltså positiva effekter både med av- seende på resursåtgång och med avseende på pris.

Om den internationella konkurrensen är avgörande för prisbildningen, kommer en ökad koncentration inom landet att endast i mindre grad få en prishöjande effekt. Van- ligen finns vissa avvikelser från denna nivå på grund av transport- och tullbarriärer etc. Om dessa barriärer inte är alltför höga, kommer emellertid internationella konkur- rensen att vingklippa alltför stora skillnader mellan pris och marginalkostnad.

Appendix IV:1 Priseffekter som betingas av variationer i

tinansieringsvillkoren1

Ett företags totala kostnader för de input (vanligen kapitalföremål), som lånefinansie- ras, beror dels på inköpsprisema, dels på finansieringsvillkoren. En diskussion av pris- effekter för dessa input kan alltså dels föras kring variationer i inköpspriset, dels kring variationer i finansieringsvillkoren. I det föl— jande skall finansieringsvillkorens betydelse kortfattat behandlas.

Den institutionella ram för kreditgivning- en, som existerar i vårt land, medför att olika villkor ofta gäller för de stora före— tagen jämfört med de små på kreditmark- naden. En rad samband pekar därvid på att stora företag, företrädesvis stora industri- företag, i olika avseenden har fördelar i frå- ga om finansiering jämfört med övriga före- tag. Mycket få och relativt osäkra samband pekar i den motsatta riktningen.

Redan inledningsvis måste emellertid vis- sa reservationer införas. Den finansiella si- tuation, som ett företag befinner sig i, är i mycket hög grad beroende av speciella faktorer såsom ägarsitsens speciella utseen- de etc. och är endast delvis kopplad till så- dana variabler som företagsstorlek, kapital- struktur etc. Trots detta kan naturligtvis en viss systematisering göras på basis av dessa senare variabler, varvid man dock måste undvika att dra alltför generella slutsatser.

Möjligheterna till låne- respektive själv- finansiering kan variera. Om den ena fi- nansieringsformen visar sig vara relativt sämre än den andra, sker vanligen en viss

anpassning i proportionerna i en för företa- get fördelaktig riktning.

Självfinansieringsgraden kan därför tän- kas variera mellan företagen. Självfinansie- ringsgraden kan grovt sägas uttrycka en ba—_ lansering mellan lönsamhet och soliditet. Ju mindre självfinansieringen är, ju större är den genomsnittliga lönsamheten (om före- taget går med vinst), men ju större är också risken att lönsamheten kan bli negativ.

Vid finansiering med eget kapital är den institutionella aktiemarknaden i stort sett re- serverad för de större företagen. De större företagen har via aktiemarknaden möjlig- het att proportionera eget och lånat kapital på ett fördelaktigt sätt med tanke på aktie-- ägarnas preferenser och med tanke på fram-_ tida soliditetskrav. Medelstora och mindre företag har i allmänhet inte denna möjlig- het. Detta medför, om finansieringen av ny- investeringar genom enbart egna vinster är otillräcklig, att mindre och medelstora före- tag i sådana fall drivs att arbeta med mindre andel eget kapital än stora företag inom motsvarande verksamhet. Denna skillnad. torde tendera att bli mer utpräglad, om vinstmarginalema krymper. Skillnaden är emellertid direkt beroende av den önskade expansionstakten, och vissa företag, ofta av mindre storlek, med små eller inga ambitio- ner att expandera och en lång tid av konso—.

1 Dessa förhållanden behandlas mera utför- ligt i Koncentrationsutredningens kreditmark- nadsbetänkande. [12]

lidering bakom sig, kan relativt obehindrat välja en önskad självfinansieringsgrad.

Stora företag har också i allmänhet bättre möjligheter att självfinansiera genom egna vinstmedel. Dels kan en viss slussning av eget finanskapital ske mellan olika sektorer, dels uppnås vissa skattetekniska fördelar av en viss clearing av avskrivningsobjekt mel- lan expanderande och stagnerande sektorer.

Krediter kan ges på lång eller kort tid och med hunden eller löpande ränta. Långa bundna lån, t. ex. i form av obligationer, är i allmänhet förbehållna stora företag.

De stora företagens banklån används of- ta till att finansiera tillfälliga behov av rö- relsekapital eller anläggningsinvesteringar under själva byggnadsperioden. Dessa lån är ofta av kortsiktig natur.

Mindre och medelstora företag har på grund av att de är utestängda från obliga- tionsmarknaden ett betydande behov av nå- got längre amorteringskrediter i bankerna. Jämfört med obligationer innebär detta dock i regel krav på snabbare återbetalning och också en genomsnittligt något högre ränte- kostnad.

Stora skillnader kan föreligga ur risksyn- punkt mellan olika investeringar. Upp till den gräns, som bestäms av det egna kapi- talets storlek, fungerar företaget som en buf- fert mot dessa framtida risker. Över denna gräns kommer företagets olika kreditorer att belastas. Riskfaktorn för en sådan belast- ning är alltså dels beroende av investering— ens risk, dels av företagets egna kapital men även av den säkerhet som lämnats.

För investeringar på ungefär samma risk— nivå kommer alltså dels förhållandet mel- lan företagens egna kapital och det lånade kapitalet, dels den ställda säkerheten att va— ra avgörande för bedömningen av risken ur kreditgivningssynpunkt. Ju högre risknivån är, och ju mindre andelen eget kapital är, desto mera betydelsefull kommer den ställda säkerheten att vara. I många fall har de mindre och medelstora företagen speciellt i starkt expanderande branscher — inte möj- ligheter att genom nyemission ge sin fi- nansiella kapitalstruktur ett för bankerna mera acceptabelt utseende riskmässigt sett.

I vissa fall kan detta kompenseras med stör- re eller bättre säkerheter. Om detta inte är möjligt, kommer krediterna till sådana före- tag att genomsnittligt vara mer riskbärandc än till motsvarande större företag i bran- schen med högre självfinansieringsgrad. Då det från bankernas sida finns en klar obe— nägenhet att acceptera högre risker och läng- re löptider i utbyte mot högre ränta, kom- mer detta att genomsnittligt drabba de små och medelstora företagen hårdast i form av en kvantitativ restriktion. Då dessa före— tagsgrupper dessutom i större utsträckning än stora företag är hänvisade till affärs- bankerna för längre krediter, blir den åter- hållande effekten av bankernas räntesätt— ning ännu större. (Jämförelsen göres då med ett hypotetiskt fall med fullständigt rörlig räntesättning, där räntan stiger vid ökad risk.)

Affärsbankernas beteende är av naturliga skäl olika i situationer, då kreditrestriktio- ner råder, och då utbudet på krediter är stort. Risken för en kreditrestriktion gör emellertid, att man även i normala tider tenderar att preferera korta lån. Ju kortare lån, desto större möjligheter har banken att omfördela sin utlåningsportfölj i en situa- tion med brist på krediter, utan att allvar- ligt diskriminera några av sina stora kun— der.

De räntedifferentieringar som existerar på den institutionella kreditmarknaden speglar inte generellt olika riskklasser utan är hu- vudsakligen av institutionell karaktär. En viss grå marknad, där räntan ökar med ris- ken, existerar utanför den institutionella kre— ditmarknaden. Inom bankerna är det emel- lertid huvudsakligast så, att medel ges till existerande ränta upp till ett tak, som for- mellt betingas av att vissa säkerhetskrav skall vara uppfyllda. I realiteten torde helt andra faktorer än dessa säkerhetskrav vara avgörande för kreditgivningen. Givetvis kommer både en soliditets- och säkerhets- bedömning in, men då de risker som är ak- tuella för bankernas del överhuvudtaget är mycket små, kommer andra hänsyn som, om risken varit större skulle spelat en mera underordnad roll, att få en kreditstyrande

effekt. Bankerna gör naturligt nog i sin be- dömning av en kreditansökan en total be- dömning av alla kundens engagemang i ban- ken. I vissa fall göres också en bedömning av kreditbeviljningens påverkan på andra kunders engagemang i banken. Kreditbevilj- ningens sidoeffekter på andra tjänster som banken säljer eller på andra tidigare kredi— ter som banken beviljat övervägs. Dessa si- doeffekter diskuteras utförligt i koncentra— tionsutredningens kreditmarknadsbetänkan- de och skall därför inte närmare beröras här. [12] De flesta av dessa sidoeffekter tende- rar att gynna de stora företagen, men exem- pel på motsatsen finns.

För företag, som är ägarmässigt lierade med en bank, blir situationen speciell. I så- dana banker, där ett samspel med stora pri- vata förmögenhetssummor äger rum, är det naturligt att hänsyn tas till dessa förmögen- heters placeringar. Skiljelinjen går emeller- tid i detta fall inte mellan stora och små företag utan mellan banken »närstående» och övriga, men begreppet företag förlorar i detta sammanhang mer eller mindre sin betydelse som enhet för självständigt age- rande. I stället tonas bilden av finansiella block av olika storlek fram.

För företagen uppstår generellt en vanli— gen betydelsefull skillnad mellan in— och utlåningsräntan. Om inlåningsräntan är mindre än utlåningsräntan, kommer det up— penbarligen att vara fördelaktigt att minska pendlingarna i finansiella över- och under- skott. Täta investeringar ger uppenbarligen mindre pendlingar i finansiella över— och underskott än glesa investeringar.

En anpassning i riktning mot tätare in- vesteringar kan ske genom integration. In- vesteringarna fasförskjutes därvid, så att de finansiella överskotten kan slussas fram och tillbaka mellan de olika enheterna och där- vid skapa en viss total utjämning.

En annan anpassning är att splittra upp stora investeringar i flera mindre. Denna effekt är naturligtvis speciellt intressant i samband med en diskussion om stordrifts- fördelar.

Appendix IV:2 Skattelagstiftningens inverkan på företagens

finansieringskostnader

Det finns ofta möjligheter att på kort sikt bokföringsmässigt övervärdera olika kost- nadsposter. Möjligheter ges därigenom att förskjuta en del av den beskattningsbara vinsten framåt i tiden och då också samti— digt motsvarande del av den skatt, som tas ut på beskattningsbar vinst. Storleken av denna förskjutning är be- roende av om företaget har lager som kan skrivas ner eller avskrivningar på kapital— föremål att göra. För vissa typer av investe- ringar, exempelvis de som göres i FoU-arbe- te, kan omedelbara avskrivningar göras.

Vid ett stationärt tillstånd kan ett företag mer eller mindre permanent skjuta denna icke redovisade vinst framför sig. Vid en permanent expansion kan ett företag för- skjuta en ständigt ökande dold reserv fram- för sig.

I fig. IV: 16 och IV: 17 visas några enkla fall, där produktionen antas vara stationär över tiden. Den dolda reserven markeras av det skuggade fältet. Under hela avskriv- ningsperioden, där avskrivning tänkes ske snabbare än den faktiska värdeminskningen, växer denna storhet. Därefter sjunker den successivt ända till skrotningsögonblicket, då den antar skrotvärdet. (Skrotvärdet anta- ges här var lika med noll.) Detta förlopp upprepas sedan analogt i varje ny investe- ringsperiod.

Den dolda reserven får i fig. IV: 16 ett pulserande förlopp över tiden. Om företa- get har kapitalföremål av olika livslängd

eller med investeringsperioder, som är för- skjutna i relation till varandra, kommer det pulserande förloppet att kunna utjämnas. Fig. IV: 17 visar en över tiden utjämnad nivå på den dolda reserven. Storleken av den skattekredit som företaget erhåller är, då ju företagens vinstbeskattning är propor- tionell, en konstant del av den dolda reser- ven.

Fördelen att på detta sätt för en kort period eller mera permanent skjuta beskatt- ningen framför sig är uppenbar, då ju ef— fekterna är i princip desamma som om före— taget erhöll ett motsvarande räntefritt lån.

En förutsättning, som måste vara upp- fylld för att skattekrediten skall kunna ut- nyttjas helt, är att företagsvinsten är så stor, att den täcker de skattemässiga avskrivning- arna. Ju kortare den skattemässiga avskriv- ningstiden är i relation till den ekonomiska, desto större blir skattekrediten. Omedelbar avskrivning ger maximal skattekredit men ställer också högre krav på företagsvinstens storlek för att kunna utnyttjas.

Skattekrediten sänker kapitalkostnadema (i relation till en situation då skattekredit inte fanns) med ett värde, som bland annat även beror på de ränteintäkter företaget kan erhålla för sina likvida medel.

Om in- och utlåningsräntan är identiska och företagets lånemöjligheter är obegrän- sade, kan de kostnadsmässiga fördelarna av skattekrediten lätt uträknas. Om dessa nämnda räntor är olika, kommer emeller-

Investarlngens bokförda resp taktiska värde

Livslängd leslllngd

Skattemäsalg avskriva-tid

Skattemåulg avskrlvn-tid

Investeringaögoubllck

Fig. [V: 16

tid tidsallokeringen av finansiella över- och underskott att spela en viss roll.

Det är då fördelaktigt att minska pend- lingarna i finansiella över— och underskott och söka anpassa investeringarna till de tid- punkter då likviditeten är stor. I fig. IV: 16 är en sådan anpassning inte gjord. Nyinves- teringar sker i ögonblick, då skattekrediten är noll. Skattekrediten för en enskild investe- ring är med figurens antaganden störst ome- delbart efter det att fullständig skattemäs- sig avskrivning har skett. I fig. IV: 17 har de nya investeringarna förlagts till dessa punkter och är ett enkelt exempel på hur en sådan anpassning av nyinvesteringar och hög likviditet kan ske.

Skattekreditens storlek är i hög grad be- roende av företagets tidigare tillväxttakt. K. 0. Faxén har i flera sammanhang be- rört detta:

»Under det att ett expanderande företag kan nedbringa sin skattebelastning genom att avskrivnings- och nedskrivningsunderla— get växer, föreligger inte samma möjlighet inom ett stagnerande företag, som härige- nom tvingas att betala skatt. Man kan se detta som en förskjutning av skatteinbetal- ningen från ett företags expansion till dess stagnerande utvecklingsfas, eller som en lik-

LIvsllingd leslängd leslängd

Investeringarna boklörda resp iakllska värde

1 2 3 4 5 & lnveslerlngsögonbllck

Fig. IV: 17.

viditetsfråga. Nettovinstskattens konsolide— ringsmöjligheter underlättar likviditetsmäs- sigt tillväxten för expansiva företag och sti- mulerar därigenom den ekonomiska tillväx— ten.» [8]

En permanent expansion möjliggör en permanent nedsättning av skattesatsen jäm— fört med ett stagnerande företag. Faxén be— räknar, att om skattesatsen är 50 % för stagnerande företag, där beskattningsbar vinst och faktisk vinst sammanfaller, kan den för högexpansiva beräknas till omkring 25 % av den faktiska vinsten.

Eftersom skattebelastningen är högre för räntablare företag, kommer det att vara re- lativt sett viktigare för dessa än för företag med lägre räntabilitet att bli högexpansivt. Oavsett detta skattebetingade motiv verkar naturligtvis ofta hög räntabilitet som ett in- citament till expansion. Ett högräntabelt fö- retag kan genom denna expansion få lägre redovisad räntabilitet. Ett företag inom en avtynande sektor utan större nyinvestering- ar, vilket alltså saknar avskrivningsobjekt, kommer däremot att få en högre redovisad lönsamhet än den faktiska. Tillsammans skulle dessa två effekter innebära, att skill- naderna i redovisad räntabilitet mellan oli- ka företag har en tendens att bli mindre än motsvarande »faktisk räntabilitet». Den- na tendens skulle delvis kunna förklara de förhållandevis små variationer i räntabili- tet, som uppmäts mellan företag i olika stor- leksklasser.l

I branscher, där stordriftsfördelar råder och där olika företagsstorlekar förekommer blandat, ökar med vissa undantag lönsam- heten då företagsstorleken ökar. Om möj- ligheter finns att substituera mellan redo- visad lönsamhet och tillväxt, borde i analogi med ovanstående en viss snedhet i tillväxt- takten visa sig, så att större företag växer relativt mer än de mindre inom samma bransch. En mängd andra faktorer, som också kan tänkas påverka tillväxttakten, ver- kar emellertid diskriminerande mellan stora

1 De beskrivna effekterna i K. 0. Faxéns PM [8] gäller Sverige, men analoga förhållanden gäller för de flesta västeuropeiska länder och för USA, där de i kapitel VI beskrivna mätningarna är utförda.

och små företag, varför de direkta möjlig- heterna att empiriskt isolera detta skatte- betingade samband mellan lönsamhet och tillväxttakt inom en homogen bransch är ganska små. I kapitel VI redovisas vissa mätningar, som är av intresse i detta sam- manhang. Branschindelningen är i dessa fall dock alltför grov för att några mera defi- nitiva slutsatser skall kunna dras.

Litteratur

[1] Näringsliv i omvandling. SNS, Stockholm 1964 [2] Struktur och samarbete inom verkstads- industrin. Sveriges Mekanförbund, april 1964 [3] Verkstadsindustrin och den europeiska in- tegrationen. Sveriges Mekanförbund [4] Det svenska lantbrukets effektiviseringsvä- gar. SOU 1963: 66 [5] J. Steindl: Small and big business. 1945 [6] Sargant Florence: The logic of British and American Industri. London 1953. [7] Economic Concentration. Part 2. Mergers and other factors affecting industry con- centration. Washington 1965 [8] K. 0. Faxén: PM till Allmänna skattebe- redningen 1963 [9] Pris- och Kartellfrågor 1962: 3 [10] Leif Mutén, Karl Faxén: Foreign tax policies and Economic Growth. A Con- ference report of the National Bureau of Economic Research and the Brookings Institutions. New York, London 1966 [11] Industrins struktur och konkurrensförhål- landen. Koncentrationsutredningen III, SOU 1968: 5 [12] Kreditmarknadens struktur och funktions- sätt. Koncentrationsutredningen II, SOU 1968: 3 [l3] Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. Koncentrationsutredningen IV SOU 1968: 6

V Beräkning av kapitalkostnader

A Inledning

I tidigare kapitel har — utan att betydelsen analyserats i detalj — talats om kostnaden att framställa en viss produkt, och denna kostnad har ställts i relation till en eller flera storleksvariabler.

Betraktar man en kort period, kan man relativt lätt uppskatta kostnaden för vissa av de produktionsfaktorer, som ingår i pro- cessen. Materialkostnader och lönekostnader kan ofta direkt sättas i relation till de under perioden förädlade produkterna.

Kostnaderna kan däremot vara besvärliga att beräkna för de fall, där bindningar finns mellan olika tidsperioder. Sådana kostnads- bindningar finns exempelvis för kapitalföre- mål, vars tjänster utnyttjas under längre tid. Ofta har man klart för sig sammanlagda kostnaden för ett kapitalföremål under hela dess livslängd svårigheterna ligger i be- stämningen av livslängden och hur de totala kostnaderna fördelas över livslängden. In- vestering i utbildning är ett annat exempel på en kostnad, som är svår att direkt till- ordna olika tidsperioders produktion. Ytter- ligare exempel kan anges. Kapitalkostna- demas beräkning är emellertid den problem- ställning, som har störst relevans i detta sammanhang, och beskrivningen i det föl- jande kommer därför att begränsas till detta problem. Ett ytterligare motiv till en sådan begränsning är, att alla problemställningar, som berör kostnadsmässiga bindningar över

flera tidsperioder, är relativt likartade, och att en utvidgning och generalisering ofta är lätt att företa i efterhand.

Vanligen indelas de ting vi kallar real— kapital i två grupper, lager (working capital) och kapital bundet [ anläggningar (instru- ments of capital). Lager består av råvaror och halvfabrikat i lager eller under arbete. Anläggningskapitalet består av maskiner, anläggningar, byggnader, vars funktion di- rekt eller indirekt sammanhänger med upp- giften att bearbeta och förädla vissa ma— terial till en given slutprodukt.

Ur ekonomisk synvinkel är skillnaden mellan lager och anläggningskapital väsent— lig.

Lagerhållningen har sitt upphov i en för- skjutning i tiden mellan det ögonblick, då vissa produktionsfaktorer insätts i proces— sen, och det ögonblick, då varan är färdig. Varje varuenhet som produceras kan van- ligen entydigt tillordnas de produktionsfak- torer, som för dess förädling tidigare insatts i processen, och beräkningen av lagrets kostnad är då identisk med problemet att beräkna kostnaderna för att sprida ut för- ädlingsprocessen i tiden jämfört med det hypotetiska fall att förädlingen sker momen- tant. I det enklaste fallet, när det enbart gäller lagring av råvaror, kan man direkt an- knyta lagrets värde till dess anskaffnings- kostnad. Kostnaden för lagret blir i detta fall räntekostnaderna beräknade på anskaff- ningskostnaderna plus underhållskostnader

Om en del av lagret befinner sig i form av delvis bearbetad produkt eller, som i fråga om åldringsprocesser, på halvmogen nivå, kommer värdet att ligga över anskaff- ningskostnaden.2 I princip kan man, såvida ingen försäljning av dessa halvfabrikat äger eller planeras äga rum, värdera dem till dess råvaruanskaffningskostnad intill det ögonblick varan är slutbearbetad, då hela bearbetningskostnaden adderas. Om man på detta sätt vill sammanföra alla bearbetnings- kostnader till ett ögonblick måste alla de kostnader som förekommit tidigare kapitali- seras framåt till detta ögonblick.

Vanligare är emellertid att successivt över— föra dessa förädlingskostnader på halvfabri- katen så att en successiv upptrappning sker från rena råvaruvärdet till det värde som motsvarar den totala produktionskostnaden. I detta fall skall för beräkning av pro- duktionskostnaderna, bearbetningskostnader sammanföras utan kapitalisering, då effek- ten av bearbetningstidens utsträckning re- gistreras i ökade lagerkostnader.

Valet mellan de nämnda alternativen är naturligtvis godtyckligt, och i realiteten in- nebär skillnaden endast en förskjutning mel- lan bearbetningskostnad och lagerkostnad.

Vid beräkning av kostnaderna för anlägg- ningskapital är problemet inte enbart en kostnadsförskjutning i tiden utan också en fördelning av kostnaderna mellan produkter som produceras i olika tidsintervall. Då samma kapitalutrustning användes för ge- mensam produktion av olika varor, upp- står också problemet att fördela kostnaderna mellan dessa varugrupper. Andra fördel- ningsproblem kan uppstå, då olika kapital— föremål är sammankopplade i en produk- tionskedja. Substitutioner av dessa enheter kan i vissa fall göras oberoende av varandra, men ofta exempelvis vid teknikföränd- ringar eller utbyggnad — måste hänsyn tagas till flera produktionsled samtidigt. En så- dan koppling mellan flera produktionsled kan naturligtvis påverka livslängdsberäk- ningarna och kostnadsfördelningen.

Alla dessa fördelningsproblem gör beräk- ningarna komplicerade. En detaljerad redo-

visning av hela detta problemkomplex faller utanför denna utredning. Innehållet i detta kapitel syftar närmast till att ge en över- siktlig redovisning av vissa för denna ut- redning speciellt intressanta problem. Av naturliga skäl kommer stort utrymme att lämnas åt de grundläggande problemställ- ningar, som uppstår redan i fallet med en enkel homogen process. Det förefaller svårt att behandla mera komplexa situationer utan en sådan grund. Tillkommande komplikatio- ner kan emellertid ofta betraktas som en påbyggnad på eller en avvikelse från en mera avskalad problemställning.

De tekniska tjänster ett kapitalföremål levererar under sin livstid kan under in- flytande av tekniska eller andra föränd— ringar vara mindre »värda» under slutet av dess livstid jämfört med början. Dels kan tjänsterna vara av mindre kvantitet eller av sämre kvalitet, dvs. kapitalet har undergått en »fysisk förslitning», dels kan en värde- minskning uppstå på grund av att mostsva- rande nytt kapitals prestanda förbättrats, dess pris sjunkit eller priserna på andra pro— duktionsfaktorer ändrats, dvs. en »ekono- misk förslitning», obsolescens har ägt rum.

I en miljö, som inte förväntas undergå några förändringar vare sig tekniskt eller marknadsmässigt, kan man ofta ur enkla symmetribetraktelser beräkna kapitalföre- målens livslängd och kapitalkostnadernas fördelning över denna tid. Om man däremot förväntar sig vissa tekniska förändringar, en viss marknadsmässig utveckling på produk- tionsfaktorpriserna eller förändringar i ef- terfrågestrukturen, kommer detta att influ- era och komplicera beräkningarna av kapi- talkostnadema.

Kapitlet som i fortsättningen endast be— rör anläggningskapitalets kostnad kommer att i huvudsak handla om relationerna mel-

1 Priserna på dessa råvaror förväntas vara konstanta. En generalisering är på denna punkt lätt att göra genom att införa en »real» ränte- kostnad. 2 Det förutsättes därvid att det rör sig om en planerad tillverkning där slutproduktens anteci- perade värde är konstant. Ju närmare slutmålet den färdiga produkten man kommer, desto mindre ytterligare faktorinsatser återstår, vilket gör värdet större.

Styck- Styck- 1 kostnad _ kostnad 2 3 Styckkostn it,, 4 Genomsnittlig styckkostn ! A , x I / To l- Tld Anläggningsstorlek Nyinvestering Skrotning Fig. V:].

lan livslängd, resp. kapitalkostnad och före- tagets förväntningar rörande den framtida utvecklingen.

B Behovet av en preciserad kapitalkostnads- analys

För att kunna klargöra den exakta be- tydelsen av stordriftsfördelar krävs en pre— cisering av åtgångsvariabelns (styckkostnad) innebörd. Kapitalkostnadema per produce— rad enhet resp. styckkostnadema kan be- räknas för ett visst ögonblick ( Ta) eller som genomsnitt över längre tidsintervall, exem- pelvis över kapitalföremålets hela livslängd (L)-

1. För en beräkning av kapitalkostnader- nas genomsnittliga storlek över livslängden krävs kunskap om livslängden. Förutom detta krävs emellertid endast kunskap om investeringens storlek. Genomsnittets stor- lek beräknas sedan på vanligt sätt med hjälp av annuitetskalkyler. Någon närma- re analys av hur investeringsbeloppet kor- rekt skall fördelas över livslängden behö— ver inte göras i detta sammanhang då den- na fördelning inte påverkar genomsnittets storlek. Denna typ av genomsnittsbetrak— telse aktualiseras framför allt i situationer då olika investeringsalternativ jämföres. Man beräknar i dessa fall (de samhällsekonomis- ka eller företagsekonomiska) intäkterna och kostnaderna för hela investeringens livs- längd. Hur dessa kostnader och intäkter för- delas i tiden är därvid mindre intressant.

Det avgörande är dessa storheters totala belopp (kapitaliserade till en viss tidpunkt) eller med en lätt omformulering deras ge- nomsnittliga belopp.

2. I diskussioner om i vilken takt den gamla kapitalutrustningen bör eller kommer att skrotas aktualiseras däremot inte bara frågan om kapitalkostnademas genomsnitt- liga storlek under längre tidsintervall utan även storleken av kapitalkostnadema per producerad enhet i ett visst ögonblick. Ut— gångspunkten för skrotningsbeslutet har i tidigare betraktelser (Kap IV) genomgående varit en jämförelse mellan driftskostnaderna för att producera med existerande kapital- utrustning och totala kostnader (driftskost- nad + kapitalkostnad) för att producera i en alternativ ny anläggning. För att kunna genomföra denna jämförel- se krävs således uppgifter om kapitalkost— nadens storlek för alternativ produktionsut- rustning i det presumptiva skrotningsögon- blicket.

Den traditionella metoden att beräkna kapitalkostnaden, här betecknande en me- tod som baserar sina livslängdsberäkningar på historiska data om livslängden hos lik- nande eller analog kapitalutrustning och där kapitalkostnadema beräknas enligt en an- nuitetsprincip (eller liknande regel) över livslängden — har i detta sammanhang flera svagheter.

a) Ofta sker relativt snabba förändringar av livslängden inom en bransch. Dessa för-

ändringar kan inte prognosticeras ur en- bart data ur historiska livslängder.

b) Den traditionella analysen ger heller inga goda indikationer beträffande livsläng- den för kapitalutrustning inom helt nya pro- cesser.

c) Annuitetsbetraktelsen är inte alltid till- räckligt noggrann för beslut om bästa skrot- ningstidpunkt.

d) Den största svagheten i den traditio- nella analysen torde emellertid vara att den inte ger någon förklaring till det samband som finns mellan yttre förhållanden och livslängderna. Exempelvis förklaras inte sambandet mellan livslängd och takten i marknadsstorlekens utveckling (stordriftsob- solescensens inverkan på livslängden). Inte heller förklaras de samband som finns mel- lan förändringar i faktorpriser och livs- längd.

Ovan aktualiserades alltså dels nödvändig- heten att bestämma livslängden på helt ny kapitalutrustning för att därigenom beräkna kapitalkostnademas genomsnittliga storlek dels nödvändigheten att bestämma kapital- kostnaden i den första perioden av dess an- vändande för att därigenom kunna bestäm- ma totala styckkostnaden och därigenom i sin tur avgöra om och när gammal kapi— talutrustning bör skrotas (eller i varje fall förändras). I livslängdsberäkningarna aktua— liseras inte någon kapitalvärdering som är knuten till en viss tidpunkt. I det andra problemet blir emellertid en sådan värde- ring nödvändig.

Man kan principiellt tänka sig många oli- ka definitioner på kapitalvärde och kapital— kostnad, var och en svarande mot sin spe- ciella frågeställning. I detta sammanhang användes den allmänna definitionen av vår- det på existerande kapital som den kost- nadsbesparing man erhåller genom att inte omedelbart tvingas skaffa sig ny utrustning — (under i övrigt oförändrade antaganden beträffande produktionsvolym i varje pe- riod).

Det är viktigt att notera att jämförelsen gäller mellan två kedjor av successiva in- vesteringar (en första investering följd av

en rad ersättningsinvesteringar). Vid givna kostnadsvillkor, given produktionsvolym i varje tidpunkt samt givna utgångsvillkor finns alltid ett kostnadsminimerande alterna- tiv som bl. a. beskriver när och hur ersät- ningsinvesteringen skall sättas in.

Man kan alltså beräkna två sådana inves— teringskedjor; en med utgångspunkt tagen i existerande kapitalutrustning och en där ingenting finns i utgångsläget. Värdet av existerande kapitalurustning blir då (defi- nitionsmässigt) lika med skillnaden i total produktionskostnad (nuvärdet) mellan de båda fallen.

Känner man kapitalvärdet i olika perio— der kan man sedan på vanligt sätt beräkna kapitalkostnaden som förändring i kapital— värde plus räntekostnad för kapitalet.

Genom att återknyta till tidigare relatera- de problemställningar skall vi nu försöka åskådliggöra relevansen av detta kapital- kostnadsmått. Ägaren av gammal kapital- utrustning ställer frågan om det i ett visst ögonblick är dags att byta ut utrustningen mot ny. Detta kan alternativt formuleras som en fråga om kapitalvärdet är positivt. Är värdet av kapitalutrustningen större än noll (varvid frånräknas dess eventuella värde för annat ändamål) bör skrotningen upp- skjutas. Detta problem kan emellertid också ges en formulering som mer direkt ankny- ter till den tidigare framställningen. Vi jäm- för totala produktionskostnaden (nuvärdet) för två fall — dels ett fall där skrotning sker omedelbart dels ett fall där skrotning sker i början av därpå följande period.

Kostnaden för produktion i period två och följande är definitionsmässigt identiska för bägge fallen om återstående kapitalvärde för den utrustning som använts en period också betraktas som en kostnad. Kostnaden under period ett är i det första fallet lika med summan av drifts- och kapitalkostnader med ny utrustning och i det andra fallet lika med driftskostnader plus eventuella för- ändringar i det äldre kapitalets värde.

Då man i de flesta fall kan utesluta möj- ligheten av negativa kapitalkostnader blir kriteriet på att det skall vara fördelaktigt att uppskjuta skrotningen åtminstone en pe-

A ' A Kapltal- Kapital- töremålets kostnad värde i (Återstående skuld) Wt lnköpspris wo X X X x x _ _ _ _ _ __ & N N & Co Nix X I xxx X X | & Xx Wo L x x & L ______ | _ _ _ ' X I >Tld # *nd lo '— L Fig. V: 2. Avskrivning enligt annuitetsmetoden

------ Lineär avskrivning

riod att driftskostnaden i den äldre utrust— ningen är mindre än drifts- och kapital- kostnad i alternativ ny utrustning. Vid skrotningstillfället kommer likhet att råda mellan dessa båda storheter. Dessa ting är välkända från tidigare och upprepas här endast för att motivera den använda meto— den att värdera kapitalkostnader.

Syftet med den följande analysen av ka- pitalkostnader är att klargöra vissa väsent— liga kausalsamband, dvs. att bestämma vilka faktorer som påverkar livslängd och kapi- talkostnadsfördelning och hur stor denna påverkan kan vara i olika fall. Innan vi går vidare in på detta kan det emellertid vara lämpligt att kortfattat redogöra för de tradi- tionella kapitalkostnadskalkylerna för att kunna ställa dessa i relation till senare be- traktelser.

C Anläggningskapitalets kostnad. Tradi- tionell betraktelse

Den traditionella beräkningsmetoden för be- stämning av anläggningskapitalets kostnad är att först approximativt uppskatta livsläng- den (L) och sedan symmetriskt fördela den totala investeringsutgiften (W) över detta tidsintervall. Kostnaderna under varje pe-

riod (C) erhålls genom enkel annuitetsbe- räkning med utgångspunkt från beloppet W och amorteringstiden L.

En lika grov beräkning är att under sam- ma tidsintervall använda en kostnadsberäk- ning som baserar sig på en lineär avskriv-

ning (konstant avskrivningsbelopp : %] ).

Amorteringama (kapitalkostnadema) som består av avskrivningar+räntekostnader kommer till skillnad från föregående beräk- ning i detta fall att förändras över tiden. Då räntekostnaderna i detta fall successivt sjunker, kommer, då ju det avskrivna belop- pet är konstant, arnorteringama att sjunka över tiden. I fig. V: 2 beskrivs grafiskt hur kapitalföre- målets värde, (lika med den återstående skulden) sjunker över tiden och hur kapi- talkostnadema (avbetalningarna) fördelar sig över tiden, enligt de två nämnda beräk- ningsmetoderna. I figuren har ett kontinuer- ligt avbetalningsförlopp beskrivits, men ana- loga figurer erhålls i det diskontinuerliga fallet, där avbetalningama sker periodvis. Om kapitalföremålets inköpspris är W,, och kapitalkostnaden beräknas enligt annui— tetsmetoden Ca, erhålles följande samband mellan C,, och Wo:

CD:—13

- Wo (1) r = kontinuerlig räntefot L = livslängd Vanligt är att skriva detta samband som:

Co = r Wo + D0 (2) Do markerar avskrivningens storlek. Ekvationerna (1) och (2) ovan beskriver sambandet mellan kapitalföremålets värde och kapitalkostnademas storlek i investe- ringsögonblicket. I vissa sammanhang är man också intresserad av ett sådant sam- band för senare ögonblick.

C, = rW, + D, (3) Om avskrivningen beräknas ske lineärt

W dvs. D, = D,, = TO blir ekv. (3)

Wo C =rW — 4 . .+ L ( ) Denna ekvation motsvarar den streckade kurvan i fig. V:1. För ett visst t = to kom- mer följande samband att gälla:

W Co = rW,o + To (5)

I vissa approximationer sätts sedan W,o = 1 ? Wo

r Wo N—W _— Co 2 0+ L (6)

Denna ekvation (6) är ett approximativt uttryck för (1). Innebörden av ekvationen är den att kapitalkostnaden dels består av en avskrivning som varje år antas vara lika stor, dels av en räntekostnad som genom- snittligt under återbetalningstiden är unge- fär lika med en ränta beräknad på halva inköpspriset. Felet i denna approximation blir mindre ju mindre livslängden är.

D. Anläggningskapitalets kostnad. Analytisk betraktelse

I detta avsnitt skall kapitalutrustningens livslängd och kapitalkostnademas fördelning analyseras med utgångspunkt från olika tek- nologiska data och olika kostnadsdata rö-

rande nutid och framtid (däremot ej his- torisk tid i den mån dessa data icke ingår som en del i nutida och framtida data). Fö— retaget som skaffar sig den berörda kapital- utrustningen antages söka minimera sina kostnader (given produktionsvolym).

Vid givna avsättningsmöjligheter och givna villkor beträffande teknologi och faktorkost- nader i varje period finns i allmänhet (i de fall som här betraktas) ett entydigt alternativ som ger kostnadsminimum. I detta alterna- tiv är vi av skäl som framgått av det tidi- gare främst intresserade av första investe- ringens livslängd (Lo) och kapitalkostnaden i första perioden av denna livslängd (Co). Det torde vara viktigt att erinra om de anteciperade framtida förhållandenas stora betydelse för beräkningen av L., resp. C0 och att de tekniska och ekonomiska ut- gångsvillkoren endast till en del bestämmer dessa. När det gäller anteciperade framtida förhållanden finns emellertid ingen anled— ning att ha en beskrivningsstruktur som är mer specifierad och detaljerad än den kun- skap man har om framtiden ger anledning till. I praktiken torde ofta kunskapen om framtida förhållanden vara relativt odetal- jerad och denna kunskap kunna ges en sammanfattande beskrivning som enkla tren- der i de parametrar som påverkar livslängd och kapitalkostnad.

I detta avsnitt används endast ett diagram- matiskt framställningssätt. I nästa avsnitt används ett matematiskt framställningssätt för i princip liknande resonemang. Detta senare avsnitt syftar till att ge kvantitativa exempel och att ange en beräkningsmetod för en klass av problem. De läsare som har svårigheter att tillgodogöra sig den matema- tiska beskrivningen i nästa avsnitt kan gå direkt på de exempel som finns i tabellerna V: 1—V:5 med kommentarer (alternativt hoppa över hela det matematiska avsnittet.) Detta torde kunna ske utan att kontinuite- ten i beskrivningen bryts på något avgö- rande sätt.

Förutsättningar

Det fall vi valt att betrakta gäller ett företag (eller en del av ett företag) som tillverkar en

homogen produkt vars avsättningsförhållan— den är bestämda (närmare precision senare). Produktionsförhållandena antages vidare vara sådana att det vid vissa bestämda tid- punkter är lämpligt att skrota hela kapital- utrustningen och ersätta den med ny. In- vesterings- och driftskostnaderna för olika investeringar antages vara exogent bestäm- da.1 Vidare antages att andra investeringars tidsallokering inte på ett avgörande sätt på- verkar de betraktade investeringarnas tidsal— lokering.

Kedjan av investeringar bestämmes dels av kostnadsvillkoren dels av avsättningsvill- koren. Kostnadsvillkoren kan sägas vara till— fredställande beskrivna då man för varje ögonblick vet investerings- och driftskost- naderna för den kapitalutrustning som är lämpligast som utbytesobjekt. För detta krävs en precisering av avsättningsvillko- ren.2 Exempelvis är storleken på den an- läggning, som tänkes substituera den gamla kapitalutrustningen, ofta mycket väsentlig för beräkningen av ett kapitalföremåls livs- längd. Om kostnaderna för att producera en enhet i den gamla anläggningen jämfö- res med kostnaderna för att producera i en alternativ ny anläggning och samtidigt stor- driftsfördelar existerar, är naturligtvis va— let av anläggningsstorlek i jämförelseobjek- tet av betydelse.

Den kapitalutrustning, som användes som jämförelseobjekt, kan avvika på annat sätt än enbart beträffande storleken. Produk- tionstekniken kan variera och även i viss mån den producerade varans utformning? Jämförelsen baseras då på att substitutions- möjligheter föreligger beträffande de produ- cerade varorna.4 Innebörden av jämförbar- het är alltid klar, då man använder olika produktionsprocesser för tillverkning av identiska varor. Vissa kvalitetsförändringar kan emellertid göra jämförbarheten mellan olika varor, som substituerar varandra, svår och i vissa fall omöjlig. I det följande kom- mer att bortses från de svårigheter, som partiell substituerbarhet ger.

Kostnaderna för att utnyttja ett kapital- föremål är givetvis direkt beroende av fi- nansieringsvillkoren. Här förutsättes emel-

lertid genomgående i kapitalkostnadsberäk- ningarna, att kreditmarknaden fungerar per- fekt. Detta sker i samstämmighet med kap. IV, där också kostnadsbegreppet relateras till en av lånebeloppets storlek oberoende räntesats, och där avvikelserna ifrån detta ränteläge införs som en extra kostnad, be- tingad av imperfektionema i kreditmarkna- den. Den precisering av det framtida pro- duktionsförloppet (avsättningsvillkoren) som är nödvändig för att ge en exakt bestäm- ning av livslängd och kapitalkostnadsfördel- ning är att man från denna beskrivning om framtiden kan härleda en jämförbar kapi- talutrustning för varje ögonblick.5

Känner man den framtida produktions- volymen för varje ögonblick är den jämför— bara kapitalutrustningen därmed i princip bestämd.a Det finns emellertid andra tänk- bara (och relevanta) avsättningsvillkor som också entydigt bestämmer den jämförbara kapitalutrustningens utseende. En variant (som blir uppfylld under marknadsformen fri konkurrens) är att alltid ha kapitalutrust- ning av minsta optimal storlek som jämfö- relsealternativ.

Fig. V: 3 anger några hypotetiska alter-

1 Dessa exogena variabler kan tänkas ingå som endogena variabler i en större modell eller plan. Exempelvis skulle priserna på kapitalföre- mål kunna inordnas som endogena variabler i en större modell omfattande även tillverkning av kapitalföremål. ” Generellt är naturligtvis produktionsvoly- men beroende av kostnadsstrukturen och vice versa. I detta sammanhang antages emellertid något förenklat, att det är möjligt att separera dessa faktorer. Företagets avsättningsmöjlighe— ter antages sålunda vara endast i mindre grad beroende av måttliga variationer i produktions- kostnaderna. 3 Georg Therborgh har infört begreppet »the Challenger» (utmanaren) på det nyaste eller bäst jämförbara kapitalföremålet. [2] * Sådan substitution existerar exempelvis mellan olika typer av värmeproducerande aggre- gat eller olika typer av motorer, som utan större olägenhet kan substituera varandra. 5 För livslängdsbestämningen krävs endast att dessa jämförbara kapitalföremål är kända. för en omgivning till resp. skrotnings- och ny- investeringstidpunkter. ” I princip kommer en klass av olika produk- tionsvolymsutvecklingar att leda till samma jämförbara kapitalutrustning under hela första investeringens livslängd, dvs. att leda fram till identiska värden på L() och Co-

Produk- tlone- . volym

To T1 Tz Ta nu

To

Produk- tlons- volym

Produk- tions- volym

To

Fig. V: 3.

nativa avsättningsförhållanden som entydigt definierar det lämpligaste utbytesobjektet. I a) och b) antages produktionsvolymen va- ra på förhand given för varje tidpunkt. I c) antages möjligheter finnas att kombinera skrotning av två eller flera anläggningar vid ett utbyte. I d) antages produktionsvolymen växa stegvis i samband med utbytet av kapi- talutrustning utan att någon kombination med andra nedläggningar sker. I samtliga fall antages att kostnadsminimering sker av den produktion som faller inom det strecka- de området. Väsentligt är att kostnadsana- lysen inte påverkas av andra investeringars tidsallokering.

I b) förutsättes att anläggningarna (genom skiftarbete, ökad insats av arbetskraft, öka— de underleveranser eller genom successivt ökat kapacitetsutnyttjande) successivt ökar sin produktionsvolym.

I c) antages möjligheter finnas att kombi- nera skrotningar. Om förhållandena är full- ständigt symmetriska, dvs. driftskostnader- na i alla de anläggningar som är aktuella att kombinera är identiska, kommer det ögon- blick då det är lämpligt att byta de gamla

Drifts- kostnad

Styck- kostnad

anläggningarna mot en gemensam ny an— läggning att sammanfalla för alla anlägg- ningar. (Dessa förhållanden torde ofta vara åtminstone approximativt uppfyllda). I det— ta fall sammanfaller en kostnadsminimering av det streckade området och hela rek- tangeln i e).

I d) antages förhållandena vara sådana att man bestämt att kombinera varje utbyte med en (på förhand bestämd) expansion Tidpunkten för utbytet antages även här va- ra bestämd av en jämförelse mellan drifts- kostnader i den gamla och styckkostnaden i den nya produktionen.1

Samtliga ovanstående fall kan, genom att utbytesobjektet alltid är väldefinierat och genom att villkoren för bytet i alla fallen får formen av en jämförelse mellan drifts- kostnader per producerad enhet i gammal produktionsutrustning och total styckkost- nad i den nya, ges en uniform framställ- ning.

Lösningens utseenden

Lösningen av det uppställda problemet kan i det generella fallet bli relativt komplice- rad. Vi skall här inte i första hand disku- tera hur problemet löses (beskrives i föl- jande avsnitt) utan framförallt diskutera lös- ningens allmänna karaktär samt hur olika parameterförändringar påverkar livslängd och kapitalkostnad.

Fig. V: 4 visar lösningens principiella ut- seende. Tidpunkterna T,, T2 etc. markerar

1 Nytillskottet antages således i detta fall inte bli värderat utöver styckkostnaden. Om företa- get p. g. a. utebliven expansion kan förväntas ha gått miste om vissa vinster kan dessa förlorade vinster inkluderas som en post i driftskostnaden för att därigenom driva fram ett tidigareläggan- de av investeringen.

Drllts- kostnad C ” Styck- kostnad To ro+1 11 nu Fig. V: 5.

de tidpunkter då utbyten sker av kapital- föremål investerade i tidpunkten Ta. Ut- byte sker vid de tidpunkter där driftkost— nadskurvan skär styckkostnadskurvan. Ka- pitalkostnadens storlek i varje ögonblick framgår i figuren som skillnaden mellan to- tal styckkostnad och driftskostnaderna.

Betraktar vi en äldre anläggning (streckad driftskostnadskurva) kan vi med figurens hjälp beräkna denna anläggnings återståen- de livslängd och kapitalkostnadema för den- na anläggning i varje tidpunkt (skuggad i fig.). Kapitalvärdet för denna anläggning (: besparing för att den inte redan i To måste bytas ut mot en ny) är lika med nu- värdet (tidpunkten T 0) av kapitalkostnader- na.1 Detta leder automatiskt till att styck- kostnadema i den gamla anläggningen, (dvs. driftskostnader plus kapitalkostnader) i var- je ögonblick är identiskt lika med styck- kostnaderna för alternativ ny kapitalutrust- ning. Liknande jämförelser kan göras med anläggningar av olika ålder, och uppenbar- ligen är i sådana fall styckkostnaden i alla anläggningar som använder samma jämfö- relseallernaliv lika oberoende av ålder och storlek.

Den anläggning, som betraktas, kan vara helt ny. Kapitalvärdct av en sådan anlägg- ning är enligt tidigare definition lika med den besparing som kan erhållas av att inte omedelbart skrota den. Om inte förvänt- ningarna beträffande den framtida produk- tionsvolymens storlek förändrats sedan in- vesteringsbeslutet, och anläggningens stor— lek eller övriga utseende alltså inte innebär någon felinvestering, kommer kapitalvärdet i det betraktade ögonblicket att vara lika med investeringskostnaden.

Förflyttar man sig från nyinvesterings-

ögonblicket något framåt i tiden (en period), är jämförelsealternativet i det generella fal- let inte längre en identisk investering. Den- na något senare gjorda investering skulle också i framtiden ge upphov till en annan kedja av ersättningsinvesteringar.

Kapitalvärdct den besparing som er- hålles genom att inte omedelbart skrota -— har genom förflyttningen i tiden och de ändrade villkor för en optimal investering som detta medfört eller genom den förslit- ning som ägt rum, vanligen ändrats. Kapi- talets värde sjunker vanligen successivt, och denna minskning utgör tillsammans med räntekostnaderna kapitalkostnadema.

Känner man styckkostnaden från T,, + 1 och framåt och dessutom investeringskostna- dema i T 0 kan man därigenom beräkna värdet på Co. Ur detta kan sedan kapital- kostnadernai tidpunkten Ta—l beräknas osv. Det finns för det generella fallet ingen an- nan metod för beräkning av kapitalkostna- den än att företa en sådan kräftgång, steg för steg där man dessutom-(i princip) måste ha börjat oändligt långt bort i framtiden. I det generella fallet måste man känna alla framtida jämförelseobjekts tekniska och ekonomiska karakteristika. I realiteten kom- mer de längre fram i tiden liggande alterna— tiven att spela en allt mindre roll för nu- tida investeringars livslängd och kapitalut- rustning och man hittar ofta förenklade (men ändå tillräckligt noggranna) metoder att beräkna livslängd och kapitalkostnad. Viktigt är naturligtvis att komma ihåg (och som också tidigare påpekats) att den fram- tidsutveckling som diskuteras är den som anteciperas idag.

1 Man kan, och detta är det vanliga förfarings— sättet, utgå från kapitalvärdet och sedan definiera kapitalkostnader som den under perioden in- träffade förändringen i detta värde plus ränte- kostnader beräknade på samma värde. Denna metod förefaller ge vissa fördelar i presentationen men skiljer sig i sak inte från det alternativa för- faringssättt att utgå från kapitalkostnader och ifrån detta beräkna kapitlvårdet. Bägge storhe— terna bestämmes naturligtvis samtidigt. Pro blemställningarnas utseende får ivarje enskilt fall avgöra vilken beräkningsväg som är lättast framkomlig.

,Drlftakostnad

I lh-Styekkostnm'l o Lönekostnad [ > 0 Tid ,e.______9 L

Fig. V: 6.

Komparativ statik och komparativ dynamik

Vi skall nu övergå till att betrakta vilka effekter förändringar i de givna yttre vill- koren kan ha på livslängd och kapitalkost— nad. I det enkla fallet med given teknik, given anläggningsstorlek och givna faktor- priser kan man enkelt beräkna livslängdens storlek och kapitalkostnademas fördelning över tiden i en stationär ekonomi.

. Ur enkla symmetribetraktelser följer ome- delbart att styckkostnadema är konstanta i: varje ögonblick. Det skuggade området i fig. V: 6 visar kapitalkostnadernas fördel— ning över tiden. De efter t,, återstående ka- pitalkostnadema kapitaliserade till to är lika med kapitalvärdet i to. Värdet av alla kapi- talkostnader kapitaliserade till tidpunktenO är lika med inköpspriset. Vid givna drifts- kostnader erhålls lätt nivån på styckkostna- den, där denna senare likhet är uppfylld, och man får som resultat livslängd och kost- nadsfördelning. Redan ur denna enkla figur kan man ge— nom komparativa statiska jämförelser dra vissa slutsatser. Om exempelvis inköpskost- naden (eller räntefoten) stiger, kommer livs- längden att öka och vice versa. Om löne- kostnaderna stiger, kommer detta inte att påverka livslängden. På analogt sätt kom- mer en parallellförskjutning av reparations- kostnaderna inte att påverka L. Om däremot priset på reparationskostnadema ökar i var- je ögonblick, kommer L att minska. Dessa slutsatser gäller naturligtvis bara med de för- utsättningar som framgår av figuren. Alla kostnader innehåller direkt eller indirekt lö- nekostnader, och vanligen förändras alla poster samtidigt. Fig. V: 6 illustrerar ett fall, där bara fysisk förslitning förekommer, och

där ingen obsolescens äger rum. Fig. V: 7 däremot illustrerar ett fall, där teknisk ob- solescens förekommer, och där denna ma- nifesterar sig så att mängden erforderlig ar- betskraft och därmed lönekostnaden mins- kar för nya kapitalföremål.

I fig. V:7 antages kapitalföremålets in- köpspris och underhållskostnader vara oför- ändrade. Den förändring som sker består i att lönekostnaderna i nya kapitalföremål antages sjunka lineärt. Dessa mycket spe- ciella förhållanden medför att L blir kon— stant. Av figuren framgår också (ur enkla symmetribetraktelser) att Styckkostnaderna kontinuerligt sjunker i samma takt som löne— kostnaderna i nya kapitalföremål.

Den takt, med vilken förändringen i de tekniska villkoren sker, påverkar naturligt- vis livslängden L. Om driftskostnaderna sjunker snabbare, tenderar L, som lätt inses av fig. V:7, att minska. Oavsett ålder på kapitalföremålet har man samma styckkost- nad. Kapitalkostnaderna diskonterade till inköpstidpunkten är alltid desamma — lika med inköpspriset. På grund av arbetsbespa- rande innovationer kommer emellertid styckkostnadcn att falla över tiden.

I många fall undergår kapitalföremålen mycket liten fysisk förslitning, och drifts- kostnaderna blir då praktiskt taget konstan- ta över tiden, om kostnaderna mäts i rela- tion till lönenivån, vilket många gånger kan vara praktiskt. Dessa kapitalföremål blir då utrangerade enbart på grund av ekonomisk förslitning.

I fig. V: 8 beskrivs hur utrustning, som är helt felfri, blir avförd ur produktions- processen på grund av arbetsbesparande tek- niska innovationer.

Drifts-

Ax. kostnader ; $'%/% / V' / / QStyck- ' , , ' , z / kostnad &ä-é ,, 4— lligåä'ad (ägg,, ILöneknstnad A T L T+ L 2 L Tid , Fig. V: 7. SOU l970: 30

Styck- kostnad

_____ Drlttakostnad

— — Drlttskostnld N'— Drlltskoslnad

V

Tid

10 L r1 L1 T

Fig. V." 8.

I detta fall antas (till skillnad från i fig. V: 7) att lönekostnaderna vid produktion i nya kapitalföremål inte nödvändigtvis sjunker lineärt. Detta gör att livslängden kan variera beroende på inköpstidpunkten. Om lönekostnaderna sjunker på ett accele- rerande sätt, kommer livslängden att mins- ka och, vice versa, om lönekostnaderna sjunker på ett retarderande sätt, kommer livslängden att öka.

Om priset på nya kapitalföremål föränd- ras, kommer detta att inverka på livsläng- den. Rent allmänt tenderar en prisökning därvid att öka livslängden och en prisminsk- ning att minska densamma.

En diskussion om variationer i livsläng— den kan kanske lättast göras med utgångs- punkt ifrån de förhållanden som skulle upp- stå, om livslängden hölls konstant. Om pro- portionerna mellan kapitalkostnader och driftskostnader på grund av prisförändringar eller tekniska förändringar ändras kraftigt, kommer det i allmänhet att bli fördelaktigt att ifrån detta läge ändra livslängden i den ena eller andra riktningen.

Fördelarna med nyanskaffning ligger of- ta i mindre driftskostnader i den nya ut- rustningen pga. fysisk förslitning i den gam- la eller teknisk utveckling. Om andelen ka- pitalkostnader minskar, kommer den barriär mot nyanskaffning som detta utgör att bli mindre, vilket alltså tenderar att minska livslängden. Om andelen kapitalkostnader ökar, kommer den motsatta effekten att uppstå.

Alla ovan beskrivna obsolescensfenomen

innebär att kapitalkostnadema avtar mot slutet av livslängden. Eftersom de totala ka— pitalkostnadema kapitaliserade till inköps- tidpunkten är lika med inköpspriset, inne- bär detta samtidigt en tendens till ökning av kapitalkostnadema i början av livsläng- den. Om obsolescensen dessutom medför att livslängden tenderar att förkortas, kom- mer detta att innebära en genomsnittlig ök- ning av kapitalkostnadema under hela livs- tiden.

Tidigare visades hur man i det fall, då inga obsolescensfenomen förekommer, dvs. då processkostnaderna är konstanta, kan på ett enkelt sätt beräkna livslängden och ka— pitalkostnademas fördelning över tiden. Då processkostnaderna tenderar att variera, blir detta problem svårare att lösa, framför allt därför att förändringar som ligger långt fram i tiden, i princip hur långt fram som helst, kan influera kalkylerna beträffande nutida kapitalföremåls livslängd och kost-. nadsfördelning över tiden.

Olika slags obsolescens

I kapitel IV berördes kortfattat några olika typer av obsolescens:

1 Teknisk obsolescens

a. Tekniken har undergått förändringar an- tingen beträffande produktionen av kapital— föremål eller produktionen av varor. Des.- sa effekter manifesterar sig för varuprodu- centen genom att vissa driftskostnader kan inbesparas genom köp av nya kapitalföre- mål, eller genom att priset på dessa sänkts.1 b. Marknaden för kapitalvaror har för- ändrats och därmed priset. Ehuru detta har en marknadsbetingad orsak, manifesterar det sig på samma sätt som vissa tekniska förändringar genom sänkta priser, varför detta hänföres till teknisk obsolescens.

1 En teknisk innovation beträffande produk- tionen av kapitalföremål tänkes i detta fall all- tid slå igenom i form av sänkta priser på kapi-

talföremålen. Detta behöver naturligtvis inte alltid vara fallet.

2. Substitutionsobsolescens

Faktorpriserna har förändrats, och en op- timal anpassning till dessa förhållanden kan kräva» en annan typ av kapitalföremål.

3. Stordriftsobsoléscens

Varumarknadens totala storlek har ökat, vilket möjliggör ökat utnyttjande av tek- niska stordriftsfördelar i form av större maskiner och större anläggningar.

4. Strukturell obsolescens

Marknadens totala storlek har minskat.

De olika obsolescensfenomenen mani— festerar sig i första hand direkt genom för- ändringar i kapitalföremålens pris per ka- pacitetsenhet och driftskostnaderna per ka- pacitetsenhet. Dessa exogena förändringar påverkar och förändrar i sin tur styckkost- nadema (i ett visst ögonblick, eller ett ge- nomsnitt över en längre period) och kapi- talutrustningens livslängd.

Den enklaste metoden att diskutera des- sa obsolescensföreteelser torde vara att be- trakta förhållandena sådana de ter sig vid skrotningstillfället. P3 i fig. V: 9 markerar driftskostnaderna i en obsolet anläggning av storleken x1 som just skall skrotas för att ersättas med en ny anläggning av stor- leksordningen xx.

Fördelen att skrota betingas, förutom av den marknadsmässigt betingade utveckling- en mot större anläggningar, även av teknisk obsolescens, substitutionsobsolescens och slutligen'även av de ökade driftskostnader- na på grund av fysisk förslitning.

Utvecklingen över tiden har medfört, att driftskostnaderna, mätt i dagens faktorpri— ser, pressats från P4 upp till P3, och att produktionskostnaderna i alternativa nya anläggningar pressats från P1 ner till P2 på grund av teknisk utveckling och bättre anpassning till faktorprisrelationema, och från P2 till P3 på grund av att efterfråge- utvecklingen (eller tekniska förändringar) successivt möjliggjort större anläggningar.

p . 1 I 0:! Total styckkostnad Styck- med obsolet toknik'l kostnad: 02 " 2 "1 x P3 Total styckkostnad * x 04 I ny anliggnlng x P4 x "2 . _ N * _ ' _ _ Driftakoslnndor i ny anläggning X, )(2 Anläggnlngsstorlek

Fig. V: 9. 01=Stordriftsabsolescensens inverkan på Styckkostnaderna. 0,=Övriga obsolescenseffekters driftskostnaderna 03 = Övriga obsolescensetfekters kapitalkostnadema 0.=Ökning i driftskostnaderna p. g. a. fysisk för- slitning

1 Jämförelsen mellan styckkostnadskurvor för ny- respektive obsolet teknik erbjuder vissa svårigheter. En styckkostnadskurva speglar ju inte bara de tekniska möjligheterna i investe- ringsögonbllcket utan även de framtida förvänt- ningarna. Det man i tig. V: 7 vill illustrera är olikheterna beträffande det förra. För att elimi- nera bristande olikheter i det senare måste man antaga, att framtidsförväntningarna i de bägge fallen följer ett i någon mening parallellt förlopp. Exempelvis kan som approximation användas likformigt avskrivningsförlopp. Jämförelsen mås- te också ske vid samma faktorpriser. I bägge fallen antages variablerna bestämda av del nuläget rådande förhållandena.

inverkan på

inverkan på

De kostnadsdata, som kan erhållas om olika alternativa investeringsobjekt i själva skrotningsögonblicket, erbjuder alltså möj- ligheter att på ett enkelt sätt beskriva obso- lescensfenomenen kvantitativt. De olika storheterna 01, 02 och 03 kan approxima- tivt tillordnas vissa bestämda tekniska och ekonomiska förändringar, och den totala effekten erhålles genom en summering av 01, 02 och 03. På detta sätt får man en direkt uppfattning av de olika förändringar- nas relativa betydelse.

Ofta medför den tekniska förändringen, att minsta optimala storleken för olika pro- cessenheter förskjutes uppåt. Den fördel, som man vid skrotning av en äldre obsolet anläggning kan erhålla genom att välja en större anläggning i stället för en av sam— ma storlek, behöver inte vara ett uttryck

för en tidigare marknadsbetingad begräns— ning, som man nu frigör sig ifrån, utan kan vara ett direkt uttryck för en rent tek- nisk förändring. Bägge investeringarna kan tänkas vara» av »minsta optimala storlek» i respektive tidpunkt. Den historiska styck- kostnadskurvans form har emellertid endast ett begränsat intresse. Den metod som följts i figuren (vilken också förefaller att vara den enklaste) är att låta substitutions- obsolescensen och den tekniska obsolescen— sen endast gälla skillnader mellan gamla och nya jämförelseobiekt inom samma storleks- klass, och att alla skillnader i samma jäm— förelse som beror på förändringar i storlek tillordnas stordriftsobsolescensen. Bakom det som i figuren får utgöra ett aproxima- tivt mått på stordriftsobsolescensen (01) kan alltså ligga väsentliga förändringar i styck- kostnadskurvans form, betingade av tek- niska förändringar.

Ovanstående sätt att betrakta obsolescens- fenomen kan exempelvis även användas för en nyinvestering, varvid 01, 02 och 03 an— ger förväntade förhållanden i skrotnings- tidpunkten.

Man kan göra andra uppdelningar än i stordriftsobsolescens och övrig obsolescens exempelvis kan substitutionsobsolescen- sen analyseras explicit. Den här gjorda upp- delningen betingas framförallt av skriftens huvudinriktning men utgör också en an- passning till tillgängligt empiriskt material. Man kan i allmänhet utan alltför stora svå- righeter erhålla information om 01. Något större svårigheter erbjuder 02 och 03. Om man önskar ytterligare sönderdela 02 och 03, stegras emellertid svårigheterna snabbt.

I det empiriska avsnittet förekommer be— skrivningar av olika obsolescensfaktorer i samband med diskussioner om den för- väntade takten på strukturomvandlingen i respektive bransch, dvs. dels i samband med analyser av skrotningstakten i det gamla be- ståndet, dels i samband med diskussioner om nyinvesteringars livslängd. Ovanståen- de betraktelsesätt har genom sin enkelhet därvid betydande deskriptiva fördelar men ger begränsade möjligheter att beräkna ex- empelvis livslängden. Vid en kvantitativ de-

duktion är det därför fördelaktigt att gå direkt från förändringen i de exogena varia- blerna till, förändringarna ,i livslängd eller produktionskostnad.

E Matematisk modellanalys av kapitalföre- målens livslängd och kostnadsfördelning

För att i ett givet ögonblick värdera en viss existerande kapitalutrustning måste med tidigare definition på detta värde produk- tionskostnaderna i alternativa fall med en ny utrustning beräknas och beräknas för en tid, som åtminstone omsluter den gamla kapitalutrustningens livslängd.

En sådan analys anses emellertid från företagssynpunkt ofta onödig att driva allt— för långt. Om de löpande företagsbesluten kan göras utan denna information, nöjer man sig oftast med grova uppskattningar. Fördelningen av kapitalkostnadema påver- kar vinstens fördelning över tiden där— emot påverkar olika fördelningsaltemativ inte vinstens totala storlek. Det är därför vanligt att som i fig. V: 1 fördela kapital- kostnadema symmetriskt över hela livsläng— den.

De beslut som däremot kräver en mera noggrann analys av kapitalkostnadema är de, som berör skrotning och/eller nyin- vesteringar. Det är inom den litteratur, som analyserar dessa problem, som man finner mera noggranna analyser av kapitalkostna— dema och deras beroende av olika obsoles- censföreteelser.

I dessa analyser tänker man sig att det existerande kapitalföremålet så småningom ersättes av ett annat kapitalföremål, vilket i sin tur senare ersättes etc. Evighetstanken i denna modell är ingen inskränkning, då man ju vid en godtycklig tidpunkt kan in- föra nollprestationer och nollkostnader. Det för sammanhanget väsentliga är, att kapi- talföremålens förväntade prestation över ti- den är klart definierad, och att denna an- tas oberoende av mindre variationer i kost— nadsnivån.

I den traditionella analysen av dessa pro- blem söker man maximera skillnaden mel- lan intäkter och utgifter, dvs. intäktsöver-

Skrotningstidpunkggr To = 0 T1 72 1.3 Tid &

Lo "1 L2 Livsthngd' Kapital- töremålets

Wo W1 w2 W3 inköpspris D_rittskostnader _>EIO LEI1 '%ETZ Jawa—"Li

Fig. V: 10.

skotten under ett (ofta oändligt) antal perio- der diskonterade till en viss tidpunkt. In- täktssidan medtas därför att man med denna generella ansats menar sig inkludera även fall, där intäkten underskrider de rörliga kostnaderna och alltså ingen produktion borde äga rum. I detta sammanhang är den- na barlast överflödig. Enklare och mera di- rekt är, att vid given produktionsvolym (för varje tidpunkt) minimera kostnaderna.

Preinreich har tidigt visat [1] att den op- timala livslängden av ett kapitalföremål in- te kan bestämmas utan kunskap om mot- svarande framtida kapitalföremåls egenska- per. Preinreich inför inte framtida obsoles- cens i sitt resonemang utan diskuterar uti- från konstanta tekniska villkor för de fram- tida jämförelsealtemativen. Detta gör att hans resonemang blir något begränsat. Preinreichs resonemang har emellertid förts vidare av Lutz&Lutz [3] och Georg Ther- borgh [2]. Vernon Smith [5] har försökt gö- ra en syntes av resultaten från denna dis- kussion. Han sätter upp ett generellt uttryck för intäktsöverskottets nuvärde, vilket se- dan söks maximum för.

Samma grundform för beskrivning av problemet skall användas här, ehuru i en något förenklad framställning. Intäktssidan och även en faktor som berör utnyttjande- graden har sålunda skurits bort. Kapital- föremålens skrotningsvärde har inte heller medräknats. Skrotningsvärdet är ofta rela- tivt oberoende av kapitalföremålets ålder och kan i så fall enkelt införas som en re- duktion i kapitalföremålets inköpspris. Ge- nom att intäktssidan och produktionsstorle- ken fixeras, reduceras problemet därvid till ett kostnadsminimeringsproblem.

Livslängdsbeståmning Använda beteckningar framgår av fig. V:101 Totala kostnaden som skall minimeras:

Lo L: [(=/'i'?" e—"dt + e—'TI[W1 + fET1 eq'dt] o 0

La _e-rT=[W2+.£ETZe—"dt]+ . . . . + . . .

- + ' (7)

Genom att derivera (7) med avseende på L , kan man, genom att sätta dessa partiella derivator lika med noll, erhålla de olika livslängderna Lo L1 ..... för kostnads— minimum.2 6 K —=0 =0,1,2,.... 8 6 L, f ( )

Ekvationerna (7) och (8) ger alltså med kunskap om driftskostnaderna E? för kapital- föremål i olika tidpunkter och med varierande ålder och med kunskap om kapitalföre- målens inköpspris WT som resulterat en funktion L(T), som beskriver hur livslängden varierar med investeringstidpunkten.3 V Smith gör redan tidigt mycket väsentliga inskränkningar, nämligen att sätta Wk= konstant och L,=konstant UZI). Lo antas däremot få variera fritt för att inte utesluta fallet med halvgamla kapitalföremål. Sam- tidigt antages ET kunna approximeras av en lineär funktion!

1 För att göra analysen tillgänglig även för kapitalföremål, som inte är helt nya, kan man korrigera beteckningarna något, så att Lo bety-

der återstående livslängd, E 71.” betyder driftskost- naderna av det i tidpunkten T.,—q inköpta kapi— talföremålet efter livslängden q+t.

2 För det fall att flera extremalpunkter finns, förutsättes att den absoluta minimipunkten valts. 3 Underhållskostnaderna, som är en del av driftskostnaderna, definieras så, att de tjänster kapitalföremålet levererar har genomgående samma kvalitet. Den fysiska förslitningen som ev. ägt rum antas inte påverka kapitalföremålets prestanda utan endast underhållskostnadernas storlek. ' Att antagandet om konstant livslängd är konsistent med antagandet om konstanta in— köpspriser och lineära driftskostnader framgår av tidigare resonemang. Däremot skapar natur- ligtvis denna ansats en egendomlig situation längre fram, när driftskostnaderna blir negativa

Dessa ansatser gör, att man uteslutande kan diskutera effekten av innovationer som på- verkar driftskostnaderna. Den lineära app- roximationen torde också vara relativt stö- rande. Ansatsens fördel är dess lätthanterlig- het.

Ekvationssystemet (8) innehåller ett oändligt antal ekvationer och obekanta variabler. I alla dessa ekvationer ingår alla obekanta variabler. I det generella fallet krävs därför att alla obekanta variabler löses simultant. Vissa approximativa antaganden kan i allmän- het göras, som begränsar antalet ekvationer och obekanta. De lösningar, som kan erhållas ur dessa approximativa antaganden, inne- håller vissa avvikelser från den exakta lös- ningen. Genom att göra approximationen successivt mindre grov kan man emellertid göra lösningen godtyckligt noggrann. I det följande skall en sådan approximerings- metod angivas. Metoden tillämpas i texten på vissa explicit antagna funktionsformer för E? och WT men torde ha giltighet även för vidare funktionsklasser. Följande beteck- ningar och antaganden införes:

EIT=E0 e”T ef” WT: WO €th r—a=a r—B=b r—V=c

De obsolescensfenomen som tidigare nämnts kommer alla på olika sätt till uttryck i para- metrarna ocfl och 31.

Om man exempelvis förväntar en utveckling mot större enheter med mindre kapitalutrust- ning och med mindre arbetskraftsbehov per kapacitetsenhet manifesterar sig detta i ett negativt ;» och ett negativt oz. Om man dess- utom förväntar sig viss teknisk utveckling förändrar denna förväntan parametrarna på ett specifikt sätt. En trend i riktning mot ökade löner tenderar att öka ;S och ot. En tendens till ökade priser på kapitalutrustning tenderar att öka y. Parametrarna är på detta sätt uppbyggd av en mängd olika trender. Förväntningarna uttryckta som exponentiella trender torde i många fall vara fullt tillräckligt och torde inte göra alltför mycket våld på formen av de verkliga förväntningarna. Exem- pelvis kan man i vissa fall förvänta en mera

språngvis teknisk förändring, men detta tycks inte vara det allra vanligaste.1 I de fall, där en sådan språngvis teknisk förändring förväntas, får man införa andra funktionsformer. Avsikten är att beräkna livslängden för ett kapitalföremål inköpt i tidpunkten T. Denna livslängd LT blir under ovan givna antaganden rörande E? och WT beroende av paramet-

W rarna ——1 a, b, c.2 E T LT =f(%. a. b, c) (9)

Om c(a (y> at) medför en ökning av T

W samtidigt en ökning av %. Om c>a medför T en minskning av T samtidigt en minskning av

W . . ——T-. En beskrivning av sambandet

T Lo =f(%09, a, b, c)

. , W _, med varierande värden pa 50— ger alltsa

(10)

samtidigt en beskrivning av hur L beror av T. (Utom för fallet c =a vid vilket L är oberoende av T).

Med ovan angivna funktionsform på E?- erhålles:

L,I L,, e'rTn f ET” e"'dt = e_'Tn _] Eg en" cm 0 0 (11)

E ' E_ndt = —b—0'e—aTn (] e'bLn) Insättes detta i ekv (7) erhålles:

1 »Such discantinous innovations have been afi'orded abstract treatment in the litterature but do not seem to be characteristic of the typical pattern of technological advance experienced by many varieties of industrial equipment». ([5] sid. 144 Se även [3] sid. 109—112).

? Livslängden är naturligtvis endast beroende av den reala pris— och räntenivån. En likformig förändring av WT och Er påverkar inte LTvilket

. WT enbart beror pa _. ET En inflation av godtycklig storlek påverkar inte heller LT. Detta medför att LT endast beror på skillnader mellan r och at, 5 eller y. således medför att L

(12)

CD E . . K=?”— 2 e""T/(1—e—bld)+ -0 eo . E +W0 E e—CTJ=T0K|+W0K2

j=1 Deriveras (12) med avseende på L() och L1 erhålles:

ÖK EO Eo ___—_._ _ _ W _ öLo a b Kl c 0K2+ b £a+

åK EO +(b—a)e_bL0)— = -—a—K1+ åLo b (13)

E cWoKz + 70 (a + a (e—aLo + e—bLo) +

+ (b a) fal-VMI) + cWoe—CLO

K Sättes % = % = 0 enl (8) kan följande samband mellan Lo och L1 erhållas (b -— a) C_bLl = bem—bnc — a — CbWO En (14)

_ e(a—c) LO

Ett motsvarande förhållande kan också enkelt beräknas mellan L1 och Lz. Det som skiljer detta samband från (14) är att utgångs- läget förändrats något för de exogena variab- lerna W och E. Med startpunkt i T1 gäller följande:

(15)

e—bLz = be("—b) Ll _ a _ cb & da—C) Lo 0 . 301—014

Ekvation (15) kan omedelbart generaliseras till:

W (b _ a) e_bLn—l _ a _ cb E" gta—c) T,. (16) 0 Av (16) framgår hur L,, tenderar att utveck- över tiden. Om a>c, dvs driftskostnaderna sjunker snabbare än inköpspriset för kapitalföremål, kommer sista termen att närma sig oändlig-

heten då n stiger. Relativt mindre betydelse för driftskostnaderna tenderar uppenbarligen att öka betydelsen av inköpskostnaderna för kapitalföremålet. Detta tenderar att öka livs- längden, och, som framgår av (16), tenderar L,, i detta fall att gå mot oändligheten då ): ökar.

Om u(c, dvs. om driftskostnaderna stiger snabbare än inköpspriset för kapitalföre- målet, tenderar sista termen i (16) att gå mot noll då n går mot oändligheten. L,, tenderar i detta fall att gå mot noll.

(b — a) rbLoo = b da—b) Loo — a ger lösningen Loo=0.

Ekv. (16) ger ett rekursivt samband. Känner man Lo erhålles genom formeln L1L2L3 etc. Om dessa Lj samtidigt också satisfierar

K åå? =O bildar L0 en lösning till (10). En 0 approximativ lösning erhålles genom (16) och (18). Ekv. (18) erhålles av (13) genom att endast n termen har medtagits från summorna K1 och Kg. Approximationen kan genom att öka n göras godtyckligt noggrann.

ll '! E . a T" 5 e—GTJ (l—e—bLI') c W() %

j=0 j=1

(18) _ . EO _ e CT1+ —a[a+(b—a)e bio)—_D

I tabellerna V:1——V:5 är L0= f (&, a, b,c) Eo uträknad för ett antal parametervården.

För att underlätta uttolkningen har i stället för a, b och c parametrarna oc, ;S, y och r använts. En förändring av r innebär sålunda en samtidig förändring av a, b och c. Utför- ligare kommentarer till tabellerna följer i nästa avsnitt.

Kapitalkostnadsberäkning

I detta avsnitt skall med hjälp av den livs- längdsbestämning, som nu antas utförd genom lösning av (8), (alternativt 10) en kostnadsfördelning av investeringsutgiftema bestämmas.

P,=Processkostnaden vid tidpunkten x= T+t Cf=Kapita1kostnad för uttnyttjandet av kapitalföremål inköpt vid tidpunkten T och med åldern !. Problem: Givet Ef WT för alla T och t. Finn P,: (och därigenom CT) Px = PT+r =f(Ef, WT» system A

Funktionalen f i system A är svår att lösa explicit. Det är därför lämpligt att uppdela lösningen av problemet i två led. Livslängdens beroende av investeringstidpunkten löses först och sedan med hjälp av denna funktion processkostnaderna.

Lr=gtE£ wa)

t B maawmiwm

Lösningen av P,, kommer att erhållas för en given punkt (för enkelhetens skull förlagd till x=0.) Lösningen av P,, för andra punkter kan sedan erhållas genom enkla transforma- tioner.

Lösning av system B

Betrakta en grupp kapitalföremål inköpta vid olika tidpunkter som avlevererar jämförbara

tjänster. PT+,=PX=C3'+EZ' (18)

Px är oberoende av kapitalföremålets ålder vilket innebär1

dPX öPT—j—l =ö—_PT+| dx _ öT T: (19) L (T) ] CT e—"dt = WT (20) 0

Genom substitution av (18) i(20) erhålles:

LT

LT fPT+, ("dt = WT + ] Efemdt = 0 0

(21) = WT + DT Känner vi livslängderna, kan man med hjälp av (19) och (21) härleda Px. Känner man Px, är sedan CT lätt att erhålla ur (18).

Vi deriverarz bägge leden i (21) med T

dL dT _PT+L e "' +fP T+te e""dt= 2 dWT dDT W. + D, ( 2) dT dT " T T Genom partiell integrering erhålls: L , L L [Pg-+, e-"dt = [PT+! 641110 + !" ] PT—H o o (23) e—"dt = PT+L e—"L - PT + r (WT + DT) Insättes (23) i (22) erhålls: PT=(1 + L,) PT+L €_'L+ r(WT+D1—) (24) (Wr + Dr) Sättes T=0 erhålles Po=(1+L£,)P1e—"'L0+rI(W0+DO)— (25) _ (Wo + Do) T P1 = 51.8 (26)

Insättes (26) och uttrycken för Do och D;, i (25) erhålles

, To LO T P0=rW0— W0+ELo e""Lo+f ,E'o

T — (%%) ("dt

(27)

och

C0=Po—Eå.o='W0_ Lo To (28) e—"Lo — Ego + _/(rE,T0 — %)e—"dt o

Ekvationerna (27) och (28) utgör sålunda en generell lösning till system B.

, r Wo + ELS

Om man begränsar E? och WT till funk- tionsformerna Eo e” ep' och Woe'zT förenklas ekvationerna (27) och (28). Följande samband erhålles:

åP åP (”_ 0 då J =dT _ 541745 x +

a) d?— dt— = 0. Detta villkor är uppfyllt om &_11— = 61)

(ST 5 b) dP (x) = (m>t=konst= é—P d dT åT

(x)

. d f(x) f ö ” Enligt regeln: __j h(x, !) dt = j _ dx () () åx

'! (x, t)dt+f' (X) '! (x,f(x))

Co _ Eo a _bL Wo —C+ %(b —1)(1_e 0 (29)

Generellt' gäller att om inga driftskostnads- förbättringar kan erhållas i den nya kapital- utrustningen så finns ingen anledning att byta ut den gamla dvs. om Ego: så blir LO oändligt stor. En nödvändig förutsättning (dock ej tillräcklig) för att ett byte skall vara av intresse är B>oc (b(a). Om a>b medför detta att andra termen i (29) är postiv dvs.

C . .. .. _D är alltid storre an c.Om a och b närmar o

. Co .. . Slg varandra kommer Watt narma srg c— 0

vilket är naturligt då ju samtidigt Lo går mot oändligheten. Kapitalkostnaden för ett kapi- talföremål med oändlig livslängd och där ingen ekonomisk eller fysisk förslitning sker torde mycket riktigt vara lika med dess real- ränta c. Det finns fall där kapitalutrustningen har oändlig livslängd trots viss fysisk eller ekonomisk förslitning. I dessa fall blir kapi- talkostnadema större än realräntan c.

Mängden av parameterkombinationer a:, ,8, 3», r och % som ger oändliga L0 erhålles 0 genom följande resonemang.

En tillräcklig förutsättning för att LO = oc är att skillnaden mellan driftskostnaderna i gammal och ny kapitalutrustning inte vid någon tidpunkt överskrider minsta tänkbara kapitalkostnad i en alternativ nyinvestering dvs. en nyinvestering med oändlig livslängd.

anwa—(ton

För att ett kapitalföremål inköpt i tidpunk- ten 0 skall ha oändlig livslängd måste så- lunda följande gälla:

E0 eBT _ EO eaT( CT alla T> 0

Detta villkor kan lätt omformas till

W M ( ?" medför L., = 00 (17) 0

(c—b)T a (c—a)T e —b—-e

.. _max dar M— T 0

W För—o- större än M blir således livsläng- o den oändlig.

W I ett tidsförlopp med ökande —E—" kan alltså 0 finnas en kedja av reinvesteringar med ändlig livslängd följd av en investering med oändlig livslängd.

Om ingen fysisk eller ekonomisk förslitning sker (dvs. a=b) blir som framgår av (17) M =O vilket implicerar (det självklara resul- tatet) att livslängden är oändlig, oberoende

W av värdet å _D. 1) En

1 tabell V22 och V25 finns M explicit angivet för några parameterkominationer.

"r Wo -— Konstant E 0

2 r., L,, 11 L1 12 Tid 3 G= 0,00 9: 012 4 v: 0:04 r = 0,07 00 o G= — 0,05 B= 0,04 5 Y= 0,04 r'= 0,07 To Lo T1 L1 TL Tld Fig. V: 1].

C Tabell V:]. Livslängd (L.,) och initial kapitalkostnad (Tio-, mätt i procent). Fall 1. o

Wo/Eo 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,00 4,08 L. 4,94 4,99 6,97 7,03 9,79 9,88 13,69 13,82 oc =0,00

B =0,04 ? =0,00

% 43,7 43,4 32,2 31,9 24,0 23,8 18,2 18,1 r =0,07 Variationer i a: Lo 6,86 6,92 9,60 9,69 13,33 13,45 18,30 18,47 a: = + 0,02 % 31,8 31,5 23,7 23,5 18,0 17,8 14,0 13,9 L., 5,66 5,72 7,96 8,04 11,13 11,24 15,46 15,61 0: = + 0,01 757? 38,2 37,9 28,3 28,0 21,2 21,0 16,3 16,2 L., 4,44 4,49 6,28 6,34 8,85 8,94 12,44 12,56 a: = — 0,01 % 48,6 48,2 35,6 35,3 26,4 26,2 20,0 19,8 [3 4,08 _ 4,12 5,77 5,82 8,14 8,22 11,50 11,61 a = 0,02 7: 53,1 52,6 38,8 38,4 28,8 28,4 21,6 21,4 Variationer i B L., 3,91 3,96 5,50 5,55 7,63 7,70 10,51 10,60 ,8 = 0,06 % 53,1 52,6 39,1 38,8 29,0 28,8 22,0 21,8 L.. 4,35 4,40 6,11 6,17 8,53 8,61 11,83 11,94 6 = 0,05 % 48,7 48,3 35,8 35,5 26,6 26,4 20,2 20,0 L., 5,81 5,87 8,24 8,33 11,69 11,81 16,55 16,72 [i = 0,03 % 38,1 37,8 28,1 27,8 21,0 20,8 16,1 16,0 L., 7,31 7,38 10,48 10,58 15,06 15,22 21,76 21,99 6 = 0,02 %;- 31,5 31,2 23,3 23,1 17,6 17,4 13,6 13,5

Variationer i y L., 5,08 5,14 7,24 7,31 10,34 10,44 14,83 14,98 ): = +0,02 %;- 42,7 42,3 31,0 30,7 22,8 22,6 17,0 16,8 L., 5,01 5,06 7,10 7,17 10,05 10,15 14,23 14,37 y= +0,01 % 43,2 42,9 31,6 31,3 23,4 23,2 17,6 17,4 L., | 4,87 4,92 6,84 6,90 9,53 9,62 13,19 13,31 71 = 0,01 % 44,3 43,9 32,7 32,5 24,6 24,4 18,9 18,8 L., 4,80 4,85 6,72 6,78 9,30 9,38 12,73 12,85 )! = — 0,02 %: 44,8 44,4 33,3 33,1 25,2 19,6 19,4

Variationer 1 r L., 4,88 4,93 6,89 6,96 9,64 9,74 13,42 13,55 r = 0,06 %: 43,2 42,9 31,8 31,5 23,5 23,3 17,8 17,6 Lo 4,98 5,03 7,05 7,11 9,93 10,03 13,96 14,10 r = 0,08 %: 44,2 43,8 32,6 32,3 24,4 24,2 18,7 18,6 126 SOU 1970: 30

C Tabell V.2. Livslängd (L.,) och initial kapitalkostnad (VV—.”, mätt i procent). Fall 2. o

Wo/Eo 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,00 4,08 M

L., 4,82 4,88 7,07 7,15 10,55 10,68 16,37 16,60 oz = — 0,05 14,3 = 0,00 7 = 0,00 %* 48,0 47,5 34,9 34,6 25,6 25,4 19,2 19,0 r = 0,07 Variationer i az L., 6,31 6,38 9,30 9,40 14,03 14,20 22,13 22,45 ac = 0,03 %:— 37,6 37,3 27,5 27,3 20,4 20,2 15,4 15,3 14,3 L., 5,42 5,48 7,96 8,05 11,94 12,08 18,63 18,89 a = 0,04 % 43,1 42,7 31,4 31,1 23,2 23,0 17,4 17,3 14,3 L., 4,39 4,43 6,43 6,50 9,56 9,67 ,14,7 7 14,98 a = 0,06 % 52,4 51,9 38,1 37,7 27,9 27,7 20,8 20,6 14,3 L., 4,06 4,11 5,93 6,00 8,80 8,91 13,57 13,78 a = — 0,07 % 56,5 56,0 41,0 40,6 30,0 29,7 22,3 22,2 14,3 Variationer i B L., 3,91 3,96 5,62 5,68 8,14 8,23 11,91 12.04 B = +0,02 % 56,8 56,3 41,3 41 ,0 30,4 30,1 22,7 22,5 — L., 4,30 4,35 6,24 6,30 9,15 9,26 13,69 13,86 73 = + 0,01 % 52,6 52,1 38,2 37,9 28,1 27,9 21,0 20,8 L., 5,55 5,62 8,28 8,38 12,70 12,86 20,69 21,00 .6 = 0,01 % 42,9 42,5 31,2 30,9 22,9 22,7 17,1 17,0 6,9 L., 6,73 6,80 10,26 10,41 16,87 17,06 00 oo B = 0,02 %: 37,3 36,9 27,1 26,9 20,0 19,8 15,3 15,3 3,8 Variationer i 31 L., 4,92 4,97 7,34 7,41 10,96 11,08 17,44 17,64 y = +0,02 % 46,7 46,2 33,7 33,4 24,1 23,9 17,6 17,4 6,9 L., 4,88 4,93 7,19 7,28 10,99 11,10 17,52 17,69 )» = +0,01 %: 47,4 46,9 34,2 33,9 25,2 24,9 18,6 18,4 8,7 L., 4,76 4,81 6,93 7,00 10,23 10,35 15,48 15,67 91 = —0,01 %:) 48,5 48,1 35,5 35,1 26,3 26,0 19,8 19,7 — L., 4,70 4,75 6,80 6,87 9,92 10,03 14,71 14,89 7» = - 0,02 % 49,1 48,6 36,0 35,7 26,9 26,7 20,5 20,3 —

Variationer i r L., 4,78 4,83 6,97 7,05 10,35 10,46 15,74 15,94 r=0,06

c WT, 47,6 47,2 34,5 34,2 25,3 25,0 18,7 18,6 16,7 L., 4,86 4,92 7,17 7,25 10,79 10,92 17,03 17,28 r= 0,08 0 W" 48,3 47,9 35,3 35,0 26,1 25,8 19,6 19,5 12,5 0

C Tabell V:3. Livslängd (L.,) och initial kapitalkostnad (—W—o, mätt i procent) Fall 3. 0

WO/Eu 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,00 4,08

L., 4,63 4,67 6,37 6,43 8,65 8,72 1,55 11,65 a: = 0,00 ,5 = 0,04 31 = 0,05 %: 46,6 46,2 35,2 34,9 27,2 27,0 21,8 21,6 r — 0,07

Variationer i oz L., 6,28 6,34 8,50 8,57 11,29 11,38 14,71 14,81 a = +0,02

% 34,9 34,6 27,0 26,8 21,6 21,4 17,9 17,9

L., 5,26 5,31 7,19 7,26 9,68 9,76 12,79 12,90 a = +0,01 % 41,2 40,9 31,4 31,2 24,6 24,4 20,0 19,9 . L., 4,19 4,23 5,80 5,85 7,91 7,98 10,65 10,74 oc = 0,01

% 51,4 51,0 38,6 38,3 29,6 29,4 23,4 23,3

L., 3,86 3,90 5,35 5,40 7,35 7,41 9,96 10,04 0: = — 0,02

% 55,8 55,3 41,7 41,4 31,8 31,6 24,9 24,8

Variationer i [3 L., 3,72 3,76 5,13 5,17 6,95 7,01 9,27 9,35 [i = 0,06

'Vi—(.), 55,9 55,4 42,0 41,7 32,1 31,9 25,3 25,1

L., 4,11 4,15 5,66 5,71 7,68 7,74 10,25 10,33 5 = 0,05

%: 51,5 51,0 38,8 38,5 29,8 29,6 23,6 23,4

L., 5,38 5,43 7,40 7,47 10,05 10,13 13,42 13,53 8 = 0,03

%: 41,1 40,7 31,2 31,0 24,4 24,3 19,8 19,7

L., 6,63 6,69 9,10 9,19 12,33 12,44 16,40 16,53 13 = 0,02

%:- 34,6 34,3 26,6 26,4 21,2 21,1 17,6 17,5

Variationer i )! L., 4,74 4,79 6,59 6,66 9,07 9,15 12,31 12,41 91 = — 0,03

% 45,4 45,0 33,9 33,7 25,9 25,7 20,3 20,2

L., 4,68 4,73 6,48 6,54 8,85 8,93 11,91 12,01 71 = 0,04

%: 46,0 45,6 34,6 34,3 26,5 26,4 21,0 20,9

L., 4,57 4,61 6,27 6,32 8,45 8,53 11,22 11,30 )» = 0,06

%: 47,2 46,8 35,8 35,6 27,9 27,7 22,5 22,4

L., 4,52 4,56 6,17 6,21 8,27 8,34 10,90 10,99 )» = - 0,07

%,": 47,8 47,4 36,5 36,2 28,7 28,5 23,3 23,2

Variationer i r

L., 4,59 4,63 6,31 6,37 8,56 8,63 11,41 11,51 r= 0,06

% 46,1 45,7 34,7 34,5 26,7 26,5 21,2 21,1

L., 4,66 4,71 6,43 6,48 8,74 8,82 11,69 11,79 r = 0,08

11%:— 47,1 46,7 35,7 35,4 27,7 27,6 22,3 22,2

C Tabell V.4. Livslängd (L.,) och initial kapitalkostnad (Wo—' mätt i procent). Fall 4. 0

Wo/Eo 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,0 4,08

L., 3,44 3,48 5,12 5,17 7,29 7,36 10,02 10,10 oc = 0,08 5 = 0,12 3! = 0,04 571- 33,1 32,8 26,3 26,1 20,6 20,4 16,0 15,9 r = 0,07

Variationer i a:

L., 4,80 4,85 6,85 6,92 9,45 9,54 12,64 12,74 o: =O,10 % 24,7 24,5 19,4 19,2 15,1 15,0 11,8 11,7 L., 3,95 3,99 5,76 5,83 8,10 8,18 11,01 11,11 oc =0,09

% 29,2 29,0 23,0 22,9 18,0 17,9 14,0 13,9

L., 3,11 3,15 4,68 4,74 6,75 6,81 9,35 9,43 a =0,07

%:- 36,6 36,4 29,4 29,2 23,1 22,9 17,9 17,8 L., 2,87 2,90 4,40 4,45 6,38 6,44 8,88 8,95 a =0,06 %;?)- 40,0 39,8 32,5 32,3 25,5 25,4 19,8 19,6

Variationer i 13 L., 2,61 2,65 3,97 4,01 5,74 5,80 7,97 8,04 5 =O,14

% 37,5 37,3 30,5 30,3 24,2 24,0 19,0 18,9

L., 2,96 3,00 4,46 4,50 6,40 6,47 8,85 8,93 B =O,13 ";—: 35,5 35,3 28,6 28,4 22,5 22,4 17,6 17,5 L., 4,13 4,18 6,06 6,13 8,56 8,64 11,69 11,79 B=0,11 %:— 30,0 29,8 23,6 23,4 18,3 18,2 14,2 14,1 L., 5,29 5,35 7,63 7,70 10,62 10,71 14,35 14,47 5 =O,10 %:- 25,9 25,8 20,1 20,0 15,5 15,4 12,0 11,9

Variationer i )» L., 1,96 1,99 3,34 3,39 5,38 5,46 8,20 8,30 ;» =0,06

%% 17,5 17,4 15,6 15,5 13,4 13,3 11,1 11,1 L., 2,94 2,98 4,60 4,65 6,82 6,89 9,67 9,76 71 =0,05 %: 27,4 27,3 22,7 22,6 18,3 18,1 14,4 14,3 L., 3,70 3,74 5,34 5,39 7,44 7,51 10,04 10,13 ;: =0,03 % 36,6 36,3 28,5 28,3 22,0 21,9 17,0 16,9 L., 3,85 3,88 5,45 5,49 7,47 7,53 9,95 10,03 )» =0,02 %;— 38,9 38,6 30,0 29,8 23,1 22,9 17,9 17,8

Variationer i r L., 2,80 2,84 4,33 4,38 6,39 6,46 9,02 9,11 r = 0,06

% 26,4 26,3 21,8 21,7 17,6 17,5 14,0 13,9

L., 3,85 3,89 5,57 5,64 7,79 7,86 10,54 10,63 r =0,08

% 37,3 37,1 29,0 28,8 22,3 22,1 17,1 17,0

Tabell V.5. Livslängd (L”) och initial kapitalkostnad (%, mätt i procent). Fall S. 0

Wo/Eo 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,00 4,08 M L., 3,63 3,65 4,87 4,92 7,39 7,43 10,85 10,92 a = 0,05 33,3 6 = 0,04 )! = 0,04 % 64,9 64,0 43,8 43,3 32,8 32,4 23,8 23,5 r =0,07 Variationer i a: L., 3,99 4,02 5,68 5,72 8,18 8,69 12,63 12,71 a = 0,03 % 55,7 55,0 39,6 39,1 28,4 29,2 21,4 21,1 33,3 L., 3,67 3,70 5,23 5,28 7,96 8,00 11,66 11,73 ot = — 0,04 %;- 58,6 57,9 41,8 41,3 31,3 30,9 22,7 22,4 33,3 L., 3,38 3,40 4,98 5,01 6,91 6,95 10,16 10,21 a = — 0,06 % 67,3 66,4 49,3 48,6 34,2 33,7 24,9 24,6 33,3 L., 3,17 3,18 4,67 4,69 6,48 6,52 9,56 9,61 ac = 0,07 %: 69,5 68,5 51,0 50,2 35,4 35,0 25,9 25,5 33,3 Variationer i B L., 3,07 3,09 4,34 4,38 6,28 6,33 8,92 8,99 — B = 0,06 % 69,6 68,8 49,8 49,3 36,5 36,1 26,5 26,2 — L., 3,30 3,33 4,72 4,76 6,57 6,64 9,51 9,65 — B = 0,05 %'L— 67,0 66,2 48,1 47,5 33,8 33,5 24,6 24,5 L., 3,70 3,72 5,39 5,43 9,15 9,18 11,10 11,19 ,6 = 0,03 % 58,0 57,3 41,8 41,3 33,6 33,1 20,9 20,7 19,6 L., 4,63 4,13 5,62 5,67 9,08 9,12 12,56 15,09 6 = 0,02 % 60,9 54,2 37,3 36,9 28,5 28,1 19,3 21,2 13,1 Variationer i 7» L., 2,85 2,86 4,73 4,73 6,39 6,41 9,39 9,41 ;! = 0,06 % 50,2 49,5 40,7 40,0 27,2 26,7 19,4 19,1 41 ,2 L., 3,46 3,47 5,09 5,11 9,20 9,21 10,28 10,32 )! = 0,05 % 61,1 60,2 44,5 43,8 38,2 37,5 21,9 21,6 29,9 L., 3,44 3,49 4,98 5,02 7,10 7,18 10,54 10,71 y = 0,03 % 62,9 62,5 45,7 45,2 32,8 32,5 24,3 24,2 — L., 3,41 3,45 4,89 4,94 7,03 7,09 10,14 10,24 )» = 0,02 vi.—Z 63,5 62,9 45,9 45,5 33,5 33,2 24,7 24,5 Variationer i r L., 3,42 3,44 4,87 4,89 6,67 6,74 9,78 11,53 r = 0,06 % 61,5 60,6 43,8 43,1 30,1 29,8 22,0 24,7 50,0 L., 3,56 3,59 5,19 5,22 7,30 7,36 10,71 10,81 r = 0,08 %;— 63,8 62,9 46,2 45,6 32,5 32,1 23,6 23,4 25,0 För Wo/Eo > M är L,, = oo 130 SOU 1970: 30

Kommentarer till ig. V:]! och tabellerna V: 1—— V.'5

W L., :[ (E':— a, b,c) (m)] C., E., a _: — _ —1 W0 W0 (b ) _(1_e—bL0)

Tabellerna V:1——V:5 angivet L., och

System B (29)

Co Wo

W .. .. rör ett antal värden på %, a,b,c. For att lat- o tare anknyta till ekonomiska data användes :x,

.6, 31 och r i stället för a, b, och c. Identiska

C

värden på L., resp. V" erhålles från para- o

meterkombinationen at, 5, 3», r och a+k, 5 +k, ): + k r+k där k kan väljas godtyckligt. För varje kombination ac, fl, )! och r betraktas

W . en serie värden på ?" (en rad itabellema). 0 Som tidigare nämnts ger en förändring av

% (för de fall 0: :|: 91) samtidigt en bild av hur 0

LT och % förändras med T.I varje tabell T

finns en grundkombination av at, #, y och r utifrån vilken sedan enskilda parameterför- ändringar göresl. Fig. V:11 illustrerar grafiskt de fem olika grundkombinationernas principiella utseende. Fall ] illustrerar ett stationärt förlopp. I detta

fall är naturligtvis PT LT och C.? konstanta över tiden. Den enda storhet som förändras är den fysiska förslitning som tenderar att successivt öka driftskostnaderna. Dessa drifts- kostnadsökningar gör det så småningom fördelaktigt att byta ut kapitalföremålet mot ett nytt men i övrigt identiskt objekt. Om ingen fysisk förslitning är märkbar blir L., oändligt stor.

Fall 2 illustrerar ett förlopp utan fysisk för- slitning. Alternativa nya kapitalföremål har konstant pris men lägre driftskostnader vilket gör det fördelaktigt att så småningom förnya kapitalutrustningen.

Fall 3 illustrerar ett förlopp som avviker från

det stationära fallet endast därigenom att de nya kapitalföremålen har en successivt sjunkande prisnivå. Om ingen fysisk förslitning äger rum (fi=o) blir även i detta fall L., oändligt stor.

Fall 4 illustrerar ett förlopp med prishöjning på alternativa kapitalföremål och såväl med generella driftskostnadsökningar som sådana beroende på fysisk förslitning. Man kan alternativt karakterisera det som ett fall med låg realränta.

Fall 5 illustrerar ett förlopp med snabbt växande skillnader mellan driftskostnaderna i gammal utrustning och alternativ ny. Priset på kapitalföremålen stiger. Figuren illustrerar också det förhållandet att PT inte behöver vara monotont stigande eller fallande. I tidsförloppets början influeras P1— starkt av det negativa oc och tenderar därför att sjunka Samtidigt medför detta negativa ot i kombina- tion med att y är positivt en minskning av

E.,T i relation till CZ,- Kapitalkostnadsdelen växer medan driftskostnadsdelen sjunker. I den senare delen av tidsförloppet inHueras PT därför framför allt av det positiva ;: och tenderar därför att stiga. Intressant är att betrakta parameterförändringamas effekter på

C Lres.—l. o pWo

W Av tabellerna framgår att stigande Fo med- 0 förstigande L.,.

Vid skrotningstillfället är driftskostnad+ kapitalkostnad i den alternativa produktions- utrustningen högst lika med driftskostnaden i den gamla produktionsutrustningen. Om investeringskostnaden stiger relativt drifts- kostnaden tenderar detta att höja kapital- kostnadema för ny produktionsutrustning och därmed förlänga den gamla produktions- utrustningens livslängd.

Av tabellerna framgår att L., stiger långsam-

W

mare än —0-.Detta förhållande torde gälla 0 för alla normala fall (även om EtT och WT

1 Betraktat med utgångspunkt ifrån paramet- rarna a, b, och c sker dels en enskild förändring av dessa parametrar dels (i samband med ränte- förändringen) en samtidig förändring av alla tre parametrarna.

antager andra funktionsformer än expo- nentiella).

Stigande oc (sjunkande a) medför en ökning av L.,. Enhöjning av rx innebär att driftskost- naderna i olika alternativa kapitalföremål sjunker i långsammare takt än tidigare. Detta medför att ny kapitalutrustning blir relativt sett mindre attraktivt vilket i sin tur tenderar att öka L.,.

.- Stigande B (sjunkande b) medför en minsk- ning av L.,. En höjning av [3 innebär att drifts- kostnaderna i den redan inköpta kapital- utrustningen stiger snabbare än tidigare. Detta medför att den äldre kapitalutrust— ningen blir snabbare mindre attraktiv vilket tenderar att minska L.,.

Stigande y (sjunkande c) kan medföra säväl ökande. som minskande L.,. En ökning av ): gör det relativt dyrare att köpa nya kapitalutrust- ning» vilket skulle tendera att förlänga den äldre utrustningens livslängd. Samtidigt ger de förväntade framtida prisökningarna ett incitament till att inte skjuta upp inköpet.

Stigande r medför generellt en ökning av

.. . W., L., av samma skal som stigande ?ger en 0

ökning .av L., nämligen att en generell höjning av kapitalkostnadema samtidigt med- för stigande livslängd.

En ökning av L., tenderar av lättförklarliga

. . C skäl att medföra en minskning av #.Sam- o

tidigt kan emellertid den parameterförändring som. initierade ökningen av L., samtidigt medföra en förändring av kapitalkostnader- nas fördelning över tiden i en riktning som

.. C . . tenderar att oka #.Vissa mindre undantag 0 från huvudreglen att en ökning av L., medför

en minskning av Wo kan ocksa iakttaga51 0 tabellerna.

F. F luktuerande utnyttjandegrad

Om man kan förvänta fluktuationer i ut- nyttjandet, kommer anpassningen till en så- dan situation att få vissa konsekvenser för

Total '" kostnad [ I " I I __ l & 80 100 7 Utnyttjandegrad. mount Fig. V: 12.

valet av kapitalföremål (valet av teknik) och för hur kapitalkostnadema skall för- delas på produktionen över tiden.

Om det bara finns en typ av kapitalföre- mål, lämplig för processen i fråga, uppstår inga problem rörande val av teknik. Om kapitalkostnadema fördelas som vid fullt utnyttjande, kan man ofta approximera den totala produktionskostnadens beroende av utnyttjandegranden som ett lineärt sam— band, och i dessa fall kan den genomsnitt- liga utnyttjandegraden användas som mått på fluktuationer. Detta samband (lineärt el— ler inte) är vanligtvis också beroende av snabbheten i förändringarna vissa kost— nader kan i en situation räknas som fast, i en annan som en rörlig kostnad — varvid man alltså får olika kostnadssamband för olika snabba fluktuationer.

Om alternativa kapitalföremålstyper finns, kan en viss anpassning med avseende på denna lägre utnyttjandegrad göras.

Figur V: 12 visar två olika processtyper, P1 och P2. P1 har stora fasta kostnader men små rörliga och är billigare vid fullt ut- nyttjande. De stora fasta kostnaderna blir emellertid relativt ofördelaktigare vid låg utnyttjandegrad, och under 80 % blir pro- cessen P2 fördelaktigare. De fasta kostna- derna är till mycket stor del kapitalkostna— der, och därför kommer något oegentligt i fortsättningen terminologin P, mer kapital- intensiv än P2 att användas.

Om det genomsnittliga utnyttjandet för- väntas vara lågt, kan alltså en mindre ka— pitalintensiv teknik ge bättre anpassning. Om man har flera anläggningar, kan det då vara fördelaktigt att slussa över alla fluktuationer i en eller några av dessa och där välja en teknik, som är speciellt an-

Maskiner i Använd använingstid per år l:a linjen 2:a linjen timmar % % Totalt

0 500 11 41 15 500 — 1 000 18 12 16 1 000 —1 500 24 16 23 1 500 — 2 000 29 2 20 2 000 3 000 18 — 14 Uppgift saknas 29 " 11

Totalt 100 100 100

passad till den lägre utnyttjandegraden.1

Ovanstående resonemang innebär också att maskiner, som är skrotfärdiga vid kon- tinuerlig drift, kan bli värdefulla vid diskon- tinuerlig drift. Storleken av denna uppvär— dering beror då på den förväntade utnytt- jandegranden.

En övre gräns för detta värde kan na- turligtvis härledas ur processkostnaden för nya kapitalföremål med samma utnytt- jandegrad; en undre gräns ur nya kapital- föremål med full utnyttjandegrad. En me- ra preciserad värdering måste med nöd- vändighet bli härledd ur utbudet på såda- na äldre maskiner .

G. Funktionell degradering

Som en speciell förklaring till den långa livslängden hos maskiner brukar man an- ge s. k. funktionell degradering. Med detta avses, att maskinerna undan för undan till- delas enklare och mindre krävande uppgif- ter, blir hjälpmaskiner, ställs i reserv o.dyl. Vanligt är att gruppera maskinens använd— ning i två typer, l:a linjen och 2:a linjen.

I J. Wallanders undersökning över verk- stadsindustrins maskiner [7] erhölls en del intressanta resultat som belyser denna funk- tionsdegradering. Enklast illustreras kanske sambanden genom att återge några av des- sa resultat i tabellform.

Med användningstid avses körtid plus ställtid, den senare ofta avsevärt längre än körtiden.

Tabell V: 6 visar att det definitionsenligt är de maskiner som utnyttjas minst som

hänförs till 2:a linjen. Merparten _av mas- kinerna i 2:a linjen utnyttjas till enbart tredjedelen jämfört med l:a linjen. Därav framgår klart deras karaktär av reservmå- skin.

Tabell V:7 visar att i detta material av de äldre två tredjedelar befinner sig i 2:a linjen.

Tabell V:8 visar en klar tendens i den riktningen, att det är de billigare maskiner— na som förs över till 2:a linjen.

Ur tabell V:9 framgår att det finns en påtaglig tendens att försöka utnyttja de dy— rare maskinerna hårdare. Åldrarna tycks spela en mindre roll, utom för de allra billigaste.

Dessa tabeHresultat har citerats för att ge en uppfattning om företeelsemas art och storleksordning. Materialet ger en ganska god bild av förhållandena inom verkstads— industrin, men liknande företeelser (eventu— ellt av mindre storleksordning) kan förmo- das existera inom andra branscher.

Enligt tidigare resonemang är vid låg ge- nomsnittlig utnyttjandegrad processer med små fasta kostnader fördelaktigare än de med stora fasta kostnader. Funktionsdegra- deringen innebär att kapitalföremålet, ge- nom sin förmåga att mot slutet av sitt liv bättre än nya kapitalföremål vara anpassat till låg utnytjandegrad, kommer att få ett förhöjt värde, jämfört med vid det tidiga—

1 Värmekraftverk har i relation till vatten- kraftverk mindre fasta kostnader med större rör- liga kostnader och lämpar sig följaktligen bättre för ett fluktuerande utnyttjande. Vattenfallsver- ket söker också enligt uppgift slussa över det mesta av överkapaciteten till värmekraftverken.

Tabell V:7. Maskiner i första linjen fördela- de på åldersgrupper.

Tabell V:9. Maskinerna fördelade efter ut— nyttjandetid, ålder och värde.

Maskinens ålder Andel i l:a linjen år % 0 10 86 10 20 61 20 34 Samtliga 71

re diskuterade fallet med fullt kapacitets- utnyttjande. Fullständigt analogt gäller att kapitalföremål, som kan tilldelas en helt ny uppgift, får ett liknande förhöjt värde.

Denna uppvärdering innebär att kapital- kostnaden i nuläget, för tjänster från ka— pitalföremål som kan förväntas få en för- längd livslängd med lägre utnyttjandegrad eller med helt ny funktion, blir lägre än vad som annars skulle varit fallet. Den sänk- ning av processkostnaden, som detta inne— bär, kan inte härledas ur prisstrukturen på nya kapitalföremål, då praktiskt taget aldrig någon »challenger» finns, utan detta blir som tidigare nämnts beroende på markna- den för dessa äldre kaptialföremål.

En speciell form av »funktionsdegrade- ring» är t. ex. övergången från två skift till ett. Om tekniska framsteg successivt möj- liggör sänkta styckkostnader i nya optimala anläggningar, kan dessa styckkostnader i ett visst läge underskrida de rörliga styck- kostnadema i det andra skiftet, men fort- farande ligga över styckkostnaderna i det

Tabell V:8. Maskinerna fördelade efter an- vändringstyp, ålder och värde.

Användningstyp %

Återanskatfningsvärde och ålder l:a linjen 2:a linjen 0 — 5 000 kr Mindre än 10 år 62 38 Mer än 10 år 45 55 Totalt 58 42 5 000 25 000 kr Mindre än 10 år 89 11 Mer än 10 år 54 46 Totalt 72 28 25 000 — kr Mindre än 10 år 98 2 Mer än 10 år 78 22 Totalt 88 1 2

Användningstid per år, timmar Återanskafl'ningsvärde 0 1 000—— och ålder 1 000 3 000 0 5 000 kr Mindre än 10 år 67 33 Mer än 10 år 77 23 Totalt 72 28 5 000 25 000 kr Mindre än 10 år 34 66 Mer än 10 år 32 68 Totalt 33 67 25 000 — kr Mindre än 10 år 17 83 Mer än 10 år 17 83 Totalt 17 83 Källa: [7]

första skiftet. I de intervjuer som koncentra- tionsutredningen företagit har framkommit, att man i sina investeringsplaner icke säl- lan kalkylerar med denna form av »funk- tionsdegradering», så att en viss livslängd med två skift beräknas följas av en period med endast ett skift innan den slutliga skrot- ningen sker.

Appendix V

START: bggin integer 1,J,k,n,_N,m; & a,b,c,e,dk,DK,K1 ,K2113LOJCWJWEJX;

arrag L,T[0:201.A[1:161; - T[0]:=O; Pl: n:=0; N:=N+1; punch(l); space(10); write(4TABELLj); print(2,0,N);

P2: a:=read; b:=read; c:=read; k:=0; m:=_i,g_ N=2An=8 then 6. & 8; & n=0 then begin space(5); write(ciALFA,_=j); print(l,2,0.07-a);

space(3); writeHBETAjfj); print(0.07-b); space(3); write(4GAMMA,_=)i); print(o.o7—c); punch(l); punch(1); write(40ÄNDLIGALLIVSLÄNGDERL TrLLÅTNAj); punch(l); punch(l); puncn(1); punch(l) end;

gor wa:=o.5o,o.51,1.oo,1.02,2.oo,2.ou,4.oo,u.08 gg

begin 1:=O; e:=l; DK:=O; k:=k+1; i;: kxm=5u then go to P5; for L0:=lg wa(2 then u else 9,Lo-sign(dk)x5+ixe while i>—7 gg

begin L[o]:=Lo; l==exp(—beO); Kl:=l—1; K2==O; for J2=l steg 1 until 20 gg

begin T[J1==T[J-11+L[J—l]3 x: =(b—a)/(bxexp( (a-b)xL[J-l ]) -a—bchWExexp( (a-c)>4T[J ]) );

lå xgo then begin Kl:=Kl+exp(—axT[J])5 K21=K2+exp(—CXT[J]); gg_gg P3 en ;

L[Jl:=ln(x)/b3 iz LlJ140 inan Essin dk =—ls 59.22 P4 and;

Kl==K1+exp(—axT[JJ)x(1"EXP('be[Jl))5 K2==K2+exp('ch[J]) 223;

P3: dk==-a/bel-cXWExK2+(a+(b—a)x1)/b;

P4: ;; DK/dk(0 then ggggn i;=i—1; i; i=—3vi=-5 5393 e::exs/u ggg; DK2=dk ggg; CW:=(a/b+CxWE-(a/b—l)x1-1)/WE; A[k]i=L[O]; A[k+m]:=Cw 259;

P5: n:=n+l; ;:or k:=1 steg 1 until 2xm gg

lägga print(3,ll,A[lc]); 1_f_ k=m then punch(l) 3153 space(3) gg; ;; n=1 +(n'1 )illxll— then pImCh(1) ; ;; n(l5 inan begin punch(1)s punch(1); ag_äe P2 end;

punch(15);'go to ;; N=5 then START elge P1 ggg

Hår återfinns programmet som beräknar C

värdeparen (Lo, WO) i tabellerna V:1—— o

V:5.

Programmet är skrivet i ALGOL och kör— ningarna skedde på SMIL i Lund. Vissa smärre awikelser mellan SMIL—ALGOL och ALGOL 60 finns angivna i ett PM som

utgivits vid institutionen för informations- behandling i Lund.

Huvudprincipen för den numeriska beräk- ningen av variabeln LO:s värde iden abso- soluta minimipunkten är studium av deriva— tans teckenväxlingar då Lo varierar.

Identitierarna i programmet har i möjli- gaste mån givits samma namn som i kapitel

V. Ex. a, b, c samt vektorerna L och T. W C Undantag: ex. _a kallas WE och _" kal- Eo Wo las CW.

W IdefalldåM(—L—_g dvs. då L0=oobe- 0

C räknar programmet inga värden på Flo-' An- 0 . ledningen härtill är, att denna situation aldrig ( med undantag av två vårdepar i tabell V:2) uppkommer då de i tab. Vzl—V:5 angivna parameterkombinationerna används. Att, om så erfordras, infoga även dessa beräkningar i programmet är givetvis helt problemfritt.

Litteraturlista

[i] G A D Preinreich: »The Economic Life of Industrial Equipment» Econometrica VIII (jan 1940). [2] Georg Therborgh: Dynamic Equipment Policy. N. Y. 1949. [3] Lutz & Lutz: Theory of investment of the firm», Princeton 1951. [4] G A D Preinreich: »Annual Survey of Economic Theory: The Theory of Deprecia- tion», Econometrica 1939. [5] Vernon L Smith: »Investment and pro— duction», Harvard University Press 1961. [6] Erik Lundberg: »Produktivitet och ränta- bilitet», S N S 1961. ' [7] Jan Wallander: »Verkstadsindustrins ma- skinkapital», IUI, Uppsala 1962. [8] Trygve Haavelmo: »A study in the theory of investment», The University of Chicago Press, 1960. [9] Pierre Massé: »Optimal investment dici- sions; Rule for Action and Criteria for Choice», Prentice-Hall, Inc., 1962. [lO] Sven-Erik Johansson: »Skatt —investering — värdering». FFI Stockholm 1961.

VI utförda mätningar

A. Inledning

Det kan urskiljas ett antal huvudgrupper av industriundersökningar som är relevan- ta i samband med en diskussion av stor- driftsfördelar. Man söker i alla dessa un- dersökningar direkta eller indirekta sam- band mellan företagsstorlek och olika eko- nomiska karakteristika.

l. Samband mellan företagsstorlek (an- läggningsstorlek) och produktionskostnader.

2. Samband mellan företagsstorlek och ;.dministrationskostnader.

3. Samband mellan företagsstorlek och forskning.

4. Samband mellan företagsstorlek och stabilitet.

5. Indirekta metoder för beräkning av stordriftsfördelar. Det finns i sammanhanget väsentligen två mätmetoder.

a) Statistiska beräkningar I dessa sammanställs data från existerande företag. b) Ingenjörsmässiga beräkningar Dessa grundas på kalkyler beträffande nya hypotetiska anläggningar. Till utgångspunkt för sina beräkningar har man emellertid ofta existerande konstruktioner.

Alla sambanden ovan har behandlats sta- tistiskt. Däremot har endast samband 1 be- räknats för hypotetiska anläggningar. Så— dana jämförelser mellan hypotetiska anlägg- ningar är naturligtvis fullt möjliga att göra

Mätmetoder och beskriving av tidigare

även beträffande andra samband än 1, och exempelvis sambandet 2. dvs. mellan stor- lek och administrationskostnader, verkar ligga väl till för en sådan metod.

Sambandet 3, dvs. mellan företagsstorlek och forskning, är närmast att betrakta som en samlingsrubrik för en mängd av olika frågeställningar. Inga statistiska undersök- ningar har gjorts som direkt svarar till den tidigare förda diskussionen och till den stratifiering av stordriftsfördelar som där gjordes. De samband som kommer att dis- kuteras under forskningsavsnittet i det föl— jande får därför närmast karaktären av en blandning av direkta och indirekta indicier för tidigare diskuterade samband.

I det följande skall dessa olika mätningar och deras resultat relativt översiktligt be— skrivas. De problem, som uppkommer i samband med mätningarna och tolkningen av deras resultat, skall också beröras. Då det emellertid på vissa områden finns ut- märkta sammanfattningar att tillgå, kom- mer i dessa fall en ytterligt kort beskriv- ning att göras, följd emellertid av hänvis- ningar till denna sammanfattande litteratur.

B. Samband mellan företagsstorlek (anlägg- ningsstorlek ) och produktionskostnader (inkl. resp. exkl. administrationskostnader)

Många försök har gjorts att uppskatta for- men på olika kostnadskurvor genom teore- tisk argumentation. I synnerhet antogs for-

men av den kortsiktiga kostnadskurvan vara given ur principen om avtagande avkastning, och denna lag antogs vara accepterad eller bevisad genom ett »reductio ad absurdum»- argument. En alternativ hypotes är, att den kortsiktiga marginalkostnaden är konstant över stora variationsområden. Denna hypo— tes stöds av ett flertal empiriska undersök- ningar,1 och den är också den vanliga hy- potesen bland företagare.

Beträffande formen på den långsiktiga kostnadskurvan råder också oenighet. Vis— sa ekonomer2 företräder hypotesen om en U-formad styckkostnadskurva, där kost- nadsökningen vid större företagsstorlek an— tas bero på stigande svårigheter att kontrol— lera och manövrera företaget då storleken stiger.

Sargant Florence, J.S. Bain och andra har kritiserat denna generalisering och me- nar, att utvecklingen på databehandlingens område och organisatoriska innovationer in- om den administrativa sektorn medfört en ökning i den relativa effektiviteten hos de större företagen. Fallande eller möjligen konstanta långsiktiga styckkostnader vore därför enligt dessa författare en naturligare hypotes. Empiriska undersökningar tycks också stöda denna uppfattning.

Det kan kanske väcka en viss förvåning, att de gjorda empiriska studierna inte är noggrannare utförda, än att de lämnar ut- rymme för sådana skilda tolkningar.

De ingenjörsmässiga studier som utförts har relativt små felmarginaler, men des- sa kostnadsstudier inkluderar vanligen inte den administrativa sektorn och kan där— för endast användas i kombination med andra undersökningar av tillräcklig nog- grannhet som berör dessa kostnader.

De statistiska undersökningar som ut- förts lämnar inte helt samstämmiga resul- tat, beroende på att olika metoder valts och skilda förutsättningar uppställts. Exempel- vis innehåller det statistiska materialet of- tast anläggningar av olika ålder, och det- ta ger upphov till vissa beräkningsproblem.

Ett flertal ekonomer anser dock, att man ur dessa statistiska kostnadsberäkningar kan dra vissa generella slutsatser [1] För

övervägande antalet branscher skulle enligt dessa bedömningar gälla, för det första, att den långsiktiga kostnadskurvan är L— formad, dvs. styckkostnadema sjunker då anläggningsstorleken ökar till en viss nivå, efter vilken de håller sig konstanta, och för det andra, att den kortsiktiga marginal- kostnaden är konstant.

Mot praktiskt taget alla statistiska un- dersökningsresultat kan riktas och har också riktats en viss kritik. Systematiska fel upp— kommer av flera anledningar, men svårig- heter föreligger att beräkna storleken av dessa fel. Av denna anledning finns ett visst utrymme för »tyckande» och intui— tiv behandling av dessa frågor.3 Storleken av detta utrymme skall emellertid inte över— drivas. Få ekonomer torde i dag kunna tala om stora kostnadsökningar i den bor- tre skänkeln av sin hypotetiska U-formade styckkostnadskurva.

Statistiska undersökningar

Den kritik som. kan riktas mot de statistis— ka undersökningarna är flerfaldig. Dels er— bjuder tolkningen av kostnad vissa prin— cipiella svårigheter, speciellt i samband med »entreprenerial skill» och andra mera spe— ciella produktionsresurser, dels kan man spåra vissa systematiska »bias».

De principiella svårigheterna samman— hänger i viss mån med den tidigare diskute- rade skillnaden mellan ex ante och ex post. Det man söker är ju kostnadssamband så- dana de ter sig ex ante, och det är ofta svårt att evaluera dessa ur existerande fö- retags bokföring. Friedman [4] menar att fö-

! Se [1] s. 48—49. 2 Se t. ex. E. A. G. Robinson [25]. 3 Man kan i detta sammanhang inte bortse från olika politiska ideologiers betydelse för tolkning av något diffusa resultat. Liberala eko- nomer har ofta i detta sammanhang en tendens att övervärdera små enskilda företags effektivitet och att göra skräckmålningar av stora företags stelhet och bristande anpassningsförmåga. Ofta liknas dessa senare på ett suggererande sätt vid förhistoriska ödlor, som bl. a. på grund av bris— tande anpassningsförmåga nu är utdöda. Från socialistiska uttolkare har också åtminstone tidigare funnits en tendens att undervårdera w'ssa fördelar med ett decentraliserat besluts- fattande. Se kap. I.

retagens kostnadsdata i stor utsträckning har utjämnats i riktning mot de i förra kapitlet beskrivna kostnaderna ex post. Om t. ex. ett företag av misstag bygger en för liten anläggning, kommer detta »mlisstag» inte att kontinuerligt återspeglas i de fram- tida bokförda kostnaderna utan ger endast upphov till ett diskontinuerligt språng i kapitalvärderingen i samma ögonblick som detta misstag uppdagas.

Att anläggningar av olika storlek som tillverkar samma produkt förekommer sam- tidigt på samma marknad, trots att stor— driftsfördelar existerar, behöver dock inte vara ett »misstag». Anpassningen till mark— naden kan exempelvis ha tillåtit dessa an- läggningar att endast successivt växa i stor- lek. Följande Friedmans resonemang är det då troligt, att företaget även tagit hänsyn till denna stordriftsobsolescens i sina kost- nadsberäkningar.

Men Friedman [4] går längre än detta. Han vill generellt sätta likhetstecken mel- lan intäkt och kostnad och därmed defi- niera in all vinst i kapitalkostnadema. Alla studier av stordriftsfördelar skulle med den- na utgångspunkt enbart visa, hur kapital- kostnadema varierar med anläggnings- el— ler företagsstorlek, och detta visar i sin tur enligt Friedman huvudsakligen systematis- ka skillnader i faktorkombinationer beroen- de på storleksklass.

Det är utan tvekan en överbetoning av kapitalägarens roll som Friedman i detta sammanhang gör. Givet är, att t.ex. före- tagsöverlåtelser sker till ett pris som i hög grad korresponderar med förväntade fram- tida vinster, och att bokföringen i detta företag baserar sin kostnadsberäkning uti- från detta pris, men därifrån är steget långt till att som Friedman identifiera företagets kostnadsberäkning med en reell värdering av den faktiska resursåtgången. Skillna- den mellan den reella lönsamheten i ett fö- retag och räntan i riskfria placeringar speg— lar ju vanligen i mycket liten grad riskta- gandets storlek eller storleken av annan in- sats från kapitalägarens sida.

Friedmans åsikt att skillnaden i lönsam- het mellan olika företag i hög grad skulle

bero på skillnader i »entreprenerial ability» kan kritiseras på många punkter. Dels är ägandefunktionen och förvaltarfunktionen oftast helt skilda vad beträffar person, var- för betalning för »entreprenerial ability» sker via lönen och inte i form av vinst, dels borde i fall denna »produktionsfaktor» vore så utslagsgivande, i de fall dessa funktioner sammanfaller, en större spridning av denna förmåga rimligen finnas bland storleksklas- serna, och en mindre utpräglad »bias» till förmån för de större företagen föreligga.

Det förefaller rimligare att anta större proportionalitet mellan risktagande och in- satt kapital inom samma bransch och uti- från detta eller något annat mera preciserat antagande införa en av vinststorleken obun- den kapitalkostnad. Om detta väl genom- förs, föreligger sedan inga principiella svå- righeter med kapitalkostnadsbegreppet.

Systematiska »bias» uppträder bl. a. på grund av att företagens bokföringsdata av naturliga skäl inte är avpassade till analy- ser av de problem som här behandlas. Ett annat problem uppkommer också ur den s. k. »regressions fallacy».

Svårigheterna med företagens bokförings- data sammanhänger också till stor del med skillnaden mellan ex ante- och ex post- kostnader och den av Friedman förda ar- gumentationen. I stor utsträckning torde emellertid i praktiken, i motsats till vad Friedman antar, fördelningen av deprecie— ringen över livscykeln bestämmas av enkla tumregler och av historiska kostnader, och mindre av nuvarande och förväntade framt- tida priser. Detta är naturligtvis en fördel med tanke på våra syften, då man ju där- vid får i de bokförda kostnaderna en om än något astigmatisk spegling av över livs- längden relativt symmetriskt fördelade ex ante-kostnader.

Det man söker är en kostnadskurva som är korrigerad för teknisk obsolescens och substitutionsobsolescens men inte stordrifts- obsolescens.

Om korrigering gjorts för alla obsole- scenser, är mätningarna meningslösa, då man ju i detta fall automatiskt får konstanta processkostnader. (Detta är Friedmans fall.)

Om ingen korrigering gjorts för någon obsolescens, kommer åldersfördelningen att influera på mätresultaten. Förutom att re- sultaten i dessa fall speglar genomsnittliga värden över en tidsperiod som bestäms av åldersfördelningen, får man en ofta på- pekad xbias» som har sin grund i att större anläggningar ofta är nyare. Om så är fallet, medför detta en accentuering av styckkost- nadskurvans lutning i de fall teknisk obso- lescens eller substitutionsobsolescens före— kommer.

Om däremot anläggningarna är jämnt fördelade över storlek och investeringstid- punkt, skulle den framräknade kostnads- kurvan emellertid ge en någorlunda bild av styckkostnadsfunktionens, under ett antal år, genomsnittliga utseende.

En sådan gynnsam fördelning av an- läggningsstorlek och investeringstidpunkt kan uppstå under vissa speciella förhållan- den. Vissa marknadsmässiga och lokalise- ringsbetingade faktorer kan ha bidragit till en spridning av anläggningsstorlekar med samma ålder. Under imperfekt konkurrens kan investeringar i anläggningar av olika storlekar bli förverkligade samtidigt, trots att stordriftsfördelar råder. Likaledes kan regionala olikheter leda till investeringar i anläggningar av olika storlek.

Att en viss spridning av anläggningsstor- lekarna med samma ålder förekommer är klart. Att denna fördelning av anläggnings- storlekar är symmetrisk i tiden är däremot mycket speciellt.1

I de fall där man tagit hänsyn till tek— nisk obsolescens och substitutionsobsole- scens är det svårt att utesluta att också en viss hänsyn tagits till stordriftsobsolescen- sen. Under vissa förhållanden kan emeller- tid kostnadsberäkningarna vara gjorda un- der restriktioner, som innebär konstant an- läggningsstorlek. Om man speciellt bygger sin kapitalkostnadsberäkning utifrån jämfö- relser endast vid alternativ ny kapitalutrust— ning i samma storlek, utesluter man effek- ten av stordriftsobsolescensen.

Om de informationer man erhåller från företagen inte innehåller explicita uttryck för kapitalkostnadema utan endast kapi-

talets »värde» antingen som dagsvärde el- ler återanskaffningsvärde, måste kapitalkost- nadema härledas och konstrueras ur des- sa uppgifter.

Återanskaffningsvärdet motsvarar kostna- den för en likadan eller lika ändamålsenlig ny kapitalutrustning. Denna storhet används framför allt vid beräkning av det försäk- ringsbelopp, som skall utbetalas vid brand eller annan skada. Med ovanstående defi- nition på »återanskaffningsvärdet» kom- mer alltså i vissa fall hänsyn att tas till substitutionsobsolescens eller teknisk ob- solescens. Däremot kommer inte effekten av en arbetsbesparande innovation att med— räknas.

Det »återanskaffningsvärde», som för- säkringsbolagen nyttjar i sina beräkningar, är en summa av »återanskaffningsvärden» för mindre delar av anläggningen, tagna var för sig. Genom denna uppbyggnad kom- mer att i mycket liten grad hänsyn tas till teknisk obsolescens 'eller substitutions- obsolescens. Motivet bakom denna kon- struktion är, att den överväldigande delen av försäkringsbolagens utbetalningar rör partiella skador. Vid reparationer av des— sa partiella skador kan mycket sällan den nya tekniken introduceras. Detta är endast möjligt vid total reparation eller vid ut— byte av mycket stora delar av utrustning- en.

Om man har en kapitalstorlek som byg- ger på »återanskaffningsvärdet», och kapi- talkostnadema beräknas genom en för alla anläggningar inom samma bransch gemen- sam deprecieringsfaktor, innebär detta i princip, att man får en över livslängden symmetriskt fördelad kostnad där man dock, till skillnad från en beräkning baserad på historiska kostnader, rensat bort vissa tek- niska obsolescensfaktorer, t.ex. dem som sammanhänger med prisförändringar på dessa kapitalvaror. Vissa andra tekniska obsolescensfaktorer kan dock finnas kvar, och hänsyn till dessa och till substitutions-

1 Möjlighet finns naturligtvis att ur en större mängd mätpunkter utvälja en sådan symmetrisk fördelning. Om denna metod tillämpats i något fall är obekant.

obsolescensen gör, att även här fordras en jämn spridning av storlek och investerings- tidpunkter, för att resultaten skall bli någor- lunda tillfredsställande.

Med »dagsvärde» menas återanskaff— ningsvärdet med avdrag för vad det kan ha förlorat i värde genom fysisk och eko— nomisk förslitning. Detta motsvarar alltså det kapitalvärde, som genomgående använ— des i kap. V. För att härleda kapitalkostna- derna ur »dagsvärdet» måste även i detta fall vissa antaganden om åldersfördelning- en göras, då annars inga möjligheter finns att ur »dagsvärdet» direkt beräkna kapi- talkostnadema.

Förutom dessa problem, som härrör ur kapitalföremålens olika obsolescensföreteel- ser, finns vissa andra svårigheter av bok- föringsmässig natur. Vissa summor bokför- da som löpande kostnader måste i många fall räknas som investeringar, dvs. svårig- heter finns att skilja mellan produktions- och investeringskostnader.1 Speciella svå— righeter uppkommer också, om man skall uppdela kostnaderna för olika processer, då det därvid är svårt att separera vissa gemensamma kostnader.

»Regression fallacy» bedöms av många [1] vara den allvarligaste kritiken av statis- tiska undersökningar av »cross section»- typ. Den mängd, som varje företag produ— cerar och säljer, kan delvis betraktas som en slumpvariabel, där variationen kring medelvärdet inte direkt kan kontrolleras av företaget. Produktionskostnaderna varierar därvid i de olika fallen, så att större mängd output ger mindre styckkostnader. Samti- digt kommer storleksvariablerna att varie- ra, om storleken mäts som den producerade mängden eller något alternativt mått som varierar med kvantiteten output. En mängd anläggningar av exakt samma utseende och storlek skulle vid en sådan slumpvis för— delning av produktionen ge upphov till en avtagande styckkostnadskurva i en regres— sionsanalys.

Man kan naturligtvis komma bort från en del av problemet genom att som storleks- variabel i stället välja anläggningens totala kapacitet. Om systematiska »bias» kan tän-

kas förekomma mellan relationen storlek och utnyttjandegrad, måste man emellertid även kompensera för detta, så att samma utnyttjandegrad tas som norm.

Det finns ett antal utmärkta sammanställ- ningar av gjorda undersökningar och deras resultat [1] [2] [3]. Vi hänvisar till deSSa för vidare studier.

Sammanfattningsvis måste dock sägas, att även om vissa typer av korrektioner kan göras, de statistiska kostnadsberäkningarna sällan kan ge särskilt noggranna utan en- dast översiktliga resultat. Alternativet — den ingenjörsmässiga metoden — får anses överlägsen ur alla synpunkter som berör in- formationsmängd och exakthet men är där- emot relativt besvärlig och tidsödande att genomföra.

II. Ingenjörsmässiga undersökningar

Pionjärerna på området ingenjörsmässigt beräknade produktions- och kostnadsfunk- tioner inom industriproduktionen är fram- för andra H.B. Chenery och C. Ferguson. Chenery använder som exempel relationer mellan röranläggningars kapacitet och kost— nader och härleder den tekniska produk- tionsfunktionen ur fysikaliska lagar, ur ex- periment och förvärvad erfarenhet. Den tek- niska produktionsfunktionen beskriver sam- bandet mellan fysiska variabler som dia- metern av ett rör, insläpps- och utsläpps- tryck och rörets kapacitet att transportera gas. Kostnaden för produktionsfaktorerna, som sedan införs för att beräkna kostnads— funktionerna ur de tekniska produktions- funktionerna, baseras på förvärvade erfa- renheter och vissa förväntningar om ränte— nivån, depreciering och obsolescens. Om produktionen omfattar flera processer, kan man aggregera dessa tekniska produktions- funktioner. Viktigt är att observera, att funktionerna i så fall måste vara oberoen- de och additiva.

1 En fabrik är ofta inte flexibel med avseende på storlek, om detta inte medvetet är förberett vid fabrikens byggande. Om t. ex. extra tomt- mark inte är inköpt, kan expansion vara omöjlig. Om dessa förbindelser var tidtagna från början måste de ha ökat de ursprungliga kostnaderna.

Ferguson studerade flygtransporter på liknande sätt, där en mera aggregerad pro— duktionsfunktion blev resultatet.

Efter dessa två undersökningar från 1949 och 1951 har följt en hel serie av studier. (Bibliografi [1] [26]).

Det är sällsynt att processer praktiskt kan uttryckas som tekniska produktionsfunktio- ner, helt härledda ur naturvetenskapliga och experimentella lagar, varför man av praktis- ka skäl tvingas, i synnerhet i mera aggrege- rade fall, betrakta endast en del av de möj- liga alternativen vissa fasta vanliga kom- binationer.

Senare, ofta mera aggregerade undersök- ningar, har följdriktigt i större utsträckning släppt många av de tekniska frihetsgrader, som tidigare medtogs, och mer blivit direk- ta kostnadsfunktioner. Detta är rätt na- turligt när det gäller endimensionella pro- cesser. Om flera varor eller tjänster erhålls som output i en produktionsfunktion, och proportionerna inte är låsta, är naturligtvis en produktionsfunktion med avseende på dessa outputvariabler speciellt intressant.1 Ett exempel på en sådan »mix» av presta- tionsvariabler är storlek, hastighet och maxi- mal flyglängd för ett flygplan.

Ingenjörsrmässigt beräknade kostnads- funktioner förefaller ha betydande förde- lar. Man undviker de individuella variatio— ner och förutsättningar som finns vid kom- parativa studier. Man kan bryta sönder processen i delkomponenter, som är så val- da, att de kan antas vara oberoende av varandra, och där man följaktligen kan dis- kutera skalfördelama med avseende på var- je komponent separat. På så vis kan man också bättre förklara vissa empiriska re- sultat. Man kan exempelvis på ett bättre sätt särskilja rent tekniska skalfördelar och de som härrör sig från marknadsfördelar eller finansiella fördelar. Man kan även diskutera kostnadsförändringar med avseen- de på standardisering eller andra typer av produktsortimentförändringar, vilket ställer sig svårt i en statistisk analys.

En nackdel beträffande dessa undersök- ningar är, att de ofta endast inkluderar själva produktionsprocessen, och att t.ex.

administrationskostnadema inte är inräkna- de. Dessa kostnader måste alltså beräknas separat, och för en person som känner branschen och dess kostnadsstruktur rela- tivt väl erbjuder en sådan uppskattning van— ligen inga problem. För jämförande studier och för den icke branschkunnige vore det emellertid fördelaktigt, om sådana kalky- ler framdeles inkluderades i beräkningarna.

Den erforderliga noggrannheten i en så- dan studie är bl. a. beroende av dessa kost— naders relativa storlek. Ju mindre de rela- tiva kostnadema för administrationen är, ju större relativt fel kan tillåtas i beräk- ningen.2 I många sammanhang, framför allt där de relativa kostnaderna är små, kan därför approximationen proportionella ad- ministrationskostnader tänkas väl uppfylla de erforderliga kraven på noggrannhet.

C. Sambandet mellan företagsstorlek och administrationskostnader

Undersökningar av den typ som mäter sam- band mellan företagsstorlek och administra- tionskostnader har utförts i ett mycket li- tet antal. En bidragande orsak har utan tvekan varit vissa mätsvårigheter. Svårighe- ter föreligger rent praktiskt att separera kostnaderna för den administrativa funk- tionen. Speciella svårigheter föreligger också att tolka resultaten, då de administrativa funktionerna i stora och små företag kan variera till sitt innehåll, vilket gör det ad- ministrativa outputbegreppet svårhanterligt.

Knappheten på undersökningar och tolk— ningssvårigheter begränsar naturligtvis re-

1 Produktionsfunktioner är naturligtvis aktu- ella i alla sammanhang, där produktionsfaktor- priserna beräknas endogent. Om så inte är fallet, behöver man en produktionsfunktion endast inom själva produktionsplaneringen för bestäm— ning av optimal produktionsteknik vid olika processtorlekar, dvs. för den rent tekniska optimeringen, vilket i viss mån faller utanför denna studie. 2 Vanlig felkalkyl: K=; Cj (Totala kostnaden

] är lika med summan av alla delkostnader.)

är litet

.AK _! f—Om _CL AK=334CJ= K=E K C ' K

C. A ' tillåtas.

]

kan stort

sultatens värde som underlag för mera ge- nerella uttalanden. Däremot har undersök- ningarna naturligtvis ett indikativt värde.

Enklaste tillvägagångssättet är att direkt kombinera storlek och administrationskost- nader för olika företag i en tvärsnittsstudie [17] [18].

Som mått på storlek har exempelvis an- läggningarnas nuvärde använts, och i ett annat fall företagens totala tillgångar, men andra möjligheter finns naturligtvis. Admi- nistrationskostnadema kan antingen mätas i sin absoluta storlek eller relativt någon annan storhet, exempelvis totala kostnader- na eller totala omsättningen.

De administrativa kostnaderna definieras vanligen som de kostnader som åtgått för att få beslut fattade av direktion eller sty- relse, dirigerade hela vägen ner till verk— ställighet. Därvid inkluderas inte bara lö- ner till ledning och kontorspersonal utan även kostnader för konsultationer utifrån och dylikt. Sådana uppgifter finns inte in- samlade i gängse industristatistik, och för mera översiktliga studier blir man hänvisad att använda tjänstemannalöner som approx— imation för administrationskostnadema. Va- let av mätvariabler betingas naturligtvis av tillgängliga data men även av annan infor- mation rörande branschens struktur som in— dikerar det lämpliga valet.

Resultatet av de två tillgängliga studierna visar i det ena fallet (studien gäller enbart värmekraftverk) konstanta administrations- kostnader och i det andra fallet (denna studie täcker ett större fält av industriföre- tag) avtagande administrationskostnader.1

I en annan studie [19], utförd av Seymer Melman, har man, förutom att belysa ad- ministrationskostnadernas utveckling då fö— retagsstorleken ökar, velat förklara orsaker— na till kostnadsutvecklingen inom den ad- ministrativa sektorn. Först söktes korrela- tioner mtellan administrationskostnader och ett antal variabler såsom företagsorganisa- tion, anläggningsstruktur, företagets ålder, använd teknik, produktionsinriktning och storlek mätt i ett antal olika mått. I alla des— sa fall utom för storlek var korrelationen noll. För alla olika storleksmått gällde, att

antalet anställda inom administrationen i relation till antalet anställda inom produk- tionen sjönk då storleken ökade.

Den andra uppgiften man förelagt sig var att genom en tidsstudie även söka för- klara administrationskostnadernas utveck- ling då företaget växer. Förändringarna i variablerna definierades som relativtal av den totala förändringen under hela perio- den.

Markant i resultatet är, att ofta kraftiga förändringar i företagets storlek kan inträf- fa utan att motsvarande förändring sker beträffande de administrativa kostnaderna. Intressant är att inga andra variabler, vars förändringar också uppmäts, såsom kon- centration, arbetsproduktivitet, mekanisering eller antalet anställda tekniker, tycktes kor- relerade med förändringar i de administra— tiva kostnaderna.

Melmtan tolkar resultaten så, att anled- ningen till att administrationskostnadsför- ändringarna är okorrelerade med de ovan uppräknade aktiviteterna, samtidigt som ad— ministrationskostnadema vuxit över tiden, skulle bero på de administrativa uppgifter- nas över tiden förändrade karaktär i den meningen, att nya funktioner har lagts till de övriga tidigare uppgifterna.

D. Sambandet mellan företagsstorlek och forskning

Det finns flera typer av samband mellan företagsstorlek och forskning, och valet av samband blir beroende på vilken av forsk— ningens funktioner man försöker belysa. Det är naturligt att uppdela de företagna undersökningarna i två grupper.

1. Samband mellan företagets storlek och storleken av de interna forskningskostnader— na.

2. Studier med avseende på effekten av

1 Skillnaden mellan de genomsnittliga nivå- erna inom olika storleksklasser var mycket stor, ungefär dubbelt så stor i den minsta klassen (mindre än 1 milj. $) som i den största (större än 500 milj. $). Inom ett stort intervall (5—50 milj. $) var nivån mycket konstant. Undersök- ningarna gäller 1937 och 1941, och storleksan- givelserna gäller i den prisnivå som då gällde.

forskningsresultat framkomna inom eller utanför företaget på företagets produktion. Man vill därvid få ett mått på omfattning— en och snabbheten i anpassningen till ny teknik och speciellt få möjligheter att jäm— föra, om företag av olika storlek skiljer sig åt i dessa avseenden.

Det är, nödvändigt i en mera ingående studie av dessa problem att skilja på olika typer av flöden av tekniska innovationer till företagen. Egna forskningsresultat, licens— köpta forskningsresultat, »windfall gains» från offentligt publicerade forskningsresul- tat eller genom kopiering av andras pro— dukter, ny teknik »embodied» i nya typer av kapitalföremål är några av de flöden man kan urskilja. Uppenbarligen är det lät- tare att mäta omfattningen av en viss verk- samhet än effekten av den, dvs. samband 1 ovan är lättare att genomföra en mätning av än samband 2. Relativt lösliga spekula- tioner kring samband 2 har länge bedrivits, men forskning om utnyttjandet av forsk- ning i kvantitativa termer har kommit igång mycket sent. Först under 1960-talet har ett större antal undersökningar publicerats. De flesta undersökningarna i redovisningen ne- dan är gjorda av E. Mansfield, som betrak- tas som en banbrytare på detta område.

Sambandet mellan FoU -— kostnader och företagsstorlek finns belysta i ett flertal amerikanska undersökningar [24] [29] [30] [31] [32]. Generellt gäller därvid, att den industriella forskningen är koncentrerad, och att det är de stora företagen som står för huvudparten. Sålunda utfördes 1960 92 % av denna forskning i USA i 300 före— tag. Att dessa företag samtidigt huvudsak- ligen är att finna bland de största fram— går av att samtidigt 85 % av all forskning utfördes bland de 384 företagen (med an- ställda över 5 000. [32] Diskussionerna i USA kring FoU—kostnader och företagsstor- lek rör sig närmast om förhållanden, som ligger över denna företagsstorlek. Några undersökningar [24] [29] [31] av företag i denna storleksordning tyder därvid på avtagande relativa FoU-kostnader, då stor- leken ökar för vissa branscher. För andra

branscher får man däremot konstanta eller stigande relativa FoU-kostnader.

Beträffande industriforskning i Sverige ger Statistiska Centralbyråns forskningssta- tistik [27] vissa siffror rörande sambandet mellan företagsstorlek (mätt i antalet an- ställda) och FoU-kostnader. Man finner där en stark koncentration av FoU-verksamhe- ten (77 %) till de stora företagen med över 1 000 anställda (98 st).

Beträffande innovationsupptagningen innovationsdiffusionen har ett antal bas- industrier undersökts av E. Mansfield, var- vid mängden innovationer som respektive företag upptagit under en given tidsperiod och hastigheten med vilken dessa nyheter absorberats, har registrerats. På grundval av dessa data har sedan jämförelser gjorts mellan företag av olika storlek.

Kvoten mellan mängden innovationer som företagen absorberat och företagets marknadsandel följde inte något generellt mönster. För vissa branscher steg denna kvot med ökad företagsstorlek, men för några sjönk den.1 Denna skillnad anser

1 Ur undersökningarna framkom bland annat, att de mindre företagen inom stålindustrin hade genomsnittligt snabbare än de större företagen absorberat de nya syrgasmetoderna vid färsk- ningen av stål. Dessa uppgifter har sedan i ett flertal sammanhang tagits som intäkt för hypo- tesen, att stora företag skulle tendera att rea— gera långsammare för nya innovationer än mind- re företag. Det kan därför vara angeläget att närmare analysera orsaken till ovanstående re- sultat och förklara varför de inte på något sätt stöder den angivna hypotesen. Ursprungligen dominerade Bessemer-ugnarna stålproduktionen. Dessa ersättes sedan av Mar- tin-ugnar, vilka i sin tur numera håller på att ersättas av syrgasugnar. Generellt gällde under en period, innan syrgasugnarna introducerades, att storlekarna på de Martin-ugnar som instal- lerades stadigt ökade. Genomsnittligt gällde vid det ögonblick, då syrgasugnarna introducera- des, att de stora företagen hade genomsnittligt större ugnar än de mindre företagen. Större ugnar har avsevärt lägre rörliga kostnader än mindre ugnar. Syrgasugnarna var när de intro- ducerades relativt små en Martin-ugn ersattes vanligen av flera syrgasugnar. Produktionskost- naderna för alternativ produktion i syrgasugnar var alltså ungefär lika stora för både stora och små företag. De rörliga kostnaderna för produk- tion i existerande anläggningar var däremot på grund av ugnarnas storlek genomsnittligt mindre i större företag. Utifrån dessa förutsättningar är (Forts. på sid. 145. )

emellertid Mansfield går att förklara ur olikheter beträffande innovationernas karak- tär.

Utifrån dessa resultat skisserar därför Mansfield några villkor, under vilka större företag kan förväntas genomföra fler inno- vationer än genomsnittet.

a) Investeringskostnaden är stor i rela- tion till genomsnittsstorleken på de företag som kan tänkas utnyttja innovationen.

b) Minimumstorleken på företag som. lönsamt kan tänkas utnyttja innovationen är hög.

c) Genomsnittsstorleken på de största fö— retagen är mycket högre än genomsnitts- storleken på alla företag i jämförelsen som kan tänkas utnyttja innovationen.

Mansfield gör i detta sammanhang också en studie av sambandet mellan företags ut- nyttjande av innovationer och tillväxttak- ten. Han uppskattade därvid och jämförde den genomsnittliga årliga tillväxttakten hos:

a) företag som utförde innovationer un- der perioden

b) jämförbara företag i samma storlek som inte utförde innovationer.

Som resultat erhölls signifikant större tillväxt hos gruppen a), i vissa fall ända upp till dubbla tillväxttakten jämfört med b). Detta förefaller mycket rimligt, då ju innovationer ofta introduceras i samband med nyinvesteringar, och då en innovation kan verka som en utlösande faktor för en nyinvestering.

En annan slutsats Mansfield ansåg sig kunna dra som är intressant är, att en väl genomförd innovation genomsnittligt har större tillväxteffekt på ett mindre före- tag än på ett stort. Även detta förefaller intuitivt plausibelt.

Beträffande förhållandet mellan före- tagsstorlek och innovationshastighet pre- senterar Mansfield först fyra påståenden, som sedan jämförs med de empiriska re-

( Forts. fr. sid. 144. ) det sedan relativt självklart, att de mindre före- tagen först substituerade sina Martin-ugnar med syrgasugnar, och att det var fördelaktigt för de större företagen att vänta något längre.

1) Tidsintervallen innan ett företag ger nomsnittligt absorberar en innovation sjun- ker då företagsstorleken ökar.

Tre orsaker anges:

a) Kostnaden och risken att vara först är mindre för större företag.

b) Stora företag har på grund av sin flexibilitet större möjligheter att absorbe- ra kapitalföremål av ett visst utseende i en viss storlek. Nya typer av kapitalföre- mål är i introduktionsskedet ofta inflexibla. Diversifiering i form av olika storlekar el— ler dimensioner eller annan individuell an- passning brukar komma först efter en tid.

c) Större sannolikhet för större företag att ha en viss sektor utsliten vilken kan er— sättas med en ny anläggning.

2) Detta är en utvidgning och precise- ring av påstående 1. Om företagsstorleken ökar, minskar innovationsväntetiden i en accelererande takt.

3) Innovationsväntetiden minskar, om lönsamheten av innovationen ökar.

4) Detta är en utvidgning och precise- ring av påstående 3. Om lönsamheten av en genomförd innovation ökar, minskar in- novationsväntetiden i en accelererande takt.

För att testa dessa påståenden har Mans— field insamlat tre typer av data.

A) Intervallet för varje enskilt företag mellan tidpunkten för innovationens inför- ande i ett företag för första gången och tidpunkten för innovationens införande i det betraktade företaget.

B) Företagets storlek.

C) Lönsamheten av innovationen för fö— retaget. Denna siffra har varit svår att be— stämma, och vissa indirekta metoder har tvingats tillämpas.

Jämförelsen mellan påståendena och de empiriska datauppgifterna ger en verifie- ring för tre av de fyra uppmätta branscher- na.

Denna undersökning har många svaghe- ter. Mätningarna är ganska grova och ur- valet ganska snävt. Mansfields fyra påståen- den är naturligtvis inte bevisade. Däremot utgör de naturligtvis starka indicier mot

påståendet, att stora företag endast passivt tvingas följa med i innovationer som ini- tieras av små företag.

E. Sambandet mellan företagsstorlek och stabilitet

Med instabilitet resp. stabilitet menas i det- ta sammanhang storleken av variationer på vissa ekonomiska variabler utifrån genom- snittliga nivåer eller trender. Variationerna kan gälla ett enskilt företag under flera på varandra följande tidsperioder eller fle- ra företag under samma tidsperiod.

I många fall kan det optimala beteendet karakteriseras som instabilt eller ryckigt. Exempelvis måste vissa investeringar ske i klumpar, varvid språng uppstår i kostna- der och produktion. Denna planerade och medvetna instabilitet existerar, men i de allra flesta fall brukar instabilitet vara pa- rad med icke infriade förväntningar i nå- gon form. Instabilitet får i detta samman- hang en negativ innebörd.

Ferguson har genomfört en undersökning av sambandet mellan företagsstorlek och stabiliteten hos lönsamheten, tillväxttakten och sysselsättningen. [11] Som resultat er- hålls därvid att stabiliteten hos dessa varia- bler ökar (med något undantag för någon bransch), då företagets storlek ökar.

Ett flertal andra undersökningar har ut- förts, som bl. a. berör stabiliteten i lönsam— heten och tillväxttakten. [8] [9] [10] [12] [13] [14]. Dessa kommer till med Ferguson samstämmiga resultat i den mån bransch- indelningen är tillräckligt fin.

Förklaringen till att alla dessa stabili- teter ökar då företagsstorleken ökar är inte entydig. En viktig bidragande orsak är utan tvivel den, att stora företag ofta har fler sektioner där de slumpvisa variationerna är sinsemellan oberoende, och att därför en viss utjämning sker.

En undersökning, som i detta samman- hang skulle vara intressant, vore att sär- skilja inte bara företagsstorlek och bransch utan att mera detaljerat separera företagen i olika klasser med avseende på deras pro- duktstruktur. Det kan ju finnas anledning

Arbete L

lsokvnnter

)

Kapltal K '

Fig. VI: I.

förmoda, att vissa typer av horisontell resp. vertikal integration kan verka speciellt sta- biliserande. Någon sådan stratifiering av sitt material har emellertid inte Ferguson gjort.

F. Indirekta metoder för beräkning av stordriftsfördelar

Det finns ett flertal olika indirekta meto- der för beräkning av stordriftsfördelar. Ka— rakteristiskt för alla dessa är, att ett sam- band mellan företagsstorlek och en annan variabel än företagets kostnader uppmäts, varefter ur ett hypotetiskt samband mellan denna variabel och kostnaderna vissa kost- nadssamband sedan kan härledas. Dessa andra variabler kan vara:

I) »Produktionsfunktion» II) Lönsamhet III) Relativ tillväxttakt IV) Anläggningsstorlekarnas frekvens och förskjutningar i denna frekvensfördel- ning över tiden.

I. »Produktionsfunktion»

I en ekonomisk miljö, där faktorprisrelatio- nerna undergår successiva förändringar, kan det vara fördelaktigt att förändra faktorpro- positionerna. Denna anpassning till faktor— prisrelationerna illustreras med hjälp av fig. VI: 1. Vid en viss tidpunkt A är det tekniskt optimalt att med tanke på de under kapitalföremålets livslängd förväntade fak- torpriserna välja faktorkombinationerna A1, A2 eller As där siffrorna markerar oli-

ka anläggningsstorlekar. Vid en annan tid- punkt B är det på motsvarande sätt opti- malt att välja Bl, Bz eller Ba.

Produktionsfaktorn Kapital kan i figuren antingen anges som en värdestorhet (stock) — inköpsvärde eller återanskaffningsvärde' eller som en över livslängden symmetriskt fördelad kostnadsstorhet (flow).

Känner man kapitalföremålens livslängd, är det lätt att översätta inköpsvärdet i en sådan kostnadsstorhet. Om livslängd är lika för alla kapitalföremål, innebär en över- gång mellan dessa storheter endast en skal- förändring.

Om A motsvarar nutid, kan man direkt få några punkter på den nutida styckkost- nadskurva, som eftersträvas, ur vår kun— skap om punkterna A1, A2 och A3. Om exempelvis Ag däremot fattas, kan man under antagande att substitutionsförhållan— dena i de olika storleksklasserna uppvisar vissa gemensamma drag, exempelvis följer en viss likformighet, härleda Ae ur kun- skap om punkterna A1, A3 och B,, B2,B3.

Likformigheten innebär närmast att iso- kvantema inte väljs godtyckligt och anpas- sas var och en för sig, utan att de alla till- hör en viss kurvskara. Vanligen anges en sådan kurvskara som en funktion q : F (L, K) och där varje kurvelement kan erhål- las ur ekv. qo=F (L, K). Mellan de in- gående kurveltmenten råder ofta symmetri— och likformighetsegenskaper som bestäms av formen på F.

Man kan även på liknande sätt ta hän- syn till den tekniska förändringen genom att i funktionen F också lägga in en tids- faktor, som påverkar sambandet mellan produktionsfaktorer och producerad kvan- titet. För att kunna jämföra punkterna A, och punkterna B] på samma isokvanter mås- te, om exempelvis B, är av äldre datum, siffrorna korrigeras med avseende på den tekniska obsolescensen, innan jämförelser kan ske. Storleken på denna korrektion blir direkt beroende av åldern, och det är därför man i funktionen F inkluderar en tidsfaktor.

Denna funktion F med eller utan tidsfak- tor kallas något oegentligt för en produk- tionsfunktion.2 Genom att till punkterna i

ett diagram av typen ovan anpassa en så- dan »produktionsfunktion» anser man sig indirekt kunna bestämma styckkostnadskur- van i en viss tidpunkt. Metodiken bakom detta förfaringssätt finns angiven i ett fler- tal publikationer, i vilka dessutom goda översikter finns över gjorda undersökningar och deras resultat. [1] [2]

För noggrannare studier hänvisas till des- sa undersökningar.

ll. Lönsamhet

I en fullständig homogen bransch, där pri- set är enhetligt, kommer företagens lön- samhet i olika storleksklasser att indirekt spegla sambandet mellan storlek och kost— nad.

1 Skillnaden mellan inköpsvärde och återan- skaffningsvärde är, som tidigare nämnts, när- mast den, att i det senare viss hänsyn tagits till teknisk obsolescens. ? En produktionsfunktion är ett sammanfat- tande uttryck för mängden effektiva kombina- tioner av input och output. Då input, som i frå- ga om kapitalföremål, har bindningar som sträcker sig över flera tidsperioder, blir denna produktionsfunktion med nödvändighet inter- temporal. Om statiska förhållanden tänks råda, kan en sådan intertemporal produktionsfunktion tänkas översatt i en atemporal motsvarighet. I denna atemporala produktionsfunktion får ka- pitalstorheten dimensionen kostnad (flow). Den- na atemporala kapitalkostnad kan, om livs- längden är konstant, genom en skalförändring översättas i en värdestorhet (stock). Om livs- längden varierar, kan visserligen en entydig översättning av kostnads- och värdestorheter göras i varandra, men i detta fall blir den »atemporala produktionsfunktionen» inte ett ut- tryck för effektiva kombinationer av de på koordinatsystemets axlar markerade variab- lerna. De till dynamiska villkor anpassade faktor- kombinationerna behöver ej heller nödvändigt- vis sammanfalla med någon av de för statiska villkor angivna atemporala faktorkombinatio- nerna. Alla dessa komplikationer gör, att man knappast kan identifiera funktionen F ovan som en »produktionsfunktion, i den rena bety- delsen av effektiva kombinationer av input och output. I vissa fall är detta möjligt — men funk- tionen F torde ha ett mera generellt använd- ningområde än enbart dessa fall. Den gängse metoden att härleda en kostnads- funktion ur F bygger emellertid på antagan- det, att de nu faktiskt beskriver en produktions- funktion. Detta gör, att en viss tveksamhet gör sig gällande beträffande tolkningen av de med denna metod härledda s.k. »kostnadsfunktio- nerna».

Komplikationerna i samband med denna indirekta metod sammanhänger dels med att branscherna sällan är tillräckligt homo- gena, (vilket naturligtvis är en generell in- vändning mot alla empiriska undersökning— ar) dels med svårigheterna att ur bokförings- data erhålla reella lönsamhetsmått.

De stora möjligheterna och fördelarna för företag att bokföringsmässigt och reellt för- skjuta vinst från nu- till framtid gör att lönsamhetstal, i varje fall sådana som är hämtade direkt ur företagens bokföring, in- te är något bra mått på företagets lönsam.- het. Dessa bokföringsmässiga förskjutning- ar kan i vissa fall korrigeras. Om de fram- tida förväntningarna är enkla och entydiga, kan den reella lönsamheten, om dock med vissa svårigheter, beräknas.

Vissa investeringar, exempelvis där det framtida utfallet är ovisst, upptas ofta som omedelbart avskrivna kostnader. Detta gäl- ler framför allt FoU-kostnader och liknan- de investeringar. Sådana investeringskostna- der är svåra och i många fall praktiskt omöjliga att särskilja ur de redovisade bok- föringsdata.

Många undersökningar har utförts be- träffande sambandet mellan lönsamhet och företagsstorlek [8] [9] [10] [11] [16]. Flera av dessa indikerar en viss jämnhet i lönsamhetsnivån. Spridningen är ofta störst för de mindre företagen, men den genom- snittliga lönsamheten är påfallande jämn.

I kap. IV påpekades, att Skattelagstift- ningens utformning som konsekvens kan få en tendens till utjämning av den bokförda lönsamheten. De relaterade undersökningar- na gäller alla USA eller England, men fö- retagsbeskattningens utformning är där prin- cipiellt likartad den svenska, varför detta argument möjligen kan vara en bidragande förklaring till denna uppmätta jämnhet.

III. Tillväxt

I kap. IV beskrivs hur den redovisade vins- ten kan förskjutas framåt i tiden. Fördelar- na av denna förskjutning är framför allt att det ger en ökad likviditet i kombination med räntevinster för företaget på grund

av att företagsbeskattningen också samti- digt förskjuts. Företagsbeskattningens ut- formning, speciellt då med tanke på vilka avskrivningsregler som gäller, bestämmer därvid möjligheterna att förskjuta vinster- na från nu- till framtid. Ramen för utnytt- jandet av dessa fördelar är emellertid lika för alla företag, och man kan approximativt förutsätta att detta utnyttjas på ett homo- gent sätt. Graden av denna vinstförskjut- ning kan därför tänkas relativt väl avspegla sig i tillväxttakten, så att vinsten i stället för att direkt redovisas tänks indirekt slus- sad över till företagsägaren i form av en värdestegring. Om företaget är ett aktie- bolag, skulle detta förfarande ge sig till— känna i form av högre kurs på aktierna, i varje fall på längre sikt. Lägre kostnad för ett större företag skulle enligt detta reso- nemang inte nödvändigt visa sig i högre ut- delning eller större fonderad vinst utan framkomma i form av en värdestegring på varje andel i företaget, dvs. i form av till- växt.

Metoden är intressant, men resultaten av de jämförelser som hittills utförts be- döms vara osäkra, i synnerhet som bransch- indelningen i dessa undersökningar är myc- ket heterogen. Ingen redovisning av dessa undersökningar sker därför i detta samman- hang.

IV. Anläggningsstorlekarnas frekvens

Denna indirekta metod, som har förts fram av Stiegler och Sawing [28], använder fö— retagsstrukturens förändringar som indika- tioner för att bestämma den optimala stor- leken (eller snarare ett optimalt område av storlekar).

Denna metod baseras på antagandet, att storleken på kostnadsminimerande anlägg- ningar blir den anläggningsstorlek, som bäst kommer att överleva på marknaden. Om en viss storleksklass vinner terräng inom en bransch, skulle detta implicera, att den- na storleksklass ligger inom det optimala intervallet.

Även om denna metod skulle förse oss med en uppskattning av den optimala stor.

leken på ett företag och sålunda indikera existensen av skalfördelar upp till en viss nivå, så säger den oss ingenting om formen på den långsiktiga genomsnittskurvan eller ger oss någon förklaring till krafterna bak- om som resulterar i denna optimala stor- lek.

Det kan också ställas i tvivelsmål, huru— vida metoden verkligen kan användas till en uppskattning av den optimala storleken. Den bygger uppenbarligen på en mängd mycket osäkra förutsättningar.

Litteratur

[1] A. A. Walters; Production and Cost Func- tions: Econometrica No 1—2 1963. [2] G. Hildebrand & Ta-Chung Liu; Manu- facturing Production Functions in the United States 1957, N. Y. 1965. [3] Caleb A. Smith, Survey of the empirical evidence on Economies of scale ur Business Concentration and Price policy. Princeton 1955. [4] M. Friedman; Kommentar till [3] i samma publikation. [5] H. B. Chenery; Engineering Production Functions Quartely Journal of Economics Vol 63 s. 507—531. 1949. [6] J. S. Bain; Barriers to New Competition, Cambridge Mass. 1956. [7] A. K. Atallah. The Economics of Scale in Theory and Reality, Doktorsavhandling, Rotterdams ekonomiska högskola, maj 1966. [8] W. Crum. Corporate Size and Earning Power. Cambridge: Massachusetts, Har- ward University Press 1939. [9] J. Mc Connel »1940 Corporate Profit by Size of Firm. Survey of Current Business.» US Dep. of Commerce (1946). [10] S. Alexander. »The effect of Sixe of Manu- facturing Corporation on the Distribution of the Rate of Return.» The Reveiw of

" ' Economics and Statistics XXXI (1949).

[11] C. Ferguson: The Relationship of Business Size to Stability: An Empirical Approach. The Journal of Industrial Economics, IX. 1960. [12] P. Hart and S. Prais: »The Analysis of Business Concentration.» Journal of the Statistical Society, 119, (1950). [13] H. Simon and C. Bonini: »The Size Distri- bution of Business Firms.» The American Economic Review, XLVII, (1958). [14] S. Hymer and P. Pashiqian: »Firm Size of Growth.» The Journal of Political Eco- nomy, LXX,F_(1962).

[15] A. Singh, G. Whittington and H. T. Burley. The Profitability, Growth and Valuation of Quotedm Companies. Cam- bridge 1968. [16] J. McNulty: »Administrative Cost and Scale of Operations in the U.S., Electric Power Industry-A Statistical Study.» Jour- nal of Industrial Economics, V, (1956). [17] S. Melman: »Production and Administra- tion Cost in Relation to Size of Firm.» Applied Statistics, A Journal of The Royal Statistical Society, III, (1954). [18] S. Melman: »The Rise of Administrative Overhead in The Manufacturing Industries of The U.S., 1899—1947.» Oxford Eco- nomic Papers, III. (1951). [19] M. Bechman: »Some Aspects of Return to Scale in Business Administration.» The Quarterly Journal of Economics, LXXIV, (1960). [20] E. Mansfield: »Size of Firm, Market Struc- ture and Innovation.» The Journal of Political Economy, LXXXI, (1963). [21] E. Mansfield: »Entry, Gibrat's Law, Inno- vation and The Growth of The Firm.» The American Economic Review, LH, (1962). [22] E. Mansfield: »The Speed of Response of Firms to New Techniques.» The Quarterly Journal of Economics, LXXVII, (1963). [23] E. Mansfield: Industrial research and development expenditures. Determinants prospects and relation to size of firm and inventive output. The Journal of Political Economy (Aug. 1964). [24] E. A. G. Robinson, »The Structure of competitive Industry», 1958, Cambridge. [25] Industrialization and Productivity nr 5 och nr 6. [26] Statistiska centralbyrån. Forskningssta- tistik ], 1965. [27] R. Sawing: Estimation of optimum size of plant by the survivor technique. Quartely Journal of Economics. Nr 4 1961. [28] D. Hamberg »Size of Firm Oligopoly and Research: The Evidence» Canadian Jour- nal of Economics and Political Science, Febr. 1964. [29] National Science Foundation. Industrial R8D Funds in relation to Other Variables (NSF 64-25) Washington. [30] Economic concentration. Part 3. Concentra- tin, invention and innovation, Washington 1965, s. 1196. [31] Samma publikation 5. 1139—1140.

.. ' 'a'?" :l. '...'

|t1||,..| | -| '.'._.".|'|..|l|| ,—_.| '.r'Jl-

|-, '|| . j. iw _ | '|| | ||

Han.» .i. u:. *|','|. "| _ |' ||||lr|||||.|. ||| ||||||||.|.t'l|

|?!" lrt'J' m-' I. *" || far Reilun. äni n'(] . . . _ '. . '». _ || nn'l'al/ " ,. — ' "'i' .x' ”sååå

( '. in_u'| |

.|||H .n'li'i'

_! " ', _..- .. ..— . -' ' " liir'l'.

"'+'.

I,,lu. .

A I

—— Åhjjltälnif' "' "." .| a'" minus?! Jim] K&MOJ .a # ..::r i l _ . ”|" Min (tvä-W

. _ _minhwwtt

him tra-.?! [fl

|.. |', »” | .

' ' . |_ | H "I | | ,1' ' "|| _ || ..__ . . . =.], '.' . | | |l|' _|| |1|| .. |, h|J|'w'| ,A| |—h||i||.| & I

. f."; .' f|'iR

_|L'13... jlj|_|_|" _|”; .r-

au . ; u g| mn . filnamn! "

Il

Branschstudier

Vll Inledning

Denna del innehåller åtta branschstudier. De sex första,

jäm— och stålindustri varvsindustri oementindustri pappersmasse— och pappersindustri

oljeraffinaderier petrokemisk industri är till sin huvuddisposition relativt likar- tade. Skillnadema när det gäller den mera detaljerade dispositionen är dock relativt stora på grund av branschernas olika ka— raktär. Tillsammans bildar branschstudier- na genom dessa olikheter en provkarta på de olika slag av resurs- och/ eller kostnads— besparingar som kan erhållas i stora före- tag eller stora anläggningar. Ett stort an- tal vanliga och viktiga kostnadssamband blir exemplifierade, även om inte samtliga de i kap. 11 och 111 beskrivna stordriftsför- delama behandlas. Den primära avsikten har emellertid inte varit att belysa de olika enskilda mekanismer som bidrar till stor- driftsfördelar, utan framförallt att så brett som möjligt söka uppskatta storleksord— ningen av dessa företeelser i olika bransch- er.

Vissa av de företagsbeteenden som är karaktäristiska vid förekomsten av stor- driftsfördelar eller som då speciellt accen- tueras, exemplifieras också.

En fullständig genomgång av hela in- dustriproduktionen skulle, med den upplägg- ning dessa sex branschstudier har, med

nödvändighet bli ganska omfattande. I de två följande branschstudierna, elektroteknisk industri livsmedelsindustri, göres ett försök att kortfattat och något mindre detaljerat beskriva kostnadssam— banden i branscher med ett större antal produkter. Båda dessa industrigrupper om- fattar ett stort antal branscher med ett to- talt sett mycket stort antal produkter. Kost- nadsstrukturema för alla dessa produkter kan av naturliga skäl inte redovisas. I vissa fall har det varit lämpligt att välja ut några enskilda produkter och beskriva de samband som råder för dessa mera ut- förligt, i andra fall har det varit lämpligt att beskriva de genomsnittliga samband, som råder för en större grupp av slutpro- dukter.

Totalt sett omfattar de åtta branschstu- diema enligt industristatistiken cirka 40 procent av industriproduktionens totala saluvärde (1966), och 33 procent av dess förädlingsvärde (1966)1. Branscherna är in- te fullständigt beskrivna; en mängd varor som tillhör branscherna är utelämnade, och de nämnda siffrorna torde därför utgöra en viss överskattning av det redovisade ma- terialets omfångz. Studierna torde dock

1 Att andelen av totala saluvärdet skiljer sig så markant från totala förådlingsvårdet, beror bland annat på att livsmedelsindustrin har av- sevärt högre råvarukostnader än genomsnittet. " Delvis kompenseras detta av att i vissa fall även kostnadsstrukturen i utanför branschen liggande förädlingsled medtagits.

indikera att följande gäller för en stor del av industriproduktionen:

1. Stordriftsfördelar förekommer och är av en sådan storlek (för relevanta företags- och anläggningsstorlekar), att de utgör en betydelsefull variabel i företagens ageran- de, och att de sannolikt kan förklara stora delar av den historiska strukturutvecklingen, både beträffande den ökade anläggnings- koncentrationen och den ökade företags- koncentrationen.

2. I de allra flesta branscher finns outnytt— jade stordriftsfördelar. Företagens strävan att minska sina kostnader torde leda till en markant ökning i anläggnings- och företags- koncentrationen i framtiden. En kartlägg- ning av existerande stordriftsfördelar torde vara väsentlig för prognoser av den fram- tida strukturutvecklingen.

3. Stordriftsaspekten berör även på ett vä- sentligt sätt den ekonomiska politiken. Vissa faktorer som är möjliga att påverka genom ekonomisk politik hindrar i många fall ett maximalt utnyttjande av de potentiella stordriftsfördelama. Även ar- betsmarknadspolitiken, lokaliseringspoliti- ken, och i viss mån den kortsiktiga stabi- liseringspolitiken, berörs på ett väsentligt sätt.

I ett senare kapitel skall diskuteras, hu- ruvida de beskrivna branscherna kan an- ses vara karakteristiska exempel på indu- striproduktionen. Olika fakta skall därvid anföras för hypotesen, att den större delen av de återstående branscherna i vissa viktiga avseenden inte alltför mycket torde avvika från de förhållanden, som branschstudier- na beskriver.

Det siffermaterial som presenteras i de empiriska avsnitten, har mycket varieran- de noggrannhet och fullständighet. Till stor del betingas dessa skillnader i precision och fyllighet av att svårigheterna att mäta kost- nadsstrukturen varierat avsevärt mellan oli- ka branscher.

I anglosachsisk litteratur görs vanligen

en uppdelning av industriproduktionen i »processindustrier» (processing industries) och »bearbetande industrier» (manufacturing industries). De förra är sådana som huvud- sakligen sysslar med förändring av råma- terialets fysikaliska egenskaper, de senare huvudsakligen med materialets form. Rent allmänt torde det vara lättare att beskriva kostnadssambanden i processindustrier än i bearbetande industrier.

Inom processindustrierna är produktions- inriktningen i allmänhet låst av kapital- strukturens utformning. De fördelar, som kan erhållas, är också i allmänhet starkt knutna till kapitalutrustningens dimensio- nering. Det är i dessa fall relativt lätt att precisera kostnaderna.

Inom de bearbetande industrierna (exem- pelvis stora delar av verkstadsindustrin) är produktionsutrustningen ofta mera ospecia- liserad. (Exempelvis kan verktygsmaskiner vanligen användas i en mängd olika kom- binationer.) Då samma maskiner använ- des för tillverkning av helt olika produk- ter, kan det vara svårt att fördela vissa gemensamma kostnader.

Det kan också vara svårt att mera pre- ciserat ange sambanden mellan produktions- kostnad och serielängd eller mellan pro- duktionskostnad och anläggningsstorlek i de fall, då olika produkters tidsallokering, se— rielängd och dylikt genom ett gemensamt utnyttjande av samma produktionsutrust- ning ömsesidigt påverkar varandras kost— nadsstrukturer.1

För vissa av verkstadsindustrins produk- ter — framförallt sådana, som massprodu- ceras användes även inom »bearbetande» industrier emellertid en mera specialiserad produktionsteknik. Ofta sker då tillverkning- en i en linje (line) där de olika förädlings- momenten är produktionstekniskt integre— rade. För denna typ av produktion är det i allmänhet lättare att beskriva kostnads- strukturen.

I de följande avsnitten gäller i analogi med ovanstående, att kostnadsuppgifter från bearbetande industrier som exempelvis elek-

1 I inledningen till kap. XIV beskrivs vissa av dessa svårigheterimeraytförligt.

troteknisk industri, med undantag av de avsnitt som rör massproducerade kompo- nenter, i allmänhet är mera osäkra och sambanden mera grova än motsvarande siffermaterial från typiska processindustrier såsom massa- och cementtillverkning, olje- raffinaderier och petrokemisk industri.

Branschstudiernas disposition Branschstudierna omfattar generellt följan- de moment: Kort teknisk beskrivning Beskrivning av kostnadsstrukturen Beskrivning av den svenska företags- och anläggningsstrukturen

Strukturutvecklingen

Den tekniska beskrivningen syftar till att underlätta förklaringen av kostnadsstruktu- ren. Genom en relativt detaljerad beskriv- ning av produktionsprocessemas utseende öppnas också möjligheter till generalisering- ar. Kostnadssänkningar kan kopplas till vissa fysikaliska samband och/eller till vissa marknadssamband.

Beskrivningen av kostnadsstrukturen (i hypotetiska anläggningar och hypotetiska se- rielängder av olika storlek) utgör det cent- rala i varje branschstudie. I allmänhet inle- des med en beskrivning av statiska stor- driftsfördelar (dvs. de som skulle kunna er- hållas i en stationär ekonomi).1 Styckkost- naden relateras till anläggningsstorlek (eller serielängd etc) vid fullt kapacitetsutnyttjan- de. De komplikationer som fluktuationer och trendmässiga förändringar av totala produktionsvolymer medför, förändrar se- dan bilden och förklarar varför företagen i sin planering utgår från att en viss överka- pacitet kommer att finnas under vissa tids- intervall. I detta sammanhang diskuteras olika dynamiska stordriftsfördelar som kan finnas.

Beskrivningen av kostnadsstrukturen (i hypotetiska nya anläggningar) och beskriv- ningen av den svenska företags- och an- läggningsstrukturen utgör de grundläggan- de elementen för diskussionen om struktur- utvecklingen.

I allmänhet ställes den optimala och den existerande strukturen mot varandra. Struk-

turutvecklingen antages i många fall kunna betraktas som en förändring av den existe- rande i riktning mot den optimala struktu- ren.

Strukturutvecklingsavsnittet handlar i des- sa fall huvudsakligen om vilka faktorer som påverkar takten i denna transformation. Ofta sker en samtidig förändring av sorti- mentet en anpassning av produktions- inriktningen så att den passar den existeran- de företags- och anläggningsstrukturen. Den- na anpassning kan i vissa fall vara så stor att en kalkylering av den optimala struktu- ren med utgångspunkt från nuvarande pro- duktionsinriktning är mindre intressant. Pro- duktionsinriktningens anpassning till den exi- sterande anläggningsstrukturen är där ofta mera relevant.

De avsnitt som behandlar strukturutveck- lingen är av mycket varierande omfång. Kapitlet om den elektrotekniska industrin saknar helt sådana avsnitt. I kapitlet om varvsindustrin göres heller inga konkreta förutsägelser om strukturutvecklingen.

Verkstadsindustrins produkter är ofta starkt differentierade (heterogena). Verk- stadsindustrins produktionsutrustning är dessutom ofta ospecialiserad. Dessa faktorer i kombination med svårigheten att inom den- na sektor fullständigt beskriva kostnadsstruk- turen gör strukturutvecklingen svår att pro- gnosticera med de relativt enkla och ofull- ständiga data som utredningen haft tillgång till.

Speciellt torde möjligheterna att ändra produktionsinriktningen (den ospecialiserade produktionsutrustningen ger stora chanser till detta ) skapa svårigheter att överblicka alla alternativ.

I vissa kapitel är strukturutvecklingen mera utförligt behandlad. Ofta har det där- vid varit möjligt att ange en approximativ skortningsgräns2 dvs. ange en anläggnings-

1 I allmänhet har dock vid beräkning av kapi- talkostnadema en livslängd använts där hänsyn även tagits till exogen teknisk utveckling. ' Skrotningsgränsen varierar generellt med anläggningens ålder. I de empiriska avsnitten har denna variation inte givits någon explicit behandling. Vanligen har som approximativ skrotningsgräns använts den som gäller för hypo- tetiska nya anläggningar. Jmf. Kap. IV: D.

storlek under vilken det alltid är fördelaktigt att ersätta anläggningen med en ny av op- timal storlek alternativt att bygga ut den gamla.

Förutom skrotningsgränsen som ju an- ger vilka strukturomvandlingar som är för- delaktiga att genomföra omedelbart-, disku- teras även Iängre fram i tiden liggande förändringar. Dessa förändringar relateras i beskrivningen till olika obsolescensfeno- men, till den förväntade efterfrågeutveck- lingen och till en eventuell förändring av produktionsinriktningen.

Med nödvändighet är den prognos på strukturutvecklingen som man på detta sätt kan åstadkomma relativt grov. Stor osäker- het vidlåder många av de erhållna resultaten en egenskap som de emellertid delar med andra strukturstudier av ungefär samma om- fång.

Datainsamling

De metoder, som använts för insamlandet av uppgifter, har med nödvändighet varit mycket branschanpassade och har därför varierat kraftigt. Grunddragen är dock ana- loga.

Efter en genomgång av den existerande branschlitteraturen har telefonkontakt tagits med personer (verkställande direktör, tek- nisk direktör, ekonomidirektör eller motsva- rande) i olika företag, som förmodats kunna lämna för utredningen intressanta uppgifter. Ofta har senare, för att konkretisera i vil- ken form uppgifterna lämpligast borde redo— visas, ett standardformulär utskickats. (Ap- pendix VII)

De svar, som utredningen erhållit, har sedan getts en preliminär sammanställning. Denna sammanställning har sedan utskick- ats till berörda uppgiftslämnare för kritik i vissa fall ett flertal gånger med successivt »förbättrade» manuskript.

I ett stort antal fall har personliga inter- vjuer visat sig vara värdefulla. (Totalt har ca 35 företagsbesök företagits).

Kostnaderna för produktion i anläggning av olika storlek kan uppskattas antingen genom jämförelser av existerande anlägg-

ningar eller genom jämförelser av hypote- tiska anläggningar.

Rent allmänt (sekretesskäl, varierande kostnadsredovisning etc.) är det svårt att jämföra produktionskostnader från existe- rande anläggningar som tillhör olika före- tag.1 Inga sådana jämförelser göres. I några fall bygger däremot redovisningen på kost- nadsjämförelser mellan existerande anlägg- ningar av olika storlek inom samma företag eller samma organisation (sockerindustrin, mejerier).

Den övervägande delen av de uppgifter som förekommer bygger emellertid på kost- nadsjämförelser mellan olika hypotetiska an- läggningar —- där eventuellt en existerande anläggning tages till utgångspunkt för be- traktelsen. Detta betraktelsesätt medför bland annat att en mängd faktorer, som kan variera mellan olika existerande anläggning- ar, speciellt om de tillhör olika företag, kan hållas konstanta i betraktelsen. En annan fördel är, att man kan gå utanför det stor- leksintervall som de existerande anläggning- arna ligger i. I de fall, då den optimala anläggningsstorleken är mycket större än den största existerande anläggningen, är hypotetiska jämförelser av detta slag det en- då möjliga alternativet.

1 En del a dessa svarigheter finns belysta i kapitel VI.

Appendix VII Frågeformulär

För närvarande pågår inom ramen för koncentrationsutredningen en undersökning angående tekniska stordriftsfördelar inom näringslivet. Av denna anledning vänder utredningen sig till Er för att få vissa upp- lysningar om kostnadsstrukturen i nya an- läggningar av olika storlek.

Något om koncentrationsutredningen

Koncentrationsutredningen (ordförande pro- fessor Guy Arvidsson) är en statlig utred- ning som sorterar under Finansdepartemen- tet. Dess uppgift är att utreda det svenska näringslivets struktur speciellt med hänsyn till de stora företagens uppkomst och till- växt. Utredningen skall inte avlämna kon- kreta förslag i sitt betänkande utan syftar endast till att beskriva den faktiska struk- turen.

En avdelning inom koncentrations- utredningen

En av anledningarna till uppkomsten av stora företag har varit existensen av teknis- ka stordriftsfördelar inom produktionen.

Detta har motiverat en specialstudie in- om utredningen av dessa problem. Genom att göra en sådan studie kan man få ett nödvändigt komplement till de mera mark- nadsbetingade beskrivningar av näringslivet som studeras i andra avdelningar av koncen- trationsutredningen.

Stordriftsfördelar »optimal storlek»

Av intresse är inte enbart att bidra till för- klaringen av i vilka produktionsprocesser stordriftsfördelar existerar utan också att markera den gräns över vilken sådana för- delar inte existerar eller är små. Detta kan belysa de marknadsbetingade fördelarna av stora företag och av olika samarbetsformer mellan företag utan gemensam ägare.

Stordriftsfördelarna mäts med den pro— centuella minskningen i kostnaderna per producerad enhet vid ökad storlek. Detta kan göras både för hela tillverkningskost- naden och för delkomponenter, t. ex. löner och kapitalkostnader. Kostnaderna kan ock- så fördelas på de olika slag av produktions- processer som ingår.

För att bedöma skalfördelama är det av vikt hur mycket och hur snabbt styckkost- nadema faller vid ökad anläggningsstorlek.

Kostnad/producerad nnhot

_.

& I Anläggningsstorlek

"Minsta optimala storleken"

Information som erfordras A. Den beräknade relationen mellan stor- lek och kostnad per producerad enhet i en ny investering.

Denna beräkning bör göras för hela an-

läggningen och om möjligt även för del- processer.

Till detta bör fogas uppgifter om inves- teringens storlek och arbetsåtgången i den högsta storleksklassen.

Kostnadsuppdelning vid

Kapacitet, t. ex. tusen ton/år 10 20 30 40 t. ex. 10 tusen ton/år Råvarukostnad 100 100 100 100 30 % Lönekostnad 100 90 80 70 50 % Kapitalkostnad 100 95 90 85 20 % Total styckkostnad 100 93 88 80 100 %

B. Denna tablå kan i vissa fall vara svår att åstadkomma. Utredningen är då tacksam för mindre utförlig information, t. ex.:

&) Hänvisning till facktidskrift där lik- nande beräkningar gjorts (ofta förekomman- de inom USA).

b) Hänvisning till existerande anläggning i Sverige eller utomlands som bedöms vara av minsta optimal storlek.

c) Uppskattning av en produktionskost- nadsminimerande anläggning. Denna kost- nadsminimerande anläggning kan karakte- riseras av fyra tal:

1) Investeringskostnaden 2) Kapacitet 3) Antal erforderliga arbetare

4) Den förväntade deprecieringstakten Dessa uppgifter måste naturligtvis bli en mer eller mindre grov uppskattning. Ett

försök att ange Er uppfattning om graden av noggrannhet vore därför värdefullt.

C. En annan väg är att med utgångspunkt från existerande storlek ange förväntade av- vikelser från detta vid nyinvestering.

Vissa kommentarer av teknisk natur är önskvärda speciellt om tekniken ändras kraftigt eller flera produktionsled är invol- verade. Intressanta uppgifter är t. ex. antalet olika produkter, kapitalstrukturen (byggna- der, fabriksområde, maskiner osv.), kapaci- teten hos olika produktionsgrenar samt gra- den av flexibilitet mellan olika samman- sättningar hos produktionen. Omställnings- kostnader vid olika serielängder är också av stort intresse. Vidare bör, om det går, möjligheterna till integrationsvinster anges och kvantifieras.

Kostnadsuppdelning vid ny- investering i anläggning av".? samma storlek som den

Förväntad förändring i styck- l”. kostnaderna vid nyinvestering i en

nuvarande X % större anläggning Löner 30 % 20 % sänkning Kapitalkostnader 20 % 30 % » Råvarukostnader 50 % ingen förändring Totalt 100 % 12 % sänkning Transportkostnader tion .Vilken roll spelar i Ert fall transport- För vissa branscher kan transportkostna— dema tänkas vara en faktor av betydelse vid överväganden om anläggningskoncentra-

kostnadema mellan råvaruproducent och anläggning respektive anläggning och kon- sument?

VIII

A. Kort teknisk beskrivning A: 1 Översiktlig inledning

Vid tillverkning av stålprodukter utgår man antingen från järnmalm som råvara (malm- baserade verk) eller från stålskrot (skrotha- serade verk). En kombination av båda dessa råvaror förekommer även.

Som råvara vid stålframställning kan även användas ur malm framställd jämsvamp. Järnsvampen kan därvid tjäna som ersätt- ning för såväl skrot som tackjärn. För när- varande har emellertid denna råvara en relativt ringa betydelse.1

Produktionen i ett malmbaserat verk sker vanligen i tre steg.

a) Järnmalmen omvandlas, reduceras och smältes i en masugn till tackjärn (järn med cirka 4 procent kolinnehåll).

b) T ackjärnet raffineras (färskas) i stål- ugn till s.k. råstål, som gjutes till göt eller ämnen.

c) Göten och ämnena bearbetas genom valsning och smidning till olika slutpro- dukter.

I ett skrotbaserat verk smältes stålskrot (eget fallande och/eller köpt) i stålugnar och gjutes till göt och/eller ämnen vilka sedan genom valsning och smidning bearbe- tas till olika slutprodukter.

Skrotet dominerar som råvara vid flera av råstålsprocesserna. Den elektriska ljus- bågugnen är väl lämpad för smältning av skrot, som här kan svara för praktiskt taget

Järn- och stålindustrin

hela råvaruinsatsen. Vid andra råstålproces— ser, exempelvis vid användning av syrgas- ugnar kan däremot endast en begränsad mängd skrot förädlas?

Råstålet kan tappas i gjutformar — ko- killer där det stelnar till göt, vilka sedan (oftast utan avsvalning) valsas i ett götvals- verk till ämnen. Råstålet kan också direkt stränggjutas till ämnen. I den senare pro- cessen gjutes stålet i en väl avkyld kvadra- tisk eller rektangulär kokill öppen i bot- ten. Stålet stelnar till en sträng som sakta dras ur gjutformen och sedan kapas till ämnen.

En del råstål gjutes inte i kokiller utan

1 Totalt sett användes i Sverige följande kvan- titeter järnråvara i genomsnitt. Siffrorna avser förhållandena 1970 (prognos)

För tillverkning av 1 ton råstål

Tackjärn 505 kg Gjutjärnskrot 7 » Eget stålskrot (faller inom

egna verket) 300 » Köpt stålskrot 234 » Jämsvamp 22 » Legeringsmetaller 29 »

Summa 1 097 kg

Härav framgår bl. a. jämsvampens relativt ringa betydelse.

' Det skrot som faller inom landet kan med i Sverige existerande skrotpriser ofta vara en bil- ligare råvara än tackjärn, och det anses därför fördelaktigt vid given konverteringskostnad per ton råstål att kunna använda så mycket skrot som möjligt.

Skrot,

Ämnen ”slabs" och "blooms"

järnsvamp Järnmalm. | Kontinuerlig Koks, / stränggjutning Handels- kalksten etc Valsnln och färdigt stål Masugn $&"?ij . . smidningg . 86322an Götvalsverk ' s Form- Stålgjutgod gjutnlng

Råstål eller götstål Fig. VIII: 1. formgjutes till gjutgods. Av fig. VIII: 1 ovan framgår de olika för- ädlingsleden.

De ämnen som erhålles från götvalsver- ket går ibland - i varje fall när det gäller grova profiler och räls —- i varmt tillstånd direkt in i ett varmvalsverk, ur vilket sedan den varmvalsade produkten det handelsfärdiga stålet erhålles.

I de flesta fall, speciellt när det gäller platta produkter, låter man ämnena svalna, bl. a. för att kunna möjliggöra kontroll och eventuell justering av ytan.1- 2 Detta avbrott i den kontinuerliga kedjan av processer gör att förädlingen fram till ämnen resp. den vidare förädlingen av ämnen i sådana fall ej behöver ha gemensam lokalisering eller ske inom samma företag.

A: 2 Tackjäm

Utgångsmaterialen för tillverkning av tack- järn är järnmalm, koks och kalksten. J äm- malmen utgöres vanligen av olika järnoxi- der (hematit Fe203 eller magnetit Fe304) men utomlands förekommer även andra järnföreninger. Förbränning av koks iugnens nedre del alstrar CO—gas (koloxid) som förenar sig med malmens O (syre) till CO2 (koldioxid) varvid malmen reduceras till järn. Detta järn smälter i den höga tem- peraturen och löser drygt 4% kol. All fosfor i beskickningen återfinnes också i järnet liksom en del av svavlet. Detta tackjärn går sedan vanligen direkt i flytande form till stålugnarna där kolhalten sänkes och där föroreningarna nedbringas till önskad

nivå.

Flera faktorer är av betydelse för föräd- lingskostnaderna i masugnsprocessen. De sammanhänger dels med masugnens utform- ning, dels med beskickningens kemiska och fysikaliska egenskaper. Större dimension på ugnen möjliggör större produktion och där- med lägre genomsnittliga arbets- och kapital- kostnader. Relativa bränsleåtgången påver- kas däremot endast obetydligt vid de ugns- storlekar som numera är aktuella.

Homogen partikelstorlek på råvaran ger bättre gasgenomströmning i masugnen och därmed högre produktion och lägre bränsle- förbrukning. Fina partiklar täpper till och bör därför tagas bort. Dessutom bör partik- larna ha en god hållfasthet även vid högre temperatur så att de inte faller sönder i ug— nen. Om partikelstorlekarna varierar, kan också förluster uppstå genom att mindre partiklar följer med avgaserna. För att öka produktionen och minska materialförluster- na och koksåtgången kan man avskilja de mindre partiklarna och baka ihop dem sintra dem till större enheter. En annan

1 En sådan avsvalning ger naturligtvis vissa värmeförluster då ju materialet ånyo måste upp- värmas för den fortsatta förädlingen. Dessutom ger den vissa lagringskostnader. För att undvika dessa kostnader avlägsnar man i en del fall genom »hot scarling» dvs. syrgashyvling av de varma ämnena direkt efter utvalsningen i göt- valsverket, eventuella felaktigheter i ämnenas ytskikt. Sådana syrgashyvlade ämnen kan utan nedsvalning vidareförädlas till vissa färdigpro- dukter. * Ett skäl för att avbryta den kontinuerliga produktionskedjan vid ämnesstadiet är i många fall även att götvalsverket betjänar fiera färdig- valsverk vardera av lägre kapacitet.

och mera långtgående förbehandling av mal- men är att krossa, anrika och sintra all malm. Den behandling som för närvarande förefaller särskilt fördelaktig för anriknings- malmer är kulsintring. Den finfördelade malmen rullas i detta fall i fuktigt till— stånd till kulor med diametrar av stor- leksordningen 10—15 mm, vilka sedan sin- trasJ

En för resp. malm riktigt avpassad för- behandling av malmen ger vanligen avse- värda relativa kostnadsminskningar i ugns- processen högre produktion per tids— enhet och lägre koksförbrukning — vilket i de flesta fall mer än väl uppväger den extra kostnaden för behandlingen. Vanligt är också att blanda styckemalm och sintrad malm.2

Det finns andra möjligheter att framställa tackjärn än i en masugnsanläggning. Direkt- eller smältreduktion är benämningen på sådana processer som dock ännu inte nått någon större omfattning. De förväntas bättre än masugnen lämpa sig för tillverkning i mindre skala. Alla de anläggningar av denna typ som hittills tagits i bruk är att betrak- ta som experimentanläggningar.”

A: 3 Råstål

Det finns olika metoder att framställa rå- stål. Som råmaterial har man flytande eller kallt tackjärn, jämsvamp eller skrot i olika proportioner. Gemensamt för alla råstålpro- cesser är det diskontinuerliga förloppet —- råvarorna chargeras i en ugn, varefter kol- halten nedbringas med syre tillfört i form av malmsyre, luftsyre eller ren syrgas. När kolhalten nått en lämplig nivå och smältan i övrigt givits rätt temperatur och samman- sättning tappas stålsmältan i en behållare (skänk), varifrån den sedan gjutes alterna- tivt i götkokiller, i kokiller för stränggjut- ning eller i form för stålgiutgods.

Martinprocessen

Processen är flexibel, med avseende på tackjäm—skrotförhållandet, men jämfört med L—D processen tar cykeln lång tid, ca

4—8 timmar. Detta tillåter en mycket nog- grann analys- och temperaturkontroll men ger större kostnader om efterföljande pro- cesser har ett kontinuerligt behov av stålgöt. Diskontinuiteten i stålutflödet medför ökade uppvärmningskostnader för att klara an- passningen till kontinuerligt drivna götvals- verk, och detta utgör ett större hinder ju längre cykeln är. Syrgaskonverterprocesser med en cykel på mindre än en timme kräver mindre sådana uppvärmningskostnader.

De flesta posterna i förädlingskostnadema faller då ugnens storlek ökar. Erforderlig krankapacitet och därmed förenad kostnad bl. a. för stålverksbyggnaden citeras ofta som en gräns för ugnstorleken.

Thomasprocessen

I Thomasprocessen som är en variant av bessemerprocessen anpassad för fosforrikt tackjärn blåses luft eller syreanrikad luft från konvertens silbotten upp genom me- tallbadet. Denna typ av stålugn har numera endast begränsat intresse.4

Elektrostålprocesser

Det finns två slag av elektriska stål- ugnar, ljusbågs- och induktionsugnar. Elek-

1 Kulsinter framställd ur vissa malmer, har visat sig svälla under reduktionen och då den ut- gör en stor del av beskickningen täppa i mas- ugnen. Genom olika tillsatser till sligen vid kul- rullningen år det dock i många fall möjligt att förhindra svällningen. S. k. kallbundna kulor, synes i detta avseende kunna erbjuda fördelar. ” Väl klasserad styckemalm av lämplig analys har visat sig kunna ersätta sinter till 25%. Att sintring har en sådan omfattning i Sverige beror på att våra malmer är för fattiga att använda som styckemalm. Däremot är de lätta att efter kross- ning anrika varvid som slutprodukt erhålles en finkornig slig. Denna kan dock inte förhyttas direkt utan måste sintras. * I Sverige utvecklar Domnarvet en variant av denna process—Dored. Försök (i halvstor skala) i en experimentanläggning pågår. I ut- landet beräknas några (fullstora) anläggningar snart vara klara att tagas i bruk. ' Inga nyinvesteringar göres i thomaskonvert- rar men p. g. a. att utbytet mot nya ugnar sker successivt finns fortfarande en del av dem kvar. I vissa länder svarar de fortfarande för ca 20 % av hela råstålskapaciteten. Bessemerprocessen, i sin ursprungliga form användes icke numera.

trostålugnar har stora fördelar vid produk- tion framför allt av höglegerat stål då en mycket noggrann temperaturkontroll är möjlig och förlusterna av de dyrbara lege- ringsmetallerna är små. Ljusbågsugnen an- vänds även för tillverkning av högre han- delsstålskvaliteter. Ljusbågsugnens styrka ligger i att den är en god smältmaskin, och att man genom raffinering avsevärt kan ned- bringa smältans fosfor- och svavelhalt. Det mesta rostfria stålet och stål med hög man- gan- eller kiselhalt är framställt i ljusbågs- ugnar liksom stål med höga krav på slagg- renhet.

S yrgaskon verterprocessen

Framställning av stål i syrgaskonvertrar har blivit alltmera dominerande under de sista 10 åren. Det är den främsta och ibland ock- så den enda metoden i moderna helintegre- rade stålverk. I många fall är det också för- delaktigt att i ett stålverk kombinera syrgas- konvertrar och elektrostålugnar.

De två dominerande syrgasprocesserna är L—D-metoden resp. Kaldometoden. I bäg- ge metoderna åstadkommes färskningen ge- nom att syrgas blåses mot smältan i ugnen. I vissa fall tillföres också en kompletterande mängd syre med malm. För bägge meto- derna tar processen relativt kort tid för L—D—ugnar 30—40 minuter och för Kal- dougnar 60—90 minuter. Den huvudsak- liga skillnaden mellan metoderna är att L—D-ugnama är statiska under färsknings- processen, medan Kaldougnarna, som har formen av en lutande cylinder, roterar (med en hastighet av upp till 30 varv/min.)

Ursprungligen användes L—D-metoden vid färskning av relativt fosforfattigt tack- järn (upp till ca 0,15% P). En tillsats av kalk antingen i pulverform, som då blåses in i ugnen tillsammans med syrgasen (LD— AC), eller i styckeform (LD—Pompey), gör det möjligt att förädla tackjärn med hög fosforhalt. Omvandlingskostnaderna blir högre men tackjärnet billigare vid nuvaran- de malmprisrelationer. Kaldougnar kan med fördel användas till både fosforrikt och fos- forfattigt tackjärn.

Llusbågsugn

Bas. martin

I l l I 50 100 150 200 ! charge

Fig. VIII: 2. Stålproduktion per timme för olika ugnsstorlekar och processer. Källa: [221

Kaldougnarna har jämfört med L—D- ugnarna något högre anläggningskostnad. Foderhållbarheten är även lägre men de har i gengäld andra fördelar.

a) Trots att färskningen i Kaldougnar sker långsammare än i L—D—ugnar erhålles bättre värmeekonomi som följd av att färsknings- gaserna förbrännes inuti ugnen. Detta med- för i sin tur att de kan beskickas med större mängd kalla råmaterial, såsom kallt tack- järn, skrot eller malm.

b) Kaldougnarna ger stor analys- och tem- peratumoggrannhet och i allmänhet ett nå- got renare stål.

I början gjordes syrgasugnarna med rela- tivt liten ugnsstorlek vilket är naturligt och vanligt under en innovationsperiod. Även mindre syrgasugnar har emellertid, som framgår av figur VIII: 2, hög kapacitet (på grund av den korta cykeln). Utvecklingen har emellertid gått mot en ökad största storlek på L—D—ugnar, och dessa kan nu byggas för avsevärd kapacitet. Den opti- mala storleken torde för närvarande ligga vid 300 ton eller något under.1 Som exem- pel kan nämnas att en anläggning med tre L—D—ugnar av storleksordningen 275 ton

1 De största ugnar som hittills byggts ligger på 300 ton. Erfarenheterna med dessa är emel- lertid inte helt positiva och den optimala stor- leken torde dårför för närvarande vara något lägre.

Råstål

gå???» »Slabs» Stål- tisk &_ ämnen för gillt- ämnen platta prod. gods ! l 1 (Mindre kvadr. ämnen) »Billet» Grova profiler . (Runda ämnen) »Round» (balk o räls) Smide | | | | Varmvalsad »Small Band Varmvalsad plåt och ___-— billet» stångstål band 1 I | | 3512?» 5:32; är? Kalldraget Kallvalsad Svetsade .. .. .. stångstål plåt rör trad ror ror Fig. VIII: 3.

skulle ge en årskapacitet av 6,2 miljoner ton stål (dvs. mer än den totala svenska års— produktionen av göt).

A: 4 Handelsfärdigt stål

Göten och de stränggjutna ämnena bearbe- tas vidare genom smidning eller valsning. Bearbetningen sker ofta i flera steg. Gö- ten valsas i allmänhet först i götvalsverk till ämnen, vilka sedan i andra valsverk vidarebearbetas till plåt, band, stång, vals- tråd, etc. Under dessa bearbetningar är stå- let varmt (8000—1200") men den slutliga formgivningen och ytbehandlingen sker stun- dom genom kallbearbetning.

Med handelsfärdigt stål menas alla varm- valsade och direkt från göt eller ämnen smidda produkter, räknade efter sista varm- bearbetningen.

Figur VIII: 3 visar hur det handelsfärdiga stålet bearbetats genom olika valsningspro- cesser och hur det också kan vidareförädlas i kallt tillstånd.

I jämstatistiken indelas det handelsfärdiga stålet dels efter stålkvaliteten, dels efter pro- duktens utformning. Genom tillsats av le- geringar kan stålets egenskaper påverkas.

Av betydelse är också hur stor kolhalt stålet har vid processens slut. Stål med låg kolhalt (kolhalt ( 0,6 %) och ingen eller en obetydlig halt av legeringsämnen brukar kallas handelstål (ordinärt stål), medan ole- gerat kolrikt stål (kolhalt > 0,6 %), och allt legerat stål benämnes specialstål (tidi- gare äverl kvalitetsstål).1

Gränsen mellan handelsstål och special- stål är analysmässigt klart definierat, men den kvalitetsuppdelning, som fanns tidigare och som återfinns i begreppen ordinärt stål resp. kvalitetsstål, har numera utsuddats. Produkternas kvalitet är inte längre lika beroende av råvaromas beskaffenhet, och den tekniska utvecklingen har medfört allt högre krav även på handelsstålet.

Det handelsfärdiga stålet indelas i gängse statistik med avseende på produktens ut- formning i ett tiotal huvudgrupper. (Se C: 3) Inom dessa huvudgrupper återfinns sedan

1 Begreppet olegerat (enl. Svensk J ärnstatistik) innebär inte att stålet är helt fritt från alla legeringsämnen utan endast att dessa ingående legeringsämnens kvantitet ligger under en be- stämd gräns. Denna gräns är olika för olika ämnen. Exempelvis förekommer (och tillåtes) i olegerat stål relativt stora mängder av mangan och kisel.

en mängd olika dimensioner och kvaliteter. Diversifieringen är av olika skäl mycket stor. Vanligen har producenterna ett mycket brett sortiment fördelat över såväl olika dimensioner som olika huvudgrupper. Van- ligt är också —- i varje fall i Sverige att diversifiera över en mängd olika stål- kvaliteter.

A: 5 Tekniska förändringar

Under de senaste åren har stora ekonomiska och kvalitativa fördelar uppnåtts, speciellt i samband med introduktionen av Kaldo- och L—D-processerna. Även tackjärnstill- verkningen har genom tillsats av olja, vatten- ånga och syrgas i blästerluften och med den ökade förbehandlingen av malmen kraftigt utvecklats. För valsverkens del ligger de tek- niska förbättringarna framför allt i tillkoms- ten av verk som medger högre produktion och exaktare valsning samt i en ny regle- ringsteknik. Flera processled kan samstyras med hjälp av datateknik.

Datateknikens möjligheter att snabbt och billigt bearbeta information gör det också fördelaktigt att insamla mer data vilket un— derlättar planeringen av exempelvis götens och ämnenas dirigering genom valsverket. En konsekvens av alla dessa tekniska för- ändringar är bl. a. att det är svårt att mäta skaleffekter vid jämförelser mellan existe- rande företag på grund av ofullständigheter- na i uppskattningen av den tekniska obso- lescensen.

Vissa svårigheter finns också att beskriva stordriftsfördelar inom ett område med snabb teknisk utveckling, då olika uppgifter mycket snabbt kan föråldras. De uppgifter som presenteras i denna studie har med vissa undantag inte högre ålder än 7—8 år och de flesta mindre (3 år). Åldern och exaktheten är här med all säkerhet negativt korrelerade. 7—8 år gamla uppgifter är, om man betraktar de absoluta kostnads- nivåema, i allmänhet förlegade. Föränd- ringar i de relativa kostnadsnivåema för anläggningar av olika storlek torde dock i allmänhet vara något mindre. Man mås- te dock genomgående räkna med större

Några av de redovisade uppgifterna är beräknade för en ekonomisk miljö med från Sverige avvikande faktorprisrelationer. Några större substitutionseffekter torde dock knappast uppstå genom detta. Däremot påverkas naturligtvis uppsplittringen på olika kostnadsposter och den totala kostnadsde- gressionen.

En viss anpassning till förväntade fram- tida teknikförändringar har gjorts i några källor som relaterats. Dessa förväntningar är då baserade på empiriskt relativt väl- testade förändringar. Mera hypotetiska för- ändringar exempelvis sådana som kontinu- erlig ståltillverkning skulle kunna medföra, har däremot inte medtagits. [16].

B Beskrivning av kostnadsstrukturen

För att få en ungefärlig uppfattning av kostnadsposterna för de olika processerna kan anges att förädlingskostnaderna för mas- ugnsprocessen utgör ungefär 30 procent, stålugnsprocessen 25 procent och valsverk 45 procent i ett integrerat stålverk av stor- leksklassen 1 miljon ton per år. [8] Dessa proportioner är naturligtvis beroende av pro- cesstyper, kvalitet och utformning av slut- produktema och kan därför variera mar- kant mellan olika stålverk.

B: 1 Tackjärn

Som tidigare nämnts, sintras malmen oftast innan den införes i masugnen. Tabellerna VIII: 1 och VIII: ?. anger kostnadsstrukturen för några olika sintringsprocesser.

De masugnar som användes för tackjärns- framställning har mycket varierande kapaci- tet. Den genomsnittliga storleken på mas- ugnar har successivt stigit under de senaste 50 åren. Nya metoder såsom förbearbet- ning av malmen och tillsättning av olja, syrgas och vattenånga i blästerluften samt övertryck har i efterhand ökat befintliga masugnars kapacitet.

Vid beräkningen av sambandet mellan anläggningsstorlek och förädlingskostnad måste också hänsyn tagas till den ökade

Relativ

Relativ kostnads- kostnads- uppdelning uppdelning Sinter 1 000 ton per år vid 1.100 vid 160000 milj. ton per ton per år 160 320 480 800 1 100 år

Omvandlingssärkostnader 48,4 100 91 86 82 82 67,1 Allmänna omkostnader 6,1 100 63 50 37 31 3,3 Lagringskostnader 1,9 100 100 100 100 100 3,3 Kapitalkostnader 43,4 100 73 60 44 36 26,3

Total omvandlingskostnad 100,0 100 82 72 63 59 100,0 Därav driftskostnad 56 50 46 44 43 Kostnaderna avser svenska verk 1966.1 Källa: [22] 1 Ur [22] har hämtats kostnadsberäkningar för tillverkning av sinter, tackjärn, göt av ordi- när kvalitet i basisk martinugn, ljusbågsugn och syrgaskonverter samt för stränggjutning och götvalsning. I dessa beräkningar har genomgående följande kostnadsuppdelning följts:

Råvarukosmad: Kostnaden för ingångsmaterialet i processen. Omvandlingssärkostnad: Hit räknas respektive verksavdelnings direkta kostnader såsom bränsle, elkraft, syrgas, tillsatsmaterial, eldfast material, kokiller och övrigt förbrukningsmate- rial, arbetslöner, reparationer och normalt underhåll samt avdelningsomkostnader, d. v. s. sådana allmänna omkostnader, som direkt kan hänföras till ifrågavarande avdelning. Kapitalkostnad: Ränta och avskrivning har satts till 15 % av anläggningskostnaden. Allmänna omkostnader: Hit räknas respektive verksavdelnings de] i de allmänna förvaltnings- kostnaderna (med undantag av försäljningskostnader).

flexibilitet, som föreligger med fler ugnar. Det tar ungefär tre månader att mura om en masugn, och detta måste göras ungefär en gång vart tredje till vart sjätte år. Ett järnverk bör därför ha åtminstone två mas- ugnar.

a) Man ser av tabell VIII: 3, att masugnen endast representerar 15—20 procent av hela investeringskostnaden. Andra stora poster är byggnader och montage (cirka 25 pro- cent), chargeringsanordningar och fickor (cirka 15 procent), blästerförvärmningar (cir-

ka 15 procent) och gasreningar (10 pro— cent).

b) I tabell VIII: 4 beskrivs kostnadsstruk— turen för masugnar upp till 1 miljon ton per år.1 Av tabellen framgår, att omvand- lingssärkostnaden tenderar att vara konstant för anläggningar större än 0,5 miljoner ton per år. För anläggningar över denna storlek är det framförallt kapitalkostnader- nas degression som bidrar till att ytterligare

* I [4] göres en motsvarande jämförelse, som sträcker sig upp till 1,5 miljoner ton per år.

Tabell VIII: 2. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av kulsinter (schaktugnar och bandugnar)

Relativ Relativ kostnads- kostnads- uppdelning . Schaktugnar Bandugnar . uppdelning 1 000 ton/år 1 000 ton/år Vld ] 500 Vld 100 000 tusen ton ton per år 100 300 600 1 000 1 500 per år Omvandlingssärkostnader 61,2 100 81 70 69 67 49,8 Allmänna omkostnader 10,0 100 55 35 25 15 1,8 Lagringskostnader 2,5 100 100 100 100 100 3,0 Kapitalkostnader 26,3 100 100 100 143 143 45,4 Total omvandlingskostnad 100,0 100 84 75 85 83 100,0 Därav driftskostnad 74 57 49 47 45 Kostnaderna avser svenska verk 1966. Källa: [22]

Tabell VIII: 3. Investeringskostnad/årston för olika stora masugnar (exkl. sinterverk och kraftverk). Två olika beräkningar: I (mera detaljerad) och II.

Kostnads- Kostnads- uppdelning uppdelning i minsta . . . . . i största st orl eks- Kapacrtet 1 milj. ton/ar storleks- klassen 0,1 0,25 0, 5 1,0 klassen I Masugn 15,8 100 80 70 70 21,3 Malmupplag, fickor chargering 13,6 100 80 50 50 13,1 Blästervärmnin g 18,1 100 60 40 40 14,0 Blästermaskiner 5,0 100 73 73 73 7,0 Mät- och styrning 1,4 100 67 67 67 1,7 Gasrening 9,0 100 70 52 52 9,1 Vatten-, ång- och tryckluftsledningar 1,0 100 72 130 128 2,2 Rep. verkstad vagnar och material 9,0 100 60 36 32 5,7 Byggnader och montage 27,1 100 71 50 49 25,9 I Total investeringskostnad/årston 100 70 52 51 II Total investeringskostnad/årston 100 69 48 40 Källa [10]

sänka de totala styckkostnadema.

Av tabellen framgår, att det är fördelak- tigt att skrota en masugn av storleksord- ningen 100000 ton per år, om man som alternativ har en anläggning av storleks- ordningen 500000 ton per år eller större. Skrotningsgränsen torde, om man som al- ternativ har en masugn av storleksordningen 1 miljon ton per år, v-ara cirka 200000 ton per år.

c) I Benson-rapporten [13] ges ingen expli- cit beräkning av kostnadsdegressionen i stör- re hyttor; man beskriver mera allmänt sam- bandet mellan en masugns kapacitet och malmens preparering, och dessutom anges den ungefärliga minimistorleken på en hytta

för att kunna utnyttja de väsentligaste stor- driftsfördelama.

En masugns kapacitet bestäms i mycket hög grad av beskickningens kemiska och fysikaliska egenskaper. Enligt rapporten kommer en masugn med diametern 29 fot, som i nuläge (1966) ger 2 000 ton tackjärn om dagen, med den råvara som nu är gängse i Storbrittanien, att ha en kapacitet av 3 800 ton med råvaror av högre kvalitet. Genom förbättrade sintringsmetoder och ge- nom borttagandet av mindre partiklar som försämrar hyttgången kan kapaciteten i det närmaste fördubblas. Ett järnverk med två masugnar av storleksordningen 29 fot i dia— meter kommer med dessa förbättrade råva-

Tabell VIII : 4. Kostnads strukturen för blästermasugnar.

Relativ Relativ kostnads— kostnads- uppdelning Tackjärn 1 000 ton per år uppdelning vid 100 000 v. 1 )00 000 ton per år 100 300 500 700 1 000 ton per år Omvandlingssärkostnader 74,1 100 87 85 85 84 87,2 Allmänna omkostnader 1,9 100 73 65 54 44 1,1 Lagringskostnader 1,4 100 100 100 100 100 1,9 Kapitalkostnader 22,6 100 58 44 38 31 9,3 Total omvandlingskostnad 100,0 100 80 76 74 72 100,=) Därav driftskostnad 77 67 66 65 65 Kostnaderna avser svenska verk 1966. Källa: [22 164 SOU 1970: 30

Tabell VIII: 5. Kostnad för tillverkning av 1 ton tackjärn, med olika grader av förförädling av malmen (enhet US $).

Sorterad stycke- malm+sint- Osorterad ring av små- styckemalm partiklar Sinter Kulsinter Malm 11,5 11,5 11,5 11,5 Malmförädling 0 2,7 6,2 6,2 Transport till järnverk 5,0 5,0 5,0 4,5 Tackjärnstillverkning: övriga råvaror (koks m. m.) 28,5 19,7 17,0 17,0 Löner 2,0 1,3 1,2 1,0 »Overhead» 1,2 0,8 0,7 0,6 Kapitalkostnader 12,0 8,0 7,0 6,0 Gas- och slaggintäkt —2,0 —1,5 —1,4 —1»4 Total kostnad 53,2 47,4 47,2 45,4

(Exemplet är hämtat ifrån Sverige. För närmare upplysningar angående förutsättningarna hän- visas till [14] sid. 77—78).

ror att kunna producera ca 2,5 miljoner ton tackjärn per år. Mindre antal än två ugnar ger, som tidigare nämnts, klara nack— delar; och mindre ugnar ger också kost— nadsökningar, varför 2,5 miljoner ton per år i detta läge blir en minimistorlek för nya anläggningar, om man vill utnyttja de väsentligaste stordriftsfördelama i masugns- ledet.

d) De kostnadsmässiga fördelarna att för- förädla malmen är oftast stora.

Tabell VIII: 5 belyser de kostnadsminsk— ningar, som man kan erhålla i själva mas- ugnsprocessen genom att öka råvarans för— ädlingsgrad. Markant är minskningarna i

Tabell VIII: 6. Basisk martin-göttillverkning.

Källa: [14]

åtgången av koks. Minskningen i kapital- kostnader är ett uttryck för att reduktions- processen går fortare och innebär vid given masugnsstorlek en ökad totalkapacitet.

En ökad råvarupreparering ger alltså en ökning i masugnskapaciteten, och om över- gången till ökad förförädling av råvaror sker språngartat, kommer uppenbarligen en be- tydande kapacitetsökning kanske även överkapacitet att kunna uppstå i själva masugnsledet.1

1 I Sverige, där praktiskt taget all malm redan sintras, är detta inte aktuellt, men väl för många andra länder.

Relativ . .. Relativ

kostnads- Martingot 1 000 ton per år kostnads-

uppdelning uppdelning

vid 100 000 100 100 200 300 400 vid 400 000 ton per år 2— 1— 2— 3— 3— ton per år Antal ugnar, ugnsstorlek (ton) (2—60) 60 120 120 120 160 (3—160) Omvandlingssärkostnader 66,3 100 89 82 79 74 68,0 Allmänna omkostnader 5,9 100 100 82 74 67 5,4 Lagringskostnader 2,5 100 100 100 100 100 3,4 Kapitalkostnader 25,3 100 86 75 70 66 23,2

Total omvandlingskostnad 100,0 100 89 81 77 72 100,0 Därav driftskostnad 75 68 62 59 56

Kostnaderna avser svenska verk 1966. Kall insats. Insatsen antages utgöra 1 120 kg per ton göt, uppdelat på 50 kg stålverksskrot, 310 kg köpt tack- järn, 20 kg gjutjämsskrot, 10 kg legeringar och 730 kg stålskrot.

Källa [22]

Relativ .. Relativ kostnads- Got 1 000 ton per år kostnads-

uppdelning uppdelning

vid 100 000 100 100 200 300 400 vid 400 000 ton per år 2— l— 2— 3— 3— ton per år Antal ugnar, ugnsstorlek (ton) (2—40) 40 75 75 75 100 (3—100) Omvandlingssärkostnader 71,9 100 89 83 80 75 72,5 Allmänna omkostnader 5,7 100 100 82 74 67 5,1 Lagringskostnader 2,2 100 100 100 100 100 2,9 Kapitalkostnader 20,2 100 90 77 74 72 19,5

Total omvandlingskostnad 100,0 100 90 82 79 75 100,0 Därav driftskostnad 80 72 66 64 60

Kostnaderna avser svenska verk 1966. Kall insats. Insatsen antages utgöra 1 100 kg per ton göt, uppdelat på 50 kg stålverksskrot, 140 kg tackjärn, 10 kg gjutjärnsskrot, 10 kg legeringar och 890 kg stålskrot.

B: 2 Jämförelse mellan olika stålprocesser

Totala kostnaden för att framställa götstål är beroende dels av råvarukostnaderna, dels av färskningskostnaderna. Råvarorna (skrot, malm, varmt tackjärn, kallt tack- järn) ingår i olika proportioner i de olika färskningsprocessema, vilket gör valet av bästa stålprocess beroende av råvaruprisema.

I det följande skall först kostnadsstruk- turen för enskilda processer beskrivas. Mar- tin-, el-stålugn- och syrgasprocesserna be- skrives var för sig i några konkreta exem- pel. I nästa led införes råvarupriser, vilket möjliggör jämförelser mellan olika stålpro- cesser.

Tabell VIII: 8. Syrgaskonverter-göttillverkning.

Källa: [22]

Tabellerna VIII: 6—8 beskriver kostnads- strukturen för de tre i nyinvesteringar mest förekommande färskningsprocesserna. Av ta- bellerna framgår, att både omvandlingssär— kostnaderna och kapitalkostnadema sjunker kraftigt i de betraktade intervallen. Jäm- föres driftskostnaderna för de mindre an- läggningarna med totala omvandlingskost- naden för de större anläggningarna fram- går:

a) Det är fördelaktigt att skrota en an- läggning bestående av två 60-tons mar- tinugnar (100 000 ton per år), om som al- ternativ finns en anläggning med tre 100- tons ugnar (400 000 ton per år).

b) Det är fördelaktigt att skrota en an-

Relativ .. Relativ kostnads- Gm 1 000 ton per år kostnads- uppdelning uppdelning vid 100 000 100 200 300 400 800 vid 800 000 Antal ugnar, ugnsstorlek (ton) ton per år 2—12 2—24 2—36 2—48 2—96 ton per år Omvandlingssärkostnader 67,0 100 86 79 74 63 66,4 Allmänna omkostnader 7,5 100 82 74 67 58 6,8 Lagringskostnader 0,4 100 100 100 100 100 0,5 Kapitalkostnader 25,1 100 85 77 74 66 26,3 Total omvandlingskostnad 100,0 100 86 78 73 64 100,0 Därav driftskostnad 75 64 59 55 47

Kostnaderna avser svenska verk 1966. Insatsen antages utgöra 1 090 kg per ton göt, uppdelat på 50 kg stålverksskrot, 10 kg legeringar, 70 kg ur malm (cirka 125 kg malm) och 960 kg flytande tackjärn.

Källa: [22]

Relativ kostnads- uppdelning Götkapacitet 1 000 ton per år vid 100 000 ton per år 100 200 400 500 800 1 000 1 500 I. Martinugnar Driftskostnader exkl. metalliska råvaror 77,0 100 94 78 75 71 70 67 Kapitalkostnad 23,0 100 93 79 71 57 50 41 Omvandlingskostnad 100,0 100 94 78 74 68 62 60 II. Elektrostdlugnar Driftskostnader exkl. metalliska råvaror 76,8 100 93 77 74 70 69 68 Kapitalkostnad 23,2 100 92 82 74 61 56 47 Omvandlingskostnad 100,0 100 92 78 74 68 66 63 111. LD-ugnar Driftskostnader exkl. metalliska råvaror 75,5 100 93 74 70 65 62 58 Kapitalkostnad 24,5 100 91 76 69 57 50 44 Omvandlingskostnad 100,0 100 92 74 70 63 60 55 Kapitalkostnaden är beräknad till 9 procent av investeringskostnaden. I. Omvandlingskostnad 100 29,2 8 (1962) per ton göt II. » 100 25,0 8 (1962) » » » III. » 100 18,4 8 (1962) >> » » Källa: [4]

läggning med två 40-tons elektrostålugnar, (100000 ton per år), om som alternativ finns en anläggning med tre 100-tons ug- nar (400 000 ton per år).

c) Tabell VIII: 9 visar kostnadsstrukturen för ett något större intervall än i tabellerna VIII: 6—8. Om alternativ produktion finns i en anläggning av storleksordningen 1,5 miljoner ton per år, är skrotningsgränsen i dessa fall enligt tabellen cirka 400000 ton per år för LD- och Martin-anlägg— ningar och cirka 300000 ton per år för elektrostålugnsanläggningar.1

Tabellerna VIII: 6—8 och tabell VIII:9 överensstämmer i stora drag. De skillnader som finns torde betingas av olikheter be- träffande val av ugnsstorlekar och antal ugnar samt av olikheter beträffande den ekonomiska miljö, till vilken beräkningarna anpassats. Även om tabell VIII: 9 inte direkt kan appliceras på Sverige, anger den dock sannolikt storleksordningen av de möjliga styckkostnadsbesparingar en utvidgning av tabellerna VIII: 6—8 skulle ge.

Inga utförligare beskrivningar av kost- nadsdegressionen för storlekar större än 1,5 miljoner ton per år finns tyvärr pub- licerade.2 Utvecklingen har, speciellt när det gäller LD-konvertrar, gått mycket snabbt mot större storlekar. Ovanstående kostnadsberäkningar slutar för denna pro- duktionsmetod vid en alltför låg totalka- pacitet för att ha täckt hela den kostnads- degression som för närvarande kan uppnås. Tabell VIII: 10 ur Bensonrapporten ger stor- leksordningen på aktuella ugnar av något större format samt sambandet mellan dessa ugnar och ärlig kapacitet. Dessa större ug- nar torde ha stordriftsfördelar utöver de i tabell VIII: 9 angivna, men en kvantifi- ering av denna kostnadsdegression har inte

1 Kapitalkostnaderna är lågt beräknade i ta- bell VIII: 9 (9 procent av investeringskostnaden) jämfört med tabellerna VIII: 6—8 (15 procent av investeringskostnaden). Om kapitalkostna- derna räknas upp, sjunker skrotningsgränserna något. I ett senare avsnitt skall även skalfördelarna för integrerade stålverk upp till fyra miljoner ton per år översiktligt belysas.

Tabell VIII.-10. Samband mellan ugnsstorlek (LD), antal ugnar och ärlig kapacitet.

Årlig kapacitet

L D-ugn miljoner ton Ugnstorlek ton Två ugnar Tre ugnar 125 1,4 2,8 200 2,2 4,4 275 3,1 6,2 350 3,9 7,8 Källa: [13]

kunnat erhållas. Intressant är att en ut- vidgning av antalet ugnar från två till tre fördubblar kapaciteten.1

Elektrostålugnar, som ofta ställer sig för- delaktigast för ickeintegrerade anläggningar, har mindre största kapacitet. 150 ton anses för närvarande vara en ekonomiskt optimal storlek för sådana ugnar, vilket ger en är- lig kapacitet av ca 250—500 tusen ton per ugn (beroende på installerat effektbe- lopp och produktionens sammansättning).

Både när det gäller elektro- och martin- ugnar torde tabell VIII: 9 ge en tillfreds- ställande bild av de väsentligaste stordrifts- fördelamas storlek och övre gräns.

Valet mellan olika stålprocesser bestäms inte bara av förädlingskostnadernas stor- lek utan även av priserna på tillgängliga råvaror och på vilken stålkvalitet som skall framställas.

Då de möjliga proportionerna mellan de olika råvarorna varierar mellan olika pro- cesser, och då priserna på dessa råvaror varierar, måste man inkludera alla produk— tionskonstnader för att få fram effektivi- tetsjämförelser.

Relationerna mellan de olika råvarorna kan variera rätt betydligt, och då råvaru- kostnaderna utgör 60—80 procent av totala produktionskostnaden för götstål, kommer olika råvarupriser att kraftigt in- fluera på totala produktionskostnaden.

Martinugnar är mest flexibla med avse- ende på skrotmängden. LD—ugnar kan där- emot inte ta mer än cirka 25—30 procent skrot, och Kaldo-ugnar maximalt cirka 40— 50 procent. Elektriska ugnar kan ta stora mängder skrot men är knappast lämpade

Figur VIII: 4 illustrerar hur produktions- kostnaderna för olika stålprocesser i en viss given situation varierar som en funk- tion av skrotpriset. Thomasprocessens rå- varor antages inte innehålla något skrot, och dess produktionskostnader varierar följ- aktligen inte alls, medan elektrougnamas råvaror i mycket hög grad antages bestå av skrot, vilket medför att deras produk- tionskostnader varierar mycket kraftigt. Det framgår av figuren, att om skrotpriset un- der rådande förhållande går ner till 70 procent eller mindre av priset för Thomas- tackjäm, blir de elektriska ugnarna relativt billigare än andra ugnar.

Intressant är också att jämföra de fall, då man har kall insats, och då man har flytande tackjärn som insats. I tabell VIII: 6 beskrives omvandlingskostnaderna i basiska martinugnar under förutsättning att insatsen är kall. Om flytande tackjärn användes (cirka 40 procent av totala insatsen resten skrot etc.), sjunker chargetiden, vil- ket medför en total produktionshöjning med cirka 20 procent (d.v.s. 20 procents lägre kaptalkostnader). Detta medför i sin tur att totala omvandlingskostnaden sjunker med cirka 10 procent.

I figur VHI: 5 jämföres kostnaderna för att tillverka götstål enligt olika metoder un- der vissa givna förutsättningar, bland annat att syrgasugnarna använder flytande insats och de övriga kall. (Figur VIII: 5 ansluter till tabellerna VIII: 6—8.) I denna situa- tion är elektrougnsprocessen alltid billigare än martinugnsprocessen. Över cirka 250 000 ton per år är syrgasblåsning av stål bil- ligare än de andra färskningsmetoderna. Syrgasugnar kräver flytande tackjärn och kräver därför egen tillverkning av tackjärn (integrerat stålverk).

Om skrotpriserna sjunker relativt tack- järn (eller malmslig vid integrerad produk- tion), kommer den gräns över vilken syr-

1 Detta förklaras av att en ugnsenhet är stän- digt avstängd för ommurning i bägge fallen. Fördubblingen av produktionen förutsätter givetvis att övriga anordningar (väsentligt mera kostnadskrävande än själva ugnsenheterna) är utbyggda för den större produktionen.

( Basis: open-henrik pig-iron, 230 Sw. fr. per ton; Thomas iron, 200 Sw. fr. per ton; scrap, 160 Sw. fr. per ton; annual capacity. 1 million tons )

0. g | | I | | | I l l l l l l . _l :, I N —- £ . = _— ? 105 75 55 l00 "_ . __ _ =.: eg _ 8.2 95 _ / =: 8 o .. " _. g 8 90 _ u/ nöt .: J 55 85 - 53 EX __ SS 80 ""|? = _ = 75 o 0 g _ ? 10 l I | | I I | "8 50 55 60 65 10 75 80 85 90 95 l00 I 10 IIS % n. Prlce of scrap as a percentage of the price of Thomas Iron _ _. _..— Open-hearth _. _ . _ LD -——-———_—_— Thomas

Kaldo

Source: Information supplied to the metoder.

Electric furnace

___—__—

Fig. VIII: 4. Sambandet mellan götkostnaden och priserna för skrot- och tackjärn i olika processer.

Götkostnnd M = basis martin Köpskrot [ E = llusbågsugn Köpskrot S = syrgaskonverter. Tackjärn som __ X funktion avtackjärnsproduktlonon. ... _ _ _ _ N _ xs I I I 1 I | l 1 100 200 300 400 500 x 1 000 ! Årsproduktion

Fig. VIII: 5. Götkostnad vid olika ståltillverk- ningsprocesser som funktion av årsproduktionen. I beräkningarna förutsättes ett köpskrotpris=

Källa: [5]

gasblåst stål är billigare att flyttas uppåt. Samtidigt kommer då ju elugnar antages ha större andel skrot skillnaden mellan kurvan M och kurvan E i figuren att öka. I anslutning till den undersökning, som redovisas i tabell VIII: 9, har en jämförelse gjorts mellan de tre olika stålprocesserna. Alla antages använda flytande tackjärn som insats.l De relativa kostnadsserier som därvid er- 1 I Martinugnar: 749 kg flytande tackjärn, 321 kg skrot, 80 kg malm II Elstålugnar: 723 kg flytande tackjärn, 310

kg skrot, 120 kg malm III LD-ugnar: 788 kg flytande tackjärn, 340 kg skrot.

177 kr per ton och ett sligpris av 40 kr per ton. I övrigt samma förutsättningar som i tabellerna VIII: 6—8.

Källa: [22]

Produktionsvolym ] 000 ton göt per år

100 200 400 500 800 1 000 1 500 Total tonkostnad 100 92 82 79 76 73 71 Kostnadsserien gäller martinugnar, stålugnar och LD-ugnar. Källa: [4]

hålles är så likformiga, att de praktiskt taget sammanfaller (avvikelsen från det ge- nomsnitt tabell VIII: 11 anger är mindre än två procent). De absoluta nivåerna på dessa kostnadsserier skiljer sig däremot åt.

Billigast är LD—processen. Elstålugnar är under de givna förutsättningarna cirka 4,5 procent dyrare och martinugnar cirka 12,5 procent dyrare.

Vanligen gäller (detta stöds också av de relaterade fallen), att syrgas- eller elugnar är de mest ekonomiska för nya stålverk. På lång sikt räknar man med att syrgas- ugnar kommer att dominera i de stora integrerade järnverken baserade på malm som råvara, och att elektrougnar kommer att dominera i de något mindre icke-integ- rerade järnverken, som baserar sin verk- samhet på råvaran skrot.

Proportionerna mellan integrerade och icke-integrerade verk kommer till stor del att betingas av tillgången på skrot. I Stor- britannien exempelvis utgörs ca 50 procent av råmaterialet till stålugnarna av skrot. Hälften av detta är skrot från senare för— ädlingsled i stålverket, s. k. cirkulationsskrot, resten är skrot från järnmanufakturering och från utrangerade produkter.

I Sverige är andelen skrot som råvaru— källa något högre. Dels är skrotfallet här något högre som följd av längre driven specialisering och högre andel kvalitetsstål dels har vi sedan länge tillbaka en netto- import av skrot. Andelen jämskrot har un- der efterkrigstiden utgjort mellan 55 och 60 % av totala råvaruinsatsen.

Enbart L—D-ugnar, som ju bara tar max 30 % skrot, ken inte absorbera allt skrot om skrotet utgör ca hälften av rå- varuinflödet. I stort sett är dessa ugnars

behov täckt av det egna cirkulationsskrotet.

Övrigt skrot måste alltså förädlas i ugnar av annan typ. Fördelaktigast i dagens läge för denna typ av förädling är, som figu- rerna VIII: 4 och VIII: 5 visar framförallt elektrougnar.

Mängden cirkulationsskrot är bland annat beroende av vilken teknik som användes i senare förädlingsled. Stränggjutning ger ex- empelvis lägre skrotningsprocent än den konventionella metoden med kokillgjutning och utvalsning av ämnena i götvalsverk.1

B:3 Götvalsning

Bensonkommittén [13] anger som sannolikt (utifrån nuvarande erfarenheter), att den op- timala storleken för ett götvalsverk som pro- ducerar platta ämnen »slabs» i mitten av 1970-talet kommer att ligga vid en kapacitet av ungefär fyra miljoner ton per år.2

Vid produktion av fyrkantiga ämnen, »blooms» och »billets», beror den optimala kapaciteten på hur långt de enskilda pro- dukterna skall nedvalsas i götvalsverket. Valsverkets optimala kapacitet beror därför på dimensionerna på de nedvalsade ämnena vilket i sin tur är beroende av slutproduk- ternas format.

Tabell VIII:12 anger kostnadsstrukturen för götvalsning vid tillverkning av 100 mm fyrkant. Som framgår av tabellen är kapital- kostnadema stora — vilket gör att skrotnings- gränsen blir relativt låg (100 000—150 000

1 Om stränggjutningstekniken relativt snabbt införes i stålproduktionen, kommer detta sanno- likt att förskjuta proportionerna mellan de olika stålframställningsmetoderna så, att antalet skrotbaserade ugnar tenderar att minska. ** Det existerar redan ett götvalsverk med hög- re kapacitet i Japan.

Relativ Relativ kostnads— kostnads- uppdelning Utvalsade göt 1 000 ton per år uppdelning vid 100 000 ————————————— vid 600 000 ton per år 100 200 300 400 600 ton per år Omvandlingssärkostnader 50,0 100 59 45 43 41 42,4 Allmänna omkostnader 7,4 100 72 65 57 54 8,2 Kapitalkostnad 42,6 100 80 68 60 56 49,4 Total omvandlingskostnad 100,0 100 69 57 51 48 100,0 Därav omvandlingskostnad exkl. kapitalkostnad 63 35 28 26 24

Förutsättningar: Verket är avsett för utvalsning av tre ton varma göt till ämnen 100 mm

fyrkant (ordinär stålkvalitet).

Götverksbyggnaden består av gropugnshall, valsverkshall, maskinrum, ämneshall med ytbe- handling, manskapsrum jämte erforderliga installationer för vatten, el, tryckluft, bränsle etc.

Maskinutrustningen utgöres av gropugnar, valsverk med rullbanor och manipulatorer, sax och svalbädd, utlastningsanordningar, traverser och elektrisk utrustning.

ton per år) trots den markanta kostnads- degressionen i omvandlingssärkostnadema.1

B:4 Stränggjutning

Fördelarna med stränggjutning jämfört med kokillgjutning och götvalsning är i korthet:

a) Högre utbyte, ca 96 procent, jämfört med ungefär 85 procent för samma halv— fabrikat via ett götvalsverk

b) Mindre andel kapitalkostnader

c) Mindre andel arbetskraft och förbruk- ningsmaterial.

Stränggjutningen måste ske inom ett re- lativt snävt temperaturintervall (ca 20— 30":s intervall), och för att undvika kostnadskrävande uppvärmningsanordning- ar måste gjutningen ske inom ca 1 timme. Storleken på strängen bestäms av de slut- liga produkter som skall framställas, (jmf tabell VIII:13) och hastigheten med vilken strängen kan dragas ur gjutformen kan inte

Tabell VIII: 13. Sambandet mellan kapacitet och ämnesdimension i en stränggjutnings- maskin.

Tjocklek i tum (kvadra-

tisk strång) 2 3 4 5 6 Kapacitet i ton/timme 8 11 13 15 16 (16 ton/timme motsvarar ung. 120 tusen ton/år).

Källa: [8] SOU 1970: 30

Källa: [22]

varieras alltför mycket. För att öka kapa- citeten måste man öka antalet strängar, och de skalfördelar man på detta sätt uppnår är en viss arbetskraftsbesparing. Kapital- kostnaderna för en multipel-stränggjutnings- maskin avviker icke nämnvärt från kostna- derna för motsvarande antal en-strängsma- skiner. Skalfördelarna inom stränggjutnings- processen bedöms vara relativt små jämfört med dem i andra alternativa processer. Ben- sonrapporten anger att denna tekniks stor- driftsfördelar f.n. anses vara uttömda vid en produktion av 0,5 milj. ton »slabs» eller »blooms» / år och för mindre ämnen »bil— lets» redan vid 0,1 milj. ton/år.

I tabell VIII:14 jämföres kostnaden vid götvalsning med kostnaden vid stränggjut- ning. Vissa kapitalkostnadsminskningar kan erhållas dels genom att kokillgjutning och strippning försvinner i stålverket, dels ge- nom att götvalsverket ersättes med den rela- tivt sett billigare stränggjutningsmaskinen.

De största fördelarna erhålles dock i form av minskade omvandlingssärkostnader (mindre andel arbetskraft och mindre an— del förbrukningsmaterial t. ex. kokiller).

Att komma ifrån gjutning i kokill, stripp-

1 Ett götvalsverk av storleksordningen 100 000 —150 000 ton per är bör skrotas om alternativ produktion finns i ett verk av storleksordningen 600 000 ton per år.

Tabell VIII: 14. Kostnadsjämförelse götvals- ning stränggjutning. Ett exempel

Elektro- Elektro- stålverk stålverk + göt- + sträng- valsning gjutning I Elektrastålverk Omvandlingssärk ost- na 70,3 57,5 Kapitalkostnad 16,3 13,8 II Götvalsning respektive stränggjutning Omvandlingssärkost- nad ] 8,1 14,0 Kapitalkostnad 21 ,0 14,7 Omvandlingskostnad 125,7 100,0

Förutsättningar: 75 tons ljusbågsugn, 200000 ton göt per år. Götstorlek 3 ton, ämnenIOO )( 100 fyrkant.

Ämnen av göt 85 procent, ämnen av götmetall 96 procent.

Kostnaderna avser svenska verk 1966.

Källa: [22]

ning och valsning i götverk och gå direkt från stålugn till stränggjutningsmaskin inne- bär fördelar utbytes— och kostnadsmässigt, som överstiger götvalsverkets kapitalkostna- der — d.v.s. det är fördelaktigt att gå över till stränggjutning (under förutsättning av att kvaliteten tillåter), även om man redan har ett götvalsverk.

Alla produkter kan inte framställas via stränggjutningsmetoden. Man bedömer dock att på sikt cirka 75 procent av handels- stålsortimentet och mycket stora delar av specialstålsortimentet kan förädlas genom denna metod. [15]

B: 5 Handelsfärdigt stål

Valsningen av ämnen till handelsfärdigt stål sker i valsverk som i allmänhet är special- anpassade till ett visst begränsat sortiment. Den optimala storleken på ett sådant vals- verk, mätt i årston, kommer därför att variera beroende på produktionsinriktning. Tabell VIII:15, som är hämtad ur Benson- rapporten, anger optimala storlekar för någ— ra produkttyper under ideala förhållanden, dvs. kontinuerlig drift i längre serier. Vid kortare serier kan produktionen mätt i ton

Tabell VIII: 15. Minsta optimal storlek för olika typer av valsverk under »ideala» förhål- landen.

Kapacitet Valsverksprodukt milj. ton/år Tunnplåt, valsad som breda band 4—5 M ediumplåt 1,0 Grovplåt 0,75 »Billets» (Mindre fyrkantiga ämnen) 1,25 Valstråd 0,65 Varmvalsade smala band 0,5 Klen profilstång O,30——0,35 Mellangrov profilstång 0,4 Grov profilstång 0,6

Källa: [13]

kraftigt minska.1

Den naturliga platsen för en beskrivning av flera processleds sammanförda kostnads- degression, där minsta optimala storleken för den integrerade produktionen skall kal- kyleras, är vanligen i slutet efter det att kostnadsstrukturen i alla berörda förädlings- led analyserats. Det kan emellertid vara motiverat att föregripa denna slutdiskussion och här kortfattat beskriva de slutsatser Bensonkommittén på grundval av tabell VIII: 15 och de tidigare förädlingsledens kostnadsstruktur drar beträffande den opti- mala framtida strukturen (år 1975).

Tre huvudtyper av stålverk beräknas do- minera bilden.

a) Integrerat stålverk som tillverkar bred tunnplåt. Minsta optimala kapacitet ca 5 milj ton/år

b) Integrerade stålverk som tillverkar andra produkter, grovplåt, smala band, stång, balk etc. Minsta optimala kapacitet beräknas ligga över 3 milj ton/år

c) Icke integrerade stålverk som tillverkar klenare balk och stålstång.

1 Bensonrapporten ger ett exempel på detta: Ett halvkontinuerligt valsverk avsett för me- diumplåt, som vid »ideal» produktion, har en kapacitet av 1 miljon ton per år, kan om pro- duktionen är starkt uppsplittrad, på grund av de många omställningarna få en sänkning i totala mängden slutprodukt ner till något mer än 0,3 miljoner ton per år. I ett senare avsnitt kommer liknande samband för stångstål från några svenska undersökningar att diskuteras.

Minsta optimala kapacitet ca 1—1,5 milj/ ton år.

Dessa anläggningsstorlekar följer beträf- fande a) och b) logiskt ur tidigare relate- rade uppgifter om olika förädlingsleds mins- ta optimala storlek. Vid tillverkning av bred tunnplåt a) är det närmast götvalsverket och varmvalsverket som motiverar anlägg- ningens stora kapacitet. I fallet b) är det närmast färskningsprocessens dimensione- ring och fördelen att ha en viss sortirnents- bredd som motiverar anläggningens minimi- storlek.

Vid tillverkning av klenare balk och stål- stång c) med framför allt skrot som rå- vara kommer transportkostnadema in som en betydelsefull faktor i anläggningarnas dimensioner. En betydande fördel ur trans- portkostnadssynpunkt av närhet till råvara och avnämare, båda grupperna ofta rela— tivt utspridda, kan göra det lämpligt att i dessa fall välja mindre anläggningsstorlek. Till bilden hör att elektriska ugnar, som anses fördelaktigast i icke integrerade verk, har mindre utpräglade stordriftsfördelar i intervallet ovanför 1,5 milj ton/år än de syrgasugnar som förväntas dominera de integrerade verken.

Dessa beräkningar gäller Storbritannien men torde ha en viss giltighet för flera in— dustrialiserade länder. En väsentlig inskränk- ning är att beräkningen endast gäller han- delsjäm. För specialstål gäller andra för- hållanden. I en av tullar, höga transport— kostnader eller andra hinder begränsad marknad kommer också det ökade antalet småposter för produkter med relativt små marknadsandelar att öka och samtidigt del- vis förändra bilden.

Plåt

Kostnaderna för att valsa ett platt ämne (slab) till en färdig plåtprodukt beror, för- utom av produktens utseende, kvalitet och serielängd, anläggningens storlek och övriga utseende, även av den sortirnentspro- fil — produktsortimentets bredd och relativa proportioner som anläggningen har. Sor- timentsprofilens genomsnittliga utseende och

en önskan att inom vissa gränser kunna variera de relativa proportionerna i sorti- mentet styr naturligtvis valet av anläggning- ens utformning.

I en översiktlig studie som denna kan inte kostnadernas beroende av alla dessa parametrar beskrivas. I den FN-serie [4] som skall refereras i det följande har man låst vissa parametrar, t. ex. sortirnentspro- filen, och sedan sökt relationen mellan an- läggningsstorlek och den genomsnittliga kostnaden för att framställa en viss mängd slutprodukt. Med en annan sortirnentspro- fil eller med andra krav på flexibilitet er— hålles ett annat sådant samband. Både kost— naderna per ton output och anläggningens storlek, mätt i totala mängden output per år, förändras exempelvis om genomsnittliga plåttjockleken sänkes.

Man räknar med i huvudsak tre olika ty— per av varmvalsverk Stechelverk, (ca 0,35 milj ton/ år), halvkontinuerliga verk (0,8—1,2 milj ton/år), resp helkontinuerliga verk (( 1,2 milj ton/år) och med två olika typer av kallvalsverk — reversibla (O,2—0,25 milj ton/år) resp. kontinuerliga (0,5—1,0 milj ton/ år). Variationerna i kapacitetstalen beror bl. a. på tjockleksfördelningen. Inom de olika huvudtypema av valsverk finns även stora individuella variationer i utformningen. Den lämpliga tjockleksreduktionen av en plåt som löper genom ett valspar är begränsad, och ju större reduktion som erfordras, desto fle- ra valspar måste plåten löpa igenom (el- ler desto flera gånger måste plåten löpa ge- nom samma valspar). Det lämpliga antalet valspar kan därför variera inom varje hu- vudtyp av verk.

Tabell VIII: 16 är ett exempel på de genomsnittliga kostnadernas beroende av anläggningsstorleken i ett speciellt fall med given sortirnentsprofil och med därtill op- timalt anpassad anläggningsstruktur. An- läggningen förutsättes vara integrerad, vilket bland annat visar sig i att kostnaden per ton göt sjunker då anläggningsstorleken ökar.

Av tabell VIII: 16 framgår, att kapital- kostnadema utgör en mycket stor del av förädlingskostnaderna i valsningsledet, och att de har en kraftigt degressiv kostnadsskala.

Tabell VIII: 16. Genomsnittlig kostnad för framställning av plåt i anläggningar (hypotetiska) av olika storlek.

Kostnads- Kostnads- uppdelning uppdelning åtagit; Anläggningens kapacitet milj. ton/år 'stäåäå klassen 0,2 0,4 0,5 0,8 1,0 1,5 klassen Mängd göt/mängd slutprod. 1,66 1,51 1,51 1,45 1,39 1,39 Kostnad per ton göt 100 81 78 72 67 65 Nettokostnad för järnhaltiga råmaterial (= götkostnad — skrotintäkt) 63,9 100 84 80 74 70 68 73,0 Lönekostnader 7,3 100 49 45 36 31 26 3,2 Andra rörliga förädlings- kostnader 6,5 100 94 94 76 69 65 7,0 Kapitalkostnader 22,3 100 77 67 51 46 45 16,8 Totala kostnader 100 80 76 67 62 59

Förädlingen omfattar valsning av göt till ämnen i götvalsverk, valsning av ämnen till plåt i varm- valsverk och för en del av produktionen även vidare valsning i kallvalsverk. Tabellen är beräknad med utgångspunkt från kostnadsstrukturen i USA och sedan i efterhand genom en korrektion av faktorpriserna anpassad till rådande faktorpriser i Latinamerika. Exempelvis är kapitalkostnadema uppräknade cirka 20 procent. För vidare detaljer rörande förutsättningarna hänvisas till [4] Annex III.

Detta har relevans för senare resonemang om kapitalutrustningens livslängd. Man fin- ner också att materialutbytet ökar för större anläggningar.

Tabell VIII: 16 beskriver ett mycket snävt storleksintervall. Stordriftsfördelar finns en- ligt olika källor vid valsning av tunn plåt ända upp till anläggningar av storleksord- ningen 5 milj ton/ år.l

I en engelsk undersökning (tabell VIII: 17) har totala kostnadsstrukturen för ett antal stålverk inriktade på tunn plåt och av vari- erande storlek upp till 4 milj ton/ år sam- manställts. Sortimentsprofilen antages vara densamma för alla storlekar.2

Källa: [4]

B: 6 Samband mellan kostnad och kapaci- tetsutnyttjande

Vid icke fullt kapacitetsutnyttjande erhålles ganska snabba kostnadsökningar. Kapital- kostnaderna och en stor del av lönekost- naderna är därvid att betrakta som fasta. Nedanstående siffror hänför sig till ett inte- grerat stålverk för tillverkning av huvud- sakligen grövre produkter. Av siffrorna framgår att de fasta kostnaderna motsvarar

1 Se [13]. Andra jämförbara undersökningar har kom- mit till ungefär samstämmiga resultat. Se [6] och [3]. Dessa undersökningar gäller dock ett mera begränsat intervall.

Tabell VIII: 17. Sambandet mellan produktionskostnad och anläggningsstorlek för integrerat stålverk inriktat på produktion av tunnplåt.

Kapacitet milj. ton/år 0,25 0,5 1,0 2,0 4,0 Masugn 100 94 89 85 82 Stålugn 100 90 82 78 75 Valsning 100 82 68 56 47 Totalt 100 89 79 72 67

För masugnsprocessen uttrycker tabellen de totala produktionskostnaderna, alltså även inklude- rande råmaterial. För stålugns- och valsningsprocesserna är råmaterial från tidigare produktionsled inte medtagna. Kostnadsserierna uttrycker alltså i dessa fall en omvandlingskostnad.

Källa: [3]

Tabell VIII: 18. Sambandet mellan totala kost- nader och kapacitetsutnyttjande.

Kapacitetsutnyttjande

i procent Kostnadsindex 100 100

95 101,5 90 104 85 107 80 110 75 113

Källa: [3]

ungefär 40 % av de totala kostnaderna.

Dessa siffror stämmer relativt väl med de överslagskalkyler man gjort i Bensonrappor- ten. En genomsnittlig överkapacitet av om- kring 10 % beräknades där ge en kost— nadsökning av ungefär 5 % .

Stålindustrin har under 1960-talet, sett i ett globalt perspektiv, haft en överkapacitet av 13—23 %, och en överkapacitet av denna storleksordningen eller möjligen något lägre förväntas också bestå i den närmaste fram- tiden.

Överkapaciteten kan vara oplanerad eller planerad. Den oplanerade överkapaciteten uppkommer då förväntad avsättning och faktisk realiserad avsättning divergerar. Den totala efterfrågans utveckling på varje del- marknad kan felbedömas, men denna fel- källa är oftast mindre. Den största felbe- dömningen göres uppenbarligen beträffan- de efterfrågeökningens uppdelning mellan företagen. Överskattningar av de egna av- sättningsmöjligheterna torde vara mindre förlustbringande än motsvarande underskatt- ningar, vilket skapar en tendens till överin- vestering.

Risker för konjunkturella variationer i den globala efterfrågan eller risker för me- ra lokala konjunktursvängningar i kombina- tion med en betydande stelhet i utrikeshan- deln gör att en viss kapacitet ofta hålls le- dig för att kunna åstadkomma en snabb ök- ning av produktionen i en eventuell hög- konjunktur. Ju större hinder och trögheter som motverkar snabba förändringar i utri- keshandeln, desto större roll kommer de lokala fluktuationema att spela. Om trög- heterna elimineras eller de konjunkturella

variationerna stabiliseras dämpas detta be- hov av överkapacitet.

En annan typ av planerad överkapacitet uppkommer på grund av att efterfrågan ökar kontinuerligt medan kapaciteten endast kan öka diskontinuerligt. För mindre markna- der blir denna faktor naturligtvis speciellt markant. En utvidgning av marknaden ge- nom inre tillväxt eller genom ökad inter- nationell handel tenderar att minska denna effekt.

Sammanfattningsvis kan sägas att alla des— sa faktorer gör det troligt att som tidigare nämndes en viss överkapacitet kommer att finnas i den närmaste framtiden trots en fortlöpande expansion av efterfrågan.

B: 7 Samband mellan kostnad och serielängd

För valsverken är omställningarna mellan olika valsningsposter tidskrävande och med- för produktionsbortfall. Förutom själva om- ställningsarbetet såsom inställning och ev. utbyte av valsar krävs en viss inkörningstid, varunder skrotfallet normalt blir betydan- de. Inkömingstiden är av mycket växlande längd. I vissa fall kan den vara mycket kort och omfatta valsningen av endast några få ämnen. I andra fall måste en så lång tid som upp till ett arbetsskift betecknas som inkörningstid.

a) Följande exempel på kostnadsökning- en med anledning av minskad poststorlek vid valsning av stångjärn i ett högproduktivt finvalsverk har lämnats [21]. Då poststor- leken minskades från 100 till 10 ton, sjönk produktionen från 25 till 6 ton per timme. Ned till 50 tons poster påverkade kostna- den relativt obetydligt men sedan steg den hastigt.

b) Poststorlekens betydelse vid varmvals- ning har utförligt behandlats av KF Lind- strand [20]. Följande exempel (tabell VIII: 19) på poststorlekens betydelse vid valsning av ett par vanliga dimensioner lämnades därvid.

Därvid är att märka att minskningen i produktionsvolym spelar en mycket större roll än ökningen av skrotfallet. En viss för-

»Småpostförlusten» vid full

beläggning1 . Skrotfall 0 Poststorlek Medelp rod. ton/ timme A 7 mm runt 80 mm runt

ton 7 mm runt 80 mm runt 7 mm runt 80 mm runt kr/ton kr/ton ] 0,45 0,91 20,5 22,5 2,320 2,235 2 0,80 1,54 18,5 20,5 1,223 1,274 5 1,52 2,94 12,5 14,5 536 587 10 2,33 4,35 9,2 11,2 280 354 20 3,18 6,45 7,3 9,3 134 123 50 4,06 10,00 6,2 8,2 54 58 100 4,48 12,05 5,9 7,9 27 34 200 4,72 13,35 5,7 7,7 14 16 500 4,88 14,30 5,6 7,6 5 6 5,00 15,00 5,5 7,5 — —

Källa: [20]

1 Som jämförelse kan nämnas att stångstålpriset under perioden 1955—1965 hållit sig omkring 600 kr/ton.

skjutning av relationen mellan dessa fakto- rers betydelse måste göras då man talar om valsning av specialstål. Ju högre mate- rialkostnaderna är desto viktigare är det med ett litet skrotfall.

Förutom det skrotfall som äger rum i samband med själva färdigvalsningen före— kommer även en annan typ av materialför- luster. Minimiinsatsen av stål i valsningen utgöres av ett göt eller vid variationer i stålkvalité av en charge, och åtgången bör alltså i det ideala fallet vara en jämn multipel av en sådan enhet. Ofta är vals- posterna mindre och i varje fall ingen jämn multipel av denna storlek. Antingen kan hela chargen utvalsas och den över- blivna delen lagerhållas i färdigt skick eller kan göten kalläggas då man inte vågar valsa ut dem förrän slutdimensionen specificerats. Förluster i form av uppvärmningskostna- der, lagerkostnader och ökat skrotfall upp- komna på detta sätt kan uppgå till bety- dande belopp per ton av orderposten räknat [20].

Poststorleksstrukturen är naturligtvis av- hängig av marknadsstrukturen. Stålköparna vill om möjligt köpa alla erforderliga kva- liteter och dimensioner från samma verk för att få lägre fraktkostnader genom sam- lastning och minskat besvär vid korrespon- dens, kontroll, eventuella reklamationer etc. Järnverken söker av konkurrensskäl tillmö-

tesgå kundernas önskemål, vilket föranleder uppdelning av produktionen på ett stort antal kvaliteter och dimensioner. Järnverken skulle naturligtvis kunna kompensera sig för dessa ökade kostnader vid mindre pos- ter genom att låta kostnadsstrukturen av- spegla sig i prisstrukturen. En sådan pris- struktur bedöms emellertid vanligen vara mindre lämplig ur konkurrenssynpunkt och kostnaderna för småpostvalsningen belastas vanligen till stor del järnverken.1 Försäljningens inriktning på olika kvali- teter och dimensioner påverkas i hög grad av eventuellt förefintlig standard för de be- rörda slagen av produkter. Standardisering- en av typer, dimensioner och material ökar naturligtvis poststorleken och tenderar att minska antalet poster, men den snabba ut- vecklingen på materialområdet gör småpos- ter mer eller mindre oundvikliga.2 Anläggningar med mindre ugnar och mindre valsverk har ofta komparativa för- delar när det gäller produktion av mindre valsposter. I vissa fall är dessa fördelar ab-

1 Se t.ex. diskussionen i slutet av [20). En viss prissänkning vid ökad serielängd förekom- mer men denna är i allmänhet mycket mindre än motsvarande kostnadssänkning. Olika former av samarbete mellan flera järn- verk kan naturligtvis höja valspostemas genom- snittliga storlek. En ömsesidig specialisering är en metod. En annan mera radikal metod är att ha en gemensam ordercentral som fördelar de inkomna beställningarna.

Tabell VIII: 20. De största producenterna av råstål 1967.

milj. ton USA 115 Sovjetunionen 102 EEC 90 Japan 62 EFTA 34 Sverige 4,3 Totala världsproduktionen 490 Källa: [11]

soluta.

Fördelarna med små ugnar sammanhäng- er med de tidigare relaterade kostnaderna för eventuellt överblivna delar av chargen. Fördelarna med små valsverk sammanhäng- er med de relativt mindre omställningskost- naderna.1 Dessa samband kommer att ytter- ligare beröras i avsnittet om strukturut- vecklingen.

C Kort beskrivning av svensk stålindustri C: 1 Internationell jämförelse

Det vanligaste kvantitetsmåttet vid inter- nationella jämförelser är mängden fram- ställt råstål. Av tabell VIII: 20 framgår pro- portionerna mellan Sveriges och andra län- ders produktion i kvantitativa mått. Sve- riges andel av världsproduktionen utgör som framgår av tabellen ca 1 % .

Tabellen utesluter anläggningar som hu- vudsakligen tillverkar specialstål, smide el- ler stålgjutgods. För Sveriges del har alla som producerar mer än 25 % specialstål

Tabell VIII: 21 ger en bild av den globala anläggningsstrukturen. För att illustrera i vilken riktning och hur snabbt denna struk- tur förändras kan som exempel angivas den planerade utvecklingen i Storbritannien.

Bensonrapporten beräknar en ökning i Storbritanniens totala stålproduktion av han- delsstål från 27 miljoner ton 1965 till 32 miljoner ton 1975. 90 % av denna produk- tion beräknas då ske i 6—7 stora integrera— de verk av storleksordningen 3—5 milj ton/ är baserade på malm och 2—3 fristående stålverk av storleksordningen 1—1,5 milj ton/ år baserade på skrot. De återstående 10 % tänkes förlagda till andra mindre stålverk, i många fall som komplement till special- stålproduktion.2

C: 2 Företags— och anläggningsstruktur

J ärn- och stålindustrin svarar för ca 5 % av sysselsättningen och 6 % av förädlingsvär- det inom svensk industri. Branschen är en stor energikonsument och står för ca 10 % av den totala energiåtgången.

De svenska järnverkens anläggnings- och företagsstruktur framgår av tabell VIII: 22. Endast anläggningar med götståltillverkning

1 Större valsverk är dyrare än mindre, d v s. varje tidsenhet av stillastående är dyrare i de förra jämfört med de senare. Om omställnings- tiden är ungefär konstant, blir omställningskost- naderna relativt mindre i mindre valsverk. ' De planer som Bensonrapporten skisserat har förverkligats endast till en mindre del. Det finns därför anledning förmoda att strukturom- vandlingen fram till 1975 kommer att bli avse- värt mindre än planerat.

Tabell VIII: 21. Procentuell fördelning av produktionen på anläggningar av olika storlekar i någon stålproducerande länder (1965). Inom parentes angives antalet anläggningar.

Anläggningskapacitet Kol o. stål (ton) USA unionen Japan Storbrit. Sverige

Över 3 milj. 43 (13) 18 (2) 44 (5) 10 (1) 2—3 milj. 25 (16) 19 (11) 11 (2) 13 (2) _ 1—2 milj. 16 (16) 29 (15) 24 (7) 36 (9) 0,5—1 milj. 7 (14) 19 (31) ' 6 (4) 20 (7) 70 (3) Under 0,5 milj. 9 (41) 15 (66) 15 (30) 21 (15) 30 (14) Totalt 100 (100) 100 (125) 100 (48) 100 (34) 100 (171 Källa: [13] och [19] SOU 1970: 30 177

Tabell VIII: 22. Svenska stålindustrins an— läggnings- och företagsstruktur.

Tabell VIII: 23. Total kapacitet och produk- tion 1967, milj. ton per år.

Storlek Typ Kapacitet Produktion ]. Surahammar AB (ASEA): Tackjärn 2,69 2,36

Surahammar S Järnsvamp 0,22 0,15 Kohlsva H Götstål 5,43 4,77 2. Bofors AB: Bofors S Handelsfärdigt stål 3,44

Kilsta. 5 K 11 1 d låt 025 3. Bultfabriks AB: a va sa P ,

Hallstahammar H Sömlösa rör 0,17 4. Fagersta AB: Fagersta B S

Horndal H _ .. ., _

Kloster s delaktlgt med tanke pa bade ut och in-

Österby S transporter. De tre medelstora eller större 5. Grängesberg AB:

Oxelösund A H jarnverk som startats under de senaste 50 Nyby S åren ligger alla i kuststäder (Oxelösund, 6. Hallstahammars AB: ' " -

Hallstahammar H Iiulea', Halmstad) och planerna pa nyan 7_ Halmstads Järnverk; laggningar under senare ar har ocksa avsett 8 IgaklimladAB B 111 B III lokaliseringar vid hamn. Den nuvarande

.oxom :oxom .. .. .. & Kockums Jernverk: lokallserlngen torde 1 Vissa fall utgora en

Kallinge H belastning speciellt for handelSJarnverk, for 10- Msjöfofs AB! DGSJ'ÖfOFS S vilka transportkostnadema har relativt stor 11. Nordstjernan: Avesta S b

Motala H etydelse. Björneborg _ H De nystartade järnverken har till en de] 12- fågottenslamverk A H bidragit till den ökade totalproduktionen, 13_ Smedjebacken AB: men större delen av den produktionsök-

Smedjebacken B H ning som ägt rum de sista decennierna har 14' 323332? Jernverk B S uppnåtts genom utbyggnad av existerande 15. Stora Kopparberg: anlaggnlngar.

D_Pmnarvet A H Totalt finns alltså enligt tabell vm: 22

Soderfors S . . . .. .. .

Wikmanshyttan S 1 Sverige 1 dagens lage 30 anlaggnlngar med 16. SKF: Hellefors B S råståltillverkning fördelade på 17 företag.

Hofors B S .a .0 => _ ”_ Uddeholm AB: Degerfors B H Iflagra sammanfattande matt pa produk

Hagfors B S tionens storlek far man 1 tabell VIII: 23 som Nykroppa B H anger storleksordningen av den totala pro-

Källa: [221

har medtagits, och de större verken har mar- kerats med A (götkapacitet 300 000 ton/ år) eller B (100 000—300 000 ton/år). Anlägg- ningar med mer än 25 % specialstål har markerats med S (specialstål) och övriga med H (handelsstål)1

Lokaliseringens starka koncentration till Bergslagen och angränsande områden be— tingas av historiska faktorer, främst den tidigare bindningen till malm och skogstill- gångar. Denna bindning har numera upp- hört när det gäller skogen och försvagats när det gäller malmen, och lokalisering vid kusten framstår i de flesta fall som mer för-

duktionsvolymen i ett antal förädlingsled fram till handelsfärdigt stål och för två grupper av vidarekonverterade produkter kallvalsad plåt och sömlösa rör.

De aggregerade talen i tabell VIII: 23 in- nehåller både ordinärt stål och specialstål." Andelen specialstål i den svenska stålpro- duktionen är ca 25 procent, vilket är en internationeut sett mycket hög andel. An- delen beräknas öka till ca 30 % i mitten på 70-talet. Avgränsningen mellan handels- stål- och specialstålverk är oklar; ca hälf- ten av de verk som vanligen benämnas spe-

1 Fristående stålgjuterier är ej medtagna. Två mycket små götstålstillverkare är också uteläm- nade.

cialstålverk har en tämligen jämn fördel- ning mellan de två produktionsslagen.1

När det gäller handelsstålet kan det vara befogat att i Sverige i likhet med många andra länder skilja mellan två typer av an- läggningar.

Den ena gruppen av handelsstålverk om- fattar dem som mera liknar de stora kon— tinentala eller engelska verken. De är helt integrerade och arbetar praktiskt taget helt på malmbas. Det finns tre sådana verk i Sverige: Domnarvet, Norrbottens Järnverk och Oxelösunds J ärnverk.

Den andra gruppen består av de huvud— sakligen på skrot baserade verken utrusta- de med basiska martinugnar och/eller elek- trostålugnar men ingen masugn. De utnytt- jar i första hand det inom landet fallande skrotet men köper dessutom vissa kvanti- teter tackjärn och importskrot.

De integrerade verken är alla större än de skrotbaserade verken men är internatio— nellt sett tämligen små räknat i råstålkapa- citet.

Domnarvet har inom kort en råstålkapa- citet av ca 1,3 miljon ton. Oxelösunds J äm- verk förväntas efter den senaste tillbygg- naden att få en råstålskapacitet av ca 1 mil- jon ton. Norrbottens järnverk har en ka- pacitet av ca 0,7 miljoner ton. För att mar- kera dessa tre anläggningars kvantitativa dominans kan nämnas att de 1963 svarade för ca 80 % av landets tackjämsproduktion och för ca 60 % av den ordinära råstål- produktionen.

De sex mindre handelsstålföretagen (Smed- jebackens Valsverks AB, Boxholms AB, Halmstads Jernverks AB, Kockums Jern- verks AB, Bultfabriks AB, Hallstahammars AB) hade vid samma tidpunkt en obetydlig tackjärnsproduktion (ca 2 %) och endast något över 10 % av landets produktion av ordinärt råstål. Två av dessa företag (Bultfa- briks AB och Kockums Jernverks AB) har stor egen järnmanufaktur, medan de fyra övriga främst säljer armeringsjärn och an- nat stångstål.

På specialstålsidan är produktionen mera uppsplittrad. Sandviken, Uddeholm och Fa- gersta torde dock tillsammans svara för

mer än hälften av den direkt försålda mängden kvalitetsstål. De övriga större fö- retagen, SKF, Nordstjernan (Johnsonkoncer- nen) och Bofors AB, är nämligen verk- stadsföretag som själva vidareförädlar en stor del av sin stålproduktion. SKF, som räknat efter mängden götstål är landets största specialståltillverkare, producerar så— lunda främst kullagerstål för eget behov.

Också dessa verkstadsföretag har emel- lertid på vissa delmarknader en betydande avsaluproduktion. Som exempel kan näm— nas att Nordstjernan (Avesta) är landets och en av Europas största tillverkare av rost- fritt stål.

Som framgår av tabell VIII: 22 förekom- mer företagskombinationer av handelsstål- verk och specialstålverk. Sålunda har Stora Kopparberg förutom handelsstålverket Dom- narvet även specialstålverken Wikmanshyt— tan och Söderfors Bruk. Grängesbergs AB har förutom handelsstålverket Oxelösund även specialstålverket Nyby Bruk.

Den internationellt sett måttliga anlägg- ningsstorleken på handelsstålverken torde i hög grad sammanhänga med hemma- marknadens begränsade storlek. Ända fram till de senaste åren har handelsståltillverk- ningen i huvudsak varit att betrakta som en hemmamarknadsindustri.

Skalan vid specialstålsproduktionen är i allmänhet betydligt mindre än vid handels— stålsproduktionen, mätt i ton. Några av de svenska specialstålverken hör sålunda, trots att de alla ligger under 300 tusen ton/ år, till de större i Europa. Den höga pro- duktdifferentieringen med små serier som följd synes här göra stordriftsfördelama mindre accentuerade, vilket också interna- tionellt tycks ha medfört en mindre an- läggningsstorlek.

Strukturen inom järn- och stålsektorn ut— märks av en långt driven vertikal integra- tion. De stålproducerande storföretagen är i allmänhet självförsörjande med vissa rå- varor och utför dessutom i många fall vi- dareförädling av stålet i manufaktur- eller verkstadsanläggningar.

' Se [1].

Integrationen med gruvdrift är till stor del historiskt betingad. Integrationen framåt mot manufaktur- och verkstadsindustri ut— gör ett senare utvecklingssteg. Ökad säker- het på avsättningssidan och strävan att ska- pa nya användningsområden för speciella stålkvaliteter kan ha utgjort motiv för detta slags integration från stålproducentens sida och en viss säkerhet i råvarutillgångens stor- lek och kvalitet kan ha utgjort motiv från verkstadsindustrins sida.

C: 3 Produktionsteknik och produktionsin- riktning

Tackjärnsproduktian

Tackjärnet går till övervägande del (ca 80 %) i flytande form direkt till stålframställ- ning. Några fristående hyttor finns dock som fortfarande gjuter allt tackjärnet i tac- kor (resp. stålverkskokiller).

S tål prod uktion

Stålproduktionen fördelar sig ungefär jämnt mellan i huvudsak tre processer som fram- går av nedanstående tabell.

Vissa förskjutningar kan observeras. Av tabell VIII: 24 framgår den mycket snabba frammarschen för Kaldo- och L-D-stål, vilket stämmer med de i föregående avsnitt gjorda jämförelserna av produktionskost- naden i olika investeringsaltemativ. På lång sikt förväntas syrgasprocesserna dominera inom de på malm baserade integrerade ver- ken och elektroprocesserna inom de på skrot baserade icke-integrerade verken.

I jämförelse med motsvarande fördelning i andra stålproducerande länder1 har Sve- rige en stor andel elektriska stålugnar. Detta kan sammanhänga dels med den relativt stora produktionen av specialstål, och kva— litetshandelsstål dels med den genomsnittli— ga stora andelen skrot som råmaterial i Sverige.

Andelen skrot vid råstålframställning är något högre i Sverige än i de flesta andra länder. Av hela råvaruinsatsen i ståltill- verkningen i Sverige utgörs något över hälf-

Tabell VIII: 24. Stålproduktionens fördelning på produktionsmetoder 1962 och 1967.

1962 1967 milj. milj. ton % ton % Thomas 0,4 12 0,1 2 Martin 1,2 32 1,4 28 Elektro 1,6 44 1,7 37 Syrgasblåst stål (Kaldo och L-D) 0,4 12 1,6 33 Totalt 3,6 100 4,8 100 Källa: [11]

ten av skrot. Två tredjedelar av skrotmäng- den, dvs. cirka 35 % av råvaruinsatsen, är cirkulationsskrot från senare tillverk- ningsled inom stålverken och dess manu- fakturering, varför extern tillförsel av skrot endast utgör ca 15 % av hela råvaruinsat- sen. Av de svenska stålverken är emeller- tid vissa, t. ex. Smedjebacken och Halm— stad, i det närmaste helt baserade på skrot (ca 80 %).

Konkurrensen i skrotbranschen är starkt begränsad genom en inköpskartell, kombi- nerad med exportförbud. Prisskillnaden mel- lan inhemskt skrot och importskrot är rätt betydande. År 1967 var exempelvis det inhemska priset endast 77 % av priset för importskrot.

H andelsfärdigt stål

Produktionen av handelsfärdigt stål förde- lad på olika varugrupper framgår av tabell VIII: 25 . J ämförs denna tabell med en mot- svarande tabell för något av de stora stål- producerande länderna framgår vissa skill- nader i proportionerna mellan de olika varu— grupperna, framförallt när det gäller platta produkter.2 Jämfört med exempelvis Stor- britannien har Sverige en mycket mindre andel tunnplåt och alls ingen bleckplåt men däremot en större andel grovplåt i sin produktion. Denna olikhet utjämnas i viss mån genom internationell handel med dessa

1 Set. ex. [13].

* När det gäller stångjärn är jämförelser p. g. a. olikheter i den statistiska redovisningen svåra att göra.

1962 1967 Varugrupp 1 00 ton proc. ] 000 ton proc. Plåt 646 I 048 därav 9 mm 382 16,0 715 21,0 9—4,76 mm 89 3,7 176 5,2 4,76—3 mm 61 2,5 90 2,6 3—0,6 mm 84 3,5 41 1,2 0,6 mm 30 1,3 26 0,7 Breda band för kallvalsning (bredd mer än 500 mm) 72 3,0 331 9,7 Övr. band (bredd mindre än 500 mm, tjocklek mindre än 5 mm) 148 6,2 164 4,8 Valstråd (diameter 13 mm) 251 10,5 279 8,2 Prolilstång (exkl. banmaterial) 135 5,7 252 7,4 Armeringsjärn 339 14,2 473 14,0 Annat stångjärn 416 17,4 506 14,8 Banbyggn.material 92 3,9 43 1,3 Smide 104 4,4 106 3,1 Rör 185 7,7 204 6,0 Summa 2 388 100,0 3 406 100,0 Källa: [11]

produkter. Sålunda har Sverige ett export- överskott av grovplåt och ett importöverskott av tunnplåt (speciellt kallvalsade kvaliteter till bilar, kylskåp, tvättmaskiner o.dyl.). Förklaringen till dessa olikheter kan bl.a. ligga i de produktionstekniska olikheterna i denna tillverkning. Tillverkningen av bred tunnplåt och bleckplåt kräver så stora enhe- ter vid effektiv produktion att endast en mindre del av en sådan anläggnings totala produktionskapacitet kan avsättas på den svenska marknaden. Att tillverka bred tunn- plåt huvudsakligen för export torde ha varit svårt i en marknad karaktäriserad av långa perioder av internationell överkapacitet. Till etableringssvårighetema hör att världsmark- nadspriserna på dessa produkter legat nära marginalkostnadema, vilket gjort det svårt att även ta hand om den inhemska efterfrå- gan. Dessa skäl utgör förmodligen bidragan- de orsaker till att ingen större produktion av bred tunnplåt etablerats i Sverige förrän re- lativt nyligen.l

I Sverige liksom i de flesta andra länder faller huvuddelen av ökningen under se- nare år på de platta produkterna. Grov— plåt som före kriget svarade för endast ca

5 % av produktionsvolymen har efter till- komsten av valsverket i Oxelösund samt utbyggnader av vissa äldre valsverk blivit den svenska stålindustrins största produkt. Tillverkningen av breda band (för plåt i bredder över 0,5 m) startades först 1959 men utgör nu nära en tiondel av totalvo— lymen. En annan snabbt expanderande varu- grupp har varit armeringsjärn, som gynnats av förändringar i byggnadstekniken, och där produktionen nu är mer än åtta gånger så stor som vid krigsslutet. Denna expansion har dock minskat på senare år.

Den officiella statistiken ger ingen möjlig- het att fördela produktionen inom de olika varugruppema på specialstål och handels- stål. En viss uppfattning om produktions— strukturen för viktigare specialstålproduk- ter kan emellertid erhållas med ledning av tabell VIII: 26.

1 Domnarvet har sedan 1959 ett halvkonti- nuerligt bredbandverk med en kapacitet av 0,8 —l,2 milj. ton/år och ett kallvalsverk med en kapacitet ..av 0,23 milj. ton/år. (Inom kort 0,75 milj. ton/år). En stor del av plåten; galvaniseras (kapacitet 260000 ton/r) eller färgbeläggs (kapacitet 50 000 ton/år).

1962 1967

1 000 ton proc. 1 000 ton proc.

I. Specialstål a) Legeral std! 671 956 Verktygsstål exkl. snabbstål 66 76 Snabbstål 9 16 Seg— och sätthärdningsstål samt fjäderstål 135 193 Automat—stål 12 8 Rostfritt stål 165 303 Annat leg. stål inkl. kullagerstål 284 360 b) Olegerar kolrikt stål 157 216 II. Handelssldl 2 724 3 546 Totalt 3 552 4 718 Källa: [11]

Specialisering

En viss specialisering av produktsortimen— tet finns både beträffande handelsstål och specialstål.

Domnarvet är exempelvis ensamtillver— kare av räls och Norrbottens Järnverk av grövre balk. Det finns även anläggningar som är helt specialiserade på en produkttyp. Oxelösunds Järnverk är helt specialiserat på grovplåt och Halmstads Järnverk är helt inriktat på armeringsjärn.

Specialiseringen är kanske ännu större när det gäller specialstål. Avesta järnverk och Nyby bruk är nästan helt helt inriktade på produktion av rostfritt stål. SKF:s anlägg- ningar är specialiserade på kullagerstål och kvalitetsvalstråd. Söderfors-Wikmanshyttan är specialiserade på snabbstål. Uddeholm är specialiserade på verktygsstål och rostfritt stål. Fagersta är bland annat specialister på specialstålsvalstråd.

Trots denna specialisering gäller emeller- tid för en stor del av produktionen, att ett flertal anläggningar producerar samma produkter i mer eller mindre korta serier.1

D. Strukturutvecklingen

Produktionen av handelsfärdigt stål be- räknas öka från 3,4 miljoner ton år 1967 till 5,0 miljoner ton år 19752 (genomsnittlig ökning med cirka fem procent per år). Jäm-

fört med den tidigare utvecklingen under efterkrigstiden innebär detta en minskad ökningstakt. (Under perioden 1950—1966 ökade produktionen med åtta procent per år.)

Värdemässigt beräknas ökningstakten (mätt i fasta priser) fram till år 1975 bli högre än fem procent. Andelen specialstål förväntas öka från nuvarande cirka 25 procent (1967) till cirka 30 procent år 1975.

En tendens till förhöjd kvalitet och ökad manufakturering kan också noteras på han- delsstålsidan.

Figur VIII: 6 illustrerar bland annat hur den förväntade ökningen av handelsfärdigt stål fördelar sig på olika produkter. Spe- ciellt markant är den kraftiga ökningen för tunnplåt.

För produktion av cirka 7,0 miljoner ton göt och gjutna ämnen år 1975 erford- ras cirka 3,8 miljoner ton tackjärn och 4,0 miljoner ton skrot. De nuvarande pro- gnoserna [23] tyder på att det år 1975 kommer att finnas ett relativt stort behov av importerade järnråvaror (cirka 0,3 mil- joner ton tackjärn och cirka 0,5 miljoner ton skrot). Då importskrotet även i fram- tiden förväntas ligga avsevärt över de sven- ska skrotpriserna, skulle en så hög im—

1 För en mera utförlig beskrivning av produk- tionens uppsplittring hänvisas till [17]. = Produktionen av göt och gjutna ämnen be- räknas öka från 4,7 miljoner ton år 1967 till 7,0 miljoner ton år 1975.

" Produktion . Import

EXPORT TlLLFOFlSEL

1965 Grov— och 1975 _—_ mediumplat

Tunnplåt

Smala band

Tråd

Armeringsstång

Övrig stång och profilstång

Flör, sömlösa

| L [ I I I I I I 600 40?- 200 0 200 400 600 800 1000 1200 Tusen ton

Fig. VIII: 6. Produktion, Export, Import och Tillförsel aijandelsstål 1965 och 1975. Källa: [23]

portandel skrot avsevärt höja de genom- snittliga skrotpriserna. Det är därför inte osannolikt, att dessa preliminära progno— ser kommer att modifieras. En substitution mellan skrot och tackjärn i riktning mot en ökad tackjärnsförbrukning eventuellt i kombination med en ökad inhemsk tack- järnsproduktion bedöms som möjlig.1 [23]

Den svenska förbrukningen av handels- färdigt stål beräknas öka från 3,5 miljo- ner ton år 1966 till 4,9 miljoner ton år 1975 (genomsnittligt 3,5 procent per år). Detta innebär en något långsammare ök- ningstakt än tidigare (4,2 procent per år mellan 1960 och 1966). Den lägre öknings- takten motiveras bland annat av att för- brukningen av plast, lättmetaller och and- ra med stål konkurrerande material be- räknas öka i fortsatt hög takt.

Förbrukningen av handelsstål beräknas öka med 3,2 procent årligen och uppgår då till cirka 4,2 miljoner ton år 1975.

Förbrukningen av specialstål beräknas öka med 5,5 procent årligen och uppgår då till cirka 0,8 miljoner ton år 1975.

Trenden mot större andel platta produk— ter väntas fortsätta. Konsumtionen av sträng och profilsträng beräknas öka med 1,1 pro- cent årligen konsumtionen av plåt med fem procent årligen.

Den kraftigt ökade inhemska produktio- nen gör emellertid, att importandelen av tunnplåt beräknas minska trots den mar- kanta efterfrågeökningen.

Vissa allmänna riktlinjer när det gäller anläggningsstrukturens utveckling och sor- timentsstrukturens mera detaljerade utveck- ling kan också urskiljas.

När det gäller lokaliseringen, måste man skilja på malm- och skrotbaserade verk. Malmen förekommer i allmänhet på andra platser än dem där stålkonsumenterna be- finner sig. Skrot levereras däremot i stor utsträckning på samma plats där stålkon- sumenterna befinner sig och ofta av just dessa stålkonsumenter. De utredningar som gjorts visar, att det för ett malmbaserat verk inte spelar någon avgörande roll för de totala transportkostnadema (intranspor- ter av malm etc. +uttransporter av stål- produkter) huruvida verket är lokaliserat nära malmen eller nära konsumenten. [23]

För ett skrotbaserat verk sammanfaller ofta råvarunärhet och konsumentnärhet.

1,7.Flera alternativ finns beträffande i vilken sektor den framtida tackjärnsproduktionen i så fall skulle förläggas. Ett alternativ är, att tack- järnsproduktionen expanderar väsentligen inom handelsstålssektorn och då med hög sannolikhet hos de tre stora järnverken. En kraftig utbygg- nad av någon av de mindre redan existerande anläggningarna måste anses som mindre trolig, eftersom de i regel har en relativt ofördelaktig lokalisering.

Ett annat alternativ är, att en del av denna expansion sker i specialsrdlsektorn, genom att ett nytt stålverk med förmodligen fiera delägare anläggs. Uddeholm och Bofors har tidigare ut- rett möjligheten av ett eventuellt gemensamt nytt stålverk av storleksordningen 0,4—0,6 miljoner ton götstål per år, baserat på malm, och vars slutprodukter skulle vara ämnen för vidare slut-

förädling inom respektive moderföretag. Detta projekt är dock tills vidare bordlagt.

För de skrotbaserade verken är dessutom kustläge vanligen fördelaktigt (för såväl in- som uttransporter). Kustläge blir givetvis av särskild betydelse för exportinriktade anläggningar. Generellt sett torde nackde— larna med ett inlandsläge vara relativt mind- re för ett specialstålverk, bland annat på grund av dess högre produktvärde per viktsenhet jämfört med handelsstålverk.

En prognos av anläggningsstrukturens ut- veckling inom svensk stålindustri blir på grund av problemets svårighetsgrad och på grund av bristande information om de fak- tiskt planerade investeringarna med nöd- vändighet spekulativ. Den optimala anlägg— ningsstrukturen beräknad med utgångspunkt från den tidigare skisserade produktions- volymsutvecklingen är sannolikt endast av mindre intresse i detta sammanhang. Ut- vecklingen över tiden karakteriseras inte bara av en anpassning av den existeran- de anläggningsstrukturen i riktning mot den optimala (givet produktsortiment) utan i hög grad även av en anpassning av pro- duktsortimentet till den existerande anlägg- ningsstrukturen.

Mindre anläggningar har genom sina mindre ugnar och mindre valsverk vanli- gen komparativa fördelar när det gäller specialproduktion (inte bara specialstål utan även handelsstål av hög kvalitet eller med speciellt utförande) och/eller kortare se- rielängder.1 Större anläggningar kan na- turligtvis genom investeringar i mindre ug- nar och mindre valsverk på ett optimalt sätt anpassa sin produktionsutrustning till specialproduktion och till små serieläng- der. De absoluta fördelar som en stor an- läggning därvid erhåller i jämförelse med en mindre torde dock vara relativt be- gränsade.

Några av de mindre anläggningarna (dock inte alla) torde alltså genom lämpligt val av produktsortiment kunna existera parallellt med större anläggningar på ungefär lika eller inte avsevärt sämre villkor.

Många bedömare av branschens framtid är emellertid ense om att flera nu existe- rande mindre anläggningar på lång sikt borde läggas ned och ersättas med en ut-

byggnad av de större. Man påpekar i det- ta sammanhang de institutionella svårighe- ter som finns att åstadkomma en nedlägg- ning,2 även om en sådan nedläggning vo- re att betrakta som totalt resursbesparande. Så länge prisnivån överstiger de rörliga kostnaderna i de mindre anläggningarna, måste dessas ägare ekonomiskt kompen— seras för nedläggningen. Storleken av den- na kompensation är ofta svår att bestämma. En fusion måste därför i allmänhet fö- regå nedläggningen. En ökad företagskon- centration rekommenderas också som ett medel att på längre sikt åstadkomma ökad anläggningskoncentration.3 [18]

Det torde också finnas vissa marknads— mässiga hinder för fusion. En viss risk att förlora kunder, dvs. att den totala mark- nadsandelen vid en fusion inte blir lika med summan av delarna, föreligger också i många fall.

Bortsett från de svårigheter av institu— tionell natur, som förhindrar en optimal totalplanering, är snabbheten i strukturom- vandlingarna i huvudsak beroende av med vilken takt den redan existerande kapital- strukturen blir ineffektiv i relation till al- ternativa nyinvesteringar.4

Vissa skillnader finns därvid mellan de olika förädlingsleden. När det gäller stål-

1 Intressant är det noterade sambandet mellan det allmänna konjunkturläget och den genom- snittliga orderstorleken. Vid lågkonjunktur ten- derar den genomsnittliga serielängden att minska, vilket i sin tur tenderar att ge de mindre anläggningarna speciella fördelar under dessa perioder. ? Se t. ex. [1] sid. 122. 3 En fusion kan tidsmässigt äga rum långt innan nedläggningen sker, vilket ofta kan vara en fördel för bedömningen av den mindre an- läggningens värde som inkomstkälla. * Svårigheten att bedöma denna strukturför— ändring kan illustreras av Fagerstakoncernens historiska utveckling. De fem anläggningar, som ingår i koncernen, samordnades redan 1926. Till en början planerades att koncentrera all drift till Fagersta och att lägga ned de övriga fyra bru- ken. På grund av hänsyn till redan gjorda in- vesteringar, bland annat i Kloster, kom en så- dan koncentration inte till stånd. Långsiktiga fördelar av en anläggningskoncentration ansågs alltså finnas redan 1926, men ännu idag är trots detta antalet anläggningar inom koncernen oför- ändrat. (En skillnad är att man slutat tillverka råstål i Forsbacka och beslutat lägga ned rå— ståltillverkningen i Kloster).

ugnarna är det, som framgår exempelvis av tabellerna VIII: 6—9, framförallt beträf— fande driftskostnaderna, som den nya tek- niken är kostnadsbesparande. Kapitalkost- naderna för nya stålugnar utgör endast en mindre del av de totala förädlingskostna- dema, varför skillnaden i driftskostnader- na för produktion i existerande kapital- struktur och i ny ofta kan vara större än denna kapitalkostnadsdel.

Dessa förhållanden gör, att man i det- ta produktionsled kan förvänta sig en re- lativt snabb strukturförändring. Under den senaste tioårsperioden har också ett snabbt utbyte av gamla ugnar mot nya skett.

När det gäller masugnsprocessen och valsprocessen, är stordriftsfördelama och effekterna av den tekniska utvecklingen be- tydande för både kapital- och driftskostna- derna. Kapitalkostnadsdelen utgör emeller— tid i detta fall en mycket större del av de totala förädlingskostnaderna, vilket gör att gamla kapitalföremål kan få en relativt lång livslängd.

I de flesta fall berörs alla produktions- led samtidigt av en strukturomvandling. Den relevanta jämförelsen vid beslut huru- vida skrotning skall ske blir då mellan to- tala driftskostnaderna för slutprodukten och de totala styckkostnadema för samma in- tegrerade produktion i en alternativ mar- ginell expansion.1 De ekonomiska förde- larna av integration mellan tackjärn och den på tackjärn baserade råstålproduktionen är så stora, att man i allmänhet kan ute- sluta alternativet icke-integrerad produk- tion.2

Produktionstekniska fördelar finns i all- mänhet av en ännu längre driven integra- tion framåt en teknisk sammankopp- ling av ämnestillverkning och den efter- följande förädlingen men dessa förde- lar kan ofta överflyglas av andra ekono- miska överväganden beträffande var för- ädlingen skall förläggas.

I vissa fall behålles enbart valsverket, medan de tidigare leden skrotas. Sådana s.k. »rerollers» kan mycket väl tänkas förekomma under ett övergångsskede.

Anläggningarnas långa livslängd, möj-

ligheterna att anpassa produktsortimentet till den existerande anläggningsstrukturen samt existerande institutionella och mark- nadsmässiga hinder för fusion eller ge- mensam totalplanering gör det troligt, att endast små förändringar i antalet anlägg- ningar kommer att ske i Sverige inom den närmaste framtiden. Några av de mindre handelsjärnverken (skrotbaserade inlands- järnverk) kommer emellertid sannolikt att läggas ned, (eller förändra sin produktions- inriktning så radikalt att de inte längre kan kallas järnverk) i varje fall på längre sikt. Nyinvesteringar kommer troligen att i hög grad koncentreras till de större anläggning- arna.

Jernkontorets strukturutredning har bland annat studerat möjligheterna av att kon- centrera nyinvesteringar och helt eller par- tiellt samordna produktionen av de förvän- tade nytillskotten i ämnestillverkningen. De fram till 1975 planerade investeringar- na i berörda tillverkningslcd bedömdes emellertid vara av så ringa omfattning, att en eventuell uppbyggnad av ett gemen- samt ämnesverk framstod som ett klart sämre alternativ till de planerade enskilda tilläggsinvesteringarna. Man fann att de kvantiteter, som kunde komma ifråga för gemensam produktion, var alltför små. De tre större handelsstålverken, som svarar för drygt hälften av det ökade ämnesbeho- vet fram till 1975, bedöms kunna framstäl— la sina tilläggskvantiteter till relativt mått- lig kostnad. Resten utgör till stor del spe- cialstålämnen, vilkas tillverkning i många fall kräver alltför speciell och differentie- rad utrustning för att större fördelar med gemensam tillverkning skulle kunna erhål— las. Förutsättningarna för ett fristående gemensamt ämnesverk bedömes därför va-

' Bensonrapporten uppskattar den tid, som erfordras för den strukturella anpassningen i Storbritannien, till cirka tio år. Denna angivelse gäller en speciell situation och med betydligt äldre genomsnittlig kapitalstruktur än den svenska.

2 Exempel finns på fall, där tackjärnsproduk- tionen sker centralt, men där tackjärnet trans- porteras i flytande form relativt långa sträckor till på olika platser belägna stålugnar för vidare förädling. ([1] sid. 111).

ra mindre gynnsamma för närvarande. En ökad användning av stränggjutningstekni- ken inom specialstålverken bedöms dock så småningom (sannolikt dock först ef- ter 1975) förbättra dessa förutsättningar.

Väsentliga strukturförändringar beräknas emellertid ske inom ramen för en i huvud- sak oförändrad anläggningsstruktur. Jem- kontorets strukturutredning har bland annat undersökt möjligheterna av en ökad post- storlek vid valsning av stångstål och för- delarna med detta.

Den nuvarande orderfördelningen är inte optimal, och en omfördelning av order mel- lan verken, framförallt då det gäller spår- valsat material i ordinära kvaliteter, be- räknas kunna ge större sammanhängande valsningsposter, d.v.s. färre omställning- ar och inkömingsperioder, samt högre ut- byten.

Enbart en omfördelning av order och en därmed följande minskning av de enskilda verkens produkt- och dimensionssortirnent beräknas emellertid endast ge en relativt blygsam total kostnadsminskning. En större minskning skulle kunna erhållas, om en allmän minskning av sortimentet kombi— nerades med omfördelning av order.

Ännu mera betydande kostnadssänkning- ar beräknas kunna uppnås, om man dess- utom kunde koncentrera färdigvalsningen till färre och mera rationella enheter.

En stor del av dessa totalt kostnadsmins- kande åtgärder kommer sannolikt att för- verkligas. Sannolikt torde en viss minsk- ning av det totala stångstålssortimentet kun- na genomföras. Samtidigt torde också en minskning av enskilda företags sortiment kunna ske genom ökad specialisering.

För specialstålet berör specialiseringspro— blemet inte bara valsposterna utan även ståltyp. En specialisering med avseende på ståltyp bidrar till att samtidigt lösa bäg- ge dessa problem.

, De antydda möjligheterna att sänka kost- naderna genom en koncentration till fär- re och mera rationella enheter indikerar också, att vissa nedläggningar sannolikt kan bli aktuella.

[l] Utvecklingstendenser för svensk stålindu- stri, Erik Ruist. [2] Economics of handling materials in the iron and steelindustry—P.M. Worthington, Journal of the iron and steel institute 1962. [3] The effect of plant design and layout on capital and operating costs —W. F. Cart- wright & M. F. Downing 1958, Journal of the iron and steel institute. [4] UN interregional Symposium on the Application of Modern Technical Prac- tices in the Iron and Steel Industry to Developing Countries 1963. [5] Comparison of Steel-making Processes United Nation ECE, 1963. [6] A study of the Iron and Steel Industry in Latin America Vol. I United Nations 1954. [7] A study of the Iron and Steel Industry in Latin America Vol. II United Nations 1954. [8] The Economics of Large-scale Production in British Industry, C. Pratten R. M. Dean 1965. [9] Sture Mattsson, Stål, satsning på svensk linje, Industria 2 1966. [10] Sven Eketorp, Masugnsprocessens moder- na utvecklingslinjer, JKA 1963, sid. 757— 843. [11] Svensk Järnstatistik, utgiven av Järnverks- & föreningen (1967). [12] The economies of scale in British Manu- facturing industry, C. Pratten (stencil) 1967 Cambridge University. [13] The Steel Industry. The stage 1 Report of the Development Co-ordinating Com- mittée of the British Iron and Steel Federa- tion. (Även kallad Benson-raporten) 1966. [14] Economic aspects of Iron-ore preparation. UN. ECE. Geneva 1966. [15] Continous castings of steel in the USSR, OECD. Paris 1966. [16] The Sherwood process of continous steel- making Hearings on Concentration and New Technologies. Stencil (1967) [17] Industrins struktur och konkurrensförhål- landen, Koncentrationsutredningen III SOU 1968: 5. [18] Sohlman Sverre R-son. Integrations- och samarbetesfrågor inom järnhanteringen. Industriförbundets tidskrift 9 nov. 1963. [19] Sveriges Industri, Sveriges Industriförbund. Stockholm 1967. [20] K. F. Lindstrand. Poststorleken vid varm- valsning, JKA 1960, sid. 573—627. [21] Jernkontorets annaler 1959, sid. 317. [22] Jernkontoret (ej publicerat material). [23] Svensk stålindustri inför 1970-talet, Jern- kontorets strukturkommitté Stockholm 1969.

Varvsindustrin

IX

A Kort teknisk beskrivning

Varvsindustrin är till sin natur väsentligen en sammansättningsindustri. Nästan % av totala kostnaden i de flesta företag utgör inköpt material eller inköpta delar (inklusi- ve huvudmotorn). Denna siffra varierar naturligtvis beroende på fartygets storlek och utseende och på i hur stor grad var- vet är vertikalt integrerat.

Fartygstillverkningen kan sägas bestå av tre huvudmoment:

a) Konstruktion

b) Skrovtillverkning

c) Utrustning Till varvsindustrin räknas också ett fjär- de moment som emellertid inte alltid före- kommer på alla varv:

d) Tillverkning av huvudmotorn

A 1 Konstruktion

Konstruktionsarbetet blir för varje fartygs- typ som bygges identiskt lika huvudsakli- gen en engångskostnad. Ofta förekommer emellertid (på grund av fartygens olika an- vändningsändamål) större eller mindre av- vikelser i en serie fartyg med samma skrov och förr eller senare tvingas man på grund av att konstruktionen blir tekniskt obsolet att byta modell. Det finns olika grader av förändringar och givet är att en viss stan- dardisering kan förenkla det nya konstruk- tionsarbetet.

A 2 Skrovet

De viktigaste stegen i tillverkning av skrovet är:

a) Förbearbetning av stålplåt och bal- kar

b) Tillskärning av plåtar i Skärmaskiner. Dessa maskiner är programmerade genom på band inspelade profiler eller genom på film markerade profiler vars form följes av en fotocell och som sedan är synkroni- serad med en svetsbrännare. I vissa fall kan tillskärning ske för hand varvid profilen är direkt markerad på plåten.

c) Böjning av plåten så att den passar fartygets konturer.

d) Sammansvetsning av stålplåtarna till något större enheter.

e) Sammanfogning av dessa enheter till hela sektioner. En sådan sektion har en storlek på ungefär 200 ton.[ Prefabrika- tionen av större enheter har spelat en stor roll i rationaliseringsarbetet. Storleken av dessa prefabricerade enheter har varit stän- digt ökande och förväntas även att öka i framtiden.2

f) Sammanfogning av dessa sektioner på

1 I Kockums nya svetshall t. ex. kommer man att kunna handskas med sektioner på uppemot 600 ton. En väsentlig fördel med att göra stora sek- tioner är att arbetskraftsbehovet som ju fluktue- rar mellan olika moment i byggandet därigenom i viss män kan utjämnas. En fullständig utjäm- ning har emellertid ännu inte kunnat uppnås.

en bädd eller i en docka. g) Grundmålning.

A 3 Utrustning

Efter sjösättning av fartygsskrovet föres detta till en utrustningskaj. De huvudsakli— ga momenten är installation av huvudmo- torn med tillbehör, elektrisk utrustning, lastningsutrustning, pumpar, däcksutrust- ning och besättningens utrustning. Allt det- ta tar i allmänhet längre tid att installera än vad tillverkningen av skrovet tar.

Ett mycket stort antal underleveranser av material måste avpassas i tiden så att de kommer i rätt fas. En del av arbetet är i allmänhet också utlämnat på underleve- rans.

Elektrisk utrustning, navigationsutrust- ning, kylanläggningar och däckskranar till- verkas utanför varven men i kontrakten in- går också ofta installationsmomentet. In- redningsarbeten av typ golvläggning iso- lering lämnas också ofta ut på entrepre- nad.

När utrustningen är klar föres fartyget till en torrdocka för slutlig målning var- efter det är klart för leverans.

I detta sammanhang är det viktigt att notera att den tidsmässiga uppdelningen mellan skrovtillverkning och utrustningsar- bete som fanns tidigare numera delvis ut- suddats. Redan långt innan skrovet är fär- digt påbörjas det som traditionellt kallas för utrustningsarbete. På detta sätt har en kraftig sänkning i genomloppstiden kunnat uppnås.

A 4 Huvudmotom

Motorn utgör en avsevärd del av totala kostnaden ungefär 10—15 %. Fram- drivningsmaskineriet i sin helhet utgör ofta upp emot 25—30 % av fartygskostnader- na.

Byggandet av huvudmotorn (eller huvud- motorerna; ofta användes flera motorer i samma fartyg) är en uppgift för en maskin- verkstad med möjligheter till bearbetning och hantering av stora arbetsstycken.

Transportkostnaderna är relativt små i jämförelse med de totala kostnaderna och motorn kan därför ofta köpas utifrån och i princip betraktas som en bland många komponenter varmed skrovet skall utrus- tas. I regel tillverkas emellertid motorn på varvet och denna tillverkning betraktas då som en del av varvsbranschen. Vissa delar beställes dock i allmänhet utifrån.

Det vanligaste framdrivningsmaskineriet på fartyg över ca 5 000 ton är direkt pro- pellerdrivande s.k. lågvarvsdieselmotorer på ungefär 3 000—50 000 hk med fem till tolv cylindrar. Dessa gör endast ungefär 100—150 varv/min och kan därför kopp- las direkt till propelleraxeln.1 Numera fö- rekommer även i betydande omfattning s. k. medelvarvs dieselmotorer. Dessa motorer som vanligen har ett varvtal av något över 400 varv/min måste nedväxlas före anslut— ning till propelleraxeln.

Vid ångdrift utnyttjas ångpannor och växlade turbiner. Ångdrift är vanligast för krigsfartyg, passagerarefartyg och sto- ra tankers men börjar utnyttjas även för nya snabbgående stora containerfartyg.

Det är framförallt tre fartygstyper som dominerar nyproduktionen stora tank- och bulklastfartyg2 samt containerfartyg (de senare med höga marschfarter och snabba last- och lossningssystem). Kraven på total maskineffekt i dessa tre fartygs- typer ligger för närvarande mellan 30 000 och 70 000 hk.

Storlekarna för tankfartyg och bulklast- fartyg ökar raskt. Fartema har emellertid under senare är praktiskt taget hållit sig konstanta vid 15—17 knop för tank— och bulklastfartygen. Vid konstant fart ökar de erforderliga maskineffektema avsevärt långsammare än fartygsstorleken. Det spe— cifika effektbehovet (hk/dwt) sjunker för större fartyg. De stora tankfartygen ten-

1 De stora tankfartygen har ett optimalt pro- pellervarvtal av storleksordningen 80—1 15 varv/ min.; containerfartygen ca 100—140 varv/min. " Numera konstrueras ofta fartygen så att de är flexibla m. a. p. lasten. OBO-fartyg (ore-bulk- oil) kan t. ex. frakta såväl malm, spannmål eller liknande bulklaster som olja, ORC-fartyg (Ore- oil) kan ta malm eller olja.

derar exempelvis mot ett specifikt effekt- tal av ca 0,10 hk/dwt.

Containerfartygen visar en trend mot snabbt ökande tonnage men även mot högre farter. Vid farter på 27—30 knop blir det specifika effektbehovet ca 3 hk/dwt för fartyg av storleksordningen 20 000— 30 000 dwt.

Den hittills dominerande maskintypen— .långsamtgående dieselmotor har som framdrivningsmaskineri i stora tankfartyg och i containerfartyg fått stark konkurrens från ångturbiner som i stor utsträckning installerats i dessa fartygstyper. I vissa fall där mycket höga effekter erfordrats i containerfartyg har även gasturbiner valts som huvudmaskiner.

B Branschens avgränsning. Integration

B 1 Vertikal integration

Som tidigare nämnts utgör nästan 3/4 av totala kostnaden i de flesta fartyg av in- köpt material eller inköpta delar. I denna siffra är då också tillverkningen av huvud- motorn inräknad. De flesta stora varv har emellertid egen sådan tillverkning varför varvens förädlingsgrad i allmänhet är stör- re än denna siffra markerar. Huvuddelen av det material och de halvfabrikat som erfordras kan mellertid aldrig för ett en- skilt varv bli aktuell att tillverka enbart för eget bruk. Dit hör stålplåt och profi- ler, elektriska motorer, instrument etc.

Stordriftsfördelar föreligger i dessa till- verkningsprocesser och ett varv räcker i allmänhet inte som avnämare för att kun- na komma upp i optimal storlek eller ens nära sådana anläggningars tillverkningskost- nader.

Sålunda är t. ex. totala behovet av grov- plåt i svenska varvsindustrin ca 400 000 ton/ år. Optimala storleken på ett valsverk för grovplåt ligger i varje fall över 0,75 milj. ton/år.1 Av materialkostnaderna upptar stål en väsentlig del, för en tanker på 100 000 dwt ligger över hälften av skrovets materialkostnad på stålplåt och profiler och i relation till fartygets totala kostnad ut-

gör dessa kostnader ca en fjärdedel. Det är därför en klar fördel att ha fast an- knytning till en viss stålleverantör. I Ja- pan och Tyskland är varv och stålverk ofta nära associerade eller integrerade.

Fördelarna med vertikal integration bak- åt kan rent generellt sägas vara

a) Flexibel internprissättning som vid ic- ke fullt kapacitetsutnyttjande kan base- ras på kortsiktiga marginalkostnader och vid fullt kapacitetsutnyttjande kan baseras på långsiktiga marginalkostnader och där- med ge större möjligheter till bättre kapa- citetsutnyttjande och till expansion.

b) Riskutjämning i form av mindre kon- junkturella variationer beträffande kostna- derna för olika halvfabrikat. I en högkon— junktur kan prishöjningar i trånga sektorer undvikas som i det icke-integrerade fallet blir lika med kostnadshöjningar.

När det gäller integration stålproduktion —— varv är fördelarna ur varvens synpunkt naturligtvis störst i perioder med knapphet på stål medan fördelarna för stålverken framträder i lägen med överskottskapaci- tet på stål. Men även under mera normala tider kan som nämndes ovan fördelar med integrering stålverk—varv föreligga då ju till grund för planeringen kan läggas mar- ginalkostnaden för stålplåt som ju när stor- driftsfördelar kan erhållas vid en expan- sion ligger under genomsnittskostnaderna. I den engelska Geddesrapporten [1] trycks exempelvis mycket hårt på möjligheten att införa en prisdifferentiering på stålplåt och man betonar det gemensamma intresse som varvsindustrin och stålverken har av en ökad engelsk marknadsandel inom fartygs- byggandet. Den prisreducering som före- slås är av storleksordningen 10 % på stål vilket anses motsvara en minskning med ungefär 2 % i totala fartygskostnaden.

Incitamenten till en marginalkostnadspris- sättning på stål för att på sikt ge utrym- me för skaleffekter inom stålindustrin torde dock vara små för den enskilda stål- producenten. Om långsiktig marginalkost-

1 Enligt Geddesrapporten [1] är behovet av stål f.n. ungefär 0,3 milj. ton per miljon far- tygstonnage. Av detta utgör ca 70 % grovplåt

nadsprissättning skulle tillämpas av en stål- producent och detta i sin tur skulle ge upp- hov till en expansion av varvsindustrin och därmed också av stålefterfrågan finns i all- mänhet inga garantier att denna efterfråge- ökning på stål helt tillfaller den stålpro- ducerande part som initierade expansionen. Marknaden för stålplåt är internationell och de transport- och handelshinder som finns är förhållandevis små. En sådan långsik- tig planering torde därför endast kunna uppnås vid en fastare återförsäkran genom långsiktiga avtal eller genom vertikal in- tegration.

Om vertikal integration råder är det å andra sidan naturligt att kalkylera anbu- den med utgångspunkt från marginalkost- nader i hela den integrerade koncernen.

Många underleveranser exempelvis där underleverantören tillverkar stora kvantite- ter av produkter som faller utanför varvs- branschen är ofta mindre intressanta att integrera i verksamheten. Marknaden för flertalet underleveranser till varv är helt internationell och transportkostnadema av dessa material och delar spelar oftast en mindre roll. Denna marknadssituation gör att det i dessa fall ofta är mindre betydelse- fullt att vara vertikalt integrerad bakåt.

Fördelarna med integration framåt till rederibranschen är framför allt en ökad riskutjämning för bägge leden och för var- vens del även ett jämnare orderinflöde och därmed även större möjligheter att hålla ett högre genomsnittligt kapacitetsutnyttjande. Fördelarna för varven torde vara störst vid lågkonjunkturer och för redarna vid högkonjunkturer. Vid denna integration tor- de däremot de fördelar som sammanhänger med internprisbildning vara av mindre be- tydelse.

B 2 Horisontell integration

Varvsindustrin är utsatt för förhållandevis stora efterfrågefluktuationer. Det kan fin— nas anledning att minska verkningarna av dessa genom att vid sidan av varvsverksam- heten även ta upp annan verksamhet som är tekniskt närbesläktad och där substitu-

tionsmöjligheter i kapitalutrustningen före- ligger och där även en del av arbetskraften kan användas i alternativ verksamhet.

På Kockums varv har exempelvis tid- vis tillverkats järnvägsutrustning o. dyl.

Vissa mindre varv har kanske mest i ef- terhand tvingats ta upp annan tillverkning, t. ex. brodelar eller stålskelett till vissa hustyper och liknande, där man utnyttjat varvets resurser att hantera och tillverka större stålkonstruktioner av grovplåt och balk.

Kapitalutrustningen är emellertid myc— ket specialiserad åtminstone på större varv och även om substitutionsmöjligheter finns måste dessa betraktas som mindre attrakti- va.

Fördelarna av den horistontella integra- tion som existerar beror sannolikt mindre på rent produktionstekniska överväganden i själva fartygsbyggandet än på stordrifts- fördelar i vissa gemensamma tidigare pro— duktionsled och på kommersiellt riskutjäm- nande effekter. Huvudmotortillverkningens olika delprocesser kräver exempelvis högst varierande nivåer för styckkostnadsmini— mum. I gjuteridelen finns exempelvis stor- driftsfördelar långt utöver den kapacitets— nivå som ett eller även ett par av de stora varven erfordrar för egen räkning. I denna delprocess finns alltså fördelar av horison— tell integration med en annan bransch. I den integrerade branschen kan i sin tur finnas tekniska fördelar av vertikal integra- tion etc. Sådana stordriftsfördelar beträf— fande delprocesser i andra förädlingsled än själva skrovbyggandet utgör förmodligen en bidragande orsak till den stora horisontella koncernbildning som gör sig starkt märk-— har exempelvis i Japan.

C Kostnadsstruktur

Kostnaderna för produktion av ett fartyg- beror dels på fartygets karaktäristika dels. på varvets karaktäristika.

Fartyget kan vara av olika storlek och- specialanpassat till olika transportfunktio-A ner.

Varvet kan vara av olika storlek och va-

ra baserat på olika produktionsteknik. Var- vets kapacitetsutnyttjande påverkar kostna- derna.

Fartyg som byggs samtidigt eller efter varandra i samma varv kan också medföra en inbördes påverkan på produktionskostna- derna. Bygges flera fartyg av samma typ i serie kan kostnadsminskningar uppnås. Vissa andra gemensamma kostnadsminsk- ningar kan uppnås om fartygen är sådana att de väl kan anpassas till varandra i pro- duktionsplaneringen. Specialutbildad arbets- kraft bör när deras uppgift är slutförd på det ena fartyget omedelbart kunna börja med motsvarande uppgift på nästa. De oli— ka arbetsmomenten bör alltså kunna bring- as till en lämplig fasförskjutning för att dessa resurser skall kunna utnyttjas effek— tivt.

Till dessa faktorer som avgörs av fartygs- typ och varvstyp kommer sedan yttre fakto— rer som priser på inköpta varor och varvets finansieringsmöjligheter.

Kostnadsstrukturen är alltså komplex och den bild som kan ges av den i detta sam- manhang blir med nödvändighet mycket partiell. Vissa av sambanden kommer att illustreras kvantitativt, men dessa siffror gäl- ler då ofta speciella situationer och kan därför inte ges en alltför generell tolkning.

Denna studie är i första hand inriktad på en beskrivning av sambanden mellan var— vens olika parametrar och fartygskostna- den men kortfattat beröres också samban- den mellan fartygsstorlek och kostnad resp. fartygstyp och kostnad.

C 1 Samband mellan kostnad och fartygs- storlek resp. fartygstyp

Tabell IX:1 (ur Keyzerrapporten) anger den ungefärliga kostnadsuppdelningen vid fartygsbyggnation.l

Kostnadsstrukturen varierar för olika far— tygstyper och för olika storlekar av fartyg. För stora enkla fartyg av typen tanker och bulklastfartyg har kostnaden för stål en relativt större betydelse än för mindre far- tyg. Kostnadcn för arbete och material av annat slag än stålplåt har en större kostnads—

Tabell IX: ]. Relativ kostnadsfördelning vid fartygsbyggnation.

% av tot. Kostnadsposter kostnaden a) design ritning 3— 5 b) stål 8—18 c) maskineri 9—15 d) övrigt material 25—35 e) kontraktarbeten 6—10 f) direkta löner 13—17 g) indirekta löner 11—15 h) ränta och avskrivn. 5 Källa: [2]

Kontraktarbeten innefattar såväl löner som materialkostnader varav den förra utgör ca 3—5 %.

andel för mindre fartyg av speciell typ, t. ex. passagerarfartyg, vars utrustning är betydligt mera komplex än en tankers eller ett bulklastfartygs.

I den engelska Pattonrapporten angavs den genomsnittliga kostnadsfördelning för olika fartygstyper, som framgår av tabell IX: 2.

I tabell IX: 3 jämförs arbetsåtgången/ dwt för några olika fartygstyper och far- tygsstorlekar.

Tabell IX: 4 ger ett samband mellan pris per ton dödvikt och fartygsstorleken. Måt— tet ton dödvikt ger en approximativ bild av fartygets transportkapacitet. Om prisrelationema ger en approximativ bild av kostnadsrelationerna ger ovanstående ta— bell ett samband mellan fartygskostnadcr och transportkapacitet.

Man bör dock observera att relativt många varv enbart är utrustade för att bygga de mindre fartygen i tabellen och

1 Geddesrapporten ger en något annan indel— ning av kostn.

Kostnad för fartyg över 5 000 brt kostnadsslag procent fasta och ind. kostn. ca 10 direkt arbete 15—20 stål 15—20 huvudmaskineri 10—1 5 annat maskineri 15—20 övr. mtrl och utrustn. ca 20

Källa: [1]

Material o. utrust-

ning exkl. maskiner

utrustning Tot.

stål+övr. o. kon- mtrl.- Maski- Dir. Pasta 0. material trakt arb. kostn. neri lön1 ind. kostn. Tanker 26,1 11,4 37,5 33,5 20,8 8,2 Passagerarfartyg 19,1 28,3 46,4 25,2 20,8 7,6 Torrlastfartyg 20,9 15,7 36,6 36,0 19,9 7,5 Källa: [4]

1 Här användes uppenbarligen en på många punkter annorlunda uppdelning än den i Key- zerrapporten. Direkta och indirekta löner är exempelvis uppdelade på ett annat sätt.

att det är förhållandevis få som är utrus- tade för att bygga de största. Denna situa- tion kan göra att den relativa pris- och kostnadsstrukturen inte sammanfaller. En sådan bristande anpassning gör att tabel- len förmodligen något undervärderar för- delarna med större fartyg sådana de kom- mer att te sig då varvsindustrin anpassat sin kapitalstruktur till marknadens behov.

Intressant är också att se hur dessa kost- nadsfördelar vid inköp av stora fartyg för- väntas slå igenom i transportkostnadema.

Figur IX: 1 belyser detta förhållande. De tre kurvorna representerar olika typer av prestationer och är därför inte lämpliga att jämföra, men inom resp. kurvavsnitt fram- går fördelarna av stora fartyg med önskvärd tydlighet.

Fig. IX: 2 visar sambandet mellan kost- nad per effektiv hästkraft (EHK) och to- taleffekt resp. cylinderantal. Vänstra kur- an visar hur kostnader/BHK sjunker för motorer med större effekt (större cylinder- diameter, större slaglängd, fler cylindrar) och högra kurvan visar förändringen i kost- nad/EHK för en given motortyp som en- bart förändras med avseende på antalet cy- lindrar.

Fig. IX: 3 visar effektbehovet för olika fartygstyper. Av figurerna IX: 2 och IX: 3 framgår alltså bl. a. dels att specifika ef- fektbehovet (hk/ dwt) sjunker för större far- tyg (genom den sjunkande kostnaden per hästkraft för större motorer) dels också att motorkostnader per dödviktston sjun- ker ännu snabbare.

C 2 Kapacitetsutnyttjande

Kostnadsrelationerna i tabell IX: 5 antages vara representativa för svensk varvsindustri. Kapacitetsutnyttjandet antages i detta ex— empel öka från 70 % till 90 % (en produk- tionsökning med 28,5 %).

Ökningen från 70 % kapacitetsutnyttjan- de till 90 % ger en minskning i styckkost-

Tabell IX : 3. Arbetsåtgången/dwt. för olika fartygstyper och fartygsstorlekar. Som bas för beräkningarna har valts ett icke specialiserat torrlastfartyg på 5 000 dwt (koeffi- cienten= 1).

Torrlastfartyg Koefficient under 5 000 ton 1,60 passagerare/cargo 1,60 snabbgående linjefartyg 1,60 containerfartyg 1,90 Tankfartyg — 30 000 0,65

30 000— 50 000 0,50 50 000— 80 000 0,45 80 000—160 000 0,40 160 000—250 000 0,35 250 000— 0,30 »Multi-purpose»-fartyg 0,80 Bulk (bulk-oil-ore)

— 30 000 0,60

30 000—- 50 000 0,50 50 000—100 000 0,45 100 000— 0,40 Kylfartyg 2,00 Gascarrier 2,20 Tankfartyg (kemiska produkter) 2,20 Passagerarfartyg 3,00 Färjor 2,00 Fiskefartyg 2,00

Källa: [] 1] SOU 1970: 30

Tabell IX : 4. Prisrelationer per dwt. för tank- OBO- och ORC-fartyg.

Fartygsstorlek 1 000 dwt

80 100 120 140 1 60 180 200 220 Tankfartyg 132 122 11 1 103 97 93 89 86 ORC-fartyg 146 131 121 116 111 107 102 98 OBO-fartyg 160 145 135 127 121

Fartygen är räknade enligt GV-standard DNV-klass och norska fordringar. Uppgifterna avser sven- ska förhållanden år 1969. ORC-fartygen kan frakta malm och olja. OBO-fartygcn kan dessutom frakta annan bulklast t. ex. spannmål. Källa: [3]

Tabell IX: 5. Sambandet mellan kostnad och kapacitetsutnyttjande inom varvsindustrin.

Kostnadsuppdelning vid 70 % k a på citetsut nytt- Kapacttetsutnyttjande jande 70 % 90 % A. Direkt lön, lönebikostnader och direkt material 82 100 98 B. Övriga kostnader exkl. avskrivningar och räntor 1 3 100 86 C. Avskrivningar och räntor 5 100 82 100 100 97 Källa: [3]

naderna av storleksordningen 3 %. Denna minskning är räknad på genomsnittet av den totala produktionen. Minskningen i det marginella tillskottet är däremot av stor- leksordningen 13 %.

Freighnting Costs M.A.A./Europoort

(1967 Cost Levels) 50 | Suez Iaden/ / Suez ballast 50 38' Canal 40 Shillinus per ton X 2325 ååå? 30 L X Cape aden/ 1 Cape ballast 2" pw xx IG ,, .. . . s . 1131 50 [mu] nu 200 aou 400 sen

45

'000'5 tons dwt

Fig. IX: I. Samband mellan fraktkostnad och fartygsstorlek. Källa: [6]

C 3 Serieeffekter vid fartygsbyggen

Fördelarna med seriebyggnad är framför allt följande:

a) Fartygskonstruktionen omfattande de- sign och programmeringsarbeten behöver till sin huvudsakliga del bara göras en

0

gang.

Seriestorleken är emellertid i praktiken begränsad i och med att konstruktionsför— bättringar efter hand kan göras eller att redaren kräver förändringar i utformning- en. En serie på 10 fartyg omfattar en pro- duktionstid på ca 2 år, under vilken tid vissa tekniska förändringar kan ha skett.

b) Inbesparad direkt arbetslön. Antalet arbetstimmar sjunker vid byggandet av se- riefartyg. Minskningen i antalet direkta ar- betstimmar är störst vid byggandet av det andra fartyget men timantalet fortsätter att sjunka för de följande fartygen i serien. Minskningen i antalet direkta arbetstimmar sammanhänger dels med en viss inlärnings- effekt dels med att fartyg av samma typ på ett effektivt sätt kan samordnas i pro- duktionsplaneringen. Fartyg som byggs

Relativ kostnad/EHK 125' 100— 100 75— l l l l I | l ] cyl.5 6 7 a 910 1112 75 50 | | | | | |

5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 EHK

Fig. IX: 2. Samband mellan kostnad per effektiv hästkraft (EHK) och totaleB'ekt. Samband mellan kostnad per effektiv hästkraft och cylinderantal.

Källa: [3] Eltekt 1 OOO'AHK Ellektbehov för olika fartygstyper 00 I I '! & 2,0 1,0 0,5 0,2 0,1 Sea-lanc Pas rt ! Contalnerlartyg / vs ;;? igen:, yg 100 ' ' & & 's & or & & os os”; . (30 (Å 43 +) (3 (.) Tankers $ 1. $ vi?” Vi?” , & vs z16,5 knop / 1,4 I I ' i 50 / 'I Containerfartyg ) ' ,1' I [» vsz 22 knop ,. f 4 & U. 5. lorrlas-zfa g /_ & | ' La ih | 1 20 l / Å ) u/ / / . / , - / Bulklasttartyg vs=15,5 knop 10 /A // Torrlasttartyg Farlygsstorlek i 1 000 DWT : v=16—18 knop / For passagerarfartyg 1 000 en 5 10 20 30 50 1(. G 200 500 1 000 Fig. IX: 3. Effektbehov för olika fartygstyper. Källa: [12] 194 SOU 1970: 30

Tabell IX: 6. Samband mellan kostnad och serielängd vid fartygsbyggnation.

Besparingar av tot. kostn.

Kostnadsposter Kostnadsuppdelning 2:a fartyget 3:e fartyget a) design, ritning 3—— 5 2.4— 4,0 2,4— 4,0 b) stål 8—18 0,2— 0,4 0,2— 0,4 c) material 37—55 1,3— 1,9 1,3— 1,9 (1) löner 26—37 1,9— 2,6 3,5— 4,8 e) ränta 0. avskr. 5 0,4 0,7

100 6,2— 9,3 8,1—11,8 Antal fartyg 1 2 3 Kostnad för resp. fartyg 100 90,7—93,8 (38,2—91,9

Källa: [2]

samtidigt kan utan störningar fasförskjutas på ett sätt som är effektivt med tanke på den specialiserade arbetskraftens maxima- la utnyttjande.

c) Inbesparad indirekt arbetslön och minskade kapitalkostnader. Genom en minskad genomloppstid höjes kapaciteten i motsvarande grad. Vissa fasta kostnader kan därigenom fördelas på flera fartyg vil- ket sänker de genomsnittliga kostnaderna.

I det följande skall resultatet från den holländska Keyzer-rapporten refereras, kompletterad av vissa svenska uppgifter.

1. Besparingar vid fartygsserier (Keyzer— rapporten) framgår av tabell IX: 6:

2. På Kockum angavs för andra far- tyget i en serieproduktion en besparing på 5 % av antalet dir. arbetstimmar, vilket ung. motsvarar 1,0—1,5 % av kontrakt- priset. Inom beredning och planeringssi— dan beräknades också 1,5 % av priset kun- na besparas. Övriga besparingar uppskat- tades till ca 3 %. En total besparing på ca 6 % beräknades alltså uppnådd för andra fartyget. De fortsatta besparingarna vid större seriestorlek ansågs vara små.

3. Från Götaverkskoncernen lämnades uppgifter på två serier om icke mindre än 9 resp. 13 fartyg (tabell IX: 7): Samtidigt påpekades att den väsentligas- te vinsten som uppkommer genom den minskade arbetstiden inte är inbesparing- en av arbetslön utan den kapacitetsökning och de utökade täckningsbidrag som er- hålls.

Vissa olikheter finns uppenbarligen. Gö- taverkens Arendalsvarv använder en pro- duktionsteknik som är speciellt lämpad för långa serier. Detta faktum kan förklara de marginella arbetsbesparingar som detta varv kan uppnå även vid en utvidgning av serielängden över tio fartyg. Kockums an- vänder en produktionsteknik som ger stör— re flexibilitet men som i jämförelse med Arendalsvarvet är mindre lämpat för långa serier.

Intressant är att notera de indirekta ef— fekter minskningen i antalet arbetstimmar får. Om indirekta lönekostnader (11—13 % enligt Keyzerrapporten) kan betraktas som konstanta kommer en minskning av antalet

Tabell IX: 7. Samband mellan åtgången av direkt arbetskraft och serielängd.

Serie A Serie B 1 100 100 2 98 94 3 90 96 4 83 92 5 80 85 6 85 83 7 84 84 8 85 81 9 80 77 10 79 11 74 12 74 13 78 Källa: [3]

(Vissa av de »knyckar» kurvorna gör kan för- klaras av att fartygen inom serien inte är helt identiska).

direkta timmar att minska genomloppstiden och därvid också de indirekta lönekostna- derna med samma procenttal. Analoga in- direkta effekter kan erhållas för kapitalut- rustningen (5 % i Keyzerrapporten). Effek- ten på dessa båda kostnadsposter (12—18 %) är då av samma storleksordning och stör- re än effekten på de direkta lönekostna- derna (13—17 % enligt Keyzerrapporten).

C 4 Varvstorlekens betydelse

Sambandet mellan varvstorlek och fartygs- kostnad är komplicerat. Följande exempel från Arendalsvarvet får därför inte ges en alltför generell tolkning.1

Arendalsvarvet antages utbyggt med en 3:e docka. En sådan utbyggnad skulle ska- pa större möjlighet för utnyttjande av ar- betskraften med snabbare genomloppstid för fartygen som följd. Kapacitetsökningen blir därför mer än 50 % och i följande ex- empel beräknas produktionsökningen vara 75 %.2

Såväl anläggningskostnader och indirekta löner som direkta löner kan således bli fö- remål för ett marginalresonemang.

Den genomsnittliga ökningen beräknas för anläggningar etc. bli 46 procent och för organisatoriska enheter 32 %.3 Kapi- talbindningen i lager beräknas öka med 50 procent.

Den genomsnittliga ökningen av dessa poster beräknas då bli 36 %. Detta beräk- nas medföra möjlighet till en total kost- nadssänkning på 4—6 %.

Möjligheterna till en bättre planering be- dömes kunna minska direkt lön och löne- bikostnader. Materialprisema bör genom den högre volymen också kunna påverkas. I bästa fall kan detta tillsammans möjlig- göra en total kostnadsreduktion på 1—2 %.

Totalt beräknas alltså en sammanlagd kostnadsminskning av 5—8 % kunna erhål- las.

Om den totala kostnadssänkningen en— dast tillordnas nytillskottet på 75 % erhål- les för detta »marginella» tillskott en kost- nadsnivå som ligger 12—18 % under den ti-

digare produktionens.

De fördelar som kan erhållas med flera parallella produktionslinjer härrör sig i det relaterade exemplet i första hand inte från att viss anläggningsutrustning kan inbespa— ras i den adderade produktionslinjen utan från det faktum att utrustningen då flera produktionslinjer används kan utnyttjas me- ra intensivt. I ovanstående exempel beräknas genomloppstiden genomsnittligt sjunka ca 15 procent — vilket naturligtvis i sin tur sänker såväl kapitalkostnader som kostnader för organisatoriska enheter högst väsentligt.

Genomloppstiden kan variera, och man

1 Vid en utökning av Arendalsvarvet med en 3:e docka bör beaktas att varvet redan från bör- jan projekterats för en sådan utbyggnad. Detta gäller också de kompletterande investeringar som gjorts efter hand. ' Inga begränsningar av finansiell eller arbets- kraftsbetingad natur antages föreligga. Skiftkör- ning förutsättes liksom nu ske punktvis.

Anläggningar etc. Ökningi % Materialgård 25 Svetshall Plåtverkstad

byggnader ——

maskiner 40 Flakhall 25 Skrovhall 60 Dockor 75 Utrustningsverkstäder 65 Utrustningslager 100 Transportutrustning 50 Kontor och personalbyggnader 20 Verktyg och redskap 50 Mek. och el. underhåll 40 Organisatoriska enheter Ökningi % Produktutveckling o. dyl. 50 Projekt 40 Konstruktioner 40 Produktionsledning 40 Planering Beredning 40 Arbetsstudier Underhåll 40 Transporter 40 Övrigt 25 Ekonomi, inköp personal 15

Källa: [3] SOU 1970: 30

Genomloppstid A

X ,.

i 2 prod. linjer

Mprod. linier

1 prod. linje

A # (_

Genomsnittlig arbetskrattsåtgång

Fig. IX: 4.

kan naturligtvis uppnå samma genomlopps- tid i en anläggning med en produktionslinje som i en anläggning med flera produktions- linjer. Den genomsnittliga arbetskraftsåt- gången är emellertid högst olika i de båda fallen.

Som tidigare nämnts skulle man i en produktionslinje vid en fullständigt elastisk arbetsmarknad ha ett varierande behov av total arbetskraftsinsats och ett ännu mera varierande behov av speciella yrkeskatego- rier. Att reglera sitt pulserande arbetskrafts— behov genom ständig nyanställning resp. friställning är vanligen omöjligt. Man söker i stället anpassa sig dels genom att tänja ut vissa förädlingsmoment (dvs. genom att öka genomloppstiden) dels genom att bibe- hålla arbetskraft även om fullständig sys- selsättning inte kan erbjudas. En alterna- tiv form av anpassning innebär att flera produktionslinjer mellan vilka arbetskrafts- behoven kan utjämnas, lägges parallellt dvs. genom stordrift kan man utjämna det fluk- tuerande arbetskraftsbehovet.

Fig. IX: 4 illustrerar möjliga val av ge- nomloppstid och arbetskraftsåtgång vid oli- ka antal produktionslinjer. Sänkes genom- loppstiden tenderar arbetskraftsåtgången att öka på grund av svårigheter att erhålla jämn sysselsättning för de olika yrkeska- tegorierna.1 Ökar antalet produktionslinjer förskjuts kurvan. Punkterna A och B mar- kerar optimala kombinationer för två resp.

tre produktionslinjer. Punkten B innebär i relation till A både kortare genomlopps- tid och mindre arbetskraftsåtgång.

Då de kostnadsposter som är framför allt kopplade till genomloppstiden nämligen in- direkta lönekostnader, kapitalkostnader och lagerkostnader är relativt stora är det för- delaktigt att prioritera en sänkning av ge- nomloppstiden vilket också framgår av ovanstående exempel.

De samband som belysts och exemplifie- rats i detta avsnitt torde trots att de an- knyter till ett speciellt fall ha en viss ge- neralitet. Storleksordningen av de kostnads- besparingar som är möjliga att göra tor- de dock variera mellan olika varv beroen- de på vilken produktionsteknik som valts. För varv som är speciellt inriktade på stan— dardfartyg (i likhet med Arendalsvarvet) torde kostnadsbesparingama av att ha fle- ra parallella produktionslinjer vara relativt större än för varv som bygger fartyg med stor andel utrustning (passagerarfartyg) el— ler speciellt komplicerad utrustning (kyl- eller gasfartyg).

C 5 Stordriftsfördelarihuvudmotortill- verkningen

För framställning av huvudmotorn (diesel- motor) anger Geddesrapporten 0,3 milj.hk per år som ett minimum för denna verk- samhetsomfattning för att någorlunda ut- nyttja stordriftsfördelama.

Nedanstående betraktelse är en jämförel- se mellan en motorverkstad av storleks- ordningen 0,1—0,15 milj hk/ år och en på 0,4 milj hk/ år.

En jämförelse av detta slag borde na- turligtvis beakta problemet med varianter och skilda typer av motorer och dettas be- tydelse för utnyttjande av gemensam ma- skinpark etc. Av brist på underlag har så ej kunnat ske och uppskattningen är därför

1 Antalet yrkeskategorier spelar i detta sam- manhang en viss roll. En ökad kategoriindelning torde tendera att öka svårigheterna att erhålla jämn sysselsättning. Den stora kategoriindel— ningen torde i icke ringa grad ha bidragit till den

engelska varvsindustrins höga arbetskraftsåt- gång.

Relationerna mellan rörliga kostnader (: direkt material och lön samt lönebi- kostnader för direkt lön) och fasta kost- nader (exkl konstruktion och försäljning) i en motorverkstad av storlek 0,1—0,15 milj hk/år torde vara ca 60 %—40 %. Vid en utökning av produktionen till 0,4 milj. hk/år är både de rörliga och fasta kostna- derna i väsentlig grad påverkbara.

De direkta lönerna torde kunna sänkas med storleksordningen 25 %.

De fasta kostnadernas relativa andel kommer dock i ännu större utsträckning att kunna minskas trots investeringar i bättre beredning och planering, produktionstek- nisk uppläggning samt bättre maskiner, verkstadslayout och produktionsflöde. Inte minst kan genomloppstiden åtskilligt sän- kas. Vid en volymökning av ovanstående slag torde en sänkning av de totala fasta kostnaderna med ca 35 % vara möjlig.

Förädlingskostnaderna torde därför kun- na sänkas med något över 30 % i den stör- re anläggningen.

C 6 Multiplant economies

I Västtyskland, Storbritannien och Japan är det relativt vanligt att flera varvsanlägg- ningar ingår i samma koncern. I Sverige har Götaverken flera anläggningar. Eriks- bergsvarven och Uddevallavarvet är också sammanordnade på ett sätt som liknar en koncernbildning. Det kan därför vara av intresse att i detta sammanhang något disku— tera de fördelar som kan tänkas uppnås ge- nom en samordning av flera produktions- enheter. 1. Genom en samordning av flera varvs— enheter inom en koncern kan eventuellt en bättre fördelning av fartygsordema göras mellan olika varvsenheter. Varven är i all- mänhet specialiserade och har därigenom komparativa fördelar att producera vissa båttyper. . Som tidigare nämnts är det ur kostnads-

synpunkt viktigt att kunna inordna fartygen i produktionsplaneringen så att de olika yrkeskategorier som finns inom en varvs—

De fartygstyper som redan befinner sig under konstruktion i varvets dockor eller bäddar bestämmer därför i viss mån det lämpligaste valet av fartygstyp att starta nybyggnad av. Likaledes kan de efterföl- jande fartygen (om dessa är kända) tänkas influera valet av bästa alternativ i nulä- get.

Även vid en uppsplittrad företagsstruk- tur sker naturligtvis en allokering av far- tygsbeställningar till varv som har kom- parativa fördelar beträffande dessa fartygs- typer. Den optimala allokeringen uppnås däremot med all säkerhet inte. Företrädare för olika svenska varvsföretag bedömer dock de kortsiktiga allokeringsvinster som skulle kunna erhållas genom en samman- slagning av de svenska varven som rela- tivt små.

2. Genom en samordning av olika varvs- enheter i en koncern kan man samtidigt er- hålla en samordning av nyinvesteringama. En sådan samordning kan medföra dels en bättre tidsallokering av investeringen dels en längre driven specialisering mellan varvs- enheterna. Båda dessa förändringar torde ha kapitalbesparande effekter, den senare även en viss driftskostnadsbesparande ef- fekt.

3. Genom en samordning av olika varvs- enheter kan fördelar erhållas beträffande underleveranser. Dessa vinster består dels av marknadsmässiga fördelar i form av pris- effekter dels av homogenitetsfördelar (i form av resursbesparingar i underleveran- törsledet) genom ökad standardisering. En stor del av de inköpta produkterna är rela- tivt ospecialiserade (ex. stålplåt). I dessa fall är fördelarna närmast marknadsmässi— ga. Hela framdrivningsmaskineriet och en mängd utrustningsdetaljer är däremot mer eller mindre specialiserade. Inom detta fält torde fördelarna av standardisering ofta va- ra stora. Speciellt torde tillverkningen av huvudmotorn vara ett område där förde- larna av en samordning är stor. Den ökade standardiseringen torde med nödvändighet initieras från varvens (dvs.

konstruktions- och sammansättningsledets) sida. Underleverantören tvingas av mark- nadsmässiga skäl ofta spela en mera passiv roll.

De nämnda allokeringsfördelarna i den egna förädlingen samt priseffekterna och homogenitetsfördelarna beträffande inköpta detaljer och material kan naturligtvis tän- kas bli uppnådda genom partiella samar- betsavtal dvs. utan att företagen fullstän- digt samordnas i en koncern.

I avsnitt E belyses några samarbeten som förekommer mellan vissa svenska varv.

D Riskfaktorer

Varvsindustrin är en bransch där det finns många inslag av risk — såväl teknisk risk som kommersiell risk.

1. Teknisk risk. Den tekniska risken Vl' sar sig som skillnader mellan kalkylerade kostnader (på basis av vilka kontraktet gö- res upp) och de faktiska kostnaderna. Denna skillnad kan ha sin grund i va- riationer i arbets— och materialinsats eller i tidsförskjutningar. Alla dessa faktorer med- för direkta kostnadsvariationer.1 Dessutom kan vissa extra kostnader uppstå som sam- manhänger med att kontraktet inte uppfyllts. Leverans/örseningar är ofta kombinerade med kontraktsbunden ekonomisk kompen— sation.

Uppfyller inte fartyget de i kontraktet an— givna tekniska villkoren kan varvet tving- as göra dyrbara ombyggnader eller lämna ekonomisk kompensation. Ofta lämnas ock- så en viss garantitid (vanligt är 1/2 år) under vilken varven svarar för ev. tekniska fel.

2. E fterfrågefluktuationerna är stora. Den långa tiden mellan beställning och leve- rans tenderar också att göra svängning- arna i orderingången större än svängning- arna i det reella fraktbehovet. De beställ— ningsvågor som kom under Koreakriget och de båda Suez-kriserna resulterade inte i le- verans förrän det mest intensiva behovet av ny kapacitet var passerad. Efter sådana stora orderinflöden följer ofta perioder av mycket låga orderinflöden.

Givetvis kan produktionen inte helt föl- ja orderingångens fluktuerande förlopp en viss köbildning uppstår som ger tidsmäs- siga förskjutningar av leveranstiden i en för produktionen utjämnande riktning.

Tabell IX: 8 ger en bild av fluktuatio- nens storlek. Av tabellen framgår att det är framför allt tanktonnaget som fluktue- rar. En stor del av torrlasttonnaget går i linjetrafik och linjetrafiken torde i allmän- het (bl. a. på grund av genomsnittligt läg- re kapacitetsutnyttjande) bli mindre influe— rad av kortsiktiga fluktuationer i efterfrå- gan på transporter.

De fluktuationer i transportefterfrågan som är längre än leveranstidens längd fort- plantas naturligtvis via rederierna till var- ven.

De kortsiktiga fluktuationerna i transport- efterfrågan måste däremot rederierna an- passa sig till. En viss genomsnittlig över- kapacitet hålles därför av de flesta rede- rier. Den överkapacitet som är fördelaktig att hålla varierar emellertid. Variationer i framtidsförväntningarna kan uppenbarligen ge upphov till förändringar i fartygsefter- frågan utan att någon reell förändring i transportefterfrågan faktiskt äger rum.

Sammanfattningsvis kan sägas att oavsett orsakerna dvs. oavsett om förändringarna i fartygsefterfrågan betingas av reella för- ändringar i transportefterfrågan eller av för- ändringar i rederiernas framtidsförväntning- ar så kan konstateras att fluktuationema i efterfrågan sådan varven mött den under efterkrigstiden varit ganska stora.

Till riskerna som sammanhänger med fluktuationerna i total efterfrågan kommer risker som kan förändra varvens inbördes konkurrenssituation. Intäktsidan kan ex- empelvis påverkas av förändringen i fi-

nansieringsvillkoren eller genom nationel- la subventioneringssystem. Kostnadssidan kan påverkas av prisdifferentiering på rå-

1 På Kockums uppgavs att variationerna i ar- betstid mellan två jämförbara fartyg kan vara så stor som 7 %. Som orsak till detta nämndes dels variationer i väderleksförhållandena dels variationer i arbetskraftens produktiviteter. Det senare ansågs betingade av en viss inlärnings- effekt. '

1958 1959 1960 196] 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

Världsproduktion brt 9,3 8,7 8,4 7,9 8,4 8,5 10,3 12,2 14,3 15,8 16,9

därav tankfartyg 4,8 4,4 3,6 2,8 3,0 3,7 5,5 5,4 5,4 5,0 6,0 därav bukl carries 0,8 1,2 1,1 1,7 2,2 2,2 1,6 3,8 5,0 6,6 5,6 därav general cargo 3,6 2,7 2,9 2,7 2,6 2,0 2,2 2,0 2,7 2,8 3,1 Sveriges produktion

brt 0,76 0,86 0,71 0,74 0,84 0,89 1,02 1,17 1,16 1,31 1,11 Sveriges andel av

världsproduktionen 8,2 9,8 8,5 9,3 10,0 10,4 9,9 9,6 8,1 8,3 6,6 Sveriges produktion dwt 1,0

varor och halvfabrikat. Den av Geddes- rapporten föreslagna prisdifferentieringen på stål (av storleksordningen 10 %) är ett ex- empel på detta.

Att den kommersiella risken är av en sådan storleksordning återverkar på flera sätt i varvens konkurrensbeteende. Efterfrå- gan på olika fartygstyper varierar inte all- tid synkront. Det är därför fördelaktigt för varje individuellt varv att kunna uppträ— da på så många delmarknader som möj- ligt. En sådan marknadsmässig fördel av flexibilitet står delvis i konflikt med den produktionstekniska fördel som kan upp- nås vid specialisering.

E Svensk varvsindustri i korta drag

E 1 Några internationella data

Världsbandelns transportbehov ökar sett över något längre tidsperioder med ca 6— 8 procent per år. Världsbandelsflottans ny- tillskott varierar emellertid avsevärt från år till år. Nettoökningen av hela tonnaget varierar mellan 3—7 procent per år. Tank- tonnagets tillväxt uppvisar större variatio- ner med siffror mellan 3—10 procent per år.

Av tabell IX: 8 framgår dels att den to- tala världsproduktionen ungefär fördubblats de sista 10 åren dels att Sverige under den- na tid (med undantag för 1968) haft en marknad på 8—10,5 procentJ- 2

Koncernjämförelsen i tabell IX: 9 visar att två japanska koncerner, Mitsubishi och

1,8 Källa: [9] och [10]

Ishikawajima-Harima (IHI) är de avgjort största i världen. Båda koncernerna hade 1967 en produktionsnivå, som överträffa— de hela den svenska varvsindustrins och de svarade för 21 % av det totala sjösatta ton- naget i världen. I en i storleksordning andra grupp kan för 1967 inordnas tre and- ra japanska koncerner, Mitsui, Hitachi och Nippon Kokan samt Götaverken. Andelen av totala produktionen i världen för dessa båda grupper uppgick till 36 % 1967.

I tabell IX: 10 sorteras varvsenheterna i olika klasser med avseende på det under år 1967 sjösatta tonnaget. Storleken på det sjösatta tonnaget antages med vissa reserva- tioner spegla varvens storlek. Avvikelserna gäller dels kapacitetsutnyttjandet dels mät- periodens korta längd i relation till antalet fartyg som produceras på varje varv. Trots dessa avvikelser torde dock tabellerna ge en ungefärlig bild av storleksfördelningen.

Möjligheterna att producera fartyg över 100 000 t dw (supertonnage) är av naturliga skäl begränsad till varv i den övre hälften av tabellen. För att ytterligare belysa den svenska varvsindustrins möjligheter på del-

1 Två olika mått på fartygsproduktion använ- des. Brultoregister ton (brt) anger ett mått på fartygets volym. Dödviktston (dwt) anger ett mått på Iastningsförmdgan. Förhållandena mel- lan dessa varierar beroende på fartygstyp. Approximativt är 1 brt=1,$ dwt. * Av den svenska produktionen exporteras något över 70 procent vilket år en internationellt mycket hög siffra. Som jämförelse kan nämnas att Japan och Västtyskland exporterar ca 60 procent och Storbritannien endast 20—30 pro- cent av produktionen.

Tabell IX: 9. Världens största varvskoncerner 1960 och 1967.

Sjösatt tonnage 1 000 brt Varvskoncern 1960 Mitsubishi, Japan 360 Howaldtswerke, Ty 270 L”Atlantique, Fr 240 Götaverken, Sv. 200 Deutsche Werft, Ty. 190 Harland & Wolff, Eng. 190 Stocania, Polen 170 Eriksberg, Sv. 160 Uddevalla, Sv. 140 Kockum, Sv. 140 Cockerill-Ougree, Belg. 130 Kawasaki, Japan 120 IHI, Japan 120 Hitachi, Japan 110 Sjösatt tonnage ! 000 brt Varvskoncern 1967 IHI, Japan 1 670 Mitsubishi, Japan 1 660 Mitsui, Japan 695 Hitachi, Japan 687 Götaverken, Sv. 598 Nippon K, Japan 430 Kawasaki, Japan 348 Howaldtswerke, Ty. 340 Sasebo, Japan 316 Odense, D-mark 311 Uraga, Japan 272 Kockum, Sv. 261 Eriksberg, Sv. 229 Harland & Wolff, Eng. 199 Akers Mek. V., Norge 176 Ch. Nav. della Ciotat, Fr. 160 Ch. de L'Atlantique, Fr. 157 Uddevalla, Sv. 156 Källa: [9]

marknaden supertonnage kan nämnas att den totala orderstorleken på denna typ av båtar var år 1967 2,8 milj ton i Sverige jämfört med 28,9 milj ton totalt. Den svens- ka andelen på denna delmarknad är alltså f. n. ca 10 % .

Beträffande huvudmotortillverkningen har vissa förändringar ägt rum över tiden. Tren- den i riktning mot minskade specifika effek- ter (hk/dwt) och tendensen mot minskad kostnad per effektenhet p.g.a. den ökade

motorstorleken verkar bägge i riktning mot ett minskat resursbehov imotortillverknings- ledet (jmf fig IX: 2). Dessa tendenser har emellertid kompenserats av en allmän till- växt i det årliga sjösatta tonnaget. Netto- effekten har (globalt sett) resulterat i ett ökande effektbehov och sannolikt ocksåi en ökad resursåtgång i motortillverkningen.

Samtidigt har en ändring i avvägningen mellan dieseldrift och turbindrift inträtt. Turbindriften har fått ökad användning i större tankfartyg och i containerfartyg. Tur- bin— och dieselmotortillverkning är ganska olikartade och kräver i stor utsträckning olika maskinutrustning.1 Dessa bristande substitutionsmöjligheter har naturligtvis på- verkat sysselsättningsfördelningen mellan dieselmotorverkstäder och verkstäder för marina turbiner. Förutom minskningen i produktionskostnader per effektenhet genom övergång till större motor har alltså diesel- motorverkstäderna drabbats av en viss om- fördelning mellan de olika huvudmotorty- perna.

Tabell IX: 11 visar att det under 1968 skett en omsvängning i riktning mot ökad andel turbindrivet tonnage i nyproduktio- nen av fartyg. Studerar man orderstocken (motsvarar produktionen något mer än två år framåt) finner man en viss stagnation be— träffande de dieselmotordrivna fartygens to- tala tonnage och motoreffekter samtidigt som en kraftig ökning skett av de turbin- drivna fartygens totala tonnage och motor- effekt.2

Introduktionen av långsamtgående diesel- motorer med större diameter s.k. super

* Tillverkning av turbinhjul och munstycken samt kuggskärning kräver speciell utrustning som vanligen inte finns i varvens maskinverkstä— der.

För svetsning av växelhus, stora reduktions— hjulet i växeln m.m. passar emellertid den ut- rustning som krävs för svetsning av stativ och liknande detaljer för dieselmotorer.

Likaledes passar de stora arborrverk, stora svarvar etc. som erfordras för maskinbearbet- ning av drivaxlar, hus etc.

Sammanlagt tvingas varven köpa detaljer motsvarande ca 50 procent av turbinernas till— verkningsvärde från speciella turbintillverkare.

* Denna förskjutning från dieselmotordrift till turbindrift är speciellt markant för tankerfartyg.

Tabell IX : 10. Varvens (arbetsställets) storleksfördelning i några länder 1967. Procent av produk- tion inom respektive land.

Procent av produktionen inom resp. land i brt

Storleksklass 1 000 brt Japan Sverige V.tyskl. Storbrt. Frankr. Norge Danmark 500( 12 450—600 13 300—450 35 34 34 64 1 50—300 1 6 61 _ l 5 5 7 32 —— 50—150 14 5 36 46 21 21 20 ( 50 10 30 39 22 47 16 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 Källa: [8 ]

large bore-motorer »enmetersdieslar» (ca 4000 hk/cylinder) och av större medel- varvsmotorer (800—1000 hk/ cylinder) kan eventuellt i en framtid ändra denna trend. Dieseltillverkarna förutser att genom dessa nya motortyper kunna återtaga en del för- lorade marknadsandelar. Samtidigt torde medelvarvsmotom göra en inbrytning på de områden där lågvarvsmotorer nu är helt dominerande.

Produktionen av lågvarvsmotorer (ca 7,5

milj. hk 1968) domineras till över 70 % av de tre stora Sulzer, Burmeister & Wain (B&W) och MAN och deras licenstagare.

Produktionen av medelvarvsmotorer är ännu relativt liten (ca 0,7 milj.), något under 10 procent av den totala dieselmo- tormarknaden. Den dominerande medel— varvsmotorn är Pielstick.

Övriga konkurrerande medelvarvsmotor— typer är Mirrless, B&W, MAN, Fairbank Morse, Sulzer och UDAB. Cylindereffekten

Tabell IX: II. Världsproduktionen1 av fartyg 196