SOU 1970:30

Stordriftsfördelar inom industriproduktionen

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Koncentrationsutredningen skall enligt sina direktiv kartlägga och analysera koncentra- tionstendenser inom näringslivet och de åter- verkningar denna utveckling kan ha på kon- kurrens och produktionsförhållanden.

Utredningen har tidigare publicerat föl- jande sex delbetänkanden: Oljebranschen (SOU 1966: 21), Kreditmarknadens struktur och funktionssätt (SOU 1968: 3), Industrins struktur och konkurrensförhållanden (SOU 1968: 5), Strukturutveckling och konkurrens inom handeln (SOU 1968: 6), Ägande och inflytande inom det privata näringslivet (SOU 1968: 7) samt Läkemedelsindustrin (SOU 1969: 36).

Utredningen får härmed överlämna före- liggande undersökning av stordriftsfördelar inom industriproduktionen.

Undersökningen har utförts av fil. lic. Gunnar Ribrant. Vid insamling och samman— ställning av det empiriska materialet till kap XIV och XV har civiling. Jon Sigurdson och ekon.stud. Rainer Hartleb medverkat.

Datamaskinprogrammet i kap. V har ut— vecklats av fil. kand. Thomas Hjorth som också utfört de numeriska beräkningarna i anslutning till detta.

Docent Alf Carling har varit behjälplig med saklig granskning av manuskriptet.

Bibliotekarie Beata Hansson har gjort en språklig granskning av texten.

Stockholm i juni 1970.

Guy Arvidsson Karl-Olof Faxe'n Hans Hagnell Lars Lindberger Helmer Olsson Sune Tidefelt / Tony Hagström

J |

n] mum ggg me .uumun'bnuqt - | ,, mmm-ung incidens dala mann) till!-Will) " # fulli nå den hvuquhh multi Hut-'anulmnu

| vildk'adgli genius—rm nuet; www '. "g -|- _ . .r-Miubowdwu'muui

. .. . -. w mi runritrli'mlll,

"tÖehlu-Jnöldl' i. m abiri'ii : |- 402232!” 11071

Poul Malldi— 1.4! WMI! HDE; .* All!: :Wi Om

åmdinth

Jag] lift ve ateliaev IM en emm hia-b Jr.: ' Mllhigninldlam: våyr l'r _ .

1. Teori och metod

Kapitel I Inledning . Introduktion ......... Allmänna begrepp. Grundläggande frågeställning .......... Komparativ statisk och komparativ dynamisk analys ........ . Begreppet stordriftsfördelar. . . . Dynamiska stordriftsfördelar . . . Korrigerade priser. Priselfekter. . . . Företagsbeteendet i en bransch där stordriftsfördelarna påverkar mark- nadsbilden ........... H. Kort doktrinhistorisk tillbakablick Kort innehållsredogörelse

owed o w>

Kapitel II Statiska stordrr'ftsfördelar

A. Inledning ........... B. Produktion ........... C. Transporter ..........

D. Förändring i produktionsnivån Appendix ............

Kapitel III Dynamiska stordriftsfördelar A. Den totala produktionen förändras trendmässigt över tiden ...... . Den totala produktionen fluktuerar . Tekniken kan förändras . Administration. Inköp och försälj— ning. Finansiering ........ Förändringar i produktionsutveck- lingen

l'fi UOw

Kapitel IV. Företagets beteende A. Inledning ........... B. Priseffekter ...........

12

19

27 29

33 37

49 51

5 5 60 63

71

. Företagens teknikval . Optimal strukturomvandling Fusioner ............ Samarbete mellan företagen . Den totala produktionsvolymens storlek ............. Appendix ............

QWFJUO

Kapitel V Beräkning av kapitalkostnader . Inledning ........... . Behovet av en preciserad kapital- kostnadsanalys . Anläggningskapitalets kostnad. Tra- ditionell betraktelse . Anläggningskapitalets kostnad. Ana- lytisk betraktelse ......... Matematisk modellanalys av kapi- talföremålens livslängd och kost- nadsfördelning Fluktuerande utnyttjandegrad. . . . Funktionell degradering

m U 0 w>

Ol'”

Kapitel VI Mätmetoder och beskriv- ning av tidigare utförda mätningar A. Inledning ........... B. Samband mellan företagsstorlek (anläggningsstorlek) och produk- tionskostnader (inkl. resp. exkl. ad- ministrationskostnader) ..... . Sambandet mellan företagsstorlek och administrationskostnader . . . .Sambandet mellan företagsstorlek och forskning .......... Sambandet mellan företagsstorlek och stabilitet .......... Indirekta metoder för beräkning av stordriftsfördelar

WWUO

107 109 111 112 119 132 133

137

137 142 143

146

H Branschstudier

Kapitel VII Inledning Appendix ............. Kapitel VIII Järn- och stålindustrin A. Kort teknisk översikt ....... B. Beskrivning av kostnadsstrukturen C. Kort beskrivning av svensk stål- industri ............. D. Strukturutvecklingen

Kapitel IX Varvsindustrin

. Kort teknisk beskrivning ..... Branschens avgränsning. Integra- tion Kostnadsstruktur . Riskfaktorer Svensk varvsindustriikorta drag . . Strukturutveckling ........

apitel X Cementindustrin

Kort beskrivning av den tekniska processen Kostnadsstrukturen inom cement- tillverkningen .......... Kort beskrivning av svensk cement- industri ............. . Strukturutvecklingen .

Ö O F” ?74 THPUO ?>

157 162

177 182

187

189 190 199 200 205

207 208

212 214

Kapitel XI Pappersmasse— och pappersindu-

strin

. Kort teknisk beskrivning .....

Stordriftsfördelar inom pappersmas- setillverkningen .........

. Stordriftsfördelar inom pappers- och papptillverkningen ......

.Samband mellan produktionskost- nad och utnyttjandegrad ..... Svensk massa- och pappersindustri Strukturutvecklingen .......

ww o*ö w>

Kapitel XII Oljeraj'inaderier A. Råvara och teknisk beskrivning

B. Beskrivning av kostnadsstrukturen C. Transporter och lokalisering D. Svenska oljeraffinaderier

Kapitel XIII Petrokemisk industri

A. Teknisk sammanfattning ..... B. Beskrivning av kostnadsstrukturen C. Kort beskrivning av svensk petro- kemisk industri D. Strukturutveckling ........

' Appendix ............

215

218

224

234 234 239

245 248 253 256

259 261

271 276

Kapitel XIV Elektroteknisk industri Inledning ............ Roterande elektriska maskiner Transformatorer ........ . Valstråd för kabeländamål Elektrisk kabel Elmätare ............ . Blyackumulatorer ........ . Alkaliska ackumulatorer ..... Galvaniska element och batterier Elektriska ljuskällor ....... . Kontorsmaskiner Starkströmselektrotekniska utrust- ningar och anläggningar ..... . Hem- och hushållsapparater. . . . . Telefon materiel . Radio- och televisionsmaterial. . . Datamaskinprodukter . .

wozz raeemonmUOWP

Kapitel XV Livsmedelsindustrin . Inledning ............ Kvarnar Bagerier ............ . Sockerindustrin ......... Choklad— och konfekttillverkning. . Mejerier ............ . Slakteri- och charkuteriindustrin . . . Grönsaks- och fruktkonserverings- industrin ............ Margarinindustrin ........ Bryggerier

mQTHFHUOPU>

FF

Kapitel XVI Andra branscher

A. Inledning ............ B. Några kostnadsdata ur den ekono- miska litteraturen

C. Slutkommentar

Kapitel XVII Sammanfattande översikt . Problemställningar. Huvudresultat. Teori och metod Exempel ............. . Generella drag i kostnadsstrukturen Ekonomisk-politiska problemställ- ningar .............

meow>

287 290 295 298 300 303 304 305 306 307 308

310 320 325 329 336

340 343 349 35 8 362 366 376

383 387 389

394

395 402

404 404 409 41 7

421

I Teori och metod

I Inledning

A . Introduktion

En av koncentrationsutredningens huvud- uppgifter är att studera kausalsambanden bakom den sedan länge observerade utveck- lingen mot ökad företags- och anläggnings- storlek inom industri och handel. En bi- dragande orsak till denna utveckling kan antas vara, att det ofta ställer sig billigare att producera och distribuera varor i större företag, anläggningar eller serier än i mind- re.

Om det är möjligt att genom ökning av någon av de nämnda storleksvariablerna — företagsstorlek, anläggningsstorlek, serie- längd — sänka styckkostnaderna, säges stordriftsfördelar föreligga. Vi skall senare precisera begreppet stordriftsfördelar och dess olika tolkningsmöjligheter (vad som bör menas med kostnadssänkning, inom vilken ram den tänkta förändringen sker etc.).

Förhållandena på kostnadssidan, och spe- ciellt existensen av stordriftsfördelar, får ses som endast en av flera faktorer bakom koncentrationsprocessen. I andra delar av koncentrationsutredningen har de drivkraf- ter studerats, som sammanhänger med för- ändrade konkurrensbetingelser på avsätt— sättningssidan och förändrade finansierings- möjligheter [27][31]. Dessa studier och den här presenterade är att betrakta som komplement till varandra.

Beräkningar av stordriftsfördelar kan ha ett 'visst intresse i sig, genom att de ger

ett grovt mått på styrkan av kostnadssänk- ningsmotivet för ökad koncentration. De kan också ge viss uppfattning om hur långt koncentrationsprocessen kan förväntas gå på lång sikt (med utgångspunkt från existeran- de teknologi). Det är emellertid viktigt att redan här göra klart, att det finns en mängd andra faktorer på kostnadssidan, som påver- kar strukturomvandlingens väg och tidssche- ma. Som exempel kan nämnas den existe— rande kapitalutrustningens förväntade åter- stående livslängd, förväntad livslängd för olika typer av ny kapitalutrustning samt be- tingelserna för att successivt modifiera och bygga ut produktionsutrustningen. Värdet av stordriftsberäkningar ligger framför allt i deras användbarhet som ett av flera led i en vidare analys, avsedd att ge svar på mer komplicerade frågeställningar rörande strukturomvandlingens förlopp.

B. Allmänna begrepp. Grundläggande frågeställningar

Med en branschs struktur menas här de ka- rakteristika som beskriver huvuddragen i branschens produktionsvillkor i en viss tid- punkt — i det generella fallet krävs en be- skrivning av vilken produktionsutrustning varje företag har och dess lokalisering, viI- ka produkter som tillverkas och hur dessa tillverkas.

Med en branschs strukturutveckling me- nas förändringar över tiden i ovan nämnda

karakteristika. Den strukturutveckling som betraktas är i allmänhet ett hypotetiskt fram- tida förlopp (begränsat till ett visst tids- intervall)1. De drag i strukturutvecklingen som här speciellt uppmärksammas är föränd- ringar i företags—, anläggnings- och sorti- mentstruktur samt därtill kopplade föränd— ringar i resursåtgång.

En huvuduppgift i detta betänkande är att med utgångspunkt från existerande kun- skap om en branschs struktur i utgångs- läget, förväntade marknadsförändringar och förväntade tekniska förändringar etc. ana- lysera vilka faktorer som är avgörande för branschens strukturella förändring över ti- den och hur dessa faktorer påverkar för- loppet, samt slutligen göra en grov prognos för utvecklingens förlopp. Det har inte va- rit utredningens ambition att genomföra mera detaljerade strukturprognoser utan framför allt att mot bakgrund av en pro- gnos som anger företeelsemas storleksord- ning lyfta fram och diskutera de samband som förefaller mest relevanta för resp. bransch.

Analysen genomföres i allmänhet i tre steg. Först analyseras branschens kostnads- struktur för hypotetiska, helt nya anlägg- ningar och helt ny produktionsutrustning. Bl. a. söker man i detta steg konstruera den kostnadsminimerande produktionsstrukturen (optimal struktur) för det hypotetiska fall att all existerande produktionsutrustning omedelbart skrotades.

I nästa steg jämföres den optimala och den existerande strukturen. På sikt, när ka- pitalstrukturen successivt förnyas, kommer det (viktiga undantag finnes dock) genom företagens strävan att minska sina kostna- der ofta att ske en utveckling, som kan ses som ett närmande mellan den existerande och den optimala strukturen.? I detta steg ingår som en viktig del en analys av vilka faktorer som påverkar takten i omvand- lingsprocessen. Generellt ges också en över- siktlig analys av hur strukturomvandlingen skulle te sig för det fall omvandlingen föl— jer ett totalt kostnadsminimerande förlopp (optimal strukturomvandling).

I det tredje och sista steget betraktas olika

faktorer som gör att den faktiska struktur- omvandlingen kan förväntas komma att skilja sig från den optimala. Institutionellt betingade eller marknadsbetingade hinder kan finnas för kostnadsbesparande fusio- ner. Dessa och liknande faktorer medför ofta en uppbromsning av takten i struktur- omvandlingen, dvs. att den faktiska struk- turomvandlingen blir långsammare än den optimala. Motsatsen, dvs. att den faktiska strukturomvandlingen sker snabbare än den optimala, kan emellertid också förekomma. I de fall det är möjligt att uppskatta inte bara riktningen utan också storleken av des- sa avvikelser från det optimala förloppet er- hålles som slutresultat en prognos över strukturomvandlingens framtida förlopp.

Kartläggningen av olika stordriftsfördelar ingår som en dominerande del i det första steget. Denna kartläggning utgör den kvan- titativt största delen av framställningen i så- väl del I som del II av detta betänkande. De följande stegen bygger med vissa komplet- teringar direkt på denna ofta relativt utför- liga empiriska kartläggning. Resonemangen i de senare avsnitten blir emellertid vanli- gen kortfattade och ofta av en mera tenta- tiv natur. Speciellt gäller detta det sista ste- get där det gäller att prognosticera före— tagens faktiska beteende.

1 Man kan betrakta historiska eller förvänta- de framtida koncentrationsförlopp. Analysen skulle i bägge fallen bli likartad. Då de kostnads- data, som finns tillgängliga, i första hand gäller förhållandena i hypotetiska nyinvesteeringari nutid, kan det vara lämpligt (och även från andra synpunkter mera intressant) att koncentrera framställningen på förväntade framtida förlopp och endast i undantagsfall göra historiska till- bakablickar. = Den optimala strukturen förändrar sig stän— digt över tiden genom förändringar iefterfrågan, genom tekniska förändringar och genom faktor- prisförändringar. Detta gör att målet ofta aldrig uppnås även om en strävan till ett närmande ständigt finns. Den optimala strukturen kan även förskjutas snabbare än anpassningen sker, vilket gör att avståndet mellan den existerande och den optimala strukturen kan vidgas. Den tekniska utvecklingen på femtiotalet mot- svarades av en förhållandevis måttlig struktur- omvandling i Sverige, och det finns anledning förmoda att avståndet under denna period vid- gades. Scxtiotalets snabbare strukturomvand- lingstakt har däremot möjligen genomsnittligt minskat detta avstånd.

Den prognos som framkommer är i all- mänhet beräknad under förutsättning att den ekonomiska politiken hålles i huvudsak oförändrad. Själva konstruktionen av pro— gnosen som en avvikelse från ett »optimalt» förlopp inbjuder emellertid till en normativ analys där olika strukturutvecklingsförlopp jämföres och rangordnas. Dessa alternativa strukturförlopp kräver en förändrad ekono- misk politik. Denna politiks närmare utseen- de specificeras emellertid vanligen icke i de empiriska avsnitten. I kap. XVII diskute- ras däremot på ett mera generellt sätt olika ekonomisk-politiska åtgärder som kan på- verka strukturomvandlingens förlopp.

De kostnader som avses när vi talar om kostnadsminimum kan ha minst två olika innebörder och vi erhåller därför (minst) två olika optimalitetsbegrepp. Den ena kost- nadsstorheten betecknar företagens kostna- der och den andra den samhällsekonomiska kostnaden (resursåtgången). Prognoskon- struktionen baseras på företagens kostna- der. I en normativ analys är det däremot resursåtgången som utgör grunden. Det tor- de emellertid alltid i texten klart framgå vilket kostnadsbegrepp som för tillfället användes. I många fall torde de också sam- manfalla i vår analys, framför allt därför att av praktiska skäl endast vissa skillnader mel- lan företagens och samhällets kostnader ta- gits med i denna betraktelse.1

I de normativa betraktelser som här före- kommer belyses främst jämförelscr mellan olika strukturutvecklingsförlopp som ger samma totala produktionsvolym i varje tid- punkt som prognosalternativet men kräver en mindre resursinsats. En tolkning av be- greppet mindre resursinsats är den att pro- gnosfallets resursåtgång inte får överskridas för någon enda resurstyp i något enda ögonblick. Minskningen i resursåtgång be- skrivs i olika fysiska kvantiteter, alla tids- daterade. Om de olika resurserna kan vär- deras i relation till varandra, kan man där- emot erhålla ett mått på den sammanlagda resursåtgången. Begreppet mindre resursåt- gång innebär i detta fall (och det är denna innebörd begreppet kommer att ges i den fortsatta framställningen) en minskning i

värdet av den sammanlagda resursåtgången. Speciellt intressant är naturligtvis det alter— nativ som ger den minsta totala resursåt- gången (optimal strukturomvandling).

Man kan grovt urskilja två huvudskill-, nader mellan det optimala alternativet och prognosaltemativet.

Den första gäller skillnader i nyinveste- ringarnas storlek och tidsallokering, skill- nader i serielängder o.dyl. Generellt kan dessa skillnader sägas vara kopplade till vis- sa storleksvariabler — företagsstorlek, an- läggningsstorlek, serielängd etc.

Den andra huvudskillnaden sammanhäng- er med priserna på olika produktionsfak- torer (input). Företagen kan antagas välja (i såväl prognosalternativet som andra al- ternativ) den produktionsteknik som mini- merar företagets egna kostnader (given pro- duktionsvolym i varje period). Teknikvalet betingas alltså (om substitutionsmöjligheter finns mellan olika input) av existerande och förväntade framtida priser på olika input. Dessa inputpriscr sammanfaller generellt inte med de priser som skulle vara norme- rande ur resursallokeringssynpunkt. En för- ändring av de prognosticerade inputpriser- na i riktning mot den prissättning som ger optimal allokering av resurserna medför en substitution av produktionsfaktorer i olika produktionsled vars sammanlagda effekt blir en minskning i totala resursåtgången.

I denna skrift belyses framför allt den första skillnaden mellan prognosaltemativet och det optimala alternativet. De alloke- ringseffekter, som en förändrad prissättning kan ge upphov till, belyses endast punktvis.

Det finns flera skäl till en sådan begräns- ning. Stort utrymme lämnas åt prognosalter— nativet. I den analys som där erfordras ak- tualiseras endast produktionstekniska alter- nativ knutna till existerande och förväntade framtida priser. Sådana alternativ som skul- le ge kostnadsminimering vid en annan, hy- potetisk uppsättning faktorpriser aktualise- ras sällan i denna prognos. Företagen orien-

1 Utanför företagssektorn liggande kostnader för omallokering av arbetskraft, bostäder och med dessa sammanhängande privata och sam- hälleliga investeringar medtages vanligen inte i betraktelsen.

terar sig vanligen inte om dessa hypotetiska och mindre sannolika alternativ.1 Om stu- dierna utvidgats till att omfatta möjliga sub- stitutioner av input för att därigenom möj- liggöra en normativ betraktelse med större räckvidd skulle svårigheterna att samla in empiriskt material därför snabbt stegras.

Hittills nämnda normativa jämförelser är partiella i så motto att de är begränsade till alternativ med samma produktionsvo- lymsutveckling över tiden. I en mera gene- rell analys kommer avvägningen mellan oli- ka produkter in som en väsentlig del. En ökning av en viss varas produktion medför generellt en ökad resursåtgång i denna sek- tor och följaktligen, om den totala resurs- åtgången betraktas som konstant, en minsk- ning av resurstillgången för återstående sek- torer och en minskning av produktionen i en eller flera av dessa sektorer.

I en generell analys konfronterar man dessa huvudsakligen tekniskt betingade data rörande möjliga substitutioner med data rö- rande individernas och samhällets preferen- ser för att avgöra huruvida en sådan sub- stitution är önskvärd eller inte. Det finns en rad kriterier (av olika styrka) med vilka man kan avgöra önskvärdheten av en sådan hypotetisk substitution. Vi skall här inte närmare analysera hur sådana normativa kriterier är konstruerade utan bara konsta- tera att sådana kriterier finns att tillgå vid behov.

De substitutioner som betraktas kan vara marginella eller icke-marginella och de lä— gen som jämföres kan antingen vara effek- tiva (dvs. sådana alternativ där inga resur- ser i onödan förslösas) eller icke—effektiva. Den vanligaste betraktelsen i fortsättningen kommer att gälla icke-marginella föränd- ringar mellan två icke-effektiva lägen.

a) Om man betraktar marginella föränd- ringar i produktionsinriktningen med effek- tiv produktion i utgångslägzt (och slutläget) och beräknar kostnaderna med utgångspunkt från de priser som ger optimal resursalloke- ring vid kostnadsminimum, återspeglar olika produkters marginalkostnader den marginel- la transformationskvoten mellan dem.

Om marginalkostnaden är dubbelt så stor

Fig. I:].

för varan x som för varan y innebär detta att man genom att minska produktionen av varan y med en enhet kan öka produktio- nen av varan x med två enheter.

b) Om man däremot betraktar marginel- la förändringar i den totala produktions- volymen i ett icke-effektivt läge och beräk- nar marginalkostnaden med utgångspunkt ifrån existerande och förväntade priser på olika direkta input är det av flera skäl inte så att dessa marginalkostnader på samma sätt återger möjligheterna att förskjuta pro- duktionsinriktningen från en sektor till en annan. Följande enkla resonemang anknu- tet till fig. I:1 kan klargöra några av de problem som aktualiseras.

R (bestående av R: Rz . . . R,.) utgör resurser som användes till produktion av såväl x och y. Priserna på R antages vara givna. Om man tillämpar marginalkost- nadsprissättning på halvfabrikaten v och 2. kommer marginalkostnaderna på x och y att markera i vilka proportioner man kan (marginellt) transformera x och y i var- andra. Om man inte tillämpar marginalkost— nadsprissättning på halvfabrikaten (eller pri- ser proportionella mot marginalkostnader- na) kommer inte marginalkostnadema på slutproduktema att ge oss några informa- tioner om altemativkostnadema.2 Man får

* Branscher med betydande osäkerhet beträf- fande framtida inputpriser eller branscher där exempelvis en förändrad företagsstruktur på ett påtagligt sätt förändrar inputpriserna eller före- tagens finansieringsvillkor, utgör därvid undan- tag.

* Alternativkostnaden för vara x mätt i vara y är definierad som det antal enheter av y som måste försakas för att öka produktionen av vara x en enhet.

i detta fall beräkna korrigerade marginal- kostnader på slutproduktionen med utgångs- punkt från korrigerade priser på halvfabri- kat för att kunna göra den önskade jämfö- relsen.

Viktigt är att komma ihåg att dessa kor- rigerade priser endast syftar till att göra kal— kylen av förändringar i resursåtgång kor- rekt. Företagens teknikval bestäms fortfa- rande av de okorrigerade priserna.

Man kan lätt utvidga betraktelsen till att omfatta fler resurser, flera halvfabrikat och flera vertikalt kopplade förädlingsled.

c) Vissa problem uppkommer då man övergår från att betrakta en marginell för- ändring till att betrakta en icke-marginell förändring. Vi jämför två alternativ, där bägge har effektiv produktion och där mar- ginalkostnadsprissättning råder i alla led. Om marginalkostnaderna (och priserna) på olika input är konstanta ger sambanden mellan totalkostnad och kvantitet (output) i två branscher direkt ett alternativkost- nadssamband. En minskning i den ena bran- schens totalkostnader motsvaras direkt av en lika stor ökning i den andra branschens kostnader (oförändrad resursåtgång). Total- kostnadsförändringen kan i detta fall an- vändas som mått på förändringen i resurs- åtgången i branschen.

I det generella fallet kommer priserna (för input) att variera vilket gör att skill- naden i totalkostnad för de två lägena inte direkt kan tolkas som motsvarande skill- md i resursåtgång. Prisförändringama kom- mer emellertid i vanliga fall att bli av olika storlek på olika förädlingsnivåer. En ökning av x och en minskning av y påverkar van- ligen priserna på v och 2. mer än priserna pi de resurser som ingår i R, om dessa se- mre har en mera ospecialiserad karaktär, iden betydelsen att de ingår som input i en trängd olika sektorer. Även om förändring— en är att betrakta som icke—marginell för slutprodukten x och y och för specialiserade halvfabrikat, kan förändringen, sett som en överflyttning av resurserna R från produk— tbn av y till produktion av x, betraktas som narginell i relation till den totala tillgången på dessa resurser. Detta medför av skäl som

skall utvecklas närmare att priserna på R kan approximativt betraktas som konstanta. Antag att priserna på Rx, Rg, . .. R,, är fixa. Öka x med en icke marginell stor- het och minska y med en storlek som sva- rar mot samma värde på resursförändringen. Att det totala värdet på resursökningen in- om sektor x svarar mot totala värdet på resursminskningen inom sektor y säger na— turligtvis inte att det råder motsvarande överensstämmelse för varje enskild resurs. Det kan vara en nettoökning för vissa re- surser och en nettominskning för andra.

Om det alltså vid den icke-marginella överflyttningen av resurser från sektor y till sektor x uppstår en obalans — ett över— skott på vissa resurser och ett underskott på andra — finns för ospecialiserade resurs- typer en möjlighet till clearing med övriga branscher. Vanligen finns det möjligheter att göra marginella förskjutningar mellan olika resurser i en produktionsprocess utan att detta påverkar produktionskostnaden. Då denna clearing kan ske i form av ett stort antal marginella substitutioner i övriga bran- scher behöver den nämnda obalansen inte påverka priserna på R:, R:, . . . R".

Möjligheten att kunna utgå från konstan— ta priser på vissa mera ospecialiserade re- surser förenklar naturligtvis. Det möjliggör exempelvis att man kan betrakta icke—mar- ginella förändringar i resursåtgången inom sektor x utan att närmare specificera vilka förändringar man samtidigt åsyftar att göra inom andra sektorer. Enda förutsättningen är att dessa andra förändringar tillsammans med förändringarna inom sektor x inte skall ge upphov till prisförändringar på resurser- na R.

d) Om man jämför två alternativ båda med icke-effektiv produktion blir resone- mangen analoga. Antag exempelvis att man förändrar produktionsinriktningen så att mer x och mindre y produceras (full syssel- sättning uppehålles) utan att något direkt ingripande sker i själva produktionen och i prissättningen på olika input. De prisåter- verkningar som en sådan icke—marginell för- ändring ger upphov till kommer sannolikt också att vara begränsade till specialiserade

input medan längre bak i produktionsked— jan liggande led kan förväntas ha en oför- ändrad prissättning. Om man återför den icke-marginella förändringen i resursåtgång- en inom sektor y till resurser med konstanta priser och värderar sektorns totala föränd- ringar i resursåtgången i dessa existerande priser får man ett mått på hur mycket re- surser (fortfarande mätt i dessa priser) som därigenom friställes och som alltså kan ut— nyttjas i sektor x. Möjligheten till clearing med andra sektorer fungerar också på sam— ma sätt som tidigare. Teknikvalet är i dessa sektorer baserade på existerande priser, och det är följaktligen till dessa priser, som mar- ginella substitutioner kan ske.

C. Komparativ statisk och komparativ dynamisk analys

Två typer av normativa jämförelser beskrevs i förra avsnittet. Den första typen gällde en- dast en bransch och jämförelsen gällde al- ternativa resursallokeringar som gav samma produktionsvolymsutveckling över tiden. Den andra gällde omallokering av resurser från en bransch till en annan — ökning av en varas produktion, samtidigt som en eller flera andra varors produktion minskar.

I detta avsnitt skall den första typen av dessa normativa jämförelser närmare ut- vecklas. Det torde emellertid vara viktigt att erinra om att man samtidigt i vissa av- seenden tangerar den andra typen av järn- förelse. Bakom värderingen av de resurser som eventuellt friställes vid en intern om- allokering inom en bransch (oförändrad pro- duktionsvolym) ligger ett implicit antagan- de om att dessa resurser utnyttjas i andra branscher.

I och med att skillnaden i resursåtgången kan beräknas, kan alla jämförelsealternativ rangordnas, och man får också ett kvanti- tativt mått på skillnaden. Det måste emel- lertid observeras, att detta mått är kopplat till den uppsättning input med invarianta priser, som användes i beräkningen, och till de använda priserna. Om i två olika analyser olika uppsättningar input använ- des, är måtten på förändring i resursåtgång

i de två fallen i allmänhet inte direkt jäm- förbara.

Skillnaden i resursåtgång mätes som skill- naden i total kostnad med utgångspunkt från specificerade direkta eller indirekta in— put och de priser som råder på dessa. Det är viktigt att skilja denna kostnad från den (företagsekonomiska) kostnad som erhålles då alla direkta input summeras med ut- gångspunkt från de priser, som råder på dessa. Detta senare kostnadsbegrepp har in- tresse i sammanhang då man vill studera företagens beteende. Ur företagens synvin- kel är det naturligtvis priser på och kvanti- teter av direkta input som är av primärt intresse.

I den komparativa statiska analysen jäm- förs olika alternativ under förutsättning att ett stationärt tillstånd förväntas råda under det betraktade tidsintervallet. Detta innebär bl. a. att produktionsvolymen är konstant över tiden i alla företag och alla anlägg- ningar, och att ingen teknisk förändring sker.

Det kan finnas en mängd faktorer som skiljer olika produktionsstrukturer med sam- ma totala produktionsvolym åt. De fakto- rer som här skall renodlas är skillnader be- träffande olika storleksvariabler — framför allt i företagsstorlek, anläggningsstorlek och serielängd. Förändringar i en eller flera av dessa variabler skall sedan också sättas i re- lation till förändringar i resursåtgång.

I den komparativa dynamiska analysen jämföres olika alternativ med samma pro— duktionsvolymutveckling över tiden, men denna produktionsvolym behöver inte vara konstant. Faktorpriserna kan förändras, och en fortlöpande teknisk utveckling kan tän- kas ske över tiden. I den statiska analysen betraktas enbart lägen där en fullständig an- passning skett till rådande faktorpriser och teknik. I den dynamiska analysen ingår ofta som en viktig del att även ta hänsyn till den historiskt givna produktionsutrustningen i utgångsläget.

Den dynamiska analysen är naturligtvis mera komplicerad, såtillvida att alla variab- ler måste tidsdateras. Medan man i den sta- tiska analysen jämför olika lägen, jämför

Total produktions volym

Fig. 1: 2.

man i den dynamiska analysen olika för- lopp, där varje förlopp kan sägas bestå av en kedja tidsdaterade lägen (ett läge för varje tidsperiod). I både den statiska och den dynamiska analysen gäller det att jäm- föra resursåtgången i olika alternativ och att också söka bestämma det optimala al- ternativet (i den givna ofta starkt begrän- sade altemativmängden). Vid en övergång från statisk till dynamisk analys stegras na- turligtvis svårigheterna snabbt, speciellt om hänsyn också skall tagas till den historiskt givna produktionsutrustningen. Även om man i praktiken endast kan gå igenom ett fåtal av alla alternativ som aktualiseras i en dynamisk analys och endast ofullstän- digt kvantifiera dessa alternativ, torde en om än ofullständig dynamisk analys ändå vara att föredra framför en statisk analys vid diskussion av stordriftsfördelar. I den enbart statiska analysen missar man (som skall visas framdeles) vissa för samman- hanget mycket väsentliga samband.

I sin fullständiga form innehåller såväl prognosaltemativet som avvikande alterna-

tiv en beskrivning av förväntade förändring- ar i företagsstruktur, anläggningsstruktur, produktionsvolym, faktorbehov etc. Av na- turliga skäl är emellertid intresset speciellt fokuserat på förändringar i genomsnittlig resursåtgång (styckkostnad) och på hur des- sa förändringar är kopplade till tiden, olika strukturvariabler, produktionsvolym etc.

Fig. 1: 2 och I: 3 åskådliggör ett enkelt fall. Tre alternativa strukturer föreligger, motsvarande situationer med en, två, resp. tre företag. Det finns en kontinuerlig mängd av olika möjliga produktionsnivåer (produk- tionsvolymsutvecklingar). I fig. har tre olika sådana alternativ markerats för det statiska resp. det dynamiska fallet.

Den vertikala pilen i fig. 1: 3 markerar strukturförändringar under antagande att produktionsvolymsutvecklingen är oföränd- rad. Den andra pilen markerar förändringar i produktionsvolymen under antagande att företagsstrukturen är oförändrad. Ofta upp- träder dessa två förändringar samtidigt. Det ställer sig emellertid fördelaktigt att analy- tiskt göra denna uppdelning i struktur- och produktionsvolymsförändringar och betrak- ta den sammansatta förändringen som sum- man av dessa två partiella förändringar.

I ovanstående exempel användes som åt- gångsvariabel genomsnittlig resursåtgång. Detta genomsnitt kan beräknas för hela branschen och för hela tidsintervallet. Of- tast är man emellertid också intresserad av genomsnittstal över kortare tidsperioder. Den genomsnittliga resursåtgången i fig. 1: 3 blir då en tidsdaterad variabel, och kur— voma får generellt olika utseende för olika tidsperioder.

Ovanstående anger bara en bland många tänkbara strukturförändringar. I det statiska fallet kan man, förutom lägen med olika företagsstruktur, jämföra lägen med olika anläggningsstruktur, sortimentsstruktur eller kombinationer av dessa. I det dynamiska

I anser antalet fallet gäller jämförelsen olika kedjor av så-

Gumman resurs- åtgång 3 1 töretag ! I | > | || ||| ' Produktionsvolym Fig. 1.- 3. SOU 1970: 30

dana lägen.

Resursvärderingen bygger i denna fram- ställning på existensen av en uppsättning ospecialiserade direkta eller indirekta input med invarianta priser. Detta antagande tor-

de i allmänhet vara åtminstone approxima- tivt uppfyllt och de fel som härrör från detta av samma storleksordning som fel från andra approximationer (eller mindre). Detta påstående utgör endast en bedömning från författarens sida rörande de empiriskt be— handlade branschema i Del II och vid varje ny tillämpning måste frågan på nytt aktuali— seras. Jämförelser med oförändrad total pro- duktionsvolymsutveckling torde generellt ge bättre approximation av resursåtgången än jämförelser med olika produktionsvolym. Vid oförändrad produktionsvolym blir ock- så åtgången av en mängd olika (ofta myc- ket specialiserade) halvfabrikat oförändrade och resursåtgången för produktion av des- sa halvfabrikat också oförändrad. Den be— traktade förändringen medför i detta fall mindre störningar i resursallokeringen och därmed mindre prisstömingar.

En begränsning är att de utanför före- tagen liggande kostnaderna för omalloke- ring av arbetskraft, bostäder och med dessa sammanhängande privata och samhälleliga investeringar inte analyseras mera utförligt och ej heller medtages i de empiriska av- snitten.1 (En analys där hänsyn tas till des- sa faktorer, skulle med nödvändighet bli relativt komplicerad.) Begränsningen med- för att materialet före eventuell användning i normativa sammanhang måste komplette- ras med en analys av resursåtgången i utan- för företagen liggande led — och av hur denna resursåtgång påverkas genom olika alternativa företagsbeslut.

D. Begreppet stordriftsfördelar

Begreppet stordriftsfördelar kan sägas ut- trycka en relation mellan två variabler — en storleksvariabel och en åtgångsvariabel.

Variabel I (storleksvariabel): Serielängd, anläggningsstorlek, företagsstorlek, anlägg- ningskoncentration (mätt t. ex. som genom- snittliga anläggningsstorleken i en bransch), företagskoncentration (mätt t. ex. som g:- nomsnittliga företagsstorleken i en bransch)?-3

Variabel II (åtgångsvariabel): Kostnad per producerad enhet, resursåtgång per pro-

llt Var ll (Ålgångs- varlabel) & & A Var I (Storleks— variabel) Minsta optlmal storlek m Fig. 1: 4.

ducerad enhet.

Förekomsten av stordriftsfördelar, inom ett visst storleksintervall, innebär att det, genom att öka storleksvariabeln i detta in- tervall, är möjligt att minska åtgångsvaria- beln.

I fig. 1: 4 finns stordriftsfördelar i inter- vallet A. Punkten m ger lägsta möjliga värde på variabel II. Det finns i figuren även and- ra punkter som ger samma värde på varia- bel II, men m är det minsta av de värden på storleken, som ger lägsta möjliga värde på variabel II — minsta optimala storleken. Om m men inga andra punkter ger lägsta möjliga värde på variabel II, kallas m opti- mal storlek.

Variablema I och II kan ges olika inne- börd (se ovan), och begreppet stordriftsför- delar är därför mångtydigt. För att skapa entydighet krävs emellertid förutom en pre- cisering av variablerna I och II även en pre- cisering av de yttre villkor, som kan på- verka relationen mellan variablerna I och II.

Preciseringen gäller dels hur de yttre vill-

1 Inte heller medtages effekterna av lönedif— ferenser mellan olika orter på företagens investe- rings- och skrotningsbeteende. 2 Storleken är i detta sammanhang ett mått på produktionsresultatets omfattning—mängd output eller (t. ex. om förädlingsgraden varierar) totalt förådlingsvärde. I andra delar av kon— centrationsutredningen har ibland vissa input- mått, t. ex. antalet sysselsatta, använts som storleksvariabel. Detta har i förekommande fall framför allt betingats av den tillgängliga infor- mationens utseende. * Storleksvariabeln kan generellt vara en fler- demensionell storhet (vektor).

koren ser ut i utgångsläget, dels hur de even- tuellt förändras vid en storleksförändring. Priserna på direkta input är exempel på storheter, som inte alltid kan förväntas vara konstanta vid en förändring av exempelvis anläggningsstorleken. Av betydelse i detta sammanhang är också huruvida branschen totalt sett tänkes expandera eller ej, och, om den expanderar, huruvida endast den betraktade anläggningen expanderar, eller om alla anläggningar i branschen expande- rar samtidigt.

Valet av åtgångsvariabel är direkt bero— ende av vilken frågeställning som är aktuell. Vid beräkning av prognosaltemativet är den centrala problemställningen att förutsäga en— skilda företags beteende. I detta fall är det styckkostnaden, mätt i okorrigerade priser på direkta input, som är den relevanta åt- gångsvariabeln. Vid beräkning av resursåt- gång och förändringar i denna måste man däremot, av skäl som tidigare anförts, an- knyta till en annan uppsättning input och till priserna på dessa eller till korrigerade priser på direkta input för att erhålla rele- vanta mått. Båda dessa mått är kostnadsL mått, och i fortsättningen användes därför begreppet styckkostnad för bägge såvida man. inte speciellt behöver markera att det är resursåtgången som avses. Åtgångsvariabeln kan antingen relateras till vissa storleksva- riabler i ett företag eller till vissa storleks- variabler i branschen som helhet. I det för- sta fallet är det framför allt företagsstorlek, anläggningsstorlek och serielängd som är de relevanta variablerna.

Ett företag kan bestå av en eller flera an- läggningar. Stordriftsfördelar som hänför sig till förändringar i anläggningsstorlek kallas vanligen » plant economies».

Om ett företag inte förändrar anlägg- ningsstorleken men förändrar antalet an— anläggningar, kan ofta kostnadsbesparingar erhållas, som de olika enheterna var för sig inte skulle kunna åstadkomma. Sådana stor- driftsfördelar kallas »multiplant econom- ies».1

I en anläggning, där produkten inte är helt homogen, kan variationer i produkt- sortimentet vara möjliga. En minskad sorti-

mentsbredd (given total produktionsvolym) ger ofta minskade styckkostnader. Om sam- ma produktionsutrustning kan användas för olika ändamål är produktionen av enskilda produkttyper ofta koncentrerad till vissa tidsintervall. En ökad sådan koncentration, dvs. en ökad serielängd, ger ofta minskade styckkostnader. De stordriftsfördelar, som kan erhållas genom minskad sortiments- bredd, ökad serielängd och liknande för- ändringar i produktsortimentet, kallas med ett sammanfattande namn för »homogeni— tets-fördelar» .

Kostnadsbetraktelserna göres i en tidpunkt To med avseende på produktionen i en se— nare tidpunkt T. Relationen mellan åtgångs— och storleksvan'abel blir därvid i hög grad beroende på längden av tidsintervallet To —T. Detta intervall kan tänkas vara så kort, att inga förändringar av kapitalstrukturen blir möjliga (kortsiktiga stordriftsfördelar). Storleksvariabeln begränsas emellertid då till att vara företagsstorlek, företagskoncentra— tion eller serielängd, medan anläggningsstor— lek och anläggningskoncentration av natur— liga skäl inte kan variera.

De mest genomgripande stordriftsförde- lama är emellertid ofta de som endast kan erhållas på längre sikt, där tidsintervallet tillåter en förändring av kapitalstrukturen.

De empiriska betraktelserna omfattar vanligen ett tidsintervall som tillåter såväl kortsiktiga omallokeringar av resurserna som omallokering av under perioden till- kommande kapitalutrustning och långsiktig omallokering av arbetskraft. Det kan dock ofta vara lämpligt ur analysteknisk synvin- kel att skilja mellan kortsiktiga stordriftsför- delar och de som endast kan erhållas på lång sikt.

Statiska stordriftsfördelar

Den i litteraturen vanligaste innebörd, som ges åt begreppet stordriftsfördelar, är som en relation mellan anläggningsstorlek och

1 Samplanerad lagerhållning och samplanerad transport kan ofta minska den totala resursåt- gången. Administration och försäljning kan vara gemensam för alla anläggningarna och därige— nom ge andra besparingar.

A Prod/tidsenhet B

Fig. 1: 5.

styckkostnad. Den ram inom vilken relatio- nen betraktas är ofta mycket förenklad. En mängd variabler hålles vanligen konstanta, och stordriftsbegreppet får därigenom en partiell innebörd.

Man utgår från en enkel homogen för- ädlingsprocess, som kan tänkas äga rum i anläggningar av olika storlek. Anläggning- ens produktionsvolym, faktorpriserna och tekniken antages vara konstanta över tiden, dvs. ett stationärt tillstånd betraktas. Trans- portkostnaderna exkluderas tills vidare från betraktelsen. För varje anläggnings produk— tionsvolym väljes ett sådant tekniskt alterna- tiv, att styckkostnadema minimeras. Den re- lation mellan produktionsvolym och styck- kostnad, som därvid erhålles, kallas den långsiktiga styckkostnadskurvan.

Kurvorna SKr, SKz, SKa, i fig. 1: 5 mar- kerar sambandet mellan styckkostnad och produktionsvolym i tre investeringsalterna— tiv.l Fullt kapacitetsutnyttjande definieras som den produktionsvolym som (för en gi— ven anläggning) ger styckkostnadsminimum. För vissa produktionsprocesser stiger styck- kostnadema successivt, då produktionsvoly- men överstiger en viss gräns (fig. A), och det är alltså möjligt att ha en produktions- volym som är större än fullt kapacitetsut— nyttjande. För andra produktionsprocesser (fig. B) innebär fullt kapacitetsutnyttjande en fysisk gräns för produktionsvolymen.

Om investeringsalternativen begränsar sig till de i fig. 1: 5 ovan utritade styckkostna- dema SKr, SK;» och SKs kommer den lång- siktiga styckkostnadskurvan att bli den tjocka vågformiga eller taggiga kurvan i fi-

Prod/tidsenhet

guren. Om det däremot finns ett kontinu- erligt spektrum av alternativ, kommer den långsiktiga styckkostnadskurvan att få den form som markerats med LSK.

Fig. I: 4 och I: 5 visar styckkostnadskur— vor sådana de ter sig i typiska fall. Styck- kostnadema faller vid ökad anläggningsstor- lek för att så småningom plana ut. Det finns då en viss storlek — den minsta optimala storleken — till vilken man måste nå för att kunna producera till lägsta möjliga kost- nad. För anläggningsstorlekar över denna nivå kan alltså styckkostnadema inte ytter- ligare sänkas. Å andra sidan har i detta fall fullt utnyttjade större anläggningar ej heller högre styckkostnader än den minsta optimala anläggningen.2 Om transportkost-

* I den gängse ekonomiska litteraturen kallas i allmänhet kurvorna SK1 SK, SK,, för »kort— siktiga» styckkostnadskurvor. För att det skall vara möjligt att ge dem denna innebörd krävs att kapitalutrustningens)livslängd och kapital- kostnadernas allokering över tiden är oberoende av produktionsvolymens storlek och tidsalloke- ring. I enkla fall kan detta oberoendeförhållande råda, men då begreppet kortsiktiga styckkostna- der inte är generellt användbart och då man inte heller synes ha någon användning för kortsiktiga styckkostnadskurvor i andra delar av den eko- nomiska teorin förefaller det lämpligt att här utelämna begreppet. Varje punkt på en av kur- vorna SK1 SK,, SKa definieras som lägsta styck- kostnader vid ett stationärt tillstånd med fix produktionsvolym där tekniken är begränsad till ett speciellt investeringsalternativ.

' Ofta beskrives den långsiktiga styckkostnads- kurvan som U-formad. Denna U-formade styckkostnadskurva presenteras i läroböckerna i allmänhet, som om den var resultatet av empi— riska forskningar, ehuru i allmänhet utan empiriska referenser. Nödvändigheten av en ( Forts. på sid. I 7. )

naderna inkluderas i betraktelsen, och dessa är av en sådan storleksordning att kostnads- bilden förändras, kommer sambandet mel- lan anläggningsstorlek och styckkostnad van- ligen att få ett U-format utseende. Begrep- pet minsta optimal storlek är därför reser- verat för betraktelser, där transportkostna- derna exkluderas, eller där deras inflytande kan försummas.

I den fortsatta framställningen skall andra storleks- och åtgångsvariablcr och andra ytt- re villkor successivt införas.

Redan inledningsvis kan det emellertid vara motiverat att göra vissa generella re- servationer. De endogena och exogena va- riabler, som förekommer i det följande, är naturligtvis inte de enda faktorer, som be- stämmer kostnad eller resursåtgång i en gi— ven situation. Arbetsmiljöns utformning och enskilda individers speciella förmåga kan i hög grad påverka produktiviteten i alla före- tagets nivåer. Det finns emellertid knappast några skäl att antaga, att sådana faktorer på ett systematiskt sätt är korrelerade med de variabler, som specialstuderas i detta sammanhang, nämligen serielängd, anlägg- ningsstorlek eller företagsstorlek. Faktorerna ger emellertid en viss spridning i de värden på styckkostnader eller genomsnittlig resurs- åtgång, som kan kopplas till en viss stor- leksvariabel. De samband som diskuteras har därför — utan att detta nämnes särskilt varje gång — karaktären av samband mellan en storleksvariabel och genomsnittliga vär- den av en kostnads— eller resursåtgångsför- delning.

(Forts. fr.?sid. 16.)

U—formad styckkostnadskurva för en enkel behandling av marknadsformen fri konkurrens har enligt många bedömare bidragit till denna kurvforms vida spridning. De empiriska kostnadsberäkningar, som gjorts, motsäger up- penbarligen den U-formade styckkostnadskur- van. Snarare torde kurvan vanligen ha den i fig. I: 4 angivna L-formen. Inte ens mycket stora företag torde i allmänhet få vidkännas någon styckkostnadsökning. J S Bain, som har bedrivit omfattande empiriska studier på detta område, ger exempelvis följande bedömning: »Over the observed range of firm sizes the largest firm appear not yet to have become big enough to suffer perceptible diseconomies of very large scale». ([29] sid. 155.)

Om man förändrar vissa storheter inom ett företag eller en anläggning måste som tidigare nämnts den yttre ramen inom vil- ken denna förändring sker närmare preci— seras. Inlduderas exempelvis in- och uttrans- porter i styckkostnadskurvan, får den en regional anknytning. I olika regioner med olika kundtäthet erhålles olika kostnadskur- vor.1

Då de andra företagens agerande är vä- sentliga för ett enskilt företags styckkostnad (genomsnittlig resursåtgång), är det ofta enk- lare att istället för att betrakta det enskilda företagets styckkostnad vid olika produk- tionsaltemativ och under olika yttre beting- elser, betrakta hela branschens styckkostnad vid olika totala produktionsvolymer och vid olika produktionsstrukturer i branschen. En branschs produktionsstruktur kan vanligen på ett naturligt sätt uppdelas i tre kompo- nenter, företagsstruktur, anläggningsstruktur och sortimentstruktur.

Betraktelsesättet illustreras med hjälp av fig. 1: 6. Den genomsnittliga styckkostnaden i branschen antages (vid given produktions- volym) vara beroende av anläggnings- och företagsstrukturen. För att förenkla fram— ställningen antages att företagen är av sam- ma storlek och även i övrigt identiska. En förändring i företagsstrukturen innebär så- lunda en ökning eller minskning av antalet företag. På motsvarande sätt antages an- läggningarna vara identiska. En förändring av anläggningsstrukturen innebär en ökning eller minskning av antalet anläggningar.

I detta symmetriska fall kan storleksvaria- beln vara anläggningsstorlek eller företags- storlek. I andra fall, där anläggningarna el- ler företagen inte är lika stora eller inte för- ändras likformigt, måste andra mått på stor- leksvariabeln användas, exempelvis genom- snittliga mått för branschen i sin helhet. När genomsnittliga förhållanden i en hel bransch eller en större del av branschen (som exempelvis är knuten till en viss re- gion) diskuteras, användes för att markera detta, begreppen anläggningskoneentration och företagskoncentration på storleksvari-

1 För en enkel belysning av detta se avsnittet Slakterier och charkuterier i kap. XV.

Total o prtlsduktlons- produktions- vo vm vol Styck Eyck ym kostnad . kann—id

- Multiplant

| economics

l % x

Anläggningskonc

Optlmal anläggningskonc

Förelagskonc ;

Fig. I: 6. I figuren ges kurvorna en kontinuerlig form. I själva verket är, på grund utav att produk- tionsvolymen är konstant och alla anläggningarna identiskt lika, endast vissa diskontinuerliga val möjliga. Dessa är markerade som punkter på kurvorna.

abeln.1

Förändringar i anläggnings- respektive företagskoncentrationen påverkar vanligen branschens totala transportkostnader. En ökad företagskoncentration vid bibehållen anläggningsstruktur kan ofta medföra mins- kade totala transportkostnader. En ökad an- läggningskoncentration medför vanligen ge- nomsnittligt längre in- och uttransporter och ökade totala transportkostnader. Dessa öka- de transportkostnader kan i vissa lägen vara större än den "eventuella kostnadsminskning som kan erhållas i själva produktionsledet vid en ökning av anläggningskoncentratio- nen. Sambandet mellan styckkostnad respek- tive genomsnittlig resursåtgång och anlägg- ningskoncentration (mätt som anläggning- amas storlek) kan därför få ett U-format ut- seende (se fig. 1: 5) med en minimipunkt för en viss — i detta fall benämnd optimal- anläggningskoncentration.

Fig 1: 6 vänstra kurvan, visar hur sam- bandet mellan styckkostnad och anlägg- ningskoncentration kan se ut. Branschen an- tages i figuren bestå av endast ett företag, vilket gör att man kan driva anläggnings— koncentrationen så långt, att det totalt finns endast en anläggning. Man kan exemplifiera med andra liknande kurvor, där företags- strukturen har ett annat utseende eller, vil- ket kanske är det vanligaste där föränd- ringar i anläggnings- och företagskoncentra-

tion följs åt på ett angivet sätt.2

I de fall, där företagsstrukturen är splitt- rad, och detta förhållande är att betrakta som en restriktion, kan antalet anläggningar inte bli mindre än antalet företag.s Även frånsett denna gräns för anläggningskoncen- trationen tenderar en splittrad företagsstruk- tur vanligen att sänka optimala anläggnings-

1 Man kan använda olika mått på storleks— variabeln i en analys av genomsnittliga förhål- landen i en bransch. Är de förändringar i de olika enheterna, som sker vid en variation av denna storleksvariabel, väldefinierade, är själva valet av mått godtyckligt. Det kan emellertid vara motiverat att undvika ett avägt genomsnitt av t.ex. anläggningsstorlekarna. I sådana fall kan nämligen många mindre enheter med en totalt sett tämligen underordnad produktions- volym på ett irrelevant sätt sänka genomsnittet. För att undvika detta kan ett vägt genomsnitt användas. Exempelvis kan produktionsvolymen användas som vikter. I ett sådant fall blir genom- snittet för en serie anläggningar av storlekarna x1'" — —xn lika med

Storleksvariabeln behöver naturligtvis inte vara endimensionell. Betraktas ett spektrum av an- läggningsstorlekar, erfordras ofta flera dimen- sioner för att på ett relevant sätt kunna karak- terisera alla alternativ.

" Man måste emellertid då också ange från och till vilka geogranska områden respektive företag transporterar sina in— och output.

" I varje fall inte utan mycket speciella arran- gemang.

koncentrationen vid given företagsstruktur. Detta beror i regel på transportkostnademas inverkan på den optimala anläggningsstruk- turen, och denna effekt försvinner natur- ligtvis, om en geografisk marknadsuppdel- ning göres på ett optimalt sätt.

Fig I: 6, högra kurvan, illustrerar ett sam— band mellan styckkostnad och företagskon- centration. Även här måste de olika före- tagens geografiska marknadsområden vara preciserade. Inom ett visst storleksintervall är det enligt figuren fördelaktigt att ha en- dast en anläggning var, men ovanför detta intervall blir det fördelaktigare att ha två eller flera. De ytterligare sänkningar i re- sursåtgången som noteras kan i detta fall hänföras till »multiplant economics».

I vissa enkla fall, då bland annat priserna på direkta input är oberoende av branschens struktur och totala produktionsnivå, och då transportkostnadema spelar en underordnad roll, kommer sambandet mellan styckkost— nad och företagsstorlek (anläggningsstorlek) att kunna betraktas utan att den yttre ra- men preciseras i detalj.

I exemplet ovan antogs en fullständigt symmetrisk situation råda. I detta fall blir innebörden av konstant företagsstruktur en- tydig. Om företagen är olika med avseende på storlek, kundstruktur etc. blir det svårare att ge begreppet konstant företagsstruktur (samtidigt som produktionsvolymsföränd- ringar kan ske) en användbar innebörd. Enk- last är att låta konstant företagsstruktur in- nebära att produktionsvolymen förändras proportionellt i alla företag och att företa- gen bibehåller den geografiska fördelning- en av sina kunder.

Vertikal eller horisontell integration kan i många fall ge upphov till resursbesparing— ar. Dessa effekter kan på ett naturligt sätt inordnas i det tidigare betraktelsesättet, ge- nom att branschbegreppet utvidgas till att omfatta flera produktionsled och delbran— scher. Produktionsnivån och förändringar i denna blir när det gäller integrerad pro- duktion inte längre någon enditnensionell utan en flerdimensionell storhet.

Liksom tidigare är det även i detta fall naturligt att skilja på struktur— och produk-

tionsvolymsförändringar. Strukturföränd- ringarna innefattar, då integration förekom- mer, såväl variationer av den homogena koncentrationen som variationer i integra- tionsförhållandena. Produktionsvolymsför- ändringar kan röra en eller flera av den ut- vidgade branschens produkter. Huvudfrågan är emellertid i alla dessa fall densamma, nämligen hur dessa förändringar, antingen tagna en i sänder eller i kombination, på— verkar branschens styckkostnader. En ut- vidgning av betraktelsen till att omfatta oli- ka integrationsföreteelser komplicerar bil- den men innebär ingen principiell föränd- ring.

E. Dynamiska stordriftsfördelar

Den tidigare betraktelsen var statisk, dels i den bemärkelsen att produktionsvolymen i de olika jämförelsealternativen antogs vara konstant över tiden, dels genom att tekniken antogs vara konstant. I ett dynamiskt fall antages däremot att den totala produktio- nen i branschen kan variera över tiden och att tekniken kan förändras.

Generellt gäller såväl i det statiska som i det dynamiska fallet att betrakta ett sam- band mellan styckkostnaden och storleken på hela branschens, ett företags eller en anläggnings produktionsvolym (eller annan storleksvariabel).

I det statiska fallet, där produktionsvolym och produktionsteknik är konstanta över tiden, kommer styckkostnadema också att vara konstanta. De genomsnittliga kostna- derna under en viss period blir i detta fall oberoende av periodens längd, och någon längd på denna tidsperiod behöver därför inte specificeras. I det dynamiska fallet mås- te man vid en beräkning av genomsnittliga kostnader ange tidsperioden över vilken ge- nomsnittet är taget. I detta fall kompliceras bilden också av att kostnaderna i den be- traktade perioden blir beroende av förhål- landena efter periodens slut. Exempelvis på— verkas styckkostnadema av den (förväntade) framtida tekniska utvecklingen och avsätt- ningsförhållandenas (förväntade) utveck-

Produktionsvolymen — såväl företagets som branschens — kan i det dynamiska fallet förändras över tiden. Då olika typer av för- ändringar i produktionsvolymen kan ge upp— hov till stordriftsfördelar som på ett karak- teristiskt sätt skiljer sig åt, finns anledning att uppdela dessa produktionsförändringar i ett antal olika grundelement. Till det statis-

I. Statiska fallet a. Strukturförändringar Företags- och anläggningsstrukturen varieras.

b. Förändringar i produktionsnivån.

Företagsstrukturen fixerad.

I det dynamiska fallet förändras anlägg- ningsstrukturen över tiden. Den förändras också vid jämförelser mellan olika produk- tionsvolymsutvecklingar. Förändringar i an- läggningskoncentrationen är därför i första hand relevant att studera i det statiska fal- let med fix produktionsvolym.

F. Korrigerade priser. Priseffekter

Studierna av stordriftsfördelar gäller gene- rellt betraktelser av samband mellan en åt- gångsvariabel och en eller flera storleksva- riabler. De åtgångsvariabler som aktualise-

R O'vr sektorer

S1— — — — --— —- — _- u Halvtabrlkat 52- _ _. _ __ _ _ _ ux "t Slutprodukt *l l'

Fig. 1: 7.

ka fallet, där produktionen är konstant över tiden, kan läggas en trendmässig jämn för- ändring och ovanpå detta även överlagras korta fluktuationer, som dels är av en typ som är säkra och förutsägbara, dels av en typ som är osäkra.

Nedanstående schematiska uppdelning av stordriftsfördelar kommer att följas 1 den senare framställningen.

II. Dynamiska fallet

a. Strukturfo'rändringar Företagsstrukturen (och i vissa fall anlägg- ningsstrukturen) varieras. azl Den totala produktionen ökar trendmässigt över tiden. Konstant teknik. a:2 På den trendmässiga ökningen av den totala produktionen överlagras korta fluktuationer dels av en typ som är säker och förutsägbar, dels av en typ som är osäker och som alltså innebär ett riskmoment. KonstantZteknik. a: 3 Tekniken kan förändras. b. Förändringar i produktionsvolymens utveck- ling över tiden. Företagsstrukturen fixerad. Tekniken kan variera.

rats är dels »okorrigerade» dels »korrige- rade» kostnader. Korrektionen kan i prin— cip gälla alla slags input där priserna inte ger ett korrekt mått på detta inputs värde i alternativ produktion. Det torde emeller- tid speciellt vara halvfabrikatens priser som måste bli föremål för en korrektion.

Fig 1: 7 belyser den problematik som kan uppstå. Resurserna R användes till produk- tion av x dels direkt dels indirekt via halv- fabrikatet u. u används även till produktion av !. Vi skall skilja på det fall då totala produktionen av x är konstant och det fall då denna volym varierar.

1. I det första fallet antages att en struk— turförändring sker i produktionen av x. Vi antar vidare att mängden av uz är direkt pro- portionell mot mängden x. I detta fall kom- mer således förändringarna för u-producen- terna att inskränka sig till en förändrad orderstruktur från x-producenterna. En ökad koncentration i produktionen av x kan exempelvis medföra ökade orderstorlekar av u. Om u är något differentierad, dvs. de olika kunderna beställer var sin variant av u,

1 Principiellt måste dessa förhållanden vara kända för all framtid. Se Kap V.

Pris

Okorr prls

Korr prls (styckkostnad)

Orderstorlek

Fig 1: 8

kan en ökad orderstorlek ge vissa serie- längdseffekter. Om u är homogen kommer styckkostnaden för u (i varje fall de rena produktionskostnadema) att i stort sett vara oberoende av orderstrukturen.

Priserna på halvfabrikaten kan men be- höver inte följa styckkostnadema vid en förändring i orderstorlek. I fig. I: 8 följer det okorrigerade priset och det korrigerade priset (= styckkostnadema) helt olika för— lopp. Den okorrigerade priskurvan i vänstra delen av figuren återger uppenbarligen inte de stordriftsfördelar som kan erhållas vid halvfabrikattillverkningen och denna pris- kurva kan därför inte tjäna som underlag för den vidare beräkningen av de stordrifts- fördelar man kan erhålla i detta och efter- följande led tillsammans. Prisförändringen i den högra delen av figuren härrör från andra orsaker än kostnadsförändringar.

För vissa frågeställningar är det framför allt formen på den korrigerade styckkost- nadskurvan, som är av intresse. Man önskar ofta endast beräkna den relativa styckkost- nadsändring resp. den relativa prissänkning en given storleksförändring ger. Den okorri- gerade priskurvan sägs spegla stordriftsför- delarna om en godtycklig storleksförändring ger samma relativa prissänkning och styck- kostnadssänkning. Om priskurvan inte speg- lar stordriftsfördelarna säges priseffekter råda. Frånvaron av priseffekter innebär allt— så inte nödvändigtvis identitet mellan pris och styckkostnad utan endast att de följs åt på ett likformigt sätt.

Storleksvariabeln i högra delen av fig. 1: 8 markerar köpare med olika orderstor- lek. Mycket vanligt är att större köpare kan få vissa prisfördelar i jämförelse med mind-

Pris

&_Okorr prls

Korr pris (styckkostnad)

Orderstorlek

re, även om varan är standardiserad och homogen. Dessa prisfördelar kan till en del utgöras av resursbesparingar som det pro— ducerande företaget kan tillgodogöra sig i produktion, transporter eller administration. Den resterande delen utgöres av priseffek- ter, dvs. prisförändringar som är betingade av marknadssituationen (maktrabatter o.dyl.). Denna uppdelning av prisföränd- ringar på direkta input i stordriftsfördelar i tidigare led och priseffekter är naturlig att göra i de flesta sammanhang. Man sär- skiljer på detta sätt kostnadsbetingade för- ändringar och marknadsbetingade föränd- ringar.1

En analog uppdelning kan man också göra av eventuella förändringar i styck- kostnader på slutprodukten, om anlägg- nings- eller företagsstorleken ökar. En del beror på stordriftsfördelar inom respektive utom företaget, en annan på priseffekter erhållna vid köp av input.

2. I det fall då produktionsvolymen av x varierar kommer med tidigare givna för- utsättningar totala produktionen av u att variera. Om det råder stordriftsfördelar i tillverkningen av u kommer vissa mätpro- blem att aktualiseras. Vi önskar beräkna skillnaden i total kost- nad före resp. efter förändringen av den totala produktionen på x. Kostnadsskillna- den mellan olika lägen kan beräknas på två principiellt olika sätt. I den ena metoden beräknas skillnaden mellan totala kostnaden i resp. läge. I den andra metoden beräknas skillnaden som en summa av marginella kostnadsförändringar. Fig 1: 9 visar de prin-

1 I kap. IV kommer olika motiv till förekoms- ten av priseffekter att närmare analyseras.

cipiella förfaringssätten enligt dessa metoder för ett enkelt fall. Förändringarna i resurs- flödet kan antingen mätas på nivån Sl eller på nivån Sz (fig. 1: 7) givetvis med identiska resultat om totala kostnaden för direkta in- put u sättes lika med den totala resursåt— gången för produktion av dessa.

I den första metoden baserar man sin beräkning på styckkostnaden för u. Resurs— förändringen via halvfabrikatet u blir i det- ta fall lika med resursförändringen i um (: A—B) plus resursförändringen i ut (: —C). I detta fall då resursåtgången allo— keras symmetriskt över samtliga enheter av halvfabrikatet u uppträder resursföränd- rande effekter även i andra branscher som utnyttjar samma halvfabrikat. Vid beräk- ning av den totala effekten i resursåtgång tvingas man att studera såväl effekterna på den egna branschen (interna effekter) som effekterna på andra branscher (externa ef- fekter).

I den andra metoden utgår man ifrån den marginella resursåtgången för produktion av u. Förändringen i resursåtgång blir i det- ta fall lika med ytan D i fig. 1: 9.

Tidigare nämndes att priserna på olika input fyller två funktioner, nämligen dels som underlag för beräkning av kostnader (resursåtgång) dels som styrinstrument för allokering av resurserna. Dessa två funktio— ner aktualiseras emellertid vanligen endast var för sig i den uppläggning som här följts.

l. Först aktualiseras en beräkning av de effekter en förändrad struktur eller föränd- rad total produktionsvolym kan ha på re- sursåtgången (dvs. på möjligheterna till al- ternativ produktion). I denna beräkning an- tages inga ingrepp ske i prisstrukturen på olika input. Man utgår från de faktiskt före- kommande och förväntade priserna (vil— ket inte betyder att dessa priser är lika stora i alla alternativ). Vidare antages var- je företag resp. produktionsenhet välja en sådan teknik att dess egna kostnader mini- meras (given produktionsvolym). Utgångs- punkten i tidigare resonemang var att dessa givna priser också samtidigt i många fall också kunde användas som mått på resurs— värdet. I vissa fall aktualiseras däremot en

A Genomsn resurs- åtgång

"x Tillskott | U

u x (halvfabrikat)

IN Marginell resurs- åtgång &- u, u + u ; ' ' * Tmukom (halvfabrikat) X Fig. 1: 9.

korrektion av dessa mått. Korrektion av de företagsekonomiska kostnaderna i rikt- ning emot en samhällsekonomisk värdering (resursåtgångsvärdering) får här formen av en »priskorrektion». Det är då viktigt att observera att de faktiska priserna behålles oförändrade och att de på detta sätt korri- gerade priserna endast har ett mättekniskt intresse. Vi får alltså två uppsättningar pri— ser — faktiska priser (på vilka företagen ba- serar sina kostnadsberäkningar och sitt tek- nikval) och (fiktiva) korrigerade priser till vilka resursåtgången beräknas.

2. I andra hand aktualiseras de effekter en förändring av prisstrukturen på input kan ha på allokeringen. Här förutsättes företags- struktur och total produktionsvolym fixe- rade. Prisförändringen kan medföra vissa substitutionseffekter som i sin tur kan med— föra en förändring i värdet av den totala resursåtgången. En sådan prisförändring kan initieras av branschens företag (förändra— de integrationsförhållanden eller dyl.). Den kan också vara resultatet av en samhällelig styrning. Den alternativa uppsättningen pri- ser kan i bägge fallen betraktas som en »korrektion» av de ursprungliga priserna. I detta fall är emellertid till skillnad från

i det föregående en faktisk prisändring ge— nomförd. (Förändringar i resursallokering utlöses under de givna förutsättningarna en- dast av faktiskt genomförda prisförändring- ar.)

Den (fiktiva) korrektionen av priserna på input som beskrevs i det första fallet kan göras på olika sätt (med samma slutre- sultat). Enligt tidigare resonemang kan man (godtyckligt) välja antingen genomsnittlig re- sursåtgång eller marginell resursåtgång som norm för de korrigerade priserna. Då in— tegration av marginalkostnadsfunktioner kan bli relativt komplicerade (speciellt om marginalkostnadsfunktionerna inte är kon- tinuerliga) synes det praktiskt att knyta be- räkningen till styckkostnadsstorheter.

De (faktiskt genomförda) prisförändring— ar som berördes i det andra fallet kan, men behöver inte vara, ett resultat av en sam- hällelig styrning. Oavsett kausalförhållande- na är det naturligtvis intressant att mäta prisförändringarnas effekter på totala re- sursåtgången. I de sammanhang där priser- na (och investeringarna) direkt kan styras aktualiseras också frågan om normativa prissättningsregler (och investeringsregler). Vi skall kortfattat något beröra dessa reg- ler.

Betrakta en kedja av förädlingsled (olika företag) från de input vi kallar resurser fram till en viss slutprodukt. Alla föräd— lingsled antages minimera sina (företagseko- nomiska) kostnader. Vi vill analysera de villkor som skall vara uppfyllda för att den resursallokering skall uppnås som ger en minimal resursåtgång (given produktions- volym). För att uppnå denna krävs dels korrekta investeringar dels en korrekt pris- sättning.

Man kan lätt visa att om priserna sättes lika med marginalkostnaden (: marginell resursåtgång) detta uppfyller villkoren för optimal prissättning.1 I vissa fall behöver man emellertid inte strikt hålla sig till den- na regel. För de fall där prisförändring- ama på input inte ger upphov till några substitutionseffekter i de efterföljande le- den (endast vissa fixa kombinationer av pro-

duktionsfaktorer förekommer) spelar pris- sättningen inte någon roll i detta samman- hang. I vissa andra speciella fall kan det räcka med att sätta priserna proportionella mot marginalkostnaderna. Det är emeller- tid viktigt att komma ihåg att likhet mellan pris och marginalkostnad (kortsiktig resp. långsiktig) endast anger lokala villkor för optimum (kortsiktig resp. långsiktig). För att nå resursåtgångsminimum krävs förutom en korrekt prissättning även att de bakom- liggande investeringarna är korrekta. Fig. I: 10 visar en enkel situation med två input x och y som fungerar som substitut.

Om x användes ger marginalkostnads- prissättning ett lokalt optimum i närhe- ten av x(] och analogt om y användes. Va- let mellan x och y kan emellertid inte gö- ras på basis av marginalkostnadsbetraktel- ser i resp. punkter. Ett korrekt val kan en- dast ske om man känner de totala kostna— dernas storlek (streckade ytorna i fig.).

En köpare som ställs inför valet att väl- ja antingen x eller y väljer om han belas- tas med priserna pm resp. pw, naturligtvis x (då x., p,",(yo—pw), trots att det kost- nadsminimerade valet är y. De kostnader som köparen åsamkas vid marginalkost- nadsprissättning kan alltså inte ligga till grund för investeringsvalet. En styckkost- nadsprissättning (faktisk eller fiktiv) har där- emot i ovanstående exempel den egenska- pen att den belastar köparen med, eller in— formerar investeraren om de totala kostna- derna och ger på detta sätt incitament till resp. upplysningar om vad som skulle vara ett billigare val.2

1 Med marginalkostnad avses i detta sam- manhang kortsiktiga marginalkostnader. Om företagen emellertid är fullständigt förutseende och i varje ögonblick optimalt anpassade till kostnadsminimum, sammanfaller de kortsiktiga och långsiktiga marginalkostnaderna (med un- dantag för de fall där kortsiktiga marginalkost- nader inte existerar entydigt). ' Exemplet ovan gäller en mycket enkel situa- tion. Valet står där mellan att producera en viss kvantitet av ett input resp. att inte producera detta input alls. I de fall valet istället står mel- lan att bibehålla en viss produktionsnivå resp. att bygga ut med en icke-marginell kvantitet blir problemet mera komplicerat (jmf. diskus- sionen i anslutning till fig. 1: 9). .

Fig. I: 10.

I vissa speciella fall blir styckkostnads- prissättningen även normativ ur allokerings— synpunkt. I förädlingsled med konstanta styckkostnader sammanfaller styckkostnad och marginalkostnad. I de fall då endast en köpare finns till det betraktade halv— fabrikatet innebär styckkostnadsprissättning en total kostnadsersättning i varje läge dvs. att köparen belastas med marginalkostna- der för den marginella enheten. I praktiken torde fallet med en enda köpare av halv- fabrikat vara ganska vanlig t.ex. då det gäller specialbeställda komponenter.

I en marknadsekonomi baseras företagens investeringsbeslut på faktiskt förekomman- de priser. Priserna fyller där i allmänhet (med undantag av ovanstående fall med en köpare eller i fall där transfereringar före- kommer som inte är direkt proportionella mot kvantiteten) den dubbla funktionen att ligga till grund för såväl den totala kost- nads- och intäktsberäkningen som den mar- ginella kostnads- och intäktsberäkningen.

I en normativ analys där man söker ett totalt kostnadsminimum måste både lokala och globala kalkyler göras. De priser som användes i den normativa analysen kan emellertid inte samtidigt uppfylla bägge de funktioner priserna har i en marknadseko- nomi. Av det tidigare framgår att man i normativa resursallokeringsbetraktelser be- höver styckkostnadsbaserade (fiktiva) priser för de globala beräkningarna och margi- nalkostnadsbaserade (faktiska) priser för de lokala beräkningarna.

Margitta!- kostnad (marginell resurs- åtgång)

G. F öretagsbeteendet i en bransch där stordriftsfördelarna påverkar marknads— bilden

I detta avsnitt skall vi beröra vissa allmänna resonemang rörande företagsbeteendet i en bransch, där stordriftsfördelar existerar och påverkar marknadsbilden. Betraktelsen gäl— ler i första hand förhållandena i en mark- nadsekonomi. Vi bortser ifrån eventuella priseffekter vid köp av input. Kostnadskur- vans form antages i första hand bestämd av olika tekniska Villkor.

Den styckkostnadskurva, som beskrivs i fig. I: 4, antages vara karakteristisk för branschen. Storleksvariabeln förutsättes här beteckna företagsstorlek och m minsta opti- mala företagsstorleken. Om den totala mark- naden är mycket stor i förhållande till m kommer de stordriftsfördelar, som existe- rar i styckkostnadskurvans vänstra del, att i allmänhet vara av mindre intresse. Olika typer av marknadssituationer kan i detta fall uppstå, men i de fall som beskrivs i den gängse teorin kommer företagsstorleken att ligga över m. Några skillnader i produk— tivitet mellan de olika fallen1 kommer inte

1 Med produktivitet menas här inverterade värdet av den genomsnittliga resursåtgång, som erfordras'lför att producera en enhet output. Beräkningen kan gälla en anläggning, ett före- tag ellerfen hel bransch. En ökning av produkti— viteten innebär alltså, att den genomsnittliga resursåtgången minskar. Det alternativ, exem- pelvisibeträti'ande nyinvesteringar, som vid sam- ma produktionsutveckling över tiden ger maxi-v mal produktivitet, kallas efektivt. Om den öns- kade produktionsökningen i investeringsögon-

( Forts. på sid. 25. )

att föreligga, åtminstone inte i de rena fall den gängse ekonomiska teorin beskriver. Det blir andra karakteristiska drag i marknads- situationen som dominerar intresset.

Om däremot den totala marknaden är av samma storleksordning som m eller mindre, kommer existensen av stordriftsfördelar att påverka såväl branschens produktivitet som prisbildning. Man kan illustrera detta med ett enkelt hypotetiskt resonemang, där olika situationer jämförs.

I. En monopolsituation antages råda. Den totala marknaden antages i utgångsläget va- ra mycket stor i relation till m, varefter situationer jämförs, där denna totala mark— nad tänks successivt förminskad. Monopol- företaget kan i utgångsläget, om det vill förhindra nyetablering, hålla ett pris som endast mycket litet överstiger styckkostna- dema. Om denna skillnad mellan pris och styckkostnad blir för stor, kommer det att vara fördelaktigt för en utomstående att etablera sig på marknaden.1

Den barriär som finns för utomstående att etablera sig med samma styckkostnader som monopolföretaget är i detta fall ganska li- ten, då ett tillskott av storleken m i mycket liten grad förändrar den totala produktio- nens relativa storlek och därvid också pri- sets storlek. En sådan prisförändring blir beroende, förutom av den relativa produk- tionsförändringen, även av efterfrågekur- vans utseende. Efterfrågans priselasticitet och storleken av m i relation till markna- dens totala storlek blir de faktorer, som av- gör hur högt priset kan sättas över styck- kostnadema utan att det blir fördelaktigt

(Forts. fr. sid. 24. )

blicket är mycket stor, måste en nyinvestering för att vara effektiv vara större än minsta opti- mala storleken m. Denna totala produktions- ökning kan realiseras genom en eller flera an- läggningar, varvid var och en av dessa säges vara effektiv. Om däremot produktionen skall utvidgas successivt över tiden, kan situationer uppstå, då en effektiv investering är mindre än m. Begreppet effektiv användes endast för att karakterisera det alternativ, som ger maximal produktivitet vid samma produktionsutveckling över tiden, och användes däremot inte vid jäm- förelserjmellan alternativ, som ger olika produk- tionsutveckling över tiden.

för en utomstående att etablera sig på denna marknad.

Om marknadens totala storlek tänkes krympa, kommer monopolföretaget genom att etableringsbarriären växer att kunna öka skillnaden mellan pris och styckkostnad. Ju mera marknaden krymper, desto mera kommer inte bara storleken på m i relation till totala marknaden utan även formen på styckkostnadskurvan att spela en roll. Även om det inte är fördelaktigt för en utom- stående att bygga en ny anläggning av storleken m, kan det vara fördelaktigt att bygga en något mindre vilket monopolisten i sin prissättning måste taga hänsyn till.

II. Flera företag förekommer. Den totala marknaden antages till att börja med vara mycket stor i relation till m, varefter den successivt förminskas. Antalet företag anta- ges vara mycket stort. Även i detta fall kom- mer under ideala betingelser priset inte att i någon större utsträckning avvika från styckkostnadema. En sådan avvikelse skulle i analogi med monopolfallet skapa incita- ment till en expansion från något av de etablerade företagen eller för en nyetable- ring. I ytterlighetsfallet med stor marknad och många företag råder ren konkurrens. Om den totala marknaden tänkes krympa, innebär detta antingen att antalet företag blir färre eller att de genomsnittligt blir mindre än m.

Om företagSStorleken är mindre än m och flera företag förekommer på marknaden, er- bjuder en sammanslagning av två eller fle- ra företag fördelar för alla de involverade parterna, då ju därigenom styckkostnader- na kan sänkas för den gemensamma pro- duktionen. Enligt detta betraktelsesätt är en situation med flera företag, som är mindre än m, inte stabil, då möjligheterna att sänka styckkostnadema genom en sammanslag- ning i varje fall på lång sikt skulle tendera att öka koncentrationen.

En mindre total marknad skulle alltså på

1 Vid nyetablering måste generellt hänsyn ta- gas inte bara till existerande beteende, utan även till möjliga motåtgärder från monopolistens sida. För en närmare analys av sådana förvän- tade reaktionsmönster från på marknaden redan existerande företag hänvisas till kap V i [31].

lång sikt medföra ett mindre antal företag, och om den totala marknaden är mindre än m skulle monopol vara den enda på lång sikt stabila marknadsformen.

De situationer, som enligt dessa förenk- lade resonemang skulle kunna vara stabila på lång sikt i de fall den totala marknaden är relativt liten, är antingen monopol (ett företag) eller en situation med ett fåtal före- tag som alla är större än m. I bägge des- sa fall produceras till lägsta möjliga styck— kostnad. Om möjligheter till styckkostnads- minskningar finns genom ett samgående mellan olika företag, och inga nackdelar sammanhänger med detta, är det klart att ett sådant samgående realiseras under ovan- stående enkla betingelser.

Förhållandena blir mera komplicerade, om man övergår från ovanstående statiska jämviktsbetingelser till mera dynamiska re- sonemang, där branschens yttre villkor tän- kes ständigt förändrade. Efterfrågan kan exempelvis tänkas undergå en ständig för- ändring. Nya tekniska rön från grundforsk- ning eller från andra branscher kan skapa nya utvecklingsvägar rörande produktions- teknik och produktutformning. Möjligheter- na att anpassa sig till dessa ständiga för- ändringar kan vara olika för olika företags- storlekar, och detta kan förskjuta läget på den minsta optimala företagsstorleken.

Flera faktorer, som senare skall beskri- vas, tenderar att höja den minsta optimala storleken i ett dynamiskt sammanhang och ofta även förskjuta den utanför det inter- vall av företagsstorlekar, som är av intres- se i relation till marknadens totala storlek. Styckkostnaderna faller under dessa om- ständigheter i hela det betraktade interval- let. Dessa dynamiska faktorer förändrar emellertid inte det principiella resonemang- et ovan och de resultat, som där erhölls be- träffande företagsstrukturen. Sålunda tor- de den accentuering av stordriftsfördelama, som dessa dynamiska faktorer ofta med- för, öka fördelarna av ett samgående.

Under ideala betingelser skulle enligt re— sonemanget ovan en marknadsekonomi all— tid — såväl i ett statiskt som i ett dynamiskt

sammanhang — styra mot en minimering av styckkostnadema.

Styckkostnadsminimum får en speciell in- nebörd i de fall, där produktdifferentiering förekommer. Kostnadsbesparande fusioner under bibehållen produktdifferentiering är en fördel för alla involverade parter. Kost- nadsbesparande minskningar i produktdif- ferentieringen kommer däremot inte nöd- vändigtvis att förverkligas.

Om alla åtgärder, som medför en ökad total vinst för de involverade parterna ock- så genomföres implicerar detta att styck- kostnadsminimum uppnås. I verkligheten kan utvecklingen mot en styckkostnadsmi- nimering inom en bransch bromsas eller hindras av begränsningar i information och av förekomsten av personliga preferenser hos företagsledningen, som bägge kan göra att företagens beslut avviker från den vinst- maximeringsprincip som annars antages vägleda företagsbesluten i stort. Begräns- ningen i information rörande bland annat framtida förhållanden kan ge upphov till olika bedömningar om värdet av de exis- terande företagen. Företagsledningen kan på grund av att dess egen ställning påver- kas i negativ riktning eller av andra skäl undervärdera värdet av en fusion. Dess- utom kan ofta marknadsbilden vara så— dan, att samtidigt andra variabler än pro— duktionskostnadema — exempelvis total marknadsandel eller konkurrenssituationen på andra marknader — påverkas av en fu- sion. Om fusionen minskar den totala mark- nadsandelen, d. v. s. denna påverkan på and- ra variabler är negativ, motverkar den och kan även helt upphäva den för företaget positiva effekten av en styckkostnadsminsk— ning. I de fall, där nettoeffekten av en fu- sion skulle bli negativ, blir — följande vinstmaximeringsprincipen — denna inte av.

Dessa hinder mot kostnadsbesparande och därvid oftast även resursbesparande fusio- ner medför alltså, att man i en bransch kan finna flera företag, som är mindre än minsta optimala storleken, och att denna situation kan existera och vara stabil under en relativt lång period. I verkligheten tor— de detta vara ett mycket vanligt fall.

Doktrinhistoriska redogörelser, som sträc- ker sig längre än 10—20 år tillbaka i ti— den, brukar vanligen ge mycket litet ut- byte i samband med bedömningen av ak- tuella ekonomiska eller ekonomisk-politis- ka problemställningar. Frågan om stor- driftsfördelars existens och storlek har emellertid en politisk—ideologisk anknyt— ning, som visserligen inte är enbart histo- risk, men som framträder enklast och mest kontrastfullt i en doktrinhistorisk belys- ning. Detta ekonomisk-politiska samband är ganska viktigt att klargöra, då det up- penbarligen kan påverka bedömningen av empiriska resultat, i synnerhet om dessa lämnar utrymme för en viss godtycklig- het. Många empiriska resultat, som berör existensen av stordriftsfördelar, har uppen- barligen denna ofullkomlighet, och i litte— raturen förekommer också följdriktigt myc- ket >>löst tyckande». Detta avsnitt kan där— för bland annat ses som ett komplement till Kap. VI.

I den liberala konkurrensideologin, i varje fall i dess ursprungliga form, och även i syndikalistiska modeller betonas det lilla företagets fördelar.

I den socialistiska ekonomiska litteratu- ren, främst då hos Marx och hans uttol- kare, betonas däremot ofta existensen av stordriftsfördelar. Detta görs framförallt därför att stordriftsfördelar anses omöjlig- göra och därvid utgöra ett argument mot ett decentraliserat samhälle av den typ som de utopiska liberalerna skisserade.

Dessa samband mellan politisk ideologi och ekonomiska bedömningar motiverar en kort doktrinhistorisk diskussion.

Karl Marx (1818—1884)?L är en av de första ekonomer, som utvecklar en mera dynamisk teori för den ekonomiska kon- centrationsprocessen. Han inför därvid två nyckelbegrepp, nämligen »koncentration av kapitalet» och »centralisation av kapitalet». Med »koncentration» avser Marx den pro- cess, som innebär att kapital ständigt acku- muleras i ett företag, och med »centrali- sation» menar han den process, i vilken

mindre kapitalresurser förenas till större en— heter.

En av de viktigaste drivkrafterna i den- na centralisationsprocess var enligt Marx just stordriftens fördelar. I olika samman- hang berör han relativt utförligt olika me- toder att ekonomisera med resurserna. Des- sa metoder berör inte bara de mera ome- delbara stordriftsfördelama i samband med maskiner eller verkstadslokaler, utan också resursbesparingar i fråga om lagerlokaler, belysning, bränsle etc.

»Koncentrationen» av kapitalet medför enligt Marx att lönedelen i den totala pro— duktionen tenderar att minska, och att ka- pitaldelen följaktligen tenderar att öka. I kombination med en »centralisering» av kapitalet skapas därvid en social spänning mellan proletariatet och kapitalägarna, som Marx prognostiserade skulle få en revolu- tionär utlösning.

Även om Marx, som det senare skulle visa sig, hade felaktiga prognoser beträffan- de förhållandet mellan »löneandel» och »kapitalandel» i den totala produktionen, kvarstår hans teorier beträffande »centrali— seringen» av kapitalet. Sedan Marx' dagar har en »centralisering» ägt rum, som i stort bekräftat dessa teorier, även om också andra faktorer än dem Marx angav därvid- lag har spelat en stor roll.

Medan Marx i sin dynamiska teori pekar på ofullkomligheterna i ekonomin och dess- utom prognostiserar ökade sådana defekter, redovisar Marshall (1842—1924) en mera positiv syn på utvecklingen i en marknads- ekonomi.

Marshall2 antar att stordriftsfördelar ex- isterar, och antar till och med att de är ka- rakteristiska för industrin över lag med un- dantag av sådana branscher som bygger på en extraherande process, d.v.s. där produktionsfaktorn »naturtillgång» spelar en roll. Detta förefaller logiskt med tanke på att en ökning i processens storlek i des- sa fall tenderar att öka knappheten på rå—

1 Avsnittet om Marx är närmast hämtat ur [14]. * Detta referat är till största delen hämtat ur

[3]. 27

varan och man blir tvungen att acceptera sämre kvaliteter av naturfyndigheter med stigande produktionskostnader som följd.1

Väl medveten om vikten av skalförde— lar inom många branscher frågar sig Mar- shall, om inte dessa skalfördelar kommer att leda till en kumulativ fördel för ett väx- ande företag, något som i sin tur oundvikli- gen leder till en koncentration av produk- tionen och etablerandet av en monopol- situation. Marshall anger två argument mot en sådan utveckling:

I. Ett företags tillväxt kan inte förvän- tas fortsätta oavbrutet eftersom förmågan och energin hos företagarna (eller deras arvingar) sannolikt avtar efter en tid. Den- na »företagarens avtagande duglighet» är en sorts sociologisk lag postulerad av Mar- shall.

II. I många branscher motverkas skal- fördelarna av svårigheter att utvidga före— tagets marknad. Kundernas köpvanor har ett visst mått av tröghet, och man växlar ogärna säljare eller varumärke även då vis- sa fördelar kan vinnas genom detta. Detta senare måste betraktas som något slags »ofullständig konkurrenssituation», och han föregriper i detta sammanhang senare eko- nomiska teorier.

Med stöd av dessa argument förklarar Marshall det möjligt för stora och små företag att existera samtidigt sida vid sida in- om samma bransch. Stabiliteten förklaras ur II, dvs. det lilla företaget är skyddat av en viss goodwill. Förklaringen till situa- tionens uppkomst finns i I. Det är den överlägsna dugligheten hos den »yngre» företagaren som gör det möjligt för honom att existera och expandera trots tekniskt ofördelaktigt läge.2

Beträffande administrationskostnadema,3 som ju varit den mest omdebatterade punk- ten i stordriftsdiskussionen under senare tid, intar Marshall en förhållandevis agnostisk ståndpunkt men uppmärksammar vissa kost- nadsfördelar för det större företagets ad- ministrativa organisation. Senare ekonomer har däremot nästan undantagslöst intagit ståndpunkten, att svårigheterna i samband

med »management» måste resultera i rela- tivt större kostnader för större företag. Kal- dor, Knight och Austin Robinson är några som sökt härleda dessa kostnadsökningar ur resonemang om »fixed coordination», dvs. ur en hierarkiskt uppbyggd organisa- tionsmodell, där en sammanslagning, dvs. en tillväxt på bredden, även skulle medföra en ytterligare och i detta fall kostnadsökan- de tillväxt på höjden.

Andra ekonomer, framför allt Chamber- lain och Lerner, medger möjligheterna av en arbetsbesparande arbetsfördelning men har i stället understrukit effekterna av dyr- bara och initiativförkvävande byråkratiska kontroller som större företag måste skaffa sig.

Dessa uppfattningar har dominerat den ekonomiska litteraturen från Marshalls da- gar till långt in på femtiotalet. De har i mycket liten grad ifrågasatts, vilket har haft två mycket olyckliga konsekvenser.4 För det första har under denna tid inga empiriska studier beträffande sambandet mellan administrationskostnader och före— tagsstorlek utförts. För det andra har under samma tid mycket litet teoretiskt arbete ut- förts rörande dessa frågor. Först på fem- tiotalet har undersökningar av empirisk (Mc Nulty, Melman) och teoretisk art (Marshall, Cooper, Koopmans, Beckman) gjorts. Dessa undersökningar motsäger i viss mån de tidigare hypoteserna. Samtidigt mås- te därvid emellertid påpekas, att de tek- niska villkoren för administrativ organisa- tion förändrats kraftigt under den mellan- liggande tiden.

Stordriftsproblematiken, har fått en bred

1 Inom vissa kapacitetsintervall kan emellertid trots detta stordriftsfördelar tänkas existera (exempelvis gruvhanteringen). Marshalls upp- delning, ehuru värdefull som en första approxi- mation, håller inte vid en noggrannare analys. 2 Detta är Steindls beskrivning [3]. I princip kan även uppkomsten av situationen förklaras uraIIDenna översikt är i stor utsträckning häm- tad ur [7]. ' Detta påstående om orsakerna till bristande teori och empiri är hämtat ur [7]. Vissa andra orsaker torde också ha förelegat, såsom direkta måtsvårigheter och svårigheter att formalisera den administrativa verksamheten i ett teoretiskt språk.

och omfattande belysning i de »hearings» som den amerikanska motsvarigheten till koncentrationsutredningen (Committee on Antitrust and Monopoly) publicerat. I des- sa skrifter intar emellertid mera statiska be- traktelser av plant- och multiplanteconomies en mera underordnad roll. Anledningen till detta är att man i USA noterat en viss ge- nomsnittlig stagnation i anläggningskon— centrationen. Då emellertid samtidigt före- tagskoncentrationen tenderar att genomsnitt- ligt öka, menar man att detta indirekt är bevis på att de minsta optimala anlägg— ningsstorlekama redan är uppnådda. Ef- fekterna av multiplant-economies i ett sta- tiskt tillstånd bedömer man (dock på för- vånansvärt vaga grunder) vara ganska små, vilket alltså gör företagskoncentrationen mindre intressant ur produktivitetssynpunkt i en rent statisk betraktelse.

Dessa förhållanden har fört diskussionen över till frågan om teknisk förändring och de stordriftsfördelar, som kan finnas med avseende på utvecklandet och utnyttjandet av ny teknik. Sedan länge råder mellan oli- ka ekonomer och ekonomiska bedömare en viss skiljaktighet på denna punkt.

a. Ekonomer som Schumpeter, Villard, Lilienthal och på senare tid framförallt Galbraith har argumenterat för behovet av stora företag för att kunna förverkliga en snabb teknisk utveckling. [18] [8] ]19] [20] [26].

b. Ekonomer som Jewkes, Nutter, Schmookler samt Kaysen och Turner har argumenterat för behovet av konkurrens för att skapa incitament till teknisk utveck— ling. [21] [22] [23] [24].

I den speciella delutredning kring dessa frågor, som »Committee on Antitrust and Monopoly» låtit färdigställa, gör man den bedömningen att mindre företag och fri- stående uppfinnare visserligen ofta spelat en stor roll i de inledande skedena av en teknisk förnyelse — i själva utvecklandet av de första prototyperna - men att de marknadsmässiga och riskminskande för- delarna av att vara lierad med ett stort företag för de senare skedena är så påtagli- ga, att ett sådant samarbete oftast uppstår.

Man gör samtidigt också den bedömning- en, att de större företagen i allmänhet har större förutsättningar att absorbera ny tek— nik. [25 ]

Existensen, av dels de faktorer som Marx påpekade vilka tenderar att åstadkomma en centralisering, dels de faktorer som Mar- shall och andra påpekade vilka tenderar att minska denna centraliseringseffekt, är oomstridd. Däremot är storleken och bety- delsen av dem utomordentligt svår att be— döma. Även när det gäller företagsstruktu- rens påverkan på den tekniska utvecklingen råder delade uppfattningar. Detta lämnar alltså ett visst utrymme för det tyckande och den »bias» i bedömningen, som nämn- des inledningsvis.

1. Kort innehållsredogörelse

Förutom branschstudiema (Del II) finns i detta betänkande en relativt omfattande teo- retisk diskussion (Del I). Motivet till att göra denna relativt utförlig är att de pro- blem som behandlas i branschstudierna, ofta blir relativt komplicerade med beroen- deförhållanden mellan många olika varia- bler. För att hålla isär olika problemställ- ningar, exempelvis positiva och normativa, statiska och dynamiska, kortsiktiga och långsiktiga, krävs i allmänhet en distinkt begreppsapparat. För att kunna följa reso- nemangen om vilka faktorer som påverkar obsolescenstakten i den gamla kapitalutrust- ningen, krävs exempelvis en viss fördjup- ning i kapitalkostnadsberäkningarnas pro- blematik.

Den översikt över olika mätmetoder och över vissa mätresultat, som också är med— tagen (kap. VI), är inte direkt nödvändig för att förstå branschstudiema, utan syftar snarare till att motivera den metodik som användes. Dessutom kan en metodredovis- ning i någon mån underlätta en eventuell fortsatt och utvidgad utredningsverksamhet kring företagens kostnadsstruktur.1

1 Denna åsikt om nödvändigheten av metod- redovisning har ett visst stöd i andra publika- tioner. I SNS-skriften »Branschrationalisering,

(Forts. sid 30.)

Kapitel I har fram till detta avsnitt hu- vudsakligen sysslat med att redogöra för utredningens huvudfrågeställningar och att utreda de allmänna begrepp som är nöd- vändiga för den fortsatta framställningen. För att vidga ramen något har sedan ett doktrinhistoriskt avsnitt adderats.

Den fortsatta indelningen i kapitel och avsnitt kommer att i mycket hög grad föl- ja den begreppsindelning och det schema, som uppställts tidigare i detta kapitel.

I kapitel II behandlas statiska stordrifts— fördelar. Huvudindelningen i kapitlet går mellan strukturförändringar och förändring- ar i produktionsnivån. Vissa ytterligare in- delningar görs. En distinktion görs exempel- vis mellan tekniskt och marknadsbetingade stordriftsfördelar och mellan teknisk och marknadsbetingad risk. En annan avsnitts- indelning bygger på en uppdelning av före- taget i olika delfunktioner. Resursåtgången inom dessa delfunktioner och möjligheterna att substituera resursinsatsema mellan dem diskuteras. I det avsnitt som berör produk- tionen beskrivs några tekniska orsaker till hur och i vilka sammanhang resurbespa- ringar kan göras. En enkel gruppering av dessa resursbesparande effekter görs med utgångspunkt från en klassificering av pro- duktionsfaktorerna i arbete, kapital och ma- terial. Några tekniska samband relateras, och dessutom belyses genom en enkel lager- hållningsmodell och en köteoretisk modell de speciella skalfördelar, som kan uppnås i samband med sannolikhetsfördelade storhe— ter.

I ett annat avsnitt diskuteras transport- kostnaders och geografiskt betingade fak—

( Forts. fi'. sid. 29. ) mening, metoder möjligheter» [1], behandlas ganska detaljerat alla branschstudier utförda av statliga utredningar efter kriget. Där betonas mycket kraftigt en avsaknad av dels redogörel- ser för den använda metodiken som bl. a. skulle underlätta arbetet för andra utredningar, dels en beskrivning av de teknisk-ekonomiska förut- sättningarna för respektive bransch med angi- velser av optimala produktionsenheter.

torers betydelse för lokaliseringen. Anpass- ningen till råvaru- respektive konsumtions- marknaden och vilka effekter detta har på en decentralisering av anläggningarna be- lyses. En enkel modell skisseras, och be- tydelsen av relativa förändringar i olika kostnadsposter behandlas kortfattat. Vissa enkla kvantitativa samband, som gäller vid optimal lokalisering, relateras. Lokala fak- torers betydelse för lokaliseringen såsom faktorpriser, råvarutillgång etc. belyses ock- så kortfattat.

I kapitel III behandlas dynamiska stor— hetsfördelar. De första avsnitten berör sam- banden mellan struktur- och resursåtgångs- förändringar. I ett avsnitt behandlas det fall, där totala produktionen förändras trendmäs- sigt över tiden. Anpassningen av investering- ar som på grund av stordriftsfördelar måste ske diskontinuerligt, till en kontinuerlig ef- terfrågeökning ger en viss överkapacitet omedelbart efter det den nya anläggningen tagits i bruk. En diskussion föres kring det optimala valet av storlek i en sådan situa- tion och vilka faktorer som påverkar det- ta val. I ett avsnitt behandlas fluktuationer och vilka möjligheter ett större företag har att utjämna eller anpassa sig till dessa fluk- tuationer. De resursbesparingar som teknik— förändringar kan åstadkomma, behandlas i ett avsnitt. En uppdelning görs av FoU-ar- bete som bedrives i, respektive utanför före— taget. De strukturförändringar som här kan påverka resursåtgången, berör inte bara va— riationer i de producerande anläggningarnas koncentration utan även eventuell integra- tion av FoU-verksamhet och produktion.

I ett avslutande avsnitt berörs samban- det mellan resursåtgång och förändringar i den totala produktionsvolymsutvecklingen.

I kapitel IV behandlas företagets beteen- de i en marknad, som kan karakteriseras av fåtalskonkurrens. Några av de speciella effekter som uppstår i samband med skal- fördelar diskuteras. Tre huvudfrågor tas upp till behandling.

a. Vilka hinder finns för resursbespa— rande fusioner?

b. Hur kommer en snedvridning av fak- torpriserna att påverka teknikvalet och där-

c. Hur kommer en förändring av före- tagskoncentrationen att påverka produk- tionsvolymen och därmed produktiviteten?

Den snedvridning av faktorpriserna, som sedan närmare utvecklas berör produktions- faktorn kapital och har sin grund i skilda finansieringsvillkor för olika företag. Om kreditmarknaden inte fungerar perfekt, kan olika kostnader förekomma för olika företag vid utnyttjandet av samma typer av kapi- talföremål. Skattelagstiftningens utform- ning tenderar i vissa fall att accentuera den- na olikhet, vilket också belyses.

I ett avsnitt diskuteras vilka samarbets- former, som kan tänkas åtminstone par- tiellt möjliggöra att vissa stordriftsförde— lar förverkligas under bibehållet decentrali- serat ägande.

I kapitel V behandlas kapitalkostnader— nas problematik relativt utförligt. En (ma- tematisk) modell införs, och i ett antal fall beskrivs hur kapitalkostnadema förde- lar sig över tiden då fullt kapacitetsutnytt- jande tänks råda. I ett senare avsnitt kom- pletteras bilden med en diskussion om ef- fekten av fluktuerande utnyttjandegrad, och begreppet funktionsdegradering införs och analyseras.

I kapitel VI behandlas mot bakgrunden av diskussionen i kapitel V olika metoder för beräkning av stordriftsfördelar, och en kort sammanfattande beskrivning görs av tidigare utförda mätningar.

Del II. Branschstudier

Branschstudiema ger framförallt kvantita- tiva upplysningar som belyser den kon- centrationsprocess, som ägt och äger rum inom svenskt näringsliv. Genom att den ur produktivitetssynpunkt ideala strukturen, om ingen hänsyn tages till den historiskt givna kapitalstrukturen, översiktligt beskrivs, får man en bild av i vilken riktning struk- turutvecklingen går. Genom vissa livslängds- överväganden och genom att uppskatta oli- ka hinder för en hastig strukturomvandling får man också en uppfattning av takten i denna omställning.

För en kortfattad redogörelse av inne- hållet och metoder som använts i dessa branschstudier hänvisas till del II:s inled— ning.

Litteratur

[1] Branschrationalisering, mening, metoder och möjligheter, SNS, Stockholm 1958 [2] Sargant Florence, The Logic of British and American Industry, London 1953 [3] J Steindl. Small and Big Business, Oxford 1945 [4] Struktur och Samarbete inom verkstads- industrin Sveriges Mekanförbund, april 1964

[5] J. S. Bain, Barriers to a new competition 1956. [6] E A G Robinson, The Structure of Compe- titive Industry. Cambridge 1958. [7] J Mc Nulty, Adminitrative costs and scale of operation in the US Electric power industry Journal of Industrial Economics V (1956)

[8] K Galbraith, American Capitalism, 1952 [9] Hearings before the subcommittee on anti- trust and monopoly, Part 3, Concentration, invention and innovation [10] T Scitovsky, Economic Theory and Wes- tern European Integration, London 1958 [11] B Balassa, The Theory of Economic Inte- gration, London 1962 [12] Studies in Economies of Industry. En serie av studier utgiven av FN (ECOSOC) [13] Industrialisation and Productivity, FN, utkommer årligen [14] C H Hermansson, Koncentration och stor- företag, Stockholm 1959 [15] A D Neale, The antitrust laws of the USA, Cambridge 1960 [16] J Herling, The great price conspiracy, Washington 1962 [17] J Wilczynski, Dumping in trade between market and centrally planned economics, Economics of Planning, No 3, 1966 [18] Schumpeter, J A, Capitalism, Socialism and Democracy, New York, Harper Brothers, 1957 [19] Villard, Henry H, Competition, Oligopoly and Research, Journal of Political Eco- nomy, December 1958, 491—492 [20] Lilienthal, David E, Big Business, A New Era, New York, Harper Brothers, 1953 [21] Jewkes, John, Sawers, David, Stillerman, Richard, The Sources of Invention, New York, St Martin's Press, 1959 [22] Nutter, G Warren, Monopoly, Bigness and Progress, Journal of,:Political Economy, December 1956, 522 [23] Schmookler, Jacob, Invention and Eco- nomic Growth, Cambridge, Harvard Uni- versity Press, 1966

[24] Kaysen, Carl and Turner, Donald, Anti- trust Policy An Economic and Legal Ana- lysis, Cambridge, Harvard University Press, 1959 [25] Carnahan, Alison, Murphy, Evelyn, Schori, Donald A, Technological Change, Cor- porate size and Industrial Centralization, Report to the Anti-Trust Subcommittee of the US Senate, Organization for Social and Technical Innovation, Cambridge, Massachusetts, July 1967 [26] Galbraith, K, The new industrial state, Boston 1967 [27] Kreditmarknadens struktur och funktions- sätt, Koncentrationsutredningen II SOU 1968: 3. [28] Leif Johansen, Offentlig Okonomikk 1967 [29] J S Bain, Industrial organization, 1959 [30] Sargant Florence, Economics and sociology of Industry,

London 1964.

[31] Industrins struktur och konkurrensförhål- landen. Koncentrationsutredningen III, SOU 1968: 5.

II Statiska stordriftsfördelar

A. Inledning

Företagsenheterna antages i detta kapitel agera självständigt beträffande såväl pro— duktion som inköp, försäljning och finan- siella transaktioner. I kapitel IV kommer olika möjligheter till samarbete att disku- teras.

Tekniska och marknadsbetingade stordrifts- fördelar

Företagens resursåtgång beskrives sådan den i typiska fall ter sig i en marknads- ekonomi. Denna resursåtgång kan av flera orsaker skilja sig från det fall, då exem— pelvis ett eller flera företag samarbetar. Den kan också av flera anledningar skilja sig ifrån vad som skulle kunna betraktas som optimalt ur samhällets synvinkel.

Resursåtgången i ett företag är huvud- sakligen tekniskt betingad men också i viss utsträckning betingad av marknadssituatio- nen.

Företagen kan exempelvis anpassa sig till en viss marknadssituation genom att hålla vissa lagerreserver eller genom att hålla en viss produktionskapacitet ledig. Dessa åtgär- der är inte kostnadsfria. I många fall inne- bär en förändrad företagskoncentration en förändring av de totala kostnaderna för den- na typ av anpassning.

Vanligen är inte marknaden geografiskt

uppdelad mellan olika producenter, även om detta skulle kunna vara motiverat ur transportkostnadssynpunkt. Direkt motrikta- de transportströmmar av homogena eller likvärdiga produkter kommer då att fin- nas. Sådana motriktade transporter är up- penbarligen betingade av konkurrenssitua- tionen. En ökning av företagskoncentratio- nen kan minska de totala transportkostna- dema genom att vissa sådana transporter elimineras.

En annan marknadsbetingad faktor, som kan variera med företagskoncentrationen, är storleken av den totala reklaminsatsen.

Man kan definiera den marknadsbetinga- de resursåtgång, som uppstår av alla dessa nämnda orsaker, med utgångspunkt från den »ideala» situationen att alla företagen samarbetar — utan att företagsgränsema utplånas — på ett sådant sätt, att de ge— mensamma transport- och försäljningskost- naderna minimeras. Med marknadsbetingad resursåtgång menas då skillnaden mellan resursåtgången i detta »ideala» och i det faktiska fallet.

Gränsdragningen mellan teknisk och marknadsbetingad förändring i resursåt— gången är ej alltid lätt att i praktiken ge- nomföra fullständigt. Det är inte heller nöd— vändigt i detta sammanhang, utan denna distinktion göres framförallt för att kunna karakterisera vissa fenomen som uppenbar- ligen är entydigt marknadsbetingade.

Tidigare (Kap. 1) drogs en skiljelinje mel- lan långsiktiga och kortsiktiga fluktuatio- ner, och de senare uppdelades ytterligare i säkra och osäkra fluktuationer. De osäk- ra fluktuationer, som därvid avsågs, var marknadsbetingade och de visar sig i form av efterfrågevariationer. De fluktuationer som här skall beröras är också kortsiktiga och osäkra, men variationerna berör pro- duktionen.

Den tekniska risk som ofta föreligger i produktionsprocessen gör att mängden out— put och även mängden input (t. ex. reserv— delar eller material och arbetsåtgång i de fall kasseringar måste göras) i vissa pro- cesser blir sannolikhetsfördelad. Inom de flesta processer kan effekterna av dessa va- riationer dämpas genom en viss lagerhåll- ning. Stabiliteten i output blir på detta sätt kostnadsberoende.

Det finns processer, främst då FoU-ar— bete eller konstruktionsarbete, där en så- dan dämpning av spridningen i output inte är möjlig, i varje fall inte genom lager- hållning. Dessa projekt har med nödvändig- het en sannolikhetsfördelad output, mer eller mindre oberoende av vilket företag som utför det.

Då ökad stabilitet i output är möjligt att erhålla till högre kostnad, måste varje företag göra en bedömning av vilken av- vägning mellan ökade kostnader och ökad stabilitet som ur dess synpunkt är fördel- aktigast. Om det kan få framtida mark— nadsmässiga negativa konsekvenser att inte uppfylla den uppställda produktionsmålsätt- ningen, kommer företagets stabilitet att ge- nom olika åtgärder drivas längre än om dessa betingelser inte fanns.

I en jämförelse mellan olika företags- koncentrationer måste företagets beteende med avseende på resurskrävande stabilise— ring specificeras. Som mått på den relativa stabiliteten kan exempelvis användas den spridning i output, som produktion och lagerhållning tillsammans ger. Om lika stor relativ stabilitet krävs för varje företagsstor- lek, kommer under mycket generella be-

tingelser resursåtgången för en sådan stabi- lisering genom lagerhållning att minska vid ökad koncentration.1

Funktionell uppdelning

Ett företag indelas ofta »funktionellt» i: Produktion Transporter Administration Inköp och försäljning Finansiella transaktioner Forskning och utveckling (FoU).

De resursbesparingar som är möjliga att göra vid en förändrad företags— eller an- läggningsstruktur är för dessa funktioner av något olika karaktär, vilket kan motive- ra en uppspaltning enligt dessa linjer.

Företagets funktioner är inte absolut obe- roende av varandra i den meningen, att inga substitutionsförhållanden råder mellan dem. På samma sätt som en viss substitu- tion finns mellan produktion, som ligger inom ett företag, och sådan som ligger utan— för, finns vissa substitutionsförhållanden mellan företagets olika delar. Vid en ök- ning av anläggningskoncentrationen kan ex- empelvis produktionskostnadema i själva an- läggningen minska, medan transportkost- nadema ökar. På analogt sätt kan man ge- nom en ökning av administrationskostna- dema ofta nedbringa Vissa kostnader i pro— duktionen.

Det råder relativt enkla substitutionsför- hållanden mellan transport— och produk- tionskostnader. Relationen mellan exempel- vis administrations- och produktionskostna- der är mera komplicerad. En lämplig för- enkling är därför att inledningsvis betrakta en konstant nivå på den administrativa funktionens prestation. En »konstant» nivå innebär i detta fall att samma typ av ad- ministrativa tjänster levereras i de olika an- läggnings— och företagsstrukturer som jäm- föres. I allmänhet är det möjligt att defi- niera vad som menas med samma typ av

1 Se Appendix II. Där beskrives den lager- hållning som erfordras för olika anläggningsstor- lekar för att erhålla lika stor relativ stabilitet.

tjänst utförd i företag av olika storlek, om man bara spaltar upp den administrativa funktionen i dess minsta komponenter. Ut- betalning av löner är ett exempel på en så- dan administrativ tjänst. Bokföring är en annan. Om en anläggning ökar, skall fler löner utbetalas och fler data bokföras, men om ingen ytterligare förändring sker, säges den administrativa prestationen ligga på en konstant nivå. Antalet och karaktären på dessa tjänster kan vara olika i olika företag. En expansion av den administrativa sektorn antages innebära, att olika sådana delfunk- tioner successivt adderas.

Enligt detta betraktelsesätt knytes stor- leksvariabeln >>prestationsnivå» till variatio— ner i antalet delfunktioner och inte till va- riationer i dessa delfunktioners storlek. För att uppnå samma prestationsnivå krävs se— dan olika resursåtgång i företag eller an- läggningar av olika storlek. Inköps- och försäljningsfunktionens prestation kan be- handlas på ett analogt sätt.

Genom att antaga att dessa funktioners prestationsnivå är konstanta blir jämförel— sen partiell. De ytterligare resursbesparingar, som eventuellt kan erhållas genom substi- tution mellan olika funktioner måste na- turligtvis uppmärksammas.

Substitutionsmöjligheten mellan olika funktioner erbjuder inte något direkt teo- retiskt problem, ehuru vissa svårigheter fin— nes att beskriva output från exempelvis del- funktionen administration. Existerande svå- righeter är framför allt av empirisk natur. Mäter man exempelvis empiriskt bara en av funktionernas kostnad, som funktion av en storleksvariabel kan mycket begränsade slutsatser dragas från dessa resultat. Ett empiriskt uppmätt samband mellan admini— strationskostnader och företagsstorlek kan inte utan vidare sägas mäta stordriftsför- delar eller nackdelar i den administrativa sektorn.

Anläggning och företag. Integrations- förhållanden

I allmänhet är det viktigt att göra en dis- tinkt skillnad mellan anläggning och före-

Multi- plant- economics

Plant- economles

Fig. 11: 1.

tag och mellan »plant»- och »multiplant»- economics. De mest uppenbara resursbespa- ringama är de, som kan erhållas i stora anläggningar — »planteconomies». »Multi- planteconomies» kan uppträda i de fall, då inte bara anläggningsstrukturen utan även företagsstrukturen spelar en roll för resursanvändningen.

Dessa »multiplant economics» visar sig dels genom att vissa funktioner som be— rör administration eller inköp Och försälj- ning kan ges en resursbesparande samord— ning, dels att en överordnad planering be- träffande produktion, lagerhållning och transport kan vara resursbesparande. I sin individuella planering begränsar företaget sina rationaliseringssträvanden ofta till att endast omfatta den egna organisationen. Dessa begränsningar i agerandet kan upp— höra vid en sammanslagning. Till denna grupp av stordriftsfördelar hör bl. a. de som tidigare karakteriserats som marknads— betingade.

Vissa av de resursbesparingar, som kan göras vid en samordning av flera anlägg- ningar, kan också göras vid en samman- slagning av dessa till en stor anläggning och vice versa. Fig. II:1 illustrerar detta förhållande. Varje element i figurens mäng— der markerar en resursbesparande föränd- ring som är möjlig att göra ifrån ett hypo— tetiskt ineffektivt utgångsläge. Området K, dvs. de »plant economics» som inte sam- tidigt är »multiplant economics», härrör hu- vudsakligen från vissa tekniska produktions- samband som endast ger resursbesparingar i stora anläggningar. Området M, dvs. de »multiplant economies» som inte samtidigt är »plant economics», härrör från de fall

då konsumtionen är geografiskt utspridd och transportkostnadema så stora, att en fördelad produktion kan ge transportekono- miska fördelar som en stor anläggning för- lorar.

Tidsaspekten är viktig i detta samman- hang. Den historiskt givna kapitalstruktu- ren kan fördröja ett företags anpassning till den på lång sikt optimala anläggningsstruk- turen. Denna anpassning kan gå stegvis, genom att först vissa »multiplant economies utnyttjas, sedan följd av resursbesparingar genom »plant economies».

I begreppet stordriftsfördelar ingår ock- så sådana resursbesparingar som kan erhål- las genom horisontell och/eller vertikal in- tegration. Det är i detta sammanhang vik- tigt att notera att de resursbesparingar som kan erhållas genom stor homogen produk— tion och genom integration vanligen inte är oberoende av varandra. Effekter från båda dessa storleksvariabler kan förekom- ma men summaeffekten behöver av na- turliga skäl inte vara lika stor som sum- man av deleffekterna.

Analysen stegvis uppbyggd

Diskussionen om resursåtgången i olika järn- förelsealternativ får genom den indelning som gjorts karaktären av ett stegvis reso- nemang, där man går från relativt enkla si- tuationer till mera komplicerade. Sålunda går man ifrån det enklare statiska fallet till det mera komplicerade dynamiska fal- let och från fallet med homogen produk— tion till de mera komplicerade fallen med olika typer av resursbesparande integra- tionsfördelar.

Många av de företeelser, som förekom- mer i inledande avsnitt är även tillämp- bara på situationer som beskrives längre fram i texten. En upprepning av analoga företeelser saknar naturligtvis intresse och kommer därför att undvikas. Exempelvis kommer inledningsvis en relativt utförlig beskrivning att göras av möjliga resursbe- sparingar inom produktionssektom. Vissa av dessa resonemang kan överföras på and- ra av företagets funktioner. Där blir mot-

svarande resonemang starkt förkortade, och framför allt sökes vissa karakteristiska drag i detta samband. Andra samband som inte nämnts tidigare kommer också att succes- sivt adderas till varje nytt avsnitt.

När det gäller administration, finansie- ring, och även inköp och försäljning är det svårt att urskilja dessas funktionssätt i ett rent statiskt fall. Uppenbarligen är mycket av denna verksamhet inriktad på expansion eller en förändring av produktionsstruktu- ren. De avsnitt som behandlar dessa före- tagsfunktioner har därför inordnats i kap. III som behandlar dynamiska stordriftsför- delar trots att de innehåller element som är relevanta även i ett statiskt fall. Detta stri— der visserligen mot indelningsschemat, men genom detta förfaringssätt kan vissa karak— teristiska drag i de olika delfunktionerna få en sammanhängande beskrivning, och onö- dig upprepning undvikes.

I de två följande avsnitten skall vissa allmänna samband som berör uppkomsten av stordriftsfördelar behandlas. Framför allt skall tekniskt betingade stordriftsfördelar beröras. Vissa samband som berör resurs— åtgången vid optimal anpassning till fluk- tuationer kan emellertid användas i flera sammanhang och där illustrera såväl tek- niska som marknadsbetingade samband. Vissa marknadsbetingade transportkostnads- samband skall också beröras.

Även om produktionsmålsättningen är gi- ven, kan, som tidigare nämnts, en viss fluk- tuation uppkomma på grund av teknisk risk. Hur stor stabilisering som totalt in- sätts mot detta är beroende av summan av de individuella stabiliseringsåtgärdema, vil— ket i sin tur är beroende av företagsstruk— turen och av branschens speciella konkur- rensförhållanden. I det följande förutsättes att denna stabilisering, i den mån den är möjlig att göra, ger hög total stabiliteti branschen. En resursinsats, som kanske av- sevärt ökar den individuella stabiliteten, ökar då i mycket liten grad den totala stabiliteten. Denna effekt på branschens to— tala stabilitet kan ofta försummas. En änd- ring i företagskoncentrationen kan då ge upphov till förändringar i resursåtgången

Kostna'd per tonkm "|”

Llnbann Transportör Traneporterud mängd ' Fig. 1! : 2.

för stabilisering, utan att branschens totala stabilitet nämnvärt påverkas.

Genomgående antages att kostnad och resursåtgång är identiska storheter.

B. Produktion

En given förädling kan äga rum i produk- tionsanläggningar av olika utseende. För att urskilja denna olikhet användes begrep- pet produktionsprocess. Två produktions- processer är lika, endast om de utför sam- ma förädling och därvid också använder samma typ av produktionsanläggning. Sam- ma förädling kan alltså utföras med olika produktionsprocesser.

För att markera en viss släktskap mellan olika produktionsprocesser användes begrep- pet praduktiansprincip. Vid olika produk- tionsvolymer kan man ofta använda sam- ma principiella typ av kapitalföremål, dock med skillnaden, att dimensioneringen är an- norlunda. I andra fall kan exakt samma typ av kapitalföremål användas i varierande antal och resursbesparingar göras beträf- fande övriga produktionsfaktorer.

Följande exempel kan kanske på ett en- kelt sätt förtydliga innebörden av dessa be- grepp: Vid transport av malrnslig och lik- nande material en given sträcka kan man använda sig av räls, linbana eller transpor- tör. Vilken metod som är fördelaktigast be— ror på den transporterade mängden.

I detta exempel finns alltså tre produk- tionsprinciper, som var för sig omfattar ett stort antal möjliga produktionsprocesser. Större -»dimension» kan i detta fall tänkas innebära olika slags förändringar. Större rälstransport kan exempelvis innebära täta-

re trafik, snabbare trafik eller transport i större vagnar. Det förutsättes emellertid att optimeringen med avseende på dessa variabler redan är gjord för varje produk- tionsprincip, och fig. II: 2 visar en jämfö- relse mellan olika sådana tekniska Optima.

Begreppet produktionsteknik innefattar al- la existerande produktionsprinciper och pro- duktionsprocesser. En förändring av pro- duktionstekniken kan alltså innebära en för- ändring av en eller flera produktionsprin- ciper.

Då stordriftsfördelar definieras i termer av resursbesparingar, är det naturligt att gö- ra en gruppering av dem, motsvarande den man har för produktionsfaktorer. Man skul- le exempelvis kunna gruppera alla fall som arbets-, kapital- eller materialbesparande stordriftsfördelar eller som kombinationer av dessa.

Grupperingens lämpliga utseende blir emellertid också beroende på hur detaljerat man beskriver de underliggande teknologis- ka villkoren. En rätt naturlig gräns kan sät- tas vid jämförelse mellan processer med samma och olika produktionsprincip. Går man över gränsen från jämförelser mellan processer med samma till processer med olika produktionsprincip, blir beskrivning- en snabbt ytterligt komplicerad.

Kapitalutrustningens utformning spelar en så avgörande roll i de flesta processer, att relativt klara skiljelinjer därför kan dra- gas mellan processer med samma typ av kapitalföremål, processer med olika dimen- sionering på sin kapitalutrustning och pro- cesser med helt olika kapitalutrustning.

1. Skalfördelar som sammanhänger med förändringar i kapitalutrustningens dimensionering

Som tidigare påpekats, innebär stordrifts- fördelar inte alltid resursbesparingar beträf— fande alla produktionsfaktorer, då storle- ken på anläggningen ökar. Vissa faktorin— satser kan ibland öka för att möjliggöra minskningar för andra faktorer. För pro- cesser, som bygger på samma produktions- princip, är emellertid detta ovanligt. En upp-

dimensionering av kapitalutrustningen leder vanligen till såväl kapital- som arbetsbespa- rande fördelar och ibland även till mate- rialbesparande fördelar.

Förändringar i kapitalutrustningens di— mensioner är vanlig inom s.k. processin- dustrier och utgör där ej sällan det mest avgörande stordriftsinslaget. I del II be- lyses detta mera konkret i de kapitel som behandlar Järn och stål (framför allt mas- ugns— och stålugnsledet), Papper och mas- sa, Oljeraffinaderier, Petrokemisk industri, Cementindustrin och slutligen även vissa delar av Livsmedelsindustrin.

En på analoga grunder uppkommen stor— driftsfördel förekommer (i det närmaste ge- nerellt) inom transportsektorn. Exempel på detta kommer att ges dels i det följande dels även i Del II (t. ex. kapitlet om varvs- industrin).

En förändring av kapitalföremålets di- mensionering kan också ge stordriftsförde- lar i de »bearbetande» industrierna. En ökad dimension har då ofta en något annorlunda innebörd t.ex. ökat antal parallella linjer i samma maskin etc.

Kapitalbesparande skalfördelar. Kapital- besparande skalfördelar kan uppkomma ge- nom material— eller andra faktorbesparingar vid tillverkningen av kapitalföremålct. Des- sa förhållanden illustreras kanske bäst av exemplen cisterner av olika storlekar och pipelines med olika diametrar. Om uppför- storingen av en cistern sker likformigt och denna uppförstoring sker i skala 1 :r, gäl- ler att ytan förändrar sig proportionellt med r2 medan volymen förändrar sig pro- portionellt med r3. Om vi sedan antar, att godstjockleken helt är avpassad efter att kunna tåla ett visst tryck i behållaren, och att konstruktionens självbärande förmåga spelar en relativt obetydlig roll vid beräk- ning av tjockleken, blir materialkostnaden ungefär proportionell mot behållarens yta.

Förhållandet mellan materialkostnaden K och volymen V blir i detta fall:

K=Vå

När det gäller pipelines råder ett liknan- de förhållande.1 Den genomströmmande

mängden vätska är ungefär proportionell mot pipelinens tvärsnittsyta, vid samma tryckförhållanden.2 Om materialåtgången är direkt proportionellt mot pipelineytan, blir förhållandet mellan materialkostnaden K och den genomströmmande mängden väts- ka M:

K = M '/= - konstant

Vattenmotståndet för en båt är ungefär proportionellt mot ytan på undervattens— delen. Den motor som erfordras för fram- fart med en viss hastighet är därför mindre per enhet tonnage ju större båten är. Lik- nande förhållanden råder för flygplan.

Beträffande arbetsbesparingar när det gäl— ler produktionen av kapitalföremål av sti- gande storlek kan man direkt knyta an till tidigare exempel. Plåtbearbetningsarbetet (ytterplåten) på en tanker kan med en myc- ket grov förenkling sägas vara proportio- nellt mot ytan, och liknande förhållanden gäller för cisterner och pipelines.

Arbetsbesparande skalfördelar. I många fall behöver större kapitalföremål totalt sett mer arbetskraft men inte i proportion till kapaciteten. Ett större fartyg behöver större

esättning men inte i proportion till tonna— get. Liknande förhållanden gäller för mas- ugnar, stålugnar, massakokare, cementug- nar etc. Med absolut arbetsbesparande skalfördel menas det förhållandet, att arbetsinsatsen är oberoende av processens storlek inom det relevanta intervallet. Totala arbetsin- satsen för att handskas med stora »kvanti— teter» är ibland inte större än den som er- fordras för att handskas med små. Ett en- kelt exempel på detta är faktorkombina— tionen, en arbetare—en maskin, där ma— skinstorleken kan variera men alla storlekar endast behöver en mans skötsel.

Materialbesparande skal fördelar. Det ma— terial som åtgår i en förädlingsprocess kan antingen vara avsett att ingå som en del

1 För liknande exempel se även Appendix XIII: 2. 3 I själva verket ökar genomströmningen något snabbare än tvärsnittsytan, då hastighe- ten ökar, ju längre bort från väggen man kom- mer.

i den förädlade produkten eller förbrukas under själva förädlingen. I bägge dessa fall kan resursbesparingar ofta göras i anlägg- ningar med kapitalföremål av större di- mension. Dessa förhållanden belyses enk- last med några exempel.

Ex. 1. Vid valsning av plåt måste vissa kantbitar alltid skäras bort därför att kva- liteten på stålplåten där är ojämn. Vid bre— dare och längre plåtar, som är möjliga en- dast i större valsverk, blir dessa material- förluster mindre.

Ex. 2. I processer, som bl. a. innebär uppvärmning av material i en behållare, t. ex. masugn, stålugn, glasugn, cementugn etc., kommer värmeförlusterna från behål- larens ytterhölje till omgivningen att vara ungefär proportionella mot behållarens yta, om behållarens godstjocklek och innehållets temperatur hålls konstanta i de olika fal— len. Den förädlade mängden material är däremot ungefär proportionell mot behålla— rens volym. Om behållarens storlek ökar, kan alltså materialbesparingar göras i form av mindre bränsle eller elåtgång per enhet förädlad vara.

I en masugn blir koksåtgången relativt mindre om storleken ökar. Där sätts emel- lertid snabbt en övre gräns, i varje fall i höjdled, av kolets och sinterns låga kross- hållfasthet. För att kunna uppehålla en kraftig luftcirkulation i masugnen måste malmsintern och kolet efter beskickningen behålla sin form och inte krossas till mind- re partiklar, för att inte dessa skall täppa igen alla cirkulationsvägar. Innovationerna inom masugnstekniken hänger i många fall samman just med en höjning av beskick- ningens krosshållfasthet, som därvid möjlig- gör ett utnyttjande av stordriftsfördelama i samband med stora masugnar.

2. Skalfördelar som sammanhänger med en utvidgning av antalet (identiska) kapital— föremål

En enbart arbetsbesparande skalfördel ger inga skalfördelar med avseende på kapital— kostnadema. Fördelen av att ha flera kapi- talföremål av samma typ parallellt yttrar

sig i detta fall på så sätt att den erforderliga relativa arbetsinsatsen sjunker. Sambandet mellan kapitalkostnad och output är där- emot konstant.

Sådana arbetsbesparande fördelar kan uppstå av olika skäl. Vissa övervakande sysslor behöver inte ökas proportionellt med antalet kapitalföremål, vissa gångavstånd kan minskas genomsnittligt etc. Senare kom- mer vissa effekter av »pooled reserve»- typ att beröras, som sammanhänger med denna typ av stordriftsfördelar.

Tidsbesparande skalfördelar innebär, att med samma kombination av kapitalutrust- ning och arbetskraft mindre tid krävs i stör- re anläggningar för en viss förädlingspro- cess. Med samma insats av arbete och fast kapital blir under dessa förhållanden den förädlade volymen större. Detta innebär bl.a., att en given kapitalutrustning i dessa fall utnyttjas mer eller mindre intensivt, be- roende på produktionens organisation. Ka- pitalkostnadema per enhet output faller då anläggningen ökar.

Dessa skalfördelar härrör i stor utsträck- ning från möjligheterna att specialisera ar- betskraften för att därigenom öka produk- tiviteten. En förädlingsprocess kan oftast uppdelas i en serie distinkt skilda moment. Specialisering av arbetskraften innebär i princip, att en arbetare i stället för att följa förädlingsprocessen över flera moment kon-

entrerar sin verksamhet till ett sådant mo- ment, Vilket kan medföra en förhöjd skick— lighet med åtföljande tidsförkortning.

I denna tidsförkortning ligger också för- delen, att det rörliga kapitalet i form av »varor under arbete» genomsnittligt kan minskas.

Specialisering kan också ge ytterligare möjlighet till minskning i såväl anläggnings- som lagerkapital utöver de av inlärning be- tingade tidsförkortningarna i de fall, då den optimala arbetsstyrkan på olika delmoment varierar. En specialisering ger alltså i detta fall, i jämförelse med ett ospecialiserat fall, där ett visst arbetslag följer produktionen från början till slut, dels fördelar i form av inlärning, dels fördelar i form av varie- rande arbetsstyrka på de olika delmomen-

ten. Varvsindustrin utgör ett exempel på ett fall, där kapital i form av svarar i ar- bete» är mycket stort, och där en speciali- sering också har medfört en varierande ar- betsstyrka på olika delmoment.

Ofta kan en ökning av antalet identiska kapitalföremål (t. ex. maskiner) medföra kapitalbesparande skalfördelar i den kom— pletterande kapitalutrustningen (t. ex. bygg- nader).

Exempel på förhållanden, där absolut ar- bets- och kapitalbesparande skalfördelar fö- religger, är forskning och utnyttjandet av dess resultat. Ett annat exempel är en TV- sändare-obegränsat antal mottagare. Re- sursåtgången har alltså i detta fall karak- tären av en fast kostnad eller en engångs- kostnad. Vanligt är att denna absoluta skal- fördel endast gäller inom ett visst output- intervall. En konsert, där output sålunda räknas i antalet personer som åhör före— ställningen, ger både absolut arbets- och ka- pitalbesparande skalfördelar upp till det an- tal personer som salen rymmer. Ofta är vis- sa delprocesser av denna typ, t. ex. förfat- tandet av en bok, sättningen av boken, där- emot inte tryckningen eller distributionen.|

3. »Pooled Reserves»2

Gemensamt för denna grupp av resursbe- sparande effekter vid ökad företags- eller anläggningsstorlek är, att en riskfaktor är involverad. Generellt innefattas i dessa »pooled reservev-effekter såväl tekniskt som marknadsbetingade korta fluktuationer. I detta kapitel behandlas huvudsakligen det statiska fallet, som endast inkluderar den tekniska risken. Många av dessa effekter har emellertid sitt huvudsakliga tillämp- ningsområde i det dynamiska fallet, och i vissa fall kommer detta område att före- gripas.

Då osäkra framtidsförväntningar råder kan det ofta vara lämpligt att hålla vissa resurser i reserv. Dessa resurser kommer att vara underutnyttjade under vissa pe- rioder, men denna nackdel kompenseras av fördelen att ha resurser tillgängliga de pe- rioder så erfordras. Om dessa reservresur-

ser ökar i storlek, ökar de beskrivna för- och nackdelarna. Nackdelarna, dvs. kost- naderna för dessa resurser, ökar ungefär proportionellt mot resursökningen, medan fördelarna avtar för att så småningom helt uttömmas. Innan fördelarna uttöms kom- mer, om dessa för- och nackdelar är mät- bara, ett optimalt läge att erhållas, närma- re bestämt där den marginella fördelen av en resursökning är lika stor som den mar- ginella nackdelen.

Några exempel kan illustrera denna av- vägning:

Ofta förekommer planerad lagerhållning, då osäkerhet om produktionens omfattning eller speciella inriktning råder. Denna osä- kerhet kan vara betingad av teknisk eller marknadsmässig risk. Nackdelen av ökad lagerhållning är kostnaden för att hålla denna, och fördelen är möjligheten att snabbt öka sin avsättning om så erfordras. Lagerhållning p. g. a. teknisk risk kan ofta minskas vid ökad anläggnings- eller ökad företagskoncentration.

Den lagerhållning av input (råvaror eller halvfabrikat), som ofta förekommer för att gardera företaget mot teknisk risk, kan ge- nomsnittligt minskas vid en sammanslag- ning av olika anläggningar till ett företag, om en viss clearing kan förekomma mel- lan anläggningarna. Om tidsförluster och transportkostnader för denna clearing är mindre fördelaktiga, kommer minskningen i lagerhållningen av input att vara knuten inte till företagsstorlek utan till anläggnings- storlek. Hjälpservice, reparationer o. dyl. är en typ av input, som av naturliga skäl är knuten till anläggningen. Speciellt denna typ av input förbilligas ofta vid stora an— läggningar. Detta sammanhänger dels med billigare lagerhållning av reservdelar, dels med effektivare utnyttjande av den för det- ta ändamål avsatta utrustningen och ar-

?" 1 Överhuvud taget faller mycket av kultur- produktionen inom denna kategori med en ten- dens till ytterligare accentuering av dessa skal- fördelar över tiden genom en ökad kulturdistri- bution genom radio och TV eller t.ex. genom »multikonst» — utställningar.

' Översättes: Sammanlagrade reserver eller lager.

betsstyrkan. Stöld och brand kan också in- ordnas under begreppet teknisk risk, och vakt- och brandpersonal utgör exempel på de resurser som insätts för att gardera sig mot denna.

Den lagerhållning av output, som före- kommer för att gardera företaget mot tek- nisk risk, minskar i större företag, om en viss clearing kan förekomma mellan anlägg- ningarna. Om stora transportkostnader gör denna clearing kostsam, blir en sådan la- germinskning knuten inte till företagsstor- lek utan till anläggningsstorlek.

De sista relationerna bygger, som tidi— gare nämnts, inte på tekniska samband utan på antaganden beträffande företagens be- teende och som alltså vid ökad företags- koncentration ger mindre total stabilitet i output.

Lagerhållning p. g. a. marknadsbetingad risk kan betraktas på analogt sätt. Om en ökning av företagsstorleken innebär att en beställning inkommer frekventare behöver inte lagerökningen vara proportionell med ökningen i företagsstorlek utan vanligen mindre.1

I Appendix II: 1 visas stordriftsfördelar- na med avseende på lagerhållning för ett modellfall.

En snabbköpsbutik har en kundgenom- strömning i sina kassor, som kan beskrivas i slumptermer. Ökas antalet kassor, kom— mer kostnaden för dessa och den därtill hörande personalkostnaden att bli en nack- del, medan det faktum att den genom- snittliga väntetiden i kön vid kassan ned— bringas blir en fördel. Om snabbköpsbuti- kens försäljning och kundfrekvens ökar, be- höver inte antalet kassor ökas proportio- nellt vid accepterande av en viss genom- snittlig väntetid som given.

En verkstadsmaskin av servicetyp som slipmaskin, borrmaskin etc. utnyttjas ofta på ett sätt som kan beskrivas i slumpter- mer. Om man utgår från ett givet antal arbetare och ett därtill avpassat antal ma- skiner, så innebär en fördubbling av pro— cesstorleken, dvs. av antalet arbetare, inte att man behöver fördubbla antalet maski- ner. I den mindre anläggningen måste man

ha relativt många maskiner, då annars kö lätt kunde uppstå, vilket skulle vara inef- fektivt. I den större anläggningen däremot kan beläggningen av maskinerna hållas hög- re utan att köbildning utgör något problem.

Underhållsarbete kan i vissa fall inne— hålla slumpartade moment, men då man går över till mer förebyggande verksamhet försvinner något av slumpmomentet. Hål- landet av reservdelar kan alltså vara be- roende av två planeringsbeteenden, dels ett planlagt utbyte av delar vid bestämda tid- punkter, dels ett slumpartat utbyte av de- lar vid tillfälliga reparationsbehov. Om an- läggningen ökar i storlek, kommer denna lagerhållning av reservdelar inte att behöva ökas proportionellt mot storleksökningen.

Det »klassiska» verket på detta område är en artikel från 1947 av Conny Palm [11]. Problemställningen i denna artikel gällde automatmaskiner som behövde slumpvis uppkommande betjäning. Som resultat er- hölls en beräkningsmetod för bestämning av det ekonomiskt optimala antalet ma- skiner per arbetare.2 Beräkningsmetoden är hämtad ur den matematiska metodik som kallas köteori — en metodik som redan tidigare haft liknande tillämpningar vid stu- diet av trafikförhållandena i telefonanlägg— ningar.s

En stor del av Palms artikel behandlar det fall då ett bestämt antal automatma- skiner sköts av en arbetare, och beräkning- en görs för det optimala antalet maskiner. Fördelarna av fler maskiner får vägas mot nackdelarna av en ökad genomsnittlig vän- tetid för dessa att bli betjänade. Palm tar emellertid även upp fallet att flera arbetare samsas om en given mängd maskiner. In- för man två arbetare i stället för en, kan man mer än fördubbla antalet maskiner. En jämförelse som brukar citeras är föl- jande:

Maskinerna antas vara av en typ, som

1 Marknadsbetingad risk kommer att även behandlas i kap III. ” Metoden hade då enligt uppgift redan an- vänts med gynnsamt resultat i ett par Malmö- företag inom textilbranschen. ” C Palm har tidigare behandlat dessa problem i några av Kungl. Telegrafstyrelsens skrifter.

i genomsnitt behöver överses under en tids— rymd som motsvarar 10 % av dess gång- tid. Jämförs en arbetare och sex maskiner med tre arbetare och 20 maskiner, finner man, att det senare inte bara har en be- sparing av genomsnittliga antalet arbetare per maskin utan också ger mindre genom- snittlig väntetid för maskinerna att bli be- tjänade.1 Arbetskraften blir i det andra fal- let mer utnyttjad så tillvida att arbetsupp- gifterna flyter in i jämnare takt.

Av ovan beskrivna orsaker kan alltså ofta besparingar göras vid större anlägg- ningar på kostnaderna för driftskapital, fast kapitalutrustning och löner. Hur stora des— sa effekter är, är svårt att generellt beskriva. De flesta av dessa situationer kan dock be— skrivas med hjälp av köteori. Ehuru köteo- rin även i ganska enkla kösituationer blir matematiskt komplicerad, är resultaten enk— la och lättförståeliga även för ickematemati- kern.

I Appendix II:2 har några enkla köteo- retiska situationer skisserats, och resultat har framräknats för några godtyckligt val- da parametrar. Avsikten med dessa beräk- ningar är att ge läsaren en ungefärlig upp— fattning om effekternas storlek och visa, hur så småningom denna stordriftsfördel trappas ner då anläggningsstorleken ökar.

4. Stordriftsfördelar vid sammankoppling av flera förädlingsled (Integrationsvinster)

Genom att sammanföra flera produktions— led till en anläggning kan ofta vissa in- tegrationsvinster erhållas.

a. Transportkostnaderna för att förflytta varor från en tillverkningsprocess till en an- nan eller från produktionen till lager eller lager till produktionen blir mindre, om till- verkningen eller lagren har gemensam lo- kalisering. Om materialet är tungt eller i övrigt svårt att transportera, blir detta mera betydelsefullt. Inom den petrokemiska in- dustrin där vissa halvfabrikat befinner sig i gasform (vid normal temperatur och nor- malt tryck) är fördelarna av en gemensam lokalisering av olika förädlingsled speciellt markerad.

b. Det finns vertikala integrationsvinster

av produktionsteknisk natur. Genom in- tegration av pappersmasse- och papperstill— verkningen bortfaller t. ex. den tekniska pro- ceduren att torka pappersmassan och se- dan återigen blöta upp den och skilja fib- rerna åt.

0. De enskilda produktionsleden kan an- tingen ge ett kontinuerligt eller ett diskon- tinuerligt utsläpp av den förädlade produk- ten. Ett sådant diskontinuerligt utsläpp får man exempelvis vid framställningen av stål i en stålugn. Det därpå följande förädlings- ledet gjutning eller valsning sker däremot fördelaktigast med ett kontinuerligt flöde av input. Anpassningen mellan ett diskontinuer- ligt produktionsled och ett kontinuerligt eller mellan diskontinuerliga produktionsled med olika rytm sker genom lagerhållning. Om som i ovanstående exempel denna lagerhåll— ning är kostsam genom att uppvärmning krävs, kan det vara en stor fördel om möj- ligheter finns att genomsnittligt minska den— na typ av lagerhållning. Genom att lägga flera produktionsled parallellt och fasför- skjuta produktionen så att de diskontinuer- liga utsläppen kommer tätare, uppnår man en bättre anpassning till det efterföljande kontinuerliga ledet. Flera parallella produk- tionsled, dvs. större anläggning, kan på det- ta sätt ge kostnadsminskningar. d. Specialiserad arbetskraft och maskiner måste för att ha full effektivitet användas för sitt specialändamål upp till full kapa- citet men kapaciteterna är ofta odelbara och olika stora. Vid hopkoppling av flera delprocesser kan man därför få överskotts- kapacitet i vissa led. Genom att öka pro- cessens totala omfattning så att fler och fler delprocesser är jämnt delbara i den to- tala kapaciteten kommer överskottskapaci— tet att kunna minska och ev. försvinna.

5. H omogenitetsfördelar

Ofta medför en ökad företagskoncentration en minskning i produktdifferentieringen,

! Vissa förutsättningar angående fördel- ningama av betjäningstiden respektive tiden som maskinerna förväntades gå utan betjäning finns inte angivna i texten. För närmare studier hänvisas till Appendix H.

(ökad standardisering) vilket visar sig som resursbesparingar i produktionen. En ökad standardisering kan spara resurser genom att mindre omställningar behöver göras el- ler att en genomsnittligt billigare produk- tionsutrustning kan väljas. I vissa branscher med stora manuella inslag kan inlärnings- effekterna spela en stor roll. Ökad stan- dardisering ger längre serier vilket minskar den genomsnittliga arbetstidsåtgången per producerad enhet. Ofta är produktvariatio- nerna så stora att den minskning i sorti- mentbredd, som en ökad företagskoncen- tration kan ge upphov till, i mycket liten grad påverkar konsumentens möjlighet till individuellt anpassat produktval. I detta fall är en ökad standardisering alltid en fördel. Om standardiseringen drivs mycket hårt, aktualiseras däremot den konflikt mellan produktionskostnad och sortimentsbredd som ju alltid finns i samband med före- komsten av stordriftsfördelar.1 I detta fall ges standardiseringen såväl positiva som ne- gativa effekter, och en bedömning av sum- maeffekten kan endast göras i en total- analys.

Den differentiering av slutprodukterna som förekommer ger ofta upphov till eller förekommer samtidigt med en differentie- ring av input. I vissa fall är denna diffe- rentiering av input direkt kopplad till och beroende av differentieringen av output. En standardisering av input måste här föregås av en standardisering av output. I många fall, då denna differentiering av input sam- manhänger med andra, ofta historiskt be- tingade faktorer, kan en ökad standardi- sering aV input åstadkommas inom ramen för den existerande produktdifferentieringen av output och den existerande företags— strukturen.

Uppenbarligen finns ofta faktorer som fördröjer en sådan utveckling. Vissa in- putstandardiseringar är lätta att komma överens om, men det finns en skala av standardiseringsförändringar där svårigheter- na att nå överenskommelse mellan företa— gen successivt stiger. Enklare komponenter sammanfogas ofta till en mera komplice- rad enhet, vilken i sin tur kan utgöra en

baskomponent för flera av företagets pro- dukter. Standardisering av sammansatta en- heter är ofta svårare att komma överens om, då ju skapandet av sådana samman- satta baskomponenter med olika använd- ningsområden utgör en viktig strategisk fak- tor för företagen i deras försök att sam- manjämka låga styckkostnader med en marknadsmässigt fördelaktig produktdiffe- rentiering. En differentiering även av bas— komponenterna skapar också ett beroen- deförhållande mellan producent—konsument när det gäller reservdelar, vilket av många producenter bedöms som en fördel. Ut- över historiskt betingade faktorer som brom- sar utvecklingen finns alltså även en mängd klart marknadsbetingade hinder för stan- dardisering. Båda dessa försvinner av na— turliga skäl vid en ökad koncentration.

6. Övergång från en produktionsprincip till en annan. Styckkostnadsplatåer

Vanligen förekommer ett mycket begränsat antal produktionsprinciper. Det produk- tionsvolymsintervall där en viss produktions- princip är att föredra kan därför vara gans- ka brett. Om man betraktar olika lägen med stigande produktionsvolym kan det ofta vara så att stordriftsfördelama med avseende på en viss produktionsprincip kan ha uttömts långt före det är fördelaktigt att byta till en annan produktionsprincip. Detta kan ge upphov till lokala platåbildningar i styck- kostnadskurvan.

Verkstadsindustrins produktion kan all— mänt karakteriseras som en stegvis bearbet- ning av råmaterial på olika sätt, följd av ett eller flera sammanfogningsled. Produktions- tekniken kan grovt sägas sönderfalla i tre principiella huvudgrupper2:

1 Exempel: Tekniska stordriftsfördelar i sam- band med tillverkning och paketering av bröd har enligt bagerinäringens egna bedömningar starkt bidragit till den konformism som finns i denna bransch i USA. Det vita formbrödet dominerar marknaden mycket kraftigt. Små bagerier kompletterar detta med specialbröd som tillverkas i små serier till höga kostnader. Liknande samband kan enligt uppgift även spå- ras i den amerikanska osttillverkningen. 2 Se sid. 44.

Råmaterialet bearbetas på olika sätt i sam- ma maskiner (universalmaskiner). Flera ma- skiner ingår dock i allmänhet i den totala förädlingen.

Teknik II

Bearbetningen sker i Specialmaskiner — ett för varje moment. Specialmaskinerna ställs i allmänhet upp i en produktionslinje.

Teknik III

Hela produktionslinjen har med varierande grad av automatik produktionstekniskt in- tegrerats.

Ofta är steget från Teknik II till Teknik III mycket långt, och icke sällan kan Tek- nik III sönderdelas i olika produktionsprin- ciper med stora avstånd mellan de punkter, där det är fördelaktigt att byta produktions- princip. Detta utgör en förklaring till den ofta förekommande platåbildningen. Dessa platåer får emellertid inte uppfattas som absolut horisontella utan är ofta svagt slut- tande, i varje fall om man även inkluderar vissa gemensamma kostnader i service och skyddsanordningar. I kapitlet om Elektro- teknisk industri kommer dessa problem att närmare beröras och ett antal exempel att återgivas.

C. Transporter

För ett företag med given total storlek och med givna råvaru— eller halvfabrikatkällor och med given geografiskt utspridd avsätt- ning innebär en ökning av anläggningskon- centrationen också en volymökning av transporterna. Oftast innebär denna volym- ökning samtidigt en kostnadsökning. Stor- driftsfördelar i transportledet kan emellertid

' Varje sådan grupp innehåller emellertid processer som tillhör olika produktionsprinci- per. Detta år alltså en ännu grövre indelning än den i produktionsprinciper.

göra, att en koncentration av anläggningar samtidigt medför billigare totala trans— portkostnader.1 I detta fall är en total an- läggningskoncentration naturligtvis alltid att föredra.

Om en ökad anläggningskoncentration däremot ökar transportkostnadema kan en konflikt mellan transportkostnadsökningen och produktionskostnadsminskningen upp- stå. Den optimala anläggningsstrukturen (den som ger lägsta totala transport- och produktionskostnader) behöver då inte sam- manfalla med en total anläggningskoncen- tration. Om råvaran, som t. ex. är fallet med skog, är spridd över en stor yta och är kostsam att transportera, stiger råvarukost- naden vid exempelvis tillverkning av pap- persmassa (levererat vid fabriken) då an- läggningsstorleken ökar. Denna stigande styckkostnad för transporter till anläggning- en gör här en viss decentralisering fördel- aktig. Vid produktion av cement har man inga stigande råvarukostnader vid ökad an- läggningsstorlek, då ju cementfabriken i all- mänhet är belägen i anslutning till råvaran. Stigande kostnader för transporter från an- läggningen vid mera koncentrerad lokalise- ring blir här en avgörande lokaliseringsfak— tor.

I många fall måste hänsyn tas till trans- porter både till och från anläggningen. Flera exempel på när detta är av stor vikt finns inom livsmedelsindustrin (mejerier, slakte- rier etc.), som ju ofta är råvaruuppsamlande över stora arealer och där man samtidigt efter förädlingen distribuerar till en kon- sumtionsmarknad som är fördelad över en stor yta.

Inom livsmedelsindustrin uppträder i flera fall också en tidskostnad som sammanhäng- er med produkternas begränsade hållbar- het. Vissa råvarors (sockerbetor, grönsaker, mjölk etc.) kvalitet sjunker över tiden. Även vissa färdigprodukters (bröd, köttprodukter, mejeriprodukter etc.) kvalitet sjunker över tiden.

1 Detta gällde exempelvis för stora delar av mejerinäringens strukturomvandling under 50- och början av 60-talet speciellt för tätt befolkade Områden (Skåne).

I det följande skall några samband som gäller mellan produktionskostnader, trans- portkostnader och marknadens geografiska fördelning relateras.1 För enkelhets skull antages efterfrågans storlek och geografiska spridning vara exogent given. Problemet re- duceras därigenom till att bli en ren kost- nadsminimering. Dessutom bortses från möj- liga stordriftsfördelar med avseende på transportkostnader.

Punkt 1 nedan berör problemet hur man vid given lokalisering på anläggningarna skall fördela marknaden mellan dessa. De fyra följande punkterna berör frågan, hur anläggningarna optimalt skall lokaliseras och hur den optimala anläggningskoncentra- tionen påverkas av vissa parametrar. Den sjätte punkten berör frågan hur företags- strukturen påverkar anläggningskoncentra- tionen. I de två avslutande punkterna disku- teras lokala alikheter i produktionskostna- dema och vilka faktorer detta samman- hänger med.

1. Om endast två anläggningar A och B existerar och konsumtionen är fördelad längs en linje mellan A och B, blir proble- met hur denna totala marknad vid en kost- nadsminimering skall fördelas mellan an- läggningarna relativt enkelt. Om marginalkostnaden för produktion är lika stor i A som i B, blir transportkostna- derna helt avgörande, och uppdelningen av marknaderna kommer att bli i den punkt, där transportkostnaden är lika stor från A som från B.

Om marginalkostnadema för produktio- nen däremot inte är lika i de båda anlägg- ningarna, kommer uppdelningen av mark- naderna att gå i punkten där marginalkost- nad plus transportkostnad är lika.

Om det finns flera än två anläggningar, förändras reglerna för optimal marknads- uppdelning något. Om marginalkostnadema är konstanta, påverkar inte den mängd an- läggningen A producerar för försäljning på annat håll (än på sträckan AB) marknads— uppdelningen mellan A och B.

Om marginalkostnadema varierar, kom- mer däremot de övriga marknaderna att influera. Marknadsuppdelningen mellan A

och B kommer att påverkas av marknads— uppdelningen mellan A och övriga anlägg- ningar och mellan B och övriga anläggning- ar. Man kan alltså inte bestämma uppdel- ningen mellan A och B separat, utan man måste söka en simultan lösning av alla marknadsuppdelningama.

2. Hur anläggningar optimalt skall loka— liseras är närmast ett kombinatoriskt pro- blem. Det finns inga kontinuerliga över- gångar mellan två skilda lokaliseringskom- binationer. Principiellt prövar man alltså alla tänkbara kombinationer och räknar för varje fall ut den totala produktionskostna— den för att fylla det uppsatta målet och väl- jer sedan den billigaste. Ett exempel på detta förfaringssätt ges av T Vietoritz och A S Manne [7]. Deras problem gällde beräk- ningar av optimal anläggningsstruktur för produktionen av kemiska gödningsämnen i USA. De antog i sina beräkningar konstanta marginalkostnader i varje anläggning och kunde därför begagna sig av lineär program- mering som beräkningsmetod för varje an- läggningskombination. Fem lokaliseringspunkter ansågs möjliga, och problemet bestod huvudsakligen i att bestämma i vilka produktion skulle före- komma. När lokaliseringen är bestämd, är problemet att bestämma produktionens stor- lek i de olika anläggningarna förhållande- vis enkelt. Processen kunde uppdelas i två delpro- cesser — tillverkning av ammoniak och den vidare förädlingen av ammoniak till göd- ningsämnen. Dessa processer behövde inte vara integrerade. Antalet möjliga lokalise- ringskombinationer blir med dessa antagan- den 210 = 1 024. Vissa av dessa kombina- tioner kunde emellertid efter en grov kal- kyl uteslutas, och endast ett tiotal kombina- tioner behövde kostnadsberäknas, för att den optimala anläggningsstrukturen skulle kunna beräknas.

3. Om transportkostnadema generellt minskas, kommer, om outnyttjade »plant economies» föreligger, detta att medföra en tendens till ökad koncentration av anlägg-

1 För en översiktlig beskrivning av existerande modeller och lösningsmetoder hänvisas till [9].

ningsstrukturen. Det är uppenbart, att om transportkostnadema utgör ett hinder för koncentration och om detta hinder avlägs- nas eller minskas, så kommer koncentratio- nen att öka. Denna diskussion kan natur- ligtvis också föras i termer av relativa kost— nader, och det viktiga i sammanhanget är då, att transportkostnadema minskat rela- tivt produktionskostnaderna. Analogt med- för en relativ ökning av transportkostna— dema, dvs. en relativ minskning av produk- tionskostnadema, att koncentrationen ten- derar att minska.

4. För produkter, som är mera förädlade, dvs. har större värde per volymenhet, kom- mer transportkostnadema vid i övrigt lika villkor att spela en mindre roll. Om styck- kostnadsminskningarna vid ökad anlägg- ningsstorlek har ungefär samma relativa storlek för ett antal olika produkter med samma totala produktionsvolym och geo- grafiska fördelning på efterfrågan, skulle de mera förädlade därför tendera att kon- centreras i större anläggningar än de mindre förädlade.

5. För de branscher, där det är relativt dyrare att transportera input än output, kommer anläggningarna att lokaliseras nära råvaran.

För de branscher, där det är relativt dy- rare att transportera output än input, kom- mer anläggningarna att lokaliseras nära kon— sumenterna (avnämarna). Om produktionen är lämplig för tillverkning i små enheter, kommer vid en optimal anläggningsstruktur produktionens och konsumenternas geogra- fiska struktur huvudsakligen att samman- falla. Om stordriftsfördelar föreligger, kom- mer antalet anläggningar att vara mindre, och dessa kommer att i större utsträckning lokaliseras nära konsumentagglomerationer.

6. Hittills har enbart berörts den opti— mala anläggningsstrukturen och vilka för— ändringar i anläggningskoncentrationen som kan uppstå, då olika parametrar förändras. Om två eller flera företag konkurrerar inom samma region, kommer avvikelser från detta optimum att uppstå. Varje företag för sig får därvid ett glesare kundunderlag, vilket skulle tendera att

minska anläggningsstorlekarna genomsnitt- ligt. Samtidigt kommer, då varje företag en- dast tar hänsyn till sin egen anläggnings- struktur och transportkostnadsminimerar utifrån denna, transportekonomiska förlus- ter att göras.

En viktig fråga blir i detta sammanhang huruvida större företag har distinkta förde- lar framför de mindre. Om man bara kal- kylerar med »plant economics» och trans- portekonomiska fördelar, blir sådana resurs- besparande fördelar inte direkt avhängiga av företagens absoluta storlek utan framför— allt av den relativa storleken inom varje re— gion, där man marknadsför sina produkter.

7. De lokala förutsättningarna för pro— duktionen är i många fall olika, och om detta spelar stor roll för produktionskostna- dema, kompliceras naturligtvis bilden av den optimala lokaliseringen. Dessa olikhe— ter illustreras i fig. II: 3 där produktions- kostnader för ammoniumnitrat och glasbe— hållare i olika hypotetiska anläggningsstor— lekar beräknats dels för USA, dels för Centralamerika.

Produktionskostnaderna antas därvid upp- delade i tre poster: Material, arbetskraft och kapital (inkl. underhållskostnader). Kostnaderna för dessa produktionsfaktorer visar stora skillnader mellan Centralamerika och USA.! Tabellen nedan ger en samman- fattning av skillnaderna i produktionsfak- torkostnadema.

Kostnadsindex ( USA:s kostnad: 100)

Ammonium- Glas- ISostnadsposter ” nitrat behållare Råmaterial och övr. material 200 150 Arbetskraft 40 32 Kapital 145 135

1 I Centralamerika måste de flesta råmaterial och övriga material importeras. Ingen inhemsk olje- eller gasproduktion finns tillgänglig. Inte heller finns någon inhemsk produktion av de kemikalier, som erfordras för produktionen av ammoniumnitrat. Beträffande produktionen av glasbehållare, måste glassand importeras och likaså soda, färgmedel och andra kemikalier. Visserligen kan exploatering av lokala resurser

(Forts. på sid. 48.)

Fig. II: 3. Produktionskostnader för ammoniumnitrat resp. glasbe- hållarei olika anläggningsstorle— kar beräknade dels för USA, dels för Centralamerika.

UNITED STA'I'ES DOLLARS PER GROSS

UNIYED STATES DOLLÅRS PER TON OF AMMONIÅ CORE?"

8.75

8.50 BEER BOTTLES 8.25

* .. e s ,. _ _ , .. f ; s'wI-IIIIIIIIII 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 NUHBER OF BOWLE-NOULDING IACHINES

AMMONIUM NITRATE *

50 100 150 200 150 300 cmcmr m mus or omv nocucrlou

Källa: [8]

Avsikten med exemplet är framför allt att belysa de ingående faktorernas relativa betydelse samt den metodik med vilken man närmar sig dessa frågor.

Ovan beskrivna förhållanden gäller två extremt olika områden, varför skillnaden mellan faktorpriserna i de flesta fall natur- ligtvis blir mycket mindre. Skillnaden i ener- gikostnader spelar en stor roll i exemplet. Energikostnader utgör en stor del av kostna- derna i många processer, framför allt inom många basindustrier. Påfallande är också hur liten roll de låga lönerna spelar och i hur liten grad det låga löneläget i sig har förmåga att attrahera till etablering. För mera arbetsintensiva produkter kommer däremot uppenbarligen det låga löneläget att verka mera attraherande.

De högre kostnaderna i Centralamerika beror framför allt på avsaknad av inhemsk produktion av vissa inputs och avsaknad av vissa naturfyndigheter. Uppenbarligen spe- lar i detta fall bristen på en utvecklad pro- duktion av halvfabrikat och energi den största rollen. Förklaringen till denna brist ligger bl. a. i det faktum, att även dessa pro- cesser har skalfördelar, och att en större agglomeration av anläggningar först måste uppstå innan någon produktion av dessa

(Forts. fr. sid. 46.) i en framtid förväntas förbättra situationen, men f.n. måste beräkningarna ske på basis av im- portpriser, vilka kommer att bli mycket högre än motsvarande priser i USA. Exempelvis är priset på importerad tjockolja i Centralamerika unge- fär 2,5 gånger priset för naturgas med motsvaran- de värmeinnehåll i USA.

Beträffande arbetskraften beräknas lönerna för manuellt arbetande personal till en sjättedel av de i USA, medan lönerna för yrkesutbildad personal och tjänstemän beräknades till mellan en tredjedel och hälften av motsvarande personal i USA.

Arbetskostnaderna bestäms emellertid inte bara av lönekostnaderna utan även av arbets- produktiviteten. På basis av undersökningar i andra liknande branscher uppskattades arbets— produktiviteten i Centralamerika till något under två tredjedelar av den i USA.

Beträffande kapitalkostnadema beräknas kost- naden för importerad utrustning levererad vid platsen bli ungefär 30 å 40 % dyrare äni USA. Installation av denna utrustning och byggnads- konstruktionerna beräknas kosta ungefär lika mycket.

Styck- kostnad |" *

ILX

& ______ X &x_

*— _ _ — IIL' llH IIL

x 7 "| xo x" Produktions volym

Fig. II: 4. I markerar arbetsintensiv teknik och II kapitalintensiv teknik. L markerar kostnadi låglöneregion och H i höglöneregion.

produkter anses ekonomisk. Men ingen större agglomeration uppstår på grund av att dessa produkter inte finns tillgängliga! Denna interdependens spelar uppenbarligen en mycket stor roll både för länder med relativt utvecklad respektive outvecklad in— dustri men är kanske mest markant i det senare fallet. Den petrokemiska industrin (kap. XIII) är emellertid ett exempel på en sådan sektor med mycket stora interdepen- densförhållanden, vilka gör sig märkbara även i en högindustrialiserad miljö.

8. Den teknik, som användes i ovanstå- ende exempel, antages vara i huvudsak obe- roende av lokaliseringen och de där rä- dande faktorprisrelationerna. Ofta framhål- les, att då substitutionsmöjligheter finns mel- lan produktionsfaktorerna, en kapitalinten- siv teknik vanligen tenderar att accentuera stordriftsfördelama och att förskjuta minsta optimala storleken uppåt, i jämförelse med en mera arbetsintensiv produktionsmetod. Om skillnaderna i faktorprisrelationerna är så stora vid olika lokalisering, att detta på- verkar teknikvalet, kommer det under dessa betingelser att finnas relativt större anled- ning för företag med en mindre total pro— duktion, dvs. med mindre anläggning, att 10- kalisera sig till låglöneregioner. Fig. II:4 illusterar några situationer, där dessa för— hållanden antages råda. Det är naturligtvis alltid billigare att pro- ducera vid låg lön än vid hög — skillnaden är som framgår av figuren dock större vid en arbetsintensiv teknik än vid en kapital— intensiv. Om enbart lönen skiljer regionerna

Genomsn resurs- åtgång Lägre företags- — koncentralion

koncentration

utgångsläge Total

produktions- volym Fig. II: 5. »Branschens styckkostnadskurva»

— Heldragen kurva markerar styckkostnads- kurva, där de externa resursbesparingarna inte inräknats. --— Streckad kurva markerar styckkostnadskur- va, där de externa resursbesparingarna in- räknats

åt är det naturligtvis alltid fördelaktigt att lokalisera anläggningen till låglöneregioner- na. Fördelen är, som framgår av fig., emel- lertid alltid relativt större för de mindre an- läggningarna (beroende på att de är mera arbetsintensiva).

Om vissa andra faktorer skiljer regioner- na åt, exempelvis att låglöneregionen ger högre transportkostnader kan de båda L- kurvorna erhålla ett (lika stort) »skift» uppåt relativt H-kurvoma. De streckade kur- vorna (IL* och IIL*) motsvarar detta nya läge.

I denna situation är det med figurens förutsättningar alltid fördelaktigt att använ- da teknik I i L-regioner och teknik II i H—regioner. För en anläggning mindre än x,, är det fördelaktigt att använda teknik I och att lokalisera sig till en L-region. För en anläggning större än x,, är det fördelak- tigt att använda teknik II och att lokalisera anläggningen till en H-region.

D. Förändring i produktionsnivån

I det statiska fallet är det speciellt två fak- torer som aktualiseras då man förändrar branschens totala produktionsvolym.

Den första gäller förekomsten av externa resursbesparingar.1 Så länge man håller pro- duktionsvolymen konstant hålles därigenom också volymen av ett antal halvfabrikat kon- stanta, och om slutproduktens volym varie-

_] Hogre företags-

ras, varierar också dessa halvfabrikats vo- lym. För de halvfabrikat där stordriftsförde— lar råder kommer således styckkostnaden att variera. Om dessa halvfabrikat (med varie- rande styckkostnader) användes som input i andra branscher kommer de totala kostna- derna i dessa branscher att påverkas trots oförändrad produktionsvolym där. En ök- ning av produktionsvolymen i en bransch sänker under ovanstående antaganden styck- kostnadema i en annan bransch som använ— der samma input. Vid en beräkning av den resursåtgångsförändring en viss produktions- volymökning ger räcker det således inte att enbart ta hänsyn till resursåtgången för egna input. Fig. II:5 visar olika varianter av »branschens styckkostnadskurva» med resp. utan korrektion för »extema resursföränd- ringar». '

Den andra aspekten gäller förhållandet mellan transport- och produktionskostnader. Om transportkostnadernas storlek gör att man måste ta hänsyn till de olika delmark- nadernas lokalisering, blir »branschens styckkostnadskurva» även beroende av på vilka delmarknader denna expansion sker. Om expansionen sker proportionellt på alla delmarknader kommer — om inga stordrifts- fördelar råder i transportledet och om styck- kostnadskurvan för produktionen har det normala L-formade (konvexa) utseendet — en tendens till ökad decentralisering av an— läggningarna att finnas inom varje företag och alltså även inom hela branschen.2 Branschens styckkostnadskurva kommer då att bl. a. även spegla de genomsnittliga

1 Sådana externa resursförändringar kan ske även vid en strukturförändring — men torde vara betydligt vanligare, större och viktigare i de fall då totala produktionsvolymen förändras. Ex- terna resursbesparingar förekommer i all halv- fabrikatstillvcrkning där stordriftsfördelama inte är helt uttömda. De blir emellertid mest accen- tuerade i de fall där köparkoncentrationen är hög. I exempelvis den petrokemiska industrin blir de externa resursbesparingarna ofta stora. (Se Kap. XIII). ' Många av våra exportindustrier har haft en sådan utveckling. Från början har försäljningen på en viss marknad koncentrerats på import från Sverige men när efterfrågan vuxit till en viss nivå har det visat sig fördelaktigt att även starta pro- duktion i området i fråga.

minskningar i transportkostnadema en ökad decentralisering medför.

Om det däremot råder markanta stor- driftsfördelar i transportledet eller det före- kommer platåbildning i produktionens styck— kostnadskurva kan en expansion i total ef- terfrågan samtidigt initiera en ökad centra- lisering.

Appendix II: 1

Vi antar att en viss tidsrymd måste förflyta mellan beställning och leverans av lager- varan. Behovet av lagervarorna är sanno- likhetsfördelat enligt fig. II: 6 med medelvär- det i L. Om vi håller ett extralager h finns alltså en viss sannolikhet P;, (den streckade ytan) att vi inte kan uppfylla behoven, och ökning av h innebär en fördel (större för- tjänst eller ökad produktion). Denna posi- tiva effekt måste vägas mot kostnaden för att hålla denna extra mängd i reserv.

För enkelhetens skull antages att det op- timala valet av reservlagret bestäms av ett visst P,, oberoende av anläggningens stor- lek. Vi antar vidare att behovets slumpar- tade fördelning kan approximeras med en normalfördelning. Detta betyder att h kom- mer att stå i direkt proportion till () (stan- dardavvikelsen).

Om vi fördubblar en anläggning med standardavvikelscn a, och behovet av lager— varan i dessa två delar är lika stor som i den enkla och fördelade på samma sätt och oberoende av varandra, blir standardavvikel- sen i denna nya enhet j/ 27!— . Lagerökningen blir alltså ((Ö — 1)h dvs. ca 40 %. Man kan under dessa villkor alltså sätta upp följande samband:

Storlek 1 2 4 8 Lagerhållning/kapaci- tetsenhet 100 71 50 36

Lagerhållning

Om behoven däremot inte är oberoende av varandra utan »samvarierar», kommer dessa besparingar inte att kunna göras. Man kan emellertid också tänka sig andra fall, där variationerna sker i )mottakt», där be— sparingarna blir ännu större än de ovan be- skrivna. En sådan situation kan t. ex. uppstå, om totala efterfrågan på marknaden är kon- stant, men beställningarna på de olika före- tagen är slumpvis fördelade. Men dess för— delning är inte oberoende; det den ena får mister den andra. En horisontell integration skulle alltså minska lagret snabbare än de ovan skisserade skalorna, och vid total inte- gration skulle allt lagerbehov under dessa villkor försvinna.

Sannollkhet

Fig. II : 6.

Appendix II: 2

En »kö» bildas vid en »station» som erbju- der vissa tjänster, när antalet inkomna »kun- der» överskrider stationens kapacitet. Som exempel kan nämnas telefonsamtal i en telefonväxel, patienter i en poliklinikkö, ma- skiner som väntar på att bli reparerade, olika bearbetningsprocesser vid en maskin. kunder i en snabbköpsbutik etc. Ett kö- system är fullständigt beskrivet av (1) »in- put», (2) »köreglerna», (3) servicemekanis— men.

Dessa definieras enligt följande: »Input» beskriver hur »kundema» an- länder och upptas i systemet. Antalet kun- der kan vara ändligt eller oändligt, och de kan komma individuellt eller i grupp. Om varje kund upptas i systemet, har vi ett väntesystem. (Vid t. ex. telefonsamtal är detta inte fallet.)

»Köreglerna» utgör de regler som be— stämmer »köns» formering. Den enklaste regeln är »den som kommer först, blir först betjänad», men andra regler är möj- liga.

Servicemekanismen slutligen beskriver hur kunderna betjänas. Generellt finns S st. scr- viceställen. Om S : oo skulle alla kunder bli betjänade omedelbart. Om det däremot finns ett ändligt antal, kan kö uppstå.

Man antar också att planeringen är an- passad till de förutsägbara variationerna som vissa rusningstider, hög samtalsfrekvens etc. Det som här diskuteras är sådana ore- gelbundenheter i »input» eller servicemeka-

Enkel köteori

nismen som är oförutsägbara, och vi antar vidare, att dessa oregelbundenheter har en förutsägbar sannolikhetsfördelning.

Köla'ngden Q(t) är antalet kunder när- varande i systemet vid tidpunkten t. Q(t) är antalet personer som antingen betjänas eller väntar i kön.

I det följande skall några enkla kösitua- tioner beskrivas. Detta görs genom att mera preciserade regler anges för dessa tre punk- ter. Ur några av sannolikhetskalkylens sat— ser kan sedan vissa samband beräknas.

(l) »Input». Låt kunderna komma vid

tidpunkterna t,,, t ,, t2 ..... , u,. = t, — t,,_1(r = 1,2 ...... ) Vi antar att u,, u,, u,, ........ är slump- variabler som är oberoende av varandra och har samma sannolikhetsfördelning: A (u), (Ogu( 00), Detta innebär att ankomstmönstret är sta— tionärt med avseende på tiden. Detta gäller naturligtvis inte alltid, då ju vissa rusnings- tider finns; förutsättningen är att tillståndet är konstant under en någorlunda lång pe- riod, och detta kan vara ett praktiskt och rimligt antagande i många fall.

2) Köregeln är »den som kommer först, blir först betjänad». 3) Servicemekanismen. Antalet servicestäl- len är S.

Tiden för att betjäna en kund v, v; ....... . . . antas vara en slumpvariabel som är in- bördes oberoende och de antas ha samma sannolikhetsfördelning B (v). De antas också

S

Storleks- Å 1 2 3 4 5 6 7 & variabel = genomsnlttllg kundfrekvens lla 1.0 0,07 0,006 0,0003 0 o 0 0

0,06 0,007 0,0009 0 0 0

0,2 0,03 0.005 0.001 0 0,3 0,06 0,014 0.003

oberoende av ul, u; ........

Vi skall betrakta två typer av nfördelningar på A (n) och B (v). D. (Deterministisk input eller sevicemeka- nism.) Kunderna anländer vid reguljära in- tervall med längen a tidsenheter. M. (Markovian eller Poissonsk input eller servicemekanism.) Här antas kunderna an— lända i en Poissonfördelning med hastighe— ten Å. Antalet anlända under tidsintervallet

[O, 1] har fördelningen cd'-(Ät); och tids-

intervallet mellan successiva ankomster har fördelningen d A (u) = Åe—Z". du Med dessa två typer av fördelningar kan man forma olika kösystem: M/M/S är ett system där både »input» och servicemekanismen är M fördelade och som har S serviceställen. M/D/ S är ett system där »input» är M för- delad och servicemekanismen är D fördelad och som har S serviceställen. D/M/S är ett system där »input» är D för- delad och servicemekanismen är M fördelad och som har S serviceställen.

1,0

Vi skall exemplifiera våra resonemang med det första av dessa kösystem, nämligen M/M/S.

Beteckningar:

E (W) = Genomsnittlig väntetid

[% = Genomsnittlig servicetid % = Genomsnittlig tidsintervall mellan ankomstema

9 = Relativa ((trafikintensiteten» = MLS;

9 (1 för konvergens Man kan därvid härleda ett sambandl, som förutom antalet serviceställen endast inne- håller medelvärdena i de båda fördelningar- na. 1

S! Sic (1 —

S 9) (QS)

E(W)=

,_1 1 1 _ _ J _ s [(1 månen + S&S) 1 Se [12] s. 21—22.

Vi beräknar detta samband numeriskt för några godtyckligt valda enkla värden på ,u, ll och S. n=1l=%,1,2,3,4, ...... S=1,2,3,4, 5, ......

Tabellen anger genomsnittliga väntetiden som funktion av antalet serviceställen och genomsnittliga antalet kunder per tidsenhet.

Vi ser i tabellen, att mycket stora fördelar erhålls, antingen i form av mindre väntetid, då frekvensen av kunder och antalet service- ställen ökar proportionellt, eller i form av mindre än proportionellt antal serviceställen, då frekvensen ökar och väntetiden hålls kon- stant.

Om vi t. ex. utgår från storleksvariabeln ] och kostnadsvariabeln 3, ser vi att, samti- digt som storleksvariabeln ökar till 3, kost— nadsvariabeln endast fördubblas vid i öv- rigt samma prestation, dvs. samma genom- snittliga väntetid i de båda fallen.

Litteratur

[1] Sargant Florence. The Logic of British and American Industry, London 1953. [2] E. Penrose. The Theory of the Growth of the firm, Oxford 1959. [3] M. J. Beckman. Some aspects of returns to scale in business administration. The Quarterly journal of Economics. LXXIV. (1960). [4] J. Steindl. Small and big business. 1945. [5] J. Mc Nulty Administrative cost and scale of operation in the US-Electric power Industry. A statistical Study, Journal of Industrial Economics V (1956). [6] P. Sargant Florence. Economics and socio- logy of Industry London 1964. [7] T. Vietoritz and A. S. Manne. Chemical Processes and Economics of Scale, kap. 6 i »Studies in Process Analysis», Cowles foundation nr 18. 1963. [8] Problem of size of Plant in Industry i underdeveloped Countries. Industrializa- tion and Productivity nr 2. [9] Models for Capacity Planning. Göran Ber- gendal. Stencil. Lund 1966.

[10] Koopmans: Three essays on the state of economic science. N.Y. 1957. [11] Conny Palm: Arbetskraftens fördelning vid betjäning av automatmaskiner. Indu- stritidningen Norden Nr 8—9—11 1947.

[12] N. U. Prabhu: Queues and Inventories. London 1965. [13] E. A. G. Robinsson: The structure of Com- petitive industry Cambridge 1958.

III

I det statiska fallet antogs den totala pro- duktionsvolymen vara konstant över tiden och tekniken oförändrad. I en diskussion om dynamiska stordriftsfördelar upphäves bägge dessa restriktioner.

A. Den totala produktionen förändras trendmässigt över tiden

Om den totala produktionsvolymen föränd- ras över tiden, måste vid en bedömning av resursåtgången klargöras hur denna föränd- ring fördelas mellan företagen. Fördelningen av volymtillskottet eller volymminskningen kan i hög grad påverka resursåtgången. In- nan en mera allmän diskussion genomföres, skall ett i sammanhanget grundläggande problem tagas upp, nämligen frågan hur ett företag på ett optimalt sätt anpassar sig till en exogent given trendmässig efterfrågeök- nmg.

A:]. Optimal anläggningsstorlek vid dyna- misk anpassning under exogent given efter- frågeökning

Beskrivning av problemet

Det betraktade företagets efterfrågan anta— ges öka kontinuerligt över tiden. Avsätt- ningen (lika med den i varje ögonblick producerade mängden, då lagerhållning över längre perioder inte antages löna sig) antas vara exogent given. Under dessa förutsätt-

Dynamiska stordriftsfördelar

ningar skall anläggningsstorlekens roll vid en planerad kapacitetsökning analyseras. Sambandet mellan styckkostnad och efter— frågans expansionstakt skall också beröras.

Fig. III:1 beskriver problemets natur. Anpassningen av en produktionskapacitet, som endast kan öka i diskontinuerliga språng till en kontinuerlig efterfrågeökning, ger med nödvändighet en viss genomsnitt- lig överkapacitet. En konflikt mellan olika målsättningar uppstår.

Å ena sidan ger en större anläggning låg produktionskostnad längre fram i tiden, då kapaciteten kan fullt utnyttjas. Å andra si— dan ger den hög produktionskostnad i bör- jan, då kapacitetsutnyttjandet är dåligt.

Problemet med språngvis kapacitetsut- vidgning torde vara relevant för nästan samtliga expanderande industribranscher. Speciellt accentueras emellertid problemet i de processindustrier där utnyttjande av stordriftsfördelar endast är möjlig om an- läggningen bygges i full skala redan från början.

Förenklad modellx

Förenklingen skall göras stegvis. Först upp- ställes en förenklad problemställning. För att lösa detta problem införes sedan även vissa förenklande approximationer.

1 Liknande men på vissa punkter väsentligt annorlunda modeller finnes beskrivna i [4] och-

[5].

Planerad avsittning

Kvantitet

De streckade ytorna representerar outnyttjad kapacitet

> Planerings- Tld horisont

Fig. II: ].

Betrakta en viss planeringsperiod, som är förhållandevis lång — i varje fall flera mul- tiplar av de ingående kapitalföremålens livs- längd. Under denna period skall vissa pro- duktionsmål uppfyllas. Den producerade kvantiteten (lika med avsättningen) antages öka lineärt över tiden med början i punkten noll. Kapitalföremålens livslängd antages vara konstanta över tiden. Anläggningarnas storlek antages vara storheter, som låses i planeringsögonblicket, och som inte kan förändras i efterhand.

Under planeringsperioden skall dessa pro- duktionsmål uppfyllas till lägsta kostnad. Den överkapacitet, som med nödvändighet uppstår då man har en kontinuerlig efterfrå- geökning och ett diskontinuerligt investe- ringsförlopp kan medföra en fördel i att in- vestera i mindre anläggningar än de, som ger styckkostnadsminimum vid fullt kapa- citetsutnyttjande.

I jämförelse med det ideala läget att pro- duktionsmålsättningen skulle kunna realise- ras till kostnader som motsvarar styckkost- nadsminimum i optimala anläggningar, kom- mer under de angivna förutsättningama två avvikelser att höja kostnaderna över detta läge. Dels kommer en viss överkapacitet att medföra vissa kostnadsökningar i ett initial- skede, dels kommer en anpassning till mind- re anläggningar att ge högre styckkostnader vid fullt kapacitetsutnyttjande under hela anläggningens livslängd.

I fig. III: 1 åskådliggöres problemet gra— fiskt. Den produktionsmålsättning, som i figuren blir en triangel, skall uppfyllas av produktion från olika anläggningar i figu- ren, åskådliggjorda som rektanglar. Höjden på dessa rektanglar motsvarar resp. anlägg- ningars kapacitet. Anläggningarnas kapaci-

tet utgör problemets variabler, och lösningen består i att bestämma demi explicit över hela planeringsperioden, så att kostnadsminimum erhålles.

En explicit lösning av detta problem blir mycket besvärlig på grund av möjligheterna att så småningom sammanföra skrotnings- och nyinvesteringsögonblick, vilket kommer att successivt genomsnittligt höja anlägg- ningsstorlekarna. Efter en tid kommer att finnas ett helt spektrum av olika anlägg- ningsstorlekar,1 och de ömsesidiga beroen- deförhållandena blir då svåra att över- blicka.

Det torde emellertid råda ganska likar- tade förhållanden i de olika investeringstill- fällena i intervallets början varför valet av kapacitet i den första investeringen endast i mindre grad påverkar kostnaderna för produktionen i området utanför A i figu— ren. Som en approximation kan därför an- tagas, att en kostnadsminimering av produk- tionen i A är konsistent med målsättningen att göra en total kostnadsminimering. Med dessa approxitnationer är det lätt att finna den optimala kapaciteten på den första in- vesteringen.

Av figuren framgår att kapacitetsutnytt- jandet i en nyinvestering under perioden fram till nästa investering är i genomsnitt 50 procent. Kostnaderna antas bestå av en fast och en rörlig komponent, och de rörliga kostnaderna antas proportionella mot kapa- citetsutnyttjandet.

Styckkostnaderna vid fullt kapacitetsut— nyttjande antas vara beroende enbart av an- läggningens kapacitet.

K = Anläggningens kapacitet L = Kapitalets livslängd S (K) = Styckkostnader i med kapaciteten K So=Styckkostnaderna i läggning K0=Minsta storleken på K som ger styck- kostnaden So

en anläggning

en optimal an-

1 I kapitel XIII, som behandlar den petro- kemiska industrin, finns exempel på hur ett spektrum av_ sådana anläggningsstorlekar kan växa fram. Äldre mindre anläggningar skrotas och nya stora adderas, men hela tiden finns ett brett spektrum av anläggningsstorlekar.

Å Fa (medför K+)

zÅ? (medför K+)

//|'=1

Fig. III.-_Z. F,:Läge på F, om U dubbleras. . F,=Läge på F1 om r stiger då K ökar. Förutsättningar

S,,F, avtagande funktioner av K (rS) avtagande funktion av K F, stigande funktion av K

Det existerar en extremalpunkt där dF, dF,_ (PF dan>

d_K+_1K OCh dK=+—dK=>

T=Tidsavståndet mellan två på varandra följande investeringsögonblick

U = Avsättningsökningen per tidsenhet r (K) = Kvoten fast kostnad genom total kostnad i en anläggning med kapaciteten K i = Kontinuerlig räntefaktor

K Omedelbart inses T = U

Genomsnittlig förlust per producerad en- het på grund av dåligt kapacitetsutnyttjande: K r S 2 L U

:= (1)

Ni bortser från räntans kapitalisering i detta uttryck då T är förhållandevis kort. Riktigare hade naturligtvis varit att fram- räkna genomsnittliga nuvärdet).

Genomsnittlig förlust per producerad en— het på grund av högre styckkostnader än de teoretiskt minsta (So):

1 -— e—IL

Fz— — (S'—' So)' —Z€—udt= (S— So)

= (S — So) -f(i -L) (2) där f är en monotont avtagande funktion av i .L.

Det K som minimerar summan av dessa förlusttermer markeras K.

Under de i figuren angivna förutsätt- ningama kan man härleda vissa enkla sam-

band mellan de ingående parametrarna och K. För enkelhetens skull föres dessa resone- mang i geometrisk form med hjälp av fig. III: 2.

U betecknar avsättningsökningen per tids- enhet, och det är närmast denna parameter som skiljer stora och små företag i en situa— tion med fasta marknadsandelar. Jämförel- sen kan gälla stora och små företag existe- rande samtidigt sida vid sida men kan också gälla före och efter en förändring av före- tagsstrukturen.

K tenderar att öka om U ökar. Ökat U innebär att överkapaciteten består under kortare tid vid oförändrat K dvs. att Fl minskar. Om F, minskar, är det naturligt att en anpassning sker genom ökat K. I figur III: 2 markeras en ökning av U och dess påverkan på F, med pilen P,. Om kurvan F, följer pilens riktning, är det lätt att se att detta medför en ökning av K.

Med en genomsnittligt större efterfråge— ökning per tidsenhet tenderar man alltså att bygga större anläggningar. Viktigt är att också få en uppfattning om det direkta sam- bandet mellan U och den genomsnittliga styckkostnaden. Den genomsnittliga ökning- en av styckkostnaden på grund av underut- nyttjandet av anläggningen i början blir, om ingen hänsyn tas till räntefaktorn, av

Kr S

hålls fix och U dubbleras, kommer detta uttryck att halveras (se fig. III: 2). Denna förlust kan alltså nedbringas till åtminstone hälften. Genom att K justeras uppåt kan man emellertid minska F, + F ? ytterligare. Denna »substitutionseffekt» kan vara avse- värd, speciellt om en ökning av anläggnings- storleken kraftigt kan sänka styckkostna— dema.

storleksordningen

Räntan i verkar enbart på F,, och en minskning av i tenderar att öka K. (Pilen P,.) På analogt sätt verkar kvoten fast kost- nad genom total kostnad r enbart på F,, och en höjning av r medför en anpassning, så att I? tenderar att minskas (Pilen F,).

Hur r förändras då K ökar är av ett visst

intresse. Om förlusterna på grund av under- sysselsättning ytterligare accentueras vid ökad storlek på grund av att de fasta kost- nademas relativa andel ökar, så måste rim-

ligen I? sjunka. Om kapitalintensiteten ökar vid större anläggningar, vilket är ett vanligt fenomen, kommer detta att utgöra en »broms» på anläggningsstorleken. I fig. III: 2 illustreras detta förhållande av kur— van in.

Livslängden L påverkar både F, och F,, men med enkla omformuleringar av ekvationerna (1) och (2) ovan inser man lätt att ökning i L också medför en tendens till ökning av k.

Styckkostnadskurvans utseende påverkar både F, och F,. En parameterförändring, som innebär en ökning av stordriftsförde- lama i den betydelsen att styckkostnadema minskar kraftigare än tidigare vid en ökning i anläggningsstorleken, påverkar emellertid F; och F2 i en riktning som båda tenderar att öka K. Detta inses omedelbart av ekva— tionerna (1) och (2) och fig. III: 2.

Andra förutsättningar

Flera av de förutsättningar som antogs gälla i modellen är orealistiska.

1. Skrotning förekommer. Vanligen är det en fördel att låta nyinvesteringsögonblicket sammanfalla med skrotning av föråldrad el— ler utsliten produktionsutrustning. Genom att den produktionskapacitet som substitue— ras kan läggas till den som krävs för ny- tillskottet, kan större anläggning byggas med lägre styckkostnad. Med i övrigt samma villkor innebär det därför ofta en fördel att kunna skrota vissa anläggningar för att på detta vis kunna höja K. Möjligheterna till skrotning av föråldrade och utslitna ka- pitalföremål är ofta genomsnittligt större i större företag.

2. Anläggningsstorleken kan anpassas i ef- terhand. Ofta förekommer i efterhand en utbyggnad som är planerad i investerings— ögonblicket. Vissa sektorer, som är svåra

att ändra i efterhand, kan dock tänkas ut- byggda redan i förväg. Mark kan t.ex. vara inköpt till en planerad expansion för att möjliggöra gemensamt utnyttjande av vissa investeringar. Vanligt är t.ex. i stål— verk att överdimensionera götvalsverket, då detta utgör en kostsam investering och dessutom är svårt att bygga ut. En bidra- gande orsak är utan tvivel de kraftiga stor— driftsfördelar som föreligger i denna pro- cess. De delprocesser, där stordriftsförde- lar föreligger, är naturligtvis angelägnast att bygga ut i stor skala i startögonblicket, såvida inte anpassningen kan ske i efter- hand.

Ett handlingsschema för optimal dyna— misk anpassning blir av naturliga skäl kom- plicerat. Det för detta resonemang viktiga är emellertid, att man genom att bara bygga ut vissa processer i full skala kan mildra verkningarna av undersysselsättningen och på detta sätt höja K.

3. Risk föreligger på efterfrågesidan. Av- sättningskurvan är vanligen inte säkert känd utan uppfattas som en sannolikhetsför- delning. Spridningen på denna sannolik- hetsfördelning antas öka ju längre fram i tiden man blickar. Om företagsledningens beteende kan karakteriseras av riskaversion, innebär detta att framtida mera osäkra vins- ter nedvärderas i relation till näraliggande mera säkra. Långsiktig låsning undviks, och detta bringar ner i

4. Mindre anläggningar kan användas som buffert. Företag som har en mindre anlägg— (ofta av äldre typ med relativt höga drifts- kostnader) kan i samband med en stor ny- investering finna det fördelaktigt att för ett begränsat tidsintervall helt lägga ner driften vid den mindre anläggningen (den stoppas i »malpåse»).1 Ett sådant förfaringssätt höjer kapacitetsutnyttjandet i nyinvesteringen un- der detta tidsintervall och sänker därvid de totala driftskostnadema med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan driftskost-

* Cementindustrin (Kap. X) och petrokemisk industri (Kap. XIII) utgör exempel på branscher där detta förfaringssätt förekommer.

naderna i de berörda anläggningarna. Ge- nom att kostnaden för outnyttjad kapacitet i nyinvesteringens initialskede på detta sätt kan sänkas tenderar samtidigt I? att öka.

5. Undre gräns för kapacitetsutnyttjandet. I vissa processindustrier, t.ex. vissa pet- rokemiska processer, finns av tekniska skäl en undre gräns för kapacitetsutnyttjandet. Apparaturen fungerar endast om en viss minimimängd av de vätskor och gaser som skall förädlas får passera genom de olika processleden. Denna begränsning kan i vis- sa fall tvinga företag att välja mindre an- läggningar, dvs. flera och mindre steg i ut- byggnaden av produktionskapaciteten, än de annars skulle ha velat gör.

A: 2 Förändringar i företagskoncentratio- nen. Företagen erhåller lika stor relativ andel av nytillskottet i efterfrågan

Mot bakgrund av resonemangen i föregåen- de avsnitt är det lätt att se några av de resursbesparande effekter en ökad företags— koncentration kan ge.

1. Vid högre företagskoncentration kom- mer varje företag att få ett större absolut tillskott till sin omsättning per tidsenhet än vid mindre koncentration. Därvid kommer företagen alltid i det fall investeringarna sker i en viss bestämd storlek att snabbare uppnå fullt utnyttjande i de nya anlägg- ningarna. Om underutnyttjandet i början av en in- vesterings livstid är kostnadskrävande, kan detta komma att influera valet av anlägg- ningsstorleken. Vid högre koncentration kommer företagen genom snabbare utfyll- nad av överkapaciteten att få mindre kän- ning av detta underutnyttjande och kommer därvid att kunna investera i större anläg - ningar än vid lägre koncentration.

2. Vid en substitution av nedskrotad ka— pitalutrustning befinner sig det större före- taget ofta i en fördelaktigare situation än motsvarande grupp mindre företag om »plant economics» föreligger. Även om ing- en förändring av produktionsvolymen an- tas äga rum, har det större företaget rela-

tivt större möjligheter att ersätta med ef— fektiva enheter. Vid en ökning av efterfrå- gan kommer möjligheten att kombinera en utbyggnad för att möta en ny efterfrågan med en substitution av gamla nedslitna an— läggningar att kraftigt accentuera stordrifts— fördelama i samband med tillväxt.

3. Vid en minskning av totala produktio- nen kommer de företag, som har fler an— läggningar, ofta att befinna sig i en för— delaktig situation, då man ju därvid kan skrota en eller flera anläggningar. En ökad företagskoncentration kan i detta fall ge bättre skrotningsurval och ev. även fler skrotningar i kombination med högre ge- nomsnittligt kapacitetsutnyttjande i de åter— stående. Båda dessa effekter kan verka i riktning mot minskad resursåtgång.

A:3 Förändringar i företagskoncentration Nyinvesteringarna är av samma storleks- ordning oberoende av företagsstorlek

Nyinvesteringarna antages här vara av sam- ma storleksordning, oberoende av företags- storlek. Avgörande för resursåtgången vid olika företagskoncentrationer blir i detta fall frågan huruvida ett stort resp. litet fö- retag skiljer sig åt beträffande kostnader- na för en lika stor absolut expansion.

I samband med planering och igångsätt- ning av nya anläggningar kan det finnas vis- sa tekniska fördelar av att tidigare ha haft produktion, av en typ som liknar eller är identisk med den planerade. Även om ett företag har utnyttjat sin kapacitet till fullo med tanke på ett statiskt tillstånd, kan viss överskottskapacitet finnas eller billig resurs- anskaffning kunna erhållas i relation till ett givet expansionsförlopp.

Att ett företag med redan existerande anläggningar i drift har lättare att göra en viss nyinvestering än ett motsvarande helt nyetablerat företag är ganska uppenbart. Tekniskt kunnande är ofta svårt att över- föra, i varje fall på ett billigt och enkelt sätt. Vissa personella resurser av en typ. som erfordras för planeringen av en in- vestering för igångköming och anpassning av den nya kapitaluppsättningen finns i all-

mänhet vid det redan etablerade företaget. Även om möjligheter finns att »köpa» en eller flera av dessa nyckelpersoner, är det svårt att köpa hela grupper. Den informa- tion man i flera av dessa fall önskar är kon- sultationer, som upptar tidsmässigt en myc- ket ringa del av en heltidssysselsättning. Det etablerade företaget kan ofta i dessa avseenden tillhandahålla resurser för in- vesteringsplanering som är billigare än för utomstående potentiella investerare. Des- sa personella resurser, som det etablerade företaget kan erhålla många gånger nästan gratis, utgör en i viss mening ledig kapa- citet, som alltså i den existerande produk- tionen inte helt kan utnyttjas. På samma sätt kan andra typer av ledig kapacitet finnas i företaget, och dessa »lösa ändar», utgör ofta utgångspunkter för en utökning av fö- retaget.

E. Penrose har i sin bok »The Theory of the Growth of the Firm» beskrivit fö- retagens tillväxt huvudsakligen med ut- gångspunkt från sådana iakttagelser. Hon anger inga definitiva indicier på att större företag har större förutsättningar för sam- ma relativa tillväxt än små företag. Där- emot torde i allmänhet större företag ha större förutsättningar för samma absoluta tillväxt, men även detta beror på vilken »ledig kapacitet» som finns i varje speciellt fall.

En annan punkt i Penroses resonemang går ut på att en viss övre gräns finns för företagets interna expansion eller i varje fall att stigande svårigheter skulle uppstå om denna gräns överskrides. Svårigheterna att utvidga företaget härleds till stor del från ovan nämnda problem att snabbt och billigt utvidga den sektor av experter på organisation och teknik som erfordras.1

Dessa två punkter sammantagna mynnar ut i slutsatsen att en ytterst ojämn fördel- ning av kapacitetstillväxten mellan före- tagen ställer sig relativt dyrare än en mera jämn fördelning. De företag som inte får någon tillväxt alls utnyttjar inte de resur- ser av tekniskt kunnande etc. som finns le- diga samtidigt som de företag som får myc— ket stor tillväxt tvingas alltför kraftigt an-

stränga sina egna resurser för denna ex- pansion eller tvingas mobilisera resurser utifrån.

A: 4 Marknadsformens betydelse

Sambandet mellan företagskoncentration och resursåtgång kommer uppenbarligen att vara starkt beroende av företagens mark— nadsbeteende. Om marknadsläget karakte- riseras av prisstelhet och relativt fasta mark- nadsandelar vid en kontinuerlig efterfråge- ökning, kommer detta att i hög grad likna fallet A: 2 . En högre företagskoncentration kommer då att medföra en tendens till hög— re kapacitetsutnyttjande och större anlägg- ningar, de senare ofta åstadkomna genom ett rationellare skrotningsförfarande.

Om däremot ingen prisstclhet råder och marknadsandelarna kan fluktuera. kommer ingen marknadsmässig fördel att föreligga för det större företaget i jämförelse med vart och ett av företagen i en motsvarande grupp mindre företag. I detta fall kan för- delar på kostnadssidan av en typ som be- skrivs i A: 3 ev. förekomma.

B. Den totala produktionen fluktuerar

De fluktuationer i produktionsvolymen, som skall behandlas i detta avsnitt, antages upp- komma p. g. a. variationer i efterfrågan. Genom att förändra priset eller andra av- sättningspåverkande parametrar kan vissa av fluktuationerna i efterfrågan utjämnas. I detta avsnitt diskuteras effekten av de fluktuationer, som inte utjämnas, utan som slår igenom i form av variationer i den to- tala produktionsvolymen.

De fluktuationer i produktionen som här betraktas är av kortsiktig natur och tänkes uppträda i relation till en viss konstant nivå på produktionsvolymen eller en jämn trendmässig förändring. Fluktuationer kan vara förutsägbara, dvs. säkra, eller omöjli- ga att exakt förutsäga, dvs. osäkra. Säkra

1 »Thefcapacities of the existing manageria personal of the firm necessarily set a limit to th expansion of that firm in any given period 0 time foriit is selfevident that such managemen cannot be hired in the market-place». [2]

ocn osäkra fluktuationer behandlas här pa- rallellt. Riskfaktorn skapar vissa ytterliga— re planeringssvårigheter och kan också med- föra vissa extra kostnadsökningar i jämfö- relse med det säkra fallet, exempelvis i form av extra buffertlagerhållning, men principiellt uppträder samma eller parallel- la resursbesparande möjligheter i de bägge fallen.

Utgår man ifrån en given total variation i produktionsvolymen, fördelar den sig på något angivet sätt mellan de enskilda före- tagen. Det vanligaste sättet att betrakta sam- banden mellan total och enskild fluktua- tion är att gå den motsatta vägen och utgå från de enskilda företagens fluktuationer och sedan genom aggregering beräkna den to— tala fluktuationen. Båda betraktelsesätten är naturligtvis i sak identiska.

Efterfrågebetingade fluktuationer i pro- duktionen kan naturligtvis tänkas vara lik- formigt uppdelade mellan företagen i pro- portion till resp. företags storlek, och en fullständig samvariation kan råda. Vanligt förekommande är emellertid att en viss disproportion och otakt råder. Vissa sä- songbetonade eller konjunkturellt betingade fluktuationer kan samvariera i hög grad, men överlagrade på detta finns ofta fluktua— tioner som inte följer detta regelbundna mönster.

Om samvariationen inte är fullständig, kommer en fusion mellan två företag att innebära en viss utjämning av fluktuatio— nernas relativa omfattning. Ytterlighetsfal- let är att fluktuationerna i de två företagen sker i mottakt, dVS. den minskning det ena företaget får innebär en samtidig ök- ning för det andra. En fusion innebär i detta fall en fullständig utjämning, dvs. inga fluktuationer sker i det sammanslagna företaget. Mellan detta ytterlighetsfall och det fall, där samvariationen är fullständig, finns ett spektrum av olika situationer, där en viss begränsad utjämning kan ske.

Även om de enskilda företagen har bety- dande fluktuationer i output, kan ofta va— riationer i den totala produktionen vara så små, att man kan betrakta den totala pro- duktionsvolymen som konstant. Det är så-

ledes inte nödvändigt att den totala pro- duktionen fluktuerar, för att utjämnande effekter skall uppstå vid en ökad företags- koncentration.

Om företagets avsättning varierar, med- för detta i allmänhet genomsnittliga kost- nadsökningar i jämförelse med det sta- tiska fallet. Anpassningen till variationerna sker antingen genom lagerhållning eller ge- nom en ständig anpassning av produktions- volymen. Ofta sker en kombination av des- sa. Om fullt kapacitetsutnyttjande innebär en absolut övre gräns för möjligheterna att producera i anläggningen, medför kort- siktiga fluktuationer i produktionen, att det genomsnittliga kapacietsutnyttjandet sänks. Ofta betecknar fullt kapacitetsutnyttjande en ekonomiskt betingad gräns. Ökas pro- duktionen över eller sjunker den under den- na gräns, stiger styckkostnaderna. Fluktua- tioner i produktionen medför i detta fall, att man tvingas under vissa perioder pro- ducera med en sämre anpassning av pro- duktionsfaktorernas proportioner än un- der motsvarande statiska situation.

I ovan nämnda situationer uppstår kost- nadsökningar antingen i form av lagerhåll— ning, lägre kapacitetsutnyttjande eller inop- timal kombination av produktionsfaktorer- na i jämförelse med en stabil situation med motsvarande genomsnittliga produktion. Sti— ger fluktuationen, ökar dessa kostnader. Om en ökad företagskoncentration medför en utjämning av de enskilda företagens fluk- tuationer, kommer detta uppenbarligen att även medföra en minskad resursåtgång.

Ett fullständigt analogt resonemang kan föras kring osäkra fluktuationer. Risken för fluktuationer sett ur det enskilda företagets synvinkel står ofta inte direkt i proportion till företagets storlek, utan risken för en lika stor relativ förändring avtar med fö- retagsstorleken. Kostnaden för ev. anpass— ningsåtgärder stiger vanligen, om genom- snittliga storleken på de osäkra fluktuatio- nerna ökar. I den mån risken avtar med företagsstorlek, kommer alltså en företags- koncentration att medföra en resursbespa- ring.

I följande resonemang antas genomgåen—

de, att en ökning av företagskoncentratio- nen medför en viss begränsad utjämning av såväl säkra som osäkra fluktuationer. Detta gäller vid såväl en ökning av företagskon- centrationen inom en homogen bransch som vid en ökning av koncentrationen genom vertikal och horisontell integration.

1. De utjämnande effekterna visar sig när det gäller variationer av både output och input. Sambandet mellan outputfluktua- tionemas relativa storlek och resursåtgång- en har berörts ovan. De genomsnittliga re- sursbesparingar som en utjämning av fluk- tuationerna ger upphov till, visar sig på många sätt, exempelvis genom att genom- snittliga överkapaciteten kan hållas lägre, genom mindre lagerhållning, färre omställ- ningar av maskiner etc. En stabilisering av variationerna i out- put ger vanligtvis även en stabilisering av input. Behovet av input är ofta direkt be— roende av storleken på output. Även om möjligheterna att stabilisera output uttömts, kan en extra stabilisering av input ibland erhållas genom horisontell och i vissa fall även genom vertikal integration. Om sam— ma input användes i flera processer, erhål- les en viss möjlighet till stabilisering genom omfördelning av resurserna mellan de in- tegrerade branscherna. Man kan ofta om- fördela personal, råvaror och halvfabrikat inom en anläggning. Om företaget omfat- tar flera anläggningar och resurserna inte är flyttbara, kan man, om produktionsut- rustningen är flexibel, alternativt omförde- la produktionen mellan anläggningarna. Denna utjämning av variationerna i input gör, att exempelvis lagerhållning av råvaror och halvfabrikat som används för flera produkter genomsnittligt kan minskas vid en ökad anläggningskoncentration, och vid en ökad företagskoncentration om clearing kan ske mellan anläggningarna.

2. En integrerad planering kan ge många fördelar just vid fluktuationer. Små enskilda företags planering kan på många väsentliga sätt avvika från vad som är rationellt i en integrerad planering. Under perioder med låg utnyttjandegrad kan det stora företaget med många anläggningar förlägga sin pro-

duktion till de effektivaste (billigaste) an— läggningarna och stänga de mindre effek- tiva.

En speciell fördel vid vertikal integration kan vara, att beställningar och leveranser bättre garanteras hålla tiden i det plane- rade schemat, genom att man mera direkt kan integrera underleverantörernas produk- tionsplanering i helheten. Den ökade flexi- bilitet, som skapas genom integrationen om man kan omfördela resurser mellan de oli- ka produktionsenhetema, kan därvid un- derlätta denna anpassning.

3. Sambandet mellan kapacitetsutnytt- jande och kostnadsökningen ändras vanli- gen, då anläggningens storlek förändras . Of- ta ökar de fasta kostnaderna i relation till de rörliga vid ökad anläggningsstorlek, men detta innebär ingen dynamisk nackdel så länge inte de fasta kostnaderna per pro- ducerad enhet ökar absolut. Om emellertid de fasta kostnaderna ökar absolut, ger stör- re anläggningar kraftigare kostnadsökning— ar vid undersysselsättning än mindre.! I jämförelser mellan nya anläggningar av olika storlek är det inte heller ovanligt, att de fasta kostnaderna per producerad en— het ökar absolut vid större anläggnings- storlekar. Denna sämre flexibilitet har då ofta valts för att man samtidigt skulle kun- na förverkliga låga genomsnittliga styck- kostnader. En sådan konflikt mellan billig genomsnittlig produktion och minskad flexibilitet finns i ett stort antal fall både i produktionen och i de organisatoriska fö- retagsfunktionerna.2

* För produktionsprocesser som använder samma produktionsprincip för olika stora an— läggningar sjunker i allmänhet de fasta kostna- derna per producerad enhet i större anlägg— ningar. Vid byte av produktionsprincip, t.ex. genom övergång till en halvautomatiserad eller helautomatiserad process vid större anlägg- ningar, kan inget sådant samband noteras. Ovan- stående jämförelser gäller nya anläggningar. Om det samtidigt förekommer anläggningar av olika ålder, är det vanligt att de äldre anläggningarna. där obsolescensen reducerat de fastakostnaderna, (kapitalkostnadema) till ett minimum, är bättre- ån nya lämpade för ett ojämnt utnyttjande. Aldre maskiner får ofta i praktiken karaktären av reservmaskiner. Se kapitel V.

” För de företag som tillverkar fiera slutpro—

( Forts. på sid. 63)

Specialisering av såväl arbetskraft som kapitalutrustning ger ofta minskade möjlig- heter till omfördelning av resurserna. En mindre organisation, där varje anställd har en mängd olika arbetsuppgifter, ger vanli- gen större möjligheter till omställningar än en större, där dessa arbetsuppgifter specia- liserats.

En minskad flexibilitet i produktion och organisation kan ofta kompenseras på annat sätt, t. ex. genom lagerhållning eller genom anpassning i inköp. Organisationen utökar sin planering och förbättrar sin prognostek- nik, vilket åtminstone delvis kan reducera vissa osäkerhetsmoment och minska de korta fluktuationema. Kapacitetsutnyttjan— det i de specialiserade organisatoriska en- heterna kan genom ökad planering hållas på en jämnare nivå, och genom ett visst mått av förutseende kan en överbelastning av specialiserade delar undvikas.

Den minskade flexibiliteten kan medföra andra typer av anpassningsåtgärder. I stäl- let för att anpassa sig till en given fluktua— tion försöker företaget ofta påverka och minska själva fluktuationens storlek. Såda- na yttre stabiliseringar kan ofta uppnås ge— nom en vertikal integration framåt eller genom en starkt utbyggd försäljningsorga— nisation. Om försäljningen kan ske på så många marknader som möjligt, sker, i syn- nerhet om dessa har relativt oberoende kon- junkturella fluktuationer, en viss utjämning.

Uppenbarligen inriktar de mycket stora företagen en avsevärd del av sin verksam- het på att öka stabiliteten i avsättningen. Att detta sammanhänger med den konflikt mellan låga styckkostnader och minskad flexibilitet, som alltid finns även vid små anläggningar, men som accentueras vid

( Forts. fr. sid. 62)

dukter med samma produktionsutrustning och eller kan tillverka samma slutprodukt ur olika råvaror är det naturligtvis fördelaktigt om möj- ligheten att växla mellan olika slutprodukter och olika råvaror (och även själva växlingen) inte avsevärt fördyrar produktionskostnaderna. Kap. XII (oljeraffinaderier) exemplifierar en situation där denna typ av &exibilitet är relativt billigare i större anläggningar.

större enheter, förefaller ganska plausibelt. Ökad automation ger i allmänhet större fasta kostnader och mindre möjligheter att byta produktionsinriktning, och båda des- sa faktorcr ökar känsligheten för fluktua- tioner i produktionen.

Modifikationer

Den utjämning som betraktades antogs upp- komma genom en mekanisk sammanslag- ning av två fluktuerande kurvor som inte helt samvarierar. Givetvis finns för det en- skilda företaget olika möjligheter att stabili- sera sin produktion genom att manipulera med olika avsättningsökande parametrar, vilket alltså kan förskjuta fluktuationerna från ett företag till andra. Denna möjlighet torde emellertid inte förändra resonemang- ens principiella resultat, att en ökad före- tagskoncentration ger en genomsnittlig ut— jämning av fluktuationema.

Beträffande problemet om en effektiv al- lokering av produktionen i de fall, där anläggningar av olika ålder och typ före- kommer, kan anföras, att en sådan alloke— ring blir förverkligad under marknadsfor— men fri konkurrens utan att en samman- slagning äger rum. Priset blir här lika med marginalkostnadema i samtliga anläggning- ar som producerar, och detta motsvarar just en optimal allokering av produktionen. ] realiteten torde emellertid andra marknads- former än fri konkurrens dominera, vilket medför att punkt 2 ovan fortfarande har relevans. En modifiering av den ursprung- liga modellen i riktning mot den alloke— ring som förekommer under fri konkurrens minskar effektens storlek, men samma prin- cipiella resonemang kvarstår.

C. Tekniken kan förändras

Utnyttjandet av ny teknik manifesterar sig antingen i nya produktionsmetoder eller i nya produkter. Nya produkter ersätter dock ofta gamla produkter på ett eller an- nat sätt, och icke sällan kan man åtminsto- ne approximativt värdemässigt översätta dessa nya produkter i de gamla. På det

viset kan nya produktionsmetoder och nya produkter behandlas parallellt.1

Den nya tekniken utgår och kan i de flesta fall betraktas som en direkt påbygg— nad på gamla tekniska kunskaper. I den gamla fonderade kunskapen finns ett an— tal möjliga utvecklingsvägar mer eller mind- re implicit indikerade. Denna kunskaps- fond utvecklas över tiden, och vid en par- tialanalys, som berör endast en bransch, kan en stor del av denna förändring i tek- niskt kunnande betraktas som exogent gi- ven. En över tiden fortlöpande förändring i den allmänna kunskapsfonden kan skapa successivt förbättrade förutsättningar för teknikförändringar och därmed samman- hängande resursbesparingar.

Den utvecklingsväg som kommer att föl- jas inom en bransch är, som det kommer att belysas senare i hög grad beroende av produktionens och FoU-arbetets struktur i branschen. I FoU-arbetet inkluderas då även informationsspridning, som ju utgör en viktig faktor i detta sammanhang. En ändring i dessa strukturer kan medföra en förändrad utvecklingsväg, vilket i sin tur kan påverka resursåtgången i branschen.

Tekniska förändringar tar alltid en viss tid för att helt slå igenom. Hinder av in- stitutionell karaktär kan finnas, och infor- mationsspridningen kan ta en viss tid. Den viktigaste uppbromsningen i industrialisera- de länder"2 torde dock sammanhänga med att den tekniska förändringen ofta endast kan introduceras via nya kapitalföremål.

Produktionen av dessa kapitalföremål kan inte ske momentant i godtycklig mängd. vilket kan bromsa utbudet på kort sikt. En annan faktor som över lång tid kan verka starkt uppbromsande är, att kapital- föremålen ofta har lång livslängd även i en ekonomisk miljö, där tekniska föränd- ringar ständigt äger rum. En anläggning skall som regel inte skrotas och ersättas med en ny, så länge driftskostnaderna un- derstiger de totala styckkostnadema i en ny anläggning. En total anpassning till den nya tekniken kan därför ta lång tid.

Det finns ny teknik, där innovationsför— loppet går snabbare. Speciellt gäller detta,

om ingen kapitalutrustning behöver föränd- ras, eller om denna förändring är mycket liten. Inom exempelvis verkstadsindustrin är produktionsutrustningen ofta så flexi- bel, att helt nya produkter i vissa fall utan större omställning kan börja tillverkas di- rekt.

Den totala resursbesparande effekten av en teknisk innovation är oavsett om inno— vationsförloppet är långt eller kort, ofta ut- spridd över en lång tid, och om jämförel- ser skall göras mellan FoU-kostnaderna för innovationen och de totala resursbe- sparingarna, blir detta ett intertemporalt3 problem. Härvid antas emellertid, att man med hjälp av ett diskonteringsförfarande kan återföra alla sådana framtida kostnads- besparingar till ett jämförelseögonblick, och i fortsättningen kommer endast detta pro- blem att behandlas.

FoU-resultat inom en bransch ger ofta positiva effekter på en annan bransch. Ett resultat kan initiera en ny resursbesparan- de innovation. Det ursprungliga forsknings- projektet bidrager på detta sätt till två eller flera resursbesparande effekter. Svårigheter uppstår, då man i detta sammanhang vill beräkna innovationens totala resursbespa- ring, dvs. då alla externa effekter är inklu- derade. De externa effekter som erhålles över tiden genom att den allmänna fonden av tekniskt kunnande ökar, är mycket kom- plicerade. I empiriska sammanhang beteck- nar därför total resarsbesparing i en bransch vanligen den besparing som kan erhållas exklusive externa effekter. I den följande mera principiella diskussionen behöver där- emot ingen sådan begränsning göras.

1 Givetvis förekommer också helt nya pro- dukter, vars funktion inte kan spåras i gamla produkters. Värderingen av dessa kan då endast ske på grundval av mera detaljerade kunskaper om konsumenternas preferenser och substitu- tionsmönster. Några principiella skillnader upp- står dock inte i jämförelse med annan substitu- tion. ” Som motexempel kan nämnas att proble- matiken vanligen är annorlunda i många u-län- der. Där dominerar ofta de institutionella hind- ren. 3 Därmed avses att kostnader och resursbe- sparingar vid en mängd olika tidpunkter måste jämföras.

De beslutsregler som ligger bakom va- let av utvecklingsväg blir fundamentala för ett studium av sambandet mellan teknisk utveckling och existerande produktions— och forskningsstruktur. Om man jämför den resursbesparing, innovationen förväntas åstadkomma, och de kostnader som ut- vecklingsarbetet förväntas medföra, skulle en enkel beslutsregel vara, att dessa re- sursbesparingar måste vara större än ut- vecklingskostnaalerna.1

Det finns emellertid ofta begränsade möj- ligheter för innovatören att helt för egen del tillgodogöra sig de förväntade resursbe- sparingarna. Motsvarande beslutsregel för företaget som genomför utvecklingsarbetet blir i detta fall, att den mindre del av det totala resursbesparandet, som förväntas komma innovatören till godo, skall vara större än de förväntade utvecklingskostna- derna. Denna beslutsregel blir en direkt följd av det generella antagandet, att före- taget i sitt beteende försöker maximera sin vinst. I det fall, att FoU-arbetet sker internt i företaget, är beslutsregeln en följd av det mera generella beteendeantagandet att företagen vid given produktion söker mini- mera sina kostnader.

Även om avvikelser från vinstmaximering resp. kostnadsminimering förekommer i många fall, antages dessa på ett grovt sätt kunna karakterisera företagens beteende- mönster.

Redan inledningsvis måste påpekas, att de storheter som beröres — den förvän- tade framtida resursbesparingen respektive utvecklingsarbetets kostnad — är sannolik- hetsfördelade kvantiteter, ofta med stor spridning. Resonemangen i det följande kommer emellertid att föras som om des- sa storheter vore säkra. Effekten av risk- faktom kommer att diskuteras som korrek- tioner till de resultat, som erhållits ur re- sonemangen med säkra storheter.

Vid val av forskningsprojekt, finns det naturligtvis — speciellt gäller detta mera grundläggande forskning — en mängd and- ra motiv som styr valet än önskan att maxi— mera det kapitaliserade värdet av förvän- tade framtida vinster. Personliga preferen-

ser av olika slag spelar sannolikt en stor roll. Dessa andra faktorer antages emeller- tid inte vara på något systematiskt sätt kopplade till företagsstorlek eller anlägg- ningsstorlek2 och antages därför kunna be- handlas som slumpvariabler. Helt oberoen- de av vinstmotivet sker naturligtvis å andra sidan inte allokeringen av FoU-resurserna. Den övervägande delen av resurserna åt- går till utvecklingsarbete i ett mycket senare stadium än själva grundforskningen. I det- ta senare skede är sannolikt målinriktningen i mycket högre grad än i tidigare skeden rangordnad enligt måttet »kapitaliserade värdet av framtida vinster».

I det följande skall som utgångspunkt tagas den ideala situationen, att produktion och utvecklingsarbete är besluts- och in— formationsmässigt integrerade. Den totala produktionsvolymen är given. Alla teknis- ka förändringar som är kostnadsbesparande antages bli förverkligade.

Detta läge skall sedan jämföras med en situation där produktionen är uppsplittrad på flera företag och där FoU-verksam— heten är uppsplittrad så att en del FoU- verksarnhet bedrives hos de producerande

1 Denna beslutsregel är relaterad till den hypo- tetiska situationen, att den tekniska innovatio- nen inte påverkar den totala produktionsvoly- men. Om innovationen inte bara ger en total kostnadsminskning vid oförändrad produktions- volym utan också ger substitutionseffekter så att produktionsvolymen ökar bör den naturligtvis också förverkligas. Om innovationen däremot ger en total kostnadsminskning endast vid en högre produktionsvolym måste mera sofistike- rade beslutsregler tillämpas, där en värdering av alternativa totala produktionsvolymer införes. ' Sedan länge har framförallt i USA förts en debatt om de yttre betingelsernas betydelse för innovationers uppkomst. Bland annat har i vissa sammanhang framförts hypotesen, att stora företag skulle erbjuda en sämre forsknings- miljö än mindre. Som argument för denna hypo- tes har man pekat på den mängd av innovatio- ner, som tidigare lanserats av förhållandevis små företag. Historiska förlopp är emellertid ofta svåra att generalisera och förlänga framåtitiden. Mot hypotesen står det allmänna faktum, att forskningens betingelser avsevärt förändrats och numera vanligen kräver betydligt mera ut- rustning och också i högre grad bygger på sam- arbete mellan olika forskare. Stora företag kan naturligtvis också — om detta visar sig vara lämpligt, att arbeta i små självständiga grupper — decentralisera sin forskning i godtycklig grad.

Styck- kostnad A B .— _. ________ —C )( o Totalprod/perlod Fig. III: 3. A: Styckkostnad vid given teknik.

Styck- kostnad

Totalprod/perlod Fig. II]: 4.

B, B,: Styckkostnad då tekniken kan förändras inklusive kostnaderna för utvecklingsarbetet. C: Styckkostnad då tekniken kan f öråndras, exklusive kostnaden för utvecklingsarbetet.

företagen (intern FoU-verksamhet) en del bedrives h0s särskilda företag (extern FoU- verksamhet).

I analysen antages produktionsvolymen vara konstant över tiden. Vissa tekniska svårigheter men inga principiella skillna- der uppstår, om man genomför samma re- sonemang för det fall, att den totala pro- duktionen varierar. Resultaten gäller även för detta mera generella fall.

I utgångsläget antages alla innovationer som kan sänka styckkostnaden förverkli- gas -- övriga ej. Det finns anledning att skilja mellan sådana tekniska förändring- ar, som har mer eller mindre generell in- verkan på produktionen och sådana, som endast influerar vissa typer av anläggnings- storlekar.

1. Om man genom en förbättring kan spara in vissa materialkostnader, kommer den totala effekten av denna förbättring att vara ungefär proportionell mot produk- tionens storlek. Kostnaden för att analy- sera problemet och upptäcka denna för- bättring kan ofta betraktas som en en- gångskostnad. I detta fall finns uppenbar- ligen en tröskel, över vilken en sådan tek- nisk innovation är kostnadsbesparande. Denna innovation har en generell effekt och bör alltid förverkligas ovanför denna tröskel.

I figur Ill: 3 illustreras det fall, då inga stordriftsfördelar finns i själva produktio- nen vare sig vid den nya eller gamla tek- niken. Kostnaden för FoU-arbetet är en enhetskostnad som fördelas på företagets

hela produktionsvolym vid en styckkost- nadsberäkning. Ökar denna volym, sjunker styckkostnadema för produktionen i den nya tekniken. Stiger produktionsvolymen över X,, skall utvecklingsarbetet förverkli- gas. Denna figur illustrerar på ett enkelt sätt grundprincipen för stordriftsfördelama i samband med möjligheten till tekniska för- ändringar, nämligen att en stor fast kost- nad kan slås ut på flera enheter.

Det är naturligtvis inte nödvändigt att den kostnadsbesparande effekten är pro- portionell mot produktionens storlek, eller att utvecklingskostnadema är en enhets- kostnad för att en stordriftseffekt skall upp- nås. Det viktigaste är att vid en ökad pro- duktionsvolym den totala kostnadsbesparan- de effekten stiger snabbare och över en viss tröskel är större än totala utvecklingskostna- derna. Ovanför denna tröskel är det då kostnadsbesparande att genomföra innova— tionen, och dessa fördelar växer sedan med ökad produktionsstorlek. Flera olika sådana trösklar kan sedan successivt följa på var- andra.

I det fall stordriftsfördelar förekommer i själva produktionsledet medför sådana generellt verkande tekniska förändringar. att avståndet mellan styckkostnadskurvan i den gamla tekniken och i den nya tek- niken vidgas då produktionsvolymen ökar. Detta illustreras av kurvorna A och B i fig. Ill: 3 och Ill: 4.

2. Det kan ofta samtidigt finnas anlägg- ningar av olika storlek och/eller som an- vänder olika produktionsprinciper. Exem-

pelvis kan regionala skillnader motivera oli- ka anläggningsstorlekar.

En teknisk innovation kan i vissa fall endast förbättra resursåtgången i en enda anläggningstyp eller påverka resursåtgång- en i olika anläggningstyper på helt olika sätt. I styckkostnadskurvan kan finnas olika intervall, där det är fördelaktigt att an- vända en icke-automatiserad teknik, en halv- automatiserad teknik eller en helautomati- serad teknik. Helt olika typer av utveck- lingsarbeten kan vara aktuella för dessa in- tervall, och en innovation på ett intervall behöver inte påverka produktionsmöjlighe- terna eller innovationsmöjligheterna på en annan del av styckkostnadskurvan. Den op- timala tekniska förändringen blir i detta fall inte beroende av den totala produk- tionsvolymen utan av produktionsvolymen för varje anläggningstyp.

Förhållandet mellan styckkostnadskurvan i den gamla resp. den nya teknik som är fördelaktig att utveckla för varje anlägg- ningstyp blir i detta fall mera komplicerat. Om produktion i små anläggningar är ex- ceptionellt kostnadskrävande med den gam- la tekniken och den nya tekniken på ett re— lativt billigt sätt minskar dessa smådrifts- nackdelar, kan denna tekniska utveckling gynna de mindre anläggningarna mer än de stora (Bl i fig. Ill: 4).

Sådana förhållanden torde dock vanligen sammanhänga med stora exogena föränd- ringar. Ett klassiskt exempel på en inno- vation som när den introducerades tendera- de att gynna en decentraliserad produktions- teknik är användandet av elektriska moto— rer som drivkälla. Sett ur den enskilda branschens synvinkel är detta huvudsakli- gen en exogen teknisk utveckling. De till branschen relaterade utvecklingskostnader- na gällde närmast anpassningen av bran- schens produktionsteknik till denna nya drivkälla, och dessa kostnader var ofta rela- tivt begränsade.

Ett läge med uppsplittrad företagsstruk- tur (och uppsplittrad FoU-verksamhet) av- viker på framförallt tre olika sätt från ut— gångsläget.

a) I vissa fall sker dubbelforskning vilket

b) Några FoU-projekt förverkligas inte på grund av minskade incitament.

c) Företagsuppsplittringar kan göra att FoU-verksamheten styrs in på att endast tillgodose resursbesparande förändringar in- om ramen för existerande företagsstruktur. FoU-projekt som skulle vara totalt resurs- besparande men som samtidigt skulle krä- va en förändrad företagsstruktur förverkli— gas ej.

Extern F oU-verksamhet

1. Utvecklingsarbetet kan ske i en eller fle- ra FoU-företag. Om flera företag sysslar med exakt samma projekt uppkommer en extra resursåtgång.1

2. Vid given total produktion finns för generellt verkande innovationer ett bestämt antal av dessa, som relativt oberoende av företags- och anläggningsstorlek är resurs- besparande ur total synvinkel. Dessa tek- nikförändringar kommer av olika skäl en- dast att förverkligas till en del.

a) Genom att separera de producerande enheterna och de enheter, där FoU-arbe- tet bedrivs, kan ett visst hinder för den tekniska och marknadsmässiga information, som inom ett företag flyter fritt uppstå. Detta kan medföra att vissa innovationer, som om informationsflödet varit fritt skulle förverkligas, inte kommer till stånd.

b) Den tekniska innovationen kan sällan hemlighållas under långa perioder. Ett visst »läckage» kan uppstå som gör, att andra företag utan kompensation till innovatören kan utnyttja hans resultat helt eller delvis.

1 Det har i olika sammanhang framförts en hypotes, att forskningsaktivitetens produktivitet skulle tendera att öka i en konkurrenssituation. Det finns emellertid få indikationer på detta. Snarare torde kausalsambandet vara detta, att konkurrenssituationen påverkar företagens allo- kering av FoU-resurserna — en skärpt konkurrens på ett område tenderar att medföra ökade FoU- resurser till detta område. Helt uteslutet år na- turligtvis inte att det änns ett samband mellan forskningsaktivitetens produktivitet och kon- kurrenssituationen (eventuellt råder ett i järn- förelse med denna hypotes motsatt förhållande). Forskningssociologiska samband av denna typ är ännu relativt outforskade och förbigås i detta sammanhang.

Det resursbesparande värdet av innovatio- nen kommer på detta sätt endast partiellt innovatören till godo, vilket tenderar att minska antalet innovationer jämfört med det ideala fallet. Minskningens storlek blir avhängig av storleken på de barriärer som finns, exempelvis patent, tidsmässigt för— språng, kostnader för kopiering etc., som ju delvis bromsar de kopierande företagens ak- tivitet. Detta läckage skiljer sig i princip inte från det som kan uppstå, då FoU-ar- betet och produktionen är integrerade och flera konkurrerande företag förekommer. En separering av FoU-arbetet och produk— tionen torde dock av naturliga skäl tendera att öka läckaget.

c) Möjligheterna för FoU-företaget att av de producerande företagen ta ut som kompensation hela den resursbesparande ef— fekten som uppstår i respektive företag är av marknadsmässiga skäl begränsad. Vet— skapen om dessa marknadsbetingade svårig- heter att försälja FoU-arbetets produkter kan minska incitamenten och därmed yt- terligare beskära antalet förverkligade re— sursbesparande innovationer.

3. I det fall FoU-arbetet sker separat för varje anläggningstyp, och kostnaderna för dessa endast kompenseras av köpare av denna speciella typ, kommer uppenbarli- gen inte bara produktionens totala storlek utan även företagsstrukturen att spela en stor roll. I detta fall kan man endast ställa köpen av en viss anläggningstyp i relation till innovationskostnaderna. En stor köpar- homogenitet tenderar då att öka antalet resursbesparande innovationer, medan en stor splittring med avseende på köparka- tegorier kan verka hindrande på vissa inno- vationers förverkligande. Denna typ av köparhomogenitn är inte omedelbart beroende av eller kopplad till företagskoncentrationen. Sambandet mellan köparhomogenitet och incitamenten till re— sursbesparande innovationer kan dock vara värt att påpeka i detta sammanhang, då det, ehuru inte nödvändigt, dock är vanligt att en ökad företagskoncentration också medför en ökad köparhomogenitet. För internt bedrivet utvecklingsarbete är

det ganska säkert, att möjligheter att för- ändra tekniken huvudsakligen gynnar de stora företagen. Då utvecklingskostnader- na sammanföres i separata FoU—företag, som utnyttjas av alla, är förutsättningarna andra. Man kan ge exempel på teknik- förändringar, som gynnat stora företag, re- lativt mer än små och vice versa.1 Det finns många exempel på att utvecklingsar- betet anpassats efter företagsstrukturen. På datamaskinområdet har exempelvis stora ansträngningar nedlagts på att utveckla spe- ciella modeller för de medelstora företa— gens behov. Inom jordbrukssektorn utveck- las i Sverige med dess uppsplittrade jord- bruk en i många avsenden annan teknik än i USA, där enheterna ofta är större.

Det tar ofta lång tid innan en ny teknik fullständigt ersätter den gamla. Snabbheten med vilken nya innovationer absorberas är en av de faktorer, som avgör hur stor den resursbesparande effekten är. Den nya tek- niken introduceras ofta i en maskinkon- struktion med speciella egenskaper för att först så småningom få ökad flexibilitet med avseende på möjlig maskinstorlek och and- ra anpassningskarakteristika.

Ett större företag har därvid ofta större möjligheter att absorbera en innovation i

1 I en ofta citerad artikel från 1948, »Techno- logy and Size» [6] beskrivs de då existerande stordriftsfördelama inom ett antal branscher, och författaren J M Blair prognosticerade sam- tidigt, att vissa nya material och nya tekniska innovationer skulle komma att sänka den minsta optimala anläggningsstorleken som er- fordrades för vissa av dessa processer. Nu, d. v. s. 20 år senare, kan konstateras många fel i Blairs förutsägelser, och detta kan kanske mana till en viss pessimism och återhållsamhet beträf- fande sådana prognoser. Den gängse uppfatt- ningen idag, i varje fall i Europa, torde dock vara, att teknikförändringarna genomsnittligt gynnar stora företag, och att den minsta opti— mala storleken på grund av den tekniska föränd- ringen genomsnittligt flyttas uppåt. En viss sammanblandning av tekniska och marknads- betingade orsaker kan dock inte uteslutas. Aven i frånvaro av tekniska framsteg kan ofta stor- driftsfördelama på grund av att efterfrågan växer långsamt inte utnyttjas till fullo omedelbart utan endast successivt över tiden. Om samtidigt tekniska framsteg förekommer, som eventuellt accentuerar betydelsen av stora företag — even- tuellt inte — är det svårt att exakt analysera bero- endeförhållandet.

introduktionsskedet, då det många gånger lättare kan inpassa en sådan speciell ma- skinkonstruktion i verksamheten än ett mindre företag kan. En ökad företagskon- centration kan alltså av dessa skäl tendera att öka snabbheten i absorbtionen av inno- vationen.l

Intern F OU -verksamhet

Liknande avvikelser kan erhållas för det interna FoU-arbetet. Av skäl som angavs i kommentarerna till Fig. III: 3 och 111: 4 stiger möjligheterna till resursbesparingar vid ökad produktionsvolym. En ökad före- tagskoncentration kan medföra dels att myc- ket dubbelarbete undviks, dels att antalet resursbesparande innovationer ökar och en ökad företagsuppsplittring kan således ge den motsatta effekten.

Om utbyte av teknisk information eller ett viss »läckage» förekommer mellan fö- retagen kommer en motsvarande del av dubbelarbetet att försvinna, vilket tenderar att öka antalet innovationer.

Incitament till innovationema, som ju delvis avtrubbas vid en uppsplittrad struk- tur, ökar naturligtvis, om möjligheter finns att ta betalt för den information som leve- reras exempelvis genom licensavgift. Dessa två effekter modifierar alltså storleken (men inte riktningen) på awikelserna.

Substitution mellan extern och intern FoU-verksamhet

Var FoU-verksamheten skall förläggas be- stäms huvudsakligcn av de producerande företagen, då ju dessa besitter stora valmöj- ligheter att antingen köpa utifrån eller be- driva egen FoU-verksamhet.

Utveckling av nya produkter sker van— ligen i det producerande företaget. För det- ta val talar, att man där har de nödvän- diga tekniska och marknadsmässiga infor- mationerna. Vidare har man i det fall pro- duktdifferentieringen används som ett kon- kurrensmedel mindre intresse att dela FoU- kostnadema med någon konkurrent, då det ju under monopolistisk konkurrens är spe-

ciellt fördelaktigt att så länge som möjligt vara ensam om de nyutvecklade produkter- na.

När det gäller utveckling av nya proces- ser är situationen annorlunda. Om före- tagsstrukturen är splittrad. är det naturligt att ett eller flera företag specialiserar sig på att bygga maskinkonstruktioner, och att man också successivt försöker förbättra des- sa. Denna förbättring kan då även gälla kvaliteten på produkten, varvid gränsen mel- lan kvalitetsförbättringar och nya produk- ter ofta är ganska flytande.

Om omedelbar närhet till produktionen är av vikt för utvecklingsarbetet, eller om utvecklingsarbetet måste speciellt anpassas till företagets produktionsutrustning. kom- mer detta att innebära en tendens till upp- splittring av FoU-arbetet.

Det är naturligt att FoU—arbetet lägges utanför företagen, i de fall utvecklingsar- betet kan ha ett brett tillämpningsområde. Den fördel som en utspridning av utveck- lingskostnaderna har i de fall FoU-arbetet specialiseras kan där väga tyngre än de eventuella nackdelar som finns av sämre anpassning till de tekniska och marknads- betingade behov det producerande företaget har.

Den del av branschens forskning, som inte omedelbart påverkar konkurrenssitua- tionen, bl. a. grundforskningen, ger vanli- gen upphov till minimal intressekonflikt. Ju mera forskningens inriktning avlägsnar sig från från rena grundforskningsproblem till tillämpad forskning, desto större är möj- ligheterna för en intressekonflikt, vilket allt- så ger en tendens till ökad uppsplittring av forskningen. Vanligt är att grundforsk- ningen bedrivs i för branschen gemensam- ma institutioner, medan den tillämpade forskningen, vilken oftast utgör den helt dominerande delan, bedrivs vid företagen.

Om företagskoncentrationen ökar, avtar nackdelarna och ökar fördelarna med att

1 En empirisk undersökning av detta har ut- förts av E. Mansfield. Resultaten år inte entydi- ga. Uppenbarligen kan i vissa fall, speciellt då kapitalutrustningen genomsnittligt har lång livslängd, den motsatta eflekten uppstå. Se kapi- tel VI.

förlägga FoU-arbetet inom det produceran- de företaget. Vid en ökad företagskoncen- tration visar det sig därför ofta fördelak- tigt för företaget att successivt internalisera mer och mer av F oU-arbetet.

En sådan förskjutning av FoU-arbetet kan påverka den totala resursåtgångeni både positiv och negativ riktning. Incita- menten till forskning och utveckling kan öka genom en intemalisering, då därvid vissa informationsbarriärer och marknads- betingade hinder försvinner. Samtidigt kan dubbelarbetet inom FoU öka genom att lik- nande forskning bedrivs parallellt i olika företag.

Risk

Kostnaden för att nå ett visst forsknings- resultat är alltid oviss. Värdet av resulta— tet är också osäkert. Om besluten beträf- fande FoU-projekts förverkligande fattas under riskaversion, kommer den risk som projekten är behäftade med att påverka be- sluten. Vissa projekt som förväntas ge en genomsnittlig resursbesparing förverkligas inte. Om ett företag samtidigt har flera FoU-projekt, är det naturligt att inte bara bedöma dessa projekt individuellt utan att också göra en total riskbedömning av alla projekt tillsammans. Projekt som är obe- roende av varandra ger tagna tillsammans en viss riskutjämning, och ju fler projekten är, desto större är riskutjämningen.

Dessa riskutjämnande effekter kan med- föra att vissa av de projekt som p. g. a. riskaversion inte förverkligas i en uppsplitt- rad struktur däremot blir av om företags- koncentrationen ökar. En ökad koncentra- tion tenderar alltså av dessa skäl att öka antalet genomsnittligt resursbesparande pro- jekt.

Stordriftsfördelar inom F o U-arbetet

Kostnaden för ett FoU-projekt är inte obe- roende av var det utförs. Ofta kan kost- nadsbesparingar erhållas genom att sam- manföra olika projekt. De stordriftsförde- lar som kan erhållas i själva FoU-arbetet

är av motsvarande typ som dem man er- håller i produktionen genom specialisering av arbetskraft och utrustning och bättre kapacitetsutnyttjande på dessa resurser. Så— dana stordriftsfördelar tenderar, i den mån de förekommer, att accentuera fördelarna av en koncentration.

Avslutande kommentar

Beslut som rör FoU-projekts förverkligan- de är i praktiken beroende av många fler faktorer än dem som behandlats ovan. Spe- ciellt spelar marknadsbetingade faktorer en stor roll. Genom en ny produkt kan exem- pelvis marknadsandelama inom en bransch öka, vilket kan ge positiva effekter på före- tagets övriga försäljning i såväl nutid som framtid.

Under monopolistisk konkurrens, blir of- ta produktutvecklingen ett konkurrensme- del som endast i mindre grad syftar till kostnadsbesparingar. Stor produktdifferen- tiering och kort tid mellan introduktionen av nya närbesläktade produkter och nya modeller skapar i många fall en konkur- renssituation, där samtliga tvingas följa un- gefär samma mönster. Uppenbarligen in- nebär en kraftig produktdifferentiering och ständiga modellbyten en relativt större kost- nad per producerad enhet för de mindre företagen jämfört med de större. Eftersom det kostar relativt mindre för större före- tag att exempelvis byta modell, kan detta utan alltför stora kostnader ske relativt ofta. Mindre företag kan, eftersom deras kostnader är relativt större, välja att byta modell med längre tidsintervall. Denna för— skjutning i tidsintervallen kan emellertid ofta inte göras alltför stor i en marknads- situation, där konkurrenter förekommer som byter modell ofta, i synnerhet om mo- dellbyten är en betydelsefull konkurrens- faktor. I en sådan konkurrenssituation kom- mer uppenbarligen stordriftsfördelama att accentueras i jämförelse med en alternativ situation, där produktdifferentieringen är mindre utpräglad, och där modellbyten sker med längre intervall.

Den totala produktionsvolymen och upp-

delningen av denna mellan företagen har hållits fix i betraktelsen. I företagsbeslut rörande FoU-projekt tages naturligtvis hän— syn till möjligheterna att i samband med introduktionen av den nya produkten el- ler den nya processen också öka eller mins- ka den försålda volymen. Effekterna på marknadens prisbildning av eget och kon- kurrensens agerande vid ett förverkligande av projektet måste också rent allmänt kart- läggas. Möjlighetema till kopiering exem- pelvis påverkar i allmänhet inte bara re— sursåtgången i företagen utan även pris- bildningen. Alla dessa marknadsbetingade samband påverkar och kan starkt modifiera ovan beskrivna samband mellan företags- koncentration och resursbesparande innova- tioner. Brist på empiriska studier gör emel- lertid, att inga bestämda bedömningar kan göras av hur stora dessa modifikationer är.

D. Administration. Inköp och försäljning. Finansiering

Administration

Den administrativa delen av ett företag är i hög grad inriktad på att anpassa företa- get till yttre och inre förändringar av olika slag och det är därför naturligt att infoga detta avsnitt i kapitlet om dynamiska stor- driftsfördelar.

I en stationär ekonomi skulle de erfor- derliga administrativa tjänsterna vara få och rutinartade. Vissa personaladministrativa tjänster och en viss bokföring skulle natur— ligtvis vara nödvändiga även i ett statiskt fall. Det rutinartade inslaget i dessa och andra »statiska» administrativa tjänster gör att en samordning skulle kunna ge relativt stora resursbesparingar just med avseende på dessa delfunktioner. De stordriftsförde- lar som därvid kan erhållas är emellertid to- talt sett av begränsat intresse eftersom den »statiska delen» vanligen endast utgör en mindre del av företagens administrations- kostnader.

I en dynamisk situation fungerar den ad- ministrativa sektorn som samordnare av in- formation rörande framför allt intema och

externa förändringar och som beslutsfatta- re i situationer som varje gång är nya och helt unika.

Investeringar i ny produktionsutrustning för att utvidga produktionskapaciteten krä- ver ofta omfattande förberedelser — den- na verksamhet kan därför ofta utgöra en stor del av det totala administrativa arbe- tet.

En sådan större nyinvestering är nästan alltid kombinerad med en introduktion av ny och mera ändamålsenlig teknik.

Generellt torde emellertid problem i sam- band med verksamheten inom ramen för existerande produktionsutrustning dominera det administrativa arbetet. I detta arbete kan som en viktig del ingå problem rörande förbättringar av existerande produktionspro- cesser (vardagsrationaliseringar) och intro- duktion av nya produkter. En viktig del är anpassningen till fluktuationer av olika slag. (Fluktuation i produktsortiment, fluktuation i totala produktionsvolymen.)

Även om de administrativa tjänsterna i så stor utsträckning är knutna till förändring- ar kan det vara relevant att knyta jämfö- relser mellan administrationskostnader i oli- ka företag till företagsstorleken i ett visst ögonblick — i varje fall så länge man hål- ler sig inom samma bransch. Om mindre företag på ett systematiskt sätt skiljer sig från större exempelvis genom en lägre ex- pansionstakt, lägre integrationsgrad etc. — då blir jämförelsen mellan administrations— kostnader enbart med utgångspunkt ifrån företagsstorleken dock vanligen mindre in— tressant.

Ofta finns substitutionsmöjligheter mel- lan administrationskostnader och produk- tionskostnader. Exempelvis kan en kost— nadsjämförelse mellan olika anläggningar ofta uppdaga möjligheter att förbilliga den totala produktionen genom att göra en om- allokering av produktionen. En utvidgning av administrationskostnadema ger i detta fall en minskning av produktionskostna- dema.

Vid en förändring av företagsstorleken kan det ofta vara fördelaktigt att företa substitutioner mellan administrations- och

produktionskostnader.1 I det följande be- handlas administrationsfunktionen först som om inga sådana substitutioner förekom- mer. I efterhand diskuteras riktningen och eventuell effekt av substitutionen. Genom- gående antages små och stora företag som »jämförbara» på det sätt som beskrevs ovan.

De administrativa funktionerna har många samordnande uppgifter, vilket gör att man inte, som exempelvis inom produktionen, kan tänkas splittra upp en enhet i flera mindre, som fyller samma uppgift. Centrali- sering är alltså möjlig, men decentralisering- en kan inte drivas längre än den decentrali- sering som råder i produktionsstrukturen. Denna odelbarhet i sådana samordnade upp- gifter gör, att kostnaderna för den admi- nistrativa organisationen teoretiskt kan tän- kas stiga, då anläggningens storlek ökar. Möjligt är t. ex. att man trots en sådan ge- nomsnittlig kostnadsökning inom admini- strationen genomför ett projekt med stor administrativ organisation för att därigenom kunna förverkliga vissa resursbesparingar i produktionen.

Frågan om administrationskostnadema stiger eller sjunker vid ökad företagsstorlek — där ett företag kan bestå av flera anlägg- ningar med ett på ett optimalt sätt decen- traliserat beslutsfattande — är i många av- senden dåligt belyst i litteraturen, och många motstridiga uppskattningar finns. Ingen förnekar att en viss minskning av administrationskostnadema kan erhållas ge- nom en specialisering av arbetskraften, och genom att Specialmaskiner kan utnyttjas vid större företagsenheter. Inte heller torde nå- gon invända mot att en viss kostnadsökning kan uppstå genom att samordnade funk- tioner, som inte finns i de små organisato- riska enheterna, måste adderas i de större. Frågan gäller emellertid hur stor betydelse dessa faktorer har sammanlagt.2

Argumentationen för betydelsen av kost— nadsbesparande rationaliseringar stöder sig vanligen på två punkter:

a. Inom den moderna administrativa tek- niken poängteras mycket kraftigt, att man vid en utvidgning av en organisation inte

skall söka dubblera vissa organisationsenhe- ter, utan att det oftast är fördelaktigt att finna helt nya organisationsstrukturer. Den specialisering av arbetskraften, som dessa nya organisationsstrukturer ger upphov till, visar sig bl. a. i tendensen hos ett företag att använda »stabspersonal» eller »stabsen- heter» till att insamla och bearbeta material och sköta utredningsarbetet, så att »linje- personalen» bättre kan utnyttjas för den lö- pande produktionens problem.

b. Den moderna datatekniken har i många avseenden möjliggjort rationaliseringar inom den administrativa sektorn. Ett fördelaktigt utnyttjande av dessa hjälpmedel kan emel- lertid i många fall endast ske i stora admi- nistrativa enheter.a

Argumentationen för att en stor admini- strativ organisation skulle medföra vissa nackdelar går ut på att dels en viss för- dröjning i beslutsfattandet på grund av för— sämrade interna kommunikationer, dels även stigande administrationskostnader per kapa- citetsenhet skulle bli följden av en ökning av organisationsstorlek. Dessa åsikter moti- veras med att den administrativa organisa- tionen ofta har en pyramidliknande kon- struktion. I en större och samtidigt högre >pyramid> är vägen från »botten till top- pen» och tillbaka igen längre än i en mind— re, vilket skulle motivera tidsfördröjningen. En annan konsekvens blir att skikt efter skikt av tjänstemän med samordnade funk- tioner kommer att läggas ovanpå de övriga administrationsorganen, vilket skulle moti- vera påståendet om stigande administra- tionskostnader.

1 Det kan ofta vara svårt vid jämförelser mel— lan företag av olika storlek att mera preciserat fastställa vilka alternativ som motsvarar jäm- förelse utan substitution. En sådan exakt angivel- se är emellertid inte nödvändig för ovanstående resonemang. Uppdelningen har framför allt ett analytiskt intresse. ' De tillgängliga empiriska studierna ger där- vidlag inte tillräckligt underlag för mera be- stämda uttalanden. Se kapitel VI. ' Storleksgrånsen för när det år fördelaktigt att införa en datamaskin som hjälpmedel har sjunkit kraftigt under 60-talet. När möjligheterna att genom lokala terminaler endast abonnera på en del av datamaskinens totala kapacitet ut- vecklats vidare, kommer denna gräns sannolikt att ytterligare kraftigt förskjutas nedåt.

Om organisationsstrukturen är uppbyggd på detta sätt genom mångdubblering av lik- artade administrativa enheter och att sam- ordnande enheter lagras i skikt efter skikt över varandra, kommer naturligtvis admi- nistrationskostnaderna per kapacitetsenhet att öka. Man konstaterar dock genast, att denna ökning inte är alltför omfattande, och att den snabbt avtager, om, vilket före- faller vara ett mycket rimligt antagande, lö_ neökningen för varje högre administrations- skikt i relation till det omedelbart under liggande är mycket mindre än hans »span of control», dvs. antalet omedelbart under- ordnade tjänstemän.1

Det har också ofta framförts åsikter att effektiviteten är svårare att kontrollera i en stor administrativ organisation än i en li- ten, och att detta skulle ge upphov till ge- nomsnittligt större ineffektivitet i större or- ganisationer än i mindre (Parkinsons lag etc.). Det torde vara omöjligt att säga, om detta argument är relevant eller inte. Vis- sa moderna metoder att kontrollera effekti- vitet och korrigera ineffektivitet, som på senare tid utvecklats, gör i varje fall att styrkan i argumentet sannolikt successivt minskar.

Beträffande de försämrade interna kom- munikationerna torde det vara allmänt er- känt, att det inom mycket stora företag tidi- gare förelegat särskilda svårigheter att ska- pa en smidig och effektiv organisation, där snabba beslut kan fattas, men att denna svå- righet — med de allra största amerikanska företagen som föregångare — under senare år till stor del övervunnits, genom att det kommit till stånd en uppdelning av verk- samheten i mindre relativt självständiga en- heter, sammanhållna av en gemensam fi- nansiering, gemensam forskning och gemen- sam allmän försäljningspolitik.2

Det är intressant att konstatera att sam- tidigt som en ökad företagskoncentration vanligen medför en koncentration av vis- sa beslut det ofta visar sig fördelaktigt att samtidigt ytterligare decentralisera andra be- slut.8

Alternativa förändringar i den administ— rativa organisationen vid en ökning av före—

1 Innebörden av detta kan illustreras med föl- jande exempel: Hierarkin är uppbyggd av grupper om tre per- soner med en chef. Den minsta organisatoriska enheten antages bestå av fyra sådana personer. Tre sådana grupper med var sin chef samord- nas sedan av en överchef. Tre sådana större grupper med var sin överchef samordnas sedan av en överöverchef etc. »Span of control» är alltså i detta exempel tre. Chefsskapet antages ge 50 % högre lön än hans omedelbart underordnade har. Under dessa betingelser erhålles följande samband mellan storlek (mätt i antalet basgrupper) och kostnad:

Storlek 1 3 9 oo Kostnad 75 88 94 100

Av exemplet framgår, att under dessa betingel- ser utvidgningen från 3] personer till en större organisation endast innebär maximalt 6 % högre kostnad. Se [3] för en mera utförlig redo- görelse.

” Inom IBM-koncernen, där man för egen del studerat olika organisationsstrukturers för- och nackdelar, beräknas för deras typ av produk- tion den optimala storleken på en självständigt fungerande anläggning vara av en storleksord- ning, som motsvarar cirka 2 OOO—3 000 anställda. Denna anläggning är då i allmänhet horisontellt integrerad, d. v. s. flera olika produkter tillver- kas. Ökningar eller minskningar i anläggnings- storleken innebär i detta fall en förändring i an- talet produkter och påverkar inte den använda produktionstekniken eller produkternas serie- längd. Valet av storlek motiveras därför när- mast av att den administrativa sektorns funktion optimeras vid denna storlek. Många administra- tiva kostnader beräknas visserligen kunna sän- kas ytterligare vid ökad anläggningsstorlek, men mot detta står en snabbt försämrad överskåd— lighet och försämrade interna kommunikationer. Beslut som rör produktionsinriktning, forskning och stora investeringar är koncentrerade till koncernledningen. De enskilda anläggningarna har i övrigt relativt stor rörelsefrihet. För de enskilda anläggningarna ansågs, att det i all- mänhet finns en viss gräns, över vilken det är ofördelaktigt att gå. För koncernen i dess helhet ansågs däremot ingen motsvarande övre gräns finnas.

Med det i jämförelse med andra branscher mycket växlande produktsortiment och med den produktionsteknik som IBM har ansåg man att betydelsen av snabba interna kommunikationer var mycket stor för deras egen del. Därför an- sågs det inte uteslutet, att den optimala anlägg- ningsstorleken kunde vara avsevärt större än cirka 3 000 anställda för branscher med mindre variationer i teknik och produktsortiment. Där- emot bedömdes de branscher vara få, där hän— syn till den administrativa funktionen skulle begränsa anläggningsstorleken till mindre än cirka 2 OOO—3 000 anställda.

” Inga empiriska data som kan belysa detta finns tillgängliga. De företagsintervjuer som ut- redningen företagit synes emellertid stödja ett sådant påstående.

Beslute- nlvå 3—

2_ STAB ._ A A & ÅK _ A ' B C

Fig. III: 5.

tagsstorleken illustreras på ett enkelt sätt i fig. III:5. I A fattas alla viktiga beslut på beslutsnivå 2. Den mänskliga restriktio- nen att en person (ansvarig för en admi- nistrativ enhet) inte kan absorbera obegrän- sade mängder data och inte ensam kan fat- ta ett obegränsat antal avgöranden gör att all information som i fallet A förs upp från nivå 1 till nivå 2 i fallet B inte kan föras upp till nivå 3. I fallet B måste alltså an— tingen vissa beslut fattas på nivå 2 eller besluten på nivå 3 fattas på grundval av mindre information än i A. I B går infor- mationen från botten till toppen resp. top- pen till botten via en mellanliggande ad- ministrationsenhet vilket i vissa fall skapar en tröghet i det interna kommunikations- systemet.

Detta gör att C ofta är att föredra fram- för B, i synnerhet då det är speciellt viktigt att kommunikationema inom det administ— rativa systemet flyter snabbt. I C är avstån- det mellan botten och toppen i organisa- tionen mindre än i B, men samtidigt spän- ner man i toppen över ett vidare fält (flera direkt underordnade enheter). För att man i toppen skall kunna klara av de samord- nande funktionerna på ett tillfredsställande sätt krävs två förändringar i relation till A. Dels decentraliseras en mängd beslut från nivå 2 till nivå 1 vilket också medför att en mängd information inte behöver föras upp på nivå 2, dels krävs en »stab» för att bistå beslutsfattarna på nivå 2.

Möjligheterna att decentralisera inom fö- retagen utgör en ur teoretisk synvinkel vä- sentlig faktor.

Om företagen söker kostnadsminimera sin produktion följer logiskt att de alltid söker utnyttja decentraliseringsmöjlighetema så långt detta är fördelaktigt. En utökning av företagsstorleken innebär i vissa fall endast en ökning av antalet anläggningar. Av det-

ta följer emellertid att (om produktions- kostnaderna i en anläggning antags vara oberoende av ägarstrukturen) den maxima- la styckkostnadsökning en ökad företags— storlek kan medföra är kostnaderna för en överordnande samordning av en decentrali- serad produktionsstruktur. Denna överord- nande samordning kan emellertid ges en så— dan utformning att kostnaderna för detta ändamål blir mycket små. I jämförelse med företagets totala kostnader är de i ett så- dant ytterlighetsfall därför praktiskt taget försumbara.

I praktiken är det nästan aldrig fördelak- tigt att göra denna extrema decentralisering. Som nämndes tidigare är det vanligen för- delaktigt att centralisera vissa finansierings-, forsknings- och produktionsinriktningsbe- slut.

Ur teoretisk synvinkel är det emellertid intressant att möjligheten att decentralisera ger (under förutsättning att produktions- kostnaden i en anläggning är oberoende av ägarstrukturen och att kostnaderna för en minsta samordning av fristående organisa- tioner är försumbar) som logiskt resultat att styckkostnadema antingen sjunker eller är konstanta vid en ökning av företagskon- centrationen. Varje tendens till ökade styck- kostnader kan omedelbart förhindras genom en ökad decentralisering.1

Den administrativa organisationens upp- gifter är inte alltid given . En viss asymmetri kan råda mellan de administrativa funktio- nerna hos företag av olika storlek. Mindre företag utesluter ofta vissa funktioner, som däremot det större företaget kan finna lön- samt att utnyttja. Nya administrativa funk- tioner (administrativa innovationer) adderas successivt till de gamla, och vissa gamla funktioner förenklas eller slopas helt.

Många administrativa funktioner berör företagens försök att minska osäkerheten i sina projekt genom att mera i detalj söka kontrollera den egna kostnadsstrukturen, el-

1 Många av de resonemang som något oegent- ligt förs kring begreppet »stordriftsnackdelar» (dvs ökade styckkostnader vid ökad företags- storlek) handlar i själva verket om olämplighe- ten av alltför koncentrerad organisationsstruk- tur.

ler genom att söka göra bättre prognoser för marknadssituationens förändringar o.d. Effekterna av dessa administrationsuppgif— ter visar sig sålunda i form av kostnads- minskningar eller intäktsökningar i andra sektorer av företagets verksamhet. En sub- stitution mellan ökade administrativa kost- nader och minskade kostnader inom andra sektorer har framför allt ägt rum över tiden och utgör utan tvekan förklaringsn till de växande administrationskostnadema över- lag.1

Huruvida en markant asymmetri råder mellan stora och små företag beträffande graden av substitution mellan de berörda funktionerna är svårt att avgöra. Ju öppnare informationsflödet beträffande innovationer eller prognoser om marknadsförändring etc. är, desto mindre relevans torde denna ev. asymmetri ha när det gäller utifrån kom- mande informationer. När det gäller den interna planeringen av produktion, lager- hållning, transporter etc. torde förhållande- na vara annorlunda. Stora planeringsavdel- ningar, ofta utrustade med datamaskiner, finns i många större företag. Dessa kalky- lerar den optimala lagerhållningen, den bäs- ta användningen av de givna resurserna etc. på ett sätt, som de små företagen aldrig kan ha råd med.

Inköp och försäljning

En ökad företagskoncentration kan ge upp- hov till en serie olika typer av resursbespa— ringar inom de organisationer som handhar inköp och försäljning.

En ökad företagskoncentration medför ofta, att storleken på transaktionerna ge- nomsnittligt ökar. Ofta är kostnaderna för att administrera stora köp eller försäljningar inte större än för att administrera små. Även om resursbesparingarna inte är absoluta, då storleken på transaktionen ökar, råder prak— tiskt taget alltid klara stordriftsfördelar. En ökning av transaktionsstorleken kan åtmin- stone beträffande inköp även ske genom en horisontell eller vertikal integration.

På samma sätt som inom den rent ad- ministrativa avdelningen kan ökad företags— koncentration ge resursbesparingar genom

specialisering av personal och utrustning. På grund av att köpen och framför allt för- säljningen infaller oregelbundet och slump- vis, kan ökad företagskoncentration också ge höjd utnyttjandegrad. Om försäljnings- kontoren måste vara geografiskt utspridda, kan kapacitetsutnyttjandet i många fall i ännu högre grad än inom den administra— tiva sektorn bli relativt lågt, varför höjning- en av kapacitetsutnyttjandet vid ökad kon- centration i sådana fall kan bli förhållande- vis stor.

För reklam, utställningar och andra för- säljningsökande åtgärder råder ofta stor- driftsfördelar i den meningen att två före- tag, som försäljer under gemensamt varu- namn och med gemensam reklam, kan få samma försäljningsökande effekt billigare än om de agerade individuellt. Detta är dock inte generellt, och ett flertal exempel finns på varor, där ett företag splittrar upp sin försäljning på två kanaler med en obe- tydlig produktdifferentiering för att få bätt- re försäljningseffekt. I dessa fall, har före— tagen emellertid ofta en dominerande del av marknaden.

I likhet med tidigare kan vissa substitu- tionsföreteelser uppträda. Motivet för en fusion mellan två företag kan just ofta vara att man därigenom möjliggör inte bara en viss rationalisering utan även en förändring av försäljningsorganisationens omfattning och service — ökad reklam, inbrytning på nya marknader, nya försäljningsmetoder.

Ökad företagsstorlek kan emellertid ock- så innebära minskad konkurrens med en viss minskning av dessa försäljningsbefrämjande åtgärder till följd. Detta gäller då sådana åtgärder, som framför allt ökar företagets relativa konkurrenssituation och icke på— verkar efterfrågans totala storlek. Vid en total koncentration försvinner av naturliga skäl dessa konkurrensåtgärder helt. Däremot torde man inte kunna med bestämdhet säga huruvida dessa åtgärder tenderar att öka el- ler minska vid en successiv koncentration från en mera splittrad företagsstruktur upp till duopol.

1 Vissa undersökningar som finns relaterade i kap. VI belyser detta närmare.

4 lh A / Styck- Produktionsvolym/ kostnad tidsenhet lör produktions- tillskouer 3 Alternatlva erpanslcns- 2 trender A Låg töretags- ,.../_ 1 Manualen '_"_'”"—_______ () Bx/ Hög företags- koncentration ! I I | & % 1 2 :! Expansienstakt ' 1 id Fig. 111; 6.

Finansiella transaktioner

I analogi med förhållandena beträffande in- köp och försäljning innebär en ökad före— tagskoncentration ofta att storleken på före- tagens finansiella transaktioner genomsnitt- ligt ökar. Dessa transaktioner gäller, för- utom kontanta transaktioner i samband med inköp och försäljning, olika kredit- och va- lutaaffärer eller transaktioner, som innebär en omdisponering av företagets finansiella tillgångar. En stor del av dessa transaktio— ner administreras i allmänhet av utanför företaget stående kreditinstitut. Senare i samband med en diskussion av priseffekter i Kap. IV kommer dessa förhållanden att tagas upp till mera noggrann diskussion.

E. Förändringar i produktionsutvecklingen

I det statiska fallet jämföres olika nivåer på en över hela tidsintervallet konstant pro- duktion. I det dynamiska fallet kan jämfö- relse göras mellan helt olika produktion- tidsförlopp.

I fig. III: 6 jämföres styckkostnaden för fem olika lineära expansionsförlopp. Styck- kostnaden är beräknad som ett genomsnitt för den produktion som ligger över O—alter- nativet dvs. det stationära alternativet. Det är styckkostnaden för detta tillskott som re- lateras till expansionstakten.

I avsnitt A påpekades att vissa tekniska

och marknadsbetingade samband fanns mel- lan hög expansionstrend och styckkostnad. Hög expansionstrend tenderar att minska överkapaciteten i nya anläggningar och att höja anläggningarnas storlek. Dessutom med- för vanligen hög expansionstrend inom en bransch att marknadsandelarna lättare kan omfördelas, vilket kan accentuera denna ten- dens. Dessa faktorer pekar i riktning mot lägre styckkostnader vid högre expansions- takt. De genomsnittliga styckkostnaderna i tillskottet kan emellertid vara högre än mot- svarande styckkostnader i den gamla pro- duktionen, och en högre expansionstrend kan därför höia de genomsnittliga styck- kostnaderna i hela produktionen, trots att samtidigt styckkostnadema i tillskottet sjun- ker.

Möjligheten till resursbesparande inno- vationer ger två samband, som tenderar att sänka resursåtgången vid större total pro- duktionsvolym. Dels kan FoU-kostnaderna slås ut på en större volym, dels kan en trös— kel vid vilken en ny resursbesparande in- novation blir fördelaktig att förverkliga snabbare uppnås. Tillskottet i total produk- tionsvolym erbjuder därvid naturligtvis ett större incitament än den äldre produktions- kapaciteten, som ju ofta endast kan under- gå cn successiv förändring. De resursbespa— rande effekterna för denna sektor kan ofta visa sig först längre fram i tiden, och den- na tidsförskjutning minskar naturligtvis in-

De effekter som Penrose pekat på, näm- ligen att de administrativa resurserna ge- nerellt skulle utgöra en trång sektor vid ex- pansion, indikerar högre styckkostnader vid högre expansionstakt. Det kan även fin- nas andra produktionsfaktorer, t. ex. arbets- kraft för produktionen, vissa maskintyper som temporärt blir knappa vid en ökad ex- pansionstakt.

En förändring kan inte ske obegränsat snabbt. Ökas snabbheten, kan kostnaderna ofta öka mer än proportionellt.1

När det gäller kapitalvaror finns ett di- rekt samband mellan expansionstakt och behov av kapitalutrustning. Expansionstak- ten och nivån på kapitalutrustningsproduk— tionen blir alltså relaterade till varandra — förändrad expansionstakt kräver en för- ändrad nivå i kapitalvaruproduktionen. Det blir i detta fall framförallt avvikelser från en viss expansionstakt (till vilken kapital- varuproduktionen är anpassad) som ger för— ändrade kostnader på kapitalinput och inte själva expansionstaktens storlek. Liknande förhållanden kan gälla för andra input (va- ror eller tjänster).

En högre expansionstakt kan också ge större stordriftsobsolescens vilket innebär att kapitalföremålens livslängd minskar och att kapitalkostnadema tenderar att öka (jfr Ap- pendix XIII).

Den administrativa organisationen är som tidigare nämnts ofta fördelaktig att föränd- ra inte bara till sin storlek utan även till sin principiella uppbyggnad vid ökad före- tagsstorlek (eller i övrigt förändrade ram- villkor t. ex. förändrad expansionstakt, för- ändrat produktsortiment). Ett administrativt system har emellertid ofta relativt lång in- trimningstid. Detta innebär att förändring— ar i systemet — speciellt stora förändringar — ofta kan vara dyra och/eller temporärt prestationsnedsättande.

Den tröghet som finns när det gäller ut- nyttjandet av stordriftsfördelar inom pro- duktionen och som har sin grund i det för- delaktiga att utnyttja redan gjorda kapital- investeringar har en klar parallell inom ad- ministrativa system. Vid en måttlig föränd-

ring kan det därför vara fördelaktigt att bi- behålla den existerande organisationsstruk- turen trots att den inte är optimalt anpas- sad till produktionsstrukturen sett i ett läng- re perspekiv. Även om de genomsnittliga kostnaderna för administrationen sjunker vid ökad företagsstorlek under förutsättning att organisationsstrukturen är optimalt an- passad till företagsstorleken kan dessa ge— nomsnittliga kostnader tendera att öka på kort sikt. Administrativa stordriftsfördelar är således inte alltid att betrakta som kort- siktiga stordriftsfördelar även om de å and- ra sidan inte har samma eftersläpning som den som förekommer för viss kapitalut- rustning.

Sannolikt torde det i nästan alla bran- scher finnas en viss nivå över vilken en yt- terligare ökning i expansionstakten medför en ökad styckkostnad. Om styckkostnads- kurvan (tillskottet) är fallande för lägre ex— pansionstakter får den då ett U-format ut— seende. De i sammanhanget relevanta ex- pansionstakterna kan emellertid för olika branscher vara begränsade till den fallande eller stigande delen av kurvan och U-kur- vans minimumpunkt behöver inte utgöra en i någon mening optimal expansionstakt.

1 Priseii'ekter behandlas mera utförligt i nästa kapitel. Det kan emellertid vara viktigt att redan i detta sammanhang påpeka prisetfektcmas roll i samband med tillväxt. Tidigare har framförallt de priseffekter som jämförelser mellan olika företagsstrukturer kan ge behandlats. Varia- tioner i tillväxttakt kan emellertid också ge sådana effekter. Speciellt priseffekterna på kapi- talresurser kommer senare att behandlas mera explicit.

[1] Sargant Florence. The Logic of British and American Industry. London 1953. [2] Penrose E. The theory of the growth of the firm. Oxford 1959. [3] Sargant Florence. Economics and Sociology of Industry. London 1964. [4] Chenery. Overcapacity and the Acceleration Principle. Econometrica Jan 1952. [5] Problems of Size of Plant in Industry in Under-developed Countries. Appendix. In- dustrialization and Productivity Bulletin 2. [6] J. M. Blair »Technology and size». AER vol. 38 (änns även reproducerad i [7]). [7] Economic Concentration Part 4. Con- centration and Efficiency. Hearings before the subcommittee on Antitrust and Mono- pology. Washington 1965.

IV

A. Inledning

Detta kapitel syftar till att belysa några drag i företagsbeteendet, som blir speciellt accen- tuerade i samband med förekomsten av stor- driftsfördelar.1 Företagens beteende antages inledningsvis grovt kunna karakteriseras av vinstmaximeringsprincipen. En omfattande diskussion har förts kring vinstmaximering- ens generella giltighet som bestämmde faktor vid pris- eller investeringsbeslut. En allmän bedömning är emellertid, att man som en god första approximation kan an- vända sig av denna beteenderegel.2

Som nämndes i inledningskapitlet medför vinstmaximeringen som beslutsregel, att fö- retagen under »ideala» förhållanden styr mot den företags- och produktionsstruktur som kräver minst resursåtgång (given total produktionsvolymsutveckling). Två företag, som genom en fusion kan minska de gemen- samma produktionskostnaderna vid oför- ändrad gemensam produktionsvolymsutveck- ling över tiden (minskade kostnader vid oförändrad intäkt), genomför under dessa ideala villkor alltid en sådan sammanslag- ning.

Analysen är här liksom tidigare partiell. Resursvärderingen är knuten till en uppsätt- ning direkta eller indirekta input med invari- anta priser. Denna uppsättning input utgör samtidigt analysens gräns. Endast de kost- nadsbesparingar som kan göras i efterföljan- de förädlingsled beaktas. Om det aktualise-

Företagets beteende

ras kostnadsbesparande fördelar att driva den vertikala integrationen så långt tillbaka i produktionskedjan att man hamnar utan- för den angivna ramen tvingas man vidga ramen.

Det kan vara viktigt att notera att endast fusioner som sänker resursåtgången dvs. där ett gemensamt intresse för alla parter före- kommer behöver förverkligas i det ideala fallet. Om priset på ett halvfabrikat inte påverkar resursåtgången i efterföljande led finns inga gemensamma allokeringsfördelar att hämta vid en vertikal integration (given produktionsvolymutveckling). Vinsten i det sammanslagna företaget blir lika med sum- man av vinsterna i de fristående företagen.

En förändring i företagskoncentrationen kan påverka produktionsvoIymsutveckling- en. Den prisfördel på avsättningsmarkna— den, som stora företag ofta har i relation till små, sammanhänger vanligen med en ökad möjlighet att styra produktionsvolyms- utvecklingen och samtidigt höja prisnivån.

Variationerna i total produktionsvolym påverkar vanligen priset kraftigt. I de dis- kussioner som berör prisbildningen utgör därför totala produktionsvolymen en myc— ket viktig variabel. Inverkan på produk- tiviteten är däremot ofta mindre, och i de sammanhang där produktiviteten behandlas

1 Det gör däremot inga anspråk på att vara en fullständig analys av företagsbeteendet. ' För en mera utförlig diskussion av detta hänvisas till [11].

Genomsn resurs- åtgång x A Låg företags- N_koncentration L)—Hög företags- D B c koncentration > Total produktionsvolym Fig. IV: ] .

kommer därför av naturliga skäl diskussio- nen av strukturförändringar att dominera. En diskussion av ändringar i produktions- volymen kommer först i andra hand.

Framställningen tänkes som tidigare upp- delad i strukturförändringar och förändring- ar i produktionsvolymsutvecklingen. (Fig. IV: 1 är identisk med fig. 1: 3).

I det första steget (A till B) antages, att totala produktionsvolymen är oberoende av förändringar i företagskoncentrationen. I nästa steg (B till C eller D) antages pro- duktionsvolymen förändrad, vilket också samtidigt kan medföra att produktiviteten förändras. En ökning av företagskoncentra- tionen innebär genom förflyttningen från A till C eller D vanligen en sänkning av genomsnittliga resursåtgången, dvs. en ökad produktivitet. I speciella fall kan naturligt- vis produktivitetsminskningen vid förflytt- ningen från exempelvis B till D vara så stor, att totaleffekten blir en minskning i pro- duktiviteten. I dessa fall blir prioriteringen av struktur- och produktionsvolymsföränd- ringarna annorlunda.

Det finns under icke-ideala förhållanden faktorer som motverkar en total minime- ring av resursåtgången. Företagen kan omed- vetet avvika från vinstmaximeringsprinci- pen på grund av bristande information. Bris- tande information kan medföra att resurs- besparande fusioner eller resursbesparande förändringar i prisstrukturen inte förverkli- gas. Medvetna avvikelser från kostnadsmi— nimering kan exempelvis uppkomma då en fusion påverkar företagsledningens situation i negativ riktning — minskad lön eller mins- kat inflytande. Under sådana omständighe- ter kan status quo vara att föredra för före-

tagets beslutsfattare även om fusionen skul- le kunna medföra kostnadsbesparingar för företaget.

Avvikelserna från resursminimering visar sig på två sätt.

1. Felaktiga priser på direkta input kan ge upphov till ett felaktigt teknikval i form av för små (eller för stora) anläggningar el- ler anläggningar med inoptimal sammansätt- ning av produktionsfaktorer.

2. Bristande information eller avvikelser från vinstmaximering kan hindra resursbe- sparande fusioner. Punkterna 1 och 2 ovan utgör huvud- problemen i detta kapitel. Innan dessa be- handlas, kan det emellertid vara lämpligt att kortfattat beröra vissa priseffekter som kan förekomma. Före avsnittet om fusio- ner kan det också vara lämpligt att disku- tera den totalt kostnadsminimerande struk- turomvandlingens förlopp (optimal struk- turomvandling). Med utgångspunkt från en optimal strukturomvandling är det sedan lättare att diskutera företagsstrukturens be- tydelse för eventuella avvikelser från detta ideala förlopp.

B. Priseffekter

Fig. IV: 2 och IV: 3 beskriver pris resp. styckkostnad för ett halvfabrikat. Styckkost- naden antages motsvara den genomsnittliga resursåtgången. I fig. IV: 2 förekommer inga stordriftsfördelar. De stordriftsfördelar som förekommer i fig. IV: 3 kan sammanhänga med förenklade hanteringskostnader för större order eller med de serielängdseffek- ter som kan uppnås om varje order spe- cialtillverkas.

Om priskurvan sammanfaller med eller är likformig med styckkostnadskurvan, för- kommer (definitionsmässigt) inga priseffek- ter. Priskurvorna I och II illustrerar fall, där priseffekter förekommer, som diskri- minerar stora köpare (priskurva I) respek- tive små köpare (priskurva II).1

1 Tidigare —i kapitel I - har påpekats att sort- valet ofta inte är entydigt. Teoretiskt vore ett sortval, som så nära som möjligt anslöt till en sort som gav konstant styckkostnad att före- draga, men denna nomenklatur torde stöta på stora praktiska svårigheter.

A Styck- Styck- kostnad kostnad Pris Pfis x x X / zPriskurva ! X x / / St k * P R I ——56— yc - —— _— ————— ris urva / _» / X & kostnad X X Styck XPriskurva ll x x kostnad & * *Priskurva ||” & & Orderstorlek Orderstorlek (el motsvarande) (el motsvarande) Fig. IV: 2. Fig. IV: 3.

l. Ofta diskrimineras stora kunder — dock icke mer än att priskurvan blir hori- sontell, dvs. att konstant pris råder per pro- ducerad enhet, oberoende av orderstorlek. Detta motsvarar priskurva I i diagram IV: 3. Existensen av stordriftsfördelar är då en för- utsättning för att en sådan prisdiskrimine- ring skall kunna göras. Om priskurva I i fig. IV: 2 existerade skulle naturligtvis den omedelbara reaktionen från de stora köpar- na vara att dela upp sina inköp i småpos- ter. Förutsättningen för att denna prisstruk- tur skall kunna genomföras, då inte stor- driftsfördelar finns, är alltså att producen- ten kan skilja köparna på ett annat sätt än enbart genom orderstorleken.

I de företagsintervjuer som utredningen gjort har flera olika motiv till den typ av prisstruktur, som diskriminerar stora order- storlekar, angivits:

a) Köparna av olika orderstorlek bildar relativt väl avgränsade grupper, för vilka konkurrenssituationen kan variera. (Olika marknader) Om konkurrensen om de små köparna är speciellt hård, kan det vara gynnsamt (ur varje enskild producents syn- vinkel) att ge dessa speciella prisfördelar.

b) Ofta finns en från säljarsynpunkt vik- tig koppling mellan olika produkters mark- nader. Om man tar ett för högt pris — ex- empelvis ett pris, som motsvarar företagets faktiska kostnader för en produkt med liten serielängd — riskerar man att stöta bort kunden inte bara när det gäller denna pro- dukt, utan även när det gäller andra för företaget mera attraktiva köp.

c) Köparna är ofta dåligt informerade om producenternas kostnadsstruktur och kan ha en helt annan bild av denna än den som faktiskt existerar. Det ligger inte alltid i producenternas intresse att fullständigt in- formera om kostnadsstrukturen. Vid en stor blandad order kan det därför vara enklare för producenten att följa köparnas uppfatt- ning om de relativa priserna än att sätta nya priser, som bättre svarar mot de rela- tiva kostnaderna.1 (Detta fall kan betraktas som en ytterlighet av b) — där marknader- na är fullständigt kopplade till varandra.)

d) I vissa marknader (speciellt Oligopol- marknader) råder en viss prisstelhet. Denna gäller då inte bara prisnivån utan även pris- relationerna mellan marknadens olika pro- dukter eller, vilket är mest relevant i detta sammanhang, mellan olika serielängder av en viss produkt. Varje enskild företagare bedömer det som ofördelaktigt att avvika från den institutionaliserade prisstrukturen. Ofta kan prisrelationerna vara mera stela än själva prisnivån. Även om prisnivån för- ändras, kan prisrelationerna mellan order av olika serielängd förbli oförändrade. Pris- strukturen kan då spegla en kostnadsstruk- tur, som är relativt gammal och eventuellt från ett skede, då man i mindre utsträck- ning observerade hur merkostnaderna från >>overhead>> varierar med serielängden.2 Re-

1 Den totala försäljningssumman antages vara oförändrad. Endast prisrelationerna förändras. ? Man talar ofta fortfarande i företagen (som det framkommit i utredningens företagsinter- vjuer) om en allmän tendens till underskattning

(Forts. på sid. 82.)

lativt vanligt är också att göra kartellöver- enskommelse rörande rabatteringen (i pro- centtal) för stora inköp.

Ofta förekommer flera av ovanstående motiv samtidigt. För vissa av de tjänster som banker säljer är prisstrukturen sådan, att avgiften som uttages är proportionell mot de hanterade beloppens storlek. Kost- naderna från bankens sida att hantera des- sa summor är i flertalet fall oberoende av transaktionsbeloppets storlek, eller i varje fall stiger inte kostnaderna i samma takt som beloppet ökar. Denna prisstruktur, som ju alltså prisdiskriminerar hanteringen av större belopp, är till största delen betingad av kartellöverenskommelser inom bankvä- sendet. En förklaring till uppkomsten av denna situation och till att den permanentats kan naturligtvis vara, att konkurrensen när det gäller dessa tjänster ofta är och varit speciellt hård- beträffande mindre och me- delstora kunder. Dessutom finns samtidigt en koppling mellan marknaden för dessa tjänster och bankers in- och utlåningsverk- samhet. När det gäller utlåning är ofta för- hållandena motsatta de ovanstående, näm- ligen att stora företag gynnas, om inte pris- mässigt, så kvantitetsmässigt.1

Valsat stångstål är ett annat exempel, där pris- och kostnadsstrukturen är sådan, att köpare av små order favoriseras. Up- penbarligen spelar i detta fall den stela prisbildningen, kundernas förväntningar på prisrelationema och kopplingen mellan små och stora order samtliga en stor roll.

Ofta baseras prisöverenskommelsema på existerande teknik . Vid en serielängd av en sådan omfattning, att underleverantören kan genomföra resursbesparande tekniska för- ändringar, uppkommer vid en sådan pris- sättning återigen en situation av typ pris- kurva I. Vissa större företag — ofta stor- köpare av mindre specialtillverkade kompo-

( Forts. fr. sid. 81.)

av »overhead» — kostnadernas ökning vid kor- tare serielängd. Detta torde innebära, att man fortfarande på många håll underskattar nack- delarna med små serielängder.

nenter — utgår emellertid (som det fram- kommit i några intervjuer) i sina prisöver- enskommelser ifrån en anteciperad teknisk förändring och söker alltså och kan också ofta i kraft av sin storlek undvika en så- dan prisdiskriminering.

Det torde emellertid vara en allmän upp- fattning, att man numera i större utsträck- ning än förr uppmärksammar stordriftsför- delar i tidigare led vid försäljning och köp av input. Olika kostnader som samman- hänger med serielängd, expeditions-distri- butionskostnader etc., som tidigare inräkna- des i allmänna omkostnader, allokeras nu- mera till respektive kund, och allt fler fö- retagare låter också dessa kostnader avspeg- las i prisstrukturen.2

2. Oberoende av om resursåtgången är konstant eller varierar med orderstorlek fö- rekommer också ofta en prisbildning, där de större företagen med sina större order kan skaffa sig vissa prisfördelar. (Priskurva II i fig. IV: 2 och fig. IV: 3). Speciellt torde de stora köparna kunna förhandla sig till vissa prisfördelar i en situation, där inte fullt kapacitetsutnyttjande råder. (En situa- tion som är regel snarare än undantag.) Al- la köpare kan naturligtvis i en sådan situa- tion betraktas som marginalköpare, och om priskonkurrensen fungerade perfekt, skulle priset bli enhetligt och lika med de rörliga marginalkostnadema. I verkligheten torde konkurrensen fungera olika för olika köpa- rekategorier. De maktrabatter, som större köpare ofta kan förhandla sig till, torde kunna ge dessa avsevärda prisfördelar. Några möjliga förklaringar till dessa 3. k. maktrabatter torde vara följande:

3. Antag att en mängd köpare av olika storleksordning finns, och att priset är lika för alla köpare i utgångsläget. Antalet säl- jare är få. En sänkning av priset för de många små köparna torde i allmänhet inte kunna hem- lighållas för konkurrenterna och torde där- för snabbt medföra motreaktioner från des-

1 Se [12]. 2 En tendens till mera kostnadsanpassad pris- sättning har gjort sig märkbar på en mängd olika områden bl. a. inom handeln. Se [13].

sas sida, som skulle spoliera prissänkning- ens försäljningsökande effekter. Detta är ett enkelt och välkänt samband från gängse oligopolteori. En sänkning av priset för enskilda stora köpare kan däremot ske med lägre sannolikhet för att bli upptäckt och för att motåtgärder skall vidtagas från kon- kurrenternas sida. Eventuella motåtgärder torde också vara begränsade till den spe- ciella kundkategori (dvs. stora köpare), som prissänkningen gäller. Chanserna för att bestående positiva effekter skall erhållas av efterfrågeökande prissänkningar torde där- för vara genomsnittligt större för katego- rin stora kunder. Dessa rabatter torde dock inte kunna hemlighållas i längden, och så småningom kan ett långsiktigt jämviktsläge uppnås med en prisstruktur, som så små- ningom mer eller mindre institutionaliseras. Priseffekterna är vanligen också beroende av konjunkturläget. Det är relativt välkänt, att förutom den generella sänkning av pris- nivån som ofta sker i en lågkonjunktur, de stora företagen i allmänhet dessutom får ökade rabatter. Detta stämmer väl över- ens med det tidigare. En sänkning av den totala efterfrågan ökar kraftigt värdet av en stor extra order och ökar därmed incita- menten till rabattgivning.

b. Stora köpare har vanligen större fak- tiska eller potentiella möjligheter till al- ternativa inköp. Egen produktion kan eta- bleras — eventuellt i kombination med andra intressenter. Om exempelvis säljaren är monopolist, framstår detta motiv till kvantitetsrabattering relativt renodlat.

Företagens input kan ha ett mycket va- rierat utseende. Arbetskraft, kapital, råva- ror och halvfabrikat, utifrån köpta tjänster, utifrån köpta FoU-resultat utgör några ex- empel. I samtliga dessa är det relativt lätt att ge exempel på olika priseffekter. Köp av tjänster eller information skiljer sig prin— cipiellt inte från köp av varor därvidlag. Vid köp av teknisk innovation genom li- censiering brukar exempelvis licensavgif- ten ofta avta vid ökad produktionskvanti- tet.

Priseifekterna på output är behandlade

i andra delar av koncentrationsutredning- en och tages därför inte upp i detta sam- manhang.

Vissa priseffekter sammanhänger med fö- retagens expansionstakt. En kraftigt ökad expansionstakt kan ofta ge en stegrad ge- nomsnittlig resursåtgång. Det är emellertid inte ovanligt att priserna på vissa input höjs ännu mer än vad som motsvarar even- tuellt höjda styckkostnader för dessa in— put, dvs. att en priseffekt uppträder som verkar bromsande på expansionen.

Vissa priseffekter vid hög expansions- takt sammanhänger också med variationer- na i finansieringsvillkor. Ökar lånebehovet, stiger ofta de genomsnittliga lånekostna- dema. De förhållanden som betingar det- ta är kortfattat belysta i appendix IV.

Det är framförallt inverkan av finansiella priseffekter, som kommer att behandlas i nästa avsnitt.1 Bakom denna prioritering ligger bedömningen att låneräntan ofta är föremål för relativt större nivåskillnader än andra variabler i sammanhanget, och att effekterna på teknikvalet av sådana va— riationer kan vara betydande.2

Företagens finansiering kan ske på vä- sentligen tre olika sätt:

]. Lån exempelvis i form av banklån el- ler obligationer.

II. Självfinansiering genom utnyttjandet av innestående likvida medel eller genom försäljning av tillgångar som ej berör pro- duktionen, t. ex. aktier, tomter etc.

III. Självfinansiering genom aktieemis— sion

I. Då hela investeringen lånefinansieras, kommer räntan att successivt stiga, ju mind-

1 Givetvis kan en analog analys genomföras för andra variabler med motsvarande metodik. I princip torde byte av beteckningen på olika variabler vara det enda grepp, som därvid är nödvändigt att göra. 2 I appendix XIII visas bl. a. hur valet av in- vesteringskalkyl påverkar valet av anläggnings- storlek i en viss investering. Maximering av nu- värde resp. maximering av intern ränta ger högst olika resultat. Genom att dessa två in- vesteringskalkyler kan sägas representera två olika finansieringssituationer erhålles på detta sätt ett indicium på att förekommande varia- tioner i finansieringsvillkor kan ge betydande utslag på teknikvalet.

re kvoten mellan eget och främmande ka- pital blir. Denna ökning i räntan sker inte så kontinuerligt som fig. IV: 4 visar utan mera språngvis, där sprången markerar grän— sen mellan olika typer av lån. I botten kan exempelvis finnas ett obligationslån följt av ett banklån och på toppen vissa leveran— törskrediter. Kurvorna i figuren kan i det— ta fall betraktas som en samlad »utbuds- kurva för krediter», från kreditinstitutens sida till det enskilda företaget med dess speciella förutsättningar. Kreditinstitutens ovillighet att låta räntan öka med risken markeras av att kvantitativa restriktioner har införts (de vertikala delarna av kurvor- na).

II. Vid självfinansiering genom utnyttjan- det av egna innestående tillgångar måste he- la tiden alternativa placeringar diskuteras. Ofta är en stor del av företagets fondera- de medel redan placerade i tillgångar, som ger en räntabilitet utöver bankernas högsta inlåningsränta. Placeringarna kan ha olika räntabilitet, och kurvorna i fig. IV: 4 il— lustrerar, hur man inlöser de minst ränta— bla fordringarna först och sedan successivt de mera lönsamma.

III. Vid självfinansiering genom aktie- emittering uppstår samma typ av problem som i II. Om aktieemitteringen huvudsakli- gen är inriktad på de gamla aktieägarna, kommer deras alternativa placeringsmöjlig- heter att spela en stor roll vid bedömning— en av investeringens erforderliga lönsam- het. Om aktieemitteringen är inriktad på en mera öppen försäljning, kommer alternativa placeringsmöjligheter på aktiemarknaden to- talt sett att vara avgörande.

Vanligen sker finansieringen genom en kombination av två eller alla av de ovan uppräknade rena fallen, där också avväg- ningar mellan de olika alternativens pro- portioner är viktiga. I det följande antages, att man kan aggregera finansieringen med eget respektive främmande kapital på det sätt, som figur IV: 4 anger. Denna förenk- ling innebär, att man betraktar aktiefi- nansiering analogt med lånefinansiering. Al- la de effekter, som är kopplade till en ökad

aktieemission, exempelvis att de förväntade framtida vinsterna delas på flera aktiein- nehavare etc., antages sålunda kunna redu- ceras till en ren kostnad. Detta är inte möjligt i samtliga tänkbara fall, men be- traktelsesättet torde väl kunna användas som en god approximation.

De priseffekter, som framförallt skall behandlas i senare avsnitt, är dels de, som uppkommer för ett givet företag vid va- riationer i investeringens storlek, dels de som uppkommer vid jämförelser mellan sto- ra oeh små företag. Priseffekterna blir na- turligtvis i det senare fallet olika, om man jämför lika stora absoluta lånebelopp, och om man jämför lånebeloppets storlek i re- lation till företagets storlek.

Inga priseffekter —— i jämförelsen mel- lan stort och litet företag — förekommer vid mindre investeringsaltemativ i fig. IV: 4. Givetvis kan priseffekter förekomma i hela intervallet, men flera skäl talar för att dessa framförallt accentueras vid större lå- nebehov.

C. Företagens teknikval

I detta avsnitt skall företagens val av tek— nik vid nyinvesteringar beröras. Med val av teknik menas då inte bara val av faktor- proportioner utan även val av anläggnings- storlek.

För att förenkla resonemangen antages inga stordriftsfördelar råda för sådana in- put vars prissättning påverkar företagens teknikval. Detta gör att styckkostnaden blir lika med marginalkostnaden för denna typ av direkta input. Styckkostnaderna kan då användas både för att beräkna resursåt- gångsförändringar och som prissättnings- norm för effektiv allokering.

Om faktorkostnader och resursvärde sam- manfaller, kommer kostnadsminimering att leda till resursåtgångsminimering. Om fak- torkostnader och resursvärde inte samman- faller, kommer, om substitutionsmöjligheter föreligger mellan olika input, i vissa fall en onödig resursåtgång till stånd. Om pris- effekter förekommer, kan priset vid för— ändring av en storleksvariabel antingen gå

Genomsnittlig _ lämlig som tinanstortngsrlntn U|" motsvarar Stort r företag det s'olr. företag / ) ) ! f / z ' Investeringen: storlek Fig. I V: 4.

i en riktning, som närmare ansluter faktor- priserna till resursvärderingen och därmed leder till ett bättre teknikval, eller i mot- satta riktningen med den motsatta effekten.

Även om inte substitutionsmöjligheter fö-l religger, kan ett felaktigt teknikval uppkom- ma genom olämpligt val av anläggnings- storlek. Som belystes i det förra avsnittet kan faktorprisrelationerna vara beroende av investeringens storlek. Teknikvalet, som nu' inte bara inkluderar ett val av teknik i en planerad investering av given storlek utan även valet av anläggningsstorlek, blir därvid beroende inte bara av faktorprisrela- tionernas eventuella förändring över tiden utan även av deras förändring vid varieran- de investeringsstorlek.

I de fall som studeras antages stordrifts- fördelar vara av avgörande betydelse för företagens beteende. Marknadssituationen antages som resultat av stordriftsfördelama kunna karakteriseras antingen som fåtals- konkurrens eller monopol.1 Allt eftersom varan är utpräglat homogen eller kan diffe- rentieras i olika kvaliteter och utformning-

T Il Investeringsögonblick

Fig. IV: 5.

volym

ar, erhålles, om flera än ett företag finns på marknaden, oligopol respektive monopolis- tisk konkurrens. Diskussionen i det följan— de kommer att följa relativt allmänna lin- jer, och först i efterhand kommer en an- knytning till de olika marknadsformerna att ske.

1. I fig. IV: 5 antages produktionsvoly- men öka trendmässigt över tiden, och den antages dessutom vara exogent given. Pro- blemet består i att finna de optimala in- vesteringsögonblicken — vilken i detta fall är samma sak som att finna de optimala investeringsstorlekarna. Det som skiljer det- ta problem från det, som tidigare behandla- des i III: A, är att faktorkostnader och re- sursåtgång nu kan divergera.

2. I fig. IV: 6 antages en sådan priselasti- citet (sett ur företagets synvinkel) råda, att det är fördelaktigt för företaget att sänka priset i samband med en nyinvestering, och att sedan höja priset i takt med efterfråge- ökningen, för att sedan ånyo sänka priset i samband med nästa investering, I figuren antages fullt kapacitetsutnyttjande ständigt råda, vilket ger ett diskontinuerligt sam- band mellan produktionsvolym och tid. Dessa snabba ändringar i produktionsvoly- men är inte nödvändiga i det följande. Den för sammanhanget väsentliga faktorn är, att priselasticitet i varje fall partiellt möj- liggör genomsnittligt högre kapacitetsutnytt-

1 För en närmare diskussion av olika mark- nadsformer, se [11].

./ -/

Genomsnittllg / ' 'produktlonsvolym

investeringsögenblick

Fig. IV: 6.

jande än i 1.

Vissa jämförelser, som berör investering- arnas storlek, kan nu direkt göras mellan i och 2. Effekten på anläggningsstorleken av möjligheterna att påverka efterfrågan är huvudsakligen beroende på den kostnads- sänkande effekt ett högre kapacitetsutnytt- jande har, stordriftsfördelarnas storlek och på efterfrågans priselasticitet.

Kostnaderna för överkapacitet i initial- skedet får i 2 mindre betydelse, då ju där möjligheter finns att mildra denna effekt. De långsiktiga kostnadsproblemen vid in- vestering i för små anläggningar kvarstår emellertid och får därvid ökad relativ be- tydelse. Sålunda finns i 2 en generell ten- dens till ökning av anläggningsstorleken jämfört med I där möjligheterna att inverka på efterfrågan är mindre.

Om både stordriftsfördelama och kost— naderna för överkapacitet är stora, kommer tendensen till ökad anläggningsstorlek att också bli stor. Prissänkningar i samband med nyinvesteringar tenderar då att bli större. Analogt kommer, innan nästa in- vestering sker, värdet att dämma upp ef- terfrågan att vara relativt stort.1 En viss prisökning kommer då att finnas från det ögonblick, då fullt kapacitetsutnyttjande rå- der, fram till investeringsögonblicket.

Om efterfrågekurvans elasticitet är stor, blir det relativt lättare att investera i en stor anläggning, än om elasticiteten är li- ten, då kapacitetsutfyllandet i detta fall kan ske med små prissänkningar. Ökad efter- frågeelasticitet medför alltså, att det blir fördelaktigare att investera i större anlägg- ningar än tidigare.

"Priselasticiteten medger emellertid inte enbart möjligheter att genom mindre pris— fluktuationer bättre anpassa produktionen kring en given (genomsnittlig) trend i pro— duktionsvolymsutvecklingen, utan den ger också möjlighet att vid fixering av den genomsnittliga prisnivån välja mellan olika sådana trender. I fig. IV:6 illustreras två alternativa produktionsvolymsutvecklingar. Den övre kurvan markerar ett läge med genomsnittligt lägre prisnivå och större pro--

duktionsvolym. I det följande kommer de effekter, som härrör från kortsiktiga pris- förändringar för att anpassa produktions- volymen till den tillgängliga kapaciteten, och de effekter, som härrör från förändring- ar i genomsnittliga prisnivån, att i görligas- te mån särskiljas i analysen.

Om anläggningsstorleken i en planerad investering ökar, möter företagen, i det fall avsättningsutvecklingen är given, ökade kostnader i form av mindre kapacitetsut- nyttjande och, i det fall avsättningen kan påverkas, intäktsminskningar på grund av prissänkningar eller ökade kostnader för in- tensifierad försäljningsaktivitet. Dessa nämn- da minskningar i intäkterna eller ökningar i kostnaderna tenderar att minska vinsten, medan fallande styckkostnader i produk- tionen tenderar att öka företagets vinst då anläggningsstorleken ökar. Vid en viss stor- lek på investeringen kommer dessa tenden- ser att balansera varandra. I denna punkt erhålles maximal vinst.

Vinstmaximering av varje enskild inves— tering är emellertid ofta ett olämpligt be- slutskriterium. Om ett företag exempelvis möter en ständig expanderande, exogent gi- ven efterfrågan (fig. IV: 5) kan denna mö— tas antingen med ett fåtal stora investe- ringar eller med flera mindre. Problemet gäller i detta fall inte att söka maximera vinsten i varje enskild investering utan att maximera totala vinsten i en kedja av in- vesteringar. Den vinst som en stor inves- tering kan ge skall alltså inte jämföras med den en liten kan ge utan med den, som flera mindre med samma totala produktions- kapacitet kan ge. I en sådan jämförelse kan (under vissa förutsättningar) de olika alter— nativen i stället rangordnas med genom- snittliga vinsten som mått. En investering kan då optimeras individuellt, om valet av anläggningsstorlek inte påverkar de genom- snittliga kostnaderna i den återstående ked- jan av investeringar.

1 Möjligheterna att på detta sätt »dämma upp» efterfrågeökningen torde dock vara starkt beroende av konkurrenssituationen. Det före- faller lättare att genomföra en uppdämning un- der monopol än under monopolistisk konkur- rens.

Även i fall 2 kan olika alternativ med samma genomsnittliga produktionsvolyms— utveckling rangordnas med genomsnittliga vinsten som mått. Vid jämförelser mellan olika genomsnittliga produktionsvolymsut- vecklingar måste däremot totala vinstnivån, beräknad på en viss given tidsrymd, använ- das som rangordnare.

Uppgiften i det följande är att, i ett an- tal olika fall med olika förutsättningar. bestämma storleken på den investering, som (vid given genomsnittlig produktionsvolyms- utveckling) ger maximal genomsnittlig vinst. och nivån på den genomsnittliga produk- tionsvolym, som ger maximal total vinst. I det senare fallet betraktas för enkelhetens skull inte en kedja av investeringar, utan tidsperioden antages i detta fall enbart om- fatta en enda investering. De för samman- hanget relevanta sambanden torde framstå klart trots denna förenkling.

Närmast skall den situation, då inga pris- effekter förekommer, och den situation, då sådana förekommer på olika kostnadspos— ter, jämföras. Endast priseffekterna på ka— pitalkostnadema (via finansieringsvillkoren) kommer att behandlas. Resonemangen kan emellertid lätt generaliseras till att gälla även andra kostnader.1

Följande beteckningar användes:

= lönsamhet; intern ränta : genomsnittlig finansieringsränta

pris

lön arbetsinsats per enhet output : investeringskostnad per kapacitetsen- het

C : försäljningskostnader per enhet out-

put + kostnad för överkapacitet i ini- tialskedet råvarukostnader per enhet output kapitalkostnad per enhet output : genomsnittlig resursåtgång vid fullt kapacitetsutnyttjande (exklusive råva- ror). Baserad på ränta ro.

;: *: Il

mhz—e Il

Nmb ll

För att kunna ge en sammanhållen be- traktelse av investeringsproblematiken i oli- ka fall har försäljningskostnaderna och

kostnaderna för överkapacitet på ett något okonventionellt sätt sammanförts. De sam- hälleliga kostnaderna, dvs. resursåtgången, som förekommer i tabellen ovan, är defi— nierade med utgångspunkt från en fix rän- tefot ro. Kostnaderna sådana de ter sig för företaget kommer däremot på grund av variationer i finansieringsvillkoren att kunna avvika från dessa storheter. Alla över tiden osymmetriska förhållanden rörande över- kapacitet, priser. försäljningskostnader o. dyl. antages vara omfördelade så, att problemet kan behandlas som om fullstän- dig symmetri råder.

De förändringar som betraktas är alla partiella vilket gör att ra kan betraktas som konstant.2

Sambandet mellan investeringskostnad per kapacitetsenhet B och kapitalkostnaden per enhet output H antages kunna skrivas som:

H = Bf('o)

Man erhåller då genast följande identi-

tet: p=Lw+Bf(r)+C+D.

Olika multiplar (L", B,,,C,,, D") karakteriserar olika investeringsalternativ, där n markerar en skala av anläggningsstor- lekar. Vidare antages att funktionen ] har samma utseende för de olika anläggnings— storlekarna.3

Lönsamheten r,, fås ur ekvationen

p,,=L,,w+B,,f(r,,)+C,,+D,,) (1)

Om man fixerar r. kan en styckkostnads-

skala (förädlingskostnad) evalueras. Skalan blir naturligtvis beroende av vilket värde som väljs på r. För r=r0 sammanfaller styckkostnadsskalan och skalan för genom— snittlig resursåtgång.

Kn = L” W + Buf(ro) (2) Insättes (2) i (1) erhålles

Bri [f(rn)_f(r0)]=(pn_ Cn)—Dn—Kn(3)

1 Lönekostnader och råvarukostnader torde ligga särdeles väl till för en sådan generalisering. 2 Då man betraktar förändringen som berör en större del av kreditmarknaden förändras i det generella fallet rO simultant med dessa. ” Väsentligen innebär detta att livslängden är lika stor för anläggningar av olika storlek. För närmare studium hänvisas till kap. V.

Om skalan dvs. n varierar, kommer r,, att variera. Man kan skriva f (r) som r + d, där d är ett uttryck för deprecieringens stor- lek. I det generella fallet är d beroende på r men som en approximation kan vi sätta d oberoende av r.

I detta fall erhålls

Bn(rn_r0)=(pn—Cn)_Dn_Kn (4)

Införes finansieringsräntan r,,, som i det generella fallet kan skilja sig från den nor- merande räntan ro, på vilken resursvärde- ringen är uppbyggd, kan man skriva om (4) till:

Bn(rn_ru)=IPn—Cn_Dn—Kn]— 5) [(r. — ro) B..] (

Vänstra ledet kan genast uttydas som den genomsnittliga vinsten.

I det följande kommer index n att bort- tagas, då det synes överflödigt att i varje enskilt fall speciellt markera de olika varia- blernas beroende av n.

Om man från den genomsnittliga intäk- ten (p) subtraherar alla kostnadsposter,

(Ca D3K+(ru—r0)'B)s blir naturligtvis den genomsnittliga vinsten kvar. C är lika med de genomsnittliga för- säljningskostnadema + genomsnittlig kost— nadsökning på grund av överkapacitet i ini— tialskedet. Då det i första hand är mindre intressant, huruvida den producerade mäng— den kan försäljas genom förändring av pri- set eller genom ökning av försäljningskost- naderna, behöver inte variablerna p och C betraktas var för sig utan endast i kombina- tionen p—C. Den genomsnittliga styckkost- naden vid fullt kapacitetsutnyttjande K + (ru- 0)B är det däremot fördelaktigt att

splittra upp i två delar — en del K, som mot- svarar kostnaderna vid ränteläget ro, och en del (ru—row, som motsvarar inverkan på styckkostnadema av de priseffekter, som uppträder via kreditmarknaden eller alter- nativ finansiering.

Det är viktigt att observera, att finansie- ringskurvan (ru—row som funktion av an- läggningsstorleken n antas gälla i en viss tidpunkt — investeringsögonblicket — och närmast är ett uttryck för svårigheterna att skaffa stora finansiella resurser vid stora relativt glesa investeringar. Om investering- arna styckas upp i mindre bitar med täta- re intervall, antas det genomsnittliga priset på kredit sjunka.1

1 Kurvan R =(ru — r0)Bn illustrerar finansie-

ringsutbudet.

Tidigare har detta samband betraktats i en annan form, där priset på krediten behandlades som en funktion av lånesummans storlek. I fig. IV: 7 ovan betraktas merkostnaden på lånesum- man över räntenivån r0 räknat per enhet output som funktion av anläggningsstorlek. Känner man sambandet mellan B" och n är det lätt att översätta den ena »utbudskurvan» i den andra typen.

Om B” =1 sammanfaller kurvorna. Om B" 921 kan man genom enkla transformationer över— föra den ena kurvan i den andra.

Transformationer från samband I, som är det exogent givna sambandet mellan räntenivå och investeringens storlek (mätt i pengar), till sam- band II innebär två operationer, dels en förskjut- ning längs abskissan och dels en förskjutning längs ordinatan. Om sambandet I i figuren antas givet, kommer en höjning av parametern B,| i analogi med dessa två förskjutningar att med- föra två effekter: ]. Då nu mera kapital erfordras för motsva- rande anläggningsstorlek, förskjuts kurvan åt vänster enligt pilen i figuren.

(Forts. sid. 89.)

Samband | En (fu—fo) Samband ll (Samband ll lika med ru samband I då Bn=|) '0 / 5 > 0 > . n n !! Investeringen: storlek 74% Anläggningstorlek 88 SOU 1970: 30

Q

>. I / - A lä nin s- / Anläggnings- 12 x1 xo )( n gåtorlgk y2 y1 yo storlek Fig. IV: 7. Fig. IV: 8. R=(ru—r0) B,. x] x2 =Anläggningsstorlek som ger maximal ge- ; :Anläggnjnggstorjek som ger minsta ge- nomsnittlig vinst vid olika finansierings- nomsnittliga resursåtgång vid fullt kapa— Vlllka- _ _ citetsutnyttjande, Minsta optimala stor- yo =Anlaggningsstorlek som ger maximal leken. vinst då kostnaderna är lika med resurs- Yo =Anläggningsstorlek som ger minsta ge- åtgången.

nomsnittliga resursåtgång där hänsyn ta- ges till icke fullt kapacitetsutnyttjande under initialskedet.

Resursåtgången i olika alternativ beskri— ves i första hand av K och D men även av C. Om investeringens storlek ökar, minskar p—C i fig. IV: 7 och IV: 8. Om minskning- en speglar ökade genomsnittliga kostnader på grund av att kapaciteten inte utnytt- jas helt i ett initialskede eller på grund av ökade försäljningskostnader, utgör denna minskning en ökning i resursåtgång. Om minskningen däremot speglar en prissänk- ning, utgör den inte någon resursåtgång.

I fig. IV:7 erhålles den genomsnittliga vinsten som avståndet mellan två kurvor, representerande de stora parenteserna i (5).

(Forts. fr. sid. 88.)

2. För en given anläggningsstorlek kommer det erforderliga kapitalet per kapacitetsenhet att öka, och detta multiplicerat med överräntan (d. v. s. ru—ro) ger den kapitalkostnadsökning per producerad enhet, som betingas av finan— sieringsvillkoren. Kurvan förskjuts uppåt en- ligt pilen. ElTekter på finansieringsvillkoren orsakade av förändringar i kapitalintensiteten uppenbarar sig endast i samband med restriktioner på kapi- talmarknaden, och naturligt är att ett relativt större behov eller snabbare stegring i behovet av kapital accentuerar dessa imperfektioner.

yl y2 =Anläggningsstorlek som ger maximal vinst vid olika finansieringsvillkor.

Denna skillnad markeras av pilar i figuren.

Fig. IV: 8 illustrerar en situation, där en- dast en investering berörs, och där besluts- kriteriet är att maximera investeringens to— tala vinst. Om fullt kapacitetsutnyttjande förutsättes råda, är den totala vinsten i var- je tidsperiod lika med anläggningens pro- duktionskapacitet, multiplicerad med den genomsnittliga vinsten.1 Detta motsvaras av en rektangel i figuren. Vid de finansie- ringsvillkor, som svarar mot R;, motsvaras den maximala vinsten av den streckade rektangelns yta. Den optimala anläggnings- storleken blir i dett fall yz.

I. Betrakta först det fall, då produktions— volymsutvecklingen är exogent given. Inga substitutionsmöjligheter mellan olika produk- tionsfaktorer antages förekomma. Kostna- derna antages vara lika med resursåtgången, dvs. räntan är lika med ro. (Denna situa- tion är identisk med den, som tidigare be- handlats i III: A.) Den anläggningsstorlek, som ger maximal genomsnittlig vinst (lika

1 Om kapacitetsutnyttjandet inte är fullt, måste vissa enkla korrigeringar göras.

med den som ger lägsta genomsnittliga kostnad respektive resursåtgång), är x,,.En förändring av företagskoncentrationen vri- der kurvan p—C. En ökning kommer där- vid att höja xo. I det fall att efterfrågan ökar oändligt snabbt, blir p,,—C,, horison- tell, och x,, och x kommer då att samman- falla. Det blir i detta läge fördelaktigt att investera i anläggningar av minsta optimal storlek.

II. Priseffekter på kapitalkostnadema in- föres nu via finansieringsvillkoren. Räntan r,, antages variera såsom beskrives i fig. IV: 7. (För övrigt som i I.)

I jämförelse med I blir anläggningsstor- leken mindre. Detta beror inte på olikhe— terna i räntenivå — en konstant ränta r,, ger samma anläggningsstorlek som i I. Det beror i stället på r,,-kurvans positiva lut— ning. (Om denna kurva i stället haft en negativ lutning, hade den valda anlägg- ningsstorleken blivit större än i I.)

En ökning i företagskoncentrationen ger samtidigt en förändring både av kurvan p—C och av kurvan ru. Bägge dessa för- ändringar tenderar, som lätt framgår av figuren, var för sig att öka anläggnings- storleken.

I vissa fall kommer den kvantitativa re- striktionen att bli utslagsgivande för val av anläggningsstorlek. I sådana fall kan effekterna på val av anläggningsstorlek vid exempelvis en horisontell integration, som förändrar finansieringsvillkoren i en för fö- retaget positiv riktning (utan att efterfråge- situationen förändras), vara relativt stora.

III. Substitutionsmöjligheter mellan olika produktionsfaktorer antages föreligga. (För övrigt som i II.)

Generellt kan sägas, att om resursvärde- ringen avviker från kostnadsvärderingen, kan ett felaktigt val av faktorproportioner gö- ras. Anpassning av produktionsteknik till faktorprisrelationerna innebär exempelvis, då produktionsfaktorn kapital blir relativt dyrare, att man söker utnyttja en mera arbetsintensiv metod.

Om större anläggningar är mera kapital-

intensiva än små (vilket är relativt vanligt). kan denna substitutionseffekt samverka med den effekt som beskrives i 11. I stället för stora relativt glesa investeringar i kapital- intensiva produktionsmetoder, där den ge- nomsnittliga låneräntan är något högre, väljs små täta investeringar i arbetsinten- siva produktionsmetoder, där den genom— snittliga låneräntan är något lägre.

Man inser lätt att om olika faktorprisre- lationer ligger till grund för teknikvalet vid olika investeringar och substitutionsmöjlig- heter föreligger, det då är möjligt att om- fördela produktionsfaktorerna så, att en net— tovinst av produktionsfaktorer uppkommer. Även om man inte känner den normerande räntan ra, kan man alltså i en sådan jäm- förelse partiellt värdera den negativa ef- fekten av en spridning i räntenivån.

En ökad företagskoncentration leder un- der mycket generella betingelser till en sänkt finansieringsräntenivå för investeringarna. Om denna sänkning innebär ett närmande av räntenivån till ro, innebär det samtidigt. om substitutionsmöjligheter föreligger, en förbättrad anpassning av faktorproportio- nerna.l

IV. En investering betraktas isolerat. Den- na investerings kostnader och intäkter anta- ges endast i mindre utsträckning påverka el- ler påverkas av eventuella andra framtida investeringar i företaget.2 I övrigt antages förutsättningarna i fig IV: 8 gälla.

I denna situation väljer ett vinstmaxime- rande företag anläggningsstorleken y,. Vins- ten är i detta fall lika med den streckade rektangeln i figuren. Om kostnaderna nu

1 Förutsättningarna berör dels hur en ökad företagskoncentration påverkar finansieringsvill- koren, dels hur den påverkar valet av anlägg- ningsstorlek. Finansieringsvillkoren antages där- vid vara lika bra eller bättre hos ett stort företag än hos en motsvarande grupp mindre företag. Anläggningsstorleken i nyinvesteringarna (så som den härleds i våra modeller) antages öka långsammare än företagsstorleken. Ur dessa villkor härleds sedan lätt att räntenivån i ny- investeringarna sjunker. 2 Detta torde exempelvis vara en relativt van- lig situation för företag i en marknadssituation, där marknadsandelarna är rörliga, eller där produkterna har en relativt kort livslängd.

sammanfaller med resursåtgången, väljes an- läggningsstorleken ya. Om r,, är en stigande funktion av n, och om den för n : y,, är större än ro, kommer y1 att vara mindre än Yo-

Om en förändring av företagskoncentra- tionen inte påverkar företagets avsättnings- möjligheter utan enbart påverkar finansie- ringsmöjligheterna, kommer med figurens förutsättningar en ökad företagskoncentra- tion att höja yl.

Sammanfattningsvis kan sägas, att finan- sieringsvillkoren påverkar investeringsbe- teendet på följande sätt:

a) Förändringar i räntenivån kan, om substitutionsmöjligheter finns, förändra fak- torproportionerna i en anläggning av given storlek. (11)

b) Finansieringsvillkoren kan också på- verka investeringarnas storlek och tidsallo- keringen av dem. Om finansieringsräntan ökar då investeringarna göres större och allokeras glesare i tiden, kommer en sådan ränteökning att medföra en tendens i rikt- ning mot mindre och tätare investeringar1 (i jämförelse med det fall då räntan är kon— stant). (III)

c) Förutom teknikvalet påverkar finansi- eringsvillkoren val av produktionsvolym och expansionstakt. Om marginalintäkten av en ökning av produktionsvolymen (eller av ex- pansionstakten) är given, kommer marginal- kostnaderna för ökningen att vara avgöran- de om den är fördelaktig för företaget eller inte. Om finansieringsräntan stiger, tenderar detta att successivt öka marginalkostnader- na och därmed dämpa vinsten av en mar- ginell ökning i produktionsvolym eller ex- pansionstakt. (IV)

Det kan vara av intresse att avslutnings- vis ställa de erhållna resultaten i relation till olika förekommande marknadsformer. Fal— let 1 i början av detta avsnitt torde närmast svara mot marknadsformen oligopol. Den prisstelhet, som ofta råder på oligopolistiska marknader, och den stabilitet i marknads— uppdelningen mellan företagen som detta medför, gör att den förväntade efter/råge-

utvecklingen där ofta kan approximativt be-i

traktas som exogent given. De nya anlägg— ningarnas storlek och investeringarnas täthet kan då beräknas enbart med tanke på en kostnadsminimering, då ju intäktssidan på detta sätt redan är exogent bestämd.

Under monopol och monopolistisk kon- kurrens, vilket närmast svarar mot fallet 2 kan däremot prissänkningar öka efterfrågan. Då man i detta fall skall beräkna de nya anläggningarnas storlek och investeringarnas täthet, måste naturligtvis hänsyn tas till möj— ligheterna att variera avsättningen. Det är ofta fördelaktigt att göra en prissänkning (eller annan efterfrågeökande åtgärd) i sam- band med och för att möjliggöra en inves— tering i en stor anläggning.

Efterfrågekurvornas elasticitet vid mono— polistisk konkurrens bestämmes bland annat av hur nära substitut de olika produktut- formningarna inom varugruppen är. Ju ho— mogenare varor, desto priskänsligare efter- frågan. Samtidigt måste, då priskänslighe- ten ökar, mer och mer hänsyn tas till kon- kurrenternas reaktioner. Ju större priskäns- ligheten är, desto mera tenderar markna— den att likna en oligopolistisk situation.

Många varor som i sig är homogena ut— gör halvfabrikat för vidare förädling till produkter, som i högre grad kan differen- tieras. Vid vertikalt integrerade företag kan i dessa fall försäljningsökande åtgärder som t. ex. prissänkningar på det sista ledets pro- dukter påverka efterfrågan på det homoge- na halvfabrikatet. I denna situation kan pris— sänkningar eller liknande försäljningsåtgär- der med avseende på slutprodukten logiskt vara att vänta i samband med en stor nyin- vestering i det tidigare ledet. I detta fall blir, trots att produkten är homogen, företagsbe- teendet närmast analogt till motsvarande un- der monopolistisk konkurrens.

D. Optimal strukturomvandling

För att kunna belysa de kostnadsmässiga fördelarna av en fusion är det i detta sam- manhang lämpligt att först behandla den hypotetiska strukturomvandling, som vid gi-

1 Appendix XIII: 3 ger en empirisk belysning av detta.

ven existerande anläggningsstruktur och vid given produktionsvolymsutveckling ger to- talt lägsta kostnader. Detta ideala förlopp benämnes i det följande totalt kostnadsmi- nimerad strukturomvandling eller optimal strukturomvandling.

Om man hade fullständig information om existerande anläggningars data och om pro- duktionskostnaderna för olika framtida al- ternativ skulle den optimala strukturom- vandlingen kunna direkt konstrueras.

Då fullständig information (eller möjlig— heter att bearbeta ett sådant gigantiskt ma- terial) saknas gäller det att finna en metod som i varje fall ger en approximativ bild av strukturomvandlingen. För detta ända- mål införes begreppet optimal anläggnings- struktur. Den optimala anläggningsstruktu— ren innebär en lokalisering och dimensione- ring av anläggningarna, som minimerar sum- man av kostnaderna för intransporter, för- ädling och uttransporter, förutsatt att alla existerande anläggningar plötsligt utradera— des.

Den optimala strukturomvandlingen kan ofta betraktas som en transformation av den existerande strukturen i riktning mot den optimala. I analysen återstår efter det att den optimala strukturen beskrivits i sådana fall endast att bestämma takten i struktur— omvandlingen. Vissa reservationer måste dock redan inledningsvis göras mot denna metodik. I några branscher är denna ansats mindre intressant. De existerande anlägg- ningarna kan av olika anledningar, bl.a. på grund av att tillbyggnader ställer sig för- delaktigare än en ökad anläggningskoncent- ration, erhålla mycket lång livslängd och därigenom på ett dominerande sätt bestäm- ma strukturutvecklingen. (Se t. ex. Kap. VIII.)

Optimal anpassning till stationärt tillstånd

Inledningsvis antages, att transportkostna- dema är försumbara och att den totala marknaden är avsevärt större än en anlägg- ning av minsta optimal storlek. Det sta- tionära slutläget (med optimal anläggnings— struktur) torde i detta fall bestå av ett antal

A Styck- kostnad & & Total styckkostnad x SKmm X * iNY anlä" ' , X * x _j DriftskostnadoriOBSOLET 'X— znläggning (alderto) Driftskostnader i NV anläggning x xo 11 x . '.. . mln Anlaggmngsstorlek Fig. IV: 9.

anläggningar, som alla är större än den mins- ta optimala storleken.

I utgångsläget finns en historiskt given anläggningsstruktur. Kostnaden för att pro- ducera i dessa anläggningar jämföres med kostnaderna för att producera i en anlägg- ning av minsta optimal storlek. Denna jäm- förelse är relevant för enskilda anläggningar, om en alternativ nyinvestering av optimal storlek är möjlig att förverkliga. Detta kan t. ex. vara fallet vid substitution av ett fler- tal mindre anläggningar eller i det fall, då den eventuella överkapaciteten kan använ— das till produktion avsedd för världsmark- naden.

En anläggning, som i denna jämförelse har högre alternativkostnader än anlägg- ningar av minsta optimal storlek bör läggas ned. Viktigt är att skilja mellan ineffektiva anläggningar ex ante och ex post och mel- lan nya och obsoleta anläggningar. Gamla, små anläggningar är ofta obsoleta men inte ineffektiva. Nya, små anläggningar är ofta ineffektiva ex ante men inte ex post. Dessa förhållanden illustreras på ett enkelt sätt i fig. IV: 9.

För att en nyinvestering skall vara ef- fektiv, måste anläggningen enligt figuren gö- ras större än x,,,,,,. Om av misstag en mindre anläggning byggts, eller om en sådan anlägg- ning köpts in från ett företag med andra marknadsförutsättningar, är den inte inef- fektiv (ex post) och skall inte skrotas så länge den är större än xo. Om anläggningen är mindre än x,, är den däremot ineffektiv (ex post) och bör skrotas. Den »kapitalför- störing» som därvid uppstår är då ett resul- tat av det felaktiga investeringsbeslutet och hänger inte samman med själva skrotnings- aktionen. Om en ny anläggning, som är större än xo skrotas, uppkommer däremot

, _ lkrotningsgrins

/Framtlda / skrotnlngsgråns /

xo x' Anläggnlngsstorlek

Fig. IV: 10.

en »kapitalförstöring» i själva skrotnings- ögonblicket.

Betraktas en anläggning av äldre typ (t,, år gammal) med större driftskostnader per producerad enhet (den streckade kurvan i figuren), än nya anläggningar uppkommer vissa förskjutningar. I detta fall blir anlägg- ningar mindre än xz ineffektiva (ex post) och bör skrotas.

I fig IV: 10 illustrerar den skuggade mängden vilka kombinationer av ålder och storlek, som i nuläget bör skrotas eller byg— gas ut.

För beräkning av framtida skrotningar och nyinvesteringar måste driftskostnaderna i anläggningar av olika ålder och storlek pro- jiceras framåt i tiden. Den streckade kurvan i figur IV: 10 markerar en sådan framtida skrotningsgräns.l

Anläggningsstrukturen genomgår alltså en successiv förändring, och så småningom uppnås den optimala anläggningsstrukturen, och ett stationärt tillstånd inträder.2 När en anläggning i fortsättningen skrotas, ersättes den omedelbart av en annan ny, men i öv- rigt identisk anläggning.

Jämförelsen bygger, som tidigare nämnts, på förutsättningen, att produktion i en an- läggning av minsta optimal storlek kan er- bjudas som alternativ. Om produktionen i de anläggningar, som enligt ovanstående borde skrotas, tillsammans inte uppgår till den erforderliga storleken, förskjuts skrot- ningstidpunkten framåt i tiden, tills detta krav är uppfyllt för de aktuella anläggning- arna gemensamt. Om den optimala struktu- ren består av endast en anläggning, blir den jämförelse, som är relevant, för nyinveste- ringsbesluten, summan av driftkostnader- na i en del av eller hela den gamla anlägg-

ningsstrukturen och totala förädlingskostna- derna i en alternativ nyinvestering. Nyin— vesteringen behöver naturligtvis i detta fall inte vara av minsta optimal storlek.

Om transportkostnadema inte är försum— bara, blir den optimala anläggningsstruktu- ren bestämd inte bara med avseende på an- läggningens storlek utan även med avseende på lokalisering. Transportkostnaderna kan göra en decentraliserad struktur fördelaktig. Flera mindre anläggningar i en region er- sättes på lång sikt med en optimal. Den op- timala tidpunkten för detta beror på samt- liga dessa anläggningars karakteristika. Jäm- fört med det fall, där anläggningarna obe- roende av lokalisering kan substitueras av en ny anläggning, kan transportkostnadernas inflytande ge en viss fördröjande effekt på takten i strukturomvandlingen.

Optimal strukturutveckling i det dynamiska fallet

I det dynamiska fallet kan totala produk— tionsvolymen variera, och tekniken föränd— ras.

Fig IV: ll beskriver hur livslängden kan beräknas i en optimal anläggning i det sta- tionära fallet.

Figur IV: 12 markerar hur livslängden kan beräknas i det dynamiska fallet. Den skulggade ytan markerar kapitalkostnader- nas storlek i varje ögonblick för en in- vestering gjord i tidpunkten 11. Dessa kost- nader kapitaliserade till investeringsögon- blicket är lika med investeringsbeloppet. Prisutvecklingen på olika input, den tek- niska utvecklingen och utvecklingen av marknadsstorleken (för varje anläggning)

1 Det är ofta svårt att explicit bestämma hela den i hg. IV: 10 angivna skrotningsgränsen. I de empiriska avsnitten har vanligen endast punkten xo bestämts vilket gör att man där endast kan uttala sig om anläggningar som ligger till vänster om den vertikala linjen V. Vanligen finns emel- lertid tillräckligt många anläggningar inomdetta fält för att göra även denna mera begränsade jämförelse intressant. 2 Det är under vissa speciella omständigheter möjligt att det stationära tillståndet inte sam- manfaller med det optimala. Avvikelserna torde emellertid under normala betingelser bli små.

A Styck- Styck- kos'm'd koma" Driltskostnad

Driftskostnader 4—St ck- Styck- koystnad kostnad > %* L Tid Tid ' o |______J tl L(tl) Fig. IV: 11. Fig. IV: 12.

bestämmer styckkostnaden i alternativ pro- duktion och bestämmer därmed också livs- längden i den gamla produktionsutrust- ningen.

I jämförelse med det stationära fallet upp- träder i det dynamiska fallet olika obso— Iescensfenomen, som (vanligen) tenderar att förkorta livslängden. Generellt rör det sig inte bara om tekniska förändringar utan även om marknadsmässiga. De tekniska för- ändringarna kan beröra produktionen av ka- pitalföremål eller varuproduktionen, där ka- pitalföremålet utnyttjas. De marknadsmäs— siga förändringarna kan på motsvarande sätt inträffa dels på faktormarknaden, dels på varumarknaden. De olika obsolescensföre— teelserna och deras anknytning till fig IV: 12 behandlas utförligt i Kapitel V och skall därför endast kortfattat föregripas i detta sammanhang.

Tekniska förändringar manifesterar sig för varuproducenten, genom att driftskost- naderna kan sänkas vid köp av nya kapital- föremål, eller genom att priset på jämför- bara kapitalföremål sänkts. Dessa effekter tenderar att minska gamla kapitalföremåls livslängd — teknisk obsolescens.

Om outnyttjade tekniska stordriftsförde- lar finns, som på grund av marknadens be- gränsning inte tidigare kunnat utnyttjas, ska- par en expansion av marknaden möjligheter att sänka styckkostnadema. En successiv höjning av anläggningsstorlek ger i detta fall, även om tekniken antas vara oförändrad och faktorpriserna konstanta, upphov till en ekonomisk förslitning — stordriftsobsoles-

cens. Nyinköpta kapitalföremåls förväntade livslängd blir i detta fall även beroende av produktionsvolymens utveckling. En snab- bare efterfrågeutveckling tenderar att för- korta livslängden.

Om på motsvarande sätt marknaden krymper, kommer överkapacitet och en ti- digare skrotning av kapitalföremålen att uppstå — strukturell obsolescens.

Relationen mellan faktorpriserna påver- kar valet av teknik, om denna relation för— ändras, kan en successiv anpassning av tek- niken ske. Denna anpassning kan ofta en- dast ske diskontinuerligt i samband med ut— byte av kapitalutrustningen. Om man kan förutsäga en viss lönestegring, blir proble- met inte att anpassa utrustningen efter i in— vesteringsögonblicket rådande faktorförhål- landen, utan att välja den teknik, som un- der hela livslängden ger totalt bäst anpass- ning. Tendensen blir i detta fall, att en mera kapitalintensiv teknik väljs, än om faktor- prisrelationerna förväntas vara konstanta. Mot slutet av kapitalföremålets livslängd kan emellertid även detta i början så förut: seende teknikval vara dåligt anpassat till de då förekommande och framtida förväntade faktorprisrelationema i jämförelse med möj- liga tekniska alternativ. Om möjligheterna till substitution mellan olika produktions— faktorer finns, kan alltså en obsolescens av ovan skisserad typ uppstå —— substitutions- obsolescens.

En fullständig beskrivning av en totalt kostnadsminimerande strukturutveckling är svår att göra i det dynamiska fallet (speciellt

om transportkostnadema är betydelsefulla). Mer eller mindre goda approximationer kan göras. I allmänhet kan den optimala anlägg- ningsstrukturen för varje ögonblick (dvs. då ingen hänsyn tages till den historiska anlägg— ningsstrukturen) bestämmas med tillräcklig noggrannhet.

Denna approximation ger oss i varje ögon- blick en jämförelsenorm, med vilken man kan avgöra vilka anläggningar som bör skro- tas eller byggas ut. Projiceras denna jäm- förelsenorm framåt i tiden, får man också en uppfattning om takten i strukturomvand- lingen.

I detta sammanhang är det viktigt att be- tona sambanden mellan de alternativa an— läggningarnas data och takten i strukturom- vandlingen. Genomsnittligt torde en snabb teknisk utveckling resp. en snabb efterfråge— expansion bidraga till en snabb (optimal) strukturomvandling, men stora olikheter kan råda därvidlag. (Se Kapitel V och Del II.)

Strukturella transformationer av anlägg— ningar sker vanligen inom ramen för före- tagsenhetema. Detta aktualiserar frågan om den nu rådande företagsstrukturen är lämp- ligt anpassad till framtida förändringar av anläggningsstrukturen. Om den existerande anläggningsstrukturen kraftigt skiljer sig från den optimala, och företagsstrukturen är starkt uppsplittrad, torde en ökning av fö- retagskoncentrationen vara en nödvändig anpassning i strävandena att närma sig den totalt kostnadsminimerade strukturutveck- lingen. I nästa avsnitt skall incitamenten till en sådan ökning av företagskoncentrationen närmare betraktas.

E. Fusioner

Tidigare har i flera sammanhang nämnts, att vinstmaximerande företag i en mark- nadsekonomi under ideala villkor styr mot ett kostnadsminimum. En fusion som ger gemensamma kostnadsminskningar antas under dessa ideala villkor alltid bli förverk- ligad.

Under icke—ideala förhållanden kan olika typer av hinder finnas för en sådan fusion: 1. Begränsningar i informationen rörande

framtida förhållanden kan ge upphov till skilda bedömningar av värdet på de i fu- sionen ingående företagen.

2. Företagsledningen kan på grund av personliga preferenser, exempelvis genom att dess egen ställning påverkas i negativ riktning, avvika från den vinstmaximerings- princip, som annars antages vägleda före- tagsbesluten i stort.

3. En fusion kan på grund av marknads- betingade samband ibland även påverka and- ra variabler än kostnaderna. Vissa sådana förändringar kan vara negativa ur de fusio- nerande företagens synvinkel. Exempelvis kan en fusion medföra, att den totala mark- nadsandelen krymper. Vanligen försvinner dessa negativa förändringar vid en större koalition, t. ex. en fusion mellan alla företag i branschen. Förlust av marknadsandel in- nebär i detta fall ett hinder för stegvisa mindre förändringar.

Det finns i många fall ett motstånd av den typ, som angives i punkterna ovan mot fusion. Detta motstånd måste, om fusionen skall förverkligas, balanseras och överbryg— gas av vissa fördelar. I detta avsnitt skall storleken av sådana fördelar diskuteras. Om motståndet mot fusionen är konstant, kom- mer fördelamas storlek att vara avgörande. Huvudsakligen skall kostnadsfördelarna be— handlas. De fördelar, som sammanhänger med möjligheterna att kontrollera priset el- ler dylikt, beskrivs i andra delar av kon- centrationsutredningen.

Det institutionellt betingade motståndet mot fusion (punkterna ] och 2 ovan) måste naturligtvis beaktas, men de bakomliggande motiven och vilka faktorer som påverkar dessa kommer inte närmare att utredas. Däremot skall svårigheterna att fullständigt överföra en »marknadsandel» från ett före— tag till ett annat beröras (punkt 3).

Fusionens kostnadsfördelar

De mest avgörande stordriftsfördelama är i de flesta fall de, som sammanhänger med »plant economics». Utnyttjandet av »plant economics» innebär emellertid, att produk-

tionen måste centraliseras, och att vissa an- läggningar måste skrotas. Produktionskost- nadsfördelarna av en fusion, dvs. skillna— derna mellan produktionskostnaderna i en uppsplittrad respektive en koncentrerad pro- duktionsstruktur, blir alltså beroende av kostnadsvillkoren för den produktion, som eventuellt skall överflyttas dels i det fall fusionen blir av, dels under »status quo».

Kostnaderna för produktionen i det se- nare fallet motsvaras, i varje fall på kort sikt, av de rörliga kostnaderna. En kon- centration medför däremot vissa nyinveste- ringar. Ofta kan man bygga till den gamla kapitalstrukturen, och produktionskostna- derna för den överflyttade'delen motsvaras då av den marginella ökningen i fasta och rörliga kostnader som överflyttningen med- för. I de fall, där man för att kunna ut— nyttja »plant economies» måste bygga i full skall redan från början, blir situationen an- norlunda. Den överflyttade delen måste då, för att en fusion skall vara fördelaktig, kom- bineras med ett eget skrotningstillskott som gör att en gemensam nyinvestering kan er- hållas, vilken är större än de båda företa— gens enskilda utbytesobjekt.

Investeringens storlek betingas förutom av storleken på skrotad produktionsvolym även av storleken på nytillskottet i efterfrågan, dvs. summan av de fusionerande företagens förväntade nytillskott.

I det förra avsnittet beskrevs några vik- tiga faktorer, som påverkar den optimala, strukturutvecklingen för en hel bransch. Jämförelser gjordes mellan olika handlings- alternativ, och kostnadsskillnaderna beräk- nades. I detta avsnitt skall en analog teknik tillämpas på mindre grupper av företag (van- ligen endast två), som tillsammans endast utgör en del av hela branschen. (Fig IV: 13 är en utvidgning av fig IV: 9.)

En anläggning, som ur det ägande före- tagets synvinkel har högre produktionskost— nader än jämförbara alternativ, bör natur- ligtvis läggas ned och ersättas med det bil- ligaste av dessa andra alternativ.

Om priset på varan är större än SK,,m, kommer det att kunna finnas anläggningar, som är ineffektiva i en optimal betraktelse

Styck- kostnad X X P Total styckkostnad SK _ X i NY anläggning mm x x Drillskosinader i x & .. _" OBSOLET anläggning & (ålder i o) " Driltskostnader i NY anläggning > "0 xo 1 x., xmm Anläggningsstoriek Fig. I V : 13.

av hela branschen, men som ändå går med vinst. Detta gäller för intervallet ;l—xl i fi— guren för de äldre anläggningarna och i in- tervallet ;O _ x,, för de nya.

Sådana vinstbärande ineffektiva anlägg- ningar är det vid en total kostnadsminime- ring fördelaktigt att ersätta med effektiva. För det enskilda företaget är detta emel- lertid inte alltid fallet. Om företaget har begränsade finansiella resurser, och språnget från xl till xmm är långt och behäftat med marknadsbetingade svårigheter och risker, kan »status quo» betraktas som fördelak- tigare. En anläggning som är ineffektiv kan av dessa grunder få förlängt liv.

I detta läge kan det vara fördelaktigt för ett konkurrerande företag med större finan- siella resurser och med egna investerings- planer att köpa upp anläggningen (dvs. marknadsandelen) och lägga ned de ineffek- tiva delarna. Denna fusion kan vara till för- del för bägge parter, då ju köparen kan kompensera säljaren för alla förväntade vinster och dessutom därutöver få egna för- delar på grund av att egna alternativt pla- nerade investeringar nu kan göras i större enheter.1

Om det större av de fusionerande före- tagen inte ensamt utan vidare kan göra ny- investeringar av storleksordningen x,,n-n, mås- te vid beräkning av fördelarna av en fusion större hänsyn tagas till de marginella för- ändringarna med avseende på produktions-

1 Att i detta sammanhang kalla uppköp av företag för omedelbar nedläggning för »kapital- förstöring» är felaktigt och missvisande. Där— emot kan naturligtvis andra investeringar i t. ex— bostäder och samhällsservice av lokaliserings- skäl drabbas av »kapitalförstöring» i samband med företagsnedläggning.

kostnaderna i en nyinvestering som fusionen medger. De genomsnittliga kostnaderna vid en sådan marginell expansion kan uppenbar- ligen ligga avsevärt under SK,”...

Betraktar man en sektor, där totala pro— duktionsvolymen minskar, gäller problemet inte i första hand att göra effektiva nyin— vesteringar utan att åstadkomma en effektiv skrotning. I detta sammanhang är det för- delaktigt att låta produktionen förläggas till anläggningar med lägsta rörliga kostnader, och anläggningar med högsta rörliga kost- nader bör alltså skrotas. Ju större skillna— derna är i de rörliga kostnaderna, desto större fördelar kan uppnås genom en fusion mellan två företag.

Förlust av marknadsandel

Köp av marknadsandel kan ofta inte ge— nomföras fullständigt. Vissa förluster i marknadsandel kan härledas till förändring- ar i sortiment och försäljningsorganisation. Ofta betingar koncentrationen i produktio- nen en ökad standardisering av produkt- sortimentet. Fusionen kan också betinga för- ändringar i distribution och försäljning.1

Det finns också förluster i marknadsan- del, som är mera direkt relaterade enbart till förändringarna i företagsstrukturen, och som erhålles även om de gamla varumär- kena och de gamla försäljningssystemen bi- behålles. En förändring i företagsstrukturen kan ge upphov till omdisponeringar i köpar— nas inköpskällor, speciellt i de fall då dessa köpare är företag.2 Det kan finnas flera skäl till att företagen splittrar sina inköp av halvfabrikat.

a) Bättre information om marknadsläget (priser och kvaliteter).

b) Bättre möjlighet att påverka mark- nadsläget genom att spela ut säljarna mot varandra.

c) Motverka framtida negativa konsek- venser för exempelvis prisbildningen av en allt för hög företagskoncentration.

d) Viss utjämning av riskerna för be- gränsningar i leveranserna eller kvalitets- försämringar.

I de företagarintervjuer, som utredningen har gjort, har framkommit att sådana över- väganden är vanliga, och att effekterna kan vara betydande.3

Att man överhuvudtaget kan överföra marknadsandelar i ett läge då konkurreran- de företag har produktionskapacitet ledig, (vilket torde vara det vanliga fallet) måste bero på vissa speciella kopplingar mellan företag och köpare. Ju homogenare varan är, desto svårare torde det i allmänhet vara att överföra marknadsandelar. Det torde också vara speciellt svårt att fusionera stora marknadsandelar utan förluster.4 Motreak- tionen från köparsidan i form av omdispo— nerade inköp tenderar då att accentueras. Svårigheten att direkt överföra en »mark- nadsandel» från ett företag till ett annat minskar uppenbarligen incitamenten till fu- sion, och samtidigt gör den fördelarna av en fusion prisberoende.

I fig. IV: 14 betraktas effekten av en fu- sion mellan två företag. Företag 1:s pro-

1 Kvarnindustrin utgör ett exempel på en bransch med överkapacitet och efterfrågestagna- tion och där en ökad anläggningskoncentration inom en koncern samtidigt medförde att mark- nadsandelar förlorades till konkurrenterna. Kostnaderna för SO-talets branschrationalisering i form av driftsnedläggelser föll helt på Wenner- Gren-företagen. Under samma period ökade KF, Carlborngruppen och de medelstora kvar- narna sin marknadsandel på Wenner-Gren- företagens bekostnad. ([9] sid. 193, eller [11]). Ett annat exempel kan hämtas från bageriindu- strin. Det är i dagens läge inte fördelaktigt för ett stort bageri att köpa upp ett litet bageri. Centraliseras produktionen, förändras med nöd- våndighet distributionskanalerna och sorti- mentsstrukturen. Vid sådana förändringar kan mycket små marknadsandelar överföras. ” Konsumenternas preferenser kan i allmän- het antagas vara oberoende av företagsstruktu- ren. 3 I en bransch, där importalternativ alltid fanns för köparen, bedömde man läget så, att två företag möjligen skulle kunna uppnå unge— fär 80 procent av marknaden, medan det skulle vara svårt för ett företag att överstiga 60 pro- cent. ' Vid ett kollektivt agerande från alla företag i branschen kan vanligen nedläggningar av före- tag göras, utan att den totala marknaden mins- kar. För ett enstaka företag kan det ställa sig ofördelaktigt att kompensera ett företag som nedlägges för dess förväntade framtida vinster, samtidigt som det kan vara fördelaktigt för var och en i branschen att kollektivt göra samma kompensation.

A Pris styckkostn p

SK1

SK;

__1__

& ' Produktlonsvolym

rx

Fig. IV: 14.

duktion X är den »marknadsandel», som kan bli föremål för handel. Den förväntade vinsten av denna »marknadsandel» dels vid »status quo», dels vid fusion, beräknas. Vid fusion beräknas emellertid att endast r ' X kan överföras.

Förväntad vinst vid »status quo»: A = X (p — SKI)

Förväntad vinst vid fusion: B = rX (p — SK 2)

Överskottsvinst vid fusion B — A = X [SK1 — rSK2 —p (1 — r)]

Överskottsvinsten B -— A varierar under de givna förutsättningarna lineärt med priset.

SKI — rSK2

B—A=0förp=p0= l—r

För p > po är det fördelaktigare med »sta- tus quo», och för p(po är fusion att före- draga.

F. Samarbete mellan företagen

Detta avsnitt skall kortfattat beröra möj- ligheterna till samarbete mellan företag i av— sikt att uppnå vissa av de tidigare beskrivna stordrifts- eller prisfördelarna.

Samarbetet kan ske beträffande praktiskt taget alla företagets delfunktioner — produk- tion, transporter, administration, försäljning, inköp, forskning eller finansiering.

I allmänhet kan en eller flera av dessa

funktioner helt eller partiellt samarbeta med motsvarande funktion i ett annat företag, utan att det interna samarbetet i respektive företag rubbas. Vissa kommunikationspro- blem kan uppstå, exempelvis om forskning- en koncentreras och skiljs från produktio- nen, men vanligen är de negativa effekterna på det interna samarbetet av ett externt sam- arbete små..

Det dominerande hindret för uppkoms- ten av samarbete angives vanligen vara hän— syn till eventuella negativa effekter på före— tagets konkurrenssituation.1 Förutsättning- arna för samarbete skulle under sådana om- ständigheter vara speciellt gynnsamma, om företagets konkurrenssituation inte avsevärt influeras i ofördelaktig riktning eller om fördelarna med samarbetet är mycket stora.

I vissa fall kan ett antal företag genom samarbete åtaga sig uppgifter, som vart och ett inte kunnat utföra individuellt. En så- dan »production pool» kan förbättra kon— kurrenssituationen, genom att nya markna- der på detta sätt kan uppnås utan att de gamla marknaderna förloras.

Gemensam upphandling av input påver- kar i allmänhet inte konkurrenssituationen på outputsidan.

Om möjligheterna att prognosticera ef— terfrågeutvecklingen är stora, blir ovisshe- ten om konsekvenserna för konkurrenssitua- tionen av ett samarbete vanligen mindre. Om efterfrågan stagnerat och produkten är relativt homogen, är marknadsuppdelningen ofta mycket stabil. I en sådan situation kan exempelvis ett kartellavtal om kvotering el— ler om gemensam prissättning ge mycket små nackdelar samtidigt som det kan ge be- tydande fördelar.

Om marknadssituationens förändring är svår att förutse, kan samarbetsavtalen göras kortsiktiga. Detta går exempelvis att göra vid engångsföreteelser, typ gemensam an—

] Följande citat är karakteristiskt: »Tyvärr vi- sar det sig ofta att svårigheterna att upprätta en gemensam försäljningsorganisation är så stora, att försöken strandar, trots att alla parter ser fördelar i ett sådant arrangemang. Grundläg- gande villkor är, att de samarbetande företagen har i stort sett samma kundkrets, men att de ej tillverkar direkt konkurrerande produkter.» [2]

budsgivning. Ofta förutsätter emellertid samarbetet organisatoriska förändringar el- ler förändringar i kapitalstrukturen, som kräver långsiktiga återförsäkringar av de samarbetande parterna.

Fördelarna med samarbetet är stora, då de priseffekter som kan erhållas och/eller de resursbesparingar som kan göras är stora. Möjligheterna att genom olika typer av kar- teller kontrollera priserna har utförligt bc- handlats i andra delar av koncentrations- utredningen. [ll] Beträffande möjliga re- sursbesparingar kan i varje fall teoretiskt alla de »multiplant economies», som tidi- gare berörts, erhållas genom samarbete. I praktiken begränsas mängden av möjliga al— ternativ till dem som kan formaliseras på ett för de samarbetande parterna tillfreds- ställande sätt.

När det gäller produktionssamarbete är avtal om ömsesidiga underleveranser relativt vanliga. Man kan också ha gemensam pro- duktion utanför respektive företag, t. ex. ge- mensam montering, vissa gemensamma verktyg. Flera företag, som vill öka sin standardisering, kan slå sig ihop om ett ge- mensamt »beställningsskrädderi», dvs. en produktionsenhet för specialbetonade be- ställningar. Man kan också ha gemensam produktion av administrativa tjänster, t. ex. genom en gemensamt ägd datamaskin.

Transportminskningar kan erhållas exem- pelvis genom marknadsuppdelning. Sådana avtal blir speciellt fördelaktiga, om produk- terna är tunga och resurskrävande att trans- portera.

F orskningssamarbete mellan företag är of— ta speciellt fördelaktigt från resursbesparan- de synpunkt, då ju forsknings- och utveck- lingskostnaderna icke sällan har formen av en engångskostnad. De rent tekniska förut- sättningarna för en samverkan är givetvis störst för likartade produkter och produk- tionsprocesser, men sådana förutsättningar finns av naturliga skäl just bland konkur- rerande företag, vilket som nämnts kan hindra samarbetet. Samverkan kan vara mer eller mindre långtgående. Matcrialprov- ning och viss grundforskning ger upphov till minimal intressemotsättning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att även om man genom olika samarbetsavtal kan till— godogöra sig vissa av storföretagets förde- lar, det dock finns väsentliga inskränk- ningar.

Vid ett samarbete mellan skilda företag kan man vanligen endast i mycket liten om- fattning tillgodogöra sig de dynamiska stor- driftsfördelar ett större företag har i form av möjligheter att omflytta personal eller produktion efter behov, mindre lagerhåll- ning, mindre administrationskostnader. Vid en plötsligt uppkommen överkapacitet inom branschen finns mycket begränsade möjlig- heter att allokera produktionen till de an- läggningar, där de rörliga kostnaderna är minst. Kartellens kvoteringsavtal ger knap- past möjligheter till detta. Även ur risksyn- punkt har en splittrad företagsstruktur nack— delar.

De mest väsentliga inskränkningarna är förmodligen de, som berör möjligheterna till tillväxt och teknisk förändring. Vid en splitt- rad företagsstruktur kan svårigheter att in- vestera i tillräckligt stora enheter föreligga, och dessa svårigheter har i praktiken visat sig svåra att överbrygga genom samarbets- avtal. Storföretagets forskningsfördelar har också bedömts vara svåra att uppnå för en grupp individualistiskt styrda mindre före- tag.

G. Den totala produktionsvolymens storlek

I den klassiska jämförelsen mellan rent mo- nopol, där all konkurrens (även potentiell) är utestängd, och fri konkurrens, får man bland annat som resultat, att monopolsitua- tionen i det fall inga stordriftsfördelar före- ligger ger en mindre total produktionsvo- lym än fri konkurrens. Fig. IV: 15 illustre- rar denna jämförelse.

Om stordriftsfördelar förekommer, och dessa är av en sådan storleksordning, att de påverkar marknadssituationen, blir förhål— landena annorlunda. Fri konkurrens är un- der dessa förhållanden inte någon stabil marknadsform och blir därför ointressant som jämförelseobjekt. Jämförelsen måste i stället gälla ett snävare spektrum av olika

Fris vld monopol Eltertrågekurva Pris vid X M N styckkostnad x Marglnal— * x intäkt & X x Prod—volym Prod-volym vid monopol vld m konkurrens Fig. IV: 15.

företagskoncentrationer med början i ett be- gränsat antal företag följd av en successivt ökad företagskoncentration som slutar med ett monopol.

Företagskoncentrationen antages variera inom detta angivna spektrum, och frågan blir då, huruvida den totala produktions- volymens storlek på ett systematiskt sätt är kopplad till dessa förändringar i företags- koncentrationen.

Vissa analogier kan naturligtvis göras med det fall, då inga stordriftsfördelar före- ligger. Att en ökad företagskoncentration kan tendera att höja priset även vid fåtals- konkurrens är ganska sannolikt. Ju större stordriftsfördelama är, desto mindre rele- vans kommer emellertid denna jämförelse att ha. Speciellt de långsiktiga effekterna, som sammanhänger med teknisk förändring. är därvid svåra att överblicka.

Uppenbarligen kan en ökad företagskon- centration i vissa fall leda till sänkt pris och större produktionsvolym. I detta fall får man alltså positiva effekter både med av- seende på resursåtgång och med avseende på pris.

Om den internationella konkurrensen är avgörande för prisbildningen, kommer en ökad koncentration inom landet att endast i mindre grad få en prishöjande effekt. Van- ligen finns vissa avvikelser från denna nivå på grund av transport- och tullbarriärer etc. Om dessa barriärer inte är alltför höga, kommer emellertid internationella konkur- rensen att vingklippa alltför stora skillnader mellan pris och marginalkostnad.

Appendix IV:1 Priseffekter som betingas av variationer i

tinansieringsvillkoren1

Ett företags totala kostnader för de input (vanligen kapitalföremål), som lånefinansie- ras, beror dels på inköpsprisema, dels på finansieringsvillkoren. En diskussion av pris- effekter för dessa input kan alltså dels föras kring variationer i inköpspriset, dels kring variationer i finansieringsvillkoren. I det föl— jande skall finansieringsvillkorens betydelse kortfattat behandlas.

Den institutionella ram för kreditgivning- en, som existerar i vårt land, medför att olika villkor ofta gäller för de stora före— tagen jämfört med de små på kreditmark- naden. En rad samband pekar därvid på att stora företag, företrädesvis stora industri- företag, i olika avseenden har fördelar i frå- ga om finansiering jämfört med övriga före- tag. Mycket få och relativt osäkra samband pekar i den motsatta riktningen.

Redan inledningsvis måste emellertid vis- sa reservationer införas. Den finansiella si- tuation, som ett företag befinner sig i, är i mycket hög grad beroende av speciella faktorer såsom ägarsitsens speciella utseen- de etc. och är endast delvis kopplad till så- dana variabler som företagsstorlek, kapital- struktur etc. Trots detta kan naturligtvis en viss systematisering göras på basis av dessa senare variabler, varvid man dock måste undvika att dra alltför generella slutsatser.

Möjligheterna till låne- respektive själv- finansiering kan variera. Om den ena fi- nansieringsformen visar sig vara relativt sämre än den andra, sker vanligen en viss

anpassning i proportionerna i en för företa- get fördelaktig riktning.

Självfinansieringsgraden kan därför tän- kas variera mellan företagen. Självfinansie- ringsgraden kan grovt sägas uttrycka en ba—_ lansering mellan lönsamhet och soliditet. Ju mindre självfinansieringen är, ju större är den genomsnittliga lönsamheten (om före- taget går med vinst), men ju större är också risken att lönsamheten kan bli negativ.

Vid finansiering med eget kapital är den institutionella aktiemarknaden i stort sett re- serverad för de större företagen. De större företagen har via aktiemarknaden möjlig- het att proportionera eget och lånat kapital på ett fördelaktigt sätt med tanke på aktie-- ägarnas preferenser och med tanke på fram-_ tida soliditetskrav. Medelstora och mindre företag har i allmänhet inte denna möjlig- het. Detta medför, om finansieringen av ny- investeringar genom enbart egna vinster är otillräcklig, att mindre och medelstora före- tag i sådana fall drivs att arbeta med mindre andel eget kapital än stora företag inom motsvarande verksamhet. Denna skillnad. torde tendera att bli mer utpräglad, om vinstmarginalema krymper. Skillnaden är emellertid direkt beroende av den önskade expansionstakten, och vissa företag, ofta av mindre storlek, med små eller inga ambitio- ner att expandera och en lång tid av konso—.

1 Dessa förhållanden behandlas mera utför- ligt i Koncentrationsutredningens kreditmark- nadsbetänkande. [12]

lidering bakom sig, kan relativt obehindrat välja en önskad självfinansieringsgrad.

Stora företag har också i allmänhet bättre möjligheter att självfinansiera genom egna vinstmedel. Dels kan en viss slussning av eget finanskapital ske mellan olika sektorer, dels uppnås vissa skattetekniska fördelar av en viss clearing av avskrivningsobjekt mel- lan expanderande och stagnerande sektorer.

Krediter kan ges på lång eller kort tid och med hunden eller löpande ränta. Långa bundna lån, t. ex. i form av obligationer, är i allmänhet förbehållna stora företag.

De stora företagens banklån används of- ta till att finansiera tillfälliga behov av rö- relsekapital eller anläggningsinvesteringar under själva byggnadsperioden. Dessa lån är ofta av kortsiktig natur.

Mindre och medelstora företag har på grund av att de är utestängda från obliga- tionsmarknaden ett betydande behov av nå- got längre amorteringskrediter i bankerna. Jämfört med obligationer innebär detta dock i regel krav på snabbare återbetalning och också en genomsnittligt något högre ränte- kostnad.

Stora skillnader kan föreligga ur risksyn- punkt mellan olika investeringar. Upp till den gräns, som bestäms av det egna kapi- talets storlek, fungerar företaget som en buf- fert mot dessa framtida risker. Över denna gräns kommer företagets olika kreditorer att belastas. Riskfaktorn för en sådan belast- ning är alltså dels beroende av investering— ens risk, dels av företagets egna kapital men även av den säkerhet som lämnats.

För investeringar på ungefär samma risk— nivå kommer alltså dels förhållandet mel- lan företagens egna kapital och det lånade kapitalet, dels den ställda säkerheten att va— ra avgörande för bedömningen av risken ur kreditgivningssynpunkt. Ju högre risknivån är, och ju mindre andelen eget kapital är, desto mera betydelsefull kommer den ställda säkerheten att vara. I många fall har de mindre och medelstora företagen — speciellt i starkt expanderande branscher — inte möj- ligheter att genom nyemission ge sin fi- nansiella kapitalstruktur ett för bankerna mera acceptabelt utseende riskmässigt sett.

I vissa fall kan detta kompenseras med stör- re eller bättre säkerheter. Om detta inte är möjligt, kommer krediterna till sådana före- tag att genomsnittligt vara mer riskbärandc än till motsvarande större företag i bran- schen med högre självfinansieringsgrad. Då det från bankernas sida finns en klar obe— nägenhet att acceptera högre risker och läng- re löptider i utbyte mot högre ränta, kom- mer detta att genomsnittligt drabba de små och medelstora företagen hårdast i form av en kvantitativ restriktion. Då dessa före— tagsgrupper dessutom i större utsträckning än stora företag är hänvisade till affärs- bankerna för längre krediter, blir den åter- hållande effekten av bankernas räntesätt— ning ännu större. (Jämförelsen göres då med ett hypotetiskt fall med fullständigt rörlig räntesättning, där räntan stiger vid ökad risk.)

Affärsbankernas beteende är av naturliga skäl olika i situationer, då kreditrestriktio- ner råder, och då utbudet på krediter är stort. Risken för en kreditrestriktion gör emellertid, att man även i normala tider tenderar att preferera korta lån. Ju kortare lån, desto större möjligheter har banken att omfördela sin utlåningsportfölj i en situa- tion med brist på krediter, utan att allvar- ligt diskriminera några av sina stora kun— der.

De räntedifferentieringar som existerar på den institutionella kreditmarknaden speglar inte generellt olika riskklasser utan är hu- vudsakligen av institutionell karaktär. En viss grå marknad, där räntan ökar med ris- ken, existerar utanför den institutionella kre— ditmarknaden. Inom bankerna är det emel- lertid huvudsakligast så, att medel ges till existerande ränta upp till ett tak, som for- mellt betingas av att vissa säkerhetskrav skall vara uppfyllda. I realiteten torde helt andra faktorer än dessa säkerhetskrav vara avgörande för kreditgivningen. Givetvis kommer både en soliditets- och säkerhets- bedömning in, men då de risker som är ak- tuella för bankernas del överhuvudtaget är mycket små, kommer andra hänsyn som, om risken varit större skulle spelat en mera underordnad roll, att få en kreditstyrande

effekt. Bankerna gör naturligt nog i sin be- dömning av en kreditansökan en total be- dömning av alla kundens engagemang i ban- ken. I vissa fall göres också en bedömning av kreditbeviljningens påverkan på andra kunders engagemang i banken. Kreditbevilj- ningens sidoeffekter på andra tjänster som banken säljer eller på andra tidigare kredi— ter som banken beviljat övervägs. Dessa si- doeffekter diskuteras utförligt i koncentra— tionsutredningens kreditmarknadsbetänkan- de och skall därför inte närmare beröras här. [12] De flesta av dessa sidoeffekter tende- rar att gynna de stora företagen, men exem- pel på motsatsen finns.

För företag, som är ägarmässigt lierade med en bank, blir situationen speciell. I så- dana banker, där ett samspel med stora pri- vata förmögenhetssummor äger rum, är det naturligt att hänsyn tas till dessa förmögen- heters placeringar. Skiljelinjen går emeller- tid i detta fall inte mellan stora och små företag utan mellan banken »närstående» och övriga, men begreppet företag förlorar i detta sammanhang mer eller mindre sin betydelse som enhet för självständigt age- rande. I stället tonas bilden av finansiella block av olika storlek fram.

För företagen uppstår generellt en vanli— gen betydelsefull skillnad mellan in— och utlåningsräntan. Om inlåningsräntan är mindre än utlåningsräntan, kommer det up— penbarligen att vara fördelaktigt att minska pendlingarna i finansiella över- och under- skott. Täta investeringar ger uppenbarligen mindre pendlingar i finansiella över— och underskott än glesa investeringar.

En anpassning i riktning mot tätare in- vesteringar kan ske genom integration. In- vesteringarna fasförskjutes därvid, så att de finansiella överskotten kan slussas fram och tillbaka mellan de olika enheterna och där- vid skapa en viss total utjämning.

En annan anpassning är att splittra upp stora investeringar i flera mindre. Denna effekt är naturligtvis speciellt intressant i samband med en diskussion om stordrifts- fördelar.

Appendix IV:2 Skattelagstiftningens inverkan på företagens

finansieringskostnader

Det finns ofta möjligheter att på kort sikt bokföringsmässigt övervärdera olika kost- nadsposter. Möjligheter ges därigenom att förskjuta en del av den beskattningsbara vinsten framåt i tiden och då också samti— digt motsvarande del av den skatt, som tas ut på beskattningsbar vinst. Storleken av denna förskjutning är be- roende av om företaget har lager som kan skrivas ner eller avskrivningar på kapital— föremål att göra. För vissa typer av investe- ringar, exempelvis de som göres i FoU-arbe- te, kan omedelbara avskrivningar göras.

Vid ett stationärt tillstånd kan ett företag mer eller mindre permanent skjuta denna icke redovisade vinst framför sig. Vid en permanent expansion kan ett företag för- skjuta en ständigt ökande dold reserv fram- för sig.

I fig. IV: 16 och IV: 17 visas några enkla fall, där produktionen antas vara stationär över tiden. Den dolda reserven markeras av det skuggade fältet. Under hela avskriv- ningsperioden, där avskrivning tänkes ske snabbare än den faktiska värdeminskningen, växer denna storhet. Därefter sjunker den successivt ända till skrotningsögonblicket, då den antar skrotvärdet. (Skrotvärdet anta- ges här var lika med noll.) Detta förlopp upprepas sedan analogt i varje ny investe- ringsperiod.

Den dolda reserven får i fig. IV: 16 ett pulserande förlopp över tiden. Om företa- get har kapitalföremål av olika livslängd

eller med investeringsperioder, som är för- skjutna i relation till varandra, kommer det pulserande förloppet att kunna utjämnas. Fig. IV: 17 visar en över tiden utjämnad nivå på den dolda reserven. Storleken av den skattekredit som företaget erhåller är, då ju företagens vinstbeskattning är propor- tionell, en konstant del av den dolda reser- ven.

Fördelen att på detta sätt för en kort period eller mera permanent skjuta beskatt- ningen framför sig är uppenbar, då ju ef— fekterna är i princip desamma som om före— taget erhöll ett motsvarande räntefritt lån.

En förutsättning, som måste vara upp- fylld för att skattekrediten skall kunna ut- nyttjas helt, är att företagsvinsten är så stor, att den täcker de skattemässiga avskrivning- arna. Ju kortare den skattemässiga avskriv- ningstiden är i relation till den ekonomiska, desto större blir skattekrediten. Omedelbar avskrivning ger maximal skattekredit men ställer också högre krav på företagsvinstens storlek för att kunna utnyttjas.

Skattekrediten sänker kapitalkostnadema (i relation till en situation då skattekredit inte fanns) med ett värde, som bland annat även beror på de ränteintäkter företaget kan erhålla för sina likvida medel.

Om in- och utlåningsräntan är identiska och företagets lånemöjligheter är obegrän- sade, kan de kostnadsmässiga fördelarna av skattekrediten lätt uträknas. Om dessa nämnda räntor är olika, kommer emeller-

Investarlngens bokförda resp taktiska värde

Livslängd leslllngd

Skattemäsalg avskriva-tid

Skattemåulg avskrlvn-tid

Investeringaögoubllck

Fig. [V: 16

tid tidsallokeringen av finansiella över- och underskott att spela en viss roll.

Det är då fördelaktigt att minska pend- lingarna i finansiella över— och underskott och söka anpassa investeringarna till de tid- punkter då likviditeten är stor. I fig. IV: 16 är en sådan anpassning inte gjord. Nyinves- teringar sker i ögonblick, då skattekrediten är noll. Skattekrediten för en enskild investe- ring är med figurens antaganden störst ome- delbart efter det att fullständig skattemäs- sig avskrivning har skett. I fig. IV: 17 har de nya investeringarna förlagts till dessa punkter och är ett enkelt exempel på hur en sådan anpassning av nyinvesteringar och hög likviditet kan ske.

Skattekreditens storlek är i hög grad be- roende av företagets tidigare tillväxttakt. K. 0. Faxén har i flera sammanhang be- rört detta:

»Under det att ett expanderande företag kan nedbringa sin skattebelastning genom att avskrivnings- och nedskrivningsunderla— get växer, föreligger inte samma möjlighet inom ett stagnerande företag, som härige- nom tvingas att betala skatt. Man kan se detta som en förskjutning av skatteinbetal- ningen från ett företags expansion till dess stagnerande utvecklingsfas, eller som en lik-

LIvsllingd leslängd leslängd

Investeringarna boklörda resp iakllska värde

1 2 3 4 5 & lnveslerlngsögonbllck

Fig. IV: 17.

viditetsfråga. Nettovinstskattens konsolide— ringsmöjligheter underlättar likviditetsmäs- sigt tillväxten för expansiva företag och sti- mulerar därigenom den ekonomiska tillväx— ten.» [8]

En permanent expansion möjliggör en permanent nedsättning av skattesatsen jäm— fört med ett stagnerande företag. Faxén be— räknar, att om skattesatsen är 50 % för stagnerande företag, där beskattningsbar vinst och faktisk vinst sammanfaller, kan den för högexpansiva beräknas till omkring 25 % av den faktiska vinsten.

Eftersom skattebelastningen är högre för räntablare företag, kommer det att vara re- lativt sett viktigare för dessa än för företag med lägre räntabilitet att bli högexpansivt. Oavsett detta skattebetingade motiv verkar naturligtvis ofta hög räntabilitet som ett in- citament till expansion. Ett högräntabelt fö- retag kan genom denna expansion få lägre redovisad räntabilitet. Ett företag inom en avtynande sektor utan större nyinvestering- ar, vilket alltså saknar avskrivningsobjekt, kommer däremot att få en högre redovisad lönsamhet än den faktiska. Tillsammans skulle dessa två effekter innebära, att skill- naderna i redovisad räntabilitet mellan oli- ka företag har en tendens att bli mindre än motsvarande »faktisk räntabilitet». Den- na tendens skulle delvis kunna förklara de förhållandevis små variationer i räntabili- tet, som uppmäts mellan företag i olika stor- leksklasser.l

I branscher, där stordriftsfördelar råder och där olika företagsstorlekar förekommer blandat, ökar med vissa undantag lönsam- heten då företagsstorleken ökar. Om möj- ligheter finns att substituera mellan redo- visad lönsamhet och tillväxt, borde i analogi med ovanstående en viss snedhet i tillväxt- takten visa sig, så att större företag växer relativt mer än de mindre inom samma bransch. En mängd andra faktorer, som också kan tänkas påverka tillväxttakten, ver- kar emellertid diskriminerande mellan stora

1 De beskrivna effekterna i K. 0. Faxéns PM [8] gäller Sverige, men analoga förhållanden gäller för de flesta västeuropeiska länder och för USA, där de i kapitel VI beskrivna mätningarna är utförda.

och små företag, varför de direkta möjlig- heterna att empiriskt isolera detta skatte- betingade samband mellan lönsamhet och tillväxttakt inom en homogen bransch är ganska små. I kapitel VI redovisas vissa mätningar, som är av intresse i detta sam- manhang. Branschindelningen är i dessa fall dock alltför grov för att några mera defi- nitiva slutsatser skall kunna dras.

Litteratur

[1] Näringsliv i omvandling. SNS, Stockholm 1964 [2] Struktur och samarbete inom verkstads- industrin. Sveriges Mekanförbund, april 1964 [3] Verkstadsindustrin och den europeiska in- tegrationen. Sveriges Mekanförbund [4] Det svenska lantbrukets effektiviseringsvä- gar. SOU 1963: 66 [5] J. Steindl: Small and big business. 1945 [6] Sargant Florence: The logic of British and American Industri. London 1953. [7] Economic Concentration. Part 2. Mergers and other factors affecting industry con- centration. Washington 1965 [8] K. 0. Faxén: PM till Allmänna skattebe- redningen 1963 [9] Pris- och Kartellfrågor 1962: 3 [10] Leif Mutén, Karl Faxén: Foreign tax policies and Economic Growth. A Con- ference report of the National Bureau of Economic Research and the Brookings Institutions. New York, London 1966 [11] Industrins struktur och konkurrensförhål- landen. Koncentrationsutredningen III, SOU 1968: 5 [12] Kreditmarknadens struktur och funktions- sätt. Koncentrationsutredningen II, SOU 1968: 3 [l3] Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. Koncentrationsutredningen IV SOU 1968: 6

V Beräkning av kapitalkostnader

A Inledning

I tidigare kapitel har — utan att betydelsen analyserats i detalj — talats om kostnaden att framställa en viss produkt, och denna kostnad har ställts i relation till en eller flera storleksvariabler.

Betraktar man en kort period, kan man relativt lätt uppskatta kostnaden för vissa av de produktionsfaktorer, som ingår i pro- cessen. Materialkostnader och lönekostnader kan ofta direkt sättas i relation till de under perioden förädlade produkterna.

Kostnaderna kan däremot vara besvärliga att beräkna för de fall, där bindningar finns mellan olika tidsperioder. Sådana kostnads- bindningar finns exempelvis för kapitalföre- mål, vars tjänster utnyttjas under längre tid. Ofta har man klart för sig sammanlagda kostnaden för ett kapitalföremål under hela dess livslängd — svårigheterna ligger i be- stämningen av livslängden och hur de totala kostnaderna fördelas över livslängden. In- vestering i utbildning är ett annat exempel på en kostnad, som är svår att direkt till- ordna olika tidsperioders produktion. Ytter- ligare exempel kan anges. Kapitalkostna- demas beräkning är emellertid den problem- ställning, som har störst relevans i detta sammanhang, och beskrivningen i det föl- jande kommer därför att begränsas till detta problem. Ett ytterligare motiv till en sådan begränsning är, att alla problemställningar, som berör kostnadsmässiga bindningar över

flera tidsperioder, är relativt likartade, och att en utvidgning och generalisering ofta är lätt att företa i efterhand.

Vanligen indelas de ting vi kallar real— kapital i två grupper, lager (working capital) och kapital bundet [ anläggningar (instru- ments of capital). Lager består av råvaror och halvfabrikat i lager eller under arbete. Anläggningskapitalet består av maskiner, anläggningar, byggnader, vars funktion di- rekt eller indirekt sammanhänger med upp- giften att bearbeta och förädla vissa ma— terial till en given slutprodukt.

Ur ekonomisk synvinkel är skillnaden mellan lager och anläggningskapital väsent— lig.

Lagerhållningen har sitt upphov i en för- skjutning i tiden mellan det ögonblick, då vissa produktionsfaktorer insätts i proces— sen, och det ögonblick, då varan är färdig. Varje varuenhet som produceras kan van- ligen entydigt tillordnas de produktionsfak- torer, som för dess förädling tidigare insatts i processen, och beräkningen av lagrets kostnad är då identisk med problemet att beräkna kostnaderna för att sprida ut för- ädlingsprocessen i tiden jämfört med det hypotetiska fall att förädlingen sker momen- tant. I det enklaste fallet, när det enbart gäller lagring av råvaror, kan man direkt an- knyta lagrets värde till dess anskaffnings- kostnad. Kostnaden för lagret blir i detta fall räntekostnaderna beräknade på anskaff- ningskostnaderna plus underhållskostnader

Om en del av lagret befinner sig i form av delvis bearbetad produkt eller, som i fråga om åldringsprocesser, på halvmogen nivå, kommer värdet att ligga över anskaff- ningskostnaden.2 I princip kan man, såvida ingen försäljning av dessa halvfabrikat äger eller planeras äga rum, värdera dem till dess råvaruanskaffningskostnad intill det ögonblick varan är slutbearbetad, då hela bearbetningskostnaden adderas. Om man på detta sätt vill sammanföra alla bearbetnings- kostnader till ett ögonblick måste alla de kostnader som förekommit tidigare kapitali- seras framåt till detta ögonblick.

Vanligare är emellertid att successivt över— föra dessa förädlingskostnader på halvfabri- katen så att en successiv upptrappning sker från rena råvaruvärdet till det värde som motsvarar den totala produktionskostnaden. I detta fall skall för beräkning av pro- duktionskostnaderna, bearbetningskostnader sammanföras utan kapitalisering, då effek- ten av bearbetningstidens utsträckning re- gistreras i ökade lagerkostnader.

Valet mellan de nämnda alternativen är naturligtvis godtyckligt, och i realiteten in- nebär skillnaden endast en förskjutning mel- lan bearbetningskostnad och lagerkostnad.

Vid beräkning av kostnaderna för anlägg- ningskapital är problemet inte enbart en kostnadsförskjutning i tiden utan också en fördelning av kostnaderna mellan produkter som produceras i olika tidsintervall. Då samma kapitalutrustning användes för ge- mensam produktion av olika varor, upp- står också problemet att fördela kostnaderna mellan dessa varugrupper. Andra fördel- ningsproblem kan uppstå, då olika kapital— föremål är sammankopplade i en produk- tionskedja. Substitutioner av dessa enheter kan i vissa fall göras oberoende av varandra, men ofta — exempelvis vid teknikföränd- ringar eller utbyggnad — måste hänsyn tagas till flera produktionsled samtidigt. En så- dan koppling mellan flera produktionsled kan naturligtvis påverka livslängdsberäk- ningarna och kostnadsfördelningen.

Alla dessa fördelningsproblem gör beräk- ningarna komplicerade. En detaljerad redo-

visning av hela detta problemkomplex faller utanför denna utredning. Innehållet i detta kapitel syftar närmast till att ge en över- siktlig redovisning av vissa för denna ut- redning speciellt intressanta problem. Av naturliga skäl kommer stort utrymme att lämnas åt de grundläggande problemställ- ningar, som uppstår redan i fallet med en enkel homogen process. Det förefaller svårt att behandla mera komplexa situationer utan en sådan grund. Tillkommande komplikatio- ner kan emellertid ofta betraktas som en påbyggnad på eller en avvikelse från en mera avskalad problemställning.

De tekniska tjänster ett kapitalföremål levererar under sin livstid kan under in- flytande av tekniska eller andra föränd— ringar vara mindre »värda» under slutet av dess livstid jämfört med början. Dels kan tjänsterna vara av mindre kvantitet eller av sämre kvalitet, dvs. kapitalet har undergått en »fysisk förslitning», dels kan en värde- minskning uppstå på grund av att mostsva- rande nytt kapitals prestanda förbättrats, dess pris sjunkit eller priserna på andra pro— duktionsfaktorer ändrats, dvs. en »ekono- misk förslitning», obsolescens har ägt rum.

I en miljö, som inte förväntas undergå några förändringar vare sig tekniskt eller marknadsmässigt, kan man ofta ur enkla symmetribetraktelser beräkna kapitalföre- målens livslängd och kapitalkostnadernas fördelning över denna tid. Om man däremot förväntar sig vissa tekniska förändringar, en viss marknadsmässig utveckling på produk- tionsfaktorpriserna eller förändringar i ef- terfrågestrukturen, kommer detta att influ- era och komplicera beräkningarna av kapi- talkostnadema.

Kapitlet som i fortsättningen endast be— rör anläggningskapitalets kostnad kommer att i huvudsak handla om relationerna mel-

1 Priserna på dessa råvaror förväntas vara konstanta. En generalisering är på denna punkt lätt att göra genom att införa en »real» ränte- kostnad. 2 Det förutsättes därvid att det rör sig om en planerad tillverkning där slutproduktens anteci- perade värde är konstant. Ju närmare slutmålet — den färdiga produkten — man kommer, desto mindre ytterligare faktorinsatser återstår, vilket gör värdet större.

Styck- Styck- 1 kostnad _ kostnad 2 3 Styckkostn it,, 4 Genomsnittlig styckkostn ! A , x I / To l- Tld Anläggningsstorlek Nyinvestering Skrotning Fig. V:].

lan livslängd, resp. kapitalkostnad och före- tagets förväntningar rörande den framtida utvecklingen.

B Behovet av en preciserad kapitalkostnads- analys

För att kunna klargöra den exakta be- tydelsen av stordriftsfördelar krävs en pre— cisering av åtgångsvariabelns (styckkostnad) innebörd. Kapitalkostnadema per produce— rad enhet resp. styckkostnadema kan be- räknas för ett visst ögonblick ( Ta) eller som genomsnitt över längre tidsintervall, exem- pelvis över kapitalföremålets hela livslängd (L)-

1. För en beräkning av kapitalkostnader- nas genomsnittliga storlek över livslängden krävs kunskap om livslängden. Förutom detta krävs emellertid endast kunskap om investeringens storlek. Genomsnittets stor- lek beräknas sedan på vanligt sätt med hjälp av annuitetskalkyler. Någon närma- re analys av hur investeringsbeloppet kor- rekt skall fördelas över livslängden behö— ver inte göras i detta sammanhang då den- na fördelning inte påverkar genomsnittets storlek. Denna typ av genomsnittsbetrak— telse aktualiseras framför allt i situationer då olika investeringsalternativ jämföres. Man beräknar i dessa fall (de samhällsekonomis- ka eller företagsekonomiska) intäkterna och kostnaderna för hela investeringens livs- längd. Hur dessa kostnader och intäkter för- delas i tiden är därvid mindre intressant.

Det avgörande är dessa storheters totala belopp (kapitaliserade till en viss tidpunkt) eller med en lätt omformulering deras ge- nomsnittliga belopp.

2. I diskussioner om i vilken takt den gamla kapitalutrustningen bör eller kommer att skrotas aktualiseras däremot inte bara frågan om kapitalkostnademas genomsnitt- liga storlek under längre tidsintervall utan även storleken av kapitalkostnadema per producerad enhet i ett visst ögonblick. Ut— gångspunkten för skrotningsbeslutet har i tidigare betraktelser (Kap IV) genomgående varit en jämförelse mellan driftskostnaderna för att producera med existerande kapital- utrustning och totala kostnader (driftskost- nad + kapitalkostnad) för att producera i en alternativ ny anläggning. För att kunna genomföra denna jämförel- se krävs således uppgifter om kapitalkost— nadens storlek för alternativ produktionsut- rustning i det presumptiva skrotningsögon- blicket.

Den traditionella metoden att beräkna kapitalkostnaden, här betecknande en me- tod som baserar sina livslängdsberäkningar på historiska data om livslängden hos lik- nande eller analog kapitalutrustning och där kapitalkostnadema beräknas enligt en an- nuitetsprincip (eller liknande regel) över livslängden — har i detta sammanhang flera svagheter.

a) Ofta sker relativt snabba förändringar av livslängden inom en bransch. Dessa för-

ändringar kan inte prognosticeras ur en- bart data ur historiska livslängder.

b) Den traditionella analysen ger heller inga goda indikationer beträffande livsläng- den för kapitalutrustning inom helt nya pro- cesser.

c) Annuitetsbetraktelsen är inte alltid till- räckligt noggrann för beslut om bästa skrot- ningstidpunkt.

d) Den största svagheten i den traditio- nella analysen torde emellertid vara att den inte ger någon förklaring till det samband som finns mellan yttre förhållanden och livslängderna. Exempelvis förklaras inte sambandet mellan livslängd och takten i marknadsstorlekens utveckling (stordriftsob- solescensens inverkan på livslängden). Inte heller förklaras de samband som finns mel- lan förändringar i faktorpriser och livs- längd.

Ovan aktualiserades alltså dels nödvändig- heten att bestämma livslängden på helt ny kapitalutrustning för att därigenom beräkna kapitalkostnademas genomsnittliga storlek dels nödvändigheten att bestämma kapital- kostnaden i den första perioden av dess an- vändande för att därigenom kunna bestäm- ma totala styckkostnaden och därigenom i sin tur avgöra om och när gammal kapi— talutrustning bör skrotas (eller i varje fall förändras). I livslängdsberäkningarna aktua— liseras inte någon kapitalvärdering som är knuten till en viss tidpunkt. I det andra problemet blir emellertid en sådan värde- ring nödvändig.

Man kan principiellt tänka sig många oli- ka definitioner på kapitalvärde och kapital— kostnad, var och en svarande mot sin spe- ciella frågeställning. I detta sammanhang användes den allmänna definitionen av vår- det på existerande kapital som den kost- nadsbesparing man erhåller genom att inte omedelbart tvingas skaffa sig ny utrustning — (under i övrigt oförändrade antaganden beträffande produktionsvolym i varje pe- riod).

Det är viktigt att notera att jämförelsen gäller mellan två kedjor av successiva in- vesteringar (en första investering följd av

en rad ersättningsinvesteringar). Vid givna kostnadsvillkor, given produktionsvolym i varje tidpunkt samt givna utgångsvillkor finns alltid ett kostnadsminimerande alterna- tiv som bl. a. beskriver när och hur ersät- ningsinvesteringen skall sättas in.

Man kan alltså beräkna två sådana inves— teringskedjor; en med utgångspunkt tagen i existerande kapitalutrustning och en där ingenting finns i utgångsläget. Värdet av existerande kapitalurustning blir då (defi- nitionsmässigt) lika med skillnaden i total produktionskostnad (nuvärdet) mellan de båda fallen.

Känner man kapitalvärdet i olika perio— der kan man sedan på vanligt sätt beräkna kapitalkostnaden som förändring i kapital— värde plus räntekostnad för kapitalet.

Genom att återknyta till tidigare relatera- de problemställningar skall vi nu försöka åskådliggöra relevansen av detta kapital- kostnadsmått. Ägaren av gammal kapital- utrustning ställer frågan om det i ett visst ögonblick är dags att byta ut utrustningen mot ny. Detta kan alternativt formuleras som en fråga om kapitalvärdet är positivt. Är värdet av kapitalutrustningen större än noll (varvid frånräknas dess eventuella värde för annat ändamål) bör skrotningen upp- skjutas. Detta problem kan emellertid också ges en formulering som mer direkt ankny- ter till den tidigare framställningen. Vi jäm- för totala produktionskostnaden (nuvärdet) för två fall — dels ett fall där skrotning sker omedelbart dels ett fall där skrotning sker i början av därpå följande period.

Kostnaden för produktion i period två och följande är definitionsmässigt identiska för bägge fallen om återstående kapitalvärde för den utrustning som använts en period också betraktas som en kostnad. Kostnaden under period ett är i det första fallet lika med summan av drifts- och kapitalkostnader med ny utrustning och i det andra fallet lika med driftskostnader plus eventuella för- ändringar i det äldre kapitalets värde.

Då man i de flesta fall kan utesluta möj- ligheten av negativa kapitalkostnader blir kriteriet på att det skall vara fördelaktigt att uppskjuta skrotningen åtminstone en pe-

A ' A Kapltal- Kapital- töremålets kostnad värde i (Återstående skuld) Wt lnköpspris wo X X X x x _ _ _ _ _ __ & N N & Co Nix X I xxx X X | & Xx Wo L x x & L ______ | _ _ _ ' X I >Tld # *nd lo '— L Fig. V: 2. — Avskrivning enligt annuitetsmetoden

------ Lineär avskrivning

riod att driftskostnaden i den äldre utrust— ningen är mindre än drifts- och kapital- kostnad i alternativ ny utrustning. Vid skrotningstillfället kommer likhet att råda mellan dessa båda storheter. Dessa ting är välkända från tidigare och upprepas här endast för att motivera den använda meto— den att värdera kapitalkostnader.

Syftet med den följande analysen av ka- pitalkostnader är att klargöra vissa väsent— liga kausalsamband, dvs. att bestämma vilka faktorer som påverkar livslängd och kapi- talkostnadsfördelning och hur stor denna påverkan kan vara i olika fall. Innan vi går vidare in på detta kan det emellertid vara lämpligt att kortfattat redogöra för de tradi- tionella kapitalkostnadskalkylerna för att kunna ställa dessa i relation till senare be- traktelser.

C Anläggningskapitalets kostnad. Tradi- tionell betraktelse

Den traditionella beräkningsmetoden för be- stämning av anläggningskapitalets kostnad är att först approximativt uppskatta livsläng- den (L) och sedan symmetriskt fördela den totala investeringsutgiften (W) över detta tidsintervall. Kostnaderna under varje pe-

riod (C) erhålls genom enkel annuitetsbe- räkning med utgångspunkt från beloppet W och amorteringstiden L.

En lika grov beräkning är att under sam- ma tidsintervall använda en kostnadsberäk- ning som baserar sig på en lineär avskriv-

ning (konstant avskrivningsbelopp : %] ).

Amorteringama (kapitalkostnadema) som består av avskrivningar+räntekostnader kommer till skillnad från föregående beräk- ning i detta fall att förändras över tiden. Då räntekostnaderna i detta fall successivt sjunker, kommer, då ju det avskrivna belop- pet är konstant, arnorteringama att sjunka över tiden. I fig. V: 2 beskrivs grafiskt hur kapitalföre- målets värde, (lika med den återstående skulden) sjunker över tiden och hur kapi- talkostnadema (avbetalningarna) fördelar sig över tiden, enligt de två nämnda beräk- ningsmetoderna. I figuren har ett kontinuer- ligt avbetalningsförlopp beskrivits, men ana- loga figurer erhålls i det diskontinuerliga fallet, där avbetalningama sker periodvis. Om kapitalföremålets inköpspris är W,, och kapitalkostnaden beräknas enligt annui— tetsmetoden Ca, erhålles följande samband mellan C,, och Wo:

CD:—13

- Wo (1) r = kontinuerlig räntefot L = livslängd Vanligt är att skriva detta samband som:

Co = r Wo + D0 (2) Do markerar avskrivningens storlek. Ekvationerna (1) och (2) ovan beskriver sambandet mellan kapitalföremålets värde och kapitalkostnademas storlek i investe- ringsögonblicket. I vissa sammanhang är man också intresserad av ett sådant sam- band för senare ögonblick.

C, = rW, + D, (3) Om avskrivningen beräknas ske lineärt

W dvs. D, = D,, = TO blir ekv. (3)

Wo C =rW — 4 . .+ L ( ) Denna ekvation motsvarar den streckade kurvan i fig. V:1. För ett visst t = to kom- mer följande samband att gälla:

W Co = rW,o + To (5)

I vissa approximationer sätts sedan W,o = 1 ? Wo

r Wo N—W _— Co 2 0+ L (6)

Denna ekvation (6) är ett approximativt uttryck för (1). Innebörden av ekvationen är den att kapitalkostnaden dels består av en avskrivning som varje år antas vara lika stor, dels av en räntekostnad som genom- snittligt under återbetalningstiden är unge- fär lika med en ränta beräknad på halva inköpspriset. Felet i denna approximation blir mindre ju mindre livslängden är.

D. Anläggningskapitalets kostnad. Analytisk betraktelse

I detta avsnitt skall kapitalutrustningens livslängd och kapitalkostnademas fördelning analyseras med utgångspunkt från olika tek- nologiska data och olika kostnadsdata rö-

rande nutid och framtid (däremot ej his- torisk tid i den mån dessa data icke ingår som en del i nutida och framtida data). Fö— retaget som skaffar sig den berörda kapital- utrustningen antages söka minimera sina kostnader (given produktionsvolym).

Vid givna avsättningsmöjligheter och givna villkor beträffande teknologi och faktorkost- nader i varje period finns i allmänhet (i de fall som här betraktas) ett entydigt alternativ som ger kostnadsminimum. I detta alterna- tiv är vi av skäl som framgått av det tidi- gare främst intresserade av första investe- ringens livslängd (Lo) och kapitalkostnaden i första perioden av denna livslängd (Co). Det torde vara viktigt att erinra om de anteciperade framtida förhållandenas stora betydelse för beräkningen av L., resp. C0 och att de tekniska och ekonomiska ut- gångsvillkoren endast till en del bestämmer dessa. När det gäller anteciperade framtida förhållanden finns emellertid ingen anled— ning att ha en beskrivningsstruktur som är mer specifierad och detaljerad än den kun- skap man har om framtiden ger anledning till. I praktiken torde ofta kunskapen om framtida förhållanden vara relativt odetal- jerad och denna kunskap kunna ges en sammanfattande beskrivning som enkla tren- der i de parametrar som påverkar livslängd och kapitalkostnad.

I detta avsnitt används endast ett diagram- matiskt framställningssätt. I nästa avsnitt används ett matematiskt framställningssätt för i princip liknande resonemang. Detta senare avsnitt syftar till att ge kvantitativa exempel och att ange en beräkningsmetod för en klass av problem. De läsare som har svårigheter att tillgodogöra sig den matema- tiska beskrivningen i nästa avsnitt kan gå direkt på de exempel som finns i tabellerna V: 1—V:5 med kommentarer (alternativt hoppa över hela det matematiska avsnittet.) Detta torde kunna ske utan att kontinuite- ten i beskrivningen bryts på något avgö- rande sätt.

Förutsättningar

Det fall vi valt att betrakta gäller ett företag (eller en del av ett företag) som tillverkar en

homogen produkt vars avsättningsförhållan— den är bestämda (närmare precision senare). Produktionsförhållandena antages vidare vara sådana att det vid vissa bestämda tid- punkter är lämpligt att skrota hela kapital- utrustningen och ersätta den med ny. In- vesterings- och driftskostnaderna för olika investeringar antages vara exogent bestäm- da.1 Vidare antages att andra investeringars tidsallokering inte på ett avgörande sätt på- verkar de betraktade investeringarnas tidsal— lokering.

Kedjan av investeringar bestämmes dels av kostnadsvillkoren dels av avsättningsvill- koren. Kostnadsvillkoren kan sägas vara till— fredställande beskrivna då man för varje ögonblick vet investerings- och driftskost- naderna för den kapitalutrustning som är lämpligast som utbytesobjekt. För detta krävs en precisering av avsättningsvillko- ren.2 Exempelvis är storleken på den an- läggning, som tänkes substituera den gamla kapitalutrustningen, ofta mycket väsentlig för beräkningen av ett kapitalföremåls livs- längd. Om kostnaderna för att producera en enhet i den gamla anläggningen jämfö- res med kostnaderna för att producera i en alternativ ny anläggning och samtidigt stor- driftsfördelar existerar, är naturligtvis va— let av anläggningsstorlek i jämförelseobjek- tet av betydelse.

Den kapitalutrustning, som användes som jämförelseobjekt, kan avvika på annat sätt än enbart beträffande storleken. Produk- tionstekniken kan variera och även i viss mån den producerade varans utformning? Jämförelsen baseras då på att substitutions- möjligheter föreligger beträffande de produ- cerade varorna.4 Innebörden av jämförbar- het är alltid klar, då man använder olika produktionsprocesser för tillverkning av identiska varor. Vissa kvalitetsförändringar kan emellertid göra jämförbarheten mellan olika varor, som substituerar varandra, svår och i vissa fall omöjlig. I det följande kom- mer att bortses från de svårigheter, som partiell substituerbarhet ger.

Kostnaderna för att utnyttja ett kapital- föremål är givetvis direkt beroende av fi- nansieringsvillkoren. Här förutsättes emel-

lertid genomgående i kapitalkostnadsberäk- ningarna, att kreditmarknaden fungerar per- fekt. Detta sker i samstämmighet med kap. IV, där också kostnadsbegreppet relateras till en av lånebeloppets storlek oberoende räntesats, och där avvikelserna ifrån detta ränteläge införs som en extra kostnad, be- tingad av imperfektionema i kreditmarkna- den. Den precisering av det framtida pro- duktionsförloppet (avsättningsvillkoren) som är nödvändig för att ge en exakt bestäm- ning av livslängd och kapitalkostnadsfördel- ning är att man från denna beskrivning om framtiden kan härleda en jämförbar kapi- talutrustning för varje ögonblick.5

Känner man den framtida produktions- volymen för varje ögonblick är den jämför— bara kapitalutrustningen därmed i princip bestämd.a Det finns emellertid andra tänk- bara (och relevanta) avsättningsvillkor som också entydigt bestämmer den jämförbara kapitalutrustningens utseende. En variant (som blir uppfylld under marknadsformen fri konkurrens) är att alltid ha kapitalutrust- ning av minsta optimal storlek som jämfö- relsealternativ.

Fig. V: 3 anger några hypotetiska alter-

1 Dessa exogena variabler kan tänkas ingå som endogena variabler i en större modell eller plan. Exempelvis skulle priserna på kapitalföre- mål kunna inordnas som endogena variabler i en större modell omfattande även tillverkning av kapitalföremål. ” Generellt är naturligtvis produktionsvoly- men beroende av kostnadsstrukturen och vice versa. I detta sammanhang antages emellertid något förenklat, att det är möjligt att separera dessa faktorer. Företagets avsättningsmöjlighe— ter antages sålunda vara endast i mindre grad beroende av måttliga variationer i produktions- kostnaderna. 3 Georg Therborgh har infört begreppet »the Challenger» (utmanaren) på det nyaste eller bäst jämförbara kapitalföremålet. [2] * Sådan substitution existerar exempelvis mellan olika typer av värmeproducerande aggre- gat eller olika typer av motorer, som utan större olägenhet kan substituera varandra. 5 För livslängdsbestämningen krävs endast att dessa jämförbara kapitalföremål är kända. för en omgivning till resp. skrotnings- och ny- investeringstidpunkter. ” I princip kommer en klass av olika produk- tionsvolymsutvecklingar att leda till samma jämförbara kapitalutrustning under hela första investeringens livslängd, dvs. att leda fram till identiska värden på L() och Co-

Produk- tlone- . volym

To T1 Tz Ta nu

To

Produk- tlons- volym

Produk- tions- volym

To

Fig. V: 3.

nativa avsättningsförhållanden som entydigt definierar det lämpligaste utbytesobjektet. I a) och b) antages produktionsvolymen va- ra på förhand given för varje tidpunkt. I c) antages möjligheter finnas att kombinera skrotning av två eller flera anläggningar vid ett utbyte. I d) antages produktionsvolymen växa stegvis i samband med utbytet av kapi- talutrustning utan att någon kombination med andra nedläggningar sker. I samtliga fall antages att kostnadsminimering sker av den produktion som faller inom det strecka- de området. Väsentligt är att kostnadsana- lysen inte påverkas av andra investeringars tidsallokering.

I b) förutsättes att anläggningarna (genom skiftarbete, ökad insats av arbetskraft, öka— de underleveranser eller genom successivt ökat kapacitetsutnyttjande) successivt ökar sin produktionsvolym.

I c) antages möjligheter finnas att kombi- nera skrotningar. Om förhållandena är full- ständigt symmetriska, dvs. driftskostnader- na i alla de anläggningar som är aktuella att kombinera är identiska, kommer det ögon- blick då det är lämpligt att byta de gamla

Drifts- kostnad

Styck- kostnad

anläggningarna mot en gemensam ny an— läggning att sammanfalla för alla anlägg- ningar. (Dessa förhållanden torde ofta vara åtminstone approximativt uppfyllda). I det— ta fall sammanfaller en kostnadsminimering av det streckade området och hela rek- tangeln i e).

I d) antages förhållandena vara sådana att man bestämt att kombinera varje utbyte med en (på förhand bestämd) expansion Tidpunkten för utbytet antages även här va- ra bestämd av en jämförelse mellan drifts- kostnader i den gamla och styckkostnaden i den nya produktionen.1

Samtliga ovanstående fall kan, genom att utbytesobjektet alltid är väldefinierat och genom att villkoren för bytet i alla fallen får formen av en jämförelse mellan drifts- kostnader per producerad enhet i gammal produktionsutrustning och total styckkost- nad i den nya, ges en uniform framställ- ning.

Lösningens utseenden

Lösningen av det uppställda problemet kan i det generella fallet bli relativt komplice- rad. Vi skall här inte i första hand disku- tera hur problemet löses (beskrives i föl- jande avsnitt) utan framförallt diskutera lös- ningens allmänna karaktär samt hur olika parameterförändringar påverkar livslängd och kapitalkostnad.

Fig. V: 4 visar lösningens principiella ut- seende. Tidpunkterna T,, T2 etc. markerar

1 Nytillskottet antages således i detta fall inte bli värderat utöver styckkostnaden. Om företa- get p. g. a. utebliven expansion kan förväntas ha gått miste om vissa vinster kan dessa förlorade vinster inkluderas som en post i driftskostnaden för att därigenom driva fram ett tidigareläggan- de av investeringen.

Drllts- kostnad C ” Styck- kostnad To ro+1 11 nu Fig. V: 5.

de tidpunkter då utbyten sker av kapital- föremål investerade i tidpunkten Ta. Ut- byte sker vid de tidpunkter där driftkost— nadskurvan skär styckkostnadskurvan. Ka- pitalkostnadens storlek i varje ögonblick framgår i figuren som skillnaden mellan to- tal styckkostnad och driftskostnaderna.

Betraktar vi en äldre anläggning (streckad driftskostnadskurva) kan vi med figurens hjälp beräkna denna anläggnings återståen- de livslängd och kapitalkostnadema för den- na anläggning i varje tidpunkt (skuggad i fig.). Kapitalvärdet för denna anläggning (: besparing för att den inte redan i To måste bytas ut mot en ny) är lika med nu- värdet (tidpunkten T 0) av kapitalkostnader- na.1 Detta leder automatiskt till att styck- kostnadema i den gamla anläggningen, (dvs. driftskostnader plus kapitalkostnader) i var- je ögonblick är identiskt lika med styck- kostnaderna för alternativ ny kapitalutrust- ning. Liknande jämförelser kan göras med anläggningar av olika ålder, och uppenbar- ligen är i sådana fall styckkostnaden i alla anläggningar som använder samma jämfö- relseallernaliv lika oberoende av ålder och storlek.

Den anläggning, som betraktas, kan vara helt ny. Kapitalvärdct av en sådan anlägg- ning är enligt tidigare definition lika med den besparing som kan erhållas av att inte omedelbart skrota den. Om inte förvänt- ningarna beträffande den framtida produk- tionsvolymens storlek förändrats sedan in- vesteringsbeslutet, och anläggningens stor— lek eller övriga utseende alltså inte innebär någon felinvestering, kommer kapitalvärdet i det betraktade ögonblicket att vara lika med investeringskostnaden.

Förflyttar man sig från nyinvesterings-

ögonblicket något framåt i tiden (en period), är jämförelsealternativet i det generella fal- let inte längre en identisk investering. Den- na något senare gjorda investering skulle också i framtiden ge upphov till en annan kedja av ersättningsinvesteringar.

Kapitalvärdct — den besparing som er- hålles genom att inte omedelbart skrota -— har genom förflyttningen i tiden och de ändrade villkor för en optimal investering som detta medfört eller genom den förslit- ning som ägt rum, vanligen ändrats. Kapi- talets värde sjunker vanligen successivt, och denna minskning utgör tillsammans med räntekostnaderna kapitalkostnadema.

Känner man styckkostnaden från T,, + 1 och framåt och dessutom investeringskostna- dema i T 0 kan man därigenom beräkna värdet på Co. Ur detta kan sedan kapital- kostnadernai tidpunkten Ta—l beräknas osv. Det finns för det generella fallet ingen an- nan metod för beräkning av kapitalkostna- den än att företa en sådan kräftgång, steg för steg där man dessutom-(i princip) måste ha börjat oändligt långt bort i framtiden. I det generella fallet måste man känna alla framtida jämförelseobjekts tekniska och ekonomiska karakteristika. I realiteten kom- mer de längre fram i tiden liggande alterna— tiven att spela en allt mindre roll för nu- tida investeringars livslängd och kapitalut- rustning och man hittar ofta förenklade (men ändå tillräckligt noggranna) metoder att beräkna livslängd och kapitalkostnad. Viktigt är naturligtvis att komma ihåg (och som också tidigare påpekats) att den fram- tidsutveckling som diskuteras är den som anteciperas idag.

1 Man kan, och detta är det vanliga förfarings— sättet, utgå från kapitalvärdet och sedan definiera kapitalkostnader som den under perioden in- träffade förändringen i detta värde plus ränte- kostnader beräknade på samma värde. Denna metod förefaller ge vissa fördelar i presentationen men skiljer sig i sak inte från det alternativa för- faringssättt att utgå från kapitalkostnader och ifrån detta beräkna kapitlvårdet. Bägge storhe— terna bestämmes naturligtvis samtidigt. Pro blemställningarnas utseende får ivarje enskilt fall avgöra vilken beräkningsväg som är lättast framkomlig.

,Drlftakostnad

I lh-Styekkostnm'l o Lönekostnad [ > 0 Tid ,e.______9 L

Fig. V: 6.

Komparativ statik och komparativ dynamik

Vi skall nu övergå till att betrakta vilka effekter förändringar i de givna yttre vill- koren kan ha på livslängd och kapitalkost— nad. I det enkla fallet med given teknik, given anläggningsstorlek och givna faktor- priser kan man enkelt beräkna livslängdens storlek och kapitalkostnademas fördelning över tiden i en stationär ekonomi.

. Ur enkla symmetribetraktelser följer ome- delbart att styckkostnadema är konstanta i: varje ögonblick. Det skuggade området i fig. V: 6 visar kapitalkostnadernas fördel— ning över tiden. De efter t,, återstående ka- pitalkostnadema kapitaliserade till to är lika med kapitalvärdet i to. Värdet av alla kapi- talkostnader kapitaliserade till tidpunktenO är lika med inköpspriset. Vid givna drifts- kostnader erhålls lätt nivån på styckkostna- den, där denna senare likhet är uppfylld, och man får som resultat livslängd och kost- nadsfördelning. Redan ur denna enkla figur kan man ge— nom komparativa statiska jämförelser dra vissa slutsatser. Om exempelvis inköpskost- naden (eller räntefoten) stiger, kommer livs- längden att öka och vice versa. Om löne- kostnaderna stiger, kommer detta inte att påverka livslängden. På analogt sätt kom- mer en parallellförskjutning av reparations- kostnaderna inte att påverka L. Om däremot priset på reparationskostnadema ökar i var- je ögonblick, kommer L att minska. Dessa slutsatser gäller naturligtvis bara med de för- utsättningar som framgår av figuren. Alla kostnader innehåller direkt eller indirekt lö- nekostnader, och vanligen förändras alla poster samtidigt. Fig. V: 6 illustrerar ett fall, där bara fysisk förslitning förekommer, och

där ingen obsolescens äger rum. Fig. V: 7 däremot illustrerar ett fall, där teknisk ob- solescens förekommer, och där denna ma- nifesterar sig så att mängden erforderlig ar- betskraft och därmed lönekostnaden mins- kar för nya kapitalföremål.

I fig. V:7 antages kapitalföremålets in- köpspris och underhållskostnader vara oför- ändrade. Den förändring som sker består i att lönekostnaderna i nya kapitalföremål antages sjunka lineärt. Dessa mycket spe- ciella förhållanden medför att L blir kon— stant. Av figuren framgår också (ur enkla symmetribetraktelser) att Styckkostnaderna kontinuerligt sjunker i samma takt som löne— kostnaderna i nya kapitalföremål.

Den takt, med vilken förändringen i de tekniska villkoren sker, påverkar naturligt- vis livslängden L. Om driftskostnaderna sjunker snabbare, tenderar L, som lätt inses av fig. V:7, att minska. Oavsett ålder på kapitalföremålet har man samma styckkost- nad. Kapitalkostnaderna diskonterade till inköpstidpunkten är alltid desamma — lika med inköpspriset. På grund av arbetsbespa- rande innovationer kommer emellertid styckkostnadcn att falla över tiden.

I många fall undergår kapitalföremålen mycket liten fysisk förslitning, och drifts- kostnaderna blir då praktiskt taget konstan- ta över tiden, om kostnaderna mäts i rela- tion till lönenivån, vilket många gånger kan vara praktiskt. Dessa kapitalföremål blir då utrangerade enbart på grund av ekonomisk förslitning.

I fig. V: 8 beskrivs hur utrustning, som är helt felfri, blir avförd ur produktions- processen på grund av arbetsbesparande tek- niska innovationer.

Drifts-

Ax. kostnader ; $'%/% / V' / / QStyck- ' , , ' , z / kostnad &ä-é ,, 4— lligåä'ad (ägg,, ILöneknstnad A T L T+ L 2 L Tid , Fig. V: 7. SOU l970: 30

Styck- kostnad

_____ Drlttakostnad

— — — Drlttskostnld N'— — Drlltskoslnad

V

Tid

10 L r1 L1 T

Fig. V." 8.

I detta fall antas (till skillnad från i fig. V: 7) att lönekostnaderna vid produktion i nya kapitalföremål inte nödvändigtvis sjunker lineärt. Detta gör att livslängden kan variera beroende på inköpstidpunkten. Om lönekostnaderna sjunker på ett accele- rerande sätt, kommer livslängden att mins- ka och, vice versa, om lönekostnaderna sjunker på ett retarderande sätt, kommer livslängden att öka.

Om priset på nya kapitalföremål föränd- ras, kommer detta att inverka på livsläng- den. Rent allmänt tenderar en prisökning därvid att öka livslängden och en prisminsk- ning att minska densamma.

En diskussion om variationer i livsläng— den kan kanske lättast göras med utgångs- punkt ifrån de förhållanden som skulle upp- stå, om livslängden hölls konstant. Om pro- portionerna mellan kapitalkostnader och driftskostnader på grund av prisförändringar eller tekniska förändringar ändras kraftigt, kommer det i allmänhet att bli fördelaktigt att ifrån detta läge ändra livslängden i den ena eller andra riktningen.

Fördelarna med nyanskaffning ligger of- ta i mindre driftskostnader i den nya ut- rustningen pga. fysisk förslitning i den gam- la eller teknisk utveckling. Om andelen ka- pitalkostnader minskar, kommer den barriär mot nyanskaffning som detta utgör att bli mindre, vilket alltså tenderar att minska livslängden. Om andelen kapitalkostnader ökar, kommer den motsatta effekten att uppstå.

Alla ovan beskrivna obsolescensfenomen

innebär att kapitalkostnadema avtar mot slutet av livslängden. Eftersom de totala ka— pitalkostnadema kapitaliserade till inköps- tidpunkten är lika med inköpspriset, inne- bär detta samtidigt en tendens till ökning av kapitalkostnadema i början av livsläng- den. Om obsolescensen dessutom medför att livslängden tenderar att förkortas, kom- mer detta att innebära en genomsnittlig ök- ning av kapitalkostnadema under hela livs- tiden.

Tidigare visades hur man i det fall, då inga obsolescensfenomen förekommer, dvs. då processkostnaderna är konstanta, kan på ett enkelt sätt beräkna livslängden och ka— pitalkostnademas fördelning över tiden. Då processkostnaderna tenderar att variera, blir detta problem svårare att lösa, framför allt därför att förändringar som ligger långt fram i tiden, i princip hur långt fram som helst, kan influera kalkylerna beträffande nutida kapitalföremåls livslängd och kost-. nadsfördelning över tiden.

Olika slags obsolescens

I kapitel IV berördes kortfattat några olika typer av obsolescens:

1 Teknisk obsolescens

a. Tekniken har undergått förändringar an- tingen beträffande produktionen av kapital— föremål eller produktionen av varor. Des.- sa effekter manifesterar sig för varuprodu- centen genom att vissa driftskostnader kan inbesparas genom köp av nya kapitalföre- mål, eller genom att priset på dessa sänkts.1 b. Marknaden för kapitalvaror har för- ändrats och därmed priset. Ehuru detta har en marknadsbetingad orsak, manifesterar det sig på samma sätt som vissa tekniska förändringar genom sänkta priser, varför detta hänföres till teknisk obsolescens.

1 En teknisk innovation beträffande produk- tionen av kapitalföremål tänkes i detta fall all- tid slå igenom i form av sänkta priser på kapi-

talföremålen. Detta behöver naturligtvis inte alltid vara fallet.

2. Substitutionsobsolescens

Faktorpriserna har förändrats, och en op- timal anpassning till dessa förhållanden kan kräva» en annan typ av kapitalföremål.

3. Stordriftsobsoléscens

Varumarknadens totala storlek har ökat, vilket möjliggör ökat utnyttjande av tek- niska stordriftsfördelar i form av större maskiner och större anläggningar.

4. Strukturell obsolescens

Marknadens totala storlek har minskat.

De olika obsolescensfenomenen mani— festerar sig i första hand direkt genom för- ändringar i kapitalföremålens pris per ka- pacitetsenhet och driftskostnaderna per ka- pacitetsenhet. Dessa exogena förändringar påverkar och förändrar i sin tur styckkost- nadema (i ett visst ögonblick, eller ett ge- nomsnitt över en längre period) och kapi- talutrustningens livslängd.

Den enklaste metoden att diskutera des- sa obsolescensföreteelser torde vara att be- trakta förhållandena sådana de ter sig vid skrotningstillfället. P3 i fig. V: 9 markerar driftskostnaderna i en obsolet anläggning av storleken x1 som just skall skrotas för att ersättas med en ny anläggning av stor- leksordningen xx.

Fördelen att skrota betingas, förutom av den marknadsmässigt betingade utveckling- en mot större anläggningar, även av teknisk obsolescens, substitutionsobsolescens och slutligen'även av de ökade driftskostnader- na på grund av fysisk förslitning.

Utvecklingen över tiden har medfört, att driftskostnaderna, mätt i dagens faktorpri— ser, pressats från P4 upp till P3, och att produktionskostnaderna i alternativa nya anläggningar pressats från P1 ner till P2 på grund av teknisk utveckling och bättre anpassning till faktorprisrelationema, och från P2 till P3 på grund av att efterfråge- utvecklingen (eller tekniska förändringar) successivt möjliggjort större anläggningar.

p . 1 I 0:! Total styckkostnad Styck- med obsolet toknik'l kostnad: 02 " 2 "1 x P3 Total styckkostnad * x 04 I ny anliggnlng x P4 x "2 . _ N * _ ' _ _ Driftakoslnndor i ny anläggning X, )(2 Anläggnlngsstorlek

Fig. V: 9. 01=Stordriftsabsolescensens inverkan på Styckkostnaderna. 0,=Övriga obsolescenseffekters driftskostnaderna 03 = Övriga obsolescensetfekters kapitalkostnadema 0.=Ökning i driftskostnaderna p. g. a. fysisk för- slitning

1 Jämförelsen mellan styckkostnadskurvor för ny- respektive obsolet teknik erbjuder vissa svårigheter. En styckkostnadskurva speglar ju inte bara de tekniska möjligheterna i investe- ringsögonbllcket utan även de framtida förvänt- ningarna. Det man i tig. V: 7 vill illustrera är olikheterna beträffande det förra. För att elimi- nera bristande olikheter i det senare måste man antaga, att framtidsförväntningarna i de bägge fallen följer ett i någon mening parallellt förlopp. Exempelvis kan som approximation användas likformigt avskrivningsförlopp. Jämförelsen mås- te också ske vid samma faktorpriser. I bägge fallen antages variablerna bestämda av del nuläget rådande förhållandena.

inverkan på

inverkan på

De kostnadsdata, som kan erhållas om olika alternativa investeringsobjekt i själva skrotningsögonblicket, erbjuder alltså möj- ligheter att på ett enkelt sätt beskriva obso- lescensfenomenen kvantitativt. De olika storheterna 01, 02 och 03 kan approxima- tivt tillordnas vissa bestämda tekniska och ekonomiska förändringar, och den totala effekten erhålles genom en summering av 01, 02 och 03. På detta sätt får man en direkt uppfattning av de olika förändringar- nas relativa betydelse.

Ofta medför den tekniska förändringen, att minsta optimala storleken för olika pro- cessenheter förskjutes uppåt. Den fördel, som man vid skrotning av en äldre obsolet anläggning kan erhålla genom att välja en större anläggning i stället för en av sam— ma storlek, behöver inte vara ett uttryck

för en tidigare marknadsbetingad begräns— ning, som man nu frigör sig ifrån, utan kan vara ett direkt uttryck för en rent tek- nisk förändring. Bägge investeringarna kan tänkas vara» av »minsta optimala storlek» i respektive tidpunkt. Den historiska styck- kostnadskurvans form har emellertid endast ett begränsat intresse. Den metod som följts i figuren (vilken också förefaller att vara den enklaste) är att låta substitutions- obsolescensen och den tekniska obsolescen— sen endast gälla skillnader mellan gamla och nya jämförelseobiekt inom samma storleks- klass, och att alla skillnader i samma jäm— förelse som beror på förändringar i storlek tillordnas stordriftsobsolescensen. Bakom det som i figuren får utgöra ett aproxima- tivt mått på stordriftsobsolescensen (01) kan alltså ligga väsentliga förändringar i styck- kostnadskurvans form, betingade av tek- niska förändringar.

Ovanstående sätt att betrakta obsolescens- fenomen kan exempelvis även användas för en nyinvestering, varvid 01, 02 och 03 an— ger förväntade förhållanden i skrotnings- tidpunkten.

Man kan göra andra uppdelningar än i stordriftsobsolescens och övrig obsolescens — exempelvis kan substitutionsobsolescen- sen analyseras explicit. Den här gjorda upp- delningen betingas framförallt av skriftens huvudinriktning men utgör också en an- passning till tillgängligt empiriskt material. Man kan i allmänhet utan alltför stora svå- righeter erhålla information om 01. Något större svårigheter erbjuder 02 och 03. Om man önskar ytterligare sönderdela 02 och 03, stegras emellertid svårigheterna snabbt.

I det empiriska avsnittet förekommer be— skrivningar av olika obsolescensfaktorer i samband med diskussioner om den för- väntade takten på strukturomvandlingen i respektive bransch, dvs. dels i samband med analyser av skrotningstakten i det gamla be- ståndet, dels i samband med diskussioner om nyinvesteringars livslängd. Ovanståen- de betraktelsesätt har genom sin enkelhet därvid betydande deskriptiva fördelar men ger begränsade möjligheter att beräkna ex- empelvis livslängden. Vid en kvantitativ de-

duktion är det därför fördelaktigt att gå direkt från förändringen i de exogena varia- blerna till, förändringarna ,i livslängd eller produktionskostnad.

E Matematisk modellanalys av kapitalföre- målens livslängd och kostnadsfördelning

För att i ett givet ögonblick värdera en viss existerande kapitalutrustning måste med tidigare definition på detta värde produk- tionskostnaderna i alternativa fall med en ny utrustning beräknas och beräknas för en tid, som åtminstone omsluter den gamla kapitalutrustningens livslängd.

En sådan analys anses emellertid från företagssynpunkt ofta onödig att driva allt— för långt. Om de löpande företagsbesluten kan göras utan denna information, nöjer man sig oftast med grova uppskattningar. Fördelningen av kapitalkostnadema påver- kar vinstens fördelning över tiden — där— emot påverkar olika fördelningsaltemativ inte vinstens totala storlek. Det är därför vanligt att som i fig. V: 1 fördela kapital- kostnadema symmetriskt över hela livsläng— den.

De beslut som däremot kräver en mera noggrann analys av kapitalkostnadema är de, som berör skrotning och/eller nyin- vesteringar. Det är inom den litteratur, som analyserar dessa problem, som man finner mera noggranna analyser av kapitalkostna— dema och deras beroende av olika obsoles- censföreteelser.

I dessa analyser tänker man sig att det existerande kapitalföremålet så småningom ersättes av ett annat kapitalföremål, vilket i sin tur senare ersättes etc. Evighetstanken i denna modell är ingen inskränkning, då man ju vid en godtycklig tidpunkt kan in- föra nollprestationer och nollkostnader. Det för sammanhanget väsentliga är, att kapi- talföremålens förväntade prestation över ti- den är klart definierad, och att denna an- tas oberoende av mindre variationer i kost— nadsnivån.

I den traditionella analysen av dessa pro- blem söker man maximera skillnaden mel- lan intäkter och utgifter, dvs. intäktsöver-

Skrotningstidpunkggr To = 0 T1 72 1.3 Tid &

Lo "1 L2 Livsthngd' Kapital- töremålets

Wo W1 w2 W3 inköpspris D_rittskostnader _>EIO LEI1 '%ETZ Jawa—"Li

Fig. V: 10.

skotten under ett (ofta oändligt) antal perio- der diskonterade till en viss tidpunkt. In- täktssidan medtas därför att man med denna generella ansats menar sig inkludera även fall, där intäkten underskrider de rörliga kostnaderna och alltså ingen produktion borde äga rum. I detta sammanhang är den- na barlast överflödig. Enklare och mera di- rekt är, att vid given produktionsvolym (för varje tidpunkt) minimera kostnaderna.

Preinreich har tidigt visat [1] att den op- timala livslängden av ett kapitalföremål in- te kan bestämmas utan kunskap om mot- svarande framtida kapitalföremåls egenska- per. Preinreich inför inte framtida obsoles- cens i sitt resonemang utan diskuterar uti- från konstanta tekniska villkor för de fram- tida jämförelsealtemativen. Detta gör att hans resonemang blir något begränsat. Preinreichs resonemang har emellertid förts vidare av Lutz&Lutz [3] och Georg Ther- borgh [2]. Vernon Smith [5] har försökt gö- ra en syntes av resultaten från denna dis- kussion. Han sätter upp ett generellt uttryck för intäktsöverskottets nuvärde, vilket se- dan söks maximum för.

Samma grundform för beskrivning av problemet skall användas här, ehuru i en något förenklad framställning. Intäktssidan och även en faktor som berör utnyttjande- graden har sålunda skurits bort. Kapital- föremålens skrotningsvärde har inte heller medräknats. Skrotningsvärdet är ofta rela- tivt oberoende av kapitalföremålets ålder och kan i så fall enkelt införas som en re- duktion i kapitalföremålets inköpspris. Ge- nom att intäktssidan och produktionsstorle- ken fixeras, reduceras problemet därvid till ett kostnadsminimeringsproblem.

Livslängdsbeståmning Använda beteckningar framgår av fig. V:101 Totala kostnaden som skall minimeras:

Lo L: [(=/'i'?" e—"dt + e—'TI[W1 + fET1 eq'dt] o 0

La _e-rT=[W2+.£ETZe—"dt]+ . . . . + . . .

- + ' (7)

Genom att derivera (7) med avseende på L , kan man, genom att sätta dessa partiella derivator lika med noll, erhålla de olika livslängderna Lo L1 ..... för kostnads— minimum.2 6 K —=0 =0,1,2,.... 8 6 L, f ( )

Ekvationerna (7) och (8) ger alltså med kunskap om driftskostnaderna E? för kapital- föremål i olika tidpunkter och med varierande ålder och med kunskap om kapitalföre- målens inköpspris WT som resulterat en funktion L(T), som beskriver hur livslängden varierar med investeringstidpunkten.3 V Smith gör redan tidigt mycket väsentliga inskränkningar, nämligen att sätta Wk= konstant och L,=konstant UZI). Lo antas däremot få variera fritt för att inte utesluta fallet med halvgamla kapitalföremål. Sam- tidigt antages ET kunna approximeras av en lineär funktion!

1 För att göra analysen tillgänglig även för kapitalföremål, som inte är helt nya, kan man korrigera beteckningarna något, så att Lo bety-

der återstående livslängd, E 71.” betyder driftskost- naderna av det i tidpunkten T.,—q inköpta kapi— talföremålet efter livslängden q+t.

2 För det fall att flera extremalpunkter finns, förutsättes att den absoluta minimipunkten valts. 3 Underhållskostnaderna, som är en del av driftskostnaderna, definieras så, att de tjänster kapitalföremålet levererar har genomgående samma kvalitet. Den fysiska förslitningen som ev. ägt rum antas inte påverka kapitalföremålets prestanda utan endast underhållskostnadernas storlek. ' Att antagandet om konstant livslängd är konsistent med antagandet om konstanta in— köpspriser och lineära driftskostnader framgår av tidigare resonemang. Däremot skapar natur- ligtvis denna ansats en egendomlig situation längre fram, när driftskostnaderna blir negativa

Dessa ansatser gör, att man uteslutande kan diskutera effekten av innovationer som på- verkar driftskostnaderna. Den lineära app- roximationen torde också vara relativt stö- rande. Ansatsens fördel är dess lätthanterlig- het.

Ekvationssystemet (8) innehåller ett oändligt antal ekvationer och obekanta variabler. I alla dessa ekvationer ingår alla obekanta variabler. I det generella fallet krävs därför att alla obekanta variabler löses simultant. Vissa approximativa antaganden kan i allmän- het göras, som begränsar antalet ekvationer och obekanta. De lösningar, som kan erhållas ur dessa approximativa antaganden, inne- håller vissa avvikelser från den exakta lös- ningen. Genom att göra approximationen successivt mindre grov kan man emellertid göra lösningen godtyckligt noggrann. I det följande skall en sådan approximerings- metod angivas. Metoden tillämpas i texten på vissa explicit antagna funktionsformer för E? och WT men torde ha giltighet även för vidare funktionsklasser. Följande beteck- ningar och antaganden införes:

EIT=E0 e”T ef” WT: WO €th r—a=a r—B=b r—V=c

De obsolescensfenomen som tidigare nämnts kommer alla på olika sätt till uttryck i para- metrarna ocfl och 31.

Om man exempelvis förväntar en utveckling mot större enheter med mindre kapitalutrust- ning och med mindre arbetskraftsbehov per kapacitetsenhet manifesterar sig detta i ett negativt ;» och ett negativt oz. Om man dess- utom förväntar sig viss teknisk utveckling förändrar denna förväntan parametrarna på ett specifikt sätt. En trend i riktning mot ökade löner tenderar att öka ;S och ot. En tendens till ökade priser på kapitalutrustning tenderar att öka y. Parametrarna är på detta sätt uppbyggd av en mängd olika trender. Förväntningarna uttryckta som exponentiella trender torde i många fall vara fullt tillräckligt och torde inte göra alltför mycket våld på formen av de verkliga förväntningarna. Exem- pelvis kan man i vissa fall förvänta en mera

språngvis teknisk förändring, men detta tycks inte vara det allra vanligaste.1 I de fall, där en sådan språngvis teknisk förändring förväntas, får man införa andra funktionsformer. Avsikten är att beräkna livslängden för ett kapitalföremål inköpt i tidpunkten T. Denna livslängd LT blir under ovan givna antaganden rörande E? och WT beroende av paramet-

W rarna ——1 a, b, c.2 E T LT =f(%. a. b, c) (9)

Om c(a (y> at) medför en ökning av T

W samtidigt en ökning av %. Om c>a medför T en minskning av T samtidigt en minskning av

W . . ——T-. En beskrivning av sambandet

T Lo =f(%09, a, b, c)

. , W _, med varierande värden pa 50— ger alltsa

(10)

samtidigt en beskrivning av hur L beror av T. (Utom för fallet c =a vid vilket L är oberoende av T).

Med ovan angivna funktionsform på E?- erhålles:

L,I L,, e'rTn f ET” e"'dt = e_'Tn _] Eg en" cm 0 0 (11)

E ' E_ndt = —b—0'e—aTn (] — e'bLn) Insättes detta i ekv (7) erhålles:

1 »Such discantinous innovations have been afi'orded abstract treatment in the litterature but do not seem to be characteristic of the typical pattern of technological advance experienced by many varieties of industrial equipment». ([5] sid. 144 Se även [3] sid. 109—112).

? Livslängden är naturligtvis endast beroende av den reala pris— och räntenivån. En likformig förändring av WT och Er påverkar inte LTvilket

. WT enbart beror pa _. ET En inflation av godtycklig storlek påverkar inte heller LT. Detta medför att LT endast beror på skillnader mellan r och at, 5 eller y. således medför att L

(12)

CD E . . K=?”— 2 e""T/(1—e—bld)+ -0 eo . E +W0 E e—CTJ=T0K|+W0K2

j=1 Deriveras (12) med avseende på L() och L1 erhålles:

ÖK EO Eo ___—_._ _ _ W _ öLo a b Kl c 0K2+ b £a+

åK EO +(b—a)e_bL0)— = -—a—K1+ åLo b (13)

E cWoKz + 70 (a + a (e—aLo + e—bLo) +

+ (b — a) fal-VMI) + cWoe—CLO

K Sättes % = % = 0 enl (8) kan följande samband mellan Lo och L1 erhållas (b -— a) C_bLl = bem—bnc — a — CbWO En (14)

_ e(a—c) LO

Ett motsvarande förhållande kan också enkelt beräknas mellan L1 och Lz. Det som skiljer detta samband från (14) är att utgångs- läget förändrats något för de exogena variab- lerna W och E. Med startpunkt i T1 gäller följande:

(15)

e—bLz = be("—b) Ll _ a _ cb & da—C) Lo 0 . 301—014

Ekvation (15) kan omedelbart generaliseras till:

W (b _ a) e_bLn—l _ a _ cb E" gta—c) T,. (16) 0 Av (16) framgår hur L,, tenderar att utveck- över tiden. Om a>c, dvs driftskostnaderna sjunker snabbare än inköpspriset för kapitalföremål, kommer sista termen att närma sig oändlig-

heten då n stiger. Relativt mindre betydelse för driftskostnaderna tenderar uppenbarligen att öka betydelsen av inköpskostnaderna för kapitalföremålet. Detta tenderar att öka livs- längden, och, som framgår av (16), tenderar L,, i detta fall att gå mot oändligheten då ): ökar.

Om u(c, dvs. om driftskostnaderna stiger snabbare än inköpspriset för kapitalföre- målet, tenderar sista termen i (16) att gå mot noll då n går mot oändligheten. L,, tenderar i detta fall att gå mot noll.

(b — a) rbLoo = b da—b) Loo — a ger lösningen Loo=0.

Ekv. (16) ger ett rekursivt samband. Känner man Lo erhålles genom formeln L1L2L3 etc. Om dessa Lj samtidigt också satisfierar

K åå? =O bildar L0 en lösning till (10). En 0 approximativ lösning erhålles genom (16) och (18). Ekv. (18) erhålles av (13) genom att endast n termen har medtagits från summorna K1 och Kg. Approximationen kan genom att öka n göras godtyckligt noggrann.

ll '! E . — a T" 5 e—GTJ (l—e—bLI') c W() %

j=0 j=1

(18) _ . EO _ e CT1+ —a[a+(b—a)e bio)—_D

I tabellerna V:1——V:5 är L0= f (&, a, b,c) Eo uträknad för ett antal parametervården.

För att underlätta uttolkningen har i stället för a, b och c parametrarna oc, ;S, y och r använts. En förändring av r innebär sålunda en samtidig förändring av a, b och c. Utför- ligare kommentarer till tabellerna följer i nästa avsnitt.

Kapitalkostnadsberäkning

I detta avsnitt skall med hjälp av den livs- längdsbestämning, som nu antas utförd genom lösning av (8), (alternativt 10) en kostnadsfördelning av investeringsutgiftema bestämmas.

P,=Processkostnaden vid tidpunkten x= T+t Cf=Kapita1kostnad för uttnyttjandet av kapitalföremål inköpt vid tidpunkten T och med åldern !. Problem: Givet Ef WT för alla T och t. Finn P,: (och därigenom CT) Px = PT+r =f(Ef, WT» system A

Funktionalen f i system A är svår att lösa explicit. Det är därför lämpligt att uppdela lösningen av problemet i två led. Livslängdens beroende av investeringstidpunkten löses först och sedan med hjälp av denna funktion processkostnaderna.

Lr=gtE£ wa)

t B maawmiwm

Lösningen av P,, kommer att erhållas för en given punkt (för enkelhetens skull förlagd till x=0.) Lösningen av P,, för andra punkter kan sedan erhållas genom enkla transforma- tioner.

Lösning av system B

Betrakta en grupp kapitalföremål inköpta vid olika tidpunkter som avlevererar jämförbara

tjänster. PT+,=PX=C3'+EZ' (18)

Px är oberoende av kapitalföremålets ålder vilket innebär1

dPX öPT—j—l =ö—_PT+| dx _ öT T: (19) L (T) ] CT e—"dt = WT (20) 0

Genom substitution av (18) i(20) erhålles:

LT

LT fPT+, ("dt = WT + ] Efemdt = 0 0

(21) = WT + DT Känner vi livslängderna, kan man med hjälp av (19) och (21) härleda Px. Känner man Px, är sedan CT lätt att erhålla ur (18).

Vi deriverarz bägge leden i (21) med T

dL dT _PT+L e "' +fP T+te e""dt= 2 dWT dDT W. + D, ( 2) dT dT " T T Genom partiell integrering erhålls: L , L L [Pg-+, e-"dt = [PT+! 641110 + !" ] PT—H o o (23) e—"dt = PT+L e—"L - PT + r (WT + DT) Insättes (23) i (22) erhålls: PT=(1 + L,) PT+L €_'L+ r(WT+D1—) (24) — (Wr + Dr) Sättes T=0 erhålles Po=(1+L£,)P1e—"'L0+rI(W0+DO)— (25) _ (Wo + Do) T P1 = 51.8 (26)

Insättes (26) och uttrycken för Do och D;, i (25) erhålles

, To LO T P0=rW0— W0+ELo e""Lo+f ,E'o

T — (%%) ("dt

(27)

och

C0=Po—Eå.o='W0_ Lo To (28) e—"Lo — Ego + _/(rE,T0 — %)e—"dt o

Ekvationerna (27) och (28) utgör sålunda en generell lösning till system B.

, r Wo + ELS

Om man begränsar E? och WT till funk- tionsformerna Eo e” ep' och Woe'zT förenklas ekvationerna (27) och (28). Följande samband erhålles:

åP åP (”_ 0 då J =dT _ 541745 x +

a) d?— dt— = 0. Detta villkor är uppfyllt om &_11— = 61)

(ST 5 b) dP (x) = (m>t=konst= é—P d dT åT

(x)

. d f(x) f ö ” Enligt regeln: __j h(x, !) dt = j _ dx () () åx

'! (x, t)dt+f' (X) '! (x,f(x))

Co _ Eo a _bL Wo —C+ %(b —1)(1_e 0 (29)

Generellt' gäller att om inga driftskostnads- förbättringar kan erhållas i den nya kapital- utrustningen så finns ingen anledning att byta ut den gamla dvs. om Ego: så blir LO oändligt stor. En nödvändig förutsättning (dock ej tillräcklig) för att ett byte skall vara av intresse är B>oc (b(a). Om a>b medför detta att andra termen i (29) är postiv dvs.

C . .. .. _D är alltid storre an c.Om a och b närmar o

. Co .. . Slg varandra kommer Watt narma srg c— 0

vilket är naturligt då ju samtidigt Lo går mot oändligheten. Kapitalkostnaden för ett kapi- talföremål med oändlig livslängd och där ingen ekonomisk eller fysisk förslitning sker torde mycket riktigt vara lika med dess real- ränta c. Det finns fall där kapitalutrustningen har oändlig livslängd trots viss fysisk eller ekonomisk förslitning. I dessa fall blir kapi- talkostnadema större än realräntan c.

Mängden av parameterkombinationer a:, ,8, 3», r och % som ger oändliga L0 erhålles 0 genom följande resonemang.

En tillräcklig förutsättning för att LO = oc är att skillnaden mellan driftskostnaderna i gammal och ny kapitalutrustning inte vid någon tidpunkt överskrider minsta tänkbara kapitalkostnad i en alternativ nyinvestering dvs. en nyinvestering med oändlig livslängd.

anwa—(ton

För att ett kapitalföremål inköpt i tidpunk- ten 0 skall ha oändlig livslängd måste så- lunda följande gälla:

E0 eBT _ EO eaT( CT alla T> 0

Detta villkor kan lätt omformas till

W M ( ?" medför L., = 00 (17) 0

(c—b)T a (c—a)T e —b—-e

.. _max dar M— T 0

W För—o- större än M blir således livsläng- o den oändlig.

W I ett tidsförlopp med ökande —E—" kan alltså 0 finnas en kedja av reinvesteringar med ändlig livslängd följd av en investering med oändlig livslängd.

Om ingen fysisk eller ekonomisk förslitning sker (dvs. a=b) blir som framgår av (17) M =O vilket implicerar (det självklara resul- tatet) att livslängden är oändlig, oberoende

W av värdet å _D. 1) En

1 tabell V22 och V25 finns M explicit angivet för några parameterkominationer.

"r Wo -— Konstant E 0

2 r., L,, 11 L1 12 Tid 3 G= 0,00 9: 012 4 v: 0:04 r = 0,07 00 o G= — 0,05 B= 0,04 5 Y= 0,04 r'= 0,07 To Lo T1 L1 TL Tld Fig. V: 1].

C Tabell V:]. Livslängd (L.,) och initial kapitalkostnad (Tio-, mätt i procent). Fall 1. o

Wo/Eo 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,00 4,08 L. 4,94 4,99 6,97 7,03 9,79 9,88 13,69 13,82 oc =0,00

B =0,04 ? =0,00

% 43,7 43,4 32,2 31,9 24,0 23,8 18,2 18,1 r =0,07 Variationer i a: Lo 6,86 6,92 9,60 9,69 13,33 13,45 18,30 18,47 a: = + 0,02 % 31,8 31,5 23,7 23,5 18,0 17,8 14,0 13,9 L., 5,66 5,72 7,96 8,04 11,13 11,24 15,46 15,61 0: = + 0,01 757? 38,2 37,9 28,3 28,0 21,2 21,0 16,3 16,2 L., 4,44 4,49 6,28 6,34 8,85 8,94 12,44 12,56 a: = — 0,01 % 48,6 48,2 35,6 35,3 26,4 26,2 20,0 19,8 [3 4,08 _ 4,12 5,77 5,82 8,14 8,22 11,50 11,61 a = — 0,02 7: 53,1 52,6 38,8 38,4 28,8 28,4 21,6 21,4 Variationer i B L., 3,91 3,96 5,50 5,55 7,63 7,70 10,51 10,60 ,8 = 0,06 % 53,1 52,6 39,1 38,8 29,0 28,8 22,0 21,8 L.. 4,35 4,40 6,11 6,17 8,53 8,61 11,83 11,94 6 = 0,05 % 48,7 48,3 35,8 35,5 26,6 26,4 20,2 20,0 L., 5,81 5,87 8,24 8,33 11,69 11,81 16,55 16,72 [i = 0,03 % 38,1 37,8 28,1 27,8 21,0 20,8 16,1 16,0 L., 7,31 7,38 10,48 10,58 15,06 15,22 21,76 21,99 6 = 0,02 %;- 31,5 31,2 23,3 23,1 17,6 17,4 13,6 13,5

Variationer i y L., 5,08 5,14 7,24 7,31 10,34 10,44 14,83 14,98 ): = +0,02 %;- 42,7 42,3 31,0 30,7 22,8 22,6 17,0 16,8 L., 5,01 5,06 7,10 7,17 10,05 10,15 14,23 14,37 y= +0,01 % 43,2 42,9 31,6 31,3 23,4 23,2 17,6 17,4 L., | 4,87 4,92 6,84 6,90 9,53 9,62 13,19 13,31 71 = — 0,01 % 44,3 43,9 32,7 32,5 24,6 24,4 18,9 18,8 L., 4,80 4,85 6,72 6,78 9,30 9,38 12,73 12,85 )! = — 0,02 %: 44,8 44,4 33,3 33,1 25,2 19,6 19,4

Variationer 1 r L., 4,88 4,93 6,89 6,96 9,64 9,74 13,42 13,55 r = 0,06 %: 43,2 42,9 31,8 31,5 23,5 23,3 17,8 17,6 Lo 4,98 5,03 7,05 7,11 9,93 10,03 13,96 14,10 r = 0,08 %: 44,2 43,8 32,6 32,3 24,4 24,2 18,7 18,6 126 SOU 1970: 30

C Tabell V.2. Livslängd (L.,) och initial kapitalkostnad (VV—.”, mätt i procent). Fall 2. o

Wo/Eo 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,00 4,08 M

L., 4,82 4,88 7,07 7,15 10,55 10,68 16,37 16,60 oz = — 0,05 14,3 = 0,00 7 = 0,00 %* 48,0 47,5 34,9 34,6 25,6 25,4 19,2 19,0 r = 0,07 Variationer i az L., 6,31 6,38 9,30 9,40 14,03 14,20 22,13 22,45 ac = — 0,03 %:— 37,6 37,3 27,5 27,3 20,4 20,2 15,4 15,3 14,3 L., 5,42 5,48 7,96 8,05 11,94 12,08 18,63 18,89 a = — 0,04 % 43,1 42,7 31,4 31,1 23,2 23,0 17,4 17,3 14,3 L., 4,39 4,43 6,43 6,50 9,56 9,67 ,14,7 7 14,98 a = — 0,06 % 52,4 51,9 38,1 37,7 27,9 27,7 20,8 20,6 14,3 L., 4,06 4,11 5,93 6,00 8,80 8,91 13,57 13,78 a = — 0,07 % 56,5 56,0 41,0 40,6 30,0 29,7 22,3 22,2 14,3 Variationer i B L., 3,91 3,96 5,62 5,68 8,14 8,23 11,91 12.04 B = +0,02 % 56,8 56,3 41,3 41 ,0 30,4 30,1 22,7 22,5 — L., 4,30 4,35 6,24 6,30 9,15 9,26 13,69 13,86 73 = + 0,01 % 52,6 52,1 38,2 37,9 28,1 27,9 21,0 20,8 — L., 5,55 5,62 8,28 8,38 12,70 12,86 20,69 21,00 .6 = — 0,01 % 42,9 42,5 31,2 30,9 22,9 22,7 17,1 17,0 6,9 L., 6,73 6,80 10,26 10,41 16,87 17,06 00 oo B = — 0,02 %: 37,3 36,9 27,1 26,9 20,0 19,8 15,3 15,3 3,8 Variationer i 31 L., 4,92 4,97 7,34 7,41 10,96 11,08 17,44 17,64 y = +0,02 % 46,7 46,2 33,7 33,4 24,1 23,9 17,6 17,4 6,9 L., 4,88 4,93 7,19 7,28 10,99 11,10 17,52 17,69 )» = +0,01 %: 47,4 46,9 34,2 33,9 25,2 24,9 18,6 18,4 8,7 L., 4,76 4,81 6,93 7,00 10,23 10,35 15,48 15,67 91 = —0,01 %:) 48,5 48,1 35,5 35,1 26,3 26,0 19,8 19,7 — L., 4,70 4,75 6,80 6,87 9,92 10,03 14,71 14,89 7» = - 0,02 % 49,1 48,6 36,0 35,7 26,9 26,7 20,5 20,3 —

Variationer i r L., 4,78 4,83 6,97 7,05 10,35 10,46 15,74 15,94 r=0,06

c WT, 47,6 47,2 34,5 34,2 25,3 25,0 18,7 18,6 16,7 L., 4,86 4,92 7,17 7,25 10,79 10,92 17,03 17,28 r= 0,08 0 W" 48,3 47,9 35,3 35,0 26,1 25,8 19,6 19,5 12,5 0

C Tabell V:3. Livslängd (L.,) och initial kapitalkostnad (—W—o, mätt i procent) Fall 3. 0

WO/Eu 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,00 4,08

L., 4,63 4,67 6,37 6,43 8,65 8,72 1,55 11,65 a: = 0,00 ,5 = 0,04 31 = — 0,05 %: 46,6 46,2 35,2 34,9 27,2 27,0 21,8 21,6 r — 0,07

Variationer i oz L., 6,28 6,34 8,50 8,57 11,29 11,38 14,71 14,81 a = +0,02

% 34,9 34,6 27,0 26,8 21,6 21,4 17,9 17,9

L., 5,26 5,31 7,19 7,26 9,68 9,76 12,79 12,90 a = +0,01 % 41,2 40,9 31,4 31,2 24,6 24,4 20,0 19,9 . L., 4,19 4,23 5,80 5,85 7,91 7,98 10,65 10,74 oc = — 0,01

% 51,4 51,0 38,6 38,3 29,6 29,4 23,4 23,3

L., 3,86 3,90 5,35 5,40 7,35 7,41 9,96 10,04 0: = — 0,02

% 55,8 55,3 41,7 41,4 31,8 31,6 24,9 24,8

Variationer i [3 L., 3,72 3,76 5,13 5,17 6,95 7,01 9,27 9,35 [i = 0,06

'Vi—(.), 55,9 55,4 42,0 41,7 32,1 31,9 25,3 25,1

L., 4,11 4,15 5,66 5,71 7,68 7,74 10,25 10,33 5 = 0,05

%: 51,5 51,0 38,8 38,5 29,8 29,6 23,6 23,4

L., 5,38 5,43 7,40 7,47 10,05 10,13 13,42 13,53 8 = 0,03

%: 41,1 40,7 31,2 31,0 24,4 24,3 19,8 19,7

L., 6,63 6,69 9,10 9,19 12,33 12,44 16,40 16,53 13 = 0,02

%:- 34,6 34,3 26,6 26,4 21,2 21,1 17,6 17,5

Variationer i )! L., 4,74 4,79 6,59 6,66 9,07 9,15 12,31 12,41 91 = — 0,03

% 45,4 45,0 33,9 33,7 25,9 25,7 20,3 20,2

L., 4,68 4,73 6,48 6,54 8,85 8,93 11,91 12,01 71 = — 0,04

%: 46,0 45,6 34,6 34,3 26,5 26,4 21,0 20,9

L., 4,57 4,61 6,27 6,32 8,45 8,53 11,22 11,30 )» = — 0,06

%: 47,2 46,8 35,8 35,6 27,9 27,7 22,5 22,4

L., 4,52 4,56 6,17 6,21 8,27 8,34 10,90 10,99 )» = - 0,07

%,": 47,8 47,4 36,5 36,2 28,7 28,5 23,3 23,2

Variationer i r

L., 4,59 4,63 6,31 6,37 8,56 8,63 11,41 11,51 r= 0,06

% 46,1 45,7 34,7 34,5 26,7 26,5 21,2 21,1

L., 4,66 4,71 6,43 6,48 8,74 8,82 11,69 11,79 r = 0,08

11%:— 47,1 46,7 35,7 35,4 27,7 27,6 22,3 22,2

C Tabell V.4. Livslängd (L.,) och initial kapitalkostnad (Wo—' mätt i procent). Fall 4. 0

Wo/Eo 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,0 4,08

L., 3,44 3,48 5,12 5,17 7,29 7,36 10,02 10,10 oc = 0,08 5 = 0,12 3! = 0,04 571- 33,1 32,8 26,3 26,1 20,6 20,4 16,0 15,9 r = 0,07

Variationer i a:

L., 4,80 4,85 6,85 6,92 9,45 9,54 12,64 12,74 o: =O,10 % 24,7 24,5 19,4 19,2 15,1 15,0 11,8 11,7 L., 3,95 3,99 5,76 5,83 8,10 8,18 11,01 11,11 oc =0,09

% 29,2 29,0 23,0 22,9 18,0 17,9 14,0 13,9

L., 3,11 3,15 4,68 4,74 6,75 6,81 9,35 9,43 a =0,07

%:- 36,6 36,4 29,4 29,2 23,1 22,9 17,9 17,8 L., 2,87 2,90 4,40 4,45 6,38 6,44 8,88 8,95 a =0,06 %;?)- 40,0 39,8 32,5 32,3 25,5 25,4 19,8 19,6

Variationer i 13 L., 2,61 2,65 3,97 4,01 5,74 5,80 7,97 8,04 5 =O,14

% 37,5 37,3 30,5 30,3 24,2 24,0 19,0 18,9

L., 2,96 3,00 4,46 4,50 6,40 6,47 8,85 8,93 B =O,13 ";—: 35,5 35,3 28,6 28,4 22,5 22,4 17,6 17,5 L., 4,13 4,18 6,06 6,13 8,56 8,64 11,69 11,79 B=0,11 %:— 30,0 29,8 23,6 23,4 18,3 18,2 14,2 14,1 L., 5,29 5,35 7,63 7,70 10,62 10,71 14,35 14,47 5 =O,10 %:- 25,9 25,8 20,1 20,0 15,5 15,4 12,0 11,9

Variationer i )» L., 1,96 1,99 3,34 3,39 5,38 5,46 8,20 8,30 ;» =0,06

%% 17,5 17,4 15,6 15,5 13,4 13,3 11,1 11,1 L., 2,94 2,98 4,60 4,65 6,82 6,89 9,67 9,76 71 =0,05 %: 27,4 27,3 22,7 22,6 18,3 18,1 14,4 14,3 L., 3,70 3,74 5,34 5,39 7,44 7,51 10,04 10,13 ;: =0,03 % 36,6 36,3 28,5 28,3 22,0 21,9 17,0 16,9 L., 3,85 3,88 5,45 5,49 7,47 7,53 9,95 10,03 )» =0,02 %;— 38,9 38,6 30,0 29,8 23,1 22,9 17,9 17,8

Variationer i r L., 2,80 2,84 4,33 4,38 6,39 6,46 9,02 9,11 r = 0,06

% 26,4 26,3 21,8 21,7 17,6 17,5 14,0 13,9

L., 3,85 3,89 5,57 5,64 7,79 7,86 10,54 10,63 r =0,08

% 37,3 37,1 29,0 28,8 22,3 22,1 17,1 17,0

Tabell V.5. Livslängd (L”) och initial kapitalkostnad (%, mätt i procent). Fall S. 0

Wo/Eo 0,50 0,51 1,00 1,02 2,00 2,04 4,00 4,08 M L., 3,63 3,65 4,87 4,92 7,39 7,43 10,85 10,92 a = — 0,05 33,3 6 = 0,04 )! = 0,04 % 64,9 64,0 43,8 43,3 32,8 32,4 23,8 23,5 r =0,07 Variationer i a: L., 3,99 4,02 5,68 5,72 8,18 8,69 12,63 12,71 a = — 0,03 % 55,7 55,0 39,6 39,1 28,4 29,2 21,4 21,1 33,3 L., 3,67 3,70 5,23 5,28 7,96 8,00 11,66 11,73 ot = — 0,04 %;- 58,6 57,9 41,8 41,3 31,3 30,9 22,7 22,4 33,3 L., 3,38 3,40 4,98 5,01 6,91 6,95 10,16 10,21 a = — 0,06 % 67,3 66,4 49,3 48,6 34,2 33,7 24,9 24,6 33,3 L., 3,17 3,18 4,67 4,69 6,48 6,52 9,56 9,61 ac = — 0,07 %: 69,5 68,5 51,0 50,2 35,4 35,0 25,9 25,5 33,3 Variationer i B L., 3,07 3,09 4,34 4,38 6,28 6,33 8,92 8,99 — B = 0,06 % 69,6 68,8 49,8 49,3 36,5 36,1 26,5 26,2 — L., 3,30 3,33 4,72 4,76 6,57 6,64 9,51 9,65 — B = 0,05 %'L— 67,0 66,2 48,1 47,5 33,8 33,5 24,6 24,5 L., 3,70 3,72 5,39 5,43 9,15 9,18 11,10 11,19 ,6 = 0,03 % 58,0 57,3 41,8 41,3 33,6 33,1 20,9 20,7 19,6 L., 4,63 4,13 5,62 5,67 9,08 9,12 12,56 15,09 6 = 0,02 % 60,9 54,2 37,3 36,9 28,5 28,1 19,3 21,2 13,1 Variationer i 7» L., 2,85 2,86 4,73 4,73 6,39 6,41 9,39 9,41 ;! = 0,06 % 50,2 49,5 40,7 40,0 27,2 26,7 19,4 19,1 41 ,2 L., 3,46 3,47 5,09 5,11 9,20 9,21 10,28 10,32 )! = 0,05 % 61,1 60,2 44,5 43,8 38,2 37,5 21,9 21,6 29,9 L., 3,44 3,49 4,98 5,02 7,10 7,18 10,54 10,71 — y = 0,03 % 62,9 62,5 45,7 45,2 32,8 32,5 24,3 24,2 — L., 3,41 3,45 4,89 4,94 7,03 7,09 10,14 10,24 )» = 0,02 vi.—Z 63,5 62,9 45,9 45,5 33,5 33,2 24,7 24,5 — Variationer i r L., 3,42 3,44 4,87 4,89 6,67 6,74 9,78 11,53 r = 0,06 % 61,5 60,6 43,8 43,1 30,1 29,8 22,0 24,7 50,0 L., 3,56 3,59 5,19 5,22 7,30 7,36 10,71 10,81 r = 0,08 %;— 63,8 62,9 46,2 45,6 32,5 32,1 23,6 23,4 25,0 För Wo/Eo > M är L,, = oo 130 SOU 1970: 30

Kommentarer till ig. V:]! och tabellerna V: 1—— V.'5

W L., :[ (E':— a, b,c) (m)] C., E., a _: — _ —1 W0 ” W0 (b ) _(1_e—bL0)

Tabellerna V:1——V:5 angivet L., och

System B (29)

Co Wo

W .. .. rör ett antal värden på %, a,b,c. For att lat- o tare anknyta till ekonomiska data användes :x,

.6, 31 och r i stället för a, b, och c. Identiska

C

värden på L., resp. V" erhålles från para- o

meterkombinationen at, 5, 3», r och a+k, 5 +k, ): + k r+k där k kan väljas godtyckligt. För varje kombination ac, fl, )! och r betraktas

W . en serie värden på ?" (en rad itabellema). 0 Som tidigare nämnts ger en förändring av

% (för de fall 0: :|: 91) samtidigt en bild av hur 0

LT och % förändras med T.I varje tabell T

finns en grundkombination av at, #, y och r utifrån vilken sedan enskilda parameterför- ändringar göresl. Fig. V:11 illustrerar grafiskt de fem olika grundkombinationernas principiella utseende. Fall ] illustrerar ett stationärt förlopp. I detta

fall är naturligtvis PT LT och C.? konstanta över tiden. Den enda storhet som förändras är den fysiska förslitning som tenderar att successivt öka driftskostnaderna. Dessa drifts- kostnadsökningar gör det så småningom fördelaktigt att byta ut kapitalföremålet mot ett nytt men i övrigt identiskt objekt. Om ingen fysisk förslitning är märkbar blir L., oändligt stor.

Fall 2 illustrerar ett förlopp utan fysisk för- slitning. Alternativa nya kapitalföremål har konstant pris men lägre driftskostnader vilket gör det fördelaktigt att så småningom förnya kapitalutrustningen.

Fall 3 illustrerar ett förlopp som avviker från

det stationära fallet endast därigenom att de nya kapitalföremålen har en successivt sjunkande prisnivå. Om ingen fysisk förslitning äger rum (fi=o) blir även i detta fall L., oändligt stor.

Fall 4 illustrerar ett förlopp med prishöjning på alternativa kapitalföremål och såväl med generella driftskostnadsökningar som sådana beroende på fysisk förslitning. Man kan alternativt karakterisera det som ett fall med låg realränta.

Fall 5 illustrerar ett förlopp med snabbt växande skillnader mellan driftskostnaderna i gammal utrustning och alternativ ny. Priset på kapitalföremålen stiger. Figuren illustrerar också det förhållandet att PT inte behöver vara monotont stigande eller fallande. I tidsförloppets början influeras P1— starkt av det negativa oc och tenderar därför att sjunka Samtidigt medför detta negativa ot i kombina- tion med att y är positivt en minskning av

E.,T i relation till CZ,- Kapitalkostnadsdelen växer medan driftskostnadsdelen sjunker. I den senare delen av tidsförloppet inHueras PT därför framför allt av det positiva ;: och tenderar därför att stiga. Intressant är att betrakta parameterförändringamas effekter på

C Lres.—l. o pWo

W Av tabellerna framgår att stigande Fo med- 0 förstigande L.,.

Vid skrotningstillfället är driftskostnad+ kapitalkostnad i den alternativa produktions- utrustningen högst lika med driftskostnaden i den gamla produktionsutrustningen. Om investeringskostnaden stiger relativt drifts- kostnaden tenderar detta att höja kapital- kostnadema för ny produktionsutrustning och därmed förlänga den gamla produktions- utrustningens livslängd.

Av tabellerna framgår att L., stiger långsam-

W

mare än —0-.Detta förhållande torde gälla 0 för alla normala fall (även om EtT och WT

1 Betraktat med utgångspunkt ifrån paramet- rarna a, b, och c sker dels en enskild förändring av dessa parametrar dels (i samband med ränte- förändringen) en samtidig förändring av alla tre parametrarna.

antager andra funktionsformer än expo- nentiella).

Stigande oc (sjunkande a) medför en ökning av L.,. Enhöjning av rx innebär att driftskost- naderna i olika alternativa kapitalföremål sjunker i långsammare takt än tidigare. Detta medför att ny kapitalutrustning blir relativt sett mindre attraktivt vilket i sin tur tenderar att öka L.,.

.- Stigande B (sjunkande b) medför en minsk- ning av L.,. En höjning av [3 innebär att drifts- kostnaderna i den redan inköpta kapital- utrustningen stiger snabbare än tidigare. Detta medför att den äldre kapitalutrust— ningen blir snabbare mindre attraktiv vilket tenderar att minska L.,.

Stigande y (sjunkande c) kan medföra säväl ökande. som minskande L.,. En ökning av ): gör det relativt dyrare att köpa nya kapitalutrust- ning» vilket skulle tendera att förlänga den äldre utrustningens livslängd. Samtidigt ger de förväntade framtida prisökningarna ett incitament till att inte skjuta upp inköpet.

Stigande r medför generellt en ökning av

.. . W., L., av samma skal som stigande ?ger en 0

ökning .av L., — nämligen att en generell höjning av kapitalkostnadema samtidigt med- för stigande livslängd.

En ökning av L., tenderar av lättförklarliga

. . C skäl att medföra en minskning av #.Sam- o

tidigt kan emellertid den parameterförändring som. initierade ökningen av L., samtidigt medföra en förändring av kapitalkostnader- nas fördelning över tiden i en riktning som

.. C . . tenderar att oka #.Vissa mindre undantag 0 från huvudreglen att en ökning av L., medför

en minskning av Wo kan ocksa iakttaga51 0 tabellerna.

F. F luktuerande utnyttjandegrad

Om man kan förvänta fluktuationer i ut- nyttjandet, kommer anpassningen till en så- dan situation att få vissa konsekvenser för

Total '" kostnad [ I " I I __ l & 80 100 7 Utnyttjandegrad. mount Fig. V: 12.

valet av kapitalföremål (valet av teknik) och för hur kapitalkostnadema skall för- delas på produktionen över tiden.

Om det bara finns en typ av kapitalföre- mål, lämplig för processen i fråga, uppstår inga problem rörande val av teknik. Om kapitalkostnadema fördelas som vid fullt utnyttjande, kan man ofta approximera den totala produktionskostnadens beroende av utnyttjandegranden som ett lineärt sam— band, och i dessa fall kan den genomsnitt- liga utnyttjandegraden användas som mått på fluktuationer. Detta samband (lineärt el— ler inte) är vanligtvis också beroende av snabbheten i förändringarna — vissa kost— nader kan i en situation räknas som fast, i en annan som en rörlig kostnad — varvid man alltså får olika kostnadssamband för olika snabba fluktuationer.

Om alternativa kapitalföremålstyper finns, kan en viss anpassning med avseende på denna lägre utnyttjandegrad göras.

Figur V: 12 visar två olika processtyper, P1 och P2. P1 har stora fasta kostnader men små rörliga och är billigare vid fullt ut- nyttjande. De stora fasta kostnaderna blir emellertid relativt ofördelaktigare vid låg utnyttjandegrad, och under 80 % blir pro- cessen P2 fördelaktigare. De fasta kostna- derna är till mycket stor del kapitalkostna— der, och därför kommer något oegentligt i fortsättningen terminologin P, mer kapital- intensiv än P2 att användas.

Om det genomsnittliga utnyttjandet för- väntas vara lågt, kan alltså en mindre ka— pitalintensiv teknik ge bättre anpassning. Om man har flera anläggningar, kan det då vara fördelaktigt att slussa över alla fluktuationer i en eller några av dessa och där välja en teknik, som är speciellt an-

Maskiner i Använd använingstid per år l:a linjen 2:a linjen timmar % % Totalt

0 — 500 11 41 15 500 — 1 000 18 12 16 1 000 —1 500 24 16 23 1 500 — 2 000 29 2 20 2 000 — 3 000 18 — 14 Uppgift saknas — 29 " 11

Totalt 100 100 100

passad till den lägre utnyttjandegraden.1

Ovanstående resonemang innebär också att maskiner, som är skrotfärdiga vid kon- tinuerlig drift, kan bli värdefulla vid diskon- tinuerlig drift. Storleken av denna uppvär— dering beror då på den förväntade utnytt- jandegranden.

En övre gräns för detta värde kan na- turligtvis härledas ur processkostnaden för nya kapitalföremål med samma utnytt- jandegrad; en undre gräns ur nya kapital- föremål med full utnyttjandegrad. En me- ra preciserad värdering måste med nöd- vändighet bli härledd ur utbudet på såda- na äldre maskiner .

G. Funktionell degradering

Som en speciell förklaring till den långa livslängden hos maskiner brukar man an- ge s. k. funktionell degradering. Med detta avses, att maskinerna undan för undan till- delas enklare och mindre krävande uppgif- ter, blir hjälpmaskiner, ställs i reserv o.dyl. Vanligt är att gruppera maskinens använd— ning i två typer, l:a linjen och 2:a linjen.

I J. Wallanders undersökning över verk- stadsindustrins maskiner [7] erhölls en del intressanta resultat som belyser denna funk- tionsdegradering. Enklast illustreras kanske sambanden genom att återge några av des- sa resultat i tabellform.

Med användningstid avses körtid plus ställtid, den senare ofta avsevärt längre än körtiden.

Tabell V: 6 visar att det definitionsenligt är de maskiner som utnyttjas minst som

hänförs till 2:a linjen. Merparten _av mas- kinerna i 2:a linjen utnyttjas till enbart tredjedelen jämfört med l:a linjen. Därav framgår klart deras karaktär av reservmå- skin.

Tabell V:7 visar att i detta material av de äldre två tredjedelar befinner sig i 2:a linjen.

Tabell V:8 visar en klar tendens i den riktningen, att det är de billigare maskiner— na som förs över till 2:a linjen.

Ur tabell V:9 framgår att det finns en påtaglig tendens att försöka utnyttja de dy— rare maskinerna hårdare. Åldrarna tycks spela en mindre roll, utom för de allra billigaste.

Dessa tabeHresultat har citerats för att ge en uppfattning om företeelsemas art och storleksordning. Materialet ger en ganska god bild av förhållandena inom verkstads— industrin, men liknande företeelser (eventu— ellt av mindre storleksordning) kan förmo- das existera inom andra branscher.

Enligt tidigare resonemang är vid låg ge- nomsnittlig utnyttjandegrad processer med små fasta kostnader fördelaktigare än de med stora fasta kostnader. Funktionsdegra- deringen innebär att kapitalföremålet, ge- nom sin förmåga att mot slutet av sitt liv bättre än nya kapitalföremål vara anpassat till låg utnytjandegrad, kommer att få ett förhöjt värde, jämfört med vid det tidiga—

1 Värmekraftverk har i relation till vatten- kraftverk mindre fasta kostnader med större rör- liga kostnader och lämpar sig följaktligen bättre för ett fluktuerande utnyttjande. Vattenfallsver- ket söker också enligt uppgift slussa över det mesta av överkapaciteten till värmekraftverken.

Tabell V:7. Maskiner i första linjen fördela- de på åldersgrupper.

Tabell V:9. Maskinerna fördelade efter ut— nyttjandetid, ålder och värde.

Maskinens ålder Andel i l:a linjen år % 0 — 10 86 10 — 20 61 20 — 34 Samtliga 71

re diskuterade fallet med fullt kapacitets- utnyttjande. Fullständigt analogt gäller att kapitalföremål, som kan tilldelas en helt ny uppgift, får ett liknande förhöjt värde.

Denna uppvärdering innebär att kapital- kostnaden i nuläget, för tjänster från ka— pitalföremål som kan förväntas få en för- längd livslängd med lägre utnyttjandegrad eller med helt ny funktion, blir lägre än vad som annars skulle varit fallet. Den sänk- ning av processkostnaden, som detta inne— bär, kan inte härledas ur prisstrukturen på nya kapitalföremål, då praktiskt taget aldrig någon »challenger» finns, utan detta blir som tidigare nämnts beroende på markna- den för dessa äldre kaptialföremål.

En speciell form av »funktionsdegrade- ring» är t. ex. övergången från två skift till ett. Om tekniska framsteg successivt möj- liggör sänkta styckkostnader i nya optimala anläggningar, kan dessa styckkostnader i ett visst läge underskrida de rörliga styck- kostnadema i det andra skiftet, men fort- farande ligga över styckkostnaderna i det

Tabell V:8. Maskinerna fördelade efter an- vändringstyp, ålder och värde.

Användningstyp %

Återanskatfningsvärde och ålder l:a linjen 2:a linjen 0 — 5 000 kr Mindre än 10 år 62 38 Mer än 10 år 45 55 Totalt 58 42 5 000 — 25 000 kr Mindre än 10 år 89 11 Mer än 10 år 54 46 Totalt 72 28 25 000 — kr Mindre än 10 år 98 2 Mer än 10 år 78 22 Totalt 88 1 2

Användningstid per år, timmar Återanskafl'ningsvärde 0 — 1 000—— och ålder 1 000 3 000 0 — 5 000 kr Mindre än 10 år 67 33 Mer än 10 år 77 23 Totalt 72 28 5 000 — 25 000 kr Mindre än 10 år 34 66 Mer än 10 år 32 68 Totalt 33 67 25 000 — kr Mindre än 10 år 17 83 Mer än 10 år 17 83 Totalt 17 83 Källa: [7]

första skiftet. I de intervjuer som koncentra- tionsutredningen företagit har framkommit, att man i sina investeringsplaner icke säl- lan kalkylerar med denna form av »funk- tionsdegradering», så att en viss livslängd med två skift beräknas följas av en period med endast ett skift innan den slutliga skrot- ningen sker.

Appendix V

START: bggin integer 1,J,k,n,_N,m; & a,b,c,e,dk,DK,K1 ,K2113LOJCWJWEJX;

arrag L,T[0:201.A[1:161; - T[0]:=O; Pl: n:=0; N:=N+1; punch(l); space(10); write(4TABELLj); print(2,0,N);

P2: a:=read; b:=read; c:=read; k:=0; m:=_i,g_ N=2An=8 then 6. & 8; & n=0 then begin space(5); write(ciALFA,_=j); print(l,2,0.07-a);

space(3); writeHBETAjfj); print(0.07-b); space(3); write(4GAMMA,_=)i); print(o.o7—c); punch(l); punch(1); write(40ÄNDLIGALLIVSLÄNGDERL TrLLÅTNAj); punch(l); punch(l); puncn(1); punch(l) end;

gor wa:=o.5o,o.51,1.oo,1.02,2.oo,2.ou,4.oo,u.08 gg

begin 1:=O; e:=l; DK:=O; k:=k+1; i;: kxm=5u then go to P5; for L0:=lg wa(2 then u else 9,Lo-sign(dk)x5+ixe while i>—7 gg

begin L[o]:=Lo; l==exp(—beO); Kl:=l—1; K2==O; for J2=l steg 1 until 20 gg

begin T[J1==T[J-11+L[J—l]3 x: =(b—a)/(bxexp( (a-b)xL[J-l ]) -a—bchWExexp( (a-c)>4T[J ]) );

lå xgo then begin Kl:=Kl+exp(—axT[J])5 K21=K2+exp(—CXT[J]); gg_gg P3 en ;

L[Jl:=ln(x)/b3 iz LlJ140 inan Essin dk =—ls 59.22 P4 and;

Kl==K1+exp(—axT[JJ)x(1"EXP('be[Jl))5 K2==K2+exp('ch[J]) 223;

P3: dk==-a/bel-cXWExK2+(a+(b—a)x1)/b;

P4: ;; DK/dk(0 then ggggn i;=i—1; i; i=—3vi=-5 5393 e::exs/u ggg; DK2=dk ggg; CW:=(a/b+CxWE-(a/b—l)x1-1)/WE; A[k]i=L[O]; A[k+m]:=Cw 259;

P5: n:=n+l; ;:or k:=1 steg 1 until 2xm gg

lägga print(3,ll,A[lc]); 1_f_ k=m then punch(l) 3153 space(3) gg; ;; n=1 +(n'1 )illxll— then pImCh(1) ; ;; n(l5 inan begin punch(1)s punch(1); ag_äe P2 end;

punch(15);'go to ;; N=5 then START elge P1 ggg

Hår återfinns programmet som beräknar C

värdeparen (Lo, WO) i tabellerna V:1—— o

V:5.

Programmet är skrivet i ALGOL och kör— ningarna skedde på SMIL i Lund. Vissa smärre awikelser mellan SMIL—ALGOL och ALGOL 60 finns angivna i ett PM som

utgivits vid institutionen för informations- behandling i Lund.

Huvudprincipen för den numeriska beräk- ningen av variabeln LO:s värde iden abso- soluta minimipunkten är studium av deriva— tans teckenväxlingar då Lo varierar.

Identitierarna i programmet har i möjli- gaste mån givits samma namn som i kapitel

V. Ex. a, b, c samt vektorerna L och T. W C Undantag: ex. _a kallas WE och _" kal- Eo Wo las CW.

W IdefalldåM(—L—_g dvs. då L0=oobe- 0

C räknar programmet inga värden på Flo-' An- 0 . ledningen härtill är, att denna situation aldrig ( med undantag av två vårdepar i tabell V:2) uppkommer då de i tab. Vzl—V:5 angivna parameterkombinationerna används. Att, om så erfordras, infoga även dessa beräkningar i programmet är givetvis helt problemfritt.

Litteraturlista

[i] G A D Preinreich: »The Economic Life of Industrial Equipment» Econometrica VIII (jan 1940). [2] Georg Therborgh: Dynamic Equipment Policy. N. Y. 1949. [3] Lutz & Lutz: Theory of investment of the firm», Princeton 1951. [4] G A D Preinreich: »Annual Survey of Economic Theory: The Theory of Deprecia- tion», Econometrica 1939. [5] Vernon L Smith: »Investment and pro— duction», Harvard University Press 1961. [6] Erik Lundberg: »Produktivitet och ränta- bilitet», S N S 1961. ' [7] Jan Wallander: »Verkstadsindustrins ma- skinkapital», IUI, Uppsala 1962. [8] Trygve Haavelmo: »A study in the theory of investment», The University of Chicago Press, 1960. [9] Pierre Massé: »Optimal investment dici- sions; Rule for Action and Criteria for Choice», Prentice-Hall, Inc., 1962. [lO] Sven-Erik Johansson: »Skatt —investering — värdering». FFI Stockholm 1961.

VI utförda mätningar

A. Inledning

Det kan urskiljas ett antal huvudgrupper av industriundersökningar som är relevan- ta i samband med en diskussion av stor- driftsfördelar. Man söker i alla dessa un- dersökningar direkta eller indirekta sam- band mellan företagsstorlek och olika eko- nomiska karakteristika.

l. Samband mellan företagsstorlek (an- läggningsstorlek) och produktionskostnader.

2. Samband mellan företagsstorlek och ;.dministrationskostnader.

3. Samband mellan företagsstorlek och forskning.

4. Samband mellan företagsstorlek och stabilitet.

5. Indirekta metoder för beräkning av stordriftsfördelar. Det finns i sammanhanget väsentligen två mätmetoder.

a) Statistiska beräkningar I dessa sammanställs data från existerande företag. b) Ingenjörsmässiga beräkningar Dessa grundas på kalkyler beträffande nya hypotetiska anläggningar. Till utgångspunkt för sina beräkningar har man emellertid ofta existerande konstruktioner.

Alla sambanden ovan har behandlats sta- tistiskt. Däremot har endast samband 1 be- räknats för hypotetiska anläggningar. Så— dana jämförelser mellan hypotetiska anlägg- ningar är naturligtvis fullt möjliga att göra

Mätmetoder och beskriving av tidigare

även beträffande andra samband än 1, och exempelvis sambandet 2. dvs. mellan stor- lek och administrationskostnader, verkar ligga väl till för en sådan metod.

Sambandet 3, dvs. mellan företagsstorlek och forskning, är närmast att betrakta som en samlingsrubrik för en mängd av olika frågeställningar. Inga statistiska undersök- ningar har gjorts som direkt svarar till den tidigare förda diskussionen och till den stratifiering av stordriftsfördelar som där gjordes. De samband som kommer att dis- kuteras under forskningsavsnittet i det föl— jande får därför närmast karaktären av en blandning av direkta och indirekta indicier för tidigare diskuterade samband.

I det följande skall dessa olika mätningar och deras resultat relativt översiktligt be— skrivas. De problem, som uppkommer i samband med mätningarna och tolkningen av deras resultat, skall också beröras. Då det emellertid på vissa områden finns ut- märkta sammanfattningar att tillgå, kom- mer i dessa fall en ytterligt kort beskriv- ning att göras, följd emellertid av hänvis- ningar till denna sammanfattande litteratur.

B. Samband mellan företagsstorlek (anlägg- ningsstorlek ) och produktionskostnader (inkl. resp. exkl. administrationskostnader)

Många försök har gjorts att uppskatta for- men på olika kostnadskurvor genom teore- tisk argumentation. I synnerhet antogs for-

men av den kortsiktiga kostnadskurvan vara given ur principen om avtagande avkastning, och denna lag antogs vara accepterad eller bevisad genom ett »reductio ad absurdum»- argument. En alternativ hypotes är, att den kortsiktiga marginalkostnaden är konstant över stora variationsområden. Denna hypo— tes stöds av ett flertal empiriska undersök- ningar,1 och den är också den vanliga hy- potesen bland företagare.

Beträffande formen på den långsiktiga kostnadskurvan råder också oenighet. Vis— sa ekonomer2 företräder hypotesen om en U-formad styckkostnadskurva, där kost- nadsökningen vid större företagsstorlek an— tas bero på stigande svårigheter att kontrol— lera och manövrera företaget då storleken stiger.

Sargant Florence, J.S. Bain och andra har kritiserat denna generalisering och me- nar, att utvecklingen på databehandlingens område och organisatoriska innovationer in- om den administrativa sektorn medfört en ökning i den relativa effektiviteten hos de större företagen. Fallande eller möjligen konstanta långsiktiga styckkostnader vore därför enligt dessa författare en naturligare hypotes. Empiriska undersökningar tycks också stöda denna uppfattning.

Det kan kanske väcka en viss förvåning, att de gjorda empiriska studierna inte är noggrannare utförda, än att de lämnar ut- rymme för sådana skilda tolkningar.

De ingenjörsmässiga studier som utförts har relativt små felmarginaler, men des- sa kostnadsstudier inkluderar vanligen inte den administrativa sektorn och kan där— för endast användas i kombination med andra undersökningar av tillräcklig nog- grannhet som berör dessa kostnader.

De statistiska undersökningar som ut- förts lämnar inte helt samstämmiga resul- tat, beroende på att olika metoder valts och skilda förutsättningar uppställts. Exempel- vis innehåller det statistiska materialet of- tast anläggningar av olika ålder, och det- ta ger upphov till vissa beräkningsproblem.

Ett flertal ekonomer anser dock, att man ur dessa statistiska kostnadsberäkningar kan dra vissa generella slutsatser [1] För

övervägande antalet branscher skulle enligt dessa bedömningar gälla, för det första, att den långsiktiga kostnadskurvan är L— formad, dvs. styckkostnadema sjunker då anläggningsstorleken ökar till en viss nivå, efter vilken de håller sig konstanta, och för det andra, att den kortsiktiga marginal- kostnaden är konstant.

Mot praktiskt taget alla statistiska un- dersökningsresultat kan riktas och har också riktats en viss kritik. Systematiska fel upp— kommer av flera anledningar, men svårig- heter föreligger att beräkna storleken av dessa fel. Av denna anledning finns ett visst utrymme för »tyckande» och intui— tiv behandling av dessa frågor.3 Storleken av detta utrymme skall emellertid inte över— drivas. Få ekonomer torde i dag kunna tala om stora kostnadsökningar i den bor- tre skänkeln av sin hypotetiska U-formade styckkostnadskurva.

Statistiska undersökningar

Den kritik som. kan riktas mot de statistis— ka undersökningarna är flerfaldig. Dels er— bjuder tolkningen av kostnad vissa prin— cipiella svårigheter, speciellt i samband med »entreprenerial skill» och andra mera spe— ciella produktionsresurser, dels kan man spåra vissa systematiska »bias».

De principiella svårigheterna samman— hänger i viss mån med den tidigare diskute- rade skillnaden mellan ex ante och ex post. Det man söker är ju kostnadssamband så- dana de ter sig ex ante, och det är ofta svårt att evaluera dessa ur existerande fö- retags bokföring. Friedman [4] menar att fö-

! Se [1] s. 48—49. 2 Se t. ex. E. A. G. Robinson [25]. 3 Man kan i detta sammanhang inte bortse från olika politiska ideologiers betydelse för tolkning av något diffusa resultat. Liberala eko- nomer har ofta i detta sammanhang en tendens att övervärdera små enskilda företags effektivitet och att göra skräckmålningar av stora företags stelhet och bristande anpassningsförmåga. Ofta liknas dessa senare på ett suggererande sätt vid förhistoriska ödlor, som bl. a. på grund av bris— tande anpassningsförmåga nu är utdöda. Från socialistiska uttolkare har också åtminstone tidigare funnits en tendens att undervårdera w'ssa fördelar med ett decentraliserat besluts- fattande. Se kap. I.

retagens kostnadsdata i stor utsträckning har utjämnats i riktning mot de i förra kapitlet beskrivna kostnaderna ex post. Om t. ex. ett företag av misstag bygger en för liten anläggning, kommer detta »mlisstag» inte att kontinuerligt återspeglas i de fram- tida bokförda kostnaderna utan ger endast upphov till ett diskontinuerligt språng i kapitalvärderingen i samma ögonblick som detta misstag uppdagas.

Att anläggningar av olika storlek som tillverkar samma produkt förekommer sam- tidigt på samma marknad, trots att stor— driftsfördelar existerar, behöver dock inte vara ett »misstag». Anpassningen till mark— naden kan exempelvis ha tillåtit dessa an- läggningar att endast successivt växa i stor- lek. Följande Friedmans resonemang är det då troligt, att företaget även tagit hänsyn till denna stordriftsobsolescens i sina kost- nadsberäkningar.

Men Friedman [4] går längre än detta. Han vill generellt sätta likhetstecken mel- lan intäkt och kostnad och därmed defi- niera in all vinst i kapitalkostnadema. Alla studier av stordriftsfördelar skulle med den- na utgångspunkt enbart visa, hur kapital- kostnadema varierar med anläggnings- el— ler företagsstorlek, och detta visar i sin tur enligt Friedman huvudsakligen systematis- ka skillnader i faktorkombinationer beroen- de på storleksklass.

Det är utan tvekan en överbetoning av kapitalägarens roll som Friedman i detta sammanhang gör. Givet är, att t.ex. före- tagsöverlåtelser sker till ett pris som i hög grad korresponderar med förväntade fram- tida vinster, och att bokföringen i detta företag baserar sin kostnadsberäkning uti- från detta pris, men därifrån är steget långt till att som Friedman identifiera företagets kostnadsberäkning med en reell värdering av den faktiska resursåtgången. Skillna- den mellan den reella lönsamheten i ett fö- retag och räntan i riskfria placeringar speg— lar ju vanligen i mycket liten grad riskta- gandets storlek eller storleken av annan in- sats från kapitalägarens sida.

Friedmans åsikt att skillnaden i lönsam- het mellan olika företag i hög grad skulle

bero på skillnader i »entreprenerial ability» kan kritiseras på många punkter. Dels är ägandefunktionen och förvaltarfunktionen oftast helt skilda vad beträffar person, var- för betalning för »entreprenerial ability» sker via lönen och inte i form av vinst, dels borde i fall denna »produktionsfaktor» vore så utslagsgivande, i de fall dessa funktioner sammanfaller, en större spridning av denna förmåga rimligen finnas bland storleksklas- serna, och en mindre utpräglad »bias» till förmån för de större företagen föreligga.

Det förefaller rimligare att anta större proportionalitet mellan risktagande och in- satt kapital inom samma bransch och uti- från detta eller något annat mera preciserat antagande införa en av vinststorleken obun- den kapitalkostnad. Om detta väl genom- förs, föreligger sedan inga principiella svå- righeter med kapitalkostnadsbegreppet.

Systematiska »bias» uppträder bl. a. på grund av att företagens bokföringsdata av naturliga skäl inte är avpassade till analy- ser av de problem som här behandlas. Ett annat problem uppkommer också ur den s. k. »regressions fallacy».

Svårigheterna med företagens bokförings- data sammanhänger också till stor del med skillnaden mellan ex ante- och ex post- kostnader och den av Friedman förda ar- gumentationen. I stor utsträckning torde emellertid i praktiken, i motsats till vad Friedman antar, fördelningen av deprecie— ringen över livscykeln bestämmas av enkla tumregler och av historiska kostnader, och mindre av nuvarande och förväntade framt- tida priser. Detta är naturligtvis en fördel med tanke på våra syften, då man ju där- vid får i de bokförda kostnaderna en om än något astigmatisk spegling av över livs- längden relativt symmetriskt fördelade ex ante-kostnader.

Det man söker är en kostnadskurva som är korrigerad för teknisk obsolescens och substitutionsobsolescens men inte stordrifts- obsolescens.

Om korrigering gjorts för alla obsole- scenser, är mätningarna meningslösa, då man ju i detta fall automatiskt får konstanta processkostnader. (Detta är Friedmans fall.)

Om ingen korrigering gjorts för någon obsolescens, kommer åldersfördelningen att influera på mätresultaten. Förutom att re- sultaten i dessa fall speglar genomsnittliga värden över en tidsperiod som bestäms av åldersfördelningen, får man en ofta på- pekad xbias» som har sin grund i att större anläggningar ofta är nyare. Om så är fallet, medför detta en accentuering av styckkost- nadskurvans lutning i de fall teknisk obso- lescens eller substitutionsobsolescens före— kommer.

Om däremot anläggningarna är jämnt fördelade över storlek och investeringstid- punkt, skulle den framräknade kostnads- kurvan emellertid ge en någorlunda bild av styckkostnadsfunktionens, under ett antal år, genomsnittliga utseende.

En sådan gynnsam fördelning av an- läggningsstorlek och investeringstidpunkt kan uppstå under vissa speciella förhållan- den. Vissa marknadsmässiga och lokalise- ringsbetingade faktorer kan ha bidragit till en spridning av anläggningsstorlekar med samma ålder. Under imperfekt konkurrens kan investeringar i anläggningar av olika storlekar bli förverkligade samtidigt, trots att stordriftsfördelar råder. Likaledes kan regionala olikheter leda till investeringar i anläggningar av olika storlek.

Att en viss spridning av anläggningsstor- lekarna med samma ålder förekommer är klart. Att denna fördelning av anläggnings- storlekar är symmetrisk i tiden är däremot mycket speciellt.1

I de fall där man tagit hänsyn till tek— nisk obsolescens och substitutionsobsole- scens är det svårt att utesluta att också en viss hänsyn tagits till stordriftsobsolescen- sen. Under vissa förhållanden kan emeller- tid kostnadsberäkningarna vara gjorda un- der restriktioner, som innebär konstant an- läggningsstorlek. Om man speciellt bygger sin kapitalkostnadsberäkning utifrån jämfö- relser endast vid alternativ ny kapitalutrust— ning i samma storlek, utesluter man effek- ten av stordriftsobsolescensen.

Om de informationer man erhåller från företagen inte innehåller explicita uttryck för kapitalkostnadema utan endast kapi-

talets »värde» antingen som dagsvärde el- ler återanskaffningsvärde, måste kapitalkost- nadema härledas och konstrueras ur des- sa uppgifter.

Återanskaffningsvärdet motsvarar kostna- den för en likadan eller lika ändamålsenlig ny kapitalutrustning. Denna storhet används framför allt vid beräkning av det försäk- ringsbelopp, som skall utbetalas vid brand eller annan skada. Med ovanstående defi- nition på »återanskaffningsvärdet» kom- mer alltså i vissa fall hänsyn att tas till substitutionsobsolescens eller teknisk ob- solescens. Däremot kommer inte effekten av en arbetsbesparande innovation att med— räknas.

Det »återanskaffningsvärde», som för- säkringsbolagen nyttjar i sina beräkningar, är en summa av »återanskaffningsvärden» för mindre delar av anläggningen, tagna var för sig. Genom denna uppbyggnad kom- mer att i mycket liten grad hänsyn tas till teknisk obsolescens 'eller substitutions- obsolescens. Motivet bakom denna kon- struktion är, att den överväldigande delen av försäkringsbolagens utbetalningar rör partiella skador. Vid reparationer av des— sa partiella skador kan mycket sällan den nya tekniken introduceras. Detta är endast möjligt vid total reparation eller vid ut— byte av mycket stora delar av utrustning- en.

Om man har en kapitalstorlek som byg- ger på »återanskaffningsvärdet», och kapi- talkostnadema beräknas genom en för alla anläggningar inom samma bransch gemen- sam deprecieringsfaktor, innebär detta i princip, att man får en över livslängden symmetriskt fördelad kostnad där man dock, till skillnad från en beräkning baserad på historiska kostnader, rensat bort vissa tek- niska obsolescensfaktorer, t.ex. dem som sammanhänger med prisförändringar på dessa kapitalvaror. Vissa andra tekniska obsolescensfaktorer kan dock finnas kvar, och hänsyn till dessa och till substitutions-

1 Möjlighet finns naturligtvis att ur en större mängd mätpunkter utvälja en sådan symmetrisk fördelning. Om denna metod tillämpats i något fall är obekant.

obsolescensen gör, att även här fordras en jämn spridning av storlek och investerings- tidpunkter, för att resultaten skall bli någor- lunda tillfredsställande.

Med »dagsvärde» menas återanskaff— ningsvärdet med avdrag för vad det kan ha förlorat i värde genom fysisk och eko— nomisk förslitning. Detta motsvarar alltså det kapitalvärde, som genomgående använ— des i kap. V. För att härleda kapitalkostna- derna ur »dagsvärdet» måste även i detta fall vissa antaganden om åldersfördelning- en göras, då annars inga möjligheter finns att ur »dagsvärdet» direkt beräkna kapi- talkostnadema.

Förutom dessa problem, som härrör ur kapitalföremålens olika obsolescensföreteel- ser, finns vissa andra svårigheter av bok- föringsmässig natur. Vissa summor bokför- da som löpande kostnader måste i många fall räknas som investeringar, dvs. svårig- heter finns att skilja mellan produktions- och investeringskostnader.1 Speciella svå— righeter uppkommer också, om man skall uppdela kostnaderna för olika processer, då det därvid är svårt att separera vissa gemensamma kostnader.

»Regression fallacy» bedöms av många [1] vara den allvarligaste kritiken av statis- tiska undersökningar av »cross section»- typ. Den mängd, som varje företag produ— cerar och säljer, kan delvis betraktas som en slumpvariabel, där variationen kring medelvärdet inte direkt kan kontrolleras av företaget. Produktionskostnaderna varierar därvid i de olika fallen, så att större mängd output ger mindre styckkostnader. Samti- digt kommer storleksvariablerna att varie- ra, om storleken mäts som den producerade mängden eller något alternativt mått som varierar med kvantiteten output. En mängd anläggningar av exakt samma utseende och storlek skulle vid en sådan slumpvis för— delning av produktionen ge upphov till en avtagande styckkostnadskurva i en regres— sionsanalys.

Man kan naturligtvis komma bort från en del av problemet genom att som storleks- variabel i stället välja anläggningens totala kapacitet. Om systematiska »bias» kan tän-

kas förekomma mellan relationen storlek och utnyttjandegrad, måste man emellertid även kompensera för detta, så att samma utnyttjandegrad tas som norm.

Det finns ett antal utmärkta sammanställ- ningar av gjorda undersökningar och deras resultat [1] [2] [3]. Vi hänvisar till deSSa för vidare studier.

Sammanfattningsvis måste dock sägas, att även om vissa typer av korrektioner kan göras, de statistiska kostnadsberäkningarna sällan kan ge särskilt noggranna utan en- dast översiktliga resultat. Alternativet — den ingenjörsmässiga metoden — får anses överlägsen ur alla synpunkter som berör in- formationsmängd och exakthet men är där- emot relativt besvärlig och tidsödande att genomföra.

II. Ingenjörsmässiga undersökningar

Pionjärerna på området ingenjörsmässigt beräknade produktions- och kostnadsfunk- tioner inom industriproduktionen är fram- för andra H.B. Chenery och C. Ferguson. Chenery använder som exempel relationer mellan röranläggningars kapacitet och kost— nader och härleder den tekniska produk- tionsfunktionen ur fysikaliska lagar, ur ex- periment och förvärvad erfarenhet. Den tek- niska produktionsfunktionen beskriver sam- bandet mellan fysiska variabler som dia- metern av ett rör, insläpps- och utsläpps- tryck och rörets kapacitet att transportera gas. Kostnaden för produktionsfaktorerna, som sedan införs för att beräkna kostnads— funktionerna ur de tekniska produktions- funktionerna, baseras på förvärvade erfa- renheter och vissa förväntningar om ränte— nivån, depreciering och obsolescens. Om produktionen omfattar flera processer, kan man aggregera dessa tekniska produktions- funktioner. Viktigt är att observera, att funktionerna i så fall måste vara oberoen- de och additiva.

1 En fabrik är ofta inte flexibel med avseende på storlek, om detta inte medvetet är förberett vid fabrikens byggande. Om t. ex. extra tomt- mark inte är inköpt, kan expansion vara omöjlig. Om dessa förbindelser var tidtagna från början måste de ha ökat de ursprungliga kostnaderna.

Ferguson studerade flygtransporter på liknande sätt, där en mera aggregerad pro— duktionsfunktion blev resultatet.

Efter dessa två undersökningar från 1949 och 1951 har följt en hel serie av studier. (Bibliografi [1] [26]).

Det är sällsynt att processer praktiskt kan uttryckas som tekniska produktionsfunktio- ner, helt härledda ur naturvetenskapliga och experimentella lagar, varför man av praktis- ka skäl tvingas, i synnerhet i mera aggrege- rade fall, betrakta endast en del av de möj- liga alternativen — vissa fasta vanliga kom- binationer.

Senare, ofta mera aggregerade undersök- ningar, har följdriktigt i större utsträckning släppt många av de tekniska frihetsgrader, som tidigare medtogs, och mer blivit direk- ta kostnadsfunktioner. Detta är rätt na- turligt när det gäller endimensionella pro- cesser. Om flera varor eller tjänster erhålls som output i en produktionsfunktion, och proportionerna inte är låsta, är naturligtvis en produktionsfunktion med avseende på dessa outputvariabler speciellt intressant.1 Ett exempel på en sådan »mix» av presta- tionsvariabler är storlek, hastighet och maxi- mal flyglängd för ett flygplan.

Ingenjörsrmässigt beräknade kostnads- funktioner förefaller ha betydande förde- lar. Man undviker de individuella variatio— ner och förutsättningar som finns vid kom- parativa studier. Man kan bryta sönder processen i delkomponenter, som är så val- da, att de kan antas vara oberoende av varandra, och där man följaktligen kan dis- kutera skalfördelama med avseende på var- je komponent separat. På så vis kan man också bättre förklara vissa empiriska re- sultat. Man kan exempelvis på ett bättre sätt särskilja rent tekniska skalfördelar och de som härrör sig från marknadsfördelar eller finansiella fördelar. Man kan även diskutera kostnadsförändringar med avseen- de på standardisering eller andra typer av produktsortimentförändringar, vilket ställer sig svårt i en statistisk analys.

En nackdel beträffande dessa undersök- ningar är, att de ofta endast inkluderar själva produktionsprocessen, och att t.ex.

administrationskostnadema inte är inräkna- de. Dessa kostnader måste alltså beräknas separat, och för en person som känner branschen och dess kostnadsstruktur rela- tivt väl erbjuder en sådan uppskattning van— ligen inga problem. För jämförande studier och för den icke branschkunnige vore det emellertid fördelaktigt, om sådana kalky- ler framdeles inkluderades i beräkningarna.

Den erforderliga noggrannheten i en så- dan studie är bl. a. beroende av dessa kost— naders relativa storlek. Ju mindre de rela- tiva kostnadema för administrationen är, ju större relativt fel kan tillåtas i beräk- ningen.2 I många sammanhang, framför allt där de relativa kostnaderna är små, kan därför approximationen proportionella ad- ministrationskostnader tänkas väl uppfylla de erforderliga kraven på noggrannhet.

C. Sambandet mellan företagsstorlek och administrationskostnader

Undersökningar av den typ som mäter sam- band mellan företagsstorlek och administra- tionskostnader har utförts i ett mycket li- tet antal. En bidragande orsak har utan tvekan varit vissa mätsvårigheter. Svårighe- ter föreligger rent praktiskt att separera kostnaderna för den administrativa funk- tionen. Speciella svårigheter föreligger också att tolka resultaten, då de administrativa funktionerna i stora och små företag kan variera till sitt innehåll, vilket gör det ad- ministrativa outputbegreppet svårhanterligt.

Knappheten på undersökningar och tolk— ningssvårigheter begränsar naturligtvis re-

1 Produktionsfunktioner är naturligtvis aktu- ella i alla sammanhang, där produktionsfaktor- priserna beräknas endogent. Om så inte är fallet, behöver man en produktionsfunktion endast inom själva produktionsplaneringen för bestäm— ning av optimal produktionsteknik vid olika processtorlekar, dvs. för den rent tekniska optimeringen, vilket i viss mån faller utanför denna studie. 2 Vanlig felkalkyl: K=; Cj (Totala kostnaden

] är lika med summan av alla delkostnader.)

är litet

.AK _! f—Om _CL AK=334CJ= K=E K C ' K

C. A ' tillåtas.

]

kan stort

sultatens värde som underlag för mera ge- nerella uttalanden. Däremot har undersök- ningarna naturligtvis ett indikativt värde.

Enklaste tillvägagångssättet är att direkt kombinera storlek och administrationskost- nader för olika företag i en tvärsnittsstudie [17] [18].

Som mått på storlek har exempelvis an- läggningarnas nuvärde använts, och i ett annat fall företagens totala tillgångar, men andra möjligheter finns naturligtvis. Admi- nistrationskostnadema kan antingen mätas i sin absoluta storlek eller relativt någon annan storhet, exempelvis totala kostnader- na eller totala omsättningen.

De administrativa kostnaderna definieras vanligen som de kostnader som åtgått för att få beslut fattade av direktion eller sty- relse, dirigerade hela vägen ner till verk— ställighet. Därvid inkluderas inte bara lö- ner till ledning och kontorspersonal utan även kostnader för konsultationer utifrån och dylikt. Sådana uppgifter finns inte in- samlade i gängse industristatistik, och för mera översiktliga studier blir man hänvisad att använda tjänstemannalöner som approx— imation för administrationskostnadema. Va- let av mätvariabler betingas naturligtvis av tillgängliga data men även av annan infor- mation rörande branschens struktur som in— dikerar det lämpliga valet.

Resultatet av de två tillgängliga studierna visar i det ena fallet (studien gäller enbart värmekraftverk) konstanta administrations- kostnader och i det andra fallet (denna studie täcker ett större fält av industriföre- tag) avtagande administrationskostnader.1

I en annan studie [19], utförd av Seymer Melman, har man, förutom att belysa ad- ministrationskostnadernas utveckling då fö— retagsstorleken ökar, velat förklara orsaker— na till kostnadsutvecklingen inom den ad- ministrativa sektorn. Först söktes korrela- tioner mtellan administrationskostnader och ett antal variabler såsom företagsorganisa- tion, anläggningsstruktur, företagets ålder, använd teknik, produktionsinriktning och storlek mätt i ett antal olika mått. I alla des— sa fall utom för storlek var korrelationen noll. För alla olika storleksmått gällde, att

antalet anställda inom administrationen i relation till antalet anställda inom produk- tionen sjönk då storleken ökade.

Den andra uppgiften man förelagt sig var att genom en tidsstudie även söka för- klara administrationskostnadernas utveck- ling då företaget växer. Förändringarna i variablerna definierades som relativtal av den totala förändringen under hela perio- den.

Markant i resultatet är, att ofta kraftiga förändringar i företagets storlek kan inträf- fa utan att motsvarande förändring sker beträffande de administrativa kostnaderna. Intressant är att inga andra variabler, vars förändringar också uppmäts, såsom kon- centration, arbetsproduktivitet, mekanisering eller antalet anställda tekniker, tycktes kor- relerade med förändringar i de administra— tiva kostnaderna.

Melmtan tolkar resultaten så, att anled- ningen till att administrationskostnadsför- ändringarna är okorrelerade med de ovan uppräknade aktiviteterna, samtidigt som ad— ministrationskostnadema vuxit över tiden, skulle bero på de administrativa uppgifter- nas över tiden förändrade karaktär i den meningen, att nya funktioner har lagts till de övriga tidigare uppgifterna.

D. Sambandet mellan företagsstorlek och forskning

Det finns flera typer av samband mellan företagsstorlek och forskning, och valet av samband blir beroende på vilken av forsk— ningens funktioner man försöker belysa. Det är naturligt att uppdela de företagna undersökningarna i två grupper.

1. Samband mellan företagets storlek och storleken av de interna forskningskostnader— na.

2. Studier med avseende på effekten av

1 Skillnaden mellan de genomsnittliga nivå- erna inom olika storleksklasser var mycket stor, ungefär dubbelt så stor i den minsta klassen (mindre än 1 milj. $) som i den största (större än 500 milj. $). Inom ett stort intervall (5—50 milj. $) var nivån mycket konstant. Undersök- ningarna gäller 1937 och 1941, och storleksan- givelserna gäller i den prisnivå som då gällde.

forskningsresultat framkomna inom eller utanför företaget på företagets produktion. Man vill därvid få ett mått på omfattning— en och snabbheten i anpassningen till ny teknik och speciellt få möjligheter att jäm— föra, om företag av olika storlek skiljer sig åt i dessa avseenden.

Det är, nödvändigt i en mera ingående studie av dessa problem att skilja på olika typer av flöden av tekniska innovationer till företagen. Egna forskningsresultat, licens— köpta forskningsresultat, »windfall gains» från offentligt publicerade forskningsresul- tat eller genom kopiering av andras pro— dukter, ny teknik »embodied» i nya typer av kapitalföremål är några av de flöden man kan urskilja. Uppenbarligen är det lät- tare att mäta omfattningen av en viss verk- samhet än effekten av den, dvs. samband 1 ovan är lättare att genomföra en mätning av än samband 2. Relativt lösliga spekula- tioner kring samband 2 har länge bedrivits, men forskning om utnyttjandet av forsk- ning i kvantitativa termer har kommit igång mycket sent. Först under 1960-talet har ett större antal undersökningar publicerats. De flesta undersökningarna i redovisningen ne- dan är gjorda av E. Mansfield, som betrak- tas som en banbrytare på detta område.

Sambandet mellan FoU -— kostnader och företagsstorlek finns belysta i ett flertal amerikanska undersökningar [24] [29] [30] [31] [32]. Generellt gäller därvid, att den industriella forskningen är koncentrerad, och att det är de stora företagen som står för huvudparten. Sålunda utfördes 1960 92 % av denna forskning i USA i 300 före— tag. Att dessa företag samtidigt huvudsak- ligen är att finna bland de största fram— går av att samtidigt 85 % av all forskning utfördes bland de 384 företagen (med an- ställda över 5 000. [32] Diskussionerna i USA kring FoU—kostnader och företagsstor- lek rör sig närmast om förhållanden, som ligger över denna företagsstorlek. Några undersökningar [24] [29] [31] av företag i denna storleksordning tyder därvid på avtagande relativa FoU-kostnader, då stor- leken ökar för vissa branscher. För andra

branscher får man däremot konstanta eller stigande relativa FoU-kostnader.

Beträffande industriforskning i Sverige ger Statistiska Centralbyråns forskningssta- tistik [27] vissa siffror rörande sambandet mellan företagsstorlek (mätt i antalet an- ställda) och FoU-kostnader. Man finner där en stark koncentration av FoU-verksamhe- ten (77 %) till de stora företagen med över 1 000 anställda (98 st).

Beträffande innovationsupptagningen — innovationsdiffusionen — har ett antal bas- industrier undersökts av E. Mansfield, var- vid mängden innovationer som respektive företag upptagit under en given tidsperiod och hastigheten med vilken dessa nyheter absorberats, har registrerats. På grundval av dessa data har sedan jämförelser gjorts mellan företag av olika storlek.

Kvoten mellan mängden innovationer som företagen absorberat och företagets marknadsandel följde inte något generellt mönster. För vissa branscher steg denna kvot med ökad företagsstorlek, men för några sjönk den.1 Denna skillnad anser

1 Ur undersökningarna framkom bland annat, att de mindre företagen inom stålindustrin hade genomsnittligt snabbare än de större företagen absorberat de nya syrgasmetoderna vid färsk- ningen av stål. Dessa uppgifter har sedan i ett flertal sammanhang tagits som intäkt för hypo- tesen, att stora företag skulle tendera att rea— gera långsammare för nya innovationer än mind- re företag. Det kan därför vara angeläget att närmare analysera orsaken till ovanstående re- sultat och förklara varför de inte på något sätt stöder den angivna hypotesen. Ursprungligen dominerade Bessemer-ugnarna stålproduktionen. Dessa ersättes sedan av Mar- tin-ugnar, vilka i sin tur numera håller på att ersättas av syrgasugnar. Generellt gällde under en period, innan syrgasugnarna introducerades, att storlekarna på de Martin-ugnar som instal- lerades stadigt ökade. Genomsnittligt gällde vid det ögonblick, då syrgasugnarna introducera- des, att de stora företagen hade genomsnittligt större ugnar än de mindre företagen. Större ugnar har avsevärt lägre rörliga kostnader än mindre ugnar. Syrgasugnarna var när de intro- ducerades relativt små — en Martin-ugn ersattes vanligen av flera syrgasugnar. Produktionskost- naderna för alternativ produktion i syrgasugnar var alltså ungefär lika stora för både stora och små företag. De rörliga kostnaderna för produk- tion i existerande anläggningar var däremot på grund av ugnarnas storlek genomsnittligt mindre i större företag. Utifrån dessa förutsättningar är (Forts. på sid. 145. )

emellertid Mansfield går att förklara ur olikheter beträffande innovationernas karak- tär.

Utifrån dessa resultat skisserar därför Mansfield några villkor, under vilka större företag kan förväntas genomföra fler inno- vationer än genomsnittet.

a) Investeringskostnaden är stor i rela- tion till genomsnittsstorleken på de företag som kan tänkas utnyttja innovationen.

b) Minimumstorleken på företag som. lönsamt kan tänkas utnyttja innovationen är hög.

c) Genomsnittsstorleken på de största fö— retagen är mycket högre än genomsnitts- storleken på alla företag i jämförelsen som kan tänkas utnyttja innovationen.

Mansfield gör i detta sammanhang också en studie av sambandet mellan företags ut- nyttjande av innovationer och tillväxttak- ten. Han uppskattade därvid och jämförde den genomsnittliga årliga tillväxttakten hos:

a) företag som utförde innovationer un- der perioden

b) jämförbara företag i samma storlek som inte utförde innovationer.

Som resultat erhölls signifikant större tillväxt hos gruppen a), i vissa fall ända upp till dubbla tillväxttakten jämfört med b). Detta förefaller mycket rimligt, då ju innovationer ofta introduceras i samband med nyinvesteringar, och då en innovation kan verka som en utlösande faktor för en nyinvestering.

En annan slutsats Mansfield ansåg sig kunna dra som är intressant är, att en väl genomförd innovation genomsnittligt har större tillväxteffekt på ett mindre före- tag än på ett stort. Även detta förefaller intuitivt plausibelt.

Beträffande förhållandet mellan före- tagsstorlek och innovationshastighet pre- senterar Mansfield först fyra påståenden, som sedan jämförs med de empiriska re-

( Forts. fr. sid. 144. ) det sedan relativt självklart, att de mindre före- tagen först substituerade sina Martin-ugnar med syrgasugnar, och att det var fördelaktigt för de större företagen att vänta något längre.

1) Tidsintervallen innan ett företag ger nomsnittligt absorberar en innovation sjun- ker då företagsstorleken ökar.

Tre orsaker anges:

a) Kostnaden och risken att vara först är mindre för större företag.

b) Stora företag har på grund av sin flexibilitet större möjligheter att absorbe- ra kapitalföremål av ett visst utseende i en viss storlek. Nya typer av kapitalföre- mål är i introduktionsskedet ofta inflexibla. Diversifiering i form av olika storlekar el— ler dimensioner eller annan individuell an- passning brukar komma först efter en tid.

c) Större sannolikhet för större företag att ha en viss sektor utsliten vilken kan er— sättas med en ny anläggning.

2) Detta är en utvidgning och precise- ring av påstående 1. Om företagsstorleken ökar, minskar innovationsväntetiden i en accelererande takt.

3) Innovationsväntetiden minskar, om lönsamheten av innovationen ökar.

4) Detta är en utvidgning och precise- ring av påstående 3. Om lönsamheten av en genomförd innovation ökar, minskar in- novationsväntetiden i en accelererande takt.

För att testa dessa påståenden har Mans— field insamlat tre typer av data.

A) Intervallet för varje enskilt företag mellan tidpunkten för innovationens inför- ande i ett företag för första gången och tidpunkten för innovationens införande i det betraktade företaget.

B) Företagets storlek.

C) Lönsamheten av innovationen för fö— retaget. Denna siffra har varit svår att be— stämma, och vissa indirekta metoder har tvingats tillämpas.

Jämförelsen mellan påståendena och de empiriska datauppgifterna ger en verifie- ring för tre av de fyra uppmätta branscher- na.

Denna undersökning har många svaghe- ter. Mätningarna är ganska grova och ur- valet ganska snävt. Mansfields fyra påståen- den är naturligtvis inte bevisade. Däremot utgör de naturligtvis starka indicier mot

påståendet, att stora företag endast passivt tvingas följa med i innovationer som ini- tieras av små företag.

E. Sambandet mellan företagsstorlek och stabilitet

Med instabilitet resp. stabilitet menas i det- ta sammanhang storleken av variationer på vissa ekonomiska variabler utifrån genom- snittliga nivåer eller trender. Variationerna kan gälla ett enskilt företag under flera på varandra följande tidsperioder eller fle- ra företag under samma tidsperiod.

I många fall kan det optimala beteendet karakteriseras som instabilt eller ryckigt. Exempelvis måste vissa investeringar ske i klumpar, varvid språng uppstår i kostna- der och produktion. Denna planerade och medvetna instabilitet existerar, men i de allra flesta fall brukar instabilitet vara pa- rad med icke infriade förväntningar i nå- gon form. Instabilitet får i detta samman- hang en negativ innebörd.

Ferguson har genomfört en undersökning av sambandet mellan företagsstorlek och stabiliteten hos lönsamheten, tillväxttakten och sysselsättningen. [11] Som resultat er- hålls därvid att stabiliteten hos dessa varia- bler ökar (med något undantag för någon bransch), då företagets storlek ökar.

Ett flertal andra undersökningar har ut- förts, som bl. a. berör stabiliteten i lönsam— heten och tillväxttakten. [8] [9] [10] [12] [13] [14]. Dessa kommer till med Ferguson samstämmiga resultat i den mån bransch- indelningen är tillräckligt fin.

Förklaringen till att alla dessa stabili- teter ökar då företagsstorleken ökar är inte entydig. En viktig bidragande orsak är utan tvivel den, att stora företag ofta har fler sektioner där de slumpvisa variationerna är sinsemellan oberoende, och att därför en viss utjämning sker.

En undersökning, som i detta samman- hang skulle vara intressant, vore att sär- skilja inte bara företagsstorlek och bransch utan att mera detaljerat separera företagen i olika klasser med avseende på deras pro- duktstruktur. Det kan ju finnas anledning

Arbete L

lsokvnnter

)

Kapltal K '

Fig. VI: I.

förmoda, att vissa typer av horisontell resp. vertikal integration kan verka speciellt sta- biliserande. Någon sådan stratifiering av sitt material har emellertid inte Ferguson gjort.

F. Indirekta metoder för beräkning av stordriftsfördelar

Det finns ett flertal olika indirekta meto- der för beräkning av stordriftsfördelar. Ka— rakteristiskt för alla dessa är, att ett sam- band mellan företagsstorlek och en annan variabel än företagets kostnader uppmäts, varefter ur ett hypotetiskt samband mellan denna variabel och kostnaderna vissa kost- nadssamband sedan kan härledas. Dessa andra variabler kan vara:

I) »Produktionsfunktion» II) Lönsamhet III) Relativ tillväxttakt IV) Anläggningsstorlekarnas frekvens och förskjutningar i denna frekvensfördel- ning över tiden.

I. »Produktionsfunktion»

I en ekonomisk miljö, där faktorprisrelatio- nerna undergår successiva förändringar, kan det vara fördelaktigt att förändra faktorpro- positionerna. Denna anpassning till faktor— prisrelationerna illustreras med hjälp av fig. VI: 1. Vid en viss tidpunkt A är det tekniskt optimalt att med tanke på de under kapitalföremålets livslängd förväntade fak- torpriserna välja faktorkombinationerna A1, A2 eller As där siffrorna markerar oli-

ka anläggningsstorlekar. Vid en annan tid- punkt B är det på motsvarande sätt opti- malt att välja Bl, Bz eller Ba.

Produktionsfaktorn Kapital kan i figuren antingen anges som en värdestorhet (stock) — inköpsvärde eller återanskaffningsvärde' eller som en över livslängden symmetriskt fördelad kostnadsstorhet (flow).

Känner man kapitalföremålens livslängd, är det lätt att översätta inköpsvärdet i en sådan kostnadsstorhet. Om livslängd är lika för alla kapitalföremål, innebär en över- gång mellan dessa storheter endast en skal- förändring.

Om A motsvarar nutid, kan man direkt få några punkter på den nutida styckkost- nadskurva, som eftersträvas, ur vår kun— skap om punkterna A1, A2 och A3. Om exempelvis Ag däremot fattas, kan man under antagande att substitutionsförhållan— dena i de olika storleksklasserna uppvisar vissa gemensamma drag, exempelvis följer en viss likformighet, härleda Ae ur kun- skap om punkterna A1, A3 och B,, B2,B3.

Likformigheten innebär närmast att iso- kvantema inte väljs godtyckligt och anpas- sas var och en för sig, utan att de alla till- hör en viss kurvskara. Vanligen anges en sådan kurvskara som en funktion q : F (L, K) och där varje kurvelement kan erhål- las ur ekv. qo=F (L, K). Mellan de in- gående kurveltmenten råder ofta symmetri— och likformighetsegenskaper som bestäms av formen på F.

Man kan även på liknande sätt ta hän- syn till den tekniska förändringen genom att i funktionen F också lägga in en tids- faktor, som påverkar sambandet mellan produktionsfaktorer och producerad kvan- titet. För att kunna jämföra punkterna A, och punkterna B] på samma isokvanter mås- te, om exempelvis B, är av äldre datum, siffrorna korrigeras med avseende på den tekniska obsolescensen, innan jämförelser kan ske. Storleken på denna korrektion blir direkt beroende av åldern, och det är därför man i funktionen F inkluderar en tidsfaktor.

Denna funktion F med eller utan tidsfak- tor kallas något oegentligt för en produk- tionsfunktion.2 Genom att till punkterna i

ett diagram av typen ovan anpassa en så- dan »produktionsfunktion» anser man sig indirekt kunna bestämma styckkostnadskur- van i en viss tidpunkt. Metodiken bakom detta förfaringssätt finns angiven i ett fler- tal publikationer, i vilka dessutom goda översikter finns över gjorda undersökningar och deras resultat. [1] [2]

För noggrannare studier hänvisas till des- sa undersökningar.

ll. Lönsamhet

I en fullständig homogen bransch, där pri- set är enhetligt, kommer företagens lön- samhet i olika storleksklasser att indirekt spegla sambandet mellan storlek och kost— nad.

1 Skillnaden mellan inköpsvärde och återan- skaffningsvärde är, som tidigare nämnts, när- mast den, att i det senare viss hänsyn tagits till teknisk obsolescens. ? En produktionsfunktion är ett sammanfat- tande uttryck för mängden effektiva kombina- tioner av input och output. Då input, som i frå- ga om kapitalföremål, har bindningar som sträcker sig över flera tidsperioder, blir denna produktionsfunktion med nödvändighet inter- temporal. Om statiska förhållanden tänks råda, kan en sådan intertemporal produktionsfunktion tänkas översatt i en atemporal motsvarighet. I denna atemporala produktionsfunktion får ka- pitalstorheten dimensionen kostnad (flow). Den- na atemporala kapitalkostnad kan, om livs- längden är konstant, genom en skalförändring översättas i en värdestorhet (stock). Om livs- längden varierar, kan visserligen en entydig översättning av kostnads- och värdestorheter göras i varandra, men i detta fall blir den »atemporala produktionsfunktionen» inte ett ut- tryck för effektiva kombinationer av de på koordinatsystemets axlar markerade variab- lerna. De till dynamiska villkor anpassade faktor- kombinationerna behöver ej heller nödvändigt- vis sammanfalla med någon av de för statiska villkor angivna atemporala faktorkombinatio- nerna. Alla dessa komplikationer gör, att man knappast kan identifiera funktionen F ovan som en »produktionsfunktion, i den rena bety- delsen av effektiva kombinationer av input och output. I vissa fall är detta möjligt — men funk- tionen F torde ha ett mera generellt använd- ningområde än enbart dessa fall. Den gängse metoden att härleda en kostnads- funktion ur F bygger emellertid på antagan- det, att de nu faktiskt beskriver en produktions- funktion. Detta gör, att en viss tveksamhet gör sig gällande beträffande tolkningen av de med denna metod härledda s.k. »kostnadsfunktio- nerna».

Komplikationerna i samband med denna indirekta metod sammanhänger dels med att branscherna sällan är tillräckligt homo- gena, (vilket naturligtvis är en generell in- vändning mot alla empiriska undersökning— ar) dels med svårigheterna att ur bokförings- data erhålla reella lönsamhetsmått.

De stora möjligheterna och fördelarna för företag att bokföringsmässigt och reellt för- skjuta vinst från nu- till framtid gör att lönsamhetstal, i varje fall sådana som är hämtade direkt ur företagens bokföring, in- te är något bra mått på företagets lönsam.- het. Dessa bokföringsmässiga förskjutning- ar kan i vissa fall korrigeras. Om de fram- tida förväntningarna är enkla och entydiga, kan den reella lönsamheten, om dock med vissa svårigheter, beräknas.

Vissa investeringar, exempelvis där det framtida utfallet är ovisst, upptas ofta som omedelbart avskrivna kostnader. Detta gäl- ler framför allt FoU-kostnader och liknan- de investeringar. Sådana investeringskostna- der är svåra och i många fall praktiskt omöjliga att särskilja ur de redovisade bok- föringsdata.

Många undersökningar har utförts be- träffande sambandet mellan lönsamhet och företagsstorlek [8] [9] [10] [11] [16]. Flera av dessa indikerar en viss jämnhet i lönsamhetsnivån. Spridningen är ofta störst för de mindre företagen, men den genom- snittliga lönsamheten är påfallande jämn.

I kap. IV påpekades, att Skattelagstift- ningens utformning som konsekvens kan få en tendens till utjämning av den bokförda lönsamheten. De relaterade undersökningar- na gäller alla USA eller England, men fö- retagsbeskattningens utformning är där prin- cipiellt likartad den svenska, varför detta argument möjligen kan vara en bidragande förklaring till denna uppmätta jämnhet.

III. Tillväxt

I kap. IV beskrivs hur den redovisade vins- ten kan förskjutas framåt i tiden. Fördelar- na av denna förskjutning är framför allt att det ger en ökad likviditet i kombination med räntevinster för företaget på grund

av att företagsbeskattningen också samti- digt förskjuts. Företagsbeskattningens ut- formning, speciellt då med tanke på vilka avskrivningsregler som gäller, bestämmer därvid möjligheterna att förskjuta vinster- na från nu- till framtid. Ramen för utnytt- jandet av dessa fördelar är emellertid lika för alla företag, och man kan approximativt förutsätta att detta utnyttjas på ett homo- gent sätt. Graden av denna vinstförskjut- ning kan därför tänkas relativt väl avspegla sig i tillväxttakten, så att vinsten i stället för att direkt redovisas tänks indirekt slus- sad över till företagsägaren i form av en värdestegring. Om företaget är ett aktie- bolag, skulle detta förfarande ge sig till— känna i form av högre kurs på aktierna, i varje fall på längre sikt. Lägre kostnad för ett större företag skulle enligt detta reso- nemang inte nödvändigt visa sig i högre ut- delning eller större fonderad vinst utan framkomma i form av en värdestegring på varje andel i företaget, dvs. i form av till- växt.

Metoden är intressant, men resultaten av de jämförelser som hittills utförts be- döms vara osäkra, i synnerhet som bransch- indelningen i dessa undersökningar är myc- ket heterogen. Ingen redovisning av dessa undersökningar sker därför i detta samman- hang.

IV. Anläggningsstorlekarnas frekvens

Denna indirekta metod, som har förts fram av Stiegler och Sawing [28], använder fö— retagsstrukturens förändringar som indika- tioner för att bestämma den optimala stor- leken (eller snarare ett optimalt område av storlekar).

Denna metod baseras på antagandet, att storleken på kostnadsminimerande anlägg- ningar blir den anläggningsstorlek, som bäst kommer att överleva på marknaden. Om en viss storleksklass vinner terräng inom en bransch, skulle detta implicera, att den- na storleksklass ligger inom det optimala intervallet.

Även om denna metod skulle förse oss med en uppskattning av den optimala stor.

leken på ett företag och sålunda indikera existensen av skalfördelar upp till en viss nivå, så säger den oss ingenting om formen på den långsiktiga genomsnittskurvan eller ger oss någon förklaring till krafterna bak- om som resulterar i denna optimala stor- lek.

Det kan också ställas i tvivelsmål, huru— vida metoden verkligen kan användas till en uppskattning av den optimala storleken. Den bygger uppenbarligen på en mängd mycket osäkra förutsättningar.

Litteratur

[1] A. A. Walters; Production and Cost Func- tions: Econometrica No 1—2 1963. [2] G. Hildebrand & Ta-Chung Liu; Manu- facturing Production Functions in the United States 1957, N. Y. 1965. [3] Caleb A. Smith, Survey of the empirical evidence on Economies of scale ur Business Concentration and Price policy. Princeton 1955. [4] M. Friedman; Kommentar till [3] i samma publikation. [5] H. B. Chenery; Engineering Production Functions Quartely Journal of Economics Vol 63 s. 507—531. 1949. [6] J. S. Bain; Barriers to New Competition, Cambridge Mass. 1956. [7] A. K. Atallah. The Economics of Scale in Theory and Reality, Doktorsavhandling, Rotterdams ekonomiska högskola, maj 1966. [8] W. Crum. Corporate Size and Earning Power. Cambridge: Massachusetts, Har- ward University Press 1939. [9] J. Mc Connel »1940 Corporate Profit by Size of Firm. Survey of Current Business.» US Dep. of Commerce (1946). [10] S. Alexander. »The effect of Sixe of Manu- facturing Corporation on the Distribution of the Rate of Return.» The Reveiw of

" ' Economics and Statistics XXXI (1949).

[11] C. Ferguson: The Relationship of Business Size to Stability: An Empirical Approach. The Journal of Industrial Economics, IX. 1960. [12] P. Hart and S. Prais: »The Analysis of Business Concentration.» Journal of the Statistical Society, 119, (1950). [13] H. Simon and C. Bonini: »The Size Distri- bution of Business Firms.» The American Economic Review, XLVII, (1958). [14] S. Hymer and P. Pashiqian: »Firm Size of Growth.» The Journal of Political Eco- nomy, LXX,F_(1962).

[15] A. Singh, G. Whittington and H. T. Burley. The Profitability, Growth and Valuation of Quotedm Companies. Cam- bridge 1968. [16] J. McNulty: »Administrative Cost and Scale of Operations in the U.S., Electric Power Industry-A Statistical Study.» Jour- nal of Industrial Economics, V, (1956). [17] S. Melman: »Production and Administra- tion Cost in Relation to Size of Firm.» Applied Statistics, A Journal of The Royal Statistical Society, III, (1954). [18] S. Melman: »The Rise of Administrative Overhead in The Manufacturing Industries of The U.S., 1899—1947.» Oxford Eco- nomic Papers, III. (1951). [19] M. Bechman: »Some Aspects of Return to Scale in Business Administration.» The Quarterly Journal of Economics, LXXIV, (1960). [20] E. Mansfield: »Size of Firm, Market Struc- ture and Innovation.» The Journal of Political Economy, LXXXI, (1963). [21] E. Mansfield: »Entry, Gibrat's Law, Inno- vation and The Growth of The Firm.» The American Economic Review, LH, (1962). [22] E. Mansfield: »The Speed of Response of Firms to New Techniques.» The Quarterly Journal of Economics, LXXVII, (1963). [23] E. Mansfield: Industrial research and development expenditures. Determinants prospects and relation to size of firm and inventive output. The Journal of Political Economy (Aug. 1964). [24] E. A. G. Robinson, »The Structure of competitive Industry», 1958, Cambridge. [25] Industrialization and Productivity nr 5 och nr 6. [26] Statistiska centralbyrån. Forskningssta- tistik ], 1965. [27] R. Sawing: Estimation of optimum size of plant by the survivor technique. Quartely Journal of Economics. Nr 4 1961. [28] D. Hamberg »Size of Firm Oligopoly and Research: The Evidence» Canadian Jour- nal of Economics and Political Science, Febr. 1964. [29] National Science Foundation. Industrial R8D Funds in relation to Other Variables (NSF 64-25) Washington. [30] Economic concentration. Part 3. Concentra- tin, invention and innovation, Washington 1965, s. 1196. [31] Samma publikation 5. 1139—1140.

.. ' 'a'?" :l. '...'

|t1||,..| | -| '.'._.".|'|..|l|| ,—_.| '.r'Jl-

|-, '|| . j. iw _ | '|| | ||

Han.» .i. u:. *|','|. "| _ |' ||||lr|||||.|. ||| ||||||||.|.t'l|

|?!" lrt'J' m-' I. *" || far Reilun. äni n'(] . . . _ '. . '». _ || nn'l'al/ " ,. — ' "'i' .x' ”sååå

( '. in_u'| |

.|||H .n'li'i'

_! " ', _..- .. ..— . -' ' " liir'l'.

"'+'.

I,,lu. .

A I

—— Åhjjltälnif' "' "." .| a'" minus?! Jim] K&MOJ .a # ..::r i l _ . ”|" Min (tvä-W

. _ _minhwwtt

him tra-.?! [fl

|.. |', »” | .

' ' . |_ | H "I | | ,1' ' "|| _ || ..__ . . . =.], '.' . | | |l|' _|| |1|| .. |, h|J|'w'| ,A| |—h||i||.| & I

. f."; .' f|'iR

_|L'13... jlj|_|_|" _|”; .r-

au . ; u g| mn . filnamn! "

Il

Branschstudier

Vll Inledning

Denna del innehåller åtta branschstudier. De sex första,

jäm— och stålindustri varvsindustri oementindustri pappersmasse— och pappersindustri

oljeraffinaderier petrokemisk industri är till sin huvuddisposition relativt likar- tade. Skillnadema när det gäller den mera detaljerade dispositionen är dock relativt stora på grund av branschernas olika ka— raktär. Tillsammans bildar branschstudier- na genom dessa olikheter en provkarta på de olika slag av resurs- och/ eller kostnads— besparingar som kan erhållas i stora före- tag eller stora anläggningar. Ett stort an- tal vanliga och viktiga kostnadssamband blir exemplifierade, även om inte samtliga de i kap. 11 och 111 beskrivna stordriftsför- delama behandlas. Den primära avsikten har emellertid inte varit att belysa de olika enskilda mekanismer som bidrar till stor- driftsfördelar, utan framförallt att så brett som möjligt söka uppskatta storleksord— ningen av dessa företeelser i olika bransch- er.

Vissa av de företagsbeteenden som är karaktäristiska vid förekomsten av stor- driftsfördelar eller som då speciellt accen- tueras, exemplifieras också.

En fullständig genomgång av hela in- dustriproduktionen skulle, med den upplägg- ning dessa sex branschstudier har, med

nödvändighet bli ganska omfattande. I de två följande branschstudierna, elektroteknisk industri livsmedelsindustri, göres ett försök att kortfattat och något mindre detaljerat beskriva kostnadssam— banden i branscher med ett större antal produkter. Båda dessa industrigrupper om- fattar ett stort antal branscher med ett to- talt sett mycket stort antal produkter. Kost- nadsstrukturema för alla dessa produkter kan av naturliga skäl inte redovisas. I vissa fall har det varit lämpligt att välja ut några enskilda produkter och beskriva de samband som råder för dessa mera ut- förligt, i andra fall har det varit lämpligt att beskriva de genomsnittliga samband, som råder för en större grupp av slutpro- dukter.

Totalt sett omfattar de åtta branschstu- diema enligt industristatistiken cirka 40 procent av industriproduktionens totala saluvärde (1966), och 33 procent av dess förädlingsvärde (1966)1. Branscherna är in- te fullständigt beskrivna; en mängd varor som tillhör branscherna är utelämnade, och de nämnda siffrorna torde därför utgöra en viss överskattning av det redovisade ma- terialets omfångz. Studierna torde dock

1 Att andelen av totala saluvärdet skiljer sig så markant från totala förådlingsvårdet, beror bland annat på att livsmedelsindustrin har av- sevärt högre råvarukostnader än genomsnittet. " Delvis kompenseras detta av att i vissa fall även kostnadsstrukturen i utanför branschen liggande förädlingsled medtagits.

indikera att följande gäller för en stor del av industriproduktionen:

1. Stordriftsfördelar förekommer och är av en sådan storlek (för relevanta företags- och anläggningsstorlekar), att de utgör en betydelsefull variabel i företagens ageran- de, och att de sannolikt kan förklara stora delar av den historiska strukturutvecklingen, både beträffande den ökade anläggnings- koncentrationen och den ökade företags- koncentrationen.

2. I de allra flesta branscher finns outnytt— jade stordriftsfördelar. Företagens strävan att minska sina kostnader torde leda till en markant ökning i anläggnings- och företags- koncentrationen i framtiden. En kartlägg- ning av existerande stordriftsfördelar torde vara väsentlig för prognoser av den fram- tida strukturutvecklingen.

3. Stordriftsaspekten berör även på ett vä- sentligt sätt den ekonomiska politiken. Vissa faktorer — som är möjliga att påverka genom ekonomisk politik — hindrar i många fall ett maximalt utnyttjande av de potentiella stordriftsfördelama. Även ar- betsmarknadspolitiken, lokaliseringspoliti- ken, och i viss mån den kortsiktiga stabi- liseringspolitiken, berörs på ett väsentligt sätt.

I ett senare kapitel skall diskuteras, hu- ruvida de beskrivna branscherna kan an- ses vara karakteristiska exempel på indu- striproduktionen. Olika fakta skall därvid anföras för hypotesen, att den större delen av de återstående branscherna i vissa viktiga avseenden inte alltför mycket torde avvika från de förhållanden, som branschstudier- na beskriver.

Det siffermaterial som presenteras i de empiriska avsnitten, har mycket varieran- de noggrannhet och fullständighet. Till stor del betingas dessa skillnader i precision och fyllighet av att svårigheterna att mäta kost- nadsstrukturen varierat avsevärt mellan oli- ka branscher.

I anglosachsisk litteratur görs vanligen

en uppdelning av industriproduktionen i »processindustrier» (processing industries) och »bearbetande industrier» (manufacturing industries). De förra är sådana som huvud- sakligen sysslar med förändring av råma- terialets fysikaliska egenskaper, de senare huvudsakligen med materialets form. Rent allmänt torde det vara lättare att beskriva kostnadssambanden i processindustrier än i bearbetande industrier.

Inom processindustrierna är produktions- inriktningen i allmänhet låst av kapital- strukturens utformning. De fördelar, som kan erhållas, är också i allmänhet starkt knutna till kapitalutrustningens dimensio- nering. Det är i dessa fall relativt lätt att precisera kostnaderna.

Inom de bearbetande industrierna (exem- pelvis stora delar av verkstadsindustrin) är produktionsutrustningen ofta mera ospecia- liserad. (Exempelvis kan verktygsmaskiner vanligen användas i en mängd olika kom- binationer.) Då samma maskiner använ- des för tillverkning av helt olika produk- ter, kan det vara svårt att fördela vissa gemensamma kostnader.

Det kan också vara svårt att mera pre- ciserat ange sambanden mellan produktions- kostnad och serielängd eller mellan pro- duktionskostnad och anläggningsstorlek i de fall, då olika produkters tidsallokering, se— rielängd och dylikt genom ett gemensamt utnyttjande av samma produktionsutrust- ning ömsesidigt påverkar varandras kost— nadsstrukturer.1

För vissa av verkstadsindustrins produk- ter — framförallt sådana, som massprodu- ceras — användes även inom »bearbetande» industrier emellertid en mera specialiserad produktionsteknik. Ofta sker då tillverkning- en i en linje (line) där de olika förädlings- momenten är produktionstekniskt integre— rade. För denna typ av produktion är det i allmänhet lättare att beskriva kostnads- strukturen.

I de följande avsnitten gäller i analogi med ovanstående, att kostnadsuppgifter från bearbetande industrier som exempelvis elek-

1 I inledningen till kap. XIV beskrivs vissa av dessa svårigheterimeraytförligt.

troteknisk industri, med undantag av de avsnitt som rör massproducerade kompo- nenter, i allmänhet är mera osäkra och sambanden mera grova än motsvarande siffermaterial från typiska processindustrier såsom massa- och cementtillverkning, olje- raffinaderier och petrokemisk industri.

Branschstudiernas disposition Branschstudierna omfattar generellt följan- de moment: Kort teknisk beskrivning Beskrivning av kostnadsstrukturen Beskrivning av den svenska företags- och anläggningsstrukturen

Strukturutvecklingen

Den tekniska beskrivningen syftar till att underlätta förklaringen av kostnadsstruktu- ren. Genom en relativt detaljerad beskriv- ning av produktionsprocessemas utseende öppnas också möjligheter till generalisering- ar. Kostnadssänkningar kan kopplas till vissa fysikaliska samband och/eller till vissa marknadssamband.

Beskrivningen av kostnadsstrukturen (i hypotetiska anläggningar och hypotetiska se- rielängder av olika storlek) utgör det cent- rala i varje branschstudie. I allmänhet inle- des med en beskrivning av statiska stor- driftsfördelar (dvs. de som skulle kunna er- hållas i en stationär ekonomi).1 Styckkost- naden relateras till anläggningsstorlek (eller serielängd etc) vid fullt kapacitetsutnyttjan- de. De komplikationer som fluktuationer och trendmässiga förändringar av totala produktionsvolymer medför, förändrar se- dan bilden och förklarar varför företagen i sin planering utgår från att en viss överka- pacitet kommer att finnas under vissa tids- intervall. I detta sammanhang diskuteras olika dynamiska stordriftsfördelar som kan finnas.

Beskrivningen av kostnadsstrukturen (i hypotetiska nya anläggningar) och beskriv- ningen av den svenska företags- och an- läggningsstrukturen utgör de grundläggan- de elementen för diskussionen om struktur- utvecklingen.

I allmänhet ställes den optimala och den existerande strukturen mot varandra. Struk-

turutvecklingen antages i många fall kunna betraktas som en förändring av den existe- rande i riktning mot den optimala struktu- ren.

Strukturutvecklingsavsnittet handlar i des- sa fall huvudsakligen om vilka faktorer som påverkar takten i denna transformation. Ofta sker en samtidig förändring av sorti- mentet — en anpassning av produktions- inriktningen så att den passar den existeran- de företags- och anläggningsstrukturen. Den- na anpassning kan i vissa fall vara så stor att en kalkylering av den optimala struktu- ren med utgångspunkt från nuvarande pro- duktionsinriktning är mindre intressant. Pro- duktionsinriktningens anpassning till den exi- sterande anläggningsstrukturen är där ofta mera relevant.

De avsnitt som behandlar strukturutveck- lingen är av mycket varierande omfång. Kapitlet om den elektrotekniska industrin saknar helt sådana avsnitt. I kapitlet om varvsindustrin göres heller inga konkreta förutsägelser om strukturutvecklingen.

Verkstadsindustrins produkter är ofta starkt differentierade (heterogena). Verk- stadsindustrins produktionsutrustning är dessutom ofta ospecialiserad. Dessa faktorer i kombination med svårigheten att inom den- na sektor fullständigt beskriva kostnadsstruk- turen gör strukturutvecklingen svår att pro- gnosticera med de relativt enkla och ofull- ständiga data som utredningen haft tillgång till.

Speciellt torde möjligheterna att ändra produktionsinriktningen (den ospecialiserade produktionsutrustningen ger stora chanser till detta ) skapa svårigheter att överblicka alla alternativ.

I vissa kapitel är strukturutvecklingen mera utförligt behandlad. Ofta har det där- vid varit möjligt att ange en approximativ skortningsgräns2 dvs. ange en anläggnings-

1 I allmänhet har dock vid beräkning av kapi- talkostnadema en livslängd använts där hänsyn även tagits till exogen teknisk utveckling. ' Skrotningsgränsen varierar generellt med anläggningens ålder. I de empiriska avsnitten har denna variation inte givits någon explicit behandling. Vanligen har som approximativ skrotningsgräns använts den som gäller för hypo- tetiska nya anläggningar. Jmf. Kap. IV: D.

storlek under vilken det alltid är fördelaktigt att ersätta anläggningen med en ny av op- timal storlek alternativt att bygga ut den gamla.

Förutom skrotningsgränsen — som ju an- ger vilka strukturomvandlingar som är för- delaktiga att genomföra omedelbart-, disku- teras även Iängre fram i tiden liggande förändringar. Dessa förändringar relateras i beskrivningen till olika obsolescensfeno- men, till den förväntade efterfrågeutveck- lingen och till en eventuell förändring av produktionsinriktningen.

Med nödvändighet är den prognos på strukturutvecklingen som man på detta sätt kan åstadkomma relativt grov. Stor osäker- het vidlåder många av de erhållna resultaten — en egenskap som de emellertid delar med andra strukturstudier av ungefär samma om- fång.

Datainsamling

De metoder, som använts för insamlandet av uppgifter, har med nödvändighet varit mycket branschanpassade och har därför varierat kraftigt. Grunddragen är dock ana- loga.

Efter en genomgång av den existerande branschlitteraturen har telefonkontakt tagits med personer (verkställande direktör, tek- nisk direktör, ekonomidirektör eller motsva- rande) i olika företag, som förmodats kunna lämna för utredningen intressanta uppgifter. Ofta har senare, för att konkretisera i vil- ken form uppgifterna lämpligast borde redo— visas, ett standardformulär utskickats. (Ap- pendix VII)

De svar, som utredningen erhållit, har sedan getts en preliminär sammanställning. Denna sammanställning har sedan utskick- ats till berörda uppgiftslämnare för kritik — i vissa fall ett flertal gånger med successivt »förbättrade» manuskript.

I ett stort antal fall har personliga inter- vjuer visat sig vara värdefulla. (Totalt har ca 35 företagsbesök företagits).

Kostnaderna för produktion i anläggning av olika storlek kan uppskattas antingen genom jämförelser av existerande anlägg-

ningar eller genom jämförelser av hypote- tiska anläggningar.

Rent allmänt (sekretesskäl, varierande kostnadsredovisning etc.) är det svårt att jämföra produktionskostnader från existe- rande anläggningar som tillhör olika före- tag.1 Inga sådana jämförelser göres. I några fall bygger däremot redovisningen på kost- nadsjämförelser mellan existerande anlägg- ningar av olika storlek inom samma företag eller samma organisation (sockerindustrin, mejerier).

Den övervägande delen av de uppgifter som förekommer bygger emellertid på kost- nadsjämförelser mellan olika hypotetiska an- läggningar —- där eventuellt en existerande anläggning tages till utgångspunkt för be- traktelsen. Detta betraktelsesätt medför bland annat att en mängd faktorer, som kan variera mellan olika existerande anläggning- ar, speciellt om de tillhör olika företag, kan hållas konstanta i betraktelsen. En annan fördel är, att man kan gå utanför det stor- leksintervall som de existerande anläggning- arna ligger i. I de fall, då den optimala anläggningsstorleken är mycket större än den största existerande anläggningen, är hypotetiska jämförelser av detta slag det en- då möjliga alternativet.

1 En del a dessa svarigheter finns belysta i kapitel VI.

Appendix VII Frågeformulär

För närvarande pågår inom ramen för koncentrationsutredningen en undersökning angående tekniska stordriftsfördelar inom näringslivet. Av denna anledning vänder utredningen sig till Er för att få vissa upp- lysningar om kostnadsstrukturen i nya an- läggningar av olika storlek.

Något om koncentrationsutredningen

Koncentrationsutredningen (ordförande pro- fessor Guy Arvidsson) är en statlig utred- ning som sorterar under Finansdepartemen- tet. Dess uppgift är att utreda det svenska näringslivets struktur speciellt med hänsyn till de stora företagens uppkomst och till- växt. Utredningen skall inte avlämna kon- kreta förslag i sitt betänkande utan syftar endast till att beskriva den faktiska struk- turen.

En avdelning inom koncentrations- utredningen

En av anledningarna till uppkomsten av stora företag har varit existensen av teknis- ka stordriftsfördelar inom produktionen.

Detta har motiverat en specialstudie in- om utredningen av dessa problem. Genom att göra en sådan studie kan man få ett nödvändigt komplement till de mera mark- nadsbetingade beskrivningar av näringslivet som studeras i andra avdelningar av koncen- trationsutredningen.

Stordriftsfördelar — »optimal storlek»

Av intresse är inte enbart att bidra till för- klaringen av i vilka produktionsprocesser stordriftsfördelar existerar utan också att markera den gräns över vilken sådana för- delar inte existerar eller är små. Detta kan belysa de marknadsbetingade fördelarna av stora företag och av olika samarbetsformer mellan företag utan gemensam ägare.

Stordriftsfördelarna mäts med den pro— centuella minskningen i kostnaderna per producerad enhet vid ökad storlek. Detta kan göras både för hela tillverkningskost- naden och för delkomponenter, t. ex. löner och kapitalkostnader. Kostnaderna kan ock- så fördelas på de olika slag av produktions- processer som ingår.

För att bedöma skalfördelama är det av vikt hur mycket och hur snabbt styckkost- nadema faller vid ökad anläggningsstorlek.

Kostnad/producerad nnhot

_.

& I Anläggningsstorlek

"Minsta optimala storleken"

Information som erfordras A. Den beräknade relationen mellan stor- lek och kostnad per producerad enhet i en ny investering.

Denna beräkning bör göras för hela an-

läggningen och om möjligt även för del- processer.

Till detta bör fogas uppgifter om inves- teringens storlek och arbetsåtgången i den högsta storleksklassen.

Kostnadsuppdelning vid

Kapacitet, t. ex. tusen ton/år 10 20 30 40 t. ex. 10 tusen ton/år Råvarukostnad 100 100 100 100 30 % Lönekostnad 100 90 80 70 50 % Kapitalkostnad 100 95 90 85 20 % Total styckkostnad 100 93 88 80 100 %

B. Denna tablå kan i vissa fall vara svår att åstadkomma. Utredningen är då tacksam för mindre utförlig information, t. ex.:

&) Hänvisning till facktidskrift där lik- nande beräkningar gjorts (ofta förekomman- de inom USA).

b) Hänvisning till existerande anläggning i Sverige eller utomlands som bedöms vara av minsta optimal storlek.

c) Uppskattning av en produktionskost- nadsminimerande anläggning. Denna kost- nadsminimerande anläggning kan karakte- riseras av fyra tal:

1) Investeringskostnaden 2) Kapacitet 3) Antal erforderliga arbetare

4) Den förväntade deprecieringstakten Dessa uppgifter måste naturligtvis bli en mer eller mindre grov uppskattning. Ett

försök att ange Er uppfattning om graden av noggrannhet vore därför värdefullt.

C. En annan väg är att med utgångspunkt från existerande storlek ange förväntade av- vikelser från detta vid nyinvestering.

Vissa kommentarer av teknisk natur är önskvärda speciellt om tekniken ändras kraftigt eller flera produktionsled är invol- verade. Intressanta uppgifter är t. ex. antalet olika produkter, kapitalstrukturen (byggna- der, fabriksområde, maskiner osv.), kapaci- teten hos olika produktionsgrenar samt gra- den av flexibilitet mellan olika samman- sättningar hos produktionen. Omställnings- kostnader vid olika serielängder är också av stort intresse. Vidare bör, om det går, möjligheterna till integrationsvinster anges och kvantifieras.

Kostnadsuppdelning vid ny- investering i anläggning av".? samma storlek som den

Förväntad förändring i styck- l”. kostnaderna vid nyinvestering i en

nuvarande X % större anläggning Löner 30 % 20 % sänkning Kapitalkostnader 20 % 30 % » Råvarukostnader 50 % ingen förändring Totalt 100 % 12 % sänkning Transportkostnader tion .Vilken roll spelar i Ert fall transport- För vissa branscher kan transportkostna— dema tänkas vara en faktor av betydelse vid överväganden om anläggningskoncentra-

kostnadema mellan råvaruproducent och anläggning respektive anläggning och kon- sument?

VIII

A. Kort teknisk beskrivning A: 1 Översiktlig inledning

Vid tillverkning av stålprodukter utgår man antingen från järnmalm som råvara (malm- baserade verk) eller från stålskrot (skrotha- serade verk). En kombination av båda dessa råvaror förekommer även.

Som råvara vid stålframställning kan även användas ur malm framställd jämsvamp. Järnsvampen kan därvid tjäna som ersätt- ning för såväl skrot som tackjärn. För när- varande har emellertid denna råvara en relativt ringa betydelse.1

Produktionen i ett malmbaserat verk sker vanligen i tre steg.

a) Järnmalmen omvandlas, reduceras och smältes i en masugn till tackjärn (järn med cirka 4 procent kolinnehåll).

b) T ackjärnet raffineras (färskas) i stål- ugn till s.k. råstål, som gjutes till göt eller ämnen.

c) Göten och ämnena bearbetas genom valsning och smidning till olika slutpro- dukter.

I ett skrotbaserat verk smältes stålskrot (eget fallande och/eller köpt) i stålugnar och gjutes till göt och/eller ämnen vilka sedan genom valsning och smidning bearbe- tas till olika slutprodukter.

Skrotet dominerar som råvara vid flera av råstålsprocesserna. Den elektriska ljus- bågugnen är väl lämpad för smältning av skrot, som här kan svara för praktiskt taget

Järn- och stålindustrin

hela råvaruinsatsen. Vid andra råstålproces— ser, exempelvis vid användning av syrgas- ugnar kan däremot endast en begränsad mängd skrot förädlas?

Råstålet kan tappas i gjutformar — ko- killer — där det stelnar till göt, vilka sedan (oftast utan avsvalning) valsas i ett götvals- verk till ämnen. Råstålet kan också direkt stränggjutas till ämnen. I den senare pro- cessen gjutes stålet i en väl avkyld kvadra- tisk eller rektangulär kokill — öppen i bot- ten. Stålet stelnar till en sträng som sakta dras ur gjutformen och sedan kapas till ämnen.

En del råstål gjutes inte i kokiller utan

1 Totalt sett användes i Sverige följande kvan- titeter järnråvara i genomsnitt. Siffrorna avser förhållandena 1970 (prognos)

För tillverkning av 1 ton råstål

Tackjärn 505 kg Gjutjärnskrot 7 » Eget stålskrot (faller inom

egna verket) 300 » Köpt stålskrot 234 » Jämsvamp 22 » Legeringsmetaller 29 »

Summa 1 097 kg

Härav framgår bl. a. jämsvampens relativt ringa betydelse.

' Det skrot som faller inom landet kan med i Sverige existerande skrotpriser ofta vara en bil- ligare råvara än tackjärn, och det anses därför fördelaktigt vid given konverteringskostnad per ton råstål att kunna använda så mycket skrot som möjligt.

Skrot,

Ämnen ”slabs" och "blooms"

järnsvamp Järnmalm. | Kontinuerlig Koks, / stränggjutning Handels- kalksten etc Valsnln och färdigt stål Masugn $&"?ij . . smidningg . 86322an Götvalsverk ' s Form- Stålgjutgod gjutnlng

Råstål eller götstål Fig. VIII: 1. formgjutes till gjutgods. Av fig. VIII: 1 ovan framgår de olika för- ädlingsleden.

De ämnen som erhålles från götvalsver- ket går ibland - i varje fall när det gäller grova profiler och räls —- i varmt tillstånd direkt in i ett varmvalsverk, ur vilket sedan den varmvalsade produkten — det handelsfärdiga stålet — erhålles.

I de flesta fall, speciellt när det gäller platta produkter, låter man ämnena svalna, bl. a. för att kunna möjliggöra kontroll och eventuell justering av ytan.1- 2 Detta avbrott i den kontinuerliga kedjan av processer gör att förädlingen fram till ämnen resp. den vidare förädlingen av ämnen i sådana fall ej behöver ha gemensam lokalisering eller ske inom samma företag.

A: 2 Tackjäm

Utgångsmaterialen för tillverkning av tack- järn är järnmalm, koks och kalksten. J äm- malmen utgöres vanligen av olika järnoxi- der (hematit Fe203 eller magnetit Fe304) men utomlands förekommer även andra järnföreninger. Förbränning av koks iugnens nedre del alstrar CO—gas (koloxid) som förenar sig med malmens O (syre) till CO2 (koldioxid) varvid malmen reduceras till järn. Detta järn smälter i den höga tem- peraturen och löser drygt 4% kol. All fosfor i beskickningen återfinnes också i järnet liksom en del av svavlet. Detta tackjärn går sedan vanligen direkt i flytande form till stålugnarna där kolhalten sänkes och där föroreningarna nedbringas till önskad

nivå.

Flera faktorer är av betydelse för föräd- lingskostnaderna i masugnsprocessen. De sammanhänger dels med masugnens utform- ning, dels med beskickningens kemiska och fysikaliska egenskaper. Större dimension på ugnen möjliggör större produktion och där- med lägre genomsnittliga arbets- och kapital- kostnader. Relativa bränsleåtgången påver- kas däremot endast obetydligt vid de ugns- storlekar som numera är aktuella.

Homogen partikelstorlek på råvaran ger bättre gasgenomströmning i masugnen och därmed högre produktion och lägre bränsle- förbrukning. Fina partiklar täpper till och bör därför tagas bort. Dessutom bör partik- larna ha en god hållfasthet även vid högre temperatur så att de inte faller sönder i ug— nen. Om partikelstorlekarna varierar, kan också förluster uppstå genom att mindre partiklar följer med avgaserna. För att öka produktionen och minska materialförluster- na och koksåtgången kan man avskilja de mindre partiklarna och baka ihop dem — sintra dem — till större enheter. En annan

1 En sådan avsvalning ger naturligtvis vissa värmeförluster då ju materialet ånyo måste upp- värmas för den fortsatta förädlingen. Dessutom ger den vissa lagringskostnader. För att undvika dessa kostnader avlägsnar man i en del fall genom »hot scarling» dvs. syrgashyvling av de varma ämnena direkt efter utvalsningen i göt- valsverket, eventuella felaktigheter i ämnenas ytskikt. Sådana syrgashyvlade ämnen kan utan nedsvalning vidareförädlas till vissa färdigpro- dukter. * Ett skäl för att avbryta den kontinuerliga produktionskedjan vid ämnesstadiet är i många fall även att götvalsverket betjänar fiera färdig- valsverk vardera av lägre kapacitet.

och mera långtgående förbehandling av mal- men är att krossa, anrika och sintra all malm. Den behandling som för närvarande förefaller särskilt fördelaktig för anriknings- malmer är kulsintring. Den finfördelade malmen rullas i detta fall i fuktigt till— stånd till kulor med diametrar av stor- leksordningen 10—15 mm, vilka sedan sin- trasJ

En för resp. malm riktigt avpassad för- behandling av malmen ger vanligen avse- värda relativa kostnadsminskningar i ugns- processen — högre produktion per tids— enhet och lägre koksförbrukning — vilket i de flesta fall mer än väl uppväger den extra kostnaden för behandlingen. Vanligt är också att blanda styckemalm och sintrad malm.2

Det finns andra möjligheter att framställa tackjärn än i en masugnsanläggning. Direkt- eller smältreduktion är benämningen på sådana processer som dock ännu inte nått någon större omfattning. De förväntas bättre än masugnen lämpa sig för tillverkning i mindre skala. Alla de anläggningar av denna typ som hittills tagits i bruk är att betrak- ta som experimentanläggningar.”

A: 3 Råstål

Det finns olika metoder att framställa rå- stål. Som råmaterial har man flytande eller kallt tackjärn, jämsvamp eller skrot i olika proportioner. Gemensamt för alla råstålpro- cesser är det diskontinuerliga förloppet —- råvarorna chargeras i en ugn, varefter kol- halten nedbringas med syre tillfört i form av malmsyre, luftsyre eller ren syrgas. När kolhalten nått en lämplig nivå och smältan i övrigt givits rätt temperatur och samman- sättning tappas stålsmältan i en behållare (skänk), varifrån den sedan gjutes alterna- tivt i götkokiller, i kokiller för stränggjut- ning eller i form för stålgiutgods.

Martinprocessen

Processen är flexibel, med avseende på tackjäm—skrotförhållandet, men jämfört med L—D processen tar cykeln lång tid, ca

4—8 timmar. Detta tillåter en mycket nog- grann analys- och temperaturkontroll men ger större kostnader om efterföljande pro- cesser har ett kontinuerligt behov av stålgöt. Diskontinuiteten i stålutflödet medför ökade uppvärmningskostnader för att klara an- passningen till kontinuerligt drivna götvals- verk, och detta utgör ett större hinder ju längre cykeln är. Syrgaskonverterprocesser med en cykel på mindre än en timme kräver mindre sådana uppvärmningskostnader.

De flesta posterna i förädlingskostnadema faller då ugnens storlek ökar. Erforderlig krankapacitet och därmed förenad kostnad bl. a. för stålverksbyggnaden citeras ofta som en gräns för ugnstorleken.

Thomasprocessen

I Thomasprocessen som är en variant av bessemerprocessen anpassad för fosforrikt tackjärn blåses luft eller syreanrikad luft från konvertens silbotten upp genom me- tallbadet. Denna typ av stålugn har numera endast begränsat intresse.4

Elektrostålprocesser

Det finns två slag av elektriska stål- ugnar, ljusbågs- och induktionsugnar. Elek-

1 Kulsinter framställd ur vissa malmer, har visat sig svälla under reduktionen och då den ut- gör en stor del av beskickningen täppa i mas- ugnen. Genom olika tillsatser till sligen vid kul- rullningen år det dock i många fall möjligt att förhindra svällningen. S. k. kallbundna kulor, synes i detta avseende kunna erbjuda fördelar. ” Väl klasserad styckemalm av lämplig analys har visat sig kunna ersätta sinter till 25%. Att sintring har en sådan omfattning i Sverige beror på att våra malmer är för fattiga att använda som styckemalm. Däremot är de lätta att efter kross- ning anrika varvid som slutprodukt erhålles en finkornig slig. Denna kan dock inte förhyttas direkt utan måste sintras. * I Sverige utvecklar Domnarvet en variant av denna process—Dored. Försök (i halvstor skala) i en experimentanläggning pågår. I ut- landet beräknas några (fullstora) anläggningar snart vara klara att tagas i bruk. ' Inga nyinvesteringar göres i thomaskonvert- rar men p. g. a. att utbytet mot nya ugnar sker successivt finns fortfarande en del av dem kvar. I vissa länder svarar de fortfarande för ca 20 % av hela råstålskapaciteten. Bessemerprocessen, i sin ursprungliga form användes icke numera.

trostålugnar har stora fördelar vid produk- tion framför allt av höglegerat stål då en mycket noggrann temperaturkontroll är möjlig och förlusterna av de dyrbara lege- ringsmetallerna är små. Ljusbågsugnen an- vänds även för tillverkning av högre han- delsstålskvaliteter. Ljusbågsugnens styrka ligger i att den är en god smältmaskin, och att man genom raffinering avsevärt kan ned- bringa smältans fosfor- och svavelhalt. Det mesta rostfria stålet och stål med hög man- gan- eller kiselhalt är framställt i ljusbågs- ugnar liksom stål med höga krav på slagg- renhet.

S yrgaskon verterprocessen

Framställning av stål i syrgaskonvertrar har blivit alltmera dominerande under de sista 10 åren. Det är den främsta och ibland ock- så den enda metoden i moderna helintegre- rade stålverk. I många fall är det också för- delaktigt att i ett stålverk kombinera syrgas- konvertrar och elektrostålugnar.

De två dominerande syrgasprocesserna är L—D-metoden resp. Kaldometoden. I bäg- ge metoderna åstadkommes färskningen ge- nom att syrgas blåses mot smältan i ugnen. I vissa fall tillföres också en kompletterande mängd syre med malm. För bägge meto- derna tar processen relativt kort tid — för L—D—ugnar 30—40 minuter och för Kal- dougnar 60—90 minuter. Den huvudsak- liga skillnaden mellan metoderna är att L—D-ugnama är statiska under färsknings- processen, medan Kaldougnarna, som har formen av en lutande cylinder, roterar (med en hastighet av upp till 30 varv/min.)

Ursprungligen användes L—D-metoden vid färskning av relativt fosforfattigt tack- järn (upp till ca 0,15% P). En tillsats av kalk antingen i pulverform, som då blåses in i ugnen tillsammans med syrgasen (LD— AC), eller i styckeform (LD—Pompey), gör det möjligt att förädla tackjärn med hög fosforhalt. Omvandlingskostnaderna blir högre men tackjärnet billigare vid nuvaran- de malmprisrelationer. Kaldougnar kan med fördel användas till både fosforrikt och fos- forfattigt tackjärn.

Llusbågsugn

Bas. martin

I l l I 50 100 150 200 ! charge

Fig. VIII: 2. Stålproduktion per timme för olika ugnsstorlekar och processer. Källa: [221

Kaldougnarna har jämfört med L—D- ugnarna något högre anläggningskostnad. Foderhållbarheten är även lägre men de har i gengäld andra fördelar.

a) Trots att färskningen i Kaldougnar sker långsammare än i L—D—ugnar erhålles bättre värmeekonomi som följd av att färsknings- gaserna förbrännes inuti ugnen. Detta med- för i sin tur att de kan beskickas med större mängd kalla råmaterial, såsom kallt tack- järn, skrot eller malm.

b) Kaldougnarna ger stor analys- och tem- peratumoggrannhet och i allmänhet ett nå- got renare stål.

I början gjordes syrgasugnarna med rela- tivt liten ugnsstorlek vilket är naturligt och vanligt under en innovationsperiod. Även mindre syrgasugnar har emellertid, som framgår av figur VIII: 2, hög kapacitet (på grund av den korta cykeln). Utvecklingen har emellertid gått mot en ökad största storlek på L—D—ugnar, och dessa kan nu byggas för avsevärd kapacitet. Den opti- mala storleken torde för närvarande ligga vid 300 ton eller något under.1 Som exem- pel kan nämnas att en anläggning med tre L—D—ugnar av storleksordningen 275 ton

1 De största ugnar som hittills byggts ligger på 300 ton. Erfarenheterna med dessa är emel- lertid inte helt positiva och den optimala stor- leken torde dårför för närvarande vara något lägre.

Råstål

gå???» »Slabs» Stål- tisk &_ ämnen för gillt- ämnen platta prod. gods ! l 1 (Mindre kvadr. ämnen) »Billet» Grova profiler . (Runda ämnen) »Round» (balk o räls) Smide | | | | Varmvalsad »Small Band Varmvalsad plåt och ___-— billet» stångstål band 1 I | | 3512?» 5:32; är? Kalldraget Kallvalsad Svetsade .. .. .. stångstål plåt rör trad ror ror Fig. VIII: 3.

skulle ge en årskapacitet av 6,2 miljoner ton stål (dvs. mer än den totala svenska års— produktionen av göt).

A: 4 Handelsfärdigt stål

Göten och de stränggjutna ämnena bearbe- tas vidare genom smidning eller valsning. Bearbetningen sker ofta i flera steg. Gö- ten valsas i allmänhet först i götvalsverk till ämnen, vilka sedan i andra valsverk vidarebearbetas till plåt, band, stång, vals- tråd, etc. Under dessa bearbetningar är stå- let varmt (8000—1200") men den slutliga formgivningen och ytbehandlingen sker stun- dom genom kallbearbetning.

Med handelsfärdigt stål menas alla varm- valsade och direkt från göt eller ämnen smidda produkter, räknade efter sista varm- bearbetningen.

Figur VIII: 3 visar hur det handelsfärdiga stålet bearbetats genom olika valsningspro- cesser och hur det också kan vidareförädlas i kallt tillstånd.

I jämstatistiken indelas det handelsfärdiga stålet dels efter stålkvaliteten, dels efter pro- duktens utformning. Genom tillsats av le- geringar kan stålets egenskaper påverkas.

Av betydelse är också hur stor kolhalt stålet har vid processens slut. Stål med låg kolhalt (kolhalt ( 0,6 %) och ingen eller en obetydlig halt av legeringsämnen brukar kallas handelstål (ordinärt stål), medan ole- gerat kolrikt stål (kolhalt > 0,6 %), och allt legerat stål benämnes specialstål (tidi- gare äverl kvalitetsstål).1

Gränsen mellan handelsstål och special- stål är analysmässigt klart definierat, men den kvalitetsuppdelning, som fanns tidigare och som återfinns i begreppen ordinärt stål resp. kvalitetsstål, har numera utsuddats. Produkternas kvalitet är inte längre lika beroende av råvaromas beskaffenhet, och den tekniska utvecklingen har medfört allt högre krav även på handelsstålet.

Det handelsfärdiga stålet indelas i gängse statistik med avseende på produktens ut- formning i ett tiotal huvudgrupper. (Se C: 3) Inom dessa huvudgrupper återfinns sedan

1 Begreppet olegerat (enl. Svensk J ärnstatistik) innebär inte att stålet är helt fritt från alla legeringsämnen utan endast att dessa ingående legeringsämnens kvantitet ligger under en be- stämd gräns. Denna gräns är olika för olika ämnen. Exempelvis förekommer (och tillåtes) i olegerat stål relativt stora mängder av mangan och kisel.

en mängd olika dimensioner och kvaliteter. Diversifieringen är av olika skäl mycket stor. Vanligen har producenterna ett mycket brett sortiment fördelat över såväl olika dimensioner som olika huvudgrupper. Van- ligt är också —- i varje fall i Sverige — att diversifiera över en mängd olika stål- kvaliteter.

A: 5 Tekniska förändringar

Under de senaste åren har stora ekonomiska och kvalitativa fördelar uppnåtts, speciellt i samband med introduktionen av Kaldo- och L—D-processerna. Även tackjärnstill- verkningen har genom tillsats av olja, vatten- ånga och syrgas i blästerluften och med den ökade förbehandlingen av malmen kraftigt utvecklats. För valsverkens del ligger de tek- niska förbättringarna framför allt i tillkoms- ten av verk som medger högre produktion och exaktare valsning samt i en ny regle- ringsteknik. Flera processled kan samstyras med hjälp av datateknik.

Datateknikens möjligheter att snabbt och billigt bearbeta information gör det också fördelaktigt att insamla mer data vilket un— derlättar planeringen av exempelvis götens och ämnenas dirigering genom valsverket. En konsekvens av alla dessa tekniska för- ändringar är bl. a. att det är svårt att mäta skaleffekter vid jämförelser mellan existe- rande företag på grund av ofullständigheter- na i uppskattningen av den tekniska obso- lescensen.

Vissa svårigheter finns också att beskriva stordriftsfördelar inom ett område med snabb teknisk utveckling, då olika uppgifter mycket snabbt kan föråldras. De uppgifter som presenteras i denna studie har med vissa undantag inte högre ålder än 7—8 år och de flesta mindre (3 år). Åldern och exaktheten är här med all säkerhet negativt korrelerade. 7—8 år gamla uppgifter är, om man betraktar de absoluta kostnads- nivåema, i allmänhet förlegade. Föränd- ringar i de relativa kostnadsnivåema för anläggningar av olika storlek torde dock i allmänhet vara något mindre. Man mås- te dock genomgående räkna med större

Några av de redovisade uppgifterna är beräknade för en ekonomisk miljö med från Sverige avvikande faktorprisrelationer. Några större substitutionseffekter torde dock knappast uppstå genom detta. Däremot påverkas naturligtvis uppsplittringen på olika kostnadsposter och den totala kostnadsde- gressionen.

En viss anpassning till förväntade fram- tida teknikförändringar har gjorts i några källor som relaterats. Dessa förväntningar är då baserade på empiriskt relativt väl- testade förändringar. Mera hypotetiska för- ändringar exempelvis sådana som kontinu- erlig ståltillverkning skulle kunna medföra, har däremot inte medtagits. [16].

B Beskrivning av kostnadsstrukturen

För att få en ungefärlig uppfattning av kostnadsposterna för de olika processerna kan anges att förädlingskostnaderna för mas- ugnsprocessen utgör ungefär 30 procent, stålugnsprocessen 25 procent och valsverk 45 procent i ett integrerat stålverk av stor- leksklassen 1 miljon ton per år. [8] Dessa proportioner är naturligtvis beroende av pro- cesstyper, kvalitet och utformning av slut- produktema och kan därför variera mar- kant mellan olika stålverk.

B: 1 Tackjärn

Som tidigare nämnts, sintras malmen oftast innan den införes i masugnen. Tabellerna VIII: 1 och VIII: ?. anger kostnadsstrukturen för några olika sintringsprocesser.

De masugnar som användes för tackjärns- framställning har mycket varierande kapaci- tet. Den genomsnittliga storleken på mas- ugnar har successivt stigit under de senaste 50 åren. Nya metoder såsom förbearbet- ning av malmen och tillsättning av olja, syrgas och vattenånga i blästerluften samt övertryck har i efterhand ökat befintliga masugnars kapacitet.

Vid beräkningen av sambandet mellan anläggningsstorlek och förädlingskostnad måste också hänsyn tagas till den ökade

Relativ

Relativ kostnads- kostnads- uppdelning uppdelning Sinter 1 000 ton per år vid 1.100 vid 160000 milj. ton per ton per år 160 320 480 800 1 100 år

Omvandlingssärkostnader 48,4 100 91 86 82 82 67,1 Allmänna omkostnader 6,1 100 63 50 37 31 3,3 Lagringskostnader 1,9 100 100 100 100 100 3,3 Kapitalkostnader 43,4 100 73 60 44 36 26,3

Total omvandlingskostnad 100,0 100 82 72 63 59 100,0 Därav driftskostnad 56 50 46 44 43 Kostnaderna avser svenska verk 1966.1 Källa: [22] 1 Ur [22] har hämtats kostnadsberäkningar för tillverkning av sinter, tackjärn, göt av ordi- när kvalitet i basisk martinugn, ljusbågsugn och syrgaskonverter samt för stränggjutning och götvalsning. I dessa beräkningar har genomgående följande kostnadsuppdelning följts:

Råvarukosmad: Kostnaden för ingångsmaterialet i processen. Omvandlingssärkostnad: Hit räknas respektive verksavdelnings direkta kostnader såsom bränsle, elkraft, syrgas, tillsatsmaterial, eldfast material, kokiller och övrigt förbrukningsmate- rial, arbetslöner, reparationer och normalt underhåll samt avdelningsomkostnader, d. v. s. sådana allmänna omkostnader, som direkt kan hänföras till ifrågavarande avdelning. Kapitalkostnad: Ränta och avskrivning har satts till 15 % av anläggningskostnaden. Allmänna omkostnader: Hit räknas respektive verksavdelnings de] i de allmänna förvaltnings- kostnaderna (med undantag av försäljningskostnader).

flexibilitet, som föreligger med fler ugnar. Det tar ungefär tre månader att mura om en masugn, och detta måste göras ungefär en gång vart tredje till vart sjätte år. Ett järnverk bör därför ha åtminstone två mas- ugnar.

a) Man ser av tabell VIII: 3, att masugnen endast representerar 15—20 procent av hela investeringskostnaden. Andra stora poster är byggnader och montage (cirka 25 pro- cent), chargeringsanordningar och fickor (cirka 15 procent), blästerförvärmningar (cir-

ka 15 procent) och gasreningar (10 pro— cent).

b) I tabell VIII: 4 beskrivs kostnadsstruk— turen för masugnar upp till 1 miljon ton per år.1 Av tabellen framgår, att omvand- lingssärkostnaden tenderar att vara konstant för anläggningar större än 0,5 miljoner ton per år. För anläggningar över denna storlek är det framförallt kapitalkostnader- nas degression som bidrar till att ytterligare

* I [4] göres en motsvarande jämförelse, som sträcker sig upp till 1,5 miljoner ton per år.

Tabell VIII: 2. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av kulsinter (schaktugnar och bandugnar)

Relativ Relativ kostnads- kostnads- uppdelning . Schaktugnar Bandugnar . uppdelning 1 000 ton/år 1 000 ton/år Vld ] 500 Vld 100 000 tusen ton ton per år 100 300 600 1 000 1 500 per år Omvandlingssärkostnader 61,2 100 81 70 69 67 49,8 Allmänna omkostnader 10,0 100 55 35 25 15 1,8 Lagringskostnader 2,5 100 100 100 100 100 3,0 Kapitalkostnader 26,3 100 100 100 143 143 45,4 Total omvandlingskostnad 100,0 100 84 75 85 83 100,0 Därav driftskostnad 74 57 49 47 45 Kostnaderna avser svenska verk 1966. Källa: [22]

Tabell VIII: 3. Investeringskostnad/årston för olika stora masugnar (exkl. sinterverk och kraftverk). Två olika beräkningar: I (mera detaljerad) och II.

Kostnads- Kostnads- uppdelning uppdelning i minsta . . . . . i största st orl eks- Kapacrtet 1 milj. ton/ar storleks- klassen 0,1 0,25 0, 5 1,0 klassen I Masugn 15,8 100 80 70 70 21,3 Malmupplag, fickor chargering 13,6 100 80 50 50 13,1 Blästervärmnin g 18,1 100 60 40 40 14,0 Blästermaskiner 5,0 100 73 73 73 7,0 Mät- och styrning 1,4 100 67 67 67 1,7 Gasrening 9,0 100 70 52 52 9,1 Vatten-, ång- och tryckluftsledningar 1,0 100 72 130 128 2,2 Rep. verkstad vagnar och material 9,0 100 60 36 32 5,7 Byggnader och montage 27,1 100 71 50 49 25,9 I Total investeringskostnad/årston 100 70 52 51 II Total investeringskostnad/årston 100 69 48 40 Källa [10]

sänka de totala styckkostnadema.

Av tabellen framgår, att det är fördelak- tigt att skrota en masugn av storleksord- ningen 100000 ton per år, om man som alternativ har en anläggning av storleks- ordningen 500000 ton per år eller större. Skrotningsgränsen torde, om man som al- ternativ har en masugn av storleksordningen 1 miljon ton per år, v-ara cirka 200000 ton per år.

c) I Benson-rapporten [13] ges ingen expli- cit beräkning av kostnadsdegressionen i stör- re hyttor; man beskriver mera allmänt sam- bandet mellan en masugns kapacitet och malmens preparering, och dessutom anges den ungefärliga minimistorleken på en hytta

för att kunna utnyttja de väsentligaste stor- driftsfördelama.

En masugns kapacitet bestäms i mycket hög grad av beskickningens kemiska och fysikaliska egenskaper. Enligt rapporten kommer en masugn med diametern 29 fot, som i nuläge (1966) ger 2 000 ton tackjärn om dagen, med den råvara som nu är gängse i Storbrittanien, att ha en kapacitet av 3 800 ton med råvaror av högre kvalitet. Genom förbättrade sintringsmetoder och ge- nom borttagandet av mindre partiklar som försämrar hyttgången kan kapaciteten i det närmaste fördubblas. Ett järnverk med två masugnar av storleksordningen 29 fot i dia— meter kommer med dessa förbättrade råva-

Tabell VIII : 4. Kostnads strukturen för blästermasugnar.

Relativ Relativ kostnads— kostnads- uppdelning Tackjärn 1 000 ton per år uppdelning vid 100 000 v. 1 )00 000 ton per år 100 300 500 700 1 000 ton per år Omvandlingssärkostnader 74,1 100 87 85 85 84 87,2 Allmänna omkostnader 1,9 100 73 65 54 44 1,1 Lagringskostnader 1,4 100 100 100 100 100 1,9 Kapitalkostnader 22,6 100 58 44 38 31 9,3 Total omvandlingskostnad 100,0 100 80 76 74 72 100,=) Därav driftskostnad 77 67 66 65 65 Kostnaderna avser svenska verk 1966. Källa: [22 164 SOU 1970: 30

Tabell VIII: 5. Kostnad för tillverkning av 1 ton tackjärn, med olika grader av förförädling av malmen (enhet US $).

Sorterad stycke- malm+sint- Osorterad ring av små- styckemalm partiklar Sinter Kulsinter Malm 11,5 11,5 11,5 11,5 Malmförädling 0 2,7 6,2 6,2 Transport till järnverk 5,0 5,0 5,0 4,5 Tackjärnstillverkning: övriga råvaror (koks m. m.) 28,5 19,7 17,0 17,0 Löner 2,0 1,3 1,2 1,0 »Overhead» 1,2 0,8 0,7 0,6 Kapitalkostnader 12,0 8,0 7,0 6,0 Gas- och slaggintäkt —2,0 —1,5 —1,4 —1»4 Total kostnad 53,2 47,4 47,2 45,4

(Exemplet är hämtat ifrån Sverige. För närmare upplysningar angående förutsättningarna hän- visas till [14] sid. 77—78).

ror att kunna producera ca 2,5 miljoner ton tackjärn per år. Mindre antal än två ugnar ger, som tidigare nämnts, klara nack— delar; och mindre ugnar ger också kost— nadsökningar, varför 2,5 miljoner ton per år i detta läge blir en minimistorlek för nya anläggningar, om man vill utnyttja de väsentligaste stordriftsfördelama i masugns- ledet.

d) De kostnadsmässiga fördelarna att för- förädla malmen är oftast stora.

Tabell VIII: 5 belyser de kostnadsminsk— ningar, som man kan erhålla i själva mas- ugnsprocessen genom att öka råvarans för— ädlingsgrad. Markant är minskningarna i

Tabell VIII: 6. Basisk martin-göttillverkning.

Källa: [14]

åtgången av koks. Minskningen i kapital- kostnader är ett uttryck för att reduktions- processen går fortare och innebär vid given masugnsstorlek en ökad totalkapacitet.

En ökad råvarupreparering ger alltså en ökning i masugnskapaciteten, och om över- gången till ökad förförädling av råvaror sker språngartat, kommer uppenbarligen en be- tydande kapacitetsökning — kanske även överkapacitet — att kunna uppstå i själva masugnsledet.1

1 I Sverige, där praktiskt taget all malm redan sintras, är detta inte aktuellt, men väl för många andra länder.

Relativ . .. Relativ

kostnads- Martingot 1 000 ton per år kostnads-

uppdelning uppdelning

vid 100 000 100 100 200 300 400 vid 400 000 ton per år 2— 1— 2— 3— 3— ton per år Antal ugnar, ugnsstorlek (ton) (2—60) 60 120 120 120 160 (3—160) Omvandlingssärkostnader 66,3 100 89 82 79 74 68,0 Allmänna omkostnader 5,9 100 100 82 74 67 5,4 Lagringskostnader 2,5 100 100 100 100 100 3,4 Kapitalkostnader 25,3 100 86 75 70 66 23,2

Total omvandlingskostnad 100,0 100 89 81 77 72 100,0 Därav driftskostnad 75 68 62 59 56

Kostnaderna avser svenska verk 1966. Kall insats. Insatsen antages utgöra 1 120 kg per ton göt, uppdelat på 50 kg stålverksskrot, 310 kg köpt tack- järn, 20 kg gjutjämsskrot, 10 kg legeringar och 730 kg stålskrot.

Källa [22]

Relativ .. Relativ kostnads- Got 1 000 ton per år kostnads-

uppdelning uppdelning

vid 100 000 100 100 200 300 400 vid 400 000 ton per år 2— l— 2— 3— 3— ton per år Antal ugnar, ugnsstorlek (ton) (2—40) 40 75 75 75 100 (3—100) Omvandlingssärkostnader 71,9 100 89 83 80 75 72,5 Allmänna omkostnader 5,7 100 100 82 74 67 5,1 Lagringskostnader 2,2 100 100 100 100 100 2,9 Kapitalkostnader 20,2 100 90 77 74 72 19,5

Total omvandlingskostnad 100,0 100 90 82 79 75 100,0 Därav driftskostnad 80 72 66 64 60

Kostnaderna avser svenska verk 1966. Kall insats. Insatsen antages utgöra 1 100 kg per ton göt, uppdelat på 50 kg stålverksskrot, 140 kg tackjärn, 10 kg gjutjärnsskrot, 10 kg legeringar och 890 kg stålskrot.

B: 2 Jämförelse mellan olika stålprocesser

Totala kostnaden för att framställa götstål är beroende dels av råvarukostnaderna, dels av färskningskostnaderna. Råvarorna (skrot, malm, varmt tackjärn, kallt tack- järn) ingår i olika proportioner i de olika färskningsprocessema, vilket gör valet av bästa stålprocess beroende av råvaruprisema.

I det följande skall först kostnadsstruk- turen för enskilda processer beskrivas. Mar- tin-, el-stålugn- och syrgasprocesserna be- skrives var för sig i några konkreta exem- pel. I nästa led införes råvarupriser, vilket möjliggör jämförelser mellan olika stålpro- cesser.

Tabell VIII: 8. Syrgaskonverter-göttillverkning.

Källa: [22]

Tabellerna VIII: 6—8 beskriver kostnads- strukturen för de tre i nyinvesteringar mest förekommande färskningsprocesserna. Av ta- bellerna framgår, att både omvandlingssär— kostnaderna och kapitalkostnadema sjunker kraftigt i de betraktade intervallen. Jäm- föres driftskostnaderna för de mindre an- läggningarna med totala omvandlingskost- naden för de större anläggningarna fram- går:

a) Det är fördelaktigt att skrota en an- läggning bestående av två 60-tons mar- tinugnar (100 000 ton per år), om som al- ternativ finns en anläggning med tre 100- tons ugnar (400 000 ton per år).

b) Det är fördelaktigt att skrota en an-

Relativ .. Relativ kostnads- Gm 1 000 ton per år kostnads- uppdelning uppdelning vid 100 000 100 200 300 400 800 vid 800 000 Antal ugnar, ugnsstorlek (ton) ton per år 2—12 2—24 2—36 2—48 2—96 ton per år Omvandlingssärkostnader 67,0 100 86 79 74 63 66,4 Allmänna omkostnader 7,5 100 82 74 67 58 6,8 Lagringskostnader 0,4 100 100 100 100 100 0,5 Kapitalkostnader 25,1 100 85 77 74 66 26,3 Total omvandlingskostnad 100,0 100 86 78 73 64 100,0 Därav driftskostnad 75 64 59 55 47

Kostnaderna avser svenska verk 1966. Insatsen antages utgöra 1 090 kg per ton göt, uppdelat på 50 kg stålverksskrot, 10 kg legeringar, 70 kg ur malm (cirka 125 kg malm) och 960 kg flytande tackjärn.

Källa: [22]

Relativ kostnads- uppdelning Götkapacitet 1 000 ton per år vid 100 000 ton per år 100 200 400 500 800 1 000 1 500 I. Martinugnar Driftskostnader exkl. metalliska råvaror 77,0 100 94 78 75 71 70 67 Kapitalkostnad 23,0 100 93 79 71 57 50 41 Omvandlingskostnad 100,0 100 94 78 74 68 62 60 II. Elektrostdlugnar Driftskostnader exkl. metalliska råvaror 76,8 100 93 77 74 70 69 68 Kapitalkostnad 23,2 100 92 82 74 61 56 47 Omvandlingskostnad 100,0 100 92 78 74 68 66 63 111. LD-ugnar Driftskostnader exkl. metalliska råvaror 75,5 100 93 74 70 65 62 58 Kapitalkostnad 24,5 100 91 76 69 57 50 44 Omvandlingskostnad 100,0 100 92 74 70 63 60 55 Kapitalkostnaden är beräknad till 9 procent av investeringskostnaden. I. Omvandlingskostnad 100 29,2 8 (1962) per ton göt II. » 100 25,0 8 (1962) » » » III. » 100 18,4 8 (1962) >> » » Källa: [4]

läggning med två 40-tons elektrostålugnar, (100000 ton per år), om som alternativ finns en anläggning med tre 100-tons ug- nar (400 000 ton per år).

c) Tabell VIII: 9 visar kostnadsstrukturen för ett något större intervall än i tabellerna VIII: 6—8. Om alternativ produktion finns i en anläggning av storleksordningen 1,5 miljoner ton per år, är skrotningsgränsen i dessa fall enligt tabellen cirka 400000 ton per år för LD- och Martin-anlägg— ningar och cirka 300000 ton per år för elektrostålugnsanläggningar.1

Tabellerna VIII: 6—8 och tabell VIII:9 överensstämmer i stora drag. De skillnader som finns torde betingas av olikheter be- träffande val av ugnsstorlekar och antal ugnar samt av olikheter beträffande den ekonomiska miljö, till vilken beräkningarna anpassats. Även om tabell VIII: 9 inte direkt kan appliceras på Sverige, anger den dock sannolikt storleksordningen av de möjliga styckkostnadsbesparingar en utvidgning av tabellerna VIII: 6—8 skulle ge.

Inga utförligare beskrivningar av kost- nadsdegressionen för storlekar större än 1,5 miljoner ton per år finns tyvärr pub- licerade.2 Utvecklingen har, speciellt när det gäller LD-konvertrar, gått mycket snabbt mot större storlekar. Ovanstående kostnadsberäkningar slutar för denna pro- duktionsmetod vid en alltför låg totalka- pacitet för att ha täckt hela den kostnads- degression som för närvarande kan uppnås. Tabell VIII: 10 ur Bensonrapporten ger stor- leksordningen på aktuella ugnar av något större format samt sambandet mellan dessa ugnar och ärlig kapacitet. Dessa större ug- nar torde ha stordriftsfördelar utöver de i tabell VIII: 9 angivna, men en kvantifi- ering av denna kostnadsdegression har inte

1 Kapitalkostnaderna är lågt beräknade i ta- bell VIII: 9 (9 procent av investeringskostnaden) jämfört med tabellerna VIII: 6—8 (15 procent av investeringskostnaden). Om kapitalkostna- derna räknas upp, sjunker skrotningsgränserna något. ” I ett senare avsnitt skall även skalfördelarna för integrerade stålverk upp till fyra miljoner ton per år översiktligt belysas.

Tabell VIII.-10. Samband mellan ugnsstorlek (LD), antal ugnar och ärlig kapacitet.

Årlig kapacitet —

L D-ugn miljoner ton Ugnstorlek — ton Två ugnar Tre ugnar 125 1,4 2,8 200 2,2 4,4 275 3,1 6,2 350 3,9 7,8 Källa: [13]

kunnat erhållas. Intressant är att en ut- vidgning av antalet ugnar från två till tre fördubblar kapaciteten.1

Elektrostålugnar, som ofta ställer sig för- delaktigast för ickeintegrerade anläggningar, har mindre största kapacitet. 150 ton anses för närvarande vara en ekonomiskt optimal storlek för sådana ugnar, vilket ger en är- lig kapacitet av ca 250—500 tusen ton per ugn (beroende på installerat effektbe- lopp och produktionens sammansättning).

Både när det gäller elektro- och martin- ugnar torde tabell VIII: 9 ge en tillfreds- ställande bild av de väsentligaste stordrifts- fördelamas storlek och övre gräns.

Valet mellan olika stålprocesser bestäms inte bara av förädlingskostnadernas stor- lek utan även av priserna på tillgängliga råvaror och på vilken stålkvalitet som skall framställas.

Då de möjliga proportionerna mellan de olika råvarorna varierar mellan olika pro- cesser, och då priserna på dessa råvaror varierar, måste man inkludera alla produk— tionskonstnader för att få fram effektivi- tetsjämförelser.

Relationerna mellan de olika råvarorna kan variera rätt betydligt, och då råvaru- kostnaderna utgör 60—80 procent av totala produktionskostnaden för götstål, kommer olika råvarupriser att kraftigt in- fluera på totala produktionskostnaden.

Martinugnar är mest flexibla med avse- ende på skrotmängden. LD—ugnar kan där- emot inte ta mer än cirka 25—30 procent skrot, och Kaldo-ugnar maximalt cirka 40— 50 procent. Elektriska ugnar kan ta stora mängder skrot men är knappast lämpade

Figur VIII: 4 illustrerar hur produktions- kostnaderna för olika stålprocesser i en viss given situation varierar som en funk- tion av skrotpriset. Thomasprocessens rå- varor antages inte innehålla något skrot, och dess produktionskostnader varierar följ- aktligen inte alls, medan elektrougnamas råvaror i mycket hög grad antages bestå av skrot, vilket medför att deras produk- tionskostnader varierar mycket kraftigt. Det framgår av figuren, att om skrotpriset un- der rådande förhållande går ner till 70 procent eller mindre av priset för Thomas- tackjäm, blir de elektriska ugnarna relativt billigare än andra ugnar.

Intressant är också att jämföra de fall, då man har kall insats, och då man har flytande tackjärn som insats. I tabell VIII: 6 beskrives omvandlingskostnaderna i basiska martinugnar under förutsättning att insatsen är kall. Om flytande tackjärn användes (cirka 40 procent av totala insatsen — resten skrot etc.), sjunker chargetiden, vil- ket medför en total produktionshöjning med cirka 20 procent (d.v.s. 20 procents lägre kaptalkostnader). Detta medför i sin tur att totala omvandlingskostnaden sjunker med cirka 10 procent.

I figur VHI: 5 jämföres kostnaderna för att tillverka götstål enligt olika metoder un- der vissa givna förutsättningar, bland annat att syrgasugnarna använder flytande insats och de övriga kall. (Figur VIII: 5 ansluter till tabellerna VIII: 6—8.) I denna situa- tion är elektrougnsprocessen alltid billigare än martinugnsprocessen. Över cirka 250 000 ton per år är syrgasblåsning av stål bil- ligare än de andra färskningsmetoderna. Syrgasugnar kräver flytande tackjärn och kräver därför egen tillverkning av tackjärn (integrerat stålverk).

Om skrotpriserna sjunker relativt tack- järn (eller malmslig vid integrerad produk- tion), kommer den gräns över vilken syr-

1 Detta förklaras av att en ugnsenhet är stän- digt avstängd för ommurning i bägge fallen. Fördubblingen av produktionen förutsätter givetvis att övriga anordningar (väsentligt mera kostnadskrävande än själva ugnsenheterna) är utbyggda för den större produktionen.

( Basis: open-henrik pig-iron, 230 Sw. fr. per ton; Thomas iron, 200 Sw. fr. per ton; scrap, 160 Sw. fr. per ton; annual capacity. 1 million tons )

0. g | | I | | | I l l l l l l . _l :, I N —- £ . = _— ? 105 — 75 55 l00 "_ . __ _ =.: eg _ 8.2 95 _ / =: 8 o .. " _. g 8 90 _ u/ nöt .: J 55 85 - 53 EX __ SS 80 — ""|? = _ = 75 — o 0 g _ ? 10 l I | | I I | "8 50 55 60 65 10 75 80 85 90 95 l00 I 10 IIS % n. Prlce of scrap as a percentage of the price of Thomas Iron _ _. _..— Open-hearth _. _ . _ LD -——-———_—_— Thomas

Kaldo

Source: Information supplied to the metoder.

Electric furnace

___—__—

Fig. VIII: 4. Sambandet mellan götkostnaden och priserna för skrot- och tackjärn i olika processer.

Götkostnnd M = basis martin Köpskrot [ E = llusbågsugn Köpskrot S = syrgaskonverter. Tackjärn som __ X funktion avtackjärnsproduktlonon. ... _ _ _ _ N _ xs I I I 1 I | l 1 100 200 300 400 500 x 1 000 ! Årsproduktion

Fig. VIII: 5. Götkostnad vid olika ståltillverk- ningsprocesser som funktion av årsproduktionen. I beräkningarna förutsättes ett köpskrotpris=

Källa: [5]

gasblåst stål är billigare att flyttas uppåt. Samtidigt kommer — då ju elugnar antages ha större andel skrot — skillnaden mellan kurvan M och kurvan E i figuren att öka. I anslutning till den undersökning, som redovisas i tabell VIII: 9, har en jämförelse gjorts mellan de tre olika stålprocesserna. Alla antages använda flytande tackjärn som insats.l De relativa kostnadsserier som därvid er- 1 I Martinugnar: 749 kg flytande tackjärn, 321 kg skrot, 80 kg malm II Elstålugnar: 723 kg flytande tackjärn, 310

kg skrot, 120 kg malm III LD-ugnar: 788 kg flytande tackjärn, 340 kg skrot.

177 kr per ton och ett sligpris av 40 kr per ton. I övrigt samma förutsättningar som i tabellerna VIII: 6—8.

Källa: [22]

Produktionsvolym ] 000 ton göt per år

100 200 400 500 800 1 000 1 500 Total tonkostnad 100 92 82 79 76 73 71 Kostnadsserien gäller martinugnar, stålugnar och LD-ugnar. Källa: [4]

hålles är så likformiga, att de praktiskt taget sammanfaller (avvikelsen från det ge- nomsnitt tabell VIII: 11 anger är mindre än två procent). De absoluta nivåerna på dessa kostnadsserier skiljer sig däremot åt.

Billigast är LD—processen. Elstålugnar är under de givna förutsättningarna cirka 4,5 procent dyrare och martinugnar cirka 12,5 procent dyrare.

Vanligen gäller (detta stöds också av de relaterade fallen), att syrgas- eller elugnar är de mest ekonomiska för nya stålverk. På lång sikt räknar man med att syrgas- ugnar kommer att dominera i de stora integrerade järnverken baserade på malm som råvara, och att elektrougnar kommer att dominera i de något mindre icke-integ- rerade järnverken, som baserar sin verk- samhet på råvaran skrot.

Proportionerna mellan integrerade och icke-integrerade verk kommer till stor del att betingas av tillgången på skrot. I Stor- britannien exempelvis utgörs ca 50 procent av råmaterialet till stålugnarna av skrot. Hälften av detta är skrot från senare för— ädlingsled i stålverket, s. k. cirkulationsskrot, resten är skrot från järnmanufakturering och från utrangerade produkter.

I Sverige är andelen skrot som råvaru— källa något högre. Dels är skrotfallet här något högre — som följd av längre driven specialisering och högre andel kvalitetsstål — dels har vi sedan länge tillbaka en netto- import av skrot. Andelen jämskrot har un- der efterkrigstiden utgjort mellan 55 och 60 % av totala råvaruinsatsen.

Enbart L—D-ugnar, som ju bara tar max 30 % skrot, ken inte absorbera allt skrot om skrotet utgör ca hälften av rå- varuinflödet. I stort sett är dessa ugnars

behov täckt av det egna cirkulationsskrotet.

Övrigt skrot måste alltså förädlas i ugnar av annan typ. Fördelaktigast i dagens läge för denna typ av förädling är, som figu- rerna VIII: 4 och VIII: 5 visar framförallt elektrougnar.

Mängden cirkulationsskrot är bland annat beroende av vilken teknik som användes i senare förädlingsled. Stränggjutning ger ex- empelvis lägre skrotningsprocent än den konventionella metoden med kokillgjutning och utvalsning av ämnena i götvalsverk.1

B:3 Götvalsning

Bensonkommittén [13] anger som sannolikt (utifrån nuvarande erfarenheter), att den op- timala storleken för ett götvalsverk som pro- ducerar platta ämnen — »slabs» — i mitten av 1970-talet kommer att ligga vid en kapacitet av ungefär fyra miljoner ton per år.2

Vid produktion av fyrkantiga ämnen, »blooms» och »billets», beror den optimala kapaciteten på hur långt de enskilda pro- dukterna skall nedvalsas i götvalsverket. Valsverkets optimala kapacitet beror därför på dimensionerna på de nedvalsade ämnena vilket i sin tur är beroende av slutproduk- ternas format.

Tabell VIII:12 anger kostnadsstrukturen för götvalsning vid tillverkning av 100 mm fyrkant. Som framgår av tabellen är kapital- kostnadema stora — vilket gör att skrotnings- gränsen blir relativt låg (100 000—150 000

1 Om stränggjutningstekniken relativt snabbt införes i stålproduktionen, kommer detta sanno- likt att förskjuta proportionerna mellan de olika stålframställningsmetoderna så, att antalet skrotbaserade ugnar tenderar att minska. ** Det existerar redan ett götvalsverk med hög- re kapacitet i Japan.

Relativ Relativ kostnads— kostnads- uppdelning Utvalsade göt 1 000 ton per år uppdelning vid 100 000 ————————————— vid 600 000 ton per år 100 200 300 400 600 ton per år Omvandlingssärkostnader 50,0 100 59 45 43 41 42,4 Allmänna omkostnader 7,4 100 72 65 57 54 8,2 Kapitalkostnad 42,6 100 80 68 60 56 49,4 Total omvandlingskostnad 100,0 100 69 57 51 48 100,0 Därav omvandlingskostnad exkl. kapitalkostnad 63 35 28 26 24

Förutsättningar: Verket är avsett för utvalsning av tre ton varma göt till ämnen 100 mm

fyrkant (ordinär stålkvalitet).

Götverksbyggnaden består av gropugnshall, valsverkshall, maskinrum, ämneshall med ytbe- handling, manskapsrum jämte erforderliga installationer för vatten, el, tryckluft, bränsle etc.

Maskinutrustningen utgöres av gropugnar, valsverk med rullbanor och manipulatorer, sax och svalbädd, utlastningsanordningar, traverser och elektrisk utrustning.

ton per år) trots den markanta kostnads- degressionen i omvandlingssärkostnadema.1

B:4 Stränggjutning

Fördelarna med stränggjutning jämfört med kokillgjutning och götvalsning är i korthet:

a) Högre utbyte, ca 96 procent, jämfört med ungefär 85 procent för samma halv— fabrikat via ett götvalsverk

b) Mindre andel kapitalkostnader

c) Mindre andel arbetskraft och förbruk- ningsmaterial.

Stränggjutningen måste ske inom ett re- lativt snävt temperaturintervall (ca 20— 30":s intervall), och för att undvika kostnadskrävande uppvärmningsanordning- ar måste gjutningen ske inom ca 1 timme. Storleken på strängen bestäms av de slut- liga produkter som skall framställas, (jmf tabell VIII:13) och hastigheten med vilken strängen kan dragas ur gjutformen kan inte

Tabell VIII: 13. Sambandet mellan kapacitet och ämnesdimension i en stränggjutnings- maskin.

Tjocklek i tum (kvadra-

tisk strång) 2 3 4 5 6 Kapacitet i ton/timme 8 11 13 15 16 (16 ton/timme motsvarar ung. 120 tusen ton/år).

Källa: [8] SOU 1970: 30

Källa: [22]

varieras alltför mycket. För att öka kapa- citeten måste man öka antalet strängar, och de skalfördelar man på detta sätt uppnår är en viss arbetskraftsbesparing. Kapital- kostnaderna för en multipel-stränggjutnings- maskin avviker icke nämnvärt från kostna- derna för motsvarande antal en-strängsma- skiner. Skalfördelarna inom stränggjutnings- processen bedöms vara relativt små jämfört med dem i andra alternativa processer. Ben- sonrapporten anger att denna tekniks stor- driftsfördelar f.n. anses vara uttömda vid en produktion av 0,5 milj. ton »slabs» eller »blooms» / år och för mindre ämnen »bil— lets» redan vid 0,1 milj. ton/år.

I tabell VIII:14 jämföres kostnaden vid götvalsning med kostnaden vid stränggjut- ning. Vissa kapitalkostnadsminskningar kan erhållas dels genom att kokillgjutning och strippning försvinner i stålverket, dels ge- nom att götvalsverket ersättes med den rela- tivt sett billigare stränggjutningsmaskinen.

De största fördelarna erhålles dock i form av minskade omvandlingssärkostnader (mindre andel arbetskraft och mindre an— del förbrukningsmaterial t. ex. kokiller).

Att komma ifrån gjutning i kokill, stripp-

1 Ett götvalsverk av storleksordningen 100 000 —150 000 ton per är bör skrotas om alternativ produktion finns i ett verk av storleksordningen 600 000 ton per år.

Tabell VIII: 14. Kostnadsjämförelse götvals- ning — stränggjutning. Ett exempel

Elektro- Elektro- stålverk stålverk + göt- + sträng- valsning gjutning I Elektrastålverk Omvandlingssärk ost- na 70,3 57,5 Kapitalkostnad 16,3 13,8 II Götvalsning respektive stränggjutning Omvandlingssärkost- nad ] 8,1 14,0 Kapitalkostnad 21 ,0 14,7 Omvandlingskostnad 125,7 100,0

Förutsättningar: 75 tons ljusbågsugn, 200000 ton göt per år. Götstorlek 3 ton, ämnenIOO )( 100 fyrkant.

Ämnen av göt 85 procent, ämnen av götmetall 96 procent.

Kostnaderna avser svenska verk 1966.

Källa: [22]

ning och valsning i götverk och gå direkt från stålugn till stränggjutningsmaskin inne- bär fördelar utbytes— och kostnadsmässigt, som överstiger götvalsverkets kapitalkostna- der — d.v.s. det är fördelaktigt att gå över till stränggjutning (under förutsättning av att kvaliteten tillåter), även om man redan har ett götvalsverk.

Alla produkter kan inte framställas via stränggjutningsmetoden. Man bedömer dock att på sikt cirka 75 procent av handels- stålsortimentet och mycket stora delar av specialstålsortimentet kan förädlas genom denna metod. [15]

B: 5 Handelsfärdigt stål

Valsningen av ämnen till handelsfärdigt stål sker i valsverk som i allmänhet är special- anpassade till ett visst begränsat sortiment. Den optimala storleken på ett sådant vals- verk, mätt i årston, kommer därför att variera beroende på produktionsinriktning. Tabell VIII:15, som är hämtad ur Benson- rapporten, anger optimala storlekar för någ— ra produkttyper under ideala förhållanden, dvs. kontinuerlig drift i längre serier. Vid kortare serier kan produktionen — mätt i ton

Tabell VIII: 15. Minsta optimal storlek för olika typer av valsverk under »ideala» förhål- landen.

Kapacitet Valsverksprodukt milj. ton/år Tunnplåt, valsad som breda band 4—5 M ediumplåt 1,0 Grovplåt 0,75 »Billets» (Mindre fyrkantiga ämnen) 1,25 Valstråd 0,65 Varmvalsade smala band 0,5 Klen profilstång O,30——0,35 Mellangrov profilstång 0,4 Grov profilstång 0,6

Källa: [13]

— kraftigt minska.1

Den naturliga platsen för en beskrivning av flera processleds sammanförda kostnads- degression, där minsta optimala storleken för den integrerade produktionen skall kal- kyleras, är vanligen i slutet efter det att kostnadsstrukturen i alla berörda förädlings- led analyserats. Det kan emellertid vara motiverat att föregripa denna slutdiskussion och här kortfattat beskriva de slutsatser Bensonkommittén på grundval av tabell VIII: 15 och de tidigare förädlingsledens kostnadsstruktur drar beträffande den opti- mala framtida strukturen (år 1975).

Tre huvudtyper av stålverk beräknas do- minera bilden.

a) Integrerat stålverk som tillverkar bred tunnplåt. Minsta optimala kapacitet ca 5 milj ton/år

b) Integrerade stålverk som tillverkar andra produkter, grovplåt, smala band, stång, balk etc. Minsta optimala kapacitet beräknas ligga över 3 milj ton/år

c) Icke integrerade stålverk som tillverkar klenare balk och stålstång.

1 Bensonrapporten ger ett exempel på detta: Ett halvkontinuerligt valsverk avsett för me- diumplåt, som vid »ideal» produktion, har en kapacitet av 1 miljon ton per år, kan om pro- duktionen är starkt uppsplittrad, på grund av de många omställningarna få en sänkning i totala mängden slutprodukt ner till något mer än 0,3 miljoner ton per år. I ett senare avsnitt kommer liknande samband för stångstål från några svenska undersökningar att diskuteras.

Minsta optimala kapacitet ca 1—1,5 milj/ ton år.

Dessa anläggningsstorlekar följer beträf- fande a) och b) logiskt ur tidigare relate- rade uppgifter om olika förädlingsleds mins- ta optimala storlek. Vid tillverkning av bred tunnplåt a) är det närmast götvalsverket och varmvalsverket som motiverar anlägg- ningens stora kapacitet. I fallet b) är det närmast färskningsprocessens dimensione- ring och fördelen att ha en viss sortirnents- bredd som motiverar anläggningens minimi- storlek.

Vid tillverkning av klenare balk och stål- stång c) med framför allt skrot som rå- vara kommer transportkostnadema in som en betydelsefull faktor i anläggningarnas dimensioner. En betydande fördel ur trans- portkostnadssynpunkt av närhet till råvara och avnämare, båda grupperna ofta rela— tivt utspridda, kan göra det lämpligt att i dessa fall välja mindre anläggningsstorlek. Till bilden hör att elektriska ugnar, som anses fördelaktigast i icke integrerade verk, har mindre utpräglade stordriftsfördelar i intervallet ovanför 1,5 milj ton/år än de syrgasugnar som förväntas dominera de integrerade verken.

Dessa beräkningar gäller Storbritannien men torde ha en viss giltighet för flera in— dustrialiserade länder. En väsentlig inskränk- ning är att beräkningen endast gäller han- delsjäm. För specialstål gäller andra för- hållanden. I en av tullar, höga transport— kostnader eller andra hinder begränsad marknad kommer också det ökade antalet småposter för produkter med relativt små marknadsandelar att öka och samtidigt del- vis förändra bilden.

Plåt

Kostnaderna för att valsa ett platt ämne (slab) till en färdig plåtprodukt beror, för- utom av produktens utseende, kvalitet och serielängd, anläggningens storlek och övriga utseende, även av den sortirnentspro- fil — produktsortimentets bredd och relativa proportioner — som anläggningen har. Sor- timentsprofilens genomsnittliga utseende och

en önskan att inom vissa gränser kunna variera de relativa proportionerna i sorti- mentet styr naturligtvis valet av anläggning- ens utformning.

I en översiktlig studie som denna kan inte kostnadernas beroende av alla dessa parametrar beskrivas. I den FN-serie [4] som skall refereras i det följande har man låst vissa parametrar, t. ex. sortirnentspro- filen, och sedan sökt relationen mellan an- läggningsstorlek och den genomsnittliga kostnaden för att framställa en viss mängd slutprodukt. Med en annan sortirnentspro- fil eller med andra krav på flexibilitet er— hålles ett annat sådant samband. Både kost— naderna per ton output och anläggningens storlek, mätt i totala mängden output per år, förändras exempelvis om genomsnittliga plåttjockleken sänkes.

Man räknar med i huvudsak tre olika ty— per av varmvalsverk — Stechelverk, (ca 0,35 milj ton/ år), halvkontinuerliga verk (0,8—1,2 milj ton/år), resp helkontinuerliga verk (( 1,2 milj ton/år) och med två olika typer av kallvalsverk — reversibla (O,2—0,25 milj ton/år) resp. kontinuerliga (0,5—1,0 milj ton/ år). Variationerna i kapacitetstalen beror bl. a. på tjockleksfördelningen. Inom de olika huvudtypema av valsverk finns även stora individuella variationer i utformningen. Den lämpliga tjockleksreduktionen av en plåt som löper genom ett valspar är begränsad, och ju större reduktion som erfordras, desto fle- ra valspar måste plåten löpa igenom (el- ler desto flera gånger måste plåten löpa ge- nom samma valspar). Det lämpliga antalet valspar kan därför variera inom varje hu- vudtyp av verk.

Tabell VIII: 16 är ett exempel på de genomsnittliga kostnadernas beroende av anläggningsstorleken i ett speciellt fall med given sortirnentsprofil och med därtill op- timalt anpassad anläggningsstruktur. An- läggningen förutsättes vara integrerad, vilket bland annat visar sig i att kostnaden per ton göt sjunker då anläggningsstorleken ökar.

Av tabell VIII: 16 framgår, att kapital- kostnadema utgör en mycket stor del av förädlingskostnaderna i valsningsledet, och att de har en kraftigt degressiv kostnadsskala.

Tabell VIII: 16. Genomsnittlig kostnad för framställning av plåt i anläggningar (hypotetiska) av olika storlek.

Kostnads- Kostnads- uppdelning uppdelning åtagit; Anläggningens kapacitet milj. ton/år 'stäåäå klassen 0,2 0,4 0,5 0,8 1,0 1,5 klassen Mängd göt/mängd slutprod. 1,66 1,51 1,51 1,45 1,39 1,39 Kostnad per ton göt 100 81 78 72 67 65 Nettokostnad för järnhaltiga råmaterial (= götkostnad — skrotintäkt) 63,9 100 84 80 74 70 68 73,0 Lönekostnader 7,3 100 49 45 36 31 26 3,2 Andra rörliga förädlings- kostnader 6,5 100 94 94 76 69 65 7,0 Kapitalkostnader 22,3 100 77 67 51 46 45 16,8 Totala kostnader 100 80 76 67 62 59

Förädlingen omfattar valsning av göt till ämnen i götvalsverk, valsning av ämnen till plåt i varm- valsverk och för en del av produktionen även vidare valsning i kallvalsverk. Tabellen är beräknad med utgångspunkt från kostnadsstrukturen i USA och sedan i efterhand genom en korrektion av faktorpriserna anpassad till rådande faktorpriser i Latinamerika. Exempelvis är kapitalkostnadema uppräknade cirka 20 procent. För vidare detaljer rörande förutsättningarna hänvisas till [4] Annex III.

Detta har relevans för senare resonemang om kapitalutrustningens livslängd. Man fin- ner också att materialutbytet ökar för större anläggningar.

Tabell VIII: 16 beskriver ett mycket snävt storleksintervall. Stordriftsfördelar finns en- ligt olika källor vid valsning av tunn plåt ända upp till anläggningar av storleksord- ningen 5 milj ton/ år.l

I en engelsk undersökning (tabell VIII: 17) har totala kostnadsstrukturen för ett antal stålverk inriktade på tunn plåt och av vari- erande storlek upp till 4 milj ton/ år sam- manställts. Sortimentsprofilen antages vara densamma för alla storlekar.2

Källa: [4]

B: 6 Samband mellan kostnad och kapaci- tetsutnyttjande

Vid icke fullt kapacitetsutnyttjande erhålles ganska snabba kostnadsökningar. Kapital- kostnaderna och en stor del av lönekost- naderna är därvid att betrakta som fasta. Nedanstående siffror hänför sig till ett inte- grerat stålverk för tillverkning av huvud- sakligen grövre produkter. Av siffrorna framgår att de fasta kostnaderna motsvarar

1 Se [13]. ” Andra jämförbara undersökningar har kom- mit till ungefär samstämmiga resultat. Se [6] och [3]. Dessa undersökningar gäller dock ett mera begränsat intervall.

Tabell VIII: 17. Sambandet mellan produktionskostnad och anläggningsstorlek för integrerat stålverk inriktat på produktion av tunnplåt.

Kapacitet milj. ton/år 0,25 0,5 1,0 2,0 4,0 Masugn 100 94 89 85 82 Stålugn 100 90 82 78 75 Valsning 100 82 68 56 47 Totalt 100 89 79 72 67

För masugnsprocessen uttrycker tabellen de totala produktionskostnaderna, alltså även inklude- rande råmaterial. För stålugns- och valsningsprocesserna är råmaterial från tidigare produktionsled inte medtagna. Kostnadsserierna uttrycker alltså i dessa fall en omvandlingskostnad.

Källa: [3]

Tabell VIII: 18. Sambandet mellan totala kost- nader och kapacitetsutnyttjande.

Kapacitetsutnyttjande

i procent Kostnadsindex 100 100

95 101,5 90 104 85 107 80 110 75 113

Källa: [3]

ungefär 40 % av de totala kostnaderna.

Dessa siffror stämmer relativt väl med de överslagskalkyler man gjort i Bensonrappor- ten. En genomsnittlig överkapacitet av om- kring 10 % beräknades där ge en kost— nadsökning av ungefär 5 % .

Stålindustrin har under 1960-talet, sett i ett globalt perspektiv, haft en överkapacitet av 13—23 %, och en överkapacitet av denna storleksordningen eller möjligen något lägre förväntas också bestå i den närmaste fram- tiden.

Överkapaciteten kan vara oplanerad eller planerad. Den oplanerade överkapaciteten uppkommer då förväntad avsättning och faktisk realiserad avsättning divergerar. Den totala efterfrågans utveckling på varje del- marknad kan felbedömas, men denna fel- källa är oftast mindre. Den största felbe- dömningen göres uppenbarligen beträffan- de efterfrågeökningens uppdelning mellan företagen. Överskattningar av de egna av- sättningsmöjligheterna torde vara mindre förlustbringande än motsvarande underskatt- ningar, vilket skapar en tendens till överin- vestering.

Risker för konjunkturella variationer i den globala efterfrågan eller risker för me- ra lokala konjunktursvängningar i kombina- tion med en betydande stelhet i utrikeshan- deln gör att en viss kapacitet ofta hålls le- dig för att kunna åstadkomma en snabb ök- ning av produktionen i en eventuell hög- konjunktur. Ju större hinder och trögheter som motverkar snabba förändringar i utri- keshandeln, desto större roll kommer de lokala fluktuationema att spela. Om trög- heterna elimineras eller de konjunkturella

variationerna stabiliseras dämpas detta be- hov av överkapacitet.

En annan typ av planerad överkapacitet uppkommer på grund av att efterfrågan ökar kontinuerligt medan kapaciteten endast kan öka diskontinuerligt. För mindre markna- der blir denna faktor naturligtvis speciellt markant. En utvidgning av marknaden ge- nom inre tillväxt eller genom ökad inter- nationell handel tenderar att minska denna effekt.

Sammanfattningsvis kan sägas att alla des— sa faktorer gör det troligt att som tidigare nämndes en viss överkapacitet kommer att finnas i den närmaste framtiden trots en fortlöpande expansion av efterfrågan.

B: 7 Samband mellan kostnad och serielängd

För valsverken är omställningarna mellan olika valsningsposter tidskrävande och med- för produktionsbortfall. Förutom själva om- ställningsarbetet såsom inställning och ev. utbyte av valsar krävs en viss inkörningstid, varunder skrotfallet normalt blir betydan- de. Inkömingstiden är av mycket växlande längd. I vissa fall kan den vara mycket kort och omfatta valsningen av endast några få ämnen. I andra fall måste en så lång tid som upp till ett arbetsskift betecknas som inkörningstid.

a) Följande exempel på kostnadsökning- en med anledning av minskad poststorlek vid valsning av stångjärn i ett högproduktivt finvalsverk har lämnats [21]. Då poststor- leken minskades från 100 till 10 ton, sjönk produktionen från 25 till 6 ton per timme. Ned till 50 tons poster påverkade kostna- den relativt obetydligt men sedan steg den hastigt.

b) Poststorlekens betydelse vid varmvals- ning har utförligt behandlats av KF Lind- strand [20]. Följande exempel (tabell VIII: 19) på poststorlekens betydelse vid valsning av ett par vanliga dimensioner lämnades därvid.

Därvid är att märka att minskningen i produktionsvolym spelar en mycket större roll än ökningen av skrotfallet. En viss för-

»Småpostförlusten» vid full

beläggning1 . Skrotfall 0 Poststorlek Medelp rod. ton/ timme A 7 mm runt 80 mm runt

ton 7 mm runt 80 mm runt 7 mm runt 80 mm runt kr/ton kr/ton ] 0,45 0,91 20,5 22,5 2,320 2,235 2 0,80 1,54 18,5 20,5 1,223 1,274 5 1,52 2,94 12,5 14,5 536 587 10 2,33 4,35 9,2 11,2 280 354 20 3,18 6,45 7,3 9,3 134 123 50 4,06 10,00 6,2 8,2 54 58 100 4,48 12,05 5,9 7,9 27 34 200 4,72 13,35 5,7 7,7 14 16 500 4,88 14,30 5,6 7,6 5 6 5,00 15,00 5,5 7,5 — —

Källa: [20]

1 Som jämförelse kan nämnas att stångstålpriset under perioden 1955—1965 hållit sig omkring 600 kr/ton.

skjutning av relationen mellan dessa fakto- rers betydelse måste göras då man talar om valsning av specialstål. Ju högre mate- rialkostnaderna är desto viktigare är det med ett litet skrotfall.

Förutom det skrotfall som äger rum i samband med själva färdigvalsningen före— kommer även en annan typ av materialför- luster. Minimiinsatsen av stål i valsningen utgöres av ett göt eller vid variationer i stålkvalité av en charge, och åtgången bör alltså i det ideala fallet vara en jämn multipel av en sådan enhet. Ofta är vals- posterna mindre och i varje fall ingen jämn multipel av denna storlek. Antingen kan hela chargen utvalsas och den över- blivna delen lagerhållas i färdigt skick eller kan göten kalläggas då man inte vågar valsa ut dem förrän slutdimensionen specificerats. Förluster i form av uppvärmningskostna- der, lagerkostnader och ökat skrotfall upp- komna på detta sätt kan uppgå till bety- dande belopp per ton av orderposten räknat [20].

Poststorleksstrukturen är naturligtvis av- hängig av marknadsstrukturen. Stålköparna vill om möjligt köpa alla erforderliga kva- liteter och dimensioner från samma verk för att få lägre fraktkostnader genom sam- lastning och minskat besvär vid korrespon- dens, kontroll, eventuella reklamationer etc. Järnverken söker av konkurrensskäl tillmö-

tesgå kundernas önskemål, vilket föranleder uppdelning av produktionen på ett stort antal kvaliteter och dimensioner. Järnverken skulle naturligtvis kunna kompensera sig för dessa ökade kostnader vid mindre pos- ter genom att låta kostnadsstrukturen av- spegla sig i prisstrukturen. En sådan pris- struktur bedöms emellertid vanligen vara mindre lämplig ur konkurrenssynpunkt och kostnaderna för småpostvalsningen belastas vanligen till stor del järnverken.1 Försäljningens inriktning på olika kvali- teter och dimensioner påverkas i hög grad av eventuellt förefintlig standard för de be- rörda slagen av produkter. Standardisering- en av typer, dimensioner och material ökar naturligtvis poststorleken och tenderar att minska antalet poster, men den snabba ut- vecklingen på materialområdet gör småpos- ter mer eller mindre oundvikliga.2 Anläggningar med mindre ugnar och mindre valsverk har ofta komparativa för- delar när det gäller produktion av mindre valsposter. I vissa fall är dessa fördelar ab-

1 Se t.ex. diskussionen i slutet av [20). En viss prissänkning vid ökad serielängd förekom- mer men denna är i allmänhet mycket mindre än motsvarande kostnadssänkning. ” Olika former av samarbete mellan flera järn- verk kan naturligtvis höja valspostemas genom- snittliga storlek. En ömsesidig specialisering är en metod. En annan mera radikal metod är att ha en gemensam ordercentral som fördelar de inkomna beställningarna.

Tabell VIII: 20. De största producenterna av råstål 1967.

milj. ton USA 115 Sovjetunionen 102 EEC 90 Japan 62 EFTA 34 Sverige 4,3 Totala världsproduktionen 490 Källa: [11]

soluta.

Fördelarna med små ugnar sammanhäng- er med de tidigare relaterade kostnaderna för eventuellt överblivna delar av chargen. Fördelarna med små valsverk sammanhäng- er med de relativt mindre omställningskost- naderna.1 Dessa samband kommer att ytter- ligare beröras i avsnittet om strukturut- vecklingen.

C Kort beskrivning av svensk stålindustri C: 1 Internationell jämförelse

Det vanligaste kvantitetsmåttet vid inter- nationella jämförelser är mängden fram- ställt råstål. Av tabell VIII: 20 framgår pro- portionerna mellan Sveriges och andra län- ders produktion i kvantitativa mått. Sve- riges andel av världsproduktionen utgör som framgår av tabellen ca 1 % .

Tabellen utesluter anläggningar som hu- vudsakligen tillverkar specialstål, smide el- ler stålgjutgods. För Sveriges del har alla som producerar mer än 25 % specialstål

Tabell VIII: 21 ger en bild av den globala anläggningsstrukturen. För att illustrera i vilken riktning och hur snabbt denna struk- tur förändras kan som exempel angivas den planerade utvecklingen i Storbritannien.

Bensonrapporten beräknar en ökning i Storbritanniens totala stålproduktion av han- delsstål från 27 miljoner ton 1965 till 32 miljoner ton 1975. 90 % av denna produk- tion beräknas då ske i 6—7 stora integrera— de verk av storleksordningen 3—5 milj ton/ är baserade på malm och 2—3 fristående stålverk av storleksordningen 1—1,5 milj ton/ år baserade på skrot. De återstående 10 % tänkes förlagda till andra mindre stålverk, i många fall som komplement till special- stålproduktion.2

C: 2 Företags— och anläggningsstruktur

J ärn- och stålindustrin svarar för ca 5 % av sysselsättningen och 6 % av förädlingsvär- det inom svensk industri. Branschen är en stor energikonsument och står för ca 10 % av den totala energiåtgången.

De svenska järnverkens anläggnings- och företagsstruktur framgår av tabell VIII: 22. Endast anläggningar med götståltillverkning

1 Större valsverk är dyrare än mindre, d v s. varje tidsenhet av stillastående är dyrare i de förra jämfört med de senare. Om omställnings- tiden är ungefär konstant, blir omställningskost- naderna relativt mindre i mindre valsverk. ' De planer som Bensonrapporten skisserat har förverkligats endast till en mindre del. Det finns därför anledning förmoda att strukturom- vandlingen fram till 1975 kommer att bli avse- värt mindre än planerat.

Tabell VIII: 21. Procentuell fördelning av produktionen på anläggningar av olika storlekar i någon stålproducerande länder (1965). Inom parentes angives antalet anläggningar.

Anläggningskapacitet Kol o. stål (ton) USA unionen Japan Storbrit. Sverige

Över 3 milj. 43 (13) 18 (2) 44 (5) 10 (1) 2—3 milj. 25 (16) 19 (11) 11 (2) 13 (2) _ 1—2 milj. 16 (16) 29 (15) 24 (7) 36 (9) 0,5—1 milj. 7 (14) 19 (31) ' 6 (4) 20 (7) 70 (3) Under 0,5 milj. 9 (41) 15 (66) 15 (30) 21 (15) 30 (14) Totalt 100 (100) 100 (125) 100 (48) 100 (34) 100 (171 Källa: [13] och [19] SOU 1970: 30 177

Tabell VIII: 22. Svenska stålindustrins an— läggnings- och företagsstruktur.

Tabell VIII: 23. Total kapacitet och produk- tion 1967, milj. ton per år.

Storlek Typ Kapacitet Produktion ]. Surahammar AB (ASEA): Tackjärn 2,69 2,36

Surahammar S Järnsvamp 0,22 0,15 Kohlsva H Götstål 5,43 4,77 2. Bofors AB: Bofors S Handelsfärdigt stål 3,44

Kilsta. 5 K 11 1 d låt 025 3. Bultfabriks AB: a va sa P ,

Hallstahammar H Sömlösa rör 0,17 4. Fagersta AB: Fagersta B S

Horndal H _ .. ., _

Kloster s delaktlgt med tanke pa bade ut — och in-

Österby S transporter. De tre medelstora eller större 5. Grängesberg AB:

Oxelösund A H jarnverk som startats under de senaste 50 Nyby S åren ligger alla i kuststäder (Oxelösund, 6. Hallstahammars AB: ' " -

Hallstahammar H Iiulea', Halmstad) och planerna pa nyan 7_ Halmstads Järnverk; laggningar under senare ar har ocksa avsett 8 IgaklimladAB B 111 B III lokaliseringar vid hamn. Den nuvarande

.oxom :oxom .. .. .. & Kockums Jernverk: lokallserlngen torde 1 Vissa fall utgora en

Kallinge H belastning speciellt for handelSJarnverk, for 10- Msjöfofs AB! DGSJ'ÖfOFS S vilka transportkostnadema har relativt stor 11. Nordstjernan: Avesta S b

Motala H etydelse. Björneborg _ H De nystartade järnverken har till en de] 12- fågottenslamverk A H bidragit till den ökade totalproduktionen, 13_ Smedjebacken AB: men större delen av den produktionsök-

Smedjebacken B H ning som ägt rum de sista decennierna har 14' 323332? Jernverk B S uppnåtts genom utbyggnad av existerande 15. Stora Kopparberg: anlaggnlngar.

D_Pmnarvet A H Totalt finns alltså enligt tabell vm: 22

Soderfors S . . . .. .. .

Wikmanshyttan S 1 Sverige 1 dagens lage 30 anlaggnlngar med 16. SKF: Hellefors B S råståltillverkning fördelade på 17 företag.

Hofors B S .a .0 => _ ”_ Uddeholm AB: Degerfors B H Iflagra sammanfattande matt pa produk

Hagfors B S tionens storlek far man 1 tabell VIII: 23 som Nykroppa B H anger storleksordningen av den totala pro-

Källa: [221

har medtagits, och de större verken har mar- kerats med A (götkapacitet 300 000 ton/ år) eller B (100 000—300 000 ton/år). Anlägg- ningar med mer än 25 % specialstål har markerats med S (specialstål) och övriga med H (handelsstål)1

Lokaliseringens starka koncentration till Bergslagen och angränsande områden be— tingas av historiska faktorer, främst den tidigare bindningen till malm och skogstill- gångar. Denna bindning har numera upp- hört när det gäller skogen och försvagats när det gäller malmen, och lokalisering vid kusten framstår i de flesta fall som mer för-

duktionsvolymen i ett antal förädlingsled fram till handelsfärdigt stål och för två grupper av vidarekonverterade produkter kallvalsad plåt och sömlösa rör.

De aggregerade talen i tabell VIII: 23 in- nehåller både ordinärt stål och specialstål." Andelen specialstål i den svenska stålpro- duktionen är ca 25 procent, vilket är en internationeut sett mycket hög andel. An- delen beräknas öka till ca 30 % i mitten på 70-talet. Avgränsningen mellan handels- stål- och specialstålverk är oklar; ca hälf- ten av de verk som vanligen benämnas spe-

1 Fristående stålgjuterier är ej medtagna. Två mycket små götstålstillverkare är också uteläm- nade.

cialstålverk har en tämligen jämn fördel- ning mellan de två produktionsslagen.1

När det gäller handelsstålet kan det vara befogat att i Sverige i likhet med många andra länder skilja mellan två typer av an- läggningar.

Den ena gruppen av handelsstålverk om- fattar dem som mera liknar de stora kon— tinentala eller engelska verken. De är helt integrerade och arbetar praktiskt taget helt på malmbas. Det finns tre sådana verk i Sverige: Domnarvet, Norrbottens Järnverk och Oxelösunds J ärnverk.

Den andra gruppen består av de huvud— sakligen på skrot baserade verken utrusta- de med basiska martinugnar och/eller elek- trostålugnar men ingen masugn. De utnytt- jar i första hand det inom landet fallande skrotet men köper dessutom vissa kvanti- teter tackjärn och importskrot.

De integrerade verken är alla större än de skrotbaserade verken men är internatio— nellt sett tämligen små räknat i råstålkapa- citet.

Domnarvet har inom kort en råstålkapa- citet av ca 1,3 miljon ton. Oxelösunds J äm- verk förväntas efter den senaste tillbygg- naden att få en råstålskapacitet av ca 1 mil- jon ton. Norrbottens järnverk har en ka- pacitet av ca 0,7 miljoner ton. För att mar- kera dessa tre anläggningars kvantitativa dominans kan nämnas att de 1963 svarade för ca 80 % av landets tackjämsproduktion och för ca 60 % av den ordinära råstål- produktionen.

De sex mindre handelsstålföretagen (Smed- jebackens Valsverks AB, Boxholms AB, Halmstads Jernverks AB, Kockums Jern- verks AB, Bultfabriks AB, Hallstahammars AB) hade vid samma tidpunkt en obetydlig tackjärnsproduktion (ca 2 %) och endast något över 10 % av landets produktion av ordinärt råstål. Två av dessa företag (Bultfa- briks AB och Kockums Jernverks AB) har stor egen järnmanufaktur, medan de fyra övriga främst säljer armeringsjärn och an- nat stångstål.

På specialstålsidan är produktionen mera uppsplittrad. Sandviken, Uddeholm och Fa- gersta torde dock tillsammans svara för

mer än hälften av den direkt försålda mängden kvalitetsstål. De övriga större fö- retagen, SKF, Nordstjernan (Johnsonkoncer- nen) och Bofors AB, är nämligen verk- stadsföretag som själva vidareförädlar en stor del av sin stålproduktion. SKF, som räknat efter mängden götstål är landets största specialståltillverkare, producerar så— lunda främst kullagerstål för eget behov.

Också dessa verkstadsföretag har emel- lertid på vissa delmarknader en betydande avsaluproduktion. Som exempel kan näm— nas att Nordstjernan (Avesta) är landets och en av Europas största tillverkare av rost- fritt stål.

Som framgår av tabell VIII: 22 förekom- mer företagskombinationer av handelsstål- verk och specialstålverk. Sålunda har Stora Kopparberg förutom handelsstålverket Dom- narvet även specialstålverken Wikmanshyt— tan och Söderfors Bruk. Grängesbergs AB har förutom handelsstålverket Oxelösund även specialstålverket Nyby Bruk.

Den internationellt sett måttliga anlägg- ningsstorleken på handelsstålverken torde i hög grad sammanhänga med hemma- marknadens begränsade storlek. Ända fram till de senaste åren har handelsståltillverk- ningen i huvudsak varit att betrakta som en hemmamarknadsindustri.

Skalan vid specialstålsproduktionen är i allmänhet betydligt mindre än vid handels— stålsproduktionen, mätt i ton. Några av de svenska specialstålverken hör sålunda, trots att de alla ligger under 300 tusen ton/ år, till de större i Europa. Den höga pro- duktdifferentieringen med små serier som följd synes här göra stordriftsfördelama mindre accentuerade, vilket också interna- tionellt tycks ha medfört en mindre an- läggningsstorlek.

Strukturen inom järn- och stålsektorn ut— märks av en långt driven vertikal integra- tion. De stålproducerande storföretagen är i allmänhet självförsörjande med vissa rå- varor och utför dessutom i många fall vi- dareförädling av stålet i manufaktur- eller verkstadsanläggningar.

' Se [1].

Integrationen med gruvdrift är till stor del historiskt betingad. Integrationen framåt mot manufaktur- och verkstadsindustri ut— gör ett senare utvecklingssteg. Ökad säker- het på avsättningssidan och strävan att ska- pa nya användningsområden för speciella stålkvaliteter kan ha utgjort motiv för detta slags integration från stålproducentens sida och en viss säkerhet i råvarutillgångens stor- lek och kvalitet kan ha utgjort motiv från verkstadsindustrins sida.

C: 3 Produktionsteknik och produktionsin- riktning

Tackjärnsproduktian

Tackjärnet går till övervägande del (ca 80 %) i flytande form direkt till stålframställ- ning. Några fristående hyttor finns dock som fortfarande gjuter allt tackjärnet i tac- kor (resp. stålverkskokiller).

S tål prod uktion

Stålproduktionen fördelar sig ungefär jämnt mellan i huvudsak tre processer som fram- går av nedanstående tabell.

Vissa förskjutningar kan observeras. Av tabell VIII: 24 framgår den mycket snabba frammarschen för Kaldo- och L-D-stål, vilket stämmer med de i föregående avsnitt gjorda jämförelserna av produktionskost- naden i olika investeringsaltemativ. På lång sikt förväntas syrgasprocesserna dominera inom de på malm baserade integrerade ver- ken och elektroprocesserna inom de på skrot baserade icke-integrerade verken.

I jämförelse med motsvarande fördelning i andra stålproducerande länder1 har Sve- rige en stor andel elektriska stålugnar. Detta kan sammanhänga dels med den relativt stora produktionen av specialstål, och kva— litetshandelsstål dels med den genomsnittli— ga stora andelen skrot som råmaterial i Sverige.

Andelen skrot vid råstålframställning är något högre i Sverige än i de flesta andra länder. Av hela råvaruinsatsen i ståltill- verkningen i Sverige utgörs något över hälf-

Tabell VIII: 24. Stålproduktionens fördelning på produktionsmetoder 1962 och 1967.

1962 1967 milj. milj. ton % ton % Thomas 0,4 12 0,1 2 Martin 1,2 32 1,4 28 Elektro 1,6 44 1,7 37 Syrgasblåst stål (Kaldo och L-D) 0,4 12 1,6 33 Totalt 3,6 100 4,8 100 Källa: [11]

ten av skrot. Två tredjedelar av skrotmäng- den, dvs. cirka 35 % av råvaruinsatsen, är cirkulationsskrot från senare tillverk- ningsled inom stålverken och dess manu- fakturering, varför extern tillförsel av skrot endast utgör ca 15 % av hela råvaruinsat- sen. Av de svenska stålverken är emeller- tid vissa, t. ex. Smedjebacken och Halm— stad, i det närmaste helt baserade på skrot (ca 80 %).

Konkurrensen i skrotbranschen är starkt begränsad genom en inköpskartell, kombi- nerad med exportförbud. Prisskillnaden mel- lan inhemskt skrot och importskrot är rätt betydande. År 1967 var exempelvis det inhemska priset endast 77 % av priset för importskrot.

H andelsfärdigt stål

Produktionen av handelsfärdigt stål förde- lad på olika varugrupper framgår av tabell VIII: 25 . J ämförs denna tabell med en mot- svarande tabell för något av de stora stål- producerande länderna framgår vissa skill- nader i proportionerna mellan de olika varu— grupperna, framförallt när det gäller platta produkter.2 Jämfört med exempelvis Stor- britannien har Sverige en mycket mindre andel tunnplåt och alls ingen bleckplåt men däremot en större andel grovplåt i sin produktion. Denna olikhet utjämnas i viss mån genom internationell handel med dessa

1 Set. ex. [13].

* När det gäller stångjärn är jämförelser p. g. a. olikheter i den statistiska redovisningen svåra att göra.

1962 1967 Varugrupp 1 00 ton proc. ] 000 ton proc. Plåt 646 I 048 därav 9 mm 382 16,0 715 21,0 9—4,76 mm 89 3,7 176 5,2 4,76—3 mm 61 2,5 90 2,6 3—0,6 mm 84 3,5 41 1,2 0,6 mm 30 1,3 26 0,7 Breda band för kallvalsning (bredd mer än 500 mm) 72 3,0 331 9,7 Övr. band (bredd mindre än 500 mm, tjocklek mindre än 5 mm) 148 6,2 164 4,8 Valstråd (diameter 13 mm) 251 10,5 279 8,2 Prolilstång (exkl. banmaterial) 135 5,7 252 7,4 Armeringsjärn 339 14,2 473 14,0 Annat stångjärn 416 17,4 506 14,8 Banbyggn.material 92 3,9 43 1,3 Smide 104 4,4 106 3,1 Rör 185 7,7 204 6,0 Summa 2 388 100,0 3 406 100,0 Källa: [11]

produkter. Sålunda har Sverige ett export- överskott av grovplåt och ett importöverskott av tunnplåt (speciellt kallvalsade kvaliteter till bilar, kylskåp, tvättmaskiner o.dyl.). Förklaringen till dessa olikheter kan bl.a. ligga i de produktionstekniska olikheterna i denna tillverkning. Tillverkningen av bred tunnplåt och bleckplåt kräver så stora enhe- ter vid effektiv produktion att endast en mindre del av en sådan anläggnings totala produktionskapacitet kan avsättas på den svenska marknaden. Att tillverka bred tunn- plåt huvudsakligen för export torde ha varit svårt i en marknad karaktäriserad av långa perioder av internationell överkapacitet. Till etableringssvårighetema hör att världsmark- nadspriserna på dessa produkter legat nära marginalkostnadema, vilket gjort det svårt att även ta hand om den inhemska efterfrå- gan. Dessa skäl utgör förmodligen bidragan- de orsaker till att ingen större produktion av bred tunnplåt etablerats i Sverige förrän re- lativt nyligen.l

I Sverige liksom i de flesta andra länder faller huvuddelen av ökningen under se- nare år på de platta produkterna. Grov— plåt som före kriget svarade för endast ca

5 % av produktionsvolymen har efter till- komsten av valsverket i Oxelösund samt utbyggnader av vissa äldre valsverk blivit den svenska stålindustrins största produkt. Tillverkningen av breda band (för plåt i bredder över 0,5 m) startades först 1959 men utgör nu nära en tiondel av totalvo— lymen. En annan snabbt expanderande varu- grupp har varit armeringsjärn, som gynnats av förändringar i byggnadstekniken, och där produktionen nu är mer än åtta gånger så stor som vid krigsslutet. Denna expansion har dock minskat på senare år.

Den officiella statistiken ger ingen möjlig- het att fördela produktionen inom de olika varugruppema på specialstål och handels- stål. En viss uppfattning om produktions— strukturen för viktigare specialstålproduk- ter kan emellertid erhållas med ledning av tabell VIII: 26.

1 Domnarvet har sedan 1959 ett halvkonti- nuerligt bredbandverk med en kapacitet av 0,8 —l,2 milj. ton/år och ett kallvalsverk med en kapacitet ..av 0,23 milj. ton/år. (Inom kort 0,75 milj. ton/år). En stor del av plåten; galvaniseras (kapacitet 260000 ton/r) eller färgbeläggs (kapacitet 50 000 ton/år).

1962 1967

1 000 ton proc. 1 000 ton proc.

I. Specialstål a) Legeral std! 671 956 Verktygsstål exkl. snabbstål 66 76 Snabbstål 9 16 Seg— och sätthärdningsstål samt fjäderstål 135 193 Automat—stål 12 8 Rostfritt stål 165 303 Annat leg. stål inkl. kullagerstål 284 360 b) Olegerar kolrikt stål 157 216 II. Handelssldl 2 724 3 546 Totalt 3 552 4 718 Källa: [11]

Specialisering

En viss specialisering av produktsortimen— tet finns både beträffande handelsstål och specialstål.

Domnarvet är exempelvis ensamtillver— kare av räls och Norrbottens Järnverk av grövre balk. Det finns även anläggningar som är helt specialiserade på en produkttyp. Oxelösunds Järnverk är helt specialiserat på grovplåt och Halmstads Järnverk är helt inriktat på armeringsjärn.

Specialiseringen är kanske ännu större när det gäller specialstål. Avesta järnverk och Nyby bruk är nästan helt helt inriktade på produktion av rostfritt stål. SKF:s anlägg- ningar är specialiserade på kullagerstål och kvalitetsvalstråd. Söderfors-Wikmanshyttan är specialiserade på snabbstål. Uddeholm är specialiserade på verktygsstål och rostfritt stål. Fagersta är bland annat specialister på specialstålsvalstråd.

Trots denna specialisering gäller emeller- tid för en stor del av produktionen, att ett flertal anläggningar producerar samma produkter i mer eller mindre korta serier.1

D. Strukturutvecklingen

Produktionen av handelsfärdigt stål be- räknas öka från 3,4 miljoner ton år 1967 till 5,0 miljoner ton år 19752 (genomsnittlig ökning med cirka fem procent per år). Jäm-

fört med den tidigare utvecklingen under efterkrigstiden innebär detta en minskad ökningstakt. (Under perioden 1950—1966 ökade produktionen med åtta procent per år.)

Värdemässigt beräknas ökningstakten (mätt i fasta priser) fram till år 1975 bli högre än fem procent. Andelen specialstål förväntas öka från nuvarande cirka 25 procent (1967) till cirka 30 procent år 1975.

En tendens till förhöjd kvalitet och ökad manufakturering kan också noteras på han- delsstålsidan.

Figur VIII: 6 illustrerar bland annat hur den förväntade ökningen av handelsfärdigt stål fördelar sig på olika produkter. Spe- ciellt markant är den kraftiga ökningen för tunnplåt.

För produktion av cirka 7,0 miljoner ton göt och gjutna ämnen år 1975 erford- ras cirka 3,8 miljoner ton tackjärn och 4,0 miljoner ton skrot. De nuvarande pro- gnoserna [23] tyder på att det år 1975 kommer att finnas ett relativt stort behov av importerade järnråvaror (cirka 0,3 mil- joner ton tackjärn och cirka 0,5 miljoner ton skrot). Då importskrotet även i fram- tiden förväntas ligga avsevärt över de sven- ska skrotpriserna, skulle en så hög im—

1 För en mera utförlig beskrivning av produk- tionens uppsplittring hänvisas till [17]. = Produktionen av göt och gjutna ämnen be- räknas öka från 4,7 miljoner ton år 1967 till 7,0 miljoner ton år 1975.

" Produktion . Import

EXPORT TlLLFOFlSEL

1965 Grov— och 1975 _—_ mediumplat

Tunnplåt

Smala band

Tråd

Armeringsstång

Övrig stång och profilstång

Flör, sömlösa

| L [ I I I I I I 600 40?- 200 0 200 400 600 800 1000 1200 Tusen ton

Fig. VIII: 6. Produktion, Export, Import och Tillförsel aijandelsstål 1965 och 1975. Källa: [23]

portandel skrot avsevärt höja de genom- snittliga skrotpriserna. Det är därför inte osannolikt, att dessa preliminära progno— ser kommer att modifieras. En substitution mellan skrot och tackjärn i riktning mot en ökad tackjärnsförbrukning eventuellt i kombination med en ökad inhemsk tack- järnsproduktion bedöms som möjlig.1 [23]

Den svenska förbrukningen av handels- färdigt stål beräknas öka från 3,5 miljo- ner ton år 1966 till 4,9 miljoner ton år 1975 (genomsnittligt 3,5 procent per år). Detta innebär en något långsammare ök- ningstakt än tidigare (4,2 procent per år mellan 1960 och 1966). Den lägre öknings- takten motiveras bland annat av att för- brukningen av plast, lättmetaller och and- ra med stål konkurrerande material be- räknas öka i fortsatt hög takt.

Förbrukningen av handelsstål beräknas öka med 3,2 procent årligen och uppgår då till cirka 4,2 miljoner ton år 1975.

Förbrukningen av specialstål beräknas öka med 5,5 procent årligen och uppgår då till cirka 0,8 miljoner ton år 1975.

Trenden mot större andel platta produk— ter väntas fortsätta. Konsumtionen av sträng och profilsträng beräknas öka med 1,1 pro- cent årligen — konsumtionen av plåt med fem procent årligen.

Den kraftigt ökade inhemska produktio- nen gör emellertid, att importandelen av tunnplåt beräknas minska trots den mar- kanta efterfrågeökningen.

Vissa allmänna riktlinjer när det gäller anläggningsstrukturens utveckling och sor- timentsstrukturens mera detaljerade utveck- ling kan också urskiljas.

När det gäller lokaliseringen, måste man skilja på malm- och skrotbaserade verk. Malmen förekommer i allmänhet på andra platser än dem där stålkonsumenterna be- finner sig. Skrot levereras däremot i stor utsträckning på samma plats där stålkon- sumenterna befinner sig och ofta av just dessa stålkonsumenter. De utredningar som gjorts visar, att det för ett malmbaserat verk inte spelar någon avgörande roll för de totala transportkostnadema (intranspor- ter av malm etc. +uttransporter av stål- produkter) huruvida verket är lokaliserat nära malmen eller nära konsumenten. [23]

För ett skrotbaserat verk sammanfaller ofta råvarunärhet och konsumentnärhet.

1,7.Flera alternativ finns beträffande i vilken sektor den framtida tackjärnsproduktionen i så fall skulle förläggas. Ett alternativ är, att tack- järnsproduktionen expanderar väsentligen inom handelsstålssektorn och då med hög sannolikhet hos de tre stora järnverken. En kraftig utbygg- nad av någon av de mindre redan existerande anläggningarna måste anses som mindre trolig, eftersom de i regel har en relativt ofördelaktig lokalisering.

Ett annat alternativ är, att en del av denna expansion sker i specialsrdlsektorn, genom att ett nytt stålverk med förmodligen fiera delägare anläggs. Uddeholm och Bofors har tidigare ut- rett möjligheten av ett eventuellt gemensamt nytt stålverk av storleksordningen 0,4—0,6 miljoner ton götstål per år, baserat på malm, och vars slutprodukter skulle vara ämnen för vidare slut-

förädling inom respektive moderföretag. Detta projekt är dock tills vidare bordlagt.

För de skrotbaserade verken är dessutom kustläge vanligen fördelaktigt (för såväl in- som uttransporter). Kustläge blir givetvis av särskild betydelse för exportinriktade anläggningar. Generellt sett torde nackde— larna med ett inlandsläge vara relativt mind- re för ett specialstålverk, bland annat på grund av dess högre produktvärde per viktsenhet jämfört med handelsstålverk.

En prognos av anläggningsstrukturens ut- veckling inom svensk stålindustri blir på grund av problemets svårighetsgrad och på grund av bristande information om de fak- tiskt planerade investeringarna med nöd- vändighet spekulativ. Den optimala anlägg— ningsstrukturen beräknad med utgångspunkt från den tidigare skisserade produktions- volymsutvecklingen är sannolikt endast av mindre intresse i detta sammanhang. Ut- vecklingen över tiden karakteriseras inte bara av en anpassning av den existeran- de anläggningsstrukturen i riktning mot den optimala (givet produktsortiment) utan i hög grad även av en anpassning av pro- duktsortimentet till den existerande anlägg- ningsstrukturen.

Mindre anläggningar har genom sina mindre ugnar och mindre valsverk vanli- gen komparativa fördelar när det gäller specialproduktion (inte bara specialstål utan även handelsstål av hög kvalitet eller med speciellt utförande) och/eller kortare se- rielängder.1 Större anläggningar kan na- turligtvis genom investeringar i mindre ug- nar och mindre valsverk på ett optimalt sätt anpassa sin produktionsutrustning till specialproduktion och till små serieläng- der. De absoluta fördelar som en stor an- läggning därvid erhåller i jämförelse med en mindre torde dock vara relativt be- gränsade.

Några av de mindre anläggningarna (dock inte alla) torde alltså genom lämpligt val av produktsortiment kunna existera parallellt med större anläggningar på ungefär lika eller inte avsevärt sämre villkor.

Många bedömare av branschens framtid är emellertid ense om att flera nu existe- rande mindre anläggningar på lång sikt borde läggas ned och ersättas med en ut-

byggnad av de större. Man påpekar i det- ta sammanhang de institutionella svårighe- ter som finns att åstadkomma en nedlägg- ning,2 även om en sådan nedläggning vo- re att betrakta som totalt resursbesparande. Så länge prisnivån överstiger de rörliga kostnaderna i de mindre anläggningarna, måste dessas ägare ekonomiskt kompen— seras för nedläggningen. Storleken av den- na kompensation är ofta svår att bestämma. — En fusion måste därför i allmänhet fö- regå nedläggningen. En ökad företagskon- centration rekommenderas också som ett medel att på längre sikt åstadkomma ökad anläggningskoncentration.3 [18]

Det torde också finnas vissa marknads— mässiga hinder för fusion. En viss risk att förlora kunder, dvs. att den totala mark- nadsandelen vid en fusion inte blir lika med summan av delarna, föreligger också i många fall.

Bortsett från de svårigheter av institu— tionell natur, som förhindrar en optimal totalplanering, är snabbheten i strukturom- vandlingarna i huvudsak beroende av med vilken takt den redan existerande kapital- strukturen blir ineffektiv i relation till al- ternativa nyinvesteringar.4

Vissa skillnader finns därvid mellan de olika förädlingsleden. När det gäller stål-

1 Intressant är det noterade sambandet mellan det allmänna konjunkturläget och den genom- snittliga orderstorleken. Vid lågkonjunktur ten- derar den genomsnittliga serielängden att minska, vilket i sin tur tenderar att ge de mindre anläggningarna speciella fördelar under dessa perioder. ? Se t. ex. [1] sid. 122. 3 En fusion kan tidsmässigt äga rum långt innan nedläggningen sker, vilket ofta kan vara en fördel för bedömningen av den mindre an- läggningens värde som inkomstkälla. * Svårigheten att bedöma denna strukturför— ändring kan illustreras av Fagerstakoncernens historiska utveckling. De fem anläggningar, som ingår i koncernen, samordnades redan 1926. Till en början planerades att koncentrera all drift till Fagersta och att lägga ned de övriga fyra bru- ken. På grund av hänsyn till redan gjorda in- vesteringar, bland annat i Kloster, kom en så- dan koncentration inte till stånd. Långsiktiga fördelar av en anläggningskoncentration ansågs alltså finnas redan 1926, men ännu idag är trots detta antalet anläggningar inom koncernen oför- ändrat. (En skillnad är att man slutat tillverka råstål i Forsbacka och beslutat lägga ned rå— ståltillverkningen i Kloster).

ugnarna är det, som framgår exempelvis av tabellerna VIII: 6—9, framförallt beträf— fande driftskostnaderna, som den nya tek- niken är kostnadsbesparande. Kapitalkost- naderna för nya stålugnar utgör endast en mindre del av de totala förädlingskostna- dema, varför skillnaden i driftskostnader- na för produktion i existerande kapital- struktur och i ny ofta kan vara större än denna kapitalkostnadsdel.

Dessa förhållanden gör, att man i det- ta produktionsled kan förvänta sig en re- lativt snabb strukturförändring. Under den senaste tioårsperioden har också ett snabbt utbyte av gamla ugnar mot nya skett.

När det gäller masugnsprocessen och valsprocessen, är stordriftsfördelama och effekterna av den tekniska utvecklingen be- tydande för både kapital- och driftskostna- derna. Kapitalkostnadsdelen utgör emeller— tid i detta fall en mycket större del av de totala förädlingskostnaderna, vilket gör att gamla kapitalföremål kan få en relativt lång livslängd.

I de flesta fall berörs alla produktions- led samtidigt av en strukturomvandling. Den relevanta jämförelsen vid beslut huru- vida skrotning skall ske blir då mellan to- tala driftskostnaderna för slutprodukten och de totala styckkostnadema för samma in- tegrerade produktion i en alternativ mar- ginell expansion.1 De ekonomiska förde- larna av integration mellan tackjärn och den på tackjärn baserade råstålproduktionen är så stora, att man i allmänhet kan ute- sluta alternativet icke-integrerad produk- tion.2

Produktionstekniska fördelar finns i all- mänhet av en ännu längre driven integra- tion framåt — en teknisk sammankopp- ling av ämnestillverkning och den efter- följande förädlingen — men dessa förde- lar kan ofta överflyglas av andra ekono- miska överväganden beträffande var för- ädlingen skall förläggas.

I vissa fall behålles enbart valsverket, medan de tidigare leden skrotas. Sådana s.k. »rerollers» kan mycket väl tänkas förekomma under ett övergångsskede.

Anläggningarnas långa livslängd, möj-

ligheterna att anpassa produktsortimentet till den existerande anläggningsstrukturen samt existerande institutionella och mark- nadsmässiga hinder för fusion eller ge- mensam totalplanering gör det troligt, att endast små förändringar i antalet anlägg- ningar kommer att ske i Sverige inom den närmaste framtiden. Några av de mindre handelsjärnverken (skrotbaserade inlands- järnverk) kommer emellertid sannolikt att läggas ned, (eller förändra sin produktions- inriktning så radikalt att de inte längre kan kallas järnverk) i varje fall på längre sikt. Nyinvesteringar kommer troligen att i hög grad koncentreras till de större anläggning- arna.

Jernkontorets strukturutredning har bland annat studerat möjligheterna av att kon- centrera nyinvesteringar och helt eller par- tiellt samordna produktionen av de förvän- tade nytillskotten i ämnestillverkningen. De fram till 1975 planerade investeringar- na i berörda tillverkningslcd bedömdes emellertid vara av så ringa omfattning, att en eventuell uppbyggnad av ett gemen- samt ämnesverk framstod som ett klart sämre alternativ till de planerade enskilda tilläggsinvesteringarna. Man fann att de kvantiteter, som kunde komma ifråga för gemensam produktion, var alltför små. De tre större handelsstålverken, som svarar för drygt hälften av det ökade ämnesbeho- vet fram till 1975, bedöms kunna framstäl— la sina tilläggskvantiteter till relativt mått- lig kostnad. Resten utgör till stor del spe- cialstålämnen, vilkas tillverkning i många fall kräver alltför speciell och differentie- rad utrustning för att större fördelar med gemensam tillverkning skulle kunna erhål— las. Förutsättningarna för ett fristående gemensamt ämnesverk bedömes därför va-

' Bensonrapporten uppskattar den tid, som erfordras för den strukturella anpassningen i Storbritannien, till cirka tio år. Denna angivelse gäller en speciell situation och med betydligt äldre genomsnittlig kapitalstruktur än den svenska.

2 Exempel finns på fall, där tackjärnsproduk- tionen sker centralt, men där tackjärnet trans- porteras i flytande form relativt långa sträckor till på olika platser belägna stålugnar för vidare förädling. ([1] sid. 111).

ra mindre gynnsamma för närvarande. En ökad användning av stränggjutningstekni- ken inom specialstålverken bedöms dock så småningom (sannolikt dock först ef- ter 1975) förbättra dessa förutsättningar.

Väsentliga strukturförändringar beräknas emellertid ske inom ramen för en i huvud- sak oförändrad anläggningsstruktur. Jem- kontorets strukturutredning har bland annat undersökt möjligheterna av en ökad post- storlek vid valsning av stångstål och för- delarna med detta.

Den nuvarande orderfördelningen är inte optimal, och en omfördelning av order mel- lan verken, framförallt då det gäller spår- valsat material i ordinära kvaliteter, be- räknas kunna ge större sammanhängande valsningsposter, d.v.s. färre omställning- ar och inkömingsperioder, samt högre ut- byten.

Enbart en omfördelning av order och en därmed följande minskning av de enskilda verkens produkt- och dimensionssortirnent beräknas emellertid endast ge en relativt blygsam total kostnadsminskning. En större minskning skulle kunna erhållas, om en allmän minskning av sortimentet kombi— nerades med omfördelning av order.

Ännu mera betydande kostnadssänkning- ar beräknas kunna uppnås, om man dess- utom kunde koncentrera färdigvalsningen till färre och mera rationella enheter.

En stor del av dessa totalt kostnadsmins- kande åtgärder kommer sannolikt att för- verkligas. Sannolikt torde en viss minsk- ning av det totala stångstålssortimentet kun- na genomföras. Samtidigt torde också en minskning av enskilda företags sortiment kunna ske genom ökad specialisering.

För specialstålet berör specialiseringspro— blemet inte bara valsposterna utan även ståltyp. En specialisering med avseende på ståltyp bidrar till att samtidigt lösa bäg- ge dessa problem.

, De antydda möjligheterna att sänka kost- naderna genom en koncentration till fär- re och mera rationella enheter indikerar också, att vissa nedläggningar sannolikt kan bli aktuella.

[l] Utvecklingstendenser för svensk stålindu- stri, Erik Ruist. [2] Economics of handling materials in the iron and steelindustry—P.M. Worthington, Journal of the iron and steel institute 1962. [3] The effect of plant design and layout on capital and operating costs —W. F. Cart- wright & M. F. Downing 1958, Journal of the iron and steel institute. [4] UN interregional Symposium on the Application of Modern Technical Prac- tices in the Iron and Steel Industry to Developing Countries 1963. [5] Comparison of Steel-making Processes — United Nation ECE, 1963. [6] A study of the Iron and Steel Industry in Latin America Vol. I — United Nations 1954. [7] A study of the Iron and Steel Industry in Latin America Vol. II — United Nations 1954. [8] The Economics of Large-scale Production in British Industry, C. Pratten — R. M. Dean 1965. [9] Sture Mattsson, Stål, satsning på svensk linje, Industria 2 1966. [10] Sven Eketorp, Masugnsprocessens moder- na utvecklingslinjer, JKA 1963, sid. 757— 843. [11] Svensk Järnstatistik, utgiven av Järnverks- & föreningen (1967). [12] The economies of scale in British Manu- facturing industry, C. Pratten (stencil) 1967 Cambridge University. [13] The Steel Industry. The stage 1 Report of the Development Co-ordinating Com- mittée of the British Iron and Steel Federa- tion. (Även kallad Benson-raporten) 1966. [14] Economic aspects of Iron-ore preparation. UN. ECE. Geneva 1966. [15] Continous castings of steel in the USSR, OECD. Paris 1966. [16] The Sherwood process of continous steel- making Hearings on Concentration and New Technologies. Stencil (1967) [17] Industrins struktur och konkurrensförhål- landen, Koncentrationsutredningen III SOU 1968: 5. [18] Sohlman — Sverre R-son. Integrations- och samarbetesfrågor inom järnhanteringen. Industriförbundets tidskrift 9 nov. 1963. [19] Sveriges Industri, Sveriges Industriförbund. Stockholm 1967. [20] K. F. Lindstrand. Poststorleken vid varm- valsning, JKA 1960, sid. 573—627. [21] Jernkontorets annaler 1959, sid. 317. [22] Jernkontoret (ej publicerat material). [23] Svensk stålindustri inför 1970-talet, Jern- kontorets strukturkommitté Stockholm 1969.

Varvsindustrin

IX

A Kort teknisk beskrivning

Varvsindustrin är till sin natur väsentligen en sammansättningsindustri. Nästan % av totala kostnaden i de flesta företag utgör inköpt material eller inköpta delar (inklusi- ve huvudmotorn). Denna siffra varierar naturligtvis beroende på fartygets storlek och utseende och på i hur stor grad var- vet är vertikalt integrerat.

Fartygstillverkningen kan sägas bestå av tre huvudmoment:

a) Konstruktion

b) Skrovtillverkning

c) Utrustning Till varvsindustrin räknas också ett fjär- de moment som emellertid inte alltid före- kommer på alla varv:

d) Tillverkning av huvudmotorn

A 1 Konstruktion

Konstruktionsarbetet blir för varje fartygs- typ som bygges identiskt lika huvudsakli- gen en engångskostnad. Ofta förekommer emellertid (på grund av fartygens olika an- vändningsändamål) större eller mindre av- vikelser i en serie fartyg med samma skrov och förr eller senare tvingas man på grund av att konstruktionen blir tekniskt obsolet att byta modell. Det finns olika grader av förändringar och givet är att en viss stan- dardisering kan förenkla det nya konstruk- tionsarbetet.

A 2 Skrovet

De viktigaste stegen i tillverkning av skrovet är:

a) Förbearbetning av stålplåt och bal- kar

b) Tillskärning av plåtar i Skärmaskiner. Dessa maskiner är programmerade genom på band inspelade profiler eller genom på film markerade profiler vars form följes av en fotocell och som sedan är synkroni- serad med en svetsbrännare. I vissa fall kan tillskärning ske för hand varvid profilen är direkt markerad på plåten.

c) Böjning av plåten så att den passar fartygets konturer.

d) Sammansvetsning av stålplåtarna till något större enheter.

e) Sammanfogning av dessa enheter till hela sektioner. En sådan sektion har en storlek på ungefär 200 ton.[ Prefabrika- tionen av större enheter har spelat en stor roll i rationaliseringsarbetet. Storleken av dessa prefabricerade enheter har varit stän- digt ökande och förväntas även att öka i framtiden.2

f) Sammanfogning av dessa sektioner på

1 I Kockums nya svetshall t. ex. kommer man att kunna handskas med sektioner på uppemot 600 ton. ” En väsentlig fördel med att göra stora sek- tioner är att arbetskraftsbehovet som ju fluktue- rar mellan olika moment i byggandet därigenom i viss män kan utjämnas. En fullständig utjäm- ning har emellertid ännu inte kunnat uppnås.

en bädd eller i en docka. g) Grundmålning.

A 3 Utrustning

Efter sjösättning av fartygsskrovet föres detta till en utrustningskaj. De huvudsakli— ga momenten är installation av huvudmo- torn med tillbehör, elektrisk utrustning, lastningsutrustning, pumpar, däcksutrust- ning och besättningens utrustning. Allt det- ta tar i allmänhet längre tid att installera än vad tillverkningen av skrovet tar.

Ett mycket stort antal underleveranser av material måste avpassas i tiden så att de kommer i rätt fas. En del av arbetet är i allmänhet också utlämnat på underleve- rans.

Elektrisk utrustning, navigationsutrust- ning, kylanläggningar och däckskranar till- verkas utanför varven men i kontrakten in- går också ofta installationsmomentet. In- redningsarbeten av typ golvläggning — iso- lering lämnas också ofta ut på entrepre- nad.

När utrustningen är klar föres fartyget till en torrdocka för slutlig målning var- efter det är klart för leverans.

I detta sammanhang är det viktigt att notera att den tidsmässiga uppdelningen mellan skrovtillverkning och utrustningsar- bete som fanns tidigare numera delvis ut- suddats. Redan långt innan skrovet är fär- digt påbörjas det som traditionellt kallas för utrustningsarbete. På detta sätt har en kraftig sänkning i genomloppstiden kunnat uppnås.

A 4 Huvudmotom

Motorn utgör en avsevärd del av totala kostnaden — ungefär 10—15 %. Fram- drivningsmaskineriet i sin helhet utgör ofta upp emot 25—30 % av fartygskostnader- na.

Byggandet av huvudmotorn (eller huvud- motorerna; ofta användes flera motorer i samma fartyg) är en uppgift för en maskin- verkstad med möjligheter till bearbetning och hantering av stora arbetsstycken.

Transportkostnaderna är relativt små i jämförelse med de totala kostnaderna och motorn kan därför ofta köpas utifrån och i princip betraktas som en bland många komponenter varmed skrovet skall utrus- tas. I regel tillverkas emellertid motorn på varvet och denna tillverkning betraktas då som en del av varvsbranschen. Vissa delar beställes dock i allmänhet utifrån.

Det vanligaste framdrivningsmaskineriet på fartyg över ca 5 000 ton är direkt pro- pellerdrivande s.k. lågvarvsdieselmotorer på ungefär 3 000—50 000 hk med fem till tolv cylindrar. Dessa gör endast ungefär 100—150 varv/min och kan därför kopp- las direkt till propelleraxeln.1 Numera fö- rekommer även i betydande omfattning s. k. medelvarvs dieselmotorer. Dessa motorer som vanligen har ett varvtal av något över 400 varv/min måste nedväxlas före anslut— ning till propelleraxeln.

Vid ångdrift utnyttjas ångpannor och växlade turbiner. Ångdrift är vanligast för krigsfartyg, passagerarefartyg och sto- ra tankers men börjar utnyttjas även för nya snabbgående stora containerfartyg.

Det är framförallt tre fartygstyper som dominerar nyproduktionen — stora tank- och bulklastfartyg2 samt containerfartyg (de senare med höga marschfarter och snabba last- och lossningssystem). Kraven på total maskineffekt i dessa tre fartygs- typer ligger för närvarande mellan 30 000 och 70 000 hk.

Storlekarna för tankfartyg och bulklast- fartyg ökar raskt. Fartema har emellertid under senare är praktiskt taget hållit sig konstanta vid 15—17 knop för tank— och bulklastfartygen. Vid konstant fart ökar de erforderliga maskineffektema avsevärt långsammare än fartygsstorleken. Det spe— cifika effektbehovet (hk/dwt) sjunker för större fartyg. De stora tankfartygen ten-

1 De stora tankfartygen har ett optimalt pro- pellervarvtal av storleksordningen 80—1 15 varv/ min.; containerfartygen ca 100—140 varv/min. " Numera konstrueras ofta fartygen så att de är flexibla m. a. p. lasten. OBO-fartyg (ore-bulk- oil) kan t. ex. frakta såväl malm, spannmål eller liknande bulklaster som olja, ORC-fartyg (Ore- oil) kan ta malm eller olja.

derar exempelvis mot ett specifikt effekt- tal av ca 0,10 hk/dwt.

Containerfartygen visar en trend mot snabbt ökande tonnage men även mot högre farter. Vid farter på 27—30 knop blir det specifika effektbehovet ca 3 hk/dwt för fartyg av storleksordningen 20 000— 30 000 dwt.

Den hittills dominerande maskintypen— .långsamtgående dieselmotor — har som framdrivningsmaskineri i stora tankfartyg och i containerfartyg fått stark konkurrens från ångturbiner som i stor utsträckning installerats i dessa fartygstyper. I vissa fall där mycket höga effekter erfordrats i containerfartyg har även gasturbiner valts som huvudmaskiner.

B Branschens avgränsning. Integration

B 1 Vertikal integration

Som tidigare nämnts utgör nästan 3/4 av totala kostnaden i de flesta fartyg av in- köpt material eller inköpta delar. I denna siffra är då också tillverkningen av huvud- motorn inräknad. De flesta stora varv har emellertid egen sådan tillverkning varför varvens förädlingsgrad i allmänhet är stör- re än denna siffra markerar. Huvuddelen av det material och de halvfabrikat som erfordras kan mellertid aldrig för ett en- skilt varv bli aktuell att tillverka enbart för eget bruk. Dit hör stålplåt och profi- ler, elektriska motorer, instrument etc.

Stordriftsfördelar föreligger i dessa till- verkningsprocesser och ett varv räcker i allmänhet inte som avnämare för att kun- na komma upp i optimal storlek eller ens nära sådana anläggningars tillverkningskost- nader.

Sålunda är t. ex. totala behovet av grov- plåt i svenska varvsindustrin ca 400 000 ton/ år. Optimala storleken på ett valsverk för grovplåt ligger i varje fall över 0,75 milj. ton/år.1 Av materialkostnaderna upptar stål en väsentlig del, för en tanker på 100 000 dwt ligger över hälften av skrovets materialkostnad på stålplåt och profiler och i relation till fartygets totala kostnad ut-

gör dessa kostnader ca en fjärdedel. Det är därför en klar fördel att ha fast an- knytning till en viss stålleverantör. I Ja- pan och Tyskland är varv och stålverk ofta nära associerade eller integrerade.

Fördelarna med vertikal integration bak- åt kan rent generellt sägas vara

a) Flexibel internprissättning som vid ic- ke fullt kapacitetsutnyttjande kan base- ras på kortsiktiga marginalkostnader och vid fullt kapacitetsutnyttjande kan baseras på långsiktiga marginalkostnader och där- med ge större möjligheter till bättre kapa- citetsutnyttjande och till expansion.

b) Riskutjämning i form av mindre kon- junkturella variationer beträffande kostna- derna för olika halvfabrikat. I en högkon— junktur kan prishöjningar i trånga sektorer undvikas som i det icke-integrerade fallet blir lika med kostnadshöjningar.

När det gäller integration stålproduktion —— varv är fördelarna ur varvens synpunkt naturligtvis störst i perioder med knapphet på stål medan fördelarna för stålverken framträder i lägen med överskottskapaci- tet på stål. Men även under mera normala tider kan som nämndes ovan fördelar med integrering stålverk—varv föreligga då ju till grund för planeringen kan läggas mar- ginalkostnaden för stålplåt som ju när stor- driftsfördelar kan erhållas vid en expan- sion ligger under genomsnittskostnaderna. I den engelska Geddesrapporten [1] trycks exempelvis mycket hårt på möjligheten att införa en prisdifferentiering på stålplåt och man betonar det gemensamma intresse som varvsindustrin och stålverken har av en ökad engelsk marknadsandel inom fartygs- byggandet. Den prisreducering som före- slås är av storleksordningen 10 % på stål vilket anses motsvara en minskning med ungefär 2 % i totala fartygskostnaden.

Incitamenten till en marginalkostnadspris- sättning på stål — för att på sikt ge utrym- me för skaleffekter inom stålindustrin — torde dock vara små för den enskilda stål- producenten. Om långsiktig marginalkost-

1 Enligt Geddesrapporten [1] är behovet av stål f.n. ungefär 0,3 milj. ton per miljon far- tygstonnage. Av detta utgör ca 70 % grovplåt

nadsprissättning skulle tillämpas av en stål- producent och detta i sin tur skulle ge upp- hov till en expansion av varvsindustrin och därmed också av stålefterfrågan finns i all- mänhet inga garantier att denna efterfråge- ökning på stål helt tillfaller den stålpro- ducerande part som initierade expansionen. Marknaden för stålplåt är internationell och de transport- och handelshinder som finns är förhållandevis små. En sådan långsik- tig planering torde därför endast kunna uppnås vid en fastare återförsäkran genom långsiktiga avtal eller genom vertikal in- tegration.

Om vertikal integration råder är det å andra sidan naturligt att kalkylera anbu- den med utgångspunkt från marginalkost- nader i hela den integrerade koncernen.

Många underleveranser exempelvis där underleverantören tillverkar stora kvantite- ter av produkter som faller utanför varvs- branschen är ofta mindre intressanta att integrera i verksamheten. Marknaden för flertalet underleveranser till varv är helt internationell och transportkostnadema av dessa material och delar spelar oftast en mindre roll. Denna marknadssituation gör att det i dessa fall ofta är mindre betydelse- fullt att vara vertikalt integrerad bakåt.

Fördelarna med integration framåt till rederibranschen är framför allt en ökad riskutjämning för bägge leden och för var- vens del även ett jämnare orderinflöde och därmed även större möjligheter att hålla ett högre genomsnittligt kapacitetsutnyttjande. Fördelarna för varven torde vara störst vid lågkonjunkturer och för redarna vid högkonjunkturer. Vid denna integration tor- de däremot de fördelar som sammanhänger med internprisbildning vara av mindre be- tydelse.

B 2 Horisontell integration

Varvsindustrin är utsatt för förhållandevis stora efterfrågefluktuationer. Det kan fin— nas anledning att minska verkningarna av dessa genom att vid sidan av varvsverksam- heten även ta upp annan verksamhet som är tekniskt närbesläktad och där substitu-

tionsmöjligheter i kapitalutrustningen före- ligger och där även en del av arbetskraften kan användas i alternativ verksamhet.

På Kockums varv har exempelvis tid- vis tillverkats järnvägsutrustning o. dyl.

Vissa mindre varv har kanske mest i ef- terhand tvingats ta upp annan tillverkning, t. ex. brodelar eller stålskelett till vissa hustyper och liknande, där man utnyttjat varvets resurser att hantera och tillverka större stålkonstruktioner av grovplåt och balk.

Kapitalutrustningen är emellertid myc— ket specialiserad åtminstone på större varv och även om substitutionsmöjligheter finns måste dessa betraktas som mindre attrakti- va.

Fördelarna av den horistontella integra- tion som existerar beror sannolikt mindre på rent produktionstekniska överväganden i själva fartygsbyggandet än på stordrifts- fördelar i vissa gemensamma tidigare pro— duktionsled och på kommersiellt riskutjäm- nande effekter. Huvudmotortillverkningens olika delprocesser kräver exempelvis högst varierande nivåer för styckkostnadsmini— mum. I gjuteridelen finns exempelvis stor- driftsfördelar långt utöver den kapacitets— nivå som ett eller även ett par av de stora varven erfordrar för egen räkning. I denna delprocess finns alltså fördelar av horison— tell integration med en annan bransch. I den integrerade branschen kan i sin tur finnas tekniska fördelar av vertikal integra- tion etc. Sådana stordriftsfördelar beträf— fande delprocesser i andra förädlingsled än själva skrovbyggandet utgör förmodligen en bidragande orsak till den stora horisontella koncernbildning som gör sig starkt märk-— har exempelvis i Japan.

C Kostnadsstruktur

Kostnaderna för produktion av ett fartyg- beror dels på fartygets karaktäristika dels. på varvets karaktäristika.

Fartyget kan vara av olika storlek och- specialanpassat till olika transportfunktio-A ner.

Varvet kan vara av olika storlek och va-

ra baserat på olika produktionsteknik. Var- vets kapacitetsutnyttjande påverkar kostna- derna.

Fartyg som byggs samtidigt eller efter varandra i samma varv kan också medföra en inbördes påverkan på produktionskostna- derna. Bygges flera fartyg av samma typ i serie kan kostnadsminskningar uppnås. Vissa andra gemensamma kostnadsminsk- ningar kan uppnås om fartygen är sådana att de väl kan anpassas till varandra i pro- duktionsplaneringen. Specialutbildad arbets- kraft bör när deras uppgift är slutförd på det ena fartyget omedelbart kunna börja med motsvarande uppgift på nästa. De oli— ka arbetsmomenten bör alltså kunna bring- as till en lämplig fasförskjutning för att dessa resurser skall kunna utnyttjas effek— tivt.

Till dessa faktorer som avgörs av fartygs- typ och varvstyp kommer sedan yttre fakto— rer som priser på inköpta varor och varvets finansieringsmöjligheter.

Kostnadsstrukturen är alltså komplex och den bild som kan ges av den i detta sam- manhang blir med nödvändighet mycket partiell. Vissa av sambanden kommer att illustreras kvantitativt, men dessa siffror gäl- ler då ofta speciella situationer och kan därför inte ges en alltför generell tolkning.

Denna studie är i första hand inriktad på en beskrivning av sambanden mellan var— vens olika parametrar och fartygskostna- den men kortfattat beröres också samban- den mellan fartygsstorlek och kostnad resp. fartygstyp och kostnad.

C 1 Samband mellan kostnad och fartygs- storlek resp. fartygstyp

Tabell IX:1 (ur Keyzerrapporten) anger den ungefärliga kostnadsuppdelningen vid fartygsbyggnation.l

Kostnadsstrukturen varierar för olika far— tygstyper och för olika storlekar av fartyg. För stora enkla fartyg av typen tanker och bulklastfartyg har kostnaden för stål en relativt större betydelse än för mindre far- tyg. Kostnadcn för arbete och material av annat slag än stålplåt har en större kostnads—

Tabell IX: ]. Relativ kostnadsfördelning vid fartygsbyggnation.

% av tot. Kostnadsposter kostnaden a) design ritning 3— 5 b) stål 8—18 c) maskineri 9—15 d) övrigt material 25—35 e) kontraktarbeten 6—10 f) direkta löner 13—17 g) indirekta löner 11—15 h) ränta och avskrivn. 5 Källa: [2]

Kontraktarbeten innefattar såväl löner som materialkostnader varav den förra utgör ca 3—5 %.

andel för mindre fartyg av speciell typ, t. ex. passagerarfartyg, vars utrustning är betydligt mera komplex än en tankers eller ett bulklastfartygs.

I den engelska Pattonrapporten angavs den genomsnittliga kostnadsfördelning för olika fartygstyper, som framgår av tabell IX: 2.

I tabell IX: 3 jämförs arbetsåtgången/ dwt för några olika fartygstyper och far- tygsstorlekar.

Tabell IX: 4 ger ett samband mellan pris per ton dödvikt och fartygsstorleken. Måt— tet — ton dödvikt — ger en approximativ bild av fartygets transportkapacitet. Om prisrelationema ger en approximativ bild av kostnadsrelationerna ger ovanstående ta— bell ett samband mellan fartygskostnadcr och transportkapacitet.

Man bör dock observera att relativt många varv enbart är utrustade för att bygga de mindre fartygen i tabellen och

1 Geddesrapporten ger en något annan indel— ning av kostn.

Kostnad för fartyg över 5 000 brt kostnadsslag procent fasta och ind. kostn. ca 10 direkt arbete 15—20 stål 15—20 huvudmaskineri 10—1 5 annat maskineri 15—20 övr. mtrl och utrustn. ca 20

Källa: [1]

Material o. utrust-

ning exkl. maskiner

utrustning Tot.

stål+övr. o. kon- mtrl.- Maski- Dir. Pasta 0. material trakt arb. kostn. neri lön1 ind. kostn. Tanker 26,1 11,4 37,5 33,5 20,8 8,2 Passagerarfartyg 19,1 28,3 46,4 25,2 20,8 7,6 Torrlastfartyg 20,9 15,7 36,6 36,0 19,9 7,5 Källa: [4]

1 Här användes uppenbarligen en på många punkter annorlunda uppdelning än den i Key- zerrapporten. Direkta och indirekta löner är exempelvis uppdelade på ett annat sätt.

att det är förhållandevis få som är utrus- tade för att bygga de största. Denna situa- tion kan göra att den relativa pris- och kostnadsstrukturen inte sammanfaller. En sådan bristande anpassning gör att tabel- len förmodligen något undervärderar för- delarna med större fartyg sådana de kom- mer att te sig då varvsindustrin anpassat sin kapitalstruktur till marknadens behov.

Intressant är också att se hur dessa kost- nadsfördelar vid inköp av stora fartyg för- väntas slå igenom i transportkostnadema.

Figur IX: 1 belyser detta förhållande. De tre kurvorna representerar olika typer av prestationer och är därför inte lämpliga att jämföra, men inom resp. kurvavsnitt fram- går fördelarna av stora fartyg med önskvärd tydlighet.

Fig. IX: 2 visar sambandet mellan kost- nad per effektiv hästkraft (EHK) och to- taleffekt resp. cylinderantal. Vänstra kur- an visar hur kostnader/BHK sjunker för motorer med större effekt (större cylinder- diameter, större slaglängd, fler cylindrar) och högra kurvan visar förändringen i kost- nad/EHK för en given motortyp som en- bart förändras med avseende på antalet cy- lindrar.

Fig. IX: 3 visar effektbehovet för olika fartygstyper. Av figurerna IX: 2 och IX: 3 framgår alltså bl. a. dels att specifika ef- fektbehovet (hk/ dwt) sjunker för större far- tyg (genom den sjunkande kostnaden per hästkraft för större motorer) dels också att motorkostnader per dödviktston sjun- ker ännu snabbare.

C 2 Kapacitetsutnyttjande

Kostnadsrelationerna i tabell IX: 5 antages vara representativa för svensk varvsindustri. Kapacitetsutnyttjandet antages i detta ex— empel öka från 70 % till 90 % (en produk- tionsökning med 28,5 %).

Ökningen från 70 % kapacitetsutnyttjan- de till 90 % ger en minskning i styckkost-

Tabell IX : 3. Arbetsåtgången/dwt. för olika fartygstyper och fartygsstorlekar. Som bas för beräkningarna har valts ett icke specialiserat torrlastfartyg på 5 000 dwt (koeffi- cienten= 1).

Torrlastfartyg Koefficient under 5 000 ton 1,60 passagerare/cargo 1,60 snabbgående linjefartyg 1,60 containerfartyg 1,90 Tankfartyg — 30 000 0,65

30 000— 50 000 0,50 50 000— 80 000 0,45 80 000—160 000 0,40 160 000—250 000 0,35 250 000— 0,30 »Multi-purpose»-fartyg 0,80 Bulk (bulk-oil-ore)

— 30 000 0,60

30 000—- 50 000 0,50 50 000—100 000 0,45 100 000— 0,40 Kylfartyg 2,00 Gascarrier 2,20 Tankfartyg (kemiska produkter) 2,20 Passagerarfartyg 3,00 Färjor 2,00 Fiskefartyg 2,00

Källa: [] 1] SOU 1970: 30

Tabell IX : 4. Prisrelationer per dwt. för tank- OBO- och ORC-fartyg.

Fartygsstorlek 1 000 dwt

80 100 120 140 1 60 180 200 220 Tankfartyg 132 122 11 1 103 97 93 89 86 ORC-fartyg 146 131 121 116 111 107 102 98 OBO-fartyg 160 145 135 127 121

Fartygen är räknade enligt GV-standard DNV-klass och norska fordringar. Uppgifterna avser sven- ska förhållanden år 1969. ORC-fartygen kan frakta malm och olja. OBO-fartygcn kan dessutom frakta annan bulklast t. ex. spannmål. Källa: [3]

Tabell IX: 5. Sambandet mellan kostnad och kapacitetsutnyttjande inom varvsindustrin.

Kostnadsuppdelning vid 70 % k a på citetsut nytt- Kapacttetsutnyttjande jande 70 % 90 % A. Direkt lön, lönebikostnader och direkt material 82 100 98 B. Övriga kostnader exkl. avskrivningar och räntor 1 3 100 86 C. Avskrivningar och räntor 5 100 82 100 100 97 Källa: [3]

naderna av storleksordningen 3 %. Denna minskning är räknad på genomsnittet av den totala produktionen. Minskningen i det marginella tillskottet är däremot av stor- leksordningen 13 %.

Freighnting Costs M.A.A./Europoort

(1967 Cost Levels) 50 | Suez Iaden/ / Suez ballast 50 38' Canal 40 Shillinus per ton X 2325 ååå? 30 L X Cape aden/ 1 Cape ballast 2" pw xx IG ,, .. . . s . 1131 50 [mu] nu 200 aou 400 sen

45

'000'5 tons dwt

Fig. IX: I. Samband mellan fraktkostnad och fartygsstorlek. Källa: [6]

C 3 Serieeffekter vid fartygsbyggen

Fördelarna med seriebyggnad är framför allt följande:

a) Fartygskonstruktionen omfattande de- sign och programmeringsarbeten behöver till sin huvudsakliga del bara göras en

0

gang.

Seriestorleken är emellertid i praktiken begränsad i och med att konstruktionsför— bättringar efter hand kan göras eller att redaren kräver förändringar i utformning- en. En serie på 10 fartyg omfattar en pro- duktionstid på ca 2 år, under vilken tid vissa tekniska förändringar kan ha skett.

b) Inbesparad direkt arbetslön. Antalet arbetstimmar sjunker vid byggandet av se- riefartyg. Minskningen i antalet direkta ar- betstimmar är störst vid byggandet av det andra fartyget men timantalet fortsätter att sjunka för de följande fartygen i serien. Minskningen i antalet direkta arbetstimmar sammanhänger dels med en viss inlärnings- effekt dels med att fartyg av samma typ på ett effektivt sätt kan samordnas i pro- duktionsplaneringen. Fartyg som byggs

Relativ kostnad/EHK 125' 100— 100 75— l l l l I | l ] cyl.5 6 7 a 910 1112 75 50 | | | | | |

5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 EHK

Fig. IX: 2. Samband mellan kostnad per effektiv hästkraft (EHK) och totaleB'ekt. Samband mellan kostnad per effektiv hästkraft och cylinderantal.

Källa: [3] Eltekt 1 OOO'AHK Ellektbehov för olika fartygstyper 00 I I '! & 2,0 1,0 0,5 0,2 0,1 Sea-lanc Pas rt ! Contalnerlartyg / vs ;;? igen:, yg 100 ' ' & & 's & or & & os os”; . (30 (Å 43 +) (3 (.) Tankers $ 1. $ vi?” Vi?” , & vs z16,5 knop / 1,4 I I ' i 50 / 'I Containerfartyg ) ' ,1' I [» vsz 22 knop ,. f 4 & U. 5. lorrlas-zfa g /_ & | ' La ih | 1 20 l / Å ) u/ / / . / , - / Bulklasttartyg vs=15,5 knop 10 /A // Torrlasttartyg Farlygsstorlek i 1 000 DWT : v=16—18 knop / For passagerarfartyg 1 000 en 5 10 20 30 50 1(. G 200 500 1 000 Fig. IX: 3. Effektbehov för olika fartygstyper. Källa: [12] 194 SOU 1970: 30

Tabell IX: 6. Samband mellan kostnad och serielängd vid fartygsbyggnation.

Besparingar av tot. kostn.

Kostnadsposter Kostnadsuppdelning 2:a fartyget 3:e fartyget a) design, ritning 3—— 5 2.4— 4,0 2,4— 4,0 b) stål 8—18 0,2— 0,4 0,2— 0,4 c) material 37—55 1,3— 1,9 1,3— 1,9 (1) löner 26—37 1,9— 2,6 3,5— 4,8 e) ränta 0. avskr. 5 0,4 0,7

100 6,2— 9,3 8,1—11,8 Antal fartyg 1 2 3 Kostnad för resp. fartyg 100 90,7—93,8 (38,2—91,9

Källa: [2]

samtidigt kan utan störningar fasförskjutas på ett sätt som är effektivt med tanke på den specialiserade arbetskraftens maxima- la utnyttjande.

c) Inbesparad indirekt arbetslön och minskade kapitalkostnader. Genom en minskad genomloppstid höjes kapaciteten i motsvarande grad. Vissa fasta kostnader kan därigenom fördelas på flera fartyg vil- ket sänker de genomsnittliga kostnaderna.

I det följande skall resultatet från den holländska Keyzer-rapporten refereras, kompletterad av vissa svenska uppgifter.

1. Besparingar vid fartygsserier (Keyzer— rapporten) framgår av tabell IX: 6:

2. På Kockum angavs för andra far- tyget i en serieproduktion en besparing på 5 % av antalet dir. arbetstimmar, vilket ung. motsvarar 1,0—1,5 % av kontrakt- priset. Inom beredning och planeringssi— dan beräknades också 1,5 % av priset kun- na besparas. Övriga besparingar uppskat- tades till ca 3 %. En total besparing på ca 6 % beräknades alltså uppnådd för andra fartyget. De fortsatta besparingarna vid större seriestorlek ansågs vara små.

3. Från Götaverkskoncernen lämnades uppgifter på två serier om icke mindre än 9 resp. 13 fartyg (tabell IX: 7): Samtidigt påpekades att den väsentligas- te vinsten som uppkommer genom den minskade arbetstiden inte är inbesparing- en av arbetslön utan den kapacitetsökning och de utökade täckningsbidrag som er- hålls.

Vissa olikheter finns uppenbarligen. Gö- taverkens Arendalsvarv använder en pro- duktionsteknik som är speciellt lämpad för långa serier. Detta faktum kan förklara de marginella arbetsbesparingar som detta varv kan uppnå även vid en utvidgning av serielängden över tio fartyg. Kockums an- vänder en produktionsteknik som ger stör— re flexibilitet men som i jämförelse med Arendalsvarvet är mindre lämpat för långa serier.

Intressant är att notera de indirekta ef— fekter minskningen i antalet arbetstimmar får. Om indirekta lönekostnader (11—13 % enligt Keyzerrapporten) kan betraktas som konstanta kommer en minskning av antalet

Tabell IX: 7. Samband mellan åtgången av direkt arbetskraft och serielängd.

Serie A Serie B 1 100 100 2 98 94 3 90 96 4 83 92 5 80 85 6 85 83 7 84 84 8 85 81 9 80 77 10 79 11 74 12 74 13 78 Källa: [3]

(Vissa av de »knyckar» kurvorna gör kan för- klaras av att fartygen inom serien inte är helt identiska).

direkta timmar att minska genomloppstiden och därvid också de indirekta lönekostna- derna med samma procenttal. Analoga in- direkta effekter kan erhållas för kapitalut- rustningen (5 % i Keyzerrapporten). Effek- ten på dessa båda kostnadsposter (12—18 %) är då av samma storleksordning och stör- re än effekten på de direkta lönekostna- derna (13—17 % enligt Keyzerrapporten).

C 4 Varvstorlekens betydelse

Sambandet mellan varvstorlek och fartygs- kostnad är komplicerat. Följande exempel från Arendalsvarvet får därför inte ges en alltför generell tolkning.1

Arendalsvarvet antages utbyggt med en 3:e docka. En sådan utbyggnad skulle ska- pa större möjlighet för utnyttjande av ar- betskraften med snabbare genomloppstid för fartygen som följd. Kapacitetsökningen blir därför mer än 50 % och i följande ex- empel beräknas produktionsökningen vara 75 %.2

Såväl anläggningskostnader och indirekta löner som direkta löner kan således bli fö- remål för ett marginalresonemang.

Den genomsnittliga ökningen beräknas för anläggningar etc. bli 46 procent och för organisatoriska enheter 32 %.3 Kapi- talbindningen i lager beräknas öka med 50 procent.

Den genomsnittliga ökningen av dessa poster beräknas då bli 36 %. Detta beräk- nas medföra möjlighet till en total kost- nadssänkning på 4—6 %.

Möjligheterna till en bättre planering be- dömes kunna minska direkt lön och löne- bikostnader. Materialprisema bör genom den högre volymen också kunna påverkas. I bästa fall kan detta tillsammans möjlig- göra en total kostnadsreduktion på 1—2 %.

Totalt beräknas alltså en sammanlagd kostnadsminskning av 5—8 % kunna erhål- las.

Om den totala kostnadssänkningen en— dast tillordnas nytillskottet på 75 % erhål- les för detta »marginella» tillskott en kost- nadsnivå som ligger 12—18 % under den ti-

digare produktionens.

De fördelar som kan erhållas med flera parallella produktionslinjer härrör sig i det relaterade exemplet i första hand inte från att viss anläggningsutrustning kan inbespa— ras i den adderade produktionslinjen utan från det faktum att utrustningen då flera produktionslinjer används kan utnyttjas me- ra intensivt. I ovanstående exempel beräknas genomloppstiden genomsnittligt sjunka ca 15 procent — vilket naturligtvis i sin tur sänker såväl kapitalkostnader som kostnader för organisatoriska enheter högst väsentligt.

Genomloppstiden kan variera, och man

1 Vid en utökning av Arendalsvarvet med en 3:e docka bör beaktas att varvet redan från bör- jan projekterats för en sådan utbyggnad. Detta gäller också de kompletterande investeringar som gjorts efter hand. ' Inga begränsningar av finansiell eller arbets- kraftsbetingad natur antages föreligga. Skiftkör- ning förutsättes liksom nu ske punktvis.

Anläggningar etc. Ökningi % Materialgård 25 Svetshall — Plåtverkstad

byggnader ——

maskiner 40 Flakhall 25 Skrovhall 60 Dockor 75 Utrustningsverkstäder 65 Utrustningslager 100 Transportutrustning 50 Kontor och personalbyggnader 20 Verktyg och redskap 50 Mek. och el. underhåll 40 Organisatoriska enheter Ökningi % Produktutveckling o. dyl. 50 Projekt 40 Konstruktioner 40 Produktionsledning 40 Planering Beredning 40 Arbetsstudier Underhåll 40 Transporter 40 Övrigt 25 Ekonomi, inköp personal 15

Källa: [3] SOU 1970: 30

Genomloppstid A

X ,.

i 2 prod. linjer

Mprod. linier

1 prod. linje

A # (_

Genomsnittlig arbetskrattsåtgång

Fig. IX: 4.

kan naturligtvis uppnå samma genomlopps- tid i en anläggning med en produktionslinje som i en anläggning med flera produktions- linjer. Den genomsnittliga arbetskraftsåt- gången är emellertid högst olika i de båda fallen.

Som tidigare nämnts skulle man i en produktionslinje vid en fullständigt elastisk arbetsmarknad ha ett varierande behov av total arbetskraftsinsats och ett ännu mera varierande behov av speciella yrkeskatego- rier. Att reglera sitt pulserande arbetskrafts— behov genom ständig nyanställning resp. friställning är vanligen omöjligt. Man söker i stället anpassa sig dels genom att tänja ut vissa förädlingsmoment (dvs. genom att öka genomloppstiden) dels genom att bibe- hålla arbetskraft även om fullständig sys- selsättning inte kan erbjudas. En alterna- tiv form av anpassning innebär att flera produktionslinjer mellan vilka arbetskrafts- behoven kan utjämnas, lägges parallellt dvs. genom stordrift kan man utjämna det fluk- tuerande arbetskraftsbehovet.

Fig. IX: 4 illustrerar möjliga val av ge- nomloppstid och arbetskraftsåtgång vid oli- ka antal produktionslinjer. Sänkes genom- loppstiden tenderar arbetskraftsåtgången att öka på grund av svårigheter att erhålla jämn sysselsättning för de olika yrkeska- tegorierna.1 Ökar antalet produktionslinjer förskjuts kurvan. Punkterna A och B mar- kerar optimala kombinationer för två resp.

tre produktionslinjer. Punkten B innebär i relation till A både kortare genomlopps- tid och mindre arbetskraftsåtgång.

Då de kostnadsposter som är framför allt kopplade till genomloppstiden nämligen in- direkta lönekostnader, kapitalkostnader och lagerkostnader är relativt stora är det för- delaktigt att prioritera en sänkning av ge- nomloppstiden vilket också framgår av ovanstående exempel.

De samband som belysts och exemplifie- rats i detta avsnitt torde trots att de an- knyter till ett speciellt fall ha en viss ge- neralitet. Storleksordningen av de kostnads- besparingar som är möjliga att göra tor- de dock variera mellan olika varv beroen- de på vilken produktionsteknik som valts. För varv som är speciellt inriktade på stan— dardfartyg (i likhet med Arendalsvarvet) torde kostnadsbesparingama av att ha fle- ra parallella produktionslinjer vara relativt större än för varv som bygger fartyg med stor andel utrustning (passagerarfartyg) el— ler speciellt komplicerad utrustning (kyl- eller gasfartyg).

C 5 Stordriftsfördelarihuvudmotortill- verkningen

För framställning av huvudmotorn (diesel- motor) anger Geddesrapporten 0,3 milj.hk per år som ett minimum för denna verk- samhetsomfattning för att någorlunda ut- nyttja stordriftsfördelama.

Nedanstående betraktelse är en jämförel- se mellan en motorverkstad av storleks- ordningen 0,1—0,15 milj hk/ år och en på 0,4 milj hk/ år.

En jämförelse av detta slag borde na- turligtvis beakta problemet med varianter och skilda typer av motorer och dettas be- tydelse för utnyttjande av gemensam ma- skinpark etc. Av brist på underlag har så ej kunnat ske och uppskattningen är därför

1 Antalet yrkeskategorier spelar i detta sam- manhang en viss roll. En ökad kategoriindelning torde tendera att öka svårigheterna att erhålla jämn sysselsättning. Den stora kategoriindel— ningen torde i icke ringa grad ha bidragit till den

engelska varvsindustrins höga arbetskraftsåt- gång.

Relationerna mellan rörliga kostnader (: direkt material och lön samt lönebi- kostnader för direkt lön) och fasta kost- nader (exkl konstruktion och försäljning) i en motorverkstad av storlek 0,1—0,15 milj hk/år torde vara ca 60 %—40 %. Vid en utökning av produktionen till 0,4 milj. hk/år är både de rörliga och fasta kostna- derna i väsentlig grad påverkbara.

De direkta lönerna torde kunna sänkas med storleksordningen 25 %.

De fasta kostnadernas relativa andel kommer dock i ännu större utsträckning att kunna minskas trots investeringar i bättre beredning och planering, produktionstek- nisk uppläggning samt bättre maskiner, verkstadslayout och produktionsflöde. Inte minst kan genomloppstiden åtskilligt sän- kas. Vid en volymökning av ovanstående slag torde en sänkning av de totala fasta kostnaderna med ca 35 % vara möjlig.

Förädlingskostnaderna torde därför kun- na sänkas med något över 30 % i den stör- re anläggningen.

C 6 Multiplant economies

I Västtyskland, Storbritannien och Japan är det relativt vanligt att flera varvsanlägg- ningar ingår i samma koncern. I Sverige har Götaverken flera anläggningar. Eriks- bergsvarven och Uddevallavarvet är också sammanordnade på ett sätt som liknar en koncernbildning. Det kan därför vara av intresse att i detta sammanhang något disku— tera de fördelar som kan tänkas uppnås ge- nom en samordning av flera produktions- enheter. 1. Genom en samordning av flera varvs— enheter inom en koncern kan eventuellt en bättre fördelning av fartygsordema göras mellan olika varvsenheter. Varven är i all- mänhet specialiserade och har därigenom komparativa fördelar att producera vissa båttyper. . Som tidigare nämnts är det ur kostnads-

synpunkt viktigt att kunna inordna fartygen i produktionsplaneringen så att de olika yrkeskategorier som finns inom en varvs—

De fartygstyper som redan befinner sig under konstruktion i varvets dockor eller bäddar bestämmer därför i viss mån det lämpligaste valet av fartygstyp att starta nybyggnad av. Likaledes kan de efterföl- jande fartygen (om dessa är kända) tänkas influera valet av bästa alternativ i nulä- get.

Även vid en uppsplittrad företagsstruk- tur sker naturligtvis en allokering av far- tygsbeställningar till varv som har kom- parativa fördelar beträffande dessa fartygs- typer. Den optimala allokeringen uppnås däremot med all säkerhet inte. Företrädare för olika svenska varvsföretag bedömer dock de kortsiktiga allokeringsvinster som skulle kunna erhållas genom en samman- slagning av de svenska varven som rela- tivt små.

2. Genom en samordning av olika varvs- enheter i en koncern kan man samtidigt er- hålla en samordning av nyinvesteringama. En sådan samordning kan medföra dels en bättre tidsallokering av investeringen dels en längre driven specialisering mellan varvs- enheterna. Båda dessa förändringar torde ha kapitalbesparande effekter, den senare även en viss driftskostnadsbesparande ef- fekt.

3. Genom en samordning av olika varvs- enheter kan fördelar erhållas beträffande underleveranser. Dessa vinster består dels av marknadsmässiga fördelar i form av pris- effekter dels av homogenitetsfördelar (i form av resursbesparingar i underleveran- törsledet) genom ökad standardisering. En stor del av de inköpta produkterna är rela- tivt ospecialiserade (ex. stålplåt). I dessa fall är fördelarna närmast marknadsmässi— ga. Hela framdrivningsmaskineriet och en mängd utrustningsdetaljer är däremot mer eller mindre specialiserade. Inom detta fält torde fördelarna av standardisering ofta va- ra stora. Speciellt torde tillverkningen av huvudmotorn vara ett område där förde- larna av en samordning är stor. Den ökade standardiseringen torde med nödvändighet initieras från varvens (dvs.

konstruktions- och sammansättningsledets) sida. Underleverantören tvingas av mark- nadsmässiga skäl ofta spela en mera passiv roll.

De nämnda allokeringsfördelarna i den egna förädlingen samt priseffekterna och homogenitetsfördelarna beträffande inköpta detaljer och material kan naturligtvis tän- kas bli uppnådda genom partiella samar- betsavtal dvs. utan att företagen fullstän- digt samordnas i en koncern.

I avsnitt E belyses några samarbeten som förekommer mellan vissa svenska varv.

D Riskfaktorer

Varvsindustrin är en bransch där det finns många inslag av risk — såväl teknisk risk som kommersiell risk.

1. Teknisk risk. Den tekniska risken Vl' sar sig som skillnader mellan kalkylerade kostnader (på basis av vilka kontraktet gö- res upp) och de faktiska kostnaderna. Denna skillnad kan ha sin grund i va- riationer i arbets— och materialinsats eller i tidsförskjutningar. Alla dessa faktorer med- för direkta kostnadsvariationer.1 Dessutom kan vissa extra kostnader uppstå som sam- manhänger med att kontraktet inte uppfyllts. Leverans/örseningar är ofta kombinerade med kontraktsbunden ekonomisk kompen— sation.

Uppfyller inte fartyget de i kontraktet an— givna tekniska villkoren kan varvet tving- as göra dyrbara ombyggnader eller lämna ekonomisk kompensation. Ofta lämnas ock- så en viss garantitid (vanligt är 1/2 år) under vilken varven svarar för ev. tekniska fel.

2. E fterfrågefluktuationerna är stora. Den långa tiden mellan beställning och leve- rans tenderar också att göra svängning- arna i orderingången större än svängning- arna i det reella fraktbehovet. De beställ— ningsvågor som kom under Koreakriget och de båda Suez-kriserna resulterade inte i le- verans förrän det mest intensiva behovet av ny kapacitet var passerad. Efter sådana stora orderinflöden följer ofta perioder av mycket låga orderinflöden.

Givetvis kan produktionen inte helt föl- ja orderingångens fluktuerande förlopp — en viss köbildning uppstår som ger tidsmäs- siga förskjutningar av leveranstiden i en för produktionen utjämnande riktning.

Tabell IX: 8 ger en bild av fluktuatio- nens storlek. Av tabellen framgår att det är framför allt tanktonnaget som fluktue- rar. En stor del av torrlasttonnaget går i linjetrafik och linjetrafiken torde i allmän- het (bl. a. på grund av genomsnittligt läg- re kapacitetsutnyttjande) bli mindre influe— rad av kortsiktiga fluktuationer i efterfrå- gan på transporter.

De fluktuationer i transportefterfrågan som är längre än leveranstidens längd fort- plantas naturligtvis via rederierna till var- ven.

De kortsiktiga fluktuationerna i transport- efterfrågan måste däremot rederierna an- passa sig till. En viss genomsnittlig över- kapacitet hålles därför av de flesta rede- rier. Den överkapacitet som är fördelaktig att hålla varierar emellertid. Variationer i framtidsförväntningarna kan uppenbarligen ge upphov till förändringar i fartygsefter- frågan utan att någon reell förändring i transportefterfrågan faktiskt äger rum.

Sammanfattningsvis kan sägas att oavsett orsakerna dvs. oavsett om förändringarna i fartygsefterfrågan betingas av reella för- ändringar i transportefterfrågan eller av för- ändringar i rederiernas framtidsförväntning- ar så kan konstateras att fluktuationema i efterfrågan sådan varven mött den under efterkrigstiden varit ganska stora.

Till riskerna som sammanhänger med fluktuationerna i total efterfrågan kommer risker som kan förändra varvens inbördes konkurrenssituation. Intäktsidan kan ex- empelvis påverkas av förändringen i fi-

nansieringsvillkoren eller genom nationel- la subventioneringssystem. Kostnadssidan kan påverkas av prisdifferentiering på rå-

1 På Kockums uppgavs att variationerna i ar- betstid mellan två jämförbara fartyg kan vara så stor som 7 %. Som orsak till detta nämndes dels variationer i väderleksförhållandena dels variationer i arbetskraftens produktiviteter. Det senare ansågs betingade av en viss inlärnings- effekt. '

1958 1959 1960 196] 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

Världsproduktion brt 9,3 8,7 8,4 7,9 8,4 8,5 10,3 12,2 14,3 15,8 16,9

därav tankfartyg 4,8 4,4 3,6 2,8 3,0 3,7 5,5 5,4 5,4 5,0 6,0 därav bukl carries 0,8 1,2 1,1 1,7 2,2 2,2 1,6 3,8 5,0 6,6 5,6 därav general cargo 3,6 2,7 2,9 2,7 2,6 2,0 2,2 2,0 2,7 2,8 3,1 Sveriges produktion

brt 0,76 0,86 0,71 0,74 0,84 0,89 1,02 1,17 1,16 1,31 1,11 Sveriges andel av

världsproduktionen 8,2 9,8 8,5 9,3 10,0 10,4 9,9 9,6 8,1 8,3 6,6 Sveriges produktion dwt 1,0

varor och halvfabrikat. Den av Geddes- rapporten föreslagna prisdifferentieringen på stål (av storleksordningen 10 %) är ett ex- empel på detta.

Att den kommersiella risken är av en sådan storleksordning återverkar på flera sätt i varvens konkurrensbeteende. Efterfrå- gan på olika fartygstyper varierar inte all- tid synkront. Det är därför fördelaktigt för varje individuellt varv att kunna uppträ— da på så många delmarknader som möj- ligt. En sådan marknadsmässig fördel av flexibilitet står delvis i konflikt med den produktionstekniska fördel som kan upp- nås vid specialisering.

E Svensk varvsindustri i korta drag

E 1 Några internationella data

Världsbandelns transportbehov ökar sett över något längre tidsperioder med ca 6— 8 procent per år. Världsbandelsflottans ny- tillskott varierar emellertid avsevärt från år till år. Nettoökningen av hela tonnaget varierar mellan 3—7 procent per år. Tank- tonnagets tillväxt uppvisar större variatio- ner med siffror mellan 3—10 procent per år.

Av tabell IX: 8 framgår dels att den to- tala världsproduktionen ungefär fördubblats de sista 10 åren dels att Sverige under den- na tid (med undantag för 1968) haft en marknad på 8—10,5 procentJ- 2

Koncernjämförelsen i tabell IX: 9 visar att två japanska koncerner, Mitsubishi och

1,8 Källa: [9] och [10]

Ishikawajima-Harima (IHI) är de avgjort största i världen. Båda koncernerna hade 1967 en produktionsnivå, som överträffa— de hela den svenska varvsindustrins och de svarade för 21 % av det totala sjösatta ton- naget i världen. I en i storleksordning andra grupp kan för 1967 inordnas tre and- ra japanska koncerner, Mitsui, Hitachi och Nippon Kokan samt Götaverken. Andelen av totala produktionen i världen för dessa båda grupper uppgick till 36 % 1967.

I tabell IX: 10 sorteras varvsenheterna i olika klasser med avseende på det under år 1967 sjösatta tonnaget. Storleken på det sjösatta tonnaget antages med vissa reserva- tioner spegla varvens storlek. Avvikelserna gäller dels kapacitetsutnyttjandet dels mät- periodens korta längd i relation till antalet fartyg som produceras på varje varv. Trots dessa avvikelser torde dock tabellerna ge en ungefärlig bild av storleksfördelningen.

Möjligheterna att producera fartyg över 100 000 t dw (supertonnage) är av naturliga skäl begränsad till varv i den övre hälften av tabellen. För att ytterligare belysa den svenska varvsindustrins möjligheter på del-

1 Två olika mått på fartygsproduktion använ- des. Brultoregister ton (brt) anger ett mått på fartygets volym. Dödviktston (dwt) anger ett mått på Iastningsförmdgan. Förhållandena mel- lan dessa varierar beroende på fartygstyp. Approximativt är 1 brt=1,$ dwt. * Av den svenska produktionen exporteras något över 70 procent vilket år en internationellt mycket hög siffra. Som jämförelse kan nämnas att Japan och Västtyskland exporterar ca 60 procent och Storbritannien endast 20—30 pro- cent av produktionen.

Tabell IX: 9. Världens största varvskoncerner 1960 och 1967.

Sjösatt tonnage 1 000 brt Varvskoncern 1960 Mitsubishi, Japan 360 Howaldtswerke, Ty 270 L”Atlantique, Fr 240 Götaverken, Sv. 200 Deutsche Werft, Ty. 190 Harland & Wolff, Eng. 190 Stocania, Polen 170 Eriksberg, Sv. 160 Uddevalla, Sv. 140 Kockum, Sv. 140 Cockerill-Ougree, Belg. 130 Kawasaki, Japan 120 IHI, Japan 120 Hitachi, Japan 110 Sjösatt tonnage ! 000 brt Varvskoncern 1967 IHI, Japan 1 670 Mitsubishi, Japan 1 660 Mitsui, Japan 695 Hitachi, Japan 687 Götaverken, Sv. 598 Nippon K, Japan 430 Kawasaki, Japan 348 Howaldtswerke, Ty. 340 Sasebo, Japan 316 Odense, D-mark 311 Uraga, Japan 272 Kockum, Sv. 261 Eriksberg, Sv. 229 Harland & Wolff, Eng. 199 Akers Mek. V., Norge 176 Ch. Nav. della Ciotat, Fr. 160 Ch. de L'Atlantique, Fr. 157 Uddevalla, Sv. 156 Källa: [9]

marknaden supertonnage kan nämnas att den totala orderstorleken på denna typ av båtar var år 1967 2,8 milj ton i Sverige jämfört med 28,9 milj ton totalt. Den svens- ka andelen på denna delmarknad är alltså f. n. ca 10 % .

Beträffande huvudmotortillverkningen har vissa förändringar ägt rum över tiden. Tren- den i riktning mot minskade specifika effek- ter (hk/dwt) och tendensen mot minskad kostnad per effektenhet p.g.a. den ökade

motorstorleken verkar bägge i riktning mot ett minskat resursbehov imotortillverknings- ledet (jmf fig IX: 2). Dessa tendenser har emellertid kompenserats av en allmän till- växt i det årliga sjösatta tonnaget. Netto- effekten har (globalt sett) resulterat i ett ökande effektbehov och sannolikt ocksåi en ökad resursåtgång i motortillverkningen.

Samtidigt har en ändring i avvägningen mellan dieseldrift och turbindrift inträtt. Turbindriften har fått ökad användning i större tankfartyg och i containerfartyg. Tur- bin— och dieselmotortillverkning är ganska olikartade och kräver i stor utsträckning olika maskinutrustning.1 Dessa bristande substitutionsmöjligheter har naturligtvis på- verkat sysselsättningsfördelningen mellan dieselmotorverkstäder och verkstäder för marina turbiner. Förutom minskningen i produktionskostnader per effektenhet genom övergång till större motor har alltså diesel- motorverkstäderna drabbats av en viss om- fördelning mellan de olika huvudmotorty- perna.

Tabell IX: 11 visar att det under 1968 skett en omsvängning i riktning mot ökad andel turbindrivet tonnage i nyproduktio- nen av fartyg. Studerar man orderstocken (motsvarar produktionen något mer än två år framåt) finner man en viss stagnation be— träffande de dieselmotordrivna fartygens to- tala tonnage och motoreffekter samtidigt som en kraftig ökning skett av de turbin- drivna fartygens totala tonnage och motor- effekt.2

Introduktionen av långsamtgående diesel- motorer med större diameter s.k. super

* Tillverkning av turbinhjul och munstycken samt kuggskärning kräver speciell utrustning som vanligen inte finns i varvens maskinverkstä— der.

För svetsning av växelhus, stora reduktions— hjulet i växeln m.m. passar emellertid den ut- rustning som krävs för svetsning av stativ och liknande detaljer för dieselmotorer.

Likaledes passar de stora arborrverk, stora svarvar etc. som erfordras för maskinbearbet- ning av drivaxlar, hus etc.

Sammanlagt tvingas varven köpa detaljer motsvarande ca 50 procent av turbinernas till— verkningsvärde från speciella turbintillverkare.

* Denna förskjutning från dieselmotordrift till turbindrift är speciellt markant för tankerfartyg.

Tabell IX : 10. Varvens (arbetsställets) storleksfördelning i några länder 1967. Procent av produk- tion inom respektive land.

Procent av produktionen inom resp. land i brt

Storleksklass 1 000 brt Japan Sverige V.tyskl. Storbrt. Frankr. Norge Danmark 500( 12 450—600 13 300—450 35 34 34 64 1 50—300 1 6 61 _ l 5 5 7 32 —— 50—150 14 5 36 46 21 21 20 ( 50 10 — 30 39 22 47 16 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 Källa: [8 ]

large bore-motorer — »enmetersdieslar» (ca 4000 hk/cylinder) och av större medel- varvsmotorer (800—1000 hk/ cylinder) kan eventuellt i en framtid ändra denna trend. Dieseltillverkarna förutser att genom dessa nya motortyper kunna återtaga en del för- lorade marknadsandelar. Samtidigt torde medelvarvsmotom göra en inbrytning på de områden där lågvarvsmotorer nu är helt dominerande.

Produktionen av lågvarvsmotorer (ca 7,5

milj. hk 1968) domineras till över 70 % av de tre stora Sulzer, Burmeister & Wain (B&W) och MAN och deras licenstagare.

Produktionen av medelvarvsmotorer är ännu relativt liten — (ca 0,7 milj.), något under 10 procent av den totala dieselmo- tormarknaden. Den dominerande medel— varvsmotorn är Pielstick.

Övriga konkurrerande medelvarvsmotor— typer är Mirrless, B&W, MAN, Fairbank Morse, Sulzer och UDAB. Cylindereffekten

Tabell IX: II. Världsproduktionen1 av fartyg 1963—68. Orderstock 1967—69. Siffroma avser oceangående fartyg över 2 000 dwt.

Di es el m ot o r d riv na fartyg Turbindrivna fartyg Totalt EHK DWT EHK DWT EHK DWT Antal 1 000 1 000 Antal 1 000 1 000 Antal 1 000 1 000 1963 547 4 042 7 911 108 1 829 4 342 655 5 871 12 253 abs nivå 1963 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Pro- 1964 106 120 119 69 76 91 100 106 109 duk- 1965 128 154 176 71 89 86 118 134 141 tion 1966 144 175 198 57 69 91 130 142 160 1967 167 212 252 34 43 71 145 159 188 1968 176 202 239 6 79 144 156 165 205 1968 964 8 166 18 906 61 1 527 6 241 1 025 9 694 25 147 abc nivå 1/4-67 1 939 16 965 37 164 168 3 432 15 911 2 107 20 397 53 076 abs nivå Or- l/4-67 100 100 100 100 100 100 100 100 100 der- 114-68 84 89 87 152 203 200 90 109 121 stock 1/4—69 93 102 103 179 253 291 100 127 160 1/4-69 1 799 17 299 38 454 301 8 686 46 247 2 100 25 985 88 700 abs nivå

1 Uppgifter från Sovjet, Kina m. 11. länder finns inte tillgängliga. Ovanstående siffror avser pro- duktion och orderstock i varv utanför dessa länder.

Källa: [3]

Största fartygsstorlek i varje bädd/docka

Årlig kapacitet per varv

Dieselmotorkapacitet, årlig produktion

Eriksberg:

400 000—500 000 t. d. w. bädd 30 000 t. (1. w. 32 000 t. d. w. 50 000 t. (1. w. docka1 130 000 t. d. w.

Götaverken:

850 000—900 000 t. (1. w. Arendalsvarvet 225 000 t. d. w.

2 dockor

Öresundsvarvetz 30 000 t. d. w. 2 bäddar ca 110 000 t. d.

Kockums: 500 000—600 000 t. d. w. tre bäddar, den största ca 120 000 t. d. + en docka under byggnada ca 700 000 t. d.

Uddevalla: ca 400 000-500 000 t. (1. w.

2 bäddar 72 000 t. d. w.

230 000 t. d. w

200 000 BHP licenstillv. B & W och Pielstick

400 000 BHP egen konstruktion w. w. 150 000 BHP w. licens, MAN system

licens fr. Götaverk. och B & W

Källa: [9]

1 Utvidgas för närvarande. Beräknas när denna utvidgning är klar kunna klara fartyg av storleks— ordningen 500 000 ton. 2 Från och med 1970 beräknas produktion endast ske på den största bädden. ” När denna tages i drift 1969—70 höjs varvets kapacitet till ca 1 milj dwt. De övriga bäddarna friställes då.

varierar i de största modellerna mellan 850 och 1 250 hk. Med 18 cylindrar per motor kan man i tvåmotorutförande (mer än två motorer på samma propelleraxel anses olämpligt) erhålla effekter av storleksord— ningen 30—45 tusen hk per axel. (Med två propelleraxlar och fyra motorer kan effek- ter upp till 90 tusen hk erhållas.)

Det finns fem stortillverkare av fartygs— ångturbiner (en amerikansk, General Elec- tric, en svensk Stal-Laval och tre japanska Mitsubishi, Ishikawajirna Kawasaki). Stal— Lavals andel har snabbt stigit under de sena— re åren och omfattar nu ca 30 procent av den totala marknaden (andel i beståndet av beställda turbinfartyg).

Ångturbiner användes i större tankfartyg och i snabbgående containerfartyg. För öv- riga fartyg är turbinandelen helt obetydlig.

För containerfartyg kommer gasturbiner troligen att få en viss andel av fartygsma-

skineriet på 70-talet. Inom detta fält torde de stora jetmotorfirmorna Rolls Royce, Pratt & Whitney och General Electric bli helt dominerande.

E 2 Den svenska företagsstrukturen

Den svenska varvsindustrin omfattar 4 stör- re koncerner: Eriksberg, Uddevalla, Göta- verken och Kockums, ett medelstort varv, Lindholmen samt några mindre varv. (Des- sa mindre varv kommer inte att beröras i detta sammanhang.)

Alla de fyra stora varvskoncernerna kan producera supertonnage. Möjligheten att producera fartyg som är väsentligt större än 200000 ton d w är dock endast för- behållen Kockums och Eriksberg.

Alla har egen motortillverkning och alla har egna reparationsdockor.

Lågvarvsmotorer: Götaverkcns konstruk-

tioner tillverkas av Götaverken och Udde- valla. B &W:s konstruktioner tillverkas av Eriksberg och Uddevalla. MAN:s konstruk- tioner tillverkas av Kockums.

Medelvarvsmotorer: Pielsticks konstruk- tioner tillverkas av Lindholmen och Eriks- berg. MAN:s konstruktioner tillverkas av Kockums. Dessutom förberedes tillverkning- en av UDAB:s medelvarvsmotorer av UDAB-konsortiet (Götaverken, Nohab, Eriksberg och Kockums).

Ångturbiner: Stal-Lavals konstruktioner används av Götaverken och Kockums. Var- ven inköper därvid ca 50 % av produk- tionsvärdet i form av specialtillverkade de- lar från licensgivaren — resten tillverkas av varven. Även amerikanska fartygstur- biner har i en del fall använts.

Storvarvens produktion av dieselmotorer har sedan 1967 minskat såväl i antal moto- rer som i värde. Götaverken och Kockums har delvis kunnat utfylla dessa minskningar genom licensbygge av fartygsångturbiner.

Varvens maskinverkstäder producerade 1963—67 450—700 tusen hk dieselmotorer per år. Produktionsbehovet för storvarven beräknas för perioden 1969—71 att sjunka till 350—500 tusen hk dieselmotorer per år. Efter denna period beräknas dieselmotor— produktionen (i och med introduktionen av »super large bore»-motorer och större me- delvarvsmotorer) att återigen stiga.

E 3 Samarbete mellan varven

Ett visst samarbete har sedan länge bedrivits mellan de svenska varven. Denna verksam- het har intensifierats under 1966 och 1967 då en serie nya samarbetsprojekt startats och gamla projekt utvidgats.

Samarbetet berör FoU (forskning och utveckling), databehandling, standardise- ring, produktion av vissa detaljer material- inköp samt reparationer.

(a) Stiftelsen Svensk Skeppsforskning (SSF) är ett för varv och rederier gemensamt forskningsorgan med ganska bred forsk- ningsinriktning. Verksamhetens omfattning torde dock med tanke på den totala bud- getens storlek (3,6 milj. kr 1969) ha en re-

(b) 1967 bildade Eriksberg, Götaverken, Kockums och NOHAB tillsammans ett bo- lag (UDAB) för utveckling och försäljning av en ny motor med medelhögt varvtal. Ökningen av fartygsstorleken på tankfartyg och bulklastfartyg samt det förväntade kra— vet på högre fart för t. ex. containerfartyg har skapat ett behov av en sådan motor. Utvecklingskostnadema för projektet beräk- nas till 10 milj. (varav Malmfonden bidragit med hälften). I bolagets uppgifter ingår för- utom utvecklingsarbetet även samordningen av den framtida produktionen av dessa mo- torer.

(c) 1966 bildade Eriksberg, Götaverken och Kockums ett gemensamt lasthanterings- bolag, ASCA. Grundtanken med bolaget var att samordna moderföretagens konstruk- tions- och försäljningsverksamhet beträffan- de lastluckor och därtill hörande hydraulik. Förutom marknadsföring av moderbolagens produkter har även egna konstruktioner ut- vecklats. ASCA är ett rent konstruktions— och försäljningsbolag. Tillverkningen utförs vid moderföretagen eller hos fristående un- derleverantörer.

(d) Den standardisering som pågår inom varvsindustrin handläggs av Varvsindustrins Standardcentral, VIS. Från att tidigare i största utsträckning ha omfattat enskilda produkter, har verksamheten här alltmer in- riktats på att omfatta system av olika slag i avsikt att nedbringa antalet typer av kom- ponenter som är erforderliga. Större pågå— ende arbetsuppgifter med denna inriktning är utarbetandet av ett modulsystem för däckshus för större fartyg samt utredningen om rörsystem i maskinrum.

Arbetet med däckshus och inredning av dessa inriktar sig på att få fram element för uppbyggnad av hytter, sanitetsutrymmen etc., att studera uppsättning och konstruk- tion av dessa byggelement samt vidare att studera bl. a. rördragning av ledningar för sanitet och ventilation samt elektriska in- stallationer.

Arbetet med rörsystem i maskinrum syf- tar till att förenkla rördragning och mate- rialval samt till att nedbringa antalet rör-

(e) Den 1967 bildade Varvsindustrins Da- tacentral AB har till uppgift att såsom ett branschorgan samordna den svenska varvs- industrin på ADB-området. Bolagets upp- gifter är i första hand administrativ databe- handling, löneberäkningar, lagerstatistik, bokföring m.m. för Eriksberg och Göta- verken. Därtill kommer arbeten för andra varv som kan utnyttja redan utvecklade da- tamaskinprogram.

På den tekniska sidan domineras arbe- tet främst av numerisk styrning av bränn- maskiner, hydrostatiska beräkningar och volymdata samt utveckling av andra tek- niska program.

Som samordningsorgan mellan varven har ett dataråd inrättats, vars uppgifter är att åstadkomma gemensamma program och en förenkling av varvens rutiner. Man planerar bl.a. en omfattande aktivitet på området produktionsplanering inom varvsindustrin.

(f) Ett visst samarbete råder mellan de stora svenska varven beträffande inköp av material (främst stålplåt). (Detaljutform- ningen av dessa samarbetsavtal är sekretess- belagda).

(g) Eriksberg och Kockums samarbetar (tillsammans med holländska och portugi— siska intressenter) om ett stort reparations- varv i Portugal.

(h) Kockums har ett tekniskt samarbete med A. P. Möller-koncemen i Danmark.

De samarbeten som inletts är som framgår av ovanstående av ganska begränsad natur. De gemensamma fördelar som skulle kunna erhållas vid en specialisering — en produkt- uppdelning med avseende på storleksklasser och fartygstyper kräver ett samarbete som är svårt att uppnå utan ett gemensamt för- säljningsbolag. Fördelarna av att ha en ospe- cialiserad produktionsapparat och att ha möjligheter att bygga mycket stora fartyg d.v.s. att kunna konkurrera på alla del- marknader bedöms vara så stora för det enskilda företaget att dessa möjligheter inte kan undvaras utan mycket starka riskutjäm- nande avtal. De samarbetsavtal som krävs för att kunna förverkliga en vidare form av specialisering måste därför ligga mycket

Dessa samarbetssvårigheter torde vara störst när det gäller nyproduktion men torde också gälla reparationer.

Produktionen av delar erbjuder av na- turliga skäl mindre konflikter. Det samar- bete som inletts på framför allt utvecklingen av en ny motortyp tyder på att ett vidare samarbete inom motortillverkningen inte er- bjuder större intressekonflikter än att en gemensam produktion eventuellt kan reali- seras.

F Strukturutveckling

Varvets kapacitetsutnyttjande och dess stor- lek inverkar uppenbarligen avsevärt på far- tygskostnaderna. I de översiktliga beräk- ningar som ovan relaterats innebär en höj- ning av kapacitetsutnyttjandet från 70 till 90 procent en genomsnittlig sänkning av kost- naderna med ca 3 procent. Räknat endast på det marginella tillskottet blir kostnads- sänkningen ca 13 procent. En utbyggnad av varvsstorleken med 75 % gav i exemplet ovan en kostnadssänkning på detta margi- nella tillskott av storleksordningen 12—18 procent.

Kapitalkostnaderna utgör en förhållande- vis liten del av de totala kostnaderna — ca 5 procent vid 70 procents kapacitetsut- nyttjande.

Skrotning av en anläggning för att öka kapacitetsutnyttjandet i en eller flera andra anläggningar ställer sig uppenbarligen för- delaktigt med dessa kostnadsrelationer. För fyra varv av ungefär samma storleksord- ning med ca 70 % kapacitetsutnyttjande får man genom en skrotning av ett varv och omfördelning av detta varvs produktion på de andra en sänkning av totala produk- tionskostnaderna i detta varvs ursprungliga produktion med 13—5 = 8 procent.

Skrotning av ett varv för att utöka ett annat ställer sig också fördelaktigt, i varje fall under de omständigheter som behandla- des i C: 4. En utbyggnad gav där en sänk- ning av kostnaderna i den marginella ut- byggnaden av storleksordningen 12—18 pro- cent, vilket alltså bör jämföras med 5 pro-

cent för de fasta kostnaderna vid oföränd- rad struktur.

De ovan beskrivna fördelarna av stora anläggningar och stora företag torde emel— lertid långtifrån alltid leda till sammanslag— ning och ökad anläggningskoncentration el- ler specialicering av produktionen. I allmän— het är hindren mot fusion mellan två eller flera varvsföretag många och stora. Stora svårigheter föreligger att uppskatta exis- terande anläggnings relativa värde. Ofta torde en fusion (speciellt om något av var- ven är vertikalt integrerat med ett rederi) kunna medföra marknadsmässiga nackde- lar i form av minskad gemensam marknads- andel.

För en prognos om varvens framtida struktur behöver man förutom information om kostnadsstrukturen även kunskap om ef- terfrågeutvecklingen, om de olika fartygs- producerande ländernas tekniska nivå och produktionsfaktorpriser, om institutionella förhållanden på marknaden, såsom före- komsten av nationella subventioner, verti- kala integrationsförhållanden etc.

Efterfrågeutvecklingen och de institutio- nella faktorerna är båda så avgörande att ingen prognos för Sveriges del utan dessa är möjlig. Rent allmänt och i ett globalt perspektiv torde emellertid dock stå klart att de existerande stordriftsfördelama på lång sikt kommer att öka den genomsnittliga an- läggningsstorleken på varven. Beskrivning- en av kostnadsstrukturen ger också upp- hov till vissa förmodanden rörande den framtida överkapaciteten. Lågt kapacitets- utnyttjande finns det naturligtvis för det in— dividuella varvet små möjligheter att garde— ra sig mot. De höga kostnaderna för lågt kapacitetsutnyttjande torde dock på lång sikt utgöra ett starkt incitament för ett vi- dare internationellt samarbete i syfte att öka det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet.

Källor:

[1] Shipbuilding inquiry committee 1965—— 1966. London 1965 och 1966 (Geddesrap- porten) [2] Scheepbouw 1965 (Keyzerrapporten). [3] Uppgifter sammanställda av Götaverken för Koncentrationsutredningens räkning.

[4] Productivity in Shipbuilding (Pattonrap- porten) 1962. [5] Japan shipping & Shipbuilding, 1966. [6] Norwegian shipping news nr 20, 1967. [7] Weltwirtschaftliges archiv, 1965: 2. [8] Svensk Sjöfartstidning nr 5, 1968. [9] Uppgifter erhållna från Svenska varvsin- dustriföreningen, Göteborg. [10] Loyds register of shipping. [11] Svensk Sjöfartstidning 1968. [12] Jung. I. Yttrande angående de svenska varvens tillverkning av huvudmaskiner— 1969. (Koniidentiell).

X Cementindustrin

A. Kort beskrivning av den tekniska processen

Råämnen vid cementtillverkning är kalk- sten, krita eller liknande ämnen samt lera. Av dessa finpulveriserade och noggrannt blandade råämnen framställes genom brän- ning till sintring s.k. klinker. Genom mal- ning av klinkerna jämte en mindre kvanti- tet gipssten erhålles s. k. portlandcement.

Tre olika typer portlandcement tillverkas, nämligen standardcement samt snabbt resp. långsamt hårdnande cement. Standardce- mentet dominerar tillverkningen.1 De bägge andra sorterna användes för speciella än- damål. Det snabbt hårdnande cementet an- vändes exempelvis vid elementbyggen och underlättar vidare betonggjutning i kyla.? Långsamt hårdnande cement kommer till användning vid gjutning av grova konstruk- tioner t.ex. kraftverksbyggen. Sedan ett tiotal år tillbaka tillverkas s.k. vulkance- ment, vilket framställes genom malning av cementklinker och masugnsslagg. Vulkan- cement hårdnar långsammare än standard- cementet, särskilt vid låga temperaturer.

Man urskiljer tre avgränsade led i tillverk— ningen: råverk, ugnsavdelning samt cement- avdelning. Temporära driftsavbrott kan ske i olika förädlingsled och för att gardera sig mot följdverkningama av detta i nästa led krävs också betydande lagerhållning av material och halvfabrikat mellan dessa för- ädlingsled.

Råverkel:

Efter brytning i brottet transporteras kalk- sten till råverket där den finfördelas genom krossning i flera tempon. Härefter finma- les råmaterialet tillsammans med lera och vatten till slam. Detta är den s.k. »våta metoden». (I den »torra metoden» sker mal- ning av råmaterialet i torrt tillstånd). Efter slamkvarnen ledes materialet till slamsilos.

U gnsa vdelningen

Efter omrörning under luftinblandning i sto— ra slambassänger pumpas slammet till brän- ning i en s.k. roterugn. Denna utgöres av ett upp till drygt 150 m långt rör av stål- plåt, invändigt infodrat med eldfast mate- rial. Ugnen är monterad med svag lutning och under sakta rotation (ca 1 varv/min) matas slammet in i den övre ändan under det att bränsle och luft inblåses i den and- ra och förbränner slammet till klinker vid en temperatur på ca 1500”. Som bränsle användes kolstybb eller tjock eldningsolja och ugnarna är i allmänhet försedda med sådana anordningar att de kan användas för den bränsletyp som ur ekonomisk syn- punkt för tillfället är fördelaktigast. Efter avkylning ledes klinkern till ett klinkerla-

1 Ca 90 % i Sverige ([3]), mer än 90 % i t. ex. USA och Japan och praktiskt taget 100% i mindre utvecklade länder ( [1]). 2 Denna typ ökar sin andel på grund av ökad användning av byggnadselement.

Ugnen kräver kontinuerlig drift då den tid som åtgår från en ugns tändning till dess den ger full produktion uppgår till flera dygn. Hos en ugn som stoppas löper därjämte ugnens infodring risk att förstö- ras genom bristningen i teglet vid avsval- ningsprocessen. Risk för driftsavbrott gör att det är betydande fördelar med att ha flera ugnar parallellt. Ju flera ugnar desto mera minskar risken för stora fluktuationer i den dagliga produktionsvolymen av klin— ker. Om en viss buffertlagerhållning finns för att minska dessa fluktuationer blir resultatet av flera ugnar i stället att kost- naderna för denna buffertlagerhållning ge- nomsnittligt minskar.

Cementavdelningen

Klinkern males tillsammans med gipssten i cementkvarn till cement, som förvaras i silos för distribution i löst skick eller i säckar.

B. Kostnadsstrukturen inom cementtillverk- ningen

I tabell X:1 nedan framgår hur tillverk- ningskostnaden för löst cement i silo in- klusive kapitalkostnad, men exklusive tran- sportförsäljningskostnad fördelar sig på de tre leden råverk, ugnsavdelning och cement- avdelning.

Hur totala förädlingskostnaden fördelar sig på olika kostnadsställen är bl. a. beroen- de av vilken råvarubas man har att utgå ifrån och hur stor anläggningen är och dessa faktorer bestämmer i sin tur vilken process som är den lämpligaste. De ovan angivna talen speglar förhållandena, sådana de i genomsnitt ter sig i Sverige. Förskjutningar i relationerna kan naturligtvis uppstå i sam— band med förändrade faktorpriser och för- ändrad genomsnittlig storlek på anlägg- ningarna. Dessutom påverkas kostnadsför- delningen av tekniska förändringar över ti- den. Ovanstående kostnadsfördelning ut- gör ett genomsnitt av kostnadsfördelningen i anläggningar med olika ålder. Den nya

Tabell X : I. Kostnadsfördelning vid cement— tillverkning. (Våt metod).

Råverk % Råvaror ] ] El-energi 2 Direkta löner ] Löpande reparationer 2,

vrigt l Kapitalkostnader 3 23,3 %

Ugnsavdelningen % Bränsle 18 4 El-energi l 4 Direkta löner 2,0 Löpande reparationer 7 0 Övrigt 2 0 Kapitalkostnader 49,0 %

Cementavdelningen % Övriga råvaror 4 El-energi 3, Direkta löner 0 Löpande reparationer 2

vrigt ], Kapitalkostnader 6 Gemensamma kostnader

18,8 % 91,1 % O

0

10020. O., Kålla: [7]

tekniken verkar ofta i en driftskostnadsbe- sparande riktning vilket gör att obsolescen- sen sänker kapitalkostnadsdelen i äldre an- läggningar i relation till nya. En kostnads- uppdelning baserad på helt nyetablerade produktionsenheter beräknas ge högre an- del kapitalkostnader.

B: 1 Statiska stordriftsfördelar

En detaljerad beräkning av anläggnings- och driftskostnaderna för olika anläggningsstor- lekar som gäller för svenska förhållanden i nuläget har inte varit tillgänglig. Nedan- stående sammanställning av mera summa- risk karaktär (tabell X: 2) ger dock en gan- ska god bild av sammanhangen.

Vissa utländska beräkningar finns tillgäng- liga. Tabell X: 3 visar resultat från en under- sökning som gjorts med utgångspunkt ifrån amerikanska förhållanden. I samma publi- kation som dessa siffror hämtats från finns jämförelser också med sovjetiska, japanska och västtyska förhållanden.

Jämföres tabell X: 1 och tabell X: 3 fin- ner man en relativt god överensstämmelse.

Tabell X: 2. Kostnadsstrukturen vid cement- tillverkning (våta metoden).

0,5 1,0

Kapacitet milj./ton milj./ton Råverk 23 20 Ugnsavdelning 49 43 Cementavdelning 19 15

Div. tillkommande kost-

nader 9 7 Total förädlingskostnad. 100 85

Källa: [7]

Kapitalkostnaderna i tabell X: 3 innehåller även jordränta och värdeminskningen på rå- varutillgången och motsvaras därför när- mast av kapitalkostnader+ råvaror till rå- verket i tabell 1.

Tabell X: 2 gäller nya anläggningar och av skäl som anförts tidigare blir därför ka- pitalkostnadema något högre i tabell X: 2 än i tabell X: 1. En annan skillnad är de något högre kostnaderna för el-kraft som före- kommer i tabell X: 2 i jämförelse med tabell X: 1.

Jämföres tabell X: 2 och tabell X: 3 fin- ner man att de amerikanska siffrorna ger en något större kostnadsdegression. Från 0,5 till 1 milj. ton/år sjunker styckkostna— derna ca 20 % vilket är större än de 15 % som återfinnes i tabell X: 2. Beräkningarna gäller olika tidpunkter och olika platser vil— ket naturligtvis kan förklara denna diver-

I det följande skall de olika kostnads- posterna i tabellerna kommenteras. Uppgif- terna gäller svenska förhållanden och an— knyter i första hand till tabell X: 1 och ta- bell X: 2. Tabell X: 3 erbjuder dock vissa möjligheter till jämförelser.1

Råvaror framtages till för varje förekomst specifik kostnad, som i ringa grad påverkas av enhetens storlek, så länge man är uppe i en produktionsvolym av 0,25 milj./ ton cement per år eller däröver.

El-energi och bränsle förbrukas i en kvan— titet per ton, som är beroende av process- typ men mindre av anläggningens produk- tionsvolym, så länge man rör sig med en- heter av gängse svensk storlek. Vid små an- läggningar blir kraftkontraktet ofördelaktigt, samtidigt som specifika förbrukningen stiger något.

Direkta löner2 kan reduceras betydligt i anläggningar upp till ca 0,5 milj. ton per år. Över denna nivå kan de direkta lönerna endast sjunka obetydligt, även om anlägg- ningarna ges större kapacitet. Betydelseful— lare är inverkan på indirekta löner, som i

1 Man måste i dessa jämförelser observera att tabell X: 2 och X: 3 hänför sig till nya anlägg- ningar medan tabell X: 1 utgör ett genomsnitt av existerande mer eller mindre gamla anlägg- ningar. * Denna beteckning avser den i tabell X:1 angivna. I tabell X: 3 inkluderas även löner till löpande reparationer i direkta lönekostnader. .

Tabell X: 3. Kostnadsstrukturen vid cementtillverkning (våta metoden).

Rel. Rel. kostn.- Kapacitet 1 000 ton/år kostn.- uppdeln. uppdela. iden 120 210 260 340 430 510 1000 iden minsta (1 (1 (l (1 (2 (2 (2 största anlägga. ugn.) ugn.) ugn.) ugn.) ugn.) ugn.) ugn.) anläggn. Dir. löner (inkl. även löner till löp. rep.) 17,6 100 72,4 67,0 63,0 54,1 47,6 24,3 7,4 Dir. material och vatten 3,2 5,5 Elkraft 10,0? 100 100 100 100 100 100 100 17,2 Bränsle 11,3 19,5 Ind. löner och övr. »over— head» 16,0 100 84,6 80,3 76,2 67,6 62,2 43,5 13,2 Kapitalkostn. (inkl. jord- ränta) 41,9 100 91,3 88,4 82,2 75,0 70,4 51,4 37,2 Total kostnad 100 90,5 87,6 83,5 77,4 73,4 58,0 Källa: [1] SOU 1970: 30 209

ovanstående rubriker i tabell X: 1 återfin— nes inom löpande reparationer och övrigt. Inom svensk cementindustri med hjälpav- delningar är arbetsåtgången f. 11. ca 1 arbets— timme per ton cement. I stora amerikanska nybyggda fabriker (1 milj. ton/år) har man redovisat värden på 0,5 arbetstimmar/ ton. Detta indikerar att arbetsproduktiviteten i nya anläggningar kan förväntas vara dub- belt så stor i det existerande beståndet. Jäm- förelsen är emellertid inte helt fullständig, då det är svårt att avgöra hur stor inver- kan av utifrån köpta tjänster har varit.

Löpande reparationer visar en tendens att minska då man övergår till större enhe- ter. Om enheternas antal minskas genom ökad storlek, får detta dock konsekvenser genom det besvärande stora produktions- bortfallet vid reparationsperioder. De bespa- ringar, som ytterligare kan göras här, be- döms som måttliga.

Kapitalkostnaderna sjunker per kapacitets- enhet vid övergång till större enheter. Stu- dier över detta samband har utförts, och följande sammanställning kan göras. [7] Kapacitet milj. ton/år 0,2 0,3 0,4 0,5 1,0 Investering kr/ årston 275 250 225 220 180

Beräkningarna är teoretiska och avser prisläget 1965. Jämförelsen med tabell X: 3 är svår att göra då kapitalkostnadema där inkluderar även jordränta. Exempelvis ger ovanstående siffror en kostnadsdegression mellan 0,5 och 1 milj. ton/år av storleks— ordningen 18 % medan de amerikanska siffrorna i tabell ger 27 %.

Gemensamma kostnader sjunker med stör- re produktionsenheter. Sålunda ökar inte kostnaderna för kameral eller teknisk le— dande personal, om produktionsvolymen ökar.

Sammanfattningsvis kan sägas att en ök- ning av produktionsenheten' 'eXer'npelvis' från 0,5 till 1,0 milj. ton/år i första hand inverkar på kapitalkostnadsandelen och på indirekta löner. I obetydlig grad påverkas kostnaderna för bränsle, el-energi, slitgods och reservdelar.

Den torra metoden att framställa klin— ker kan under vissa förutsättningar vara

Ugnar (för samma kapacitet som våtme- toden) avsedda för den torra metoden kan göras något mindre (kortare). Totalt torde kapitalkostnaden bli något lägre i den torra metoden jämfört med den våta. Bränsle- förbrukningen (brännolja o. dyl.) blir också något lägre. Elkraftförbrukningen blir där- emot något högre. Totalt sett torde (med svenska oljepriser) driftskostnaderna i den torra metoden bli något lägre än i den våta. Om råmaterialet innehåller vissa kvan- titeter vatten måste det förtorkas innan det brännes i torrugnen. För sådant råmaterial ställer sig den våta metoden i allmänhet för- delaktigare. Den torra metoden ställer högre krav på kontroll av ugnsprocessen för att nå hög kvalitet. Tidigare har en sådan process- kontroll varit svår att genomföra vilket bi- dragit till våta processens dominans. Nu- mera finns fullgoda processregleringssystem som gör att slutproduktema från torrugnar har en kvalitet i paritet med våtugnarnas. Torrugnarnas andel torde därför växa över tiden.

I stora drag liknar emellertid torrmeto- dens och våtmetodens kostnadsstrukturer va- randra. En övergång från den våta till den torra metoden torde därför inte på något avgörande sätt ändra den optimala anlägg- ningsstrukturens utseende.

B: 2 Dynamiska stordriftsfördelar

I förra avsnittet angavs kostnadsutveck- lingen för anläggningsstorlekar upp till 1 milj. årston. Denna anläggning består av två parallella ugnar. Om man vill utöka ka- paciteten successivt och samtidigt utnyttja de fördelar som stora ugnar ger måste alltså kapacitetsökningen ske diskontinuer- ligt med språng av storleksordningen 0,5

"milj./ton "år eller 'ev'entuellt'st'örre.

Kombinationen av stora fasta kostnader och stora kapitalbesparande fördelar av dis- kontinuerliga kapacitetssprång medför att kapacitetsutnyttjandet blir en väsentlig kost- nadspåverkande faktor inom cementindu- strin. För olika företag med samma relativa ökning i avsättningen kommer vid en ny-

investering av given storlek större företag att snabbare uppnå fullt kapacitetsutnyttjan- de. Sedd över längre perioder innebär detta att kapacitetsutnyttjandet genomsnittligt kan hållas högre i större företag. Som tidigare nämnts (Kap. 111: B) kan mindre företag med tanke på kostnaderna för outnyttjad kapacitet tvingas välja mindre utbyggnader — i detta fall mindre ugnar. Båda dessa fak- torer kan bidraga till att höja styckkostna- dema hos mindre företag.

Vissa äldre enheter ofta av mindre eller mellanstor typ som på grund av obsolescens har relativt små fasta kostnader vid absolut driftstopp kan i detta sammanhang fungera som en utjämnande faktor.

Som exempel kan nämnas att Gullhögens bruk bygger en ugn av storleksordningen 700 000 ton/år som beräknas vara i funk- tion 1969. Denna ugn substituerar annan ugnskapacitet av ungefär samma storleks- ordning som då tillfälligt lägges ned.1 En sådan omallokering av produktionen till den nya ugnen betingas av att driftskostna- derna (t. ex. oljeförbrukningen) där är lägre än i det äldre beståndet. När avsättningen sedan ökar kan reservugnarna successivt tagas i bruk varvid man naturligtvis börjar med den utrustning som har lägst drifts- kostnader. Då alla ugnar slutligen utnyttjas maximalt är tiden inne för en ny stor inves- tering etc.

En av förutsättningarna för att man på detta sätt skall kunna omallokera produk- tionen mellan ugnama och kunna använda vissa av dem som utjämnande reservkapa- citet är att övriga produktionsfaktorer dvs. i detta fall huvudsakligen arbetskraften, är rörliga mellan de olika enheterna. I prak- tiken torde denna rörlighet endast kunna uppnås om ugnarna är lokaliserade till sam- ma plats.2

B 3 Transportkostnader och anläggnings- koncentration

Transporter till och från cementfabrikema utgör en betydelsefull kostnadspost. Till fa- brikerna transporteras bränsle och gipssten. Från fabriken transporteras den färdiga

Dessa kostnadsrelationer gör att cement- fabrikemas lokalisering i stor utsträckning betingas av transportekonomiska övervägan- den. Produktionen måste läggas i omedel- bar närhet av råvarukällan eftersom trans- portkostnadema för kalksten annars skulle bli orimligt höga. Kalkstensförekomster är vanliga i stora delar av landet. Lokalisering vid hamn kan vara en fördel med hänsyn till eventuell in- och uttransport med båt av gipssten, bränsle eller cement. Fördelen att ligga vid en hamn måste naturligtvis vägas mot de för- och nackdelar som loka- liseringen ger de andra transportkanalema.

Transport av cement från fabrikerna ut- gör avgjort den största kostnadsposten. Som en grov uppskattning gäller för Sveriges del med den lokalisering av produktion och kö- pare som här existerar att kostnader för uttransporter för närvarande utgör 20— 30 % av cementfabrikemas totala kostna- ders (inkluderande produktion och distribu- tion.) [7]

Transportkostnaderna har inom cement- branschen liksom i de flesta branscher som tillverkar stapelvaror stigit långsammare än produktionskostnaderna. Denna relativa kostnadssänkning har när det gäller cement skett genom att företagen övergått till nya distributionsformer. Numera distribueras ce- ment huvudsakligen i lösvikt (cirka 80 pro- cent). Denna leveransform kräver stora investeringar i löscementstationer (silos), tankbilar, tankvagnar, speciella fartygskon- struktioner etc. men ger lägre rörliga kost- nader. Säckkostnadema försvinner, och alla omlastningar kan ske snabbare (pneumatisk omlastning). Totalt sett bedöms övergången från säckcementdistribution till löscement-

1 Sannolikt kommer dock två mycket gamla ugnar att definitivt läggas ned. ” Skånska Cement torde exempelvis ha svårt att utnyttja kapaciteten i de mindre anlägg- ningarna som reservkapacitet, om inte utbygg-_ naden samtidigt sker på samma ort. ** Följande exempel från Storbritannien kan också belysa transportkostnadssitnationen. As- sociated Portland Cement Co, som har 31 an- läggningar spridda över landet och har en mark- nadsandel på 60 %, får trots denna decentralise- ring en transportkostnad på cirka 17 % av de totala kostnaderna.

distribution ha sänkt de totala kostnaderna relativt kraftigt. Genom att transporterna förenklats, och omlastningen gjorts snabba- re, har transportkostnadema samtidigt sänkts och därvid generellt minskat fördelen med en decentraliserad anläggningsstruktur.

Den för ett företag optimala lokalisering- en av anläggningen är en komplicerad av- vägning mellan produktionskostnader och transportkostnader och mellan olika typer av transportkostnader. Följande exempel kan belysa det praktiska förfaringssättet. Skånska Cement beräknar sina nyinveste- ringskalkyler med utgångspunkt från avsätt- ningsprognoserna på sina 42 löscement- stationer (6 fabriker + 36 andra löscement- stationer). Produktionskostnaderna för olika alternativa marginella utbyggnader beräknas och kombineras sedan med en transport- kostnadsberäkning som dels satisfierar av- sättningsprognosema i de olika löscement- stationema dels ger transportkostnadsmini- mum vid de givna hypotetiska kapacitets- siffrorna. Av dessa olika alternativa utbygg- nader väljes sedan den som ger minsta totala kostnader dvs. minsta summa produk- tions- och transportkostnader.

Vid sådana marginella utbyggnader mås- te naturligtvis dessutom en viss hänsyn ta- gas till problem som ligger längre fram i ti- den, dvs. efterföljande utbyggnad, transport- kostnadernas utveckling i relation till pro- duktionskostnaderna etc.

Om flera cementföretag konkurrerar på samma marknad kommer distributionen att avvika från den optimala. En kostnadsmi- nimerande distribution kräver om flera fö- retag förekommer samtidigt, en geografisk uppdelning av marknaden.

En sådan uppdelning som ligger nära en kostnadsminimerande marknadsfördelning råder exempelvis inom den svenska lättbe- tongbranschen. Siporex och Ytongföretagen har ett gemensamt försäljningsbolag. Lan- det har indelats i områden där Siporex res- pektive Ytong främst bör avsättas (S- resp. Y-distrikt). Dessutom finns gemensamma di- strikt (G-distrikt) som skall vara leverans- utjämnande så att kvoten 54 % Siporex och 46 % Ytong kan hållas. Införandet av

denna geografiska uppdelning beräknas ha inneburit en väsentlig minskning av de ge- nomsnittliga transportavstånden.

Liknande geografiska uppdelningar med eller utan ett gemensamt försäljningsbolag är naturligtvis fördelaktiga för de ingåen- de partema i alla branscher, där transport- kostnadema är stora. Samma och eventuellt större kostnadsfördelar kan naturligtvis ock- så erhållas genom en direkt fusion.

Den totalt sett optimala anläggningsstruk- turen (dvs. då ingen hänsyn tages till den existerande anläggningsstrukturen) torde i dagens läge bestå av tre eller fyra anlägg- ningar. [8]

C Kort beskrivning av svensk cement— industri

Den svenska cementfabrikationen omfattar 3,8 milj. ton cement till ett saluvärde av cirka 250 milj. kronor 1967.

Företagen i Sverige är helt integrerade från kalkbrott till försäljning av cementen.

Kapacitetsutvecklingen sker som nämnts tidigare språngvis. Under senare tid har följande förändringar skett:

Gullhögen byggde till med en ugn på 300000 ton/år som var färdig 1965, och bygger för närvarande ytterligare en ugn på 700000 ton som beräknas vara färdig 1969. Skånska Cement byggde till med en ugn på 500 000 ton/år i Limhamn, som var färdig 1967, och bygger för närvarande en ugn på 500 000 ton i Slite.

Cementmarknaden i Sverige är ett duo- pol skyddat av stora etableringshinder.1 Skaleffekterna i produktionen och behovet av en omfattande distributionsapparat inne- bär att etablering skulle förutsätta mycket stora kapitalinsatser. Importkonkurrensen påverkar på grund av transportkostnader- nas relativa storlek endast i mindre grad marknadsbilden.2 Kombinationen homogent duopol och höga etableringshinder har med- fört en i huvudsak låst prisbildningssitua-

1 Se [6] sid. 306. ” Fraktkostnaderna vid import från västeuro- peiska länder beräknas motsvara ung. 15 % av det svenska priset.

Tabell X: 4. Anläggnings- och företagsstruk- tur inom cementindustrin (1968).

Skånska Cement

Limhamn ] 200 tusen ton/år Hellekis 700 » » Köping 410 » » Stora Vika 410 » » Slite 750 » » Degerhamn 250 » » Totalt 3 720 » »

Gullhögens bruk

Gullhögen 1 000 » » Totalt 1 000 » »

Total kapacitet 4 720 tusen ton/år

Källa: [7]

tion på cementmarknaden.1 Konkurrensen har i stället inriktats på kvalitet och ser- vice. Dessa konkurrensmedel har när det gäller en så förhållandevis homogen vara som cement vissa begränsningar. Denna si- tuation kan utgöra en förklaring till den omfattande integration framåt som utmär- ker branschen. En utbyggnad i senare för— ädlingsled och speciellt förvärv av existe- rande tillverkare t.ex. på betongvaruområ- det kan utgöra en effektiv metod att vinna eller säkra avsättningen på cementmarkna- den. Förutom en allmänt avsättningsstimu- lerande effekt erbjuder den möjligheter till stegvis ökning av den egna cementavsätt- ningen vilket måste vara en fördel i sam- band med de stora kapacitetstillskott, som uppkommer när nya anläggningar tages i bruk. Möjligheten att föra aktiv konkur- rens — exempelvis genom produktutveckling — framstår också som betydligt större i dessa senare förädlingsled än i själva ce- mentproduktionen.

Ungefär tre fjärdedelar av cementet kom- mer till slutlig användning i husbyggen, främst bostadshus.

Mer än hälften av cementproduktionen går till vidareförädling i betongvaru-, lätt- betong- (Siporex) och etemitfabriker.

Även den betong som inte prefabriceras utan exempelvis gjutes på byggnadsplatsen blandas numera till övervägande del i fasta

Vertikal integration framåt kan noteras i alla dessa nämnda avsättningsområden. Tillverkningen av lättbetong och asbestbe- tong (eternit) är sålunda antingen direkt ge- nom dotterbolagsbildning eller genom ge- mensamma ägarrelationer i hög grad inte- grerad med de svenska cementbolagen.2 Integrationen mellan cementindustrin och byggnadsverksamheten har genom ett antal företagsförvärv fått ökad omfattning under 1960-talet.3

Man kan alltså konstatera att båda ägar- grupperna på cementområdet har en omfat- tande produktion och i vissa fall tillsammans en dominerande ställning i senare föräd- lingsled. Integrationen innebär att de öppna marknaderna för cement och mellanpro- dukter krympt; en allt större andel blir in- terna leveranser inom samma koncern eller företagsgrupp.4 Konkurrensen förskjuts framåt i produktionskedjan och inslagen av fåtalskonkurrens ökar i de senare leden. För närvarande går emellertid endast en mindre del av cementförsäljningen till ce- mentbolagens egna företag.

1 På vissa delmarknader —fråmst i Väst-Sve- rige — har dock priskonkurrensen tidvis varit mycket hård. ” Av lättbetongtyperna är det bara Siporex som har cement som utgångsmaterial. Samban- den mellan Gullhögens bruk och Ytong kan där-'» för inte kallas en vertikalintegration i vanlig mening. ” De samband mellan cementindustrin och byggnadsverksamheten som finns är ofta indi- rekta ex. i form av gemensamma ägarrelationer. Skånska Cement har exempelvis stark ägaran- knytning till Skånska Cementgjuteriet. Gullhö- gens bruk har via Industrivärden anknytning till flera stora byggnadsföretag. Industrivärdens för- värv av byggnadsföretag torde dock enligt upp- gift primärt ha andra bevekelsegrunder än en strävan att öka cementförsäljningen.

I kedjan cement—betongelement—byggnads- konstruktion finns betydande tekniska fördelar av en integration framför allt med tanke på möj- ligheterna att kunna bedriva en effektiv produkt- utveckling. Interrelationerna mellan de tre leden gör att utvecklingsarbetet måste bedrivas sam- tidigt i alla led — ett arbete som då naturligtvis underlättas av de möjligheter till samarbete inte- grationen ger.

* Det förekommer även köp av cement från företag utanför koncernen. A-betong köper exempelvis relativt stora kvantiteter cement från Skånska Cement, framför allt av transport— ekonomiska skäl.

Den svenska exporten av cement är av underordnad betydelse. Exporten har när- mast haft funktionen att avlasta överskott till priser som understiger de totala styck- kostnadema vid fullt kapacitetsutnyttjande men som naturligtvis överstiger de rörliga styckkostnadema. Exportprisema har i all- mänhet varit ca 20—30 % lägre än hemma- marknadspriset. Kapitalkostnader och öv- riga fasta kostnader är enligt tabell X: 1 ge- nomsnittligt av storleksordningen 40 % . För mindre och äldre ugnar är de fasta kost- naderna genomsnittligt mindre. Även om kapitalkostnadema är noll finns en undre gräns på ungefär 15 %, utgörande övriga fasta kostnader. Företag i flera länder har naturligtvis samma överskottsproblematik och det konkurrensförhållande som på så vis etableras på exportmarknaden gör att exportpriserna i hög grad kan sägas spegla de rörliga styckkostnadema. Ovanstående siffror tyder också på att så skulle vara fallet.

D Strukturutveckling Cementindustrin är starkt koncentrerad i Sverige och en ytterligare koncentration inom landet, dvs. sammanslagning av de två existerande företagen är osannolik.

Inom den existerande företagsstrukturen kan man tillgodogöra sig de väsentligaste statiska stordriftsfördelama. Bl. a. kan ug- narna inom denna ram göras så stora att de i varje fall tangerar en optimal dimensio- nering med hänsyn tagen till efterfrågans tillväxt och geografiska fördelning. En ytter- ligare koncentration skulle viserligen kun- na medföra vissa transportbesparingar och en samplanerad investerings- och skrotnings- politik, skulle kunna ge vissa dynamiska stordriftsfördelar i form av högre genom- snittligt kapacitetsutnyttjande men de re- sursbesparande effekterna av detta bedöms av de bägge parterna inte vara tillräckligt stora för att motivera samarbetsavtal eller fusion. Dessa resursbesparande effekter ten— derar också på lång sikt och med den nu kända tekniken att minska, parallellt med att båda cementföretagens absoluta produk- tionsnivå höjs.

[1] Studies in Economics of Industry 1. UN New York 1963. [2] Economic Report on Mergers & Vertical integration in the Cement Industry. Federal Trade Commission Washington 1966. [3] H. Fischerström, Den svenska cementindu- strin under åren 1950—1960. (Konfidentiell) (stencil). Statens pris och Kartellnämnd 1962. [4] Tengvik, Den svenska byggnadsmaterial- marknaden. SOU 1951: 35. [5] C. Pratten, The Economics of Scale in British Manufacturing Industry. Cambridge. (Stencil 1967). [6] Koncentrationsutredningen III, Industrins struktur och konkurrensförhållanden. SOU 1968: 5. [7] Uppgifter erhållna direkt från svenska pro- ducenter. [8] Rydin, Bo: Ökar den optimala företagsstor- leken? Ati'ärsvärlden nr 40/1965.

XI

A Kort teknisk beskrivning

Al Pappersmassetillverkning

Papperstillverkning baseras numera nästan helt på fibermassa, framställd av massa- ved, medan lump och pappersavfall spelar en helt underordnad roll. Alla virkesslag användes i sulfatprocessen, medan sulfitme- toden är speciellt lämpad för granved, och neutralsulfitmetoden (NSSC) endast för löv- massa.

Vid tillverkning av slipmassa trycks den blötlagda veden mot en roterande slipsten varvid fibrerna rivs isär. Råmaterialet till slipmassan kan alternativt utgöras av ved- flis som istället mals sönder i s.k. raffinö- rer.1 Efter silning, varvid stickor och grova partiklar elimineras, urvattnas massan och pumpas till pappersbruket. Skall slipmassan fraktas längre vägar, formas den till ark på en upptagningsmaskin samt pressas till un- gefär 50 % torrhalt och läggs på balar. Nu- mera förekommer även s. k. flingtorknings- anläggningar som ger 90 % torrhalt. Den ytterligare minskning i vikt som detta med- för ger naturligtvis fördelar i transporthän— seende.

Beroende på slipstenens yta och hur sil- ningssystemet är inrättat kan man få slip- massa av olika finhet. F inslip används i s. k. trähaltigt tryckpapper. En något grövre kvalitet (tidningsslipmassa) ingår i tidnings- papper som till ungefär 85 % består av slipmassa. S. k. grovslip används vid papp—

Pappersmasse— och pappersindustrin

och kartongtillverkning. Sekunda slipmassa med stor halt av långa fiberknippen används t. ex. i byggnadspapp.

Den vanliga slipmassan kallas även vit- slip i motsats till brunslip, som man får om veden basas före slipningen, dvs. uppvärms med ånga under tryck. Brunslip ger star- kare produkter än vitslip och används där- för i en del papp. Papper som tillverkats av vitslip blir ganska sprött och gulnar kraftigt, särskilt i dagsljus. Papper som inne- håller slipmassa kallas trähaltigt.

Vid de kemiska framställningsprocesser— na skiljer man på sulfit- och sulfatmetoden. Skillnaden ligger främst i kokvätskan, som vid sulfitmetoden utgörs av en syra och vid sulfatmetoden av en bas. Kokningen med syra lämnar en ljus massa, medan kok- ning med bas lämnar en brun massa.

Processerna är såtillvida lika, att i båda fallen bindemedlet i veden, det s.k. ligni- net, utlöses, varigenom fibrerna friläggs.

Sulfitmassan tillverkas vanligen av gran- ved, men även lövved och tall användes. Ve— den huggs till flis och fylls i en stor behål- lare, kokare, vari tillsätts en koksyra. Kok- ningen sker under tryck och tar 9—13 tim-

! Malning i raffinörer har fördelen att råmate- rielet är lättare att transportera och också ge- nomsnittligt något billigare. Massan får också en för vissa ändamål högre kvalitet. Denna kvali- tetsförbättring medför att för många produkter mindre andel kompletterande kemisk massa erfordras — en besparing då ju kemisk massa är avsevärt dyrare än slipmassa.

Sulfitmassan är inte rent vit och måste för många ändamål blekas innan den kan användas. Efter urvattning pumpas massan till pappersbruket. Skall den fraktas längre bort eller lagras, gör man antingen våta rul- lar, eller också torkar man massan och skär den i ark som balas.

Beroende på vilka slag av ved som an- vänds, kokvätskans sammansättning, hur lång tid kokningen pågår och vilken högsta temperatur man går upp till, erhålls olika egenskaper hos massan t. ex. när det gäller styrka, hårdhet och färg.

Bland de olika sulfitmassor som existerar är magnefitemassan vanligast i moderna an- läggningar. Skillnaden består i att olika ke- mikalier användes i kokningen, och magne- fitemetoden har den fördelen, att en stor del av de använda kemikalierna kan återvinnas.

För framställning av sulfatmassa används huvudsakligen tallved men även en del löv- ved, främst björk. Kokningen går fortare vid sulfat- än vid sulfitprocessen (4—6 tim- mar). Kokad på normalt sätt erhålls därav papper med större styrka än det, som fås av sulfitmassa, därav benämningen kraft- massa.

Den oblekta sulfatmassan är lämplig om man önskar starka papper, som inte behö- ver vara vita, t. ex. säckpapper, påspapper, omslagspapper.

Halvblekt sulfatmassa används för vissa omslagspapper, t. ex. påspapper.

Den helblekta sulfatmassan kan framstäl- las med hög vithet och med nästan samma styrka som den oblekta sulfatmassan.

Det är mycket vanligt att man vid till- verkningen av papper blandar flera olika massakvaliteter och även fibertyper. Sålun- da blandas ibland björk och tall vid till- verkning av blekt sulfatmassa. De korta björkfibrema hjälper till att göra papperets arkformation jämnare.

Det papper i pappersbruket, som inte kan säljas, såsom kantremsor och utsorterade ark, tas tillvara och återförs i processen. Torkning av massa gör den mera ogenom- skinlig (opak). Återföring av detta s.k. ut- skottspapper till en process där huvudsak-

ligen våt massa används kan därför höja kvaliteten.

Blandat avfallspapper samt gamla tid- ningar och tidskrifter ingår som råvara i kartong och wellpapp.2 Ofta förses därvid produkten med ytskikt av ädlare massa, antingen för att öka styrkan eller förbättra utseendet.

S. k. arkivpapper eller dokumentpapper, vilket används för viktigare handlingar som skall arkiveras, samt även sedlar, innehåller lump, dvs. avfall från textilindustrin. Även halm och olika gräsarter kan utgöra rå— material för papperstillverkning.

A: 2 Pappers- och papptillverkning Malning

Pappersmassan kommer till pappersbruket antingen som pumpmassa, i rullar eller i skurna ark i balar. Används pumpmassa urvattnas denna innan den går till malning, som är det första steget i den egentliga pap- perstillverkningen.

Massa i rullar eller balar upplöses först i vatten för att skilja fibrerna från varand- ra. Massan rivs ibland i särskilda rivare in- nan den löses upp. Utskottsmassa, utskotts- papper och slipmassa kan också sönderde- las med hjälp av s. k. kollergångar.

För att få ett starkt papper måste man mala massan. Detta kan ske på olika sätt. Om målningen huvudsakligen påverkar fib- rernas yta och genom krossning mjukar upp dem utan att någon nämnvärd fiberförkort- ning sker, säger man att massan blir smörjigt mald. Ju smörjigare mälden är desto svåra- re avvattnas den. En smörjig mäld ger ock-

1 Denna koktid avser sur sulfit. Kokning av exempelvis natriumsuliitmassa tar kortare tid. * I USA utgörs ungefär en tredjedel av all råvara för pappersindustrin av gammalt papper. Förbrukningen i Sverige är betydligt mindre. Avfallspapperet svarade 1965 endast för 6 % av fiberförbrukningen i svensk pappersindustri. Anledningen är att avfallspapper är mindre lämpligt som råvara för pappersslag såsom tid- nings- och kraftpapper, vilka dominerar i svensk tillverkning. Däremot är det ett relativt prisför- månligt utgångsmaterial för andra kvaliteter såsom papp, kräppat papper samt för wellpapps- industrin.

så ett mera genomskinligt papper. Smörpap- per år ett exempel på ett papper tillverkat av mycket smörjig mäld. Det är svårare att göra ett jämnt papper av långa sladdriga fibrer. Man kan styra malningen så att en del fibrer avsiktligt förkortas. Man väljer denna s.k. »ryska» malning, när styrkan inte är det enda viktiga utan man vill ha ett särskilt jämnt ark som även skall vara ogenomskinlig (ex. dupliceringspapper).

Tillsatser i papperet

I samband med malningen tillsätts en del kemikalier såsom lim och alun samt färg- ämnen och ibland vissa fyllnadsmedel. Med få undantag är papper limmat. Vid lim- ningen används vanligen harts som efter fin- fördelning bringas att utfalla genom alun- tillsats. Skrivpapper limmas för att hindra bläcket att sprida sig. Omslagspapper lim- mas för att minska vätningshastigheten. Tryckpapper limmas för att tryckfärgen skall få lämplig insugningshastighet.

Nästan allt papper är tillsatt med färg (ofta anilinfärger). Det vanligaste fyllnads- medlet är kaolin. Ofta används tolk och vid tunna papper titanvitt för att öka opa— citeten.

Sedan massan är mald och kemikalier etc. tillsatts måste den undergå en rening innan den går ut på pappersmaskinen, som är mycket känslig för föroreningar. Vanligen är föroreningarna i mälden antingen spe- cifikt tyngre eller också större än fibrerna. Skillnaden i specifik vikt utnyttjas i sådana reningsanordningar som sandbord och vir- velfilter, medan knutsilar används för att skilja ifrån partiklar, som är större än fib- rerna.

Pappers- och kartongmoskiner

I rundviramaskinen bildas papperet på en cylinder som ligger nedsänkt i ett tråg, vilket innehåller mälden. Cylindem är klädd med viraduk och vattnet från mälden rin- ner igenom viran. På dess ytan bildas då

ett fiberskikt. När cylindern roterar förs pappersbanan upp ur tråget och tas av genom att en filt trycks mot banan.

På en rundvira kan man vanligen inte bilda ett tjockt papper. I gengäld kan en rad rundviror placeras efter varandra, vilka alla lämnar sina banor till en överliggan- de filt. På så sätt kan tjocka ark byggas upp, som dessutom kan ha olika sammansätt- ning i olika skikt. Den inre delen kan vara gjord av billigt material, medan ytskikten kan vara av ädlare kvaliteter. Härigenom har rundviramaskinen fått särskild betydel- se vid kartongtillverkning.

I planviramaskinen formas papperet på en plan virayta i vars ena ända mälden påförs och från vars andra ända papperet avtas.

Kombinationer av plan- och rundvira- maskiner förekommer även. Man gör då huvuddelen av arket på rundviror och ett ytskikt på en planvira. Arkbildningen blir nämligen ofta bättre på en planvira än på en rundvira. Ett ark, som är gjort av två banor, vilka är sammanfogade i maskinen, kallas för duplexpapper eller duplexpapp. Det finns även triplexpapper osv.

Efter virapartiet följer i alla maskiner ett pressparti, där vatten pressas ur banan med hjälp av en eller flera pressar.

Därefter följer ett torkparti i vilket kvar- varande vatten indunstas med värme, som i form av ånga leds in i gjutjärnscylindrar, över vilka papperet leds. Torkpartiet kan vara uppbyggt av en enda stor torkcylinder (yankeemaskin) eller av flera mindre tork- cylindrar (mångcylindermaskin).

Efter torkpartiet följer på mångcylinder- maskin en glätt, där papperet glättas mellan polerade valsar av hårt ytmaterial. Används en yankeemaskin glättas papperet i denna endast ensidigt. För vissa typer av papper, t. ex. tryckpapper och pergamynpapper, kan inte tillräckligt hög glättning erhållas med glätten. Separat glättning måste då tillgri- pas (i en s. k. kalander).

Slutligen sorteras papperet, granskas och skäres. Tidigare var denna efterbehandling relativt arbetsintensiv men successivt har arbetsbesparande tekniska metoder införts.

B Stordriftsfördelar inom pappersmassetill- verkningen

Det material, som utredningen har haft till- gängligt rörande denna bransch, är relativt utförligt och detaljerat. Materialet täcker med avseende på massatillverkning flertalet kvaliteter av intresse, och relativt detalje- rade kostnadskalkyler för investering och produktion finns för anläggningar i storleks— klasser mellan 37 500 och 300000 årstons produktion. För slipmassa finns även siffror för något större anläggningar (366 000 ton). Beräkningen finns både för pumpmassa och torkad massa.

Beräkningarna är i samtliga fall gjorda på enhetliga grunder. I tillverkningskostna- derna har inkluderats full administration för ett fristående företag. Kapitalkostna- derna har beräknats efter 6,5 % ränta och 15 års avskrivningstid.1 Virkes- och elkrafts- kostnader har kalkylerats efter marknads- pris.2 Alla anläggningar har antagits vara fullt moderna.

B: 1 Cellulosa

Beräkningarna är gjorda för:

Tallsulfat — oblekt, halvblekt och blekt — pumpmassa och torkad massa

Magnefite — oblekt och blekt — pumpmas- sa och torkad massa

Björksulfat — blekt — pumpmassa och tor— kad massa

Dissolvingmassa — torkad massa

Anläggningsstorleken har varierats från 37500 årston till 300000 årston. Anlägg- ningarna antages redan från början dimen- sionerade för sin slutliga kapacitet. I efter- hand kommer att beröras något om de extra kostnader, som kan uppstå i det fall, då anläggningen byggs ut successivt.

Kostnadsnivåerna skiljer sig ganska avse- värt för olika kvaliteter. Om oblekt tall- sulfat pumpmassa tas som utgångspunkt (: 100), innebär halvblekning en kostnads- ökning på ca 25 enheter, en helblekning ytterligare 10. Torkning höjer kostnaderna 20 enheter. Torkad blekt tallsulfat blir alltså

ca 55 procent dyrare än oblekt pumpmassa. Oblekt magnefite pumpmassa kostar unge- fär lika mycket att tillverka som motsva- rande tallsulfatmassa. Blekningen är här nå- got billigare och motsvarar i detta avseende halvblekt tallsulfat. Torkningen däremot in- nebär ungefär samma kostnad som tidigare.

Blekt björksulfat är med existerande rå- varupriser billigare att tillverka än både blekt tallsulfat och magnefite och ligger i kostnadshänseende några enheter under det senare. Dyrast är torkad dissolvingmassa, som betingar en kostnad av mer än 60 enheter över oblekt tallsulfat pumpmassa.

Relativa kostnadsutvecklingen för de olika kvaliteterna är påfallande likartad. Vissa mindre olikheter finns dock. Av tabell XI: 1 framgår exempelvis att produktionskostna- derna för björksulfat faller något snabbare än för tallsulfat och magnefite samt att torkad massa faller snabbare än pumpmas- sa. Man noterar också att kostnaderna för dissolvingmassa faller långsammare än för de andra kvaliteterna.

Av tabell XI: 2 framgår, att tre stora kostnadsposter dominerar? Genom att väga ihop kostnadsseriema med den relativa kost- nadsuppdelningen i minsta storleksklassen som vikter erhålls den totala kostnadsserien.

1 Samma avskrivningsförlopp har använts för såväl byggnader som maskiner. Vanligen brukar byggnader tillmätas längre livslängd än maskiner. I detta fall kan emellertid huvuddelen av byggnaderna sägas vara så specialanpassade till sitt innanmäte, att nybygge eller omfattande ombyggnad krävs vid reinvestering av maskiner, vilket motiverar ovanstående antagande. * Vedkostnaderna blir i kanske högre grad än andra poster beroende av de lokala förutsätt- ningarna. Skogsbeståndets och kommunikatio- nemas utseende, ägandeförhållande etc. kan på- verka kostnadsbilden. Den relativa nivån och förändringen av virkeskostnaderna i olika in- vesteringsalternativ får därför närmast ses som ett exempel i en relativt normal situation. 3 Vid jämförelser med andra beräkningar har åsikter framkommit, att kostnaderna för energi- och elabonnemang, reparationer och underhåll samt ränta på driftskapital beräknats något lågt i tabellerna, samt, när det gäller kapitalutrust— ningen, att kostnaderna för maskiner beräkats något högt och för byggnader något lågt. Detta senare torde dock ha sin förklaring i något olika bokföring av maskiner och byggnader. I övrigt är samstämmigheten mellan de här redovisade resultaten och dessa andra beräkningar relativt god.

Inbördes kostnads- relation Kapacitet 1 000 ton/år i minsta klassen 37,5 75 150 225 300 ]. Oblekt tallsulfat, pumpmassa 100 100 78 67 65 63 2. » » , torkad massa 118 100 77 65 63 61 3. Halvblekt » , pumpmassa 125 100 78 68 65 63 4. » » , torkad massa 144 100 77 65 63 61 5. Blekt » , pumpmassa 135 100 79 68 65 64 6. » >> , torkad massa 155 100 77 66 63 61 7. Oblekt magnifite, pumpmassa 100 100 79 69 67 8. » » , torkad massa 118 100 77 66 64 9. Blekt » , pumpmassa 127 100 79 69 66 10. » » , torkad massa 146 100 78 66 64 11. Blekt björksulfat, pumpmassa 123 100 76 64 62 12. » » , torkad massa 143 100 75 62 60 13. Dissolvingmassa, torkad 162 100 79 69 67

1 Kapaciteten är räknad för oblekt massa. För halvblekt och blekt sulfatmassa reduceras dessa värden med blekförlusterna som har antagits vara 7,5 % och 10 % för halvblekt respektive blekt

massa.

För blekt magnefitmassa antages blekförlusten vara 6 %, och för blekt björksulfat 10,7 %. Dis- solvingmassan slutligen reduceras med 6,7 %.

I stället för kapaciteten 300 000 ton/år för blekt sulfat, som står angivet i tabellen, blir den fak- tiska kapaciteten beräknad på denna slutprodukt 270 000 ton/år.

Man ser att kostnaderna för löner och administration närmast kan betraktas som en fast kostnad, och när denna kostnad slås ut på fler enheter, sjunker den mycket snabbt.

Kostnaderna för råvaror ökar något för större anläggningar. Vedkostnaden utgör mellan 96 % (oblekt massa) och 77 % (blekt björksulfat) av råvarukostnadema. På grund av transportkostnadema för veden stiger vedkostnaden, då anläggningsstorleken ökar. Markant är emellertid den relativt måttliga ökningen i råvarukostnaderna. Denna ök- ning kan inte ens i det extrema fallet att transportkostnadema fördubblas utgöra ett motiv för val av en mindre anläggning. Spridningen i transportkostnadema är enligt uppgift vanligen begränsad till cirka 35 % (uppåt eller nedåt). Till bilden hör, att av- kastningen per enhet skogsareal genom olika skogsvårdande åtgärder avsevärt kan ökas. En produktionsökning med 60% per yten- het bedömes vara möjlig i många regioner. En allmän ökning av skogsarealemas av- kastning minskar varje anläggnings upptag- ningsområde och tenderar därmed att mins-

Källa: [9]

ka de totala transportkostnadema. Vissa substitutionsmöjligheter finns alltså mellan skogsvårdande åtgärder och långa transpor- ter. För en anläggning med snabbt ökande transportkostnader vid ökad produktionsvo- lym (på grund av naturliga hinder som sjöar etc. eller på grund av företagsstrukturens utseende) kan det vara fördelaktigt att in- tensifiera skogsvården för att undvika allt- för långa transporter. Beträffande övriga råvaror antas där kostnaden per ton massa vara oberoende av anläggningsstorlek.1 Kapitalkostnaderna faller vid ökad anlägg- ningsvolym men inte så kraftigt som löner och administrationskostnader.

För blekt björksulfat utgör råvarorna ungefär 7 procentenheter mindre lönen 2 och kapitalkostnaden 5 procentenheter mer än i tabell XI: 2. Dessa förskjutningar gör att kostnadsserien (total kostnad) faller något snabbare i detta fall.

Kostnadsserien för björkved beräknas sti-

1 Enligt uppgift torde dessa kostnader sjunka något vid ökad anläggningsstorlek på grund av stardri/"tsfördelar och eventuellt även priseffekter i transportledet.

Relativ Relativ kostnads- kostnads- uppdelning uppdelning i minsta Kapacitet 1 000 ton/år i största storleks- storleks- Kostnadsposter klassen 37,5 75 150 225 300 klassen Råvaror 44,5—46,6 100 102 104 105 106 69,9—78,1 Löne- och administrationskostnad 15,7—16,3 100 55 31 26 20 4,9— 6,3 Ränta och amortering 34,9—36,9 100 62 42 36 32 18,2—20,8 Energi-* och elabonnemang Reparations- och underhållskostnad 1,0—_ 4,3 —I,7— 3,2 Ränta på driftskapital

Total kostnad 100,0 100 79 68 65 63 * Häri inräknas även vissa intäkter från elkraft och ånga. Källa: [9]

ga något snabbare än för tall och detta motverkar förskjutningen något.

Jämför man pumpmassa med torkad mas- sa finner man även här en liknande för- skjutning på ungefär 6 procentenheter från råvarukostnader till 3 procentenheter på lö- ner och administration och resten på ränta för lagerhållning, energi och underhåll. Den- na förändring medför också en snabbare sänkning av kostnaderna.

För torkad dissolvingmassa gäller att den har ungefär samma relativa kostnadsupp- delning som tabell XI: 2. Skillnaden i detta fall med avseende på kostnadsseriens utse- ende beror främst på olikheter i kapital- strukturen. Sådana olikheter förekommer i viss mån mellan alla kvaliteter och de skall närmare beröras i nästa avsnitt.

Kapitalstrukturen

Ur tabell XI: 3 utläses, att en viss olikhet finns i den totala investeringens kostnads- serie mellan de olika kvaliteterna (några faller snabbare än andra), men att denna skillnad ändå är påfallande liten. Man ser att vissa relativa förskjutningar mellan de tre stora posterna Byggnader, Fabriksom- råde och Maskinell utrustning förekommer för olika kvaliteter.

Införandet av torkning ökar t.ex. bygg- nadernas relativa andel, medan blekning ökar maskinemas relativa andel. För den maskinella utrustningen (som utgör ungefär

halva kapitalkostnaden) råder naturligt nog en viss heterogenitet.

I sulfatprocessen ingår som tunga kost— nadsposter »sodahus», »kaustisering» och »mesaugn», medan i magnefiteprocessen används »pannhus med återvinningsanlägg- ning» och »syraberedning». Då dessa se- nare har en kostnadsserie som faller lång- sammare uppstår en viss skillnad mellan den maskinella Utrustningens kostnadsserie hos sulfatfabriker och magnefitefabriker.

Torkmaskinerna har en kostnadsserie som faller långsammare än genomsnittet av maskinerna. Detta medför, att den maski- nella utrustningen får en kostnadsserie, som faller långsammare för torkad massa än för pumpmassa.

Den för blekningen erforderliga maski- nella utrustningen, blekkemikalieberedning, blekeri och eftersileri, har kostnadsserier som faller mycket långsamt. Dessa kost- nadsserier faller långsammare än de totala kostnaderna och kommer därför att med- verka till en förskjutning uppåt av blekta kvaliteters totala kostnadsserie.

Denna detaljerade lista över kapitalkost- nademas utveckling är närmast medtagen som ett exempel för att ge en uppfattning om storleksordningen av olika kostnadspos- ter.

Tabellen illustrerar en del generella drag, som man kan finna i anläggningar i lik- nande branscher. Vissa baskostnader och vissa kostnader för kringutrustning har ka-

Relativ kostnads- uppdelning i minsta Kapacitet 1 000 ton/år storleks- Kostnadsposter klassen 37,5 75 150 225 300 1. Byggnader 17,8—23,4 100 57 37 32 29 2. Fabriksområde 8,8—12,2 100 51 26 18 14 3. Maskinell utrustning 48,0—53,0 100 66— 47— 42— 31— 69 53 49 42 4. Inredning 1,1— 1,2 100 54 30 22 18 5. Projektering 5,8— 7,6 100 53 28 20 16 -6. Gemensamt montage 2,4— 2,6 100 66 48 42 39 '7. Ränta under byggnadstiden 8,4— 8,5 100 60 40 33 30 Tallsulfat oblekt pumpmassa 100 61 41 35 31 Tall o. björksulfat blekt pumpmassa 100 62 43 37 33 Tall o. björksulfat blekt torkad massa 100 62 43 38 34 Magnefite oblekt pumpmassa 100 62 43 37 Magnefite blekt torkad massa 100 63 45 40 Dissolving torkad 100 63 45 40 Källa: [9] Tabell XI: 4. Den maskinella utrustningens kostnadsstruktur. Kostnads- fördelning i minsta storlekskl. en enhet Kapacitet 1 000 ton/år motsv. ung. Maskinell utrustning 100 000 kr. 37,5 75 130 225 300 Kostnadsserien för en fast kostnad dvs. den undre styckkostnadsgränsen 100 50 25 16,7 12,5 Förråd, kontor, lab., garage, bensin- mack, brandstation, vaktstuga 10 100 ( 55 ( 30 ( 23 ( 18 Mesaugn 18 100 56 34 27 23 Avloppsvattenstation, kausticering 34 100 60 40 34 30 Kokeri 47— 80 100 66 43 38 35 'Sodahus 90—1 10 100 64 46 41 37 El-distribution 52— 63 100 70 50 43 38 Fordon o. transportredskap, gemen- samma rörledningar, blekkemikalie- beredning 12— 29 100 65—68 44—51 43—47 30—40 Tvätt 15— 18 100 65 48 49 45 Sileri 14— 15 100 68 51—52 46—49 45 Oljecistern 1— 2 100 80 62—55 47—55 49 Kemisk vattenrening, syraberedning 28— 42 100 66 50 43 Tannhus o. återvinningsanläggning 90—112 100 71 54 49 Purbin 14— 15 100 72 58 54 52 Torkmaskin 54— 58 100 65 52 60 52 Vedgård o. Hishantering 35 100 75 61 55 53 Pumpstation 6 100 78—80 66—70 62—66 58—06 Blekeri 28— 47 100 78 66 61 60 Eftersileri 1 1 100 82 71 66 64 Totalt 360—575 100 66—69 47—53 42—49 38—42 Källa: [9]

raktären av engångskostnad eller i varje fall ökar kostnaderna mycket långsammare än anläggningskapaciteten. Till denna grupp av kostnader hör projektering, fabriksområ- de, kontor, laboratorier, garage, brandsta- tion, vaktstuga etc.

Den maskinella utrustningen har i all- mänhet en kostnadsutveckling, som inte kan fångas in i någon generell beskrivning, även om den görs grov. Den splittring, som råder beträffande kostnadsseriema för olika delar av den maskinella utrustningen i ta- bell XI: 4, visar tydligt dessa svårigheter. Inom vissa snävt avgränsade delgrupper av maskinell utrustning kan däremot analoga konstruktioner finnas inom olika branscher, vilket kan tillåta en del generaliseringar.x Eldistribution, Oljecistern, avlopp, vatten- rening och transporter är några sådana grupper som förekommer i ovanstående ta- beller.

Vid successiv utökning av en massafabrik kan vanligen en stor del av de tidigare gjorda investeringarna även komma nytill- skottet till godo. Om hänsyn till den sekun- dära investeringen tagits redan i den första investeringen, kan väsentliga besparingar gö- ras.

En förutsättning är naturligtvis, att fa- briksområdet redan från början dimensio- nerats för en potentiell expansion.2

När det gäller byggnader och maskinell utrustning finns ett spektrum av kostnads- poster från dem som är i det närmaste konstanta (oberoende av anläggningsstorlek) till dem som är proportionella mot anlägg- ningens storlek.

Det finns inga fördelar med att i förväg bygga ut de enheter som svarar mot en proportionell kostnadsutveckling. De enhe- ter, som ökar mycket litet med större an- läggningsstorlek kan däremot utan större förlust byggas ut i full skala redan från början. De stora kostnadsposterna utgör emellertid produktionsenheter, som ligger mellan dessa ytterligheter. I vissa fall kan de i tabell XI: 3 och XI: 4 relaterade stor- driftsfördelama erhållas även vid successiv utbyggnad. För många delar av utrustningen gäller emellertid att stordriftsfördelama sam-

manhänger med odelbara enheter, som inte kan byggas ut successivt. För dessa måste man vid en planerad två- eller flerstegs- investering välja mellan att bygga ut i full skala redan från början eller att dubblera iefterhand.

Ju osäkrare planerna på följdinvesteringar är, desto mindre anledning finns att skapa sådan överkapacitet i vissa produktionsled i den första investeringen. Om minimal hän- syn tagits till vidare expansionsplaner, d. v. s. i stort sett endast genom att tillse, att mark finns tillgänglig — är skillnaden i investe- ringskostnad mellan en omedelbar fullstän- dig utbyggnad och en successiv utbyggnad stor. Ju större investeringskliv som tages varje gång, desto mindre tenderar emellertid denna skillnad att vara.

Som ett exempel kan nämnas, att jäm- föres en fabrik, som byggs direkt för en produktion av cirka 280000 ton/år i en linje, med en som byggs i två etapper för produktion i två linjer, ger det första al- ternativet cirka 8 kr/ ton lägre tillverknings- kostnad (d.v.s. ungefär 1,5—2 procents skillnad i tillverkningskostnad). En utbygg- nad i flera och mindre steg ger däremot kraftigt ökade skillnader i tillverkningskost- nader.

B: 2 Slipmassa

Slipmassan är ungefär hälften så billig att framställa som oblekt tallsulfat per ton. Det- ta beror dels på att större mängd råvaror utnyttjas, då in ligninet inte tas bort av massan, dels på att förädlingskostnaden är betydligt mindre. I relation till cellulosa- processen blir här kapitalkostnads- och lö- nedelen något mindre, energikostnadsdelen— avsevärt större och råvarudelen något större. Av tabell XI: 6 framgår kostnadsstrukturen för pumpmassa.

För 50 % våtmassa stiger kostnaderna

' Den kemiska industrin erbjuder i viss mån ett undantag. De tyngsta kostnadsposterna har- där så pass likartade kostnadsserier, att en viss generalisering ansetts vara möjlig.

' Exempel finns på anläggningar, som på grund av begränsningar i fabriksområde tvingas att i varje fall delvis expandera på höjden.

Inbördes kostnads- Kapacitet 1 000 ton/år relation i minsta

Massakvalitet storleksklassen 46 92 183 366 Slipmassa, pumpmassa 100 100 87 83 82 » 50 % våtmassa 121 100 86 82 81 Källa: [9]

med ca 20 %. Denna kostnadsökning utgör till största delen två ungefär lika stora pos- ter, den ena på lönesidan, den andra på ka- pitalsidan.

I kapitalkostnadsökningen ligger den stör- sta delen på byggnader som här har en kost- nadsserie som faller långsammare än kapi- talutrustningens totala kostnad. En annan post utgör upptagningsmaskinen som över en viss storlek praktiskt taget är en pro- portionell kostnad. Detta gör att kostnaderna för kapitalutrustningen faller något långsam- mare för 50 % våtmassa än för pumpmassa. Däremot faller de även i detta fall snab- bare än de totala kostnaderna.

Den extra kostnad som uppstår på löne- sidan är med undantag för den minsta stor- leksklassen proportionell. Vissa av dessa kostnadsposter faller snabbare och vissa långsammarare än de totala kostnaderna för pumpmassa. De som faller snabbare dominerar emellertid, vilket ju också fram- går av tabell XI: 5.

B: 3 Halvkemisk massa (NSSC — massa)1

Av tabell XI: 7 framgår kostnadsstruktu- ren för tillverkning av halvkemisk massa. De två mindre fabriksalternativen saknar kemikalieåtervinning. Detta gör att soda- åtgången här blir större än i de två andra alternativen. Detta förklarar ojämnheten i råvarukostnad resp. kapitalkostnad.

B: 4 Kommentar

Karakteristiskt för tillverkningen av såväl cellulosa som slipmassa och halvkemisk massa år, att råvarukostnadema utgör en dominerande kostnadspost. Av förädlings- kostnaderna dominerar kapitalkostnadema kraftigt, i synnerhet för de större anlägg- ningarna. Vissa markanta skillnader finns mellan de olika processtypema. Exempelvis är stordriftsfördelama i slipmassetillverk- ningen i intervallet över 150000 ton/år mindre accentuerade än för cellulosatillverk-

1 NSSC=Neutral Suliite Semi Chemical.

Tabell XI : 6. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av slipmassa, pumpmassa.

Relativ Relativ kostnads- kostnads- uppdelning uppdelning i minsta Kapacitet 1 000 tonlår i största storleks- storleks- Kostnadsposter klassen 46 92 183 366 klassen Råvaror 50 100 102 104 106 65 Energi- och elabonnemang 15 100 85 84 84 15 Löne- och administrationskostnad 11 100 64 50 42 5,5 Ränta och amortering 22 100 67 52 45 12 Reparations- och underhållskost- nad 2 2,5 Ränta på driftskapital Total kostnad 100 100 87 83 82 Källa: [9]

Relativ Relativ kostnads- kostnads- uppdelning uppdelning i minsta Kapacitet 1 000 ton/år i största storleks- storleks- Kostnadsposter klassen 18 44 97 176 klassen Råvaror 27 100 106 95 96 54 Energi— och el-abonnemang 5 100 88 71 68 6 Löne- och administrationskostnad 28 100 44 29 18 11 Ränta och amortering 38 100 47 46 33 26 Reparations— och underhållskost- nad 3 Ränta på driftskapital Total kostnad 100 100 64 55 48 100 Källa: [9]

ningen. Medan en fördubbling från 150 000 till 300 000 ton/år sänker kostnaderna i cel- lulosatillverkningen med 7,5 %, sänker en fördubbling från 183 000 till 366 000 ton/år kostnaderna i slipmassetillverkningen endast med 1,5 %.

Kostnadsbeskrivningen gäller för homo- gen produktion. Om man på samma linje växlar kvalitet exempelvis mellan blekt och oblekt, ökar kostnaderna.

En diversifiering av produktionen i fle- ra kvaliteter som tillverkas på olika linjer ger naturligtvis större styckkostnader än en anläggning av samma totala kapacitet med homogen produktion, men däremot lägre än en uppsplittring av anläggningsstrukturen i homogena anläggningar med samma pro- duktionsprogram. De fördelar en horison- tell integration kan ge är naturligtvis spe- ciellt stora för mindre produktionsvolymer. Ofta är exempelvis relativt små halvkemiska fabriker integrerade med sulfatfabriker. Storleken av dessa horisontella integrations- vinster har emellertid inte kunnat beräknas.

C. S tordriftsfördelar och

papptillverkningen

inom pappers-

Sammanställning av de papperskvaliteter som beräkningarna omfattar:

1. Tidningspappersbruk — integrerat med sliperi och fristående 2. Journalpappersbruk — integrerat med sliperi och fristående 3. Kraftlinerfabrik — integrerat obl. sulfatfabrik

4. Säckpappersbruk _ integrerat obl. sulfatfabrik och fristående 5. Flutingkartongfabrik — integrerat björk NSSC — fabrik 6. Foodboardfabrik integrerat bl. sulfatfabrik och fristående 7. MG1 — pappersbruk — integrerat obl. sulfatfabrik och fristående 8. Beräkning av integrationsvinster vid till- verkning av blekt och oblekt kraftpapper.

C :1 Tidningspapper

Tidningspapper är ett papper av övervä- gande slipmassa avsett för tryckning av tid- ningar.

I minsta storleksklassen i en integrerad anläggning faller pappersanläggningens 62 procentenheter på huvudsakligen tre stora poster — kapitalkostnad (21), löner (14), råvaror (19). Råvarorna utöver den från sli- periet levererade pumpmassan är till största delen oblekt sulfitrnassa och antas ge pro- portionella kostnader. Kapitalkostnaderna faller med serien (100, 66, 56, 51) och lönerna med serien (100, 61, 50, 46).

Av kapitalkostnaden utgör pappersmaski- nerna ca 45 % med serien (100, 68, 66, 66) och byggnader ca 22 % med serien (100, 67, 51, 46).

Stora kostnadsminskningar kan göras vid övergång till större pappersmaskiner. Detta sker mellan de två minsta anläggningarna.

* MG förkortning för maskinglåttat. Därvid avses den (ensidiga) glättning som erhålles i yan- keemaskiner. För dubbelsidigt glättat papper användes beteckningen MF. (Machine Finished.)

Tabell XI: 8. Relativ kostnad för tillverkning av tidningspapper. Integrerad anläggning.

Relativ kostnads- uppdelning i minsta storleks-

Kapacitet 1 000 ton/år

Kostnad per ton klassen 55 110 220 440 Förädlingskostnad i pappersanlägg-

ningen1 62 100 79 73 70 Därav driftskostnad för pappersan-

läggningen 66 57 54 53 Total tillverkningskostnad 100 100 82 77 74

Slipmassan erhålles som pumpmassa ur egen massafabrik. Cellulosatillsatser (20 % oblekt sulfit) köps som torkad balmassa.

1 I denna post inkluderas endast de extra kostnader som uppstår genom tillbyggnad av en exiSte- rande eller projekterad massafabrik. Alla gemensamma kostnader allokeras alltså till massaanlågg-

ningen.

Att dubblera resp. fyrdubbla antalet maski- ner som sker i de två övriga anläggningarna ger däremot endast mindre kostnadsbespa- ringar på denna post.

Integrationsvinster

I tabell XI: 10 jämförs kostnaderna för ett antal olika kombinationer av massafabrik och tidningspappersbruk.

De integrationsvinster, som uppkommer vid val av d. jämfört med a. skall kort- fattat kommenteras.

Besparingarna uppkommer framförallt ge- nom att kostnaden för framställning av 50 % våtmassa ur pumpmassa bortfaller. Den- na besparing utgör mellan 53 % för minsta storleken och upp till 72 % för största stor- leken av den totala integrationsvinsten.

På mottagarsidan slipper man kostnader- na för upplösning av massan.

Stora integrationsvinster fås på anlägg—

Källa: [9]

ningskostnaderna för själva fabriksområdet, dvs. schaktning, dränering, anläggandet av väg och järnväg. Dessa vinster är större ju mindre anläggningen är.

I den maskinella utrustningen bortfaller förutom det förut nämnda upptagnings- och upplösningsmaskineriet exempelvis sådana poster som Oljecistern, förråd, garage, brand- station, vaktstuga, kontor, laboratorium, bensinmack, på grund av att dessa redan finns i massafabrikerna.

Kostnadsuppdelning av integrationsvinsten

I den lägsta storleksklassen ligger integra- tionsvinsten till mycket stor del på kapital- kostnadssidan, medan det i den största stor- leksklassen domineras av lönesidan. Detta beror på att integrationsvinstema för själ- va fabriksområdet blir relativt mindre i de större anläggningarna. Dessa vinster trappas snabbt ner på grund av att kostnaderna

Tabell XI:9. Relativ kostnad för tillverkning av tidningspapper. Fristående anläggning

Relativ kostnads- uppdelning Kapacitet 1 000 ton/år i minsta Kostnad per ton storleksklassen 55 110 220 440 Total kostnad exkl. massa 64 100 77 70 64 Total kostnad inkl. massa 100 100 86 81 79 Slipmassan köps som 50 % våtmassa och cellulosatillsatsen som torkad balmassa.

Källa: [9]

ning resp. integrerad anläggning.

Kapacitet 1 000 ton/år

Kostnad för: 55 110 220 440 3. Fristående massafabrik 50 % slipmassa + fristående

pappersbruk i motsvarande storlek 113 92 85 82 b. Massa köpt till marknadspris + fristående pappers-

bruk 107 92 87 84 c. Lägsta tillverkningskostnad för massa1 + fristående

pappersbruk 105 90 85 82 d. Integrerad anläggning 100 82 77 74

1 Med lägsta tillverkningskostnad för massa menas tillverkningskostnader i den största i tabellen angivna fristående massaanläggningen. Eventuella därutöver tillkommande stordriftsfördelar in- räknas inte. Transportkostnaderna från massaanläggningen till pappersbruket har ej heller inräknats.

faller mycket snabbt redan i början, och i de större anläggningarna domineras inte- grationsvinsterna helt av kostnaderna för den tekniska omvägen att först torka mas- san och sedan lösa upp den. Dessa proces- ser är mera arbetsintensiva.

C: 2 Journalpapper

Joumalpapper är ett glättat papper av över- vägande slipmassa avsett för veckotidningar, tidskrifter och liknande ändamål. Papperet tillverkas även i bestruket utförande. I minsta storleksklassen uppdelas pappers- avdelningens 73 procentenheter i huvudsak- ligen tre poster: råvaror (24), löner (19) och kapitalkostnader (22). Råvarorna är till största delen utifrån köpt oblekt sulfitmassa med proportionella kostnader. Lönerna har kostnadsserien (100, 66, 53)

Källa: [9]

medan kapitalkostnadema har serien (100, 70, 58).

Av kapitalkostnadema för pappersavdel- ningen utgörs 42 % av själva pappersmaski- nerna med serien (100, 83, 78). Den stora vinsten fås vid utökning av maskinstorleken upp till 75 000 ton, medan endast en mind- re kostnadsminskning erhålls vid dubblering av maskinparken (från 75 till 150 tusen ton/ år).

Byggnader och fundament utgör 23 % av kapitalkostnadema med serien (100, 65, 51).

C: 3 Linerkartong

Linerkartong är en för ytskiktet i wellpapp avsedd kvalitet, tillverkad av sulfatcellulosa.

I denna kartong ingår två olika massakva- liteter, nämligen högutbytesmassa och kraft- massa. Dessa kvaliteter framställs växelvis på samma sträng, och som utgångspunkt

Tabell XI: I I . Relativ kostnad för tillverkning av journalpapper. Integrerad anläggning.

Relativ kostnads- uppdelning Kapacitet 1 000 ton/år i minsta Kostnad per ton storleksklassen 37,5 75 150 Förädlingskostnad i pappersanläggningen 73 100 82 73 Därav driftskostnad för pappersanläggningen 70 61 56 Total tillverkningskostnad 100 100 82 74

Slipmassa erhålls som pumpmassa från egen anläggning. Cellulosatillsatsen (25 % oblekt sullit) köps som torkad balmassa.

Källa: [9]

Relativ kostnads- uppdelning Kapacitet 1 000 ton/år i minsta Kostnad per ton storleksklassen 30 80 150 300 Förädlingskostnad i pappersanlägg- ningen 37 100 57 44 34 Därav driftskostnad för pappersan- läggningen 57 35 29 21 Total tillverkningskostnad 100 100 64 54 50 Källa: [9]

för massakostnadskalkylen har man tagit de fabriker för oblekt sulfat som kostnadsberäk- nats i tidigare avsnitt.

I minsta storleksklassen utgörs pappers— avdelningens 37 procentenheter av väsent- ligen två stora poster: löner (12) och kapi- talkostnader (16).

Lönerna har kostnadsserien (100, 44, 27, 22) och kapitalkostnadema (100, 52, 36, 30).

Man ser att dessa kostnader faller mycket snabbt — mycket snabbare än massakost- naderna.

Beträffande kapitalkostnadema utgörs 48 % av pappersmaskinerna med serien (100, 54, 37, 37) och 21 % av byggnader med se- rien (100, 55, 39, 26). Pappersmaskinerna utgörs i de tre första fallen av en enkel och i sista fallet en dubbel uppsättning. Man ser som i tidigare fall att de relativa bespa- ringar som fås i denna post vid dubble- ring är mycket mindre än de som fås vid en utökning av pappersmaskinstorleken.

C: 4 Säckpapper

Säckpapper är ett papper av ren oblekt sulfatcellulosa avsedd för säckar.

I minsta storleksklassen i en integrerad an- läggning utgörs pappersanläggningens 37 procentenheter av de två stora posterna ka- pitalkostnader (15) och löner (11) samt ett antal mindre poster såsom råvaror (4) och energi (4) etc. Dessa mindre kostnadspos- ter har ungefär proportionell kostnadsut- veckling. De större kostnadsposterna faller däremot. Lönerna följer kostnadsserien (100, 65, 51) och kapitalkostnadema (100, 77, 68).

Pappersmaskinerna utgör 49 % av de to- tala kapitalkostnaderna med serien (100, 74, 71).

De två första anläggningarna har en uppsättning pappersmaskiner, medan den största har en dubblering. Liksom tidigare ser man att de största kostnadssänkningarna fås genom att gå upp i storlek på pappers- maskinerna.

lntegrationsvinster

I tabell XI: 15 jämförs kostnaderna för oli- ka kombinationer av massafabrik och säck- pappersbruk.

De vinster (integrationsvinster) som upp-

Tabell XI : 13. Relativ kostnad för tillverkning av Säckpapper. Integrerad anläggning.

Relativ kostnads- uppdelning Kapacitet 1 000 ton/år i minsta Kostnad per ton storleksklassen 35,75 71,5 143 Förädl.kostn. i pappersanläggn. 37 100 77 68 Därav driftskostn. i pappersanläggn. 60 46 41 Total tillverkningskostnad 100 100 78 67

Källa: [9]

Tabell XI: 14. Relativ kostnad för tillverkning av Säckpapper. Fristående anläggning.

Relativ kostnads- uppdelning Karacitet ] 000 ton/år i minsta Kostnad per ton storleksklassen 35,75 71,5 143 Total kostnad exkl. massa 46 100 73 61 Total kostnad inkl. massa 100 100 88 82 Sulfatmassan (oblekt) erhålls som pumpmassa från egen anläggning. Källa: [9]

kommer vid val av d. jämfört med a. skall kortfattat kommenteras.

Den dominerande besparingen är bort- fallet av torkningsprocessen. Denna bespa- ring utgör 55 % för minsta storleksklassen och 65 % för största storleksklassen av den totala integrationsvinsten.

På mottagarsidan slipper man kostnader- na för upplösning av massan.

Stora integrationsvinster fås också på an- läggningskostnadema för själva fabriksom- rådet liksom för vissa gemensamma service- anläggningar som brandstation, kontor, la— boratorium etc.

C: 5 Fluting

Fluting (korrugeringspapper) är ett papper tillverkat av halvkemisk massa, kvistmassa eller avfallspapper, som används som mel- lanskikt (korrugeringsskikt) vid tillverkning av wellpapp.

I minsta storleksklassen utgörs kostnader- na i pappersavdelningens 53 procentenheter huvudsakligen av tre poster: råvaror (9),

löner (17) och kapitalkostnader (20). Rå- varorna har proportionell kostnadsutveck- ling, medan lönerra följer serien (100, 50, 26, 18) och kapi'alkostnaderna (100, 52, 34, 24). Båda dessa senare faller alltså mycket snabbt.

Pappersmaskinefna utgör i minsta stor- leksklassen 46 % av den totala investeringen med serien (100, 52, 33, 24).

Byggnader och fmdament utgör 21 % med serien (100, 59, 41 28).

I alla anläggningar finns bara en serie pappersmaskiner, och man ser att skalan faller kraftigt utan den utplåning som före- kommit i tidigare exempel på grund av dubblerad maskinrppsättning.

C: 6 Foodboard

Foodboard (livsmedelskartong) är en homo- gen kartong tillverkad uteslutande av blekt cellulosa, mestadels bestruken. Behandlad med vax, polyetei eller annan beläggning används den för förpackningar av olika livsmedel, bl. a. djupfrysta varor.

Tabell XI.-15. Jämförelse mellan kostnaden för tillverkning av sätkpapper i fristående resp.

integrerad anläggning.

Kapacitet 1 000 ton/år

Kostnad för: 37,75 71,5 143 a. Fristående massafabrik i motsvarande storlek +

fristående pappersbruk 120 91 76 b. Massa köpt till marknadspris + fristående pappers-

bruk 100 88 82 c. Lägsta tillverkningskostnad för massa + fristående

pappersbruk 93 81 75 d. Integrerad anläggning 100 78 67

Källa: [9]

Relativ kostnads- uppdelning Kapacitet 1 000 ton/år i minsta Kostnad per ton storleksklassen 20 50 110 200 Förädl.kostn. i pappersanläggn. 53 100 65 47 41 Därav driftskostn. i pappersanläggn. 62 45 34 32 Total tillverkningskostnad 100 100 64 51 43

NSSC-massa (tillsats 85 %) erhålls ur egen massafabrik, medan sulfatmassetillsatsen (15 %) ut- görs av köpt torkad balmassa.

I minsta storleksklassen i en integrerad anläggning utgörs pappersavdelningens 32 procentenheter av huvudsakligen två stora poster: löner (11) och kapitalkostnader (13). Lönerna följer serien (100, 64, 50) och kapitalkostnadema (100, 54, 46).

Kapitalkostnaderna utgörs till 20 % av byggnader med serien (100, 64, 50) och till 45 % av pappersmaskinerna med serien (100, 53, 53).

I de två minsta anläggningarna används en enkel serie pappersmaskiner, medan i den största dubblering föreligger. Stordrifts- fördelar föreligger alltså då man ökar pap- persmaskinernas storlek, medan dubblering inte ger några kostnadsminskningar på den- na post.

Integrationsvinster

I tabell XI: 19 jämförs kostnaderna för olika kombinationer av massafabrik och food- boardbruk.

Källa: [9]

C: 7 MG-papper

I minsta storleksklassen i en integrerad anläggning utgörs pappersavdelningens 39 procentenheter huvudsakligen av två större poster: löner (13) och kapitalkostnader (16) samt några mindre: råvaror (3), energi (4) etc.

Dessa mindre poster har proportionell kostnadsutveckling, medan lönerna visar en mera markant fallande serie (100, 78) och så även kapitalkostnadema (100, 90).

Kapitalkostnaderna utgörs till 52 % av pappersmaskinerna med serien (100, 109) och till 18 % av byggnader och funda- ment med serien (100, 90).

I minsta anläggningen finns en serie pap- persmaskiner, medan det i den större finns tre. Det kommer ca 13 % mindre produk- tion på var och en av maskinerna i det senare fallet och därav den stigande serien för pappersmaskinkostnadema.

Tabell XI: 17. Relativ kostnad för tillverkning av foodboard. Integrerad anläggning.

Relativ kostnads- uppdelning Kapacitet 1 000 ton/år i minsta ___—__— Kostnad per ton storleksklassen 26 70 140 Förädlingskostnad i pappersanläggningen 32 100 61 53 Därav driftskostnad i pappersanlåggningen 59 39 34 Total tillverkningskostnad 100 100 65 57 Tallsulfatmassan (70 %) och björnsulfatmassan (30 %) erhålls ur egen massafabrik Källa: [9] SOU 1970: 30 229

Relativ kostnads- uppdelning Kapacitet 1 000 ton/år

i minsta _— Kostnad per ton storleksklassen 26 70 140 Total kostnad exkl. massa 46 100 58 47 Total kostnad inkl. massa 100 100 80 76

Båda massakvaliteterna (torkad massa) antas köpta till marknadspris. Källa: [9]

Tabell XI: 19. Jämförelse mellan kostnaden för tillverkning av foodboard i fristående resp. integrerade anläggningar.

Kapacitet 1 000 ton/år

Kostnad för: 26 70 140 a) Massa köpt till marknadspris + fristående pappers—

bruk 88 71 67 b) Lägsta tillverkningskostnad för massa + fristående

pappersbruk 83 66 62 c) Integrerad anläggning 100 65 57

Källa: [9]

Tabell XI : 20. Relativ kostnad för tillverkning av MG-papper. Integrerad anläggning.

Relativ kostnadsupp- delning i minsta Kapacitet 1 000 ton/år

Kostnad per ton storleksklassen 28,3 75 : Förädl.kostn. i pappersanläggn. 39 100 88 Därav driftskostn. i pappersanläggn. 59 ' 51 Total tillverkningskostnad 100 100 75

Sulfatmassan (oblekt) antas erhållen som pumpmassa från egen massafabrik. Källa: [9]

Tabell X I: 21. Relativ kostnad för tillverkning av MG-papper. Fristående anläggning.

Relativ kostnadsupp- . delning i minsta Kapacrtet ] 000 ton/år

Kostnad per ton storleksklassen 28,3 75 Total kostnad exkl. massa 51 100 80 Total kostnad inkl. massa 100 100 90

Sulfatmassan (oblekt, torkad) köps till marknadspris. Källa: [9]

Tabell XI:22. Jämförelse mellan kostnaden för tillverkning av MG-papper i fristående resp. integrerade anläggningar.

Kapacitet 1 000 ton/år

Kostnad för: 28 75

a) Massa köpt till marknadspris

+ fristående pappersbruk 95 85 b) Lägsta tillverkningskostnad för

massa + fristående pappers- bruk 87 77 c) Integrerad anläggning 100 75

Källa [9]

Integrationsvinster

I tabell XI: 22 jämförs tillverkningskostna— derna för olika kombinationer av massa- fabrik och MG-pappersbruk.

C: 8 Integrationsvinster vid tillverkning av kraftpapper.

Integreringsvinsten uppstår på följande kost- nadsposter:

l . Energikostnader

Integreringsvinst uppstår delvis på grund av att massatorkning bortfaller, delvis på grund av bättre utnyttjande av processens egen vär— mealstring och möjligheter att generera mot- tryckskraft vid integrerad tillverkning.

2. Direkta lönekostnader

Integreringsvinst uppstår genom att vissa ar- betsskeden (upptagning, upplösning, lagring) bortfaller.

3. Indirekta lönekostnader

Arbetskraftsbehovet för underhålls- och kraftavdelningarna, ävensom administra— tionskostnadema är mindre för en integre- rad fabrik än sammanlagda behovet för en fristående massafabrik och ett fristående pappersbruk.

Integreringsvinst uppstår genom bortfall av förpackningsmaterial för massa, liksom ma- terialkostnader för truckar. I fråga om repa- rationsmaterial och övriga driftsmaterial tor- de ingen integreringsvinst uppstå.

5. Kapitalkostnader

Integreringsvinst uppstår på grund av mins- kat kapitalbehov på följande punkter: — vissa processmaskiner bortfaller — vissa byggnadsdelar bortfaller, bl.a. cel- lulosalager vid både massafabrik och pap- persbruk — ång- och kraftstation liksom under- hållsavdelningarna behövs inte på två stäl- len — kostnaderna för fabriksläget, såsom vä— gar, järnvägar etc. behöver inte bestridas på två ställen.

Som utgångspunkt för jämförelserna har tagits följande anläggningarlz

Oblekt, våt sulfatmassa Oblekt, torr sulfatmassa Blekt, torr sulfatmassa Oblekt kraftpapper, fristående Blekt kraftpapper, fristående Oblekt kraftpapper, integrerat 7. Blekt kraftpapper, integrerat

(1 +4) jämförs med 6. (2+4) jämförs med 6. (3+5) jämförs med 7.

PEAFS'JNI—

Av fig. XI:l framgår, att integrerings- vinsten för de undersökta fabrikstyperna är ungefär lika stor, och stiger med sjun— kande fabrikskapacitet. Av de fem olika delvinstema, energi och värme, direkta lö- ner, indirekta löner, material och kapital- kostnad, är ingen klart övervägande.

För en liten massafabrik är den potenti- ella integreringsvinsten betydligt större än för en stor massafabrik. En liten massa— fabrik kan således genom integrering för- bättra sin ställning gentemot en stor fabrik.

* 1 ton oblekt massa ger 0,90 ton blekt massa. 1 ton massa ger 0,94 ton papper.

1110200 300 400 50 * 00 35300

' Kapitalkostnad Material . Indirekta löner Direkta löner Energi och värme

v»",-.*x,'7;'".V-:i ” » "" .net-:

_ ton/dyn

Integrationsvinst oblekt, våt massa—oblekt papper

100 zooaooo soo soo 100 300

Kapitalkostnad

Direkta löner

. ,- . "_ Energi och värme

900 1000 ton/dygn

Integrationsvinst oblekt, torr massa—oblekt papper

100 300 400 soo soo mo soo

' Kapitalkostnad Materiel ” Indirektalöner Direkta lönar * Energloeh värme

ton/dygn

Integrationsvinst blekt, torr massa—blekt papper

Fig. XI: 1.

C : 9 Diversifierad produktion

Kostnaderna för förädlingen i pappersan- läggningarna hänföres till en homogen pro- duktion. Om produktionen är diversifierad och produktsortimentet större än antalet pappersmaskiner, måste kvalitetsbyten före- tagas. Omställningskostnadema ökar — ab- solut sett — för större maskiner, vilket gör det relativt fördelaktigare att köra små se- rier i mindre maskiner. Vid en mycket upp-

splittrad produktion, där lagerhållningen är liten och man i stor utsträckning direkt styrs i sin produktionsinriktning av den inkommande orderströmmen, kan det också vara fördelaktigt absolut sett att ha en maskinpark med mindre pappersmaskiner.

Om produktsortimentet är mycket brett, lagerhållningen är relativt liten och efter- frågans detaljinriktning svår att förutse, får man förutom små serielängder dessutom vanligen också mindre volymer per transport

Relativ kostnadsökning, procent

Kapacitet 1 000 ton/år

75 300 Sulfat och magnetite (tall) pumpmassa 4,5 2,8 » » » » torkad massa 5,0 3,2 Björksulfat (blekt) pumpmassa 5,2 » » torkad massa 5,6 Dissolvingmassa torkad 4,6 Relativ kostnadsökning, procent Kapacitet 1 000 ton/år 91,5 Slipmassa pumpmassa 2,9 » (50 %) 3,8 Källa: [9] Tabell X]: 24. Papper. Relativ kostnadsökning vid 90 % kapacitetsutnyttjande. Relativ kostnadsökning procent Papperskvalitet Kapacitet 1 000 ton 55 110 440 Tidningspapper, fristående 4,3 3,3 2,7 Tidningspapper, integrerat 5,4 4,4 3,6 37,5 75 Journalpapper, integrerat 6,0 4,9 30 80 300 Linerkartong, integrerat 7,5 5,5 3,9 37,75 71,5 Säckpapper, fristående 4,0 3,1 Säckpapper, integrerat 6,8 5,6 20 50 200 Fluting, integrerat 7,7 5,9 4,4 26 70 Foodboard, fristående 4,3 2,7 Foodboard, integrerat 7,3 5,4 28,3 75 MG-papper, fristående 4,6 3,9 MG-papper, integrerat 7,3 6,2 Källa: [9]

Den låga lagerhållningen i kombination med svårigheterna att förutse efterfrågan skapar också ett behov av kort leveranstid.

Ökade transportkostnader från producent till konsument och krav på kort leveranstid är faktorer, som vanligen ökar fördelen med en decentraliserad anläggningsstruktur.

D. Samband mellan produktionskostnad och utnyttjandegrad.

I undersökningen har förutom kapitalkost- nader alla löner och elabonnemang räknats som fasta kostnader.

Tabellerna XI: 23—24 visar den kostnads- stegring, som uppkommer vid lägre än fullt kapacitetsutnyttjande. Som jämförelsepunkt har tagits 90 % kapacitetsutnyttjande, och utifrån detta mått kan man enkelt härleda effekterna av andra nivåer på kapacitets- utnyttjandet, så länge distinktionen mellan fasta och variabla kostnader är klar. Fak- torprisema har också antagits vara kon-. stanta.

Man ser av tabell XI: 23 att kostnads- ökningen vid lågt kapacitetsutnyttjande i en massafabrik blir ungefär dubbelt så stor i de mindre storleksklasserna jämfört med de större. I tabell XI: 24 framkommer lik- nande resultat. Förutom de rena statiska kostnadsfördelarna med en större anlägg- ning kommer alltså dessutom betydande för- delar vid fluktuationer i avsättningen. Den kommersiella risken blir av denna anledning mindre för de större anläggningarna.

Förklaringen till detta är ganska uppen- bar. Då ju kapitalkostnadema och andra fasta kostnader per producerad enhet av- tar då anläggningsstorleken ökar och då samtidigt råvarukostnaderna, som är de do- minerande rörliga kostnaderna, är ungefär proportionella mot produktionens storlek, får man för större anläggningar en rela- tivt mindre andel fasta kostnader.

E. Svensk massa och pappersindustri

Världens totala cellulosaproduktion beräk- ' nades 1965 till omkring 60 milj. ton, varav

Sverige svarade för närmare 10 procent.1 Den internationella handeln med cellulosa var samma år av storleksordningen 11 milj. ton. Av denna handel svarar Sverige för drygt 3 milj. ton och intar därmed tät- platsen bland exportländerna.

Världens totala pappersproduktion upp- skattades 1965 till 97 milj. ton, varav Sve- rige svarade för ung. 3 procent. Sveriges export var samma år ung. 1,9 milj. ton, vilket motsvarar ca 13 procent av den to- tala handeln.

För att få en uppfattning om storleken av pappersmasse- och pappersbranscherna i relation till andra branscher kan nämnas att förädlingsvärdet av massaindustrin år 1964 var 952 milj. kr och av pappers/papp- industrin i 035 milj. kr. Saluvärdet av mas— san var 2 720 milj. kr vid samma tidpunkt, och skillnaden mellan denna siffra och för- ädlingsvärdet utgör huvudsakliga värdet av tidigare förädling av skog och jordränta åt skogsägarna. Av den totala industrins förädlingsvärde utgör dessa båda branscher. tillsammans 6,3 %.

Antalet anställda i massa- och pappers- industrin var år 1965 ca 50 800 varav un- gefär 28 800 var sysselsatta med tillverk- ning av papper och papp.

Massa- och pappersindustrin är en av de mest kapitalintensiva branscherna i svenskt näringsliv. Värdet av det i massa- och pap- persindustrin investerade kapitalet anges (1965) till något över 12 miljarder kr, var- av 5,9 miljarder i pappers- och pappfa- briker. Kapitalintensiteten per anställd an- gavs samtidigt till genomsnittligt 233 000 kr.

Branschen är en stor energikonsument. Den är landets största förbrukare av bränn- olja (ca 11 % av förbrukningen i Sverige) och den största konsumenten av elektrisk energi (ca 21 % av kraftförbrukningen).

E:1 Svensk massaindustri i korta drag

Produktionen av pappersmassa kan uppdelas på två huvudkategorier, avsaluproduktion och integrerad massa/pappersproduktion.

1 I detta ingår även massa för egen pappers- produktion.

Tabell XI: 25. Produktion av pappersmassa och dissolving 1957, 1962 och 1967.

] 000 ton 1957 1962 1967 Sulfatmassa, totalt 1 533 2 143 3 406 oblekt 1 056 1 280 1 785 blekt 477 863 1 621 Sulfitmassa, totalt 1 325 1 421 1 651 oblekt 770 712 663 blekt 555 709 988 Dissolving 415 385 384 Halvkemisk massa 4 76 150 Mekanisk massa 961 1 099 1 260

Massa totalt 4 238 5 125 6 851

Källa [7]

Tillverkningen av avsalumassa — »market pulp» — sker framför allt för export. Endast en mindre del, ca 10 procent, le- vereras inom landet till pappersbruk, vilka antingen saknar egen massatillverkning eller behöver köpa vissa kvaliteter som komple- ment till den egna tillverkningen.

Huvudparten av produktionen i de verti- kalt integrerade företagen äger rum i tek- niskt kombinerade massa— och pappersfa- briker, där pappersmassan pumpas över från massafabrik till pappersbruket. Inom vissa företag föreligger emellertid endast en eko— nomisk integration mellan de två produk- tionsleden.

Produktionen av massa framgår av tabell XI: 25 . Omkring 60 % därav är avsalumassa medan återstående 40 % går till integrerad produktion av papper och papp.

Planer finns för fortsatt expansion av kapaciteten för cellulosa från ca 7 milj. ton 1966 till nära 8 milj. ton 1970, var- vid huvuddelen av ökningen avser cellulosa för export. Även beträffande halvkemisk massa och slipmassa för integrerad pappers- produktion förutses stor kapacitetsökning.

Avsaluproduktionen har successivt kom- mit att inriktas på blekt cellulosa, medan expansionen av den integrerade tillverkning- en framför allt gällt oblekt cellulosal.

Denna utveckling i massaproduktionens inriktning betingas av utvecklingen av kon- sumtion och produktion i de massa— och pappersimporterande länderna. Den masssa- importerande pappersindustrin har successivt

orienterat sin tillverkning mot mera speci- aliserade produkter på pappersområdet, en produktion som då ofta sker i mindre skala. Standardkvaliteterna av papper tenderar där- emot att ske i integrerad produktion i stor skala och exporteras följaktligen i form av papper.

Även i fråga om den halvkemiska mas- san, framför allt för tillverkning av grövre emballage, och den mekaniska massan för tillverkning av tidnings- och journalpapper har produktionsökningen framför allt ägt rum inom den integrerade sektorn.

Ett markant drag i produktionsutveck- lingen har varit en förskjutning från sul- fitmassa mot sulfatmassa. Detta betingas dels av utvecklingen inom dessa varugrup- pers traditionella avnämare, dels genom att kostnadsutvecklingen gjort övergång från sulfitpapper till sulfatpapper fördelaktig.

Ett annat drag i strukturutvecklingen är stagnationen beträffande produktionen av dissolvingmassa. Detta beror dels på kon- kurrensen från utlandet där produktionen bl. a. kan baseras på billiga, snabbväxande lövträd, dels på den ökade användningen av helsyntetiska textilfibrer.

1965 fanns i landet 120 massafabriker, varav två tredjedelar (76) var anslutna till pappers- eller pappbruk.

Några uppgifter om genomsnittsstorleken på fabrikerna för massa av olika slag åter- finns i tabell XI: 26.

En jämförelse med 1953 finns också medtagen i tabellen. Av denna framgår klart utvecklingen mot större enheter ge- nom skrotning av mindre och nyinvestering i större eller genom tillbyggnad.

E:2 Svensk pappersindustri i korta drag

Pappersbruken kan grovt indelas i två hu- vudgrupper. Den ena omfattar tämligen sto- ra, med massafabriker integrerade anlägg- ningar som är inriktade på export av rela- tivt ensartade stapelvaror: tidnings- och jour- nalpapper samt emballagematerial. Den and-

1 Ungefär 43 % av sulfat- och 56 % av sulfit- cellulosan bleks, och i exporten är blekt massa helt dominerande sedan flera år.

Tabell XI: 26. Integration och genomsnittsstorlek 1965 i massaindustrin. Siffrorna inom paren-» tes markerar motsvarande värde 1953.

därav: icke Antal enheter totalt integrerade Sulfatcellulosa 32 (31) 10 Papperssuliit och dissolving 48 (54) 25 Halvkemisk massa 7 (0) _ Slipmassa 33 (43) 9 Fabriker, totalt 120 (128) 44

därav: för Produktion (1 000 ton) totalt avsalu Sulfatcellulosa 3 032 1 780 Papperssultit och dissolving 2 189 1 698 Halvkemisk massa 140 65 Slipmassa 1 276 528 Produktion, totalt 6 637 4 071 Genomsnittlig kapacitet per fabrik Därav: icke (1 000 ton) alla fabriker integrerade Sulfatcellulosa 105 (43) 154 Papperssuliit och dissolving 53 (32) 67 Halvkemisk massa 25 — — Slipmassa 44 (31) 56

Anm. Antalet fabrikationsställen är 103 beroende på att några företag på samma plats tillverkar två eller flera massalag.

ra omfattar bruk av varierande storlek som producerar ett större kvalitetssortiment el- ler mera arbetskrävande specialiteter, ofta med avsättning huvudsakligen på hemma- marknaden.

Pappersindustrins kapacitet i början av 1966 kunde uppskattas till ca 3,5 milj. ton, och man beräknar 1975 uppnå en kapacitet av ca 4,5 milj. ton. Över hälf- ten av kapacitetstillskottet på ca 1 milj. ton beräknas uppnås genom modernisering av äldre utrustning och återstoden genom nya maskiner.

Samtidigt planeras i massaindustrin som tidigare nämnts en ännu starkare utbygg- nad, med resultat att kvantiteten för av- salu där kommer att öka. Tyngdpunkten i pappersindustrin ligger på den integrerade och i högre grad exportinriktade produktio- nen av tidningspapper, kraft- och annat om- slagspapper samt vissa typer av papp.

Tabell XI: 27 visar att tidningspapper

Källa: [1]

f. n. svarar för 22 % av den totala tillverk- ningsvolymen samt kraftpapper och kraft- liner för tillsammans över 36 % .1

Vissa strukturella förändringar har skett över tiden. Den största produktionsökningen har skett inom förpackningsmaterialsektorn. Rationaliseringen av varuhanteringen har förutom en volymförändring även medfört höjda krav på förpackningarnas styrka och »säljande» utformning. Detta har inne- burit ett uppsving för blekta och bestrukna kvaliteter av falskartong2 samt »foodboard».

1 Räknar man i värdemått i stället för volym— mått kommer naturligtvis andelen av de mindre förädlade produkterna som tidnings- och jour- nalpapper att minska och de mer förädlade pro- dukterna som finpapper att öka. ” Falskartong är en av olika skikt uppbyggd kartong. Ytskiktet (ytskikten) består av oblekt eller vanligen blekt cellulosa och de övriga skik- ten av oblekt cellulosa och slipmassa. Kar- tongen tillverkas i allt större utsträckning bestruken samt plast- eller vaxbelagd för bl. &. livsmedelslörpackningar.

Tabell XI: 27. Pappersindustrins tillverkning. Produktion av papper och papp.

] 000 ton 1957 1962 1967 Tidningspapper 432 629 704 J ournalpapper 82 154 225 Kraftpapper och

kraftliner 497 789 1 205 därav kraftliner 34 153 378 Sultitpapper 144 168 205 Greaseproof och per-

gamyn 37 36 36 Finpapper 173 194 260 Övrigt papper 91 163 273

därav halvkemiskt papper 5 50 137 Papp och kartong 225 272 388

därav blekt falskartong 77 103 122 hårdpapp 17 1 8 15 Papper och papp totalt 1 681 2 405 3 296

Källa: [7]

Avsättningen av sulfitpapper och grease- proof som halvfabrikat för tillverkning av omslagspapper, påsar m.m. har på senare tid varit relativt vikande.

Förbrukningen av wellpapp till lådor har vuxit kraftigt och föranlett specialproduk- tion av kraftliner för ytskiktet och av fluting för mellanskiktet i wellpapp, det s. k. korru- geringsskiktet. »Containerboard», en papp- kvalitet som används för solida lådor, har vuxit i betydelse. Hårdpapp av olika slag för reseeffekter, elektrisk isolering, skodon m. ni. har däremot ökat relativt långsamt.

På tryckpappersområdet (vid sidan av tidningspapper) har de senaste åren innebu- rit en snabb frammarsch för journalpapper. För andra slag av trähaltigt tryckpapper liksom för hela sektorn för papper (trä- fritt boktrycks-, rit- och skrivpapper etc.) har ökningen varit mindre stark, främst beroende på att dessa kvaliteter framför allt tillverkas för hemmamarknaden där kon- sumtionsökningen varit begränsad.

Kräppat papper och s.k. tissue för hus- hålls- och hygieniska ändamål har haft en snabbt växande produktion.

Som nämndes inledningsvis är anlägg- ningarna för produktion av stapelvaroma relativt stora. Men även för tillverkarna av sulfitpapper, kräppat papper och tissue

samt för papp och kartong har den tek- niska utvecklingen möjliggjort övergång till kostnadsbesparande större maskiner. Även om stordriftsfördelar står öppna för denna tillverkningl, har bristen på standardisering, i kombination med de fördelar närheten till konsumenterna ger i form av lägre transporter, kortare leveranstid o.dyl., möj- liggjort och i viss mån framtvingat pro- duktion i mindre skala.

Kapacitetsssiffrorna även för de största tillverkarna av finpapper och papp etc. blir på grund av en viss geografisk begräns- ning av försäljningen relativt låga jämfört med kapaciteten hos anläggningen för sta- pelvaror. En ökad standardisering och bätt- re kommunikationer kan emellertid snabbt förändra denna bild.

Tabell XI: 28 nedan belyser sambandet mellan anläggningsstorlek och produkttyp.

För närvarande omfattar den svenska pappersindustrin 75 driftsställen, fördelade på något över 50 företag.

De tre stora tidningspappersbrukens ka- pacitet överstiger 200000 ton per fabrik, medan de två nya kraftlinerfabrikernas ligger omkring 150 000 ton på vardera ma- skin. Kraftpappersbrukens produktion när i de flesta fall mellan 40000 och 60000 ton, men uppgår i tre fabriker till om- kring 100 000 ton. Flera tillverkare av sul- fitomslagspapper, kräppat papper och tis— sue har dock endast en årsproduktion på 10 000—20 000 ton. Den genomsnittliga årsproduktionen bland finpappersbruken är omkring 16 000 ton. Inom papp- och kar- tonggruppen är genomsnittet, om de sex hårdpappbruken undantas, endast 20 000 ton per fabrik.

Vid de flesta bruk tillverkas papper och papp av på platsen framställd massa som pumpas direkt ut på pappersmaskinen. Inte- grationen kan, som framgått av det tidiga- re, vara fullständig eller partiell. I det senare fallet tillförs återstående behov av fiber i form av torr balmassa eller av- fallspapper.

1 Ett exempel på detta är den av SCA nyligen i Tyskland installerade pappersmaskinen för finpapper, med en kapacitet av 60 000 ton/år.

Tabell XI: 28. Anläggningarnas storleksfördelning efter årskapacitet 1966, totalt och för vissa kvaliteter.

Totalt Kraftpapper Tidnings- Suliit- Fin- Papp och

Kapacitet papper och papp o. kraftliner papper papper papper kartong

1 000 1 000 1 000 1 000 1 000 1 000

1000 ton Antal ton % Antal ton Antal ton Antal ton Antal ton Antal ton — 6 10 26 1 2 8 — — 3 10 4 9 8 24 6— 15 13 131 4 — — —— _ 9 71 4 42 6 53 15— 50 27 755 21 6 158 1 45 5 99 8 214 12 316 50—100 16 1011 29 9 555 — — 1 50 — — 1 50 100— 9 1 603 45 4 525 3 657 — —- _ — — — Summa 75 3 526 100 21 1246 4 702 18 230 16 265 27 443

Integrationsförhållandena framgår av ta- bell XI: 29.

Tabellen visar, att den direktintegrerade produktionen av papper och papp svarar för huvuddelen av fiberförbrukningen, men att en betydande del (32 %) av industrins råvarubehov tillgodoses genom extern cellu- losa och avfallspapper.

23 anläggningar, huvudsakligen för pro- duktion av finpapper, kräppat papper samt papp och kartong, är ej integrerade.

En annan typ av integration är den, som inriktats på ytterligare konvertering till fär- diga produkter. Förutsättningen för sådan integration framåt varierar mellan olika förädlingsområden. År 1967 tillverkade pappersbruken eller anslutna företag den övervägande delen av de säckar, påsar och wellpappemballage samt hushålls- och hygi- eniska artiklar, som utbjöds på den svenska marknaden. Hos fristående företag låg där- emot i allmänhet konverteringen till övriga

Källa: [1]

slag av förpackningar till pappersvaror, skol- och kontorsmaterial samt ett stort antal andra artiklar.

E: 3 FoU-arbetets organisation

FoU-arbetet inom massa- och pappersin— dustrin kan grovt uppdelas i tre kategorier.

A. Det maskintekniska utvecklingsarbe- tet bedrivs huvudsakligen vid de företag, som tillverkar den kapitalutrustning, som ingår i anläggningarna. Ofta byggs vissa av dessa maskiner på licens.

B. Tillsammans med staten finansierar skogsindustrins branschorgansationer T rä- forskningscentrum, som är den centrala institutionen för forskning kring skogsin- dustrins olika produkter. I olika laborato- rier bedrivs där både grundforskning och mera tillämpat utvecklingsarbete. Denna tillämpade forskning sysslar bland annat med att förbättra virkesutnyttjandct och

Tabell XI: 29. Integrationsförhållanden 1965/1966.

Antal pappers- och pappbruk utan resp. i direkt förening med massafabrik

Pappers- och pappindustrins iiberförsörjning

Antal % Kapacitet % av fiber- förbrukning Ej förenade med massafabrik 23 3 303 000 Direktintegrerad massproduktion 68 I förening med: sliperi 18 24 648 000 Egen massaproduktion på annan cellulosafabrik 29 39 1 742 000 ort 13 sliperi och cellulo- Inköpt pappersmassa 13 safabrik 5 7 833 000 Inköpt avfallspapper 6 Summa 75 100 3 526 000 100 Källa: [1] 238 SOU 1970: 30»

att utveckla nya metoder som dels är speciellt avpassade till de svenska virkes- tillgångama, dels ger bättre kvalitetsegen- skaper.

Vissa av dessa forskningsuppgifter tan- gerar det maskintekniska utvecklingsarbetet. Exempel på detta är det utvecklingsarbete som berör instrument och reglerteknik.

C. Den största delen av produktutveck- lingen bedrivs emellertid vid de enskilda företagen.

FoU-arbetet är alltså på de områden som rör maskintillverkning, grundforskning och viss processutveckling starkt koncen- trerat, medan produktutvecklingsarbetet där- emot är mera uppsplittrat. Detta är en naturlig följd av att produktutveckling inom framför allt pappersindustrin i ganska hög grad används som ett konkurrensmedel.

F. Strukturutvecklingen

I förra avsnittet gavs i samband med en be- skrivning av branscherna en mycket kort- fattad prognos beträffande den totala pro- duktionsvolymens utveckling på några del- marknader. Detta avsnitt skall behandla förtags- och anläggningsstrukturens utveck- ling. Avsikten är därvid att söka beskriva, vilka överväganden och vilka yttre faktorer som är avgörande för denna utveckling. Avsikten är däremot inte att ge en mera detaljerad prognos för strukturutvecklingen, vilket vore orimligt utan att närmare i detalj känna företagens planer.

Rent allmänt förefaller det klart att om, som det har visats tidigare, det är för- delaktigt att göra nyinvesteringar i nya an- läggningar och tillbyggnader upp till en storleksordning som är 3—10 gånger större än genomsnittet i den existerande anläggningsstrukturen, så är det troligt, att den genomsnittliga anläggningsstorleken kommer att växa över tiden.

Om den genomsnittiliga anläggningsstor- leken växer snabbare än den totala efter- frågan — vilket är troligt — kommer större anläggningar att innebära en minskning i antalet anläggningar, vilket i sin tur också medför, att antalet företag — i varje fall

på lång sikt — också måste minska. Även andra faktorer än behovet att minska antalet anläggningar tenderar emellertid att driva fram en ökad företagskoncentration.

Det finns i branschen en betydelsefull koppling mellan råvaruproduktion och rå- varuförädling. Varje anläggning har om en- bart hänsyn tages till de egna transport- kostnadema ett optimalt råvaruupptagnings- område — i allmänhet ett cirkelformat om- råde runt anläggningen. Vid en total transportkostnadsminimering då hänsyn ta- ges till alla anläggningarnas transportkost- nader erhålles i det generella fallet en annan områdesuppdelning. En förändring av anläggningsstrukturen påverkar även vill- koren (kostnaderna) för näraliggande andra anläggningar. Väsentligt i sammanhanget är också att det råder balans mellan pla- nerat råvaruutbud och planerat råvarubehov inom en region. I ett dynamiskt perspek- tiv med successiva omallokeringar av vir- kestillgångama till olika anläggningar och omallokering av produktionen i dessa an- läggningar, finns det uppenbara fördelar att kontrollera större sammanhängande skogsområden och att ha flera anläggningar för att kunna genomföra sådana omallo- keringar på ett smidigt sätt. »Multiplant- economies» av denna typ utgör ett starkt motiv till att driva företagskoncentrationen längre än anläggningskoncentrationen.

Förutom dessa prognoser beträffande förväntade förändringar i anläggnings- och företagskoncentrationen kan vissa ytterligare prognoser göras. Sålunda ger de redovisade kostnadsrelationerna indikationer om att antalet tekniskt integrerade anläggningar torde öka, och att Specialiseringen inom an- läggningarna också torde öka. Att ha fri- stående massaanläggningar och fristående pappersbruk och att växla mellan exem- pelvis blekta och oblekta kvaliteter torde vara alltför dyrbart — i varje fall på lång sikt.

För ett mycket stort företag står alter- nativet att investera i en ny anläggning av optimal storlek nästan alltid öppet. Styckkostnaden i en sådan anläggning, SKO, utgör i sådana fall en gräns, över vilken

produktionskostnaderna i andra betraktade alternativ aldrig kan gå och fortfarande vara fördelaktiga.1 För en given anläggning kan följande jämförelsealternativ tänkas förekomma:

1. Status quo.

2. Mindre reinvestering. Utbyte av för- slitna maskiner. Smärre förbättringar.

3. Större utbyggnad.

4. Skrotning av anläggningen.

Om status quo i en anläggning innebär längre driftskostnad (styckkostnad) än SKo, finns ingen omedelbar anledning att skrota.

Om driftskostnaderna hamnat något över SKO men genom mindre reinvestering kan bringas under SKO, finns heller ingen direkt anledning att skrota anläggningen. Alla mindre reinvesteringar som sänker kostna- derna är fördelaktiga, så länge de slut- liga styckkostnadema hamnar under SKO.

Eftersom vissa redan gjorda investeringar kan utnyttjas i en tillbyggnad, kan kost- naderna för en sådan bli mindre än för- motsvarande fristående anläggning. Förut- sättningen för att en sådan tillbyggnad skall vara fördelaktig är, att styckkostnadema beräknade på såväl hela anläggningen som enbart på nytillskottet skall vara mindre än SKO.

Skrotning slutligen återstår, när inget av ovanstående alternativ är fördelaktigt i järn- förelse med nyinvestering i en optimal anläggning.

Företagets jämförelsealtemativ betingas inte bara av den existerande anläggnings- strukturen utan även av företagsstrukturen. Uppenbarligen kräver en mindre reinveste- ring, en större utbyggnad respektive en helt ny anläggning i nämnd ordning stigan- de kapitalresurser. För ett mindre företag med begränsade finansiella resurser kan ett eller bägge av de senare alternativen endast tänkas realiserat i mindre än optimala an- läggningar. Samtliga jämförelsealtemativs styckkostnader kan alltså tänkas ligga över SKO.

Styckkostnaderna i olika alternativ sam- manhänger också intimt med råvarutillgång- en. Även om kapitalresurser finns tillgäng-

liga för själva anläggningen, kan bristen på tillgängligt virke i nära anslutning till den planerade nyinvesteringen höja styck- kostnadema över SKO.

En ändring av företagsstrukturen genom fusioner eller utbyte av mark kan öppna nya kombinationsmöjligheter. Om inga hin- der för fusion föreligger, är SKO den na- turliga jämförelsenormen för alternativ pro- duktionskostnad. I praktiken föreligger ofta vissa institutionella hinder eller barriärer av varierande storlek mot fusioner, och det enskilda företagets alternativkostnads- jämförelse blir då beroende dels av interna valmöjligheter, dels av möjliga fusionsal- ternativ.

I det följande skall ett alternativkostnads- resonemang genomföras för några av de kvaliteter, vars kostnadsdata tidigare redo- visats.

Inledningsvis måste vissa reservationer göras. Metodiken i det följande är natur- ligtvis tillämpbar på det enskilda fallet. De tidigare redovisade kostnadsuppgiftema är däremot mindre generella och torde gälla endast genomsnittligt för en grupp av an- läggningar.2 De resultat som erhålles måste därför behandlas med en viss försiktighet.

Av tabell XI: 2 framgår, att en ökning av anläggningsstorleken vid tillverkning av cellulosa (pumpmassa) från 37,5 tusen ton/år till 300 tusen ton/år sänker styck- kostnaden från 100 till 63 kostnadsenheter. De rörliga kostnaderna i den minsta an- läggningen är av storleksordningen 63—65 enheter. En sådan helt nybyggd enhet på 37,5 tusen ton/år kan alltså (om inga fördelaktiga tillbyggnadsaltemativ finns) utan förlust skrotas, då ju totala styckkost- nadema för alternativ produktion i en an-

1 I existerande anläggningar inkluderas då i dessa kostnadsjämförelser endast driftskostna- der. ** I det enskilda fallet kan avvikelser finnas. Exempelvis kan råvarusituationen variera med avseende på pris och transportavstånd. ] en koncern kan de administrativa kostnaderna vilka allokeras till en enskild anläggning, variera. Inte ens mycket stora företag kan i varje tidsperiod ha produktion i anläggningar av optimal storlek som alternativ och kan därför tvingas produ- cera till högre styckkostnader under vissa över- gångsperioder.

läggning på 300 tusen ton/år är lika stor eller mindre.

Skrotningsgränsen för en helt ny anlägg- ning för tillverkning av ceullulosa (pump- massa) ligger alltså något under 40 tusen ton/år.

För den torkade cellulosan ligger grän- sen obetydligt högre. För äldre anläggning- ar är skrotningsgränsen högre än för nya på grund av obsolecensfaktorer, som på- verkar driftskostnaderna, eller på grund av att utbyte av förslitna enheter är nödvän- digt. En anläggning på 75 tusen ton/år har enligt tabell XI:2 en rörlig styckkostnad på 56 enheter och alltså en marginal av 7 enheter (ll %) upp till 63. En anläggning på 150 tusen ton/ år eller större har en mar- ginal på 11 enheter (17 %). Denna margi- nal motsvarar för en anläggning av storleks- ordningen 75 tusen ton/år cirka 30 % av hela kapitalkostnaden och för de större i sti- gande andel upp till 100 % för den största anläggning-en på 300 tusen ton. I en anlägg— ning av storleksordningen 75 tusen ton/år, som använder relativt modern teknik, kan alltså helrenoveringar som kostar mindre än 30 % av hela nyinvesteringsbeloppet gö- ras, utan att styckkostnadema överskrider 63 enheter.

Om den använda tekniken inte är fullt modern utan exempelvis kräver högre löne— kostnader, eller om renoveringen endast är partiell, kommer den kostnadsgräns, un- der vilken en sådan renovering är fördel- aktig, att sänkas. En fysisk förslitning som framtvingar ett utbyte av maskinell utrust— ning, som är relativt kostnadskrävande, ex- empelvis sodahuskokeri eller pannhus, kan i kombination med att även andra delar har begränsad återstående fysisk livslängd medföra, att en tänkt renovering hamnar över den kritiska gränsen — med skrot- ning som bästa alternativ.

Beträffande slipmassa och halvkemisk massa kan liknande resonemang föras.

En ny anläggning för tillverkning av slipmassa (pumpmassa) av storleksordningen 46 tusen ton har enligt tabell XI: 6 drifts- kostnader, som med cirka 5 % understiger totala styckkostnadema för en anläggning

av storleksordningen 366 tusen ton/år. En ny anläggning av denna mindre storleks- ordning bör alltså inte skrotas, men mar- ginalerna är inte särskilt stora. Siffrorna ger därför anledning förmoda, att skrot- ningsgränsen för nya slipmasseanläggningar (pumpmassa) ligger i närheten av 40 tusen ton/år. För den torkade slipmassan ligger skrotningsgränsen något lägre.

Beträffande den halvkemiska massan framträder i tabell XI: 7 klart var skrot- ningsgränsen för moderna anläggningar går. En anläggning av storleksordningen 17,6 tusen ton/år har driftskostnader, som kraf- tigt överskrider, och en anläggning på 44 tusen ton/år har rörliga styckkostnader, som med cirka 4 % underskrider de totala styckkostnadema. Skrotningsgränsen för en ny halvkemisk anläggning torde alltså också ligga i närheten av 40 tusen ton/år.

Sammanfattningsvis kan sägas, att för alla nämnda massakvaliteter tabellernas sif- ror indikerar att skrotningsgränsen för nya anläggningar ligger i närheten av 40 tusen ton/år.

Motsvarande alternativkostnadsberäkning- ar kan också göras för de pappers- och pappkvaliteter, som finns angivna. Endast de integrerade bruken behandlas mera ut- förligt. Därvid kalkyleras en »skrotnings- gräns» för pappersanläggningen betraktad se- parat, där alla gemensamma kostnader allo— kerats till massaanläggningen. Skrotnings- gränsen för den integrerade produktionen ligger någonstans mellan skrotningsgränsen för den fristående massaproduktionen och för den isolerade pappersanläggningen, men en noggrannare kalkylering var den exakta gränsen i detta intervall går har på grund av resonemangens översiktliga karaktär inte genomförts. Beträffande de fristående pap- persbruken gäller i alla refererade fall, att skrotningsgränsen förskjutes uppåt i jäm— förelse med motsvarande siffra för en pap- persanläggning som är integrerad med en massaanläggning. Förskjutningen är dock i samtliga fall mycket liten.

I tabellerna XI: 8, XI: 11, XI: 12, XI: 13, XI: 16, XI: 17 och XI: 20 kan driftskost- naderna i de mindre anläggningarna jäm-

föras med totala styckkostnadema för den i respektive tabell största anläggningen. Den- na största anläggning antages utgöra jäm- förelseobjekt i respektive fall, och skrot- ningsgränsen är beräknad i relation till den- na produktion.l

a) För den till slipmasseproduktion an- slutna tidningspappersanläggningen är en- ligt tabell XI: 9 driftskostnaderna i en an- läggning på 55 tusen ton/år ungefär 6 % lägre än totala styckkostnadema i en an- läggning på 440 tusen ton/år. Skrotnings- gränsen för en ny tidningspappersanläggning ligger alltså i denna altemativkostnadsjäm- förelse något under 55 tusen ton/år.

b) För den till slipmasseproduktion an- slutna journalpappersanläggningen är enligt tabell XI: 11 driftskostnaderna i en an- läggning på 37,5 tusen ton/år ungefär 4 % lägre än totala styckkostnadema i en an- läggning på 150 tusen ton/år. Skrotnings- gränsen för en ny pappersanläggning ligger alltså i denna alternativkostnadsjämförelse något under 37,5 tusen ton/år.

c) För den till produktion av oblekt sulfatcellulosa anslutna linerkartonganlägg— ningen är enligt tabell XI: 12 driftskost- naderna i en anläggning på 80 tusen ton/år några procent större än totala styckkostna- dema i en anläggning på 300 tusen ton/år. Skrotningsgränsen för en linerkartongan- läggning ligger alltså i närheten av 80 tusen ton/år.

d) För den till produktion av halvke- misk massa anslutna flutinganläggningen är enligt tabell XI: 16 driftskostnaderna i en anläggning på 50 tusen ton/år 10 % större och i en anläggning på 110 tusen ton/år 17 % lägre än totala styckkostna- dema i en anläggning på 200 tusen ton/ år. Skrotningsgränsen torde därav kunna upp- skattas till approximativt 70 tusen ton/år.

e) För den till produktion av blekt sul- fatcellulosa anslutna foodboardanläggning— en, (tabell XI:17) kan skrotningsgränsen, om man följer tidigare resonemang, upp- skattas till cirka 40 tusen ton/ år. För den- na produkt är marknadens begränsade stor- lek och kravet på sortirnentsbredd och nä- ra kundkontakt en faktor, som avsevärt kan

förskjuta det förda alternativkostnadsreso— nemanget — och genomsnittligt sänka skrot- ningsgränsen.

För flera av de nämnda pappersanlägg- ningarna (t.ex. liner och fluting) ligger skrotningsgränsen mycket högre än för där- till hörande massaanläggning. För många papperskvaliteter ligger emellertid skrot- ningsgränsen för pappersanläggningen läg- re. Speciellt torde detta gälla för många av de pappersprodukter, som här inte finns explicit behandlade, och där ofta sorti- mentsbredden är stor och marknadsanpass- ningen betydelsefull.

Det kan vara intressant att i dessa sam- manhang studera de nedläggningar, som ägt rum i Sverige det senaste decenniet. Från 1958 och fram till 1965 nedlades 4 cellulosa-, 10 slipmasse- och 4 pappersan- läggningar. Alla dessa anläggningar var små (under 35 tusen ton/år), och mer än hälften var mycket små (under 15 tusen ton/år).

Under enbart 1966 och 1967 nedlades däremot inte mindre än 10 cellulosa-, 7 slipmasse- och 6 pappersanläggningar. Cel- lulosaanläggningarna var med ett undantag sulfitanläggningar. Många av anläggningar- na var små, men utöver dessa mindre fanns även ett antal medelstora anlägg- ningar på 65—85 tusen ton/år. Bland slipmasseanläggningarna, varav flertalet var små, fanns några av storleksordningen 50— 60 tusen ton/år. Bland pappersanläggning- arna var den största på 25 tusen ton/år.

För närvarande är ett tiotal framtida ned- läggningsbeslut kända. Huvuddelen av dessa gäller medelstora sulfitanläggningar (22— 75 tusen ton/år). Resten utgör sulfatan— läggningar av samma storleksordning samt mindre pappersanläggningar (under 30 tusen ton/år).

Jämför man storleken på de nedlagda anläggningarna med den skrotningsgräns

1 Stordriftsfördelar förekommer — enligt upp- gift dock endast av mindre storleksordning — i intervall som ligger utanför ochi större anlägg- ningsstorlekar än de i tabellen angivna. Om des- sa ännu större anläggningar tages som jämfö- relsealternativ, kommer den ovan nämnda skrotningsgränsen att flyttas uppåt.

för nya anläggningar, som diskuterades ovan, finner man, att enbart stordrifts- obsolescensen utgör motiv nog för de allra flesta av dessa nedläggningar. Teknisk obso— lescens och fysisk förslitning kan sedan ha varit ytterligare bidragande orsaker och torde ha varit väsentliga motiv för ned— läggning av de medelstora anläggningarna.

Ökningen i antalet nedläggningar 1966— 67 bedöms delvis hänga samman med kon- junkturnedgången under dessa år. Det är of- tast fördelaktigt att tidsallokera skrotningar till perioder av minskad efterfrågan och ny- investeringar till perioder av kraftigt expan- derande efterfrågan.

Takten i strukturomvandlingen torde emellertid också ha ökat mera generellt. Detta hänger till stor del samman med den förändring i företagsstrukturen som skett under 60—talet och speciellt under de allra senaste åren. Enbart under 1965 och 1966 uppköptes i branschen företag med en sammanlagd omsättning motsvaran- de 14 % av branschens totala saluvärde. [8] Det yttersta motivet till denna ökade företagskoncentration torde ha varit de där- vid ökade möjligheterna till kostnadsbespa- rande omvandlingar av kapitalstrukturen.

Som tidigare nämnts, är företagsstruk— turen av betydelse för en anläggnings livs— längd. Om inga fusionsmöjligheter förelig— ger, och stora interna nyinvesteringar av olika skäl är uteslutna, blir marknadspriset avgörande för när det är fördelaktigt att skrota. Först när priset understiger drifts- kostnaderna, är anläggningen kontinuerligt förlustbringande och fördelaktig att skrota. Ju större företaget är — före eller efter fusion — desto lägre är i allmänhet alter- nativkostnadema. Det större företaget an- tages därvid ha bättre finansieringsmöjlig- heter och större möjligheter att på ett fördelaktigt sätt omallokera råvarutillför- sel respektive produktion mellan de olika anläggningarna. I detta sammanhang spe- lar kontrollen över sammanhängande skogs- områden en viktig roll. I Norrland har exempelvis ASSI, MoDo, SCA, NCB och Korsnäs genom successiva uppköp skaffat sig kontrollen över relativt stora samman-

hängande virkesområden. I södra Sverige har SIAB ett motsvarande sammanhängande område. Ett flertal exempel på företag med geografiskt splittrad virkestillgång finns dock, speciellt i mellersta Sverige.

Den pågående koncentrationsprocessen i företagsstrukturen underlättar utan tvekan eventuella framtida förändringar i anlägg- ningsstrukturen.

Det torde vara en ganska allmän upp- fattning i branschen, vilket också stöds av siffermaterialet, att branschens investe- ringar i hög grad kommer att allokeras antingen till mycket stora nyanläggningar respektive stora tillbyggnader eller till mind- re renoveringar. Mellanstora nybyggnader eller tillbyggnader är praktiskt taget ute- slutna.

Detta gör, att det finns en relativt stor grupp av anläggningar, för vilka nyinveste- ring begränsas enbart till renoveringar, och för vilka någon större framtida expansion inte kan förväntas. Detta bestånd kommer alltså att successivt läggas ned.

Ett företag har emellertid ofta flera stra- tegier att välja bland. Man kan ofta an— tingen tillverka stapelvaror eller specialpro- dukter med i stort sett samma produktions- utrustning. Den senare strategin kräver van- ligen, att man inte bara inriktar sig på udda marknader utan även bedriver en egen pro- duktutveckling.1

På lång sikt är det naturligtvis även för specialproduktema fördelaktigt att tillverka dessa i stora anläggningar. Produktut- vecklingen berör i första hand förädlingen från massa till papper. Massaanläggningen eller snarare massaanläggningarna, eftersom ofta flera kvaliteter blandas, kan därför alltjämt vara stora och förse ett stort antal olika pappersmaskiner. Storleken på anlägg- ningarna för specialproduktion begränsas alltså i första hand inte av produktsorti-

"' 1 Kravet på egen produktutveckling beror bland annat på att de kvaliteter, som kan kallas specialprodukter, vanligen växlar. Specialpro- dukter kan genom standardisering och ökad efterfrågan successivt bli en vara av samma typ som stapelvarorna. Når marknaden blir för stor för den som är inriktad på specialprodukter, i mindre kvantiteter måste produktsortimentet förändras.

mentets splittring. Om begränsningar före- ligger, betingas de snarare av transport- kostnadsöverväganden eller kravet på kund- närhet. Den polarisering som nämnts beror mera på komparativa fördelar av att allo- kera produktionen på detta sätt som en anpassning till given anläggningsstruktur än på absoluta och långsiktiga fördelar av att decentralisera specialproduktionen.

För massatillverkningen har tidigare 40 tusen ton/år nämnts som en grov upp- skattning på skrotningsgränsen för nya an- läggningar. För närvarande finns 16 sul- fitanläggningar, 5 sulfatanläggningar och 14 slipmasseanläggningar — totalt alltså 35 anläggningar — som ligger under den— na nivå. Storleken på de anläggningar, som under det sista decenniet nedlagts, markerar emellertid, att denna gräns måste förskju- tas uppåt för äldre anläggningar. Det antal som ligger under skrotningsgränsen kan där- för tänkas vara avsevärt större.

Vissa horisontellt integrerade anläggning- ar har sådana fördelar av denna integra- tion, att skrotningsgränsen där sänks.

Ett betydande antal av de anläggningar, som fristående skulle ligga under skrot- ningsgränsen, är integrerade med pappers— bruk. Den kostnadsmässiga fördel, som in- tegrationen ger, kan ge pappersmasseanlägg- ningen en marginal, som kan förskjuta skrotningsgränsen nedåt. Integrerade massa- anläggningar kan därför, beroende på slut- produktens utseende och pappersanläggning- ens karakteristika, ofta få en längre livs- längd än andra motsvarande massaanlägg- ningar. Speciellt gäller detta företag, som utvecklar och introducerar egna special- produkter. På analogt sätt kan integratio- nen förskjuta pappersanläggningarnas skrot- ningsgräns nedåt.

Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att de tidigare beskrivna kostnadssamban- den, storleksfördelningen i den existerande anläggningsstrukturen och slutligen det fak- tum, att en stark koncentrationsprocess i företagsstrukturen tidigare ägt rum, pekar på att en förändring och koncentration av anläggningsstrukturen också är att vänta i framtiden. De beslut som redan är fat-

tade rörande framtida nedläggningar och framtida nyinvesteringar stöder detta och tyder på att omvandlingen i den närmaste framtiden i varje fall kommer att fortgå i minst samma takt som under 1966—67.

Källor

[1] Den svenska pappersindustrin. Utgiven av Svenska pappersbruksföreningen 1966. [2] Economic strategy in the integration of the forest industries. Risto Eklund, ECE. Sym- posium on integration in the forest indu- stries. Geneva 1967. [3] Uppgifter erhållna från svenska företag. [4] Karl Gustaf Trotzig. Den Kanadensiska massa- och pappersindustrin. Stockholm 1963. [5] Sveriges industri. Utgiven av Sveriges indu- striförbund Stockholm 1967. Sid. 209—218. [6] Nordisk papperskalender 1967—1968. [7] Uppgifter erhållna från Svenska pappers- bruksföreningen. [8] Ryden, Bengt: Företagssamgåenden och nedläggningar inom industrin. SNS-skriften: Strukturproblem, s. 6. Stockholm 1968. [9] Utredning angående skogsindustrins struk- turproblem (konfidentiell). Handelsdeparte— mentet.

XII Oljeraffinaderier

A. Råvara och teknisk beskrivning

Råolja, även kallad petroleum, förekommer på alla kontinenter. Den nuvarande kända fördelningen är ojämn. Produktionen och kända reserver är koncentrerade till ett fåtal områden.1

Världens utvinning av råolja har från slutet av 1940—talet stigit med 7 % om året, vilket innebär en fördubbling på tio år. Råoljeutvinningen 1967 uppgick till cir- ka 1800 milj. ton. Sveriges förbrukning av råolja och oljeprodukter uppgick sam- ma år till 25 milj. ton, vilket utgör cirka 1,4 % av världsproduktionen.

Råolja är en blandning av fasta, flytan— de och gasformiga kolväten. Dessutom före— kommer mindre mängder föroreningar (av annan kemisk sammansättning). Råoljans sammansättning kan variera högst avsevärt mellan olika fyndorter.

Ur råoljan kan genom i första hand ren separation (fraktionering) och i andra hand genom processer, som påverkar oljans molekylstruktur en mängd produkter fram— ställas. Några av de vanligaste är bensin, fotogen, dieselolja och olika eldningsoljor. Olika typer av råvaror ger vid ren separa- tion olika utbyten av dessa produkter. Figurerna XII: 1 och XII: 2 illustrerar detta. Oljeprodukterna är, som framgår av figur XII: 1, inte homogena destillat, utan var och en består av ett flertal kolväten med kokpunkter inom det temperaturintervall,

som är specifikt för produkten. Genom att en viss överlappning förekommer, är det möjligt att i viss utsträckning variera proportionerna mellan de olika slutproduk- tema genom att flytta fraktionsgränserna något.

En större möjlighet att variera proportio— nerna mellan de olika produkterna erhåller raffinaderiema genom att blanda råoljor. Exempelvis utgör, enligt figur XII: 2, des- tillationsfraktionerna under 350” C närma- re 65 % i en »1ätt» råolja, men endast 30 % ien »tung» råolja.

Ännu större möjligheter att variera pro- portionerna mellan olika produkter erhålles, om raffinaderiet utrustas med en hydro- krackningsanläggning. De extra kostnader, som detta medför, kompenseras ofta av de möjligheter som därvid erhålles, att, utan att förändra råoljan, inom vida gränser föränd— ra proportionerna mellan de olika slutpro- dukterna.

Efterfrågestrukturen på oljeprodukter skil- jer sig i olika delar av världen. I USA, där en betydande del av den totala förbruk-

1 De viktigaste är Persiska viken och Arabiska halvön. Ett annat betydande område finns vid Karibiska havet. Andra områden är Sahara, trakterna i närheten av Kaspiska havet och indonesiska övärlden. Den nuvarande fördel- ningen kommer sannolikt att kraftigt revideras, då stora områden ännu inte blivit undersökta med moderna metoder. Det är troligt, att det under havsbottnen, i synnerhet på kontinental- socklarna, finns relativt stora, ännu okända reserver av olja.

"C 350

300

250

200

150

100

50

vol % 20 40 60 80 100

Destillationskurvor

Fig. XII: ]. Destillationskurvor för olika olje- produkter. Källa: [7]

ningen av primär energi tillgodoses med naturgas och stenkol, och där dieseldriften för landsvägsfordon ej har någon nämnvärd omfattning, är bensinen den både volym- mässigt och ekonomiskt viktigaste produk- ten ur råolja. I Västeuropa är däremot efterfrågan på eldningsoljor dominerande.

Efterfrågestrukturen förändras över ti- den, både på kort och lång sikt, och på ett sätt som är svårt att förutse. Dessa variationer skapar ett behov av flexibilitet i raffinaderiema.

Raffinaderiprocesserna kan delas in i tre grupper:

1. Separation av råoljan, först gassepa- rering, sedan destillering, för att få fram de önskade produkterna. (En första gas- separering sker redan vid oljekällan).

Tabell XII: I. Efterfrågestrukturen i USA och Västeuropa.

Väst- USA europa Motor- och flygbensin 45 % 17 % Fotogen, dieseloljor och tunna eldningsoljor 27 % 31 % Smörjmedel etc. 18 % ll % Tjocka eldningsoljor 10 % 41 % Källa: [11] 2. Nedbrytning av de större kemiska sammansättningama till mindre genom krackning. 3. Uppbyggnad av önskade kemiska sammansättningar medelst kemiska proces- ser såsom polymerisering, reformering, al— kylering och isomerisering.

Från lagringstankar, som kan bestå av bergrum, pumpas råolja till raffinanderiets råoljetankar, innan den går vidare till pro- cessenheten för destillation. Destillationsen- heten består väsentligen av en uppvärm- ningsenhet och en destillationskolonn.

Genom att hålla olika nivåer i destil- lationskolonnen vid skilda temperaturer erhålls fraktionsdestillat, som från de skilda nivåerna pumpas till vidare förädling i separata enheter.

En rak destillation av råolja ger följande produkter (ordnade efter kokpunkt):

raffinaderigas (propan, butan etc.) bensin fotogen motorbrännolja eldningsolja smörjoljor asfalt De processer, som följer efter destilleringen, kan vara

tvättning avsvavling katalytisk och termisk krackning katalytisk och termisk reformering1 blandning?

1 I katalytiska reformanläggningar höjs ok- tantalet för de tunga bensinkomponenterna, som sedan blandas med lätta bensin- och gaskompo- nenter för att ge bensinsorter av hög kvalitet. * I blandningstankar blandar man destillat från olika kokpunktsområden för att få fram de produkter som krävs.

800__ BOILING POINTS OF CRUDE _ OIL FRACTIONS vs. % DISTILLED 700__ _ 600__ _ & Heavy ”( soo__ _ Ej, . & | ano__ edlum _ åt . 300__ Light _ 200___ __ lOO_ _ o ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! O IO 20 30 40 50 60 70 80 90 IOO | VOLUME "A,—VAPORIZED OR DISTLLLED

Figure -1

Fig. XII : 2. Destillationskurvor för olika råoljor.

Många ytterligare processer används i ett modernt raffinaderi för att tillgodose marknadens efterfrågestruktur beträffande lagringsstabilitet, förbränningshastighet etc. Ett stort raffinaderi producerar hundra- tals olika produkter och kan ha så många som tjugo separata processenheter. Om proban och butan skall framställas som två separata handelsprodukter, måste gasfraktionen destilleras ännu en gång. Den- na efterdestillering sker under tryck, som är så avpassat, att propan och butan blir flytande, medan de lättare fraktionerna för- blir i gasform. Propan1 och butan lagras sedan i vätskeform i speciella tryckbehållare och tappas därefter i stålflaskor, i vilka de distribueras till detaljhandeln. De lättare gaserna används däremot som bränsle i raffinaderiet.

Ur de lättare besinfraktionerna avlägs- nas på kemisk väg merkaptaner och andra svavelhaltiga beståndsdelar. Därefter pum- pas dessa bensinfraktioner in i lagertankar för att användas vid framställning av motor- bensin. De tyngre bensinfraktionerna an- vänds delvis, likaledes efter kemisk rening, som blandkomponenter i motorbensin el- ler som lösningsmedel. Huvuddelen under-

Källa: [2]

kastas emellertid en speciell termisk process (reformering) och omvandlas till högvärdig motorbensin.

Fotogen behandlas först med svavelsyra och därefter med soda eller lut för att avlägsna omättade kolväten, aromater, sva- velföreningar etc. Om aromathalten är låg, behövs ingen ytterligare behandling. Om den är hög, sker extraktion med lösnings— medel (solventraffinering).

Kvaliteten på motorbrännoljefraktioner är i allmänhet så hög att dessa kan an— vändas som dieselmotorbränsle utan vidare behandling.

Om utbytet av eldningsolja (som destil- lationsrest) är större än det verkliga beho- vet, kan en del omvandlas genom termisk eller katalytisk krackning till bensin. En- dast den del av återstoden, som kan för- ångas, ger acceptabelt utbyte av bensin, medan de asfalthaltiga beståndsdelarna (bitumen) vid krackning till största delen omvandlas till koks. Ämnar man framställa bensin genom krackning av destillationsåter- stoden, kan man därför avskilja bitumen i förväg, antingen genom vakuumdestilla-

1 Propan kan också användas som råvara för- petrokemisk industri.

tion eller i en särskild avdelning i själva krackningsanläggningen. Krackningsbensi- nen och de bensinfraktioner, som utvinns genom termisk omvandling av de tyngre fraktionerna, används efter lämplig kemisk rening för framställning av motorbensin.

En del av den gas, som frigörs vid krack- ningen och den termiska omvandlingen, fylls _ i den mån den under tryck över- går i flytande form — på flaskor och säljs som hushållsgas. Resten används som bräns- le inom raffinaderiet. Numera utnyttjas emellertid ofta dessa gaser i petrokemiska anläggningar för framställning av högför- ädlade syntetiska produkter.

Destillations- och processenheterna upp- tar bara en mindre del av ett raffinaderis industriområde. Tankar för lagring av fär- digprodukter och anläggningar för järnvägs- lastning och billastning kräver en väsent- lig del av utrymmet. Oljeavskiljare och re- ningsverk för kylvatten och tankrengörings- vatten är numera viktiga anläggningsdelar.

Det är naturligt att sträva efter att få kaj, lagringsutrymmen och raffinaderi så nära varandra som möjligt då ju detta minskar investeringskostnaderna för rörledning etc. (Andra överväganden kan göra att man mås- te frångå denna princip). Vissa (korta) oljeledningar behövs emellertid alltid för att pumpa råoljan till raffinaderiet och för att pumpa färdigprodukter till utlast- ningskajer för kust- och inlandstonnaget.

B. Beskrivning av kostnadsstrukturen

B: 1. Samband mellan anläggningsstorlek och tillverkningskostnader.

Tillverkningskostnaderna i ett raffinaderi är beroende av anläggningens storlek och dess komplexitet men även av faktorer, som är betingade av lokaliseringen — exem- pelvis sådana faktorer, som sammanhänger med anläggningens in- och uttransporter.

Kapitalkostnaderna utgör en stor del av de totala förädlingskostnaderna. De totala kapitalkostnadema kan på ett naturligt sätt uppdelas i kostnader för kapitalföremål, som direkt är sammankopplade med den

tekniska raffineringsprocessen, och kostna- der fö.r kapitalföremål, som utgör komplet- terande utrustning.1

Den kompletterande utrustningen har många komponenter, där stordriftsfördelar föreligger. Kostnaden är för många av dem i det närmaste oberoende av anläggnings- storlek. Sålunda ökar kostnaden för exem- pelvis kontorslokaler, brandstation och kajer mycket litet, då anläggningsstorleken ökar.

Beträffande den processtekniska kapital- utrustningen kan man för många kemiska processer bygga anläggningar för större ka- pacitet genom att i prinicp förstora upp alla detaljer proportionellt. Detta gäller i första hand enklare konstruktionsdetaljer som rörledningar, behållare etc. Sådana förhållandevis enkla anordningar utgör ofta en stor del av anläggningskostnaderna inom den kemiska processindustrin och i varje fall inom raffinaderiet.2

Destillationsanläggningen är den enhet, varigenom all råolja måste passera, och den största av de nu existerande har en kapacitet på ungefär 12 miljoner årston. Ehuru tekniska skalfördelar existerar upp till denna storlek och eventuellt även därut— över, kan andra faktorer göra det fördel- aktigt att, även om denna produktionsvolym inte uppnås eller överskrides, välja ett fler— tal mindre enheter. Genom att välja flera enheter minskar den tekniska risken för totalavbrott i produktionen. Underhåll på en sektor kan också ske utan totalavbrott. Flera slags råolior kan förädlas samtidigt. Dessa fördelar av att ha åtminstone två

1 För raffinaderiet, som är så små som 0,5 milj. ton per år, utgör denna kompletterande ut- rustning normalt 70 % av den totala investe- ringskostnaden. För raffinaderiet av storleks- ordningen 1,5—2,5 milj. ton blir motsvarande siffra 50 %, och för större enheter sjunker sill"- ran till 30—40 %. Faktorer som hänger ihop med en mera dyna- misk planering kan ha betydelse. I ett engelskt relativt stort raffinaderi utgjorde t.ex. dessa kompletterande investeringar inte mindre än 75 % av totala investeringen, delvis beroende på att de överdimensionerats i relation till nuva- randekapacitet med sikte på ökad raffinerings- kapacitet i framtiden. ” Se Appendix. XIII:1

CAPITAL cost ; MILLION

TOT” L

1

/ PIT L

E

0 I 2 CAPACITY

OPERATING COST # PER TON

”E CH RG

/

E nu c. cor 4 5 6 'I

MILLICN TONS PER YEAR

Figure 5. Costs for " simple" reilnerles

Fig. XII: 3. Kostnadsstrukturen för ett »enkelt» raffinaderi.

destillationsenheter gör, att minsta optimala storleken för en anläggning för närvarande torde vara lika med eller större än ca 24 miljoner årston, d.v.s. av en storleks- ordning, som motsvarar den totala svenska årskonsumtionen.

Figurerna XII: 3 och XII: 4 illustrerar sambanden mellan anläggningsstorlek och investeringskostnad (övre diagramhalvan) och sambanden mellan anläggningsstorlek och totala förädlingskostnader (nedre dia- gramhalvan) dels för ett enkelt raffinaderi (figur XII: 3), dels för ett mera komplicerat raffinaderi, utrustat med krackningsenhet (figur XII: 4). Anläggningsstorlekens inver- kan på investeringskostnadema (kapitalkost- nadema) framgår klart.1 Det framgår också,

att det komplicerade raffinaderiets olika processenheter avsevärt fördyrar anläggning- en.

I diagrammens nedre hälfter framgår, hur förädlingskostnaderna förändras vid ökande storlek för de båda anläggningarna. För mindre anläggningsstorlekar är kapitalkost- nadema den dominerande kostnadsandelen. För större anläggningar är kapital- och drift- kostnader ungefär lika stora. Tillverknings- kostnadema i ett krackningsraffinaderi sjun- ker mycket snabbare vid ökande anlägg- ningsstorlek än för ett enkelt raffinaderi. En tänkt extrapolering av diagrammen an- tyder också, att tillverkningskostnaderna

1 Kapitalkostnaderna har beräknats till 10 % av den totala investeringens storlek.

140

I2O

00

80

60

40

CAPITAL cosr $ mtuon

20

OPERATING cost # sea TON

4 $ 0 7

CÅPÅCITV MILLION TONS PER VEAR Figure G. Costs for "cracking" tefineries

Fig. XII: 4. Kostnadsstrukturen för ett krackningsrafänaderi.

fortsätter att sjunka även för anläggningar, vars årskapacitet överstiger sju miljoner ton.1

Olika lokaliseringar kan förskjuta kost- naderna, men de relativa kostnaderna bedöms endast i mindre utsträckning på- verkas av detta. Bland de rörliga föräd- lingskostnaderna återfinns de största pos- terna för arbetskraft. underhåll, gemensam- ma »nyttigheter», bränsle, kemikalier. Ar- betskraftskostnadema stiger mycket sakta då storleken ökar, till och med långsam- mare än investeringskostnadema. Detta be- ror på att många arbetsuppgifter kan ut- föras av en enda eller ett visst antal drifts- tekniker, oberoende av anläggningens stor- lek.

Källa: [21

Underhållskostnaderna är ungefär propor- tionella mot investeringarnas storlek. Åt- gången av kemikalier och bränsle visar mycket små skalfördelar.

I tabell XII: 2 redovisas siffror från en amerikansk studie för fem relativt detalje- rat planerade raffinaderiet (prime fuel pro-

1 Jämföres driftskostnaderna i en anläggning av storleksordningen 0,5 milj. ton/år med de totala kostnaderna i en större anläggning fram- går att man måste välja anläggningar av stor- leksordningen 8—9 milj. ton/år eller större för att driftskostnaden i den mindre anläggningen skall underskridas. Då alternativ produktion änns i anläggningar av storleksordningen 8—9 milj. ton/år är skrotningsgränsen approximativt 0,5 milj. ton/år (för relativtnya anläggningar — och något större för äldre).

Kapacitet milj. årston 0,5 1,5 3,0 5,0 10,0

]. Utrustning för rafänetingsprocessen 100 66 52 45 41

2. Kompletterande utrustning 100 63 53 48 43

3. Total investering 100 64 53 47 42

4. Skalfaktorn 2/3 100 69 55 46 37 Källa- [9]

ducts) i olika storleksklasser, varierande från 0,5 upp till 10 miljoner årston.

Undersökningen är gammal men intres- sant såtillvida som där klart framgår den goda anpassningen till skalfaktom 2/ 3 i storleksintervallet upp till 5 miljoner årston.

Det är svårt att generalisera beträffande den kompletterande utrustningens skalelas- ticitet. Kajer, vägar och dylikt är naturligt- vis beroende av naturens utformning och därmed undandragna generalisering. Likhe- terna i tabell XII: 2 måste därför tolkas med en viss försiktighet.

I tabell XII: 3 redovisas uppgifter erhåll- na från ett svenskt företag. Siffrorna är approximativa och bör inte ges en alltför generell tolkning. Likheten med motsvaran- de siffror i figurerna XII: 3 och XII: 4 är dock påfallande.

Uppgiftslämnaren påpekat också, att re- lationerna mellan drifts- och kapitalkost- nader främst beror på raffinaderiets kom- plexitet. För mindre raffinaderiet och för anläggningar, där markförberedelsema är omfattande, blir kapitalkostnadema helt do- minerande. De gränser, som är aktuella för en anläggning av ovanstående storlek och anpassad efter svenska förhållanden, är ungefär följande:

Kapitalkostnaderna varierar

* * mellan 50 % och 60 % Driftskostnaderna varierar mellan 50 % och 40 %

100 % 100 %

B: 2 Dynamiska stordriftsfördelar

Anpassning av diskontinuerligt investerings- förlopp till kontinuerlig efterfrågeexpansion

I ett raffinaderi måste man för att till fullo utnyttja stordriftsfördelama i t. ex. destil-

lationsptocessen redan från början installe— ra stora destillationskolonner — en successiv utvidgning är inte möjlig. Detta medför att expansionen för att de tekniska stor- driftsfördelama skall utnyttjas sket stegvis. Ju större steg som tages, desto billigare blir produktionen (vid fullt kapacitetsutnyttjan- de).

De flesta raffinaderiet har en egen orga- nisation för distribution av oljeprodukter. För Sveriges del är marknaden en utpräg- lad oligopolmarknad med stel prisbildning och relativt fasta marknadsandelar för de olika företagen. Den försäljning, som sker inom de egna kanalerna, kan vanligen en- dast i begränsad omfattning påverkas av raffinaderiema. Efterfrågeutvecklingen för denna andel kan därför (inom det egna mark- nadsområdet) till stor del betraktas som exogent given.1

Efterfrågan inom det egna marknadsom— rådet ökar vanligen kontinuerligt. Om ingen

1 En viss handel kan dock ske utanför det egna marknadsområdet — med andra oljedistri- butörer.

Tabell XII : 3. Förädlingskostnader för rafäna- deriet av olika storlek.

Kostnads- Kapacitet uppdelning milj. ms vid 4 milj. m8 4 6 Kapitalkostnader (skalfaktorn 0,6) 50 100 90 Löner (fast kostnad) 15 100 67 Övriga driftskostna- der, bl. a. kemika- lier och katalysato- rer (proportionella kostnader) 35 100 100 100 100 90 Källa: [8] 25 l

överkapacitet

Etter-

, / frågan

V

lnvesteringsögonbllck

Fig. XII: 5.

annan handel sker, medför detta i kombi- nation med en utpräglat diskontinuerlig ka- pacitetsexpansion, att företagen omedelbart efter en kapacitetsutvidgning kan ha mycket stor överkapacitet. Denna överkapacitet krymper sedan fram till nästa investerings- ögonblick, då den är noll. (Se figur XII: 5).

Om försäljning och inköp kan ske till och från andra marknader, kan däremot produk- tion och kapacitet följas åt. (Se figur XII: 6). Importen är då på grund av fördyrande transportkostnader vanligen dyrare än de egna genomsnittliga produktionskostnader- na, och exporten kan av analoga skäl van- ligen inte ge samma genomsnittliga intäkt som den, som erhålles på den lokala mark- naden.

lll

lnvesteringsögonbllck

Fig. XII: 6.

För företag med anläggningar i flera marknadsområden kan man naturligtvis ta hänsyn till över— och underskott i anlägg- ningarnas kapacitet (i relation till deras marknadsområde) och söka tidsallokera in- vesteringarna så, att överskottet i en an- läggning svarar mot underskott i en eller flera andra anläggningar. En sådan intern planering kan ge avsevärt högre genom- snittligt kapacitetsutnyttjande än det en- skilda anläggningar kan erhålla vid separat agerande (multiplant econimies).

En viss clearing kan också förekomma mellan företag inom samma marknadsområ- de. Enligt uppgift anpassar dock företagen inte i någon större utsträckning tidsalloke- ringen av investeringarna till varandra.

Flexibilitet med avseende på produktsorti- mentet

Som tidigare nämnts, kan man variera pro- portionerna i output antingen genom att variera input eller genom att bygga en krackningsanläggning.

Möjligheten att kunna använda olika rå- oljor är en fördel, inte bara med tanke på förändringar i output utan även på grund av att utbudet av olika råoljor kan fluktue- ra. Anläggningarnas anpassning till olika råoljor innebär vanligen, att vissa av an- läggningens delar måste dimensioneras nå- got större än vad som annars skulle vara nödvändigt. Exempelvis måste svavelrena- ren vara avpassad för att även ta oljor med mycket hög svavelhalt. Det fordras också större lagringsutrymmen för att kunna ta flera olika sorters råoljor. För varje typ gäller det att kunna utnyttja det från trans- portkostnadssynpunkt gynnsamma stora tonnaget. Merkostnaderna för denna typ av åtgärder för att öka flexibiliteten torde emel- lertid vara relativt måttliga.

Om raffinaderiet förses med en krack- ningsenhet, ökar däremot de fasta kostna- derna avsevärt — vilket framgår av figurer- na XII: 3 och XII: 4. Krackningsenheten och de därtill hörande petrokemiska pro- cessenheterna kan vara av olika storlek — ökad storlek ger större flexibilitet. Alla

processenheterna kan inte samtidigt utnytt- jas till full kapacitet. Ändrar man samman- sättningen av output, innebär detta ofta, att kapacitetsutnyttjandet i en enhet höjs, medan det sänks i någon annan.

Det är möjligt att göra både små och stora raffinaderiet godtyckligt flexibla. Flexibili- teten är dock generellt dyrare att erhålla för mindre anläggningar än för större. Det— ta medför, att de mindre raffinaderiema ofta väljer att försaka flexibiliteten i själva produktionsprocessen och i stället söker an- passa sig genom köp utifrån av raffinerade produkter.

Under vissa förutsättningar är det idag möjligt att bygga ett relativt litet oljaraffi- naderi, som trots litenhet medför relativt låga tillverkningskostnader. Då måste emel- lertid anläggningens tillverkningsprogram till kvantitet och kvalitet överensstämma med det lokala efterfrågemönstret för olje- produkter, och produktionsprocessen måste vara förhållandevis enkel. Detta raffinaderi blir emellertid utsatt för ganska stora ris- ker.

Ett raffinaderi kan exempelvis inte räkna med att under längre tid förädla samma typ av råolja. Vanligen varierar råoljan från fyndort till fyndort, och den politiska ut- vecklingen i ett land kan medföra, att le- veranser från vissa oljefält helt upphör.

Det stora raffinaderiet har vanligen stör- re förutsättningar att i efterhand anpassa produktionen till långsiktiga förändringar i efterfrågemönstret. Modifiering och kom- plettering av processenheterna ställer sig ofta relativt mindre kostsamma för större raf— finaderier än för mindre.

Forskning och produktutveckling

Så gott som all nödvändig kunskap för att driva ett oljeraffinaderi och för att moder- nisera detta i takt med utvecklingen finns tillgänglig på den öppna marknaden.

Vid nyetablering är det alltså vanligen möjligt att bygga ett raffinaderi på grund- val av branschens senaste teknik. Det finns också möjlighet att via servicebolag och forskningsbolag köpa kunskap för att an-

passa produktionen till den aktuella pro- duktutvecklingen och processtekniken.

Det finns emellertid faktorer, som miss- gynnar mindre företag och mindre anlägg— ningar. Den inköpta kunskapen blir rela— tivt dyrare för ett mindre företag, bland annat genom graderade licensavgifter (oför- delaktiga priseffekter). Snabba förändring- ar av processtekniken medför större risker för den mindre anläggningen på grund av dennas vanligen begränsade flexibilitet.

Genom sina stora centrallaboratorier (och kontraktsforskning) dominerar de stora in- ternationella bolagen forskningen. Så länge den tekniska utvecklingen går snabbt, har de stora bolagen markanta fördelar med avseende på forskning och produktutveck- ling.

C. Transporter och lokalisering

Vid dimensionering och lokalisering av ett raffinaderi måste en avvägning ske mellan de processtekniska stordriftsfördelama och transportkostnadema1 (främst uttransporter- na).

Råoljan finns koncentrerad till ett ganska litet antal platser, som nästan genomgåen- de ligger långt från de högindustrialiserade länderna, vilket är de viktigaste avnämar- na. Raffinaderiema lokaliseras numera oftast nära konsumenterna. Vi skall huvudsakli- gen diskutera konsumentlokaliserade raffi- naderier och först i efterhand kortfattat dis- kutera råvarulokaliserade raffinaderier.

Det existerar schematiskt tre transport- alternativ för råoljan:

1. Stortanker direkt till raffinaderi

2. Stortanker + mellantanker till raffina- deri

3. Stortanker + pipeline till raffinaderi. Det existerar på motsvarande sätt olika alternativ för produkttransporterna. Vanli-

1 De stora tankers som finns har medfört, att fraktkostnadema numera utgör en mindre del av produktvärdet vid raffinaderier. Enligt en uppgiftslämnare utgör fraktkostnaderna för rå- oljan ungefär 18—20 % av produktvärdet från ett raffinaderi av storleksordningen 4—5 miljo- ner årston.

Konsumtions- centra

Ramnaderl Djuphamn

A

Fig. XII: 7.

gen förekommer en blandning av olika transportmedel.

4. Kusttransporter

5. Biltransporter

6. Järnvägstransporter

7. Pipelines. I fallen 1 och 2 ligger raffinaderiet vid hamn. Fall 1 är i de allra flesta situa- tioner att föredra framför 2. Ett raffina- deri av storleksordningen 4 miljoner ton per år kan, om supertankers användes, förbruka en hel båtlast var fjortonde dag (150000 ton) eller varje månad (300000 ton). Vanligen har raffinaderiema (bland annat även av strategiska skäl) lagringsmöj- ligheter som tillåter ännu längre tidsinter— vall mellan fartygsbesöken. Lagringskost- naderna utgör alltså inget hinder för att utnyttja stortonnaget för direkta transpor- ter. Brist på djuphamn — en faktor som blir viktigare ju större tonnaget blir — kan där- emot utgöra ett motiv för val av alternativ 2. Det tankertonnage, som kommer att tas i drift inom de allra närmaste åren, kan inte passera vissa tidigare mycket frekventerade farleder (exempelvis Öresund) och kan en- bart anlöpa ett fåtal europeiska hamnar. Detta medför en markant styrning av loka- liseringen av nya raffinaderier till sådana djuphamnar. Flera existerande raffinaderier kan inte ta emot stortonnage, och för dessa står endast alternativen att antingen utnyttja mindre tonnage hela sträckan eller (som i fall 2) att utnyttja det en delsträcka, öppna. Alternativet 3, dvs. det fall där raffina— deriet lokaliseras inne i landet (nära kon- sumtionscentra) och förses med råolja ge- nom en pipeline, är för närvarande inte sär- skilt vanligt.

Konsumtlans- centra

I figur XII: 7 jämföres transportstruktu- ren vid lokalisering till djuphamn respekti- ve inne i landet. Kostnaderna för transport av råoljan i en pipeline måste — för att en inlandslokalisering skall vara fördelaktig — vara mindre än de kostnadsbesparingar man samtidigt kan erhålla (jämfört med A) på produkttransporterna till respektive kon- sumtionscentra.

En successiv minskning av antalet lämp- liga djuphamnar (på grund av tonnagets ökade storlek) och en successiv ökning av efterfrågan torde uppenbarligen tendera att öka fördelen av inlandslokalisering. Rent allmänt torde inlandsraffinaderier bli van- ligare i en framtid.

Figur XII: 8 illustrerar transportkostna- dernas storlek för olika alternativa transpor- ter. Det framgår bland annat, att transport- kostnadema i en pipeline kraftigt sjunker vid ökad transportvolym. Vid en volym, som överstiger cirka 4 miljoner ton, är van— ligen endast oceangående tankbåtar ett möj- ligt bättre alternativ än en pipeline.

I figur XII: 9 framgår sambandet mellan transportkostnadema för pipelines och tan- kers av olika storlek och den transporterade sträckans längd. I de faktiska fall, där pipe- line och tanker framstår som möjliga sub- stitut, är den väg tankern skall gå vanligen mycket längre än den vägsträcka, där pipe- linen kan dragas.

Kostnaderna för transport i en pipeline av storleksordningen 30 tum en sträcka av 1000 miles är enligt figur XII: 9 ungefär lika stora som kostnaderna för transport en dubbelt så lång sträcka i tankers av stor- leksordningen 100 tusen dwt eller tre gånger så långt i tankers av storleksordningen 300 tusen dwt.

..-

|I UIQ—1000

COST, PENCE per TON-MILE (Statute)

0.1 0.2 0.3 0.5 1 2

COST—S OF TRANSPORT RELATIVE TO ANNUAL QUANTITIES

Based on most frequent Distance Ranges and appropriate to Tomages

3 4 5 6 78910 20 30 40 506070813111

mum. qumrrrms MIL. Tous per resa FIG 24.

Fig. XII: 8. Samband mellan transportkostnad och ärlig transporterad kvantitet.

Det finns, som nämnts, olika slag av pra- dukttransporter. För Sveriges del har kust- transporterna störst betydelse. Därutöver användes bil och iärnvägstransporter — pipe- lines förekommer inte.

En uppgiftslämnare anger, att av deras primära produkttransporter (dvs. från raf- finaderiet till geografiskt utspridda depåer) går cirka 64 procent med tankers av stor- leksordningen 18 000 ton. För de hamnar, som inte är tillräckligt djupa för denna fartygsstorlek, användes kusttonnage av stor- leksordningen några tusen dwt ner till några hundra dwt. Dessa transporter omfattar

Källa: [5]

cirka 9 procent. Bil- och järnvägstransporter omfattar slutligen 16 respektive 11 procent.

De sekundära transporterna (dvs. från depåema till köparna) sker vanligen med bil.

Slutligen skall i all korthet fördelar och nackdelar med en lokalisering av raffina- deriema till de oljeproducerande länderna beröras.

Enligt representanter för oljebranschen är det tveksamt, om det finns ekonomiska eller tekniska skäl som totalt sett talar mot en lokalisering av raffinaderier till de olje- producerande länderna. Vissa faktorer talar

UNIT TRANSPORT COSTS 15— 3. 23 PIPELINES % —— TANKERS () (ThousDWT) 810— 3: & 5 Ja 0 % & 100 0 5_ O 200 sco 500 0 I | 1 | = = = 1 » » : . 0123456789101112

Thousand Miles

Fig. XII: 9. Samband mellan transportkostnad och den transporterade Sträckans längd.

direkt för en lokalisering till producentlän- derna. Bränsle och förluster i ett raffina- deri uppgår idag till cirka 4—7 procent av råoljan. (Ökande krav på högre förädlings- grad kommer sannolikt att höja denna siff- ra). Vid de flesta oljefält finns överskott på energirik gas, som kan användas som bränsle i raffinaderier. Lokalisering nära konsumenterna medför därför vanligen ett visst råoljebortfall samt större transportvo- lym än vid lokalisering i producentländerna.

Mot en sådan lokalisering talar det för- hållandet, att det naturligtvis är enklare och billigare att transportera råolja än det är att transportera oljeprodukter. Det är van- ligen oekonomiskt att använda sig av sek- tionerade tankfartyg eller att låta ett tank- fartyg anlöpa ett flertal hamnar. Fartyg som transporterar homogena laster mellan två hamnar har därför kommit att dominera. Vid transport av enbart oljeprodukter är det tveksamt, om man på samma sätt som när det gäller råolja, skulle kunna utnyttja de transportkostnadsmässiga fördelarna av s. k. super- och mammuttankers.

Tidigare torde skälen för en lokalisering till producentländerna ha dominerat. Mo- tivet till att raffinaderiema ändå lokalise- rades nära konsumenterna torde i stor ut- sträckning ha varit (förutom att utveck-

Källa: [10]

lingen mot supertankers i viss mån kunde förutses) nationellt politiska1 och företags- politiska.2 Dessa motiv torde delvis kvarstå även i dagens läge.

D. Svenska oljeraffinaderier

Den svenska raffinaderistrukturen framgår av tabell XII: 4.

De båda raffinaderiema i Göteborg är avsedda för ett normalt sortiment av bensin, dieselolja, eldningsoljor etc. Det av OK pla- nerade raffinaderiet avser också sådan pro- duktion. Vid Nynäs raffinaderi i Nynäs- hamn förekommer däremot specialdestllla-

5 1 I bland annat England och Frankrike har man krävt, att det egna landet för sin försörj- ning av oljeprodukter måste kontrollera såväl raffinaderi som råvara. Genom att lokalisera raffinaderiet i det egna landet och se till att det finns tillräckligt teknisk flexibilitet för att kunna ställas om för användning av olika råoljor anser man sig uppnå denna säkerhet.

” Den kanske främsta orsaken till den nuva- rande tendensen att lägga de europeiska raffina— deriema nära marknaden har sin grund i komp- likationerna vid nationaliseringen 1950 av det mycket stora iranska raffinaderiet i Abadan. Ett brittiskt bolag, som ägde raffinaderiet, be— slöt att dra tillbaka sina tekniker och sin drifts- personal efter nationaliseringen. Iran kunde inte omedelbart själv klara driften. Detta med- förde, att leveranserna av raffinaderiprodukter nästan fullständigt upphörde.

tioner, och tillverkningen vid Nynäs övriga raffinaderier är starkt inriktad på special- produktion av smörjolje- och asfaltproduk- ter.

Importen av råolja och oljeprodukter be- räknas under 1968 uppgå till 27,5 miljoner ton. Den i Sverige raffinerade andelen är cirka 40 procent. Självförsörjningsgraden får alltså betraktas som låg. Sverige skiljer sig härvidlag från övriga delar av Västeuro- pa, där självförsörjningsgraden i allmänhet är större.

E. Strukturutveckling

Om råvaran endast kommer in västerifrån och om hänsyn endast tages till intransport och raffinaderikostnader torde den optimala raffinaderistrukturen i Sverige vara en enda anläggning (dock flera destilleringsenheter), belägen vid djuphamn på västkusten. Stor- leken på denna anläggning blir naturligtvis helt beroende av självförsörjningsgraden. För närvarande är självförsörjningsgraden cirka 40 procent. Även om självförsörjnings- graden är 100 procent, och den totala års- produktionen är av storleksordningen 30 mil- joner årston, skulle en enda anläggning tro- ligen vara den optimala raffinaderistruktu- ren.

Om det emellertid förutsättes att del av råvaran kommer in österifrån och om hän— syn tages till konsumtionens geografiska för- delning kan det vara fördelaktigt att dela upp raffineringen på flera platser — dock sannolikt ej på flera än två. Den optimala strukturen (ingen hänsyn tages till existe- rande anläggningar) skulle alltså i detta fall sannolikt bestå av ett västkustraffinaderi och ett ostkustraffinaderi.

Om hänsyn slutligen tages även till den existerande anläggningsstrukturen förändras bilden ytterligare. Vissa delar av de inves- teringar som ingår i ett raffinaderi kan ha mycket lång livslängd. Renovering och till— byggnad med bibehållen decentralisering ställer sig därför vanligen fördelaktigare än skrotning i syfte att åstadkomma en geogra- fisk koncentration.

Den kanske viktigaste faktorn i samband

Rdoljeraffinaderier: Svenska Shell-Koppartrans,

Hisingen, Göteborg 4,0 milj. ton BP, Hisingen, Göteborg 4,5 » » Nynäs, Nynäshamn 2,9 » » OK (planeras) (4-—-6 » »)

Asfaltraffinaderier: Nynäs, Göteborg Nynäs, Malmö

med en bedömning av den optimala struk- turutvecklingen är nyinvesteringamas stor- lek. Dimensioneringen av dessa är i hög grad relaterad till företagsstrukturen. Även transportsystemet är relaterat till företags- strukturen. Vid en fullständig samordning torde, i varje fall inom en snar framtid, en distribution som delvis går via pipeline vara fördelaktig.

Den uppsplittrade företagsstrukturen samt den marknadsmässiga bindningen mellan raf- finaderi och distributionssystem som finns, gör att den faktiska strukturutvecklingen troligen inte kommer att sammanfalla med en totalt kostnadsminimerande strukturut- veckling, och att avvikelsen kan komma att bli ganska stor.

Petroleuminstitutet beräknar, att den svenska förbrukningen av oljeprodukter år 1975 kommer att uppgå till cirka 35 miljo- ner ton1 (en ökning med 30 procent jämfört med 1968). Samtidigt räknar man med att raffinaderikapaciteten i Sverige kommer att öka från nuvarande cirka 12 miljoner års— ton till 20—24 miljoner årston (en ökning med 70—100 procent). Nyinvesteringarna förväntas emellertid endast vara av storleks- ordningen 4—6 miljoner årston. De förväntas vara spridda på flera platser — dock alla lokaliserade vid djuphamn. Då Öresund be- gränsar tankerstorleken i Östersjön, och då råvaran västerifrån förväntas dominera i ny- tillskottet kommer nyinvesteringama sanno- likt att vara koncentrerade till västkusten.

1 Energibehovet kommer sannolikt att öka lika snabbt som för närvarande även efter 1975. Atomkraften kommer emellertid troligen att efter denna tidpunkt stå för en växande andel av energiproduktionen, vilket innebär, att för- brukningen av eldningsoljor förväntas få mins- kad relativ betydelse.

Självförsörjningen av raffinerade produk- ter förväntas alltså öka från nuvarande cirka 40 procent (1968) upp till 60—70 procent år 1975.

Ovanstående beräkning av den framtida kapacitets- och strukturutvecklingen base- ras på förutsättningen, att nuvarande be- gränsningar i planeringen, betingade av marknadssttuktuten, inte avsevärt förändras.

Ett taffinaderis avsättning sket dels ge- nom egna distributionskanaler, dels genom försäljning på externa marknader. För ett företag med ett omfattande internationellt distributionssystem, där avsättningen (som sker på ett antal olika marknader) huvud- sakligen sker genom egna kanaler,1 är det av ttansportkostnadsskäl naturligt att loka- lisera sina raffinaderiet till områden med stor köparkoncentration. Allteftersom ef- terfrågan ökat, är det fördelaktigt att låta anläggningsstrukturen decentralisetas. I var- je ögonblick finns naturligtvis områden (län- der), som är nettoexportörer av raffinerade produkter, och sådana som är nettoimportö- ret. Nettoexportörer blir logiskt områden med stora köparkoncentrationer, och netto- importörer blir länder med låg köparkon- centration. Planeringen begränsas dock van- ligen till att omfatta det egna företagets kapacitetsutvidgningat. Ett företag kan ha nettoimport till ett område, medan ett annat har nettoexport till samma område. Så- lunda kör för närvarande samtliga svenska raffinaderiet något under full kapacitet, trots att Sverige importerar cirka 60 pro- cent av sin konsumtion av oljeprodukter. Driftsutnyttjandet vid de båda internatio- nellt ägda raffinaderiema i Göteborg skulle emellertid sannolikt varit ännu lägre om inte delar av produktionen exporterats, främst till Danmark och Norge.

Företag, som inte har någon egen distri— bution i ett visst land, kan i stället använda detta som avnämare för sin överskottspro- duktion. Svårigheterna att starta produktion i stor skala i länder, där avsättningen är begränsad, torde bidraga till att göra för- säljning av överskottsptoduktion speciellt fördelaktig på dessa marknader.

Den svenska marknadens mindre storlek,

jämfört med de stora europeiska industri- ländemas, samt den uppsplittrade företags- strukturen inom oljedistributionen torde ha bidragit till att Sverige, liksom övriga skan- dinaviska länder, fortfarande (och i ännu högre grad tidigare) har en låg självför- sörjningsgtad, när det gäller oljeprodukter. Även andra än rent ekonomiska motiv torde också ha bidragit till att göra vissa länder till nettoexportörer av oljeprodukter. Militärsttategiska motiv har betingat en överkapacitet i vissa NATO-länder.2

Källor

[1] Industrialization and Productivity.

United Nations Bulletin 10, Programming data for the petroleum tefining industry, by Alan S Manne. [2] Techniques of Petroleum Development. Proceedings of the United Nations Intet— regional Seminar on Techniques of Petro- leum Development, New York, 23 January to 21 February 1962 (Part III, Refining and Transport). [3] McGraw-Hill Encyclopedia of Science and Technology (Petroleum processing). [4] Oljebranschen. Koncentrationsutredningen I, SOU 1966: 21. [5] The Comparative Costs of Oil Transport to and within Europe, by Michael Hub- bard. Journal of the Institute of Petroleum, Volume 53, Number 517, January 1967. [6] Om olja. Broschyr utgiven 1962 av Svenska BP Oljeaktiebolag. [7] Shell-Koppartransraffinadetiet. Broschyr utgiven 1967. [8] Uppgifter erhållna från svenska företag. [9] The Economics of Large-scale Production in British Industry. Cambridge 1965.

[10] Pipelines versus Tankers. Petroleum Press Services, February 1968. [11] PM angående den svenska petroleum- branschens syn på vissa energifötsörjnings- frågor Svenska Petroleuminstitutet. Stencil 18 Okt. 1965.

1 Det förekommer ett visst produktutbyte mellan oljeföretagen. Till en del hämmas detta dock av att alla bolag för en del av produkterna bedriver en marginell produktdifferentiering bl. a. i syfte att kunna ha en aktiv marknads— föring. 2 Andra länder har föredragit att lagra olje— produkter.

XIII

A. Teknisk sammanfattning

A:1 Inledning

Det har länge funnits en syntetisk tillverk- ning av organiska kemikalier, baserad på de råvarukomponenter som ingår i stenkols- tjära. Denna syntet-organiska industri präg- lades redan tidigt av intensiv forskning och ledde snabbt fram till en omfattande ut- veckling och tillverkning av bland annat färgämnen och läkemedelssubstanser. Det dröjde däremot länge innan en syntet-or- ganisk industri med petroleum som råvara växte fram. Först under andra världskriget skedde en mera omfattande utveckling av den petrokemiska industrin.

I USA fanns redan före andra världskri- get en industriell produktion, baserad på eten och propen, framställda vid petro- kemiska anläggningar. I England ägde en expanison av den petrokemiska industrin rum omedelbart efter krigets slut. I övriga delar av den industrialiserade världen har denna utveckling ägt rum först efter 1950. För Sveriges del dröjde denna ända till 1963, då de första anläggningarna i Sten- ungsund kunde tas i bruk. I övriga skan- dinaviska länder har den petrokemiska upp- byggnaden knappt mer än påbörjats.

A: 2. Definitioner

Med petrokemiska produkter avses rena, kemiska ämnen, som tillverkas industriellt

Petrokemisk industri

från petroleum eller naturgas. Begreppet inkluderar vanligen inte kolvätebränslen och oljor och inte heller kemikalier, som till— verkas av andra råvaror än dem som er— hålles vid förädling aV petroleumråvara. Huvuddelen av det antal och den mängd petrokemiska produkter som produceras ut- görs av organiska ämnen.

Med råvara1 avses, i denna översikt, de lätta petroleumfraktioner, exempelvis gas— bensin, som utgör ingångsråvara för krack- ningsanläggningar. Primärprodukter avser de gasformiga produkter, som erhålles vid krackningen (vanligen eten, propen, buten och butadien). Biprodukter avser de avse- värda kvantiteter av andra produkter, som också erhålls vid krackningen.

Sekundärprodukter erhålls vid den fort- satta förädlingen. De kan utgöras av såväl halvfabrikat som färdigvaror. För tillverk- ning av många sekundärprodukter fordras tillförsel av Vissa komplementråvaror, exem- pelvis klor och syre.

Petrokemisk industri kan avse all den förädling inom kemisk industri, som till sitt ursprung är baserad på petroleum eller naturgas. I denna översikt begränsas den till att omfatta framställningen av eten, pro-

1 Det finns många alternativa råvaror för petrokemisk industri såsom: metan, etan, pro- pan, butan, aromatiska kolväten (från både olja och kol), för att nämna några.

pen, buten och butadien och den därpå ome- delbart följande förädlingen.1

A: 3. Petrokemisk processteknik

Råvaran (lätta petroleumfraktioner) innehål- ler ett stort antal olika kolväten, som exis- terar i form av relativt långa molekylked- jor. Genom behandling vid höga tempera- turer (krackning) sker en nedbrytning av de långa molekylkedjorna till enklare bestånds- delar. Därefter utskiljes genom separation de vanligen gasformiga primärproduktema (som skall utgöra byggelementen för den fortsatta förädlingen).

Genom val av temperatur och metod kan man i någon mån påverka utbytet av de olika primärproduktema.2

Förutom primärprodukter erhålles även en avsevärd andel biprodukter. De viktigaste biprodukterna är några av de bensinkom- ponenter, som ingår i vanlig handelsbensin. Dessutom ingår en stor rest, som utgörs av eldningsolja.

Nästa processteg innebär en sammanfog- ning. Resultatet av denna process blir van- ligen en produktblandning, som, förutom de önskade sekundärprodukterna, även inne- håller andra komponenter. Sammanfog- ningens molekyluppbyggnad kan ske i ett eller flera steg. Komplementråvaror, vanli- gen i gasform, kan tillföras, och produkt— blandning (avsiktlig produktblandning till skillnad från den av produktionstekniska skäl uppkomna oavsiktliga produktbland- ningen) kan även förekomma.

För att erhålla hög renhetsgrad på se- kundärprodukterna är det nödvändigt att låta den från sammanfogningsreaktorerna erhåll- na blandningen undergå separation i ett el- ler flera steg. Detta sker i destillationsko- lonner eller exempelvis genom extraktion med vätskor. Varje separation innebär en uppdelning på olika produktströmmar, var- av en del produkter ofta återföres till tidi- gare processled.3

Primärprodukterna, som är omättade, är starkt reaktionsbenägna och förenar sig lätt med varandra eller andra ämnen tilll nya

och större molekyler. Genom processer, som exempelvis

oxidering hydrering aminering polymerisering kan ett mycket stort antal sekundärproduk- ter erhållas. Förädlingen sker ofta i flera steg. Det första processledet kan exempel- vis bestå av polyeten- eller etenoxidfram- ställning. Polyeten är en basplast och som sådan en slutprodukt. Etenoxid är däremot ett halvfabrikat, som på en mängd olika sätt kan ytterligare förädlas.

Det framställs för närvarande mer än 3 000 olika petrokemiska sekundärproduk- ter. Av dessa har omkring 300 stor kom- mersiell betydelse, men endast omkring 50 produkter framställs i stora kvantiteter. Med dagens sortimentsstruktur vid de petroke- miska industrikomplexen hamnar de flesta sekundärprodukterna i någon av följande

1 Vid tillverkning av sekundärprodukter är det naturligtvis likgiltigt, om ursprungsråvaran är petroleum, stenkolstjära eller något annat, som t. ex. jäsningsalkohol. ” I Stenungsund är man främst intresserad av eten, eftersom det för närvarande i Sverige inte existerar någon efterfrågan på de andra primärproduktema (undantaget propen). * Vid olika driftsbelastning i en anläggning van'erar utbytet i de olika processerna. Ett petrokemiskt komplex består därför av anlägg— ningar, som är driftstekniskt beroende av var- andra. Då det inom vissa gränser är möjligt att påverka utbyteti varje enskild process, skapar vanligen varierande driftsbelastning besvärliga avvägningsproblem. Driftsoptimering i petro- kemiska anläggningar är vanligen inte möjlig utan en långt driven automatisering, och man förväntas därför successivt övergå till datama- skinstyrning av hela processförlopp. Sådana an- läggningar har större möjlighet att erhålla jämn kvalitet och jämn drift. Datamaskiner finns för närvarande endast i försöksanläggningar. Det har ännu så länge visat sig svårt att utveckla billiga kontrollsystem. När billiga system väl är utvecklade för processanläggningar, (vilket en- dast är en tidsfråga) kommer nästa steg sanno- likt att vara att vidareutveckla dessa system för hela petrokemiska komplex. En datateknisk driftsoptimering kommer då sannolikt att göra många nuvarande administrativa funktioner och underhållsfunktioner överflödiga. En sådan tek- nik kommer sannolikt också att framtvinga en mycket längre driven företagsintegrering i det petrokemiska komplexet än vad som är absolut nödvändigt idag.

basplaster

elastomerer fibrer tensider Tabellerna XIII:1 och XIII: 2 visar ef- terfrågestrukturen i USA är 1964 för några av de mest betydelsefulla produkterna.

B. Beskrivning av kostnadsstrukturen B: 1 Allmänt

Kostnaden för att producera en bestämd petrokemisk produkt är i första hand relate- rad till de berörda enskilda processanlägg- ningarnas storlek och till det petrokemiska komplexets totala storlek. I ett dynamiskt förlopp, där kapaciteten inte alltid är fullt utnyttjad, kommer dessutom kapacitetsut- utnyttiandet att påverka kostnaden.2

Ofta består output från en process av flera produkter — ofta en s. k. huvudprodukt samt flera biprodukter. Det är vanligen svårt att fördela de gemensamma kostnaderna mellan alla dessa produkter. Det i praktiken vanligaste sättet att räkna ut en kostnad för huvudprodukter är att från de totala kost- naderna subtrahera biproduktemas värde — ofta deras marknadsvärde. Denna metodik kommer — som en anpassning till det till- gängliga empiriska materialet -— att följas i den fortsatta framställningen.

Ett petrokemiskt industrikomplex består av en mängd enskilda anläggningar, som vanligen är produktionstekniskt starkt be- roende av varandra, framförallt för leveran— ser av olika input respektive output. Dessa produktleveranser av ämnen, som oftast är i gas- eller vätskeform, sker vanligen genom rörledningar mellan anläggningarna.

En del produkter utgör, som tidigare nämnts, input i ett antal olika processer. De primärprodukter, som erhålles i en krackningsanläggning, kan t.ex. användas för en mängd olika sekundärprodukter. Även sekundärproduktema kan ofta användas i en mängd olika förädlingsprocesser.

Figur XIII:1 visar en del av ett petro-

Tabell XIII: ]. Etenförbrukning för kemika- lier i USA 1964.&

Mängd 1 000 ton Andel Polyeten 1 240 34,0 % Etenoxid 953 26,1 Etylalkohol 594 16,3 Etylbensen (styren) 345 9,4 Etendiklorid (vinylklorid) 310 8,5 Etylklorid 123 3,4 Acetaldehyd 34,1 0,9 Rakkedjiga primära alkoho— ler 22,7 Etendibromid 16,3 Eten/vinylacetat sampolymerer 7,3 1,4 Eten/propen sampolymerer och terpolymerer 4,5 Eten/etylakrylat sampolyme- rer 1,8 Totalt 3 651,7 100,0 % Källa: [11]

Tabell XIII: 2. Etenoxidförbrukning för ke- mikalier i USA 1964.

Mängd 1 000 ton Andel Etenglykol 579,3 60,8 % Di- och trietenglykol 73,5 7,7 Cykliska ytaktiva ämnen 69,5 7,3 Etanolaminer 67,6 7,1 Glykoletrar 62,2 6,5 Akryoonitril 31,3 3,3 Övriga 69,5 7,3 Totalt 952,9 100,0 % Källa: [11]

1 Vid sidan om tillverkningen av petrokemiska sekundärprodukter existerar också tillverkning av vätgas genom spaltning av tunga petroleum- fraktioner för ammoniaktillverkning, som ger urea, vilket i nästa steg blir plast eller konstgöd- ningsmedel. 3 Inom den petrokemiska industrin är det ofta väsentligt att inte underskrida vissa utnytt jandegrader i processenheterna. Den undre tek- niska gränsen ligger vanligen vid 45 procent, men oftast föredrar man att inte behöva ligga så lågt, beroende på att utbytet då blir lågt eller på att det kan vara svårt att kontrollera process- förloppet. ” I Europa är efterfrågestrukturen något an- norlunda: Polyeten 47 %, Etenoxid 16 %, Vinyl- klorid 15 %, Styren 9,5 %, övriga 20 %. (1968). [14]

Buladien, butan etc &

Annan elennnvändning (polylen. vinylklorid etc) *Gasbensin _ Eten Etenoxid ___Äw K. __9 fn S_yre- _ "”De" Propenoxid llllvevknmg ___—åAnnan syreanvändning

Fig. XIII: 1. Del av petrokemiskt komplex.

kemiskt komplex.1 Kostnaden för att pro- ducera t. ex. etenoxid blir uppenbarligen beroende av i vilken skala denna produk— tion sker, och av kostnaden för input av bland annat eten och syre.

Syrekostnaden blir då beroende av den totala skalan för denna tillverkning. Den blir alltså beroende av, förutom etenoxid- tillverkningens skala, även av propenoxid- tillverkningens skala och av alla andra syre- krävande processers skala.

Etenkostnaden blir beroende dels av krack- ningsanläggningens storlek, dels av övriga primär- och biprodukters värde. Etenkost- naden blir på detta sätt t. ex. beroende av propenoxidtillverkningens skala (bland an- nat av att propenoxidtillverkning överhu- vudtaget förekommer, dvs. att skalan är större än noll) och det värde man kan till- ordna propenoxiden (och därmed propen- gasen).

En förändring av produktionsvolymen för någon slutprodukt, t. ex. polyeten, påverkar produktionskostnaderna för denna produkt dels genom att kostnaderna påverkas av po- lymeriseringsprocessens storlek, dels genom att etentillverkningens storlek förändras och därigenom etenkostnaderna. Förändringen påverkar emellertid genom förändringen i etenkostnaden också kostnaderna i andra processer som använder eten.

En styckkostnadskurva för produktion av polyeten, som kalkyleras med utgångspunkt från de i utgångsläget gällande etenkostna- derna, tenderar uppenbarligen att under-

skatta kostnadsdegressionen i styckkostnads- kurvan. Men även en styckkostnadskurva, som är beräknad med hänsyn till förändra- de etenkostnader underskattar de styckkost- nadsminskande effekterna för hela industri- komplexet vid en hypotetisk ökning av po- lyetenproduktionen.2

För att belysa kostnadsstrukturen i ett petrokemiskt komplex kan det, förutom att. betrakta effekten av enskilda processers ut- vidgning, också vara intressant att studera förändringar i de genomsnittliga styckkost- naderna vid en tänkt proportionell skalför- ändring (alla enheters kapacitet uppförstoras likformigt). Den genomsnittliga styckkostna- den K (förädlingskostnad) är lika med sum- man av alla delprocessers styckkostnader K, (förädlingskostnad), om samma skal- mått s användes i alla delprocesser.3

m) = 2 If.—(s) J

Om man har styckkostnadskurvan för de enskilda processerna beskriven som relativa storheter (med utgångspunkt från 5 : so),

1 »Utilities», t. ex. vatten (för kylning), elekt' ricitet och ånga eller utifrån köpta tjänster (för reparationer, tillbyggnader eller dylikt) kan na- turligtvis behandlas på samma sätt som komple- mentära råvaror typ syre, kvävgas etc. Dessa input kan ofta utnyttjas i ett flertal olika pro- cesser och i olika företag, som är lokaliserade till samma plats. I vissa fall består fördelarna av att ha en gemensam produktion av dessa in- put i att (statiska) stordriftsfördelar kan utnytt- jas i denna produktion. I andra fall — detta gäller framförallt utifrån köpta tjänster — är efterfrå- gan, när det gäller varje enskilt företag, ojämnt fördelad över tiden. Genom sammanlagring av efterfrågan från ett flertal företag kan en mera kontinuerlig efterfrågan skapas (dynamiska stordriftsfördelar). Exempelvis är arbetskrafts- behovet för byggnation ofta intermittent. När en anläggning är klar, kan byggnadsarbetarna omallokeras till ett annat företag eller till kom- munala bostadsprojekt.

Ett exempel på stordriftsfördelar beträffande »utilities» kan ges ifrån en nyligen projekterad vattenledning från Göta älv till Stenungssund. Ledningen beräknas vid en kapacitet som mot- svarar det dubbla nuvarande behovet kosta ca 25 milj. kr. En ledning med halva kapaciteten beräknas kosta ca 20 milj. kr.

” Jämför kapitel II: D. ” De svårigheter, som sammanhänger med att skalförändringar i en delprocess kan påverka kostnaden för andra processers input, bortfaller i det fall, då man enbart betraktar förädlings- kostnader.

kan man erhålla den totala styckkostnads- kurvan (uttryckt i samma form) som ett vägt genomsnitt av de enskilda processernas styckkostnadskurvor:

K(__s_) KJ(s)

= _K_J___(sa) Ko.) ärm?) ä” (x_f

Vet man t. ex. kostnadsfördelningen mel- lan olika delprocesser i utgångsläget och dessutom känner skalfaktorn i de olika pro- cessleden, kan man enkelt beräkna de ge- nomsnittliga styckkostnademas förändring vid en given skalförändring.

En styckkostnadskurva relaterad till en fullständigt likformig förändring har emel- lertid endast begränsat intresse. Då kom- plexet ökar i storlek, är det ofta fördelak- tigt att även företa vissa icke likformiga för- ändringar. Nya förädlingsenheter kan ad- deras — vissa biprodukter kan, när skalan ökar, visa sig vara fördelaktiga att utnyttja på ett bättre sätt (dvs. på ett sätt, som sän- ker kostnaderna för de andra produkterna). I stället för att bara utnyttja butadien som bränsle, kan det visa sig fördelaktigt att framställa en petrokemisk sekundärprodukt, baserad på denna gas, te x. syntetiskt gum— mi.

Den styckkostnadskurva för hela kom- plexet, som man erhåller vid en likformig uppförstoring, tenderar alltså att vara en underskattning av de kostnadssänkningar, som faktiskt går att erhålla. Ett vägt ge- nomsnitt av alla styckkostnadskurvor, som beskrevs i det ovanstående, anger emellertid en undre gräns för de kostnadsbesparingar, som är möjliga att erhålla.

Kostnadsstrukturen i ett petrokemiskt in- dustrikomplex kan av naturliga skäl inte ges en fullständigt uttömmande belysning i detta sammanhang. Beskrivningen kommer, när det gäller specifika kostnadsdata, att be- gränsas till några få viktiga enskilda pro- dukter (eten, etenoxid och vinylklorid).

B: 2. Primärprodukter

De viktigaste alternativa råvarorna för eten- tillverkning är

propan butan

gasbensin.

Etan har tidigare varit den viktigaste rå- varan för tillverkning av eten.1 Etan ut- vinnes vid låga temperaturer ur naturligt förekommande kolväten (vanligen naturgas). Etan har vanligen ingen annan alternativ- användning än som bränsle. Detta har med- fört, att kemiska processanläggningar har kunnat disponera över stora mängder rela- tivt billig etan. En stor fördel med etan är, att krackningsprocessen ger mycket högt utbyte (80 viktsprocent eten).

Propan utvinnes samtidigt som etan ur naturgas. Man har vanligen nöjt sig med att utvinna en mindre del av de i naturgasen eller raffinaderigasen tillgängliga propanga- sen. Den används i stor utsträckning endast för uppvärmningsändamål. Förbättrade lag- ringsmöjligheter har emellertid öppnat nya användningsområden för propan — bland annat som råvara vid etentillverkning. Till detta torde också bidraga den ökande efter- frågan på propen för vidareförädling till nya petrokemiska produkter. Krackning av propan ger nämligen, förutom ca 43 pro- cent eten, även ca 14 procent propen.

Butan kan framgent tänkas komma till användning som råvara för etentillverkning.

?" 1 Denna råvara erhölls vanligen från ett olje- raffinaderi. Genom att den är gasformig och dyr att transportera, var gemensam lokalisering för- delaktig. Produktionen av petrokemiska produk- ter har emellertid vuxit mycket snabbt. Förbruk- ningen av råvara kan därför inte längre baseras på gasformiga överskottsprodukter från raffina- deriema. Den totala petrokemiska industrins förbrukning av petroleumråvara växer med om- kring 18 % om året, medan oljeförbrukningen samtidigt inte ökar med mer än 8 %. Den petro- kemiska industrins andel av den totala oljeför- brukningen kan idag uppskattas till mellan tre och fem procent (beroende på val av beräk- ningsgrund). Förutsatt oförändrad tillväxttakt i efterfrågan kommer den petrokemiska indu- strin under den kommande 20-årsperioden att öka sin andel av den totala oljeförbrukningen till hälften. Denna extrapolering är naturligtvis hypotetisk, och högst osäker — mera säkert är emellertid, att råoljan i framtiden kommer att vara viktigare som råvara för kemisk produk- tion än som ingångsmaterial för energiomvand- ling.

'.',

:.

Eulers-ed Co:

. soo " * -.— 10on Elhyleno Capacity. Mllllon lbly'r - *

Fig. XIII: 2. Investeringskostnad för etenanlägg- ning (exkl. kringutrustning). Kostnaderna beräk- nade för USA 1966.

Källa: [5]

Den används för närvarande huvudsakligen som en komponent i motorbensin.

Vid krackning av tyngre råvaror ökar an- talet biprodukter. Vid användning av gas- bensin för etentillverkningen blir förmågan att utnyttja så stor del som möjligt av det

Ethylene—plant investment vs. capacity Fig. 1

0 200 400 . 600 ' 800 mm Eihylene production, MM lb/yr

Fig. XIII: 3. Samband mellan 1nvester1ngskostnad och kapacitet för en krackningsanläggning baserad på gasbensin.

Källa: [8]

relativt breda produktspektrat av stor be- tydelse. Krackning av gasbensin ger näm- ligen, förutom eten, även stora mängder av butadien och aromater. Olika utnyttjande av dessa senare komponenter kan avsevärt påverka tillverkningskostnaderna för eten.

Krackningen av råvara och produktsepa- rationen blir mera komplicerad, ju tyngre råvara man använder sig av. Investerings- kostnaderna för en krackningsanläggning blir därför högre, ju tyngre råvaran är. I figur XIII: 2 framgår, att en krackningsan- läggning för etangas har den lägsta investe- ringskostnaden för given kapacitet, medan krackning av gasbensin ger högsta inves- teringskostnaden.

Tillverkningskostnaderna för primärpro- duktema förhåller sig på ett liknande sätt. Gasbensin ger därvid de högsta tillverk- ningskostnaderna för eten, medan krackning av propan ger de lägsta etenkostnadema vid given anläggningskapacitet.1

Den bristande tillgången på råvaror som etan, propan och butan gör emellertid, att en tillverkare i allmänhet inte har någon möjlighet att välja råvaror. Så gott som alla nya anläggningar för etentillverkning byggs därför för krackning av gasbensin. Många tidigare gaskrackningsanläggningar har ock- så övergått till krackning av gasbensin. Ofta har tillgången på gas varit olämpligt loka- liserad, vilket medfört höga transportkost- nader. Gastransporter är alltid besvärliga, medan gasbensin däremot är lättransporta- bel.

Figur XIII: 3 visar, hur investeringskost— naderna för en etenkrackningsanläggning, avsedd för gasbensin, förändras med storle- ken.2 Intervallet svarar mot de storleksklas-

1 Anledningen till att propangasen ger de lägsta etenkostnadema är, att krackningen av propan ger en relativt stor mängd propen, som också efterfrågas. ” Denna uppskattning av sambandet mellan anläggningsstorlek och kapacitet för en eten- krackningsanläggning är sannolikt förhållande- vis generell. All utrustning är internationellt till- gänglig på den öppna marknaden, och så gott som all konstruktionsverksamhet äger rum hos internationella ingenjörsfirmor. Prisförändringar kan naturligtvis förändra kostnadsnivån. Därtill kommer, att kostnadsnivån för anläggningsut-

(Forts. på sid. 265 )

Kostnads- Kostnads- uppdelning Årlig kapacitet tusen ton uppdelning vid 50 000 vid 300 000 ton per år 50 100 200 300 ton per år Råvara (feed stock) netto 23,2 31,9 Kemikalier 4,6 100 100 100 100 6,3 »Utilities» 27,8 38,2 Arbetslöner 4,6 100 50 25 17 1,0 Underhåll 8,3 100 69 49 40 4,6 »Overheads» 8,3 100 69 49 40 4,6 Kapitalkostnader 2, 3 100 71 50 41 13,2

Totala styckkostnader 100,0 100 86 76 73 100,0 Styckkostnader exkl. råvaror, kemikalier och »utilities» 100 68 52 38 Källa: [13]

ser (100 000—500 000 ton per år), som nu byggs såväl i Västeuropa som i USA och Japan. Figuren visar exempelvis, att en an— läggning med en årskapacitet om cirka 250000 ton kostar 22 miljoner dollar. En anläggning med dubbla kapaciteten kostar omkring 34 miljoner dollar, vilket innebär en minskning med 23 procent per kapaci- tetsenhet.

Tabell XIII: 3 ger en bild av kostnads- strukturen i ett intervall, som sträcker sig upp till 300 tusen ton per år.1Påfallande är de stora kostnaderna för s. k. utilities (bräns- le, kylvatten, ånga och elektricitet). Dessa kostnader är i tabellen proportionella med produktionsvolymen. I verkligheten torde vissa begränsade skalfördelar kunna erhål- las, även när det gäller dessa input.

Av tabellen framgår att om man som al- ternativ har möjlighet att producera i en anläggning som är av storleksordning 200 tusen ton/ år eller större är det fördelaktigt att skrota anläggningar av storleksordningen 50 tusen ton/år eller mindre. 50 tusen ton/ år är i detta fall skrotningsgränsen för min- dre anläggningar av relativt modernt snitt. (Jämför motsvarande uppgifter i appendix XIII: 3).

(Forts. fr. sid. 264 ) rustning på grund avkonjunkturellaförändringar kan variera upp till 10 %. Detta ändrar natur- ligtvis ingenting i det principiella resonemanget, och de relativa investeringskostnaderna torde heller inte ändras av detta.

EtenkOStnaden blir, som tidigare nämnts, beroende av biproduktemas värde. I tabell XIII: 3 har råvaran räknats netto, dvs. med intäkterna för biprodukterna subtraherade från råvarans bruttokostnad.

Figur XIII: 4 visar etenkostnaden vid oli- ka värden på biprodukterna. Övre kurvan visar etenkostnaden för en produktion, där samtliga biprodukter endast har värderats med hänsyn till sitt bränslevärde. Undre kurvan visar etenkostnaden, då biprodukter- na värderats till sitt maximala marknads- värde.

De absoluta nivåerna varierar något mel- lan olika marknader. För Sveriges del torde differensen mellan de båda kurvorna röra sig om ungefär 10 öre per kilo eten, (vilket överensstämmer relativt väl med fig XIII: 4).

Det nämndes inledningsvis, att alla nya anläggningar byggs med en viss flexibilitet2

1 Fig XIII: 9 i appendix XIII: 3 beskriver sam- bandet mellan förädlingskostnad, anläggnings- storlek och kapacitetsutnyttjande inom inter- vallet 100—250 tusen ton/år. Beräkningen gäller svenska förhållanden. En markant skillnad finns mellan dessa siffror och tabell XIII: 3. Orsaken till dessa skillnader torde inte ligga i tekniska differenser utan fram- för allt i olika kapitalkostnadsberäkningar. I appendix XIII: 3 är kapitalkostnadema beräk— nade till 10 procents ränta efter 50 procents skatt dvs. approximativt 20 procents ränta. Detta gör kapitalkostnadema ungefär dubbelt så stora som i tabell XIII: 3. ” Förändringar i efterfrågan nödvändiggör ibland en avsevärd flexibilitet i anläggningen. I andra fall är det inte möjligt att säkerställa kon- tinuerlig tillgång på homogen råvara. Båda dessa orsaker kan då kräva teknisk flexibilitet.

Net ethylene manufacturing cost

Fig. 3 14

Cuproducts at luel value

.N 0—

N 5

.N o

27—

Coproducts piemium value

Net ethylene manufacturing cost. cents lb C) _4 _ _. _. bo &; 'N &_ m

9 o—

;) &

l.300

200 400 600 800 Eiliylene capacity, Mitt l'u 'yr

Fig. XIII: 4. Nettokostnaden vid etentillverkning, baserad på gasbensin.1 Källa: [8]

1 Kurvorna i figur XIII: 4 är inte helt likfor- miga, och kurvan med maximal värdering av biprodukterna uppnår tidigare sin flacka del. Anledningen till detta är, att den maximala vär- deringen av biprodukter förutsätter, att leveran- sen av biprodukter sker till sjunkande pris vid ökande mängd.

för att kunna anpassas till skiftande mark— nadsförhållanden. En krackningsanläggning kan vanligen inom vissa gränser variera ut- bytet av eten. Vilket etenutbyte, som är för- delaktigast att välja, blir då beroende på bi- produktemas värde. Kurvorna i figur XIII: 5 illustrerar detta.

B: 3. Sekundärprodukter

Framställningen skall begränsas till att be- skriva kostnadsstrukturen för tillverkning av etenoxid och vinylklorid.

Effect of ethvlene yield on manufacturing cost

Fig.4 3.0 års i; , All coproduc ? ls al fuel value 52.0 2 | 51.55 Li:—3 % _ |All CMM value hum-f | | i i 0.5 25 26 7 29 30

2 28 Etliyiene yield, wt, %

Fig. XIII: 5. Samband mellan etenutbyte och till- verkningskostnad. Källa: [8]

Etenoxid

Tabell XIII: 4 visar kostnadsstrukturen för etenoxidframställning. Beräkningarna år ha- serade på uppgifter från en för de senaste åren typisk anläggning. Råvarukostnaderna1 är för de stora anläggningarna den helt do- minerande kostnadsposten.

För anläggningar, som tillverkar etenoxid, gäller, liksom för etentillverkningen, att möjligheterna att utnyttja biprodukter blir större, allt eftersom anläggningsstorleken växer. En anläggning för etenoxid, enligt syreprocessen, producerar nästan lika stor mängd koldioxid som etenoxid. Koldioxid- strömmen innehåller i övrigt endast vatten- ånga och små mängder av kolväten. Relativt enkel rening gör det möjligt att överföra koldioxiden i vätskeform för att marknads- föra den.

Glykolframställningen, som vanligen är

1 Dessa kan emellertid variera från anlägg- ning till anläggning, och siffrorna i tabellen skall därför betraktas som medelvärden.

Relativ Relativ kostnads- kostnads- uppdelning uppdelning vid 6,25 Kapacitet 1 000 ton/år vid 100 tusen ton tusen ton per år 6,25 12,5 25 50 100 per år Fasta kostnader 40,6 100 59 38 27 21 12,4 Arbetslöner 6,4 100 50 25 13 6 0,6 Underhåll 3,9 100 63 44 34 27 1,6 »Overheads» 10,4 100 55 32 21 14 2,2 Kapitalkostnader 19,9 100 63 44 34 27 8,0 Rörliga kostnader 59,4 87,6 Eten 44,7 66,0 Oxygen 8,4 12,3 Katalysatorer och övriga kemikalier 5,0 100 100 100 100 100 7,5 »Utilities» 1,3 1,8 Totala kostnader 100 100 83 75 70 68 100 Källa: [3]

integrerad med framställningen av etenoxid, ger som biprodukter diglykol och tyngre gly- koler, som kan bearbetas vid större anlägg- ningsstorlekar.

Den största storleken för existerande eten- oxidanläggningar rör sig om en årskapacitet om 150000 ton. Det finns för närvarande inga synbara tendenser att nämnvärt för- skjuta anläggningsstorleken uppåt. Man kan emellertid förvänta sig en successiv ökning av utbytet (genom bättre katalysatorer), vil- ket alltså tenderar att öka kapaciteten i så- väl gamla som nya anläggingar.

Vinylklorid

Vinylklorid tillverkas efter två olika meto- der:

A. Genom addition av klorväte till ace- tylen erhålles vinylklorid.

B. Genom termisk krackning av 1,2-di- kloretan erhålles vinylklorid och klorväte (saltsyra).

Råvaran dikloretan kan framställas på olika sätt:

1) Genom s.k. direktklorering erhålles dikloretan ur klor och eten. Detta är en ren additionreaktion och inga biprodukter er- hålles.

2) Genom s.k. oxiklorering erhålles di- kloretan ur klorväte, eten och luft.

De sistnämnda processerna bygger på eten som råvara. Det är framförallt oxiklo- reringen som har medfört, att eten kommit att få en stor betydelse för tillverkning av vinylklorid.1

Eftersom klorväte erhålles som biprodukt vid krackning av dikloretan till vinylklorid och samtidigt klorväte kan användas som råvara dels vid tillverkning av vinylklorid ur acetylen dels vid tillverkning av dikloretan genom oxiklorering finns många intressanta kombinationer av de ovan nämnda proces— serna. A + B1 Kombinerad acetylen- och etanpro- cess (direktklorering). B1 +B2 Kombinerad oxiklorering och di- rektklorering.

Valet av process bestäms huvudsakligen av kostnaderna för råvara. För stora anlägg— ningar utgör råvarukostnaderna mer än 70 procent av tillverkningskostnaderna.

Tabell XIII: 5 visar kostnadsstrukturen för anläggningar av olika typ men som alla producerar 50 000 ton vinylklorid per år. Sambandet mellan tillverkningskostnader och anläggningsstorlek för några av proces- serna framgår av figur XIII: 6. Kostnaden

1 Inom branschen räknar man med att 65 pro- cent av all vinylklorid tillverkas med eten som råvara (1968). Motsvarande siffra var år 1956 40 procent.

metoder (Sort = US $).

A Bl BZ A+Bl Bl +B2 kombine- kombine- Acetylen Eten — Oxiklo- rad Acety- rad oxi- Process —- HCL Klor rering len-eten klorering Investeringskostnad 3 milj. 3,9 milj. 4,9 miilj. 4,3 milj. 4,7 milj. Råmaterial Eten ( 90 $lton) —— 43,2 44,1 22,5 44,1 Klor ( 55 s/ton) — 67,1 34,7 36,3 Acetylen (180 S/ton) 79,2 — —— 37,8 — HCL ( 50 Slton) 32,0 —29,5 36,0 —— — Katalysatorer och kemikalier 1,1 0,5 1,6 0,8 1,0 »Utilities» Elkraft 3,0 2,3 4,0 3,2 3,8 Bränsle —— 1,0 1,0 0,5 1,0 Kylvatten 0,8 0,9 1,2 0,9 1,1 ga 0,7 2,7 2,2 1,7 2,5 Direkta jörädlingskostnader Direkta löner 2,6 3,1 3,1 3,6 3,6 Underhåll 2,4 3,1 3,9 3,4 3,8 »Overhead» 0,8 0,9 0,9 1,1 1,1 Fasta kostnader Administration och övriga »over- head» 1,8 2,2 2,2 2,5 2,5 Kapitalkostnader 6,0 7,8 9,8 8,5 9,5 Total kostnad 130,4 106,3 110,0 121,3 110,3 Källa: [7]

för att framställa vinylklorid genom klori- nering av eten beror, som framgår av figu- ren, på det värde man kan tillordna bipro- dukten saltsyra. Övre kurvan markerar det fall, då saltsyran användes för att framställa ytterligare vinylklorid. Undre kurvan mar- kerar det fall, då saltsyran kan avsättas di— rekt på marknaden.

Den nuvarande prisstrukturen och mark- nadsstrukturen gynnar oxyklorineringspro- cessen. Visserligen kräver denna process, som framgår av tabell XIII: 5, relativt högre anläggningskostnader men ger på grund av användningen av billiga råvaror totalt sett lägre produktionskostnader.

Den direkta etenkloreringen utgör den mest attraktiva tillverkningsprocessen för vi— nylklorid, endast om saltsyra kan avsättas på en marknad med tillräcklig efterfrågan för saltsyra. Skulle det därvid visa sig nöd- vändigt att använda acetylen för att finna användning för saltsyran, visar det sig, att

oxylklorineringen ger de lägsta tillverknings- kostnaderna.

B: 4 Dynamiska stordriftsfördelar

För de flesta petrokemiska produkter är efterfrågan vanligen att betrakta som rela- tivt oelastiskt på kort sikt. På lång sikt är däremot ett stort antal produkter relativt priselastiska. Flera faktorer bidrar till denna tröghet i sambandet mellan pris och efter- frågan.

Många av produkterna utgör direkta eller indirekta input i förädlingsprocesser, där visserligen substitutionsmöjligheter finns mellan olika typer av input, men där en omställning endast kan ske på lång sikt. En del material är vid vissa prisrelationer fördelaktiga att substituera med t. ex. plast, men en sådan substitution kräver en för- ändring i produktionsteknik och kan van- ligen inte förverkligas momentant -— som en

VINYL cntomn: pnonucnon cos-| 140J & Q/Ton & ACETYLENE—HCL 130. Tx— ETHYLENE—GHLORINE __ av Pnoauct HCL se. 253/ TON 120-. s x x xx ____ nu. oxvcutonmnnou _ __ ETHYLENE-CHLORINE IDO- BY PRODUCT HCL & so Hmm.—a' _ __ v 1 | ' I | v % 30 40 50 se 70 60

ESIIMATED MANUFACTURING COST OF VINYL CHLORIDE

PLANI CAPACITY : M. ION/YEAR: 10

Fig. XIII.6 Vinylkloridkostnader vid olika anläggningsstorlekar och olika tillverkningsprocesser.

omedelbar följd av plötsligt förändrade plast- priser.

Transportkostnaderna gör, att markna— den för många av de billigare petrokemiska slutproduktema är regionalt begränsad.

Marknaden för många av de petroke- miska produkterna har karaktären av oligo- pol. Denna marknadsform ger ofta en stel prisbildning och relativt oförändrade mark- nadsandelar för de olika företagen.

Trögheten gör, att företagen vanligen kan påverka den långsiktiga expansionstak-

Källa: [7]

ten i efterfrågan, men att de endast i be- gränsad omfattning kan påverka det kort- siktiga förloppet.1 Efterfrågan kan därför endast delvis anpassas till en språngvis ka— pacitetsökning, vilket medför, att överkapa- citet vanligen förekommer i ett initialskede omedelbart efter en kapacitetsutvidgning. Om man jämför en större anläggning med flera små av samma totala kapacitet, är kostnaderna för överkapaciteten generellt

1 Se Appendix XIII: 3.

Tabell XIII: 6. Samband mellan produktionskostnad och kapacitetsutnyttjande vid tillverk- ning av etenoxid.

50 % kapacitetsutnyttjande Relativ kostnadsökning

Anläggningsstorlek 100 procents kapaci- jämfört med 100 0/ tusen ton per år tetsutnyttjande Kostnadsnivå kapacitetsutnyttjande 6,25 100 12,5 83 114 36 % 25 75 99 32 % 50 70 89 26 % 100 68 83 22 %

Källa: [7]

lägre i den större anläggningen. Detta för- hållande exemplifieras av tabell XIII: 6.1

I ett icke-stationärt förlopp kan en mängd fluktuationer uppträda — betingade bland annat av variationer i efterfrågan. Om en mellanprodukt användes av flera avnämare, kan en viss utjämning av fluktuationerna uppnås, om efterfrågan på de olika slutpro- duktema inte fullständigt samvarierar. En liknande utjänming av efterfrågan med av- seende på olika tjänster kan erhållas genom den gemensamma lokaliseringen av flera anläggningar till samma plats.

I det dynamiska perspektivet framträder också en del av de fördelar, som kan erhål- las av att ha anläggningar lokaliserade till olika marknadsområden (multiplant econo- mies). En viss clearing kan naturligtvis all— tid göras mellan olika regioners över- res- pektive underskott. Fördelen med att kon- trollera flera anläggningar ligger framförallt i möjligheterna att i detta avseende fullstän- digt samordna de olika anläggningarnas ny- investeringar. Även om gastransporter stäl- ler sig relativt kostsamma, kan denna typ av transport visa sig fördelaktig, då en planerad nyinvestering genom import kan senareläggas och därmed ges en större di- mension, och då den exporterande anlägg- ningen därigenom också kan erhålla högre kapacitetsutnyttjande.

C. Kort beskrivning av svensk petrokemisk industri

Huvuddelen av den svenska petrokemiska industrin finns samlad till komplexet i Sten- ungsund.2 Uppbyggnaden av detta framgår av tabell XIII:7 och figur XIII:7. Den centrala delen utgörs av ångkrackningsan- läggningen. Denna ägs av Esso Chemical AB och hade ursprungligen, år 1963, en årskapacitet om 55 000 ton eten, förutom biprodukter. Genom modifikationer har ka- paciteten höjts till 65 000 ton. En ny krack- ningsanläggning byggs emellertid, som år 1969 kommer att ha en kapacitet om 172 000 ton eten. Genom att tillfoga ytter- ligare en ugnsenhet är det möjligt att under 1970 höja kapaciteten till 230 000 ton. Yt-

terligare modifikationer av anläggningen kan höja denna produktionskapacitet till 250000 ton, vilket beräknas ske under 1972.3

För att undvika alltför täta investerings- steg har Esso byggt upp en importanlägg- ning för eten. Därigenom var det möjligt att senarelägga den stora investeringen cir- ka två år men ändå ha möjlighet att fort— sätta de ökande leveranserna av eten till kunderna. Importen av eten avser leveran- ser från någon av Essos anläggningar på kontinenten.

Propen finner endast delvis användning inom komplexet i Stenungsund. I övrigt kommer den till användning som flaskgas. Det saknas efterfrågan på butadien inom landet, varför denna exporteras. Bensin— komponentema bland biprodukterna går till Essos raffinaderi i Danmark för inblandning i handelsbensin. Eldningsoljan säljs däremot direkt i Sverige.

Den största förbrukaren av eten är Unifos AB, hälftenägt av Union Carbide (USA) och Fosfatbolaget. Anläggningen tillverkar s.k. LD-polyeten och har stegvis byggt ut kapa- citeten från 15000 ton år 1963 till för närvarande 70 000 ton. Produktsortimentet skall från 1970 utökas med s.k. HD-po- lyeten med ren årskapacitet om 20000

1 För övrigt se kapitel III: A. 2 Bland övrig svensk petrokemisk industri kan nämnas Svenska Salpeterverken, som be- driver tillverkning av ammoniak i Kvarntorp och Köping. Denna tillverkning är baserad på produktion av vätgas, som erhålles vid spalt- ning av tung eldningsolja. Genom vidareföräd- ling av ammoniakgasen erhålles urea, som kom- mer till användning som kvävegädningsmedel och vid plasttillverkning. Tillverkning av kimräk (carbon black) räknas också till den petrokemiska industrin. Sådan tillverkning bedrivs av Nordisk Philblack AB i Malmö. Genom förbränning av en tung petro- leumfraktion vid starkt syreunderskott erhålles kimrök, som främst kommer till användning inom gummiindustrin. Fosfatbolaget och Modo har även andra an- läggningar än i Stenungsund (ex. PVC anlägg- ningen i Stockvik). 3 Som jämförelse kan nämnas, att det för när- varande byggs en krackningsanläggning av stor- leksordningen 600000 ton per år. Den största anläggningen nu i drift är på 450 000 ton per år (ICI i England). Den minsta anläggningen i drift är på ca 30 000 ton per år.

Tabell XIII:7. Kapaciteter för processan- läggningar inom det petrokemiska industri- komplexet i Stenungsund.

I. Esso Chemical AB Eten 55 000 ton 1963 ca 60 000 » 1967 65 000 » 1968 172000 » 1969 230000 » 1970 250000 » 1972 45 000 » 1963 16000 » 1963 12000 » 1963

Propen Buten Butadien

II. Unifos Kemi AB LD-polyeten 15 000 ton 1963

30 000 » 1965 50 000 » 1966 75 000 » 1967 100 000 » 1970 HD-polyeten 20 000 » 1970 III. Fosfatbolaget AB

Vinylklorid 75 000 ton 1967

PVC — Stenungsund 25 000 » 1970 PVC — Stockvik 50 000 » 1967

60 000 » 1968 Klor-Stenungsund 45 000 >> 1969

IV. Mo och Domsjö AB Eten-oxid 15 000 ton 1963

40000 » 1969

V. Nordiska Syrgasverken AB Syrgas Kvävgas

70 000 ton 1969 50 000 » 1969

ton. Kapacitetsökningen för polyeten sker dels genom processteknisk utveckling, som ökar utbytet, dels genom nybyggnad av reaktorer, som läggs till den tidigare anlägg- ningen. Reaktorer för framställning av po— lyeten har en relativt liten minsta optimal storlekl, och kapacitetsutvidgningen kan därför (till skillnad från många andra pet- rokemiska processer) ske successivt i mindre steg.

Fosfatbolaget är den andra stora förbru- karen av eten. Dess anläggning för vinyl- klorid har en kapacitet om 75 000 ton per år. All vinylklorid går ännu så länge genom tanktransport till bolagets anläggningar i Stockvik.2 Polymeriseringen av vinylklorid sker i Stockvik. Produktionen av polyvinyl- klorid (PVC) rör sig om 50 000 ton per år. Från 1970 kommer bolaget att ha en po- lymiseringsanläggning med cirka 25 000 ton

kapacitet i Stenungsund. Bolaget kommer där att tillverka de tre vanligaste varianter- na av polyvinylklorid, medan anläggningen i Stockvik kommer att ansvara för produk- tionen av cirka 25 varianter. Stockvik har fem skilda produktionslinjer, medan poly- miseringsanläggningen i Stenungsund bara kommer att ha en enda. Bolaget bygger också för närvarande en kloralkalianlägg- ning, som från år 1969 skall producera cirka 45 000 ton klor.

Den tredje förbrukaren av eten är Mo och Domsjö. Detta företag har för närva— rande en anläggning för tillverkning av etenoxid med en årskapacitet om 15 000 ton. Denna byggs för närvarande ut och kommer 1969 att ha en kapacitet om 40 000 ton. Etenoxid förädlas i stor utsträckning vidare till etenglykol, tensider och andra lösningsmedel. En del säljes för extern vi- dareförädling. Företaget tillverkar även pro- penoxid i en relativt liten skala. Propen- oxid används för tillverkning av polyoler (råvara för skumplast).

Den senaste etableringen inom det petro— kemiska komplexet har gjorts av Nordiska Syrgasverken. Detta företag skall produ— cera såväl syrgas som kvävgas. Syrgasen kommer till användning vid tillverkning av etenoxid. Kvävgas används som skyddsgas vid samtliga anläggningar.

D. Strukturutveckling

De faktorer, som påverkar strukturutveck- lingen, framgår kanske tydligast, om man betraktar ett konkret fall. Tabell XIII: 8 vi- sar en prognos för etenexpansionen i Väst-

1 Denna gräns förskjuts successivt uppåt. Den tekniska utvecklingen gör också, att kapaciteten höjes för given reaktorstorlek. Processerna är för närvarande sådana, att endast 15 % eten reage- rar. För 10—15 år sedan var andelen endast 8—9 %. Det finns fortfarande ett stort utrymme för tekniska förbättringar och utvidgning av reaktordimensionen, och det är möjligt att det framgent kommer att bli möjligt att bygga myc- ket stora reaktorer. Delvis hindras detta emeller- tid för närvarande av den omfattande typdiffe- rentieringen. 2 Lokaliseringen till Stockvik är historiskt betingad. Där tillverkades tidigare vinylklorid med acetylen som råvara.

IA Krackning Separation ; å” % Bensinkomp 5 "g EEldningsolja E— E. & =E Butadien z % (__—— & E Buten 5 Propen Eten ÄR Syrgas- Klorgas— tillverkning tillverknlng Syre — — — _l F: | E' =; .. _.)l _ = "u Eten- LD- HD- " Vinyl- å” ä oxid polylen polylen | klorid & .; (1970) E 3 C 5 J & .! .. _ .. u) (% I'""ÄL""1 Glykoler Tensider |PVC ] PVC (Slenung- (Stock- sund) vik) |197o | [_ _ _ _] V

Fig. XIII: 7. Blockschema för det petrokemiska komplexet i Stenungsund.

tyskland.1 Denna tabell ger en översiktlig bild av hur strukturutvecklingen generellt kan te sig i en bransch, där stordriftsför- delar finns, men där dessa endast kan till- godogöras successivt — i takt med efterfrå- gans expansion. Trots att stordriftsfördelar uppenbarligen finns i hela intervallet upp till anläggningar av storleksordningen 300 000 ton per år, beräknas de största en- heterna inte introduceras förrän år 1972, dvs. då den totala marknaden är så stor, att detta kapacitetstillskott endast utgör cir- ka 15 procent av den totala kapaciteten. Av tabellen framgår också, hur nyinves- terings- och skrotningstillfällen kombineras. Nyinvesteringen 1966 kombineras med ned- läggning av två mindre anläggningar. Ny-

Källa: [ll]

investeringarna under de två följande åren kombineras med att två anläggningar tillfäl- ligt tages ur drift (»stoppas i malpåse») för att sedan återigen tagas i drift 1969. År 1974 är det sedan dags att definitivt skrota tre av de mindre anläggningarna.

Tabell XIII: 8 anger inte en totalt kost- nadsminimerad strukturutveckling. Före— tagsstrukturen är relativt uppsplittrad i Väst- tyskland, och investeringarna torde inte vara optimalt anpassade till varandra. I den optimala strukturutvecklingen skulle sannolikt de största anläggningarna introdu- ceras något snabbare och de minsta också

1 Framräkningen är relativt grov, och Siff rorna bör därför behandlas med en viss försik tighet.

Tabell XIII: 8. Prognosticerad etenexpansion för Västtyskland.

1962—1968 18 % tillväxt 1969—1972 15 % tillväxt 1973—1976 12 % tillväxt

1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Produktion, 1 000 Ton 400 472

Antal anläggning. med ton års kapacitet

( 50 000 8 8

100 000 0,72

556 656

0,86 0,85 0,70

775 915

1 080 1 240 1 425 1 637 1 880 2 100 2 360 2 460 2 960

150 000

0, 70

200 000 250 000

300 000 (

Decimalsiffrorna anger utnyttjandegrad för ej fullt utnyttjade anläggningar

”. NO 05

N mdc _.

0,8 0,57 Källa: [] l]

De investeringskalkyler, som finns i ap- pendix XIII: 3 ger klara indicier för detta. Beträffande den optimala skrotningstidpunk- ten framgår det där bland annat, att det vid en utvidgning av kapaciteten med 190000 ton eller mer är fördelaktigt att kombinera detta med skrotningen av en an- läggning av storleksordningen 60000 ton eller mindre och då samtidigt öka nyinves- teringens kapacitet med den skrotade anlägg- ningens kapacitet. Tabell XIII: 8 anger en i förhållande till detta resonemang alltför långsam skrotningstakt.

Parallellt med anläggningsstrukturens ut- veckling i riktning mot större anläggningar sker naturligtvis en successiv prisförändring. Tabell XIII: 8 är ursprungligen konstruerad i syfte att prognosticera den framtida kost- nadsnivån och därmed också (i varje fall grovt) det framtida prisläget på kontinenten.

Det som är viktigt att notera — och detta framgår tydligen av tabellen — är hur an-

läggningsstrukturens utveckling är kopplad till efterfrågeutvecklingen.

I förra avsnittet berördes den närmast förestående kapacitetsutvidgningen i Sten- ungsund.

Den långsiktiga strukturutvecklingen är beroende av en mängd osäkra faktorer och är därför svår att prognosticera.

Transportkostnaderna för de petrokemis- ka produkterna gör, att vissa regionala marknader avgränsas. Den stora diversifie- ringen av många slutprodukter (framförallt plastproduktema) tenderar också (för dessa produkter) att öka fördelen av kundnärhet. En sådan av transporter och dylikt avgrän- sad region är emellertid relativt stor — för de flesta slutprodukter exempelvis större än det nordiska marknadsområdet. Det torde därför inte finnas några transportekonomis- ka skäl att decentralisera anläggningsstruk- turen i Sverige eller Norden, även om den totala produktionen i detta marknadsområ- de fem- eller tiodubblas.

De motiv som framförts för nyetable- ring av petrokemiska industrier torde ge- nomgående vara av annan karaktär — effek- ter på betalningsbalansen, direkta och indi—

rekta effekter på sysselsättningen. Icke sällan påpekas svårigheterna att i en framtid un- der kort tid etablera en stor och konkur- renskraftig petrokemisk industri. De lång- siktiga fördelarna av att överhuvudtaget ha en petrokemisk industri anses då ofta moti- vera en nyetablering, trots kortsiktiga nack- delar (infant-industry-argumentet).

I Danmark finns redan en mindre petro- kemisk industri. I Finland och Norge har man annonserat planer på att etablera pet- rokemisk industri. Dessa planerade nyin- vesteringars storlek och tidsallokering kom- mer naturligtvis att avsevärt påverka struk- turutvecklingen inom det svenska petroke- miska industrikomplexet. Dessa beslut tor- de till mycket stor del vara kopplade med nationella ekonomisk-politiska hänsyn och är därför svåra att prognosticera med ut- gångspunkt från enbart branschens kostnads- nadsstruktur. Sannolikt torde den framtida strukturutvecklingen av den petrokemiska branschen inom det nordiska marknadsom- rådet komma att signifikant avvika från en totalt kostnadsminimerad utveckling.

Den existerande företagsstrukturen är ock- så betydelsefull vid en bedömning av den framtida strukturutvecklingen. De företag, som ingår i ett petrokemiskt komplex, är starkt beroende av varandras agerande, och olika företagsstrukturer kan därför sannolikt ge mycket olika investeringsbeteende. Om branschen är vertikalt uppsplittrad, måste en leverantör av t. ex. primärprodukter i sina investeringskalkyler inte bara prognos- ticera slutproduktemas efterfrågeutveckling utan även mellanledens investeringsbenägen- het. En uppsplittrad företagsstruktur inom ett petrokemiskt komplex kan därför ge både inoptimal inbördes anpassning av de olika företagens investeringar och dessutom ett totalt sett inoptimalt val av produktsorti— ment och produktionsvolym. Storleken och riktningen av de avvikelser från ett optimalt beteende, som en uppsplittrad företagsstruk— tur medför, är svåra att bestämma. Den starka inbördes kopplingen mellan företagen gör det dock sannolikt, att effekten är större än i de flesta andra branscher.1

(Nat se sid. 275)

Beträffande riktningen i avvikelsen kan sä- gas, att om företagen i sina investerings- beslut agerar med en riskaversion, torde den minskade information, som en upp- splittrad företagsstruktur ger, tendera att dämpa investeringsbenägenheten och där- med också expansionstakten.

Appendix XIII: 3 ger en beskrivning av de förberedande investeringskalkyler Esso Chemicals gjorde, innan man beslutade byg- ga den etenkracker, som nu är under bygg- nad. I dessa kalkyler utgår man från att tillväxthastigheten i den svenska etenför- brukningen under de närmaste femton åren kommer att ligga inom intervallet 10—20 procent. Den totala etenproduktionen utgör naturligtvis endast ett mycket begränsat mått på branschens totala omfattning. För- ädlingsgraden kommer sannolikt att öka — vilket gör, att hela verksamhetens omfatt- ning tenderar att öka snabbare än ovan- stående siffror indikerar.

( Not från sid. 274 )

1 Denna starka koppling skapar naturligtvis samtidigt ökade incitament till informations- spridning och direkt samarbete. Det som be- gränsar möjligheterna till fullständigt samarbete- torde framför allt vara vissa marknadsmässiga nackdelar av en fullständig insyn.

Appendix Xlllzl Metod för beräkning av sambandet mellan

anläggningsstorlek och investeringskostnad

Vid översiktliga diskussioner om investe- ringskostnaderna för vissa processindustrier, speciellt kemiska anläggningar, förekom- mer ofta hänvisningar till en skalfaktor. Y är denna skalfaktor i följande samband: K _ ( V) Y ??. _ 7.

K =Kostnad för hypotetisk anläggning K,:Kostnad för känd anläggning V : Kapacitet för hypotetisk anläggning V,, = Kapacitet för känd anläggning. Skalfaktorn kan variera mellan 0 och 1.0 för olika slag av utrustning. Skalfaktom 1.0 innebär, att kostnaderna är proportio- nella med anläggningens kapacitet. Skalfak- torn för en anläggning stiger vanligen med Ökande storlek och antar värdet 1.0 för den minsta optimala storleken.

Flera anledningar finns till att man an- vänder sig av denna skalfaktor:

a) Man vill ha ett enkelt sammanfattan- de uttryck för sambandet mellan kostnad och kapacitet, som dessutom är oberoen- de av den sort dessa variabler har.

b) Vissa enkla kapitalföremål ger en kan- stant skal faktor.

För en behållare, som uppförstoras lik- formigt i skalan 1: r, gäller att ytan föränd- rar sig proportionellt mot r?, medan voly- men förändrar sig proportionellt mot r3. Om man sedan antager, att godstjockleken hu- vudsakligen är anpassad till att kunna tåla ett visst tryck i behållaren, och att konstruk- tionens självbärande förmåga spelar en re- lativt obetydlig roll vid beräkning av tjock- leken, blir materialkostnaden ungefär pro-

portionell mot behållarens yta. Om även sammansättningskostnaden är proportionell mot ytan, blir förhållandet mellan anlägg- ningskostnaden K och volymen V:

K _ ( V)2/3

få _ 172

Liknande samband kan erhållas för rör, där skalfaktorn då blir 1/2.

c) Vissa empiriska mätningar tyder på att en konstant skalfaktor ofta kan ge re- lativt goda approximationer — i varje fall i begränsade intervall. Exempelvis kan kost- naden för elektriska motorer av olika stor- lek ofta approximativt tillordnas skalfak- torn 0.5—0.6. Nedanstående motortyp har en kostnadsserie, som väl ansluter till skal— faktorn 0.55.

Häst- Skal- Skal- krafts- faktorn Kostnad faktorn antal 0,5 per hk 0,6 250 100 100 100 330 87,0 86,4 89,5 400 79,1 80,0 83,5 500 70,7 73,0 75,8 570 66,2 69,3 71,9 750 57,7 61,3 64,4 900 52,7 56,1 59,9 1 000 50,0 55,0 57,4 1 300 43,8 48,8 51,7 1 750 37,8 42,9 45,9 2 200 33,7 38,6 41,9 M 50 Släpringade trefasmotorer typ MAD Skyddsform S 21 Kylform A 4 poler Märkspänning 3 300 V

d) Konstant skalfaktor ger ett lineärt sam- band i ett log-log diagram och är därför

Tabell XIII. 9. Sambandet mellan investeringskostnad och anläggningsstorlek vid olika sam- mansättning på processutrustningen.

investeringskostnaden multipliceras med nedanstående faktor

procent vid en upp- eller nedförstoring med . . . typ nr A B C 0,33 0,5 1,0 2,0 4,0 6,0 10,0

1 70 20 10 0,43 0,59 1,0 1,80 3,36 4,83 7,90 2 60 20 20 0,50 0,63 1,0 1,70 3,07 4,38 7,00 3 60 30 10 0,45 0,59 1,0 1,75 3,18 4,50 7,10 4 50 20 30 0,56 0,68 1,0 1,60 2,76 3,69 6,10 5 50 30 20 0,52 0,65 1,0 1,65 2,89 4,08 6,40 6 50 40 10 0,47 0,61 1,0 1,71 3,02 4,28 6,70 7 40 20 40 0,63 0,72 1,0 1,50 2,46 3,40 5,20 8 40 30 30 0,58 0,69 1,0 1,55 2,59 3,58 5,50 9 40 40 20 0,53 0,66 1,0 1,60 2,72 3,78 5,80 10 40 50 10 0,48 0,63 1,0 1,65 2,85 3,96 6,10 11 30 20 50 0,70 0,78 1,0 1,40 2,16 2,89 4,30 12 30 30 40 0,65 0,75 1,0 1,55 2,29 3,08 4,60 13 30 40 30 0,61 0,75 1,0 1,50 2,42 3,27 4.90 14 30 50 20 0,55 0,68 1,0 1,56 2,55 3,46 5,20 15 30 60 10 0,50 0,61 1,0 1,61 2,68 3,66 5,50 16 20 20 60 0,76 0,83 1,0 1,30 1,86 2,39 3,40 17 20 30 50 0,71 0,80 1,0 1,35 1,98 2,58 3,70 18 20 40 40 0,66 0,76 1,0 1,42 2,12 2,78 4,00 19 20 50 30 0,62 0,73 1,0 1,46 2,25 2,97 4,30 20 20 60 20 0,57 0,69 1,0 1,51 2,38 3,15 4,60 21 20 70 10 0,52 0,66 1,0 1,56 2,50 3,35 4,90 '_ "* 22 10 20 70 0,83 0,88 1,0 1,20 1,55 1,89 2,50; '-1 23 10 30 60 0,79 0,85 1,0 1,25 1,68 2,08 2,80 24 10 40 50 0,74 0,1 1,0 1,31 1,82 2,28 3,10 25 10 50 40 0,69 0, 78 1,0 1,34 1,95 2,48 - 3,40 _ , 26 10 60 30 0,64 0, 74 1,0 1,41 2, 08 2,67 ' ' 3,70 ' 27 10 70 20 0,59 0,71 1,0 1,46 2, 20 ' 2,85 ' 4,00' —' 28 10 80 10 0,54 0,68 1,0 1,51 2, 34 _ 3,04 4 ,304

Källa [2]

enkel att hantera i numeriska beräkningar.

Vanligt är, i varje fall när det gäller petrokemisk industri, att indela utrustningen i följande tre kategorier:

A. Utrustning vars kostnad är i det när- maste proportionell mot storleken. Skalfak- torn ligger då mellan 0.8 och 1.0. Ett exempel på sådan utrustning är ugnsenhe- ten för etenkrackning. Tekniska problem begränsar storleken på individuella krack- ningsugnar, och totala kostnaden för ugns- enheten ökar därför i det närmaste lineärt med storleken.

B. Anläggningsdelar, som kan ges större eller mindre dimension, och som inte måste dubbleras vid växande anläggningsstorlek. Skalfaktorn för sådan utrustning ligger van- ligen mellan 0.4 och 0.8, och denna gäller för sådan utrustning som kolonner, rörled- ningar och vanligen också för kompresso-

rer och värmeväxlare. Det anses att skal- faktorn 0.6 är en lämplig genomsnittlig approximation för detta slag av utrustning.

C. Konstruktionskostnader och sådana utrustningsdetaljer som instrument påverkas nästan inte alls av anläggningsstorleken. Skalfaktom varierar för detta slag av utrust- ning mellan 0 och 0.4.

Petrokemiska processanläggningar har va- rierande andelar av de olika kategorierna. Genom en uppdelning av en processanlägg- nings delar på dessa kategorier är det emel- lertid möjligt att göra en preliminär uppskatt- ning av investeringskostnaderna för en hy- potetisk anläggning.

Tabell XIII: 9 ger relativa anläggnings- kostnader vid sex olika storlekar för 28 olika anläggningsaltemativ. Dessa alterna- tiv är valda så, att de anses väl täcka de oli- ka fördelningar av utrustning på kategorier-

Relative cost ol' plant

Capacity plant of known cost

02 | 2 3 4 s 6 7 910 1 Rektive capacity of plant Fig. XIII: 8. Samband mellan investeringskostnad och anläggningsstorlek vid olika sammansättning på processutrustningen. Källa: [21

na A, B och C, som är vanliga för ke- misk processteknisk industri.

Figur XIII: 8 visar i diagramform (log-log diagram) inom vilka gränser de relativa an- läggningskostnaderna varierar.

Appendix XIII:2 Översiktsdata rörande ett antal kemiska

processer

I en FN-publikation [12] har kostnads- strukturen för ca 90 kemiska produkter be- skrivits. Kapitalkostnadema är beskrivna i monetära termer ;arbetskraftsbehovet (såväl direkt som indirekt arbetskraft) är däremot, för att göra beskrivningen användbar för olika lönelägen, formulerad i reala termer. Kostnadsstrukturen är beskriven för det storleksintervall, inom vilket stordriftsfördel- ama bedöms vara »betydande». Ovanför detta intervall kan alltså ytterligare (men i de flesta fall endast begränsade) kostnadsbe- sparingar göras. I tabell XIII: 10 framgår intervallets övre gräns för de olika produk- terna. I tabell XIII: 11 framgår också in-

vesteringskostnadernas skalfaktor för ett mindre antal produkter.

En stor del av de beskrivna produkterna baseras på petrokemiska råvaror, men många, t. ex. svavelsyra, saltsyra, superfos- fat, faller utanför den petrokemiska pro- duktgruppen.

Styckkostnadskurvan förändras snabbt över tiden och i allmänhet på sådant sätt att den anläggningsstorlek över vilken stor- driftsfördelar är begränsade förskjuts uppåt. Jämföres Tabell XIII: 10 nedan med något senare publicerade data [15] framgår att tabellen på vissa punkter redan är föråldrad.

Tabell XIII: 10. Gräns upp till vilken betydande stordriftsfördelar kan erhållas. Över denna gräns kan ytterligare kostnadsbesparingar erhållas, för de flesta dock endast i mindre om-

fattning. Kapacitet över vilken stordriftsfördelama

Produkt Process är »begränsade»

l. Svavelsyra Från svavel 300 tusen ton/år

2. Svavelsyra Från svavelhaltiga gaser 300 » »

3. Salpetersyra 46 » »

4. Natriumkarbonat 360 » »

5. Natriumbikarbonat 30 » »

6. Klor och natriumhydroxid Hg-katod 100 » »

7. Saltsyra 26 » »

8. Kalciumkarbid 60 » »

9. Kalciumoxid 200 » » 10. Ammoniak Från naturgas 180 » » 11. Ammoniak Från brännolja 180 » » 12. Syntetisk gas från brännolja Partiell oxidation med syre 300 tusen ma/år 13. Oxygen 300 tusen ton/år 14. Metanol Från syntetisk gas 33 » » 15. Metanol Från naturgas 55 » » 16. Acetylen Från kalciumkarbid 29 » » SOU 1970: 30 279

Kapacitet över vilken stordriftsfördelama

Produkt Process är »begränsade» 17. Acetylen Från naturgas 45 » » 18. Acetylen Från nafta 45 » » 19. Eten och acetylen Från natta 90 » » 20. Eten och acetylen Hoeck's process 64 » » 21. Eten och propylen Krackning av nafta 123 » » 22. Etan Från naturgas (6—14 % etan) 150 » » 23. Etan Från naturgas (10—20 % etan) 150 » » 24. Eten Krackning av etan 100 » » 25. Eten Krackning av etan från raffinaderi- 100 >> » gas 26. Eten I raffinaderi 100 » » 27. Propylen Destillation 40 » » 28. Bensen Odex och hydroalkylering 43 » » 29. Cyklohexan Från bensen 70 » » 30. Paraxylen Separering genom kristallation 23 >> » 31. Ortoxylen Destillation 27 » » 32. Petroleumnaftalen Hydroalkylering 23 » » 33. Dikloretan 72 » » 34. Etenglykol 20 » » 35. Fenol Från Isopropylbensen 15 » » 36. Fenol Klorinering 15 » » 37. Fenol Sulforisering av bensen 15 » » 38. Formaldehyd Oxidering av metanol 20 » » 39. Acetaldehyd Oxidering av eten 60 » » 40. Acetaldehyd Från acetylen 20 » » 41. Attiksyra Från acetaldehyd 68 » » 42. Åttiksyreanhydrid Från acetaldehyd 18 » » 43. Ftalsyraanhydrid Från naftalen 7 » » 44. Ftalsyraanhydrid Från ortoxylen 30 » » 45. Maleinsyreanhydrid Katalytisk oxidation av bensen 6 » » 46. Bixfenol 3 » » 47. Ammoniumnitrat 160 » » 48. Ammoniumsulfat 180 » » 49. Urea 330 » » 50. Fosforsyra Via svavelsyra 150 » » 51. Superfosfat (trippel) 200 » » 52. Superfosfat (enkel) 360 » » 53. Dikalciumfosfat 75 » » 54. Kaliumsulfat 80 » » 55. Polyvinylklorid Polymerisation av vinylklorid 60 » » 56. Polyvinylklorid Från kalciumkarbid 60 » » 57. Polyvinylklorid Från acetylen 60 » » 58. Polyvinylklorid Från dikloretan 60 » » 59. Vinylklorid Från kalciumkarbid 64 » » 60. Vinylklorid Från acetylen 64 » » 61. Polyvinylacetat Polymerisation av Vinylacetat 15 » » 62. Vinylacetat 20 » » 63. Styren Från bensen och eten 60 » » 64. Polystyren Från styren 10 » » 65. Polyeten1 Högt tryck 75 » » 66. Polyetenl Lågt tryck 15 » » 67. Polyester resin 10 » » 68. Cellulosaacetat (flingor) 20 » » 69. Adipinsyra Från cyklohexan 10 » » 70. Adipinnitryl Från adipinsyra 5 » » 71. Hexametyldiamin Från adipinnitryl 5 » » 72. Nylonsalt (6—6) 10 » » 73. Nylon 6—6 5 » » 74. Caprolactarin Från cyclohexan 12 » » 75. Nylon 6 (polycaprolactan) 10 » »

1 Dessa uppgifter torde vara föråldrade. I [15] angives storlekarna för »typiska» nyinvesteringar till 200 tusen ton/år för högtryckspolyeten och till 50 tusen ton/år för lågtryckspolyeten.

Kapacitet över vilken stordriftsfördelama Produkt Process är »begränsade» 76. Dimetyltereftalat Från xylen 27 » » 77. Polyesterfiber 4 » » 78. Butadien Från butan 60 » » 79. SBR-gummi 70 » » 80. CIS-Polybutadien 27 » » 81. Butylgummi 20 » » 82. Kimrök Oljeugn 80 » » 83. Kimrök Gasugn 20 » » 84. Trinatriumfosfat 18 » » 85. Natriumtripolyfosfat 50 » » 86. Titandioxid 40 » » 87. Propylentetramer 14 » » 88. Dodecylbensen 30 » » 89. Isopropylalkohol 50 » » 90. Aceton Från isopropanol 10 » » Källa: [12]

Tabell XIII: II. Investeringskostnadernas skalfaktor för ett antal kemiska processer.

Kapacitetsintervall Produkt Skalfaktor tusen ton per år Isopropanol 0,5 6— 18 Kalciumkarhid 0,5—0,6 15— 45 Polyvinylklorid 0,55 6— 18 Kalciumoxid 0,58 15— 45 Butadien 0,59 10— 30 Acetylenkarbid 0,60 5— 15 Acetaldehyd 0,60 20— 60 Carbon black 0,58—0,60 10— 30 Eten 0,54 10—— 30 Titaniumdioxid 0,61 5— 15 Urea 0,67 33—100 Acetylen (från naturgas) 0,67 14— 40 Styren 0,76 10— 30 Polyeten (högt tryck) 0,87 8— 24 Metanol 0,78 10— 30 Klor-soda 0,76—0,80 17— 50 Ammoniak 0,73 36—1 10 Svavelsyra 0,80 116—] 10 Källa: [12]

Appendix Xlll:3 Essos etenexpansion i Stenungsund

Året efter det att den första ångkracknings— anläggningen hade startats i Stenungsund 1963, började Esso Chemical AB att under- söka när utbyggnad av etenkapaciteten skul- le bli erforderlig, hur en sådan utbyggnad skulle ske, och vilken storlek man skulle bygga ut till.

Denna redogörelse syftar till att samman- fatta principerna för de överväganden, som utgjorde de inledande stegen på vägen mot den etenexpansion i Stenungsund, som nu håller på att förverkligas.

Esso hade en ångkrackningsanläggning med en nominell kapacitet av 55000 ton per år eten (med tillhörande biprodukter). MoDo hade en anläggning för etenoxid (ETO) och glykol, som konsumerade 15 000 ton eten per år. Unifos gjorde polyeten (PE) i en anläggning på 15 000 ton per år men höll på att utöka denna till 25 000 ton per år. I Europa i övrigt fanns få etenprodu- cerande anläggningar med en kapacitet över 60 000—70 000 ton per år, men flera an- läggningar av storleksordningen 300 000 ton per år var under byggnad, och ICI planera- de att bygga en gigant på 450 000 ton per år.

I. Först bestämdes kostnadsstrukturen:

a) sambandet mellan investeringskostnad och anläggningskapacitet

b) sambandet mellan tillverkningskostnad och kapacitetsutnyttjande för anläggningar av olika storlek

c) sambandet mellan tillverkningskostnad

och anläggningskapacitet vid fullt kapaci- tetsutnyttjande. (Detta är ett specialfall av b.)

11. Som nästa led gjordes en prognos be- träffande den förväntade efterfrågeutveck- Iingen. Esso kunde för åren 1965—1969 erhålla relativt säkra prognoser om avsätt- ningsmöjligheter för eten dels genom att fråga kunderna MoDo, Unifos och även Fosfatbolaget, och dels genom att dra pa- ralleller med utvecklingen i USA (som låg några år före Sverige) vad beträffar per ca- pita-konsumtionen av PE, PVC (polyvinyl- klorid) och ETO samt göra en uppskattning av de marknadsandelar Essos kunder kunde beräknas erhålla. Esso räknade med att Fosfatbolaget skulle följa den europeiska trenden och övergå från acetylen till eten som råvara för PVC-produktion. Prognosresultaten indikerade, att man år 1968 kunde räkna med en etenefterfrågan i Stenungsund om 80000 ton. Därefter gjordes en projicering av etenefterfrågan för åren 1968—1982 vid 10 procent, 15 procent och 20 procent ökning per år. Figur XIII: 10 visar utvecklingen av etenef— terfrågan för dessa tre alternativ. III. På basis av kunskapen om kostnads- strukturen och efterfrågeutvecklingen vid- tog sedan en preliminär optimeringskalkyl. Man beräknade internräntan och nuvärdet för ett antal hypotetiska investeringar, som skilde sig åt med avseende på investerings- tidpunkt, anläggningsstorlek och förväntad

marknadstillväxthastighet.

I dessa beräkningar förutsattes prisnivån vara lika för de olika marknadstillväxthas- tighetema. (Detta antagande skall senare modifieras.) man bortsåg också inlednings- vis från eventuella kostnads- och intäktsef— fekter av investeringsbesultet på senare i ti- den liggande investeringar. (Hänsyn till se- nare investeringar kan bland annat påverka livslängd etc.)

För varje marknadstillväxthastighet val- des tre alternativa investeringstillfällen, nämligen de tidpunkter, då efterfrågan upp— nått 80000 ton per år (1968 för samtliga), 100000 ton respektive 120000 ton per år. (Jämför figur XIII: 10).

Sambandet mellan intemräntan och an- läggningsstorleken för de tre alternativa marknadstillväxthastighetema och de tre al- ternativa investeringstillfällena framgår av figur XIII: 11. Livslängden antages vara tio år i samtliga fall. Av kurvskaroma fram- går, att intemräntan ökar om investeringen senarelägges, och att den också ökar vid ökad marknadstillväxthastighet.

En serie motsvarande samband mellan nuvärde och anläggningsstorlek framgår av figur XIII: 12 och figur XIII: 13. I figur XIII: 12 har nuvärdet beräknats med av- seende på investeringstidpunkten. Livsläng- den antages i detta fall vara tio år. I figur XIII: 12 har nuvärdet beräknats med av- seende på det gemensamma årtalet 1968. Livslängden antages i detta fall variera, så att den, oberoende av investeringstillfäl— let, slutar 1982. Genom detta förfarings- sätt kan man bättre analysera tidsalloke— ringens betydelse, då ju val av investerings- tidpunkt i detta fall inte påverkar förhål- landena i slutet av investeringens livslängd.

Av figuren framgår, att det vid mark- nadstillväxten 10 procent under de gjorda antagandena är optimalt att välja en an- läggning av storleksordningen 175000 ton per år, och att tidsallokera nyinvesteringen till den tidpunkt, då efterfrågan är 100 000 ton per år. Ökar marknadstillväxthastig- heten, ökar den optimala anläggningsstor- leken. Vid 20 procents marknadstillväxt är den optimala anläggningsstorleken över

Tlllverxnlngskostnad vld 10 % lnternränta efter 50 "In skatt

Parameter: Anläggningskapacilet

100

84

76 200 000 l/a * x 70 & | l 1 250000 lla> , 100 150 200 Årlig tlllverkning,1 000 tia

Fig. XIII: 9. Samband mellan tillverkningskost- nad och anläggningskapacitet. Samband mellan tillverkningskostnad och kapacitetsutnyttjande.

Källa: [11]

250 000 ton per år. Samtidigt visar det sig fördelaktigt att senarelägga investeringen.

IV. Nästa steg utgör en analys av de framtida följdinvesteringarnas betydelse. Man betraktade hela tidsintervallet 1968— 1982 och sökte ett samband mellan genom- snittlig kostnad i detta intervall och mark- nadstillväxttakten.

Följdinvesteringama kan göras på olika sätt. Ett av de studerade fallen åskådlig- göres av figur XIII: 14. Man finner för detta fall, att en högre tillväxttakt ger större ge-

Tillverkning. 1 000 t/a

250 Marknadstlllväxt:

200

150

100

i ! ! ! ! ! ! !

| ,L 1 ll 1 1 | 1 1 l 1 1 1968 70 72 74 76 78 ao Kalenderår

BT'

Fig. XIII: 10. Etenefterfrågan vid olika marknads- tillväxter. Källa: [11]

20 % Relativ ”'"—"15777. X storlek 0 10" 120 ooo t/a 10 I" 20 0/o ; B 'x 100 ooo t/a | 10 ”lo 75 80 000 t/a Parametrar: Marknadetillv'jxi: 10, 15, 20 "ia/a BP.:BOM.100 M,1'20Mt/a * I II | | 100 150 200 2507

Kapacitet, 1 000 t/a

Fig. XIII: II. Samband mellan internränta och anläggningsstorlek. Källa: [11]

nomsnittliga etenkostnader. Man gjorde också motsvarande beräkningar för andra utbyggnadsalternativ och fann, att de gav samma tendens.1 Detta samband mellan tillväxttakt och etenkostnader beskrives av kurvan B i figur XIII: 15.

V. Marknadstillväxthastigheten har hit- tills behandlats som en exogen variabel. En viss priselasticitet torde dock finnas, vilket gör att tillväxten kan inkluderas som en endogen variabel i besluten. En pris-

» Nuvärde vid Igångkömtngsttlltällat Relativ vid räntetaktom 0,10 storlek 20 % Parametrar: /—

Marknadstlllvåxt: n 10.15.20 "ln/a 15 I" BP.:BO M. 100 M. 120 M |]!

l— 100 120 000 t/a

100 000 t/a

25 80 000 t/a

I | I % 100 150 zoo 250;

Kapacitet,1 000 t/a Fig. XIII: 12. Samband mellan nuvärde och an-

läggningsstorlek. Källa: [1 ]]

sänkning torde visserligen inte påverka den totala konsumtionen av petrokemiska pro- dukter, men den beräknades däremot kun— na påverka Stenungsundskomplexets mark— nadsandel, dels genom att den påverkade de existerande företagens investeringsbenä- genhet, dels genom att den kunde attrahera nya kunder till Stenungsund. Hänsyn togs också till den tid det skulle kunna ta för en ny kund att etablera sig med en ny till— verkning. Baserat på ett antal förutsätt- ningar om framtida marknadsandelar och framtida exportpriser2 erhölls en mycket förenklad bild av priselasticiteten hos eten- efterfrågan i Stenungsund. Kurva A i figur XIII: 15 illustrerar sambandet mellan eten— pris och marknadstillväxt.

VI. Med utgångspunkt från figur XIII: 15 kunde sedan marknadssituationen diskute— ras. Ett alltför högt etenpris skulle kunna medföra etablering av konkurrerande eten- tillverkning eller skapa svårigheter för eten- köparna att få avsättning för sina slutpro- dukter. Ett alltför lågt etenpris skulle inte tillgodose företagets lönsamhetskrav. Vinst- maximering för företaget anses i stort sam- manfalla med målsättningen att maximera marknadstillväxttakten givet att de uppställ— da lönsamhetskraven satifieras.3 Detta mål uppnås i skärningspunkten mellan kurvorna.

VII. Man jämförde även kostnaderna för att bygga en stor anläggning och sam— tidigt skrota den gamla, och kostnaderna för att bibehålla den gamla anläggningen och minska den nya anläggningens storlek i motsvarande grad. Det visade sig, att om man skulle ha högst 200000 ton per år etenkapacitet, var det fördelaktigast att byg- ga en ny anläggning av storleksordningen

1 De ökade genomsnittliga kostnaderna beror i de studerade fallen på att livslängden förkorta- des vid högre tillväxttakt. En högre tillväxttakt medför nämligen att stora anläggningar introdu- ceras tidigare än annars skulle vara fallet. Detta medför i sin tur att kostnaden för att utvidga en nyinvestering med ett kapacitetstillskott som motsvarar ett hypotetiskt skrotningsobjekts kapacitet — tenderar att bli lägre dvs. livslängden tenderar att bli kortare (stordriftsobsolescens). 2 Man gjorde även en bedömning av den eu- ropeiska prisutvecklingen på eten. " Detta innebär samtidigt en »full cost» pris- sättning.

A räntelaktorn 10 % Relativ . storlek BP: / . ; ' 80 000 t/a _ / - / 100000 tla —....._ /.// 120000 t/a -- —- — /- / Marknadstillväxt ' / 20 "la/a 150 " 1oo —- ' . . . . ' l .//T>*. * ., / / | 10 %la I / | l 1 | l l >

200 250 Kapacitet, 1 000 t/a

Fig. XIII: 13. Samband mellan nuvärde och an-

läggningsstorlek. Källa: [11]

140000 ton per år samt köra den gamla på 60 000 ton per år. Skulle man däremot ha större kapacitet, var det mest ekonomiskt att bygga en ny anläggning för hela kapa- citeten.

VIII. På basis av de beräkningar, som redovisats ovan, samt ytterligare någon de— taljstudie, fattades under sommaren 1965 beslut att bygga en importanläggning för eten samt att tidsallokera nyinvesteringen till 1969—1970. Storleken på den nya an- läggningen bestämdes till 200000 ton per ar.

e+d

[Anläggningskapacltet 1 000 t/a N

600—

500 —

Kurvan motsvarar

400 _ marknadstillväxten 15 ”ln/a

300

200

100

& 1980 Kalenderår

Fig. XIII: 14. Anläggningsstrukturens utveckling för ett hypotetiskt expansionsförlopp. Källa: (111

Pris styck— kostnad

Relativ

startet: )x B

100 _ S_ehövllgt pris tor att na törväntad marknadstillväxt

200 000 t/a anläggnings- kapacltet

85 -

LJ_I__I___I—l_A_J__) 5 10 15 20 25 30

Marknadstlllväxt | procent

Fig. XIII: 15. Samband mellan ett etenpris och marknadstillväxt. (A). Samband mellan styck- kostnad och marknadstillväxt. (B). Källa [11].

En ny studie — analog med den ovan relaterade — gjordes under denna tid, nu med väsentligt noggrannare basdata för in- vesteringar, kostnader, biproduktsavsätt- ningar m.m. Dessutom undersöktes vilken typ av anläggning (bland annat med av- seende på valet av råvara) som skulle vara fördelaktigast. Resultatet av detta blev — som nu är känt — beslutet att investera i en anläggning, som fullt utbyggd (1972) beräknas ha en etenkapacitet av storleks- ordningen 250 000 ton per år.

Källor

[1] The advantages and risks of large produc- tion units, Rolf Maneger, European Che- mical News Large Plant Supplement, Sep— tember 10, 1965. The ABC of the 0.6 scale of factor, A. B. Woodier & J. W. Wooleock, European Chemical News Large Plant Supplement, September 10, 1965. Premium for accurate sizing of large ethy- lene oxide plants, C. M. Staveley and J. C. Zomerdijk, European Chemical News %arge Plant Supplement, September 10, 965. MoDo och »the large plant concept», G. Agfors, Mo och Domsjö Aktiebolag, September 1965. What will the big new ethylene plants feed on? Chemical Engineering, June 6, 1966. [2]

[3]

[4]

[5]

[6] Ethylene, organic chemical building block, E. H. Peters, Chemical Engineering Pro- cess (Vol. 62, No. 6). [7] Vinyl chloride manufacture, Salvatore Cassarino, CTIP Notiziaro, No ], IX, March 1968.

[8] Assessing olefin plant profortability — how important is »bigness» in modern ethy- lene plants? S. M. Frank and J. R. Lamb- rix/M. W. Kellogg Co., New York City. [9] Ethylene: Where the profits are, Eugene Guccione, Chemical Engineering, April 25, 1966. [10] Techniques of sectoral economic planning: The chemical industries, UNIDO industrial planning and programming series 1.

[11] Uppgifter erhållna från svenska företag. [12] T. Vietoritz: Programming Data Summary for the Chemical Industry. Industrializa- tion and Productivity Bulletin 10, New York 1966. [13] M. R. Wyun & G. H. Rutherford: Ethylen's Unlimited Horizon. European Chemical News, 16 Oct. 1964. [14] European Chemical News Oct. 11 1968 Marketing Information. [15] Hasselbarth John E. Updated Investment cost for 60 types of Chemical Plants. Chemical Engineering Dec. 4.1967.

XIV

A. Inledning

Den elektrotekniska industriproduktionen omfattar ett stort antal produkter. Pro- duktionstekniken för att tillverka dessa pro- dukter är högst varierande. Avsikten med detta kapitel är att belysa kostnadsstruktu- ren för ett antal av branschens produkter. En fullständig intäckning av alla branschens produkter har av olika anledningar inte va- rit möjlig. De produktområden som be- lysts omfattar ett saluvärde av cirka 4 200 milj. kr. (1966).1

Följande varugrupper är behandlade: Roterande elektriska maskiner Transformatorer Valstråd för kabeländamål Elektrisk kabel Elmätare Blyackumulatorer Alkaliska ackumulatorer Galvaniska element och batterier Elektriska ljuskällor Kontorsmaskiner Starkströmselektriska utrustningar och an- läggningar Hem- och hushållsapparater Telefonmateriel Radio och TV—materiel Datamaskinprodukter

De nio första avsnitten behandlar hu- vudsakligen komponenter och mindre sam- mansatta slutprodukter. De sex återståen-

Elektroteknisk industri

de avsnitten behandlar mera sammansatta slutprodukter och produktsystem.

Materialets omfattning och noggrannhet

Redan inledningsvis kan det vara motiverat att göra vissa reservationer beträffande ma- terialets omfattning och noggrannhet.

1. En fullständig beskrivning av en va- ras eller en varugrupps kostnadsstruktur borde omfatta styckkostnadens beroende av serielängd, horisontell integration (t. ex. dess beroende av anläggningsstorlek), och gra- den av vertikal integration. Dessutom bor- de alla kostnadssänkningar som är möjliga att genomföra genom endogena tekniska förändringar vara medtagna i kostnadskal- kylen. De kostnadsdata som utredningen kun- nat erhålla (med rimlig uppoffring från de tillfrågade företagens sida) ger inte denna önskvärda allsidiga beskrivning. Det till- gängliga materialet belyser i första hand de samband som antingen är mest relevan— ta för företagens intema beslut och/eller är lättast att beräkna. Sambandet mellan styckkostnad och se- rielängd inom ramen för den givna kapital— utrustningen inom företaget är exempelvis

1 Vissa varugrupper som enligt industristati— stiken ej tillhör elektrotekniska industrier har medtagits i" detta kapitel t. ex. valstråd för kabel- ändamål, kylskåppoch tvättmaskiner samt kon- torsmaskiner. _. ,.ls,

ett sådant samband som är relevant för många verkstadsföretag. Sådana uppgifter har därför i allmänhet kunnat erhållas. För företag med en förhållandevis homogen pro- duktion är det också relativt lätt att — åt- minstone översiktligt -— beskriva sambandet mellan styckkostnad och total produktions- volym vid existerande (exogent givna) pro— duktionsteknik. För företag med utpräglad heterogen produktion där förädlingen sker i ospecialiserad produktionsutrustning är däremot sambandet mellan exempelvis ge- nomsnittlig styckkostnad och total produk- tionsvolym vanligen inte tillgänglig.

Effekten och storleken av endogena tek- niska förändringar är ofta svårt att pro- gnosticera. De flesta sambanden mellan styckkostnad och serielängd eller styckkost- nad och anläggningsstorlek är därför be- skrivna med utgångspunkt från existerande teknik. I vissa fall är dessa samband — som alltså tenderar att underskatta stordriftsför- delama — sedan i efterhand'korrigerade med avseende på förväntade endogena tekniska förändringar.

2. De slutprodukter som vissa av de stora elektrotekniska företagen levererar utgörs ofta av stora komplexa system. L M Erics— son levererar inte bara telefoner, telefon- = växlar och liknande utrustning utan hela telefonsystem. ASEA levererar inte bara enstaka gene- ratorer, transformatorer och liknande stark- strömsutrustning utan hela den kraftelektris— ka delen i ett kraftverk eller ett komplett system för kraftöverföring av högspänd ström eller driv-, regler— och kontrollutrust- ning för en industrianläggning etc. Framställningen är i vissa fall begränsad till att kvantitativt endast belysa komponen- ter i sådana större system. Kostnadsstruktu- ren i den vidare förädlingen — konstruktion av en större anläggning resp. sammansätt- ning av denna —- behandlas i allmänhet en- dast mera översiktligt.

Uppenbarligen finns i många fall bety- dande resursbesparande fördelar av vertikal ' integration mellan komponenttillverkning och sammansättning av dessa komponenter i större system. Vertikala integrationsrela-

tioner ger vanligen resursbesparingar vid existerande produktionsteknik och existe- rande produktutformning (statiska integra— tionsfördelar). De tekniska sambanden mel- lan olika delar av ett system nödvändiggör emellertid ofta en samtidig förändring av ett större antal komponenter. Sådana tek- niska förändringar är relativt vanliga inom den elektrotekniska industrin och integra— tionsrelationerna ger kanske i dessa sam- manhang de mest betydelsefulla resursbespa- rande effekterna (dynamiska integrations— fördelar).

Tekniska forsknings- och utvecklingsre— sultat kan ofta appliceras på flera olika områden. Det är för att kunna utnyttja egna FoU-resultat oftast en stor fördel att ha egen produktion på så många till- lämpningsområden som möjligt.

De stordriftsfördelar som behandlas i detta kapitel berör som tidigare nämnts kvantitativt huvudsakligen endast en del av förädlingen och en aggregering av enbart dessa data skulle därför uppenbarligen un- derskatta de totala stordriftsfördelar som stora företag som tillverkar hela system kan erhålla genom nämnda dynamiska inte— grationsfördelar.

3. Marknadsmässigt betingade stordrifts— fördelar är svåra att kvantifiera. De har i detta kapitel givits en mycket kortfattad beskrivning. Detta är beklagligt då de mark- nadsmässiga stordriftsfördelama i vissa fall kan vara betydande. Speciellt torde detta gälla på de marknader där slutprodukten ut- göres av stora system. Ett mindre företag tvingas vid orderstorlekar som är mycket stora i förhållande till företagets totala ka- pacitet antingen till att ha relativt lång le- veranstid eller stor lagerhållning. Om beställningarna också uppträder med en viss slumpmässighet utsätts de mindre fö- retagen för relativt större riskmoment mot vilka det är svårt och/eller dyrt att garde— ra sig. För att kunna beskriva denna typ av stordriftsfördelar krävs emellertid mera ut- förliga studier av branschen bl.a. med an- knytning till den internationella situationen.

4. Vissa komplicerande faktorer begrän— sar möjligheterna att direkt jämföra före—

tag av olika storlek. Förädlingsprocessen inom den elektrotekniska industrin (och inom hela verkstadsindustrin) sker vanligen stegvis. Antalet distinkta förädlingsled från material i relativt ospecialiserad form fram till de färdiga produkterna är ofta mycket stort. Vissa grupper av förädlingsled är av produktionstekniska skäl speciellt fördelak- tiga att ha sammanhållna och dessa splitt- ras vanligen inte upp. Producenter med samma typ av slutprodukt har emellertid ofta stora möjligheter att välja antalet så- dana grupper av förädlingsled och föräd— lingsgraden kan därför variera kraftigt. Den varierande förädlingsgraden komplicerar jämförelserna mellan olika företag inom samma bransch. Andra faktorer som också varierar mellan olika företag och därvid komplicerar bilden är sortimentsbredd (even- tuellt även horisontell integration med an- nan produktion) och modellernas livslängd.

Dessa nämnda faktorer varierar ofta på ett systematiskt sätt med tillverkningens storlek. En mindre tillverkare (i en marknad med blandade små och stora företag) an- passar sig vanligen (med avseende på des- sa faktorer) på ett karaktäristiskt och rela- tivt allmängiltigt sätt till marknadssituatio— nen. Principen för alla i det följande nämn- da anpassningsmekanismer är att företaget därigenom minskar sina kostnader relativt andra (större) företag.

a) Monteringsledet har ofta förhållande— vis konstanta förädlingskosmader inom stora produktionsintervaller. Finns komponenter att köpa till priser som inte alltför mycket överstiger styckkostnaden för att producera dem i längre serier kan små och stora före- tag existera parallellt med ungefär samma to- tala styckkostnad. Karaktäristiskt för många branscher är att de mindre producenterna därvid köper en relativt stor del av sina komponenter utifrån. Ju större producenten är desto fler komponenter är det (vid givna priser på komponenterna) fördelaktigt att producera internt.

b) I ett företag där produktionen av två slutprodukter är så stor att minsta optimala storleken är uppnådd för alla förädlingsled (bägge produkterna) finns naturligtvis inga

Om produktionen är mindre kan i vissa fall resursbesparingar erhållas genom en så- dan samordning. De fördelar som kan erhål- las är därvid ofta större ju mindre produk- tionsvolymen är. Det är därför vanligt bland mindre producenter att i högre grad än hos större producenter söka utnyttja de tek- niska fördelarna av horisontell integration.

I vissa fall, t. ex. då skillnaden mellan de olika slutproduktema närmast har karaktä- ren av produktdifferentiering kan gemen- samma komponenter användas. I vissa and- ra fall ligger fördelarna av samproduktion närmast i att Viss produktionsutrustning kan användas för flera ändamål. I några ytter- lighetsfall är det den totala produktionsvo- lymen som är avgörande för produktions- kostnaderna — i andra ytterlighetsfall är det de enskilda produkternas produktionsvolym tagna var för sig som avgör produktions- kostnaderna för resp. produkt. Vanligast förekommande är en blandning av dessa ytterlighetsfall — vissa moment är gemen— samma för samtliga produkter och vissa andra moment är helt individuella.

c) Vid given total produktionsvolym inne- bär en ökning av produktsortimentet eller en förkortning av modellernas livslängd praktiskt taget alltid en kostnadsökning. Denna kostnadsökning är större ju större de s. k. typkostnadema är.

Mindre producenter anpassar sig vanli- gen till denna situation genom att välja ett snävare sortiment och längre livslängder på sina modeller. En sådan anpassning ger kostnadsmässiga fördelar men vissa mark— nadsmässiga handikapp. Om dessa handi- kapp inte kan kompenseras på annat sätt, ger de vanligen mindre företag en nackdel i form av minskad marknadsandel, lägre priser etc.

d) Vissa specialprodukter har en mycket liten total efterfrågan. Ofta har mindre fö- retag komparativa fördelar av att styra sin produktion från standardprodukter i rikt— ning mot sådana specialprodukter. Ofta krä— ver tillverkningen av specialprodukter ett omfattande utvecklingsarbete. En tilläggs- förutsättning är därför att det mindre företa-

get har eller kan (till fördelaktiga kostna- der) skaffa sig dessa resurser — vilket långt- ifrån alltid är fallet.

Den anpassning som sker genom att va- riera förädlingsgraden (a) exemplifieras bl. a. i avsnitten Transformatorer, Hem- och hus— hållsapparater (speciellt tvättmaskiner och dammsugare) och Radio och TV-materiel.

Den anpassning som sker genom att söka utnyttja fördelarna av teknisk samordning av flera produkter (b) exemplifieras när det gäller gemensamma komponenter bl. a. i avsnitten Elmätare, Telefonmateriel, Ra- dio och TV-materiel och när det gäller ge- mensam produktionsutrustning bl.a. i av- snitten Roterande elektriska maskiner och Hem- och hushållsmaskiner.

Fördelen av teknisk samordning blir ock- så belyst i avsnittet Starkströmselektriska ut— rustningar och anläggningar.

Den anpassning som sker genom att välja ett snävare sortiment och längre livslängder på modellerna (c) exemplifieras bl.a. i av- snittet Hem- och hushållsapparater.

Den anpassning som sker genom att suc- cessivt styra produktionen mot specialpro- dukter (d) exemplifieras bl.a. i avsnitten Roterande elektriska maskiner, Transforma- torer, Blyackumulatorer, Radio och TV-ma- teriel och Datamaskinprodukter.

De nämnda komplicerande sambanden blir alltså belysta och exemplifierade i några fall. En fullständig analys av alla avsnitt med avseende på de nämnda faktorerna har av naturliga skäl inte varit möjlig.

5. De uppgifter om marknadsandelar som förekommer är ytterligt osäkra. Att dessa siffror överhuvud medtagits beror på önsk- värdheten att inledningsvis orientera läsa— ren om storleksordningen av de behandlade produktionsprocesserna. Som grund har ta- gits industristatistikens produktionssiffror för 1963 vilka sedan korrigerats när kom- pletterande information har varit tillgänglig. Denna kompletterande information har i vissa fall varit mycket sparsam och en ge- nerell reservation måste därför göras beträf- fande dessa siffror.

6. I de flesta andra branschkapitel har en relativt tillfredsställande bild av branschens

produktionsstruktur kunnat erhållas genom att angiva företags- och anläggningsstruktu- ren. I detta kapitel har målsättningen att beskriva produktionsstrukturen inte upp- fyllts i samma grad. De många förädlings- Ieden för att framställa en produkt (vilka också vanligen utan alltför stora nackdelar kan ha olika lokalisering) och de många pro- dukterna (vilka vanligen kan tillverkas med samma produktionsutrustning) bidrager till att göra en beskrivning av sortimentstruk- tur och förädlingsgrad intressantare och ne- ra relevant än en beskrivning av anlägg- ningsstrukturen (produktionsutrustning). En sådan beskrivning av sortimentstruktur cch förädlingsgrad är emellertid vanligen mera komplicerad att göra än en beskrivning av anläggningsstrukturen. En bidragande svå- righet torde därvid bl.a. vara företagens obenägenhet att (av konkurrensskäl eller dyl.) avslöja serielängder, total produktions- volym etc.

En översiktlig beskrivning av företags- strukturen göres dock. Då en mängd intres- santa produktionstekniska och/eller kom- mersiella samband finns mellan olika delar i branschen är det av speciellt intresse att också notera koncerntillhörighet. I den mån de företag som betraktas är dotterbolag till ett annat företag angives koncernens namn inom parentes.

B. Roterande elektriska maskiner. Saluvärde 1966: 328 milj. kr

Varugruppema omfattar generatorer, moto- rer och omformare.

Storleken på maskinerna varierar kraftigt från mycket små elektriska motorer avsed— da exempelvis för kontorsmaskiner och hus— hållsmaskiner upp till mycket stora kraft- verksgeneratorer. Bland de mindre motorer- na finns ett relativt stort sortiment av olika typer. Differentieringen kan t. ex. innebära en anpassning till strömkällan resp. önskad hastighet på den utgående axeln. Sålunda finns enfas- och trefasväxelströmsmotorer, likströmsmotorer, högfrekvensmotorer, kugg- växelmotorer, snäckväxelmotorer och tapp- växelmotorer. Bland de större motorerna

är dessa typer av variationer vanligen mind- re.

Produktionsstruktur

I industriella sammanhang klassificeras mo- tor- och generatorstorleken vanligen efter dess effekt. I industristatistiken användes däremot maskinernas vikt som mått. Det följande ansluter till industristatistikens no— menklatur.1

Bland de mindre motorerna (under 10 kg) skiljer man på trefasmotorer och »övri— ga», (dvs. enfasmotorer och likströmsmoto- rer). Det tillverkas totalt ca 1 milj. mindre icke-trefasmotorer (1966). Den övervägande delen av dessa är avsedda för hushålls- och kontorsmaskiner. Electrolux svarar för majoriteten av produktionen (hushållsma- skiner) och Facit (kontorsmaskiner) för den övervägande delen av återstoden.

Det tillverkas totalt ca 232 tusen mindre trefasmotorer (1966). ASEA svarar ungefär för hälften av denna produktion. Övriga större tillverkare är AB Elmo och Elektro Emfa.

Produktionen av maskiner större än 10 kg (industristatistiken 1966):

Antal Saluvårde tusen st. milj. kr. 10— 25 kg 137 30 25— 100 » 97 35 100— 500 » 28 48 500—3 000 » 3 39 >3 000 » 0,7 90

ASEA dominerar kraftigt för alla dessa storleksgrupper (70—100 procent) med en stigande andel ju större maskinema är. För maskiner över 3 000 kg är ASEA ensam— tillverkare. ASEA är när det gäller mellan— stora maskiner (10—500 kg) främst inriktad på serietillverkning av standardmodeller ehu— ru också en viss specialtillverkning naturligt— vis förekommer. Den enda ytterligare till- verkare av medelstora maskiner som är av någorlunda storleksordning är Elmo. Detta företag är i första hand inriktad på tillverk- ning av specialmotorer (under 150 kg), ofta i mycket korta serier.2

Som en speciell grupp urskiljes kugg- och skruvväxelmotorer. Den totala produktionen av dessa är ca 13,5 tusen enheter (1966). ASEA dominerar starkt denna produktion (över 80 procent av den inhemska produk- tionen).

Den totala produktionen av omformare är ca 10 tusen enheter (1966).

Mildens Elektriska Motor AB svarar för ungefär hälften av produktionen. Av åter- stoden svarar ASEA för en större del och den statliga sektorn för en mindre del.

K ostnadsstruktur

Ehuru alla roterande elektriska maskiner är funktionellt likartade skiljer sig framställ- ningsmetodema avsevärt. De små maskiner- na serietillverkas ofta i standardutförande i linjesystem, de större maskinerna tillverkas vanligen i mycket korta serier och är ofta specialkonstruerade.

För de serietillverkade maskinerna använ- des en specialiserad produktionsutrustning. De större maskinerna tillverkas i stora ma— skinhallar med mera universell produktfam- utrustning.

Det är i detta sammanhang omöjligt att fullständigt beskriva kostnadsstrukturen för alla storlekar och alla utföranden. Fram- ställningen begränsas till att beskriva sam- banden mellan serielängd och kostnad dels för ett antal enskilda typer av varierande storlek dels genomsnittligt för en större grupp av maskiner.

Inledningsvis analyseras också samban— det mellan produktionskostnad och maskin- storlek för några storleksintervall. I en av- slutande punkt behandlas materialkostna- dernas sammansättning.

1. Nedanstående tabell beskriver samban-

1 Det finns naturligtvis möjligheter att åt- minstone grovt översätta de båda måtten i var- andra. En motor med given effekt kan dock variera från det genomsnittliga värdet på vikten med ca 50 procent. Denna spridning torde vara störst för mindre motorer. För större motorer torde korrelationen mellan vikt och effekt vara betydligt större. 2 Företaget är som tillverkare av specialmoto- rer dominerande i hela det skandinaviska mark- nadsområdet.

Tabell XIV: ]. Samband mellan generator- storlek och pris per kVA.

Vattenkraft generatorer

Storlek MVA per pol.

0,5 1,0 2 6 10

Pris per kVA "(US 8) 13 9,5 7,5 5,0 4,0 Relativt pris 137 100 79 53 42

Källa: [2]

det mellan pris och generatorstorlek. Det rådet naturligtvis ingen identitet mellan pris och kostnad. Det finns emellertid skäl an- taga att sambanden mellan pris och stor- lek resp. kostnad och storlek är relativt lik- formiga och att nedanstående pris—storlek- tabell även speglar ett kostnad—storlek- sam- band.

2. Tabell XIV: 2 beskriver genomsnittli- ga kostnader för en grupp av motorer som alla är relativt små och av enfast'yp. Pro- duktionen sker i linjer och är delvis auto— matiserad. Vissa arbetsintensiva moment finns dock.

3. Ett företag som tillverkar ca 70000 motorer/ år av mindre storlek (mindre än 10 kg) uppger att de vid en 7—8 gånger större produktion skulle kunna sänka styck- kostnaden med ca 30—40 procent. En sådan produktionsvolym bedöms ligga vid en minsta optimal storlek. Den nuvarande produktionen som omfat- tar ungefär 80 procent trefasmotorer och 20 procent enfasmotorer sker i kontinuerli- ga produktionslinjer med halvautomatisk maskinutrustning. Serierna är ungefär lik—

formiga och understiger sällan 1 000 enhe- ter. Den ökade totalproduktionen och den ökade serielängden beräknas medföra dels att en viss ökad automatisering blir fördel- aktig, dels att typkostnaden kan slås ut på ett större antal enheter.

4. Tabell XIV : 3 är beräknad så att den förutsätter i stort sett oförändrad produk- tionsteknik. Vissa möjligheter till förbättrad produktionsteknik anses dock föreligga och styckkostnadskurvan torde därför underskat- ta de potentiella stordriftsfördelama.

5. En direkt jämförelse mellan tabell XIV: 3 och tabell XIV:4 ger vid handen att kostnadsminskningen vid exempelvis en fördubbling är av ungefär samma storleks- ordning (10—15 %). I tabell XIV: 3 är serielängdsintervallet för enskilda motortyper genomsnittligt myc- ket mindre än i tabell XIV: 4 och en viss mindre skillnad kan uppenbarligen noteras. Den relativa kostnadssänkningen mellan pro- duktionsvolym 100 och 150 är mindre i ta- bell XIV: 4 än i tabell XIV: 3.

En faktor som är intressant att notera är typomkostnadens relativa stora betydelse. I typomkostnader ingår förutom framtagning av själva modellen även verktygskostnader. Typomkostnadema är som framgår av tabel- lerna i det närmaste en fast kostnad och bi- drager därför kraftigt till styckkostnadens minskning vid ökad serielängd.

6. Ett företag som huvudsakligen är in- riktat på att tillverka specialmotorer i mind- re serier (ca 60 procent av produktionen, resten standardmotorer) uppger att en för- dubbling av den totala produktionen skulle ge ca 5 procents kostnadsminskning och att

Tabell XIV: 2. Kostnadsstrukturen för tillverkning av elmotorer för elektriska kontorsmaskiner.

Kostnadsuppdelning Produktionsvolym vid 73 000 73 000 106 000 Direkta kostnader (material och lön) 71 100 84 Fasta sårkostnader 15 100 79 Kapitalkostnader 14 100 82 Totala styckkostnader 100 100 83

Produktionsvolymen är beräknad med utgångspunkt från en viss (enklare) basmotor. Övriga moto- rers värde (produktionsvolym) utgör en viss koefficient av basmaskinens värde. Källa: [1]

Tabell XIV: 3. Kostnadsstrukturen vid motortillverkning av 23 storlekar (0,25—250 hk), ca 200 varianter (fyra standardvarvtal och två mekaniska varianter för varje storlek). Medel— storleken är ca 6 hk. Trefasmotorer.

Relativ kostnads- uppdelning vid produktions- Produktionsvolym (100 motsvarar volymen ca 80 000 motorer) 100 100 150 200 Material 57,9 100 ' 97 91 Direkt lön 10,5 100 100 88 Omkostnader 31,6 100 83 75 Total styckkostnad 100,0 100 93 85 Styckkostnad exkl. material 100 87 78

tre- eller fyrdubbling skall ge ca 10—15 pro- cents kostnadsminskning.

Serielängden varierar mellan 4—5 och 1 000 motorer. Samtliga motorer är mindre än 150 kg. Tillverkningen är delvis automa- tiserad. Vissa delkomponenter som användes i flera modeller tillverkas exempelvis kon- tinuerligt.

Vid en ökning av den totala produktio- nen (men med bibehållen serielängdsfördel- ning) beräknas samtidigt en viss ökad auto- mation vara fördelaktig. Det är framför allt denna förändring som beräknas ge de ovan nämnda kostnadssänkande effekterna.

7. Motorer av storleksordningen 500 hk väger ca 2000 kg och kan därför natur- ligtvis inte hanteras med samma lätthet som de mindre motorer som tidigare beskrivits.

Källa: [1]

Detta i kombination med det faktum att serielängden är mycket mindre gör natur- ligtvis att produktionstekniken är väsent- ligt annorlunda. Trots detta är likheten mel- lan tabell XIV: 4 och tabell XIV: 5 påfal- lande stora. Fördelningen på olika kost- nadsslag är mycket likartad och stordrifts-- fördelarna av ungefär samma storleksord- ning. - :

8. Tabell XIV: 6 är beräknad med ut- gångspunkt från en given kapitalutrustning. De betraktade verkstäderna för tillverkning av vattenkraftgeneratorer karakteriserades av en mycket dyrbar maskinpark. Möjlighe- ten att öka tillverkningsvolymen genom att införa skift- och övertidsarbete bedömdes vara stora under det att bortfall av stora vattenkraftenheter endast i begränsad grad

Tabell XIV: 4. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av 10 hk motorer.

Relativ kostnads- uppdelning vid produktions- Produktionsvolym (100 motsvarar volymen ca 25 000 enheter) 50 50 100 150 Material inkl. köpta tjänster 53,0 100 100 100 Direkt arbete 6,1 100 100 160 Arbetsomkostnader 23,5 100 70 59 Typ och kostnader 17,4 100 65 55 I arbets- och typomkostnader ingår ' kapitalkostnader med (15,7) 100 50 33 Total styckkostnad 100,0 100 87 83 Styckkostnad exkl. material 100 72 ' 64 Källa: [1]

Relativ kostnads-

Produktionsvolym (100 motsvarar ca 100 enheter)

uppdelning vid 50 50 100 150

Material inkl. köpta tjänster 46,6 100 100 100 Direkt arbete 5,9 100 100 100 Arbetsomkostnader 28,0 100 67 58 Typomkostnader 19,5 100 70 57 I arbets och typomkostnader ingår

kapitalkostnader med (12,7) 100 50 33

Total styckkostnad 100,0 100 85 80

Styckkostnad exkl. material 100 71 62

Källa: [1]

ansågs kunna ersättas med annan tillverk- ning. Tabellen illustrerar alltså dels hur styckkostnadema varierar vid olika kapaci- tetsutnyttjande, dels hur typkostnadema sjunker vid ökad produktionsvolym.

9. Tabell XIV: 7 visar materialkostnader- nas fördelning för tre olika roterande maski- ner. Materialkostnaderna domineras som sy- nes av de för elektriska maskiner speciella materialtyperna koppar, elektroplåt och isolermaterial. För lindningskoppar finns ett antal standardiserade kvaliteter, medan däremot dimensionerna måste anpassas till den aktuella tillämpningen. Kopparledare tillverkas därför oftast speciellt för varje maskintyp. Ett likartat förhållande gäller för isolermaterial. Elektroplåt däremot finns i ett relativt begränsat antal, mer eller mindre standardiserade kvaliteter och di- mensioner. För övriga ingående material

väljes, på samma sätt som för andra ma- skinkonstruktioner, i största utsträckning standardiserade material.

Sammanfattande kommentar

I de exempel som relaterats uppgår kostna- den för material och utifrån köpta tjänster till 45—65 procent av de totala kostna- derna. Denna kostnadsdel är som framgår av tabellen proportionell eller nästan pro- portionell mot produktionsvolymen. Detta torde sammanhänga med att en del mate- rial som användes är relativt ospecialiserat och att produktionskostnaden i de tidigare leden därför inte i större utsträckning på- verkas av motortillverkningens anläggnings- och/eller företagsstruktur.

De kostnadsbesparingar som kan erhål- las i den egna förädlingen är av storleks-

Tabell XIV: 6. Kostnadsstrukturen för tillverkning av vattenkraftgeneratorer.

Relativ kostnads- uppdelning vid

Produktionsvolym (100 motsvarar ca 15 enheter)

produktions- volymen 50 50 100 150 :Material 46 100 100 100 Direkt arbete 6 100 100 100 Arbetsomkostnader 33 100 76 61 Typomkostnader 15 100 87 80 I arbets- och typomkostnader ingår kapitalkostnader med (23) 100 65 43 Total styckkostnad 100 100 90 84 Styckkostnad exkl. material 100 81 70 * Källa: [1] 294 sou 1970: 30

ordningen 20—30 procent vid en fördubb- ling av serielängden.

De totala kostnadsminskningarna vid en motsvarande fördubbling är av storleksord- ningen 10—15 procent.

Källa

[1] Uppgifter erhållna från svenska företag. [2] Manufacture of heavy electrical equipment in developing countries. IBRD och IDA Report IEC-161. May 29 1968.

C Transformatorer Saluvärde 1966: 209 milj. kr.

Allmänt

En transformator består i princip av två eller flera mångvarviga lindningar, place- rade på en transformatorkärna. Transfor- matorkärnan tillverkas av stansade, tunna plåtar, belägna tätt intill (men isolerade från) varandra. Transformatorns funktion kan något förenklat sägas vara att förändra vissa elektriska storheter som spänning, strömstyrka etc. mellan de olika lindning- arna.

Produktionsstruktur

Transformatorema indelas i industristati- stiken i transformatorer för tele- och radio— teknik, mättransformatorer, svetstransfor- matorer och övriga transformatorer.

Tillverkningen av teletransformatorer är värdemässigt relativt liten (totalt saluvärde 5,7 milj. 1966). Största tillverkare är AB Erik Sundbergs som svarar för ungefär hälf- ten av produktionen. Den övriga produk- tionen är spridd på ett relativt stort antal företag.

Tillverkningen av mättransformatorer om- fattar ca 42 tusen stycken utgörande ett saluvärde av 21 milj. kr. De är till sin funktion något skilda från övriga transfor- matorer. Mättransformatorer är vanligen avsedda för höga spänningar men små ef- fekter. Det existerar 1 OOO-tals varianter av mättransformatorer vilket gör att genom- snittliga serielängden är liten. Den största tillverkaren i Sverige är ASEA.

Tabell XIV: 7. Materialkossnadernas fördel- ning för två motorer (olika storlek) och en generator.

Motor Gene- 200 hp 50 hp rator 220/ 220/ 5 440 V 440 V M V A Elektroplåt (leg. med kisel) 42 33 15 Övrig stålplåt 12 8 21 Koppar 19 19 28 Isolermateriel 5 5 24 Gjutna delar 14 13 9 Lager 5 5 2 Övrigt 3 17 1 100 100 100

Materialkostnaderna beräknades _uppgå till ca" 65 procent av de totala produktionskostna- derna. Källa: [2]

Tillverkningen av svetstransformatorer om- fattar ca 15 tusen st. utgörande ett salu- värde av ca 10 milj. kr.

Tillverkningen av »övriga transformato- rer» är i industristatistiken uppdelad efter vikt. Totalt tillverkas ca 466 tusen trans- formatorer under 10 kg av denna typ (sa- luvärde 15,6 milj. 1966). De största pro- ducenterna är Svenska Elektromagneter, ASEA samt Tufvassons Transformatorfa- brik.

Tillverkningen av transformatorer av stor— leksordningen 10—100 kg är liten. Det finns få industriella applikationer som krä- ver transformatorer i detta storleksintervall.

Huvuddelen (värdemässigt) av den totala transformatorproduktionen ligger i storleks- klasser över 100 kg (approx. effekter över 50 kVA).

Saluvärde Antal (1966) Transformatorer tusen st. milj. kr. 100— 500 kg 7 21,6 500—3 000 » 1,8 31,5 över 3000 » 0,7 98,1

Asea dominerar denna tillverkning (80— 98 procents andel av produktionen med stigande andel vid ökad transformatorstor- lek). Framför allt dominerar företaget till- verkningen av standardtransformatorer. Öv-

Tabell XIV: 8. Samband mellan pris och stor- lek för distributionstransformator (US 1963).

StorleleVA

30 45 75 150 400

Kostnad per kVA (US $) 11 9 7,5 6,5 5 Relativt pris 122 100 83 72 55

Källa: [2]

riga producenter är i hög grad inriktade på specialtillverkning. Transformatorer av denna storleksordning användes framförallt i elkraftnätet. (Distri- butions- och krafttransformatorer).

Vid kraftverken användes stora transfor- matorer för att höja spänningen upp till den nivå som är lämplig för överföring av energi över längre avstånd1 (cirka 400 kV trefas). Vid olika lokala kraftstationer och understationer användes sedan transforrna- torer av successivt minskad storlek för att stegvis sänka spänningen till konsument— nivå (380 V trefas).

Produktionskostnader

Bland arbetsoperationerna vid tillverkning av en transformator kan följande nämnas:

tillverkning och lindning av spolar klippning av plåt tillverkning av isolationsmaterial tillverkning av plåtlådan

montering (hopkoppling) provning

Av dessa är lindningen och monteringen de mest omfattande. Vid tillverkning av småtransformatorer i långa serier användes helautomatiska lindningsmaskiner. Vid kor- tare serier och/eller större transformatorer sker vanligen lindningen i manuellt styrda maskiner eller helt manuellt.2

Monteringen består bland annat av sam- manfogning av plåtkärnan (s.k. bladning) koppling av lindningama, impregnering samt för större transformatorer även in- byggnad i plåtlåda. Vid tillverkning av kär- nan användes vanligen s.k. bladningsauto- mat (utom för de största transformatorer-

na). Det är i detta sammanhang en för- del att så långt som möjligt kunna standar- disera kämsnittet.2 Större transformatorer är vanligen försedda med anordning för att kyla lindningen (luft eller olja).

Krafttransformatorer över 2000 kVA är i allmänhet skräddarsydda. Mindre stor- lekar är i allmänhet mer standardiserade. Standardiseringen' är genomsnittligt större ju mindre storleken är.

I det följande skall sambandet mellan produktionsvolym och genomsnittliga styck- kostnaden för en grupp av transformatorer beskrivas för några olika transformatorty-V per. I en punkt belyses även sambandet mel- lan kostnad och transformatorstorlek. I en avslutande punkt analyseras också material- kostnadernas sammansättning.

1. Tabell XIV: 8 beskriver sambandet mellan pris och transformatorstorlek (distri- butionstransformator). Som tidigare nämnts finns ingen anledning antaga att pris och kostnad sammanfaller men däremot att en viss likformighet torde finnas mellan pris— storlekssambandet och kostnad—storlekssam- bandet.

Samma källa anger också priserna från ett antal köp av krafttransformatorer. Des- sa priser, som är hämtade från mycket varierande håll och som spänner över en längre tidsperiod, uppvisar av naturliga skäl stora variationer. Som en grov app- roximation kan dock sägas, att en ökning av transformatorstorleken från 20 MVA till 45 MVA innebär en sänkning av priset (per MVA) till ungefär hälften.

2. Tabell XIV: 9 och tabell XIV: 10 visar kostnadsstrukturen för två transformator- klasser av mycket olika storlek (effekterna

1 Vid längre avstånd är det speciellt fördelak- tigt att ha hög spänning, då ledningsförlusterna blir mindre ju högre spänningen är. I Sverige användes för närvarande endast överförings- spänningar upp till 400 kV. För vissa överfö- ringar i andra länder har det befunnits lämpligt att använda även högre spänningar — upp till 765 kV. Inom en snar framtid kommer man san- nolikt att överskrida 1 000 kV. * För mycket stora transformatorer utgöres »lindningen» inte av tråd utan av skenor. * Standardisering av kärnsnittet är ofta även en fördel vid utstansningen av plåtarna.

Relativ kostnads-

Produktionsvolym (100 &: 4 000—— 5 000 enheter)

uppdelning vid 50 50 100 150 Materiel inkl. köpta tjänster 58,6 100 99 97 Direkt arbete 6,0 100 100 100 Arbetsomkostnader 17,3 100 70 65 Typomkostnader 18,1 100 57 43 I arbetsomkostnader och typomkost- nader ingår kapitalomkostnader med (7,8) 100 66 66 Total styckkostnad 100,0 100 86 82 Styckkostnad exkl. material 100 69 60 Den totala styckkostnaden är av storleksordningen 5 000—10 000 kr. Källa: [l]

förhåller sig ungefär som 1 : 100 och styck- kostnaden som 1:30). Trots detta visar kostnadsstrukturen påfallande stora likhe- ter. Enligt samma källa uppvisar även öv- riga tillverkningar av kraft och distribu- tionstransformatorer ett liknande kostnads- mönster.

3. Det finns förhållandevis stora möj— ligheter att köpa komponenter utifrån. Ett företag som tillverkar krafttransformatorer i storleksintervaller 500—30 000 kVA med utpräglad inriktning på specialtillverkning i mindre serier uppskattar andelen material och inköpta komponenter i sin produktion till 70—75 procent av de totala kostnader- na. De direkta tillverkningskostnaderna be- döms sjunka mycket obetydligt vid en ök-

ning av serielängden i intervaller upp till ca 50 enheter. Konstruktionskostnadema (som kan bli relativt stora t. ex. för trans- formatorer med lindningsomkopplare) per producerad enhet sjunker naturligtvis vid ökad serielängd och denna kostnadssänk- ning bedöms vara väsentlig upp till ca 10 enheter (då den vanligen är av storleks- ordningen 2 procent eller mindre.)

4. Tabell XIV: 11 nedan beskriver ma- terialkostnadsfördelningen för tre krafttrans— formatorer av varierande storlek. Samma förhållanden beträffande fördelningen mel- lan standardiserade och speciella material och dimensioner gäller i stort sett vid trans- formatorer som vid roterande, elektriska maskiner (se XIV B).

Tabell XIV: 10. Kostnadsstrukturer vid tillverkning av större krafttransformatorer (1000—— 25 000 kVA). . Produktionsvolym (100 = åågggnäfämads' ca 300 enheter) vid 50 50 100 150 Material inkl. köpta tjänster 55,5 100 98 97 Direkt arbete 4,3 100 100 100 Arbetsomkostnader 18,8 100 64 55 Typomkostnader 21,4 100 68 56 I arbetsomkostnader och typomkost- nader ingår kapitalomkostnader med 14,5 100 65 71 Total styckkostnad 100,0 100 85 80 Styckkostnad exkl. material 100 69 60 Totala styckkostnaden är av storleksordningen 150—300-tusen kr. Källa: [1]

Tabell XIV:11. Materialkostnadens fördel- ning för tre krafttransformatorer.

230/13,2 161/60 115/16,5 KV KV KV 92 MVA 25 MVA 12,4 MVA

Elektroplåt (leg.

med kisel) 39,5 31,5 27,6 Övrig stålplåt 4,7 5,9 7,9 Koppar 15,4 24,5 20,6 Isolermaterial 4,5 5,6 5,1 Genomförningar

(Uppspännine) 8,4 9,8 7,3 Genomförningar

(nerspänning) 0,5 1,5 1,3 Kylelement 16,2 5,8 15,6 Olja 0,8 6,9 7,6 Övrigt 3,4 7,8 7,0

100 100 100

Materialkostnaderna beräknas uppgå till ca 77 procent av de totala produktionskostnaderna. Källa: [2]

Sammanfattande kommentar

Distributions- och krafttransformatorerna som utgör den dominerande delen av trans- formatortillverkningen visar som framgår av tabell XIV: 9 och tabell XIV: 10 och kommentarerna till dessa ett likartat kost- nadsmönster. För ett företag med förhål- landevis standardiserad tillverkning och med relativt hög förädlingsandel (40—50 pro- cent) är uppenbarligen stordriftsfördelama avsevärda. En höjning av produktionsvo- lymen med 50 procent ger en sänkning av de egna förädlingskostnaderna av storleks- ordningen 15 procent.

För företag med relativt låg förädlings- grad (ca 30 procent och mindre) och alltså stor andel inköpta komponenter är förhål- landena något annorlunda. Vissa av de förädlingsled som är förknippade med stor- driftsfördelar ligger i detta fall utanför före- taget — i tidigare led — och stordriftsför- delarna i det egna ledet blir därför förhål- landevis små inom ett relativt stort serie- längdsintervall (styckkostnadsplatå).

Källor:

Il] Uppgifter erhållna från svenska företag. [2] Manufacture of heavy electrical equipment ' in developing countries. IBRD och IDA. Report no. EC-161 May 29.1968.

D. Valstråd för kabeländamål Saluvärde 1966: ca 410 milj. kr1

Produktionsstruktur

Totalt producerades 53 tusen ton koppar- valstråd och 13 tusen ton aluminiumvals- tråd (1966).

Det finns två tillverkare, Elektrokoppar och Svenska Metallverken.

Produktionskostnader

Valstråd för kabeländamål (6—9 mm i dia- meter) tillverkas av aluminium och kop- par.2

Två framställningsmetoder finns:

a) Den konventionella metoden är upp- hettning av ämnen s.k. »wire bare» till ett mjukt tillstånd varefter utvalsning sker.

b) En nyare metod är att använda kon- tinuerlig gjutning. Metallen smältes i en behållare och dras ut genom ett munstycke där en successiv avsvalning sker. Därefter valsas gjutsträngen, som har en diameter av ungefär 20—30 mm, ner till valstråd.

1. Nya kopparvalsverk av konventionell typ har vanligen en kapacitet av 80— 90 000 ton/år vid kontinuerlig drift.?" 4 Inga väsentliga besparingar i investeringskostna- derna kan göras genom att sänka genom- loppshastigheten, vilket gör att väsentligt mindre anläggningar än de ovan angivna inte är fördelaktiga att bygg.5 Vid två-

1 En del valstråd vidareförädlas inom resp. företag och är därför inte föremål för försälj- ning. Ovanstående siffra är beräknad med ut- gångspunkt ifrån att all valstråd försäljes. ” Koppar och aluminium utgör substitut för varandra inom ett relativt stort intervall. För mindre dimensioner än 1 mm tråd förekommer emellertid ingen aluminium. Lacktråd tillverkas exempelvis enbart av koppar. ” Kostnaderna beräknas vara ungefär 14—16 milj. kr. I denna summa är inga kringbyggnader inräknade. Nybyggda valsverk av denna storlek finns ex. i Japan och Kanada. Däremot torde enligt uppgift inga större finnas. ' Vid 2-skift är kapaciteten ca 60 000 ton/år. 5 Produktionen sker i en linje och kapaciteten är beroende av hastigheten med vilken tråden valsas ut. Framtida innovationer förutspås som gör att hastigheten kan ökas ytterligare. Sådana innovationer har hittills skett successivt vilket förklarar att många av de valsverk som är i funktion i dag har en betydligt lägre kapacitet än den ovan angivna.

gjutning.

Relativ kostnadsupp-

Kapacitet 1 000 ton/år

delning vid 5 000 ton/år 5 (7,5) 10 (15) Fasta kostnader 30 % 100 65—68 Rörliga kostnader (exkl. metallkostnader) 70 % 100 65—68

Tabellens siffror gäller förhållandena vid två-skift resp. kontinuerlig drift — de senare inom paren- tes.

skift är relationen mellan fasta kostnader inkl. overhead och rörliga kostnader (me- tallkostnaderna ej inräknade) 45—55. Vid övergång från 2-skift till kontinuerlig drift ökar de fasta kostnaderna obetydligt me- dan de rörliga utvecklas proportionellt mot produktionsvolymen. Förädlingskostnader— na är således starkt beroende av kapaci- tetsutnyttjandet.

2. Fördelarna med kontinuerlig sträng- gjutning framför valsning är bl. a. att trä- den på grund av att valsningen sker i syre— fri miljö blir oxidfri dvs. av en högre kvalitet och lättare att bearbeta i nästa led. Dessutom blir tråden oändlig och behöver ej svetsas. En anläggning för kontinuerlig sträng- gjutning av koppar är mindre än ett kon- ventionellt valsverk. Vid kontinuerlig drift ligger kapaciteten på ca 30 000 ton och vid två-skift ca 20000 ton. Anläggningskost- nad/kapacitetsenhet torde också bli något lägre. F.n. finns ännu ingen anläggning av denna typ i Sverige och svårigheter före- ligger därför att jämföra den absoluta kost— nadsnivån för kontinuerlig stränggjutning och konventionell valsning. En allmän be- dömning är dock att förutom den ovan nämnda kvalitetsförhöjningen även vissa ab- soluta kostnadsbesparingar kan erhållas ge- nom stränggjutningstekniken.

3. I aluminiumvalsverken har den kan- tinuerliga gjutmetoden i nya anläggningar definitivt undanträngt den konventionella metoden. En jämförelse mellan anläggning— ar av olika storleksordning visar markanta differenser i styckkostnaden, (jfr tabell XIV: 12).

Källa [1 ]

4. Förutom de nämnda tekniska sam- banden, som berör enskilda processer, finns även andra samband, som mera ge— nerellt berör kostnadsstrukturen i hela före— taget. a. Det finns vissa kostnader, som i myc- ket liten utsträckning berörs av en expan- sion, knappast ens vid en fördubbling av produktionen. I ett fall uppskattades de till mellan en tredjedel och hälften av de totala fasta kostnaderna. b. Efterfrågan ökar årligen med 5—10 %. De nyinvesteringar som krävs är stora i re- lation till företagens totala produktion, och därför kommer kapacitetsutnyttjandet i hög grad att påverka produktionens kostnads- struktur och valet av investering. Över- kapacitet existerar praktiskt taget ständigt för alla företag. Nyinvesteringar genomfö- res ofta trots att ledig kapacitet finns hos andra företag. Genom en samordnad pla- nering av flera anläggningars investeringar skulle det genomsnittliga kapacitetsutnytt- jandet kunna höjas. (Multiplant economics). c. Innovationer når snabbare fram till praktisk tillämpning inom de större före- tagen. Innovationerna kommer ofta i form av licensköp från exempelvis USA. Ur risk- synpunkt är det därvid fördelaktigt för ett företag att vara stort. Dessutom erhåller det större företaget i allmänhet en fördelaktig priseffekt vid licensköp genom att licenskost- naderna blir, relativt sett, mindre vid större produktion.

Källor [1] Uppgifter erhållna från svenska företag.

E. Elektrisk kabel Saluvärde 1966: 640 milj. kr.

Varugruppen, för elektriskt ändamål isole- rad tråd, ledning och kabel (i fortsättningen benämnd kabel) omfattar ett mycket brett sortiment. Industristatistiken urskiljer ett tju- gotal undergrupper. Denna klassificering ba- serar sig huvudsakligen på vissa konstruk- tions- och materialkarakteristika. Man skil— jer sålunda på kabel med resp. utan mantel av metall. Man skiljer på armerad resp. icke-armerad kabel. Man skiljer på kabel isolerad med papper, gummi, plast, lack el- ler oxid och annan isolering. Man urskiljer också speciella typer som kuhloledning, ko- axialkabel, och telekabel.

Tabell XIV: 13 ger en uppfattning om produktsortimentets profil. De värdemässigt mest betydelsefulla produkterna är tydligen armerad mantlad papperskabel (användes bland annat till lokal distribution av elkraft), icke armerad mantlad pappers— och plast- kabel (användes till liknande ändamål som den armerade på ställen, där man inte be-

Tabell XIV: 13. Produktionen 1966 av »för elektriska ändamål isolerad tråd, ledning och kabel».

Saluvärde milj. kr. I. Med mantel av metall Kuhloledning 8,1 Koaxialkabel 19,9 Andra slag armerade Isolerade med papper (bl. a. telekabel) 78,4 Isolerade med gummi 4,2 Isolerade med plast 0,3 Andra slag icke-armerade Isolerade med papper (en- dast telekabel) 72,9 Isolerade med gummi 2,6 Isolerade med plast 80,1 11. Utan mantel av metall Koaxialkabel 0,8 Andra slag Isolerade enbart med lack eller oxidskikt 35,9 Isolerade med gummi 39,2 Isolerade med plast 274,4 Isolerade med annat material 9,9 III. Kabel med kopplingsanordningar 14,0 Summa 640,7 Källa: [2]

höver befara åverkan), lackisolerad tråd (användes bland annat till lindning av mo- torer, transformatorer och reläspolar) samt slutligen plast— eller gummiisolerad omant- lad kabel (hushållssladd, sladd för elektriska handverktyg etc.).

Produktionsstruktur

Det finns två stora kabelproducenter, Sie- verts kabelverk (L.M. Eriksson) och Lilje— holmens kabelfabrik (ASEA) med vardera ett mycket brett sortiment. Vid sidan av dessa finns några mindre tillverkare bl.a. IKO kabelfabrik och Dahréntråd med ett mera specialiserat sortiment.

Sieverts kabelverk (anläggningar i Sund- byberg, Älvsjö och Piteå) har sin produktion huvudsakligen inriktad på telefonkabelområ— det.

Liljeholmens kabelfabrik (produktion i Västberga) tillverkar främst kraftkabel. De båda företagen har dessutom en gemensam anläggning för produktion av byggnadsled- ningar.

IKO kabelfabrik tillverkar kraftkabel (ca 65 procent av sin produktion) samt telefon och signalledningar.

Dahréntråd tillverkar isolerad koppartråd för lindningsändamål.

De båda stora tillverkarna har en mycket stor sortimentsbredd. Varje år tillverkas ca 2000 olika typer.” 2 En stor del av dessa (för ett av företagen över hälften av antalet typer) är nykonstruktioner.s Produktionen

1 Normdifferenserna mellan olika länder utgör ett speciellt hinder mot ökad standardisering och ökad internationell specialisering av produktio- nen. Dessa differenser inskränker möjligheterna att uppnå långa serier i exportproduktionen och möjligheten att kombinera inhemsk produktion och exportproduktion i samma serie. * Det kan nämnas att introduktionen av alu- miniumkabel medfört en betydande utökning av sortimentet. * Produktutvecklingen inom kabelområdet är snabb och kabeltypemas livslängd år begrän- sad. Detta kan bl.a. få vissa konsekvenser för strukturutvecklingen. 5. k. papperskabel för kraftöverföring tillverkas i Sverige av tre produ— center. Vid oförändrad produktionsvolym skulle det på lång sikt vara fördelaktigt att koncentrera denna produktion. Efterfrågan på denna produkt minskar emellertid till förmån för kabel med annan isolering vilket gör det fördelaktigt att fortsätta produktion i existerande anläggningar.

är mycket ojämnt fördelad mellan de olika typerna. Som en grov uppskattning har nämnts att ca 10 procent av sortimentet sva- rar för 90 procent av produktionsvärdet. Trots den nämnda skillnaden i huvudinrikt- ning finns enligt uppgift ett relativt stort fält inom vilket de båda stora företagen till- verkar liknande produkter.

Produktionskostnader

Den använda produktionstekniken varierar starkt mellan olika kabeltyper. Dessutom är produktionsutrustningen i stor utsträckning anpassad till de olika huvudtypemas totala tillverkningsvolym och de enskilda produk- ternas serielängd.

Standardprodukter tillverkas vanligen kon— tinuerligt i hel- eller halvautomatiska pro- duktionslinjer. De olika förädlingsleden är dock vanligen inte helt integrerade, utan uppdelade i vissa sekvenser. Genom en så- dan uppdelning undviker man totalt drift- stopp i en hel produktionslinje vid even- tuella tekniska fel i ett förädlingsled. Till- verkningen av specialprodukter sker oftast med mera arbetsintensiv produktionsteknik. De många omställningarna gör att man väl- jer en utrustning där omställningskostnaden är relativt låg. En sådan anpassning sker vanligen genom att välja en ny men relativt sett billigare (och kanske långsammare) pro- duktionsutrustning eller genom att förlägga produktion av kortare serier till äldre ma- skiner.

Redan inledningsvis kan det vara moti- verat att påpeka den stora andelen material- kostnader (vanligen mellan 60 och 80 pro- cent) i de totala kostnaderna. Materialet är i hög grad ospecialiserat till sin karaktär vilket gör att resursåtgivningen i tidigare produktionsled i mycket liten grad påverkas av kabeltillverkningens produktionsstruktur. I avsaknad av priseffekter vid materialin— köp är materialkostnadema därför i det när- maste konstanta.1

Även om variationerna i förädlingskostnad är relativt stora får detta genom den stora andelen konstanta materialkostnader en mycket begränsad effekt på de totala styck-

Många kabelprodukter är relativt tunga och därför dyra att transportera. Transport- kostnaderna kan därför i vissa fall moti- vera en decentraliserad anläggningsstruktur.

Det kan i detta sammanhang vara av in- tresse att iaktta förhållandena i USA. Där har den största kabeltillverkaren, General Cable, med en omsättning i storleksordning- en l,5 miljarder kronor, sin produktion för- lagd till ca 35 olika anläggningar. Dessa fi- lialer har vardera ca 200—300 anställda och en produktionsvolym motsvarande cirka 50 miljoner kronor. Anläggningarna har var för sig ett relativt snävt sortiment. En fullstän- dig specialisering är emellertid inte genom- förd varför flera filialer tillverkar samma produkter. En decentraliserad produktion av dessa produkter torde i förekommande fall innebära en transportbesparing, som är stör- re än den eventuella produktionskostnads- minskning en ökad koncentration skulle kunna ge.

1 det följande skall kostnadsstrukturen för några typfall redovisas. De är naturligtvis inte helt representativa för alla kabelpro- dukter men ger ändå en översiktlig bild av en förhållandevis stor del av produktionen.

1. I en anläggning som producerar plast- jordkabel beräknas vid utvidgning av pro- duktionen från en storlek motsvarande sa- luvärdet 25 milj. kr till en storlek motsva- rande 125 milj. kr de totala styckkostna- dema kunna sänkas med 6 procent vid två- skiftsköming och med 7 procent vid kon- tinuerlig drift.2 Beräknat på det egna för— ädlingsvärdet utgör kostnadssänkningen 25 —30 procent.

2. För tillverkning av byggnadsledning uppgives att varje produktionslinje vid stan-

1 Vanligen kan vissa begränsade stordrifts- fördelar erhållas i tidigare led vid större material- inköp. Ett kontinuerligare flöde av material ställer sig då fördelaktigare vilket kan sänka lagringskostnaderna både hos leverantör och mottagare. Till stordriftsfördelama i det senare ledet hör däremot de minskningar i buffertlager som en större produktionsvolym med genomsnittligt relativt mindre orderstorlekar ger. 2 Dessa beräkningar är baserade på ett kop- parpris motsvarande 250 £lton.

Tabell XIV: 14. Förädlingskostnadens volym- beroende vid dragning av koppartråd.

Kapacitet i ton/år

3 750 7 500 Fasta kostnader 100 75—85 Rörliga kostnader (exkl. råvaror) 100 65—75 Källa: [1]

dardiserad produktion bör ha en kapacitet som motsvarar en åtgång av 1,5 milj kg koppar/ år. Vid fyra parallella produktions- linjer dvs. en produktion som motsvarar 6 milj. kg koppar/ år beräknas styckkostnaden ligga nära en optimalanläggning.

3. Allmänt anges som kriterium för att det inte skall vara ofördelaktigt att avskilja produktionen av lokalkabel för telefon från annan kabeltillverkning och lägga den i en separat anläggning att produktionsvolymen för vissa processer som ofta är gemensamma för flera produkter skall ha fullt kapaci- tetsutnyttjande. Tråddragning och blypress- ning är exempel på sådana processer. Ett approximativt minimum för en sådan pro— duktion är av storleksordningen 8 milj. kr i årlig omsättning. Samtidigt bedöms emellertid en utökning av antalet produktionslinjer kunna ge ytter- ligare kostnadssänkningar. Stordriftsfördelar skulle därvid uppnås genom utnyttjande av gemensamma reparationsverkstäder och re- lativt lägre lagerhållning av reservdelar samt genom att arbetare samtidigt skulle kunna betjäna flera maskiner. Dessa kostnadssänk- ningar är emellertid av en sådan begränsad storleksordning att de kan överflyglas av ökade transportkostnader.

4. Ett stort antal maskintyper finns för dragning av koppartråd. Variationerna beror framför allt på att slutproduktens diameter varierar. Utvecklingen går mot snabbare ma- skiner, vilket innebär, att kapacitetsgränsen för nya maskiner ständigt flyttas uppåt. Un— der en övergångsperiod finns emellertid sam- tidigt på marknaden tråddragningsmaskiner för varierande hastighet och med olika ka— pacitet. Exemplet nedan avser dragning av relativt grov tråd. Den större tråddragnings—

maskinen har kapacitet kring 7 500 ton/år vid tvåskift och jämförs med en mindre, som har ungefär halva den störres kapacitet.

5. Vid förädling genom isolering av lack eller annat liknande material bedöms, vid nuvarande sortimentsbredd, en årsproduk- tion av närmare 10 000 ton i en anläggning behövas för att de väsentligaste stordrifts- fördelama skall kunna utnyttjas. Möjligheterna till kostnadssänkningar sam— manhänger därvid dels med den totala vo— lymens storlek, dels med sortimentsbredden. Som ett exempel har nämnts, att med ut- gångspunkt från den sortimentsstruktur som finns på den nordiska marknaden idag och med existerande produktionsstruktur gäller följande: Tre företag med cirka 3 000 tons årskapacitet1 skulle, vid en sortimentsupp— delning mellan företagen, kunna sänka för- ädlingskostnadema med 10—20 % vid oför— ändrad kapitalstruktur. Vid en fullständig fusion, med ny kapitalutrustning, beräknas ännu större fördelar kunna vinnas.

6. En ny linslagningsmaskin av normal storlek för tillverkning av starkströmslinor har en kapacitet av cirka 5 000 ton/år vid tvåskift. Större maskiner finns, men förde- larna med dessa bedöms vara små.

7. Uppsättningskostnaderna har (vid gi— ven produktionsutrustning) en avgörande be— tydelse för kostnadsdegressionen vid ökad kabellängd. Fig. XIV: 1 illustrerar dessa för- hållanden. Uppsättningskostnaderna är en— ligt fig. lika stora som övriga produktions— kostnader om kabellängden är av storleks- ordningen 50 meter (grov kabel) till 500 meter (klen ledning). I figuren antages upp— sättningskostnadema vara en fast kostnad. I allmänhet modifieras bilden av möjligheten att något avpassa produktutformning och produktionsteknik till serielängden. Dessa modifikationer torde dock i allmänhet vara begränsade och figuren ger därför en rela- tivt god bild av sambandet mellan kabel— längd och styckkostnad.

1 Detta svarar inte mot den faktiska struktu— ren utan är närmast ett hypotetiskt exempel. Antalet anläggningar är mer än tre. De angivna anläggningsstorlekarna är däremot samma som för några av de större producenterna.

procentuellt tillägg på 100 m pris

400-_ 1

300

AGN-a || || || ||

klena ledningar (enkla ledn)

klena kablar grova ledningar (sammansatta Iedn) grova kablar

p—i

500 1 000

Fig. XIV: ] . Samband mellan produktionskostnad

Källor:

[1] Uppgifter erhållna från svenska företag. [2] Industri 1966. SOS.

F. Elmätare Saluvärde 1966: 15 milj. kr.

Produktionsstruktur

Tillverkning av elmätare sker i Sverige hos ett enda företag, AB Ermi (L.M. Ericsson).

Produktionskostnader

Kostnadsstrukturen för tillverkning av el- mätare framgår av tabell XIV:15. Beräk— ningarna är gjorda med utgångspunkt från nuvarande produktionsteknik. Vid en pro— duktionsvolym över 200 000 enheter per år kommer med största sannolikhet även pro- duktionstekniken att förändras.

Produktionen är blandad. Den totala pro- duktionsvolymens storlek bedöms dock vara

I | 1 500 2 000

Tillverkningslängd i meter

och tillverkningslängd för kablar och ledningar. Källa: [1]

väsentligare för styckkostnadema än de en- skilda seriernas storlek. Modifierade mätare innehåller till ca 95 procent standardiserade komponenter — motsvarande siffra kan för specialmätare sjunka till 50 procent. Pro- duktionen av komponenter påverkas i rela- tivt liten grad av sortimentsbredden.

I monteringsledet och i den slutliga jus- teringen och provningen blir känningen av

Tabell XIV: 15. Kostnadsstrukturen vid till- verkning av elmätare.

Årsprod uktion tusen enheter 100 150 200 Material 40 100 100 95 Löner 45 100 80 75 Kapitalkostnader 15 100 66 60 Totala styckkostnader 100 100 86 81 Styckkostnad exkl. material 100 77 72 Källa: [1] 303

Det torde finnas betydande stordriftsför- delar i anläggningar större än 200 tusen el- mätare/ år. Någon minsta optimal storlek kan dock ej angivas.

Källor: [1] Uppgifter erhållna från svenska företag.

G. Blyackumulatorer

Saluvärde 1966: 91 milj. kr. Blyackumulatorer uppdelas i industristati- stiken i bilbatterier och övriga blyackumu- latorer.

Produktionsstruktur

Den totala produktionen av bilbatterier har ett saluvärde av ca 74 milj. kr (1966). Öv— riga blyackumulatorer har ett saluvärde mot- svarande 18 milj. kr (1966). Det finns två större tillverkare av bilbatterier i Sverige- Tudor (AGA) och Boliden Batteri AB (V ar- ta AG, Frankfurt am Main) och en mindre — Batteri Branza AB. Tillverkning av öv- riga blyackumulatorer sker enbart hos Tu- dor och Boliden Batteri AB.

Produktionskostnader

Framställningen kommer huvudsakligen att behandla bilbatterier. Övriga blyaekumulato- rer skiljer sig från dessa framförallt genom den av efterfrågesituationen förorsakade högre produktdifferentieringen och kortare serielängden. Konstruktionerna är i övrigt analoga och kostnadsstrukturen skulle där- för vid längre serier sannolikt ge en bild som liknar bilbatteriemas.

Bilbatterier tillverkas för två marknader. Den ena marknaden omfattar de biltillver- kande företagen. Den andra marknaden av- ser ersättningsbatterier.

Biltillverkare efterfrågar vanligen långa serier av ett litet antal typer. Marknaden för ersättningsbatterier präglas däremot av en mängd typer (ca 150) i korta serier och stora säsongvariationer. Relationen mellan försäljningsvärde under låg- och högsäsong

kan i vissa fall vara en till tio, vilket gör att företagen påtvingas en omfattande lagerhåll- ning.

Den använda produktionstekniken beror till stor del på produktionsvolymen för de enskilda produkterna. Standardtyperna till- verkas kontinuerligt i en högmekaniserad produktionslinje. De delar av sortimentet, som förekommer i korta serier, tillverkas däremot vanligen i produktionslinjer med starkt manuellt inslag. Skillnaderna är sär- skilt märkbara i monteringsledet.

Den nämnda typdifferentieringens nack— delar kan till viss del övervinnas genom att man utnyttjar möjligheterna till standar- disering av vissa komponenter, exempelvis batteriplattoma, där samma typ kan använ— das för ett flertal olika batterityper.

En av de ledande tillverkarna av bil- batterier har sammanfattat branschens kost- nadsstruktur på följande sätt: »Försök har gjorts att beräkna den optimala storleken av fabriksenheter i blybatteribranschen, men samtliga dessa utredningar är ganska tvivel- aktiga.

I verkligheten finns en mycket stor sprid- ning i fråga om effektiviteten mellan fabri- ker i olika delar av världen och man kan ej med bestämdhet säga att någon viss fabriks- storlek är överlägsen någon annan. Fabriker för startbatterier med 10 eller 50 arbetare tycks kunna vara lika effektiva som fabriker med 2 000 arbetare.

Världens högsta effektivitet på detta om- råde uppnås troligen inom de mycket stora amerikanska företagen. Dessa företag har emellertid vardera ett stort antal fabriker och varje fabrik är ungefär av samma stor- leksordning som våra svenska ledande fa- briker.

Anledningen till ovanstående är att de viktigaste maskinerna i branschen har rela- tivt liten kapacitet. I våra svenska fabriker har vi t. ex. ett stort antal parallellt arbetan- de maskiner på de viktigaste punkterna . . .

. . . Inom själva batteritillverkningen finns troligen en viss storleksfördel inom forsk- ning och utveckling och denna synpunkt blir troligen allt viktigare. Hittills har det dock förekommit att små företag klarat sig

mycket bra på utvecklingssidan genom för- nuftigt samarbete med kollegor och med tillverkare av batterimaskiner. De koncent- rationer som på sista tiden förekommit myc- ket talrikt i vår bransch har avgjort varit mer motiverade av marknadssynpunkter1 än av tekniska synpunkter . . .».

I USA har även de stora tillverkarna en decentraliserad anläggningsstruktur. Succes- sivt har emellertid en koncentration skett. Medan de sex största batteritillverkarna för ungefär fem år sedan hade 12—15 filial- fabriker ligger genomsnittet i dag, trots pro— duktionsökning, vid 7—8. Uttryckt i kapa- citetstermer skulle dagens optimum i USA — om denna anläggningsstruktur ger ut- tryck för en optimal anpassning — uppnås vid en tillverkning av något över 2 milj. batterier/ år. I vissa fall har även anläggning- ar av storleksordningen 1 milj. batterier/år skrotats för att ersättas med dessa större. En av de väsentligaste faktorerna, vid sidan av olika tekniska faktorer, till ökande an- läggningskoncentration i USA anses ha va- rit transportkostnadernas relativa minskning. Transportkostnaderna har ökat i en avsevärt lägre takt än övriga kostnader. Då trans- portkostnadema utgör en betydande del av varans totala kostnad kan denna föränd- ring bidraga till att göra en mer centrali- serad anläggningsstruktur fördelaktig. Trans- portkostnademas relativt stora betydelse för den optimala anläggningsstrukturen gör na- turligtvis att förhållandena i USA inte utan modifiering kan jämföras med svenska för- hållanden.

]. Ett företag inriktat på ersättningsbat- terimarknaden bedömer det som fördelak- tigt att kunna överskrida 0,10—0,15 milj. producerade enheter per år. Under den ni- vån måste tillverkningen huvudsakligen bli hantverksmässig. Ovanför denna nivå har företaget möjlighet att mekanisera gjutning och smörjning av batteriplattor medan mon- teringen på grund av typdifferentieringen fortfarande sker mer eller mindre hant- verksmässigt.

Tabell XIV: 16 anger kostnadsstrukturen för ett företag som huvudsakligen är inriktat på standardiserade bilbatterier men som ock-

Relativ kostnads- Milj. batte- fördelning riet/år vid 0,1— 0,1— 0,2 0,2 0,5 Material 65 100 100 Därav bly (45) Löner och övriga driftskostnader 30 100 46 Kapitalkostnader 5 Total styckkostnad 100 100 81

Kostnaderna är beräknade för enskift. Källa: [1]

så tillverkar ersättningsbatterier av olika typ.

Den relaterade kostnadsjämförelsen av— ser existerande anläggningar och kostnads— degressioncn är inte bara ett uttryck för vo- lymförändringar utan också förändringar i sortiment.

3. I en hypotetisk anläggning av storleks- ordningen 0,8 milj. enheter per år i enskift skulle ytterligare kostnadsfördelar kunna uppnås. En uppgiftslämnare bedömde en minskning av styckkostnadema med 10 pro- cent, i intervallet 0,5—0,8 milj. batterier per år, som sannolik. Vid produktion över 0,8 enheter per år är det i allmänhet fördelak- tigare att övergå till flera skift än att ut- vidga anläggningen.?

H. Alkaliska ackumulatorer

Saluvärde 1966: 25 milj. kr.

Produktionsstruktur

Totalt produceras ca 490 tusen alkaliska ackumulatorer (1966). All produktion i Sve- rige sker hos en AB Jungner (tillika en- samtillverkare i Norden).

1 Med marknadssynpunkter torde framförallt avses stordriftsfördelar inom distributions— systemet. 2 Som jämförelse kan nämnas att en anlägg— ning som producerar 0,8 milj. enheter i ett skift skulle vid tre- eller fyrskiftskörning kunna upp- nå hela Skandinaviens produktion av bilbatte- ner.

Tabell XI V:17. Kostnadsstrukturen för till- verkning av alkaliska ackumulatorer

Tabell XIV: 18. Kostnadsfördelning vid till- verkning av galvaniska batterier.

Produktionsvolym 100 200 Direkt lön 20 Material 40 Kapitalkostnad och utveck- lingskostnad 40 100 85—90

Produktionsvolym 200 motsvarar ungefär 75 milj. amperetimmar. Källa: [1]

Praduktionskostnader

Tillverkningen uppges i stor utsträckning va- ra individuell med en ständig anpassning till olika kunders skiftande önskemål. Produk- terna ingår ofta i större elektriska system och utgör kostnadsmässigt endast en mind- re del av dessa. Tekniker och konstruktörer tenderar därför att komma med unika kon- struktionskrav. Detta bidrar till att förklara den relativt höga utvecklingskostnadsdelen i totala styckkostnaden. Trots denna långt gående typdifferentiering, finns dock i all- mänhet möjligheter att använda standar- diserade grundkomponenter som kan pro- duceras i. större serier.

Tabell XIV: 17 ger en grov uppskattning av produktionskostnaderna för tillverkning av alkaliska ackumulatorer. Samtidigt upp- gives att vid produktionsvolymen större än 75 milj. amperetimmar/ år torde möjlighe- terna att ytterligare sänka kostnaderna vara små.

Kostnadsbesparingarna är inte specifice- rade i tabellen. Materialkostnaderna beräk- nas öka proportionellt mot produktionvo- lymsökningen. Minskningen ligger till störs- ta delen på minskade löne- och utvecklings- kostnader.

Källor: [1] Uppgifter erhållna från svenska företag.

[. Galvaniska element och batterier

Saluvärde 1966: 29 milj. kr.

Material ca 8 % Löner och övriga tillverkningskost- nader 15 % Kapitalkostnader 5 % 100 Källa: [1] Produktionsstruktur

Totalt tillverkas ca 62 milj. galvaniska ele- ment och batterier.1

De flesta av dessa tillverkas antingen för belysningsändamål (ca 46 milj.) eller för att användas i radioapparater o.dyl. (ca 15 milj.).

Produktionen domineras kraftigt av AB Tudor (AGA). Dessutom finns två mindre tillverkare AB Jungner och Svenska AB Le Carbone.

Produktionskostnader

Tabell XIV:18 anger kostnadsfördelning- en för ett företag som tillverkar ca 175 milj. celler/år. Totalt tillverkas ca 150 olika ty- per. Av dessa tillverkas ett fåtal kontinuer- ligt med en årsproduktion om 40—50 milj. per styck. Återstoden tillverkas i mindre serier — vissa i endast ett par tusen enheter. Produktionen är organiserad i ett antal pa- rallella linjer, med kapacitet mellan 60 000 och 200 000 enheter per dag. Produktions- tekniken i varje linje är beroende av de olika produkternas totalvolym. Man finner därför ett större inslag av automatik i de linjer där en enstaka produkt tillverkas kon- tinuerligt under hela året.

Anläggningen beskrivs som »en av de mest rationella i Europa». Det uppgavs att vid ökad produktionsvolym skulle större och snabbare maskiner kunna utnyttjas i produktionen och möjlighet föreligga att, vid exempelvis en fördubbling, övergå till helautomatik för tillverkning av vissa pro- dukter. Dessa förändringar kommer dock

1 Det är i sammanhanget viktigt att skilja mellan cell och element. Ett element kan bestå av flera celler.

endast få en relativt begränsad effekt på den totala styckkostnaden. Orsaken är att materialkostnaden utgör en så stor del av styckkostnaden och denna är i stor utsträck— ning oberoende av produktionsvolymen.

Vid en fördubbling skulle kapitalkostna- dernas och lönekostnadernas andel kunna sänkas men totaleffekten beräknades bara kunna bli »ett par procent».

De stora företagen i England och Japan uppnår vissa kostnadsfördelar genom möj— ligheterna att bedriva en mera integrerad produktion. De tillverkar exempelvis själva sådana komponenter som kol och zinkbä- gare. Det finns också exempel på tillver- kare med egna brunstensgruvor. För att en sådan integration bakåt skall vara fördelak- tig måste emellertid produktionen vara be— tydligt större än 175 milj. celler/år.

Källor. [1] Uppgifter erhållna från svenska företag.

J . Elektriska ljuskällor

Saluvärde 1966: 68 milj. kr. Varugruppen omfattar metalltrådslampor, och gasurladdningslampor (ljusrör, kvicksil- verlampor, neonrör).

Produktionsstruktur

Totalt tillverkas ca 45 milj. metalltrådslam- por (1966) med ett saluvärde av ca 37 milj. kr. Den största delen av dessa (ca 39 milj.) utgöres av allmänbrukslampor. Det finns fyra större tillverkare av dessa. Luma och Philips har vardera ungefär en tredjedel av produktionen. Den återstående tredje- delen delas mellan Osram Elektraverken och Orion. Övriga metalltrådslampor (lampor för motorfordon, dvärglampor etc.) tillver- kas av Luma och Osram.

Totalt tillverkas ca 1,6 milj. lysrör (1966) med ett saluvärde av 4,8 milj. kr. Tillverk- ningen domineras kraftigt av Luma. Luma är också ensamtillverkare av kvicksilver- och natriumlampor. (Totalt saluvärde 1,5 milj. kr. (1966).)

Tillverkningen av neonrör (saluvärde 23,6

milj. kr 1966) domineras av AB Svenska Philips och AB Roos skyltreklam. En nå- got mindre tillverkare än Morneon. För- utom dessa tre finns ett antal mindre till- verkare.

Den svenska förbrukningen av lampor överstiger kraftigt den egna produktionen. Nettoimporten utgör ca 48 milj. kr (1966).

Kostnadsstruktur

Glödlampsproduktionen inom en anlägg- ning är vanligen organiserad i ett antal par- rallellt löpande tillverkningslinjer. Varje produktionslinje är i det närmaste helaut- matisk och kräver mycket liten manuell betjäning — vanligen mindre än 6—7 per— soner. Maskinemas hastighet varierar kraf- tigt. Det finns maskiner (framför allt äld— re) som endast tillverkar 4—500 lampor/ timme och det finns (i USA och Storbritan- nien) maskiner med hastigheter motsvaran- de 3 000—4 000 lampor/ timme. De snab- baste maskinerna motsvarar ung. 6—8 mil— joner lampor om året per skift. En i ny- installationer (i Europa) vanlig maskintyp har en hastighet av 2000 lampor/ timme vilket motsvarar ungefär 4 miljoner lampor per år och skift.

Jämföres en maskin med kapaciteten 2 000 lampor/ timme med en som är dubbelt så snabb beräknas investeringskostnaderna samtidigt tredubblas1 (från 1,5—2 milj. till 5—6 milj. kr). Personalåtgången är ungefär lika stor för bägge maskinerna vilket gör att en dubblering av hastigheten halverar lönekostnaderna. Det finns därför ett visst löneläge över vilket det är fördelaktigt att introducera de snabbare maskinerna. Den större kapitalintensiteten hos de snabbare maskinerna gör det samtidigt vanligen för- delaktigt att introducera fler-skift. Den minsta optimala storleken för en enskild produktionslinje beräknas därför när löne— läget passerat den nämnda gränsen öka från

1 En intressant detalj är den speciella form av »funktionsdegradering» som kan förekomma. Det beräknas vara fördelaktigt att köra en an- läggning i ca 7 år i två skift följd av period på ca 3 år i ett skift innan den skrotas.

4 milj. lampor/ år (enskift, långsammare maskin) till ca 4 ggr så (två-skift, snabbare maskin) stor produktion.

Sortimentsbredden varierar —- men vanli- gen dominerar tre å fyra typer produk- tionen. Idealet är att producera de olika typerna kontinuerligt och utan omställning i helt skilda produktionslinjer. För detta krävs en anläggning där även de relativt sett mindre serierna är tillräckligt stora för att fylla en egen produktionslinje.

En anläggning med mindre avsättning kan anpassa sig på två sätt. Man kan välja något långsammare maskiner än de som (vid obe- gränsad avsättning) är optimala. Man kan använda samma produktionslinje för olika lamptyper.

De båda anpassningsmetodema samver- kar. Omställningskostnadema är relativt sett mindre i de långsammare maskinerna än i de snabbare. _ Som en grov uppskattning bedömdes att en ökning av produktionsvolymen från ca 20 till ca 60—70 miljoner lampor/ år skulle möjliggöra en sänkning av styckkostnader- 'na med ca 10 procent. Den minsta optima- la anläggningsstorleken beräknades ligga på ca 100 miljoner lampor/ år.1- 2

Källor: [1] Uppgifter erhållna från svenska företag.

K. Kontorsmaskiner Saluvärde 1966: 215 milj. kr

Varugruppema omfattar

Kalkylmaskiner

Skrivmaskiner Additionsmaskiner (inkl. bokföringsmäs- kiner)

Produktionsstruktur

Totalt tillverkas ca 129 tusen skrivmaski- ner/år till ett saluvärde av 44 milj. kr (1966), ca 199 tusen additionsmaskiner till ett saluvärde av 129 milj. kr (därav ca 11 tusen bokföringsmaskiner till ett saluvärde av 38 milj. kr) och ca 111 tusen kalkyl- maskiner till ett saluvärde av 42 milj. kr.

All tillverkning av kontorsmaskiner3 finns samlad hos företaget Facit AB (med dot- terbolag)

Kalkylmaskiner (och elektronisk utrust- ning typ stansar, läsare och magnetbands- apparater) tillverkas i Åtvidaberg. Additions- maskiner tillverkas i Göteborg, Strömstad, Malmö och Örkelljunga. Skrivmaskiner till- verkas i Svängsta och Bräkne-Hoby.

Pressgjutning av kåpor och vissa andra detaljer sker i Sölvesborg.

Tillverkningen av elektriska motorer sker i Överrum.

Produktionskostnad

Det finns såväl mekaniska som elektrome— kaniska kontorsmaskiner. Bortsett från elek- triska motorer samt elektriska brytare och kontaktorer är mekaniska och elektromeka- niska maskiner likartade och tillverknings- metoderna är analoga.

Ovanstående tabeller ger den genomsnitt- liga kostnadsstrukturen för ett blandat pro- duktsortiment inom produktgrupperna ad- ditions-, skriv- och kalkylmaskiner. Pro- duktionsvolymen uträknas för varje tabell med utgångspunkt ifrån en viss basmaskin. Övriga produkters värde (»produktionsvo- lym») utgör sedan en viss koefficient av basmaskinens värde.

Tabellerna visar kostnadsstrukturen för tillverkning av additions-, skriv- och kalkyl- maskiner, såväl manuella som elektriska.4 Siffrorna markerar genomsnittliga kostna- der för en blandad produktion av olika maskiner. Sortimentsstrukturen antages va- ra konstant under produktionsvolymsför-

1 Flera av de kontinentala lamptillverkarna har anläggningar av storleksordningen 60—70 miljoner lampor/år. En nybyggd fransk anlägg- ning beräknas fullt utbyggd ha en kapacitet av 100 milj. lampor/år. 2 Tillverkningen av själva glasgloben beräknas ha stordriftsfördelar betydligt över 100 miljo- ner enheter/år. I Storbritannien finns t.ex. anläggningar av storleksordningen 400 milj. enheter/år. ” Tillverkning av kassakontrollapparater med- tages ej i detta avsnitt. 4 Elektriska motorer avsedda att ingå i kon- torsmaskiner har behandlats i ett tidigare av- snitt.

Tabell XIV: 19. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av additionsmaskiner.

Relativ kostnads- fördelning vid produktionsvolymen

Produktionsvolym tusen enheter/år

81 tusen/år 81 135 203

Material 26 100 100 100 Direkt lön + lönebikostnader 20 100 100 100 Fasta tillverkningskostnader 31 100 78 71 Kapitalkostnad 23 100 71 57 Total styckkostnad 100 100 86 81

Styckkostnad exkl. material 100 81 74

Källa: [1]

Tabell XIV: 20. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av skrivmaskiner.

Relativ kostnads— fördelning vid produktionsvolymen

Produktionsvolym tusen enheter/år

72 tusen enheter/år 72 120 180 Material 20 100 100 100 Direkt lön + lönebikostnader 24 100 100 100 Fasta tillverkningskostnader 29 100 66 52 Kapitalkostnader 28 100 62 45 Total styckkostnad 100 100 80 71. Styckkostnad exkl. material 100 75 64 Källa: [1]"

Tabell XIV: 21 . Kostnadsstrukturen vid tillverkning av kalkylmaskiner.

Relativ kostnads- uppdelning vid produktionsvolymen

Produktionsvolym tusen enheter/år

108 tusen enheter/år 108 180 270 Material 19 100 100 100 Direkt lön + lönebikostnader 23 100 100 100 Fasta tillverkningskostnader 27 100 69 59 Kapitalkostnader 31 100 65 49 Total styckkostnad 100 100 81 72 Styckkostnad exkl. material 100 76 65 Källa: [1] additionsmaskiner skrivmaskiner kalkylmaskiner manuell additionsmaskin 0,6 portabel skrivmaskin 0,6 manuell kalkylmaskin elektrisk additionsmaskin 1,5 manuell skrivmaskin 1,0 modell A 1,0 skyttelvagnsmaskin 3,4 elektrisk skrivmaskin 1,6 » B 1,2 bokföringsmaskin 5,0 » C 2,3 elektrisk kalkylmaskin modell A 3,1 » B 5,7 SOU 1070: 30 309

ändringen. Den redovisade kostnadsstruk- turen förutsätter oförändrad produktions- teknik. En avsevärd produktionsökning med- för vanligen möjligheter att sänka kostna- derna genom en modifiering av produk- tionstekniken. De redovisade kostnadssänk— ningarna vid ökande produktionsvolym bör därför betraktas som minimivärden.

Det inköpta materialet utgöres till stor del av bandstål i olika kvaliteter och dimensio— ner. Genom successiva bearbetningar i fri- stående verktygsmaskiner (stansar, borrma- skiner etc.) bearbetas bandstålct till färdiga detaljer. essa sättes samman till kompo- nenter eller monteras direkt i maskinerna. Produktionen är relativt arbetsintensiv så— väl vid tillverkning av detaljer som vid mon- tering och provning.

Vid längre serier och/eller högre lönelä- ge är det fördelaktigt att övergå till mera mekaniserad eller automatiserad produktion. En stor del av det manuella inslaget kan då elimineras exempelvis genom numerisk styr- ning av enskilda maskiner eller grupper av maskiner.

I stor utsträckning kan denna substitution mellan arbetskraft och kapitalutrustning ske successivt genom modifiering av existeran— de maskinutrustning.

De kalkylmaskiner som beskrives i tabell XIV: 21 är antingen mekaniska eller elektro- mekaniska. De elektroniska kalkylmaskiner som existerar är vanligen relativt billigare att tillverka än de elektromekaniska endast när det gäller komplicerade kalkylmaskincr.

Däremot torde det vara billigare att till- verka enklare kalkylmaskiner i ett elektro- mekaniskt utförande. Den relativt sett snab- bare tekniska utvecklingen på elektroniska produkter och elektroniska komponenter än på elektromekaniska produkter förväntas emellertid successivt öka de elektroniska kal- kylmaskinernas användningsområde.

Källor: [1] Uppgifter erhållna från svenska företag.

L. Starkströmselektrotekniska utrustningar och anläggningar.

Saluvärde 1966: ca 1200 milj. kr1

Allmänt

Den starkströmselektrotekniska industrin kan generellt sägas omfatta produkter för genering, överföring och utnyttjande av elek- trisk energi (starkström).

Generingen av elenergi sker vanligen i vatten- eller värmekraftverk — de senare ba- serade antingen på fossilt bränsle eller atom- kraft. I vattenkraftverk överförs vattenmas- somas lägesenergi i en vattenturbin till me- kanisk rörelseenergi vilket sedan i sin tur via en elektrisk generator överförs till elek- trisk energi. I ett värmekraftverk överförs termisk energi via en ång- eller gasturbin till mekanisk rörelseenergi vilket sedan via en elektrisk generator överförs till elektrisk energi.2 Ångturbiner roterar generellt snab- bare än vattenturbiner vilket gör att de ge- neratorer som skall anpassas till resp. tur- bintyp blir relativt artskilda.

Överföringen av elkraft från kraftverk till förbrukare sker genom ett system av kraft- ledningar. Den spänning som erhålls från kraftverkets generatorer är i allmänhet olämplig för överföringsändamål (för låg spänning). Spänningen upptransformeras därför vid kraftverket. Vid olika förgre- ningspunkter i kraftnätet är det sedan fördel— aktigt att successivt transformera ner spän- ningen till den nivå förbrukaren önskar er— hålla. I överföringssystemet ingår därför för- utom kraftledningar transformatorstationer av olika slag.

Utnyttjandet av den elektriska kraften fal- ler huvudsakligen inom hushållssektorn,

1 Vissa svårigheter föreligger att avgränsa en bransch med så många artskilda produkter och med så många kopplingar till andra branscher som den starkströmselektrotekniska industrin. I denna översiktliga studie är en mera precis av— gränsning inte helt nödvändig och för enkelhe- tens skull och med tanke på källmaterialet i detta avsnitt väljes som avgränsning allt scm faller inom ASEA:s (moderbolagets) prodsktsorti- ment. Ovanstående saluvärdessiffror ltgör ASEA:s (moderbolagets) ung. saluvärle 1966. Detta inkluderar alltså även produkter (notorer, transformatorer etc.) som behandlats itidigare avsnitt. Det omfattar även viss tillverkning av mekanisk utrustning som vanligen inte räknas till starkströmselektroteknisk industri. 2 I vissa (oftast mindre eller äldre) kraftverk förekommer även dieselmotordrift.

inom den industriella sektorn samt inom tra- fik— och transportsektorn.

F örädlingsnivå. Standardisering

Branschens slutprodukter kan med avseende på deras förädlingsnivå lämpligen uppdelas på följande sätt:

3) Produkter är funktionellt relativt själv- ständiga objekt t. ex. krafttransformator, el- motor, motorskyddsbrytare, relä, kontaktar, metalldetektor, reglerförstärkare, kraftgiva- re etc. Produkterna är i sin tur sammansatta av komponenter eller detaljer.

b) Utrustningar är sammansatta av två eller flera produkter till en för en viss funktion samarbetande grupp, t.ex. ström- riktarmatare för generator, reservkraftut- rustning, vägutrustning för kraftgivare, verk- tygsmaskinutrustning.

c) Anläggningar är sammansatta av ut- rustningar och produkter till en för en viss process självständigt arbetande grupp t. ex. kraftstations-, omformarstations-, pappers- maskins- och valsverksanläggning.

Beträffande graden av standardisering torde följande indelning vara lämplig:

a) Standardprodukt, standardutrustning, standardanläggning. Karakteristiskt för denna standardiserings- grad är att färdigfabrikaten är entydigt de- finierade beträffande tekniskt utförande och pris, dvs. att ingen teknisk behandling eller ekonomisk kalkyl behöver insättas vid of- fert- eller beställningstillfället. Som exempel kan nämnas kontakter (standardprodukt), strömriktare (standardutrustning), dieseldri- vet reservkraftaggregat (standardanlägg- ning). Grundutförandet kan också eventuellt varieras genom utbyte eller komplettering med vissa variantkomponenter (t. ex. gaffel- truckar med olika lyftstativ, kuggväxelmo- torer med olika utväxling).

b) Anpassningsprodukt, anpassningsut- rustning, anpassningsanläggning. Karakteristiskt för denna standardiserings— grad ä att antingen ett grundutförande finns rred variantkomponenter och valmöj— ligheter inom fastlagda elektriska eller me-

kaniska gränsvärden, eller att principutfö- rande finns, där principkonstruktioner och problemställningar är klara och bearbetade samt underlag för teknisk beräkning och prissättning finns.

Som exempel på den första typen kan nämnas större krafttransformatorer eller speciella likströmsmaskiner. Som exempel på den senare typen kan nämnas special- kran eller stor vertikal växelströmsgenera- tor.

c) Engångsprodukt, engångsanläggning. Karakteristiskt för den lägsta standardise- ringsgraden är speciell offerering, beordring, beräkning, konstruktion, tillverkning och prissättning.

Såväl standard- som anpassningsfabrikat kan vara av modulutförande, dvs. att fabri- katet är gjort så att det med avseende på dimensioner (t. ex. anslutningar, fastsättning, ytmått) eller märkdata passar ett givet sys— tem, som är baserat på ett enhetsmått (mo- dul).1

Även komplicerade anläggningar på kraft-, industri— eller transportområdet kan betraktas som produkter uppbyggda av en rad standardkomponenter. Anläggningens totala funktion kan ofta särdelas i vissa delfunktioner med förhållandevis enkla kopplingar sinsemellan vilket gör att dessa delfunktioner kan standardiseras och/eller moduliseras.

För vissa produkter är det inte fördelak— tigt att använda en fullständig standardise— ring. I många av dessa fall kan emellertid istället åtminstone konstruktionsarbetet stan- dardiseras.

engångsutrustning,

' Begreppet standardisering anknyter i första hand till en produktionstekniskt betingad homo- genitet hos en enskild produkt. Begreppet modulisering anknyter till en »standardisering» av relationerna mellan olika produkter. Med modulisering av en produkt, utrustning eller anläggning avser man en uppbyggnad av får- digfabrikatet av standardiserade byggstenar (moduler). I ett sådant system erhålles en till- räcklig flexibilitet med avseende på funktion etc. genom att ett mindre antal standardiserade mo- duler kan kombineras på olika sätt till ett stort antal varianter.

Tabell XIV: 22. Maximala storlekar på vissa kraftelektriska enheter tillverkade eller under till- verkning i Europa 1951, 1958 och 1966.

Enhet 1951 1958 1966

Ångturbiner MW 110 250 660 Värmekraftgeneratorer MW 125 300 660 Vattenkraftgeneratorer MW 160 180 242 Transformatorer (tre skilda faser) MVA 200 900 1 000 Källa: [2]

Interdependens mellan den starkströmselek- iriska industrin och andra sektorer

Det kan vara av intresse att i samman- hanget något relatera sambanden mellan den starkströmelektrotekniska industrin och andra ekonomiska sektorer. Konsumtionen av elektrisk energi växer i Sverige och i världen i övrigt med ca 7 procent per år.! Samtidigt sker en utveckling mot större en- heter inom såväl kraftgenererings- som kraftöverföringsområdena. Tillverkningen av dessa större enheter kräver generellt mind— re resursåtgång per kapacitetsenhet. Trots den växande energiefterfrågan minskar re- sursåtgången inom den sektor som tillver- kar starkströmsindustrins tyngre produkter (med överkapacitet och en viss prispress som följd).2

Denna snabba utveckling mot större en- heter illustreras på ett slående sätt av ovan- stående tabell.

Teknologiska skäl talar emellertid för att tillväxten i enhetsstorlekama i framtiden kommer att gå något långsammare än hit- tills.s Större samstämmighet kommer då att råda mellan resursåtgången i den kapitalva— ruproducerande sektorn och kapacitetstill- växten i den kapitalvaruutnyttjande sektorn.

Tyngdpunkten i den starkströmselektris- ka industrin förskjuts alltmer från de tradi- tionella produkterna för generering och överföring av elkraft mot produkterna av- sedda för de slutliga förbrukarna av elkraft. Industrins fortgående mekanisering och au- tomation, skapar en ökande efterfrågan på starkströmselektrotekniska produkter. Den höga tillväxttakten gäller också vissa nya produkter (typ halvledare, vilka fått ge- nombrott på 1960—talet och som sedan ta-

gits i bruk i en rad olika tillämpningar) eller nya processer där elkraft inte tidigare använts.

Som exempel kan anföras att fördelning— en av ASEA:s leveranser för utrustningar har förskjutits från 40 procent för genere—

1 Energiförbrukningen ökar med ca 5 pro- cent per år. Elkraften svarar således för en väx- ande andel av energiförsörjningen. ” En liknande utveckling mot större enheter kan noteras även för en mängd andra av stark- strömselektrotekniska industrins produkter t. ex. elstålugnar, valsverksanläggningar. Även för dessa produkter expanderar resursåtgången i det kapitalvaruproducerande ledet långsammare än kapacitetstillväxten i det kapitalutnyttjande ledet. ” Det finns flera motiv till detta.

En ytterligare ökning av storleken på genera- torer och transformatorer ger kraftigt förhöjda transportkostnader. Existerande transportsystem är relativt dåligt avpassade till transporter av sådana mycket stora enheter. Ett alternativ är att förlägga en större del av sammansättningen vid föremålets slutliga lokalisering, men man går då miste om vissa andra fördelar. Vid dimensio- neringen av ett nytt kraftverk måste också hän- syn tagas till kostnaden för den samtidiga ut- byggnaden av kraftnätet. En ökad koncentration av kraftverksanläggningen medför samtidigt ökade överföringskostnader. Kostnader för att bygga ut kraftnätet kan alltså göra en mera decentraliserad kraftverksstruktur fördelaktig.

Det finns också vissa dynamiska aspekter på valet av kraftverksstorlek. Efterfrågan på el- energi växer kontinuerligt. Kapacitetsutbyggna- den i elproduktionen sker med nödvändighet diskontinuerligt. Ju större dessa språng i kapa- citetsutbyggnaden blir, desto större blir över- kapaciteten i initialskedet. Samtidigt blir vid större språng förhållandet mellan produktion och konsumtion inom olika regioner mera oba- lanserat — vilket skapar ett ökat behov av över- föringskapacitet mellan dessa regioner. Dessa ökade kostnader för överkapacitet och ökade kostnader för interregionala kraftöverföringar vid ökad kraftverksstorlek tenderar att hålla nere anläggningsstorleken. Dessutom finns vissa tekniska svårigheter att ytterligare öka enhets- storlekarna, bland annat svårigheterna att (till rimliga kostnader) bryta högre effekter.

ring och överföring resp. 60 procent för användning inom industri etc. under 1950— talet till 30 procent för generering och överföring resp. 70 procent för användning inom industri etc. under 1960-talet.1

Produktionsstruktur

Det finns flera tillverkare av starkströms- elektriska produkter i Sverige. ASEA är emellertid det enda företaget med en me- ra omfattande tillverkning av starkströms- elektriska utrustningar och anläggningar. Framställningen kommer i det följande att helt koncentreras på ASEA:s (moderbola- gets) tillverkningsprogram.

ASEA (moderbolaget) är produktionstek- niskt uppdelat på följande sektorer:

Sektor G Halvfabrikattillverkning: Väs- terås, Bollnäs, Robertsfors, Sollefteå.

Tillverkning av gjutgods, detaljer för reläer, kontaktorer etc. (svarvade, stan- sade etc.)

Sektor H Mekaniska produkter: Hälsing- borg och Härnösand.

Tillverkning av traverser, telfrar, kranar, kuggväxlar, truckar, rullbanor etc.

Sektor L Kraftöverföringspradukter: Lud— vika

Tillverkning av högspänningsapparater, transformatorer, utrustning för högspänd likström etc.

Sektor M Växelströmsmaskiner: Västerås Tillverkning av mindre och medelstora växelströmsmaskiner (asynkrona motorer, synkronmaskiner, omformare etc.)

Sektor 0 Likströms- och stora växel- strömsmaskiner: Västerås

Tillverkning av större motorer och gene- ratorer, traktionsmotorer för lok och spår- vagnar, ugnar etc.

Sektor R Reläer: Västerås Tillverkning av reläer och reläskydd Sektor S Apparater: Västerås Tillverkning av fördelningsmateriel för lågspänning såsom kontaktorer, lastbryta- re, tryckknappar, skåp etc.

Sektor Y Halvledar- och elektronikpro- dukter: Västerås

Tillverkning av dioder, tyristorer, ström- riktare, elektronikutrustning etc.

För närvarande finns i Västeuropa, USA och Japan endast ett tjugotal större stark- stömselektrotekniska företag. Tabell XIV: 23 ger en förteckning över de 16 största kraftelektrotekniska koncernerna. Så gott som samtliga är i likhet med ASEA organi- serade som koncerner med ett moderföre- tag, som svarar för den egentliga »tyngre» kraftelektriska tillverkningen, samt ett an- tal dotterbolag med skiftande uppgifter, i huvudsak specialtillverkning av förhållan- devis enhetlig typ såsom elektroplåt, elek- trisk ledningsmateriel och kablar, elektriska lampor, hushållsmaskiner etc. Moderbola- gens karaktär är i allmänhet ganska väl överensstämmande med moderbolaget ASEA:s men dotterbolagens är däremot mera skiftande.

Ofta förekommer internationella olikhe- ter ifråga om standardisering. I USA an- vändes exempelvis växelström med 60 per/ sek medan man i Europa använder 50 per/ sek. I fråga om större »skräddarsydda» produkter torde en viss enhetlighet råda (enhetliga bedömningsnormer och pröv- ningsmetoder) men för standardprodukter är differenserna ofta så stora att de olika marknaderna kräver sinsemellan helt olika konstruktioner.

Den internationella handeln med stark- strömselektriska produkter är relativt be- gränsad. Orsakerna är flera. De nationel- la banden mellan köpare och säljare torde dels vara sådana som sammanhänger med fördelar beträffande service, reparation och andra tjänster efter leveransen, dels såda- na som sammanhänger med nationella eko- nomiska motiv (sysselsättning, betalnings- balans etc.).2 I allmänhet torde handeln

1 Marknaden för industriutrustningar är be- tydligt mera konjunkturberoende än markna- den för kraftförsörjningsprodukter. Den ovan beskrivna förskjutningen har alltså medfört en ökad konjunkturkänslighet i branschen. * De franska, tyska och engelska marknader- na för kraftgenererings- och kraftöverförings- produkter bedöms vara praktiskt taget slutnaför utländska producenter. Även på den nordame- rikanska marknaden existerar vissa nationella preferenser.

Tabell XIV: 23. Världens största industrikoncerner inom den kraftelektrotekniska branschen.

Omsättning Mkr Antal anställda

1966 1967 1967 General Electric USA 37 180 40 000 375 000 Westinghouse USA 13 370 15 000 132 000 Siemens Tyskland 10 140 10 322 242 000 Hitachi Japan 7 080 7 067 130 7001 AEG Tyskland 6 300 6 071 123 300 Tokyo Shibaura (Toshiba) Japan 4 620 5 682 106 300I Allis Chalmers USA 4 440 4 250 33 600 English Electric Storbritannien 3 920 5 762 99 0001 Ass. El. Ind. Sotrbritannien 3 840 4 5432 92 0001 Brown Boveri Schweiz 3 775 4 359 82 500 Comp. Gen. d'Electricite' Frankrike 3 350 4 850 63 000 Mitsubishi Electr. Japan 2 960 2 951 55 4001 General Electric Storbritannien 2 610 2 765 65 0001 ASEA Sverige 2 450 2 765 32 400 McGraw-Edison USA 2 370 2 860 24 000 Emerson Electric USA 1 800 2 030 18 150 1 Avser 1966. ” Redovisn. omfattar 15 mån. Källa: [1]

med industriutrustningar vara något fria- re än handeln med kraftgenererings- och kraftöverföringsprodukter.

I en utredning från 1965 konstaterades att totalt sett endast ca 10 procent av i västvärlden tillverkade tyngre elektroteknis- ka produkter (motsvarande ca 8 miljarder kr) såldes utanför det tillverkande landets gränser.

Det svenska handelsutbytet inom stark— strömssektom torde dock vara avsevärt stör- re än de flesta andra länders.

Kostnadsstruktur

Ett utmärkande drag för den starkströms- elektrotekniska industrin är branschens breda produktsortiment.1 Vanligen har även de enskilda företagen en mycket bred produktion. Inget företag har vuxit sig stort och uppnått en ledande ställning inom någon del av det starkströmselektriska om- rådet utan att ha en sådan bredd. Orsa- kerna till detta är flera, främst olika ty- per av kopplingar beträffande konstruk- tions— eller utvecklingsarbete i system av hög komplexitet samt också vissa marknads— betingade fördelar. Dessa kopplingar ger företag med ett brett sortiment kostnads-

mässiga och/eller marknadsmässiga förde— lar.

Tekniskt sett är det ganska naturligt att en motortillverkning kompletteras med till- verkning av sådana apparater som erford— ras för start, drift, skydd och reglering av motorerna. Nästa steg är tillhandahål- landet av kompletta utrustningar för inom- husdistribution av elkraft. Generatorer och motorer står varandra tekniskt sett nära. I ett tidigare skede då generatorstorlekama ännu var så måttliga att samma produk- tionsutrustning kunde användas för såväl motor- som generatortillverkning hörde dessa två grupper på ett naturligt sätt sam- man. Numera användes specialverkstäder för tillverkning av generatorer och de pro- duktionstekniska motiven för en samman- hållen produktion har därmed försvunnit.

Det är också naturligt att tillverkningen av generatorer kompletteras med annan kraftverksutrustning t.ex. transformatorer,

1 En för några år sedan utförd räkning gav till resultat att ASEA:s tillverkning omfattar omkring 10 000 standardartiklar, varianter oräknade. Gränsen mellan vad som skall räknas som särskilda artiklar och vad som skall räknas som varianter av samma artikel är emellertid relativt obestämd och den angivna siffran är där— för högst ungefärlig.

reglerutrustning, ställverksutrustning etc.

De flesta av de starkströmelektrotekniska företagens produkter hänger på liknande sätt samman med (eventuellt av historiska skäl) och/eller utgör komplement till vissa centrala produkttyper.

Tidigare har kostnadsstrukturen för vis- sa standardkomponenter (generatorer och motorer, transformatorer, kablar) beskri- vits. I detta avsnitt skall uppmärksamhe- ten riktas på de samband som samman- hänger med att slutprodukter ofta utgör komplexa system. Dessutom skall förde- larna med avseende på FoU-arbetet av ett brett produktsortiment belysas. Samband av denna typ är ofta svårare att kvantifie- ra än de rena serielängdeffekter som berörts i tidigare avsnitt. Framställningen blir där- för tentativ och de i texten angivna siff- rorna måste betraktas med en viss försiktig— het.

Som punkt 1 följer en allmän redogö- relse för några karakteristiska starkströms- anläggningar och utrustningar med ingåen- de komponenter och produkter. Fördelar och nackdelar att standardisera på olika ni- våer analyseras.

I punkt 2 beskrives några standardkompo- nenter, -produkter och -utrustningar som kan ingå i olika utrustningar och anlägg- ningar. Ett brett sortiment av slutproduk- ter ger följaktligen långa serier med av- seende på dessa komponenter.

1 punkt 3 diskuteras hur man vid till- verkning av (med avseende på funktionen) tekniskt sett relativt disparata produkter kan utnyttja en gemensam produktionsutrustning och på så vis erhålla relativa kostnadsbe- sparingar med ett brett sortiment.

I punkt 4 diskuteras olika fördelar i form av sänkta FoU-kostnader som kan er- hållas genom ett brett sortiment.

I punkt 5 diskuteras fördelar i form av icke förutsedda tekniska kunskaper, som kan ge kommersiellt utbyte (spin-off ef- fekter).

I punkt 6 diskuteras marknadsmässiga fördelar av ett brett sortiment.

I punkt 7 slutligen diskuteras vissa tek- niska och kommersiella riskutjämningar,

som kan erhållas med en bredare produk- tion.

1. En vattenkraftstation består huvud- sakligen av

a) byggnad, tillopps- och avloppsledning- ar

b) vattenturbin med tillhörande utrust— ning för reglering etc.

c) generatorutrustning (generator, mata— re etc.)

d) närkontrollutrustning (utrustning för styrning och kontroll, skyddsutrustning, mätutrustning för statistik och debitering samt ställverk etc. för det lokala kraftbe- hovet)

e) fjärrkontrollutrustning kontrollstation, transmission)

f) inomhus-högspänningsutrustning (plåt- kapslat ställverk, skenstråk, lokaltransfor- mator, övriga skåp för högspänning)

g) utomhusställverk (högspänningsappara- ter, transformatorer med tillbehör samt jämkonstruktioner, isolatorer, linor etc.).

(understation,

Att standardisera på allra högsta nivå, dvs. hela vattenkraftstationer, är inte möj- ligt, beroende på de alltför skiftande krav beställama har på den färdiga stationen (framförallt beroende inte på beställamas egna nycker utan på skiftande tekniska förutsättningar). Detsamma gäller i regel även anläggningsdelarna. På underliggande nivåer kan standardisering ge stora förde- lar. Så kan t.ex. helt moduliserade funk— tionsenheter av typen transformatorskydd användas i standardutförande, inte bara i vattenkraftstationer eller liknande anlägg— ningar utan också i andra anläggningar va— ri transformatorer ingår, t.ex. i distribu- tions- och industriutrustningar.

Den i en vattenkraftstation ingående elektriska anläggningen kan i stora drag anses bestå av cirka 10 procent standard- produkter, cirka 15 procent anpassningspro— dukter och cirka 75 procent engångsproduk— ter.

Drivningsutrustning till varmvalsverk för aluminiumband

Drivmotorer 0,5 Mkr Hjälpmotorer 0,2 »

Strömriktare för drivmotorer Strömriktare för hjälpmotorer Matningsutrustning för drivmotorer 0,75 »

Matningsutrustning för hjälpmotorer Likströmsställverk Växelströmsställverk

Kontrollutrustning 0 2 »

Transformatorer '

Högspänningsbrytare 0,1 » Konstruktionsarbete 0,25 » 2,0 Mkr

Av ovanstående utgör cirka 75 procent standardprodukter respektive standardutrust- ning. Cirka 5 procent kan närmast karak- teriseras som anpassningsprodukter och an- passningsutrustning, och cirka 20 procent är närmast av engångskaraktär.

Ljusbågsugn med elektrisk utrustning

Ugnsfat ' vriga mekaniska delar ll'S Mkr Bl.-hjälpmaskiner Transformator 1 O » Reaktor ' Kontrollutrustn., fördelningscentral Högspånningsutrustning 0 5 » Skensystem, kablar ' Montage 0,5 » Konstruktionsarbete 0,5 » 4,0 Mkr

Av ovanstående utgör cirka 25 procent standardprodukter eller standardutrustning, och cirka 25 procent har närmast karaktä- ren av anpassningsprodukter och anpass- ningsutrustning. Cirka 50 procent är när- mast av engångskaraktär.

En mycket stor del av den kraftelektro- tekniska industrins tillverkning har alltid ut- gjorts och kommer säkerligen även i en framtid att utgöras av »skräddarsydda» produkter. Framförallt gäller detta de tyngs— ta och mest komplicerade produkterna.

2. Standardiserade komponenter, produk- ter och utrustningar kan ingå i en mängd olika slutprodukter. Ett brett produktsorti- ment ger långa serier med avseende på des- sa.1 Några exempel:

Högspänningsapparaler. Högspännings-- strömbrytare, ventilavledare, utgör exempel på standardprodukter, vilka tack vare modu- lisering kan levereras i ett stort antal va- rianter.

Roterande maskiner. Motorer och gene- ratorer av olika typer och storlekar ingår givetvis som en viktig komponent i ett myc- ket stort antal kompletta produkter och ut- rustningar.

Växlar. En standardiserad kuggväxelse— rie, som kan kopplas till en standardiserad serie motorer, ger ett mycket stort antal kombinationsmöjligheter och ett stort antal varianter.

Tyristorer. T yristorströtnriktare.2 Tyristo- rer används för en mängd olika applikatio— ner. Med hjälp av tyristorer är det möjligt att ta ut likströmseffekt från ett normalt växelströmsnät och att reglera likspänningen fullt kontinuerligt. Tyristorn användes på detta sätt exempelvis för matning av driv- motorer (likströmsmotorer) för valsverk, pappersindustrier etc., där det är viktigt med snabb och följsam hastighetsreglering.

I kombination med lämpliga kretselement kan tyristorn även användas för kontinuer- lig varvtalsreglering av motorer, matade från ett likströmssystcm. Detta system tillämpas exempelvis i batteridrivna truckar och i gruvlok och andra rälsfordon, matade med likström. (Framtidens elbil kommer sanno- likt att vara tyristorreglerad.)

Även i sådana fall, där den mera robusta växelströmsmotorn är att föredra, kan ty— ristorkombinationer användas för varvtals-

1 Vissa standardprodukter tillverkas i så stora serier, att linjetillverkning ställer sig fördelaktigt. Inom ASEA beräknas (inom en snar framtid)- omkring 30 procent av all produktion ske i lin- jer. Oftast är det endast standardprodukter, som lämpar sig för linjetillverkning. I vissa fall torde emellertid även anpassningsprodukter kunna tillverkas i linje. 2 I en elektrisk krets verkar tyristorn som en styrbar ventil med riktverkan för den elektriska strömmen. Med en styreffekt på några watt kan en modern tyristor koppla cirka 1 MW. Denna egenskap jämte tyristorns snabbhet gör den i hög grad attraktiv för olika tillämpningar inom processreglering och automatisering. Idag finner man tyristorn bland annat där noggrann kontroll av processvårme och temperatur erfordras eller vid styrning av motorer.

Relativ kostnads- fördelning vid

Styckkostnad vid tillverkning per år av

Kostnadsslag 100 enheter/är 100 200 300 Material inkl. köpta tjänster 49,5 100 100 100 Direkt arbete 9,6 100 95 93 Arbetsomkostnader 20,9 100 93 92 Typomkostnader 20,0 100 87 78 Totala styckkostnader 100,0 100 96 93 Tillverkningsvärde cirka 500—600 kronor per enhet.

Källa: [1]

reglering. (Däckskranar på fartyg.) Elupp- värmning i bostadshus och belysning är and- ra exempel, där växelström användes, och där tyristorn kan användas för reglerings- ändamål.

Tyristorer användes även i omriktare (om- vandling av växelström med normal nätfre— kvens till växelström med variabel frekvens), t. ex. för matning av induktivt uppvärmda högfrekvensugnar. Ett annat område, där sådana omriktare utnyttjas, är samtidig has- tighetsreglering av ett större antal växel- strömsmotorer, t. ex. för drift av rullbanor i valsverk.1

Motordrifter för så skilda anläggningar som valsverk, pappersindustrier, rullmaski— ner, trådverk, sågar, centrifuger m.m. vi- sar sig till stor del innehålla likartade kom— ponenter och system. Det finns standardise- rade dellösningar för de flesta av industrins behov. Ett exempel på detta är ASEA:s system TYRAK — ett reglersystem för lik- strömsmotordrift med tyristorströmriktare. (De variabler, som normalt regleras, är ström, spänning och varvtal.) De olika del- systemen i TYRAK (strömriktare, styrsy- stem, matning, manöversystem, reglersystem och referenssystem) finns i olika standardut- föranden och kan inmonteras i standardise- rade skåp. Motorerna är också vanligen standardiserade.

I tidigare avsnitt har kostnadsstrukturen för några av den starkströmselektrlska in- dustrins vanligaste och viktigaste produkter — roterande elektriska maskiner och trans- formatorer — angivits. Tabell XIV: 24 och tabell XIV: 25 visar kostnadsstrukturen för ytterligare några relativt ofta förekomman-

de produkter.

Typomkostnadema (tabell XIV: 24) kan i stort delas upp i följande tre poster.

1. Allmänna underhållskostnader för konstruktionsarbete

2. Utvecklingsarbete för likriktare

3. Anpassningsarbete till varje specifik order

Typomkostnadsandelen i tabell XIV: 24 sjunker långsamt vid ökande serielängd. An- ledningen till detta uppges vara att utveck- lingsarbetet för likriktare ständigt kräver en ansenlig del av tillverkningens omsättmng. Tyristorer är för många applikationer (spe— ciellt nya) att betrakta som en anpassnings- produkt. Tabellen anger kostnadsstrukturen för tillverkningen av tyristor för effekter av storleksordningen 200 KW. Analog produk— tionsutrustning användes för tillverkning av såväl stora som små strömriktare och kost- nadsstrukturen för andra storlekar torde därför vara relativt likartade.

I ovanstående två tabeller ligger typkost- nadema i intervallet l5—20 procent. För roterande elektriska maskiner och för trans- formatorer är, som tidigare nämnts, typ- kostnadema av ungefär samma storleks- ordning.

Typkostnaderna varierar avsevärt med produkttypen. Som ytterligare exempel kan nämnas att de för vissa typer av elektronik- utrustningar utgör ca 15 procent av till-

1 Det är inte osannolikt, att tyristorn i en framtid även kan användas i anläggningar för kraftöverföring med högspänd likström. För större överföringseffekter erbjuder emellertid den med kvicksilverånga arbetande jonventilen, som hittills använts, den mest ekonomiska total- lösningen.

Relativ kostnads- fördelning vid

Produktionsvolym tusen enheter/år

50 tusen enheter/år 50 100 250 500

Material inkl. köpta tjänster 34,5 100 100 100 100 Direkt arbete 17,2 100 80 70 65 Arbetsomkostnader 28,5 100 82 69 67 Typomkostnader 19,8 100 74 57 52 Totala styckkostnader 100,0 100 86 78 75 Styckkostnad exkl. material 100 79 66 62 Källa: [1]

verkningskostnaden (därav FoU-kostnader ca 25 procent) och att de för medelstora asynkronmotom utgör ca 10 procent (där- av FoU-kostnader 4 procent).

3. Samma produktions- och provnings- utrustning kan utnyttjas för tillverkning av tekniskt sett relativt disparata produkter.

Den interna omfördelningen av produktio- nen som under en följd av år ägt rum i ASEA har som huvudmotiv haft att sammanföra verksamheten med produktionsteknisk och/ eller provningsteknisk anknytning. Den an- läggningsstruktur som tidigare beskrivits återspeglar detta. Tillverkningen av stora elektriska maskiner kräver speciella verk- tygsmaskiner (karusellsvarvar, arborrverk) och speciell hanteringsutrustning och är där- för samlat på ett ställe (sektor 0). Högspiin- ningsapparater (effektbrytare, transformato- rer etc.) finns också samlade på ett ställe (sektor L), vilket gör att man för dessa kan använda gemensam provningsutrustning.

4. Gemensamt utnyttjande av personal och utrustning på olika utvecklingsprojekt.

Ett stort antal produkt— och anläggningstyper bedöms ge påtagliga fördelar i form av bätt— re utnyttjande av såväl personal som experi- mentutrustning i FoU-arbetet.

Som exempel kan nämnas provning av konstruktioners utmattningshållfasthet i där- för avsedda specialmaskiner. Dessa används för provning av komponenter till så skilda områden som elektriska maskiner, rälsfor-

don, kärnreaktorer, traverser etc.

Andra områden där FoU-personal och -utrustning kan utnyttjas gemensamt är ma- terialutveckling, svetsteknisk utveckling, kor- rosionsproblem, utveckling av isolationsma- terial, prov på apparater, transformatorer etc., i högspänningslaboratorium m. rn.

5. FoU-arbetet kan appliceras på flera områden

Egna forskningsresultat kan i vissa fall ex— ploateras ekonomiskt genom licensgivning till andra företag men vanligen torde egen produktion vara en nödvändig förutsättning för att större ekonomiska fördelar skall kun- na erhållas av forskningsinsatsernaJ» 2

1 Det är naturligtvis alltid fördelaktigt ur resursbesparingssynpunkt att alla företag utnytt- jar allas FoU-resultat. Det bedöms däremot inte alltid vara kommersiellt fördelaktigt med en sådan öppenhet. Ofta bedöms det vara fördel- aktigare att använda en innovation i syfte att öka sin egen marknadsandel eller att höja vinst- marginalen än att genom licens sälja produk- tionsrätten till konkurrenter. Svårigheter före- ligger att bedöma licensavgifternas rimliga stor- lek med tanke på effekter på marknadssituatio- nen, etc. För närvarande är alla större företag i bran- schen — med undantag av några få oberoende — lierade med någon av de två grupperingar som finns (ledda av General Electric respektive- Westinghouse). Hur omfattande detta samarbete är och vilka regler som gäller för utnyttjandet av varandras FoU-resultat är emellertid obekant. [2] ASEA tillhör de av dessa grupperingar oberoende företagen. Bland annat av detta skäl är ASEA:s intäkter av lämnade licenser avse- värt större än motsvarande utgifter för tagna licenser (licensintäkterna är i medeltal 5 a 10 gånger så stora som utgifterna för tagna licen-

( Forts. på sid. 319)

Denna koppling mellan kommersiellt ut- nyttjande av forskningsresultat och egen produktion gör det fördelaktigt att ha en så bred produktion som möjligt inom de sektorer där forskningsresultaten kan för- väntas ha ekonomiskt motiverade tillämp— ningar.1

Det är ofta svårt att förutse på vilka sätt och inom vilka fält de framtagna utveck- lingsresultaten kan appliceras utöver de ur- sprungliga planerade. Dessa möjligheter att utnyttja resultaten inom andra fält uppträ- der relativt oplanerat och kan vanligen in- te involveras i de ursprungliga investerings- kalkylerna. I dessa fall har de alltså karak- tären av »spin-off effekter».

Några exempel på genom FoU-arbete framtagna produkter vilka utöver ursprung- ligen avsett tillämpningsområde även funnit andra tillämpningar:

a. Quintuspressar. För framställning av syntetiska diamanter utvecklade ASEA en för detta ändamål nödvändig högtrycks- press. Dessa pressar har sedermera kunnat användas även till plåtformning, kallsmide, pulverpressing, hydrostatisk extrusion, iso- statisk kompaktering.

b. Laser. ASEA har utvecklat ett laser— system för horisontell avståndsmätning. Samma system har med viss modifikation även kunnat användas för molnhöjdsmät- ning.

(Forts. fr. sid. 318) ser). Även bland de »oberoende» finns ett visst samarbete. ASEA har sålunda ett avtal om tek— niskt samarbete med Brown Boveri.

” Licensavtal är mycket vanliga inom den starkströmselektriska industrin. Alla större företag är både licensgivare och licenstagare. Även bland de stora företagen är det mycket få, som har en positiv licensavgiftsbalans. När det gäller lättare utrustning av standardiserad typ (t. ex. motorer och distributionstransformatorer) är konstuktions- och produktionstekniken väl— känd. För helt nya producenter kan det emeller- tid vara fördelaktigt att köpa vissa licenser. Licensavgifterna inom denna sektor är vanligen av storleksordningen 2—3 procent av saluvärdet. Tyngre utrustning kräver större konstruktions- och produktionskunskaper. Inom denna sektor är licensavgifterna högre — vanligen av storleks- ordningen 4—5 procent — men kan gå ända upp till 10—12 procent (exempelvis för stora ång- turbiner). [2]

c. Bränsleceller. Dessa utvecklades ur- sprungligen för ubåtsdrift men kan tänkas få en lång rad andra tillämpningsområden 1 fordon, fyrar, Väderstationer m. m.

6. Marknadsmässiga bindningar. Det är inte ovanligt, att ett kraftverk och delar av överföringen ingår i samma anbudspaket. Förutom de tidigare nämnda kostnadsmäs- siga fördelarna finns därvid marknadsmäs- siga fördelar av ett sortiment, som innefat- tar såväl kraftalstring som kraftöverföring. Kvalitetskontrollen är ofta besvärlig och dyrbar att genomföra för köparen. Ju hög- re sannolikheten är (subjektiv bedömning), från köparens synvinkel, att producenten på tillfredsställande sätt själv kontrollerar kvalitet och dylikt, desto mindre risker be- höver köparen ta och desto mindre kontroll behöver han göra. Genom tidigare försälj- ning (eventuellt inom helt andra områden) kan producenten skapa ett »förtroende» hos köparen för teknisk kompetens och/ eller hög kvalitet.

7. Vissa (dynamiska) fördelar kan erhål— las genom horisontell integrering, då därige- nom en del kommersiella och tekniska ris- ker kan utjämnas, samt vissa fluktuationer i arbetskraftsbehovet (eller andra icke helt specialiserade produktionsfaktorer) också kan utjämnas. I en nyligen publicerad skrift [2] som be— handlar tillverkningen av »tung elektrisk utrustning»2 menar man, att de statiska stordriftsfördelama i denna produktion i själva verket är relativt måttliga, och att de mest avgörande faktorerna för att sänka kostnaderna är av dynamisk natur. Framför- allt betonas de kostnadsmässiga fördelarna av ett jämnt orderinflöde och en rationell produktionsplanering (rationell intern re- sursallokering). Det bedöms i första hand vara fluktuationer (sett ur det enskilda fö- retagets synvinkel) på de olika delmarkna- derna, som gör det fördelaktigt att produce- ra på ett brett fält. De relativt ospecialise-

1 De stora FoU-kostnaderna i kombination med en viss överkapacitet bedöms vara huvud- orsaken till den våg av fusioner inom branschen, som varit märkbar i Västeuropa. * Framförallt utrustning för generering och överföring av elenergi behandlas i denna skrift.

rade produktions- och konstruktionsresurser, som användes vid framställning av »tung elektrisk utrustning», gör det möjligt att i viss utsträckning utjämna sådana fluktuatio- ner (ingen utpräglad samvariation råder mel- lan de olika delmarknadema, sett ur före- tagets synvinkel) genom horisontell integra- tion.l

Utvecklingen går i riktning mot större projekt, vilket alltså tenderar att ytterliga- re accentuera ojämnheter i orderinflödet.

Företagen kan anpassa sig till detta ge- nom att bredda produktionsinriktningen el- ler genom fusioner och dylikt öka företags- storleken. Man kan också etablera ett visst samarbete mellan företagen, som genom öm- sesidiga underleveranser syftar till att und- vika häftiga fluktuationer i kapacitetsutnytt- jandet och/eller till att förkorta leveransti- den.

Självfallet kan också en viss anpassning ske från efterfrågesidan i så måtto, att le- veranstiden genom en ökad långtidsplane- ring kan göras genomsnittligt längre. Den- na anpassning från efterfrågesidan torde of- tast vara relativt måttlig, och totaleffekten torde därför sannolikt vara, att de ökade orderstorlekarna generellt har skapat öka- de nackdelar (i form av ökade fluktuationer i kapacitetsutnyttjande) för de mindre pro- ducenterna. Sannolikt torde denna tendens ytterligare accentueras vid en mera allmän övergång till atomkraftverk som kraftalstra- re.

Avslutande kommentar

Vissa utvecklingslinjer kan förutses.

Generellt kan en utveckling mot ökad komplikationsgrad (ökad förädlingsgrad) och ökad anbudsstorlek förutses — vilket tor— de tendera att ytterligare accentuera stor- driftsfördelama i branschen. Dessa stor- driftsfördelar är framförallt av dynamisk na- tur, d.v.s. sammanhänger med utjämning av fluktuationer och med utnyttjande av ny teknik.

Globalt torde denna skärpning av stor— driftsfördelama sannolikt leda till vissa stör-

re fusioner inom branschen — i varje fall inom Europa — och en fortsatt utvidgning av tekniska och andra samarbeten mellan företagen. Mindre företag, som fortfarande existerar inom vissa delområden, torde ock- så i stor utsträckning absorberas av större koncerner.

Inom de enskilda företagen är, som re— dogjorts för ovan, produktionen ännu inte fullt anpassad till den optimala existerande produktionstekniken. En sådan anpassning, som innebär mera modul- och standardtill- verkning och därigenom också mera linje- tillverkning, torde ta en förhållandevis lång tid och kan därför förväntas fortgå under avsevärda tidsperioder.

Effekter som härrör ur förändringar i de produktionstekniska möjligheterna är natur- ligtvis svårare att prognosticera. Sannolikt kommer förutsättningarna för automatise- rad produktion att öka, och fördelarna att introducera sådan teknik att vara stora. Denna utveckling kan förutses ytterligare accentuera trenden mot en moduliserad och standardiserad produktion. Samtidigt torde emellertid variantfloran i det standardisera- de sortimentet tendera att öka bl.a. på grund av köparnas krav på optimal utrust- ning i varje enskilt fall. De produktionstek- niska nackdelarna härav kan starkt minskas genom moduluppbyggda produktsortiment och genom en ökad användning av nume- riskt styrda verktygsmaskiner (vilka tende- rar att minska nackdelarna av en blandad tillverkning).

Källor:

[1] Uppgifter erhållna från svenska företag. [2] Manufacture of heavy electrical equipment in developing countries IBRD och IDA Report no EC — L61. May 29, 1968.

M. Hem- och hushållsapparater Saluvärde 1966: 629 milj. kr.

* Produktionsresurserna är ospecialiserade i så måtto, att de kan användas för flera produkter inom sektorn »tung elektrisk utrustning». I re- lation till annan produktion kan de vara starkt specialiserade.

Varugruppen omfattar följande produk- ter:1

I Dammsugare II Hushållsfläktar III Varmvattenberedare Kaminer och hårtorkar Kokhällar Brödrostar lV Spisar och ugnar Kylskåp, frysskåp och frysboxar Tvättmaskiner V Symaskiner

Produktionsstruktur

[ Totalt produceras ca 249 tusen damm- sugare/år (1966). Det finns två tillverkare. Electrolux (ca 80 procent av antalet damm— sugare) och KF (ca 20 procent).

Electrolux är ensamtillverkare (även i Skandinavien) av detaljerna innanför skalet. Motorn är den viktigaste komponenten bland dessa detaljer. KF köper »innanmä- tet» som är standardiserat (bl. a. från Elec- torlux), specialtillverkar kåpor och övriga komponenter hos underleverantörer och monterar alltsammans i egen anläggning.

II Totalt produceras ca 200 tusen hus- hållsfläktar (1966).

Två företag, Bahco och Futurumverken, med vardera ungefär lika stor produktion svarar i Sverige för större delen (över 90 procent) av tillverkningen. Hos Bahco är tillverkningen integrerad med den övriga tillverkningen av industrifläktar och utgör närmast en sidogren av produktionen. Fu- turumverken är däremot huvudsakligen in- riktat på tillverkning av hushållsfläktar.

III Den svenska tillverkningen av appara- ter med elektrisk uppvärmning typ varm- vattenberedare, kaminer, hårtorkar, kokhäl- lar, brödrostar (spisar och ugnar undantag- na) är för samtliga produkter relativt liten (2—15 milj. för de nämnda produkterna).

Det typiska produktionsmönstret för des— sa produkter är en dominerande tillverkare med 40—95 procent av den totala produk— tionen och ett flertal mindre (ofta mycket mindre) tillverkare. De mindre tillverkarna har ofta lägre förädlingsgrad, dvs. de köper

en stor del av sina komponenter utifrån. För varmvattenberedare, kokhällar och brödrostar har exempelvis Electrolux en så- dan dominerande ställning.

IV Den svenska tillverkningen inom vit- varusektorn (spisar och ugnar, kylskåp, frys- skåp och frysboxar, tvättmaskiner) har föl— jande omfattning (1966):

spisar och ugnar 96 milj kr 212 tusen st. kylskåp 78 » 149 » frysskåp och frys-

boxar 134 » 180 » tvättmaskiner 83 » 76 »

Produktionen av kylskåp samt frysskåp och frysboxar är starkt koncentrerad till Electrolux (över 60 procent av den totala produktionen). Bland övriga större tillverka- re finns HSB-industrier, Håkanssons Indus- trier, Ero-Frys, Huskvarna Vapenfabrik.

Det finns fem tillverkare av spisar och ugnar, Electrolux, Huskvarna Vapenfabrik, Kockums Jernverk, Ankarsrums bruk samt Håkanssons Industrier. Den största av des— sa är Electrolux som har något mer än en tredjedel av den totala produktionen.

Det finns ett relativt stort antal tillver— kare av tvättmaskiner. De största är Junga Verkstäder, Värmos Metallindustri AB, Electrolux, Huskvarna Vapenfabrik och Os- bypannan.

Det råder en omfattande internationell handel med vitvaruprodukter. Importen av kylskåp och tvättmaskiner utgör (mängd— mässigt) närmare hälften av marknadstill- förseln och importen av frysenheter unge- fär en fjärdedel. Importen av spisar är rela- tivt liten. Det råder emellertid ett betydan— de exportöverskott på frysenheter. Expor- ten av kylskåp är mängdmässigt mycket mindre än importen medan importöverskot- tets värde däremot är relativt litet. Exporten av tvättmaskiner och spisar är liten.

V Den totala produktionen av symaski- ner är ca 120 tusen enheter/år. Husqvarna Vapenfabrik är ensamtillverkare.

1 Vissa apparater som i vanligt språkbruk sorterar under begreppet hem- och hushålls- apparater såsom diskmaskiner, centrifuger, apparater för bearbetning av födoämnen samt strykjärn och pressjärn är av olika anledningar inte medtagna.

I Vid tillverkning av dammsugare varie- rar förädlingsgraden kraftigt mellan olika företag. Materialkostnadernas del av de to- tala kostnadema är för Elektrolux ca 50 procent medan mostvarande siffra för KF är närmare 90 procent (ren montageverk- samhet).

En förändring av produktionen från 50 tusen enheter till 500 tusen enheterx (mot- svarande hela den nordiska marknadens be- hov) skulle enligt uppgift approximativt sän- ka styckkostnaderna med 15—20 procent. Samtidigt som produktionsvolymen ökar skulle det vara fördelaktigt att successivt öka förädlingsgraden och även förändra själ- va produktens utformning.

Elektrolux har egen tillverkning av damm- sugare i sex anläggningar i Europa. Pro- duktionen i dessa anläggningar är i flera fall större än i den svenska. (Förädlingsgraden är dock genomgående mindre än i moder- fabriken.) Denna decentralisering har histo- riskt framförallt motiverats av tullhinder. Elimineras alla tullhinder bedömes en vä- sentligt ökad koncentration av företagets produktion i Västeuropa vara att föredra.

II Vid tillverkningen av hushållsfläktar angives att en förändring av produktionen från 4_500 enheter/ dag (ett skift och en produktionslinje) till ca 3 000 enheter/dag? beräknas ge 25—35 procents kostnadsbe- sparing per enhet. Dessa kostnadsbesparing- ar skulle framförallt kunna erhållas genom en arbetsbesparande automatisering.

III Tillverkningen av apparater med elek- trisk uppvärmning (exkl. spisar) sker som nämndes tidigare i flera fall i relativt liten skala. Karaktäristiskt för sådana mindre tillverkare är att andelen inköpta kompo- nenter är stor (ca 80—90 procent av de totala kostnaderna). Företagen handhar då enbart monteringen. I dessa monteringsled är ofta förädlingskostnaden förhållandevis konstant inom relativt stora produktionsin- tervall. För sådana tillverkare ligger de stör- sta kostnadsbesparande effekterna av ökad serielängd i utanför deras egen förädling liggande produktionsled. De större tillver-

karna med högre förädlingsgrad har i hög— re grad »mternaliserat» sådana förädlings- led med stordriftsfördelar.

Ett karakteristiskt drag är att mindre fö- retag med utpräglad arbetsintensiv icke-kon- tinuerlig produktion bedömer stordriftsför- delama vara små medan något större före- tag som kommit över den nivå då det är fördelaktigt att introducera vissa automati- serade kontinuerliga förädlingsmoment be- dömer de kostnadsmässiga fördelarna av en utvidgad produktion vara större.

1. Ett företag med mycket blandad pro- duktion (kaminer, kokhällar, brödrostar, Våffeljärn etc.) och av storleksordning 100 anställda och väsentligen inriktad på mon- tering av inköpta delar uppger att en för- dubbling av produktionen sannolikt skulle medföra en sänkning av den genomsnittliga styckkostnaden med 10—15 procent.

2. Ett mindre företag som tillverkar vat- tenvärmare (1000 st/år) och kaminer (35 000 st/ är) (enbart slutmontering av in- köpta delar) uppger att inga väsentliga stor- driftsfördelar kan erhållas förrän produk- tionen 3—4 dubblats.

3. Ett företag som tillverkar ca 10 000— 12000 varmvattenberedare/år uppger att deras materialkostnader utgör ca 50 pro- cent av de totala kostnaderna. Dessa materialkostnader bedöms vara konstanta vid en ökad produktion. Den kostnadsbesparing som kan erhållas ligger i det egna förädlingsledet. En fördubbling av produktionen beräknas ge en kostnadsbespa— ring av storleksordningen 12—1 3 procent.

4. Ett företag som tillverkar hårtorkar (kontinuerlig produktion, ca 500 st/ dag) uppger att en fördubbling av deras produk- tion (vilket ungefär motsvarar hela Sveri- ges förbrukning) bedöms ge kostnadsminsk- ningar av storleksordningen 20—25 pro— cent. IV Produkterna inom den s.k. vitvaru- sektorn (spisar och ugnar, kyl- och frys-

1 Som jämförelse kan nämnas att Philips har en anläggning i Holland som tillverkar ca 400 tusen dammsugare/år. ” Detta motsvarar ungefär hela den nuvaran- de Skandinaviska marknaden.

Genomsnlmlg styckkostnad

100

95—

85 Kylskåp & 150 frysskåp

Spisar BD

lr

200

Anläggningsstorlek tusen enheter/år

Fig. XIV: 2. Samband mellan genomsnittlig styckkostnad och produktionsvolym vid samproduktion av kylskåp. frysskåp och spisar.

skåp, tvättmaskiner) har alla en snarlik tillverkningsteknik. Det lådformade ytterhöl- jet, normalt tillverkat av stålplåt är karakte- ritiskt för alla vitvaruprodukter och tillverk— ningen av detta ytterhölje är en central del av tillverkningen. Den snarlika produktions— tekniken gör att för vissa moment samma produktionsutrustning kan användas för oli- ka produkttyper. Tekniska fördelar kan er- hållas (även för relativt stora producenter) genom horisontell integration och sampro- duktion av spisar, kylskåp eller tvättmaski- ner är därför mycket vanlig.

Tillverkningen kan grovt indelas i fyra steg.

a) Tillskärning och pressning av stålplåt o.dyl.

b) Svetsning och maskinell tillverkning av komponenter.

c) Ytbehandling genom galvanisering och målning.

d) Montering.

Generellt kan tre olika typer av produk- tionsteknik urskiljas som är fördelaktiga i var sitt produktionsvolymsintervall.

Intervall 1: tillverkningen sker i universalmaskiner Intervall 2:

Källa: [II

tillverkningen sker i anpassade standard— maskiner som placeras i operationsföljd

Intervall 3: tillverkningen sker i »transfer-lines» med för produktdetaljema speciellt anpassade maskiner.

De mindre svenska tillverkarna har en produktion, som faller inom intervall 1. De största tillverkarna har en produktion, som ligger i intervall 2. Vissa stora utländska tillverkare torde ligga i intervall 3.

Vid en produktionsvolym över 150 tusen enheter/ år torde de väsentligaste stordrifts- fördelama kunna erhållas genom en ökad mekanisering och automatisering av momen- ten a) och b). Vid mycket stora produktions- volymer torde exempelvis avsevärda stor- driftsfördelar kunna erhållas genom införan- det av kontinuerliga produktionslinjer (tek- nik 2 och 3) vid tillskärningen och press- ningen av stålplåt och genom införandet av automatiska svetsprocesser (teknik 3).

En viktig faktor för bedömningen av stor- driftsfördelama är (som det kommer att framgå av det följande) kostnaden för verk— tygen. Dessa kostnader hänger framför allt samman med den totala produktionen av en viss modell under hela dess livslängd. Om

2. Tabell XIV: 26. Samband mellan produktionsvolym och produktionskostnad vid konstant produktsortiment resp. varierande produktsortiment.

Produktionsvolym per vecka

250 1 000 3 000 5 000 10 000

Styckkostnad för inköpta delar 110 105 100 97 95 Total styckkostnad vid konstant produkt-

sortiment (exkl. vertygskostn.) 113 105 100 93 92 Modellantal l 6 10 10 Modell-livslängd antal år 8 3 2 2 Verktygskostnad 89 100 100 89 Total styckkostnad vid varierande pro-

duktsortiment (inkl. verktygskostn.) 101 105 100 82

Källa: [2]

sortimentsbredden och modellivslängden är konstant kommer sålunda verktygskostna- derna att kraftigt minska vid ökad produk- tionsvolym.

Figur XIV12 visar kostnadsdegressionen vid samproduktion av kylskåp, frysskåp och spisar. Beräkningarna är gjorda under för- utsättningen att förädlingsgraden är kon— stant1 och att materialkostnaderna är kon— stanta.

Övre delen i tabell XIV: 26 beskriver hur styckkostnadema förändras med pro- duktionsvolymen vid konstant produktsorti- ment. Andelar utifrån köpta delar antages ligga vid 60 procent av de totala kostna— derna. Verktygskostnaderna är ej inräkna- de i de totala kostnadema. I nästa steg (ned- re delen av tabellen) införes verktygskost- naderna. Dessa är beroende dels av antalet modeller dels av modellens livslängd. Den nedre delen av tabellen ger ett exempel på hur produktdifferentiering kan påverka verktygskostnaderna per producerad enhet och därigenom styckkostnadema.2

Av tabellen framgår klart att det är rela- tivt dyrare för de mindre producenterna att hålla ett brett produktsortiment och att byta modell ofta än det är för de större. Den anpassning som mindre företag ofta tvingas göra behöver sannolikt inte vara så utpräg- lad som den tabellen beskriver. Även en nå- got mindre anpassning i riktning mot mindre differentierad produktion och längre medellivslängd torde dock försämra före— tagets avsättningsmöjligheter i relation till

större konkurrerande företag.

En höjning från 3000/vecka (ungefär 150 OOO/år) till 10 000/ vecka (ungefär 500 000/ år) med konstant produktsortiment ger enligt tabellen en kostnadssänkning av storleksordningen 18 procent. Denna stor- lek synes stämma väl överens med kostnads- degressionen i fig. XIV: 2.

3. Ett företag som tillverkar tvättmaski— ner (ca 25000 enheter/ år) anger följande kostnadsfördelning:

Komponenter 45 procent Övrig materiel 15 procent Löner 10 procent Service, försälj- ningskostn., 30 procent

kapitalkostn.

Vid en ökad produktionsvolym kommer materialkostnaderna att variera relativt li- tet. Tillverkningen av komponenter är för flertalet produkter relativt standardiserad och oftast betydligt mera koncentrerad än tvättmaskinstillverkningen. Kostnaden för

1 Förädlingsgraden är avsevärt större för kyl— och frysskåp än för spisar. ” Verktygskostnaderna kan också variera avsevärt med förädlingsgraden. Enligt samma engelska källa är verktygskostnaden för tillverk- ning av tvättmaskiner av storleksordningen 1,2 —1,5 milj. kr. om andelen material och inköpta komponenter ligger inom intervaller 50—70 procent medan motsvarande siffra sjunker till 0,11—0,16 milj. kr om andelen går över 70 pro- cent. Mindre producenter anpassar sig till dessa förhållanden som tidigare nämnts genom att köpa en förhållandevis stor del av komponen- terna utifrån.

tillverkning av vissa viktiga komponenter är därför relativt oberoende av sammansätt- ningsledets produktionsstruktur. Vissa be- gränsade priseffekter torde dock kunna er- hållas (mängdrabatter).

De mest väsentliga kostnadsbesparingar- na ansågs sammanhänga med verktygskost- naderna. En undre gräns för total produk- tion av samma modell ansågs ligga vid 20 000 enheter.

Beträffande den egna förädlingen beräk- nades en fyrdubbling av produktionen vara möjlig inom ramen för existerande produk- tionsutrustning genom övergång till tre-skift. En sådan produktionsvolym skulle naturligt- vis sänka kapitalkostnaderna högst betydligt.

4. Ett företag som tillverkar spisar (ca 18—20 tusen enheter/år) uppger att en för- dubbling av produktionen torde medföra en sänkning av styckkostnadema med 10—15 procent. De uppskattningar, som varit tillgängliga kommer från två olika kategorier av före- tag. Den ena kategorin består av mindre fö- retag, som har en produktionsvolym icke överstigande 50000 enheter/år. Hos dessa företag synes möjligheterna att nämnvärt sänka kostnaderna vid ökad produktions- volym i allmänhet (undantag finns) vara små. Det påpekas att en fördubbling av produktionsvolymen från 50000 enheter/ år skulle medföra mycket begränsade kost- nads- och produktionsteknikförändringar. Den andra kategorin utgörs av de stora företagen med uppgifter som pekar på att det finns väsentliga stordriftsfördelar som kan utnyttjas inom intervallet 200 000—500 000 enheter/ år. Över denna gräns torde enligt uppgift ytterligare stordriftsfördelar kunna erhållas, dock endast i mera begränsad om— fattning. Väsentliga marknadsbetingade för- delar torde dock kunna erhållas även över l-milj enheter/ år. V Symaskiner. Husqvarna är enda tillver- kare i Sverige (ca 120 000 enheter/ år). Fö- retaget har för sin tillverkning gjort ett se- lektivt produkturval och inriktat sin pro- duktion på en maskin med högt kostnadslä- ge. Som jämförelse kan nämnas, att den to- tala japanska produktionen utgör drygt 4

Tabell XIV:27 Relativ kostnadsfördelning vid tillverkning av familjesymaskiner

Direkt material 39 procent Direkt lön 18 » Tjänstemannalöner 9 » Kapitalkostnader 9 » Övrigt 25 » 100 procent Källa: [1]

milj maskiner/ år, och är uppdelad på ett re- lativt litet antal tillverkare. Så gott som all utländsk produktion av symaskiner sker i se- rielängder, som är flera gånger större än vad som förekommer hos Husqvarna.

Den relativa kostnadsfördelningen för den svenska tillverkningen av familjesymaskiner framgår av tabell XIV: 27.

Kostnadsposten »övrigt» utgörs av all- männa omkostnader såsom indirekt mate- rial, indirekt lön, underhållskostnader och lönebikostnader. Denna kostnadsandel be- dömes falla relativt snabbt vid en ökning av produktionsvolymen. Förhållandena mel- lan kapitalkostnader och direkt lön anty— der det ringa inslaget av mekanisering och automatisering av produktionen.

Produktionen av symaskiner ligger betyd- ligt under gränsen för minsta optimala stor- lek. Styckkostnadskurvan anses dock vara förhållandevis flack även vid en ökning av serielängden med 50 % eller mera. För att utnyttja de stordriftsfördelar som de japan- ska producenterna kan erhålla fordras av- sevärt större produktionsvolymer. En mer konkret angivelse av kostnadsdegressioner eller produktionens minsta optimala stor- lek saknas dock.

Källor:

[1] Uppgifter erhållna från svenska företag. [2] The economics of scale in British manu- facturing industry, G. Pratten (Stencil) 1967.

N. Telefonmateriel Saluvärde 1966: 737 milj. kr.

Varugruppen omfattar: Telefonväxlar och telefonstationer1 samt te- lefonapparater.

1 Större telefonväxlar kallas vanligen telefon- stationer. Ingen principiell skillnad finns i övrigt mellan dessa begrepp.

Produktionsstruktur

Telefonväxlar och telefonstationer (saluvär— de 595 milj. kr. 1966) tillverkas huvudsakli- gen av LMEricsson (ca 75 procent) och televerkets verkstäder (ca 20 procent).

Den totala produktionen av telefoner om- fattar ca 600 tusen enheter/ år (saluvärde 142 milj. kr. 1966). Produktionen är unge- fär lika fördelad mellan LM Ericsson och Televerkets verkstäder.

LMEricssons produktion av telefonma- teriel (i Sverige1) är uppdelad på 12 plat- ser.2 Anläggningarna är specialiserade och halvfabrikaten måste därför transporteras mellan de olika förädlingsleden.3 Telever- kets verkstäders produktion är fördelad på tre platser.

En stor del av telefonstationsproduktitr nen exporteras. Nettoexporten utgjorde 1966 229 milj. En väsentlig del av telefon- produktionen exporteras. Nettoexporten ut- gjordes 1966 av 42 milj. kr.

Produktionsteknik

Tillverkningen av telefonväxlar och tele- fonstationer sker genom en stegvis sam- mansättningsprocess. Av primärdetalier (t. ex. relävinkel, kontaktfjädrar) tillverkas komponenter (t. ex. relä) vilka sedan sam- mansätts till större enheter (t. ex. reläsat- ser) vilka slutligen ingår i hela anläggningar (telefonväxlar och telefonstationer).

Vanligen utföres alla kopplingar för att förbinda två abonnentlinjer (vilket ju är ett telefonsystems centrala uppgift) med hjälp av elektromekaniska kopplingsorgan (reläer och/eller väljare). Styrningen av dessa sam- mankopplande reläer har traditionellt också skett med hjälp av elektromekaniska re- läer — numera användes även i viss ut- sträckning elektronisk utrustning för detta ändamål.

De reläer som ingår är vanligen gruppc— rade i s. k. reläsatser. I en reläsats ingår för- utom reläer även kopplingstråd och kopp— lingsdon av olika slag samt ett chassi på vil- ket allt är monterat. Reläsatserna sitter van- ligen i sin tur inmonterade (ett antal satser

lagrade på varandra) i ett stativ.

En lokal telefonstation är uppbyggd av en mängd dylika stativ med koordinatvälja- rc och/eller reläsatser för samtalsstyrning. Mellan dessa stativ löper ett stort antal kopp- lingstråd samlade i kabelstammar.

Bland övrig utrustning märks samtalsräk- nare, skyddssäkringar av olika slag, utrust— ning för signalgivning, utrustning för ström- matning etc. Det fordras också olika slag av kompletterande utrustning om vissa lin- jer är kopplade till mynttelefoner eller till alamianläggningar. Förmedlingen av sam- tal mellan olika lokala telefonstationer sker ofta via s.k. förmedlingsstationer. Dessa är till sin mekaniska uppbyggnad dock relativt lika de lokala telefonstationerna.

Vid koppling av rikssamtal mellan olika lokaltelefonstationer tillkommer viss termi- nalutrustning hos bägge telefonstationerna som möjliggör överföring av samtalen via bärfrekvens. Denna utrustning har ett stort inslag av elektroniska detaljer.

En telefonstation är i sin detaljutform- ning anpassad till en mängd (ofta- exogent givna) faktorer. Antalet abonnenter, beräk- nad samtalsfrekvens, antalet tjänster som er- fordras utöver den vanliga sammankopp- lingen och registreringen av samtal är någ- ra sådana faktorer.

I många fall ingår telefonstationerna i ett komplicerat nät av redan existerande an- läggningar till vilket hänsyn måste tagas.

Skillnader finns mellan standardiserings- normer i olika länder. Dessa normer på- verkar ofta i väsentlig grad telefonstatio- nens utformning.

De nämnda faktorerna begränsar möjlig- heterna att standardisera produktionen inom ett företag.

1 L. M. Ericsson har även en omfattande pro- duktion i utlandet. ” Den spridda lokaliseringen är enligt uppgift framförallt historiskt betingad. När telefon— industrin kraftigt expanderade under åren efter 1945 skulle det varit svårt att lokalisera hela pro- duktionen till en enda plats p. g. a. den bristan- de tillgången på arbetskraft. 3 Exempelvis tillverkas relädetaljerna i en anläggning, reläer i en annan, reläsatserna ploc- kas samman i en tredje, stativ tillverkas i en fjärde och sammanbyggnaden sker oftast hos kunden.

Det kan i detta sammanhang vara lämp— ligt att göra en uppdelning av tillverkningen av en telefonstation i dels systemtillverkning (soft ware) dels tillverkning av komponenter och sammanfogningen och slutmonteringen av dessa (hard ware).l

Detalj— och komponenttillverkningens standardisering kan vanligen drivas relativt långt. Sammansättningen av komponenter till större enheter och de därpå följande förädlingsleden kan däremot vanligen inte standardiseras.

På analogt sätt kan vissa element i större system standardiseras. Möjligheterna att standardisera avtar sedan på mera samman- satta nivåer i systemprodukten. Ofta är skillnaden mellan olika länders normer så stor att det inom varje land krävs inte bara fundamentalt nya systemprodukter utan även nya typer av komponenter.

Prod uktlonskostnader

De relaterade svårigheterna att standardi- sera påverkar naturligtvis kostnadsstruktu- ren.

Tillverkningen av detaljer och komponen- ter kan vanligen ske i längre serier. I detta förädlingsled finns påtagliga stordriftsför- delar.

De senare förädlingsleden består i stor utsträckning av montering, förbindning och provning.2 För dessa moment är förädlings- kostnaden — för de serielängder som i all- mänhet är relevanta — i huvudsak propor- tionella mot produktionsvolymen.3

Ett karaktäristiskt drag är att de tidiga- re förädlingsleden är relativt kapitalinten— siva (automatiserad produktion) medan de senare leden är mera arbetsintensiva (hant- verk). Varje telefonstation kräver i allmän- het till stora delar en helt egen systemlös- ning. I exceptionella fall kan två stationer göras identiska. I vissa andra ytterlighets— fall är likheterna mycket små. Vanligen lig- ger differentieringen någonstans emellan dessa två ytterligheter.

Kostnaden för tillverkning av systempro- dukterna är vanligen i det närmaste propor- tionell mot produktionsvolymen om volym-

ökningen innebär en addering av markna- der med divergerande standardiseringsnor— mer. Om volymökningen däremot sker inom redan etablerade marknadsområden torde kostnaden för tillverkningen av systempro- dukter (genom att vissa applikationer kan användas i flera stationer) att växa lång- sammare än produktionsvolymen. I det senare fallet finns alltså stordriftfördelar i tillverkning av systemprodukter.

Detaljutformningen av en telefonstation (som byggs i en viss tidpunkt under givna yttre villkor) och därmed kostnaderna för densamma är även på ett annat sätt beroen- de av produktionsvolymens totala omfatt- ning. Förutom den ordinära utvecklingen av nya applikationer sker kontinuerligt ett mcra grundläggande FoU-arbete både när det gäller »hardware» och »software». Det— ta arbete syftar bl. a. till att sänka produk- tionskosnadema för företagets produkter.

De kostnadssänkningar som kan erhål- las genom utveckling av ny produktionstek- nik och/ eller ny produktionsutformning har vanligen formen av en generell kostnads— sänkning dvs. en parallell förskjutning av styckkostnadskurvan (exklusive utvecklings- kostnader) nedåt. Om utvecklingskostnader- na fördelas över produktionen (och inklu- deras i styckkostnadema) erhåller man inte bara en parallellförskjutning utan även en förändrad lutning i kurvan.

Fig XIV: 3 illustrerar dessa förhållanden i ett hypotetiskt fall då produktionskostna- den är konstant både före och efter den hypotetiska förändringen av produktionstek— nik eller produktutformning. Av figuren framgår att det över en viss produktvolym XD är fördelaktigt att genomföra utveck— lingsarbetetlv 5

1 Ofta kan det vara svårt att klart urskiljs gränserna mellan »hardware» och »software». 3 De höga krav på driftssäkerhet som i all— mänhet finns gör att provningen ofta blir mycket )mfattande. 3 Vid mycket större serielängder torde en mera automatiserad teknik kunna införas. De större amerikanska telefontillverkarna med en stor inhemsk marknad har delvis kunnat till- godogöra sig sådana stordriftsfördelar även i dessa förädlingsled. (Not 4 och 5 sid. 328)

Styck- kostn. SK 3 SK 1 Styrk' ' lad l utgångsläget Anleclplerad styckkostnad (inkl utvecklingskostnader) SK 2 ' ' 'r'G'Ed sly ' ' ) (exkl utveckllngskostnader) & Xo Produktionsvolym ; Fig. XIV: 3.

Sådana trösklar kan det finnas både för »hardware» och »software». Resonemang- en kan gälla såväl enskilda detaljer och komponenter som hela system. En ökad produktionsvolym och/eller en exogent tek- nisk information kan exempelvis utlösa en sådan FoU-aktivitet.

Förutom de nämnda tekniska samban- den finns även betydande marknadsmässiga stordriftsfördelarl (Dynamiska stordriftsför- delar). Ofta är enskilda projekt av storleks- ordningen 100 milj. kr. eller mera. För att kunna leverera sporadiskt inkommande or- der av denna storleksordning inom tillfred- ställande tidsram och samtidigt ha ett jämnt kapacitetsutnyttjande och låg genomsnittlig lagerhållning fordras i allmänhet en årlig produktionsvolym som är flera multiplar av de största orderstorlekarna.

En allmän bedömning gjord av branschens representanter är att de kostnadsfördelar som är mest betydelsefulla vid ökad pro- duktionsvolym torde ligga dels i ökade möj- ligheter att sänka de relativa kostnaderna för systemapplikationen dels i ökade möj- ligheter att genom mera grundläggande FoU- arbete sänka kostnaden för både »hard- ware» och »software». De stordriftsför- delar som vid given teknik kan erhållas vid tillverkning av detaljer och komponen-

( Forts. fr. sid. 327)

' Ett sådant tröskelvärde är det naturligtvis svårt att bestämma ex ante eftersom dels ut- vecklingskostnaderna dels de möjliga kostnads- sänkningarna är högst osäkra.

5 Produktionskostnaderna är vanligen inte konstanta såsom fig. XIV: 3 något förenklat angiver. Resonemangen blir emellertid även i de fall produktionskostnaden varierar fullkomligt analoga.

1. Tabell XIV: 28. Relativ styckkostnad vid olika produktionsvolymer för tre »typiska» produkter i olika tillverkningsskeden.

Produktionsvolym 50 100 150 Primärdetalj 133 100 88 Komponent 131 100 90 Enhet 126 100 91 Källa: [1]

ter är däremot vanligen av totalt sett mind- re betydelse (i varje fall för företag av den storleksordning som förekommer i Sverige).

De kostnadssänkningar som tabell XIV: 28 utvisar är till övervägande delen beroen- de på att typkostnadema (fast kostnad) kan fördelas på flera enheter.2 Den relativa för- ändringen i styckkostnaden blir mindre ju mera sammansatt produkten blir. Detta be— ror på att de fasta tillverkningskostnader- nas relativa andel sjunker med ökad sam- mansättningsgrad.

För att få ett mått på den relativa bety- delsen av de i tabellen ingående produkter- na kan nämnas att en »enhet» bl.a. är uppbyggd av den »komponent» som före- kommer i tabellen vilken i sin tur bl. a. är uppbyggd av den »primärdetalj» som före- kommer. Sett i relation till en färdig tele- fonstation utgör kostnaden för de i stationen ingående »enheterna» ca 40 procent av” stationens totala kostnader.

11. Telefonapparater är ur produktions- teknisk synpunkt en relativt homogen pro— dukt. De huvudsakliga momenten består av tillverkning av delar och komponenter som sedan i ett antal sammansättningsled (linje-

1 Det änns även vissa finansiella fördelar att vara stor. I branschen förekommer omfattande leveranskrediter. De enskilda projektens storlek gör att dessa leverantörkrediters totala omfatt- ning ofta varierar över tiden. Ju större företaget är desto mindre blir dessa variationers relativa storlek och därmed också i allmänhet finansie- ringskostnaden. ” Vid beräkningen har förutsatts att erforder- lig produktionskapacitet finnes tillgänglig och att ingen konstruktions- eller produktions- tekniska förändringar genomföres. Inga föränd- ringar av marknadsbilden förekommer — samma kunder köper samma produkter fast i varierande antal.

tillverkning) hopmonteras i delmontage var- efter de av kunden önskade varianterna slutligen sammansättes och provas. Vissa elektronikkomponenter köpes vanligen uti- från.

En grov uppskattning ger vid handen att en ökning av produktionsvolymen från 200 tusen till 300 tusen apparater/ år ger en kostnadssänkning av storleksordningen 10 procent. En utvidgning till 600 tusen appa- rater/ år beräknas ge ytterligare kostnads- sänkning men ingen uppgift föreligger på hur stor denna minskning kan vara.

Källor: [1] Uppgifter erhållna från svenska företag.

0. Radio- och televisionsmaterial. Tillverk— ningsvärde 1966: 464 milj. kr

Varugruppen omfattar:

I Elektriska komponenter och utrust- ningsdetaljer

elektronrör, halvledarelement, motstånd och andra liknande komponenter mikrofoner, högtalare

reläapparater

II Hemelektronik rundradiomottagare televisionsmottagare förstärkare, bandspelare, skivspelare

lll Elektroniska apparater och system kommunikationsradio utrustning för radionavigering och ra- diostyrning (inkl. radar).

Slutproduktema i grupperna II och 111 byggs till stor del upp av komponenter och utrustningsdetaljer från grupp 1.1 Vissa av dessa komponenter är ospecialiserade och starkt standardiserade och någon avsevärd teknisk fördel att ha egen komponenttill- verkning finns då vanligen inte (däremot möjligen marknadsmässig). Andra kompo- nenter — detta gäller speciellt mera kompli- cerade komponenter typ integrerade kretsar etc. — är mera speciellt anpassade till slut- produktema och det finns då ofta påtagliga fördelar att ha egen komponenttillverkning

(eller att ha långtgående samarbete med en komponenttillverkare).

En omfattande handel med halvfabrikat på olika förädlingsnivå förekommer vilket gör att företagens förädlingsgrad kan varie- ra avsevärt. Vissa tillverkare av hemelektro- nik köper t. ex. hela »innanmätet» och om- besörjer endast monteringen i egen tillver- kad låda.

Produktionsstruktur

I. Tillverkning av elektroniska komponen- ter och utrustningsdetaljer är betydligt me- ra koncentrerad än de efterföljande föräd- lingsleden. Tillverkningen av komponenter av standardtyp är mycket liten i Sverige. Produktionen är här i hög grad inriktad på komponenter avsedda för specialapparater vilka av marknadsskäl endast tillverkas i små serier. Sålunda tillverkas t.ex. elek- tronrör för kommunikationsradio och för rundradiostationer. Produktionen är också i hög grad inriktad på hemmamarknaden.

Tillverkningen av elektronrör och halvle- dare omfattar totalt ca 10 milj. kr., mikro- fontillverkningen ca 5 milj. kr., högtalar— tillverkningen ca 6 milj. kr., tillverkningen av mindre kondensatorer (under 250 g) ca 35 milj. kr."—'

Bland större tillverkare av komponenter finns AB Rifa (LM Ericsson) som tillverkar kondensatorer, halvledare och elektronrör, Hefo (ASEA) som tillverkar halvledare, Svenska Högtalarfabriken AB (Luxor Indu- stri AB) som tillverkar högtalare samt Fa- rad som tillverkar kondensatorer.

II. Produkter tillhörande gruppen hem- elektronik har nästan genomgående en stan- dardiserad uppbyggnad oberoende av fabri- kat, och tillverkas av i många fall identiska halvfabrikat. Detta gäller speciellt för till- verkningen av rundradiomottagare och tele- visionsmottagare. Det är i stor utsträckning fråga om en sammansättningsindustri. Mind-

1 Förutom elektroniska komponenter ingår naturligtvis även en mängd mekaniska kompo- nenter som input. ' Denna siffra omfattar även kondensatorer avsedda för teleutrustning.

re tillverkare köper större delen av sina komponenter utifrån. De stora internatio- nella koncernerna är däremot i allmänhet vertikalt integrerade med tillverkning av komponenter utspridd på dotterföretag i olika länder. Dessa dotterbolag tjänar därvid som >>concern-supply-centers» för hela kon- cernen.

Totalt tillverkas ca 291 tusen radioappa- rater, 137 tusen TV-apparater (varav ca 11 tusen med importerat chassi), 17 tusen grammofoner och ca 16 tusen bandspelare (1966). Det finns två tillverkare av TV— och radioapparater, NEFA (Svenska Philips) och Luxor Industri AB. Den dominerande till- verkaren av grammofoner och bandspelare är Luxor Industri AB.

III. Totalt tillverkas sändare och motta- gare för kommunikationsradio av storleks- ordningen 56 milj. kr. där den största de- len (ca 65 procent) utgör sändare. De störs- ta tillverkarna är Standard Radio & Tele- fon AB (ITT), Svenska Radio AB (LM Ericsson), Philips Teleindustri AB (Svenska Philips) och AGA.

Totalt tillverkas utrustning för radiona- vigering— och radiostyrning (inkl. radar) av storleksordningen 218 milj. kr. Varugrup- pen omfattar bl.a. system för radionavige- ring och styrning för fartyg och flyg, civil och militär radar, radio- och TV-system för industriella ändamål, vissa militära styr— nings- och kommunikationssystem. Det kan i sammanhanget nämnas att de militära pro- dukterna utgör en väsentlig del av omsätt- ningen för denna del av varugruppen. L M Ericsson tillverkar bl. a. radarutrustning, Saab tillverkar militär utrustning (robotelek- tronik etc.). Standard Radio & Telefon AB tillverkar bl. a. elektronisk flygtrafikledning och militär elektronik. Bofors Elektronik AB tillverkar bl. a. robotelektronik. Svenska AB Trådlös Telegrafi (AEG) tillverkar bl.a. navigeringsutrustning.

Tillverkningen av de ovan uppräknade produkterna ställer vanligen höga krav på teknisk kunskap och på omfattande eget ut- vecklingsarbete. Produkterna är sällan stan- dardiserade, de anpassas vanligen i varje enskilt fall till avnämamas specifika önske-

mål. Det existerar därför inte hos företagen några speciella produktionslinjer. Vanligast förekommande är stora företag med ett brett sortiment (SA'IT, L M Ericsson, AGA, Philips och Standard Radio & Telefon AB.) Det förekommer även mindre företag som med nödvändighet arbetar inom en smal och höggradigt specialiserad sektor (exem- pelvis kommunikationssystem för fartyg).

Kostnadsstruktur

I. Det finns i det allra flesta fall mycket på- fallande stordriftsfördelar i tillverkningen av elektroniska komponenter av typ elektron- rör, halvledare, motstånd, kondensatorer, in— tegrerade kretsar etc. För en mängd produk- ter kan, enligt uppgift från en stor interna— tionell koncern, inget slut ses på styckkost— nadernas degression vid ökad produktions- volym även vid mycket hög produktion. 20 procents sänkning av de förädlingskostna- der som inte utgör fullständigt ospecialiserat material (typ tråd, metallplåt etc.) vid en fördubbling av produktionen brukar ibland användas som en grov generell regel. Van- ligen förändras såväl den använda produk- tionstekniken som produktens utformning vid en ökad produktionsvolym.

I det följande ges kostnadssambanden för några komponenter. Förutom de elektro— niska komponenterna som behandlas ges också exempel på kostnader för några me- kaniska komponenter.

]. Tabell XIV: 29 visar kostnadsstruktu— ren för tillverkning av två relativt okomp- licerade transistorer. Tillverkningen avser endast sammansättning av detaljer som im- porteras från en av koncernens anläggning- ar utomlands. (Den svenska anläggningen har exempelvis ingen diffussionsanläggning för tillverkning av halvledarelementen.)

Uppenbarligen är dock som framgår av tabellen sammansättningsledet det mest kostnadskrävande förädlingsledet. Anlägg- ningens egen förädling överstiger 80 procent av de totala kostnaderna.

Beträffande den totala produktionens stor— lek beräknas en anläggning för produktion av halvledarelement med ett relativt komplett

1. Tabell XIV: 29. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av två relativt okomplicerade transistorer

Relativ kostnadsuppdelning

Produktionsvolym tusen

vid prod.volym 5 OOO/dag enheter/dag typ A typ B 5 10 15 Arbetslöner och material 20,5 20,8 100 100 100 Ovriga tillverkningskostnader 79,5 79,2 100 74 67 Styckkostnad 100,0 100 79 74 Källa: [l] produktionssortiment, böra ha en storlek b)11(01m0t5tånd Prod.volym __ ._ som motsvarar en årlig omsättning på 50— /2 w 10 ""I-" 20 mllj' 50 m'u' 100 milj kronor, för att nöjaktigt kunna ut- .. .. . . . . .. _, Foradlings- nyttja ex15terande stordriftsfordelar och for kostnad 100 76 71 att kunna bedriva ett tillfredsställande ut- vecklingsarbete. c) Elektrolyt- Prod.volym kondensator 5 milj. 16 milj. 50 milj. 2. Tabell XIV: 30. Sambandet mellan styck- Förädlings— kostnad och serielängd vid tillverkning av en kostnad 100 75 50 reläapparat (standardty ). p d) Högtalare Prod.volym

Serielängd 1 000 5 000 100 000 Styckkostnad 100 91 86—88

Tabell XIV: 30 visar sambandet mellan styckkostnad och serielängd vid tillverkning av en reläapparat av standardtyp.

Beträffande den totala produktionens stor- lek beräknas en anläggning för tillverkning av reläapparater böra vara av storleksord- ningen 100—150 anställda och med en års- omsättning kring 10 milj. kr för att nöjak— tigt ha tillgodogjort sig de existerande stor- driftsfördelama.

3. Som tidigare nämnts är komponent- tillverkningen relativt liten i Sverige. Följan- de kostnadsuppgifter har erhållits för ett internationellt företags produktion i utanför Sverige belägna anläggningar. Kostnadsrela- tionerna har erhållits ur tidsseriedata vilket gör att de måste behandlas med en viss försiktighet.1

a) Kolmotstånd Prod.volym

%, W 10 milj. 125 milj. 330 milj. Förädlings- kostnad 100 57 46

230 milj. 420 milj.

Förädlingskostnad 100 95 e) Radiorör l Prod.volym 1,1 milj. 4,5 milj. Förädlingskostnad 100 78 f) Radiorör 2 Prod.volym 1 milj. 1,4 milj. Förädlingskostnad 100 89 g) Radiorör 3 Prod.volym 3 milj. 5 milj. Förädlingskostnad 100 81 h) TV-skärm Prod.volym 1 milj. 2,3 milj. Förädlingskostnad 100 83 i) TV-rör Prod.volym 1,3 milj. 1,9 milj. 2,6 milj. Förädl.kostn. 100 69 60 Källa: [1]

1 Svårigheter föreligger att ur tidsseriedata särskilja effekter betingade av produktionsvolym resp. effekter betingade av externa tekniska för- ändringar, faktorprisföråndringar.

1. Tabell XIV: 31. Samband mellan serielängd och kostnad för vissa komponenter samt mel- lan serielängd och monteringskostnad vid tillverkning av radiomottagare.

Serielängd tusen enheter

5 10 25 50 100 250 500 1 000 Metalldelar 100 63 44 33 27 23 22 21 Hölje 1 (plast) 100 87 57 52 49 49 49 49 Hölje 2 (plast) 100 59 34 26 22 19 19 18 Hölje 3 (plast) 100 85 77 73 69 67 67 67 Monteringskostnad (löner + overheads) 100 87 80 76 73 71 70 69

4. Ett företag som tillverkar tryckta kret- sar uppger att denna produkt mycket väl lämpar sig för automatisk tillverkning i långa serier. Man bedömer att en storlek som motsvarar en omsättning av 3—4 milj. kr utgör en tröskel över vilken det är för- delaktigt att använda en åtminstone delvis automatiserad anläggning. Minsta optimala storleken bedömdes ligga vid en storlek som motsvarar en omsättning av 150—200 milj. kr.

5. Komponenttillverkningen omfattar för- utom elektroniska även mekaniska kompo- nenter. Det kan vara intressant att i detta sammanhang söka belysa några karakteris- tiska skillnader mellan dessa två typer. Van- ligen finner man exempelvis vid tillverkning av utrustningar och system att ett stort in- slag av elektroniska komponenter tenderar att göra styckkostnadskurvan flackare, me- dan ett stort inslag av mekaniska komponen- ter medför en betydligt brantare styckkost- nadskurva. De ingående elektroniska kom— ponenterna är vanligen standardkomponen- ter som tillverkas i stora serier för en mängd olika tillämpningar. De mekaniska kompo— nenterna är däremot mera specifika och tillverkas vanligen i avsevärt mindre serier. Kurvorna i fig. XIV: 4 visar styckkost- nadskurvan för två olika mekaniska detal- jer som ingår i elektroniska vågledarsystem. Figurerna visar också vid vilka produk- tionsnivåer det är fördelaktigt att övergå från en tillverkningsteknik till en annan. II Den största delen av de produkter som faller inom gruppen hemelektronik tillver- kas i standardiserat utförande i långa serier. Endast en mindre del av produktionen ut-

gör specialprodukter i mindre serier.

Mängden inköpta komponenter kan som tidigare nämnts variera högst avsevärt mel- lan olika producenter. Förutom tillverkning och inmontering i det yttre höljet tillverkas och monteras vanligen även själva chassit. Enbart uppgifter rörande radiotillverkning- en finns tillgängliga. Stora likheter torde rå- da mellan alla produkter inom gruppen hemelektronik varför kostnadsrelationerna torde vara analoga även för de övriga pro- dukterna.

Tabell XIV: 31 beskriver sambandet mel— lan serielängd och vissa kostnadsposter. Bland viktiga kostnadsposter som ej är medtagna i tabellen, finns konstruktionskost- naden som är en fast kostnad oberoende av produktionsvolymen samt kostnaderna för elektroniska komponenter som i de fles- ta fall kan betraktas som proportionella mot volymen.

Tabell XIV: 32 visar sambandet mellan serielängd och totala produktionskostna- den för tre mottagare. Som framgår av ta- bellen ligger de mest väsentliga stordriftsför- delarna i intervallet upp till 100000 appa— rater. De viktigaste kostnadssänkande fakto— rerna är konstruktionskostnadens fördelning på flera enheter, samt sjunkande kostnader för metalldelar och plastdelar (i nämnd ord— ning).

Det antal modeller som produceras och modellens livslängd varierar mellan olika anläggningar (en vanlig livslängd är två år). Känner man modellens livslängd och anta- let modeller är det emellertid enkelt att ur de siffror tabellen ger, konstruera ett sam- band mellan genomsnittlig styckkostnad och

MICROWAVE PLUMBlNG COST CURVES

WR-159 Sidewall Hybrid 1000

WR-159 Sidewoll Hybrid

Total cost curves

500

Cost breakdown

(Tooling nmorfized) A B C Fobyicoted inv. cost Die cost Tooling cost $ l,000.00 $ l,006.00 510,000.00 Produdion of lO l00 lö - l00 46 i5 9.50 i 000 42 14 9.00 "i 5000 40 13 8.50 ; 10 000 38 13 8.00 6 100 % D 50 10.- 10 50 100 500 i 000 5000 10 Quantiry WR-187 Wave guide bends 100 WR-l87 Waveguide Bends Total cost curves COS' ”"No"" 50 (Tooling amortired) A B inv. cost Die cost Tooling cost 5 500.00 $ 3,000'.00 Production of 10 15 100 6 i 000 5.25 m 5 000 5 ”vi 10000 4.75 3 10 % D

1 50 100

500 1 000

Source '

5 000

Quonrify

10000

. Future Techniques in Design and Production of Microwave Components, by Richard M. Walker. Microwave Associates, Burlington, Moss. l967. (Talk given of the lEEE, Orange County ÅP/MTT Section, California).

Fig. XIV: 4. Samband mellan styckkostnad och produktionsvolym för två mekaniska komponenter (användes i vågledarsystem). Källa: [2]

Tabell XIV: 32. Sambandet mellan serielängd och total produktionskostnad för tre olika radio- mottagare.

Serielängd ] 000 enheter

5 10 25 50 100 250 500 1 000 Typ A 100 78 65 59 56 53 52 52 Typ B 100 77 64 57 54 52 50 49 Typ C 100 75 59 53 49 46 45 44 anläggningsstorlek. att vara fördelaktigt att väsentligt öka auto-

2. Tidigare nämndes att stora produk- tionstekniska likheter finns mellan alla pro- dukter inom gruppen hemelektronik. Det finns emellertid också vissa systematiska skillnader. Sålunda är typkostnadema gene- rellt större för TV än för radio. Typkost- naderna för färg-TV är avsevärt större än för svartvit-TV. Det är bl.a . detta som gör att minsta optimala serielängden bedömes vara avsevärt större för TV-mottagare än för radiomottagare och avsevärt större för färg-TV än för svartvit-TV.

3. Lödtekniken har redan utvecklats så långt att samtliga lödpunkter i ett chassi kan lödas samtidigt. Användningen av inte- grerade kretsar ger ännu större möjligheter till rationalisering och mekanisering av pro- duktionen.

Inom komponenttillverkning har halvle- dartekniken medfört att de integrerade kret- sarna sannolikt kommer att bli av allt större betydelse. Dessa komponentmoduler kräver emellertid relativt långa serier för att vara bättre än de enkla komponenterna.1

Det är ännu oklart vilken betydelse ut- vecklingen av komponentmoduler kommer att få för tillverkningen av chassin. Troligen blir det svårt att åstadkomma samma mängd chassityper från ett begränsat antal kompo- nentblocktyper som det tidigare varit möj- ligt att erhålla från mängden av komponen- ter. En ökad standardisering kommer där- för sannolikt att bli följden av en sådan övergång.

För närvarande är monteringen av chas- sin en relativt arbetsintensiv produktions- process. Introduktionen av komponentmo- duler kommer att väsentligt förenkla mon- teringen. Sannolikt kommer det då också

matiseringsgraden. En sådan högautomati- serad montering kommer med all säkerhet att väsentligt accentuera stordriftsfördelar- na.

4. Ett företag som tillverkar TV-appara- ter (ca 20 tusen apparater/ år) uppger att ca 60 procent av dess försäljningsvärde (dvs. en avsevärt högre del av totala produktions- kostnaden) utgöres av inköpta komponen— ter. Den egna förädlingen utgöres i huvudsak, enbart av montering. Vid en hypotetisk för- dubbling av produktionen bedömes de kost—— nadsfördelar som därvid kan erhållas vara små.

111 Tillverkningen av kommunikationsra- dio är tekniskt mera avancerad än masstill- verkningen av radio- och TV-mottagare. Detta innebär att produktionen kräver re- lativt sett flera konstruktörer och tekniker. En omfattande typdifferentiering förekom- mer vilket gör att serielängden vanligen är mycket liten. I de serielängdsintervall som är aktuella för de svenska tillverkarna, är stordriftsfördelama med avseende på mon- teringskostnaderna i allmänhet små. Inom dessa intervaller är det framför allt kon- struktionskostnadens fördelning på flera en- heter som ger en kostnadssänkning vid ökad serielängd. Tillverkningen av elektroniska system för navigering och styrning är i sin tur ännu mera tekniskt komplicerad än till- verkningen av kommunikationsradio. Kon- struktionskostnaderna utgör här en ännu större del av de totala kostnaderna.

1 Initialkostnadernas storlek är avgörande för avvägningen om det är fördelaktigt att använda sig av speciella integrerade kretsar eller inte. »Normal kostnad» för utveckling av en integre— rad krets uppges uppgå till 0,25 milj. kr.

1. Tabell XIV: 33. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av kommunikationsradio.

Produktionsvolym 3 000 6 000 enheter enheter Material 50 Löner 25 Fasta kostnader 25 Total styckkostnad 100 80 Källa: [1]

2. Tabell XIV: 34 anger kostnadsstruktu- ren vid tillverkning av en »typisk produkt» för ett företag som tillverkar elektroniska system. Konstruktionskostnaden är inte medräknad varför tabellen endast speglar de rena tillverkningskostnadema.

3. Ett företag som tillverkar elektronik- utrustning uppger att man för egen del räk- nar med att en fördubbling av serielängden genomsnittligt ger 5—15 procents kostnads- minskning. Produktionen utgöres av sys- tem som säljes i 1—2 eller på sin höjd upp till 10 exemplar. I dessa system ingår under- enheter som i sin tur är standardiserade. I dessa underenheter ingår komponenter som tillverkas i serier av storleksordningen100— ] 000 enheter (sällan mer än 1 000 enheter).

Sammanfattande kommentar

Stordriftsfördelar förekommer och är uppen- barligen stora för samtliga förädlingsled som ingår i tillverkningen av radio- och TV- material.

Tillverkningen av elektroniska komponen-

ter är vanligen mera koncentrerad än de olika sammansättningsleden. Den främsta orsaken till denna koncentration torde utan tvekan vara de stordriftsfördelar som exi- sterar i denna produktion i kombination med att de vanligtvis ha väldefinierade kva- litetsegenskaper vilket gör det lättare att undvika en omotiverad och fördyrande pro- duktdifferentiering. I de fall där produkt— differentieringen är välmotiverad, trots li- ten efterfrågan, förekommer ofta vid sidan av de stora komponenttillverkama även mindre tillverkare inriktade på dessa spe— cialprodukter. En stor del av den svenska produktionen har denna karaktär.

En konsekvens av att komponenttillverk- ningen är mera koncentrerad än samman- sättningsleden blir att styckkostnaden vid tillverkningen av en standardiserad elek- tronisk komponent i mycket liten grad för- ändras även vid en relativt stor förändring i ett enskilt sammansättningsföretag. De elektroniska standardkomponenterna utgör därför en förhållandevis konstant kostnad per producerad slutprodukt. De mekaniska komponenterna är i mindre grad standar- diserade och dessa tillsammans med de elektroniska specialkomponenterna (om så- dana förekommer) kan därför kostnadsmäs- sigt variera vid ökad serielängd.

Ett företag av begränsad storlek som har kapacitet för att tillverka radio- och TV- material men som kan välja speciell pro- duktionsinriktning har vanligen kompara- tiva fördelar av att välja specialtillverkning typ kommunikationsradio och elektroniska system. En sådan utveckling har varit märk- bar i Sverige där flera tillverkare av stan-

2. Tabell XIV: 34. Kostnadsstrukturen vid tillverkning av en »typisk produktion» för ett före- tag som tillverkar elektroniska system.

Rel. kostn. Produktionsvolym uppdeln. vid

prod.volym m m 6 m 20 m 200 m Material 32 100 91 74 67 Löner 63 100 76 60 50 Kapitalkostnad 5 100 100 100 100 Total styckkostnad 100 100 82 67 58

Källa: [1]

dardiserad hemelektronik övergått till spe- cialproduktion.

Källor:

[1] Uppgifter erhållna från svenska företag. [2] »Future Techniques in Design and Produc- tion of Microwave Components» by Richard M. Walker. Microwave Associates, Burling- ton, Mass, 1967. (Talk given at the IEEE, Orange County AP/MTT Section, Cali- fornia).

[3] The economies of scale in British manufac- turing industry. C. Pratten (Stencil) 1967.

P. Datamaskinprodukter

Saluvärde 1966 134 milj. kr1

Allmänt.

De varor och tjänster som datamaskinindu- strin producerar omfattar maskinvaror (hardware), programvaror (software) samt teknisk service (systemservice).

Ett datamaskinsystems (maskinvaror och programvaror tillsammans) uppgift kan kort- fattat sägas vara att mottaga, lagra och avleverera information samt att på angivet sätt bearbeta den inmatade informationen.

Datamaskinens maskinvaror består av en centralenhet med inre minnen (snabba min- nen i första hand avsedda som hjälp vid de databearbetande operationerna) samt kringutrustning och terminaler. Kringutrust- ningen består av olika anordningar för in- och utmatning av information samt lagringsminnen.

Med programvaror avses programmerade instruktioner nödvändiga för att kunna styra centralenheten och olika slag av kringut- rustning och terminaler för önskade funk— tioner.

Programvarorna består av styrprogram (: operativsystem) samt olika typer av tillämpningsprogram.

Konstruktion och tillverkningen av cen- tralenhet och styrprogram hör intimt sam- man och är av tekniska skäl inte lämplig att dela mellan olika företag. En stor del av kringutrustningen och vissa tillämpnings— program tillverkas och marknadsförs däre- mot fristående.

Datamaskinsystemens uppgifter varierar kraftigt från fall till fall och grundmodel- len är därför i allmänhet inte på ett opti- malt sätt anpassad till varje kund.

Anpassning kan vanligen göras i efter— hand genom att förändra maskinvaran el- ler genom vidareutveckling av program- varan.2

I vissa fall utgör kringutrustningen eller terminalutrustningen en mycket större del av det totala systemet än den centrala datamaskinenheten. Datamaskinenheten in- går endast som en komponent. Ofta är det i sådana fall relativt snävt avgränsade tjänster som erfordras och en mindre rela- tivt standardiserad centralenhet kan vara till— fyllest. En sådan enhet kan inköpas som en komponent bland många andra. I vissa andra fall då mycket speciella tjänster skall utföras och ingen lämplig datamaskin finns i marknaden kan det vara fördelaktigt att tillverka en egen centralenhet.

De datamaskiner som erfordras för pro- cesstyrningssystem eller liknande industriel- la applikationer är vanligen av relativt måttlig storlek. Kringutrustningen utgör i dessa fall ofta en större del av de totala investeringskostnaderna än centralenheten. Vanligen kan relativt standardiserade en- heter användas.

Liknande förhållanden torde gälla för en stor del av de medicinska applikationerna.

När det gäller datasystem med en mängd olika terminaler eller med mycket speci— ell inriktning, typ bokföringssystem, mili— tära system, är det ofta fördelaktigt att även specialtillverka centralenheten så att den helt anpassas till systemet.

Produktionsstruktur

Datasaab är det enda företag i landet som producerar egna större centralenheter och datasystem.

Svenska IBM tillverkar kringutrustning

1 I saluvärdet ingår maskinvaror samt vissa programvaror. ” Genom den intima koppling som finns mel— lan maskin- och programvara blir, när det gäller konstruktionen av dessa produkter, gränsen mel- lan dem delvis utsuddad.

(snabbskrivare, styrenheter etc.) till moder- bolagets datamaskinsystem (framför allt 360—systemet).

Facit tillverkar viss allmän kringutrust- ning, typ remsläsare, remsstansar, digitala bandspelare, bokföringsterminaler etc. Mindre centralenheter och datasystem till- verkas av LM Ericsson, Standard Radio & Telefon AB (ITT) och Swedish Com- puters (Svenska Philips).

LM Ericsson tillverkar inom denna sek- tor bl.a. styrsystem till elektroniskt styrda telefonväxlar, mindre datamaskiner avsedda för processtyrningssystem samt vissa mil- tära system (t.ex. Autotest till system 37 Viggen). Standard Radio & Telefon AB till- verkar bl. a. datamaskiner för militära app- likationer (stridsledningssystem etc). SWe— dish Computers tillverkar bl.a. datatermi- naier och totalisatorutrustning. Flera före- tag utnyttjar utifrån köpta centralenheter som komponenter i egna system. ASEA använder exempelvis vissa sådana enheter (Controll Data 1700 och PDP) i olika industriella applikationer tillsammans med egen tillverkad transmissionsutrustning och processtyrutrustning. AGA och Standard Ra— dio & Telefon AB utnyttjar på liknande sätt köpta centralenheter som komponenter i medicinska applikationer.

Produktionskostnader

Framställningen kommer i det följande att främst syssla med tillverkningen av större centralenheter och datasystem. De allmänna synpunkter som förekommer torde dock ha en viss giltighet även för mindre eller mera specialtillverkade system. Tabell XIV : 35 (ur en OECD—rapport) anger den relativa kostnadsfördelningen för en likvärdig datamaskin dels i ett stort dels ett litet datamaskinproducerande företag. Rapportens anonymitet och dess brist på detaljer beträffande serielängder och total produktionsvolym, hur utvecklingskostnader- nas allokerats och hur hög förädlings- grad de olika företagen valt att ha, gör att siffrorna måste behandlas med en viss försiktighet. De kan emellertid utgöra ett

Tabell XIV: 35. Relativ kostnadsuppdelning för en likvärdig datamaskin i ett stort resp. litet datamaskintillverkande företag.

Stort Litet företag företag Maskinvaror 20 35 Försäljning och teknisk service 35 25 Programvaror 25 25 Forskning och utveckling 5 10 Vinst 15 5 100 100 Källa: [2]

lämpligt bakgrundsmaterial för vissa inle- dande mera generella betraktelser.

Tabellen ger exempelvis en översiktlig bild av kostnadsfördelningen. Karakteristiskt är att produktionen av maskinvara, pro- gramvara resp. försäljning och teknisk ser- vice är av ungefär samma storleksordning — rangordningen varierar, men alla ligger mellan en tredjedel och en femtedel av de totala kostnaderna.

Maskinvaran utgöres som tidigare nämnts av en mängd olika delar. Dessa olika de- lar är uppbyggda av relativt komplicerade och sammansatta komponenter, som i sin tur är uppbyggda av enklare komponen- ter etc.

I allmänhet finns möjligheter att köpa även mera komplicerade och sammansatta komponenter utifrån. Den egna produktio- nens förädlingsgrad och den sortiments- bredd som finns på kringutrustningen kan alltså variera mellan olika företag. Rent allmänt torde en ökad årlig produktions- volym kunna medföra vissa kostnadsbespa- ringar i det egna förädlingsledet bl.a. ge- nom ökad mekanisering. En ökad serie- längd torde också kunna ge minskade pro- duktionskostnader, dels i det egna föräd- lingsledet, dels i utanför liggande föräd- lingsled (elektronikkomponenter och kring- utrustning).

Tabell XIV: 36 anger kostnadsstrukturen vid tillverkning av en snabbskrivare. Detta exempel gäller en maskinvara med en stor del mekaniska detaljer. Vissa andra maskin- varor (t.ex. centralenheten) torde ha en

Relativ kost- Produktionsvolym nadsuppdel ning vid 50 50 75 100 125 150 Importdelar 28,6 100 100 100 100 100 Legotillverkade delar 25,0 100 95 91 86 82 Direkt arbete + rörliga till- verkningskostnader 6,9 100 100 100 100 100 Fasta omkostnader 39,5 100 79 60 48 40 Total styckkostnad 100,0 100 91 82 76 72 Produktionsvolym 100 motsvarar 700—800 snabbskrivare/år Källa: [1]

större andel elektronisk utrustning. Vanli— gen ger de mekaniska delarna en krafti— gare kostnadsdegression än de elektronis— ka (bl.a. genom att de i större utsträck- ning specialtillverkas). För maskinvaror med större andel elektronisk utrustning torde kostnadsdegressionen bli något mind- re än den tabell XIV: 36 anger. I stora delar är produktionstekniken emellertid ana- log, vilket gör att avvikelserna från den struktur som tabellen angiver kan förmodas vara begränsade.

Programvaroma utgörs dels av styrpro- gram och vissa grundläggande tillämpnings- program, dels av kundanpassade tillämp— ningsprogram som tillverkas på beställning i takt med produktionen. De grundläggande programmen utgör en i huvudsak fast kost- nad medan de kundanpassade programmen varierar med produktionsvolymen. En suc- cessivt ökad produktionsvolym ökar mäng- den utarbetade tillämpningsprogram. Beho- vet av nya tillämpningsprogram växer emel- lertid vanligen långsammare än serieläng- den vilket i sig skulle medföra en ten- dens till successivt minskade programvaru— kostnader vid ökad serielängd även på den rörliga kostnadsdelen.

Det finns emellertid vissa samband som pekar på ökade programvarukostnader vid ökad produktionsvolym inom vissa stor- leksintervall. Den mängd personer som är nödvändiga för konstruktion av maskinva— ran och de grundläggande programvaror- na är inte tillräcklig för att klara av de kundanpassade tillämpningsprogrammen då produktionsvolymen växer över en viss nivå. Nya grupper måste då utbildas. För deras

utbildning krävs att den kunskap som pri- märgruppen av konstruktörer och liknande besitter måste explicit formuleras i skrivna instruktioner. Kostnaden för att formalisera denna kunskap och utbilda nya grupper kan medföra att kostnader för tillverkningen av programvaran snabbt stiger då produk- tionsvolymen överskrider nämnda nivå. För ytterligare ökning i produktionsvolymen ten- derar kostnaden sedan, bland annat p. g. a. stordriftsfördelar i inlärningsprocessen, att successivt sjunka. Programvarans kostnads- kurva kan av nämnda orsaker få en »puckel».

Motsvarande samband torde även kunna erhållas när det gäller den tekniska ser- vicen.

Enligt en svensk uppgiftslämnare skulle kraven på fondering och systematisering av den kunskap som är nödvändig för komp- letta programsystem och kompletta nät för teknisk service medföra att utvecklingskost- naderna vid en viss produktionsvolym sti- ger mycket snabbt. Produktion av maskin- och programsystem torde därför under nu— varande marknadsförhållanden vara möjlig hos företag med en produktion överstigande 1 000 maskinsystem per serie eller hos små företag vars produktion motsvarar 30 — 100 maskinsystem per serie.

Den snabba tekniska utvecklingen gör att konstruktionerna snabbt blir föråldrade. Detta medför i sin tur att serielängderna blir relativt korta vilket tenderar att göra utvecklingskostnadema relativt betydelseful- la.

Kostnaderna för typutvecklingen är van- ligen höga. Som exempel kan nämnas att

utvecklingskostnaderna för IBM:s hela 360- system uppgick till 200 miljoner dollar. Utvecklingen av Saabs datamaskin D 21 har enligt uppgift kostat mindre än 16 miljoner kronor.1 D 21 är approximativt jämförbar med 360/ 30, i varje fall inom vissa användningsområden.2 Man frågar sig var skillnaden i utvecklingskostnader ligger.

Förutom själva maskinsystemen måste också programsystemen utvecklas. Utveck— lingskostnaderna för de senare, dvs. styrpro- gram, kompilatorer, tillämpningsprogram etc. är ofta av samma storleksordning som för själva apparaturen eller större.

De höga utvecklingskostnaderna för IBM förklaras i första hand av att företaget har utvecklat ett fullständigt datamaskinsy- tem som skall kunna användas för ett mycket stort antal uppgifter. Utvecklings- kostnaderna kan därför sägas avse ett fler- tal olika datamaskinsystem. De höga utve- vecklingskostnaderna torde också ha föror- sakats av att IBM på programvarusidan önskat en långtgående diversifiering. Ut- vecklingen av styr- och tillämpningsprogram har gjorts med tanke på att kunna sälja företagets produkter till olika kundkatego- rier och på olika marknader.

Utvecklingskostnadema för D 21 avser endast en datamaskin och ett relativt be- gränsat antal tillämpningsprogram och med möjlighet att endast använda två program- meringssystem. Begränsningen i tillämp- ningsprogram kompenseras av att utveck- lingsavdelningama genom sin direktkon- takt med kunderna har möjlighet att upp- skjuta och sedan successivt genomföra viSSa oförutsedda systemtjänster. Man kan också i efterhand utveckla ej förutsedda kund- applikationer.

Utvecklingskostnadernas fördelning på flera produkter vid ökad serielängd torde vara den väsentligaste kostnadssänkande faktorn vid produktion av datasystem. Suc— cessivt ökade relativa utvecklingskostnader förväntas också accentuera detta samband.

Ett mindre företag kan på flera sätt anpassa sig till de beskrivna förhållandena.

Vanligen ger det komparativa fördelar för

ett mindre företag att specialisera sig på relativt väl avgränsad mindre köparekate- gori med speciella krav. Både maskin- och programvara kan då utformas med speciell tanke på denna grupp.

Kostnaderna för att förse kunderna med erforderlig teknisk service kan minskas genom speciell inriktning på en relativt snäv geografisk marknad.

Vid små serier är det vanligen fördelak- tigt att endast konstruera ett minimum av programvaror. I stället utformas dessa allt- eftersom kundernas behov preciseras.

Sammanfattande kommentar

De relaterade sambanden ger inga defini- tiva besked om stordriftsfördelarnas före- komst och storlek. Det förefaller dock så- kert att ett större företag har väsentliga kostnadsfördelar vid tillverkning av maskin- vara och vid utvecklingen av standardise- rade program.

Det förefaller emellertid trots detta inte osannolikt att mindre relativt specialiserade producenter (för närvarande) kan existera jämsides på samma eller inte avsevärt säm- re villkor än de större.

Källor:

[1] Uppgifter erhållna från svenska företag. [2] Gaps in tecknology between member countries. Electronic Computers. OECD, Paris 1968.

1 Utvecklingskostnaden för D 21 angavs vara täckta vid en serie på 30 enheter motsvarande en total omsättning av 70—80 milj. för maskin- varusidan. Av denna omsättning angavs utveck- lingskostnaderna utgöra mindre än 20 %. Mera preciserade uppgifter vill man av sekretesskäl inte lämna. * En sådan jämförelse har t. ex. gjorts i stats- revisorernas utredning om länsstyrelsernas data- verksamhet.

XV

A. Inledning

Följande delbranscher kommer att behand- las:

Kvarnar

Bagerier

Sockerindustri Choklad- och konfektindustri

Mejeriindustri

Slakterier och charkuterier Grönsaks- och fruktkonserveringsindu- strier

Margarinindustri Bryggerier

Av dessa hör alla utom bryggerier enligt industristatistiken till huvudgruppen livsme- delsindustri. Tillsammans utgör de 87 pro- cent av hela förädlingsvärdet i denna branschgrupp.1

Bryggerier, som är medtaget i detta ka- pitel, tillhör enligt industristatistiken dryc- kesvaru- och tobaksindustrin.

Skillnaden mellan den existerande an- läggningsstrukturen och den optimala2 är mycket varierande inom de beskrivna del- branscherna.

Inom margarintillverkningen råder exem- pelvis en produktionsstruktur, som kan sä- gas ligga nära den optimala. Antalet an- läggningar i denna bransch kan därför för- väntas vara stabilt en relativt lång tid framöver. Inom sockerproduktionen existe- rar en anläggningsstruktur, som kan för- väntas vara konstant en viss tid framöver

Livsmedelsindustrin

under oförändrad självförsörjningsgrad men som vid minskad självförsörjningsgrad kraf- tigt skulle koncentreras.

I övriga branscher, där (de långsiktiga) kostnadsskillnaderna mellan den existerande och den optimala anläggningsstrukturen är större, torde förändringar komma att ske — i vissa fall mycket omfattande sådana.

Inom exempelvis mejeri-, bageri-, slak- teri-, charkuteri— samt bryggeriindustri är skillnaden mellan den existerande och den optimala strukturen relativt stor, och i dessa branscher kan därför stora föränd- ringar förväntas ske.

Takten i strukturomvandlingen betingas till en stor del av företagsstrukturen. I de flesta branscher, t. ex. bagerier, mejerier och slakterier, torde den uppsplittrade före- tagsstrukturen tendera att delvis bromsa takten i anläggningsstrukturens förändring.3 Den existerande företagsstrukturens betydel- se för den förväntade strukturutvecklingen gör, att en kort beskrivning av denna måste medtagas även i en översiktlig studie av förväntade förändringar i anläggningsstruk- turen.

1 Bland de återstående 13 procenten finns då bland annat fiskkonserveringsindustri, kalferos- terier, kraftfoderfabriker, jästfabriker, makaron- fabriker, stärkelsefabriker, ättiksfabriker, se- napsfabriker. 2 D. v. 5. den totalt setthostnadsminimerande anläggningsstrukturen, dålinga hänsyn tages till den historiskt givna produktionsutrustningen. ” Jämförelsen göres då med den totalt kost- nadsminimerade strukturutvecklingen.

För en beskrivning av livsmedelsindust- rins ägare- och integrationsförhållanden är det lämpligt att indela företagen i pri- vata, jordbrukskooperativt ägda och kon- sumentkooperativt ägda. Branschens totala förädlingsvärde fördelade sig 1960 på dessa tre huvudgrupper i förhållandet 59,30 och 11 procent.

Jordbrukskooperationen dominerar sär- särskilt mejeri- och slakteribranscherna. Me- jeriföreningar anslutna till SMR har i stort sett hand om all invägning av mjölk och om all partiförsäljning av mjölk och grädde. Sveriges Slakteriförbund behärskar ungefär 85 procent av nöt- och svinslakten i lan- det. Även inom kvarnindustrin har jord- brukskooperationen stora intressen och är ägare av det största företaget i denna bransch.

I övriga branscher dominerar de privata företagen. Konsumentkaoperationen (KF) har egen produktion i de flesta av dessa branscher.

Det kan också vara motiverat att påpeka den relativt omfattande horisontella inte- grationen mellan olika livsmedelsbranscher och den vertikala integrationen bakåt (jord- bruket) och framåt (detaljhandeln) som fö- rekommer.1

Det är inte alltid så, att potentiella minsk- ningar i produktionskostnaderna är den do- minerande kraften i en förväntad struktur- utveckling. De fördelar i marknadsföring som t. ex. ett brett sortiment kan ge (speci— ellt markant inorn livsmedelsindustrin), eller de inköpsfördelar en vertikal integration bakåt kan ge, är ofta större än de even- tuella besparingar i produktionskostnaderna, som skulle kunna erhållas vid oförändrad total produktionsvolym men med ett snäva- re sortiment eller med färre förädlingsled, d.v.s. med en större produktion av varje enskild produkt. Vid ett val mellan att bredda sortimentet eller att utöka produk- tionsvolymen genom t. ex. en fusion kan det första alternativet vara mest attraktivt.

De strukturförändringar, som kommer att beröras i det följande, är emellertid huvudsakligen begränsade till sådana som tenderar att minska produktionskostnader-

Framställningen av livsmedel baseras till stor del på råvaror från svenskt jordbruk och fiske. Produktionen sker huvudsakligen för hemmamarknaden.2 Produktionsvoly- men3 har bland annat genom denna begräns- ning och på grund av livsmedelsindustri- produkternas relativt låga inkomstelasticitet utvecklats långsammare än industriproduk- tionen i sin helhet. Mellan 1950 och 1965 ökade produktionsvolymen i livsmedelsindu- strin ungefär 50 procent, vilket kan jäm— föras med 120 procent för hela industrin. Vissa delbranscher är dock mycket expan- siva (konservindustrin), medan andra är stag- nerande eller vikande (kvarnindustrin, soc- kerindustrin).

Livsmedelsindustrins lokalisering betingas i hög grad av de totala kostnaderna för transport av råvaror, halvfabrikat och får- digvaror. I många fall är inte bara de geografiska avstånden och val av trans- portmedel utan även tidsavstånden (fram- för allt genom att kvalitén snabbt kan

1 Exempel på horisontell integration: KF har egen produktion i praktiskt taget alla branscher (undantagna är mejeri- och socker- industrin). Unilever producerar margarin, glass (Trollhätteglass), konserver o. dyl. (Bong, Blå Band, Bjäre). Koncernen har också omfattande horisontella förgreningar utanför Sverige. SSA tillverkar förutom socker även konserver o. dyl. (Felix, Reymersholms Livsmedel).

Exempel på vertikal integration: Inom slakteri-, charkuteri- och mejeribran- schema dominerar olika producentkooperativa företag. I vissa fall går producentkooperativa företag i integrationshänseende ända fram till detaljhandelsledet. Den mest markanta kopp- lingen mellan livsmedelsproduktion och detalj- handel finns naturligtvis för övrigt inom kon- sumentkooperationen.

” Import av utländska jordbruksvaror försvå- ras av det höga importskyddet. I genomsnitt uppgick importskyddet i mars 1967 till 74 pro- cent av inköpspriset i Sverige. [1] En liknande protektionistisk jordbrukspolitik i andra länder försvårar även export av jordbruks- och livs- medelsvaror. Förutom tullar utgör ofta de spe- ciella hygienkrav, som livsmedelslagstiftningen uppställer, ett visst hinder för handel t. ex. med köttvaror.

” Måttet avser viktförändringar inom resp. produktionsgrupp och tar inte hänsyn till even- tuella förändringar i förädlingsgraden. Då för- ädlingsgraden samtidigt ökat under den betrak- tade tidsperioden är ökningen i förädlingsvärdet betydligt större än viktökningen.

försämras) av betydelse. Färskhetskravet kan gälla såväl råvara som färdigprodukt. Inom t. ex. konservindustrin är tidsavståndet från råvarukällan till livsmedelsindustrin avgörande, medan det inom t.ex. bageri- industrin är tidsavståndet från bagerierna till kunden som är viktigt. Färskhetskraven på framför allt de färdiga produkterna har emellertid genom olika tekniska för- ändringar — förbättrad och förbilligad djup- frysningsteknik, sterilisering, torkning etc — minskat under senare tid.

För sockerindustrin och i allmänhet även för konservindustrin är det relativt dyrare (varvid även tidsavståndets kostnad som inkluderar råvarans eller färdigprodukternas eventuella kvalitetsförändringar medtages) att transportera råvaror än det är att trans- portera färdigvaror. För sådana branscher är det sålunda fördelaktigt att lokalisera anläggningarna nära råvarukällan. För de flesta andra livsmedelsindustrier är det re- lativt dyrare att transportera färdigvaror än det är att transportera råvaror.1 För dessa branscher är det sålunda fördelaktigt att lokalisera anläggningarna nära konsu- menterna.

Om fördelen av kundnärhet är stor, och produktionen dessutom är lämplig för till- verkning i små enheter, kommer vid en kostnadsminimerande anläggningsstruktur produktionens och konsumenternas geogra- fiska fördelning att huvudsakligen samman- falla. Om stordriftsfördelar föreligger, kom- mer emellertid — under i övrigt samma förhållanden — produktionen att i större utsträckning lokaliseras nära stora konsum- tionscentra. Totalt sett är livsmedelsindus- trin i hög grad lokaliserad till storstads- länen,2 och detta torde till stor del bero just på en sådan kombination av stordrifts- fördelar och transportkostnadsbetingade för- delar av kundnärhet.

Sedan andra världskriget har en koncen- tration till färre och större arbetsställen ägt rum i samtliga livsmedelsbranscher. Denna förändring har bland annat betingats av de ökade stordriftsfördelar och de min- skade relativa transportkostnader, som tek- niska förändringar i produktsortimentet initi-

erat.a Denna koncentrationsprocess är emel- lertid långtifrån avslutad vilket också kom- mer att framgå av branschstudierna. Den minskning i antalet anläggningar, som kan förutses, kommer därvid också sannolikt att ytterligare accentuera lokaliseringen till storstadsregionerna.

De livsmedelsbranscher. som baserar sin produktion på svensk råvara, blir natur- ligtvis i hög grad beroende av jordbruks- sektorns struktur. Råvaruproduktionens geo- grafiska allokering är därvid kanske det mest betydelsefulla. Jordbrukets anläggnings- struktur kan också vara av betydelse för intransportema — därigenom att den exem- pelvis påverkar antalet uppsamlingsställen. Lagringstekniken i jordbruksledet kan också påverka tidsallokeringen av intransporterna och valet av transportmedel.

Denna påverkan är naturligtvis ömsesi- dig. Inom råvaruledet är det vanligen för- delaktigt att inrikta produktionen nära en livsmedelsindustri på de produkter, som denna kräver som input.

På motsvarande sätt har kvarnindustrin och bageriindustrin ett ömsesidigt beroende- förhållande. Samtliga branscher är dessutom direkt eller indirekt kopplade till detaljhan- delsledet.

Vid en totalt kostnadsminimerad struk- turutveckling måste naturligtvis hänsyn ta- gas till dessa interdependenser. Speciellt för de branscher, som har relativt dyra inputtransporter och alltså har anläggning- arna lokaliserade nära råvaran, uppstår

1 Den eliminering av tidsavståndets betydelse, som i vissa fall skett, har också ofta samtidigt fördyrat transporten av output. ” Storstadslänen (A, B, 0, M) hade 1965 cirka 32 % av totala antalet sysselsatta i industrin. Inom livsmedelsbranschen var motsvarande siffra 45 %. En viss nettoexport torde ske av livsmedel från storstadslänen till övriga län. 3 En faktor som i detta sammanhang sanno- likt bromsat utvecklingen mot en ökad anlägg- ningskoncentration i livsmedelsförädlingsledet år den »lika-prislinje» som starkt omhuldats av jordbrukskooperationen. Identiska råvarupris oberoende av lokaliseringen (inom en region) skapar en geografiskt utspridd råvaruproduktion. En koncentration av råvaruproduktion torde sannolikt väsentligen minska transportkostna- dema och därigenom också göra det fördelaktigt att öka anläggningskoncentrationen.

frågan huruvida förädlingsledet huvudsakli- gen skall anpassas till råvaruledets bästa allokering eller om råvaruproduktionens allokering huvudsakligen skall anpassas till förädlingsledets bästa lokalisering. Råvaru- kostnaderna utgör ofta en mycket stor del av de totala kostnaderna i livsmedelsindu- strin — ofta över 80 procent.1 Relativa skillnaden i slutledets förädlingskostnader mellan olika allokeringsaltemativ måste i sådana fall vara stor för att kunna domi- nera över även relativt måttliga skillnader i produktionskostnader i råvaruledet. Då råvarukostnaderna är mycket stora, och skillnader i produktionskostnader förelig- ger mellan olika allokeringar i råvaruledet, blir alltså förädlingsledet huvudsakligen an- passat till råvaruledets bästa allokering. Om däremot råvarukostnaderna är relativt oberoende av råvaruproduktionens alloke- ring kan den huvudsakligen anpassas till förädlingsledet bästa allokering.

I ett läge mellan dessa två ytterligheter blir beroendet ömsesidigt. I sådana fall blir det speciellt viktigt, att man vid en beräkning av det ena ledets optimala struk- tur och optimala strukturutveckling inte utgår ifrån konstanta förhållanden i det andra ledet.2

I denna studie kommer emellertid inter- dependensen mellan olika branscher att beröras endast i förbigående. Varje enskild branschs optimala anläggningsstruktur eller optimala strukturutveckling beräknas i hu- vudsak med utgångspunkt från konstanta yttre förhållanden eller från givna trender i de yttre förhållandenas förändring.

Förädlingskostnaden i det råvaruförädlan- de ledet är oberoende av råvaruprisema. Dessa kostnader torde i stort spegla resurs- åtgången i förädlingsledet. Inkluderas emel- lertid råvarukostnaderna — vilket ofta är nödvändigt vid en diskussion av struktur- utvecklingen — måste det noteras att dessa kostnader i första hand speglar prissätt- ningen i råvaruledet och inte resursåt- gången i detta led.

Källor: [1] Sveriges industri, Sveriges Industriförbund, Stockholm, 1967. [2] SOS, Industri 1966.

B. Kvarnar

Produktionsstruktur och produktsortiment Saluvärde 1966: 575 milj. kr

Förädlingsvärde 1966: 133 milj. kr

Kvarnamas produktion kan uppdelas i mjöl, gryn och fodervaror. De viktigaste produk- tema är följande:

Total prod. 1966 tusen ton

Vetemjöl 323 Rågmjöl 153 (därav sammalet rågmjöl 66) Havregryn 15 Vetegryn 3 Kli

Fodermjöl j 139

Källa: [1]

De dominerande produkterna är vete- och rågmjöl. Man skiljer vanligen mellan hushållsmjöl och bagerimiöl. En mängd oli- ka kvaliteter finns även inom dessa båda huvudgrupper.

Den svenska marknaden för vete- och råg- mjöl har alltsedan 1930, då Spannmåls- marknaden reglerades och inblandnings- tvång infördes för utländskt mjöl, varit prismässigt isolerad från utlandet. Efterfrå-

1 Genomsnittet för hela livsmedelsindustrin är 71 procent (1966). [2] ? Interdependenser finns mellan många av industriproduktionens branscher, men det som gör ovanstående typ av interdependens speciellt känslig är lokaliseringsfaktorns betydelse. Om det exempelvis är speciellt fördelaktigt för jord- bruken nära mejerier att inrikta sig på mjölk- produktion — vilket kräver stora fasta investe- ringar i byggnader och maskiner — är det själv- fallet samtidigt fördelaktigt för dessa jordbru- kare att veta hur mejeriproduktionens anlägg- ningsstruktur kommer att utvecklas över tiden. Ju mera koncentrerad mejeriproduktionens an- läggningsstruktur är, desto större förändring, kommer varje ytterligare steg i koneentrerande riktning att innebära för råvaruproducenten. Betydelsen av en lokal nedläggning blir större ju längre avståndet är till en alternativ anlägg- ning.

gan har sedan 1920—talet varit stagnerande eller vikande med undantag av en tempo- rär uppgång under krigsåren.1

Alltsedan slutet av 1920—talet (med av- brott endast för krigsåren) synes lågt kapaci- tetsutnyttjande ha utgjort ett allvarligt pro- blem för den övervägande delen av kvarn- industrin. Överkapaciteten sammanhänger med en väsentlig kapacitetsutbyggnad un- der perioden 1920—1945, som trots stag- nerande efterfrågan först i mitten av 1950— talet kom att balanseras av nedläggningar i stor skala.2

Kapacitetsutbyggnaden betingades främst av följande faktorer:

a) Stordriftsfördelar i produktionen gjor- de, att nyanläggningar eller tillbyggnader dimensionerades större än vad som svarade mot existerande marknad.

b) Enskilda maskiners produktivitet har ökat över tiden. Vid ersättning av för- slitna enheter kom därvid den totala kapa- citeten successivt att höjas.

c) Regionala förskjutningar i efterfrågan och i spannmålsodlingens fördelning gav incitament till utbyggnad i norra Götaland och mälarlandskapen. Tidigare hade produk- tionen varit koncentrerad till Sydsverige. d) KF expanderade sin marknadsandel och utökade därvid sin produktionskapacitet bland annat genom nyinvesteringar.

Förmalningen av vete domineras av tre företag: Kungsörnen AB, Salsjökvamgrup- pen och Kooperativa Förbundet. Beträffan- de rågförmalningen spelar dessutom spis- brödsfabrikanternas egna kvarnar en bety- dande roll.

De tre nämnda företagen svarade1959/ 60 för 84 procent av veteförmalm'ngen och för ungefär samma andel av rågförmalning- en exklusive produktionen av sammalet råg- mjöl, som helt domineras av spisbrödsfa- brikanterna.

De tre stora koncernernas anläggnings- struktur framgår av tabell XV: 1.

Produktionsteknik

Sädesmalningen syftar dels till att avlägsna kornets yttre delar, så att innanmätet — kär—

Kapacitet 1 OOO/ton/år Vete Rå g I. Kungsörnen Malmö 60,4 1 7,5 Mjölby 24,0 4,8 Norrköping 40,8 10,8 Uppsala 43,2 4,8 Örebro 31 ,2 3 ,6 Summa 199,6 41,5 II. Saltsjökvarnsgruppen Kristianstad 46,1 1 1,6 Landskrona 19,2 5,8 Stockholm 48,4 12,0 Nyköping 1 1,6 — Summa 125,3 29,4 III. KF Stockholm 67,2 19,2 Göteborg 50,8 8,4 Teckomatorp 3,6 —— Summa 121,6 27,6

Kapacitetstalen är baserade på 24—timmars- drift 240 dygn per år. Källa: [3], [6]

1 Örebro kvarn har sedermera lagts ned (sept. 1968). Anledningen till att Kungsörnen-kon- cernen valt att lägga ner Örebrokvarnen är den minskande brödsädsodlingen i området runt kvarnen.

nan — kan avskiljas, dels till att finfördela produkten. Det yttre skalet, grodden och den vita inre kärnan måste fullständigt se— pareras för att mjölet skall bli vitt. Om hela kornet krossas och ingen separering sker, erhålles sammalet mjöl. Denna malnings— procedur är enklare, men man erhåller en produkt, som på många sätt skiljer sig från det vita mjölet.

Av en given mängd vete erhålles van- ligen cirka 75 procent mjöl. De återstående 2'5 procenten utgör kli, groddar och några rester av den vita käman.3 Av detta kan

1 Orsaken kan antagas vara, att inkomstök- ningen medfört en övergång från brödkonsum- tion till konsumtion av dyrare matvaror. * I en del av de större kvarnarna hade kapa- citetsutnyttjandet omkring 1950 gått ned till 0 00. 3 Även den mest omsorgsfulla malning kan inte helt separera skalet från kärnan.

I vissa speciella mjölsorter återföres en del av kliet. Mellan sammalet mjöl och den kvalitet, där enbart kärnan användes, finns en mängd blandningsaltemativ.

Den första processen i förmalningen (ef- ter en förberedande tvättning och torkning) är att krossa sädeskornet. Detta sker genom att spannmålen får passera mellan olika par av räfflade stålvalsar, som roterar med hög hastighet och i motsatta riktningar. Den krossade produkten får sedan passera ett sållningssystem, varvid de stora bitarna av skalen urskiljes. Mindre skalbitar, som fortfarande sitter fast vid kämfragmenten, borttages på pneumatisk väg. Med hjälp av en kraftig luftström kan de två ämnena separeras.

Käminnehållet genomgår sedan andra yt— terligare valsnings- och sållningsprocedurer, tills önskad finhet på mjölet erhållits.

I detta stadium är mjölet gulaktigt till färgen. Denna färgton försvinner när mjö- let >>mognar», dvs. utsätts för luftens syre under en viss period. Mognadsprocessen tog tidigare relativt lång tid men har numera kunnat nedbringas högst väsentligt, så att mjölet i princip kan användas samma dag det malts.

Innan mjölet slutligen paketeras, kan extra ingredienser såsom B—vitaminer, järn el- ler kalcium inblandas.

Produktionen sker kontinuerligt. Mellan den tidpunkt, då spannmålen införes i mal- ningsprocessen och den tidpunkt, då mjö- let paketeras har produkten passerat över etthundra olika separationsmoment, men än- då tar hela processen endast cirka 30 mi- nuter.

Kostnadsstruktur

Av tabell XV: 2 framgår produktionskost- nadernas beroende av anläggningsstorlek och kapacitetsutnyttjande i nya anläggning- ar. Beräkningarna är gjorda med utgångs- punkt ifrån förhållandena i USA. De skill- nader som kan föreligga mellan konstnads- strukturen i USA och i Sverige skall senare kommenteras.2

Råvarukostnaderna är, som framgår av tabellen, den dominerande posten. Industri- statistiken anger för Sveriges del ett genom- snittligt tal på 75 % för råvarukostnaderna, och detta synes stämma relativt väl över- ens med tabellens siffror.3 I tabellen in— kluderar råvarukostnaderna även intrans- portkostnader. Transportkostnaderna för- ändras generellt vid en ökad anläggnings- koncentration. Vissa intransporter, exem- pelvis med fartyg, tenderar vanligen att minska genomsnittligt om anläggningsstor- leken ökar. Det ökade upptagningsområdet gör emellertid samtidigt transporterna ge- nomsnittligt längre, och detta tenderar att öka kostnaderna. I tabellen antages de ge- nomsnittliga intransportkostnadema vara konstanta. I Sverige torde intransporterna i de flesta fall med nuvarande allokering av spannmålsproduktion och uppsamlings- silon tendera att öka vid ökad anläggnings- koncentration.

Råvaran kan ofta variera i kvalitet (spe- ciellt det hårda vetet). Exempelvis kan för vete utbytet variera mellan 68 och 78 pro- cent. Kliinnehållet kan variera mellan 11 och 23 procent och proteininnehållet mellan 7 och 15 procent.

Den svenska råvaran är i allmänhet inte så homogen som den amerikanska. De ofta

1 Enligt schematiska beräkningar gjorda av Pris- och Kartellnämnden ger 100 kg vete ge- nomsnittligt 77 kg mjöl och 4 kg fodermjöl samt 19 kg kli. Ett annat alternativ är 62 kg extra kärnmjöl, 10 kg 5. k. Hormjöl, 6 kg foder- mjöl och 22 kg kli. 3 Det kan också vara intressant att jämföra med andra amerikanska undersökningar. I [4] sid. 34 redovisas en empirisk tvärsnittsstudie över sambandet mellan anläggningsstorlek och styckkostnad. Kostnadsminimum visade sig där ligga i storleksklassen 350—450 ton per dag. Många av anläggningarna var tillbyggda och hade flera produktionslinjer. Speciellt de mycket stora anläggningarna (över 450 ton/dag) hade vanligen byggt till med mindre enheter och detta antogs utgöra en förkla- ring till att Styckkostnaderna för anläggningar över 450 ton/dag steg med ökad anläggnings- storlek. (»Cost advantages arising from econ- omics of scale appeared to be associated with the size of the milling unit rather than total plant capacity.») En annan förklaring var stigande rå- varukostnader för större anläggningar. * En större producent har angivit råvarudelen 80 procent för sin produktion.

Tabell XV: 2. Produktionskostnader för framställning av vetemjöl i kvarnar av olika storlek. (USA 1963).

Relativ kostnads- uppdelning 45,4 ton/dag 365 dagar

Anläggningsstorlek

45,4 100 dagar 4,5

300

13,6 1 000 ton/år

365 16,5

ton/dag 136 100

13,0

300 40,8 365 49,7 227 100

22,7

300 68,0 365 82,8 318 100

31,8

300 95,3 365 116

Relativ kostnads- uppdelning 3 1 8 ton / dag 365 dagar

Kapitalkostnader a) (inkl. iörsäkringar)

Administration

Fasta kostnader totalt

Råmaterial (spannmål)

Direkt lön

Energi o. dyl.

Rörligt kapital a) (lager)

Material

Distributionskostnader

Försäljningskostnader

Rörliga kostnader totalt

Totala styckkostnader Totala styckkostnader (exklusive råmaterial)

.. ..

W—FSFONMON

'. ...a N dt

377 366 375 100 100 100 100 100 100 100 100 126 122 125 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 256 250 255 100 55 70 68 69 68 102 92

85 83 85 100 55 70 68 69 68 102 92 70 69 69 100 55 70 68 69 68 102 92

217 210 215 100 42 65 57 58 57 108 90

72 70 72 42 65 57 57 108 90

200 193 198 100

34 53 53 53 113 89

67 66 100 34 53 53 53 113 89

u.... .. OO

_... o.

&

100,0

29,6

120 167 102 107 100 100 104 114

92 73

3.) För beräkning av kapitalkostnader användes följande avskrivningsperiader: Spannmålselevatorer och silos — 60 år

Byggnader

45 år

Kvarnar o. liknande maskiner — 17 år . Räntekostnaderna beräknades genom att antaga att 60 procent av investeringarna var självfinan- s1erade, och för denna del krävdes 12 procent ränta, medan den återstående delen antogs vara låne-

finansierad till 6 procents ränta.

90 66 99 97

Källa: [5 ]

89 63 97 90 87 56

WOWFOQWQFCXQ O m—V—mo—v—MNID O

O v—l

"1 oo _

återkommande skördeskadorna gör att de svenska kvamarna i allmänhet måste utrus- tas med rensningsmaskiner och sorterings— bord, i vilka grodda kärnor och övriga föroreningar kan utskiljas. Då spannmålen ofta levereras i fuktigt tillstånd, måste också vissa torkningsanläggningar installe- ras. Spannmålens kvalitet kan också vari- era i andra avseenden (t. ex. glutenhalt). Man kan därför i allmänhet inte, som vis- sa kvarnar i USA, specialisera sig på en viss spannmålstyp, som sedan tillverkas kon- tinuerligt för ett enda speciellt ändamål — t. ex. dagligbröd till storbagerier. I Sverige har en anpassning till denna kvalitetssprid- ning gjorts så, att de olika kvaliteterna först separeras och sedan blandas i bestäm- da proportioner för att användas till olika slutprodukter. De svenska kvamarna måste också för att kunna balansera de speciella skördeförhållandena i Sverige _ variatio- ner i tillflöde och kvalitet i råvarutill- gången — vara utrustade med betydande lagerkapaciteter. Alla dessa nämnda pro- cesser är givetvis kostnadskrävande och in- nebär en generell höjning av den svenska kostnadsnivån.

De uppskattningar av kostnadsstrukturen, som erhållits från svenska uppgiftslämnare, är tentativa och bör således ses med en viss försiktighet.

En kvamanläggning med en kapacitet på 100—150 tusen tons förmalning per år be- dömdes ligga nära en optimal storlek. Den optimala maskinkostnaden bedömdes dock inte uppnås förrän vid ett läge på cirka 300 tusen ton per år.

Storleksordningen 100—150 tusen ton be- dömdes vidare lämplig för att kunna hålla ett fullständigt produktionssortiment. Man skulle därvid kunna uppnå en optimal me- kaniseringsnivå för att kunna klara kvali- tetsspridningen i den svenska råvaran.

Vid en jämförelse mellan en kvarn av storleksordningen 30 000 ton per år och en hypotetisk anläggning på 100000—150000 ton beräknades (1) den senares anläggnings- kostnader vara två och en halv gånger så stora, (2) driftskostnaderna stiga abso- lut med endast ca 35 %. Kapitalkostnaden

per producerad enhet skulle (beräknad på genomsnittet dvs. 125 000 ton/år) sålunda i detta fall sjunka med cirka 40 procent och driftskostnaderna med cirka 65 procent.

Uppgifterna går inte att direkt jämföra med tabell XV: 2. En ökning från 41 till 95 tusen ton per år (300 dagars utnyttjande) ger i tabellen cirka 20 procents minskning av kapitalkostnadema och cirka 30 procents minskning av övriga kostnader exklusive råvarukostnader. Motsvarande jämförelse mellan 14 och 95 tusen ton per år ger cirka 50 procents minskning av såväl kapitalkost- nadema som av övriga kostnader exklusive råvarukostnader. Jämförelsen indikerar en något kraftigare kostnadsdegression under svenska förhållanden än under dem som gäller i USA.

Tabell XV: 2 gäller förmalning enbart av vete och av en relativt homogen kvalitet. Vid malning av både vete och råg och då kvaliteten är heterogen, tvingas man använda flera parallella produktionsled, fler lagringsutrymmen etc. Minsta optimala stor- leken för hela anläggningen flyttas i detta fall uppåt, och kostnadsdegressionen i mot- svarande storleksintervall tenderar att öka. Detta kan i varje fall delvis förklara de nämnda skillnaderna.

Distributionskostnaderna är relativt stora i branschen. I tabellen XV: 2 har de samma storleksordning som kapitalkostnadema.

Transporterna till småbagerier och till detaljhandeln sker vanligen i två eller flera steg. Mjölet transporteras först till geogra- fiskt utspridda lagercentraler, från vilka det sedan skickas vidare i mindre poster.1 Trans- porterna till storbagerierna sker vanligen direkt.

Distributionen sker dels i lös vikt, dels i säck eller i paketerad form. Lösviktsdistri- butionen är billigare genom att paketerings— ledet kan elimineras, och genom att om- lastningama kan göras pneumatiskt. Struk- turförändringar inom bageriledet har gjort, att man successivt kunnat öka lösviktsdis— tributionen, vilket alltså medfört en sänk-

1 KF har exempelvis ett trettiotal sådana la- gercentraler i olika delar av landet. Antalet förväntas dock minska något i framtiden.

Det torde framför allt vara distributions- kostnaderna som gör en viss decentralise- ring av anläggningsstrukturen fördelaktig.

De höga distributionskostnadema gör också en regional marknadsuppdelning speciellt fördelaktig och kan utgöra ett starkt motiv för att driva företagskoncen- trationen längre än anläggningskoncentra- tionen. Vissa liknande »multiplant econo- mics» kan erhållas även för intransporterna.1

De större kvamarna är ofta integrerade med andra förädlingsled. Exempelvis är till KF:s största kvarn Tre Kronor också ansluten makaron-, knäckebröds- och havre- grynstillverkning samt tillverkning av kak- satser. Fördelarna är i första hand transport- tekniska. Vissa allmänna kostnadsminsk- ningar för laboratorier (produktkontroll), administration o.dyl. kan också erhållas.

S trukturutveckl ing

Den optimala kvarnstrukturen för Sveriges del har av representanter för branschen uppgivits vara ungefär fyra kvarnar, varde- ra på 100—150 tusen ton eventuellt kom- pletterad med några mindre kvarnar med hårt specialiserad produktion och med ut- präglat gynnsam lokalisering (låga totala. transportkostnader). Den nuvarande struk- turen avviker, som framgår vid en jämförel- se med tabell XV: 1, kraftigt från denna optimala struktur.

Kvarnarnas livslängd är emellertid av olika orsaker relativt lång, och takten i strukturomvandlingen kan därför bli för- hållandevis långsam.

Branschen var mycket tidigt högt auto— matiserad och använde en kapitalintensiv processteknik. De tekniska förändringarna under senare skeden har därför endast i mindre grad gällt ytterligare arbetsbesparan- de förändringar.2 Den fysiska livslängden hos kvarnanläggningarnas byggnader och maskiner är mycket stor, och de ökningar i driftskostnaderna, som kan uppkomma på grund av förslitning, är relativt små.

Stordriftsobsolescensens betydelse fram- går av tabell XV: 2. Jämföres (vid fullt ka-

pacitetsutnyttjande) de båda minsta anlägg- ningarna (16,5 och 49,7 tusen ton/år) med den största (116 tusen ton/år), framgår, att det enligt tabellmaterialet (och med de förutsättningar som där antages råda) är fördelaktigt att skrota dem, om alternativ produktion i optimala anläggningar (i detta fall beräknat på den största anläggningen) erbjudes. Bägge dessa anläggningar har driftskostnader som överstiger de totala styckkostnadema i optimal anläggning. Den näst största anläggningen (82,8 tusen ton/ år) har däremot driftskostnader, som un— derstiger styckkostnadema i en optimal an- läggning och skall därför inte skrotas.

Mera allmänt indikerar dessa siffror och övriga fakta, att storlek skulle spela större roll än ålder för anläggningens driftskost- nader och för ett eventuellt skrotningsbeslut. Tabellen indikerar en skrotningsgräns vid anläggningar av storleksordningen cirka 50 tusen ton/år. Många osäkra faktorer i kost- nadskalkylema gör, att man inte direkt kan tillämpa denna gräns på det enskilda fallet. För genomsnittliga beräkningar på en större grupp av anläggningar torde den däremot kunna tillämpas (efter en anpass- ning till svenska förhållanden).

Anläggningens lokalisering och dess pro- duktsortiment är också betydelsefulla för en beräkning av dess återstående livslängd. En kvarn med mycket gynnsam lokali-

1 En regional marknadsuppdelning kan an- tingen förverkligas inom ramen för ett kartell- avtal eller inom ett företag med flera anlägg- ningar. Tidigare sökte man inom Kvarnföre- ningens ram begränsa de enskilda kvarnarnas försäljningsorganisation, som bedömdes vara starkt överdimensionerad. Kartellens områdes- indelning var emellertid inte särskilt restriktiv; de stora skånska kvarnarna fick t. ex. konkurrera med de mellansvenska i Stockholms-området. Kartellen var i detta avseende relativt ineffektiv. I samband med fusioneringen under femtiotalet ökade möjligheterna att radikalt förändra distri- butionsstrukturen. I det avtal som ingicks 1956 mellan Kungsörnen och Saltsjökvarns kvarnar stadgades bland annat, att antalet försäljnings- ställen skulle minska till en tredjedel på två år, och att reklamkostnaderna per deciton spannmål skulle begränsas. * Vissa arbetsbesparande tekniska föränd- ringar, framförallt når det gäller lagerbehand- ling och vissa blandningsmoment, har dock in- förts relativt nyligen.

sering med avseende på råvara och avsätt- ning och med relativt homogen råvara och ett smalt produktsortiment torde kunna ha relativt lång återstående livslängd, även om den är något mindre.

Tidigare skrotningar har i hög grad gällt mindre och medelstora kvarnar. De skrot- ningar, som kan förutses ske på lång sikt ge— nom en successiv anpassning av den existe- rande till den optimala strukturen, kommer sannolikt också att i första hand gälla mindre enheter. Takten i denna förändring kommer — sedan eventuellt några ytterliga- re anläggningar skrotats — sannolikt att bli förhållandevis långsam, såvida ingen teknisk förändring markant ändrar den nu- varande kostnadsbilden.

De nedläggningar som skett har vanli- gen inte orsakats av att verksamheten varit direkt förlustbringande utan snarare av att totala driftskostnadsbesparingar därvid kun- nat erhållas. De mest markanta struktur- förändringarna har skett inom de stora koncernerna. Nedläggning av anläggning- ar utanför de tre stora koncernerna har på ett karakteristiskt sätt ofta kombinerats med kompensation från ett eller flera av de kvarvarande företagen. Även i framtiden torde medlen för att genomföra en föränd- ring av anläggningsstrukturen snarare vara kompensation än »konkurrens till döds».

Källor :

[1] Sveriges officiella statistik. Industri. Olika årgångar. [2] Koncentrationsutredningen III: Industrins struktur och konkurrensförhållanden, SOU 1968: 5 sid. 176—179. [3] Kvarnföreningens statistik. [4] Organization and Competition in the Milling and Baking Industries. National Commission on Food Marketing. Washington DC 1966. [5] J. Haskel]: Economies of plant size and utilization in the Hour milling industries. M Sc Th. University of Nebraska 1965. [6] Uppgifter erhållna från svenska företagare.

C. Bagerier Saluvärde 1966: 1 203 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 615 milj. kr

Antalet företag inom bageriindustrin är mycket stort — industristatistiken redovisar 761 arbetsställen år 1966. De flesta av dessa är emellertid små - 496 hade mindre än 10 anställda.1

Man kan bland bagerierna urskilja en grupp större anläggningar — branschens »industrisektor» — som vanligen tillverkar i större skala, med automatiserad teknik, för en geografiskt mera spridd kundkrets och ofta (p. g. a. emballage och sterilisering) med en hållbarare produkt. Definierade som bagerier med en åtgång på mer än 500 ton mjöl/ år finns f.n. ca 65 anlägg- ningar i denna sektor. Det är framför allt denna »industrisektors» kostnadsstruktur som skall belysas.

Ett ordinärt bageris utbud (detta gäller såväl stora som små bagerier) kan grovt sett indelas i mjukt matbröd, kaffebröd, småkakor, skorpor och konditorivaror. In- om dessa kategorier förekommer ett stort antal varianter. En viss specialisering före- kommer. Det finns exempelvis enskilda ba- gerier som framför allt inriktar sig på småbröd och torra konditorivaror. Det finns även specialbagerier för skorpor, korvbröd, tårtbottnar o.dyl. Vissa stora bagerier med flera anläggningar, har också kunnat genom- föra en intern specialisering. Det vanliga är emellertid att det enskilda bageriet till- verkar »fullt sortiment», dvs. alla de ovan uppräknade huvudtypema. Förutom de nämnda varugruppema, som tillhör bageri- ernas standardsortiment, förekommer knäc- kebröd, resp. biscuits och wafers som ofta tillverkas i speciella anläggningar. Tabell XV: 3 nedan ger en bild av den totala pro—

1 Vissa mycket små produktionsenheter med mindre än 5 anställda av typ hembagerier o. d. med direkt försäljning över disk finns inte redo- visade i industristatistiken. Antalet sådana ar- betsställen och storleken av denna produktion är oviss. En uppgiftslämnare uppskattar att det i branschen finns ca 2 000 bagerier och ca 3 000 konditorier. Tabel XV: 3 torde av denna an- ledning underskatta den totala produktionsvoly- men. Enligt uppgift torde underskattningen vara av storleksordningen 20 procent när det gäller mjukt matbröd.

Procent Saluvärde av tot. milj. kr. saluvärdet Matbröd Knäckebröd 150 13,6 Skorpor 26 2,4 Mjukt matbröd 387 35,2 Övrigt 4 0,4 Bakverk Biscuits och wafers 105 9,6 Sockerskorpor 1 9 l ,7 Cakes och Danish pastry 32 2,9 Mjukt kaffebröd 203 18,5 Bakelser, tårtor o. d. 173 15,7 1 099 100 Källa: [2]

duktionens storlek och de olika produkter- nas inbördes relationer.

Produktionsteknik

Det finns en mängd alternativa produktions- metoder alltifrån mera arbetsintensiv och hantverksmässig produktion i mindre enhe- ter till kapitalintensiv högautomatiserad pro- duktion i anläggningar med hög kapacitet.

Bakning har successivt blivit allt mer en automatiskt löpandebandsproduktion ge- nom tillkomsten av pneumatiska transpor- ter av råvarorna, kontinuerlig degblandning, mekaniserad degbehandling fram till ugnen, automatisk ugn, automatisk skivmaskin, automatisk paketeringsmaskin, automatisk »depanner», »pan return conveyer», span- stacker och unstacker»1, automatisk svalan- läggning etc. Under ordinära omständigheter sker övergången till automatiserad produk- tion i existerande anläggningar successivt. Ett eller flera produktionsled substitueras medan de andra fungerar som tidigare. Möjlig- heterna att successivt förbättra en anlägg- ning genom partiell renovering och utbyte av enskilda maskiner gör att produktions- metoderna i existerande anläggningar ofta är mycket blandade.

Ett medelstort eller stort modernt bageri har vanligen följande utseende:

a) Mjöl och flytande råvaror kommer i specialtankbilar och lagras i behållare.

b) Från förvaringsbehållama transporte- ras mjöl och flytande råvaror pneumatiskt till en degblandningsmaskin. Flytande rå- varor pumpas i allmänhet.

c) Degblandningsmaskinen levererar de— gen på transportbanan där förjäsning pågår samtidigt som degen transporteras vidare. I allmänhet användes kar på banan men i vissa fall förekommer även att degen läg- ges direkt på banan.

d) Den jästa degen faller ner i degde- laren som delar degen i önskade vikter.

e) Degbitama bearbetas i en rundrivare till rund form.

f) Degbitarna förblir i detta tillstånd några minuter på ett löpande band.

g) De runda degbitama faller ner i en långrullningsmaskin som formar den till avlånga brödämnen.

h) Den fortsatta jäsningen av brödäm- nena sker på en jäsbana — där temperatur och fuktighet anpassas till resp. brödsort.

i) Från jäsbanan överförs brödämnena automatiskt till ugnen för att gräddas.

j) Från ugnen går transporten vidare till en svalbana.

k) Efter svalning paketeras brödet och emballeras.

]) Slutligen distribueras brödet till bu- tikerna.

Fördelen med pneumatiska interntrans- porter är att intransporterna av råvaror till bageriet kan ske i lös vikt, vilket är avsevärt billigare än att förpacka dem.

Det finns även degblandningsmaskiner där momenten b) och c) sammanförts i en enda enhet. I denna maskin har man — och detta är kanske den största skillnaden -— även kunnat nedskära jäsningstiden, som under normala omständigheter tar relativt lång tid (ca 15 min.) till några få minuter.2

1 pan = form. Mera vanligt med »depanner» etc. i USA. Formbröd ej så vanligt i Sverige.

* Chorleywood Bread Process (CBP) bak- ningsmetod är en ny degbakningsmetod som under 1961 utvecklades av The British Baking Industries Research Association vid Chorley- wood Hertfordshire, England. Metoden går ut

(Forts. sid. 351)

Det finns även helautomatiska maskiner där momenten b) till och med g) samman- förts. Den helautomatiska degbehandlings- metoden ger lägre styckkostnader än den halvautomatiska men kräver större produk- tionsvolym. Kostnadsfördelarna är emeller- tid beroende av kapacitetsutnyttjandet. Den helautomatiska utrustningen är mera kapi- talintensiv, och styckkostnadema är därför mera känsliga för kapacitetsutnyttjandet. En nackdel med den kontinuerliga metoden är att den endast tillåter ett relativt snävt produktsortiment (framför allt vitt bröd — typ formfranska). Ett bageri med ett breda- re sortiment tvingas därför att förutom kontinuerliga maskiner även ha en halv— automatisk produktionslinje för exempelvis grovt rågbröd och kaffebröd.

En viktig faktor för beräkning av ugns- kapaciteten är baktiden. En förändring av råvaruproportionema i brödet i kombina— tion med en höjning av ugnstemperaturen uppskattas ha successivt skurit ner baktiden till 14,5—16 min. för vitt bröd.

Moderna ugnar kan lasta, baka och av— lasta utan kontinuerlig tillsyn. Dessutom kan de snabbt ställas om för bakning av olika produkter.

De olika produktionsmomenten kräver med gängse teknik en viss manuell över- vakning och reglering. Det existerar emel- lertid i dag även anläggningar med helt automatiserad processtyrning där ingen ar- betskraft erfordras utom för översyn och reparationer, och för att ta emot råvaror och packa bilar, containers o.d. En central datamaskinsenhet styr alla processer enligt

(Forts. fr. sid. 350)

på att genom en mycket snabb och kraftig bear- betning samt genom tillsats av oxidationsmedel eliminera liggtiden.

Vid denna metod kan man inte använda sig av konventionella degbearbetningsmaskiner utan använder sig av speciella maskiner typ high speed mixer med eller utan vacuum. Vacuum användes för att reglera porbildningen.

Degbearbetningstiden vid CBP är 1—2 min. mot ca 15 vid konventionell deggöming. Typer såsom matbröd, franskbröd och kaffebröd kan med fördel köras enligt CBP. I Sverige har me- toden inte helt slagit igenom ännu men provas på flera bagerier.

inmatade program. Denna teknik kräver relativt stora fasta kostnader för process- styrningsenheten, och anläggningen måste, för att komma i kostnadsparitet med al- ternativa mera konventionella produktions— metoder, i varje fall i dagens läge vara mycket stor. Denna anläggningstyp har bl. a. visat sig lämplig för konditorivaruproduk- tion (brett sortiment).1

Kostnadsstruktur

Produktionskostnader. Skillnaderna i pro- duktionskostnader vid anläggningar av olika storlek, olika kapacitetsutnyttjande samt med olika produktionsteknik speglas i ta- bellerna XV :4 och XV: 5. Jämförelser görs mellan anläggningar med resp. utan helautomatisk degbehandling?

Helautomatisk degbehandling är ännu re- lativt ovanlig i Sverige, men torde successivt bli vanligare. Metoden är naturligtvis intres- sant i en studie som denna, där alternativa framtida anläggningsstrukturer jämförs.

Av tabell XV: 4 framgår hur införandet av automatisk degbehandling minskar de direkta lönerna kraftigt och ökar kapital- kostnadema något. Samtidigt framgår kost- nadsdegressionen vid ökad anläggningska- pacitet för bägge produktionsmetoderna.

Av tabell XV: 5 framgår den stora be- tydelsen kapacitetsutnyttjandet har för pro- duktionskostnaderna. De indirekta lönekost- naderna och kapitalkostnadema kan betrak- tas som fasta kostnader. Då dessa utgör upp till 25 % av de totala produktions- kostnaderna vid 72 timmars utnyttjande/- vecka är kostnadsförändringama vid en för- dubbling resp. en halvering av kapacitets- utnyttjandet uppenbara.

Den största anläggningen får vid fullt kapacitetsutnyttjande en årlig produktion på ca 27 milj. kg. I den refererade amerikanska undersökningen ansågs stordriftsfördelama uttömda vid denna nivå, och ytterligare

1 Närmare upplysningar om dessa anlägg- ningars kostnadsstruktur har inte kunnat erhål- las. ” Beräkningarna är gjorda 1959 i USA. För en mera detaljerad beskrivning av kapitalutrust- ningen hänvisas till [1] s. 159—160.

Tabell X V: 4. Produktionskostnader för tillverkning av bröd (1 pound = 0,454 kg) i bagerier utan automatisk degbehandling (1) resp. med automatisk degbehandling (2).

Kostnadsuppdel- Kapacitet i kilo/timme ning i minsta storleksklassen 900 1800 2700 3600

Kostnadsposter ] 2 1 2 1 2 1 2 1 2 Råvaror 50 52,5 4,9 4,3 4,9 4,3 4,9 4,3 4,9 4,3 Emballage 10 12 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 Övrigt material 4 4,5 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 Indirekta löner 10 12 0,97 0,97 0,49 0,49 0,46 0,46 0,49 0,49 Direkta löner 17 6 1,68 0,51 0,97 0,37 0,86 0,29 0,74 0,27 Ränta och dept. 9 13 0,88 1,04 0,68 0,74 0,59 0,71 0,54 0,57 Styckkostnad i (1): 9,8 8,4 8,2 8,1 100 86 8 8

Styckkostnad i (2): 8,1 7,3 7,1 7,0

100 90 88 86 Styckkostnad (exkl. råvaror, emballage och i (1) 100 60 54 51 övrigt material) i (2) 100 67 58 54

Kostnaderna är beräknade på grundval av prisnivån 1959 i USA. Anläggningarna antages ut- nyttjade 72 tim./vecka. Kostnadsenhet: US cent. (1959). Källa: [l].

utökning av anläggningsstorleken ansågs ge endast obetydliga kostnadssänkningari. Man undersökte också hur variationerna i efter- frågan under olika veckodagar påverkar kostnaderna och fann därvid, att de tota- la styckkostnaderna vid normala dagsvaria- tioner ökade ca 1—3 % i jämförelse med nedanstående tabellsiffror.

Av tabell XV: 5 framgår att kostnads- minskningen i den största anläggningen jäm- fört med den minsta (vid 50 % kapacitets- utnyttjande) är 17 resp. 14 % beroende på den använda tekniken.

Om man borträknar råvarukostnaderna och enbart studerar förådlingskostnaderna (här definierade som alla kostnader utom

råvarukostnader), är möjligheterna att jäm- föra med svenska förhållanden något bättre. I detta fall blir motsvarande kostnadsdegres- sioner 35 resp 29 %.

Jämför man på motsvarande sätt föräd- lingskostnadernas degression vid övergång från 25 % kapacitetsutnyttjande till fullt kapacitetsutnyttjande, finner man att dessa är av storleksordningen 45—55 % för de minsta anläggningarna och 40—45 % för de största.

* Man måste därvid observera att jämförelsen gäller en enda produktionslinje. Ett bageri med ett sortiment som kräver flera linjer bör alltså vara större för att erhålla minimala styckkostna- der.

Tabell XV: 5. Produktionskostnader för tillverkning av bröd (1 pound = 0,454 kg) i bagerier utan automatisk degbehandling (1) resp. med automatisk degbehandling (2).

Kapacitet i kg/timme

Antal timmar Ungef. Ungef. som anläggningen årspr. 900 1 800 2 700 3 600 årspr. utnyttjas per vecka milj. kg 1 2 2 1 2 1 2 milj. kg

36 1,7 11,7 10,2 9 6 8,4 9,4 8,3 9,1 8,0 6,t 72 3,4 9,8 8,1 8 4 7,3 8,2 7,1 8,1 7,0 13,6 144 6,8 8,7 7,1 7 8 6,6 7,6 6,5 7,5 6,4 27,2

Kostnad i US cent (1959). Källa: [1]

Kostnadsuppdelning Kapacitet 1 000 ton/år

i minsta anläggnings- ___——

Kostnadsposter storleken 3 10 50 Råvaror, tillsatsmedel och emballage 65 100 100 100 Lönekostnader (direkt lön i tillverkn.) 22 100 91 85 Kapitalkostn. (6 % av brandförs.värdet) 13 100 93 85 Total styckkostnad 100 100 97 95 Styckkostnad (exkl. råvaror): 100 91 86

Den största anläggningen har ca 690 anställda och totala investeringskostnaden för (brandförsäk— ringsvärdet) är ca 140 milj. kr.

Jämför man slutligen förädlingskostnader- nu i den minsta anläggningen vid 25 % kapacitetsutnyttjande med förädlingskostna- den i den största anläggningen vid fullt kapacitetsutnyttjande (dvs. en 16—dubbling av prod.), erhålls en kostnadsdegression på 62—64 %.

En svensk uppgiftslämnare, som jämför ett stort och ett litet bageri, gör den be- dömningen, att medan kapitalkostnadema är ungefär lika stora i dessa, arbetskost— nadcrna kan sänkas med 50—75 % i det stora. Samtidigt beräknas råvarukostnader- na kunna sänkas 15—20 % huvudsakli- gen på grund av möjligheterna till lös- viktstransporter.l En kraftig sänkning i lönekostnad och förhållandevis konstanta kapitalkostnader vid övergång till automa— tiserad teknik och en samtidig höjning av produktionsvolymen stämmer väl överens med siffrorna i tabell XV: 5.

Sänkningen av råvarukostnaden genom övergång till lösvikt visar sig inte i tabellen på grund av att tryckluftshantering av rå— varorna antas förekomma i samtliga tabel- lens anläggningar.

Ovanstående tabeller gäller i första hand produktionen av mjukt matbröd. Om man i samma anläggning tillverkar andra pro- dukter, exempelvis mjukt kaffebröd, kom- mer förändringar att ske i kostnadsstruktu- ren — exempelvis kommer råvarukostnader— na att ändras, och produktionen per timme mätt i vikt—enheter kommer att sjunka. Vissa skaljusteringar och andra smärre för- ändringar måste göras, men i övrigt kan analoga resonemang genomföras.

Källa: [3]

För knäckebröd har man helt speciali- serade anläggningar. Tabell XV: 6 nedan ger en bild av kostnadsstrukturen i an- läggningar av en kapacitet från 3—50 tusen ton/år. Samtidigt uppges att om 50 tusen— tonanläggningens kapacitet ökas till 65 tu- sen ton genom en tilläggsinvestering förvän- tas lönekostnaderna genomsnittligt kunna sänkas med 5—10 % medan däremot kapi- talkostnadema blir i stort sett oförändrade.

Tillverkning av småkakor sker fortfaran- de till stor del i mindre anläggningar. Den industriella tillverkningen ökar emel- lertid sin marknadsandel. En uppgiftsläm- nare anger 880 ton/år som maxkapacitet vid tvåskift på sin (relativt moderna) ugn. Samtidigt angavs emellertid att bredare ug- nar med avsevärt större kapacitet existerar.2 Transportkostnader. Transportkostnaderna ökar vid ökad anläggningskoncentration. Detta och produkternas begränsade håll- barhet utgör vanligen huvudmotivet för ett företag att ha flera anläggningar.

Nya metoder att öka produkternas håll— barhet introduceras successivt. Man för- bättrar emballaget och blandar in mögel- hejdande ämnen i degen. Möjligheter finns också att använda olika steriliseringsmeto-

1 En sänkning av arbetskostnaderna med 50 —75 procent bedöms även av andra företagare vara en rimlig siffra. En sänkning av råvaru- kostnaderna med 15—20 procent bedöms där- emot vara en alltför hög siffra. * Vid tillverkning av småkakor är fördelarna med en kontinuerlig produktionsteknik (löpande band) inte så stora som vid matbrödstillverk- ning. Företag som tidigare använt kontinuer- lig teknik har i vissa fall övergått till en diskon- tinuerlig produktionsmetod.

der (värme- och strålningssterilisering) och skyddsgaser (kväve eller koldioxid) i kom- bination med lufttät paketering. Det hinder för en större geografisk marknad som be- gränsad hållbarhet tidigare utgjorde minskas därmed, och varje anläggnings potentiella marknadsområde ökar. Det icke helt färska brödet har emellertid, speciellt när det gäl- ler matbröd, en annan smak än det färska. Konsumenternas preferenser för färskt bröd utgör därför ett hinder mot en utvidgning av marknadsområdet.

Metoderna att öka hållbarheten genom förbättrat emballage och genom sterilisering är användbara på i stort sett alla bageri- produkter med undantag av »våta konditori- varor», kaffebröd tillverkat av wienerdeg samt franskbröd med hård skorpa. Kaffe- bröd tillverkat av vetedeg och formfranska lämpar sig däremot väl för dessa metodenl

Transportkostnadernas andel av nettoför- säljningsvärdet varierar mellan företag av olika storlek. Som ett genomsnitt anger bageristatistiken (Sveriges Bageriidkares sta- tistik 1968) 6,5 procent.

För bagerier med större marknadsom- råden kan transporterna vanligen indelas i lokala transporter (med bil från den pro- ducerande anläggningen, jämvägsstationen e. d.) och fjärrtransporter (vanligen med järnväg). Fjärrtransporterna har ännu totalt sett endast en mindre omfattning. De lokala transportemas andel av nettoförsäljnings- värdet torde därför genomsnittligt ligga i närheten av 6 procent.

Särkostnaderna för fjärrtransport är na- turligtvis den kostnadspost som är utslags- givande för beräkning av den optimala an- läggningsstrukturen inom ett företag med given kundstruktur eller vid beräkning av den optimala anläggningsstrukturen totalt sett för hela landet. För konditorivaror och övriga liknande produkter, som är relativt lätta i relation till sitt totala värde, bedöms dessa fjärrtransportkostnader vara små och torde inte utgöra något motiv för en de- centraliserad anläggningsstruktur. För tyngre produkter som mjukt matbröd är transport- kostnadema större men ändå mycket be- gränsade. Enligt en uppgiftslämnare är sär-

kostnadema för fjärrtransporter av mjukt matbröd mellan de tre storstadsområdena 5—8 % av nettoförsäljningsvärdet. Vid öka- de transportvolymer bedöms denna siffra kunna sänkas avsevärt.

Särkostnadema för fjärrtransporter be— döms därför i de allra flesta fall vara avsevärt mindre än de kostnadsfördelar som kan uppnås av en centraliserad produktion.

En fusion mellan företag som säljer i samma region kan ge vissa »multiplant economics» som berör transportkostnader- na. Framför allt kan de lokala transporterna ofta samordnas, så att de totala transport— kostnadema minskas.

Beträffande transportkostnadernas fram- tida utveckling tenderar de förändringar inom detaljhandeln och konsumenternas köpvanor, som kan iakttas, att sänka trans- portkostnadernas relativa betydelse (både fjärr och lokaltransporter). Övergång till brödsorter och förpackningar som ger pro- dukterna längre hållbarhet inte bara under transporterna utan även i butikerna tende- rar att minska antalet leveranser per butik och vecka. En samtidig minskning av an- talet butiker tenderar också att ytterligare minska de totala transporterna.

Strukturutveckling

Det är inte transportkostnadema utan prefe- renserna för färskt bröd som utgör det vä- sentliga hindret för en kostnadsbesparande ökning av anläggningskoncentrationen. Om alla konsumenter kräver dagsfärskt bröd, är endast en regionalt decentraliserad pro- duktion, liknande den som finns i dag, möj- lig. Om å andra sidan alla konsumenter ac- cepterar det icke helt färska brödet, är fjärr- transporterna ett mycket litet hinder för ökad anläggningskoncentration.

Den optimala anläggningsstrukturen för

1 Vissa »våta konditorivaror» t. ex. kon- ditoribitar, kan med fördel centraliseras. Våta konditorivaror och wienerbröd lämpar sig ock- så ofta för djupfrysning. En mera omfattande distribution (över längre sträckor) av bageripro- dukter i djupfryst tillstånd torde ställa sig rela- tivt dyrbar. Djupfrysningen användes f. n. fram— för allt för mer central lagerhållning.

det senare fallet finns inte explicit beräk- nad, men som en grov uppskattning har nämnts, att antalet anläggningar för produk- tion av den största delen av sortimentet (undantaget är »våta konditorivaror», vissa sorters kaffebröd och franskbröd med hård skorpa) i en sådan hypotetisk situation i varje fall torde understiga 10.

Som ett prov på ett radikalt struktur- tänkande för bageribranschen, som nära an- sluter till en sådan hypotetisk situation, re- dovisas ett yttrande från en av uppgifts— lämnama »in extenso» i slutet av detta avsnitt.

F.n. ligger konsumenternas brödval nå- gonstans mellan ovanstående ytterlighetslä- gen med en viss övervikt för kravet på dagsfärskt bröd. Konsumenternas brödval undergår emellertid ständiga förändringar. En prognos rörande branschens strukturut- veckling måste därför i ganska hög grad byggas på en samtidig prognOS om kon- sumenternas framtida brödval.

Förändringar i konsumenternas brödval sammanhänger i första hand med föränd— ringar i butikernas utbud. Tillgängligheten av och de inbördes prisrelationema mellan olika produkter etc. kan förändra bröd- fValet på kort sikt — och även på lång sikt genom att individernas preferenser suc- cessivt förskjuts.

Förändringar i konsumenternas brödval kan också vara betingade av andra gene- rella förändringar i individens konsumtions- varor. Exempelvis finns en allmän tendens till färre livsmedelsinköp. Både den ut- veckling inom detaljhandeln och den för- ändring av individernas allmänna konsum- tionsvanor som nu sker tenderar — i varje fall genomsnittligt — att gynna brödet med längre hållbarhet. Det sker en långsam förskjutning mot en ökad andel sådant bröd.

Inom den sektor, som producerar bröd med lång hållbarhet är alltså stordriftsför- delarna i produktionsledet stora och trans- portkostnadema relativt begränsade och där är därför en koncentrerad anläggningsstruk- tur fördelaktig. Om denna sektor vidgas kommer de företag som är inriktade på bakning av enbart färskt bröd för en geo-

grafiskt begränsad marknad att successivt få ett minskat kundunderlag. Detta tende— rar — speciellt i glesbygder — att öka differenserna i kostnader resp. priser på det färska brödet och det med lång hållbar- het och accelerera förändringen i konsum- tionsvalet. Det färska brödets marknads- andel torde minska snabbast i glesbygder och mindre tätorter.

Producentema anpassar sig naturligtvis i första hand till redan existerande kon- sumentpreferenser. Möjligheterna att från producentsidan påverka detaljhandelns ut- bud bedöms emellertid som relativt stora. Hittills har dessa möjligheter utnyttjats en- dast partiellt. En snabb förändring av före- tagsstrukturen mot ett läge, där ett fåtal stora koncerner dominerar produktionen, torde därför kunna leda till en relativt snabbare strukturomvandling — med ökad anläggningskoncentration och också ökad andel bröd med lång hållbarhet som följd.

Ofta påpekas att en övergång från färskt bröd till bröd med lång hållbarhet medför en total minskning av brödkonsumtionen. Denna effekt torde vara av betydelse för spannmålsproducenter och kvarnägarc och även vissa större bagerier. Detta samband kan ha en viss effekt på strukturutveck- lingen i decentraliserande riktning eller sna- rare som en faktor vilken kan motverka en snabb centralisering.

Expansion av ett företags marknadsandel sker antingen genom att andra företag med hjälp av olika konkurrensmedel tvingas suc- cessivt minska sin andel, eller genom att företag uppköps.

Köp av små bageriföretag bedöms i all- mänhet vara mindre fördelaktigt och är därför relativt sällsynt. Det torde nämli- gen vara svårt att direkt överta marknads- andelar, speciellt om man genom en över- flyttning av produktionen tvingas något för- ändra produktens utseende och smak. Köp av något större företag förekommer däre- mot. Inom >>industrisektorn>>, dvs. de medel- stora och större företagen, har det skett ett betydande antal fusioner. Dessa uppköp och samgåenden har emellertid endast i mindre grad lett till en förändring i kapitalstruktu-

ren i riktning mot en ökad anläggningskon- centration.

Det sker en kontinuerlig nedläggning — framför allt av mindre anläggningar. Den mycket stora skillnaden mellan den existe- rande anläggningsstrukturen och den opti- mala gör emellertid, att denna takt i struk- turomvandlingen måste betraktas som rela- tivt begränsad. Inom »industrisektorn» tor- de sannolikt en ytterligare ökning i företags- koncentrationen ske över tiden. Skälen till en sådan förändring bedöms emellertid i första hand vara marknadsmässiga och dis- tributionsekonomiska. Inom ramen för den existerande produktionsutrustningen kan också fördelar uppnås omedelbart genom en intern specialisering. Kapitalstrukturen torde ändras först i andra hand och efter en tid. Självfallet utgör emellertid dessa framtida möjligheter till en kostnadsbespa- ring genom ökad anläggningskoncentration en bidragande orsak, men en avvägning av de olika faktorernas relativa betydelse för koncentrationsprocessen har inte kunnat göras.

Källor:

[1] Walsh Evans, Economics of charge in market structure, conduct and performance. The Baking industry 1947—1958. Univer- sity of Nebraska Studies 1963. [2] Industri 1966. SOS Stockholm 1968. [3] Uppgifter erhållna från svenska företag. [4] Bageribranschen. Leveransbageriernas eko- nomiska förhållanden. Pris— och kartellfrå- gor 1962: 1. [5] Mattsson L. G. Bagerierna inför 60-talets strukturproblem. Stockholm 1963.

Brev från Pågens Familjebageri AB till Kon- centrationsutredningen:

Koncentrationsutredningen Finansdepartementet Fack STOCKHOLM 2 Malmö den 19 mars 1968

Som svar på Er förfrågan får vi från våra utgångspunkter anföra följande:

Allmänt om svenska bageribranschen.

Att baka är ju ett mycket gammal-t hantverk. Tradition och gamla sedvänjor spelar därför en mycket stor roll inom vår bransch. 1900- talet har hittills präglats av en utomordent- ligt snabb produktionsteknisk utveckling, som under de senaste årtiondena kombine- rats med en nästan lika hastig utveckling, när det gäller distribution. Det sistnämnda har möjliggjorts genom utvecklandet av nya förpackningar, som bevarar bageripro- dukterna under lång tid.

Ur produktionsteknisk synpunkt har man svårt att se några hinder för ett helauto- matiskt bageri, som arbetar med mycket ringa insats av arbetskraft. Förutsättningen härför är dock — givetvis — att man rejält kan utnyttja de dryga investeringar, som ett sådant bageri skulle dra. Härför fordras dels att man kan arbeta med mycket långa serier och dels att man kan utnyttja maskinerna under de flesta av dygnets tim- mar.

Kapacitetsutnyttjandet är nämligen det allt annat överskuggnade problemet för ba— geriindustrin i Sverige. Detta beror dels på att man på många håll levt kvar i före- ställningen om att bageriprodukter är nå- gonting som helst köpes färska varje dag _ kanske flera gånger om dagen. Denna inställning börjar dock alltmera försvinna i takt med den ökade förpackningsgraden av bageriprodukter och i samband med att antalet livsmedelsinköp per vecka och hus- håll minskar samtidigt som närhetsbutiker- nas antal går ner.

Ett annat förhållande som starkt bidra- ger till det dåliga kapacitetsutnyttjandet inom bagerierna är den omoderna arbets- tidslagstiftning som gäller för dessa. Den- na tillkom under en tid då bagerinäringen (eller hellre bagerihantverket) permanent arbetade om natten och med mycket få tekniska hjälpmedel, vilket medförde, att nattarbetet berörde ett mycket stort antal anställda.

Numera har man inom bageriindustrin i mycket hög grad ersatt den manuella arbetskraften med maskiner och dessa ar-

betar ju lika gärna om natten som om dagen. Tyvärr får de emellertid inte göra detta enligt nu gällande lag. Visserligen ges i undantagsfall dispens från bestäm- melserna, något som dock endast sker om arbetstagarparten tillstyrker, och det gör den inte alltid trots att man får både ett hundraprocentigt lönetillägg och kortare arbetstid vid nattarbete.

Den svenska bageriindustrin har uppre- pade gånger begärt att få en ändring till stånd som går ut på att man skulle ha samma arbetstidsregler för industriföre- tagen inom bageribranschen som gäller för övrig industri. Därvid har man framhållit att det antal personer som i dagens läge skulle beröras av nattarbete genom den tek- niska utvecklingen endast blir ett mycket ringa antal och att man genom skiftarbete kan undvika ett permanent nattarbete.

Den framtida utformningen av arbets- tidslagstiftningen för bagerierna har av lätt förstådda skäl utomordentlig vikt, när man skall bedöma stordriftsfördelama inom branschen. De svenska bagerierna utnytt- jar nämligen i genomsnitt sina anlägg- ningar mindre än ett fullt skift. Inom andra länder med en utvecklad bageriin- dustri (t. ex. USA) är kapacitetsutnyttjande- graden en helt annan och treskiftsarbete hör till vanligheterna.

Den svenska bageriarbetstidslagen med- för, att investeringarna i arbetsbesparande maskiner hålls nere, eftersom lönsamheten av sådana investeringar blir låg, om man endast kan utnyttja maskinerna under 5 ä 6 timmar per dag. Detta medför i sin tur, att rationaliseringstakten blir låg, att bran- schen sysselsätter onödigt mycket arbets- kraft och att dess förmåga att betala höga löner respektive leverera billiga varor blir nedsatt.

Som ett kuriosum kan nämnas, att en- ligt våra beräkningar 10 st. bagerier av samma slag som Vårt eget skulle — om de kunde utnyttjas till fullo — kunna kla- ra av hela Sveriges behov av mjukbröd, kaffebröd, konditorivaror och skorpor, vil- ket sammanlagt uppgår till drygt 2 mil-

jarder kronor per år. Produktions- och pake- teringspersonalen skulle — med samma grad av maskininvesteringar som vi i dag redan har hos Pågens Familjebageri AB — behöva uppgå till totalt ca 7000. Med ytterligare investeringar skulle den utan svå- righet kunna minskas väsentligt, kanske till 3 000. Som en jämförelse kan nämnas, att vi i dag troligen har i runda tal 2 000 ba- gerier och kanske 3 000 konditorier, vilka tillsammans inom produktion och pakete- ring sysselsätter uppskattningsvis 25 000 an- ställda.

Stordriftsfördelar inom produktionen

Skillnaden i inköpspris på råvarorna mellan ett litet bageri med en årsomsättning på några hundratusen kronor och ett storba- geri med årsomsättning på omkring 100 miljoner kronor kan uppskattas till 15 å 20%. Den beror bl.a. på att man kan transportera de viktigaste råvarorna i lös vikt (bulk) vilket ger besparingar bl. a. i kostnaderna för förpackning, transport, han- tering och försäljning. De långa seriernas ekonomi spelar en roll även för bagerier- nas råvaruleverantörer.

Styckarbetskostnaden inom produktionen blir hos 100 miljonerkronors—bageriet vä- sentligt lägre än hos det lilla bageriet, tack vare de längre serierna och möjlig- heten till maskininvesteringar. Vi skulle uppskatta att besparingen ligger mellan 50 och 75 % av styckarbetskostnaden.

Det är svårt att beräkna hur stordrif— ten inom bageribranschcn påverkar kapi- talkostnaden per enhet. Givetvis måste man härvid ta stor hänsyn till utnyttjandegra— den. Vi är emellertid av den uppfattningen att skillnaden mellan det lilla och mycket stora bageriet i kapitalkostnad per enhet blir ganska obetydlig.

Sammanfattningsvis kan man konstatera, att man inom bageribranschcn, förutsatt att man kan uppnå en hög grad av kapaci- tetsutnyttjande, kan ernå mycket stora be— sparingar inom produktionsledet vid stor- drift. Detta är vad man kan Vänta sig i en bransch som håller på att förvandlas

från hantverk till industri. Det är därför med stor förvåning som vi åser hur våra råvaruleverantörer tillsammans med olika banker gång på gång engagerar sig i ny- etablering av små och medelstora bagerier, vilka i den strukturomvandling som nu på— går dels får svårt att klara sig och dels medverkar till att redan gjorda investering- ar inom branschen får en ännu lägre ut— nyttjning. Vad som är än mer anmärknings- värt är, att man från statsmakternas sida nyligen lämnat lokaliseringbidrag till ett norrlandsbageri. I våra ögon är detta ett tragiskt bevis för hur man också hos de statliga myndigheterna antingen skaffar sig otillräcklig information om en bransch som man tänker stödja med lokaliseringsbidrag eller också avsiktligt, av för oss svårför- stådda anledningar, tar skattemedel till hjälp för att göra investeringar i en bransch som redan lider svårt av överkapacitet. (Det är ju ungefär som att lämna loka- liseringsstöd till ett nytt varv någonstans mellan Göteborg och Uddevalla.)

» Optimal storlek»

Det är för oss svårt att se någon övre gräns för stordriftsfördelama inom bageriproduk- tionen. Visserligen kan man anta att de mar- ginella fördelarna vid ökad storlek avtar ef- ter hand men vi tror knappast att de försvin- ner ens vid mycket stora volymer. Den opti- mala storleken bestämmes i stället av distri- butions- och försäljningskostnaderna som ju ovan inte alls beröres.

Stordriftens inverkan på distributions— och försäljningskostnader

De väsentliga besparingar som stordriften vid ett högt kapacitetsutnyttjande kan ge in- om produktionsledet ätes givetvis till en del upp av ökade transport— och försäljningskost- nader. För att sälja den stora produktionsvo- lymen måste man gå ut på större marknader och bearbeta sina köpare intensivare. Emel- lertid finns det också stordriftsfördelar inom distributionen. Man kan t. ex. övergå från styckegods till vagnslastgods vid fjärrtrans—

porter resp. använda sig av större och där- för mer ekonomiska lastbilar. Även inom försäljningen finns stordriftsfördelar genom att man kan annonsera i rikstäckande tid- ningar som har betydligt lägre kontaktkost- nad än lokaltidningar. Vidare har man råd att använda sig av mer raffinerade meto- der t. ex. tests för att ta reda på i första hand vad folk vill ha och sedan försöka erbjuda dem det.

I ett »nötskal»

Stordriften inom bageribranschcn ger stora fördelar. Branschen kännetecknas f. n. av mycket stor överkapacitet och som en följd därav dåligt utnyttjande av befintliga resur- ser. En strukturomvandling är på gång, vil- ket medför hård konkurrens och dålig lön- samhet. Strukturomvandlingen och därmed uppnåendet av stordriftens fördelar hindras av en otidsenlig arbetstidslagstiftning och av att många nyinvesteringar göres i små och medelstora bagerier.

Med vänlig bagarhälsning PÅGENS FAMILJEBAGERI AB Erik Ekegren

D. Sockerindustrin

Saluvärde (1966): 425 milj. kr Förädlingsvärde (1966): 129 milj. kr

Prod uktionsstruktur

SSA (Svenska Sockerfabriks Aktiebola- get) svarar för all sockerframställning i Sve- rige. Produktionen fördelades 1967 på sju betbruk och ett raffinaderi. Av de sju bet— bruken producerar sex färdigt strösocker och ett råsocker. Det inhemskt producera- de råsockret jämte importerat råsocker vi- dareförädlas vid raffinaderiet till färdigt socker. De sex strösockerbruken, råsocker- bruket samt raffinaderiet och deras produk- tionskapaciteter anges i nedanstående tabell.

Den existerande strukturen är resultatet av en genomgripande koncentrationsprocess de senaste tjugo åren. 1947 fanns ännu

Tabell X V: 7. Svenska sockerbruk och deras beräknade kapaciteter år 1968.

Betavverkning ton/dygn Strösackerbruk Mörbylånga 2 100 Roma 1 700 Karpalund 2 100 Hasslarp 3 300 Köpingebro 5 500 Örtofta 5 100 Råsockerbruk J ordberga 4 600 Råsocker- insmältning ton/dygn Raffinaderi Arlöv 700

De sju betbruken utnyttjas cirka 70 dagar per år (3-skift). Raftinaderiet utnyttjas hela året (5 dygn per vecka, delvis 3-skift). Källa: [1]

19 betbruk, 3 saftstationer och 5 raffi— naderier.

Koncentrationen på raffinaderisidan (1 raffinaderi mot 5 fram till 1950/51) har främst möjliggjorts genom tekniska land- vinningar, innebärande att man sedan bör- jan av 1950-talet efter hand kunnat till- verka färdigt strösocker direkt vid de betav- verkande bruken. Tidigare utgjordes bet- brukens tillverkning uteslutande av råsocker, som överfördes till raffinaderiema för vi— dareförädling till konsumtionssocker. Till- verkningen av specialsocker såsom bit-, flor-, pärlsocker etc., vilken tidigare var fördelad på de 5 raffinaderiema, är numera för- lagd till det kvarstående raffinaderiet, vil- ket i samband därmed utbyggts till erfor- derlig större kapacitet.

Koncentrationen på betbrukssidan (7 en- heter 1968 mot 22 fram till 1946/ 47) har till en del sin bakgrund i den lägre bet- odlingen. Till huvudsaklig del har den emel- lertid möjliggjorts genom kapacitetsökning vid kvarstående enheter. Denna kapacitets- ökning har till en mindre del erhållits mera automatiskt genom förbättrad teknik och organisation och till en större del ge-

nom direkta utbyggnader. En väsentlig förut- sättning för att denna utbyggnad kunnat genomföras har varit att betorna kunnat lastas på allt större fordon, så att man för samma lönekostnad kunnat transportera mera betor. Nuvarande brukskapaciteter har maximerats med hänsyn till transportav- stånden men även avvägts med hänsyn till lokala tillgångar på övriga för fabrikanten erforderliga resurser. Betkampanjens längd är i Sverige liksom i övriga Västeuropa 70 dygn, och detta har också påverkat valet av anläggningsstruktur.

Internationellt sett har de svenska bet— bruken, om man bortser från bruken på Öland och Gotland, en jämförelsevis hög kapacitet. Endast ett fåtal bruk i Europa (uppvisar högre kapacitetssiffror. Särskilt i Danmark och Holland förekommer myc- ket stora anläggningar, till stor del en följd av extremt gynnsam betodlingsintensitet.

Sockerframställningen grundar sig på en sedan länge känd teknik, som under nitton- hundratalet successivt förbättrats. I huvud- sak har dock metoden varit densamma allt sedan den först utvecklades för industri- ellt bruk. En av de mera markanta för- ändringarna har inneburit, att de olika driftsmomenten produktionstekniskt integre- rats. I framtiden kan också ytterligare integrering av de olika processtegen förut- ses genom införandet av datastyrd process- reglering. Eventuella strukturella effekter av dessa förändringar har ännu inte kunnat uppskattas av uppgiftslämnama.

Produktionskostnader

Om man bortser från råvaru- och transport- kostnadernas inverkan på anläggningarnas dimensionering, finner man att förädlings- kostnadema sjunker för större anläggningar. Den »minsta optimala storleken» för strö- sockerbruk anges ligga ungefär vid kapa- citeten 5 OOO—6 000 ton per dygn vid 70 dagars betkarnpanj.1

1 Även denna anläggningsstorlek är beräknad med hänsyn tagen till transportkostnadema. Uppgiften, som närmast gäller USA, avser för-

( Forts. på sid. 360)

Produktionsvolym ton/dygn vid 70 dagars betkampanj

1 100 1 500 1 900 3 000 4 200 4 500 Råvara (inkl. transp.) 100 100 100 97 97 97 Personalkostnader 100 87 81 66 50 62 Kapitalkostnader 100 83 80 78 75 75 Övr. fasta kostnader 100 85 82 75 68 66 Total styckkostnad 100 95 94 92 89 88

Källa: [1]

Av tabell XV: 8 framgår degressionen Transportkostnader för vissa kostnader vid en jämförelse mel- lan existerande sockerbruk av olika stor- leksordning. Att totalkostnaderna ändå sjun- ker relativt svagt, beror på råvarukostna- demas höga andel av styckkostnaden (mer än 70 %).

Beräkningarna i tabellen ger emellertid, på grund av att de baseras på anläggning- ar av olika ålder och med olika kapaci- tetsutsnyttjande, endast en grov bild av kostnadsdegressionen. Speciellt torde sam- bandet mellan transportkostnader och an- läggningskoncentration bli dåligt belyst på grund av de olika anläggningarnas speciel- la lokalisering. De större anläggningarna torde genomsnittligt ligga transportkostnads- mässigt bättre till än de mindre, vilket kan förklara, att råvarukostnaderna inte sti- ger vid ökad anläggningsstorlek.

Vid motsvarande beräkning, som utförts i USA på hypotetiska anläggningar av olika storleksordning, framkommer en något kraf- tigare kostnadsdegression. [2] Vid en jäm- förelse mellan en hypotetisk anläggning av storleksordningen 3 000 ton/ dag vid 100 dagars utnyttjande och en med kapaciteten 4 500 ton/ dag, fann man att såväl kapital- kostnadema som lönekostnaderna skulle sjunka med ungefär 13 % i den större an—

läggningen.

(Forts. fr. sid. 359) hållandena sådana de ter sig där. I några länder med mycket stor odlingstäthet (t. ex. Danmark, Holland) förekommer ännu större anläggningar, och det finns ingen anledning att tro, att de skulle vara resultat av felinvesteringar.

Intransporterna utgöres huvudsakligen av be- tor, som fraktas till sockerbruket, och ut— transporterna utgöres av socker till konsu- menterna och betfoder tillbaka till jordbru- karna. Endast cirka 15 procent av betorna utgörs av socker, och transporterna till kon— sumenterna spelar därför en kostnadsmäs— sigt underordnad roll i jämförelse med bct— och betfodertransporterna. Lokalisering av- göres därför i första hand av närhet till råvara.

Bet- och betfodertransporterna är förhål- landevis stora, och då de stiger vid ökad anläggningskoncentration, kan detta moti- vera en decentraliserad anläggningsstruktur. Till bilden hör också, att betorna har be- gränsad hållbarhet (sockerhalten sjunker successivt), vilket gör att även tidsavstån- det måste inräknas.

I den följande diskussionen av transport- kostnader förutsättes att ingen geografisk omallokering av betproduktionen sker och att den totala produktionsvolymen ej heller minskar över tiden.

En eventuell koncentration av de svenska betbruken till fastlandet, vilket skulle inne- bära nedläggande av de relativt små och från tillverkningssynpunkt dyra bruken på Öland och Gotland, skulle (vid oföränd- rad betodlingsstruktur) medföra större mer- kostnader för transporten av betor och bi- produkter från respektive till öarna än den kostnadsminskning som kan erhållas i vid- dareförädlingen.

Beträffande en eventuell koncentration av betsockerindustrin på fastlandet (i Skåne)

är förhållandet beträffande det minsta bru- ket (Karpalund vid Kristianstad) i viss mån analogt med vad som gäller för öbru- ken.1

De övriga bruken på fastlandet ligger visserligen närmare varandra men har vart och ett för sig så hög kapacitet, att en koncentration till färre enheter inte bedömes vara fördelaktigt.2 Stordriftsobsolescensen som skulle motivera nedläggning av en mindre anläggning med motsvarande loka— lisering är för dessa något större anlägga ningar inte tillräckligt stor för att motivera samma åtgärd. De totala ekonomiska kon- sekvenserna bedömes bli negativa även i det fall reinvesteringen i det för nedlägg- ning planerade bruket bedrives restriktivt.

En bruksnedläggning kan också beräknas få konsekvenser beträffande val av trans— portmedel, vilket i sin tur påverkar råva- rukostnad och/eller råvarutillgång. Cirka två tredjedelar av betorna framtransporte- ras för närvarande till bruken på odlar- nas egna fordon, främst i form av traktor- transporter. Vid en bruksnedläggning, som medför en avsevärd förlängning av trans- portavståndet — varje hädanefter vidtagen nedläggning får för det övervägande an- talet berörda odlare denna konsekvens — blir den egna transportkapaciteten otillräck- lig. Odlaren måste då övergå till lejda transporter, för vilka uppstår en kostnad som ställes mot fraktbidraget på egen fram— körning. Med hänsyn till den utrustning och personal, som odlaren har tillgänglig för utförande av egna transporter på rim— liga avstånd, uppfattar han förändringen som en kostnadsfördyring för betodlingen. Följden kan vid oförändrade betpriser bli en övergång från betor till annan gröda.

En ökad anläggningskoncentration be- döms därför ge sockerbruken antingen lägre totalproduktion vid oförändrade råvarupri- ser eller högre råvarupriser vid oförändrad totalproduktion.

Strukturutveckling

Anläggningsstrukturen är på grund av de hö- ga råvarutransportkostnadema i hög grad

styrd av råvarutillgångarna.3 Även om stor- driftsfördelama i sockerbruken är stora, räk- nat på förädlingskostnadema, är de relativt små, om man betraktar de totala kostnader- na, och torde därför utgöra endast ett mind- re incitament till en omallokering av jord- bruksproduktionen. För en analys av denna omallokering måste också värdet av alterna- tiv jordbruksproduktion uträknas.4

Om ingen större geografisk omallokering av betproduktionen eller minskning i totala produktionsvolymen sker, bedöms — med dessa restriktioner — den nuvarande an- läggningskoncentrationen under en ganska lång tid framöver svara mot en total kost- nadsminimering för sockerbruken. Endast förhållandevis stora relativa minskningar i transportkostnadema skulle göra en ökad anläggningskoncentration fördelaktig.

Om emellertid den svenska självförsörj- ningsgraden av socker minskar — vilket är plausibelt — kommer detta att med- föra en minskning av betproduktionen och sannolikt också en ökad koncentration av sockerbruken.

Källor:

[1] Uppgifter erhållna från SSA. [2] An Economic Study of the Eastern Beet Sugar Industry. R. A. Young, Michigan State University, 1965.

* Transportvägen för betorna skulle efter en nedläggning av bruket komma att förlängas med överslagsmässigt räknat 80 km, innebärande en fraktökning för betorna, som ger en merkostnad för sockret på inemot 2 mkr.

* Om ett sådant bruk lades ned, skulle en mot- svarande kapacitet behöva skapas vid exempel- vis det närmast belägna kvarstående bruket. En sådan kapacitetsutbyggnad skulle för 3 500 tons dygnsavverkning (motsvarande ungefär Hass- larps-bruket nuvarande kapacitet) medföra en investering på cirka 100 mkr.

** Dessutom betingas struktur och lokalisering av vattentillgång, miljövårdshänsyn t. ex. beträf- fande rening av avloppsvatten, samt av tillgång på arbetskraft och samhällelig service. Inte minst fordras ett väl utbyggt nät för transporterna.

4 Enligt uppgift torde de produktionsresurser, som för närvarande utnyttjas för betproduktion på Gotland, ha komparativa fördelar för denna gröda. En omallokering av jordbruksproduktio- nen, med en koncentration av betodlingen till Skåne, skulle enligt samma källa ge lägre total jordbruksproduktion. Huruvida denna minsk- ning i jordbruksproduktionen överväger de vinster, som kan göras i förädlingsledet, är svårt att uttala sig om.

Saluvärde 1966: 376 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 170 milj. kr

Produktionsstruktur

Det finns för närvarande i Sverige totalt cirka 50 anläggningar, varav cirka 10 är nå- got större och bedriver produktion i industri- ell skala. Produkterna indelas vanligen i chokladkanfektyr och sockerkonfektyr.

Inom chokladkanfektyren domineras pro- duktionen av de fyra stora företagen Marabou, Cloetta, Mazetti1 och Kalmar Chokladfabrik (KF). Dessa fyra hade 1963 ungefär 90 procent av chokladkonfektyr— produktionen.2

Produktionen av sockerkonfektyr är något mindre koncentrerad. De fem största pro- ducenterna hade 1963 vardera mellan 14 och 8 procent och sammanlagt 52 procent av den totala sockerkonfektyrproduktionen.

Förutom de fyra nämnda stora företagen finns 5—6 som bedriver produktion av sockerkonfektyr i större skala.

Vanligen har varje företag endast en an- läggning.-”3 De fusioner som tidigare skett har nämligen i allmänhet resulterat i prak- tiskt taget omedelbar nedläggning av det ena företagets produktion. Den överkapa- citet, som har rått, har möjliggjort sådana omallokeringar. I vissa fall har produktions- ökningen i den kvarvarande enheten ge- nomförts genom övergång till fler skift.

Nedanstående tabell ger en uppfattning om de i branschen ingående produkternas relativa storlek.

Inom gruppen sockerkonfektyrer (slut- produkter) dominerar karameller och pastil- ler, och inom gruppen chokladkonfektyrer dominerar praliner och ofylld choklad, men som framgår av tabellen är produktionen spridd på en mängd andra produkter.

De fyra största företagen har produktion över praktiskt taget hela fältet —- såväl choklad- som sockerkonfektyr. De mindre företagen är vanligen specialiserade till ett mindre sortiment av framförallt sockerkon- fektyrer. Många av dessa mindre företag är därför ofta större, räknat på enskilda

Tabell XV: 9. Choklad- och konfekttillverk- ning 1966.

Sockerkonfektyr Salu- värde Procent Milj. Milj. av totalt kg kr saluvärde Fondantmassa, pastor och lik- nande fabrikat 6,6 29,6 19,0 Karameller 6,2 22,4 14,4 Pastiller 4,1 30,9 19,8 Marsipan 0,4 2,5 1,6 Kola 2,9 12,5 8,0 Dragéer 2,4 11,0 7,1 Gelékonfektyr 3,2 11,1 7,1 Lakrits (ej pastil- ler) 2,1 6,5 4,2 Marmelad (kon- fektyr) 0,7 2,6 1,7 Skum och gummi- artiklar 3,7 15,0 9,6 Tuggummi 1,0 8,4 5,4 Andra sockerkon- fektyrer 0,8 3,3 2,1 155,8 100,0

Chokladkonfektyrer (inkl. kakaopulver och blockchoklad (pastor o. d.)).

Salu- värde Procent Milj. Milj. av totalt kg kr saluvärde Kakaopulver 1,9 9,1 4,2 Blockchoklad, pastor, olika & halvfabrikat 2,1 7,5 3,5 Praliner 5,6 49,9 23,1 Fylld formchoklad 3,5 23,4 10,8 Chokladöverdrag- na styckvar. 4,7 28,9 13,4 Ofylld choklad ren 6,8 40,1 18,5 Fylld choklad, in- nehållande man— del, nötter etc. 3,5 21,9 10,1 Nougat 0,4 3,0 1,4 Karameller 0,6 2,5 1 ,2 Kola 0,7 3,6 1,7 Dragéer 2,9 14,3 6,6 Skum och gummi- artiklar 1,6 9,4 4,3 Andra choklad- konfektyrer 0,5 2,6 1,2 216,2 100,0 Källa: [1] (Not 1, 2, 3, se sid. 363) SOU 1970: 30

Kostnadsupp- Totalt saluvärde milj. kr (1968) delning vid 9 milj./år 9 12 18 24 30 Råvaror 66 100 100 100 100 100 Löner 24 100 94 88 83 78 Kapitalkostnad 10 100 130 85 60 42 Total styckkostnad 100 100 107 98 95 86 Styckkostnad exkl. råvaror 34 100 105 87 76 67

Totala investeringskastnader för den minsta anläggningen beräknas till cirka 8,5 milj. kr (bygg- nader cirka 4,0 milj. kr). För att erhålla den största anläggningen krävs en tilläggsmvestermg mot— svarande 8,0 milj. kr (byggnader 2,9 milj. kr).

I den minsta anläggningen beräknas antalet personer i driften till cirka 80 st, för administration och försäljning till cirka 26 st. I den största an 190 st, för administration och försäljning till 32 st.

Tabell XV: Il. Produktsortiment

Värde Volym Karameller 20 % 35 % Lakrits 5 10 Dragéer 10 10 Gelévaror 5 10 Chokladglasyr 5 5 Choklad och konfekt 55 30

100 % 100 %

Källa: [2]

produktgrupper som pastiller, kola, kara- meller, lakrits än de totalt sett större före- tagen med ett brett produktsortiment.

(Noter fr. sid. 362)

1 Tidigare har planer på en fusion mellan Cloetta och Mazetti aviserats. Dessa fusions— planet har sedermera övergivits. Enligt uppgift skulle möjligheten att genom en omallokering av produktionen öka serielängden starkt ha bidra- git till de ursprungliga fusionsplanerna. Vad som hindrar fusionens förverkligande är ovisst — sannolikt kan en förväntad minskning i totala marknadsandelen vid fusionens eventuella för- verkligande ha bidragit. 2 I denna siffra inkluderas även Caps produk— tion. Cap har sedermera (1964) övertagits av Mazetti, och procuktionen har överförts till Mazettis anläggning. " Cloetta hade tidigare tre anläggningar (Norrköping, Stockholm, Ljungsbro). Produk- tionen i Norrköping överfördes till Ljungsbro under 1967. Överliyttningen av produktionen i Stockholm till Ljungsbro beräknas vara avslutad under 1969.

läggningen beräknas antalet personer i driften till

Källa: [2]

Produktionsteknik och produktions- kostnader

De tillverkade produkterna utgår från ett förhållandevis begränsat antal råvaror, av vilka de största är kakaosmör, kakaobö- nor, socker, glykos, torrmjölk och fetter. Dessa nämnda produkter svarar för cirka 80 procent av råvaruförbrukningen (både i vikt och värde).

Råvarorna utgör oftast en dominerande del av de totala tillverkningskostnadema. För vissa produkter utgör råvarukostnader- na över 90 procent. De genomsnittliga rå- varukostnaderna för de större företagen är 60—70 procent.

Av råvarorna tillverkas s.k. grundmas— sor, vilka vidarebearbetas till slutproduk- ter som sedan förpackas. Antalet slutpro- dukter är för de stora producenterna 100—— 300. Standardsortimentet är dock vanligen mindre. Många av produkterna skiljer sig åt enbart med avseende på storleken.

Det mycket spridda sortimentet gör en fullständig kostnadsbeskrivning komplice- rad, och i denna översikt skall därför en- dast några partiella beräkningar relateras. Dels skall anläggningsstorlekens påverkan på de genomsnittliga kostnaderna i ett givet produktsortiment behandlas, dels skall vis- sa enskilda produkters kostnadsstruktur be- röras.

1. I tabell XV: 10 jämföres de genom- snittliga produktionskostnaderna för ett brett

Tabell XV: 12. Genomsnittliga produktions- kostnader i anläggningar av olika storlek.

Tabell XV: 13. Produktionskostnader; för ofylld chokladkaka (100 gr).

Kostnads- Kostnads- uppdelning . uppdelning . i minsta gå?;f'tet i minsta ägg; (ite/td a storleks- storleks- g g Kostnadsposter klassen 8 000 12 000 Kostnadsposter klassen 3,6 8,5 Löner 22 100 70 Löner 6 100 50 Kapitalkostnader 11 100 78 Kapitalkostnader 3 100 67 Råvarukostnader 67 100 100 Råvaror 91 100 100 Total styckkostnad 100 100 91 Total styckkostnad 100 100 96 Styckkostnad exkl. Styckkostnad exkl. råvaror 100 73 råvaror 9 100 55 Kapitalkostnaderna avser byggnader, maski- Källa: [2] ner och fabriksområde. Av råvarukostnadens 67 % är cirka 5 % bränsle m.m., som således ej är råvara i produkten. Emballage ingår också i nämnda summa med 13 %.

Källa: [2]

tillverkningsprogram i ett antal alternativa anläggningsstorlekar. Produktionsvolymen är på grund av det blandade sortimentet inte något lämpligt mått på den totala »pro— duktionskapaciteten». Som mått har i stäl- let totala saluvärdet använts.

I tabell XV: 11 beskrives produktsorti- mentet. Samtidigt framgår de olika pro- dukternas specifika värde. Utgår man ifrån dragéer eller chokladglasyr, finner man att gelévaror, lakrits och karameller har unge- för hälften så stort värde per viktsenhet, och att choklad och konfekt har nästan dubbelt så stort värde per viktsenhet.

2. I tabell XV: 12 jämföres två alterna- tiva anläggningsstorlekar av något större format än i tabell XV: 10.1 Produktionen är i detta fall i hög grad inriktad på cho- kladkonfektyr. Styckkostnaden sjunker alltså enligt ta— bellen med 9 procent vid 50 procents ka- pacitetsökning. Borträknas råvarukostna- derna, sjunker motsvarande förädlingskost— nad med 27 procent vid 50 procents ka- pacitetsökning.

3. Tabell XV: 13 beskriver kostnaderna för produktion av ofylld choklad. Den vä- sentliga förädlingen äger rum i en gjutma- skin. Beräkningarna är gjorda med utgångs- punkt från att maskinen skall tillverka en chokladkaka av storleksordningen 100 gr.

Maskinen kan även ställas om (omställnings- kostnaderna är små) för andra storlekar, varvid kapacitetstalen och proportionerna mellan de olika kostnadsposterna förskjuts något.

Ofyllda chokladkakor har en mycket stor andel råvarukostnader, och dessa är pro- portionella mot produktionsvolymen. Där- för blir styckkostnadsminskningen relativt liten — endast 4 procent. Betraktas för- ändringen i förädlingskostnad, blir minsk- ningen 45 procent.

4. Tabell XV: 14. Produktionskostnader för karamelltillverkning.

Kapacitet ton/år

900 2 925 Arbetslöner 100 45 Kapitalkostnader 100 ] 57 Styckkostnad exkl. råvaror, allmänna omkostnader o. dyl. 100 69 Källa: [2]

Kapacitetsökningen med 225 procent i ta— bell XV: 14 är kombinerad med övergång till mera automatiserad produktion. Kapi— talkostnaderna ökar på grund av detta, men besparingarna i arbetskraft är totalt

1 Som en grov uppskattning på genomsnitt- liga nettoförsåljningsvärdet brukar 10 kr per kg användas. 8 000 respektive 12000 ton/år svarar i så fall mot 80 respektive 120 milj. kr. i salu- värde per år.

sett avsevärt större, och förädlingskostna- derna sjunker därför med inte mindre än 31 procent.

5. Tabell XV: 15. Produktionskostnader för tillverkning av skumartiklar.

Kapacitet ton/år 360 720 Arbetslöner 100 63 Kapitalkostnader 100 86 Styckkostnad exkl. råvaror, allmänna omkostnader o. dyl. 100 71 Källa: [2]

En fördubbling av kapaciteten i tabell XV: 15 ger, för dessa produkter, en sänk- ning av förädlingskostnaderna med 29 pro- cent.

6. Tabell XV: 16. Produktionskostnader för tillverkning av tuggummi (sticks).

Kapacitet milj. kg/år

0,25 0,5 0,75 1,35 1,75 Dagtid 2- 3- Antal vals- -————- skift skift aggregat 1 2 3 3 3

Råvaru- kostnad 100 100 100 100 100 Lönekost- nad 100 90 80 107 139 Kapital-

kostnad 100 97 97 53 41

Total styck- kostnad 100 97 97 87 88 Källa: [2]

Av tabell XV: 16 framgår dels hur en utvidgning av anläggningen, dels hur ett ökat kapacitetsutnyttjande påverkar produk- tionskostnaderna. Lönedifferensema mel- lan de olika skiften gör, att lönekostnader- na stiger vid ökat kapacitetsutnyttjande. Det optimala kapacitetsutnyttjandet blir där- för två-skift.

T ransportkostnader

Råvarorna utgör till största delen importe- rade produkter. Intransportkostnadernas

storlek blir därför, speciellt för större an- läggningar, i första hand avhängiga av till- gång till näraliggande hamn.

Uttransporterna förbilligas av närhet till konsumenterna. Alla större företag säljer över hela Sverige. Lokaliseringen av en an- läggning, som skall täcka detta marknads- område, bör, om hänsyn framförallt ta- ges till uttransportkostnaderna, ske till en plats belägen någonstans inom den triangel, som bildas av de tre storstadsområdena.

Uttransportkostnaderna (till grossist eller dylikt) är i allmänhet begränsade till 2—3 procent av totala kostnaderna. De extra kostnader för råvarutransporter, som en inlandslokalisering ger, är också begrän- sade. Andra faktorer som lägre anlägg- nings- eller lägre driftskostnader kan därför vara utslagsgivande för lokaliseringen.

Strukturutveckling

Inom chokladkonfektyrtillverkningen domi- nerar, som tidigare nämnts, fyra företag med (inom kort) var sin anläggning. En ytterligare koncentration av produktionen skulle enligt ovan refererade kostnadsdata sänka produktionskostnaderna, och den ur kostnadssynpunkt optimala sturkturen be- står sannolikt av endast en anläggning. Huruvida en ytterligare företagskoncentra— tion kommer att ske mellan dessa är emel- lertid omöjligt att prognosticera.1

Utvidgas marknadsbegreppet till att om- fatta Norden eller ännu större områden, ut- ökas samtidigt snabbt antalet möjliga fu— sionsalternativ. På lång sikt torde — en-

1 Vid en fusion är det vanligt att bibehålla de olika företagens varumärken och ibland även deras försäljningsorganisation. Företrädare för branschen har i olika sammanhang betonat svå- righeterna att överföra ett företags marknads- andel till ett annat företag, om även försälj— ningsorganisationerna och/eller produktsorti- menten koncentreras. Denna begränsning gör vissa fusioner mindre attraktiva än vad som skulle vara fallet, om totala marknadsandelen var mindre känslig för dessa typer av effektivi- seringsåtgärder, och kan bromsa utvecklingen mot en totalt kostnadsminimierad produktions- struktur.

ligt företrädare för branschen — en ökad anläggningskoncentration eller i varje fall en ökad företagskoncentration vara att för- vänta i det nordiska marknadsområdet. En kraftigt ökad konkurrens utifrån — från företag med större anläggningar och lägre produktionskostnader — bedöms samtidigt kunna påskynda detta.

Det är inte enbart produktionskostnads- fördelar, som tenderar att öka företagskon- centrationen — det är inte ens säkert att detta utgör huvudmotivet. Stordriftsförde- lar i marknadsföring spelar uppenbarligen en stor roll. Dessa stordriftsfördelar är emellertid inte enbart kopplade till en stor marknadsandel av vissa produkter utan kan — speciellt inom livsmedelsindustrin — vanli- gen även erhållas genom horisontell in- tegration.1 Motsvarande stordriftsfördelar i marknadsföringen kan många gånger lät— tare uppnås genom lämplig breddning av produktsortimentet än genom en volymök- ning av det redan existerande sortimentet.

Möjligheter finns emellertid att genom långsiktiga kontrakt med stora butiksked- jor minimera den egna marknadsföringen. Mindre producenter kan genom sådana kon- trakt eliminera det lilla företagets nackde- lar i marknadsföring och även genom de möjligheter, som kontrakten ger till ökad specialisering i produktionen, sänka ge- nomsnittliga produktionskostnaden. Så- dana något mindre företag med huvudsak- ligen kontraktsbunden och specialiserad pro- duktion kan förekomma parallellt med de stora företagen med brett sortiment och egen marknadsföring,2 och förmodligen är detta förhållande stabilt även på något längre sikt.

Inom sockerkonfektyrlillverkningen är pro- duktionen totalt sett mera splittrad. Inom de enskilda produktgrupperna råder dock en avsevärd specialisering. Stordriftsförde- larna inom denna produktion torde i all- mänhet vara mindre accentuerade än inom chokladtillverkningen. Speciellt torde för- delarna av en horisontell integration av flera produktgrupper vara mindre, i synner- het om man planerar att köpa en del halv- fabrikat utifrån.

Genom specialisering har i varje fall vissa av de mindre företagen i görligaste mån utnyttjat stordriftsfördelama inom pro- duktionen. Genom att till stor del överlåta marknadsföringen på butikskedjor har man också kunnat undvika höga marknadsfö— ringskostnader. Möjligheter finns naturligt- vis att ytterligare sänka produktionskostna- derna genom ökad produktion av enskilda produkter eller genom horisontell integra- tion. Huruvida dessa krafter är tillräckligt starka för att driva fram en ytterligare kon- centration, är svårt att prognosticera. Fö- reträdare för branschen bedömer en ytter— ligare koncentration som ytterst sannolik. Mindre anläggningar med relativt ospeciali- serad produktion förväntas därvid bli ned- lagda, i första hand på gnmd av interna beslut, men i vissa fall är uppköp, följt av nedläggning, en sannolik utveckling.

Källor:

[1] SOS Industri 1966. [2] Uppgifter erhållna från svenska företag.

F. Mejerier

Tillverkningsvärde (1966): 2 596 milj. kr Förädlingsvärde (1966): 341 milj. kr

Produktionsstruktur

Den svenska mejeriindustrin befinner sig sedan en längre tid i kraftig strukturell om— vandling.3 Dels har under senare år skett

1 En sådan utveckling mot ökad horisontell integration kan iakttagas ske parallellt med den tidigare beskrivna koncentrationsprocessen in— om branschen. ” AB Dahls konfektyrindustri utgör ett exem- pel på detta. 3 I början av l930-talet bildades Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) som riks- organisation för de producentkooperativa meje- riföreningarna. Bildandet föranleddes bl. a. av den dåvarande internationella jordbrukskrisen och syftet var framför allt att åstadkomma en strukturrationalisering. SMR svarar numera för nästan all mjölkin- vägning (98 %), smörtillverkning (99 %) och osttillverkning (96 %).

Den producentkooperativa mejeriorganisatio- nen är delvis uppbyggd i tre, delvis i två led. En

(Forts. på sid. 367 )

en betydande ökning i företagskoncentra- tionen, dels har också en lika betydande ökning i anläggningskoncentrationen ägt rum.

Under perioden 1950—1967 har antalet driftsställen minskat från 637 till 234.1 Under den senaste tioårsperioden har i ge- nomsnitt 27 driftsplatser lagts ned per år. Denna utveckling mot ett allt mindre antal driftsenheter är av allt att döma ännu långt ifrån avslutad. Enligt vissa uppskattningar kommer inom en snar framtid mejeriin- dustrin inte att omfatta mer än 100 drifts- enheter.

Ökningen av företagskoncentrationen be- lyses av följande siffror. Årsskiftet 1964— 65 var antalet företag ca 160; årsskiftet 1967—68 var motsvarande siffra nere i 108 företag, och vid årsskiftet 1968—69 beräk- nas antalet vara endast 70.

De faktorer, som betingar den rådande utvecklingen, skall här bara sammanfat- tas:2

]. Utveckling av maskinutrustningen, exempelvis introduktion av självtömmande, självrenande separatorer med kapacitet upp till 20 000 liter/timme.

2. Större genomsnittsleveranser mjölkproducenterna.

3. Förändrad teknik för råvaruuppsam- ling — uppsamling itank.

4. Produktutveckling — introduktion av produkter med längre hållbarhet.

från

(Forts. fr. sid. 366 ) del mejeriproducenter är sammanslutna i meje- riföreningar, vilka i sin tur bildar mejeriför- bund. Andra åter är med i s.k. mejerifusioner, vilka liksom förbunden är direkta medlemmar i SMR. Med företag i den ovanstående texten av- ses mejeriföreningar och mejerifusioner.

För att kunna garantera mjölkproducenten ett visst pris på sin produkt är mjölk- liksom fettproduktionen föremål för en komplicerad reglering.

Föreningen för mejeriprodukter, vars uppgift är att sköta denna reglering, erhåller medel från i stort sett tre källor: 1) en del av de importav— gifter som totalt erhålls för jordbruksprodukter, 2) direkta budgetmedel, 3) interna utjämnings— avgifter som uttas med statligt bemyndigande. Dessa medel används för att betala interna ut- jämningsbidrag, exportstöd och vissa andra kostnader.

5. Förändrade faktorprisrelationer, ökad löneandel i produktionskostnaderna kom- penseras vid nyinvesteringar med arbetsbe- sparande anläggningar.

6. Förändrade organisatoriska förhållan- den, större föreningar med fler driftsplatser har möjliggjort viss specialisering av drifts- platserna.

7. Förändrade marknadskrav, önskemål om förpackade varor och bredare produkt- sortiment.

8. Förskjutningar av marknadens loka- lisering. En gemensam konsekvens av dessa fak- torer är, att optimala storleken genom- gående förskjutits mot större anläggningar. En mera koncentrerad anläggningsstruktur har därvid blivit fördelaktig.

Produktionskostnader

Inom mejeriindustrin, liksom också inom övrig livsmedelsindustri, utgör råvaran (mjölk) den dominerande kostnadsande- len. År 1966 utgjorde den genomsnittligt 81 procent av alla kostnader. De återståen- de 19 procenten utgör kostnader för olika förädlingsmoment i mejeriet. Tillverkningen i en anläggning omfattar vanligen flera oli- ka produkter, men produktsortimentet och proportionerna mellan de olika slutproduk- terna kan variera. Vissa produkter som t. ex. torrmjölk produceras endast i ett få- tal anläggningar.

Proportionerna mellan äggvita och fett i råvaran (mjölk) skiljer sig generellt från dessa ämnens relativa proportioner i slut- produkterna.

Vissa osttyper ansluter sig väl till rå- varans proportioner, och sådan ost kan allt- så tillverkas av den inlevererade mjölken utan att över— eller underskott uppstår på fett eller äggvita. Vid tillverkning av halv- fet ost uppstår däremot ett äggviteunder- skott.

1 Vid årsskiftet 1968—69 beräknas antalet an- läggningar ha minskat till 200. ” Av dessa faktorer är det sannolikt föränd- ringen i råvaruuppsamlingen (punkt 3), som är den enskilda faktor som mest påverkat kostna- dsstrukturen.

DEN SVENSKA MJOLKPRODUKTIONENS ANVÄNDNING 1966

THE DISPOSAL OF THE MILK PRODUCTION IN 1966

Siffrorna ange 1000-tal ton Ouantilies in 1000 tons

'|'

Til .

Ei redovisad 17

Till försäljning 101

. "WW Ost 59,1 :'5 ' åf'f /' .n-"l ?

Tull torrmjölk. å kondensmjolk, .”- .- )Smör 74,3

etc. 47?

Konsumtionsmjölk

1049

'_— Producomrnas egen lörbruknmg och löcsäljnmg 306

Fig. XV: 1.

Den inkommande mjölken kan uppdelas i en produkt, där fetthalten något sänkts — konsumtionsmjölk —- och en produkt, där den kraftigt höjts -— grädde.

En ännu längre gående uppdelning av mjölkfett och mjölkäggvita göres i kombi- nationen skummjölk -— grädde.

Vid tillverkning av smör uppdelas sedan grädde i en äggviterik, fettfattig del —

Grädde 50 Smörmjölk nu t...... 1576 'sumtion _ .. 1. 1203 , Produktmjölk 2036 / Till mejerier 3239 _ 1 Total mjölkproduktion 3545 — Källa: [4]

kärnmjölk _ och en fettrik, äggvitefattig del —smör.

Skummjölken kan vidareförädlas till torr- mjölk. Den kan också på grund av sin höga äggvitehalt och låga fetthalt komplet- tera ostmjölken vid tillverkning av t. ex. halvfeta ostar.

En viss veckofluktuation :" efterfrågan finns; framförallt gäller detta konsumtions-

mjölk och grädde. Detta hade tidigare en stor betydelse för producentledet. Numera har lagringsmöjlighetema förbättrats, och svängningarna i efterfrågan slår endast par- tiellt igenom i tidigare led. Kapacitetsut- nyttjandet blir därmed jämnare, och möj- ligheterna att planera för högre genom— snittligt kapacitetsutnyttjande större.

Säsongvariationerna i efterfrågan är små. Säsongvariationerna i utbudet är däremot relativt stora. Mjölkproduktionen är cirka 60 procent högre i juni än i november. Man kan emellertid lagerhålla smör, ost och torrmjölk över längre perioder och där- igenom utjämna utbudsfluktuationerna.l Torrmjölken kan vid behov upplösas till skummmjölk, och en viss återblandning sker under vintersäsongen.

Det mjölköverskott, som uppstår under högsäsongen, koncentreras vanligen till s.k. regleringsmejerier. Genom att fluk- tuationema i produktionsvolymen koncen- treras, får övriga mejerier ett relativt jämnt kapacitetsutnyttjande. Regleringsmejeriema kan i sin produktionsteknik utformas så, att de i kostnadshänseende speciellt avpassas för stora säsongfluktuationer.

I många fall kan det, som ovan betraktas som en förädlingsprocess, delas upp i två eller flera delprocesser. Tillverkningen av smör kan t.ex. ske i två steg, och dessa kan därvid vara förlagda till olika mejeri- enheter. Först koncentreras mjölkfettet till grädde, vilken transporteras över till ett annat mejeri, där grädden vidareförädlas till smör.

Vid beräkning av den optimala anlägg- ningsstrukturen måste naturligtvis hänsyn tagas till de ovan uppräknade faktorerna: (a) äggvita-fetthalansen, (b) vecko- och så- songfluktuationer, (c) möjligheter till upp- splittring av processerna i delprocesser. I speciellt hög grad torde sådana faktorer påverka den optimala strukturförändring, där man till utgångspunkt tar den historiskt givna anläggningsstrukturen. Inverkan av detta slag beaktas endast översiktligt i den- na framställning. Beräkningarna över kost- nadsutvecklingen vid ökande mejeristorlek avser i första hand vissa separata tillverk-

ningsgrenar vid konstant kapacitetsutnytt- jande.

Utövcr dessa statiska stordriftsfördelar tillkommer sålunda vissa dynamiska stor- driftsfördelar. Anpassningen till en fluktue- rande och över tiden även trendmässigt för- ändrad efterfrågan kan lättare göras (dvs. med mindre resursinsats) av ett företag med många anläggningar. Möjligheten av kort- siktiga och långsiktiga omallokeringar av produktionen mellan dessa anläggningar kan också underlätta omvandlingen av anlägg- ningsstrukturen.

Följande tre huvudprodukter har valts: smör, ost och konsumtionsmjölk.2 Kostnads- jämförelsen är gjord så, att man dels kan se kostnadsdegressionen för processen vid all- män mjölkbehandling, dels särkostnadernas utveckling för respektive produkt vid olika stor tillverkning. Allmän mjölkbehandling är gemensam för all råvara och blir såle- des en samkostnad vid blandad tillverkning.

För att ge en uppfattning om de olika förädlingsledens inbördes relationer kan nämnas, att ungefär 60 procent av de to- tala förädlingskostnaderna i ett smörrnejeri faller på den allmänna mjölkbehandlingen, och resten (40 procent) på särkostnaden för smör. I ett ysteri är motsvarande siffror 30 procent på den allmänna mjölkbehand- lingen, och resten (70 procent) på sär- kostnaden för osttillverkningen. I ett kon— sumtionsmjölksmejeri, som tillverkar enli- ters tetra, faller 10—15 procent på all- män mjölkbehandling, och resten (85—90 procent) på särkostnader för konsumtions— mjölktillverkningen.

* Enligt en nyligen utförd beräkning skulle vid existerande anläggningsstruktur en lämplig an— passning till säsongvariationerna vara följande: En ökning avåmjölkproduktionen i juni med 60 procent jämförtijmed november torde lämpligast pareras 'genom att flöka smörproduktionen med 100 procent, ostproduktionen med 45 procent och mjölkpulverproduktionen med 45 procent.

" Det hade naturligtvis varit önskvärt att även belysa torrmjölkstillverkningens kostnadsstruktur P. g. a. de stora säsongfluktuationerna i torr- mjölkstillverkningen och p. g. a. stora skillnader i kapacitetsutnyttjandet i olika anläggningar är en statistisk beräkning svår att genomföra. En ingenjörsmässig beräkning av kostnadsstruktu- ren har av andra skäl varit omöjlig att erhålla.

Kostnads- uppdelning i största stor-

Invågd mjölk, milj. kg per år ——10 10—20 20—30 40—40 40—50 leksklassen Löner 100 73 69 63 63 33 Förnödenheter 100 80 60 60 40 1 Mjölk- och produktkontroll 100 94 89 83 78 8 Energi 100 89 80 78 73 20 Byggnader 100 70 70 70 65 9 Maskiner 100 66 66 60 49 29

Summa 100 75 71 66 61 100

Källa: [5]

Allmän mjölkbehandling

Processen omfattar mjölkens mottagning och behandling till och med separering och pastörisering.

Grundmaterialet till sammanställningen över kostnadsdegressionen vid processen all- män mjölkbehandling är hämtat från SMR:s driftsredovisning. Denna är en detaljerad kostnadsställeredovisning, som utföres fort- löpande vid ett hundratal mejerier.

Eftersom invägningsarbetet i ett mejeri kan mekaniseras i större eller mindre ut- sträckning, sammanföres mejerierna i SMR:s driftsredovisning av kostnaderna för allmänna mjölkbehandling i grupper, som bestäms av maskinutrustningen.

De mejerier, som ligger till grund för de utförda beräkningarna, förutsättes ha en god teknisk standard. I sammanställningen över kostnadsutvecklingen för allmän mjölk- behandling ingår endast mejerier utrustade med tömningsmaskin. Tabell XV: 17 byg- ger på uppgifter från ett femtiotal mejerier och avser 1966 års kostnadsläge.

I SMR:s driftsredovisning beräknas kapi— talkostnadema, dvs. avskrivning, ränta och underhåll för byggnader och maskiner, på nuanskaffningsvärden. Beräkningen av kapi- talkostnadema grundar sig på gjorda inven- teringar av maskinparken och uppmätning av byggnaderna för varje driftsplats. För byggnaders och maskiners avskrivning, un- derhåll och förräntning tillämpas enhetli- ga normer, som fastställts under beaktande av anläggningarnas varaktighet och kvalita—

tiva standard. Räntekostnaderna för byggna- der och maskiner har för 1966 beräknats efter 7 % på halva nuanskaffningsvärdet.

Kostnaderna för energi, värme, vatten, kyla och elenergi, vilka i driftsredovis- ningen inte fördelas på respektive produkt, har här beräknats med ledning av resultat som framkommit vid undersökningar över energikontroll i mejeri, vilka utförts av mejeriekonomiska institutionen i Alnarp. Kostnaderna för förnödenheter, i huvudsak rengöringsmedel, är teoretiskt beräknade.

För bedömning av storleksklasserna kan anges, att medelinvägningen för landets samtliga mjerier 1966 uppgick till 12,5 milj. kg per mejeri. I den högsta storleks- klassen är arbetstidsåtgången 0,40 timmar per ton invägd mjölk. Investeringskostna- den för byggnader uppgår till cirka 0,8 milj. kronor och för maskiner till cirka 1,4 milj. kronor per driftsplats vid 1966 års kostnadsnivå.

Det finns ett antal mejerier med produk- tionsvolymer över 50 milj. kg per år (Göte— borg, Stockholm, Katrineholm, Uppsala, Norrköping, Örebro).

Det bedömes, att kostnadsdegressionen för dessa följer samma förlopp som på— börjats inom beräkningsintervallet, dvs. en kostnadssänkning på cirka 7—8 procent vid en ökning med 10 milj. kg per år.

Eftersom beräkningarna över kostnadsde- gressionen för allmän mjölkbehandling ba- serats på ett begränsat empiriskt material, påverkas resultatet av ett flertal faktorer, som inte kunnat beaktas i sammanställ-

Tabell XV: 18. Särkostnad för smörtillverkning inklusive förpackning. För varje kilo smör erfordras genomsnittligt cirka 21 kilo mjölk.

Kostnadsuppdel- ning vid största Tillverkning smör, milj. kg/år, ca 0,6 1,2 1,8 anläggningsstorlek Löner 100 70 53 18 Förnödenheter 100 80 80 3 Emballage 100 100 99 43 Mjölk— och produktkontroll 100 56 44 2 Energi 100 92 96 8 Byggnader 100 68 64 6 Maskiner 100 54 62 20 Summa 100 77 74 100 Källa: [5]

ningen. Utöver invägningens storlek på- verkas mottagningskostnadema av den ge— nomsnittliga invägningen per leverantör och dag. Vidare har kapacitetsutnyttjandet stor betydelse för kostnadernas höjd. Olika ka- pacitetsutnyttjanden mellan mejerierna kan således i viss utsträckning påverka resultatet av beräkningarna. Särskilt nya anläggningar arbetar ofta med en viss överkapacitet, in- nan produktionsanpassning kunnat uppnås.

Processen allmän mjölkbehandling inne- fattar även mjölkens mottagning. Den redo- visade kostnadsdegressionen förutsätter, att mjölken levereras till mejeriet i plåtflaskor. Under senare år har man i vissa områden i ökande omfattning övergått till tankupp— samling av mjölk. En tankmottagning stäl- ler sig för bearbetningen inom mejeriet bil- ligare än en flaskmottagning på grund av att invägningsarbetet förenklas, och att diskningen av plåtflaskor bortfaller. Det är emellertid ännu endast ett fåtal mejerier, som gått över helt till tankuppsamling av leverantörmjölk. Är mejeriet utrustat med enbart flaskmottagning, uppgår mottag- ningskostnaden till cirka 65 procent av to- tala kostnaderna för allmän mjölkbehand- ling. Denna kostnadsandel minskar med cirka 70 procent vid fullständig övergång till tankmottagning av mjölk.1 Vid partiell övergång till tankuppsamling av mjölk ökar i regel mottagningskostnaderna per kg mjölk för den kvarvarande flaskmjölken, beroen- de på minskat kapacitetsutnyttjande.

I en annan beräkning, som utförts i Aln-

arp, jämföres hypotetiska anläggningar av olika storlek. Ökas anläggningens kapaci- tet från 15 till 45 milj. kg per år, beräk- nas styckkostnaderna därvid falla 30 pro— cent. Denna kostnadsdegression är avse- värt större än den i tabell XV:17. Mot- svarande jämförelse ger där endast cirka 20 procent kostnadsminskning. De ovan nämnda systematiska skillnaderna i kapa- citetsutnyttjande och transportsystem förkla— rar emellertid denna diskrepans.

Särkostnader för smör, ost och konsum- tionsmiölk

Underlaget för beräkningarna över minsk- ningstakten i särkostnadema för produk- terna smör, ost och konsumtionsmjölk vid ökande tillverkningsstorlek är hämtat från kostnadsberäkningar för modellmejerier, ut- förda av mejeriekonomiska institutionen i Alnarp. Med särkostnader avses här kost- naderna för den egentliga tillverkningen av respektive produkt. Särkostnaden för smör täcker således kostnaden för kärning och förpackning i 0,5 kg aluminiumfoliebitar. Särkostnaden för ost omfattar kostnader för ysteri, pressrum och ostlagring. Kostna— derna gäller för tillverkning av svecia- och herrgårdsost. Någon ostemballagekostnad är inte upptagen, enär svecia- och herrgårds- ost vid försäljning i parti i regel levereras

1 Det kan i sammanhanget omnämnas, att Mjölkcentralen beräknar ha övergått till enbart tankuppsamling under 1970 (frånsett Gotland och Jönköpingsdistriktet).

Tabell XV: 19. Särkostnad för osttillverkning inklusive lagring. För varje kilo ost erfordras genomsnittligt cirka 10 kilo mjölk. .W Kostnadsuppdel— ning vid största _; Tillverkning ost, milj. kg/år, ca 0,6 1,2 1,8 anläggning

Löner 100 93 88 34 Förnödenheter 100 97 96 1 1 Mjölk- och produktkontroll 100 86 81 3 Energi 100 99 99 14 Byggnader 100 89 82 23 Maskiner 100 79 68 15

Summa 100 90 85 100 Källa: [5]

utan ytteremballage från mejeriet. Särkost- naderna för konsumtionsmjölken omfattar dels mjölktillverkning, dels tappning av mjölk i enliters tetra.

Arbetstidsåtgång och investeringens stor- lek (särkostnad) för de olika produktions- grenama vid största angivna tillverknings- storlek framgår av uppställningen under ta- bell XV: 20.

För samtliga produktionsgrenar förutsät- tes att tekniska utrustningen skall vara av god standard. Ysteriet antas vara utrustat med ystningsmaskiner i stället för de van- ligast förekommande maskinostkaren. I var-

je storleksaltemativ är anläggningens kapa- citet anpassad efter tillverkningens omfatt- ning. På grund av att endast standardut- rustning använts vid konstruktionen av mo- dellerna, har i något enstaka fall inte kun- nat undgås att få en språngvis förändring av maskinkostnaderna.

Den största anläggningen i varje tabell markerar, enligt uppgift, den minsta op- timala storleken för varje enskild process vid nuvarande teknik. Beräkningarna gäl- ler kostnadsstrukturen vid enskiftskörning. Vid flerskifte erhålles ytterligare kostnads- sänkningar, och minsta optimala storleken

Tabell XV: 20. Sårkostnad för tillverkning av konsumtionsmjölk i en-liters tetra.

Kostnadsuppdel- ning vid största Förpackad mjölk, milj. kg/år, ca 5,5 11,0 16,5 anläggningsstorlek Löner 100 72 67 17 Förnödenheter 100 62 50 0 Emballage 100 99 99 53 Mjölk- och produktkontroll 100 74 66 3 Energi 100 81 75 3 Byggnader 100 68 64 5 Maskiner 100 72 63 19 Summa 100 84 80 100 Källa: [5] Produkt Smör Ost Mjölk i 1 ltetra Tillverkning, milj. kg/år 1 8 1,8 16,5 Arbetstidsåtgång, tim./ton 6 0 30,0 1,5 Byggnader (exkl. tomt) milj. kr 0,4 4,5 0,9 Maskiner milj. kr 0,9 2,0 2,1 Beräkningarna avser genomgående 1966 års kostnadsm'vå. Källa: [5] 372 SOU 1970: 30

För smör och konsumtionsmjölk finns det i Sverige mejerier, som är större än de i tabellerna ovan angivna storlekarna. Des- sa anläggningar ger, som tidigare nämnts, vissa dynamiska stordriftsfördelar. Fluktua- tioner kan pareras och utjämnas på ett bätt- re sätt i stora enheter. Dessutom måste påpekas, att exempelvis tabell XV: 20 är beräknad för en homogen produktion. Om sortimentet breddas, påverkar detta givet— vis kostnaderna. Dyrast blir det att hålla ett brett sortiment för de mindre anlägg- ningarna, men även för de något större in- nebär det vanligen en fördyring. Även om de huvudsakliga stordriftsfördelama i kon— sumtionsmjölktillverkningen uppnås vid en anläggning på 16,5 milj. kg per år vid homogen produktion, kan alltså ytterligare fördelar erhållas (högre kapacitetsutnytt— jande i förpackningsmaskinerna) vid en än— nu större anläggning, då produktionen är diversifierad.

Sådana samband mellan minsta optimal storlek och sortimentsbredd gäller alla pro- dukter, och minsta optimala storleken kan därför ligga över de i tabellerna angivna.

För alla de produktgrupper, för vilka beräkningarna utförts gäller att det fak- tiska medeltalet för storleken på existeran- de anläggningar ligger vid eller under in- tervallets nedre gräns. Samtidigt skall po- ängteras att beräkningar saknas för anlägg- ningar vilka faller utanför beräkningsinter- vallets övre gräns.

Den övre intervallgränsen i beräknings- tabellen för osttillverkningen ligger vid 1 800 ton per år. Ysterier med en årskapacitet på 2000-3 000 ton per år finns dock i bruk. Dessutom är det uppenbart att ys- terier med kapaciteter upp till 7 000—10 000 ton är tekniskt möjliga, och skulle ge av- sevärda storleksfördelar. Någon uppskatt- ning av kostnadsförhållandena i så stora anläggningar har emellertid inte kunnat er- hållas.

Jämfört med konsumtionsmjölk- och smörtillverkningen är osttillverkningen en betydligt mera arbetsintensiv process. Som exempel kan nämnas, att vändningen av

Tabell XV: 21. Förädlingskostnad för tillverk- ning av konsumtionsmjölk.

Kapacitet milj. kg/år 10, 6 21,3 42,6 Total kostnad 100 85 79 Källa: [2]

ostarna vanligen sker manuellt. Mejeriföre- tagen bedriver emellertid utvecklingsarbete, som siktar till att ytterligare mekanisera osttillverkningen. En ökad mekanisering förväntas innebära, att man får en ny kost- nadskurva, som får ett brantare förlopp än den som anges i beräkningstabellen.

En av orsakerna till kostnadsdegressio- nen vid konsumtionsmjölktillverkningen är att antalet förpackningsmaskiner inte stiger proportionellt mot produktionsvolymen. Vid en årsvolym av 5,5 milj. kg ingår två för- packningsmaskiner i kalkylen. Vid fördubb- lad produktion behövs endast tre och vid tredubbel produktion inte mer än fyra för- packningsmaskiner. En utveckling mot snab- bare maskiner kommer med säkerhet att äga rum och kostnadskurvan kommer då sanno— likt inom vissa intervall att löpa betydligt brantare än vad nu är fallet.

Det finns ett antal amerikanska studier som behandlar mejeriindustrin. Tabellerna XV: 21—22 ger slutresultaten i några in- genjörsmässiga kostnadsberäkningar. De största anläggningarna bedöms i dessa stu- dier samtidigt markera minsta optimala stor- leken.1

Kapaciteten är i dessa anläggningar i pari- tet med de tidigare relaterade anläggning- arna för allmän mjölkbehandling men (ge- nom sin specialisering) större än anlägg- ningarna för tillverkning av både smör och konsumtionsmjölk.

Det finns några mycket stora anläggning- ar i ex. USA, Frankrike och Holland. För att vara fördelaktiga kräver emellertid så- dana anläggningar en stark koncentration av råvaruleveranserna och ett jämnt inflöde

1 Beräkningarna är 8—10 år gamla och den tekniska utvecklingen torde ha förskjutit den

minsta optimala storleken ytterligare något uppåt.

Tabell X V: 22. Förädlingskostnad i mejeri som tillverkar smör, skummjölk och kärn- mjölk.

Kapacitet milj. kg mjölk/år 9,9 19,9 33,1 49,7

Totalkostnad 100 73 63 55 Källa: [3]

av råvaror. Företrädare för mejeribranschen menar att sådana anläggningar för närva- rande saknar intresse för Sveriges del med den geografiska spridning och de starka sä- songsvariationer i råvarutillförseln som här finns.

T ransportkosmader

Uppsamlingskostnaderna: storlek beror på ett flertal olika faktorer.

Det förekommer två olika leveranssätt för leverantörmjölken: plåtflaska eller tank. För närvarande (1968) hämtas cirka 33 procent av den totalt vid mejerier invägda mjölken i tank.1 Tankuppsamling är en form av mjölkuppsamling, som kräver en viss le- veransstorlek för att vara ekonomiskt för- delaktig.

Uppsamlingskostnaderna påverkas, för— utom av leveranssättet, även av bland annat följande:

Medelleverans per leverantör Mjölktäthet (mjölkmängd per uppsam-

lingssträcka) Körlinjernas längd Vägnätets beskaffenhet och därav bero-

ende bilstorlek m. m.

Sådana faktorer som mjölktätheten, me- delleverans och leveranssätt beror i första hand på strukturen i det mjölkproduceran— de ledet, medan mejeriernas anläggnings- struktur i första hand avgör körlinjernas genomsnittliga längd. Vid oförändrad struk— tur inom mjölkproduktionen torde vanligen (om inte anläggningarna ligger alltför tätt)2 de totala kostnaderna för uppsamling att stiga vid ökande mejeristorlek, beroende på att en växande andel av leverantörmjölk

kommer att transporteras genom ett redan uppsamlat område.

En förändring av mejeriernas anläggnings— struktur kan emellertid också tänkas påver- ka mjölkproduktionens struktur. En kon- centration av mejerierna i kombination med en omallokering av jordbruket, så att mjölk- produktionen koncentreras kring dessa me- jerier, kan därför mycket väl tänkas sänka de totala transportkostnadema för uppsam- ling.3

Vissa mera generella strukturförändring- ar, som kontinuerligt pågår inom jordbru- ket, påverkar också uppsamlingskostnader- na. Exempelvis tenderar jordbruksenheter- na genom sammanslagningar o.dyl. att öka i storlek. Detta påverkar både leveranssätt och medelleveransens storlek i bägge dessa fall i en riktning, som sänker totala upp- sarnlingskostnaderna.

I likhet med Uppsamlingskostnaderna är distributionskostnaderna beroende av en rad svårfångade faktorer. Bland de faktorer som påverkar kostnaderna för distribution kan nämnas följande:

Genomsnittlig leveransstorlek (butiks- struktur) Kundtäthet Transportavstånd Trafikförhållanden (tätorternas storlek) Kundbesök per dag Kundservice

Distributionsbilamas standard

Vid given kundstruktur och vid givna krav på den service och de tjänster som skall levereras till kunderna medför i de flesta fall en ökad mejerikoncentration ock- så ökade genomsnittliga transportavstånd och ökade kostnader.

1 I Målarområdet är motsvarande siffra 90 procent. I norra Småland är den däremot endast 19 procent. * I vissa fall har en ökad koncentration av an- läggningarna samtidigt medfört lägre totala transportkostnader. Detta gällde framförallt tidigare, då anläggningarna låg tätare. * Under nuvarande institutionella förhållan- den med ett regleringsförfarande enligt »lika prislinjen» torde omallokeringen av mjölkpro— duktionen ske relativt långsamt. Resonemanget avser en hypotetisk situation där en total kost- nadsminimering sker.

Den pågående förändringen i butiksstruk- turen och den effekt detta kan ha på distri— butionskostnaderna är också intressant att beröra. Den pågående urbaniseringen gör att butikerna får en ökad geografisk kon- centration. Samtidigt sker en ökning i bu- tikernas genomsnittliga storlek och en minsk- ning i genomsnittliga antalet leveranser från samma producent. Alla dessa faktorer ten- derar att minska mejeriernas distributions- kostnader.

Ofta är det fördelaktigt att specialisera mejeriet på någon av huvudprodukterna t. ex. att göra smör men inte ost eller tvärtom. En sådan specialisering kan ofta nödvändiggöra vissa interna transporter av halvfabrikat mellan mejerierna. En specia- lisering ökar alltså i detta fall de totala tran- sportkostnadema.

Strukturutveckling

Om man jämför tabellerna där förädlings- kostnaderna i olika anläggningsstorlekar an- gives med den existerande anläggningsstruk— turen framgår att den genomsnittliga fak- tiska anläggningsstorleken ligger i beräk- ningsintervallets nedre gräns. Vid en ökning av anläggningsstorleken kan man på längre sikt förutse betydande kostnadsminskningar. Med utgångspunkt från genomsnittssiffnorna skulle en fyrdubbling av produktionskapaci- teten i processen allmän mjölkbehandling innebära en kostnadssänkning på 20 %, en tredubbling vid smörtillverkning ger en kostnadssänkning på ca 25 % en tredubbling vid ostproduktionen ger en sänkning på 15 % och vid tillverkning av konsumtionsmjölk med förpackning i en-liters tetra en sänk- ning om 20 %. Man måste samtidigt ob- servera att det finns anläggningar som är mångdubbelt större än vad som anges som beräkningsintervallets övre gräns. För dessa har inga beräkningar kunnat erhållas men vissa bedömningar tyder på att kostnads- degressionen fortsätter även vid större pro- duktionsvolymer. De maximala kostnads- sänkningar som är möjliga att göra iproduk- tionsledet är därför även större än vad som ovan nämnts som en möjlig sänkning.

Den fysiska förslitningen på byggnader och maskiner i ett mejeri är ofta liten och den fysiska livslängden skulle därför kunna vara relativt lång. Det är emellertid för existerande anläggningar i denna bransch framför allt den ekonomiska förslitningen och då inte minst stordriftsobsolescensens inverkan som aktualiserar skrotning av en anläggning.

Anläggningarna av minsta storleksord- ningen i tabell XV: 17 har rörliga kostnader som är ungefär lika stora som totala kost— nadema i de största anläggningarna i tabel- len. Jämförelsen i tabellen gäller anläggning- ar med ny teknik. För små gamla anlägg— ningar som förutom nackdelen i anlägg- ningsstorlek alltså även är tekniskt obsoleta kommer det då att framstå som ett sämre alternativ att behålla dem än att skrota och bygga helt nya stora anläggningar.

Liknande resonemang med analoga resul— tat kan genomföras för smör och konsum- tionsmjölktillverkning. För osttillverkningen, i varje fall för de ostsorter och med den teknik som användes i Sverigel, är bety- delsen av stordriftsobsolescensen som skrot- ningsfaktor något mindre, dels på grund av de höga kapitalkostnadema, dels på grund av att stordriftsfördelama. här är något mindre.

Det torde alltså vara fördelaktigt att lägga ner en mycket stor del av de existerande anläggningarna om man som alternativ har produktion i stora anläggningar, och om eventuella transportkostnadsökningar inte är så stora, att de helt eliminerar de sänkta produktionskostnaderna. Transportkostna- demas stora betydelse i detta sammanhang gör det emellertid svårt att beräkna takten i strukturomvandlingen och den optimala anläggningsstrukturen vid en fullständigt genomförd strukturomvandling. De bidrar också till att skapa relativt stora skillnader

1 Den ostsort som exempelvis dominerar till- verkningen i USA lämpar sig enligt uppgift bättre för tillverkning i större skala. Den väsent- liga fördelen från kostnadssynpunkt är också, att man kan basera produktionen på en billigare råvara — vegetabiliskt fett. Det är inte helt ute- slutet, att denna produktionskostnadsmässiga fördel till en del styrt efterfrågan och skapat denna amerikanska »smak».

mellan de för varje region optimala an- läggningskoncentrationema.1

Representanter för mejeribranschen upp- ger som en översiktlig bedömning, att an- talet anläggningar vid en optimal struktur i varje fall skulle understiga 60. Denna be— dömning bygger på nuvarande förhållan- den, när det gäller mjölkleverantörsstruktur, butiksstruktur och använd teknik. Samtli- ga dessa faktorer undergår emellertid kraf- tiga förändringar, som bedöms dels minska transportkostnadernas relativa betydelse, dels tenderar att ytterligare accentuera stordrifts- fördelarna.2 Bägge dessa effekter tenderar att ytterligare öka anläggningskoncentratio- nen i den framtida optimala produktions- strukturen.

Ägandestrukturens utseende utgör en vik- tig faktor för bedömning av takten i struk- turomvandlingen. Mejerierna är till över— vägande del producentkooperativt ägda. Ti- digare (före 1951 då föreningslagen ändra- des) fanns för denna företagsform speciella institutionella hinder för en ändring av fö- retagsstrukturen. Fusionerande föreningar måste då helt upplösas, innan den nya större företagsenheten kunde bildas. Numera är emellertid de producentkooperativa förening arna i detta avseende helt jämställda med aktiebolagen. Den existerande företagsstruk- turen är emellertid fortfarande relativt upp- splittrad — ett mycket stort antal föreningar har endast en driftsenhet — och det torde ännu dröja någon tid innan en företags— struktur uppkommer, som bättre är anpas— sad till att genomföra de resursbesparande strukturomvandlingar, som är möjliga att göra.

Inom de olika föreningarna kan också in- stitutionella hinder finnas, mot en struktur- omvandling. Mjölkproducenterna (ägarna) får ofta sina villkor förändrade vid en strukturomvandling — för somliga i nega- tiv riktning. Svårigheterna att fullständigt överblicka varje alternativs konsekvenser för varje delägare för att kunna kompensera eventuellt missgynnade är ofta stora, och detta kan verka hindrande på en planerad omallokering av produktionen till färre an-

läggningar.

Dessa institutionella faktorer har — i varje fall tidigare — säkert påverkat takten i strukturomvandlingen. De kommer också troligen att något fördröja en framtida struk- turomvandling. Trots detta torde utveck- lingen ändå gå förhållandevis raskt.

Tillgänglig information om den plane- rade strukturomvandlingen visar, ehuru inga mera explicita uppgifter har lämnats av be- rörda organisationer, att minskningen 1 an- talet anläggningar förväntas fortgå i minst lika hög takt som närmast tidigare år. Detta betyder, att antalet anläggningar, som för närvarande är cirka 200, inom en femårs— period har reducerats till hälften.

Källor:

[1] D. W. Cobia and E. M. Babb: Determining the Optimum Size Fluid Milk Processing, Plan and Sales Area. Purdue University, Research Bulletin. Maj 1964. J. R. Strain and S. K. Christensen: Rela- tionship between Plant Size and Cost of Processing Fluid Milk in Oregon. Technical

Bulletin 55, Oregon Agricultural Experi-

ment Station. November 1960.

[3] A. Knudtson and F. Koller: Processing

Costs of Whole Milk Creameries. Univer- sity of Minnesota, Agricultural Experiment Station, Technical Bulletin 236. Juni 1960. Svensk Mejeriindustri 1966: Årsredovisning för Svenska Mejeriernas Riksförening, Rik - ost, Wedholms AB, AB Kemikalia. Uppgifter erhållna från SMR (Svenska Me- jeriernas Riksförening). (Dessa har seder— mera publicerats i Svensk Mejeritidning nr 13 1968 under titeln »Mejeristorlekens in- verkan på kostnaderna».)

[6] E. M. Babb: Ed'ect of Assembly, Processing and Distribution Cost on Marketing Fluid Milk. Research Bulletin nr 828/1967, Purdue University, Lafayette, Indiana. [2 _|

[4 _|

[5 _:

G. Slakteri- och charkuteriindustrin

Saluvärde 1966: 2776 milj. kr (slakterier) resp. 1 860 milj. kr (charkuterier).

1 Sålunda torde i den optimala anläggnings- strukturen anläggningarna genomsnittligt vara mindre och mera spridda i Norrland och Små- land än i områdena kring storstäderna och i Skåne. * Speciellt viktigt torde i detta fall den ökade tankhämtningen vara. Denna påverkar i hög grad mejeriernas mottagnings- och behandlings- teknik och möjliggör också en annan driftsupp— läggning.

Förädlingsvärde 1966: 361 milj. kr1 45 2% (slakterier) resp. 398 milj. kr (charkuterier). ? '

Andelsslalderler (39 st)

& övrlga kontrollslakterler (21 st)

samtliga övrlgas slakt (Redovisat över 88 st Mellan.-byråer)

Gl Produktionsstruktur

De huvudsakliga förädlingsleden i branschen är slakt, styckning, charkuterivarutillverk- ning, konservtillverkning samt tillverkning av färdiglagad mat. Efter och mellan dessa förädlingsled förekommer också betydande lagerhållning. De olika förädlingsleden kan vara integrerade i större eller mindre om— '

25,1 "lo

0 fattning, vilket gör att strikt gränsdragning 11.64» ” ibland kan vara svår att genomföra. Styck- 5 6 3:33 ningen sker exempelvis vanligen i charku- .. 3.6 " anl. en!. 23% terifabrikema respektive i partihandeln, och & _ & denna hantering inräknas därför vanligen över 10 ooo— Vzooo— Under i dessa nämnda förädlingsled. 22392, 22232, 132232, #3?”

Slakteriindustrin domineras kraftigt av producentkooperationen, vars huvudorgan är Slakteriförbundet. Producentkooperatio- nen står för cirka 85 procent av all slakt. Resten delas av KF och privata slakterier.

I charkuteriindustrin (dvs. tillverkning av charkvaror, konserver och färdiglagad mat) har producentkooperationen cirka 35 pro- cent, KF cirka 23 procent; återstoden, dvs. 42 procent, faller på privata fabriker.

Fig. XV: 2—XV: 4 illustrerar anlägg- ningarnas storleksfördelning inom slakteri- ledet (uppdelat på slakt av storboskap och slakt på svin) och charkuteriledet.

Totala antalet kontrollslakterier2 var 1968 59 stycken. Av dessa tillhörde 38 producent- kooperationen. Inom slakteriorganisationen har antalet slakterier stadigt minskat under sextiotalet, från 54 (1960) till de nuvarande 38 (1968).

Antalet charukuterifabriker har minskat under sextiotalet från 225 (1960) till 202 (1966).a

Slaktfunktionen omfattar insamling av de levande djuren, själva slakten, besiktning, kvalitetsklassificering, vägning samt kylning. De biprodukter som erhålles uppdelas van- ligen i oärliga, såsom hudar, fett, vissa in- älvor, tarmar och ben, samt ätliga, såsom lever, njure, hjärta och tunga. För att ange storleksordningen av dessa produkters värde kan nämnas, att de i princip brukar täcka

Fig. XV: 2. Kontrollslakteriernas och övrigas andel av den besiktigade slakten av storboskap, 1967 fördelad på anläggningsstorlekar.

Källa: [3]

kostnaderna i slaktsektorn. De större före- tagen har ofta byggt upp egna produktions- ställen för bearbetning av oätliga biproduk- ter, såsom destruktionsanläggning, tarmren- seri och fettsmälteri. Andra slakterier skic- kar biprodukterna till centraliserade föräd- lingsställen. De ätliga biprodukterna säljs som butiks— eller fabriksvara.

Efter kylning saluföres slaktkropparna till partikundema, dvs. framförallt stycknings- centraler, charkuterifabriker och detaljhan- del. En del av de hela slaktkropparna går direkt till detaljhandeln. Den pågående ut- vecklingen innebär, att en ökande del av

* Förädlingsvärdet inom slakterierna motsva- rar enligt denna siffra cirka 13 procent av deras saluvärde. Enligt uppgifter, som senare kommer att relateras, är förädlingskostnaderna i själva slaktfunktionen endast cirka 2—3 procent av sa- luvärdet. Förklaringen till denna diskrepans mel- lan procenttalen ligger i att de anläggningar, som klassificeras som slakterier, även utför andra förädlingsmoment; vissa transportkostnader kan också ingå i slakteriernas förädlingsvärden.

' Kontrollslakterier är sådana slakterier, som utför egen besiktning av slaktdjuren. Andra slakterier - där besiktning först måste ske på annat ställe — är av begränsad betydelse.

' Enligt industristatistiken. Där medräknas dock endast anläggningar med minst fem an- ställda.

*- »? v. _ nt: 100 000— 30 000— 200 000 200 000 100 000 svin/år svin/är svin/år

samtliga övrigas slakt (Redovisat över 88 st besikta-byråer)

88 10 4 bes.- anl. anl. byråer 0,40/. 0,1 % 03% :— us:: = Under 30 000 3 000 SVID/ål' svin/år

Fig. XV: 3. Kontrollslakteriernas och övrigas andel av den besiktigade slakten av svin 1967 fördelad

påjanläggningsstorlekar.

styckningsverksamheten övertas av specia- liserade styckningscentraler, ofta direkt knutna till slakteriet.

Charkuterifabrikernas tillverkning omfat- tar, förutom charkuterivaror, även köttkon— server och färdiglagad mat. Charkuteriva— rorna, som omfattar ett stort antal varian-

Tusen ton/år 30 _ Enskilda tlllverkare D Konsumentkooperallonen

_ Slakteriorganisatlonen

20

10

1500— 2000 —— 2000 Anläggningsstorlek ton/år

1000— 1500

0—500 500— 1 000

Fig. XV: 4. Charkuteritillverkningen 1964Iför- delad på anläggningsstorlekar. Källa [1]:

Källa: [3]

ter, kan delas upp i blandade och oblandade varor. De blandade kan i sin tur indelas i varmrökta, kallrökta, kokta och råa varor. Totalkonsumtionen i landet av charkuteri- produkter fördelar sig ungefär så, att drygt 50 procent faller på varmrökta varor, cirka 20 procent på kokta varor, cirka 10 procent på vardera råa och oblandade varor samt cirka 5 procent på kallrökta varor.

I en undersökning, utförd av Statens pris— och kartellnämnd [2], har man funnit, att företagen i allmänhet har en mycket likar- tad produktionssammansättning. Domine- rande produkter för de flesta företag är varmkorv, falukorv, blodpudding, leverpas- tej samt fläskkorv. Specialiseringsgraden är låg. De flesta charkuteriema tillverkar mel- lan 35 och 55 olika produkter.

De flesta charkuterifabriker tillverkar fär- diglagad mat. Vanligen är antalet produkter mellan 20 och 30. Ofta dominerar emeller- tid ett fåtal produkter — ärtor och bruna bönor beräknas svara för mellan 35 och 50 procent av denna tillverkning. Andra pro- dukter, som har stora produktionsandelar, är köttbullar, kalops och pannbiff.

Tillverkning av köttkonserver sker endast i ett mindre antal av charkuterifabrikema. Vanligen tillverkas 40—70 olika produkter. Grill- och varmkorven dominerar, men även köttbullar, pannbiff, kalops, ärter med fläsk och bruna bönor har stora produktionsan- delar.

För att ge en allmän uppfattning om storleksordningen av kostnaderna i de olika förädlingsleden kan anges, att totala om- kostnaderna år 1963 beräknades vara 20— 60 öre per kg i slakteriledet, 10—20 öre per kg i styckningsledet och 50—90 öre per kg i cllarkuterivaruledet. För tillverkning av konserver belöpte sig omkostnaderna på drygt 100 öre per kg och för tillverkning av färdiglagad mat 40—100 öre per kg.

Tabell XV: 23 ger en bild av slakteri- och charkuteriindustrins produkter och de- ras inbördes kvantitativa och värdemässiga relationer.

Av tabellen framgår bland annat, att tyngdpunkten i charkuterifabrikemas pro- duktion ligger på charkuterivarorna, medan färdiglagad mat och köttkonserver ännu en— dast spelar en mindre roll.

G2 Produktions— och transportkostnader Slakteriledet

Slakteriförbundet har i en intern utredning utförligt studerat problemet med den opti- mala anläggningsstrukturen. I tabell XV: 24 illustreras, hur olika kostnadsposter (vari in— kluderas förädlingskostnader, in- och ut- transporter, men ej råvarukostnader) i ett slakteri förhåller sig, då anläggningsstorle- ken ökas. Löne- och fastighetskostnader— speciellt de senare — är några av de större kostnader som faller, då storleken ökar. Kostnaderna för in- och uttransporter stiger av naturliga skäl, då anläggningsstorleken ökar. I den minsta anläggningen i tabellen (2 milj. kg per år) utgör transportkostnader- na mindre än en fjärdedel av de totala kost- naderna, medan de i den största (32 milj. kg per år) utgör mer än hälften. Den totala styckkostnadskurvan för produktion och transporter får ett U-format utseende med en minimipunkt, som indikerar den opti-

Tabell XV: 23. delning 1965.

Kvantitet Saluvärde % av hela % av hela produk- produk- tionen tionen Flåsk 28,1 18,6 I_(ött 20,2 19,3 Atbara biprodukter 2,5 1,9 Styckade varor, kött— färs o. (1. 19,5 25,6 Charkuterivaror (inkl. saltat, torkat eller rökt kött) 23,4 28,7 Färdig mat 2,5 2,4 Köttkonserver 3,8 3,5 100,0 A, 100,0 % = 08 = 4 054 milj. kg milj. kr Källa: [2]

mala anläggningsstorleken. Då kostnadema för in- och uttransporter är beroende av le- verantörernas och kundernas geografiska fördelning, kommer den totala styckkost- nadskurvan och då även den optimala an- läggningsstorleken att variera mellan olika regioner. Figur XV: 5 illustrerar detta för— hållande.1

Man måste observera, att råvarukostna- derna inte är medtagna i figuren. Föräd- lingskostnaderna i slakteriledet (exklusive transportkostnader) utgör i allmänhet inte mer än 2-3 procent av de totala styckkost- nadema inklusive råvarukostnader.

Kostnadsrelationerna i tabell XV: 24 är beräknade med utgångspunkt från att alla anläggningar använder i stort sett samma teknik, och att alla anläggningar har samma kapacitetsutnyttjande. I de större anlägg- ningarna torde enligt uppgift en annan tek- nisk utrustning, eventuellt också i kombi- nation med processtyrning, ytterligare för- stärka kostnadsdegressionen. Med färre an— läggningar torde också kapacitetsutnyttjan- det genomsnittligt kunna höjas. Flerskifts- körning torde också förstärka kostnadsde-

1 Styckkostnaderna för de olika regionerna är beräknade med utgångspunkt ifrån att slakt- djursuppfödningens struktur är oförändrad. Om slaktdjursuppfödningen samtidigt omallokera- des så att den var på ett optimalt sätt anpassad till köttförädlingens struktur skulle sannolikt väsentligt andra siffror erhållas.

Tabell XV: 24. Kostnadsrelationer för slakteri, intransport och distribution för »mellansvenska salkterier» vid olika anläggningsstorlekar.

Kostnads- Kostnads- uppdelning Kapacitet milj. kg per år uppdelning 2 milj. kg 32 milj. kg per år 2 4 8 16 24 32 per år Slakteripersonal (inkl. verkm., veterinär etc.) 39 100 84 74 71 70 69 31 Driftskostn. för maskiner, värme, kyla etc. 6 100 72 67 61 56 56 4 Inventariekostn. 10 100 56 34 25 22 19 2 Fastighetskostn. 23 100 67 53 39 35 35 9 Prod.kostn. 78 100 74 62 55 52 51 46 Intransporter 13 100 115 15 8 195 233 263 39 Distributionskostnader 9 100 100 107 125 139 146 15 Prod.- och transp.kostnad 100 100 82 78 79 83 87 100 Källa: [1]

gressionen ytterligare. Alla dessa faktorer gör, att tabellen ovan torde innebära en un- derskattning av de stordriftsfördelar, som i realiteten kan erhållas.

Kostnad/ton ) 400— "Norrlands"- 350— slakteri 300 _ "Mellansverige"- slakteri 250—' _ "Skåne"- 200 slakteri 150 _ 100 — 50 _ I | | I | | | | | ; 024 310 15 20 24 soaz' Mill kg/år

Fig. XV: 5. Slakteri-, intransport- och distribu- tionskostnader för olika regiontyper. Källa: [1]

Charkuteriledet

Slakteriförbundet har också utrett kostnads- relationerna för charkuterifabrlker av olika storleksordning. I tabell XV: 25 redovisas kostnadsstrukturen för fabriker av storleks- ordningen 30, 50 och 80 ton produktion per vecka.

Det framgår här, att man vid ett val av den största i stället för den minsta anlägg- ningen kan minska kostnaderna för föräd— ling och distribution med cirka 11 procent. Som synes bidrar sänkningen i personal- kostnader, anläggningskostnader och övriga driftskostnader till den beskrivna kostnads- degressionen. Ett annat intressant faktum, som också kan utläsas, är distributionskost- nadernas synnerligen måttliga progression vid ökad anläggningsstorlek.

Samma förutsättningar gäller för tabell XV: 25 som för tabell XV: 24, dvs. att alla anläggningar använder samma teknik och har samma kapacitetsutnyttjande. I analogi med tidigare resonemang torde dessa för- utsättningar göra, att tabellens siffror även här innebär en underskattning av de stor- driftsfördelar, som i realiteten kan erhållas.

Stordriftsfördelar finns uppenbarligen även ovanför gränsen 80 ton/ vecka (motsvarar ung. 4 milj. kg/år). Tabell XV: 26 ger in— vesteringskostnaderna för två något större anläggningsstorlekar. De mest väsentliga stordriftsfördelama bedöms dock ligga

Kostnadsuppdelning Anläggningsstorlek ton/vecka 30 ton/vecka 30 50 80 Tillv. personal 38,8 100 94 90 Maskiner 4,7 100 86 81 Värme, kyla, lyse 1,7 100 80 73 Förbrukningsart. (inkl. emballage) 7,8 100 100 100 Inventarier 7,0 100 81 73 Avskrivning (4,4) Ränta (1,3) Underhåll o. rep. (1,3) Fastigheter 14,6 100 81 73 Avskrivning (4,6) Ränta (5,4) Underhåll o. rep. (4,6) Administration och laboratorium 17,1 100 100 100 Distribution 8,3 100 101 104 Total styckkostnad 100 93 89 Källa: [1]

minskade lönekostnader. Storleken av dessa kostnadsminskningar har dock ej kunnat uppskattas.

Inte ens en anläggning på 18 milj. kg/år kan om den har ett ordinärt produktsorti- ment utnyttja den mest resursbesparande tekniken. De amerikanska maskiner som finns för integrerad tillverkning av skinnfri grillkorv utgör ett exempel på den nya tek- nik som finns tillgänglig men som svenska företag p. g. a. de kvantiteter som erfordras knappast kan utnyttja, i varje fall inte till full kapacitet. Dessa maskiner har i två-skift en kapacitet på ca 7,5 milj. kg/år vilket är mer än vad något enskilt företag kan avsätta av denna produkt.

Minsta optimala storleken för en char- kuterifabrik med normal sortimentsstruktur ligger över 20 milj. kg/år, men var kost- nadsdegressionen slutar är ovisst. Den stor- lek, där kostnadsdegressionen i produktions- ledet helt uppgör, är också av begränsat in- tresse, då ju transportkostnadema i varje fall i Sverige gör en något decentraliserad anläggningsstruktur fördelaktig.

U tveckl ingstendenser

De kostnadssamband som beskrevs i förra avsnittet är en ögonblicksbild. Sambandet

mellan kostnad och anläggningsstorlek för- ändras naturligtvis över tiden. Den tekniska utvecklingen har därvid för de allra flesta processer och i varje fall sett genomsnittligt flyttat den minsta optimala storleken för en- skilda processer uppåt.

Kostnadskurvans förändring över tiden beror förutom av de rent processtekniska förändringarna även av förändringar av den yttre ram inom vilken branschen rör sig. Förändringar inom varubandeln och ytterst även i konsumenternas preferenser skapar en helt ny efterfrågesituation med ett nytt produktsortiment. Den successiva över- gången till mera förädlade och bättre för- packade produkter som ofta är speciellt

Tabell XV: 26 Investeringskostnad för olika stora charkuterifabriker

Kostnads- uppdelning . i minsta Kalpatcrtetå storleks- ml-l' on/ r Kostnadspost klassen 6 18 Byggnader 77 100 53 Inventarier (inkl. maskiner) 23 100 62 Total styckkostnad 100 100 55 Kålla:!l[l] 381

väl lämpade för automatiserad tillverkning tenderar också att samtidigt genomsnittligt öka stordriftsfördelama.

Den nya paketeringen medför också längre hållbarhet vilket undanröjer de tidigare svå- righeterna att transportera färskvara med begränsad hållbarhet långa sträckor.

Förändringar i hygieniska krav kan också påverka anläggningarnas relativa kostnader. Vanligen är kostnaden för att tillgodose de hygieniska kraven relativt högre i de myc- ket små anläggningarna. Inom branschen bedömer man det som troligt, att en ytter- ligare skärpning av hygienkraven kommer att ske inom både slakteri- och charkuteri- led.

De faktorer, som hittills nämnts, berör i första hand anläggningen och dess stor- lek. Det finns också faktorer, som berör företagsstorleken. En utveckling inom mark- nadsföringen i riktning mot utpräglad mär- kesvaruförsäljning tenderar att skapa accen- tuerade stordriftsfördelar i försäljningsor- ganisationen. Konsumenternas produktval tenderar att då i ökad grad gå till vissa kän- da märken.

Den relativa kostnaden för ett litet före- tag att bli tillräckligt känt hos en mindre kundkrets bedöms generellt vara större än relativa kostnaden för ett stort företag att bli i motsvarande grad känt i en större kundkrets. Bibehållna marknadsandelar ger alltså relativt högre marknadsföringskostnad för det mindre företaget. Samma relativa marknadsföringskostnad tenderar att öka det större företagets marknadsandel på det mindres bekostnad.

G3 Strukturutveckling

Beträffande slakteriindustrin uppger Slakte- riförbundet att den ideala strukturen för de- ras del beräknas vara 15—20 anläggningar och denna struktur beräknas vara uppnådd omkring 1980. Då slakteriorganisationens marknadsandel är ca 85 % kommer struktu- ren i en total nationell optimering att rela- tivt lite avvika från strukturen i denna in- terna optimering. Med ett tillägg på 4 an- läggningar1 för de återstående 15 % av

marknaden skulle anläggningsstrukturen 1980 omfatta ca 19—24 anläggningar (f.n. 59 kontrollslakterier). Den splittrade ägare- strukturen i de utanför producentkoopera- tionen stående anläggningarna torde dock medverka till en något långsammare struk- turomvandling och motverka reduceringeni antalet anläggningar i denna sektor.

Ökade krav på hygieniskt betingad kon- troll kan som tidigare nämnts öka de rela- tiva nackdelarna med små anläggningar och därvid bidraga till en ökad takt i struktur- omvandlingen. Effektens storlek är dock svår att prognosticera.

Inom charkuteriindustrin är ägarestruktu- ren som nämnts tidigare mera splittrad än inom slakterierna. Slakteriorganisationen (ca 35 % av marknaden) har för närvarande 35 anläggningar och beräknar 1980 ha ca 10. Av dessa 10 kommer inte alla att vara lika stora — några beräknas vara mycket stora.

KF (ca 25 % av marknaden) har för när- varande 15 anläggningar men beräknar in- om en snar framtid koncentrera dessa till 3. KF:s och slakteriorganisationens planer för den framtida anläggningsstrukturen ger vissa indikationer på hur den totalt sett optimala anläggningsstrukturen torde se ut. KF — som har ca en fjärdedel av den totala markna— den och som dessutom har en kundstruktur som är relativt jämnt fördelad över hela landet — indikerar genom sina planer att den totalt optimala anläggningsstruktureni varje fall inte överstiger 12 anläggningar.

Slakteriförbundets planer indikerar en motsvarande övre gräns på 30.

Den relativt sett mindre anläggningskon— centrationen som producentkooperationen anför som optimal för sin del kan i viss mån vara anpassad till ägarestrukturen inom Slakteriförbundet.

Övriga anläggningars (ca 40 % av mark- naden) relativt splittrade företagsstruktur gör det svårt att prognosticera strukturför- ändringen i denna sektor. Med all säkerhet kommer strukturförändringarna där att ske långsammare. De tidigare nämnda tenden— 15% 85%

1 20. = 3,5

serna till ökad förpackningsgrad och en ac- centuering av märkesvaror kan dock tänkas påskynda processen. Det enda man dock med någon säkerhet kan prognosticera är att år 1980 minst 60 % av produktionen kommer att ske i de 13 största anläggning- arna.

Källor :

[1] Uppgifter erhållna från svenska företag. [2] .Slakteri- och charkuteribranschen, oktober 1967. SPK. [3] Veterinärstyrelsens statistik över besiktigad slakt 1967.

H. Grönsaks- och fruktkonserveringsindus- tri. Sylt- och saftfabriker

Saluvärde Förädlings- (1966) värde (1966) Grönsaks— och frukt- konserver 418 486 183 119 Sylt- och saftfabriker 189 274 61 140

Produktionsstruktur

Industristatistiken indelar konserveringsin- dustrin i tre grupper: kött-, fisk- och annan konservindustri. I detta avsnitt skall denna sistnämnda grupp — som huvudsakligen om- fattar grönsaks- och fruktkonservering samt saft- och sylttillverkning -— behandlas.1

Förädlingen har inom konserveringsindu- strin under senare år drivits allt längre, från konventionell konservering av enkla produk- ter, t. ex. ärter och morötter, till framställ— ning av färdigkomponerade måltider i in- dustriell skala. Utvecklingen har känneteck- nats av såväl en kraftig volymtillväxt som en stark uppgång i antalet tillverkade pro- dukter. Expansionstakten i industrin avsätter givetvis också spår i produktionsstrukturen, utvecklingen av nya tillverkningsmetoder och processer.

Företagen i branschen är oftast utprägla- de mångproduktföretag, som tillverkar kon- server av köksväxter, djupfryst, safter, syl- ter etc. parallellt. Ett av de större företagen hade t. ex. 230 olika produkter i 385 för- packningsstorlekar på sitt produktprogram

(1967). Det breda produktionssortirnentet och den ständiga utvecklingen av nya pro- dukter och produktionsmetoder gör det svårt att fullständigt beskriva stordriftsför- delama i branschen.

År 1964 var antalet företag i branschen cirka 30. Flera av dessa hade dock mer än en produktionsanläggning. Flertalet anlägg- ningar är relativt små, och en ökad anlägg— ningskoncentration är att förutse. Interna- tionella företagsbildningar är vanliga i bran- schen.

De stordriftsfördelar, som är resultatet av ett internationth samarbete, är i första hand av marknadsmässig art, men möjlighe- ter till produktspecialisering mellan anlägg- ningar i olika länder finns, och vidare har man fördelen av samlade resurser i produkt- utvecklingssyfte. Hinder för att åstadkom- ma en specialisering mellan anläggningar i olika länder är emellertid, förutom differen- ser i smak, olika former av handelsrestrik- tioner.2

Indelat i ett antal huvudgrupper skulle sortimentet hos ett typiskt storföretag inom livsmedelsbranschen se ut enligt följande:

A. Djupfryst B. Icke fryst 1. Grönsaker 1. Barnmat 2. Frukt & Juice 2. Soppor 3. Fisk 3. Köttprodukter 4. Kött 4. Majonnås 5. Kyckling 5. Gurka 6. Storköksprodukter 6. Grönsaker 7. Sylt, saft, marmelad 8. Puddingpulver, vållingar 1 De största konserveringsanlåggningarnas produktsortiment omfattar vanligen dera pro- duktgrupper, som faller utanför de angivna kategorierna, t. ex. barnmat, soppor, majonnäs, fårdiglagade rätter etc. Dessutom ingår vanligen kött- och Bskprodukter. Dessa övriga produkter utgör ofta en väsentlig del av produktionen i de anläggningar, som klassas som tillhörande »annan konservindustri».

” Som ett exempel kan nämnas Findus svå- righeter att få till stånd export av ärtor till Norge. På grund av handelshinder kan Findus inte ex- portera ärtor till dotterföretaget i Norge. Ärt- produktionen i Sverige sker i en högrationell an- läggning, och hela det norska dotterföretagets produktion av ärtor skulle i Bjuv-anläggningen kunna klaras på 1 1/2 dygn. På grund av handels- hindren tvingas nu det norska dotterbolaget att upprätthålla egen — orationell — årtproduktion.

Hos de olika företagen i branschen kan tyngdpunkten i tillverkningen ligga på en- staka huvudgrupper, t. ex. safter, sylter eller inlagda grönsaker, etc.

Produktionsteknik

Tillverkningen av de olika produktgrupper- na är vanligtvis organiserad i speciella pro- duktionslinjer, med olika maskinutrustning, avpassad till råvarans speciella behandlings- krav. I stort sett kan dagens produktions- teknik inom branschen karakteriseras som löpande-bandproduktion med punktvisa ar- betskraftsintensiva inslag.

Man kan där skilja mellan universallin- jer och speciallinjer. Exempel på en univer- sallinje är en linje för tillverkning av burk- soppor, där olika soppor med vitt skilda ingredienser tillverkas. I en sådan linje kan också fyllning ske på olika burkstorlekar. En speciallinje är t.ex. en pommes—frites- linje, som enbart är inrättad för detta ända— mål.

Den teknik, som används i respektive pro- duktionslinje, är beroende av produktions- volymen. Automatiska delprocesser som t. ex. kontinuerliga autoklaver (anordningar för sterilisering av burkar), termoskruvar (för kontinuerlig kokning av sopprodukter), flo-freeze (kontinuerlig frysning med utnytt- jande av fluidiseringsprincipen), automatisk förpackning och kontroll kräver produktion av viss storleksordning. Vid olika tröskel- värden är det fördelaktigt att övergå till an— nan teknik. Dessa tröskelvärden har dock inte kunnat belysas kvantitativt.

Skisser finns på anläggningar med höggra- dig automatik, där tillverkningen planeras ske i ett datastyrt processystem. Utveck- lingen dithän kan i viss mån förutses, men dataunderlaget för närmare beräkningar av stordriftsfördelar i sådana system är ännu så gott som obefintligt.

Prod uktionskostnader

De uppskattningar som erhållits för att be- lysa stordriftsfördelama i produktionen av-

ser dels »hela» anläggningar, dels vissa pro- cesser. Således har erhållits uppskattningar för ett storföretag med en sortimentsstruk- tur av den omfattning, som ovan skisserats; vidare för ett mindre företag, som enbart tillverkar grönsakskonserver, samt kostnads- utvecklingen för olika produktionsvolymer vid spraytorkning av livsmedel.

1 Stordriftsfördelar i ett storföretag med ett differentierat produktsortiment. Företagets nuvarande produktionsvolym (drygt 60 000 ton) har tagits till utgångspunkt för hypote- tiska utökningar med 10, 25 resp. 50 %. Av nedanstående tabell framgår kostnadsde— gressionen för olika kostnadsslag vid olika volymökningar. Beräkningarna förutsätter en oförändrad »produktmix» och i stort sett oförändrad produktionsteknik. Vid ut- ökningen med 50 % förutsättes dock vissa nyinvesteringar ha skett. Utvecklingen in- om branschen går i riktning mot ökad pro- duktion av högförädlade varor. Halvfabri- katproduktionen kommer emellertid att i stort sett ha samma struktur och det är den, som vid en utökning kommer att vara den mest kapitalkostnadskrävande delen. Ta- bellen speglar därför i ganska hög grad kostnadsstrukturen i den närmaste framti- den.

Som framgår av beräkningarna uppgår kostnadsdegressionen i intervallet 60 000- 90 000 ton till 5 %. Dessutom beräknas vid en 50 %-ig volymökning utbytesgraden till följd av förbättrad produktionsteknik kunna ökas med 1 %.

Denna relativt blygsamma kostnadssänk— ning beror i första hand på att större delen av kostnaderna i stort sett är proportionth rörliga mot volymutvecklingen. De kostna- der som främst påverkas är direkt arbetslön, administrationskostnader och kapitalkostna- der. En annan förklaring till att kostnads- vinstema ter sig relativt blygsamma kunde vara att den analyserade volymnivån faller inom ett intervall på kostnadskurvan då den- na tenderar att flacka av. Ett visst stöd för detta antagande kan man finna om man be- traktar kostnadsutvecklingen för en mindre anläggning.

Tabell XV: 27. Produktionskostnaderna i ett stort konserveringsföretag med ett brett produkt- sortiment.

Kostnadsuppdel- Kapacitet 1 000 ton/år ning i minsta

storleksklassen 60 66 75 90 Rörliga kostnader:

Råvaror och emballage 61 100 100 99 99 Direkt arbetslön 8 100 100 96 88 Övriga rörliga fabriksomkostnader 3 100 100 106 107 Lagerkostnader 2 100 100 100 100 Fasta kostnader: Fabriksomkostnader 15 100 91 85 80

Avskrivningar 3 100 97 100 107 Räntor 3 100 91 110 117 Företagsadministration etc. 3 100 91 83 73 Forskning och utveckling 2 100 100 100 100 Total styckkostnad: 100 100 98 97 95 Styckkostnad (exkl. råvaror och

emballage) 108 93 90 86

Källa: [1]

2 Stordriftsfördelar i produktionen med ut- gångspunkt från ett mindre företag med re- lativt snävt produktsortiment. Företagets produktion omfattar enbart grönsakskonser— ver. Nuvarande tillverkning uppgår till 7 000 ton per år. Produkternas antal är begrän- sade till 9—12. Den förväntade totala kostnadssänkningen utgör i detta fall inom intervallet 7000— 8 000 ton/år ca 12 procent.

Tabell X V: 28. Produktionskostnader i ett mindre, relativt specialiserat företag.

Kapacitet 1 000 ton/år 7 28 Råvaror 47 % 100 100 Lönekostnader 37 % 100 84 Kapitalkostnader 16 % 100 63 Totala styckkost- nader 100 100 88 Styckkostnader exkl. råvaror 53 100 77 Källa: [1]

3 Stordriftsfördelar inom processen spray- torkning av livsmedel. (Tabell XV: 29) Kost- nadsstrukturen vid olika tillverkningsvoly— mer för spraytorkning uppges i stort även

gälla andra tillverkningsprocesser t. ex. va- cuum- och frystorkning.

Beräkningarna avser årliga produktions- volymer i intervallet mellan 200 och 2 800 ton. I förutsättningen ingår även att pro- duktionstekniken inte tänkes variera vid olika volymsteg och att minskningen i styck- kostnadema således uteslutande är en följd av successiv övergång till större anläggning- ar.

Iögonfallande vid dessa beräkningar är råvarukostnadernas extremt höga andel i förhållande till de som presenteras under 1 och 2.

4 Emballagekostnader. Möjligheterna att via den egna produktionsvolymen kunna påverka kostnaderna i tidigare tillverknings— led t. ex. hos emballagetillverkama belyses av tabell XV: 30: Liknande kostnadsrelationer kan erhållas för övrigt emballage som glas och plåt. Gemensamt för exemplen 1, 2 och 3 är att kostnadskurvan inom relativt vida inter- vall får ett tämligen flackt förlopp. En upp- giftslämnare beskriver situationen som föl- jer: »Givetvis existerar det stordriftsfördelar inom livsmedelsindustrin. De ligger dock

Kostnadsuppdel- Kapacitet ton/år ning i minsta storleksklassen 200 350 700 1 400 2 800 Materialkostnader 88 100 100 100 100 100 Kapitalkostnader 5,7 100 67 50 37 29 Lönekostnader 6,3 100 62 62 31 16 Total styckkostnad 100 100 96 95 92 91 Styckkostnad (exkl. materialkostnad) 12 100 64 57 34 23 Källa: [1]

inte enbart i en lägre styckkostnad vid större anläggningsstorlek. Stordriftsfördelarna lig- ger lika mycket på det försäljningsmässiga och det allmänt administrativa planet. Kost- naden för en riksomfattande marknadsföring blir givetvis lägre per enhet ju större voly- men är och detsamma gäller andra stora kostnader, t. ex. för forskning och utveck- lingsarbete. Likaså torde det vara en fördel — även företagsekonomiskt — att det blir lät- tare att anställa specialister inom olika fack ju större företaget blir.»

Forskning och utveckling

Forskning och utvecklingsarbete kan avse dels nya produkter, dels nya tillverknings- processer men också utvecklingen av för- bättrade råvarutyper och skördetekniker. Stora företag bedriver därför provodlingar vid sidan av själva fabrikationen.

Förutom forskning och utveckling före- kommer vid de till tillverkningen anslutna laboratorierna kontinuerlig kvalitets- och hygienkontroll som skall garantera att slut— produktema uppfyller föreskrivna kvalitets- norrner. Det kan nämnas att dessa normer varierar avsevärt från land till land.

Tabell XV: 30. Kostnader för tryckt emballage för djupfrysta produkter.

Orderstorlek milj. enheter

0,1 0,5 0,75 2,0

Kostnad 100 64 61 56 Källa: [1]

Kostnader för rening

Branschen förbrukar stora kvantiteter vat- ten. Vanligen kan detta inte efter använd- ningen släppas ut utan föregående rening. Olika metoder finns för vattenrening, men generellt kan sägas gälla, att kostnaderna per enhet renat vatten avtar med ökad volym. Om kraven på rening ökar, beräknas detta komma att ytterligare accentuera stordrifts- fördelama i denna process.

Strukturutveckling

Branschen kännetecknas av snabb expan- sion både beträffande volymmässig tillväxt och antalet marknadsförda produkter. Pro- dukternas förädlingsgrad tenderar också att ständigt öka. Flertalet av de stora företagen i branschen är flerproduktföretag med sins- emellan varierande produktsortiment. De största företagen konkurrerar dock över hela linjen. Att jämföra produktionskostnaderna i hypotetiska anläggningar av olika storlek är relativt svårt, då ofta tillverkningsprocess, använda maskintyper och till och med den färdiga produkten förändras vid tänkta ut- vidgningar.

De kostnadberäkningar som beskrivits av- ser hypotetiska utvidgningar av existerande hela företag. Dessa ger vid handen att kost— nadsvinsterna vid en utvidgning av anlägg- ningsstorleken är relativt begränsade. Det utesluter dock inte att väsentliga stordrifts- fördelar kan existera för enstaka produk— tionslinjer. De beskrivna kostnadssamban- den inräknar endast partiellt de möjliga tek-

nikförändringarna och torde därför under- skatta stordriftsfördelarna något. KF:s pla- ner på att koncentrera tillverkningen — som för närvarande äger rum i 5 anläggningar — till en stor anläggning visar att stordriftsför- delama ändå är tillräckligt stora för att mo- tivera en omstrukturering. En sådan koncen- tration bedömes också kunna underlätta en successiv övergång till en framtida mera automatiserad produktion.

Representanter för branschen bedömer det som sannolikt att företagskoncentrationen re- lativt snabbt kommer att öka inom Sverige och att samtidigt vissa internationella fu- sioner kommer till stånd. Motiven till detta koncentrationsförlopp bedöms emellertid i första hand vara marknadsmässiga och i andra hand produktionskostnadsmässiga. Även om huvudmotiven är marknadsmäs- siga kommer man sannolikt inte att under- låta att taga till vara möjligheter att minska kostnaderna. I den ökade företagskoncen— trationens spår kommer därför att följa en ökad anläggningskoncentration och sanno- likt också en ökad internationell speciali- sering.

Källor:

[1] Uppgifter erhållna från svenskajöretag. [2] SOS. Industri 1966.

I. Margarinfabriker Saluvärde 1966: 382 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 44 milj. kr

Produktionsstrukturen

Branschens företags- och anläggningsstruk— , tur i Sverige framgår av tabell XV: 31. Mar- garinbolaget är närmast att betrakta som ett gemensamt ägt försäljningsbolag för Liva (huvuddelägare Unilever) och Pellerin-Ze- nith. Gemensamma varubeteckningar ger relativt lägre marknadsföringskostnader, och en regional uppdelning av försäljningen ger lägre transportkostnader, men i övrigt är de båda företagen fristående. Kapacitets— siffrorna ansluter relativt väl till produk-

Tabell X V: 31. Margarinbranschens företags- och anläggningsstruktur.

Kapacitet milj. kg/år Raffmering & marga- rintillv. Härdning Margarinbolaget Pellerin-Zenith (Hälsingborg) 40 Liva (Lidingö) 50 KF Karlshamns olje- fabriker 30 70 Total kapacitet 120 70

Av de cirka 70 milj. kg som härdas går cirka 50 milj. kg till svensk margarintillverkning.

Källa: [1]

tionssiffroma. Den totala produktionen av margarin är cirka 120 milj. kg per år.

Margarinets huvudsakliga råvaror är olja, som pressas och/eller extraheras ur olika vegetabiliska och animaliska produkter — kokosolja, rapsolja, sjödjursolja, jordnöts- olja, soyaolja, bomullsolja etc. Efter extrak- tionen härdas en del (cirka 40 procent) av oljan. Härdningsprocessen är i Sverige helt centraliserad till en anläggning. Råoljan raffineras sedan. Raffineringen omfattar bland annat neutralisering, blekning och deodorisering. Denna process sker i anslut- ning till den efterföljande margarintillverk- ningen. En av anledningarna till detta är, att de raffinerade produkterna har relatitv kort hållbarhet under transporter o.dyl. i jämförelse med de enbart härdade oljorna. En lokalisering nära margarintillverkning- en är därför att föredraga.

Av de raffinerade oljorna och vissa and- ra åmnen som torrmjölk, vitaminer, färg— ämnen, framställes sedan margarin antingen i komplektorer (en något äldre metod) eller i rörkylare.

Till varje komplektor eller rörkylare hör en maskin som förpackar margarinet. För- packningsmaskinen har -— i varje fall tidiga- re — varit flaskhalsen i detta maskinpar. För— packningsmaskinerna har emellertid utveck- lats snabbt mot större storlekar, och en modern maskin har en kapacitet på 200

Kapacitet 1 000 ton/år

Kostnads- 10 30 30 60 120 uppdelning dagtid dagtid 2-skift 2-skift 2-skift 30 000 ton Råvarukostnad 100 99,7 99,7 99,7 99,3 90 Lönekostnad 100 73 93 72 54 5 Kapitalkostnad 100 63 45 39 35 5 Total styckkostnad 100 97,9 97,3 96,8 96,3 100

Den största anläggningen kräver en investering av cirka 50 milj kr. (1968) och cirka 175 personer anställda (inkl. tjänstemän).

bitar/ minut, dvs. 6 ton/ timme. En sådan maskin har en årskapacitet av cirka 12 milj. kg per år och skift. För att kunna klara en viss sortimentsbredd är det fördelaktigt att ha ett flertal produktionslinjer.

Produktsortimentet är för alla företag be- gränsat till ett tiotal produkterl, varav 34 produkter dominerar mycket starkt. Skill- naden mellan produkterna ligger dels i kva- liteten, som kan varieras beroende på de in- gående oljorna, dels i paketeringen. Man skiljer vanligen på bordsmargarin och ba- gerimargarin. Av bordsmargarin tillverkar varje anläggning 2—3 kvaliteter och av ba- gerimargarin betydligt flera. Skillnaderna i paketering gäller i första hand bordsmargari— net.

Produktionskostnader

I processen ingår tre förädlingsled — härd- ning, raffinering och margarintillverkning. Kostnadsstrukturen i dessa tre förädlings- led skall beskrivas så, att först enbart mar- garintillverkningen behandlas, sedan raffi-

Källa: [1]

nering + margarintillverkning och slutligen alla tre ledens totala förädlingskostnad.

Som framgår av tabellerna ger alla tre förädlingsleden stordriftsfördelar. Ju mera omfattande förädlingen är — i detta fall genom integration bakåt — desto större är de totala effekterna på styckkostnadema. Se fig. XV: 6.

Den översta kurvan i fig XV: 6 indike- rar, att en total koncentration av själva mar- garintillverkningen skulle ge cirka 1 pro— cents kostnadsbesparing i produktionsledet. (Negativa effekter på transportkostnadema kommer att behandlas senare.)

Den mellersta kurvan indikerar, att en total koncentration av raffinering + marga- rintillverkning skulle ge cirka 4—5 procents kostnadsbesparing i produktionsledet.

Den understa kurvan indikerar, att om även härdningen var uppsplittrad, skulle från ett sådant läge en total anläggnings— koncentration ge cirka 6—7 procents lägre produktionskostnader.

1 Om hänsyn tages även till mindre olikheter omfattar produktsortimentet upp till cirka 25 olika produkter.

Tabell XV: 33. Produktionskostnader för raffinering och margarintillverkning.

Kostnads— Kostnads- uppdelning Kapacitet 1 000 ton/år uppdelning 10 000 ton 200 000 ton per år 10 50 100 200 per år Råmaterial etc. 79,3 100 100 100 100 93,3 Lönekostnader 10,6 100 42,9 31,7 24,4 3,1 Kapitalkostnader 10,1 100 43,3 35,4 30,2 3,6 Totala kostnader 100 100 88,7 86,2 84,9 100 Källa: [1] 388 SOU 1970: 30

Tabell XV: 34. Produktionskostnader för härdning, raffinering och margarintillverkning.

Kapacitet 1 000 ton/år Kostnadsuppdelning 30 000 120 000 10 30 60 120 ton/år ton/år Råvarukostnader 100 99,7 99,5 99,3 75 85,5 Lönekostnader 100 74 55 38 10 6 Kapitalkostnader 100 52 43 37 15 11,5 Total styckkostnad 100 85 80 77 100 100 Källa: [l] Strukturutveckling J Bryggerier Tillverkningen av margarin är redan starkt Saluvärde Förädlings- konccntrerad i Sverige. Som jämförelse kan (1.996) varde (1966) .. .. milj. kr. mllj. kr. namnas, att Danmark har 25—30 anlägg- ningar» _ _ Öl 513 344 Den optimala anläggningsstrukturen tor- Läskedrycker 99 58 de vara en enda stor anläggning för hela Sverige. Jämfört med den existerande an— läggningsstrukturen torde de kostnadsmäs— siga fördelama av en sådan ytterligare kon- centration dock vara små.

Inom den existerande anläggningsstruk- turen skulle vissa transportkostnadsminsk- ningar erhållas, om en regional uppdelning av marknaden gjordes mellan Margarinbola- get och KF. Jämfört med denna struktur skulle eventuellt vissa ytterligare kostnads- fördelar kunna erhållas genom ökad an- läggningskoncentration. I bägge dessa jäm- förelseled blir kostnadssänkningen liten. I det senare fallet ökar transporterna — pro- duktionskostnaderna minskar enligt ovan cirka 4—5 procent — och den totala kostnads- sänkningen blir i detta fall närmast noll.

De existerande anläggningarna är moder- na (två är helt nya). Kapacitetsutnyttjan- det kan höjas genom ökad skiftköming. Dessutom är mindre tillbyggnader möjliga att göra.

Den nuvarande anläggningsstrukturen torde därför förbli oförändrad en lång tid framöver.

Källor: [1] Uppgifter erhållna från svenska företag.

Produktionsstruktur

Av tabell XV: 35 framgår antalet verksam- ma bryggerier under 1967 och deras pro- duktionskvantiteter.

Fördelningen i tabellen visar, även om man tar hänsyn till en viss outnyttjad kapa- citet (siffrorna anger producerad kvantitet, inte kapacitet), att många svenska bryggerier är relativt små — de flesta är mindre än 5 milj. liter/ år.

Siffrorna ger inga preciserade data för de fyra stora bryggerierna i intervallet över

Styckkostnad

100

, Margarintillverkning

% margarintillverkning

| 80 &: Härdning + raffinering + | margarintlllverkning

JA,

90

m! I l l

10 30 5060 100 120 200 ' lusen ton/år &_) | I Svenska Total produktion anläggningar i Sverlge

Fig. XV: 6. Samband mellan styckkostnad och anläggningsstorlek för margarinproduktion. Källa: [1]

Tabell XV: 35. Ölbryggerier som varit i verksamhet under 1967 fördelade efter tappade kvanti— teter malt- och läskedrycker.

Läskedrycker i milj. ].

Maltdrycker

milj. l. ( 1 1—2 2—3 3—4 4—5 5—10 10—15 > 15 S:& ( 1 2 2 1 —— — — — _— 5 1—— 2 1 9 2 1 — — —— — 13 2— 3 1 4 4 l — —— —— _— 10 3— 4 — 1 3 4 1 — _— _ 9 4— 5 — —— — 2 —- —— — — 2 5—10 _ — 1 1 4 3 —— —— 9 10—15 1 — —- l —- 1 1 — 4 > 15 3 — — —- —— — 1 4 Summa 8 16 11 10 5 4 1 56

Källa: [1]

15 miljoner liter/ år. Det största har en ka- pacitet av cirka 40 miljoner liter per år, och de tre övriga har en kapacitet av cirka 30 miljoner liter per år.1

Produktionskostnader

Svensk Bryggeritidskrift har relativt nyli— gen publicerat en artikel om bryggeriföre- tagets kostnader. I denna redogör M. Allan- der för kostnadsfördelningen i en anläggning med en kapacitet på fem miljoner liter. Undersökningen är baserad på en hypote- tisk anläggning av denna storlek och avser ett ölbryggeri utan ansluten läskedryckstill- verkning.2

Figur XV: 7 ger en bild av de kostnadsbe-

Tabell XV: 36.

Löner tjänstemän Löner arbetare 24 % Lager Tappnlng Brygghus Vatten, bränsle, el " | 1 ! t'ketter Förnödenheter Fm " " "93" e ' 33 % Emballage Bryggråvaror Underhåll 10 "In

Kapitalkostnad Tappnlng, lager

33 |'In Källare

Brygghus

sparingar som kan erhållas vid större anlägg- ningar. Allander begränsar sina beräkningar till att gälla anläggningar med kapacitet upp till 50 miljoner liter. Kostnadsdegres- sionens förlopp över den gränsen är dock minst lika intressant, eftersom det i Sverige för närvarande byggs en anläggning för en årsproduktion av ca 100 miljoner liter. Al- landers beräkningar visar att produktions- kostnaderna faller snabbast i början och flackar ut betydligt vid en kapacitet på ca 25 miljoner liter per år. Styckkostnader minskas således lika mycket i intervallet 5 till 10 miljoner liter som mellan 10—50 mil- joner liter.

Kapitalkostnaderna fortsätter att falla även vid mycket stora kapaciteter, medan lönekostnaderna stagnerar relativt snabbt.

Övriga kostnader, dvs. råvarukostnader och övriga förnödenheter, förändras i stort sett proportionellt mot anläggningsstorleken. I det följande skall de olika kostnadspos- terna diskuteras separat.

Kapitalkostnader

Den engelska undersökning, som redovi- sas i tabell XV: 37 bekräftar i stort sett Allanders beräkningar. De engelska värde- na Visar dock, att skaleffekter finns även

1 Tre av dessa bryggerier tillhör Prippkoncer- nen. Det fjärde tillhör KF. * I verkligheten tillverkas emellertid både öl och läskedrycker ofta vid samma anläggning.

för kapaciteter över 100 miljoner liter per år.1

För läskedryckstillverkningen, som ofta är knuten till ölbryggeri, gäller att kapital- kostnadskurvan sänks något och flackas ut tidigare än kurvan för öltillverkningen. An- läggningarna är i detta fall också betydligt mindre komplicerade och mindre kostnads— krävande än för öltillverkningen.

Lönekostnader

Enligt Allander utgör lönekostnaderna knappt 25 % vid ett bryggeri med en års- produktion av 5 miljoner liter.

Kännetecknande för lönekostnadskurvan är att den planar ut tidigare än kapital- kostnadskurvan. I den engelska undersök- ningen konstateras helt kort, att skaleffek- terna påverkar lönekostnadskurvan upp till en nivå på drygt 80 miljoner liter. Därefter anses möjligheterna att uppnå ytterligare kostnadsvinster uttömda.

En stor del av lönekostnaderna faller på lagerhantering. Kostnaderna för denna på- verkas i hög grad av företagets produktions- planering, vilken inte bara sammanhänger med anläggningsstorleken utan även är be- roende av externa faktorer.

Teknisk utveckling

Den tekniska utvecklingen tenderar uppen- barligen att ytterligare markera stordrifts- fördelama och förskjuter den minsta opti- mala storleken uppåt. Framförallt kan löne- kostnaderna minskas. Det finns exempelvis i tappningsledet, där en stor del av löne- kostnaderna ligger, (i Sverige ännu inte in- troducerade) tappningsmaskiner med kapa- citeter upp till 50 000 flaskor i timmen. En sådan maskin har vid tre-skift en årlig kapacitet på cirka 100 miljoner liter. Bryg- geriemas sortimentsbredd gör det nästan alltid fördelaktigt att ha flera parallella tappningsmaskiner. Även en anläggning av storleksordningen 100 miljoner liter per år kan alltså inte fullständigt utnyttja en tappningsmaskin av ovanstående typ. Ofta

Produktlonskostn kr/hl

Summa 115 &, Antag, ' _ ILöner ' 12,5 25 50 Miu IILr

Fig. XV: 7. Samband mellan styckkostnad och anläggningsstorlek vid tillverkning av öl. Källa: [2]

är det fördelaktigare att köpa en mindre maskin. Distributionen sker huvudsakligen i flaskor och burkar samt till en mindre del även på fat (fram för allt till restauran- ter pubar o. dyl.). Distributionen i burkform har ökat sin andel kraftigt de senaste åren.

1 Skillnader i resultaten för de båda undersök- ningarna kan givetvis bero på olika förutsätt- ningar. Val av deprecieringstakt och kalkylränta är naturligtvis avgörande för beräkningar, som avser kapitalkostnader. Båda undersökningarna har i det fallet ungefär samma utgångspunkter. Allander sätter den ekonomiska livslängden för anläggningen till 15—20 år och räntefoten till 7 %; den engelska undersökningen utgår från 20 års livslängd och en räntefot på 8 %. Av be- tydelse är vidare vilka absoluta investeringsbe- lopp som ligger till grund för beräkningarna. I England säljes en stor del av produktionen på fat. I Sverige tappas nästan hela produktionen på burk eller flaska, och här krävs därför relativt större utrustning för tappning och större ut- rymme för lagring. På den punkten har inte funnits möjligheter att göra jämförelse mellan de båda undersökningarna.

Tabell XV: 37. Kapitalkostnader i nya bryg- gerier med årlig kapacitet på 14 och 140 mil- joner liter.

Kapitalkostnadsindex (uppskattade värden) Minimum Maximum Årlig kapacitet 100 = 100 = miljoner liter £20/1.4 hl £25/1.4 hl 14 100 100 28 70 80 42 40 64 56 30 52 70 25 44 140 20 28 Källa: [3]

Stora likheter finns mellan det tekniska förfarandet att tappa på flaskor resp. att tappa på burk. En övergång till burkdistri- bution torde därför inte på något avgöran- de sätt förändra kostnadsstrukturen i bryg- geri- och tappningsledet och inte heller den optimala anläggningsstrukturens utseende).2

Distribution av öl i torkad form från ett centralt bryggeri till olika lokala tappnings— stationer bedöms inte vara aktuellt för när- varande. Vissa för smaken viktiga ingre- dienser (bl. a. finkelalkoholer av olika slag) går förlorade genom torkningen. Om dessa svårigheter övervinnes (vilket emellertid är mindre sannolikt för den närmaste framti- den) torde det kraftigt förändra den opti- mala anläggningsstrukturen och därmed få avsevärda konsekvenser för strukturutveck— lingen. Distribution av öl i flytande kon- centrerad form (endast ca 15—20 % av to- tala vikten) är teknisk möjlig men för när- varande oekonomisk.

Numera finns tappningsmaskiner (kolon- ner), som kan användas både till läskedryc- ker och maltdrycker. Företag som tillverkar båda dessa produkter kan därför centrali- sera maltdryckstillverkningen men bibehålla läskedryckstillverkningen och en del av malt- dryckstappningen decentraliserad. Det får- diga ölet transporteras från ett centralt bryg- geri i tankvagnar till läskedryckstillverkan- de anläggningar för tappning på flaskor.3

Vidare bedöms det som möjligt att för- korta processtiden. Av kapitalkostnaden härrör 25 % från källare och ölklaming. Genom att minska tiden för jäsning och lagring till en tredjedel av vad konven- tionella metoder fordrar, skulle kapitalkost- nadema kunna sänkas med i runt tal 15 % och därmed bidra till sänkning av den totala produktionskostnaden med 5 %.

Transportkostnademas betydelse som hu- vudmotiv för en decentralisering av anlägg- ningsstrukturen kan förutses successivt minska. Deras relativa andel, vid oföränd- rad anläggningsstruktur, förväntas sjunka på grund av bland annat bättre vägar och större lastförmåga hos fordonen. Denna relativa minskning av transportkostnader-

na tenderar alltså att öka koncentrationen i den optimala anläggningsstrukturen.

Optimal anläggningsstruktur

Vid sammanvägning av Skaleffekterna för kapitalkostnader och lönekostnader kom- mer man i den engelska undersökningen fram till att skaleffekter uppträder upp till cirka 140 miljoner liter. Vid jämförelse mellan en anläggning av halva »minsta op— timala storlek» och en som är av optimal storlek beräknas de totala kostnadsvinster- na uppgå till cirka 10 %:1

Efterfrågans geografiska spridning i kom- bination med relativt betungande transport- kostnader gör emellertid en något decentra- liserad anläggningsstruktur fördelaktig.

I Sverige har Prippbryggerierna, med en marknadsandel av mellan 50 och 60 procent, för egen del analyserat problemet med op- timal anläggningsstruktur för koncernen. Beräkningarna betraktas emellertid som af- färshemligheter och har inte varit tillgäng- liga för utredningen. Det framgår dock av utsagor, att kostnadsminimering av koncer— nens produktion och distribution skulle (om ingen hänsyn tages till den existerande an- läggningsstrukturen) kunna uppnås vid en produktionsstruktur, som består av två eller tre anläggningar. Dessa anläggningar, sanno-

1 För närvarande är proportionerna mellan de olika förpackningsformerna för öl (klass I—IIB) ung. följande: burk 15 % engångsglas 16 % returglas 69 % Burkens andel har ökat kraftigt, engångsgla- set något mindre kraftigt och returliaskans an- del har krympt under de senaste åren. Nyligen gjorda investeringar i burkkolonner indikerar att burkarnas andel även i fortsättningen kom— mer att expandera kraftigt. ” Burken är ett något lättare emballage än flaskan - vilket gör transportkostnadema något billigare. Lägre transportkostnader ökar för- delarna av en koncentrerad anläggningsstruktur men dessa effekter bedömes endast vara margi- nella och torde inte avsevärt påverka den opti— mala anlåggningsstrukturens utseende. ” I Tyskland finns redan exempel på detta för- faringssätt. I Sverige förväntas exempelvis KF snart introducera ett liknande system. 4 Denna kostnadsdegression anses enligt representanter för branschen väl överensstämma med motsvarande svenska beräkningar.

likt förlagda till de tre storstadsregionerna, skulle då var för sig ha en årskapacitet av mellan 80 och 100 miljoner liter. I dessa beräkningar har hänsyn tagits till förvänta- de relativa transportkostnadsminskningar och relativa löneökningar över tiden.

Om ett enda företag hade hela markna- den, beräknas det vid motsvarande total- kostnadsminimum inte behövas mer än to— talt fyra anläggningar i Sverige.

Strukturutveckling

Skillnaden mellan små och stora nya anlägg— ningar ligger framförallt i mindre kapital- kostnader för de senare.

Skillnaderna i driftskostnader mellan små och stora nya anläggningar kan också vara betydande. Jämföres driftskostnaderna i gamla små anläggningar med nya stora, ökas dessa skillnader något, då förutom skillnad i storlek även vissa tekniska skillnader som berör driftskostnaderna i allmänhet förelig- ger. Den fysiska förslitningen på äldre ut- rustning tenderar också att höja repara- tionskostnadsdelen av driftskostnaderna. Skillnaden i driftskostnader i de båda jäm- förelsealternativen är dock på grund av ka- pitalkostnademas relativa storlek ofta mind— re än kapitalkostnadema i en ny anlägg- ning. Driftskostnadema i en gammal mindre anläggning kan därför under relativt lång tid vara mindre än de totala styckkostna- dema i en alternativ ny stor anläggning. Detta kan ge mindre obsoleta anläggningar relativt lång livslängd. En fortsatt produk— tion i enstaka mindre enheter kan därför förekomma en relativt lång tid framöver. Även en viss reparationsverksamhet och mindre påbyggnad är möjlig. Livslängden för de mindre anläggningarna kommer na- turligtvis att bli beroende av de större före- tagens prispolitik och/eller benägenhet att köpa upp mindre enheter. En hög prisnivå tenderar, om ingen fusionering äger rum, att höja livslängden.

En mindre enhet torde däremot som en- samstående företag vara avklippt från vida- re möjligheter till mera omfattande expan- sion. Det är naturligtvis möjligt att göra

en omfattande utbyggnad och nå upp till den kapacitetsnivå, som tidigare nämnts som minsta optimala vid nyinvestering. Denna typ av diskontinuerliga kapacitetssprång tor- de dock av flera skäl vara reserverad för större företag.

Prippbryggerierna får, när deras bryggeri i Bromma är färdigt, ett kapacitetstillskott på cirka 100 miljoner liter per år. I kombi- nation med detta planeras omfattande ned- läggningar av existerande anläggningar, så— väl relativt stora som mindre enheter inom koncernen.

För de övriga bryggerierna torde däremot, i varje fall för de medelstora företagen, bland annat på grund av ovanstående alter- nativkostnadsförhållanden, anläggnings- strukturen komma att genomsnittligt för- ändras relativt långsamt.

Källor: [1] Kungl. Kontrollstyrelsen. [2] Magnus Allander: Bryggeriföretagets kost- nader, Svensk Bryggeritidskrift 3/66. [3] The economics of Scale in British Manufac- turing Industry. C. Pratten. (Stencil). 1967.

XVI Andra branscher

A. Inledning

I de föregående kapitlen har kostnadsstruk- turen för ett antal branscher beskrivits. Med smärre undantag synes för dessa bran- scher de i kapitel VII uppställda påståen- dena gälla nämligen dels att stordriftsaspek- ten på ett väsentligt sätt berör den histo- riska och framtida strukturutvecklingen dels att den även på ett väsentligt sätt berör den ekonomiska politiken. En intressant fråga är, huruvida dessa påståenden gäller för en mycket större del av industriproduk- tionen än den, som hittills beskrivits. Det som i detta sammanhang kanske är mest intressant att generalisera är påståendet, att för de allra flesta branscher den existerande och den optimala anläggningsstrukturen på ett väsentligt sätt skiljer sig åt, och att starka kostnadsbesparande incitament finns till en successivt ökad anläggnings- och/ el- ler företagskoncentration.

I en sådan generalisering kan resterande branscher täckas in direkt genom att utvid- ga insamlingen av data rörande kostnads- strukturen och indirekt genom analogibe- traktelser _ sambanden mellan styckkost- nad och anläggningsstorlek eller serielängd är vanligen likformiga, och minsta optimala storleken av samma storleksordning för en hel grupp av produkter, som har ett lik- artat produktionssätt. En sådan gruppering av varor med likartat produktionsmönster, där kostnadsstrukturen för en typvara utan

alltför stora avvikelser kan representera he- la gruppens, är i många fall enkel att göra och relativt självklar — i de föregå- ende kapitlen har denna metod redan till- lämpats, utan att detta särskilt nämnts. I fall, då skillnaderna mellan produkterna är större, kan analogibetraktelser av detta slag inte utan vidare tillämpas. Vid större grupperingar torde felkälloma naturligtvis öka.

Inom den kemiska industrin har man i överslagsberäkningar sedan länge använt sig av generella kostnadssamband; skalfaktom 0,6—0,7 antages för många produkter vara ett relativt gott mått på sambandet mellan investeringskostnad och produktionskapaci- tet inom för dessa aktuella kapacitetsinter- vall. Att säga att skalfaktorn 0,6—0,7 är karakteristisk för kemiska industrin över- lag, är dock att generalisera alltför kraf- tigt. Som tidigare illustrerats i Appendix XIII:2 gäller denna approximation endast inom begränsade intervall. En mängd ke- miska processer torde ha andra skalfakto- rer i för dessa aktuella kapacitetsintervall.

Inom verkstadsindustrin uppges ofta, att en fördubbling av serielängden ger en sänk- ning av styckkostnadema av storleksord- ningen 10—20 procent. Detta stämmer up- penbarligen för en stor del av den under- sökta produktionen men torde inte gälla fullständigt generellt.

För att erhålla en rimlig noggrannhet måste grupperingen göras snävare. I det

följande skall industristatistikens bransch- indelning följas. Denna indelning är också i många fall alltför grov för våra syften, och i dessa branscher måste, för att bran- schens stordriftsfördelar skall sägas vara nöjaktigt beskrivna, ett flertal produkters kostnadsstruktur relateras.

B. Några kostnadsdata ur den ekonomis- ka litteraturen

1. Gruvindustri

Saluvärde 1966: 1 523 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 1 164 milj. kr

— Kostnaden för gruvdrift ställer sig av oli- ka anledningar svår att generalisera. Att stordriftsfördelar förekommer i en mängd moment, t.ex. när det gäller transporter, krossning och anrikning torde dock vara klart. — Kostnaden för tillverkning av sinter finns beskriven i kap. VIII och i [1].

2. Metall— och verkstadsindustri

Saluvärde 1966: 36 339 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 18 106 milj. kr

— I denna huvudgrupp har tidigare järn- och stålverk samt varv och elektroteknisk industri behandlats. — Inom avsnittet om kablar (elektroteknis- ka industrin) har också en del av den verk- samhet, som faller inom metallvalsverk be- skrivits. — Inom avsnittet om varv har också en del av den verksamhet, som faller inom maskin- och motorfabriker (framställning av större dieselmotorer) beskrivits. — I ett avsnitt inom elektrotekniska indu- strin har också additions- och kalkylerings— maskiner (som egentligen faller utanför den elektrotekniska industrin) behandlats. — I en FN-publikation [2] finns kostnads- strukturen för de olika förädlingsleden från bauxit fram till färdiga aluminiumproduk- ter relativt utförligt beskrivna.

Vid framställning av aluminia (AC203)

Tabell X VI:] . Styckkostnad vid tillverkning av aluminia (AC203)

Kapacitet 1.000 ton per år

60 100 1 65 330 Styckkostnad 100 89 82 72 Källa: [2]

ur bauxit finns betydande stordriftsfördelar upp till kapaciteter av storleksordningen 330 000 ton per år. Denna övre gräns anses vara den största praktiskt hanterbara enhe- ten. En större anläggning består lämpligen av två eller flera parallella produktionsen- heter.

Vid framställning av metalliskt aluminium ur aluminia finns två typer av anläggningar: »Söderberg plants» och »prebaked plants». »Söderberg plants» är att föredra för an- läggningar med mindre kapacitet än 100 000 ton per år1 och »prebaked plants» för anläggningar som är större än detta. Ingen minsta optimal storlek kan angivas; i varje fall torde den vara större än 200000 ton per år. Nedanstående tabell anger storleks- ordningen av stordriftsfördelama upp till 100 000 ton per år.

För tillverkning av aluminiumplåt finns moderna kontinuerliga varmvalsverk med en årlig kapacitet av 100 OOO—200 000 ton. Den minsta optimala storleken för tillverk- ning av aluminiumplåt med denna metod torde ligga på eller över denna storleksord-

1 Skalelasticitet för investeringskostnaderna an- gives till 0,72 för »prebaked plants» och till 0,80 för »Söderberg plants». Det är väsentligen dessa skillnader i kapitalkostnademas förändring vid ökad anläggningsstorlek, som betingar vilken process som är att föredra.

Tabell X VI:2. Styckkostnad vid tillverkning av aluminium ur aluminia (Söderberg plants)

Kapacitet 1.000 ton per år 20 30 60 100

Total styckkostnad 100 98 92 90 Styckkostnad exkl. råvaror 100 97 87 8 3 Källa: [2] 395

Tabell X VI:3. Styckkostnad för tillverkning av bilkaross

glitput Modellens förväntade livslängd vecka 2 år 5 år 10 år 500 100 78 70 1.000 86 70 66 5.000 64 58 57 10.000 57 56 55 20.000 56 55 54 Källa: [10]

ning. Det finns en ny metod att tillverka aluminiumplåt genom kontinuerlig gjutning. Denna anses lämplig för anläggningar med en kapacitet på 5 OOO—30 000 ton per år. Över 30 000 ton per år är däremot för när- varande den konventionella metoden att fö— redra. För tillverkning av valstråd bedöms storlekar under 15 000 ton per år vara oeko— nomiska. Minsta optimala storleken ligger alltså över denna siffra. (Jämför även av- snittet om kabeltråd i kapitel VIII.) — Tillverkningen av bilar har utförligt be- handlats i en engelsk studie1 [10].

Det finns ingen siffra för den minsta op- timala storleken totalt sett — däremot finns approximativa siffror för vissa delprocesser. De hundratals olika delmoment, som ingår i biltillverkningen, kan approximativt inde- las i fyra grupper: gjutning, maskinbearbet- ning, pressning och sammansättning.

Vid gjutning anses de väsentligaste stor- driftsfördelama vara uppnådda vid en pro- duktion av storleksordningen 100 000 enhe- ter per år.

Vid tillverkning av maskindelar och dy— likt genom maskinell bearbetning anses min- sta optimala storleken ligga kring O,5 mil- joner enheter per år.

Som exempel kan nämnas, att vid till— verkning av cylinderblock uppskattas den ligga något över 0,4 miljoner enheter per år.

Vid pressning beräknas minsta optimala storleken ligga vid en produktion av cirka 1 miljon enheter per år. Vid mindre serie- längder kan ökningen i styckkostnadema gö- ra det fördelaktigt att övergå från plåt till ett annat material, t.ex. plast (mindre än

20000 enheter per år). Verktygskostnader-- na är ofta stora, och Styckkostnaderna blir därför ofta beroende även av modellens livs- längd. Se tabell XVI: 3.

Sammansättningen är ofta decentraliserad inom samma företag (General Motors hade år 1959 23 anläggningar för sammansätt- ning i USA), vilket indikerar att minsta optimala storleken inte är så stor som vid tillverkning av delarna. Minsta optimala storleken för sammansättning av bilar är uppskattningsvis 100 000 bilar per år. Mind- re än 60 000 bilar per år beräknas ge kraf- tigt ökade styckkostnader.

Beträffande de delar, som vanligen köps utifrån, bedömdes de kostnadsminskningar, som kan erhållas vid en produktion över 0,5 miljon enheter per år, som små.

En ökning från 100 000 bilar till 400 000 bilar per år beräknas totalt ge cirka 13 procents kostnadssänkning och cirka 25 pro— cents sänkning av förädlingskostnaderna. För övrigt anses stordriftsfördelar finnas upp till cirka en miljon bilar per år — över 0,5 miljon bilar per år dock relativt begränsade kostnadsvinster.

— Vid tillverkning av traktorer bedöms stordriftsfördelama vara mindre utpräg- lade, bland annat på grund av frånvaron av kaross. I [11] angives minsta optimala storleken för traktortillverkning till cirka 90000 traktorer per år. Storleken av stor- driftsfördelama framgår av nedanstående tabell. —— Tillverkningen av cyklar har behandlats i en engelsk studie [3]. Cykeltillverkningen är till stor del en sammansättningsindustri. Det är vanligen fördelaktigt att öka föräd-

1 Andra uppskattningar, som dock väsentligen sammanfaller med det följande, finns i [11], [12] och [13].

Tabell X VI.-4. Styckkostnad vid tillverkning av mindre traktor

Årsproduktion i tusen traktorer

15 30 60

Styckkostnad 110 100 95 Källa: [3 sou 1970: 30

] 10 50 100 200

Genomsnittlig typkostnad Genomsnittlig produktionskostnad

Total styckkostnad

2 000 200 40 20 10 96 87 82 80 79

2 096 287 122 100 89

Källa: [3] Tabell X VI:6. Kostnader för tillverkning av mindre dieselmotor (25—100 BHP) Årlig produktion 500 1.000 2.000 5.000 100.000 Styckkostnad 125—133 115—121 110—115 100 80 Källa: [3]

lingsgraden vid ökad produktionsvolym. Vid en produktion av 100000 cyklar per år kan man med fördel själv tillverka nav. Vid en produktion av 200 OOO—300 000 cyklar per år kan man också tillverka hjul. Det är emellertid inte ens vid en produk- tion av en miljon cyklar per år fördelaktigt att själv tillverka lampor eller däck.

Den minsta optimala storleken för de nödvändiga sammansättningsmomenten be- räknas ligga vid cirka 100 000 cyklar per år. — Tillverkningen av flygplan har behandlats i ett flertal skrifter ([16] [13]. En samman- fattning finns i [3].) I detta sammanhang är det framförallt typkostnademas (dvs. ut- vecklingskostnaderna och vissa verktygskost- nader) storlek, som kraftigt påverkar sam- bandet mellan styckkostnad och serielängd.

Tabell XVI: 5 är uträknad för ett plan av storleksordningen BAC 111 men borde i grova drag gälla även för andra flygplan. En kostnadsenhet motsvarar för ett mindre plan (DC-3 eller dylikt) ungefär 2000 £ (pund) eller mindre och för ett större jet- transportplan cirka 20 000 £ (pund). Källa: [3] — Tillverkningen av mindre dieselmotorer (25—100 BHP) har behandlats i [3]. Vid en produktion som är mindre än 2 000 mo- torer per år bedömes typkostnademas upp- splittring på flera enheter spela en domine- rande roll för beräkning av stordriftsförde- lama. Över denna nivå är det produktions-

tekniska faktorer som dominerar. — Vid stålgjutning är den produktionstek— nik, som är fördelaktig att välja, mycket starkt beroende av serielängden, vilket bland annat framgår av tabell XVI: 7. Den mins- ta. optimala serielängden torde i de flesta fall ligga över 100 000 enheter.

Tabell X VI.-7. Kostnader för stålgjutning med olika metoder

Antal gjutna enheter 100 1.000 10.000 Pressure die casting 41 5,0 1,4 Gravity die casting 23 3,2 1,6 Shell moulding 19 4,8 Green sand casting 5,4 4,4 Källa: [3]

— Enligt [11] är minsta optimala storleken för tillverkningen av skrivmaskiner 150 000 —450 000 maskiner per år. — Enligt [11] är minsta optimala storleken för tillverkningen av plåtburkar (konserv- burkar) 100—600 miljoner burkar per år.

3. Jord- och stenindustri

Saluvärde 1966: 2 917 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 1 825 milj. kr — I denna huvudgrupp har tidigare cement- tillverkningen behandlats. — Tillverkningen av glasflaskor har belysts i del I, kapitel II: B.

- Tillverkningen av tegel har behandlats i [3]. Man skiljer där på flettonugnar och icke flettonugnar. För flettonugnar är minsta optimala storleken cirka 25 milj. tegel per år och för de andra cirka 12,5— 15 milj. tegel per år. I en anläggning krävs minst två och helst fyra ugnar. Den minsta optimala storleken för en anläggning som använder flettonugnar är därför 50—100 milj. tegel per år och för de andra 25—50 milj. tegel per år.

4. Träindustri

Saluvärde 1966: 5 457 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 2 471 milj. kr — Kostnadsstrukturen för sågverk av olika typ och storlek finns behandlade i [4] och [5 ].

Av fig XVI: 1 framgår förädlingskostna- derna för några olika alternativ. Kapital- kostnader och lönekostnader är de domine- rande posterna. Av tabellen framgår klart hur en ökad mekanisering kraftigt sänker

Relativ ,; ; Reparationer 33:54 Energi sr ,. D Arbetskraft % 7/ ggpståkring och % % avskrivning

—x

»

.44 0,81 1,25 0,94 113 4,40 7,00 6.88 2.81

0 Kapacitet 0:35 0 ”"'"” 3 % S' .? ä' ä ä ? =.; =: timme _! n g 5 va :» m ; U. ., s v » .. E 3 % u *; s. _ 0 f 35 H E E o .. = _ __ _ E E "= 2 'D " U .- E E ».» = '0 o I! = = . . » _ = : E & ru nu us &: u n |E m .; E. a n. _g: a .a s E E '— " & », E 3 x x = : = 2 = 9 g & Q N

Fig. XVI: I. Kostnadsstrukturen i tio olika typer av sågverk. 1 std=4,67 ms sågat virke. Källa: [4]

lönekostnaderna — samtidigt som det höjer kapitalkostnadema.

Figuren är begränsad till sågverk med högst tre par ramsågar. Av en sovjetisk beräkning [18] framgår, att en viss fördel kan erhållas genom att addera ytterligare ett par.

Beträffande en fördubbling av den största anläggningsstorleken till 8 par ramar anfö- res, att inga eller små ytterligare ekonomi- ska fördelar därvid kan erhållas. Stapel- gård, sorteringsutrustning, transportlinjer och annan utrustning beräknas vid en sådan ökning växa nästan direkt i proportion till kapacitetstillväxten.

— Kostnadsstrukturen för faner- ply- wood— och wallboardfabriker har beskrivits i [6]. (Tabell XVI: 10—XVI: 12) Där angives dels en approximativ mini- mistorlek för olika anläggningstyper, dels mera explicit för några enskilda fall hur styckkostnadema är relaterade till anlägg- ningsstorleken. I en kommentar till dessa siffror anförs det som sannolikt, att den angivna approximativa minimistorleken in- om den överblickbara framtiden kommer att successivt flyttas uppåt.

5. Massa- och pappersindustri

Saluvärde 6 706 milj. kr Förädlingsvärde 2 468 milj. kr — Tidigare har träsliperier, cellulosafa- briker, pappersbruk och pappfabriker be- handlats.

— I förra avsnittet beskrevs kostnads— strukturen i olika wallboardfabriker.

6. Grafisk industri

Saluvärde 1966: 2 713 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 1 892 milj. kr — Tillverkning av böcker (tryckning och bindning) finns beskriven bland annat i en engelsk undersökning [8] och i en svensk artikel [19].1 Det är uppenbarligen fördelaktigt att an— 1 Den svenska statliga litteraturutredningsn planerar att även beskriva boktillverkningens kostnadsstruktur.

1 par 2 par 4 par ramar ramar ramar Total investeringskostnad 100 80 74 Driftskostnader (för tillförsel av råmateriel, sågning och stap- ling av sågat virke) 100 82 79 Källa: [18]

vända större tryckpressar. En press, som kan trycka cirka 115 titlar om året (25 tu- sen av varje; Webfed Rotary Press), ger cirka 40 procents lägre kostnader jämfört med en press, som bara kan trycka cirka 50 titlar om året (25 tusen av varje; Rotary Press R med 8 crown Folder).

Det är fördelaktigt att ha flera pressar. Ett företag med 300—400 anställda bedöms kunna använda ett lämpligt antal tryckpres— sar och bedöms kunna arbeta effektivt, om produktsortimentet är smalt, dvs. standardi- seringen långt driven. Företag med bredare produktsortiment beräknas ha en minsta op- timal storlek som är avsevärt större. — Tillverkning av tidningar finns beskriven i [14]. Minsta optimala storleken beräknas vara cirka 10 milj. exemplar per dag.

Tabell X VI:9. Approximativ minimistorlek för olika anläggningar

Årlig Anläggningstyp kapacitet

1.000ma Plywood plant, Douglas fzr 50 Plywood plant, hardwood for export 5 —10 Plywood plant, hardwood for do-

mestic market 2 — 5 Particle board, captive plant 5 Particle board, market plant based

on dry residues 10 Particle board, market plant based

on wet residues and roundwood 17,5—30 Hardboard plant for developed do-

mestic markets 20 —30 Hardboard plant for exports 40 —60 Fibreboard plant, medium density 9 —13 Insulation board plant, European

markets 10 -——15 Insulation board plants, North

American markets 22,5

Källa: [6]

7. Livsmedelsindustri

Saluvärde 1966: 12 550 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 2 887 milj. kr — De flesta branscher finns beskrivna i kapitel IX.

8. Dryckesvaru- och tobaksindustri

Saluvärde 1966: 1 067 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 604 milj. kr - Tidigare har bryggeriindustrin beskrivits i kapitel IX. — Minsta optimala storleken för destille- ring av spritdrycker är enligt [11] 22,5— 32,5 tusen gallon per dag (ungefärlig stor- leksordning 100 000 liter per dag). — Minsta optimala storleken för tillverk- ning av cigarretter är enligt [1 1] av storleks- ordningen 20 miljarder cigarretter per år.

9. Textil- och sömnadsindustri

Saluvärde 1966: 4 128 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 2 083 milj. kr

— Förädlingen av bomull kan indelas i tre processer: spinning, vävning och slutbehand- ling. [3]

En anläggning med cirka 60 000 spindlar och 1 300 vävstolar har utnyttjat de väsent— ligaste stordriftsfördelarna i de två första leden. Den minsta optimala storleken för slutbehandlingen är större än för spinning och vävning. Minsta optimala storleken motsvarar ungefär 50—100 miljoner sq. yards tyg (ungefär tre gånger så stor som spinneri-väveri).

De tre förädlingsleden kan vara helt skil- da åt och tillhöra olika företag, men det föreligger relativt stora tekniska och kom- mersiella fördelar med att vara vertikalt in- tegrerade.

Tabell XVI:10. Samband mellan investeringskostnad per kapacitetsenhet och anläggnings- storlek för »hardboard» och »particle board»

Kapacitet 1 000 ton/år 25 30 35 45 60

Investeringskostnad för »hardboard» Investeringskostnad för »particle board»

100 84 84 100 92 84 Källa: [6]

Tabell X V]: 1]. Kostnader för tillverkning av »medium density fibreboard»

Relativ kost-

Virke Kemikalier Elenergi

ga Arbetskraft Material och underhåll Administration

nadsuppdelning vid kapaciteten Kapacitet 1000 ton/år 4,7 9,4 18,8 100 100 100 100 55 32 100 61 50 100 50 27 100 78 67 Källa: [6]

Tabell XVI:12. Kostnad för tillverkning av »particle board» och »flake board»

Årlig kapacitet 1.000 ton

4.5 9,0 13,5 22,5

»Particle board» single-layer 100 94 88 82 » three-layer 100 92 87 82 »Flake board» single-layer 100 94 91 83 » three-layer 100 92 87 81 Siffrorna är beräknade för USA 1961. Källa: [6]

Tabell X VI: 13. Samband mellan tryckningskostnad och serielängd för en ordinär bok (256 sid crown octavo)

Upplagans storlek 1 000 volymer

Styckkostnad exklusive pappers- och bindningskostnad Styckkostnad inklusive pappers- och bindningskostnad

1 5 10 20 50 453 100 58 37 21 297 100 74 62 53

Källa: [8]

Tabell X V]: 14. Samband mellan tryckningskostnad ocn serielängd för en paper-back

Upplagans storlek 1 000 volymer

5 10 20 50 100 200

Tryckkostnad exklusive papperskostnad 100 78 53 31 22 18 Tryckkostnad inklusive papperskostnad 100 80 59 41 34 30 Källa: [8]

— För förädling av ylle bedöms minsta optimala storleken vara avsevärt mindre än för bomull. Någon mera exakt storleks— angivelse finns dock inte tillgänglig. [3] — Minsta optimala storleken för tillverk- ning av rayon och helsyntetiska fibrer be- döms vara cirka 50 miljoner kg per år för bägge processerna. - Tillverkningen av stickade produkter kan delas upp i tre processer: varpning, stickning och slutbehandling. Slutbehandlingen utgör cirka 60—70 procent av den totala föräd- lingen. Detta led har betydande stordrifts- fördelar och en minsta optimal storlek, som ungefär motsvarar 100 stickmaskiners pro- duktion.

10. Läder-, hår— och gummivaruindustri

Saluvärde 1966: 1 687 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 887 milj. kr

— Tillverkningen av skor har behandlats i en engelsk undersökning. [3] För att nå— gorlunda tillgodogöra sig inlämingseffekter- na i de arbetsintensiva momenten krävs en serielängd av cirka 6 OOO—8 000 skor. Min- sta optimala anläggningsstorleken bedömdes vara cirka 6 000 skor per dag!. En sådan anläggning får emellertid, om serielängden samtidigt skall vara optimal, ett relativt begränsat skosortiment. För ett bredare sor-

Tabell XVI: 15. Kostnader för tillverkning av rayon

timent krävs då antingen större anläggning eller flera anläggningar. — Minsta optimala storleken för tillverk— ning av gummidäck angives enligt [9] och [ll] till 5 OOO—10 000 däck per dag.

11. Kemisk och kemisk-teknisk industri

Saluvärde 1966: 5 345 milj. kr Förädlingsvärde 1966: 2 489 milj. kr — Tidigare har petrokemisk industri (som utgör en del av den s.k. rent kemiska industrin) och petroleumraffinaderier be- handlats. I ett appendix till kapitel XIII behandlas också ett mycket stort antal ke— miska produkter, t. ex. svavelsyra, superfos- fat och dylikt, som faller utanför den petro- kemiska produktgruppen.

— Vid beskrivningen av margarintillverk- ningen i kapitel IX lämnas också en redogö— relse för förädlingskostnaderna i olieraffi- naderier.

— Minsta optimala storleken för tillverk- ning av tvål är enligt [15] cirka 25 miljo- ner kg per år. Minsta optimala storleken för tillverkning av tvättmedel bedöms vara 6—12,5 miljoner kg per år. [3] En annan uppskattning indikerar minsta optimala stor- leken för en kombinerad tvål- och tvättme-

1 I [11] angives minsta optimala storleken till 2.500—10.000 skor per dag.

Tabell XVI:16. Kostnader för tillverkning av helsyntetiska fiber

Kapacitet miljoner kg per år Kapacitet miljoner kg per år

4 16 50 12,5 25 50 Driftskostnader 100 93 80 Total styck- Kapitalkostnader 100 88 72 kostnad 100 95 91 Källa: [3] Källa: [3] SOU 1970: 30 401

Tabell X VI:17. Kostnad för tillverkning av gjutna plastprodukter

Antal 1 000 st

] 10 100 1 000 Injection moulding 64,1 10,1 4,7 4,2 Blow moulding 21,1 6,7 5,3 5,1 Rotational moulding 7,3 6,9 6,4 6,3 Minsta styckkostnaden 7,3 6,7 4,7 4,2 Källa: [3]

delsfabrik till 75—100 miljoner kg per år. [11]

— I en engelsk undersökning har samban— det mellan serielängd och kostnad för till- verkning av gjutna plastprodukter belysts.

[3]

C. Slutkommentar

De åtta branschstudiema i kapitlen VIII— XV omfattade sammanlagt cirka 33 procent av industriproduktionens totala förädlings- värde och cirka 40 procent av dess salu- värde (1966). För dessa branscher gäller, att den optimala och den faktiska anlägg— nings- och företagsstrukturen skiljer sig åt, och att — med undantag för vissa bran- scher, som utgör en relativt mindre del av produktionen — denna skillnad är så stor, att starka kostnadsminskande incitament finns till att successivt öka framförallt an- läggnings— och företagskoncentrationen.

I det föregående avsnittet adderades data från ytterligare några branscher. Den ut- vidgade mängden av branscher omfattar totalt cirka 56 procent av industrins totala förädlingsvärde och cirka 63 procent av dess saluvärde. En jämförelse mellan den i förra avsnittet indikerade storleken på serielängd eller anläggning vid kostnadsmi- nimerad produktionsstruktur och den fak- tiska strukturen ger vid handen, att även för denna utvidgade mängd av branscher skillnaden mellan den faktiska och den optimala strukturen i de flesta fall är stor.1

Ett huvudresultat kan alltså sägas vara följande: De fördelar som (med existerande

teknik) kan erhållas genom att producera i långa serier, i stora anläggningar eller genom att samordna flera anläggningar inom ett företag är endast i få branscher fullstän— digt utnyttjade. Ett fullständigt utnyttjande av dessa fördelar skulle i allmänhet leda till en avsevärt ökad koncentration.2

1 Då ingen styckkostnadskurva finns angiven, utan enbart den minsta optimala storleken, framgår inte, huruvida de möjliga kostnads- besparingarna vid en ökad koncentration är stora eller små. Det finns emellertid ingen an- ledning förmoda, att de därvidlag på något systematiskt sätt skiljer sig från de i kapitlen VIII-XV beskrivna branscherna. För en mycket stor majoritet torde kostnadsbesparingarna vara av en sådan storlek, att de utgör ett till— räckligt incitament till att skapa en förändring i riktning mot en mera koncentrerad sortiments-, anläggnings— och företagsstruktur. ” Ragnar Bentzel har i en uppsats berört vilka kostnadssänkande vågar de svenska industri- företagen valt under olika tidsperioder. [21] »Fusionsverksamhetens omfattning har av olika anledningar varierat från tid till annan. Den var sålunda jämförelsevis ringa under 1950- talet men osedvanligt stor under 1960—talet, då en formlig våg av fusioner svepte fram över industrin. Att denna våg korn just då, samman- hänger utan tvivel med den försämring av marknadsläget, som exportindustrierna fick vidkännas. Inom vissa branscher torde en bi- dragande orsak ha varit, att de rationaliserings- vinster, som tidigare stod att vinna genom ökad mekanisering av de olika arbetsmomenten, i mångt och mycket var uttömda, och att de största möjligheterna till produktivitetsför- bättringar låg i utnyttjandet av stordriftsfördelar i den ena eller andra formen.» Samtidigt göres också en bedömning av fram— tiden. »För stora delar av industrin förefaller situationen för närvarande vara den, att de största produktivitetsvinstema står att erhålla genom stordriftsfördelar.»

[1] Economic Aspects of Iron ore Preparation. UN, Geneva 1966 [2] Preinvestment Data for the Aluminium Industry. Studies in Economics of Industry. UN, New York 1966 [3] C Pratten: The Economies of Scale in British Manufacturing Industry. Stencil 1967 [4113 Thunell: Some Remarks on the Econo- mies of Scale of the Sawmill. Reports presented at the symposium on the economic aspects of, and productivity in the sawmilling industry. Vol. 11, FAO, Geneva 1965 [5] SOU 1953zl9. Södra Sveriges skogsindustri- utredning [6] Plywood and other Wood-based Panels. FAO, Rom 1966 [7] Bostadsproduktionen i Malmö-Lund- regionen. SPK 1968 [8] C Pratten, R M Dean: Economics of Large Scale Production in British Manufacturing Industries. Cambridge 1965 [9] Economic report on the Manufacture and Distribution of Automotive Tires. Federal Trade Commission, Washington 1966 [10] George Maxcy, Aubrey Silberston: The Motor Industry. London 1959 [11] Joe S Bain: Barriers to New Competition. Cambridge Mass., 1956 [12] The Economist Oct. 23, 1954: Motoring Supplement »Volume and Cost» [13] C E Edwards: Dynamics of the US Auto- mobile Industry. Columbia 1965 [14] W B Reddaway: The Economics of News- papers. Economic Journal 1963 [15] H R Edwards: Competition and Mono- poly in the British Soap Industry. Oxford 1962 [16] S G Sturmey: Cost Curves and Pricing in Aircraft Production. Economic Journal, Dec. 1964 [17] A Hartley: The Learning Curve and its Application to the Aircraft Industry. Oxford Inst., 1965 [18] The Economics Achieved by large-scale sawn-wood Production. Ingår i samma volym som [4] [19] Olle Måberg: Bokförlag och priser. Eko- nomisk revy nr 5 1968 [20] T Victoriez: Programming Data Summary for the Chemical Industry. Industrialization and Productivity Bulletin 10. New York 1966. [21] Bentzel R. Den industriella utvecklingen under efterkrigstiden. Ingår i »Sveriges industri». Stockholm 1967.

XVII

A. Problemställningar. H uvudresultat

En av koncentrationsutredningens huvud- uppgifter är att studera kausalsambanden bakom den sedan länge observerade utveck- lingen i riktning mot ökad företags- och anläggningsstorlek inom industri och han- del.

I detta betänkande specialstuderas de kost- nadssänkande motiven bakom denna utveck- ling. Det ställer sig ofta billigare att pro- ducera (och distribuera) motsvarande vara i större företag (anläggningar, serier) än i mindre. En strävan att sänka produktions- kostnaderna får då samtidigt som följd att företags- och anläggningsstrukturen tende- rar att koncentreras. En huvuduppgift i det- ta betänkande är att med utgångspunkt från existerande kunskap om en branschs struk- tur och teknologi i utgångsläget, förvänta- de marknadsförändringar och eventuella tekniska förändringar analysera vilka fak- torer som är avgörande för branschens strukturella förändring över tiden och hur dessa faktorer påverkar förloppet samt slut- ligen göra en grov prognos på utveckling- ens förlopp.

Förhållandena på kostnadssidan, och spe— ciellt existensen av stordriftsfördelar, får ses som endast en av flera faktorer bakom kon— centrationsprocessen. I andra delar av kon- centrationsutredningen har de drivkrafter studerats, som sammanhänger med föränd- rade konkurrensbetingelser på avsättningssi— dan och förändrade finansieringsmöjlighe—

Sammanfattande översikt

ter. Dessa studier och den här presentera. de är att betrakta som komplement till varandra.

De åtta branschstudierna i kapitlen VIII— XV omfattar sammanlagt ca 33 procent av industriproduktionens totala förädlingsvär- de och cirka 40 procent av dess saluvärde (1966). I kap. XVI adderades data från yt- terligare branscher. Den utvidgade mängden omfattar totalt cirka 56 procent av industri- produktionens förädlingsvärde och cirka 63 procent av dess saluvärde.

Utredningens huvudresultat kan helt kort sägas vara att de kostnadsfördelar som (med existerande teknik) kan erhållas genom att producera i långa serier, i stora anläggning- ar eller genom att samordna flera anlägg- ningar i ett företag är endast i få branscher fullständigt utnyttjade. Den strävan att min— ska sina kostnader som karakteriserar före- tagens beteende i stort kan därför förvän- tas leda till en markant ökning av företags- och anläggningskoncentrationen i den när- maste framtiden. I de olika branschstudi- erna finns uppgifter på hur långt denna om- vandling kan förväntas gå och vilka fakto- rer som på ett avgörande sätt påverkar tak- ten. Vissa generella samband skall beröras i ett senare avsnitt. För detaljredovisning hänvisas emellertid till branschstudierna.

B. Teori och metod

Analysen genomförs i allmänhet i tre steg. Först beskrivs branschens kosntadsstruktur

för hypotetiska helt nya anläggningar och helt ny produktionsutmstning. Man söker i detta steg bl. a. konstruera den kostnadsmi— nimerande produktionsstrukturen för det hypotetiska fall att all existerande produkt- tionsutrustning omedelbart skrotas (optimal struktur).

I nästa steg jämförs den optimala och den existerande strukturen. På sikt, när kapital- strukturen successivt förnyas, kommer ge- nom företagens strävan att minska sina kost- nader att ske en utveckling, som ofta (vik- tiga undantag finns dock) kan ses som ett närmande mellan den existerande och den optimala strukturen. I detta steg ingår för- utom en sådan analys av strukturomvand- lingens inriktning även en diskussion om vil- ka faktorer som påverkar takten i omvand— lingsprocessen. Generellt görs också en över— siktlig beräkning av hur strukturomvand- lingen skulle te sig (för den närmaste fram- tiden) i det fall omvandlingen följer ett to— talt kostnadsminimerande förlopp (optimal strukturomvandling).

I det tredje och sista steget belyses olika faktorer som gör att den faktiska struktur- omvandlingen kommer att skilja sig från de optimala. Institutionellt betingade eller marknadsbetingade hinder kan finnas för kostnadsbesparande fusioner. Sådana hin- der kan göra att investeringsförloppet inte blir totalt kostnadsminimerande. Dessa fak- torer medför ofta en uppb'romsning av tak- ten i strukturomvandlingen, dvs. att den faktiska strukturomvandlingen blir långsam- mare än den optimala. I de fall det är möj- ligt att uppskatta inte bara riktningen utan också storleken av dessa modifikationer från det optimala förloppet erhålles som slutre- sultat en prognos över strukturomvandling- ens framtida förlopp.

Den prognos som framkommer är i all- mänhet beräknad under förutsättning att den del av den ekonomiska politiken som di- rekt påverkar företags- och produktions— strukturen hålls i huvudsak oförändrad. Förändras den ekonomiska politiken kan andra strukturutvecklingsförlopp erhållas. Dessa andra förlopp kan i vissa fall vara »bättre» än det prognosticerade förloppet

i den betydelsen att mindre resursåtgång kräves för identisk stulresultat. I progno- sen som ju konstrueras som en avvikelse. från ett »optimalt» förlopp finns redan ett bättre alternativ antytt.

I såväl prognosalternativet som avvikan-. de alternativ betraktas förändringar i före— tagsstrukturen, anläggningsstrukturen, pro— duktionsvolym, faktorbehov etc. I de nor- mativa jämförelsema är emellertid intres- set av naturliga skäl fokuserat på styck— kostnademas förändringar och hur dessa förändringar är kopplade till tidsvariabeln, produktionsvolymen eller olika strukturva- riabler. -

En ökning av en varas produktion med-, för generellt en ökad resursåtgång i denna: sektor och följaktligen (om den totala' re- surstillgången betraktas som konstant) en minskning av resursflödet till återstående sektorer och en minskning av produktionen i en eller flera av dessa sektorer. Uppskatt- ningen av resursåtgången i olika hypotetis-, ka fall syftar till att beräkna hur mycket en viss ökning i en sektor medför av minsk- ning i andra sektorer. En -_uppskattning av_ produktionskostnaderna i olika lägen kan i många fall fullgöra denna funktion. Iandra fall kan företagens kostnader först efter en korrigering användas som mått på resursa åtgången. ' .. 4

I de fall kostnaderna direkt kan använ— das för en värdering av resursåtgången, vin” sar styckkostnademas förändring-över tiden. i en bransch (ett företag) samtidigt hun branschens (företagets) ianspråktagande av resurser förändras över tiden. .Styckk'ostnas dernas förändring vid en hypotetisk struk-z tur- eller produktionsvolymsförändring i: en- viss tidpunkt indikerar samtidigt hur resurs— åtgången kan förändras om man' faktiskt genomför förändringen.

I vissa fall måste priserna, framför alltpå halvfabrikat, korrigeras för att korrekt åter; ge resursåtgången. Priset på ett visst halv- fabrikat kan vid en strukturförändring bli förändrat, trots att den resursåtgång som krävs för att producera detta halvfabrikat inte förändras alls eller förändras på ett helt annat sätt än priset. Vanligen utgör 'de to-

talkostnader man erhåller genom att sum- mera kostnaderna för inputströmmar längre bak i produktionskedjan en bättre utgångs- punkt för resursvärderingen. Som norm för resursvärderingen tages då existerande och förväntade framtida priser på direkta och indirekta input vars priser p. g. a. att resurserna är relativt ospecialiserade kan förutsättas vara invarianta under de betrak- tade förändringarna. Existensen av en så- dan uppsättning input med invarianta pri- ser är naturligtvis inte generellt säkrad. I allmänhet torde dock detta villkor vara till- fredställande uppfyllt.

De okorrigerade priser på direkta input som företaget möter kan »korrigeras» på två sätt.

a) Beräkningsteknisk korrigering i syfte att med hjälp av priserna beräkna resurs— åtgången. Dessa priser tänkes ej faktiskt tillämpade och påverkar därför inte resurs- allokeringen. Man kan i detta fall lämpli- gen välja genomsnittlig resursåtgång (: kor- rigerad styckkostnad) som prisnorm.

b) Korrigering som tänks faktiskt genom- förd och vars syfte är att påverka resurs- allokeringen. Varje företag kan antagas väl- ja en sådan kombination av input att deras egna kostnader minimeras. Finns substitu- tionsmöjligheter mellan olika input påver- kar priserna resursallokeringen och resurs— åtgången. Den norm som aktualiseras i det- ta sammanhang är att sätta priserna lika med marginella resursåtgången (: korrige- rad marginalkostnad).

Denna utredning sysslar huvudsakligen med frågor som endast aktualiserar en be— räkningsteknisk korrigering. De alternativ som betraktas (inklusive prognosfallet) är alla vanligen knutna till existerande eller förväntade framtida priser på input. Av denna anledning är det framför allt jämfö- relser mellan pris och genomsnittlig resurs- åtgång som är relevanta. I några fall berörs de effekter på resursallokering vissa fak- tiskt genomförda prisförändringar kan med- föra. Genom ägarförändring kan företag få sin finansiella situation förändrad. Genom en fusion mellan två vertikalt kopplade fö— retag kan kostnaderna för input förändras".

I bägge dessa fall aktualiseras sambandet mellan prisförändringar och resursalloke- ring.

Analysens första steg

Analysens första steg är att beskriva kost- nadsstrukturen för hypotetiska företags-, an- läggnings— och sortimentsstrukturer där ing— en (eller endast delvis) hänsyn tages till den existerande produktions— och organisations— strukturen. I detta steg ingår som en viktig del en analys av förekommande stordrifts- fördelar i branschen.

Begreppet stordriftsfördelar kan allmänt sägas uttrycka en relation mellan två va- riabler — en storleksvariabel (företagsstor- lek, anläggningsstorlek, serielängd) och en åtgångsvariabel (styckkostnad, genomsnitt— lig resursåtgång). Förekomsten av stordrifts- fördelar inom ett visst storleksintervall in- nebär att det genom att öka storleksvaria- beln är möjligt att minska åtgångsvariabeln. Ofta är möjligheterna att ytterligare minska åtgångsvariabeln uttömda vid en viss stor- leksnivå (minsta optimala storleken). Går man över denna är åtgångsvariabeln kon- stant.

Ett företag kan bestå av en eller flera anläggningar och varje anläggning kan ha ett varierande produktsortiment. Stordrifts— fördelar som hänför sig till förändringar i anläggningsstorlek kallas vanligen » plant economics». Stordriftsfördelar som hänför sig till förändringar i företagsstorlek vid oförändrad anläggningsstorlek kallas vanli- gen »multiplant cconomies». I anläggningar med heterogen produktion kan det finnas möjlighet att variera produktsortimentet. De stordriftsfördelar som kan erhållas genom minskad sortimentsbredd, ökad serielängd eller liknande förändringar i produktsorti- mentet kallas med ett sammanfattande namn för »homogenitetsfördelar».

De kostnadsbesparingar som i många fall erhålls vid en ökad företags- och anlägg- ningskoncentration och genom ett mera ho- mogent sortiment synes framför allt vara betingade av tekniska faktorer. Utredningen lämnar stort utrymme för en teknisk be-

skrivning av olika produktionsprocesser, framför allt nutida existerande möjligheter, Med utgångspunkt från kostnadssamband rörande branschens komponenter - företag, anläggning, produkt — är det sedan möjligt att diskutera olika alternativ (lägen och ut— vecklingsvägar) för branschen i dess helhet. Dessa kostnadssamband anger samtidigt storleksordningen av kostnaderna för att icke utnyttja tillgängliga stordriftsfördelar och antyder därmed också styrkan av kost- nadsmotivet för en ökad koncentration.

Analysens andra steg

Några stordriftssamband anger sådana för- ändringar som kan genomföras omedelbart utan att redan existerande produktionsut- rustning behöver skrotas eller utnyttjas på ett sämre sätt än tidigare. Vissa styckkost- nadssänkande serielängdseffekter kan erhål- las utan att produktionsutrustningen behöver förändras. Två företag som tillverkar exakt samma produkter kan ofta genom en spe- cialisering utnyttja serielängdseffektema omedelbart.

De flesta stordriftsfördelar är emellertid intimt knutna till förändringar i kapitalut- rustning och organisationsstruktur. I dessa fall ställer det sig vanligen fördelaktigt att först successivt utnyttja stordriftsfördelama. Det vore orimligt att riva ner all existe— rande produktionsutrustning och all organi- sationsstruktur och bygga upp en helt ny struktur varje gång en mindre teknisk eller organisatorisk förbättring yppar sig. Denna förbättring bör utnyttjas vid nyinvestering— ar och/eller vid helt nya företagsbildning- ar. Men det är inte självklart att sådana nyinvesteringar eller nya organisationsfor— mer alltid är omedelbart att föredra framför redan existerande produktionsutrustning och existerande organisationsformer. Man vän— tar med att utnyttja den tekniska förbätt- ringen tills det ögonblick är inne då ny al— ternativ produktionsutrustning har totala styckkostnader (inkluderande både kapital— och driftskostnader) som är mindre än driftskostnaderna i det redan existerande al- ternativet. På samma sätt måste fördelarna

av en förändrad organisationsstruktur vara minst lika stor som kostnaderna för att för— ändra strukturen.

Strukturomvandlingen kan som förut sagts ofta ses som en rörelse från den ex- isterande anläggningsstrukturen i riktning mot den optimala. Vissa mindre och äldre anläggningar ställer det sig fördelaktigt att omedelbart skrota eller eventuellt bygga ut. Dessa säges ligga under skrotningsgränsen.

De anläggningar som är kvar kommer successivt att falla under skrotningsgränsen längre fram i tiden antingen p. g. a. höjda egna driftskostnader eller p. g. a. sänkta to- talkostnader i den alternativa nyinvestering- en. Sänkta totalkostnader i alternativa nyin- vesteringar kan ske p. g. a. att nya tekniska alternativ finns tillgängliga men också p. g. a. att efterfrågeutvecklingen möjliggör nyinvesteringar av successivt större format. Mindre anläggningar med höga driftskost— nader blir i en sådan marknadsutveckling successivt ersatta med större anläggningar (stordriftsobsolescens).

Analysens tredje steg

De motiv som nämnts för en fördröjning av stordriftsfördelamas utnyttjande är alla av resursbesparande natur. Det skulle kräva större total resursinsats att höja takten i strukturomvandlingen. Det finns emellertid även faktorer av annan karaktär som också påverkar takten i strukturomvandling - of- tast i en uppbromsande riktning. Institutio— nella trögheter, brist på information, finan— siella trögheter kan bromsa takten. En upp- splittrad företagsstruktur tenderar av olika skäl att fördröja en koncentrationsprocess. Ofta förekommer även marknadsbetinga- de hinder för en kostnadsbesparande fusion. Exempelvis är det vanligt att två företag vid en fusion riskerar att förlora en viss mark- nadsandel. Denna förlust kan för företa- gen vara av större betydelse än styckkost- nadsminskningen med påföljd att fusionen inte blir av. Inkorrekt satta priser på olika halvfabrikat kan också påverka omvand— lingstakten — ofta i en uppbromsande rikt— ning.

Det torde emellertid vara viktigt att kom- ma ihåg, att resursvärderingen här (och i de empiriska avsnitten) endast blir partiellt behandlad. Vid en fullständig resursvärde- ring måste hänsyn tagas till interdependen- sen mellan branscherna, bland annat med avseende på många produktionsfaktorers bristande geografiska rörlighet. Värdering— en av resursåtgången i en bransch blir be- roende av nedläggningar och nyinvestering- ar i andra branscher. Exempelvis kan vär- deringen av arbetskraftsresurser bli helt oli- ka i utflyttnings- respektive inflyttningsor- ter. Vilka som blir utflyttnings- respektive inflyttningsorter bestäms av strukturom- vandlingsförloppet i alla branscher gemen- samt. Om man i analysen även räknar in kostnaderna för produktionsfaktorernas geo- grafiska omflyttning skulle detta sannolikt medföra en sänkning i strukturomvandlings- takten. Denna av samhällsekonomiska skäl motiverade uppbromsning i strukturom— vandlingen verkar alltså i samma riktning som effekterna av institutionella trögheter och marknadsbetingade hinder men upp— bromsningens storlek behöver inte samman- falla.

Punktvisa kompletteringar

1. I vissa branscher sker en successiv mo- dernisering inom "ramen för existerande an- läggningar. Delar av den totala kapitalut- rustningen skrotas och bytes ut och komp- letteringar göres. De tidpunkter då det stäl- ler sig fördelaktigt att byta ut olika delar behöver inte. sammanfalla eller ens ligga nära varandra i tiden. Det kan i sådana fall ställa sig fördelaktigt att göra succes- siva nyinvesteringar inom ramen för exis- terande anläggningsstorlek, trots att man därigenom går miste om (kanske betydande) stordriftsfördelar. En snabb koncentration av produktionsstrukturen skulle emellertid kunna leda till större nackdelar i form av kapitalförstöring i synnerhet om det gäller en kapitalintensiv verksamhet och den fy- siska förslitningen är liten. '

I de fall där den existerande anläggnings- strukturens utseende är avgörande för den

framtida utvecklingen utgör den optimala anläggningsstrukturen inget relevant rikt- märke för strukturomvandlingen.

Stålindustrin utgör ett exempel på en så- dan bransch.

2. Då möjligheter finns att variera sor- timentet sker ofta i stället för en anpass- ning av den existerande anläggnings— och företagsstrukturen till den optimala en an— passning av sortimentet till den existerande anläggnings- och företagsstrukturen. En sådan anpassning kan noteras i flera av de studerade branscherna. Pappers— branschen, stålbranschen samt stora delar av den elektrotekniska branschen ger ex— empel på detta.

3. Vissa stordriftsfördelar är i hög grad relaterade till företagsstrukturen. Detta gäl— ler speciellt stordriftsfördelar kopplade till vissa dynamiska företeelser som kortsiktiga fluktuationer i efterfrågan, tillväxtförlopp och tekniska förändringar. I ett större företag sker ofta en viss ut— jämning av förekommande fluktuationer vil- ket kan ge företaget kostnadsbesparingar i jämförelse med motsvarande mindre företag. Större företag har ofta större (absolut) efterfrågeökning än mindre företag. Ef— terfrågeökningens storlek är av väsentlig be- tydelse i de fall där Stordriftsfördelarna en- dast kan utnyttjas genom att redan i start- ögonblicket bygga ut hela anläggningens ka- pacitet. Om efterfrågeökningen är liten tvingas man antingen att ha stor överkapa- citet under långa perioder eller att avstå från de långsiktiga kostnadsfördelar en stor anläggning ger. Tekniska förändringar gäller ofta substi- tution eller förbättring av redan existerande produktion. Kostnaderna för att genomföra en förändring innehåller ofta en mycket stor fast komponent — vilket gör fördelarna med stor produktionsvolym uppenbara. Dynamiska stordriftsfördelar av den typ som nämnts förekommer i praktiskt taget samtliga berörda branscher.

4. I en mängd branscher finns tekniska fördelar av vertikala och horisontella kopp- lingar mellan olika produktionsled. En tek— nisk-ekonomisk beskrivning av den typ som

förekommer i branschstudierna ger anvis- ningar på vilka förädlingsled som är mest angeläget att ha sammanhållna. Den ger därmed också en bild av hur det är naturligt att ordna produktionsstrukturen med tanke på integrationsförhållanden, om inga hän- syn tas till existerande produktionsstruktur och därigenom även hur det är lämpligt att med givna utgångsförhållanden omstruktu- rera produktionen.

Vanligen innebär de tekniska förändring- arna att nya integrationsrelationer som tidi- gare inte var så fördelaktiga ur teknisk syn- vinkel nu blir väsentliga. Samtidigt kan vis- sa andra integrationsrelationer som tidiga- re var relevanta bli mindre betydelsefulla. Det senare förhållandet tycks dock förekom- ma mera sällan än det första (dvs. ingera- tionsfördelama synes tendera att genom- snittligt öka) —— och i varje fall tycks en av- tynande integrationsfördel mera sällan leda till en uppsplittring av företagsenheten.

Ekonomisk-tekniskt motiverade integra- tionsförhållanden finns belysta i flera av branschstudierna. Specellt utförligt har för- delarna att integrera pappersmassa— och papperstillverkning studerats. Andra bran— scher där liknande resonemang förts är stål- branschen, petrokemiska branschen, vissa elektrotekniska branscher samt vissa livs- medelsbranscher. I flera av de studerade fallen är integrationsfördelarna av en sådan karaktär att de huvudsakligen skulle före- komma även i en stationär ekonomi (exem- pelvis kopplingen mellan tillverkning av pappersmassa och av papper eller mellan kylskåp och spisar). I andra fall är integra- tionsfördelama huvudsakligen av dynamisk karaktär och gäller samordning av investe- ringar, anpassning till fluktuationer av oli- kostnad och serielängd vid tillverking av ner och forskningsarbete.

5. En prognos för takten i strukturut- vecklingen kan också på ett naturligt sätt vidareutvecklas till en prognos för produk- tionsfaktorbehovet. Oftast torde stordrifts- fördelama innebära en besparing av både kapital och arbetskraft. Detta gäller fram- för allt inom processindustrierna. Inom vis- sa bearbetande industrier sker emellertid

i takt med strukturutvecklingen en markant substitution mellan olika produktionsfakto- rer. Vanligen innebär detta en övergång till en mera kapitalintensiv produktionsteknik, vilket alltså kan medföra att större mängder arbetskraft lösgöres (friställes) och att sam- tidigt större kapitalinvesteringar erfordras jämfört med fall när denna substitution inte förekommer.

6. Vanligen gör man i prognoser över produktivitetsutvecklingen ingen uppdelning mellan den produktivitetsökning som erhål- les genom teknisk utveckling och den som erhålles genom ett ökat utnyttjande av stor- driftsfördelar. Dessa två produktivitetsför- ändringar sker inte alltid likformigt över ti- den — speciellt kan plötsliga marknadsför- ändringar inträffa (genom förändringar i tullsatser, växlingskurser etc.) — som gör att stordriftsfördelar kan utnyttjas i en accele- rerad eller retarderad takt. Det torde därför vara viktigt att separera nämnda två effek- ter för att kunna utföra mera preciserade produktivitetsprognoser. Materialet lämnar vissa möjligheter till en sådan separation.

7. I en analys av stordriftsfördelar aktua- liseras ofta frågan om internationell specia- lisering. Om minsta optimala storleken över- stiger det totala inhemska behovet — vilket torde gälla för en ständigt ökande mängd produkter — uppstår frågan vilka av des— sa produkter som man på lång sikt har komparativa fördelar av att tillverka in- ternt med sikte på export och vilka som är ekonomiskt fördelaktigt att importera. Framställningen klargör inte vilket val som är fördelaktigast, men anger för vilka pro- dukter detta val är aktuellt. '

C. Exempel

1. I de flesta branschstudier (undantagna är de branscher där serielängden är mera avgörande än anläggningsstorleken) ingår som en central del en analys av sambandet mellan styckkostnad och anläggningsstorlek (fullt kapacitetsutnyttjande). Tabell XVII: 1 är karakteristisk för den presentation som därvid ges. (Betänkandet innehåller ett 90- tal tabeller av denna typ).

Relativ kostnads- uppdelning i minsta storleks-

Kapacitet 1 000 ton/år

Relativ kostnads- uppdelning i största storleks-

Kostnadsposter klassen 37,5 75 150 225 300 klassen Råvaror 44,5—46,6 100 102 104 105 106 69,9—78,1 Löne- och administrations-

kostnad 15,7—16,3 100 55 31 26 20 4,9— 6,3 Ränta och amortering 34,9—36,9 100 62 42 36 32 18,2—20,8 Energi-* och elabonnemang Reparations- och under-

hållskostnad 1,0—4,3 —l,7—3,2 Ränta på driftskapital Total kostnad 100,0 100 79 68 65 63

' Häri inräknas även vissa intäkter från elkraft och ånga.

Av tabell XVII:1 framgår, att en ök- ning av anläggningsstorleken vid tillverkning av cellulosa (pumpmassa) från 37,5 tusen ton/år till 300 tusen ton/ år sänker styck- kostnaden från 100 till 63 kostnadsenhe- ter. De rörliga kostnaderna i den minsta an- läggningen är av storleksordningen 63—65 enheter. En sådan helt nybyggd enhet på 37,5 tusen ton/år kan alltså (om inga för- delaktiga tillbyggnadsaltemativ finns) utan förlust skrotas, då ju totala styckkostnader- na för alternativ produktion i en anlägg- ning på 300 tusen ton/år är lika stor eller mindre.

Skrotningsgränsen för en helt ny anlägg- ning för tillverkning av cellulosa (pumpmas- sa) ligger alltså något under 40 tusen ton/ år. För äldre anläggningar ligger skrot- ningsgränsen på grund av obsolescensfak- torer, som påverkar driftskostnader, eller på grund av att utbyte av förslitna enheter är nödvändigt, högre än för nya. En an— läggning på 75 tusen ton/år har en rörlig styckkostnad på 56 enheter (kan framräk- nas ur tabellen) och alltså en marginal av 7 enheter (11 %) upp till 63. En anlägg- ning på 150 tusen ton/år eller större har en marginal på 11 enheter (17 %). Denna marginal motsvarar för en anläggning av storleksordningen 75 tusen ton/år cirka 30 % av hela kapitalkostnaden. I en an- läggning av storleksordningen 75 tusen ton/ år, som använder relativt modern teknik, kan alltså helrenoveringar som kostar mind- re än 30 % av hela nyinvesteringsbeloppet

göras, utan att styckkostnadema överskri- der 63 enheter.

Om den använda tekniken inte är fullt modern utan exempelvis kräver högre löne- kostnader, eller om renoveringen endast är partiell, kommer den kostnadsgräns, under vilken en sådan renovering är fördelak- tig, att sänkas. En fysisk förslitning som framtvingar ett utbyte av maskinell utrust- ning, som är relativt kostnadskrävande, ex- empelvis sodahuskokeri eller pannhus, kan i kombination med att även andra delar har begränsad återstående fysisk livslängd medföra, att en tänkt renovering hamnar över den kritiska gränsen med skrotning (eller eventuell utbyggnad) som bästa alter- nativ.

Kostnaderna för produktion i anläggning- ar av olika storlekar kan uppskattas anting- en genom jämförelser av existerande an- läggningar eller genom jämförelser av hy- potetiska anläggningar. Av olika skäl (sek- retesskäl, varierande kostnadsredovisning etc.) är det svårt att jämföra produktions- kostnader från existerande anläggningar som tillhör olika företag. Inga sådana jäm- förelser görs. I några fall bygger däremot redovisningen på kostnadsjämförelser mel- lan existerande anläggningar av olika stor- lek inom samma företag eller samma organi— sation. Den övervägande delen av de upp- gifter som förekommer bygger emellertid på kostnadsjämförelser mellan olika hypo- tetiska anläggningar — där eventuellt en ex- isterande anläggning tages till utgångspunkt

Tabell X VII: 2. Prognosticerad etenexpansion för Västtyskland.

1962—1968 1969—1972 1973—1976 18 % tillväxt 15 % tillväxt 12 % tillväxt

1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Produktion, 1 000 Ton 400 472 556 656 775 915 1 080 1 240 1 425 1 637 1 880 2 100 2 360 2 640 2 960

Antal anläggning med ton års kapacitet

550000 8 8 8 7

100 000 0,72 0,86 0,85 150 000 0,70 0,80 0,76 0,9

N

200 000 0,80 0,96 1 2 2

250 000 0,64 0,9

mo'o ”. No

ONGO

300 000 0,6

Decimalsiffrorna anger utnyttjandegrad för ej fullt utnyttjade anläggningar.

procentuellt tillägg på100mprls 400)— 1 1: 300-_ 2 = 3 = 4 = 2

klena ledningar (enkla ledn) klena kablar grova ledningar (sammansatta ledn) grova kablar

100. L 4 LE | | 100 500 1 000 1 500 2 000

Tillverkningslängd i meter

Fig. XVII: ]. Samband mellan produktionskostnad och tillverkningslängd för kablar och ledningar.

för betraktelsen. Detta betraktelsesätt med— för bl.a. att en mängd faktorer, som kan variera mellan olika existerande anläggning- ar, speciellt om de tillhör olika företag, kan hållas konstanta i betraktelsen. En an- nan fördel är, att man går utanför det stor- leksintervall som de existerande anläggning- arna ligger i. I de fall, då den anlägg- ningsstorlek, som ger lägsta produktions- kostnader (minsta optimala storleken) är mycket större än den största existerande anläggningen, är hypotetiska jämförelser av detta slag det enda möjliga tillvägagångs- sättet.

2. Tabell XVII:2 (identisk med tabell XIII: 8) ger ett exempel på hur en struk- turutveckling kan te sig i en bransch med stordriftsfördelar. Stordriftsfördelar finns redan i periodens början men kan på grund av marknadsmässiga begränsningar endast utnyttjas successivt. De minsta anläggning- arna skrotas efter ca 7—8 år framför allt på grund av stordriftsobsolescens. Tabellen il- lustrerar inte en totalt kostnadsminimerad

strukturutveckling (optimal strukturutveck- ling). Nyinvesteringar företages trots exis- tensen av anläggningar med överkapacitet. En optimal strukturutveckling hade snab- bare gått mot större anläggningar.

3. I branscher med utpräglat heterogen produktion spelar ofta serielängden en av- görande roll för produktionskostnaderna. Fig. XVII: 1 visar sambandet mellan styck- kostnad och serielängd vid tillverkning av kablar. Liknande samband finns för en stor del av verkstadsindustrins produktion. Ofta finns vissa fasta kostnader (typkostnader, uppsätt- ningskostnader eller dylikt) som vid längre serier kan slås ut på flera enheter. Vid vissa nivåer kan det vara fördelak— tigt att byta produktionsteknik. Över en viss tröskel kan det vara fördelaktigt att välja en teknik med större fasta kostnader men med i gengäld längre rörliga kostna- der. I många branscher finns (förutom nämnda tekniska samband) även en inlär- ningseffekt som medger snabbare och där-

med billigare produktion vid längre serier.

4. Styckkostnaden tenderar vanligen att sjunka vid ökad anläggningsstorlek —- i bör- jan vanligen snabbt sedan mera långsamt. I många branscher kan man notera att styck— kostnadskurvan blir helt plan för anlägg- ningar större än en viss storlek (minsta op- timala anläggningsstorleken). I andra bran- scher (t. ex. för en mängd kemiska produk- ter) kan inom de intervall där uppgifter va- rit tillgängliga ingen utplaning av styckkost- nadskurvan noteras -— minsta optimala stor- leken ligger ovanför kända och planerade anläggningsstorlekar. Minsta optimala storleken är ett intres- sant karakteristikum för olika branscher och/eller för olika förädlingsled inom en bransch!. Med uppgifter om minsta op- timala storleken för olika delprocesser kan man förklara vissa allmänna drag i produk- tionsstrukturen. Den minsta optimala storleken för sam— mansättning av cyklar beräknas ligga vid 100 000 cyklar/ år. Vid en produktion av 100 000 cyklar/ år kan man med fördel även tillverka nav. Vid en produktion av 200 OOO—300 000 cyklar/ år är det också fördelaktigt att tillverka hjul. Det är emel- lertid inte ens vid en produktion av 1 milj- jon cyklar/ år fördelaktigt att själv tillverka lampor eller däck. Några andra exempel på minsta optimala storlekar:

Cementugn Ca 1 milj ton/år Cigarrettillverkning ca 20 miljarder cigarret— ter/ år Bryggeri ca 100—200 milj. liter/ år Radiotillverkning ca 100 000 apparater per serie Tvål ca 25 milj kg/år Gummidäck ca 5 OOO—10 OOO däck/ dag

5. Om transportkostnadema inkluderas blir kostnadsstrukturen olika i olika regioner. Figur XVII: 2 och tabell XVII: 3 anger sam— bandet mellan anläggningsstorlek och ge- nomsnittlig produktions- och transportkost— nad (in- och uttransporter) för slakterier. Transportkostnaderna tenderar att öka vid en ökad anläggningskoncentration — vilket gör det fördelaktigt i detta fall (generellt för alla fall där transportkostna- derna är betydande) vid en minimering av kostnaderna för produktion och transporter att välja en anläggningsstorlek som är mind- re än minsta optimala storleken. En total kostnadsminimering av det slag figuren indikerar skulle i Sverige vid nu— varande struktur i det slaktdjursuppfödande ledet ge ca. 20 slakterier. (Optimal anlägg-

1 Enbart angivande av minsta optimala stor- leken är ofta otillfredsställande. I de flesta fall måste också uppgifter om kostnadshöjningar vid mindre storlekar angivas för att man ska få en uppfattning om styrkan i incitamenten till ökad koncentration.

Tabell X VII:3. Kostnadsrelationer för slakteri, intransport och distribution för »mellan- svenska slakterier» vid olika anläggningsstorlekar.

Kostnads- Kostnads- uppdelning Kapacitet milj. kg per år uppdelning 2 milj. kg 32 milj. kr per år 4 8 16 24 32 per år Slakteripersonal (inkl. verkm., veterinär etc.) 39 100 84 74 71 70 69 31 Driftskostn. för maskiner, värme, kyla etc. 6 100 72 67 61 56 56 4 Inventariekostn. 10 100 56 34 25 22 19 2 Fastighetskostn. 23 100 67 53 39 35 35 9 Summa prod.kostn. 78 100 74 62 55 52 51 46 Intransporter 13 100 115 158 195 233 263 39 Distributionskostnader 9 100 100 107 125 139 146 15 Summa totalkostn. 100 100 82 78 79 83 87 100

Kostnad/ton )

400 _ ”Norrlands"- 350- slakteri 300 _ % slakteri 250—- _ "Skåne"- 200 slakteri 150— 100 —' 50 _ l l l l I I l | | x 024 810 15 en 24 3032? MII] kg/år

Fig. XVII: 2. Slakteri, intransport och distribu- tionskostnader för olika regiontyper.

ningsstruktur. ) Existerande anläggningsstruk- tur är 59 anläggningar (1968).

Några andra jämförelser mellan optimal och existerande anläggningsstruktur.

Optimal Existerande Bryggerier 4 56 Mejerier mindre ca 230 än 50 Charkuterier ca 12 ca 200 Bagerier ca 10 ca 2 000 Kvarnar 4 85 % av produktio- nen sker i 11 kvarnar Oljeraflinaderier 1 3 Cementfabriker 3—4 7

Transportkostnaden spelar i vissa fall en avgörande roll för lokaliseringen. Om det är dyrare att transportera input än det är att transportera output är det fördelaktigt att lokalisera anläggningen nära råvaran. (Ex. sockerbruk, konservfabrik.) Om det är dyrare att transportera output än in— put är det fördelaktigt att lokalisera an-

600 '—

500—

400 —

300

200

Tillverkningskostnad vid 10 "/o internränta eller 50 ”ln skatt

Parameter: Anläggningskapacltet

100

84

75 7n

w | |

100 150 200 Årlig tillverkning,1 000 t/a 200 000 t/a * 250 000 :P

Fig XVII: 3. Samband mellan tillverkningskost- nad och anläggningskapacitet vid produktion av eten. Samband mellan tillverkningskostnad och kapacitetsutnyttjande.

läggningen nära konsumenterna. (Ex. ba— gerier, charkuterier, chokladfabriken bryg- gerier, oljeraffinaderier, petrokemisk in- dustri.) En strukturförändring inom livsme— delsindustrin — som i stor utsträckning är konsumentlokaliserad — i riktning mot hög- re anläggningskoncentration torde samtidigt ge stora regionala omfördelningar. I de fall där det förväntade antalet anläggningar är litet kommer en markant storstadsagglome-

c+d

Anläggningskapacltet 1 DOM/a Ik

Kurvan motsvarar marknadstillväxten 15 olala

100/

1 966/ 17 S%)X 1 975x

1980 Kalenderår

Fig. XVII. 4. Anläggningsstrukturens utveckling (etenproduktion) för ett hypotetiskt expansions— förlopp.

ration att bli en logisk följd.

6. Det finns andra motiv för att välja an- läggningar som är mindre än minsta optima- la storleken. Efterfrågan växer ofta konti- nuerligt över tiden medan kapacitetsutvidg- ningen (för att utnyttja tekniska stordrifts- fördelar) med nödvändighet sker språngvis — vilket ger upphov till en viss överkapaci- tet i ett inledande skede. Ökar nyinvesteringens storlek kan visser- ligen lägre styckkostnader erhållas vid fullt kapacitetsutnyttjande men samtidigt erhål- les större överkapacitet och därmed högre styckkostnader i början. Fig XVII: 3 illustrerar förädlingskostna- dcr som funktion av anläggningsstorlek och kapacitetsutnyttjande för en etenanläggning (Esso Chemicals etenkrackeri Stenungsund). Figur XVII:4 illustrerar hur en optimal kedja av nyinvesteringar som tillgodoser en kontinuerlig efterfrågetillväxt kan se ut. Uppenbarligen kan två företag med var- dera givna efterfrågetillväxter vid en sam— ordning av investeringarna få avsevärda stordriftsfördelar, dels i form av större ny— investeringar dels i form av högre kapaci- tetsutnyttjande. I de branscher som utred- ningen undersökt sker vanligen ingen sådan samordning av olika anläggningars investe- ringar med mindre än att de tillhör samma koncern. Nyinvesteringar sker trots att and- ra företag har outnyttjad produktionskapa- citet. Denna typ av stordriftsfördel förutsätter dels att svårigheter föreligger i en successiv utvidgning av produktionskapaciteten dels att de olika företagens marknadsandelar tenderar att vara relativt orörliga. Dessa båda egenskaper karakteriserar emellertid stora delar av industriproduktionen. Denna typ av stordriftsfördelar torde exempelvis vara relevant bl. a. inom cementindustrin, stålindustrin, massa- och pappersindustrin, oljeraffinaderier för att nämna några av de branscher som utredningen studerat.

7. Anpassning till fluktuation är ofta kost- nadskrävande. I många fall är kostnaden för motsvarande anpassning relativt mindre för större anläggningar (större företag). Fig XVII: 5 och XVII: 6 visar kostnadsstruktu-

ren dels för ett enkelt oljeraffinaderi dels för ett raffinaderi utrustat med kracknings- anläggning. Fördelen med en kracknings- anläggning är att den dels är relativt flexi— bel beträffande input (råoljetyp) dels kan variera slutproduktemas inbördes proportio- ner. Av figurerna framgår dels kostnaden för flexibiliteten dels att flexibiliteten kostar relativt mindre för ett större raffinaderi.

8. Det förekommer ofta interna fluktua- tioner i behovet av olika typer av produk- tionsresurser, vilket skapar temporära perio- der av överkapacitet. En utökning av an- läggningstorleken tenderar i vissa fall att minska dessa fluktuationers relativa storlek och därmed öka kapacitetsutnyttjandet (sänkta styckkostnader). Varvsindustrin utgör ett illustrativt exem- pel på denna typ av stordriftsfördelar. Ge- nerellt gäller att ju snabbare genomlopps- tid man väljer desto mera tenderar det att bli temporära perioder av överkapacitet för olika yrkeskategorier (plåtslagare, svetsare, elektriker, målare etc.). Fördubblas eller tredubblas produktionskapaciteten i ett varv medför detta dels att man kan sänka åtgång- en av direkt arbetskraft (per fartyg) dels att man kan sänka genomloppstiden vilket i sin tur sänker kapitalkostnader och indirekta lö- ner. Exempelvis beräknas en utbyggnad av Arendalsvarvet med en tredje docka (till övervägande delen av dessa skäl) kunna sänka de totala fartygskostnaderna med 5—8 %.1 9. FoU-kostnader och typkostnader är of— ta av engångskaraktär. Givetvis sjunker typ- kostnaden per enhet ju fler enheter som till- verkas. Tabell XVII: 4 illustrerar detta själv- klara förhållande. Tabellen är uträknad för ett plan av stor- leksordningen BAC 111 (vikt ca 40 ton, kapacitet ca 80 passagerare, hastighet ca 850 km/ tim) men torde i grova drag gälla även för andra flygplan. En kostnadsenhet motsvarar för ett mindre plan ungefär 2 tusen engelska £ eller mindre och för ett

1 Detta exempel gäller Arendalsvarvet och dess speciella teknologi. De utjämnande fördelarna torde inte vara så markanta för samtliga produk- tionsmetoder.

I 3 O O

5 o

CAPITAL COST * MILLION » I o a 0 0 O O O

5

2 oa )— 57 &. nio-6 5 ()5 U 4 0 ! OL ;s & CPI A2 0 ! oxe OI

OP RA IN

E

L CH RG

PE ATI G CO T

4 5 b 7

2 3 CAPACITY MILLION TONS PER YEAR

Figure 5. Costs Ior " simple" refinerles

Fig. XVII: 5. Kostnadsstrukturen för ett »enkelt» raffinaderi.

större jettransportplan ca 20 tusen engel- ska £. 10. I många fall kan betydande stordrifts- fördelar uppnås genom integration. Tabell XVII: 5 visar detta för integrationen massa- papper vid tillverkningen av säckpapper.

Det finns även en mängd dynamiska för- delar av integration. Om tillverkningen av

utrustning för el—kraftverk kombineras med tillverkning av utrustning för utnyttjande av elenergi kan därigenom en viss utjämning produktionsresursemas utnyttjande ske p. g .a. att efterfrågan på de två utrust— ningstyperna vanligen är något tidsförskjut— na i förhållande till varandra.

Tabell X VII:4. Kostnader för tillverkning av hygplan i olika serielängd.

Antal flygplan 1 10 50 100 200 Genomsnittlig typkostnad 200,0 20,0 4,0 2,0 1,0 Genomsnittlig produktionskostnad 9,6 8,7 8,2 8,0 7,9 Total styckkostnad 209,6 28,7 12,2 10,0 8,9 416 SOU 1970: 30

160

MO

Ro

00

80

60

40

CAPITAL cosr # MILL'ON

26

OPERATING COST * PER TON

0 l 2 3

ST

4 5 6 7

CAPACITY MILLION TONS PER YEAR

Figure G. Costs for " cracking” retineries

Fig. X V11."6. Kostnadsstrukturen för ett krackningsraffinaderi.

D. Generella drag i kostnadsstrukturen

i. I processindustrierna är vanligen de kapi- talbesparande Stordriftsfördelarna domine- rande. Visserligen minskar ofta lönekostna— derna relativt sett snabbare än kapitalkostna- dema vid ökad anläggningsstorlek (vilket tenderar att öka kapitalintensiteten), men denna minskning är på grund av process- industriernas vanligen mycket höga kapital— intensitet absolut sett mindre än minskning- en i kapitalkostnader.

Järn och stålindustrin, cementindustrin pappersmassaindustrin, oljeraffinaderier, petrokemisk industri, margarinindustri och bryggerier ger exempel på de kapitalbespa- rande stordriftsfördelarnas dominans.

2. I processindustrierna är stordriftsför- delarna i hög grad bundna till kapitalutrust- ningens dimensionering. I dessa fall kan stordriftsfördelama ofta endast erhållas ge- nom stora steg i kapacitetsutvidgningen. Det är därför speciellt i dessa branscher, som överkapacitetsproblemet i samband med nyinvesteringar aktualiseras. Den vanligen mycket höga kapitalintensiteten tenderar också att accentuera kostnaden för över- kapaciteten. De låga marginalkostnadema gör det fördelaktigt för företagen att i såda- na lägen med överkapacitet söka avyttra sina produkter till relativt låga priser utan- för de ordinarie försäljningskanalerna (dum- Ping)-

3. I många processindustrier utgör kost-

Tabell X VII: 5. Kostnadsstruktur för till- verkning av Säckpapper.

Kapacitet 1 000 ton/år

Kostnad för: 37,75 71,5 143

a. Fristående massa-

fabrik i motsvarande storlek+fristående pappersbruk 120 91 76 b. Massa köpt till mark-

nadspris+fristående

pappersbruk 100 88 82 c. Lägsta tillverknings-

kostnad för massa+ fristående pappers- bruk 93 81 75 d. Integrerad anlägg-

ning 100 78 67

naden för vatten, ånga, rening av vatten- utsläpp och liknande (s.k. utilities) en stor del av de totala förädlingskostnaderna. Des- sa kostnadsposter har ofta mycket påtagliga stordriftsfördelar och kan avsevärt bidra till att sänka genomsnittliga resursåtgången vid egen expansion eller vid gemensam lokali- sering med annan processindustri med lik- nande behov av utilities. Petrokemisk in- dustri och oljeraffinaderier ger exempel på detta.

4. Inom de bearbetande industierna och de, som utgör en blandning av rent bear- betande industri och processindustri, är kostnadsstrukturen mera splittrad. Gene- rellt kan man kanske säga, att de bran- scher som har en utpräglad masstillverk- ning av standardiserade produkter, i vissa avseenden liknar processindustriema — de har vanligen relativt hög kapitalintensitet och de har specialiserad produktionsutrust- ning (linjetillverkning). Anläggningar med blandad tillverkning har däremot vanligen lägre kapitalintensitet och med nödvändighet också mera ospecialiserad produktionsutrust- ning. Inom de verkstadsindustribranscher, som har en blandad tillverkning (men även i vissa med utpräglad linjetillverkning), är det ofta fördelningen av typkostnadema (van- ligen fast kostnad, vari bland annat ingår konstruktionskostnader och kostnader för Specialverktyg etc.) på flera enheter, som

utgör de mest påtagliga stordriftsfördelama. Med given »typ» (d.v.s. given produkt- utformning och given produktionsteknik) förändras övriga styckkostnader relativt måttligt vid ökad serielängd. Den valda »typen» är emellertid optimal endast i ett visst serielängdsintervall. Utanför detta in- tervall är det fördelaktigt att välja en an- nan produktutformning (ofta helt andra kon- struktioner och material för samma tekniska funktion) och en annan produktionsteknik och därmed också en annan typkostnad. Vanligen ställer det sig fördelaktigt att in— vestera mer i utvecklandet av produkttypen vid större serielängder. Typkostnadernas be- tydelse gör att serielängd ofta (i varje fall om anläggningen ligger över en viss mini- mistorlek) spelar en större roll för styckkost- naderna än anläggningsstorlek.

Vid vissa tröskelvärden på serielängden är det sålunda fördelaktigt att byta produkt- utformning och produktionsteknik. I vissa fall innebär en sådan förändring, att det är fördelaktigt att också byta produktions- utrustning, men i många fall kan den gam- la produktionsutrustningen användas. I det senare fallet är det alltså relativt lättare att successivt expandera produktionen än i det förra. För mera specialiserad produk- tionsutrustning, där stordriftsfördelama i högre grad är bundna till denna utrustnings dimensionering, aktualiseras samma pro- blem som nämndes ovan för processindust- rier, nämligen överkapacitetsproblemen i initialskedet.

I kapitlet om elektroteknisk industri finns exempel på alla dessa nämnda företeelser.

5 . Inom stora delar av verkstadsindust- rin finner man att själva sammansättnings- ledet har förhållandevis konstanta föräd- lingskostnader inom stora produktionsvo- lymsintervall. Tillverkningen av komponen- ter och detaljer har däremot ofta mera mar- kanta stordriftsfördelar vilket medfört att komponenttillverkningen ofta är mera kon- centrerad än sammansättningsledet. Finns komponenter att köpa till priser som ej allt- för mycket överstiger minsta styckkostnaden kan små och stora företag existera parallellt med ungefär samma totala styckkostnad.

Karakteristiskt för många av dessa bran- scher är att de mindre producenterna där- vid köper en relativt stor del av sina kom— ponenter utifrån. Ju större producenten är desto fler komponenter är det (vid givna priser på komponenter) emellertid fördelak- tigt att producera internt, d.v. s. desto större tenderar företagets förädlingsgrad att bli.

Elektroteknisk industri ger ett flertal exempel på ovan nämnda förhållanden.

6. Det torde i allmänhet gälla (för så— väl processindustrier som bearbetande in- dustrier), att de tekniska fördelarna av in- tegration (horisontell och vertikal), där så- dana förekommer, är störst för mindre an- läggningar. I föregående stycke nämndes faktorer, som gjorde det fördelaktigt för mindre producenter att i vissa fall välja en låg förädlingsgrad. De integrationsfördelar, som här avses (och som går i en motsatt riktning) är sådana, som sammanhänger med att viss produktionsutrustning kan an- vändas gemensamt för olika förädlingsled, och att olika förädlings— och transportkost— nader i vissa fall kan minska kraftigt eller helt försvinna vid vertikal integration. Integrationen mellan pappersmassa och papper och mellan spisar och kylskåp ger exempelvis störst fördelar för mindre an- läggningar.

7. Introduktion av numeriskt styrda verk- tygsmaskiner har på ett karakteristiskt sätt minskat nackdelarna av blandad produk- tion. För de anläggningar som kan utnytt- ja sådana maskiner har nackdelarna med korta serier minskat samtidigt som förde- larna med horisontell integration ökat. Det blir i detta sammanhang viktigt att komma upp i den anläggningsstorlek där man på ett effektivt sätt kan utnyttja sådana nume- riskt styrda maskiner.

8. Val av sortimentsbredd och modellivs— längd påverkar kostnadsstrukturen på ett karakteristiskt sätt. Vid given total produk- tionsvolym innebär en ökning av produkt- sortimentet eller en förkortning av model- lernas livslängd en kostnadsökning. Denna kostnadsökning är större ju större typkost- naderna är. Mindre producenter anpassar

sig vanligen till dessa villkor genom att välja ett snävare sortiment och längre livslängd på sina modeller. En sådan anpassning ger kostnadsmässiga fördelar men vanligen marknadsmässiga handikapp (krympande marknadsandel, lägre priser etc).

Ett vanligt sätt att kompensera den snä- vare sortimentbredden är att komplettera sortimentet antingen i egen regi eller ge— nom att överlåta marknadsföringen på nå- gon annan. Kapitlet om livsmedelsindustri ger ett flertal exempel på dessa förhållan- den.

9. I vissa fall är det möjligt (och för- delaktigt) att i stället för att anpassa ka- pitalutrustningen till vad som är tekniskt optimalt i relation till existerande produkt— sortiment, söka anpassa produktsortimentet till den givna kapitalutrustningen. Vanligen har mindre anläggningar komparativa för- delar att producera i kortare serier. För företag med mindre anläggningar kan det därför vara fördelaktigt att styra in pro- duktionen mot specialprodukter. Järn- och stålindustrin, pappersmasse- och pappersindustrin samt elektroteknisk in- dustri ger exempel på detta. 10. Fluktuationer i efterfrågan påverkar kostnaderna på olika sätt i olika branscher. Anläggningar med ospecialiserad produk- tionsutrustning (stora delar av verkstadsin- dustrin) är av naturliga skäl förhållandevis okänsliga för fluktuationer beträffande en- skilda produkter medan anläggningar med specialiserad produktionsutrustning (process- industrier och vissa bearbetande industrier med linjetillverkning e. dyl) är känsligare. Jämför man stora och små processan- läggningar (ex. oljeraffinaderier, petroke- miska anläggningar, massafabriker) finner man att kostnaderna för överkapacitet är relativt mindre för större anläggningar. Utöver de rena statiska stordriftsfördelar- na finns alltså vissa dynamiska stordrifts- fördelar i en situation med fluktuationer i avsättningen. Ett liknande förhållande torde vara van- ligt även i andra branscher. I många fall kan man med olika metoder gardera sig mot fluktuationer av olika slag

Vanligen torde kostnaderna för en sådan gardering minska med ökad anläggningsstor- lek (dynamiska stordriftsfördelar).

11. Ökade krav på hygien och ökade krav på rening av vatten- och luftutsläpp torde generellt tendera att accentuera stor- driftsfördelama. (Undantagna är de fall då föroreningen pareras genom största möjliga utspädning, vilket naturligtvis gör en mera decentraliserad anläggningsstruktur önsk- värd). Livsmedelsindustrin ger exempel på detta. 12. Ett intressant samband kan noteras mellan efterfrågeexpansionens storlek och kapitalföremålens förväntade livslängd. En ökning av expansionen medför i de fall där outnyttjade stordriftsfördelar finns vanligen en stordriftsobsolescens som tenderar att minska kapitalutrustningens livslängd och därmed också att öka kapitalkostnadema under denna (förkortade) livslängd. Petrokemisk industri ger exempel på det- ta.

13. I vissa branscher (t. ex. tillverkning av tung starkströmsutrustning) har utveck- lingen mot större och resursbesparande ka- pitalföremål gått så snabbt att de anlägg- ningar som producerar denna utrustning trots en ökning mätt i de producerade ka- pitalföremålens totala kapacitet, erhållit en minskad egen total produktionsvolym. 14. Ett ur många synvinklar intressant drag är de ofta förekommande svårigheter- na att genom företagsköp samtidigt överföra det köpta företagets marknadsandelar. Vid en fusion blir den marknadsandel det sam- manslagna företaget kan erhålla ofta mindre (icke sällan avsevärt mindre) än summan av de enskilda företagens marknadsandelar. Denna typ av marknadsbetingade hinder för fusion kan bidraga till att konservera en orationell och fördyrande produktionsstruk- tur. 15. Den tekniska och ekonomiska ut- vecklingen torde i allmänhet tendera att förstärka ovan nämnda koncentrationsten- denser. I allmänhet torde minsta optimala storleken för olika produktionsprocesser ten- dera att öka över tiden. I vissa fall introduceras nya tekniska me-

toder som gynnar en decentraliserad pro- duktionsteknik.x Oftast torde emellertid den tekniska utvecklingen innebära en modifi- ering av existerande produktionsteknik. Så- dana modifieringar innebär nästan alltid en utveckling i riktning mot snabbare och/ el- ler större maskiner (eller liknande produk- tionsutrustning) snarare än en utveckling mot billigare maskiner med oförändrad ka- pacitet.

Vissa förändringar i de yttre villkoren påverkar kostnadsstrukturen. Krav på real- lönestegring men också (som tidigare nämnts) ökade miljövårdskrav eller ökade hygienkrav torde i allmänhet accentuera stordriftsfördelama.

Utvecklingen tenderar också att öka vis- sa betydelsefulla dynamiska stordriftsförde- lar. Den i många branscher successivt öka- de offertstorleken skapar behov av en mot- svarande ökning i företagsstorleken för att kunna utjämna den ökade risken för fluk- tuationer (i utnyttjandet av produktions- resurserna etc.) som denna utveckling med- för.

Den ökade andelen FoU-kostnader tende- rar också att generellt öka fördelen med stora företag. Dessa fördelar sammanhänger framför allt med FoU-kostnadernas karak- tär av att vara en engångskostnad men även med de ökade riskerna som en forsknings- intensiv verksamhet innebär vilka man allt- så genom en ökad företagsstorlek delvis gar- derar sig mot.2

Kostnadsstrukturen påverkas också av en mängd olika marknadsbetingade orsaker. Flera av dessa tenderar också att accen- tuera stordriftsfördelama. I många bran- scher användes produktdifferentiering (stort sortiment och snabba modell- eller kvalitets— byten) som ett viktigt konkurrensmedel. Ge- nerellt torde i dessa branscher marknadsut- vecklingen styra mot ett ökat antal varian- ter i företagens sortiment samtidigt som de enskilda produkttypernas livslängd tenderar

1 Ett klassiskt exempel på detta är introduk- tionen av den elektriska motorn. 2 Dessa dynamiska stordriftsfördelar är kanske bäst belysta i kapitlet om elektroteknisk industri. (Kap XIV.)

att minska. För de företag som följer den- na utvecklingstendens torde uppenbarligen stordriftsfördelama öka. För de som avstår torde — om inte speciella förutsättningar råder — en stagnation vara att förutse.

E. Ekonomisk-politiska problemställningar

I detta avsnitt skall vi beröra några av de ekonomisk-politiska problem som aktualise- ras p.g.a. förekomsten av stordriftsför- delar. Framställningen är kortfattad (när- mast en uppräkning). Dessa problem kom- mer emellertid att tagas upp till förnyad behandling i utredningens slutbetänkande. Genom att förlägga denna mera utförliga diskussion till slutbetänkandet kan de nor- mativa problemställningar som framkommer från utredningens olika betänkanden ges en sammanhängande framställning.

Förekomsten av en koncentrerad företags- struktur (orsakad av stordriftsfördelar) el- ler förekomsten av en prognos om en så- dan framtida koncentration aktualiserar en mängd ekonomisk-politiska problem. Vi skall här framför allt beröra de mera ren- odlat ekonomiska frågeställningar som gäl- ler inkomstfördelning och resursallokering. Det torde emellertid vara viktigt att inled- ningsvis erinra om att den politiska avväg- ningen mellan för- och nackdelar av en ökad koncentration även inkluderar motiv av annan typ än de som direkt ankny- ter till resursallokering och inkomstfördel- ning.

En centralisering av besluten inom in- dustriproduktionen torde i vissa fall minska möjligheterna till en ökad företagsdemokrati (även ekonomisk demokrati i en vidare me— ning). Utvecklingen mot stora företag inne— bär också för många en ovälkommen makt- koncentration.

En ökad koncentration leder ofta till ett ökat internationellt handelsutbyte vilket i sin tur även medför en ökad specialise- ring av kapitalutrustningen inom varje land. Detta innebär vissa riskmoment då de län- der som handlar med varandra härigenom blir i ökad grad beroende av varandras ekonomisk-politiska åtgärder. Det är där-

för naturligt att samtidigt som handeln ökar (eller för att få handeln att öka ytterliga- re) inleda ett vidare samarbete med lång- siktiga ömsesidiga garantier. I detta fall innebär sålunda avvägningen till förmån för ökad produktivitet inte bara en ökad be- slutskoncentration inom den industriella sek- torn utan även en ökad centralisering av politiska beslut.

Det finns också bland stora grupper ett småföretagsideal.

Uppkomsten av stora företagsbildningar torde också ha gjort att många småföretagare känt sig utvecklingshotade.

Samtliga nämnda faktorer tenderar i den mån de bedöms vara betydelsefulla ett för- skjuta den politiska avvägningen av den önskvärda koncentrationsgraden i riktning mot en mera decentraliserad produktions- och beslutsstruktur.

Priser

I gängse ekonomisk teori brukar man sär- skilt framhålla de effekter som stordrifts- fördelar i en marknadsekonomi medför på prisbildningen. En långt driven företags- koncentration kan ge negativa effekter på prisbildningen i extrema fall monopolpri— ser) och därigenom ofördelaktiga effekter på inkomstfördelning och resursallokering.l

tu 1 En viss bestämd allokering av resurserna säges vara optimal (paretooptimal) om man inte kan omallokera resurserna eller omfördela varor- na så att en person får det bättre utan att någon annan får det sämre. I gängse ekonomisk teori härleder man ur denna definition vissa villkor, som måste vara uppfyllda ien situation där resurs- allokeringen är optimal. Ett villkor som i all- mänhet måste vara uppfyllt är att priserna på olika varor är lika med (i vissa fall proportionella med) marginalkostnadema för tillverkning av varan.

Vid monopolistisk prissättning överstiger priset såväl marginalkostnaden som styckkostnaden. Inkomstfördelningsmålet är vanligen att pressa priset ner till styckkostnadsnivån. Vid denna nivå har monopolvinsten upphört och företagen erhåller endast full kostnadstäckning. När det gäller resursallokering är målet att pressa priset ner till marginalkostnadema (som när det gäller företag med stordriftsfördelar ligger under styck- kostnadema). Om priset sättes lika med marginal- kostnad kommer företag med stordriftsfördelar att därför behöva ett kontinuerligt finansiellt bidrag för att inte gå med förlust.

I en bransch med outnyttjade stordrifts- fördelar — där företagets eller företagens styckkostnader är större än marginalkostna- dema — styr marknaden (monopol, oligo- pol etc.) generellt mot en prisnivå som överstiger marginalkostnadema. Denna av- vikelse mellan pris och marginalkostnad är i detta fall vanligen större än den eventu— ella skillnad som förekommer i branscher där Stordriftsfördelarna är mindre utprägla- de eller där minsta optimala storleken är liten i relation till hela marknadens omfång. En sådan »snedvridning» av priset i en bransch med stordriftsfördelar ger upphov till en ur samhällsekonomisk synvinkel allt- för liten produktion i branschen. Snedvrid- ningen ger en ur samhällsekonomisk synvin- kel ofördelaktig allokering av produktions- resurserna mellan olika slutprodukter (kon- sumentvaror).

Liknande allokeringsproblem kan upp- komma mellan olika vertikalt kopplade för- ädlingsled. Relationerna köpare-säljare är emellertid ofta mera komplicerade för ka- pitalvaror och halvfabrikat än för konsu- mentvaror. Konsumentvaruköparna är van- ligen många och större prisdifferentieringar mellan olika kunder eller mellan köp av den sista marginella varuenheten och övrig va- rumängd ställer sig svårt. Ett system med fixa priser kan inte (då stordriftsfördelar förekommer) samtidigt klara av den totala och den marginella kostnads-intäktsfördel- ningen mellan företagen. Om priserna speg- lar de marginella kostnaderna (vilket de bör göra med tanke på en lokal optimering av resursallokeringen) kommer säljaren att kontinuerligt gå med förlust. När det gäl- ler kapitalvaror och halvfabrikat är köpar- na färre och köpare-säljare kan vara knut- na till varandra i (ofta långsiktiga) kontrakt där priserna varierar med kvantiteten. Det finns i sådana fall således en priskurva i stället för ett fixt pris för den enskilde kö- paren vilket gör att skillnader kan förekom— ma mellan genomsnittspris och priset för den marginella enheten. Om det exempel- vis finns bara en enda köpare av ett halv- fabrikat innebär styckkostnadsprissättning att köparen endast belastas med marginal-

kostnaden för den marginella enheten. I detta fall kan alltså priskurvan klara av både den totala och den marginella kost- nads-intäktsfördelningen. Om köparna är flera återkommer mellertid svårigheten att kombinera den totala och marginella kost- nadsfördelningen även i en priskurva.

För en ensamtillverkare av ett halvfabri- kat kan det av samma skäl som för mono- polister på konsumentvarumarknaden vara fördelaktigt att sätta sitt pris ovanför både marginal- och styckkostnad. Av de skäl som nämnts kan det således i en vertikal kedja av olika förädlingsled råda sådana förhållanden att priserna för marginella en- heter avviker från marginalkostnaden för tillverkning av den. Denna prissättning kan om substitutionsmöjligheter finns mellan oli- ka input leda till en ineffektiv allokering av resurserna i den betraktade förädlings- kedjan (totala produktionskostnaderna större än kostnadsminimum).

Prissättningen kan också tänkas påverka expansionstakten. Om det råder fasta pri- ser (överstigande marginalkostnadema) i de olika förädlingsleden trots att stordriftsför- delar förekommer eller om priskurvan ten- derar att underskatta stordriftsfördelama kommer uppenbarligen den företagsekono- miska marginalkostnaden för slutprodukten att överstiga den marginella ökningen i total- kostnaden. Med hänsyn till de tidigare le- dens faktiska kostnader är således (den före- tagsekonomiska) marginalkostnaden för slut- ledet för hög vilket kan ha en dämpande ef- fekt på expansionstakten.1

Strukturomvandlingens takt och inriktning

Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har skapat en situation i dag då det i näs- tan alla branscher är fördelaktigt (dvs. det ger lägre styckkostnader) att successivt öka anläggningskoncentrationen. I de flesta av dessa (undantaget utpräglat råvaru— eller F" Dessa nämnda svårigheter (för höga totala produktionskostnader och en dämpning av ex- pansionstakten) kan sannolikt vara ett påtagligt motiv för en integration av de olika förädlings- leden. I det totalintegrerade fallet försvinner av naturliga skäl dessa svårigheter helt.

vatten-lokaliserade branscher) är det dessu- tom fördelaktigt att lokalisera nyinvesterin— ar till (större) tätorter. Parallellt med ök- ningarna i anläggningskoncentrationen är det således fördelaktigt att öka befolknings- koncentrationen (ökad urbanisering).

Minskade kostnader (företagsekonomiska kostnader) torde vara den helt domineran- de drivkraften i produktionsstrukturens om- vandling. Frågor som då naturligt uppstår är de huruvida takten i strukturomvandling- en och dess inriktning (lokaliseringen av ny- investeringar) är den önskvärda.1

Om man endast inkluderar de företags- ekonomiska kostnaderna torde mera sällan en kostnadsminimerad (branschens totala kostnader) strukturomvandling förverkligas. I relation till denna är den faktiska struk— turomvandlingen sannolikt långsammare. Ett flertal motiv finns (som de empiriska avsnitten belyser och den teoretiska delen också »förklarar») för denna fördröjning.

Om man även inkluderar de samhälleliga extrakostnader strukturomvandlingen ev. medför erhåller man en annan och sannolikt i de flesta fall lägre takt i den totalt kost- nadsminimerande strukturomvandlingen. I relation till denna omvandlingstakt kan den faktiskt förväntade omvandlingstakten an— tingen vara för hög eller för låg.

Om man exempelvis skulle kunna erhålla stora produktivitetsförbättringar i en bransch genom att koncentrera driften till ett litet antal moderna enheter och samtidigt detta inte ger några större negativa effekter i form av framtvingade arbetskraftsomflyttningar eller förstöring av det samhälleliga kapitalet i utflyttningsområdena, då kan en på grund av en uppsplittrad företagsstruktur eller and- ra skäl relativt långsam strukturomvand- ling betraktas som alltför långsam.

Om man däremot har en takt i struktur- omvandlingen som enbart ger mindre pro- duktivitetsförbättringar och relativt stora ne- gativa effekter i form av framtvingade om- flyttningar och i form av kapitalförstöring inom sektorer (privata, kommunala, stat- liga) som ligger utanför branschen kan struk- turomvandlingen bli alltför snabb. Det tor- de vara en ren slump om den fördröjning

i strukturomvandlingstakten som institutio- nella eller marknadsbetingade faktorer or- sakar skulle vara lika stor som den av sam— hällsekonomiska skäl (för att minska kostna- derna för omflyttningar och kapitalförstö- ring) önskvärda fördröjningen är.

Takten i strukturomvandlingen torde van- ligen följa ett fluktuerande förlopp vilket skapar ett motsvarande fluktuerande förlopp i behovet av resurser för omallokering av t. ex. arbetskraft. Det finns ofta samhälls- ekonomiska skäl för att söka stabilisera tak- ten i strukturomvandlingen för att undvika kraftiga svängningar i behovet av omflytt- ning och omskolning.

Strukturomvandlingens inriktning kan dis- kuteras ur flera olika aspekter. En fråga gäller huruvida det slutmål strukturomvand- lingen (i ett givet ögonblick) styr fram emot är önskvärt eller inte.2 Den optimala an- läggningsstrukturen där enbart företagseko- nomiska kostnader inräknas kan på ett av- görande sätt skilja sig från den motsvarande optimala anläggningsstrukturen, där även samhällsekonomiska kostnader (till en del även betingade av politiska värderingar) är inkluderade. En mycket långt driven urba— nisering kan ge upphov till vissa negativa samhälleliga effekter.

En annan (mera komplicerad men sanno- likt mera relevant) fråga gäller om den väg strukturomvandlingen följer är den bästa (to-

' Takten i strukturomvandlingen anger vid vilka tidpunkter skrotning sker och beskriver hur koncentrationsprocessen förlöper sett som en minskning i antalet anläggningar —— strukturom- vandlingens inriktning anger förändringar i loka- liseringsmönstret.

” »Slutmålet» utgör naturligtvis bara ett hypo- tetiskt riktmärke vars funktion är att underlätta diskussionen. Detta slutmål kommer aldrig att uppnås eftersom anpassningen tar lång tid och målet ständigt förskjutes. Resonemanget bygger på. (det icke alltid korrekta) antagandet att det riktmärke omvandlingen har måste vara korrekt för att omvandlingens inriktning skall bli till- fredsställande.

En diskussion om alternativa slutmål kan föras med gängse komparativt statiska begrepp vilket naturligtvis underlättar. Vid en diskussion om transformationens väg tvingas man in i en dynamisk betraktelse vilket alltid är svårare. Aven här fyller »slutmålet» en förenklande funktion genom att det dynamiska förloppet kan betraktas som en anpassning till ett stationärt läge.

talt kostnadsminimerande) eller inte. Det torde i varje fall upp till en viss befolknings- nivå finnas totala kostnadsfördelar med stör- re orter. Dessa fördelar kan sammanhänga med produktionen och distributionen av va- ror. De kan också sammanhänga med pro- duktionen av tjänster till hushållen (sam- hällsservice, kulturella aktiviteter och dylikt) och till företagen (reparation och underhåll av maskiner, konsultverksamhet och dylikt). På sikt ställer det sig då fördelaktigt (kost- nadsminskande) att successivt flytta företag och anställda från de mindre till de större orterna.

En successiv tillbakagång (i storlek) för en ort torde emellertid innebära att existe- rande kapitalutrustning (industrikapital, bo- stadskapital, vägkapital och övrigt samhälls- kapital) utnyttjas sämre och eventuellt skro- tas tidigare än vad som skulle skett om or- ten expanderat. Under hela kräftgångsför- loppet kommer också småortsnackdelarna att växa. Det innebär således en kostnads- besparing för individerna i mindre orter om orten kan expandera. Konflikten består i att inte alla kan expandera.

Det är sannolikt en (långsiktig) fördel att få så många orter som möjligt upp till en viss ortsstorlek. Det kan emellertid vara fördelaktigt att undvika skrotning av vissa orter trots att de inte kan nå upp till en optimal storlek. Kräftgångskostnaderna (ka- pitalförluster + kostnadsfördyringar under kontraktionsförloppet) kan te sig mer av— skräckande än det kapitaliserade värdet av de framtida förluster man erhåller av att inte nå upp till den optimala ortsstorleken.

I det kostnadsminimerande alternativet torde det sannolikt förhålla sig så att nytill- skotten (nya kapitalinvesteringar) bör allo- keras till de orter som skall expandera men ännu icke uppnått en optimal ortsstorlek. För att finna det kostnadsminimerande för- loppet krävs därför dels en koordinering av investeringarnas lokalisering till vissa orter, dels att kostnaderna i orter dit lokaliseringen inte sker (kräftgångskostnaderna) inkluderas i beräkningarna, det senare för att kunna be- räkna vilka orter som bör expandera.

I ett marknadsstyrt förlopp kan företagen

antagas i stort söka minimera de gemene samma företagsekonomiska kostnaderna. Stora delar av de kostnader som uppkom- mer i orter dit lokaliseringar inte sker fal- ler emellertid utanför den företagsekono- miska kostnadskalkylen. Brister i informa- tionen mellan företagen kan också med- föra att alternativ som kräver en koordi- nering av ett flertal företags investeringar inte beaktas och att därför avvikelser från en företagsekonomisk kostnadsminimering kan ske. Det finns därför skäl att antaga att det marknadsstyrda förloppet avviker (på ett systematiskt sätt) från det totalt kost- nadsminimerade.

En styrning aktualiseras både av takten (expansionens och kontraktionens storlek) och inriktning (var expansionen resp. kon- traktionen skall ske). Styrningen av inrikt- ning kan t.ex. innebära en gruppering i expansions- och kontraktionsorter.

Sortimentsstruktur

En minskning av sortimentsbredden och en ökning av tidsintervallen mellan modellby- tena ger vanligen (i vissa fall betydligt) sänk- ta styckkostnader. Samtidigt tenderar en sådan förändring att höja den minsta opti- mala anläggningsstorleken. Det torde vara ganska besvärligt att avgöra den ur sam- hällsekonomisk synvinkel bästa sortiments- bredden i denna konflikt mellan låga styck- kostnader och ett differentierat produktval som väl ansluter till de enskilda individer- nas specifika smak. Under monopolistisk konkurrens där en väsentlig del av konkur- rensen bedrivs genom produktdifferentiering bedöms dock utvecklingen ofta gå mot en ur samhällets synvinkel alltför hög produkt- differentiering. En situation som man mera bestämt kan uttala sig om är den när olika företag tillverkar olika produkter med i det närmaste identisk funktion (läkemedelspre— parat med identisk verkan, olika bensin— märken med identisk verkan etc.). Vid pro- duktionen av halvfabrikat finns det vanligen också större möjligheter att bedöma huru- vida sortimentsbredden är för stor eller för liten (standardiseringen för liten eller för stor).

Internationell specialisering

Den fria internationella handeln styr inte alltid mot ett tillfredsställande mål (sett ur nationell och i vissa fall även global syn- vinkel) beträffande den internationella upp- delningen av produktionen. Det kan i dessa fall (ofta orsakade av förekomsten av stor- driftsfördelar) vara motiverat att söka styra produktionens och handelns inriktning. För en vara vars kostnadsstruktur är sådan att en internationell specialisering är fördelak- tig ur totalkostnadssynpunkt (företagsekono- miska kostnader), kan, om produktionen skall ske till lägsta kostnader endast vissa länder vara producenter — övriga blir im- portörer. I ett sådant läge eller under ut- veckling fram emot ett sådant läge kan det finnas olika motiv för ett importerande land att starta egen produktion och för ett land som redan har produktion att behålla den som finns och därmed gå ifrån total- kostnadsminimum.

a) Skillnaderna mellan samhällsekonomiska kostnader och företagsekonomiska kostna- der kan motivera en inhemsk produktion dvs. en mera decentraliserad produktions- struktur än vad de företagsekonomiska kost- naderna motiverar.1 Förekomsten av lokalt bundna externa effekter kan motivera en decentraliserad produktionsstruktur. Pro- duktionen kan ge externa effekter till annan (inhemsk) produktion i form av FoU-resul- tat och i form av arbetskraftsutbildning.2 Om utvecklingen i riktning mot en inter— nationell specialisering (med produktionen förlagd utomlands) skapar negativa effek- ter i form av regional arbetslöshet eller kostnader för omskolning kan situationer uppkomma då det ställer sig fördelaktigt att bromsa denna utveckling. Den (globala) fördel som förväntas erhållas om struktur- omvandlingen genomföres snabbt, får stäl- las mot dessa nämnda extrakostnader.

b) Fördelarna med en mera koncentrerad produktionsstruktur (med högre produktivi— tet) kan visa sig i form av högre vinster, högre löner eller lägre priser. I en betrak— telse där man håller sig neutral inför vilka grupper som gynnas av en förändring be-

höver bara fördelarnas totala storlek angi- vas. Inom ett land kan neutraliteten inför de inkomstfördelningar en viss förändring medför motiveras med att omfördelningar är möjliga att göra i efterhand och att de där görs på grundval inte av en sådan åt- gärd utan på grundval av den samman- lagda effekten av en mängd åtgärder. I en situation där möjligheter till global om- fördelning saknas (eller är starkt begränsa- de) ställer det sig svårare att vara neutral inför inkomstfördelningen. Då stordriftsför- delarna är så stora (i förhållande till den interna marknadens storlek) att en interna- tionell specialisering aktualiseras är ofta sam- tidigt nyetableringshindren relativt stora -— vilket i sin tur kan medge stora vinstmar- ginaler. Strukturomvandlingens kostnadsök- ningar behöver inte slå igenom i prissänk- ningar eller lönehöjningar utan kan i stället resultera i vinstökningar. I de fall då en global koncentrationsprocess (motiverad av minskade totalkostnader) samtidigt förvän- tas få negativa inkomstfördelningseffekter, kan det alltså, vid avsaknad av globala inkomstfördelande åtgärder i vissa fall vara motiverat att söka styra mot en mera de— centraliserad produktion.

c) Det kanske mest påfallande motivet till att styra (eller bibehålla) en mera decen- traliserad produktionsstruktur än den total- kostnadsminimum anvisar sammanhänger med ojämnheten i den geografiska fördel— ningen av de fördelar en koncentration skul- le kunna ge. Att det finns globala fördelar med en internationell specialisering utesluter inte att det samtidigt kan ge lokala nackde-

1 Det är naturligtvis tänkbart, men torde höra till ovanligheterna, att skillnaden mellan före- tagsekonomiska kostnader och samhällsekono- miska kostnader har den motsatta effekten dvs. att de motiverar en mera koncentrerad produk- tion. 3 FoU-resultat kan grovt indelas i sådana som är planerade och som kan direkt inräknas i investeringskalkylernas totala kostnader och intäkter och sådana som är oplanerade (spin-off effekter). De senare kan antingen utnyttjas av det egna företaget eller av andra företag. Utnyttjade i det egna företaget är de inte externa effekter i strikt mening men så länge företagen inte inräk- nar möjliga spin-otl'effekter i sina investeringskal- kyler får de ändå samma karaktär.

lar att genomföra den. De fördelar importe- rande länder kan få består i lägre priser, men det är som tidigare nämnts inte alltid så att strukturförändringens fördelar mani- festerar sig i sänkta priser (eller tillräckligt sänkta priser). Om ingen kompensation (prissänkning eller annan kompensation) ut- går som åtminstone ger samma fördel som den inhemska produktionen skulle kunna ge är naturligtvis egen etablering (bibehållen produktion) bästa alternativet. Detta ger Visserligen globala nackdelar -— men na- tionella fördelar. Även här aktualiseras skill- naden mellan en interregional specialisering (inom ett land) och en internationell speci- alisering. Inom ett land ställer det sig van- ligen lättare att kompensera invånarna i de regioner som erhåller förluster eller vars vinstmöjligheter minskas. (1) Man kan förutse en utveckling i riktning mot ökad internationell specialisering. De fördelar som utnyttjande av stordriftsför- delar ger måste emellertid också vägas mot den ökade instabilitet och ökat beroende detta kan ge. En stor utrikeshandel kan medföra ökade svårigheter att föra en till- fredsställande stabiliseringspolitik. Vanligen innebär den internationella Specialiseringen också en specialisering av produktionsutrust- ningen. En snabb omsvängning i produk- tionsinriktningen ställer sig då svår att åstad- komma vilket kan ge en minskad nationell rörelsefrihet i ekonomiska och utrikespoli- tiska frågor.

Anknytning till branschstudierna

Prisbildningen på olika produkter har inte närmare studerats i detta betänkande. I vissa kapitel (järn- och stålindustrin, varvs- och petrokemisk industri) antyds dock vis- sa brister i prissystemet (eller priskurvesys- temet) som kan medföra en felaktig alloke- ring i vertikalt kopplade produktionsled med olika ägare, alternativt en dämpning av ex- pansionstakten.

Strukturomvandlingens takt och inrikt- ning berörs i flera kapitel. Att en företags- splittring kan utgöra ett hinder för en totalt kostnadsminimerad strukturutveckling fram-

går i flera av de studerade branscherna. Stålbranschen, pappersmassa— och pappers- branschen, varvsbranschen, flera av livs- medelsbranscherna och flera av de elektro- tekniska branscherna ger exempel på detta. Att strukturomvandlingen kan medföra om- fattande förändringar i branschens arbets- kraftsbehov, både med tanke på det totala behovet, och med tanke på den regionala fördelningen (vilka bägge kan göra det sam- hällsekonomiskt önskvärt med en viss för— dröjning) är också klart. Flera av bransch- erna t. ex. pappersmassa- och pappersbran- schen, stålbranschen samt vissa livsmedels- branscher torde vara väl lämpade för en ut— vidgad analys där de samhällsekonomiska kostnaderna av sådana förändringar i arbets— kraftsbehovet inkluderas.

De internationella problemställningarna tangeras i ett antal branscher. Den elektro- niska branschen (t.ex. datamaskintillverk- ning) torde vara ett exempel där flera av ovannämnda punkter är relevanta. Speciellt intressant är i detta fall kopplingen mellan komponenttillverkning och tillverkning av slutprodukter samt kopplingen mellan de olika slutprodukternas tillverkning. Petro- kemisk industri är ett annat exempel där mycket starka bindningar finns mellan olika företagsenheter och där man direkt kan iakttaga den utvecklingseffekt en nyetable- ring kan ha. Starka samband av liknande typ torde också finnas mellan stålindustri och verkstadsindustrin (bl. a. varven) och mellan olika delar av verkstadsindustrin.

Åtgärder

I det följande relateras kortfattat några nu vanligt förekommande åtgärder. I slutbe- tänkandet kommer mera förutsättningslösa resonemang att föras med utgångspunkt från ett vidare spektrum av möjliga åtgärder.

De åtgärder som vidtagits för att begrän- sa utvecklingen mot en icke önskvärd före- tagskoncentration har framför allt varit ge— nerella förbud mot vissa fusioner (antitrust— lagstiftning).

Parallellt med dessa åtgärder, vars syfte är att begränsa utvecklingen mot ökad före—

tagskoncentration, förekommer även åtgär- der från samhällets sida att öka företags— och anläggningskoncentrationen för att där- igenom öka produktiviteten i branscher där det privata näringslivet misslyckats med att skapa en rationell produktionsstruktur. Stat- ligt framdrivna branschrationaliseringar är relativt vanliga (England, Frankrike, Ita- lien). Dessa branschrationaliseringar har i vissa fall skett i samband med nationalise- ringar (ev. motiv för dessa) men oftast har rationaliseringsåtgärderna vidtagits utan att ägandet övertagits av samhället. Sam- hällets krav på förändring i branscherna bru- kar ofta kombineras med statliga krediter. Finansiella utfästelser av detta slag utgör sannolikt det vanligaste styrinstrumentet för att åstadkomma den önskade branschratio- naliseringen.

Vilka åtgärder som aktualiseras torde bl. a. bero på landets (eller marknadsom— rådets) storlek. 1 USA har i konflikten mellan effektivitet och konkurrens statsmak- ternas ingripande praktiskt taget undantags- löst gällt åtgärder som syftar till ett beva- rande av konkurrensen. Marknadens storlek gör att där ofta flera företag av minsta op- timala storlek kan existera parallellt på den- na marknad. En ökad monopolisering skul- le ge få eller inga produktivitetsfördelar men däremot nackdelar av den typ som nämnts ovan.1

I Västeuropa har samhälleliga ingripan- den i hög grad gällt en ökning av produkti- viteten (branschrationaliseringar). Förkla- ringen till detta torde ligga i den relativt uppsplittrade företagsstrukturen, i kombina- tion med en snabb utvidgning av de gemen- samma marknadsområdena. De åtgärder som vidtagits i den andra riktningen (hinder för fusion eller dyl.) har ofta haft som mo— tiv att skydda landets inhemskt ägda före- tag.

Det är ofta förenat med avsevärda svå- righeter att »utifrån» reglera priserna (sänk- ning av priserna och parallellt också en ök- ning av produktionen) i branscher med ur samhällsekonomisk synvinkel för hög pris- nivå.2 Den ekonomiska politik, som i detta fall skulle erfordras för att bringa resurs-

allokeringen till ett »optimum», är med nödvändighet relativt komplicerad. Ett sys— tern av både subventioner och priskontrol— ler skulle vara nödvändigt för att åstad- komma detta inom ramen för en marknads- ekonomi. Svårigheterna att erhålla de in- formationer rörande kostnads- och efter- frågestruktur som skulle ligga till grund för en sådan ekonomisk politik, är emellertid uppenbara. I en marknadsekonomi med ambitionen att nå detta »optimum» skulle man i många fall på grund av att företagens och samhällets målsättning inte sammanfal— ler tvingas hålla en stab av tjänstemän både inom företagen och inom förvaltningen, som sysslade med samma informationsproblem.s

De kostnader, som skulle erfordras för att fullständigt lösa de informationsproblem som uppstår i samband med konflikten

1 Antirustlagstiftningen sådan den föreligger i t.ex. USA innehåller visserligen rent formellt inga paragrafer som berör ekonomiska produk- tivitetsöverväganden. Ingen skillnad görs mellan fusioner, som är resursbesparande och sådana som inte är det. Lagen tillämpas även om den står i konflikt med hög produktivitet. Det råder emellertid ingen tvekan om att resonemangen kring antitrustlagstiftningen i mycket hög grad baseras på ekonomiska överväganden. Samtidigt som antitrustlagstiftningen formellt inte gör några ekonomiska överväganden, finns i USA (och även i Västeuropa) undersökningar som sysselsätter sig inte bara principiellt utan även kvantitativt med dessa problem. Vanligen ställs i denna litteratur den minsta optimala storleken i olika branscher i relation till hela den inhemska produktionen. Om den minsta optimala stor- leken är liten i relation till den totala produk- tionen, anses stordriftsfördelarna inte utgöra något större hinder för konkurrens. Beräkningar- na av minsta optimala storlekar inom olika branscher fyller här syftet att avgöra huruvida en tillämpning av antitrustlagstiftningen står i kon- flikt med målet att maximera branschens produk- tivitet eller inte. ” Som nämnts i kap. I blir man i det generella fallet också tvungen att styra investeringarna för att vara säker på att de optimum som erhålles inte bara är lokalt utan även globalt. V' 3 I en socialistisk ekonomi kan man däremot åtmistone teoretiskt direkt formulera vissa regler för företagsbeteendet, (bl. a. regeln att priserna skall sättas lika med marginalkostnadema), vilket medför att sådant dubbelarbete kan und- vikas (om inte företagen och dess ledning även styrs av andra målsättningar än de angivna beteendereglerna). För samhällsägda företag inom ramen för ett blandekonomiskt samhälle kan (och brukar) liknande regler formuleras. Problematiken försvåras då av att inte alla priser kan garanteras vara lika med marginalkostnaden,

mellan samhällets målsättning och enskilda privatägda organisationers, bedöms vanligen vara stora. Ofta anses emellertid nationa- lisering av olika skäl (ofta ickeekonomiska skäl) vara en olämplig väg att komma förbi dessa svårigheter. Av dessa anledningar och även av andra skäl såsom problemets svå- righetsgrad, osäkerheten etc. avstår man från att söka bringa resursallokeringen fram till ett optimum och väljer en lägre ambi- tionsnivå för den ekonomiska politiken. Kvar finns bl. a. möjligheten att genom antitrustlagstiftning och liknande åtgärder påverka branschens konkurrensförhållanden och därigenom också dess prisbildning. Där uppkommer emellertid då den svåra avväg- ningen mellan de negativa effekter på in- komstfördelningen resp. allokeringen av re- surser mellan olika branscher som en hög företagskoncentration ger och de negativa effekter på resursallokeringen inom en bransch (låg produktivitet) en uppsplittrad företagsstruktur ger. Som tidigare anförts torde speciella svårigheter föreligga att av- göra företagsstrukturens betydelse för kost- naderna för tillväxt, anpassning till fluktua- tioner och kostnaderna för skapandet resp. utnyttjandet av tekniska innovationer (före- tagsstrukturens betydelse i dynamiska för- lopp). En mängd indicier pekar på att (en- ligt svenska förhållanden) stora företag har betydande kostnadsmässiga fördelar i dessa avseenden. Även om alltså en uppsplittring av företagsstrukturen inte står i konflikt med produktiviteten sett i en statisk betrak— telse (dvs. att alla produktionsenheter lig- ger över minsta optimala storleken) kan en sådan uppsplittring mycket väl försämra produktivitet i en dynamisk situation där det förekommer tillväxt, fluktuationer och teknisk förändring. Även om snedvridning- en i allokeringen mellan olika branscher p. g. a. felaktigt satta priser kan ge bety- dande samhällsekonomiska förluster, kan ett försök till reglering genom uppsplittring av företagsstrukturen ofta ge ännu större förluster. Man har genom de dynamiska aspekternas växande betydelse och genom en successiv ökning av minsta optimala an- läggningsstorlekarna hamnat i en sitting!

där de traditionella konkurrensbefrämjmzde åtgärderna fått ett allt mer begränsat till- lämpningsområde.

Det finns en mängd olika medel med vil- ka man kan styra strukturomvandlingens in- riktning och omvandlingstakt. Man kan på- verka strukturomvandlingen i en bransch genom direkt reglering eller genom att på- verka före-tagens kostnader och intäkter. Kostnads- eller intäktsförändringar kan vara kopplade till åtgången av transporttjänster, till åtgången av olika input (råmaterial, halvfabrikat, arbetskraft, kapital) eller till mängden eller värdet av försålda varor men behöver naturligtvis generellt inte ha någon sådan bindning. De åtgärder (statliga och kommunala) som företagits i Sverige har framför allt inneburit en förbilligad kapital- anskaffning för etablering eller nyinvestering (även om intresset primärt varit att öka sys— selsättningen) för vissa regioner (orter) el- ler vissa branscher. På senare tid har även åtgärder som syftar till att påverka löne- resp. transportkostnadema diskuterats.

Det torde vara viktigt att göra en distinkt skillnad mellan strukturomvandlingens takt och inriktning. Om de medel som användes får en generell utformning (t.ex. generella transportkostnads- eller arbetskostnads- minskningar för en hel region) påverkas både takt och inriktning. Sådana generella åtgärder kan möjligen ge en tillfredsställan- de måluppfyllelse beträffande takten. För att styra inriktningen krävs emellertid med säkerhet mera selektiva åtgärder (exempel- vis att vissa orter utpekas som expansions— orter.)

Den nämnda internationella problemati- ken aktualiserar sådana åtgärder som möj- liggör inhemsk etablering eller fortsatt in— hemsk produktion för vissa speciella bran— scher. De traditionella åtgärderna på detta område har varit tullpolitik (och/eller im— portkvotering) och statliga stödköp. Spekt— rat har emellertid på senare år vidgats. De åtgärder som mest aktualiserats på sista ti— den (följande ett mönster från USA) är olika typer av stöd åt inhemsk FoU-verk— samhet (speciellt med tanke på externa ef— fekteruellerjpin-off effekter).

ill w ' *vl' **

. .. i,:h'i” ' t.” lll-alu ',i

Statens offentliga utredningar 1970

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Grundlagberedningen. 1.' Rikedagsgruppernan Regerings- bildnlngen. [16] 2. Ersättare för riksdagsledamöterha. [17'] 3. Allmänna val på våren? [27] Svensk FN-lag. [19]

Försvarsdepartomontet Värnpliktstjänstgöringens civila meritvärde. [12]

Socialdepartementet

Livsmedelsstedgekomrnittén. 1. Ny Iivsmedelsstadga m.m. Del I. Förslag och motiv. [6] 2. Ny livsmedelsstedga m.m. Del. II. Bilagor. [7] " Folktandvårdens utbyggande och reglering. [11]

Kommunikationsdepartementet

Snöskotem — fordonet och föraren. [9] Körkort och körkortsregistering. [26]

Finansdepartementet

Upphandling av byggnader. Del 2. Administrationen. [18] Understödsiöreninger. [23] Aspirationer, möjligheter och ekattemoral. [25] Tjänstgöringsbetyg. [28] D'ecentralisering av statlig verksamhet. [29] Stordriftsfördelar inom industriproduktionen. [30]

U'tbi'ldningsdepartemontot'

Om stat och kyrka. [2] . Yrkesutbildningsberedningen. 1. Reformerad lärarutbild— ning. [4] 2. Yrkestekniskxhögskoleutbildnlng. [8] Fria läromedel. 10] Kompetensutre ningen V. Behörighet, meritvärderin , stu- dieprognos. Specialundereökningar av kompetens fågor. 20] (Utkommer senare.) Vl. Vägar till högre utbildning. 21 Utkommer senare.) edegogiek utbildnlng och forskning. [22]

Jord bruksdepartementet Statligt stöd till fiskehamnen [5]

Handelsdepartementet Rationell bensinhendel. [24]

Inrikesdepertementet

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) 1. Balanserad regional utveckllng. [3] 2. Urbaniseringeni Sverige. Bilagedel | till Balanserad regional utveckling. [14] 3. Regionalekonomisk utveckling. Bilagedel ll till regional utveckling. [15]

Civildepartement'et Berns utemiljö. [1].

Industridepartem'entet Sveiiges energiförsörining. Energipolitik och organisation. [13