SOU 1979:40

Malmer och metaller : delbetänkande

1. Inledning

1.1 Direktiv . . . 1. 2 Deltagare ! utredningsarbetet 1.3 Utredningsarbetets uppläggning 1.4 Betänkandets disposition

. 2 Sammanfattning . . . . . . 2.1 Direktiv och arbetets uppläggning .» 2.2 Den internationella bilden

' 2.3 Sverige

.: 3 Summary . 3.1 Introduction . ' 3.2 Metals in Sweden 3.3 The forecasts . . . . . . ' 3.3.1 Global demand and prices 3.3.2 Expected developments in Sweden

1 4 Internationell översikt

' 4.1 Världens mineraltillgångar . .

4.1. 1 Den globala tillgångssituationen . .

4.1. 2 Tillgångssituationen för de viktigaste metallerna 4.1.3 Havets mineraltillgångar

"' 4.2 Produktion . . .

4.2.1 Omfattning och geografisk fördelning

4.2.2 Mineralsektorns ekonomiska betydelse

, 4. 2. 3 Företagsstruktur, investeringar och lönsamhet f 4.3 Internationell handel . .

4.3.1 Det internationella handelsmönstret . . 4.3.2 Institutionella formen världshandeln med mineralråva-

ror .

, 4. 3. 3 Priser . =: 4.4 Förbrukningen av metaller

4.5 Internationella mineralpolitiska frågor . . . . 4.5.1 Sambandet mellan mineralpolitik och den världspolitiska

utvecklingen . . .

4.5.2 Mineralpolitiken i några andra länder

23 23 25 26 29

31 31 32 39

51 51 51 56 56 57

65 65 65 69 75 77 77 82 84 88 88

88 90 96 99

SOU l979:40 4.5.3 Internationellt samarbete på mineralområdet 111 4.6 Den globala situationen ur svenskt perspektiv 118 5 Malmer och metaller [ Sverige 121 5.1 Minerallagstiftning . . . 121 *

5.2 Den statliga organisationen på mineralområdet 122 5.3 Prospektering 123 5.4 Mineraltillgångar 130 5.4.1 Gruvrätter 130 5.4.2 Sveriges malmtillgångar . 132

5. 4. 3 Bedömning av de svenska malmtillgångarnas brytvärd- het 134 5.5 Produktion . 142 5.5.1 Brytning 142 5.5.2 Förädling 146 5.5.3 Företagsstruktur . . . . 149 5.5.4 Lokalisering av företagsledningar och myndigheter 152 5.5.5 Sysselsättning . . . . . . . 152 5.5.6 Lönsamhet, produktivitet, salu- och förädlingsvärde 154 5.6 Forskning och utveckling 160 5.7 Handel . . . 161 ' 5.7.1 Allmänt . . 161 5 7 2 Handel med malmer och sliger 168 5.7.3 Handel med halvförädlade metaller 170 5. 7. 4 Handel med obearbetade metaller 172 5.8 Förbrukning . . . . . 178 5.8.1 Definition av olika förbrukningsbegrepp 178 5.8.2 Förbrukning av legeringsmetaller 181 5.8.3 Primär- och sekundärmetall 182 5.8.4 Förbrukning av metallerli Sverige . 183 5.8.5 Förbrukning av sekundärmetall i Sverige 194 5.9 Sveriges försörjningssituation . . 196 5.9.1 Försörjningsstruktur för olika metaller . 196

5.9.2 Den svenska försörjningssituationen i ett nordiskt perspektiv * 203 5.9.3 Sammanfattning 205 6 Allmänna prognosjörutsättningar 207 6.1 Prognosmetod . . . . 207 6.1. 1 Några internationella exempel 207 6.1. 2 Vår metod . . 209 6.2 Ekonomisk tillväxt och internationell handel 211 6.2.1 Global BNP- tillväxt . . . 212 6. 2. 2 Den ekonomiska utvecklingen | Sverige 214 6.3 Energitillgång och energipriser 217 7 Tekniska prognoWrutsättningar 219 7.1 Inledning 219 7.2 Brytvärdhet 220

7.3 Prospektering . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 '7.4 Brytning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 17.5 Mineralberedning . . . . . . . . . . . . . . . . 229 7.6 Metallframställning . . . . . . . . . . . . . . . 230 7.7 Transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 7.8 Miljöaspekter . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 7.9 Energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 8 Prognosresultat . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 8.1 Prognosernas uppbyggnad . . . . . . . . . . . . . 237 8.2 Prognosresultat . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 8.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 239 8.2.2 Järn och stål . . . . . . . . . . . . . . . 239 8.2.3 Legeringsmetaller . . . . . . . . . . . . . 243 8.2.4 Basmetaller . . . . . . . . . . . . . . . 249 8.2.5 Lätta metaller . . . . . . . . . . . . . . 253 8.2.6 Ädelmetaller . . . . . . . . . . . . . . . 256 8. 2. 7 Övriga metaller . . . . . . . . . . . . . . 258 8.3 Utvärdering av prognoserna . . . . . . . . . 259 8.3.1 Prognosresultaten från mineralpolitisk synpunkt . . 259 8.3.2 Kritik och Vidareutveckling av prognosresultaten . . 269 9 Utgångspunkter för det fortsatta arbetet . . . . . . . . . 273 91 Allmänna utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . 273 9.2 Prognosarbetets fortsättning . . . . . . . . . . . . 274 9.3 Planerat arbete för förslagsdelen . . . . . . . . . . . 275 Särskilt yttrande . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 Bilaga 1 Järn . . . . . . . . . . . . . . 285 1. 1 Egenskaper och förekomstsätt . . . . . . . . . . . 285 1. 2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . 285 l. 2. 1 Totala brytvärda tillgångar . . . . . . . . . . 285 1.2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . . . . . . . 286 1. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet . . . . '. 287

1 2. 4 Sveriges tillgångar 1. 3 Produktion . . 1.3.1 Produktionsteknik 1.3.2 Produktionsutveckling 1.3.3 Produktionens länderfördelning 1.3.4 Företagsstruktur 1.3.5 Kostnadsstruktur 1.3.6 Landtransporter . 1.3.7 Samarbete mellan producentländer 1.3.8 Sveriges produktion 1.4 Handel . . . . 1.4.1 Internationell handel 1.4.2 Sjötransporterad järnmalm 1.4.3 Prissättning

1. 4. 4 Sveriges export och import 1. 5 Konsumtion . . . 1.5.1 Konsumtionsutveckling 1.5.2 Konsumtionens länderfördelning . . . . . . . _ 1.5.3 Användningsområden . . . . . . . . . . . 312l

1.5.4 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . 312 1.5.5 Efterfrågans bestämningsfaktorer . . . . . . . 314 1.5.6 Sveriges förbrukning . . . . . . . . . . . . 314 1.6 Prognoser . . . . . . . . . . 315 1.6.1 Utvecklingen åren 1974—1978 . . . . . . . . . 315 1.6.2 Teknikprognos . . . . . . . . . . . . . . 320 1.6.3 Globala prognoser . . . . . . . . . . . . . 321 1.6.4 Prognoser för Sverige . . . . . . . . . . . . 325 1.6.5 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 333 Bilaga 2 Specialstål och ferrolegeringar . . . . . . . . . . 337 21 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 337 2. 2 Specialstål . . . . . . . . . . . . . . . . 337 2.2.1 Definition och avgränsningar av begreppet specialstål 337 2.2.2 Framställning av specialstål . . . . . . . . . 338 2.2.3 Tillsats av legeringsämnen till specialstål . . . . . 338 2.2.4 Specialstålets halter av legeringsmetaller . . . . . . 339 2.2.5 Produktion av specialstål . . . . . . . . . . 339 ' 2.2.6 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . 340 . 2.2.7 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . 341 . 2.2.8 Sveriges produktion av specialstål . . . . . . . 342 2.2.9 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . 344 2.2.10 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 2. 2.11 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . 346 2.3 Ferrolegeringar . . . . . . . . . . . . . . . . 347 2.3.1 Produktionsteknik . . . . . . . . . . 347 2.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur . . 348 2.3.3 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . 348 2.3.4 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . 349 2.3.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . 350 2.3.6 Sveriges produktion . . . . . . . . . . . . 350 2.3.7 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . 351 2.3.8 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . 354 2.4 Prognoser . . . . . . . . - . . . . . . . . . . 357 2.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 357 2.4.2 Teknikprognos . . . . . . . . . 357 2.4.3 Specialstålens halter av legeringsmetaller | framtiden 358 2.4.4 Globala prognoser . . . . . . . . . . . . . 358 2.4.5 Prognoser för Sverige . . . . . . . . . . . . 360 Bilaga 3 Mangan . . . . . . . . . . . . . . . 365 3.1 Egenskaper och förekomstsätt . . . . . . . . . . . 365 3. 2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . 365

3.2.1 Totala brytvärdatillgångar . . . . . . . . . . 365

3.2.2 Tillgångarnas länderfördelning . . . . . . . . 366 ' 3. 2. 3 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . 366 3.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . 367 3.3.1 Produktionsteknik . . . . . . . . 367

3.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur . . 367

3.3.3 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . 367 3.3.4 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . 369

3.3.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . 370 3.3.6 Samarbete mellan producenter . . . . . . . . 371 3.3.7 Sveriges produktion . . . . . . . . . . . . 371 3.4 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 371 3.4.1 Internationell handel . . . . . . . . . . . . 371 3.4.2 Prissättning . . . . . . . . . . . . . . . 372

3. 4. 3 Sveriges export och import . . . . . . . . . . 374

3.5 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . 375 3.5.1 Konsumtionsutveckling . . . . . . . . . . . 375 3.5.2 Konsumtionens länderfördelning . . . . . . . 375 3.5.3 Användningsområden . . . . . . . . . . . 375 3.5.4 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . 376 3.5.5 Sveriges förbrukning . . . . . . . . . . . . 376 3.6 Prognoser . . . . . . . . . . . . . . . . . 380 3.6.1 Teknikprognos . . . . . . . . . . . . . . 380 3.6.2 Globala prognoser . . . . . . . . . . . . . 380 3.6.3 Prognoser för Sverige . . . . . . . . . . . . 383 3.6.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 387 Bilaga 4 Krom . . . . . . . . . . . . . . . 389 4.1 Egenskaper och förekomstsätt . . . . . . . . . . . 389 4.2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . 389 4. 2.1 Totala brytvärda tillgångar . . . . . . . . . . 389

4. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . . . . . . . 390

4. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet . . . . . 391

4. 2. 4 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . 391

4.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . 392 4.3.1 Produktionsteknik . . . . . . . . 392 4.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur . . 393

4.3.3 Produktionens länderfördelning 4.3.4 Företagsstruktur 4.3.5 Kostnadsstruktur 4.3.6 Producentsamarbete 4.3.7 Sveriges produktion 4.4 Handel . . . . 4.4.1 Internationell handel 4.4.2 Prissättning . 4. 4. 3 Sveriges export och import 4.5 Konsumtion . . 4.5.1 Konsumtionsutveckling 4.5.2 Konsumtionens länderfördelning 4.5.3 Användningsområden

4.5.4 Substitutionsförhållanden 4. 5. 5 Sveriges förbrukning

4.6 Prognoser . . 4.6.1 Teknikprognos 4.6.2 Globala prognoser 4.6.3 Prognoser för Sverige 4.6.4 Slutsatser

Bilaga 5 Nickel . 5. 1 Egenskaper och förekomstsätt 5. 2 Råvarutillgångar . 5.2.1 Totala brytvärda tillgångar 5.2.2 Tillgångarnas länderfördelning . . 5. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 5. 2. 4 Sveriges tillgångar 5.3 Produktion . . 5.3.1 Produktionsteknik . . 5.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 5.3.3 Produktionens länderfördelning 5.3.4 Företagsstruktur 5.3.5 Kostnadsstruktur 5.3.6 Producentsamarbete 5.3.7 Sveriges produktion 5.4 Handel . . . . . . 5.4.1 Internationell handel 5.4.2 Prissättning . . . . 5. 4. 3 Sveriges export och import 5.5 Konsumtion . . . 5.5.1 Konsumtionsutveckling 5.5.2 Konsumtionens länderfördelning 5.5.3 Användningsområden 5.5.4 Substitutionsförhållanden 5. 5. 5 Sveriges förbrukning 5.6 Prognoser . 5.6.1 Teknikprognos 5.6.2 Globala prognoser 5.6.3 Prognoser för Sverige 5.6.4 Slutsatser

Bilaga 6 Molybden . . 6.1 Egenskaper och förekomstsätt 6. 2 Råvarutillgångar . 6.2.1 Totala brytvärda tillgångar 6. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . 6.2.3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 6. 2. 4 Sveriges tillgångar 6.3 Produktion . . . 6.3.1 Produktionsteknik . . 6.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur

406 407 411 , 411 = 412 i 414 419

423 423 423 423 424 424 425 425 425 428 428 429 430 432 432 433 433 434 434 436 436 436 436 437 438 441 441 442 445 451

453 453 453 453 454 454 455 455 455 455

6.3.3 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . 455 6.3.4 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . 457 6.3.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . 458 6.3.6 Samarbete mellan producenter . . . . . . . . 458 6.3.7 Sveriges produktion . . . . . . . . . . . . 459 6.4 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 459 6.4.1 Internationell handel . . . . . . . . . . . . 459 6.4.2 Prisbildning . . . . . . . . . . . . . . . 459 6. 4. 3 Sveriges export och import . . . . . . . . . . 460 6.5 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . 463 6.5.1 Konsumtionsutveckling . . . . . . . . . . . 463 6.5.2 Konsumtionens länderfördelning . . . . . . . 463 6.5.3 Användningsområden . . . . . . . . . . . 463 6.5.4 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . 464 6.5.5 Sveriges förbrukning . . . . . . . . . . . . 465 6.6 Prognoser . . . . . . . . . . . . . . . . . 467 6.6.1 Teknikprognos . . . . . . . . . . . . . . 467 6.6.2 Globala prognoser . . . . . . . . . . . . . 467 6.6.3 Prognoser för Sverige . . . . . . . . . . . . 472 6.6.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 475 Bilaga 7 Wolfram . . . . . . . . . . . . . . . . 477 7. 1 Egenskaper och förekomstsätt . . . . . . . . . . . 477 7 2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . 477 7. 2.1 Totala brytvärda tillgångar . . . . . . . . . . 477 7. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . . . . . . . 478 7. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet . . . . . 478 7. 2. 4 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . 479 7.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . 479 7.3.1 Produktionsteknik . . . . . . . 479 7.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur . . 481

7.3.3 Produktionens länderfördelning 7.3.4 Företagsstruktur 7.3.5 Kostnadsstruktur 7.3.6 Producentsamarbete 7.3.7 Sveriges produktion 7.4 Handel . . . . . . 7.4.1 Internationell handel 7.4.2 Prisbildning . 7.4.3 Multilateralt samarbete 7. 4. 4 Sveriges export och import 7.5 Konsumtion . . . 7.5.1 Konsumtionsutveckling 7.5.2 Konsumtionens länderfördelning 7.5.3 Användningsområden 7.5.4 Substitutionsförhållanden 7. 5. 5 Sveriges förbrukning 7.6 Prognoser . . . 7.6.1 Teknikprognos

Bilaga 8 Kobolt 8.1 8.2

8.3

8.4

8.5

8.6

7.6.2 Globala prognoser 7.6.3 Prognoser för Sverige 7.6.4 Slutsatser

Egenskaper och förekomstsätt Råvarutillgångar .

8.2.1 Totala brytvärda tillgångar 8.2.2 Tillgångarnas länderfördelning 8. 2. 3 Sveriges tillgångar

Produktion . . . 8.3.1 Produktionsteknik . . . . 8.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 8.3.3 Produktionens länderfördelning 8.3.4 Företagsstruktur

8.3.5 Kostnadsstruktur 8.3.6 Producentsamarbete 8.3.7 Sveriges produktion

Handel . . . . .

8.4.1 Internationell handel

8.4.2 Prissättning . . .

8. 4. 3 Sveriges export och import Konsumtion . . . 8.5.1 Konsumtionsutveckling 8.5.2 Användningsområden 8.5.3 Substitutionsförhållanden 8.5.4 Sveriges förbrukning

Prognoser . .

8.6.1 Teknikprognos

8.6.2 Globala prognoser 8.6.3 Prognoser för Sverige 8.6.4 Slutsatser

Bilaga 9 Vanadin 9.1 9.2

9.3

9.4

Egenskaper och förekomstsätt

Råvarutillgångar .

9.2.1 Totala brytvärda tillgångar 9.2.2 Tillgångarnas länderfördelning

9. 2. 3 Sveriges tillgångar

Produktion . . .

9.3.1 Produktionsteknik . . 9.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 9.3.3 Produktionens länderfördelning

9.3.4 Företagsstruktur 9.3.5 Kostnadsstruktur 9.3.6 Producentsamarbete 9.3.7 Sveriges produktion

Handel . . . . .

9.4.1 Internationell handel

499 i 499 ' 499 499 499 500 500 501 501 501 502 502 502

502 '

502 502 503 503 503 503 504 504

505 '

505

505 '

507 510

513 513 513 513 514 514 515 515 515 515 516 516 516 516 517 517

9.4.2 Prissättning . . . 9. 4. 3 Sveriges export och import . 9.5 Konsumtion . . . * 9.5.1 Konsumtionsutveckling 9.5.2 Användningsområden 9.5.3 Substitutionsförhållanden . 9. 5. 4 Sveriges förbrukning ' 9.6 Prognoser . . . 9.6.1 Teknikprognos 9.6.2 Globala prognoser 9.6.3 Prognoser för Sverige 9.6.4 Slutsatser

Bilaga 10 Kisel . . 10.1 Egenskaper och förekomstsätt * 10.2 Råvarutillgångar 1 10.3 Produktion . . ' 10.31 Produktionsteknik . . . 10.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 10.3.3 Produktionens länderfördelning 10.3.4 Företagsstruktur 10.3.5 Kostnadsstruktur 10. 3. 6 Sveriges produktion ' 10.4 Handel . . . * 10. 4. l Internationell handel 10.4.2 Prissättning . . . 10. 4. 3 Sveriges export och import 10.5 Konsumtion . . . ' 10.5.1 Konsumtionsutveckling 10.5.2 Konsumtionens länderfördelning 10.5.3 Användningsområden 10.5.4 Substitutionsförhållanden , 10. 5. 5 Sveriges förbrukning 10.6, Prognoser . . . 10.6.1 Teknikprognos 10.6.2 Globala prognoser 10.6.3 Prognoser för Sverige 10.6.4 Slutsatser

* Bilaga 11 Koppar ' 11. 1 Egenskaper och förekomstsätt 11.2 Råvarutillgångar 11. 2.1 Totala brytvärda tillgångar 11.2.2 Tillgångarnas länderfördelning . 11. 2. 3 Sveriges tillgångar 11. 3 Produktion . . * 11. 3.1 Produktionsteknik . . 11. 3. 2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 11.3.3 Produktionens länderfördelning

11. 3. 4 Företagsstruktur 11. 3. 5 Kostnadsstruktur . 11. 3. 6 Samarbete mellan producentländer 11. 3. 7 Sveriges produktion 11.4 Handel . 11. 4.1 Internationell handel 11. 4 2 Prissättning . . 11. 4. 3 Multilateralt samarbete 11. 4. 4 Sveriges export och import 11.5 Konsumtion . . . 11. 5.1 Konsumtionsutveckling 11. 5. 2 Konsumtionens länderfördelning 11.5.3 Användningsområden 11.5.4 Substitutionsförhållanden 11. 5. 5 Sveriges förbrukning 11.6 Prognoser . . 11. 6.1 Teknikprognos 11. 6. 2 Globala prognoser 11.6.3 Prognoser för Sverige 11.6.4 Slutsatser

Bilaga 12 Zink . . 12.1 Egenskaper och förekomstsätt 12.2 Råvarutillgångar 12.2.1 Totala brytvärda tillgångar 12. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . 12. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 12.2. 4 Sveriges tillgångar 12.3 Produktion . . 12.3.1 Produktionsteknik . 12. 3. 2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 12. 3. 3 Produktionens länderfördelning 12. 3. 4 Företagsstruktur 12.3. 5 Kostnadsstruktur . . . . 12.3. 6 Producent- och konsumentsamarbete 12.3. 7 Sveriges produktion 12.4 Handel . . 12.4. 1 Internationell handel 12.4. 2 Prissättning . 12. 4. 3 Sveriges export och import 12.5 Konsumtion . . 12.5.1 Konsumtionsutveckling 12.5. 2 Konsumtionens länderfördelning 12.5.3 Användningsområden . 12.5.4 Substitutionsförhållanden 12. 5. 5 Sveriges förbrukning 12.6 Prognoser . 12.6. 1 Teknikprognos 12 6. 2 Globala prognoser

553 554, 555 555 » 560 561 562 564 564 564 565 565 567 568 568 ' 571 576 583

585 585 ' 585 , 585 . 586 1 586 , 586 | 587 ' 587 588 589 589 591 591 592 593 593 596 597 598 598 599 599 600 603 605 605 606

12.6.3 Prognoser för Sverige 12.6.4 Slutsatser

Bilaga 13 Bly 13 1 Egenskaper och förekomstsätt

132. Råvarutillgångar 13.2.1 Totala brytvärda tillgångar 13.2 2 Tillgångarnas länderfördelning . 13.2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

. 13.2. 4 Sveriges tillgångar

13.3 Produktion . .

13. 3 ] Produktionsteknik 13.3.2 Produktionsutveckling 13.3.3 Produktionens länderfördelning 13.3.4 Företagsstruktur 13.3.5 Kostnadsstruktur 13.3.6 Internationellt samarbete 13. 3. 7 Sveriges produktion

13.4 Handel . 13. 4. 1 Internationell handel 13.4.2 Prissättning och prisutveckling 13. 4. 3 Sveriges export och import

13.5 Konsumtion . . . 13.5.1 Konsumtionsutveckling 13.5.2 Konsumtionens länderfördelning 13.5.3 Användningsområden . 13.5.4 Substitutionsförhållanden 13. 5. 5 Sveriges förbrukning 13.6 Prognoser . . 13.6.1 Teknikprognos 13.6.2 Globala prognoser 13.6.3 Prognoser för Sverige 13.6.4 Slutsatser

Bilaga 14 Tenn .

14.1. Egenskaper och förekomstsätt

14.2. Råvarutillgångar 14.2.1 Totala brytvärda tillgångar 14.2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . 14.2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 14.2. 4 Sveriges tillgångar

14. 3 Produktion . . 14.3.1 Produktionsteknik

14.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

14.3.3. Produktionens länderfördelning 14.3.4 Företagsstruktur 14.3.5 Kostnadsstruktur 14.3. 6 Sveriges produktion 14.4 Handel 14.4.1 Internationell handel

14.4.2 Multilateralt samarbete mellan konsumenter och produ- center 14.4.3 Prissättning . . . 14. 4. 4 Sveriges export och import 14.5 Konsumtion . . . 14. 5.1 Konsumtionsutveckling 14.5.2 Konsumtionens länderfördelning 14.5.3 Användningsområden . 14.5.4 Substitutionsförhållanden 14. 5. 5 Sveriges förbrukning 14.6 Prognoser . . . 14.6.1 Teknikprognos 14.6.2 Globala prognoser 14.6.3 Prognoser för Sverige 14.6.4 Slutsatser

Bilaga 15 Aluminium . 15.1 Egenskaper och förekomstsätt 15. 2 Råvarutillgångar 15.2 1 Totala brytvärda tillgångar 15.2.2 Tillgångarnas länderfördelning 15. 2. 3 Sveriges tillgångar 15.3 Produktion . . 15.31 Produktionsteknik . . . 15.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 15.3.3 Produktionens länderfördelning 15.3.4 Företagsstruktur 15.3.5 Kostnadsstruktur 15.3.6 Producentsamarbete 15. 3. 7 Sveriges produktion 15.4 Handel 15.4.1 Internationell handel 15.4.2 Prissättning . . . 15. 4. 3 Sveriges export och import 15.5 Konsumtion . . . 15.5.1 Konsumtionsutveckling 15.5.2 Konsumtionens länderfördelning 15.5.3 Användningsområden . 15.5.4 Substitutionsförhållanden 15. 5. 5 Sveriges förbrukning 15.6 Prognoser . . 15. 6. 1 Teknikprognos 15.6.2 Globala prognoser 15.6.3 Prognoser för Sverige 15.6.4 Slutsatser

Bilaga 16 Titan 16.1 Egenskaper och förekomstsätt 16.2 Råvarutillgångar

650 651 652 6521 652 | 652 1 654 * 654 655 656 656 656 * 659 660 *

661 : 661 . 662 » 662 ; 662 1 662 1 664 ; 664 , 664 | 667 1 667 1 669 1 670 * 672 673 673 675 676 676 676 676 676 679 680 683 683 685 690 698

699 699 699

16.2.1 Totala brytvärda tillgångar 16.2.2 Tillgångarnas länderfördelning 16. 2. 3 Sveriges tillgångar ' 16.3 Produktion . . * 16.3.1 Produktionsteknik . . . . 16.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 16.3.3 Produktionens länderfördelning 16.3.4 Företagsstruktur 16.3.5 Kostnadsstruktur . 16.3.6 Samarbete mellan producenter 16. 3. 7 Sveriges produktion ' 16.4 Handel . 16.4.1 Internationell handel 16. 4. 2 Prisbildning . 16. 4. 3 Sveriges export och import 16.5 Konsumtion . . . 16.5.1 Konsumtionsutveckling 16.5.2 Konsumtionens länderfördelning 16.5.3 Användningsområden . 16.5.4 Substitutionsförhållanden 16. 5. 5 Sveriges förbrukning 16. 6 Prognoser . . ' 16.6. 1 Teknikprognos 16.6.2 Globala prognoser 16.6.3 Prognoser för Sverige 16.6.4 Slutsatser

* Bilaga 17 Magnesium . ; 17. 1 Egenskaper och förekomstsätt . 17. 2 Råvarutillgångar

* 17.3 Produktion . . .

17.3.1. Produktionsteknik

17.3.3 Produktionens länderfördelning 17.3.4 Företagsstruktur 17.3.5 Kostnadsstruktur 17. 3. 6 Sveriges produktion 17.4 Handel . ' 17. 4.1 Internationell handel 17. 4. 2 Prissättning . 17. 4. 3 Sveriges export och import 17.5 Konsumtion . . . 17.5.1 Konsumtionsutveckling 17.5.2 Konsumtionens länderfördelning 17.5.3 Användningsområden . 17.5.4 Substitutionsförhållanden 17. 5. 5 Sveriges förbrukning 17. 6 Prognoser . . 17. 6.1 Teknikprognos

17.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

699 700 700 701 701 702 702 702 704 705 705 705 705 706 706 707 707 707 708 708 708 709 709 710 71 1 712

715 715 715 716 716 716 716 717 ,717

717 717 717 717 718 718 718 718 718 720 720

721

721

17.6.2. Globala prognoser 17.6.3 Prognoser för Sverige 17.6.4 Slutsatser

Bilaga 18 Guld . . 18.1 Egenskaper och förekomstsätt 18.2 Råvarutillgångar 18.2.1 Totala brytvärda tillgångar 18. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . 18. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 18. 2. 4 Sveriges tillgångar 18.3 Produktion . . 18.3.1 Produktionsteknik . . 18.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 18.3.3 Produktionens länderfördelning 18.3.4 Företagsstruktur 18.3.5 Kostnadsstruktur . . 18.3.6 Samarbete mellan producenter 18. 3. 7 Sveriges produktion 18.4 Handel . 18. 4 ] Internationell handel 18. 4. 2 Prissättning . . . 18. 4. 3 Sveriges export och import 18.5 Konsumtion . . . 18.5.1 Konsumtionsutveckling 18.5.2 Konsumtionens länderfördelning 18.5.3 Användningsområden 18.5.4 Substitutionsförhållanden 18. 5. 5 Sveriges förbrukning 18.6 Prognoser . . 18. 6.1 Teknikprognos 18.6.2 Globala prognoser 18.6.3 Prognoser För Sverige 18.6.4 Slutsatser

Bilaga 19 Silver . . 19.1 Egenskaper och förekomstsätt 19.2 Råvarutillgångar 19.2.1 Totala brytvärda tillgångar 19.2.2 Tillgångarnas länderfördelning 19. 2. 3 Sveriges tillgångar 19.3 Produktion . . 19.3.1 Produktionsteknik . . 19.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 19.3.3 Produktionens länderfördelning 19.3.4 Företagsstruktur 19.3.5 Kostnadsstruktur . . 19.3.6 Samarbete mellan producenter 19.3.7 Sveriges produktion

722 724 727

729 i 729 ; 729 | 729 * 730 730

730

731 ' 73|

731 : 731 , 732 | 732 732 | 732 » 733 | 733 F 734 | 734 | 735 i 735 | 735 | 736 | 737 | 737|

737 | 737 : 738

739 740

743 743 743 743 744 744 745 745 745 745 747 747 747 747

/;g;4 -. _. .—

&

19.4. Handel

19.4.1. Internationell handel och prissättning

19.4.2. Sveriges export och import

19.5 Konsumtion 19.5.1 Konsumtionsutveckling 19.5.2 Konsumtionens länderfördelning 19.5.3 Användningsområden . 19.5.4 Substitutionsförhållanden 19. S. 5 Sveriges förbrukning 19.6 Prognoser

19.61. Teknikprognos 19.6.2 Globala prognoser 19.6.3 Prognoser för Sverige 19.6.4 Slutsatser

Bilaga 20 Övriga meta/ler 20.1 20.2 20.3

20.4

20.5

20.6

20.7

Inledning . Egenskaper och tillämpning

Antimon . . 20.3.1 Förekomstsätt och framställning 20.3.2 Världsproduktion

20.3.3 Världskonsumtion . . . 20.3.4 Substitutionsförhållanden 20.3.5 Prisutveckling . .

20. 3. 6 Svenska förhållanden

Arsenik . . 20.4.1 Förekomstsätt och framställning 20.4.2 Världsproduktion

20.4.3 Världskonsumtion . . . 20.4.4 Substitutionsförhållanden 20.4.5 Prisutveckling . .

20. 4. 6 Svenska förhållanden

Beryllium . . 20 5.1 Förekomstsätt och framställning 20.5.2 Världsproduktion

20.5.3 Världskonsumtion . . . 20.5.4 Substitutionsförhållanden 20.5.5 Prisutveckling . .

20. 5 6 Svenska förhållanden

Cesium . . . 2.0 6.1 Förekomstsätt och framställning 20.6.2 Världsproduktion

20.6.3. Världskonsumtion

20.6.4 Prisutveckling . .

20. 6. 5 Svenska förhållanden

Gallium . . 20.7.1 Förekomstsätt och framställning 20.7.2 Världsproduktion

20.7.3. Världskonsumtion

748 748 748 748 748 749 749 750 751 752 752 752 754 756

757 757 757 761 761 761 762 762 762 763 763 763 764 764 765 765 765 765 766 766 766 767 767 767 767 768 768 768 768 768 769 769 769 769

20.8

20.9

20.7.4. Substitutionsförhållanden 20.7.5 Prisutveckling . . 20.7. 6 Svenska förhållanden Hafnium

20 8. 1 Förekomstsätt och framställning

20.82. Världsproduktion

20.8.3 Världskonsumtion . . . 20.8.4 Substitutionsförhållanden 20.8.5 Prisutveckling . .

20. 8. 6 Svenska förhållanden Indium

20.9.1. Förekomstsätt och framställning

20.9.2. Världsproduktion

20.9.3 Världskonsumtion . . . 20.9.4 Substitutionsfo'rhållanden 20.9.5 Prisutveckling . .

20. 9. 6 Svenska förhållanden

20. lOKadmium

20.101. Förekomstsätt och framställning 20.10. 2 Världsproduktion

20.103 Världskonsumtion . . . 20.104 Substitutionsförhållanden 20.105 Prisutveckling . .

20.10.6. Svenska förhållanden

20.11Kvicksilver

20.11.1. Förekomstsätt och framställning 20.11.2 Världsproduktion

20.11.3 Världskonsumtion . . .

20.1 1.4 Substitutionsförhållanden 20.11.5 Prisutveckling . . 20.11. 6 Svenska förhållanden

20.12Niob

20.12.1. Världsproduktion

20.122 Världskonsumtion . . . 20. 12.3 Substitutionsförhållanden 20.124 Prisutveckling . .

20.12.5. Svenska förhållanden

20.13Platinametallerna

20.131. Förekomstsätt och framställning 20.13.2 Världsproduktion

20.133 Världskonsumtion . . . 20.134 Substitutionsförhållanden 20.135 Prisutveckling . .

20. 13. 6 Svenska förhållanden

20. 14 Selen

20.14.1. Förekomstsätt och framställning 20.14.2 Världsproduktion

20.143 Världskonsumtion . . .

20.14.4. Substitutionsförhållanden

770 770 770 770 — 770 771 771 771 772 772 772 772 772 773 773 | 773 773 773 774 774 774 774 » 774 775 775 | 775 | 776 ' 776 * 776 776 776 777 777 777 778 778 778 779 779 779 780 780 780 780 780 781 781 781 781

? |, |, i,

|

20. 14.5 Prisutveckling . . 20.14.6 Svenska förhållanden 20.15 Sällsynta jordartsmetaller

20.15.2. Världsproduktion 20.15.3 Världskonsumtion

20.15.4 Prisutveckling . .

20.15.5. Svenska förhållanden 20.16Tantal

%

20.162 Världsproduktion 20.163 Världskonsumtion . . . 20.16.4 Substitutionsförhållanden 20.165 Prisutveckling . . 20. 16.6 Svenska förhållanden 20.17Tellur . . . . . . . . . 20.17.1 Förekomstsätt och framställning 20. 17.2 Världsproduktion 20.173 Världskonsumtion . . . 20.17.4 Substitutionsförhållanden 20.17.5 Prisutveckling . . 20.17.6 Svenska förhållanden 20.18Vismut . . . . . . . . . 20.18.1 Förekomstsätt och framställning 20.182 Världsproduktion 20.18.3 Världskonsumtion . . . 20.18.4 Substitutionsförhållanden 20.18.5 Prisutveckling . . 20.186 Svenska förhållanden 20.19Zirkonium . . . . . . . . . 20.19.1 Förekomstsätt och framställning 20.19.2 Världsproduktion 20.193 Världskonsumtion . . . 20. 19.4 Substitutionsförhållanden 15 20.195 Prisutveckling . . 20.196 Svenska förhållanden

1 |

% Bilaga 21 Beskrivning av statistiskt underlag i: Bilaga 22 Ordlista

)" Bilaga 23 Förkortningar

20.15.1. Förekomstsätt och framställning

20.16.l Förekomstsätt och framställning

781 782 782 783 783 783 784 784 784 785 785 785 785 785 786 786 786 786 786 787 787 787 787 787 788 788 788 788 789 789 790 790 790 790 791 791

793

807

811

' 1 Inledning

1.1. Direktiv

' Kungl. Maj:t bemyndigade genom beslut den 29 mars 1974 dåvarande chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, att tillsätta en utredning rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Härvid anförde ' statsrådet Johansson bl. a. följande:

Sverige är förhållandevis rikt på malm och andra mineralresurser. De geologiska förutsättningarna i olika delar av landet, särskilt i övre Norrland och i Mellansverige, är gynnsamma för förekomster av både järn- och sulfidmalmer. Sverige är en betydande jämmalmsproducent och också en av de viktigaste exportörerna av järnmalm. Vad , gäller andra mineralprodukter är Sveriges ställning mindre betydelsefull iett interna- * tionellt perspektiv. Vårt land är självförsörjande med avseende på bl.a. bly- och ? zinkmalm. Förädling av zinkmalm till metall förekommer dock inte i Sverige. _ Brytningen av kopparmalm tillgodoser en betydande del av Sveriges behov. Utvin— I ningsbara tillgångar av t. ex. aluminium, tenn och krom saknas däremot. Värdet av den totala svenska malmexporten uppgick för år 1971 till ca 1 500 milj. kr. | Vad gäller metaller är förhållandena något mer komplicerade. 1 Sverige förekommer produktion av metaller vilkas malmer inte bryts här. Såväl importen som exporten av obearbetade metaller är stor i förhållande till produktionen. Detta beror framför allt på att de olika metallerna förekommer i ett flertal olika varianter och som beståndsdelar i olika legeringar. Produktion av samtliga dessa varianter förekommer knappast i något enskilt land.

Den svenska brytningen av s. k. industrimineral, dvs. mineraliska ämnen utom malmer och mineralbränslen, kan f. n. inte tillgodose landets behov. Importöverskottet '1 inom denna varusektor är av storleksordningen 200 milj. kr. Förutsättningama för

utvinning av industrimineral i Sverige liksom deras ekonomiska betydelse varierar starkt mellan olika mineral. _ Utrikeshandeln med mineraliska ämnen är betydande. Under den senaste tioårspe- rioden har utrikeshandeln med mineraliska ämnen och metaller, exkl. fossila bränslen, svarat för omkring 15 % av såväl Sveriges utrikeshandel som den totala världshan- ' deln.

För den svenska mineralpolitiken kan flera mål ställas upp. Det primära målet bör vara att åstadkomma en försörjning med mineralråvaror — genom exploatering av inhemska tillgångar eller genom import — som tillgodoser Sveriges behov på ekonomiskt mest förmånliga sätt. Frågan om återvinning är härvid av väsentlig . betydelse. Ett annat mål bör vara att främja utnyttjande av inhemska fyndigheter och '. härigenom möjliggöra export av malm och produkter av bearbetade mineral. Vidare bör |. mineralpolitiken syfta till att låta samhället erhålla en del av mineralproduktionens

värde. Det bör slutligen vara ett mål för mineralpolitiken att se till att utvinning och

förädling sker på ett rationellt sätt och under hänsynstagande till kraven på en god arbetsmiljö, god yttre miljö och regional balans.

Staten förfogar över en rad medel för att förverkliga de mål som nu angetts. Hit hör | rättslig reglering och kontroll grundad på denna, stimulansåtgärder av olika slag samt | statlig företagsverksamhet.

Efter att ha beskrivit lagstiftningen och den statliga myndighetsorganisa- tionen på mineralområdet anförde statsrådet vidare:

Genom förslagen till ny gruvrättslig lagstiftning och de nya statliga myndigheter med verksamhet på mineralområdet som inrättats under det senaste året har grunden lagts för en mer aktiv mineralpolitik.

Möjligheterna att bedriva en aktiv politik med användande av de instrument som skapats härför är dock beroende av tillgången på grundläggande information om utvecklingen inom mineralområdet. Långsiktiga bedömningar av mineralresursernas utnyttjande i Sverige och i världen är en viktig del av denna information. Sådana bedömningar ger underlag för att bl. a. värdera riskerna för framtida knapphet beträffande olika mineral liksom de ekonomiska förutsättningarna för mineralexploa- tering.

Som redan framgått, är Sverige beträffande många metaller och mineral hänvisat till import för täckning av inhemska behov. En allmän brist på något eller några av dessa mineral kan för Sveriges del innebära stora påfrestningar. |

Samtidigt spelar den inhemska mineralutvinningen en viktig roll som råvarubas för de inhemska järn- och metallverken och den industri som arbetar med vidareförädling av deras produkter. Det är nödvändigt att den inhemska utvinningen av metaller och mineral bedöms mot bakgrund av dessa industriers behov på lång sikt. Hur stor mineralutvinningen i Sverige bör vara med hänsyn till den framtida försörjningen är ' emellertid svårt att avgöra. Detta beror bl. a. på att uppskattningar av de exploate- ringsbara fyndighetemas storlek ständigt förändras genom att nya fyndigheter . upptäcks, att brytnings- och anrikningsteknik utvecklas, att priser varierar samt att ? användningsområdena för olika metaller och mineral ständigt förändras. Möjlighe- | terna att ersätta exploatering av inhemska fyndigheter med import varierar också. Av | dessa orsaker måste frågan om mineralutvinningens omfattning på lång sikt prövas fonlöpande.

Beträffande såväl importerade mineral som mineral vilka utvinns i vårt land gäller att knapphet på ett visst mineral kan få en rad olika negativa effekter och motivera olika åtgärder i syfte att motverka dessa. Intensifiering av utvecklingsarbetet inom prospekterings-, brytnings- och anrikningsteknik och ökad forskning i syfte att återvinna t. ex. en metall ur avfall m. m. och återföra den till produktionsprocessen är exempel på åtgärder som kan sättas in för att motverka bristsituationer. Vidare kan knapphet motivera besparingsåtgärder i syfte att begränsa åtgången av ett visst mineral. Besparingarna kan ta sig uttryck att mineralet i vissa användningsområden ersätts med ett annat eller att produktionen av de varor för vilka mineralet behövs vid framställningen minskas. Ökad prospektering efter det aktuella mineralet är ytterligare en åtgärd som kan komma i fråga.

Av det anförda framgår att det är en viktig uppgift att ta fram underlag för överväganden rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Enligt min mening bör särskilda sakkunniga tillkallas härför.

Som en första uppgift bör de sakkunniga utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror. dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Den tioåriga, mer detaljerade prognosen bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning, import, export, förädling, användning och priser. Prognoserna bör omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. En första prognosrapport bör

föreligga vid utgången av år 1975. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anförde i prop. 197314] (5. 144) om att statens industriverk bör ha till uppgift bl. a. att göra översiktliga och långsiktiga bedömningar av naturresursernas utnyttjande i landet samt behovsprognoser. Verket skall vidare svara för viss marknadsbevakning på mineralområdet. Sedan de sakkunniga gjort sina prognoser bör industriverket överta prognosarbetet på detta område.

De sakkunnigas andra uppgift bör vara att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom ökad återvinning.

Utredningen bestämde vid sitt första sammanträde att kalla sig för mineralpolitiska utredningen (MPU).

1.2. Deltagare i utredningsarbetet

Genom beslut den 29 mars 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, att tillkalla högst tio sakkunniga med uppgift att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser.

Den 17 april 1974 tillkallades tio sakkunniga, nämligen landshövdingen Karl Frithiofson, ordförande, generaldirektören vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) Gunnar Ekevärn, riksdagsmannen Erik Glimnér (c), riksdagsmannen Gustav Lorentzon (vpk), kommerserådet vid statens indu— striverk (SIND) Thorsten Neyman, riksdagsmannen Tore Nilsson (m), riksdagsmannen Arne Nygren (s), numera departementsrådet i industride- partementet Gunnar Ribrant. riksdagsmannen Karl-Erik Strömberg (fp) och riksdagsmannen Gudrun Sundström (5).

Genom beslut den 10 mars 1977 bemyndigade regeringen statsrådet Åsling att tillkalla ytterligare tre sakkunniga. Samma dag tillkallades som sakkun- niga verkställande direktören i Luossavaara Kiirunavaara AB (LKAB) Sven Johansson, dåvarande ordföranden i Svenska Gruvindustriarbetareför- bundet John Näslund och dåvarande verkställande direktören i Boliden AB Åke Palm.

Ekevärn har dessutom i uppdrag att vara ordförande i en expertgrupp för resurskartläggning. Neyman, Ribrant och Strömberg har motsvarande uppdrag i expertgrupper för industrimineral, ekonomi och statistik samt lagstiftnings- och organisationsfrågor. Experten i MPU, förre direktören i Svenska Gruvföreningen, Jan Boman, har i uppdrag att vara ordförande i en expertgrupp för forskning och utveckling.

Expertgrupperna för resurskartläggning, ekonomi och statistik samt forskning och utveckling har deltagit i arbetet med detta betänkande.

Som experter vad avser resurskanläggning har fr. o. m. den 19 augusti 1974 medverkat byrådirektören vid SIND Sven Arvidsson (fr. o. m. den 1 september 1974), avdelningsdirektören vid SGU Ulf Hallgren (fr. o. m. den 1 november 1977), chefgeologen i Gränges Helmuth Hilbner, fil. dr. Gunnar Kautsky, SGU, fil. dr. Sigvard Ljung, SIND (fr. o. m. den 1 november 1977), överingenjören vid LKAB Sven Ljunggren (t. o. m. den 1 november 1977), direktören i LKAB Tibor Parak (fr. o. m. den 1 november 1977) och

prospekteringschefen vid Boliden Metall AB Folke Wallman.

Som experter vad avser ekonomi och statistik har fr. o. m. den 23 oktober 1974 medverkat direktören i Boliden AB Magnus Blomkvist (fr. o. m. den 1 oktober 1974), direktören i Boliden AB Tom Börresen, civilekonomen Ernst Hollander, Svenska Fabriksarbetareförbundet (fr. o. m. den 15 oktober 1976), ekon. dr. Nils-Erik Norén, LKAB (fr. o. m. den 19 augusti 1974), pol. mag. Olof Rydh, Svenska Metallindustriarbetareförbundet (fr. o. m. den 18 april *

1978), direktören i Gränges Aluminium Hugo Skantze, fil. kand. Sven Svensson, Svenska Metallindustriarbetareförbundet (t.o.m. den 18 april 1978), docent Lars Vinell, Sveriges industriförbund och numera departe- mentssekreteraren i industridepartementet Olle Östensson (fr.o.m. den 1 maj 1974 t. o. m. den 15 december 1977).

Som experter vad avser forskning och utveckling har fr.o.m. den 1 I december 1974 medverkat direktören i Svenska Gruvföreningen Jan Boman (ordförande i expertgruppen, förordnad som expert den 15 juni 1974), professorn Gunnar Almgren, Högskolan i Luleå, professorn Gotthard Björling, Kungl. Tekniska Högskolan (fr. o. m. den 1 april 1975), direktören i LKAB Bengt Fagerberg (fr. o. m. den 1 januari 1978), professorn Eric Forssberg, Högskolan i Luleå, tekn. lic. Bo Hall, industridepartementet (fr. o. m. den 1 juli 1975), professorn Dattratray Parasnis, Högskolan i Luleå, direktören i Boliden Metall AB Stig Petersson (fr. o. m. den 1 januari 1978) och professorn Sture Werner, SGU (fr. o. m. den 1 januari 1978).

Inom utredningens sekretariat har främst sekreteraren, departementsse- kreteraren i industridepartementet Olle Östensson (fr. o. rn. den 15 december 1977), och de biträdande sekreterarna bergsingenjören Lars Jergelin (fr. o. m. den 15 november 1977) och avdelningsdirektören vid SIND Dan Nilsson (fr. o. m. den 1 december 1976 t. o. m. den 31 augusti 1978) arbetat med detta betänkande. Härvid har utnyttjats det omfattande underlagsmaterial, framför | allt vad gäller kartläggningen av den svenska metallförbrukningen, som ' utarbetats av den tidigare sekreteraren, departementssekreteraren i industri- | departementet Åke Sundström (fr. o. m. den 1 september 1974 t. o. m. den 1 juni 1978), och de biträdande sekreterarna numera avdelningsdirektören vid SGU Ulf Hallgren (fr. o. m. den 19 augusti 1974 t. o. m. den 14 februari 1976) och civilekonomen Ernst Hollander (fr. 0. m. den 14juni 1974 t. o. m. den 1 oktober 1976). Det allra mesta av betänkandet har skrivits ut av Ingrid Möller och Karin Rubin.

1.3. Utredningsarbetets uppläggning

Figur 1.1 visar MPU:s organisation. Av figuren framgår att det finns ett arbetsutskott. Detta har till uppgift att besluta i administrativa frågor, se till att de olika expertgruppernas arbete samordnas och lösa problem som rör avgränsningen mellan expertgrupperna. 1 arbetsutskottet ingår ordförandena iexpertgrupperna samt ytterligare en ledamot i utredningen, riksdagsmannen Arne Nygren. Ordförande i arbetsutskottet är ledamoten i utredningen, departementsrådet Gunnar Ribrant.

Expertgrupperna är numera fem till antalet. Fyra av dem har funnits sedan

Arbetsutskott Sakkunniga Ordförande: Ordförande: G. Ribrant K. Frithiofsson

Expertgrupp för ekonomi och statistik

Ordförande: G. Ribrant

Expertgrupp för forskning och utveck— ling Ordförande: J. Boman

Expertgrupp för resurs- kartläggning Ordförande: G. Ekevärn

mineral

T. Nevman

tionsfrågor, bildades våren 1978. Grupperna har i huvudsak följande uppgifter.

Expertgruppen/ör resurskartläggning (RK -gruppen) har haft till huvudsaklig uppgift att uppskatta och beskriva tillgångar av olika malmmineral. Gruppen har, på basis av tillgänglig litteratur, jämfört olika uppskattningar av de globala tillgångarna av de viktigaste metallerna. Dessutom har RK-gruppen uppskattat Sveriges malmtillgångar, bl. a. genom den enkät som beskrivs i kapitel 5, och studerat olika prospekteringsmetoders effektivitet och resultat. Det mesta av RK-gruppens arbete t.o.m. år 1977 finns sammanfattat i rapporten (Ds I 1978:16) Malmtillgångar och prospektering. F.n. arbetar gruppen med frågor som har att göra med prospekteringens omfattning och inriktning i Sverige.

Expertgruppen för ekonomi och statistik (ES-gruppen) har haft till huvud- saklig uppgift att utarbeta de beskrivningar av förhållandena för olika metaller och prognoser över produktion och förbrukning som återfinns i bilagorna 1—20 i detta betänkande. Härvid har gruppen också utnyttjat uppgifter och bedömningar som gjorts av andra expertgrupper. En betydel- sefull del av ES-gruppens arbete har bestått i att kartlägga den svenska förbrukningen av olika metaller. F. 11. arbetar ES-gruppen med frågor som rör den svenska gruv- och metallindustrins framtida utveckling och Sveriges försörjning på sikt med olika metaller.

Expertgruppen för forskning och utveckling (FoU-gruppen) har som en huvuduppgift haft att beskriva nuvarande teknik inom mineralsektorn samt att göra prognoser för den tekniska utvecklingen inom sektorn. Resultatet av detta arbete finns i huvudsak beskrivet i rapporten (Ds 1 1978:13) Forskning utredningen påbörjades. Den femte, gruppen för lagstiftnings- och organisa- och utveckling inom svensk mineralindustri. FoU-gruppen ägnar sig nu åt att utarbeta underlag till ett forsknings- och utvecklingsprogram för mineralsek- torn i Sverige.

Expertgruppen för industrimineral (IM-gruppen) har haft till uppgift att beskriva tillgångar, produktion och förbrukning av industrimineralI i Sverige samt att göra prognoser över produktion och förbrukning av dessa mineral. IM-gruppen kan alltså sägas ha haft i uppgift att utföra samma arbete beträffande industrimineralen som de tre tidigare beskrivna grupperna haft för de metalliska mineralen. Resultatet av IM-gruppens arbete redovisades i delbetänkandet (SOU l977:75) Industrimineral. IM-gruppen har numera till

Sekretariat

Expertgrupp för industri-

Ordförande:

Expertgrupp för lagstift- ning och organisation Ordförande: K-E Strömberg

Figur I.] MPU:s organi- sation.

lSom industrimineral betecknas sådana natur- liga mineraliska ämnen samt likartade syntetiska produkter som kan ut- nyttjas industriellt. Undantag är fossila bränslen och, i regel, sådana mineral som bryts för framställning av metaller.

uppgift att lägga sådana synpunkter på övriga gruppers arbete som kan motiveras av hänsyn till speciella förhållanden för industrimineral.

Expertgruppen för lagstiftning och organisation (LO-gruppen) vilken som nämnts tillsattes våren 1978, har till uppgift att förbereda MPU:s förslag vad gäller lagstiftningen och myndighetsorganisationen på mineralområdet. LO-f gruppen har dessutom till uppgift att undersöka problem inom mineralsek- torn som rör inre och yttre miljö.

Huvuddelen av arbetet med detta betänkande har utförts i samband med utarbetandet av bilagorna 1—20. Under nästan hela tiden har arbetet med att kartlägga produktionsförhållanden och förbrukningssituation för de olika metallerna tagit största delen av utredningens resurser i anspråk. Huvud- texten i betänkandet, kapitlen 4—9, är till stor del sammanfattningar av uppgifter i bilagorna. Vid utarbetandet av bilagorna har vi från början utgått från vanliga offentliga källor, framför allt offentlig statistik och facklitteratur. Efter hand som bilagorna arbetats fram har synpunkter inhämtats från dels utredningens egna experter, dels utomstående expertis, framför allt i de företag som är verksamma i mineralsektorn i Sverige. Den sakkunskap som finns inom den svenska mineralindustrin har därföri betydande utsträckning | utnyttjats vid utarbetandet av betänkandet. Härutöver har flera uppgifter hämtats från våra två tidigare nämnda delrapporter, i vilka en del av FoU- gruppens och RK-gruppens arbete avrapporterades. Desutom har vi i viss , utsträckning utnyttjat konsulter för utredning av särskilda ämnesområden. Följande konsultrapporter har använts för detta betänkande:

Ingenjörsvetenskapsakademin: Återvinning av metaller, maj 1975 Charles River Associates: Price Forecasts to 1985 of Major Minerals and . Metals, oktober 1975

Kungliga Tekniska Högskolan: Mineralförbrukningen i metallurgisk indu- . stri —järn och ståltillverkning, juli 1976.

Dessutom bör nämnas den särskilda rapport om alternativa råvaror för j aluminiumframställning som utarbetades av vissa experter i utredningen (Ny aluminiumteknologi, stencil, 1975). Vi har också gjort två enkäter till företag. Den ena, som avsåg brytvärda tillgångar av olika metaller i Sverige vid olika prisantaganden, redovisas i avsnitt 5.4.3. Den andra, som avsåg förbruk- ningen av vissa metaller i form av skrot, redovisas i avsnitt 5.8.5.

Enligt våra direktiv skall vi inte ta upp frågor som rör energibärande mineral eller sand och grus. Vårt arbetsområde är alltså alla andra mineraliska ämnen. I detta betänkande behandlas endast de mineral som förbrukas i form av metaller. I vårt tidigare delbetänkande (SOU 1977:75) Industrimineral behandlade vi de mineral som huvudsakligen används i icke-metallisk form samt icke-metallisk användning av sådana mineral som mest används i form av metaller.

Vi har ide allra flesta fall fäst störst vikt vid att kartlägga förbrukningen av metaller. Detta beror naturligtvis på att ganska få av de metaller vi tar upp produceras i Sverige. Vid behandlingen av vissa metaller, t. ex. järn, bly och zink, har vi också försökt att redovisa en så fullständig bild av produktionen som möjligt, eftersom produktionen av dessa metaller har stor ekonomisk betydelse i Sverige. För definitioner av förbrukningsbegrepp och en samman- fattande redovisning av produktion och förbrukning av malmer och metaller i Sverige hänvisas till kapitel 5.

I detta sammanhang bör något nämnas om de statistiska metoder som vi använt.

Priser och kostnader i tabeller och figurer anges genomgående i 1976 års penningvärde. Vid defiatering har partiprisindex använts. I prognoserna har i de allra flesta fall förhållandena år 1975 tagits till utgångspunkt. Detta år vari och för sig inte särskilt representativt, eftersom det var ett lågkonjunkturår, men det har visat sig svårt att få fram tillförlitliga uppgifter för senare år. Åren 1973 eller 1974 kunde knappast heller tas till utgångspunkt, eftersom inte heller de är "representativa” från konjunktursynpunkt. Att gå längre tillbaka i tiden hade medfört en risk att vi skulle göra våra prognoser med utgångspunkt från helt föråldrade uppgifter. I några fall, särskilt när det gäller legeringsmetallerna, har vi, för att få ett mer representativt basår, utgått från genomsnittet av åren 1973—1975. I bilaga 21 beskrivs mer ingående hur kartläggningen av förbrukningsstrukturen för olika metaller har gjorts.

1.4. Betänkandets disposition

Vi har eftersträvat att ge huvudtexten en sådan utformning att den skall kunna läsas fristående från bilagorna.

I kapitel 2 ges en sammanfattning av hela betänkandet. Kapitel 3 ger en sammanfattning på engelska.

I kapitel 4 beskrivs vissa allmänna förhållanden inom den internationella mineralsektorn. Där redovisas bl. a. sammanfattningsvis tillgångssituationen för de viktigaste metallerna. Dessutom beskrivs världens produktion och förbrukning av samt handel med metaller. Vissa institutionella förhållanden tas också upp, bl. a. mineralpolitiken i några andra länder.

I kapitel 5 ges en översikt över mineralsektorn i Sverige. Där beskrivs Sveriges produktion, konsumtion, export och import av malmer och metaller. Dessutom ges en kortfattad översikt av lagstiftning och statlig myndighets- organisation på mineralområdet.

I kapitel 6 anges de allmänna förutsättningarna för våra prognoser, dvs. antaganden i fråga om BNP-tillväxt, energipriser m. m. Dessutom redovisas arbetsgången vid utarbetandet av prognoserna.

Kapitel 7 omfattar en kortfattad beskrivning av teknologin i mineralsek- torn och anger vilka antaganden i fråga om den tekniska utvecklingen i mineralsektorn som ligger till grund för prognoserna.

I kapitel 8 sammanfattas prognosresultaten. Där finns också en diskussion av prognosemas kvalitet samt av de slutsatser som kan dras med utgångs- punkt från prognosresultaten.

I kapitel 9 slutligen ges utgångspunkterna för vårt fortsatta arbete med förslag beträffande mineralpolitikens framtida inriktning.

Bilagoma 1—20 har till syfte att ge sammanfattande redovisningar av förhållandena för olika metaller. Där återfinns också de fullständiga progno- serna. I bilaga 21 redovisas, som redan nämnts, hur vi gått till väga vid kartläggningen av förbrukningsstrukturer m.m. Vi har strävat efter att använda få facktermer. För förklaringar av de fackuttryck som vi ändå tvingats utnyttja hänvisas till ordlistan i bilaga 22. I bilaga 23 återfinns en lista med förklaring av förkortningar som vi har använt.

! F 2 Sammanfattning

2.1. Direktiv och arbetets uppläggning

Mineralpolitiska utredningen (MPU) tillsattes den 17 april 1974. I direktiven anges som utredningens första uppgift att utarbeta en prognos för Sveriges försörjning med mineraliska råvaror, dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Prognosen borde omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. Utredningens andra uppgift skulle vara att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov.

Den första uppgiften har fullgjorts genom utarbetande av detta betänkande och det tidigare avgivna delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. Arbetet med den andra uppgiften kommer att pågå fram till sommaren 1979, varvid också ytterligare analyser och studier av betydelse för ställningstagan- det till mineralpolitikens inriktning kommer att utföras.

Arbetet inom utredningen har organiserats på så sätt att fem expertgrupper för olika problemområden har bildats med uppgift att bistå de sakkunniga med analyser av olika frågor och expertutlåtanden. Dessutom finns ett arbetsutskott som har till uppgift att samordna expertgruppernas arbete och besluta i administrativa frågor.

I detta betänkande behandlas endast de mineral som förbrukas i form av metaller. I det nyss nämnda tidigare avgivna delbetänkandet behandlades de mineral som huvudsakligen används i icke-metallisk form samt icke- metallisk användning av sådana mineral som mest används i form av metaller.

Syftet med arbetet hittills har varit att få fram prognoser för utvecklingen beträffande olika metaller. I de allra flesta fall har vi fäst störst vikt vid att kartlägga förbrukningssidan, vilket beror på att ganska få av de metaller vi tar upp produceras i Sverige. Vid behandlingen av vissa metaller, t. ex. järn, bly och zink, har vi också försökt att redovisa en så fullständig bild av produktionen som möjligt, eftersom produktionen av dessa metaller har stor ekonomisk betydelse i Sverige.

2.2. Den internationella bilden

I kapitel 4 redogör vi för de globala förhållandena på mineralområdet och den internationella utvecklingen under senare år.

Beträffande den globala tillgångssituationen konstateras inledningsvis att det inte finns någon grundad anledning att befara en total resursbrist, varken i i fysisk eller ekonomisk mening (avsnitt 4. 1). Tabell 2.1 visar ett försök att göra : en sammanfattande bedömning av knapphetsriskerna för de viktigaste : metallerna. Däremot finns det ett samspel mellan fysisk tillgänglighet på 7 metaller samt pris- och efterfrågeutveckling som förtjänar att följas noggrant och som kan påverka utformningen av långsiktiga industriella strategier även , i Sverige. För en del metaller kan det finnas tendenser till att produktions- kostnaderna ökar, vilket kan sägas vara ett uttryck för ekonomisk knapphet. : Detta innebär inte att det finns anledning att vänta sig radikala eller plötsliga förändringar i de relativa priserna på olika metaller av detta skäl. Föränd- ringarna sker långsamt och åtföljs av ändrade konsumtionsmönster efter : hand som dyrare metaller ersätts av billigare. Samtidigt bör man understryka att detta inte är den enda aspekten, och antagligen inte ens den viktigaste, av dem som påverkar materialvalet. Faktorer som ekonomisk tillgänglighet på , kortare sikt, integrationsfördelar och miljöhänsyn kan alla visa sig viktigare i ? det enskilda fallet.

Havets mineraltillgångar tas upp i avsnitt 4.1.3. Förutom olja och gas är de för framtiden mest intressanta mineraltillgångarna i havet de s. k. mangan- * nodulema. Dessa är mineralklumpar som byggts upp av mineraliska ämnen som fällts ut ur havsvattnet. De innehåller bl. a. mangan, nickel, koppar och kobolt. Tekniken för utvinning av nodulemas metallinnehåll håller på att

? Tabell 2.1 Sammanfattande bedömning av risken för knapphet på de viktigaste metallerna 1

Upptäckta bryt- Brytvärda Sänkning av Snabb efter— Svår att värda tillgångar tillgångar ' halten ger ba— f rågeökni ng ersätta är små (mindre kan inte ökas ' ra små ökningar väntas än 50 års bryt- mycket genom av tillgångarna ning) prospektering Järn x x Mangan x x Krom x x Nickel x x Molybden x Wolfram x? x” x Kobolt x Vanadin x Koppar x x Zink x x Bly x x Tenn x x? Aluminium x x Titan x Guld x x? Silver x x'? x? x

Tabell 2.2 Global gruvproduktion av olika metaller år 1974. Tusen ton metallinne- håll

Järn 515 000 . Mangan 9 075 Krom 2 300 Nickel 825 Molybden 85 Wolfram 39 Kobolt 31 Vanadin 26 Koppar 7 420 Zink 5 870 Bly 3 490 Tenn 223 Aluminium 16 665 Titan 1 440 Guld 1,2 Silver 9,5

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems, 1975.

utvecklas och man kan vänta sig att utvinning i kommersiell skala kommer igång mot slutet av detta århundrade.

Produktionen av olika metaller i världens gruvor framgår av tabell 2.2. Värdet av gruvornas totala produktion år 1973 har uppskattats till ca 150 miljarder kronor, medan produktionsvärdet för de färdiga obearbetade metallerna skulle vara ca tre gånger så stort, eller 450 miljarder kronor.

Under efterkrigstiden har de västliga i—ländernas andel av produktionen i gruvor och metallverk minskat något. Fortfarande svarar dock dessa länder för mer än hälften av världens produktion av färdiga metaller och mineral- produkter. Planekonomiernas andel av produktionen har ökat, medan u-ländernas har varit i stort sett konstant.

Som framgår av tabell 2.3 skedde de största förskjutningarna mella'n olika ländergrupper under 1950-talet.

Tabell 2.3 Fördelning av produktionsvärden för mineralprodukter på olika länder- grupper (procent av virldsproduktionen) Gruvproduktion Produktion av färdiga me-

taller och mineralproduk-

ter 1950 1960 1970 1950 1960 1970 Utvecklade mark- nadsekonomier 54 43 41 61 52 52 Utvecklingsländer 32 33 33 23 23 22 Planekonomier 14 24 26 16 25 26 100 100 100 100 100 100

Källa: International Bank of Reconstruction and Development: Sector Program Paper. The Non-fuel Mineral Industry. Washington D.C. 1973.

Produktionen av flera mineralråvaror är starkt koncentrerad till ett fåtal länder. Vissa länder, t. ex. USA, Canada, Australien, Sovjetunionen och Sydafrika har mycket stora andelar av produktionen av flera malmer och metaller. I de fall där u-länderna haren stor andel av produktionen beror detta oftast på geologiska förhållanden. För de metaller där de geologiska förutsättningarna är likvärdiga i u-länder och i i-länder har den större industriella erfarenheten i i-länderna och närheten till marknaden medfört att i dessa länder kommit att dominera produktionen. En annan faktor som har 1 verkat dämpande på produktionstillväxten i u-länderna är de internationella Ä gruvföretagens ovillighet under senare år att investera i dessa länder. Flera * företag har fått sin anläggningari u-länder nationaliserade, i några fall utan ' kompensation.

Mineralindustrins andel av produktionsvärdet är i de flesta länder ganska Ä liten. Förhållandena varierar dock kraftigt mellan olika länder. Medan * mineralproduktionens (inkl. energimineral) andel av nationalinkomsten är 0,6—0,7 % igenomsnitt i utvecklade länder ligger den på ca 1,2 % iu—länder.l l några länder, t. ex. Zambia, Bolivia, Gabon, Liberia m. fl. är dock andelen 1 25—30 %. Flera u-länder är också starkt beroende av mineralproduktionen . som källa till exportintäkter och statsinkomster. »

Eftersom det finns betydande stordriftsfördelar i mineralindustrin är de ? flesta företag ganska stora. Företagskoncentrationen är också större än i de * flesta andra näringsgrenar. Ett 30-tal gruvkoncerner kontrollerar över 45 % av västvärldens produktion av icke-energimineral. De största företagen är baserade i USA och Storbritannien. Några franska, sydafrikanska, kanaden- siska och västtyska företag räknas också till de största. Mineralindustrin är också starkt vertikalt integrerad. Det är mycket vanligt att samma företag äger såväl gruvor som smältverk. Vidare förekommer det samarbete mellan företagen. Förutom att de olika företagen ofta äger aktier i varandra är de representerade i varandras styrelser eller har andra förbindelselänkar via 1 banker eller investeringsbolag.

Under de senaste åren har emellertid situationen förändrats något. , Regeringarna, framför allt i u-länder, har börjat spela en mer aktiv roll. I flera fall har gruvor och andra anläggningar i u-länder blivit nationaliserade. Också på andra sätt har regeringarna sökt påverka företagens verksamhet och få större andel av produktionsvärdet. Detta har lett till att de internationella * företagens inflytande minskat något, samtidigt som de blivit mindre villiga att investera i u-länder. Den andel av dessa företags prospekteringskostnader som läggs ned i u-länder har sålunda de senaste åren minskat från 60 till 15 %.

Eftersom investeringskostnaderna i mineralindustrin stigit mycket hastigt under senare år kommer de investeringar som krävs om den väntade efterfrågan på mineralråvaror skall kunna täckas att bli mycket stora. Svårigheterna att finansiera investeringarna har också ökat på grund av att det tar lång tid att bygga anläggningarna och få dem i drift. Detta innebär att stora summor måste läggas ut långt innan intäkterna börjar komma in. Eftersom investeringsprojekten dessutom växt i storlek har företagen allt mer fått börja använda sig av extern finansiering och av consortialavtal, varigenom flera företag går ihop om ett projekt. De ofta tidskrävande förhandlingarna som är förenade med dessa finansieringssätt leder i sin tur till att det tar ännu längre

tid att genomföra investeringen. Slutligen leder de stora prisvariationerna för många mineralråvaror och den därav följande osäkerheten om den framtida prisutvecklingen till att företagen har svårigheter att få bra villkor för finansieringen. Det är mot denna bakgrund de senaste årens uppköp av gruvföretag från de stora oljebolagens sida bör ses.

Handeln med mineralråvaror är starkt internationaliserad. Värdet av världsexporten av mineralråvaror var år 1973 ca 300 miljarder kronor. Andelen mineralråvaror som kommer in i världshandeln har successivt ökat. Den viktigaste orsaken härtill är att produktionen i i-länderna, framför allt i USA, har ökat betydligt långsammare än konsumtionen. Sänkningen av sjöfraktkostnaderna under efterkrigstiden har bidragit till att göra denna utveckling möjlig. Handelsströmmarna går i stort sett från u-länder till i-länder. Några i-länder, främst Australien, Canada och Sydafrika är också betydande exportörer. Under senare år har vissa större u-länder, t. ex. Indien och Brasilien, också börjat uppträda som importörer av vissa mineralråvaror. Öst-väst-handeln är för de flesta metaller ganska obetydlig.

En betydelsefull del av handeln med mineralråvaror bedrivs på råvarubörserna i London och New York (se avsnitt 4.3.2). Sin största betydelse har dessa som prislikare. Även om bara en liten del av den fysiska exporten går via börserna, så bestäms ändå priserna på flera metaller av börsnoteringarna. Flera mineralråvaror, som inte noteras på börserna, säljs på långtidskontrakt. I dessa binds ofta priser och kvantitet under längre tid, vilket underlättar köpares och Säljares planering.

Priserna på de flesta mineralråvaror har under 1900-talet sjunkit i reala termer. För de flesta metaller har denna trend varit mest märkbar under efterkrigstiden. Priserna har dock varierat kraftigt, vilket sammanhänger med bl. a. att efterfrågan på de flesta mineralråvaror är mycket konjunktur- känslig. Det är också svårt att snabbt avpassa produktionen i gruvor och smältverk till förändringar i efterfrågan.

Förbrukningen av metaller har efter hand blivit allt mer differentierad. I flera tekniskt sofistikerade industrigrenar har man krav på de material man använder som bara uppfylls av mycket ovanliga metaller eller legeringar. Eftersom de krav som ställs på material är så noggrant specificerade är det svårt att ersätta olika material med varandra.

Förbrukningen av mineralråvaror varierar kraftigt mellan länder på olika ekonomisk utvecklingsnivå. Sålunda svarar de västliga i-ländema, med 49 % av mineralproduktionen och 20 % av världens befolkning, för 70 % av världskonsumtionen av mineralråvaror. U-länderna (inklusive icke-indu- strialiserade planekonomier) har 71 % av världens befolkning och 30 % av dess mineralproduktion, men förbrukar bara 10 % av mineralråvarorna. I tabell 2.4 visas förbrukningen av några metaller i olika regioner.

[ avsnitt 4.5.2 görs en kortfattad genomgång av mineralpolitiken i USA, Västtyskland, Frankrike, Sovjetunionen, Canada, Australien och Finland. En slutsats av genomgången är att mineralpolitiken i Sverige har varit väsentligt mer passiv än i andra länder. I de stora industriländerna har man tagit betydligt mer hänsyn till försörjningsaspektema än i Sverige. 1 länder med en situation som liknar Sveriges, t. ex. Canada och Finland, har man starkare betonat vikten av ökad förädling och intensivt utnyttjande av egna mineraltillgångar.

Tabell 2.4 Per capita-förbrukning av några metaller i vissa regioner år 1972 (kg/ person)

"Rika OECD- Afrika Asien Latin- länder"a amerika Stål 566 27 55 * Aluminium 13 0,3 0,3 0,8 * Koppar 8,8 0,2 0,2 0,8 % Zink 5,8 0,2 0.2 0.5 ? Bly 3,8 001 0001 0,5 Nickel 0,64 0,01 ? 0,01 Tenn 0,26 0,01 0,02 0,03

" OECD-länder utom Grekland, Spanien och Turkiet. l Källa: Hollander: Icke-förnyelsebara råvaror. Sekretariatet för framtidsstudier, Stock— i holm 1977.

I avsnitt 4.5.3 diskuteras internationellt samarbete på mineralområdet. Där tas upp de diskussioner som förts inom främst UNCTAD i syfte att stabilisera de starkt fluktuerande priserna på olika råvaror. Dessutom diskuteras olika förslag som syftat till att få fram kapital till de investeringar som måste göras i » världens gruvindustri i framtiden. Vad gäller prisstabilisering har Sverige traditionellt stött försök att stabilisera råvarupriser genom internationella överenskommelser. Inställningen har dock motiverats snarare av utrikespo- litiska hänsyn än av ekonomiska analyser. Samtidigt framstår det som troligt att sådana överenskommelser har flera fördelar än nackdelar att erbjuda för ett litet, råvaruimpor'terande land som Sverige, med ringa inflytande på den internationella prisbildningen. Samma argument kan också utnyttjas för att ge stöd för en positiv attityd vad gäller brett baserade lösningar av investeringsproblemen inom mineralsektorn. Det är möjligt att det finns tendenser till underinvestering i produktionen av vissa metaller. Eftersom , Sverige är importör av de flesta metaller bör det ligga i vårt intresse att bristsituationer som uppkommer på grund av underinvestering kan undvi- kas. Slutligen diskuteras också möjligheterna för råvaruproducerande länder att sluta sig samman i organisationer av OPEC-typ och därigenom höja» priserna på sina produkter. Det konstateras att den form av producentsam- arbete som har störst betydelse på världsmarknaderna för metaller idag är samarbetet mellan företag. Det samarbete som förekommer och planeras mellan olika råvaruproducerande u-länder bedöms inte komma att påverka Sveriges situation i samma grad under åtminstone det närmaste årtiondet.

Prognoserna vad gäller den internationella utvecklingen sammanfattas i kapitel 8. I bilagorna 1—19 redovisas prognosresonemangen i detalj. De bygger genomgående på de prognoser som gjorts av US Bureau of Mines (USBM). Dessutom har andra prognoser utnyttjats. Våra egna kommentarer till USBM's prognoser utgår från dels dessa andra prognoser, dels de resonemang beträffande den allmänna världsekonomiska utvecklingen som förs i kapitel 6, dels de synpunkter som olika experter framfört. Endast vad gäller järnmalm har vi gjort en oberoende prognos. I tabell 2.5 visas prognoserna för efterfrågan på de olika metallerna. Världens järnmalmsproduktion väntas öka från 493 milj. ton år 1973 till

Tabell 2.5 Väntad global efterfrågan på metaller åren 1985 och 2000 mätt i metall- innehåll

Efterfrågan 1985 2000 basår

Järn, milj. ton” 680 (1974/76) 950—1 000 1 710—2 080 Mangan, milj. ton 9,7(1973) 13,3 18,5—25,3 Krom, milj. ton 2,0(1975) 3,1 4.1—6,1 Nickel, milj. ton 1,0 (1973) 1,3 1,6—2,3 Molybden, tusen ton 87,6 (1973) 138,9 232—301 Wolfram, tusen ton 43,7 (1973) 56,8 79,0—112,6 Kobolt, tusen ton 28,2 (1973) 39,8 47,2—78,0 Vanadin, tusen ton 28,1 (1976) 42,1 54—108 Kisel, milj. tonb 1,8 (1973) 2,1 4,7—5,8 Koppar, milj. ton 8,2 (1975) 12,6—13,1 20.6—24,3 Zink, milj. ton 6,2 (1976) 7,5 7,8—13,0 Bly, milj. ton 4,9 (1976) 6,3 7,8—1 1,7 Tenn, tusen ton 277 (1973) 328 278—524 Aluminium, milj. ton 16,6 (1973) 31,8 40,9—78,9 Titan, tusen ton 49,5 (1976) 88,0 130,6—242 ,2 Magnesium, tusen ton 268 (1973) 453 427—1 080 Guld, tusen ton 1,5 (1976) 1,6 1,8—2,7 Silver, tusen ton 15,9 (1973) 19,9 20,4—36,8

" Siffrorna avser råstålsproduktion. ” Metallisk användning. _. Källor: Järn och koppar: MPU. Ovriga: USBM: olika publikationer.

670—715 milj. ton år 1985 och 1 170—1 480 milj. ton år 2000 (mätt i järninnehåll). Detta innebär en långsammare ökning än tidigare under efterkrigstiden. Produktionsökningen möjliggörs framför allt genom en snabb ekonomisk tillväxt i u-länderna, vilket leder till ökad efterfrågan på stål. Det nuvarande utbudsöverskottet på järnmalm på världsmarknaden väntas bestå fram till år 1985. Priserna väntas ändå förbättras åtminstone i takt med penningvärdets försämring. När marknaden kommit i balans väntas priset stiga även realt, dels på grund av ökade produktionskostnader, bl. a. som en följd av oljeprishöjningar, dels på grund av höjda priser på sjöfrakter.

Av legeringsmetallerna (mangan, krom, nickel, molybden, wolfram, kobolt, vanadin och kisel) väntas krom, molybden, vanadin och kisel visa den snabbaste efterfrågetillväxten på lång sikt. Tillgångssituationen ger inte anledning till några farhågor för någon av legeringsmetallerna. Den väntade prisutvecklingen varierar från metall till metall bl. a. beroende på hur de påverkas av prisförändringar för olika produktionsfaktorer, som t. ex. energi (se tabell 2.6). Fram till år 1985 har också balansen på marknaden, dvs. produktionskapaciteten i förhållande till efterfrågan betydelse. På längre sikt kan ny teknologi som gör det möjligt att exploatera nya slag av fyndigheter påverka priserna på flera av legeringsmetallerna.

Efterfrågan på basmetallerna, dvs. koppar, zink, bly och tenn, väntas i genomsnitt öka något långsammare än för legeringsmetallerna. Dessutom sker en neddragning av ökningstakten i efterfrågan i förhållande till tidigare år. Tillgångssituationen bedöms som god för samtliga basmetaller, möjligen med undantag för tenn.

Vad gäller de lätta metallerna, dvs. aluminium, titan och magnesium, väntas efterfrågan öka tämligen snabbt i framtiden. Den framtida utveck- lingen för dessa metaller är dock starkt beroende av energiprisernas utveckling. Tillgångarna av alla de lätta metallerna är mycket stora.

Världsförbrukningen av guld väntas öka snabbt i framtiden, medan ökningstakten för silverefterfrågan väntas bli något lägre. Det är mycket svårt att förutsäga prisutvecklingen för ädelmetallerna, eftersom efterfrågan är relaterad till graden av stabilitet i världsekonomin. Med hänsyn till att det i finns stora ”reserver ovan jor ” av såväl guld som silver bedöms bristsitua- '

tioner som osannolika.

I tabell 2.6 visas den väntade prisutvecklingen för de olika metallerna. Prisprognoserna är i stort sett våra egna bedömningar, även om vi har utnyttjat flera andra prognoser och studier. Som framgår av tabellen har vi . inte gjort prisprognoser för samtliga metaller som tas upp i detta delbetän- kande. Detta beror på att underlaget för sådana prognoser i vissa fall är klart '

otillräckligt.

Tabell 2.6 Väntad prisutveckling för metaller fram till åren 1985 och 2000. Pris per ton metallinnehåll i 1978 års penningvärde

Järnmalm, kr/tonb Manganmalm, kr/tond Krommalm, kr/tond Nickelmetall, tusen kr/tond Molybdentrioxid, tusen kr/tond Wolframslig, tusen kr/tond Koboltmetall, tusen kr/ tond Vanadinoxid, tusen kr/ ton” Kopparmetall, tusen kr/tond Zinkmetall, tusen kr/ ton” Blymetall, tusen kr/ tonff Tennmetall, tusen kr/ tond Aluminium, tusen kr/tond

1975

110 505 1 400

22 30 66 53 35 6,3 4,1 2,2 36,7

3,85

December 19780 c 583— 592 1325—1457 16,10—17,25 122— 166 75— 79 383— 407 42,60 6,75 3,05 3,63 68,0 5,35

" Internationell notering, cif europeisk hamn. ” Exportpriser för styckemalm med låg fosforhalt. Kr/ton malm. f Uppgift saknas.

1985

75 575—750 1 700 29— 35 80—105 75— 85 70— 95 42— 52 9,8—11,5 4,0 2,9—3,2 39—47

5,85

” Årsgenomsnitt av svenskt importpris (utom för år 1978). 5 Ingen prisprognos har gjorts. f Årsgenomsnitt av svenskt importpris (utom för år 1978).

2000

75 575—750 e

29— 35 40— 52 75— 85 70— 95 42— 52 9,2—10,9 4,0

2,3—2 ,8

6,80

2.3. Sverige

Kapitel 5 ger en sammanfattande beskrivning av mineralsektorn i Sverige. Mer detaljerade redogörelser för tillgångar, produktion och förbrukning av de olika metallerna ges i bilagorna 1—20.

Inledningsvis i kapitel 5 (avsnitt 5. l) beskrivs den svenska lagstiftningen på mineralområdet och den svenska omfattningen av den statliga verksam- heten. De statliga myndigheter som är verksamma på mineralområdet (Sveriges geologiska undersökning, nämnden för statens gruvegendom och bergsstaten)hade under budgetåret 1977/ 78 utgifter på sammanlagt 95,1 milj. kr, varav drygt hälften gick till prospektering.

Prospektering bedrivs också av gruvföretagen, särskilt LKAB och Boliden Metall AB.

Det finns brytvärda tillgångar av flera olika metallers malmer i Sverige. F. n. bryts malmer av järn, wolfram, koppar, zink, bly, guld och silver.

Järnmalm förekommer i Sverige huvudsakligen inom två malmprovinser, den norrbottniska och den mellansvenska. Tillgångarna i Norrbotten utgör drygt fyra femtedelar av Sveriges järnmalmstillgångar. De största mängderna finns i gruvorna i Kiruna, Malmberget och Svappavaara. l Mellansverige har Grängesberg de största tillgångarna.

Wolframmalm bryts i Yxsjöberg i Mellansverige. Dessutom har ett flertal mindre fyndigheter upptäckts under senare år. En av dessa, Wigströmsgru- van i närheten av Yxsjöberg, togs i drift år 1978.

Kopparmalm bryts i en gruva i Norrbotten (Aitik nära Gällivare) och i flera gruvor i Skelleftefältet. I Bergslagen bryts kopparmalmer på ett par ställen.

Zinkmalm och blymalm bryts på flera platser i Skelleftefältet och Mellansverige.

Guld och silver ingår i flera av de malmer som i första hand bryts på grund av sitt innehåll av koppar, zink eller bly.

De övriga metaller som behandlas i detta betänkande utvinns f. n. inte i Sverige, med undantag för vissa mindre betydelsefulla metaller, som erhålls som biprodukt vid brytning av andra metallers malmer. Möjligheterna att hitta brytvärda fyndigheter varierar. Sålunda anses det finnas ganska goda utsikter att hitta fyndigheter av nickel, molybden, wolfram, kobolt (som biprodukt vid brytning av andra malmer) och vanadin. Vissa av dessa metaller skulle kunna utvinnas i samband med en eventuell exploatering av alunskiffrar. Nickel och kobolt skulle dessutom eventuellt kunna utvinnas ur bergarter i fjällkedjan som har mycket låga halter av dessa metaller. Däremot bedöms möjligheterna att upptäcka malmer av mangan, krom, tenn, aluminium, titan och magnesium som små. Aluminium skulle dock kunna utvinnas i samband med en exploatering av alunskiffrar eller med utgångs- punkt från restprodukter från kopparrnalmsbrytningen i Aitik. Kvarts och kvartsit, som är råvaror vid framställning av kiselmetall och ferrokisel, bryts i Sverige. För framställningen av kiselmetall importeras dock utländsk kvarts, eftersom inte fyndigheter av tillräckligt hög kvalitet upptäckts i Sverige. Man kan dock inte utesluta att sådana fyndigheter påträffas i framtiden.

Malmbrytningen i Sverige ökade under perioden 1955—1975 med i genomsnitt ca 5 % per år och uppgick år 1975 till 51 milj. ton malm. Härav var

40 milj. ton järnmalm. På grund av den svaga internationella stålkonjunk- turen som lett till minskad efterfrågan på järnmalm har brytningen de allra senaste åren varit lägre. I motsats till vad som är fallet i de flesta andra länder bryts det mesta av malmen i Sverige underjord. Flera av de malmer som bryts förädlas också till färdiga metaller i Sverige. Dessutom produceras metaller och ferrolegeringar(ferrolegering =legering mellan järn och en annan metall i som används vid stålproduktion) med utgångspunkt från importerade malmer och mineralkoncentrat. Tabell 2.7 visar omfattningen av den svenska i malm- och metallproduktionen år 1975. i

Värdet av gruvornas produktion år 1975 kan uppskattas till drygt tre miljarder kr, medan värdet av produktionen av metaller, utom stål, och l ferrolegeringar uppgick till ca en och en halv miljard kr (i 1976 års penningvärde).

Vid årsskiftet 1978/ 79 var nio företag verksamma i den svenska gruvin- , dustrin. Järnmalmsgruvor bröts av Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), ; Svenskt Stål AB (SSAB), Fagersta AB, Ställbergs Grufve AB, Surahammars , Bruks AB och Svenska Kullagerfabriken (SKF). Icke-järnmalmsgruvor bröts , av Boliden Metall AB, SSAB, Statsgruvor AB (helägt dotterföretag till LKAB) ' och det belgiska företaget Vieille Montagne. Till svenska företag som är ! verksamma i gruvindustrin kan också räknas Gränges AB, som är delägare i LAMCO, som bryter järnmalm i Liberia. LKAB, SSAB och Boliden Metall AB är de i särklass viktigaste. Ferrolegeringar produceras av Airco Alloys AB ,

Tabell 2.7 Malm- och metallproduktion i Sverige år 1975. Mängd metallinnehåll

Malm- Metallproduktion produktion ———————— Från Från svenska utländ- malmer ska mal- mer Järn, milj. ton 19,6 5,5" Mangan,tusen ton 12,217 * Krom,tusen ton 114,31? Molybden, tusen ton 1,2b : Wolfram, ton 143,0 5805 Vanadin, ton 300” Kisel, tusen ton " - 33.617 16,5 Koppar, tusen ton 38,8 31,6 9,6 Zink, tusen ton 126,0 Bly, tusen ton 68,8 36,0 Aluminium, tusen ton 78,0 Guld, ton 2,0 0,9 1,5 Silver, ton 140,0 82,0 50,0

" Råstålsproduktion. b Metallinnehåll i producerad ferrolegering. ( Gruvproduktionen av kisel gick till största delen till icke-metalliska ändamål och det har inte varit möjligt att identifiera den del som användes till framställning av ferrokisel och kiselmetall. Källor: se bilagorna 1—19.

och Ferrolegeringar Trollhätteverken AB, som båda tillhör internationella koncerner. Färdiga metaller (frånsett stål) produceras av Boliden Metall AB i Rönnskär (koppar, bly, guld och silver), Gränges Aluminium i Sundsvall (aluminium) och Kema Nord i Ljungaverk (kisel). Vid sidan om den egentliga gruvindustrin finns en stor gruvutrustningsindustri, vars exportvärde nume- ra överstiger gruvindustrins.

Gruvindustrin hade år 1977 nästan 13 000 anställda, vilket motsvarade 1,4 % av industrisysselsättningen. Ca 7 % av alla sysselsatta i industrin arbetar i järn-, stål- eller metallverk. Även om gruvindustrin alltså svarar för en liten del av den totala sysselsättningen är dess betydelse på flera orter mycket stor, eftersom gruvorna ofta är dominerande som arbetsplatser och förutsättningar för samhällenas fortsatta existens.

Gruvindustrin har mycket hög kapitalintensitet. Kapitalinsatsen per anställd är tre gånger så hög som industrigenomsnittet. Tidigare hade gruvindustrin god lönsamhet. Avkastningen på totalt investerat kapital var under perioden 1967—1971 nära dubbelt så hög som industrigenomsnittet (5,6 resp. 3,0 % ). Under de senaste åren har dock alla gruvföretag gått med förlust, främst som en följd av de mycket låga priserna. Produktivitetsutvecklingen inom gruvindustrin är av flera skäl svår att beräkna. Uttryckt i ton malm per arbetstimme ökade produktiviteten i järnmalmsgruvorna med mer än 10 % per år under 1960-talet. Ökningen fortsatte i lägre takt fram till åren 1973—1974, varefter produktiviteten har minskat. Detta beror bl. a. på att produktionen, som en följd av den svaga stålkonjunkturen, minskade kraftigt dessa år. I icke-järnmalmsgruvorna ökade produktiviteten snabbare mot slutet av 1960-talet, delvis beroende på att verksamheten i den stora dagbrottsgruvan Aitik kom i gång.

Den forskning som bedrivs av gruvföretagen beräknas kosta 60—70 milj. kr om året. Härutöver tillkommer den forskning som bedrivs av olika kollektivt finansierade institutioner. Dessa organisationers utgifter uppgår till ca 10 milj. kr per år. Den högskolebaserade forskningen är koncentrerad till Högskolan i Luleå, vars utgifter för forskning inom mineralområdet kan beräknas till ca 15 milj. kr per år. Styrelsen för teknisk utveckling finansierar viss forskning och utveckling på mineralområdet. Dessutom utförs en del forsknings- och utvecklingsarbete av Norrlandsfonden och SGU.

Under den senaste 20-årsperioden har den svenska utrikeshandeln med malmer och metaller inklusive olika mellanprodukter ökat. Importen har ökat något snabbare än exporten och ett tidigare exportöverskott har (med undantag för år 1975) förbytts i ett underskott. Detta beror på att öknings- takten i förbrukningen av olika metaller har varierat och på relativa prisförändringar till de svenska exportvarornas nackdel

Vad gäller handeln med de minst förädlade produkterna, dvs. malmer och sliger, har värdet av exporten mätt i fast penningvärde minskat något. Detta beror till stor del på den mycket svåra avsättningssituationen för järnmalms- produkter under de senaste åren. Importen har ökat långsamt. Prishöjningar på krommalm har haft stor betydelse för ökningen av importvärdet.

Inom den grupp av produkter som vi har kallat halvförädlade metaller, dvs. askor, skärsten, oxider och ferrolegeringar, föreligger nettoimport för så gott som alla metaller. Importen har ökat snabbt i takt med utbyggnaden av ferrolegeringsindustrin och förbrukningen av ferrolegeringar i Sverige.

Samtidigt har exporten av ferrolegeringar ökat, men från en lägre nivå och i långsammare takt.

Exporten av färdiga obearbetade metaller (bly, guld, kisel, silver) har ökat. Importen av färdiga metaller har i stort sett ökat kontinuerligt.

Den ökning av handel som skett överhuvudtaget och som är särskilt framträdande för de halvförädlade metallerna har ökat Sveriges beroende av världsmarknaderna för metaller. Från renodlad försörjningssynpunkt kan framhållas att en större del av förbrukningen kommit att täckas genom import. Samtidigt har exporten ökat. En allt större del av exporten, t. ex. av ferrolegeringar och specialstål har dock blivit beroende av att råvaror kan importeras, dvs. exportens importinnehåll har ökat.

Vad gäller länderfördelningen av handeln är närhetsfördelarnas betydelse iögonenfallande. De andra nordiska länderna och Sovjetunionen är viktiga leverantörer av mineralråvaror till Sverige, samtidigt som Västeuropa och ' Skandinavien är de viktigaste exportmarknaderna för svensk gruv- och metallindustri. Det bör dock understrykas att en stor del av de produkter som importeras från näraliggande länder ursprungligen kommer från mer avlägs- na delar av världen.

Vid analysen av den svenska förbrukningen av metaller har vi använt flera olika förbrukningsbegrepp. Orsaken härtill är att analyserna skall kunna besvara en rad frågor av olika karaktär. De två viktigaste begreppen är brutto/örbrukning och nettoförbrukning. Nettoförbrukningen mäter metallför- brukningen för framställning av helfabrikat, dvs. hur mycket halvfabrikat (plåt, band, tråd, rör etc.) som ett visst år har använts för att producera investerings- och konsumtionsvaror (oberoende av om halvfabrikaten har importerats eller framställts i Sverige). Bruttoförbrukningen, som är det förbrukningsbegrepp som är vanligast i internationell statistik, mäter metall- åtgång för framställning av halvfabrikat (oberoende av om råvarorna till dessa halvfabrikat importerats eller framställts inom landet). Eftersom Sverige har en stor export av flera halvfabrikat (särskilt gäller detta halvfabrikat av stål) överstiger bruttoförbrukningen ofta nettoförbrukningen.

Bruttoförbrukningen av metaller utom järn ökade under perioden 1960—1975 med i genomsnitt 3,6 % per år. Särskilt snabbt ökade förbruk- ningen av aluminium och krom. Bruttoförbrukningen av koppar var i stort sett konstant, medan blyförbrukningen minskade något. Bruttoförbrukning- en av aluminium, bly, guld,järn, kobolt, koppar, magnesium, silver, tenn och zink består av obearbetade, praktiskt taget rena metaller. Kisel, krom, mangan, molybden, vanadin och wolfram förbrukas huvudsakligen i form av produkter i vilka metallhalten är betydligt lägre än 100 %, främst i form av ferrolegeringar, som ofta har en metallhalt utom järn på 50—75 %. Nickel och titan förbrukas såväl i form av ferrolegering som ren metall. Även förbruk- ning av metall i form av malm förekommer. Manganmalm används t. ex. i stålindustrin.

Nettoförbrukningen av metalleri Sverige är totalt sett lägre än bruttoför- brukningen och ökade långsammare under perioden 1960—1975 (3 % per år jämfört med 3,6 % för bruttoförbrukningen). Detta innebär att en allt större del av de metaller som ingår i bruttoförbrukningen efter vidareförädling inom svensk industri har lämnat landet som halvfabrikat. Sverige är nettoexportör av halvfabrikat av kisel, koppar, krom, mangan, molybden, nickel, titan,

vanadin och wolfram. Nettoimport av halvfabrikat föreligger för aluminium, bly, guld, järn, magnesium, silver, tenn och zink.

Kapitlen 6 och 7 anger förutsättningarna för prognoserna och vilka prognosmetoder som använts. Avsikten med prognoserna är att de skall visa vilka konsekvenser redan fattade beslut leder till. Vi har inte kunnat förutsäga effekterna av politiska eller ekonomiska beslut som kan komma att fattas i framtiden. Snarare vill vi, genom prognoserna, illustrera behovet av sådana beslut. Vi hoppas också att vi genom de förslag vi kommer att lägga fram i vårt slutbetänkande kan bidra till att en mer positiv utveckling förverkligas. Syftet med prognoserna är därför inte i första hand att ge det bästa möjliga svaret på frågan "Hur mycket kommer vi i Sverige att producera och förbruka av olika metaller år 1985 och år 2000?”.

Till grund för prognoserna beträffande Sverige ligger vissa antaganden beträffande den ekonomiska utvecklingen. Dessa antaganden, som är desamma som användes av energikommissionen, utarbetades inom ekonomidepartementet i samband med en uppdatering av 1975 års långtids- utredning. I korthet innebär dessa antaganden en BNP-tillväxt på 3,2 % per år under perioden 1974—1984 och 2,7 % per år under tiden 1984—2000. Industriproduktionen antas öka med 3,6 % per år mellan åren 1974 och 1985 och med 2,8 % per år under perioden 1985—2000. En detaljerad redogörelse för antagandena återfinns i kapitel 6, avsnitt 6.2.2. I avsnitt 6.3 redovisas våra antaganden beträffande energitillgång och energipriser. Dessa antaganden innebär bl.a. att de svenska elpriserna realt sett inte kommer att föränd- ras. Med utgångspunkt dels från antagandena i kapitel 6, dels från de antaganden beträffande den tekniska utvecklingen som redovisas i kapitel 7, dels från oberoende prognoser för den framtida utvecklingen inom olika branscher, har sedan prognoserna för förbrukningen av olika metaller i Sverige tagits fram. Detaljeringsgraden i förbrukningsprognoserna varierar kraftigt. För vissa metaller har det varit möjligt att utgå från tämligen ingående analyser av substitutions- och marknadsförhållanden inom de viktigaste användningsområdena. För andra metaller, där det statistiska underlaget inte är lika detaljerat och tillförlitligt, har vi i stället fått nöja oss med mer översiktliga analyser. Eftersom användningen av olika metaller blir svårare att överblicka längre fram i tiden är prognoserna för år 2000 också mindre detaljerade och mindre väl underbyggda än prognoserna för förbruk- ningen år 1985.

Prognoserna för produktionsutvecklingen utgår, vad gäller produktionen år 1985, från nu kända produktions- och investeringsplaner. På längre sikt görs bedömningen med utgångspunkt från återstående malmtillgångar och övriga produktionsförutsättningar i befintliga gruvor och verk. Vi har inte kunnat ta hänsyn till produktionen från eventuella nya, ännu inte upptäckta fyndigheter. Eftersom sannolikheten för att sådan fyndigheter skall upptäck- as och tas i bruk måste bedömas som god, även utan någon ökning av prospekteringsinsatserna, kan detta medföra en systematisk underskattning av den framtida produktionen. Denna underskattning har särskild betydelse för perioden efter år 1985.

Prognoserna för svensk export och import av olika metaller har i de allra flesta fall räknats fram som nettot av svensk produktion och förbrukning. 1 de

fall där nettoexport eller nettoimport med detta beräkningssätt förändras markant under prognosperioden har vi försökt föra en kritisk diskussion om möjligheterna att förverkliga export- och importmålen.

Våra bedömningar av den framtida produktionsutvecklingen iden svenska gruvindustrin framgår av tabell 2.8. Järnmalmsproduktionen väntas öka något i förhållande till år 1975, vilket innebär att den jämfört med tidigare! goda år minskar. Produktionen av wolfram, koppar, zink, bly, guld och silver ; väntas öka. l

Den totala malmproduktionen, som ökade från 21 milj. ton till 51 milj. ton 1 åren 1955—1975 väntas under tiden 1975—1985 öka med i genomsnitt 1,2 % ; per år till 57 milj. ton. År 2000 bedöms produktionen vara 61—62 milj. ton. ; Värdet av produktionen väntas öka från 3,2 miljarder kronor år 1975 till 3,5—4,2 miljarder kronor år 1985 och 3,8—4,6 miljarder kronor år 2000 (allt i 1976 års penningvärde). Reala prisökningar på flera metaller medför att värdet av produktionen ökar betydligt snabbare än produktionsvolymen. Det bör dock understrykas dels att produktionsökningen till stor del faller på de dyra metallerna, dels att priserna på de flesta metaller var låga år 1975 och att ökningen i praktiken därför inte blir så stor. En jämförelse med år 1974, då * priserna på de flesta metaller var exceptionellt höga, skulle ge ett annat resultat.

Prognoserna tyder alltså på en svag produktionsutveckling totalt sett för gruvindustrin. Jämfört med den totala industriproduktionen skulle produk- , tionsvolymen i gruvindustrin öka mycket långsamt. I detta sammanhang bör dock understrykas att vi inte har sett någon anledning att räkna med produktionsminskning som ett alternativ. Jämfört med andra branscher som drabbats hårt av nedgången i världsekonomin och som är utsatta för svår konkurrens från länder med låga kostnader skulle alltså gruvindustrin hävda sig tämligen väl. Vi har inte betraktat alternativet produktionsminskning som , realistiskt eller sannolikt. Enligt vår bedömning kommer produktionen i Sverige att visa tillräcklig lönsamhet för att kunna upprätthållas. Denna bedömning bygger naturligtvis på förutsättningen att produktionskostnader- na i Sverige inte ökar snabbare än utomlands. Vi har emellertid inte sett * någon anledning att anta att kostnadsutvecklingen i Sverige i framtiden skulle skilja sig från den i utlandet.

Tabell 2.8 Produktionsutvecklingen i den svenska gruvindustrin mått i metallinne- håll

Metall * Produktion Väntad produktion år 1975

1985 2000 Järn, milj. ton 19,5 18 20,5—21,5 Wolfram, ton 150 575 575 Koppar, tusen ton 38 76 74 Zink, tusen ton 107 154 154 Bly, tusen ton ' 69 85 85 Guld, ton 2 3 3 Silver, ton 140 160 160

Det finns små utsikter till att vår prognos för år 1985 skall överträffas mer ' än marginellt som en följd av att brytning påbörjas i ännu icke upptäckta eller , undersökta fyndigheter. Eftersom det tar mycket lång tid att få igång produktionen i en ny gruva eller åstadkomma stora produktionsökningar i en gruva i drift, kommer större investeringar som börjar planeras efter utgiv- ningen av detta betänkande knappast att kunna genomföras före år 1985. Produktionstillskott utöver prognosen kommer därför förmodligen att inträffa först under perioden 1985—2000. Sådana produktionstillskott kommer knappast att avse järnmalm eller blymalm. Däremot kan det finnas möjligheter att öka gruvproduktionen av koppar och zink. Prospekteringen efter legeringsmetaller har kommit igång jämförelsevis sent i Sverige. Förutsättningarna att hitta brytvärda malmer av bl. a. nickel, molybden, wolfram och vanadin betraktas dock som tämligen goda. Härutöver kan brytning komma att påbörjas i ”nya” slag av fyndigheter, av vilka några innehåller flera olika mineralråvaror. Alunskiffrarna (uran, fossila bränslen, råvaror för konstgödningsindustrin, aluminium, vanadin och molybden) och de 8. k. peridotiterna i fjällkedjan (nickel, kobolt, platina och magnesium) är exempel på sådana fyndigheter.

Vad gäller den vidare bearbetningen av de malmer som bryts (och importeras) räknar vi med att produktionen av några metaller kommer att öka. Prognoserna för produktionen av metaller och ferrolegeringar redovisas i tabell 2.9.

Produktionen av ferrokiselmangan och ferrokisel lades ned redan år 1976 resp. 1977. Produktionen av ferrokrom, ferromolybden, ferrovanadin, koppar, bly, aluminium, guld och silver väntas öka, medan produktionen av ferrowolfram och kiselmetall i stort sett väntas förbli konstant. Produktions- värdet exklusive stålproduktionen väntas öka från 1,5 miljarder kronor år 1975 till 2,9—3,2 miljarder kronor år 1985, för att år 2000 ligga inom intervallet

Tabell 2.9 Avsaluproduktion av färdiga, obearbetade metaller och av ferrolegeringar iSverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton

1975 1985 2000 Råstål 5730a 5755 —6725 5785 —7 625 Ferrokiselmanganb 8,6 0 0 Ferrokrom och ferrokiselkromb 108 276 276 Ferromolybdenl7 1,7 3,5 3,5 Ferrowolframb 0,7 0,7 0,7 Ferrovanadinb 0,4 0,8 0,8 Ferrokiselb 52,1 0 0 Kiselmetall 16,4 13 — 19 13 — 19 Kopparc 60 90 90 Bly 37 70 70 Aluminium 78 83 83 Guld,ton 3,4 4 — 6 4 — 6 Silver, ton 219 200 — 300 200 - 300 ” 1973/ 75. " Tusen ton legering. f Råkoppar (blisterkoppar).

2,8—3,1 miljarder kronor (allt i 1976 års penningvärde). Prognosen för den totala metallproduktionen är behäftad med samma osäkerhet som prognosen för den totala gruvproduktionen. I motsats till vad som gällde för gruvpro- duktionen anser vi oss dock inte helt kunna utesluta produktionsminskning- ar. Produktionen av flera av de produkter det här rör sig om är mycket energikrävande och ändrade energipriser eller ändrade förutsättningar för energitillförseln i övrigt påverkar möjligheterna att fortsätta produktionen. Som redan nämnts har vi antagit att realpriset på elkraft inte kommer att , förändras. Om detta antagande visar sig vara riktigt bör det vara möjligt att nå de produktionsvolymer som visas itabell 2.9. Om elpriset å andra sidan skulle ' stiga kan producenterna av ferrolegeringar och aluminium få svårigheter att hålla kostnaderna för sina produkter under världsmarknadspriserna. Even- * tuella utökningar av produktionen utöver vad vi räknat med kan bli aktuella efter år 1985, även om detta får anses som mindre sannolikt. En ökning av produktionen av koppar eller bly utöver vad vi antagit får ses som osannolik. Produktionen av guld och silver är beroende av guld- och silverinnehållet ide kopparsliger som används i Boliden Metall AB:s kopparsmältverk. Ökningar utöver vad vi antagit ter sig osannolika. Produktionen av aluminium kan öka, om det visar sig vara möjligt att utnyttja inhemska aluminiumråvaror. Det torde inte heller vara möjligt att öka stålproduktionen över det intervall vi angett, medan däremot förädlingsvärdet kan komma att öka genom längre driven specialisering och vidareförädling.

År 1977 sysselsattes sammanlagt 12 880 människor i gruvindustrin, varav knappt 9 000 i järnmalmsgruvor och nästan 4 000 i gruvor för icke- järnmetaller. Vi räknar med att antalet anställda, som en följd dels av nedläggningar, dels av produktivitetsökningar som inte motsvaras av ökningar av produktionsvolymen, kommer att minska till 10 600—11 000 år 1985. Fram till år 2000 skulle antalet sysselsatta i gruvindustrin minska till mellan 8 500 och 8 900. Större delen av minskningen väntas ske ijärnmalms- gruvorna. Med hänsyn till gruvindustrins stora betydelse för sysselsättningen på flera orter i vårt land och dess betydelse för hela samhällens möjligheter att överleva finns det all anledning att se allvarligt på en sådan utveckling och att möta den med kraftfulla insatser i syfte att antingen bevara sysselsättningen i * gruvindustrin eller skapa andra arbetstillfällen som kan ersätta dem som , försvinner i gruvindustrin. *

Förbrukningen av de flesta metaller väntas öka långsammare i Sverige än ! utomlands. Detta är till stor del en konsekvens av att vårt land inte längre ' befinner sig i det industriella uppbyggnadsstadiet, då mineralförbrukningen ökar snabbt. Till den låga ökningstakten bidrar också att förutsättningarna för snabb tillväxt i den råvarubaserade industrin, bl. a. på grund av de jämförelsevis höga svenska energipriserna, inte är lika goda som i många andra länder. Med de bedömningar vi gjort av den framtida produktionen och förbrukningen kommer Sveriges beroende av omvärlden att öka. I tabell 2.10 redovisas den väntade utvecklingen av den svenska förbrukningen av olika metaller. Tabellen visar bruttoförbrukningen, dvs. den mängd metaller som går åt till produktion av halvfabrikat.

Bruttoförbrukningen kan sägas vara av primärt intresse från försörjnings- synpunkt. Nettoförbrukningen, dvs. den mängd metall som ingår i använda halvfabrikat, är av mindre intresse, eftersom risken för störningar i halvfab-

Tabell 2.10 Bruttoförbrukning av metaller i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton metallinnehåll (utom för stål, där totalvikten anges)

1975 1985 2000 Handelsstål 2 677" 3 175 3 175 Specialstål 1 122" 1 175—1 765 1 225—2 460 Mangan 81 71,1—78,6 70,2—83,9 Krom 68 85,4—117,2 89,5—147,0 Nickel 28,5 26,0—33,6 27,3—37,6 Molybden 5,0 5,41—8,96 5,88—10,93 Wolfram 1,7 2,26—2,74 3 ,56—5,79 Kobolt 0,58 0,89—1 ,0 LOS—1,59 Vanadin 0,86 1,01—1 ,3 108-1,84 Kisel 35 31,1—35,7 33,3—42,l Koppar 126,l 147—159 176—204 Zink 47 62 62 Bly 38,81” 35 3540 Tenn 0,6 0,35 0,2 Aluminium 120 143—161 261—292 Titan 1,1” 1,34—1 ,57 1,36—1,61 Magnesium 0,92” 2,21—2,45 3,37—4,06 Guld? 0,0034 0,0035 0,0035

0,05—O,1 0,05—0,1

Silver 0,07

" Avser åren 1973/75. b Avser år 1974. (* Avser år 1976. ” Avser år 1977. &" Avser slutförbrukning, dvs. mängd guld i färdiga varor.

rikattillförseln kan bedömas som relativt liten. För alla metaller gäller nämligen att produktionen av halvfabrikat är spridd på flera företag och länder, medan produktionen av malm och obearbetade metaller kan vara koncentrerad till ett mycket litet antal producenter. Denna spridning av produktionen innebär att produktionsavbrott i en anläggning inte drabbar användarna så hårt. Dessutom reagerar halvfabrikattillförseln relativt lång- samt på störningari tidigare led, vilket beror på att det finns lager av produkter i olika bearbetningsstadier som till en viss grad kan absorbera störningar i tillförseln.

Som redan nämnts kommer den svenska produktionen i framtiden att svara för en mindre del av försörjningen med de flesta metaller. Det är dock inte möjligt att ange enkla mått på självförsörjningsgraden, eftersom återvinning ur skrot svarar för en betydande del av tillförseln av många metaller. Vi har inte kunnat göra prognoser för återvinningen annat än i enstaka fall, vilket beror på dels att återvinningen i nuläget är svår att belägga statistiskt, dels att den i sig själv är svår att förutse. Slutsatsen av de bedömningar av försörjningsläget som redovisas i kapitel 8 är att de mest ”kritiska" metallerna från försörjningssynpunkt är molybden, wolfram och kobolt. Därefter följer mangan, krom, nickel och titan. Försörjningssituatio- nen för dessa sju metaller är sådan att det finns anledning att hålla den under särskild uppsikt. De viktigaste bakomliggande faktorerna är för mangan, krom, kobolt och titan koncentrationen av produktionen till u-länder och statshandelsländer. För kobolt bidrar att ett enda företag svarar för större

delen av världsproduktionen. För nickel och molybden har företagskoncen- trationen och sannolikheten för samarbete mellan företagen varit avgörande för bedömningen. Wolfram har bedömts som "kritisk” mot bakgrund av dels att u—länder och statshandelsländer väntas svara för en stor andel av framtida leveranser, dels att sannolikheten för samarbete mellan producentländerna bedöms som betydande. Dessutom tillkommer att wolframmarknaden är ytterst instabil samt att information om produktions- och investeringsplaner m. m. är mycket svåråtkomlig. Fem andra metaller, nämligen vanadin, koppar, tenn, aluminium och magnesium, bedöms som måttligt ”kritiska”. * Avgörande för bedömningen har varit dels förekomsten av svensk produk- * tion i vissa fall, dels marknadernas allmänna stabilitet. Försörjningssituatio- nen för kisel, zink, bly, guld och silver har bedömts som tillfredsställan- de.

Forskning och utveckling kan i framtiden komma att spela en viktigare roll ' i mineralpolitiken än förut. Det pågår omfattande utvecklingsarbete på flera håll som kan göra det möjligt att utvinna metaller från ”nya” slag av fyndigheter, öka effektiviteten i utvinningen eller återvinna större mängder metaller från skrot. Inte minst i Sverige sker en utveckling som kan få effekter både på produktionsvolym i gruv- och metallindustrin och på försörjnings- situationen. De metaller som är av särskilt intresse från svensk synpunkt i detta sammanhang är flera av legeringsmetallerna samt aluminium.

I avsnitt 8.3.2 diskuteras en del brister i prognoserna. Till de viktigaste hör att prognoserna bygger på de faktiska förhållandena i mitten av 1970-talet. F. n. pågår en mycket snabb förändring av flera av de grundläggande förutsättningarna för mineralproduktionen. Till de viktigaste förändringarna hör de höjda energipriserna och den svaga efterfrågeutvecklingen för flera metaller. Dessutom kan det underlagsmaterial vi utgått från vara behäftat med felaktigheter. Vi ser det därför som angeläget att de prognoser vi gjort följs upp och att arbetet med att kartlägga den svenska försörjningsstrukturen i framtiden sker kontinuerligt. Vissa företeelser som kunde ha behandlats mer utförligt i detta betänkande avser vi att återkomma till i samband med ! slutbetänkandet. Hit hör företagsstrukturens utveckling i Sverige, de inter- , nationella företagens betydelse för och kontroll över den svenska försörj- , ningssituationen samt de restriktioner som kraven på en god inre och yttre , miljö innebär för den svenska mineralproduktionen. ' I kapitel 9 beskrivs mer ingående våra utgångspunkter för det fortsatta * arbetet. Där konstateras inledningsvis att de problem som rör försörjningen , och hushållningen med mineralråvaror fått en framskjuten plats idirektivens beskrivning av mineralpolitikens uppgifter. Sedan år 1974, då direktiven skrevs, har emellertid andra faktorer kommit att allt mer påverka diskussio- nerna om mineralpolitikens innehåll. Recessionen i världsekonomin har drabbat gruv- och metallindustrin hårt, och den svenska gruvindustrins konkurrenssituation och lönsamhet har starkt försämrats. Detta har lett till problem att upprätthålla sysselsättningen. Mot denna bakgrund anser vi det motiverat att ägna en större del av vårt fortsatta arbete åt de långsiktiga näringspolitiska frågor som berör gruvindustrin än vi från början hade förutsett. Detta betyder dock inte att frågor som rör försörjningen och hushållningen med mineralråvaror kommer att inta en undanskymd plats i våra slutliga förslag. Flera av de tendenser som tas upp i detta betänkande kan

påverka vår försörjningssituation och gör det angeläget att på ett tidigt stadium utforma de instrument som skall användas för att trygga försörj- ningen. Hushållningen med mineralresursema — både de som fortfarande ligger i jorden och de som finns i form av varor och av skrot — kräver aktiva insatser för att bli mer effektiv. Inte minst av miljöskäl och hänsyn till betalningsbalansens utveckling är detta angeläget. Ett utbyggt forsknings- och utvecklingsarbete på mineralområdet i Sverige kommer att vara nödvän- digt om vi i fortsättningen skall kunna behålla en livskraftig gruv- och metallindustri. Inte i något av de utvecklingsalternativ som är tänkbara för framtiden går det att undvara satsningar i syfte att utveckla nya processer och arbetsmetoder eller förbättra de existerande. Omsorgen om den inre och yttre miljön har under senare år blivit en faktor av allt större betydelse i industrins planering. I de förslag vi kommer att lägga fram måste hänsynstagandet till både kraven på en god arbetsmiljö och de ekologiska sambanden i naturen utgöra en viktig förutsättning. Som en konsekvens av våra förslag på andra områden kan uppstå behov av förändringar i myndighetsorganisation eller lagstiftning. Vi kommer i så fall att peka på dessa behov och så långt möjligt utforma förslag till reformer. Vad gäller fortsättningen av prognosarbetet har det redan i direktiven förutsatts att detta skulle övertas av statens industri- verk som en reguljär uppgift. En förutsättning härför är givetvis att industriverket ges de erforderliga finansiella och personella resurserna. Enligt vår mening är det dessutom motiverat att i detta sammanhang överväga en närmare samordning av industriverkets och kommerskollegii uppgifter på mineralområdet.

3. Summary

3.1. Introduction l

The Minerals Policy Committee was appointed on the =17th of April, 1974. According to our terms of reference, our first task is to make forecasts for Swedish production and consumption of mineral raw materials during the next ten years and up to the year 2000. The forecasts should cover mineral raw materials of importance to the Swedish economy, excluding however, energy minerals and sand and gravel. Our second task is to consider, on the basis of the forecasts, whether changes in the scope for or the methods used in minerals policy are called for with regard to the long range needs of society.

The first task has been concluded with the publication of this report and the report Industrimineral (industrial minerals, published in late 1977). Work on the second task will continue during 1979. In this context, further analyses and studies relevant to decisions regarding the scope of the minerals policy will be undertaken.

This report covers those minerals that are used in metallic form. Forecasts for those minerals that are predominantly used in non-metallic form and for non- metallic uses of minerals that are mainly used as metals, were given in our earlier report. '

The report is in general strongly oriented towards the analysis of metals consumption, the reason for this being that relatively few of the "metals discussed in this report are produced in Sweden. In the case of some metals,

| however, e. g iron, lead and zinc, we have also tried to give as complete a description of production as possible, since production of these metals ls of significance to the Swedish economy.

53.2. Metals in Sweden

Economic deposits of several different ores have been found in Sweden. - 'Deposits of iron ore, tungsten, copper, zinc, lead, gold and silver are currently ? being mined. The map on the following page shows the location of mines in . Sweden. 2 Iron ore is mainly found in two different areas in Sweden, in Lapland in the ,” extreme north and in the central palts of the country. The deposits' in the jnorthern part of the country make up four fifths of total iron ore reserves. The

'l l

. lron ore

O Non-ferrous metals ores

Mines in Sweden in 1977.

mines in Kiruna, Malmberget and Svappavaara hold the largest reserves. In central Sweden, the mine at Grängesberg accounts for most of the reser- ves.

Tungsten ore (scheelite) is mined at Yxsjöberg in central Sweden. Several smaller deposits ha ve been discovered in the same region over the last few years.

Copper, lead andzinc ores are mined in several places in the northern parts of the country and in some places in central Sweden. The largest of these mines are Aitik near Malmberget, with a production of 8 million tons of copper ore per year, and Laisvall, with an annual production of 1,2 million tons of lead ore. Many of the deposits of non-ferrous metal ores contain small quantities of gold and silver.

Other metals discussed in this report are not currently being produced in Swedish mines. The possibilities of finding exploitable deposits of ores containing these other metals vary. The probabilities of finding exploitable deposits of nickel, molybdenum, cobalt, vanadium ores and quartz (for production of ferrosilicon and silicon metal) are regarded as high.

Some of these metals could be extracted as byproducts in connection with a possible exploitation of alum shales (the main product from such exploitation being uranium and fossil fuels). Nickel and cobalt could possibly also be extracted from very low grade deposits in the mountain range in the northwest part ofthe country. The probability of finding ores of manganese, chromium, tin, aluminium, titanium and magnesium is regarded as low. Alumina could, however, be extracted as a byproduct either from the mining of alum shales or from waste products at the Aitik mine.

During the period 1955—1975, ore production in Sweden increased at an annual rate of5 percent. In 1975 production reached a level of51 million tons. Iron ore production alone was 40 million tons. However, as a consequence of the depressed situation in the world steel industry, which has led to reduced demand for iron ore, production over the last few years has been lower.

Some of the ores mined in Sweden are smelted and refined to metals within the country. In addition to this, metals and ferro-alloys .are produced from imported ores and concentrates. Table 3.1 shows production of ores, ferro-alloys and metals in Sweden in 1975.

The total value of Swedish mine production in 1975 has been estimated at more than 3 000 million Swedish kronor. The value of non-ferrousmetal and ferro-alloy production was about 1 500 million Swedish kronor (constant 1976 kronor).

At present, there are nine companies active in mining in Sweden. Iron ore is mined by Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Svenskt Stål AB (SSAB), Fagersta AB, Ställbergs Grufve AB, Surahammars Bruks AB and Svenska Kullagerfabriken (SKF). Non-ferrous metals are mined by Boliden Metall AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Statsgruvor AB (wholly owned subsidiary of LKAB) änd the Belgian company Vieille Montagne. Gränges AB is a participant in the LAMCO consortium, which mines iron ore in Liberia.

LKAB, SSAB and Boliden together account for more than 90 per cent of mine production.

Ferro-alloys are produced by Airco Alloys AB and Ferrolegeringar Trollhätteverken AB, both subsidiaries of large international corporations.

Table 3.1 Production of ores, metals and ferro-alloys in Sweden in 1975 (metal content in products)

Mine pro- Production of metals and duction ferro-alloys From From imported domestic ores , ones ; Iron, million tons 19,6 5,5” Manganese, thousand tons 12,2b Chromium, thousand tons 114,31? Molybdenum, thousand tons 1,24 Tungsten, tons 143,0 5800 Vanadium, tons 3009 Silicon, thousand tons f 33,6” f 16,54 Copper, thousand tons 38,8 31,6 9,6 Zinc, thousand tons 126,0 Lead, thousand tons 68,8 36,0 Aluminium, thousand tons 78,0 Gold, tons 2,0 0,9 1,5 Silver, tons 140,0 82,0 50,0

” Production of crude steel 5 Metal content in ferro-alloys f Most of the mine production of quanzite was used for non-metallic products. It has * not been possible to identify the quantity that was used for production of ferro- silicon. 4 Silicon metal produced from imported quartz

Non-ferrous metals are produced by Boliden Metall AB at Rönnskär (copper, lead, gold and silver), Gränges Aluminium in Sundsvall (aluminium) and Kema Nobel at Ljungaverk (silicon metal). Boliden Metall AB is also part owner of a zinc refinery in Norway and a lead refinery in West Germany. '

In addition to the mining and metal industries as such, Sweden has a large l mining equipment industry, the export value of which now exceeds that of Ä the mining industry”s.

In 1977, the mining industry had almost 13 000 employees, accounting , thereby for 1,4 % of industrial employment. The iron and steel industry, ' together with the non-ferrous metals industry, accounts for 7 % of industrial employment. Although the mining industry from an overall point of view gives employment to a relatively small part of the total labour force, its importance to employment is large in several parts of the country, since the mines inmany cases are necessary to the survival of whole communities.

Mining is an extremely capital intensive industry. Total invested capital per employee is three times the average for all industry. In earlier years the mining industry showed good profitability. Return on total capital was twice as high as the industry average during the period 1967—1971 (5,6 as compared to 3 per cent). Over the last few years, however, most Swedish mining companies have shown losses, mainly as a consequence of very low ore and metal prices. The development of productivity is difficult to measure. Expressed as tons of ore per man hour, productivity in iron ore mining increased by more than 10 per cent annually during the l960”s. The increase

continued up to the years 1973—1974. Since then, productivity measured in this way has decreased. This is due to the fact that production has decreased rapidly, following the reduction in demand from the international steel industry, whereas employment has decreased only very slowly. In non- ferrous metal mining, the productivity increased more rapidly in the late 1960”s, largely as a result of the establishment and expansion of the large open pit mine at Aitik.

Expenditure on research by mining companies is estimated at 60—70 million kronor per year. In addition to this, research is carried out by some jointly financed institutions. These institutions together account for 10 million kronor in expenditure per year. Research by universities is concen- trated to the University of Luleå, with an annual expenditure on research in the minerals field of 15 million kronor. The Board of Technological Development also finances some research and development in the mineral field. In addition to this, some research and development is carried out by the Swedish Geological Survey and the semi-official institution Norrlandsfonden (fund for the northern counties).

Over the last 20 year period Swedish foreign trade in ores and metals, including intermediate products, has increased. Imports have increased at a slightly higher rate than exports, and an earlier surplus of exports has turned into a surplus of imports. This is a result of variations in the rates of increase in consumption of various metals and of changes in relative prices to the disadvantage of Swedish export commodities.

As regards trade with the least processed products, i. e., ores and concentrates, the value of exports, measured in constant kronor, has decreased slightly. This is mainly a consequence of the depressed market conditions for iron ore over the last few years. Imports have increased slowly. Price increases for chromite ores and concentrates have contributed to an increase in the real value of imports.

As for intermediate products, i.e., ferro-alloys, matte, oxides etc., Sweden is in general a net importer. Imports have increased rapidly, following the increased consumption of ferro-alloys in the steel industry. At the same time, exports of ferro-alloys have increased, but starting from a lower level and growing at a slower rate.

Experts of refined unwrought metals (lead, gold,silver, silicon metal) have increased, while imports (copper, Zinc) have grown more or less continously, too.

The overall increase in foreign trade in mineral raw materials has led to an increase in Sweden's dependence on world markets for metals and minerals. Imports now account for a larger share of consumption than before. At the same time, total exports have increased. A growing share of exports has, however, become dependent on imported raw materials, that is, the import content of exports has increased. This is the case in particular for ferro-alloys and special steels.

As regards the geographical distribution of foreign trade, transport distances are an important determining factor. The other Nordic countries and the USSR are important suppliers of mineral raw materials to Sweden, whereas Western Europe and Scandinavia are the Swedish mining and metal industries” largest export markets. It should, however, be noted that a large

share of the products that are imported from countries close to Sweden originally come from more distant parts of the world.

When analysing Swedish metal consumption we have used several different concepts of consumption. The two most important concepts are gross consumption and net consumption.

Net consumption measures the consumption of metals for production of finished goods, that is to say, the amount of semi-fabricated goods (sheet, wire, pipe, rod etc.) that in a certain year was used to produce capital or consumption goods (irrespective of whether the semi-fabricated goods were imported or produced in Sweden). Gross consumption, the consumption concept which is most frequently used in international statistics, measures the amount of metal used in production of semi-fabricated goods (irrespective of whether the raw materials used to produce the semi-fabricated goods were imported or produced in Sweden). Since Sweden is a large exporter of many semi-fabricated goods, in particular of steel, gross consumption of many metals exceeds net consumption.

Gross consumption of metals except iron increased by 3,6 % annually over the period 1960—1975. The rate of increase was particularly high for aluminium and chromium. Gross consumption of copper was more or less constant, while lead consumption decreased slightly.

Aluminium, lead, gold, iron, cobalt, copper, magnesium, silver, tin and zinc are consumed as unwrought, practically pure metals. Silicon, chromium, manganese, molybdenum, vanadium and tungsten are usually consumed in products in which the content of the metal in question is considerably lower than 100 per cent, mainly in ferro-alloys. These usually have a metal content, excluding iron, of 50—75 per cent. Nickel and titanium are consumed both as ferro-alloys and as metals. Some metals are consumed in the form of ores. Manganese ore, for instance, is used in the steel industry.

Overall net consumption of metals in Sweden is lower than gross consumption. During the period 1960—1975, net consumption also increased at a lower rate (3 per cent annually, as compared to 3,6 per cent for gross consumption). This means that a growing share of the metal included in gross , consumption leaves the country in the shape of semi-fabricated goods. Sweden is a net exporter of semi-fabricated products of silicon metal, copper and titanium. The large exports of special steels also make Sweden a net l exporter of semi-fabricated products containing chromium, manganese, ? molybdenum, nickel, vanadium and tungsten. Sweden is a net importer of ' semi-fabricated products containing aluminium, lead, gold, iron (mild steels), magnesium, silver, tin and zinc.

3.3. The forecasts

3.3.1. Global demand and prices

Since our main task has been to forecast Swedish consumption and production of metals, we have not attempted to analyse global trends in such depth as would have been required, had our aim been to produce independent forecasts for global demand and production. Instead, we havetaken as a basis

Table 3.2 Global demand for metal in the years 1973, 1985 och 2000 as forecast by the U.S. Bureau of Mines (metal content in consumed products)

1973 1985 2000 Steel,milliontonsab 690 950 — 1000 1710 — 2080 Iron ore,milliontonsb 493 670 — 715 1170 — 1480 Manganese,million tons 9,7 13,3 18,5 — 25,3 Chromium, million tons 2,8 3,1 4,1 — 6,1 Nickel, thousand tons 1 000 1 330 1 610 — 2 350 Molybdenum,thousand tons 87,6 138,9 232,0 — 301,0 Tungsten,thousand tons 39,0 56,8 79,0 — 112,6 Cobalt,thousand tons 28,2 39,8 47,2 — 78,0 Vanadium,thousand tons 28,2 41,1 54,0 — 108,0 Silicon, million tonsc 1,8 2,1 4,7 — 5,8 Copper, million tonsl7 9,7 12,6 — 13,1 20,6 - 24,3 Zinc,million tons 6,7 7,5 7,8 — 13,0 Lead, million tons 5,3 6,3 7,8 — 11,7 Tin, thousand tons 277 328 278 — 524 Aluminium,million tons 16,6 31,8 40,9 — 78,9 Titanium,thousand tons 49,0 88,0 130,6 — 242,2 Magnesium,thousand tons 268 453 427 — 1080 Gold, tons 1020 1645 1800 — 2 720 Silver, thousand tons 15,9 19,9 20,4 — 36,8

" Crude steel production. b Forecast by the Committee on Minerals Policy. (' Silicon metal and ferro-silicon. Sources: U.S. Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems, 1975, and other publications.

the forecasts published by the U.S. Bureau of Mines. These forecasts have been analysed, and in some cases we have introduced new factors or made other adjustments, thereby narrowing the interval given in the original forecast. When doing this, we have relied on other forecasts, expert opinion, or interpretations of events that have taken place since the publishing of the US. Bureau of Mines forecasts. Only in the two cases of iron ore and, to a certain degree, copper, have we made our own forecasts. The estimated values for demand in the years 1985 and 2000 are given in table 3.2.

Our assumptions concerning the development of prices are based on historical cost data, forecasts concerning future development of costs and assessments of other factors operating on the market. The assumptions are shown in table 3.3.

These figures should not be interpreted as definite forecasts. A set of assumptions concerning prices is, however, necessary in order to judge the realism of our forecasts for Swedish production. It also facilitates the drawing of conclusions about the effect of increasing imports on the Swedish balance of payments.

3.3.2. Expected developments in Sweden

When forecasting future consumption and production of metals in Sweden, our aim has been to illustrate the consequences of decisions already taken and of political priorities as they stand now. We have not been able to forecast

58 Summary SOU 1979:40 Table 3.3 Assumptions about price developments (constant 1978 money)" December 1978 1985 2000

Manganese ore, metallurgical grade,

$ per mtub Mn 1,34 — 1,36 1,30 — 1,70 1,30 — 1,70 Cromite, lumpy, 48 % Cr203, $ per

ton 100 — 110 128 — c Nickel, free market cif Europe, $ per

lb 1,68 _ 1,80 3,05 — 3,65 3,05 — 3,65 ) Molybdenite, concentrate, free mar- ,

ket, 8 per lb Mo in MoS2 11 — 15 7,20 — 9,45 3,60 — 4,70 1 Tungsten, wolframite, min. 65 %, $ ,

per mtub WO3 137 — 144 137 — 155 137 — 155 Cobalt,free market,$per1b 40,00 — 42,50 7,30 - 9,90 7,30 — 9,90 » Vanadium, min. 98 % V205, S per lb %

V205 2,49 2,45 — 3,05 2,45 — 3,05 * Copper, electrolytic wirebars, LME

cash,£ per ton 770,50 — 771,00 1 115 — 1 315 1050 — 1 245 Zinc, LME cash, £ per ton 347,50 — 348,00 455 455 Lead, LME cash, £ per ton 415,00 — 415,50 330 — 365 265 — 320 Tin, LME cash, £ per ton 6 950 — 6 955 4 460 — 5 380 — r Aluminium, world price, $ per ton 1 235 1 350 1 570

” All December 1978 prices as quoted in Metal Bulletin, December 15, 1978. All prices cif Europe. ” rntu = metric ton unit = 10 kg. " No forecast has been made.

future decisions in the field of mineral policy, although we are conscious of the fact that such decisions will be made. For this reason, our forecasts may turn out not to be correct. Production and consumption will change as a consequence of political decisions made in the future. Our aim is to give the factual basis for such decisions and, whenever possible, to tillustrate the need for them.

Certain assumptions about Swedish economic development constitute a basis for the forecasts. In shon, according to these assumptions, GNP in Sweden will grow at an annual rate of 3,2 per cent between the years 1974 and 1984 and at a rate of 2,7 per cent from 1984 to 2000. Industrial production is expected to increase by 3,6 per cent annually from 1974 to 1985 and by 2,8 per cent annually between the years 1985 and 2000. Real prices for oil are expected 1 to increase ata maximum rate of2 per cent annually from 1977 to 1990 and by 4 per cent annually from 1990 to 2000. Real prices of electric power in Sweden are expected to remain unchanged. .

The forecasts for Swedish metal consumption are based mainly on forecasts for production in the most important consumer industries. These forecasts have then been adjusted to compensate for technological change, substitution and changes in relative prices. There is a considerable variation in detail between forecasts for different metals. In some cases, it has been possible to base the forecasts on relatively detailed analyses of end use markets. ln cases where the statistical material is not sufficiently detailed or reliable, we have had to use more comprehensive methods of analysis. Since the use of metals is more difficult to forecast far ahead, the forecasts for consumption in the year 2000 are less detailed and less reliable than the forecasts for 1985.

The forecasts for production in 1985 are based on production and investment plans as known to us. For the years after 1985, the forecasts are based on ore reserves and other conditions for production in existing or planned mines and plants. We have not been able to take possible production from new, as yet undiscovered deposits into account. Since the probability of such deposits being discovered and exploited is considered as high, even assuming exploration expenditure does not increase, the forecasts probably give a low estimate of future mine production. The influence ofthis negative bias is of particular importance in the time period efter 1985.

The forecasts for exports and imports have in most cases been arrived at by simply subtracting consumption from production or vice versa. In those cases where net exports or net imports forecast in this way change markedly within the time frame used in the forecasts, we have tried to discuss critically the possibilities of achieving the implied export or import objectives.

Our forecasts for future Swedish mine production are shown in table 3.4. Production of iron ore is expected to remain more or less constant compared to 1975, while mine production of tungsten, copper, zinc, lead, gold and silver is expected to increase. Total ore production, which increased from 21 million tons to 51 million tons during the years 1955 to 1975 is expected to increase to 57 million tons in 1985. In the year 2000 production would be 61—62 million tons. Assuming real price increases for some metals, the value of mine production is expected to increase from 3 200 million kronor in 1975 to between 3 500 and 4 200 million kronor in 1985 in constant 1976 kronor, and then to increase slightly more to the year 2000. It should be noted, however, that prices of most metals were low in 1975. A comparison with the year 1974, when prices of most metals were exceptionally high, would yield another result.

The forecasts point to a slow growth in the mining industry. Compared to total industrial production in Sweden, the volume of production in the mining industry is expected to increase very slowly. It should nevertheless be noted that we have seen no reason to consider decreasing production as a realistic or probable alternative. Compared to other industries that have been badly hit by the last few years” recession and which have to compete with exports from low-cost countries, the mining industry should thus be able to assert itself relatively well. In our judgement, mining in Sweden will show enough profitability to be continued and increased. This judgement is of course conditional to production costs not increasing faster in Sweden than in other

Table 3.4 Swedish mine production (metal content in ore)

1975 1985 2000 Iron, million tons 19,5 18 20,5 — 21,5 Tungsten, tons 150 575 575 Copper, thousand tons 38 76 74 Zinc, thousand tons 107 154 154 Lead, thousand tons 69 85 85 Gold, tons 2 3 3 Silver, tons 140 160 160

countries. We have, however, seen no reason to assume that the development of production costs in Sweden in the future will differ significantly from that abroad.

It is unlikely that our forecast for 1985 will be exceeded more than marginally as a result of mining being started in yet undiscovered or unexplored deposits.

Since the time necessary to get a new mine into production or to achieve very large production increases in an existing mine is very long, hardly any , large investments initiated after the publishing of this report will be finished before 1985. Possible additions to capacity over and above the forecast will * therefore be realised mainly during the years between 1985 and 2000. Such » additions to capacity will probably not take place in lead or iron ore mining. ' Mine production of copper and zinc could, however, exceed the forecasts. * Prospecting for alloying elements, such as nickel, molydbenum, tungsten and vanadium, has started relatively recently in Sweden. Conditions for finding exploitable deposits of these metals are regarded as favourable. In addition to this, mining could start in some ”new" kinds ofdeposits, ofwhich a few hold several different minerals. The alum shales (uranium, fossil fuels, raw material for the fertilizer industry, aluminium, vanadium and molybdenum) and certain ore types in the mountain range in northwest Sweden (nickel, cobalt, platinum and magnesium) are examples of such ”new” deposits.

Production of some metals and ferro-alloys is expected to increase. The forecasts for production at this stage are shown in table 3.5.

Production of ferro-chrome, ferro-molybdenum, ferro-vanadium, copper and lead, and possibly also gold and silver, is expected to increase, while production of ferro-tungsten, silicon metal and aluminium is expected to remain more or less constant. The forecasts are subject to the same kinds of uncertainty as the forecasts for mine production. In contrast to what was the case for mine production we can not, however, completely exclude the possibility of decreases in the production of metals and ferro-alloys. The production processes for many of these materials are very energy intensive. Changes in energy prices or otherwise changed conditions for the energy supply could affect production possibilities. As has already been mentioned, we have assumed that the real price of electric power will remain unchanged. If this assumption turns out to be correct, the production levels shown in table 3.5 should be realised. Ifthe price ofelectricity were to rise, on the other hand, the producers of ferro-alloys and of aluminium might only with difficulty be , able to keep production costs below world market prices for their products. Production increases over and above the forecasts could materialize after * 1985, although this should be regarded as less probable. Further increases in production of refined copper or lead should be viewed as improbable. Production of gold and silver is related to the gold and silver content of the concentrates used in the copper smelter at Rönnskär. Increases in excess of the forecasts are not probable. Aluminium production could increase, should it turn out to be feasible to extract alumina from domestic deposits of aluminium bearing minerals. Whilst an increase of steel production over the interval forecast is not regarded as economically feasible, total value added in the steel industry could increase through Specialisation and forward integra- tion.

Table 3.5 Swedish production of refined metals and of ferro-alloys for sale in thousand tons

1975 1985 2000 Raw steel 5 548 5 785 —6 725 5 785 —6 725 Silicon manganese" 17 8,6 0 0 Ferro-chrome and silicon chrome” 108 276 276 Ferro-molybdenumb 1,7 3,5 3,5 Ferro-tungstenb 0,7 0,7 0,7 Ferro-vanadium!) 0,4 0,8 0,8 Ferro-siliconb 6 52,1 0 0 Silicon metal 16,4 13 — 19 13 — 19 Copperd 60 90 90 Lead 37 70 70 Aluminium 78 83 83 Gold, tons 3,4 4 — 6 4 — 6 Silver, tons 219 200 — 300 200 — 300

” Production discontinued in 1976. b Thousand tons ferro-alloys. [' Production discontinued in 1977. (' Blister copper.

In 1977, the mining industry employed 12 880 people, of which almost 9 000 in iron ore mines and just below 4000 in mines producing ores of non-ferrous metals. We estimate that the number of employees, as a result partly of closures, partly of increases in productivity not matched by increases in production volume, will decrease to 10 600—11 000 in 1985. By the year 2000 the number of employees is expected to have decreased to between 8 500—8 900. The largest reduction is expected to take place in the iron ore mines. Since the mining industry is of great importance to employment in parts of Sweden and essential to the survival of several whole communities there is good reason to take a serious view of such a development, and to counteract it by strong means, with the objective either to preserve employment in the mining industry or to create alternative employment opportunities replacing those disappearing in the mining industry.

Consumption of most metals is expected to increase more slowly in Sweden than in many other countries. This is largely a consequence of this country having left the early industrialisation stage with its rapidly increasing consumption of minerals. Another reason for the low rate of increase is the relatively adverse conditions in Sweden, for example as regards energy prices, for expansion within the raw material intensive industries. Our estimates of future minerals production and consumption point to a growing Swedish dependence on the rest of the world. Table 3.6 shows expected future consumption of metals in Sweden. The figures in the table represent gross consumption, i.e., the amount of metals that goes into semi-fabricated products.

Gross consumption could be said to be of primary interest from a supply point of view. Net consumption, i.e., the amount of metals used in the form of semi-fabricated products, is of less interest, since the risks of disturbances or interruptions in the supply of these products are probably smaller. Production of semi-fabricated products is spread among several companies and countries,

Table 3.6 Gross consumption of metals in Sweden in 1975, 1985 and 2000. Thousand tons metal content (excepting steel, where total weight is shown)

1975 1985 2000 Non-alloy steel 2 6770 3 175 3 175 Special steels 1 122 1 175 — 1 765 1 225 — 2460 Manganese 81 71,1 — 78,6 70,2 — 83,9 Chromium 68 85,4 — 117,2 89,5 — 147,0 Nickel 28,5 26,0 — 33,6 27,3 — 37,6 1 Molybdenum 5 5,41 — 8,96 5,88 — 10,93 Tungsten 1,7 2,26 - 2,74 3,56 — 5,79 1 Cobalt 0,58 0,89 — 1,0 1,05 — 1,59 ; Vanadium 0,86 1,01 — 1,3 1,08 — 1,84 1 Siliconb 35 31,1 — 35,7 33,3 — 42,1 * Copper 126,1 147 — 159 176 — 204 Zinc 47 62 62 Lead 38,8f 35 35 — 40 Tin 0,6 0,35 0,2 Aluminium 120 143 — 161 261 — 292 Titanium 1,1d 1,34 — 1,57 1,36 — 1,61 Magnesium 0,92? 2,21 — 2,45 3,37 — 4,06 Goldf 0,0034 0,0035 0,0035 Silver 0,07 0,05 — 0,1 0,05 — 0,1

" 1973—1975 average. " Silicon content in ferro-silicon and silicon metal. f 1974. d 1976. ? 1977.

f Final consumption.

while the production of ores and unwrought metals is, in many cases, concentrated to a small number of producers. The effect of this dispersal of the production of semi-fabricated products is that an interruption of production in one plant does not affect the consumers very significantly. In addition to this, the supply of semi—fabricated products reacts relatively slowly to disturbances in earlier production stages, since stocks of products in different stages of treatment will to some degree act as buffers to supply 1 fluctuations.

As has already been mentioned, Swedish production will in the future account for a smaller part of the domestic needs of most metals than it has before. It is, however, not possible to give a simple measure indicating the degree of self sufficiency, since recycling of old scrap accounts for a considerable part of the supply of several metals. With the exception of a few cases, we have not been able to make realistic forecasts for recycling, partly because of the difficulties of identifying the recycled material in official statistics, and partly because recycling in itself is difficult to forecast, the reason for this being that recycling is profoundly influenced by changes in technology as well as in attitudes and legislation. From a security of supply point of view, molybdenum, tungsten and cobalt are judged as most ”critical”, followed by manganese, chromium, nickel and titanium. The Swedish supply situation for these five metals is such that there is reason to keep the markets under special surveillance. The most important factors

underlying this judgement are, for manganese, chromium, cobalt and titanium, the concentration of primary production to developing countries and planned economy countries. For cobalt, a contributing factor is the dominant position held by one single company. As for nickel and molybde- num, the monopolistic nature of the markets for these metals has dictated our judgement. Tungsten has been considered a "critical” metal partly because developing countries and planned economy countries are expected to account for a large part of future world supples, partly because the probability of cooperation between producing countries is regarded as high. Contributing factors are also the extreme instability of the tungsten market as well as the scarcity of information about production and investment plans. Five other metals, vanadium, copper, tin, aluminium and magnesium, are regarded as moderately critical from a security ofsupply point ofview. In these cases, the judgement has been dictated by the relative Stability of most of the markets concerned, and by the existence, in some cases, of domestic production. The supply situation for silicon, zinc, lead, gold and silver has been judged as satisfactory.

Research and development is likely to play a more important role in minerals policy in the future than hitherto. Development work going on now could make it possible to extract minerals from ”new” types of deposits, to increase efficiency in extraction or to recycle larger amounts of metals from scrap. The present and planned research in Sweden could affect the volume of production in the mining and metals industry as well as the supply situation. Of special interest in this context are several of the alloying elements and aluminium.

Finally, some of the shortcomings of the forecasts presented in this report should be mentioned briefly. Among the most important is that the forecasts are based on actual circumstances as they stood in the middle ofthe 1970'5. Many of the most important conditions for mineral production are now undergoing radical changes. Higher energy prices and slower growth in demand for several metals are examples of such changes. Although we have tried to evaluate and take into account the effects of such structural changes, we might not have succeeded altogether. The statistical material we have worked with might also be inaccurate or misleading. We consider it, therefore, important to evaluate, at a later time, the forecasts now presented. Analyses of the supply situation should also be made continously. Some factors of importance to future Swedish production and consumption of metals could have been covered better in this report. We plan to return to a more elaborate treatment of these in our final report. Among these factors are the development of corporate structure within the Swedish mining and metal industries, the influence on and control over the Swedish supply situation exercised by international corporations and, finally, the restrictions imposed on Swedish mineral production by the need to improve working environ- ments and take into account ecological considerations.

4. Internationell översikt

4.1. Världens mineraltillgångar

4.1.1. Den globala tillgångssituationen

Jordens tillgångar på nyttiga mineral är från människans synpunkt sett oändliga. Vår teknologi har anpassat sig till de geologiska förhållandena så att vi huvudsakligen använder de mineral som det finns gott om. Hela jordytan skulle kunna fyllas med hus, maskiner, fordon och allt annat som metaller och mineral används till. Ändå skulle det finnas gott om mineralråvaror kvar — så länge det fanns plats för en grop där man kunde gräva efter dem. Men de praktiska, fysiska gränserna för mineralutvinningen bestäms inte av tillgång- arnas absoluta storlek. På mycket lång sikt begränsas mineralutvinningen av att energiåtgången för att bryta loss och sönderdela berget och skilja ut de värdefulla ämnena ur bergarterna blir så stor att det inte längre är ekonomiskt möjligt att utnyttja mineraltillgångarna. Ekologins förmåga att klara upplag- ring av restprodukter och andra miljöstömingar kan också sätta definitiva fysiska gränser för mineralutvinningens omfattning.

Långt innan de fysiska hindren gör sig gällande har dock de ekonomiska gjort mineralbrytningen omöjlig. Tabell 4.1 visar de totala beräknade tillgångarna av olika metaller i jordskorpan. Även om bara tillgångarna ned till ett djup av en kilometer tas med i beräkningen - och det finns idag flera gruvor som är mycket djupare än så — förefaller tillgångarna outtömliga.

Emellertid kan inte alla tillgångar i jordskorpan utnyttjas. Jordskorpans medelhalt av järn är 5,8 %. En järnmalm med så låg halt skulle bli mycket dyr att utvinna järn ur. Om järnmalmsgruvor i drift hade så låga halter skulle priserna på de flesta konsumtionsvaror vara mycket högre.

De tillgångar som anses vara lönsamma att bryta vid nuvarande förhål- landen är alltså väsentligt mycket mindre än de totala fysiska tillgångarna. Av tabell 4.2 framgår hur mycket mindre de är. Begreppet brytvärd tillgång kan förefalla enkelt och entydigt. Hur stora de brytvärda tillgångarna är beror emellertid på en mängd olika faktorer. I kapitel 7 görs en mer noggrann genomgång av dessa faktorer. I den tidigare publicerade rapporten (DsI 1978:16) Malmtillgångar och prospektering, som gjorts av en av MPU:s expertgrupper, finns också en diskussion—om förutsättningarna för brytvärdhet. Här skall bara nämnas att de brytvärda tillgångarnas storlek är (självfallet) beroende av metallpriser och kostnaderna för brytningen. Kostnaderna beror i sin tur på metallhalten i malmen, malmkroppens kemiska och fysikaliska sammansättning, dess läge, storlek

Tabell 4.1 Totala beräknade tillgångar av olika metaller i jordskorpan

- Metall Hela jordskorpan

Halt Tillgångar g/ton miljarder ton Järn 58 000 1 392 000 000 Mangan 1 300 31 200 000 Krom 110 2 600 000 Nickel 89 2 130 000 Molybden 1,3 31 200 Wolfram 1,1 26 400 Kobolt 25 600 000 Vanadin 140 3 360 000 Koppar 63 1 510 000 Zink 94 2 250 000 Bly 12 290 000 Tenn 1,7 40 800 Aluminium 83 000 1 990 000 000 Titan 6 400 153 600 000 Guld 0,0035 84 Silver 0,075 1 800

Jordskorpan under kontinen- terna till ett djup av en km.

Halt g/ ton

48000 1000 77 61

1,1 1,2 18 120 50 81 13

1,6 83000 5300

0,1 135 0,065

Tillgångar miljarder ton

19 870 000 420 000 30 000 25 200 455 495 7 400 50 000 20 800 33 400 5 700 660 34 000 000 2 230 000 1,4 26,9

Källa: Lee & Yao: Abundance ofChemical Elements in the Earth”s crust and its Major Tectonic Units. Acta geol. Sinica, 451829, 1965. Engelsk översättning i International Geology Review, Vol. 12, Nr 7, 1970.

Tabell 4.2 Upptäckte brytvärda tillgångar av olika metaller

Tillgångar milj. ton metallinnehåll

Järn 90 520 Mangan ] 815 Krom 1 692” Nickel 59.5 Molybden 6 Wolfram 1,8 Kobolt 2,5 Vanadin 9,7 Koppar 408 Zink 135 Bly 150 Tenn 9,8 Aluminium 3 483 Titan 340 Guld 0,04 Silver 0,19

Antal årsproduktioner vid 1974 års produktion

176 200 736 72 70 46 81 373 55 23 43 44 209 236 33 20

” Avser kromit, dvs. malmmineralet (25 % krom) och inte krominnehåll.

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

och form, transportnätets uppbyggnad, arbetslöner, skatter och förräntnings- krav, företagsstruktur, politiska förhållanden osv.

I tabell 4.2 har vi försökt att ge en tydligare bild av de brytvärda tillgångarnas storlek genom att visa hur många årsproduktioner de skulle räcka till. Detta betyder inte att de brytvärda tillgångarna tar slut efter det antal år som sägs i tabellen. Det betyder helt enkelt att den malm som hittills har påvisats räckerjust så länge. Den mesta malmen i världen letas upp av gruvföretag. Gruvföretag ser i allmänhet inte något värde i att prospektera efter mer malm än de behöver för högst 20—30 års brytning. En intäkt som utfaller om 20 år är med en rimlig räntesats nästan värdelös i dag; dessutom är ju intäkten osäker. På 20 års sikt kan marknaden förändras så att mineral- råvaran i fråga inte längre behövs. Från rent företagsekonomiska synpunkter är det förmodligen inte ens motiverat att hålla större reserver än vad som räcker till tio års brytning. Däremot kan konkurrensstrategiska skäl tala för att ett företag bör ha större reserver som säkrar företagets möjligheter att överleva på lång sikt. Gruvföretagen strävar alltså efter att hålla reserver som garanterar deras fortsatta existens och detta tycks de, att döma av tabell 4.2, lyckas ganska bra med. För flera metaller känner man till ännu större brytvärda tillgångar. Att det under lång tid varit möjligt att fylla på tillgångarna i tillräcklig grad genom prospektering illustreras av att de upptäckta brytvärda tillgångarna uttryckta som antal årsproduktioner knap- past förändras från år till år, trots ständig brytning. I tabell 4.3 visas som ett exempel utvecklingen för upptäckta brytvärda tillgångar av koppar i USA.

Som framgår av tabellen har tillgångarna hela tiden ökat. Under större delen av perioden har de t. o. m. ökat räknat i antal årsproduktioner. Det bör dock framhållas, att en befarad knapphetssituation skulle kunna ge upphov till samma statistiska bild, eftersom den skulle ge företagen ett starkt incitament till ökad prospektering. För de flesta metaller har ökningen av de brytvärda tillgångarna förutsatt att produktiviteten i brytningen hela tiden kunnat förbättras. Härigenom har man kunnat bryta allt fattigare och mer otillgängligt belägna malmer, efter hand som de bättre fyndigheterna utnyttjats. I slutet av 1800-talet måste kopparmalm t. ex. innehålla 5 a 6 procent koppar för att vara brytvärd. I dag har brytvärdhetsgränsen i många fall sjunkit till under 0,5 procent. Detta har också kunnat ske utan att det relativa priset på koppar höjts mer än marginellt. Nu är det naturligtvis tänkbart, åtminstone i teorin, att den tekniska utvecklingen i framtiden

Tabell 4.3 Uppskattning av upptäckta brytvärda tillgångar av koppar i USA 1931—1973 År Tillgångar Brytning Antal års- milj. ton tusen ton produktioner

1931 16,9 540 31 1936 21,3 650 33 1945 26,3 720 37 1960 29,2 990 30 1973 74,7 1 570 48

Källa: M. Radetzki, Koppartillgångarna — en fallstudie i resursuttömning. Ekonomisk Debatt nr. 8, 1974.

Figur 4.1 Mängd av ett visst grundämne i olika halter i jordskorpan.

kommer att gå långsammare och att det inte längre kommer att vara möjligt att göra samma produktivitetsvinster som hittills. Brytningskostnaderna skulle då öka när man tvingas bryta allt fattigare malmer. Detta skulle leda till prisökningar. Knapphet i ekonomisk mening skulle uppstå, dvs. att även om tillgångarna inte fysiskt tar slut så skulle prisökningarna leda till att mindre mineralråvaror användes och den materiella standarden skulle sjunka.

Finns det då risk för att mineralråvarorna i framtiden blir väsentligt dyrare på grund av relativ knapphet? Vid besvarandet av den frågan är det viktigt att komma ihåg att malmfyndigheter är ovanliga företeelser. Den typiska kurvan för ett grundämnes fördelning i jordskorpan ser ut ungefär som figur 4.1. Innebörden av figuren är att en ökning av de brytvärda tillgångarna kräver en allt mindre relativ sänkning av den lägsta brytvärda halten ju lägre denna halt blir. De brytvärda tillgångarna ökar i allmänhet med mer än 100 procent om brytvärdhetsgränsen sänks med 50 procent. Påståendet illustreras av det exempel som återges i tabell 4.4. Det bör dock understrykas att haltfördel- ningarna varierar för olika metaller. En del, t. ex. bly, har sådana fördelningar att haltgränsen måste sänkas avsevärt för att tillgångarna skall öka i någon nämnvärd omfattning. Hur fördelningen ser ut beror på i vilken utsträckning som metallen i fråga bildar ”egna” mineral. Vissa metaller, t. ex. koppar, ingår som huvudsaklig beståndsdel i ett mycket stort antal mineral. Det finns därför flera potentiella råvarukällor för koppar. Andra, t. ex. gallium, bildar mycket få egna mineral, och förekommer ganska jämnt spritt i jordskorpan, dvs. det finns få ställen där halten gallium markant överstiger genomsnitts- halten i jordskorpan.

Efter hand som genomsnittshalten sänks i de fyndigheter som utnyttjas krävs det en ökning av produktiviteten för att realkostnaderna för brytningen skall kunna hållas på en konstant nivå. Genomsnittshalten sänks med olika hastighet för olika metaller beroende på de geologiska förutsättningarna. Den produktivitetsökning som är möjlig att uppnå varierar också. Man kan därför utgå från att de reala produktionskostnaderna för olika metaller kan förändras i olika riktning och med varierande hastighet. För en del metaller kan det finnas tendenser till att produktionskostnaderna ökar, vilket kan sägas vara ett uttryck för ekonomisk knapphet. Detta innebär inte att det finns anledning att vänta sig radikala eller plötsliga förändringar i de relativa priserna på olika metaller av detta skäl. Förändringarna sker långsamt, och åtföljs av ändrade konsumtionsmönster efter hand som dyrare metaller

Halt i procent

Mängd

Tabell 4.4 Produktion av nickel i Nya Kaledonien sedan år 1892. Värdet av produktionen är detsamma inom varje haltintervall (tusen ton nickelinnehåll)

Halter i procent Mängd 9,99—8,00 16,8 739—6,40 68,9 6,39—5,12 106,6 5,1 1—4, 1 0 58,0 4,09—3,28 144,0 3,27—2,62 947,6 2,61—2,10 267,7"

” Detta intervall är ännu inte fyllt. Det inkluderar produktionen 1971 och 1972, med halter på 2,58 resp. 2,55 procent. Källa: F. Lallot, The problem ofthe world supply of ores in the year 2000 is basically a question of relative prices. Föredrag vid 8th World Mining Congress, Lima 1974.

ersätts av billigare. Det bör också framhållas att man inte kan spåra några tendenser till en allmän ekonomisk knapphet på mineralråvaror. Denna slutsats gäller också —åtminstone på medellång sikt — även om man antar att det inte kommer att ske någon teknisk utveckling som ökar produktiviteten. Vi menar emellertid att det även i fortsättningen liksom hittills kommer att utvecklas allt bättre metoder för att utvinna metaller och mineral. Man bör därför inte heller räkna med att mineralråvarorna realt sett kommer att bli mycket dyrare på grund av knapphetssituationer av detta slag. Detta innebär självfallet inte att det skulle vara onödigt eller felaktigt att försöka åstad- komma en mer effektiv råvaruhushållning. Säkert går det att minska de samhällsekonomiska kostnaderna för de råvaror vi behöver genom bättre materialval,ökad återvinning och mindre spill. I vårt fortsatta arbete kommer vi att studera sådana åtgärder.

Här har nu getts en mycket allmän och översiktlig bild av tillgångssitua-

* tionen för de viktigaste metallerna. I det följande redovisas en de] uppgifter

om var i världen tillgångarna av dessa metaller finns och hur den eventuella knapphetssituationen ser ut för var och en.

4.1.2. Tillgångssituationen för de viktigaste metallerna

I tabell 4.5 har vi gjort ett försök att sammanfatta tillgångssituationen för de viktigaste metallerna. En mer ingående redovisning ges iden följande texten. Syftet med tabellen är att på ett sammanfattande sätt visa för vilka metaller

, det kan finnas risk för en bristsituation under första hälften av nästa

århundrade. Härvid måste man ta hänsyn till flera olika faktorer. Den viktigaste indikationen på att en bristsituation kan uppkomma är självfallet att de upptäckta brytvärda tillgångarna är små. Detta räcker dock inte som enda indikation. Som redan nämnts kan små redovisade tillgångssiffror ha flera orsaker. Därför redovisas också bedömningar av hur stora möjligheterna är att utöka de brytvärda tillgångarna genom prospektering eller genom att sänka genomsnittshalterna i gruvorna (vilket leder till prishöjningar). Av betydelse för om en bristsituation skall uppkomma är också om efterfråge- ökningen väntas bli snabb (med snabb menar vi att den väntas bli mer än 3 %

Tabell 4.5 Sammanfattande bedömning av risken för knapphet på de viktigaste metallerna

Upptäckta bryt- Brytvärda Sänkning av Snabb efter- Svår att vårda tillgångar tillgångar halten ger ba- frågeökning ersätta är små (mindre kan inte ökas ra små ökningar väntas än 50 års bryt- mycket genom av tillgångarna

ning) prospektering

Järn Mangan Krom Nickel Molybden Wolfram Kobolt Vanadin Koppar Zink

Bly

Tenn Aluminium Titan Guld Silver

>€ xxxx

XXXXXX

X X

per år) och om metallen är svår att ersätta i sina viktigaste användningsom- råden.

Om det fanns en metall som ”passade in” på alla dessa kriterier skulle man ha anledning att befara en bristsituation för just den metallen. Som framgår av tabellen finns det enligt vår bedömning inte någon sådan metall. De som kommer närmast (i denna schematiska uppställning) är wolfram, tenn, guld och silver. Vad gäller wolfram bör det dock vara möjligt att öka tillgångarna genom prospektering. Tenn är jämförelsevis lätt att ersätta i det viktigaste användningsområdet (förtennad plåt), och efterfrågan ökar dessutom bara långsamt. Att tillgångarna av guld och silver uppges vara små beror bl. a. på att de huvudsakligen kommer fram som biprodukter vid brytning av andra metallers malmer. Den industriella användningen av guld är dessutom inte * större än att behoven kommer att kunna tillgodoses —om än vid högre priser. Situationen för silver kan inge en del farhågor. Det bör emellertid under- Ä strykas att tillgångsuppgifterna för silver varierar mycket kraftigt. Vidare bör det på lång sikt vara möjligt att finna fullgoda ersättningar för silver i de viktigaste användningarna, om silverpriset skulle stiga på grund av resurs- uttömning. Slutligen bör det understrykas att wolfram, guld och silver till mycket stor del utvinns som biprodukter vid brytning av andra metallers malmer. Detta gör det mycket svårt att bedöma tillgångarnas tillräcklig- het.

Järn

De upptäckta brytvärda tillgångarna på järnmalm är, som redan framgått, mycket stora. Man kan räkna med att det härutöver finns myckel stora, ännu

inte upptäckta tillgångar, som skulle vara brytvärda i dagens läge, samt sådana som skulle bli brytvärda vid en mindre prisökning. Det kan nämnas, att järn är en av de få metaller för vilka den genomsnittliga halten i den malm som bryts har ökat under 1900-talet. De största jämmalmstillgångarna anses finnas i Sovjetunionen, Canada, Australien och Brasilien.

Mangan

De upptäckta brytvärda tillgångarna av manga—nmalm är mycket stora. De största fyndigheterna finns i Sovjetunionen, Sydafrika och Brasilien. 1 uppgiften i tabell 4.2 ingår inte de mangantillgångar som finns i form av s. k. mangannoduler på världshavens botten. Dessa noduler, som är knytnävs- stora brunsvarta klumpar, innehåller 10—35 procent mangan. Den totala mängden mangan i dessa noduler uppskattas till hundratals miljarder ton. F. n. utnyttjas inte mangannodulerna, men man räknar med att utvinning kan påbörjas under 1980-talet (se också bilagorna 3 och 5).

Krom

Krommalm indelas med hänsyn till sammansättningen i olika kvaliteter, som har olika användningsområden. Tillgångssituationen varierar för de olika kvaliteterna, men kan sammanfattningsvis betecknas som mycket god. Malmer med hög kromhalt och sådana egenskaper att de kan användas i stålindustrin är ganska sällsynta, medan det finns betydande tillgångar av låghaltig krommalm. Anrikningsmetoderna har emellertid utvecklats och det är nu möjligt att i större utsträckning använda även låghaltig krommalm för metallurgiska ändamål. De största kända brytvärda tillgångarna finns i Sydafrika och Rhodesia, men betydande mängder finns också i Sovjetunio- nen.

Nickel

De upptäckta brytvärda tillgångarna på nickel är mycket stora. De största kända brytvärda tillgångarna finns i Canada, Australien, Nya Kaledonien och Sydafrika. Som framgick av tabell 4.4 bryter man på ön Nya Kaledonien f. n. malm med 2,5 % nickel. Om brytvärdhetsgränsen genom teknisk utveckling eller högre priser kunde sänkas till en procent skulle hela ön, åtminstone teoretiskt, vara brytvärd. Dessutom finns det mycket stora nickeltillgångar i de nyss nämnda mangannodulerna. Utvinning av noduler skulle kunna leda till ett överskott på nickel.

Molybden

En stor del av världens upptäckta brytvärda molybdentillgångar finns i malmer där andra metaller, särskilt koppar, är huvudsaklig beståndsdel. Detta gör det svårt att bedöma den totala tillgångssituationen. Eftersom molybden är en jämförelsevis ”ny” metall, som inte använts industriellt särskilt länge, har man inte prospekterat efter den i samma utsträckning som efter andra metaller. Det finns därför anledning att förmoda att det finns

stora, ännu oupptäckta molybdentillgångar. De största kända brytvärda tillgångarna finns i USA, Sovjetunionen, Canada och Chile.

Wolfram

En mycket stor del av världens upptäckta brytvärda wolframtillgångar finns i Kina och Sovjetunionen. Eftersom de länderna inte har publicerat några uppgifter om tillgångarnas storlek har alla uppskattningar karaktären av försiktiga gissningar. En bidragande orsak till att de kända brytvärda tillgångarna ärjämförelsevis små är att det viktiga wolframmineralet scheelit länge varit relativt svårprospekterat. Traditionella prospekteringsmetoder har ringa framgång. Man har nu utvecklat geokemiska metoder som väntas ge bättre resultat.

Kobolt

Kobolt utvinns alltid som biprodukt till andra metaller, oftast koppar eller nickel. Tillgångsuppskattningarna för kobolt är därför direkt beroende av hur stora de brytvärda tillgångarna av andra metaller är. Mangannodulerna i världshaven innehåller också mycket stora mängder kobolt, några miljarder ton. De största kända brytvärda tillgångarna på land finns i Zaire, Nya Kaledonien och Australien.

Vanadin

Också vanadin utvinns endast som biprodukt vid annan mineralutvinning, mest vid brytning av järn, titan och uran. Råolja innehåller vanadin, som kan tillvaratas i raffinaderiet och vid bränning av oljan. De kända brytvärda vanadintillgångarna, som är mycket stora, finns framför allt i Sovjetunionen, Sydafrika och Australien.

Kisel

Kisel är det näst efter syre vanligaste grundämnet i jordskorpan. Dess viktigaste mineral, kvarts, är likaså det näst vanligaste mineralet. Tillgång- arna på kisel är således i teorin obegränsade. Råvarutillgångarnas kvalitet sätter dock vissa gränser för utvinningens omfattning och, framför allt, lokalisering. Endast mycket ren kiselråvara kan t. ex. utnyttjas för framställ- , ning av kiselmetall. '

Koppar

Den lägsta brytvärda halten för koppar har sänkts hastigt under 1900-talet. Vid de halter som nu är möjliga att bryta finns det mycket stora brytvärda tillgångar. Man räknar också med att tillgångarna kan öka betydligt genom prospektering. Större delen av de nu kända brytvärda tillgångarna finns i Chile, USA, Canada, Zambia och Peru.

Zink

De upptäckta brytvärda tillgångarna av zink kan förefalla små jämfört med årsproduktionen. Uppgifterna om tillgångarnas storlek varierar dock kraftigt mellan olika källor. Zink är förmodligen också ett exempel på en metall, där företagens ointresse för att prospektera fram stora reserver påverkat tillgångs- uppskattningarna. Eftersom zink lätt bildar egna mineral säger den genom- snittliga halten i jordskorpan mycket litet om storleken av de brytvärda tillgångarna.

Bly

Eftersom återvinningen av bly är jämförelsevis stor och växande samtidigt som efterfrågeökningen är långsam, prospekteras det inte särskilt mycket efter denna metall. De brytvärda tillgångarna skulle antagligen kunna fås att öka med stora mått om prospekteringsinsatserna var större. De största kända brytvärda tillgångarna finns i USA, Canada, Sovjetunionen och Austra- lien.

Tenn

De upptäckta brytvärda tillgångarna på tenn är relativt små jämfört med årsproduktionen. Till en del beror detta förmodligen på att efterfrågeök- ningen för tenn har varit ganska långsam och att det därför inte har , prospekterats särskilt mycket. Tenn är dessutom, i likhet med wolfram,

svårprospekterat. Realpriset på tenn har å andra sidan stigit under de senaste decennierna, vilket kan tänkas bero på att produktionskostnaderna ökat realt * sett som en följd av sjunkande halter. (En alternativ förklaring är att det

internationella prisstabiliseringsavtal som finns för tenn har drivit på prisutvecklingen.) Tenn är möjligen en av de få metaller som kan bli knappa i framtiden. En sådan bristsituation kan kanske delvis motverkas genom förbättrade anrikningsmetoder som gör det möjligt att ta vara på en större del av malmens tenninnehåll. Om tennpriset skulle stiga kraftigt på grund av att tillgångarna börjar sina år det å andra sidan lätt att ersätta tennet med andra material i de flesta användningar. De största kända brytvärda tillgångarna finns i Indonesien, Thailand, Bolivia och Malaysia.

Aluminium

Aluminium är den vanligast förekommande metallen i jordskorpan. Över åtta procent av jordskorpan är aluminium. Större delen av världens aluminiumproduktion kommer i dag från fyndigheter av mineralet bauxit. De upptäckta brytvärda tillgångarna av bauxit är mycket stora. De finns främst i Australien, Guinea, Jamaica, Surinam och Guyana. En ganska måttlig prisökning på aluminium skulle också göra det lönsamt att bryta flera andra aluminiumhaltiga mineral. De brytvärda tillgångarna skulle då bli praktiskt taget obegränsade.

Titan

Titan utvinns ur mineralen rutil och ilmenit. För framställning av titanmetall används dock oftast rutil. Dessa mineral finns dels i berggrunden, dels i sand utefter havsstränder. De upptäckta brytvärda tillgångarna är mycket stora och tillgångarna av framför allt ilmenit bedöms kunna ökas avsevän genom prospektering. Canada, Sovjetunionen och Norge har de största kända brytvärda tillgångarna av ilmenit, medan de största rutiltillgångarna finns i Australien.

Magnesium

Magnesium är ett mycket vanligt grundämne. Det förekommer i Hera ganska vanliga mineral och dessutom i ganska hög halt (0,03 %) i havsvatten. Allt mer magnesium utvinns nu ur havsvatten och haven utgör outtömliga källor för denna metall.

Guld

Den största delen av de upptäckta brytvärda guldtillgångarna finns i malmer där andra metaller är huvudprodukt medan resten finns i vaskbergsavlag- ringar. Tillgångarna enligt tabell 4.2 kan synas vara låga jämfört med den nuvarande årsproduktionen. Det är dock tveksamt om de uppgifter som lämnats är helt korrekta. Mot att det skulle uppstå en bristsituation talar att höjningar av guldpriset leder till att flera fyndigheter som nu inte är lönsamma då blir brytvärda. Dessutom finns det mycket stora ”reserver ovan jord”, i form av mynt (det finns ganska stora mängder tämligen nypräglade guldmynt som ligger i bankvalv och ”madrasser” världen över), guldföremål m. m., som skulle kunna täcka även en stor ökning av den industriella efterfrågan på guld. Dessutom finns det stora mängder antika guldföremål och gamla mynt med samlarvärde, som på grund av prisförhållanden dock knappast skulle smältas ner ens om det inträffade mycket stora prisstegringar. Större delen av de kända brytvärda tillgångarna finns i Sydafrika och resten i stort sett i Sovjetunionen.

Silver

De upptäckta brytvärda tillgångarna av silver är jämförelsevis små i förhållande till årsproduktionen. Tillgångsuppskattningarna varierar emel- lertid kraftigt, vilket beror på att större delen av silvertillgångarna finns i fyndigheter där andra metaller är huvudprodukt. För silver är ”reserverna ovan jord” av ännu större relativ betydelse än för guld. Prisstegringar för silver har bl. a. lett till att man i Indien tidvis haft exportförbud för silver i syfte att hindra utförsel av kulturhistoriskt intressanta antikviteter. De upptäckta brytvärda tillgångarna finns i bl. a. Canada, Peru, Mexico, USA, Australien och Sovjetunionen.

4.1.3. Havets mineraltillgångar'

Havet innehåller fyra olika slag av mineraltillgångar, nämligen

— i havsvattnet lösta mineral; — i det fasta berget på havsbottnen förekommande mineral; — erosionsprodukter från kontinenterna, dvs. sand, grus och vaskfyndig- heter av olika mineral; — ur lösningar i havsvattnet utfällda mineralklumpar, s. k. noduler.

Trots att de flesta kemiska grundämnen finns i havsvatten, utvinns bara koksalt, magnesium och brom i större mängder. Ur den fasta berggrunden på havsbottnen utvinns vätskor och lösliga mineral som olja, gas, svavel och kaliumsalter genom borrhål. Stenkol, järnmalm och andra fasta ämnen har hittills endast brutits i tunnlar från land. Lösa avlagringar kan muddras eller sugas upp med slamsugare. På detta sätt får man fram sand och grus, diamanter, titanmineralen ilmenit och rutil, guld, tenn m. m. I Röda Havet finns metallrika sediment som innehåller betydande mängder mangan, zink, bly, koppar, silver och guld. Man undersöker nu möjligheterna att utnyttja dessa sediment. Nodulerna är mer eller mindre runda bollar av ungefär en knytnäves storlek. De har byggts upp av salter som fällts ut från havsvattnet. De innehåller bl. a. 10—35 % mangan samt mindre mängder nickel, koppar och kobolt.

Tabell 4.6 visar vilka fasta mineralråvaror som f. n. utvinns från havet. Mineralutvinningen på havsbottnen är en relativt ny verksamhet under stark expansion. Allt eftersom tekniken för havsexploateringen utvecklas kan man vänta sig en fortsatt snabb ökning av utvinningen från haven. F. n. svarar sand och grus för en helt dominerande andel av mineralprodu ktionen 3 från haven. Utvinningen av sand och grus till havs väntas också öka efter

hand som de lättillgängliga grustillgångarna på land tar slut, vilket de redan gjort i stora delar av Västeuropa. ] framtiden väntas dock exploateringen av nodulerna få en allt större betydelse. I det följande redogörs kortfattat för planerna på nodulexploatering.

Som redan nämnts är nodulerna mineralklumpar som bildas genom utfällning av metaller som varit lösta i havsvattnet. Dessa metaller kommer förmodligen från flodvatten, undervattensvulkaner och undervattenskällor.

Tabell 4.6 Havsutvinning av mineralråvaror: Pågående verksamhet

Mineral Utvinningsmetod Geografiskt område

Tennmalm Muddring Utanför Indonesien och Thailand Järnmalm Muddring Utanför Japan Sand och grus Muddring Utanför Sverige, Storbritannien, Danmark, Japan och USA Kalksten Muddring Utanför Island och i San Fransiscobukten i USA Bariumsulfat Borrning och Utanför Alaska

muddring Svavel Fraschprocess Mexikanska Golfen

Källa: Havet och havsresurserna, Sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1976.

1Detta avsnitt bygger i huvudsak på de redogö- relser som givits i rap- porterna Havet och havs- resurserna (sekretariatet för framtidsstudier, 1976) samt Råvaror och Råva— rupolitik — underlag för svenska bedömningar (DsI 1977z8, Näringspo- litiska rådets arbetsgrupp för råvarufrågor).

1 Economic Implications of Seabed Mineral Deve- lopment in the Interna- tional Area: Report of the Secretary General. A/CONF./62/25. New York 1974.

Nodulerna i djuphaven består av föreningar av järn, mangan, nickel, koppar och kobolt samt olika lermineral. På kontinentalsockeln och sluttningen ned mot djuphaven förekommer noduler av kalciumfosfat. Dessa går antagligen inte att utnyttja som fosforråvara vid nuvarande priser på fosfor från landbaserad produktion.

Nodulerna i djuphavet kallas mangannoduler efter den viktigaste beståndsdelen. Sammansättningen av nodulerna kan variera inom vida gränser. De största koncentrationerna av mangannoduler finns i Stilla Havet och i Indiska Oceanen.

F. n. håller fyra olika konsortier på att utveckla metoder för nodulexploa- tering. Sammansättningen av konsortierna framgår av tabell 4.7. Bara företag från de stora västliga industriländerna deltar i verksamheten. De tre första konsortierna anses ha kommit längst i det praktiska utvecklingsarbetet. Inget av dessa konsortier planerar att utvinna mangan ur nodulerna. Däremot avser de alla att utvinna koppar, nickel och kobolt.

Effekterna på marknaderna för de tre metaller som i första hand kommer att utvinnas har studerats av FN.' Nodulutvinningen beräknas komma att ha begränsad effekt på kopparmarknaden, medan marknaden för nickel kan bli väsentligt mer påverkad. Detta kan leda till betydande inkomstbortfall för de landbaserade producenterna. Vad gäller kobolt slutligen, kan effekterna på marknaden väntas bli mycket stora. Att effekterna varierar för olika metaller beror på att de förekommer i ganska fasta proportioner i nodulerna (man räknar med att en lönsam utvinning kräver halter på 0,8 % koppar, 1 % nickel och 0,2 % kobolt) och att dessa proportioner inte stämmer med markna- dernas relativa omfattning.

Tabell 4.7 Internationella konsortier för nodulexploatering

Konsortier Bildat år Deltagare Ocean Mining 1974 Tenneco (USA), Essex Iron Co. Associates (USA, dotterbolag till U. S.

Steel), Union Mines Inc. (dot- terbolag till Union Miniére, Belgien), Japanese Manganese Nodule Development Corp. (Japan)

Kennecott Group 1974 Kennecott (USA), Rio Tinto Zinc (Storbritannien), Consolidated Gold Fields (Storbritannien). Mitsubishi (Japan), Noranda (Canada)

lnco Group 1975 International Nickel (Canada), AMR (Preussag, Salzgitter, Metallgesellsscaft, Rheinische Braunkohlenwerke — alla Västtyskland), Sumit- omo, (Japan)

CNEXO 1970? Centre National pour l'Exploitation des Oceans (franska staten), Société le Nickel och Creusot-Loire (båda Frankrike)

Källa: Havet och havsresurserna, Sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1976.

Under de senaste åren har uppskattningarna av tidpunkten för när nodulexploateringen skall komma i gång successivt flyttats allt längre fram i tiden. Orsaken härtill är bl. a. att rättsläget vad gäller nodulutvinning ännu är oreglerat. Djuphavsområdena tillhör ingen enskild stat, utan är ”mänsklig- hetens gemensamma arvedel”. I syfte att lösa bl. a. problemen med nodulut- vinningen har man sammankallat FN:s tredje havsrättskonferens, som vid Hera sessioner sedan år 1974 har försökt lösa de juridiska problemen. Motsättningarna mellan olika länder på denna punkt rör främst vilka företag eller andra organisationer som skall få tillstånd att utvinna noduler, i vilken takt utvinningen skall ske, hur landbaserade producenter av de aktuella metallerna skall kompenseras och hur vinsterna från nodulexploateringen skall fördelas.

4.2. Produktion

4.2.1. Omfattning och geografisk fördelning

Den totala gruvproduktionen av de viktigaste metallerna visas i tabell 4.8. Av tabellen framgår att jämmalmsproduktionen är tonnagemässigt absolut dominerande. Andra viktiga metaller är aluminium, mangan, koppar och zink.

Värdet av den totala gruvproduktionen är svårt att uppskatta. Detta beror bl. a. på svårigheterna att erhålla tillförlitliga prisnoteringar för samtliga metaller vid samma förädlingsgrad. I tabell 4.9 redovisas en uppskattning som gjorts genom sammanställning av uppgifter från flera håll.

! Tabell 4.8 Global gruvproduktion av olika metaller år 1974

Produktion tusen ton metallinnehåll

Järn 515 000 Mangan 9 075 Krom 2 300”

! Nickel 825 Molybden 85 Wolfram 39 Kobolt 31 Vanadin 26 Koppar 7 420 . Zink 5 870

, Bly 3 490

' Tenn 223 Aluminium 16 665 Titan ] 440 Guld 1,2 Silver 9,5

” Avser kromit, inte krominnehåll. Källa: USBM: Mineral Facts och Problems, 1975.

] International Bank of Reconstruction and De- velopment: Sector Pro- gram Paper. The Non- fuel Mineral Industry Washington D. C. 1973.

Tabell 4.9 Värdet av världsproduktionen för olika metaller år 1973

Gruvstadiet Metallstadiet

Värde i Andel Värde i Andel milj. dollar % milj. dollar % Järn 7 105 24 47 360 54 Mangan 415 1,4 2 105 2,4 Uran 150 0,5 790 0,9 Nickel 1 305 4,4 2 630 3,0 Molybden 295 1,0 350 0,4 Wolfram 210 0,7 265 0,3 Koppar 10 065 34,0 12 540 14,3 Zink 1510 5,1 2 980 3,4 Bly 1215 4,1 1490 1,7 Tenn 915 3,1 1 140 1,3 Aluminium 560 1,9 9 295 10,6 Magnesium — — 265 0,3 Guld 4 145 14,0 4 210 4,8 Silver 590 2,0 615 0,7 Övriga metaller 975 3,3 1 315 1,5

Summa z29 600 100 m87 700 100

Källa: Hollander: Icke-förnyelsebara råvaror. Sekretariatet för framtidsstudier, Stock- holm 1977.

Världsbanken redovisar i en annan uppskattning1 siffran 17 miljarder dollar för värdet av den globala gruvproduktionen år 1970. I denna uppskattning ingår inte alla metaller. Värdet av den totala produktionen av färdiga metaller och mineralprodukter (t. ex. råjärn, aluminiummetall och fosforhaltiga gödningsmedel) uppskattas av Världsbanken till 32 miljarder dollar år 1970.

Fördelningen av produktionsvärdet på olika ländergrupper år 1959, 1960 och 1970 enligt Världsbanken redovisas i tabell 4.10.

Som framgår av tabellen dominerar i-länderna såväl utvinningen av mine- ralråvaror i gruvor som vidareförädlingen. I-ländernas andel minskade under

Tabell 4.10 Fördelning av produktionsvärden för mineralprodukter på olika länder- grupper (procent av världsproduktionen)

Gruvproduktion Produktion av färdiga

metaller och mineral- produkter

1950 1960 1970 1950 1960 1970

Utvecklade marknads-

ekonomier 54 43 41 61 52 52 Utvecklingsländer 32 33 33 23 23 22 Planekonomier 14 24 26 16 25 26

100 100 100 100 100 100

Källa: Världsbanken, a. a.

perioden 1950—60, men har sedan dess varit i stort sett konstant. Planekono- miernas andel av mineralproduktionen ökade under den första tio årsperio- den, medan u-ländernas varit i stort sett konstant. Att u-länderna har så liten andel av mineralproduktionen kan kanske verka förvånande, bl. a. mot bakgrund av de senaste årens internationella debatt om råvaruproduktionen. Man kan kanske få intrycket av den debatten att u-länderna dominerar råvaruproduktionen medan i-länderna svarar för vidareförädlingen. Riktigt så enkel är alltså inte situationen, även om det framgår av tabellen att i- ländernas andel av vidareförädlingen är större än deras andel av gruvpro- duktionen. Det bör också understrykas, att produktionen av mineralråvaror faktiskt har ökat snabbare i u-länderna än i de västliga i-länderna. Naturligt- vis betyder inte detta heller att mineralproduktionen har mindre ekonomisk betydelse för u-länder än för i-länder. Tvärtom är många u-länder mycket starkt beroende av mineralproduktion som en källa till exportintäkter, statsinkomster och sysselsättning. I avsnitt 4.2.2 beskrivs dessa förhållanden närmare.

Av tabell 4.11 framgår vilka länder som är de viktigaste producenterna av olika metallråvaror. För varje metall visas vilka tre länder som har den största gruvproduktionen och storleken av deras sammanlagda andel av världspro- duktionen.

Av tabellen framgår att produktionen av flera metallråvaror är starkt koncentrerad till ett fåtal länder. Vissa länder, t. ex. USA, Canada, Australien och Sovjetunionen, framstår också som klart mycket viktigare än de andra. Detta är delvis en följd av dessa länders stora areal. Den ekonomiska utvecklingsnivån har dock också betydelse.

I-länderna dominerar primälproduktionen av de mest använda metallerna

Tabell 4.11 Producenter av malmer av viktiga metaller år 1974

Metall Tre viktigaste producentländerna Dessa länders andel av världsproduk- tionen i %

Järn Sovjetunionen, Australien, USA 46 Mangan Sovjetunionen, Sydafrika, Gabon 61 Krom Sydafrika, Sovjetunionen, Rhodesia 49 Nickel Canada, Nya Kaledonien, Sovjetunionen 71 Molybden USA, Canada, Chile 87 Wolfram Kina, Sovjetunionen, USA 53 Kobolt Zaire, Zambia, Canada 74'l Vanadin Sydafrika, USA, Sovjetunionen 83 Koppar USA, Sovjetunionen, Chile 47 Zink Canada, Sovjetunionen, USA 41 Bly USA, Sovjetunionen, Australien 42 Tenn Malaysia, Bolivia, Indonesien 68 Aluminium Australien, Jamaica, Surinam 52 Titan Australien, Canada, Sovjetunionen 65” Guld Sydafrika, Sovjetunionen, Canada 85” Silver Canada, Sovjetunionen, Peru 43

” Enligt USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. Avser produktion år 1973. Källa: United Nations Statistical Yearbook 1975.

med undantag för aluminium. I de fall där u-länderna har en stor andel av produktionen beror detta oftast på geologiska förhållanden. För de metaller där de geologiska förutsättningarna är ungefär desamma i i—länder och u- länder fäller den större industriella erfarenheten i i-länderna och närheten till marknaderna utslaget. En annan faktor som har verkat dämpande på produktionstillväxten i u-länderna är de internationella gruvföretagens ovillighet under senare år att investera i dessa länder. Flera företag har fått se sina anläggningari u-länder nationaliseras, i några fall utan kompensation. U- landsregeringarna har också ställt andra krav på företagen som dessa inte velat uppfylla, t. ex. i fråga om anställande av inhemsk personal på högre nivåer och ökad vidareförädling. Tabell 4.12 visar vilka länder som är de viktigaste producenterna av olika färdiga metaller. Jämfört med vilka länder som är de viktigaste malmprodu- centerna är i-landsdominansen större. Länderkoncentrationen är dock mindre.

Flera i-länder är viktiga producenter av t. ex. stål och aluminium. Att i- landsdominansen är större för de mer förädlade produkterna följer av att denna produktion är mer tekniskt avancerad och att i-Iandsproducenterna har närmare till marknaderna. Dessutom kan företagsstrategiska övervä- ganden ha betydelse. Tabell 4.13 illustrerar i-landsproducenternas domine- rande ställning för de flesta metaller tydligare. Denna dominans håller nu på

Tabell 4.12 Producenter av viktiga metaller år 1974

Metall Tre viktigaste producentländerna Dessa länders andel av världsproduk- tionen i %

Råstål Sovjetunionen, USA, Japan 55 Koppar USA, Sovjetunionen, Japan 49 Zink Japan, Sovjetunionen, USA 38 Bly USA, Sovjetunionen, Japan 39 Tenn Malaysia, Thailand, Indonesien 67” Aluminium USA, Japan, Sovjetunionen 54

" Exklusive planekonomiema. Källa: United Nations Statistical Yearbook 1975.

Tabell 4.13 Procentuell fördelning av världsproduktionen av olika metaller på

ländergrupper

Metall I—länder U-Iänder Plan- ekonomier

Råstål 65 4 31 Koppar 60 19 21 Zink 68 8 24

Bly 59 13 _ 28 Tenn'l 23 77 —

Aluminium 78 6 16

" Exklusive planekonomiema. Källa: United Nations Statistical Yearbook 1975.

att minska något, eftersom allt fler u-länder strävar efter att öka förädlingen av sina egna råvaror. Denna strävan har dock hittills haft liten effekt.

Vad gäller strukturen på gruvbrytningen i stort framgår antalet gruvor i olika storleksklasser i världen under de senaste tio åren av tabell 4.14.

I tabellen ingår gruvor i vilka bröts mer än 150 000 ton malm per år av de 22 viktigaste malmmineralen. Kolgruvor ingår inte.

Tabellen täcker ungefär 90 % av världens gruvproduktion. Under tioårs- perioden har världens gruvproduktion ökat från 1 910 milj. ton till 2 500 milj. ton. Som framgår av tabellen har denna ökning inte skett genom en ökning av antalet gruvor, utan snarare genom en ökning av gruvornas storlek. Det är i stort sett bara de största gruvorna som ökat i antal, medan antalet gruvor i de lägre storleksklasserna har varit konstant eller minskat. Denna utveckling är särskilt tydlig för dagbrottsgruvorna. Skillnaden i storleks- struktur mellan dagbrott och underjordsgruvor framgår också tydligt. Medan 61 % av dagbrotten år 1977 fanns i de två största storleksklasserna, var bara 33 % av underjordsgruvorna av denna storlek.

Utvecklingen i riktning mot större gruvor har möjliggjorts av att man kunnat konstruera allt större maskiner och bättre system för produktions- styrning. I underjordsgruvorna har det också skett en viss övergång till nya brytningsmetoder, som ger betydande stordriftsfördelar. 1 dagbrotten har framför allt utvecklingen av större maskiner haft betydelse, medan maski- nernas storlek i underjordsgruvorna har begränsats av det tillgängliga utrymmet. Sett i ett längre historiskt perspektiv hänger ökningen av gruvornas storlek också ihop med att man övergått till brytning av andra malmtyper, med ett lägre mineralinnehåll men med mycket större tonnage.

En motsvarande utveckling i riktning mot större enheter har också skett på förädlingssidan. Den har kanske varit tydligast i järn- och stålverk.

Tabell 4.14 Antalet gruvor i olika storleksklasser åren 1968, 1971, 1974 och 1977 (tusen ton malm per år)

Storleksklass 1968 1971 1974 1977

Underjordsgruvor

Mer än 3 000 29 30 39 56 100—300 144 145 146 140 500-1(00 116 131 127 119 300— 500 108 112 111 121 150— 200 . 116 167 178 157

Totalt 563 585 601 593

Dagbrott Mer än 3 000 102 125 145 138 100— 100 109 111 128 142 500—l (00 81 75 68 64 300— 500 61 64 76 62

Totalt 421 444 483

Källa: Annual turvey of mining activity. Mining magazine June 1977.

1 Världsbanken: a. a.

4.2.2. Mineralsektorns ekonomiska betydelse

Även om mineralråvaror är absolut nödvändiga för varje civilisation är deras andel av produktionsvärdet i de flesta länder ganska liten. Tabell 4.15 illustrerar detta och visar också den skillnad som finns i detta avseende mellan u-länder och i-länder. Medan mineralindustrin svarar för mindre än en procent av nationalinkomsten i i-länderna, är dess relativa ekonomiska betydelse ungefär dubbelt så stor i u-länderna. .

I vissa länder är självfallet mineralindustrins andel betydligt större. I Zambia svarar den t.ex. för 40 % av nationalinkomsten, och i Bolivia, Gabon, Liberia, Mauretanien och Surinam är dess andel 25—30 %.l

Tabell 4.16 visar förädlingsvärdet per capita inom mineralindustrin (exklusive energimineral) i olika ländergrupper. Siffrorna avser år 1963, och förhållandena kan ha förändrats något sedan dess. Det finns dock ingen särskild anledning att tro att situationen skulle vara radikalt annorlunda.

Skillnaderna mellan de olika länderkategorierna beror framför allt på att i- länderna, som vi sett tidigare, svarar för en större del av den globala mineralproduktionens värde än u-länderna. Dessutom är ju i-ländernas befolkning mindre. En viss betydelse har också den högre förädlingsgraden i i-ländernas mineralindustri.

Mineralproduktionens andel av världens totala industriproduktion är ganska obetydlig och dessutom minskande. Mineralproduktionens (exklu- sive energimineral) andel av industriproduktionen sjönk från 3,7 % år 1955 till 2,9 % år 1969 och minskar fortfarande. Delvis är detta en effekt av relativa prissänkningar. Ökad effektivitet i användningen av mineralråvaror och snabbare tillväxt i industrigrenar som använder små mängder mineralråvaror har emellertid antagligen haft större betydelse. En viktig slutsats som kan

Tabell 4.15 All industris och mineralindustrins” andel av nationalinkomsten i i-länder och u-länder (procent)

År Utvecklade länder Utvecklingsländer All Mineral- All Mineral- industri industrin industri industrin 1958 34,7 0,72 14,2 1,12 1963 34,7 0,70 22,3 1,25 1969 35,7 0,66 24,7 1,21

” Innefattar även energimineral. Källa: Världsbanken, a. a.

Tabell 4.16 F örädlingsvärde per capita i mineralindustrin år 1973

US$ Västliga industriländer 12 Utvecklingsländer 2 Planekonomier 16

Källa: Världsbanken, a. a.

dras av denna utveckling är att förändringar av mineralpriser efter hand får allt mindre effekt på de färdiga industrivarornas priser.

Mineralindustrin har successivt blivit allt mer kapitalintensiv och behovet av arbetskraft sett i relation till produktionen har minskat. Fortfarande svarar dock lönekostnaderna för en betydande del av de totala kostnaderna (30—50 % år 1970), och antalet människor som får sin försörjning genom mineralsektorn är stort. År 1970 svarade gruvindustrin för ungefär 1 % av sysselsättningen i världen. Naturligtvis varierade andelen kraftigt. I några länder, t. ex. Liberia, Zaire och Zambia, var gruvindustrins andel av sysselsättningen mellan 14 och 16 %. Iytterligare några, t. ex. Bolivia, Chile, Mexico, Peru, Sierra Leone, Surinam, Tunisien och Tanzania, var andelen 1—6 %.1 Hela mineralindustrin inklusive energimineral sysselsatte år 1973 ca 6 milj. människor.2 -

Mineralsektorns andel av den totala världshandeln är med säkerhet större än dess andel av alla länders sammanlagda nationalinkomst eller dess andel av den totala sysselsättningen. Det är dock mycket svårt att få fram exakta siffror. Anledningen till att mineralråvaror i så stor utsträckning kommer in i den internationella handeln är att dessa på ett annat sätt än andra världshandelsvaror är lokaliserade produkter — de kan bara produceras där de geologiska förhållandena är gynnsamma. Flera länder är starkt beroende av mineralråvaror som en källa till exportintäkter. Detta gäller sådana länder som Bolivia (tenn), Chile (koppar), Peru (koppar m. m.), Liberia och Mauretanien (järnmalm) samt Zaire och Zambia (koppar). Dessa länder får mer än 50 % av sina exportintäkter från mineralråvaror. U-länderna som grupp är också betydligt mer beroende av mineralråvaruexporten än i- länderna.

Eftersom priserna och efterfrågan på flera mineralråvaror varierar kraftigt från år till år kan de länder som är starkt beroende av mineralråvaruexport drabbas av stora variationer i exportintäkterna. Sådana variationer ställer naturligtvis till stora ekonomiska problem och gör det svårare för dessa länder att planera sin ekonomiska utveckling. . Mineralindustrin svarar också för en betydande del av statsinkomsterna i många länder. Detta gäller främst u-länder, där mineralindustrin i en del fall kanske är den enda ekonomiska verksamhet som går att beskatta. Det är emellertid inte möjligt att få fram statistik som visar mineralindustrins betydelse för statsinkomsterna, eftersom bara mycket få länder har tillräckligt detaljerade nationalräkenskaper för detta. Det förefaller dock rimligt att anta att den del av mineralproduktionens värde som går till statskassan har ökat under senare år, framför allt i u-länderna. Likaså har antagligen mineralpro- duktionen kommit att svara för en ökad andel av statsinkomsterna i många länder. Orsaken härtill är att regeringarna, särskilt i u-länder, i ökad utsträckning har antingen nationaliserat gruvföretag eller lyckats sluta avtal som tvingar gruvföretagen att avstå en större andel av vinsten till staten. Denna utveckling beskrivs mer detaljerat i avsnitten 4.2.3 och 4.5 i det följande.

Sammanfattningsvis kan man konstatera, att mineralindustrins direkta ekonomiska betydelse globalt sett inte är särskilt stor, mätt med de olika mått som kan användas. Däremot har mineralproduktionen stor betydelse för ekonomin i flera enskilda länder, framför allt u-länder.

1 Världsbanken: a. a.

2 United Nations Statis- tical Yearbook 1975.

* Hollander: a. a.

2AFL-CIO, Raw Mate- rials for America-A Pro- gram to Assure Meeting Future Needs, 1975.

3FN: Permanent sove- reignty over natural resources. Report of the Secretary General to the fifth session of the Committee on natural resources. E/C.7/68.

4.2.3. Företagsstruktur. investeringar och lönsamhet

Eftersom det finns betydande stordriftsfördelar i mineralindustrin är de flesta företag ganska stora. Företagskoncentrationen är också större än i de flesta andra näringsgrenar. Ett 30-tal gruvkoncerner kontrollerar över 45 % av västvärldens produktion av icke-energimineral.1 I bilagorna 1—17 återfinns uppgifter om företagskoncentrationen för de viktigaste metallerna. I tabell 4.17 visas för några metaller hur många företag som tillsammans svarar för minst hälften av västvärldens produktion. Uppgifter saknas beträffande några metaller. Vad gäller de flesta av dessa anses koncentrationsgraden vara låg.

De största företagen är baserade i USA och Storbritannien. Några franska, kanadensiska och västtyska företag räknas också till de största. Under senare år har en del statligt ägda företag i u-länder också nått betydande storlek.

Mineralindustrin är också starkt vertikalt integrerad. Det är mycket vanligt att samma företag äger såväl gruvor som smältverk.

Vidare förekommer det samarbete mellan företagen. Förutom att de olika företagen ofta äger aktier i varandra är de representerade i varandras styrelser eller har andra förbindelselänkar via banker eller investeringsbolag. De nyss nämnda 30 gruvkoncernerna har därigenom starka kontrollmöjligheter i de övriga 120 företag som kontrollerar resten av västvärldens gruvproduktion.l Figur 4.2, som är hämtad ur en skrift som utgetts av USA:s fackförenings- rörelses centrala organ AFL-CIO,2 visar förekomsten av sådana länkar i USA:s kopparindustri (i detta sammanhang bör också nämnas, att de transnationella företagens roll i mineralsektorn kommer att beskrivas närmare i en studie från sekretariatet för framtidsstudier).

Under de senaste åren har emellertid situationen förändrats. Medan de stora, internationella mineralföretagen tidigare kunde utöva en nästan oinskränkt kontroll över marknaderna för de flesta mineralråvaror, har regeringarna nu börjat spela en betydligt mer aktiv roll. Flera företag har fått se sina anläggningari u-länder nationaliserade. Gruvindustrin var inblandad i 7 % av alla fall av nationaliseringar från u-landsregeringars sida under perioden 1960—1974.3 I några fall har oenighet uppstått beträffande företagens

Tabell 4.17 Antal företag som tillsammans svarar för minst hälften av västvärldens gruvproduktion

Järn Fler än 20 Mangan Krom Nickel Molybden Wolfram Kobolt Koppar Zink

Bly Aluminium

u—nu—l MOMSD—ONNme-Å

Källor: Se bilagorna 1—17.

New York Life Insurance

CITIES SERVICE—___BETHLEHEM AlVlAX

PHELPS DODGE

J. P. Morgan & Company Manufacturers Hanover Corp. TEXASGULF Chemical New York Corp. FREEPORT MlNERALS X ANACONDA Charter New York Corp. SOUTHERNåUCOPPER Bankers Trust New York Corp. Mellon National Corporation

NEWMONT lVIlNlNG

ST. JOE MlNERALS ALCOA MAGNIA COPPER

First Chicago Corporation Chase Manhattan Corporation

X

XASAt-tco

rätt till kompensation (det i Sverige bäst kända exemplet är förmodligen den Figur 4.2 Förbindelser tidigare chilenska regeringens nationalisering av de utlandsägda koppargru- mel/anhrelag i USA-'$ vorna och smältverken), vilket lett till utdragna juridiska tvister. I andra fall kappa'i"d"5"" har gruvföretagen själva anhållit om att staten skall träda in. Ett exempel Käl'31_AFl-'CIO3 RPW härpå är den zambiska regeringens övertagande av 51 % av aktierna i de Tämä? Qmiglsifre större kopparföretagen. Under senare år har man i de flesta fall lyckats finna MeetinggFuture Needs, förhandlingslösningar. Regeringarna har också på andra sätt sökt att påverka 1975. företagens verksamhet och få större andel av produktionsvärdet. Sålunda har t. ex. skatter och avgifter på produktionen höjts på flera håll. Andra exempel på krav som ställs från u-landsregeringarnas sida är:

' Mikesell: Trends in foreign investment: Agreements in the resources industry. Resources Policy Confe- rence, Oxford 1978.

2Mikesell: a. a.

3Beräknat på basis av uppgifter i Multinational Corporations in World Development, citerad i koncentrationsutredning- ens betänkande (SOU 1975:50) Internationella koncerner i industrilän- der.

4British North American Committee: Mineral Development in the Eighties: Prospects and Problems. November 1976.

— ökad tillgång till information om företagens verksamhet och planering, — representation i styrelser, -— ökad prospektering från företagens sida, — ökat utnyttjande av inhemsk arbetskraft, varor och tjänster, — utbildning av den inhemska arbetskraften, — ökad vidareförädling och — investeringar i annan industriell verksamhet i värdlandet.

Resultatet av all denna aktivitet från u-landsregeringarnas sida har varit dels att de internationella gruvföretagens inflytande har minskat något, dels också att dessa företag blivit mindre villiga att investera i u-länder. Ett exempel härpå är att den andel av de internationella gruvföretagens prospekteringskostnader som läggs ned i u-länder under de senaste åren minskat från 60 till 15 %.l Företagens inflytande är dock fortfarande stort, framför allt på grund av att de äger större delen av förädlingskapaciteten och har behållit marknadsföringskanalerna. I flera fall har också företag i u- länderna efter en nationalisering fortsatt att sälja större delen av sin produktion till det tidigare moderföretaget. Detta har ofta ställt upp som säljare av konsulttjänster beträffande teknik, företagsledning och marknads- föring till den nationaliserande regeringen. Eftersom de nationaliserande regeringarna ofta är intresserade av att dra till sig investeringskapital har det också blivit allt vanligare att man försöker åstadkomma konstruktioner som gör det intressant för de transnationella gruvföretagen att investera samtidigt som regeringarna söker behålla kontrollen. Detta kan t. ex. gå till på så sätt att företaget i fråga (det transnationella företagets dotterföretag) nationaliseras till en större del, dvs. regeringen övertar aktiemajoriteten. Samtidigt ger moderföretaget lån till sitt (delvis) nationaliserade dotterföretag, och kommer på så sätt att ha ungefär lika mycket kapital investerat som tidigare. Fördelen med denna typ av arrangemang från moderföretagets synpunkt är uppenbar— skulder kan inte nationaliseras. En källa2 uppger att proportionen mellan låne- och aktieftnansiering från moderföretagets sida i två nyligen uppgjorda avtal i Chile var 85:15. Enligt vissa bedömare innebär de allra senste årens utveckling något av ett återvändande till de tidigare förhållandena. Även om värdregeringarna ofta ställer en rad villkor för investeringen är de tvungna att ge företagen garantier om en mycket god avkastning för att dessa skall släppa till investeringskapital.- Kontroversen mellan transnationella gruvföretag och u-landsregeringar har tilldragit sig mycket intresse. Mot den bakgrunden är det förvånande att se att OECD-ländernas totala bestånd av direktinvesteringar i gruvdrift faktiskt är större i i-länder än u-länder. Medan gruvindustrins investeringar i i-länder i slutet av 1960-talet svarade för 3,4 % av OECD-ländernas totala bestånd av direktinvesteringar, svarade investeringarna i u-länder för 2,9 %. Värdet av investeringarna i u-länderna uppgick därmed till ca 4 500 miljoner dollar.3

Eftersom investeringskostnaderna i mineralindustrin stigit mycket hastigt under senare år kommer de investeringar som krävs om den väntade efterfrågan på mineralråvaror skall kunna täckas att bli mycket stora. En källa4 anger att investeringskostnaderna i gruv- och metallindustrin steg med 14,3 % per år under åren 1973—75. Under åren 1965—70 och 1970—75 var den årliga kostnadsstegringen 5,5 respektive 9,4 %. Mineralindustrin har natur-

ligtvis i likhet med andra industrigrenar fått känna av den högre internatio- nella inflationstakten under senare år. För denna industris del finns dock en del extra komplikationer. Hit hör de ökade kostnaderna för investeringar i u- länder. En annan faktor är att investeringar i mineralindustrin har lång mognadstid, dvs. det tar lång tid att bygga anläggningarna och få dem i drift. Detta innebär att företagen tvingas lägga ut stora summor långt innan intäkterna börjar strömma in. Eftersom investeringsprojekten dessutom växt i storlek (se tabell 4.14 beträffande gruvstorlekens utveckling) har företagen allt mer fått börja använda sig av extern finansiering och av konsortialavtal, varigenom flera företag går ihop om ett projekt. De ofta tidskrävande förhandlingarna som är förenade med dessa finansieringssätt leder i sin tur till att mognadstiden för investeringarna ytterligare förlängs. Slutligen leder de stora prisvariationerna för många mineralråvaror och den därav följande osäkerheten om den framtida prisutvecklingen till att företagen har svårig- heter att få bra villkor för finansieringen. Problemens svårighet understryks av storleken på de summor det rör sig om. Enligt en uppskattning] som gjorts av några ekonomer på Världsbanken är investeringsbehoven i mineralsek- torn (exklusive energimineral) i hela världen utom planekonomierna under åren 1976—1980 73 miljarder dollar. Under åren 1981—1985 skulle investe- ringsbehoven uppgå till 106 miljarder dollar. Härav beräknas 38,5 respektive 57 miljarder dollar bli investerade i u-länder. Tre råvaror, nämligen bauxit (inklusive förädling till aluminium), koppar och järnmalm, skulle svara för 80 % av kostnaderna. Det är mot denna bakgrund de senaste årens uppköp av gruvföretag från de stora oljebolagens sida bör ses.

Vad gäller mineralindustrins vinster är det tämligen svårt att få fram tillförlitlig statistik. Det tycks dock råda allmän enighet om att lönsamheten i gruvindustrin varierar mer från år till år än den gör i andra industrigrenar. Detta är rimligtvis en följd av den starkt varierande efterfrågan och prisvariationerna. Vidare finns det stora skillnader mellan olika länder. Förmodligen har vinsterna varit högre i u-länder än i i-länder. I USA har t. ex. vinstnivån i mineralindustrin under den senaste 20-årsperioden hela tiden varit lägre än i tillverkningsindustrin. Tabell 4.18 visar vinstutvecklingen i några industrigrenar i USA 1974—1976. Det bör framhållas, att metallpriserna under denna period historiskt sett var låga.

Tabell 4.18 Vinstutveckling i olika industrigrenar i USA (avkastning på eget kapital)

Industrigren 1974 1975 1976 All tillverkningsindustri 14,9 11,5 14,3 Jäm— och stålindustri 16,8 10,7 9,5 Icke-jämmetallindustn' 15,8 5,2 7,3 Kemisk industri 18,2 15,8 16,4 Olja och gas 21,0 12,5 14,6

Källa: USBM: Status of the Mineral Industries 1977.

lTakeuchi, Thiebach, Hilmy: Investment re- quirements in the non- fuel mineral sector in the developing countries. Natural Resources Fo- rum, Vol. 1, No. 3 (april 1977).

4.3. Internationell handel

4.3.1. Det internationella handelsmönstret

Som framgått tidigare är handeln med mineralråvaror starkt internationali- serad. Värdet av världsexporten av mineralråvaror var år 1973 ca 58 miljarder dollar. Värdet av de mest betydande ländernas export och import år 1973 framgår av tabell 4.19. Det bör understrykas att exporten och importen av stål dominerar värdena i tabellen.

Andelen mineralråvaror som kommer in i världshandeln har successivt ökat. Den viktigaste orsaken härtill är att produktionen i i-länderna, framför allt i USA, har ökat betydligt långsammare än konsumtionen. Sänkningen av sjöfraktkostnaderna under efterkrigstiden har bidragit till att göra denna utveckling möjlig.

Den globala försörjningsstrukturen för de viktigaste metallerna framgår av bilagorna 1—20.

Handelsströmmarna går i stort sett från u-länder till i-länder. Några i- länder, främst Australien, Canada och Sydafrika, är också betydande exportörer. Under senare år har vissa större u-länder, t.ex. Indien och Brasilien, också börjat uppträda som importörer av vissa mineralråvaror. Öst- västhandeln är för de flesta metaller ganska obetydlig. Det finns tydliga tendensertill regionalisering av världshandeln för några metaller. Australiens järnmalmsexport går t. ex. huvudsakligen till Japan, medan den svenska järnmalmsexporten går till Västeuropa.

4.3.2. Institutionella former i världshandeln med mineralråvaror

En betydelsefull delav handeln med mineralråvaror bedrivs på råvarubörser. Börser som handlar med metaller finns i London (London Metal Exchange = LME) och i New York (Commodity Exchange = Comex). LME har funnits sedan 1877 och de yttre formerna för börsens verksamhet har förändrats mycket lite sedan slutet av 1800-talet. På LME handlas med sex metaller, nämligen koppar, tenn, bly, zink, aluminium och silver. På Comex handlas enbart med koppar och silver. Handeln avser kontrakt om leveranser av

Tabell 4.19 Export och import av mineralråvaror år 1973 (miljarder dollar)

Exportländer Export- Importländer Import- värde värde

Västtyskland 1 1,7 USA 11,3 Japan 11,4 Västtyskland 9,3 USA 7,3 Storbritannien 7,4 Belgien-Luxemburg 7,0 Japan 6,9 Frankrike 6,5 Frankrike 6,6 Storbritannien 5,7 Belgien-Luxemburg 4,7 Sovjetunionen 5,6 Italien 4,3 Canada 5,3 Sovjetunionen 4,0 Italien 4,0 Australien 2,7

Källa: United Nations Yearbook of International Trade Statistics, 1975.

"Fysisk transaktion” Handelsföretaget köper 100 ton köppar till ett pris av 15600 per ton för leverans om tre månader.

Kopparn anländer och handelsföretaget säljer till sin kund för det rådande kontanta priset (omedelbar betalning) £590 per ton. Förlust på affären 91000.

Börstransaktion Handelsföretaget säljer 100 ton koppar för leverans samma dag som den köpta fysiska kopparmängden anländer till priset 55600 per ton (terminsaffär). Handelsföretaget köper koppar när ter- minskontraktet gått ut till rådande kon- tantpris 8590 ton och täcker därigenom sin ovan utlovade leverans. Vinst på affären 531000.

Nettot på affären blir noll.

metaller, inte metallerna själva. Kontrakten gäller kontant betalning, eller betalning vid en senare tidpunkt (terminsaffärer). Terminsaffärerna gäller tre månader. Den mest betydelsefulla delen av handeln är terminsaffärerna. Tremånadersperioden har en historisk orsak — det var den tid det tog för ett fartyg lastat med koppar att segla från Chile till London i slutet på 1800-talet. Genom att utnyttja möjligheten att göra terminsaffärer kan de som handlar med metaller skydda sig mot förluster på grund av prisförändringar. Figur 4.3 visar hur ett handelsföretag bär sig åt för att skydda sig mot förluster vid försäljning av en metall. Detta kallas ”selling hedge”. I det fall som visas i figuren skulle handelsföretaget ha gjort en förlust om det inte haft möjlighet att göra terminsaffären. Samma kontrakt kan byta ägare många gånger innan det sker någon leverans. Medan man brukar uppskatta LME:s andel av den totala fysiska handeln med koppar till 10 a 20 % kan summan av alla transaktioner på LME vara betydligt större än världshandeln. Tabell 4.20 visar förhållandet mellan summan av terminsaffärerna vid LME respektive Comex och den totala världsimporten under några år.

Av tabellen framgår att spekulationen ökade kraftigt år 1973. Dessutom tycks det ha skett en trendmässig ökning från början av 1960-talet till 1970- talet. Orsakerna till spekulationen år 1973 var framför allt oljekrisen och det osäkra läget på valutamarknaderna. Samtidigt inträffade stora prisökningar för flera metaller, delvis föranledda av samma orsaker. Dessa prisstegringar lockade till sig spekulationskapital,som bidrog till att priserna steg ännu mer. Det finns tydliga skillnader mellan LME och Comex och också mellan olika

Tabell 4.20 Förhållandet totala terminsaffärer/världsimport vid LME och Comex

_,______.—_—_——_————

1960—62 1970—72 1973 ________________ Koppar

LME 0,27 0,78 1,28 Comex 0,49 0,83 1,92 Bly LME 0,50 0,84 1,33 Silver

LME 0 0,85 1,33 Comex 0 18,11 25,63 Tenn LME 0,57 1,01 1,08 Zink LME 0,44 0,15 0,89

___—___._.__—-———

Källa: Labys: Speculation and price instability on international commodity futures markets. Study prepared for UNCTAD. Geneve 1974 TD/B/C.l/l7l.

Figur 4.3 ”Selling hedge" pa' en metal/börs

Källa: Wolffs Guide to The London Metal Ex- Bulletin change. Metal Books, London, 1976.

1Corner = när någon köper upp allt som finns tillgängligt av en vara för att sedan sälja varan till ett pris som han be- stämmer själv.

? Världsbanken, a. a.

metaller, vilket framgår av tabellen. Skillnaderna mellan LME och Comex tyder på att det förekommer mer spekulation i New York, vilket har att göra med de mindre restriktiva regler som gäller för affärerna där(bl. a. beträffande mäklarnas grundkapital). Skillnaderna mellan metallerna beror på att vissa metaller är mer utsatta för prisfluktuationer än andra. Vad gäller zink försöker de europeiska producenterna t. ex. att hålla ett stabilt pris, vilket gör det svårare att spekulera med någon framgång.

Sin största betydelse har metallbörserna, och framför allt LME, som prislikare. Även om bara en liten del av världens kopparexport passerar LME, så bestäms ändå priserna i de flesta kontrakt om kopparleveranser världen över med utgångspunkt från LME-priset. I kontrakten görs sedan justeringar med hänsyn till kvalitetsavvikelser. Köpare och säljare anser att priset på LME avspeglar förhållandena på världsmarknaden på ett rimligt sätt. Från ekonomisk-teoretisk utgångspunkt är också LME ett ganska bra exempel på en marknad med nästan perfekt konkurrens. Det finns flera köpare och säljare, och ingen är stor nog för att påverka priset (med några få undantag — det har förekommit ”corners” på LME.'). Dessutom är varorna homogena och noga specificerade och alla inblandade har god information om markna- den. Den kritik som riktats mot metallbörserna gäller främst spekulationen och att börsernas existens leder till överdrivna prisvariationer. Från LME:s sida brukar hävdas att spekulationen egentligen är av godo,eftersom den ökar marknadens likviditet och minskar behovet av lagerhållning hos konsu- menter och producenter.

För de metaller som inte förekommer på metallbörsen är bilden mera splittrad. Flera olika handelsformer förekommer. I flera fall sluts avtal om leveranser med alla kontraktsvillkor direkt mellan köpare och säljare, utan mellanhänder. Detta gäller bl. a. järnmalm, stål, mangan, krom och alumi- nium. På marknaderna för några tonnagemässigt mindre metaller, t. ex. wolfram, spelar handelsföretagen en viktig roll. Dessa marknader känne- tecknas ofta av betydande prisvariationer och av en stor förvirring beträffande vad det egentliga priset är. Det ligger ju knappast i handelsföretagets intresse att avslöja för någon hur mycket producenten får betalt och hur mycket konsumenten får betala.

Flera mineralråvaror säljs på långtidskontrakt. Detta gäller framför allt malmer av järn, mangan och krom. I långtidskontrakten binds ofta priser och kvantitet under längre tid, vilket underlättar köpares och Säljares planering. Å andra sidan innebär långtidskontrakten att marknaden reagerar långsammare för förändringar. Det kan därför dröja lång tid innan en bristande balans mellan utbud och efterfrågan upptäcks.

4.3.3. Priser

Priserna på de flesta mineralråvaror har under 1900-talet sjunkit i reala termer.2 För merparten av metallerna har denna trend varit mest märkbar under efterkrigstiden. Metallprisernas nedgång realt sett är en del av en mer omfattande tendens, nämligen den allmänna sänkningen av råvarupriserna i förhållande till priserna på färdiga produkter. Figur 4.4 visar hur ”terms of trade” (prisrela- tionerna) utvecklats för färdiga produkter i förhållande till ”andra varor” (i

stort sett råvaror) under 1900-talet. Under tiden fram till första världskriget sjönk de färdiga produkternas pris i förhållande till priset på andra råvaror. Under detta skede spelade det begynnande utnyttjandet av stordriftsförde- larna en viktig roll och industriproduktionen blev successivt allt mer effektiv. Omedelbart efter första världskriget var de relativa priserna på färdigvaror höga, men sjönk i takt med omställningen från militär till civil produktion. Under de första åren av 1930-talets depression sjönk råvarupriserna i förhållande till priserna på färdigvaror som en direkt följd av nedgången i industriproduktionen och den minskade efterfrågan på råvaror. Den ökning av industriproduktionen som inleddes år 1932, främst som en följd av upprustningen, ledde åter till stigande råvarupriser ända tills ökningen i produktionen av färdigvaror för civila ändamål minskade år 1938.

Vad gäller perioden för andra världskriget i sin helhet är det svårt att med utgångspunkt från den utveckling som återspeglas i figur 4.4 finna stöd för påståendet att råvarupriserna realt sett alltid tenderar att minska. Utveck- lingen domineras i stället av konjunkturbetingade variationer, vilka anses bero på att det är svårare att anpassa råvaruproduktionen till förändringar i efterfrågan än det är att anpassa produktionen av färdigvaror. Följden blir att det uppstår överutbud av råvaror när konjunkturen vänder nedåt, och (relativ) råvarubrist när den vänder uppåt.

160

150

140 130 120

110

100. A * *

90

80

75 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970

Figur 4.4 Terms of trade för färdigvaror i förhål- lande till andra varor (1963 = 100).

Källa: Hallwood: Insta- bility in primary commo- dity markets. Resources Policy, Vol. 3, No. 3. September 1977.

' Hypotesen har disku- terats mer utförligt av Hallwood, a. a.

2 US Raw Materials P0- licy: Problems and Pos- sible Solutions. Back- ground Paper No. 16, Congressional Budget Office, Washington D. C. 1976.

Medan utvecklingen under första hälften av 1900-talet förefaller ha varit konjunkturstyrd, går det inte att säga samma sak om efterkrigstiden. Som framgår av figur 4.4 har de relativa priserna på råvaror försämrats under i stort sett hela efterkrigstiden. Detta stämmer illa med de förklaringar som gavs till prisutvecklingen under tidigare år. Eftersom efterkrigstiden tills helt nyligen har kännetecknats av en nästan permanent högkonjunktur "borde” råvaru- priserna ha stigit relativt sett. Utvecklingen kan möjligen förklaras av den hypotes om försämrade terms of trade för råvaruproducenter som tycks ligga till grund bl. a. för u-landsregeringarnas uttalanden i dessa frågor. Hypotesen går i stort sett ut på att terms of trade bestäms av arbetslönerna i färdigvarusektorn, som är koncentrerad till i-länderna. Där höjs arbetslö- nerna genom starka fackföreningars agerande, varefter kostnadsstegringarna, på grund av marknadernas monopolistiska karaktär, kan övervältras på konsumenterna i form av prisstegringar. I råvarusektorn, som antas finnas främst i u-länder, bestäms arbetslönerna av att det finns ett stort överskott på arbetskraft. Lönerna blir låga, och produktivitetsökningar resulterar bara i lönesänkningar, eftersom efterfrågan på råvaror är oelastisk (dvs. den reagerar inte på prisförändringar). Ökad produktivitet leder därför till minskad efterfrågan på arbetskraft.1

Hypotesen stämmer väl med den utveckling som återges i figur 44, men det kan också finnas andra förklaringar. Det bör också påpekas att hypotesen har utsatts för ganska stark kritik. En annan möjlig delförklaring till råvaruprisernas utveckling åtminstone sedan mitten av 1950-talet bygger på att det i samband med Koreakriget inträffade stora prisstegringar på de flesta råvaror, framför allt mineralråvaror. Denna prisstegring gav incitament till nyinvesteringar i gruvindustrin. Ytterligare incitament gavs av att flera länder, framför allt USA, byggde upp stora strategiska råvarulager strax efter Koreakriget, eftersom råvaruprisstegringarna ökade uppmärksamheten på riskerna för avbrott i råvarutillförseln. I USA byggde man upp lager som motsvarade ett par års förbrukning av flera metaller. Denna lageruppbyggnad skedde delvis på så sätt att regeringens inköpsorgan kontrakterade gruvors hela produktion. Härigenom uppkom en betydande överkapacitet, och många menar att tiden fram till årl973, då metallpriserna steg kraftigt, gick åt till att växa i denna kapacitet. Detta är naturligtvis en väl schematisk framställning av händelseförloppet, men förklaringen stöds av att man, åtminstone i USA, anser sig ha påvisat att kapacitetsutnyttjandet i den råvaruproducerande industrin blivit högre för varje högkonjunktur.2

En ytterligare faktor som kan bidra till att förklara prisutvecklingen för mineralråvaror under efterkrigstiden är de kostnadssänkningar som kunnat uppnås som en följd av den tekniska utvecklingen och som följd av sjunkande realpriser på energi (fram till år 1973). En lång följd av år med snabb ekonomisk tillväxt och utan världsomfattande krig bör ha verkat befräm- jande på den tekniska utvecklingen och skapat ett gynnsamt klimat för

rationaliseringar. Sammanfattningsvis förefaller det som om flera faktorer har samverkat för

att åstadkomma den reala sänkningen av mineralråvarornas priser under efterkrigstiden. Det är inte möjligt att få fram ett underlag som tillåter några definitiva slutsatser om vilken faktor som har varit viktigast. Dessutom bör det understrykas, att även påståendet att det har skett en realprissänkning är

omstritt. Huruvida man skall anse att priserna har gått ner eller inte beror på vilket år man väljer som utgångspunkt och vilka mineralråvaror man tar med i sin bedömning.

Som redan har nämnts flera gånger i detta kapitel varierar priserna på många mineralråvaror kraftigt. Figur 4.5 visar prisvariationerna i reala termer för de metaller som är mest utsatta för prisinstabilitet.

I tabell 4.21 ges ett enkelt mått på prisvariationerna för de metaller som behandlas i detta delbetänkande. På basis av statistiken över svenska importpriser har en pristrend räknats fram för varje metall. Genomsnittet av de årliga procentuella avvikelserna från denna linjära trend ger ett index för prisinstabiliteten. Ju högre indexvärdet är, desto större är prisvariationerna. Svenska export- och importpriser har använts eftersom dessa avspeglar de prisvariationer som den svenska industrin erfar. Det bör påpekas att de svenska importpriserna ofta avviker från de officiella prisnoteringama på världsmarknaden. Detta beror på att importörerna ibland får rabatter eller på annat sätt kan sluta förmånliga avtal.

Orsakerna till prisvariationerna kan beskrivas på olika sätt. Två faktorer som förefaller vara viktiga i en första analys är graden av monopolisering på marknaden och förekomsten av långtidskontrakt. På en marknad med ett fåtal producenter kan dessa kontrollera prisutvecklingen och undvika fluktuationer. Det tycks också för de flesta metaller finnas ett ganska starkt samband mellan antalet viktiga säljare och prisvariationernas storlek, även om detta samband inte går att kvantifiera. Förekomsten av långtidskontrakt på marknader tycks verka i prisstabiliserande riktning. På marknader där långtidskontrakt är ovanliga kan priset påverkas snabbare av efterfrågeför- ändringar, vilket resulterar i större prisvariationer.

En djupare analys av instabilitetens orsaker måste bl. a. ta i beaktande efterfrågans karaktär. Efterfrågan på de allra flesta mineralråvaror är mycket

Tabell 4.21 Prisvariationer för olika metaller (genomsnittlig årlig procentuell avvikelse från linjär pristrend, svenska export- eller importpriser 1953-1975, X = exportpris, M = importpris)

Index Järnmalmsslig X 14,5 Manganmalm M 17,7 Krommalm M 17,1 Nickelmetall M 15,1 Molybdenmalm (1959—75) M 12,4 Wolframslig M 41,3 Koboltmetall M 19,2 Vanadinpentoxid (1959—75) M 14,5 Kopparmetall M 20,4 Zinkmetall M 21,7 Blymetall X 20,2 Tennmetall M 15,0 Aluminiummetall M 6,5 Titanmetall (1968—72) M 1,9 Silvermetall X 25,8

Källa: SOS Utrikeshandel.

Figur 4.5 Prisvariationer för koppar, bly, zink, tenn och wolframslig. Konstant penningvärde 1953 = 100.]

Källor: SOS Utrikeshan- del.

' Räknat i svenska kronor, deflaterat med partiprisin- dex.

200

150

100

50

150

100

50

150

100

'50

1955

zmk

1955 1960 Tenn

1955 1960

Volframslig 1955 = 100

1960 1965

1965

1965

1970

1970

1970

1975

1975

1975

150

100

50 7 1955 1960 1965 1970 1975 Bly 150 100 50 1955 1960 1965 1970 1975

konjunkturkänslig, vilket sammanhänger med att de i huvudsak används för produktion av kapitalvaror. Pris- och konsumtionsutvecklingen följer därför den allmänna konjunkturcykeln. Svårigheterna att snabbt anpassa produk- tionen till efterfrågeförändringar är i detta sammanhang av avgörande betydelse. Det kan ofta vara svårt att minska produktionen i gruvor och smältverk, framför allt med hänsyn till att gruv- och metallindustrin har stor betydelse för sysselsättningen i många u-länder och i områden med små möjligheter till alternativ sysselsättning i i-länderna. Härtill kommer att gruvindustrin i de flesta u-länder står under statlig kontroll och att staten ofta prioriterar inflödet av utländsk valuta framför en lönsam produktion. Detta innebär att staten ogärna minskar produktionen när priserna sjunker, även om detta från traditionell vinstmaximeringssynpunkt vore det mest ratio- nella.

De metaller som omsätts på metallbörser har oftast instabila priser (på börserna). Detta sammanhänger med börsernas karaktär av residualmark- nader (”restmarknader") där flera köpare samtidigt försöker täcka sina underskott i högkonjunktur och flera säljare försöker bli av med sina överskott i lågkonjunktur. Den allmänna trenden i riktning mot minskad

Figur 4.5 Prisvariationer för koppar, bly, zink, tenn och wol/i'amslig. Konstant penningvärde ] 953=100.

lagerhållning i industrin (som en följd av förbättrade metoder för lagerstyr- ning och ett högre ränteläge) har förstärkt denna tendens. Även om endast en liten del av den totala produktionen av en viss råvara omsätts på börser kan som nämnts tidigare utvecklingen på börserna vara styrande för marknaden i sin helhet genom att priset i alla försäljningsavtal knyts till börspriset. Instabiliteten i priserna på metallbörserna beror dessutom på att börserna utnyttjas för spekulation. Bland orsakerna till sådana spekulationer kan nämnas osäkerhet om det framtida värdet av monetära tillgångar i olika valutor och det internationella likviditetsöverskott som uppkom som en följd av USA:s betalningsbalansunderskott.

Under de senaste åren har det pågått en livlig diskussion om möjligheterna att minska prisvariationerna genom internationella avtal. Denna diskussion refereras mer utförligt i avsnitt 4.5.3.

I detta sammanhang bör också nämnas de 5. k. producentpriserna. Dessa priser fastställs ensidigt av säljarna och syftar till att stabilisera marknaderna. Förutsättningen för att ett producentpris skall kunna upprätthållas är givetvis att antalet stora producenter är någorlunda litet. F. n. förekommer produ- centpriser för molybden, nickel, aluminium, zink (enbart i Västeuropa), och koppar (enbart i USA och Canada).

4.4. Förbrukningen av metaller

Metaller är nödvändiga för varje civilisation och används överallt i samhället. Ingen produktiv verksamhet är egentligen tänkbar utan dem. Samtidigt som produktionen av metaller från totalekonomisk synpunkt är ganska obetydlig — vi angav i ett tidigare avsnitt dess andel av BNP — så spelar de en avgörande roll för produktionen av alla andra varor och tjänster. Man kan ibland se uppgifter om hur stor andel av BNP eller industriproduktionen som direkt eller indirekt bygger på och är beroende av metallproduktionen. Sådana sifferuppgifter är emellertid meningslösa. Det leder till olösliga avgränsnings- problem att försöka definiera vilken annan industriproduktion som är beroende av metallproduktionen. Oftast används sådana uppgifter i utred- ningar liknande den här för att illustrera ämnesområdets betydelse. Som vi redan har konstaterat förutsätter emellertid varje produktiv verksamhet användande av metaller. Detta betyder givetvis inte att alla verksamheter är lika känsliga för störningar i metallförsörjningen. För de allra flesta varor gäller att priserna på metaller kan gå upp och ned, tillförseln av någon metall kan avbrytas och alla världens gruvor samtidigt stänga för semester utan att konsumenterna märker det. Först på lång sikt skulle starkt förändrade villkor för metallförsörjningen påverka vårt dagliga liv.

Motivet för att studera hushållningen och försörjningen med metaller är att vi är intresseradejust av vad som händer på lång sikt. Dessutom har mönstret för metallförbrukningen förändrats så mycket under de senaste årtiondena och blivit så komplicerat att alla förslag till åtgärder från samhällets sida måste bygga på mycket noggranna och ingående analyser. Efter hand som ett land utvecklas ökar dess konsumtion av metaller. Som kommer att framgå senare finns det stora skillnader mellan olika länders metallförbrukning som förklaras av skillnader i ekonomisk utvecklingsnivå. Emellertid är inte

ökningen av metallförbrukningen lika snabb hela tiden. Medan metallför- brukningen i början av ett lands industrialisering växer snabbare än BNP, avtar ökningstakten senare, för att vid en viss BNP-nivå bli ganska låg. Detta beror på att tjänstesektorn får allt större betydelse efter hand som ett land utvecklas, samtidigt som den tunga industrins relativa betydelse minskar. Den typiska utvecklingen av ett lands metallförbrukning illustreras av kurvan i figur 4.6. De västeuropeiska länderna och USA har nått den punkt på kurvan där tillväxten blivit mycket långsam och t.o.m. avstannat eller minskar. Sveriges blyförbrukning var t. ex. som högst i slutet av 1960-talet. U-länderna befinner sig i början av kurvan, där varje BNP-ökning förutsätter och ger upphov till en kraftig ökning av metallförbrukningen.

En viktig förändring i förbrukningsmönstret för metaller som inträffat under detta århundrade är att det uppstått allt fler specialiserade använd- ningsområden för dem. I flera tekniskt sofistikerade industrigrenar har man krav på de material man använder som bara uppfylls av mycket ovanliga metaller eller legeringar. Detta har också lett till att snart sagt alla naturliga grundämnen fått en ekonomisk användning. (Möjligen finns ett undantag, nämligen metallen skandium. Om denna förklarar USBMl att det förbrukas tolv kg om året för forskningsändamål. Syftet med forskningen är att hitta ett användningsområde för skandium.) Elektronikindustrin samt flyg- och rymdindustrin är exempel på verksamheter som förbrukar stora mängder ovanliga metaller. Eftersom de krav som ställs på materialen är så noggrant specificerade är det svårt att ersätta olika material med varandra. Den totala försörjningsbilden har därför blivit betydligt mer detaljerad, och framför allt mer omfattande under de senaste tiotalen år. Man måste ta hänsyn till att selen är nödvändigt i fotokopieringsapparater och att ingen färg-TV fungerar utan sällsynta jordartsmetaller.

Som nyss nämndes avtar ökningstakten i ett lands mineralförbrukning efter hand som landet genomgår en ekonomisk utveckling. Detta betyder dock inte att de utvecklade länderna skulle svara för en liten andel av världskonsumtionen av mineral. Som framgår av tabell 4.22 svarar de västliga

Metallför- brukning, kg per capita

BNP per capita

1USBM: Mineral Facts and Problems, 1970.

Figur 4.6 Meta/[förbruk- ningens utveckling i för- ha'llande till BNP per capita.

Tabell 4.22 Mineralproduktion,” mineralkonsumtion” och befolkning i olika grupper av länder. Andelar i procent

Andel av Andel av Andel av världs- världskon- världsbe- produk- sumtionen folkning tionen Händer 49 70 20 U-länder 26 6 48 Planekonomier 25 24 32 Totalt 100 100 100 I-Iänder och industrialiserade planekonomier 70 90 29 U-länder och övriga planekonomier 30 10 71 Totalt 100 100 100

” Inkluderar också icke-metalliska mineral.

Källa: Hollander: a. a.

i-ländema tvärtom för drygt två tredjedelar av världens mineralförbrukning, vilket är betydligt mer än deras andel av produktionen.

Tabell 4.23 visar per capita-förbrukningen av några metaller i olika regioner. Skillnaderna mellan de västliga i-länderna och andra regioner framgår tydligt. Andelarna för resten av världen är högst för de metaller som används mest i det inledande industrialiseringsskedet i ett lands ekonomi (stål, bly), men låg för ”högteknologimetaller” som nickel och alumi- mum.

Tabell 4.23 Per capita-förbrukning av några metaller i vissa regioner år 1972 (kg/ person)

”Rika OECD- Övriga Afrika Asien Latin— länder" världen ameri ka Stål 566 82 27 55 Aluminium 13 1,0 0,3 0,3 0,8 Koppar 8,8 0,7 0,2 0,2 0,8 Zink 5,8 0,6 0,2 0,2 0,5 Bly 3,8 0,5 0,01 0,00l 0,5 Nickel 0,64 0,05 0,01 ? 0,01 Tenn 0,26 0,02 0,01 0,02 0,03

” OECD-länder utom Grekland, Spanien och Turkiet.

Källa: Hollander: a. a.

4.5. Internationella mineralpolitiska frågor

4.5.1. Sambandet mellan mineralpolitik och den världspolitiska utvecklingen

] historiska analyser och politisk propaganda har råvarutillgångar och global storpolitik ofta kopplats samman. Tillgång till råvaror har åberopats som argument för en expansionistisk politik av stormakters regeringar gentemot den egna befolkningen och har av historiker och ekonomer i efterhand setts som motiv för denna politik. Kolonialiseringen av tredje världen skedde under åberopande av Europas behov av råvaror. På senare tid har argumentet använts av och motivet tillskrivits stormakter i samband med krigen i Indokina och södra Afrika.

Medan det är svårt och skulle föra alltför långt att nu bedöma vilka slag av argument som i sista hand var avgörande när länderna i Västeuropa byggde upp sina koloniala imperier, kan man kanske urskilja vilka tendenser som finns i i-ländernas råvarupolitik i dag. Kanske kan man också urskilja hur dessa tendenser påverkar dessa länders allmänna utrikespolitik. I en rapport från sekretariatet för framtidsstudier1 nämns följande tendenser:

l. I-länderna är intresserade av billigast möjliga råvaruförsörjning, och i den mån det bedöms möjligt och lämpligt används allmänna utrikespolitiska medel (allianser, interventioner, bistånd etc.) för att tillgodose det målet.

2. Möjligheterna att i i-länderna finna nya råvaror, nya processer, nya produkter och nya användningssätt är långt ifrån uttömda. Utvecklingen i den riktningen bestäms av lönsamheten. Det betyder bl.a. att så länge man kan få billigare råvaror genom import från utlandet än genom egen produktion, så kommer en allt större del av konsumtionen att importeras och mindre att satsas på forskning och utveckling av alternativa råvaror.

3. För stor skillnad mellan de större i-länderna vad gäller tillgång på billiga råvaror är inte acceptabel. Även om råvarukostnadema redan f. 11. kan skilja sig kraftigt åt mellan olika länder, sätter frihandelskonkurrens med färdiga produkter gränser för hur stora sådana skillnader kan tillåtas bli.

Sambandet mellan dessa tendenser och den utrikespolitik som bedrivs av de stora i-länderna i varje konkret fall är inte alltid tydligt. Självfallet fattas utrikespolitiska beslut genom en avvägning mellan flera olika faktorer. Tendenserna pekar dock tämligen entydigt på att i-länderna har ett betydande — och antagligen växande -— intresse av en säker och stabil försörjning med råvaror. Olikheter i i-ländernas försörjningssituation är också svåra att acceptera på lång sikt. Om villkoren för råvaruförsörjningen visar tendenser att förändras i negativ riktning för i-länderna som grupp eller för några av dem finns det därför anledning att tro att de kommer att begagna traditionella utrikespolitiska medel för att återställa de ursprungliga villkoren. Hur hög ”tröskeln" är, dvs. vilka förändringar som är tänkbara utan att olika sanktioner utlöses, är mycket svårt att yttra sig om. Rent allmänt förefaller det rimligt att anta att tröskeln blivit högre som en följd av att u-länderna mer

lBertelman: Politik och råvaror — i internationellt perspektiv. Sekretariatet för framtidsstudier. Stockholm 1977.

1 Å andra sidan tycks beslutet också ha haft samband med så skilda saker som sysselsätt- ningen i koppargruvorna i sydvästra USA och undertecknandet av av- talen om Panamakana- len. Detta understryker svårigheterna med att göra analyser av detta slag.

bestämt börjat hävda sin nationella suveränitet.

Samspelet mellan utrikespolitik samt råvaru- och mineralpolitik kan under senare år sägas ha fått ytterligare en dimension. Medan samspelet traditionellt ansetts bestå i att regeringar använder utrikespolitiska medel för att nå råvarupolitiska mål diskuteras nu exempel på att råvarupolitiska åtgärder används för att främja utrikespolitiska mål. Denna dimension av samspelet skulle ha uppstått som en följd av att det nu finns större möjligheter för regeringar att göra internationella råvarupolitiska utspel , t. ex. i samband med multilaterala förhandlingar. Det mest diskuterade exemplet på denna typ av beteende är USA:s politik gentemot OPEC-länderna, där USA intagit en — med tanke på råoljans betydelse — tämligen återhållsam attityd. Skälet härtill skulle vara att man från USA:s sida sätter ett så högt värde på vissa av dessa länders vänliga inställning (med hänsyn till deras strategiska läge i Västasien) att man varit beredd att acceptera deras självständiga agerande i fråga om oljepriserna. Ett kanske tydligare exempel kan vara beslutet i början av år 1978 om att USA:s regering skulle börja köpa upp stora mängder koppar för att lägga i strategiska lager. Det har hävdats att detta beslut togs bl. a. i syfte att göra en del afrikanska kopparproducerande stater mer vänligt inställda till USA:s utrikespolitik, vilket i sin tur skulle underlätta USA:s strävanden att få stöd för sin version av lösningen på problemen i Rhodesia och Sydafrika.] Även om det skulle saknas sådana motiv bakom beslutet att bygga upp nya strategiska lager av koppar, visar exemplet ändå att debatten inte är främmande för sådana samband. Det illustrerar också hur komplexa de internationella mineralpolitiska problemen är och hur många olika slag av överväganden som kan påverka lösningen av dem.

4.5.2. Mineralpolitiken ! några andra länder

Idet följande görs en kortfattad genomgång av_ mineralpolitiken i några andra länder, nämligen USA, Västtyskland, Frankrike, Sovjetunionen, Canada, Australien och Finland. Vi har valt att redovisa politiken i de tre första länderna därför att de kan anses vara representativa för större, huvudsakligen råvaruimporterande i-länder. Canada och Australien företer vissa likheter med Sverige i så måtto att de båda har en betydande export av mineralråvaror, främst järnmalm. Finlands situation har ännu större likheter med Sveriges. Emellertid har mineralpolitiken där utformats på ett annat sätt än i vårt land. Sovjetunionen, slutligen, tas upp som exempel på mineralpolitiken i ett land med planhushållning. Beskrivningarna bygger till allra största delen på två källor, nämligen, såvitt gäller USA, Frankrike och Västtyskland, på rapporten (Ds I 197718) Råvaror och råvarupolitik — underlag för svenska bedömningar från Näringspolitiska rådets arbetsgrupp för råvarufrågor, samt, såvitt gäller Sovjetunionen, Australien och Canada på rapporten Politik och råvaror — i internationellt perspektiv (Bertelman, sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1977). Beskrivningen av den finländska politiken bygger på material från en studieresa som en av MPU:s experter företog våren 1977.

USA

Råvarufrågorna förefaller rent allmänt sett ha en större politisk tyngd i USA än t. ex. i Sverige. Bakgrunden härtill får förmodligen sökas i USA:s roll i världspolitiken och den traditionella isolationism som fortfarande spelar en l stor roll för utformningen av USA:s politik. Försörjningsaspekterna priori- teras mycket kraftigt och debatten handlar till mycket stor del om vilka mål som skall sätta för självförsörjningen och hur dessa mål skall nås.

Den starka betoningen av försörjningsaspekterna i amerikansk råvaru- och mineralpolitik kommer särskilt tydligt till uttryck i den lagerhållning av råvaror som sker genom den federala regeringens försorg. Motiven för lagerhållningen har varit ungefär desamma som för den svenska beredskaps- lagringen av råvaror. Dels har försvarsindustrins behov av råvaror varit styrande, dels har man sökt att bygga upp så stora lager att effekten på civilbefolkningens levnadsstandard av en längre mobilisering skall bli så liten som möjligt. F. n. har man mycket stora överskott, motsvarande mer än ett års Världsproduktion, av flera råvaror. Lagren har inte bara fungerat som försörjningstryggande åtgärd. De har dessutom fungerat som ett slags extra valutareserv, särskilt under Nixonadministrationen, då försäljningar från lagren användes för att minska budgetunderskottet och för att stärka dollarkursen. Under samma tid utnyttjades också lagren av koppar och aluminium till att sänka priserna på dessa metaller på begäran av den industri som använde dem. Försäljning av överskott från lagren har tidvis också använts som utrikespolitiskt medel. Genom hot om försäljning eller genomförda försäljningsaktioner har råvaruproducerande länders regeringar påverkats att inta mer USA-vänliga attityder.

Amerikanska företag med utlandsinvesteringar är i viss utsträckning gynnade på olika sätt i lagstiftningen. Ett särskilt statligt försäkringsföretag (Overseas Private Investment Corporation, OPIC) kan täcka utländska investeringar mot politiska risker (expropriering, krig, revolution m. rn.) för att därigenom göra investeringar i u-länder mer attraktiva. Gruvindustrin har också i stor utsträckning kunnat utnyttja exportkrediter för verksamhet utomlands. Det direkta stödet till utlandsinvesterande företag är dock jämförelsevis mindre i USA än i t. ex. Japan, Västtyskland och Frankrike.

Vad gäller investeringar från amerikanska företags sida i andra länder söker regeringen också utnyttja möjligheterna till multilaterala arrangemang. Det senaste amerikanska initiativet på investeringsområdet gällde förslaget om den s. k. Internationella Resursbanken, som skulle knytas till Världsbanks- gruppen (se avsnitt 4.5.3). Ett annat förslag av liknande karaktär söm framförts från USA:s sida i internationella sammanhang är att bilda ett slags multilateralt system för investeringsgarantier eller -försäkringar. Detta förslag har numera övergetts.

Den amerikanska administrationens politik vad gäller investeringari andra länder förefaller f. n. inriktas på en ökad tonvikt på bilaterala uppgörelser, samtidigt som man söker få stöd internationellt för multilaterala insatser i syfte att förbättra möjligheterna till investeringar i råvaruproduktion i u- länder.

Vad gäller andra typer av multilaterala arrangemang, t. ex. i prisstabilise- rande syfte, har den amerikanska inställningen varit betydligt mer kallsinnig.

Även om formuleringarna varierat mellan olika administrationer— Carterad- ministrationen har sålunda bemödat sig om att framstå som mer välvillig än de tidigare — så har man ändå alltid från USA:s sida markerat en grundläg- gande motvilja att medverka till internationellt avtalade marknadsregle- ringar. Denna motvilja bottnar delvis i en traditionell amerikansk misstänk- samhet mot ingrepp i marknaden. En annan bakomliggande faktor är USA:s dubbla ställning som både producent och konsument av flera mineralråvaror, vilket kan göra det svårt för regeringen att definiera "USA:s intressen".

Vad gäller det internationella samarbetet bör också USA:s framträdande ställning i diskussionerna om utvinning av havsbottnens mineraltillgångar nämnas. Amerikanska företag har kommit längst när det gäller att utveckla teknik för denna utvinning (se avsnitt 4.1.3). Den amerikanska administrationen har också arbetat aktivt för att få till stånd en lösning av de rättsliga problemen när det gäller exploateringen av havens mineraltillgångar som lämnar så mycket som möjligt Öppet för enskilda initiativ.

Debatten kring hushållningsfrågorna, dvs. återvinning, substitution av knappa råvaror, besparingar i materialanvändningen m. m., har varit mycket livlig i USA. Intresset för dessa frågor har ökat som en följd av energikrisen och miljödebatten. Ett mycket stort antal utredningar om dessa frågor har gjorts inom administrationen, av kongressorgan och av halvofficiella organ, t. ex. USA:s vetenskapsakademi. Hittills har dessa utredningar inte resulterat i några konkreta reformer. Däremot sker ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete i federala myndigheters regi.

Det finns vissa speciella skatteregler för gruvföretag. Dessa regler finns både på federal och delstatlig nivå. Den mest intressanta varianten är den s. k. ”depletion allowance” som tillkommit för att ge företagen incitament att prospektera efter nya fyndigheter. Denna regel innebär att företagen i sina deklarationer varje år får dra av en viss procent av gruvornas malmvärde. Avdragsprocenten varierar för olika mineral med hänsyn till hur viktigt mineralet bedöms vara från försörjningssynpunkt.

Frankrike

Vid en analys av den franska mineral- och råvarupolitiken är det viktigt att komma ihåg att Frankrike har varit en stor kolonialmakt, att det fortfarande har en del kolonier kvar och att banden med de allra flesta av de forna kolonierna är mycket starka. I Frankrike finns dessutom en starkare tradition av statlig planering och intervention eller nära samarbete med näringslivet från statens sida än i övriga västeuropeiska länder. Detta innebär att den franska regeringen i princip har ett större antal medel till sitt förfogande för att bedriva råvarupolitik. Planeringstraditionen har också gynnat framväxten av en ganska stor och högt kvalificerad regeringsorganisation för hantering av mineralpolitiska frågor.

Försörjningsaspekterna är så gott som totalt dominerande i den franska mineralpolitiken. Huvudsakligen beror detta på att man sätter ett mycket högt värde på ekonomiskt och politiskt oberoende, men även omsorg om betalningsbalansen har betydelse. I januari 1975 fastställdes i ministerkonselj riktlinjerna för den franska

råvarupolitiken. Riktlinjerna, som har formen av ett råvarupolitiskt program med en mängd konkreta åtgärder, omfattar följande fem huvudelement:

]. Inventering och tillvaratagande av egna råvaruresurser (i Frankrike och kolonierna).

2. Uppbyggnad av ett ekonomiskt beredskapslager av icke-järnmetaller.

3. Förbättrad hushållning med råvaror genom återvinning, förbättrade framställningsprocesser m. m.

4. Stöd till prospektering.

5. Utveckling av bilateralt samarbete och gemensamma projekt med u- länder som har intressanta mineraltillgångar samt, på det multilaterala området, stöd till en politik som syftar till att införa rättvisare relationer mellan länder som konsumerar råvaror och länder som producerar dem.

I syfte att öka Frankrikes självförsörjningsgrad vad avser mineralråvaror har ett ganska omfattande system av incitament för gruvbrytning och metall- framställning införts. Systemet omfattar bl. a. skattemässiga fördelar för gruvföretag. Något liknande det amerikanska systemet med en s. k. ”deple- tion allowance” (skatteavdrag för minskning av en gruvas malmvärde) finns för bly- och zinkgruvor. Skatteavdragen får dock endast utnyttjas om medlen investeras i nya projekt. Dessutom kan företagen enligt ett annat regelsystem fondera vinstmedel för att använda dessa för prospektering även efter andra mineral. Om vinsterna utnyttjas i detta syfte inom fem år undantas de från beskattning.

Regeringen har vidare fattat beslut om ett femårigt nationellt prospekte- ringsprogram till en kostnad av 125 milj. franc i syfte att inventera mineralförekomsterna i Frankrike och de ”översjöiska provinserna” (Nya Kaledonien, Franska Guyana). Prospekteringen ombesörjs av Bureau de Recherche Géologique et Miniere (BRGM), som är en statlig myndighet med uppgifter på det geologiska och gruvtekniska området. BRGM bedriver sin prospektering inom franskt territorium på i huvudsak två sätt; dels utför myndigheten mycket översiktlig prospektering, vars resultat offentliggörs i form av geologiska kartor, dels följer den själv upp ett urval av påträffade fyndigheter och arbetar vidare med dessa ända fram till exploateringsstadiet. BRGM, som fungerar som ett affärsdrivande verk, deltar i vissa fall också i exploateringen som delägare i en viss fyndighet.

För att förbättra försörjningen med koppar har man upprättat en särskild kopparplan. I denna ingår att regeringen ger lån med villkorlig återbetalnings- skyldighet till halva kostnaden till företag som prospekterar efter koppar. Dessa lån utgår oavsett i vilket land företaget väljer att lägga ner kostnaderna. För lånen har 100 milj. franc anvisats under en femårsperiod.

Den del av mineralpolitiken som syftar till att genom tekniska och/eller ekonomiska förändringar av materialhanteringen öka självförsörjningen har anförtrotts åt en särskild myndighet, Délégation aux Economics de Matieres Premieres. Hittills har delegationen huvudsakligen ägnat sig åt att försöka finna medel att åstadkomma en bättre hushållning med material. Huvud- syftet är härvid att främja besparingar i utnyttjandet av sådana råvaror som väger tungt i den totala importen. Besparingarna menar man skall kunna åstadkommas framför allt genom substitution. I detta sammanhang har man

sökt analysera samtliga betalningsbalanseffekter av substitution av en viss råvara med en annan.

Vidare söker delegationen uppnå en bättre materialhushållning i industrin genom att förbättra informationen och utbildningen i detta ämne. Härvid har den inriktat sig på att göra produktutvecklare och de andra tjänstemän i industrin som fattar beslut om materialval medvetna om vikten av att ta hänsyn till sådana faktorer som energiåtgång, återvinningsbarhet etc.

Vad gäller investeringari mineralproduktion i andra länder har företagens möjligheter att skydda sig mot politiska risker ökat. Ett nät av investerings- garantiavtal håller på att byggas upp. De skattemässiga incitamenten till prospektering omfattar, liksom de statliga lånen till prospektering efter koppar, också prospektering i andra länder än Frankrike. BRGM har också en mycket stor utlandsverksamhet, som delvis finansieras med biståndsme- del.

I råvaruprogrammet ingår som ett element uppbyggnaden av ett lager av mineralråvaror. Lagret skall omfatta alla mineralråvaror utom de som Frankrike är självförsörjande med (järnmalm, bauxit och kalisalter). Lagret kommer att ha ett totalt värde av över en miljard franc, varav koppar kommer att svara för hälften. Företagen kommer dock att stå för en del av lagringen av koppar genom att de ges ett särskilt lagerstöd. Det viktigaste motivet för lageruppbyggnaden är att man vill skydda sig mot olika typer av bristsitua- tioner som kan uppkomma på grund av t. ex. strejker, avbrott i transporter eller kartellaktioner från råvaruproducerande länders sida. Lagret är avsett att användas i fredstid. Inköpen skall ske vid låga priser och försäljningarna när priserna stiger på grund av uppkomna bristsituationer.

Den franska regeringen har sedan länge hävdat att marknadsutvecklingen på råvaruområdet bör regleras genom ett nät av multilaterala arrangemang råvara för råvara, vart och ett utformat med hänsyn till varans speciella egenskaper. För en del råvaror är formella mellanstatliga råvaruavtal med syfte att dämpa prisfluktuationerna lämpliga. För andra skulle ett ökat inforrnationsutbyte mellan producenter och konsumenter räcka för att garantera en stabil marknadsutveckling.

I Frankrike finns ett stort intresse för havsbottnen som försörjningskälla för mineralråvaror. Intresset gäller främst de s.k. mangannodulerna på bottnen av Stilla Havet. De statliga intressena i dessa frågor handhas av myndigheten Centre National d'Exploitation d'Océan (CNEXO), vilken ingår i ett franskt konsortium som avser att utvinna mangannoduler från havsbottnen.

Västtyskland

Försörjningsaspekter väger mycket tungt vid utformningen av den västtyska råvarupolitiken. Eftersom den inhemska produktionen av mineralråvaror är tämligen obetydlig i förhållande till behoven och möjligheterna att öka försörjningsbasen i det egna landet bedöms som små — gruvdriften i Tyskland var tidigt mycket viktig och landet är därför väl genomletat — spelar insatser i syfte att förbättra läget för den inhemska industrin en blygsam roll i Västtysklands mineralpolitik. Företagen kan dock utnyttja det statliga finansieringsstöd som tillkommit i syfte att främja projekt som förbättrar

försörjningssituationen vad gäller mineralråvaror. Detta stöd, som utgår i form av villkorliga lån med upp till två tredjedelar av kostnaderna för prospektering och andra förundersökningar, utnyttjas framför allt för att stödja projekt i utlandet. Prospekteringen i Västtyskland är i huvudsak en angelägenhet för den statliga myndigheten Bundesanstalt fiir Geowissen- schaften und Rohstoffe (BGR), som i Sverige närmast motsvaras av SGU.

Ett statligt forskningsprogram för råvaror presenterades i juli 1976. Programmet, vars tyngdpunkt ligger på åtgärder som kan förbättra råvaru- försörjningen på medellång och lång sikt, omfattar utvecklingsprojekt inom områdena återvinning, materialhushållning i industrin och breddning (i tekniskt avseende) av försörjningsbasen. Det innehåller en mängd olika uppslag till forskningsprojekt, som man hoppas kunna väcka intresse för hos företag och forskningsinstitutioner. Statliga bidrag utgår för halva projekt- kostnaden.

Under de senaste åren har man genomfört en rad förändringar i lagstift- ningen i syfte att underlätta västtyska gruvföretags verksamhet i utlandet. Tidigare hade dessa företag mycket små utlandsinvesteringar. Situationen håller nu snabbt på att förändras och utlandsverksamheten spelar successivt en allt större roll. Eftersom de västtyska företagen internationellt sett är små har de vissa fördelar framför de stora engelska och nordamerikanska koncernerna. De betraktas uppenbarligen som mindre riskabla samarbets- partners för de råvaruproducerande länderna än de senare.

Det viktigaste instrumentet för stöd till gruvindustrins utlandsverksamhet är det tidigare nämnda finansieringsstödet till prospektering och andra förundersökningsarbeten. Utöver det särskilda finansieringsstödet och garantierna kan västtyska företag också utnyttja särskilda skatteregler för att underlätta utlandsinvesteringar.

Råvarupolitiska hänsyn har också påverkat utformningen av biståndspo- litiken. Ungefär hälften av de biståndsmedel som går till mineralsektorn avser tekniskt bistånd i form av hjälp med prospektering, undersökning av fyndigheter samt geologisk och teknisk rådgivning. Resten ges i form av biståndskrediter till investeringar. BGR spelar en viktig roll i samband med råvaruprojekt i u-länderna, bl. a. som konsult vid prospekteringsprojekt i u- länder.

Den västtyska regeringen har en klart negativ inställning till en interna- tionell reglering av råvarumarknaderna. Inställningen är givetvis en konse- kvens av den allmänt negativa attityden till ingrepp i marknaden, men även erfarenheterna av samarbetet inom EG, framför allt den gemensamma jordbrukspolitiken, tycks ha haft en avskräckande effekt. Internationella diskussioner om råvaror bör, menar man, ha till syfte att klarlägga marknadernas funktionssätt och ge ökad information om utvecklingstenden- serna för olika råvaror. Förbättrad information skulle på sikt leda till stabilare och rättvisare marknadsförhållanden.

Också i Västtyskland görs stora insatser i syfte att utveckla metoder för exploatering av havsbottnens mineraltillgångar, främst de 5. k. manganno- dulerna. Forskningsministeriet har sedan början av 1970-talet stött forskning och utveckling inom detta område och västtyska företag väntas delta i en framtida exploatering. Vid FN:s havsrättskonferens har Västtyskland stött de förslag som lämnat störst utrymme för privata företags deltagande i exploateringen av havsbottnens mineraltillgångar.

Sovjetunionen

Sovjetunionen kan med sin väldiga landmassa och stora mineraltillgångar ses som relativt oberoende från mineralpolitisk synpunkt. Vikten av självförsörj- ning har också betonats starkt och utrikeshandeln är relativt obetydlig. Också i Sovjetunionen har under de senaste åren en ny medvetenhet om råvarornas begränsningar kommit till uttryck. Ett bättre skydd och bättre användning av l naturresurserna har förklarats vara en ”nationell huvuduppgift”. Den l sovjetiska ekonomin är för närvarande mycket råvarukrävande. Delvis beror i detta sannolikt på en lägre utvecklingsgrad av ekonomin som helhet, men ; delvis också på det planeringssystem som använts. Planering och försök till * rationell besparing på nationell nivå har ofta lett till ett irrationellt resursslö— seri på lokal nivå. Den nya femårsplanen lägger stor vikt vid sparsamhet med råvaror, och på enskilda processer eller industrier har procentmål uppställts för hur mycket råvaru- och energiförbrukningen skall minskas.

De allra flesta mineral kan på sikt utvinnas i Sovjetunionen. Om så kommer att ske eller ej beror inte på den fysiska tillgängligheten utan på andra faktorer. De viktigaste är de höga utvinningskostnadema, transportproblem, brist på avancerad råvaruteknologi och på hårdvaluta samt slutligen sannolikt också politiska hänsyn. Ju mer Sovjetunionen avlägsnar sig från 1930-talets självförsörjningstänkande och i stället deltar i det internationella utbytet, i desto större utsträckning kommer sannolikt en del av de stora potentiella tillgångarna att förbli potentiella tillgångar.

Den handel som nu äger rum speglar den sovjetiska ekonomins mellan- ställning mellan de tekniskt avancerade i-länderna och u-länderna. Visavi OECD-länderna är man råvaruexportör och importerar teknologi. Gentemot u-länderna är man råvaruimportör och exporterar teknologi.

Den viktigaste anledningen till ett sådant mönster är sannolikt den samtidiga bristen på inhemsk avancerad råvaruteknologi och på hårdvaluta. Att utveckla nya avlägsna fyndigheter ställer utomordentligt stora krav på kapital och delvis importerad teknologi. Det kan därför vara attraktivt att utveckla de egna fyndigheterna med utländsk hjälp och betala i den hårdvaluta som de framtida råvarorna utgör.

Samtidigt förekommer en liknande politik — fast spegelvänd — gentemot u- länderna. Delvis är detta ett resultat av det sovjetiska biståndet. Långfristiga krediter, både på mer kommersiella villkor och som bistånd, blev redan på 1950-talet ett sätt för Sovjetunionen att kunna importera u-landsprodukter utan hårdvaluta. Krediterna gavs för leveranser av sovjetisk utrustning. Återbetalningen skedde — och sker — i form av u-ländernas råvaror. Numera finns det också en koppling mellan sektorinriktningen på det sovjetiska biståndet och det låntagande landets export till Sovjetunionen.

En ännu viktigare politisk dimension av den sovjetiska råvaruhandeln gäller förbindelserna med övriga Östeuropa, som liksom Västeuropa i stor utsträckning saknar mineralråvaror för den egna industrin. Under efterkrigs- tiden har Sovjetunionen blivit de östeuropeiska ländernas utan jämförelse viktigaste råvaruleverantör. Det är uppenbart att Sovjetunionen genom att dominera råvaruleveranserna till Östeuropa har ett starkt instrument för att utöva ekonomisk och politisk kontroll. Samtidigt har dessa länder genom de sovjetiska leveranserna fått en relativt trygg försörjning som de sluppit betala

med hårdvaluta. Prisnivån inom SEV, statshandelsländernas ekonomiska samarbetsorganisation, tycks också ha legat under världsmarknadspriserna. I stället har de importerande länderna bidragit med arbetskraft och kapitalut- rustning till projekten.

* Canada

Canada är världens tredje mineralproducent efter USA och Sovjetunionen. Kända och potentiella tillgångar är tillräckligt stora för att både täcka egna * behov och öka exporten fram till åtminstone år 2000. Omkring 60 % av ' mineralproduktionen exporteras för närvarande, huvudsakligen till USA, EG ? och Japan. Mer än två tredjedelar av gruvindustrin är utlandsägd, till allra , största delen av USA-bolag.

Canada är en federal stat och enligt konstitutionen är naturtillgångarna de ' enskilda provinsernas, inte federationens egendom. Att utforma en nationell råvarupolitik är därför en komplicerad process. Det första målet bör enligt den kanadensiska regeringen vara att tillgodose kanadensiska behov oavsett om det gäller inhemska eller utländska råvaror.

Därnäst följer

— ökad förädling och diversifiering för regional och nationell ekonomisk tillväxt, — då ökad lokal förädling inte är möjlig bör så stora exportinkomster som möjligt eftersträvas, — när det finns risk för uttömning av ett visst mineral eller när lokala ekonomier riskerar att överhettas bör mineralråvaran bevaras eller utvinnas i långsammare takt, - ökat kanadensiskt ägande i mineralsektorn samt bättre regional fördel- ning av brytningen bör också eftersträvas.

Höjning av förädlingsvärdet av de egna råvarorna innan de exporteras är således det främsta målet för den officiella politiken. Utvecklingen har under lång tid gått i motsatt riktning. År 1950 utgjorde den helt obearbetade formen (malm) ca 15 % av mineralexporten. År 1973 hade den stigit till över 40 %. I sin strävan att öka lokal bearbetning möter Canada flera av de hinder som u- länderna länge mött. Dit hör långa avstånd, liten egen marknad, nackdelar på grund av bristen på nära kontakter med avnämarna samt inte minst de andra i-ländernas stigande tullskydd vid ökad förädlingsgrad. För att trots dessa hinder kunna sätta kraft bakom sina mål skaffade sig regeringen år 1974 en ny möjlighet till exportkontroll av obearbetade råvaror, som dock endast är avsedd att användas när inga andra ansträngningar att höja förädlingsgraden hjälper.

Canada vill alltså inom det egna landet ha en del av den vidareförädling av råvarorna som för närvarande sker i andra i-länder. Samtidigt som man söker dra till sig utländska investeringar för att finansiera en sådan utveckling, vill man så långt möjligt styra och kontrollera dessa investeringar. Sålunda godkänns sedan år 1974 en utländsk investering av regeringen endast om den medför ”betydande nytta för Canada”, något som väckt reaktioner i USA. Man söker också begränsa utländska dotterbolags möjlighet att följa direktiv från utlandet när sådana strider mot kanadensiska intressen. Den nya

inställningen till ökad förädling och privata investeringar har bl. a. kommit till uttryck i Canadas förbindelser med EG och Japan.

Den kanadensiska strävan att använda sina råvaror på bästa sätt för egen del har emellertid inte lett till något stöd för u-ländernas strävan efter effektiva producentsammanslutningar. I Canada anser man fortfarande att den internationella marknaden fungerar bäst utan organiserade ingrepp för att påverka priserna. Eventuella avtal bör omfatta både konsumenter och producenter. Canada är därför den enda större kopparexportören som står utanför CIPEC (de kopparexponerande ländernas organisation) och man har inte heller gått med i de järnmalmsexporterande ländernas organisation (där Sverige är medlem), trots att denna inte är avsedd att påverka priserna.

Australien

Australien är mycket rikt på de flesta viktiga mineral, har gott om energiråvaror och en storjordbruksproduktion. Endast i fråga om olja är man tvungen att importera en del av förbrukningen. Den australiska exporten är lika råvarudominerad som ett typiskt u-lands: tre fjärdedelar består av obearbetade produkter från jordbruk och gruvor.

Mineralproduktionen ökade utomordentligt snabbt under 1960-talet. Bäst illustreras detta av utvecklingen i fråga om järnmalm. 1963 exporterades ingen järnmalm alls. Tio år senare var landet världens i särklass största järnmalmsexportör med 48 milj. ton per år. Också i fråga om kol, bauxit, koppar, mangan, nickel, bly och titan hör Australien till världens största exportörer. Det allra mesta exporteras i obearbetat skick, framför allt till Japan.

Liksom i Canada har en mycket stor del av det australiska näringslivet byggts upp med hjälp av utländskt kapital. Av gruvindustrins produktion kommer 62 % från företag med utländskt ägande. Redan under 1960-talet, men särskilt under den socialdemokratiska regeringen åren 1972—75 började en rörelse i syfte att ”buy back Australia”. Målet blev maximalt australiskt ägande och kontroll av naturtillgångarna. Följden blev en nedgång i prospektering och investeringar i mineralsektorn. Under den nya liberal- konservativa regeringen från och med december 1975 har en uppmjukning och nedtoning av kraven på nationellt ägande skett. Man har förklarat att man nöjer sig med ett minst femtioprocentigt australiskt delägarskap i nya råvaruinvesteringar. Även denna regel kan mjukas upp om australiskt kapital inte skulle kunna mobiliseras.

De båda partier som nu styr landet har också betonat att en ”påtvingad förädling” inom landet är slöseri med kapital. Man förefaller inte heller ha den kanadensiska ambitionen att diversifiera industrin för att den inte längre skall behöva vara så direkt knuten till den egna råvaruproduktionen. Däremot har den liberala regeringen behållit den av socialdemokraterna införda export- kontrollen och kravet på minimipriser på råvaruexporten.

Den framtida australiska ekonomin hänger framför allt ihop med Japan.

Exporten av mineral till Japan sker oftast under långtidskontrakt, i vilka visst svängrum för priserna medges med hänsyn till utvecklingen på världsmarknaden. Under den extrema råvaruboomen 1972—73 — som

sammanföll med den mer nationalistiska socialdemokratiska regeringen — utnyttjade Australien sin ställning till att omförhandla långtidskontrakten och lyckades uppnå högre priser. Denna erfarenhet lär ha gjort japanska stålföretag betänksamma och fått dem att söka efterjärnmalm på annat håll i världen. Detta skulle kunna leda till problem för Australien. Det är nämligen uppenbarligen så att det inte bara är Japan som är beroende av sin råvaruimport. Australien är också mycket beroende av sin råvaruexport till Japan. I nuvarande lågkonjunktur har den japanska stålindustrin haft svårt att använda kontrakterade mängder av bl. a. järnmalm och kol. För att uppfylla långtidskontrakten har man dock utfäst sig att först skära ned på importen från andra håll.

Det förtjänar dessutom att understrykas att om det finns ett i-land som mer än alla andra är extremt beroende av råvaruimport, nämligen Japan, så finns det också ett annat i-land, nämligen Australien, som i förhållande till de egna behoven har unikt stora tillgångar på råvaror och som samtidigt är berett att exportera dem till Japan i obearbetat skick. Detta gäller åtminstone ännu så länge. Som framgått fanns tendenser åt ett annat håll i början av 1970-talet, vilka också ledde till att Australien gick med i de u-landsorienterade producentorganisationerna för järnmalm, bauxit och koppar. För närvarande delar emellertid den australiska regeringen ingalunda de aspirationer att bilda priskarteller som finns hos de u-länder vilka dominerar dessa organisatio- ner.

F inland

Den finska försörjningssituationen på mineralområdet är ganska lik den svenska, med undantag av att Finland har en mer diversifierad produktion och saknar Sveriges järnmalmsexport. Dessutom har mineralsektorn utveck- lats senare än i Sverige, och man har ett större antal nya gruvor, vilket till en del får anses vara resultatet av en mer aktiv mineralpolitik.

Det statliga inflytandet på mineralområdet är betydligt mer framträdande i Finland än i Sverige. De statliga företagen styrs mer direkt av statsmakterna och såväl företagens som myndigheternas verksamhet inriktas i större utsträckning på att uppnå övergripande samhälleliga mål. De viktigaste . institutionerna är de båda statsägda företagen Outokumpu Oy (huvudsak-

ligen brytning och förädling av koppar-, nickel-, krom- och zinkmalmer) och Rautaruukki Oy (brytning och förädling av järn-, titan- och vanadinmalm samt ståltillverkning) samt den Geologiska Forskningsanstalten (GFA). De statsägda företagens styrelser består så gott som helt av politiker och ämbetsmän (50 % riksdagsmän). Handels- och industriministeriet har också representanter i direktionerna. Staten utövar dock bara sitt inflytande i vissa, ganska väl avgränsade frågor. Huvudintresset från statens sida är att styra företagens verksamhet till områden där sysselsättningssituationen är bekym- mersam, framför allt i norra Finland. Staten påverkar däremot inte sådana frågor som prospekteringens inriktning, forskning och utveckling eller utformning av produktionsprocesser. Samtidigt som statsmakterna, genom styrelsens sammansättning, i teorin kan påverka verksamheten utan att beakta företagsekonomiska mål, är man angelägen om att företagen inte skall

förlora karaktären av separata, vinstmaximerande organisationer. GFA är den finska motsvarigheten till SGU och sorterar under handels- och industriministeriet. GFA:s uppgifter är att:

— utföra geologisk forskning och kartläggning i landet, — leta efter och undersöka råämnestillgångar i berg- och jordgrunden, — offentliggöra resultaten av sina undersökningar, — sprida upplysning om malmletning och annan praktisk geologi.

GFA:s prospektering inriktas delvis på områden med svag sysselsättning. Däremot styrs inte insatserna i riktning mot särskilda mineral. GFA menar själv att prospekteringen har varit framgångsrik — man har svarat för 60 % av malmfynden i Finland under efterkrigstiden.

Finland har tre ungefär jämnstora prospekteringsorganisationer, nämligen Outokumpus,Rautaruukkis och GFA:s. Dessutom finns ett till 51 % statsägt mindre prospekteringsföretag, Finska Malm AB. Detta företag utför borr- ningar, geofysiska undersökningar m. m.

Att man har tre konkurrerande statliga prospekteringsorganisationer ses inte som något problem. Tvärtom innebär konkurrensen vissa fördelar, menar man, eftersom den leder till att olika metoder prövas och uppmuntrar till specialisering. Outokumpu och Rautaruukki skulle i och för sig kunna förlita sig helt på GFA vad gäller uppslagsgenererande prospektering och själva koncentrera sig på detaljerade undersökningar. Emellertid vill de inte göra sig helt beroende av GFA och behåller därför sina egna prospekterings- avdelningar. De utnyttjar dock GFA:s karteringsarbeten och också dess prospekteringsresultat. När GFA har hittat en fyndighet som verkar vara brytvärd, skall den nämligen erbjudas de statsägda företagen först. Bara om dessa inte vill köpa fyndet —- till det pris som de själva bestämmer — går budet till privata företag.

Staten gör inget försök att styra prospekteringen till att avse särskilda metaller eller mineral. Från regeringens sida är man främst intresserad av att en så stor andel som möjligt av prospekteringen görs i de sysselsättningssvaga delarna av landet, främst Lappland.

Den finländska gruvlagen, som kom till år 1965 , är mycket lik den svenska. En viktig skillnad är att det saknas koncessionslagstiftning. Så gott som alla nyttiga mineral kan i stället inmutas enligt gruvlagen. Någon motsvarighet till kronoandelen i svensk lagstiftning finns inte. Däremot kan handels- och industriministeriet tvinga en gruvrättsinnehavare att sätta igång brytning. Strävan att uppnå en så hög grad av självförsörjning som möjligt väger tyngre i Finland än i Sverige. Denna strävan har, tillsammans med önskan att skapa sysselsättning i de norra delarna av Finland och i inlandet, lett till att man i flera fall bryter gruvor, som på andra håll kanske inte skulle betraktas som brytvärda.

Finlands särskilda förhållande till Sovjetunionen avspeglas givetvis i handelsströmmarna även på mineralområdet. För flera metaller är Sovjet- unionen den viktigaste leverantören och i en del fall den största kunden.

I betydligt större utsträckning än i Sverige används bilaterala handelsavtal som en basis för handelsutbytet. Detta gäller framför allt östhandeln, som är betydligt viktigare för Finland än för Sverige. Östhandeln har givit upphov till

en ganska stor ”kompensationshandel”, dvs. Finland köper varor från östländer för att jämna ut handelsbalansen med dessa länder. Till en del består dessa kompensationsleveranser av mineralråvaror, som säljs vidare av det finska handels- och industriministeriet på världsmarknaden. Finlands export av mineralråvaror är därför större än vad som följer av den egna produktionen.

Trots att försörjningsmålet väger tyngre än i Sverige har Finland endast en ganska blygsam beredskapslagring. Orsaken härtill är förmodligen rent utrikespolitisk. En omfattande beredskapslagring skulle kunna ge upphov till tveksamhet beträffande Finlands neutralitetspolitik.

4.5.3 Internationellt samarbete pa" mineralområdet

De senaste åren har mineralpolitiska frågor blivit föremål för ett nytt och omfattande intresse i internationella sammanhang. I snart sagt alla mellan- statliga organisationer diskuteras mineralpolitiska eller mer allmänt råvaru- politiska problem. Dessa aktiviteter har hittills inte avsatt särskilt många konkreta resultat. Ett antal resolutioner har antagits och principbeslut har fattats, men det återstår ännu att omsätta dessa i praktiskt handlande. Eftersom en betydande del av den internationella debatten handlar om just dessa frågor anser vi det ändå motiverat att här ge en redogörelse för inriktningen av de internationella överläggningarna. Detta gäller särskilt som ett förverkligande av de förslag som diskuterats skulle få viktigå konse- kvenser för Sveriges försörjning med mineralråvaror.

Prisstabiliserande åtgärder[

Det viktigaste motivet för åtgärder i syfte att stabilisera marknaderna för mineralråvaror anses vara den osäkerhet som den nuvarande instabiliteten leder till. Osäkerheten försvårar företags och regeringars planering och gör det nödvändigt för dem att vidta försiktighetsåtgärder för den händelse att marknaden inte utvecklas som väntat. För företagen innebär marknadsfluk- tuationerna en ojämn vinstutveckling med därav följande likviditetspåfrest- ningar i lågkonjunktur och svårigheter att klara finansieringen av investe- ringar — om inte vinsterna trendmässigt ligger på en hög nivå. För regeringar innebär variationerna i priser och produktionsvolymer, särskilt i länder där gruv- och metallindustrin spelar en viktig roll i ekonomin, att nationalin- komst, exportintäkter, statsinkomster och sysselsättning varierar i takt med råvarukonjunkturen. Allt detta ställer mycket stora krav på regeringarnas ekonomiska politik.

I konsumentländernas ekonomier kan marknadsinstabiliteten skapa problem genom att osäkerheten om den framtida marknadsutvecklingen leder till en ”för låg” utbyggnadstakt av kapaciteten i den råvaruproduce- rande industrin, dvs. produktionskapaciteten anpassas inte till efterfrågan vid konjunkturtopparna utan till en lägre efterfrågan. Försörjningen med mineralråvaror blir då en flaskhals som leder till att konjunkturuppgången avstannar innan man nått fullt kapacitetsutnyttjande i industrin som helhet. Mot denna bakgrund har det hävdats att stabilisering av metallmarknadema

' Detta avsnitt bygger i huvudsak på den redo- görelse som givits i rap- porten (DsI l977:8) Rå- varor och råvarupolitik — underlag för svenska bedömningar från Nä- ringspolitiska rådets ar- betsgrupp för råvarufrå- gor.

borde vara ett vitalt intresse även för konsumentländernas regeringar. Dessutom har anförts att stabilare förhållanden på metallmarknadema bör ligga även i den metallanvändande industrins intresse eftersom inte heller den kan vara betjänt av den rådande osäkerheten beträffande marknadsut- vecklingen. Råvarukostnaderna svarar dock för en tämligen liten andel av de totala kostnaderna iden metallanvändande industrin, vilket kan innebära att prisstabilisering för metaller är ett marginellt intresse för denna industri.

Som framgår av de argument för marknadsstabiliserande åtgärder som anförts ovan är det lättare att visa att sådana åtgärder har intresse för länder där mineralproduktionen har betydelse än att identifiera avgörande fördelar för konsumentländerna av marknadsstabilisering. Stötestenen för konsu- mentländerna är att marknadsstabiliserande åtgärder normalt förutsätter regleringar av något slag. Frånsett den politiskt betingade motviljan mot ingrepp i marknaderna som finns i de flesta viktiga konsumentländer kan det också visa sig omöjligt för dem att gå med på sådana ingrepp utan att genomföra något som närmar sig en totalreglering av de egna ekonomierna. Detta gäller framför allt om de mest långtgående förslagen skulle genomföras, som t. ex. låsning av prisrelationema mellan råvaror och färdigvaror, s. k. indexering.

De åtgärder som har diskuterats i detta sammanhang är dels förbättring av informationen om marknaderna, dels prisstabiliserande åtgärder genom direkta ingrepp.

Förbättrad information torde kunna leda till en något högre grad av marknadsstabilitet, eftersom den minskar osäkerheten och möjliggör mer välgrundade beslut beträffande investeringar och produktion. Osäkerheten är emellertid bara en av de faktorer som leder till instabila marknader. Det finns i och för sig inga avgörande skillnader i marknadsstabilitet mellan metaller för vilka marknadsinformationen är god och lättillgänglig och metaller för vilka informationen är bristfällig och svårtillgänglig. Förbättrad och, framför allt, mer lättillgänglig information kan dock ge upphov till en bättre fungerande marknad i betydelsen ”rättvisare" marknad eftersom fördelningen av vinster och förluster mellan företag rimligen blir jämnare.

Flera olika förslag om ingrepp i syfte att åstadkomma prisstabilisering har framförts i den internationella diskussionen. Förslagen med sina otaliga varianter kan grovt delas in i tre grupper, nämligen priskontroll, lagring och kvoteringar.

Den principiellt enklaste varianten är priskontrollen. Härmed menas helt enkelt att man sluter multilaterala avtal om priserna och att de avtalsslutande regeringarna förbinder sig att övervaka att företagen tillämpar dessa priser vid export och import. Problemet med denna typ av förslag är att den ställer mycket stora krav på regeringarnas förmåga (och villighet) att kontrollera efterlevnaden.

De olika varianterna av lagringsförslag går alla ut på att marknadsvaria- tionerna skall motverkas genom att överskott absorberas genom lagerupp- byggnad och underskott fylls ut genom försäljningar från lager. Även om det förekommer lagerrörelser i stabiliserande riktning även i frånvaro av internationella överenskommelser är dessa lagerrörelser inte koordinerade. Genom att koordinera lagerpolitiken från flera regeringars sida eller utnyttja

ett centralt administrerat internationellt buffertlager motverkar man instabi- liteten med användande av mindre lagerrörelser. Huvudargumentet mot buffertlager är att de är kostsamma. Framför allt kan räntekostnaderna för att hålla stora lager bli mycket stora. Kostnaderna påverkas givetvis av vilken grad av prisstabilisering som eftersträvas. Om priset skall stabiliseras inom mycket snäva gränser behövs ett mycket stort lager. Dessutom innebär etablerandet av små prisintervall att lagrets möjligheter att göra handels- vinster minskar (lagret köper ju när varan är billig och säljer när den är dyr). Mot argumentet om de höga kostnaderna kan invändas att åtminstone en del av kostnaderna enbart innebär att kostnaderna flyttas över från vissa företag och regeringar, som nu själva bekostar de (okoordinerade) lager som byggs upp, till andra. Dessutom bör kreditinstituten åtminstone i teorin vara mer villiga att finansiera lager som garanteras av internationella avtal mellan suveräna regeringar än sådana som ligger hos enskilda företag. Uppbygg- naden av buffertlager skulle alltså kunna ställa ganska begränsade krav på finansiering över de deltagande regeringarnas budgetar.

Den tredje gruppen av ingrepp, nämligen kvoteringar, kan bara utnyttjas för att motverka prissänkningar. Eftersom produktionskvoteringar förut- sätter ett mycket omfattande kontrollsystem diskuterar man oftast export- kvoteringar. Problemet med kvoteringar är att de kan leda till onödiga stelheter i marknadsstrukturen eftersom en exportökning från något lands sida förutsätter omförhandling av kvoterna.

Resultaten av de försök som hittills gjorts att stabilisera metallmarkna- derna är inte alltför goda. Det är viktigt att understryka att den teoretiska diskussionen ligger ganska långt före benägenheten att göra reella insatser och att det därför är svårt att dra några slutsatser av erfarenheterna. Försök att förbättra informationen har gjorts i internationell regi för bly och zink, där en internationell studiegrupp sedan flera år sysslar med att sammanställa statistik och ta fram kortsiktiga prognoser. Den allmänna uppfattningen om bly- och zinkgruppens arbete förefaller vara att det har lett till en viss stabilisering av marknaderna. En viktig bidragande faktor till det goda resultatet är säkert att företagen har ett inbördes gott samarbete.

Ett multilateralt avtal om prisstabiliserande åtgärder finns för en metall, nämligen tenn. Det internationella tennavtalet utnyttjar kvoteringar och buffertlager för att stabilisera tennpriset. I huvudsak har man härigenom lyckats att förhindra prisfall, medan man varit begränsat framgångsrik när det gällt att motverka prisstegringar. Orsaken till svårigheterna att begränsa prisstegringarna anses vara att buffertlagret har varit alltför litet. Å andra sidan har lagringen givit en genomsnittlig avkastning av ca. 10 % på det investerade kapitalet.

Det förslag om stabilisering av råvarumarknadema, inklusive markna- derna för vissa mineralråvaror (koppar, järnmalm, mangan, bauxit och råfosfat) som f.n. ägnas störst uppmärksamhet är det s.k. integrerade programmet, som nu diskuteras i UNCTAD. I programmet ingår stabilise- ringsåtgärder för olika råvaror. För vissa av dessa föreslås endast förbättrat informationsutbyte, medan för andra förslag framförts om buffertlagring och exportkvoteringar i prisstabiliserande syfte. Tanken bakom det integrerade programmet är att samtidiga internationella förhandlingar om ett flertal

'Consideration of issues relating to the establish- ment and operation of a common fund. Report by the Secretary-General of UNCTAD. Geneve 1976 (TD/B/IPC/CF/Z).

2 Minerals and Energy in the Developing Coun- tries, World Bank Report No. 1588, Washington D. C. 1977.

råvaror skall göra det möjligt att nå kompromisser som underlättar förhand- lingarna. Dessutom avses de buffertlager som skulle bildas för några råvaror få gemensam finansiering genom att en särskild gemensam fond för buffertlagerfinansiering inrättas. Den gemensamma fonden får anses som den mest kontroversiella delen av det integrerade programmet. Enligt UNCTAD-sekretariatets uppskattningar skulle fonden till en början kräva direkta bidrag från UNCTAD:s medlemsländer med ca en miljard dollar. Den totala kostnaden för fonden, inklusive kostnader för andra åtgärder på råvaruområdet än lagring, skulle uppgå till sex miljarder dollar.1

De stora industriländerna har varit kritiska till förslaget om fonden, men har i princip gått med på att en fond skall bildas. Sverige har, i likhet med några andra mindre industriländer, förklarat sig stödja förslaget om en gemensam fond.

Finansiering av investeringar i mineralproduktion

De ökande kapitalkostnaderna för nya gruvprojekt har, tillsammans med de internationella gruvföretagens tilltagande ovilja att investera i u-Iänder på grund av risken för nationaliseringar, lett till att man i internationella sammanhang börjat diskutera möjligheterna att få fram kapital för gruvin- vesteringar i former som är acceptabla både för företagen och värdlandsre- geringarna. Framför allt har USA:s regering kommit med flera förslag i detta syfte.

Ett sådant förslag avsåg bildandet av ett multilateralt system för investe- ringsgarantier eller -försäkringar. Detta förslag har numera övergetts. En av orsakerna härtill är det mycket hårda motståndet från u-länderna, som om ett sådant system upprättades skulle få att göra med en internationell myndig- het,stödd av ett stort antal regeringar, vid eventuella tvister om ersättning vid nationaliseringar i stället för som nu en enda regering.

Ett annat förslag av senare datum gällde den s. k. Internationella Resurs- banken. Banken var tänkt att garantera riskkapital mot icke-kommersiella risker och liknade därmed ett investeringsgarantisystem, men den skulle också underlätta deltagande för utomstående finansiärer genom att ge ut "råvaruobligationer” (commodity bonds) med säkerhet antingen i framtida råvaruproduktion eller i intäkterna av försäljningen. Banken skulle ingå som tredje part i investeringsavtal (som i övrigt skulle omfatta företag och värdland) och medverka till att avtalen utformades så att risken minskade för oväntade åtgärder från värdlandets sida av typ leveransstömingar, export- skatter, förbud mot vinsthemtagning etc. Värdländerna skulle å andra sidan kunna ställa krav på t. ex. teknologiöverföring i samband med investering-

ama. Förslaget framfördes vid UNCTAD:s fjärde session i maj 1976, och diskuterades vid den s. k. nord-syddialogen. På senare tid har det emellertid inte drivits av USA:s regering och det förefaller som om man släppt tanken på en resursbank. Världsbanken har utrett frågan och har lämnat en rapport som är kritisk till förslaget.2

EG-kommissionen mottog år 1977 en framställning från ett antal gruvfö- retag som var baserade i EG-länder. Framställningen gick ut på att EG- länderna gemensamt borde bilda ett system för investeringsgarantier avse-

ende gruvprojekt. Man har senare fattat beslut om att bygga upp ett sådant system.

Samarbete mellan råvaruproducerande Iänder'

De prishöjningar på råolja som hösten 1973 beslutades av OPEC (Organisa- tion of Petroleum Exporting Countries) förorsakade, tillsammans med det samtidiga exportembargot för olja, allvarliga störningar i många oljeimpor- terande länders ekonomier. Detta ledde till att man började diskutera sannolikheten för liknande aktioner från andra råvaruproducerande länders sida. En orsak härtill var att den nya och mer framträdande roll som de oljeexporterande ländernas regeringar spelade i samband med prishöjning- arna på olja stärkte regeringarna i andra råvaruexporterande länder i deras tro på möjligheterna att kontrollera råvarumarknaderna. Försök har sedan gjorts att genom samordnade aktioner höja priserna för flera råvaror. I de flesta fall har dessa försök hittills misslyckats.

Följande fyra faktorer synes ha avgörande betydelse för om en producent- organisation skall lyckas med sina försök att höja priset på en viss råvara:

— efterfrågans priskänslighet — den utbudsökning utanför producentorganisationen som en prishöjning lockar fram

— producentländernas ekonomiska och politiska uthållighet — sammanhållningen mellan producentländerna

Efterfrågans priskänslighet är bl. a. beroende av hur lätt det är att ersätta råvaran med något annat material. Efterfrågeeffekten av en prisförändring beror också på råvarans relativa ekonomiska betydelse på det område där den används. En viktig förutsättning för att aktioner som syftar till prishöjningar skall lyckas är att prishöjningarna inte omedelbart framkallar produktionsökningar på andra håll, utanför producentorganisationen, som pressar ned priset igen. Detta inträffar inte om det är svårt och/eller tidskrävande att sätta i gång produktion av råvaran i fråga utanför producentorganisationens medlems- länder. Detta kant. ex. bero på att detär svårt att återvinna råvaran från skrot eller avfall, eller på att investeringar i alternativ produktion har lång mognadstid eller är omöjliga att utföra. För att det skall vara möjligt för en producentorganisation att vidta åtgärder i syfte att begränsa exporten och/eller produktionen av en viss råvara måste medlemsländerna vidare kunna klara de ekonomiska påfrestningar som blir följden. Medlemsländernas möjligheter att klara följderna av en produktions- begränsning är naturligtvis större om råvaran i fråga inte är av avgörande betydelse för deras BNP, exportintäkter eller sysselsättningen i länderna. Å andra sidan är naturligtvis incitamenten att delta i producentsamarbete starkare för ett land om en viss råvara är viktig för dess ekonomi. 1Detta avsnitt bygger För det enskilda medlemslandet i en producentorganisation kan politiska P? Sie", redogörelse som faktorer vara av avgörande betydelse. Starka säkerhets- eller handelspolitiska %li/'ås') rågszginogåsr; band till konsumentländerna försvårar i flera fall aktivt deltagande i varupolitik _ underlag gemensamma producentaktioner. Om produktionen av råvaran kontrolleras för svenska bedömning- av eller på annat sätt är integrerad med företag som är baserade i ar.

konsumentländerna kan detta utgöra ett hinder.

För att medlemmarna i en producentorganisation skall kunna ena sig om att vidta konkreta åtgärder bör de ha gemensamma intressen vad gäller den aktuella råvaran och vara någorlunda jämspelta. Detta innebär att råvaran bör vara av tämligen likartad kvalitet och att skillnaderna mellan produktions- kostnaderna för råvaran i de olika länderna bör vara så små som möjligt. Dessutom underlättas samarbetet om medlemsländernas marknadsandelar är ungefär lika stora och stabila på sikt. Samarbetet mellan medlemsländerna flyter naturligt nog också lättare om det finns någon form av värdegemenskap mellan de olika regeringarna.

Konsumenternas vilja och förmåga att vidta motåtgärder har givetvis också betydelse för en producentorganisations möjligheter att nå framgång. För flera råvaror gäller, att förädlingsledet domineras av några få mycket stora företag som i kraft av sin storlek och genom inbördes samarbete kan försvåra producentorganisationernas verksamhet, t. ex. genom att spela ut råvarupro- ducerande länder mot varandra. Företagen kan också isolera sig mot effekterna av producentorganisationernas verksamhet genom att bygga upp egna buffertlager, investera i tillverkning av substitut etc.

Som redan nämnts har de försök som gjorts från råvaruproducerande länders sida att höja priserna på sina produkter i stort sett misslyckats. För flera metaller gäller att sådana försök inte gjorts och knappast kommer att göras i framtiden. I bilagorna 1—19 beskrivs situationen för de olika metallerna mera i detalj. Här ges bara en allmän översikt.

Det finns flera metaller för vilka västliga industriländer är de dominerande producenterna. Även om dessa länder har ett stort potentiellt inflytande på marknaderna, förefaller det mindre troligt att de skulle välja att använda detta inflytande på ett aktivt sätt för att höja priserna. Detta gäller t. ex. för bly, järnmalm, molybden, nickel, titan, vanadin och zink. Däremot kan givetvis företag som har en dominerande ställning på marknaden utnyttja detta förhållande för att maximera sina vinster, liksom företagen kan samarbeta sinsemellan. Av de nyss nämnda metallerna föreligger en sådan monopolsi- tuation eller finns sådant samarbete för alla utom järnmalm och titan (vad gäller titan finns dock ett samarbete mellan de australiska producenterna av rutil, det ena av de två utgångsmaterialen för titan). De företag som producerar bly och zink har ett ganska väl utvecklat inbördes samarbete, medan marknaderna för molybden, nickel och vanadin vardera domineras av ett eller ett fåtal företag.

Sovjetunionen och Sydafrika dominerar tillsammans marknaderna för två viktigare metaller, nämligen krom och mangan. Naturligtvis finns det också andra producenter, men dessa skulle förmodligen inte kunna hindra de två dominerande producenterna från att höja priserna om de så önskade. Genom att utnyttja FN-restriktionerna mot Rhodesia och genom skickligt agerande på marknaden har dessa två länder lyckats höja krompriset avsevärt under de senaste åren. Situationen för mangan är mer komplicerad. Den sovjetisk- sydafrikanska dominansen är inte lika stor. Dessutom är manganförbruk- ningen direkt beroende av stålproduktionen och i den internationella stålkonjunktur som rått de senaste åren föreligger överkapacitet i mangan- produktionen. Detta har hindrat eventuella försök till samordnade prishöj- ningar.

utvecklingsland, Zaire, och ett enda företag, det statligt ägda Gecamines. Företaget har utnyttjat sin monopolsituation och tagit ut så höga vinster som möjligt. Dess handlingsfrihet begränsas dock av att kobolten produceras som biprodukt vid kopparutvinning.

Producentorganisationer har bildats för sex metaller och mineral, nämligen bauxit, järnmalm, koppar, kvicksilver, råfosfat och wolfram. Råfosfat har behandlats i vårt tidigare betänkande (SOU 1977:75) om industrimineral.

Tio länder, som tillsammans svarar för ca 75 % av världsexporten av bauxit, är medlemmar i International Bauxite Association (IBA). IBA har förklarat att den vill samarbeta med konsumenterna och har heller inte gjort några samordnade försök att höja priserna. De försök att utarbeta en gemensam prispolitik som gjorts inom organisationen har haft begränsad framgång, vilket antagligen främst beror på att de olika medlemsländernas gruvor. har starkt varierande produktionskostnader och malmkvaliteter. Det största hindret för mer aktiva åtgärder från IBA:s sida är förmodligen, förutom den oenighet som finns inom organisationen, det faktum att konsumentföretagen är välorganiserade och starka. Dessa företag har fortfarande stort inflytande över bauxitproduktionen och produktionen av mellanprodukten aluminiumoxid, även om inflytandet minskat betydligt under senare år. Dessutom pågår det långt framskridna försök att framställa aluminium ur alternativa råvaror som t. ex. mineralet anortosit, lerskiffer m. m.

Producentorganisationen för järnmalm, Association des Pays Exportateurs de Minerai de Fer (APEF), bildades 1975. Tio länder, däribland Sverige, är medlemmar. Tillsammans svarar medlemsländerna för knappt 50 % av världsexporten av järnmalm. APEF:s huvudsakliga syfte är att tjäna som ett forum för infomationsutbyte om utvecklingen på järnmalmsområdet. Organisationen skall enligt sina stadgar beakta även de importerande ländernas intressen. Med den nuvarande uppsättningen medlemsländer (bl. a. Australien och Sverige) får det betraktas som mycket osannolikt att APEF skulle försöka genomföra koordinerade prishöjningar. Detta skulle för övrigt också vara mycket svårt i den nuvarandejärnmalmskonjunkturen. En möjlig effekt av samarbetet inom APEF är att de järnmalmsproducerande länderna i högre grad kan komma att ta hänsyn till den totala marknadsbilden vid beslut om nya investeringar. Emellertid har APEF betydande svårigheter att praktiskt och administrativt få till stånd ett fungerande samarbete även på denna punkt.

Åtta länder är medlemmar i Conseil Intergouvernemental des Pays Exportateurs de Cuivre (CIPEC), de kopparexporterande ländernas organisa- tion. Tillsammans svarar de för ca 35 % av världsproduktionen och 70 % av världsexporten av koppar. CIPEC:s framgångar har hittills varit mycket begränsade, och det är tveksamt om organisationen överhuvudtaget, trots en del försök, lyckats påverka kopparpriset. Misslyckandet hittills beror framför allt på den stora oenigheten inom organisationen. Några av organisationens medlemsländer hoppas uppenbarligen att de diskussioner som pågår i UNCTAD om stabilisering av kopparpriser skall leda till förbättringar någon gång i framtiden. Andra medlemsländer, framför allt Chile, tycks i praktiken ha övergett tankarna på samarbete och satsar nu på att öka sin egen produktion — även om detta måste ske på övriga CIPEC-länders bekost- nad.

En organisation för kvicksilverproducerande länder bildades år 1974. Organisationen har vid ett par tillfällen försökt fastställa ett minimipris för kvicksilver men har hittills inte lyckats upprätthålla detta. Efterfrågan på kvicksilver är på sikt sjunkande, vilket talar för att organisationen inte heller i framtiden kommer att lyckas i sina strävanden. En prishöjning skulle l resultera i att nedlagda gruvor i länder som står utanför organisationen skulle öppnas på nytt, samtidigt som kvicksilveri flera användningar skulle ersättas av andra ämnen.

Försök har gjorts att bilda en producentorganisation för silver. Eventuella åtgärder i syfte att höja priset försvåras dock av att två tredjedelar av silverproduktionen framställs som biprodukt vid utvinning av andra metal- ler. Återanvändningen av silver är dessutom betydande, samtidigt som silvermarknaden är starkt påverkad av spekulationsaffarer, vilket gör det svårt för producenterna att på förhand bedöma effekten av olika åtgärder.

År 1975 bildade åtta wolframproducerande företag Primary Tungsten Association (PTA), Företagen stöddes härvid av regeringarna i de länder där de hörde hemma, bl. a. Kina. Dessa länder svarar tillsammans för en mycket stor del av världsproduktionen av wolfram. Organisationen bildades som en reaktion på att de överläggningar om prisstabilisering för wolfram som försiggått sedan längei UNCTAD inte lett till några resultat. Senare har flera andra företag, även i industriländer, gått med i PTA. Medlemsföretagen samordnar inte sin prispolitik, utan använder organisationen för att utbyta statistisk information och diskutera marknadsutvecklingen. Kina har däremot ensamt fört en prispolitik som lett till stora prishöjningar på wolfram under de senaste åren.

För en metall, nämligen tenn, förekommer som redan nämnts samarbete mellan producent- och konsumentländer. Sedan 1956 har det funnits avtal om prisstabiliserande åtgärder. De flesta exportörer och importörer av tenn är med i avtalet. Sannolikheten för ensidigt producentsamarbete måste anses vara mycket liten, så länge avtalet fungerar tillfredsställande, vilket det har gjort hittills från producentländernas synpunkt. Man har lyckats bra med att hålla priset uppe i lågkonjunkturer, sämre med att begränsa prisökningarna i högkonjunkturer. Efterfrågeutvecklingen för tenn är svag och det finns stark konkurrens från alternativa material som aluminium, stål och plast, vilket innebär att producentländernas utsikter att lyckas med ensidiga prishöjningar — om avtalet skulle bryta samman — måste anses vara små.

Sammanfattningsvis förefaller det som om framför allt fyra mineralråva- ror, nämligen bauxit, koppar, krom och wolfram, erbjuder vissa möjligheter till samarbete mellan producentländer. Inte i något fall har dock länderna samma möjligheter att ensidigt bestämma priserna som OPEC. Konsekven- serna av eventuella prishöjningar ärinte heller i något fall lika allvarliga för de konsumerande länderna som de är vad gäller oljan.

4.6 Den globala situationen ur svenskt perspektiv

I kapitel 8 och 9 kommer vi dels att sammanfatta våra prognoser vad gäller världens och Sveriges framtida produktion och förbrukning av metaller, dels att ange våra slutsatser av dessa prognoser och utgångspunkter för det

fortsatta arbetet med att utforma en svensk mineralpolitik. Det är därför för tidigt att redan i detta avsnitt redovisa våra slutliga bedömningar av utvecklingen. Däremot kan vi redan nu ange vilka delar av den globala bilden som kan vara av betydelse från svensk synpunkt och hur olika aspekter av denna bild påverkar 055. Detta görs i form av en genomgång av de föregående avsnitten i detta kapitel.

Vad först gäller den globala tillgångssituationen konstaterade vi att det inte finns någon grundad anledning att befara en total resursbrist, varken i fysisk eller ekonomisk mening. Däremot finns det ett samspel mellan fysisk tillgänglighet på metaller samt pris- och efterfrågeutveckling, som förtjänar att följas noggrant och som kan påverka utformningen av långsiktiga industriella strategier även i Sverige. Samtidigt bör man understryka att detta inte är den enda aspekten,och antagligen inte ens den viktigaste, av dem som bör påverka materialvalet. Faktorer som ekonomisk tillgänglighet på kortare sikt, integrationsfördelar och miljöhänsyn kan alla visa sig viktigare i det enskilda fallet.

Havets mineraltillgångar togs upp i ett särskilt avsnitt. I vårt slutbetän- kande kommer vi att diskutera mer ingående vilka möjligheter ett framtida utnyttjande av mineraltillgångarna på havsbottnen öppnar för svensk industri. På detta stadium kan vi emellertid konstatera att utvinning av nickel, koppar och kobolt ur mangannoduler innebär att produktionen av dessa metaller sprids på flera händer, något som rimligtvis bör vara en fördel för Sverige, som importerar dessa metaller.

Vad gäller produktionen av metaller konstaterade vi att proportionerna mellan olika ländergrupper vad gäller gruvproduktion i stort sett varit konstanta, medan förädlingskapaciteten i allt större utsträckning förläggs till u-länder. Det bör emellertid understrykas, att u-ländemas inbrytning i metallproduktionen kan medföra svårigheter på sikt för länder med höga kostnader, inklusive Sverige, även om dessa länder baserar sin tillverkning på egna gruvor.

I avsnittet om förbrukning av metaller underströks att konsumtionen har blivit allt mer differentierad och att man ställer allt mer exakta och noggranna krav på de material som används i industrin. Detta har medfört att forskning om olika materials egenskaper och utveckling av nya material har blivit en allt viktigare del av det industriella forsknings- och utvecklingsarbetet. Vi kommer att återkomma till detta i vårt slutbetänkande.

Avsnittet om mineralpolitiken i några andra länder har tagits med i detta betänkande för att dels visa vilka överväganden som styr den globala utvecklingen, dels ge impulser till den diskussion som skall föra fram till våra förslag beträffande den svenska mineralpolitikens inriktning. En slutsats kan dras redan nu: mineralpolitiken i Sverige har varit väsentligt mera passiv än i andra länder. Jämfört med de stora industriländerna har man i Sverige tagit ganska liten hänsyn till försörjningsaspekterna. Jämfört med länder i en situation som delvis liknar vår egen, t. ex. Canada och Finland, har vi i Sverige inte betonat vikten av ökad förädling och intensivt utnyttjande av våra egna mineraltillgångar lika starkt.

Prisstabilisering för mineralråvaror genom multilaterala åtgärder diskute- rades i ett avsnitt. Sverige har traditionellt stött försök att stabilisera råvarupriser genom internationella överenskommelser. Inställningen har

dock motiverats snarare av utrikespolitiska hänsyn än av ekonomiska analyser. Samtidigt framstår det som troligt att sådana överenskommelser har fler fördelar än nackdelar att erbjuda för ett litet, råvaruimporterande land som Sverige, med ringa inflytande på den internationella prisbildningen. I vissa av de bilagor som behandlar enskilda metaller diskuteras dessa aspekter mer ingående. l

Samma argument som nu används för att motivera en positiv svensk i inställning till prisstabiliserande åtgärder kan också utnyttjas för att ge stöd * för en positiv attityd vad gäller brett baserade lösningar av investeringspro- blemet inom mineralsektorn. Det är möjligt att det finns tendenser till underinvestering i produktionen av vissa metaller. Eftersom Sverige är importör av de flesta metaller bör det ligga i vårt intresse att bristsituationer som uppkommer på grund av underinvestering kan undvikas. De förslag till lösningar av investeringsproblemen som framförts i olika sammanhang kan därför förtjäna att studeras från svensk sida.

Vad slutligen gäller samarbetet mellan producenter av olika metaller förtjänar det än en gång att understrykas att den form av producentsamarbete som har störst betydelse på världsmarknaderna för metaller idag är samar- betet mellan företag. Företagskoncentrationen i mineralsektorn är högre än i de allra flesta andra industribranscher. Detta faktum kan komma att påverka också den svenska gruv- och metallindustrins framtid. Det samarbete som förekommer och planeras mellan olika råvaruproducerande u-länder bedöms inte komma att påverka Sveriges situation i samma grad under åtminstone det närmaste årtiondet.

5. Malmer och metaller i Sverige

5.1. Minerallagstiftning

Rätten att utnyttja mineraltillgångar i Sverige regleras enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och jordäganderätts- systemet.

Gruvlagen (19742342, ändrad senast-1977:708) bygger på inmutningssys- temet. Enligt denna lag kan var och en på egen eller annans grund under vissa förutsättningar erhålla inmutningsrätt, dvs. rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndighet. Mineralfyndighet är inmutningsbar om den innehåller malm till vissa metaller, bl. a. koppar, bly, zink och järn, eller innehåller vissa industrimineral. Den som erhållit inmutningsrätt får inom visst angivet område utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral. Inmutning ges för tre år, men inmutaren kan efter ansökan få rätt att förlänga undersökningstiden till sammanlagt tio år. Om han vill bearbeta en fyndighet har han rätt att få sig anvisat arbetsområde för detta, s. k. utmål. Inmutaren måste då visa att inmutningsbart och för teknisk bearbetning lämpat mineral finns inom det inmutade området i sådan mängd att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift. Utmålet gäller i första hand under tjugofem år, men kan under vissa förutsättningar förlängas med tjugo år i sänder. '

Lagen (1974z890) om vissa mineralfyndigheter (ändrad senast 1975z748) bygger på koncessionssystemet, vilket innebär att rätten att söka efter och bearbeta fyndigheter som omfattas av lagen upplåts först efter en diskretionär prövning. Koncession beviljas endast den som från allmän synpunkt befinns lämplig. Koncessionsvillkoren kan växla från fall till fall. Enligt lagen krävs med vissa angivna undantag särskilt tillstånd (koncession) för undersökning och bearbetning av fyndigheter av bl. a. olja, gas, stensalt och uranhaltigt mineral. Koncession beviljas f. n. av regeringen. Denna rätt kan dock delegeras till underordnad myndighet.

För de flesta industrimineral tillkommer rätten att utnyttja en mineralfyn- dighet ägaren av den mark där den påträffas. ' _

För utvinning av mineral på den svenska delen av kontinentalsockeln krävs tillstånd enligt lagen (l966:314) om kontinentalsockeln (ändrad senast 19751723). Tillståndsgivningen ankommer f.n. i huvudsak på regeringen med möjlighet till delegation till underordnad myndighet. Lagen följer i princip koncessionssystemet.

5.2. Den statliga organisationen på mineralområdet

Bergsstaten är den lokala organisationen för ärenden rörande bergshantering och därmed sammanhängande frågor. I dess uppgifter ingår bl. a. att behandla ansökningar om inmutningsrätt. Bergsstaten är organiserad på ett sydligt och ett nordligt distrikt. Chef för varje distrikt är en bergmästare.

Chefsmyndighet för bergsstaten är statens industriverk (SIND), som inrättades år 1973 och då bl. a. övertog kommerskollegii tidigare uppgifter att handlägga näringspolitiska frågor som rör gruvindustrin.

Samtidigt med industriverket inrättades nämnden för statens gruvegen- dom (NSG), som har till uppgift att förvalta statens gruvegendom. Från att tidigare i huvudsak endast förvaltat gruvrättigheter enligt gruvlagen och dess föregångare (utmål och s.k. kronoandelar, se nedan) omfattar nämndens förvaltning fr. o. m. den 1 juli 1977 även andra typer av mineralfyndigheter, bl. a. industrimineral. I nämndens verksamhet ingår även prospektering. Industriverket svarar för nämndens kanslifunktioner. Gruvlagen ger staten rätt att delta i hälften av enskildas utmål genom 5. k. kronoandel. Staten får härigenom rätt att tillsammans med utmålsinnehavaren eller ensam inves— tera i och uppbära vinst av gruvbrytningen. I utmål som tillkommit före år 1940 har i stället jordägaren motsvarande rätt, 5. k. jordägareandel.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den centrala förvaltningsmyn- digheten för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet. År 1974 fick SGU en ny organisation. I samband härmed beslutades att SGU i princip inte längre skall bedriva av verket självt initierad prospektering, utan i stället åta sig uppdrag från andra. Fortfarande anvisas dock medel för uranprospekte- ring direkt till SGU över statsbudgeten.

Omfattningen av SGU:s verksamhet under budgetåret l977/ 78 framgår av tabell 5.1. De totala medel som anvisas till verksamhet på mineralområdet över statsbudgeten är något mindre än SGU:s omsättning. I tabell 5.2 visas omfattningen av SGU:s, NSG:s och bergsstatens anslagsfinansierade verk-

Tabell 5.1 SGU:s verksamhet under budgetåret 1977/78. Utfall i milj. kr.

Program Anvisat över Uppdrag Summa statsbudget" __ Från NSG Övriga Kartering 17,6 (16,1) 17,6 Information och doku- mentation » 11,6 (11,2) 11,6 Prospektering 13,1 (12,9) 41,3 11,6 66,0 Speciella undersök- ningar 11,217 11,2 Summa 42,3 (40,2) 41,3 22,8 106,4

” Siffror inom parentes avser ordinarie anslag för budgetåret samt täcknings- och tilläggsanslag. Differensen beror på utnyttjande av reservationer från budgetåret 1976/ 77. b Inklusive medel från forskningsråd m. m. (0,9 milj. kr.). Källa: SGU:s anslagsframställning för budgetåret 1979/80.

samhet under budgetåret 1977/ 78. I det belopp som redovisas för SGU ingår inte kostnaderna för hydrogeologisk kartering och grundvattendokumenta- tion. I tabellen ingår inte heller kostnaderna för verksamheten vid SIND:s mineralbyrå eller STU:s forskningsstöd till mineralsektorn.

5.3. Prospektering

Prospektering bedrivs i Sverige av såväl statliga som privata organisationer. En utförlig beskrivning av prospekteringsverksamheten har givits i vår tidigare rapport (Ds I 1978:16). Malmtillgångar och prospektering.

Den statliga prospekteringen med undantag av uranprospektering sköts fr. o. m. budgetåret 1975/ 76 av NSG, som härvid i första hand har att utnyttja SGU. Nämnden torde vara landets största prospektör. Från och med budgetåret 1977/ 78 har nämnden också erhållit medel för prospektering efter industrimineral. Vägledande för nämndens prospektering är att inrikta insatserna på en successiv utvärdering av fyndigheterna från kommersiell synpunkt utan att den långsiktiga prospekteringsverksamheten eftersätts.

Prospektering bedrivs vidare av de olika gruvföretagen. År 1974 beräknas gruvföretagen ha lagt ut ca 30 milj. kr. på prospektering utanför driftsgru- vorna. Härtill kommer kostnaderna för undersökningar i anslutning till de gruvor som var i drift. Samtliga bedriver prospektering i anslutning till sina gruvor, medan främst Boliden och LKAB också söker efter malmer utanför sina gruvdistrikt. LKAB:s egen prospekteringsverksamhet är tämligen ny och kom i gång under år 1976 då en ny prospekteringsorganisation byggdes upp i Stockholm. Prospekteringsverksamheten, som är koncentrerad till de nordligaste länen, har de senaste åren ökat kraftigt. Tabellerna 5.3 och 5.4 visar de inmutade arealernas fördelning på län respektive fördelning av de arealer som inmutats i de fyra nordligaste länen på inmutare. Ett annat sätt att få en bild av prospekteringsverksamheten kan vara att studera antalet utfärdade mutsedlar (bevis på inmutning). En uppfattning om resultatet av prospekteringsverksamheten får man genom att studera antalet anvisade utmål. Detta görs i tabell 5.5.

Det framgår av tabellen att en mycket ringa—del av de prospekteringsin- satser man gör leder till utmål. Dock är inte jämförelsen helt korrekt eftersom en inmutning leder till ett utmål först många år senare. Vidare påverkas tabellen för åren 1974—1976 av den nya gruvlagen och de något annorlunda bestämmelser som då infördes.

Tabell 5.2 Anslagsfinansierad statlig verksamhet på mineralområdet budgetåret 1977/78. Utfall i milj. kr.

SGU 36,4 NSG 57,9a Bergsstaten 1,4 Summa 95,7

0 varav Adakentreprenaden 9,8; prospekteringsverksamhet 42,1; övrig verksamhet 6,0. Källa: Myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1979/ 80.

Hektar % Staten 40 900 33 Boliden AB 51 900 42 LKAB 27 300 22 Övriga 1 400 1 Enskilda personer 1 300 1 Summa 122 800 994

124 Malmer och metaller i Sverige SOU 1979:40 Tabell 5.3 Inmutade arealer i Sverige år 1977 [än Inmutad areal Areal totalt Andel av länens Km2 Fördel- Km2 Fördel- areal ning ning som är i riket i riket inmutad % % % Stockholms — 6 494 1,6 0 Uppsala 3 6 987 1,7 0,04 Södermanlands 1 6 060 1,3 0,01 Östergötlands 8 10 566 2,6 0,1 Jönköpings 2 9 943 2,4 0,02 Kronobergs — 8 459 2,1 0 Kalmar 15 11 171 2,7 0,1 Gotlands - 2 3 140 0,8 0 Blekinge — 2 909 0,7 0 Kristianstads 19 6 048 1,5 0,3 Malmöhus — 4 909 1,2 0 Hallands — 5 448 1,3 0 Göteborgs o. Bohus — 5 110 1,2 0 Älvsborgs 7 11 394 2,8 0,1 Skaraborgs 2 7 937 1,9 0,02 Värmlands 23 17 584 4,3 0,1 Örebro 175 4 8 514 2,1 2,1 Västmanlands 23 0,5 6 302 1,5 0,4 Kopparbergs 629 15 28 350 6,9 2,2 Gävleborgs 24 0,5 18 191 ' 4,4 0,1 Västernorrlands 56 1 21 771 5,3 0,3 Jämtlands 395 9 49 857 12,1 0,8 Västerbottens 1 137 26 55 429 13,5 2,1 Norrbottens ] 809 42 98 906 24,0 1,8 Hela riket 4 328 100 411 479 100,1 1,1 Källa: Industriverkets syn på energi- och mineralfrågorna i den fysiska riksplanet- ingens planeringsskede (SIND PM l977:15). Tabell 5.4 Inmutade arealer i norra distriktet” år 1977 fördelade efter inmutare

" Norra distriktet omfattar Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. ” På grund av avrundning blir summan inte 100. Källa: Bergmästaren i norra distriktet.

Tabell 5.5 Mutsedlar och utmål

År Antal utfärdade Antal anvisade Antal utmål i % av mutsedlar utmål utfärdade mutsedlar 1955 1 430 23 1,6 1956 2 938 25 0,9 1957 4 732 38 0,8 1958 2 848 28 1,0 1959 3 858 53 1,4 1960 4 447 62 1,4 1961 2 114 45 2,1 1962 2 520 32 1.3 1963 3 693 43 1,2 1964 1 794 62 3,5 1965 3 204 25 0,8 1966 3 582 32 0,9 1967 2 053 51 2,5 1968 3 646 15 0,4 1969 8 240 6 0,0 1970 5 330 6 0,0 1971 5 274 24 0,4 1972 5 742 6 0,1 1973 8 633 29 0,3 1974 5 555 25 0,4 1975 5 997 43 0,7 1976 3 287 47 1,4

Källa: SOS Bergshantering.

Av figur 5.1 framgår skillnaderna mellan den gamla och den nya gruvlagen. Inmutningar enligt 1938 års gruvlag begränsades av cirklar med 200 meters radie, medan inmutningarna enligt 1974 års gruvlag skall ha ”en för ändamålet lämplig form” och en storlek som gör det antagligt att inmutaren har möjlighet att undersöka området i dess helhet på ett ändamålsenligt sätt.

De senaste årtiondenas malmtillskott i form av nya utmål har huvudsak- ligen tillkommit i anslutning till redan befintliga gruvor. Av tabell 5.6 framgår att av de gruvor som nu är i drift är det endast fyra, Garpenberg Norra, Värmlandsberg, Fredrikssonsgruvan och Wigströmsgruvan, som upptäckts under de senaste 20 åren.

Prospektering från ett flertal organisationers sida (ofta vid olika tidpunkter och med olika inriktning) har i vissa fall lett till att de olika organisationernas inmutningar ligger tätt intill varandra. Detta kan försvåra en rationell prospekteringsverksamhet. Figur 5.2 visar förhållandena i trakten av Vittangi i Norrbottens län. Det bör understrykas att situationen i detta område representerar ett extremfall.

Figur 5.3 visar olika intressenters "inmutningsområden", dvs. områden där företag och staten har flera inmutningar.

Figur 5.1 Exempel på inmutningar enligt den gamla och den nya gruv- lagen.

Källa: Statens industriverk.

1938 års gruvlag

X Uppslag eller anomali

1974 års gruvlag

O lnmutning enligt 1938 års gruvlag D Inmutning enligt 1974 års gruvlag

Tabell 5.6 Fyndår för gruvor i drift. Läget år 1978

J ärnmalmsgruvor i drift

Gruva

Persborg Dannemora Grängesberg Risbergsfältet Stråssa och Blanka Bäckegruvan Leveäniemi Blötberget Norberg Malmberget Kiruna Håksberg Vingesbacke Värmlandsberg

Fyndår

1300-talet 1480 1500-talet 1 500-talet 1500-talet 1632 1654 1600-talet 1600-talet 1704 1736 1902 1945 1960

Källa: Statens industriverk.

Icke-jämmalmsgruvor i drift

Gruva

Falun Garpenberg Stollberg Åmmeberg Hällefors Yxsjöberg Saxberget Stekenjokk Kristineberg Långsele Renström Aitik Rävliden Rävlidmyran Långdal Laisvall Vassbo Näsliden Udden Garpenberg Norra Fredrikssonsgruvan Wigströmsgruvan

Fyndår

1280 1300-talet "medeltiden” 1500-talet 1635 1728 1879 1918 1918 1926 1928 1933(1960) 1936 1936 1937 1939 1951 1952 1955 1962 1975 1976

Figur 5 .2. Inmutningar och utmäli Vittangiomrä- det.

Källa: Statens Industriverk.

Vittangi

llli

Skala 1:100 000

Staten (NSG)

& UTMÅL

lNMUTNlNGAR Staten (NSG)

Boliden Metall AB

Boliden Metall AB

NW Joh nson—koncernen

Figur 5 .3 Inmutningsom- ra'den i Sverige i maj I 978.

Källa: Statens Industri- verk.

D Staten (NSG)

O Boliden Metall AB + St. Kopparberg AB

..-—__

)( Johnson o Co A LKAB (AB Statsgruvor)

Staten (NSG) Boliden Metall AB

LKAB (AB Statsgruvor) Gränges AB

Ställbergs Gruv AB St. Kopparberg AB

5.4. Mineraltillgångar

5.4.1. Gruvrätter

De gruvrätter som har intresse i detta sammanhang är utmålen. F. n. finns närmare 4 900 utmål i landet. Tabell 5.7 visar den geografiska fördelningen och fördelningen av utmålen på staten och enskilda.

Tabell 5.8 visar att utmålsbeståndet år 1967 var fördelat på ett flertal ägare, ett förhållande som gällde även år 1977.

En del av utmålsbeståndet innehas av företag och organisationer som f. n. inte är aktiva med mineralutvinning. Av alla befintliga utmål har endast en mindre del brutits under de senaste årtiondena, vilket framgår av tabell 5.9. Det totala antalet utmål har varit tämligen konstant under de senaste årtiondena, medan antalet utmål under brytning har minskat. I vissa fall, särskilt i Bergslagen, är sammanhängande malmförekomster uppsplittrade på olika ägare. Från brytningssynpunkt vore det många gånger av värde att alla gruvrätter tillhörde samma ägare. Gruvlagen ger under vissa förutsättningar rätt till sammanslagning av sådana utmål. Det kan också vara av intresse att närmare studera när de befintliga utmålen lades. En studie av detta har gjorts för utmålen inom de fjällområden som i en utredning gjord av statens planverk och statens naturvårdsverk föreslogs bli undantagna från all tyngre exploatering (riksdagen har senare beslutat i enlighet med förslaget för i stort sett samma områden, se karta i

Tabell 5.7 Statliga och enskilda utmål i Sverige år 1976

Län

Norrbottens Västerbottens Västernorrlands Jämtlands Gävleborgs Kopparbergs Västmanlands Uppsala Stockholms Södermanlands Värmlands Örebro Jönköpings Kalmar Kronobergs Kristianstads Skaraborgs Älvsborgs Östergötlands

Summa

Statliga Enskilda ut- Enskilda ut- Totalt Andel utmål utmål mål med stat- mål utan stat— i landet med statligt ligt intresse” ligt intresse intresse

%

350 235 491 1 076 54 118 103 200 421 52

9 4 13 69

2 17 17 36 53

19 132 151 13 243 1 098 1 342 18

24 506 530 5

5 37 42 20 5 85 90 6 16 40 56 29 33 174 207 16 113 616 729 16

2 47 49 4 7 3 10 10

_ 3 3 _

4 9 13 31

— 11 11 —

3 29 32 10 34 25 59 58

872 3 527 4 870 28

” Kronoandelar och jordägareandelar. Källa: Statens industriverk.

Tabell 5.8 Utmålsbeståndet åren 1967 och 1977 (den 1 januari) uppdelat på olika

ägarkategorier Antal utmål 1967 1977

1. Större gruva'gare Staten 490 550 Aktiebolaget Statsgruvor 258 144 LKAB 336 336 Boliden AB 780 987 Billeruds AB 92 1 Fagersta Bruks AB 290 391 Grängesbergsbolaget 209 191 Johnsonkoncernen 417 416 Stora Kopparbergs Bergslags AB 666 688 Svenska Kullagerfabriken (Hofors Bruk) 60 52 Ställbergsbolagen 230 148 Uddeholms AB 291 176

Summa 4 119 4 097 2. Samägda gruvbolag 359 226 3. Mindre gruva'gare som idka! gruvdrift 1955—I 977 AB Fäbohöjden 7 2 Hedin, L. 2 1 Herrängs Gruvaktiebolag 30 30 Norrbottens Järnverks AB 4 3 AB Mineralprodukter (Odee'ns db) 10 4 Sandvikens Jernverks AB 11 26 AB Smålands Taberg 28 28 Surahammars Bruks AB 41 63 Vieille Montagne 9 11 Yxsjö Gruvintressenter 8 0

Summa ' 150 168 4. Wargöns Aktiebolag 52 51 5. Ovriga gruvägare 333 269

Summa 5 013 4 811

Källa: SOU 1969: 10 Ny gruvlag (uppgifter för år 1967) och bergmästarna (uppgifter för år 1977).

Tabell 5.9 Bearbetade utmål i genomsnitt under perioderna 1955—1964 samt 1965—1974 Malmslag Utmål totalt Utmål under brytning Andel utmål under brytning i % Antal 1965—74 Antal 1965—74 1955—65 1965—74 1955—65 1955—65 R_— Järnmalm 3 443 3 508 393,7 263,0 11,4 7,5 Annan malm 3 385 1 414 93,4 130,0 6,7 9,2 Totalt 6 828 4 922 487,1 393,0 7,1 8,0

Mm Källa: Bergmästarna.

kapitel 7). Inom detta område fanns år 1977 269 utmål. Tabell 5.10 visar åldersfördelningen för dessa.

Tabellen visar att ca 60 % av utmålen i dessa områden fanns för närmare 30 år sedan. Praktiskt taget alla lades under tider då kravet på bevisföring för att få ett utmål inte var så stränga som de är enligt nuvarande gruvlag.

Det faktum att en stor del av utmålen tillhör icke aktiva ägare och är ganska gamla, gör att kännedomen om malmförekomster inom utmålsgränserna ofta är mycket bristfällig.

I dag är informationen om olika inmutningar och utmål förbehållen gruvrättsinnehavaren i fråga. Viss information finns lagrad hos bergmäs- tarna, men denna är i praktiken inte tillgänglig för utomstående. Gruvlagen ger bergmästarna rätt att inskaffa ytterligare uppgifter, men denna rätt har hittills utnyttjats endast undantagsvis.

5.4.2. Sveriges malmtillgångar

En utförlig redovisning av Sveriges mineraltillgångar har givits i vår delrapport (Ds 1 1978:16) Malmtillgångar och prospektering. Dessutom återfinns en del uppgifter om de svenska tillgångarna av olika metallmineral i bilagorna 1—20. Här görs därför endast en kort sammanfattning.

Järn

Järnmalm förekommer i Sverige huvudsakligen inom två malmprovinser, den norrbottniska och den mellansvenska. Tillgångarna i Norrbotten utgör fyra femtedelar eller något mer av Sveriges järnmalmstillgångar. Det malmförande stråket i Norrbotten sträcker sig som ett ca 10 mil brett band från fjällkedjan i väser till Pajala och finska gränsen i öster. Utanför detta _ område finns endast spridda förekomster, bl. a. nordväst om Jokkmokk och norr om Arjeplog. I de stora driftsgruvorna i Kiruna, Malmberget och Svappavaara finns de största mängderna, tillsammans ca tre miljarder ton järnmalm. De vilande fyndigheterna har delvis relativt låg järnhalt och innehåller sammanlagt ca en

Tabell 5.10 Lagda utmål inom föreslagna obrutna fjällområden

Antal % % kumulativt

Före 1900 26 10 10 1901—20 79 29 39 1921—40 7 3 42 1941—50 46 17 59 1951—55 21 8 67 1956—60 39 14 81 1961—65 29 11 92 1966—70 6 3 95 1971—75 16 5 100

Summa 269 100 100

Källa: Bergmästaren i norra distriktet och egna bearbetningar.

miljard ton. Dessa fyndigheters läge framgår av figur 1.1 i bilaga 1. De största vilande järnmalmsfyndigheterna i Norrbotten är Mertainen, Tjårrojåkka och Kaunisvaara.

Ett mycket stort antal fyndigheter är också kända från den mellansvenska provinsen, där Grängesberg är den största. De totala tillgångarna har beräknats till ca en miljard ton.

Dessutom finns vissa spridda vilande malmer.

Mangan

Många svenska järnmalmer, särskilt i Mellansverige (t. ex. Dannemora), innehåller mangan i varierande halter. Ett flertal mindre fyndigheter med höga manganhalter är kända i Sverige, t. ex. Ultevis i Jokkmokks kommun, Bölet norr om Karlsborg, Spexeryd och Hohult sydost om Jönköping. Vidare kan nämnas fyndigheter i Dalsland och Nybergsfältet i Örebro län. Ingen av dessa fyndigheter bryts.

Krom

Landets kromtillgångar är obetydliga. Vissa mycket små mängder har hittats i Frostviksfjällen, men de saknar betydelse.

Nickel

Ett antal mindre förekomster finns, bl. a. Kleva i Småland, Kuså och Slättberg i Dalarna samt Lainijaure i Skelleftefältet. På senare år har nya förekomster upptäckts söder om Skellefteå. De största potentiella tillgångarna torde finnas i de s. k. peridotiterna i norra Jämtland och södra Västerbottensfjällen.

Kobolt

Kobolt finns i ett antal mindre fyndigheter, vilka som regel också innehåller koppar, t. ex. bos gruvor i Hälsingland, Gladhammar väster om Västervik, Vena öster om Askersund samt Tunaberg väster om Oxelösund. Ingen av dessa fyndigheter bryts nu. I nickelförekomsten Lainijaure finns också kobolt, liksom i Skelleftefältets malmer.

Små mängder kobolt finns också i fjällens peridotiter samt i alunskiffrar- na.

M olybden

De kända molybdentillgångarna är mycket små. Exempel på kända förekom- ster är Uddgruvan söder om Grängesberg, Hörken i Örebro län, Baggetorp i Östergötland samt ett flertal fyndigheter på andra platser, bl. a. i Bergslagen. Under senare år har smärre molybdenfyndigheter påträffats i trakten av Arjeplog. En betydande potentiell tillgång finns i landets alunskiffrar.

Vanadin

Vanadininnehållet i vissa av landets titanjärnmalmer är stort. De största är Smålands Taberg samt Routevare. Vanadin förekommer också i många andra järnmalmer. Andra mindre förekomster är Kramsta nära Järvsö och Ulvön i Ångermanlands skärgård. Vanadin finns också i alunskiffrarna. Inget vanadin utvinns i Sverige.

Wolfram

Wolfram finns i Yxsjöfältet samt i den nyligen öppnade Wigströmsgruvan norr om Kopparberg. På båda ställena pågår brytning. Kända vilande förekomster är bl. a. Älgfall utanför Kopparberg, Baggetorp, Hörken samt Öraberget vid Grängesberg. Ett flertal mindre mineraliseringar har upptäckts under senare år, från Bergslagen i söder till Jokkmokk i norr.

Koppar

I Norrbottens urberg finns åtskilliga fyndigheter såsom Aitik, Laver, Gruvberget samt den nyligen upptäckta Viscariamalmen. Ett stort antal kopparhaltiga sulfidmalmer är kända från fjällkedjan. Stekenjokk är ett exempel. Det största antalet fyndigheter finns dock inom Skelleftefältet därju ett flertal gruvor är i drift, som t. ex. Långsele, Renström, Udden, Kristine- berg, Näsliden och Rävliden.

I Bergslagen finns också många fyndigheter. F. n. pågår brytning bl. a. i Falu gruva, Garpenberg och Saxberget. På ett flertal andra platser finns mindre fyndigheter.

Bly

Blyförekomster finns på ett flertal platser längs fjällkedjan. Laisvall, Majva, Lövstrand, Bellviksberg, Vassbo och Guttusjö är de mest kända. Bly finns också tillsammans med koppar och zink i ett flertal komplexmalmer i såväl Skelleftefältet som Bergslagen.

Zink

Zink uppträder i komplexmalmer tillsammans med bly och koppar på ett flertal platseri Skelleftefältet och Bergslagen. Zinkgruvan i Åmmeberg är den mest kända förekomsten.

5.4.3. Bedömning av de svenska malmtillgångarnas brytvärdhet

För att få en uppfattning om hur stora Sveriges brytvärda tillgångar av olika metaller år, gjorde vi under år 1975 en enkät. I denna enkät ombads gruvföretagen bedöma hur stora upptäckta brytvärda tillgångar de hade vid olika prisnivåer. Inledningsvis begärdes en bedömning av de upptäckta brytvärda tillgångarna vid ett s.k. baspris, som i princip motsvarade medelpriset under perioden 1969—1973 med ett inflationspåslag på 30 %.

Enligt anvisningarna i enkäten skulle de berörda företagen själva beakta de kvalitetsskillnader etc. som motiverade andra prisantaganden. De brytvärda tillgångarna skulle vidare uppdelas i två grupper, nämligen ”kända och sannolika" samt "uppskattade”. I ett andra steg ombads gruvrättsinneha- varna ange hur man ansåg att storleken av de upptäckta brytvärda tillgångarna skulle förändras vid en prisförändring med —20 %, +25 % resp. +50 %. Samtliga dessa metallpriser avser priser per ton metall i malm resp. slig.

Enkäten sändes ut till 25 företag, av vilka huvuddelen är medlemmar i Svenska Gruvföreningen. 20 av företagen kom in med skriftliga svar. De övriga saknar praktisk betydelse för utredningen då de endera ingår i andra ägarföretag eller är mycket små i detta avseende.

Ett särskilt problem uppstod i samband med uppskattningen av järn- malmstillgångarnas brytvärdhet. Från LKAB:s sida anfördes att osäkerheten i den typ av sifferuppskattningar enkäten förutsatt var så stor, att sådana siffror skulle bli nästan meningslösa och i de flesta användningar vilsele- dande. Flera orsaker till denna osäkerhet angavs, varav den första var att tidsperspektivet var extremt långt, över ett halvt århundrade, och att det vore meningslöst att nu försöka bedöma gruvbrytningens lönsamhet vid slutet av denna period, då ju frågan om den ekonomiska malmreservens storlek skulle komma att avgöras.

LKAB lät därför företagets specialister medverka i en genomgång av viktigare frågeställningar inom detta område med sekretariatet. Uppskatt- ningarna har baserats bl. a. på uppgifter som framkommit vid sådana genomgångar. De är emellertid av de skäl LKAB anfört osäkra.

Ett annat problem var att beräkningarna enligt anvisningarna till enkäten skulle baseras på 1975 års kostnads- och produktionsnivå. De teknologiska framstegens inverkan borde givetvis beaktas. Detta är speciellt viktigt vid bedömningen av de svenska brytvärda järnmalmstillgångarnas storlek, med tanke på dessa tillgångars potentiellt mycket långa livslängd. I vår delrapport (Ds I 1978:16) har svårigheterna att göra tillförlitliga tillgångsuppskattningar diskuterats mer ingående. Här skall bara beröras några av skillnaderna mellan bedömning av järn- och sulfidmalmstillgångar. I övrigt bör enkätens karaktär av hypotetiskt, men kanske illustrativt, räkneexempel understrykas.

Kända och sannolika brytvärda tillgångar kan i princip utökas på flera sätt. De kan utökas genom ytterligare undersökningar, dvs. uppskattad malm uppslutes (med uppsluten malm menas sådan malm som är känd genom blottningar eller borrningar så att något tvivel om de blottade malmernas sammanhang inte kan råda). Dessutom kan de öka genom prospektering, prishöjningar eller produktivitetsökningar.

Järnmalmstillgångar är ofta delvis kända genom uppslutning. Till detta kan ofta läggas betydande kvantiteter som är kända genom uppskattning med hjälp av främst geofysiska metoder. Sådana uppskattningar är inte särskilt kostsamma och ger ofta en tillräckligt god bild för gruvrättsinnehavarens långsiktiga planering. Endast vid uppslutning erhålls emellertid så god kännedom att någorlunda säkra brytvärdhetsbedömningar kan göras. Sulfid- malmsgruvornas tillgångar kan praktiskt taget enbart utökas genom uppslut- ning. Uppskattningar av sulfidmalmer blir av flera skäl så osäkra att de är meningslösa. De noggranna undersökningar som krävs för uppslutning är

mer kostsamma för sulfidmalmer än för järnmalmer. Av denna anledning uppsluts därför inte sulfidmalmer kontinuerligt. Detta innebär också att de brytvärda sulfidmalmstillgångarna sannolikt är betydligt större än enkäten tyder på.

En stor del av de svenska jämmalmstillgångarna är endast kända genom uppskattning. Osäkerhetsmomenten vid bedömning av de brytvärda till- gångarna är därmed speciellt stora för järnmalm med tanke på dessa fyndigheters potentiellt mycket långa livslängd. Därför har två olika alter- nativ för jämmalmstillgångarna i Norrbottens studerats. Alternativens innebörd diskuteras närmare i bilaga 1.

Resultatet av tillgångsenkäten och våra beräkningar sammanfattas i tabell 5.11. Av not a till tabellen framgår innebörden av de prisantaganden som legat till grund för beräkningarna. Tillgångarna uttrycks dels i faktisk kvantitet, dels i form av beräknad ”livslängd” vid 1974 års produktionsnivå respektive vid en produktionsökning på 3 % per år. Sedan enkäten gjordes har vissa tekniska förutsättningar ändrats och en del nyfynd har gjorts. Detta gäller främst koppar, wolfram och guld, där vi inom parentes har angivit de siffror som enligt uppgift från berörda företag skulle erhållas om enkäten gjorts om i januari 1978.

Tabellen visar att de svenska malmtillgångarna med de förutsättningar enkäten och beräkningarna bygger på med undantag för wolfram räcker till en produktion vid 1974 års produktionsnivå under minst 30 år. Wolframtill- gångarna skulle enligt dessa skattningar räcka i ungefär 22 år. Vidare bör observeras att wolframproduktionen endast täcker en del av landets behov. Om man utgår från en treprocentig produktionsökning per år minskar den kalkylerade livslängden något, men den uppgår i flertalet fall till minst 25 är, fortfarande med undantag för wolfram, där livslängden sjunker till 17 år.

Sambandet mellan pris och malmtillgång illustreras även grafiskt i figur 5.4. Eftersom diagrammet är dubbellogaritmiskt så kan man direkt ur kurvornas lutning utläsa den ungefärliga tillgångselasticiteten (T). De på detta sätt härledda T-värdena finns också angivna i diagrammet. Tillgångs- elasticiteten anger relationen mellan förändringar i pris och tillgångarnas storlek. Om tillgångarna t. ex. ökar med 20 % när priset stiger med 10 % så är tillgångselasticiteten 2 (20:10).

I det följande lämnas vissa kommentarer i anslutning till beräkningarna och görs en genomgång av vissa av de faktorer som förändrats sedan enkäten och beräkningarna utfördes.

Järn

Som framgått tidigare finns i Norrbotten ca 4 miljarder ton järnmalm och i Mellansverige ca 1 miljard ton (se även bilaga 1 Järn). Den brytvärda mängdens storlek och livslängd varierade enligt enkäten mycket starkt mellan enskilda företag och mellan olika regioner. I de mellansvenska järnmalmsgruvorna kunde sålunda malmbasen vid basprisnivån beräknas räcka för endast ca 30 års produktion. Som framgick av enkätsvaren är gruvorna i Bergslagen, med enstaka undantag, inte konkurrenskraftiga vid ren export. Genom integrationen med närliggande järnverk kunde dock gruvorna tillgodoräkna sig vissa närhets- och samordningsfördelar. Hög

Tabell 5.1] Sveriges upptäckta brytvärda malmtillgångar år 1975. Metallinnehåll

Upptäckta brytvärda tillgångar Livslängd, år vid olika prisantaganden

Vid 1974 års Vid 3 % produktions- produktions- nivå ökning per år Bas- Bas- Bas- Bas- Bas- Bas- Bas- Bas- prisa prisa prisa pris" pris pris pris pris +25 % +50 % —20 % +50 % +50 % Järn, alt. 1 Milj. ton 1 100 1 500 1 800 600 49 78 31 41 Koppar Milj. ton 2,1 2,3 2,4 1,9 52 59 32 35 link Milj. ton 4,4 4,9 5,2 4,2 39 46 26 29 Bly Milj. ton 2,4 2,5 3,0 2,0 32 40 23 27 Wolfram Tusen ton 5,9 5,9 5,9 4,5 22 22 17 17 Mangan Tusen ton — — 220 — — 517 — — Vanadin Tusen ton 300 300 300 300 3079 3079 70? 70? Silver Tusen ton 7,1 — — — (SOY — (31Y — Guld Ton 139 — — — (ÖÖY _ — _

" Följande baspriser har använts (kronor per ton metall i malm). Järn 90f (motsv. 55 kr. per ton malmf/ fob exkl. kulsinter) Koppar 6 800 (motsv. 8 500 kr. per ton färdig metall) Zink ] 150 (motsv. 3 300 kr. per ton färdig metall) Bly ] 550 (motsv. 2 000 kr. per ton färdig metall) Wolfram 40000 Mangan 340 " Tillgång i förhållande till årlig förbrukning. " Enligt enkätanvisningarna skulle dock företagen beakta kvalitetsskillnader och närhetsfördelar, som kunde motivera prisskillnader i förhållande till referenspriset. ” Det faktiska medelexportpriset förjärnmalm år 1975 var ca 70 kronor exkl. kulsinter. Enkätens basprisantagande innebär sålunda att realpriset kommer att sjunka i förhållande till 1975 års nivå. Å andra sidan betyder basprisantagandet att den under 20 år sjunkande realpristrenden bryts. ? 1975 års bruttoförbrukning i Sverige. fSe kommentarer beträffande livslängd.

kvalitet ansågs också vara en konkurrensfördel.

I tabell 5.12 jämförs våra enkätresultat med några andra tillgångsberäk- ningar från senare tid. I tabellen redovisas för vårt vidkommande de två alternativ som bedömts vara mest sannolika, dvs. dels basprisalternativet, dels basprisaltemativet +25 %.

Uppställningen visar, som tidigare antytts, att vår tillgångsberäkning ligger väsentligt lägre än de tre andra nämnda källorna. Det sammanhänger naturligtvis med skillnaderna i tillvägagångssätt. ] vår enkät har definierats vilken eller vilka prisnivåer som beräkningarna skall utgå ifrån. I övriga källor är det i allmänhet frågan om rent fysiska inventeringar där ingen hänsyn tagits till priserna.

De olika tillgångsuppgifterna i tabellen kan inte ligga till grund för några slutsatser rörande de egentliga malmtillgångarnas eventuella förändringar

Figur 5.4 Samband mel- lan pris och tillgång enlig! MPU:s rillgångsenkät.

Anm.: Dubbellogarit- miskt diagram.

Milj. ton järninnehåll 2 000 1 500 Järn (T = 2.3) (högra skalan) 1 000 Milj. ton metallinnehåll 800 6 600 5 Zink (T = 0,3) 4 3 Bly (T : 0,6) / Koppar (T = 0.3) 2 / 1,5 80 100 125 150 Pris (100 = baspris)

över tiden. Om vår metod att explicit definiera malmbegreppet hade tillämpats i tidigare inventeringar, förefaller det mycket troligt att dessa beräkningar skulle ha hamnat på en väsentligt lägre nivå än nu är fallet. Samtidigt är det dock uppenbart att man a priori borde vänta sig att jämmalmstillgångarna har minskat under de senaste 15 åren, bl. a. som en konsekvens av det starkt sjunkande realpriset. Realprissänkningen sedan

Tabell 5.12 Sveriges järnmalmstillgångar enligt olika uppskattningar, milj. ton järninnehåll

Norrbotten Övriga Totalt Sverige 1. SOU 1963z36 (Malmen i Norrbotten) 1 586 255 1 841 2. SOU 1970:51 (Mellansvensk gruvindustri) (1 586) 373 (1 959) 3. Malm i Sverige (Grip-Frietsch), 1973 1 980 373 2 353 4. MPU, 1975 baspris 1000(800) 100 1 100( 900)

” +25 % l 300(900) 200 ] 500(1 100)

början av 1960-talet fram till början av 1970-talet var av storleksordningen 40 %.

De svårigheter och den strukturrationalisering som förekommit inom svenskjärnmalmsindustri sedan enkäten gjordes påverkar även storleken på de kända brytvärda tillgångarna. Om en enkät utfördes i dag (våren 1979) skulle den tyda på ännu mindre brytvärda mängder.

Mangan

Brytvärda tillgångar av mangan redovisades av AB Statsgruvor om mangan- priset ökade med 50 %. Det är dock tveksamt huruvida man kan finna avsättning för den aktuella kvaliteten. Vid en prisökning med 50 % skulle enligt ett enkätsvar också vissa tillgångar i Nybergsfältet i Lindesbergs kommun vara brytvärda. Dessa har inte tagits med i tabellen, eftersom fyndigheterna är ofullständigt kända.

Krom

Inga tillgångar av denna metall bedömdes enligt enkäten vara brytvärda i något av de angivna prisalternativen.

Nickel

Inga tillgångar av denna metall bedömdes enligt enkäten vara brytvärda i något av de angivna prisalternativen.

Sedan enkäten gjordes har dock ett betydande utvecklingsarbete utförts beträffande utvinning av nickel ur fjällens peridotiter. Vid det högsta prisalternativet är det inte otänkbart att en sådan utvinning skulle bli lönsam under förutsättning att återstående teknik- och miljöproblem löses. De brytvärda tillgångarna blir då mycket stora och skulle kunna göra landet helt självförsörjande. Söder om Skellefteå torde också finnas vissa mindre tillgångar som kan vara brytvärda redan vid nuvarande priser.

K obolf

Enligt enkäten är de smärre mängder kobolt som finns i bl. a. Skelleftefältets malmer inte lönsamma att utvinna. Stiger nickelpriset så att nickelutvinning ur fjällens peridotiter blir lönsam kan man dock sannolikt få ut vissa mängder kobolt där.

M olybden

Inga tillgångar av denna metall bedömdes vara brytvärda i något av de angivna prisalternataiven. Om alunskiffrarna bryts kan dock sannolikt molybden utvinnas ur dessa.

Vanadin

I alla prisalternativ har angivits en brytvärd mängd av 300 000 ton i Smålands Taberg. Det är emellertid mycket tveksamt om denna förekomst kan utnyttjas på grund av tekniska och miljömässiga problem.

Wolfram

Brytvärda mängder finns i Yxsjöbergsfältet. Sedan enkäten gjordes torde de brytvärda tillgångarna ha ökat något, vilket beror dels på att utbytena i anrikningsprocessen kunnat ökas väsentligt de senaste åren, dels på att en ny malmkropp, den s. k. Wigströmsmalmen, lokaliserats.

Koppar

Koppar förekommer i Sverige så gott som uteslutande i sulfidmalmer. Flertalet sulfidmalmer i Sverige är komplexmalmer, dvs. malmer där flera olika utvinningsbara metaller ingår. Det är malmer med varierande halter av koppar, zink, bly och svavel. Dessutom kan ibland biprodukter som guld, silver, arsenik, vismut och selen utvinnas. Metallhalterna i komplexmalmer- na kan variera inom vida gränser mellan olika gruvor och inom en och samma malmkropp.

Enkätens strikta uppdelning i enskilda metaller är nödvändig, men motsvarar inte de verkliga brytningsförhållandena. Med något undantag bryter man inte rena koppar- eller zinkmalmer. I stället bryts komplexmalmer ur vilka de olika metallerna utvinns. Om en komplexmalm är brytvärd bestäms av det 5. k. malmvärdet som är summan av värdena för de metaller som ingåri malmen.

Den ökning av den brytvärda mängden vid högre priser som framgår av tabell 5.10 kan i huvudsak tillskrivas Bolidens Aitikfyndighet, som är en s. k. impregnationsmalm. En prisökning medför i en sådan malm att de brytvärda tillgångarna blir större eftersom partier med lägre kopparhalt blir lönsamma att bryta. Andra kopparförande malmer har relativt skarpa haltgränser, vilket innebär att den brytvärda mängden inte ökar nämnvärt vid stigande kopparpris.

Sedan enkäten utfördes torde de brytvärda tillgångarna ha ökat relativt kraftigt. Detta förklaras till största delen av att man vid tiden för enkäten räknade med ett dagbrottsdjup i Aitik på ca 150 m, medan senare undersök- ningar visar att man kunde öka släntvinkeln i dagbrottet och därigenom fördjupa detta till ca 300 meter.

Sedan enkäten utfördes har vidare dets. k. Viscariafältet väster om Kiruna upptäckts. F. n. pågår undersökningsarbete där.

Bly

De brytvärda blytillgångarna stämmer väl med de uppgifter som återfinns i SOU 1971:17. Huvuddelen finns i Laisvallgruvan, medan återstoden kan utvinnas ur olika komplexmalmer tillsammans med zink.

Malmbasen i förhållande till produktionen är väsentligt lägre för bly än för koppar och zink. Spridningen mellan de olika företagen är dessutom relativt stor.

Som framgår av figur 5.4 ökar blytillgångarna snabbt vid stigande priser. I det högsta prisalternativet beräknas tillgången vara ca 50 % större än i det lägsta prisalternativet.

Vid brytning av komplexmalmer uppvisar bly och zink ett produktsam- band. Om därför efterfrågan och därmed produktionen av zink ökar, så ökar

automatiskt också utbudet av bly. På motsvarande sätt påverkas även tillgångarna. Vid ett högre zinkpris blir en större del av komplexmalmerna med zink som huvudinnehåll brytvärda, varvid det i allmänhet också blir lönsamt att utvinna komplexmalmens blyinnehåll. En femtioprocentig höjning av zinkpriset beräknas enligt enkäten öka de brytvärda blytillgång- arna med ca 6 %. Stora skillnader föreligger dock mellan olika gruvor och företag.

Zink

De brytvärda tillgångarna av zink är inte lika koncentrerade till ett företag eller en gruva som koppar och bly. Brytvärda tillgångar finns mer jämnt utspridda över Skelleftefältet och Mellansverige. Enkätsvaren tyder dock på stora skillnader i malmbasens storlek i de olika företagen. Vid de två högre prisalternativen har uppgivits att det finns ytterligare brytvärda tillgångar på 110 000 ton i Jormlienområdet. Dessa fyndigheter är otillräckligt undersökta och har inte tagits med i tabellen.

Produktsambandet med bly innebär att en höjning av blypriset också ökar de brytvärda tillgångarna av zink. En femtioprocentig höjning av blypriset beräknas dock enligt enkätsvaren öka de brytvärda zinktillgångama med endast ca 3 %. Liksom fallet var för bly finns det stora skillnader i detta avseende mellan olika gruvor och företag.

Tenn

Inga brytvärda tillgångar är kända, och vi frågade inte efter sådana i enkäten.

Aluminium

Inga brytvärda tillgångar är kända i landet. Aluminium ingick inte heller i enkäten.

Vid aluminiumframställning 'är kostnaderna i oxid- och metallframställ- ningen helt dominerande, varvid energikostnaderna utgör en väsentlig del. En energikostnadsbetingad höjning av aluminiumpriset leder till minskade möjligheter till aluminiumutvinning ur inhemska råvaror såsom anortosit, eftersom sådan framställning kräver ännu mer energi.

Utvinning av aluminium ur alunskiffrar kan bli aktuell på lång sikt. Fortsatt utvecklingsarbete kan också leda till att aluminium utvinns ur glimmer i anrikningsavfall, t. ex. i Aitik. Försök med detta syfte har nyligen satts i gång.

Titan,

Titan ingick inte i enkäten.

Stora mängder titan skulle kunna utvinnas ur järnmalmerna i t. ex. Smålands Taberg och Routivaare under förutsättning att vissa teknik- och miljöproblem löstes och priserna på järn och vanadin samtidigt var så höga att en exploatering blev motiverad. Sammanlagt skulle i storleksordningen 15—20 milj. ton titan i form av titandioxid kunna utvinnas som biprodukt.

Guld

Guld utvinns i Sverige enbart som biprodukt ur komplexmalmerna och kopparmalm. Det är inte meningsfullt att ange en livslängd för guld på basis av nuvarande utvinningstakt, då denna helt bestäms av brytningen av huvudmetallerna.

I enkäten begärdes inga uppgifter om ädelmetalltillgångarna vid alternativa prisantaganden. Dock framgick av ett enkätsvar att om kopparpriset ökade med 50% skulle de utvinningsbara tillgångarna av guld öka med ca 11%.

Silver

Inte heller för silver, som också är en biprodukt, kan man tala om en "egen" livslängd. Produktionen bestäms av i vilken takt huvudmetallerna utvinns.

Även silver uppvisar ett produktsamband, främst med bly. Enkätsvaren tyder på att en femtioprocentig ökning av blypriset ökar de brytvärda tillgångarna av silver med ca 3 %.

Skulle kopparpriset öka med 50 % skulle den utvinningsbara silver- mängden enligt ett av enkätsvaren öka med ca 5 %.

Selen

Enkätsvaren innehöll inga uppgifter när det gäller seleninnehållet i de svenska komplexmalmtillgångarna. Selen utvinns huvudsakligen vid arse- nikframställning som biprodukt eller ur rökgaser vid rostning av koppar- smältmaterial.

A rsenik

Inga uppgifter om arsenik lämnades i enkätsvaren. Sverige svarar för ca 20 % av världsproduktionen, men denna mängd har de senaste åren tagits från lager. Arsenik fås som biprodukt vid behandling av sulfidmalmer, varför utfall och livslängd bestäms av brytningstakten för dessa.

Kadmium

Allt nytt kadmium fås som biprodukt ur zinkslig. Då Sverige inte har egna zinkhyttor, torde huvuddelen följa zinksligen som exporteras. Förmodligen motsvarar kadmiuminnehållet i zinksligen ungefär den svenska förbruk- ningen. Kadmiumutvinningen är vad gäller livslängd och nivå beroende av zinkframställningen.

5.5. Produktion

5.5.1. Brytning

Den svenska malmbrytningen har sedan mitten av 1950-talet ökat med ca 5 % per år och har de senaste åren uppgått till 50—55 milj. ton malm per år. Ca

80 % av malmen är järnmalm (se tabell 5.13 och figur 5.5).

Brytningen sker för närvarande till ca 75 % underjord (se tabell 5.14 och figur 5.6). Globalt sett är andelen dagbrottsmalm ca 60 %, i många länder 80—90 %.

Minskningen av andelen dagbrottsmalm under 1950-talet berodde på den successiva övergången till underjordsbrytning i Kiruna medan senare öppnandet av dagbrotten i Svappavaara och Aitik medfört att andelen åter ökat. Den låga andelen dagbrottsmalm häri landet beror huvudsakligen på att den svenska berggmnden till största delen består av brant stupande bergarter. De malmkroppar som återfinns i dessa stupar därför också brant och har samtidigt vanligen små areor. Då valet av brytningsmetod är avhängigt av malmkroppens form och läge kommer andelen underjordsbrytning även i framtiden att vara större i Sverige än i flertalet konkurrentländer, där malmerna vanligen har stora areor och därför är mer passande för dagbrotts- brytning.

Under år 1976 var 30 gruvor i drift, varav 14 var järnmalmsgruvor. Endast tre gruvor kan betraktas som dagbrott, nämligen koppargruvan Aitik samt järnmalmsgruvorna Svappavaara och Henry (den senare, som är belägen norr om Kiruna, lades ner år 1976 på grund av avsättningssvårigheter för malmen). De senaste årtiondena har antalet gruvor i drift kraftigt minskat. Under de senaste åren har verksamheten vid vissa gruvor lagts ned, t. ex. i Ljusnars- berg, Svärdsjö, Rudtjebäcken, Bodås, Forsbo. Bispberg, Idkerberget, Ställ- berg, Bastkärn och Adak. En ny gruva öppnades år 1976 i Stekenjokk. År 1978 öppnades Wigströmsgruvan och Fredrikssonsgruvan. Av de gruvor som nu är i drift måste de flesta betraktas som små jämfört med internationella förhållanden.

Tabell 5.13 Malmbrytning i Sverige

1955 1965 1975 Milj. ton % Milj. ton % Milj. ton % Järnmalm 19 90 34 92 40 78 Ovrigt 2 10 3 8 11 22 Summa 21 100 37 100 51 100

Källa: SOS Bergshantering.

Tabell 5.14 Dagbrotts- och underjordsbrytning i Sverige

1955 1965 1975 Milj. ton % Milj. ton % Milj. ton % Dagbrottsmalm 9 43 2 8 13 25 Underjordsmalm 12 57 34 92 38 75 Summa 21 100 37 100 51 100

Källa: SOS Bergshantering.

Milj ton malm

50

Totalt&

40

30 Järnmalm

Figur 5 .5 Malmbrytning i Sverige. 20

Källa: SOS Bergshante- ring. 1955 1960 1965 1970 1975

Milj ton malm

50 Totalt x

40 Dagbrottsbrytning

30

Underjordsbrytning Figur 5 . 6 Dagbrolls- och underjordsbrytning i 20 Sverige.

Källa: SOS Bergshante- ring. 1955 1960 1965 1970 1975

Sverige svarar för ca 2 % av den globala blymalmsproduktionen, 4 % av' jämmalmsproduktionen, 0,6 % av kopparmalmsproduktionen, 1,5 % av silvermalmsproduktionen och 2 % av zinkmalmsproduktionen.

Järnmalmsgruvorna är koncentrerade till två regioner, Norrbotten och Mellansverige. Omkring 85 % av landetsjärnmalmsproduktion kommer från de norrbottniska järnmalmsfälten. De största icke-järnmalmsgruvorna åter-' finns också i Norrbotten. Övriga icke-järnmalmsfyndigheter är huvudsak- ligen belägna i Västerbotten (Skelleftefältet) och Mellansverige (se figur, 5.7).

. Järnmalm 0 Övriga

Figur 5. 7 Gruvor i Sverige år I 97 7 .

Sverige är en betydande järnmalmsproducent. Även gruvproduktionen av bly, zink och koppar är betydande. Vad gäller de för specialstålindustrin så viktiga legeringsmetallerna är landet praktiskt taget helt beroende av import. Endast wolfram bryts i Sverige. Produktionen framgår av tabell 5.15.

Från tonnagesynpunkt är naturligtvis järn den viktigaste metallen. Den näst viktigaste metallen kvantitetsmässigt är zink, som utvinns i ett flertal gruvor i Skelleftefältet och Mellansverige. Större delen av gruvblyproduk- tionen kommer från gruvan i Laisvall, men bly utvinns också i andra gruvor (se figur 5.8).

Gruvproduktionen av koppar har dock ökat snabbast. Mellan åren 1960 och 1975 var ökningen i genomsnitt 5,5 % per år. För zink var ökningen under motsvarande tid 4,7 % per år, för silver 3,5 % och för järn 2,8 %. Ökningen av gruvproduktionen av koppar sammanhänger med produktionsökningen i Aitik, som är landets största kopparproducerande gruva.

En jämförelse baserad på saluvärde visar att koppar efter järn är den viktigaste metallen. Gruvproduktionen av guld och silver har inte värderats (se figur 5.9).

5.5.2. Förädling

Av den svenska gruvproduktionen vidareförädlas endast en del inom landet. Av gruvblyproduktionen vidareförädlas ca 60 % till råbly och raffinerat bly inom landet. Denna produktion har sedan år 1960 varit tämligen konstant. Det mesta av järnmalmen går på export. Gruvproduktionen av koppar vidareförädlas medan en del av guld- och silverinnehållet försvinner till utlandet med de exporterade bly- och zinksligerna. Annars framställs också ädelmetallerna ur kopparsliger.

Gruvproduktionen av wolfram förädlas till wolframkarbid. Ur inhemsk kvarts och kvartsit har tidigare skett en betydande tillverkning av ferrokisel. Denna tillverkning har dock under åren 1976 och 1977 successivt upphört.

Någon vidareförädling av den producerade mängden zinkslig till Zinkme- tall förekommer ej. Tabell 5.16 visar vidareförädlingens omfattning år 1975.

Tabell 5.15 Gruvproduktion av olika metaller i Sverige år 1975

___—___—

Mängd år 1975 Värde år 1975 Anm. Metallinnehåll Milj. kr. i 1976 års penningvärde Bly, tusen ton 68,8 91,0 Guld, ton 2,0 — Svårberäknat Järn, milj. ton 19,6 1 374,5 Koppar, tusen ton 37,9 245,3 Silver, ton 140 — Svårberäknat Wolfram, ton 143 8,1 Zink, tusen ton 126,0 1935 1 912,4

_____________._.——-——————————

Källa: Se resp. metallbilaga.

Tusen ton metallinnehåll

300 Exkl järn ”

200

100

Figur 5.8 Gruvproduktion av olika metaller i Sverige.

1960 1965 1970 1975 a Järn, milj. ton 12,9 18,0 19,8 19,6 Källa: Se bilaga 21.

Tabell 5.16 Svensk produktion av metaller från inhemsk gruvproduktion

Mängd år 1975 Saluvärde år 1975 Anm. Metallinnehåll Milj. kr. i 1976 års penningvärde Bly, tusen ton 36,0 65 Guld, ton 0,9 20 Järn, milj. ton 5,5 ' 550 Osäker Kisel, tusen ton 33,6 180 Koppar, tusen ton 37,9 215 Silver, ton 82,0 55

Källa: Se resp. metallbilaga.

Figur 5 .9 Saluvärde! av svensk gruvproduktion 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Bergshante- ring.

lVlilj kr _ W "44 Xx ,' / 3 000 E xx ,! / Cu xx & / I], la ,, .. ........ , ,, xxx—XX CU //,"/ XX * ,] 2 000 Fe Fe Fe Fe 1 000 Cu = Koppar Fe = Järn Pb = Bly W = Wolfram Zn = Zink 1960 1965 1970 1975

Anm: Värdet av guld— och silverproduktionen har inte beräknats.

Härtill skall läggas små mängder arsenikmetall och selen m.m., under 1970-talet 1 OOO—2 000 ton per år.

Inom landet sker också en betydande framställning av primärmetaller eller produkter därav ur importerade malmer och sliger. Detta gäller huvudsak- ligen legeringsmetaller, som omvandlas till ferrolegeringar för vidare export ' eller för användning inom specialstålindustrin. Omfattningen av denna verksamhet visas i tabell 5.17 (se också figur 5.10).

Generellt sett har denna förädling av importerade råvaror ökat betydligt snabbare än förädlingen av svenska råvaror. Framställningen av aluminium ur importerad aluminiumoxid har sedan år 1960 femdubblats. Kiselmetall framställs numera ur importerade råvaror, eftersom svensk kvarts och kvartsit inte anses tillräckligt ren.

Sverige är numera en betydande producent av ferrokrom ur imponerad krommalm. Denna produktion var år 1975 nästan tre gånger så stor som år 1960. Tillverkningen av ferromangan ur importerad manganmalm har dock upphört. Även ferromolybden och ferrovanadin framställs ur importerade råvaror. Ferrotitan tillverkas ej, däremot halvfabrikat av titan ur importerad

Tabe115.17 Svensk förädling av importerade malmer och sliger till metaller och ferrolegeringar

Mängd år 1975 Saluvärde år 1975 Nyttiggjort Milj. kr. i 1976 metallinnehåll års penningvärde

Aluminium, tusen ton 78,0 325 Guld, ton 1,5 34 Kisel, tusen ton 16,5 80 Koppar, tusen ton 3,6 20 Krom, tusen ton" 114,3 7005 Mangan, tusen tona 12,2 30 Molybden, tusen ton” 3,0 105 Silver, ton 50,0 33 Vanadin, tona 426,0 20

" Metallinnehåll i producerad ferrolegering. b Osäker siffra. Källa: Se resp. metallbilaga.

titan i form av göt och platiner.

En viss mängd koppar, guld och silver utvinns också ur importerade råvaror.

Av de produkter som framställs ur importerade råvaror är krom den viktigaste från tonnagesynpunkt. En jämförelse baserad på saluvärde visar att krom, aluminium och molybden svarar för det största produktvärdet.

Stålindustrin i Sverige är som bekant starkt knuten till Bergslagen, vilket beror på att järnmalmsgruvorna har funnits där. Det tidigare starka lokali- seringssambandet mellan råvara och stålindustri har emellertid minskat, vilket bl. a. visas av att de tre större nyetableringarna som skett de senaste årtiondena, Oxelösund, Luleå och Halmstad, alla ligger vid kusten.

För närvarande finns tre ferrolegeringsverk i landet, nämligen Airco Alloys AB i Vargön, AB Ferrolegeringar i Trollhättan och Gullspångs Elektroke- miska AB i Gullspång.

Det finns tre icke-järnmetallverk i landet, nämligen Rönnskärsverken i Skelleftehamn (koppar, bly, guld, silver), Gränges Aluminium i Sundsvall (aluminium) och Kema Nobels anläggningar i Ljungaverken (kisel). Icke- järnmetaller utvinns också på andra platser, t. ex. vid Bergsöes smältverk i Landskrona. Dessa verk arbetar dock med skrot som råvara.

5 . 5.3 F öretagsstruktur

Malmbrytningen i Sverige bedrevs år 1977 av elva större företag eller koncerner. Dessa var LKAB, Gränges AB, Fagersta AB, Ställbergs Gruv AB, SKF, Uddeholms AB, Surahammars Bruks AB, Boliden Metall AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Bolaget Vieille Montagne och AB Statsgruvor. Av dessa bröt de sju förstnämnda enbart järnmalm och de övriga, förutom Stora Kopparbergs Bergslags AB, enbart icke-järnmalm, vanligen sulfid- malm. Stora Kopparbergs Bergslags AB bedrev icke-järnmalmsbrytning vid Falu gruva och järnmalmsbrytning vid andra gruvor.

Tusen ton

metallinnehåll _ Ur svenska malmer och sliger

Cu = Koppar Pb = Bly Si = Kisel 100 50 _,

1960 1965 1970 1975

Ur importerade malmer, sliger och oxider

Tusen ton / metallinnehåll

100

AI = Aluminium Cr = Krom Cu = Koppar 50 Mn = Mangan

Si = Kisel

Figur 5.10 Vidareyöräd- ling av malmer och sliger iSverige (exkl. järn).

Källa: Se resp. metallbi- laga. 1960 1965 1970 1975

En viss koncentration av branschen har skett under senare tid då flera mindre gruvföretag köpts upp av större koncerner. Exempel på sådana uppköpta företag är Tuolluvaara Gruv AB (LKAB), Bastkärns Gruf AB (Fagersta), Idkerbergets Gruv AB och Stripa Gruv AB (Ställbergsbolagen) samt Dannemora Gruv AB (Stora Kopparberg). Boliden AB hade år 1977 18 aktiva malmfält medan Uddeholm AB endast hade en gruva. Flera av företagen hade sin huvudsakliga verksamhet förlagd utanför gruvnäringen. Hit hör Gränges AB, Fagersta AB och Surahammars Bruks AB. Dessa har alla en stor del av sin verksamhet inom stålsektorn. Genom bildandet av Svenskt Stål AB övergick Gränges och Stora Kopparbergs gruvor i detta företags ago.

Två företag dominerade järnmalmsbranschen, nämligen LKAB och Gränges AB. LKAB:s arbetsställen i Kiruna och Malmberget är de största

produktionsenheterna och hade tillsammans omkring 6 000 anställda år 1976. De största producenterna av handelsstål var NJA, Oxelösunds Järnverk och Domnarvet, som vardera producerade cirka 1 milj. ton råstål per år. NJA hade år 1975 ca 4 800 anställda. Oxelösunds Järnverk, som tillhörde Gränges AB hade ca 3 300. Domnarvet, som tillhörde Stora Kopparberg, hade ca 5 400 anställda år 1975.

Ferrolegeringsbranschen domineras av Airco Alloys och AB Ferrolege- ringar, som båda tillhör internationella koncerner. De företagen har inga gruvor i Sverige. AB Ferrolegeringar äger kromgruvor i Turkiet.

Verksamheten inom icke-järnmalmsgruvindustrin domineras av Boliden Metall AB. Bland andra företag märks det belgiska bolaget Vieille Montagne, Stora Kopparbergs Bergslags AB och AB Statsgruvor (sedan år 1975 dotterbolag till LKAB). Branschen kännetecknas av en omfattande vertikal integrering med intressen i förädlingsindustrin i Sverige och utomlands. Detta gäller i första hand Boliden Metall AB, som har eget smältverk i Rönnskär med ca 1 800 anställda, och är delägare i smältverk i Norge och Västtyskland. Gränges Aluminium och Kema Nobel är beroende av importerade råvaror för sin tillverkning.

Mineralutvinningsindustrin i Sverige tillhör de mest koncentrerade branscherna i landet, vilket innebär att information, tekniskt kunnande och beslutsprocesser är relativt centraliserade. Internationellt sett är dock de svenska gruvföretagen små. Detta gäller även de största av dem.

Vid sidan av den egentliga gruvindustrin finns det en ganska stor gruvutrustningsindustri i Sverige. Värdet av exporten av gruvutrustning överstiger numera värdet av malmexporten (se figur 5.11). Som exempel på svenska gruvutrustningsföretag kan nämnas Atlas Copco (tryckluftsdriven gruvutrustning), Sandvik (gruvutrustning och borrstål), SALA (malmbe- handlingsanläggningar, ASEA (transportutrustning, metallurgiska ugnar),

Milj. kr/är

6 000

4 000

2 000

1955: . 1965 1975

V V Gruvindustrin (SOS)

V'- - ' ' -V Gruvutrustningsleverantörerna (SWEDISH lVllNlNG GROUP)

Figur 5 . 1 I Saluvärdejör svensk gruvindustri och gruvutrustningsindustri (löpande penningvärde).

Källa: Forskning och utveckling inom svensk mineralindustri (DsI 1978: 13).

Nitro Nobel (sprängämnen m.m.), Morgårdshammar och Svedala Arbrå (krossar rn. m.), Kockums, Volvo och Mining Transportation (truckar), Alimak (hissar), Trelleborgs Gummifabrik och Skega (kvarninfordringar).

Även gruvföretagen har engagemang utomlands. Gränges har sedan många år bedrivit gruvdrift i Liberia och Boliden äger gruvrätter i Canada. i Bägge dessa företag, liksom numera också LKAB, bedriver dessutom konsultverksamhet utomlands.

5.5.4. Lokalisering av företagsledningar och myndigheter

Under de senaste åren har högskoleutbildningen inom mineralsektorn till större delen utlokaliserats från Stockholm till Luleå. Flyttningen har delvis regionalpolitiska orsaker.

Liknande skäl har legat som grund för riksdagens beslut att utlokalisera Sveriges geologiska undersökning (SGU) till Luleå och Uppsala. En bety- dande del av SGU:s prospektering sker för övrigt i norra Sverige.

Såväl statens industriverk (SIND) som NSG är lokaliserade till Stock— holm.

Boliden AB har sitt huvudkontor i Stockholm. En viss decentralisering har skett de senaste åren, främst genom den omstrukturering av bolaget som organisatoriskt trädde i kraft från och med 1977 års början, vavid två nya bolag, Boliden Metall AB och Boliden Kemi AB, bildades. Bolages metall- utvinning sköts av Boliden Metall AB, som har sitt huvudkontor i Skellefteå. '

LKAB:s koncernkontor är beläget i Stockholm. År 1973 bildades ett särskilt regionkontor med speciella uppgifter till stor del sammanhängande med investeringsverksamheten i järnmalmsrörelsen. År 1976 trädde en ny organisation i kraft, varigenom ansvaret för verksamheten i större utsträck- ning än tidigare delegerats till lokala resultatenheter.

5.5.5. Sysselsättning

Industristatistiken ger den bild av sysselsättningen inom gruvindustrin samt järn-, stål- och metallverken som framgår av tabell 5.18.

Gruvindustrin med ca 13 000 anställda svarade år 1975 för ca 1,4 % av antalet sysselsatta inom industrin, medan ca 7 % av de industrisysselsatta arbetar i järn-, stål- och metallverk. Gruv- och mineralindustrin är således en tämligen liten del om man ser till den direkta sysselsättningen.

Ovanstående indelningsgrund är densamma som används inom SOS Industri. Tabellen får dock inte tolkas så att den angivna sysselsättningen inom sektorn järn-, stål- och metallverk är en direkt följd av verksamheten inom gruvindustrin.

För gruvindustrin och stålverken gäller att industrin på en ort kan vara den dominerande arbetsplatsen och i många fall en förutsättning för ortens existens.

Tabellerna 5.19 och 5.20 visar gruvindustrins betydelse från sysselsätt- ningssynpunkt i några kommuner.

Materialet till tabellerna 5.19 och 5.20 togs fram i samband med statens industriverks arbete med rapporten ”Industrin i den fysiska riksplanering-

en”. Förhållandena har naturligvis ändrats en del sedan år 1974.

Många kommuner är helt beroende av stålindustrin. 1 Storfors och Munkfors finns ingen annan industri. I Hofors finns utom stålindustrin endast gruvindustri som även den är beroende av Stålverket. Andra kommuner som Hällefors, Degerfors, Avesta, Boxholm och Fagersta domi—

Tabell 5.18 Sysselsättning inom gruvindustri samt järn-, stål- och metallverk

1965 1975 Antal % Antal % Järnmalmsgruvor 10 248 14 9 378 11 Icke-järnmalmsgruvor 2 787 4 3 849 Summa gruvindustri 13 035 18 13 227 15 Järn- och stålverk 49 902 70 51 285 60 Ferrolegeringsverk 1 506 2 1 300 2 Järn- och stålgjuterier ” 5 617 7 Industri för icke-järnmetaller 2 439 3 3 169 4 Valsverk m. m. för icke-järnmetaller 4 534 7 5 495 7 Gjuterier för icke-järnmetaller 330 3 836 5 Summa järn-, stål- och metallverk 58 711 82 70 702 85 Totalt 71 746 100 83 929 100 Totalt inom industrin 988 500 100 925 000 100 Varav gruvor 13 035 1,3 13 227 1,4 Varav verk 58 711 5,9 70 702 7,6 Gruvor och verk 71 746 7,2 83 929 10,0

Källa: SOS Industri. ” Ingår i övriga.

Tabell 5.19 Antalet sysselsatta i kommuner med företag med mer än 100 anställda inom järnmalmsgruvindustrin år 1974

Kommun Sysselsatta Järnmalmsgruvornas andel i % av Totalt Industri Järnmalms- Totala lndustri- Dominerande företag gruvor antalet sysselsatta sysselsatta

Kiruna 8 111 5 226 3 602 44 69 LKAB Gällivare 4 944 2 585 2 105 43 81 LKAB Hofors 4 247 3 443 146 3 4 SKF

% Gränges AB Ludvika 8 586 6 151 1 462 17 24 Stora Kopparberg Fagersta Skinnskatteberg ' 7 552 5 430 215 3 4 Fagersta AB Norberg Lindesberg 5 868 4 069 337 6 8 Gränges AB Osthammar 4 285 2 470 290 7 12 Stora Kopparberg

Källa: SCB:s industristatistik.

Tabell 5.20 Antalet sysselsatta i kommuner med företag med mer än 100 anställda inom icke-järnmalmsgruvindu- strin år 1974

Kommun

Gällivare Arjeplog Skellefteå Norsjö Lycksele Askersund Ludvika, Smedjebacken ?

Hedemora

Sysselsatta Icke-järnmalmsgruvornas andel i % av Totalt Industri Icke-järn- Totala Industri- Dominerande företag malms- antalet sysselsatta gruvor sysselsatta 4 944 2 585 227 5 9 Boliden AB 656 309 245 37 79 Boliden AB 19 407 10 616 1058 5 10 Boliden AB 1 736 978 344 30 35 Boliden AB 2 936 894 427 15 48 Boliden AB 2 166 1 383 315 15 23 Vieille Montagne 11 856 8 543 236 2 3 ( AB Statsgwo'” Boliden AB 3 648 2 272 302 8 13 Boliden AB

Källa: SCB:s Industristatistik.

neras också helt av stålverken. Mer än 70 % av de industrianställda i dessa kommuner arbetar inom stålindustrin. Oxelösunds Jernverk svarar för 90 % av industrisysselsättningen i Oxelösund. Även större kommuner som Borlänge, Sandviken och Luleå är starkt beroende av stålverken. Omkring 60 % av de industrisysselsatta i dessa kommuner arbetar på Domnarvet. Sandvik AB respektive Norrbottens Järnverk.

År 1977 hade ferrolegeringsverken sammanlagt 1 000 anställda. Av hela industrins sysselsättning svarar ferrolegeringsverken bara för cirka 0,1 %. Ferrolegeringsverken är i motsats till stålindustrin inte dominerande på någon ort. Airco Alloys svarade år 1977 för ca 16 % av industrisysselsätt- ningen i Vänersborg. De andra ferrolegeringsverken, AB Ferrolegeringar i Trollhättan och Gullspångs Elektrokemiska AB i Gullspång svarar för betydligt lägre andel av industrisysselsättningen i respektive kommun. Det finns endast tre arbetsställen som faller under begreppet icke-järnmetallverk, nämligen Boliden Metall AB, Gränges Aluminium AB och Kema Nobel AB:s kiselanläggning. Av tabell 5.21 framgår verkens geografiska läge och antal anställda. Utan en närmare analys är det svårt att uttala sig om den exakta sysselsättningseffekten. Till det antal anställda som redovisas i tabellerna kommer ett betydande antal indirekt sysselsatta i transporter och andra

servicenäringar.

5.5.6. Lönsamhet, produktivitet, salu- och förädlingsvärde

I avsnitt 5.5.5 konstaterades att endast 1,4 % av antalet industrisysselsatta arbetar i gruvor eller mineralbrott.

Produktionens saluvärde uppgick år 1975 till ca 3,3 miljarder kronor, vilket var 1,7 % av hela industrins saluvärde. Förädlingsvärdet, dvs. saluvärdet minus kostnader för råvaror, emballage, bränsle, elenergi och lejda transpor- ter, var 2,3 miljarder kronor, vilket utgjorde 2,6 % av hela industrins

Tabell 5.21 Ferrolegeringsverkens och icke-järnmetallverkens geografiska läge samt antal anställda är 1973 och 1977

Företag/ arbetsställe Läge 1973 1977 Airco Alloys AB Vargön (Vänersborg) 485 300 Avesta Jernverks ABG Avesta 60 — AB Ferrolegeringar Trollhättan 740 700 Gullspångs Elektrokemiska AB Gullspång 65 50 Summa ferrolegeringsverk 1 350 1 050 Boliden Metall AB Skelleftehamn (Skellefteå) 1 810 1 800 Gränges Aluminium Sundsvall 760 900 Kema Nobel Ljungaverk 70 40 Summa icke-järnmetallverk 2 640 2 740

" Tillverkningen av ferrolegeringar upphörde år 1976. Källa: Sveriges Kemiska Industnkontor och resp. företag.

förädlingsvärde. Tabell 5.22 visar salu- och förädlingsvärden m. m. för några olika branscher inom mineralsektorn.

Hela industrins driftsöverskott år 1975 var 48 155 milj. kr., vilket innebär att gruvindustrins driftsöverskott utgjorde ca 3 % av detta belopp, dvs. en högre andel än för sysselsättningen. Förhållandet speglar bl. a. gruvindu- strins relativt höga kapitalkostnader, vilka ju skall täckas av driftsöverskot- tet.

Gruvindustrin har mycket hög kapitalintensitet. Kapitalinsatsen per anställd är ca tre gånger så hög som för industrigenomsnittet.

Tabell 5.22 Salu- och förädlingsvärde samt driftskostnader och driftsöverskott för gruvindustri samt järn-, stål- och metallverk år 1975, milj. kr.

Saluvärde Drifts- Föräd- Löner Drifts- kostnader lings— överskotta (exkl. löner) värde ___—___— Järnmalmsgruvor 2 478 682 1 796 501 1 295 Icke-järnmalmsgruvor 518 197 321 180 141 Summa gruvindustri 2 996 879 2 117 681 1 436 Järn- o. stålverk 11 450 7 275 4 175 Ferroleg.-verk 609 346 263 3 002 1 892 Järn- o. stålgjuterier 726 270 456 Ind. för icke-järnmetaller 1 109 773 336 Valsverk m. m. för icke-järnmetaller 2 106 1 566 540 570 573 Gjuterier för icke-järnmetaller 488 221 267 Summajärn-, stål- och metallverk 16 489 10 451 6 038 3 572 2 465 Totalt 19 485 11 330 8 155 4 253 3 901

___—___—

” Inklusive kapitalkostnader. Källa: SOS Industri.

Att utifrån offentlig statistik skapa sig en bild av lönsamhetsutvecklingen i hela branschen är vanskligt. Industristrukturutredningens rapport (SOU 1974:12) angav att avkastningen på totalt investerat kapital under perioden 1967—1971 var nära dubbelt så hög som industrigenomsnittet (5,6 resp. 3,0 %). Under senare år har dock lönsamheten försämrats, delvis som en följd 3 av nu rådande konjunkturläge. Andelen av hela industrins driftsöverskott * var år 1971 4,5 % men hade till år 1975 som nämnts sjunkit till 3 %.

Lönsamhetsutvecklingen inom branschen belyses sannolikt bäst av det resultat som enskilda gruvföretag uppvisar. Direktajämförelser är dock svåra eftersom något olika beräkningsmetoder kommer till användning.

"Figur 5.12 visar gruvindustrins salu- och förädlingsvärden uttryckt i 1976 års kostnadsläge. Saluvärdet har i stort sett varit konstant sedan början av 1960-talet, trots en ökad förädling under perioden. Förädlingsvärdena samt driftsöverskotten har fallit under perioden.

'Ett studium av gruvindustrins produktionskostnader visar att inga markanta förskjutningar mellan olika kostnadsslag har inträffat sedan år 1960 (se figur 5.13). Enda undantaget torde vara kostnaderna för bränsle och energi, som fördubblats realt sett. Detta är delvis en följd av ökad förädling inom järnmalmsrörelsen. Utvecklingen har varit olika för järnmalmsgruvor ! och övriga malmgruvor (se figurerna 5.14 och 5.15).

Vid järnmalmsgruvorna har salu- och förädlingsvärdet per ton malm minskat under de senaste 15 åren, trots ökad förädling till dyrbarare sliger och kulsinter. Genom ökad brytning har produ ktionskostnaderna kunnat sänkas trots den ökade förädlingen. Rörelseöverskottet synes ha stabiliserats under de senaste åren.

Vid icke-järnmalmsgruvorna förekommer kraftiga konjunktursväng- ningar i såväl salu- och förädlingsvärde som driftsöverskott per ton malm. På sikt har dock dessa värden liksom driftskostnaderna fallit, vilket till allra största delen förklaras av brytningen av fattig malm i Aitik.

Milj. kr Saluvärde l 3 000 Förädlings- värde » 2 000

/

Driftsöverskott

1 000

Figur 5 . 12 Gruvindustrins salu- och förädlingsvärden samt driftsöverskott i 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Industri. 1955 1960 1965 1970 1975

Milj. kr

1 500

1 000

500

Kr/ton malm

50

25

1955

Övrigt Löner Brän5|e QWJ och energi Figur 5.13 Gruvindustrins

driftskostnader fördelade efter kostnadsslag i I 976 års penningvärde.

1955 1960 1965 1970 1975 Källa: SOS Industri.

Förädlings- —>

värde Saluvärde

/

Drifts- . överskott —>

4” -— Figur 5.14 Salu- och/ör- äd/ingsvärde sami

s__ __ x '! driftsöverskott och / s_l driftskostnaderfo'rjärn- Drifts- malmsgruvor i [976 års kostnader penningvärde.

Källa: SOS Bergshante- ring och egna bearbet- 1960 1965 1970 1975 ningar.

Figur 5 .15 Salu- och./ör- a'dlingsva'rde sam! driftsöverskott och dri/tskostnaderjör icke- järnmalmsgruvor i I 976 års penningvärde.

Källa: SOS Bergshante- ring och egna bearbet- ningar.

Kr/ton malm 150 125

Saluvärde / Förädlings-

100 värde X

75

50

Drifts—

.. Drifts- overskott /'

kostnader

25

1955 1960 1965 1970 1975

Produktivitetsutvecklingen inom gruvindustrin är svår att beräkna under de senaste årtiondena. Ökad förädling kräver mer folk utan att detta resulterar i ökad volym. Offentlig statistik är delvis vilseledande, bl. a. ingår inte uppgifter om entreprenadanställda. Dessa reservationer till trots är det nödvändigt att visa en grov produktivitetsberäkning.

Figur 5.16 visar att antalet anställda inom järnmalmsgruvorna trots betydande produktionsökning och ökad förädling minskat kraftigt sedan början av 1960-talet. Vid icke-järnmalmsgruvorna har antalet anställda ökat sedan mitten av 1960-talet.

Uttryckt i ton bruten malm per arbetstimme ökade produktiviteten i järnmalmsgruvorna med mer än 10 % per år under 1960-talet (se figur 5.17). Den redovisade produktivitetsminskningen åren 1975—1977 beror på att produktionen minskade dessa år samtidigt som antalet anställda ökade något. I icke-järnmalmsgruvorna steg produktiviteten snabbare mot slutet av 1960- talet, delvis beroende på att verksamheten i Aitik kom igång. Av naturliga skäl, bl. a. malmernas form och olika krav på malmbehandling, kan inte

Antal anställda

15 000

10000

5 000

1955

Ton malm / arbetstimme

3 000

2 000

1 000

1955

1 960

Totalt

Övriga

Järnmalmsgruvor

1965

Järnmalms— gruvor

1 960 1965

1970

1970

1975

1975

Figur 5 . I 6 A ntal anställda vid malmgruvor.

Källa: SOS Bergshante— ring.

Figur 5 . 1 7 Ton malm per arbetstimme inom gruvin- dustrin (exkl. förvaltnings- personal).

Källa: SOS Bergshante- ring och egna bearbet- ningar.

produktiviteten i järnmalmsgruvor och andra gruvor direkt jämföras med varandra.

Under det senaste årtiondet har nya lönesystem kommit till användning. En stor del av de anställda i gruvindustrin har nu månadslön. Härvid har en diskussion uppstått huruvida detta system verkat hämmande på produkti- vitetsutvecklingen. Att urskilja effekterna av ett nytt lönesystem är emel- 3 lertid svårt. Samtidigt framkommer nämligen effekter av andra förändringar, , t.ex. vad gäller organisation, att de tekniska möjligheterna till fortsatta rationaliseringar är uttömda etc.

5.6. Forskning och utveckling

Ett första problem man möter då man skall beskriva forskningen inom den ' svenska mineralindustrin är att definiera vad man egentligen menar med forskning. Forskning kan innebära en mängd åtgärder och insatser alltifrån löpande förbättringar och rationalisering i de befintliga gruvorna och malmbehandlingsverken till mineraltekniskt och metallurgiskt utvecklings- arbete i helt fristående organisationer. Mot denna bakgrund är det svårt att exakt ange hur stora utgifterna för forskning och utveckling är inom den svenska mineralindustrin.

Den forskning som bedrivs inom de olika gruvbolagen har beräknats kosta i storleksordningen 60—70 milj. kr. om året. Häri ingår forskning för gruvdrift, malmbehandling, framställning av icke-järnmetaller, transporter, miljö- skydd etc., dock ej för verksamheten vid järn- och stålverk.

Forskning bedrivs också av olika branschorganisationer. Här kan nämnas Metallurgiska forskningsstationen (MEFOS) i Luleå, som är samordnad med en station för bearbetningsteknisk forskning. Vidare finns Stiftelserna Berg- teknisk forskning (Befo), Mineralteknisk forskning (MinFo) samt Stiftelsen Svensk Detonikforskning (Svedefo). Dessa organisationers utgifter uppgår till ca 10 milj. kr. per år, varav ca 40 % utgör bidrag från styrelsen för teknisk utveckling (STU) och resten kommer från de olika gruvföretagen, Svenska Gruvföreningen och Jernkontoret.

Vid Högskolan i Luleå bedrivs forskning inom geologi, geofysik, geokemi, bergteknik, bergmekanik, mineralteknik och arbetsmiljöfrågor. De totala utgifterna har beräknats till ca 15 milj. kr. per år.

Även verksamheten vid andra högskolor är av betydelse. Geologisk forskning bedrivs såväl i Stockholm som i Uppsala. Vid Tekniska Högskolan i Stockholm bedrivs forskning kring järn- och stålframställning. Vid Chalmers Tekniska Högskola bedrivs forskning inom det transporttekniska området, som är av intresse också för gruvindustrin. 1

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) inrättades den 1 juli 1968. STU , övertog de uppgifter som dittills vilat på statens tekniska forskningsråd, l Malmfonden, Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, Stiftelsen för 1 exploatering av forskningsresultat samt Svenska uppfinnarkontoret. Härut- , över fick STU ytterligare uppgifter, främst av samordnings- och planerings- karaktär. STU:s totala ekonomiska resurser bedöms motsvara ca 10 % av svensk industris insatser på forsknings- och utvecklingsområdet. Under i budgetåret 1976/ 77 disponerades 202 milj. kr., varav 10 milj. kr. inom 1

området naturresursteknik. Av detta belopp avsåg ca 40 % utveckling av prospekteringsteknik.

Bland andra organisationer som också understöder resp. bedriver viss forskning kan nämnas Norrlandsfonden och SGU.

5.7. Handel

5.7.1. Allmänt

Utrikeshandeln med metaller är betydande. Under den senaste tioårspe- rioden har utrikeshandeln med malmer och metaller inklusive mellanpro- dukter samt halvfabrikat av metaller svarat för ca 15 % av Sveriges utrikeshandel. Andelen minskar dock långsamt. Värdet av exporten har de senaste åren uppgått till ca 12 500 milj. kr. per år, medan värdet av importen legat ca 2 000 milj. kr. lägre.

Den värdemässigt största delen av handeln utgörs av olika slag av halvfabrikat. Vårt primära intresse är handeln med produkter som inte är fullt så långt förädlade. I det följande använder vi oss av en uppdelning av produkterna i tre bearbetningssteg, nämligen malmer och sliger, halvföräd- lade metaller (skärsten, askor, oxider, ferrolegeringar m. m.) samt färdiga, obearbetade metaller. Handeln med dessa tre produktgrupper kan inte utläsas direkt ur den offentliga statistiken. Redovisningen görs i olika kapitel i utrikeshandelsstatistiken och på ett sådant sätt att det inte utan vidare går att urskilja handeln med enstaka metaller och olika produktslag. Det görs inte heller någon uppdelning av handeln på produkter för metallisk och icke- metallisk användning. I tabell 5.23 och figur 5.18 visas resultatet av en bearbetning av utrikeshandelsstatistiken. Tabellen visar att handeln med malmer, metaller m. m. svarade för 4 % av den totala utrikeshandeln. På importsidan är handeln med obearbetade färdiga metaller viktigast, medan malm och slig är av störst betydelse på exportsidan. Där är givetvis järnmalmsexporten dominerande.

Figur 5.18 visar att värdet av exporten av malm och slig, halvförädlade metaller samt obearbetade metaller sedan år 1960 varit tämligen konstant; ca 3 000 milj. kr. per år i 1976 års penningvärde.

I början av 1960-talet förelåg ett kraftigt överskott i denna handel, drygt 1 000 milj. kr. per år, vilket dock fram till början av 1970-talet vändes till en

Tabell 5.23 Sveriges utrikeshandel år 1975 med malmer och metaller m. m. uppde- lade efter förädlingsgrad. Milj. kr. i 1976 års penningvärde

Import Export Malm och slig 494 2 125 Skärsten, askor, oxider, ferrolegeringar m. m. 1 070 390 Obearbetade olegerade och legerade metaller 1 465 615 Summa 3 029 3 130

Källa: SOS Utrikeshandel. * I % av total import och export 4 4 , 11 l

Figur 5.18 Värdet av Sveriges handel med me- taller i malm och slig, askar, skärsten, oxider och ferrolegeringar sam! obearbetad mera!! i 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

SOU 1979:4O Överskott i handeln Import Milj. kr. i 4 000 1 Total 3 000 _— import 2000— ”"|—" Netto- 1 000 import ? 1 4? + 1 000 Netto- export 2 000 __ Total 3 000 ______ C ,- __ export 4 000 Underskott i handeln Export milj kr nettoimport. Nedgången av överskottet i handeln under 1960-talet förklaras främst av fallande realpriset förjärnmalm. I mitten av 1970-talet hade dock , denna trend vänts, samtidigt som importen av främst koppar och nickel minskat. År 1975 förelåg ett överskott på ca 80 milj. kr. i 1976 års penningvärde (år 1976 var motsvarande värde ca 40 milj. kr.). i

För många produkter som redovisas i utrikeshandelsstatistiken före- kommer såväl import som export. Detta beror bl. a. på kvalitetsskillnader och på att ett flertal företag är verksamma på marknaden. Genom att man räknar fram nettoimport och nettoexport för olika produkter i handeln erhålls en riktigare bild av Sveriges beroende av utrikeshandeln. Figur 5.18 visar att nettoimporten svarar för ca 70 % av den redovisade totala importen av malm och slig, halvförädlade metaller samt obearbetade metaller. Värdet av den uppgick år 1975 till ca 2 230 milj. kr. i 1976 års penningvärde. Nettoexporten ] har beräknats till 2 315 milj. kr. år 1975. *

Vad gäller fördelningen av överskott och underskott på olika metaller och produktgrupper visar tabell 5.23 att medan Sverige år 1975 hade ett kraftigt överskott i handeln med malm och slig, förelåg underskott i de två övriga produktgrupperna. Tabell 5.24 och 5.25 har sammanställts för att ge en bild av situationen för varje enskild metall. Observera att summorna i tabell 5.25 inte helt överensstämmer med motsvarande summor i tabell 5.23, eftersom vissa mindre metaller inte ingår i tabell 5.25.

Gränsdragningen mellan de tre produktgrupperna kan givetvis diskuteras och är gjord främst från en produktionsteknisk synpunkt. I vissa fall måste ytterligare behandling ske av produkterna i de två minst förädlade grupperna innan de förbrukas, i andra fall behövs detta inte.

Tabellerna visar vidare att handeln med bly, järn, zink, krom, molybden och wolfram huvudsakligen sker i form av malm och slig. För mangan och vanadin sker handeln huvudsakligen i form av halvförädlad metall (ferrole- geringar), medan handel med färdig obearbetad metall är vanligast för kobolt, koppar, magnesium, tenn och titan.

Obearbetad metall kan vara olegerad eller legerad. I det senare fallet innehåller den också vissa mängder andra metaller. Dessa har i tabellerna i fortsättningen inte alltid kunnat urskiljas. *

Innehållet av guld och silver i koppar-, bly- och zinksliger har inte heller kunnat särredovisas.

Av tabellerna framgår att det för bly, guld,järn, kisel, silver och zink förelåg

Tabell 5.24 Sveriges handel med malmer och metaller år 1975. Nettoexport och nettoimport i tusen ton metallinnehåll

Malm och Askor, skär- Obearbetad Summa slig sten, oxider metall och ferrolege- ringar

Aluminium 0 —89,1 —35,8 —124,9 Bly +27,5 -2,5 +21,5 +47,5 Guld, ton 0 0 +2 +2 Järn +12 900 0 —30,6 +12 869,4 Kisel O +6,8 +9,2 +16,0 Kobolt 0 0 +0,5 +0,5 Koppar —3,6 —7,9 —51,9 -63,4 Krom —I34,5 —6,0 -0,2 -140,7 Magnesium O 0 —l,7 -1,7 Mangan —14,3 —46,8 —4,2 -65,3 Molybden —3,3 —0,8 —0,05 -4,2 Nickel 0 —15,6 —12,2 —27,8 Silver, ton 0 0 +153 +153 Tenn 0 0 —0,8 —0,8 Titan 0 -0,5 —1,0 —I,5 Vanadin 0 —0,9 0 —O,9 Wolfram —2,4 —0,5 —0,06 —3,0 Zink +107,2 —9,5 —48,7 +49,0

Anm.: + betyder nettoexport — betyder nettoimport. Källa: Se bilaga 21.

Tabell 5.25 Sveriges handel med malmer och metaller år 1975. Nettoexport- och nettoimportvärde. Milj. kronori 1976 års penningvärde

__________—————_—_———

Malm och Askor, skär- Obearbetad Summa slig sten, oxider metall och ferrolege- ringar

Aluminium 0 —99,0 —132,7 —231,7 Bly +55,4 —7,7 +46,0 +93,7 Guld —11,5” 0 +28,0 +16,5 Järn +1 792,5 0 —70,1 +1 722,5 Kisel b +20,7 +48,5 +69,2 Kobolt 0 0 —24,4 —24,4 Koppar —29,8 —82,6 —309,8 —426,2 Krom —l68,5 —9,7 —3,8 —182 Magnesium 0 0 —12,3 —12,3 Mangan —6.9 —l39,8 —1 7,3 —l64,0 Molybden —88,4 —27,4 —2,3 —118,1 Nickel 0 -302,7 —238,2 —540,9 Silver ” 0 +1 13,0 +113,0 Tenn 0 0 —22,5 —22,5 Titan 0 —9,9 —47,6 —57,5 Vanadin 0 —38,4 0 —38,4 Wolfram —114,8 —19,7 —2,2 —136,7 Zink +197,9 +12,6 —182,1 +28,8

___—___-

Summa netto- export +2 O45,8 +33,3 +235,5 +2 314,6 1 % av hela nettoexport- värdet 88,4 1,4 10,2 100

___—___...”—

Summa netto- import —419,9 —736,9 —1 073,3 —2 230,1 1 % av hela nettoimport- värdet 18,8 33,1 48,1 100 _________________-— Netto +] 625,9 —703,6 —837,8 84,5

___—___;—

" Malmer för utvinning av ädla metaller. b Import av kvarts för kiselmetalltillverkning har ej värderats. Källa: Se bilaga 21.

nettoexport, medan nettoimport redovisas för samtliga övriga metaller. Av de metaller för vilka nettoexport redovisas är järn den dominerande. '

Av de metaller för vilka nettoimport förelåg var nickel och koppar de , värdemässigt viktigaste; de svarade tillsammans för nära 50 % av det totala , nettoimportvärdet. Tidigare var värdet av kopparimporten större än värdet av , nickelimporten. Sedan början av 1970-talet dominerar dock värdet av * nickelimporten (se figur 5.19).

Det bör observeras att graden av bearbetning ökar från vänster till höger i 3 tabellen, varför kostnaden per ton metallinnehåll också ökar. Detta innebär , att malmerna och oxiderna svarar för en större andel av importvolymen *

Milj. kr. i

2 000—-

1 000-—

= Aluminium

Mangan Molybden Nickel Wolfram Ovriga

II || II II II

1960 1965 1970 1975

räknat i ton än tabellens värdeuppgifter visar.

Figur 5.20 visar, för de metaller där nettoimport föreligger, i vilken form importen skett åren 1960, 1965, 1970 och 1975. En allt mindre del har importerats i form av obearbetade metaller, medan importen av askor, skärsten, oxider och ferrolegeringar har ökat. Detta beror främst på utbygg- naden av de svenska ferrolegeringsverken.

Observera att de totala beloppen i figur 5.19 och 5.20 ej kan vara desamma. Eftersom nettoimportvärdet i figur 5.20 beräknats separat för varje produkt- grupp (bearbetningsgrad) blir summan av nettoimportvärdena större.

Den svenska exporten av malmer och metaller går huvudsakligen till Västeuropa. Järnmalm exporteras främst till Västtyskland, Belgien och Storbritannien, zink i form av koncentrat till Norge och Belgien, kisel till Västtyskland och Storbritannien.

Vad gäller importen år 1975 var Sovjetunionen vår viktigaste handelspart- ner räknat efter tonnage (se figur 5.21). Detta hänger till stor del samman med den stora importen av krommalm därifrån. Norge levererade också stora mängder till Sverige, främst i form av ferrolegeringarna ferromangan och ferrokisel. Importen från Finland bestod huvudsakligen av tackjärn och Zinkmetall. Från Jamaica importerades aluminiumoxid, medan Turkiet levererade ferronickel.

En jämförelse baserad på importvärdet visar att Norge var vår viktigaste handelspartner och svarade för 16 % av importvärdet. Från Norge impor- terades främst nickel-, aluminium- och Zinkmetall. Sovjetunionen och Stor- britannien svarade vardera för ca 8 %. Från Storbritannien kom huvudsak- ligen färdiga obearbetade metaller såsom nickel och koppar. Från Belgien och Chile importerades huvudsakligen koppar, från Finland många olika produk-

Figur 5 .19 Värdet av Sveriges nettoimporl av metaller uppdelat på me- taller för vilka nettoimport förelegat (räknat över samtliga bearbetnings- steg). 1976 års penning- värde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Figur 5.20 Värdet av Sveriges nettoimport av de metaller/ör vilka ner- toimport förelegat, förde- lat efter bearbetningsgrad (nettoimportvärdet beräk- nat för varje bearbetnings- steg). 1976 års penning- värde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Milj kr

Obearbetade 62% och bearbetade 48% metaller

,, Askor

33? skärsten 0 c:a:: legeringar Malm och 16% 19% slig __l J , 1970 1975

ter, varav Zinkmetall var den viktigaste, och från Västtyskland också många olika produkter. 1 övrigt är importvärdet utspritt på ganska många länder. (Se figur 5.21 och tabell 5.27).

Ett något förvånande drag i den svenska mineralråvaruimporten är att u-länderna har jämförelsevis liten betvdelse som handelspartners. Den klart största delen av importen kommer från i-länder. Detta sammanhänger bl. a. med att en så stor del av importen består av produkter som förädlats i någon grad. Som framgick av kapitel 4 är ju u-ländernas andel av produktionen av förädlade produkter mindre än deras andel av malm- och sligproduktionen. Importen av mineralråvaror från i-länder består alltså till en del av produkter som ursprungligen brutits i gruvor i u-länder. Dessutom kan företagsstrate- giska och transportekonomiska förhållanden ha lett till att Sverige, även jämfört med andra i-länder, får en stor del av sin mineralförsörjning från i-landsgruppen.

Det är inte möjligt att dra några slutsatser om vilka risker den svenska försörjningen är utsatt för med utgångspunkt från den sammanfattande historiska beskrivning som ges här. I det följande ges en mer detaljerad beskrivning av länderfördelningen av importen och i avsnitten 5.7.2—5.7.4 beskrivs handeln med mineralråvaror på olika bearbetningsstadier. I avsnitt 5.9 ges en sammanfattande beskrivning av Sveriges försörjningssituation tidigare och i nuläget. En analys av försörjningsstrukturen måste emellertid också bygga på bedömningar av den framtida utvecklingen metall för metall. Dessa bedömningar görs i bilagorna 1—20 och sammanfattas i kapitel 8.

Kvantitet Total import: 1 385 000 ton

% Norge

Finland

[ 4,3-ij Västtyskland

Värde . . Total import: 2 980 milj kr % Storbritannien

(1976 års penningvärde) . 8 % Belgien

Figur 5 .21 Sveriges import av metaller i malmer och sliger. askar, skärsten, oxider och ferrolegeringar samt obearbetade metal- ler är 1975, fördelad på ursprungsländer (endast import av metaller för vilka nettoimport förelåg).

Källa: SOS Utrikes- handel .

Tabell 5.26 sammanfattar länderfördelningen av importvärdet för olika metaller (i alla bearbetningssteg). För varje metall har så många länder tagits med att minst 75 % av importvärdet täckts.

Från olika länder importeras således produkter av olika förädlingsgrad. Tabell 5.27 visar vilka typer av produkter som kommer från de viktigaste länderna.

När man talar om import av halvförädlade metaller och obearbetade metaller från främst våra nordiska grannländer måste man dock komma ihåg att dessa länder i stor utsträckning själva importerar råvaror i form av malm och slig samt halvförädlade produkter och vidareförädlar dessa för eget bruk och för export till bl. a. Sverige.

I avsnitt 5.9.2 ”Den svenska försörjningssituationen i ett nordiskt perspektiv” diskuteras detta förhållande mer utförligt.

Tabell 5.26 Värdet av Sveriges import år 1975 av metaller, fördelat på ursprungs- Iänder (metaller i samtliga bearbetningssteg)

___—_______—_————

Aluminium: Norge 27 %, Jamaica 26 %, Ghana 14 %, Storbritannien 8 % Bly: Västtyskland 40 %, Storbritannien 37 % Guld: Storbritannien 48 %, Västtyskland 35 % Järn: Finland 29 %, Östtyskland 23 %, Liberia 15 %, Västtyskland 10 % Kisel: Norge 86 % Kobolt: Belgien 56 %, USA 26 % Koppar: Chile 23 %, Belgien 20 %, Zambia 16 %, Canada 12 %, Norge 8 % Krom: Sovjetunionen 37 %, Finland 15 %,Sydafrika 13 %,Turkiet 10 % Magnesium: Norge 92 % Mangan: Norge 63 %,Sydafrika 10 %,Spanien 8 % __ Molybden: Nederländerna 26 %, Belgien 21 %, USA 21 %, Osterrike 13 % Nickel: Grekland 19 %, Storbritannien 16 %, Nya Kaledonien 13 %, Domini— kanska republiken 10 %, Norge 9 %, Australien 9 % Silver: Storbritannien 55 % , Västtyskland 29 % Tenn: Storbritannien 47 %, Malaysia 16 %, Västtyskland 12 % Titan: Sovjetunionen 47 %, Västtyskland 30 % Vanadin: Finland 24 %, Österrike 22 %, Norge 12 %, USA 12 % Wolfram: Kina 24 %, Brasilien 22 %, Thailand 14 %, Canada 11 %, Sydkorea 8 % Zink: Norge 45 %, Finland 32 %

___________—.—_——————

Källa: SOS Utrikeshandel.

Tabell 5.27 Värdet av Sveriges import av metaller år 1975 fördelad efter ursprungs- land och förädlingsgrad. Milj. kr i 1976 års penningvärde

###—_—

Land Malm Halv- Obear- Totalt och förädlade betad slig metaller metall Milj. Andel kr. i % ___—__________————_— Norge 32 199 240 471 16 Sovjetunionen 107 38 95 240 8 Storbritannien 1 20 201 222 8 Belgien 13 25 125 163 6 Västtyskland 2 69 82 153 5 Finland 14 — 138 152 5 Chile 14 3 109 126 4 USA 34 41 33 108 4 Grekland — 107 — 107 4 Zambia — 26 75 101 3 Övriga 274 496 368 I 138 37 Totalt 491 1 024 1 466 2 981 100

Anm. Avser endast import av malmer och metaller för vilka nettoimport förelåg. Källa: SOS Utrikeshandel.

5.7.2 Handel med malmer och sliger

Det mesta av jämmalmsproduktionen går på export. Ca 40 % av gruvbly- produktionen exporteras i form av slig. All gruvzink exporteras för vidare- förädling utomlands. En del guld och silver försvinner till utlandet med de

exporterade bly— och zinksligerna. Nettoexporten av bly i slig har sedan början av 1960-talet ökat med ca 12 % per år. Motsvarande ökningstakt för järn i malm, mull, slig och sinter är ca 1 % och för zink ca 3 % per år. Konjunkturläget år 1975 medförde för framför allt järn att exporten detta år blev låg. Exportvärdet för såväl bly som zink har ökat med åren, medan en betydande minskning skett förjärnmalm realt sett. Exporten går huvudsak- ligen till Västeuropa. Exporterade mängder och exportvärden under perioden 1960—1975 återfinns i tabell 5.28.

Vad gäller övriga metaller är Sverige nettoimportör av malmer och sliger.

En del av vår konsumtion av koppar täcks genom import. Beträffande legeringsmetallerna, som är viktiga för specialstålindustrin, är Sverige nästan helt beroende av import (se tabell 5.29 samt figur 5.22 och 5.23).

Vad gäller tonnage är importen av krommalm den i särklass viktigaste. En jämförelse baserad på importvärde visar ett mindre entydigt mönster. Över tiden har koppar- och molybdenslig dominerat bilden i olika intervall. I dagsläget är krommalmen mest betydelsefull, även ur värdemässig synvin- kel. Emellertid är det sammanlagda värdet av importen av wolframslig och molybdenslig större. Importen av kopparslig har minskat kraftigt det senaste årtiondet.

Kvantitetsmässigt var Sovjetunionen det viktigaste ursprungslandet för svensk import av malmer och sliger år 1975 (se figur 5.24). Detta berodde huvudsakligen på den stora svenska importen av krommalm därifrån. Även manganmalm importerades från Sovjetunionen. Krommalm importerades även från Turkiet och Finland.

Även en jämförelse baserad på importvärdet visar att Sovjetunionen är vår viktigaste handelspartner vad gäller import av malm och slig. Att USA och

Tabell 5.28 Sveriges nettoexport av metaller i malm och slig

Mängd metallinnehåll

1960 1965 1970 1975 Bly, tusen ton 5,2 23,7 24,1 27,5 Järn, milj. ton 11,8 15,1 19,6 12,9 Zink, tusen ton 70,3 74,0 89,0 107,2

Nettoexportvärde, milj. kr i 1976 års penningvärde

1960 1965 1970 1975 Bly 13,0 77,5 67,4 55,4 Järn 2 508,9 2 236,6 2 182,2 1 792,5 Zink 84,3 124,4 123,2 197,9 Summa 2 606,2 2 438,5 12 372,8 2 045,8

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 5.29 Sveriges nettoimport av metaller i malmer och sliger år 1975

Tusen ton metallinnehåll Värde i milj. kr. (1976 års penningvärde)

Koppar 3 ,6 29,8 Krom 134,5 168,5 Mangan 14,3 6,9 Molybden 3,3 88 ,4 Wolfram 2,4 1 14,8 Ädelmetaller ” 11,5 Summa 158,1 419,9

" Ädelmetallinnehållet i importerad slig har inte beräknats här (se bilagorna 18 och 19). Källa: SOS Utrikeshandel.

Nederländerna svarar för vardera 8 % beror på införseln av molybdenslig därifrån. Från Norge kom kopparkoncentrat, från Turkiet krommalm och från Brasilien wolframkoncentrat.

Tabell 5.30 sammanfattar länderfördelningen av importvärdet för malmer och sliger. För varje metall har så många länder tagits med att minst 75 % av importvärdet täckts.

5.7.3 Handel med halvförädlade metaller

Med halvförädlade metaller avses askor, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m. Vad gäller detta slag av produkter är Sverige nettoimportör av praktiskt taget alla metaller. Volymmässigt dominerar importen av aluminiumoxid. Importen av mangan i form av ferrolegeringar är också betydande. Värdemässigt är dock nickel i form av ferronickel viktigast. På andra plats kommer importen av mangan och på tredje plats aluminiumoxid. Både volymmässigt och värdemässigt visar fördelningen av importen av halvför- ädlade metaller ett stabilt mönster över tiden. Tabell 5.31 visar sammansätt- ningen av importen såväl vad gäller volym som värde (se även figur 5.25—5.26).

Norge, Grekland, Nya Kaledonien och Jamaica var våra viktigaste leverantörsländer. Detta förklaras av vår import av ferromangan och ferrokiselmangan från Norge och av ferronickel från Grekland och Nya

Tabell 5.30 Värdet av Sveriges import år 1975 av olika metaller i form av malm och slig, fördelat på ursprungsländer

Kopparslig: Norge 57 %, Irland 20 % Krommalm: Sovjetunionen 60 %,Turkiet 19 % Manganmalm: Gabon 50 %, Sovjetunionen 22 %, Sydafrika 15 % Molybdens/ig: Nederländerna 38 %, USA 25 %,Chile 13 % Wolframslig: Brasilien 27 %, Kina 22 %, Thailand 17 %, Sydkorea 10 % Malmer för framställning av ädla metaller: Peru 76 %

Källa: SOS Utrikeshandel.

Tusen ton metallinnehåll

150— 100 50 = Krom = Koppar Figur 5.22 Sveriges netto- : Mangan import av metaller iform : Ovriga av malmer och sliger (gä/- ler metallen/ör vilka net- 1960 1965 1970 1975 toimporl jörelegat). Källa: SOS Utrikeshandel. Milj. kr. 400 300 200 Figur 5.23 Värdet av Sve- riges nettoimport av me- taller iform av malmer 100 &?ånaar och sliger i 1976 års pen- Mangan ningvärde (gäller metaller Molyben för vilka nettoimport före- Wolfram legat). Adelmetaller

Källa: SOS Utrikeshan- 1960 1965 1970 1975 del.

del.

import _ förelåg). Källa: SOS Utrikeshan- metallerjör vilka netto- av metaller i malm och slig är 1975 , fördelad

Figur 5 .24 Sveriges import _ ursprungsländer (gäller

pa

8% S%

. ...... ..'.'s??3333'324'3'24'2"" * nu»ououunun'o'o'o'c» ouunuununo "ouonownonuooo'o'o'o'W” ouunonnununuo ””* Ino "nu, nooo'o'No'o'o'o'o'o'.'o'o'.'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o emo”ouowonouoounnunuoo. ,. oowouunununnnwum » ,,ouono»oonuoououuuoum * -'.No'”o'o'”.'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'é ” i'.s?.'o'”.'o'.””o'”0.0.0'o'.'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'fd ' '-30%V”»'o'o'o'N”&.o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o - »9.0ooooouououoonoouum 9,0unuonouuuuuun . o_e.o..,o,o,o.o.o.o.o,o.o.o o o o o o o o o o o o » ' * g,».o|o|o|o|”Quow,”,”MM”

få? W

! o o o o o'»

b'o'o'o'o'o'o'o'ot munnen” "o'o'o'o'o'o'o'o'w' _ 'o o o o o o ' '

172 Malmer och metaller i Sverige Kaledonien.

Värde (i

Kvantitet Även

. NOOOQNOOQOOO ) Q 0 O 0 O O O O O O — ::..:...9.0.i.suttit—329.629?

1976 ä guld och silver. Under 1970 Vad gäller obearbetade metaller är Sverige nettoexportör endast av bly, kisel, förhållandevis stor (se figur 5.27).

6 importen av aluminiumoxid från Jamaica är metaller i halvförädlade produkter.

Nettoimport: 420 milj kr Tabell 5.32 sammanfattar länderfördelningen av importvärdet för olika

Total import: 458 milj kr

Total import: 500 000 ton Nettoimport: 480 000 ton

dominerar silverexporten (se tabell 5.33).

rs penningvärde) 5.7.4 Handel med obearbetade metaller

USA

6 % .i 4 NÅT ,. F . . . , _, oo %% o & Sov1etunionen

USA 2 o -. to m Turkiet Sovjetunionen

2 m & to 1 m: : 0. m - :: m

talet har exporten ökat kraftigt. Värdemässigt

Tabe115.31 Sveriges nettoimport av metaller i form av askor, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m. år 1975

Aluminium Bly Koppar Krom Mangan Molybden Nickel Titan Vanadin Wolfram Zink

Summa

Tusen ton metallinnehåll

200

100

" Inkl. export av zinkklinker. Källa: Se bilaga 21.

Tusen ton metallinnehåll

89,1 2,5 7,9 6,0 46,8 0,8 15,6 0,5 0,9 0,5 9,5

180,1

penningvärde)

99,0 7,7 82 ,6 9,7 139,8 27 ,4 302 ,7 9,9 38,4 19,7 —12,6”

724,3

II II II II

Aluminium Mangan Nickel Ovriga

1960 1965 1970 1975

__>

Värde i milj. kr. (1976 års

Figur 5 .25 Sveriges netto- import av metaller iform av askar, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Figur 5.26 Värdet av Sveriges nettoimport av metaller iform av askor, skärsten, oxider, ferrole- geringar m. m. i 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Milj. kr.

1 000

500

Aluminium Koppar Mangan Nickel Ovriga

II II II II II

Tabe115.32 Värdet av Sveriges import år 1975 av olika metaller i halvförädlade produkter som askor, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m. , fördelat på ursprungs- länder

Aluminium(oxid): Jamaica 72 % , Surinam 26 % Bly(mönja): Västtyskland 45 % , Storbritannien 45 %

Kim/(ferrokisel): Norge 86 %

Koppar (skärsten och askar): Frankrike 57 % , Västtyskland 30 % Krom (ferrokrom, ferrokiselkrom, kromoxider): Sydafrika 27 %, Finland 22 %, Norge 17 % , Västtyskland 6 %, Storbritannien 4 % Mangan (ferromangan och ferrokiselmangan): Norge 78 % Molybden: Österrike 43 % , Belgien 40 % Nicke/(ferronickel och skärsten): Grekland 35 % , Nya Kaledonien 24 % , Dominikanska Republiken 19 % Titan (ferrotitan): Belgien 37 % , Storbritannien 32 % , Sovjetunionen 14 % Vanadin (oxid och syra): Finland 24 %, Österrike 22 %, USA 12 %, Norge 12 %, Västtyskland 10 % Wolfram: Kina 32 % , Österrike 30 % , Västtyskland 27 % Zink: Västtyskland 60 % , Storbritannien 15 %

Källa: SOS Utrikeshandel.

Kvantitet Total import: 410 000 ton Nettoimport: 305'00 ton

Norge Surinam m Västtyskland _ Frankrike Grekland & Jamaica

Värde , , Total import: 1 025 milj kr (1976 års penningvärde) — 2313,” Grekland Nettoimport: 741 milj kr (1976 års penningvärde)

[I] Västtyskland

Dominikanska republiken

_ Frankrike

Sverige är nettoimportör av de flesta obearbetade metaller. Volymmässigt har tidigare råjärnsimporten varit dominerande, men år 1975 hade denna införsel minskat kraftigt (se tabell 5.34).

Värdemässigt är importen av koppar- och nickelmetall de mest betydelse- , fulla och ungefär jämbördiga vad gäller importvärde. Importen av båda dessa metaller har dock minskat under 1970-talet. Kopparimporten har minskat på grund av ökad gruvproduktion i Aitik, medan minskningen av importen av

Figur 5 .27 Sveriges import av metaller iform av askar, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m. är 1975 fördelad på ur- sprungsländer (endast mera/Ierjör vilka förelåg nettoimport).

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Tabell 5.33 Sveriges nettoexport av obearbetade metaller

Mängd metallinnehåll

1960 1965 1970 1975 ___—___________ , Bly, tusen ton 8.6 1,5 3,0 21,5 * Guld, ton ] —6 1 2 ' Kisel, tusen ton 3,4 6,5 8,1 9,2 Silver, ton 9 9 157 153

Nettoexportvärde, milj. kr. i 1976 års penningvärde

1960 1965 1970 1975 Bly 18,4 — 1,6 —O,4 46,0 * Guld 16,2 —80,2 3,3 28,0 Kisel 13,1 20,3 25,0 48,5 Silver 3,7 3,1 81,8 113,0 Summa 51,4 —58,4 109,7 187,0

Källa: SOS Utrikeshandel.

Tabell 5.34 Sveriges nettoimport av obearbetade metaller år 1975

Tusen ton Värde 1 milj. kr. (1976 års penningvärde)

Aluminium 35,8 132,7 Råjärn 30,6 70,1 Kobolt 0,5 24,4 Koppar 51,9 309,8 Krom 0,2 3,8 Magnesium 1,7 12,3 Mangan 4,2 17,3 Molybden 0,05 2,3 Nickel 12,2 238,2 Tenn 0,8 22,5 Titan 1,0 47,6 Wolfram 0,06 2,2 Zink 48,7 182,1

Summa 187,7 1 065,3

Källa: SOS Utrikeshandel.

nickelmetall till stor del motsvarats av en liknande ökning av importen av ferronickel (se figur 5.28 och 5.29).

Tre länder — Finland, Östtyskland och Norge — svarar för drygt hälften av ) importen av obearbetade metaller. I importen från Finland och Östtyskland väger råjärnimporten tungt. Vid en jämförelse baserad på importvärden är

Tusen ton

500

400

300

200

Figur 5 . 28 Sveriges neito- impor! av obearbetade

100 AI = Aluminium

Cu : Köppar metaller (gäller mera/ler Fe : Råjärn för vilka nettoimport/öre- _Z_n = Zink legat). O = Ovriga Källa: SOS Utrikeshan- 1960 1965 1970 1975 del. Milj. kr. JA Ö 1 500

1 000 """" » Figur 5.29 Värde! av _____ Sveriges nettoimport av obearbetade meraller i Al = Aluminium 1976 års penningvärde Cu = Kogpar (gä/ler metaller/ör vilka F? = Råjarn nertoimport/örelegar).

500

_________________ " -- . Källa: SOS Utrikeshan- del.

spridningen större (se figur 5.30). Norge svarar för ca 17 % av importvärdet. Från Norge kommer bl. a. nickel, aluminium och zink. Från Finland importerades förutom järn också zink och nickel. Större delen i av importen från Belgien och hela importen från Chile bestod av koppar. i Sovjetunionen exporterade främst koppar och nickel till Sverige. Tabell 5.35 1 1

Figur 5. 30 Sveriges import av obearbetade metaller är 1975 fördelad på ur- sprungs/änder (endast metaller/ör vilka förelåg nettoimport).

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Kvantitet Total import: 415 000 ton Nettoimport: 186 000 ton

. o 9 o 9 o o 9 o o o o o o o ' .

00 o 9 o o o o .

got—:o:oto:—t:—'—:—:—:o:—:—:—:»: upunoåuonu . uununuo

o..,»unoo

o

'. o . . .. o o - o |. .. olo .

. 9 -

. o o 'o' o .. . .. o . 'o' o.. _. . . .:. . -

5 % 313311 ? Chile Belgien

18%'.._

Värde Total import: 1 424 milj kr (1976 års penningvärde) Nettoimport: 1 076 milj kr (1976 års penningvärde)

Vi?—'un': F in | a n d

sammanfattar länderfördelningen av importvärdet för olika färdiga obearbe- tade metaller. För varje metall har så många länder tagits med att minst 75 % av importvärdet täckts.

5.8 Förbrukning

5.8.1 Definition av olika förbrukningsbegrepp

I det följande redogörs för ett antal förbrukningsbegrepp som vi använder när vi beskriver den svenska metallförbrukningen. Anledningen till att vi använder så många förbrukningsbegrepp är att beskrivningarna skall kunna besvara en rad frågor av olika karaktär. För det första är det oklart vad man

Tabell 5.35 Värdet av Sveriges import år 1975 av obearbetade metaller, fördelat på ursprungsländer

Aluminium: Norge 42 %, Ghana 22 %, Storbritannien 12 % Bly: Västtyskland 36 %, Storbritannien 31 %, Norge 15 % Guld: Storbritannien 47 % , Västtyskland 33 % Järn: Finland 35 %,Östtyskland 28 %, Västtyskland 13 % Kisel: Norge 97 % Kobolt: Belgien 56 % , USA 26 % Koppar: Chile 25 %, Belgien 22 %, Zambia 17 %, Canada 12 % Krom: Storbritannien 66 %, Frankrike 25 % Magnesium." Norge 91 % Mangan: Sydafrika 71 %, Frankrike 13 % Molybden: USA 40 % , Västtyskland 25 % , Polen 20 % Nickel: Storbritannien 33 %, Norge 19 %, Australien 12 %, Canada 11 % Silver: Storbritannien 60 % , Västtyskland 33 % Tenn: Storbritannien 47 %, Malaysia 16 %, Västtyskland 12 % Titan: Sovjetunionen 69 %, Västtyskland 45 % Wolfram: Västtyskland 69 %, USA 13 % Zink: Norge 45 %, Finland 32 %

Källa: SOS Utrikeshandel.

menar med Sveriges årliga förbrukning av en viss metall. Är det t. ex. den mängd av metallen som finns i de färdiga produkter som säljs på den svenska marknaden, eller skall också behovet av metaller för produktion av varor som går på export inkluderas?

Metallen molybden kan illustrera problemet. Med det första synsättet blir Sveriges förbrukning omkring 1 500 ton, motsvarande ett värde (för molyb- deninnehållet) på ca 80 miljoner kronor. Med det andra synsättet ökar förbrukningen till över 5 000 ton, motsvarande ett värde på nära 270 miljoner kronor.

En annan aspekt är hur behovet av metallen täcks. 1 vilken utsträckning möts behovet idag genom användning av skrot? Från resurssynpunkt är förbrukning av metall som hämtas ur utrangerade produkter ett alternativ till brytning av malm. För att få en uppfattning om behovet av omsmältnings- kapacitet måste man också veta hur mycket nytt skrot som faller i produktionsprocessen och således måste smältas om för att kunna nyttiggö- ras. En tredje orsak till mångfalden av förbrukningsbegrepp ligger i det statistiska materialets kvalitet. Sedan man på teoretiska grunder fastställt en viss definition tvingas man likväl ofta i brist på statistisk information att välja en annan. Vid läsningen av detta avsnitt hänvisas till figur 5.31. Förklaringen till begreppen i figuren ges successivt i den fortsatta framställningen.

Om vi vill se metallförbrukningen per capita i Sverige som ett mått på levnadsstandard, grad av industriell ”mognad”, eller hur mycket vi tår på jordens resurser, är vad vi kallat Slutförbrukningen det mest relevanta begreppet. Det mäter innehållet av en viss metall i de investeringsvaror (maskiner, byggnader etc.) och konsumtionsvaror (kylskåp, kastruller etc.) som används i Sverige. Slutförbrukningen är emellertid svår att fastställa, eftersom det fordrar att man känner till metallinnehållet i den enorma mängd av färdigvaror som går i internationell handel.

Utvinningsbart metallinnehåll i svensk malm

Gruv- in- dustri . lmport av Export av malm och slig malm och slig C = Internt cirkulations- skrot Framställning av obearbetad metall & XX & x . lmport av Icke— . ' Registrerad järn- : ibruttoförbrukning obetall'lbetad metall— ,—-—|——l—-l—-A————q me a ellår Export av obear— ; [Brutto- . åt '".- betad metall | 'forbekmng ”sm (t. ex. göt och ämnen) ; Import av : *: halvfabrikat I I : : iRegistr - Export av | | :rad netto- halvfabrikat : : lförbrukning t.e . | t, .. (bang) D å : ! ENettoforbru - l . ."”19 exkl. : . isvenskt skro gprimär _ fnettoför- Helfabrikation " ...- brukning Nettoförbrukning Verk- . Nytt köpskrot stads indust- Import av ri, bygg- helfabrikat nadsverk- samhet m. m.

Hela folkhus hållet

Figur 5 .31 Principskiss över en metallsfläde genom den svenska eko- nom/n.

Export av helfabrikat

Slutförbruk- ning

Gammalt skrot

Ett begrepp som varit något lättare att komma åt är nettoförbrukningen. Det mäter metallförbrukningen för framställning av helfabrikat, dvs. hur mycket halvfabrikat (plåt, band, tråd, rör etc.) som ett visst år har använts för att producera investerings- och konsumtionsvaror (oberoende av om dessa sedan exporterats eller inte).

Det förbrukningsbegrepp som är vanligast i internationell metallstatistik är det som vi kallat bruttoförbrukning. Det mäter metallåtgång för framställning av halvfabrikat oberoende av om dessa halvfabrikat sedan exporteras eller om andra halvfabrikat importeras. Eftersom Sverige har en stor export av flera halvfabrikat (särskilt gäller detta halvfabrikat av stål) överstiger bruttoför- brukningen ofta nettoförbrukningen.

Bruttoförbrukningen av en viss metall kan täckas på olika sätt. Obearbetad metall kan erhållas genom import eller genom vidareförädling av inhemsk gruvproduktion eller halvförädlade produkter. Från försörjningssynpunkt är det av värde att känna till försörjningsstrukturen i varje förädlingssteg från malm till färdig metall.

5.8.2 Förbrukning av legeringsmetaller

Medan det kan vara jämförelsevis lätt att analysera förbrukningen av icke-järnmetaller är det ofta betydligt svårare att få fram förbrukningsstruk- för ferrolegeringsmetallerna. I det följande redovisas därför hur vi har burit oss åt vid analysen av förbrukningen av dessa metaller.

Förbrukningen av ferrolegeringsmetaller kan dels fördelas efter slag av halvfabrikat (här avses främst olika stålsorter — rostfritt stål, snabbstål etc.) i vilka de ingår, dels efter förbrukarbransch. Såväl fördelningen av bruttoför- brukningen som av nettoförbrukningen är av intresse. För dessa metaller gäller att förbrukningen till helt dominerande del sker i stålindustrin. Registrerad bruttoförbrukning i stålindustrin blir sålunda åtgången av metall för framställning av handelsfärdigt stål (halvfabrikat av stål). Det interna cirkulationsskrotet i stålindustrin är alltså exkluderat i samtliga förbruknings- begrepp. Bruttoförbrukningen har endast kunnat fördelas efter slag av halvfabrikat. Att avgöra förbrukarbransch för de halvfabrikat som exporteras har inte varit möjligt. Nettoförbrukningen har däremot fördelats såväl efter slag av halvfabrikat som efter förbrukarbranscher. Detta har emellertid endast kunnat göras för ett år, nämligen 1970. Även för detta år är uppskattningarna synnerligen osäkra (se nedan).

Det föreligger en mycket stor brist på underlagsmaterial utifrån vilket fördelningen av förbrukningen kan göras.

De siffror för förbrukningsstrukturen som återges i bilagorna om de olika ferrolegeringsmetallerna har framkommit genom en sammanvägning av resultaten enligt fyra olika källor/ metoder för skattningarna. Dessa redovisas i det följande.

Åren 1972—73 genomförde överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) en undersökning som syftade till att få fram uppgifter angående freds- och avspärrningsförbrukning av bl. a. ferrolegeringsmetaller. Efter viss bearbet- ning kan dessa uppgifter användas för att få fram såväl brutto- som — nettoförbrukningsstrukturer. Undersökningen avsåg år 1970.

1För importerad metall kan denna uppdelning oftast inte göras. Denna import betraktas därför i allmänhet som primärtnetall.

ÖEF gjorde i sin undersökning även försök att komma åt Slutförbruk- ningen. Slutförbrukningen kan räknas fram som nettoförbrukning minus nettoexport av helfabrikat. (Skrotfallet vid helfabrikationen har emellertid kunnat exkluderas, varför det egentligen rör sig om registrerad netto- och slutförbrukning).

I mars 1976 tog vi kontakt med Jernkontoret för att få uppgifter om företag som kunde lämna synpunkter på de förbrukningsstrukturer som framräknats på basis av ÖEF-materialet. Under perioden maj—juli 1976 tog vi därefter kontakt med de flesta av de företag som föreslagits. Två av de kontaktade företagen hade alternativa siffror beträffande förbrukningsstrukturer för enskilda metaller: nickel och vanadin. Även vad gäller wolfram redovisades skepsis mot den framräknade förbrukningsstrukturen.

År 1975 uppdaterade ÖEF sin nyss nämnda undersökning. Tyvärr hade ÖEF vid denna uppdatering emellertid inte resurser nog att göra fördelningen med utgångspunkt från produktionen och förbrukningsstrukturen för handelsfärdigt stål. I stället har man utgått från råvaruleveransernas fördel- ning på olika typer av stålverk.

Detta gör resultaten betydligt osäkrare, då lagerförändringar, internt skrotfall, fördelning på typ av specialstål (annat än rostfritt) inte kunnat beaktas vad avser bruttoförbrukningen. Nettoförbrukningen och dess fördel- ning är naturligtvis omöjligt att komma åt med denna metod.

Med kännedom om produktionen av handelsfärdigt stål uppdelad på stålsorter i enlighet med uppläggningen av ÖEFs studie år 1970, kan man få en relativt god bild av den registrerade bruttoförbrukningens fördelning på stålkvaliteter (genom att tillämpa kvoter för metallinnehållet i olika stålsor- ter). Tyvärr har vi inte fått tillgång till uppgifter beträffande produktionen av handelsfärdigt stål (detta gäller specialstål utom rostfritt stål). Med utgångs- punkt från götproduktionen kan emellertid vissa skattningar av den handels- färdiga produktionen göras.

Beträffande nickel och krom står vi på något fastare grund, eftersom vi fått ta del av statistik över handelsfärdig produktion av rostfritt stål åren 1968—1974 och rostfritt stål för dessa metaller är det dominerande använd- ningsområdet.

De bruttoförbrukningsstrukturer som anges i bilagorna har uppskattats genom att resultaten enligt de olika metoderna jämförts. När olika källor givit kraftigt motsägande resultat har detta angivits. Vissa indikationer om hur sammanvägningen gått till ges i kommentarer i respektive bilaga.

Metoden att relativt skönsmässigt sammanjämka i sig osäkra resultat är naturligtvis ytterst otillfredsställande, men i brist på mer relevanta data har den fått tillämpas.

I de olika bilagorna har gjorts kalkyler för innehållet av olika ferrolege- ringsmetaller i stålexporten. Dessa kalkyler har gjorts med hjälp av kvoter för ' metallinnehållet i olika sorters specialstål. Kvoterna har erhållits från Jernkontoret.

5.8.3 Primär- och sekundärmetall

Ett visst metallbehov kan täckas antingen genom användning av primär råvara (primärmetall) eller av skrot (sekundärmetalDl.

Man brukar skilja mellan tre sorters skrot: internt cirkulationsskrot, nytt köpskrot och gammalt köpskrot. (För närmare definition se figur 5.32). Normalt kan man, enligt uppgifter från skrotbranschen, räkna med att merparten av det nya köpskrotet är s. k. helfabrikationsskrot.

Det interna cirkulationsskrotet går normalt inte att belägga statistiskt. Berörda företag saknar ofta uppgifter om hur mycket internt skrot de förbrukar.

Det nya köpskrotet faller normalt vid helfabrikationen. Den officiella förbrukningsstatistiken, som bygger på halv- resp. helfabrikatsproducen- ternas inköp inkluderar alltså metall som så småningom faller som nytt köpskrot. För att beteckna det förbrukningsbegrepp som sålunda används i nästan all officiell statistik (med undantag för statistiken i USA), har vi använt beteckningen registrerad_/örbrukning (brutto och netto). Sedan förbrukningen av nytt skrot dragits från erhålls de tidigare nämnda begreppen brutto- och nettoförbrukning.

I vissa fall har förbrukningen av köpskrot överhuvudtaget inte gått att belägga. I dessa fall har vi angivit förbrukning exklusive svenskt skrot (brutto och netto). Om även det utländska skrotet exkluderas fås förbrukning av primärmetall (brutto och netto).

5.8.4 Förbrukning av metaller i Sverige

Den beräknade bruttoförbrukningen av olika metaller i Sverige år 1975 framgår av tabell 5.36.

Skrot

Gammaltskrot'

Helfabrika— tionsskrotd

Nytt skrota

Metallurgiskt Halvfabrika— skrot tionsskrotf

Internt cirkule— rande

Gjuteri— skrot

Figur 5 .32 Olika skrotbe- grepp.

” Skrot faller någonstans i produktionskedjan från metallsmältning till färdig produkt. (Allt skrot som uppstått innan produkten tjänat i sin slutliga användning är alltså nytt. Sålunda ingår bl. a. skrot från installationer i byggnader, från installationer av maskiner och kablar etc.) 17 Skrot från nyttiggjorda utrangerade produkter.

(' Skrot som genereras vid halvfabrikation.

(Med halvfabrikat avses här plåt, band, stång, tråd, rör etc. Den exakta gränsen mellan halvfabrikat och nästa förädlingssteg har vi satt mellan SITC-Rev 68 och 69. SITC-Rev betyder Standard of International Trade Classification-Revised). ” Skrot som genereras vid helfabrikatproduktion. dvs. utanför bransch 3720 enligt SNI — Standard för svenskt näringsgrensindelning.

Tabell 5.36 Bruttoförbrukning av metaller år 1975

____________—_————————

Mängd år 1975 Värde år 1975 Största användningsområden Tusen ton Milj. kr. i metallinnehåll 1976 års pen- ningvärde ___—_______—_—_— j Aluminium 120,9 423 Vals- och pressprodukter, * gjutgods ) Bly 38,8 67 Batterier, kablar Guld, ton" 3,4 77 Guldsmedsarbeten, tandvård Järn 4 000 4 000 Metallvaruindustrin, varv, byggnadsverksamhet, ma- skinindustrin , Kisel 35 114 Som ferrokisel vid ståltill- , verkning i Kobolt, ton 580 28 Snabbstål, hårdmetall * Koppar 126,1 725 Elektro- och metallvaruindu- strin Krom 68 217 Rostfritt stål Magnesium 1,2 9 Lättmetallegeringar Mangan 81 194 Olegerat stål Molybden 5,0 156 Rostfritt stål, snabbstål Nickel 28,6 560 Rostfritt stål Silver, ton 65 54 Film- och fotoindustrin , pryd- nads- och bruksföremål Tenn 0,6 20 begeringar. lödmetall, bleck- plåt Titan 1,5 58 Titanplåt Vanadin, ton 860 29 Legerat stål Wolfram 1,7 26 Hårdmetall, snabbstål Zink 47 177 Förzinkning, mässing ___—__”— Totalt exkl. järn 2 934 Totalt inkl. järn 6 934

______________—__-—-—————

” Avser slutförbrukning, dvs. mängd guld i fa'rdiga varor. Källa: Se resp. metallbilaga och bilaga 21.

En jämförelse baserad på tonnage visar att efter järn är koppar den viktigaste metallen, tätt följd av aluminium. Förbrukningen av mangan och krom är också stor räknat i ton.

Figur 5.33 visar bruttoförbrukningen av metaller åren 1960, 1965, 1970 och 1975. Av utrymmesskäl har dock inte bruttoförbrukningen av järn tagits med. Denna har beräknats till 1,5, 2,5, 3,5 resp 4,0 milj. ton. resp. år.

Att fastställa värdet av den svenska förbrukningen är en komplicerad uppgift. För vissa metaller består bruttoförbrukningen av helt olika produkt- i slag med varierande priser per ton metallinnehåll. Ett exempel på detta är » nickel där bruttoförbrukningen kan delas upp i förbrukning av ferronickel, nickeloxidsinter, obearbetad metall samt nickelhaltigt skrot. I de värdeupp- i gifter som finns i tabell 5.36 har värdet av förbrukningen av varje enskild produkt inkluderats.

I vissa fall har dock approximationer fått göras; det gäller främst förbrukningen av skrot. Vid utnyttjande av skrot och vissa andra produkter kan ofta flera ingående metaller nyttiggöras. I beräkningarna har de i skrotet

Tusen ton metallinnehåll

Exkl. järna 500 400 300 = Aluminium = Bly 200 = Kisel = Krom = Koppar = Mangan 100 ' = Nickel . = Zink ] = Ovriga 1960 1965 1970 1975 3 Järn: 1 500 2 500 3 500 4 000 Tusen ton

järninnehåll

ingående metallmängderna värderats efter det aktuella värdet på ren olegerad metall. Detta är givetvis en osäkerhetsfaktor, som dock inte spelar någon större roll vid jämförelse med förbrukningen av sådana produkter, där väldefinierade priser funnits tillgängliga.

Enligt tabell 5.36 skulle värdet år 1975 (i 1976 års penningvärde) av den svenska bruttoförbrukningen uppgå till ca 6 900 milj. kronor. Av detta belopp . svarar järn för i storleksordningen 4 000 milj. ton. Beloppet är osäkert och bygger på priset för stångstål av handelsstål.

Tabell 5.36 visar att koppar vid sidan av järn är den från värdesynpunkt viktigaste metallen. Bruttoförbrukningen år 1975 hade ett värde av ca 725 milj. kronor i 1976 års penningvärde. Bruttoförbrukningen av nickel svarar också för ett stort värde. Tillsammans svarar koppar och nickel för 44 % av det totala värdet, järn exkluderat.

Figur 5.33 visar hur bruttoförbrukningen räknat i ton utvecklats för olika metaller under perioden 1960—75. Totalt var ökningen för metallerna exkl. järn i genomsnitt 3,6 % per år. Figuren visar också att ökningen varit speciellt snabb för aluminium. Bruttoförbrukningen av krom har också ökat snabbt. Bruttoförbrukningen av koppar har varit i stort sett konstant, medan den för bly har minskat något.

Figur 5.34 visar hur värdet av den svenska bruttoförbrukningen har utvecklats. Ökningen var mycket snabb under 1960-talet, men vändes därefter till en minskning. Att värdet på den svenska bruttoförbrukningen av metaller exkl. järn minskat under perioden 1970—75 förklaras huvudsakligen av att realpriset på koppar fallit med ca 60 % sedan år 1970, då det historiskt sett högsta kopparpriset någonsin noterades. Även realpriset på nickel var

Figur 5 .33 Bruttoförbruk- ning av metaller i Sverige.

Källa: Se resp. metallbi- laga.

Milj. kronor 1! Ö Xl a , Exkl. Jarn / , Zn x X lll Ag 'in 1 l ['i' lll X , "(i itil , rju, H*, i l "1 XtXx i 3 000 , ull jxl *, l lli Nl ltxi (ll/1, ut& 0 ; , II/ ut Ill 1 I, 5 I' *: Zn ' ' Zn ll / & _A Ag / Mo x 9 i IV,/' Ni ",” IVIn , *, _ Al = Aluminium , //////// //,/,, Cr XXX xx NI Kb : åiyld Ö , , / / , tl x * U : U 2000 f/ / max:/7 ?ka Si = Kisel Ag —' // -// xx x Cr = Krom Ni ”lll/ICC r , Xxxx MO &” = KAOppa' , x x n = angan |max/',]? iQ Mn IV|0= Molybden l,, *. ci Ni = Nickel ' Ag = Sliver Zn = Zink O = Ovriga: Kobolt, magnesium, tenn, 1 000 C” CU CU CU titan, vanadin wolfram x- Si Figur 5.34 Värdet av Si ;;:ä—5311'm13 IHH Au bruttoförbrukningen av Au m=" " B x", "" metaller i Sverige. 1976 —————— ” AI Al års penningvärde. Källa: SOS Industri och 1960 1965 1970 1975 SOS Utrikeshandel. & Järn: 1 100 1 800 2 900 4 000 Milj. kr.

anmärkningsvärt högt år 1970 som en följd av strejker vid de kanadensiska nickelgruvorna. För nickel gäller dessutom att förbrukningen förskjutits mot allt större andel ferronickel och nickeloxidsinter, för vilka priset per ton nickelinnehåll är betydligt lägre än för nickelmetall.

För aluminium, bly, guld, järn, kobolt, koppar, magnesium, silver, tenn och zink består bruttoförbrukningen av obearbetade, praktiskt taget rena metaller. Kisel, krom, mangan, molybden, vanadin och wolfram förbrukas huvud- sakligen i form av produkter i vilka metallhalten är betydligt lägre än 100 %, främst i form av ferrolegeringar, som ofta har en metallhalt utom järn på 50—75 %.

Nickel och titan förbrukas såväl i form av ferrolegering som ren metall. Även förbrukning av metall i form av malm förekommer. Mangan är ett sådant exempel. Manganmalm kommer till användning inom stålindu- strin.

Den svenska bruttoförbrukningen av metaller kännetecknas av hög förbrukning av legeringsmetaller. Detta sammanhänger med den stora svenska produktionen av specialstål. Eftersom en stor del av denna

produktion exporteras kommer nettoförbrukningen av många metaller att vara lägre än bruttoförbrukningen.

Tabell 5.37 visar den beräknade nettoförbrukningen av metaller i Sverige. Generellt sett kännetecknas dessa uppgifter av större osäkerhet än motsva- rande bruttoförbrukning. Svängningarna i nettoförbrukningen är ofta större, varför genomsnittsuppgifter för ett flertal år är av större värde än uppgifter för enskilda år.

Tabell 5.37 Nettoförbrukning av metaller år 1975

Aluminium Bly Guld, ton Järn

Kisel

Kobolt, ton

Koppar Krom

Magnesium

Mangan

Molybden

Nickel Silver, ton Tenn Titan Vanadin, ton

Wolfram

Zink

Mängd år 1975 Tusen ton metallinnehåll 125,6 40,0

3,4" 4 000

i: 125”

1055 225”

1,3

68 ,9” l ,7'1

1234 306”

Ly 055055

58,7

" Avser Slutförbrukning. ” Nettoförbrukningen har inte beräknats. c Genomsnitt 1970—1974. ” Avser år 1974.

? Genomsnitt 1973—1975. f Exkl. svenskt skrot. 8 Avser år 1976.

Källa: Se bilaga 21.

Värde år 1975 Milj. kr. i 1976 års pen- ningvärde 440 70 75 4000

b

590 73

10

165 53

253 250

20—24 I;

220

Största användningsområden för halvfabrikat

Byggnadsverksamhet, elek- troindustri Batterier, kabel Guldsmedsarbeten Metallvaruindustri, bygg- nadsverksamhet Reduktionsmedel inom stål- industrin Maskin- och verks- tadsindustri isnabbstål Elektroindustri som kabel I rostfritt stål inom byggnads- industrin Som lättmetallegering inom maskinindustrin I olegerat stål inom verktygs-, mekanisk och maskin- industri I rostfritt stål inom verktygs-, mekanisk och maskin- industri

l rostfritt stål, inom elektroin- dustrin och kraftverk Fotoindustrin, juvelerararbe- ten

Emballage I korrosionsmiljö I handelsstål inom verktygs-, mekanisk och maskin- industri Verktyg för skärande bearbet- ning Byggnads- och anläggnings- verksamhet

Figur 5 .35 Nello/örbruk- ningen av metaller i pro- cent av bruttoförbrukning- en år 1975.

Källa: Se bilaga 2].

Figur 5.35 illustrerar förhållandet mellan brutto- och nettoförbrukning av olika metaller i Sverige.

För aluminium, bly,järn, magnesium, silver, tenn och zink är bruttoför- brukningen lägre än nettoförbrukningen. Det innebär att Sverige är netto- importör av halvfabrikat av dessa metaller.

För kobolt, koppar, krom, mangan, molybden, nickel och titan är däremot bruttoförbrukningen högre än nettoförbrukningen vilket innebär att Sverige är nettoexportör av halvfabrikat av dessa metaller. 1

Att ge en helt riktig bild av värdet av nettoförbrukningen är svårt, eftersom de produkter som ingår i nettoförbrukningen varit föremål för vidare bearbetning. De uppgifter beträffande värde som återfinns i tabell 5.37 har tagits fram genom att vi utgått från värdet av bruttoförbrukningen och av metallinnehållet som stannar inom landet. Viktiga metaller är koppar och aluminium. Värdet av nettoförbrukningen är dock kraftigt reduceratjämfört med värdet av bruttoförbrukningen.

Nettoförbrukningen av metaller i Sverige är totalt sett lägre än bruttoför- brukningen och har under perioden 1960—1975 uppvisat en lägre ökningstakt. Figur 5.36 visar att den totala ökningen under perioden 1960—75 var ca 3 % per år, jämfört med ca 3,6 % per år för bruttoförbrukningen. Detta innebär alltså att en allt större del av de metaller som ingår i bruttoförbrukningen efter vidareförädling inom svensk industri lämnar landet som halvfabrikat. Under perioden 1960—75 har också en förskjutning av handeln skett så att handeln med halvfabrikat uppvisat ett allt större värdemässigt överskott.

Export av Brutto- import av halvfabrikat förbrukning halvfabrikat 100 %

Aluminium

Bly .

Järn

Koboh

Koppar

Krom

Mangan Molybden Nickel

Silver-9

Tenn

Titan

& Avser 1974 års förbrukning.

Tusen ton metallinnehåll

50

40

300

= Aluminium Pb : Bly 200 . Klsel

100

1960 1965 1970 1975 & Järn: 3 000 3 500 3 700 4 000 Tusen ton järninnehåll

Tabell 5.38 sammanfattar ökningstakten för brutto- resp. nettoförbruk- ningen. Tabellen visar att bruttoförbrukningen av flertalet ferrolegeringsme- taller ökat kraftigt i Sverige, ofta snabbare än den globala förbrukningen.

I kapitel 4 diskuterades i korthet olikheter i förbrukningen av metaller mellan länder på lika utvecklingsstadier. En sammanställning av den svenska per capita-förbrukningen återfinns i tabell 5.39 liksom också motsvarande uppgifter för USA. Den svenska per capita-förbrukningen liknar i stort sett andra industriländers, men vissa intressanta undantag finns. Den höga svenska bruttoförbrukningen av legeringsmetaller har redan berörts. En annan intressant skillnad är att kopparförbrukningen är högre men alumini- umförbrukningen lägre i Sverige än i USA. Aluminium har under de senaste årtiondena ersatt koppar inom ett flertal sektorer. Skillnaden i förbruknings- mönstret mellan USA och Sverige visar dock att substitutionsprocessen hunnit längre i USA än i sverige. Förbrukningen av stål är högre i USA än i Sverige vilket sammanhänger med den höga produktionen av bilar i USA. I det följande sammanfattas förbrukningssituationen för olika metaller i Sverige. Härvid diskuteras också skillnader i förbrukningsstruktur bransch- vis mellan Sverige och andra länder, främst USA eftersom mest uppgifter finns tillgängliga för detta land.

Aluminium

Större delen av allt primäraluminium som ingår i den svenska bruttoförbruk- ningen går till halvfabrikattillverkning (plåtprofller, tråd, rör o.d.). Resten samt huvuddelen av omsmält skrot m. m. går till gjutgods och till stålindu- strin.

Figur 5 .36 Neno/örbruk- ning av mera/ler [ Sverige.

Källa: Se resp. metallbi— laga.

Tabell 5.38 Global och svensk förbrukningsökning åren 1960—1975

Metall Förbrukningsökningi % per år

Globalt Sverige

Brutto Netto

Aluminium 7,0 6,8 7,1 Bly 3,0 —l,2 —l,2 Järn 5,5 4,5 4,5 ? Kisel 3,0 4,5 0 : Kobolt 4,5 7,5 1,0 * Koppar 2,0 1,1 1,5 Krom 6,5 5,3 3,0 Magnesium 6,5 9,7 6,5 Mangan 3,5 4,7 6,5 Molybden 5,0 7,5 3,8 Nickel 5,0 6,7 3,5 Silver 1,5 2,6 8,7 Tenn 0,8 —2,0 1,9 Titan 10,0 " " Vanadin 11,0 12,5 Wolfram 3,0 8,5 Zink 4,5 2,5 2,5

" Tillförlitlig uppgift saknas. Källa: Se resp. metallbilaga.

Tabell 5.39 Per capita-förbrukning av metaller i USA och Sverige år 1974. Kg/ person Förbrukning Förbrukning i Sverige i USA

Brutto Netto Aluminium 25,2 15,1 18,2 Bly 4,0 5,0 5,0 Järn (stål) 605 500 520 Kisel 3,0 3,8 ” Kobolt 0,05 0,06 0,009 Koppar 10,3 15,7 13,2 Krom 2,4 8,4 3,8 Magnesium 0,5 0,15 0,16 Mangan 6,4 12,0 7,3 Molybden 0,2 0,7 0,2 Nickel 1,0 28,6 1 ,3 , Silver 0,02 0,008 0,04 Tenn 0,23 0,07 0,16 Titan 0,1 0,2 0,08 Vanadin 0,05 0,12 " Wolfram 0,05 0,25 " Zink 6,2 5,7 7,3 aTillförlitliga uppgifter saknas. Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter i metallbilagorna.

Vad gäller nettoförbrukningen är byggnadssektorn den största förbrukaren av halvfabrikat (37 %), följd av elektroindustrin (24 %). Byggnads- och förpackningssektorn har visat de största konsumtionsökningarna. Alumini- um i form av gjutgods används huvudsakligen inom transportmedelsindu- strin (44 % av förbrukningen av gjutgods). ljämförelse med USA används i Sverige mer aluminium inom byggnadsbranschen, men betydligt mindre för förpackningar.

Bly

Från att tidigare ha varit helt dominerande har användningen av bly i kabel minskat kraftigt i Sverige sedan början av 1960-talet samtidigt som blyan- vändningen i batterier ökat. År 1975 svarade batterier för ca 53 % av förbrukningen, medan 28 % gick till blymantling av kablar. I USA har blymantling av kablar nästan helt försvunnit under de senaste årtiondena och ersatts av plastmantling.

Guld

[Sverige används guld till mer än 50 % för tillverkning av guldsmedsarbeten. Tandvården svarar för en större andel av guldförbrukningen i Sverige än i andra länder. Den industriella användningen är obetydlig. Guld används inte heller för mynttillverkning. Nettoförbrukningen är högre än bruttoförbruk- ningen.

Järn

Metallvaruindustrin svarade 1974 för ca 26 % av stålförbrukningen i Sverige och varven för 18 %. I byggnadsverksamheten förbrukades l7 %. Sedan mitten av 1960-talet har några större förändringar av stålförbrukningens struktur inte skett. En viss förskjutning från byggnadsverksamhet till verkstadsindustri har skett, vilket främst är en följd av minskat bostads- byggande. I USA används mer stål i bilindustrin och byggnadsindustrin.

Kisel

Kisel förbrukas dels i form av ferrokisel som reduktionsmedel och legerings- ämne inom stålindustrin, dels i form av ren kiselmetall. Det viktigaste användningsområdet för kiselmetall är inom lättmetallindustrin, där alumi- nium ofta legeras med kisel. Den svenska förbrukningsstrukturen är i stort sett densamma som i andra länder.

Kobolt

Kobolt används i Sverige huvudsakligen inom stålindustrin vid tillverkning av snabbstål, som används inom maskinindustri och verktygsindustri för skärande bearbetning. Dessutom ingår kobolt i hårdmetall. Bruttoförbruk- ningen överstiger kraftigt nettoförbrukningen. I USA används kobolt för tillverkning av färger, keramik glas m. m., medan någon sådan förbrukning knappast sker i Sverige.

Koppar

I likhet med vad som är fallet i andra länder dominerar elektroindustrin förbrukningsbilden i Sverige med ca 50 % av förbrukningen av halvfabrikat. Elektroindustrin är också den enda sektor som uppvisat en klar ökning under den senaste tioårsperioden. Övriga sektorer har stagnerat eller ökat endast obetydligt. lnom elektroindustrin svarade kabelindustrin i mitten av 1970- talet för ca 70 % av förbrukningen: I samtliga förbrukningssektorer förefaller koppar ha ersatts av andra material i större utsträckning i USA än i

Sverige.

Krom

Krommalm används i Sverige av ferrolegeringsverken för framställning av ferrokrom och ferrokiselkrom. ] denna form används krom främst som Iegeringsämne för framställning av rostfritt stål. Sverige är per capita en stor konsument av krom, vilket sammanhänger med den stora produktionen av rostfritt stål. Ca 70 % av tillförseln av krom i halvfabrikat av stål expor- teras.

Av nettoförbrukningen i Sverige avserca 60 % rostfrittstål och 40 % övrigt legerat stål. En fördelning efter förbrukningsbranscher visar att ca 13 % förbrukades inom byggnadsindustrin år 1970 medan massa- och pappersin- dustrin svarade för 11% av förbrukningen. Förbrukningen av krom i byggnadsindustrin är lägre i Sverige än i USA. Även inom transportsektorn är förbrukningen lägre, vilket sammanhänger med den stora amerikanska produktionen av bilar med förkromade lister etc.

Magnesium

Användningsområdena för magnesium är i stort sett desamma i Sverige som i andra länder. Den helt dominerande användningen av magnesium är i lättmetallegeringar med aluminium och zink. Bilindustrins starka ställning i USA medför att denna sektor svarar för en större del av förbrukningen än i Sverige.

Mangan

Mangan används i form av ferromangan och ferrokiselmangan inom stålindustrin. Drygt 80 % av bruttoförbrukningen och ca 90 % av nettoför- brukningen går till olegerat stål. Nettoförbrukningen utgör ca 80 % av bruttoförbrukningen. En uppdelning i branscher för nettoförbrukningen visar att närmare 40 % används för verktygs-, mekanisk och maskinindustri. ' Några större skillnader i förbrukningsstruktur mellan Sverige och andra länder tycks inte finnas.

Molybden

Molybden används i Sverige huvudsakligen som ferromolybden och molyb- dentrioxid vid tillverkning av rostfritt stål och snabbstål. Eftersom större delen av denna produktion exporteras understiger nettoförbrukningen

kraftigt bruttoförbrukningen. Av nettoförbrukningen avser ca 50 % rostfritt stål.

Det rostfria stålet svarar i Sverige för en mycket större andel av molybdenförbrukningen än detgör i andra länder, vilket sammanhänger med att rostfritt stål väger förhållandevis tungt i den svenska stålindustrins produktion och att syrafast rostfritt stål med högt molybdeninnehåll är en viktig svensk produkt. Ett studium av nettoförbrukningen branschvis visar att verktygs-, mekanisk och maskinindustri svarar för ca 15 % av förbruk- ningen och byggnadsindustrin för ca 12 %.

Nickel

Nickel används i Sverige i form av ferronickel, oxidsinter och metall av stålverken som legeringsämne vid tillverkning av främst rostfritt stål. Nettoförbrukningen uppgår till ca 70 % av bruttoförbrukningen. Av netto- förbrukningen avser 70 % rostfritt stål.

Elektroindustri och kraftverk svarar för 13 % av förbrukningen och massa- och pappersindustrin för 11 %.

Silver

Silver används i Sverige liksom utomlands inom film- och fotoindustrin, för juvelerararbeten, samt inom elektrisk och elektronisk industri etc. Nettoför- brukningen är ca tre gånger så hög som bruttoförbrukningen. Några större skillnader i förbrukningsstruktur mellan Sverige och andra länder tycks inte finnas.

Tenn

Ca 26 % av nettoförbrukningen av tenn iSverige används i lödmetall, 20 % i kopparlegeringar och 22 % i bleckplåt. Av halvfabrikaten används 23 % till emballage och 20 % inom transportindustrin. Tillverkning av förpackningar och emballage svarar för en mindre del av förbrukningen i Sverige än i USA. Däremot har den svenska transportmedelsindustrin en relativt sett större andel

Titan

Titan används dels i form av ferrotitan vid tillverkning av vissa typer av rostfritt stål, dels i form av titanmetall som används vid framställning av plåt, rör etc. Dessa produkter används inom verkstadsindustrin vid tillverkning av konstruktionsdetaljer för kylutrustning, mejerier och andra svåra korrosions- miljöer. I USA och flera andra industriländer dominerar flygindustrin förbrukningsbilden.

Vanadin

Vanadin används inom stålindustrin i form av ferrovanadin. En fördelning efter stålkvaliteter visar att handelsstål svarar för 33 % av förbrukningen, snabbstål för 28 % och verktygsstål för 19 %.

Wolfram

Wolfram används huvudsakligen till tillverkning av wolframkarbid och snabbstål, vilka båda mest används till verktyg [för skärande bearbetning och bergborrning. Nettoförbrukningen uppgår till ca 60 % av bruttoförbrukning- en.

Zink i

Närmare 50 % av all zink i den svenska bruttoförbrukningen används för förzinkning. Detta är en högre andel än i resten av västvärlden, vilket beror på att vi iSverige använder mycket förzinkad plåt i byggnadsindustrin. ] mässing används ca 40 %.

Nettoförbrukningen överstiger bruttoförbrukningen. Närmare 50 % av nettoförbrukningen avser byggnads- och anläggningsverksamhet.

Nettoförbrukningen av de olika metallerna branschvis visas sammanfatt— ningsvis i tabell 5.40. Branschindelningen följer standarden för den närings- grensindelning som används i Sveriges offentliga statistik.

5.8.5 Förbrukning av sekundärmetall i Sverige

På grund av bristen på underlagsmaterial är det svårt att beskriva den svenska förbrukningen av sekundärmetall. Industristatistiken lämnar mycket knapp- händiga upplysningar. För att få en uppfattning om förbrukningen av sekundärmetall i Sverige genomförde vi under år 1976 en skrotenkät med frågor till de företag som var verksamma i branschen.

Enkäten, som utarbetades i samråd med branschrepresentanter, sändes ut till 38 företag. Den innehöll frågor beträffande skrotflödet för koppar och aluminium uppdelat på gammalt och nytt, svenskt och importerat skrot. För övriga metaller har motsvarande uppgifter samlats in vid samtal med branschorganisationer och vissa företag.

Av de insamlade uppgifterna kan utläsas att för vissa metaller, t.ex. aluminium och koppar, understiger den verkliga bruttoförbrukningen den registrerade bruttoförbrukningen med 20—25 %. Som framgår av figur 5.31 är detta en följd av att nytt köpskrot cirkulerar runt i metallflödet utan att förden skull representera någon egentlig förbrukning. Figur 5.37 visar förhållandet mellan nytt svenskt köpskrot, gammalt svenskt skrot och importerat skrot i den registrerade bruttoförbrukningen. Det har inte varit möjligt att dela upp den importerade mängden skrot i sådant som är gammalt och nytt.

Även fördelningen mellan gammalt och nytt svenskt skrot äri många fall diffus och bygger till stor del på uppskattningar. Således har Svenska Järnbruksförnödenheter (JBF) uppskattat andelen gammalt skrot i det ; olegerade skrotet till ca 70 %. JBF har vidare uppskattat andelen gammalt j skrot i det rostfria köpskrotet till 60 %. 1 övrigt hänvisas till ytterligare kommentarer i bilaga 21. Det är som nämnts endast gammalt svenskt skrot och importerat skrot som bidrar till landets försörjning av metaller.

Allmänt kan sägas att förbrukningen av sekundärmetall har ökat snabbare än förbrukningen av primärmetall. Såväl tillförsel som förbrukning av sekundärmetall varierar dock kraftigt i tiden. I allmänhet sjunker andelen

Tabell 5.40 Branschvis nettoförbrukning av olika metaller i Sverige år 1975. Andelar i %

Metall Verkstadsindustri Anmärkning ._ a %? 'D " m :: 5 ': DD ”& _ E ;;; 'E E '5 a a = % 's "5 a i a n. :: 8 = "7 vv 'o 5 ”0 a 2 _- 5 % å & ; .; - -— vg R! .E .E '— ': U 2 =: ">. 2 .5 e & _ = g _ & "å i': E % i 2 F:" å & få & zu .*— 0 & 2 & > :: >. > 2 v. 52 E 2 LL] !— :o 4 a: :o Aluminium 7 24 8” 37 24 ” Emballage exkl. gjut— gods Aluminium 10 14 44 1717 15 b Hushållsutrust- gjutgods ning Bly 24 57 19 Guld 53f 47d f Guldsmedsx'r rnr d Varav tandvård 38 % Järn 26 14 279 17 16 ? Varav varv 18 % Kisel, 85 15f f Ej fördelad ferrokisel Kisel, 25 75 metall Kobolt 100 Koppar 15 6 50 5 24 Krom 11 7 7 Ifk 13 52h & Ej fördelad " Varav export 24 % Magnesium 44i 56 "Ej fördelad ytter- __ ligare Mangan 38 19 16 271 ! Varav export __ 21 % Molybden 9 6 15 5 9 12 44k k Varav export ,_._ _ 21 % Nickel 11 7 10 13 11 13 35' 'Varav export 15 % Silver 100m '" Ej fördelad, ca 30 % för foto Tenn 23" 8 20 10 39 "Emballage Titan . Uppgifter saknas Vanadin Uppgifter saknas Wolfram Uppgifter saknas Zink 5 14 10 14 48 9

Källa: Se resp. metallbilaga.

gammalt skrot i högkonjunkturer, vilket bl. a. beror på att färre maskiner och andra anläggningar utrangeras då.

Figur 5.38 visar den beräknade andelen sekundärmetall i den svenska bruttoförbrukningen år 1975. En hög andel sekundärmetall redovisas för bly, tenn, guld och silver. Eftersom Sverige har en stor export av bly, guld och

Andel av totala skrotmängden Anmärkning 25% 50% 7Fl>_%100%

Aluminium

Blv Obekant

Guld Järn

Kisel Ingen skrotförbrukning känd Kobolt Ingen skrotförbruknlng känd

Koppar ”:OZOZOXOZOIOÄOII

Krom

Magnesium Obekant

Mangan M 0 | V b d e n N ic k e I Si 1 v e r Te n n ww”;o;;;»;o”;oy;»;30303o&3030;oppaggggggopa o s ä ke r

Titan Obekant

Vanadin Ingen skrotförbrukning känd

Figur 5.37 Förhållandet Wolfram mellan olika typer av skrot i den registrerade Zink bruttoförbrukningen av metaller i Sverige år 1975.

Obekant

CINytt svenskt im Gammalt svenskt & lmporterat skrot Källa: Se bilaga 21. köpskrot skrot

silver har mängden sekundärmetall satts i relation till den totala mängden av resp. metall som framställs i landet. För tenn är andelen sekundärmetall osäker. [ figur 5.38 återfinns också den andel sekundärmetall som USBM anger för

I USA. En direktjämförelse med svenska förhållanden är givetvis svår att göra i bl. a. eftersom det inte klart framgår hur USBM gjort sina beräkningar. Man 1 kan dock dra den slutsatsen att den svenska återanvändningen av metaller är i relativt hög för bly, guld, koppar, silver och tenn. ,

5.9 Sveriges försörjningssituation

5.9.1 Försörjningsstruktur för olika metaller För de produkter som ingår i bruttoförbrukningen är Sverige helt självför- | sörjande endast vad gäller bly, silver och guld samt istort sett också vad gäller

| USA Andel av bruttoförbrukningen i Sverige Anmärkning enl. USBM1 10% 20% 30% 40% 50%

Aluminium

Blyz 34 % ................... M.:.zwmxåé . . .

l%av Guld 9 % produktionen Järn Mo):(o))zolo'ozozozozom Kisel 0 % Kobolt 2 % Obekant

Koppar 20 %

V " V' '. (»)Zololo:olo,o:o,o,ozo,o,t -; .—

Krom 9 %

Magnesium 0,3 % Obekant

Mangan ?

Molybden ? J-

Nickel 25 % ( , '

Silver 3 Lådilktionen Tenn ixtaxor—;o));.pre;—:o))):o:oxo:—Iozoxo:(ol—101610:'X'I—ZOIOI'Z'IOXWN Ok'a' g'äns

mellan skrotsorter

Titan Obekant Vanadin

Wolfram Obekant Zink Osäker

1 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. Uppgifterna avser år 1973. 2 Avser år 1973. Fördelningen mellan gammalt och nytt inhemskt skrot okänd (övervägande gammalt). 3 Enligt USBM 18 %, enl. I Aron ca 40 %. Se vidare bilaga 19 Silver.

"” mm I sv n ”ååå Ga at 9 skt skrot

. Importerat skrot

järn. I det följande ges en kort beskrivning av försörjningssituationen för de olika metallerna. 1 figur 5.39 sammanfattas försörjningssituationen.

Aluminium

Vad gäller de råvaror som används för framställning av metall är Sverige helt , beroende av import. Importen sker i form av aluminiumoxid. Den inhemska . produktionen av aluminium med utgångspunkt från importerad aluminium- oxid täcker dock endast ca 70 % av den svenska bruttoförbrukningen. Resten täcks genom import av obearbetad metall och omsmältning av skrot. Nettoimporten av halvfabrikat är betydande och uppgår till 17—18 % av nettoförbrukningen.

Gränges Aluminium, som framställer både obearbetat aluminium och

Figur 5. 38 Andelen se- kundärmetall av brutto- förbrukningen av metaller i Sverige är 1975.

Källa: Se bilaga 21.

Försörjningsgrad Anmärkning O% 25|% 50% 75L% 100%

AI u m i n i u m t'.'Ö'Q'O'O'O'O'O'O'O'O'Q'O'Q'O'Q'O'Q'O'O'O'Q'O'Q' SQL,—LMM

B | V

G u Id

J ä r n

Kisel &?QYQÅYQSMMMWfååfofofåfifzfifzfzf358 Kobolt l

Koppar l . ' . Q . Q . Q """""

Kr 0 m t..,o,o...o,mot.Zofofotofofofofo”,0.0.0” o,o_o.o,o.o,o,o.o.

M a 9 n e s i u rn .

'Vl & n 9 3 " 101.333??? ,

Molybden SZOIOXOKWOZOIOZZ

Nickel

Silver

Tenn

Ti ta n Vanadin 20:03:03QBIOXoZOXQZoZQFZomo: W 0 | f ra m .32626262.103I&IQQXQZQZQXI(020202ozozozoxoxob

Zink Gruvproduktionen exporteras

[:| Bruttoförbrukningen täcks av svensk gruvproduktion och den förbrukade produkten framställs i Sverige

Figur 5 .3 ? Bruttofirbruk- ningens ersörjningsstruk- & Ingen svensk gruvproduktion. men den förbrukade produkten tur 1975 (exkl. skrot). tillverkas i Sverige genom import av råvaror Källa: Se bilaga 21, _ Den förbrukade produkten importeras

vissa halvfabrikat, har en viss spridning på sina leverantörer. Tidigare hade det kanadensiska företaget Alcan genom aktieinnehav i Gränges Essem, som äger Gränges Aluminium, ett minoritetsintresse i det senare företaget. Under år 1978 sålde emellertid Alcan sina aktier till Gränges. Det tekniska samarbete som pågått mellan Gränges Aluminium och Alcan skall dock * fortsätta. .

Bly

Bly utvinns i ett flertal gruvor i Sverige. Av gruvblyproduktionen exporteras ca 40 %. Av resterande mängd framställs olegerat bly. Den producerade mängden bly täcker väl det svenska behovet och möjliggör också viss export av blymetall. Mängden bly som utvinns ur gammalt svenskt skrot är

betydande och motsvarar ca 45 % av bruttoförbrukningen. En obetydlig nettoimport av halvfabrikat och .blyföreningar sker varför nettoförbrukning- en något överstiger bruttoförbrukningen.

Boliden AB, som genom sitt helägda dotterföretag Boliden Metall AB svarar för så gott som hela den svenska blyproduktionen, äger också hälften av ett smältverk i Västtyskland (Preussag-Boliden Blei). Den svenska exporten av blyslig går i huvudsak till detta verk.

Guld

Ca 25 % av den svenska produktionen av guld täcks av guldinnehållet i svenska sliger. Resterande mängder utvinns vid Bolidens Metall AB:s smältverk i Rönnskär ur utländska sliger och skrot. Produktionen av guld överstiger bruttoförbrukningen, vilket möjliggör export av guld. Däremot importeras halvfabrikat, vilket medför att nettoförbrukningen är högre än bruttoförbrukningen.

Järn

Större delen av Sverigesjärnmalmsproduktion går på export, framför allt till järn- och stålindustrin i EG-Iänderna. Dessutom förekommer såväl import som export av råstål. Aven nettoimport av halvfabrikat förekommer.

Kisel

Kisel förbrukas dels i form av ferrokisel, dels i form av kiselmetall. Den svenska produktionen av ferrokisel var tidigare betydande men upphörde successivt under åren 1977 och 1978 varför Sverige nu är helt beroende av import. Kiselmetall produceras i Sverige, men råvarorna, kvarts och kvartsit, finns inte i en kvalitet som passar användarens krav i Sverige utan måste importeras. En del kvarts exporteras till Norge för framställning av ferrokisel. Ca 80 % av den producerade mängden kiselmetall går på export.

Kobolt

Kobolt förbrukas i form av koboltmetall. Sverige är helt beroende av import. Den tillverkade mängden snabbstål och hårdmetall exporteras huvudsakli- gen.

De företag i Sverige som använder kobolt, framför allt Uddeholm, Fagersta och Sandvik AB, får huvuddelen av leveranserna från det belgiska företaget Société Générale Métallurgique de Hoboken-Overpelt, som på legobasis förädlar råvaror från Zaire. En mindre del kommer från Outokumpu Oy i Finland.

Koppar

Kopparmalm utvinns ur ett flertal gruvor i Sverige och förädlas också till kopparmetall inom landet. Gruvproduktionen är dock inte tillräcklig för den producerade mängden koppar. Ca 30 % av den producerade mängden koppar

täcks genom import av slig, skrot och annat smältmaterial.

Produktionen av raffinerad koppar täcker ca 55 % av bruttoförbrukningen. Nettoförbrukningen av koppar understiger bruttoförbrukningen, vilket möjliggör nettoexport av halvfabrikat. Utvinningen av koppar ur skrot är betydelsefull.

Boliden Metall AB svarar för den allra största delen av kopparproduktionen i Sverige, såväl i gruv- som i smältverksledet. De kopparsliger som företaget importerar till smältverket i Rönnskär är av varierande ursprung. En del av sligen kommer dock sedan flera år tillbaka från några mindre gruvor i Norge. Boliden säljer en stor del av sin produktion till Gränges Metallverken, som är den största producenten av halvfabrikat av koppar i Sverige, samt till AB Elektrokoppar, som också gör vissa halvfabrikat. I övrigt går försäljningen till olika utländska marknader.

Krom

Ingen gruvproduktion förekommer i landet. Däremot finns en betydande framställning av ferrokrom byggd på importerad krommalm från bl.a. Sovjetunionen, Finland, Turkiet, Albanien, Sydafrika och USA. Ferrokrom produceras av Airco Alloys AB och Ferrolegeringar Trollhätteverken AB. Båda företagen ägs av internationella koncerner. Airco får en del av sin krommalm från det finska företaget Outokumpu Oyzs gruva i Kemi i norra Finland. Ferrolegeringar får vissa leveranser från företagets egna gruvor i Turkiet. Produktionen av ferrokrom överstiger behovet inom stålindustrin, vilket möjliggör en betydande export främst till EG-länderna. Produktionen av ferrokrom har ökat kraftigt de senaste åren i takt med att framställningen av ferrokisel minskat. Ca 70 % av tillförseln av krom i halvfabrikat exporteras.

Magnesium

Sverige är för sin försörjning helt beroende av import, vilken nästan helt kommer från Norge (det statligt ägda företaget Norsk Hydro).

Mangan

Tillförseln av mangan från svensk malm upphörde år 1969. Vissa svenska järnmalmer, bl.a. Dannemora, innehåller dock mindre mängder mangan, som följer med järnmalmen. Numera nyttiggörs mangan huvudsakligen ur importerad manganmalm som används dels direkt i stålverken, dels av ferrolegeringsverken för framställning av ferromangan. Tillverkningen av ferromangan har dock minskat kraftigt de senaste åren. Detta har medfört en ökning av den redan tidigare betydande importen, som huvudsakligen i kommer från Norge (flera olika företag, varav det viktigaste är Electric Furnace Products Co, delvis ägt av Union Carbide, USA, som har anlägg- ningar i Sauda i västra Norge).

Tillförseln av mangan sker också genom import av råjärn och råstål. Vissa mängder återvinns ur skrot. Ca 20 % av denna totala tillförsel lämnar dock landet vid export av halvfabrikat av stål. Ren manganmetall importeras från Sydafrika.

M olybden

Brytning av molybdenmalm förekommer inte i Sverige. Av importerad slig tillverkas molybdentrioxid vid Ferrolegeringar Trollhätteverken AB:s anläggningar. Av denna mängd förbrukas ca 40 % direkt av specialstålverken, resten konverteras till ferromolybden av samma företag. Förbrukningen av ferromolybden överstiger produktionen, varför en del importeras. Dessutom importeras molybden i form av molybdentrioxid och rostfritt skrot. Av bruttotillförseln lämnar ca 60 % landet vid export av halvfabrikat av stål.

Peru, Chile och USA dominerar exporten av molybdenslig till Sverige. Det amerikanska företaget Climax, som dominerar den internationella molyb- denmarknaden, har en stor andel av vår import av ferromolybden.

Nickel

Sverige är för sin försörjning helt beroende av import av ferronickel, oxidsinter och nickelmetall. Importen kommer från flera olika länder, bl. a. Grekland, Nya Kaledonien, Dominikanska Republiken, Australien och Cuba (ferronickel och nickeloxidsinter) samt Storbritannien, Australien, USA och Norge (obearbetad nickelmetall).

De båda kanadensiska företagen INCO (anläggningar i Canada och Storbritannien) och Falconbridge (anläggningar i Canada, Dominikanska Republiken och Norge), det australiska företaget Western Mining samt det franska företaget Société le Nickel (anläggningar i Nya Kaledonien) svarar för det allra mesta av tillförseln.

Silver

Silver ingår i de flesta svenska icke-järnmalmsgruvors produktion. Silverme- tall framställs i Sverige av Boliden Metall AB dels ur egen gruvproduktion, dels ur skrot och importerade sliger. Ca 40 % av den producerade mängden Silvermetall kommer från svenska sliger. Resten importeras från olika håll.

Bruttoförbrukningen av silver understiger dock kraftigt produktionen av Silvermetall, varför 60—70 % av produktionen kan exporteras. Däremot måste halvfabrikat importeras, eftersom nettoförbrukningen är ca tre gånger så hög som bruttoförbrukningen.

Tenn

Sverige är helt beroende av import av såväl metall som halvfabrikat. Utvinning ur skrot sker inom landet vid Paul Bergsöe & Son AB:s smältverk i Landskrona.

Titan

Sverige är helt beroende av import. Import sker dels av ferrotitan som används vid stålverken, dels av titanmetall, som vidarebearbetas inom landet (Avesta Jernverk). Sverige har en betydande export av halvfabrikat. Importen

av titanmetall kommertill större delen från Sovjetunionen och Västtyskland, medan ferrotitan importeras från Storbritannien, Belgien, Frankrike och

Sovjetunionen.

Vanadin

Det finns vanadinfyndigheter i Sverige, men ingen av dem bryts. Vanadin- behovet täcks genom import av vanadinpentoxid, främst från Finland (det statsägda företaget Rautaruukkii Oy), som används för tillverkning av ferrovanadin vid Ferrolegeringar Trollhätteverken AB. Ferrovanadin används inom stålindustrin. Denna tillverkning är dock inte tillräcklig för att täcka behovet. Ca 55 % av behovet av ferrovanadin täcks av direktimport, främst från Norge (Bremanger Smelteverk), Österrike och USA (Union Carbide).

Wolfram

Brytning av wolframmalm sker i Sverige vid LKAB:s dotterföretag AB Statsgruvors gruva i Yxsjöberg. Gruvproduktionen används i huvudsak av Sandvik AB för framställning av wolframkarbid. Importen av wolframslig är dock betydligt större än den imhemska gruvproduktionen. Av den totala tillförseln av wolfram i slig svarar den inhemska gruvproduktionen endast för ca 15 %. Resten importeras. Vilka de viktigaste Ieverantörsländerna är varierar från år till år. Thailand, Kina, Brasilien, Canada och Australien har varit viktiga leverantörer under senare år. Vissa mängder wolframkarbid importeras också. Ferrowolfram tillverkas inom landet av Gullspång Elek- trokemiska AB. Denna produktion täcker endast ca 70 % av behovet.

Wolfram används främst vid tillverkning av snabbstål, annat verktygsstål och hårdmetall.

Zink

Zinkmalm bryts i flera av Boliden Metall AB:s gruvor, av det belgiska företaget Vieille Montagne i Åmmeberg, av Stora Kopparbergs Bergslags AB i Falu gruva och av AB Statsgruvor i Stollberg. Hela gruvproduktionen exporteras. Boliden Metall AB:s export går till stor del till Norge, där företaget tillsammans med ett belgiskt företag äger ett zinkverk (Norzink AS), och till Västtyskland. En del går dessutom till Finland, där Outokumpu Oy har ett zinkverk. Zinksligen från Åmmeberg går till största delen till moderföretagets anläggningar i Belgien.

Sverige är alltså för sin försörjning med Zinkmetall helt beroende av import. Ungefär tre fjärdedelar av importen kommer från Norge (Norzink) och Finland (Outokumpu). Den importerade Zinken används till stor del för förzinkning av plåt, men en betydande mängd förzinkad tunnplåt importeras.

5.9.2 Den svenska försörjningssituationen i ett nordiskt perspektiv

Av avsnitt 5.7 framgick att de andra nordiska länderna, framför allt Norge, är viktiga handelspartners till Sverige på mineralområdet. Även om de nordiska länderna har ganska likartad geologi (särskilt gäller detta Sverige och Finland) är deras geologiska förutsättningar och villkoren i övrigt för mineralproduk- tionen tillräckligt varierade för att det skall ha uppstått en livlig internhandel med mineralråvaror. Denna internhandel är en följd av att det i de nordiska länderna produceras ett stort antal olika mineralråvaror. Förmodligen finns det inget annat område i världen av jämförbar storlek som producerar så många olika mineralråvaror som Norden. Dessutom är transportavstånden tillräckligt små för att möjliggöra en handel som ofta bygger på att malm bryts i ett land och förädlas till metall i ett annat.

Vid ett möte år 1975 mellan statsministrarna i de nordiska länderna beslutade man att gemensamt utreda den nordiska råvaru- och resurssitua- tionen och undersöka möjligheterna till ett närmare samarbete för att dra största möjliga nytta av tillgängliga resurser. En utredningsgrupp med representanter för alla de nordiska länderna utom Island tillsattes senare. Gruppen kom att ägna en stor del av sitt arbete åt mineralråvarorna. Den gemensamma utredningen resulterade i två rapporter,l utgivna år 1976 och år 1977. I den första rapporten redovisas översiktligt resurssituationen i de nordiska länderna, i den andra framförs en del praktiska förslag om samarbetsprojekt, särskilt beträffande legeringsmetallerna. Redovisningen i det följande bygger på dessa båda rapporter.

I de nordiska länderna finns brytvärda förekomster av ett stort antal metaller. Tabell 5.41 visar de totala upptäckta brytvärda tillgångarna av de viktigaste metallerna i Norden.

Sverige dominerar tillgångsbilden och produktionen i fråga om järn, wolfram, bly, zink, guld och silver. Norge har en betydande produktion av

Tabell 5.41 Upptäckta brytvärda tillgångar av olika metaller i Norden. Tusen ton metallinnehåll där ej annat anges.

Totala till— Gruvproduk- Tillgångar Gruvproduk- gångari Norden tion år 1973 i Sverige tion år 1973 Järn 2 500 000 25 000 2 350 000 22 000 Krom ? 20 — — Nickel 160 6,4 — — Kobolt 10 1 — — Vanadin 100 1,25 — — Wolfram 4 0,2 4 0,2 Koppar 3 200 106 2 100 33 Bly 2 680 81 2 400 76 Zink 6350 219 4400 119 Magnesium" . . . 40 — — Guld >0,15 0,003 0,15 0,0025 Silver >7 0,172 7 0,147 Titanb 105 500 395 — —

” Utvinns ur havsvatten och dolomit i Norge. Produktionssiffran avser år 1974. 17 Siffrorna avser innehåll av titandioxid. Källa: Nordisk råvare- og ressursutredning (NU 1976226).

1 Nordisk råvare- og res- sursutredning, NU 197626, och Nordisk råvare- og ressource- udredning — En przecise- ring af nogle samarbejds- muligheder, NU A l977:14.

1 NU A l977:14.

magnesium och titan, och bryter också mindre mängder järnmalm, nickel, vanadin, koppar, bly och zink. Finland dominerar gruvproduktionen i Norden av krom, nickel, kobolt och vanadin. Dessutom bryts där också järnmalm, koppar, bly, zink, guld, silver och titan. Danmark utom Grönland saknar gruvproduktion. På Grönland bryts dock bly- och zinkmalm.

När det gäller produktionen av färdiga metaller har Sverige den största stålproduktionen. I Sverige produceras också de största mängderna koppar (delvis baserat på koncentrat som importeras från Norge), bly, guld och silver. Dessutom produceras aluminiummetall i Sverige. Norge är en internationellt viktig producent av kobolt, aluminium och magnesium.

I Norge förädlas också svenskt zinkkoncentrat till Zinkmetall och impor- terade nickelkoncentrat till nickelmetall. I Finland framställs nickel, kobolt, koppar, bly, zink, guld och silver. En mindre del av nickelproduktionen bygger på koncentrat från Norge.

Särskilt Norge, men även Sverige, har stor produktion av ferrolegeringar, framför allt ferromangan (enbart Norge), ferrokrom, ferrokisel (enbart Norge), ferrovanadin, ferrowolfram (Sverige) och ferromolybden (Sverige). I Finland framställs mindre mängder ferrokrom, medan vanadinet exporteras i form av vanadinpentoxid.

Som redan nämnts försiggår en livlig handel mellan de nordiska länderna på mineralområdet. En del av denna handel är ett bestående inslag i handelsmönstret, på grund av ägarförhållanden eller andra långsiktiga bindningar. Exempel på sådant sedan länge etablerat varuutbyte är:

— Export av krommalm från Finland till Sverige — Export av nickelkoncentrat från Norge till Finland - Export av vanadinpentoxid från Finland till Sverige — Export av kopparslig från Norge till Sverige - Export av zinkkoncentrat från Sverige till Norge

I den senare av de två rapporterna från den gemensamma nordiska utredningen har samarbetsmöjligheterna vad gäller legeringsmetaller under- sökts särskilt. Bakgrunden härtill var att man bedömde möjligheterna att finna konkreta samarbetsprojekt på detta område som betydande. Sådana projekt kunde resultera i en ökning av den internordiska handeln och förbättrad försörjningstrygghet beträffande dessa metaller. Utredningen lämnade följande förslag, som nu analyseras ytterligare inom ramen för det nordiska samarbetet:1

— att de geologiska myndigheterna och gruvföretagen i Norden gemensamt analyserar möjligheterna att öka utbytet av prospekteringstjänster; — att förutsättningarna för ett utökat samarbete mellan företag, forsknings- institutioner och andra intressenter i Norden i fråga om anrikning och metallurgi undersöks; — att ett program för prospektering efter och utvärdering av kromfyndig- heter utarbetas i samarbete med berörda företag och myndigheter i de nordiska länderna; — att ett program för prospektering efter och utvärdering av molybdenfyn- digheter utarbetas i samarbete med berörda företag och myndigheter i de nordiska länderna. Härvid bör också möjligheterna att utnyttja en del

smärre fyndigheter i Sverige och Finland prövas;

— att ett gemensamt nordiskt program för prospektering efter och utvärde- ring av wolframfyndigheter utarbetas i samarbete med berörda företag och myndigheter i de nordiska länderna.

5.9.3 Sammanfattning

Under den senaste 20-årsperioden har den svenska utrikeshandeln med malmer och metaller inklusive olika mellanprodukter ökat. Importen ökade fram till början av 1970-talet något snabbare än exporten och ett tidigare exportöverskott förbyttes i ett underskott. Detta berodde på att ökningstak- ten i förbrukningen av olika metaller varierade och på relativa prisföränd- ringar till den svenska exportens nackdel. Vid mitten av 1970-talet vändes dock trenden och ett överskott uppkom.

Vad gäller handeln med de minst förädlade produkterna, dvs. malmer och sliger, har värdet av exporten realt sett minskat något. Detta beror till stor del på den mycket svåra avsättningssituationen förjärnmalmsprodukter under de senaste åren. Importen harökat långsamt. Prishöjningar på krommalm har haft stor betydelse för ökningen av importvärdet.

Inom den grupp av produkter som vi kallat halvförädlade metaller, dvs. askor, skärsten, oxider, ferrolegeringar, föreligger nettoimport för så gott som alla metaller. Importen har ökat snabbt i takt med utbyggnaden av ferrolegeringsindustrin och förbrukningen av ferrolegeringar i Sverige. Samtidigt har exporten av framför allt ferrolegeringar ökat, men från en lägre ursprungsnivå och i långsammare takt.

Exporten av färdiga obearbetade metaller (bly, guld, kisel, silver) har ökat. Värdet av exporten har ökat snabbare än exportvolymen, främst beroende på en ökad export av ädelmetallerna guld och silver. Importen av färdiga metaller minskade något, främst beroende på minskad import av råjärn detta år. Importen av övriga metaller har dock i stort sett ökat kontinuerligt.

Den ökning av handeln som skett över huvud taget och som är särskilt framträdande för de halvförädlade metallerna har ökat Sveriges beroende av världsmarknaderna för metaller. Från renodlad försörjningssynpunkt kan framhållas att en större del av förbrukningen kommit att täckas genom import. Samtidigt har exporten ökat. En allt större del av exporten, t. ex. av ferrolegeringar och specialstål, har dock blivit beroende av att råvaror kan importeras, dvs. exportens importinnehåll har ökat.

Beträffande länderfördelningen är närhetsfördelarnas betydelse iögonen- fallande. De andra nordiska Iänderna och Sovjetunionen är viktiga leveran- törer av mineralråvaror till Sverige, samtidigt som Västeuropa och Skandi- navien är de viktigaste exportmarknaderna för svensk mineralindustri. Det bör dock understrykas att en stor del av de produkter som importeras från näraliggande länder ursprungligen kommer från mer avlägsna delar av världen.

Vad gäller försörjningssituationen kan också framhållas att det är ett mycket litet antal företag som svarar för såväl exporten till Sverige som produktion, bearbetning och förbrukning i vårt land.

6. Allmänna prognosförutsättningar

6.1. Prognosmetod

6.1.1. Några internationella exempel

Prognosarbetet beträffande mineralförbrukning och -produktion har hittills varit av begränsad omfattning i Sverige. Det finns däremot gott om förebilder utomlands. Internationella organisationer, såsom FN och OECD, har från tid till annan tagit fram bedömningar av den framtida utvecklingen för en eller flera mineralråvaror. Dessutom görs prognoser på uppdrag av regeringarna i de större industriländerna, och stora företag gör sina egna prognoser.

Inledningsvis bör det framhållas att prognoserna på mineralområdet — lika väl som andra prognoser— har visat sig vara behäftade med stora fel. Det finns ingen anledning att tro att prognosmakarna kommer att vara mer träffsäkra i framtiden. Orsaken härtill är att en prognos för att kunna användas måste byggas ' upp på ett systematiskt sätt med redovisade antaganden och beskrivningar av samband mellan olika faktorer. De samband man utgår från måste emellertid vara de samband man känner till, dvs. sambanden vid prognostillfallet (eller i praktiken strax innan). Emellertid förändras världen omkring oss och den ekonomiska strukturen. Flera av de förändringar som sker är av sådan karaktär att de inte är möjliga att förutse. Alla prognoser har därför egentligen karaktären av framskrivning, eventuellt med mindre modifieringar, av de existerande förhållandena. Detta betyder inte att prognoser är värdelösa, snarare att det oftast inte är särskilt meningsfullt att diskutera deras ”träffsäkerhet”. En prognos bör visa vart utvecklingen är på väg ”om inte något annat inträffar". Det inträffar alltid något annat, ofta därför att en regering, ett företag, en organisation eller en person bestämmer sig för att utvecklingen är på väg åt fel håll och gör något åt det. Den tekniska utvecklingen ger samma resultat. Prognosens uppgift är alltså att visa möjliga utvecklingslinjer. Därefter får man ta ställning till om den utvecklingen är önskvärd. Härav följer också att prognoser i princip bör göras om när grundläggande samband förändras, på grund av politiska beslut eller som en följd av ”spontana" skeenden.

Innan vi beskriver våra egna metoder ger vi en kort redogörelse för ett par av de prognoser som gjorts i USA. Anledningen till att vi valt att redogöra för just dessa prognoser är att de är välkända och ofta citerade, samtidigt som de illustrerar de metoder som oftast används. Dessutom är den ena av dem ett bra exempel på hur svårt det är att göra prognoser på detta område.I

En av de mest kända prognoserna på mineralområdet från tidigare år är den

1 För en mer utförlig diskussion av prognosar- betets svårigheter och av några kända progno- ser på mineralområdet, se Hollander: Icke-fömy- elsebara råvaror, sekretariatet för fram- tidsstudier, Stockholm 1977.

s.k. Paley-kommissionens rapport, ”Resources for Freedom”, som lades fram år 1952. Den utarbetades för att ge svar på vilka resurser som skulle finnas tillgängliga för västvärlden under tiden fram till år 1975. Bakgrunden till rapporten var det kalla kriget och de extrema prisstegringar på råvaror som inträffade i samband med Koreakriget. Paley-kommissionen gavs mycket omfattande resurser och ett stort stöd från myndigheter, universitet etc. De prognoser för råvaruförbrukningen som återgavs i rapporten utgick från grundläggande antaganden rörande den ekonomiska utvecklingstakten i marknadsekonomierna. Förutom prognoser för BNP-tillväxt arbetade kommissionen också med särskilda prognoser för viktiga råvaruanvändande sektorer och antaganden beträffande den tekniska utvecklingen.

Eftersom Paley-kommissionen gjorde prognoser för år 1975 är det möjligt att jämföra prognos med utfall. Därvid bör man naturligtvis hålla i minnet att kommissionen inte hade några möjligheter att göra prognoser över konjunk- turerna de närmaste 23 åren, och att år 1975 var ett lågkonjunkturår, vilket i någon liten mån försvårar en utvärdering. I

i

När man jämför Paley-kommissionens prognoser med det verkliga utfallet kan det tyckas att den lyckades tämligen väl; felmarginalen är beträffande förbrukningen i USA mindre än 25 % för 14 av de 20 icke—energimineral som kommissionen gjorde prognoser för. Emellertid var den goda träffsäkerheten en följd av att prognoserna hade två fel som kompenserade varandra. För det första underskattade man kraftigt BNP-tillväxten. Prognossiffran för USA:s BNP år 1975 är bara hälften av den verkliga. För det andra lyckades kommissionen inte förutse de strukturella förändringar som skulle komma att inträffa i USA:s ekonomi, och de effekter dessa skulle ha på materialan- vändningen. Detta innebar också en underskattning av takten i den teknologiska utvecklingen. Kort uttryckt överskattades ”materialintensite- ten” i BNP, dvs. råvaruförbrukningen per BNP-dollar. Man förutsåg inte tjänstesektoms växande betydelse och inte heller den ökade effektiviteten i råvaruanvändningen. För resten av marknadsekonomierna var. Paley- kommissionens prognoser ännu mindre träffsäkra. Detta berodde framför allt på att man grovt underskattade BNP-tillväxten i dessa länder.

De mest kända prognoserna av dem som produceras numera är de som görs av US Bureau of Mines (USBM), som sorterar under inrikesdepartementet i USA. USBM ger vart femte år ut publikationen Mineral Facts and Problems, i vilken återfinns dels allmänna ekonomiska och tekniska beskrivningar, dels prognoser för efterfrågan på i stort sett alla mineralråvaror av ekonomiskt intresse. I den senaste upplagan av Mineral Facts and Problems, som gavs ut år 1975, finns prognoser för efterfrågan på mineralråvaror i USA och i resten av världen år 1985 och år 2000. Prognoserna för år 2000 är uppbyggda som ' alternativprognoser, med ett högt, ett lågt och ett ”sannolikt” alternativ. ,

USBM:s prognoser är förmodligen de oftast citerade och mest använda av de internationellt tillgängliga prognoserna på mineralområdet. Som kommer att framgå senare, har vi också valt dem till utgångspunkt för våra egna prognosresonemang. Anledningen till att USBM:s prognoser fått den status de har är att USBM har unika resurser vad gäller denna typ av verksamhet. Myndigheten har 2 500—3 000 anställda, varav ganska många är sysselsatta med att samla in information om utvecklingen på mineralområdet. Genom ett system av regionala kontor samlar man in uppgifter om vad som händer i

USA:s olika delstater (USBM har också vissa allmänna översynsuppgifter, vilket borgar för en god kännedom om utvecklingen i det egna landet). Eftersom myndigheten dessutom dels bedriver egen teknisk forskning på mineralområdet, dels finansierar forskningsprojekt, har USBM tillgång till kvalificerad information om den tekniska utvecklingen. Uppgifter rörande de allmänna ekonomiska utvecklingstrendema och den förväntade utveck- lingen inom olika förbrukarbranscher fås från andra federala organ.

Vad gäller världen utanför USA finns det anledning att tro att USBM:s information inte är fullt lika bra. Underlaget för prognoserna redovisas sällan och bedömningarna skiljer sig ibland från dem som görs av andra organ, t. ex. inom FN. Emellertid är det förmodligen inte ett huvudsyfte för USBM att göra prognoser över den globala utvecklingen eller utvecklingen i olika regioner utanför USA. Snarare är man intresserad av att få fram en så fullständig kartläggning som möjligt av situationen i det egna landet samt av USA:s försörjningsbild och dennas framtida utveckling.

Vi nämner här inte fler exempel på internationellt kända prognoser än dessa två. Det finns många andra som skulle kunna redovisas och flera av dem nämns i bilagorna. De internationella företagens prognoser, som i de flesta fall bygger på mycket detaljerad och svårtillgänglig information, får man inte lika lätt tillgång till. Ett par saker bör understrykas i detta sammanhang. Alla internationellt kända prognosinstitut arbetar med mycket stora resurser. De har mängder av kvalificerade anställda, väl utbyggda informationssystem och stor kapacitet att behandla den information de samlar in. De bygger genomgående upp sina prognoser på ungefär samma sätt, dvs. de utgår från egna eller andras prognoser över folkmängd, BNP och andra grundläggande faktorer av betydelse för råvaruförbrukningen, de uppskattar statistiska samband mellan dessa faktorer och förbrukningen av mineralråvaror, de uppskattar effekter av den tekniska utvecklingen råvara för råvara, de beaktar andra faktorer som eventuellt kan påverka utveck- lingen och de får slutligen fram sina prognoser.

6.1.2. Va'r metod

Vi har inte haft ambitionen att göra självständiga prognoser över den globala utvecklingen på mineralområdet. Jämfört med de internationellt kända prognosinstituten har vi alltför små resurser och alltför litet information.

Emellertid är det nödvändigt att ha antaganden om den globala utveck- lingen som utgångspunkt för prognoserna över den svenska förbrukningen och produktionen av samt handeln med mineralråvaror i Sverige. Följakt- ligen har vi utgått från de internationellt kända prognoser som finns tillgängliga, och då framför allt från de prognoser som gjorts av USBM. Vi har genomgående försökt att kommentera dessa prognoser och diskutera even- tuella svagheter, dels för att lägga en bättre grund för våra bedömningar av den svenska utvecklingen, dels för att antyda alternativa utvecklingslinjer. Som framgår av bilagorna finns det i flera fall olika prognoser att välja mellan. Vi har då försökt att återge skillnaderna mellan prognoserna så noggrant som möjligt samt diskutera deras för- och nackdelar innan vi träffat vårt val. I några fall innebär detta att vi redovisar alternativ till t. ex. USBM:s prognoser.

I ett fåtal fall, som främst gäller mineralråvaror vilka exporteras från Sverige, har vi också gjort vissa egna antaganden beträffande den globala utvecklingen. Anledningen kan vara att USBM:s prognoser inte ger en tillräckligt detaljerad eller aktuell bild av utvecklingen (vad som händer i EG- ländernas stålindustri är t. ex. av grundläggande betydelse för den svenska , gruvindustrin — särskilt som de allra senaste årens utveckling ser ut att göra j tidigare prognoser värdelösa — men har relativt sett mindre betydelse för ' USBM:s prognoser). Det kan också bero på att vi anser att USBM inte tillräckligt beaktat någon faktor som vi anser har avgörande betydelse. Vidare är det oftast svårt att härleda USBM:s prognoser för enskilda mineralråvaror från de antaganden beträffande den ekonomiska utvecklingen i stort som redovisas inledningsvis. Endast i några fall (stål, aluminium) hänvisas uttryckligen till dessa antaganden, och inte ens i dessa fall görs det klart hur sambandet mellan t. ex. industriproduktionens utveckling och efterfrågan på en viss metall är beskaffat.

Slutligen bör man hålla i minnet att alla uttalanden om framtiden avspeglar värderingar och uppfattningar om framtiden i politiskt, ekonomiskt och socialt hänseende. Våra värderingar behöver inte nödvändigtvis överens- stämma med de värderingar som ligger till grund för USBM:s och andra prognosinstituts uttalanden om framtiden.

När det gäller att göra prognoser för utvecklingen i Sverige har vår uppgift varit både lättare och svårare än den uppgift som de internationella prognosinstituten har när det gäller att göra prognoser för den globala utvecklingen.

Vi har undersökt möjligheterna att tillämpa ekonometriska metoder. Det har då visat sig att denna ansats haft små förutsättningar att lyckas. En av orsakerna härtill är att det statistiska underlaget inte är tillräckligt bra och försvårar en kvantitativ analys. Även efter omfattande bearbetningar är det t. ex. svårt att få fram förbrukningsstrukturen fören viss metall i Sverige. För att göra en statistisk analys behöver man dessutom ha tillgång till uppgifter som gäller en längre följd av år eller ett mycket stort antal väldefinierade uppgifter som avser samma tidpunkt. I flera fall finns inte dessa uppgifter, eller har definitioner och redovisningssätt förändrats över tiden.

Ett viktigare hinder för den statistiska analysen är den svenska ekonomins stora beroende av utrikeshandeln. Det sker en omfattande export och import av mineralråvaror på alla olika förädlingsstadier från malm till halvfabrikat av metaller. En statistisk modell av Sveriges ekonomi såvitt gäller mineralrå- varor förutsätter därför egentligen modeller av våra viktigaste leverantörs- och kundländers ekonomier.

Vi har redan konstaterat att vi inte har resurser att göra lika bra globala bedömningar som andra som är verksamma på området. Vi har alltså avstått från att bygga upp detaljerade och statistiskt tillfredsställande modeller som grund för våra prognoser. Å andra sidan innebär det faktum att Sverige är ett litet land att det är lättare att göra icke-statistiska bedömningar. Antalet faktorer är mer hanterbart och det är lättare att urskilja enskilda detaljer. Medan en prognos över den globala förbrukningen av koppar måste utgå från en statistisk modell av kopparefterfrågan (eftersom det finns så många företag i världen som använder koppar) kan man, åtminstone i princip, konstruera en prognos för den svenska kopparförbrukningen om man kan bedöma ett

mycket litet antal företags framtida utveckling.

Vi har därför genomgående försökt att konstruera våra prognoser för den svenska förbrukningen på så sätt att vi utgått från de bedömningar av utvecklingen inom olika användarsektorer som finns tillgängliga. I en del fall innebär detta att vi kan ange absoluta tal eftersom vi haft tillgång till bedömningar av kapacitetsutvecklingen inom användarindustrier. I andra fall har vi fått nöja oss med att ange trendsiffror. Vad gäller prognoserna för år 2000 har vi så gott som uteslutande fått använda oss av den senare metoden.

, Ibland har vi angett alternativa utvecklingstrender. Detta kan bero på att vi tagit hänsyn till effekterna av t. ex. olika antaganden rörande BNP-utveckling och energipriser i Sverige (se avsnitten 6.2 och 6.3). Vad gäller några metaller finns det också andra skäl att göra två eller flera prognoser som skiljer sig från varandra. Vi har kanske t. ex. haft svårt att bedöma om en viss teknisk process kommer att vara färdigutvecklad före eller efter år 1985. Vårt sätt att göra alternativa prognoser leder till att det i de flesta fall inte går att hitta en siffra i detta betänkande som exakt anger hur mycket av en viss metall som kan antas komma att förbrukas i Sverige år 2000. Vi ser inte detta som någon stor brist. Tvärtom menar vi att alternativa prognoser och intervallbedöm- ningar kan vara av betydligt större värde än enstaka punktprognoser. En intervallprognos kan ofta bättre än en punktprognos visa att det finns behov av politiska beslut. Ytterpunkterna i intervallet har kanske inte särskilt hög sannolikhet, men de beskriver eventuellt utvecklingstrender som man från samhällets sida kan behöva skydda sig mot. Intervallprognosen kan därför ge ett bättre underlag för politiska ställningstaganden och bedömningar av dessas troliga konsekvenser än punktprognoser som visar på det mest sannolika utvecklingsalternativet men inte säger något om mindre sannolika, men politiskt mer relevanta alternativ.

I avsnitt 6.2 diskuteras vilka antaganden beträffande den ekonomiska utvecklingen i stort som kan påverka prognoserna. I avsnitt 6.3 diskuteras utvecklingen på energiområdet, detta eftersom tillgång och priser på energi har ett avgörande inflytande på produktionen och konsumtionen av många mineralråvaror.

6.2. Ekonomisk tillväxt och internationell handel

I föregående avsnitt visade vi i samband med diskussionen av Paley- kommissionens arbete hur viktigt det är för prognosarbetet att man utgår från korrekta förutsättningar vad gäller den allmänna ekonomiska utvecklingen. De allmänna prognosförutsättningarna förtjänar därför att belysas relativt ingående. Vi har givetvis inte kunnat genomföra de omfattande analyser som erfordras för att ta ställning till de problem som aktualiseras i en diskussion rörande den framtida ekonomiska tillväxten utan får nöja oss med att i korthet referera vissa officiella arbeten och på basis härav bedöma hur olika antaganden skulle kunna påverka prognoserna. De variabler som diskuteras i detta avsnitt är dels den globala produktions- och handelsutvecklingen, dels BNP-tillväxten i Sverige och dess sektorinriktning.

6.2.1. Global BNP-tillväxt

För att man skall kunna bedöma tillväxtfrågorna, är det ofta nödvändigt att anlägga ett relativt långt tidsperspektiv. Diskussionen kring kortsiktiga konjunkturproblem tenderar ibland att undanskymma de strukturella i fenomen som i allmänhet är avgörande för den långsiktiga tillväxten.

Som underlag för en framåtriktad diskussion kan det vara lämpligt att , belysa utvecklingen under de senaste 25 åren. I tabell 6.1 redovisas BNP- , utvecklingen 1953—1974 för olika länderblock och för vissa enskilda länder. Mot bakgrund av de speciella faktorer som påverkat utvecklingen under

efterkrigstiden, finns det anledning att utgå ifrån att tillväxtmönstret kommer att markant förändras under kommande decennier. Tillväxten avtar i OECD-länderna och i östeuropa, vilket dock uppvägs av att produktionen i u—länderna bör kunna växa snabbare än tidigare.

Det är vidare troligt att den globala tillväxttakten under de kommande decennierna i viss, om än mindre, grad bärs upp av en investeringsboom i u- länderna. Om den överföring av kapital och teknologi som krävs härför inte kommer till stånd kan den globala tillväxten bli lägre än vad som annars skulle vara möjligt. Liknande konsekvenser får en eventuell omsvängning mot en mer protektionistisk handelspolitik.

OECD-länderna måste förmodligen räkna med en väsentligt lägre ökningstakt än under de senaste decennierna. Sannolikt markerar åren kring 1970-talets början slutpunkten på den långa högkonjunktur som dominerat efterkrigsperioden, på samma sätt som 1929 utgjorde en vändpunkt under mellankrigstiden. Det finns också vissa likheter — liksom givetvis många fundamentala skillnader — mellan situationen vid dessa två tidpunkter, och

Tabell 6.1 Global BNP-tillväxt 1953—1974

Folkmängd BNP 1972 BNP per BNP per 1972 miljarder capita 1972 capita miljoner US dollar US dollar ökningstakt 1953—1974 OECD-länderna 728 2 662 3 650 3,5 därav: USA 209 1 162 5 560 2,4 Japan 107 294 2 750 8,5 Europa 375 1 044 2 790 3,7 Östeuropa 401 552 1 380 4,2 Kina 786 134 170 2,6 , U-länder 1 179 445 250a 2,5 Totalt 3 694 3 790b 1 025 2,9 i

” BNP/inv. enligt Världsbanken (efter justering med hänsyn till länderdefinitioner- na). & 3 622 enligt Världsbanken (980 per capita). Källor: OECD-länderna: National Account Statistics (OECD). Övriga länder: World Bank Atlas samt Malenbaum (Materials Requirements in The United States and abroad in the year 2000, 1973). Kolumn 2 och 4 kan innehålla vissa smärre felaktigheter, eftersom Världsbankens och OECD:s beräkningar inte helt stämmer överens.

möjligheten att de nuvarande problemen blir besvärligare och långvarigare än man i allmänhet utgår ifrån, kan inte helt negligeras. Det tycks i dag finnas en strukturell överkapacitet i industriländerna, som kan resultera i en långvarig stagnation eller nedgång i investeringsverksamheten. De strukturella problemen har ytterligare försvårats av de kraftiga realprishöjningama på olja och andra energiråvaror.

Det finns inte några ofliciella prognoser rörande OECD-ländernas utveck— ling fram till år 1985. OECD har redovisat vad man kallar ”ett tillväxtscenario till 1980”,] men understryker att dessa uppgifter ”in no way should be interpreted as representing. . .” "Secretariat estimates of most likely deve- lopments over the coming four years” (bör på inget sätt tolkas som uppskattningar från (OECD-)sekretariatets sida av den troligaste utveck- lingen under de närmaste fyra åren). Rapporten visar dock att man inom OECD ser klara risker för en fortsatt hög arbetslöshet, ett lågt kapacitetsut- nyttjande och en svag investeringsutveckling. Den långsiktiga omstruktureringen av OECD-ländemas ekonomier i riktning mot en växande tjänstesektor bidrar likaså till en långsam, trend- mässig försvagning av produktionsutvecklingen.

De växande miljövårdsinvesteringarna får en likartad effekt, eftersom produktion av bättre miljö inte ingår i BNP-begreppet. En lägre BNP-tillväxt behöver därför inte nödvändigtvis innebära en sämre välståndsutveckling.

När det gäller perioden 1980—1985 kan man förmoda att två motstridiga trender kommer att göra sig gällande. En viss ”normalisering” efter de strukturella problem som präglat andra hälften av 1970-talet kan förväntas, men samtidigt bör man räkna med ytterligare nedtrappning av den långsik- tiga tillväxtpotentialen genom att utrymmet för produktivitetshöjande över- föringsvinster (såväl inom länderna som mellan länderna i form av ökad internationell arbetsfördelning) minskar något.

Mot denna bakgrund är det möjligt att tänka sig två olika utvecklingsscena- rier. Det ena kan beskrivas som ett högtillväxtscenario, i vilket den ekono- miska tillväxten återgår (nästan) till de nivåer som gällde under 1960-talet. En sådan utveckling skulle förutsätta att de överföringsvinster som kan gö- ras genom förläggning av en större del av världens industriproduktion till u—länderna realiseras. Detta skulle också bli en allt viktigare faktor efter hand som tiden går mot år 2000. Förmodligen skulle den industriella expansionen i u-länderna begränsas till att gälla de "rikare" bland dessa länder. En sådan utveckling skulle inte behöva innebära någon minskning av industriproduk— tionen i i-Iänderna, utan snarare en klart långsammare tillväxt, som skulle bli begränsad till vissa branscher. Det andra scenariet skulle utgå från att världsekonomin endast långsamt återhämtar sig från de senaste årens depression. En sådan utveckling skulle kunna följa som en konsekvens av en återhållsam ekonomisk politik i de större i-länderna och ökade inslag av protektionism i världshandeln.

De olika scenarierna skulle få helt olika effekter på förbrukningen av mineralråvaror. Det första scenariet skulle medföra en snabb förbrukningsök- ning av så gott som alla mineralråvaror. Vad gäller de tonnagemässigt vik- tigaste råvarorna stål, aluminium, koppar, skulle ökningen till stor del bäras upp av industriinvesteringarna i u-länderna. Det andra scenariet skulle resultera i en långsam ökningstakt för efterfrågan på de flesta mineralråvaror.

OECD: A growth sce- nario to 1980. Economic Outlook, 1976.

Förmodligen skulle de ”stora” metallerna drabbas hårdast, medan vissa tonnagemässigt mindre viktiga metaller som används i "teknologiintensiva” sammanhang, t. ex. i den elektroniska industrin, skulle klara sig bättre.

Eftersom vi inte har möjligheter att göra de statistiska studier som krävs för att relatera de nu beskrivna scenarierna till specifika ökningstal i efterfrågan på olika metaller kan vi inte redovisa den exakta effekten av dessa alternativa antaganden om den globala ekonomiska utvecklingen. I stället kommer vi i prognoserna som redan nämnts att utgå från USBM:s och andra internatio- nella prognosinstituts bedömningar. De antaganden som ligger till grund för USBM:s prognoser kan sägas representera en medelväg mellan de två nyss skisserade scenarierna. Vad gäller genomsnittliga globala tillväxttakter ligger de dock något närmare ”högtillväxtscenariet” än det andra scenariet. Sålunda utgår USBM från att BNP per capita ökar med 2,6 % per år under perioden 1973—2000 i USA) och med 3,8 % i resten av världen.2 USBM utgår dock från att tillväxten i u-länderna blir relativt långsam. Vi kommer här och var i prognoserna att låta de utvecklingsmönster som beskrivs av de två scena- rierna återspeglas i diskussionen av den framtida efterfrågeutvecklingen. Syftet härmed är närmast att ge underlag för bedömningar av prognosemas känslighet för förändringar i det ekonomiska tillväxtmönstret.

6.2.2. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

Allmänt

Vad gäller utvecklingen av den svenska ekonomin fram till år 2000 har vi haft möjlighet att utnyttja de prognoser som legat till grund för statens industri- verks prognoser för energiförbrukning. De senare har använts för energi- kommissionens överväganden. Prognoserna för den ekonomiska utveck- lingen har utarbetats inom ekonomidepartementet i samband med en uppdatering av långtidsutredningen. En utförlig beskrivning av förutsätt- ningarna och resultaten ges i statens industriverks rapportserie (Sveriges energiförsörjning under 1980- och 1990-talen. Prognoser för 1985, 1990 och 1995. SIND 1977z9). Den sammanfattning som ges här bygger huvudsakligen på den mer kortfattade redovisningen i bilaga 2 till energikommissionens huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi.

En tänkbar felkälla som kan påverka prognosresultaten är att vi, som redan framgått, utgår från USBM:s antaganden när det gäller den internationella utvecklingen. Dessa är förmodligen inte helt konsistenta med' de antaganden beträffande utvecklingen i Sverige som gjorts av långtidsutredningen. I de nyss nämnda källorna redovisas tillväxtantaganden för OECD-länderna som utarbetats inom OECD. Det framgår dock inte i vilken grad prognoserna för Sverige har anknutits till dessa tillväxtantaganden. Eftersom antagandena endast gäller OECD-länderna har vi valt att inte utnyttja dem. Enligt vår

1 USBM: Mineral Facts bedömning har detta inte haft några allvarliga konsekvenser för prognosar- and Pmb'emS' 1975' betet vad gäller de olika metallerna.

2 Malenbaum m. fl.: Material Requirements BNP-utvecklingen

in the United States and , _ . _ . . Abroad in the Year 2000, De bearbetningar av långtidsutredningens material som gjorts inom eko-

1973. nomidepartementet utgår delvis från andra förutsättningar än 1975 års

långtidsutredning' (LU 75). De viktigaste skillnaderna är följande:

1. Arbetsproduktivitetens tillväxt har justerats ner något i förhållande till LU 75 mot bakgrund av att en större andel av investeringarna inom företagen förutsätts gå åt för energibesparande åtgärder.

2. Balans i utrikesbetalningarna antas vara uppnådd år 1984, jämfört med år 1980 i LU 75. Överskottet på varu- och tjänstebalansen förutsätts utgöra samma andel av BNP under perioden 1984—1994 som år 1984. Tillväxten av importen antas dämpas i förhållande till BNP-tillväxten.

3. Bytesförhållandet med utlandet, som i LU 75 antogs vara konstant, förutsätts bli försämrat med 0,5 % per år under perioden 1974—1984 och med 0,25 % per år under perioden 1984—1994.

4. För energitunga sektorer inom ekonomin (främst järn- och stålindustrin, träförädlingsindustrin samt bostadssektom) förutsätts en långsammare tillväxt än i LU 75.

5. Konsumtionstillväxten förutsätts jämnt fördelad mellan de båda tioårs- perioderna samt mellan privat och offentlig användning inom perio- derna.

Det bör också nämnas att man räknat med en lägre produktivitetstillväxt och med en minskning av arbetskraftinsatsen (0,1 % per år 1974—1984 och 0,5 % per år 1984—1994).

1 tabell 6.2 redovisas försörjningsbalansens utveckling åren 1965—1994 under dessa antaganden. Som framgår av tabellen har vi valt att låta trenderna under perioden 1984—1994 fortsätta fram till år 2000 för att få underlag för våra egna prognoser. Detta utgör ett självständigt antagande från vår sida som, såvitt vi kan bedöma, dock inte är oförenligt med den modell som ligger till grund för beräkningarna för åren 1974—1994.

Tabell 6.2 Försörjningsbalansens utveckling 1965—2000. Årlig procentuell volymför- ändring

1965—1974 1974—1984 1984—1994 1994—2000

(MPU:s an- tagande) BNP 3,5 3,2 2,7 2,7 lmport 7,6 5,5 4,6 4,6 Konsumtion 3,1 2,2 2,3 2,3 — Offentlig konsumtion 4,5 2,2 2,3 2,3 — Privat konsumtiona 2,6 2,2 2,3 2,3 — Bostadskonsumtion 2,2 1,6 1,9 1,9 Bruttoinvesteringar 2,9 3,8 2,6 2,6 — Offentliga investeringar 2,2 3,6 5,3 5,3 — Bostadsinvesteri ngar 0,4 0,8 4,4 4,4 — Näringslivsinvesteringar 4,3 5,0 1,2 12 Lagerinvesteringar —1,3 1,5 1,5 1,5 Export 9,0 6,9 4,9 4,9

" Inkl. bostäder. Källa: SOU 1978:17.

1 Långtidsutredningen 1975 (SOU 1975189).

Sektorbedömningar

I de beräkningar som gjorts inom ekonomidepartementet förutses en årlig produktionsökning för hela industrin under perioden 1974—1994 på i genom- snitt 3,3 % per år. Som jämförelse kan nämnas att industriproduktionen ökade med 4,5 % per år under perioden 1965—1974. Industrivaruexporten antas öka med 7,7 % per år under perioden 1974—1984 och med 5,2 % per år 1984—1994. Åren 1965—1974 ökade industrivaruexporten med 9,5 % per år.

De strukturella förändringar av branschmönstret som skett tidigare väntas göra sig gällande även i framtiden. Verkstadsindustrin och den kemiska industrin väntas även i fortsättningen höra till de mest expansiva bran- scherna. Skogsindustrin väntas växa något långsammare än tidigare. Bran- scher med en långsammare tillväxt än industrigenomsnittet skulle liksom , tidigare bli livsmedels-, teko-, grafiska och gummi- samt jord- och stenvaru- ( industrin. Även järn- och stålindustrin samt gruvindustrin väntas växa l långsamt. Vad gäller gruvindustrin motiveras prognosen med dels den långsamma tillväxten i stålindustrin, dels att gruvindustrin även i fortsätt- ningen skulle förlora i konkurrenskraft i förhållande till utomeuropeiska gruvor. Produktionstillväxten inom gruvindustrin skulle bli ca 1,8 % i genomsnitt per år under perioden 1974—1985 och 1,0 % per år 1985—1995 . Som kommer att framgå av kapitel 8 räknar vi för vår del med en produktionstill- växt på 1,2 % per år för perioden 1975—1985 och 0,5—0,6 % per år 1985—2000.

I tabell 6.3 redovisas den antagna produktionsutvecklingen åren 1974—1994 i olika industribranscher. I likhet med vad som gällde hela ekonomin har vi för vår del utgått från att trendsiffrorna för perioden 1984—1994 fortsätter att gälla fram till år 2000, vilket framgår av tabellen.

Tabe116.3 Utveckling av produktionsvolymen i industrin åren 1968-2000. Årlig procentuell ökning

1968—1974 1974—1985 1985—1995 1995—2000

(MPU:s an-

tagande) Gruvor och mineralbrott 4,9 1,8 1,0 1,0" Livsmedelsindustri 1,0 1,4 1,4 1,4 Textilindustri —1,4 0,1 0,1 0,1 Träförädlingsindustri 5,0 3,9 2,5 2,5 Grafisk industri 1,9 2,6 2,1 2,1 Kemisk industri 5,9 4,4 2,8 2,8 Jord- och stenindustri —0,5 1,8 1,5 1,5 Järn- och metallverk 4,6 2,0 1,6 1,6 Verkstäder 6,8 5 ,6 4,0 4,0 Varv 7,3 —0,8 3,3 3,3 Övrig industri 1,8 4,2 3,4 3,4 Hela industrin 4,2 3,6 2,8 2.8

0 Som framgår av kapitel 8 antas tillväxten i gruvindustrin (exklusive mineralbrotten) enligt våra beräkningar bli 1,2 % per år under perioden 1974—1985 och 0,5—0,6 % per år under perioden 1985—2000. Källa: SIND 197729.

6.3. Energitillgång och energipriser

Med hänsyn till att energikostnaderna väger tungt Vid framställning av flertalet metaller och därigenom har stor betydelse för metallpriserna är det nödvändigt att vi i detta sammanhang klart specificerar våra utgångspunkter vad gäller tillgång och prissättning på energi. Från vår synpunkt är det framför allt utvecklingen av priset på elektricitet som är av intresse. LU 75 utgick ifrån att energipriserna fram till år 1980 skulle ligga kvar på nuvarande reala nivå. Detta är dock — som tidigare antytts — inte någon helt självklar utgångspunkt. Från olika håll har hävdats såväl att energipriserna — och då avses här främst oljepriserna — kommer att sjunka realt sett som att de kommer att stiga. Till en . del beror skillnaderna i åsikter på vilken tidshorisont man arbetar med. De oljeproducerande länderna har f. n. uppenbara svårigheter att hålla oljepriset uppe, och dessa svårigheter kan mycket väl komma att kvarstå fram till år 1980. Vad gäller utvecklingen fram till år 1985 och därefter menar dock många att oljepriserna kan komma att stiga avsevärt.

De beräkningar som gjorts inom ekonomidepartementet och som nyss refererats bygger på ett oförändrat eller något högre realpris på råolja. Energikommissionenl har å andra sidan valt att för sina kalkyler anta att realpriset på råolja i genomsnitt kommer att stiga med 2 % per år under tiden 1977—1990 och därefter med 4 % per år fram till år 2000. För de allra närmaste åren finns det dock enligt kommissionen mycket som tyder på att oljepriserna realt sett kan komma att sjunka. I våra prognoser kommer vi, i de fall där det har betydelse, att diskutera effekterna av båda dessa alternativa utvecklings- mönster.

Vad gäller utvecklingen i Sverige är det endast elpriserna som behöver diskuteras. Oljepriset följer ju, bortsett från skatter och avgifter, priset på världsmarknaden. Vi antar att skatter och avgifter inte kommer att medföra några avvikelser i Sverige från den internationella pristrenden. När det gäller prisutvecklingen för elkraft i Sverige har vi utgått från det antagande som ligger till grund för bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen, nämligen att elpriserna realt sett inte förändras. Utvecklingen av den totala svenska energiförbrukningen och framför allt elförbrukningen, kan påverka efterfrågan på vissa metaller, t. ex. koppar och aluminium, som används för kraftledningar m. m. Härvid har vi utgått från den s. k. referensprognos för tiden fram till år 1995 som gjorts av statens industriverk2 och utnyttjats av bl.a. energikommissionen. Enligt denna prognos skulle den totala energianvändningen öka med i genomsnitt 1,8 % per år under tiden 1974—1985 från 373,9 till 457 TWh.3 Elkonsumtionen skulle enligt samma prognos öka med 4,2 % per år från 70,6 till 111 TWh (exkl. ! sou 1978:17, s. 32. överföringsförluster). Åren 1985-1995 skulle den totala energianvändningen öka med 0,7 % per år och elförbrukningen med 2,5 % per år. I ett ”sparalter- nativ” skulle ökningen av den totala energiförbrukningen uppgå till 1,5 % 3TWh =Terawattimme 1985—1995. Ökningen av elförbrukningen skulle i detta alternativ bli 4,0 % (1 TWh :] 000 000000 per år under tiden 1974—1985 och 2,3 % per år 1985—1995. kWh).

2 SIND 197719.

7. Tekniska prognosförutsättningar

7.1. Inledning

I detta kapitel redovisas några problem och utvecklingstendenser inom mineralutvinningstekniken. Beskrivningen här ligger till grund för de olika prognoserna. I de olika metallbilagorna diskuteras sådana problem och utvecklingstendenser som är specifika för resp. metall. Här tas därför i första hand upp gemensamma frågeställningar, vilket bl. 3. innebär att relativt stort utrymme ägnas åt brytningstekniken, som är likartad för de flesta metal- ler.

De vanliga förändringarna i den tekniska utvecklingen har karaktär av successiva förbättringar i form av mindre modifieringar av redan existerande teknik. Dessa modifieringar sker i det närmaste kontinuerligt över en längre tid och deras ekonomiska effekt kan därför vara relativt lätt att förutse. Inom bergtekniken har t. ex. transportfordonen, lastmaskinerna och borrmaski- nerna successivt blivit allt större. Inom mineralberedningen och metallurgin har utbytena förbättrats och renhetsgraden hos den framställda metallen blivit högre.

I sällsynta fall kan man tala om markanta trendbrott. Vid införandet av flotation vid anrikning av sulfidmalmer i början av seklet sjönk produktions- kostnaden med ca 30 %, vilket ledde till ett kraftigt prisfall (i reala termer) under 1910-talet.

Den nya teknik som kommer till utnyttjande under de närmaste tio åren måste till övervägande del finnas utvecklad redan i dag, men den nya teknik som blir använd på 1990-talet finns i dag i bästa fall på försöksstadiet. På lång sikt ökar dessutom sannolikheten för trendbrott i den tekniska utvecklingen. Bedömningarna av möjliga ekonomiska effekter blir därför mycket osäkrare när tidsperspektivet förlängs. I detta kapitel görs en bedömning i första hand av den teknik som kommer att användas år 1985, men vi försöker också bedöma mer långsiktiga utvecklingstrender. En stor del av det som står i kapitlet återfinns också i vår tidigare delrapport (Ds I 1978:13) Forskning och utveckling i svensk mineralindustri och återges här i förkortad form.

I avsnitt 7.2 diskuteras inledningsvis vilka faktorer som är av betydelse för att en mineralfyndighet skall vara brytvärd. Därefter beskrivs i avsnitt 7.3 de metoder som används vid prospektering, hur de har utvecklats, och hur man väntar sig att de skall förändras i framtiden. 1 avsnitten 7_4_7,7 görs motsvarande genomgång för gruvbrytning, mineralberedning, metallfram- ställning och transporter. Slutligen tar vi i avsnitten 7.8—7.9 upp ett par andra

aspekter på villkoren för mineralutvinningen, nämligen miljö och energibe- hov. Dessa behandlas ganska kortfattat.

7.2. Brytvärdhet

Brytvärdheten hos en mineralfyndighet påverkas av en mängd faktorer, bl. a. fyndighetens mineralhalt, prisförhållanden, brytningsteknik, årlig brytnings- volym, möjligheterna att utnyttja ledig kapacitet, fyndighetens läge etc.

Vid kalkylering inom mineralindustrin används konventionella kalkylme- toder såsom nuvärdemetod och internräntemetod. I jämförelse med andra branscher är mineralindustrin mycket kapitalkrävande, vilket gör att valet av kalkylränta blir av stor betydelse vid bedömning av de brytvärda tillgång- arna.

En speciell faktor vid kalkylering inom gruvindustrin är att tillgångarna, åtminstone för det enskilda gruvföretaget, är att betrakta som ändliga. Ett beslut idag får därmed konsekvenser i framtiden på ett annat sätt än vad som gäller för ett ”vanligt” företag. En ökad brytning inom den närmaste framtiden medför att gruvan ifråga kanske måste stänga tidigare än vad som annars vore fallet. Gruvföretagets investering blir härigenom lönsammare, men de samhällsinvesteringar som gjorts kan eventuellt inte utnyttjas i fortsättningen. Härigenom kan det samhällsekonomiska resultatet av bryt- ningen bli sämre, samtidigt som det företagsekonomiska resultatet förbätt- ras.

Inom gruvindustrin och framför allt i underjordsgruvor utgör de fasta kostnaderna en större andel av de totala kostnaderna än i de flesta andra branscher. Möjligheterna till högt kapacitetsutnyttjande är därför av stor betydelse för lönsamheten. Förändringar i prisnivån får därför också stor effekt på brytvärdheten.

Anläggandet av nya gruvor och verk blir mer och mer kostsamt. Kapacitetsökningar vid redan etablerade verk kan oftast göras till lägre kostnader än nyetableringar. Möjligheten att utnyttja redan existerande anläggningar har därför ofta avgörande betydelse för brytvärdhetskalkylerna. Större delen av tillskotten till de svenska gruvföretagens malmbas har också skett i anslutning till gruvor som redan var i drift.

Malmbehandlingskostnaderna blir lätt oacceptabla vid låg produktion. Möjligheterna att bryta och anrika i stor skala är därför ofta en förutsättning för brytvärdhet.

Visst underlag för beslut beträffande den takt med vilken en fyndighet skall brytas kan fås genom optimeringsberäkningar som avser fyndighetens hela

1 Denna frågeställning har ä nats en hel del livslängd.' uppmgärksamhet under För sådana optimeringar krävs förutsägelser beträffande bl. a. den framtida de; senaste årtiondet, se kostnads— och efterfrågeutvecklingen, vilket naturligtvis gör beräkningarna bl. & N—E Noréns osäkra. Resultatet kan ändå ge en fingervisning om i vilken takt en fyndighet ”Long-range'Deciqsion kan brytas.

El,?fååzpsglgrånmgs_ Genom optimeringar av denna typ vore det teoretiskt möjligt att ange en institutet vid Handels- ungefärlig utbrytningstakt för de svenska malmtillgångarna. Hänsyn måste högskolan, Stockholm givetvis även tas till mer svårbedömda faktorer, t. ex. värdet av att på sikt

1969. behålla arbetsplatser inom vissa områden, de sociala konsekvenserna av

framtida befolkningsavflyttningar, samt risken att malm som kan sparas till framtiden, då kanske inte kan säljas.

I avsnitt 7.4 finns en kort jämförande beskrivning av dagbrotts- och underjordsbrytning. I de fall dagbrottsbrytning är möjlig kan ofta fyndigheter med lägre halter exploateras än vad som är möjligt med underjordsmeto— der.

Vid analys av en enskild fyndighets brytvärdhet måste lönsamheten studeras för alla de delar av fyndigheten som geologen medtagit i sin fyndighetsbeskrivning. Eftersom tekniska och ekonomiska förhållanden förändras måste geologen i sin fyndighetsbeskrivning ta med alla de mineral som i framtiden kan komma att vara intressanta. Det innebär att partier med mycket låga metallhalter ofta inkluderas, även om de inte omedelbart kan bli aktuella för brytning. Förjärnmalmer tas ofta med partier ned till 20 % järn, för kopparmalmer partier med halter ned till 0,2 % koppar.

I stora förekomster med varierande metallhalter kan det i vissa situationer framstå som fördelaktigt att öka brytningen i de rikare partierna av fyndigheten och senarelägga utvinningen av partier med lägre metallhalt. Om dagbrottsbrytning kan utnyttjas är det ofta också möjligt att tillvarata en större andel av i fyndigheten tillgängliga metaller än i de partier där underjordsbrytning måste tillämpas.

Att all malm inte tillvaratas är motiverat med det synsätt vi använder oss av idag. Mot detta synsätt kan ställas gruvsamhällenas ofta ensidiga beroende av mineralutvinningen och faktum att om ytterligare malm kunde tillvaratas idag skulle det medföra en längre livslängd för samhällena i framtiden.

För närvarande är det ont om tillförlitliga beräkningar av hur stor del av det i fast klyft befintliga mineralet som verkligen tillvaratas. Den nya mineral- lagstiftningen ställer ökade krav på att berörda myndigheter bevakar mineralförekomsternas utnyttjande.

Bergmästarna gör vissa uppföljningar men resultaten finns inte samman- ställda. Bergmästarna saknar också regler för hur kvantiteterna skall beräknas och "malmförlusterna" värderas från ekonomisk synpunkt.

Som nämnts inledningsvis är möjligheterna till stordrift av stor betydelse för brytvärdheten. I många fall är mineralutvinningsföretagen uppbyggda kring en större fyndighet. Parallellt kan mindre fyndigheter bearbetas. Att vissa mindre fyndigheter är möjliga att bearbeta beror i vissa fall på att det är relativt billigt att bygga Ul redan befintliga verk och anläggningar. Däremot vore det kanske inte möjligt att bryta en sådan fyndighet ensam med tanke på de höga initialkostnader som är förknippade med mineralutvinning.

I andra fall finns i anslutning till vissa driftgruvor mindre fyndigheter som inte bryts därför att det vid ökad produktion är billigare att bryta mer malm i de befintliga driftsgruvorna. Ett sådant synsätt medför risk för att dessa mindre fyndigheter aldrig blir nyttiggjorda eftersom det inte är säkert att de kan brytas när verksamheten i de stora driftsgruvorna, någon gång i framtiden, har upphört.

Brytvärdheten för mineralförekomster påverkas av transportavstånd i olika grad för olika metaller. För t. ex. järnmalm kommer ofta hela eller en mycket stor del av den brutna malmmängden att transporteras i form av styckemalm, slig eller sinter med hög metallhalt från gruvan till hamnar och stålverk. Eftersom priset på järnmalm är lågt är lönsamheten för järnmalmsbrytning

' Statens industriverk: Samhällsekonomiska effekter av gruvdrift i Kaunisvaara (SIND PM l976:1 l).

därmed relativt känslig för fyndighetemas läge relativt hamnar och kunder. För många av sulfidmalmerna, vilkas metaller har högre priser, gäller däremot att endast en ringa del av den brutna malmen transporteras vidare i form av koncentrat. Det geografiska läget spelar för sådana malmer relativt sett mindre roll.

Efter hand som en fyndighet bryts på allt större djup ökar kostnaderna. Transport av berg, personal, material etc. blir allt dyrare. Berghållfasthetsfrå- gorna kan bli allt besvärligare. Ett utnyttjande av vissa djupt liggande malmkroppar kan dock ofta ske genom att befintliga gruv- och malmbehand- lingsanläggningar utnyttjas i stället för att man gör nyinvesteringar.

Mineralutvinningsindustrin är mycket konjunkturkänslig. Skillnaderna i priser och efterfrågan mellan hög- och lågkonjunkturtider är ofta mycket stora vilket ställer mycket stora krav på företagens flexibilitet och likvidi- tet.

Konjunkturrörelserna kan också medföra att synen på framtiden påverkas och att synen på brytvärdheten hos en fyndighet växlar.

Ofta innehåller en bergart flera mineral. Vid bedömning av brytvärdheten måste därför förutsättningarna för alla ingående metaller och industrimineral studeras.

Företagens bedömning av fyndigheters brytvärdhet bygger givetvis främst på ett företagsekonomiskt synsätt. Ett samhällsekonomiskt synsätt har emellertid i allt större utsträckning kommit att användas i diskussioner beträffande mineralutvinning. Öppnandet av Stekenjokk-gruvan liksom den samhällsekonomiska utvärderingen av Kaunisvaara-fyndigheten är exempel på detta synsätt.

Samhällsekonomiska kalkyler kan göras på flera sätt. Här skall endast ett beskrivas, nämligen den s. k. cost- benefitanalysen som kan vara praktisk om detaljerade och väldokumenterade företagsekonomiska kalkyler finns till- gängliga som underlag. I denna utgår man vanligtvis från en företagsekono- misk kalkyl och korrigerar för:

— Samhällelig kalkylränta. — Samhällseffekter på intäktssidan, t. ex. förändringar av handelsbalans och valutareserv.

— Sysselsättningseffekter. — Samhällsinterna debiteringar, t. ex. skatter och avgifter. — Samhälleliga avslutningskostnader. — Övriga särskilda samhällseffekter, t. ex. förbättrad samhällsservice och påverkan på miljön samt beredskapsskäl.

Tabell 7.1 visar hur brytvärdheten hos det 5. k. Kaunisvaaraprojektet enligt statens industriverkl skulle ha påverkats av ett samhällsekonomiskt synsätt. Tabellen gäller vid vissa förutsättningar, bl. a. att malmpriserna utvecklas från 1975 års nivå i samma takt som kostnaderna och att det finns avsättningsmöjligheter för malmen. Förutsättningarna har senare utvecklats i negativ riktning.

De samhällsekonomiska korrigeringsposterna blir olika i olika delar av ett land beroende på i vilken utsträckning arbetslöshet råder och arbetskraften kan betraktas som en fri nyttighet. Den blir också olika för olika metaller, beroende på hur stor andel av den totala framställningskostnaden som utgörs

Tabell 7.1 Kaunisvaaraprojektets lönsamhet med företagsekonomiskt resp. sam- hällsekonomiskt synsätt

Nuvärde vid företagsekonomiskt synsätt —319 milj. kr. Nuvärde vid samhällsekonomiskt synsätt + 77 milj. kr.

Källa: SIND PM 1976:l 1.

av löner. Korrigeringsposterna varierar också över tiden. Viss arbetskraft kan sålunda vara en fri nyttighet under några år, men knappast på lång sikt. De samhällsekonomiska korrigeringsposterna är i allmänhet mycket svårupp- skattade. Ofta kan man bara gissa sig till deras storlek eller bedöma den subjektivt och godtyckligt. Detta begränsar de samhällsekonomiska kalky- lernas tillförlitlighet och värde.

7.3. Prospektering

Här ges endast en översiktlig beskrivning av prospekteringens utveckling och metoder. För en mer fullständig redogörelse hänvisas till vår tidigare utgivna rapport (Ds I 1978:16) Malmtillgångar och prospektering.

Prospekteringens mål är dels att finna hittills okända malmförekomster, dels att undersöka och utvärdera prospekteringsuppslag och mineralföre- komster. Prospektering bedrivs dels i anslutning till driftsgruvor, dels i tidigare mindre väl eller endast med äldre metoder genomsökta områden.

Inom de flesta organisationer som sysslar med prospektering finns ett uppställt mål för verksamheten. Målen är av varierande karaktär. Man arbetar som regel inom ramen för särskilt angivna prospekteringskostnader. Bland de element som brukar återfinnas i målangivelser eller kan identifieras med utgångspunkt från verksamhetens inriktning är följande vanliga:

— Finna största möjliga malmreserver eller i varje fall reserver som vid varje tillfälle svarar mot brytningen. — Finna enbart malmer av speciellt slag eller storlek. — Verka med syftet att hålla befintliga anrikningsverk eller metallverk sysselsatta för viss tid framåt.

Den moderna prospekteringens arbetsmoment och arbetsgången dem emellan innebär i stort sett en gradvis övergång från översiktliga undersök- ningar av större områden (regionala geofysiska mätningar som flygmätning, regional geokemisk provtagning, översiktlig kartering) till allt intensivare arbeten inom allt mer avgränsade ytor (detaljerade geofysiska markmät- ningar, detaljkartering, kärnborrning). Dessa arbeten blir också successivt allt mer kostnadskrävande.

Verksamheten sker härvid ”stegvis”; varje delinsats leder fram till ett beslut om fortsatt aktivitet. Med utgångspunkt från de översiktliga arbetena sker en bedömning av om de funna uppslagen är värda ytterligare insatser. 1 så fall inmutas uppslagen. Dessa objekt bestäms till storlek och kvalitet som i sin tur bedöms och prioriteras varefter beslut om gruvundersökning kan fattas och objekten utmålsläggs. Efter gruvundersökningen kan man slut- ligen fatta beslut om eventuell brytning.

Man räknar med att det inte kommer att inträffa några avgörande förändringar i den prospekteringsteknik som nu används under de allra närmaste årtiondena. Några av de utvecklingstendenser som antas komma att vara av intresse framöver kan dock nämnas.

Utvecklingen inom prospekteringstekniken går i dag mot 5. k. fullprospek- tering, dvs. en total förutsättningslös genomsökning av stora arealer i syfte att finna varje tänkbart slag av mineralfyndighet. I huvudsak tillämpas samma prospekteringsteknik oberoende av vilket mineral man letar efter. Genom att leta förutsättningslöst efter ett större antal olika mineral inom ett område kan man få en mer rationell prospektering inom en given resursram och sannolikheten att finna ekonomiskt utvinnbara fyndigheter ökar.

En möjlighet till upptäckt av nya malmprovinser är undersökningar genom fotografering från flygplan och satelliter. Undersökningarna ger information om den geologiska strukturen i mycket stora områden. Sådan fotografering kan väntas ge det största utbytet i regioner som är dåligt utforskade från geologisk synpunkt. Tekniken kan därför bli av stor betydelse för utveck- lingsländerna. Ett speciellt problem är att sådan verksamhet endast torde kunna utföras av stora företag och organisationer, som därigenom kan komma att få kontroll över en allt större del av Utvecklingsländernas mineraltillgångar.

Under de senaste årtiondena har man i såväl Finland som norra Sverige arrangerats. k. mineraljakter. Härvid låter man allmänheten samla in prover som sedan kan bedömas centralt av fackfolk.

Under senare år har intresset ökat för undervattensprospektering. I Sverige har Boliden AB börjat undersöka Skelleftefältets fortsättning under Botten- havet.

Med nuvarande prospekteringsmetoder är det svårt att lokalisera andra än relativt ytligt belägna malmer. Mineraliseringarna är dock i princip jämnt fördelade i jordskorpan. Utvecklingsarbete beträffande prospektering efter djupt belägna malmer pågår med stöd bl. a. av styrelsen för teknisk utveckling.

Prospekteringen i landet har hittills till största delen utförts i områden nära fyndigheter i drift. Även fortsättningsvis kommer förmodligen större delen av prospekteringsinsatserna att göras i nära anslutning till gruvor i drift.

7.4. Brytning

De produktionstekniska principerna vid ovanjordsbrytning är tämligen enkla och relativt oförändrade sedan ett par decennier. Genom insats av allt större maskiner har dock brytningskostnaderna kunnat sänkas betydligt. Truckar med en lastförmåga på upp till 400 ton förekommer nu i dagbrotten. Figur 7.1 visar hur kapaciteten mätt i ton per skift ökat med allt större transportenheter i en svensk järnmalmsgruva.

Beräkningen gäller vid ett transportavstånd på 3 km och under vissa andra förutsättningar.

Inom icke-järnmalmsgruvor har utvecklingen varit ännu snabbare. I koppargruvan Aitik används redan 1 dag 200- tons truckar.

Även om den framtida utvecklingen beträffande dagbrottstekniken inte

Ton / skift 5 000 Grävskopa, 3.8 m3 skopa + 77 ton truck '—> 4 500 Grävskopa, 3.8 m3 skopa |—> 68 ton truck 4 000 ” Figur 7.1 Kapacitetsut— 3 gråvåkågi'oi'igåks H veckling vid lastning och D transport av järnmalm i 3 500 H Grävskopa, 3.8 m3 skopa dagbrott. 40 ton truck _1__ —,—> Källa: Jernkontorets 1960 1965 1970 1975 Annaler, Nr 4 1974.

blir lika snabb som under de senaste årtiondena kan man räkna med fortsatta produktivitetsökningar. Den stora marknaden för dagbrottsutrustning medför vidare att maskinerna kan produceras i stora serier till jämförelsevis låga kostnader. Dessa maskiner kan för övrigt också användas inom andra branscher såsom kraftverksbyggen etc.

Stordriften får dock en viss negativ effekt på omgivningen. Vid skjutningar i ett dagbrott finns alltid risk för kringflygande sten, förutom att skjutning- arna leder till skakningar i omgivningen.

En viktig begränsande faktor för lönsamheten vid dagbrottsbrytning är de av släntvinklarna bestämda gråbergskvantiteterna som måste avlägsnas för att blottställa malmen. Detta illustreras i figur 7.2.

Betydande besparingar går att göra, om det är möjligt att undvika en del av den gråbergsbrytning som f.n. är nödvändig. Släntvinklarna bestäms av sidobergets hållfasthet. Genom ökad användning av olika typer av injice- ringsåtgärder, dränering etc. torde det i framtiden bli möjligt att öka släntvinklarna och därigenom undvika en del av den nu nödvändiga gråbergsbrytningen. (I en del fall, t. ex. då malmen ligger i en sluttning eller på en bergstopp, har släntvinklarnas storlek naturligtvis mindre betydelse under de första årens brytning.)

Brytning under jord kostar i de flesta fall mer per ton malm än

Figur 7.2 Tvärsnitt av en jjmdighet som skall brytas i dagbrott (gra' ton = malm).

Släntvinkel = )(0 Z Hängvägg

Liggvägg

dagbrottsbrytning och kräver därför högre metallhalter för att vara lönsam. Skillnaderna är dock givetvis stora från fall till fall. Läget för underjordsgru- vorna försvåras vidare av att löneandelen i regel är högre, vilket gör framför allt de mindre underjordsgruvornas lönsamhet känslig för lönekostnadsök- ningar.

För brytning underjord gäller att de geologiska förutsättningarna är av stor betydelse för verksamheten och val av brytningsmetod. Malmernas och sidobergets hållfasthetsegenskaper, malmernas form, läge och metallhalt samt de allmänna bergtrycksförhållandena har betydelse.

En stor del av de senaste årtiondenas debatt beträffande den framtida forskningen och utvecklingen inom underjordsbrytningstekniken har bara gällt den egentliga brytningen. För att riktigt kunna styra utvecklingsinsat- serna bör man emellertid studera de totala brytningskostnadernas fördelning på de olika aktiviteterna. I tabell 7.2 ges ett exempel som avser en järnmalmsgruva. Det bör observeras att variationerna är stora mellan olika gruvor och att det i viss utsträckning är en definitionsfråga vart olika kostnader skall hänföras.

Som framgår av tabellen svarade, iden gruva som exemplet är hämtat från, själva brytningen för endast en tredjedel av de totala kostnaderna. Investe- ringar i transportsystem m. m. svarar för en stor del av kostnaderna och har lång livslängd.

På grund av de begränsade utrymmena är det svårt att anpassa anlägg- ningar och utrustningar till nya tekniska rön. En förutseende långtidspla- nering är därför av speciell vikt vid underjordsgruvor. Nya anläggningar måste anpassas för att passa även brytning på underliggande nivåer. Samtidigt är det viktigt att även själva brytningen sker på ett sådant sätt att kostnaderna i senare led minskas. Detta innebär att man måste ta hela systemet i beaktande även när man löser problem som rör olika delmo- ment.

Produktivitetsökningen i de svenska underjordsgruvorna har varit snabb, t.o.m. något snabbare än i dagbrotten. Detta har varit möjligt genom övergång till nya metoder och utrustning med högre kapacitet.

Trots den i många fall goda produktivitetsutvecklingen synes dock kostnadsökningen i många fall ha varit större i underjordsgruvorna än i

Tabell 7.2 Exempel på kostnadernas fördelning på olika enheter i en järnmalms- gruva

Andel % Brytning 34 Horisontell transport 17 Krossning 10 Uppfordring 9 Sovring 13 Finkrossning 12 Utfrakt 5

100

Källa: Egna beräkningar.

dagbrotten. Detta torde till en del förklaras av att den utrustning som krävs för att öka produktiviteten i underjordsgruvorna ofta är mer speciell och därför dyrare.

Möjligheterna att fortsätta produktivitetsutvecklingen i samma snabba takt som tidigare kan ifrågasättas av många skäl. Underjord är utrymmena alltid begränsade. Brytning på större djup kan på grund av problem med berghällfastheten komma att medföra allt trängre utrymmen att arbeta i. Vid produktion på större djup i framtiden torde därför nya metoder behöva tillämpas. Om brytningsmetoderna anpassas till bergets egenskaper så att man tar hänsyn härtill vid placeringen av orter, bergförstärkning m. m. kan man dock eventuellt undvika att arbeta med trånga utrymmen.

En stor del av rationaliseringseffekterna vid underjordsbrytning har berott på införandet av dieseldrift. Begränsningar i möjligheterna att använda dieseldrift underjord övervägs i många länder (vissa restriktioner har redan införts i de svenska bergsanvisningarna). Nya material, nya sprängämnen, nya borrningsmetoder (t. ex. hydraulisk drift i stället för tryckluftsdrift av borraggregat), automatisering av gruvutrustningar osv. ger vissa möjligheter till effektivitetsförbättringar.

Sammanfattningsvis torde man dock få räkna med att kostnaderna vid underjordsbrytning kommer att öka något snabbare än vid dagbrottsbryt- ning. Utvecklingen hittills har redan medfört speciella problem för många av de mindre svenska gruvorna. Dessa problem kan bli större i framtiden.

Vid brytning mot djupet ökar kostnaderna beroende på längre transport- vägar för personal, materiel och malm. Även tryck- och temperaturförhål- landen innebär ökade problem och kostnader. Efter hand som gruvorna fördjupas kan också vissa yttre miljöolägenheter förstärkas. För de gruvor som använder rasmetoder kommer gruvornas naturliga rasområden att öka genom sprickbildning och successivt inras. Bebyggelse och kommunika- tionsleder på hängväggssidan kan påverkas av dessa ras.

De senaste åren har andelen skiftarbete ökat i svensk gruvindustri. Malmbehandlingsverk har sedan länge drivits kontinuerligt. Utomlands är det snarast regel att man arbetar med kontinuerlig drift i gruvorna. Även i Sverige har den allt dyrare maskinparken och svårigheter att upprätthålla planerad produktion medfört att man i allt fler gruvor tvingats öka skiftarbetet.

Dagbrottsbrytning har jämfört med underjordsbrytning många påtagliga fördelar. Arbetsmiljön är oftast bättre och olycksfallsrisken mindre vid dagbrottsbrytning än vid underjordsbrytning. Dagbrottsbrytning tycks även vara en mer fördelaktig brytningsmetod från energisynpunkt. För dagbrotts- brytning går som regel åt 10—20 kWh/ton malm. Häri ingår även energi i sprängmedel. Variationerna 'är givetvis stora mellan olika gruvor. Motsva- rande energiåtgång för underjordsbrytning är 20—40 kWh/ton. Det bör påpekas att malmen i underjordsgruvor oftast har högre metallhalt, varför skillnaden i energiåtgång räknat per ton metallinnehåll blir mindre.

Dagbrott innebär ett större ingrepp i naturen än underjordsbrytning. Tendensen till ökad dagbrottsbrytning kommer att medföra ytterligare markbehov för gruva och deponering av gråberg. Kraven på återställning av marken efter avslutad brytning kan väntas öka, vilket leder till ökade kostnader för brytningen.

Normalt mäts och redovisas olycksfallsfrekvenser i antal olycksfall per arbetstimme. Tabell 7.3 visar Olycksfallsfrekvensen per 100 000 arbetstimmar för svenska gruvor. Olycksfallsfrekvensen ovan jord är således endast ca 60 % av motsvarande frekvens i underjordsgruvor. Olyckorna underjord äri regel också av svårare art än ovan jord.

Olycksfallsfrekvensen per arbetstimme är främst av intresse i samband med diskussionen kring arbetarskyddsfrågor kring redan befintliga gruvor. Vid jämförelser mellan ovanjords- eller underjordsbrytning är i stället Olycksfallsfrekvensen per ton malm relevant. Antalet olycksfall per ton malm är ungefär fem gånger så högt vid underjordsbrytning som vid brytning i dagbrott. Framför allt underjord har dock antalet olycksfall per ton malm minskat avsevärt sedan år 1973. ;

Ofta kan fyndigheter i sin övre del brytas i öppna dagbrott men måste på 1 större djup brytas med underjordsbrytning. Om förutsättningar för under- jordsbrytning finns kan dagbrottsbrytning ske så länge kostnaderna för att fördjupa dagbrottet är lägre än kostnaderna för att ta ut motsvarande malmmängd med underjordsbrytning. Finns inte förutsättningar för fram- tida underjordsdrift kan dagbrottet fördjupas så länge kostnaderna inte överstiger motsvarande intäkt. De två olika kalkylsituationerna kan leda till relativt olika resultat.

Den väntade något snabbare kostnadsökningen i framtiden för underjords- brytning kommer att medföra att dagbrottsdjupen kan bli allt större. 1 de västliga industriländerna kommer dock andelen underjordsmalm att öka i och med att de övre delarna av fyndigheterna bryts ut. I utvecklingsländerna däremot kan andelen dagbrottsmalm även framgent väntas vara hög.

Det kan erinras om att många av de svenska gruvorna, speciellt järnmalmsgruvorna, en gång i tiden startat med ovanjordsbrytning. En relativt snabb övergång till underjordsbrytning skedde därefter, framtvingad av dåtidens teknik. Med dagens teknik och synsätt hade dock antagligen en utökad dagbrottsbrytning varit naturlig.

Under de senaste åren har intresset för mineralutvinning till havs ökat (se kapitel 4, avsnitt 4.1.3). Sand och grus har hittills svarat för den största delen av utvinningen till havs. Endast på några få ställen bryts malm i fast berggrund under havsbottnen. Utvecklingen av metoder för detta slag av brytning går dock mycket snabbt. Ett omfattande utvecklingsarbete pågår dessutom i syfte att utveckla metoder för att utvinna metaller ur de s.k.

Tabell 7.3 Olycksfallsfrekvens i svenska gruvor

1973 1975 1977 Ovan Under Ovan Under Ovan Under jord jord jord jord jord jord Antal olycksfall per 100 000 arbetstimmar 3,8 8,8 5 ,6 9,5 5,6 10,4 Antal olycksfall per milj. ton malm 1,2 12,6 1,6 10,6 1,7 8,5

Källa: Bearbetning av Svenska Gruvföreningens olycksfallsstatistik.

nodulerna som finns i oceanerna, främst i Stilla havet.

Flera system för uppfraktning av nodulerna till ytan har utvecklats under senare år. Det finns i princip två huvudmetoder, nämligen dels med skopor på en kontinuerlig lina, dels med sugmudderverk. Alla tekniska problem är ännu inte lösta för någon av metoderna. Även andra system är tänkbara. Metallerna kommer troligen att utvinnas ur nodulerna genom lakning. Flera olika processer har utvecklats.

Osäkerheten beträffande projektens lönsamhet är stor. De kalkyler som gjorts tyder på att det skulle vara möjligt att få till stånd en lönsam utvinning. Det är dock för tidigt att säga något bestämt innan utrustningen har testats i full skala under några är.

7.5. Mineralberedning

Malmen som kommer från gruvan kan endast i undantagsfall direkt utnyttjas i metallurgiska processer. Normalt är mineralsammansättningen sådan i en malm att de olika mineralkornen måste friläggas och separeras genom anrikning.

Utvecklingen inom transporttekniken kan medföra att mineralbered- ningen i allt mindre utsträckning sker i anslutning till gruvorna. I stället kan den komma att ske centralt. Miljöproblemen underjord (damm från krossar etc.)skulle också kunna leda till en sådan utveckling. Det är emellertid också möjligt att den motsatta utvecklingen inträffar, dvs. att allt mer av krossningen förläggs under jord, detta för att underlätta transportarbetet i senare led.

Mineralberedningen kan sägas vara mer intäkts- än kostnadsinriktad. Förbättringar av lönsamheten uppnås ofta lättare genom tekniska föränd- ringar som leder till ett högre utbyte (dvs. man lyckas skilja mer av det värdefulla mineralet från gråberg) än genom kostnadssänkande åtgärder. Utvecklingsarbetet inriktas därför också till stor del på att öka utbytet av de olika processerna.

Utvecklingen inriktas allt mer mot ett totalutnyttjande av de i en fyndighet ingående värdefulla beståndsdelarna. Detta kräver utveckling av starkt selektiva processystem, som ofta blir komplicerade vid särskiljande av många ingående komponenter. Detta gäller också vid behandling av helt nya malmer.

Inom mineraltekniken torde intresset vidare komma att koncentreras till utsikterna att genom nya anrikningsmetoder — ofta i kombination med metallurgiska förfaranden — kunna utnyttja mycket lågvärdiga malmer.

En väntad brytning av allt fattigare malmer kommer att medföra att allt större mängder anrikningssand måste deponeras. Med modern återställ- ningsteknik borde det dock inte föreligga några speciella svårigheter att anpassa dessa deponeringsområden till den omgivande naturen. Med de krav som ställs på skydd av naturen är det dessutom troligt att man i större utsträckning kommer att försöka utnyttja sanden som råvarukälla för vissa industrimineral. Detta kommer dock i de flesta fall bara att innebära en marginell minskning av de volymer som måste deponeras eller användas för återfyllning av gruvan.

7.6. Metallframställning

Framställningen av olika metaller beskrivs i bilagorna 1—20. Här skall därför endast en sammanfattning av några utvecklingslinjer göras.

Beträffande järnmalm kan användandet av högfosformalm i masugnsbe- skickningen förväntas minska. Utvecklingen går vidare mot ökad använd- ning av kulsinter. Stora förväntningar knyts nu till utvecklingen av den s. k. direktreduktionstekniken, som till skillnad mot masugnsprocessen inte behöver ha koks utan i stället använder t. ex. naturgas. Inom kopparmetallurgin har man kunnat konstatera ett ökat intresse för användning av autogena processer för sulfidiska råvaror, vilket innebär att svavlets värmeenergi utnyttjas i smältningen. Ofta använder man syrgas och har kontinuerliga processer. Tekniken kan väntas slå igenom också för bly och nickel ur sulfidiska råvaror under de närmaste tio åren. För koppar och nickel finns dessutom en trend mot användning av hydrometallurgiska metoder (lakning), för zink har denna utveckling redan skett.

7.7. Transporter

En väsentlig del av den rationalisering som genomförts i gruvorna har berott på transportenheternas successivt ökande lastförmåga. En viss betydelse har också en övergång från spårbundna till icke spårbundna transportsystem haft. De icke spårbundna transportsystemen har hittills huvudsakligen byggts upp kring dieseldrift. 1 underjordsgruvorna märks nu en tendens att söka frångå dieseldriften. Dieselavgaserna ställer så höga krav på gruvornas ventilation att det inte är självklart att dieseldrift är ekonomiskt fördelaktig. Det pågår dock en intensiv forskning för att få fram renare motorer. Eldrift kan i framtiden bli ett alternativ.

Det mest revolutionerande för transporter ovan jord torde vara pipeline- transport av slig. Vid de flesta större gruvprojekt där man har mycket fin slig är pipelinetransport numera ett intressant alternativ. Pipelinetransport används vid några järn-, guld-, kol- och koppargruvor samt i stor skala för transport av sand.

7.8. Miljöaspekter

Gruvbrytning, mineralberedning och metallframställning medför påverkan på mark, luft och vatten. Stora markområden tas ofta i anspråk för uppläggning av restprodukter. Brytning i dagbrott medför förändringar i landskapsbilden. Utsläpp i luft och vatten har vid åtskilliga anläggningar visats ge miljöstömingar. Markskakningar, stoftspridning och buller upplevs negativt av ortsbefolkningen. På en rad områden torde under den närmaste tioårsperioden miljöförhållandena kunna förbättras genom processändringar och införande av modern reningsteknik. Detta gäller t. ex. rening av luft och vatten med avseende på stoft, svavel- och fluorföroreningar samt suspende- rade ämnen som metaller och flotationskemikalier, recirkulation av process-

vatten, bullerdämpande åtgärder, återställningsarbeten efter avslutad drift m. m. Även om en viss optimism således är berättigad med hänsyn till den tekniska utvecklingen kvarstår miljöproblem vars lösningar inte kan förutses idag. Gruvbrytning torde även i framtiden innebära stora ingrepp i naturen. Uppläggning av restprodukter kommer att vara nödvändig under överskådlig framtid. Det bör också understrykas att lösningen av miljöproblemen ofta endast kan ske till höga kostnader. Högt ställda miljökrav kan därför i en del fall medföra att fortsatt produktion blir omöjlig.

En del dagvatten och gruvvatten måste ofta släppas ut även med fullständig vattenåtervinning i processerna. Detta är särskilt allvarligt om vattnet innehåller ämnen som endast långsamt eller inte alls bryts ned i naturen, t. ex. tungmetaller. Under senare år har man utvecklat tekniska lösningar som gör det möjligt att minska utsläppen till mycket små kvantiteter.

Ett annat svårt vattenvårdsproblem sammanhänger med uppläggning av anrikningssand från sulfidmalmsindustrin. Denna är genom sin vittringsbe- nägenhet en potentiell källa till försurning av grund- och ytvatten samt spridning av giftiga metallsalter. Även på detta område har man dock utvecklat teknik som minskar utsläppen betydligt.

Särskilt när gruvor förläggs till platser där det tidigare inte funnits gruvdrift ställs det stora krav på att anläggningarna skall påverka den omgivande miljön så litet som möjligt. Ett exempel på detta är Ranstadsprojektet och överhuvudtaget diskussionen om exploateringen av alunskiffrar.

Det förekommer också att man vill förhindra anläggning av gruvor i särskilt känsliga områden. lgruvlagen stadgas därför förbud mot inmutning i bl.a. nationalparker. Statsmakterna beslutade dessutom är 1977 att vissa delar av fjällvärlden, de 5. k. obrutna fjällområdena (se karta i figur 7.3), i princip skulle undantas från all tyngre exploatering, inklusive gruvdrift. Enligt beslutet skall dock regeringen kunna ge tillstånd till gruvbrytning i vissa fall. Eftersom beslutet bedömts kunna leda till en oönskad neddragning av prospekteringen i de berörda områdena har vi fått i uppdrag av regeringen att utarbeta förslag till hur prospekteringen skall kunna hållas på en från samhällets synpunkt önskvärd nivå. Vi avser att återkomma till detta i vårt slutbetänkande.

7.9. Energi

Mineralsektorns produktion är energiintensiv ijämförelse med övrig indu- striproduktion. Detta gäller såväl de inledande stadierna, dvs. gruvbrytning och anrikning, som framställningen av färdiga metaller och halvfabrikat av dessa. År 1976 förbrukade gruvindustrin drygt 6 TWh, medanjärn-, stål- och metallverk förbrukade 33,5 TWh'. Tillsammans svarade dessa branscher för ca 25 % av hela industrins energiförbrukning? Figur 7.4 visar dessa två branschers totala energiförbrukning åren 1970 — 1976, deras andel av hela industrins energiförbrukning under samma period samt den av statens industriverk (SIND) beräknade utvecklingen fram till år 1995. Som framgår av figuren räknade SIND med att mineralsektorns andel av industrins energiförbrukning skulle öka. Det bör nämnas att SIND härvid utgick från de

lTWh = terawattimme = 1 miljard kilowattim- mar.

2 Sveriges energikonsum- tion till 1995. Referens- prognos. SIND PM 197715.

Figur 7.3 Planverkets och naturvårdsverkets förslag till avgränsning av obrutna Hål/områden.

Källa: Planverket och naturvårdsverket: Obrut— na fjällområden — förslag till avgränsning och dis- kussion av bestämmel— ser.

Trondheim ** — -

NORD— TRÖNDE- ,' LAG

//Steinkjer

Beteckningar: 2 l —— Redovisningsområde Väglösa områden

sön— TRÖNDE— LAG

Östersund x --—-- Obrutna områden

1 Rogen 2 Sylarna—Helags 3 Skäckerfjällen 4 Burvattnet HED- _, " 5 Hotagen MARK 6 Frostviken 7 Ransaren 8 Artfjället x 9 Tärna-Graddis ', 10 Sarek-Pite *. ll Kebnekaise 12 Råsto—Tsåktso Falun , 13 Pessinki & , 14 lVIuddus m Borlänge l __.t (__t — I *-

x 1 i i _

Hamar .

Ärlig Andel av 70 energi- 70 industrins

förbruk- , energiför—

. . , .

ning | !, brukning

terawatt- " ! procent

timmar ,' 60—1 I, —60

I I I I I Järn, stål- och I, metallverk totalt

50 I 0 _l , F5 I 1 I I / 40— ,' —40 I I I J, 30— —30

_ ___f' Järn-, stal- och _

M_f' metallverk andel 20 I—zo

Figur 7.4 Energi/örbruk- ning i gruvindustrin samt 10— _ __ 4 _ 10 järn-. stäl— och metallverk ___—' Gruvtndustrrn totalt åren 1970-]995_

Källa: Sveriges energi-

rv— Gruvtndustrin andel konsumtion till 1995.

| I | T Referensprognos. SIND 1970 1975 1980 1985 1990 1995 PM 1977:55.

produktionsprognoser som gjorts i 1975 års långtidsutredning. Dessa prog- noser har senare reviderats nedåt. SIND:s prognoser vad gäller den specifika energiåtgången bör däremot vara mer aktuella. I figurerna 7.5 och 7.6 visas energiåtgången i MWhI per milj. kr förädlingsvärde. Därav framgår att medan man räknar med en betydande minskning av den specifika energiåtgången ijärn-, stål- och metallverk skulle energiåtgången i förhål- lande till förädlingsvärdet i gruvindustrin snarast öka något. Det förefaller sålunda finnas betydande möjligheter att spara energi i den förra branschen. Däremot kan man knappast dra slutsatsen att utrymmet att spara energi skulle vara uttömt inom gruvindustrin. Snarare speglar den ökade specifika energiåtgången en väntad ökning av förädlingsgraden, främst genom ökad pelletisering av järnmalm, samt en förutsedd tyngdpunktsförskjutning av verksamheten i riktning mot fattigare malmer som kräver mer energi för brytning och anrikning. Utmärkande för mineralsektorn är att en större del av den använda energin utnyttjas i form av elkraft än i andra branscher. Bara i

den kemiska industrin är andelen elkraft lika stor. I den kemiska industrin 'MWh : megawattimme utnyttjas dock relativt sett mindre energimängder än i gruvindustrin eller = 1 000 kilowattimmar.

Mwh/ milj. kr. för—

ädlings— värde

Total energiåtgång

___- -----_—---—-----—-_--

4 000

Elkraft 3 000

2 000 Övrig energi

1 000

Figur 7.5 Energiåtgång i gruvindustrin åren 1970—1995. M Wh/ milj. krforäd/ingsvärde.

Källa: SIND PM 19775. 1970 1975 1980 1985 1990 1995

järn-, stål- och metallverken.

Energiåtgången varierar beroende på vilken metall som framställs. I tabell 7.1 visas energiåtgången i olika processteg vid framställning av stål, råbly och elektrolytkoppar. ”Indirekt” energiförbrukning — t. ex. för framställning av sprängämnen m. fl. förbrukningsmaterial — är inte medräknad. Beräkningar- na bygger för järnmalm på en järnhalt i uppfordrad malm på 33 % och på underjordsbrytning. Blymalmen har antagits ha en halt på 4 % och koppar- malmen en halt på 0,5 %. I alla tre processerna, framför allt i stålframställ- ningen, svarar den metallurgiska behandlingen för en stor del av energiåtgången. Vid framställning av bly och koppar svarar anrikning och gruvbrytning, som en följd av malmernas lägre metallhalter, för en större del av energiåtgången. '

I de olika bilagorna ges mer utförliga beskrivningar av energiåtgången vid framställning av olika metaller. Sammanfattningsvis kan sägas att energi- kostnaderna har stor betydelse vid framställning av vissa ferrolegeringar (främst de billigare s. k. bulklegeringama, dvs. ferromangan, ferrokrom och ferrokisel), samt vid produktion av lätta metaller, dvs. aluminium, titan och magnesium. Även om energiåtgången i och för sig kan vara högre vid framställning av dyrare ferrolegeringar och metaller, t. ex. ferromolybden, ferrowolfram, kobolt och tenn, så får energikostnaderna i dessa fall inte samma avgörande betydelse för priset, eftersom övriga kostnader för

& sx Total energiåtgång N & xx ss 12 000 så N s__ Elkraft *—__ — NN— — ——_ 10 000 *_ " s_— s s xs __—__ 1 ä.. ___ l 8 OOO—' _ _

Övrig energi

2 000

1970 1975 1980 1985 1990 1995

produktion av dessa metaller, som förekommer i malmer med låga halter, kommer att överväga. En stor del av forsknings- och utvecklingsarbetet på mineralområdet ägnas numera åt att minska energianvändningen i processerna. Stort intresse har ägnats åt anrikningsprocessernas användning av energi. Dessutom söker man på olika sätt minska energiåtgången i den metallurgiska behandlingen. Eftersom dessa två processteg svarar för större delen av energiåtgången är det också naturligt att de ägnas det största intresset. Tillsammans med krossning och malning använder också dessa processer mest elenergi. Samtidigt försöker man också att minimera den totala energiförbrukningen, räknad över alla processteg, bl. a. genom anpassning av processerna till varandra. Man torde kunna räkna med att det ännu går att göra ganska betydande energibesparingar i mineralsektorn, även om det redan tidigare, på grund av denna sektors höga energiförbrukning, funnits starka incitament att utnyttja energin effektivt.

Figur 7.6 Energia'tgäng i järn-, sta'l- och metallverk åren 1970—1995. M Wh/ milj. kr förädlingsvärde.

Källa: SIND PM l977:5.

Tabell 7.1 Energiåtgång vid framställning av olika metaller

Stål Råbly Elektrolytkoppar kWh/ton Andel kWh/ton Andel kWh/ton Andel metall % metall % metall % Gruvbrytning 75 1,5 415 11,5 1 500 12,7 Krossning och mal- ning 60 1,2 415 11,5 3 300 26,9 Anrikning 275 7,6 Avfallsdeponering 30 0'6 135 3,7 2 200 ]8'0 Agglomerering 420 8,2 135 3,7 350 2,9 Transport 85 1,7 135 3 ,7 350 2,9 Metallurgisk behandling 4 450 86,9 2 100 58,2 4 500 36,7 Summa 5 120 100,1 3 610 99,9 12 250 100,1

Källa: Kihlstedt: Energy and mineral exploitation technique. Scand. J. Met. nr 4, 1975.

8. Prognosresultat

8.1. Prognosernas uppbyggnad

Avsikten med våra prognoser är att de skall visa vilka konsekvenser redan fattade beslut leder till. Vi har inte kunnat eller velat förutsäga effekterna av politiska eller ekonomiska beslut som kommer att fattas i framtiden. Snarare vill vi, genom prognoserna, illustrera behovet av sådana beslut. Vi hoppas också att vi genom de förslag som vi kommer att lägga fram i ett slutbetänkan- de kan bidra till att en mer positiv utveckling förverkligas. Syftet med prognoserna är därför inte i första hand att ge det bästa möjliga svaret på frågan ”Hur mycket kommer vi i Sverige att producera och förbruka av olika metaller år 1985 och år 2000?”

I stort sett består samtliga prognoser, som återges fullständigt i bilagorna 1—20, av tre delar:

— en teknikprognos, där den väntade tekniska utvecklingen beskrivs, — en global prognos, där vi återger och kommenterar bedömningar av den internationella utvecklingen, — en prognos för Sverige, där den väntade utvecklingen för produktion, förbrukning, export och import redovisas.

Teknikprognoserna kan bara i undantagsfall läggas till grund för kvantifie- rade förutsägelser om produktion, förbrukning etc. Deras huvudsyfte är att ge en beskrivning av de tendenser i den tekniska utvecklingen som vi bedömer som viktigast och härigenom bilda utgångspunkt för mer allmänna resone- mang beträffande produktionskostnadernas utveckling, möjligheterna att exploatera ”nya" råvarutillgångar och förändringar i sammansättningen av efterfrågan. Teknikprognoserna påverkar därför avvägningen mellan olika faktoreri bedömningen av den globala eller svenska utvecklingen. Till grund för teknikprognosema ligger de allmänna utgångspunkter beträffande den tekniska utvecklingen som återgetts i kapitel 7 samt olika bedömningar för enskilda metaller. De senare har delvis tagits från olika internationella källor, delvis kommit fram som resultat av diskussioner i framför allt vår expert- grupp för forskning och utveckling.

De globala prognoserna utgår så gott som genomgående från de prognoser som gjorts av US Bureau of Mines (USBM). I de flesta fall har USBM:s prognoser hämtats ur den senaste upplagan av Mineral Facts and Problems (utgiven 1975). För några metaller finns dock reviderade prognoser som redovisats i senare publikationer. I så fall har vi använt oss av dessa.

Härutöver har vi utnyttjat andra internationella offentliga källor, framför allt de prognoser som gjorts av Deutsches Institut fiir Wirtschaftsforschung och som publicerades i den av Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe utgivna skriftserien Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe. Andra offentliga källor är främst sådana prognoser som gjorts för olika metaller av internationella organisationer eller företag. I något fall har också ej publicerade prognoser använts. Medan USBM:s prognoser tagits till huvudsaklig utgångspunkt har de andra källorna använts som underlag för kommentarer och kritiska synpunkter på USBM:s resone- mang. Inriktningen av dessa synpunkter och tyngdpunkterna i resonemang- en har bestämts genom diskussioner dels inom de olika expertgrupperna. dels med företag, institutioner och enskilda som har goda kunskaper om förhål- landena för de olika metallerna. Ambitionsgraden i analyserna av de globala förhållandena varierar kraftigt, och i stort sett proportionellt till hur viktiga metallerna är från svensk mineralpolitisk synpunkt. Med undantag förjärn, ochi någon mån koppar, har vi dock inte för någon metall presterat något som egentligen kan kallas MPU:s prognos för den globala utvecklingen. Våra i viss mån självständiga analyser bör snarare ses som kompletteringar till de bedömningar som gjorts av USBM i första hand och andra bedömare i andra hand.

Prognoserna för Sverige utgår, vad gäller utvecklingen av produktionen fram till år 1985, från nu kända produktions- och investeringsplaner. På längre sikt görs bedömningen med utgångspunkt från återstående malmtill- gångar och övriga produktionsförutsättningar i befintliga gruvor och verk. Företagsstrukturen antas vara oförändrad, dvs. företagen antas existera som sammajuridiska enheter som i dag. Detta är kanske ett osäkert antagande på 25 års sikt.

Å andra sidan har vi ingen grund för några andra antaganden. Vi har inte kunnat ta hänsyn till produktionen från eventuella nya, ännu inte upptäckta fyndigheter. Eftersom sannolikheten för att sådana fyndigheter skall upptäckas och tas i bruk måste betraktas som god, även utan någon real ökning av prospekteringsinsatserna, medför detta troligen en systematisk underskattning av den framtida produktionen. I avsnitt 8.3 kommer vi att diskutera vad denna underskattning innebär för prognosresultaten.

Prognoserna för förbrukningen av olika metaller i Sverige utgår från bedömningar av utvecklingen inom viktiga användningssektorer. Dessa bedömningar bygger i sin tur på dels de antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen som redovisats i kapitel 6, dels oberoende progno- ser för den framtida utvecklingen inom olika branscher. Detaljeringsgraden i förbrukningsprognoserna varierar kraftigt. För vissa metaller har det varit möjligt att utgå från tämligen ingående analyser av substitutions- och marknadsförhållanden inom de viktigaste användningsområdena. För andra metaller, där det statistiska underlaget inte är lika detaljerat och tillförlitligt, har vi i stället fått nöja oss med mer översiktliga analyser. Eftersom användningen av olika metaller blir svårare att överblicka längre fram i tiden är prognoserna för år 2000 också mindre detaljerade och mindre väl under- byggda än prognoserna för förbrukningen år 1985.

Prognoserna för svensk export och import av olika metaller har i de allra flesta fall räknats fram som nettot av svensk produktion och förbrukning. I de fall där nettoexport eller nettoimport med detta beräkningssätt förändras

markant under prognosperioden har vi försökt föra en kritisk diskussion om möjligheterna att förverkliga export- och importmål. Prognosen för produk- tion och export av järnmalm, liksom i viss mån prognosen för specialstål, utgår dock från bedömningar av marknadsutvecklingen utomlands. Detsam- ma gäller prognoserna för export och import av halvfabrikat av koppar, aluminium m. fl. metaller.

I varje bilaga finns också ett avslutande avsnitt, där slutsatser av prognos- resultaten redovisas. Syftet med dessa slutsatser är att fästa uppmärksamhe- ten på viktiga tendenser och utvecklingsfaktorer. Slutsatserna skall också utgöra underlag för vårt eget fortsatta arbete.

8.2. Prognosresultat

8.2.1. Inledning

I det följande sammanfattas prognosresultaten för de olika metallerna. Härvid har metallerna delats upp i olika grupper, som diskuteras gemensamt, nämligen:

— järn och stål

— legeringsmetaller — basmetaller

— lätta metaller

— ädelmetaller

— övriga metaller

Indelningen bygger på att det finns samband mellan metallerna i grupperna, antingen på så sätt att de ofta produceras tillsammans, eller på grund av att de kan ersätta eller komplettera varandra vid användningen.

8.2.2. Järn och stål

Järnet är det industriella samhällets viktigaste metall. Förbrukningen av järn är mångdubbelt större än förbrukningen av alla andra metaller tillsammans. Termen järn betecknar dels det kemiska grundämnet, dels vissa material som inte raffinerats i smälta, t. ex. råjärn (tackjärn), gjutjärn och järnpulver. I de flesta fall används beteckningen stål, som egentligen endast avser det smidbara materialet.

Stål indelas vanligen i två huvudgrupper — handelsstål och specialstål. Indelningen följer stålets kemiska sammansättning. Handelsstål definieras som stål som innehåller mindre än 0,6 % kol och mindre än 1 % legerings- ämnen. I princip är allt annat stål specialstål. Man skiljer mellan råstål (eller göt) och handelsfärdigt stål. Det handelsfärdiga stålet är den färdiga produkten i form av olika halvfabrikat.

I bilagorna 1 och 2 beskrivs nuvarande förhållanden och den väntade utvecklingen beträffande järn och stål.

Sverige har sedan flera hundra år tillbaka varit en av världens viktigaste järnmalms- och stålproducenter. Vad gäller järnmalm var Sverige ända till 1960-talet den största exportören. I fråga om specialstål hör Sverige fortfa- rande till de viktigaste producenterna och exportörerna.

för världens järn- och stålindustri. Från rekordåret 1974 sjönk världens stålproduktion för att sedan öka långsamt. Inte förrän år 1978 nåddes dock åter 1974 års produktionsnivå. Nedgången var störst i de länder som traditionellt svarat för en stor del av stålproduktionen (USA, Japan, Västeuropa). Störst var nedgången i Sverige, vilket dels var en följd av ökad konkurrens på den svenska marknaden för handelsstål (detta var delvis en effekt av att den svenska stålindustrin förlorat det tullskydd den tidigare * hade), dels en följd av ökad konkurrens på specialstålverkens exportmarknader(framför allt beträffande rostfria produkter). Stålproduktio- nen i planekonomierna och u-länderna fortsatte dock att öka även under denna period.

Nedgången i stålproduktionen ledde till en minskning av efterfrågan på och världshandeln med järnmalm. Eftersom nedgången var stor i EG-området, som är Sveriges viktigaste exportmarknad för järnmalm, drabbades den svenskajärnmalmsexporten särskilt hårt. Härtill bidrog också att priserna på sjöfrakter sjönk som en följd av recessionen och överskott på tonnage, varigenom den tidigare transportkostnadsfördelen för svensk järnmalm i förhållande till järnmalm från andra länder vid export till Västeuropa minskade kraftigt. Vidare fick de järnverk som använder högfosformalm vidkännas större produktionsminskningar än andra. Eftersom den svenska exporten till stor del består av högfosformalm medförde detta ytterligare negativa konsekvenser för de svenska järnmalmsproducenterna.

Den svenska järnmalmsexporten och -produktionen har alltså minskat under senare år. För LKAB:s del, dvs. de norrbottniska malmfälten, har detta lett till stora förluster åren 1977 och 1978 och omfattande personalminsk- ningar. I Bergslagen minskade antalet gruvor från tjugoen år 1974 till tolv vid årsskiftet 1978/79. Där var nedläggningarna framför allt en följd av att de mellansvenska stålverkens produktion minskade och att dessa av kostnads- skäl i större utsträckning övergick till skrotbaserad produktion.

Världens stålproduktion väntas återhämta sig i framtiden, liksom järn- malmsefterfrågan. I tabell 8.1 visas våra bedömningar av produktionsutveck- lingen för råstål och järnmalm. Som framgår av tabellen väntas råstålsproduktionen i Sverige öka endast mycket långsamt. Den ökning som kan komma till stånd väntas helt falla på specialstålen. Produktionen av järnmalm väntas minska fram till år 1985 (i förhållande till åren 1977 — 1978 ökar den dock något), för att därefter öka något fram till år 1985.

I tabell 8.2 visas den väntade utvecklingen för produktionen och förbruk- ningen av stål i Sverige meri detalj.

Tabell 8.1 Väntad förändring av produktionen av järnmalm (järninnehåll) och råstål globalt och i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Procentuell förändring per år i förhållande till basår

Basår 1985 2000

Globalt Sverige Globalt Sverige Globalt Sverige Järnmalm 1973 1973 2,6 — 3,15 —l,8 3,25 — 4,2 —0.2 — —0,3 Råstål 1973 1973/75 2,6 — 3,05 0,0 — 1,5 3,4 — 4,1 0,0 — 1,1

Tabell 8.2 Produktion och förbrukning av stål i Sverige åren 1973/ 75 — 2000. Tusen ton

___—___— 1973/ 75 1985 2000

Handelsstål Specialstål Handelsstål Specialstål Handelsstål Specialstål

___—________________ Råstålsproduktion 4 060 1 670 4 050 1 705 — 2 675 4 050 1 735 — 3 575

Nettoimport av råstål 19 7 0 0 0 0

Tillförsel av råstål 4 079 1 677 4 050 1 705 — 2 675 4 050 1 735 — 3 575

Tillverkningsförluster och lagerändringar 1 402 555 875 530— 910 875 ' 510— 1 115

Leveranser av handelsfärdigt stål (= bruttoförbrukning) 2 677 1 122 3 175 1 175 — 1 765 3 175 1 225 - 2 460

Nettoexport och nettoimport av handelsfärdigt stål” 643 339 735 — 1 005 255 — 780 1 365 — 2 450 155 —I 135

Nettoförbrukning 3 320 783 3 910 — 4 180 920 — 985 4 540 — 5 625 1 070 — 1 325

___—___— ” Nettoexport anges med kursiv stil.

Källor: Se bilagorna 1 och 2.

Stålförbrukningen väntas öka i samma takt för de olika stålsorterna, med 1,5 — 2,1 % per år under perioden 1973/75 — 1985 och med 1 — 2 % per år under tiden 1985 — 2000.

1 det följande sammanfattas prognosavsnitten för järn och stål.

Järnmalm

Världensjärnmalmsproduktion väntas öka från 493 milj. ton år 1973 till 670— 715 milj. ton år 1985 och 1170 — 1480 milj. ton år 2000 (allt mätt i järninnehåll). Detta innebär en långsammare ökning än tidigare under ' efterkrigstiden. En allt större del av produktionen väntas ske i u-länder i stora dagbrott med låga kostnader. Produktionsökningen möjliggörs framför allt genom en snabb ekonomisk tillväxt i u-länderna, vilket leder till ökad efterfrågan på stål. Detta gäller särskilt i det högre tillväxtalternativet.

Det nuvarande utbudsöverskottet på järnmalm på världsmarknaden väntas bestå fram till år 1985. Priserna väntas ändå stiga i takt med penningvärdets försämring. Tillfälligt kan priserna, under kortare perioder, bli högre.

För svensk del medför utvecklingen att jämmalmsproduktionen kommer att öka något i förhållande till år 1978. Jämfört med det goda året 1974 kommer den dock fortfarande att ligga på en låg nivå. Tabell 8.3 visar den väntade produktionsutvecklingen. 1 Norrbotten kommer malmen i Leveäniemi dagbrott (Svappavaara) att ta slut i mitten av 1990-talet. Kompletterande brytning väntas därför komma i gång i de närbelägna fyndigheterna Gruvberget och Mertainen i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. I Kiruna kan möjligen kapaciteten i gruvan tidvis inte komma att utnyttjas helt på grund av avsättningssvårighe- ter för högfosformalmen. Genom ökad selektivitet i brytningen skulle situationen eventuellt kunna förbättras något. På längre sikt är det tänkbart att ytterligare ett pelletsverk etableras i Kiruna. Under 1980-talet måste man också ta beslut om anläggning av en ny huvudtransportnivå i Kiirunavaara. Om en sådan inte anläggs måste gruvdriften upphöra omkring år 2000. Ett motsvarande beslut måste fattas beträffande Malmberget i början av 1980- talet, där produktionen annars måste upphöra i mitten av 1990-talet.

Som framgår av tabell 8.3 väntas produktionen i Mellansverige minska kraftigt. Under tiden fram till år 1985 väntas sju gruvor läggas ned, medan fem (Dannemora, Grängesberg, Risberg, Stråssa och Mimer/Bondgruvan) väntas fortsätta produktionen. År 2000 skulle endast Dannemora och

Tabell 8.3 Produktion av järnmalm i Sverige åren 1974 — 2000. Milj. ton järnmalms- produkter

1974 1985 2000 Norrbotten 30,6 26 ,0 31 ,0 - 32,0 Mellansverige 5.6 3,0 1.5 Summa 36,2 29,0 32,5 — 33,5

Källa: SOS Bergshantering 1974.

Grängesberg finnas kvar.

Vi bedömer det inte som sannolikt att några nya, större järnmalmsfyndig- heter kommer att brytas. Vissa mindre fyndigheter i Norrbottens län kan komma att brytas i framtiden, men produktionen från dessa skulle förmodli- gen bara ge marginella tillskott.

Handelsstål

Våra bedömningar beträffande handelsstål innebär, som framgick av tabell 8.2, i stort sett konstant produktion och en långsamt ökande förbrukning som delvis tillgodoses genom ökad import. Antagandena utgåri allt väsentligt från de prognoser som redovisats av handelsstålsutredningen i betänkandet (SOU 1977:15) Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Vad gäller produktionen har vi valt att utgå från handelsstålsutredningens lägre alternativ.

Specialstål

De bedömningar vi redovisar beträffande specialstålproduktionen kan ses som följden av två ganska olika alternativa antaganden om utvecklingen. Antagandena kan karakteriseras på följande sätt:

1 Produktionen av alla slag av specialstål förblir i stort sett konstant, men värdet av produktionen höjs genom ökad förädling. II Produktionen av specialstål ökar med ca 4 % per år under åren 1973/75 — 1985, vilket innebär att den i stort sett följer den internationella trenden. Ökningstakten minskar därefter till 2 % per år. Ökningen skulle i huvudsak falla på gruppen övrigt legerat stål, främst låglegerade konstruk- tionsstål, medan produktionen av snabbstål och rostfritt stål skulle öka mycket långsamt. En viss ökning av vidareförädlingen skulle dock kunna leda till att industrins produktionsvärde ökar.

Vad gäller förbrukningen har vi, som redan framgått, utgått från att förbrukningen av specialstål ökar i samma takt som förbrukningen av handelsstål.

8 . 2 . 3 Legeringsmetaller

Med legeringsmetaller avses de metaller som tillsätts till stål för att förbättra dess egenskaper, t. ex. i fråga om hållfasthet eller motståndskraft mot korrosion. Legeringsmetaller ingåri såväl handelsstål som specialstål och har också andra användningsområden. Innehållet av legeringsmetaller i de färdiga stålprodukterna varierar. I tabell 8.4 anges de genomsnittshalter som vi använt i våra beräkningar. Eftersom värdena gäller genomsnittshalter säger de i och för sig inte mycket om de verkliga halterna i de stål som används. Däremot ger de en schematisk bild av användningen av legerings- ämnen.

Legeringsmetaller tillsätts antingen vid nedsmältning tillsammans med skrot eller till smält stål i form av ferrolegeringar, men kan ibland även tillsättas som rena metaller eller som metalloxider.

Tabell 8.4 Beräknade genomsnittshalter av legeringsämnen i stålprodukter 1 procent

Kvalitet Mn Cr Mo Ni W Co V Ti Nb

Handelsstål och olegerat kolri kt stål: imp 0,6 exp 1,0 0,04 0,01 Rostfritt stål 1,5 18,0 1,0 10,0 0,08” Snabbstål 0,3 4,2 5,0 6,0 2,0 2,0 Annat legerat stål 0,4 1,0 0,1 0,1 0,1 0,02 0,08

” Endast en mindre del av allt rostfritt stål innehåller titan. Anm. Kemiska beteckningar: Mn = mangan, Cr = krom, Mo = molybden, Ni = nickel, W = wolfram, Co = kobolt, V = vanadin, Ti = titan och Nb = niob. Källor: Se bilaga 21.

Med ferrolegeringar avses legeringar av järn med relativt höga halter av legeringselement. Avgörande för i vilken av dessa former tillsatsen sker är de aktuella metallernäs reducerbarhet, smältpunkter, råvarans beskaffenhet, kemiska sammansättning och pris etc.

I bilagorna 3 — 10 beskrivs nuvarande förhållanden och den väntade utvecklingen för legeringsmetallerna.

Sverige är en viktig förbrukare av de flesta legeringsmetaller, vilket sammanhänger med den betydande svenska produktionen av specialstål. Med undantag av wolfram utvinns dock inte malm av dessa metaller i Sverige. Vissa ferrolegeringar produceras dock.

Utvecklingen för de olika legeringsmetallerna i framtiden varierar kraftigt från metall till metall. Detta gäller såväl i globalt perspektiv som i Sverige. I tabell 8.5jämförs den väntade förbrukningsutvecklingen internationellt och i Sverige.

Tabell 8.5 Väntad förändring av förbrukningen av legeringsmetaller globalt och i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Procentuell förändring av bruttoförbrukningen ” b per år

Metall Basår 1985 2000 Globalt Sverige Globalt Sverige Globalt Sverige

___________________——_ Mangan 1973 1973/75 2,7 0,3 — 0,6 2,4 — 3,6 0,2 — 0,5 Krom 1975 1973/75 4,3 0,7 — 3,7 2,8 — 4,5 0,5 — 2,4 Nickel 1973 1973/75 2,4 1,6 — 0,8 1,8 - 3,2 0,5 — 0,8 Molybden 1973 1973/75 3,9 1,0 — 5,8 3,7 — 4,7 0,8 — 3,2 Wolfram 1977 1973/75 3,3 1,9 - 3,7 2,6 - 4,2 2,6 — 4,5 Kobolt 1973 1973/75 3,2 4,5 — 5,6 1.9 — 3,8 2,5 — 4,2 Vanadin 1976 1973/75 4,6 1,0 — 3,4 2,8 — 5,8 0,7 - 2,8 Kisef 1973 1973/75 1,5 0,2 — 1,4 2,4 — 4,5 0,3 — 1,2

” Med bruttoförbrukning avses den mängd metall som går åt för framställning av halvfabrikat. ” Minskning anges med kursiv stil. ( Avser endast metallisk användning av kisel. Källor: Se bilagorna 3 - 10.

Som framgår av tabellen avviker den väntade svenska förbrukningsutveck- lingen för flera metaller starkt från den globala. Förbrukningen av mangan, krom, nickel, vanadin och kisel väntas öka långsammare i Sverige än internationellt. Förbrukningen av mangan och nickel kan t. o. m. komma att minska. För mangan, vanadin och kisel sammanhänger detta med att produktionen av handelsstål i Sverige väntas bli i stort sett konstant. Den svaga förbrukningsutvecklingen för krom och nickel beror på att vi räknat med att produktionen av rostfritt stål bara kommer att öka marginellt. För nickel tillkommer dessutom att vi räknat med en minskning av halten av denna metall i rostfritt stål. Molybdenförbrukningen, som kan komma att öka antingen långsammare eller snabbare i Sverige än i andra länder, är starkt beroende av produktionen av snabbstål, för vilken vi räknat med två olika alternativ. Förbrukningen av wolfram och kobolt väntas öka snabbare i Sverige än utomlands. Detta beror framför allt på att de används i hårdmetall. Produktionen av hårdmetall väntas öka.

I tabell 8.5 har jämförelsen gjorts med utgångspunkt från bruttoförbruk- ningen, dvs. den mängd metall som går åt för att framställa halvfabrikat (se avsnitt 5.7.1 för en närmare diskussion av olika förbrukningsbegrepp). Om i stället jämförelsen görs med utgångspunkt från nettoförbrukningen, dvs. den mängd metall som går åt i form av använda halvfabrikat (med hänsyn tagen till export och import av sådana halvfabrikat), erhålls en annan bild. I tabell 8.6 visas den väntade utvecklingen av nettoförbrukningen av legeringsmetal- ler i Sverige. Det har inte varit möjligt att beräkna nettoförbrukningen av wolfram, vanadin och kisel.

Tabellen visar att nettoförbrukningen i stort sett kommer att öka snabbare än bruttoförbrukningen. Detta beror på att minskningen av ökningstakten för stålproduktionen medför en ökad import av halvfabrikat av stål, vilka innehåller legeringsmetaller.

Inte för någon av legeringsmetallerna ger den globala fysiska tillgångssitua- tionen anledning till några farhågor. Den väntade prisutvecklingen och försörjningsbilden varierar däremot från metall till metall, bl. a. beroende på hur de påverkas av prisförändringar för olika produktionsfaktorer, som t. ex. energi. Fram till år 1985 har också balansen på marknaden, dvs. produktions- kapaciteten i förhållande till efterfrågan, betydelse. På längre sikt kan ny teknologi som gör det möjligt att exploatera nya slag av fyndigheter påverka priserna på flera av legeringsmetallerna.

Tabell 8.6 Väntad förändring av nettoförbrukningen av legeringsmetaller i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Procentuell förändring per år i förhållande till år 1973/75"

&

Metall 1985 2000 & Mangan 1,8 — 2,3 1,3 — 2,1 Krom 1,6—2,1 1,3—2,1

Nickel 0.5 — 0,1 0,4 — 1,1 Molybden 2,1 —4,9 1,6 — 3,3 Kobolt 3,6 — 5,0 2,9 — 4,4

" Minskning anges med kursiv stil. Källor: Se bilagorna 3 — 6 samt 8.

Vad gäller produktionen av legeringsmetaller i Sverige väntas utvinningen av wolfram öka något, dock inte så mycket att någon högre grad av självförsörjning uppnås. För några andra metaller, främst nickel, molybden, kobolt och vanadin, konstateras att en framtida svensk utvinning kan vara möjlig. Den framtida produktionen av ferrolegeringar i Sverige är till mycket stor del beroende av energiprisernas utveckling.

I det följande sammanfattas prognosavsnitten för var och en av de olika legeringsmetallerna.

Mangan

Den globala manganförbrukningen väntas öka i ganska långsam takt, i stort sett proportionellt till stålproduktionen (något under 3 % per år). En ökning av manganhalterna i handelsstål skulle dock kunna medföra en betydligt snabbare ökning. De upptäckta brytvärda mangantillgångarna är mycket stora. Jämfört med 1977/78 väntas realpriset på såväl manganmalm som ferromangan minska något.

I Sverige väntas bruttoförbrukningen öka långsammare än i resten av världen, eventuellt t. o. rn. minska något. Detta är framför allt en följd av en stagnerande produktion av handelsstål. Nettoförbrukningen kommer att öka i långsam takt. Någon utvinning av manganmalm i Sverige blir knappast ' aktuell under tiden fram till år 2000. Produktionen av ferromangan upphörde redan år 1976. Den svenska stålindustrin kommer alltså i framtiden att vara helt beroende av import av manganråvara. Eftersom en stor och ökande andel av den manganmalm och ferromangan som kommer in i världshandeln härstammar från Sydafrika finns det anledning att från svensk sida bevaka utvecklingen av försörjningssituationen mycket noga. Åtgärder i syfte att trygga försörjningen kan övervägas.

Krom

Ökningstakten i världens kromförbrukning väntas i framtiden minska något beroende på en lägre tillväxttakt för stålproduktionen. Förbrukningen väntas ändå öka tämligen snabbt, med omkring 4 % per år. De upptäckta brytvärda tillgångarna bedöms som fullt tillräckliga för framtiden, men en växande andel av världsproduktionen kommer att komma från fattigare och sämre malmer. Bl. a. på grund härav väntas priserna stiga.

I Sverige väntas förbrukningen öka ganska långsamt, eftersom produktio- nen av rostfritt stål knappast kommer att öka mer än marginellt. Större mängder ferrokrom än tidigare kommer att produceras och exporteras. Av avgörande betydelse för att denna utveckling skall förverkligas är dock att ferrokromverkens kostnader, särskilt energikostnaderna, inte ökar alltför hastigt. Även beträffande krom kan den politiska och militära utvecklingen i södra Afrika påverka Sveriges försörjningssituation, även om försörjnings- bilden är något mer gynnsam än för mangan.

Nickel

Den globala efterfrågan på nickel väntas i framtiden öka med knappt 3 % per år. De brytvärda tillgångarna anses vara fullt tillräckliga för att klara av denna

efterfrågeökning. På grund av ökade produktionskostnader bedöms en prishöjning som sannolik.

I Sverige väntas nickelförbrukningen vara ungefär konstant eller minska. Detta beror på den väntade stagnationen i produktionen av rostfritt stål. Den svenska förbrukningen kommer dock fortfarande att vara betydande inter- nationellt sett. Eftersom koncentrationsgraden i världens nickelindustri är hög kan tillfälliga störningar i försörjningen inte uteslutas. Mot bakgrund av nickels stora betydelse för svensk stålindustri är därför möjligheterna att utvinna denna metall i Sverige av särskilt intresse. Såvitt nu kan bedömas finns det tre potentiella försörjningskällor för nickel i Sverige, nämligen nickelfyndigheter av mer traditionell typ i Västerbotten, alunskiffrarna och de 5. k. peridotitema i fjällkedjan. Gemensamt för alla alternativen är att de ; ekonomiska förutsättningarna för produktion av nickel ännu är oklara. Vad

gäller alunskiffrarna är en eventuell exploatering avhängig av energi- och miljöpolitiska ställningstaganden. Hänsyn till den yttre miljön kan också lägga hinder i vägen för nickelutvinning i fjällen.

M olybden

Världsförbrukningen av molybden väntas öka tämligen snabbt(ca 4 % per år) i framtiden. Detta sammanhänger främst med en väntad ökad efterfrågan på stålsorter som innehåller molybden. Tillgångarna anses tillräckliga för att täcka den väntade efterfrågan. På grund av ökade produktionskostnader kommer dock priset att ligga på en hög nivå. Under de senaste åren har produktionskapaciteten inte räckt till för efterfrågan, vilket lett till mycket höga priser. Denna situation väntas bestå under de allra närmaste åren, och kan medföra att efterfrågan begränsas genom ökad användning av substi- tut.

Utvecklingen av molybdenförbrukningen i Sverige är svår att bedöma. Det kan inte uteslutas att förbrukningen ökar snabbt. Eftersom ingen molybden- malm bryts i Sverige skulle detta öka vårt importberoende. Det finns dock ganska goda indikationer på att brytvärda fyndigheter av molybden skulle kunna hittas. Genom att världsproduktionen är koncentrerad till ett par länder (USA, Chile och Canada) och marknaden kontrolleras av ett enda företag finns det risk för tillfälliga störningar i utbudet. Utvecklingen av molybdenförsörjningen och molybdens tillgänglighet på marknaden bör därför följas mycket noga i framtiden, och det kan finnas anledning att vidta särskilda åtgärder för att trygga försörjningen.

Wolfram

Den globala efterfrågan på wolfram väntas öka tämligen snabbt (drygt 3 % per år) i framtiden. De upptäckta brytvärda tillgångarna täcker förbrukningen en bit in på nästa århundrade och bör kunna Ökas genom prospektering. Priset på wolfram väntas dock stiga något i genomsnitt, samtidigt som de betydande prisvariationerna väntas fortsätta, om än i minskad omfattning. Förutsättningarna för nyfynd av wolfram i Sverige bedöms som goda. F. n. utvinns ca 400 ton per år, men produktionen kommer de närmaste åren att öka till mer än 500 ton. Detta motsvarar dock bara 20 — 25 % av Sveriges

nuvarande förbrukning. Den framtida förbrukningsutvecklingen är svår att bedöma. Produktionen av hårdmetall, vari wolfram ingår, bedöms dock komma att öka ganska snabbt. Med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande det framtida utbudet och wolframförsörjningens betydelse för svensk industriproduktion finns det anledning att prioritera försörjningen med wolfram.

Kobolt

Den globala förbrukningen av kobolt väntas öka i ganska måttlig takt fram till år 2000. Eftersom de potentiella användningsområdena för kobolt är betydande, skulle dock efterfrågan kunna öka kraftigt om priset sänktes. F. n. ligger koboltpriset mycket högt på grund av brist på produktionskapacitet (oroligheterna i Zaire våren 1978 bidrog härtill). Före år 1985 väntas dock priset sjunka något, om än inte till samma nivå som det låg på före den nuvarande bristsituationen.

I Sverige väntas förbrukningen öka snabbt, vilket beror på dels en höjning av kobolthalten i snabbstål, dels en snabb produktionstillväxt i hårdmetall- sektorn. Kobolt kan komma att utvinnas i Sverige mot slutet av 1980-talet eller under 1990-talet. Tänkbara alternativ är bl. a. alunskiffrarna i Närke och Skåne samt de s.k. peridotitema i fjällkedjan. Huruvida någon utvinning kommer till stånd beror bl. a. på framtida politiska ställningstaganden i energi- och miljöfrågor. Med tanke på marknadssituationen (större delen av världens produktion kommer från ett enda företag, Gecamines i Zaire) bör kobolt betraktas som en kritisk råvara från försörjningssynpunkt.

Vanadin

Världsförbrukningen av vanadin väntas öka i snabb takt under de närmaste decennierna. Osäkerheten beträffande förbrukningsutvecklingen är dock stor, vilket bl. a. sammanhänger med svårigheterna att förutse produktionen av s.k. höghållfasta låglegerade stål-. De brytvärda tillgångarna är dock tillräckliga även vid en mycket snabb efterfrågeökning. Dessutom finns det flera potentiella källor för vanadin som hittills utnyttjats bara i liten grad, t.ex. skiffrar, restprodukter från oljekraftverk samt slagg från järn- och stålindustrin. Även om priset kan väntas stiga något sätter dock de stora tillgångarna en övre gräns för eventuella prisstegringar. Också i Sverige skulle vanadin antagligen kunna utvinnas i framtiden, . t. ex. ur vissa titanjärnmalmer, alunskiffrarna och slaggen från järn- och stålverk. Vid oljekraftverket i Stenungsund har man nyligen börjat tillvarata vanadin ur aska. Förbrukningen väntas öka något långsammare i Sverige än i resten av världen, beroende på stagnation i handelsstålsproduktionen. Även utan svensk produktion, och trots Sydafrikas betydelse för världens vana- dinförsörjning, bedöms den svenska försörjningssituationen som tämligen gynnsam, eftersom det finns flera alternativa försörjningskällor (inklusive produktion i Finland).

Kisel

Den globala kiselförbrukningen väntas öka något snabbare än stålproduktio- nen. Förbrukningen av s. k. kiselmetall kommer förmodligen att 'öka snabbare än förbrukningen av ferrokisel, främst beroende på en väntad snabb ökning av aluminiumförbrukningen (aluminium legeras ofta med kisel), men även som en följd av ökad efterfrågan på s. k. kiselplaster eller silikoner. Kiseltillgångarna anses kunna täcka efterfrågan under överskådlig framtid, medan priserna väntas stiga på grund av att produktionsprocesserna förbrukar stora mängder elenergi.

Sverige väntas i framtiden vara helt beroende av import av kvarts och kvartsit (de viktigaste kiselråvarorna) för metalliska ändamål. Produktionen av ferrokisel i Sverige upphörde år 1977. Produktionen av kiselmetall väntas få ungefär samma omfattning i framtiden som f. n. Det bör dock nämnas att produktionen 'är mycket känslig för energiprishöjningar. Förbrukningen av ferrokisel och kiselmetall väntas öka långsamt. Försörjningssituationen kan ses som ganska problemfri, mot bakgrund av det stora antalet producen- ter.

8.2.4. Basmetaller

Till de 5. k. basmetallerna brukar räknas koppar, zink,bly och tenn. Alla dessa metaller har, till skillnad från legeringsmetallerna, en mycket lång historia och hör till de metaller som användes först av människorna. Med undantag för tenn förekommer de ofta tillsammans, framför allt i s.k. komplexa sulfidmalmsfyndigheter (fyndigheter i vilka ingår svavelföreningar av flera metaller). Ofta utvinns också andra metaller som biprodukter vid utvinning av basmetallerna, t. ex. guld, silver, nickel, molybden, selen och arsenik. Basmetallerna har rikt varierade användningsområden och är såväl tonnage- mässigt som värdemässigt bland de ekonomiskt viktigaste mineralråvaror- na.

l bilagorna 11—14 beskrivs nuvarande förhållanden och den väntade utvecklingen för basmetallerna.

Den framtida förbrukningsutvecklingen för basmetallerna varierar från metall till metall. I tabell 8.7jämförs den väntade förbrukningsutvecklingen internationellt och i Sverige. Tabellen visar bruttoförbrukning, dvs. den mängd metall som går åt för framställning av halvfabrikat.

Tabell 8.7 Väntad förbrukningsutveckling” globalt och iSverige för basmetaller fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell förändring av förbrukningen i förhållande till basår

Metall Basår 1985

Globalt Sverige Globalt Sverige Koppar 1975 1975 4,4 — 4,8 1,6 — 2,4 Zink 1976 1973 1,3 1,4 Bly 1976 1974 2,8 —0,9 Tenn 1973 1975 1,4 —5,5

2000 Globalt

3,8 — 4,4 0,9 — 3,1 1,9 — 3,7 0,0 — 2.4

" Avser bruttoförbrukning, dvs. den mängd metall som går åt till framställning av halvfabrikat. Källor: Se bilagorna 11—14.

Sverige

1,3 — 1,9 0,6 —0,4 — 0,1 —4,5

Som framgår av tabellen skulle förbrukningsutvecklingen för alla basmetaller bli klart svagare i Sverige än utomlands. Detta får anses vara en effekt av att förbrukningen i Sverige i viss mån har nått en mättnadsgrad. Förbrukningen av basmetaller ökar nämligen snabbast i begynnelseskedet av ett lands industrialisering. I detta sammanhang bör nämnas att de höga tillväxtsiff- roma för koppar får ses mot bakgrund av att kopparförbrukningen historiskt sett var mycket låg år 1975. Nettoförbrukningen, dvs. den mängd metall som ingår i använda halvfabrikat, visar ungefär samma bild, även om förbruk- ningsutvecklingen inte är lika svag. Tabell 8.8 visar våra prognoser för utvecklingen av nettoförbrukningen.

Endast för bly väntas nettoförbrukningen minska (den kan dock, som framgår av tabellen, öka något fram till år 2000). Förbrukningsutvecklingen är dock tydligt svagare i Sverige än i resten av världen, och också svagare jämfört med den tidigare utvecklingen.

Produktionen av basmetaller i Sverige väntas dock öka. I tabell 8.9 visas den väntade framtida produktionen för koppar, zink och bly (tenn produceras inte i Sverige) jämfört med produktionen är 1975.

För både zink och bly innebär prognoserna ökade exportmöjligheter. För koppar betyder prognosen närmast en viss minskning av nettoimporten.

Från försörjningssynpunkt kan basmetallerna betraktas som tämligen problemfria. Även i framtiden kommer dock prisvariationer att påverka såväl exportintäkter som importutgifter och kan, i viss mån, ha betydelse för försörjningen med koppar. I det följande sammanfattas prognoserna för var och en av basmetallerna.

Tabell 8.8 Väntad utveckling av nettoförbrukningen av basmetaller i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell förändring i förhållande till basår

Metall Basår 1985 2000 Koppar 1975 1,1 — 2,1 1,3 — 2,0 Zink 1975 1,2 1,3 Bly 1974 —O,9 —0,4 — 0,1 Tenn 1975 0,0 0,0

Källor: Se bilagorna 11—14.

Tabell 8.9 Produktion av basmetaller i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton metallinnehåll

1975 1985 2000 Gruv- Metall- Gruv- Metall- Gruv- Metall- produk- produk- produk- produk- produk- produk- tion tion tion tion tion tion Koppar” 38 60 76 90 74 90 Zinkb 107 — 1 54 — 1 54 — Bly 75f 45,2 85 70 85 70

" Metallproduktion avser produktion av råkoppar (blisterkoppar). '” Omsmältning av zinkskrot redovisas inte här. ( Avser år 1974. Siffrorna för metallproduktion inkluderar inte omsmält skrot. Källor: Se bilagorna ll—l3.

l l

Koppar

Den globala efterfrågan på koppar har ökat ganska långsamt under andra hälften av 1970-talet. En viss återhämtning av ökningstakten väntas ske under den tid som återstårlfram till år 1985. Under perioden 1985 — 2000 väntas efterfrågan öka med 3,3—4,2 % per år, vilketjämfört med utveckling- en hittills under efterkrigstiden innebär en ganska långsam ökning. Till skillnad från vad som tidigare varit fallet väntas också efterfrågeökningen i betydande utsträckning falla på u-länderna och planekonomierna, medan förbrukningen ide västliga i-länderna väntas öka tämligen långsamt.

De upptäckta brytvärda tillgångarna av koppar anses vara fullt tillräckliga för att täcka den framtida efterfrågan. Priset väntas stiga i förhållande till den låga nivån åren 1975 — 1978. Någon gång under perioden 1980 — 1985 väntas en pristopp nås, varefter priset skulle sjunka något till år 1985. Det skulle dock fortfarande ligga betydligt över 1978 års nivå. Under perioden 1985 — 2000 väntas priset sjunka ytterligare något som en följd av att stora dagbrott med låga kostnader svarar för en allt större andel av produktionen.

Gruvproduktionen av koppar i Sverige väntas fram till år 1985 öka till 76 000 ton,jämfört med 51 000 ton i dagsläget. Ökningen är en följd av ökad kapacitet i ett par gruvor och öppnande av en ny gruva (Viscaria nära Kiruna). Fram till år 2000 väntas produktionen i stort sett vara oförändrad. Dock kan produktionen komma att upphöra efter år 1985 i Saxberget i Mellansverige. Produktionen av kopparmetall kommer att öka från nuvarande 60000 till 75 000 ton redan under år 1979. En ytterligare utbyggnad till ca 90 000 ton per år väntas genomföras i början av 1980-talet.

Bruttoförbrukningen av koppar väntas öka till 147 000— 159 000 ton år 1985 och till 176 000 — 204 000 ton år 2000, medan nettoförbrukningen väntas öka något långsammare. Kopparförbrukningen väntas öka snabbast i verk- stadsindustrin, där särskilt maskinindustrin väntas använda stora mängder koppari framtiden. Förbrukningsutvecklingen inom den viktiga elektroindu- strin är svår att bedöma. Förbrukningen där kan bli i stort sett konstant eller öka med 50 % fram till år 2000.

Försörjningssituationen för koppar inger inga större farhågor. Företags- koncentrationen bedöms inte leda till några problem, eftersom metallbörsen i London i viss mån fungerar som en buffert vid tillfälliga utbudsunderskott. Metallbörsen utgör också ett hinder för monopolistiskt agerande från företa- gens sida. Enligt vår bedömning kommer inte heller samarbetet mellan producentländerna att hota den svenska försörjningen. Det är dock troligt att prisvariationerna på kopparmarknaden i framtiden kommer att förstärkas, såvida man inte lyckas genomföra effektiva stabiliseringsåtgärder genom internationella avtal.

En aspekt på försörjningssituationen förtjänar dock att uppmärksammas särskilt. Om den av oss förutsedda utbyggnaden av gruvproduktionen inte förverkligas måste smältverket i Rönnskär i framtiden i större utsträckning försörjas med importerat material. Det förefaller troligt att den globala sligproduktionen, åtminstone fram till år 1985, inte kommer att motsvara smältverkens behov. Rönnskärsverket skulle därför under vissa perioder kunna få svårigheter med sin sligförsörjning.

Zink

Den globala förbrukningen av zink väntas öka betydligt långsammare i framtiden än den gjort förut. Detta beror bl. a. på att såväl förzinkad plåt som pressgjuten zink i större utsträckning än tidigare kommer att möta konkur- rens från andra material. De brytvärda tillgångarna skulle räcka till även vid en snabb ökning av förbrukningen. Beroende på överkapacitet i gruvor och smältverk har zinkpriset varit lågt de senaste åren. Det bedöms dock komma att stiga.

I Sverige väntas gruvproduktionen att zink öka fram till år 1985, bl. a. som en följd av ökad zinksligproduktion i Laisvall, där man hittills huvudsakligen producerat blyslig. All zinkslig kommer såvitt kan bedömas att exporteras. Det är knappast sannolikt att man i Sverige skulle bygga upp kapacitet för framställning av Zinkmetall ur slig, bl. a. med hänsyn till den kapacitet som finns i Norge och Finland. Utrymmet för nyetableringar kommer under lång tid framåt att vara begränsat, eftersom man i flera av de andra länder som exporterar zinkslig planerar att öka metallproduktionen.

Bruttoförbrukningen av zink i Sverige väntas på grund av ökningar i produktionen av förzinkad plåt öka något fram till år 1985, för att därefter ligga kvar på en konstant nivå. Nettoförbrukningen väntas dock fortsätta att öka fram till år 2000. Hela förbrukningsökningen kommer förmodligen att avse förzinkad tunnplåt.

Trots att Zinkmetall inte produceras i Sverige måste försörjningssituatio- nen betraktas som tämligen gynnsam. Dels är produktionen spridd på ett relativt stort antal företag och länder, dels kan Boliden AB:s delägarskap i det norska företaget Norzink innebära en viss försörjningsgaranti.

Bly

Osäkerheten vad gäller utvecklingen av den globala blyförbrukningen är betydande. Viktiga faktorer är bl. a. utvecklingen av eldrivna fordon och vilka möjligheter blybaserade batterier kommer att ha att konkurrera med alterna- tiva batterikonstruktioner. Även om efterfrågan skulle öka snabbt är dock de brytvärda tillgångarna fullt tillräckliga. Vid en långsam efterfrågeökning kan å andra sidan de gruvor som producerar ren blymalm komma att få vissa svårigheter. F. n. svarar dessa gruvor för ca 25 % av världsproduktionen av gruvbly, medan resten i stort sett kommer från gruvor där också zinkmalm bryts. Efterfrågan på gruvzink bedöms komma att öka snabbare än efterfrå- gan på gruvbly, vilket bl. a. sammanhänger med att den del av världens blyförsörjning som täcks med skrot kan bedömas öka från ca 35 % i början av 1970-talet till 40 % år 1985 och 50 % år 2000. Gruvor med både bly och zink bör— under i övrigt lika omständigheter — kunna visa lönsamhet vid ett lägre blypris än ”rena” blygruvor, eftersom kostnaderna i de förra bärs av intäkter från försäljningen av två metaller. Bl. a. på grund härav är det svårt att förutse utvecklingen av blypriset i framtiden. F. n. ligger priset högt, vilket beror på otillräcklig kapacitet i gruvorna. Det bedöms dock komma att sjunka under 1980-talet, för att därefter ligga på en i stort sett konstant nivå.

Den svenska produktionen av såväl gruvbly som metall väntas öka fram till år 1985, medan förbrukningen tros komma att minska något. Detta möjliggör

en ökning av exporten. Den förutsedda exportökningen förutsätter dock att den svenska produktionen i framtiden inte drabbas av kostnadsökningar i förhållande till konkurrentländerna. Det bör också framhållas att möjlighe- terna att exportera blymetall från Sverige i hög grad är beroende av att smältverksproduktionen i EG-länderna, särskilt Västtyskland, inte byggs uti större omfattning. En ökad satsning på vidareförädling av blymetall i Sverige skulle förmodligen inte leda till någon avgörande förändring av bilden, eftersom den tillväxtsektor som finns — batteritillverkningen — till så stor del försörjs genom återvinning.

Tenn

Den framtida förbrukningsutvecklingen för tenn globalt sett är svår att bedöma. Det finns en ganska stor sannolikhet för höga priser i framtiden, vilket skulle kunna medföra en långsammare ökning av förbrukningen. De brytvärda tillgångarna anses vara tillräckliga. Bedömningen av prisutveck- lingen i framtiden försvåras något av att priserna styrs genom internationella avtal.

Den internationella utvecklingen tycks dock inte ha någon större betydelse för Sveriges del. Den svenska tennförbrukningen väntas stagnera, och de förändringar i tennförbrukningens struktur som kan komma att ske interna- tionellt väntas inte på något avgörande sätt påverka Sveriges försörjningssi- tuation.

8.2.5. Lärra mera/ler

Till de lätta metallerna bör bl. a. aluminium, titan och magnesium, som i detta betänkande behandlas i bilagorna 15—17. Andra metaller, av vilka några behandlas i bilaga 20 (se också avsnitt 8.2.7) hör också till denna grupp. De kännetecknas av att de har låg täthet. De lätta metallerna har fått industriell användning först under 1900-talet, särskilt under efterkrigstiden. Använd- ningen av dem har ökat snabbt under de allra senaste decennierna, och de har konkurrerat ut andra material på flera områden. Denna substitutionsprocess pågår fortfarande. Sålunda ökar den aluminiummängd som används i bilar kontinuerligt, vilket beror på att aluminium är mycket lättare än stål och därför minskar bilarnas totalvikt och därmed bränsleförbrukningen. Gemen- samt för de lätta metallerna är att utvinningen av dem kräver stora mängder energi. En förutsättning för den ökade användningen av dem under efter- krigstiden har därför varit den realprissänkning på energi som skett hela tiden fram till oljekrisen år 1973. Användningen av dem i framtiden är också starkt knuten till utvecklingen av energipriserna.

Man räknar dock med att förbrukningen av de lätta metallerna kommer att öka snabbt i framtiden. I tabell 8.10jämförs den väntade förbrukningsutveck- lingen internationellt och i Sverige.

Med undantag för magnesium väntas ökningstakten i förbrukningen bli något lägre i Sverige än i resten av världen, vilket främst beror på den tidigare nämnda "mättnad" som inträder i industriellt utvecklade länder. Tendensen för nettoförbrukningen, dvs den mängd metall som används i form av halvfabrikat, är ungefär densamma, vilket visas i tabell 8.11. Det bör

Tabell 8.10 Väntad förbrukningsutveckling” globalt och i Sverige för lätta metaller fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell förändring av förbrukningen i förhållande till basår

Metall Basår 1985 2000

Globalt Sverige Globalt Sverige Globalt Sverige Aluminium 1973 1975 5,6 3,5 — 4,7 3,4 — 5,9 3,9 — 4,3 Titan _ 1976 1976 6,6 1,7 — 4,0 4,1 — 6.8 0.7 — 1,6 Magnesrum 1973 1977 4,5 11,5 — 12,9 1,7 — 5,3 5,8 — 6,6

” Avser bruttoförbrukning, dvs. den mängd metall som går åt till framställning av halvfabrikat. Källor: Se bilagorna 15—17.

Tabell 8.11 Väntad utveckling av nettoförbrukningen av lätta metaller i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell förändring i förhållande till basår

Metall Basår 1985 2000

Aluminium 1975 2,4— 3,6 3,4—3,9 Titan 1976 0,9 — 5,2 2,7 — 4,2 Magnesium 1977 12,0 — 13,5 6,0 — 6,9

Källor: Se bilagorna 15—17.

framhållas att valet av basår har en viss betydelse. Åren 1975 — 1977 var förbrukningen av dessa metaller i Sverige relativt låg, vilket leder till att ökningstakten överdrivs något. Detta gäller i särskilt hög grad för magnesi- um.

Ingen av de lätta metallerna utvinns ur gruvor i Sverige. Den helt dominerande delen av aluminiumproduktionen kommer från mineralet bauxit, som det saknas brytvärda fyndigheter av i Sverige. Det pågår emellertid ett intensivt utvecklingsarbete som syftar till att göra det möjligt att använda andra råvaror än bauxit för aluminiumframställning. Även i Sverige pågår arbete på detta område, och det kan inte uteslutas att utvinning av aluminiumråvara i Sverige blir aktuell i framtiden. Titan i metallisk form framställs huvudsakligen ur mineralet rutil, som finns i sandavlagringar vid vissa havsstränder. Brytvärda förekomster saknas i Sverige. Magnesiumme- tall framställs ur havsvatten eller mineralet magnesit. Magnesitfyndigheter av tillräckligt hög kvalitet saknas i Sverige, men framställning av magnesium skulle kunna bli aktuell i samband med utvinning av nickel ur de s.k. peridotitema i fjällkedjan (se avsnitt 8.2.3).

Aluminiummetall framställs i Sverige av importerad aluminiumoxid, som är en mellanprodukt framställd av bauxit.

Större delen av de titan- och magnesiummineral som Utvinns i världen används i icke-metallisk form. Sålunda används titanmineralet ilmenit huvudsakligen som råvara för framställning av pigment (en liten del av produktionen används till framställning av titanmetall). Magnesit och dolomit (ett annat magnesiummineral) används bl. a. till eldfasta produkter. Bauxit och aluminiumoxid används också direkt utan att förädlas till aluminium. Den ickemetalliska användningen av aluminium, titan och magnesium har behandlats i vårt tidigare betänkande (SOU 1977:75) Industri- mineral.

Vad gäller utvecklingen av den svenska försörjningssituationen beträffan- de de lätta metallerna i framtiden finns det inga större anledningar att hysa farhågor.

I det följande sammanfattas prognoserna för var och en av de lätta metallerna.

Aluminium

Världsförbrukningen av aluminium väntas öka långsammare i framtiden än den har gjort tidigare. Ökningstakten är dock högre än för de allra flesta andra metaller. Bland orsakerna till sänkningen av ökningstakten kan nämnas en väntad lägre tillväxt i världsekonomin överhuvudtaget samt prishöjningar på aluminium, vilka i sin tur orsakas främst av höjda energipriser.

Den svenska förbrukningen väntas också öka långsammare än tidigare. Dock skulle förbrukningsökningen kunna ge utrymme för etablerande av ytterligare ett smältverk i Sverige. En sådan nyetablering förutsätter antagli- gen, för att vara ekonomiskt möjlig, utvinning av aluminiumråvara i Sverige. Eventuellt kommer det att visa sig möjligt att producera aluminiumoxid från svenska råvaror, t. ex. från alunskiffer eller med utgångspunkt från restpro- dukter (anrikningssand) från koppargruvan i Aitik. Det förefaller inte finnas någon påtaglig risk för försörjningsstörningar vad gällertillförseln av alumini- um. Eftersom den svenska importen av bauxit är liten och begränsad till bauxit för icke-metallisk användning skulle eventuella, i och för sig mindre sannolika, störningar på denna marknad endast drabba Sverige indirekt. Tillförseln av aluminiumoxid är såvitt kan bedömas också stabil. Däremot gäller som ett generellt omdöme om aluminiumförsörjningen att marknaden domineras av ett mycket litet antal stora företag, vilket innebär risker för en styrd prissättning och för från svensk synpunkt mindre gynnsamma priorite- ringar av kunder vid eventuella bristsituationer.

Titan

Den globala efterfrågan på titan för metallisk användning, i form av titanmetall och ferrotitan, väntas öka tämligen snabbt, framför allt som följd av den väntade expansionen för trafikflyget. Användningen av titan för militära ändamål och i rymdteknologi kan också ha betydelse för den globala förbrukningsutvecklingen.

Titan för metallisk användning kommer sannolikt inte att utvinnas i Sverige. I stället kommer ferrotitan och obearbetad titanmetall att importeras. Medan förbrukningen av titan i form av ferrotitan i stålindustrin väntas vara i stort sett konstant eller öka något, kan verkstadsindustrins efterfrågan på titanmetall komma att öka ganska snabbt. Från försörjningssynpunkt kan det finnas anledning att särskilt uppmärksamma titan. Frånsett prishöjningar som betingats av höjda energipriser har marknaden tidigare kännetecknats av en betydande stabilitet. Sedan årsskiftet 1978/79 har en bristsituation uppstått, som kanske kan ses som ett tecken på att mindre stabila förhållanden är att vänta i framtiden.

Magnesium

Världsförbrukningen av magnesiummetall väntas öka snabbt i framtiden, bl. a. som en följd av att magnesium kommer att ersätta aluminium inom vissa användningsområden. Detta möjliggörs av en relativ prissänkning på magnesium i förhållande till aluminium. Eftersom magnesiummetall huvud- sakligen utvinns ur havsvatten finns det ingen anledning att befara en global bristsituation.

Också i Sverige väntas förbrukningen av magnesiummetall öka snabbt, framför allt inom maskinindustrin. Eftersom det saknas inhemsk produktion och marknaden kännetecknas av en mycket stark företagskoncentration i producentledet finns det anledning att följa försörjningssituationen med viss uppmärksamhet, även om några tecken på försörjningsstörningar inte kan urskiljas nu.

8.2.6. Ädelmetaller

Till ädelmetallerna hör guld och silver. Även platinagruppens metaller (platina, palladium m. fl., se avsnitt 8.2.7 och bilaga 20) brukar räknas hit. Guld och silver har använts till prydnader och som värdemätare under många tusen år, men har först under de senaste hundra åren, som en följd av den tekniska utvecklingen, fått mer betydande industriell användning. Fortfa- rande spelar de dock, främst guld, en viktig roll som värdemätare och ”förvaringsplats" för kapital. På grund härav är marknadsutvecklingen för dessa metaller svår att förutse, eftersom efterfrågan och utbud påverkas av variationer i växelkurser, inflationstakt m. m. Dessutom bör det understry- kas att dessa metaller egentligen inte förbrukas i vanlig mening, dvs. de skingras inte i en form som gör vidare användning omöjlig. Med undantag för nedgrävda och bortglömda skatter finns allt det guld och silver som någonsin utvunnits fortfarande tillgängligt — åtminstone i teorin - för användning. Mot denna bakgrund är det mycket osannolikt att det någonsin skulle uppstå en varaktig bristsituation för guld eller silver. Det kan också förefalla något oegentligt att diskutera förbrukning av dessa metaller. I tabell 8.12 redovisas dock den väntade förbrukningsutvecklingen för ädelmetallerna.

Vad gäller guld väntas större delen av förbrukningsökningen avse place- ringar i guld som företas i syfte att skydda placeraren mot inflationseffekter. Förbrukningsökningen för silver väntas i större utsträckning gå till industriel-

Tabe118.12 Väntad förbrukningsutveckling globalt och i Sverige för ädelmetaller fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell ökning av förbrukningen i förhållande till basår

Metall Basår 1985 2000

Globalt Sverige Globalt Sverige Globalt Sverige Guld 1976 1975 1,3 0,3” 0,8 — 2,6 0,1" Silver 1973 1975 1,9 —2,7 — 4,2” 0,9 — 3,2 —l ,l — 1,71”

” Avser slutförbrukning, dvs. guld som används i färdiga varor. " Avser bruttoförbrukning, dvs. den mängd metall som går åt till framställning av halvfabrikat. Källor: Se bilagorna 18 och 19.

la ändamål. Förbrukningen av såväl silver som guld väntas öka långsammare iSverige än i utlandet. Bruttoförbrukningen av silver kan t. o. m. komma att minska. Detta har främst att göra med att halvfabrikat av dessa metaller tillverkas i liten utsträckning i vån land. Någon förändring härvidlag väntas inte heller inträffa i framtiden.

Nettoförbrukningen av silver, dvs. den mängd silver som går åt i halvfabri- kat som används, kan dock öka tämligen snabbt i Sverige, med 0,4 — 4,1 % per år åren 1975 — 1985 och med 0,2 — 3,9 % åren 1975 — 2000.

Såväl guld som silver utvinns i gruvor i Sverige. De färdiga metallerna framställs också vid Boliden Metall AB:s smältverk i Rönnskär.

I det följande sammanfattas prognoserna för guld och silver.

Guld

Efterfrågan på guld och guldpriset i framtiden är i mycket stor utsträckning beroende av stabiliteten i den globala ekonomiska utvecklingen. Även om användningen av guld för industriella ändamål väntas öka snabbt, kommer större delen av förbrukningen ändå att gå till antingen smycken och prydnadsföremål eller rena investeringsändamål. Omfattningen av den senare efterfrågan är direkt relaterad till graden av instabilitet i valutakurser m. m. Genom att fyndigheter med lägre guldhalter i malmen kommer att brytas i framtiden kan tillgångarna räcka till också vid en betydande efterfrågeökning. Sovjetunionen väntas komma att spela en allt viktigare roll som producent av en stor del av världens guldbehov. Sydafrikas andel av världsproduktionen väntas minska även om Sydafrika förblir den viktigaste producenten.

Produktionen av guld från gruvor i Sverige väntas öka från ca 2 till 3 ton per år. Vid höga guldpriser kan även låga halter av guld i malmen komma att ge väsentliga bidrag till vissa svenska sulfidmalmsgruvors lönsamhet. Produk- tionen av metalliskt guld ur importerade sliger kan komma att öka något, medan guldförbrukningen väntas bli i stort sett konstant. Risken för allvarliga störningar i försörjningen med guld är liten, eftersom stora mängder alltid finns tillgängliga på marknaden. Variationer i guldpriset kan dock skapa problem för industriella användare av guld. Utbudet kan påverkas av händelseutvecklingen i södra Afrika och av ändrade ekonomiskt-politiska prioriteringar från Sovjetunionens sida.

Silver

Den globala efterfrågan på silver väntas öka relativt långsamt i framtiden. Fotoindustrin väntas förbli den viktigaste förbrukningssektom. De upptäckta brytvärda tillgångarna är jämförelsevis små och produktionen av silver från gruvor är sedan flera år mindre än efterfrågan. Underskottet täcks genom förbrukning från lager. Mer än 90 % av världens silverproduktion kommer från gruvor där andra metallers malmer är huvudprodukt. Brytningen av dessa gruvor väntas öka åtminstone lika snabbt som silverefterfrågan. Det finns dessutom, som redan nämnts, mycket stora reserver av silver i form av obearbetad metall (i statsägda och privata lager), mynt m. m. För att detta silver skall bli tillgängligt för marknaden fordras dock förmodligen ganska

betydande prishöjningar.

I Sverige kommer det att vara möjligt att upprätthålla en ganska hög silverproduktion, både i gruvor och av färdig metall. Mindre höjningar utöver den produktionsnivå som uppnåtts under senare år kan bli aktuella. Brutto- förbrukningen väntas vara i stort sett konstant, medan nettoförbrukningen kan komma att öka. Även om det med stor säkerhet inte kommer att uppstå några problem med försörjningen med silver, innebär dock det höga priset att insatser i syfte att ersätta silver med andra material kan leda till betydande besparingar.

8.2.7. Övriga metaller

I bilaga 20 beskrivs ganska kortfattat produktionen och förbrukningen av sjutton övriga metaller av mindre ekonomisk betydelse. Dessa metaller kännetecknas av att de, med undantag av arsenik, kvicksilver och platina, inte haft någon mer betydande industriell användning förrän under tiden efter andra världskriget. De nya industriella tillämpningarna har kommit fram som en följd av behovet av speciella materialegenskaper inom främst elektronik- och kärnkraftsindustrierna.

Av de metaller som behandlas i bilaga 20 produceras arsenik och selen i Sverige (av Boliden Metall AB). Dessutom undersöks möjligheterna att producera tellur. Sverige bedöms också ha vissa tillgångar av gallium, kadmium och sällsynta jordartsmetaller.

Från svensk förbrukningssynpunkt är de viktigaste antimon. arsenik, kadmium, kvicksilver, niob, sällsyntajordartsmetaller, tantal och zirkonium. Antimon används huvudsakligen som legeringstillsats i bly för tillverkning av blybatterier. Antimontrioxid används som brandskyddande medel i vissa plaster. Arseniktrioxid används framför allt för tillverkning av arsenikkemi- kalier för bekämpning av insekter och ogräs samt för konservenng av trä. Kadmiumföreningar används bl.a. som pigment och stabilisatorer i plast, medan metalliskt kadmium utnyttjas som rostskydd på plåt samt i egeringar. Kvicksilver används till elektrisk utrustning och tillverkning av klor-alkali samt i tandvården. Niob tillsätts rostfria stål tillsammans med tantal i syfte att motverka korrosion. Tantal används också i form av tantalkarbidi hårdme- tall. Sällsynta jordartsmetaller, som är en hel grupp av metaller som oftast förekommer tillsammans, utnyttjas bl. a. som katalysatorer i oljeindustrin, som legeringsämnen och i glasindustrin. Det viktigaste användningsområdet för zirkonium är som kapslingsmaterial för uranbränsle i termiska kärnreak- torer. I ickemetallisk form (mineralet zirkon) används zirkorium som gjutsand.

I Sverige förbrukas dessutom små mängder gallium, iridium, platina, selen och vismut. Av de metaller som behandlas i bilaga 20 förbrukas )eryllium, cesium, hafnium och tellur överhuvudtaget inte i Sverige.

I framtiden väntas Världsförbrukningen av särskilt cesium, gallum, plati- na, tantal och zirkonium öka snabbt. Förbrukningen av kvicksilver väntas minska.

8.3. Utvärdering av prognoserna

8.3.1. Prognosresultatenfrån mineralpolitisk synpunkt

I det följande försöker vi att utvärdera och sammanfatta de viktigaste av prognosresultaten och dra slutsatser om dessas betydelse för den framtida mineralpolitiken. I vårt fortsatta arbete ingår dessa slutsatser som en viktig del av motiven för våra förslag.

Vad gäller den framtida produktionsutvecklingen inom mineralsektorn i Sverige bör det understrykas, vilket också gjordes inledningsvis i detta kapitel, att vår prognosmetod kan medföra en systematisk underskattning av den framtida produktionsvolymen, eftersom vi i stort sett bara kunnat ta hänsyn till kända expansionsplaner. Betydelsen av denna brist i prognoserna diskuteras i nästa avsnitt.

I tabell 8.13 visas den väntade produktionsutvecklingen för olika metaller i den svenska gruvindustrin.

Av tabellen framgår att produktionen inte för någon metall väntas minska. Jämfört med tidigare perioder kommer dock gruvindustrins samlade produk- tion, mätt i ton malm, att öka långsammare fram till år 1985 och mycket långsammare fram till år 2000. Medan malmproduktionen ökade från 21 milj ton till 51 milj ton åren 1955 till 1975, vilket motsvarar en årlig ökning på i genomsnitt 4,5 %, skulle den åren 1975 — 1985 öka med 1,2 % per år till 57 milj ton. År 2000 skulle produktionen vara 61 — 62 milj ton, vilket motsvarar en ökning med 0,5 — 0,6 % per år under perioden 1985 — 2000. Värdet av produktionen skulle med de priser vi förutsatt öka från ca 3,2 miljarder kr år 1975 till 3,5 — 4,2 miljarder kr år1985 och 3,8 — 4,6 miljarder kr år 2000 (räknat i 1976 års penningvärde). Fördelningen av produktionsvärdet på olika metaller visas i tabell 8.14.

Reala prisökningar på flera metaller medför att värdet av produktionen ökar något snabbare än produktionsvolymen. Det bör emellertid understry- kas att priserna på de flesta metaller var låga år 1975 och att ökningen därför i praktiken inte blir så stor som den kan se ut av tabellen. Enjämförelse med år 1974, då priserna på fiera metaller var exceptionellt höga, skulle ge ett annat resultat.

Tabell 8.13 Produktionsutvecklingen i den svenska gruvindustrin mätt i metallinne- håll

x_—

Metall Produktion Väntad produktion

år 1975

1985 2000

& Järn, milj ton 19,5 18 20,5 — 21,5 Wolfram, ton 150 575 575 Koppar, tusen ton 38 76 74 Zink, tusen ton 107 154 154 Bly, tusen ton 69 85 85 Guld, ton 2 3 3 Silver, ton 140 160 160

& Källor: Se bilagorna l, 7, 11, 12, 13, 18 och 19.

Tabell 8.14 Värdet av den svenska gruvproduktionen åren 1975, 1985 och 2000. Milj kr i 1976 års penningvärde

1975 1985 2000 Anm.

Järn 2 587,6 2 220 — 2 700 2 530 — 3 225 Wolfram 7,7 32 — 37 32 — 37 Koppar 234,9 725 — 855 665 — 790

Zink [85,3 265 265 Bly 87,1 140— 160 115— 135 Guld 40 60 60 Ingen prisprognos Silver 88 100 100 Ingen prisprognos

Källor: SOS Bergshantering 1975, värden för 1985 och 2000 beräknade på grundval av prognoserna i bilagorna 1, 7, 11, 12, 13, 18 och 19.

Prognoserna tyder alltså på en svag produktionsutveckling totalt sett för gruvindustrin. Jämfört med den totala industriproduktionen skulle produk- tionsvolymen i gruvindustrin öka mycket långsamt. I detta sammanhang bör dock understrykas att vi inte har sett någon anledning att räkna med produktionsminskning som ett alternativ. Jämfört med andra branscher som drabbats hårt av nedgången i världsekonomin och som har svår konkurrens från länder med låga kostnader skulle alltså gruvindustrin hävda sig tämligen väl. Vi har inte betraktat alternativet produktionsminskning som realistiskt eller sannolikt. Enligt vår bedömning, som bygger på de prisprognoser som redovisas i bilagorna, kommer produktionen i Sverige att visa tillräcklig lönsamhet för att kunna upprätthållas. Denna bedömning bygger naturligtvis på förutsättningen att konkurrensförhållandena inte rubbas genom att produktionskostnaderna i Sverige ökar snabbare än utomlands. Vi har emellertid inte sett någon anledning att anta att kostnadsutvecklingen i Sverige i framtiden skulle skilja sig från den i utlandet.

Prognosen innebär dock ändå ett klart brott i den tidigare trenden — produktionen skulle växa långsammare i framtiden. Till en del beror detta på att vi endast kunnat utgå från någorlunda väl dokumenterade investerings- och produktionsplaner. Vi har därför inte kunnat förutse de beslut om utvidgningar av produktionskapaciteten i form av utbyggnad av existerande gruvor eller produktionsstan i nya gruvor som kan fattas i framtiden. Emellertid kan vi anta att sådana tillskott av produktionskapacitet med stor sannolikhet kommer. Under efterkrigstiden har flera nya fyndigheter upptäckts och några nya gruvor har tagits i drift. Flera gruvor har också lagts ned, men produktionsökningen i de nya gruvorna har mer än kompenserat bortfallet av de gamla. Med tanke på dels att betydligt större resurser har satsats på prospektering under efterkrigstiden än tidigare under 1900-talet, dels att prospektering normalt sett resulterar i gruvdrift först efter många är (normalt 15 — 40 år i Sverige), förefaller det rimligt att anta att nya fyndigheter kommer att kunna tas upp i Sverige under tiden fram till år 2000. Vi saknar emellertid underlag för en prognos över hur många nya fyndigheter som kommer att brytas eller hur stor produktionen kommer att vara i dessa. I stället kan de bedömningar som nu redovisats ses som en förutsägelse om den framtida produktionsvolymen om prospekteringen misslyckas med att hitta nya brytvärda fyndigheter.

Trots vad som nyss anförts kan något ändå sägas om sannolikheten för att

nya fyndigheter kommer att tas upp, även om det inte är möjligt att göra kvantitativa uttalanden. För det första kan konstateras att det finns små utsikter till att vår prognos för år 1985 skall överträffas mer än marginellt. Eftersom det tar mycket lång tid att få i gång produktionen i en ny gruva eller åstadkomma stora produktionsökningar i en gruva i drift, kommer större investeringar som börjar planeras efter utgivningen av detta betänkande knappast att kunna genomföras före år 1985. Produktionstillskott utöver prognosen kommer därför förmodligen att inträffa först under perioden 1985 — 2000. Mot bakgrund av de bedömningar om priser, kostnader och geologis- ka förutsättningar som görs i prognoserna för de olika metallerna är det också möjligt att säga något om vilka slag av fyndigheter som kan komma att tas i drift fram till år 2000.

Sålunda får det betraktas som mycket osannolikt att det i Sverige skulle finnas oupptäckta järnmalmsfyndigheter av en sådan storlek och kvalitet och med sådana geologiska karakteristika i övrigt att de skulle kunna exploateras till kostnader som understiger världsmarknadspriserna. De upptäckta fyndig- heter som nu inte bryts kan komma att exploateras i framtiden, men de kan inte ge mer än marginella produktionstillskott.

Vad gäller sulfidmalmerna kan det inte helt uteslutas att stora, låghaltiga kopparfyndigheter av samma slag som Aitik kan komma att upptäckas och brytas före år 2000. Det är inte heller osannolikt att nya, mindre fyndigheter av koppar- och zinkmalm kan komma i drift, särskilt inom de områden där det redan finns anrikningsverk som kan utnyttjas. Däremot är sannolikheten för brytning av nya blymalmer lägre, på grund av de förutsedda lägre blyprisema i framtiden och den tidigare beskrivna utvecklingen i riktning mot en allt mindre andel av världsproduktionen för de rena blygruvorna.

Prospekteringen efter legeringsmetaller har kommit i gång jämförelsevis sent i Sverige. Förutsättningarna att hitta brytvärda malmer av bl. a. nickel, molybden, wolfram och vanadin betraktas dock som tämligen goda. Det är mycket möjligt att brytning av legeringsmetallernas malmer kommer att svara för större delen av ett eventuellt produktionstillskott i framtiden.

Härutöver kan brytning komma att påbörjas i ”nya” slag av fyndigheter, av vilka några innehåller flera olika mineralråvaror. Alunskiffrarna och peridoti- tema i fjällkedjan är exempel på sådana fyndigheter. Eftersom dessa, för att nå lönsamhet, måste brytas i stor skala skulle varje ny gruva av detta slag innebära ett betydande tillskott till produktionen.

Slutligen bör också industrimineralen nämnas, trots att dessa egentligen inte behandlas i detta betänkande utan i vårt delbetänkande (SOU 1977:75) Industrimineral. Dessa mineral utvinns i ganska liten utsträckning i Sverige, men det bedöms finnas goda förutsättningar för produktion av några industrimineral som inte utvinns i dag, bl. a. baryt, glimmer och kaliumråva- ror. Dessutom bedöms utvinningen av flera andra industrimineral, bl.a. apatit, flusspat, fältspat, kaolin och olivin, kunna öka. I flera fall väntas de nu nämnda industrimineralen komma att utvinnas som biprodukter.

Vad gäller den vidare bearbetningen av de malmer som bryts (och av importerade sliger) framgår det av prognoserna att vi räknar med att produktionen av några metaller kommer att öka. Prognoserna för produktio— nen av metaller och ferrolegeringar framgår av tabell 8.15.

Produktionen av ferrokiselmangan har upphört. Ferrokiselproduktionen

Tabell 8.15 Avsaluproduktion av färdiga, obearbetade metaller och av ferrolegering- ar i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton

1975 1985 2000

Ferrokiselmangan” 8,6 0 0 Ferrokrom och

ferrokiselkrom” 108 276 276 Ferromolybden" 1,7 3,5 3,5 Ferrowolfram” 0,7 0,7 0,7 Ferrovanadin" 0,4 0,8 0,8 Ferrokisel” 52,1 0 0 Kiselmetall 16,4 13 — 19 13 — 19 Koppar!J 60 90 90 Bly 37 70 70 Aluminium 78 83 83 Guld, ton 3,4 4 — 6 4 — 6 Silver, ton 219 200 — 300 200 — 300

” Tusen ton legering. " Råkoppar (blisterkoppar). Källor: Se bilagorna 3, 4, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 15, 18 och 19.

lades ned redan år 1977. Produktionen av ferrokrom, ferromolybden, ferro- vanadin, koppar, bly, aluminium, guld och silver väntas öka, medan produk- tionen av ferrowolfram och kiselmetall i stort sett väntas förbli konstant. Värdet av produktionen framgår av tabell 8.16, som utgår från de prisantagan- den som gjorts i prognoserna. På grund av förutsedda prisökningar på flera metaller väntas det totala produktionsvärdet öka.

Prognosen för den totala metallproduktionen är behäftad med samma brister som prognosen för den totala gruvproduktionen. Fram till år 1985 inträffar troligen inga händelser som inte är beaktade i prognoserna. Använd- ningen av intervall markerar den osäkerhet som kan finnas. På längre sikt kan dock produktionskapaciteten både öka och minska på sätt som vi inte kunnat förutse. I motsats till vad som gällde för gruvproduktionen anser vi oss alltså inte kunna utesluta produktionsminskningar totalt sett. Produktionen av fiera av de produkter det här rör sig om är mycket energikrävande. Ändrade energipriser eller ändrade förutsättningar för energitillförseln i övrigt kan därför påverka möjligheterna att fortsätta produktionen. Detta illustreras av att den svenska produktionen av såväl ferromangan som ferrokisel upphört under senare år. I kapitel 6 har vi antagit att realpriset på elkraft inte kommer att förändras i framtiden. Om detta antagande visar sig vara riktigt bör det vara möjligt att nå de produktionsvolymer som visas i tabell 8.15. Om elpriset å andra sidan skulle stiga kan producenterna av ferrolegeringar och av aluminium få svårigheter att hålla kostnaderna för sina produkter under världsmarknadspriserna.

Eventuella utökningar av produktionen utöver vad vi räknat med kan bli aktuella efter år 1985, även om detta får anses som mindre sannolikt. Även med den förutsedda ökningen av gruvproduktionen av koppar kommer det att finnas kapacitet i Boliden Metall AB:s smältverk i Rönnskär som får täckas genom import av utländska sliger och skrot. Gruvproduktionen kan alltså öka ganska mycket utan att det finns anledning att därför öka smältverkskapaci-

Tabell 8.16 Värdet av avsaluproduktionen av färdiga obearbetade metaller och av ferrolegeringar i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Milj kr i 1976 års penningvärde

R_—

1975 1985 2000 Ferrokiselmangan 15,2 0 0 Ferrokrom och ferrokiselkrom” 430,4 1 145 1 145 Ferromolybden 39,8 195 — 245 105 '— 130 Ferrowolfram 33,4 35 — 40 35 — 40 Ferrovanadin 15,9 35 — 45 40— 50 Ferrokisel 95,9 0 0 Kiselmetallb 84,9 > 85 > 85 Koppar 261,4 605 — 710 570 — 675 Bly 67,8 170— 190 135— 165 Aluminium 311,9 450 520 Guldf 40,4 70 — 130 70 — 130 Silverd 118,3 110— 165 110— 165 Summa 1515,3 2900—3205 2815—3105

___—__—

" Krominnehållet i ferrokiselkrom har värderats till 80 % av krominnehållet i lågkolad ferrokrom, medan kiselinnehållet har värderats som kiselinnehållet i ferrokisel. De antagna priserna för år 1985 skall betraktas som maximipriser. Ingen prisprognos har gjorts för år 2000. Här har priset år 2000 antagits vara detsamma som år 1985. " Någon prisprognos har inte gjorts. Priset har här antagits vara detsamma år 1985 och år 2000 som år 1975. [' Någon egentlig prisprognos har inte gjorts. De antagna priserna skall betraktas som minimipriser. '] Någon prisprognos har inte gjorts. Priset har här antagits vara detsamma åren 1985 och 2000 som år 1975. Källor: SOS Bergshantering 1975. Se i övrigt bilagorna 3,4, 6, 7, 9,10, 11, 13, 15, 18, 19 och 21.

teten utöver vad vi har förutsett. Vi betraktar också en utbyggnad i syfte att ta hand om ytterligare utländskt material som osannolik. Vad gäller blyproduk- tionen har vi tidigare konstaterat att även den ökning som vi förutsett är beroende av att smältverkskapaciteten i EG-länderna inte byggs ut i alltför stor omfattning. En ytterligare ökning får därför ses som mindre sannolik. Vi har också konstaterat att det knappast kommer att finnas ekonomiska förutsättningar för nyetablering av ett zinkverk för primärmetall i Sverige. Produktionen av aluminiummetall kan öka, om det visar sig möjligt att utnyttja inhemska aluminiumråvaror. Energiprissänkningar skulle öka dessas konkurrenskraft. Guld- och silverproduktionen är främst beroende av guld- och silverinnehållet i de kopparsliger som används i Boliden Metall AB:s kopparsmältverk. Ökningar utöver vad vi antagit ter sig osannolika.

Sammanfattningsvis kan konstateras att möjligheterna att öka produktio- nen är ganska små och att en viktig förutsättning för att totalproduktionen inte skall minska är att realpriset på elkraft inte stiger alltför mycket. Vad gäller utvecklingen av järn- och stålproduktionen hänvisas till det resone- mang som förs i avsnitt 8.2.2 och som utmynnar i att det inte torde finnas förutsättningar för några mer betydande ökningar av den totala produktionen av järn och stål, medan å andra sidan förädlingsvärdet kan komma att öka genom längre driven specialisering och vidareförädling.

År 1977 sysselsattes sammanlagt 12 880 människor i gruvindustrin, varav

knappt 9 000 i järnmalmsgruvor och nästan 4 000 i sulfidmalmsgruvor. Under senare år har antalet anställda minskat snabbt på grund av de nedläggningar som skett. De nedläggningar och personalminskningar som skett under år 1978 bedöms ha lett till att antalet sysselsatta nu är 7 800— 8 000 ijärnmalmsgruvor och 3 500—3 600 i sulfidmalmsgruvor, sammanlagt 11 300 — 11 600. Antalet sysselsatta i Norrbotten och Västerbotten kan beräknas till 8 000 —- 8 300, medan ca 3 300 — 3 600 sysselsätts i Mellansverige. Under tiden ! fram till år 1985 väntas LKAB:s personal i de norrbottniska järnmalmsgru- vorna minska med ca 530 anställda. Sysselsättningen vid SSAB:s gruvor i Mellansverige bedöms minska med 300 personer och vid övriga mellansven- ska järnmalmsgruvor med 200 — 300 personer. Några sysselsättningstillskott ; väntas dock komma. Som nämnts i bilagorna 11 Koppar, 12 Zink och 13 Bly ? räknar vi med vissa kapacitetstillskott på sulfidmalmssidan. Den samman- lagda sysselsättningseffekten av dessa skulle vara en ökning med mer än 400 arbetstillfällen, varav 200 i Aitik, 100 i Viscaria, 50 i Stekenjokk, 50 i Åmmeberg och 40 i Laisvall. Netto skulle detta för år 1985 innebära 10 600 — 11 000 sysselsatta, varav 6 700 — 7 000 i järnmalmsgruvor och resten i sulfidmalmsgruvor. 1 Norrbotten och Västerbotten skulle antalet sysselsatta vara 7 900 — 8 200, och i Mellansverige 2 700 — 2 800. Det är svårt att bedöma sysselsättningsutvecklingen efter år 1985. Med utgångspunkt från de progno- ser vi redovisat för produktionen och ett antagande om 2 % årlig produktivi- tetstillväxt skulle resultatet bli mellan 8 500 — 8 900 anställda år 2000. Det bör understrykas att detta är en mycket grov beräkning. Den påverkas naturligt- vis starkt av våra antaganden beträffande produktionsutvecklingen, där vi som redan nämnts bedömer det som troligt att vi har underskattat den framtida produktionen i nya fyndigheter. Med hänsyn till gruvindustrins stora betydelse för sysselsättningen på fiera orter i vårt land finns det dock all anledning att se allvarligt på en sådan utveckling och att möta den med kraftfulla insatser i syfte att antingen bevara sysselsättningen i gruvindustrin eller skapa andra arbetstillfällen som kan ersätta dem som försvinner i gruvindustrin.

Som framgått av avsnitt 8.2 väntas den svenska förbrukningen av de flesta metaller öka långsammare än Världsförbrukningen. Detta är till stor del en konsekvens av att vårt land inte längre befinner sig i det industriella uppbyggnadsstadiet, då mineralförbrukningen ökar snabbt. Till den låga ökningstakten bidrar också att förutsättningarna för snabb tillväxt i den råvarubaserade industrin inte är lika goda som i många andra länder. Med de bedömningar vi gjort av den framtida produktionen och förbrukningen kommer ändå Sveriges beroende av omvärlden att öka. Detta gäller antagli- gen även om vi genom olika antaganden försöker kompensera för den redan nämnda underskattningen av produktionen i framtiden. I tabell 8.17 redovi- . sas den väntade utvecklingen av den svenska förbrukningen av olika metaller. Tabellen visar bruttoförbrukningen, dvs. den mängd metaller som går åt till produktion av halvfabrikat. ,

Bruttoförbrukningen kan sägas vara av primärt intresse från försörjnings- synpunkt. Nettoförbrukningen, dvs. den mängd metall som ingår i använda , halvfabrikat, är av mindre intresse, eftersom risken för störningari halvfabri- kattillförseln kan bedömas som relativt liten. För alla metaller gäller nämligen att produktionen av halvfabrikat är spridd på fiera företag och länder, medan

Tabell 8.17 Bruttoförbrukning av metaller i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton metallinnehåll (utom för stål, där totalvikten anges)

1975 1985 2000 Handelsstål 2 677” 3 175 3 175 Specialstål ] 122” 1 175 —1 765 1 225 —2460 Mangan 81 71,1 — 78,6 70,2 — 83,9 Krom 68 85,4 — 117,2 89,5 — 147,0 Nickel 28,5 26,0 — 33,6 27,3 — 37,6 Molybden 5,0 5,41 — 8,96 5,88 — 10,93 Wolfram 1,7 2,26 — 2,74 3,56 — 5,79 Kobolt 0,58 0,89 — 1,00 1,05 — 1,59 Vanadin 0,86 1,01 — 1,3 1,08 — 1,84 Kisel 35 31,1 — 35,7 33,3 — 42,1 Koppar 126,1 147 — 159 176 — 204 Zink 47 62 62 Bly 38,8” 35 35 — 40 Tenn 0,6 0,35 0,2 Aluminium 120 143 — 161 261 — 292 Titan 1,1f 1,34— 1,57 1,36— 1,61 Magnesium 0,92d 2,21 — 2,45 3,37 — 4,06 Guld? 0,0034 0,0035 0,0035 Silver 0,07 0,05 — 0,1 0,05 — 0,1 " Avser åren 1973/75. " Avser år 1974. C Avser år 1976. ” Avser år 1977. * Avser slutförbrukning, dvs. mängd guld i färdiga varor. Källor: Se bilagorna 1—19.

produktionen av malm och obearbetade metaller kan vara koncentrerad till ett mycket litet antal producenter. Denna spridning av produktionen innebär att produktionsavbrott i en anläggning inte drabbar användarna så hårt. Det finns alltid andra leverantörer. Dessutom reagerar halvfabrikattillförseln relativt långsamt på störningar i tidigare led, vilket beror på att det finns lager av produkter i olika bearbetningsstadier som till en viss grad kan absorbera störningar i tillförseln.

Jämförelser mellan bruttoförbrukningens utveckling och utvecklingen av produktionen av malmer, ferrolegeringar och metaller i framtiden visar att den svenska produktionen kommer att svara för en mindre del av försörjning- en med de flesta metaller. Detta gäller förmodligen för mangan, molybden, wolfram, kisel och aluminium. För krom, vanadin och koppar är utveckling- en osäker. Vi är nu helt beroende av import av nickel, kobolt, tenn, titan och magnesium. I prognoserna förutsätts att så kommer att vara fallet även i framtiden. Den svenska produktionen av bly, guld och silver väntas öka i förhållande till förbrukningen. Produktionen av zinkslig väntas öka mer än förbrukningen, men vi utgår från att det inte heller i framtiden kommer att produceras primär Zinkmetall i Sverige. Vad gäller stål är begreppet bruttoför- brukning inte särskilt relevant eftersom en mycket liten del av produktionen säljs i form av ämnen (råvara för tillverkning av halvfabrikat). Produktionen av halvfabrikat av de viktigaste stålsorterna väntas dock öka långsammare än nettoförbrukningen, som produktionen i detta fall bör jämföras med.

1 Å andra sidan kan så- dana enkla mått leda till felaktiga slutsatser, efter- som de inte tar hänsyn till sådana faktorer som utrikeshandel med råva- ror i olika bearbetnings- stadier — vilken ofta är betingad av betydelse- fulla skillnaderi kvali- tetskrav mellan svenska och utländska användare. De tar inte heller hänsyn till förekomsten av kom- mersiella bindningar mellan företag.

I detta sammanhang bör framhållas att återvinningen av metaller ur skrot är en okänd faktor som kan påverka försörjningsläget. Det går inte att direkt jämföra produktion av slig, ferrolegeringar och färdig obearbetad metall med förbrukningen för att därigenom få fram ett enkelt mått på självförsörjnings- graden. För många metaller svarar återvinning ur skrot för en betydande del av tillförseln. Vi har inte kunnat göra prognoser för återvinningen annat än för enstaka metaller, vilket beror på dels att återvinningen i nuläget är svår att belägga statistiskt, dels att återvinningen i sig själv är svår att förutse. Den är bl. a. beroende av lagstiftning, teknologisk utveckling, värderingar beträffan- de miljöförhållanden m. m. Vi kan därför inte heller redovisa några enkla mått på självförsörjningsgraden i framtiden, vilket kanske skulle ha varit värdefullt'. Vi får i stället försöka redovisa mer differentierade bedömningar, i vilka vi söker väga samman olika faktorers betydelse för utvecklingen av Sveriges försörjningssituation.

Inledningsvis kan vi, mot bakgrund av vad som nu anförts, konstatera att Sveriges beroende av omvärlden för sin mineralförsörjning förmodligen kommer att öka. Det kan finnas anledning att undersöka vilka länder och företagsgrupperingar som kommer att vara viktiga leverantörer till svensk industri i framtiden. Beroende av enstaka länder för tillförseln av en metall kan motivera att försörjningssituationen hålls under uppsikt och att särskilda åtgärder vidtas i syfte att trygga försörjningen. Detta gäller särskilt om det finns anledning att anta att tillförseln kan störas av politiska eller militära konfiikter, transportsvårigheter, ”OAPEC-aktioner” eller liknande. Beroen- de av enstaka företag kan motivera åtgärder av samma slag, särskilt om företagen har en dominerande ställning på världsmarknaden. I tabell 8.18 har -vi bedömt de olika metallerna med hänsyn till olika faktorer i syfte att

identifiera de metaller som kan anses ”kritiska” från försörjningssynpunkt. Järn har inte tagits med i tabellen av lätt insedda skäl. Tabellen ger en schematisk bild och det finns anledning att varna för alltför långtgående tolkningar av den.

De olika faktorerna bör kommenteras något. Antalet kryss i varje kolumn markerar i vilken grad faktorn i fråga ”passar in” på metallen. Inget kryss betyder att faktorn är betydelselös, tre kryss betyder att den är mycket viktig. Den första faktorn, ”liten eller obetydlig svensk produktion i framtiden", avser produktionen i samtliga bearbetningsstadier fram till halvfabrikat. De två kryssen för zink i den första kolumnen innebär alltså att även om produktionen av zinkslig i Sverige kommer att vara betydande i framtiden så är sannolikheten mycket stor för att primär Zinkmetall inte kommer att produceras — även om den möjligheten inte bör uteslutas för all framtid. Den andra faktorn, ”stor andel av framtida leveranser från u-länder eller stats- handelsländer” har tagits med därför att risken för politiska eller militära konfiikter samt för avbrott i transportsystem har bedömts vara störst i u-länder. Leveranser från statshandelsländer är beroende av dessa länders egna planer. Erfarenhetsmässigt finns det risker för att sådana leveranser inskränks eller upphör vid ingången av en ny planperiod — eller när planen ställer krav på prioritering av andra sektorer än mineralutvinning i dessa länders ekonomi. Den tredje faktorn, ”stor andel av framtida leveranser från enstaka företag”, har tagits med därför att beroende av ett eller ett fåtal företag innebär risker för försörjningen om detta eller dessa företag råkar i finansiella

Tabell 8.18 Bedömning av Sveriges framtida försörjningssituation för olika metaller

Liten Stor an— Stor an- Hög grad Sam- Samman- eller del av del av av före- arbete fattan- ' obetyd- framtida framtida tagskon- mellan de be- lig leveran- leveran- centra- produ- dömning svensk ser från ser från tion, cent- produk- u-länder enstaka sam- länder tion eller företag arbete i fram- stats- mellan tiden handels- företag länder Mangan XXX XXX X XX X XX Krom XXX XXX XX XX X XX Nickel XX X XX XX XX Molybden XX X XXX XXX XXX Wolfram XX XX X X XXX XXX Kobolt XX XX XXX XXX X XXX Vanadin X X XX X X Kisel XX X Koppar X X X XXX X Zink XX XX X Bly XXX X Tenn XXX XXX XX X XX X Aluminium X XX XXX XX XX X Titan XXX XX XXX XX XX Magnesium XX XX XX X Guld XX XX Silver XX

svårigheter, blir föremål för fackliga stridsåtgärder eller drabbas av tekniska produktionsstörningar. Hur allvarligt sådana risker skall bedömas beror dock på om det finns alternativa leverantörer. Därför har den fjärde faktorn, "hög grad av företagskoncentration, samarbete mellan företag”, tagits med. Vad gäller samarbetet mellan företag bedöms detta främst kunna leda till monopo- listisk prissättning snarare än inställda leveranser. En monopolistisk prispoli- tik är dock inte heller särskilt fördelaktig ur kundens synvinkel och ökar i och för sig dessutom risken för störningar i leveranserna. För att monopolprissätt- ning skall vara möjlig måste nämligen produktionen begränsas, vilket leder till risk för underskott i tider av hög efterfrågan eller vid tillfälliga produk- tionsstörningar. Den femte faktorn, "samarbete mellan producentländer”, syftar på samarbete av samma slag som OPEC. Också detta slag av samarbete syftar främst till att åstadkomma en monopolprissättning. Samma riskbe- dömning gäller som för företagen. Slutligen görs i den sjätte kolumnen en sammanfattande bedömning. Denna görs inte främst med utgångspunkt från det sammanlagda antalet kryss utan som en sammanvägning av de fem faktorerna, med hänsyn tagen till varje faktors relativa betydelse.

Den mycket schematiska bedömningen i tabell 8.18 ger till resultat att de mest ”kritiska” metallerna från försörjningssynpunkt är molybden, wolfram och kobolt. Därefter följer mangan, krom, nickel och titan. Försörjningssitua- tionen för desa sju metaller är sådan att det finns anledning att hålla den under särskild uppsikt. De viktigaste bakomliggande faktorerna är för

mangan, krom, kobolt och titan koncentrationen av produktionen till u-länder och statshandelsländer. För kobolt bidrar att ett enda företag svarar för större delen av världsproduktionen. För nickel och molybden har företagskoncentrationen och sannolikheten för samarbete mellan företagen varit avgörande för bedömningen. Wolfram har bedömts som ”kritisk" mot bakgrund av dels att u-länder och statshandelsländer väntas svara för en stor andel av framtida leveranser, dels att sannolikheten för samarbete mellan producentländerna bedöms som betydande. Dessutom tillkommer att wolframmarknaden är mycket instabil samt att information om produktions- och investeringsplaner m. m. är ytterst svåråtkomlig.

Fem andra metaller, nämligen vanadin, koppar, tenn, aluminium och magnesium, bedöms som måttligt ”kritiska”. Avgörande för bedömningen har varit dels förekomsten av svensk produktion i vissa fall, dels marknader- nas allmänna stabilitet. Vad gäller tenn kan det internationella tennavtalet tillsammans med USA:s stora beredskapslager anses innebära en tämligen betryggande garanti för stabilitet i tillförseln.

Försörjningssituationen för kisel, zink, bly, guld och silver har bedömts som tillfredsställande, trots kryss i vissa kolumner.

Forskning och utveckling kan i framtiden komma att spela en viktigare roll i mineralpolitiken än förut. Som framgår av beskrivningen i bilagorna pågår det omfattande utvecklingsarbete på flera håll som kan göra det möjligt att utvinna metaller från ”nya” slag av fyndigheter, öka effektiviteten i utvin- ningen eller återvinna större mängder metaller från skrot. Inte minst i Sverige sker en utveckling som kan få effekter både på produktionsvolym i gruv- och metallindustrin och på försörjningssituationen. De metaller som är av särskilt intresse från svensk synpunkt i detta sammanhang är fiera av legeringsmetal- lerna och aluminium. Många av legeringsmetallerna, t. ex. molybden, kobolt och vanadin, kan utvinnas ur alunskiffrar i mängder som skulle få betydelse för försörjningssituationen. De ekonomiska förutsättningarna för utvinning- en är dock starkt beroende av de framtida uranpriserna. Det är vidare tekniskt möjligt att utvinna nickel och kobolt ur peridotitema i fjällkedjan, även om det fortfarande är oklart huruvida en sådan utvinning skulle vara försvarlig från ekonomisk synpunkt. Också magnesium och platina skulle kunna utvinnas ur peridotitema. Aluminiumråvara kan komma att utvinnas ur antingen alunskiffrar eller restprodukter från kopparmalmsbrytningen i Aitik.

Vissa av de 5. k. ”övriga metaller” som beskrivs i bilaga 20 skulle eventuellt också kunna utvinnas i Sverige som en följd av förbättrade utvinningsmeto- der. Hit hör bl. 3. de 5. k. sällsynta jordartsmetallerna. Ett ökat tillvaratagande av restprodukter, bl. a. fiera industrimineral, i svenska gruvor skulle kunna förbättra dessa gruvors ekonomi och också försörjningssituationen för dessa mineral. I bilagorna nämns bl. a. utvinning av fosforråvara från vissa järnmalmer och, som nyss påpekades, aluminiumråvara (samt olika industri- mineral) från kopparmalmsbrytning i Aitik. Vanadin skulle, vid tillräckligt höga priser, kunna utvinnas ur slaggen från järn- och stålverk. En anläggning för utvinning av vanadin ur sot från oljekraftverket i Stenungsund kommer inom kort att sättas i gång. Den tekniska utvecklingen inom mineralsektorn som helhet kommer också att påverka de svenska företagens konkurrens- kraft. Om dessa skall kunna fortsätta att sälja sina produkter till priser som

bestäms av förhållandena på världsmarknaden är det nödvändigt att de kan effektivisera sin produktion i samma takt som konkurrenterna. I detta betänkande har vi inte gjort något försök att utvärdera de svenska företagens möjligheter att hålla en tillräckligt hög standard på sin forsknings- och utvecklingsverksamhet. Denna fråga kommer dock att tas upp i vårt slutbetänkande.

Produktion i gruv- och metallindustrin är förknippad med fiera svårlösta problem i fråga om inre och yttre miljö. På några ställen i bilagorna har vi särskilt nämnt metaller, för vilka miljöproblemen är av en sådan storleksord- ning att de kan lägga hinder i vägen för en framtida utvinning. Exploateringen av såväl alunskiffer som peridotiter är sålunda förenad med en landskapspå- verkan och effekter på yttre miljön i övrigt som kommer att leda till starka restriktioner. Dessutom finns det möjligheter att mineralutvinningen på längre sikt allt mer kommer att inriktas på stora, fattiga fyndigheter, som kan utvinnas i dagbrott. Härigenom skulle stordriftsfördelarna kunna utnyttjas till fullo. Detta medför emellertid också stora påfrestningar på miljön, vilket kan begränsa expansionsmöjligheterna. I detta betänkande har vi inte gjort någon grundlig kartläggning av de krav hänsynen till god yttre och inre miljö ställer på mineralutvinningen i framtiden. I stället kommer denna fråga att diskuteras under vårt fortsatta arbete.

,.

8.3.2. Kritik och vidareutveckling av prognosresultaten

Det är ganska lätt att rikta kritik mot de resultat som kommit fram genom prognosarbetet. Kritiken kan vara av två slag. Den kan dels inrikta sig på metodiska och tekniska brister i konstruktionen av prognoserna, dels peka på alla förhållanden som inte har belysts men borde ha diskuterats. Vid en diskussion av prognosresultatens kvalitet är det emellertid viktigt att hålla i minnet att detta betänkande inte innebär att vårt arbete är avslutat. De problem som aktualiseras genom prognoserna kommer att studeras ytterliga- re, och faktorer som under prognosarbetets gång blivit viktigare kommer att ägnas särskild uppmärksamhet. Det senare är viktigt att påpeka mot bakgrund av att hela den ekonomiska situationen för gruvindustrin föränd- rats sedan år 1974, då vi påbörjade vårt arbete. Då var huvudsyftet med prognoserna att ge underlag för en bedömning av Sveriges framtida försörj- ningssituation. De data som samlades in och bearbetades för att ligga till grund för prognoserna strukturerades också på ett sådant sätt att detta skulle vara möjligt. Senare har den svenska gruv- och metallindustrins konkurrens- förmåga och framtid allt mer kommit i förgrunden. Vi har försökt samla in och bearbeta uppgifter som skulle möjliggöra en analys också av dessa problem. Som framgår av avsnitt 8.3.1 har vi bara lyckats till en del. Det återstår fortfarande att göra en mer djupgående analys av företagens konkurrensförhållanden på längre sikt. Även om vi till stor del blivit hjälpta av de utredningsresultat som framkommit under den senaste tiden får dock den bedömning som redovisades i avsnitt 8.3.1 ses som mycket översiktlig. I vårt slutbetänkande kommer vi att redovisa en mer detaljerad bild och också ta ställning till vilka åtgärder som kan vara lämpliga i syfte att förstärka utvecklingsmöjligheterna.

I det följande redovisas ganska kortfattat vilken kritik som vi själva anser

oss kunna rikta mot det arbete som utförts hittills och hur vi avser att gå till väga för att avhjälpa dessa brister.

De tekniska och metodmässiga bristerna i prognosen har till en del diskuterats tidigare. Den viktigaste av dessa är den redan nämnda systematis- ka underskattningen av produktionen. Som vi redan har redovisat är det inte möjligt att helt och hållet kompensera för denna underskattning. ] stället har vi i avsnitt 8.3.1 försökt att mer allmänt diskutera förutsättningarna för en ökning av produktionen. I samband med att vi i slutbetänkandet tar ställning till inriktningen och omfattningen av prospekteringen i framtiden skall vi också försöka att ge en bättre underbyggd bedömning av de troliga resultaten av denna prospektering i form av nya fyndigheter.

Prognoserna för förbrukningsutvecklingen i framtiden är av mycket varierande kvalitet. Delvis avspeglar detta en medveten prioritering. Vi har lagt ned mest arbete på att analysera förbrukningen av de metaller som är , viktigast för Sveriges ekonomi. Variationerna i detaljeringsgrad beror dock 1 också på att det underliggande statistiska materialet är av varierande kvalitet. I fiera fall har vi tvingats uppskatta kvantiteter. Allmänt sett bör dock avvikelsen i fråga om de viktigaste uppgifterna i det statistiska materialet (total produktion, förbrukning och utrikeshandel) ligga inom 5 %. Vad gäller de bedömningar av utvecklingen inom olika förbrukarbranscher som ligger till grund för prognoserna för förbrukningen kan de självfallet visa sig vara felaktiga. Vi utgår dock från att det av oss påbörjade prognosarbetet kommer att fortsätta (se kapitel 9) och att prognoserna härvid kan göras successivt bättre underbyggda och mer detaljerade.

En brist som drabbar prognoser för både produktion och förbrukning är att de i stort sett bygger på de faktiska förhållandena i början eller mitten av 1970-talet. Den redovisning av den historiska utvecklingen som görs i bilagorna går i några fall bara fram till år 1975. Sedan dess har villkoren för världens mineralproduktion, liksom produktionsstruktur och förbruknings- struktur, förändrats. Till de viktigaste förändringarna hör de höjda energipriserna och den svaga efterfrågeutvecklingen för fiera metaller som världsrecessionen lett till. Vad gäller tillgången och priserna på energi har vi i kapitel 7 ganska översiktligt diskuterat tänkbara effekter på den svenska mineralsektorn av förändringar i dessa avseenden. Vi har också försökt att i prognosavsnitten få med beskrivningar av de allra senaste årens utveckling och förändringar, men det går inte att bortse från att det statistiska underlags- materialet delvis kan vara inaktuellt. Som redan anförts räknar vi dock med att det kommer att ske en kontinuerlig uppföljning av vårt arbete och att man i det sammanhanget också aktualiserar det statistiska materialet.

En måhända viktigare begränsning är att vi inte haft möjligheter att mer ingående analysera vare sig den globala ekonomiska utvecklingen eller olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen i Sverige. De antaganden vi hämtat från andra håll kan självfallet visa sig vara helt felaktiga. Detta understryker ytterligare behovet av en kontinuerligt uppföljning av prognos- arbetet.

Många faktorer kunde ha belysts mer utförligt i detta betänkande. Vi har , redan nämnt de svenska mineralföretagens framtida utveckling som ett exempel, som vi återkommer till i slutbetänkandet.

En annan faktor av betydelse är de stora internationella företagens kontroll

över och betydelse för utvecklingen. I kapitel 4 beskrivs mycket översiktligt dagens situation, som kännetecknas av en hög grad av företagskoncentration och omfattande förbindelser av olika slag mellan företagen. Liknande beskrivningar finns i bilagorna för varje metall. Det hade sannolikt varit värdefullt med en mer djupgående analys av hur företagskoncentrationen påverkar den svenska försörjningssituationen, framför allt mot bakgrund av den svenska gruvindustrins internationellt sett ringa storlek och (numera) små möjligheter att påverka marknaderna. Ett material som kan vara till hjälp vid en sådan analys håller också på att utarbetas av en projektgrupp under sekretariatet för framtidsstudier. Detta material har vi tyvärr inte kunnat utnyttja eftersom det ännu inte är färdigt. I vårt slutbetänkande kommer vi dock att ta upp även denna fråga.

Vi har inte heller gjort någon övergripande analys av hur den starkare betoningen av den nationella suveräniteten i u-länderna kan komma att påverka förutsättningarna för mineralförsörjningen i framtiden. I kapitel 4 redovisas en aspekt på denna fråga, nämligen utsikterna för de 5. k. produ- centorganisationer som bildats för olika råvaror att lyckas i sina strävanden. Dessutom diskuteras i vissa av bilagorna vilka konkreta effekter en ökad produktionsandel för u-länder och ökad statlig kontroll över produktionen i dessa länder kan få. I övrigt har det inte varit möjligt att analysera effekterna annat än på ganska kort sikt. Slutsatsen av en sådan analys är att u- landsregeringarna i de flesta fall fortfarande är allt för svaga i jämförelse med andra aktörer på världsmarknaden för att kunna påverka villkoren för världens mineralförsörjning i väsentlig grad. Detta gäller antagligen inte vissa s. k. medelinkomstländer, Brasilien, Mexico m. fi. Det saknas däremot anledning att anta att dessa länder skulle agera på ett sätt som skulle störa marknadens nuvarande organisation eller att de skulle komma i konflikt med de dominerande företagen. Andra u-länder kan självfallet också tidvis påverka marknaderna i väsentlig grad, men då snarare genom sin svaghet än sin styrka. Dessa länder kan t. ex., eftersom de är beroende av valutaintäkter från råvaruexport, tvingas öka sin export på en vikande marknad, vilket leder till instabila marknadsförhållanden.

Ytterligare en faktor som kunde ha belysts mer ingående är vilka restrik- tioner som kraven på en god inre och yttre miljö innebär för den svenska mineralproduktionen. Som redan nämnts, avser vi att belysa den frågan i vårt fortsatta arbete.

Sammanfattningsvis bör detta betänkande inte ses som något slutligt uttalande vare sig beträffande den svenska gruv- och metallindustrins framtida utvecklingsmöjligheter eller Sveriges mineralförsörjning. Ytterliga- re analyser av väsentlig betydelse för bedömningar i dessa frågor kommer att redovisas i vårt slutbetänkande. Inte heller detta kommer dock att ge några svar som gäller för lång tid framåt. För att en politisk handlingsberedskap skall kunna upprätthållas är det nödvändigt med en kontinuerlig bevakning av utvecklingen och nya analyser från tid till annan.

9. Utgångspunkter för det fortsatta arbetet

Järn (kemisk beteckning Fe) kan betecknas som det moderna industrisam- hällets huvudmetall. Termen järn betecknar dels det kemiska grundämnet, dels vissa material som inte raffinerats i smälta, t. ex. råjärn (tackjärn), gjutjärn och järnpulver. I de flesta fall används termen stål, som egentligen endast avser det smidbara materialet. [ torr luft och syrefritt vatten förändras järn inte, medan det däremot lätt rostar i fuktig luft. Fem procent av jordskorpan består av järn. För närvarande bryts malmer med järnhalter mellan 25 och 70 %. De viktigaste malmmineralen är:

Magnetit Fe304, med ett järninnehåll på högst ca 72 %. Bildar s.k. svartmalmer. _ Hematit Fe203, med ett järninnehåll på högst ca 70 %. Kallas även järnglans, bildar s. k. blodstensmalmer. ' Limom't (götit), Fe203 - HZO, innehåller 60—63 % järn. Siderit eller järnspat, FeCOJ, med högst 48 % järn. Svavel/cis FeS2 och magnetkis, FeS som rostas till kisbränder.

1.2.1. Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknades år 1977, som framgår av tabell 1.1, till ca 260 miljarder ton malm, med ett innehåll av drygt 90 miljarder ton järn. Då det är oklart vilka förutsättningar beräkningen grundar sig på, är siffrorna osäkra. Osäkerheten understryks också starkt av USBM, som gjort beräkningarna. Den illustreras av skillnaderna mellan olika bedömningar och av hur bedömningarna kan skifta över tiden. Tabell 1.1 sammanfattar vissa tillgångsuppskattningar sedan år 1954. Definitionerna kan variera något i de olika uppskattningarna.

Sannolikt måste dessa uppgifter om upptäckta brytvärda tillgångar betraktas som mer osäkra än motsvarande beräkningar för många andra metaller. De brytvärda tillgångarna kan vara, och är förmodligen också, avsevärt större än tabellen anger.

SOU 1979:4O Tabell 1.1 Upptäckta brytvärda järnmalmstillgångar 1954 1969 1977

Upptäckta brytvärda tillgångar

miljarder ton malm 85 251 259 miljarder ton järn 42 120 93 Gruvproduktion, milj ton malm/år 350 750 853 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 240 330 304

Källor: 1954 FN Survey of World Iron Ore Resources. 1969 FN Survey of World Iron Ore Resources. 1977 USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

1.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

I tabell 1.2 anges vilka länder som har de största upptäckta brytvärda jämmalmstillgångarna. Osäkerheten i tillgångsuppgifterna illustreras av spännvidden mellan tabell 1.2 och tabell 1.3 beträffande uppgifterna för Australien, 11—18 miljarder ton.

Tabellen visar att 74 % av världens brytvärda järnmalmstillgångar finns i Sovjetunionen, Canada, Brasilien och Australien. Endast några få procent av tillgångarna finns i Europa med Sverige och Frankrike som de största producenterna.

En jämförelse mellan de upptäckta brytvärda tillgångarna och den faktiska produktionens fördelning tyder på att det i första hand är Canada, Sovjet- unionen, Brasilien och Australien som på mycket lång sikt har möjlighet att

Tabell 1.2 Upptäckta brytvärda järnmalmstillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta brytvärda tillgångar Gruvproduktion Antal årspro-

duktioner vid

Miljarder Andel Miljarder ton Miljoner Andel 1977 års pro- ton malm % järninnehåll ton malm % duktionsnivå Sovjetunionen 110,5 43 28,1 244 29 453 Canada 36,6 14 10,9 54 6 678 Brasilien 27,2 10 16,3 87 10 313 Australien 17,8 7 10,7 93 11 191 USA 17,3 7 3,7 58" 7 298 Indien 9,1 4 5,6 43 5 212 Kina 6,1 2 2,7 56 6 109 Frankrike 4,0 2 1,6 42 5 95 Sverige 3,4 1 2,01? 26 3 131 Venezuela 3.3 1 1,5 15 2 220 Övriga 23,4 9 10,0 135 16 173 Totalt 258,7 100 93,1 853 100 303

aNonnalt produceras 80—85 milj. ton malm i USA per år. Den lägre produktionen år 1977 berodde bl.a. på en

gruvstrejk. ” Jfr avsnitt 1.2.4.

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

öka sina marknadsandelar. USA säljer på hemmamarknaden och har därför en relativt hög produktion, men även Sverige haren väsentligt större andel av produktionen än av tillgångarna. Även om det generella expansionsut- rymmet är mycket stort, kan dessa skillnader ändå betyda att Sverige och vissa länder i gruppen ”övriga” på lång sikt måste räkna med sjunkande marknadsandelar.

Utvecklingen i Australien kan vara värd att beröra något utförligare. Hur bedömningen av de brytvärda tillgångarna har förändrats framgår av tabell 1.3. Att tillgångarna bedömdes vara små under 1950-talet berodde på att man då hade exportförbud på järnmalm från Australien. Exportförbudet, som infördes på grund av en befarad järnmalmsbrist, hade en hämmande inverkan på prospekteringen. Sedan exportförbudet avskaffats ökade prospekteringen snabbt och därmed också tillgångarna.

Den lägre tillgångsuppskattningen år 1976 sammanhänger med ändrade definitioner, som innebär en anpassning till praxis i USA. Härigenom har alla australiska tillgångar av fosformalm — 17 miljarder ton — blivit klassificerade som icke brytvärda tillgångar. Dessa fosformalmer är i allmänhet av högre kvalitet än motsvarande svenska malmer med undantag av Kiirunavaara. Det kan tilläggas att Australien utöver dessa fosformalmer disponerar stora järntillgångar med järnhalter på mellan 30 och 55 % , som för närvarande inte betraktas som brytvärda. Små förändringar i de ekonomiska förutsättning- arna kan leda till stora tillskott av brytvärda tillgångar. Förmodligen hart. ex. nedskrivningen av den australiska dollarn hösten 1976 resulterat i en kraftig ökning av dessa tillgångar.

1.2.3. De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

USBM har uppskattat de brytvärda tillgångarnas storlek vid olika priser. Enligt dessa beräkningar skulle en prishöjning från ca 90 kronor per ton järn (1972 års prisnivå) till ca 120 kronor, dvs. med 33 %, leda till att de globala tillgångarna mer än fördubblades. Man måste göra starka reservationer för osäkerheten i beräkningarna.

1.2.4. Sveriges tillgångar

Järnmalm förekommer i Sverige huvudsakligen inom två malmprovinser, den norrbottniska och den mellansvenska. Tillgångarna i Norrbotten utgör

Tabell 1.3 Australiens upptäckta brytvärda järnmalmstillgångar. Milj. ton järn- innehåll

1940 263 1959 374 1964 14 000 (enbart Western Australia) 1969 18 000 (enbart Western Australia) 1973 24000 (enbart Western Australia) 1974 35 000 (därav 32 000 milj. ton i Western Australia) 1976 18 000 (nya definitioner)

Källa: Australian Mineral Industry, Vol 29, No 1, 1977.

något mer än fyra femtedelar av Sveriges järnmalmstillgångar.

Det malmförande området i Norrbotten sträcker sig som ett tio mil brett stråk från fjällkedjan i väster till Pajala och finska gränsen i öster. Utanför detta område finns endast spridda förekomster bl. a. nordväst om Jokkmokk och norr om Arjeplog. De större fyndighetemas läge framgår av figur 1.1. Av Norrbottens samlade järnmalmstillgångar svarar de vilande järnmalmerna endast för en mindre del. Många av dem har låg järnhalt och ibland hög svavelhalt. Dessutom är de små.

Ett mycket stort antal fyndigheter är kända från den mellansvenska malmprovinsen, där Grängesberg är den största. Andra, liksom denna, fosforhaltiga malmer som brutits på senare tid är Risbergsfältet, Blötbergs- fältet och Idkerberget (nedlagd). Som exempel på kvartsjärnmalmer med ganska låg järnhalt kan nämnas Stråssa, Riddarhyttefältet och Håksberg. Bland manganförande malmer med låg fosforhalt kan nämnas Dannemora (2—3 % Mn), Bastkärn (nedlagd, 4 % Mn) och Ställberg (nedlagd, omkring 5 % Mn). Skarn- och kalkjärnmalmer med låg fosforhalt och dessutom även ganska låg järnhalt är t. ex. Persberg, Vintjärn (nedlagd), Ramhäll (nedlagd) och Bodås (nedlagd).

De svenska malmtillgångarna beskrivs utförligt i vår rapport (Ds I 1978: 16) Malmtillgångar och prospektering. I kapitel 5 redovisas den enkät som vi gjorde år 1975. Enkätresultatet för järnmalm sammanfattas i tabell 1.4. Felmarginalen i denna uppskattning är stor.

Enligt enkäten var tillgångarna vid ”basprisaltemativet” 90 kronor över 1 miljard ton järn. För övriga prisalternativ erhölls direkt kvantifierade svar endast från de mellansvenska gruvorna. Tillgångarna i dessa prisalternativ har därför i huvudsak beräknats av oss själva och beräkningarna har karaktären av teoretiska räkneexempel. En prishöjning från 90 till 112 kronor, dvs. med 25 %, bedöms öka tillgångarna till minst 1,5 miljarder ton. En relativt sett ännu kraftigare uppräkning av tillgångarna är motiverad vid en ytterligare prisuppgång till 135 kronor (många avlägsna fyndigheter blir klart lönsamma vid så höga priser). I det lägsta prisalternativet, som innebär ett prisfall på 20 % i förhållande till baspriset, skulle tillgångarna i det närmaste halveras. Som framgår av prognosavsnittet är dock en sådan prisutveckling knappast sannolik på längre sikt. Beräkningen visar emellertid hur små marginalerna är och hur känslig vår järnmalmsindustri är för pris- och

Tabell 1.4 Brytvärda järnmalmstillgångar i Sverige år 1976 vid olika prisantaganden enligt MPU:s tillgångsenkät. 1975 års penningvärde

Pris 1 kr. per ton Brytvärda tillgångar, Antal årsproduktioner vid järninnehåll milj. ton järninnehåll 1974 års produktionsnivå 72 600 26 90 1 100 49 112 1 500 66 135 1 800 78

Anm.: Använt baspris: 90 kr/ton järn i malm (motsvarar 55 kr/tonjärnmalm fob exkl. kulsinter).

Källa: MPU:s tillgångsenkät (se kapitel 5).

Torne-

”'N träsk x

Figur 1.1 Större järn- . malmsfyndigherer i Norr- qx _ benens län enligt Norr-

. bottensinvemeringen. Na kerivaara

Källa: Anslagsframställ- ning för budgetåret 1978/79 för Nämnden

Luossa- Sautusvaara för statens gruvegendom.

. K"runa- vaara X Vieto ” vaar. IRUNA

O Puoltsa uolluvaara

. O Mertainen O , Rakkuri . _ Vittangl

Muonio åW

PoltaSJäl'Vl

Ekströmsberg.

. . Renhagen TjärrOJåkka . Gruvberget. 'SVAPPAVAARA

N . Leveäniemi Tapuli Masugnsbyn .

Å _ älv R t.... . ”(tum . 0 St. Sahavaara uu "eQ/'

Pattok O . 0 So Sahavaara O Tornefors Pelhvuoma

Salmivaara

X Ira/& ä/ PAJALA l/

Akk .avaare Malmberget

Stora _ . GÄLLIVAARE ( Lulevatten

. Routivare

K K & gruvor i drift: Kallak urunavaara

Malmberget

Leveäniemi 06001" . 1.9 (| Svavelrtka malmer 0,9

. ; Skala 121000 000 JOKKMOKK

' kostnadsförändringar som i kronor räknat kan te sig mycket blygsamma. Beräkningarna påverkas främst av hur mycket malm det visar sig vara möjligt att bryta i Kiirunavaara. De uppskattningar som nu kan göras av malm- mängden där får betraktas som mycket osäkra, eftersom stora delar av malmen inte har uppslutits genom borrning. Som framgår av figur 1.2 finns det också stora mängder malm under sjön Luossajärvi. Det är osäkert om det kommer att gå att bryta denna malm till en rimlig kostnad. För en utförligare diskussion av beräkningsmetoden och felkällor, se kapitel 5.

1 .3. 1 Produktionsteknik

Produktionsfiödet från brytning till färdiga järnmalmsprodukter illustreras i figur 1.3 och 1.4. Man uppskattar att 70 % av världens järnmalmsbrytning sker i dagbrott. I Canada, USA och Sovjetunionen är andelen 80—90 %, i Sverige endast ca 15 % (Svappavaara). Det finns många metoder för brytning av underjordsgruvor, t. ex. block- ras-, skivpall- eller skivrasbrytning. Den sista metoden är den vanligaste i Sverige. Malmkroppen indelas härvid i horisontella skivor som successivt Figur1.2 Lagd/””fem” skjuts sönder. Den sönderskjutna malmen fraktas via störtschakt till av Kurunavara. .. . . . . krossanlaggnmgar for nedkrossmng och Uppfordring. Källa; LKAB:s personal- De inledande bearbetningsstegen väljs med hänsyn till råmalmens kvali- tidning Skip nr 10, 1976. tet. För rika, hållfasta malmer utan inblandning av ofyndigt berg, s.k.

_ gruvvägen LUOSSAJARVI i

& nuvarande

x / . .. x brytningsgrans x

gråberg, t. ex. vid brytning av rikmalmer i dagbrott, är det ofta tillräckligt med en enkel storlelzssortering (siktning) för att få fram en för masugnsprocessen lämplig styckemalm. Det finkorniga restmaterialet kallas mull (fmes). Om malmen är uppblandad med gråberg kan detta ibland avlägsnas genom sovring. För rika malmer (t.ex. Norrbottensmalmerna) räcker det i allmänhet med en enkel sovring. Oavsett om de bryts i dagbrott eller underjord måste malmer med komplicerad mineralsammansättning malas och anrikas, varvid som slutprodukt erhålls slig (koncentrat). Ökade kvalitetskrav i stålverken har också medfört att mer järnmalm måste anrikas.

I vissa fall fordras endast en ringa nedmalning varvid s. k. grovslig erhålls. Denna används liksom naturliga fmes främst för konventionell sintring. Härvid blandas slig och mull med kolstybb och slaggbildare såsom kalksten, dolomit och kvartsit. Genom bränning erhålls sammansintrade stycken, avpassade för masugnsprocessen. Sinterns låga hållfasthet medger inte att den transporteras, och detta processteg måste därför lokaliseras till järnver- ket. Ofta blir emellertid sligerna så finkorniga att de är svåra att transportera och omöjliga att använda i ett konventionellt sinterverk. Sådana sliger omvandlas i allmänhet genom bränning till pellets (kulsinter). Pellets har normalt tillräckligt hög mekanisk hållfasthet för att kunna transporteras. Pelletiseringen behöver därför inte förläggas till järnverken. Såväl pelletise- ring som vanlig sintring reducerar koksåtgången i masugnen i förhållandetill förbrukningen vid beskickning med naturlig styckemalm samt ökar produk- tiviteten. Reduktionen kan också ske något snabbare. Andelen naturlig

Från gruva

—25 mm +25 mm

Tertiär krossning

—6mm

_ ! Mullsovring Såy/Sikgmalms Avfal Extrem finkrossning

6—16 mm

Avfall

Styckemalm

Anrikningsrågods

Figur1.3 Behandling av järnmalm — principexem- pel från LKAB.

Källa: LKAB.

Figur 1.4 Förädling av järnmalm — principexem- pelfra'n LKAB.

Källa: LKAB.

Anrikningsrågods från sovringsverk

Grovslig

Tillsats— och bindemedel

Kulrullning

Pellets för leverans

Avfall Avvattning

Anrikning

Pelletisering

Anm. Grovslig för leverans produceras ej i Kiruna och Svappavaara

styckemalm i masugnsbeskickningen tenderar globalt sett att minska till en nivå av ca 10 %. För närvarande utvecklas pelletiseringsmetoderna bl. a. i riktning mot ett bättre utnyttjande av den tillförda energin.

Processgången i ett integrerat stålverk (iämmalmsprodukt till handelsfär- digt stål) illustreras i figur 1.5.

Ca 99 % av världens råjärnsproduktion skeri masugn. Resten, ca 1 % , sker i direktreduktionsprocesser (iärnsvampprocesser). 1 masugnar används koks som reduktionsmedel. I anslutning till en masugnsanläggning finns vanligen sinterverk samt som regel även koksverk för tillverkning av koks från stenkol. Vid produktion av järnsvamp utnyttjas i allmänhet naturgas som bränsle och reduktionsmedel. I masugnsprocesserna är skrotinblandningen mycket ringa (ca 3 %) och förekommer inte alls i Sverige.

Tillverkningen av råstål sker numera i huvudsak med användning av olika syrgasprocesser. Elektrostålugnar används främst vid skrotbaserad produk- tion. Martin-, Bessemer- och Thomas-processerna är under avveckling. Martin-processen används dock i sur form för t. ex. kullagerstål.

B,” Råjäm

d | are I |— — —— Skrot/Järnsvamp

I l & &_ Brännbar

Sl' Slagg lig bilciiare Koksugnsgas | | l l l l l 4 A A ! KOkSStYDb l *— , Pellets KO! *. Styckemalm X x ! x x x x * x x x Sinter X x KOkS x x X x x & / X X Masugnsgas Olja — _______ _ — — —> Slagg ' Råjärn ! (tackjärn) i : avgas % Syrgas —> Stål ? EI _ ugn / *, ståt Stål | ,, | x— ), El

|_(äåt_ _ Gjutning . Sträng- _ Ämnen __ | råstål i kokill gjutning (råstål) l

. Va m- Olja/Gas/El—I gm'p | _ Götvalsnmg

: . Ämne

; | , EI /' ; _| . Värm " Ola/Gas Olja/ Gas ugn ]

Färdigvalsning

* / X ;

Handelsfärdigt stål

Anm. Koksugns— och masugnsgas tas i allmänhet tillvara som energibärare Figur 1.5 Schematisk processga'ng i en integrera! stålverk. Källa: Industrin i den fysiska riksplaneringen: Järn-, stål— och metallverk (SIND PM 1977z4).

1.3.2. Produktionsutveckling

Den globala produktionen av järnmalm har mellan åren 1900 och 1975 ökat med i genomsnitt ca 3,5 % per år. Under återuppbyggnadsskedet efter det andra världskriget (år 1950—1960) ökade förbrukningen med 6 % per år, därefter med ca 5 % per år. År 1975 producerades 875 milj. ton. järnmalms- produkter med ett järninnehåll på ca 500 milj. ton.

Andelen naturlig styckemalm och mull har successivt minskat och ersatts av allt större andel pellets. År 1950 förekom ingen kommersiell pelletspro- duktion, medan den globala pelletskapaciteten nu överstiger 200 milj. ton per år. Denna utveckling beror dels på kulsinterns gynnsamma inverkan på masugnsdriften, dels på att förädling till pellets är en förutsättning för att många fyndigheter skall kunna exploateras.

1.3.3. Produktionens länderfördelning

Världens i särklass största järnmalmsprod ucent är Sovjetunionen. Under den senaste tioårsperioden har järnmalmsbrytningen i Australien ökat från praktiskt taget ingenting till en nivå som nu gör landet till världens näst största järnmalmsproducent. Även i Brasilien har produktionen ökat mycket snabbt. Produktionen i USA har i stort sett varit konstant (se tabell 1.5). Det bör påpekas att det skett en de] förändringar sedan år 1974, varför tabell 1.5 inte ger en helt korrekt beskrivning av dagens situation (se också figur 1.6).

1.3.4. F öretagssrruktur

Ett stort antal företag är verksamma i branschen. De fem största företagen svarade år 1975 för 21 % av hela världsproduktionen och de 13 största för

Tabell 1.5 Världens järnmalmsproduktion. Milj. ton järninnehåll

1965 1974

Milj. Andel Milj. Andel ton % ton % Sovjetunionen 81,0 25 123,2 24 Australien 4,4 1 57,8 11 USA 50,2 15 51,1 10 Brasilien 13,7 4 41 ,2 8 Kina 21 ,5 7 34,5 7 Canada 21 ,8 7 29,1 6 Sverige 18,0 6 22,9 5 Liberia 1 1,0 3 15 ,50 3 Övriga 1042 32 nu 27

Totalt 325,8 100 507,5 100

" Malmexport AB. Källa: UN Statistical Yearbook, 1975.

. Svappavaara 1964

D ' Carol Lake ! L J _ 2962 093, : aC eannine % 1961 Wabush 1965 %

Fort Gouraud 1963 Bong Nimba 1963 1965

lli.

Oa :)an

Mano 1961 ” ' - Yampi Sound 1965 Cassiriga Goldsworthy / Ul . 1966 & 1966 Whalgback 1969 Morro Agudo . Bamwu Ridge '" Tom Price 1965

Algarrobo 1963 1954 Savage 1961 .) River 1968

Avser gruvor som öppnats under 1960-talet med 1973 års produktion

åt?; få? (3

Mt. Wright 1977

) .Samarco 1977 ! 1977 i 0 Avser gruvor som öppnats under 1970-talet med 1977 års produktion Figur 1'6 Nya , exportgruvor förjarnmalm under 1960- och 1970- .(5 milj.ton . 10— 15 milj.ton tale”- & . 5 — 10 mili- ton . >15 milj. ton Källa: Malmexport AB.

36 % (se tabell 1.6).

I USA, Canada och Australien är gruvföretagen som regel privata och ägs av olika stålföretag, främst i USA. I övriga länder är inslaget av statliga företag stort. Nationaliseringar av utländska gruvföretag har det senaste årtiondet skett i bl. a. Venezuela, Peru och vissa afrikanska stater. Den liberianska staten äger 37,5 % av LAMCO JV.

1.3.5. Kostnadsstruktur

Kostnaderna för framställning av stål ur järnmalm illustreras i tabell 1.8. Kalkylen är ett räkneexempel som avser ett stort dagbrott 20—30 mil från exporthamn med fosforfattig och högvärdig malm (ca 65 % järnhalt). Några större infrastrukturella kostnader är inte medräknade; dessa förutsätts vara inkluderade i t. ex. transport- och lönekostnaderna.

Produktionskostnaden har beräknats till ca 30 kr/ton (alla uppgifter ges i 1976 års priser). Härav utgör kapitalkostnader och löner vardera ca en tredjedel. De direkta energikostnaderna är relativt låga (ca 10 %). Järnvägs- frakten till hamn uppskattas till 14 kronor (20 mil ä 7 öre/tonkm eller 28 mil 21 5 öre/tonkm). Den sammanlagda malmkostnaden fritt hamn blir således i detta exempel ca 45 kr per ton malm.

Vid den antagna järnhalten går det åt ca 1,6 ton malm per ton råstål. Malmkostnaden i järnverket blir därför 75 kr per ton råstål.

När det gäller kostnaderna för själva brytningen i underjordsgruvor är det svårt att generalisera — förhållandena varierar starkt och kostnaderna beror på en stor mängd faktorer. Behov av anrikning (på grund av låg järnhalt, hög fosforhalt eller andra orsaker) innebär en merkostnad.

Tabell 1.6 Leveranser från de 13 största företagen år 1975. Milj. ton färdiga järn- malmsprodukter

Företag Gruvor i Milj. ton Cia Vale do Rio Doce (CVRD) Brasilien 55,7 The Hanna Mining Coa USA, Canada 31,8 Hamersley Iron Ltd Australien 31,8 Mt Newman Mining Co Australien 30,3 US Steel Corp USA, Canada 27,4 The Cleveland + Cliffs Iron Coa USA, Canada, 26,0 Australien CVG Ferrominera Orinoco CA Venezuela 20,8 LKAB Sverige 20,3 Pickands Mather USA, Canada, 18,0 Australien Marcona Corp Peru, Australien, 13,8 Nya Zeeland Mineracoes Brasil Reunidas SA Brasilien 10,6 The Broken Hill Co Australien 10,6 Acieries Reunies de B-E-D (ARBED) Frankrike, 10,1 Luxemburg

”I huvudsak management-uppdrag. Källa: Skillings Mining Review, april 1976.

Särkostnaderna för anrikning och kulsintring beror givetvis på malmens kvalitet och järnhalt. Kostnaden för en magnetitmalm med 60 % järnhalt visas i tabell 1.7.

Det är viktigt att observera att den stora andelen underjordsbrytning i vårt land delvis är framtvingad av att den svenska berggrunden till övervägande del består av brant stupande bergansserier. I allmänhet kan därför endast de översta delarna av en malmkropp brytas i dagbrott, varefter man måste

Tabell 1.7 Kostnader för anrikning och kulsintring, kr/ton kulsinter. 1976 års kostnadsnivå Investering 200 kr/a'rsion Kapital 25 Löner 5 Energi 12 Övrigt 18 Summa 60 kr/ton kulsinter

Källa: Egna beräkningar.

Tabell 1.8 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av stål ur järnmalm från dagbrottsbrytning, kr/ton. 1976 års kostnadsläge

_______________________________—_—_—————

Gruvbrytning Råjärns- Summa Ståltill- Summa Procen- tillverk- (2) + (3) verkning (4) + (5) tuell Per ton Per ton ning fördel- malm stål ning (1) (2) (3) (4) (5) (6) (7) ______________________._—— Investering 100 160 1 200 I 360 1 000 2 360 K apua/kostnaden1 12 20 140 160 120 280 32 Driftkosinader . Energi 3 5 2000 205 _ 20 225 25 Arbete 8 15 100 115 50 165 19 Ovrigt 22f 35 100d 135 80 215 24 33 55 400 455 150 605 68 Summa driftkostnader Summa kapital- och driftkostnader 45!" 75 540 615 270 8859 100 Procentuell fördelning 9 61 30 100

_________________________—_—

" Annuitet 11,7 % (20 år, 10 %). b Kol 0,68 ton år 250:— = 170:—.

Olja och el = 30:—. (Inkl. järnvägstransport 20 mil ä 7 öre per tonkm = 14:—. d Därav sintring 201—. ? Svenska exportpriset var år 1976 ca 750 kr/ton. fVid malmexport tillkommer hamnkostnader på ca 5 kr/ton. Avgifter för dispositionsrätt till fyndighet (eller motsvarande prospekteringskostnader) har inte medräknats här (kan normalt röra sig om ca 2 kr/ton). Den totala kostnaden skulle då bli ca 52 kr per ton malm.

Källa: Egna beräkningar.

lStordriftsfördelar inom industriproduktionen: Koncentrationsutred- ningen del 7 (SOU 1970:30, s. 165).

övergå till underjordsdrift (detta skedde i Kiirunavaara under 1960-talet).

Omvandlingskostnaden i det första förädlingsledet — tillverkning av råjärn — beräknas till ca 540 kr. Ca 35 % av denna kostnad avser energi (kokskol), medan 20 % utgör löner.

Produktionen antas till 75 % vara baserad på rensiktad styckemalm och till 25 % på sintrad mull.

Tillverkning som till största delen är baserad på sinter är dock numera det vanliga. Råjärnsproduktion baserad på pellets kan i vissa fall bli ca 10 kr billigare per ton råjärn.l Kostnaden för pelletiseringen (ca 60 kr per ton pellets år 1976) uppvägs således av lägre koksförbrukning och lägre kapitalkostnader på grund av att pelletsbeskickning tillåter en högre produktionstakt. Vid pelletiseringen förbrukas ofta mycket energi, men den innebär ändå totalt sett en viss nettobesparing av energi.

Valet av produktionsteknik diskuteras utförligare i prognosavsnittet. Av den sammanlagda kostnaden för färdigt råstål utgör i denna beräkning energikostnaden ca 25 % och löner knappt 20 %. Av de tre produktionsleden är masugnsprocessen den avgjort dyraste. Malmkostnaden är endast 8 % av slutpriset. Denna andel sjunker ytterligare om man beaktar transportkost— naden för det färdiga råstålet.

Iråjärnstillverkningen är som synes energi (kol och olja)en väsentligt större kostnadspost än järnmalmskostnaden (detta gäller även om man gör ett sjöfraktstillägg på t. ex. 20 kronor för malm förädlad i importland). Kolets dominans som kostnadsfaktor har givetvis förstärkts genom energiprishöj- ningama de senaste åren. Tryggad tillgång till kol och andra energikällor (naturgas är aktuellt vid användning av direktreduktionsmetoder) blir därföri allmänhet en viktigare lokaliseringsfaktor än närhet till järnråvaran. Högre energikostnader tenderar också att förstärka fördelarna med integrerad produktion av tackjärn och stål.

Malmkostnaderna för stålverken är vidare en funktion av transportkost- naderna till lands och till sjöss. Malmpriset tenderar i princip på lång sikt att anpassa sig till de dyraste gruvor som måste brytas för att tillgodose en given efterfrågan.

1 figur 1.7 illustreras hur malmkostnaden kan fördela sig på brytning, landtransport och sjötransport.

Cif-priset för normala lågfosformalmer fritt Japan och USA var år 1976 100 kr/ton och i Europa några kronor högre (beroende på de längre fraktavstån- den). Sjöfrakten avser normalkostnad vid långtidsbefraktning. Järnvägs- frakten är skattad utifrån en marginell fraktkostnad på 7 öre per tonkm vid transporter över 10 mil. Dessa kostnader varierar uppenbarligen relativt kraftigt, bl. a. beroende på möjligheterna till samtrafik. Förekomsten av subventioner och andra stymingar av taxesättningen kan givetvis också påverka fraktavgifterna.

Gruvor med låga transportkostnader skulle, som framgår av figur 1.7, kunna tillgodogöra sig mycket hög jordränta (vid i övrigt lika förhållanden). Några sådana gruvor existerar dock inte i Europa. Närhetsfördelarna betyder att även mer kostnadskrävande fyndigheter än stora dagbrott kan utnyttjas. De europeiskajärnmalmsgruvorna är i huvudsak underjordsgruvor med låga järnhalter eller andra nackdelar, t. ex. hög fosforhalt (detta gäller bl. a. franska och svenska gruvor).

Kr./ ton malm

Cif—pris Rotterdam för styckemalm och mull 100 ——————————————— ————

90

9.1. Allmänna utgångspunkter

I våra direktiv har de problem som rör försörjningen och hushållningen med mineralråvaror fått en framskjuten plats i beskrivningen av mineralpolitikens uppgifter. Sedan direktiven skrevs har det gått närmare fem år och andra faktorer har kommit att allt mer påverka diskussionerna om innehållet i mineralpolitiken. För oss framstår det som naturligt, inte minst med hänsyn till att direktiven inte definierar innehållet i den framtida mineralpolitiken i detalj, att låta inriktningen av vårt arbete i fortsättningen bestämmas av de problem som nu gör sig gällande. Underlaget för analysen härvidlag har vi fått genom den kartläggning av mineralsektorn som gjorts genom detta och vårt tidigare betänkande.

Sedan år 1974, då vi började vårt arbete, har världsekonomin utsatts för den mest omfattande konjunkturnedgången sedan l930-talet. Denna konjunk- turnedgång har sammanfallit med, och delvis påskyndat, strukturella förändringar i en rad olika branscher, särskilt i Västeuropa. Gruv- och metallindustrin hör till de branscher som har drabbats värst. Den svenska gruvindustrins konkurrenssituation och lönsamhet har försämrats starkt, vilket bl. a. lett till problem att upprätthålla sysselsättningen. Det finns också en risk för att rekryteringen till gruvindustrin i framtiden försvåras om det råder osäkerhet om branschens framtid. Mot denna bakgrund anser vi det motiverat att ägna en större del av vårt fortsatta arbete åt de långsiktiga näringspolitiska frågor som berör gruvindustrin än vi från början hade förutsett. Detta innebär också att de samhällsekonomiska aspekterna på gruvindustrins utveckling kommer mer i förgrunden. En viktig del av det fortsatta arbetet kommer därför att bestå i att bygga vidare på de åtgärder som redan genomförts eller planeras beträffande olika delar av gruvindustrin.

Vid den tid då direktiven skrevs hade lagstiftningen och myndighetsorga- nisationen på mineralområdet just omstrukturerats.

Organisationsfrågorna nämns därför överhuvudtaget inte som ett tänkbart arbetsområde för MPU. Beträffande lagstiftningen sägs att några förändringar av de grundläggande principerna för lagarna inte kan komma i fråga. Under de år som gått har emellertid anmärkningar framförts mot såväl lagstiftnings- systemet som myndighetsorganisationen. Enligt vår mening bör man därför ta vara på tillfället att nu rätta till eventuella brister. Vi kommer därför att ägna en del av vårt fortsatta arbete åt dessa frågor. Det kan inte heller uteslutas att våra förslag på andra områden som en konsekvens kan föra med

sig behov av förändringar i myndighetsorganisation eller lagstiftning. Vi kommer i så fall att peka på dessa behov och så långt möjligt utforma förslag till reformer. Skulle vi härvid finna att vi håller på att överskrida gränserna för en rimlig tolkning av direktiven kommer vi att hemställa om ändring av 1 dessa. »

Att de långsiktiga näringspolitiska frågorna samt lagstiftnings- och orga- ' nisationsfrågorna kommer att ägnas större uppmärksamhet än vad som tidigare förutsetts innebär inte att frågor som rör försörjningen och hushåll- ningen med mineralråvaror kommer att inta en undanskymd plats i våra slutliga förslag. Dessa frågor kommer, tillsammans med forskningen och utvecklingen på mineralområdet, att svara för en betydande del av våra arbetsinsatser.

Även om försörjningsfrågorna kanske inte upplevs som särskilt akuta i en världsekonomi som präglas av lågkonjunktur har de en väsentlig betydelse för den långsiktiga utvecklingen av vårt näringsliv. Flera av de tendenser som tas upp i detta betänkande (se särskilt kapitel 4) kan också påverka vår försörjningssituation och gör det angeläget att på ett tidigt stadium utforma de instrument som skall användas för att trygga försörjningen.

Hushållningen med mineralresursema — både de som fortfarande ligger i jorden och de som finns i form av varor och av skrot — kräver aktiva insatser för att bli mer effektiv. Inte minst av miljöskäl och hänsyn till utvecklingen av betalningsbalansen är det angeläget att tillgängliga resurser utnyttjas så rationellt som möjligt.

Ett utbyggt forsknings- och utvecklingsarbete på mineralområdet i Sverige kommer att vara nödvändigt om vi i fortsättningen skall kunna behålla en , livskraftig gruv- och metallindustri. I vårt fortsatta arbete kommer vi att 1 undersöka olika alternativ vad gäller mineralsektorns totala omfattning i Sverige i framtiden. Det står dock redan nu klart, att man inte i något alternativ kan undvara satsningar i syfte att utveckla nya processer och arbetsmetoder eller förbättra de existerande.

Omsorgen om den inre och yttre miljön har under senare år blivit en faktor av allt större betydelse i gruv- och metallindustrins planering. I de förslag vi kommer att lägga fram måste hänsynstagandet till både kraven på en god arbetsmiljö och de ekologiska sambanden i naturen utgöra en viktig förutsättning.

9.2. Prognosarbetets fortsättning

Enligt våra direktiv skall statens industriverk (SIND), sedan vi gjort våra prognoser, överta prognosarbetet på mineralområdet. Med anledning härav vill vi gärna betona vissa förhållanden.

Vårt arbete med prognoserna har i betydande grad försvårats av att den offentliga statistiken är behäftad med brister på detta område. Sålunda går det inte att få fram tillförlitliga förbrukningsuppgifter ur statistiken, vilket bl. a. beror på dubbelräkningar av återvunnet material. Statistiken beträffande produktion och handel kan inte heller användas utan bearbetning. För att få fram prognoserna har vi därför tvingats göra mycket omfattande bearbet- ningar av den offentliga statistiken. Dessa bearbetningar, som beskrivs i

bilaga 21 till detta betänkande, kan sägas innebära en omarbetning av statistiken på detta område efter principer som, enligt vår mening, ger information som är mer relevant för mineralpolitiska ställningstaganden. I syfte att bidra till en förbättring av den offentliga statistiken på de viktigaste punkterna har vi inlett diskussioner med statistiska centralbyrån.

Mot denna bakgrund ser vi det som angeläget att SIND, när det övertar ansvaret för prognosarbetet, också fortsätter arbetet med förbättring av den offentliga statistiken på mineralområdet.

Syftet med det fortsatta prognosarbetet bör enligt vår mening vara att löpande ge underlag för beslut som rör utnyttjandet av mineralråvaror och att skapa förutsättningar för samhällsekonomiskt riktiga avvägningar i mineral- politiska frågor. Det är därför viktigt att kartläggningen av dagens förbruk- nings- och försörjningsstruktur fortlöpande revideras och att nya prognoser tas fram med jämna mellanrum. Detta kräver bl. a. att SIND upprätthåller ett brett kontaktnät, som gör det möjligt för verket att efter samråd med uppgiftslämnarna bedöma den mineralpolitiska betydelsen av förändringar i företagsstruktur, marknadsorganisation, teknologiska och politiska förutsätt- ningar. SIND:s bedömningar måste också ge underlag för utvärderingar från mer övergripande näringspolitisk synpunkt, särskilt vad gäller sysselsätt- ningseffekter av inträffade förändringar. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är givetvis att SIND ges de erforderliga finansiella och personella resurserna.

SIND:s arbete med prognoser på mineralområdet bör läggas upp så att verket kan dra största möjliga nytta härav vid fullgörandet av sina övriga uppgifter på detta område. Även andra intressenter bör dock ges möjlighet att påverka utformningen av det material som presenteras. För SIND:s del innebär detta bl. a. att verket bör ha återkommande kontakter med företag, fackliga organisationer, myndigheter och andra organisationer som har ett intresse för mineralpolitiska frågor. I detta sammanhang förtjänar relatio- nerna mellan SIND och kommerskollegium (KK) att belysas särskilt. KK fungerar bl.a. som utredningsmyndighet i handelspolitiska frågor. KK:s utredningar utgör i flera fall den viktigaste grunden för regeringens ställ- ningstaganden i handelspolitiska frågor som anknyter till mineralområdet, t. ex. vid multilaterala överläggningar inom FN-systemet. KK:s uppgifter på detta område har fiera beröringspunkter med SIND:s ansvarsområde. När SIND:s prognosarbete kommer i gång kan man förutse att sambanden mellan de olika myndigheterna ökar ytterligare. Mot denna bakgrund framstår det som motiverat att överväga en närmare samordning av SIND:s och KK:s uppgifter inom mineralområdet.

9.3. Planerat arbete för förslagsdelen

Av avsnitt 9.1 framgick vilka frågor vi i huvudsak avser att ta upp i vårt slutbetänkande. Inför redovisningen av våra förslag har vi delat in det som skall göras i åtta olika ”block”. Denna indelning, som vi f.n. följer i vårt arbete, ser ut som följer:

— Gruv- och metallindustrins utveckling och struktur

— Mineraltillgångar och prospektering —- Sveriges försörjning med mineralråvaror - Forskning och utveckling — Hushållning med mineralresurser — Miljöfrågor — Myndighetsorganisationen på mineralområdet — Lagstiftningsfrågor

Inom det första blocket, gruv- och metallindustrins utveckling och struktur, görs bl. a. en uppföljning och vidareutveckling av de prognoser som redovisas i detta betänkande. Denna uppföljning inriktas till största delen på att identifiera var expansionsmöjligheterna och riskerna finns för den svenska mineralindustrin på lång sikt. Särskilt viktigt i det sammanhanget är att analysera vilken betydelse den höga graden av företagskoncentration globalt sett och de svenska företagens relativa litenhet har för deras möjligheter att utvecklas. Utvecklingen på olika marknader och av den svenska industrins konkurrenssituation jämfört med de viktigaste konkurrenternas kommer att studeras särskilt. Om möjligt analyseras härvid också hur skillnader i fråga om arbetsmiljö, arbetsrättslagstiftning m. m. påverkar konkurrensförhållan- dena. Syftet är att ge en grund för beslut om vilken utveckling som bör stödjas från samhällets sida. I detta sammanhang diskuteras också strukturfrågorna och behovet av industripolitiskt eller regionalpolitiskt betingade insatser bl. a. i syfte att trygga den framtida sysselsättningen i mineralsektorn. Arbetet bedrivs i nära kontakt med företagen och de anställdas organisationer liksom berörda myndigheter.

Vad gäller mineraltillgångar och prospektering genomförs först en utvär- dering av den prospektering som hittills bedrivits i Sverige. Med utgångs- punkt från denna utvärdering och på basis av de slutsatser som kan dras av prognoserna i detta betänkande övervägs därefter vilka riktlinjer som bör gälla för prospekteringens inriktning på olika mineral och områden. Utveck- lingsmöjligheterna för mineralsektorn som helhet påverkar självfallet också prospekteringen. Vidare undersöks förutsättningarna för ett utökat samar- bete mellan de olika prospekteringsorganisationer som är verksamma i vårt land, och praktiska samordningsfrågor tas upp till diskussion med dessa. I detta sammanhang är relationerna mellan de prospekterande statliga myndigheterna och företagen av särskild betydelse. Omfattningen av den statligt finansierade prospekteringen och av det grundläggande geologiska material i form av geologiska kartor m. m. som framställs genom statens försorg behandlas också, liksom frågan om prospekteringsorganisationernas information om sin verksamhet till samhällsplanerande instanser.

Sveriges försörjning med mineralråvaror diskuteras framför allt med utgångspunkt från slutsatserna i detta betänkande och det tidigare betän- kandet om industrimineral. Sedan de mineralråvaror som är särskilt kritiska från försörjningssynpunkt identifierats, kommer olika metoder att förbättra försörjningstryggheten att analyseras. Förutom åtgärder på det handelspoli- tiska området, kan olika former av incitament i syfte att få till stånd eller öka inhemsk produktion av dessa ”kritiska” råvaror komma i fråga. Önskemålet om en tryggad försörjning kan dessutom komma att påverka innehållet i förslagen på andra områden, t. ex. beträffande prospektering. Arbetet med

försörjningsfrågorna bedrivs till en del i samarbete med berörda myndigheter, främst överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Inom vår särskilda expertgrupp för forskning och utveckling har utarbetats ett förslag till forsknings- och utvecklingsprogram för mineralsektorn. Detta förslag kommer att bearbetas ytterligare, varvid särskild vikt kommer att läggas vid att forskningsinsatserna kan relateras till den utveckling av branschen som anses önskvärd. Programmet kommer att täcka alla de olika ”stegen” i mineralproduktionen, från prospektering till framställning av handelsfärdiga metaller eller industrimineral och inklusive återvinningen av dessa ur skrot och avfall.

Inom det femte blocket, hushållning med mineralresurser, diskuteras utnyttjandet av dels de tillgångar som ännu finns kvar i marken, dels de råvaruresurser som finns i form av färdiga varor och skrot. Vårt arbete beträffande exploateringen av malmtillgångarna syftar främst till att få fram medel som gör det möjligt att bedriva en uthållig gruvbrytning på de platser där den förekommer. Härigenom skulle man kunna undvika de krislägen med hänsyn till sysselsättningen som följer av att gruvor på grund av otillräckliga malmreserver måste läggas ned. Vad gäller materialtillgångar som redan hämtats upp urjorden syftar vi till att skapa förutsättningar för en mer rationell hushållning med materialen som gör det möjligt att undvika de miljömässiga nackdelarna av råvaruanvändningen. Insatser i form av forskning och utveckling kan ha stor betydelse för att åstadkomma sådana förutsättningar.

Våra insatser i anslutning till miljöfrågorna måste med nödvändighet bli begränsade i förhållande till vad som görs på annat håll. Vi kommer emellertid att sträva efter att ge en redovisning av mineralsektorns arbets- miljösituation och påverkan på den yttre miljön som innefattar de viktigaste problemen och möjligheterna att lösa dem. Dessutom kommer vi att söka analysera hur de insatser som måste göras i industrin av hänsyn till inre och yttre miljö påverkar industrins konkurrenssituation. Vi har vidare fått i uppdrag enligt tilläggsdirektiv att undersöka hur prospekteringen i de 5. k. obrutna fjällområdena (dvs. de områden i fjällvärden som i princip undan- tagits från tyngre exploatering) skall kunna hållas på en från samhällets synpunkt önskvärd nivå. Åtgärder i syfte att undvika en icke önskad neddragning av prospekteringen måste utformas mot bakgrund av tydligt formulerade gränser för den maximalt tillåtna miljöpåverkan från gruvdrift. Slutligen kommer vi också att redovisa vilken kunskap som finns i dagens läge när det gäller metoder för att återställa markområden efter gruvdrift.

Den analys av myndighetsorganisationen på mineralområdet som utförs syftar främst till att identifiera eventuella brister i den konstruktion som skapades åren 1973/74. Analysen kan leda till förslag om förändringar vad gäller förhållandet mellan myndigheter och företag samt mellan de olika myndigheterna. Dessutom kan, som nämnts tidigare, förslag på andra områden, t. ex. beträffande prospekteringens inriktning, leda till behov av förändringar i myndigheternas sätt att fungera. Det bör understrykas i detta sammanhang att vi inte kommer att ha möjligheter att utarbeta förslag till detaljerade organisatoriska reformer. ] den mån vi finner att sådana behövs, får detta bli en uppgift som utförs sedan vi avslutat vårt arbete.

Enligt våra direktiv kan det, som redan framgått, inte komma i fråga att

ändra de grundläggande principerna för lagstiftningen på mineralområdet. Vi inriktar därför vårt arbete i första hand på att göra en utvärdering av hur den nya lagstiftningen fungerat i praktiken under de få år som den funnits. Denna utvärdering kan leda till förslag om marginella förändringar eller komplette- ringar av lagstiftningen. Sådana förslag kan också föranledas av våra förslag på andra områden. I samband härmed kommer vi också i enlighet med våra direktiv att pröva frågan om de olika industrimineralens plats i lagstiftningen (exploateringen av flera industrimineral regleras f.n. inte enligt vare sig gruvlagen eller minerallagen, se kapitel 5, avsnitt 5.1). En aspekt på minerallagstiftningen som fått ökad betydelse de senaste åren är dess förhållande till de lagar och bestämmelser som reglerar samhällsplanering och markanvändning. Genomförandet av den fysiska riksplaneringen har medfört ökade problem härvidlag. Under det fortsatta utredningsarbetet kommer vi därför att följa den beredning av frågan om en ny bygglag som pågår inom bostadsdepartementet och sträva efter att i mån av behov anpassa våra förslag till det kommande förslaget om ny bygglag.

Under utredningens gång har vid några tillfällen förslag väckts från andra håll om en mer genomgripande förändring av minerallagstiftningen (se t. ex. statens industriverks utredning om alunskiffer). Enligt vår mening är det dock motiverat att i första hand pröva om det reformbehov som eventuellt föreligger kan tillgodoses inom ramen för den nu gällande lagstiftningen. Om detta inte är möjligt, t. ex. på grund av att våra förslag i andra frågor leder till behov av förändrad lagstiftning, kommer vi som redan nämnts att hemställa om en ändring av våra direktiv.

Särskilt yttrande

Av experten Ernst Hollander

Bakgrund

Svensk gruvindustri är i en ekonomisk och därmed sysselsättningsmässig kris. Detta faktum är så väl belagt att det inte behöver ytterligare utvecklas här. Problemen har utförligt beskrivits i gruvindustriarbetareförbundets fackligt politiska handlingsprogram. Att i ett yttrande av denna typ på ett någorlunda fullständigt sätt reda ut bakgrunden till detta låter sig ej göras. Däremot är det viktigt att — om än schematiskt — teckna några viktiga orsaker:

]. Den allmänna ekonomiska kris som började utvecklas i slutet av 1960- talet, som fick sin första mer dramatiska illustration med Nixonadministra- tionens s. k. nya ekonomiska politik 1971, men som först började tas på allvar i och med den s. k. oljekrisen.

2. Bristen på internationell demokratisk kontroll över gruvindustrin. Nitton transnationella grutyöretag som kan sägas utgöra den internationella gruvindustrins kärna kontrollerade 1973—75 en tredjedel av den västliga världens produktion av icke-energi-mineral. Dessa nitton företag är intimt lierade med varandra genom att deras styrelseledamöter sitter i samma bankstyrelser (ibland även direkt i varandras styrelser), genom att de genomför gruvprojekt gemensamt och genom att de äger minoritetsposter i varandra. Statliga/öretag stod 1973—75 för ca en fjärdedel av icke-energi-mineralpro- duktionen i västvärlden. De statliga företagen domineras i många fall av företagen i gruvindustrins kärna genom: — Företagsledningskontrakt. Dessa innebär ofta att någon av ”de 19” på gynnsamma villkor står för ledningen av ett formellt sett statligt företag. — Kontroll över teknologin. Tillsammans med gruvmaterialindustrin har ”de 19” ett avgörande infiytande över teknologin och utvecklingen av denna. — Kontroll över förädlingen. — Kontroll över finansieringen. Många transnationella företag har sålt gruvor till statliga företag men behållit en stor del av kontrollen genom att själva ge län eller vara lierade med långivarna. — Kontroll över marknadsföringen. Världens största metallbörs — London Metal Exchange — domineras t. ex. av handelsföretag som ägs av de ledande privata mineral- och metallföretagen. — Möjligheter till påverkan av i-ländernas mineralpolitik. Eftersom fier-

lErnst Hollander, Icke- fömyelsebara råvaror, Projektgruppen "Resur- ser och råvaror", Sekretariatet för fram- tidsstudier, 1977.

talet statliga företag finns i u-länderna medan marknaden i huvudsak finns i i- länderna försvagas de statsägda företagens förhandlingspositioner i fiera fall ytterligare.

De mindre privatägda grutyöretagen är i många fall starkt beroende av de större. I en del andra fall ägs de av stora transnationella företag från andra branscher. Framför allt de ledande energiföretagen har varit aktiva som uppköpare under senare år.

Detta sammantaget gör att kunskaperna om värdet av olika mineralfynd och möjligheterna att utnyttja dessa är samlade på ganska få händer.

”Planeringen” av gruvindustrins utveckling kan i realiteten skötas av ett begränsat antal multinationella företag. Härigenom kommer kraven på en jämn utveckling av sysselsättningen, kraven på en god arbetsmiljö etc. att inta en underordnad roll i branschens planering.

3. De svenska gruvföretagen är internationellt sett små. Medan världens tolv ledande gruvkoncerner alla hade andelar på mellan 1 % och 6,5 % av värdet av västvärldens totala produktion av icke-energi-mineral svarade Sveriges två ledande gruvkoncerner LKAB och Boliden för 0,6 % resp. 0,36 % av detta värde. För LKAB:s del gäller dessutom att företaget är ganska specialiserat på en metall — järn — medan det utmärkande för ”de 19” är att de bryter och marknadsför flera olika mineral och metaller. De har dessutom — även detta delvis i motsats till LKAB — överblick över hela ”mineralkedjan”, dvs. från prospektering till färdig konsumentprodukt, genom egen aktivitet. Det som skapar de internationellt ledande gruvföretagens styrka, såsom omfattande forskning och utveckling, samordnad verksamhet från ”ax till limpa”, dvs. från prospektering till färdig konsumentprodukt etc., är svårt att efterlikna för de svenska företagen om man ej får en samordnad planering med avgörande samhälleligt och fackligt infiytande. Samtidigt som den svenska gruvindustrin bl. a. av ovan angivna skäl befinner sig i en ekonomisk kris, kan den liksom resten av världens gruvindustri förknippas med en'rad allvarliga problem. Bl. a. syftar jag här på energiproblern, miljöproblem och u-landsproblem. Med nedanstående citat ur rapporten ”Icke-förnyelsebara råvaror"I vill jag i all korthet beröra dessa:

Energi

Det behövs mycket energi för att bryta och bearbeta mineral samt framför allt för att utvinna rena metaller ur dem. Dessa steg i mineralhanteringen (tillsammans med mellanliggande transporter) beräknas svara för minst 20 % av världens totala energianvändning. En eventuell energibrist kommer alltså att få en kraftig effekt på kostnaderna för mineralbaserade produkter.

Miljö

Mineralproduktionens yttre och inre miljöproblem är allvarligare än flertalet andra branschers. De yttre miljöproblemen kan komma att förvärras ytterligare i och med att övergång till fattigare fyndigheter gör att större

landytor berörs. Skärpt miljölagstiftning verkar i motsatt riktning, men många av miljöhoten är av så komplicerad art att de är svåra att registrera statistiskt och alltså också svåra att lagstifta om.

Gruvor leder i Sverige liksom i många andra länder statistiken över förlorade arbetsdagar på grund av olycksfall i arbetet. För svenska gruvor är trenden nedåtgående, men även för den inre miljön gäller att det finns många långsiktigt verkande risker som inte registreras i den statistik som förs idag.

U-land

Seriösa gruvinvesteringar kräver normalt en planering som omfattar 20—30 år. Långsiktig politisk stabilitet är alltså oftast en förutsättning för att nyinves- teringar skall göras i ett land. Detta är en viktig del av bakgrunden till att u- ländernas samlade andel av gruvproduktionen har stagnerat under efterkrigs- tiden. De multinationella företagen har koncentrerat sina nyinvesteringar till vissa i-länder (Australien, Kanada, Sydafrika). Det fåtal u-länder där företagen investerat har ofta varit sådana där långsiktig politisk stabilitet och stora vinstmöjligheter garanterats med hjälp av omfattande förtryck.

Risken finns att en framtida ökad u-landsproduktion kan få liknande förtecken. Men det är också möjligt att u-landsregeringar som hämtar sin styrka i en bred folklig förankring kan komma att satsa på mineralexport för att skaffa intäkter till ekonomisk och social utveckling. Det är alltså viktigt att ta hänsyn till de politiska ramarna när man formulerar sin inställning till en intensivare användning av u-ländernas stora outnyttjade mineralrike- domar.

Bedömning av föreliggande delbetänkande med utgångspunkt i den ovan angivna bakgrunden

I det föreliggande delbetänkandet har en hel del värdefullt material samman- ställts. Mot den bakgrund som ovan tecknats tvingas jag dock konstatera att de prioriteringar som präglat materialinsamlandet ej kan anses tillfredsstäl- lande. Detta särskilt som föreliggande delbetänkande ska utgöra en viktig del av den kunskapsmässiga grund på vilken en svensk mineralpolitik så småningom ska utvecklas.

Orsakerna till att prioriteringarna blivit felaktiga kan inte med säkerhet fastställas. En viktig bakgrund torde emellertid kunna hittas i det faktum att så mycket av faktamaterial och utredningsresurser på mineralområdet är koncentrerat till gruvföretagen och gruvutrustringsföretagen. Tillgången till data samt utredningsresurser hos samhälleliga och fackliga organisationer är i dagsläget kraftigt underdimensionerade. Följden av detta har blivit att gruv- och andra mineralföretag fått en mycket kraftig representation i utredningens expertgrupper. Vidare har de nämnda företagen bl. a. genom sin interna expertis beretts tillfälle att detalj granska och upprepade gånger korrigera såväl bilage- som kapiteltext i betänkandet. Därigenom har texten i betänkandet samt prioriteringen av problemställningar kommit att färgas av de värde-

ringar och mål som är rådande i de nämnda företagen.

Med rådande fördelning av faktatillgång och utredningsresurser är det naturligtvis svårt att undvika att vissa effekter av detta slag uppstår. Detta borde emellertid motivera att sekretariatet i en statlig utredning om mineralpolitiken ges i uppgift att göra särskilda ansträngningar för att de speciella samhälleliga och fackliga utredningsbehoven skall tillgodoses. En sådan prioritering har ej i tillräcklig utsträckning präglat arbetet på förelig- gande betänkande. Här nedan exemplifierar jag områden som måste anses otillräckligt belysta i föreliggande betänkande:

Branschbeskrivn ingen

Den samlade bilden av gruv-MNFzs (de transnationella gruvföretagens) ställning på mineralmarknaden som ges i betänkandet undervärderar enligt min mening kraftigt gruv-MNF:s roll.

För att skapa förutsättningar för en realistisk bedömning av den svenska mineral- och mineralutrustningsindustrins framtid skulle denna samlade bild behöva tecknas ordentligt. Därutöver bör det göras jämförelser mellan å ena sidan ledande internationella gruv- och gruvutrustningsföretag och å andra sidan de svenska företagen, med avseende på ett antal viktiga variabler. De variabler som åsyftas är lönsamhet, forskningsomfattning, forskningsinrikt- ning, marknadsorganisationer, sammanhållning av hela kedjor etc.

(1 kap. 8 i föreliggande betänkande hänvisas till en i mars 1979 ännu ej publicerad rapport i dessa frågor som bekostats med medel från sekretariatet för framtidsstudier. Med tanke på att dessa frågor är relativt perifera i sekretariatet för framtidsstudiers arbete men borde vara centrala för MPU, förefaller det mig helt omotiverat att MPU skulle vara beroende av nämnda studie för att få fram material om dessa frågor. De resurser MPU förfogar över är ju oerhört mycket större än nämnda studie förfogade över.)

Underlag för överväganden betrafande energi / miljöproblem Dessa problem kan angripas från åtminstone två håll:

1. Utveckling av energi- och miljöteknik 2. Samhällsplanering inriktad på materialbesparande konsumtion (typ kollektivtrafik).

Även på dessa områden är den samlade bilden ofullständigt tecknad. Beträffande åtgärder av typ 2 har i utredningens regi praktiskt taget inga konkreta studier gjorts som skulle kunna ligga till grund för framtida överväganden.

Underlag för diskussion om socialklausuler

De u-länder i vilka gruv-MNF för närvarande koncentrerar sina investeringar kännetecknas som nämnts ovan av omfattande förtryck. Detta yttrar sig bl. a. i förtryck av fackföreningar, särskilda brister i arbetsmiljön, svagt skydd för yttre miljö etc. Mot denna bakgrund har frågan om socialklausuler som

hindrar import från länder där produktionen bedrivs enligt ovan aktualise- rats.

Frågan om socialklausuler är utomordentligt komplicerad. Eftersom den emellertid också på sikt är av stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla nuvarande standard på arbetsförhållanden och miljö i Sverige bör en belysning av hithörande frågor snarast komma till stånd. Det behövs kartläggningar av reella fackliga rättigheter, av miljölagstiftning etc. i berörda länder. Samtidigt behövs kartläggningar av möjligheter till samarbete på mineralområdet med de u-länder som svarar mot svenska biståndspolitiska målsättningar.

Samhällsekonomiska bedömningar av gruvdrift

Gruvindustrin har många särdrag som gör att snäva företagsekonomiska bedömningar av beslut om igångsättande eller nedläggning av produktion kan få än mer förödande konsekvenser än i andra branscher. Bland de särdrag som motiverar denna bedömning kan bl. a. framhållas:

. Gruvindustrins lokalisering. Gruvor med tillhörande anläggningar utgör ofta enda arbetsplats på en ort - ofta i områden där sysselsättningstillfäl- lena är få också i ett vidsträckt omland. . Gruvindustrins krav på tillgång till människor med speciell yrkeskunskap, en yrkeskunskap som kan vara svår att återskapa om den en gång gått förlorad. . Gruvindustrins karaktär av länk i en kedja med starka kopplingar mellan de olika länkarna. Denna karaktär medför att effekterna av neddragen produktion och därmed ofta forskning i gruvindustrin kan få svårbedömda följder i andra delar av ekonomin. En illustration till detta är gruvindu- strins koppling till gruvutrustningsindustrin. Den sistnämnda är en mycket central källa till svenska exportintäkter. Om man bryter förutsätt- ningarna för att utveckla gruvutrustningen i samarbete med inhemska gruvor och under iakttagande av de arbetsmiljökrav som ställs i Sverige, riskerar vi att den önskvärda profilen på svensk gruvutrustningsindustri går förlorad samt att denna källa till exportintäkter så småningom sinar. . De långa tider det tar för tillskapandet av ny kapacitet och de problem med den svenska försörjningen som kan orsakas därav. Nickelkrisen för några år sedan och dagens molybdenkris är exempel. . Det mycket starka konjunkturberoendet.

Slutsatser beträffande prioriteringar

De ovan angivna problemområdena finns givetvis omnämnda i föreliggande delbetänkande. Eftersom bedömningen av dem emellertid ej givits ordentlig prioritet i utredningens arbete blir resonemangen i frågorna ibland mångty- diga.

Hade större utredningsresurser satts in är jag övertygad om att betydligt

större precision — och därmed bättre beslutsunderlag — skulle kunnat skapas.

Förslag om anslag till facklig utredare med uppgift att följa utredningen

Den slagsida i utredningens materialsamlande som ovan påtalats är i stor utsträckning en följd av hur information om och kontroll över svensk mineralindustri är fördelad i dagsläget. Detta har gjort arbetssituationen svår för dem som önskat se en annan inriktning på materialsamlandet. Här avses bl. 3. de fackliga representanterna.

Den skeva fördelningen av informationen om och kontrollen över svensk mineralindustri hör till de problem som borde tas upp i utredningens slutbetänkande. Redan före slutbetänkandet borde emellertid — såsom ett första steg — de fackliga organisationerna ges resurser att mer aktivt kunna följa utredningsarbetet. Jag föreslår därför att de fackförbund som berörs av utredningen ges anslag för att anställa en person som har i uppgift att bevaka utredningen ur facklig synvinkel. Anslaget kan exempelvis få formen av ett specialdestinerat tilläggsanslag till MPU.

Bilaga 1 Järn

80. Sjöfrakt

l

Landtransport

l

Gruv-

70

60

50

40

30

20

br min 10 I 9 5 10 15 20 25 Avstånd från exporthamn i mil

Kostnadsspridningen mellan i övrigt likvärdiga avlägsna resp. närbelägna gruvor kan således på grund av transportkostnadernas betydelse bli mycket stor — 100 % eller mer av kostnaderna i lågkostnadsgruvan. Amerikanska stålföretag kan t. ex. utnyttja lågvärdiga inhemska s.k. takoniter med en järnhalt på 30 % istället för att importera högvärdiga malmer med en järnhalt på ca 65 % från Australien eller Brasilien.

F igurens schematiska karaktär kan understrykas med påpekandet att det i praktiken förkommer gruvbrytning uppemot 90 mil från kust. Även små olikheter i t. ex. järnhalt, storlek och sammansättning kan betyda lika mycket som tiotals mil i extra transportavstånd.

För att belysa sambandet mellan järnhalt och transportavstånd och hur dessa faktorer påverkar brytvärdheten vid i övrigt lika förhållanden har vi gjort beräkningar på fyndigheter med 35, 45, 55 och 65 % järn. Malmen måste anrikas och kulsintras för att kunna avsättas på exportmarknaden. Beräk- ningarna illustreras i figur 1.8. Det bör understrykas att beräkningarna är hypotetiska.

Med utgångspunkt från de ovan angivna kostnaderna, dvs. 30 kr per ton malm för brytning, 30 kr per ton malm för anrikning, 30 kr per ton pellets för kulsintring samt en landtransportkostnad av 7 öre per tonkilometer har det längsta avståndet från hamn för lönsam brytning beräknats för de olika järnhalterna. Hamnkostnaden har antagits vara 5 kr per ton och pellets-priset 125 kr per ton f. 0. b. (det svenska exportpriset år 1976 var 135 kr per ton, se avsnitt 1.3.5).

Vid järnhalter under 45 % är brytning i detta exempel inte lönsam,

Figur 1 . 7 Malmkostna- dens komponenter — prin- cipexempel. 1976 års priser och kostnadsläge.

Källa: Egna beräkningar.

Figur 1.8 Transportav- ständets och jämka/tens betydelse för brytvärdhet — principexempel.

125 kr/ton

*150 kr/ton 65 % järn 800 km

oberoende av avstånd från hamn. Vid en järnhalt på 55 % kan brytning ske upp till 257 km från hamnen och vid en järnhalt på 65 % upp till 450 km från hamnen. En prisförändring med 25 kr per ton ökar avstånden med 350 km och gör brytning möjlig vid hamnen om halten är högre än ca 35 % järn.

1.3.6 Landtransporter

Landtransport av järnmalm sker f. n. huvudsakligen med järnväg. Utveck- lingen det senaste årtiondet har gått mot allt större och tyngre tågsätt. Medan svenskjärnmalm transporteras i tågsätt på 2 OOO—4 000 ton är tågsätt på 10 000 ton vanliga vid konkurrerande gruvor utomlands.

För att få en uppfattning om kostnaderna för järnvägstransporter har vi utfört beräkningar som visar vilka faktorer som är av betydelse för fraktkostnaderna vid järnvägstransport. Resultatet framgår av figur 1.9. Av den totala kostnaden är kapitalandelen betydande. ] 1976 års kostnadsläge har anläggningskostnaderna beräknats till 3 000 kr per meter. Den exakta kostnaden beror givetvis på terrängförhållandena. Bergig terräng medför mångdubbelt högre anläggningskostnader än motsvarande arbeten på slätt- land. Ett lok för ett 4 000 tons tågsätt kostar ca 6 milj. kr och en vagn för 70 tons last ca 150 000 kr. Vid ett transportavstånd på 20 mil blir kostnaden i detta fall ca 20 kr/ton, varav 15 kr utgör kapitalkostnader, som beräknats efter 10 % och 15 års livslängd. Det är som synes viktigt att järnvägen utnyttjas intensivt, eftersom detta kan sänka transportkostnaden per ton kraftigt.

Beräkningen är tämligen idealiserad och bygger på antagandet att järn- vägen utnyttjas tämligen jämnt under hela dygnet. 1 beräkningen har en tämligen hög automatisering förutsatts, vilket innebär att inga nämnvärda personalkostnader vid stationer etc. belastat kalkylerna. Beräkningen avser också en helt ny järnväg. Äldre banor kan vidkännas betydligt högre kostnader.

Kr./ ton _ 30 l l l 25 l l 1

20

ton/tåg Transportsträcka

% mil l 2 500

15 ! 4 000 30 1 10 000 3 2 500 3 10 4 000 20 ' 10 000 *. 2 500 . 4 000 10 . 5 10 000

Figur ] . 9 Exempel på kost- nad för järnvägs/fakta. 1976 års kostnadsläge.

5 10 15 20 Milj. ton/år Källa: Egna beräkningar.

1.3.7 Samarbete mellan producent/änder

Producentorganisationen för järnmalm, Association des Pays Exportateurs de Minerai de Fer (APEF), bildades genom beslut år 1975. Nio länder är för , närvarande medlemmar, nämligen Algeriet, Australien, indien, Liberia, " Mauretanien, Peru, Sierra Leone, Sverige och Venezuela. Dessa länder svarar tillsammans för 60 % av den översjöiska handeln med järnmalm. Av större exportörer står Brasilien, Canada och Sovjetunionen utanför. Vidare har | järnmalmsbrytningen i Sierra Leone numera upphört och landet har begärt | utträde ur APEF. : APEF:s huvudsakliga syfte är att tjäna som ett forum för informationsut- byte om utvecklingen på järnmalmsområdet. Organisationen har förklarat att den har för avsikt att beakta även de importerande ländernas intressen. Med den nuvarande uppsättningen medlemsländer får det betraktas som mycket osannolikt att APEF skulle försöka genomföra koordinerade prishöjningar. Sådana aktioner skulle också möta betydande svårigheter eftersom APEF:s andel av världsproduktionen är avsevärt mindre än dess andel av världsex- porten och järnmalm saluförs i en mängd olika kvaliteter. Stora stålverks tidigare intressen i gruvor i APEF-länder har nu avvecklats i samband med nationaliseringar i gruvnäringen. En möjlig effekt av samarbetet inom APEF

är att de järnmalmsproducerande länderna i högre grad kan komma att ta hänsyn till den totala marknadsbilden vid beslut om nya investeringar. Härigenom skulle investeringar som leder till överkapacitet med åtföljande prisfall kunna undvikas. Emellertid har APEF betydande svårigheter att ] praktiskt och administrativt få till stånd ett fungerande samarbete även på denna punkt. '

Konsumenterna har dock uppenbarligen uppfattat APEF som en aggressiv organisation, vilket framgår bl. a. av uttalanden från CECA (Europeiska kol- och stålgemenskapen). Representanter från CECA har sagt sig observera tecken på koordinerad prispolitik från APEF-ländernas sida. Dessa utta- landen skall antagligen uppfattas som en del av taktiken i samband med förhandlingar om järnmalmspriser.

1.3.8 Sveriges produktion

Tabell 1.9 visar den svenska produktionen av leveransklara järnmalmspro- dukter fördelade efter fosforinnehåll. Mellan åren 1955 och 1975 ökade andelen malm med mindre än 0,1 % fosfor från 19 % till 57 %. Även efter år 1975 har denna utveckling fortsatt. Detta är en följd av att efterfrågan på lågfosformalm har ökat, att andelen lågfosformalm ökat i fast klyft och att selektiviteten ökat vid brytningen av de olika malmtyperna. Dessutom förädlas numera mer malm till kulsinter.

En stor del av produktionen av malm med 0,1—0,9 % fosfor har dock tidigare blandats upp med malm med mer än 1,0 % fosfor och sålts som högfosformalm.

Andelen högfosformalmsproduktion är för närvarande ca 40 % i Sverige jämfört med ca 10 % för världen som helhet. Fosformalmsptodukter framställs, förutom i Sverige, i Frankrike, Spanien, Chile m. fl. länder.

De största svenska järnmalmsproducenterna har de senaste åren varit Luossavaara—Kiirunavaara AB (LKAB), Gränges och Stora Kopparberg. Sedan år 1978 tillhör Gränges och Stora Kopparbergs gruvor Svenskt Stål AB.

LKAB har de senaste åren producerat mellan 15 och 19 milj. ton leveransklara järnmalmsprodukter per år i Kiruna. Produktionen där har till

Tabell 1.9 Sveriges produktion av leveransklara järnmalmsprodukter

1955 1965 1975 Milj. Andel Milj. Andel Milj. Andel ton % ton % ton % Fosforhalt ( 0,1 % 3,4 19 7,6 26 17,7 57 0,1—0,9 % 6,9 40 10,5 36 5,8 19 > 1,0 % 7,1 41 11,3 38 7,3 24 Totalt 17,4 100 29,4 100 30,8 100

Källa: SOS Bergshantering.

| 1

i t t i t i l l l

större delen bestått av styckemalm och mull. Cirka hälften av produktionen har bestått av högfosforprodukter. I grova drag gäller att malmen i fast klyft innehåller ca 40 % högfosformalm och 60 % lågfosformalm. På grund av uppblandning under brytning utvinns ca 60 % högfosformalm och 40 % lågfosformalm. En del högfosformalm kan sedan pelletiseras i befintliga pelletsverk i Kiruna (produktionskapacitet 2,1 milj. ton/år) och i Svappavaara (produktionskapacitet 3,0 milj. ton/år). 1 Malmberget har LKAB de senaste åren producerat ca 6 milj. ton leveransklara järnmalmsprodukter per år som förädlats till slig och pellets (produktionskapacitet 4,2 milj. ton/år).

Gränges1 har i Grängesberg och Stråssa utvunnit totalt ca 3,5 milj ton färdiga järnmalmsprodukter per år, varav merparten i Grängesberg. Större delen av produktionen förädlas.

Stora Kopparbergs2 största gruva var Dannemora, där årligen ca 0,9 milj ton malmprodukter framställts. Övriga gruvor är Risberg (0,35 milj ton/år), Blötberget (0,2 milj. ton/år), Håksberg(0,3 milj. ton/år) och Vintjärn (numera nedlagd)(0,l milj. ton/år). Vidare kan nämnas att Stora Kopparberg tillverkat ca 0,1 milj. ton kulsinter per år ur de kisbränder som erhålls vid svavelsyra- tillverkningens svavelkisrostning.

Järnmalmsbrytning sker vidare vid ett antal mindre gruvor som drivs av Ställbergsbolaget, Fagersta AB och Uddeholms AB.

Gruvorna i Bergslagen är som regel integrerade med närliggande järnverk. Av Norrbottens järnmalm levereras endast en mindre del direkt till inhemska köpare. Den största svenska köparen är NJA, som år 1975 mottog 1,4 milj. ton.

Ett högt kostnadsläge och i vissa fall hög fosforhalt innebär problem för den svenska järnmalmsindustrin. De stora underjordsgruvorna med fosfor- malmsproduktion har lönsamhetsproblem under den rådande järnmalms— och stålkrisen.

1.4 Handel

1.4.1 Internationell handel

Handeln med järnmalm var tidigare tämligen starkt geografiskt bunden. Svensk, spansk och nordafrikansk malm sökte sig till de europeiska köparna, - kanadensisk malm avsattes huvudsakligen på den amerikanska marknaden och den japanska stålindustrin försörjdes i början på 1950-talet med malm från Indien och Fjärran Östern. Även om järnmalmen fortfarande till övervägande del säljs till geografiskt närliggande avnämare har utvecklingen inom sjötransportområdet möjliggjort malmskeppningar över betydande avstånd till rimliga kostnader. Därmed har australisk malm kunnat konkur- rera med de traditionella malmerna på den västeuropeiska marknaden, samtidigt som östkanadensisk malm säljs i Japan. Detta har lett till en successiv ökning av den internationella handeln, vilket framgår av tabell 1.10.

Som framgår av tabell 1.11 är även exporten starkt koncentrerad. De fem största exportländerna hade tillsammans 67 % av marknaden år 1975 och de två största— Australien och Brasilien—svarade för40 % av exporten. Tabellen

* Grängeskoncernens gruvor och metallurgiska anläggningar i hela lan- det tillhör numera SSAB.

2Stora Kopparbergs gru- vor och metallurgiska anläggningar i hela lan- det tillhör numera SSAB.

Tabe111.10 Produktion av och internationell handel med järnmalm. Milj. ton järnmalmsprodukter

År Produktion Internationell Handel i % av handel produktionen

1950 244 33 14 1960 499 128 26 1970 768 302 39 1975 850 376 45

Källa: Malmexport AB.

Tabell 1.11 Världens största järnmalmsexporterande länder. Milj. ton järnmalms-

produkter 1950 1960 1975 Milj. % av Milj. % av Milj. % av ton världs- ton världs- ton världs- han- han- han- deln deln deln Australien — 0 — 0 80,3 21,3 Brasilien 0,1 0,3 5,4 4,2 71,8 19,1 Sovjetunionen 3,0 9,0 15,4 12,0 43,6 11,6 Canada ' 2,0 6,0 17,3 13,5 36,7 9,8 Sverige 12,9 38,6 19,4 15,1 20,4 5,4 Summa 18,0 53,9 57,5 44,8 252,8 67,4 Export i % av produktion 14,0 26,0 44,0

Källa: Malmexport AB.

visar också hur stora förändringar som har inträffat sedan år 1950, då det ännu rådde exportförbud i Australien och då Sverige hade världens största järnmalmsexport.

Hur de internationella handelsströmmarna med järnmalm har förändrats sedan år 1950 illustreras i figur 1.10—1.12.

Tabell 1.12 visar i vilken omfattning de stora stålproduktionsområdena är beroende av importerad järnmalm. '

EG-ländernas järnmalmsproduktion har av kostnadsskäl successivt skurits ned och svarar nu endast för drygt 20 % av det egna behovet. USA täcker ännu drygt 60 % av sitt malmbehov från egna gruvor, men med den stora stålproduktion som det här är fråga om, blir importmängden ändå betydande. Japan är så gott som helt beroende av importerad järnmalm. Östeuropa får till 80 % sin järnmalm från Sovjetunionen.

1.4.2 Sjötransporterad järnmalm

Järnmalmstransporterna på haven ökade under perioden 1965—1975 med ca 14 % per år. Därefter har en viss minskning skett. Allt större båtar har

Figur 1.10 Internationella hände/strömmar med järnmalm år 1950.

Källa: Malmexport AB.

Figur 1.11 Internationella handelsströmmar med 0 järnmalm är 1964.

Källa: Malmexport AB.

Tabell 1.12 Andelen importmalm i totala järnmalmsförsörjningen. Procent

År EG Sovjet- USA Japan

unionen

H*—

1950 34 0 9 61 1960 51 0 30 92 1970 73 0 34 99 1975 78 0 37 99

_a— Anm.: Räknat på importerat järninnehåll.

Källa: Malmexport AB.

Figur 1 . 12 Internationella handelsströmmar med järnmalm år I 973.

Källa: Malmexport AB.

% 100

90

80 70

( 40 000 tdw

60

Figur 1.13 Det malmjö- 40 60 000 nm

rande tonnagets utveckling åren 1964—1977. Relativ 40

50 i 60 100000 mW

fördelning mellan olika 30

storleksklasser. 20 100 150 ooo Mux 10 Källa: Fearnley & Eger: > 150900 ”'W World Bulk Fleet 1964 de E% 67 de se 70 71 72 73 74 75 76 77

1964—1977. tdw = ton dodvikt

kommit till användning. Figur 1.13 illustrerar det malmförande tonnagets j utveckling för åren 1964—1977.

Medeltonnaget på de två största utskeppningshamnarna för svensk malm framgår av tabell 1.13.

Sjöburna järnmalmstransporter av större omfattning blev av betydelse relativt sent, under decenniet efter andra världskrigets slut. De översjöiska

Tabell 1.13 Medeltonnage på Narvik och Luleå under perioden 1960-1976. Ton

År Narvik Luleå 1960 14 620 9 126 1965 18 620 11 337 1970 34 553 17 831 1976 49915 19673

Källa: LKAB.

malmtransporter som förekom före denna tidpunkt dominerades av den svenska malmexporten till Västeuropa.

Järnmalm är för närvarande det dominerande godsslaget på torrlastmark- naden och svarar för omkring hälften av det Sjöburna torra bulkgodset. Järnmalmens andel av de totala frakterna (bulkfrakterna) är tonnagemässigt ca 20 %.

Övergången till allt större fartyg, framför allt på långa trader, och . överkapacitet under större delen av 1970-talet har gett betydande fraktkost- nadssänkningar. Tabell 1.15 visar beräknade självkostnader för malmtrans- port till Rotterdam från Brasilien (Tubarao), Canada (Seven Islands) samt Sverige (Narvik) för några olika fartygsstorlekar. Beräkningen visar att vid längre sträckor utgör bränslekostnaderna mellan 25 och 30 % av den totala fraktkostnaden. '

De allt större båtarna har medfört att Sveriges transportkostnadsfördel gentemot de översjöiska gruvorna har minskat, vilket framgår av tabell 1.14. Kostnadsökningarna för energi de senaste åren har motverkats av prispress på frakterna på grund av överkapacitet.

Tabell 1.14 Transportkostnader för järnmalm åren 1953—1976. Kr/ton

1953/55 1959/60 1961/66 1967/72 1976

Brasilien—Rotterdam 50 30 24 15 15 Narvik—Rotterdam 15 8 7,50 5 7,50 Differens 35 22 16,50 8 7,50 Dito i 1976 års priser 90 52 35 14 7,50

Källa: Gränges Shipping.

Tabell 1.15 Beräknade självkostnader för sjötransport av järnmalm till Rotterdam (1977 års kostnadsläge)

Från Narvik Narvik S. Islands S. Islands Tubarao Tubaro Tubaro Luleå Distans, sjömil 1 128 1 128 2 916 2 916 4 974 4 974 4 974 1 398 Fartygsstorlek, tdw 70 000 120 000 70 000 120 000 70 000 120 000 250 000 40 000 Hamnliggetid, dygn 5 7 5 7 5 7 9 4 Investering, milj. kr 49 88 49 88 49 88 137 35 Driftkostnader: kr/ton 4,60 3,40 11,85 8,75 20,20 14,95 11,05 7,50 varav bränslekostnader, 2,45 1,95 6,30 5,00 10,75 8,55 6,65 3,80 kr/ton övriga driftkostn., 2,15 1,45 5,55 3,75 9,45 6,40 4,40 3,70 kr/ton Hamnkostnader, kr/ton 3,05 2,75 2,20 2,10 2,70 2,65 2,35 4,45 Hamnliggetidskostnader, 1,70 1,60 1,70 1,60 1,70 1,60 1,45 1,90

kr/ ton (endast drift) Kapitalkostnader, kr/tona 3,00 3,40 5,60 6,10 8,60 9,30 7,40 3,90

Summa, kr/ton 12,35 11,15 21,35 18,55 33,20 28,50 22,25 17,75

” Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13. Källa: Gränges Shipping.

Figur 1.14 Befintliga och planerade malmhamnar för fartyg över 100 000 ton år 1977.

Källa: Gränges Shipping.

Hamnarnas möjligheter att ta emot stora fartyg är dock en begränsande faktor. Bland de viktigaste malmexporthamnarna var det (år 1977) endast nio som kunde ta emot fartyg i storleksordningen 175 000 tdw eller större. Flera pågående eller planerade utbyggnader inriktas emellertid på att kunna ta emot ett framtida tonnage i storlekar upp till ca 250000 tdw (se figur 1.14).

1.4.3 Prissättning ;

Järnmalmspriserna bestäms genom direkta förhandlingar mellan köpare och säljare. Järnmalm finns inte noterat på någon råvarubörs. Prisbildningen utmärks av en mindre rörlighet än de börsnoterade metallerna. De avtal eller 1 kontrakt som reglerar prissättningen är av varierande längd. Malmen säljs i allmänhet på ettårskontrakt, men vissa företag i t. ex. Australien och i Brasilien har tecknat långa kontrakt på 5—10 år, ibland ända upp till 15 år. 1 Dessa kontrakt avser normalt såväl kvantiteter som priser. Priserna är dock i allmänhet fixerade endast för kortare perioder och kan således bli föremål för nya förhandlingar under kontraktsperioden. Effekten av de långa försälj- ningsavtalen har varit föremål för skiftande bedömningar. Ibland har hävdats att dessa kontrakt varit en viktig anledning till den svaga prisutvecklingen under den senaste tioårsperioden. Avtalen har ofta tillkommit för att underlätta finansieringen av de mycket stora investeringar som krävts för att exploatera större malmfyndigheter och har därför tecknats i ett för säljaren ogynnsamt läge. En annan typ av långsiktiga bindningar på marknaden uppstår då malmköparna direkt deltar i finansieringen av gruvprojekt, t. ex.

Rotterdam unterston Gdynia Redcarq— POS Tilbot SHamburg1 från” Seven un erqueo Bak al) Islands Taranto I två st

Point CentralsMernugao Vizagapatam &%Madras O &) & (ZS OQO

00 Port Hedland Yainpi Sound

U Port Walcott Tubarao Dampier

Port Elizabeth

San Nicolas

Huasco Guayacan Port Latta Q

Hamnar för fartyg 100—175 000 tdw . Befintliga > 175 000 tdw | Befintliga (14,9—18,0 m) e Planerade och 1 (> 18 ml tl Planerade och "under byggnad under byggnad

när västtyska,japanska och amerikanska företag som delägare deltar i projekt i Brasilien.

Försäljningspriset för järnmalm har de senaste årtiondena fallit realt sett, särskilt sedan år 1975. Den dyraste produkten, pellets, betingade under högprisåret 1975 ett fob-pris på ca 140 kr/ton. Merpriset för pellets jämfört med styckemalm av lågfosfortyp betingas av de vinster avnämaren kan göra vid användning av pellets i stället för styckemalm i form av högre produktion i masugnen, lägre koksförbrukning etc.

Mull betingar ofta ett lägre försäljningspris än rensiktad styckemalm på grund av att mullen måste sintras vid stålverken. På samma sätt betingar malm av högfosfortyp ett lägre pris än motsvarande produkt av lågfosfortyp, därför att stålframställning av högfosformalm är dyrare än ståltillverkning av lågfosformalm.

Tabell 1.16 visar exportpriserna för några olika malmkvaliteter. Tabellen visar att 1950-talet var en för svensk järnmalmsindustri excep- tionell period med höga realpriser, möjliggjorda bl. a. av den transportkost- nadsfördel Sverige åtnjöt under dessa år (se föregående avsnitt). Prisfallet sedan dess motsvaras nästan av minskningen av transportkostnadsfördelen med 90 kronor; realpriset sjönk under samma period med 115 kronor för lågfosformalm. De sjunkande transoceana fraktsatserna kan sålunda vara huvudorsaken till prisfallet, men uppenbarligen har även världens gruvin- dustris egna kostnader, särskilt vad beträffar vissa stora nya malmfyndighe- ter, t. ex. i Brasilien, tenderat att sjunka (i reala termer) och detta har varit en bidragande faktor.

Sedan år 1975, som från prissynpunkt var ett exceptionellt år, har priserna genomgående sjunkit. Detta är en följd av den minskade efterfrågan som följt på den utdragna lågkonjunkturen och den därmed sammanhängande svaga utvecklingen av stålproduktionen. Eftersom det främst är de länder som Sverige exporterar järnmalmsprodukter till som drabbats av den dåliga stålkonjunkturen, och eftersom efterfrågeminskningen har varit större för pellets och högfosformalm än för lågfosformalm har avsättningssituationen för den svenska järnmalmsexporten försämrats avsevärt. Dessutom innebär de f. n. låga fraktpriserna att den svenska malmen måste konkurrera med översjöiska malmer på EG-marknaden, vilket leder till en avsevärd press nedåt på priserna.

Tabell 1.16 Exportpriser för vissa svenska järnmalmsprodukter. Kr/ton

1955 1960 1965 1970 1975 1977

Styckemalm av lågfos-

fortyp 211 171 116 95 96 74 Styckemalm av högfos-

fortyp 122 120 92 70 68 48 Pellets — - 152 129 143 119

Anm.: Avser 1976 års kostnadsläge omräknat enligt partiprisindex.

Källa: Malmexport AB samt egna omräkningar till 1976 års kostnadsnivå.

Figur 1.15 Sveriges export av järnmalm år 1974 till olika länder.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

1.4.4 Sveriges export och import

Den europeiska marknaden är den svenska exportmalmens naturliga avsätt- ningsområde. År 1975 gick således drygt 80 % av den svenska järnmalms- exporten till EG-länderna. Sveriges andel av dessa länders malmimport är dock endast ca 14 %. Figur 1.15 visar Sveriges export år 1974, dels totalt och dels för fosformalmsprodukterna.

Vid användning i ett sinterverk kan magnetitens oxidationsvärme tillva- ratas, vilket innebär lägre energiåtgång än vid motsvarande sintring av hematitmalm. Därför betingade magnetitmalm fram till och med år 1975 ett högre pris än hematitmalm. Sedan dess har vissa hematitprodukters bättre egenskaperi andra avseenden tillsammans med det allmänt sett låga prisläget lett till ett gemensamt pris på hematit- och magnetitmalmer. Den svenska jämmalmsproduktionen består till största delen av magnetit medan utländska konkurrerande malmer huvudsakligen är hematiter.

Järnmalmsexport, totalt 33,1 milj ton

15%

Fosformalmsexport 16,4 milj ton

*,x/,g/a, NI, Liz, /*/j

*1/ 475115, _ ,_

1 I

2 % ':i x', Belgien Storbritannien Västtyskland

Frankrike

40 %'

Polen

|: Övriga

1.5 Konsumtion

1.5.1 K onsumtionsutveckling

Den globala förbrukningen avjärn (primär råvara i form av råjärn rn. m. plus sekundär råvara i form av uppsamlingsskrot) ökade mellan åren 1900 och 1975 med i genomsnitt ca 3,5 % per år. Under återuppbyggnadsskedet efter det andra världskriget har förbrukningen dock stigit med ca 5,5 % per år, därav råjärn med ca 6 % per år. Tillförseln av gammalt skrot har under 1950-talet och första hälften av 1960-talet ökat långsamt, förmodligen med ca 2 % per år. Senare har ökningen varit 3—4 % per år.

Av speciellt svenskt intresse är att notera hur konsumtionen av högfos- formalm utvecklats i Europa. Tabell 1.17 visar att andelen högfosforbaserat råjärn av den totala råjärnsproduktionen i Europa 6 (de ursprungliga sex EG- länderna) sjunkit från ca 73 % år 1960 till ca 34 % år 1975.

Under perioden har svensk högfosformalm täckt i genomsnitt ca 10 milj. ton av behovet av primärt järn. Resterande mängd primärråvaror har huvudsakligen kommit från 5. k. minettmalmer i Lorraine i Frankrike.

Fosforprocesserna har i det närmaste ingen betydelse i Storbritannien och i Ruhrområdet. Vissa belgiska och franska stålverk utnyttjar dock fortfarande högfosformalmer, men framtiden för flera av dessa verk är problematisk. I takt med att fosforbaserade stålverk läggs ned eller övergår till lågfosfor- malmer minskar marknaden för de svenska fosformalmerna.

1 .5 . 2 K onsumtionens länderfördelning

Som ett led i den pågående industrialiseringsprocessen satsar för närvarande många utvecklingsländer stora resurser på en snabb utbyggnad av den inhemska stålindustrin för att täcka sitt stålbehov. Detta beror delvis på stålets strategiska betydelse såsom en av de viktigaste insatsvarorna i den tunga industrin. Tabell 1.18 visar att utvecklingsländerna år 1973 svarade för drygt 8 % av världens stålproduktion och att de i absoluta tal har sexdubblat sin stålproduktion sedan år 1960. Ökningen av stålproduktionen är dock hittills mindre än ökningen av jämmalmsproduktionen i u-länderna.

Tabell 1.17 Produktion av högfosforbaserat råjärn inom Europa 6

År _ Produktion av Total produk- Andel högfosfor- högfosforråjärn, tion av råjärn, råjärn av totala milj. ton milj. ton råjärnsproduktionen, % 1960 39,5 54,0 73 1965 39,6 63,2 63 1970 . 40,0 80,5 50 1975 25,8 76,5 34

Källa: Malmexport AB.

1.5.3 A nvändningsomrdden

Stål används främst för konstruktionsändamål. Eftersom stålet har avgö- rande betydelse i all ekonomisk verksamhet blir en beskrivning av förbruk- ningsmönstret för stål mycket lik en beskrivning av hela industristrukturen. Det går därför inte heller att, på samma sätt som för många andra metaller, knyta förbrukningen till utvecklingen inom en eller ett par mindre nyckel- sektorer. Bilar, fartyg, maskiner och byggnader dominerar dock använd- ningen. Förbrukningsmönstret varierar olika länder emellan beroende på vilka av dessa branscher som dominerar industristrukturen. Av tabell 1.19, som tagits med här för att illustrera stålförbrukningens branschfördelning i i- länderna, framgår att transportindustrin och byggsektorn tillsammans svarar för drygt hälften av Stålförbrukningen i USA.

Några nämnvärda förskjutningar i konsumtionsmönstret synes inte ha inträffat under tiden 1964—1974.

1.5.4 Substitutionsförhållanden

Järnets och stålets omfattande användning beror till stor del på dess låga pris i förhållande till konkurrerande material. Emellertid har också stålets mång- sidiga användbarhet betydelse. Genom olika framställningsprocesser och

Tabell 1.18 Stålproduktionens länderfördelning. Milj. ton råstål

1960 1970 1973 1977 Milj. Andel Milj. Andel Milj. Andel Milj. Andel ton % ton % ton % ton % Industri/änder Västeuropa 108,9 33,2 161,2 27,1 179,1 25,7 155,3 23,1 Nordamerika 95,4 29,1 130,3 21 ,9 150,0 21 ,5 126,7 18,8 Japan - 21,9 6,7 93,4 15,7 119,2 17,1 102,4 15,2 Ovriga" 5,9 1,8 11,9 2,0 14,0 2,0 14,8 2,2 Summa 232,2 70,8 396,9 66,7 462,3 66,3 399,2 59,3 Östeuropa inkl. Sovjetunionen 86,6 26,4 155,9 26,2 178,4 25,6 205,3 30,5 Utvecklings/änder Fjärran Ostem 4,3 1,3 28,0 4,7 38,3 5,5 44,2 6,6 Mellersta Ostem 0,3 0,1 0,5 0,1 0,7 0,1 1,3 0,2 Afrika — — 0,5 0,1 0,7 0,1 1,2 0,2 Latinamerika 4,6 1,4 13,0 2,2 16,7 2,4 21,9 3,3 Summa 9,2 2,8 42,0 7,1 56,4 8,1 68,6 10,2 Totalt hela världen 328,0 100 595,0 100 697,0 100 673,2 100

” I gruppen övriga ingår Australien, Sydafrika och Nya Zeeland. Australien och Sydafrika producerade år 1977 7,3 milj. ton vardera. Källor: 1960, 1970 och 1973: Handelsstålutredningen (SOU l977:15). 1977: Malmexport AB.

Tabell 1.19 Järn- och stålförbrukningen i USA fördelad på industrisektorer. Milj. ton järninnehåll

1964 1969 1974

Milj. Andel Milj. Andel Milj. Andel ton % ton % ton % Transportindustrin 27.0 26 27.7 24 33,9 27 Byggsektorn 25,5 25 27,2 24 34,1 27 Maskinindustrin 18,4 18 19,8 17 26,4 21 Förpackningar 6,5 6 7,1 6 8,5 7 Olje- och gasindustrin 4,3 4 4,7 4 7,5 6 Hushållsapparater 5,2 5. 5,6 5 7,3 6 Ovrigt 15,2 15 21,8 19 6,9 6

Totalt 102,1 100 114,0 100 124,6 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

tillsats av legeringsämnen går det att få fram stål med vitt skiftande egenskaper. Detta innebär också att järn och stål konkurrerar med flera olika andra material.

Inom byggnadsindustrin är armerad betong det viktigaste ersättningsmate- rialet. Eftersom det skett en ständig utveckling beträffande såväl konstruk- tionsstål som betongkvaliteter har konkurrensförhållandena mellan de båda materialen varierat.

Inom transportsektorn är stålet särskilt utsatt för konkurrens från andra material i bilindustrin. I syfte att minska bilarnas totalvikt och därigenom bränsleförbrukningen ersätts stålplåten successivt av aluminium och glasfi- berarmerad plast. Stål för fartygsbyggande har dock behållit sin dominerande position, samtidigt som det utvecklats nya stålkvaliteter för användning i fartyg. Användningen av stål i transportsektorn påverkas dock förmodligen mest av den substitutionsprocess som sker på en ”högre” nivå, dvs. inom transportsystemet som helhet. Stålförbrukningen påverkas alltså t.ex. av avvägningen mellan kollektiv trafik och privatbilism och av utformningen av de kollektiva trafiksystemen.

I maskinindustrin som helhet är inte stålet utsatt för någon mer betydande konkurrens från andra material. Däremot konkurrerar vissa dyrare specialstål med olika ersättningsmaterial.

Stålanvändningen i övriga sektorer, t. ex. förpackningsindustrin och hushållssektorn, konkurrerar i högre grad med utnyttjande av ersättnings- material, t. ex. plast och aluminium. Eftersom dessa sektorer består av flera olika delmarknader och substitutionsbilden är olika på varje delmarknad, tenderar dock förändringar att ta ut varandra.

Ett av de viktigaste framstegen under senare år, som påverkar använd- ningssituationen i fiera sektorer, är utvecklingen av hållfasta konstruk- tionstål med mycket små legeringstillsatser. Sådana stål används t.ex. i varvsindustrin och i olje- och gasindustrin (till rörledningar) och har i en del sektorer medfört en förbättring av stålets konkurrensposition.

' Handelsstålsindustrin inför 1980-talet (SOU 1977: 15).

2En analys av stålefter- frågans priskänslighet finns i Lars Vinell, Busi- ness Cycles and Steel Markets, Stockholm 1973 (sid. 116—135).

3Se Erik Ruist, Prognos över stålförbrukningen 1980 och 1985 i Handels- stålsindustrin inför 1980- talet, SOU 1977:16 (sid. 25—31).

1 .5 . 5 E fter/'rägans bestämningsfaktorer

Stål används till stor del för investeringsändamål. Förbrukningen av stål kan därför sägas vara en funktion av investeringsutvecklingen, främst vad gäller byggnader och transportmedel. Den starka investeringskonjunktur som dominerat efterkrigsutvecklingen har därför medfört en mycket snabb ökning av stålefterfrågan. Däremot förefaller sambandet mellan stålförbruk- ning och BNP vara relativt svagt, i varje fall i mer utvecklade länder såsom USA och Sverige. I USA har stålförbrukningens andel av BNP långsiktigt varit starkt sjunkande. Mellan åren 1929/30 och början av 1960—talet halverades denna andel. Om prisutvecklingen antas ha varit av underordnad betydelse, skulle detta samband tyda på en inkomstelasticitet för stål på ca 0,5; en given procentuell BNP-ökning leder alltså till endast hälften så stor procentuell ökning av efterfrågan på stål.

En analys av den svenska utvecklingen kompliceras av vår mycket stora utrikeshandel, såväl med halvfabrikat som- med färdiga produkter. Att korrekt uppskatta den inhemska förbrukningens nivå och förändringstakt är därför förenat med stora svårigheter. För handelsstålets vidkommande har handelsstålsutredningen1 gjort vissa kalkyler. Detta material synes bekräfta att nettoförbrukningen av stål — efter beaktande av nettoexporten av stål i färdiga produkter, främst fartyg — ökat relativt långsamt i förhållande till BNP. Förmodligen är inkomstelasticiteten av ungefär samma storlek som i USA. .

I utvecklingsländerna och i världen i sin helhet torde dock inkomstelasti- citeten vara väsentligt högre, kanske nära 1. Detta är ett uttryck för de stora och järnkrävande basinvesteringar som erfordras för en tillväxt i dessa länder.

Stålprisernas betydelse för stålförbrukningen är på kort sikt sannolikt rätt liten. Ökar eller minskar stålpriserna i förhållande till den allmänna prisnivån och speciellt till priserna på konkurrerande produkter på ett sätt som bedöms bli varaktigt kan dock påtagliga förändringar inträffa i stålförbrukningen. Dels påverkas konsumenternas försök att ersätta stål med annat material, dels utnyttjar de bättre än annars tillgänglig rationaliseringspotential när det gäller användningen av stål. Försök att skatta stålefterfrågans priskänslighet tyder på att denna skulle vara ”normal", dvs. priselasticiteten skulle vara ungefär 1.2 Utvecklingen i Sverige under det senaste decenniet ger ett visst stöd för denna uppfattning. En kraftig ökning av relativpriset på stål (1967—75) har följts av en påtaglig sänkning av stålförbrukningen per producerad enhet inom industrin.3

1.5.6 Sveriges förbrukning

Den svenska stålförbrukningens struktur framgår av tabell 1.20. Tabellen visar att det under åren 1968—1974 inte inträffade några större förändringar av stålförbrukningen i de flesta sektorer. Den största förändringen är den förskjutning som skett från byggnadsverksamhet till verkstadsindustrin. Minskningen i byggnadsindustrin beror främst på det minskade bostadsbyg- gandet(och ökningen av andelen småhus), men det kan också ha skett en viss övergång till användning av betong i bärande konstruktioner. Ökningen av

Tabell 1.20 Stålförbrukningen i Sverige fördelad på industrisektorer. Tusen ton handelsfärdigt stål

1968 1971 1974 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Vid järnverken för tillverkning av manu- fakturprodukter 124 4 136 4 114 3 I verkstadsindustrin 2 448 74 2 812 74 3 309 80 därav: metallvaruindustri 995 30 920 24 1078 ' 26 maskinindustri 471 14 497 13 573 14 elektroindustri 98 3 124 3 148 4 varv 432 13 626 16 764 18 transportmedelsindustri exkl. varv 242 7 339 9 393 9 restpost hänförd till verkstadsindustri 210 6 315 8 353 9 I byggnadsverksamhet 746 22 830 22 726 17 Totalt 3 318 100 3 778 100 4149 100 Dito enligt Svensk järnstatistik 3 541 — 4101 — 4 513 —

Källa: SOU 1977:15.

verkstadsindustrins stålförbrukning återspeglar främst varvsindustrins expansion under dessa år. Metallvaruindustrins andel av förbrukningen minskade under åren 1968—1971, men ökade sedan åter fram till år 1974.

1.6. Prognoser

1.6.1. Utvecklingen åren 1974—1978

I det följande sammanfattas utvecklingen påjärn- och stålmarknaden under de senaste åren. Bakgrunden till att detta görs här är att det under dessa år skett stora förändringar som medför att den längre historiska tillbakablick som givits i föregående avsnitt inte kan tas till huvudsaklig utgångspunkt för prognoserna. De senaste årens händelseförlopp har nämligen inneburit att marknadernas struktur förändrats på flera viktiga punkter.

Den internationella recession som inleddes i slutet av år 1974 drabbade stålindustrin mycket hårt. År 1974 steg världens råstålsproduktion något, för att sedan minska kraftigt. Inte förrän år 1978, då produktionen uppgick till 712,5 milj. ton, uppnåddes på nytt 1974 års produktionsnivå. Utvecklingen av råstålsproduktionen åren 1973—1978 visas i figur 1.16. Olika länder drabbades olika hårt av nedgången i stålproduktionen. Medan de länder som traditionellt svarat för en stor andel av världens stålproduktion (USA, Japan, Västeuropa) minskade sin produktion var det möjligt för flera "nya stålländer, däribland några u-länder (Brasilien, Sydkorea, Chile,

u

Figur 1.16 Världens rå- stålsproduktion åren I 97 0—1 978.

Källa: International Iron and Steel Institute.

Milj. ton

750

700

650

600

550

500

1_' T— 1 _|— |_'| ""|—_" 1_"—___> 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

Argentina, Taiwan och Mexico) att öka sin produktion. Dessutom ökade produktionen i planekonomierna under hela perioden. Det bör dock under- strykas att u-ländernas ökade andel av produktionen i och för sig inte är någon ny företeelse. Som framgick av tabell 1.18 (se avsnitt 1.5.2) ökade u-ländernas produktionsandel från 2,8 % år 1960 till 8,1 % år 1973. Fram till år 1977 ökade den till 10,2 %. Totalt sett genomförde planekonomierna en större ökning av sin produktionsandel under de senaste åren, från 25,6 % år 1973 till 30,5 % år 1977. Medan planekonomierna i stort sett själva absorberade sin produktionsökning exporterades dock större delen av u—ländernas produktionsökning. Denna export gick i stor utsträckning även till områden som tidigare varit självförsörjande med stål eller nettoexportörer. Sålunda fick EG-ländernas stålindustri konkurrens på sin egen hemmamark- nad av stål från andra länder. I Japan blev följden framför allt att exporten minskade, medan stålindustrin i USA också fick vidkännas en hårdare konkurrens på hemmamarknaden (bl.a. just från övriga industriländer). Figur 1.17 visar utvecklingen av EG-ländernas råstålproduktion åren 1970—1978. Av figuren, där också EG-kommissionens prognoser vid olika tidpunkter lagts in, framgår tydligt den drastiska skillnaden mellan utveck- lingen fram till år 1974 och åren därefter. Mellan åren 1974 och 1977 minskade EG-ländernas råstålproduktion med 20 %. _ Eftersom världens järnmalmsproduktion inte minskade lika snabbt som stålproduktionen blev nedgången för järnmalmsgruvorna, när den väl kom, desto större. En anledning till att gruvorna inte minskade sin produktion så hastigt utan i stället byggde upp stora lager var förmodligen förväntningar om en relativt snabb återgång till "normala" efterfrågenivåer. Tabell 1.21 visar den internationella handeln med järnmalm åren 1974 och 1977.

Som framgår av tabellen minskade framför allt EG-ländernas import ' kraftigt. Världshandeln med järnmalm minskade proportionellt sett mer än

i l l l l l l

ilj. ton

& 200 'p' EG—prognos

1975—76 _

_ 150 _ ,o'_ EG-prognos

100

50

Figur 1.17 EG-Iäna'ernas (EG 9) råstålsprodukrian åren 1970—1985.

Källor: LKAB, Interna- tional lron and Steel 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 19841985 Institute.

Tabell 1.21 Internationell handel med järnmalm i milj. ton

lmport EG Japan USA Total exp.

mk 1974 1977 1974 1977 1974 1977 1974 1977 LKAB 25,6 14,3 — — 0,3 0,2 29,7 18,1 Australien 11,8 11,1 67,9 63,1 0,6 0,3 83,5 79,0 Brasilien 25,5 26,1 19,5 23,7 6,7 2,3 73,0 57,0 Canada 1 1,9 12,9 4,5 4,6 20,0 26,6 37,4 45,0 Indien 0,8 0,3 17,3 17,9 — — 21,0 22,0 Liberia 19,8 14,2 1,3 0,4 2,8 1,8 25,5 18,8 Sovjet 3,8 2,1 1,0 1,0 0,1 — 43,3 40,3 Yenezuela 7,9 4,3 — — 15,6 6,3 24,3 12,2 Ovriga 26,3 19,6 30,3 21 ,9 2,7 1,0 59,3 51,8

Totalt 133,4 104,9 141,8 132,6 48,8 38,5 397,0 344,2

Källa: Malmexport.

världens råstålproduktion, vilket sammanhänger med dels att den största minskningen av stålproduktionen skedde i de områden som är beroende av import för sin försörjning med järnmalm, dels att man i de viktiga stålproducerande länderna i första hand minskade järnmalmsimporten i stället för sin egen malmproduktion, dels att en större andel skrot, vilket kunde fås till lägre priser, användes.

I tabell 1.21 redovisas LKAB:s export separat. I detta sammanhang bortses från den övriga svenska järnmalmsexporten. Tabellen visar att LKAB:s export relativt sett minskade näst mest. Endast Venezuelas export minskade mer. Andra länder som fick vidkännas stora minskningar var Brasilien och Liberia. En viktig anledning till att LKAB:s export minskade så kraftigt är att EG-länderna, vars stålindustri var den som drabbades hårdast av recessionen (med undantag för den svenska stålindustrin), är LKAB:s viktigaste mark- nad. Inom EG skedde dessutom den största produktionsminskningen vid de stålverk som använder högfosformalm, en produkt där LKAB står för större delen av leveranserna till stålverken. På kulsintermarknaden uppstod ett överskott eftersom vissa stålverk i första hand utnyttjade egna traditionella sinterverk i anslutning till stålverken och i andra hand leveranser från egna kulsinterverk snarare än att köpa på den öppna pelletsmarknaden. Ytterligare en faktor som försämrade LKAB:s konkurrenssituation var de låga sjöfrak- terna. Härigenom eliminerades en stor del av LKAB:s transportkostnadsför- del i förhållande till främst de brasilianska exportörerna, vilka har mycket låga produktionskostnader.

För LKAB:s del ledde alltså den minskade efterfrågan på järnmalmspro- dukter till en minskning av leveranserna och, något senare, även av produktionen. Tabell 1.22 visar LKAB:s leveranser åren 1974 och 1977 uppdelade på olika kvaliteter och fördelade på EG och övriga exportdestinationer.

Under år 1978 ökade dock leveranserna till nästan 25 milj. ton, vilket främst var en följd av den förbättrade stålkonjunkturen, men till en del också sammanhängde med produktionsstörningar hos några stora malmexportörer i samband med arbetskonflikter m. m.

Prisutvecklingen under perioden har varit negativ. De nominella priserna har gått ned något sedan år 1955, men i fast penningvärde har priserna sjunkit mycket kraftigt. År 1975 steg priserna för att sedan åter sjunka kraftigt till och

Tabell 1.22 LKAB:s leveranser åren 1974 och 1977. Tusen ton vara

År

1974 1977

Förändring i procent

Källa: LKAB.

Högfosformalm Lågfosformalm Pellets Totalt EG Övriga EG Övriga EG Övriga EG Övriga 15 151 87 6 307 2 611 4 837 3 088 26 295 5 786 7 753 104 4 370 2 769 2 202 2 071 14 325 4 944 —7 398 +17 —1 937 +158 —2 635 —1 017 -11 970 —842 —49 + 19 —31 +6 —54 —33 —46 —1 5

med år 1978.

De låga priserna och leveransminskningen har i kombination med kostnadsökningar och den höga andelen fasta kostnader lett till att LKAB redovisat stora förluster. För år 1978 beräknas förlusten till 860 milj. kr.

LKAB:s förutsättningar för företagsekonomiskt lönsam brytning och försäljning av järnmalm under perioden fram till år 1983 har utretts i samarbete mellan Statsföretag och LKAB. I augusti 1978 avlämnades en rapport (LKAB:s framtida verksamhet — Strukturutredning LKAB 1978) till Statsföretags styrelse. Rapportens innehåll diskuteras i avsnitt 1.6.4.

Ocksåjärnmalmsgruvorna i Mellansverige har drabbats hårt av nedgången i stålproduktionen. Sedan år 1974 har nio järnmalmsgruvor i Mellansverige med en sammanlagd produktion av ca 1 milj. ton malm lagts ned. I några fall berodde nedläggningarna på bristande malmreserver. Orsaken till de flesta nedläggningarna var dock att stålverken i Mellansverige på grund av den minskade efterfrågan tvingades minska sin ståltillverkning. I flera fall ägdes gruvorna av stålföretag. I tabell 1.23 visas vilka järnmalmsgruvor i Mellan- sverige som lagts ned under åren 1974—1978.

I början av år 1979 återstod tolv mellansvenska järnmalmsgruvor med en sammanlagd produktion (år 1977)av 5,8 milj. ton malm. Flera av dessa gruvor har dock ekonomiska svårigheter och ytterligare nedläggningar kommer att ske. År 1978 tillkallades en särskild delegation för den mellansvenska gruvindustrin som har till uppgift att undersöka förutsättningarna för produktionen i framtiden. År 1978 bildades också Svenskt Stål AB (SSAB), som f. n. driver sex gruvor i Mellansverige. Enligt den strukturplan som SSAB redovisat kommer två eller tre av dessa gruvor av läggas ned under de närmaste åren. En särskild utredare1 har på regeringens uppdrag undersökt möjligheterna att genom tidigareläggning av investeringar m.fl. åtgärder mildra de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av den strukturomvand- ling som bildandet av SSAB innebar. Förslagen till åtgärder torde dock inte innebära att några gruvor, som annars skulle lagts ned, kan fortsätta produktionen. I avsnitt 1.6.4 analyseras de mellansvenska gruvornas situa- tion närmare.

Tabell l.23 Nedlagda järnmalmsgruvor i Mellansverige åren 1974—1978

Gruva Företag Kommun Nedlagd år Ramhäll Stora Kopparbergs Östhammar 1975 Bergslags AB Kallmorbergsfältet Surahammars Bruks AB Norberg 1976 Persberg Uddeholms AB Filipstad 1977” Stripa Stripa G'ruv AB - Lindesberg 1977 Ställberg Ställbergs Grufve AB Ljusnarsberg 1977 Idkerberget Idkerbergets Gruf AB Borlänge 1977 Risberg Surahammars Bruks AB Norberg 1977 Bastkärn Bastkärns Gruf AB Ljusnarsberg 1978 Vintjärn Stora Kopparbergs Falun 1978 Bergslags AB

” Tillrednings- och undersökningsarbeten har pågått senare, men ingen malmproduk- tion.

' Generaldirektör Bertil Rehnberg, som i decem- ber 1978 avlämnade rap- porten Tidigareläggning m. m. av investeringar inom Svenskt Stål AB.

1.6.2. Teknikprognos

Den tekniska utvecklingen vad gäller brytning av järnmalm skiljer sig inte från utvecklingen av brytningstekniken i allmänhet. De tendenser som beskrivits i kapitel 7 i huvudtexten gäller också förjärnmalmsbrytningen. En faktor av särskild betydelse i Sverige är att en så stor del av brytningen sker underjord, vilket medför vissa svårigheter att utnyttja stordriftsfördelar och ställer höga krav på anpassningen av brytningens olika delmoment till varandra. En underjordsgruva kan sägas vara ett betydligt mer komplext system än ett dagbrott. Efter hand som brytningen bedrivs på allt större djup kan också speciella problem som medför ökade kostnader uppträda. Det omgivande bergets tryck ökar, vilket kan medföra ökade kostnader för förstärkningsarbeten.

I fråga om malmbehandlingen kommer utvecklingen mot ökad andel pellets i masugnsdriften sannolikt att fortsätta. Pellets ersätter härvid vanligen andra styckformiga malmprodukter. Konventionell sinter väntas dock i stor utsträckning behålla sin betydelse. Nya pelletsprodukter kommer successivt att utvecklas.

Stålverken torde i framtiden komma att ställa allt högre krav på låga alkalihalter (natriumoxid och kaliumoxid) i järnmalmsprodukterna. För * LKAB och vissa andra leverantörer av styckemalm och mull kan detta medföra svårigheter. I pellets kan i vissa fall tillsats av extremt alkalifattiga slaggbildare bli nödvändig.

En stor del av det nuvarande utvecklingsarbetet inriktas på att minska . energiåtgången i processerna.

Vad gäller transporttekniken har det under senare år utvecklats metoder för transport av slig i rörledningar. Sådana transportsystem används f. n. i Brasilien och på Tasmanien. Det finns också exempel på nya gruvor som projekteras med utgångspunkt från rörledningstransport av sligen.

Masugnsprocessen kommer under överskådlig framtid att vara den dominerande metoden för framställning av råjärn. Järnsvampprocesserna, eller direktreduktionsprocesserna, väntas dock öka i betydelse. Flertalet av dem utnyttjar naturgas som bränsle och reduktionsmedel (den s. k. ELRED- processen som utvecklats genom samarbete mellan ASEA och Stora Kopparbergs Bergslags AB utnyttjar dock elenergi för att täcka värmebeho— vet. Som reduktionsmedel används olja eller kol och en del av värmeinne- hållet i avgaserna används för generering av elektrisk energi). Direktreduk- tionsprocesserna används i jämförelsevis små anläggningar, normalt med en kapacitet på omkring 0,5 milj. ton per år. Dessa processer är därför av intresse främst för mindre stålverk och i kombination med stränggjutning.

1 tabell 1.24 återges ett kostnadsexempel som belyser skillnaderna beträffande olika kostnadsposter mellan masugns- och direktreduktionspro- cesserna.

Direktreduktionsprocessen fordrar malm med låg kiselsyrahalt. Viktigare är dock att kostnaderna i stålframställningen blir högre vid användning av * järnsvamp än vid användning av råjärn. Vid de direktreduktionsverk som finns eller är under byggnad i Hamburg, Hunterston (Storbritannien) och * Emden (Västtyskland) kan gas från Nordsjön användas. I oljeproducerande länder, där naturgas ofta är en fri nyttighet, eller åtminstone mycket billigare , än i Europa, har direktreduktionsprocessema större förutsättningar att .

Tabell 1.24 Jämförelse av självkostnad mellan pelletsbaserad masugn (framställning av smält råjärn) och MIDREX-processen (framställning av järnsvamp). Kronor per ton produkt

Masugn MIDREX

Järnråvara 172 172 Koks 225 — Olja/ gas 26 156 El —20,5” 36 Bearbetning 84 70 Kapital 105 143

Självkostnad 592 577

" Kredit för gasens värmeinnehåll. Anm.: Prisläget sommaren 1978, anläggningen antas ligga i Luleå.

Källa: J.O. Edström.

Tabell 1.25 Analyser för vissa pelletstyper. Halter i procent

Järn Kalcium- Magnesium- Kisel- oxid oxid syra Sur masugnskulsinter 65,9 0,3 0,3 4,0 Basisk masugnskulsinter 64,0 3,0 1,0 3,0 Direktreduktionskulsinter 67,9 0,15 0,3 1,5

Källa: Malmexport: Iron Ore Analysis, 1976.

konkurrera. Den lägre produktionskapaciteten i järnsvampverken är också ofta bättre avpassad till dessa länders egna behov. Ett flertal verk håller också på att byggas eller projekteras i de oljeproducerande länderna.

För direktreduktion krävs en råvara med mycket högjärnhalt och med låg kiselsyrahalt (se tabell 1.25). Främst används pellets, men ofta utnyttjas en blandning av pellets och styckemalm. Vissa svenska järnmalmer är särskilt lämpliga för direktreduktionsprocesser, eftersom de är lättanrikade.

1.6.3. Globala prognoser

Efterfrågan på järnmalm är knuten till stålproduktionens utveckling och därmed till den allmänna ekonomiska tillväxten, särskilt investeringsverk- ' samheten. Under tiden sedan det andra världskriget fram till år 1975 steg förbrukningen av järnmalm snabbt, med 5,5 % per år. I framtiden väntas ökningen bli betydligt långsammare. International Iron and Steel Institute räknade år 1976 med att världens råstålsproduktion år 1985 skulle uppgå till 1 058 milj. ton'. EG-kommissionen2 räknade samtidigt med att produktionen år 1985 skulle vara 1 040 milj. ton. Sedan dess har prognoserna reviderats nedåt. De flesta bedömare anser nu 1000 milj. ton vara en realistisk produktionsnivå år 1985. Detta motsvarar en årlig ökning på i genomsnitt 3,05 % per år under perioden 1973—1985, eller 4,96 % per år 1978—1985. I USBM:s prognos3, som avser järninnehållet i stål, och därför inte är helt jämförbar med övriga prognoser, bedöms ökningen åren 1973—1985 bli endast 2,66 % per år.

' Preliminär prognos, oktober 1976.

2 "General Objectives”, oktober 1976.

3 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

' För definitioner av olika sorters skrot, se kapitel 5 i huvudtexten.

Vi har inte i detalj granskat de olika prognoser som finns eller de förutsättningar och antaganden de bygger på. Enligt vår mening finns det dock anledning att iaktta en viss försiktighet vid bedömningen av den framtida stålproduktionen. Ökningen under åren 1977 och 1978 har inte blivit så stor som väntat, och det är tveksamt om stålprodu ktionen fram till år 1985 kan öka med 5 % om året. Mot denna bakgrund antar vi att råstålsproduk- tionen år 1985 kommer att ligga mellan 950 och 1 000 milj. ton. Den lägre siffran innebär en ökning med 2,61 % per år i förhållande till år 1973 och med 4,2 % per år i förhållande till år 1978. En positiv faktor, som kan medföra att produktionen närmar sig den övre gränsen för intervallet, är den nyligen beslutade satsningen på industriell utveckling i Kina. Vi antar vidare att produktionen av råstål kommer att öka med 4—5 % per år under perioden _ 1985—2000. Den högre siffran förutsätter en ganska omfattande industriell utveckling i u-länderna. Råstålproduktionen skulle då uppgå till mellan 1 710 och 2 080 milj. ton år 2000. Idessa beräkningar har vi också tagit hänsyn till att den pågående övergången till stränggjutningsmetoder kommer att medföra ett något lägre skrotfall i järnverken. Råstålproduktionen kommer därför i framtiden att öka något långsammare än produktionen av handelsfärdigt stål. Vi antar att skrotfallet minskar från 22 % idag till 20 % år 1980 och 18 % år 2000.

För att en järnmalmsprognos skall kunna härledas från en råstålprognos måste man beakta att en viss del avjärnbehovet tillgodoses av gammalt skrot (nytt skrot bidrar däremot inte till järnförsörjningenl). Utbudet av gammalt skrot kan väntas öka kraftigt som en följd av de stora och snabbt växande stålinvesteringarna under efterkrigstiden. Vi har valt att utgå från att utbudet av gammalt skrot ökar med 6,5 % per år under tiden fram till år 2000. Procentsatsen har valts med utgångspunkt från stålproduktionens tillväxt under 25-årsperioden 1950—1975 (vi räknar alltså med en genomsnittlig livslängd på produkterna på 25 år).

I tabell 1.26 visas de beräkningar som leder fram till prognoserna för år 1985 och 2000.

Tabell 1.26 Världens järnförbrukning åren 1974/76, 1985 och 2000. Milj. ton

1974/76 1985 2000

Produktion av råstål 680 950—1 000 1 710—2 080 Smältförluster (5 %) +35 +45— 50 +85— 105 Åtgång av järn, legerings-

metaller och skrot 715 995—1 050 1 795—2 185 Nytt skrot (22,20 resp.

18 % av råståls- —150 —190— 200 —310— 375

produktionen) Legeringsmetaller —20 —30 —50— 65 Förbrukning av järnråvara 545 775— 820 1 435—1 745 Gammalt skrot —55 —105 —265

Primärjärnråvara (järninnehåll i malm) 490 670— 715 1 170—1480

SOU 1979:40 Milj. ton 1 500 järninnehåll .

1 000 800

600

400

200

100

1955 1965 1975 1985 1995 2000

Efterfrågan på järnmalm skulle med dessa antaganden motsvara 670—715 milj. ton järninnehåll år 1985 och 1 170—1480 milj. ton järninnehåll år 2000.

] tabell 1.27 jämförs prognosen med den prognos som USBM gjort. Prognoserna illustreras också i figur 1.18.

För år 1985 ger de båda prognoserna likartade resultat, medan vår prognos ligger högre år 2000. Orsaken till detta är framför allt att vi, i enlighet med den diskussion som fördes i kapitel 6 i huvudtexten, i detta fall har antagit en snabbare tillväxt i u-länderna än USBM har förutsett.

Produktionskapaciteten i världens järnmalmsgruvor var år 1974 ca 625 milj. ton, räknat ijärninnehåll. Sedan dess har ytterligare kapacitet tillkom- mit. Vi har inte haft tillgång till några exakta kapacitetssiffror, men uppskattningsvis låg den globala kapaciteten vid årsskiftet 1978/ 79 på ca 675 milj. ton. Detta innebär att det bara skulle behövas mycket små kapacitetstillskott fram till år 1985. Våren 1977 räknade man med en ökning av produktionskapaciteten under perioden 1979—1985 på ca 200 milj. ton järnmalm (uppskattningsvis 110 milj. ton räknat ijärninnehåll). Sedan dess har flera projekt uppskjutits eller inställts. Det finns dock fortfarande stor risk

Tabell 1.27 Efterfrågan påjärnmalm åren 1973. 1985 och 2000. Milj. ton järninnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1973)

1973 1985 2000 Låg Sannolik Hög USBM 493 680 (2,7) 915 (2,3) 1 025 (2,75) 1 225 (3,4) MPU 493 670—715 (2,6—3,1) ] 170(3,25) 1480(4,2)

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Figur 1.18 Vär/densjäm- malmsprodukrion åren 1950—2000. Milj. ton järninnehåll. Semilogarir— misk skala.

för överkapacitet i jämmalmsproduktionen under 1980-talet särskilt om utvecklingen skulle resultera i att efterfrågan ligger i nedre kanten av det intervall vi angivit.

Den globala råjärnskapaciteten var år 1974 ca 590 milj. ton. Sedan dess har kapaciteten ökat en del, främst genom investeringar utanför Europa. Även i framtiden väntas en stor del av kapacitetsökningen ske i utomeuropeiska länder. En relativt stor del av denna ökning kommer att avse direktreduk- tionsverk, som förläggs till länder med billig naturgas.

Utbyggnadstakten i Västeuropas stålindustri väntas bli lägre än tidigare. Först år 1985 väntas produktionen åter nå toppnivån från år 1974 (se figur 1.17). Från svensk synpunkt har utvecklingen i Västeuropa stor betydelse eftersom större delen av den svenskajärnmalmsexporten går dit. Av särskild vikt är också att marknaden för högfosformalm i Västeuropa befaras krympa ytterligare. '

Vad gäller prisutvecklingen saknas det anledning att räkna med prishöj- ningar av betydelse i framtiden. Vid 1978 års priser gick visserligen flera av världensjärnmalmsgruvor med förlust. De nya gruvprojekt som kan komma att sättas i gång under det närmaste decenniet väntas dock ha klart lägre kostnader än högkostnadsgruvorna i dag. Det finns därför ingen anledning att förutse prishöjningar som en följd av ökade brytningskostnader (även om kostnaderna för nyinvesteringar i flera fall ökat kraftigt). Eventuella prishöj- ningar på energi skulle få tämligen litet genomslag i produktionskostnader- na.

Från svensk synpunkt är vidare priserna på sjöfrakter av särskild betydelse. Sålunda bestäms LKAB:s feb-priser numera i princip av cif-priserna i Rotterdam, varifrån får dras kostnaderna för sjöfrakterna från LKAB:s exporthamnar. Skillnaden i kostnad mellan LKAB:s och konkurrenternas sjöfrakter till Rotterdam är en viktig faktor för LKAB:s konkurrenskraft. Varje höjning av sjöfrakterna förbättrar de svenska exportgruvornas kon— kurrensläge. Även om nu sjöfraktskostnaderna kan sägas ha nått och passerat sitt minimum framstår det dock som osannolikt att den svenska transport— kostnadsfördelen i framtiden skulle mer än marginellt överstiga nuvarande knappt 10 kr/ton. Flera rederier kan nämligen täcka sina kostnader även vid nuvarande mycket låga priser på sjöfrakter genom att de kunnat köpa fartyg på förmånliga villkor under den rådande varvskrisen. Med de tendenser till överproduktion under mycket lång tid framåt som kan skönjas vad gäller världens varvsindustri förefaller det troligt att rederierna även i framtiden kommer att kunna skaffa sina fartyg på förmånliga villkor. Härtill kommer att man från många u-länders sida strävar att bygga upp en egen handelsflotta, till stor del med hjälp av subventioner. Detta talar för att det kommer att finnas ett överskott på tonnage även i framtiden. Höjda oljepriser skulle leda till en viss prishöjning för sjöfrakterna. Denna skulle dock bli ganska begränsad — en fördubbling av oljepriset skulle leda till en ökning av den svenska transportkostnadsfördelen med uppskattningsvis 6—7 kr/ ton (jämför tabell 1.14). Mot den bakgrund som nu skisserats framstår större prishöjning- ar på järnmalm över 1978 års nivå som osannolika. Vi har valt att utgå från att realpriset för svensk järnmalm inte förändras i förhållande till år 1978 (se tabell 1.28 och figur 1.19). Priserna detta år var (i 1978 års penningvärde) 75 kr/ton för lågfosformalm, 50 kr/ton för högfosformalm och 110 kr/ton för

Tabell 1.28 Exportprisutvecklingen för vissa svenska järnmalmsprodukter. Kr/ton fob i 1976 års penningvärde

1976 1985 2000 Styckemalm av lågfosfortyp 88 65 65 Styckemalm av högfosfonyp 64 43 43 Pellets 136 96 96

Källa: LKAB (1976).

Kr/ton

300

200

M Pellets

" " "' ' Taäg'f'o'siå'r'nåi'r'n'il

Lägfosformalm

100

1955 1965 1975 1985 1995 2000

pellets. De nu angivna priserna bör dock ses som minimipriser som tillfälligt kan komma att överskridas. Priserna kan nämligen tidvis komma att bli högre om utbudsöverskottet elimineras eller minskar i storlek. Emellertid väntas sådana prisuppgångar bli av tillfällig karaktär, eftersom det finns ett stort antal nya projekt med låga kostnader som kan sättas igång om det finns utrymme för dem på marknaden.

1.6.4. Prognoser för Sverige

Utgångspunkter för prognoserna beträffande den svenska järnmalmsproduk- tionen är dels de prisantaganden som redovisats i föregående avsnitt, dels de utredningar som gjorts beträffande LKAB och de mellansvenska gruvorna. Inledningsvis kan det konstateras att det med stor sannolikhet inte blir aktuellt att öppna någon ny, stor gruva i Sverige under resten av detta århundrande. Det får betraktas som uteslutet att det skulle finnas någon oupptäckt större malmkropp på sådant djup och med sådan järnhalt att den skulle kunna brytas vid de priser vi antagit. Av de kända fyndigheter som inte bryts i dag skulle Kaunisvaara i Pajala kommun kunna ge det största produktionstillskottet. Förutsättningarna för att bryta Kaunisvaara har dock

Figur 1.19 Svenska exportpriser (lab) på järn- malmsprodukter åren 1953—2000. Kr/ion i 1976 års penningvärde.

Källa: Malmexport (1953—1978).

1 Statens industriverk: Samhällsekonomiska effekter av gruvdrift i Kaunisvaara (SIND PM 1976:11).

utretts grundligtl och det förefaller inte ekonomiskt möjligt att utnyttja fyndigheten under överskådlig tid framåt. Härutöver finns vissa mindre fyndigheter i Norrbottens län, som kan komma att utnyttjas i framtiden (se nedan). I förhållande till den nuvarande produktionen skulle de dock bara ge marginella tillskott. Den framtidajämmalmsproduktionen är alltså beroende av de nu befintliga gruvornas möjligheter att upprätthålla verksamheten.

De flesta av de svenska järnmalmsgruvorna är underjordsgruvor. Detta innebär att de har högre kostnader än de viktigaste konkurrenterna utomlands, som i de flesta fall är dagbrott. Som redan beskrivits har denna kostnadsnackdel tidigare uppvägts av Sveriges närhet till Västeuropas stålindustri. Sjunkande priser på sjöfrakter har dock minskat Sveriges transportkostnadsfördelar. Även om fraktmarknaden relativt snabbt skulle återvända till ett balansläge skulle skillnaderna i transportkostnader inte bli av samma storlek som under 1950- och 1960-talen. Brytningskostnaderna får då ökad betydelse, särskilt eftersom flera svenska stålverk som tidigare använde järnmalm nu övergår till att använda skrot som insatsvara, vilket innebär att malmproduktionen i högre grad än tidigare måste exporteras. Detta resonemang gäller framför allt de mellansvenska gruvorna, av vilka flera tvingats upphöra med produktionen under de senaste åren. Det bör framhållas att tillgång på skrot av god kvalitet, särskilt skrot från handels- stålverk, kommer att vara av stor betydelse för specialstålverken. Utbudet av skrot påverkar därmed också de mellansvenskajärnmalmsgruvornas möjlig- heter att avsätta sina produkter.

Det är svårt att förutse den framtida kostnadsutvecklingen för de svenska järnmalmsgruvorna. Det bör emellertid understrykas att i denna industrigren kan höga kostnader i förhållande till konkurrenterna endast i ringa grad kompenseras genom högre kvalitet eller lyckad marknadsföring. Produkter— na är relativt homogena och kvalitetsskillnader föranleder ganska små prisskillnader. Kostnadsläget är alltså av stor betydelse för konkurrens- förmågan. För LKAB:s gruvor i Norrbotten har kostnader för järnvägsfrakter och personal en avgörande betydelse. Under år 1977 tog sålunda de totala transportavgifterna till SJ och NSB 33 % av Kirunarörelsens och 43 % av Malmbergsrörelsens intäkter i anspråk. LKAB:s totala avgifter för järnvägs- frakter i Sverige och Norge uppgick till 582 milj. kr. Personalkostnaderna uppgick till ca 700 milj. kr. Tillsammans motsvarande kostnaderna för personal och järnvägsfrakter 82 % av LKAB:s totala intäkter detta år. Det bör dock understrykas att personalkostnadens storlek per individ är av begränsad betydelse. Även om den är hög i Sverige, så finns det konkurrentländer där den är lika hög eller högre, t. ex. Australien och Canada. ] andra konkur- rentländer, som Brasilien m.fl. är den betydligt lägre. Viktigare är dock personalkostnadens storlek per producerad enhet, som ligger högre i Sverige än i de viktigaste konkurrentländerna.

Norrbotten

Som tidigare nämnts föranledde LKAB:s förluster år 1977 tillsättandet av en särskild arbetsgrupp som i augusti 1978 avlämnade en rapport (LKAB:s framtida verksamhet — Strukturutredning LKAB 1978). Huvudslutsatsen i rapporten är att

"LKAB:s möjligheter att kvarleva som ett betydandejärnmalmsföretag under lång tid framåt är goda. Det viktigaste målet är att göra företaget lönsamt. En förutsättning för detta är att LKAB rekonstrueras finansiellt.”

Bedömningen av järnmalmsmarknadens utveckling i rapporten skiljer sig inte i några viktigare avseenden från den som redovisats i avsnitt 11.6.3. [ sin analys av marknadsutvecklingen har arbetsgruppen särskilt koncentrerat sig på utvecklingen av stålproduktionen i EG-länderna. Dessa länder bedöms år 1983 och 1990 ha en sammanlagd råstålproduktion på 155 resp. 165 milj. ton. EG:s egna prognoser pekar påen produktion på 145—154 milj. ton år 1985, dvs. lägre än arbetsgruppens bedömning. Arbetsgruppen konstaterar att mark- nadsutrymmet för högfosformalm och pellets f.n. är begränsat. Det kan dessutom befaras att marknaden för högfosformalm kommer att krympa ytterligare. För pellets ökar däremot marknaden och bör vid mitten av 1980-talet ha lett till balans mellan utbud och efterfrågan. LKAB:s möjlig- heter att sälja lågfosformalm är goda. Arbetsgruppen har studerat ett antal olika alternativ för den framtida malmavsättningen. Ett av alternativen redovisas i tabell 1.29. Det bör nämnas att arbetsgruppen själv framhåller att bedömningarna är osäkra, vilket illustreras av hur siffran för år 1978 förändrades under årets lopp. Med nuvarande anläggningar är LKAB:s gruvkapacitet ca 33 milj. ton färdiga produkter per år. Fraktkapaciteten på järnvägarna uppskattas till drygt 35 milj. ton per år (26 milj. ton på järnvägen Kiruna—Narvik, vars kapacitet med vissa investeringar kan ökas till 30 milj. ton, och 10 milj. ton på järnvägen Malmberget—Luleå, vars kapacitet också kan höjas). Utskepp- ningskapaciteten är sammanlagt drygt 40 milj. ton per är, fördelat med 32 milj. ton på Narvik och 9 milj. ton på Luleå.

Kapaciteten i de olika anläggningarna redovisas i tabell 1.30. 1 Kiirunavaara bryts en blandning av låg- och högfosformalm. Ca 25 % av de färdiga produkterna utgörs f.n. av lågfosformalm. I Svappavaara bryts malm i Leveäniemigruvans dagbrott. Pelletsverk finns både i Kiruna och Svap- pavaara. Samtliga styckemalms- och finesprodukter (mull) är magnetiter. ! Malmberget är 80 % av järnmalmsinnehållet magnetit, resten hematit. Flera malmkroppar bryts under jord. Samtliga malmer i Malmberget är av mellanfosfortyp, men eftersom hela produktionen anrikas minskas fosfor-

Tabell 1.29 Leveransantagande för LKAB. Milj. ton järnmalmprodukter 1974 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

a b

Högfosformalm 15,2 7,9 10,3 10,7 9,4 9,7 74 6,7 68

Lågfosformalm 9,0 7,1 8,6 8,8 9,1 10,4 1027 10.5 1027 Pellets 8,0 4,3 3,5 5,5 2,9 3,8 5,6 8,0 8,4

Summa 32,2 19,3 22,4 25,0 21,4 23,9 23,7 25,2 25,9

1978 a: Skeppningsplan den 1 juni 1978. 1978 b: Skeppningsplan den 1 november 1978. Källa: LKAB:s framtida verksamhet — Strukturutredning LKAB 1978.

Tabell 1.30 Produktionskapacitet i LKAB:s anläggningar. Milj. ton järnmalmspro- dukter per år

Styckemalm Styckemalm Pellets Summa och fines, och fmes, högfosfor lågfosfor

Kiirunavaara ca 13 ca 5 2,0 drygt 20a Svappavaara — 0,5 3,0 3,5 Malmberget — 4,0 4,0 8,0!7

Summa ca 13 ca 9,5 9,0 ca 31,5

" Kan eventuellt öka, möjligen till 23 milj. ton per år. '” F. n. produceras inga hematitfines. Vid produktion av sådana skulle kapaciteten öka till 9 milj. ton per år.

Källa: LKAB:s framtida verksamhet — Strukturutredning LKAB 1978.

halten så att samtliga produkter blir lågfosforprodukter. Fines och pellets produceras.

Enjämförelse mellan tabellerna 1.29 och 1.30 visar att LKAB inte bedömt det som möjligt att få avsättning för hela sin potentiella produktion under tiden fram till år 1983. Detta beror framför allt på svårigheterna att hitta köpare av högfosformalmen.

Arbetsgruppen har analyserat olika sätt att höja produktiviteten och få till stånd en lönsam produktion. En av de viktigaste åtgärderna är att öka selektiviteten i brytningen i Kiirunavaara. Där förekommer som nämnts både låg- och högfosformalm. Malmerna ligger skiktade intill varandra inom stora delar av gruvan med geometriskt oregelbundna, men i övrigt skarpa gränser. De med hänsyn till kostnaderna användbara brytningsmetoderna medger inte att de två malmtyperna helt hålls i sär. I gränsskikten blandas malmen och blandningen innehåller för hög halt av fosfor för att kunna säljas som lågfosformalm. Den lämpar sig däremot efter avfosforisering för pelletsfram- ställning. Ökad selektivitet i brytningen skulle medföra större produktion av lågfosformalm, för vilken som nämnts avsättningsmöjligheterna är goda.

Den minskade efterfrågan på järnmalmsprodukter och den väntade svaga utvecklingen i framtiden har dock lett till att LKAB inte kan ha samma personalstyrka som förut, om produktionen skall bli företagsekonomiskt lönsam. Under åren 1977 och 1978 har antalet sysselsatta i den ordinarie verksamheten minskat med 1 500 personer. Av dessa har 750 sysselsatts i särskilda arbeten som finansierats av staten och Statsföretag. Under år 1979 skulle personalöverskottet uppgå till ca 650 personer, vilket motsvarar den naturliga avgången under den närmaste femårsperioden. En del av dessa kan sysselsättas genom en igångsättning av koppargruvan Viscaria (se bilaga 11 Koppar, avsnitt 11.6.3) och byggandet av ett apatitverk för att tillvarata fosforn i malmen. Enligt arbetsgruppen kan LKAB uppnå tillfredsställande lönsamhet mot slutet av perioden under förutsättning att staten tar ansvar för den övertaliga personalen.

Vi bedömer LKAB:s antaganden beträffande den framtida produktionsut- vecklingen i Norrbottensgruvorna som realistiska. Som redan nämnts omfattar strukturutredningen bara tiden t. o. m. år 1983. Några större

förändringar torde dock inte inträffa under åren 1984 och 1985 . Vi utgår därför från att LKAB:s produktion år 1985 blir ca 26 milj. ton järnmalmsproduk- ter.

Det är svårare att bedöma utvecklingen fram till år 2000. I Kiirunavaara kommer brytningen att ske på ett allt större djup, vilket ökar kostnaderna. Malmen är känd ned till 1500 meters djup. F.n. sker större delen av brytningen på 450 meters djup. Enligt våra beräkningar uppgår kostnadssteg- ringen på grund av ökade transportavstånd, högre kostnader för bergförstärk- ning m. m. till 0,5—1 % per 10 meters avsänkning, vilket vid den aktuella avsänkningen, 20 meter per år, betyder en kostnadsökning på 1—2 % per år. En ny huvudtransportnivå på 775 meters djup togs i bruk under år 1978. Beslut om anläggning av en ny huvudtransportnivå på större djup måste fasttas i början eller mitten av 1980—talet. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för brytning på större djup är ännu inte klarlagda-Om en ny nivå inte anläggs skulle gruvdriften i Kiirunavaara upphöra omkring år 2000. En ny nivå skulle förlänga livslängden med ytterligare 15—20 år. Förmodligen går det inte att höja produktionskapaciteten utöver den nuvarande när brytningen sker på större djup. Snarare kan kapaciteten minska något. En positiv faktor är dock att andelen lågfosformalm i fast klyft ökar mot djupet. Medan i dag andelen lågfosformalm är 60 % kan den i mitten av 1980-talet ha stigit till 70 %. Det är också tänkbart att en utbyggnad av kulsintringskapa- citeten skulle förbättra LKAB:s möjligheter att upprätthålla produktionen på lång sikt. Det fanns tidigare planer på att öka pelletiseringskapaciteten i Kiruna med 6 milj. ton. Denna investering har uppskjutits tills vidare, eftersom det råder överskott på kulsinter på världsmarknaden; planer finns dock på att öka pelletiseringskapaciteten i Kiruna från 2 till 3,5 milj. ton per år. 1 strukturutredningen diskuteras som alternativa möjligheter att antingen förlägga en utbyggnad till kontinenten, dvs. att LKAB skulle bli delägare i ett pelletsverk i något av EG-länderna, eller att en utbyggnad i Kiruna sker med deltagande av kundföretag. Härigenom skulle avsättningen säkras. Vi har inte tillräckligt underlag för att ta ställning till om detär realistiskt att anlägga en ny huvudtransportnivå i Kiirunavaara och vi kan därför inte bedöma omfattningen av produktionen där efter år 2000. Däremot är det givetvis viktigt att resurser satsas på utveckling av metoder som gör det möjligt att bemästra svårigheterna med brytning på stora djup.

I Svappavaaraområdet kommer det knappast att ske någon produktions- ökning, eftersom malmen i Leveäniemi dagbrott vid nuvarande brytnings- takt bryts ut under 1990-talet. Man kan räkna med att kompletterande brytning i dagbrott kommer i gång i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet i de närbelägna fyndigheterna Gruvberget och Mertainen.

I Malmberget räcker malmen vid den nuvarande huvudtransportnivån fram till mitten av 1990-talet. Beslut om anläggning av en ny huvudtrans- portnivå måste fattas i början av 1980-talet. Den företagsekonomiska lönsamheten för en sådan investering är i dagsläget oklar. En positiv faktor kan vara möjligheterna att tillverka direktreduktionskulsinter, vilket Malm- bergsmalmen är väl lämpad för.

Som tidigare nämnts finns det i Norrbottens län också vissa vilande järnmalmsfyndigheter. Dessa undersöktes närmare i samband med den s. k. järnmalmsinventeringen som genomfördes av SGU åren 1963—1973. Syftet

med denna inventering var att få fram underlag för en mer långsiktig planering av brytningen av de statligt ägda järnmalmsfyndigheterna i Norrbotten. Vilka de större vilande fyndigheterna är framgår av figur 1.1 i denna bilaga. Av dessa ägs bara en del av staten. Vissa är svavelhaltiga och kräver speciell teknik för att tillvaratas. Om det är möjligt att rena rökgaserna från svavel utan kostnadshöjande korrosionsproblem skulle de eventuellt l kunna utnyttjas. Fyndigheterna har som regel lågjärnhalt och så liten area att 1 de sällan kan exploateras var för sig. En brytning av dem måste därför samplaneras med brytningen av de gruvor som nu är i drift.

Av de vilande fyndigheterna har Mertainen, Gruvberget, Routivaare, Ekströmsbergsfältet och Kaunisvaara så mycket malm att de skulle kunna försörja en pelletiseringsanläggning. Mertainen och Gruvberget kommer som redan nämnts att sparas för att senare ersätta brytningen i Leveäniemi. Kaunisvaara kan, som vi tidigare konstaterade, knappast utnyttjas ekonomiskt. Routivaare innehåller titan och vanadin, vilket gör malmen svårbehandlad. Både Routivaare och Ekströmsberg ligger dessutom i områ- * den där en brytning skulle medföra negativa effekter på naturen. Mot i bakgrund av vad som nu anförts har vi inte ansett det berättigat att räkna med i att de nu nämnda gruvorna kommer att brytas under överskådlig tid. Det kan 1 dock å andra sidan inte uteslutas att samhällsekonomiska skäl i framtiden kan komma att tala för en exploatering av någon eller några av dem.

Det finns också ett antal vilande fyndigheter i direkt anslutning till de gruvor som nu är i drift. Dessa är ofta små och har relativt låga halter, men kan ändå vara av intresse i framtiden. Under högkonjunkturer har vissa av dem brutits, medan brytningen upphört i lågkonjunkturer då i stället de rikare malmerna ide nuvarande driftsgruvorna har använts. I Kiruna-området finns vissa malmer, t. ex. Luossavaara och Puoltsa, som skulle kunna användas för pelletisering. Brytning i det 5. k. Per Geijer-stråket norr om Kiruna skulle kunna ge ca 200 000 ton apatitslig per år samt ungefär 1 milj. ton järnslig. LKAB har ett apatitverk i Kiruna under byggnad, vilket kommer att producera 130 000 ton apatitslig per år. I detta verk kommer fosforn i en del högfosformalm att skiljas ur och koncentreras till ett apatitkoncentrat. Detta koncentrat skall, enligt ett avtal som slöts mellan LKAB och Norsk Hydro år 1978, exporteras till Norge för vidareförädling till fosfatgödselmedel. Vid en framställning av apatitkoncentrat i större skala skulle eventuellt malmen i Per Geijerområdet kunna användas.

Sammanfattningsvis bedömer vi den troliga jämmalmsproduktionen i Norrbotten år 2000 till 31—32 milj. tonjärnmalmsprodukter, varav 20 milj. ton från Kiirunavaara, 3—4 milj. ton från Svappavaara-området (Gruvberget och Mertainen) och 8 milj. ton från Malmberget. Om brytningen i Malmberget skulle upphöra under 1990-talet blir den sammanlagda produktionen istället 23—24 milj. ton. Det kan inte uteslutas att det härutöver tillkommer vissa smärre kvantiteter från de nu vilande fyndigheterna.

Mellansverige

Som redan nämnts har järnmalmsbrytningen i Mellansverige minskat drastiskt. Så sent som år 1960 fanns i Bergslagen ett 40-tal järnmalmsgruvor. Vid årskiftet 1978/79 var tolv fortfarande i drift. Av tabell 1.31 framgår vilka

dessa gruvor var. Som en följd av den kris som drabbat stålindustrin väntas ytterligare gruvor komma att läggas ned. Under 1979 väntas tre av gruvorna i tabell 1.31 läggas ned (Blötberget, Riddarhyttan och Smältarmossen). Enligt SSAB:s planer skall företaget på sikt endast driva fyra av sina nuvarande sex järnmalmsgruvor, nämligen Dannemora, Risberg, Grängesberg och Stråssa (Risberg och Grängesberg kan dock betraktas som en gruva, eftersom flera av anläggningarna är gemensamma). Håksberg väntas bli nedlagd under år 1980.

Ursprungligen planerade man också att lägga ned Stråssa', eftersom malmtillgångarna troddes vara otillräckliga. Genom nya undersökningar lyckades man dock påvisa tillräckligt mycket malm för tio års brytning. Pellets från Stråssa är metallurgiskt sett en utomordentlig råvara för specialstålindustrin. Däremot är dess kvalitet betydligt högre än den som handelsstålverken behöver. Produktionskostnaden är också väsentligt högre än för pellets av normal kvalitet, bl. a. beroende på att råmalmen har lågt järninnehåll. Enligt SSAB:s mening är de naturliga kunderna de svenska specialstålverken. F. n. mottar dessa dock endast 20 % av leveranserna. Det mesta av produktionen säljs på export till priser som väsentligt understiger produktionskostnaderna. SSAB menar att produktionen inte kan fortsätta om inte en uppgörelse med specialstålverken kan ske i fråga om priser och tillräckliga kvantiteter, men har förbundit sig att upprätthålla driften under åtminstone de två närmaste åren. Det finns också vissa nya projekt som skulle kunna förbättra Stråssas möjligheter på sikt. Hit hör en eventuell brytning av den s. k. Håkansbodamalmen, en ganska liten kopparfyndighet som också innehåller guld, silver och kobolt, i närheten av Stråssa. Vid brytningen av denna malm skulle anläggningarna i Stråssa eventuellt kunna utnyttjas.

Enligt SSAB:s strukturplan skulle produktionen i Grängesberg (inkl.

Tabell 1.31 Järnmalmsgruvor i Mellansverige vid årsskiftet 1978/79

' Redogörelsen för Strås- sas situation har i hu- vudsak hämtats ur rap- porten "Tidigareläggning m. m. av investeringar inom Svenskt Stål AB."

Gruva Företag Kommun Produktion år 1977 Anriknings- Styckemalm malm och mull Tusen ton Tusen ton

Dannemora SSAB Östhammar 417 435 Grängesberg SSAB Ludvika 1 573 220 Risberg SSAB Ludvika 679 Blötberget SSAB Ludvika 328 Håksberg SSAB Ludvika 466 Stråssa SSAB Lindesberg 979 Riddarhyttan Fagersta AB Skinnskatteberg 351 Smältarmossen Fagersta AB Hedemora 92 Värmlandsberg Ställbergs Grufve AB Filipstad — Mimer/Bondgruvan Surahammars Bruks AB Norberg 69

Storberg

Vingesbacke SKF HOfOl'S 149

Källor: Statens industriverk, SOS Bergshantering.

' Tidigareläggning m. in. av investeringar inom Svenskt Stål AB.

Figur 1.20 Järnmalms- prorlukrion i Sverige åren 1953—2000. Milj. Ion järnmalmsprodukter.

Källa: SOS Bergshante- ring 1953—1977.

Risberg) minskas från 1,5 till 0,5 milj. ton. I den tidigare nämnda rapportenI föreslås emellertid att produktionen hålls på nivån 950 000 ton. Detta skulle möjliggöras genom byggande av ett sinterband i Oxelösund, varigenom SSAB:s egen förbrukning av malm från Grängesberg skulle öka. På grund av de tidigare nämnda nedläggningarna av Blötberget och Håksberg samt produktionsminskningen i Grängesberg skulle antalet anställda ändå minska med ca 300.

Dannemora gruva, vars produktion till största delen exporteras, väntas fortsätta driften.

Som nämnts tidigare väntas driften i Riddarhyttan och Smältarmossen upphöra under år 1979. Vad gäller de övriga gruvorna diskuteras nedläggning av driften i Värmlandsberg år 1981—1983 samt i Storberg och Vingesbacke år 1983—1985. Dessa malmer väntas då vara utbrutna. Detta skulle innebära att det år 1985 skulle finnas fem järnmalmsgruvor (Dannemora, Grängesberg, Risberg, Stråssa och Mimer/Bondgruvan) kvar i Mellansverige. Detta är under förutsättning att en uppgörelse nås i fråga om Stråssa. Den samlade produktionen från dessa gruvor skulle uppgå till ca 3 milj. ton järnmalms- produkter.

Vad gäller utvecklingen efter år 1985 utgår vi från att produktionen i Stråssa upphör i slutet av 1980-talet. Däremot skulle produktionen kunna fortsätta fram till år 2000 i åtminstone Dannemora och Grängesberg. Den sam malagda produktionen skulle då uppgå till ca 1,5 milj. ton järnmalmsprodukter.

Sammanfattningsvis skulle den sammanlagda jämmalmsproduktionen i Sverige uppgå till ca 29 milj. ton år 1985 och 32,5—33,5 milj. ton år 2000 (se figur 1.20).

Milj. ton 40 järnmalms- produkter

1955 1965 1975 1985. 1995 2000

(

Tabell 1.32 Produktion och förbrukning av stå] i Sverige åren 1973/75—2000. Tusen ton

1973/ 75 1985 2000 Handelsstål Specialstål Handelsstål Specialstål Handelsstål Specialstål Råstålsprodiuktion 4 060 1 670 4 050 1 705—2 675 4 050 1 735—3 575 Nettoimport av råstål 19 7 0 0 0 0 Tillförsel av råstål 4 079 1 677 4 050 1 705—2 675 4 050 1 735—3 575 Tillverkningsförluster och lagerändringar 1402 555 875 530— 910 875 510—1 115 Leveranser av handels- färdigt stål (= brutto- förbrukning) 2 677 1 122 3 175 1 175—1 765 3 175 1 225—2 460 Nettoimport av handels- färdigt stål” 643 —339 735—1 005 —255— —780 1 365—2 450 —l55— —1 135 Nettoförbrukning 3 320 783 3 910—4 180 920— 985 4 540—5 625 1 070— —1 325

" Minustecken anger nettoexport. Källa: Svensk Järnstatistik (1973—1975) samt SOU l977:15. Se också bilaga 21.

Vad gäller utvecklingen av den svenska stålproduktionen och stålförbruk- ningen har vi valt att i huvudsak utgå från de bedömningar som redovisats av handelsstålutredningen i betänkandet (SOU l977:15) Handelsstålindustrin inför 1980-talet. Vi har dock försökt konstruera egna antaganden för utveck- lingen av produktionen av specialstål. Dessa antaganden redovisas i bilaga 2 Specialstål och ferrolegeringar. Bedömningen av produktionen av handelsstål utgår från det lägre av de två alternativ som handelsstålutredningen presenterar. Det högre alternativet bygger på att Sveriges kostnadsläge förbättras på ett sätt som vi inte ansett troligt. I fråga om förbrukningen har handelsstålutredningen antagit att förbrukningen ökar med 2,1 % per år under perioden 1973/75—1985. Vi har antagit att denna ökningstakt gäller alla stålsorter. Dessutom har vi kompletterat med ett lägre tillväxtalternativ som innebär 1,5 % i årlig förbrukningsökning under samma period. Vidare har vi antagit att den årliga ökningen under åren 1985 till 2000 kommer att ligga mellan 1 och 2 %.

1.6.5 Slutsatser

De senaste årens globala recession har haft mycket allvarliga konsekvenser för världens järn- och stålindustri. Från rekordåret 1974 sjönk världens stålproduktion för att sedan öka långsamt. Inte förrän år 1978 nåddes åter 1974 års produktionsnivå. Nedgången var störst i de länder som traditionellt svarat för en stor del av stålproduktionen (USA, Japan, Västeuropa). Störst var nedgången i Sverige, vilket dels var en följd av ökad konkurrens på den svenska marknaden för handelsstål (detta var delvis en effekt av att den svenska stålindustrin förlorat det tullskydd den tidigare hade), dels en följd av ökad konkurrens på specialstålverkens exportmarknader (framför allt beträf- fande rostfria produkter). Stålproduktionen i planekonomierna och u-

länderna fortsatte dock att öka även under denna period.

Nedgången i stålproduktionen ledde till en minskning av efterfrågan på och världshandeln med järnmalm. Eftersom nedgången var stor i EG-området, som är Sveriges viktigaste exportmarknad för järnmalm, drabbades den svenskajärnmalmsexporten särskilt hårt. Härtill bidrog också att priserna på sjöfrakter sjönk som en följd av recessionen och överskott på tonnage, varigenom den tidigare transportkostnadsfördelen för svensk järnmalm vid export till Västeuropa minskade kraftigt. Vidare fick de järnverk som använder högfosformalm vidkännas större produktionsminskningar än andra. Eftersom den svenska exporten till stor del består av högfosformalm medförde detta ytterligare negativa konsekvenser för de svenska järnmalms- producenterna.

Den svenska järnmalmsexporten och -produktionen har alltså minskat under senare år fram till år 1978, då en viss ökning skedde. För LKAB:s del har detta lett till stora förluster åren 1977 och 1978 och omfattande personalminskningar. I Mellansverige minskade antalet järnmalmsgruvor från tjugoen år 1974 till tolv vid årsskiftet 1978/79. Där var nedläggningarna framför allt en följd av att de mellansvenska stålverkens produktion minskade och att dessa av kostnadsskäl i större utsträckning övergick till skrotbaserad produktion.

Världens stålproduktion väntas återhämta sig i framtiden liksom efterfrå- gan på järnmalm. Den globala jämmalmsproduktionen väntas öka från 493 milj. ton år 1973 till 670—715 milj. ton år 1985 och 1 170—1 480 milj. ton år 2000 (allt mätt ijärninnehåll). En allt större del av produktionen väntas ske i stora dagbrott med låga kostnader. Produktionsökningen möjliggörs framför allt genom en snabb ekonomisk tillväxt i vissa u-länder, vilket leder till ökad efterfrågan på stål.

Det nuvarande utbudsöverskottet på världsmarknaden för järnmalm väntas bestå åtminstone fram till år 1985. Priserna väntas ändå i förhållande till år 1978 öka åtminstone i takt med penningvärdets försämring. Tidvis kan de komma att ligga något högre.

För svensk del 'medför utvecklingen att jämmalmsproduktionen kan öka något i förhållande till åren 1975—1978. Jämfört med tidigare år väntas den dock ligga på en lägre nivå (29 milj. ton järnmalmsprodukter år 1985 och 32,5—33,5 milj. ton år 2000). I Norrbotten kommer malmen i Leveäniemi dagbrott (Svappavaara) att ta slut i mitten av 1990-talet. Kompletterande brytning väntas därför komma i gång i de närbelägna fyndigheterna Gruvberget och Mertainen i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. I Kiruna kan möjligen kapaciteten igruvan tidvis inte komma att utnyttjas helt på grund av avsättningssvårigheter för högfosformalmen. Genom ökad selektivitet i brytningen skulle situationen eventuellt kunna förbättras något. På längre sikt är det tänkbart att ytterligare ett kulsinterverk etableras i Kiruna. Under 1980-talet måste man också fatta beslut om anläggning av en ny huvudtransportnivå i Kiirunavaara. Om en sådan inte anläggs måste gruvdriften upphöra omkring år 2000. Ett motsvarande beslut beträffande Malmberget måste tas i början av 1980-talet. Där måste produktionen annars upphöra i mitten av 1990—talet.

Produktionen i Mellansverige väntas minska kraftigt. Under tiden fram till år 1985 väntas sju gruvor läggas ned, medan fem (Dannemora, Grängesberg,

Risberg, Stråssa och Mimer/Bondgruvan) väntas fortsätta produktionen. År 2000 skulle endast Dannemora och Grängesberg finnas kvar.

Vi bedömer det inte som sannolikt att några nya, störrejärnmalmsfyndig- heter kommer att upptäckas. Vissa mindre fyndigheter i Norrbottens län kan komma att brytas i framtiden, men produktionen från dessa skulle förmod- ligen bara ge marginella tillskott.

År 1977 sysselsattes knappt 9 000 människor, varav nästan 6 000 i Norrbottens län, vid järnmalmsgruvor. De nedläggningar och personal- minskningar som skett under år 1978 bedöms ha lett till att antalet sysselsatta nu är 7 800—8 000, varav ca 5 500 i Norrbottens län. Under tiden fram till mitten av 1980-talet väntas LKAB:s personal i de norrbottniska järnmalms- gruvorna minska med ca 530 anställda. Sysselsättningen vid SSAB:s gruvor i Mellansverige bedöms minska med 300 personer och vid övriga mellansven- ska järnmalmsgruvor med 200—300 personer. Antalet sysselsatta i järn- malmsgruvorna år 1985 skulle alltså uppgå till 6 700—7 000 personer, varav ca 5 000 i Norrbottens län. Det är svårt att bedöma sysselsättningsutvecklingen efter år 1985. Med utgångspunkt från den produktionsprognos vi redovisat och ett antagande om 2 % årlig produktivitetstillväxt räknat i ton malm per anställd (som framgått tidigare räknar vi med att det kommer att ske en ökad vidareförädling av malmen) skulle resultatet bli mellan 5 500 och 6000 anställda år 2000. Av dessa skulle 4 400—4 600 finnas i Norrbottens län. Detta är naturligtvis en mycket grov och schablonmässig beräkning. Inte desto mindre finns det anledning att se allvarligt på denna trend, särskilt med hänsyn till järnmalmsgruvornas stora betydelse för hela samhällens fortbe- stånd. Det bör också nämnas att dessa siffror inte inkluderar all personal som är anställd av gruvföretagen, utan endast de som är sysselsatta med själva gruvdriften. Sålunda räknar LKAB med att ha knappt 6000 anställda i Kiruna,.Malmberget och utlastningshamnarna vid mitten av 1980-talet.

Våra bedömningar beträffande handelsstål innebär en i stort sett konstant produktion och en långsamt ökande förbrukning. Däremot räknar vi med att specialstålproduktionen i ett tänkbart utvecklingsalternativ kan öka något. Detta skulle kunna något förbättra de mellansvenska järnmalmsgruvornas överlevnadsmöjligheter.

Bilaga 2 Specialstål och ferrolegeringar

2.1 Inledning

I denna bilaga behandlas de 5. k. specialstålen samt ferrolegeringarna. Anledningen till att specialstålen och ferrolegeringarna tas upp särskilt är att vi därigenom hoppas kunna ge en överskådlig bild av användningen av olika legeringsmetaller och av det ömsesidiga beroende som finns mellan produk- tion och användning av stål, ferrolegeringar och legeringsmetaller. I bilagorna 3—10 behandlas de olika legeringsmetallerna mer ingående, varför vi här nöjer oss med att ge en sammanfattande beskrivning av specialstål- och ferrolege- ringsindustrin och av gemensamma frågeställningar för legeringsmetal- lerna.

2.2 Specialstål

2.2.1 Definitioner och avgränsningar av begreppet specialstål

Stål indelas vanligen i två huvudgrupper — handelsstål och specialstål. Indelningen följer stålets kemiska sammansättning. Handelsstål definieras som stål som är olegerat, d. v. s. innehåller mindre än 1 % legeringsämnen och mindre än 0,6 % kol. I princip är allt annat stål specialstål.

Av legeringsämnena är de viktigaste krom, mangan, nickel och kisel, i andra hand kommer molybden, wolfram, vanadin, kobolt och niob. Dessa tillsatsämnen tjänar huvudsakligen två syften vid stålframställning:

— att ingå i specialstålet som legeringstillsats — för desoxidation och avsvavling

Vissa ämnen (t. ex. kisel och mangan) tjänar bägge dessa syften, andra (t. ex . krom, vanadin, molybden och wolfram) endast det första. Legeringstillsat- serna ger specialstålet dess värdefulla egenskaper såsom värme- och korro- sionsbeständighet, smidbarhet samt ökad hållfasthet. Somliga har sitt huvudsakliga användningsområde vid specialståltillverkning (t. ex. krom, nickel och molybden), medan andra (t. ex. kisel och mangan) ingåri praktiskt taget allt stål.

De olika specialstålen kan klassificeras på olika sätt. En indelningsgrund är efter typ av legering. En grupp är olegerat kolrikt sta"! varmed menas olegerat stål med en kolhalt överstigande 0,6 % och mycket små halter av fosfor och

1 Man skiljer mellan råstål (eller göt) och han- delsfärdigt stål. Det han- delsfärdiga stålet är den färdiga produkten i form av olika halvfabrikat.

svavel. En annan stor grupp är rostfritt stål, varmed menas legerat stål, som innehåller mindre än 1 % kol och minst 12 % krom. Dessutom kan andra legeringsämnen såsom nickel, mangan och molybden ingå. Andra stora grupper är verktygsstål och snabbstål. Verktygsstål innehåller ett eller flera legeringsämnen, däribland mangan, kisel, nickel, krom, molybden, vanadin, wolfram och kobolt. Som snabbstål definieras sådant stål som innehåller mer än 0,6 % kol och sammanlagt minst 7 % av åtminstone två av legeringsäm- nena wolfram, molybden och vanadin.

Det handelsfärdiga specialståletl delas också in i kategorier efter produk- tens form. Platta produkter indelas i band och plåt, där skillnaden består i att banden är upprullade i ringar medan plåtarna är i ”ark”. Icke platta produkter indelas i stång, valstråd och rör. Valstråd skiljer sig från stång genom att vara upprullad i ringar och ha ett tvärsnitt på högst 1,3 cm. Stång är i regel massiv. Rör 'är antingen sömlösa (icke svetsade) eller svetsade. Svetsade rör tillverkas av plåt eller band.

Flera företag som tillverkar specialstål har också stålgjuterier. Stålgjutgods indelas vanligen i höglegerat manganstål, övrigt höglegerat stål (inkl rostfritt) samt låglegerat stål.

2.2.2 Framställning av specialstål

I bilaga 1 har givits en beskrivning av stålframställning i allmänhet. Beträffande huvuddragen i stålframställningen hänvisas därför till denna bilaga.

Under senare år har det skett en övergång från utnyttjande av råjärn (från malm) i specialstålverken till skrotbaserad produktion. Vissa produkter, t. ex. elektroplåt, kräver dock fortfarande tillgång till råjärn av hög kvalitet.

Det mesta specialstålet framställs i elektrostålugnar där erforderligt värme tillförs i form av elenergi. Huvudparten utgörs av ljusbågsugnar, i vilka elenergin tillförs via tre grafitelektroder som placeras ovanför godset, varvid ljusbågar utvecklas mellan elektroderna och godset. Rostfritt stål färdigställs efter smältning i ljusbågsugn genom färskning i konverter, varvid kolhalten nedbringas. För flera slag av specialstål används induktionsugnar, i vilka strömmen passerar genom en spole som omger ugnen, varvid elektriska strömmar uppstår i skrotet och värme utvecklas.

En skillnad mellan tillverkning av handelsstål och av specialstål är att specialstålverken oftast är mindre. Detta sammanhänger givetvis med att det, vad gäller specialstålet, inte går att finna avsättning för så stora kvantiteter som framställs i de stora handelsstålverken. En annan skillnad är att man i specialstålverken använder större mängder internt cirkulationsskrot än i handelsstålverken. Detta beror på att man får ett större skrotfall i special- stålverken eftersom specialstål är mer svårbehandlat (svårare att valsa etc.). Den lägre andelen stränggjutet stå] i specialstålverken bidrar också till att andelen cirkulationsskrot blir större.

2.2.3 Tillsats av legeringsämnen till specialstål

Legeringsmetaller tillsätts antingen vid nedsmältning tillsammans med skrot eller till smält stål i form av ferrolegeringar men kan ibland även tillsättas som

l l !

rena metaller eller som metalloxider. Med ferrolegeringar avses legeringar av järn med relativt höga halter av legeringselement; mera sällan är legerings- ämnet i minoritet jämfört med järndelen. Avgörande för i vilken av dessa former tillsatsen sker är de aktuella metallernas reducerbarhet, smältpunkter, råvarans beskaffenhet, kemiska sammansättning och pris etc. Praktiskt taget all krom som tillsätts vid tillverkning av rostfritt stål (utom den krom som ingår i rostfritt stålskrot) utgörs sålunda av styckeformig ferrokrom med 52—75 % krom, medan tillsatsen av nickel sker i form av ferronickel, ren nickel eller nickeloxid. Vissa ferrolegeringar innehåller fler än ett legerings- ämne. Tabell 2.1 ger normala analyser för några ferrolegeringar.

Närvaron av järn i ferrolegeringar beror på att det är lättare att reducera ut legeringsämnet i form av ferrolegering. Härtill kommer att den vid framställ- ningen använda malmen ofta är järnhaltig och att det inte lönar sig att ta bort detta järn. I många fall tillsätts järn för att underlätta reduktionsprocessen eller för att få en mer lättsmält legering.

Tabell 2.1 Analyser för några ferrolegeringar ___—&_— FeMn Ferromangan karburé 70—80 % mangan, max 7,0 % kol, max 1,0 % kisel FeSi Ferrokisel 70—80 % kisel, max 2,0 % alumi— nium FeCr Högkolad ferrokrom 52—75 % krom,4—8 % kol,max 1,5 % kisel" SiCr Ferrokiselkrom ca. 40 % krom, ca. 40 % kisel, max

(40/40) 0,06 % kol

FeTi Ferrotitan (FeTi70) 65—75 % titan, 4—5 % aluminium, max 0,3 % kisel Few Ferrowolfram 75—85 % wolfram, max 1,0 % kisel FeMo Ferromolybden 65—75 % molybden, max 0,1 % kol, max 1,5 % kisel FeV Ferrovanadin (FeV80) 77—82 % vanadin, max 2,0 % alumi- nium, max 1,5 % kisel FeNi Ferronickel 20—52 % nickel, 0,05—4 % kol

” Vissa användare utnyttjar ferrokrom med 3—5 % kisel och kromhalter i lägre delen av intervallet. Källa: AB Ferrolegeringar och Airco Alloys AB.

2.2.4 Specialstålets halter av legeringsmetaller

Innehållet av legeringsmetaller i de färdiga specialstålproduktionerna varie- rar. I tabell 2.2 anges de beräknade genomsnittshalter som vi använt i samtliga beräkningar. Eftersom värdena gäller genomsnittshalter säger de i och för sig inte mycket om de verkliga halterna i de olika stål som används i verkligheten. Däremot ger de en schematisk bild av användningen av legeringsämnen.

2.2.5 Produktion av specialstål

Medan den totala stålproduktionen under de senaste årtiondena fram till år 1974 har haft en global årlig ökningstakt på ca 5 % har specialstålsproduk-

Tabell 2.2 Beräknade genomsnittshalter av legeringsämnen i stålprodukter i procent Kvalitet Mn Cr Mo Ni W Co V Ti Nb 1 Handelsstål +

olegerat kol- imp 0,6 — rikt stål exp 1,0 0,04 0,01 2 Rostfritt stål 1,5 18,0 1,0 10,0 0,08[] 3 Snabbstål 0,3 4,2 5,0 6,0 2,0 2,0 4 Annat legerat

stål 0,4 2,2 0,1 0,1 0,1 0,02 0,08

” Endast en mindre del av allt rostfritt stål innehåller titan. Anm. Kemiska beteckningar: Mn = mangan, Cr = krom, Mo = molybden, Ni = nickel, W = wolfram, Co = kobolt, V = vanadin, Ti = titan och Nb = niob. Källa: Se bilaga 21.

tionen ökat med ca 6 % per år. Den internationella statistiken beträffande specialstål är bristfällig, främst beroende på definitionssvårigheter. Uppgifter om specialståltillverkning i planekonomierna saknas ofta. 1 tabell 2.3 visas tillverkningen av legerat stål i OECD-området.

Tabell 2.3 Tillverkning av legerat stål (råstål) inom OECD-området - kvalitetsupp- delat

1967 1975

Milj Andel Milj Andel

ton % ton % Rostfritt stål 3,7 13 5,2 14 Snabbstål 0,1 — 0,1 — Övrigt 24,8 87 32,4 86

Summa 28,6 100 37,7 100

Källa: Jernkontoret.

Tabellen illustrerar att några nämnvärda förskjutningar mellan de olika kvaliteterna inte har ägt rum under perioden.

2.2.6 Produktionens länderfördelning

Tabell 2.4 visar att USA har den största produktionen av specialstål men att dess andel av världsproduktionen har minskat. En snabb produktionstillväxt har skett i Japan. Sveriges andel av världsproduktionen har i stort sett varit konstant sedan år 1960.

Tabell 2.4 Produktionen av specialstål (råstål) inom OECD

1955 1965 1975

Milj Andel Milj Andel Milj Andel ton % ton % ton % USA 9,7 65 13,4 52 14,8 36 Japan 0,6 4 3,9 15 12,7 3] Västtyskland 1,3 9 2 ,4 9 5 ,6 13 Frankrike 0,7 5 1,1 4 2,2 5 Storbritannien 1,2 8 2,0 8 1 ,8 4 Sverige 0,5 3 1 ,0 4 1 ,4 3 Övriga 0,9 6 2,0 8 3 ,4 8

Totalt0 14,9 100 25,8 100 41,9 100

” Genomsnittlig ökning ca 5 % per år. Källa: Statistisches Jahrbuch der Eisen- und Stahlindustrie, 1976.

Av speciellt intresse från svensk synpunkt är produktionen av rostfritt stål, vilken illustreras i tabell 2.5.

Tabell 2.5 Västvärldens produktion av rostfritt stål (råståD, länderfördelad

1955 1960 1970 1974

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % ton % Japan 40 2 238 11 1 643 33 2 037 30 USA 1 105 68 908 42 1 158 24 1 955 29 Västtyskland 132 8 259 12 504 10 688 10 Frankrike 70 4 186 9 460 9 570 8 Sverige 84 5 176 8 394 8 519 8 Italien 18 1 58 3 238 45 311 S Storbritannien 137 9 224 10 258 5 226 3 Övriga 54 3 101 5 295 6 444 7

Totalt 1 640 100 2 150 100 4 950 100 6 750 100

Källa: World Stainless Steel Statistics.

Den genomsnittliga ökningen under perioden 1955—60 var ca 5 % per år och därefter ca 8 % per år. Speciellt snabbt ökade produktionen i Japan. Den svenska produktionen utgjorde ca 8 % av den totala produktionen. Åren 1975—77 harden globala produktionen stagnerat. Samtidigt har också Sveriges andel av den totala produktionen minskat.

2.2.7 F öretagsstruktur

Det är mycket svårt att ge en sammanfattande översiktlig bild av företags- strukturen i specialstålindustrin. Kapacitets- och produktionssiffror är ofta hemliga, och det stora antalet olika produkter försvårar insamlingen av

' Ds I l977:3.

uppgifter. Det bör också understrykas att produktdifferentieringen gör det svårt att komma med välunderbyggda uttalanden om företagskoncentratio- nen. Som redan framgått finns det en mängd olika specialstålskvaliteter och -produkter. Var och en av dessa kan i viss mening sägas vara en marknad för sig. På sådana delmarknader kan det givetvis finnas en betydande företags- koncentration, med monopolistiska inslag, medan bilden av specialstålindu- strin som helhet tyder på en ganska omfattande konkurrens. Det bör också tilläggas att specialstålverk i andra länder ofta ingår i större företag, som också producerar handelsstål. En jämförelse med utgångspunkt enbart från företa- gens specialstålproduktion skulle därför kanske bli något missvisande.

2.2.8 Sveriges produktion av specialstål

Vid en internationell jämförelse är andelen specialstål i den svenska stålproduktionen hög, knappt 30 % mätt i råstålsledet. Det samlade föräd- lingsvärdet i de svenska specialstålverken uppgick år 1974 till 2,5 miljarder kronor. Antalet anställda i Sverige var år 1976 ca 36000. Den svenska specialstålproduktionens utveckling sammanfattas i tabell 2.6. En mer utförlig redogörelse ges i 1977 års specialstålutredning.I

Rostfritt stål har haft den snabbaste tillväxten över en längre tidsperiod. Den andra extremen är det kolrika stålet, där produktionen minskat. Inom gruppen övrigt legerat stål finns en avsevärd spridning mellan olika kvaliteter. En mindre, men snabbt växande grupp är snabbstål. Produktionen av snabbstål ökade med mer än 100 % under perioden 1965 till 1974. Tabellen visar att rostfritt stål svarar för en betydligt större andel av den totala specialstålproduktionen i Sverige än i OECD-länderna i genomsnitt.

I tabell 2.7 visas de svenska specialstålverkens produktionskapacitet år 1976.

Specialstålindustrin är mycket konjunkturkänslig, vilket illustreras av de senaste årens utveckling. Åren 1974—1976 minskade produktionen med 18 %. Nedgången i produktionen har visserligen varit särskilt kraftig i den senaste lågkonjunkturen, men även vid tidigare konjunkturavmattningar har specialstålverken tvingats till betydande produktionsinskränkningar. Här- vidlag har specialstålindustrin tidigare skilt sig från handelsstålindustrin, som hållit produktionen väl uppe även i sämre konjunkturlägen. Å andra sidan

Tabell 2.6 Specialstålproduktionens utveckling i Sverige åren 1965—1975 (råstål)

Produktgrupp 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % Rostfritt 275 22 421 27 Ovrigt legerat 727 59 969 62 Olegerat kolrikt 227 19 170 11 Summa 1 229 100 1 560 100

Källa: Svensk Järnstatistik.

Tabell 2.7 Specialstålverkens produktionskapacitet i Sverige år 1976

Företag Verk Råståls- Produkter kapacitet Tusen ton Avesta Jern- Avesta 200 Rostfri plåt, smide (handelsstål) verk AB Björneborg 60 AB Bofors Bofors 150 Smide i övrigt legerat stål (seg- Åkers Stycke- och sätthärdningsstål samt stång bruk 60 (verktygsstål). Valsar Fagersta AB Fagersta 300 Rostfritt i form av kallvalsade Långshyttan 10 band, svetsade rör och tråd. Tråd Forsbacka — av olegerat kolrikt stål och hand- Vikmans- elsstål. Bergborrstång och hyttan — handelsstålstång. Snabbstål i form Österby — av tråd, band och stäng Gränges Nyby Nyby 130 Rostfri plåt och rör AB (svetsade och sömlösa) Sandvik AB Sandviken 240 Sömlösa rör av rostfritt och hand- Guldsmeds- elsstål. Svetsade rostfria rör. Sma- hyttan — la band i olika kvaliteter, främst

olegerat stål och rostfritt. Dragen tråd i rostfritt. Bergbonstång

SKF Stål Hofors 320 Sömlösa'rör och stång av kulla- Hällefors 310 gerstål och handelsstål. Tråd av Bångbro — kullagerstål och olegerat kolrikt

stål. Kallvalsade smala band i oli- ka kvalitetsgrupper.

Surahammars Surahammar 200 Elektroplåt. Järnvägsmateriel och Bruks AB Spännar- smide i övrigt i legerat stål. Gjut- hyttan — gods Kolsva 30 Uddeholms AB Hagfors 140 Stäng i verktygsstål och rostfritt. Degerfors 110 Sömlösa och svetsade rör i rost- Munkfors — fritt och handelsstål. Vamivalsad Storfors — rostfri plåt. Kallvalsade smala Söderfors 50 band i olika kvalitetsgrupper. Dra— Blombacka - gen rostfri tråd

Total råstålskapacitet ca 2 350

Källa: Ds 1 197723.

har specialstålverken i mindre utsträckning behövt sänka priserna.

Under de senaste åren har avsättningssvårigheterna lett till ingående diskussioner om behovet av strukturförändringar, t. ex. fusioner mellan de olika företagen. En av faktorerna bakom dessa diskussioner är att de svenska specialstålföretagen internationellt sett är små. Specialstålverk utomlands ingår oftast i större företag, som även producerar handelsstål och därigenom har större finansiella resurser, vilket innebär att de har större förmåga att klara påfrestningarna i lågkonjunkturer. En annan viktig faktor är att de svenska specialstålverken i allmänhet har mycket breda produktsortiment och korta tillverkningsserier. Detta begränsar deras möjligheter att utnyttja skalfördelar i produktionen.

2.2.9 Substitutionthå/Ianden

Möjligheterna till substitution av enskilda metaller i specialstål diskuteras under resp. metallavsnitt. Här skall endast möjligheterna att ersätta special- stål med andra material beröras i korthet.

Eftersom det finns ett mycket stort antal olika specialstålkvaliteter med mycket varierande användningsområden finns det också ett stort antal tänkbara ersättningsmaterial med olika egenskaper. Dessutom konkurrerar naturligtvis olika sorters specialstål med varandra. De viktigaste ersättnings- materialen är plast, aluminium och keramer. 1 mindre utsträckning kan också andra metaller, främst legeringar av nickel och koppar, ersätta specialstål. Medan plast och aluminium är de främsta konkurrenterna till specialstål i de tonnagemässigt viktiga tillämpningarna (aluminium kan t. ex. ersätta rostfri plåt som tak- och väggbeklädnad), konkurrerar andra metaller främst med vissa höglegerade stål med mycket speciella användningsområden. De keramiska materialen kan ersätta specialstål i tillämpningar där man kräver hög hållfasthet hos materialet även vid mycket höga temperaturer. Ett exempel på en keram som i betydande utsträckning ersatt snabbstål vid skärande bearbetning är hårdmetall, som är en blandning av wolframkarbid och kobolt. Under de senaste åren har flera nya keramiska material utvecklats, bl. a. kiselnitrid och bornitrid. Gemensamt för keramerna är dock att de oftast är spröda och har liten seghet.

Tabell 2.8 OECD-ländernas export av handelsfärdigt legerat stilla

1968 1975

Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ___—___— Japan 476,3 24,5 1 062,9 30,6 Västtyskland 380,2 19,6 61 5,1 17,7 Frankrike 262,0 13,5 396,66 11,4 Storbritannien 126,8 6,5 340,0 9,8 USA l46,8 7,5 227,1 6,5 Sverige 1890 9,7 224,6 6,5 Italien 1050 5,4 138,5C 4,0 Belgien/ Luxemburg 95,2 4,9 135 ,9 3,9 Österrike 116,7 6,0 128,4 3,7 Spanien 9,8 0,5 105 ,2 3 ,0 Finland 15,2 0,8 52,5d 1,5 Nederländerna 15 ,8 0,8 43 ,21' l ,2 Danmark I ,0 0,1 3,8? 0,1 Norge 3 ,5 0,2 2,94 0,1 Portugal 0,2 0 0,7 0

Totalt 1 943,5 100 3 477,4 100

" Uppgifter saknas för Canada, Australien, Nya Zeeland och Schweiz för alla år. Grekland och Turkiet uppges sakna produktion av legerat stål. " Avser år 1973.

f Avser år 1971. # Avser år 1974. ? Avser år 1972. Källa: Jernkontoret.

Tabell 2.9 OECD-ländernas import av handelsfärdigt legerat stål”

1968 1975

Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % Frankrike 199,4 14,0 432,55 21,2 USA 357,3 25,2 360,0 17,6 Västtyskland 219,1 15,4 290,3 14,2 Italien 124,3 8,8 192,66 9,5 Canada 105,6 7,4 103,0 5,0 Storbritannien 51,7 3,6 102,5 5 ,0 Spanien 54,0 3,8 98,9 4,8 Belgien/ Luxemburg 78 ,4 5 ,5 90,1 4,4 Sverige 22,1 1,6 70,5 3 ,5 Nederländerna 47,1 3,3 70,3” 3,4 Finland 28,0 2,0 62,4d 3,1 Danmark 43,1 3,0 46,59 2,3 Österrike 21 ,5 1 ,5 34,8 1,7 Portugal 26,4 1,9 32,1 1,6 Norge 17 ,6 1,2 22 ,5d 1,1 Grekland 7,4 0,5 15,9d 0,8 Turkiet 6,4 0,5 15,3? 0,7 Japan 11,9 0,8 3,0 0,1

Totalt 1 421,3 100 2 043 ,2 100

" Uppgifter för Australien, Nya Zeeland och Schweiz saknas för alla år. b Avser år 1973. (' Avser år 1971. d Avser år 1974. (” Avser år 1972. fAvser år 1969. Källa: Jernkontoret.

2.2.10 Handel

Handeln med specialstål är i första hand en angelägenhet för de västliga i- länderna. I tabellerna 2.8 och 2.9 visas OECD-ländernas export och import av legerat stål åren 1968 och 1975. Tyvärr går det inte att få fram en helt fullständig redovisning ens för dessa länder. Av tabellerna framgår att handeln ökat mycket snabbt.

Den svenska exporten av legerat stål ökade, som framgår av tabell 2.8, från 189 000 ton år 1968 till knappt 225 000 ton år 1975. Av tabell 2.10 framgår hur exporten fördelade sig på vissa kvalitetsgrupper.

Tabellen visar att exporten av snabbstål ökat snabbast. ] detta samman- hang bör det understrykas att år 1975 var ett dåligt år för svensk stålexport. Som en jämförelse kan nämnas att exporten av legerat stål uppgick till 299 000 ton år 1973 och till 306 000 ton år 1974. Det rostfria stålets andel av exporten har de flesta är legat på ungefär hälften. De viktigaste avnämarländerna för den svenska specialstålexporten är USA, Västtyskland, Storbritannien, Frankrike, Norge och Finland. Dessa länder svarar tillsammans för nästan hälften av exportvolymen.

I tabell 2.11 redovisas Sveriges import av legerat stål.

' Ds I 1977:3.

SOU 1979:40 Tabell 2.10 Sveriges export av handelsfärdigt legerat stål 1968 1975 Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % Rostfritt stål 104,3 55 117,9 53 Snabbstål 2,3 1 10,2 4 Övrigt legerat stål 82,4 44 96,5 43 Totalt 1890 100 224,5 100 Källa: Jernkontoret. Tabell 2.11 Sveriges import av handelsfärdigt legerat stål 1968 1975 Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % Rostfritt stål 7,8 35 24,6 35 Snabbstål 0 0 0,3 0 Ovrigt legerat stål 14,3 65 45,7 65 Totalt 22,1 100 70,6” 100

" På grund av avrundning stämmer inte siffran med den i tabell 2.8. Källa: Jernkontoret.

De olika kvalitetsgrupperna förefaller ha ökat i ungefär samma takt. Importen av snabbstål var fortfarande år 1975 försumbar. Importen av legerat stål minskade inte år 1975 i motsats till exporten. Snarare kan den sägas ha ökat i ganska jämn takt under perioden. De viktigaste leverantörsländerna är Västtyskland, Storbritannien, Japan och Frankrike.

I genomsnitt är försäljningspriset per ton för specialstål tre till fyra gånger så högt som för handelsstål. En sådan genomsnittssiffra är emellertid inte särskilt upplysande, eftersom det finns stora skillnader inom de olika produktkategorierna. År 1974 var sålunda verkens genomsnittliga leverans- värden per kg kronor 8:60 för rostfritt stål, 3:30 för övrigt legerat stål och 2:70 för olegerat kolrikt stål. För handelsstål var motsvarande värde kronor 1:40 per kg.] För vissa enskilda produkter är prisdifferenserna betydligt mindre. Prisrelationerna varierar också kraftigt över konjunkturcykeln.

2.2.11 Konsumtion

Förbrukningen av specialstål har ökat snabbt under efterkrigstiden, snabbare än förbrukningen av handelsstål. I likhet med produktionen är också konsumtionen av specialstål koncentrerad till de västliga i-länderna, där den industri finns som använder dessa stål som råmaterial.

På grund av statistikens ofullständighet är det svårt att få fram en detaljerad bild av den svenska specialstålförbrukningen. I tabell 2.12 redovisas en mycket översiktlig bild av försörjningen åren 1968 och 1975.

Tabell 2.12 Sveriges försörjning med legerat stål. Tusen ton

1968 1975 Rost- Annat Rost- Ökning Annat Ökning fritt legerat fritt 1968— legerat 1968— stål stål stål 1975 stål 1975 % /år % lår Råstålproduktion 351,5 729,5 420,6 2,6 969,6 4,2 Nettoimport av råstål 0,2 0,4 0 2,0 Tillförsel av råstål 351,7 729,6 420,6 2,6 97l,6 4,2 Tillverkningsförluster och lagerförändringar —l68,7 —358,6 —182,6 —505,6 Leveranser av handelsfärdigt stål (=bruttoförbrukning) 183,0 371,0 238,0 3,8 466,0 3,3 Nettoexport av handelsfärdigt stål —136,4 — 91,8 —159,7 2,3 — 98,5 1,0 Nettoförbrukning 46,6 279,2 78,3 7,7 367,5 4,0 Nettoförbrukning i procent av brutto— förbrukning 25,5 75,3 32,9 78,9

Källor: Uppgifter om leveranser av handelsfärdigt stål har tagits ut Ds l 1977:3. Se i övrigt bilaga 21.

Det har inte varit möjligt att göra en fördelning av förbrukningen på olika slutliga förbrukarbranscher. Det har inte heller varit möjligt att göra en mer detaljerad uppdelning på olika kvalitetsgrupper av kategorin ”annat legerat stål”. De beräkningar som återfinns i bilagorna 3—10 har gjorts med indirekta metoder (se bilaga 21).

2.3 Ferrolegeringar

2.3.1 Produktionsteknik

Tillverkning av ferrolegeringar sker oftast genom elektrotermisk smältning och reduktion av oxidiska malmer eller sliger (koncentrat), varvid reduk- tionen åstadkoms genom tillsats av koks. Dessutom tillsätts slaggbildare. Reaktionstemperaturen är mycket hög, som regel över 1 800 ”C. För att åstadkomma denna höga temperatur krävs ljusbågsugnar. Vanligen avtappas såväl den färdiga legeringen som bildad slagg ur ugnen i smält tillstånd efter avslutad reduktion. För mycket svårsmälta legeringar, t. ex. ferrowolfram och ferromolybden, är detta dock inte möjligt, utan ugnen måste rivas för att man skall kunna ta ut den stelnade legeringen.

Efter avkylning och stelning sker krossning och uppsovring i lämplig styckestorlek.

För tillverkningsprocessen behövs styckeformigt material med hög metall- halt. Eftersom råmalmen från gruvorna i många fall har låg metallhalt och är pulverformig, måste den ofta anrikas och agglomereras till styckeformigt material vid gruvorna eller vid ferrolegeringsverket.

Tillverkningsutrustningen kan i viss utsträckning användas för tillverk-

Tabell 2.13 Exempel på förbrukning av energi och vissa råvaror vid tillverkning av ferrolegeringar

Elkraft Koks Malm Kvartsit MWh/ton kg/ton kg/ton, ca kg/ton, ca FeMn 2,5—3 ca 400 2 800 120 SiMn 4 —4,5 ca 500 2 500 400 FeCr" 3,5—3,7 ca 500 2 700 250 SiCr 7 —7,2 ca 800 1300 1500 FeSib 8,5—9,5 ] 000— 300f 1 900

1 100

" Avser högkolad ferrokrom. b Kiselhalt 75 %. f Valssinter (ren järnoxid). Även järnskrot kan användas. Vilket alternativ som väljs påverkar elkraftförbrukningen. Källa: Airco Alloys AB.

ning av olika typer av ferrolegeringar. Ferrokisel, ferrokrom karburé och kiselkrom kräver ungefär samma typ av ugnsutrustning, medan man vid tillverkning av lågkolad ferrokrom samt lågkolad ferromangan använder en annan process. För ferromangan och kiselmangan används ofta slutna ugnar på grund av mangans stora flyktighet.

Energiförbrukningen för färdigprodukterna inom ferrolegeringsindustrin varierar starkt och är i genomsnitt mycket stor. Tabell 2.13 visar den ungefärliga energiförbrukningen för några olika legeringar samt beräknat behov av malm och kvarts.

Elkraftsiffrorna avser endast i ugnarna förbrukad el. Hjälpkraft för motorer, t. ex. för rökgasfilter, tillkommer.

En viss del av den energi, som används vid tillverkning av kisel- och manganlegeringar, binds vid reaktionen i legeringarna. Denna energi är omvandlad till kemisk energi vilken senare återfinns i det färdiga stålet. För t. ex. 75 % ferrokisel återvinns tre fjärdedelar av till ugnen tillförd elenergi, medan andelen är mindre för fattigare legeringar.

2.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Sammanställningar över den globala produktionen av ferrolegeringar är sällsynta. I tabell 2.14 visas den beräknade produktionen åren 1963/64 och 1973/ 74.

Det får understrykas att tabellen omfattar endast ferrolegeringar. Vissa legeringsmetaller, särskilt nickel, tillsätts vid stålverken som ren metall eller oxid och de är därför inte medräknade.

2.3.3 Produktionens länderfördelning

Stora producenter av ferrolegeringar är USA, Japan och Sovjetunionen. Genom riklig tillgång på billig elenergi har också Norge byggt upp en betydande tillverkning. En snabb produktionstillväxt har skett i Japan och Sydafrika, i det senare fallet med syftet att förädla de stora tillgångarna på bl. a. fattig krommalm som finns i landet (se tabell 2.15).

Tabell 2.14 Världens produktion av ferrolegeringar, kvalitetsuppdelad

1963/64 1973/74

Milj Andel Milj ton/år % ton/år Ferromangan 4,5 65 4,5 Kiselmangan 0,5 7 0,9 Ferrokrom och ferrokiselkrom 0,7 10 2,0 Ferrokisel (exkl kiselmetall) 1,0 14 1,5 Ferronickel 0,2 3 0,4 Övrigt 0,1 1 0,2

Totalt 7,0 100 9,5

Andel %

47 9 22 16 4 2

100

Källor: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Chrom, Mangan och Molybdän. Metal Bulletin's Ferro Alloys Survey 1975. Diverse tidningsuppgifter.

Tabell 2.15 Världens produktion av ferrolegeringar, länderfördelad

1963/64 1973/74

Milj Andel Milj

ton/år % ton/år Japan 0,6 9 2,0 USA 1 ,5 21 l ,4 Sovjetunionen 1,9 27 1,3 Norge 0,4 6 0,8 Frankrike 0,6 9 0,7 Öv riga 2 ,0 28 3,3

Totalt 7,0 100 9,5

Källa: Se tabell 2.14.

2.3.4 F öretagsstruktur

Andel %

21 15 14 9 8 33

100

I många fall tillverkar stålföretagen ferrolegeringar för användning vid den egna ståltillverkningen. Exempel på detta är British Steel, amerikanska och japanska stålföretag. I övrigt är ett relativt stort antal företag verksamma i branschen. Tabell 2.16 visar de största företagens beräknade kapacitet 1974.

Tabell 2.16 Världens största ferrolegeringstlllverkande företag år 1974

Företag Verk i Milj ton Union Carbide USA, Canada, Norge, Rhodesia,

Sydafrika 1,0 US Steel USA 0,5 Airco Alloys USA, Sverige 0,5 d'Outreau Frankrike 0,5 Japan Metals and Chemicals Japan 0,4

___—___—

Källa: Metal Bulletins Ferro-Alloys Survey.

Tabell 2.17 Sammanfattning av exempel på kostnadsstruktur vid ferrolegeringstill- verkning. Kr/ton metall

Malmkostnad Tillverkningskostnad Summa Kr/ton Kr/ton Kr/ ton Högkolad ferromangan 800 1 800 2 600 Högkolad ferrokrom ] 090 2 225 3 315

Källa: Se bilaga 3 och 4.

Företagen i tabellen svarar för ca 30 % av den globala produktionen. De är ofta inriktade på olika typer av ferrolegeringar.

2 . 3 . 5 Kostnadsstruktur

Mer detaljerade kostnadsberäkningar återfinns i vissa fall i de olika metall- bilagorna. I tabell 2.17 ges en sammanfattning av dessa, uppdelade på malmkostnad och tillverkningskostnad vid ferrolegeringsverken.

2.3.6 Sveriges produktion

Av tabell 2.18 framgår att Sveriges produktion av ferrolegeringar är bety- dande och att produktionen ökat relativt snabbt eller med ca 5,5 % per år under perioden 1955—1975.

I förhållande till den globala produktionen har den svenska produktionen av kromhaltiga ferrolegeringar varit betydande, medan det nu inte sker någon

Tabell 2.18 Sveriges produktion av ferrolegeringar

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Ferromangan 15,0 20 26,1 15 — — Ferrokisel 11,4 15 30,9 18 52,1 26 Ferrokiselmangan 9,6 12 14,7 9 8,8 4 Ferrokrom 24,2 31 57,1 34 96,1 47 Ferrokiselkrom” 14,5 19 39,0 23 44,7 22 Ferrotitan 0,1 — — — — — Ferrowolfram 0,5 1 0,1 — 0,7 — Ferromolybden 1,1 1 2,4 1 1,7 ] Ferrovanadin 0,2 — 0,4 — 0,4 — Andra ferrolegeringar 0,7 1 0,2 — — —

Totalt 77,3 100 170,9 100 204,6 100

” Större delen av produktionen går åt för intern tillverkning av lågkolad ferrokrom. För ' tillverkning av ett ton lågkolad ferrokrom behövs ca 700 kg ferrokiselkrom. Kvanti- teten ferrokiselkrom för avsalu är därför betydligt mindre än de i tabellen upptagna värdena. Källa: SOS Bergshantering.

Tabell 2.19 Sveriges ferrolegeringsföretag år 1976

Företag/ Ort Antal Avsaluproduktion Salu- arbetsställe anställda Tusen ton värde Milj kr Airco Alloys Vargön 330 87,8 186 Ferrolegeringar Trollhättan 760 70,8 353 Gullspång (GEA) Gullspång 50 5,0 10 Totalt 1 140 163,6 549

Källa: Sveriges Kemiska lndustrikontor och företagen.

Tabell 2.20 Sveriges avsaluproduktion, kvalitetsuppdelad. Tusen ton

Ferro- Ferro- Ferro— Ferro- Ferro- Ferro- Ferro- Ferro- Totalt Total mangan kisel kisel- krom kisel- wol- molyb- vanadin 1973 brutto- mangan krom fram den tillverk- ning'J Airco Alloys (x) x x x x 98,0 Avesta Jernverka - x x (x) 10,0 Ferrolegeringar x x x x 67,8 GEA x x 9,0 Totalt 1973 11,4 49,8 5,0 76,0 13,7 0,9 2,0 0,4 159,3 225,7 1974 — 50,4 9,8 100,7 18,4 0,7 2,0 0,5 182,5 213,8 1975 — 50,2 8,6 92,3 15,5 0,7 1,7 0,6 [69,6 1976 — 36,7 7,5 116,5 5,9 0,4 1,8 0,6 169,4

" Avesta Jernverk lade ned sin produktion år 1976. 17 [ ferrolegeringsindustrin används ofta en del av en producerad legering för vidare förädling till annan legering. Den senare är den egentliga avsaluprodukten och är den som redovisas i tabellen. De totala produktionsvolymer som tillverkas översteg under perioden 1970—1973 nettoavsaluvolymerna med drygt 40 %. Källa: Sveriges Kemiska lndustrikontor.

produktion av ferromangan. F. n. finns i landet endast tre ferrolegeringsverk. Verkens geografiska lägen och storlek år 1976 illustreras av tabell 2.19. Avsaluproduktionen i de olika verken visas i tabell 2.20.

Airco Alloys AB tillhör det amerikanska företaget Airco Inc med huvudkontor i Montvale, New Jersey, och fyra anläggningar i USA samt en i Sverige. Ferrolegeringar Trollhätteverken AB tillhör det USA-dominerade företaget Metallurg Inc med anläggningar i Storbritannien, Västtyskland, Sverige och USA. Gullspångs Elektrokemiska AB är ett helägt dotterbolag till Gullspångs Kraft AB. Vid Johnson-koncernens anläggningar i Avesta framställdes fram till år 1976 ferrokrom och ferromolybden.

2.3.7 Handel

Internationell handel

Den internationella handeln med ferrolegeringar har sedan början av 1960- talet ökat med ca 9 % per år. I tabell 2.21 jämförs utvecklingen för produktion och handel (se också figur 2.1).

Tabell 2.21 Produktion av och internationell handel med ferrolegeringar

År Produktion Internationell Handel i % av

Milj ton handel produktion ferrolegeringar Milj ton

Figur 2.1 Internationell per år ferrolegeringar handel med ferrolege- per år

' , I" :! ' d I d. ""ga' ”" ”för ” 1963/64 7,0 1,1 16 Källa: Sveriges Kemiska 1973/74 95 2,6 27

lndustrikontor. Källa: Sveriges Kemiska lndustrikontor.

Totalt 1,1 milj ton ferrolegeringar Export 1963/64 lmport 1963/64

17%

Totalt 2,6 milj ton ferrolegeringar Export 1973/74 Import 1973/74

16%

S%

Sovjetunionen USA Sydafrika 1977/ang Rhodesia '//////, Belgien indien Storbritannien [mmm Sverige

Italien [:] Övriga

Norge

Västtyskland

VII/A _

De största exportländerna är Sydafrika och Frankrike som f. n. tillsammans svarar för ca 40 % av världens export. Särskilt Sydafrikas export har ökat snabbt eller med ca 12 % per år från början av 1960-talet. Största importland är USA med ca 25 % av importen. Andra stora importländer är Västtyskland och Storbritannien.

Tusen kr per ton legering

10

Ferrokrom (0291, C

Figur 2.2 Prisutveckling (svenska importpriser)

.

kär?—";;y" w. Fe'mk'o'" >4% C åren 1955—1975)?» vissa ' ' Ferromangan ferrolegeringar. 1976 års penningvärde.

Ferrokisel

1955 1960 1965 1970 1975 Källa: Se bilaga 21.

Tusen kr per ton legering

60 50 i h 40 Xl

x VN Ferrovanadin

30 Ferroniob Ferromolybden 20 A Figur 2.3 Prisutveckling 10 I (svenska importpriser) I | h_f's I” .. . . &," xt, "N..—___ ,: 3. F errotitan aren 1955—197Sjbr Vissa ferrolegeringar. 1976 års penningvärde. 1955 1960 1965 1970 1975 Källa: Se bilaga 21.

Prissättning

Som en följd av de ingående legeringsmetallernas värde är skillnaderna mellan försäljningspriserna på olika kvaliteter stora. Figurerna 2.2 och 2.3 visar prisutvecklingen (svenska importpriser) för några av de kvantitativt viktigaste kvaliteterna. Priserna låg under slutet av 1950-talet och hela 1960- 1 talet tämligen fast. Under samma tid visade priserna på de ingående f legeringsmetallerna en svagt sjunkande tendens. I samband med de prishöj— l ningar som efter år 1973 noterades för metallerna ökade också priserna på ; ferrolegeringarna.

Sveriges export och import

För ferrolegeringsindustrin är utrikeshandeln mycket betydande och har med åren ökat. År 1975 importerades ca 65 % av vår konsumtion av ferrolege— ringar. Av den inhemska produktionen exporterades inte fullt hälften. Tabell 2.22 visar utrikeshandeln med ferrolegeringar år 1965 och 1975.

Tabell 2.22 Sveriges import och export av ferrolegeringar år 1965 och år 1975. Tusen ton

1965 1975 ! lmport Export lmport Export Ferromangan 16,3 3,2 54,2 1,2 Ferrokisel 6,9 1,1 20,2 29,3 Ferrokiselmangan 8,8 - 14,5 3,8 Ferrokrom 23,8 19,0 35,3 27,6 Ferrokiselkrom 4,2 1,8 3 ,2 3 ,4 Ferromolybden 0,6 0.4 1,9 0,7 Ferronickel — — 49,4 0,2 Andra ferrolegeringar 8,9 0,2 6,9 0,4 Totalt 69,5 25 ,7 185,6 66,6

Källa: SOS Utrikeshandel.

För flertalet av de volymmässigt mer betydande ferrolegeringarna — ferro- mangan, ferrokisel , ferrokrom och ferrokiselkrom — förekommer såväl import som export. Ofta finns det kvalitetsmässiga skillnader mellan exporten och , importen inom de olika produktgrupperna. Av importen kom år 1975 76 000 ton eller 41 % från Norge. Exporten gick huvudsakligen till Västtyskland och Storbritannien (se lig 2.4).

2.3.8 Konsumtion

Konsum tionsutveckling

Den globala konsumtionen av ferrolegeringar har från mitten av 1960-talet ökat med i genomsnitt ca 3 % per år.

Sveriges import av ferrolegeringar år 1975 185 600 ton

Norge Grekland

13% Fr. Oceanien

Sydafrika

Finland

0 8 & USA

Övriga

_ ä % [:|

Sveriges export av ferrolegeringar år 1975 66 600 ton

[:] Storbritannien _ Västtyskland

25% Rumänien

& USA Nederländerna

& Australien Figur 2.4 Sveriges import 12% M och export av ferrolege- G Övriga ringar år 1975.

' " Källa: SOS Utrikeshan- 8% ”* del.

Konsumtionens länderfördelning

Förbrukningen av ferrolegeringar är stor i länder med stor produktion av specialstål. Uppgifter beträffande den globala förbrukningens länderfördel- ning saknas beträffande många av ferrolegeringskvaliteterna, varför någon sammanställning inte kan redovisas. Vissa uppgifter ges dock i de olika metallavsnitten.

Sveriges förbrukning

Den svenska tillförselstrukturen illustreras av tabell 2.23. För vissa kvaliteter är Sverige helt beroende av import, medan det för andra finns ett betydande exportöverskott.

Tabell 2.24 visar förbrukningen av ferrolegeringar vid framställning av götstål.

Aven inom verkstadsindustrin förbrukas vissa mängder. Tabell 2.25 visar förbrukningen inom vissa branscher år 1974.

SOU 1979:40 Tabell 2.23 Sveriges tillförsel av ferrolegeringar år 1974. Tusen ton Produk- Import Export Till- Självför- tion försel sörjnings- grad i % Ferromangan — 49,5 3,2 46,3 0 Ferrokisel 50,4 24,7 32,6 42,5 1 19 Ferrokiselmangan 9,8 17,3 6,5 20,6 48 Ferrokrom 100,7 45,8 34,3 112,2 90 , Ferrokiselkrom 18,4 2,6 7,1 13,9 132 l Ferromolybden 2,0 2,7 0,9 3,8 53 * Ferronickel — 64,6 — 64,6 0 ' Andra ferrolegeringar 1,2 7,4 0,8 7,8 18 1 Totalt 182,5 214,6 85,4 311,7

Källa: SOS Bergshantering och Utrikeshandel.

Tabell 2.24 Sveriges förbrukning av ferrolegeringar vid framställning av götstål

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel | ton % ton % ton % Ferromangan 14,8 30 38,0 28 50,4 22 Ferrokisel 10,2 21 22,8 16 31,7 14 Ferrokiselmangan 4,3 9 13,3 10 20,2 9 Ferrokrom 17,4 36 49,0 35 83,3 36 Ferrokiselkrom — — 5,8 4 5,7 2 Ferrotitan 0,1 — 1,3 1 1,1 — Ferrowolfram 0,4 1 1,0 1 1,0 — Ferromolybden 0,9 2 2,7 2 3,1 l Ferrovanadin 0,1 — 0,4 — 1,1 — Ferroniob — — 0,2 — 0,6 — Ferronickel — — 3,8 3 36,3 16 Andra ferrolege- 0,7 1 0,1 — 0,4 — ringar

Totalt 48,9 100 138,4 100 234,9 100

Källa: SOS Bergshantering.

Tabell 2.25 Branschvis slutlig förbrukning av ferrolegeringar år 1974

Tusen Andel ton % Stålindustrin 300,8 95 Verkstadsindustri Metallindustri 6,3 2 Maskinindustri 8,5 2 Elektroindustri 0,2 >] Transportindustri 0,7 Summa verkstadsindustri 15,7 Totalt 316,5 100

2.4 Prognoser 2.4.1 Inledning

Prognoserna i denna bilaga har som främsta uppgift att tjäna som underlag för prognosresonemangen i de bilagor (3—10) som behandlar enskilda legerings- metaller. I denna bilaga tas alltså upp bedömningar av halter av legerings- ämnen i specialstål i framtiden, utvecklingen av efterfrågan på olika slag av specialstål och tekniska förändringar som kan påverka utnyttjandet av legeringsämnen. Dessutom sammanfattas prognoserna för de olika legerings- metallernas användning i ferrolegeringar. Bedömningar av den framtida utvecklingen för varje enskild legeringsmetall återfinns i resp. bilaga.

2.4.2 Teknikprognos

De grundläggande dragen i framställningen av specialstål väntas inte förändras under tiden fram till år 2000. Däremot kan man vänta sig att ”mindre” innovationer som redan gjorts eller som görs i framtiden kommer att slå igenom och resultera i lägre tillverkningskostnader.

Ett exempel på en processförbättring av denna karaktär är den s. k. CLU- konvertern, som kan komma att till en del ersätta den vanligare AOD- konvertern vid tillverkning av rostfritt stål. Medan färskningen av stålet i ACD-konvertern sker med hjälp av syrgas och argon, görs den i CLU- konvertern med vattenånga och syrgas (samt små mängder argon). Genom att man utnyttjar mindre mängder argon görs en kostnadsbesparing, eftersom argon är dyrt. CLU-metoden, som utvecklats i Sverige, finns förutom i Sverige i drift vid en anläggning i Italien.

Vad gäller framställningen av ferrolegeringar kommer man i framtiden troligen att välja allt större ugnsenheter. Miljösituationen kommer att ägnas fortsatt stor uppmärksamhet, framför allt vid redan befintliga anläggningar, där utrustning för rökgasrening kommer att installeras om detta inte redan skett.

Frågan om återvinning av energi kommer också att visas stort intresse. Ett av de svenska verken försörjer redan ett närbeläget pappersbruk med ånga. Det finns anledning att tro att sådan avgasvärme i framtiden kan utnyttjas i såväl närbelägna industrier som för bostadsuppvärmning genom fjärrvärme- nät.

Nya s. k. injektionsmetoder, med vars hjälp det anses möjligt att under vissa förutsättningar reducera in legeringsmetallerna direkt i stålbadet, har tagits fram. Den ofta nödvändiga överföringen av pulverformiga malmer till styckeform genom brikettering eller kulsintring skulle härigenom kunna undvikas liksom också framställningen av vissa ferrolegeringar. Denna teknik kan dock inte komma i fråga för de stora bulklegeringama, d.v.s. ferrokisel, högkolad ferromangan och ferrokrom. För lättreducerade oxider av t. ex. molybden, vanadin, wolfram och nickel är denna teknik möjlig, men många av de oxidråvaror som kan vara lämpliga att injicera tillsätts i dag satsvis direkt i stålugnarna, och detär inte säkert att det högre utbytet skulle uppväga injiceringskostnaden. Processtiden i stålframställningen skulle inte påverkas. Man undersöker också möjligheterna att framställa ferrolegeringar genom att injicera oxider direkt i ett järnbad i en konverter.

2.4.3 Specialstålens halter av legeringsmetaller i framtiden

Eftersom legeringsmetallerna som regel är dyrbara försöker man inom specialstålindustrin att sänka halterna av dessa metaller och ersätta de dyraste med billigare. I en tillverkningsprocess uppstår alltid vissa variationer och halterna av legeringsmetaller hålls därför i genomsnitt något högre än vad som skulle behövas i en perfekt tillverkningsprocess. Förfinad framställ- ningsteknik kan medföra att halterna kan sänkas något.

Nya användningsområden för produkter med halter som avviker från den genomsnittliga ger också upphov till förändrade behov.

I det följande sammanfattas några väntade förändringar av legeringsme- tallinnehållet i olika specialstål. Uppgifterna avser de stålkvaliteter som produceras i Sverige. I några fall finns det skillnader mellan den väntade utvecklingen i Sverige och utomlands. Mer detaljerade förklaringar till de olika förändringarna ges i de olika bilagorna.

Mangan finns i allt stål, således även i handelsstål. Det mesta handelsstålet håller nu 0,6—0,7 % mangan. På grund av högre hållfasthetskrav kan denna halt väntas öka till ca 1 %. I rostfritt stål kan manganhalten väntas minska från f. 11. ca 1,5 % till kanske 0,8 %. Manganhalterna i snabbstål och övrigt legerat stål väntas inte förändras.

Kromhalten i rostfritt stål är f. n. 18 % i genomsnitt. Denna halt kan väntas öka något beroende på ökad användning av vissa stålkvaliteter med mycket höga kromhalter. I snabbstål och annat legerat stål väntas halterna bli oförändrade, d. v. 5. ca 4 resp 2 %.

Molybdenhalten i rostfritt stål väntas även i framtiden ligga på ca 1 %. Möjligen kan halten öka något beroende på ökad produktion av syrafasta rostfria stål. I snabbstål väntas den nuvarande molybdenhalten på ca 5 % öka och wolframhalten i motsvarande grad minska från ca 6 % till ca 4 % år 1985.

Nickel i rostfritt stål kommer bara i begränsad utsträckning att kunna ersättas av andra legeringsmetaller, t. ex. mangan. Däremot kan tillsats av kväve i processen medföra att det blir möjligt att sänka nickelhalten. En viss sådan sänkning har redan skett och det bör vara möjligt att fram till år 1985 sänka halterna ytterligare från tidigare knappt 10 % till ca 8 %.

Kobolthalten i snabbstål kan till år 1985 väntas öka från 2 % till 3 %, medan vanadinhalten torde ligga kvar på ca 2 %.

2.4.4 Globala prognoser Specialstål

Det är ont om prognoser för den globala produktionen och förbrukningen av hela gruppen specialstål. Däremot finns det prognoser för t. ex. enbart rostfritt stål. För vår del har inte bristen på globala bedömningar någon avgörande betydelse, eftersom utvecklingen inom stålindustrin i stort sett ligger utanför vårt arbetsområde, utom såvitt gäller dess betydelse som avnämare av järnmalm och legeringsmetaller. Tillförlitliga prognoser för den internatio- nella specialstålindustrins utveckling skulle ut denna synvinkel ha stort värde för vårt arbete, men som framgår av bilagorna 3—10 har vi i stället valt

att göra våra bedömningar med utgångspunkt från prognoser för utveck- lingen för varje enskild legeringsmetall. I avsnitt 2.4.5 Prognoser för Sverige har vi valt det andra tillvägagångssättet, dvs. vi redovisar bedömningar av den svenska specialstålindustrins utveckling.

Här skall bara sammanfattningsvis konstateras att man även i framtiden räknar med en förhållandevis snabb tillväxt i produktionen av specialstål. För den från svensk synpunkt viktigaste kvalitetsgruppen, rostfritt stål, pendlar de flesta bedömningar kring en siffra på 4 % per år i global produktionsökning fram till år 1985, vilket skulle ge en produktion på 8,5—9 milj. ton detta år i västvärlden. Produktionen av snabbstål väntas öka något långsammare, bl. a. på grund av konkurrens från hårdmetall, liksom även produktionen av övriga legerade stål.

F errolegeringar

Med utgångspunkt från de prognoser som redovisas i bilagorna för de olika legeringsmetallerna (genomgående USBM:s prognoser) kan den totala produktionen av ferrolegeringar beräknas till 13,1 milj. ton år 1985 och mellan 17,9 och 28,8 milj. ton år 2000. Prognosen, som redovisas i tabell 2.26, är naturligtvis mycket osäker. Särskilt på lång sikt kan tekniska förändringar inträffa som antingen ger upphov till förändringar i ferrolegeringarnas sammansättning (innehållet av legeringsmetaller i ferrolegeringarna kan öka eller minska) eller resulterar i att mindre eller större mängder ferrolegeringar används (flera legeringsmetaller kan komma att i större utsträckning tillsättas i form av oxider). För de volymmässigt viktigaste ferrolegeringarna, ferrom- angan och ferrokrom, förefaller dock sådana förändringar mindre sanno- lika.

Tabell 2.26 Global produktion av ferrolegeringar åren 1973/74, 1985 och 2000

1973/74 1985 2000 Låg prognos Hög prognos Milj Andel Milj Andel Milj Andel Milj Andel ton % ton % ton % ton % Ferromangan och ferrokiselmangan 5,4 56 7,3 56 10,1 56 13,8 48 Ferrokrom och ferrokiselkrom 2,0 22 3,2 24 4,2 24 9,3 32 Ferrokisel 1,5 16 1,8 14 2,6 15 4,2 15 Ferronickel 0,4 4 0,5 4 0,6 3 0,9 3 Ovriga 0,2 2 0,3 2 . 0,4 2 0,6 2 Summa 9,5 100 13,1 100 17,9 100 28,8 100

Källor: 1973/74: Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe: Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Chrom, Mangan och Molybdän. Metal Bulletin's Ferro Alloys Survey 1975. Diverse tidningsuppgifter. 1985 och 2000: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975; Mineral Commodity Profiles, Chromium, 1977.

2.4.5 Prognoser för Sverige Specialstål

Våra prognoser rörande förbrukningen av legeringsmetaller i Sverige påverkas i avgörande grad av tillväxttakten i den svenska stålindustrin. En bedömning av stålindustrins produktionsnivå år 1985 redovisades år 1977 av handelsstålsutredningen och för specialstålverken gjordes vissa uttalanden i specialstålsutredningen; någon egentlig prognos var det dock i det senare fallet inte fråga om.

När det gäller specialstål kan man notera att industrin så sent som år 1975 hade planer att öka sin kapacitet med 40 % fram till år 1980. Sedan dess har diskussionen främst gällt frågan om nödvändigheten att krympa kapaciteten, främst inom sektorn rostfritt stål.

Den snabba utbyggnaden av produktionen av rostfrittstål har sedan mitten av 1950-talet så gott som helt baserats på exportförsäljning, och exportan- delen har därigenom stigit till hela 75 % (netto). Möjligheterna att öka nettoexporten förefaller nu vara markant sämre än tidigare. På grund av en kraftigt utbyggd kapacitet i länder som Japan, Frankrike och Spanien föreligger i dag ett mycket stort kapacitetsöverskott, som sannolikt kommer att bestå fram till början av 1980-talet. Under denna period bör man räkna med en svår priskonkurrens, där priset sätts med utgångspunkt från verkens marginalkostnader. Någon ökning av den svenska kapaciteten kan under sådana förhållanden knappast påräknas.

Vi har valt att utgå från två olika antaganden, som uttrycker alternativa utvecklingsvägar för specialstålindustrin. Antagandena kan karakteriseras på följande sätt: .

I. Produktionen av alla slag av specialstål förblir i stort sett konstant, men värdet av produktionen höjs genom ökad förädling.

Il. Produktionen av specialstål ökar med drygt 4 % per år under åren 1973/ 75—1985, dvs. den följer i stort sett den internationella trenden. Öknings- takten minskar därefter till 2 % per år. Ökningen skulle i stort sett falla på gruppen övrigt legerat stål, främst låglegerade konstruktionsstål, medan produktionen av snabbstål och rostfritt stål skulle öka i mindre omfattning. En viss ökning av vidareförädlingen skulle dock kunna leda till att industrins produktionsvärde ökar.

Båda antagandena innebär att Sveriges andel av världsproduktionen av rostfritt stål minskar från ca 8 % till 5-6 %. l tabell 2.27 visas vilken produktionsvolym åren 1985 och 2000 som uppnås med dessa antaganden. l

figur 2.5 illustreras antagandena grafiskt. Vad gäller förbrukningen av specialstål har vi utgått från att bruttoförbruk- ningen (= leveranser av handelsfärdigt stål) ökar något mer än råstålspro- duktionen. Detta antagande innebär att tillverkningsförlusterna antas utgöra en minskande andel av råstålsproduktionen (tillverkningsförlusterna antas minska med 5 % fram till år 1985, och med ytterligare 10 % fram till år 2000). Orsaken härtill är att man torde kunna räkna med en viss höjning av utbytet, bl. a. på grund av en ökad andel stränggjutning. Vi utgår dock, som redan nämnts, från att förädlingsgraden kommer att höjas något, vilket i viss mån begränsar höjningen av utbytet.

Tabell 2.27 Specialstålproduktionen åren 1985 och 2000. Tusen ton råstål 1973/75 1985 2000

Alt. 1 Alt. 11 Alt. I Alt. ll

Olegerat kolrikt Stål 215 240 240 270 270 Snabbstål 30 35 35 35 45 Rostfritt Stål 470 470 600 470 600 Övrigt legerat stål 890 895 1 735 895 2 595 Stålgjutgods 65 65 65 65 65

Totalt 1 670 1 705 2 675 1 735 3 575

Källa: Svensk järnstatistik (1973—1975).

Våra antaganden beträffande nettoförbrukningen bygger på handelsstålut- redningens prognos. Denna innebär en årlig ökning av den totala stålför- brukningen med 2,1 % under perioden 1973/75—1985. Vi har antagit att denna ökningstakt gäller alla stålsorter. Dessutom har vi kompletterat med ett lägre tillväxtalternativ som innebär 1,5 % i årlig förbrukningsökning under samma period. Vidare har vi antagit att den årliga ökningen under åren 1985—2000 kommer att ligga mellan 1 och 2 %. Dessa antaganden utgör olika alternativ som båda ryms inom ramen för den utveckling som skisseras i huvudtextens kapitel 6, avsnitt 6.2.2. 1 tabell 2.28 redovisas innebörden av våra antaganden beträffande förbrukningen av legerat stål.

Milj ton råstål

I

Övrigt legerat stål

'_-----_-_--- ._=—_--_-—--_—-- .. _

Rostfritt stål Figur 2.5 Produktion av

' legerat stål i Sverige åren 1955 1965 1975 1985 1995 2000 1955—2000.

_ Källa: Svensk järnstatistik Anm.: Olegerat kolrikt stål och stålgjutgods ingår inte. (1955_1975)

362 Bilaga 2 SOU 1979:40 Tabell 2.28 Förbrukning av legerat stål i Sverige åren 1973/75—2000. Tusen ton 1973/75 1985 2000 Rostfritt Annat lege- Rostfritt Annat lege- Rostfritt Annat lege- stål rat stål stål rat stål stål rat stål Råstålsproduktion 470 920 470—600 930—1 770 470—600 930—2 640 Nettoimport av råstål l 6 0 0 0 0 Tillförsel av råstål 471 926 470—600 930—1 770 470—600 930—2 640 Tillverkningsförluster 193 376 180—235 350— 675 165—210 315— 905 och lagerändringar Leveranser av han- delsfärdigt stål (= bruttoförbrukning 278 550 290—365 580—1095 305—390 615—] 735 Nettoexport av han- delsfärdigt stål 196 129 185—270 50— 500 165—280 —100—1 160 Nettoförbrukning 82 421 95—105 495— 530 110—140 575— 715

Källa: Handelsstålutredningen (SOU l977:15), se i övrigt bilaga 21.

F errolegeringar

I det följande sammanfattas de prognoser för produktionen och förbruk- ningen av ferrolegeringar i Sverige som redovisas närmare i bilagorna 3—7, 9, 10 och 16. Prognoserna utgår genomgående från de antaganden beträffande specialstål som nyss redovisats samt de antaganden för handelsstål som återgavs i bilaga 1. Av prognoserna för de olika legeringsmetallerna framgår vilka förutsättningar vi utgått från vad gäller fördelningen av legeringsme- tallförbrukningen mellan skrot, ferrolegeringar och andra föreningar (oxider m. m.) med legeringsmetaller. Prognoserna sammanfattas i tabell 2.29.

Av tabellen framgår att vi räknar med att bara fyra av ferrolegeringarna produceras i Sverige i framtiden. Av ferrokrom produceras dock tre olika kvaliteter, högkolad, lågkolad och ferrokiselkrom. Sverige kommer vidare, vilket är fallet redan i dag, att vara nettoimportör av samtliga ferrolegeringar utom ferrokrom. Genom de ändringar som skett av produktionsinriktningen under senare år, då tillverkningen av ferrokisel och ferromangan upphört, har ferrolegeringsindustrin förmodligen fått större möjligheter att klara eventu- ella energiprishöjningar. Även med den nuvarande produktionen är dock känsligheten på denna punkt betydande. Prognoserna för produktionen av de ”mindre” ferrolegeringarna, dvs. ferromolybden, ferrowolfram och ferro- vanadin, får betraktas som mycket osäkra. Det bedöms vara jämförelsevis lätt att öka produktionskapaciteten även på ganska kort sikt. Prognoserna för förbrukningen år 2000 är genomgående mycket osäkra. Den tekniska utvecklingen inom stålindustrin kan, som redan nämnts, resultera i att legeringsmetallerna i större utsträckning tillsätts i form av oxider i ställer för som ferrolegeringar.

Tabell 2.29 Sveriges produktion för avsalu, förbrukning, export och import av ferrolegeringar åren 1985 och 2000. Tusen ton legering

1985 2000 Produktion Förbrukning Export/a Produktion Förbrukning Export/" import import

Ferromangan och 0 64 — 73 64 — 73 0 62 — 79 62 — 79 ferrokiselmangan Ferrokrom och 276 118 —155 121 —158 276 124 —189 87 —152 ferrokiselkrom Ferronickel” 0 28 — 40 28 — 40 0 28 — 46 28 — 46 Ferromolybden 3,5 -1,0— 1,4 2,1— 2,5 3,5 1,2— 1,9 1,6— 2,3 Ferrowolfram 0,7 0,8— 0,9 0,1— 0,2 0,7 0,8— 1,3 0,1— 0,5 Ferrovanadin 0,8 1,2— 1,7 0,4— 0,9 0,8 1,2— 2,2 0,4— 1,4 Ferrokisel 0 40 — 50 40 — 50 0 40 — 50 40 — 50 Ferrotitan 0 1,1— 1,6 1,1— 1,6 0 1,1— 1,6 1,1— 1,6 Summa 281,0 254,1—323,6 5,2— 10,5 281,0 258,3—371,0 24,2— 43,0

" Nettosiffror. Nettoimport anges med kursiv stil. b Inklusive nickeloxidsinter. Källor: Se bilagorna 3—7, 9, 10 och 16.

Bilaga 3 Mangan

3.1 Egenskaper och förekomstsätt

Mangan (kemisk beteckning Mn) är den volymmässigt största av legerings- metallerna och anses vara oersättlig vid stålframställning. Främst ökar den gasavgången och förenar sig med svavel och syre, som gör stålet sprött. Mangan används dessutom som legeringsmetall och ger då stålet ökad slitstyrka och hårdhet. Metallen förbättrar även hållfastheten och korrosions- beständigheten hos aluminium. 1 ren form är mangan en silvergrå, hård och mycket spröd metall. Den används sällan i ren form.

Medelhalten av mangan ijordskorpan är 0,1 %. Man brukar särskilja tre olika huvudtyper av manganfyndigheter: marin- sedimentära, gångförekomster och vittringsmalmer. De sedimentära malmerna och vittringsmalmerna har störst betydelse internationellt. I Sverige förekommer inte vittringsmalmer.

För att betecknas som manganmalmer skall förekomsterna, enligt vanlig internationell praxis, hålla 35 % mangan eller mer. Som manganhaltig järnmalm räknas enligt internationell statistik järnmalm som har en man- ganhalt av 10—80 % av järnhalten om den sammanlagda halten järn och mangan är minst 40 %. 1 svensk statistik räknas emellertid som manganhal— tiga järnmalmer sådana malmer som har en manganhalt av minst 1 %.

Man skiljer vidare på olika kvaliteter beroende på användningsområde. Metallurgisk malm skall således vara rik och styckeformig. Annan malm kan genom sintring göras lämplig för metallurgiska ändamål.

Av intresse är också förekomsterna i djuphavsnodulerna. De består i allmänhet av en blandning av manganoxider, järnoxider och lermineral. De värdemässigt viktigaste metallerna i nodulerna är dock nickel, kobolt och koppar.

3.2 Råvarutillgångar

3.2.1 Totala brytvärda til/gängar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till drygt 1 800 milj. ton manganinnehåll (se tabell 3.1).

SOU 1979:40 Tabell 3.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av mangan 1966 1974 Upptäckta brytvärda tillgångar”, milj. ton mangan 431 1 827 Gruvproduktionb. milj. ton mangan/år 7,0 9,5 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 62 192

Källor:[1 Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: Untersuchungen äber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Mangan. b UN Statistical Yearbook, 1975.

Tabellen visar också att de upptäckta brytvärda tillgångarna har ökat kraftigt sedan mitten av 1960-talet. Detta förklaras av en kraftig ökning av de upptäckta brytvärda tillgångarna i Sovjetunionen och Sydafrika. För Sovjet- unionens del torde det röra sig om förbättrad information om landets tillgångar. Vad gäller Sydafrika har stora fattigare tillgångar mellan de olika redovisningstillfallena överförts från kategorin ej brytvärda till brytvärda tillgångar.

Tillgångarna i djuphavsnodulerna beräknas till ca 350 miljarder ton; som framgår av avsnitt 3.6.1 är det dock tveksamt om dessa kan betraktas som brytvärda.

3.2.2 Tillgångarnas länderfördelning

Som framgår av tabell 3.2 domineras tillgångsbilden helt av Sydafrika och Sovjetunionen.

3.2.3 Sveriges tillgångar

Många svenska järnmalmer innehåller mangan i varierande halter. Ett flertal mindre fyndigheter som kan definieras som manganmalmer är kända i

Tabell 3.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1974

Upptäckta bryt- Gruvproduktionb Antal årspro— värda tillgångara duktioner vid _— —— 1974 års pro- Milj. ton Andel Milj. ton Andel duktionsnivå mangan- % mangan- % innehåll ' innehåll

Sydafrika 817 45 1,9 20 430 Sovjetunionen 680 37 2,9 30 234 Australien 145 8 0,8 8 181 Gabon 91 5 1,1 12 83 Brasilien 40 2 1,2 13 33 Indien 25 1 0,5 5 50 övriga 29 2 1,1 12 26

Totalt 1 827 100 9,5 100 192

Källor: aBundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe, Untersuchungen Uber l Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Mangan. ”UN Statistical Yearbook, 1975.

Sverige, t. ex. Ultevis utanför Jokkmokk, Bölet norr om Karlsborg samt Spexeryd och Hohult sydost om Jönköping. Under världskrigen har Bölet och Spexeryd varit av betydelse för den svenska stålindustrin.

En del av de mellansvenska järnmalmerna är manganförande. Vissa av dem har varit så rika att de kunnat betecknas som manganmalmer. Mest känd av dessa är Långban. Vidare kan nämnas fyndigheter i Dalsland, Nybergs- fältet i Örebro län (Mangruvan), där brytning skedde fram till år 1971, samt Stora Uttervik i Södermanlands län. '

Av vår enkät till de svenska gruvföretagen beträffande Sveriges brytvärda malmtillgångar (se kap. 5) framgår att det vid det högsta prisalternativet, motsvarande ca 510 kr per ton mangan i malm, finns en brytvärd mängd av ca 220000 ton. Den uppgivna kvantiteten motsvarar ca fem års manganför- brukning på nuvarande nivå.

3.3 Produktion

3.3. 1 Produktionsteknik

Manganmalm bryts både i dagbrott och under jord. Tidigare bestod malmbehandlingen vid gruvan ofta endast av en enkel siktning och tvättning. Sedan allt fattigare malmer börjat brytas har det i flera fall blivit nödvändigt med en anrikningsprocess i anslutning till gruvan, varvid ett flertal olika metoder kommer till användning, beroende på vilken typ av råmalm man har att arbeta med.

Det styckeformiga materialet används i ferrolegeringsverk där det omvandlas till ferromangan eller ferrokiselmangan genom reduktion med koks. Ett typiskt tlytschema för framställning av ferrokiselmangan presen- teras i fig. 3.1. Ferromangan karburé tillverkas också i masugn. Ferrolege— ringen används sedan av stålverken som ett sätt att sätta mangan till stålet. 1 mindre utsträckning, särskilt för användning som legeringsmetall för alumi— nium, framställs ren mangan på elektrolytisk väg.

3.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Mellan åren 1950 och 1973 ökade världens gruvproduktion med i genomsnitt 4,7 % per år. Under perioden 1964—74 var ökningen 2,3 % per år.

År 1974 var den globala gruvproduktionen ca 9,5 milj. ton mangan. Denna produktion kom från malm som i genomsnitt höll ca 41 % mangan. Den genomsnittliga manganhalten i bruten malm har de senaste åren varit tämligen konstant.

3.3.3 Produktionens länderfördelning

Världens största producent av manganmalm är Sovjetunionen. Andra stora producenter är Sydafrika och Gabon. Tabell 3.3 visar världens gruvproduk- tion fördelad på länder.

Produktionen i västvärldens industriländer är obetydlig. Produktionen i

Fig. 3.1 Tillverkning av ferrokiselmangan.

Källa: Airco Alloys AB.

Manganmalm

slagg 2 500 kg

Elkraft 4 500 kWh

och rik mangan-

Tappning

| skank

Slagg SiMn 1300 kg 1000 kg C = 1,8% Si = 17% Mn = 70%

Reduktions—

Kvarts 400 kg medel 500 kg

Blandad beskickning

Reduktionsugn

Stoft 30 kg

Renade avgaser

Tabell 3.3 Världens gruvproduktion av mangan. Tusen ton manganinnehåll

1965

Tusen Andel ton % Sovjetunionen 2 485 36 Sydafrika ' ' 725 11 Gabon 640 9 Australien 56 I Indien 657 10 Kina 300 4 Övriga 2 007 29

Totalt 6 870 100

Källa: UN Statistical Yearbook, 1975.

1974

Tusen ton

2 848 1 895 1 091 770 550 300 2 076

9 530

Andel %

30 20 11

22

100

Australien ökar dock kraftigt.

Bearbetningen till ferromangan sker endast till ca 30 % i de malmprodu- cerande länderna. Ferromangantillverkningen sker ofta i länder med stor stålindustri eller billig energi (se tabell 3.4).

3.3.4 Företagsstruktur Gruvföretagen är ofta delvis ägda av något stålföretag. Det statliga inslaget i denna bransch är också ganska stort (se tabell 3.5).

Tabell 3.4 Världens produktion av ferromangan och ferrokiselmangan. Tusen ton legering

1965 1974

Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % Japan 336 6 1 078 20 Sovjetunionen" 1 600 30 992 18 USA 1 259 24 672 12 Frankrike 447 9 533 10 Norge 247 5 468 9 Västtyskland 280 5 320 6 Övriga 1 104 21 1 393 25

Totalt 5 273 100 5 456 100

” Uppgiften för Sovjetunionen gäller enbart ferromangan. Det framgår inte av källan om också ferrokiselmangan tillverkas i Sovjetunionen. Källa: Bundesanstalt liir Geowissenschaften und Rohstoffe. Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Mangan.

Tabell 3.5 Västvärldens största manganmalmproducerande företag år 1975

Företag Gruvor i Milj. ton Andel mangan- % malm per år

South African Manganese Amcor Ltd

(SAMANCOR) Sydafrika 4,0 22 Associated Manganese Mines of

South Africa (AMMOSAL) Sydafrika 2,0 11 Companie Miniére de I”Ogooué (COMlLOG), dotterföretag till U.S. Steel Gabon 2,0 11 Industria e Comércia de Minérios (lCOMl) Brasilien 2,0 11 Groote Eylandt Mining Co, dotterföre- tag till Broken Hill Pty Ltd. Australien 1,5 8 Övriga 6,8 37 Totalt 18,3 100

Källa: Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

De flesta sydafrikanska företagen ägs gemensamt av staten och bl. a. Anglo-American Corporation. COMILOG i Gabon ägs till 44 % av US Steel; lO % av aktierna tillhör staten Gabon. ICOMI i Brasilien ägs till 51 % av Bethlehem Steel och till 49 % av ett brasilianskt företag, CAEMI.

I vissa länder, t. ex. i Sydafrika, förädlar de gruvproducerande företagen själva sin malm till ferromangan eller ferrokiselmangan. Oftast görs detta dock i de stålproducerande konsumentländerna (se tabell 3.6).

3.3.5 K osmadsstrukrur

1 tabell 3.7 ges ett exempel på kostnadsstrukturen vid brytning av mangan för framställning av ferromangan. Brytningen avser dagbrottsbrytning av malm med 41 % mangan. Vid gruvan sker nerkrossning till stycken på 25—100 mm, varefter den finaste fraktionen avsiktas och läggs på tipp. Resten av malmen transporteras till utskeppningshamn, ca 60 mil från gruvan. Gruvan antas

Tabell 3.6 Västvärldens största ferromangan- och ferrokiselmanganproducerande företag år 1976

Företag Verk i Årsproduk- % av världs- tion. Milj. produktionen ton legen'ng

Acieres de Paris et

d'Outreau Frankrike 0,6 l 1 US Steel USA 0,5 9 Japan Metals & Chemicals Japan 0,4 8 Electric Furnace Products

Sauda Norge 0,3 5 August Thyssen Hiitte AG Västtyskland 0,3 5

Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenshaften und Rohstoffe: a.a.

Tabell 3.7 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av mangan från dagbrottsbrytning, kr/ton mangan. 1976 års kostnadsläge

Investering Kapitalkostnader"

Driftskostnader: Energi Arbete Övrigt

Summa driftskostnader

Summa kapital- 0. drifts-

kostnader

Land- Gruvbryt- Sjö- Summa gruv- Ferromangan- Summa ning transport transport brytning och tillverkning transport 800 1 750 770 3 320 1 500 4 820 105 230 100 435 200 635 15 10 70 95 800 895 70 20 40 130 750 880 70 20 50 140 400 190 155 50 160 365 1 600 1 965 260 280 260 800 1 800 2 600

" Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13.

Källa: Egna beräkningar.

vara belägen i ett afrikanskt land, varifrån transport sker med båt till verk i ett europeiskt land, där ferromangan framställs.

Beräkningen visar att malmkostnaden inkl. transport i detta exempel utgör ca 30 % av totala kostnaden. Energidelen utgör ca 35 % och lönedelen ca 35 %.

För flera gruvor är dock såväl land- som sjötransportavståndet längre än i exemplet ovan. I genomsnitt uppgår malmkostnaden fritt ferrolegeringsverk till ca 45 % av den totala kostnaden. Gruvan i exemplet skulle därmed kunna tillgodogöra sig en viss jordränta.

3.3.6 Samarbete mellan producenter

Med hänsyn till producentländernas politiska olikheter kan risken för ett officiellt samarbete dem emellan betraktas som liten. Däremot förekommer ett informellt samarbete mellan malmproducenterna. De stora brytvärda tillgångarna samt de potentiella möjligheterna att utvinna mangan ur ' havsnodulerna torde begränsa omfattningen av eventuella prishöjningar.

3.3.7 Sveriges produktion

Ingen gruvproduktion sker f.n. i landet. Vissa uppgifter om brytningen tidigare ges i avsnitt 3.2.3.

Tidigare importerades manganmalm som förädlades till ferrokiselmangan. T. 0. m. år 1973 framställdes också ferromangan. I bilaga 2 visas den svenska produktionen av ferromangan och ferrokiselmangan. Numera sker ingen tillverkning av manganlegefingar i landet sedan Airco Alloys upphört med detta.

Ytterligare en källa för försörjningen med mangan utgörs av manganm- nehållet i järnmalm, men vid råjärnsframställning (utom i elektrougn) går manganinnehållet i malmen i stor utsträckning i slaggen. Den mängd mangan som den svenska stålindustrin praktiskt kan utnyttja urjärnmalm är därför obetydlig i förhållande till den totala manganförbrukningen.

3.4 Handel

3.4.1 Internationell handel

Efterkrigstiden har medfört mycket små förändringar i den internationella handeln med manganmalm. Traditionella exportörer som Indien, Ghana och Marocko har minskat sin andel av världsproduktionen, medan särskilt Brasilien och Sydafrika men även Gabon har fått ökade andelar. Även Sovjetunionens andel har ökat.

Integration mellan producenter och konsumenter av manganmalm före- kommer. USA, som i stort sett saknar inhemska tillgångar på mangan, täcker t. ex. en tredjedel av sitt behov av manganmalm från delvis USA-ägda gruvor i Brasilien och Gabon. Den svenska Johnsonkoncernen är delägare i ett verk för framställning av elektrolytmangan i Sydafrika. *

Den andel av världshandeln med manganmalm, som representeras av

långtidskontrakt, beräknas ha ökat väsentligt. Detta beror främst på Japans kraftigt ökade stålproduktion och den betydelse som stålindustrin i detta land tillmäter långtidskontrakt på råvarusidan (se tabell 3.8).

Närmare hälften av världens gruvproduktion av mangan exporteras i form av malmprodukter till länder som förädlar den vidare till främst ferromangan och ferrokiselmangan. Denna andel har varit tämligen konstant det senaste årtiondet.

Världshandeln med ferromangan och ferrokiselmangan har fördubblats det senaste årtiondet och omfattar f. n. närmare en tredjedel av produktionen (se tabell 3.9).

Stora exportländer för manganmalm är Sydafrika, Gabon, Brasilien, Sovjetunionen och Australien. Av importen svarar EG-länderna och Japan för drygt 60 %.

Stora exportländer för ferromangan och ferrokiselmangan är Norge, Frankrike och Sydafrika. USA svarade för 25 % av importen.

Länderfördelningen för den internationella handeln med mangan återges i figur 3.2. I figur 3.3 visas de viktigaste handelsströmmarna för mangan- malm.

Mellan 60 och 70 % av all malmförsäljning sker i form av kontrakt på ett år eller längre. Ca 75 % av utbudet beräknas vara bundet till ägande ferrolege- ringsverk och stålverk.

3.4.2 Prissättning

Ijanuari 1979 kostade mangan ca 590 kr per ton mangan i malm och ca 2 200 kr per ton i högkolad ferromangan. Priset på mangan föll under 1960-talet och början av 1970-talet. Sedan år 1974 har priset på manganmalm stigit. Priset på ferromangan steg åren 1973—1975, men har sedan gått ned kraftigt.

Tabell 3.8 Internationell handel med manganmalm. Tusen ton manganinnehåll

År Gruvproduktion Internationell Handel i % av handel produktionen

1965 6 870 3 200 47 1974 9 530 4 700 49

Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und RohstofTe: a.a.

Tabell 3.9 Internationell handel med ferromangan och ferrokiselmangan. Tusen ton legering

År Produktion Internationell Handel i % av handel produktionen

1965 5 273 860 16 1974 5 456 1 640 30

Källa: Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

Manganmalm Totalt 4,7 milj ton manganinnehäll

Export lmport

13%

Ferromangan och ferrokiselmangan Totalt 1,6 milj ton legering

18% 23%

7%' 6% USA

VII/Il Brasilien % Italien B&W EG—länderna

SOVJetunionen & Belgien - [::] Sydafrika ”_"aåo. Storbritannien Planekonomier

W AuStra'ien m Västtyskland &, t Frankrike Cuba

Figur 3.2 Internationell handel med mangan år 1974, länderfördelad.

Gabon ä

Japan

Övriga

Källa: Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe. Untersuchungen Liber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Mangan, samt egna beräkningar.

Figur 3-3 '"'emafime/la 3.4.3 Sveriges export och import handelsströmmar med manganmalm år 1974. Den svenska exporten och importen av manganhaltiga produkter framgår av

tabell 3.10

Källa: Statistical Off”? Närmare hälften av manganmalmen kommer från Sovjetunionen. En dryg ', of the Unlted Nations. _ , ! World Trade Annual, tredjedel kommer från Gabon. Importen av ferromangan och ferrokisel- 1974. mangan kommer till tre fjärdedelar från Norge. Länderfördelningen av

Sveriges manganimport framgår av figur 3.4.

Tabell 3.10 Sveriges import och export av manganhaltiga varor åren 1965 och 1975. Tusen ton vara

1965 1975 ' Import Export lmport Export Pyrolusit 1,0 0,1 1,0 0,2 Andra manganmalmer 94,9 24,8 34,1 5,9 ; Ferromangan 16,3 3,2 54,2 1,2 l Ferrokiselmangan 8,8 — 14,5 3,8 ? Mangan, obearbetad 1,0 0,1 4,4 0,2

Källa: SOS Utrikeshandel.

Sveriges import av ferromangan och Sveriges import av manganmalm år 1975 ferrokiselmangan år 1975 Totalt 35 100 ton Totalt 68 700 ton

Spanien /_T,_li| Sydafrika & Övriga Qxhxx, Norge 3.5 Konsumtion Figur 3.4 Sveriges import av manganmalm. ferro- 3.5. 1 Konsumtionsutveckling '"”"gm' ”f” femme/"'"" '

gan år 1975, fördelad på

, Under perioden 1950—1973 ökade manganförbrukningen med ca 4,5 % per år. "'s/" ""$/Ö"” ' '

Under den senaste tioårsperioden har ökningen varit 3,5 % per år.. Källa: SOS Utrikeshan- År 1974 var den globala konsumtionen ca 8,3 milj. ton manganmnehåll. del. Skillnaden i förhållande till gruvproduktionen (se avsnitt 3.3.2) beror på att

nästan 20 % av manganet avgår i slaggen vid framställning av ferro- mangan.

3.5.2 Konsumtionens länderfördelning

Sovjetunionen och USA är de största konsumentländerna. I takt med att Japan ökat sin stålproduktion har också konsumtionen av mangan ökat kraftigt (s'e tabell 3.11).

3.5.3 Användningsområden

Mer än 90 % av Världsförbrukningen av manganmalm används (främst i form av ferromangan) för stålframställning. Mangan ingår inte bara i legerade stål utan även i vanligt handelsstål och järn.

Tabell 3.11 Världens konsumtion av mangan, länderfördelad. Tusen ton manganin- nehåll

1965 1974 Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % USA 1 245 19,5 1 353 16 Japan 354 5 1 218 15 Västtyskland 371 6 464 6 Frankrike 205 3 328 4 Storbritannien 280 4 267 3 (Sverige 36 0,5 74 1) Övriga västländer 839 14 1 434 17 Totalt västvärlden 3 330 52 5 138 62 Sovjetunionen 2 406 36 2 230 27 Kina 300 5 300 4 Totalt planekonomierna 3 032 48 3 170 38 Totalt hela världen 6 361 100 8 308 100

Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

Manganets allmänna betydelse sammanhänger med dess förmåga att binda svavel, som även i små halter förekommer i praktiskt taget alla stål, samt att verka desoxiderande vid ståltillverkningen. Mangan ökar stålets slitstyrka och hårdhet och är därför av betydelse för en rad kvaliteter såsom fjäderstål, automatstål, seg- och sätthärdningsstål samt verktygsstål. Andra använd- ningsområden är slitdetaljer av stålgjutgods för t. ex. grävmaskiner.

Mindre än 10 % av Världsförbrukningen av mangan hänför sig till andra ändamål än stålindustrin, såsom tillverkning av aluminiumlegen'ngar, kemisk och keramisk industri samt glasindustri och tillverkning av torrbat- terier.

Tabell 3.12 visar den beräknade Slutförbrukningen branschvis i USA åren 1964, 1969 och 1974. Några nämnvärda förskjutningar i förbrukningsstruk- turen tycks inte ha förekommit.

3.5.4 Substitutionthå/Ianden

Det finns inget tillfredsställande substitut för mangan vid stålframställning. Endast vissa av manganets egenskaper kan ersättas.

3.5.5 Sveriges förbrukning

Tillförseln av mangan från svensk malm upphörde år 1971. Numera täcks manganbehovet mest av importerade ferrolegeringar och manganmetall. Det förmodade nyttiggjorda manganinnehållet i inhemsk malm har varierat relativt kraftigt från år till år, men har minskat det senaste årtiondet och uppgår f. n. till ca 12 000 ton manganinnehåll.

Tabell 3.12 Mangankonsumtionen i USA fördelad på industrisektorer. Tusen ton manganinnehåll

1964 1969 1974

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Byggnadsindustri 230 21 243 20 288 21 Transportindustri 235 21 229 19 286 21 Maskinindustri 164 15 168 14 222 16 Förpackningsindustri 56 5 56 5 72 5 Diverse utrustning _ 40 4 46 4 62 5 Gas- och oljeindustri 40 4 39 3 62 5 Kemisk industri 43 4 34 3 59 5 Batterier 14 1 18 2 16 1 Övrigt 281 25 361 30 287 21

Totalt 1 103 100 1 194 100 1 353 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Nettoimporten av mangan i ferrolegeringar har ökat med ca 11 % per år sedan mitten av 1960-talet och uppgår f. n. till ca 47 000 ton. Nettoimporten av mangan i form av obearbetad olegerad manganmetall uppgår till ca 4 000 ton.

Den sammanlagda primära tillförseln uppgår därmed till ca 64000 ton; denna mängd har varierat kraftigt sedan mitten av 1960-talet men har sedan dess ökat med i genomsnitt ca 4 % per år fram till år 1974.

Tillförseln av sekundärmetall från skrot uppgår till ca 7 000 ton, och har ökat med ca 8 % per år sedan mitten av 1960-talet. Tillförseln av sekundär- metall har därmed ökat snabbare än tillförseln av primärmetall och utgör nu ca 10 % av den totala tillförseln. Den manganmängd som tillförs via skrot (returstål) är dock inte lika värdefull som den primära tillförseln, eftersom bara ca 40 % av det sekundärt tillförda manganet kan nyttiggöras i stålframställningen (se tabell 3.13).

Bruttoförbrukningen av mangan i Sverige uppgår därmed, efter hänsyns- tagande till lagerförändringar, smältförluster etc., till ca 80 000 ton, och har ökat med 5,5 % per år sedan mitten av 1960-talet. I och med att den svenska tillverkningen av ferromangan upphört har andelen importerad ferromangan ökat. En viss mängd malm ingår numera i bruttoförbrukningen inom stålindustrin (se tabell 3.14).

Härutöver bör det påpekas att det också på vissa håll i Bergslagen (i Dannemora samt tidigare även i Bastkärn) bryts järnmalmer med mangan- innehåll. Manganinnehållet i dessa malmer uppgick år 1959 till 15 700 ton och år 1967 till 23 300 ton. Det mesta av den manganhaltiga järnmalmen exporteras. Vid råjärnsframställning går manganinnehållet ijärnmalmen i stor utsträckning i slaggen.

In- och utförseln av halvfabrikat av stål som innehåller mangan är relativt obetydlig, men har dock ökat något med åren, vilket medfört att nettoför- brukningen av mangan under de senaste åren varit ca 59 000 tonjämfört med i genomsnitt ca 63 000 ton för bruttoförbrukningen (se tabell 3.15).

Tabell 3.13 Tillförsel och bruttoförbrukning av mangan i Sverige. Tusen ton man-

ganinnehåll

1960 1965 1970 1975

Mangan i importerad malm Nettoimport av mangan i ferrolegeringar Mangan i nettoimport av råjärn och olegerat råstål Nettoimport av mangan i obearbetad metall Summa primär tillförsel

Mangan i gammalt svenskt skrot Mangan i importerat skrot

Summa sekundär tillförsel Summa tillförsel lagerförändringar, smältförluster etc.

Bruttoförbrukning

20,0 28,1 39,9 12,2 5,0 15,3 22,7 46,8

0,8 l ,9 2,4 0,8 0,7 l ,0 2,7 4,2 26,5 46,3 67,7 64,0

_

3,0 3,5 4,2 5,3 — 1,4 2,6 1,7 3,0 4,9 6,8 7,0

29,5 51,2 74,5 71,0

6,2 -2,0 —l3,6 9,4

___..—

35,7 49,2 60,9 80,4

&_

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 3.14 Bruttoförbrukning av mangan i stålindustrin. Tusen ton manganinne- håll

__ä—

Direkt förbrukning av malm Importerade ferrolegeringar Övriga ferrolegeringar Råjärn och olegerat råstål Obearbetad metall Importerat skrot Svenskt skrot

Bruttoförbrukning

1960 1965 1970 1975

. ___—%

8,2 1 ,9 — 15,6 5,0 15,3 22,7 46,8 18,0 24,2 26,3 6,0 0,8 1 ,9 2,4 0,8 0,7 1 ,0 2,7 4,2 — 1 ,4 2,6 l ,7 3,0 3,5 4,2 5,3

___—__

35,7 49,2 60,9 80,4

___—_

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 3.15 Brutto- och nettoförbrukning av mangan i Sverige, 4-års medelvärden. Tusen ton manganinnehåll

1959—62 1963-66 1967—70 1971—74 Bruttoförbrukning 35,2 46,5 52,9 63,5 Nettoförbrukning 36,0 45,2 48,4 58,4

Källa: Se bilaga 21.

Drygt 80 % av bruttoförbrukningen och ca 90 % av nettoförbrukningen Figur 3.5 Förbruknings- hamnar i olegerat stål. En uppdelning i branscher för den slutliga förbruk- ”'"/"WW manga" " ningen visar att 38 % används för verktygs-, mekanisk och maskinindu- Strl.

Sverige år 1970.

Källa: Överstyrelsen för

I figur 35 visas strukturen för den svenska förbrukningen av mangan. ekonomiskt försvar.

Bruttoförbrukning

Fördelning efter stålkvaliteter

Nettoförbrukning

Fördelning efter förbrukarbranscher

Nettoförbrukning

Olegerat stål

Seg— och sätthärdningsstål

Rostfritt stål

Verktygs-, mekanisk- och maskinindustri Helfabrikatsexport Transportmedelsindustri

Byggnadsindustri

Övrigt

3.6 Prognoser

3.6.1 Teknikprognos

Som redan framgått finns det stora mängder mangan i de 5. k. djuphavsno- dulerna, framför allt i Indiska Oceanen och Stilla Havet. Det pågår nu ett intensivt utvecklingsarbete i syfte att få fram metoder och utrustning för utvinning av nodulemas metallinnehåll. Nodulutvinningens lönsamhet är emellertid osäker och sannolikt kommer utvinning i kommersiell skala att påbörjas först under 1990-talet. I bilaga 5 Nickel beskrivs problemen med utnyttjandet av nodulerna mer ingående.

Mangan kan utvinnas ur nodulerna genom olika slag av lakningsprocesser, varvid mangan erhålls i metallisk eller oxidisk form. Vid järn- och stålframställning används mangan oftast i form av ferromangan, som i sin tur kan framställas ur oxidiska råvaror, t. ex. malm eller nodulråvara. Mark- , naden för ren manganmetall, som mest används som tillsats till aluminium, i är begränsad. Kostnaderna för att framställa rent mangan eller ferromangan " ur noduler väntas dock bli så höga att produkterna inte skulle kunna konkurrera med manganproduktion ur malm. De flesta av de konsortier som f. n. håller på att utveckla metoder för exploatering av nodulerna syftar därför inte heller heller till att utvinna mangan. Mot denna bakgrund förefaller det rimligt att anta att nodulutvinningen i framtiden kommer att ha mycket begränsad effekt på manganmarknaden.

Som nämnts i bilaga 2 (avsnitt 2.4.2) har det under senare år utvecklats nya injektionsmetoder, varigenom legeringsmetaller injiceras direkt i ett stålbad. Denna teknik skulle kunna begränsa behovet av vissa ferrolegeringar. Vad gäller mangan skulle dock högkolad ferromangan, som är den viktigaste manganlegeringen, endast delvis kunna ersättas genom sådan injektion. Man räknar därför med att metoden kommer att få liten betydelse för utvecklingen av mangananvändningen.

3.6.2 Globala prognoser

Efterfrågan på mangan i framtiden är så gott som helt beroende av den framtida stålproduktionen (en mycket liten del av manganförbrukningen går till andra ändamål). I tabell 3.16 visas två prognoser för den framtida globala förbrukningen av mangan, dels USBM:s prognos, dels en prognos som gjorts , av Deutsches Institut ftir Wirtschaftsforschung (DIW). [ figur 3.6 illustreras "

Tabell 3.16 Efterfrågan på och förbrukning av mangan åren 1973—2000, milj ton manganinnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till basåret)

1973 1974 1985 1990 2000 Låg Sannolik Hög USBM 9,7 13,3(2,7) 18,5(2,4) 20,3(2,8) 25,3(3,6) DIW 8,3 11,8 (3,3) 13,3 (3,0)

Källor: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

Milj. ton

25'

20

15

10

1950 1960 1970 1980 1985 1990 2000

USBM:s prognos grafiskt. En skillnad mellan de båda prognoserna bör framhållas. Medan USBM:s prognos avser total efterfrågan på mangan avser den västtyska prognosen användningen. I den senare prognosen har därför processförlusterna, som uppgår till ca 20 %, räknats bort. Prognoserna ligger ändå mycket nära varandra.

Båda prognoserna utgår från bedömningar av den framtida stålproduktio- nen. I båda fallen har man förutsatt att manganefterfrågan ökar i samma takt som produktionen av råstål. Inga förändringar vad gäller stålets innehåll av mangan har alltså förutsatts. Spännvidden mellan USBM:s olika prognosal- ternativ avspeglar olika antaganden beträffande utvecklingen av stålproduk- tionen. Inom övriga användningsområden (batterier, kemikalier m.m.) väntas efterfrågan växa något snabbare. Eftersom dessa användningsom- råden svarar för en så liten del av den totala förbrukningen blir dock utvecklingen av råstålsproduktionen helt utslagsgivande för den framtida manganförbrukningen.

Figur 3.6 Global efterfrå- gan på mangan åren 1950—2000. Milj. tan mangan. Semilogaritmisk skala.

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

' Enligt Metal Bulletin, 1 september 1978, ökade Sydafrikas produktion av ferromangan med 324 % åren 1970—1976.

2 Charles River Associa- tes: Price Forecast to 1985" of Major Minerals och Metals. 1975 (sten-* cil).

31 en rapport från UNC- TAD (Review of Recent Developments in the World Market for Mang-' anese, TD/B/IPC/ MANGANESE/S, Gene- ve. 1978) görs bedöm- ningen att ökningar av produktionskostnaderna varit huvudfaktorn bak- om prishöjningarna åren 1974—1977.

Vi ser för vår del ingen anledning att ifrågasätta de båda refererade prognoserna, särskilt som de ger i stort sett samma resultat. I det följande utgår vi därför från att den globala efterfrågan på mangan kommer att vara drygt 13 milj. ton år 1985 och något över 20 milj. ton år 2000. Det bör dock framhållas att ökade manganhalter i handelsstål (se bilaga 2, avsnitt 2.4.3) kan medföra att efterfrågan blir betydligt högre.

Det väntas inte möta några problem att öka produktionen så att den motsvarar ökningen i efterfrågan. Som framgick av avsnitt 3.2.1 är de brytvärda tillgångarna mycket stora och det kommer inte under perioden fram till år 2000 att bli nödvändigt att minska halterna i den brutna malmen. Däremot bör det understrykas att Sydafrika svarar för en mycket stor andel av produktionen. Denna andel ökar också, särskilt vad gäller ferromangan', vilket mot bakgrund av osäkerheten beträffande den politiska utvecklingen i detta land kan leda till farhågor beträffande manganmarknadens stabilitet i framtiden. Utbyggnaden av produktionskapaciteten är dock inte begränsad till Sydafrika. Som framgår av tabell 3.17 pågår flera stora projekt som resulterar i ny produktionskapacitet.

Tabell 3.17 Några nya manganprojekt

Företag Land Kapacitet Produkt Produk- tusen ton/år tionsstart

Anglo Kuruman, 100 Manganmalm 1979 American Sydafrika

COMILOG Moanda, 135 Ferromangan 1981 Gabon

Cia Minera Tamoa, 200 Ferromangan 1985 Autlan Mexico

Urucum Brasilien 25 Ferromangan 1977 Mineracao

Regering Övre Volta 625 Manganmalm 1980

Källa: Engineering and Mining Journal, januari 1977.

Denna ökning av produktionskapaciteten, som följer på några år med svag ökning av efterfrågan, väntas minska utrymmet för prishöjningar. Charles River Associates2 (CRA) räknar i den prognos de gjort för vår räkning med att priset på manganmalm skall öka med 5—25 % i förhållande till år 1974. Detta skulle betyda ett pris år 1985 på 350—400 kr/ton i 1976 års priser. Sedan CRA gjorde sin prognos har emellertid produktionskostnaderna ökat kraftigt? Mot denna bakgrund förefaller ett högre pris mer realistiskt. Vi har valt att utgå från ett pris år 1985 på mellan 500 och 650 kr/ton mangan i 1976 års penningvärde (motsvarar ungefär 575—750 kr/ton i 1978 års penningvärde). Detta intervall ligger ändå under dagens pris, som dock bör sjunka med hänsyn till den planerade utvidgningen av kapaciteten. På längre sikt utgår vi från att priset kommer att ligga kvar inom detta intervall, eftersom det inte förefaller finnas några anledningar att förutsätta större förändringar av

produktionskostnaderna.

Vad gäller priset på ferromangan pekar en analys med utgångspunkt från produktionskostnaderna på ett pris år 1985 i intervallet 2 300—2 700 kr/ton mangan i högkolad ferromangan i 1976 års penningvärde (motsvarar ungefär 2 650—3 100 kr/ton i 1978 års penningvärde). Detta betyder en återgång till den prisnivå som gällde åren 1973—1975 och en uppgång från de allra senaste årens låga priser. Priset väntas stanna inom samma intervall på lång sikt. Höjda energipriser skulle kunna resultera i högre priser på lång sikt. Det angivna intervallet för år 1985 bör dock täcka in också variationer i energipriserna. I figur 3.7 illustreras våra prisantaganden.

3.6.3 Prognoser för Sverige

Som framgått av avsnitt 3.2.3 är de brytvärda tillgångarna av manganmalm i Sverige förmodligen obetydliga. Det torde inte heller finnas några utsikter att hitta nya tillgångar. Prospektering efter mangan har pågått i vårt land sedan mycket länge och manganfyndigheter är jämförelsevis lätta att hitta. De fyndigheter som uppgetts vara brytvärda i vår enkät (se avsnitt 3.2.3 i denna bilaga samt kapitel 5 i huvudtexten) är ofullständigt undersökta. I Sverige saknas dessutom geologiska förutsättningar för bildning av den viktigaste malmtypen, s. k. vittringsmalmer.

Tidigare producerades mycket ferromangan och ferrokiselmangan i Sveri- ge. Denna produktion har numera upphört som en följd av ökad konkurrens från andra producenter med lägre kostnader. [ stället importeras legeringar- na.

Förbrukningen av mangan väntas öka något långsammare än stålproduk- tionen. Som redovisats i bilaga 2 räknar vi med att manganhalten i den svenska produktionen av handelsstål förblir ca 1 %. Manganhalten i importerat handelsstål väntas öka från 0,6 till 1 %. Manganhalten i rostfritt

Kr/ton mangan

_--—---———o _

_ __

Högkolad

€ ferromangan

_— *— * .-----_-_--

1000 Manganmalm

1955 1965 1975 3935 1995 2000

Figur 3. 7 Manganpriser i svensk impar! åren I 95 9—2000. [(f/lan man- gan i 1976 års penning- värde.

Källa: Se bilaga 21.

stål väntas minska från 1,5 % till 0,8 %. Vi utgår från att dessa förändringar kommer att vara genomförda till 75 % år 1985 och helt genomförda år 2000.

I bilagorna 1 och 2 har vi redovisat våra antaganden beträffande den framtida utvecklingen av produktionen och förbrukningen av stål. Antagan- dena sammanfattas i tabellerna 3.18 och 3.19.

Tabell 3.18 Produktion och förbrukning av handelsstål iSverige åren 1973/75—2000. Tusen ton

Råstålsproduktion Nettoimport av råstål

Tillförsel av råstål Tillverkningsförluster och lagerändringar

Leveranser av handels-

färdigt stål (= bruttoförbrukning) Nettoimport av handels- färdigt stål

Nettoförbrukning

1973/75

4060 19

4 079

1 402

2 677 643 3 320

1985

4 050 0

4 050

875

3175

735—1 005

3910—4 180

Källa: Svensk järnstatistik (1973—1975) samt SOU 1977:15. Se också bilaga 21.

2000

4 050

4 050

875

3175

1 365—2 450

4 540—5 625

Tabell 3.19 Produktion och förbrukning av legerat stål i Sverige åren 1973/75-2000. Tusen ton

1973/ 75 Rost- Annat fritt legerat stål stål Råstålproduktion 470 920 Nettoimport av råstål 1 6 Tillförsel av råstål 471 926 Tillverkningsförluster och lagerändringar _ 193 376 Leveranser av handels- 278 550 färdigt stål (= bruttoförbrukning) Nettoexport av handels- 196 129 färdigt stål Nettoförbrukning 82 421

1985 Rost- fritt stål

470—600 0

470—600 180—235

290—365

185—270

95—105

Annat legerat stål

930—1 770 0

930—1 770 350— 675

580—1 095

50— 500

495— 530

2000 Rost- fritt stål

470—600 0

470—600 165—210

305—390

165—280

110—140

Annat legerat stål

930—2 640 0

930—2 640 315— 905

615—1 735

—100—1 160

575— 715

Källa: SOU l977:15. Se också bilaga 21.

Tabell 3.20 Bruttoförbrukning av mangan åren 1973/75—2000. Tusen ton manganin- nehåll 1973/75 1985 2000 Olegerat stål 59,7 59,6 59,6 Rostfritt stål 7,2 4,7— 6,0 3,8— 4,9 Ovrigt legerat stål 6.8 6,8—13,0 6,8—19,4 Summa 73,7 71 _l—78.6 70,2—83,9

Källa: Förbrukning 1973/75: se bilaga 21. Fördelning på stålsorter: Överstyrelsen för 1 ekonomiskt försvar och egna bearbetningar.

Med utgångspunkt från dessa antaganden, den fördelning av manganför- brukningen på stålsorter som redovisades i avsnitt 3.5.5 och det nyss refererade antagandet om en förändring av manganhalten i rosfritt stål erhålls det prognosintervall som redovisas i tabell 3.20, dvs. en bruttoförbrukning av mangan år 1985 på 71 100—78 600 ton och år 2000 på 70 200—83 900 ton (se också figur 3.8) l Prognosen får betraktas som ytterst osäker, vilket framför allt beror på att det

statistiska underlaget vad gäller den nuvarande förbrukningen innehåller luckor. En mycket stor osäkerhetsfaktor är manganförlusterna i stålproces- l serna. Siffrorna i tabell 3.20 uttrycker inte det totala manganinnehållet i allt handelsfärdigt stål som produceras i Sverige. Det visar inte heller det totala manganinnehållet i de framställda råstålet. Snarare visar de den totala mängd mangan som behövs för att framställa de antagna mängderna av olika stålsorter. Vi har dessutom utgått från att nettoimporten av råstål är försumbar i detta sammanhang, vilket överensstämmer med dagens verk- lighet, men kan vara ett osäkert antagande på längre sikt (manganinnehållet i nettoimporten av råstål bordeju i princip ingå i siffran för bruttoförbrukning * av mangan).

Även i framtiden väntas större delen av tillförseln ske i form av ferrolegeringar(uppskattningsvis omkring 70 % , medan skrot skulle svara för ca 10 % och direkt användning av malm för 20 %). Hela mängden kommer att importeras. Direktanvändning av manganmalm i stålprocessen har förutsatts öka något, medan det saknas anledning att anta några större förändringar i fråga om mangantillförseln i form av importerat råjärn och råstål, obearetad metall samt skrot.

Nettoförbrukningen väntas öka snabbare än bruttoförbrukningen eftersom nettoimporten av handelsfärdigt handelstål väntas öka. Mot bakgrund av de prognoser för stålförbrukningen som redovisats i bilagorna 1 och 2, och med hänsyn till att manganhalten i importerat handelstål väntas öka från 0,6 % till 1 % , skulle nettoförbrukningen av mangan år 1985 bli 83 300—88 500 och år 2000 mellan 96 900 och 118 900 ton. I detta sammanhang bör understrykas att nettoförbrukningen av mangan, i likhet med vad fallet är för övriga legeringsmetaller, är ganska ointressant från mineralpolitisk synpunkt. Detta beror på att nettoförbrukningen uttrycker hur mycket mangan som finns i de halvfabrikat av stål som används i den svenska industrin. Priser och försörjningssituation för mangan påverkar knappast användningen av dessa halvfabrikat mer än i mycket obetydlig utsträckning. Den historiska utveck-

Figur 3.8 Förbrukning av mangan i Sverige åren

195 9 — 2000. Tusen ron manganinnehåll.

Anm: Åren 1959 — 1962 var nettoförbrukningen högre än bruttoförbruk- ningen. Åren 1963 — 1975 var förhållandet tvärtom.

Källa: Se bilaga 21.

SOU 1979:40 Tusen ton 125 0... 100 ._.' |... 'ne'...- . o... ..". __- " .. ...-.--—_____ nu”: 75 ** —— _ — _ _ ___-_ 50 25

_ ___ Bruttoförbrukning _ ... .. . Nettoförbrukning

1955 1985 1995 2000- 1965 1975

lingen av nettoförbrukningen av mangan och våra antaganden för framtiden visas grafiskt i figur 3.8 (se också tabell 3.21).

Tabell 3.21 Nettoförbrukning av mangan åren 1973/75—2000. Tusen ton mangan- innehåll

1973/75 1985 2000 Olegerat stål 58,3 72,7—77,0 812—104,3 Rostfritt stål 4,3 3,2— 3.6 3,1— 3,9 Ovrigt legerat stål 6,3 7.4— 7,9 8,6— 10,7 Summa 68,9 83,3—88,5 96,9—118,9

Källa: Förbrukning 1973/75: se bilaga 21. Fördelning på stålsorter: Överstyrelsen för ekonomiskt försvar samt bilaga 21 (beträffande handeln med halvfabrikat).

3.6.4 Slutsatser

Den globala manganförbrukningen väntas öka i ganska långsam takt, i stort sett proportionellt till stålproduktionen (något under 3 % per år). En ökning av manganhalterna i handelsstål skulle dock kunna ge upphov till en betydligt snabbare ökning. Medan vi har antagit att manganhalten i det handelsstål som importeras till Sverige kommer att öka, har vi inte ansett det berättigat att tillämpa motsvarande antagande på världsproduktionen av stål. Tillgångssituationen ger inte anledning till några farhågor beträffande världens manganförsörjning. De upptäckta brytvärda tillgångarna av mangan på land är mycket stora. Som en ytterligare reserv finns mangannodulerna, vilka vid ett högre pris skulle kunna användas i stålprocesserna. I förhållande till tidigare år väntas priserna på såväl manganmalm som ferromangan stiga något. Jämfört med priserna 1977/ 78 förefaller dock en mindre prissänkning i reala termer troligast.

1 Sverige kommer förmodligen manganförbrukningen att öka ännu långsammare än i världen som helhet, framför allt som en följd av en stagnerande produktion av handelstål. Det förefaller inte troligt att någon gruvproduktion av mangan kommer att bli aktuell i vårt land. Produktionen av ferromangan i Sverige upphörde redan år 1976. I framtiden kommer alltså Sverige att vara helt beroende av import av manganråvara. Detta ökar naturligtvis stålindustrins känslighet för störningar i försörjningen. Mot bakgrund av att en stor och ökande andel av den manganmalm och ferromangan som kommer in i världshandeln härstammar från Sydafrika finns det anledning att följa utvecklingen av försörjningssituationen mycket noggrant från svensk sida.

Bilaga 4 Krom

4.1 Egenskaper och förekomstsätt

Krom (kemisk beteckning Cr) är en viktig ferrolegeringsmetall. Eftersom krom i ren form är spröd och svårsmält har den som sådan ingen större användning men dess legeringar är viktiga. Kromtillsats i stål ökar hållfast- het, härdbarhet, seghet m. m. ] rostfritt stål ingår krom med minst 12 % ochi genomsnitt ca 18 %. Krom används vidare som ett korrosionsbeständigt överdrag på t. ex. stål och aluminium. I legeringar med nickel erhålls material som är värme- och korrosionsbeständiga samt varmhållfasta, varför nickel- kromlegeringar fått användning som elektrisk motståndstråd och i termo- element. Oxiden har också stor användning; i kombination med oxider av magnesium och aluminium kan eldfasta material framställas. Kromsalter används inom den kemiska industrin.

Mineralet kromit är den enda källan av betydelse för kromframställning. Det består av föreningen FeO - Cr203 i vilken FeO delvis kan ersättas av MgO'. Cr2032 innehåller 68,4 % krom. Kromit förekommer dels i basiska bergarter som malmkroppar, dels som vaskavlagringar. De senare har dock för låga halter för att vara brytvärda. Brytvärda malmer håller halter över ca 20 % Cr203. Krommalmer håller vidare-varierande halter järn, aluminium och magnesium. De brukar indelas på följande sätt:

— Metallurgical grade; Cr203 skall vara minst 48 % och förhållandet krom/ järn minst 2,8:1. — Refractory grade; andelen Cr203 och A12033 skall tillsammans vara 60 %, järnoxid— respektive kiseldioxidinnehållet får vara högst 12 respektive 6 %. — Chemical grade; andelen Cr203 skall vara omkring 44 % , aluminiumoxid- respektive kiseldioxidhalten bör vara lägre än 15 respektive 8 %, förhål- landet krom/järn skall vara 1,5:1. Dessa malmer är ofta spröda och sönderfaller lätt till mull.

4.2 Råvarutillgångar

4.2.1 Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknades år 1977 till ca 2 430 milj. ton krommalm. Tabell 4.1 sammanfattar vissa uppskattningar av de bryt-

] MgO = kemisk beteck- ning för magnesiumoxid.

2 Cr203 = kemisk beteck- ning för kromoxid.

3 A1203 = kemisk beteck- ning för aluminiumoxid.

Tabell 4.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av krom

1950 1972 1977

Upptäckta brytvärda tillgångar, milj. ton

krommalm 300 470 2 430 Gruvproduktion, milj. ton krommalm/år 1,8 6,2 8,3 Antal årsproduktioner vid resp. produk-

tionsnivå 167 76 293

Källor: 1950 Resources for Freedom, "Paley-rapporten". 1972 USBM : Mineral Facts and Problems, 1975. 1977 USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

Tabell4.2 Upptäckta kromtlllgångar fördelade på kvaliteter år 1975. Milj. ton krommalm Brytvärda Övriga Summa ; tillgångar ; Metallurgical grade 585 585 1 170 ! Refractory grade 15 15 30 l Chemical grade ] 100 2070 3 170 5 Summa 1 700 2 670 4 370 ?

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

tillgångarna är ännu större.

Paley-rapportens uppgifter inkluderar ej planekonomierna. Ökningen av de upptäckta brytvärda tillgångarna från år 1972 till år 1977 förklaras av den prishöjning som skedde mellan dessa år.

Tabell 4.2 visar hur de upptäckta tillgångarna fördelade sig på olika kvaliteter år 1975. Inga senare uppskattningar av denna fördelning finns tillgängliga.

Av tabell 4.2 framgår att de upptäckta brytvärda krommalmstillgångarna av högre kvalitet är begränsade och att följaktligen tillgångarna till stor del i finns i fattigare malmer. l värda tillgångarna. Det kan nämnas att senare uppskattningar tyder på att 1 l l 1

4.2.2 Tillgångarnas länderfördelning

I tabell 4.3 visas vilka länder som har de största upptäckta brytvärda tillgångarna.

De brytvärda tillgångarna finns till övervägande del i södra Afrika. Till gruppen övriga hör numera också Finland sedan man år 1959 funnit kromfyndigheter utanför Kemi i norra Finland. Sydafrikas brytvärda till- gångar är huvudsakligen fattiga malmer av chemical-grade-typ medan rikare brytvärda malmer av metallurgical grade främst finns i Rhodesia (se tabell 4.4).

Tabell 4.3 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta brytvärda Gruvproduktion Antal årsproduk- tillgångar tioner vid 1977 _ ———— års produktions- Milj. ton Andel Milj. ton Andel nivå krommalm % krommalm % Sydafrika 1 800 74 2,4 29 750 Rhodesia 540 22 0,6 7 900 Sovjetunionen inkl. övriga planekonomier 24 1 2,7 32 9 Övriga 38 2 2,6 31 15 Totalt 2 430 100 8,3 100 293

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

Tabell 4.4 Upptäckta brytvärda tillgångar, kvalitets- och länderfördelade år 1975. Milj. ton krommalm

Metall- Refractory Chemical Summa urgical grade grade grade Sydafrika 50 — 1 030 1 080 Rhodesia 500 — 60 560 Sovjetunionen 11 2 10 23 Övriga 24 13 — 37

Totalt 585 15 1 100 1 700

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

4.2.3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

USBM har uppskattat de brytvärda tillgångarnas storlek vid olika priser. Enligt dessa beräkningar skulle en prishöjning med ca 50 % leda till att de globala brytvärda tillgångarna ökade med ca 70 %.

4.2.4 Sveriges tillgångar

Under andra världskriget bröts mindre mängder krommalm i Lejar- och Röfjällsgruvorna.

Inga brytvärda kromittillgångar har uppgetts i svaren på vår enkät. Den finska fyndigheten i Kemi ligger endast 2,5 mil från den svensk-finska gränsen. Den brytvärda mängden anges vara ca 33 milj. ton med ca 27 % Cr203 och ett krom/järnförhållande på endast 1,6:1.

1 I Sverige används grän- sen 0,2 %.

4.3 Produktion

4.3.1 Produktionsteknik

Brytning sker såväl i dagbrott som under jord. Underjordsbrytning är vanligast och dominerar verksamheten i Sydafrika, Rhodesia m. fl. länder.

Efter brytning sker en uppsiktning. Rikare styckeformigt gods går till sovring, där ofyndigt berg frånskiljs genom sjunk- och flytmetoder eller liknande. Mull och fattigare malm mals och separeras från ofyndigt berg med hjälp av t. ex. 5. k. spiraler samt magnetiska separatorer.

Styckeformigt material kan användas direkt för tillverkning av ferrokrom respektive ferrokiselkrom, medan mull och anrikningsslig för de flesta användningar måste överföras till styckeform via sintring eller brikette- ring.

Vid tillverkning av högkolhaltig ferrokrom (chargekrom) som i dag utgör huvuddelen av ferrokromproduktionen gäller inte kravet på användning av enbart styckeformigt material. Eftersom chargekromen har en högre kolhalt tillåts användning av mer lättsmältande malmtyper och även finfraktion i beskickningen. Vidare gäller vid chargekromtillverkningen att krommalmer med så låga Cr203-halter som 25—30 % och med ett krom/järn-förhållande på 1,5:1—2,0:1 används. Kraven på malmens sammansättning bestäms även till stor del av haltförhållandet MgO/A1203 som bör ligga mellan 1,0:1 och 1,4:1. De flesta malmsorter har dock högre MgO-halt vilket innebär att A1203- haltigt material, t. ex. bauxit, ofta måste tillsättas för att justera malmens sammansättning. Detta gör att slaggvolymen ökar vilket i sin tur medför ökad energiförbrukning.

Principerna vid ferrokromframställning framgår av flödesschemat i figur 4.1. Krommalmen tillsätts tillsammans med bl. a. koks och kvarts i en elektrougn där en reduktionssmältning äger rum. Följande ferrokromkvali- teter tillverkas:

— kromhalt 50—70 % och kolhalt 4—10 % (High-carbon ferrochrome, högkolad ferrokrom, ferrokrom karburé eller chargekrom) — kromhalt 65—75 % och kolhalt 0,51-4 % (Medium-carbon ferrochrome) — kromhalt 60—75 % och kolhalt lägre än 0,5 %1(Low-carbon ferrochrome, lågkolad ferrokrom, eller ferrokrom affiné) _ — kromhalt 35—65 %, kolhalt lägre än 0,10 och kiselhalt 20—50 % (Silicon chrome eller ferrokiselkrom).

Ferrokrom och ferrokiselkrom används som tillsatser vid tillverkning av specialstål, i första hand rostfritt stål.

Malmer av ”refractory"-typ krossas och mals för att tillsammans med magnesit användas för framställning av eldfast material såsom tegel.

Stora mängder ”chemical"-ma1mer används för tillverkning av ferrokrom. Övriga malmer av ”chemical”-typ anrikas och rostas med soda för framställ- ning av natriumdikromat, vilket är ett basmaterial för fortsatt förädling till olika former av kemikalier och pigment.

Ren krom framställs antingen genom reduktion av kromoxid med aluminium eller genom elektrolys av kromsaltlösningar.

Framställning av ferrokrom är mycket energikrävande. För högkolad

SOU 1979:40 Krommalm Kvarts Reduktions— 2 700 R medel 500— 250 kg 650 kg Blandad Elkraft beskickning 3 500—3 700 kWh

Reduktionsugn

Metall och slagg

Stoft 30 kg

Renade avgaser

Tappning i skänk

Slagg HCFeCr Ånga " 1 200—1 600 kg 1 000 kg 2 000 kg Kol = 6,5 % Kisel = 2,5 % Krom = 65 % HC = högkolad

(High-carbon)

ferrokrom krävs t.ex. 3500—4000 kWh/ton legering och för lågkolad ferrokrom ca 7000—8000 kWh per ton legering. Det är därför av stor betydelse att en väsentlig del av kromförsörjningen kan täckas genom omsmältning av rostfritt skrot.

4.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Sedan år 1950 har världens gruvproduktion ökat med i genomsnitt 5 % per år. Under den senaste tioårsperioden (år 1967—77) har ökningen varit ca 7 % per år. År 1975 var den globala gruvproduktionen 6,6 milj. ton krommalm med ett krominnehåll av ca 2 milj. ton. Utnyttjandet av sekundärmetall svarade för ca 10 % av den globala konsumtionen. Fördelningen av den globala gruvproduktionen på olika kvaliteter år 1965 framgår av tabell 4.5.

Den produktionsökning som skett sedan år 1965 har till största delen gällt chemical-grade malmer.

År 1973 var den globala produktionen av ferrokrom och ferrokiselkrom ca 2 milj. ton legering. Sedan mitten av 1960-talet har världsproduktionen av ferrokrom och ferrokiselkrom tredubblats, vilket motsvarar en ökningstakt

Figur 4.1 Tillverkning av högkolad _ ferrokrom.

al denna process utnytt— jar man de varma rök- gaserna till att producera ånga, vilket inte är sär- skilt vanligt.

Källa: Airco Alloys AB.

av ca 11 % per år. Denna produktionsökning gäller legeringsproduktion och således har ökningstakten räknat i krom varit mindre.

År 1968 togs den första ACD-konvertern (AOD = Argon-Oxygen- Decarburation) i bruk för rostfri ståltillverkning. Införandet av AOD- metoden innebar bl. a. att framställningsprocessen för rostfritt stål blev mindre känslig för råmaterialets kvalitet. Detta medförde att man i allt större utsträckning övergick till att använda den billigare högkolhaltiga ferro- kromen (chargekrom).

Innan de nya ståltillverkningsmetodema (AOD osv.) hade utvecklats smälte man rostfritt skrot tillsammans med en liten del högkolad ferrokrom i ljusbågsugn och blåste upp temperaturen med syrgas till ] 9OOOC för att oxidera kol. Kylning av metallbadet och justering av kromhalten skedde med lågkolhaltig ferrokrom. Vid syrgasblåsningen övergick en viss mängd krom till slaggen. Detta krom återreducerades sedan från slaggen till stålbadet med 1 ferrokiselkrom, ferrokisel och aluminium. Nu används" metoder som vid lägre ståltemperatur än tidigare kan oxidera kol och detta samtidigt utan att

Tabell 4.5 Världens" gruvproduktion av krommalm år 1965 fördelad på kvaliteter

Milj. ton Andel ! krommalm % :'

: |

Metallurgical grade 2,2 51 l Chemical grade 1,2 27 Summa 4,4 100

" Avser egentligen världens sju största krommalmsproducerande länder år 1965 (Sovjetunionen, Sydafrika, Rhodesia, Turkiet, Filippinerna, Albanien och lran =90 % av världsproduktionen) se tabell 4.7. Källa: Charles River Associates, Economic Analysis of the Chromium Industry, 1970.

Refractory grade 1,0 22 Tabell 4.6 Världens gruvproduktion av krommalm, länderfördelad 1 I 1

1955 1965 1977

Milj. Andel Milj. Andel Milj. Andel ton % ton % ton % Sovjetunionen 0,7 19 1.4 29 2.7” 32 Sydafrika 0,5 14 0,9 19 2,4 29 Turkiet 0.6 18 0,6 12 0,7 9 Rhodesia 0,4 11 0,6 12 0,6 7 Filippinerna 0.6 16 0,6 11 0,4 5 Övriga 0,8 22 0,8 17 1,4 17

Totalt 3,6 100 4,9 100 8,3 100

" Sovjetunionen inkl. övriga planekonomier (Albanien, Cuba) Källor: 1955 och 1965: Charles River Associates, Economic Analysis of the Chromium Industry, 1970. 1977: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

kromen förslaggas i nämnvärd grad. Hela krommängden kan i princip tillsättas i chargens början som högkolhaltig ferrokrom. De nya processerna har förenklat ferrokromtillverkningen samtidigt som utbyten i stålproces— serna har stigit. Denna utveckling har under de senaste åren medfört att produktionen av lågkolad ferrokrom upphört eller minskat avsevärt vid ett flertal verk.

4 . 3 . 3 Produktionens länderfördelning

Världens gruvproduktion är starkt koncentrerad till ett fåtal länder. Sovjet- unionen och Sydafrika svarar för ca 60 % av världens gruvproduktion (se tabell 4.6).

Malmproduktionens fördelning på olika kvaliteter är dock olika i olika länder, vilket framgår av tabell 4.7. Större delen av världens krommalmsproduktion säljs på export till andra länder för tillverkning av ferrokrom. Tabell 4.8 visar produktionen i de viktigaste ferrokromproducerande länderna.

Speciellt snabb har produ ktionsökningen varit i Japan. Kanske inte så känt är att Sveriges andel av världsproduktionen ännu år 1973 var ca 7 %, vilket sammanhängde med den dåvarande internationellt sett höga svenska produktionen av rostfritt stål.

Ökningen av tillverkningen av ferrokrom och ferrokiselkrom i Japan har i stort sett följt det egna behovet, medan i länder som Sydafrika och Rhodesia en kapacitetsökning skett för att möjliggöra export. För Sydafrikas del sammanhänger detta med att dessa malmer är fattiga (chemical ores) och behöver omvandlas till ferrokrom för att bli konkurrenskraftiga.

Av särskilt intresse från svensk synpunkt är den finska kromgruvan utanför Kemi. Produktionen år 1977 var ca 850 000 ton krommalm, varav det bl. a. producerades ca 145 000 ton koncentrat med 40—45 % Cr203.1 Av den totala krommalmsproduktionen såldes 425 000 ton som malm. Av koncen- tratet producerade man krompellets (126000 ton) varav en del såldes och resterande mängd användes för tillverkning av 33 600 ton ferrokrom med en kolhalt på ca 7 %. År 1975 levererades 59 000 ton krommalmsprodukter och

Tabell 4.7 Krommalmsproduktionens fördelning på kvaliteter år 1965. Milj. ton

Metallurgi- Chemical Refractory Summa cal grade grade grade Sovjetunionen 1,0 0,1 0,2 1,3 Sydafrika — 0,9 — 0,9 Rhodesia 0,5 0,1 — 0,6 Turkiet 0,6 — — 0,6 Filippinerna 0,1 — 0,4 0,5 Albanien — — 0.3 0,3 Iran 0,2 — — 0,2 Totalt 2.2 1,2 1,0 4,4

Anm.: Motsvarar 90 % av världsproduktionen år 1965. Källa: Charles River Associates: Economic Analysis of the Chromium Industry, 1970.

1 Därtill producerades 23 700 ton giuterisand.

12 000 ton ferrokrom till den svenska marknaden. Hösten 1976 tog man i drift en anläggning i Torneå för tillverkning av rostfritt stål.

4.3.4 F öretagsstruktur

Företagen i västvärlden har de senaste åren svarat för 60—70 % av världs- produktionen. Tabell 4.9 visar produktionen vid de största företagen år 1974,

Tabell 4.8 Världens produktion av ferrokromlegeringar, länderfördelad. Tusen ton ferrokrom och ferrokiselkrom

1963 . 1973

Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % Japan 82 12 487 24 USA 251 36 391 20 EG-länderna 148 21 300 15 Sydafrika 30 4 210 10 Rhodesia 14 2 150 8 Sverige 46 7 129 7 Sovjetunionen 48 7 120 6 Ovriga 83 l l 2 l 3 10

Totalt 702 100 2 000 100

Källa: Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe, Untersuchungen fiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Chrom, 1975.

Tabell 4.9 Västvärldens största krommalmsproducerande företag år 1974. Tusen ton krommalm

Företag Gruvor i Tusen ton General Mining Sydafrika 750 Union Carbide Corporation Rhodesia 600 Sydafrika Consolidated Mines Ltd Filippinerna 500 Transvaal Consolidated Land and Exploration Co Ltd'] Sydafrika 350 International Minerals & Chemicals Corporation Sydafrika 220 Metallurg. Inc. Sydafrika 180 Rhodesia Turkiet Etibank Turkiet 180 Amcor Sydafrika 140 Bayer AG Sydafrika 140 Brasilien Outokumpu Oyb Finland 140

” Dotterföretag till Anglo American. b Outokumpus produktion uppgår numera till mellan 700 000 och 800 000 ton malm per år. Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

då produktionen i västvärlden var 4,5 milj. ton krommalm.

De företag som bryter och förädlar krom har som regel också intressen i andra delar av ferrolegeringsindustrin. De är som regel privata (Outokumpu Oy är dock statsägt). Produktionen är koncentrerad till ett fåtal företag. Tre företag (inkl. dotterföretag) svarar tillsammans för 41 % av västvärldens gruvproduktion.

4.3.5 K ostnadsstruktur

Kostnaderna för brytning och behandling av krommalm varierar starkt från gruva till gruva, vilket sammanhänger med malmens kvalitet. 1 sin enklaste form kan brytningen bestå av en dagbrottsbrytning varvid ett för den fortsatta ferrokromtillverkningen lämpligt styckeformigt material framställs. Numera kommer dock en väsentlig del av världens krom från underjordsgruvor. Vid brytning av fattig krommalm är anrikning samt kulsintring eller brikettering ibland nödvändig för att få fram en för ferrokromtillverkning lämplig styckeform och kromrikt material.

Även vid den fortsatta ferrokromtillverkningen är variationerna i kost- nadsbilden stora. Hur stora kostnaderna är beror främst på vilken ferrokrom- kvalitet som produceras. Ferrokrom med hög kolhalt är billigast att framställa. Som nämnts dominerar nu också denna kvalitet användningen inom stålindustrin, beroende på att nya metoder vid tillverkning av rostfritt stål tillåter detta.

Transportkostnaderna spelar en relativt stor roll i kostnadsbilden, framför allt vid försäljning av krommalm, då kromitinnehållet i dessa produkter ofta är relativt lågt, 40—50 %, (krominnehållet är 20—35 %) och transportav- stånden från gruva till slutgiltig konsument ofta betydande. Detta gäller också i viss utsträckning ferrokrom där kromhalten uppgår till 50—75 %.

Lönsamheten vid brytning av en krommalm påverkas starkt av förhål- landet krom/ järn. Ett högt förhållande betalas bättre och med ökande järnhalt minskar priset snabbt.

Ett studium av kostnadsbilden visar att större delen av världens krom- brytning sker i länder med låga löner och låga miljökrav. Vid ferrokromtill- verkning i de industrialiserade länderna har de senaste åren betydande miljövårdsåtgärder måst vidtas för att minska stoftutsläpp. Man kan även vänta skärpta bestämmelser i framtiden, varvid bl.a. kraven på minskade utsläpp av tungmetaller kommer att öka.

Beräkningen i tabell 4.10 avser en underjordsgruva i ett icke-europeiskt land, där man bryter 250 000 ton krommalm per år med 40 % Cr203 (28 % Cr). Med denna höga halt är någon anrikning vid gruvan inte aktuell.

Gruvan antas vara belägen 60 mil från exporthamn, dit malmen transpor- teras med järnväg och sedan skeppas till europeisk hamn för tillverkning av högkolad ferrokrom, varvid erhålls 130 000 ton ferrokrom/år med 53 % Cr (70000 ton krom). Lönekostnaderna antas ligga på en för Europa normal nivå. _

Den beräknade kostnaden för krom i form av krommalm fritt ferrolege- ringsverk, ca 1 090 kr/ton krom, kan jämföras med importpriset för krom i krommalm, som framgår av figur 4.8. Detta importpris var år 1973 500 kr/ton krom i 1976 års'penningvärde, men låg väsentligt högre under 1950-talet och

Tabell 4.10 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av krom från underjordsbrytning, kr/ton krom i högkolad ferrokrom. 1976 års kostnadsläge

Gruv- Land- Sjö- Summa Ferro- Summa brytning transport transport gruvbryt- krom- ning och till- transport verkning ] | Investering 1 000 2 500 1 000 4 500 2 500 4 120 l Kapitalkostnadera 130 325 130 585 325 910 & Driftskostnader: Energi 20 10 100 130 1 000 1 130 Arbete 100 30 50 180 850 1 030 Ovrigt 100 25 70 195 50 245 i 1 Summa drifts- : kostnader 220 65 220 505 1 900 2 405 ! Summa kapital- och ? driftskostnader 350 390 350 1090 2 225 3 315 ”

" Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13. . Källa: Egna beräkningar på basis av uppgifter från Ferrolegeringar Trollhätteverken AB och Airco Alloys AB. 1

början av 1960-talet.

Av den beräknade kostnaden för krom i krommalm utgör brytningskost- naderna endast 32 %. Järnvägstransportkostnaden utgör ca 36 % av malm- kostnaden.

Av kostnaden för färdig ferrokrom utgör malmkostnaderna ca 33 %. Tillverkning av ferrokrom är extremt energikrävande. Av kostnaderna i detta led utgör energikostnaderna (elenergi + koks) ca 45 %.

Den beräknade kostnaden för färdig ferrokrom blir ca 3 300 kr per ton krom. Försäljningspriseti 1976 års prisnivå för högkolad ferrokrom varierade under 1960-talet mellan 2 500 och 5 000 kr/ton krom. Under 1970-talet har priserna varit stigande framtill mitten av år 1975. Därefter har priserna sänkts kraftigt och är för närvarande 3 600—4 000 kr/ton krom beroende på kvalitet.

Av den totala framställningskostnaden för ferrokrom utgjorde kapitaldelen drygt 27 % och energidelen ca 34 %.

Kostnaderna för krommalm är framför allt en funktion av transportav- ståndet. Närbelägna gruvor kan därför tillgodogöra sig en mycket hög jordränta. Närhetsfördelarna betyder givetvis också att även fyndigheter med låga halter kan utnyttjas. Ett exempel på detta är de finska fyndigheterna utanför Kemi som endast håller 27 % Cr203. l Sydafrika ligger de flesta kromgruvoma långt ifrån exporthamn.

4.3.6 Producentsamarbete

Världsmarknaden för krom var tidigare relativt opåverkad av monopol och karteller. Delvis som en följd av de politiska sanktionerna kan samarbetet

mellan de olika företagen i södra Afrika öka i framtiden. Den vertikala integrationen inom branschen har ökat. British Steel i England har t. ex. en minoritetspost i ett sydafrikanskt ferrokromverk. USA:s ledande ferrolege- ringsföretag har under de senaste åren förlagt praktiskt taget all sin utbyggnad av ferrokromtillverkning till södra Afrika.

Det bedöms finnas risker för ett inofficiellt samarbete i prisreglerande syfte mellan Sovjetunionen och de rhodesiska och sydafrikanska företagen.l

4.3.7 Sveriges produktion

Någon brytning av krommalm förekommer inte i Sverige. Däremot sker en avsevärd förädling till ferrokrom och ferrokiselkrom av importerade råvaror. Som framgår av bilaga 2 finns det två företag i Sverige som bedriver sådan förädling, Airco Alloys och Ferrolegeringar Trollhätteverken AB. Airco ägs av det USA-baserade företaget med samma namn, medan Ferrolegeringar ägs av den internationella koncernen Metallurg. Avesta Jernverk upphörde med sin produktion år 1976 (se tabell 4.11).

Lågkolad ferrokrom tillverkas för närvarande endast av Ferrolegeringar Trollhätteverken AB som också tillverkar högkolad ferrokrom och ferroki- selkrom. Tillverkning av högkolad ferrokrom har nyligen återupptagits också av Airco Alloys (tidigare Wargöns AB), vilket inneburit att denna produktion mellan år 1975 och år 1976 ökade från ca 59000 till drygt 80000 ton. För närvarande planerar Airco Alloys en produktion av högkolad ferrokrom på 180000 ton/år under förutsättning att koncession enligt miljöskyddslagen beviljas. Samtidigt har Airco Alloys minskat sin tillverkning av ferrokisel och fr. o. 111. andra halvåret 1977 helt upphört med denna tillverkning. Som skäl till denna ändrade produktionsinriktning har angetts de höjda energipriserna och hård konkurrens från utländska tillverkare med låga energikostnader.

Tabell 4.12 visar den svenska produktionsutvecklingen åren 1955—1975. Under perioden har produktionen ökat med närmare 8 % per år. De senaste tio åren har dock ökningen varit endast 5 % per år att jämföra med ca 4 % per år för världen i sin helhet. Tabell 4.12 visar också att produktionen liksom utomlands förskjutits mot en större andel högkolad ferrokrom.

Tabell 4.11 Avsaluproduktion av ferrokrom och ferrokiselkrom i Sverige år 1976, företagsuppdelad. Tusen ton legering R_— lCouncil on Internatio-

Ferrokrom Ferrokiselkrom Summa nal Economic Policy: ___—__ Critical Imported Mate- Airco Alloys 46,4 — 46,4 rials, december 1974. Ferrolegeringar Troll- Enligt denna studie höj.

hätteverken AB 63,4 3,8 67,2 de t. ex. SOVJetunionen Avesta Jernverk 6,7 2,1 8,8 sina priser på krom som k exporterades till USA Totalt 1165 59 122,4 när USA anslöt sig till

_ _ __ sanktionerna mot Rho- Källa: Sveriges Kemiska lndustrikontor. desia.

Tabell 4.12 Avsaluproduktion av ferrokrom och ferrokiselkrom i Sverige. Tusen ton

legering 1955 1965 1975 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton ,% ton % ton % Ferrokrom ( 0,2 % C" 18 924 66 46 290 75 36 499 34 Ferrokrom 0,2—4 % C 1 075 4 492 1 236 — Ferrokrom > 4 % C 4 200 15 10 337 16 55 623 52 Ferrokiselkrom 4 499 16 4 980 8 15 513 14 ___—___— ! Totalt 28 698 100 62 099 100 107 871 100 :

” C = kemisk beteckning för kol. Källa: SOS Bergshantering.

4.4 Handel

4.4.1 Internationell handel

Större delen av världens krommalmsproduktion säljs på export till andra länder. Sedan mitten av 1960-talet har handeln ökat med ca 5 % per år och uppgick år 1973 till ca 4,7 milj. ton krommalm (se tabell 4.13).

Sovjetunionen och Sydafrika ar de stora exportländerna, medan Japan och USA är de största importörerna (se fig. 4.2). De viktigaste handelsströmmarna med krommalm framgår av fig. 4.3.

Världshandeln med ferrokrom och ferrokiselkrom har också ökat kraftigt. År 1963 omsattes 20 % av världsproduktionen i internationell handel. År 1973 var motsvarande andel 30 %, vilket innebär att den internationella handeln ökat med ca 15,5 % per år (se tabell 4.14).

De stora exportländerna är Sydafrika och Rhodesia. USA och Västeuropa är stora importörer (se figur 4.4).

4.4.2 Prissättning

Krom i krommalm kostar 1 000—2 000 kr/ ton beroende på kvalitet. Krom i lågkolad ferrokrom kostar ca 6 500 kr/ ton krom. Krom i högkolad ferrokrom kostar ca 4000 kr/ton krom. Priset på krom i form av krommalm och ferrokrom har under hela 1950- och 1960-talet varit tämligen konstant, dvs. fallande i reala termer. Under år 1974 inträffade dock en kraftig prishöjning, som delvis orsakades av oljekrisen.

Krom noteras inte på någon metallbörs. Avtal sluts direkt mellan de malmproducerande respektive ferrolegeringsproducerande företagen och deras kunder. Dessa avtal är som regel ettåriga. Vid sidan härav finns mer långsiktiga avtal, främst i de fall ferrolegeringsföretagen har ägarintressen i . gruvorna. Trots att majoriteten av världens krom kommer från södra Afrika tycks l

XXXXXXXX X X XX XXXX XX XX XX

xxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxx

X xx xxxx xx xx XX xx x

a xxxxxxxxxxxxxxx

O Xxåxbxxx'xåxäxxxä

. x x—x XXX 11 /0 g * * = = - _ XXXXXX XX

9 % Sydafrika E övriga

Filippinerna & Sovjetunionen Albanien WA USA

Turkiet 002022, . Västtyskland 1 Tabell 4.13 Internationell handel med krommalm. Tusen ton krommalm Figur 4-2 Internationell handel med krommalm År Produktion Internationell Handel i % av år 1973, Iänderfördelad. handel produktion , Källa: Bundesanstalt för I 1963 3 924 2 638 67 Geowissenschaften und 1973 7 023 4 705 67 Rohstoffe, Untersuch- ——_——________ ungen Liber Angebot Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe, Untersuchungen iiber und Nachfrage minera- Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Chrom, 1975. lischer Rohstoffe; Chrom, 1975.

Tabell4.l4 Internationell handel med ferrokrom och ferrokiselkrom. Tusen ton

legering

___-E_—

År Produktion Internationell Handel i % av handel produktionen

___—_

1963 702 144 21 1973 1 991 594 30

Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

företagen där inte ha bedrivit någon gemensam pris- eller marknadspolitik. Prisändringar för såväl malm som legeringar sker med jämförelsevis korta intervaller, i Sverige ca sex månader. Normgivande för marknadspriset i Västeuropa har de senaste åren varit prisförhandlingarna mellan British Steel och de största sydafrikanska företagen.

Från Sovjet- unionen

Från Filippi- nerna

Figur 4.3 Internationella handelsströmmar med krommalm är 1974.

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1974.

Till USA

Till USA

Figur 4. 4 Internationell handel med ferrokrom och ferrokiselkrom år 1973, länderfördelad.

Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe, Unter- suchungen iiber Angebot und Nachfrage minera- lischer Rohstoffe: Chrom, 1975.

[::] Rhodesia

Sovjetunionen

& Finland _ .. & Västtyskland Z % i %

Norge Sydafrika Övriga

Storbritannien

,. ” 0 Italien

i- : Sverige Canada & USA

4.4.3 Sveriges export och import

Sverige är en betydande importör av krommalm som sedan vidareförädlas till ferrokrom och ferrokiselkrom inom landet. Även handeln med kromhaltiga ferrolegeringar är betydande, varvid såväl import som export förekommer. Detta förklaras av att två olika företag är verksamma i branschen samt av olikheter i kvaliteterna. Sverige har under hela 1960- och 1970-talet haft en betydande nettoexport av lågkolad ferrokrom och ferrokiselkrom. Under början av 1970—talet har dock nettoexporten av lågkolad ferrokrom minskat som följd av dels minskad efterfrågan, dels ökad svensk tillverkning av specialstål. Minskningen beror således på att förbrukningen av högkolad ferrokrom ökat (se tabell 4.15).

Av krommalmerna kom 46 % från Sovjetunionen. Importen av ferrokrom och ferrokiselkrom kommer huvudsakligen från Sydafrika och Finland, medan närmare hälften av exporten går till Storbritannien (se fig. 4.5).

4.5 Konsumtion

4 . 5. 1 Konsum tionsu tveckling

Under perioden 1950—1977 ökade världens kromkonsumtion med ca 5 % per år. Under den senaste tioårsperioden (1967—1977) har den trendmässiga ökningen varit ca 7 %/år.' År 1975 var den globala konsumtionen ca 2 milj. ton kromlegeringar, varav ca 10 % var sekundärmetall.

4.5.2 K onsumtionens länderfördelning

Konsumtionen av krommalm är knuten till de länder som är stora tillverkare av ferrokrom och ferrokiselkrom, vilket framgår av tabell 4.16. Den ökning av krommalmskonsumtionen i Sydafrika som framgår av tabell 4.16 är en följd av den ökade ferrokromtillverkningen där. Konsumtionen av ferrokrom och ferrokiselkrom är knuten till de länder som har stor tillverkning av framför allt rostfritt stål. Speciellt snabb har

Tabell 4.15 Sveriges import och export av kromhaltiga varor åren 1965 och 1975. Tusen ton vara

Rää—

1965 1975

lmport Export Import Export & Krommalm 141,5 — 395] — Kromoxid 1,2 — 1,9 — Ferrokrom ( 0,2 % C 17,4 17,5 9,6 10,6 Ferrokrom ' 0,2 — 4 % C 1,3 0,7 0,2 0,2 Ferrokrom > 4 % C 5,1 0,8 25,5 16,8 Ferrokiselkrom 4,2 1,8 3,2 3,4 Krommetall 0,1 — 0,2 — &

Källa: SOS Utrikeshandel.

1 Har delvis mätts med utgångspunkt från pro- duktionssiti'ror vilket leder till en smärre över- skattning av tillväxttak- ten på grund av bl.a. att kromhalten i bruten malm har sjunkit.

Sveriges import av krommalm och kromoxid år 1975. Totalt 397 700 ton

Sovjetunionen

& Turkiet Finland

C - (I) ' >

15%

Sveriges handel med ferrokrom och ferrokiselkrom år 1975

lmport Export : Totalt 38 600 ton Totalt 31 100 ton *

30%

14% 7%

Finland

Figur 4 .5 Sveriges utrikes-

handel med krommalm " ' "

' Nor e Ovriga Nederlanderna ferrokrom ochferrokisel- g |: * krom. Sovjetunionen mum Storbritannien : o . Australien Källa: SOS Utrikeshan- — ; , x' Italien N Västtyskland del.

Tabell 4.16 Världens konsumtion av krommalm. Tusen ton krommalm

1963 1968 1973 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % USA 1 077 28 1 195 22 l 240 18 Japan 270 7 664 12 1 187 17 Sydafrika 205 5 359 6 589 8 Västtyskland 173 4 360 6 505 7 (Sverige 1 15 3 149 3 247 4) Övriga västländer ] 006 26 1 647 30 1 871 27 Totalt västvärlden 2 846 73 4 374 78 5 639 80 Sovjetunionen 663 17 602 11 700 10 Övriga plan- ekonomier 415 10 604 11 685 10 Totalt planekonomierna 1 078 27 1 206 22 1 385 20 Totalt hela världen 3 924 100 5—580 100 7 023 100

Källa: Bundesanstalt för Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

ökningen varit i Japan. Tabell 4.17 visar utvecklingen av ferrokrom- och ferrokiselkromförbrukningen.

4.5.3 Användningsområden

Tre viktiga iörbrukningsområden för krommalm kan urskiljas, nämligen tillverkning av ferrolegeringar, eldfasta produkter samt kemiska produkter.

Tabell 4.17 Världens konsumtion av ferrokrom och ferrokiselkrom. Tusen ton legering

1963 1968 1973

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Japan 76 1 1 238 20 540 29 USA 281 40 335 28 464 25 Västtyskland 96 14 158 13 207 12 (Sverige” 51 7 115 10 154 8) Övriga 199 28 351 29 473 26

Totalt 703 100 1 197 100 1 838 100

" [ uppgiften för Sverige år 1973 ingår troligtvis även ferrokiselkrom för intern tillverkning av lågkolad ferrokrom i legeringsverken. Källa: Bundesanstalt fur Geowissenschaften und Rohstoffe, Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe: Chrom, 1975.

Varje förbrukningsområde kräver i princip sin speciella malmtyp med avseende på inte bara krominnehåll utan även förekomsten av and ra ämnen. Av speciell betydelse är förhållandet krom/järn i malmen.

Kiselkrom och ferrokrom används huvudsakligen som kromkälla vid ståltillverkning. Även vid framställning av gjutgods kan ferrokromtillsats förekomma. Kromtillsats i stål förbättrar speciellt sådana egenskaper som hållfasthet, härdbarhet, nötningsmotstånd och korrosionsbeständighet. Ferrokrom med hög kolhalt används vid framställning av verktygsstål, kullagerstål och rostfrittstål, under det att ferrokrom med låg kolhalt främst kommer till användning vid justering av kromhalt samt vid tillverkning av rostfria och värmebeständiga stål i induktionsugnar. Ett av de största förbrukningsområdena är det rostfria stålet 18/8 som innehåller 18 % krom och 8 % nickel. En betydande del av stålverkens krombehov täcks av skrot av rostfrittstål. Användningen av rostfritt skrot kan variera mellan 30 och 80 % ] inklusive det skrot som genereras inom verket vid den rostfria tillverk- ] ningen. i

Bland användningsområdena för krommetall märks framställning av kromnickellegeringar som ingår i bimetall samt av motståndstråd för värmespiraler i ugnar, värmeplattor etc. Krom ingår som en väsentlig beståndsdel i extremt högtemperaturbeständiga legeringar, s.k. superal- loys.

Två tredjedelar av all krom kommer till användning inom stålindustrin. , Under den senaste tioårsperioden andelen ökat (se tabell 4.18). 1

Kromhaltiga eldfasta material används inom järn- och stålverk, glasbruk, # cementindustri etc. Den krommalm som rostas och lakas till natriumdi- l kromat kommer till användning vid tillverkning av pigment, salter, läder etc. samt till förkromning.

i l l i l

USBM har studerat den slutliga användningen av krom inom USA (se tabell 4.19).

4.5.4 Substitutionsförhållanden

Inom vissa användningsområden kan rostfritt stål ersättas av aluminium, trä, plaster etc. (se bilaga 2). Däremot kan krom i rostfritt stål knappast ersättas av

Tabe]! 4.18 Förbrukning av krområvaror inom olika industribranscher i västvärlden. Tusen ton krommalm

1963 1968 1973

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel

ton % ton % ton % Stålindustri 1 339 54 _ 2 277 62 3 292 67 Tegelindustri 611 25 619 17 655 13 Kemisk industri 359 14 472 13 569 12 Övrigt 164 7 315 8 368 8

Totalt 2 473 100 3 683 100 4 884 100 i

Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

l l

Tabell 4.19 Kromförbrukning i USA fördelad på industrisektorer. Tusen ton krominnehåll

1964 1969 1974

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Transportindustri 82,8 16 81 .0 17 92 ,7 16 Byggnadsindustri 119,7 23 1062 22 126,0 22 Maskiner 81,0 15 76,5 16 81,0 14 Hushåll m. m. 28,8 5 26,1 5 36,0 6 Tegelindustri 1008 19 84,6 17 77,4 14 Elektrisk industri 12,6 2 14,4 3 15,3 3 Kemisk industri 39,6 8 44,1 9 54,9 10 Övrigt 62,1 12 54,0 11 79,2 14

Totalt 527,4 100 4869 100 562,5 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

någon annan metall. I annat legerat stål kan däremot krom i viss mån ersättas av metaller som nickel, kobolt, vanadin eller molybden. Skillnader i kostnader medför dock att kromen inte torde hotas i någon större utsträck- ning.

Det finns ett flertal ämnen som kan ersätta krom som korrosionsskyd- dande överdrag på järn och stål, t. ex. aluminium och plaster. Kostnaderna för de alternativa materialen samt kromens i många fall bättre egenskaper tycks dock vara av avgörande betydelse för konsumenteras val.

4 . 5 . 5 Sveriges _ /örbrukn ing

Sverige är per capita en stor konsument av krom, vilket sammanhänger med den stora produktionen av rostfritt stål. Bruttoförbrukningen av krom i Sverige ökade åren 1960—75 med nästan 8 %, medan ökningstakten i nettoförbrukningen var något under 4 %.

Krom används i Sverige främst som legeringsämne för framställning av. rostfritt stål, huvudsakligen av typ 18/8. Krom ingår även i snabbstål, verktygsstål, kullagerstål m. m. Mindre. användningsområden är kromsalter för förkromning.

Sverige är helt beroende av import för sin försörjning. Den huvudsakliga importen sker i form av krommalm och koncentrat. Importen ökade åren 1960—1974 med ca 8 % per år och uppgick år 1975 till ca 114000 ton (nyttiggjort krominnehåll). Den importerade krommalmen används av ferrolegeringsverken för framställning av ferrokrom och ferrokiselkrom. Sverige har också en omfattande handel med sådana legeringar. Sedan början av 1960-talet har importen ökat med nämnare 9 % per år och uppgick år 1975 till 25 000 ton. Denna import motsvaras dock av en nästan lika stor export, varför nettoimporten blir obetydlig. Nettoimporten av rostfria göt och ämnen är obetydlig, som mest har den varit 1 500 ton per år. Importen av metallisk krom är också obetydlig, ca 200 ton per år. Tillförseln av sekundärmetall ur gammalt svenskt skrot motsvarade år 1975 1 400 ton. Importen av krom i

Tabell 4.20 Tillförsel och bruttoförbrukning av krom i Sverige. Tusen ton kromin- nehåll

1960 1965 1970 1975 Nyttiggjort krominnehåll i import av malm 40,7 40,9 56,9 114,3 Import av krom i ferro- legeringar 7,3 18,9 16,4 25,2 Nettoimport av rostfria göt och ämnen 0,5 — —1,6 — Import av metallisk krom 0,1 0,1 0,1 0,2 Summa primär tillförsel 48,6 59,9 71,8 139,6 Krom i svenskt skrot 0,1 0,7 1,1 1,4 Krom i nettoimport av rostfritt skrot 1,4 1,6 9,5 6,7 Summa sekundär tillförsel 2,1 2,3 10,6 8,1 Summa tillförsel 50,7 62,2 82,4 147,7 lagerförändringar m. m. —10,7 — 8,7 — 5,1 —60,1 Export av ferrokrom — 8,7 —14,7 —l7,8 —20,3 Summa bruttoförbrukning 31,3 38,8 59,5 67,3

Källa: Se bilaga 21.

skrot, som är starkt beroende av tillgången samt priserna på de irgående metallerna, krom och nickel, var år 1975 ca 6 700 ton krom. Det svenska skrotfallet är ca 12 000 ton/år, vilket motsvarar 1 400—1 800 ton krom (se tabell 4.20).

Den tillverkade mängden ferrokrom och ferrokiselkrom går till en del på export medan resten används inom stålindustrin för tillverkning av special- stål, främst rostfritt stål (se tabell 4.21).

Vissa mindre mängder används också inom verkstadsindustrins gjuterier. Enligt SCB:s kvartalsstatistik uppgår denna förbrukning till ca 1 200 ton/år för vardera lågkolad och högkolad ferrokrom, med ett sammanlagt kromin-

Tabe114.21 Förbrukning av ferrokrom och ferrokiselkrom i Sverige inom stålindu- strin. Tusen ton legering

1960 1965 1970 1975

Ferrokrom ( 0,2 96 C" 24,7 36,7 48,1 27,2 Ferrokrom 0,2—4 % C 1,8 2,7 0,6 5,5 Ferrokrom > 4 % C 5,1 9,6 19,4 50,5 Ferrokiselkrom — — 10,8 5,7 Summa 32,5 49,0 78,9 88,9

" C = kemisk beteckning för kol. Källa: SOS Bergshantering.

Tabell 4.22 Bruttoförbrukning av krom för metallurgiska ändamål i Sverige. Tusen ton krominnehåll

1960 1965 1970 1975 Ferrokiselkrom 3,4 2,4 4,5 2,4 Ferrokrom ( 0,2 96 C 16,3 22,7 32,3 22,2 Ferrokrom 0,4—4 % C 2,7 4,4 0,3 2,0 Ferrokrom > 4 % C 6,3 6,8 13,6 32,5 Summa primärförbrukning inom stålindustrin 28,7 36,3 50,7 59,1 Krom ur skrot 2,1 2,3 10,6 8,1 Nettoimport av rostfria göt och ämnen 0,5 — —I,6 — Summa bruttoförbrukning inom stålindustrin 31,3 38,6 59,7 67,2 Metalliskt krom för icke järnbaslegeringar 0,1 0,1 0,1 0,2 Summa bruttoförbrukning 31,4 38,7 59,8 67,4

Källa: Se bilaga 21.

nehåll av ca 2 000 ton.

I likhet med förhållandena utomlands har förbrukningen av ferrokrom allt mer kommit att avse högkolad ferrokrom, som år 1975 svarade för drygt 50 % av den totala tillförseln av primärkrom.

Återanvändning av sekundärt krom spelar en relativt större roll i Sverige än globalt. Tabell 4.22 visar att skrotet med åren fått en växande betydelse och år 1975 svarade för 12 % av tillförseln av krom till stålindustrin. Härtill kommer i en totalbedömning av Sveriges krombehov krominnehållet i icke-metallur- giskt krom. Sålunda används t. ex. kromitsand inom gjuteriindustri och kromsyra (nettoimport 1 000 ton krominnehåll år 1975) inom bl. a. garverier. Det totala krominnehållet i förbrukningen för icke-metallurgisk användning torde understiga 5 000 ton, dvs. högst 7 % av den totala bruttoförbrukningen. Andelen krom som gårtill stålindustrin äri Sverige mycket hög, eller ca 94 %. Detta beror på den höga svenska produktionen av rostfritt stål. För västvärlden i genomsnitt gick år 1973 ca 67 % till stålindustrin. I det följande behandlas bara den metallurgiska användningen.

En allt större del av stålhalvfabrikaten exporteras. Tabell 4.23 visar att nettoförbrukningen under 1970-talet var i stort sett hälften av bruttoförbruk- ningen.

Tabell 4.24 visar en uppdelning av brutto- och nettoförbrukningen på olika produkter. Beräkningarna utgår från det uppskattade krominnehållet i olika stålprodukter. Vid de angivna halterna var bruttoförbrukningen år 1974 ca 66 000 ton. I verkligheten är bruttoförbrukningen ca 10 % högre, beroende på kromförlusten vid stålframställning. Ca 65 % av tillförseln av krom i stålhalvfabrikat exporteras, varför nettoförbrukningen stannat vid ca 23 000 ton. Av denna nettotillförsel avser ca 70 % rostfritt stål, 29 % övrigt legerat stål och 1 % annan metallurgisk användning.

krominnehåll. 4-årsgenomsnitt

1959/62 1963/66 1967/70 1971/

Bruttoförbrukning

Nettoexport rostfritt

stål (18 % Cr) Nettoexport snabbstål

26,4

5,8

34,9

14,2

51,0

23,7

74

65 ,7

31,8

SOU 1979:40 Tabell 4.23 Brutto- och nettoförbrukning av krom i stålindustrin i Sverige. Tusen (on |

(4,2 % Cr) 0,1 0,2 0,4 0,5 Nettoexport övrigt legerat stål (1,0 % Cr) 0,4 0,5 0,9 1,2 Summa nettoexport 6,3 14,9 25,0 33,5 Nettoförbrukning 20,1 20,0 26,0 32,2 Nettoförbrukning i % av bruttoförbrukningen 76 57 51 49 l I Källa: Se bilaga 21.

Fördelning av kromförbrukningen på olika stålsorter varierar starkt mellan olika källor. De största skillnaderna föreligger i bedömningen av det rostfria stålets andel. Denna varierar kraftigt över konjunkturcykeln beroende på hur , stor del av behovet som täcks av skrot samt variationer i lagerställningar. i Uppskattningarna varierar mellan 58 och 82 % för samma år(1974) beroende 1 på vilken metod som används.

Med kännedom om stålförbrukningens fördelning på olika näringsgrenar kan man ungefärligen bedöma var krom slutgiltigt användas. Resultatet av en sådan kalkyl framgår av figur 4.6.

och netto. Tusen ton

Rost- Snabb- Verk-

i 1 Tabell 4.24 Kromförbrukning för metallurgiska ändamål i Sverige år 1974, brutto Övriga Övrig Total

fritt stål tygs- stål- använd- stål legeringar ning '

Produktion av legerat :

stål, göt 518,5 33,9 118,7 824,6 — 1 495,7 ', Dito, handelsfärdigt 319 19 60 488 — 886 % Cr-halt, % 18,0 4,2 5,0 0,9 — '. Bruttoförbrukning 57,4 0,8 3,0 4,4 0,3 65,9 Nettoexport av halv-

fabrikat 231 14,1 120 Cr-halt, % 18,0 4,2 1,0 Cr—innehåll, tusen ton 41,6 0,6 1,2 43,4 Nettoförbrukning 15 ,8 0,2 6,2 0 ,3 22 ,5 Procentuell fördelning l Bruttoförbrukning, % 87 1 5 7 — 100 % Nettoförbrukning, % 70 1 28 1 100

Källa: Se bilaga 21.

Byggnadsindustri

rg Verktygs—, mekanisk, och maskinindustri

j_, ' Kemisk industri

& Helfabrikatsexport

4.6 Prognoser

4.6.1 Teknikprognos

Större delen av världens kromtillgångar består av låghaltiga s. k. chemical ores med ett lågt krom/järn—förhållande. Dessa malmer är ofta spröda och faller lätt sönder till pulver. För att dessa malmer skall kunna användas för tillverkning av ferrokrom måste de först anrikas och överföras i styckeform genom pelletisering eller brikettering. Det kommer dock även i fortsättningen att finnas tillgång till styckemalmer med ett lågt krom/järnförhållande. I framtiden kommer användningen av malmer med ett lågt krom/järnförhål- lande att öka snabbare än användningen av malmer med ett högt krom/ järnförhållande.

Användningen av högkolad ferrokrom har också ökat under senare år, som en följd av nya processer för tillverkning av rostfritt stål (se avsnitt 4.3. 1). Den högkolade ferrokromens andel av den totala marknaden kan ännu öka något.

Förbrukningen av krom väntas i stort sett följa produktionen av rostfritt stål och andra specialstål. Emellertid kan man vänta sig att ökningen av kromförbrukningen kan bli något långsammare på grund av bättre utbyten och mindre förluster i hela processkedjan, bl. a. genom återvinning av krom ur stoft och mellanprodukter i såväl ferrolegeringsverk som stålverk. Den prishöjning på krom som inträffat de senaste åren driver på en sådan utveckling. '

Under de senaste åren har det, på grund av ökade miljörestriktioner, uppstått ett behov av att få fram en metod för omhändertagande av stoft från produktion av rostfritt stål. F. n. pågår utvecklingsarbete inom bl. a. Udde- holm AB och Outokumpu i syfte att få fram metoder förbehandling av krom- och nickelhaltigt stoft. Härigenom erhålls en kromhaltig baslegering, som kan användas vid tillverkning av rostfritt stål.

För att stål skall vara rostfritt krävs i princip en kromhalt på 12 % jämnt fördelat i stålet. I stål finns emellertid också kol, som kan förena sig med krom till kromkarbider. Dessa karbider, som minskar stålets hållfasthet, bildas lätt

[ _" lVlassa— och pappersindustri

Figur 4.6 Netto/örbruk- ningen av krom i Sverige är 1970/öt'delad på indu- strisektorer.

Källa: Överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

vid höga temperaturer, t. ex. vid svetsning. För att inte halten av krom som inte är bundet till karbider skall sjunka under den kritiska gränsen 12 %, tillsätts extra krom, upp till 18 %. Den vanligaste rostfria stålkvaliteten är 18/8,vilken innehåller 18 % krom och 8 % nickel. Ett alternativt sätt att lösa problemet med karbidbildning är att tillsätta små mängder av metallerna titan, niob eller tantal. Dessa metaller bildar karbider lättare än krom och fungerar som "karbidstabiliserare". Kromhalten kan då i stället sänkas ned mot 12 %. För att undvika karbidbildning kan också kolhalten i stålet sänkas, men detta medför större energiförbrukning. Eftersom de karbidbildande ämnena är dyra har man dock valt att i första hand sänka kolhalten.

En tendens som verkar i riktning mot ökad kromförbrukning är den förmodade ökande användningen av vissa nickelfria rostfria stål med mycket höga kromhalter, uppåt 25 %. Denna utveckling väntas få betydelse först på lång sikt.

Som redovisades i bilaga 2, avsnitt 2.4.3, utgår vi från att kromhalten i rostfritt stål i Sverige kan komma att öka något, medan vi räknar med i stort sett oförändrade kromhalter i andra stålsorter.

4.6.2 Globala prognoser

Den framtida efterfrågan på krom är, som framgått tidigare, i huvudsak beroende av hur produktionen av rostfritt stål utvecklas. Dessutom är nickelpriset av avgörande betydelse, eftersom nickel är en viktig ingrediens i rostfritt stål och svarar för en stor del av det ingående värdet i stålet. Prisförändringar på nickel kan påverka kromefterfrågan på två sätt. Dels kan de leda till ökningar eller minskningari produktionen av rostfrittstål, dels kan de — på längre sikt — påverka utvecklingen av nickelfria rostfria stål med högt krominnehåll.

Tabell 4.25 och figur 4.7 illustrerar USBM:s prognos för kromefterfrågan år 1985 och år 2000. Som framgår av tabellen räknar USBM med att ökningstakten i efterfrågan kommer att minska något i förhållande till tidigare (kromkonsumtionen ökade med 7 % per år i genomsnitt åren 1967—1977). Ökningstakten i i-länderna väntas bli lägre än i u-länderna. De senare kommer dock — även om tillverkning av enklare produkter av rostfritt stål sätts i gång i vissa u—länder — också i framtiden att svara för en tämligen liten del av Världsförbrukningen.

Tabell 4.25 Efterfrågan på krom åren 1975—2000, tusen ton krominnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1975)

USA Resten av världen

Hela världen

Källa: USBM: Mineral Commodity Profiles, Chromium, 1977.

1975 1985 2000 Låg Sannolik Hög 369 657 (5,9) 846 (3,4) 1 116 (4,5) I 287 (5,1) 1 678 2 475 (4,0) 3 285 (2,7) 4 293 (3,8) 4 860 (4,3) 2 047 3 132 (4,3) 4 131 (2,8) 5 409 (4,0) 6 147 (4,5)

Milj. ton

gl

61 'I 5 Krommalm III,. I

I ,,,

II _ 4—l II, [I

0 I , I I ,' 3 I I _l , I I ,' I I I I Ol', 24 Krom 1 I— __| T —1 —T—'_ 1_ 7", 1945 1955 1965 1975 1985 1995 2000

Kromefterfrågan väntas öka något snabbare än stålproduktionen, vilket delvis beror på att användningen av kromkemikalier bedöms komma att öka snabbt. Däremot väntas användningen av kromit i eldfasta material öka långsamt.

Vi har för vår del inga invändningar mot USBM:s prognos. Möjligen kan USBM:s ”sannolika” alternativ ligga något högt, eftersom prognosen gjorts med utgångspunkt från tidigare antaganden om den globala ekonomiska utvecklingen, som kanske kan anses som väl optimistiska i dag. Vi utgår dock från att kromefterfrågan kommer att ligga på ca 3 milj. ton år 1985 och mellan 4 och 6 milj. ton år 2000, dvs. inom det av USBM angivna intervallet.

Enligt USBM torde det inte uppkomma några svårigheter med att täcka ökningen i kromefterfrågan. De brytvärda tillgångarna är av betryggande storlek. Under åren 1978—1982 kommer dessutom flera nya gruvor att tas i drift, framför allt i Sydafrikal.

Eftersom tillgångarna av malm med högt krom/järnförhållande som kan användas direkt som styckemalm minskar relativt sett kommer dock en allt större del av världens försörjning att få täckas genom utnyttjande av malmer med lågt krom/järnförhållande. Många av dessa malmer måste anrikas och överföras i styckeform innan de kan användas i ferrolegeringsverken.

Under år 1978 har det funnits överskott på ferrokrom och kapaciteten i ferrokromverken har inte utnyttjats helt. Överkapaciteten har lett till prissänkningar och också till att anklagelser om dumpning har riktats från EG-ländernas sida mot främst sydafrikanska, men även svenska producen- ter. Genom de utbyggnader som skett i Sydafrika kommer utbudet av högkolad ferrokrom de närmaste åren att vara större än behovet. För lågkolad ferrokrom är avsättningssituationen något mer gynnsam. Tillverkningen av

Figur 4.7 Global produk- tion av krommalm och kram åren 1940-1975 samt efterfrågan på krom åren 1975-2000. Milj. ton, semi/ogarilmisk skala.

Källor: 1940—1968: Char- les River Associates: Economic Analysis of the Chromium Industry, 1970. 1968—1975: Bundesan- stalt för Geowissen- schaften und Rohstoffe: a.a. 1975—2000: USBM: Mi- neral Commodity Profi- les, Chromium, 1977

I Engineering and Mi- ning Journal, januari 1977.

ICRA: Price Forecast to 1985 of Major Mine- rals and Metals, 1975 (stencil).

lågkolad ferrokrom har upphört i många länder, vilket medfört bättre balans mellan produktion och förbrukning.

Vad gäller den framtida prisutvecklingen är två faktorer av dominerande betydelse. Dels kan överkapaciteten beträffande ferrokrom komma att leda till prispress en ganska lång tid framöver, dels skulle ett eventuellt samarbete i det tysta mellan sovjetiska och sydafrikanska producenter kunna leda till högre priser.

Enligt den prisprognos som Charles River Associates (CRA)I gjort för vår räkning skulle ett sådant samarbete kunna leda till att priserna ligger kvar på 1975 års höga nivå. Störningar i de framtida leveranserna från södra Afrika skulle kunna höja priserna ytterligare.

Västvärldens beroende av kromproduktionen i Rhodesia och Sydafrika utgörett allvarligt problem. Eventuella konflikter i området kan komma att få allvarliga följder för världens kromförsörjning. De sanktioner mot Rhodesia som överenskoms inom FN år 1973 har skapat brist på vissa direkta användbara styckemalmer från detta land. Bristen kan knappast täckas med leveranser från Sovjetunionen eller från annat håll.

Riskerna att kromtillgångarna i södra Afrika används i politiskt utpress— ningssyfte är uppenbara. Blotta risken för störningar kan leda till större inköp än vad som motsvaras av väntad förbrukning. Det förefaller sannolikt att de strategiska lagrens volym ökar. Vi finner det därför troligt att man får räkna med fortsatt höga priser på krommalm. För krom i ferrokrom torde dock utsikterna vara något annorlunda. Den väntade överkapaciteten i ferrolege- ringsindustrin torde leda till en hårdnande konkurrens och endast måttliga prisökningar på sikt. '

Enligt vår bedömning kommer priset på krommalm år 1985 knappast att överstiga 1 500 kr/ton krom i 1976 års penningvärde (motsvarar drygt 1 700 kr/ton i 1978 års penningvärde). En övre gräns för högkolad ferrokrom kan sättas till 5 000 kr/ton krom,och för lågkolad ferrokrom till 8 000 kr/ton krom i 1976 års penningvärde (motsvarar nästan 6 000 kr/ton resp. drygt 9000 kr/ton i 1978 års penningvärde). I figur 4.8 har dessa nivåer markerats tillsammans med CRA:s prognos. Vi har inte gjort några prognoser för år 2000, eftersom prisutvecklingen på så lång sikt är mycket svår att bedö- ma.

4.6.3 Prognoser för Sverige

Utsikterna att hitta brytvärda kromfyndigheter i Sverige är inte särskilt goda, och även om det inte helt kan uteslutas att fyndigheter av samma slag som den som bryts i Kemi i norra Finland kan upptäckas också i Sverige finns det ingen anledning att anta att väsentliga kvantiteter krommalm kommer att kunna brytas i Sverige under de närmaste decennierna.

Utvecklingen av kromförbrukningen i framtiden är beroende av två huvudfaktorer, nämligen produktionen av legerat stål, särskilt rostfritt stål, samt krominnehållet i dessa stål. I bilaga 2 har vi redovisat våra antaganden beträffande dessa två huvudfaktorer. Där framgår att vi räknar med att den svenska produktionen av rostfritt stål i framtiden kommer att vara i stort sett konstant, produktionen av snabbstål konstant eller öka något, medan vi redovisar två alternativa antaganden beträffande produktionen av övrigt

Tusen kr/ton krom

9

8

7 Lågkolad 6 ferrokrom

5

4 Högkolad ferrokrom

3

2 Krommalm

1955 1965

legerat stål. Enligt det ena antagandet skulle produktionen ligga kvar på samma nivå som åren 1973/75, enligt det andra skulle den öka med i genomsnitt drygt 6 % per år fram till år 1985 och därefter med nästan 3 % per år. Vi räknar vidare med att kromhalten i snabbstål och annat legerat stål inte förändras från nuvarande 4 resp. 1 %, medan den kan komma att öka något i rostfritt stål (nuvarande halt 18 %). Vi har antagit att kromhalten som mest kan öka till 19 % år 1985 och 20 % år 2000. Förbrukningen av krom för icke-metallisk användning väntas även i framtiden ligga på ca 5 000 ton per år.

Tabell 4.26 Bruttoförbrukning av krom i Sverige åren 1973/75—2000. Tusen ton

krominnehåll 1973/ 75 Rostfritt stål 64,1 Snabbstål 0,7 Ovrigt legerat stål 8,9 Icke—metallisk användning 5,0 Summa 78,7

Källa: Se bilaga 21.

___--_-' MPU

1975 1985

1985

70,6—88.8 0,8 9,4—17,7 5.0

85.8—112,3

2000

74,1—99,9 0,8— 1,1 9,9—28,1 5,0

89,8—134,1

Figur 4.8 Krompriser åren 1953—1985. Tusen kr/ton krom, årsgenom- snitt av svenska importpriser i 1976 års penningvärde.

Anm: Linjerna märkta MPU visar maximala priser.

Källor: SOS Utrikeshan- del samt CRA: a.a.

Figur 4. 9 Bi'uirq/örbruk- ningen av krom i stålin- dustrin i Sverige åren 1959—2000. Tusen ron krominnehåll.

Källa: Se bilaga 21.

Med utgångspunkt från dessa antaganden skulle bruttoförbrukningen av krom i Sverige år 1985 bli 85 800—l 12 300 ton, medan den år 2000 skulle vara mellan 89 800 och 134 100 ton (se tabell 4.26 och figur 4.9; observera att figur 4.9 bara visar förbrukningen i stålindustrin). Detta motsvarar en genomsnitt- lig årlig ökning på O,75—3,3 % fram till år 1985 och en årlig ökning på 0,5—2,1 % för hela perioden 1973/75—2000.

Tusen ton

1955 1965 1975 1985 1995 2000

Mot bakgrund av de antaganden beträffande nettoförbrukningen av stål som görs i bilaga 2 erhålls den utveckling av nettoförbrukningen av krom som visas i tabell 4.27. Nettoförbrukningen av krom väntas alltså uppgå till mellan 50100 och 53000 ton år 1985 och till 59 500—72400 ton år 2000. Detta motsvarar en årlig ökningstakt på 1,6—2,1 % till år 1985 och 1,0—2,0 % åren 1985—2000.

Som vi tidigare har framhållit är nettoförbrukningen inte av primär mineralpolitisk betydelse i fråga om legeringsmetallerna, eftersom den avspeglar förbrukningen av halvfabrikat av stål. Denna förbrukning är ganska oberoende av utvecklingen på marknaden för de olika legeringsme- tallerna och ganska okänslig för mineralpolitiska åtgärder avseende dessa metaller.

Av bruttoförbrukningen av krom har de senaste åren ca 12 % använts i form av skrot. Även om en lägre tillväxttakt i stålproduktionen i princip skulle möjliggöra en större skrotandel (eftersom mängden tillgängligt gammalt skrot ökar i takt med nettoförbrukningen för några år sedan) är det dock tveksamt om andelen kommer att öka. De nya stålgjutningsmetoderna tenderar nämligen att minska tillgången på internt genererat rostfritt skrot. Hur mycket skrot som kommer att användas är också beroende av tillgången på importskrot.

I stålindustrin kommer därför, såvitt kan bedömas, huvuddelen av krombehovet även i fortsättningen att täckas genom tillsats av ferrokrom. För att täcka den beräknade bruttoförbrukningen av krom i stålindustrin på 80 800—107 300 ton, varav 88 % i form av ferrokrom, år 1985 behövs 118 000—155 000 ton ferrokrom och ferrokiselkrom (mängden kan dessutom variera något beroende på vilken kvalitet som används). 1 figur 4.10 visas den väntade utvecklingen av ferrokromförbrukningen åren 1960—2000. I Sverige finns f. n. en produktionskapacitet av ca 30000 ton lågkolad och minst 240000 ton högkolad ferrokrom per år. Kapaciteten vid Ferrolegeringar Trollhätteverken AB beräknas till 90 000 ton per år, varav 30 000 ton lågkolad ferrokrom (inkl. produktion av ferrokiselkrom för intern användning är kapaciteten 130 000 ton). Kapaciteten vid Airco Alloys i Vargön är ca 250 000 ton, men koncessionsnämnden för miljöskydd har bara givit tillstånd till produktion av 180 000 ton högkolad ferrokrom.

Internationellt förefaller den undre gränsen för förbrukning av lågkolad ferrokrom ligga vid ca 15 % av den totala förbrukningen. I Sverige skulle därför 17 000—23 000 ton lågkolad ferrokrom förbrukas år 1985. Återstoden,

Tabell 4.27 Nettoförbrukning av krom i Sverige åren 1973/75—2000. Tusen ton krominnehåll

1973/75 1985 2000 Rostfritt stål 28,7 35,7—38,0 43,6—53,9 Snabbstål 0,2 0,2 0,2— 0,3 Ovrigt legerat stål 7,8 9,2— 9,8 10,7—13,2 Icke-metallisk användning 5,0 5,0 5,0 Summa 41,7 50,1—53,0 59,5—72,4

Källa: Se bilaga 21.

Figur 4.10 Förbrukning av ferrokrom och ferroki- selkrom i den svenska slå/industrin åren 1960—2000. Tusen ran legering.

Källa: SOS Bergshante- ring 1960—1977.

175

150

Lågkolad ferrokrom

Mellankolad ferrokrom Högkolad ferrokrom

,)

Total förbrukning

"x

'____-

1965 1975 1985 1 995 2000

Högkolad ferrokrom

1 _T _

7 000—13 000 ton (vi antar tills vidare att produktionen ligger kvar på 30 000 ton per år), skulle exporteras. År 2000 skulle med samma antagande högst 12 000 ton behöva avsättas utomlands. Det bör emellertid understrykas att det knappast är möjligt att göra realistiska bedömningar av andelen högkolad och lågkolad ferrokrom i bruttoförbrukningen på så lång sikt. Det bör också nämnas att en stor del av produktionen av lågkolad ferrokrom' f. n. exporteras. Energiprisernas utveckling kan antas vara av avgörande betydelse för möjligheterna att upprätthålla en konkurrenskraftig produktion av lågkolad ferrokrom.

Det finns f. n. ingen anledning att anta att produktionen av högkolad ferrokrom i Sverige skulle öka utöver den nuvarande kapaciteten på 240 000 ton (vi förutsätter att Airco Alloys produktion i framtiden inte kommer att överstiga den nivå som medgivits av koncessionsnämnden för miljöskydd). Det bör understrykas att avsättningssituationen inte heller för högkolad ferrokrom är problemfri, bl. a. mot bakgrund av utbyggnaden i länder som Sydafrika, med helt andra lönekostnader. Under antagandet att avsalupro- duktionen av ferrokiselkrom förblir ca 6 000 ton, vilket motsvarar förhål- landena de senaste åren', skulle den totala ferrokromproduktionen i framti- den uppgå till ca 276 000 ton legering. Utvecklingen av produktionen åren 1953—2000 visas i figur 4.11. [ figuren visas också produktionen om något av de två befintliga verken skulle upphöra med sin produktion.

Figur 4.12 visar hur Sveriges export och import av ferrokrom skulle utvecklas under de redovisade antagandena. Som framgår av figuren skulle en viss nettoexport ske år 2000 även i alternativet med den snabbast växande kromförbrukningen.

För att klara en ökad ferrokromproduktion kommer det att gå åt stora mängder krom, huvudsakligen importerad i form av krommalm. Eftersom Sydafrika svarar för en stor del av världsexporten finns det anledning att följa utvecklingen av försörjningssituationen noggrant. F.n. kommer dock en mycket stor andel av den krommalm som används i Sverige från det finska företaget Outokumpus gruva i Kemi (exporteras till Airco Alloys) och från Ferrolegeringar Trollhätteverken AB:s moderföretags egna gruvor i Turkiet. Åtminstone den finska fyndigheten kommer att räcka i lång tid framöver. Ferrolegeringar Trollhätteverken AB har också genom byggande av ett agglomereringsverk ökat sina möjligheter att utnyttja olika slag av malmrå- vara.

4.6.4 Slutsatser

Världens kromförbrukning väntas i framtiden öka något långsammare än tidigare, framför allt beroende på en lägre tillväxttakt för stålproduktionen. De upptäckta brytvärda tillgångarna bedöms som fullt tillräckliga för behoven i framtiden, men en större del av världsproduktionen kommer då från fattigare eller sämre malmer. Bl. a. på grund härav väntas priserna stiga i förhållande till nivån före oljekrisen, vilket innebär att de kan bli högre än den jämförelsevis höga nivå de nådde år 1975.

I Sverige kommer förbrukningen av krom att öka ganska långsamt, vilket främst är en följd av en väntad stagnation i produktionen av rostfritt stål. Eftersom produktionen av ferrokrom väntas bli högre än förut kommer vissa

1Egentligen produceras betydligt mer ferrokisel- krom, men som nämnts tidigare används det mesta i produktionen av ferrokrom.

Figur 4.1 I Produktion av ferrokrom och ferrokisel- krom i Sverige åren 1953—2000. Tusen tan

legering.

Källa: SOS Bergshante- ring 1953—1977.

300

250 , '-_——-- ___.

l,, h I lll H: ll: "| II!

"I, " Kapacitet vid ,, , Airco Alloys AB " | iVargön

200

150

|! | |! ,

| I

I !

WO , -------_--

' Kapacitet vid ' Ferrolegeringar

Trollhätteverken AB

50 Högkolad och

mellankolad ferrokrom”

Lågkolad ferrokrom

1955 1965 1975 1985 1995 2000

3 Endast avsaluproduktion. ” Mängden mellankolad ferrokrom uppgår som mest (är 1963) till 3000 ton. Fr. o. m. är 1974 är den försumbar.

mängder ferrokrom att exporteras. Mot bakgrund av ett väntat överskott på produktionskapacitet för ferrokrom under de närmaste åren" kommer de svenska ferrokromverkens kostnader att bli av avgörande betydelse ,för möjligheterna att avsätta denna nettoexport. [ detta sammanhang kommer förmodligen energikostnaderna att visa sig vara särskilt viktiga. Några större försörjningssvårigheter förutses inte för svensk del beträffande krom, även om all krom måste importeras i form av krommalm, vilket bedöms som

Nettoexport tusen ton

180 160 140— 120 100 80 60 40

20

1985 1995 2000

20

40

Figur 4.12 Sveriges nerla- handel med ferrokrom och ferrokiselkrom åren 1960—2000. Tusen ton

60

80

legering. Nettoimport Källa: SOS Bergshante- tusen ton ring 1960-1975.

sannolikt. Detta beror främst på att de svenska verken har tämligen stabila leverantörsforhållanden. Med hänsyn till Sydafrikas dominerande ställning på krommarknaden kan det dock inte uteslutas att politiska och militära förvecklingar i södra Afrika kan leda till plötsliga prisstegringar på marknaden för krommalm. Krom framstår därför som en av de metaller som förtjänar. särskild uppmärksamhet från försörjningssynpunkt.

Bilaga 5 Nicke]

51. Egenskaper och förekomstsätt

Nickel (kemisk beteckning Ni) har i ren form endast begränsad användning, medan den i legeringar på nickelbas har desto större betydelse. Nickel är en mycket viktig legeringsmetall för stål. En liten tillsats ger en avsevärd ökning av hållfastheten hos järn och flera andra metaller. Framför allt i detaljer som används vid höga temperaturer och i korrosiv miljö är nickellegerade material viktiga. Stål med nickeltillsats är lätta att smida och bearbeta.

Nickelmineral förekommeri två olika fyndighetstyper, dels i anslutning till magmatiska sulfider med nickel i form av pentlandit som viktigaste nickelmineral, dels i oxidiska vittringsjordar (lateritmalmer) av basiska eruptivbergarter innehållande nickelhaltiga järnoxider såsom limonit eller nickelhydrosilikater (garnierit). De stora kanadensiska fyndigheterna hör till den förra förekomsttypen och består av sulfidmalmer som i regel håller 1—4 % nickel. Ur dessa kan ofta också utvinnas koppar, platinametaller och kobolt.

Av intresse i Sverige är peridotit, en ultrabasisk bergart innehållande nickelmineralen heazlewoodit och pentlandit (se figur 5.2). ] peridotitema är nickelhalten 0,1—0,2 %.

Stora potentiella nickeltillgångar anses finnas i de 5. k. djuphavsnodulerna, vilka håller ca 0,9 % nickel.

Hittills har den viktigaste malmtypen varit sulfidmalm. År 1955 kom 90 % av världsproduktionen av nickel ur sådan malm, men i dag är andelen endast ca 50 %.

5.2.1. Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 54 milj. ton nickel. Tabell 5.1 sammanfattar vissa tillgångsuppskattningar.

Minskningen från år 1970 till år 1977 beror på att uppgifterna om Cubas brytvärda tillgångar kraftigt reviderats, från 16 milj. ton år 1970 till endast 3 milj. ton år 1977. Av de upptäckta brytvärda tillgångarna finns 60—70 % i oxidmalmer och resten i sulfidmalmer. Brytvärda malmer har f. n. halter på över 0,8 % nickel.

lMineral Facts and Pro- blems, 1970.

SOU 1979:40 Tabell 5.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av nickel 1950 1970 1977 Upptäckta brytvärda tillgångar, milj. ton nickel 15 67 54 Gruvproduktion, tusen ton nickel/år 168 666 720 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 90 101 75

Källor: 1950 Resources for Freedom, ”Paley-rapporten" (endast västvärlden). 1970 USBM: Mineral Facts and Problems, 1970, och Metal Statistics, Metallgesell— schaft, Frankfurt a M. 1977 USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

5.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

I tabell 5.2 visas vilka länder som har de största brytvärda tillgångarna.

Tabellen visar att två länder — Cuba och" Nya Kaledonien — disponerar hälften av de brytvärda tillgångarna, men i dag bara svarar för 19 % av världsproduktionen. Stora utbyggnadsmöjligheter torde sålunda finnas i dessa länder. Däremot antyder tillgångsuppgifterna att expansionsutrymmet i Canada är begränsat. Stora nyfynd av brytvärd malm har gjorts i Sydafrika och Australien. .

Förmodligen är de brytvärda tillgångarna avsevän större än vad som angetts ovan, vilket även USBM medger. Detta förklaras delvis av att prospekteringen tidigare inte varit speciellt intensiv.

5.2.3. De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

Enligt en uppskattning av USBMl från år 1970 skulle en prishöjning på nickel med ca 30 % leda till att de totala brytvärda tillgångarna ökade med ca 50 %. Denna uppskattning får betraktas som mycket osäker, framför allt därför att kostnadsstrukturen är olika vid utvinning av nickel ur sulfidmalmer och ur lateritmalmer. Den senare processer. kräver betydligt mer energi, varför storleken av de brytvärda tillgångarna är starkt beroende av både energipris-

Tabe115.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta brytvärda tillgångar Antal årsproduk- tioner vid 1977

Gruvproduktion

Milj. ton Nickel- Andel Tusen ton Andel års produktions- nickel- halter % nickel- % nivå innehåll % innehåll Nya Kaledonien 13,5 1—3 25 101 14 134 Canada 7,7 1,5—3 14 225 31 34 Cuba 3,1 1,4 6 37 5 84 USA 0,2 0,8—1,3 — 15 2 13 Sovjetunionen inkl. övriga planekonomier 4,3 0,4—4,0 8 144 20 30 Övriga 25,2 0,2—4 47 198 28 127 Totalt 54 100 720 100 75

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

utvecklingen och utvecklingen av nickelpriset. lnte desto mindre skulle prishöjningar på nickel förmodligen öka de brytvärda tillgångarna betydligt. ] detta sammanhang bör också nämnas mangannodulerna, som beräknas innehålla ca 15 milj. ton utvinningsbart nickel.

5.2.4. Sveriges tillgångar

Brytning av nickelmalm har under 1800-talet ägt rum på ett flertal platser i landet, bl. a. i Kleva gruva i Småland samt i Kuså och Slättberg i Dalarna. Under andra världskriget bröts nickelmalm i Lainijaur i Skelleftefältet.

Vissa tillgångar finns i anslutning till tidigare brutna fyndigheter. Dessa är av sulfidmalmstyp. Några möjligheter att upptäcka vittringsmalmer torde ej finnas. l Älgliden finns en koppar-nickel-förekomst och under senare år har SGU söder om Skellefteå upptäckt några mindre förekomster i Lappvattnet- Mjövattnet. Några smärre fyndigheter finns i Mellansverige, t. ex. Slättberg i Dalarna. I figur 5.1 visas var nickelförekomsterna i Norden är belägna.

Stora nickelmängder finns även i fjällens peridotiter och serpentiner (se figur 5.2). Dessa bergarter håller i genomsnitt endast ca 0,2 % nickel, som tidigare ej ansetts vara ekonomiskt anrikningsbart. Försök har emellertid visat att nickeln åtminstone delvis går att anrika. För att effektivt utnyttja tekniken krävs dock stora uttag av malm, 5—10 milj. ton årligen. Utvin- ningens lönsamhet är i viss mån beroende av i vilken utsträckning olika biprodukter, bl. a. kobolt och ädelmetaller, kan tas till vara.

Enligt den enkät som vi genomfört (se kap. 5)saknar Sverige f. n. brytvärda tillgångar. Sedan enkäten gjordes har uppborrningarna av nickeluppslaget i Lappvattnet-Mjövattnet söder om Skellefteå fortsatt. Ett par milj. ton malm har en nickelhalt på ca 1 %, men det är ännu för tidigt att bedöma om denna fyndighet skall visa sig vara brytvärd. Nickel finns också i alunskiffrarna. l Ranstad och i Närke är halten 0,02 % och i Skåne 0,025 %.

5.3.1. Produktionsteknik

Sulfidmalmerna bryts oftast underjord, medan däremot oxidmalmerna bryts i dagbrott. Mäktigheten hos de senare förekomsterna överstiger sällan 15—20 meter, varför gruvverksamheten berör stora arealer.

Sulfidmalmerna krossas och anrikas först på konventionellt sätt genom nedmalning och flotation. Beroende på fördelningen mellan nickel och andra metaller i det aktuella mineralet varierar nickelhalten i sligen (koncentratet) mellan 8 och 12 %. Efter eventuell röstning går godset vanligen till skärstenssmältning och den erhållna skärstenen blåses i konverter till koncentrationsskärsten som endast innehåller sulfider av koppar och nickel. Efter långsam avsvavling, nedkrossning och malning kan koppar- och nickelsulfiderna särskiljas och koncentreras genom flotation. Ur dessa koncentrat renframställs respektive metaller varvid nickeln fås fram som : katoder', detta är den vanligaste handelsformen. En annan form, i vilken

Lainijaur .a..$ .

I :i; a

. Hosanger

Kylmäkoski

SOVJETUNIONEN

Ni-förekomst

. Ni-mineraliseringarna Lappvattnet — Mjövattnet

Område med ultramafiska (ultrabasiska) bergarter

0 500 km |__|—_L____i__j

Figur5.l Nicke,/förekomster i nordvästra Europa. Källa: SGU.

+ 1 + + + : ' J..- ' $ 7. 1

/ N TÄRNABY

I

i + I ( + ...

SÖDRA STORFJÄLLET Björkvattnet

.N . Lövlund | X.. .. .. _ )( Ronnbacksnaset & '(

Arefallet sVinberget ' St. Ransare/n . dunevare ,,

Rotiken ), ' / XX ?Remdalen ,. 0 I * ' . lVfurfjället + Stekenjokk : Games-J

&” I *: ) (? x -.— II e/I'

. X .. XXKIimpfjäll ' Rodberget

l+++++v++++++++4

ZA . Klippfjället

n (

/

». Atoklinten SAXNÄS

|!

ejarklumpenTNÄ

L

_

&Routats

xx & Peridotit

Klumpliklumpen &

:* Jormsjön

Kvarnbergsvattnet 0 20 km |_l___|

nickeln har den högsta tekniska renhetsgraden, är små pellets som erhålls ur den gasformiga karbonylen. I stället för metall kan man framställa oxid med 75—90 % nickel, som kan direkt reduceras in i ett stålbad.

Oxidmalmerna smälts i allmänhet direkt till ferronickel (20—50 % Ni) men behandlas ibland för framställning av oxid. Nickelframställning är mycket energikrävande. Det koncentrat som erhålls efter anrikning haren nickelhalt av endast 8—1 2 % och kräver därmed mycket energi vid smältningen, såvida det inte kan smältas autogent, dvs. med utnyttjande av en del av sligens förbränningsvärme för smältningen. Framställning av nickelkatoder ur sulfidmalm med 1 % nickel kräver i storleksordningen 40000 kWh/ton nickel. Nickelframställning ur laterit-

MM Överskjutning Gräns mellan högmetamorf Sevebergrund och Iågmetamorf Köli-bergrund

DIKANÄS

Figur 5 .2 Perido/irer i norra Jämtlands och Västerboiiens fjällområde.

Källa: Boliden Metall AB.

malmer kräver ännu mer energi beroende på att råmalmen vanligen ej kan anrikas utan måste torkas och därefter smältas direkt. Dessutom kan man inte utnyttja något värmeinnehåll i malmen, vilket man kan vid smältning av sulfidmalmer. Energibehovet är i storleksordningen 100 000—150 000 kWh/ ton nickel.

5.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Mellan åren 1935 och 1977 har världens gruvproduktion av nickel ökat med i genomsnitt 6,4 % per år. Under den senaste tioårsperioden (1967—1977) har ökningen varit drygt 4 %. År 1975 var den globala gruvproduktionen ca 733 000 ton (se tabell 5.3).

Genom att de senaste årtiondenas produktionsökning till väsentlig del kommit från lateritprojekt i de tropiska och subtropiska områdena har ferronickel ökat i betydelse. Den globala produktionen av ferronickel var i början av 1960-talet ca 200 000 ton per år men hade till mitten av 1970-talet ökat till ca 400 000 ton per år. Återvinning av nickel ur gammalt rostfritt skrot är relativt betydande och har de senaste åren uppgått till närmare 200 000 ton per år. Sådan återvinning kräver endast ca en tiondel av den energi som nickelframställning ur sulfidmalmer kräver.

5.3.3. Produktionens länderfördelning

Malmproduktionen är starkt koncentrerad till ett fåtal länder. Canada och Nya Kaledonien svarar för mer än hälften av världens nickelproduktion, men Canadas tidigare mycket dominerande roll har nu starkt reducerats och Australien har tillkommit som en stor producent. Produktionen i länder som Canada, Sovjetunionen och Australien är till största delen inriktad på rena nickelprodukter, medan produktionen ur lateritmalmer i Nya Kaledonien, Cuba m. fl. till större delen omvandlas till ferronickel. Det senaste årtiondets produktionsökning har huvudsakligen kommit från lateritmalmer i dessa länder. Även i andra länder har brytning av nickelmalmer startat. Sålunda har Finland öppnat ett antal mindre gruvor och

Tabell 5.3 Världens gruvproduktion av nickel. Tusen ton nickelinnehåll

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Canada 159 63 235 54 243 33 Nya Kaledonien 25 10 61 14 133 18 Sovjetunionen 44 18 80 18 125 17 Australien — — — — 60 8 Cuba 14 6 29 7 37 6 Övriga 8 3 32 7 135 18

Totalt 249 100 437 100 733 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M.

byggt ett smältverk vars produktion år 1976 uppgick till 7 600 ton. Integra- tionen mellan gruva och smältverk är relativt hög. Förädling av importerade råvaror förekommer bl. a. i Japan, Storbritannien, Norge och Frankrike (se tabell 5.4). Det måste dock påpekas att oxidiska nickelmalmer på grund av sin höga vattenhalt vanligen inte låter sig transporteras med ekonomisk fördel. Teoretiskt kan de torkas före transporten men såsom en teknisk process bör torkningen kombineras med den termiska behandling, enligt vilken ferro- nickelframställningen sker.

Norge ärexempel på ett land som tack vare tillgång på billig energi kunnat bygga upp en förädling av importerade halvfabrikat (skärsten).

I gruppen övriga ingår bl. a. Australien och Dominikanska Republiken som sedan år 1965 byggt upp en industri med en produktion år 1977 på 37 000 resp. 25 000 ton.

5.3.4. F öretagsstruktur

Världens nickelproduktion domineras av de kanadensiska företagen lnter- national Nickel (INCO) och Falconbridge. [ mitten av 1950-talet producerade INCO ensamt mer än 80 % av den nickel som tillfördes den internationella marknaden; f.n. har företaget ca 45 % av marknaden. Företaget känne- tecknas av en långt gående vertikal integration med egna försäljningsorga- nisationer i ett flertal länder, däribland Sverige. 1 tabell 5.5 redovisas kapaciteten i västvärldens största nickelproducerande företag. Eftersom siffrorna avser produktionskapacitet vid olika anläggningar bör de inte summeras. Det förekommer nämligen ofta att produkter från en anläggning vidarebearbetas i en annan som tillhör samma företag.

På grund av att oxidmalmer i de tropiska och subtropiska länderna inte kan anrikas är utvinning av nickel ur dessa kostsam. De kanadensiska företagens starka ställning på nickelmarknaden har sammanhängt med tillgången på de relativt ekonomiskt förmånliga sulfidmalmerna i landet.

Tabell 5.4 Världens produktion av raffinerad nickel”

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Canada 99 42 160 39 178 25 Sovjetunionen 44 18 80 19 143 20 Japan — — 27 6 78 11 Nya Kaledonien 4 1 16 4 53 8 Storbritannien 25 10 41 10 39 6 Norge 19 8 32 8 37 5 Ovriga 50 21 60 14 172 25

Totalt 240 100 415 100 700 100

['I detta begrepp ingår här nickel i ferronickel, nickeloxidsinter, nickelmetall och monelmetall. Källa: Metal Statistics. Metallgesellschaft, Frankfurt a M.

Tabell 5.5 Västvärldens största nickelproducerande företag år 1974

Företag Kapacitet, tusen ton Produkter nickelinnehåll per år

International Nickel Company (INCO), Canada 250 Ni—metall, skärsten International Nickel Company (INCO), Storbritannien 43 Ni-metall Société Le Nickel (SLN), Nya Kaledonien 70 Ferronickel, skärsten Société Le Nickel (SLN), Frankrike 12 Ni-metall Falconbridge Nickel Mines Ltd, Canada 42 Skärsten Falconbridge Nickel Mines Ltd, Norge 44 Ni-metall Falconbridge Nickel Mines Ltd, Dominikanska republiken 30 Ferronickel Amax Nickel Refining Co Inc, USA 37 Ni-metall Western Mining Corp. Ltd, Australien 36 Skärsten Marinduque Mining Corp. Filippinerna 32 Ni-metall, koncentrat

Källa: Guide des Metaux non Ferreux, IMETAL.

Huvuddelen av de kanadensiska malmerna förädlas inom landet, men skärsten exporteras även till dotterföretag i Norge, Storbritannien och USA. De kanadensiska företagen äger gruvor i bl. a. Guatemala, Nya Kaledonien, Filippinerna, Indonesien och Australien. 1 Kristiansand i Norge äger Falconbridge ett verk med en årskapacitet av ca 44 000 ton nickel per år. Större delen av gruvbrytningen på Nya Kaledonien handhas av det franska Société Le Nickel som till 50 % ägs av den stora franska koncernen IMETAL och till 50 % av SNPA (Société Nationale des Pétroles d'Aquitaine). Företaget äger också minoritetsposter i japanska nickelsmältverk.

Det finska företaget Outokumpu Oy har gruvor där nickelhaltig malm bryts och anrikas. Sligen vidareförädlas i företagets smältverk i Harjavalta, där produktionskapaciteten f. n. uppgår till 10000 ton nickelmetall per år.

5.3.5. Kostnadsstruktur

Beräkningen i tabell 5.6 avser nickelframställning vid underjordsbrytning av ca 1 milj. ton sulfidisk nickelmalm per år med 1 % Ni. Ingen kreditering görs för värdet av biprodukter. Ofta är dock värdet av kopparinnehållet i sulfidmalmerna viktigt för en gruvas lönsamhet.

Vid anrikningen, som förutsätts ske vid gruvan, erhålls 80 000 ton nickelkoncentrat/år med en nickelhalt på 10 %, vilket efter transport till och behandling i smältverk resulterar i 7 200 ton nickel per år. Således kan, på grund av anriknings- och smältförluster, endast drygt 70 % av nickelinne- hållet utnyttjas. Avståndet mellan gruva och smältverk förutsätts vara tio mil.

Tabellen visar att gruv- och anrikningsledet svarade förca 40 % av de totala kostnaderna. Produktionen är mycket kapital- och energikrävande. Räntor och amortering svarar för 45 % av de totala produktionskostnaderna, och energi för 14 %.

Priset 1976 var ca 22000 kr per ton. Vid detta pris borde det enligt ovanstående kalkyl vara lönsamt att vid den antagna produktionsnivån bryta sulfidmalmer ned till en halt på ca 0,8 % nickel. Vid lägre produktionsnivå blir lönsamheten sämre. Vid en råmalmsbrytning på ca 200 000 ton/år synes

Tabell 5.6 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av nickel ur sulfidmalm från underjordsgruva, kr/ ton nickel. 1976 års kostnadsläge

Gruvbryt- ning Investering 17 000 Kapitalkostnader” 2 100 Driftskostnader: Energi 300 Arbete 1 800 Övrigt 1 400 Summa driftskost- nader 3 500 Summa kapital— och driftskostnader 5 600

a Annuitet vid 10 >/ ränta och 15 år: 0,13. Källa: Egna beräkningar.

Anrikning

11000 1500

400 700 600 1 700

3200

lönsamhetsgränsen ligga vid ca 1,3 % nickel.

F. n. kommer dock ny kapacitet huvudsakligen från nya lateritprojekt. Vid framställning av nickel ur laterit erhålls en något annorlunda kostnadsbild. Beräkningen i tabell 5.7 avser dagbrottsbrytning av 5,5 milj. ton/år med 1 % nickel, vilket ger 40 000 ton nickel per år. Ingen kreditering för biprodukter såsom kobolt eller järn har gjorts. Smältverket förutsätts ligga i direkt anslutning till fyndigheten. Beräkningen avser ett helt nytt projekt. Vid utbyggnad i anslutning till redan befintliga enheter blir kostnaderna avsevärt

lägre.

Transport

2 500 330

10 20 40

70

Smältning Raffine- ring m. m.

27 500 10 000

3 500 1 300

1 800 300 1 700 750 1 600 650

5 100 1 700

8 600 3 000

Eftersom oxidmineral — i motsats till sulfidmineral — inte har något förbränningsvärde måste all energi tillföras som elenergi. Därför svarar energikostnaderna för hela 40 % av den totala produktionskostnaden.

Tabell 5.7 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av nickel ur oxidmalm från dagbrott, kr/ ton nickel. 1976 års kostnadsläge

Gruv- Smältning Transport Summa brytning Investering 14 000 81 000 5 000 100 000 Kapitalkostnader” 1 800 10 500 700 13 000 Driftskostnader: Energi 100 10000 10 10100 Arbete 600 600 100 1 300 Ovrigt 1 000 1 400 200 2 600 Summa driftskostnader ] 700 12 000 310 14 000 Summa kapital- och driftskostnader 3 500 22 500 1 010 27 000

” Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13. Källa: Egna beräkningar.

Summa

65000 8700

2800 5000 4300

20 800

Med de antagna förutsättningarna är endast malmer med nickelhalter över ca 1,5 % brytvärda. Olika biprodukter, framför alltjärn, är dock väsentliga för lönsamheten. Järninnehållet i dessa malmer medför att det ofta är mest lönsamt att framställa ferronickel varvid järninnehållet kan tillgodogöras av stålverken.

5.3.6. Producentsamarbete

Produktionen av nickel är koncentrerad till ett litet antal företag och länder. Detta utgör i och för sig en gynnsam förutsättning för samarbete mellan producenterna. Vad gäller samarbetet mellan länderna kan man dock, mot bakgrund av dessas allmänna politik i dessa frågor, bedöma risken för ett organiserat samarbete i prishöjande syfte som liten. Däremot är det tänkbart att vissa u-länder (Cuba, Mexico och Venezuela) kan komma att samarbeta i fråga om metallframställning. Ett sådant samarbete, som framför allt skulle baseras på Cubas nickelmalmer och Venezuelas tillgång på billig energi, har diskuterats.

De stora nickelproducerande företagen kan antas ha ett visst, åtminstone informellt, samarbete. -Det kanadensiska företaget INCO har sedan länge fungerat som prisledare, och de andra företagen har anpassat sig till INCO:s priser. INCO har fört en tämligen försiktig prispolitik som framför allt syftat till en jämn prisutveckling även när efterfrågan varierat kraftigt. När det har rått brist på nickel och nickelpriset på den fria marknaden stigit kraftigt, t. ex. i samband med de omfattande strejkerna i Canada åren 1969—70, har storföretagen sökt hålla sina priser på en för konsumenterna acceptabel nivå. En återhållande faktor på INCO:s m. fl. företags prispolitik är de stora nickeltillgångar som ligger strax under brytvärdhetsgränsen vid nuvarande priser. Högre priser skulle leda till att dessa tillgångar exploaterades, vilket skulle leda till ett överutbud av nickel och svårigheter att hålla stabila priser. Alternativt skulle det ökade utbudet leda till en bestående prispress på nickelmarknaden och förluster för företagen. Dessa försöker överhuvudtaget att planera sin framtida utvinning med hänsynstagande till alla strategiska faktorer i syfte att behålla sin kontroll över marknaden. Sålunda har de i allt större utsträckning börjat utvinna nickel ur oxidiska förekomster, och de har engagerat sig i utvecklingen av teknologi för utvinning av nickel ur djuphavsnoduler.

Mot denna bakgrund förefaller det troligt att de ledande företagen även i fortsättningen kommer att behålla sitt grepp om nickelmarknaden. Även om risken för direkta avbrott i försörjningen måste bedömas som liten, innebär dock företagskoncentrationen att det är svårt att på förhand veta — och få garantier om — vilken leveranspolitik företagen kommer att föra i bristsitua- tioner.

5.3.7. Sveriges produktion

Någon gruvproduktion av nickel förekommer inte i Sverige, inte heller någon vidareförädling av importerade råvaror. Som nämnts i avsnitt 5.2.4 har dock brytning tidigare skett på ett flertal platser i landet. Inom stålindustrin används en stor mängd gammalt skrot för framställning

av rostfritt stål. Nickelinnehållet i detta skrot har de senaste åren varit 3 000—6 000 ton per år.

i 5.4 Handel

I handeln förekommer nickel i form av malm (1 % Ni), slig (8—12 % Ni), skärsten (20—30 % Ni), nickeloxidsinter(75—90 % Ni), nickelmetall (närmare 100 % Ni), eller ferronickel (20—50 % Ni).

På grund av produktionens geografiska fördelning omsätts en mycket stor del av produktionen i internationell handel. Figur 5.3 och 5.4 illustrerar de

Figur 5 .] Internationella handelsströmmar med nicke/koncentrat är 1974.

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1974.

Från Nya Caledonien

(3,4 milj ton)

Figur 5 .4 Internationella handelsströmmar med obearbetad nickelmetall (legerad + olegerad) år I 975 .

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1975.

internationella handelsströmmarna med nickelkoncentrat resp. nickelmetall. Norges framträdande ställning som importör av nickelkoncentrat (skärsten) och exportör av metall beror på att Norge med sina låga elpriser kunnat bygga upp en betydande förädlingsindustri för koncentrat.

De sista tre—fyra åren har nickelpriset legat stilla på nominellt 19—20 kr/kg. 1 januari 1979 var producentpriset 20 kr/kg, medan det fria marknadspriset var drygt 15 kr/kg. Dock har variationer förekommit. Åren 1969—70 rådde brist på nickel vilket resulterade i mycket höga priser.

Priset på nickel har ända fram till slutet av 1960-talet styrts av INCO, som t. o. m. indirekt kunnat påverka prissättningen på de kvantiteter som Sovjet- unionen vissa år sålt på världsmarknaden. Den sovjetiska prispolitiken har dock successivt skärpts, och numera för man en helt självständig prispolitik. Detsamma gäller det franska företaget Le Nickel.

I enlighet med vad som sagts under 5.3.6 har INCO:s prisledarskap resulterat i relativt stabila realpriser, men företagets dominans har knappast inneburit risker för världens nickelförsörjning. INCO har oftast kunnat föra en sådan investeringspolitik att kapacitetsutnyttjandet alltid legat högt.

Försörjningskrisen åren 1969—1970 berodde i första hand på långvariga strejker i Canada. Strejkerna medförde ett betydande produktionsbortfall och mycket höga priser på den fria marknaden, och gav impulser till vissa företag i andra länder med submarginella tillgångar att exploatera dessa. De kanaden- siska företagens dominans har visserligen avtagit, men INCO kan ännu sägas vara prisledande. Såväl Falconbridge som Le Nickel har under de senaste åren ibland genomfört prishöjningar före INCO, men senare anpassat sig till INCO:s priser.

Nickel noteras sedan april 1979 på Londons metallbörs. De stora produ- centerna fastställer för sin del ett producentpris, som i regel ändras en gång per år. Vid sidan om detta producentpris finns en mindre fri marknad och i och med att de större nickelproducenterna förlorar marknadsandelar kommer prisbildningen möjligen att bli friare. USA:s strategiska lager av nickel har dock hittills haft och kommer även fortsättningsvis att ha en viss prisstabi- liserande effekt. Bl. a. under bristsituationen år 1969 fick nickelföretagen tillstånd att använda de strategiska lagerreserverna.

Tabell 5.8 visar Sveriges utrikeshandel med nickelprodukter.

Av Sveriges import av ferrönickel år 1976 kom 36 % från Grekland och 35 % från Nya Kaledonien. Nickeloxidsinter importerades till 65 % från Australien. Av importen av skrot och obearbetad nickel kom 25 % från Storbritannien (INCO). Importen av plåt och band m. m. kom till 89 % från Nederländerna (se figurerna 5.5 och 5.6).

Det svenska medelimportpriset för obearbetad nickel framgår av figur 5.10. Uttryckt i 1976 års kostnadsnivå har priserna varierat kraftigt med toppar år 1957 och 1970, då medelimportpriset var 32—34 kr/kgjämfört med 18—20 kr/ kg i mitten av 1960- och 1970-talen.

Tabell 5 .8 Sveriges import och export av vissa nickelhaltiga varor åren 1965 och 1975. Tusen ton vara

Ferronickel Nickeloxidsinter Obearbetad nickel och skrot Stång och tråd Plåt och band Rör Anoder

Övrigt

Källa: SOS Utrikeshandel.

1965 1975 Import Export Import Export Ej särredovisat 49,3 0,2 0,6 — 3,0 — 14,0 0,4 15,5 3,6 0,2 0,4 0,3 0,6 0,4 0,4 11,4 1,3 0,1 0,1 0,1 — 0,2 0,1 0,1 0.1 0,1 0,1 0,2 0,1 11 % ** Grekland

, % _

Fr. Oceanien

Dominikanska republiken

Australien

Storbritannien

' Australien

Figur 5 .5 Sveriges import av ferronickel och nickel- oxidsinter är 1976. Totalt 29 633 ton ferronickel samt 4 651 ton nickelox- idsinter.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Figur 5. 6 Sveriges import av obearbetad nickel och nickelskrot är 1976.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Sedan mitten av 1930-talet har världskonsumtionen av nickel ökat med ca 5 % per år. År 1974 varden globala konsumtionen ca 700 000 ton nickelmetall (exklusive nickel återvunnen ur skrot).

De stora industriländerna är också de stora konsumenterna av nickel. Sverige svarade år 1975 för 4 % av den globala konsumtionen (se tabell 5.9).

5.5.3. Användningsområden

Inom industrin används nickel i form av katoder, oxid, kulsinter, ferronickel, skrot, pulver m. m. I västvärlden beräknas år 1974 ca 55 % av industrins nickelbehov (primärmetall) ha kommit från ferronickel, ca 20 % från sinteroxider och resterande 25 % från ren nickelmetall. Det är som nämnts ferronickeln som ökat mest i betydelse.

Nickel används i huvudsak för framställning av stållegeringar. I tabell 5.10 illustreras användningsmönstret under perioden 1955—1975. Som synes svarade det rostfria stålet år 1975 för ca 40 % av västvärldens förbruk- ning.

Den slutliga nickelanvändningen — dvs. de nickelhaltiga legeringarnas destination — har studerats av USBM . Uppgifterna avseende USA i tabell 5.11 visar att transport-, el- och kemisk industri är de viktigaste slutförbruknings— sektorerna. Det är främst användningen inom sektorerna kemi, oljeindustri och byggnadsindustri som har ökat.

Tabell 5.9 Världens konsumtion av primär nickel, länderfördelada

1955 1965 1975 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % USA 100 48 156 36 136 23 Japan 3 2 29 7 90 15 Västtyskland 1 l 5 31 7 43 7 Frankrike 10 5 21 5 39 7 Storbritannien 21 10 37 9 26 4 Sverige 4 2 13 3 22 4 Övriga västländer 13 6 35 8 66 11 Totalt västvärlden 162 78 321 74 422 72 Sovjetunionen inkl. övriga planekonomier 45 22 110 26 167 28 Totalt hela världen 207 100 431 100 589 100

” Inkl. nickelinnehållet i ferronickel och nickeloxidsinter. Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Tabe115.10 Förbrukningen av primär nickel i västvärlden fördelad på viktiga användningsområden. Tusen ton nickelinnehåll

1955 1965 19750

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel

ton % ton % ton % Rostfritt stål 41,0 28 114,5 33 183,6 41 Förnickling 20,0 14 54,5 16 59,0 13 Högnickellegeringar 27,7 16 47,2 14 61,8 14 Konstruktionsstål 24,5 17 43,6 13 45,5 10 Järn— och stålgjutgods 21,8 15 36,4 11 40,0 9 Koppar- och mässings- "produkter 8,2 6 15,5 4 4,5 4 Ovrigt 7,3 4 33,6 9 41,8 9

Totalt 145,5 100 345,4 100 448,2 100

” Preliminär uppgift. Källa: Mitten, Butler, Prist & Co, London.

Tabell 5.11 Nickelförbrukningen (inkl. återvunnen nickel) i USA fördelad på indu- strisektorer. Tusen ton nickelinnehåll

1963 1968 1974

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Kemiindustn' 8,0 5 19,7 11 35,7 15 Petroleumindustri 4,4 3 10,3 6 21 ,3 9 Förpackningar 11,3 8 22,0 13 23,9 10 Transportindustri 38,7 27 49,9 29 49,9 21 Elindustri 14,3 10 18,2 10 30,8 13 Hushållsutrustning 13,3 9 16,4 9 16,5 7 Maskinindustri 16,8 12 11,3 6 16,5 7 Byggnadsindustri 4,5 3 9,3 5 21 ,3 9 Övrigt 34,2 23 17,6 10 21 ,2 9

Totalt 145,5 100 174,7 100 237,1 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Vad gäller ersättningsmaterial för rostfritt stål, som ju är nickelns viktigaste användningsområde, hänvisas till bilaga 2. I sådant stål kan nickel delvis ersättas med mer krom och med mangan. Molybden, kobolt och krom kan delvis ersätta nickel i andra högvärdiga stållegeringar. I de fall där nickel används på grund av sin korrosionsbeständighet kan också titan och vissa plaster användas. I legeringar på nickelbas, i-vilken grupp 5. k. super alloys (superlegeringar) ingår, är nickel dock svårt att ersätta.

5 . 5 . 5 S veriges _ förbrukning

Medan världskonsumtionen av nickel mellan åren 1955 och 1975 ökat med 5 % per år har den i Sverige ökat med ca 9 % per år. Den svenska försörjningsstrukturen illustreras i tabell 5.12.

Nickel används i Sverige främst som legeringsämne för framställning av rostfrittstål, huvudsakligen av typen 18/8, dvs. stål med 18 % krom och 8 % nickel. Nickel ingår även i låglegerade verktygsstål, konstruktionsstål samt gjutgods. Andra viktiga användningsområden för nickel som legeringsmetall äri mynt, magneter, elektriska motståndsmaterial, bimetaller samt i nysilver ochi kontaktmetall för elindustrin. Nickel används dessutom för förnickling och i alkaliska ackumulatorer.

Sverige är för sin nickelförsörjning helt beroende av import. Inget av de länder som exporterar nickelvaror till Sverige kan dock f.n. anses vara politiskt instabilt.

Förbrukningen inom stålindustrin av importerad ferronickel startade år 1964 och har sedan dess ökat kraftigt och uppgick år 1975 till ca 14 000 ton (nickelinnehåll). Stålindustrins förbrukning av importerad nickeloxidsinter uppgår till ca 2 000 ton nickel per år och av obearbetad olegerad nickelmetall till ca 12 000 ton per år.

Förbrukningen utanför stålindustrin uppgick år 1975 totalt till ca 1 600 ton nickelinnehåll. Under de senaste åren har förbrukningen ökat tämligen

långsamt.

Tabell 5.12 Tillförsel och bruttoförbrukning av nickel i Sverige. Tusen ton nickelin- nehåll ___—___!— Tillförsel 1960 1965 1970 1975 _______________————— Importerat rostfritt råstål —0,3 — 0,9 — Ferronickel — 1,1 3,0 13,7 Nickeloxidsinter 1,4 0,4 1,6 1,9 Obearbetat olegerat nickel 8,7 12,9 17,5 12,2 Pulver, fjäll, anoder 0,3 0,4 0,3 0,8 Obearbetat legerat nickel — — —0,1 —0,2 Summa primär tillförsel 10,1 14,8 23,2 28,4 Nickel i gammalt svenskt skrot 0,4 0,4 0,6 0,8 Nickel i importerat skrot 0,8 1,6 5,3 3,7 Summa sekundär tillförsel 1,2 2,0 5,9 4,5 Summa tillförsel 11,3 16,8 29,1 32,9 lagerförändringar m. m. —0,5 0,2 —0,7 —4,3 Summa bruttoförbrukning 10,8 16,5 28,6 28,6 Bruttoförbrukning i stålindustrin 10,0 15,1 27,4 27,0 i övrig industri 0,8 1,4 1,2 1,6 Summa bruttoförbrukning 10,8 16,5 28,6 28,6

___—f_—

Källa: Se bilaga 21.

Närmare två tredjedelar av allt nickel lämnar landet genom export av främst rostfritt stål (se tabell 5.13).

Det rostfria stålet svarar i Sverige för en mycket större andel av nickelförbrukningen än det gör i andra länder. Detta beror givetvis främst på , att rostfritt stål väger förhållandevis tungt i den svenska stålindustrins 3 produktion. ,

Den svenska förbrukningsstrukturen framgår av tabell 5. 14. (Se också figur 5.7.) Beräkningarna utgår ifrån det uppskattade nickelinnehållet i olika stålpro- dukter. Vid de angivna halterna var bruttoförbrukningen år 1974 ca 35 700 ton. Ca 70 % av tillförseln av nickel i stålhalvfabrikat exporteras, varför nettoförbrukningen stannar vid ca 12 000 ton. Av denna nettotillförsel avser ca 70 % rostfrittstål, 18 % legeringar och 11 % övriga ändamål. Fördelnings- uppgifterna enligt olika källor är dock mycket motstridiga. De största skillnaderna föreligger i bedömningen av det rostfria stålets andel. Denna varierar kraftigt över konjunkturcykeln beroende på hur stor del av behovet

Tabe115.13 Brutto- och nettoförbrukning av nickel i stålprodukter. Tusen ton nickelinnehåll 1959/62 1963/66 1967/70 1971/74 Bruttoförbrukning i stålindustrin 9,0 12,3 21,2 27,2 Nickelinnehåll i nettoexport av: rostfritt stål 3,2 7,9 13,2 17,7 övrigt legerat stål 0,1 0,1 0,2 0,2

Nettoförbrukning i stål- produkter 5,7 4,3 7,8 9,3

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 5.14 Nickelförbrukningen i Sverige år 1974. Tusen ton

Rostfritt Snabbstål Verktygs- Övriga Övrig Totalt stål stål stålle- användning geringar Produktion av legerat stål, göt 518,5 33,9 118,7 ' 824,6 — 1 495,7 Dito, handelsfärdigt 319 19 60 488 — 886 Ni-halt, % 10 — _ 0,5 0,5 — Bruttoförbrukning 31 ,9 — 0,3 2,4 l ,4 36,0 Nettoexport av halvfabrikat 231 14,1 Ni-halt, % 10,0 — Ni-innehåll 23,1 — Nettoförbrukning 8,8 — Procentuell fördelning Bruttoförbrukning, ?, 80 Nettoförbrukning, % 71

Källa: Se bilaga 21.

(Bruttoförbrukning (år

1971—74) Nettoförbrukning (år 1970)

Låglegerat stål

Figur 5. 7 Nickelförbruk— ningen i Sverige fördelad efter produkts/ag.

Källa: Se bilaga 21.

Figur 5 .8 Nettoförbruk— ningen av nickel i Sverige är I 970 fördelad på indu- strisektorer.

Källa: Överstyrelsen för Ekonomiskt Försvar

(ÖEF).

[: Elmotstånd, nysilver, förnickling, mynt och batterier

som täcks av skrot samt variationer i lagerställningar.

Med kännedom om stålförbrukningens fördelning på olika näringsgrenar, kan man ungefärligen bedöma var nickel slutligt används. Resultatet av en sådan kalkyl framgår av figur 5.8.

Elektroindustri och kraftverk

”” Massa— och pappersindustri

lllllllllllllllll' Tfansponmedelsindusm

Kemisk industri

11 % . __ Verktygs-, mekanisk och II),; . maskinindustri

Helfabrikatsexport

% Byggnadsindustri

._ 20% 10%

7%

5 .6 Prognoser

5 .6.1 Teknikprognos

Som nämnts tidigare finns det stora nickeltillgångar i de 5. k. djuphavsno- dulerna. Under de senaste tio åren har minst 500 milj. kr. investerats i forsknings- och utvecklingsarbete i samband med nodulerna, främst av företag i USA. Det har utvecklats flera processer för utvinning av metaller ur nodulerna. De återstående tekniska problemen berör insamlingen och uppfordringen av nodulerna till ytan. Den slutliga lösningen kan bli att man skiljer på insamlingen, som t. ex. kan ske genom utrustning som arbetar på havsbottnen med egen kraftförsörjning, och uppfordringen, som kan göras genom pumpning eller hissmudderverk. På havsytan skulle då finnas ett fartyg för vidarebehandling och lagring, varefter nodulerna skulle transpor- teras till land för den slutliga metallurgiska behandlingen. Den mekaniska utrustningens effektivitet och tillförlitlighet kan inte bedömas förrän den testats i full skala under några år, dvs. någon gång efter år 1985 . Kommersiellt inriktad utvinning av noduler kan följaktligen knappast komma i gång förrän under 1990-talet.

Vad gäller den landbaserade nickelutvinningen kan man vänta sig att en allt större del av den framtida produktionen kommer att härröra från lateritmalmer. Eftersom dessa malmer lämpar sig väl för framställning av ferronickel är det troligt att en stor del av den framtida nickelförbrukningen kommer att ske i denna form.

Nickel torde även i framtiden komma att i huvudsak användas för framställning av rostfritt stål. Vissa andra stålsorter kan dock komma att bli relativt sett viktigare än nu. De 5. k. HSLA-stålen (höghållfasta låglegerade stål) med ca 1 % nickelinnehåll väntas få ökad användning. Detta skulle medföra en ökning av nickelförbrukningen. Vidare kommer utvecklingsar- bete att satsas på att minska nickelinnehållet i rostfritt stål. Motivet härför är att nickel, på grund av sitt höga pris, i dag svarar för en ganska stor del av kostnaderna vid framställning av rostfritt stål. Det torde dock inte vara möjligt att ersätta nickel i rostfritt stål med andra legeringsmetaller i någon större utsträckning. Däremot har man lyckats sänka nickelhalten genom tillsats av kväve. År 1985 bör man därför kunna räkna med en nickelhalt på 8 % i stället för tidigare 10 %.

Behovet av nickel kan komma att minska i vissa användningar. Sålunda kommer förbrukningen av nickel i nysilver för telefonväxlar att minska på grund av den redan påbörjade övergången till elektroniska växlar.

I Sverige har forskningsinsatser under det senaste årtiondet lett till att man nu anser att metallinnehållet ide s. k. peridotitema (en bergart)i fjällkedjan är anrikningsbart. Iaboratorieförsök har visat att det går att uppnå höga nickelhalter i koncentrat genom flotation (50 % jämfört med 10—12 % för vanliga sulfidmalmer). Denna ökning av nickelhalten i koncentratet skulle innebära låga transportkostnader och betydande energivinster i de metallur- giska processerna. Dessa skulle dock delvis uppvägas av energiåtgången vid brytning och malning.

Nyligen har något större mängder malm i fjällkedjan brutits och anrik- ningsförsök har urförts i pilotskala. Resultaten har varit goda. Vid den metallurgiska forskningsstationen i Luleå har man kunnat framställa skär-

lUSBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

2 Department of Energy, Mines and Resources: Mineral Policy Series. Nickel. Canada, 1977.

3Metal Bulletin,juli 1976.

sten med 95 % nickelsulfid av nickelkoncentrat från peridotiter.

Den geologiska kunskapen om peridotitema är ofullständig. Under senare år har partier med en nickelhalt på mer än 0,2 % hittats. Eftersom nickel i peridotitema kan vara bundet i flera olika mineral med olika anrikningstek- niska egenskaper är det emellertid av betydelse i vilken form det förekommer. Hittills har man inte funnit några större partier med en nickelhalt över 0,2 % där nickel förekommer i sulfidform (den från anrikningsteknisk synpunkt lämpligaste formen).

5.6.2. Globala prognoser

Den framtida efterfrågan på nickel är i huvudsak avhängig av produktions- utvecklingen för rostfritt stål. Eftersom krom också är en viktig ingrediens i detta stål påverkas nickelefterfrågan även av marknadssituationen för krom. USBMl räknar med att den globala efterfrågan på nickel år 1985" skall vara ca 1,3 milj. ton, medan den år 2000 väntas ligga mellan 1,6 och 2,35 milj. ton. USBM:s prognos sammanfattas i tabell 5.15 (se också figur 5.9).

Det förtjänar att påpekas, att nickel är en av de få metaller för vilka USBM förutser en snabbare efterfrågeökning i USA än i resten av världen. Skillna- den beror främst på att USBM räknar med en snabb ökning av nickelanvänd- ningen iden kemiska industrin i USA. Man tycks utgå från att utvecklingen av nickellegeringar för användning i starkt korrosiva miljöer kommer att ske i USA i första hand.

USBM:s prognos kan jämföras med de bedömningar som gjorts av kanadensiska myndigheter? Enligt dessa skulle den globala gruvproduktio- nen av nickel uppgå till 1 223 000 ton år 1985 och 2 315 000 ton år 2000. Utvinningen av nickel från noduler skulle påbörjas år 1990 och uppgå till 440000 ton år 2000. Enligt USBM skulle gruvproduktionen vara 1 010 000 ton år 1985 och 1 590 000 ton år 2000 (i USBM:s ”sannolika" alternativ).

Andra prognoser pekar också på en högre ökningstakt i förbrukningen än USBM:s prognoser ger vid handen. Sålunda ansåg det franska företaget Société Le Nickel år 1976 att förbrukningen av primär nickel skulle komma att öka med 6,5 % per år och överstiga en miljon ton år 19853. Andra företag i branschen, t. ex. INCO och Amax, har sagt sig räkna med liknande öknings— takter. Denna optimism från företagens sida har emellertid senare dämpats

Tabell 5.15 Global efterfrågan på nickel åren 1973—2000. Tusen ton nickelinnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1973)

1973 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 259 360 (2,8) 420 (1,8) 550 (2,8) 640 (3,4) Resten av världen 741 970 (2,3) 1 190 (1,8) 1450 (2,5) 1 710 (3,1)

Hela världen 1 000 1 330 (2,4) 1 610 (1,8) 2 000 (2,6) i 2 350 (3,2)

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Tusen ton nickel

Nickel ur skrot

Gruvproduktion

200

100

80 60

1935 1945 1955 1965 1975 1985 1995 2000

något.

Enligt vår mening ger USBM:s prognos ett mer trovärdigt intryck än de andra bedömningarna. Detta beror framför allt på att USBM är ensamma om att redovisa en analys av vilka faktorer som kan tänkas påverka efterfrågan. Dessutom är det knappast sannolikt att ökningstakten i förbrukningen fram till år 1985 skulle komma i närheten av den tidigare trenden på 5 % per år, särskilt med hänsyn till att förbrukningen öka'. långsamt sedan år 1973. Vi utgår därför från att nickelefterfrågan år 1985 kommer att vara ca 1,3 milj. ton och år 2000 ligga mellan 1,6 och 2,4 milj. ton.

De brytvärda tillgångarna av nickel räcker mer än väl för att täcka den väntade efterfrågan. Dessutom finns betydande tillgångar som ännu inte är brytvärda, bl. a. i djuphavsnodulerna. .

Sedan år 1973 har efterfrågeutvecklingen varit svag samtidigt som produk- tionskapaciteten ökat betydligt. Detta har medfört ett lågt ka-

Figur 5. 9 Global gruvpro- duktion av och efterfrågan på nickel åren I 935—2000. Tusen ton nickelinnehåll. Semilogaritmisk skala.

Källor: 1935—1973: Metal Statistics Metallgesell- schaft, Frankfurt am Main 1973—2000: USBM: Mineral Facts and Pro- blems, 1975.

jande (under 70 %) de sista åren. Trots detta har stora lager byggts upp hos producenterna.

I framtiden väntas större delen av kapacitetstillskottet komma i gruvor med lateritmalmer (oxidmineral) i de tropiska och subtropiska länderna. Särskilt stor väntas kapacitetsutbyggnaden bli i Indonesien och Filippinerna. Tabell 5.16 visar planerna för kapacitetsutvidgning vid årsskiftet 1976/77.

Av projekten i tabellen är ca 60 % färdiga eller under byggnad. Resten är mer osäkra. Om alla projekten realiseras kommer det nuvarande kapacitetsöverskottet sannolikt att bestå under lång tid framöver.

Om utvinning av nickel från noduler kommer till stånd i större skala skulle detta bidra till att öka kapacitetsöverskottet. Som framhållits bl. a. i kapitel 4 i huvudtexten är det dock osäkert om nodulutvinningen kommer att bli lönsam. De kostnadskalkyler som offentliggjorts ger vitt varierande resultat. Det är framför allt osäkerheten om förutsättningarna för att utvinna mangan ur nodulerna som ger upphov till variationerna. Marginalkostnaden för att ta vara på manganinnehållet anses vara mycket hög. Risken för att nodulutvin- ningen skall komma i gång i stor skala borde dock ha återhållande effekt på de landbaserade producenternas expansionsplaner.

Tendensen till överproduktion av nickel påverkar naturligtvis prisutsikter- na för de närmaste åren. Medan nickelpriset tidigare kunnat hållas tämligen stabilt (med undantag för åren 1969—1970 då strejker i den kanadensiska gruvindustrin orsakade stora prishöjningar) på en nivå som antagligen tillät vissa monopolvinster har det de allra senaste åren pressats ned till en nivå som knappast täcker produktionskostnaderna. Den amerikanska konsultby— rån Charles River Associates (CRA) menar i den prognos som den gjort för

Tabell 5.16 Utbyggnadsplaner för gruvor. Tusen ton nickelinnehåll

Företag land Kapaci- Start tetstill- skott

___—___ Exmibal Lake Izabal, Guatemala 5 1977 Baminco Mineracao Barro Alto, Brasilien 10

CVRD Piaui, Brasilien 6 Cia Niquel Tocantins Niquelandia, Brasilien 5 1978 Instituto de Fomento Ind Cerro Matoso, Colombia 25 1979 Cubaniquel Punta Gorda, Cuba 36 1985 Larco Larymna, Grekland 16 Feni-Ruduici Kavadarci, Jugoslavien 30 1978 Projmetal Kosovo, Jugoslavien 5 1977 Amax/Endeavor Oil Forrestania, Australien ? 1980 Western Selcast/ MIM Agnew, Australien 5 1978 Int Nickel Indonesia Soroako, Indonesien 10 1978 PT Pacific Nickel Indonesia Gag Island, Indonesien 45 Indonesian Nickel Devel. Co. Gebe Island, Indonesien 10 1980 Indonesian Nickel Devel. Co. Halmahera Island, Indonesien 5 Cofremmi/Patino Sommeni, Nya Kaledonien 10 INCO _Goro, Nya Kaledonien 20 1977 Atlas Consolidated Palawan Island, Filippinerna 10 Rio Tuba Mining Palawan Island, Filippinerna ? 1978

___—x Källa: Engineering and Mining Journal,januari 1977.

l l l l l l l

vår räkningl att nickelpriserna år 1985 kommer att ligga på ungefär samma nivå realt sett som år 1974 (ca 20 000 kr/ton i 1976 års penningvärde, vilket ungefär motsvarar 23 000 kr/ton i 1978 års penningvärde). Härvid hänvisar CRA till att konkurrenssituationen i nickelindustrin innebär att producent- priserna inte automatiskt påverkas av ökningar i produktionskostnaderna (dvs. att monopolvinsterna skulle kunna absorbera kostnadsökningar). Produktionskostnaderna kan nämligen väntas öka som en följd av de högre energipriserna. Detta gäller särskilt för framställning av ferronickel ur lateritmalmer. Om de producenter som huvudsakligen baserar sin produk- tion på lateritmalmer (t. ex. det franska företaget Société Le Nickel) skall kunna nå full kostnadstäckning måste priset gå upp till nästan 30 000 kr/ton. Eftersom ungefär hälften av världsproduktionen kommer från lateritmalmer är det svårt att se hur en prishöjning skall kunna undvikas.

Mot denna bakgrund bedömer vi det som troligt att priset år 1985 kommer att ligga i intervallet 25 000—30 000 kr/ ton i 1976 års penningvärde (motsvarar ungefär 29 000—35 000 kr/ ton i 1978 års penningvärde). Eftersom lagren av nickel är stora och det finns ett betydande överskott på produktionskapacitet är det dock troligt att priset kommer att närma sig denna nivå först ett par år in på 1980-talet. En osäker faktor när det gäller prisutvecklingen är att nickel från april 1979 noteras på metallbörsen i London. Tillkomsten av denna nya marknad skulle kunna göra det svårare för de dominerande företagen att hålla stabila priser.

Vi utgår från att utvinning av nickel ur djuphavsnoduler inte kommer att påverka priset före år 1985. På längre sikt kan det finnas anledning att beakta effekterna av en eventuell nodulutvinning i större skala. Denna skulle kunna medföra att den övre gränsen för prisintervallet sänks något mot slutet av seklet. Mot bakgrund av den betydande osäkerheten beträffande nodulex- ploateringens ekonomi väljer vi dock att anta samma prisintervall för år 2000 som för år 1985.

Prisprognosen illustreras i figur 5.10. Där visas också den historiska utvecklingen av nickelpriset. Åren 1954—1959 och 1969—1970 rådde brist på nickel och konsumenterna fick sig tilldelade vissa mängder till priser under de gällande (mycket höga) marknadspriserna.

5.6.3. Prognoser för Sverige

F. n. känner man inte till några med säkerhet brytvärda nickeltillgångar i Sverige, men möjligheterna att hitta sådana bedöms som goda.

Det faktum att nickelmalm bryts i Finland inom en geologisk zon som sannolikt sträcker sig under Bottenviken och in på svenska fastlandet talar för att det skulle finnas brytvärda tillgångar. Söder om Skellefteå, i Lappvattnet, har också en del fyndigheter påträffats. Dessa undersöks nu närmare av SGU på uppdrag av nämnden för statens gruvegendom. Förmodligen är fyndighe- terna ganska små, vilket innebär att nickelhalterna måste vara höga för att en exploatering skall vara möjlig.

Nickel finns också, som redan framhållits, i de 5. k. peridotitema i fjällkedjan samt i alunskiffrarna. Tabell 5.17 visar den potentiella nickelpro- duktionen från de olika kända fyndigheterna. Antagandena beträffande

1 CRA: Price Forecasts to 1985 of Major Minerals and Metals, 1975 (stencil).

Figur 5 . l 0 Nicke/priser åren 1950—2000. Års- genomsnitt av svenska importpriser. K r/ ton i 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Utrikeshandel 1950—1975.

Kr/ton

30000

20000

10000 _ Genomsnitt av total import

......" Genomsnitt inom tilldelning

1955 1965 1975 1985 1995 2000

produktionsvolymer i tabellen härstammar såvitt gäller alunskiffrarna från ansökningar till regeringen om undersökningskoncession medan de i övrigt bygger på egna beräkningar med utgångspunkt från uppgifter från framför allt SGU. En eventuell utvinning av nickel ur alunskiffer förutsätter antagligen att priserna på de övriga mineral- och energiråvaror som ingår i skiffern utvecklas i positiv riktning (för projekten). Det utvecklingsarbete som nu pågår i syfte att ta fram processer för att utvinna de olika värdefulla beståndsdelarna ur skiffern kommer, när det har framskridit längre, att ge bättre underlag för en bedömning av alunskifferexploateringens lönsamhet. Energi- och miljöpolitiska ställningstaganden kommer också att påverka förutsättningarna för brytning av alunskiffern.

Vad gäller peridotitema finns det anledning att ge en redovisning av de

Tabell 5.17 Potentiell nickelproduktion vid brytning av vissa kända fyndigheter

Fyndighet Malmpro- Nickelhalt Nickelpro- duktion i malmen duktion milj. ton/år i % ton/år

Peridotiter i fjällkedjan 5 0,2 7 500 Lappvattnet 0,5 1,0 4 000 Alunskiffer i Ranstad 1 0,02 150 Alunskiffer i Närke 2 0,02 300 Alunskiffer i Skåne 2 0,025 400

ekonomiska förutsättningarna för en utvinning, framför allt med hänsyn till att projektet är mindre allmänt bekant än t. ex. alunskifferprojekten.

För att nickelutvinnignen ur peridotitema skall bli lönsam krävs att man bryter mycket stora volymer. I de mycket preliminära planer som skisserats i samband med anrikningsförsöken har man räknat med en råmalmsproduk- tion på ca 5 milj. ton per år, vilket skulle ge ca 7 500 ton nickel och 350 ton kobolt. Dessutom skulle förmodligen vissa mängder magnesium, ädelmetal- ler och koppar utvinnas. I det följande bortses från värdet av dessa biproduk- ter.

Det är ytterst vanskligt att ge en någorlunda säker bild av peridotitexploa- teringens lönsamhet. Den kalkyl som redovisas i tabell 5.18 får därför endast uppfattas som ett räkneexempel. Alla kostnader och intäkter räknas i 1976 års penningvärde. Vi utgår från att exploateringen skeri form av ett dagbrott med en brytning av 5 milj. ton malm per år (härtill kommer gråbergskvantiteter som måste flyttas). Malmen antas innehålla 0,2 % nickel och 0,01 % kobolt. I anslutning till gruvan anläggs ett anläggningsverk där 23 000 ton koncentrat med 33 % nickel framställs per år. Sligen transporteras 40 mil med lastbil till ett smältverk (Rönnskär) där skärsten med nickel och kobolt framställs.

Tabell 5.18 Kostnader och intäkter för framställning av nickel och kobolt ur peridotiter. Räkneexempel i 1976 års penningvärde

Milj. kr/år Kr/ton malm

Intäkter 7 500 ton nickel a 25 kr/kg 187,5 37,5 350 ton kobolt a 60 kr/kg 21,0 4,2 Summa intäkter 208,5 41,7 Driftskostnader Brytning av 5 milj. ton malm

ä 6 kr/ ton 30,0 6,0 Anrikning av 5 milj. ton malm

a 8 kr/ton 40,0 8,0 Transport av 23 000 ton slig

40 mil a 20 öre/tonkm 1,84 0,37 Smältning av 23 000 ton slig

a 400 kr/ ton 9,20 1,84 Raffinering av ca 100 000 ton

skärsten ä 1 000 kr/ton 10,0 2,0 Summa driftskostnader 91,04 18,21 Täckningsbidrag 1 17,46 23,49 K apitalkostriad" 91,0 18,20 Överskott 26,46 5,29

___—— ” Annuitet 0.13 - 700 milj. kr vid 10 % ränta och 15 års avskrivningstid.

Källa: Egna beräkningar.

Huruvida skärstenen borde förädlas ytterligare är osäkert. Den torde annars vara lätt att sälja på den internationella marknaden. Såväl i Finland som i Norge finns ledig kapacitet.

Investeringarna i gruva och anrikningsverk har uppskattats till ca 500 milj. kr. Häri ingår kostnader för tio mils vägförbindelse och framdragning av elkraft. Investeringarna i metallframställning har kostnadsberäknats till ca 200 milj. kr. Elpriset har antagits vara 7 öre per kWh.

Intäktsberäkningen bygger på ett hickelpris på 25 kr/kg och ett koboltpris på 60 kr/kg (jämför avsnitt 5.6.2 och avsnitt 8.6.2 i bilaga 8).

Som framgår av tabellen ger vårt räkneexempel ett visst överskott. Osäkerheten i beräkningarna har redan framhållits. Den viktigaste posten är naturligtvis kapitalkostnaderna. Om dessa skulle visa sig vara 25 % högre förbyts överskottet iett underskott. Dessutom har förräntningskravet kanske satts för lågt, trots att vi räknar med real ränta. Vidare har vi inte räknat med några kostnader för investeringar i samhällsbyggnad. Storleken av dessa kostnader är beroende av den exakta lokaliseringen av brytningen. Vi har inte heller tagit hänsyn till miljöeffekterna av en exploatering. På plussidan kan noteras att vi inte räknat med några intäkter på grund av försäljning av biprodukter. Dessa bör ge åtminstone något bidrag till täckningen av kapitalkostnaderna. Vi har också räknat med låga nickel- och koboltpriser (den nedre gränsen i de förutsedda prisintervallen år 1985 har tagits till utgångspunkt för beräkningarna). Slutligen har vi inte tagit hänsyn till den troliga samhällsekonomiska nyttan av ökad sysselsättning i Norrlands inland och av en förbättrad försörjning med nickel och kobolt. I en slutlig bedömning av projektet borde enligt vår mening även dessa faktorer beaktas.

Slutligen bör ytterligare en osäker faktor, som kan verka både i negativ och positiv riktning nämnas. Peridotiterna är som redan påpekats mycket ofullständigt undersökta. Det är därför mycket svårt att på förhand bedöma vad som är ett realistiskt antagande beträffande malmens nickelhalt. Figur 5.11 visar hur produktionskostnaderna enligt våra antaganden varierar med malmens nickelhalt. Kobolthalten har genomgående antagits vara 0,01 %.

Förbrukningen av nickel i Sverige i framtiden är beroende av två huvud- faktorer, nämligen produktionen av legerat stål, särskilt rostfritt stål, och nickelinnehållet i detta stål.

I bilaga 2 har vi redovisat våra antaganden beträffande dessa två huvudfak- torer. Sålunda antar vi att genomsnittshalten av nickel i rostfritt stål fram till år 1985 kommer att minska från tidigare 10 % till 8 % och därefter vara oförändrad. I övrigt räknar vi inte med några förändringar av nickelhalten i olika stålsorter. Våra antaganden beträffande produktionen och förbrukning- en av de specialstål som innehåller nickel i framtiden framgår av tabell 5.19.

Förbrukningen av nickel i stålindustrin väntas till ca 12 % komma från skrot. Resten skulle fördelas ungefär lika mellan ferronickel/nickeloxidsinter och nickelmetall (med en liten övervikt för ferronickel/nickeloxidsinter). Tabell 5.20 visar den väntade fördelningen. Vad gäller förbrukningen av nickel utanför stålindustrin utgår vi från att denna kommer att minska från ca 1 400 ton åren 1973/75 till 1 000 ton år 1985 och år 2000.

Kr/kg

40

30

20

10

0,1 022

Tabell 5.19 Produktion och förbrukning av legerat stål I Sverige åren 1973/75—2000. Tusen ton

1973/ 75 Rost- fritt stål Råstålsproduktion 470 Nettoimport av råstål 1 Tillförsel av råstål 471 Tillverkningsförluster och lagerändringar 193 Leveranser av handels- färdigt stål (= brutto- förbrukning) 278 Nettoexport av handels- färdigt stål 196 Nettoförbrukning 82

Annat legerat stål

920

926

376

550 129

421

0,3 Nickelhalt i procent

1985 Rost- fritt stål

470-600 0

470—600

180—235

290—365 185—270

95-105

Annat legerat stål

930—1 770 0

930—1 770

350— 675

580—1 095 50— 500

495— 530

Källa: Handelsstålsutredningen (SOU 1977:15), se i övrigt bilaga 21.

Figur 5 . I I Kostnad för utvinning av nickel ur peri- dotiter vid olika nicke/hal- ter i malmen. K r/kg nickel i 1976 års penningvärde. Räkneexempel.

2000 Rost- fritt stål

470—600 0

470—600

165—210

305—390

165—280

110—140

Annat legerat stål

930—2 640

930—2 640

315— 905

615—1 735 100—1 160

575— 715

Med utgångspunkt från dessa antaganden erhålls den utveckling av bruttoförbrukningen som redovisas i tabell 5.21 och figur 5.12.

Som framgår av tabellen räknar vi med att nickelförbrukningen kommer att minska eller endast öka långsamt i framtiden. Detta beror framför allt på den väntade sänkningen av nickelhalten i rostfritt stål. Även om nickelinne- hållet i rostfritt stål mot förmodan inte skulle minska skulle förbrukningen ändå öka mycket långsamt.

Vad gäller nettoförbruk ningen utgår vi från de antaganden som redovisats i bilaga 2, dvs. att förbrukningen av samtliga stålsorter kommer att öka med 1,5—2,1 % per år mellan åren 1973/75 och 1985,samt med 1—2 % per år under perioden 1985—2000. Vi antar dessutom att nettoförbrukningen i andra användningar minskar proportionellt till bruttoförbrukningen. Nettoförbruk— ningen skulle då bli 9 900—10 600 ton år 1985 och ll 500—14 100 ton år 2000, jämfört med 10 500 ton åren 1973/75. Det bör understrykas att nettoförbruk- ' ningen av nickel har jämförelsevis liten betydelse från mineralpolitisk synpunkt, eftersom den endast uttrycker hur mycket nickel i form av halvfabrikat av stål vi konsumerar. Marknaden för halvfabrikat av stål kan i de allra flesta fall ses som helt oberoende av nickelmarknaden och är knappast möjlig att påverka genom mineralpolitiska åtgärder som har sin utgångs- punkt i förhållanden på den senare marknaden.

Tabell 5.20 Bruttoförbrukning av nickel i den svenska stålindustrin åren 1973/ 75—2000. Tusen ton nickelinnehåll

1973/ 75 1985 2000 Ferronickel och nickeloxidsinter 17,0 l6,0—18,7 16.1—22,2 Nickelmetall 11,8 6,0—9,0 7,0—10,0 Skrot 3,4 3,0— 3,9 3,2— 4,4 Summa 32 ,2" 25 ,O—32,6 26 ,3—36,6

" I denna tabell har ingen hänsyn tagits till lagerförändringar varför summan inte helt stämmer med summan i tabell 5.21.

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 5.21 Bruttoförbrukning av nickel i Sverige åren 1973/75—2000. Tusen ton nickelinnehåll 1973/75 1985 2000 Rostfritt stål 27,8 23 ,2—29,2 24,4—31 ,2 Övrigt legerat stål 1,7 1,8— 3,4 1,9— 5,4 Andra användningar 1,4 1,0 1,0 Summa 30,9 26,0—33,6 27,3—37,6

Källa: Se bilaga 21.

T_usen ton nickel 40 l ' f " I I , I [I [I 'I 30 I I _— ä . _—_-- ___-__ Bruttoförbrukning 20 * a I **.- " *e— o *s*—-,, ___-" 10 *—_o'

Nettoförbrukning

Figur 5 . 12 Förbrukning av nickel i Sverige åren I 95 9—2000. Tusen ion nickelinnehåll.

1955 1965 1975 1985 1995 2000 Källa: Se bilaga 21.

5.6.4. Slutsatser

Den globala efterfrågan på nickel väntas öka i ganska måttlig takt (knappt 3 % per år fram till år 2000). De brytvärda tillgångarna anses vara fullt tillräckliga » för att klara av denna efterfrågeökning. F. n. finns ett överskott på produk- tionskapacitet för nickel. Denna överskottskapacitet kan väntas i viss mån motverka tendenser till prishöjningar under tiden fram till år 1985. På grund av ökade produktionskostnader bedömer vi emellertid en viss prishöjning som sannolik.

I Sverige väntas bruttoförbrukningen av nickel minska något eller öka endast långsamt på grund av minskad nickelhalt i rostfritt stål. Nettoförbruk- ningen väntas vara ungefär konstant. Eftersom Sverige förbrukar mest nickel per capita i världen (vilket är en följd av den höga produktionen av rostfritt stål i vårt land) finns det ändå anledning att hålla försörjningssituationen under kontinuerlig uppsikt. Man kan visserligen förutse att nickelmarknaden under de närmaste decennierna kommer att präglas av tendenser till överpro- duktion, bl. a. på grund av den potentiella produktionen från djuphavsnodu- ler. Det kan dock inte uteslutas att tillfälliga försörjningsstörningar kan

inträffa. Strejkerna i den kanadensiska gruvindustrin åren 1969/70 ledde till mycket kraftiga prishöjningar,och om inte lagren av nickel varit mycket stora hade strejkerna under 1978—1979 kanske fått samma effekt.

Mot denna bakgrund är möjligheterna att utvinna nickel i Sverige av särskilt intresse. Såvitt nu kan bedömas finns det tre potentiella försörjnings- källor för nickel i Sverige, nämligen alunskiffrarna, peridotitema i fjällkedjan och nickelfyndigheter av mer traditionell typ i Västerbotten. Gemensamt för alla alternativen är att de ekonomiska förutsättningarna för produktion av nickel ännu är oklara. Förutsättningarna tycks dock vara mest gynnsamma i fjällkedjan. Vad gäller alunskiffrarna är en eventuell exploatering avhängig av energi- och miljöpolitiska ställningstaganden. Hänsyn till den yttre miljön kan också lägga hinder i vägen för nickelutvinning i ljällen.

Bilaga 6 Molybden

Molybden (kemisk beteckning Mo) är en av ferrolegeringsmetallerna. Det har hög specifik vikt, hög smältpunkt och hög ledningsförmåga för både värme och elektricitet. Som legeringstillsats vid stålframställning ger det stålet ökad seghet, hållfasthet och korrosionsbeständighet. Molybden ingår också i vissa värmeresistenta legeringar och har i ren form användning bl. a. som motståndselement i ugnar för höga temperaturer.

Flera olika molybdenmineral förekommer i naturen, men endast ett av dem, molybdenglans eller molybdenit (MoSz), svarar för praktiskt taget all kommersiell utvinning. Ca 55 % av allt molybden kommer från gruvori vilka molybden är huvudprodukten, medan resten i huvudsak utvinns som biprodukt vid brytning av porfyriska kopparmalmer.

] tabell 6.1 redovisas vissa uppskattningar av de upptäckta brytvärda tillgångarna.

USBM beräknar de nuvarande tillgångarna till ca 6 milj. ton, vilket motsvarar över 80 års förbrukning på nuvarande nivå. Bundesanstalt fur Geowissenschaften und Rohstoffe (BGR) i Västtyskland redovisar mer ingående tillgångsberäkningar och uppskattar de totala tillgångarna till ca 8,8

Tabell 6.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av molybden

1950 1968 1973

Upptäckta brytvärda tillgångar,

tusen ton molybden 4 000 4 900 6 000 Gruvproduktion, tusen ton molybden/år 16 65 72 Antal årsproduktioner vid resp.

produktionsnivå 247 76 83

Källor: 1950: Resources for freedom (”Paley-rapporten”). Washington DC 1952 (en- dast västvärlden). 1968 och 1973: USBM: Mineral Facts and Problems, 1965 och 1975.

' Bundesanstalt ftir Geo- wissenschaften und Roh- stoffe: Untersuchungen iiber Angebot und Nach- frage mineralischer Roh- stoffe. Vl. Molybdän. 1975.

2 Sutulov, Molybdenum and Rhenium, Concep- cion, Chile, 1976.

milj. ton]. BGR gör sannolikt att det utanför Nordamerika finns väsentligt större molybdenresurser än USBM uppger(4,7 milj. ton mot endast 2 milj. ton enligt USBM). Chile anges t. ex. av USBM disponera ca 0,8 milj. ton, medan BGR beräknar tillgångarna till 2,1 milj. ton. Enligt Sutulov2 uppgår de upptäckta brytvärda tillgångarna till 8,24 milj. ton. Även Sutulov utgår från högre siffror för Chile än vad USBM gör.

Ca två tredjedelar av tillgångarna ingår som beståndsdel i kopparmalmer, medan de rena molybdenfyndigheterna således svarar för ca en tredjedel. Förbättringar av tekniken för utvinning av kopparmalmernas molybdenin- nehåll har bidragit till en ökning av de brytvärda tillgångarna under senare år. Möjligen är inte den nyöppnade mycket stora Hendersongruvan i Colorado i USA medräknad i refererade uppskattningarna. I denna gruva bryts enbart molybden.

I tabell 6.2 redovisas tillgångarnas och produktionens länderfördelning. Som framgår är USA dominerande såväl vad gäller tillgångar som produktion. De enda övriga producentländerna av betydelse är Canada, Chile och Sovjet- unionen. Brytning av molybden förekommer numera inte i Västeuropa sedan Knabengruvan i södra Norge med en halt i malmen av 0,1—0,2 % molybden lades ned år 1973.

6.2.3. De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

Tillgångsberäkningarna utgår från rådande priser. Vid en höjning av priserna kan man därför räkna med att de brytvärda tillgångarna ökar väsentligt. Beräkningar utförda av USBM (Commodity Statement on Molybdenum, 1974) tyder på att en realprishöjning på 10 % skulle öka tillgångarna med 20 a 30 %. Eftersom ungefär två tredjedelar av molybdentillgångarna finns i komplexmalmer (främst tillsammans med koppar), påverkar även prisut-

Tabell 6.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1973

Upptäckta bryt- Gruvproduktion Antal års- värda tillgångar produktioner __ _ vid 1973 års Tusen ton Andel Tusen ton Andel produk- Mo-inne- % Mo-inne- % tionsnivå håll håll

USA 2 965 49 52,6 64 56 Sovjetunionen 908 15 8 ,5 10 107 Canada 863 14 12,5 15 69 Chile 817 14 5,9 7 138 Kina 227 4 1,5 2 151 övriga 213 4 1,2 2 177

Totalt 5 993 100 82,2 100 73

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

vecklingen på t. ex. koppar mängden brytvärd molybden. En prishöjning på koppar leder till en betydande ökning av molybdentillgångarna. Osäkerheten i detta slag av beräkningar bör naturligtvis understrykas.

6.2.4. Sveriges tillgångar

; 1 Sverige har under senare år smärre molybdenfyndigheter påträffats i framför . alltArjeplogs kommun. Alunskiffer innehåller molybden (0,03 % iBillingen, , varav dock bara en del skulle kunna utvinnas med nu tillgänglig teknik).

6.3.1. Produktionsteknik

Som tidigare nämnts kommer ca hälften av molybdenproduktionen från koppargruvor.

1 figur 6.1 visas hur olika molybdenprodukter framställs. Den molybdenit som erhålls genom flotationsanrikning rostas för att avlägsna svavlet. Därvid erhålls molybdentrioxid (MoOJ), som är mellanprodukt för all vidareföräd- ling. Denna molybdentrioxid används till en del direkt av stålverken, medan merparten briketteras eller konverteras till ferromolybden för användning i stålverk eller gjuterier. En del av den tekniska oxiden renas på våtkemisk väg till ren molybdentrioxid, som med vätgas reduceras till molybdenpulver, vilket sedan utnyttjas till olika speciallegeringar och till ren molybdenme- tall.

* 6.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Under perioden 1951—1963 ökade världens gruvproduktion av molybden med i genomsnitt 5,4 % per år. Under den därpå följande tioårsperioden (1964—1974) var den årliga ökningen i genomsnitt 6,4 %.

Molybden återvinns inte rent ur skrot. Eftersom molybden ingår som en beståndsdel i bl. a. rostfritt stål, kan en mindre del av stålindustrins molybdenbehov täckas genom användning av gammalt rostfritt skrot som innehåller molybden. I Sverige uppskattas tillförseln via gammalt skrot till minst 150 ton, vilket motsvarar ca 3 % av bruttoförbrukningen under senare år. De senaste åren har den globala gruvproduktionen varit drygt 80 000 ton per år.

* 6.3.3 Produktionens länderfördelning

Som framgick av tabell 6.2 är USA det dominerande producentlandet vad gäller molybden. Av tabell 6.3 framgår att den relativa fördelningen mellan [ olika länder förändrats mycket litet sedan år 1968. Chiles produktionsandel * har dock ökat kraftigt.

I stor utsträckning sker den vidare bearbetningen av sligen till molybden- trioxid, ferromolybden etc. i produktionsländerna. Viss vidare bearbetning förekommer också i Västeuropa och Japan. Chile och USA exporterar en del molybdenslig.

MoSz-koncentrat

rostning

teknisk MoO3

sublimering

kemiskt ren MOO3

+ järn ev. efter— _ rostning reduktion med + binde— vätgas eller kol medel i

ferro— molybdenpulver molybden

sintring el. smältning

%

molybdenlegeringar, karbider m. m.

+ kalk

MoOg- briketter

pelle— tise— en— molybdat salter

järn— och stålindustrin "!

Fi

flyg- verk— elektro— glas- och tillverk- och rymd- stads- industri keramisk ning _av industri lndu— industri godnings- stri amnen

kemisk industri

halvfabrikat och produkter av molybden

_

katalysa- pigment lOl'El'

Figur 6.1 Framställning och användning av molybden.

Tabell 6.3 Världens gruvproduktion av molybden. Ton molybdeninnehåll

1968 1974 Ton % Ton % USA 42 440 64 50 954 60 Canada 9080 14 13455 16 Chile 3 860 6 9 777 11 Övriga 1 690 2 1 070 1 Totalt västvärlden 57 070 86 75 256 88 Sovjetunionen 8 000 12 8 818 10 Kina 1 080 2 1 500 2 Totalt hela världen 66 150 100 85 579 100

Källa: 1968 USBM: Mineral Facts and Problems, 1970. * 1974 Sutulov: a. a.

Tabell 6.4 Västvärldens största molybdenproducerande företag är 1974

Företag Produktion Andel ton % Climax Molybdenum Co (Amaxkoncernen), USA 28 650 38,2 Codelco (statsägt företag), Chile 9 757 13,0 Duval Corp, USA 8 095 10,8 Placer Development Ltd, Canada 5 466 7,3 Molybdenum Corp of America, USA 5 080 6,8 Kennecott Copper Corp, USA 4 678 6,2 Brenda Mines Ltd (Noranda) Canada 3 310 4,4 Summa 65 036 86,7

Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe”. VI Molybdän.

6.3.4. F öretagsstruktur

Brytningen av molybden är starkt koncentrerad till ett fåtal företag. 1 tabell 6.4 visas de största företagens andelar av västvärldens produktion.

Som framgår av tabellen intar det amerikanska företaget Climax Molyb- denum Co en dominerande ställning på marknaden och det fungerar också sedan länge som prisledare. Företagets ställning på marknaden kommer att förstärkas ytterligare, när den nya gruvan Henderson Mine i Colorado kommer upp i full produktion. Gruvan, vars igångsättning har försenats i förhållande till planerna, började producera i slutet av år 1976 och beräknas år 1980 ha en produktion av nästan 25 000 ton molybden om året!. Climax ställning som prisledare stärks också av att företaget utvinner molybden enbart från gruvor där molybden är huvudprodukten, vilket ger Climax större rörelsefrihet än andra företag (Kennecott, Duval, Codelco), som utvinner molybden i samband med anrikning av kopparmalm. Climax prispolitik tycks

' Metal Bulletin, 15 juli 1977.

' Bundesanstalt ftir Geo- wissenschaften und Roh- stoffe: Untersuchungen iiber Angebot und Nach- frage mineralischer Roh- stoffe. VI Molybdän. USBM: Molybdenum.

ha gått ut på att så långt möjligt hålla ett stabilt molybdenpris.

Produktionen av molybdentrioxid och ferromolybden är inte fullt lika koncentrerad till' ett fåtal företag som brytningen av molybden. Samma företag som är dominerande på brytningssidan dominerar dock även framställningen av oxid och ferromolybden.

6.3.5. Kostnadsstruktur

Uppgifter om kostnaderna vid molybdenproduktion är svårtillgängliga, vilket förmodligen beror på att företagskoncentrationen är stor och uppgifter om kostnader för olika arbetsmoment därför har stor strategisk betydelse för företagen. Med utgångspunkt från vissa offentliga källor' kan man dock utföra beräkningar som ger det resultat som framgår av tabell 6.5. Beräk- ningarna hänför sig till en hypotetisk produktionsenhet, ett dagbrott med en halt av 0,2 % molybden i malmen och en brytning av storleksordningen 10 milj. ton malm om året, anrikning och oxidframställning. Det har inte varit möjligt att dela upp kostnaderna i olika kostnadsslag. Ingen kreditering har skett för värdet av biprodukter (koppar, wolfram, tenn, rhenium). Det bör understrykas att exemplet är rent hypotetiskt och endast kan illustrera relativa storleksordningar.

Röstningen av molybdenkoncentrat till molybdentrioxid svarar för ca 10 % av priset på molybden i koncentrat. En vidare förädling av trioxiden till ferromolybden ökar kostnaden med ca 25 % (räknat i molybdeninnehåll). Det framgår också av exemplet att produktionen är mycket kapitalkrävande. Nästan hälften av kostnaderna är kapitalkostnader.

Kostnaderna varierar naturligtvis starkt beroende bl. a. på molybdenhalten i den malm som bryts, gruvornas storlek m.m. Vårt exempel gäller en mycket stor gruva. En stor del av världens molybdenproduktion kommer dessutom från gruvor där molybden erhålls som en biprodukt vid koppar- brytning. För dessa gruvor, i vilka malmens molybdeninnehåll ofta är mycket lågt, gäller givetvis helt andra kostnadssamband.

6.3.6. Samarbete mellan producenter

Produktionen av molybdenslig är koncentrerad till ett litet fåtal länder (USA, Canada, Chile). Detta skulle i förening med företagskoncentrationen kunna

Tabell 6.5 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av molybdentrioxid, kr/ton molybden. 1976 års kostnadsläge

Gruv- Anrikning Oxidfram- Totalt brytning ställning Investering 4! 600 39 900 13 500 95 000 Kapitalkostnader” 4 800 4 600 1 500 10 900 Driftskostnader 7 800 3 800 1 600 12 500 Summa 12 600 7 700 3 100 23 400

" Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13. Källa: Egna beräkningar.

utgöra en gynnsam förutsättning för kartellbildning. Företagen, framför allt Climax, har i första hand strävat efter att hålla stabila priser. Möjligheterna att genomföra större prishöjningar begränsas av att wolfram är ett bra substitut till molybden och av att det finns stora tillgångar, framför allt i Canada, som skulle bli brytvärda vid högre priser.

6.3.7. Sveriges produktion

Brytning av molybdenmalm förekommer inte i Sverige. Vid Ferrolegeringar Trollhätteverken AB:s anläggningar i Trollhättan produceras årligen ca 2 500 ton molybdentrioxid. Ca 1 500 ton härav konverteras till ferromolybden medan återstoden säljs direkt till stålverken. Produktionen täcker ungefär hälften av den svenska förbrukningen av ferromolybden. Även vid Avesta Jernverk fanns ett ferromolybdenverk, baserat på slig från Knaben, men tillverkningen har numera upphört (se 6.2.2).

7.2.1. Totala brytvärda tillgångar

De beräkningar av världens wolframtillgångar som gjorts får betraktas som mycket osäkra. I alla publicerade beräkningar har planekonomiernas till- gångar fått uppskattas. Eftersom planekonomierna förmodligen har en mycket stor del av världens tillgångar utgör detta en allvarlig felkälla. I tabell 7.1 redovisas beräkningar som gjorts av US Geological Survey.

Tabell 7.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av wolfram __,___________—__————_

1973 1977 ___?________._——————— Upptäckta brytvärda tillgångar 1 780 1 820

tusen ton wolfram Gruvproduktion, tusen ton wolfram/år 39 43 Antal årsproduktioner vid resp. produk-

tionsnivå 46 42. ”(_/___— Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975, och Mineral Commodity Summaries, 1978.

Tabell 7.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1973

Upptäckta bryt- Gruvproduktion Antal års- värda tillgångar produk- tioner vid Tusen ton Andel Tusen ton Andel 1973 års wolfram- % wolfram- % produk- innehåll innehåll tionsnivå Kina 953 54 8.0 21 119 Canada 216 12 2,1 5 103 Sovjetunionen 159 9 7,4 19 21 Nordkorea 113 6 2,2 6 51 USA 108 6 3,4 9 32 Sydkorea 46 3 2,3 6 20 Bolivia 39 2 2,2 6 18 Australien 35 2 1,2 3 29 Burma 32 2 0,5 1 64 Brasilien 18 1 1,0 2 18 Thailand 18 1 2,6 7 7 Övriga 43 2 5,8 15 7 Totalt 1 780 100 38,7 100 47

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

7.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

Av tabell 7.2 framgår att drygt hälften av de totala brytvärda tillgångarna finns i Kina. Andra länder med stora tillgångar är Canada, Sovjetunionen, Nordkorea och USA. I förhållande till produktionen är det främst Kina, Canada och Nordkorea som har betydande tillgångar. Dessa länder skulle följaktligen, åtminstone i teorin, ha störst möjlighet att öka sin produk- tion.

7.2.3. De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

USBM har gjort beräkningar över hur de brytvärda tillgångarnas storlek förändras vid olika prisnivåer. Enligt dessa beräkningar skulle en prisökning på wolfram med 95 % ge upphov till en ökning av de brytvärda tillgångarna med endast 11 %. 1 dessaberäkningar har emellertid förutsatts att tillgång- arna i planekonomierna i stort sett är oberoende av priset.

En av orsakerna till att tillgångarna tros öka endast långsamt vid prishöjningar är antagligen att wolfram oftast bryts i små gruvor, där malmen förekommer som gångar, vilka följs vid brytningen. Man vet därför mycket litet om den omgivande berggrunden och det går inte att redovisa ytterligare tillgångar som skulle bli brytvärda vid högre priser. En annan anledning är att wolfram är jämförelsevis svårprospekterat. Dess mineral förekommer oftast i så låga koncentrationer att traditionella geofysiska metoder inte ger utslag, och mineralet scheelit är dessutom svårt att känna igen i naturen. De geokemiska metoder som utvecklats under senare år har dock givit lovande resultat och kan kanske på sikt resultera i betydande ökningar av de brytvärda wolframtillgångarna. Dessutom finns, som nämnts tidigare, en del av

i | i l l

wolframtillgångarna i fyndigheter tillsammans med andra mineral. En prishöjning på wolfram räcker därför kanske inte helt till för att göra en viss fyndighet brytvärd. Detta är dock en faktor av liten betydelse, eftersom wolfram, på grund av sitt höga pris, så gott som alltid utgör huvudprodukt i de gruvor där det förekommer.

7.2.4. Sveriges til/gängar

' De upptäckta brytvärda tillgångarna i Sverige har hittills bestått av tre i malmkroppar med ett wolframinnehåll av totalt ca 6 000 ton i AB Statsgru-

vors gruva i Yxsjöberg'. En ny fyndighet i närheten av Yxsjöberg började brytas år 1978. Möjligheterna att hitta ytterligare tillgångar i Sverige bedöms som goda.

7.3.1. Produktionsteknik

Brytning sker såväl i dagbrott som underjord. De egentliga wolframgruvorna är oftast underjordsgruvor, medan wolfram på en del håll utvinns som biprodukt i dagbrott. Produktionstekniken för olika wolframprodukter visas i figur 7.1.

Den brutna malmen anrikas till koncentrat av scheelit, wolframit etc. Koncentraten håller vanligtvis omkring 65 % wolframtrioxid (WO3), vilket motsvarar drygt 50 % wolfram. Vid anrikningen används huvudsakligen metoder som utnyttjar wolframmineralens höga specifika vikt i kombination med flotation eller starkmagnetisk separering.

Ferrowolfram framställs genom att wolframkoncentrat (oftast koncentrat av wolframit) reduceras med koks, aluminium eller kisel i elektriska ugnar. Ferrowolfram används, liksom wolframhaltigt skrot, wolframpulver och ren scheelit (naturlig eller syntetisk), för att tillföra wolfram till stål. Det wolframlegerade stålet används främst som verktygsstål för kall- och varmbearbetning. Snabbstål är det viktigaste av de wolframlegerade stålen. Vid framställning av wolframpulver behandlas W03-koncentratet i värme med soda och överförs till wolframoxid eller ammoniumparawolframat (förkortas APT efter den engelska beteckningen ammonium paratungstate). Dessa produkter reduceras sedan i elektrougn vid hög temperatur med väte eller koks till metall. APT är styckeformigt och används liksom väte- eller koksreducerat wolframpulver till stållegeringar. Vätereducerad wolfram används annars för tillverkning av tråd till glödlampor, för svetselektroder och strömbrytare samt framför allt för framställning av karbidpulver, som bildar utgångsmaterial för sintrad hårdmetall. Av hårdmetall tillverkas bl. a. skärande verktyg, slitdetaljer och däckdubbar. Koksreducerat wolframpulver förbrukas främst i legeringar med andra metaller och i form av gjuten wolframkarbid för hårdsvetsning.

1 Enligt svar på MPU:s enkät. Se kapitel 5.

. 1 ________ "1 | _____ . _ _ —' Wolframit I - |__, Krossning | Koncentrat ' Brytning ' ) Anrikning FT (sliger) . L ——————— ' L— —————— J Produkt

| ._.____ __ ___ ___ _________ ' |Pr l , _: Ren' Ir— Kemisk bear— ; : _j : i ocess | Reduktion av | scheelit | betning HV I | Smältning med | __— | wolframit- l ! scheelitkon— | | soda (alla kon— | I och scheelit— | | centrat med | | centrat). Kemisk | ) koncentrat I : saltsyra : | bearbetning med I I med koks, I _ _ _ _ " _ _ ' | natriumhydroxid l l aluminium | | (wolframitkon- ) I eller kisel i | | centrat). | I elektrisk | | | | ugn | | | | i | |

____[___

[— —————— — 7

| Kemisk bear— | _

1 betning med | | ning. APT och L kalciumklorid : I andra metall—

l— _____ 'I |_- _____ | Reduktion l lReduktion | : med koks : tried vätgas-ll

Syntetisk scheelit

,— -— — — — _. .. . I | Smaltning

Wolfram/agera [(,-_kel'äi: Sin ter- Lä/ Igar/ngar S_täLTQä t.ex. snabbstål, rei—högiem- &

skärverktygsstål, peraturlege- t. ex. el- varmarbetsstål ringar, svets— kontak-

ter, svets- elektro- der

elektroder

Figur 7 .] Produktionsprocess för wolfram.

Källa: Bearbetning av uppgifter i Gocht: Handbuch der Metallmärkte, Berlin 1974, och Burrows: Tungsten: An Industry Analysis, Lexington, Mass 1971.

7.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Världens gruvproduktion av wolfram har ökat endast obetydligt under den senaste 20-årsperioden. Från en mycket hög nivå år 1953, vilken betingades av krigsindustrins behov (Korea-kriget) och uppbyggnaden av stora strate- r giska lager i USA, sjönk produktionen hastigt till år 1956 och ökade sedan endast långsamt till år 1967. Sedan dess har ökningen varit ca 5 % per år. Som framgått tidigare var den totala världsproduktionen av wolfram år 1975 ca 38 000 ton, räknat som wolframinnehåll. En del av stålindustrins wolframbehov täcks, som tidigare nämnts, av wolframhaltigt skrot. Den wolfram som används till hårdmetall återvinns endast till liten del. Andelen har dock ökat något under senare år. Återvinningen av denna wolfram begränsas av att en del (20—40 %) skingras | genom förslitning av t. ex. däckdubbar och borrkronor i bergborrar. 1 USA

uppskattas tillförseln av wolfram via hårdmetallskrot uppgå till ca 3 % av | bruttoförbrukningen enligt USBM. Vi har inte lyckats få fram någon | motsvarande siffra för Sverige, men det finns anledning att tro att den är | något högre.

7.3.3. Produktionens länderfördelning

Som framgått av tabell 7.2 idet föregående är Kina och Sovjetunionen de klart största producenterna av wolframmalm. Ett betydande producentland, som inte finns redovisat i tabell 7.2, är Portugal, med en produktion av cal 500 ton per år (4 % av världsproduktionen).

Den vidare bearbetningen av wolframkoncentratet till ferrowolfram, wolframkarbid, hårdmetall etc, sker i stor utsträckning i andra länder än de där gruvorna finns. I Kina ökar dock produktionen av mer bearbetade produkter snabbt. Det finns överhuvudtaget tendenser i u-länderna att öka bearbetningen av wolframkoncentrat till APT eller wolframpulver och karbid. Viktiga producenter och exportörer av ferrowolfram är bl. a. Öster- rike, Frankrike, Portugal och Belgien/ Luxemburg, medan USA, Frankrike och Storbritannien är stora producenter och exportörer av wolframmetall. Från USA, Japan, Frankrike, Sverige och Västtyskland exporteras bl. a. wolframkarbid.

7.3.4. Företagsstruktur

Graden av företagskoncentration i wolframmalmproduktionen är relativt låg jämfört med vad förhållandena är för många andra metaller. Det finns ett mycket stort antal små gruvor, och inget av de större gruvföretag som är verksamma på marknaden har tillräckligt stor marknadsandel för att kunna utöva någon kontroll. Kinas och andra planekonomiers stora andel av världsproduktionen, liksom den viktiga roll som spelas av handelsföretagen i London, bidrar till att minska gruvföretagens inflytande. Tabell 7.3 visar de störstä gruvföretagens andelar av västvärldens gruvproduktion av wolfram.

1 Burrows: Tungsten. An Industry Analysis.

Tabell 7.3 Västvärldens största wolframproducerande företag (gruvproduktion) år 1976

Företag Andel av västvärldens produktion (%)

Korea Tungsten Mining Co. Ltd. (Sydkorea) 12,2 International Mining Co. (Bolivia) 8,9 Union Carbide Corporation (USA) 8,3 Beralt Tin & Wolfram (Portugal) 7,3 Amax Inc. (Canada, USA) 7,1 Peko Wallsend Ltd. (Australien) 6,9 Soc. Miniére d”Anglade (Frankrike) 2,8 Minas de Borralka S. A. (Spanien) 1,7

Totalt 55,2

Källa: Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe. lX Wolfram, 1977.

7.3.5. K osmadsstruktur

Det är mycket svårt att få fram tillförlitliga uppgifter om kostnadsstrukturen i wolframproduktionen. Detta beror bl. a. på att antalet wolframgruvor varierar mycket starkt från år till år(flera av gruvorna är mycket små och bryts endast då priset är högt), att en del av produktionen erhålls som biprodukt vid brytning av andra malmer och att Kina och andra länder som inte publicerar statistik har en stor andel av produktionen. Sannolikt varierar kostnaderna kraftigt mellan olika gruvor.

Om man bortser från den wolfram som kommer fram som biprodukt har wolframgruvorna sannolikt jämförelsevis höga kostnader. Detta beror på att wolfram sällan finns i större fyndigheter. Wolframgruvorna är oftast små och ofta underjordsgruvor. Detta innebär att kapitalkostnaderna förmodligen svarar för en mindre del av de totala kostnaderna än vad fallet är för andra metaller. Eftersom wolframmarknaden är jämförelsevis liten och variatio- nerna i malmernas typ och kvalitet stora, förefaller det vidare rimligt att anta att stordriftsfördelar inte spelar särskilt stor roll i den vidare bearbetningen av malmen. Anläggningar för anrikning och bearbetning av koncentrat är i stor utsträckning ”skräddarsydda" för att ta hand om malm av en viss typ. Energikostnaderna kan antas väga tungt i de flesta processerna för vidare bearbetning av koncentrat.

Av de skäl som ovan angetts är det också mycket svårt att avgöra hur utbudet påverkas av prisförändringar. Även om det totala utbudet av wolfram kan öka på grund av en prishöjning genom att flera små gruvor öppnas är det möjligt att den extra produktionen inte uppfyller de kvalitets- krav som olika konsumenter ställer. Resultatet blir i så fall en splittrad , utbudsbild, där olika typer av koncentrat får vitt skilda priser, beroende på WO3-halt och halter av olika föroreningar.

Burrowsl har gjort uppskattningar av utbudselasticiteten för wolfram i några olika länder. Enligt dessa uppskattningar är utbudselasticiteten jämfö- relsevis låg (för de flesta länder omkring 1).

7.3.6. Producentsamarbete

Ett fåtal utvecklingsländer dominerar världshandeln med wolfram i obear- betad form. Med hänsyn till att efterfrågan på wolfram, åtminstone på kort sikt, är ganska okänslig för priset bör dessa länder ha goda möjligheter att genom ensidiga åtgärder höja prisnivån.

I april år 1975 bildades Primary Tungsten Association (PTA), som är en sammanslutning av producerande företag, de flesta i utvecklingsländer. De företag som är medlemmar i PTA har i flera fall stöd av sina respektive länders regeringar. Syftet med PTA:s verksamhet har angetts vara att stabilisera marknadsförhållandena för wolfram och i samband härmed slå vakt om producenternas intressen. Dessutom vill man främja användningen av wolfram och förbättra den statistiska informationen. Hittills har PTA sett överläggningarna i multilaterala organ, främst UNCTAD:s wolframkom- mitté (se avsnitt 7.4.3), som den bästa möjligheten att främja sina mål. Med hänsyn till att det hittills visat sig svårt att nå enighet om stabiliserande åtgärder inom UNCTAD:s ram förefaller det rimligt att anta att PTA:s agerande får en annan inriktning. Det är oklart i vilken utsträckning PTA redan påverkat prisbildningen. Det förtjänar emellertid att understrykas att priset för wolfram höjdes successivt under tiden år 1975 till år 1977, trots den mycket låga industriella aktiviteten och trots attjämförelsevis små mängder omsattes i Västeuropa och USA. En del av förklaringen är att det skedde stora leveranser av kinesisk wolfram till Sovjetunionen via handelshus i London och att efterfrågan på detta sätt hållits uppe. Priset hösten 1977 nådde en så hög nivå att det nu börjar bli lönsamt att ersätta wolfram med andra råvaror. PTA och de regeringar som stöder organisationen, framför allt Kina, kan antas bära åtminstone en del av ansvaret för denna utveckling. En faktor som minskar PTA:s möjligheter att höja priset är de mycket stora amerikanska beredskapslagren av wolfram. Lagren motsvarar något mer än ett års Världsproduktion, och den allra största delen utgör ett överskott utöver de nuvarande lagringsmålen.

Wolfram kan sammanfattningsvis karaktäriseras som en av de få råvaror som erbjuder förutsättningar för framgångsrikt samarbete mellan producent- länder. Eventuellt förekommer ett sådant samarbete redan nu. Med hänsyn till att Sverige är en relativt stor importör av wolfram och att produkter som innehåller wolfram väger tungt i vår export, förtjänar den fortsatta utveck- lingen därför att följas mycket noggrant från svensk sida.

7.3.7. Sveriges produktion

I Sverige bröts wolfram förut endast i AB Statsgruvors gruva i Yxsjöberg. Produktionen, som år 1975 uppgick till 273 ton wolframkoncentrat (mot- svarar 190 ton wolframtrioxid eller 150 ton wolfram), är planerad att öka till ca 700 ton (motsvarar 500 ton wolframtrioxid eller 400 ton wolfram) per år. Detta sammanhänger med att ett nytt anrikningsförfarande infördes år 1977, och att ytterligare en malmkropp, ca 20 km från den gamla, började brytas år 1978. Nästan hela produktionen säljs till Sandvik AB, som producerar något över 1000 ton wolframkarbid per år. Ferrowolfram produceras av Gullspångs Elektrokemiska AB. Produktionen uppgick år 1975 till 722 ton.

' Källa: UNCTAD. Tungsten Statistics, Vol Xl. No 3, July 1977.

2 Källa: Metal Bulletin.

3 UNCTAD: "Tungsten ore prices published by the Metal Bulletin, Lon- don”. Note by the UNC- TAD secretariat, Gene- ve, 1976.

7.4.1. Internationell handel

Ungefär 60 % av gruvproduktionen av wolfram exporteras. De industriali- serade marknadsekonomierna svarade år 1975 för 31 % av världsexporten av wolframkoncentrat (häri ingår dock ganska stora mängder som registreras som export från t. ex. Nederländerna och Storbritannien, men som ursprung- ligen kommer från gruvor i andra länder). Utvecklingsländerna inklusive Kina och Nordkorea svarar för två tredjedelar av exporten. Fyra länder, Bolivia (12 %), Kina (18 %), Sydkorea (ll %) och Thailand (8 %), svarade år 1975 ensamma för knappt hälften av världsexporten]. Med hänsyn till att graden av företagskoncentration är låg, innebär detta att dessa länders regeringar har möjligheter att utöva ett avgörande och strategiskt inflytande ' på marknaden. Under de närmaste åren väntas den kanadensiska exporten växa betydligt och t. o. m. gå om Kinas. Detta är en följd av att nya gruvor troligen kommer att öppnas i Canada.

De viktigaste importländerna har under senare år varit Sovjetunionen, USA, Sverige, Storbritannien, Polen, Västtyskland, Tjeckoslovakien, Japan och Frankrike. Anledningen till att Sovjetunionen är en stor importör, trots att landet är den näst största producenten av wolfram, anses vara att man där håller på att bygga upp stora strategiska lagerz.

7.4.2. Prisbildning

Wolfram säljs eller noteras inte på någon råvarubörs. En stor del av handeln sker på basis av långtidskontrakt, medan en mindre del omsätts via handelsföretag i London. Priserna fastställs vanligen inte i kontrakten utan varierar över tiden med utgångspunkt från de prisnoteringar som publiceras två gånger i veckan iden engelska tidskriften Metal Bulletin. Enligt uppgifter som chefredaktören för denna tidskrift lämnat till UNCTAD:s wolframkom- mitte'3 bygger dessa noteringar på information från de Londonbaserade handelsföretagen beträffande avtal som gjorts under tiden närmast före tidskriftens publicering. Noteringen utgör emellertid inte något matematiskt genomsnitt av de priser som betalats, utan redaktören söker urskilja de ”prisskapande” (price making) avtalen i syfte att fastställa marknadsläget. De avtal som baseras på prisnoteringama i Metal Bulletin följer inte heller dessa helt och hållet. Avvikelser från noteringarna till följd av rabatter eller som kompensation för kvalitetsbrister i varan är vanliga. Ett tjugotal wolfram- konsumerande företag har under senare år försökt att införa en alternativ prisnotering, ”Users” index”, som baseras på ett rullande genomsnitt av vad dessa företag i praktiken betalat för sina leveranser. Denna prisnotering har dock hittills endast sällan tagits till utgångspunkt för avtal. Våren 1978 beslutade sju större producentföretag att också bidra med uppgifter till Users” Index. I samband härmed ändrades indexets benämning till International Tungsten Indicator. Senare har fler producentföretag anmält sig som uppgiftslämnare.

Den industrimässa som hålls två gånger årligen i Kanton i Kina har stor betydelse för wolframpriset. Traditionellt har avtal om leveranser av kinesiskt

40 000

* 10000

SOU 1979:40 Kr/ton W-innehåll -—-—- -— svenska nominella importpriser _— svenska reala importpriser (1976 års penningvärde) (88 794) ............... nominella världshandelspriser

60 000

50 000

30 000

20 000

1953 1955 1960 1965

wolfram bara kunnat göras vid dessa mässor. Under de senaste åren har den kinesiska regeringen dock frångått denna princip och säljer numera wolfram även mellan mässorna.

Priset på wolfram har under hela efterkrigstiden varierat kraftigt. I slutet av

1 år 1978 låg priset på drygt 60 kr/kg WO, innehåll i slig, vilket motsvarar 75

kr/kg wolfram i slig. Prisutvecklingen illustreras i figur 7.2. I huvudsak har prisvariationerna genererats från efterfrgesidan, vilket är naturligt med hänsyn till att wolfram mest används i industriell utrustning. Utöver dessa konjunkturbetingade variationer har marknaden tidvis reagerat på påverkan från annat håll. USA:s uppläggning av ett beredskapslager av wolfram under 50-talet ledde under en följd av år till höga priser och hög efterfrågan. Sedan lagringsmålet uppnåtts fick flera gruvor, framför allt i USA, svårt att avsätta sin produktion och priset sjönk.

Utbudet av wolfram från Sovjetunionen och Kina har också varierat kraftigt under årens lopp. Sovjetunionen exporterade stora mängder wolfram under åren 1959—1961 , vilket ledde till prissänkningar. Kina, som exporterade , wolfram under mellankrigstiden, återupptog denna export år 1963. Export-

kvantiteterna har varierat kraftigt och tidvis har detta förstärkt de efterfrå- gebetingade prisvariationerna. Slutligen förekommer en ganska omfattande spekulation på wolframmark- naden. Denna spekulation får i vissa situationer en destabiliserande effekt på priset.

1970

Figur 7.2 Priser på wol- framslig (kr/ Ion wolframin - nehäll, ärsgenomsnilt).

Källor: UNCTAD, Tungsten Statistics (världshandelspriser) Kommerskollegium: Sveriges försörjning med legeringsämnen för stål- industrin, Stockholm 1971 (svenska importpriser 1953—70) SOS Utrikeshandel (svenska importpriser 1971—73)

7.4.3. Multilateralt samarbete

Inom UNCTAD:s wolframkommitté sker sedan många år överläggningar i syfte bl. a. att förbättra informationen om marknaden. Bättre information om produktions- och konsumtionsutveckling, investeringar och priser antas leda till att marknaden blir mer överblickbar och att pris- och efterfrågevariatio- nerna minskar. Kommittén har byggt upp ett system, enligt vilket de deltagande länderna inrapporterar olika statistiska uppgifter till UNCTAD- sekretariatet en gång i kvartalet. Eftersom antalet rapporterande länder är litet och framför allt de socialistiska länderna överhuvudtaget inte rapporterar ger den framtagna statistiken inte ett tillräckligt underlag för marknadsbedöm- ningar.

Under de senaste åren har kommittén diskuterat möjligheterna att stabilisera priset genom multilateralt beslutade ingrepp på marknaden, t. ex. genom buffertlagring, samordning av nationella lager eller utbudsreglerande åtgärder. Alla slag av åtgärder i syfte att stabilisera priset kompliceras dock av att wolframkoncentrat finns i flera olika kvaliteter och att det sker en omfattande handel med olika mellanprodukter, framför allt APT. Dessutom försvårar bristen på tillförlitlig statistisk information alla tänkbara stabilise- ringsåtgärder, eftersom man inte på förhand kan nå klarhet om deras effekter. Dessa invändningar har, tillsammans med andra, framförts från konsument- ländernas sida, som hävdat att man först och främst bör förbättra den tillgängliga informationen innan man tar upp förhandlingar om stabilise- ringsarrangemang. Detta skulle, enligt de dominerande konsumentländerna, bäst göras inom ramen för en internationell organisation med huvudsakligen (åtminstone till en början) utredande uppgifter. Producentländerna har å sin sida menat att det statistiska och analytiska underlaget är fullt tillräckligt som utgångspunkt för förhandlingar och att det finns förutsättningar för att få prisstabiliserande arrangemang att fungera. Sverige har i detta sammanhang deklarerat sin villighet att delta i diskussioner om prisstabiliserande åtgärder, samtidigt som man från svensk sida understrukit att ett förbättrat informa- tionsunderlag skulle förbättra utsikterna att få till stånd fungerande arrange- mang. Man har också förklarat att man inte anser att tiden nu är mogen att påbörja konkreta förhandlingar om stabiliseringsåtgärder. I stället stöder Sverige tanken på att inrätta ett utredande organ till att börja med.

7.4.4. Sveriges export och import

Sverige är en av de viktigaste importörerna av wolframkoncentrat. Importen varierar kraftigt från år till år, men ligger vanligen mellan 1 000 och 2 000 ton wolframinnehåll (motsvarar 2 OOO—4 000 ton 65-procentigt koncentrat, se tabell 7.4). Dessutom importeras och exporteras en del wolframkarbid; Sverige har vidare en betydande export av maskindelar m. m. i vilka wolfram ingår.

Importen av såväl wolframmetall som wolframkarbid kommer huvudsak- ligen från Västtyskland (se figur 7.3).

Tabell 7.4 Sveriges import och export av wolframhaltiga varor. Ton vara

1965 1975 Import Export lmport Export , Malm, koncentrat 1 881 34 3 679 — Obearbetad metall, pulver 131 2 94 38 Tråd, spiraler ] 25 6 2 Wolframkarbid 106 29 199 106 Ferrowolfram 704 87 459 163 Källa: SOS Utrikeshandel. Sveriges import av wolframkoncentrat år 1975. Totalt 3 679 ton. ' Brasilien

ma K.... Thailand E Canada % Sydkorea

m Västtyskland

oo (; ooo” :)

o n

Sveriges import och export av wolframkarbid år 1975

Import Totalt 199 ton

Export Totalt 106 ton

Figur 7 .3 Sveriges utrikes- handel med vissa wol- framhaltiga varor är 1975, länderfördelad.

Källa: SOS Utrikeshandel.

Australien

' UNCTAD, Tungsten Statistics.

7.5.1. Konsumtionsutveckling

Världskonsumtionen av wolfram ökade, såvitt framgår av tillgänglig statis- tikl, med i genomsnitt 3,2 % per år under tiden 1960—1973. Sedan 1973 har konsumtionen minskat något. År 1975 var världskonsumtionen ca 39 000 ton.

7.5.2. Konsumtionens länderfördelning

USA är den största konsumenten av wolfram och svarar för nästan en femtedel av världskonsumtionen. Andra viktiga konsumentländer är Sovjet- unionen, Japan, Västtyskland, Storbritannien och Sverige.

7.5.3. Användningsområden

De två dominerande användningsområdena för wolfram är som legerings- ämne vid stålframställning och som den huvudsakliga beståndsdelen i hårdmetall. Som tidigare nämnts är det huvudsakligen ferrowolfram som används i stålindustrin, medan wolframkarbid används till hårdmetall. Det saknas global statistik över förbrukningen av wolfram i olika former och för olika ändamål. Detta kan sammanhänga med att en del (om än obetydlig) av wolframproduktionen förbrukas i krigsindustrin. UNCTAD:s wolframkom- mitté har försökt att sammanställa sådan statistik, men antalet rapporterande länder är mycket litet, varför statistiken i stort sett är oanvändbar. Vad gäller Sverige och USA finns siffror som bedöms som någorlunda tillförlitliga. Dessa siffror återges i tabell 7.5. Som framgår av tabellen dominerar hårdmetallanvändningen både i Sverige och USA. I USA är dessutom, utöver användningen i legerat stål, förbrukningen av wolframmetall betydande. Under de senaste åren har förbrukningen av wolfram för hårdmetallframställning blivit allt viktigare,

Tabell 7.5 Förbrukning av wolfram år 1975 i Sverige och USA fördelad på användningsområden. Ton wolframinnehåll

Sverige USA Ton Andel Ton Andel % % Stål 707 41 541 9 Wolframmetall 10 1 676 12 Wolframkarbid . 996 58 4 251 75 Kemikalier 141 2 Ovriga 86 2 Totalt 1 713 100 5 695 100

Källa: UNCTAD, Tungsten statistics. Vol Xl, No 3, July 1977.

Tabell 7.6 Förbrukningen av wolfram till stål och till wolframkarbid i procent av den totala förbrukningen i Sverige och i USA åren 1969-1975

Sverige USA

Stål Karbid Stål Karbid 1969 58 41 18 45 1970 56 44 12 49 1971 42 58 . 16 53 1972 35 64 13 59 1973 43 57 14 63 1974 45 55 14 68 1975 41 58 9 75

Källa: UNCTAD, Tungsten Statistics, Vol IX, No 3, July 1975, Vol X, No 1, January 1976, Vol XI, No 3. July 1977. /

medan stålindustrins betydelse som förbrukningssektor successivt minskat. Denna utveckling framgår av tabell 7.6.

Tyvärr finns det endast mycket bristfällig statistik från tidigare år. Mot bakgrund av vad som är känt om industrins utveckling kan man dock dra slutsatsen att det underi stort sett hela efterkrigstiden skett en substitution på två plan. Dels har wolfram i snabbstål i allt större utsträckning ersatts av molybden, dels har snabbstål som råmaterial för skärande verktyg ersatts av hårdmetall. Båda dessa substitutionsprocesser har lett till en minskning av den del av wolframförbrukningen som går till stålframställning och till en relativ ökning av wolframförbrukningen för hårdmetalltillverkning. Denna substitutionsprocess har förmodligen gått snabbast i Sverige, som utgör hemmamarknad för Sandvik AB, det dominerande företaget i världen i hårdmetallbranschen. Även i USA får substitutionsprocessen nu förmod- ligen betraktas som avslutad medan den ännu pågår i andra länder.

Förbrukningen av wolfram för andra ändamål är, som framgår av tabell 7.5 , obetydlig. Den minskar dessutom i relativ betydelse.

Tabell 7.7 Wolframförbrukningen i USA år 1973, fördelad på slutliga användnings- områden. Ton wolframinnehåll

Ton Andel %

Maskiner

Metallbearbetande maskiner ' 3 668 53 Maskiner och utrustning för gruv- och anläggnings- branschen 1 289 18 Transporter 838 12 Lampor och belysning 439 7 Elektrisk utrustning 279 4 Kemisk industri 209 3 Övrigt 213 3

Totalt 6 985 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

1

Uppgifter om wolframförbrukningens fördelning på slutliga användnings- områden föreligger endast för USA. Dessa uppgifter återges i tabell 7.7.

Av tabellen framgår att den dominerande delen av wolframförbrukningen går till maskinindustrin och att metallindustrin samt gruv- och anläggnings- sektorn, d. v. s. sektorer som är starkt beroende av utvecklingen av industrinvesteringarna, har stor betydelse som avnämare av dessa maski- ner.

7.5.4. Substitutionsförhållanden

Wolfram kan ersättas i stållegeringar av en rad andra metaller, t. ex krom, nickel, molybden, vanadin och kobolt. I snabbstål ersätts wolfram av molybden, vanadin och kobolt. Under efterkrigstiden har molybden succes- sivt ersatt wolfram inom detta marknadssegment. Molybden kan dock inte helt ersätta wolfram. Den i dag mest använda snabbstålslegeringen innehåller i sex procent wolfram, fem procent molybden och två procent vanadin. |, Tidigare användes betydligt mera wolfram. Substitutionen har enligt de flesta ! bedömare inte huvudsakligen berott på att molybden varit billigare än ! wolfram. Däremot har molybdenpriset under efterkrigstiden varit tämligen stabilt, medan wolframpriset varierat kraftigt. Försörjningssituationen för ; wolfram har dessutom varit osäker, med återkommande bristsituationer.

Inom hårdmetallsektorn arbetar man sedan flera år med att nedbringa wolframåtgången och om möjligt ersätta wolframkarbiden med billigare material. Det har också visat sig möjligt att få ned den mängd wolframkarbid ! som går åt till ett visst hårdmetallverktyg, bl.a. genom att kombinera wolframkarbid med andra material. Tekniskt kan wolfram ersättas som huvudbeståndsdel i hårdmetall av titankarbid tillsammans med molybden och nickel, men man får då en hårdmetall med andra egenskaper.

7.5.5. Sveriges förbrukning

Som redan framgått används wolfram i Sverige huvudsakligen till tillverk- ning av wolframkarbid och till snabbstål. Såväl wolframkarbid som snabbstål används mest till verktyg för skärande bearbetning. Den tillverkade mängden snabbstål exporteras huvudsakligen, liksom en del av wolframkarbiden.

Bruttoförbrukningen av wolfram i Sverige var 1 931 ton wolframinnehåll år 1973. Under perioden 1959—1973 ökade förbrukningen med 8,6 % i genom- snitt per år. Den genomsnittliga årliga förbrukningsökningen för wolfram i form av ferrowolfram var 5,4 %, medan förbrukningsökningen för wolfram i metall- och karbidform var 11,5 %.

Vi har inte lyckats kartlägga nettoförbrukningen av wolfram. Den är dock med säkerhet betydligt lägre än bruttoförbrukningen.

7.6.1. Teknikprognos

I flera wolframgruvor har man f. n. ett ganska lågt utbyte, dvs. man lyckas inte vid anrikningen ta vara på hela wolframinnehållet i malmen. Utbytet,

som ofta ligger så lågt som 50—60 %, kommer troligen att förbättras i framtiden.

Wolframkarbid i skärande verktyg kan i viss utsträckning komma att ersättas av molybdenkarbid, som framställs efter en nyutvecklad process. Substitutionen väntas dock få liten omfattning. Mot seklets slut kan nya tekniker för metallbearbetning (laser m. m.) bli aktuella.

USBM1 har gjort prognoser för utvecklingen av wolframefterfrågan fram til år 2000. Prognoserna återges i tabell 7.8 och figur 7.4. Där visas också den ( prognos från Wirtschaftsforschung (DIW) som ingår i den tidigare citerade studien av Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe. De båda prognoserna ger ganska likartade resultat, åtminstone fram till år 1985. Båda prognoserna utgår från en högre tillväxttakt för förbrukningen i USA än i resten av världen. Vad gäller USA redovisar USBM separata prognoser för olika förbrukningssektorer. Efterfrågeökningen skulle bli störst i maskinin- dustrin (metallbearbetande maskiner samt maskiner och utrustning för gruvor och anläggningsarbeten) samt i den elektriska industrin.

Maskinindustrin skulle svara för 77 % av efterfrågan år 2000jämfört med 75 % år 1977.

Inom maskinsektorn räknar USBM med att metallbearbetande maskiner med skär av snabbstål eller hårdmetall kan komma att ersättas av andra tekniker för metallbearbetning (laser m. m.) mot seklets slut. Inom transport- sektorn väntas wolfram få betydelse framför allt som råmaterial i superalloys, t. ex. för turbinmotorer. Inom den kemiska industrin och övrigsektorn väntas förbrukningen av wolfram till katalysatorer och i olika högtemperaturan- vändningar öka.

Vad gäller USBM:s och DIW:s globala prognoser bör det framhållas att skillnaden i förbrukningens ökningstakt mellan USA och resten av världen förmodligen har sin grund i att en väsentligt mycket större del av wolframförbrukningen i USA (liksom i Sverige) går till hårdmetall än i andra länder. I Västeuropa och Japan går ungefär två tredjedelar av wolframför- brukningen till stålindustrin. Eftersom man kan vänta sig att konsumtions- ökningen framför allt kommer att beröra tillämpningar där wolframkarbid | USBM: Mineral C0m_ eller wolframmetall används, blir förbrukningsökningen större i USA. Detta modity profiles, Tung- gäller givetvis under förutsättning att de företag i Västeuropa och Japan som sten, 1978.

7.6.2. Globala prognoser %

Tabell 7.8 Efterfrågan på och förbrukning av wolfram” under åren 1973—2000. Tusen ton wolframinnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till basår)

1975 1977 1985 1990 2000 Låg Sannolik Hög USBM 43,7 56,8 (3,3) 79,0 (2,6) 89,9 (3,2) 112,6 (4,2) DIW 35,3 52,9 (4,1) 58,4 (3,4)

" USBM:s siffror avser efterfrågan, DIW:s förbrukning. Källor: USBM: Mineral Commodity Profiles. Tungsten, 1978. Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

l l

i A

Figur 7.4»61bbalförbru ning av wolframxa'r'en _ 1953—2000, tusen Ion wolframinrjeha'll. Semi/o- garitmisk skala.

Källor: USBM: Mineral Commodity Profiles. Tungsten, 1978. Bundes- anstalt för Geowissen- schaften und Rohstoffe:

a. a.

SOU 1979:4O Tusen ton wolfram 120 I, 100 ] I 1, / 80 I 1' I I I I ' I, I Ill II, '60 ,,,, ... I 40' ” (- of?" ' 40 ,-'

___-_ USBM ...-...... DIW

1955 1965 1975 1985 1995 2000

konkurrerar på marknaden för hårdmetallverktyg inte förmår öka sin försäljning mycket snabbare än motsvarande amerikanska företag — något som förefaller mindre troligt.

Vi finner för vår del ingen anledning att anta att efterfrågan skulle ligga utanför det intervall som USBM angett. Sannolikheten för att den ”sanno- lika” prognosen överskattar tillväxttakten i förbrukningen är dock antagligen högre än sannolikheten för att den underskattar tillväxttakten. Efterfrågan på. wolfram är, som framgått tidigare, mycket starkt kopplad till utvecklingen inom den metallbearbetande industrin och gruvsektorn. Båda dessa sektorer kan få vidkännas en minskad tillväxttakt som en följd av energikostnadsök- ningarna. För gruvsektorns del finns det dessutom andra skäl (överskott på produktionskapacitet för flera metaller är det viktigaste) som talar för en lägre utvecklingstakt fram till år 1985 än vad som tidigare förutspåtts. Ett antagande om en procents lägre tillväxttakt inom dessa båda sektorer skulle uppskattningsvis innebära en minskning i förbrukningstakten för wolfram i dessa sektorer med lika mycket. Om hänsyn tas till detta, blir den årliga ökningstakten i wolframförbrukningen ca 0,7 % lägre än Bureau of Mines ” sannolika” prognos,dvs. 2,6 % istället för 3,3 % fram till år 1985. Världens förbrukning av wolfram år 1985 skulle då uppgå till knappt 54 000 ton. Med samma antagande som USBM beträffande tillväxttakten åren 1985—2000, skulle förbrukningen år 2000 i detta lägre alternativ uppgå till drygt 86 000 ton, dvs. den skulle ligga i nedre delen av USBM:s intervall. De upptäckta brytvärda tillgångarna skulle, med den antagna ökningen av efterfrågan, räcka ett litet stycke in på nästa århundrade. USBM räknar med att prospekteringen kommer att intensifieras och att nya fyndigheter kommer att upptäckas. Lägre halter i dessa fyndigheter kan dock tvinga fram en viss

prisstegring, vilken förmodligen också behövs som incitament till ökad prospektering.

Den amerikanska konsultbyrån Charles River Associates (CRA) har i den prisprognos som byrån gjort för vår räkning', räknat med att priset realt sett - skall vara oförändrat mellan åren 1974 och 1985. Detta skulle innebära ett pris på knappt 65 000 kr/ton wolfram i slig år1985(i 1976 års penningvärde). Priset i slutet av år 1978 var ungefär detsamma. CRA anser att efterfrågan på wolfram kommer att fortsätta att öka i relativt snabb takt. Efterfrågeökningen kommer dock att motsvaras av ökad produktion både i gamla och nya gruvor, framför allt i USA, Canada, Australien, Turkiet och Österrike. Thailands produktion väntas minska, medan Kina förutsätts leverera ungefär lika /.-- » mycket wolfram till västvärlden i framtiden som man gjorde åren 1973—1974 / (ca 5 000 ton per år). CRA räknar också med att PTA (se avsnitt 7.3.6) inte i kommer att kunna höja prisnivån.

Vi delar i huvudsak CRA:s bedömningar rörande priset. Stigande energi- kostnader bör visserligen å ena sidan få en prishöjande effekt, men å andra. sidan bör det, som nämnts i det föregående, finnas utrymme för förbättringar av anrikningsteknik och en höjning av utbytet från malmen. Dessa faktorer skulle förmodligen i stort sett ta ut varandra. En osäker faktor är hur producenterna kommer att agera i framtiden. Det är inte helt otroligt att (157 | _ .

. . . . . . . .. . . .. CRA. Price Forecasts industriella expansion som nu inletts i Kina får till följd att landet i storre to 1985 of Major Mine- utsträcknrng än tidigare kommer att självt utnyttja den wolfram som rals and Metals, 1975 produceras. Under alla förhållanden är det sannolikt att Kina i större (stencil).

Kr/kg 80 _. _ _ ___ _ _. _- If I I ,, o-_---------— I I 60 II 40 20' Figur 7.5 Prisutveckling

för wolfram åren 1953—2000. Årsgenomsnitt av svenska importpriser. Kr/kg wolfram i slig i 1976 års penningvärde.

| . 1955 1965 1975 1985 1995 2000 Källa: Se bllaga 21.

*X _X kwolfram i framtiden. Kina kommer antagligen att svara för en mindre del av

utsträckning kommer att exportera mer förädlade produkter, som t. ex. ferrowolfram, i framtiden. Detta skulle kunna minska den tillgängliga mängden wolfram i form av slig. Det är vidare också oklart hur PTA kommer att agera i framtiden. Mot denna bakgrund har vi valt att ange ett intervall för den framtida prisutvecklingen. Våra antaganden illustreras i figur 7.5. l intervallet, som ligger mellan 65 000 och 75000 kr/ton i 1976 års penning- värde (motsvarar ungefär 75—85 kr/kg i 1978 års penningsvärde) och avser , både år 1985 och år 2000, ges den nedre gränsen av en ”störningsfri”

utveckling och bibehållen kinesisk exportvolym. Den övre gränsen för intervallet skulle kunna nås vid en begränsning av den kinesiska exporten och gemensamma åtgärder i prishöjande syfte från andra producentländers sida. Den senare utvecklingen skulle få till följd att nya fyndigheter skulle exploateras på andra håll i världen. Detta skulle dock förmodligen bara kunna ske till högre kostnader.

Det förefaller vidare rimligt att räkna med något mindre prisvariationer för

världsexporten i framtiden, vilket, med hänsyn till den ryckighet som kännetecknat den kinesiska exportpolitiken, skulle kunna leda till stabilare förhållanden. Dessutom kan det nya system för prisnoteringar som nämndes i avsnitt 7.4.2 få en viss stabiliserande effekt. Slutligen kan det inte uteslutas att de multilaterala överläggningarna (se avsnitt 7.4.3) på sikt resulterar i överenskommelser som lyckas minska prisvariationerna. Konjunkturbe- tingade prisfluktuationer kan dock knappast undvikas helt. Dessutom är wolframmarknaden på grund av sin begränsade storlek extra känslig för störnfnga'rxav olika slag, t. ex. arbetskonflikter, transportsvårigheter m. m.

7.6.3. Prognoser _ för Sverige

Under år 1978 har gruvproduktionen av wolfram i Sverige (AB Statsgruvor) ökat, och väntas för hela året uppgå till ca 400 ton wolframinnehåll. Vi räknar med att man genom ytterligare förbättringar av anrikningsförfarandet och andra effektiviseringar kan komma upp till en produktionsnivå på över 500 ton, förmodligen ca 575 ton, år 1985. Vad gäller utvecklingen efter år 1985 är osäkerheten stor. Malmen i Statsgruvors gruva i Yxsjöberg torde knappast ens om tillskottet i Wigströmsgruvan inkluderas räcka längre än en bit in på 1990-talet. Å andra sidan bedöms de geologiska förutsättningarna för nyfynd av wolframmalmer i Sverige vara goda. Det är därför möjligt att ytterligare fyndigheter kommer att upptäckas som kan ersätta Yxsjöberg. Det bör nämnas att man kontinuerligt söker efter nya fyndigheter i trakten kring Yxsjöberg i syfte att förlänga livslängden för verksamheten där. Produk- tionen av ferrowolfram i Sverige uppgår till ca 700 ton per år. Vi utgår från att denna produktion inte kommer att förändras i framtiden. Wolframförbrukningen i framtiden är beroende av två faktorer, nämligen utvecklingen av specialstålproduktionen, framför allt produktionen av snabbstål, och utvecklingen inom hårdmetallsektorn. Vad gäller stålproduk- tionen har vi i bilaga 2 redovisat vissa antaganden. De antaganden som är relevanta för wolframförbrukningen återges i tabell 7.9. Som också redovisats i bilaga 2 räknar vi med att wolframhalten i snabbstål fram till år 1985 minskar från 6 % till 4 %. Vi antar att inga förändringar

Tabell 7.9 Produktion av vissa legerade stå] i Sverige åren 1973/75—2000. Tusen ton råstål

1973/75 1985 2000 Snabbstål 30 35 35— 45 Övrigt legerat stål 890 895—] 735 895—2 595

Källa: Svensk Järnstatistik (1973—1975).

kommer att inträffa beträffande wolframhalten i verktygsstål. Wolframför— brukningen i stålindustrin kommer därför enligt dessa antaganden att växa tämligen långsamt, alternativt minska. I hela stålindustrin skulle bruttoför- brukningen av wolfram uppgå till mellan 653 och 758 ton år 1985, och till 660—1041 ton år 2000. Åren 1973/75 förbrukades ca 800 ton wolfram i stålindustrin.

I hårdmetallsektorn räknar vi med en snabbare tillväxt. Det främsta motivet för detta antagande är att det enligt vår bedömning foMande finns utrymme för en viss ersättning av stållegeringar med hårdmetall. Under efterkrigstiden har hårdmetallens prestanda i olika tillämpningar hela tiden förbättrats snabbare än stållegeringarnas. Vi finner det berättigat att anta att substitutionsprocessen fortsätter som en följd av den höga innovationstakten inom hårdmetallsektorn. En ytterligare anledning att utgå från en hög tillväxttakt av wolframförbrukningen i Sverige för detta ändamål är Sandvik AB:s framskjutna ställning i fråga om produktutvecklingen på detta område. En faktor som verkar i motsatt riktning bör nämnas, nämligen den ökade livslängden på hårdmetallverktyg (vilken i sin tur är en följd av den tekniska förbättring av hårdmetallen som sker kontinuerligt). Vi utgår emellertid från att förbrukningen av wolfram till hårdmetall i Sverige kommer att öka med 4—6 % per år från 1973/75 till år 2000. Prognosintervallet har lagts runt den prognos på ca 5 % per år som USBM angett för de sektorer som förbrukar mest wolfram i form av hårdmetall, dvs. verktyg för metallbearbetning samt maskiner för gmv- och anläggningsarbeten. Som vi tidigare anfört, kan USBM:s prognos visa sig vara något för hög. Vi räknar dock med att den svenska förbrukningen kommer att hålla sig inom det intervall vi nyss angett, bl. a. som en följd av svenska företags marknadsdominans inom hårdmetall- sektorn.

Vad gäller förbrukningen av wolfram för andra ändamål har vi utgått från samma ökningstakt som i USBM:s "sannolika” prognos. Vår prognos för bruttoförbrukningen av wolfram sammanfattas i tabell 7.10 och figur 7.6. Den totala bruttoförbrukningen väntas öka med 1,9—3,7 % per år under perioden 1973/75—1985, medan den årliga ökningstakten räknat på hela perioden 1973/ 75—2000 skulle bli 2,6—4,5 %. Som vi nämnt i avsnitt 7.5.5 har vi inte lyckats kartlägga strukturen för nettoförbrukningen. Eftersom bruttoförbrukningen väntas öka som en följd av en exportledd tillväxt i hårdmetallsektorn är det dock troligt att ökningstakten i nettoförbrukning och slutförbrukning blir något lägre.

Figur 7. 6 Bruttoförbruk- ning av wolfram i Sverige åren 1965—2000.

Källa: UNCTAD: Tungsten Statistics.

Tabell 7.10 Bruttoförbrukning av wolfram i Sverige åren 1973/75—2000. Ton wolframinnehåll

1973/75 1985 2000 Snabbstål 588 535 535— 688 Ovrigt legerat stål 112 118— 223 125— 353 Hårdmetall 1 040 1 601—1 974 2 883—4 731 Annan användning 7 10 18 Summa 1 847 2 264—2 742 3 561—5 790

Källa: UNCTAD: Tungsten Statistics (fördelningen mellan snabbstål och övrigt legerat stål gjord på basis av uppgifter från Jernkontoret).

Ton. /

wolframinnehåll

6 000

4 000

2000

1985 1995 2000

1965 1975

7.6.4. Slutsatser

Den globala förbrukningen av wolfram väntas öka tämligen snabbt, framför allt inom sektorerna metallbearbetande verktyg samt maskiner för gruv- och anläggningsarbeten. De upptäckta brytvärda tillgångarna räcker till för att täcka förbrukningen en bit in på nästa århundrade. Eftersom det tidigare inte har prospekterats särskilt mycket efter wolfram bör det enligt vår bedömning vara möjligt att uppfylla wolframbehovet genom prospektering som leder till att nya fyndigheter upptäcks. Det förefaller dock sannolikt att priset på wolfram kommer att öka något i framtiden. I första hand skulle detta dock vara en följd av de speciella marknadsförhållandena (minskad export av wolframslig från Kina, eventuell samordning av marknadsstrategier från producentländernas sida) snarare än ett tecken på en begynnande global brist på wolfram.

Sverige bedöms ha goda förutsättningar för nyfynd av wolframmalmer. F. n. produceras ca 400 ton per år (räknat i wolframinnehåll) i Statsgruvors anläggning i Yxsjöberg. Vi räknar med att man kan komma upp i en produktion av kanske 575 ton år 1985, men att fyndigheten kommer att vara utbruten före år 2000. Möjligheterna att ersätta denna fyndighet med andra bedöms dock som goda.

Vi har angett ett brett intervall för den svenska förbrukningen av wolfram. Faktorer av betydelse för utvecklingen av wolframförbrukningen är bl. a.

— den tekniska utvecklingen inom hårdmetallsektorn, — produktionen av hårdmetallvaror, — wolframhalten i snabbstål, — produktionen av specialstål, särskilt snabbstål.

Sandvik AB väntas behålla sin ledande ställning inom hårdmetallsektorn, vilket medför en högre ökningstakt för wolframförbrukningen (2,6—4,5 % per år under perioden 1973/75—2000) än vad som annars skulle vara fallet.

Marknads- och prisvariationerna för wolfram kan väntas minska något i framtiden. Inte desto mindre finns det ändå anledning, med hänsyn till osäkerheten om det framtida utbudet och wolframförsörjningens strategiska betydelse för svensk industriproduktion, att följa wolframmarknadens utveckling noggrant i framtiden.

Bilaga 8 Kobolt

Kobolt (kemisk beteckning Co) är en stålgrå, glänsande, hård metall. Den är en karbidbildare, som ger stål ökad hårdhet samt korrosions- och värmebe- ständighet. Kobolt ingår i många betydelsefulla legeringar, t. ex. ”super- alloys”. Den är oumbärlig i många användningar och betraktas som en strategiskt viktig metall.

Kobolt ingår som beståndsdel i många olika malmtyper men koncentra- tionen är i regel låg. De viktigaste förekomstsätten är:

]) tillsammans med nickel och koppar i nickel-magnetkismineral. Exempel är Sudbury-malmerna i Canada. 2) tillsammans med kopparrnineral i sediment som i ”kopparbältet” i Zaire och Zambia. 3) vissa nickelhaltiga lateriter, t. ex. i Cuba och Nya Kaledonien.

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 2,5 milj. ton (se tabell 8.1).

Djuphavsnodulema är en stor potentiell tillgång. De har en genomsnitts- halt av 0,25 % kobolt och de potentiella tillgångarna uppskattas till 5 milj. ton kobolt.

Tabell 8.2 visar att Zaire och Australien har 55 % av de upptäckta brytvärda tillgångarna.

8.2.3. Sveriges tillgångar

I Sverige är flera fyndigheter med kobolt kända. Bland fyndigheter där brytning skett kan nämnas Los gruvor i Hälsingland, Gladhammar väster om Västervik, Vena öster om Askersund, Tunaberg väster om Oxelösund samt Bolidengruvan.

Tabell 8.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av kobolt

1968 1973 Upptäckta brytvärda tillgångar, tusen ton kobolt 2 180 2 450 Gruvproduktion, tusen ton kobolt/år 20,1 25,6 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 108 96

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 och 1975.

Tabell 8.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1973

Upptäckta brytvärda Gruvproduktion Antal års- tillgångar produktioner _— _ vid 1973 års Tusen ton Andel Tusen ton Andel produktions- koboltinne- % koboltinne- % nivå håll håll & Zaire 680 28 15,1 59 45 Australien 670 27 0,8 3 837 Zambia 345 14 2,0 8 172 Cuba 335 14 1,6 6 209 Sovjetunionen 200 8 1,7 7 1 17 Canada 175 7 1,8 7 97 Övriga 45 2 2,6 10 17 Totalt 2 450 100 25,6 100 96

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Kobolthalten i Skelleftefältets kismalmer är omkring 0,031 %. Nickelfyn- digheten Lainijaur håller i vissa delar av malmen över 1 % kobolt.

Av intresse är också den diskuterade utvinningen av nickel ur fjällens peridotiter. Det har påpekats att detta projekts ekonomi delvis beror på utvinningen av innehållet av ädelmetaller och kobolt.

Även alunskiffrarna innehåller kobolt. I Närke är halten ca 100 g/ ton och i Skåne ca 20 g/ton. I Ranstad är halten obetydlig. Halten i de jämtländska alunskiffrarna är okänd.

Brytningen sker huvudsakligen i dagbrott. I de största koboltfyndigheterna, belägna i Shaba-provinsen i Zaire, bryts kobolt tillsammans med koppar i dagbrott. Även i Zambias kopparbält'e förekommer kobolt och koppar tillsammans.

Ett flertal malmbehandlingsmetoder förekommer, beroende på malmtyp. I regel håller den brutna malmen 0,1—0,5 % kobolt. Först floteras malmen, varvid erhålls ett koncentrat med 4—5 gånger så hög halt. Malmen från de

kopparförande fyndigheterna behandlas efter flotationen med lakning, varefter kopparn utvinns med elektrolys. Efter rening av restlösningen kan kobolt fällas och renas genom elektrolys. Ur lateritmalmer kan kobolt utvinnas genom lakning följd av utfällning och reduktion.

Sedan början av 1930-talet har världens gruvproduktion av kobolt ökat med i genomsnitt 5 % per år. Under tioårsperioden 1963—1973 var ökningen 8,3 % per år.

År 1975 var den globala gruvproduktionen ca 27 000 ton mätt i koboltin- nehåll.

Kobolt förekommer nästan alltid tillsammans med andra metaller, t. ex. nickel eller koppar och framställs i stor utsträckning som biprodukt. Detta gäller särskilt utvinningen ur nickelmalmer.

Återvunnen kobolt svarar för en mycket liten del av tillförseln.

8.3.3. Produktionens länderfördelning

Den i särklass största gruvproducenten av kobolt är Zaire, som år 1973 svarade för 59 % av världsproduktionen. Det kan nämnas att också Finland är en viktig producent (se tabell 8.3).

Den slutliga framställningen av koboltmetall sker dock till stor del i andra länder. Koncentrat från Zaire vidareförädlas delvis i Belgien, koncentrat från Marocko (biprodukt vid utvinning av råfosfat) delvis i Frankrike och skärsten från Canada delvis i Norge.

8.3.4. F öretagsstruktur

Världens största producent av koboltmalm är Zaire med det förstatligade gruvföretaget La Companie Générale des Carriéres et des Mines — Gecamines —som svarar för 60 % av världsproduktionen. Detta företag levererar en stor del av sina mellanprodukter till det belgiska företaget Société Générale Métallurgique de Hoboken — Overpelt.

Tabell 8.3 Världens gruvproduktion av kobolt. Ton kobolt

1968 1973

Ton Andel % Ton Andel % , Zaire 9 990 50 15 095 59 '» Zambia 1 200 6 2 000 8 Canada ] 580 8 1 790 7 Sovjetunionen 1 360 7 1 635 7 Cuba 1 090 5 1 630 6 : Marocko ] 670 8 1 420 5 . Finland 1 700 9 1 270 5 ' Ovriga 1 500 7 765 3 Totalt 20 090 100 25 655 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 och 1975.

8.3.5. Kostnadsstruktur

Uppgifter om kostnaderna för framställning av kobolt är svåra att få fram. Detta beror på att nästan all kobolt utvinns som biprodukt till koppar eller nickel.

8.3.6. Producentsamarbete

Något samarbete mellan de olika producentländerna förekommer inte. Zaire fungerar som prisledare och kan i praktiken agera som om landet hade ett totalt monopol. Zaires handlingsfrihet begränsas dock av att kobolt kommer fram som biprodukt vid brytning av kopparmalmer. Eftersom kopparproduk- tionen svarar för ett betydligt större värde än koboltproduktionen blir den styrande även för Zaires utbud av kobolt. Möjligheterna för Zaire att höja priset begränsas dessutom av att nickel i flera användningar är ett möjligt substitut och att USA har mycket stora mängder kobolt i lager. De s.k. mangannodulerna på havsbottnen innehåller också stora mängder kobolt. Exploatering av dessa noduler i större skala skulle leda till ett kraftigt prisfall för kobolt.

8.3.7. Sveriges produktion

Ingen gruvproduktion eller vidareförädling har förekommit på länge i Sverige. Vissa uppgifter om tidigare brytning gavs i avsnitt 8.2.3.

Vanadin (kemisk beteckning V) är en silvergrå metall, som är en stark » karbidbildare. Vanadin ger stålet ökad hållfasthet, smidbarhet och elasticitet samt värmebeständighet.

Vanadin förekommer mer allmänt i jordskorpan än t. ex. koppar, bly eller zink, men till skillnad från dessa metaller uppträder vanadin sällan i större koncentrationer. Vanadin utvinns för närvarande uteslutande som en samprodukt vid järn-, titan-, uran-, bly- och zinkframställning samt som biprodukt ur råolja och oljeskiffrar.

9.2.1. Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 10 milj. ton vanadininnehåll. I tabell 9.1 redovisas två uppskattningar från olika år.

I de s.k. mangannodulerna på djuphavens botten finns stora mängder vanadin. Det är dock tveksamt i vilken utsträckning detta kommer att utvinnas.

Tabell 9.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av vanadin

1968 1977 Upptäckta brytvärda tillgångar, tusen ton vanadin 9 000 9 710 ' Gruvproduktion, tusen ton vanadin/år 15,4 28,3 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 584 343

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1970, och Mineral Commodity Summaries, 1978.

9.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

Tabell 9.2 visar att Sovjetunionen och Sydafrika tillsammans har 94 % av de upptäckta brytvärda tillgångarna.

9.2.3. Sveriges tillgångar

I Sverige förekommer två typer av fyndigheter, vanadinhaltig järnmalm och vanadinförande alunskiffer.

] Norden förekommer vanadin ofta i titanjärnmalm; sålunda utvinns vanadin ur sådana malmer i Norge och Finland. Smålands Taberg, med omkring 130 milj. ton råmalm, håller ca 30 % järn, 7,6 % titandioxid (ilmenit) och 0,17 % vanadin. Fyndigheten är dock ofullständigt undersökt. På grund av naturskyddsintressen torde fyndigheten inte kunna bearbetas i stor skala.

Routevaare, väster om Jokkmokk, har de senaste åren undersökts av SGU inom ramen för den s. k. järnmalmsinventeringen. Fyndigheten håller 120 milj. ton råmalm med ca 38 % järn, 9,4 % titandioxid och 0,17 % vana- din.

Även andra vanadinhaltiga järnmalmer är kända, t.ex. Kramsta vid Järvsö, Ulvöarna samt Akkavaara väster om Gällivare. Vissa järnmalmer, främst i Norrbotten, har tämligen höga vanadinhalter.

Vanadin finns också i alunskiffrarna. Alunskiffrarna i Ranstad beräknas hålla 0,075 % vanadin och i Närke resp. Skåne uppges vanadinhalten vara 0,5 % resp. 0,15 %. Uppgifterna härrör från de ansökningar om bearbetnings- koncession som LKAB resp. Boliden inlämnat för fyndigheterna i fråga. Beträffande alunskiffem i Jämtland är kännedomen ännu bristfällig. Enstaka prover antyder halter på uppemot 0,3 % vanadin.

Ett fullständigt tillvaratagande av vanadinet i slaggen från de svenska stålverken (se avsnitt 9.3.1) skulle ge en produktion av ca 4 000 ton vanadin per år.

Tabell 9.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta bryt- Gruvproduktion Antal års- värda tillgångar produktioner ___—_— vid 1977 års Tusen ton Andel Tusen ton Andel produktions- vanadin- % vanadin- % nivå innehåll innehåll Sovjetunionen 7 260 75 9,1 32 798 Sydafrika 1 820 19 10,0 35 182 Chile 140 1 0,9 3 156 Australien 140 1 — USA 100 1 5,6 20 18 Övriga 250 3 2,7 10 93 Totalt 9 710 100 28,3 100 343

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

9.3.1. Produktionsteknik

Vanadin utvinns som nämnts som biprodukt till andra metaller. Ett sätt att framställa vanadin är att det vanadinhaltiga materialet sintras tillsammans med alkali, t. ex. soda, varefter vanadinsyra (vanadinpentoxid, V205) kan utvinnas efter lakning av sintern. Vid smältning av vanadinhaltiga järn- malmer går vanadinet till största delen till råjärnet. När detta blåses i konverter bildas en vanadinhaltig slagg, som kan göras mer vanadinrik. : Denna slagg används för framställning av ferrovanadin eller vanadinsyra. Ferrovanadin framställs antingen elektroterrniskt ur vanadinrik slagg eller genom reduktion av vanadinsyra med aluminium. En mindre del vanadin- syra används i kemisk industri, bl. a. som katalysator.

9.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Under den senaste tioårsperioden har världens gruvproduktion av vanadin ökat med 6 % per år. År 1976 var den globala gruvproduktionen ca 28 000 ton.

Praktiskt taget hela världsbehovet av vanadin täcks av komplexa malmer, dvs. sådana som innehåller flera olika metaller. Omkring 30 % av västvärl- dens vanadinproduktion har sitt ursprung i amerikanska uranmalmer i Colorado, där vanadin utvinns som biprodukt. Produktionen i Syd- och Sydvästafrika, som uppgår till 60 % av västvärldens produktion, härrör från titanjärnmalmer eller malmer som innehåller bly och zink. Finland svarar för 10 % av västvärldens produktion. Utgångsmaterialet är där vanadinhaltig titanjärnmalm.

9.3.3. Produktionens länderfördelning

Sydafrika är den största gruvproducenten av vanadin. Där har också produktionen ökat snabbt eller med ca 25 % per år sedan mitten av 1960-talet. I USA, som under 1960-talet var världens största gruvproducent, har produktionen stagnerat (se tabell 9.3).

Tabell 9.3 Världens gruvproduktion av vanadin. Tusen ton vanadininnehåll

1968 1976

Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % Sydafrika 2,3 15 9,8 35 Sovjetunionen 3 ,6 23 9,0 32 USA 5 ,6 36 5 ,6 20 Finland 1,2 - 8 1,4 5 Övriga 2,7 18 2,3 8

Totalt 15,4 100 28,1 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 och Mineral Commodity Profiles, Vanadium, dec 1977.

9.3.4. F öretagsstruktur

Företaget med den största vanadinproduktionen är det sydafrikanska Highveld Steel and Vanadium Corporation som tillsammans med Transvaal Alloy Ltd sköter större delen av verksamheten i Sydafrika. I USA är Union Carbide det ledande företaget.

. ämm...— ma,—r.—

9.3.5. K ostnadsstruktur

, Eftersom vanadin uteslutande framställs som biprodukt är det svårt att ange l meningsfulla siffror för kostnaderna i de första produktionsleden. Man torde l emellertid kunna utgå ifrån att kostnaderna för brytning, anrikning och * sodarostning svarar för den största delen av kostnaderna fram t.o.m. framställningen av vanadinsyra. Den avslutande lakningen och syrautvin- ningen ärjämförelsevis billig. Produktionen är kapitalintensiv, men har lägre energikostnader än vad som är fallet för många andra mineral. Framställ- ningen av ferrovanadin är tämligen billig jämfört med vad det kostar att framställa andra ferrolegeringar, vilket hänger samman med att processen är mycket enkel (man utgår från en ren råvara).

9.3.6. Producentsamarbete

I Sydafrika är produktionen i praktiken monopoliserad genom det samarbete som sker mellan de olika företagen. Genom att en stor del av världsproduk- tionen kommer från Sovjetunionen och Sydafrika finns en potentiell risk för gemensamma aktioner i prishöjande syfte. Att så stor del av världsproduk- tionen som 32 % kommer från Sydafrika är givetvis ett problem med tanke på risken för framtida politiska oroligheter i landet.

Å andra sidan pågår nu försök att återvinna vanadin ur stålskrot och att utvinna metallen ur andra råvaror, t. ex. skiffrar och råolja. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det finns bra substitut till vanadin och att produktionen ökar bl. a. i Sovjetunionen finns det knappast något större utrymme för prishöjningar, varken ensidigt från Sydafrikas sida eller genom samarbete mellan flera producentländer.

Ingen gruvproduktion äger rum i landet. Däremot importeras årligen ca 400 ton vanadinpentoxid som vidareförädlas till ferrovanadin.

AB Ferrolegeringar i Trollhättan är Sveriges enda producent av ferrovana- din. År 1976 tillverkade man 600 ton. Produktionen har successivt stigit under de senaste åren.

Någon återanvändning av vanadin i Sverige har hittills inte förekommit. I Stenungsund byggs emellertid nu en försöksanläggning för att ur sot och flygaska från oljekraftverket utvinna ca 100 ton vanadin och 50 ton nickel per år.

I 9.3.7 Sveriges produktion | l

Tabell 9.4 Sveriges import och export av vanadinhaltiga varor 1965 och 1975. Tusen ton vara

1965 1975

Import Export Import Export Vanadinmalmer 0,9” — - — Vanadinföreningar 0,6 — 0,7 — Ferrovanadin 0,2 0,1 0,8 0,2

' ” 1965 vanadin-, tantal- och zirkoniummalmer.

Källa: SOS Utrikeshandel.

6.4. Handel

6.4.1. Internationell handel

Den största exportören av molybdenkoncentrat är USA, vars export främst går till Västeuropa och Japan. Nästan hälften av koncentratexporten går till Nederländerna för konvertering till teknisk molybdentrioxid, som sedan reexporteras till andra västeuropeiska länder.

6.4.2. Prisbildning

Liksom på vissa andra metallmarknader är prisbildningen på molybden ”dualistisk". Vid sidan om ett producentpris — fastställt av den ledande producenten Climax — finns en residualmarknad där prissättningen är fri. I slutet av år 1978 låg producentpriset på 50 kr/kg molybden i koncentrat, medan det fria marknadspriset var mer än dubbelt så högt. Figurerna 6.2 och 6.3 visar hur dessa priser har utvecklats åren 1965—1975.

Under åren 1965 och 1966 skedde en prisstegring, som ledde till att marknadspriset låg nästan dubbelt så högt som producentpriset, dock inte lika påfallande som under åren 1965—1966. Det är mot denna bakgrund svårt att fastställa de faktiska genomsnittspriserna under dessa år. De svenska importpriserna har i varierande proportioner påverkats av dessa två delmark- nader. Åren 1965—1966 var det svenska importmedelpriset nära 29 kr/kg, medan producentpriset var 25 kr/kg och det fria marknadspriset låg på ca 45 kr/kg. De svenska priserna har således under dessa år i huvudsak följt producentpriset.

Man bör vidare observera, att det officiella producentpriset inte alltid tillämpas av säljarna. Då producentpriset formellt legat över marknadspriset har ofta lämnats rabatter, som ungefärligen motsvarat den uppkomna prisdifferensen. För närvarande ligger dock marknadspriset över producent- priset. Det är troligt att priset kommer att ligga högre även under de närmaste åren, eftersom det trots lågkonjunkturen råder, knapphet på molybden.

Dollar per kg NIO—innehåll

Figur 6.2 Prisutveckling för molybdenprodukter åren 1965—1975.

Källa: Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe: Untersuch- ungen iiber Angebot und Nachfrage minera- lischer Rohstoffe. VI Molybdän.

Ferromolybden (USA)

Molybdentrioxid (USA)

Climax pris för molybdenprodukter

Molybdenkoncentrat (USA)

1970 1975

Det förefaller av detta och andra skäl rimligt att vänta sig större prisvariationer för molybden i framtiden. Andelen molybden från koppar- gruvor ökar trendmässigt på lång sikt, varigenom de kraftiga variationerna i efterfrågan på koppar och därpå följande anpassningar av produktionen kan komma att påverka utbudet av molybden. Prisvariationer för övriga mineral kan också väntas få inflytande på molybdenpriset, främst på grund av att en betydande del av utrustningen i ett ferromolybdenverk också kan användas för produktion av ferrovanadin och ferrowolfram. Efterfrågevariationer för dessa produkter kan därför ”smitta av sig” på ferromolybdenpriset. Slutligen bör nämnas att USAs strategiska lager, som tidigare varit en dämpande faktor på molybdenpriset, tömdes i samband med prisstegringen under perioden 1974—1975.

6.4.3. Sveriges export och import

Sverige är en betydande importör av molybden, vilket förklaras av den relativt höga produktionen av specialstål.

Importen sker huvudsakligen i form av slig eller oxid, som används av ferrolegeringsverken för framställning av ferromolybden. Molybden impor- teras även i form av ferromolybden (se tabell 6.6).

Molybdentrioxid importeras huvudsakligen från Nederländerna. Där finns i Rotterdam ett rostverk för amerikansk slig avsett att betjäna den europeiska

Dollar per kg " _ ' .. _ _ Mo—innehåll Fritt marknadspris (Storbritannien)

(Minimum- och maximumnoteringar)

15

10

. Co.-ooo c...

1965 1970 1975

| Figur 6.3 Prisutveckling jörferromolybden (65—70 % molybdeninnehåll) åren 1965—1975.

Källa: Bundesanstalt fur Geowissenschaften und Rohstoffe: Untersuchungen Liber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe. VI Molybdän.

Sveriges import av molybdenkoncentrat år 1975.

Totalt 3 493 ton.

29%

Totalt 3 558 ton.

11%

Sveriges import av ferromolybden år 1975. Totalt 1 890 ton.

Figur 6 . 4 Sveriges import av vissa molybdenhaltiga varor är 1 975 , länderför- delad.

Källa: SOS Utrikeshan— del.

S%

USA

% Chile

Nederländerna

Belgien

l/Å Österrike [: Övriga

Sveriges import av molybdentrioxid är 1975.

3%

10%

marknaden. Slig importeras främst från USA. Ferromolybden kommer till ca 40 % från Österrike och till ca 40 % från Belgien (se figur 6.4).

Tabell 6.6 Sveriges import och export av molybdenhaltiga varor. Ton vara

1965 1975

Import Export lmport Export Molybdenslig % 3 455 — 3 493 — Molybdentrioxid 5 3 558 884 Ferromolybden 602 427 1 890 689 Molybden. obearbetad 41 — 48 1 Tråd, spiraler 3 11 16 7 Andra slag 1 6 10 2

Källa: SOS Utrikeshandel.

6.5. Konsumtion

6.5.1. Konsumtionsutveckling

Under den senaste tioårsperioden har världens konsumtion av molybden ökat med ca 5 % per år. År 1974 var den globala konsumtionen ca 83 000 ton.

6.5.2. Konsumtionens länderfördelning

USA är den viktigaste konsumenten av molybden. Flera länder i Västeuropa, främst Västtyskland, Sverige, Storbritannien och Belgien är också viktiga konsumenter.

6.5.3. Användningsområden

Utnyttjandet av molybden som legeringsämne vid stålframställning domi- nerar förbrukningsbilden. Internationellt är produktionen av låglegerade höghållfasta stål viktigast inom denna sektor med rostfria stål och verktygs- stål som potentiella tillväxtsektorer. I Sverige är produktionen av rostfrittstål viktigast, men även framställning av snabbstål, verktygsstål, fjäderstål samt seg- och sätthärdningsstål förbrukar stora kvantiteter molybden.

Tabell 6.7 illustrerar fördelningen av molybdenförbrukningen på olika varor i västvärlden år 1965, 1970 och 1974.

Som framgår av tabellen har den andel molybden som går till rostfritt stål ökat, vilket beror både på att den totala produktionen av rostfritt stål ökat och på att syrafasta stål ökat sin andel av den rostfria stålproduktionen. Ökningen av andelen snabbstål förklaras av att molybden successivt ersatt wolfram i denna starkt expansiva användning. Nedgången för HSLA-stål har endast varit temporär, och förbrukningen har under åren 1976—77 ökat betydligt, främst beroende på utbyggnaden av de stora rörledningarna för olja i norra Nordamerika. HSLA-stål har också fått stor användning i off-shoreindustrin

Tabell 6.7 Konsumtionsstruktur för molybden i västvärlden. Procentandel av totalförbrukning

1 965 1 970 1974

Rostfritt stål 17 20 21 Verktygsstål och snabbstål 9 11 11 HSLA-ståla 48 44 44 Gjutjäm och valsar 12 8 6 Kemikalier och smörjmedel 5 7 8 Superlegeringar 3 5 5 Metalliskt molybden 3 4 4 Övrigt 3 l 1

Totalt 100 100 100

" Höghållfast låglegerat stål. Källa: Bundesanstalt fur Geowissenschaften und Rohstoffe: Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe'. VI. Molybdän.

Tabell 6.8 Molybdenförbrukningen i USA fördelad på industrisektorer

Sektor 1965 1970 1974 Ton % Ton % Ton %

Transportindustri 7 311 30 6 145 28 8 940 27 Maskinindustri 5 885 24 5 590 25 7 285 22 Olja och naturgas 4 389 18 3 898 17 9 272 28 Kemisk industri ] 986 8 2 004 9 3 331 10 Elektroteknisk industri 615 2 646 3 Ovrigt 4 389 18 4 010 18 4 305 13

Totalt 24 575 100 22 293 100 33 113 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

och bilindustrin. Minskningen för gjutjärn och valsar beror både på att molybdeninnehållet i dessa produkter har minskat och på en svag förbruk- ningsutveckling. Den ökade användningen av molybden som katalysator vid avsvavling av olja återspeglar sig i ökningen av den andel molybden som används till kemikalier. Molybden används dessutom i varmhållfasta nickelbaserade legeringar, s. k. superlegeringar eller super-alloys, som bl. a. ingår i detaljer ijetmotorer. Metalliskt molybden har flera olika användnings- områden i olika industrier, bl. a. till material som skall användas vid höga temperaturer t. ex. i ugnar och glödlampor.

Uppgifter om i vilka sektorer Slutförbrukningen av molybden sker finns inte för världen som helhet. Däremot har USBM gjort vissa uppskattningar för USA, som återges i tabell 6.8.

Av tabellen framgår att andelen molybden som går till utvinning och förädling av olja och naturgas ökat mycket kraftigt. Bakom denna ökning ligger dels den ökade användningen av molybden som katalysator vid avsvavling av olja, dels utnyttjandet av molybden som legeringsämne vid tillverkning av stål för rörledningar. Satsningen på ökad inhemsk olje- och gasutvinning i USA har självfallet haft stor betydelse. Man kan dessutom notera en stadig ökning av den kemiska industrins andel av molybdenför- brukningen och en kraftig minskning av sektorn ”övrigt".

6.5.4. Substitutionsförhållanden

I vissa legerade stål kan molybden ersättas med andra metaller. Wolfram är t. ex. ett gott substitut i varmhållfasta legeringar liksom vanadin, niob eller tantal i höghållfasta låglegerade stål. Krom är ett möjligt substitut i härdbara stål och mangan i ijäderstål. I syrafasta rostfria stål — den viktigaste användningen i vårt land — kan däremot molybden knappast ersättas.

Legerade stål som innehåller molybden konkurrerar givetvis också med olegerade stålkvaliteter. På vissa icke obetydliga marknadssektorer kan även aluminium och plast tänkas ersätta vissa stålsorter om prisrelationema avsevärt förändras.

6 . 5 . 5 Sveriges förbrukning

Molybden används i Sverige huvudsakligen inom stålindustrin vid tillverk- ning av rostfritt stål och snabbstål.

Sverige är för sin försörjning helt beroende av import. Importen av molybdenkoncentrat har det senaste årtiondet ökat med ca 7,4 % per år.

Eftersom större delen av produktionen av rostfritt stål och snabbstål exporteras understiger nettoförbrukningen kraftigt bruttoförbrukningen. Tabell 6.9 visar utvecklingen av brutto- resp. nettoförbrukningen under den 1 senaste 20-årsperioden. 1 Den svenska förbrukningsstrukturen. år 1974 framgår av tabell 6.10. Det *, bör understrykas att år 1974 var ett högkonjunkturår, vilket kan påverka [ siffrorna, bl. a. genom lagerförändringar. i Beräkningarna utgår från det uppskattade molybdeninnehållet i olika i stålprodukter. Vid de angivna molybdenhalterna skulle bruttoförbrukningen ) år 1974 uppgå till ca 4800 ton. Över 60 % av tillförseln av molybden i ) stålhalvfabrikat exporteras, varför nettoförbrukningen stannar vid ca 1 800 ) ton. Av denna nettotillförsel avserca 50 % rostfrittstål, 18 % snabbstål,30 % , övriga legeringar och endast 3 % övriga ändamål. 1 Det rostfria stålet svarar i Sverige för en mycket större andel av ' molybdenförbrukningen än det gör i andra länder (jfr tabell 6.7). Detta beror dels på att rostfritt stål väger förhållandevis tungt i den svenska stålindustrins produktion, dels på att syrafast rostfritt stål (med ett molybdeninnehåll av ca 2 %) har relativt större betydelse i Sverige än i resten av världen, där det icke syrafasta rostfria stålet (med ett molybdeninnehåll av högst 0,5 %) är mer dominerande. Fördelningen av nettoförbrukningen branschvis framgår av figur 6.5.

Tabell 6.9 Förbrukning av molybden i Sverige. Ton molybdeninnehåll 1954/62 1963/66 1967/70 1971/74

Bruttoförbrukning ] 460 2 090 3 510 4 070 Nettoförbrukning 970 1 020 1 680 1 550

Källa: Se bilaga 21.

Fördelad efter stålkvaliteter

Bruttoförbrukning är 1974 Nettoförbrukning år 1974

Rostfritt stål

Snabbstål

Verktygs—, mekanisk— och maskinindustri

Byggnadsindustri

Transportmedelsindustri Massa— och pappersindustri Kemisk industri Elektroindustri och kraftverk

Helfabrikatsexport

Övrigt

Figur 6.5 Förbmkningsstrukturen för molybden i Sverige.

Övrigt stål

i

i i

Källor: Överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Se också bilaga 21. l l l l

Tabell 6.10 Brutto— resp. nettoförbrukning av molybden i Sverige år 1974. Tusen ton

Rostfritt Snabbstål Verktygs- Övriga stål- Övrig an- Totalt stål stål legeringar vändning Produktion av legerat stål, göt 518,5 33,9 118,7 824,6 — 1 495,7 Dito, handelsfärdigt 319 19 60 488 — 886 Mo-innehåll, % 1,0 4,5 0,6 0,06 — 0,54 Bruttoförbrukning 3,19 0,86 0,36 0 29 0,05 4, 75 __L/ Nettoexport av halvfabrikat 231 14,1 120 Mo-innehåll, % 1,0 4,5 0,1 Mo-innehåll, tusen ton 2,31 0,63 0,12 — 3,06 Nettoförbrukning 0,88 0,23 0,53 0,05 1,69 Pt'ocentuel/jördelning

Bruttoförbrukning 67 18 14 1 100 Nettoförbrukning 52 14 31 3 100 Källa: Se bilaga 21.

6.6. Prognoser

6.6.1. Teknikprognos

Molybden är en mycket ”ny” metall. En mer allmän kommersiell använd- ning fick molybden först under och efter det andra världskriget. De teknologiska genombrott som då gjordes har sedan varit avgörande för utvecklingen av utbud och efterfrågan.

Under de senaste åren har de teknologiska framstegen främst gynnat den viktigaste konkurrenten — wolfram. Hårdmetallteknologin har utvecklats snabbt och detta har delvis drabbat snabbstålet och därmed också molybde- net.

Nya möjliga användningsområden för molybden är bl. a. som beståndsdel i material för värmebeständiga detaljer i jetmotorer och i formar för pressgjut- ning av metaller med hög smältpunkt, t. ex. gjutjärn.

Utbytet av molybden vid anrikning av molybdenhaltiga kopparmalmer är f.n. i genomsnitt ganska lågt. I vissa anrikningsverk erhålls dock höga utbyten. Förmodligen kommer en successiv förbättring av anrikningsproces- serna att leda till högre utbyte.

6.6.2. Globala prognoser

I tabell 6.11 återges två prognoser för den framtida Världsförbrukningen av molybden, dels USBM:s prognos, dels en prognos som gjorts av Deutsches Institut fiir Wirtschaftsforschung (DIW) och ingår i den tidigare åberopade studien av Bundesanstalt fur Geowissenschaften und Rohstoffe. I figur 6.6 illustreras de båda prognoserna grafiskt.

Tabell 6.1] Efterfrågan på och förbrukning av molybden åren 1973-2000. Tusen ton molybdeninnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1973)

1973 1985 1990 2000 Låg Sannolik I-Iög USBM 87,60 1389 (3,9) 232,0 (3,7) 266,0 (4,2) 3010 (4,7) DIW 92,4 129,2—144,7 (2,8—3,8) 148,6—171,0 (2,8 -3,7)

___—&_—

” Trendmässig efterfrågan, inte verklig. Källor: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

Figur 6.6 Global efter- frågan på molybden åren 1963—2000. Semilogarit- misk skala.

Källor: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a.

' Det kan tilläggas att det största producentfö- retaget, Climax, enligt en artikel i Bergsman— nen, nr 5, 1976, räknade med en förbrukning på 165 000 ton år 1985, dvs. en ökning på 5 % per år i förhållande till år 1973. I Chile räknar man med en tillväxt i efter- frågan på 6—7 % per år fram till år 1990 (enligt en artikel av A. Sutulov i World Mining, mars 1978, och uppgifter i Mining Journal, augusti 1978).

Tusen ton molybden

300

250

200

150

100

80 USBM:s

prognosintervall

%

DIW:s prognosintervall

60

40

1985 1990 1995 2000

1965 1975

De två prognoserna ligger ganska nära varandra och pekar båda på en förbrukning år 1985 på ca 140000 ton. Tillväxttakten skulle därmed bli närmare 4 % per år, vilket är en låg siffra jämfört med den som noterades under "introduktionsperioden" från andra världskriget till mitten av 1960- talet].

Förbrukningen av molybden i olika sektorer bedöms i den västtyska studiens högre tillväxtalternativ komma att utvecklas på det sätt som visas i tabell 6.12 (enbart västvärlden).

Tabell 6.12 Förbrukningen av molybden i olika sektorer åren 1974-1985

Andel av Tillväxttakt, förbrukningen % per år, år 1974 i % 1974—1985 Rostfritt stål 21 4,1 Annat legerat stål (främst HSLA-stål) 55 3,1 Gjutjäm och valsar 6 —0,5 Kemikalier och smörjmedel 8 4,5 Superlegeringar 5 3,3 Metalliskt molybden 4 3,2 Övrigt 1 2,6 Totalt 100 3,5

Källa: Bundesanstalt ftir Geowissenschaften und Rohstoffe: a.a. (endast västvärl- den).

Eftersom DIW inte närmare anger vilka antaganden rörande stålförbruk- ningens tillväxt man utgår ifrån, kan ingenting sägas om prognosens innebörd vad avser den relativa åtgången av molybden per ton stål. Eftersom man har svårt att tänka sig att institutet utgår ifrån att förbrukningen av rostfritt stål kommer att öka långsammare än 4,1 % per år, kan prognosen bedömas innebära ett antagande om i huvudsak oförändrade relativa åtgångstal.

Den amerikanska prognosen bygger däremot uttryckligen på antagandet att det relativa molybdeninnehållet i legerade stål växer. Inte heller i denna källa lämnas dock några kvantifierade uppgifter på denna punkt.

En mer explicit beräkning av den relativa molybdenåtgången finns i den amerikanska studien Resources in Americas Future (Resources for the Future, 1963). Andelen molybden per ton legerat stål antogs öka från 0,32 % år 1960 till 0,40 % år 1970 och 0,50 % år 1980. Denna prognos har visat sig innebära en viss överskattning av molybdenförbrukningen. Huruvida detta beror på att åtgångstalen ökat långsammare än antagits eller på andra faktorer (t.ex. en långsammare ökning av stålproduktionen) har vi inte kunnat bedöma. Sannolikt är det dock främst fråga om prognosfel av det senare slaget.

Molybden förbrukas i hög grad inom sektorer som är energiberoende. Detta kan fram till år 1985 vara en negativ prognosfaktor. Vidare bör också noteras att krigsmaterielindustrin är en icke oväsentlig delmarknad för molybden. Vietnamkriget kan därför ha bidragit till den snabba konsumtionsökningen under andra hälften av 1960-talet.

Den relativa prisutvecklingen har historiskt sett spelat en viktig roll för molybdenförbrukningens utveckling. Enligt en uppskattning1 styrs valet mellan molybden och wolfram för snabbstålstillverkning i extremt hög grad av prisutvecklingen. Enligt de skattningar av priskänsligheten som gjorts i andra sammanhang, bl.a. i den studie som konsultbyrån Charles River Associates (CRA)2 gjort för vår räkning, är dock molybdenefterfrågan okänslig för prisförändringar.

lBurrows: Tungsten. An Industry Analysis, 1971.

2CRA: Price Forecasts to 1985 of Major Mine- rals and Metals, 1975 (stencil).

l Mining Journal, 25 augusti 1978.

Vi bedömer det som troligt att efterfrågan på molybden är relativt okänslig för prisförändringar, utom för framställning av snabbstål, där molybden konkurrerar med wolfram. Prissänkningen på molybden i förhållande till wolfram under 1960-talet och första hälften av 1970-talet bidrog förmodligen starkt till den snabba ökningen av molybdenförbrukningen under denna period. Som kommer att framgå senare i denna bilaga och i bilaga 7 Wolfram räknar vi med att molybdenet kommer att mista en del av sin prisfördel gentemot wolfram. Vi finner det ändå berättigat att utgå från de bedömningar beträffande den framtida molybdenförbrukningen som gjorts av USBM och DIW, dvs. att förbrukningen av molybden kommer att vara omkring 140 000 ton år 1985 och mellan 230 000 och 300 000 ton år 2000. Möjligen kan även dessa bedömningar ligga något för lågt, med hänsyn till de bedömningar som görs av producenterna (även om det kan ligga i dessas intresse att förutsäga en hög tillväxttakt).

Den framtida prisutvecklingen för molybden är framför allt beroende av kostnaderna i nya fyndigheter. Under senare år har priserna på grund av underskott på kapacitet igruvledet drivits upp till höga nivåer. Bristen har lett till att producenterna ransonerat sina leveranser. Tabell 6.13 visar förhål- landet mellan efterfrågan och utbud i västvärlden åren 1973—1977 (efterfrågan inkluderar i detta fall förmodligen efterfrågan för export till planekonomi- erna, men inte den del av efterfrågan som täcks genom användning av skrot).

En av de viktigaste orsakerna till underskottet är de produktionsminsk- ningar som skett i koppargruvor i USA och Canada som en följd av de låga kopparpriserna. I flera av dessa gruvor produceras molybden som en biprodukt och nedskärningarna har därför drabbat även molybdenproduktio- nen. År 1976 togs den nya Hendersongruvan i Colorado, med en planerad kapacitet på närmare 25 000 ton molybden per år, i drift. I Hendersongruvan är molybden huvudprodukt. Detta kapacitetstillskott kan, tillsammans med en del andra, mindre, delvis täcka efterfrågeökningen under de allra närmaste åren. Man räknar emellertid med att gruvkapaciteten i västvärlden behöver öka med minst 80 000 årston fram till år 19901. Även om detta innebär en betydande kapacitetsökning bör den, med hänsyn till de stora brytvärda

Tabell 6.13 Efterfrågan på och utbud av molybden i västvärlden åren 1973—1977. Tusen ton molybdeninnehåll

1973 1974 1975 1976 1977

Efterfrågan 82 94 77 84 85 Gruvproduktion 72 73 74 75 81 Underskott 10 21 3 4 Försäljning från GSA'z 3 16 1 1 0 Lagerförändring —7 —5 —2 —8 —4

" GSA= General Services Administration (den myndighet som förvaltar USA:s beredskapslager). Källa: Metal Bulletin, 1 augusti 1978.

Kr/kg Molybden

100 Ferromolybden _ år 1985 Molybdentrioxid 80 år 1985 60 _ Ferromolybden

år 2000

Molybdentrioxid 40 i år 2000

1955 1965 1975 1985 1995 2000

tillgångarna, vara möjlig att genomföra på sikt. Eftersom efterfrågeökningen inte väntas bli lika snabb för koppar som för molybden, kan en produktions- ökning knappast ske enbart genom en ökning av molybdenproduktionen i stora koppargruvor(vissa koppargruvor kan dock antagligen, vid högre priser, öka utvinningen av biproduktsmolybden). Ökningen får i stället till stor del genomföras genom nyetableringar av ”rena” molybdengruvor.

Detta innebär att kostnaderna i molybdengruvor i högre grad än förut blir styrande för priset. F. n. räknar man med en investeringskostnad på ca 95 000 kr per årston molybden i nya gruvor'. Denna kostnad skall jämföras med de 41 600 kr per årston som uppgivits i tabell 6.5 i avsnitt 6.3.5. Den totala produktionskostnaden per ton molybden i tabell 6.5 kan därför nu sägas ligga drygt 5 000 kr för lågt. Man räknar dessutom med att investeringskostna- derna kommer att stiga ytterligare.

1 den prognos som CRA gjort för vår räkning 2 bedöms molybdenpriset år 1985 komma att ligga på ungefär samma nivå i reala termer som år 1975, dvs. drygt 25 kr/kg molybden i rostade koncentrat (molybdentrioxid) i 1976 års penningvärde. Mot bakgrund av vad som sagts i det föregående beträffande utvecklingen av kostnaderna, och framför allt med hänsyn till att produk- tionskapaciteten inte förrän efter år 1985 kan bedömas komma upp i samma nivå som efterfrågan, bedömer vi nu denna prognos som mycket för låg. De höga priserna i slutet av år 1978 (det fria marknadspriset var 90—105 kr/kg molybden i 1976 års penningvärde) kan å andra sidan knappast väntas bestå. Enligt vår bedömning bör priset år 1985 ligga inom intervallet 70—90 kr/kg molybden i 1976 års penningvärde (motsvarar 80—105 kr/kg i 1978 års penningvärde). Senare kan detta intervall komma att sänkas, framför allt på grund av olika utbudsökande och effektivitetshöjande åtgärder som får effekt först på längre sikt (ökad prospektering, högre utbyten av molybden i

Figur 6. 7 Molybdenpriser åren 1959—2000. Års- genomsnitt av svenska importpriser. Kr/kg mo— lybdeninnehåll i 1976 års penningvärde.

Källor: Se bilaga 21.

" World Mining, mars 1978.

2CRA: a.a.

koppargruvor samt snabbare tillväxt i kopparproduktionen över huvud taget). Vi räknar därför med ett prisintervall på 35—45 kr/kg år 2000 (1976 års penningvärde). Det bör understrykas, att prognoserna är mycket osäkra. Prognoserna illustreras i figur 6.7.

Som nämnts i avsnitt 6.4.2 är det troligt att molybdenpriset i framtiden kommer att vara mindre stabilt än tidigare. Detta betyder att priset enstaka år med stor sannolikhet kommer att ligga över eller under det intervall vi angivit.

Under senare år har skillnaden mellan priset på ferromolybden och priset på molybdentrioxid varit 2:50 — 7 kr per kg molybden (1976 års penningvärde). Eftersom kostnaderna för att framställa själva ferromolybdenet inte bedöms komma att förändras i någon större utsträckning (högre energipriser skulle dock ge upphov till en viss kostnadsökning) antar vi att prisskillnaden i framtiden kommer att vara större än 5 kr/kg molybden.

6.6.3. Prognoser för Sverige

Som framgått i föregående avsnitt är molybdenförbrukningens framtida utveckling beroende av två huvudfaktorer, nämligen dels produktionen av legerat stål, i synnerhet rostfritt stål och snabbstål, dels molybdeninnehållet i dessa stålsorter. Detta gäller givetvis även för förbrukningen av molybden i Sverige.

Den svenska specialstålsproduktionen utmärks av en extremt hög export- andel. Under 1970-talet har ca 75 % av produktionen av rostfritt stål exporterats, jämfört med 30 % i början av 1960-talet. Även snabbstålet har en hög exportandel, ca 60 %.

I bilaga 2 har vi redovisat våra antaganden beträffande den framtida produktionen av olika stålsorter.

Vad gäller molybdeninnehållet antar vi, som tidigare redovisats i bilaga 2, att molybdenhalten i snabbstål ökar från nuvarande 4,5—5 % till 6 % år 1985 och 7 % år 2000. Molybdenhalten i rostfritt stål kan eventuellt öka från nuvarande 1 % i genomsnitt till 1,5 % år 1985 och år 2000. Andra användningar av molybden antas öka med 3 % per år.

Med utgångspunkt från dessa antaganden erhåller vi den förbrukningsut- veckling som framgår av tabell 6.14 (se också figur 6.8). Bruttoförbrukningen väntas öka till 5 410—8 965 ton år 1985, vilket motsvarar en årlig ökning med 1,0—5,8 %. Mellan åren 1985 och 2000 väntas bruttoförbrukningen öka till

Tabell 6.14 Bruttoförbrukning av molybden i Sverige åren 1973/75—2000. Ton molybdeninnehåll

1973/75 1985 2000 Rostfritt stål 3 110 3 245—6 125 3 410—6 545 Snabbstål 955 1 335 1 560—2 005 Övrigt legerat stål 720 760—1 435 805—2 270 Andra användningara 50 70 110 Summa 4 835 5 410—8 965 5 885—10 930

" Pulvermetallurgi m. m. Källa: Se bilaga 21.

)

5 885—10 930 ton. Av ökningen måste en stor del avsättas på export i form av halvfabrikat av stål. Antagandena innebär dock en minskning av den svenska andelen av världsmarknaden för främst rostfritt stål.

Prognosen utgår i huvudsak från nuvarande teknik. Det är möjligt att teknologiska genombrott kan öppna nya betydande marknader för molyb- den. Sådana nya marknader skulle dock få betydelse först bortom år 1985.

Nettoförbrukningens utveckling framgår av tabell 6.15 och figur 6.8. Vi har

Tabell 6.15 Nettoförbrukning av molybden i Sverige åren 1973/75—2000. Ton molybdeninnehåll

___—___..__——-—__

1973/ 75 1985 2000 ”___—___— Rostfritt stål 1 145 1 350—2 160 1 565—2 905 Snabbstål 375 590— 630 800— 990 Övrigt legerat stål 490 575— 615 665— 825 Andra användningar 50 70 110

Summa 2 060 2 585—3 475 3 140—4 830 ___—________— Källor: Se bilaga 21.

Ton

molybden

I I I ,! 10000 'I I I I, , I I 'I 8000 I I I I .. . ! Bruttoforbrukning [

6000 II, __ _ ......

' -

,, Ian-o o'_'_'

0 , ' 'I I I 4000 , _ , ' I I, , o I ' _. _ __ , U%:=-----u_".-- "2 000

Nettoförbrukning

Figur 6.8 Förbrukning av molybden i Sverige åren I 95 9-2000.

utgått från samma antaganden som för övriga legeringsmetalier, dvs. att förbrukningen av halvfabrikat av stål ökar med 1,5—2,1 % fram til. år 1985 och med 1—2 % mellan år 1985 och år 2000.

Två saker bör påpekas beträffande nettoförbrukningen. För cet första är den bild av den historiska utvecklingen som ges i figur 6.8 förmodligen inte helt riktig. Genom att nettoförbrukningen räknas fram som skillnaden mellan bruttoförbrukning och nettoexport kan lagerförändringar påverka resultatet i ganska stor utsträckning. För det andra bör det understrykas att nettoförbrukningen av molybden inte har särskilt stor betydelse från mineralpolitisk synpunkt. Nettoförbrukningen angerju molybdeninnehållet i de halvfabrikat av stål som används i landet. Hur denna förbrukning utvecklas är av stor betydelse för stålindustrin, men den går knappast att påverka med utgångspunkt från mineralpolitiska mål beträffarde molyb- den.

1 Sverige används en högre andel ferromolybden i ståltillverkningen än i andra länder. Medan man på andra håll chargerar stålugnarna med molyb- dentrioxid _och använder ferromolybden för slutjustering av analysen, varvid förhållandet molybdentrioxid: ferromolybden är ungefär 80:20 riknat som molybden, är motsvarande förhållande i Sverige numera ca 55:45. Tidigare var det 50:50. Orsaken härtill är att vi i Sverige har en relativt mer omfattande produktion av höglegerade stål, i vilka avvägningen av analysen har stor betydelse. Dessutom används induktionsugnar mer i Sverige "en i andra länder. Dessa ugnar kan bara utnyttja ferromolybden. Produktionstillväxten väntas dock ske i andra typer av ugnar, varför förhållandet molybdentrioxid : ferromolybden kan bli 70:30 räknat som molybden. Molybdentioxid blir alltså viktigare än ferromolybden för stålverkens molybdenförsörjning. Vi räknar med att ca 10 % av molybdenförbrukningen (bruttoförbrrkningen) liksom tidigare kommer att kunna täckas genom utnyttjande av gammalt skrot (främst rostfritt). Detta skulle innebära att 700—950 ton molybden skulle tillföras i form av ferromolybden år 1985, vilket motsvarar en förerkning av 1 OOO—1 350 ton ferromolybden. Maximalt kan förmodligen, med ruvarande kapacitet, ca 3 500 ton ferromolybden produceras per år i Sverige. E>porten av ferromolybden skulle alltså kunna uppgå till över 2 000 ton. År 2000 skulle 1 200—1 850 ton ferromolybden förbrukas och 1 650—2 300 ton exporteras. Sverige är i dag helt beroende av import av molybden för direkt användning i stålindustrin i form av ferromolybden och molybdentrioxid samt av molybdensulfid för tillverkning av molybdentrioxid och ferromolytden. Inga brytvärda tillgångar av molybdenmineral är f. 11. kända i vårt landäven om vissa smärre fyndigheter hittats i bl. a. trakten av Arjeplog. Eftersom man inte prospekterat efter molybden särskilt länge i Sverige kan dessa fyndig- heter möjligen tas som en indikation på att det går att hitta större tillgångar. Förutsättningarna för att hitta brytvärda tillgångar förbättras av de väntade högre priserna (i förhållande till tidigare prisnivå). Som nämrts i det föregående är det också i samband med en eventuell brytning av aimskiffer tekniskt möjligt att utvinna molybden. Detta kommer i så fall att franställas i mycket ren form. Det är dock osannolikt att någon utvinning av nolybden kan bli aktuell före år 1985. Vi utgår därför, i avsaknad av säker inf>rmation som pekar i annan riktning, från att hela behovet av primärt molybden såväl år 1985 som år 2000 måste täckas genom import.

6.6.4. Slutsatser

Den globala förbrukningen av molybden väntas öka tämligen snabbt i framtiden. Detta sammanhänger främst med en väntad ökad efterfrågan på stålsorter som innehåller molybden. De prognoser som gjorts av statliga — prognosinstitut skiljer sig dock starkt från de åsikter om utvecklingen som ; framförs av mindre officiella bedömare och av de företag som producerar molybden. De senare bedömningarna pekar i riktning mot en mycket snabb efterfrågeökning.

Tillgångarna av molybden anses tillräckliga för att täcka den väntade efterfrågan. Under de närmaste två decennierna kommer dock det ökade : molybdenbehovet att leda till att ett antal större gruvor med molybden som huvudprodukt måste öppnas. Efterfrågeökningen kan alltså inte täckas av det molybden som utvinns som biprodukt i koppargruvor. Detta väntas leda till högre priser, vilket i sin tur kan göra vissa fyndigheter med låga halter ! brytvärda.

Utvecklingen av den svenska förbrukningen. som direkt beror på hur mycket legerat stål som kommer att produceras, är svår att bedöma. En snabb ökning av förbrukningen kan inte uteslutas. I så fall ökar Sveriges beroende av molybdenimporten. F. n. bryts ingen molybdenmalm i Sverige, men det finns ganska goda indikationer på att brytvärda fyndigheter skulle kunna hittas. Genom att världsproduktionen är koncentrerad till ett par länder och marknaden kontrolleras av ett företag finns det risk för tillfälliga störningar i utbudet. Eftersom en stor del av molybdenproduktionen kommer från koppargruvor påverkar fluktuationer på kopparmarknaden också tillgången på molybden. Som redan framgått har det under de senaste åren varit underskott på molybden på världsmarknaden. Detta underskott är delvis en följd av att igångsättningen av den mycket stora Hendersongruvan i USA försenades kraftigt. Under senare tid har införande av exportförbud för molybden diskuterats i USA. Ett sådant förbud skulle, även om det kombinerades med licenser för viss export, kunna skapa svårigheter för svensk industri.

Mot bakgrund av vad som nu anförts framstår det som angeläget att utvecklingen av molybdenförsörjningen och tillgängligheten av molybden på marknaden följs noga i framtiden.

Bilaga 7 Wolfram

* 7.1 Egenskaper och förekomstsätt

. Wolfram (kemisk beteckning W) är en jämförelsevis ”ny” metall som fått större ekonomisk betydelse först under 1900-talet. Den har flera egenskaper som gör att den kan utnyttjas i legerat stål eller som ren metall. Bl. a. har den högst smältpunkt av alla metaller (3 4100C), mycket hög specifik vikt, stor draghållfasthet vid höga temperaturer, stor motståndskraft mot korrosion samt god elektrisk ledningsförmåga. I anglosaxisk litteratur benämns den ofta tungsten. Wolfram förekommer bl. a. i mineralen scheelit (CaWO4), samt wolframit (FeMn)WO4), som är en blandning av ferberit (FeWO4) och höbnerit (MnWO4). Scheelit och wolframit är de viktigaste malmmineralen. En viss del av världsproduktionen kommer från gruvor i vilka wolfram utvinns tillsammans med andra metaller, främst molybden, koppar och tenn.

8.4. Handel

8.4.1. Internationell handel

Den internationella handeln med kobolt har ökat med ca 6 % per år. Den i särklass största exportören av kobolt är Zaire, vars export till helt övervä- gande del går till Belgien för raffinering och vidare export till länder över hela världen. Praktiskt taget all kobolt från Marocko raffineras i Frankrike.

8.4.2. Prissättning

I början av år 1978 kostade kobolt ca 70 kr/kg. Under hela 1960-talet och början på 1970-talet har koboltpriset varit tämligen fast, med en uppgång år 1975.

Gecamines i Zaire har fört en prispolitik som i stort sett verkat prisstabi- liserande. Vad som gjort det möjligt att Öka det nominella priset har bl. a. varit den starka efterfrågan under Vietnamkriget. Gecamines m. fl. företag tillämpar oftast ett s. k. producentpris som ändras ganska sällan. Dessutom finns ett fritt marknadspris, som varierar mer.

Efter oroligheterna i Shabaprovinsen i Zaire våren 1978 steg producent- priset på kobolt efter hand till ca 190 kr/kg. Priset på den fria marknaden steg ännu mer och var i december 1978 ca 410 kr/kg.

Sveriges import av kobolt år 1976. Totalt 545 ton.

9 %

Belgien Övriga Västtyskland USA

Storbritannien

8.4.3. Sveriges export och import

Sveriges behov av kobolt har täckts genom import av koboltmetall, praktiskt taget endast från Belgien (se fig. 8.1). Den belgiska kobolten kommer ursprungligen från Zaire, men förädlas till koboltmetall i Belgien.-I samband med utbyggnaden av koboltproduktionen i Finland sker numera även import därifrån. För hårdmetall erfordras dock en särskild kvalitet som f. n. bara kan göras i Belgien. Importen av koboltmetall har ökat kraftigt under senare år eller från 165 ton år 1968 till 475 ton år 1970 och 573 ton år 1975. Utvecklingen får ses huvudsakligen i samband med den ökade produktionen av hårdmetall och koboltlegerade snabbstål (jfr utvecklingen för wolfram).

8.5. Konsumtion

8.5.1. Konsumtionsutveckling

Sedan början av 1930-talet har världens konsumtion ökat med 5 % per år. Under perioden 1963—1973 var ökningen ca 8 % per år. År 1975 var den globala konsumtionen ca 27 000 ton. USA svarar för en tredjedel av världens koboltförbrukning.

8.5.2. Användningsområden

Kobolt används huvudsakligen i legeringar, t. ex. i permanentmagneter samt högtemperaturlegeringar för jetplan och rymdfarkoster, s. k. super-alloys. Av den totala förbrukningen används 60 % inom stålindustrin, där kobolt i huvudsak ingår i snabbstål. Inom hårdmetallindustrin tjänar kobolt som bindemedel särskilt för wolframkarbider. Bland övriga större användnings— områden kan nämnas färg, glas, emalj, keramik och kemisk industri. Radioaktiv kobolt används inom medicinen som ersättning för radium som är betydligt dyrare, Samt inom metallindustrin för materialprovning', det rör

Figur 8.1 Sveriges, import av kobolt år 1976, länder- fördelad.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Tabell 8.4 Koboltförbrukningen i USA fördelad på industrisektorer

1964 1969 1974

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Elindustri 1 803 28 1 827 21 2 529 24 Transportindustri 1 456 23 1 837 21 2 377 22 Maskinindustri 1 382 22 1 443 16 2 275 21 Färger 566 9 583 6 1 261 12 Keramik och glas 694 11 390 4 1 048 10 Kemisk industri 317 5 627 7 880 8 Övrigt 127 2 2 151 24 277 3

Totalt 6 345 100 8 859 100 10 647 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

sig härvidlag om mycket små kvantiteter.

Tabell 8.4 visar den beräknade Slutförbrukningen branschvis i USA. Några nämnvärda förskjutningar i förbrukningsstrukturen har inte förekommit under perioden 1964—1974.

Kobolt används i USA till 67 % i metallisk form.

8.5.3. Substitutionsförhållanden

Nickel och kobolt företer många likheter och kan delvis ersätta varandra i vissa högvärdiga metallegeringar. Som bindemedel för wolframkarbid kan kobolt dock inte substitueras, inte heller i emalj. Substitut för kobolt som katalysator och i färger är svåra att finna.

8.5.4. Sveriges förbrukning

Kobolt används i Sverige huvudsakligen inom stålindustrin vid tillverkning av snabbstål, i vilket kobolhalten i genomsnitt är ca 2 % , samt i verktygsstål, där genomsnittshalten är ca 0,1 %. Konsumtionen i Sverige uppskattas år 1977 ha varit ca 550 ton koboltmetall. Härav användes uppskattningsvis drygt 400 ton i stålindustrin och ca 125 ton för tillverkning av hårdmetall. Sverige är för sin försörjning helt beroende av import. Importen har det senaste årtiondet ökat med ca 12 % per år. Tillverkningen av snabbstål har

Tabell 8.5 Förbrukning av kobolt i Sverige. Ton

1955—59 1960—64 1965—69 1970—74 Bruttoförbrukning 115 290 210 350 Nettoförbrukning 111 140 79 125

Källa: Bruttoförbrukningen har antagits vara lika med importen enligt SOS Utrikes- handel. Härifrån har dragits det beräknade koboltinnehållet i nettoexporten av legerat stål (se bilaga 21) och hårdmetall (se bilaga 7 Wolfram) för att erhålla nettoförbruk- ningen.

likaledes ökat med 12 % per år. Snabbstål används huvudsakligen inom maskinindustri och verktygsindustri för skärande bearbetning. Härvid kommer de värmebeständiga egenskaperna hos kobolt till utnyttjande.

Den svenska produktionen av snabbstål exporteras huvudsakligen, vilket innebär att nettoförbrukningen av kobolt kraftigt understiger bruttoförbruk- ningen. Tabell 8.5 visar beräknad brutto- respektive nettoförbrukning. På grund av relativt kraftiga variationer i förbrukningen har 5-års genomsnitt beräknats.

8.6. Prognoser

8.6.1. Teknikprognos

Som nämnts i avsnitt 8.2.1 finns det stora kobolttillgångar i de 5. k. djuphavsnodulerna. Det pågår nu ett intensivt utvecklingsarbete i syfte att få fram utrustning för upptagning av nodulerna. Vid mitten av 1980-talet torde det vara tekniskt möjligt att nyttiggöra nodulemas metallinnehåll, medan utvinning i kommersiell skala knappast kommer i gång förrän i mitten av 1990-talet. Nodulutvinning diskuteras närmare i bilaga 5 Nickel.

Ett av de större problemen med nodulutvinningen är att nodulemas sammansättning starkt avviker från det nuvarande konsumtionsmönstret. Detta illustreras av att en nodulutvinning som skulle täcka världens nuvarande behov av nickel samtidigt ger en mängd kobolt som är ca åtta gånger större än den nuvarande Världsförbrukningen.

Produktionen av kobolt från gruvor på land skulle kunna öka i framtiden om metoder utvecklas för separering av kobolt från nickel, t.ex. vid lakning av lateritmalmer. Vidare kan man vänta sig att tekniken för återvinning av kobolt förbättras efter hand som allt större mängder kobolthaltigt skrot blir tillgängligt. Högre priser skulle också ge ökade incitament till återvinning.

Forskningen i Sverige det senaste årtiondet tyder på att metallinnehållet i et s. k. peridotitema (en bergart) i fjällkedjan till stor del är anrikningsbart. Kostnaderna för en eventuell exploatering av peridotitema skulle till största delen täckas genom försäljning av nickel. Möjligheterna till sådan utvinning diskuteras därför närmare i bilaga 5 Nickel. Utvinningen skulle också ge ganska stora mängder kobolt, vilket skulle vara en av förutsättningarna för projektets eventuella lönsamhet.

Det utvecklingsarbete som kommit i gång de senaste åren beträffande möjligheterna att utnyttja de svenska alunskiffrarnas innehåll av energi- råvaror, metaller m. ni. kan leda till framställning av kobolt ur alunskiffrarnai Närke och Skåne. Huruvida de stora alunskiffertillgångarna i Jämtland innehåller kobolt är f. n. inte känt.

8.6.2. Globala prognoser

I tabell 8.6 återges USBM:s prognos för efterfrågan på kobolt fram till år 2000. USBM räknar med att den globala efterfrågan ökar till ca 40 000 ton år 1985 och till 47 000—78 000 ton år 2000. Prognosen illustreras grafiskt i figur 8.2.

Tabell 8.6 Efterfrågan på kobolt åren 1973—2000. Tusen ton koboltinnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1973)

1973 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 10,1 12,7 (2,1) 14,1 (1,2) 20,3 (2,6) 24,6 (3,4) Resten av världen 18,1 27,1 (3,7) 33,1 (2,3) 44,8 (3,4) 53,4 (4,1) Hela världen 28,2 39,8 (3,2) 47,2 (1,9) 65,1 (3,1) 78,0 (3,8)

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems. 1975.

I USA väntas efterfrågan öka något snabbare för icke-metalliska använd- ningar av kobolt än för metallen. Kemikalier och färger väntas bli de snabbast växande användningssektorerna. I resten av världen väntas en stor del av efterfrågeökningen ske i högteknologiska tillämpningar som superlegeringar och andra högvärdiga material för användning bl. a. inom flygplansindustrin. Även den elektriska industrin väntas behöva stora mängder kobolt.

Utnyttjandet av sekundärmetall är ganska obetydligt,4—5 % . Enligt USBM skulle det ligga kvar på denna nivå, vilket innebär att behovet av primärmetall skulle öka i samma takt som förbrukningen. Om efterfrågan skulle överstiga !

Tusen ton kobolt

Figur 8.2 Global _ förbruk- ning av kobolt åren I 95 9—2000. S emilogarit- misk ska/a.

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. 1955 1965 1975 1985 1995 2000

utbudet under någon längre tid skulle det dock gå att återvinna betydande mänder kobolt, bl. a. från gamla jetmotorer.

USBM räknar med att det inte skall uppstå någon global brist på kobolt. De brytvärda tillgångarna är stora, och utvinningen av kobolt som biprodukt kan öka i flera koppar- och nickelgruvor. En eventuell exploatering av nodulfö- rekomsterna skulle också medföra ett mycket stort tillskott av kobolt.

Efterfrågan på kobolt är förmodligen ganska starkt beroende av koboltpri- set. Charles River Associates (CRA)l har i den prisprognos firman gjort för vår räkning beräknat efterfrågans priselasticitet till —1,7, vilket betyder att en prissänkning med 10 % leder till en efterfrågeökning med 17 %. De potentiella användningsområdena för kobolt är också mycket stora om priset skulle gå ned. Som kommer att framgå i det följande räknar vi med att priset i framtiden realt sett kommer att ligga högre än det gjort under den senaste 20- årsperioden (med undantag för år 1978). USBM förefaller ha utgått från att priset kommer att vara i stort sett oförändrat i förhållande till 1970-talets första år. Enligt vår bedömning kan därför efterfrågan komma att öka långsammare än USBM förutsett i sitt ”sannolika” alternativ. Den troliga utvecklingen skulle snarare illustreras av den nedre kanten i det intervall som USBM angivit.

Beträffande prisutvecklingen anser CRA2 i sin rapport att priset är 1985 kommer att vara ungefär detsamma som år 1974, dvs. ca 45 kr/kg i 1976 års penningvärde. Om nodulutvinning påbörjades skulle detta kunna leda till en prissänkning med ca 15 %, dvs. till ungefär 38 kr/kg.

Vi tror för vår del att priset kommer att ligga betydligt högre, förmodligen i intervallet 60—80 kr/kg i 1976 årspenningvärde (motsvarar ungefär 70—95 kr/kg i 1978 års penningvärde). Detta antagande gäller både år 1985 och år 2000. Även om detta pris antagligen ligger ganska högt över produktions- kostnaderna bedömer vi det som troligt att producenterna kan utöva tillräcklig kontroll över marknaden för att förhindra en återgång till den prisnivå som etablerades före oroligheterna i Zaire. Mot slutet av århundradet skulle en eventuell utvinning av kobolt ur noduler kunna påverka priset. Som vi nämnt tidigare betraktar vi det dock som sannolikt att nodulerna kommer att utnyttjas kommersiellt först i mitten av 1990-talet. Det torde dröja ytterligare några år innan utvinningen fått en sådan omfattning att den direkt påverkar koboltpriset. Vi bedömer det inte som troligt att producentföretagen någon längre tid kan upprätthålla de höga priser som noterades i slutet av år 1978, och som främst orsakades av striderna i Zaire. Enligt tidningsuppgifterJ har striderna inte medfört någon större skada på gruvorna och leveranserna återupptas successivt i normal omfattning. Prishöjningarna har också lett till produktionsökningar på andra håll, bl. a. i Zambia, Canada och Finland. Dessutom har nya anläggningar för återvinning av kobolt ur hårdmetall m. fl. keramiska produkter tagits i bruk. Det förefaller därför troligt att priserna snart återvänder till mer ”normala” nivåer. Våra antaganden om prisutveck- lingen illustreras i flgur 8.3.

8.6.3. Prognoser för Sverige

F. n. bryts ingen kobolthaltig malm i Sverige. Den kobolt som förbrukas importeras i form av färdig metall. Emellertid kan det finnas möjligheter att

[ CRA: Price Forecasts to 1985 of Major Mine- rals and Metals, 1975 (stencil).

2 CRA: a.a.

3Se bl. a. Metal Bulletin, 22 och 29 september 1978.

Figur 8.3 K obo/tpriser åren 1950—2000. K r/kg i I 976 års penningvärde.

Källor: Se bilaga 2].

Kr/kg kobolt

? Pris i december 1978: 410 kr/kg

'_--_-__ _

75 I, I I Årsgenomsnitt , av svenskt __ _ _ _ importpris I ,/--__ I ,,

50

Internatio-) nellt pris 3

25

1955 1965 1975 1985 1995 2000

a) Fritt marknadspris i Storbritannien, januarinotering.

producera kobolt i vårt land genom exploatering av antingen peridotitema i fjällkedjan eller vissa alunskiffrar. Möjligheterna att finna nya fyndigheter av samma slag som Bolidengruvan, vilken gav icke oväsentliga mängder kobolt, skall inte heller uteslutas.

Tabell 8.7 visar den beräknade koboltproduktionen vid exploatering av olika kobolthaltiga mineraltillgångar. Mängderna kan jämföras med den nuvarande koboltförbrukningen på ca 550 ton per år.

Det är nu inte möjligt att uttala sig om sannolikheten för att en brytning i enlighet med något av de alternativ som beskrivs i tabellen kommeri gång. Det pågår utvecklingsarbete i syfte att få fram processer för att utvinna alunskiffrarnas innehåll av energiråvaror och andra mineral. Det kommer

Tabell 8.7 Potentiell produktion av kobolt vid brytning av olika mineraltillgångar

Fyndighet Antagen Kobolt- Kobolt- mängd malm, halt produk— milj ton/år i % tion,

ton/år

Peridotiter i fjällkedjan 5 0,01 300—400

Alunskiffer i Närke 2 0,01 ' 150 Alunskiffer i Skåne 2 0,0025 40

Källa: Egna beräkningar med utgångspunkt från koncessionsansökningar.

dock att dröja ytterligare några år innan detta utvecklingsarbete har gett resultat. Alunskifferexploateringens lönsamhet är också starkt beroende av framtida priser på energiråvaror. Förmodligen skulle en exploatering vara lönsam vid de energipriser vi antagit i kapitel 6 (se avsnitt 6.3. i huvudtexten). Detta innebär dock inte att detär berättigat att utgå från att kobolt verkligen kommer att utvinnas ur alunskiffrar i framtiden. [ avsaknad av ett säkert underlag antar vi i stället att ingen sådan exploatering kommer till stånd.

Vad gäller fjällkedjans peridotiter framgår det av beräkningar i bilaga 5 Nickel att det är tveksamt om en brytning av dessa blir försvarbar med ett företagsekonomiskt synsätt. Dessutom kan hänsyn till miljön i fjällområdena lägga hinder i vägen för en exploatering. Försörjnings- och sysselsättnings- politiska skäl kan tala för att utvinningen tillåts. Inte heller beträffande peridotitema anser vi det motiverat att utgå från att en exploatering kommer att ske.

Sammanfattningsvis antar vi alltså att behovet av kobolt även i framtiden kommer att täckas genom import. Skulle en utvinning av peridotitema komma i fråga är det inte heller säkert att detär mest lämpligt att förädla den brutna malmen i Sverige. Ett alternativ är ett framställa ett koncentrat av nickel och kobolt, som exporteras för vidare bearbetning till Finland eller Norge, där det finns anläggningar för utvinning och raffinering av kobolt och nickel.

Förbrukningen av kobolt i Sverige är avhängig av produktionsutveckling- en för tre varor, nämligen snabbstål, verktygsstål och hårdmetall. Som framgår av bilaga 2 (se avsnitt 2.4.3) utgår vi från att kobolthalten i snabbstål kommer att öka från nuvarande 2 % till 3 % år 1985. Vi antar vidare att kobolthalten i verktygsstål kommer att förbli ca 0,1 %. Av bilaga 2 framgår också våra antaganden beträffande den framtida produktionen av snabbstål och övrigt legerat stål, dit verktygsstålet hör.

i bilaga 7 Wolfram har vi redovisat våra antaganden beträffande hårdme- tallproduktionens utveckling. Där framgår att vi räknar med att produktionen av hårdmetall ökar med 4—6 % per år fram till år 2000. Hårdmetallmarknaden har länge kännetecknats av en snabb tillväxt och en hög grad av föränder— lighet. Produkterna har successivt förbättrats, bl. a. genom att olika nya material tillsatts hårdmetallblandningen. Det finns anledning att anta att tekniken inom denna sektor även i framtiden kommer att utvecklas mycket snabbt. Detta innebär naturligtvis att alla prognoser över den totala volymutvecklingen blir mycket osäkra. Dessutom är det svårt att förutse vilka halter av olika material den färdiga hårdmetallen kommer att innehålla i framtiden. Vi har utgått från att kobolt i framtiden kommer att ingå i hårdmetallen i ungefär samma proportion som i dag.

Med utgångspunkt från dessa antaganden kan bruttoförbrukningen av kobolt år 1985 beräknas till mellan 900 och 1 000 ton. År 2000 kan den uppgå till 1 050—1 600 ton. Förbrukningsökningen skulle alltså bli mellan 4,4 och 5,5 % fram till år 1985. Mellan åren 1973/75 och 2000 skulle förbruknings- ökningen bli 2,5—4,2 %. Takten i förbrukningsökningen skulle alltså minska efter år 1985. Prognosen redovisas i tabell 8.8 och figur 8.4.

Nettoförbrukningen av kobolt kan, med utgångspunkt från de antaganden beträffande handeln med halvfabrikat som återfinns i bilagorna 2 och 7, beräknas till mellan 400 och 460 ton år 1985 och till 570—830 ton år 2000. Åren

Figur 8.4 Bruttoförbruk— ning av kobolt i Sverige åren I 953—2000.

Anm.: Förbrukningen har antagits vara lika med importen av kobolt enligt SOS Utrikeshan- del.

Tabell 8.8 Bruttoförbrukning av kobolt åren 1973/75—2000. Ton koboltinnehåll

1973/75 1985 2000 Snabbstål 356 623 623— 801 Verktygsstål 69 73—137 77— 218 Hårdmetall 125 192—237 346— 568 Summa 550 888—997 1 046—1 587

Källa: Beträffande hårdmetall Sandvik AB, se i övrigt bilaga 21.

1973/75 var nettoförbrukningen uppskattningsvis 270 ton. Denna prognos får dock betecknas som mycket osäker.

8.6.4. Slutsatser

Den globala förbrukningen av kobolt väntas öka i tämligen måttlig takt fram till år 2000. De brytvärda tillgångarna, som uteslutande finns i malmer som i första hand bryts på grund av sitt innehåll av andra metaller, bedöms vara tillräckliga för att täcka efterfrågeökningen. Det finns dessutom mycket stora marginella förekomster. Priset väntas ligga på en högre nivå än tidigare, även om det kommer att falla i förhållande till den mycket höga nivå som nåddes under år 1978 efter oroligheterna i Zaire.

I Sverige väntas förbrukningen stiga i snabb takt. Detta skulle orsakas av dels en ökad kobolthalt i snabbstål, dels en snabb produktionstillväxt i

Ton kobolt

1 500

1 000

500

1955 1965 1975 1985 1995 2000

hårdmetallsektom'. Kobolt kan komma att utvinnas i Sverige mot slutet av 1980-talet eller under 1990-talet. Tänkbara alternativ är bl. a. alunskiffrarna i Närke och Skåne samt de 5. k. peridotitema i fjällkedjan. Huruvida någon utvinning kommer till stånd är beroende dels av priserna på kobolt och andra mineralråvaror som ingår i de nämnda fyndigheterna, dels av politiska ställningstaganden ienergi- och miljöfrågor. Med hänsyn till att förbrukning- en väntas öka snabbt förtjänar försörjningssituationen att följas noggrant. Större delen av världens koboltproduktion kommer från ett enda företag, Gecamines i Zaire. Dessutom produceras kobolt i bl. a. Finland och Norge. Finland har egen gruvproduktion, medan kobolt i Norge framställs av importerat material. Kobolt kan, med hänsyn till marknadssituationen, betraktas som en kritisk råvara. Prishöjningarna år 1978 från 70 till 410 kr/kg är exempel på det slag av effekter som man från svensk sida kan vilja gardera sig mot.

Bilaga 9 Vanadin

9.4. Handel

9.4.1. Internationell handel

Den internationella handeln sker i huvudsak med vanadinslagg och vana- dinpentoxid som exporteras från de stora gruvproducentema till framför allt västvärldens industriländer för framställning av ferrovanadin. Under det senaste årtiondet har emellertid handeln med ferrovanadin ökat kraftigt, eftersom producentländerna ökat sin vidareförädling. Detta har varit möjligt på grund av att processen för framställning av ferrovanadin är mycket enkel.

9.4.2. Prissättning

Det sydafrikanska företaget Highveld Steel and Vanadium Corporation är klart prisledande.

Vanadin kostade i slutet av år 1978 nästan 60 000 kr/ ton vanadin i form av ferrovanadin och drygt 40000 kr/ton vanadin i form av vanadinpentoxid. Under det senaste året har det officiella vanadinpriset i reala termer varit något sjunkande för ferrovanadin, men i stort sett fast för vanadinpen- toxid.

9.4.3. Sveriges export och import

Den svenska exporten och importen av vanadinhaltiga varor illustreras i tabell 9.4.

Ca 75 % av importen av vanadinföreningar kommer som vanadinsyra från Finland (den finska vanadinproduktionen exporteras som syra), medan ferrovanadin importeras från främst Österrike, Norge och USA (se figur 9.1).

9.5. Konsumtion

9.5.1. K onsumtionsutveckling

Den globala konsumtionen har sedan mitten av 1960-talet ökat med ca 5 % per år. År 1976 uppgick världskonsumtionen till ca 28 000 ton, varav drygt 30 % förbrukades i USA.1

' USBM: Mineral Com-

modity Profiles, Vana— dium, 1977.

Sveriges import av vanadin- föreningar år1975

Totalt 680 ton.

Sveriges import av ferro- vanadin år 1975

Totalt 836 ton.

Figur 9.1 Sveriges import av vanadinföreningar och ferrovanadin år 1975, länderfördelad.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Finland

Norge % USA

Västtyskland

Vanadin används till drygt 90 % i stålindustrin i form av ferrovanadin för framställning av snabbstål, verktygsstål samt kontruktionsstål, s. k. HSLA- stål (se nedan). Vanadin förbättrar särskilt varmhållfasthet hos stål.

Bland övriga förbrukningsområden för vanadin märks som färgämne i glas, vissa metallegeringar samt som katalysator inom kemisk industri. Vanadins katalytiska egenskaper kan användas i olika system för avgasrening i bilar. 9.5.2 Användningsområden Tabell 9.5 visar den beräknade Slutförbrukningen branschvis i USA.

Tabell 9.5 Vanadinförbrukningen i USA fördelad på industrisektorer

1964 1969 1974 Ton Andel Ton Andel Ton Andel % % % Transportindustri 762 18 1 043 14 2 260 29 Maskinindustri 1 043 25 1 442 20 2 125 28 Byggnadsindustri 2 222 52 3 065 43 1 541 20 Kemisk industri 209 5 231 3 536 7 Övrigt 44 l 1 451 20 1 204 16 Totalt 4 280 100 7 232 100 7 666 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Transportindustrin har ökat sin andel av den totala konsumtionen, medan en motsvarande minskning redovisas för byggnadsindustrin. Även inom maskinindustrin noteras en kraftig ökning, vilket förklaras av ökad använd- ning av s.k. high-strength low-alloy steel (HSLA, höghållfast låglegerat

stål).

9.5.3. Substitutionsförhållanden

Genom tillsats av vanadin kan i vissa fall besparingar göras i användningen av andra legeringsämnen. Vanadin kan ersättas av niob. Med hjälp av vanadin kan även substitution inbördes mellan wolfram och molybden underlättas. I viss utsträckning kan ett flertal andra legeringsmetaller ersätta vanadin.

9.5.4. Sveriges förbrukning

Inget vanadin tillvaratas f. n. ur svensk malm.

Under 1960-talet importerades ca 30 ton vanadin per åri form av malm och slig. Denna import har numera upphört.

Vanadinbehovet täcks nu genom import av vanadinsyra (vanadinpentox- id), som numera uteslutande används för tillverkning av ferrovanadin, samt genom import av ferrovanadin. Mängden vanadin i den importerade vanadinpentoxiden uppgår f. n. till ca 400 ton; denna mängd har ökat något sedan mitten av 1960-talet men varierar kraftigt år från år. Mängden vanadin i nettoimporten av ferrovanadin uppgår till ca 500 ton. Denna mängd har ökat relativt kraftigt — före år 1965 förelåg nettoexport.

Den sammanlagda bruttoförbrukningen av vanadin i stålindustrin uppgår f. n. till ca 860 ton. Denna mängd har sedan mitten av 1960-talet ökat med ca 10 % per år. Härtill kommer vanadin i export av ferrovanadin, f. n. ca 120 ton

! per år. Denna mängd är ungefär densamma som under mitten av 1960-talet, 3 dock med kraftiga variationer år från år.

Utom i stålindustrin används vanadin också vid framställning av svavel-

. syra. Även annan kemisk industri kan komma att använda vanadin i

framtiden.

Tillförseln och förbrukningen av vanadin i Sverige sammanfattas i tabell 9.6.

Det har inte varit möjligt att urskilja förbrukningen av vanadin på andra håll än i stålindustrin. Övrig användning svarar, såvitt vi kunnat bedöma, för mindre än 10 % av bruttoförbrukningen. Tabellen bör därför ge en någor- lunda god bild av Sveriges vanadinförbrukning.

Vad gäller fördelningen av vanadinförbrukningen på olika stålsorter är det mycket svårt att få fram exakta siffror. Detta beror på att vanadininnehållet i de flesta stålsorter är mycket litet. Enligt uppgifter från Jernkontoret skulle vanadininnehållet i låglegerade handelsstål ha ökat från 0,01 % i mitten av 1960-talet till 0,03 % i början av 1970-talet. Snabbstål innehåller ca 2 % vanadin och en mycket grov uppskattning av vanadininnehållet i övriga legerade stål ger siffran 0,08 %. Det inses lätt att det bara behövs mycket små ändringar av genomsnittshalterna för att effekterna på vanadinförbrukningen skall bli betydande. Av samma skäl krävs det bara mycket små fel 1

Tabell 9.6 Tillförsel och förbrukning av vanadin i Sverige. Ton vanadin 1960 1965 1970 1975

Nettoimport av vanadin i slig

och vanadinpentoxid 359 376 528 426 Nettoimport av vanadin i ferrovanadin —89 39 120 513 Summa tillförsel 270 415 648 939 Lagerförändringar och smältförluster —129 —55 —38 —78 Bruttoförbrukning i stålindustrin 141 360 610 861 Export av vanadin i ferrovanadin 64 117 277 114 Totalt vanadinbehov 205 477 887 975

Källa: Se bilaga 21.

uppskattningarna av genomsnittshalterna för att man skall få en helt felaktig bild av förbrukningsstrukturen. I de uppskattningar vi gjort på basis av olika uppgifter om genomsnittshalterna varierar handelsstålets andel av förbruk- ningen mellan 33 och 60 %, snabbstålets mellan 28 och 40 % och det rostfria stålets andel mellan 0 och 20 %. Mot denna bakgrund har vi inte sett det som meningsfullt att försöka uppskatta nettoförbrukningen eller olika branschers andel av Slutförbrukningen. En uppskattning av nettoförbrukningen borde bygga på kunskap om vanadininnehållet i exporterade halvfabrikat. I avsaknad av information om vanadinförbrukningens fördelning på olika stålsorter är det inte möjligt att uppskatta vanadininnehållet i denna halvfabrikatexport.

9.6. Prognoser

9.6.1. Teknikprognos

Internationellt pågår utvecklingsarbete i syfte att få fram metoder för utvinning av vanadin ur bl. a. titanjärnmalmer, skiffrar och restprodukter från raffinaderiet. Från svensk synpunkt torde det mest intressanta utveck- lingsarbetet betäffande vanadin vara det pågående arbete som syftar till att möjliggöra utvinning av vanadin ur svenska titanjärnmalmer, t. ex. Smålands Taberg, Kramsta och Routivaare, ur alunskiffer samt ur stålslag- ger.

De svenska titanjärnmalmema har undersökts flera gånger under årens lopp. Det ansågs länge omöjligt att utvinna deras vanadininnehåll till rimliga kostnader. Under de senaste åren har man emellertid gjort ytterligare anrikningsförsök, vars resultat tyder på att de tekniska malmbehandlings- problemen skulle kunna lösas. Innan en utvinning kan ske är dock ytterligare undersökningar nödvändiga.

Det bör också nämnas att man byggt en anläggning för tillvaratagande av vanadin ur sot och flygaska från oljekraftverket i Stenungsund.

l l l l l

Det pågår också flera utvecklingsprojekt som syftar till att finna nya användningsområden för vanadin. Utvecklingsarbetet, som till stor del finansieras av The Vanadium International Technical Committee, är framför allt inriktat på att prova ut nya 'vanadinlegerade kvalitetsstål.

9.6.2. Globala prognoser

USBMl räknar med att den globala efterfrågan på vanadin skall öka från 28 100 ton år 1976 till ca 42 000 ton år 1985 och 54 000—108 000 ton år 2000 (se tabell 9.7 och figur 9.2).

Det förtjänar att understrykas att vanadin är en av de mycket få metaller för vilka förbrukningen väntas öka snabbare i USA än i resten av världen. Detta sammanhänger med att vanadin är en relativt ”ny” metall, och att nya tillämpningsområden förmodligen kommer att utvecklas i USA i första hand. USBM:s egen uppskattning av osäkerheten i prognosen markeras genom det mycket breda prognosintervallet, särskilt för USA. Den övre gränsen av intervallet är knuten till en ökad användning av s. k. HSLA-stål (se avsnitt 9.5.2). Den lägre förbrukningssiffran skulle erhållas vid högre vanadinpriser, som skulle leda till att vanadinlegeringar ersattes av niob, wolfram eller andra tillsatser.

Enligt vår bedömning kommer världens totala vanadinefterfrågan sanno- likt att ligga inom det intervall USBM anger. En avgörande faktor är den framtida förbrukningen av vanadin i HSLA-stål. Utvecklingen av dessa stål har förmodligen haft mycket stor betydelse för ökningen av efterfrågan tidigare. Med hänsyn till att den globala förbrukningen av vanadin under tioårsperioden 1964—1974 ökade med nästan 12 % per år skulle även USBM:s högsta prognos kunna vara för låg om HSLA-stålen visar sig kunna fortsätta sin frammarsch. I det följande utgår vi dock från att efterfrågan kommer att ligga inom det intervall som USBM förutspått.

De upptäckta bryt'värda tillgångarna av vanadin är fullt tillräckliga för överskådlig tid framåt, även vid en mycket snabb förbrukningsökning. Utbudet av vanadin påverkas dock i viss mån av produktionen av andra mineralråvaror, som uran, järn, kol och olja, där vanadin utvinns som biprodukt. Enligt USBM kommer den övervägande delen av världens vanadinproduktion i framtiden från Sydafrika och Sovjetunionen i form av slagg och ferrovanadin. Mindre mängder kommer att produceras i Finland

Tabell 9.7 Global efterfrågan på vanadin åren 1976—2000. Tusen ton vanadininnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1976)

1976 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 8,8 13,9 (5,2) 17,1 (2,8) 29,7 (5,2) 53,1 (7,8) Resten av världen 19,3 28,2 (4,3) 36,9 (2,7) 51,3 (4,2) 54,9 (4,4)

Hela världen 28,1 42,1(4,6) 54,0(2,8) 81,0(4,5) 108,0(S,8)

Källa: USBM: Mineral Commodity Profiles, Vanadium, 1977.

1 USBM: Mineral Com- modity Profiles, Vana- dium, 1977.

Figur 9.2 Global efter- frågan på' vanadin åren 1964—2000. Tusen ton vanadininnehåll. Semi/o- garitmisk ska/a.

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

1 CIM Bulletin, augusti 1974.

SOU 1979:40 Ton vanadin I 100 , 90 I I 80 ] I , I I 70 I , I l

m I I

I I II, I; 50 I I ' /' I I I // ,f 40 l' , 1/ I //,/ II 30

20

10

1960 1970 1980 1985 1990 2000

(vanadinpentoxid) och Norge (ferrovanadin). Härutöver finns potentiella råvarukällori Venezuela (råolja), Canada (tjärsand och titanjärnmalmer) samt Nya Zeeland, Australien, Indien och Japan (titanhaltiga sandavlagringar). Produktionskapaciteten för vanadin har ökat hastigt de senaste åren och väntas fortsätta att öka i rask takt. De senaste kapacitetstillskotten har kommit I Australien, Sydafrika och USA. År 1974 räknade man med att den totala produktionskapaciteten ! västvärlden skulle öka med 6 100 ton fram t. o. m. år 19781. I stort sett har denna prognos också uppfyllts. Ytterligare kapacitet är under uppbyggnad i Australien, Nya Zeeland och Canada. Mot bakgrund av den väntade kapacitetsökningen förefaller det rimligt att anta att vanadinpriset kommer att ligga på en tämligen låg nivå under de närmaste åren. På längre sikt talar också de stora möjligheterna att utvinna vanadin som en biprodukt i samband med flera andra mineralutvinnings- projekt för låga priser. Högre energikostnader kan dock medföra högre priser, framför allt för ferrovanadin. Priserna i slutet av år 1978, som i 1976 års penningvärde motsvarade drygt 35 000 kr/ton vanadin i vanadinpentoxid

l l i l l l i | i l l l l l

och ca 50000 kr/ton vanadin i ferrovanadin, sätter antagligen den lägre gränsen för det framtida prisintervallet. Mot denna bakgrund skulle priset på vanadinpentoxid kunna väntas ligga mellan 35 000 och 45 000 kr/ton vanadin år 1985, medan priset på ferrovanadin skulle ligga inom intervallet 50 000—65 000 kr/ton vanadin (1976 års penningvärde, i 1978 års penning- värde blir motsvarande intervall 42 000—52 000 resp. 60 000—75 000 kr/ton). Även år 2000 antas priset ligga kvar på dessa nivåer (se figur 9.3).

9.6.3. Prognoser för Sverige

Möjligheterna att framställa vanadin i Sverige kan bedömas som tämligen goda. Detta skulle kunna ske genom brytning av titanjärnmalmema i Smålands Taberg, Kramsta i trakten av Järvsö, eller Routivaare, genom utvinning av vanadin ur stålslagger samt eventuellt ur alunskiffrar i Västergötland, Närke, Skåne eller Jämtland. Den förut nämnda försöksan- läggningen i Stenungsund väntas producera ca 150 ton vanadin per år. På längre sikt kan en expansion, eller upptagande av samma slags produktion på andra håll, inte uteslutas.

Tabell 9.8 visar den potentiella vanadinproduktionen i de aktuella malmfyndigheterna (utom Kramsta, där vi saknar uppgifter om halter och tänkbara volymer). Vad gäller Smålands Taberg och Routivaare har vi utgått från att en årsproduktion på ca fem miljoner ton malm skulle vara rimlig med

Kr/kg vanadin 80 Ferrovanadin ! I'_______ __ I 60 I, I, ,,____--_--__ _ ,---_—---_ 40 /, I _----_--. lf," "- Vanadinpentoxid 20

1955 1965 1975 1985 1995 2000

Figur 9.3 Vanadinpriser åren 1959—2000. Års- genomsnitt av svenska importpriser, tusen kr./ Ion vanadininnehåll i 1976 års penningvärde.

Källor: Se bilaga 21.

Tabell 9.8 Potentiell vanadinproduktion vid brytning av vissa titanjärnmalmer och alunskiffrar

___—___—

Fyndighet Malm- Vanadinhalt Vanadin- produktion, i malmen produktion, milj ton/år i % ton/år

&

Routivaare 5 0,17 7 000 Smålands Taberg 5 0,17 7 000 Alunskiffer, Ranstad 1 0,065 500 Alunskiffer, Närke 2 0,05 850 Alunskiffer, Skåne 2 0,15 2 500

hänsyn till fyndighetemas storlek och den utrustning som krävs för utvinning av de andra metallerna (järn och titan). Beräkningarna för alunskiffrarna bygger på de beräkningsexempel som redovisats i ansökningar om undersökningskoncessioner. De ekonomiska möjligheterna att utvinna vanadin i Routivaare och Smålands Taberg är, förutom kostnaderna för vanadinutvinningen och vanadinpriset, också beroende av järn- och titanutvinningens lönsamhet. Vad gäller Smålands Taberg talar mycket starka naturvårdsintressen mot en exploatering. Utvinning av malmen i Routivaare skulle förmodligen också stå i konflikt med naturskyddsintressena. En brytning där skulle å andra sidan bidra till att minska undersysselsättningen i området (Jokkmokks kommun).

Huruvida vanadin kommer att utvinnas ur alunskiffrarna beror på resultatet av det utvecklingsarbete som nu pågår samt på energipolitiska ställningstaganden.

Det bör understrykas att den globala förbrukningen av vanadin f. n. är knappt 30 000 ton per år(förbrukningen i Sverige är ca 1 000 ton per år). Om en svensk produktion i enlighet med något av de mer omfattande alternativen i tabell 9.8 påbörjades, skulle den komma att svara fören stor delav det globala vanadinutbudet. Följden av en sådan utbudsökning skulle mycket väl kunna bli prissänkningar. Antagligen finns det också på flera andra håll i världen vanadinfyndigheter med ungefär samma ekonomiska förutsättningar som de svenska. I kalkyler som rör lönsamheten för de olika projekten bör därför vanadinpriset ”för säkerhets skull" räknas lågt.

Med hänsyn till den stora osäkerheten kring förutsättningarna för en framtida gruvproduktion av vanadin i Sverige har vi utgått från att någon sådan gruvproduktion inte kommer till stånd. Detta innebär inte att vi betraktar det som uteslutet att någon produktion av vanadin kommer att pågå i Sverige i framtiden. Snarare finner vi det troligt att vanadin kommer att utvinnas från någon av de potentiella råvarukällor som nämnts. Förutsätt— ningarna och formerna för produktionen är dock så obestämda att vi inte velat lägga några antaganden om svensk produktion till grund för våra övriga bedömningar. Produktionen av ferrovanadin väntas i framtiden ligga på ungefär samma nivå som nu, eller ca 800 ton per år.

Den framtida förbrukningen av vanadin i Sverige blir beroende av tillväxttakten i den svenska stålindustrin. Våra antaganden härvidlag framgår av bilaga 2 (avsnitt 2.4.5). Vi räknar med att vanadinhalten ide olika

stålsorterna inte förändras (se bilaga 2, avsnitt 2.4.3).

Som nämnts i det föregående har det visat sig vara mycket svårt att kartlägga den svenska förbrukningen av vanadin. De uppgifter om vanadin- halten i olika slag av stål som redovisats i avsnitt 9.5.4 får betraktas som mycket osäkra. Med utgångspunkt från dessa antaganden och de nyss nämnda antagandena beträffande stålproduktionens utveckling erhålls den prognos som redovisas i tabell 9.9 (se också figur 9.4). Användningen av vanadin utanför stålindustrin har antagits motsvara 10 % av bruttoförbruk- ningen i det högsta alternativet, vilket innebär en viss ökning av övriga sektorers (främst den kemiska industrins) andel. Detta förefaller åtminstone inte orimligt, med hänsyn till att den kemiska industrin allmänt anses ha större tillväxtpotential än stålindustrin (se kapitel 6 i huvudtexten). Bruttoförbrukningen av vanadin väntas alltså uppgå till 1 010—1 300 ton år 1985, vilket motsvarar en årlig ökning med 1,0—3,4 %. År 2000 väntas förbrukningen vara mellan 1 080 och 1 840 ton, vilket motsvarar en årlig ökning med 0,7—2,8 % i förhållande till åren 1973/75. Det bör understrykas att prognosen är mycket osäker. Även i fråga om prognosen för Sverige är det utvecklingen för HSLA-stålen som skapar problem. Om den svenska produktionen av dessa stål växer snabbt kommer även den övre gränsen i vårt prognosintervall att överskridas. Den allra största delen av vanadinförbruk- ningen kommer förmodligen att täckas genom användning av ferrovanadin. Obetydliga mängder kan komma att tillföras i form av vanadinhaltigt stålskrot.

I det totala svenska behovet av vanadin ingår också det vanadin som importeras i form av vanadinpentoxid för framställning av ferrovanadin för export. Även om Sverige sedan år 1965 har varit nettoimportör av ferro- vanadin exporteras nämligen fortfarande vissa mänger (under de senaste åren 100—200 ton räknat i vanadininnehåll). Enligt vår bedömning finns det ingen anledning att anta att denna export skulle öka så mycket att den på något avgörande sätt påverkar det totala svenska vanadinbehovet.

Som nämnts tidigare har vi inte lyckats kartlägga nettoförbrukningen av vanadin. Följaktligen kan vi inte heller redovisa någon prognos för denna. Det förefaller dock troligt att nettoförbrukningen, med hänsyn till samman- sättningen av bruttoförbrukningen, kommer att öka långsammare än den senare.

Tabell 9.9 Bruttoförbrukning av vanadin i Sverige åren 1973/75—2000. Ton vana- dininnehåll

1973/ 75 1985 2000 1 stålindustrin 810 880—] 170 900—1 660 Övrig användning 90 130 180 Summa 900 1 010—1 300 1 080—1 840

Källor: Se bilaga 21.

Figur 9.4 Bruttoförbruk- ning av vanadin i Sverige åren 1959—2000. Ton vanadininnehåll.

Källor: Se bilaga 21.

Ton vanadin

2000

1 500

1 000

500

1955 1965 1975 1985 1995 2000

9.6.4. Slutsatser

Den globala förbrukningen av vanadin väntas öka i snabb takt under de närmaste decennierna. Osäkerheten beträffande den framtida förbruknings- , utvecklingen är dock stor, vilket framför allt sammanhänger med svårighe- l terna att förutse produktionsutvecklingen för de 5. k. HSLA-stålen (höghåll- l fasta låglegerade stål). De brytvärda tillgångarna är dock fullt tillräckliga även vid en mycket snabb ökning av efterfrågan, och det finns flera potentiella l källor för vanadin som hittills utnyttjats i mycket liten grad. Hit bör bl. a. titanjärnmalmer och skiffrar samt restprodukter från oljeraffinaderier. Också i Sverige skulle vanadin förmodligen kunna utvinnas i framtiden. Tänkbara källor för vanadin är t. ex. titanjärnmalmema i Smålands Taberg, Kramsta och Routivaare, alunskiffrarna, oljeraffinaderierna samt slagger från stålverk. Den svenska förbrukningen väntas öka något långsammare än förbrukningen totalt i världen, vilket främst beror på en väntad stagnation i den svenska produktionen av handelsstål. Vanadin kan knappast betraktas som någon kritisk metall från försörjningssynpunkt, trots att en stor del av produktionen sker i Sydafrika och därför skulle kunna störas av framtida

politiska och militära förvecklingar i detta land. Det finns emellertid flera andra försörjningskällor, däribland Finland. Dessutom skulle vanadinpro- duktionen på andra håll kunna komma igång ganska snabbt i händelse av ett längre avbrott i den sydafrikanska exporten. Ett sådant avbrott skulle emellertid givetvis ge upphov till vissa prishöjningar.

Bilaga 10 Kisel

10.1. Egenskaper och förekomstsätt

Kisel (kemisk beteckning Si) räknas oftast inte till metallerna. Den behandlas ändå här på grund av dess användning som legeringsämne i stålindustrin och eftersom ren kisel, s. k. kiselmetall, har jämförelsevis stor industriell betydelse.

Kisel är ett relativt lätt grundämne (täthet 2,33 kg/dm3) med smältpunkten 14300C. Ren kisel löser sig lätt i vissa metallsmältor och används som reduktions- och legeringsämne i jäm- och stålindustrin. Kisel ökar hållfast- heten hos stålet.

Kisel ingår som oxid (Si07) i alla silikatmineral och dessa förekommer mycket allmänt. Kisel är efter syre det vanligaste grundämnet i jordskorpan (27 % av jordskorpan består av kisel). För utvinning av kisel är kvarts det viktigaste mineralet. Kvarts förekommer dels ren, dels i bergarterna kvarts- sandsten och kvartsit. Den senare har bildats ur den förra genom omkristal- lisation och är avsevärt mer kompakt. Dessutom förekommer kvarts i en mängd andra bergarter av mindre industriell betydelse. Kvartssand erhålls antingen direkt från naturliga sandlager eller genom krossning och siktning av kvartsbergarter.

Följande användningsområden är de viktigaste för de olika materialen:1 Kvarts: porslins- och lergodstillverkning glasyrer och emalj kiselmetall eldfasta stenar och massor elektronik (kvartskristaller) Kvartsit: porslins- och lergodstillverkning eldfasta stenar och massor ferrokisel och andra kisellegeringar kulsinter Kvartssand: glas- och glaslibertillverkning gjuterisand slipmedel och blästring asbestcementprodukter kiselkarbid (för eldfasta produkter och i slipmedel) natriumsilikater (vattenglas) filtrering som kvartsmjöl i skurpulver, tandkräm, plaster m. m.

[ Uppställningen har hämtats ur vårt delbe- tänkande (SOU 1977:75) Industrimineral.

Sandsten: byggnadssten fasadbeklädnader kvarn-, slip- och brynstenar glastillverkning (i mindre utsträckning)

Eftersom de flesta användningar av kvarts, kvartsit och kvartssand har beskrivits i vårt tidigare delbetänkande (SOU 1977:75) Industrimineral, har vi i denna bilaga huvudsakligen inriktat oss på att beskriva olika aspekter på den ”metalliska” användningen av kisel, dvs. som ferrolegering och som kiselmetall.

10.2. Råvarutillgångar

Eftersom de kiselhaltiga mineralen är så allmänt förekommande och det ofta går att hitta brytvärda förekomster i närheten av marknaden är det tämligen omöjligt att använda begreppet ”upptäckta brytvärda tillgångar” i samband med kvarts och kisel. Av samma skäl är också en uppdelning av sådana tillgångar på olika länder meningslös. Lokaliseringen av kvarts- och kvart- sitgruvor liksom av den vidare bearbetningen bestäms av sådana faktorer som mineralets renhet, kostnader för elektrisk energi samt av närheten till marknaden. Det bör dock framhållas att de speciella kraven på kvartsråvara för metallisk användning kraftigt begränsar antalet fyndigheter som är brytvärda med hänsyn till sådana ändamål.

I Sverige förekommer kvartsit lämpad för metallisk användning på ett fåtal platser i landet. De största koncentrationerna finns i Dalsland, där årligen ca 400000 ton utvinns, för närvarande huvudsakligen för andra ändamål. Förekomster av kvartsit finns också i bl. a. Norrland.

Stora lämpligt belägna fyndigheter av ren kvarts är mer sparsamt förekommande. De geologiska förutsättningarna att finna potentiellt exploa- terbara förekomster av ren kvarts bedöms emellertid som goda. Den prospektering som bedrivits har hittills inte resulterat i några nyupptäckta fyndigheter.

Uppgifter om landets tillgångssituation i stort finns inte samlade någon- stans.

10.3. Produktion 10.3.1 Produktionsteknik

Huvuddragen i framställningen av ferrokisel och kiselmetall framgår av figur 10.1.

Kiselmetall framställs genom reduktionssmältning av kvarts eller kvartsit som måste vara mycket ren. Ferrokisel framställs huvudsakligen av kvartsit med något lägre krav på renhetsgraden. Typiska kvalitetsspecifikationer för kvarts och kvartsit vid framställning av kiselmetall och ferrokisel återges i tabell 10.1.

Smältningsprocesserna för ferrokisel och kiselmetall är desamma utom att man vid tillverkning av ferrokisel tillsätter järn- eller stålskrot. I smältugnen sker en reduktion med kol eller koks. Efter smältningen gjuts materialet för att sedan krossas och storleksklasseras. Ferrokisel håller oftast ca 75 % kisel,

Kvartsit Järn- och eller stålskrot1 kvarts (endast vid ferrokisel- ____ __ framställ- . ' | . —1 . ) ] Torkning l 1 Krossning | ning l_ ______ _l '_ _ __ _ .. _i |__—" T_"l "___ __.__| I Sortering | ' Fragmentering .

t..—__ ___..1 l_ ________ 4

| . '1 : Blandning : ____l _____ , Smältningi ' . l elektrisk ugn ,

:— Gjutning : L___1_ ___.1 |__—__ _._ _ "I [ Krossning | L_ _ _ I____J : Storleks- : : sortering : Figur 10.] Framställning

A av kiselmetall och ferro- kisel. Källa: USBM: Mineral

Facts and Problems, 1Även användning av sinter, glödspån samt mycket ren järnmalm förekommer. 1975,

Tabell 10.1 Kvalitetsspecifikationer (ungefärliga halter) för kvarts och kvartsit vid framställning av kiselmetall och ferrokisel

Min Max Max Max Partikel- Övriga Si02 A1203a Fe203b CaO/MgOf storlek krav % % % % Kiselmetall 98—99 0,2 0,1 0,1 var- > 1 tum Ingen fos- dera i diame- for eller ter arsenik får förekomma Ferrokisel 98 0,6 0,2 > 1 tum Max 0,1 % i diame- fosfor ter

”Aluminiumoxid.

”Jämoxid.

”Kalciumoxid och magnesiumoxid. Källa: Industrial Minerals maj 1976 (siffrorna delvis ändrade efter kontakter med Airco Alloys AB och Kema Nobel).

1 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

men det produceras också kvaliteter med halter på 15—20 %, 45—50 % och 90 %. Reaktionstemperaturen vid ferrokiselframställning är mycket hög, som regel över 2 OOOOC. Därmed är tillverkningen också mycket energikrävande. Per ton legering krävs 9 000—10 000 kWh samt ca 1 100 kg kol eller koks som reduktionsmedel. Även andra ferrolegeringar, t. ex. ferrokiselmangan och ferrokiselkrom, innehåller kisel. Kiselhaltema är dock för det mesta betydligt lägre.

Även kiselmetallframställningen är mycket energikrävande. F. n. behövs ca 14 000 kWh/ton kiselmetall. Som reduktionsmedel används träkol eller flis. Miljöskyddsförbättringar av det slag som är nödvändiga bl. a. i Sverige kommer att öka energiåtgången ytterligare. Energikostnaderna svarar f. n. för ca. 30 % av de totala produktionskostnaderna för kiselmetall.

Brytningen av kvarts och kvartsit är förenad med svåra arbetsmiljöproblem (silikosrisk). Framställning av kiselmetall och ferrokisel ger upphov till stora stoftutsläpp, som bara kan förhindras till höga kostnader. 20 a 25 % av investeringskostnaderna i nya anläggningar i USA beräknas gå till miljö- skyddsåtgärder.1

10.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Under tioårsperioden 1965—1975 har världens produktion av kiselmetall och ferrokisel ökat med i genomsnitt 5 % per år. År 1976 var den totala världsproduktionen 2,2 milj. ton räknat som kiselinnehåll.

10.3.3. Produktionens länderfördelning

Fördelningen av världsproduktionen på olika länder år 1976 (produktions- siffror från tidigare år finns inte tillgängliga) framgår av tabell 10.2. USA och Sovjetunionen är de viktigaste producenterna tillsammans med andra i- länder.

Kiselmetall- och ferrokiselverken i de olika länderna utnyttjar så gott som enbart inhemsk råvara. Ibland importeras dock den mycket rena råvara som behövs för framställning av kiselmetall. Ett exempel härpå är svenska verk, som har köpt mycket ren kvartsit från främst Spanien. Även reduktions- medel importeras. *

10.3.4. Företagsstruktur

Jämfört med vad fallet är för andra ferrolegeringar är produktionen av ferrokisel spridd på ett ganska stort antal företag. Produktionen av kiselmetall är mer koncentrerad. I tabell 10.3 återfinns uppgifter om produktionskapaci- teten i de största företagen. De 20 företagen i tabellen svarar för drygt hälften av världsproduktionen. Medan de flesta av dem är specialiserade ferrolege- ringsföretag ingår några i större koncerner på mineral- och metallområdet.

Tabell 10.2 Världens produktion av kiselmetall och ferrokisel år 1976. Tusen ton kiselinnehåll

Tusen ton Andel %

. USA 488 22,1 Norge 270 12,3 Japan 233 10,6 Frankrike 169 7,6 Sydafrika 109 4,9 Västtyskland 66 3,0 Canada 65 3,0 ' Italien 65 3,0 Sverige(1 38 1,7 Indien 28 1,3 Andra marknadsekonomier 130 5,8 Totalt västvärlden ] 661 75,3 Planekonomier” 544 24,7 Totalt hela världen 2 205 100,0

” Sveriges andel av produktionskapaciteten för kiselmetall var år 1976 4—5 % bl huvudsak Sovjetunionen.

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

10.3.5. Kostnadsstruktur

Det har inte varit möjligt att ta fram någon detaljerad bild av kostnadsstruk- turen vid framställning av ferrokisel och kiselmetall på det sätt som gjorts för flera andra metaller. Det framstår dock som klart att utgifter för elkraft dominerar kostnadsbilden. Brytningen av råvaran är däremot mycket billig.

10.3.6. Sveriges produktion

Den inhemska produktionen av kvarts (inkl. naturlig kvartssand) uppgick år 1975 enligt SOS Industri till drygt 65 000 ton, varav mindre än 10 000 ton kom till användning för framställning av kiselmetall. Resten avsåg icke-metallisk användning.

Den inhemska produktionen av kvartsit uppgick samma år till uppskatt- ningsvis knappt en halv miljon ton per år. Därav bröts 170000 ton för användning vid ferrokiseltillverkning, 16 000 ton för användning vid tillverk- ning av götstål och drygt 150 000 ton för kulsintertillverkning vid LKAB. Resten avsåg icke-metallisk användning. Produktionen har under de senaste åren varit väsentligt lägre till följd av att tillverkningen av ferrokisel upphört (se nedan).

Den inhemska brytningen av kvarts och kvartsit för ferrokiseltillverkning har varit koncentrerad till Dalsland. Verksamheten i vissa brott kommer förmodlingen att upphöra under 1980-talet på grund av miljörestriktioner, varvid nya fyndigheter kan bli aktuella att bearbeta.

Tabell 10.3 Produktionskapacitet för ferrokisel och kiselmetall I de största företagen i västvärlden år 1975." Tusen ton

FeSi 15—20'3 FeSi 45—50 FeSi 75 Kisel-

metall Yahagi Iron (Japan) 113 91,5 Foote Mineral Co (USA) 123 49 9 Elkem-Spigerverket AS (Norge) 110 29 Sofrem (Frankrike) 80 30,3 Tinfos Jernverk AS (Norge) 70 Tennessee Alloys (USA) 47 15 Tenn-Tex Alloy Corp (USA) 60 Electrometallurgica

Andina (Argentina) 36 21,1 4 Japan Metals & Chemicals

Co (Japan) 50 6 Woodward Iron (USA) 500 Chromasco (Canada) 50C AS Ila og Lilleby

Smelteverker (Norge) 30 15 Nippon Keiso (Japan) 14 12 Shinetsu Chemical _

Industry (Japan) 10 10 Montedison (Italien) 3,5 5,5 20 Ohio Ferro Alloys Corp (USA) 35 | Globe (USA) 34 Kema Nord (Sverige)4 22 Showa Denko (Japan) 16 AS Meraker Smelteverk (Norge) 12

Totalt 236 467 334,6 245,3

”År 1975 producerade dessutom Airco AlloysAB i Vargön ca 45 000 ton ferrokisel. ”Siffroma i tabellhuvudet avser kiselhalt. ”Inkl. FeSi 75. dSe not a till tabell 10.2.

Källa: Metal Bulletin Ferro-Alloys Surve: , 1975.

I Sverige har ferrokisel producerats vid Airco Alloys AB:s anläggning i Vargön. År 1975 var produktionen ca 45 000 ton ferrokisel (huvudsakligen 1 med 75 % kiselinnehåll), varav ungefär hälften exporterades. Produktionen * lades dock ned år 1977, då man i stället övergick till att producera högkolad ferrokrom. Vissa specialkvaliteter av ferrokisel har t. o. m. år 1977 tillverkats av Gullspångs Elektrokemiska AB i Gullspång (6 OOO—7 000 ton per år). Anledningen till att produktionen av ferrokisel lagts ned var i samtliga fall de stigande energikostnaderna, osäkerheten om de framtida energipriserna och konkurrens från producenter med mycket låga kostnader för elenergi.

KemaNord (numera Kema Nobel)har en produktionskapacitet på ca 21 000 ton kiselmetall per år i Ljungaverk. Under åren 1973 och 1974 var årsproduktionen omkring 19 500 ton, vilket är den högsta produktionen som uppnåtts. År 1977 producerades 12 600 ton. Råvara vid denna tillverkning har de senaste åren varit kvarts som importerats från främst Spanien.

10.4. Handel

10.4.1. Internationell handel

. Norge, Canada och Frankrike är de viktigaste exportländerna för ferrokisel l och kiselmetall, medan Storbritannien är det viktigaste importlandet.

' 10.4.2 Prissättning

Kisel kostade i juli år 1978 ca 4 kr/kg och ferrokisel med 75 % Si ca 2 kr/ kg.

Realpriserna på kiselvaror har under den senaste 20-årsperioden i stort sett sjunkit kontinuerligt. I slutet av år 1973 inträffade emellertid kraftiga prisökningar, som fortsatte 1974—75. Prisstegringama, som föranleddes l framför allt av oljekrisen och av mycket låga lagemivåer, började på den amerikanska marknaden och spred sig sedan. Priserna har senare gått ned ' kraftigt.

Priserna på kisel och ferrokisel fastställs oftast genom avtal mellan producenter och konsumenter varje kvartal. Den största köparen, British Steel Corporation, som köper större delen av sitt behov från AS Fesil i Norge, (de norska ferrokiselverkens gemensamma försäljningsbolag) sluter dock ' halvårskontrakt, vilka i viss utsträckning fungerar prisledande.

10.4.3. Sveriges export och import

Sveriges import och export av kiselvaror framgår av tabell 10.4. Därtill ' kommer import av kvarts från Spanien år 1975 på ca 50 000 ton. Eftersom tillverkningen av ferrokisel numera upphört ger tabellen bara en uppfattning om den historiska utvecklingen. Den visar att Sverige exporterat vissa mängder kiselmetall, medan export och import av ferrokisel vägt ganska jämnt, dock med ett visst exportöverskott. Av figur 10.2 framgår handels- mönstret för kiselhaltiga varor år 1975. Den svenska exporten av kiselmetall gick i huvudsak till de båda tyska staterna, Storbritannien och Östeuropa. Importen kom till 100 % från Norge. Exporten av ferrokisel gick framför allt till Storbritannien, Västtyskland och Rumänien, medan importen även i detta fall till största delen kom från Norge. I och med nedläggningen av den svenska produktionen kan man vänta sig att de svenska förbrukarna i * framtiden kommer att vara hänvisade till Norge för större delen av sin _ försörjning.

Tabell 10.4 Sveriges import och export åren 1965 och 1975 av kiselmetall och " ferrokisel. Tusen ton vara

1965 1975 lmport Export Import Export

Kiselmetall — 6,5 0,4 9,6

Ferrokisel ( 60 % Si 0,6 0,2 0,7 2,8 > 60 % Si 6,3 1,0 19,5 26,5

Källa: SOS Utrikeshandel.

536 Bilaga 10 sou1979:40 E t k' 1 t ll -- adderare _ om......

Västtyskland

Storbritannien Sovjetunionen 14 % Tjeckoslovakien

13%

_] 11 %

Rumänien

:| Övriga länder Import av ferrokisel Export av ferrokisel Totalt 20176 ton Totalt 29300 ton (70 ton med kiselhalt mindre (2751 ton med kiselhalt 15—60 %, än 15 %, 588 ton med kiselhalt 26549 ton med kiselhalt 15—60 %, 19518 ton med över 60 %) kiselhalt över 60 %)

4 %

85 % Figur 10.2 Sveriges utri- 105 Konsumtion keshandel med kiselmetall och ferrokisel år 1975, _ _ länder!-Öman 10.5.1 Konsumtionsutveckling Källa: SOS Utrikeshan- Uppgifter om förbrukningen av kiselvaror under tidigare år finns inte dej, tillgängliga. Åren 1968—73 ökade efterfrågan med i genomsnitt 2,9 % per år.

Världskonsumtionen år 1973 var ca 1,76 milj. ton, mått som kiselinnehåll, och uppskattningsvis drygt 2 milj. ton åren 1976/77.

10.5.2. Konsumtionens länderfördelning

USA svarar för ungefär en tredjedel av världens kiselförbrukning. I övrigt domineras förbrukningen av de väst- och östeuropeiska industriländerna.

l 10.5.3 Användningsområden

Ferrokisel används i järn- och stålindustrin huvudsakligen som reduktions- _ medel. Dessutom används en del ferrokisel som legeringsämne. Till det senare ändamålet används framför allt ferrokisel med höga kiselhalter. Exempel på stålsorter med höga kiselhalter är fjäderstål för användning i bilindustrin och stål med särskilt goda magnetiska egenskaper för använd- ning i t. ex. transformatorer.

Det viktigaste användningsområdet för kiselmetall är lättmetallindustrin, där kisel ingår som legeringsämne i aluminium för att öka dess hållfasthet. En legering med 10—12 % kisel och resten aluminium (ibland också en del fosfor) ger ett både lätt och starkt konstruktionsmaterial. Sådana legeringar används inom byggnads-, bil- och flygplansindustrin. Framställningen av s. k. silikoner eller kiselplaster utgör en snabbt växande marknad för kiselmetall. Ökningstakten för denna användning har de senaste åren legat på ca 20 % per år. Mycket ren kiselmetall används slutligen i elektronikindustrin för detaljer i datorer, kommunikationsutrustningar m.m. för att styra och förstärka

' elektriska impulser.

Tabell 10.5 visar hur användningsstrukturen för kiselprodukter i USA utvecklats under perioden 1964—74. Fördelningen av förbrukningen på olika användarsektorer har som synes varit mycket stabil. De enda förändringarna är att instrumenttillverkningens andel har minskat och den kemiska industrins ökat.

10.5.4. Substitutionsförhållanden

Ferrokisel och kiselmetall är knappast utsatta för någon konkurrens från alternativa material. Däremot pågår forskning i syfte att få fram metoder som gör det möjligt att utnyttja kisels korrosionsbeständighet i legeringar. Kisel skulle i så fall kunna ersätta andra legeringsämnen, t. ex. krom.

Tabell 10.5 Förbrukningen av kiselprodukter i USA fördelad på industrisektorer. Procentandelar baserat på kiselinnehåll

1964 1974

Transportindustri 27 27 Byggnadsindustri 22 22 Maskinindustri 19 19 Elektrisk industri 8 8 Olja och gas 4 4 Instrumenttillverkning ' 6 4 Kemisk industri 3 5 Övrigt 11 11

Totalt 100 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

1055. Sveriges förbrukning

Den svenska avsaluproduktionen av ferrokisel ökade från år 1960 till år 1975 med i genomsnitt 7 % per år och uppgick år 1975 till ca 50000 ton med ett beräknat kiselinnehåll av ca 34 000 ton. Under 1960-talet redovisades nettoimport av ferrokisel. Under åren 1971—1975 var däremot exporten större än importen. Sedan den svenska produktionen nu är nedlagd är Sverige helt beroende av import, vilken huvudsakligen kommer att ske från Norge.

Den svenska produktionen av kiselmetall ökade från år 1960 till år 1975 med igenomsnitt 8 % per år och uppgick år 1975 till ca 18 000 ton/år, varefter den minskat något. Av den producerade mängden har tidigare 80—85 % exporterats. Sedan förbrukningen minskat år 1975 exporteras numera 95 % av produktionen. Sverige är därmed självförsörjande med kiselmetall. Däremot är Sverige beroende av import av råvaror för kiseltillverkning.

I tabell 10.6 och 10.7 sammanfattas den svenska förbrukningsstruktu- ren.

Av den svenska bruttoproduktionen av ferrokisel år 1975 — 52 000 ton ferrokisel — används ca 2 000 ton för tillverkning av andra ferrolegeringar.

Användning inom järn- och stålverk dominerar i övrigt förbruknings- bilden för ferrokisel. Bruttoförbrukningen år 1975 var totalt ca 36 000 ton ferrokisel med ett beräknat kiselinnehåll av ca 26 000 ton. Av denna mängd kom ca 85 % eller ca 22 000 ton kisel till användning inom järn- och stålverk,

Tabell 10.6 Förbrukningsstruktur för ferrokisel i Sverige. Tusen ton kiselinnehåll

1960 1965 1970 1975

Avsaluproduktion" 10,2 14,6 25,1 33,6 Export/import” 3,7 4,1 0,5 —6,1 Tillförsel 13,9 18,7 25,6 27,5 Lagerförändringar 0 l ,0 -0,3 —1,0 Bruttoförbrukning 13,9 19,7 25,3 26,5

aHärvid avses bruttoproduktion minus sådan produktion som används för framställ- ning av andra ferrolegeringar. bMinustecken anger nettoexport. Källa: Se bilaga 21.

Tabell 10.7 Förbrukningsstruktur för kiselmetall i Sverige. Tusen ton kiselinne- håll

1960 1965 1970 1975

Produktion 5,5 9,3 12,1 16,4 Nettoexport —3,4 —6 ,5 —8 ,1 —9,2 Tillförsel 2,1 2,8 4,0 7,2 Lagerförändringar —0,1 0 0,6 —3,3 Bruttoförbrukning 2,0 2 ,8 4,6 3,9

Källa: Se bilaga 21.

huvudsakligen som reduktionsmedel. Resterande mängder användes inom verkstadsindustrin, huvudsakligen av gjuterier vid tillverkning av gjutjärn. Vid användning av ferrokisel som reduktionsmedel avgår en stor del av den 3 tillsatta kiselmängden i slaggen. Allt stål innehåller dock vissa mindre * mängder kisel. Ferrokisel kommer i Sverige till användning som legerings-

tillsats vid tillverkning av bl. a. fjäderstål, i vilket kiselhalten är omkring 1 % , , samt vid tillverkning av stål för användning som magnetmaterial inom

elektrisk industri. Eftersom Sverige har en relativt betydande nettoimport av tjäderstål kan man räkna med att nettoförbrukningen av kisel som legerings- element är betydligt större än bruttoförbrukningen.

Den svenska bruttoförbrukningen av kiselmetall var under perioden 1970—1975 ca 4 000 ton per år. Av denna mängd förbrukades ca 2 500 ton per år som legeringstillsats vid tillverkning av transfomtatorplåt. Denna använd- ning har numera nästan helt upphört sedan företagen ifråga övergått till att använda ferrokisel. Inom sekundäraluminiumindustrin används ca 1 000 ton kisel per år vid tillverkning av olika typer av legeringar, som kommer till användning inom främst motorindustrin. Denna förbrukning har varit tämligen konstant de senaste fem åren. Ytterligare ca 50 ton används inom främst den elektriska verkstadsindustrin.

10.6. Prognoser

10.6.1. Teknikprognos

Brytningen av kvartsit kommer i framtiden förmodligen att underlättas genom förbättrade metoder, som är bättre anpassade till brytning av denna mycket hårda bergart. På användningssidan räknar man med att kisels motståndskraft mot korrosion kommer att kunna utnyttjas bättre. Utveck- lingsarbete pågår i syfte att ersätta vissa dyrare legeringsmetaller, framför allt krom, med kisel. Detta skulle ske genom att rostfritt krom-nickelstål ersätts med rostfritt kisel-aluminiumstål.

10.6.2. Globala prognoser

Utvecklingen av ferrokiselförbrukningen väntas i stort sett följa tillväxten inom järn- och stålindustrin. Förbrukningen av kiselmetall bedöms komma att öka snabbare än förbrukningen av ferrokisel, framför allt som följd av den väntade snabba volymökningen av aluminiumproduktionen och produktio- nen av silikoner.

Enligt USBM kommer den globala efterfrågan på ferrokisel och kiselmetall att öka från nästan 1,8 milj. ton år 1973 till 2,1 milj. ton år 1985 och 3,4—5,8 milj. ton år 2000. USBM:s prognos återges i tabell 10.8 (se också flgur 10.3).

Som framgår av tabellen räknar USBM med att förbrukningen ökar betydligt snabbare i resten av världen än i USA. Detta gäller särskilt för perioden efter år 1985. Orsaken är att järn- och stålproduktionen, och därmed förbrukningen av ferrokisel, väntas öka snabbare i resten av världen. Till någon del motverkas detta av en väntad snabb ökning av kiselmetallförbruk- ningen, framför allt till silikoner, i USA. Osäkerheten i prognosen illustreras

Tabell 10.8 Global efterfrågan på ferrokisel och kiselmetall åren 1973-2000. Tusen ton kiselinnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1973)

1973 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA I 590 680 (1,2) 756 (0,9) 1 080 (2,3) 1 467 (3,4) Resten av världen 1 173 1 431 (1,7) 2 610 (3,0) 3 600 (4,2) 4 320 (4,9) Hela världen 1 763 2 111 (1,5) 3 366 (2,4) 4 680 (3,7) 5 787 (4,5) & Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

av det mycket stora avståndet mellan de olika prognosaltemativen; den högre prognosen ligger 72 % över den lägre.

Eftersom vi inte kunnat finna någon grund för andra bedömningar än den USBM gjort, utgår vi från att efterfrågan på ferrokisel och kiselmetall i framtiden kommer att ligga inom det av USBM angivna intervallet.

Vad gäller prisutvecklingen förtjänar betydelsen av kostnaderna för elkraft att särskilt framhållas. Vi har inte haft tillgång till några prognoser för prisutvecklingen och vår information om de elpriser som de viktigaste producenterna betalar räcker inte för att vi skall kunna göra en egen, oberoende prisprognos. Man torde dock, med stöd av vad som anförts i kapitel 6, avsnitt 6.3, tryggt kunna påstå att de långsiktiga priserna på ferrokisel och kiselmetall åtminstone inte kommer att ligga under 1978 års

Milj. ton 6 I I 5 /, ' l ' I I 4 I I , I I II I I I I, 3 1 I I / I / I / If I I I I , I I” , l _ y' 2 I , a ' , Figur 10.3 Global jör- år ' brukning av kise/för me- tallisk använding åren

1968 — 2000. Mil]. ton

kiselinnehåll. Sem/logarit- misk skala.

Källor: USBM: Mineral Facts and problems, 1970 1 r— 1— och 1975. 1965 1975 1985 1995 2000

nivå. Omfattningen av eventuella prishöjningar är så gott som helt beroende av kostnaderna för elenergi och för reduktionsmedel (kol och koks). Kostnaderna för kiselråvara är,som redan nämnts,av underordnad betydelse vid framställning av kiselvaror för metallisk användning.

10.6.3. Prognoser för Sverige

Som framgått i det föregående bryts en del kvartsit för metalliska ändamål i Sverige, framför allt i Dalsland. En del av produktionen exporteras till Norge, där den används för tillverkning av ferrokisel. Det mesta går dock till andra, icke-metalliska ändamål. På grund av skärpta miljökrav kan brytningen på några ställen komma att upphöra, men kan eventuellt komma i gång på andra orter. Den kvarts som används för framställning av kiselmetall importeras. Trots en tidvis rätt omfattande prospektering har man inte lyckats hitta förekomster i Sverige av kvarts som är av tillräckligt god kvalitet för kiselmetalltillverkning.

Produktionen av ferrokisel i Sverige har numera upphört och det får betraktas som osannolikt att den skulle kunna återupptas. Andra producenter med lägre kostnader för elkraft har alltför stora kostnadsfördelar. Kiselmetall produceras av Kema Nobel. Inga förändringar i denna tillverkning plane- ras.

I det följande utgår vi från att en viss mängd kvartsit kommer att brytas i framtiden för tillverkning av ferrokisel i Norge. Sett i relation till den totala brytningen av kvartsit kommer dock denna mängd att vara tämligen obetydlig. Produktionen av kiselmetall baserad på importerad råvara väntas ligga kvar på ungefär nuvarande nivå.

Behovet av kiselvaror i framtiden kan delas upp i tre områden, nämligen förbrukning av ferrokisel för framställning av andra ferrolegeringar, förbruk- ning av ferrokisel i stålindustrin (som reduktionsmedel och legeringsämne) och gjuterier samt förbrukning av kiselmetall. Vi har definierat bruttoför- brukningen som summan av förbrukningen av ferrokisel utanför ferrolege- ringsindustrin och förbrukningen av kiselmetall. Härtill kommer en viss förbrukning av ferrokiselmangan och ferrokiselkrom. Förbrukningen av dessa legeringar behandlas i bilaga 3 Mangan resp. bilaga 4 Krom.

Förbrukningen av ferrokisel inom stålindustrin i framtiden bestäms framförallt av utvecklingen av råstålsproduktionen. I bilagorna 1 och 2 har vi angett vissa antaganden beträffande denna utveckling. Sammanfattningsvis innebär antagandena att råstålsproduktionen skulle öka från 5,45 milj. ton åren 1973/75 till mellan 5,45 och 6,4 milj. ton år 1985 samt 5,5-7,3 milj. ton år 2000. Vi räknar med att förbrukningen av ferrokisel per ton råstål förblir konstant i framtiden.

Förbrukningen av kiselmetall är främst knuten till utvecklingen av sekundäraluminiumindustrin, som f. n. använder ca 1 000 ton per år. Som nämnts i avsnitt 10.5.5 har kiselmetall vid tillverkning av transforrnatorplåt numera ersatts av ferrokisel. Som framgår av bilaga 15, avsnitt 15.6.3, räknar vi med att återvinningen av aluminium kommer att fördubblas fram till år 1985 och därefter fördubblas ytterligare en gång fram till år 2000. Vi förutsätter vidare att förbrukningen av kiselmetall för andra ändamål förblir ca 50 ton per år.

Figur I 0.4 Förbrukning av kisel för metal/isk an- vändning i Sverige åren 1965 — 2000. Tusen ton kiselinnehåll.

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 10.9 Bruttoförbrukning av kisel i Sverige åren 1973/75—2000. Tusen ton kiselinnehåll

1973/75 1985 2000 Ferrokisel (huvudsakligen i stålindustrin) 26,6 29,1—33,7 29,3—38,1 Kiselmetall 4,0 2,0 4,0 Summa 30,6 31,1—35,7 33,3—42,l

Källa: Se bilaga 21.

Med utgångspunkt från dessa antaganden skulle bruttoförbrukningen av kisel år 1985 bli 31 100—35 700 ton, varav 2 000 ton i form av kiselmetall. År 2000 skulle bruttoförbrukningen uppgå till 33 300—42 100 ton, varav 4 000 ton i form av kiselmetall. Prognosens uppbyggnad redovisas i tabell 10.9(se också figur 10.4).

Det totala behovet av kiselvaror för metallisk användning i Sverige kommer dock med våra antaganden att bli större än bruttoförbrukningen. Vissa mängder ferrokisel går åt till framställning av andra ferrolegeringar. I bilaga 4, avsnitt 4.6.3, har vi redovisat våra antaganden beträffande produk- tionen av ferrokiselkrom och ferrokrom i framtiden. Dessutom behövs råvaror för produktion av kiselmetall, varav det allra mesta exporteras. Som vi tidigare nämnt räknar vi med att denna produktion i framtiden kommer att ha

Tusenton I I 40 I, Illa”..- ",,” ",; , , __, _ - , '___ __. I I I I II [I

20

Ferrokisel

10

1965 1975 1985 1995 2000

samma omfattning som de senaste åren, dvs. 13 000—19 000 ton per år.

Enligt våra beräkningar, som bygger på de grunder vi nu angett, skulle det totala behovet av kisel i metallisk form uppgå till 52 000—63 000 ton år 1985 och 54 000—69 000 ton år 2000. Förmodligen kommer hela kiselbehovet att täckas genom import, varav större delen i form av ferrokisel. Om kvarts av tillräckligt god kvalitet för framställning av kiselmetall hittas i Sverige skulle importen kunna bli något mindre.

10.6.4. Slutsatser

Den globala förbrukningen av kisel väntas öka något snabbare än stålpro- duktionen. Ökningstakten väntas bli något lägre i USA än i resten av världen. Kiselmetallförbrukningen kommer förmodligen att visa en snabbare tillväxt än förbrukningen av ferrokisel, främst beroende på en förutsedd snabb ökning av aluminiumförbrukningen (aluminium legeras ofta med kisel), men även som en följd av ökad efterfrågan på s. k. kiselplaster eller silikoner.

Kiseltillgångarna anses vara fullt tillräckliga för att täcka efterfrågan inom överskådlig framtid. Man kan dock räkna med att priserna på ferrokisel och kiselmetall kommer att stiga i framtiden, eftersom de produktionsprocesser som används förbrukar stora mängder elenergi. Elpriserna väntas stiga i framtiden.

I Sverige bryts numera ingen kvarts eller kvartsit som används för metalliska ändamål i Sverige (däremot exporteras en del för framställning av ferrokisel i Norge). Såvida inte nya, mycket rena fyndigheter upptäcks, kommer Sverige i framtiden att vara helt beroende av import av kiselvaror för metallisk användning. Produktionen av ferrokisel i Sverige upphörde nämligen år 1977 och väntas inte återupptas. Däremot väntas produktionen av kiselmetall med utgångspunkt från importerad kvarts få ungefär samma omfattning i framtiden som nu. En förutsättning härför är dock att eventuella energiprishöjningar blir av begränsad storlek.

Förbrukningen av kisel i metallisk form kan öka, om än i ganska långsam takt, eller minska något. Avgörande för förbrukningsutvecklingen är framför allt utvecklingen inom stålindustrin. Det totala behovet av metallisk kisel, inklusive ferrokisel för framställning av ferrokrom och ferrokiselkrom samt kiselmetall för export, väntas bli i stort sett oförändrat.

Vad gäller försörjningen med kisel kan inga anledningar till oro skönjas. Det finns flera producenter av ferrokisel, varav några så nära som i Norge. Kvarts för framställning av kiselmetall kan fås på flera håll i världen och det finns ingen anledning att befara några störningar i handeln.

Bilaga 11 Koppar

11.1. Egenskaper och förekomstsätt

* Koppar (kemisk beteckning Cu) är den viktigaste av de 5. k. basmetallerna (koppar, zink, bly m. fl.). Den egenskap som gör koppar särskilt värdefull är den goda elektriska ledningsförmågan. Motståndskraft mot korrosion, hög hållfasthet, böjlighet och smidbarhet är andra viktiga egenskaper. Koppar legeras ofta med andra metaller till t. ex. mässing eller brons.

Det finns ett stort antal kopparförande mineral. Bara några få används dock för kopparframställning och viktigast av dessa är kopparkis (CuFeSz) och , kopparglans (CuZS). Koppar bryts både i dagbrott och underjordsgruvor. ' Under de senaste decennierna har 5. k. "porphyry ores", dvs. malmer där , koppar-sulfidmineral ligger spridda i (oftast) granitbergarter och som sprick- fyllnad i dessa och i sidoberget, blivit allt viktigare. Dessa fyndigheter, som bryts framför allt i USA och Chile, är ofta mycket stora och bryts i dagbrott i stora kvantiteter även om kopparhalten är mycket låg (ned till ca 0,5 %).

Kopparkis och kopparglans uppträder ofta tillsammans med andra sulfid- mineral, t. ex. av zink, bly och molybdenl. Vid flera koppargruvor utvinner man också ädelmetaller som guld och silver.

En del av världsproduktionen av koppar utvinns också ur oxidmalmer, där malmmineralen är olika oxider av koppar.

11.2. Råvarutillgångar

11.2.1. Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta tillgångar av brytvärd koppar beräknas till drygt 450 milj. ton. I tabell 11.1 sammanfattas vissa amerikanska tillgångsuppskattningar. Skillnaderna mellan beräkningarna är som synes mycket stora. De speglar , delvis de prisförutsättningar som kalkylerna utgår från. Till största delen beror de dock på att nya fyndigheter upptäckts och att förändrad teknik i större utsträckning gjort låghaltiga fyndigheter brytvärda.

1 1.2.2 Tillgångarnas länderfördelning

. _ 1Molybdenglans före- USA och Chlle har de största tillgångarna (se tabell 112). De har vardera kommer ofta i porphyry

ungefär en femtedel av de totala upptäckta brytvärda tillgångarna. Även ores.

Tabell 11.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av koppar

1950 1977 Upptäckta brytvärda tillgångar, milj. ton koppar 181 453 Gruvproduktion, milj. ton koppar/år 2,5 7,5 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 71 60

Källor: 1950: Resources for freedom ("Paley-rapporten"), Washington D.C. 1952. 1977: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

Tabell 11.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta brytvärda Gruvproduktion Antal års— tillgångar produk- _— _— tioner vid Milj. ton Andel Tusen ton Andel 1977 års koppar- % koppar- % produk- innehåll innehåll tionsnivå USA 84 18.5 1 341 18 63 Chile 84 18,5 1 026 14 82 Sovjetunionen 36 8 819 11 44 Peru 32 7 315 4 102 i Canada 31 7 738 10 42 Zambia 29 6 657 9 44 Zaire 25 5,5 486 7 51 Filippinerna 17 4 234 3 73 Polen 13 3 270 4 48 Papua Nya Guinea 9 2 162 2 56 Australien 7 2 198 3 35 (Sverige 2 0,5 41 0,5 49) Övriga 83 18 994 13,5 84 Totalt 453 100 7 488 100 60

Källor: USBM: Mineral Commodity Summaries 1978 (för Sverige: Ds] 1978:16 Prospektering och malmtillgångar samt prop. 1975/762100. bilaga 15).

tillgångar. I förhållande till årsproduktionen har Peru och Chile de största tillgångarna.

De upptäckta nu icke brytvärda tillgångarna anses vara mycket stora. USBM har uppskattat att de är ungefär dubbelt så stora som de upptäckta brytvärda tillgångarna.l Härutöver finns också stora mängder koppar i de 5. k. ,

mangannodulerna. Sovjetunionen, Peru, Canada, Zambia, Zaire och Filippinerna har stora! | | | |

11.2.3. Sveriges tillgångar

De upptäckta brytvärda tillgångarna av koppar i Sverige uppskattas innehålla = 2,1 milj. ton kopparmetall. De finns uteslutande i sulfldfyndigheter i form av IUSBM: Mineral Facts kopparkis. Fyndigheterna är koncentrerade till Norrbottens län, Skellefte— and Problems, 1975. fältet och Bergslagen.

[ Norrbottens län finns flera fyndigheter. Den enda som bryts nu är i Aitik nära Gällivare. Malmen håller mycket låg kopparhalt, ca 0,5 %, och anses vara en av de fattigaste kopparmalmema som bryts i världen. Den är mycket stor; det totala kopparinnehållet uppskattas till 1,5 milj. ton. Ganska nyligen har Viscariamalmen intill Kiruna upptäckts. Fyndigheten har en kopparhalt på 1—2 %.

l fjällkedjan finns några kopparfyndigheter, av vilka den viktigaste är , Stekenjokk, där brytningen inleddes år 1976. Stekenjokkmalmens storlek , bedöms vara ca 15 milj. ton malm med 1,5 % koppar och 3 % zink. Vid nuvarande prisnivå skulle dock bara ca 8 milj. ton malm vara brytvärd.

I Skelleftefältet finns ett stort antal kopparfyndigheter. Ett tiotal gruvor producerar kopparmalm. De viktigaste av dessa är (såvitt gäller kopparpro- ; duktion) Kristineberg, Näsliden, Rävliden och Udden.

I Bergslagen finns bl. a. Falu gruva, som ända till slutet av 1800-talet var världens största koppargruva och den gruva som producerat mest under sin livslängd. Produktionen är numera mycket liten. Härutöver finns några andra mindre gruvor.

De totala svenska koppartillgångarna (upptäckta och brytvärda) skulle räcka för ungefär 50 års produktion vid nuvarande produktionsnivå. Eftersom kopparn vanligen finns i komplexmalmer är dock tillgångssitua- tionen för andra metaller, främst bly och zink, viktig. Enligt den enkät som vi utfört skulle de brytvärda tillgångarna öka bara marginellt även vid stora prisökningar. (Se tabell 11.3.)

11.3. Produktion 1 1.3.1 Produktionsteknik

Principerna för kopparframställning ur sulfidmalm framgår av flytschemat i figur 11.1. Processerna är olika för sulfidmalm och oxidmalm. Sulfidmalm anrikas, sedan den genomgått krossning och frnmalning, genom flotation. Härigenom erhålls ett koncentrat (slig) med en kopparhalt på 20—40 %. Efter

Tabell 11.3 Sveriges upptäckta brytvärda malmtillgångar av koppar vid olika prisan- taganden

Baspris" Basprisa Bas'prisa Baspris" +25 % +50 % —20 %

Upptäckta brytvärda

tillgångar, milj. ton koppar 2,1 2,3 2,4 1,9 Antal årsproduktioner: Vid 1974 års produk-

tionsnivå 52 59 Vid 3 % produktions-

ökning per år 32 35

" Använt baspris på koppar: 6 800 kr per ton koppar i malm (motsvarar 8 500 kr per ton färdig kopparmetall). Källa: MPU:s tillgångsenkät (se kapitel 5).

röstning och smältning av sligen erhålls skärsten (eng. matte), som därefter oxideras till blisterkoppar (råkoppar) i en konverter. Blisterkopparn raffineras och anpassas till form och kvalitet till marknadens behov. Metallframställ- ningen ur malm görs i regel i samma land där gruvan är belägen och metallen exporteras i raffinerad form. En del u-länder samt Canada exporterar dock slig och blisterkoppar.

Sedan syrehalten sänkts genom reduktion (polning) giuts kopparn till plattor (anoder). Genom elektrolys renas kopparn ytterligare. I detta process- steg avskiljs också ädelmetaller, dvs. guld och silver. De katoder som framställs vid elektrolysen kan antingen säljas direkt eller gjutas till ämnen, vanligen trådämnen (s. k. wirebars). På senare år har det blivit allt vanligare att man slopar steget över trådämnen och i stället antingen säljer katoder eller smälter ned dessa och producerar valstråd direkt för avsalu.

Oxidmalmerna behandlas, sedan de krossats, genom lakning med syror. Därefter sker elektrolys som till resultat ger katoder av liknande slag som de som erhålls när utgångsmaterialet är sulfidmalmer.

11.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Långsiktigt, mellan åren 1950 och 1977, har världens gruvproduktion av koppar ökat med i genomsnitt 4 % per år. Även under den senaste tioårsperioden (1967—1977) har ökningen varit ca 4 % per år.

År 1975 var den globala gruvproduktionen 7,6 milj. ton, vilket innebar en minskning med 0,5 milj. ton i förhållande till år 1974. Produktionen av raffinerad koppar var 8,1 milj. ton, varav drygt 1 milj. ton producerades genom omsmältning av gammalt skrot. Produktionen av sekundärmetall har ökat något långsammare (3—3,5 % per år sedan början av 1950-talet) än gruvproduktionen.

11.3.3. Produktionens länderfördelning

Fördelningen av gruvproduktionen av koppar på olika länder framgår av tabell 11.4.

Sedan år 1955 har USA:s'andel av produktionen minskat, medan i stort sett alla andra länders andelar har ökat. Koncentrationsgraden har alltså minskat något. Produktionen har vuxit snabbast i Sovjetunionen, Polen, Kina och Filippinerna. Papua Nya Guinea har de senaste åren tillkommit som en ny viktig producent. U-ländemas och de socialistiska staternas andelar har ökat över perioden, medan de utvecklade marknadsekonomiernas andel har minskat.

Länderfördelningen av världens produktion av raffinerad koppar visas i tabell 11.5.

De utvecklade marknadsekonomiernas andel av produktionen har sjunkit under perioden 1955—1975. Framför allt gäller detta USA och Storbritannien. Det bör dock nämnas att man i USA minskat produktionen väsentligt som en följd av lågkonjunkturen. Kapacitetsutnyttjandet år 1975 var alltså betydligt lägre i USA än i de flesta andra länder. Sovjetunionen, Polen, Kina och Japan har alla ökat sina produktionsandelar kraftigt under perioden. Överhuvud- taget har u-ländernas och, framför allt, de socialistiska staternas andelar ökat.

Process- tvp

Anrikning

Råvaror och Enhetsprocess Sidoprocess tillsatser

_— " fl (hllallx Kross. illg OC A ' gel Illahl" 9 I

Produkt

(FeSZ, ZnS) Reagens __ Flotations- anrikning Gräbergs— avfall Koncentrat (slig) Rämetall— i framställ— 502- gas ning Luft ————> _ostning _ev.) * Rostgods. _yrafabrik S___vavelsyr_a Skrot ) Smältning El. kraft (el- el. flam- Slagg el. bränsle/_ ugn) l Slag fuming sten slagg _ _ Blandoxtd ålydamm Klinkring Kvartsx— Konvertering _ Klinker (slaggblåsning) 802 —gas(enl. (ZnO)

Luft ___—___-

Trävirke /

lkopparblåsning) ovan)

Konverter— damm

BlisterkOppar (ZnO, PbSO4)

Raffinering på torra vägen

Anodkoppar

Elkraft __ Elektrolys Anodslam

Figur 11.1 Huvuddragen av kopparframställning ur sulfidmalm. H andels- varor markeras genom understrykning.

Källa: K. Tekniska Hög- skolan; Processmetallur-

gi.

Katoder L Ädelmetaller 1 Raffinering

Selen m. m. _

Elektrolyk k_09par

Tabell 11.4 Världens gruvproduktion av koppar. Tusen ton kopparinnehåll

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % USA 906 29,1 1 226 24,7 1 280 17,4 Sovjetunionen 335 10,8 650 13,1 1 100 15,1 Chile 434 13,9 585 11,8 828 11,3 Canada 296 9,5 461 9,3 713 9,8 Zambia 359 11.5 696 14,0 677 9,3 Zaire 235 7,6 289 5,8 495 6,8 Polen 6 0,2 15 0,3 230 3,2 Filippinerna 18 0,6 63 1,3 226 3,1 Australien 48 1,6 92 1,9 219 3,0 Sydafrika 44 1,4 61 1,2 179 2,4 Peru 43 1,4 180 3,6 174 2,4 Papua Nya

Guinea — — — — 173 2,4 Kina(' 9 0,3 87 1,8 160 2,2 Jugoslavien 32 1,0 63 1,3 109 1,5 (Sverige 16 0,5 16 0,3 41 0,6) Övriga 331 10,6 479 9,6 692 9,5 , Totalt 3 112 100,0 4 963 100,0 7 296 100,0 1

" Inklusive Nordkorea.

Tabell 11.5 Världens produktion av raffinerad koppar

| Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M. 1955 1965 1975 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % USA 1 436 37,5 1 942 32,1 1 609 19,2 Sovjetunionen 430 11,2 770 12,7 1 420 17,0 Japan 113 2,9 366 6,0 819 9,8 Zambia 180 4,7 522 8,6 629 7,6 Chile 241 6,3 289 4,8 535 6,4 ' Canada 262 6,8 394 6,6 529 6,3 Västtyskland 260 6,8 342 5,6 422 5,0 | Belgien 157 4,1 300 5,0 346 4,1 l Kinafl 10 0,3 110 1,8 250 3,0 ! Polen 18 0,5 37 0,6 249 3,0 ' Zaire 115 3,0 152 2,5 226 2,7 Australien 39 1.0 93 1,5 193 2,3 Storbritannien 231 6,0 228 3,8 152 1,8 Jugoslavien 28 0,7 _ 56 0,9 138 1,6 Spanien 21 0,5 47 0,8 130 1,6 (Sverige 32 0,9 51 0,8 56 0,7) Övriga 262 6,8 360 5,9 665 7,9 Totalt 3 835 100,0 6 059 100,0 8 369 100,0

" Inkluderar Nordkorea. Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M.

Från år 1963 och framåt har dock u-ländernas andel varit i stort sett konstant. Fortfarande produceras 55 % av all raffinerad koppar i de utvecklade marknadsekonomierna (siffran för år 1955 var 71 %), medan bara 38 % av gruvproduktionen kommer från dessa länder(motsvarande siffra för 1955 var 55 %).

Att produktionen av raffinerad koppar genomgående är större än gruvpro- duktionen samma år beror på att koppar som produceras genom omsmältning och raffinering av gammalt skrot ingår i siffran för raffinerad koppar.

11.3.4. F öretagsstruktur

Kopparproduktionen har sedan länge karaktäriserats av en i jämförelse med andra industribranscher stark koncentration till ett fåtal stora företag. Detta är i stor utsträckning en följd av dess teknisk-finansiella karaktär. De investe- ringsbelopp som krävs för att öppna en gruva som är integrerad fram t. o. m. raffineringen av kopparn är mycket stora. Som framgår av de andra bilagorna är företagskoncentrationen ännu starkare för många andra metaller.

Fram till början av 60-talet dominerades västvärldens kopparutvinning av en grupp på ett tiotal företag, varav de flesta var amerikanska (bland dem de tre största — nämligen Anaconda, Kennecott och Phelps Dodge). Deras kontroll av marknaden är i dag mindre eftersom flera av deras gruvor i u- länderna nationaliserats. Andelen statligt ägd eller statligt majoritetskontrol- * lerad kopparutvinning i västvärlden har ökat starkt under senare år.

Den storföretagsgrupp som tidigare kontrollerade ungefär tre fjärdedelar av kopparproduktionen har nu fått se sin andel minska betydligt.

Av tabell 11.6 framgår att tre åtminstone delvis statsägda gruvföretag i u- länder återfinns bland de fyra största företagen. Företagskoncentrationen 'är fortfarande relativt stark — åtta företag svarar för hälften av gruvproduktio- nen, medan motsvarande siffra i smältnings- och raffineringsleden är nio. Medan gruvledet domineras av USA-ägda och u-landsföretag är de japanska företagens andelar stora i smältnings- och rafiineringsledet, där även ett fåtal västeuropeiska företag har stora produktionsandelar. De västeuropeiska, amerikanska och japanska företagens dominans är störst i produktionen av halvfabrikat. I detta led finns det dock ett stort antal små i-landsproducen- ter.

Före nationaliseringama svarade de sex största företagen för nära 50 % och de tretton största för två tredjedelar av produktionen. Andelarna har nu minskat betydligt.

De internationella gruv- och metallkoncernerna har varit och är fortfarande i allmänhet vertikalt integrerade, dvs. de har verksamhet inom hela produktionskedjan från prospektering till färdig metall. Många företag har också en betydande tillverkning av halvfabrikat. Fristående smältverk finns främst i Japan och i Västeuropa, men även dessa företag har numera ofta finansiella intressen i gruvledet, eller tillförsäkrar sig en viss leveranstrygghet genom långtidskontrakt.

lCapital requirements of new mining opera- tions. Paper submitted by Canada to the UNC— TAD Intergovernmental Group of Experts on Copper 1977 TD/B/IPC/ COPPER/AC/ L.17.

Tabell 11.6 Fördelning av västvärldens produktionskapacitet för koppar på företag är 1975. Procentandelar

Slig Råkoppar Rafiinerad

koppar _a Mindeco (Zambia) 12,1 10,5 8,9 Codelco (Chile) 11,3 7,7 5,6 Kennecott (USA) 7,3 6,3 5,9 Gecamines (Zaire) 6,5 6,5 2,7 Phelps Dodge (USA) 4,6 5,8 5,8 Anaconda (USA) 4,0 2,7 4,4 Magma/Newmont (USA) 2,5 2,2 2,1 lnco (Canada) 2,1 2,2 2,1 Mount Isa(Australien) 2,1 1,8 — Southern Peru Copper Co (Peru) 2,0 2,0 — Asarco (USA) 1,4 4,7 5,8 Nippon (Japan) — 4,0 3,8 Noranda (Canada) 0,7 3,2 — Sumitomo (Japan) — 1,5 2,1 Onahama (Japan, dotterföretag till Mitsubishi) — 2.2 2,8 Norddeutsche Affinerie (Västtyskland) —- 2,2 3,2 Enami (Chile) — 1,9 1,8 Mitsubishi (Japan) — 1,8 2,1 Soc. Metallurgique de Hoboken — Overpelt SA (Belgien) — — 4,1 CCR (Canada) — — 5,7 Amax (USA) — - 2,8 British Copper Refiners (Storbritannien) — — 2,0 Totalt (procentandelar) 56,6 69,2 73,7

Total kapacitet i västvärlden i tusen ton koppar 7 110 8 139 8 451

Källa: Privat källa.

11.3.5. Kostnadsstruktur

Kostnadsstrukturen vid kopparframställning framgår av tabell 11.7. De kostnader som återges här hänför sig till ett teoretiskt exempel. Tabellen skall inte tolkas som en beräkning av genomsnittliga eller marginella kostnader, även om vi har sökt göra den så representativ som möjligt. I verkligheten varierar självfallet kostnaderna kraftigt. I en kanadensisk studie1 har investeringskostnaden per årston koppar från underjordsgruvor angetts till mellan 15 230 och 43 530 kr. Den totala genomsnittliga investeringskost- naden för nya projekt (hela produktionsledet) anges i samma källa till 29 030 kr per ton årskapacitet.

Beräkningen i tabell 11.7 avser ett dagbrott vid en årlig brytning av 6,5 milj. ton malm med 0,5 % koppar. I anslutning till gruvan förutsätts finnas såväl anrikningsverk som smältverk.

Efter anrikning erhålls ca 120 000 ton slig med ca 25 % koppar, varav i smältverket framställs 25 000 ton koppar per år. Några biproduktvärden i malmen såsom silver eller'guld har inte inkluderats i kalkylen.

1 investeringarna ingår endast industriella anläggningar vid gruva, anrik- ningsverk och smältverk, alltså inte kommunikationsleder mellan gruvdelen

Tabell 11.7 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av koppar från dag- brottsbrytning, kr/ton koppar. 1976 års kostnadsläge

___—___————__——_

Gruv- An- Smält- Raffi- Sum- brytning rikning ning nering ma Investering 3 500 8 250 8 500 2 750 23 000 K apua/kostnader” 450 1 100 1 100 350 3 000 Driftskostnader Energi 100 300 250 70 720 Arbete 400 400 590 250 1 640 Övrigt 750 900 530 290 2 470 Summa driftskostnader ] 250 1 600 1 370 610 4 830 Summa kapital- och drifts- kostnader 1 700 2 700 2 470 960 7 830

” Annuitet vid 10 % ränta och 15 år; 0,13. Källa: Boliden Metall AB och egna bearbetningar.

och smältverk. Ej heller ingår samhälle och serviceanläggningar i anslutning till detta och allmänna kommunikationer etc. — kostnader som i många fall fordrar mycket betydande investeringar.

Verksamheten antas således vara placerad i ett relativt utvecklat land där befintlig bebyggelse och kommunikationsleder kan utnyttjas. Malmer på 20 x 6,5 milj. ton = 130 milj. ton med >0,5 % Cu som kan brytas i dagbrott inom dessa länder får anses som ytterligt sällsynta i dagens läge. Malmer med denna halt eller högre finns, men de är belägna i länder och områden som fordrar avsevärda investeringar för infrastruktur och kostnader för transpor- ter.

Som framgår av tabellen har kapital- och energikostnaderna stor betydelse för totalkostnaderna. Kapitalkostnaderna har ökat mycket snabbt de senaste åren. Den största ökningen har skett i gruvledet. Medan en gruva med en årskapacitet på 100 000 ton koppar krävde investeringar på ca 200 milj. dollari början på 1960-talet, kräver den nu investeringar på ca 600 milj. dollar.1

Energikostnaderna har också ökat kraftigt under senare år, framför allt som en följd av oljeprishöjningarna. Dessförinnan var energikostnaderna ungefär en tredjedel av beloppet i tabell 11.6.

Miljövårdsåtgärder har bidragit till att öka såväl investerings- som driftkostnader. Enligt en källa2 skulle den totala effekten av samtliga miljövårdsåtgärder i USA bli 15 cents/lb (ca 1 500 kr/ton) i ökade produk- tionskostnader.

11.3.6. Samarbete mellan producentländer3

Chile, Peru, Zaire och Zambia bildade år 1967 Conseil Intergouvernmental des Pays Exportateurs de Cuivre(C1PEC) i syfte att förbättra prisstabiliteten och uppnå högre priser på koppar. Senare har också Filippinerna, Indonesien, Jugoslavien och Mauretanien inträtt som medlemmar samt Australien och Papua Nya Guinea som associerade medlemmar. CIPEC-länderna svarar tillsammans för knappt 40 % av världsproduktionen av gruvkoppar.

1Lutz: Investitionen fiir die Entwicklung von Bergbauprojekten des Metallerzbergbaus und ihre Auswirkungen auf die Wirtschaftlichkeit, Enmetall, Heft 11, 1975.

2Copper Studies, May 21, 1977.

3Detta avsnitt bygger på den redogörelse som givits i näringspolitiska rådets arbetsgrupp för råvarufrågors rapport (Ds l977:8) Råvaror och råvarupolitik — underlag för svenska bedömning-

ar.

CIPEC:s framgångar har hittills varit mycket begränsade. Det är tveksamt om organisationen överhuvudtaget lyckats påverka kopparpriset. Misslyck- andet hittills beror framför allt på svårigheterna att enas inom organisationen om konkreta åtgärder. Tidigare har CIPEC:s agerande också försvårats av att gruvorna i medlemsländerna ägts av utländska företag. Ländernas regeringar har numera kontroll över gruvbrytningen, men marknadens organisation, framför allt den viktiga roll som spelas av metallbörsen i London (se avsnitt 11.4.2), försvårar ett samordnat agerande.

Under de senaste åren har CIPEC för första gången gjort mer konkreta försök att påverka prisbildningen. Sedan priset på koppar fallit från £ 1 400/ ton i april 1974 till ca £ 500/ton i oktober, beslutade CIPEC i december 1974 att minska sin export med tio procent. 1 april 1975 ökades nedskärningen av exporten till 15 %. Det påstås att exportminskningen motsvarades av en lika stor minskning av produktionen. Nedskärningen tycks emellertid inte ha haft någon effekt, trots att lika stora eller större minskningar gjordes av andra exportörer. Inte heller den minskning av den japanska exporten av färdig metall som skedde sedan CIPEC minskat sina leveranser av kopparkoncent- rat till Japan förefaller ha påverkat marknaden. Sommaren 1976 beslutade CIPEC, efter stor oenighet, att återgå till full produktion och export, trots att marknaden inte hade förbättrats. Peru, Zaire och Zambia beslutade i februari år 1978 att åter skära ned produktionen med 15 %.

Utökningen av medlemskretsen kommer inte att göra det lättare för CIPEC att nå inbördes enighet. Däremot har naturligtvis organisationens samlade tyngd på marknaden ökat. Det förefaller dock inte särskilt sannolikt att CIPEC under de närmaste åren av egen kraft skulle lyckas uppnå någon höjning av kopparpriset. Några av organisationens medlemsländer hoppas uppenbarligen att de diskussioner som pågår i UNCTAD om stabilisering av kopparpriset skall medföra förbättringar. Andra medlemsländer tycks i praktiken ha övergett tankarna på samarbete och satsar nu på att öka sin egen produktion — även om detta sker på övriga CIPEC—länders bekostnad.

11.3.7. Sveriges produktion

Produktion av kopparmalm sker i ett flertal gruvor, bl. a. i Aitik, som är den största koppargruvan i landet. Vidare utvinner Bolidenbolaget koppar ur många av Skelleftefältets malmer samt ur sulfidmalmerna i Mellansverige. Dessutom utvinner Stora Kopparberg små mängder kopparmalm ur Falu koppargruva, och AB Statsgruvor utvinner vissa mängder i Yxsjöberg.

Den svenska gruvproduktionen av koppar har sedan mitten av 1950-talet ökat med i genomsnitt drygt 5 % per år och har de senaste åren (1976—1977) uppgått till ca 45 000 ton per år. Ökningen har skett språngvis, allt eftersom nya gruvor öppnats. Mängden gruvkoppar ökade kraftigt år 1969 i och med att AitikgruVan togs i drift och år 1973, då man nådde full kapacitet i Aitik. Enbart från Aitik erhålls ca 25 000 ton koppar per år.

En mycket liten del av gruvproduktionen exporteras; huvuddelen används för framställning av blisterkoppar. Ur större delen av denna framställes raffinerad koppar. Produktionen av raffinerad koppar uppgick år 1975 till ca 60 000 ton per år och äger rum vid Rönnskärsverken. Denna mängd raffinerad koppar inkluderar också koppar ur skrot och askor. Högvärdigt

skrot som endast behöver raffineras på torra vägen direktanvänds av tacksmältverk, gjuterier och halvfabrikatverk (Bergsöe, Gusum, Gränges Metallverken m. fl.).

Den svenska produktionen illustreras i tabell 11.8.

11.4. Handel

1 1.4.1 Internationell handel

Koppar är en av de viktigaste världshandelsvarorna. Tabellerna 11.9 och 11.10 visar handelns andel av produktionen för slig och raffinerad metall. Handelsmönstret är olika för de olika produkterna. Slighandeln ökade kraftigt åren 1969—1975, medan handeln med raffinerad metall endast ökade långsamt.

Tabell 11.8 Produktion av koppar i Sverige. Tusen ton kopparinnehåll

________________———————

1960 1965 1970 1975

_______________—,———

Gruvproduktion Utvinningsbart metallinnehåll 16,7 14,1 24,3 37,9

Råkoppar

— ur slig 21,4 27,9 34,8 46,3 — ur importerad skärsten 0,5 0,5 1,0 0,4 — ur skrot och askor 8,0 18,0 18,0 15,5 Summa 28,9 46,4 53,8 61,2

Elektrolyrkoppar 38,9 50,5 51,2 59,9

___—___————-—

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 11.9 Internationell handel med kopparmalm och kopparkoncentrat. Tusen ton kopparinnehåll

________——_————-_—_ År Gruvproduktion av Internationell Handel i % av koppar handel produktionen ”___—___”— 1969 5 949 490 8 1972 7 044 902 13 1975 7 346 1 094 15

___—______________————

Källa: World Bureau of Metal Statistics.

Tabell 11.10 Internationell handel med raffinerad koppar. Tusen ton kopparmetall

________________———————

År Metallproduktion Internationell Handeli % av av raffinerad koppar handel produktionen

___—________———

1969 7 191 2 308 * 32 1972 8 055 2 548 32 1975 8 362 2 642 32

_________________——-

Källa: World Bureau of Metal Statistics.

' Metal Statistics, Metall- gesellschaft, Frankfurt a M.

Figur 11.2 illustrerar världshandeln med olika kopparproiukter. De viktigaste internationella handelsströmmarna för kopparkoncentrat resp. oraffinerad och raffinerad koppar framgår av figurerna 11.3, 11.4 och 11.5.

Handeln med koncentrat, som år 1975 uppgick till drygt 1 milj. ton kopparinnehåll, är koncentrerad till ett fåtal länder. Några få producerande länder exporterar en stor del av sin produktion till framför allt Japan, vars import till 75 % är i form av koncentrat, och Västtyskland, vars import till drygt 20 % äri form av koncentrat.l Av tabell 11.11 framgår hur stor del av sin gruvproduktion som några producerande länder exporterar i form av koncentrat.

I huvudsak är det "nya” producentländer som exporterar sin koppar i form av koncentrat. Idessa länder kan man vänta sig att förädlingen till metall ökar i framtiden. Även Canada och Australien har dock en betydande koncen- tratexport i förhållande till sin produktion. Orsakerna härtill är antagligen rent affärsmässiga överväganden inom ägarföretagen. Slighandelns andel av den totala handeln har ökat under senare år. Denna utveckling sammanhänger främst med att Japans stigande import sker i form av slig. Kontrakten för import av slig sluts ofta för relativt långa perioder. De ingår ofta i ”paket" där importörerna står för teknisk ledning och finansiering i samband med utvecklingen av fyndigheterna.

Handeln med blisterkoppar, som år 1975 uppgick till ca 600 000 ton, är mer spridd än koncentrathandeln. De största exportörerna av blisterkoppar är länder där man brutit koppar länge, och där man byggt upp vidareförädlingen. Importörerna finns i huvudsak i Västeuropa.

Handeln med raffinerad koppar omfattade år 1975 2,6 milj. ton. ”Äldre” producentländer samt en del länder utan egna gruvor är de viktigaste exportörerna. Importörer är framför allt västeuropeiska länder.

Den totala internationella kopparhandeln omfattade således knappt fyra milj. ton år 1975. För att få en bättre bild av olika länders beroendeförhål- landen och reella marknadsposition kan det emellertid vara förnuftigt att endast ta hänsyn till den export som bygger på inhemsk råvara. Denna export uppgår årligen till 3 år 3,5 milj. ton. I tabell 11.12 sammanfattas de internationella handelsströmmarna för koppar år 1972, beräknade på detta sätt.

Av tabellen framgår att de fyra ursprungliga CIPEC-länderna år 1972

Tabell 11.11 Andel av gruvproduktionen som exporterades i form av koncentrat år 1974

Procent Indonesien 98,6 Filippinerna 98,0 Canada 41 ,6 Peru 29,4 Australien 26,5 Chile 17,3 Zambia 1 ,4

Källa: OECD: The life cycle ofcopper. Paris 1976. SPT (76) 38.

1 1 % 1 1 s 1 1 1 1 1 !

Export Shy

B/isterkoppar (Råkoppa r)

E xport Raffinerad koppar

S%

lnd'oneSien % Västtyskland m Filippinerna : 0 :$ USA Zj italien ,: PaDJB Nva Guinea % Japan .; 4:13, Siorbrttannien mmm Chie & Zaire % Peru _ Belgien

Figur 11.2 Internationell handel med koppar år 1975, Iänderjördelad. Källa: OECD: The life cycle of copper. Paris 1976. SPT (76) 38.

lmport

Till Japan (1 ,1 milj. ton)

Figur 11.3 Internationella handelsströmmarjör kopparkoncentrat är 1974. Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1974.

(102 000 ton)

Figur 11.4 Internationella handelsströmmar för oraffnerad koppar (råkoppar) år ] 975 . Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1975.

(107 000 ton)

Figur 11.5 Internationella handelsströmmarjör raffinerad koppar år 1975. Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1975.

Tabell 11.12 Handelsströmmar för gruvbaserad koppar” år 1972. Tusen ton metallin- nehåll i slig, råkoppar och raffinerad koppar

&

Exportörer Importörer & EG Japan USA Övriga Totalt Procent-

andel av

totala handeln _a— CIPEC 1 193 305 450 1 948 59 Canada 144 208 132 79 563 17 Australien, Filippinerna,

Papua Nya Guinea 95 373 78 546 17 Sydafrika och Namibia 94 15 17 6 132 4 Jugoslavien 40 40 1 Övriga 30 24 54 2

x— Totalt 1 596 901 149 6375 3 283 100 Procentandel av totala handeln 49 27 5 190 100 x_—

0 Med gruvbaserad koppar avses här att endast länder vars export bygger på egen gruvutvinning medtagits. De viktigaste uteslutningarna är Belgien, Västtyskland, Storbritannien och Japan. USA:s export har dragits från dess import för att få fram nettosiffror. Handeln med Sovjetunionen och Östeuropa har ”nettats” bort (den var ungefär lika stor i bägge riktningarna).

17 Av detta går ungefär hälften till övriga Västeuropa. en tredjedel till u-länder och en sjättedel till Kina m.fl.

Källor: Metal Statistics, Metallgesellschaft Frankfurt a.M. och World Bureau of Metal Statistics, London.

svarade för nära 60 % av världsexporten. Framför allt EG var beroende av CIPEC-länderna för sin kopparförsörjning. Japan fick bara en tredjedel av sin koppar från CIPEC-länderna. Tidigare var andelen högre, men efter de senaste årens snabba produktionsökning i Australien och Sydostasien har nu tyngdpunkten i Japans import förskjutits till detta område.

11.4.2. Prissättning

Koppar kostade i slutet av år 1977 ca 6 000 kr per ton. Historiskt sett, och med hänsyn tagen till penningvärdets försämring, får detta anses vara en mycket låg nivå.

I de flesta avtal om kopparleveranser är priset knutet till prisnoteringama på LME. Även om bara en mindre delav världshandeln fysiskt passerar LME är LME-priset ändå normgivande. Detta beror på att priset fastställs på ett sådant sätt att varken köpare eller säljare var för sig har stora möligheter att påverka det.

På de inhemska marknaderna i USA och Canada förekommer dock 5. k. producentpris, vilka fastställs av de dominerande företagen. Detta går oftast till så att en av producenterna tar initiativ till en prisändring och att de andra därefter justerar sina priser. Härigenom etableras en gemensam prisnivå. Under vissa perioder har producentpriset i USA avvikit starkt från LME- priset. Detta var särskilt fallet under perioden 1965—1969, då priset i USA hölls nere genom av regeringen införda kontroller över priser och export. Under mer normala förhållanden följer producentpriset i USA ganska väl prisut- vecklingen på LME. Följden skulle annars bli en omfattande transatlantisk handel med koppar, som skulle utjämna prisskillnaderna. Prisutvecklingen i USA är dock jämnare, beroende på att producenterna strävar efter att hålla en viss prisstabilitet. Under åren 1964—66 försökte en grupp icke-amerikanska producenter etablera ytterligare ett producentpris. Försöket övergavs dock när det visade sig att man felbedömt den långsiktiga prisutvecklingen och ökningen av konsumtionen. Dessutom inträffade strejker i bl. a. Zambia och Chile, som innebar produktionsbortfall. Till stora kostnader för de inblandade företagen försökte man hålla priset på en stabil nivå som var lägre än det verkliga jämviktspriset. Effekterna av dessa försök att hålla ett stabilt pris i slutet av 1960-talet illustreras av figur 11.6. Följden av det artificiellt låga kopparpriset blev att produktionen sackade efter. När stabiliseringsambitio- nerna övergavs steg priset till en ny, högre jämviktsnivå. Figuren visar också de stora variationerna i LME-priset, även på årsbasis. Korttidsvariationerna är naturligtvis avsevärt större.

De viktigaste orsakerna till de betydande prisfluktuationerna är variationer i efterfrågan. Eftersom koppar används mest i investeringsvaror, dvs. maskiner och byggnader, samt i "tunga” konsumtionsvaror, t. ex. bilar och hushållskapitalvaror, kan efterfrågan variera ganska kraftigt från år till år. Strejker och andra händelser, t. ex. avbrott på transportleder, som leder till produktionsbortfall, har också tidvis lett till stora prishöjningar. Eftersom det i stort sett inte förekommer några långtidskontrakt med fasta priser (undantaget är handeln mellan Comecons medlemsländer), och priset fastställs varje dag på LME, uppstår dessutom betydande kortsiktiga variationer. Härutöver förekommer ett visst mått av spekulation på LME,

10000J SOU 1979:4O

Kr per ton koppar

1

1» -|——— __|—_»

__| |__ "'_I' |

1955 1960 1965 1970 1975 1980 ............ Elektrolytic Copper Wirebars US producer price LME

vilket har betydelse framför allt i tider med hög efterfrågan. Priset kan då stiga mycket snabbt. Prisvariationerna förstärks dessutom av att LME är en" residualmarknad, där säljare kan göra sig av med överskott utöver kontrak- terad produktion och köpare kan täcka oplanerade behov.

Utvecklingen av kopparprisema under efterkrigstiden har via efterfrågan påverkats dels av produktionsökningen i de industrier som använder koppar, dels av en ökad konkurrens från aluminium, som ersatt koppar inom flera användningsområden. Eftersom produktionskostnaderna i reala termer snarast sjunkit under perioden (med undantag för de allra senaste åren) har det varit möjligt — och nödvändigt med hänsyn till konkurrensen från aluminium — att sänka realpriset något. Räknat från år 1930 har realpriset ökat trendmässigt med ca 1,5 % per år.

11.4.3. Multilateralt samarbete

Inom ramen för UNCTAD:s s. k. integrerade program för råvaror (se avsnitt 4.4.1 i huvudtexten) inleddes år 1976 diskussioner om möjligheterna att stabilisera kopparpriset. Sedan dess har det lagts ned ganska mycket arbete på att analysera kopparmarknadens funktionssätt och på att undersöka vilka slag av åtgärder som skulle kunna användas för att stabilisera priset. Två slag av åtgärder har diskuterats mest, nämligen buffertlagring och utbudsregle- rande åtgärder. _

Ett buffertlager för koppar skulle enligt de flesta bedömare behöva vara mycket stort. Bedömningarna varierar mellan 0,5 och 2,5 milj. ton. Eftersom även ett lager med en maximal storlek av 0,5 milj. ton skulle kosta ca tre miljarder kr i inköp är det begripligt att ett sådant beslut föregås av

Figur 11.6 Prisutveck- lingen för koppar under perioden [953—1975. (K r/ Ion, nominella priser, a'rsgenomsnitt. ) Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M.

omfattande utredningar. Det tycks dock råda i det närmaste allmän enighet om att buffertlagring är ett nödvändigt inslag i ett prisstabiliseringsprogram. Flera konsumentländer är dock tveksamma till om det är möjligt att stabilisera priserna med ett buffertlager av rimlig storlek.

När det gäller utbudsreglerande åtgärder är meningarna mer delade. Medan producentländerna och vissa konsumentländer anser att export- eller produk- tionskontroller är onödiga eller skadliga, menar andra konsumentländer att de är nödvändiga för att man skall kunna undvika överproduktion på sikt.

Den svenska regeringens representanter har intagit en allmänt positiv attityd till det pågående arbetet, samtidigt som man understrukit att det ännu inte går att dra några definitiva slutsatser om hur ett prisstabiliseringsavtal bäst skall utformas.

11.4.4. Sveriges export och import

Den svenska handeln med koppar omfattar mest raffinerad koppar (se tabell 11.13).

Figur 11.7 visar vilka länder som är Sveriges viktigaste handelspartners när det gäller koppar. Norge är den viktigaste imponkällan för slig medan Belgien 1 och Chile är de största leverantörerna av raffinerad koppar. Storbritannien 3 och Västtyskland är de största importörerna av svensk raffinerad koppar.

Sligimporten går till Boliden Metall AB:s smältverk i Rönnskär för smältning och raffinering. Där behandlas också en del askor, skrot och liknande. Importen av raffinerad koppar går till allra största delen till Gränges Metallverken och AB Elektrokoppar, som dominerar den svenska produk- tionen av halvfabrikat.

Tabell 11.13 Sveriges utrikeshandel med kopparhaltiga varor åren 1965 och 1975. Tusen ton vara

1965 1975

Import Export Import Export

Malm och slig 76,9 — 56,4 20,9 Aska och återstoder 12,7 — 12,3 — Oxider och hydroxider 0,1 — 0,3 — , Kopparskärsten 8,4 — 6,7 — : Råkoppar 0,3 — — 0,5 Raffinerad olegerad koppar 63,3 18,2 68,5 19,0 Obearbetad mässing och brons 5.8 1,9 6,3 2,7 Avfall och skrot 10,4 1,4 8,5 0,9 Halvfabrikat av olegerad koppar" 23,2 26,5 9,9 36,5 Halvfabrikat av mässing, brons och

övr. kopparlegeringar 11,7 9,9 18,6 9,6

” Inkl. s. k. valstråd. Källa: SOS Utrikeshandel.

Slig Import Export Totalt 56 387 ton Totalt 20 884 ton

Raffinerad koppar Im port Export

Totalt 68 531 ton Totalt 18 997 ton

15% 13%

Västtyskland

Chile [I] Frankrike Zambia |:] Övriga _ Östtyskland Storbritannien

Figur 11.7 Sveriges utrikeshandel med koppar år 1975 . Källa: SOS Utrikeshandel.

11.5. Konsumtion

1 1.5.1 Konsum tionsu tveckling

Åren 1930—1975 ökade kopparförbrukningen med ca 4 % per år. Under den senaste tioårsperioden (t. o. m. år 1975 då förbrukningen var ovanligt låg) har den trendmässiga ökningen varit 2 % per år.

År 1975 var den globala konsumtionen av raffinerad koppar ca 7,5 milj. ton. Härav var ungefär 1,2 milj. ton sekundärmetall.

11.5.2. Konsumtionens länderfördelning

Av tabellerna 11.14 och 11.15 framgår hur konsumtionen av primärmetall resp. raffinerad koppar fördelar sig på olika länder. USA:s andel av förbrukningen har successivt minskat, även om landet fortfarande är den största konsumenten. Japan och Sovjetunionen har ökat sina andelar av förbrukningen kraftigt, liksom gruppen ”övriga”. I gruppen övriga ingår u- länderna, vilka dock svarar för en mycket liten del av världskonsumtionen av koppar (4,6 % år 1973 enligt Annales des Mines, december 1975).

Tabell 11.14 Världens konsumtion av primärkoppar, länderfördelad

1955 1965 1975 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % ___—___ USA 1 144 37 1 455 28 1 096 17 Japan 73 2 362 7 742 12 Västtyskland 206 7 404 8 461 7 Storbritannien 403 13 533 10 375 6 Frankrike 173 6 262 S 354 6 (Sverige 52 2 75 2 80 1) Övriga västländer 606 20 1 096 21 1 574 24 Totalt västvärlden 2 657 87 4 187 81 4 682 74 Sovjetunionen 300 10 658 13 925 15 Kina—Nordkorea 10 — 1 15 2 290 5 Övriga planekonomier 80 3 185 4 390 6 Totalt planekonomierna 390 13 958 19 1 605 26 Totalt hela världen 3 047 100 5 172 100 6 287 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a. M.

Tabell 11.15 Världens konsumtion av raffinerad koppar, linderfördelad 1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton %

USA 1 363 36 1 844 30 1 396 19 Japan 105 3 428 7 822 l 1 Västtyskland 354 9 536 9 635 8 Storbritannien 504 13 650 10 451 6 Frankrike 194 5 287 5 365 5 (Sverige 68 2 95 1 94 1) Övriga västländer 658 18 1 187 19 1 726 23

Totalt västvärlden 3 246 86 5 027 81 5 489 73 Sovjetunionen 395 11 783 13 1 200 16 Kina—Nordkorea 10 — 120 2 330 4 Övriga planekonomier 115 3 263 4 475 4

Totalt planekonomierna 520 14 1 166 19 2 005 27 Totalt hela världen 3 766 100 6 193 100 7 494 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a. M.

1 1.5.3 Användningsområden

De egenskaper hos koppar som berördes i avsnitt 11.1 återspeglas i förbrukningsmönstret. 1 tabell 11.16 visas några uppskattningar av förbruk- ningsmönstret i västvärlden under 1970-talet. Den förbrukning som redo- visas i tabellen motsvarar ca 85 % av världskonsumtionen. Av tabellen framgår att elektroindustrin svarar för ungefär hälften av kopparförbruk- ningen i västvärlden. Byggnadsverksamhet, transportmedelsindustri (fram- för allt bilindustri) och maskinindustri är andra viktiga förbrukningssektorer. Det går inte att urskilja några klara skillnader mellan t. ex. USA och resten av västvärlden vad gäller förbrukningsmönstret.

Förbrukningsmönstret har de senaste tio åren förändrats markant i riktning mot en allt större dominans för elektroindustrin.

1 1.5.4 Substitutionsförhållanden

Koppar kan ersättas av aluminium i flera tillämpningar där dess elektriska ledningsförmåga har betydelse. Aluminium har i det närmaste helt ersatt koppar i högspänningsledningar i luften. Samma substitutionsprocess pågår nu för underjordsledningar, där dock koppar av tekniska skäl är svårt att ersätta vid höga driftspänningar. Mer svårersättligt är koppar i kablar och ledningar av klena dimensioner, t. ex. i bostäder och i bilar.

Inom transportmedelsindustrin används koppar främst i elektriska system och i bilradiatorer. Medan det är tämligen svårt att ersätta kopparn i det elektriska systemet i bilar, kan en övergång till aluminium som material i radiatorer ske ganska snabbt. Så har också redan skett vid några bilfabriker,

Tabell 11.16 Förbrukningsstrukturen för koppar i västvärlden. Procentandelar

___—___ 1972 1974 * 1975

Alla mark- USA Västeuropa USA Japan USA Västeuropa nadsekonomier

R— Elektroindustri 48 33 47 46 52 52 54 Byggnadsverksam het 16 23 16 16 9 17 16 Transportmedelsindustri 8 12 7 10 17 10 1 ] Maskinindustri 19 16 19 19 15 14 14 Konsu mtionsvaror 6 16 7 9 7 — 6 Övrigt 3 — 4 — — 7 — ___— Totalt 100 100 100 100 100 100 100

___—_— Källor: CIPEC: Copper in 1972, citerad i OECD: The life cycle of copper. Paris 1976. SPT (76) 38. (siffror för 1972) Commodities Research Unit, London, citerad i FN: Future demand and the development of the raw materials base for the copper industry. New York 1977. E/C. 7/65 (siffror för USA 1974, Japan och Västeuropa 1975).

USBM: Commodity Data Summaries 1976 (siffror för USA 1975).

bl. a. Volkswagen. Eftersom man på senare tid vid Gränges Metallverken lyckats utveckla en metod för att producera mycket tunna kopparband för användning i bilkylare, vilket minskar materialkostnadema avsevärt, kan dock denna substitutionsprocess komma att uppskjutas.

Inom byggnadsindustrin används koppar främst för vattenledningar. Man räknar med att koppar kommer att ersättas i viss utsträckning av plaströr. Härutöver används koppar i byggnader ofta av rent estetiska skäl. Detta gör utvecklingen av förbrukningen svår att förutse.

Substitutionen påverkas naturligtvis av tekniska faktorer. Medan alumi- nium t. ex. leder elektricitet sämre än koppar är det å andra sidan lättare. En kopparlina med en viss given ledningsförmåga väger 2,2 gånger så mycket som en aluminiumlina med samma ledningsförmåga.

Prisförhållandena har dock haft avgörande betydelse för ersättningen av koppar med aluminium. Figur 11.8 visar hur priset på aluminium har utvecklats i förhållande till kopparpriset.

Ett exempel på prisrelationernas betydelse är att enligt beräkningar som SAAB utfört för MPU:s räkning skulle år 1975 en prishöjning på koppar med 50 % varit tillräcklig för att helt eliminera den del av kopparinnehållet i en bil som bilindustrin själv kan påverka. I stället för 6 kg koppar skulle det varit lönsamt att använda motsvarande mängd aluminium. Vid en 25 %-ig prishöjning skulle kopparbehovet ha reducerats med ca 10 %. Kalkylen visar att prisrelationen styr materialvalet, och att priseffekten växer ju större prisförändring det gäller.

Liknande kalkyler har i samarbete med Sieverts Kabelverk gjorts även när det gäller konkurrensen mellan koppar och aluminium i kabelindustrin. De visar ett med bilexemplet likartat resultat, även om skillnaden mellan effekten av stora resp. små förändringar i detta fall inte är fullt så markant. Vid prisstegringar på koppar ersätts denna metall successivt av aluminium, och även små prishöjningar får här stora effekter. Å andra sidan bedömdes ca 30 % av kopparefterfrågan kvarstå efter en prishöjning på 50 %. Koppar är sålunda på denna delmarknad något svårare att helt ersätta än vad som var

2,5

2

1,5

l Kopparpriset 0.5 N—I Aluminiumpriset 0

1930 1940 1950 1960 1970 1975

fallet inom bilindustrin.

Under perioden 1975—77 har dock prisskillnaden mellan koppar och aluminium minskat något, vilket kan innebära att substitutionsprocessen saktar farten. Detta gäller särskilt som energiprishöjningarna anses komma att slå igenom kraftigare i produktionskostnaderna för aluminium än för koppar.

11.5.5. Sveriges förbrukning

Den svenska bruttoförbrukningen av raffinerad koppar uppgick år 1975 till 126 000 ton. Eftersom halvfabrikatexporten är ganska betydande var netto- förbrukningen mindre, ca 105 000 ton. Under den sista tioårsperioden har förbrukningen ökat obetydligt.

Fördelningen av den svenska förbrukningen på industrisektorer framgår av figur 11.9. Även i Sverige dominerar elektroindustrin förbrukningsbilden. Elektroindustrin är också den enda sektor som uppvisar en klar ökning under den senaste tioårsperioden. Övriga sektorer har stagnerat eller ökat endast obetydligt.

Inom elektroindustrin svarade år 1973 kabelindustrin för ca 70 % av förbrukningen (42 000 ton), medan 14 000 ton användes för produktion av elektriska motorer, generatorer m. m. Telekommunikationsindustrin förbru- kade ca 4 000 ton. Dessa tre delsektorer svarade således för ca 90 % av den sammanlagda förbrukningen i elektroindustrin.

Sedan år 1968 har kopparförbrukningen i metallvaruindustrin varit sjunkande. Även i bilindustrin förefaller kopparåtgången avta, trots en stor produktionsökning. Försäljningen av kopparrör har minskat, förmodligen

Figur 11.8 Prisutveckling- en på aluminium i förhål- lande till kopparpriset. Kopparpriset = I .

Källa: Egna beräkningar.

Figur 11.9 Sveriges för- brukningsstruktur för halv- fabrikat av koppar år 1973. Totalt 128100 ton.

Källa: SOS Industri.

1111111111. Meta'lvatuindustn

Ogg Transportmedels— xx . . xxöx industri

[;>/T __ Maskinindustri

|: ovrigi

som en följd av det minskade bostadsbyggandet. Inom maskinindustrin tycks dock kopparförbrukningen ha ökat något.

Sverige täcker en del av sin förbrukning genom egen gruvproduktion. En beskrivning av den svenska produktionen finns i avsnitt 11.3.7.

Den svenska gruvproduktionen av koppar har de senaste åren uppgått till ca 40 000 ton per år.

Nettoimporten av koppar i slig m. m. vari mitten av 1900-talet som mest drygt 17 000 ton koppar per år men har sedan genom ökad svensk gruvproduktion kunnat minskas till drygt 3 000 ton/år. Detta ger en produktion av gruvbaserad råkoppar på drygt 40 000 ton/år.

Nettoimporten av råkoppar och obearbetad raffinerad koppar har ökat med ca 5 % per år och uppgår f. ri. till drygt 50 000 ton/år. Därmed erhålls en tillförsel av primärkoppar på drygt 90 000 ton/år.

Den mängd koppar som återvunnits ur gammalt svenskt skrot har varit tämligen konstant, ca 20 000 ton/år. Importen av skrot var under början av 1960-talet mycket låg men ökade i mitten av 1960-talet snabbt till drygt 10 000 ton koppar/år, en import som sedan dess varit tämligen konstant.

Tillförseln av sekundärkoppar är därmed ca 30 000 ton koppar/år och den totala tillförseln drygt 120000 ton koppar/år.

Sverige har under hela 1960- och 1970-talen varit nettoexportör av halvfabrikat. Kopparinnehållet har med några undantag vissa år i mitten av 1960-talet varit tämligen konstant, ca 20 000 ton per år. Efter hänsynstagande till denna export erhålls den svenska nettoförbrukningen, ca 100000 ton koppar per år (se tabell 11.17).

11.6. Prognoser

1 1.6.1 Teknikprognos

Inga större tekniska genombrott väntas inträffa i fråga om kopparproduktio- nen under de närmaste decennierna. Den nya teknik som kommer att användas fram till sekelskiftet är sannolikt känd redan nu och införd på en del

Tabell 11.17 Förbrukningsstruktur för koppar i Sverige. Tusen ton kopparinnehåll 1960 1965 1970 1975

Utvinningsbart metallinnehåll i svensk

malmproduktion 16,7 14,1 24,3 37,9 Nettoimport av koppar i slig m. m. 7,6 17,0 8,3 3,6 Produktion av gruvbaserad råkoppar 24,3 31 ,1 32,6 41,5 Nettoimport av rå- och obearbetad koppar 65,2 48,8 38,0 51,9 Tillförsel av primär koppar 89,5 79,9 70,6 93,4 Koppar i gammalt svenskt skrot 15,1 19,1 24,3 19,1 Koppar i importerat skrot 3,8 14,0 11,9 10,5 Tillförsel av sekundärkoppar 18,9 33,1 36,2 29,6 Summa tillförsel 108,4 113,0 106,8 123,0 Lagerförändringar —3,7 —1,5 +0,4 +3,1 Bruttoförbrukning 104,7 111,5 107,2 126,1 Nettoimport av halvfabrikat —21,9 —1,6 —7,6 —20,8 Nettoförbrukning 82,8 109,9 99,6 105,3

Källa: Se bilaga 21.

håll i mindre skala. Under de följande åren kommer den att successivt införas i allt fler anläggningar.

Vad gäller själva brytningen väntas de senaste decenniernas trend i riktning mot brytning av stora, fattiga malmer i dagbrott fortsätta. Genom- snittshalten i den brutna malmen skulle därför minska även i framtiden, efter hand som stora fattiga malmer kommer att svara för en allt större andel av brytningen. Det är mindre troligt att det före år 2000 skulle ske några stora sänkningar av halterna i de malmer som har lägst kopparinnehåll, eftersom det anses finnas mycket stora tillgångar med ungefär den halt som i dag bedöms som minimum, dvs. ca 0,4—0,5 %.

Brytningsmetoderna väntas vara i stort sett oförändrade, även om man kommer att sträva efter att utnyttja stordriftsfördelarna ytterligare. In situ-lakning, dvs. lakning av malmer ”på platsen”, kan i större utsträckning än i dag bli aktuell för vissa fyndigheter, främst sådana som har låga halter. Även små malmer kan komma att exploateras i ökad utsträckning genom lakning på platsen. _

Utvinning av koppar från djuphavsnoduler bedöms vara tekniskt möjlig omkring år 1985. Någon utvinning i kommersiell skala kommer dock knappast i gång förrän under 1990-talet. Inte heller då kommer dock denna utvinning att få mer än marginella effekter på kopparmarknaden. Gränsen för utvinningens omfattning sätts av effekterna på nickel- och koboltpriser (se kapitel 4, avsnitt 4.1.3, samt bilaga 5 Nickel), och en utvinning i sådan omfattning att den allvarligt stör dessa marknader är inte sannolik (oavsett om en internationell rättslig reglering beträffande utvinningen av havsbott- nens naturtillgångar kommer till stånd eller inte).

1 Metal Bulletin, 16juni 1978.

2 Enligt CRU Metal Mo- nitor, januari 1979, an- vändes 3 400 ton koppar för solenergisystem i USA år 1977. Förbruk- ningen i denna sektor uppges dock kunna bli så mycket som 450 000 ton på 1990-talet.

Medan pyrometallurgiska metoder (smältning) väntas dominera vid metallframställningen även i framtiden, kan vissa hydrometallurgiska meto- der(lakning)komma att få ökad betydelse för framställning av koppar även ur sulfidiska råvaror (kopparkis). Detta beror bl. a. på att de leder till minskade svavelutsläpp som orsakar luftföroreningar. Å andra sidan förbrukar de hydrometallurgiska- metoderna relativt stora mängder elenergi. En utveck- ling i riktning mot ökad användning av dessa metoder förutsätter därför att elpriserna inte ökar alltför mycket. Utnyttjandet av de pyrometallurgiska metoderna väntas förskjutas allt mer i riktning mot autogena smältprocesser, där mineralens förbränningsvärme används för smältningen. Förutom minskad energiåtgång medför dessa processer också fördelar från miljösyn- punkt, framför allt vad gäller kontrollen av svavelutsläpp.

Åtgärder i syfte att skydda miljön kan väntas komma att utgöra en allt större del av de totala kostnaderna för kopparframställningen i framtiden. Förutom de redan nämnda svavelutsläppen är det framför allt utsläpp av tungmetaller i luft och vattendrag som skapar problem från miljövårdssyn- punkt. Skillnader i miljölagstiftning mellan olika länder kan i högre grad än nu bli en styrande faktor när det gäller lokaliseringen av nya anläggning- ar.

Mycket av utvecklingsarbetet väntas också, som redan framgått, bli inriktat på att minska energiförbrukningen vid kopparproduktionen. Strävan att spara energi väntas också påverka utformningen av färdiga produkter av koppar. Detta innebär bl. a. att man försöker minska materialåtgången, t. ex. genom användning av tunnare gods och kompositmaterial.

Utvecklingen av kopparförbrukningen i framtiden är också beroende av vilka tekniska förändringar som inträffar på de viktigaste marknadssegmen- ten. Koppar i telekablar väntas på lång sikt (efter år 1985) bli ersatt av optiska fibrer. En annan faktor som påverkar användningen av koppar inom teleteknik är den kraftigt ökade överföringskapacitet som åstadkommits genom användning av sofistikerad elektronik. Denna förbättring av överfö- ringskapaciteten verkar dämpande på kopparefterfrågan. Substitutionen av koppar med aluminium i kablar av såväl grövre som finare dimensioner väntas fortsätta, om än i något långsammare takt än tidigare. Bilindustrin kan komma att förbruka mer koppar i framtiden som en följd av att allt fler bilar utrustas med luftkonditionering och andra elektriska tillbehör. Aluminium anses inte kunna konkurrera på dessa användningsområden. Kopparförbruk- ningen i USA:s bilindustriskulle kunna öka med 25—35 % av dessa skäl.' En ökad användning av elfordon skulle också få en positiv effekt på kopparför- brukningen. I övrigt väntas inga mer betydande förändringar inträffa i fråga om koppars förmåga att konkurrera med andra material.

Vissa nya användningsområden för koppar skulle kunna få en positiv effekt på efterfrågan. Ett av dessa nya användningsområden är anläggningar för tillvaratagande och omvandling av solenergi. Bedömningarna beträffande tidpunkten när solenergisektorn kan bli betydelsefull som användare av koppar varierar inom mycket vida gränser.2 Ett annat nytt användningsom- råde som blir allt viktigare är i avsaltningsanläggningar för havsvatten.

I detta sammanhang bör också nämnas att användningen av koppar förskjuts allt mer i riktning mot sektorer där metallen är svår att återvinna, t. ex. i mycket tunna elledare i elektriska utrustningar samt i legeringar och

kompositmaterial. Dessa tendenser skulle möjligen på sikt kunna minska utbudet av sekundärmetall.

1 1.6.2 Globala prognoser

USBM] har i sin prognos för den framtida kopparefterfrågan räknat med att tillväxten i framtiden kommer att vara något långsammare än tidigare under efterkrigstiden. Efterfrågan väntas öka långsammare i USA än i resten av världen. U-länderna uppges komma att svara för en betydande del av efterfrågeökningen. Inom elektrisk industri räknar man med att den pågående substitutionsprocessen kommer att fortsätta. Denna sektor väntas dock dominera förbrukningsbilden även i framtiden.

På uppdrag av FN:s kommitté för naturresurser har en prognos gjorts som ger liknande resultat.2 Enligt denna prognos skulle Världsförbrukningen av koppar uppgå till 13,5 milj. ton år 1985 (USBM bedömer 13,2 milj. ton som sannolikt) och 16,9 milj. ton år 1990. FN-prognosen räknar med en något högre tillväxttakt än USBM. I u-länderna skulle efterfrågan öka snabbast, med 10,3 % per år under perioden 1976—1990.

Vi har dessutom haft tillgång till ytterligare en prognos, som gjorts av Department for Energy, Mines and Resources i Canada.3 I den prognosen beräknas efterfrågetillväxten bli något långsammare än i de två andra. Den viktigaste förklaringen till detta förefaller vara att man i den kanadensiska prognosen räknat med att efterfrågan kommer att öka i ungefär samma takt i planekonomierna som i resten av världen. De båda andra prognoserna utgår från att förbrukningen kommer att öka snabbare i planekonomierna.

De tre prognoserna redovisas i tabell 11.18 och i figur 11.10. Gemensamt för alla tre prognoserna är att man räknar med en högre tillväxttakt i u-ländernas kopparförbrukning än för världen som helhet.

Dessutom väntas tillväxten i planekonomierna bli snabbare än i de industrialiserade marknadsekonomierna, som väntas uppvisa den långsam- maste tillväxten. Orsaken till dessa skillnader är huvudsakligen att koppar- efterfrågan i allmänhet ökar snabbast i länder under snabb industriell utveckling. I de västliga industriländerna har man kommit in i ett stadium då

1 USBM: Mineral Com- modity Profiles: Copper, 1977.

? Center for Natural Re- sources, Energy and Transport of the United Nations Secretariat; Com- modities Research Unit Ltd., London. Redovisad i ”Future Demand and the Development of the Raw Materials Base for the Copper Industry”. Report of the Secretary- General. E/C. 7/65. Ge- neve 1977.

3 Mineral Policy Series: Copper. Ottawa 1976.

Tabell 11.18 Efterfrågan på raffinerad koppar åren 1973-2000. Milj. ton metallinnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1975)

1975 1980 1985 1990 2000 Låg USBM 8,2 — 13,2 (4,9) — 18,0 (3,2) FN — 10,9(5,9) 13,5(5,1) 16,9(4,9) - Kanadensisk prognos — 10,5 (5,1) — 15,1 (4,1) —

Källor: USBM: Mineral Commodity Profiles: Copper, 1977.

Sannolik Hög 23,7 (4,3) 30,5 (5,4) 20,6 (3,7) —

FN: Center for Natural Resources, Energy and Transport of the United Nations Secretariat; Commodities Research Unit Ltd., London. Redovisad i ”Future Demand and the Development of the Raw Materials Base for the Copper Industry". Report of the Secretary-General. E/C. 7/65. Geneve 1977. Department of Energy. Mines and Resources: Mineral Policy Series: Copper. Ottawa 1976.

Figur 11.10 Global efter- frågan på koppar åren 1950—2000. Milj. ron raffi- nerad koppar.

Källor: Se tabell 11.18.

' Enligt International Wrought Copper Coun— cil.

Milj. ton

30

25

ZO—I

15—|

10—|

ooo ooo | FN—prognos ...—"_ Kanadensisk prognos

1_ _|. ""|—åå 1955 1965 1975 1985 1995 2000

de viktigaste tillväxtsektorerna i ekonomin inte längre är de industrier som använder mycket koppar.

Under åren 1974—1977 har kopparproduktionen överstigit konsumtionen. Åren 1974, 1975 och 1976 beräknades produktionsöverskottet i västvärlden till resp. 434 000, 816 000 och 225 000 ton. År 1977 var överskottet ca 115 000 ton.I Detta ledde till att väldiga överskottslager byggdes upp. Konsumtionen minskade åren 1974 och 1975 och började därefter öka. Inte förrän år 1978 kom emellertid konsumtionen äter upp till 1973 års toppnivå. Under år 1978 översteg också förbrukningen produktionen för första gången på fem år, vilket ledde till en lagerminskning. I slutet av år 1978 var dock lagren i

västvärlden fortfarande mycket stora, mellan 1,5 och 2 milj. ton, vilket är ungefär dubbelt så mycket som den ”normala” lagernivån. Dessutom var produktionskapaciteten ännu betydligt högre än produktionen. , Utvecklingen under åren 1979 och 1980 väntas präglas av en viss efterfrå- geökning, så att FN-prognosen och den kanadensiska prognosen för år 1980 skulle kunna uppnås. Vi utgår därför från att efterfrågan år 1980 skulle ligga i intervallet 10,5—10,9 milj. ton. FN-prognosen kan möjligen betecknas som något optimistisk med avseende på efterfrågan i u—länderna. Den bör dock kunna godtas som övre gräns i ett intervall.

Vad gäller perioden 1980—1985 räknar Commodity Research Unit(CRU) i London i en nyligen publicerad studie] med en ökningstakt för efterfrågan i västvärlden på 3,0—3,5 % åren 1977—1987. Med hänsyn till att tillväxten blir något snabbare i planekonomierna skulle en ökning för hela världens efterfrågan på 3,8 % åren 1980—1985 inte förefalla orealistisk. Med utgångs- punkt från det nyss angivna intervallet för år 1980 skulle den totala efterfrågan år 1985 då ligga mellan 12,65 och 13,13 milj. ton, dvs. något lägre än FN—prognosen och USBM:s prognos.

För perioden 1985—2000 har vi valt att anta att efterfrågan kommer att öka med 3,3—4,2 % per år. Intervallet är något mindre än det USBM antagit, men bör ändå, med hänsyn till att vi utgår från det intervall vi beräknat för år 1985 , ge en tillräcklig spridning för att ”fånga in” alla någorlunda sannolika utvecklingsvägar. Enligt FN-prognosen skulle förbrukningen öka med 4,6 % per år åren 1985—1990. Detta förutsätter dock en mycket snabb ekonomisk tillväxt i u-länderna. I den kanadensiska prognosen ligger ökningen åren 1980—1990 på 3,7 % per år och på 3,15 % per år åren 1990-2000. Det framgår inte av prognosen varför tillväxttakten skulle minska under 1990-talet. Vårt antagande om 3,3—4,2 % årlig efterfrågeökning ger till resultat en global efterfrågan på raffinerad koppar på 20,6—24,3 milj. ton år 2000. Den övre gränsen för intervallet förutsätter en snabb ekonomisk tillväxt i u-länderna, särskilt i länder som Brasilien, Mexico m. fl. ”medelinkomstländer”. I det följande tar vi de nu redovisade antagandena till utgångspunkt för de fortsatta resonemangen.

Vad gäller produktionen finns det ingen anledning att befara någon varaktig knapphetssituation för koppar på grund av fysisk brist. Det finns flera stora kända kopparfyndigheter som ännu inte exploaterats. Som en potentiell råvarukälla på lång sikt finns dessutom de 5. k. mangannodulerna i oceanerna.

De fyndigheter som närmast blir aktuella för explotering har dock ofta låga kopparhalter. De är oftast mycket stora och skulle komma att brytas i dagbrott. Investeringskostnaderna skulle bli mycket höga och för att dessa fyndigheter skall kunna brytas krävs ett relativt högt kopparpris. Eftersom kapitalkostnaderna skulle helt dominera kostnadsbilden krävs dessutom antingen ett ganska stabilt kopparpris eller, om priset fluktuerar på samma sätt som tidigare. mycket höga pristoppar. Dessa gruvor harju små möjlighe- ter att undvika förluster genom att anpassa produktionen till variationer i efterfrågan. Fasta kostnader som amorteringar och räntor måste under alla förhållanden betalas.

I avsnitt 11.3.5 har redovisats en del uppgifter om kostnadsutvecklingen under senare år och vilka faktorer som påverkar produktionskostnaderna.

' CRU: Copper — the next ten years. Citerad i Mi- ning Journal, l7 novem- ber 1978.

Dessa uppgifter tyder på att det i dag krävs ett pris på 8 500—10 000 kr/ton i 1976 års penningvärde (motsvarar 9 800—11 500 kr/ ton i 1978 års penningvär— de) för att nyinvesteringar skall bli lönsamma. Den amerikanska konsultby- rån Charles River Associates (CRA) har i den prognos som byrån gjort för vår räkningl beräknat priset år 1985 till 8 500 kr/ton i 1976 års penningvärde. CRA:s prognos bygger på de kostnadsökningar som kunde förutses år 1975. Sedan dess har bedömningen vad gäller investeringskostnadernas ökning förändrats något, vilket illustreras av de nyss redovisade siffrorna. CRU har i den tidigare nämnda studien2 kommit till samma resultat vad gäller perioden 1982—1985. Enligt CRU skulle marknaden åter vara i balans och överskotts- lagren förbrukade år 1981. Därefter skulle priset stiga för att nå en topp år 1984, då efterfrågan skulle överstiga produktionen med ganska betydande kvantiteter. Denna prognos bygger på att kapacitetstillväxten efter år 1979 blir mycket långsam (2 % per år under perioden 1980—1987). Antagandet förefal- ler stämma med vad som nu är känt beträffande utbyggnadsplaner på olika håll i världen. Flera stora projekt har uppskjutits. Eftersom det tar lång tid att genomföra de mycket omfattande investeringarna i nya, stora koppargruvor är det förmodligen realistiskt att anta att det kommer att dröja flera år innan nya stora gruvor kommer i drift (med vissa undantag, som beaktats i CRUzs prognos). Enligt vår mening ger intervallet 8 500—10 000 kr/ton i 1976 års penning- 11 värde uttryck för vad det kostnadsbaserade priset kommer att vara i Å genomsnitt under 1980-talet. Detta intervall kan dock knappast uppnås *; förrän år 1980—1981 (vi utgår från att CRU:s bedömning av den tid det tar att ! avveckla de nuvarande överskottslagren är i stort sett realistisk). Mellan år 1 1981 och år 1985 kan priset tillfälligt komma att stiga till en mycket hög nivå, eftersom kapacitetsökningen inte kommer att kunna hålla jämna steg med efterfrågan. , Vad gäller perioden fram till år 2000 förutser vi en viss kostnadsbaserad prissänkning till intervallet 8 OOO—9 500 kr/ ton i 1976 års penningvärde. Detta antagande bygger på att stora gruvor i u-länderna successivt kommer att svara för en allt större del av produktionen, samtidigt som mindre gruvor, särskilt underjordsgruvor med höga kostnader, i i-länderna kommer att tvingas upphöra med produktionen. Som framgår av kapitel 6 räknar vi med en viss realprishöjning på energi. Denna prishöjning påverkar produktionskostna- den för kopp'ar, främst genom ökade energikostnader i samband med brytningen. Emellertid räknar vi med att produktiviteten i gruvorna kommer att kunna öka och den specifika energiåtgången att minska i så snabb takt att denna kostnadsökning åtminstone delvis kompenseras. Det bör understrykas att den undre gränsen för detta intervall bara kan nås om mycket stora summor kan investeras i kopparproduktion. Mot bakgrund av att de stora Oljebolagen under de allra senaste åren satsat betydande belopp i köp av gruvföretag i i-länderna och direktinvesteringar i koppargruvor i u-länderna förefaller en sådan utveckling inte helt orealistisk. En konsekvens ICRA' Price Forecasts av att stora dagbrott i u-länderna skulle svara för en större andel av of Major Minerals and produktionen blir att instabiliteten 1 prisutvecklingen kvarstår eller ökar. Som Metals, 1975 (Stencil). redan nämnts är det förenat med stora svårigheter att anpassa produktionen i

stora gruvor till variationer i efterfrågan. Eftersom produktionsplaneringen i ZCRUI 3- a. u-länderna dessutom i flera fall tycks utgå från önskemål om att maximera

Tusen kr /ton

l

8 10_ ,, t—-______- , '-x III, N—_—_----- I I [I I

1955 1965 1975— '1985 1995 2000

exportintäkterna snarare än vinsterna kan man förmoda att u-landsprodu- centerna i framtiden, i likhet med vad som varit fallet åren 1974—1978, inte kommer att minska sin produktion i tider av minskande efterfrågan. Instabiliteten på kopparmarknaden kan motverkas genom internationellt beslutade stabiliseringsåtgärder (se avsnitt 11.4.3). Eventuellt kommer beslut att fattas om att även koppar skall ingå i EG:s s. k. Stabex-system.1 Detta kan medföra en viss ökning av stabiliteten på kopparmarknaden. Vi har dock inte räknat med att eventuella ytterligare stabiliseringsåtgärder kommer att få någon större effekt på kopparmarknaden.

Våra antaganden om den framtida prisutvecklingen illustreras i figur 11.11.

Ytterligare en aspekt av den internationella utvecklingen bör beröras här, nämligen vidareförädlingens lokalisering. Som framgick av avsnitten 11.3.3 och 11.4.1 har de länder som svarar för en stor del av gruvproduktionen av koppar successivt ökat sin andel av produktionen av råkoppar och raffinerad koppar. Denna tendens väntas fortsätta i framtiden. Det finns också tydliga tecken på att u-ländernas andel av halvfabrikatsproduktionen kommer att öka. I Brasilien och Indien har ganska betydande industrier som utnyttjar importerad koppar byggts upp. Brasiliens förbrukning väntas öka mycket snabbt i framtiden. Eftersom det är svårt att bedöma i vilken omfattning planer på ökad vidareförädling i u-länderna kommer att förverkligas går det inte att dra några slutsatser beträffande i-landsproducenternas förmåga att hävda sig i framtiden. De i-landsproducenter som inte har tillgång till egna gruvor och smältverk skulle dock kunna drabbas av svårigheter på lång sikt.

Figur 11.11 Svenska importpriser på raffinerad koppar åren 1953—2000. Tusen kr/ ton i I 976 års penningvärde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Anm: l figuren har en pristopp markerats år 1982/83. Som framgår av texten anser vi att denna pristopp kan in- träffa när som helst under perioden 1981—1985.

1 Stabex-systemet bygger på ett avtal mellan EG- länderna och vissa u- länder i Afrika, Stilla Havet och det karibiska området. Enligt avtalet kompenseras de delta- gande u-länderna enligt en på förhand fastställd formel för tillfälliga minskningar i intäkterna från export av vissa råva- ror till EG-länderna. Av- talet omförhandlas under år 1979.

11.6.3. Prognoser för Sverige

Vad gäller den framtida kopparproduktionen i Sverige är det av avgörande betydelse att kostnaderna i svenska gruvor och verk kan hållas på er nivå som tillåter fortsatt produktion vid de priser vi antagit. Efter diskussimer med representanter för Boliden Metall AB har vi dragit slutsatsen att procuktionen kan upprätthållas på nuvarande nivå, åtminstone med de priser som antagits, fram till år 1990. Det område där det förefaller svårast att upprätthålla ' produktionen är Saxbergets anrikningsområde i Bergslagen. Anrikningsver- ket i Saxberget har tidigare behandlat malm från tre gruvor, nämligen Saxberget, Gränsgruvan och Hällefors silvergruva. Produktioner i de två sistnämnda upphörde under år 1978. Kapaciteten i anrikningsverket, som är ca 200000 ton malm per år, kan därmed inte utnyttjas helt, eftersom brytningen i Saxberget f. n. bara uppgår till ca 120 000 ton malm per år. En pågående djupundersökning avgör om produktionsnivån och livslängden kan ökas. Förutom malmen från Saxberget behandlar anrikningsverket i dag också restprodukter (anrikningssand) från tidigare brytning. Nedläggningen av Gränsgruvan och Hällefors silvergruva medförde endast et: mindre bortfall av kopparsligproduktion. En fullständig nedläggning av anriknings- området skulle medföra ett bortfall av ca 2 000 ton koppar i slig. Vi utgår emellertid från att produktionen kommer att kunna upprätthållas på i stort , sett nuvarande nivå åtminstone fram till år 1985. Det bör nämnas att det också diskuterats att transportera malmen från Saxberget till Garpenberg för ' anrikning. Under den tid som Stollbergsgruvan avvecklas kan det tänkas att ' malmen därifrån anrikas i Saxbergets anrikningsverk. Av betydelse för utvecklingen i Saxbergsområdet är vidare resultatet av Svenskt Stål AB:s undersökning av Håkansbodamalmen (se nedan). Denna ligger ganska nära Saxberget. Det finns dock flera andra alternativ i detta fall.

Perioden efter år 1990 är svårare att överblicka, men vi har inte kunnat urskilja några faktorer som gör det berättigat att anta att konkurrens- situationen för de svenska gruvorna skulle förändras på något avgörande sätt. Det bör dock understrykas att den prissänkning vi räknat med fram till år 2000 skulle kunna leda till svårigheter att hålla en lönsam produktion i vissa av de mindre gruvorna. Gruvornas konkurrenssituation är dock bättre än metallproduktionens. Kopparsmältverket i Rönnskär skulle visserligen vid bortfall av en mindre del av den svenska sligproduktionen eventuellt kunna försörjas med utländskt material (komplexa sliger från gruvor i bl. a. Canada och Peru som är för små för att motivera anläggning av ett smältverk, samt köpskrot). På grund av den nämnda tendensen till ökad vidareförädling i u-länderna kan man dock förutse vissa svårigheter att hitta sliger för smältning. I samband med arbetet på vårt slutbetänkande kommer vi att göra en grundligare analys av den svenska gruv- och metallindustrins konkur- renssituation och möjligheterna att genom olika insatser säkra produktionen på lång sikt. Denna analys väntas dock inte leda till några ändringar av det antagande som nu redovisats.

Utöver den produktion som bedrivs i dag, och som vi alltså förutsätter kommer att fortsätta på samma nivå, kan vissa kapacitetsutvidgningar förutses. Sålunda har vi antagit att gruvproduktionen av koppar år 1985 kommer att uppgå till ca 76 000 ton,jämlört med nuvarande 51 00) ton per är (planerad produktion år 1979; åren 1977 och 1978 producerades 44 000 resp.

Tabell 11.19 Ökningar av produktionskapaciteten isvenska koppargruvor fram till år 1985 (tusen ton metallinnehåll)

Gruvor Kapacitetsökning År

Aitik 12 1932 Stekenjokk 3 1985

Viscaria 10 1982 Summa 25

47 000 ton). De antagna kapacitetsökningarna redovisas i tabell 11.19. Härutöver kan produktionsökningar bli aktuella i Garpenberg.

En ökning av brytningen i Aitik från åtta till elva miljoner ton malm per år har diskuterats under en längre tid. Vi har utgått från att den kommer till stånd under början av 1980-talet och att den nya kapaciteten uppnås år 1982. Ökningen medför en ökning av kopparproduktionen med ca 12 000 ton.

En ökning av kapaciteten i anrikningsverket i Stekenjokk från nuvarande 600 000 till 800 000 ton är under utredning. Härigenom uppnås en ökning av kopparproduktionen i slig med ca 3 000 ton. Förmodligen skulle ökningen ske i två steg, där den första etappen ger en kapacitet på 700000 ton. Utökningen till 800 000 ton förutsätter att ytterligare ett par fyndigheter i närheten av Stekenjokk, den s. k. Levimalmen och Jormlien, kan brytas. Denna utökning av produktionen kan knappast komma till stånd före år 1985 eftersom de två nämnda fyndigheterna är ofullständigt undersökta.

Kopparfyndigheten Viscaria, som ligger mycket nära gruvan i Kiiruna— vaara, har de senaste åren undersökts av LKAB. Det är ännu inte klarlagt om det går att få till stånd en lönsam produktion i Viscaria. Vi har emellertid antagit att produktionen kommer att börja år 1982, eftersom vi har bedömt det som sannolikt att samhället, mot bakgrund av den svåra sysselsättnings- situationen i de norrbottniska malmfälten, kommer att söka skapa förutsätt- ningar för ett upptagande av brytningen. Vi har räknat med att en miljon ton malm med ett genomsnittligt kopparinnehåll av 1 % kommer att brytas per år. Under dessa förutsättningar kommer malmkroppen sannolikt att vara utbruten omkring sekelskiftet. Det är förmodligen inte ekonomiskt försvar- bart att räkna med en långsammare brytningstakt.

Utöver de tre projekt som nu nämnts finns ytterligare ett par som kan leda till utvinning i framtiden, men som vi på grund av den större osäkerheten inte ansett det berättigat att ta med i beräkningen. Hit hör fyndigheten Hornträsk- viken intill anrikningsverket i Kristineberg (Lycksele kommun), som f.n. undersöks av Boliden Metall AB. Fyndigheten är ganska liten och är i första hand aktuell för brytning som komplement till fyndigheterna i Kristinebergs- området.

Håkansbodamalmen i närheten av Stråssa gruva i Lindesbergs kommun har undersökts av Gränges. Fyndigheten har tidigare bedömts som icke brytvärd. Sedan man konstaterat att malmen håller ganska höga halter av guld, silver och kobolt, som eventuellt kan utvinnas, planerar man nu inom SSAB fortsatta undersökningar. Vid en brytning av Håkansbodamalmen skulle schakt och krossanläggningari Stråssa kunna utnyttjas. SSAB:s planer för Stråssa och närheten till Saxbergets anrikningsverk avgör var malmen bör anrikas. Fyndigheten är ganska liten. Enligt en försiktig uppskattning har

' Tidigareläggningar

m. m. av investeringar inom Svenskt Stål AB. Rapport av särskild utre- dare, december 1978.

Figur ] I . 12 K opparpro- duktion i Sverige åren 1953—2000. Tusen Ion

kopparinnehåll.

Källa: SOS Bergshante— ring 1953—1977.

malmen beräknats till 2 milj. ton, med ett genomsnittligt innehåll av 1,2 % koppar.I

Vad gäller produktionen av kopparmetall (blisterkoppar) kommer smält- verket i Rönnskär att byggas ut från en kapacitet f. n. på 60 000 ton per år till 75000 ton per år. Denna ökning kommer att ske år 1979. En ytterligare kapacitetsökning upp till 90 000 ton per år kommer med stor sannolikhet att genomföras i början av 1980-talet. Produktionen av raffinerad koppar (elektrolytkoppar) kommer dock att förbli 60 000 ton. Även med den utbyggnad av gruvproduktionen av koppar som vi förutsatt i det föregående skulle det alltså även i framtiden vara nödvändigt med en viss import av utländska sliger. Som redan nämnts, kan det uppstå svårigheter vad gäller smältverkets försörjning med smältmaterial. En ytterligare ökning av produktionen av blisterkoppar är möjlig endast om utbyggnaden kan försör- jas med inhemska sliger. Det fordras i så fall stora insatser i form av prospektering efter nya fyndigheter.

I figur 11.12 illustreras våra antaganden beträffande den framtida produk- tionen av kopparslig och blisterkoppar. Av figuren framgår att vi inte räknar med några större förändringar under perioden 1985—2000. Som redan nämnts, , har vi inte kunnat urskilja någon orsak till att anta att förutsättningarna för produktionen skulle förändras på något avgörande sätt. Mot slutet av perioden skulle vissa gruvor, mot bakgrund av vad som nu är känt om tillgångarna, kunna få vissa problem att upprätthålla produktionen. Enligt vår i mening är det dock rimligt att utgå från att malmbasen i de befintliga gruvorna i nuvarande anrikningsområden kommer att kunna ökas så mycket att produktionen inom varje anrikningsområde kan hållas på samma nivå som år 1985. Vi har dock räknat med att produktionen i Saxbergets anrikningsområde kommer att upphöra efter år 1985. Det bör understrykas att denna bedömning bortser från möjligheterna att hitta ytterligare brytvärda kopparfyndigheter i Bergslagen. Det pågår f. n. en ganska intensiv prospekte- ring efter sulfidmalmer i detta område, som kan resultera i nya fyndigheter. Dessutom kan som nämnts produktionen i Garpenberg öka.

Tusen ton , l l 1 100 l .--_--------- ! I 80 , % '--Fd'------__ ___ " | lmport av 60 , ' slig Rakoppar __| 40 20 Kopparslig l— 5 +?> 1955 1965 1975 1985 1995 2000

Vad gäller utvecklingen av kopparförbrukningen i Sverige bygger våra antaganden på sektorvisa analyser. I det följande redovisas våra antaganden beträffande utvecklingen av kopparförbrukningen i de tre dominerande avnämarbranscherna, elektroindustrin, verkstadsindustrin i övrigt och bygg- nadsindustrin.

Av den totala kopparförbrukningen i elektroindustrin svarade kabelverken år 1975 för ca 70 % eller ungefär 40 000 ton. Telekommunikation förbrukade ca 3 700 ton. I framtiden kan behovet väntas vara i stort sett konstant eller minska något. Enligt Televerkets bedömning kommer behovet av koppar i telekabel att minska påtagligt, från 3 700 ton år 1975 till ca 2 000 ton år 1985. Efter år 1985 kommer konkurrensen från optiska vägledare (glasfiber) att påverka kopparbehovet. Vi har utgått från att kopparförbrukningen i denna sektor kommer att minska successivt för att helt ha upphört år 2000. Som framgår av bilaga 15 Aluminium, där en mer ingående analys görs av kabelproduktionens utveckling och konkurrenssituationen mellan koppar och aluminium, väntas kopparförbrukningen i resten av kabelindustrin vara i stort sett konstant åren 1975—1985. Hela produktionsökningen skulle bestå av aluminiumkabel. Inte heller för tiden efter år 1985 räknar vi med någon ökning av produktionen av kopparkabel, detta på grund av att aluminium mot slutet av seklet bedöms kunna konkurrera med koppar även vid tillverkning av kablar av klenare dimensioner, t. ex. för installationer i bostadsfastigheter. Mot denna bakgrund kan den totala kopparförbrukningen för kablar och telekommunikationer beräknas till ca 42 000 ton år 1985 och 40 000 ton år 2000. I bilaga 15 har vi också angett ett annat, lägre alternativ för förbrukningsutvecklingen. Detta alternativ skulle bli aktuellt i en situation med mindre bostadsbyggande och högre elpriser. Kopparförbrukningen för kablar och teleändamål antas i detta alternativ bli 37 000 ton år 1985 och 35 000 ton år 2000.

Inom den övriga elektroindustrin kan kopparförbrukningen väntas öka ungefär i takt med produktionen i denna sektor. Som framgår av kapitel 6, avsnitt 6.2.2, utgår vi från att verkstadsindustrins produktion kommer att öka med 5,6 % per år under perioden 1974—1985 och med 4,0 % per år mellan år 1985 och år 2000. Vi utgår här från att elektroindustrin (frånsett kabeltillverk- ningen) kan öka sin produktion i ungefär samma takt som verkstadsindustrin i övrigt. Kopparförbrukningen i övrig elektroindustri skulle då uppgå till 30 000 ton år 1985 och 54 000 ton år 2000 (jämfört med nästan 20 000 ton år 1975). Det kan emellertid inte uteslutas att åtminstone vissa delar av elektroindustrin (produktion av ställverk, generatorer m. rn.) som en följd av den minskade ökningstakten i elförbrukningen inte kommer att kunna öka sin produktion lika snabbt som resten av verkstadsindustrin. Som ett alternativ har vi därför antagit att produktionen ökar hälften så snabbt i elektroindustrin utom kabelindustrin som i hela verkstadsindustrin, dvs. med 2,8 % per år under tiden 1975-1985 och med 2 % per år under perioden ' 1985—2000. I så fall skulle den övriga elektroindustrins kopparförbrukning stanna vid 23 000 ton år 1985 och 31 000 ton år 2000. Hela elektroindustrins kopparförbrukning skulle alltså bli 60 000—72 000 ton år 1985 och 66 000—94 000 ton år 2000.

Kopparförbrukningen i den övriga verkstadsindustrin väntas öka något i framtiden, om än ganska långsamt.

Förbrukningen av koppar i metallvaruindustrin har minskat långsamt sedan flera år tillbaka. Detta beror dels på att hela sektorn haft en långsam tillväxt, dels på att en stor del av kopparinnehållet går till produkter avsedda för byggsektorn, vars efterfrågan minskat under senare år. Av kapitel 6, avsnitt 6.2.2, framgår att vi räknar med en långsam tillväxt i bostadsinvesteringarna, vilket innebär att metallvaruindustrins kopparför- brukning knappast kommer att öka. Vi utgår från att den kommer att ligga kvar på ungefärsamma nivå som år 1975, dvs. ca 20 000 ton,såvä| år 1985 som ' år 2000.

Maskinindustrin använder däremot växande kvantiteter koppar, främst i form av legeringar (mässing och brons). Kopparåtgången per producerad enhet har i stort sett inte förändrats under de senaste tio åren. Vi antar att kopparåtgången förblir oförändrad även i framtiden och att maskinindustrins produktion ökar i samma takt som hela verkstadsproduktionen, dvs. med 5,6 % per år under tiden 1974—1985 och med 4 % per år under tiden 1985—2000. Förbrukningen av koppar blir då 21 000 ton år 1985 och 38 000 ton år 2000.

Kopparförbrukningen i varvsindustrin väntas minska som en följd av neddragningen av varvens produktion. I resten av transportmedelsindustrin har koppar till en del ersatts av aluminium under senare år. Vid den nuvarande (våren 1979) relationen mellan kopparpris och aluminiumpris (ungefär 1,4:1) kommer någon ytterligare substitution inte att inträffa. Inte heller vid de prisrelationer vi räknar med i framtiden, som innebär ett något högre relativt kopparpris (jämför bilaga 15 Aluminium), skulle någon mer omfattande substitution av koppar med aluminium vara ekonomiskt motive- rad. Kopparförbrukningen inom transportmedelsindustrin bör därför kunna öka något, trots nedgången i varvens förbrukning. Vi antar att förbrukningen år 1985 kommer att uppgå till 8 000 ton, jämfört med ca 5 000 ton per år i mitten av 1970-talet. Under förutsättning att transportmedelsindustrins produktion ökar lika snabbt som produktionen i hela verkstadsindustrin under perioden 1985—2000 skulle förbrukningen vid slutet av detta århund- rade uppgå till ca 14 000 ton.

Kopparförbrukningen i verkstadsindustrin utom elektroindustrin skulle därmed bli 49 000 ton år 1985 och 72 000 ton år 2000.

Förbrukningen av koppar i byggnadsindustrin är svår att kartlägga. En stor del av verkstadsindustrins produktion används inom byggnadsverksamhe- ten. Utöver den produktion som redan beskrivits används också kopparrör. Ca 8 000 ton koppar i form av rör förbrukades år 1974 i byggnadsindustrin. Som framgår av kapitel 6 har vi räknat med en viss tillväxt för bostadsinvesteringarna. Emellertid är kopparrören utsatta för stark konkur- rens från alternativa produkter, främst olika sorters plaströr. Vi räknar därför med att byggnadsindustrins kopparförbrukning även i framtiden kommer att ligga på ca 8 000 ton per år. Ett nytt användningsområde för koppar i byggnadsindustrin kan bli aktuellt i framtiden, om solenergisystem skulle visa sig kunna konkurrera med konventionella uppvärmningssystem. Vi har dock, i avsaknad av tillförlitligt underlag, inte räknat med någon kopparför- brukning för detta ändamål.

Sammanfattningsvis skulle alltså nettoförbrukningen av koppar år 1985 bli 122 000—129 000ton och år 2000 151 000—174 000 ton (se tabell 11.20 och figur

Tabell 11.20 Nettoförbrukning av koppar i Sverige fördelad på användarsektorer åren 1985 och 2000. Tusen ton kopparinnehåll

1985 2000 * Elektroindustrin 60— 72 66— 94 Övrig verkstadsindustri 49 72 Byggnadsindustri 8 8 Summa 117—129 146—174

Källa: Se bilaga 21.

11.13). Detta motsvarar en årlig ökning under perioden 1975—1985 på 1,1—2,1 %. Under hela perioden 1975—2000 skulle ökningen bli 1,3—2,0 %. För att få fram en siffra för bruttoförbrukningen måste vi lägga till nettoexporten av halvfabrikat av koppar. Under de senaste åren har denna nettoexport uppgått till 20 000—30 000 ton per år mätt i kopparinnehåll. Vi utgår från att nivån 30 000 ton kommer att kunna hållas även i framtiden. Även om flera producenter av kopparslig och raffinerad koppar kommer att sträva efter att öka förädlingsgraden i sin produktion skulle dock den ökade

I 200 I I, I! 8 f" 1' r _ utto or , ,,, brukning I I I I " I I I ' I ' o' I ' I I 150 I 'I I I , , I ' I , I ,! Export av ,/,' If " halvfabrikat 'o' ,' ," ' & I I I ,0 ' & I o I,, ' 100 Nettoförbrukning

50

Figur I I. 13 Förbrukning av koppar i Sverige åren I 95 9—2000. Tusen ron kopparinnehåll.

__l———-l_—_T—'> 1955 1965 1975 1985 1995 2000 Källa: Se bilaga 21.

globala efterfrågan ge utrymme för en fortsatt svensk nettoexport, trots att denna till en del baseras på importerad metall. Med detta antagande beträffande nettoexporten av halvfabrikat skulle bruttoförbrukningen uppgå till 152 OOO—159000 ton år 1985 och 181000—204000 ton år 2000. Den genomsnittliga förbrukningsökningen åren 1975—1985 skulle bli 1,6—2,4 % per år, medan den för hela perioden 1975—2000 skulle bli 1,3—1,9 % per år. I tabell 11.21 visas Sveriges försörjningsstruktur för koppar åren 1975 , 1985 och 2000.

Som framgår av tabellen har vi räknat med en viss ökning av produktionen av sekundärmetall. Underlaget för denna beräkning är givetvis mycket osäkert. De återvinningsbara kopparprodukterna har en ganska lång livs- längd, ca 25 år. Den stora ökning av ”förrådet” av koppar som skett under efterkrigstiden kommer därför endast långsamt att påverka utbudet av gammalt skrot. Vi har antagit att utbudet av gammalt skrot varje år (frånsett konjunkturbetingade variationer) motsvarar ca 50 % av nettoförbrukningen 25 år tidigare. Eftersom nettoförbrukningen år 1960 var drygt 80000 ton skulle skrotutbudet år 1985 bli ca 40 000 ton. På samma sätt kan skrotutbudet år 2000 beräknas till ca 50 000 ton. Ett antal faktorer (t. ex. mer komplexa legeringar, ökad användning av kompositmaterial och miniatyrisering, jämför avsnitt 11.6.1) tyder dock på att andelen återvinningsbar metall kan komma att minska i framtiden. Vi har därför antagit att skrotutbudet kommer att uppgå till 30 000 ton år 1985 och 40 000 ton år 2000. Denna ökning av återvinningen påverkar i väsentlig grad behovet av primärmetall. Utan denna ökning av sekundärrnetallproduktionen skulle importen av obearbe- tad metall eller skrot bli betydligt större. Vi har utgått från att det i framtiden inte kommer att vara möjligt att importera skrot i samma utsträckning som

Tabell 11.21 Försörjningsstruktur för koppar i Sverige. Tusen ton kopparinnehåll

1975 1985 2000 Utvinningsbart metallinnehåll i svensk malmproduktion 37,9 76 74 Nettoimport av koppar i slig m. m. 3,6 14 16 Produktion av gruvbaserad råkoppar 41,5 90 90 Nettoimport av rå- och obearbetad koppar 51,9 22— 34 46— 74 Tillförsel av primärkoppar 93,4 112—124 136—164 Koppar i gammalt svenskt skrot 19,1 30 40 Koppar i importerat skrot 10,5 5 0 Tillförsel av sekundärkroppar 29,6 35 40 Summa tillförsel 1230 147—159 176—204 lagerförändringar +3,1 0 0 Bruttoförbrukning 126,1 147—159 176—204 Nettoexport av halvfabrikat —20,8 —30 —30 Nettoförbrukning 105,3 117—129 146—174

Källa: Se bilaga 21.

tidigare. Eftersom mängden tillgängligt gammalt skrot kommer att öka även utomlands skulle man i och för sig kunna anta en ökad skrotimport. Emellertid kan den internationella tillgången på slig för försäljning till * smältverk bedömas bli tämligen knapp i framtiden, bl. a. som en följd av flera producentländers strävan att öka förädlingsgraden i sin produktion. Oberoen- de smältverk får då i stället utnyttja skrot i ökad utsträckning. Konkurrensen om skrot på världsmarknaden kan därför väntas bli skärpt och vi bedömer det som troligt att den svenska importen minskar.

1 1.6.4 Slutsatser

Den globala efterfrågan på koppar har ökat ganska långsamt under andra hälften av 1970-talet. Vi räknar med att en viss återhämtning av ökningstak- ten kommer att ske under den tid som återstår fram till år 1985. Under perioden 1975—2000 antar vi att efterfrågan kommer att öka med 3,3—4,2 % per år, vilket jämfört med utvecklingen hittills under efterkrigstiden innebär en ganska långsam ökning. Till skillnad från vad som tidigare varit fallet väntas också efterfrågeökningen i betydande utsträckning falla på u-länderna och planekonomierna, medan förbrukningen i de västliga i-länderna väntas öka tämligen långsamt.

De upptäckta brytvärda tillgångarna av koppar anses vara fullt tillräckliga för att täcka efterfrågan fram till år 2000. Dock kommer den genomsnittliga kopparhalten i den malm som bryts att sjunka, eftersom en allt större del av produktionen kommer att ske i stora dagbrott med jämförelsevis fattig malm. Den lägsta halten i malmer som bryts väntas dock bara sjunka marginellt. Eftersom stora gruvor med höga kapitalkostnader kommer att svara för en ökande andel av produktionen förefaller det troligt att prisvariationerna kommer att förstärkas. I dessa gruvor med deras höga fasta kostnader är det nämligen svårt att anpassa produktionen till variationer i efterfrågan. Koppar- priset väntas stiga i förhållande till den låga nivån åren 1975-1978. Någon gång under perioden 1980—1985 väntas en pristopp nås, varefter priset skulle sjunka något till år 1985. Det skulle dock fortfarande ligga betydligt över 1978 års nivå. Under perioden 1985—2000 väntas priset sjunka ytterligare något som en följd av att stora dagbrott med låga kostnader svarar för en allt större andel av produktionen. Vi bedömer det som möjligt att upprätthålla och öka den svenska gruvproduktionen av koppar i framtiden. Fram till år 1985 räknar vi med att gruvproduktionen ökar till 76 000 ton, jämfört med nuvarande ca 51 000 ton. Detta är en följd av kapacitetsutvidgningar i Aitik och Stekenjokk samt av den gruvdrift i Viscaria utanför Kiruna som vi räknar med skall komma till stånd i början av 1980-talet. Den samlade sysselsättningseffekten av dessa projekt bedömer vi till ca 350 arbetstillfällen (200 i Aitik, 50 i Stekenjokk och 100 i Viscaria). Det bör understrykas att detta är en mycket grov bedömning. Å andra sidan räknar vi med att driften vid Boliden Metall AB:s gruva i Saxberget kommer att upphöra efter år 1985, vilket innebär ett mindre bortfall av kopparproduktion och förlust av ca 100 arbetstillfällen. Vi har inte kunnat bedöma möjligheterna att fortsätta produktionen i denna del av Mellan- Sverige på basis av eventuella nya fyndigheter. Med hänsyn till den livliga prospekteringsverksamhet som sker i området bör det dock inte ses som

uteslutet att nya brytvärda fyndigheter upptäcks i framtiden.

Produktionen av kopparmetall (blisterkoppar) vid Boliden Metall AB:s anläggning i Rönnskär kommer att öka från nuvarande 60 000 till 75 000 ton per år. Under 1980-talet väntas en ytterligare utbyggnad av kapaciteten till 90 000 ton komma att ske.

En viss import av koppar kommer att ske även i framtiden. Små kvantiteter slig kommer att importeras för smältning i Rönnskär. Dessutom kommer ganska betydande mängder obearbetad metall att importeras.

Förbrukningen av koppar väntas öka snabbast i verkstadsindustrin, där särskilt maskinindustrin väntas använda ökande mängder koppar i framti- den. Även inom transportmedelsindustrin väntas kopparförbrukningen öka något. Förbrukningsutvecklingen inom elektroindustrin är svår att bedöma. Förbrukningen kan bli i stort sett konstant eller kan öka med upp till 50 % fram till år 2000. Inom byggnadsindustrin väntas förbrukningen inte föränd- ras. Totalt väntas nettoförbrukningen, dvs. den mängd koppar som används i form av halvfabrikat, öka med 1,1—2,1 % per år under tiden 1975—1985 och med 1,3—2,0 % per år under hela perioden 1975—2000. Eftersom nettoexpor- ten av halvfabrikat i framtiden väntas ligga på nivån 30 000 ton per år, vilket innebär en ökning i förhållande till år 1975, skulle bruttoförbrukningen, dvs. den mängd koppar som används för framställning av halvfabrikat, fram till år 1985 öka något snabbare än nettoförbrukningen, eller med 1,6—2,4 % per år. Under perioden 1985—2000 blir dock ökningstakten lägre, 1,3—1,9 % per år.

Försörjningssituationen för koppar inger inga större farhågor. Jämfört med tidigare förblir förhållandet mellan Sveriges produktion och konsumtion ungefär oförändrat. Företagskoncentrationen på kopparmarknaden bedöms inte leda till några problem, eftersom metallbörsen i London i viss mån fungerar som en buffert vid tillfälliga utbudsunderskott. Metallbörsen utgör också ett hinder för monopolistiskt agerande från företagens sida. Enligt vår bedömning kommer inte heller samarbetet mellan producentländerna att hota den svenska försörjningen. Däremot är det som redan nämnts troligt att det även i framtiden kommer att råda instabila förhållanden på kopparmark- naden och att prisvariationerna förstärks, om inte effektiva, internationellt beslutade stabiliseringsåtgärder genomförs.

En aspekt på försörjningssituationen bör nämnas särskilt. Om den av oss förutsedda utbyggnaden av gruvproduktionen inte förverkligas måste smält- verket i Rönnskär även i framtiden till stor del försörjas med importerat material. Det förefaller troligt att den globala sligproduktionen, åtminstone fram till år 1985, inte kommer att motsvara smältverkens behov. Rönnskärs— verket skulle därför kunna få tillfälliga svårigheter med sin sligförsörjning.

| 1 i

Bilaga 12 Zink

12.1 Egenskaper och förekomstsätt

Zink (kemisk beteckning Zn) är en smidig, plastiskt forrnbar metall med smältpunkten 4200C och tätheten 7,1 kg/dm3. Värmeledningsförmågan är ca 30 % och den elektriska ledningsförmågan ca 10 % av kopparns. De mekaniska egenskaperna hos zink är ungefär desamma som för koppar.

Till färgen är zinken blåvit men den överdras snabbt i luft av en oxid- eller karbonatfilm som ger metallen ett matt, gråvitt utseende. Denna ytfilm är i sin tur förhållandevis beständig mot normala atmosfärangrepp och utnyttjas praktiskt i zinkens viktigaste användningsområden som korrosionskydd för järn och stål.

Det viktigaste malmmineralet för zink är zinkblände, som är en zinksulfid. Detta mineral uppträder ofta tillsammans med andra sulfidmineral — en särskilt viktig följeslagare är blyglans. De viktigaste förekomsterna är vanligen olika typer av impregnationer.

För att malm skall klassificeras som zinkmalm bör zinkinnehållet utgöra mer än 80 % av totalinnehållet av zink, bly och koppar. Med denna definition utvanns år 1971 endast ca 30 % av all zink ur zinkmalmer, medan ca 60 % utvanns ur zink-blymalmer.

12.2 Råvarutillgångar

12.2.1 Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till minst 158 milj. ton zink. Tabell 12.1 sammanfattar vissa tillgångsuppskattningar.

Tabell 12.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av zink

1950 1973 1977 Upptäckta brytvärda tillgångar, milj. ton zink 46 135 158 Gruvproduktion, milj. ton zink/år 1,9 5,7 6,1 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 24 24 26

Källor: 1950 Resources for freedom, "Paley-rapporten" (endast västvärlden). 1973 och 1977 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975, resp. Mineral Commodity Summaries, 1978.

12.2.2 Tillgångarnas länderfördelning

Tabell 12.2 visar att Canada, USA och Australien har ca 45 % av de brytvärda tillgångarna, men endast 36 % av världsproduktionen.

12.2.3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

Eftersom bara 30 % av all gruvzink kommer från zinkmalmer är det svårt att uppskatta tillgångarnas priskänslighet. Framför allt i u-länderna torde det dock finnas många ännu oupptäckta brytvärda förekomster.

12.2.4 Sveriges tillgångar

År 1845 startade brytningen i landets första zinkmalmsfält, Åmmeberg, som sedan år 1857 ägs av den stora belgiska koncernen Vieille Montagne. Även övriga sulfidmalmsfyndigheter i Bergslagen och Skelleftefältet är med några

Tabell 12.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta bryt- värda tillgångar

Gruvproduktion Antal årspro- duktioner vid 1977 års produk-

Milj ton Andel Tusen ton Andel tionsnivå zink- % zink- % innehåll innehåll Canada 33,3 21 1 260 21 26 USA 27,0 17 417 7 65 Australien 11,7 . 7 477 8 25 Peru 8,6 6 477 8 18 Mexico 3,2 2 252 4 13 Planekonomierna 20,7 13 1 440 23 14 övriga 53,1 34 1 800 29 30 Totalt hela världen 157,5 100 6 123 100 26

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

Tabell 12.3 Sveriges brytvärda zinktillgångar vid olika prisantaganden. Avser 1975 års penningvärde ___—___ Pris per ton Pris per ton Brytvärda Antal årsproduk- zink i metall", kr zink i slig, kr tillgångar, milj ton tioner vid 1974 zinkinnehåll års produktions-

nivå

___—H

3 100 920 4,2 37 3 300 1 150 4,4 39 3 600 1 440 4,9 43 3 900 1 725 5,2 46

___—xx " Sedan enkäten gjordes har relationen mellan pris per ton zink i metall och brytvärda

tillgångar förändrats (baspriset har sjunkit från 3 300 till 2 900 kr/ton), vilket kan bero på att smältlönen sjunkit. Vid ett givet pris i fast penningvärde skulle de brytvärda tillgångarna i dag vara större. Källa: MPU:s tillgångsenkät (se kapitel 5).

få undantag zinkhaltiga. Zink finns också i låga halter i vissa alunskiffrar. Vi har genom vår enkät till de producerande gruvföretagen försökt _ fastställa omfattningen av de brytvärda tillgångarna. Resultatet samman- i fattas i tabell 12.3 (se också kapitel 5 i huvudtexten). De brytvärda tillgångarna förefaller påverkas tämligen lite av pris- och kostnadsförändringar.

12.3 Produktion

12.3.1 Produktionsteknik

Ca 15 % av världens zinkproduktion kommer från dagbrottsgruvor, i Canada dock ca 55 %. Underjordsgruvorna är oftast små med en brytning på högst en

_ - (Zn-innehåll Markerar produkt- Zn malm innehåller blyl 245 %), beteckning. Under- strukna markerar

rBrythiög— _ _l- _____ .: slutprodukter L ___________ _J __ "1" [' _: Markerar steg i | framställnings-

FKåEsrTirEFia—lnädf åar—ik- | : | ning (ofta selektiv flota— _— B/ysl/g L _. _- Ltionsanrikning)

[ __ ___

processen

rf.—gl

f_BFäninEF-ém'tinä'i s...... | (overformg till |__ dioxid _— Svava/syra _ _. L oxrdform) ' _—

(Zrnkj— 4 Torra vagen' ——————————— " Våra vägen (Zink— destrllatronll elektrolys) r————f'——'—;—.——. |__—_.__—_.__1 Pb1 , Upphettnmg/smaltnrngk |__ Slagg ' Laknrng, separation Cu |_(59duk_tic51 av zinkoxid) _] L rening | Cd

Zinksulfatlösning

T_—__

Zinkånga |

|— " " "' _ .— _____ 'l " '_ _________

| Kondensenng | r—> Brannbar Elektrolys _:

, |__—__ ______J avgas L_____ ____.1

j _T T * Flytande zink ! | Zinkkatoder ' l

, r— —. '. ——————— -1 '_— .— "*. ______ "I teasel ! ' Gimme _l

5 _____ L _ _ _ _ _ _ _ _ 1 f T

' Pb = bly, Cu =koppar Cd = kadmium. Anm: Per ton producerad zink framställs 1,5 ton svavelsyra.

Figur 12.1 Zinkframsräll- ning.

Källa: K. Tekniska Hög- skolan, Processmetal- lurgi.

miljon ton.

Huvuddragen i zinkframställningen framgår av fig. 12.1. Efter brytning krossas och anrikas malmen genom 5. k. selektiv flotation, varvid man får fram relativt rena koncentrat (sliger) av de ingående sulfidmineralen. Det zinkkoncentrat som erhålls håller normalt 50—60 % zink.

Genom röstning överförs mineralet först till oxidform. Därefter framställs zink antingen genom termisk reduktion (borttagande av syre genom upphettning tillsammans med koks) och kondensation av den bildade zinkångan eller genom lakning och elektrolys. Elektrolysmetoden har på senare år blivit helt dominerande och svarar för närvarande för mer än två tredjedelar av världskapaciteten mot endast 45 % år 1960. Denna utveckling beror på att högre kvalitet erhålls med elektrolysmetoden samt på att biproduktutvinning och miljöskydd underlättas. Elektrolysmetoden har också visat sig något fördelaktigare med hänsyn till utbyte och driftskostna- der. Kadmium är en viktig biprodukt. Denna metall utvinns nästan uteslutande tillsammans med zink.

Bland biprodukterna till zink är silver också viktigt. Man räknar med att ca 15 % av allt silver kommer från zinkmalmer och ca 60 % från zink/ blymalmer.

Svavelsyra är en oundviklig biprodukt vid framställning av zink ur sulfidmineral. För varje ton zink måste man framställa 1,5 ton svavelsyra.

Zink säljs i flera kvaliteter för olika ändamål. Man mäter normalt zinkproduktionen i raffinadzink som är ett samlingsbegrepp för nettoproduk- tionen i termiska verk och elektrolysverk.

En viss zinkhalt finns nästan alltid i bly- och kopparsliger. Vid smältning av dessa går zinken över i slaggen. Om slaggen behandlas med kolpulver i ugn, s. k. slag-fuming, koncentreras zinken som oxid i ett stoft som överförs is. k. zinkklinker. Denna, som innehåller ca 70 % zink, lakas för utvinning av zinkinnehållet.

Som senare visas används nästan hälften av all zink för förzinkning och i pigment. Denna zink återvinns i regel inte. Däremot är återanvändningen av zink från gjutgods, mässing och andra legeringar betydande. Den totala återvinningen av zink som Zinkmetall uppskattas av USBM till 9 % av den totala globala tillförseln av metall, eller ca 0,6 milj. ton per år. Detta är en väsentligt lägre återvinningsandel än för t. ex. koppar och bly.

Framställning av zink kräver 6000—7 000 kWh per ton zink, varav en fjärdedel förbrukas för gruvbrytning och anrikning till slig och tre fjärdedelar för metallframställning ur slig.

12.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Långsiktigt, mellan åren 1930 och 1977, har världens gruvproduktion av zink ökat med i genomsnitt 3,2 % per år. Under den senaste tioårsperioden (1967—1977) har ökningen varit 2,5 % per år. År 1976 var den globala gruvproduktionen ca 6,2 milj. ton räknat som metallinnehåll. Av gruvpro- duktionen har de senaste tjugo åren andelen zink från bly—zinkmalmer varit tämligen konstant,-ca 60 %.

i | 1 l l l l i . %

12 . 3 . 3 Produktionens länderfördelning

Efter en snabb produktionsökning i mitten av 1960-talet har Canada blivit i världens största zinkmalmsproducent (se tabell 12.4). Också den sovjetiska ' zinkmalmsbrytningen har ökat kraftigt. USA:s roll har däremot successivt

minskat. Metallverken i Japan, Västtyskland och Frankrike använder i huvudsak importerad zinkslig. I Belgien används enbart importerad slig. Sovjetunionen och Japan är de största producenterna av metallisk zink. Tillsammans svarar de för ca en tredjedel av den globala produktionen (se tabell 12.5). Under 1970-talet har USAs produktion starkt minskat, främst genom nedläggning av äldre termiska verk, vilka av ekonomiska skäl inte kunnat anpassas till skärpta miljökrav.

Tabellerna 12.4 och 12.5 illustrerar att endast en del av Canadas gruvpro- duktion förädlas inom landet.

1234. Företagsstruktur

Jämfört med andra metaller kännetecknas zinkproduktionen av relativt låg koncentrationsgrad i såväl gruv- som metallframställningsledet. Västvärl- dens sex största zinkproducenter i gruvledet förfogade år 1973 tillsammans över 31 % av gruvproduktionen. 1 metallverksledet var motsvarande siffra för kapaciteten år 1974 nära 33 % (se tabell 12.6).

Dock finns det vissa ömsesidiga ägarförhållanden, varför branschen är något mer koncentrerad än vad tabell 12.6 visar.

Tabell 12.4 Världens gruvproduktion av zink. Tusen ton zinkinnehåll

1955 1965 1975 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Canada 393 13 745 17 1 052 18 Australien 261 9 355 8 497 8 USA 467 16 554 13 428 7 Peru 166 6 255 6 383 6 Japan 108 3 221 5 254 5 Mexico 269 9 225 5 228 4 (Sverige 59 2 79 2 107 2) Ovriga västländer 732 25 875 21 1 296 22 Totalt västvärlden 2 455 83 3 309 77 4 246 72 Sovjetunionen 215 7 500 12 1 010 . 17 Polen 172 6 185 4 190 3 Ovriga planekonomier 126 4 280 7 447 8 Totalt planekono- mierna 513 17 965 23 1 647 28

Totalt hela världen 2 967 100 4 274 100 5892 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

SOU 1979:40 Tabell 12.5 Världens produktion av metallisk zink 1955 1965 1975 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Japan 113 4 376 9 702 13 USA 935 34 978 24 450 8 Canada 233 8 325 8 427 8 Västtyskland 180 7 178 4 295 5 Belgien 211 8 239 6 220 4 Australien 101 4 199 5 193 4 Ovriga västländer 528 19 835 21 1 476 27 Totalt västvärlden 2 301 84 3 128 77 3 763 69 Sovjetunionen 258 9 500 12 1 030 19 Polen 156 6 190 5 243 4 Övriga planekonomier 24 1 250 6 447 8 Totalt planekono- mierna 438 16 940 23 1 720 31

Totalt hela världen 2 739 100 4 068 100 5 483 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Tabell 12.6 Västvärldens största zinkproducerande företag

Produktion år 1973 Andel % tusen ton zinkinnehåll

A. Gruvproduktion TexasGulf, Canada 296 6,5 Cominco, Canada 270 6,0 Noranda, Canada 238 5,3 Centromin, Peru 215 4,8 Australian Mining and Smelting 190 4,2 Asarco, USA-Mexico 188 4,2

Summa 1 397 31,0

Kapacitet år 1974 Andel % tusen årston

B. M era/[produktion Mitsui, Japan 436 8,3 Vieille Montagne, Belgien 287 5,5 Cominco, Canada 268 5,1 St Joe Minerals, USA 255 4,9 Australian Mining and Smelting 255 4,9 Penarroya, Frankrike 198 3,8

Summa 1 699 32,5

Källa: Bundesanstalt ftir Bodenforschung, Untersuchungen iiber Angebot und Nach- frage mineralischer Rohstoffe: Zink. 1974.

12.3.5 Kostnadsstruktur

Beräkningen i tabell 12.7 avser en underjordsgruva,där man bryter 1 milj. ton zinkmalm med 8 % zink per år. Ett anrikningsverk förutsätts vara beläget i anslutning till gruvan. Efter anrikning erhålls vid 95 % utbyte 138 200 ton zinkkoncentrat per år med 55 % zink. Ingen hänsyn har tagits till eventuella biprodukter såsom svavelsyra m. m. vaan förutsätts vara belägen 25 mil från smältverk.

Av de här beräknade kostnaderna svarar brytningen för ca 27 % och anrikningen för 12 %. Energin svarar för ca 20 % av totalkostnaden och kapitalkostnaden för 34 %. Fraktkostnaden till exporthamn ingår inte i kalkylen. Det bör dock understrykas att exemplet avser en hypotetisk gruva och att de totala beloppen därför inte kan tas till utgångspunkt för bedömningar som gäller enskilda verkliga projekt. Exemplet säger dock förhoppningsvis något om de olika kostnadsslagens och bearbetningsstadi- ernas relativa ekonomiska betydelse. Vidare bör det understrykas att en mycket stor del av zinkproduktionen kommer från gruvor där man också bryter malmer av andra metaller. Brytningen av zinkmalm behöver i så fall bara bära en del av kostnaderna, varför fyndigheter med lägre zinkhalt i malmen än den i exemplet mycket väl kan vara brytvärda.

12.3.6 Producent- och konsumentsamarbete

Sedan slutet av 1950-talet finns det en internationell studiegrupp för bly och zink. I denna är såväl producent- som konsumentländer representerade genom sina regeringar. Arbetet är främst inriktat på statistikfrågor. Man har uppnått en betydande förbättring av det statistiska materialet över produk- tion, konsumtion och handel samt utvecklat ett effektivt internationellt redovisningssystem. Gruppen gör upp produktions- och konsumtionsprog— noser för löpande och närmast följande år och upprättar på basis härav världsbalanser. Detta arbete har stor betydelse för enskilda länders och

Tabell 12.7 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av zink från underjords- brytning, kr/ ton zink. 1976 års kostnadsläge

Gruv- Anrik- Trans- Smältning och Summa brytning ning port raffinering

Investering ] 953 796 5 3 400 6 154 Kapitalkostnadera 257 105 1 450 813 Driftskostnader: Energi 32 47 6 400 485 Arbete 197 49 30 185 461 Ovrigt 151 94 25 345 615 Summa drifts- kostnader 380 190 61 930 1 561 Summa kapital- och driftskostnader 637 295 62 1 380 2 374

" Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13. Källa: Boliden Metall AB samt egna beräkningar.

företags produktions- och försörjningsplanering. Någon internationell produktionssamordning är svår att uppnå eftersom övervägande delen av västvärldens produktion är privatägd och antitrustlagstiftningen i USA förhindrar flera företags deltagande i samordnade åtgärder.

Det internationella samarbetet för forskning och utveckling av nya användningar av zink är väl utbyggt. Västvärldens bly- och zinkproduce- rande företag har sålunda sedan slutet av 50-talet en gemensam organisation, International Lead and Zinc Research Organization (ILZRO), för finansiering och administration av sådant arbete.

Zinkproducenteri USA har på grund av antitrustlagstiftningen inte kunnat delta i producentprissamarbetet (se avsnitt 12.4.2) men väl i arbetet i studiegruppen.

12.3.7 Sveriges produktion

Brytning av zinkhaltig malm sker i ett flertal gruvori Sverige. Boliden Metall AB bedriver brytning i Skelleftefältet och i Bergslagen, medan det belgiska företaget Vieille Montagne har verksamhet i Åmmeberg i Närke.

Under efterkrigstiden har den svenska gruvproduktionen av zink ökat med ca 6 % per år och har de senaste åren omfattat ett zinkinnehåll av 120 000—130 000 ton/år. Tabell 12.8 illustrerar den svenska produktionen av zinkråvaror. Anrikning av zinkmalmer till zinkslig sker i anslutning till gruvorna. Färdig Zinkmetall framställs inte i Sverige. Större delen av gruvproduktionen, eller ca 110 000 ton zink/ år, ingår i zinkslig som exporteras till främst Belgien och Norge. Det belgiska företaget Vieille Montagne transporterar sin slig från Åmmebergsfältet, totalt ca 25 000 ton zinkinnehåll, till bolagets zinkverk i Belgien. En stor del av zinksligen från Bolidens anrikningsverk går till Norzinks zinkverk i Odda vid Hardangerfjorden i Norge. Detta företag ägs till

Tabell 12.8 Produktion av zinkråvaror i Sverige. Tusen ton zinkinnehåll

1960 1965 1970 1975

Gruvproduktion

I andra sliger — 9,8 14,3 4,1

I zinkslig 70,3 74,0 89,0 1072 Summa 70,3 84,2 103,3 1 11,3

Zink i klinker 1 Ur svensk slig — 10,2 14,3 4,3 * Ur importerade askor — 6,2 7,9 8,1 Summa 16,4 22,2 12,2

Zink i aska Ur importerad aska — 6,2 7,9 8,1

Från förzinkning 3,9 5,2 1,9 2,0 Summa 3,9 11,4 9,8 10,1

Källa: Se bilaga 21.

hälften vardera av Boliden och det belgiska företaget Compagnie Royale Asturienne des Mines. Ur slagg från koppar- och blysmältningen vid Rönnskärsverken utvinns : s.k. zinkklinker med ett zinkinnehåll på ca 20000 ton/år, vilken också

vidareförädlas i Norge. Det avfall som faller vid förzinkningsanläggningarna i landet, ca 5 000 ton zink per år, går till framställning av bl. a. zinkvitt vid anläggningar i Sverige och Norge.

Återanvändning av zink i gammalt mässingskrot sker genom omsmältning vid bl. a. Gränges Metallverken samt i Rönnskär. Zinkinnehållet i det omsmälta materialet är 1 OOO—2 000 ton per år. Återvinning av Zinkmetall ur skrot förekommer inte i Sverige; mindre kvantiteter skrot går till tillverkning av zinkvitt. Sekundärzink har hittills inte spelat någon större roll för den svenska zinklörsörjningen.

Tenn (kemisk beteckning Sn)är en glänsande, silvervit metall , som uppträder i två former: ”vitt” tenn och ”grått” tenn. Vitt tenn omvandlas under 13,2”C till grått tenn och faller sönder till ett pulver. Tenn används i ren eller låglegerad form till prydnadsföremål, annars mest i legeringar. Tenn är korrosionsbeständigt, eftersom det bildar en skyddande hinna av tennoxid.

Det viktigaste tennmineralet är kassiterit (tennsten), SnOz. Kassiterit uppträder i två huvudformer: primär malm (bergtenn) samt malm från sekundära vaskbergsavlagringar. Den senare typen svarar för större delen av världsproduktionen, drygt 70 %, och har ett tenninnehåll av 0,01—0,04 %.

14.2.1. Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta tillgångar av brytvärt tenn beräknas till drygt 10 milj. ton.

I tabell 14.1 redovisas två olika uppskattningar av de upptäckta brytvärda tillgångarna.

Siffrorna för antal årsproduktioner är endast av begränsat värde, eftersom ytterligare en faktor i detta fall spelar en förhållandevis stor roll för en beräkning av de upptäckta brytvärda tillgångarnas återstående ”livslängd”.

Tabell 14.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av tenn &

1968 1977 a_— Upptäckta brytvärda tillgångar, tusen ton tenn 4 400 10 200 Gruvproduktion, tusen ton tenn/år 215,2 228 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 20 45

, & Källor: 1968, USBM: Mineral Facts and Problems, 1970, och Metal Statistics, Metallge-

sellschaft, Frankfurt a.M. 1977, USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

metall som faktiskt kan tillvaratas ur reserverna endast kommer att motsvara en förbrukningstid på omkring 20—30 år, dvs. ungefär fram till sekelskiftet. Bättre anrikningsmetoder torde emellertid komma att innebära att anrik- ningsutbytet blir högre i framtiden, varigenom också tillgångarnas ”livs- längd” ökar. En anledning till att de upptäckta brytvärda tillgångarna är jämförelsevis små kan vara att man sedan många år försökt hålla tennprisema inom ett ganska snävtintervall (se avsnitt 14.4.2). Eftersom man har försökt begränsa utbudet genom exportkvoteringar har incitamenten för företagen att leta fram nya fyndigheter förmodligen varit små. De jämförelsevis höga skatterna i producentländerna, framför allt Malaysia, kan också ha haft denna effekt.

14.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

Tabell 14.2 visar att Indonesien, Kina och Thailand har 50 % av de upptäckta brytvärda tillgångarna.

14.2.3. De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

USBM har uppskattat de brytvärda tillgångarnas storlek vid olika priser. Av uppskattningen framgår att en prisökning med 50 % medför att de brytvärda tillgångarna ökar med ca 70 %. Osäkerheten i uppskattningarna förtjänar att understrykas.

14.2.4. Sveriges tillgångar

Inga tennmalmsförekomster är kända i Sverige. Mineralet kassiterit är dock känt från Varuträsk i Västerbottens län och Utö i Stockholms skärgård.

Tabell 14.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

SOU 1979:40 Det för tennmalmen tämligen låga anrikningsutbytet (50—80 %) gör att den ! l l l

Upptäckta och bryt- Gruvproduktion Antal årspro- värda tillgångar duktioner vid __ ——-—— 1977 års pro- Tusen ton Andel Tusen ton Andel duktionsnivå tenninnehåll % tenninnehåll %

Indonesien 2 400 23 24,5 11 98 Kina 1 500 15 20,0 9 75 Thailand 1 200 12 22,0 10 55 Bolivia ] 000 10 29,5 13 34 Malaysia 830 8 60,0 26 14 i Övriga 3 270 32 72,0 31 45 l ___—___— ,

Totalt 10 200 100 228,0 100 45 :

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

12.4. Handel

12.4.1. Internationell handel

Zink säljs och köps i huvudsak som slig och som obearbetad metall. I viss mån förekommer också handel med zinkklinker, som är en mellanprodukt, vilken bearbetas vidare till metallisk zink. Av kvantitativt mindre betydelse är handeln med zinkföreningar för icke-metallisk användning liksom handeln med zinkskrot.

Den internationella handeln med zink som slig och metall har ökat med ca 4 % per år under de sista tio åren. Handeln med Zinkmetall har ökat snabbare än handeln med slig (se tabellerna 12.9 och 12.10).

Tabell 12.9 Internationell handel med zinkmalm och zinkkoncentrat. Tusen ton zinkinnehåll __________,————————— År Gruvproduktion Internationell Handel i % av

av zink handel produktionen ___—f_— 1967 4 968 1 550 31 1971 5 633 1 936 34 1975 6 137 2 054 33

_____________————————

Källa: World Bureau of Metal Statistics.

Tabell 12.10 Internationell handel med zinkmetall. Tusen ton

____________—_—————

År Metallproduktion lntemationell Handel i % av

av zink handel produktionen ___/___;— 1967 4 289 850 20 1971 4 964 1 234 25 1975 5 486 1 378 25

___—______—————————

Källa'. World Bureau of Metal Statistics.

Canada svarar för 42 % och Peru för 16 % av den globala exporten av zinkkoncentrat. Sverige är Europas största exportör av zinkkoncentrat. Japan är den största importören av zinkkoncentrat. Canada är också en stor exportör av metallisk zink (se figur 12.4). Figurerna 12.2 och 12.3 visar de internationella handelsströmmarna för zinkkoncentrat och obearbetad zink- — metall.

En på sätt och vis mer rättvisande bild av handelsmönstret och av beroendeförhållandena kan erhållas genom att man studerar handeln med

Figur 12.2 Internationella handelsströmmar med zinkkoncentrat år 1975 .

of the United Nations: World Trade Annual, Källa: Statistical Office 1975. | | ! I 1

Figur 12.3 Internationella nande/strömmar med obearbetad Zinkmetall (legerad + olegerad) år

1 975 .

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1975.

Zinkkoncentrat Totalt 2 149 000 ton zinkinnehåll. Export

m Västtyskland W USA [:::] Frankrike mil" Häll Belgien Nederländerna [:| Övriga

Zinkmetall" lmport Totalt 1 733 000 ton zink Export

' * 'oooov. . . . o'o'o'o'o'o'o'o o o o o o o o . . o o o o o o o o o o,o,o,o.o,o.o.o,o.o,o,—,

&

ooo oooo ooooooooooooool o ooot o'o'o'o'oio'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o o'o o o o oooooooooooooooo o ooooooooooooooooo oooooooooooooooo o & oooooooooooooo oo

'..m."33.3.thtti

'o' * ' ' ' ' ' ' 'oiototototoiozoZozototototoi Qt......OAA

5 % 5 % 4 % Belgien |! 3 v v ”va Japan

Västtyskland

Australien

_ Storbritannien EE Indien W Västtyskland Italien Sovjetunionen BE Sverige G Frankrike ]: Övriga _" , Sovjetunionen C! Övriga Mexico

Figur 12.4 Internationell handel med zink är 1976, länderfördelad.

Finland Zaire

Nederländerna Canada

Tabell 12.11 Handelsströmmar för gruvbaserad zink år 1973. Tusen ton zinkinnehåll i slig och råzink

&

Importörer EG Japan USA U-länder Totalt” Procent- andel av totala Exportörer handeln

Norden utom Danmark 118 13 131 5 Irland 71 73 3 Canada 550 208 426 37 1 223 46 Australien 80 106 45 1 17 361 14 Afrika 92 26 37 161 6 Peru + Mexico 193 194 61 55 501 19 Asiens u-länder 39 58 96 4 Planekonomierna 92 18 15 125 5 Totalt 1 235 584 586 246 2 671 Procentandel av totala handeln 47 22 22 9

H

" Här anges det aktuella exponlandets totala exponvolym. Summan av exporten till de destinationer som här angivits kommer således ej att bli lika med den angivna totalen. Avvikelserna är dock ej särskilt stora (totalt 20 000 ton).

Källa: Bearbetning av uppgifter i Bundesanstalt fiir Bodenforschung: Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe. V. Zink.

gruvbaserad zink, dvs. zink i form av slig eller metallisk zink som ursprungligen kommer från gruvor i exportlandet. Härigenom eliminerar man den något överdrivna bild av EG-ländernas betydelse som fås vid ett studium av handeln med enbart metallisk zink. Tabell 12.11 visar handeln med gruvbaserad zink år 1973.

Canadas totala dominans på exportsidan är tydligare när man räknar på detta sätt. Samtidigt framgår u-ländernas betydelse klarare, liksom EG- ländernas betydelse som importmarknad.

12.4.2. Prissättning

Långsiktigt har zinkpriset i reala termer varit svagt stigande. I likhet med vad fallet var för övriga basmetaller steg zinkpriset under början av 1970-talet och nådde en tillfällig topp år 1974 i samband med den prisboom som då inträffade för flera råvaror. Under det senaste året har priset sjunkit. Zinkmetall kostade i slutet av år 1978 drygt 3 000 kr/ton.

Den viktigaste internationella noteringen för zink är det år 1964 införda internationella producentpriset som sätts av de ledande zinkproducenterna utanför USA vid försäljning på Europa. Zink noteras också på London Metal Exchange (LME), men sedan producentpriset införts är endast en mindre del — ca 10 % — av samtliga zinktransaktioner i västvärlden utanför USA relaterade till LME-priset.

Transaktioner inom USA regleras av ett amerikanskt producentpris. Vid betalning av zinkslig beaktas sligens zinkhalt, beräknat utbyte vid metallframställning samt kostnaderna för denna, s.k. smältlön. Genom

l l

I 1 l

denna priskonstruktion följer priset på zinkslig i stort sett priset på Zinkmetall.

Åtgärder på producentsidan, som t.ex. frivilliga produktionsinskränk- ningar eller transaktioner på LME, har haft ett stabiliserande inflytande på ' prisbildningen för zink. Genom att större delen av zinksligproduktionen härrör ur malmer som även innehåller bly har prissättningen på zink förmodligen också i någon mån verkat prisstabiliserande på bly. En annan prisstabiliserande faktor har tidvis varit USA:s beredskapslager. I svåra bristsituationer med prishöjningar har utförsäljningen från detta lager verkat dämpande.

12.4.3. Sveriges export och import

Sveriges import och export av zinkhaltiga varor framgår av tabell 12.12 (se också tabell 12.13).

Zinkinnehållet i den svenska gruvproduktionen täcker långt mer än den svenska förbrukningen. Dock exporteras produktionen som nämnts i form av slig. Någon förädling till färdig metall sker således inte i landet utan

Tabell 12.12 Sveriges import och export av zinkhaltiga varor åren 1965 och 1975. Tusen ton vara

1965 1975

Import Export Import Export

Malm och slig 0,5 148,6 — 211,8 Aska och återstoder 24,8 28,0 32,4 33,2 Oxid, klorid, sulfat, kromat, litopon 11,1 0,6 3,5 0,6 Obearbetad zink 35,8 0,2 48,4 0,5 Rena halvfabrikat 1,8 0,1 2,3 0,9 Förzinkade halvfabrikat” 66,7 8,2 154,2 27,9 Obearbetad mässing 2,6 0,5 1,0 0,3 Halvfabrikat av mässing 10,1 9,5 14,8 8,6 Zinkskrot 0,1 1,5 0,2 0,5

aImporten av förzinkade halvfabrikat avser förzinkad plåt, som i stor utsträckning kommer från Japan. Källa: SOS Utrikeshandel.

Tabell 12.13 Sveriges import av zink. Tusen ton zinkinnehåll

1960 1965 1970 1975

Obearbetad zink 34,5 36,3 39,1 48,7 Ren zink 1,3 1,6 1,0 0,9 Förzinkad plåt 2,9 4,7 3,8 8,0 Kopparlegeringar —0,7 0,2 2,2 2,2 Zinkföreningar 5,8 4,6 2,8 1,4

Summa 43,8 47,4 48,9 61 ,2

Källa: Se bilaga 21.

Sveriges import av zinkaska och återstoder år 1975. Sveriges import av obearbetad zink "är 1975. Totalt 32 400 ton

Totalt 154 200 ton

Sveriges import av förzinkade _ o . halvfabrikat: Plåt, band och rör år 1975. F.nland

Figur 12.5 Sveriges import av olika zinkprodukter år I 975 , länderfördelad.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Totalt 48 400 ton

18%

Norge

Västtyskland Polen

Belglen Storbrltannien Japan Frankrike

Övriga

zinkbehovet täcks genom import av obearbetad zink. Denna import kom år 1975 till ca 45 % från Norge och till ca 32 % från Finland (se fig. 12.5). Tabell 12.13 visar hur den svenska importen av zink fördelar sig på olika

produkter. Ca 80 % av den importerade zinkmängden återfinns i obearbetad metall.

Importen av förzinkad plåt har dock ökat snabbast relativt sett, medan importen av Zinkföreningar har minskat.

12.5. Konsumtion

12.5.1. Konsumtionsutveckling

Den globala zinkförbrukningen har mellan åren 1920 och 1977 ökat med 3,6 % per år och har de senaste åren uppgått till ca 6,7 milj. ton per år.

12.5.2. Konsumtionens länderfördelning

Konsumtionens länderfördelning under åren 1965—1975 framgår av tabell , 12.14. Det bör påpekas att konsumtionen år 1975 var ovanligt låg.

Utvecklingen i USA och Västeuropa har gått betydligt långsammare än i resten av världen. Utvecklingstrenden i Japan har legat på nära dubbla världsgenomsnittet. U-länderna som grupp har också legat betydligt över världsgenomsnittet. Utmärkande för zink är att u-ländernas andel av den totala förbrukningen är större än för t. ex. koppar och aluminium. Detta sammanhänger med zinkens stora användning för förzinkning; förzinkade produkter konsumeras i stor utsträckning i ett utvecklingsland under industriell uppbyggnad.

12.5.3. Användningsområden

De viktigaste användningsområdena för zink är förzinkning, pressgjutning och i mässing, vilka tillsammans svarar för 85 % av den totala zinkanvänd- ningen. Tabell 12.15 visar zinkförbrukningen fördelad på viktiga använd- ningsområden.

Användningen till pressgjutgods har relativt sett ökat snabbast, med ca 6 % per år. Zinkanvändningen för förzinkning har ökat med omkring 4 % per år, medan den för mässingsframställning har ökat med endast 2 % per år.

I Sverige är användningen av pressgjutgods relativt liten i jämförelse med de stora industriländerna. Detta beror på att den svenska marknaden är för liten för att tillverkning av pressgjutgods skall kunna ske i de långa serier som är nödvändiga för att betala de ganska höga verktygskostnaderna.

Tabell 12.14 Världens zinkkonsumtion, länderfördelad

1955 1965 1975 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % USA 1 013 38 1 221 30 839 17 Japan 108 4 329 8 541 11 Västtyskland 219 8 330 8 297 6 Storbritannien 257 10 282 7 209 4 (Sverige 29 1 34 1 44 ]) Ovriga västländer 655 24 1 117 27 1 531 30 Totalt västvärlden 2 281 85 3 313 81 3 461 69 Sovjetunionen 269 10 430 1 1 950 19 Ovriga planekonomier 142 5 343 8 624 12 Totalt planekono- mierna 411 15 773 19 1 574 31

Totalt hela världen 2 692 100 4 085 100 5 035 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Tabell 12.15 Zinkförbrukning i västvärlden fördelad på viktiga användningsområ- den. Tusen ton zinkinnehåll

&

1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % & Förzinkning 1 220 36 1 287 41 Mässing 633 19 554 18 Bressgiutning 881 26 639 21 Övrigt 643 19 635 20

Totalt 3 377 100 3 115 100 & Anm: På grund av ofullständigheter i statistiken har i vissa fall approximationer fått göras. Källa: Lead and Zinc Statistics, Vol 9.

Mellan hälften och två tredjedelar av de förzinkade produkterna går till byggnadsindustrin. Andra viktiga användningsområden för dessa produkter är transportmedel, behållare för lagring och transport, ”skal” för diverse hushållsmaskiner etc. Av de pressgjutna produkterna torde ungefär två tredjedelar gå till bilindustrin. Elektroindustrin tar hand om ungefär 10 % och övrig maskinindustri ca 5 %.

Förbrukningsstrukturen skiljer sig kraftigt åt mellan de tre huvudregio- nerna i den industrialiserade västvärlden. 1 Japan svarar förzinkningen för över 50 % av förbrukningen medan den i USA endast svarar för omkring 40 % och i Europa strax över 30 %.

Pressgjutning svarar i USA för nära 40 %, men i Japan och Europa för under 20 %. USAs per capitaförbrukning för pressgjutgods är mångdubbelt större än både Europas och Japans. Detta sammanhänger med att pressgjutna detaljer främst förbrukas inom bilindustrin.

Japans zinkförbrukning per capita för förzinkning överträffar t.o.m. USAs. Detta sammanhänger med att förzinkade produkter i stor utsträckning används inom byggnadsindustrin. Japans höga investeringskvot och snabba tillväxt har alltså lett till den mycket höga förbrukningen för detta ändamål. Japan är också en stor exportör av förzinkad tunnplåt.

USBM har studerat den slutliga användningen av zink i USA (se tabell 12.16).

Den icke-metalliska sektorn (färger, kemiska produkter etc) svarar för ca 15 % av den totala förbrukningen. Denna andel har de senaste åren ökat något.

Av den totala konsumtionen går drygt 30 % till byggnadsindustrin, ca 20 % till transportsektorn och ca 10 % till elektrisk industri.

12.5.4. Substitutionsförhållanden

De viktigaste substituten för zink är aluminium och plast. Zinkens priskänslighet gentemot andra material varierar mycket i olika användningar. När det gäller förzinkning, där zinkens specifikt rostskyd-

Tabell 12.16 Zinkförbrukningen i USA fördelad på industrisektorer. Tusen ton zinkinnehåll 1964 1969 1974 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Metallisk användning Byggnadsindustrin 354 33 474 33 459 33 Transportindustrin 249 23 335 24 288 21 Elektrisk industri 124 12 167 12 153 11 Maskinindustri 94 9 125 9 114 8 Övrigt 113 11 154 11 162 12 Summa 934 88 1 254 88 1 176 85 Icke-metallisk användning 127 12 169 12 209 15 Totalt 1 061 100 1 424 100 1 385 100

_______________—__———

Källa: USBM: Mineral Facts and problems, 1975.

dande egenskaper utnyttjas, fordras betydande förändringar i prisrelationema till andra material för att zinken skall hotas av långtgående substitution. I fråga om pressgjutning är priskänsligheten däremot hög i förhållande till aluminium och plast. Prisförändringar på metaller som används tillsammans med zink (främst stål och koppar) kan i vissa fall få stor betydelse för zinkförbrukningen. Detta gäller t. ex. mässing, där kopparinnehållets värde är dominerande.

Substitution av./örzinkade produkter

Zinkens rostskyddande funktion — såsom överdragsmetall — kan också fyllas av andra material. Som exempel kan nämnas aluminium och legeringar mellan aluminium och zink samt plast- och lackkombinationer. Förzinkade produkter kan också ersättas av produkter framställda helt i aluminium, legeringar, rosttrögt eller rostfritt stål eller plast.

För att aluminering av stål skall bli ett verkligt alternativ till förzinkning måste vissa tekniska problem lösas. Överdragning med legeringar mellan aluminium och zink förekommer redan i kommersiell skala. Produkten har vissa tekniska fördelar framför rena zinkbeläggningar — framför allt förhöjd härdighet mot industri-marin korrosion och höga temperaturer — men är också något dyrare.

Beläggning av stål med plaster och lackfärger ger visserligen ofta lägre materialkostnader än förzinkning men arbetskostnaderna blir större och slutprodukten får både sämre korrosionshärdighet och lägre mekanisk hållbarhet. För enklare konstruktioner kommer dock plastade eller målade stål alltid att ha en betydande marknadsandel.

Vid förzinkning av stål utgör kostnaden för zink 5—20 % av de totala materialkostnadema. Detta betyder att prisutvecklingen för stål i allmänhet är av större betydelse än zinkpriset för efterfrågan på förzinkade produkter. Å

andra sidan kan kraftiga prishöjningar på stål medföra att man avsevärt vill förlänga stålkonstruktioners livslängd, och då torde beläggning med zink eller aluminium — eventuellt legeringar dem emellan — vara den bästa metoden att uppnå detta.

Substitution av zink för pressgjutning

Användningen av aluminium- och magnesiumlegeringar har under senare år ökat snabbare än zinklegeringar inom pressgjutningstekniken. Oftast har expansionen skett inom delmarknader där dessa metaller har egenskaper överlägsna zinklegeringarnas, t. ex. härdighet mot förhöjd temperatur eller lägre vikt. På grund av avsevärt högre gjuttemperatur för aluminium- och magnesiumlegeringarna får man en mycket kortare livslängd hos de dyra gjutformarna — verktygen — än vid användning av zinklegering. Formsprutning med plaster som nylon, polykarbonat, polyeten och polypropen konkurrerar också med pressgjutning av zinklegeringar. Mot zinklegeringarnas högre värmestabilitet och styrka står här plasternas låga vikt och ofta lägre pris. Därutöver kan estetiska faktorer också ha bety- delse.

Substitution av mässing

Användningen av zink till kopparlegeringar — mässing — har ökat mycket långsamt. Detta hänger samman med en fortgående substitutionsprocess. De viktigaste ersättningsmaterialen för mässing är aluminiumlegeringar, rost- fritt stål och plaster. Eftersom zinkens kostnadsandel i mässing normalt inte är större än 25 % är denna substitution relativt oberoende av zinkpriserna men knuten till kopparpriserna.

Substitution för andra ändamål

Halvfabrikat av ren zink har alltid haft en svag marknad i Sverige medan den t. ex. på kontinenten och i England varit mer betydande. Valsade produkter, som plåt för tak och stuprör, ersätts i allt större utsträckning av förzinkat stål, aluminium och plast. Zink för batterier har däremot en mycket stabil marknad även om strömkällor baserade på andra metaller får allt större

betydelse. Zinkoxiden, som är den mest betydande av zinkkemikalierna, konkurrerar inom fa'rgindustrin hårt med titandioxidpigmenten. För några år sedan var den negativa trenden för zinkoxiden mycket påtaglig, men nu tycks en marknadsuppdelning skett och positiva och unika egenskaper hos zinkvitt, t. ex. att det är giftigt för svamporganismer, uppskattas allt mer.

Tidigare väntade man sig att naturgummi skulle komma att ersättas av syntetiska material. Användningen av zink som antioxideringsmedel i gummi,särskilt bilgummi, skulle då ha minskat. Marknaden för naturgummi har dock förbättrats efter oljekrisen och den väntade substitutionen har inte inträffat.

12 . 5 . 5 Sveriges förbrukning Medan världskonsumtionen sedan början av 1960-talet ökat med ca 4,5 % ; per år har bruttoförbrukningen i Sverige ökat med ca 2,5 % per år. Liksom i andra högindustrialiserade länder är ökningstakten lägre än världsgenom- snittet.

Eftersom ingen framställning av Zinkmetall sker i landet är Sverige för sin förbrukning helt beroende av import. Tabell 12.17 visar den svenska bruttoförbrukningen av zink under åren 1960—1975.

Nära 50 % av den registrerade bruttoförbrukningen har de senaste åren gått till förzinkning. Detta är en större andel än för västvärlden i övrigt (ca 40 %). Förbrukningen för förzinkning har också ökat snabbare i Sverige än i övriga västvärlden under den senaste tioårsperioden (drygt 8 % per år jämfört med ca 4 % per år för västvärlden i sin helhet). Denna höga förbrukning i Sverige beror på att man här använder mycket förzinkad plåt i byggnadsindustrin. Ca hälften av denna konsumtion täcks genom import. Ungefär hälften av förbrukningen för förzinkning avser tunnplåt för husbeklädnad, resten produkter som vägräcken, lyktstolpar etc.

Bruttoförbrukningen av zink under åren 1963—1973 framgår av tabell 12.18 (se också fig. 12.6).

Mässing svarar i Sverige för drygt 40 % av den registrerade bruttoförbruk- ningen av zink, eller ca 20 000 ton per år. Zinkförbrukningen för mässing har

Tabell 12.17 Tillförsel och bruttoförbrukning av zink i Sverige. Tusen ton zinkin- nehåll ___/___f

1960 1965 1970 1975

___________/J

Tillförsel Nettoimport av Obearbetad zink 34,5 36,3 39,1 48,7 Förbrukning från lager —1,9 1,2 0,5 —-2,5 ___—___— Summa bruttoförbrukning 32,6 37,5 39,6 46,2

__/___________——————— Källa: Se bilaga 21.

Tabell 12.18 Bruttoförbrukning av zink i Sverige. Tusen ton zinkinnehåll

______________—___———

1963 1968 1973 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % ___—___________——— Förzinkning 11.5 31 21 ,5 48 25 ,0 48 Mässing 20,1 55 18,7 - 42 22,1 42 Zinklegeringar 2.2 6 2,0 4 2,3 4 Zinkoxid m.m. 3,0 8 2,7 6 2,8 6 Summa brutto- förbrukning 36,8 100 44,9 100 52,2 100

_________________-—-—— Anm: Inkl zinkinnehåll i skrot. Källa: International Lead and Zinc Study Group: Lead and Zinc Statistics.

604 Bilaga 12 SOU 1979:40 Bruttoförbrukningens fördelning på typ av halvfabrikat Slutförbrukningens struktur är 1970.

år 1973. Totalt 52 200 ton Totalt 58 000 ton

Figur 12.6 Förbruknings- struktur jär zink i Sverige.

Källa: International Lead and Zinc Study Group: Lead and Zinc Statistics (bruttoförbrukning) samt Överstyrelsen för ekono- miskt försvar (slutför— brukning).

Byggnads— och

& anläggningsverksamhet

fr ('x _ Övrigt

E Transportmedelsindustri Gummivaror,

- = » färger och lacker Elektroindustri

[: Mekanisk industri

varit tämligen konstant under 1960-talet, men sjunkande de senaste åren på grund av den svaga byggkonjunkturen.

Den del av bruttoförbrukningen som används till zinklegeringar, press- gjutning etc. är mindre i Sverige än på andra håll. I stället förekommer en omfattande import av sådana halvfabrikat (se tabell 12.19).

Nettoförbrukningen täcks till ca 80 % genom import av obearbetad zink och till ca 20 % genom import av zink i form av halvfabrikat och Zinkföreningar. Importen av obearbetad zink har med åren fått allt större betydelse.

Skrotets betydelse för nettoförbrukningen är dåligt belyst i statistiken. Tillgängliga beräkningar tyder på att mindre än 5 % (2 000—3 000 ton/år) av nettoförbrukningen täcks av gammalt skrot (mässingsskrot, takplåt m. m.). Återgången av zink från förzinkat skrot är mycket obetydlig. Återanvänd- ningen av zink i mässing är i hög grad en följd av att man vill ta vara på kopparinnehållet. Zinkinnehållet i pressgjutgods tas allt mer tillvara och går liksom rester av galvaniseringsbad i stor utsträckning till zinkoxidindustrin. Tabell 12.19 visar nettoförbrukningen av primär zink (dvs. exkl. skrot) i Sverige.

Ökningen av nettoimporten av zink i halvfabrikat mellan åren 1970 och 1975 är till stor del en följd av den ökade importen av japansk förzinkad tunnplåt som skett till Norrbottens Järnverk.

Tabell 12.19 Nettoförbrukning av primär zink i Sverige. Tusen ton zinkinnehåll

1960 1965 1970 1975

Bruttoförbrukning 32,6 37,5 39,6 46,2 Nettoimport av zink i halvfabrikat 3,5 6,5 7,0 11,1 Nettoimport av zink i Zinkföreningar 5,8 4,6 2,8 1,4

Summa nettoförbrukning 41,9 48,6 49,4 58,7

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 12.20 Strukturen hos den slutliga förbrukningen av zink i Sverige år 1970. Tusen ton zinkinnehåll

Tusen ton Andel %

Byggnads- och anläggningsverksamhet 28 48 Mekanisk industri 8 14 Transportmedelsindustri 8 14 Elektroindustri 6 10 Gummivaror, färger och lacker 3 5 Övrigt 5 9

Summa 58 100

Källa: Överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

En uppskattning av branschfördelningen år 1970 för Slutförbrukningen redovisas i tabell 12.20 (se också fig. 12.6).

Skillnaden mellan slutförbrukning och nettoförbrukning år 1970 förklaras av importen av helfabrikat, dels ca 2 000 ton i form av pressgjutna detaljer till bilindustrin m.m., dels ca 2000 ton i form av färger, däck m.m., samt slutligen ett par tusen ton i form av förzinkad byggnadsplåt.

12.6. Prognoser

12.6.1. Teknikprognos

En stor del av världens zinkproduktion kommer som redan nämnts från malmeri vilka också bly ingår. Utbytet vid framställning av zinkmetall ur malm är 70—80 %, men kan knappast ökas mer än marginellt.

I framtiden kan framställning av zink med hydrometallurgiska metoder (lakning) bli aktuell. Sådana zinkverk skulle eventuellt kunna byggas i mindre dimensioner och lokaliseras i närheten av gruvor och anrikningsverk.

Vid förzinkning kan förlusterna sannolikt reduceras genom återanvänd- ning av det spill som hittills uppstått i förzinkningsanläggningar och genom tillvaratagande av det zinkrika stoft som bildas vid smältning av förzinkat järnskrot. Styrelsen för teknisk utveckling har nyligen presenterat en teknik som kan utnyttjas för att utvinna zink ur stoft från ståltillverkningen. Tekniken går ut på att man injicerar det zinkrika stoftet tillsammans med

' USBM: Mineral Com- modity Profiles: Zinc, 1978.

2 Utgiven av Lead & Zinc Development Associ- ations.

3 Bundesanstalt ftir Bo— denforschung: Untersu- chungen iiber Angebot und Nachfrage minerali- scher Rohstoffe, Zink, 1974.

kolpulver i en kolrik bassmälta, varvid järnoxidinnehållet reduceras till järn, medan zink och bly som oxider koncentreras i ett ganska rent sekundär- stoft.

Under senare år har en del nya produkter tagits fram inom förzinknings- industrin. Bl. a. har man utvecklat stålplåt som är förzinkad bara på ena sidan. Denna plåt, som blir billigare än den vanliga, väntas få mycket utbredd användning i bilindustrin. Den bör också kunna konkurrera framgångsrikt med aluminiumöverdragen plåt. Dessutom har man utvecklat tunnplåt med en beläggning av zink/aluminiumlegering.

På sikt kan man vänta sig att zink också kommer att utnyttjas i nya typer av batterier som nu håller på att utvecklas.

12.6.2. Globala prognoser

USBM' (se tabell 12.21 och figur 12.7) räknar med en global efterfrågeökning för zink med 2,1 % per år under perioden 1976—2000. Världskonsumtionen skulle uppgå till 7,5 milj. ton år 1985 och 10,25 milj. ton år 2000, jämfört med 6,23 milj. ton år 1976. 1 två alternativa prognoser räknar man med en konsumtion av 8,18 resp. 13,72 milj. ton år 2000. Förbrukningen väntas i det mest sannolika alternativet öka med 2 % per år i USA fram till år 2000 och med 2,1 % i resten av världen. Förbrukningen av sekundärmetall väntas vidare komma att öka snabbare än förbrukningen av primärmetall. År 2000 skulle sekundärmetallen svara för 8 % av förbrukningen, jämfört med 6,5 % år 1976.

Ökningen i USA fram till år 2000 beror främst på ökningar inom elektrisk industri och maskinindustri. Ett genombrott för zinkbaserade omladdningsbara batterier skulle ge en något högre förbrukning än i det mest sannolika alternativet. Ökad använd- ning av förzinkad plåt i bilindustrin skulle likaså kunna leda till en höjning av förbrukningssiffran för år 2000.

Andra bedömare räknar med högre tillväxttakter i förbrukningen än USBM. I rapporten Lead and Zinc into the 8O*s2 uppskattas förbrukningsök- ningen till ca 3 % per år fram till år 1985, medan Bundesanstalt fiir Bodenforschung3 ger siffran 3,4 % per år.

Våra möjligheter att göra en självständig bedömning av den framtida globala utvecklingen är naturligtvis begränsade. Några faktorer förtjänar dock att diskuteras något mer ingående.

Tabell 12.21 Global efterfrågan på zink åren 1976—2000. Milj. ton zinkinnehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1976)

1976 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 1,2 1,5 (1 ,2) 1,5 (0,7) 2,0 (2,0) 3,2 (4,0) Resten av världen 5,0 6,0 (1,3) 6,3 (1,0) 8,2 (2,1) 9,8 (2,8) Hela världen 6,2 7,5 (1,3) 7,8 (0,9) 10,2 (2,1) 13,0 (3,1)

Källa: USBM: Mineral Commodity Profiles: Zinc, 1978.

Milj t0n zink

151

1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000

Traditionellt har zink mest använts till förzinkning. Zinkförbrukningen i ett industriland har därför brukat följa stålförbrukningen och är normalt 0,7—0,9 % av denna. Zinken har nu fått konkurrens av aluminium inom detta användningsområde (se avsnitt 12.5.4 och 12.6.1). Vissa nya legeringar mellan aluminium och zink(t. ex. 55 % aluminium,43 % zink och 2 % kisel) börjar också komma till användning.

Användningen av mässing, där zink ingår med 35—40 %, hotas också av aluminium. Skälet till detta är snarast att mässingen innehåller mycket koppar (60—65 96), vilket medför att kostnaderna för mässingprodukter påverkas av variationerna i kopparpriset.

Zink för pressgjutning som under 1950-talet och fram till början av 1970- talet utvecklades till en av de viktigaste användningarna för zink har sedan dess gått tillbaka. Denna nedåtgående trend väntas fortsätta in på 80-talet och framför allt i USA få en väsentlig inverkan på den totala zinkförbrukningen. Orsaken till detta är substitution med plast, delvis aluminium, samt införande av ny giutteknik som medger tillverkning av betydligt tunnare gods.

Mot denna bakgrund skulle man i framtiden kunna räkna med en lägre tillväxttakt för zinkförbrukningen än tidigare. Man kan dock peka på att framställning av zink visserligen är relativt energikrävande men kräver betydligt mindre energi vid framställningen än vad ett viktigt substitut som aluminium gör. En framtida höjning av energipriserna skulle därför leda till ökad konkurrenskraft för zink. Det förefaller därför troligt, särskilt med

Figur 12. 7 Världskonsum- tionen av zink åren 1920—2000. Semi/agan!- misk skala.

Källor: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. (1920—1976). USBM: Mi- neral Commodity Proti- les: Zinc, 1978 (1976—2000).

' CRA: Price Forecasts to 1985 of Major Minerals and Metals, 1975 (stencil).

Figur 12.8 Zinkpriser åren 1953—2000. Års- genomsnitt av svenska export- och importpriser. 1976 års penningvärde.

Källor: SOS Utrikeshan- del och CRA: a.a. (se också bilaga 21).

hänsyn till andra bedömares mening om den framtida förbrukningsutveck- lingen, att förbrukningen skulle följa USBM:s sannolika eller högre prognos- alternativ snarare än det lägre.

Under åren 1977—78 har zinkindustrin befunnit sig i en krisartad situa- tion.

Det finns en betydande överkapacitet på smältverkssidan, som orsakats av en osedvanligt stark, i huvudsak konjunkturbetingad nedgång i förbruk- ningen. Denna har lett till en del nedläggningar av både gruvor och smältverk. Kapacitetsutnyttjandet i västvärldens zinksmältverk har legat på ca 70 %, men har fram till år 1978 legat något högre i gruvorna.

Charles River Associates (CRA) har i den prisprognos som firman gjort för vår räkningl bedömt att realpriset på zink år 1985 skall ligga på den höga nivå som uppnåddes år 1974. Härför talar enligt CRA bl. a. miljövårdskostnaderna inom zinkindustrin och de högre priser på substitutet aluminium, som förorsakas av stigande energikostnader.

Ytterligare en faktor som enligt vår bedömning talar för en höjning av zinkpriset är att malmproduktionen i Canada, som svarar för ca 20 % av gruvzinkproduktionen, på sikt kommer att bli dyrare på grund av att gruvorna där i ökad omfattning går över till underjordsdrift.

Den nuvarande överkapaciteten och de stora lagren talar dock, tillsam- mans med den kapacitetsutbyggnad som fortfarande planeras, för att prishöj- ningarna kommer att ske långsamt. Tidigare bedömningar av efterfrågeut- vecklingen har också visat sig alltför optimistiska (i de flesta prognoser som publicerats före år 1975 uppskattas den troliga tillväxten i efterfrågan till mer än 4 %). Detta skulle minska behovet av nya investeringar i gruvbrytning och ta bort en del av den press uppåt på priset som förorsakas av ökade kostnader. Mot denna bakgrund stannar vi för antagandet att zinkpriset år 1985 kommer att vara ca 3 500 kronor per ton i 1976 års penningvärde (motsvarar drygt 4000 kr/ton i 1978 års penningvärde). Det förefaller heller inte finnas någon anledning att räkna med ytterligare realprishöjningar fram till år 2000 (se figur

12.8). På grund av de nedpressade priserna under de senaste åren har det, som

redan nämnts, skett en del nedläggningar av både gruvor och smältverk.

Kr/ton 5 000 Zinkmetall import CRA 4 000 ""' 3 000

2 000 Zinkslig (56 % Zn) export

W

1955 1965 1975 1985 1995 2000

Dessutom har nyetableringarna uppskjutits i avvaktan på mer gynnsamma priser. Medan smältverkskapaciteten är hög, är kapaciteten i gruvorna något lägre. Tillfälliga underskott på zinkslig kan därför uppstå under början av 1980-talet. Eftersom öst-västhandelns storlek dessutom varierar kraftigt är det därför troligt att den jämna och stabila utveckling som illustreras i figur 12.8 i verkligheten kommer att brytas av stora fluktuationer.

12.6.3. Prognoser för Sverige

Under 1980-talet kommer sannolikt den svenska gruvproduktionen att öka.

En produktionsökning kommer bl.a. att ske vid det belgiska företaget Vieille Montagnes anläggningar i Åmmeberg. Den uppfordrade malm- mängden har de senaste fem åren varit ca 300 000 ton per år. Ur denna har varje år utvunnits 25 000—30 000 ton zink. För närvarande pågår en utbyggnad av anrikningskapaciteten för en planerad årlig brytning av 600 000 ton malm. Zinkproduktionen kommer successivt att öka till ca 40 000 ton per år. Malmbasen har länge betraktats som begränsad men torde nu vara säkrad för ytterligare 15—20 års brytning. Planerade undersökningar kan komma att visa att malmtillgången är ännu större.

Verksamheten i Stekenjokk började år 1976. Brytningen uppgår för närvarande till 600000 ton malm per år, vilket motsvarar 13 000 ton zink. Malmens struktur har dock visat sig vara betydligt mer komplicerad än man tidigare har förutsett. Kostnadsstegringar har medfört att utbyggnadskostna- derna för fyndigheten blivit större än man från början räknade med. Avtalet mellan staten och Boliden om Stekenjokk-gruvan omfattar 20 års drift till år 1996. Den nu kända malmbasen räcker emellertid inte till för att upprätthålla produktionsnivån 600 000 ton under hela denna period. Ytterligare komplet- terande malmmängder kan komma att tas ut i fyndigheterna Levi, Ankar- vattnet, Tjåkola och Remdalen. Malmen från dessa fyndigheter kan i så fall tänkas gå till anrikningsverket i Stekenjokk. Nu kända malmkvantiteter och halter i dessa fyndigheter medför dock betydligt högre krav på metallpriser än Stekenjokk för att en brytning skall vara ekonomiskt försvarbar. Boliden Metall AB har i september 1977 ansökt hos koncessionsnämnden för miljöskydd om tillstånd att öka brytningen i Stekenjokk till högst 800 000 årston. Dessutom har företaget anhållit om tillstånd att bryta högst 400 000 ton malm per år i Levi och högst 300 000 ton per år i den av Boliden ägda fyndigheten Jormlien samt att genom trimning öka anrikningsverkets kapacitet till 800 000 ton per år. Man räknar med att om brytning påbörjas i någon av de nu nämnda fyndigheterna före år 1985, och kapaciteten i anrikningsverket höjs till 800 000 ton per år i början av 1980-talet kommer sligproduktionen från Stekenjokk—området iså fall att uppgå till motsvarande 16 000 ton zink per år i början av 1980-talet.

1 Kristinebergsområdet i Skelleftefältet framställs för närvarande ca 35 000 ton zink per år i form av zinkslig. Bolidens anrikningsverk i Kristineberg har en nominell kapacitet om 800 000—1 000 000 ton malm per år. Till verket förs för närvarande malmerna från Kristineberg, Rävliden, Rävlidmyrgruvan och Näsliden. Vid 1978 års låga metallpriser har Rävlidenfältet en otillfredsställande lönsamhet medan Kristinebergsgruvans högre metallinnehåll försvarar en

fortsatt verksamhet även vid denna prisnivå. Känd malmbas i gruvorna räcker för ytterligare 20 års drift. På längre sikt kan brytningen inom Kristinebergs malmupptagningsområde inte upprätthållas på 1978 års nivå om man inte kan komplettera Rävlidenfältets malmbas. Sannolikheten för icke oväsentliga malmtillskott är relativt hög i Kristinebergsgruvan där malmen inte är avgränsad i de djupare delarna.

Kapaciteten i Boliden-området är närmare 1 milj. ton per år vilket ger en zinkproduktion i slig på ca 40 000 ton per år. Även inom detta anrikningsom— råde föreligger vissa möjligheter till en vidgning av malmbasen, som kan förlänga livslängden. Metallinnehållet i vissa av gruvorna måste dock öka ide tillskott som väntas för att en exploatering skall vara ekonomiskt försvarbar. På lång sikt skulle möjligen brytningen kunna öka om detta villkor infrias. För närvarande finns inte underlag för en produktionsökning.

Vid Bolidenbolagets mellansvenska gruvor, som för närvarande produ— cerar malm med ett zinkinnehåll av 20 000 ton per år, kommer produktionen att minska på grund av otillräcklig malmbas och nedläggning av mindre gruvor i Saxbergsområdet. Produktionen kommer dock att öka i Garpen- bergsdistriktet, där malmtillskott med goda metallhalter har påträffats. Vi har antagit att produktionen år 1985 och fram till år 2000 kommer att motsvara 12 000 ton zinkinnehåll per år.

Från Laisvall kan man räkna med ett produktionstillskott. Denna gruva har tidigare varit en praktiskt taget ren blygruva, men zinkinnehållet i malmerna har ökat de senaste sex åren. Anrikningsverket har därför kompletterats så att zinken tillvaratas med tillfredsställande utbyte i form av zinkslig. Halten av zink i den malm som man planerar att bryta under 1980- talet är ca 0,75 % , vilket vid en planerad brytning av 1,7 milj. ton malm per år ger en årlig produktion av zink i slig på 11 000 ton.

Med de antaganden som vi nu har angett skulle den svenska gruvproduk- tionen av zink i zinkslig år 1985 uppgå till 154 000 ton och därefter i stort sett ligga kvar på den produktionsnivån fram till år 2000. Vad gäller utvecklingen på så lång sikt måste dock våra bedömningar betraktas som mycket osäkra.

I figur 12.9 illustreras utvecklingen av den svenska produktionen av gruvzink.

[ tabell 12.22 sammanfattas antagandena beträffande den framtida svenska produktionen av zinkslig.

Härtill kommer en mindre mängd zink i koppar- och blysliger. Denna zink

Tabell 12.22 Produktionen av zinkslig i Sverige år 1985-2000. Tusen ton utvinnings- bart zinkinnehåll

1985—2000 Åmmeberg 40 Stekenjok kområdet 16 Kristinebergsområdet 35 Bol idenområdet 40 Laisvall 1 ] Mellansverige 12

Total produktion 154

Tusen ton zink

,------_-

150

100

50

1955 1965 1975 1985 1995 2000

utvinns i Rönnskärs slagfumingverk som zinkklinker.

Möjligheterna att öka brytningen ide nu beskrivna områdena utöver vad vi antagit måste bedömas som begränsade. Områdena är väl genomprospekte- rade, och med den prisutveckling vi antagit är det tveksamt om någon av de vilande fyndigheterna i området kan brytas i framtiden. Flera av de gruvor som nu bryts är relativt små underjordsgruvor. Framtida kostnadsökningar kan innebära svåra problem för dem, eftersom möjligheterna att möta kostnadsökningar med rationaliseringar är begränsade i denna typ av gruvor. Zinkgruvornas överlev nadsmöjligheter påverkas dessutom av framtidsutsik- tema för bly eftersom flera av dem också producerar blyslig. Som framgår av bilaga 13 finns det risk för ett överskott på bly i framtiden, vilket skulle kunna leda till sänkningar av blypriset. Detta skulle göra det svårare för de svenska zinkgruvorna att upprätthålla produktionen på lång sikt.

Sverige har dock goda förutsättningar att behålla sin ställning som viktig exportör av zinkslig. Västeuropa har totalt sett en självförsörjningsgrad på ca 50 % för sina zinkverk. Det är naturligtvis viktigt för dessa verk att kunna räkna med leveranser från någorlunda närbelägna gruvor med stabila produktionsförhållanden. Det bör också nämnas att det finska företaget Outokumpus smältverk har överkapacitet. Företaget kan få större svårigheter _ att utnyttja kapaciteten i framtiden, när malmen i den grönländska gruva som nu levererar en betydande del av den zinkslig som Outokumpu förbrukar eventuellt tar slut någon gång på 1980-talet.

Möjligheterna att bygga en central anläggning för tillvaratagande av zink och bly ur stoft av det slag som nämndes i avsnitt 12.6.1 diskuteras för närvarande. En sådan skulle årligen kunna behandla 150 000 ton stoft från skandinaviska stålverk ur vilket 8 000—10 000 ton zink och ca 4 000 ton bly skulle kunna utvinnas. Det är tveksamt om anläggningen kan bli lönsam med

Figur 12.9 Gruvproduk- tion av zink (zinkslig)i Sverige åren ] 953—2000. A vser utvinningsbart zink- inneha'll.

Källa: SOS Bergshante- ring (se också bilaga 21).

Figur 12.10 Produktion av zinkra'varor i Sverige åren 1955—2000.

Källa: Se bilaga 21.

ett rent företagsekonomiskt synsätt, men samhällsekonomiska skäl, bl.a. miljöhänsyn, kan tala för att man bygger den. Man bör kunna räkna med att en sådan anläggning kommer i drift före år 1985. Vi utgår också från att anläggningen, som skulle ta vara på stoft från hela Skandinavien, lokaliseras till Sverige.

Förutom zinkslig produceras också zinkklinker ur slagg från koppar— och blysmältverken samt ur importerade askor. Vi räknar med att denna produktion kommer att ligga kvar på ungefär nuvarande nivå, dvs. ca 20 000 ton per år, varav ca 7 000 ton ur svenska koppar- och blysliger.

1 figur 12.10 visas den väntade utvecklingen för produktionen av zinkråvaror i Sverige (med undantag för askor och avfall från förzinknings- industrin som används till produktion av zinkvitt).

Sverige har som redan framgått en hög per capita förbrukning av förzinkat stål. Detta beror bl. a. på att det används mycket galvaniserad plåt inom byggnadsindustrin. Ca 12 000 ton per år av den zink som förbrukas för förzinkning går till sådan plåt. Detta är en marknad som de senaste åren har expanderat kraftigt och det är troligt att expansionen fortsätter, om än i lägre takt. Vi räknar därför med att förbrukningen kommer att öka med 4 % per år (jämfört med 8—10 % per år under den senaste tioårsperioden). Detta skulle innebära att konsumtionen, som nu är ca 12 000 ton, kommer att öka till ca 18 000 ton till år 1985 och till 32 000 ton år 2000. Denna ökning av ; förbrukningen kan täckas antingen genom ökad import eller svensk produk- '

Tusen ton zink

200' Zink ur stoft från , stålverk ---_-""- I, _ _ _ - _ _ _ _ ' _ _ _ _ _ _ _ 150 9,1-Il,- II I/ 0,9 [I 100 Klinker ur impor- terat material _ Klinker ur svenskt material

Zinkslig

50

1955 1965 1975 ' 1985 1995 2000

tion. Förzinkning av tunnplåt sker för närvarande endast i Domnarvets Järnverk. Norrbottens Järnverk m. fl. importerar stora mängder förzinkad tunnplåt som man sedan plastbelägger för vidare försäljning. En utbyggnad av den svenska förzinkningskapaciteten har diskuterats bl. a. i samband med utredningarna om det svenska handelsstålets framtid. En sådan utbyggnad kan göra att bruttoförbrukningen per år ökar med ca 10000 ton zink. Nettoförbrukningen skulle öka med 6 000 ton till år 1985 och med ytterligare 14 000 ton till år 2000.

1 övrigt väntas konsumtionen av zink för förzinkningsändamål vara i stort sett konstant, ca 16 000 ton per år.

Den framtida zinkkonsumtionen för pressgjutning är starkt beroende av utvecklingstakten inom den svenska bilindustrin och zinkens förmåga att hävda sig i konkurrensen med aluminium och plaster. Av skäl som anförts ovan är det knappast realistiskt att tro att denna bransch kommer att expandera snabbt, utan sannolikt kommer förbrukningen, som nu är ca 3 500 ton, att öka till ca 5 000 ton år 1985 och därefter endast öka långsamt till ca 7 000 ton år 2000. Som nämnts täcks zinkkonsumtionen inom denna förbrukningssektor till stor del av import av pressgjutna detaljer. En ökad inhemsk produktion har diskuterats, men förefaller knappast trolig inom den närmaste framtiden. Detta styrks av det faktum att de företag inom landet som tillverkar sådana produkter med sina korta serier fått allt svårare att konkurrera med utländska leverantörer.

Konsumtionen av zink för mässingstillverkning inkl. skrot har som nämnts varit tämligen konstant det senaste årtiondet, ca 20 000 ton per år. Härav har 6 OOO—8 000 ton per år varit primär zink. Någon nämnvärd ökning av mässingstillverkningen är heller inte att vänta.

Förbrukningen av zink för färger, gummi, kemikalier etc. torde liksom under den senaste tioårsperioden bli ganska konstant, ca 5 000 ton per år.

Huruvida ett genombrott för zink för batteritillverkning före år 1985 kommer att påverka det svenska konsumtionsmönstret är oklart. Utveck- lingsarbete bedrivs av svenska företag. I prognosen har vi inte beaktat något ökat svenskt zinkbehov för zinkbatterier, men frågeställningen bör observe- ras.

Tabell 12.23 visar den väntade utvecklingen av bruttoförbrukningen av zink i Sverige.

Tabell 12.23 Bruttoförbrukning av zink i Sverige åren 1973-2000. Tusen ton zinkin- nehåll

1973 1985 2000

Förzinkning 25,0 35 35 Mässing 22,1 22 22 Zinklegeringar 2,3 ; 5 5 Zinkoxid m.m. 2,8

Summa bruttoförbrukning 52,2 62 62

Källa: International Lead and Zinc Study Group: Lead and Zinc Statistics.

Utvecklingen av nettoförbrukningen redovisas i tabell 12.24 (se också figur 12.11).

Fördelningen av nettoförbrukningen på olika användningsområden framgår av tabell 12.25.

12.6.4. Slutsatser

Den globala förbrukningen av zink väntas öka betydligt långsammare i framtiden än den gjort förut. Detta beror bl. a. på att såväl förzinkad plåt som

Tabell 12.24 Nettoförbrukning av primär zink i Sverige åren 1975—2000. Tusen ton

zinkinnehåll 1975 1985 2000 Bruttoförbrukning 46,2 62 62 Nettoimport av zink i halvfabrikat 11,1 2" 18 Nettoimport av zink i Zinkföreningar 1,4 2 2 Summa nettoförbrukning 58,7 66 82

" På grund av den väntade ökningen av produktionskapaciteten för förzinkad plåt minskar nettoimporten av halvfabrikat. , Källa: Se bilaga 21.

Tusen ton zink

100

'I I I I I I 'I 'I . _I"_-----_--_ I,, 50 Nettoför- " brukning

Nettoimport av halvfabrikat

Bruttoförbrukning = nettoimport av obearbetad zink + lagerändring

Figur 12.11 Brutto- och nettoförbrukning av primär zink i Sverige a'ren ] 953—2000.

Källa: Se bilaga 21. 1955 1965 1975 1985 1995 2000

Tabell 12.25 Nettoförbrukningen av zink åren 1975-2000 fördelad på användnings- områden. Tusen ton zinkinnehåll

1975 1985 2000

Förzinkade produkter Tunnplåt 12 18 32 Övrigt 16 16 16 Pressgjutna detaljer 5 5 7 Mässing 22 22 22 Färger m. m. 4 5 5 Summa nettoförbrukning 59 66 82

___—___..__—_—_———

Källa: Se bilaga 21.

pressgjuten zink i större utsträckning än tidigare kommer att möta konkur- rens från andra material. De brytvärda tillgångarna bedöms räcka även vid en snabb ökning av förbrukningen. Under de senaste åren har priset på zink varit lågt beroende på en svag efterfrågeutveckling och en betydande överkapacitet i gruvor och smältverk. Marknaden håller dock på att återvinna balansen och priset väntas därför stiga fram till år 1985.

1 Sverige väntas gruvproduktionen av zink öka till år 1985, bl. a. som en följd av successivt ökad zinksligproduktion i Laisvall, där man nu huvudsak- ligen producerar blyslig. Därefter skulle produktionen i stort sett förbli konstant, om inga nya större fyndigheter upptäcks. Eventuella produktions- ökningar i någon eller några av de befintliga gruvorna skulle i stort sett uppvägas av minskningar på andra håll. Det är knappast realistiskt att räkna med att man i Sverige inom överskådlig tid skulle bygga upp kapacitet för framställning av zinkmetall ur slig. Det finns i dag en betydande överkapacitet för zinkframställning. I Finland kan man sålunda f. n. inte utnyttja hela kapaciteten i Outokumpus tämligen nybyggda zinkverk. Det finns anledning att anta att utrymmet för nyetable- ringar under lång tid framåt kommer att vara begränsat eftersom man i flera av de andra länder som nu exporterar zinkslig planerar att öka vidareföräd- lingen. En viss ökad vidareförädling kan komma till stånd i halvfabrikatsledet. Sålunda har vi förutsatt en ökning av produktionskapaciteten för förzinkad plåt. På lång sikt bör man inte helt utesluta ökningar utöver vad vi förutsatt i prognosen. Överkapaciteten på smältverkssidan globalt sett medför dock att man inte bör behöva räkna med några försörjningssvårigheter vad gäller zinkmetall under de närmaste åren (med undantag för eventuella tillfälliga avbrott på grund av arbetskonflikter eller liknande). Boliden AB:s delägarskap i ett norskt zinksmältverk bör också innebära en viss försörjningsgaranti.

[ Bilaga 13 Bly

13.1. Egenskaper och förekomstsätt

Bly (kemisk beteckning Pb) är en tung, mjuk och lättbearbetad metall med låg mekanisk hållfasthet. Smältpunkten är 327” C och tätheten 11,3 kg/dm3. Ledningsförmågan för värme respektive elektricitet är endast ca 10 % av den hos koppar. Kombinationen hög täthet och låg elasticitet gör bly till ett av de bästa ljudisolerande materialen. Den höga tätheten medför också att absorptionsförmågan för olika former av strålning, t ex radioaktiv, är mycket hög.

En färsk snittyta av bly är glänsande blåvit men överdras snart i luften av en oxidhinna med matt blågrå färg. Denna oxidhinna skyddar metallen väl från fortsatt angrepp. Blyets förmåga "att bilda svårlösliga täta ytfilmer ger för övrigt-metallen mycket god beständighet mot atmosfär och många kemika- lier.

Det enda primära mineralet av betydelse för blyframställning är blyglans, PbS. Detta mineral förekommer ofta tillsammans med silver.

Blyglans uppträder i ett flertal olika malmtyper. Tidigare har gångformiga förekomster haft stor betydelse men numera är impregnations- eller förträng- ningsmalmer långt viktigare. De största av dessa förekomster uppträder oftast i sedimentära bergartsserier. Bly förekommer dessutom ofta i komplex- malmer tillsammans med sulfider av zink och koppar.

Drygt 60 % av all blymalm bryts i gruvor där bly förekommer tillsammans med zink. 30 % härstammar från ”rena” blymalmer och återstående 10 % utvinns som biprodukt vid brytning av malmer innehållande koppar-zink eller andra metaller. Tendensen att bryta ”rena” blymalmer viker i förhål- lande till de båda andra typerna.

13.2. Råvarutillgångar

13.2.1. Totala brytvärda til/gängar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 122 milj ton bly. I tabell 13.1 sammanfattas vissa uppskattningar av de brytvärda tillgång- arna.

SOU 1979:40 Tabell 13.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av bly 1950 1973 1977

Upptäckta brytvärda till-

gångar, milj ton bly 30 149 122 Gruvproduktion, milj ton bly/år 1,5 3,5 3,9 Antal årsproduktioner vid

resp produktionsnivå 20 43 32

Källor: 1950 Resources for freedom, "Paley-rapporten" (endast västvärlden). 1973 och 1977 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975, samt Mineral Commodity Summaries, 1978.

Tabellen visar att de upptäckta brytvärda tillgångarna ökat kraftigt sedan början av 1950-talet. Denna utveckling beror på stora nyfynd i USA, Australien och Canada. Även i planekonomierna har de brytvärda tillgång- arna ökat i liknande grad.

13.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

I tabell 13.2 visas vilka länder som har de största brytvärda tillgångarna. USA och Sovjetunionen (inkl övriga planekonomier) har således drygt 40 % av de upptäckta brytvärda tillgångarna.

13.2.3. De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

Eftersom en stor del av världsproduktionen av bly (70 %) kommer från gruvor där även andra malmer bryts, är det mycket svårt att uppskatta blytillgångarnas priskänslighet. Förmodligen finns det stora ännu ej upptäckta brytvärda tillgångar i främst u-ländema. Dessutom kan man vänta sig en ökad återanvändning av bly i framtiden.

Tabell 13.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta brytvärda Gruvproduktion Antal årspro- tillgångar duktioner _— _ vid 1977 Milj ton Andel Tusen ton Andel års produk- blyinnehåll % blyinnehåll % tionsnivå USA 25.6 21 530 14 48 Australien 16,9 14 396 10 43 Canada 1 1,6 10 333 9 35 Mexico . 4,1 3 189 5 22 Peru 3,2 3 180 5 18 Övriga Latinamerika 4,1 3 90 2 46 Jugoslavien 2,7 2 135 3 20 Planekonomierna 27,0 22 1 080 28 25 Övriga 27,4 22 918 24 30 Totalt 122,0 100 3 851 100 32

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

13.2.4. Sveriges tillgångar

Längs fjällkedjans östra rand är ett hundratal olika blymineraliseringar kända. Den mest betydelsefulla är Laisvall, som är en av Europas största blygruvor och håller ca 4 % bly. Nuvarande malmmängd beräknas vara ca 40 milj ton.

Genom en enkät till. de producerande gruvföretagen (se kap 5) har vi försökt fastställa omfattningen av de brytvärda tillgångarna. Resultatet samman- fattas i tabell 13.3.

De brytvärda tillgångarna påverkas tydligen ganska lite av pris- och kostnadsförändringar. Vid besvarandet av enkäten utgick gruvföretagen från priset per ton bly i slig. Det pris per ton metall som också angavs var ca 500 kr/ ton metall lägre än vad som anges i tabellen, beroende på ett beräkningsfel vid utformningen av enkäten.

13.3. Produktion

13.3.1. Produktionsteknik

Större delen av blymalmen bryts i underjordsgruvor.

Huvuddragen iden vanligaste blyframställningsmetoden framgår av figur 13.1. Blysligen rostas på ett sinterband där svavlet avrostas som svaveldioxid (802). Sintern smälts i en schaktugn med koks. Råblyet raffineras sedan i ett flertal steg varvid föroreningar, såsom koppar, arsenik, silver och vismut frånskiljs.

I Sverige sker blyframställningen med en annan metod som Boliden utvecklat och har i drift vid smältverket i Rönnskär. Där sker ingen sintring utan blysligen flamsmälts direkt i en elektrisk ugn. Råblyet från ugnen blir emellertid då svavelhaltigt, varför det först behandlas i en konverter innan det sedan raffineras. 1 konvertern avsvavlas råblyet genom blåsning med luft. Genom raffinering av råblyet i flera steg kan man avlägsna och tillvarata en rad andra metaller, t ex silver, antimon och vismut. Efter raffineringen gjuts blyet till tackor.

En mindre del av det färdiga blyet används för blyoxidtillverkning. Man oxiderar därvid smält bly till oxid, blyglete, och rostar gleten satsvis i en ugn. Genom att variera rostningstiden och efterbehandlingen kan man framställa blymönja.

Tabell 13.3 Sveriges brytvärda blytillgångar vid olika prisantaganden. Avser 1975 års penningvärde

___—___————_———

Pris per ton Pris per ton Brytvärda till- Antal årsproduktioner vid bly i metall, kr bly i slig, kr gångar, milj ton 1974 års produktionsnivå blyinnehåll

2 200 1 240 2,0 27 2 500 1 550 2,4 32 2 900 1 940 2,5 33 3 300 2 325 3,0 40

___—_______———-—

Källa: MPU:s tillgångsenkät (se kapitel 5).

Figur 13.] Flytschema för blyframställning enligt rostreduktionsmetoden.

Källa: K. Tekniska Hög- skolan. Process- metallurgi.

å/xsl/g Apparatur

Sin ter

LL” %ggbildare __

22:95 Sintermaskin

X,

till H2 804—fabrik

Fin sinter

i retur [(O/(Ä 51992 (ev._ Schaktugn

ur flygstoft) %%

(man X

till Zn—utvinning Raffinering

(Borttagande av koppar med svavel & av antimon rn. m. genom oxidation

Raffinerings— gryta

av silver med zink av zink genom vakuumbehandling

. av vismut med kalcium—magnesium) Raffmadb/Z

Uppgjutning i tackor

1 3.3.2 Produktionsutveckling

Gjutmaskin

Världens totala produktion av bly i malm och koncentrat uppgick år 1976 till 3,52 miljoner ton.

Gruvproduktionen av bly har under efterkrigstiden fram till 1970-talet ökat med i genomsnitt 4,2 procent per år. Den första tioårsperioden efter kriget kännetecknades emellertid av en avsevärt snabbare expansionstakt (ca 7 % 1946—56), medan ökningstakten efter år 1956 varit förhållandevis blygsam (ca 2,7 % per år). Under 1970-talet har brytningen stagnerat.

Produktionen av raffinerat bly, som uppgick till 4,11 milj ton år 1976, har under efterkrigstiden ökat i något snabbare takt. än gruvproduktionen (i genomsnitt ca 4,8 % per år 1946—75), vilket sammanhänger med ökad återanvändning. I likhet med gruvproduktionsutvecklingen ökade också raffinadblyproduktionen starkt under den första tioårsperioden efter kriget (drygt 8 % per år 1946—56). Efter år 1956 har däremot ökningstakten varit betydligt långsammare (ca 2,9 % per år).

13 . 3 . 3 Produktion ens länderfördelning

l—ländernas andel av den totala världsproduktionen minskade under 1950— talet, medan planekonomiernas relativa andel fördubblades. Under sextio- talet och in på sjuttiotalet ökade åter i-ländernas andel men planekonomi- ernas ökning fortsatte om än i lägre takt. U-ländernas andel minskade

däremot förhållandevis kraftigt. Under 1970-talet har i-länderna svarat för nästan hälften av den totala världsproduktionen, planekonomierna för omkring en tredjedel och u-länderna för återstoden, ungefär en femtedel. Tabell 13.4 visar de viktigaste gruvproducerande länderna.

EG-länderna producerar mindre än en femtedel av den malm de behöver för sin metallproduktion och Japan ungefär en tredjedel. Såväl Canada som Australien svarar däremot för en dubbelt så stor andel av världens totala gruvproduktion av bly som av den totala raffinadblyproduktionen. Näst efter Jugoslavien är Sverige det största blymalmproducerande landet i' Europa, med en nuvarande produktion av ca 80 000 ton per år, vilket motsvarar ca 6 % av Europas behov.

Världens sammanlagda produktion av raffinerat bly uppgick 1976 till omkring 4,1 miljoner ton. De största producentländerna var USA och Sovjetunionen (se tabell 13.5).

Tabell 13.4 Världens gruvproduktion av bly. Tusen ton blyinnehåll

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % _____________________——— Sovjetunionen 210 10 400 15 600 17 USA 307 14 273 10 563 16 Australien 301 14 368 13 407 11 Canada 184 8 265 10 336 9 Mexico 211 10 170 6 179 5 Peru 119 5 154 6 167 5 Kina 17 1 100 4 140 4 Sverige 32 2 69 3 69 2 Övriga 798 36 942 33 1 096 31

Totalt 2 178 100 2 741 100 3 556 100

___—___f— Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a. M. Tabell 13.5 Världens produktion av raffinerat bly ”___—___—

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % USA 596 25 533 17 752 18 Sovjetunionen 255 11 440 14 660 16 Västtyskland 147 6 227 7 260 7 Storbritannien 122 5 172 5 229 6 Japan 37 1 109 3 194 5 Australien 199 8 . 224 7 190 5 Sverige 31 1 55 2 37 1 Övriga 1 024 43 1 448 45 1 683 42

Totalt 2 411 100 3 208 100 4 005 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a. M.

13.3.4. F öl'etagsstruktur

Företagsstrukturen i blyframställningen är mycket differentierad. Det finns således företag som endast sysslar med gruvbrytning samt sådana som förutom gruvbrytning också driver hyttor och ibland även raffinaderier. Utöver detta finns en del industri som får sin blyförsörjning genom omsmältning av skrot. Enbart i USA finns över 1 000 företag som sysslar med blybearbetning i någon form.

Jämsides med de stora företag som kontrollerar huvuddelen av produk- tionen finns en del självständiga mindre gruvproducenter. Smältkapaciteten kontrolleras huvudsakligen av de stora företagen. Dessa, som oftast är starkt vertikalt integrerade, har också stora utlandsintressen, vilket innebär att en viss företagskoncentration gör sig märkbar även internationellt.

Tabell 13.6 visar de tio största företagen som tillsammans har ca 50 % av västvärldens raffineringskapacitet.

13 . 3 . 5 K ostnadsslruktur

I litteraturen förekommer få uppgifter om kostnadsstrukturen vid blyfram- ställning. Som nämnts tidigare kommer en stor delav världens blyproduktion från malmer som också innehåller zink. Detta gör det ännu svårare att ge en representativ bild av kostnadsstrukturen i blyproduktionen, eftersom zink i dessa gruvor bär en del av de gemensamma kostnaderna.

I tabell 13.7 återges ett beräkningsexempel, som visar kostnadsstrukturen i en hypotetisk blygruva. Beräkningen avser en underjordsgruva, där man bryter två milj ton blymalm per år med en blyhalt på 4 %. Efter anrikning erhålls 101 300 ton blykoncentrat med 75 % bly per år. Vi har förutsatt att man inte tar ut några biprodukter i form av zink m. m. Gruvan antas vara

Tabell 13.6 Västvärldens största blymetallproducerande företag är 1972

Företag Kapacitet, Andel tusen ton % raffinerat blya

Asarco (American Smelting and Refining), USA 250 7,1 Broken Hill, Australien 235 6,6 Pennarroya, Frankrike 215 6,1 St Joe Minerals Corporation, USA 200 5,6 Cominco, Canada 190 5,3 Preussag, Västtysklandb 170 4,8 Asarco Mexicana, Mexicof 150 4,2 Brittania Lead, Co, Storbritannien 140 3,9 Industrias Penoles, Mexico 130 3,7 Associated Lead Manufacturers, Storbritannien 125 3,5

Summa 1 805 50,8

” Beräknad kapacitet totalt i västvärlden 1972: 3,5 milj ton raffinerat bly. 17 Sedan år 1973 har produktionen övertagits av Preussag-Boliden-Blei, som ägs till lika delar av Boliden och Preussag. [ Asarco Mexicana ägs delvis av Asarco. Källa: Handbuch der Metallmärkte, Berlin 1974.

Tabell 13.7 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av bly från underjordsbrytning, kr/ton bly. 1976 års kostnadsläge

Gruvbryt- Anrik- Transport Smältning Raffi- Summa ning ning nering Investering 3 472 1 284 19 3 281 951 9 007 Kapitalkostnadera 457 171 5 428 .124 1 185 Driftskostnader Energi 59 51 7 66 10 193 Arbete 332 177 35 71 33 648 Övrigt 273 126 27 220 114 760 Summa driftskostnader 664 354 69 357 157 1 601 Summa kapital- och driftskostnader 1 121 525 74 785 281 2 786

" Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13. Källa: Boliden Metall AB.

belägen 250 km från ett smältverk, där raffineringen sker. Transporten från gruvan till smältverket antas ske med tåg. Efter raffinering erhålls 73 600 ton bly i form av blytackor.

Av kostnaderna svarar gruvbrytningen för ca 40 % och anrikningen för 19 %. Transportkostnaderna motsvarar i detta exempel 3 % av totalkost- naden och de två sista leden, smältning och raffinering, för tillsammans 38 %. Kapitalkostnaderna uppgår till 43 % av totalkostnaden, och kostnaderna för energi till 7 %.

För att illustrera effekterna av samtidig bly- och zinkmalmsbrytning redovisar vi i tabell 13.8 hur stora nettokostnaderna för blyframställningen

Tabell 13.8 Nettokostnader för blyframställning ur komplexmalm (nettokostnad = lägsta nödvändiga pris för kostnadstäckning), kr/ton bly. 1976 års kostnadsläge

Komplexmalm med Komplexmalm som är 4 % zink som inte brytvärd enbart är brytvärd enbart med avseende på med avseende på sitt zinkinnehåll sitt zinkinnehåll

Kostnader för

blyframställning 2 786 1 2531' Kostnader för

zinkframställninga 180 intäkter från

zinkframställning — 1 247

Nettokostnader för blyframställning 1 719 1 253

" Endast särkostnader. Källa: Egna beräkningar på basis av uppgifter från Boliden Metall AB.

blir vid olika antaganden om samtidig zinkproduktion. Zinkpriset antas vara 3 000 kr per ton. Tabellen bygger i övrigt på samma förutsättningar som tabell 13.7.

13.3.6. Internationellt samarbete

Sedan slutet av 1950-talet finns det en internationell studiegrupp för bly och zink. I denna är såväl producent- som konsumentländer representerade genom sina regeringar. Arbetet är främst inriktat på statistikfrågor. Man har uppnått en betydande förbättring av det statistiska materialet över produk- tion, konsumtion och handel samt utvecklat ett effektivt internationellt redovisningssystem. Gruppen gör upp produktions- och konsumtionsprog- noser för löpande och närmast följande år och upprättar på basis härav världsbalanser. Detta arbete har stor betydelse för enskilda länders och företags produktions- och försörjningsplanering. Någon internationell produktionssamordning är svår att uppnå eftersom övervägande delen av västvärldens produktion är privatägd. Den stora andelen fallande skrot, ca en tredjedel av produktionen, försvårar också en sådan samordning.

Det internationella samarbetet för forskning och utveckling av nya användningar av bly är väl utbyggt. Västvärldens bly- och zinkproducerande företag har sålunda sedan slutet av 50-talet en gemensam organisation, International Lead and Zinc'Research Organization (ILZRO), för finansiering och administration av sådant arbete.

Förutsättningarna för organiserat samarbete mellan blyproducerande länder i syfte att åstadkomma prishöjningar måste" bedömas som små. Visserligen är marknadsbilden inte helt ogynnsam för uppkomsten av en producentorganisation; bly saknar tex goda substitut inom de viktigaste användningsområdena och är en råvara med små kvalitetsvariationer. Efterfrågetillväxten kommer emellertid att hämmas av en nedgång i användningen av bly inom flera viktiga områden, bl a som tillsatsi bensin och för kabel. Vidare skulle en producentorganisation få en mycket heterogen sammansättning och domineras av industriländer — utvecklingsländerna svarar för endast en fjärdedel av världsexporten av bly. Bly utvinns oftast tillsammans med zink, vilket försvårar utbudsbegränsande åtgärder. Mark- naden domineras av ett mindre antal privata företag, varför samarbete på företagssidan även i framtiden måste betraktas som betydligt mer sannolikt än samarbete mellan producentländer.

13.3.7. Sveriges produktion

Brytning av blymalm sker i Sverige i ett litet antal gruvor. Laisvall är den största med en årlig kapacitet på ca 1,5 milj ton blymalm med ca 4 % bly. Vassbogruvan har en praktiskt taget "ren” blymalm. Även Laisvallmalmen har tidigare betraktats som ”ren” men under senare år har zinkhalten i den brutna malmen successivt ökat och ger numera malmen ett värdetillskott. Även i andra gruvor, tex i Åmmeberg, utvinns blyslig tillsammans med zinkslig.

Under efterkrigstiden har den svenska gruvproduktionen av bly ökat med 7 % per år och uppgick år 1976 till 79 500 ton. Av denna kvantitet smälts ca

50 000 ton inom landet, medan resten exporteras, det mesta till Västtyskland. En ökning av smältverkskapaciteten vid Rönnskärsverken utanför Skellefteå till 70000 ton är under utredning. Ur blyskrot, i huvudsak från batterier, framställs årligen 15 000 ton blymetall vid Paul Bergsöe och Sons smältverk i Landskrona.

13.4. Handel

13.4.1. Internationell handel

Den internationella handeln med bly sker huvudsakligen med blykoncentrat (50—75 % bly) och blymetall (se tabellerna 13.9 och 13.10). Handeln med halvfabrikat är obetydlig.

Då större delen av metallutvinningen äger rum ide länder där gruvblyet tas fram överväger handeln med metall. Ca 60 % av de internationella transpor- terna avser metall och ca 40 % koncentrat.

De ledande exportländerna för blykoncentrat är Canada och Peru med Japan, Västtyskland och USA som större mottagare (se figur 13.2).

Export av blymetall sker i huvudsak från Australien, Canada och Mexico och går mest till Västeuropa och USA. Metallen levereras i regel i raffinerad form. Undantag är bl a den stora exporten från Australien av råbly. Detta är ett silverhaltigt bly som raffineras och legeras i huvudsak i Storbritannien. Även större delen av den svenska exporten av blymetall sker iform av råbly som går till Västtyskland.

Figurerna 13.3 och 13.4 visar de internationella handelsströmmarna för blykoncentrat resp. obearbetad blymetall.

Tabell 13.9 Internationell handel med blymalm och blykoncentrat. Tusen ton blyin- nehåll

År Gruvproduktion Internationell Handel i % av av bly handel produktionen

1967 2 955 510 17 1971 3 455 580 17 1975 3 595 690 19

Källa: World Bureau of Metal Statistics.

Tabell 13.10 Internationell handel med blymetall. Tusen ton blymetall

År Metallproduktion Internationell Handel i % av av bly handel produktionen i . 1967 3 340 990 30 1971 3 850 1 055 27 1975 4 250 1 015 24

Källa: World Bureau of Metal Statistics.

Blykoncentrat Totalt 646 000 ton blyinnehåll Export 15 %

27%

4 % Blymetall

lmport Totalt 823 000 ton raffinerat bly Export 15 %

16%

Figur 13.2 Internationell handel med bly är 1976, [ände/fördelad. '.

Källa: World Bureau of Metal Statistics, 1977. l

Figur 13.3 Internationella handelsströmmar med blykoncentrat är 1974.

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1974.

Figur 13.4 Internationella handelsströmmar med obearbetad blymetall (legerad + % olegerad) är I 975 .

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1975.

...—__...___ . _. __

Tabell 13.11 visar handelsströmmarna för det gruvbaserade blyet, dvs export av malm, koncentrat och raffinadbly från länder med egen gruvproduktion av bly. Redovisat på detta sätt framgår Australiens och Canadas dominans på exportsidan ännu tydligare.

13.4.2. Prissättning och prisutveckling

Blynoteringarna på metallbörsen i London (LME) ligger till grund för övervägande delen av prisuppgörelserna inom västvärldens råvaru- och metallhandel liksom även för öst-västhandeln. Avsluten sker mestadels direkt mellan producenter och konsumenter och i regel på basis av månadsgenomsnitten for de dagliga LME-noteringarna. Endast en obetydlig del av handeln med fysisk metall går över Londonbörsen.

I USA tillämpas ett producentpris som ändras allt eftersom större ändringar inträffari marknadssituationen. Initiativ till ändring tas i regel av någon av de ledande producenterna varpå de andra följer efter. Producentpriset har oftast legat över LME-priset, vilket beror på USA:s importtull samt på fraktkost- naden mellan USA och Europa.

13.4.3. Sveriges export och import

Den svenska produktionen av raffinadbly kunde före år 1957 inte alltid tillgodose den inhemska efterfrågan. Från och med år 1958 har Sverige dock varit nettoexportör av raffinadbly (se tabell 13.12).

Exporten av såväl blykoncentrat som obearbetat olegerat bly går huvud- sakligen till Västtyskland, det förra mestadels till det av Boliden och Preussag gemensamt ägda smältverket i Nordenham vid Wesermynningen (se figur 13.5).

Tabell 13.11 Handelsströmmar för gruvbaserat bly (malm och koncentrat samt raffinadbly) år 1973. Tusen ton blyinnehåll ___—___________ Importörer EG Japan USA Plan- U- Övriga Ej Totalt Andelar ekono- länder för- % Exportörer mier delat

___—___—

Australien 183 34 45 3 42 31 338 33 Canada 98 124 69 — 15 1 307 30 Peru 26 43 56 5 6 2 29 167 16 Mexico 36 — 15 — 12 4 67 6 Sovjetunionen (87) ( 9) 96 9 Sverige 54 — -— — l 4 59 6 Totalt 397 201 185 95 76 42 38 1 034 Andelar % 38 19 18 9 7 4 4

Anm: Den sammanlagda världsexporten av gruvbaserat bly kan uppgå till ca 1,1 milj ton år 1973. (Uppgiften torde ändå "vara för låg. Många u-länders produktion, konsumtion och handel är endast ofullständigt belagd i statistiken.) I tabellen redovisas således ca 90 procent av den totala världshandeln med gruvbaserat bly. De exportländer som ej återfinns i tabellen är Grekland, Irland och Sydafrika. Källa: Bearbetning av Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a. M., 1963—1973.

Blykoncentrat Obearbetad olegerad blymetall Totalt 49 500 ton Totalt 26600 ton

S%

% Finland

[::] Norge |:] Övriga

' '. "Danmark 13.5 Konsumtion Figur 13.5 Sveriges export av bly år 1975, länderför- delad.

13.5. 1 K onsumtionsutveckling _ _ . . . Källa: SOS utrikeshan- Konsumtionen av raffinadbly var år 1976 ca 4,1 milj ton. LångSIktigt (sedan del. mitten av 1930-talet) har den globala förbrukningen av raffinadbly ökat med ca 3 % per år. Under efterkrigstiden har dock ökningen varit något snabbare eller ca 4,5 % per år, efter år 1956 ca 3,5 %. I den angivna mängden raffinadbly ingår ca 600000 ton som återvinns ur externt skrot. Förutom denna återanvändning kan en något större mängd bly återanvändas direkt utan raffinering. Tabell 13.13 illustrerar återanvändningen.

l Tabell 13.12 Sveriges import och export av blyhaltiga varor åren 1965 och 1975. Tusen ton vara

. 1965 1975

lmpon Export lmport Export

Malm och slig — 41,5 — 49,5 Olegerat obearbetat bly 6,8 8,2 3,1 26,6 Legerat obearbetat bly 0,8 0,9 1,5 1,5 . Avfall och skrot 0,7 0,2 1,5 — * Oxid och mönja 2,2 1,6 2,9 0,3 Halvfabrikat av bly 2,0 0,1 0,3 0,2

Källa: SOS Utrikeshandel.

Tabell 13.13 Blykonsumtion i västvärlden. Milj ton blyinnehåll ___—___

1955 1965 1975 Milj % Milj % Milj % ton ton ton Bly från gruvor 1,6 62 ' 2,0 62 2,2 63 Raffinerat skrot 0,4 15 0,4 13 0,5 14 Summa raffinerat 2,0 77 2,4 75 2,7 77 Omsmält eller direktanvänt skrot 0,6 23 0,7 25 0,8 23 Totalt 2,6 100 3,2 100 3,5 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Med dagens teknik kan ca 95 % av blyet i batterier återvinnas, närmare 100 % av blyet i plåt, rör och kabel medan det bly som används i bensin, ca 12 % av världskonsumtionen, försvinner helt. Till följd av att uppsamlingen och tillvaratagandet av blyskrot i många länder är outbyggda blir återvin- ningen inom olika användningsområden i praktiken lägre. Totalt sett räknar man med att återvinningen ur skrot svarar för 35—40 % av den totala förbrukningen i västvärlden.

13.5.2. Konsumtionens länderfördelning

Konsumtionens länderfördelning perioden 1955—1975 framgår av tabell 13.14. Ökningstakten i Västeuropa och USA var avsevärt lägre än världs- genomsnittet. I Japan, planekonomierna och u-ländema var däremot ökningstakten markerat högre.

Till detta kommer det skrot som återanvänds utan att behöva raffineras, i västvärlden närmare 1 milj ton per år, i hela världen uppskattningsvis 1,2—1,3 milj ton/år. Denna mängd är dåligt belagd i statistiken.

13.5 .3 A nva'ndningsområden

Det viktigaste användningsområdet för bly är ackumulatorer. Tabell 13.15 illustrerar användningsmönstret åren 1965 och 1975 i västvärldens industri- länder. _

Den kraftiga ökningen i användningen av bly i ackumulatorer och i tetraetyl beror huvudsakligen på motorfordonstrafikens expansion. I kabel- industrinanvänds bly till mantlar för starkströms- och telekabel; denna användning har emellertid minskat kraftigt på grund av substitution med plast och aluminium och är ännu vikande. Även blyförbrukningen i halvfabrikat och gjutgods har minskat. Halvfabrikat, som tex rör, plåt och band, används framför allt inom byggnadsindustrin. Tråd används främst för tillverkning av ammunition. Användningen av bly i förpackningsindustrin torde vara på tillbakagång. Förbrukningen av bly i legeringar har i det närmaste stagnerat. De viktigaste legeringsmetallerna är antimon och tenn.

Tabell 13.14 Världens blykonsumtion, Iänderfördelad

1955 Tusen ton USA 774 Storbritannien 286 Västtyskland 194 Japan 44 Sverige 41 Övriga västländer 627 Totalt västvärlden 1 965 Sovjetunionen 246 Ovriga planekonomier 145 Totalt planekonomierna 391 Totalt hela världen 2 356

Anm: Avser raffinerat bly. Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Andel %

33 12 8 2 2 27

84

11 5

16

100

1965

Tusen

1011

754 312 273 147

53 903

2 442

385 355

740

3182

%

24 10

28 77

12 11

23

100 Andel

1975

Tusen ton

812 238 225 189 30 1 178

2 672

592 1 232

3904

A ndel %

69

16 15

31

100

Tabell 13.15 Blyförbrukningen i västvärlden fördelad på viktiga användningsområ- den. Tusen ton blyinnehåll

1965 Tusen ton Ackumulatorer 825 Kabel 430 Halvfabrikat och gjutgods 300 Legeringar 325 Tetraetyl (bensintillsats) 260 Kemi/ färger 260 Ovrigt 210 Summa 2 610

Källa: lnternational Lead and Zinc Study Group. Lead and Zinc Statistics.

Andel %

32 17 11 12 10 10

8

100

1975

Tusen

ton

1 160 240 21 5 260 380 320 190

2 665

Andel

(1 )

10 14 12

100

Antimonhaltiga legeringar används främst i batterier och vid framställning av plåt. Tennhaltiga legeringar används huvudsakligen» till lödtenn och som typmetall i den grafiska industrin (ca 50 resp 30 %). De viktigaste oorganiska blykemikalierna är blyoxid och mönja. De används i glasindustrin och som råvara för framställning av andra blykemikalier. Mönjan används dessutom i rostskyddsfarg för järn och stål.

USBM har studerat den slutliga användningen inom USA (se tabell 13.16). Tabellen visar att transportsektorn svarar för den överlägset största delen av konsumtionen.

Tabell 13.16 Blyförbrukningen i USA fördelad på industrisektorer ___—___—

1964 1969 1974

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % ___—%% Transportindustri 337 34 443 35 707 51 Bensintillsats 200 20 244 19 225 16 Elektroindustri 79 8 86 7 120 9 Färger 94 9 90 7 104 8 Ammunition 50 5 71 5 78 6 Byggnadsindustri 132 13 107 8 70 5 Ovrigt 116 11 224 18 75 5

Summa 1010 100 1265 100 1 380 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

13.5 .4 Substitutions/örhd/Ianden

Bly är föremål för betydande substitution inom flera av sina användnings— områden.

Inom kabelindustrin sker fortlöpande en övergång till lättare mantlings- material. Mest betydande av substituten är plaster, som tex polyeten och PVC, men även aluminium har kommit till ökad användning. Blyet hävdar sig fortfarande väl för vissa krävande applikationer, som t ex för mantling av undervattenskabel.

Halvfabrikat av bly samt plåt och rör är också utsatta för vittgående substitution med andra material. Sålunda har t ex inom byggnadsindustrin plast och koppar nästan helt tagit över medan det inom den kemiska industrin blivit allt vanligare att i stället för bly använda korrosionshärdiga, höglegerade stål. Bly för emballage i form av tex tuber, kapslar och folier har i stor utsträckning ersatts med plast, gummi och aluminium.

Övergång till helt nya metoder inom tryckeritekniken som offset och bläckstråleskrivare minskar kraftigt användningen av bly som tryckerime- tall.

Användningen av bly som lagermetall påverkas starkt av konkurrensen från såväl helt nya legeringstyper som nya typer .av lager.

Kemikalier på blybas är utsatta för starkt substitutionstryck på grund av sin allmänna giftighet men även på grund av att likvärdiga eller bättre tekniska lösningar kan uppnås med andra kemikalier. Inom färgindustrin ersätts mönja i allt större utsträckning av metalliskt zinkpulver eller zinkkromat. Vita eller kulörta pigment som tex blyvitt och blykromat har nästan helt ersatts med giftfria pigment. Ett viktigt användningsområde för oorganiska blykemikalier är som UV-stabilisatorer i plast men även på-detta område har mindre giftiga ämnen börjat tränga undan blyet.

De tonnagemässigt största blykemikalierna — tetrametylbly och tetra- etylbly — är såväl tekniskt som ekonomiskt svåra att ersätta. Ändrad raffineringsteknik vid bensinframställning — påskyndad av miljöpolitiska beslut — kommer dock liksom en eventuell övergång till modifierade motorbränslen med hög halt av alkoholer att kraftigt minska användningen

av organiska blykemikalier inom de närmaste åren.

Det i dag största användningsområdet för bly —.batterier — som svarar för nära hälften av världens totala blyförbrukning hotas ännu inte av någon mer omfattande substitution. Den största delanvändningen är det traditionella bilbatteriet. Inom detta användningsområde finns i dag ingen alternativ energikälla eller teknik som kan väntas påverka blymarknaden inom 10—15 år. Även inom andra användningssektorer för batterier tex eltruckar och nödströmsanläggningar, försvarar blyackumulatorn väl sin marknadsandel. Möjliga substitut är antingen för dyra eller tekniskt alltför komplicerade och obeprövade för att väsentligt inverka på marknaden under de närmaste 10—1 5 aren.

13.5.5. Sveriges förbrukning

Blyförbrukningen (såväl primärkonsumtionen som den totala b1ykonsumtio— nen) i Sverige förefaller ha nått en högsta nivå under åren 1963—1966. Den totala b1ykonsumtionen ökade trendmässigt med ca 3,7 % per år 1960—1965 för att därefter sjunka med ca 3,4 procent per år. Takten i den årliga konsumtionsminskningen efter år 1965 var större i primärkonsumtionen (trendmässigt ca 7,5 procent per år), vilket kompenserades av en stigande andel skrot i den totala b1ykonsumtionen. Tabell 13.17 visar den svenska brutto- och nettoförbrukningen av bly under åren 1960—74.

Den svenska årskonsumtionen av raffinadbly per capita låg tidigare på en jämförelsevis hög nivå (4,1 kg år 1973). Endast USA. Storbritannien, Västtyskland och Frankrike hade större eller lika stor konsumtion per capita.

Strukturförändringen 1 den totala svenska blyförbrukningen (primär- plus sekundärbly) sammanfattas i tabell 13.18. Från att tidigare ha varit helt dominerande har användningen av bly i kabel minskat sedan år 1963

Tabell 13.17 Brutto- och nettoförbrukning av bly i Sverige. Tusen ton blyinnehåll

1960 1965 1970 1974 Bly ur inhemsk malm 44,8 40,3 43,5 45,2 Bly i nettoexport av olegerat och legerat bly —8,6 —2,7 —3 5 -—22,0 Förbrukning från lager 3,5 —1,2 —10, 3 —6,1 Summa primär brutto- förbrukning 39,7 36,4 29,2 17,1 Bly ur svenskt skrot 5,6 15,2 19,0 ca 18,0 Bly ur importskrot 0,2 0,5 0,4 1,8 Summa bruttoförbrukning 45,6 53,3 49,6 36,9 Nettoimport av halvfabrikat och blyföreningar 1,3 2,1 1,8 2,0 Summa nettoförbrukning 46,9 54,2 50,9 38,9

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 13.18 Slutlig förbrukningsstruktur för bly i Sverige. Tusen ton blyinnehåll

1960 1965 1970 1975

Batterier inkl oxider 10,5 14,6 20,9 22,3 Kabel 25,9 27,8 18,5 9,7 Rör och plåt 0,4 0,8 0,5 0,5 Färg och kemikalier 3,7 3,3 3,1 0,0 Blylegeringar 2,4 2,8 2,3 2,0 Diverse 2,7 4,0 4,3 4,5 Summa bruttoförbrukning 45,6 53,3 49,6 39,0

Källa: Boliden Metall AB.

samtidigt som blyanvändningen i ackumulatorer ökat, om än i mindre utsträckning. År 1963 svarade kabelindustrin för drygt 55 procent av den totala svenska blyförbrukningen medan andelen i ackumulatortillverkningen var ca 23,6 procent. År 1975 var förhållandet omvänt: ca 57 % av den totala blyförbrukningen detta år gick till ackumulatorer och 25 % till kabel. Blyförbrukningen i övriga sektorer (rör och plåt, färgämnen och kemikalier, legeringar samt diverse) har varit i det närmaste konstant under hela tioårsperioden (i genomsnitt drygt 20 procent av den totala blyförbrukning- en). År 1975 upphörde tillverkningen av färgämnen och kemikalier i landet.

Orsaken till denna strukturförändring i blyförbrukningen är dels, vad gäller ackumulatorer, den ökade fordonstrafiken och den därmed sammanhäng- ande ökade efterfrågan på bilbatterier, dels, vad gäller kabel, den ökade efterfrågan på plastmantlad kabel som inneburit en kraftig efterfrågeminsk- ning för blymantlad kabel.

13.6. Prognoser

13.6.1. Teknikprognos

Vad gäller utvinningsmetoder kan hydrometallurgiska processer (lakning) komma till användningi framtiden vid blyutvinning ur främst komplexmal— mer.

För smältning av bly har under senare tid en ny metod, som innebär smältning av blyhaltiga råvaror i kaldougn med hjälp av syrgas, utvecklats. Den första anläggningen togs nyligen i bruk vid Rönnskärsverken. För ståltillverkning har kaldoprocessen använts under ett par årtionden men är nu på retur. Metoden har visat sig användbar även för andra icke- järnmetaller, t. ex. koppar och nickel.

. Bakgrunden till att den nya metoden har utvecklats är försäljningssvårig- heter för komplexa men rika biprodukter, som ofta föreligger i form av stoft. Metoden kan också användas för autogen smältning av blyslig. Under tillförsel av syrgas förbränns då svavlet i blysligen och används som bränsle. Per ton bly krävs ca 150 m3 syrgas, vilket motsvarar ca 100 kWh. Då energibehovet per ton bly med hittillsvarande metoder är ca 1 000 kWh, synes

kaldoprocessen ur energisynpunkt vara klart överlägsen den traditionella tekniken. Till detta kommer dessutom energibehov för reduktion och raffinering som i stort sett är oberoende av processval. Det finns också andra autogena smältmetoder som verkar lovande. Dessa metoder är också miljövänliga, ger hög produktivitet, är lätta att anpassa till varierande råvaror samt eliminerar vissa tunga och besvärliga arbetsmoment.

Utvecklingen av elbilar i framtiden kan väntas påverka efterfrågan på bly. De blybatterier som nu finns har nackdelen att de endast kan lagra små mängder energi i förhållande till sin vikt. Användningsområdet för elfordon har därför hittills begränsats till fordon med små krav på aktionsradie.

Förbrukningen av bly i batterier för elfordon väntas på sikt påverkas av att nya typer av batterier håller på att utvecklas. De batterityper som nu ligger närmast praktisk tillämpning är de 5. k. nickel-zink- och nickel-järnbatte- rierna. De ”nya” batterierna väntas dock i första hand komma att användas i industrier och först på lång sikt i bilar.

Ett betydande arbete har de senaste 20 åren lagts ned av bl. a. ILZRO (se avsnitt 13.3.6) i syfte att finna nya användningsområden för bly. Hittills har emellertid inga resultat som påtagligt kan påverka konsumtionen uppnåtts. Bly för ljudisolering har varit föremål för omfattande utvecklingsarbete, men användningen är ännu mycket begränsad. Bly 1 kapslar för långtidsförvaring av utbränt kärnbränsle kan möjligen vara ett potentiellt viktigt användnings- område.

l3.6.2 Globala prognoser

USBMl (se tabell 13.19 och figur 13.6) räknar med en global efterfrågeökning för bly med 2,8 % per år under perioden 1976—1985. Åren 1985—2000 räknar man med att ökningen kommer att vara ungefär densamma, nästan 2,9 % per år. Världskonsumtionen skulle då uppgå till ca 6,3 milj. ton år 1985 och 9,7 milj. ton år 2000,jämfört med 5,0 milj. ton år 1976. I två alternativa prognoser räknar man med en konsumtion av 7,8 resp. 11,7 milj. ton år 2000. Förbrukningen i USA väntas öka med 1,8 % per år fram till år 2000 och med 3,2 % i resten av världen.

Ökningen i USA fram till år 2000 härrör främst från transportsektorn, där blyförbrukningen väntas fördubblas. Ett genomslag för elbilar skulle enligt

Tabell 13.19 Global blyförbrukning åren 1976—2000. Milj. ton bly (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1976)

1976 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 1,4 1.6 (1.8) 1.5 (0,3) 2,1 (1,8) 3,3 (3,8) Resten av världen 3,6 4,7 (3,2) 6,3 (2,4) 7,6 (3.2) 8.3 (3,6)

Hela världen 4,9" 6,3 (2,8) 7,8 (1,9) 9,7 (2,9) 11,7” (3,7)

" Summan stämmer ej på grund av avrundning. Källa: USBM: Mineral Commodity Profiles: Lead, 1977.

1 USBM: Mineral Com- modity Profiles: Lead, 1977.

Milj. ton bly 15 [I 10 , / 9 ' z 8 I I I I / 7 I 'I ' 6 "I" 5 Förbrukning av 4 skrot som inte

raffineras

Figur 13.6 Global blyför- 3 brukning åren 1930—2000. Sent/logaritmisk skala. & Förbrukning av

raffinerat bly Källor: Metal Statistics,

Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. (1930—1975)

USBM: Mineral Commo- dity Profiles: Lead, 1977 (1976—2000).

_:

1935 1945 1955 1965 1975 1985 1995 2000

USBM leda till en tredubbling av blyförbrukningen inom batterisektorn. Användningen av blytillsatser i bensin väntas minska till en tredjedel av nivån år 1976.

Med hänsyn till den betydande osäkerheten vad gäller blyförbrukningen i framtiden finns det anledning att diskutera utvecklingstendenserna något mer ingående. Allmänt kan sägas att blyförbrukningen kommer att minska i de flesta användningar, till största delen beroende på teknologiska framsteg, som ofta innebär att andra material blir ekonomiskt och/eller tekniskt fördelaktigare att använda. Skärpta miljövårdsbestämmelser minskar vidare möjligheterna att använda bly på många områden.

Batteriindustrin svarar för den största delen av den totala blyefterfrågan i världen (ca 45 %). Den framtida blyförbrukningen blir således mycket starkt beroende av utvecklingen inom batteriindustrin, som i sin tur nästan helt är , beroende av utvecklingen av motorfordonstrafiken. Något helt nytt använd- ; ningsområde för bly som skulle konsumera större mängder kan inte urskiljas. ; Blymängden per batteri har under 1970-talet successivt minskat. Den tekniska utvecklingen har vidare möjliggjort en ökning av batteriernas livslängd, en utveckling som väntas fortsätta. Blyets kostnadsandel i den färdiga produkten är drygt 10 %. Detta innebär att även stora prisförändringar på bly knappast påverkar batteriindustrins efterfrågan, som också av tekniska skäl är oelastisk. En ersättning av bly med andra material i startbatterier för bilar förefaller inte heller trolig.

Av väsentlig betydelse för blybehovet är i vilken utsträckning elektriska bilar kommer att slå igenom på marknaden. Denna utveckling är svår att bedöma. Man väntar att serieproduktion av elfordon i större skala kan

komma i gång under senare delen av 1980-talet, främst i USA, Japan och Västtyskland. Antalet eldrivna bilar kan sedan komma att växa snabbt. Trots blybatteriets begränsningar, i första hand det låga energiinnehållet per viktsenhet (energitätheten), räknar man allmänt med att blybatterier skall vara den dominerande strömkällan för elfordon fram till slutet av 1980-talet. Blymängden i batterierna för en medelstor bil kommer att vara 200—400 kg. Livslängden för batterierna kommer, beroende på att de måste laddas om ofta, att bli så kort som ca två år. Under senare delen av 1980-talet kan emellertid andra effektivare batterityper överta blybatteriets roll för elfor- donsdrift. Även om eldrivna fordon endast kommer att utgöra ett par procent av det totala fordonsbeståndet kan den utveckling som nu beskrivits komma att medföra en kraftig ökning av b1ykonsumtionen fram till slutet av 1980- talet och kanske en lika snabbt minskande efterfrågan därefter till följd av introduktionen av andra batterityper.

En annan användning av batterier som kan tänkas öka starkt under 1980- talet är för lagring av överskottsenergi från kraftstationer i avsikt att utjämna dygnsvariationer i elbehovet. Användning av batterier för detta ändamål skulle kräva mycket stora mängder bly.

Kabelindustrin svarar i dag för ca 9 % av blyefterfrågan. Plaster och aluminium har redan ersatt en stor del av blybehovet. Denna utveckling bedöms komma att fortsätta. På sikt kan bly väntas bli använt endast till kablar för undervattensbruk.

Vad gäller halvfabrikat måste man likaledes räkna med en fortsatt tillbakagång för bly. Särskilt i byggnadsindustrin kommer blyrör att helt ersättas av andra material. ! kemisk industri och andra användningar kommer bly även fortsättningsvis att efterfrågas, men detta förändrar inte marknadsbilden.

Ca 10 % av allt bly används som bensintillsats. Denna sektor är den som de senaste årtiondena har expanderat snabbast. I fortsättningen kommer emellertid miljöhänsyn att leda till restriktioner beträffande användningen av blytetraetyl. Detta leder till en stark minskning av blyförbrukningen i denna sektor redan fram till år 1985. Av intresse är att som regel endast primärt bly och således ej bly från skrot kan användas vid framställning av organiska föreningar för bensintillsats.

Blyförbrukningen i kemiska produkter och färger har under den senaste tioårsperioden behållit sin marknadsandel. I framtiden kan en rad substitut väntas komma fram vilka inte minst av miljövårdsskäl kommer att föredras framför blypigmenten. Detta kommer att leda till en stagnerande efterfrå- geutveckling.

Mot bakgrund av vad som nu anförts bör man kunna dra slutsatsen att USBM:s ”mest sannolika” alternativ är en rimlig basprognos. Osäkerheten är uppenbarligen mycket stor, vilket illustreras av spännvidden mellan USBM:s olika alternativ. Enligt vår mening är det sannolikt att USBM:s mittprognos : snarare ligger för högt än för lågt. Orsakerna härtill är främst att USBM räknar

med att alternativa batterikonstruktioner inte skall ta någon nämnvärd del av marknaden från blybatterierna och att man endast förutsätter en mindre skärpning av restriktionerna för blytillsatser i bensin. Den första faktorn får förmodligen betydelse först efter år 1985, medan den senare kommer att påverka förbrukningen redan före detta år. Under alla händelser bör dock den totala blyförbrukningen ligga inom det intervall som USBM angett, eftersom

lCharles River Associa- tes: Price Forecasts to 1985 of Major Minerals and Metals, 1975 (sten- cil).

Figur 13. 7 Blyprisel åren [953—2000. Årsgenomsnitt av noteringar på London Metal Exchange för raff- nerat bly. Kr/ton ! 1976 års penningvärde.

Källor: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. (1953—1976). International Lead and Zinc Study Group: Lead & Zinc Statistics. Juli 1978 (1977). CRA: a.a. (1975-1985).

intervallet begränsas nedåt av en utveckling där elfordon används endast i mycket liten utsträckning. Förbrukningen av bly skulle alltså år 1985 vara mellan sex och sju milj. ton, förmodligen närmare sex än sju, och år 2000 mellan åtta och elva milj. ton.

Några varaktiga globala försörjningsproblem vad gäller bly kommer knappast att uppstå fram till år 2000. Sekundärblyutbudet kommer att öka och därmed att tillgodose en allt större andel av den totala blyefterfrågan. Fram till mitten av 1980-talet kommer den andel av blyet som är bundet i batterier att öka. Denna ökning kommer att leda till allt större mängder skrot som några år därefter kommer att tillföras marknaden. År 1985 kan man räkna med att uppemot 90 % av bly i batterier kommer att återanvändas i form av skrot. Medan i början av 1970-talet ca 35 % av världens konsumtion av bly kom från skrot kan denna andel 1985 väntas vara ca 40 % och år 2000 mer än 50 %. Detta betyder att behovet av gruvbly, som år 1975 var 3,2 milj. ton, kommer att öka endast mycket långsamt i framtiden.

En stor del av gruvblyproduktionen kommer från gruvor med komplex- malmer, där både bly och zink produceras. Eftersom efterfrågan på primär zink väntas växa snabbare än efterfrågan på primärt bly (se bilaga 12), kan de gruvor som bryter enbart blymalm komma att få svårigheter med avsätt- ningen av sin produktion. De rena blygruvornas andel av blyproduktionen kan då väntas minska och om den totala blyefterfrågan i framtiden ligger i nedre kanten av det nyss angivna intervallet kommer de rena blygruvornas produktion att minska också i absoluta tal. F. 11. svarar dessa gruvor för ca 25 % av gruvblyproduktionen (800 000 ton år 1975).

Den utveckling som nu beskrivits kan förmodas få effekter också på blypriset (se figur 13.7). Enligt den studie om metallprisernas framtida utveckling som den amerikanska konsultfirman Charles River Associatesl

Kr/ton 4 000 3 000 oil-s '.'—___ sss ss s---_-_ &_- MPU

2 ooo '" -

1955 1965 1975 1985 1995 2000

(CRA) utfört för vår räkning skulle blypriset realt sett inte förändras under perioden 1975—1985. Mot bakgrund av den väntade ganska svaga efterfrå- geutvecklingen skulle detta kunna verka rimligt. Priset låg år 1975 på en realt sett låg nivå (1 900 kr/ ton i 1976 års penningvärde). Eftersom den långsamma efterfrågetillväxten förutsetts under en lång tid har det emellertid gjorts mycket få nya investeringar i gruvor och smältverk under de senaste åren. Detta har lett till prisstegringar åren 1976—1978. I november 1978 var priset 3 750 kr/ton, vilket motsvarar ungefär 3 250 kr/ ton i 1976 års penningvärde. Även om detta pris, som uppstått som en följd av brist på bly, knappast kan upprätthållas, finns det emellertid anledning att anta att priset under tiden fram till år 1985 inte kommer att återvända till 1975 års nivå. Kostnaderna i de smältverk som används i dag är höga, framför allt beroende på att verken byggdes för ganska lång tid sedan. Reservkapaciteten är också mycket liten. Dessutom har investeringskostnaderna stigit kraftigt. Mot denna bakgrund bedömer vi det som troligt att blypriset fram till år 1985 kommer att vara 2 500—2 800 kr/ ton i 1976 års penningvärde (motsvarar ungefär 2 900—3 200 kr/ton i 1978 års penningvärde). Under perioden kan priset också, liksom år

1978, tillfälligt stiga högre, beroende på tillfälliga utbudsstörningar eller liknande. Under den senare hälften av 1980-talet bör produktionskapaciteten ”hinna

i fatt" efterfrågan, som då också kan väntas öka långsamt. De nya verk som då har byggts kommer att ha högre kapitalkostnader men lägre rörliga kostnader och bör kunna ge ett visst överskott vid lägre priser än de äldre verken. Under perioden 1985—1990 skulle priset på bly därför kunna komma ner till intervallet 2 100—2 300 kr/ton i 1976 års penningvärde (motsvarar ungefär 2 400—2 700 kr/ton i 1978 års penningvärde)".

Efter år 1990 väntas sådana faktorer som nya batterityper, nya drivmedel och helt nya trafiksystem få betydelse. Detta innebär att alla förutsägelser om prisutvecklingen blir ytterst osäkra. Mot bakgrund av vad vi tidigare har anfört beträffande utvecklingen av efterfrågan förefaller det dock troligast att priset åtminstone inte kommer att kunna stiga i någon större grad. Vi har valt att markera osäkerheten genom att vidga prisintervallet år 2000 till 2 OOO—2 400 kr/ton i 1976 års penningvärde (motsvarar ungefär 2 300—2 800 kr/ton i 1978 års penningvärde).

Gränserna för blyprisets utveckling på lång sikt sätts i betydande grad av proportionen mellan återvunnet bly och primärbly samt mellan primärbly från komplexmalmer och rena blymalmer. Som redan nämnts kommer återvinningsgraden att öka i framtiden, vilket leder till avsättningssvårigheter för de gruvor som producerar ren blymalm. I en situation där 90 % av allt bly antingen är sekundärbly eller kommer från komplexmalmer, kommer kostnaderna i rena blygruvor förmodligen inte att kunna påverka priset i någon högre grad, särskilt som de gruvor som har höga kostnader knappast kommer att kunna fortsätta att producera. Många gruvor med komplex- malmer kan däremot fortsätta att producera bly även vid mycket låga priser förutsatt att priserna på övriga produkter, t. ex. zink, ligger någorlunda högt. I framtiden måste alltså jämviktspriset ligga på en nivå där åtminstone några rena blygruvor visar vinst, samtidigt som flera av dessa kan bli utslagna.

Även i framtiden kan man vänta sig stora prisvariationer som kan dölja utvecklingstrenden. Det finns t. o. m. anledning att anta att prisvariationerna

blir större i framtiden, eftersom en större del av utbudet väntas komma från gruvor med komplexmalmer. Denna del av utbudet kommer inte att reagera lika hastigt på förändringar av efterfrågan som den del av utbudet som härstammar från rena blygruvor. Anpassningen till efterfrågeförändringar kommer därför att ske långsammare, vilket resulterar i större prisvariationer. Det är svårare att bedöma effekten av den ökade andelen sekundärblypro- duktion på prisvariationerna, eftersom den kan fungera både stabiliserande och destabiliserande i olika marknadslägen beroende på hur de otaliga producenterna av sekundärt bly bedömer marknadsläget och hur god likviditet de har (god likviditet gör det möjligt för dessa producenter att ägna sig åt stabiliserande spekulation). [ genomsnitt skulle man kunna anta att de olika effekterna tar ut varandra — det finns åtminstone ingen anledning att anta att sekundärblyproducenterna skulle agera mer stabiliserande i fram- tiden än hittills — varför slutsatsen om ökade prisvariationer står kvar. En tendens som skulle kunna leda till minskade prisvariationer bör noteras. De mindre producenterna av sekundärbly har svårt att klara de skärpningar av miljörestriktionerna som införts och håller på att införas i flera länder. Dessutom har de svårigheter med att hålla ett tillräckligt brett sortiment av olika legeringar. Förmodligen kommer därför de betydligt större producen- terna av primärmetall i stor utsträckning att köpa upp sekundärblyproducen- terna (i syfte bl. a. att kunna stabilisera sina egna avsättningsförhållan- den)

13.6.3. Prognoser för Sverige

Sverige har de senaste årtiondena varit en betydande nettoexportör av bly i form av såväl koncentrat som metall. Den svenska produktionen kommer i huvudsak från malmer som i jämförelse med huvuddelen av världsproduk- tionen innehåller betydligt lägre biproduktsvärden i form av andra metaller. Den väntade globala ökningen av uttag av bly ur komplexmalmer under 1980- och 1990-talen kan därför komma att försvåra de svenska blygruvornas konkurrenssituation.

För Laisvall, som svarar för ca 60 % av den svenska produktionen av gruvbly, planeras en utbyggnad av produktionen från 1,5 till 1,7 milj. ton malm per år. Ur Laisvall har tidigare endast tagits ut bly och mindre mängder silver. Sedan år 1972 har även zink tagits ut ur malmen, fr. o. m. år 1978 i form av ren zinkslig. En positiv faktor för Laisvall är att zinkhalten är högre i de nya brytningsområdena. Dessutom undersöker man möjligheterna att ta vara på vissa industrimineral.

Vassbogruvan beräknas vara utbruten inom några år. En förlängning av verksamheten i området med sju till tio år uppnås genom att man år 1979 öppnar fyndigheten Guttusjön i närheten. Guttusjöfyndigheten är en ren blymalm.

Produktionen av bly ur malm i Sverige kommer under dessa förutsätt- ningar att uppgå till 85 000 ton per år i början av 1980-talet. Produktionen förutsätts vara i stort sett oförändrad fram till år 2000. En eventuell minskning genom nedläggning av vissa mindre gruvor, där bly utgör en biprodukt, kan kompenseras genom ökning i de kvarvarande.

Den svenska blymalmsproduktionen hävdar sig väl i en internationell

kostnadsjämförelse genom långt driven rationalisering. För att produktionen skall kunna upprätthållas på lång sikt fordras emellertid, mot bakgrund av den hårdnande marknadssituationen, att gruvornas kostnadsläge i förhål- , lande till utländska konkurrenter inte försämras. Inriktning på malmer med ' hög blyhalt och ökat tillvaratagande av metalliska biprodukter som t.ex. zink kan bidra till att behålla konkurrenspositionen.

En ökning av smältningskapaciteten vid Rönnskärsverken till 70 000 ton är under utredning. Kapaciteten skulle därmed bli tillräcklig för att ta hand om övervägande delen av den blyslig som produceras i landet och möjliggöra en ökning av exporten av blymetall. Huruvida denna ökning av smältningska- paciteten kan realiseras berori huvudsak på i vilken utsträckning smältnings- kapaciteten byggs ut inom EG-länderna, dit större delen av metallen skulle exporteras. ] det följande antar vi att utbyggnaden kommer till stånd.

I figur 13.8 visas produktionen av gruvbly och av olegerat bly i Sverige år 1953—2000.

Den svenska bruttoförbrukningen av blymetall, som under 1960-talet översteg 50 000 ton per år, hade i mitten av 1970—talet minskat till mindre än 40 000 ton. År 1976 var förbrukningen 35 000 ton. Detta var framför allt en följd av minskad användning av bly inom kabelindustrin. Den fortsatta förbrukningsutvecklingen blir i första hand beroende av behovet av bly inom batteriindustrin. En fortsatt ökning av behovet av blybatterier förutses under 1980-talet. Ökningen av blybehovet inom denna sektor väntas dock motverkas av minskningar på andra områden, t.ex. bly för kabel och vissa legeringar. Bruttoförbrukningen av bly år 1985 väntas därför bli ungefär densamma som år 1976, dvs. ca 35 000 ton. Mer än hälften av denna förbrukning kan täckas av bly som återvinns ur skrot. Utvecklingen fram till år 2000 väntas komma att karakteriseras av en fortsatt ökning av blyförbruk-

Tusen ton bly

80 Nettoexport

Gruvbly— . av blyslig

produktion 70

60

50

Produktion av olegerat bly ur malm

1955 1965 1975 1985 1995 2000

Figur 13.8 Produktion av gruvbly (utvinningsbart blyinnehåll i slig) och ole- gerat bly i Sverige åren 1953—2000.

Källor: Boliden Metall AB (1975—1978). Se i övrigt bilaga 21.

ningen till batterier. Genom att minskningen av blyförbrukningen i kabelin- dustrin väntas ha upphört under senare delen av 1980—talet (bly kommer då endast att användas till sådana kablar där konkurrensen från andra material är liten), skulle en viss ökning av blyförbrukningen kunna ske. Vi har ansett det troligt att denna ökning kommer att uppgå till högst 1 % per år. Den kan också utebli helt. Bruttoförbrukningen av bly år 2000 skulle då ligga mellan 35 000 och 40 000 ton. Den senare siffran förutsätter ett visst genombrott för eldrivna fordon, samtidigt som antalet bilar antas fortsätta att öka. Eftersom skillnaden mellan de båda alternativen skulle täckas av återvinnbart bly, skulle den primära bruttoförbrukningen bli i stort sett lika stor i båda fallen. Båda utvecklingsalternativen ryms dock inom den blyproduktion som väntas ske i Sverige. Denna innebär också en betydande nettoexport av bly, främst i form av obearbetad metall, men även som blyslig. Den anläggning för återvinning av bly som finns i Landskrona har en kapacitet av 25 000 ton per år. Detta bedöms vara tillräckligt åtminstone under 1980- och 1990-talen. En snabb ökning av blyförbrukningen i batterier skulle dock möjligtvis kunna medföra behov av ytterligare kapacitet framåt år 2000.

1 tabell 13.20 visas utvecklingen av Sveriges försörjningsstruktur för bly fram till år 2000 (se också figur 13.9 och 13.10).

13.6.4. Slutsatser

Den globala blyförbrukningen väntas öka något långsammare i framtiden än tidigare. Blybatterier kommer att svara för större delen av efterfrågan. Eftersom återvinningen av bly, framför allt i batterier, väntas öka snabbt kommer behovet av primärt bly från gruvor att öka endast mycket långsamt. Detta kan leda till svårigheter för de gruvor som bryter enbart blymalm. Vad gäller prisutvecklingen finns det, mot bakgrund av den nuvarande bristen på produktionskapacitet, anledning att anta att priset kommer att ligga

Tabell 13.20 Sveriges försörjningsstruktur för bly. Tusen ton blyinnehåll

1974 1985 2000

Gruvproduktion 75 85 85 Nettoexport av blyslig —30 —15 —15 Metallframställning 45,2 70 70 Nettoexport av blymetall —20,1 —50 —50 Förbrukning från lager — 6,1 0 0 Summa primär bruttoförbrukning 19,0 20 20 Bly ur svenskt skrot 18,0 Bly ur importskrot 1.8 1 15 1540 Summa bruttoförbrukning 38,8 35 35—40 Nettoimport av halvfabrikat och

blyföreningar 2,0 2 2

Summa nettoförbrukning 40,8 37 37—42

Källa: Se bilaga 21.

Tusen ton bly 90 * 80 70 —-------Produktion av ,] blymetall ! 60 , I 50 ,, Nettoexport av blymetall + 40 lagerförändringar 30 20 . ___-_ _--_—_--Pr1mäf (brutto- ' förbrukning 10

1955 1965 1975 1985 1995

Tusen ton bly

80 70 60

50

40

, ..- - -- Total "'--__ £.... ...-___- bruttoförbrukning 30

20 'N'-'""'-"---"Primär

bruttoförbrukning 1 0

1955 ' 1965 1975 1985 1995 2000

på en relativt hög nivå, om än inte lika hög som i början av år 1979, under första hälften av 1980-talet. Därefter väntas priset sjunka. Även i framtiden kan man dock vänta sig stora prisvariationer. Dessa kan t. o. m. komma att öka i omfattning.

Figur 13.9 Produktion och export av blymetall i Sverige åren 1953—2000.

Källa: Se bilaga 21.

Figur 13.10 Brutto/ör- brukning av bly i Sverige åren 1953—2000.

Källa: Se bilaga 21.

] Blyproduktionen i Ca- nada, liksom i Mexico, kontrolleras dock delvis av USA-ägda företag, som köper sligen för smältning, vilket kan motverka strävandena att öka den vertikala integrationen inom län- dema.

Gruvproduktionen av bly iSverige väntas i framtiden ligga på ungefär den nivå som uppnåddes i slutet av 1970-talet, dvs. ca 85 000 ton per år. Produktionen av blymetall väntas öka från nuvarande ca 45 000 ton till ca 70 000 ton. En ganska stor mängd bly kommer att exporteras, såväl i form av blyslig som blymetall.

Förbrukningen av bly i Sverige väntas förbli i stort sett konstant i framtiden, vilket innebär en förbrukning (brutto och netto) på ca 35 000—40 000 ton per år.

I den bild av den framtida utvecklingen av blyproduktionen och -för- brukningen som nu tecknats bör några aspekter, som har att göra med Sveriges ställning som nettoexportör av bly, framhållas särskilt.

Det är tydligt att utrymmet för tillväxt i den globala gruvblyproduktionen är begränsat. Om förbrukningsökningen blir långsam, t. ex. på grund av attett väntat genombrott för elfordon försenas, kan det t. o. m. bli aktuellt med nedskärningar av gruvproduktionen under senare delen av 1980-talet. Gruvor med låga biproduktsvärden kommer då att få stora svårigheter att konkurrera. Den expansion av såväl gruv- som metallproduktionen iSverige som nu planeras, och den ökning av exporten av obearbetad blymetall som följer härav, förutsätter därför att den svenska produktionen i fortsättningen inte råkar ut för kostnadsökningar i förhållande till konkurrentländerna. Mot denna bakgrund är det också viktigt att biproduktsvärdena tas ut i den utsträckning det är tekniskt/ekonomiskt möjligt, även om detta inte kan väntas bli avgörande för gruvornas existens. Det bör också framhållas att möjligheterna att exportera blymetall från Sverige i hög grad är beroende av att smältverksproduktionen i EG-länderna, särskilt i Västtyskland, inte byggs ut i större omfattning.

Vad gäller produktionen och exporten av blymetall förtjänar det dessutom att understrykas att de länder som nu exporterar stora delar av sin produktion i form av slig, t. ex. Australien, Canada, Peru och Mexico, i framtiden kan välja att förädla sligen till metall i större utsträckning. Detta gäller förmod- ligen främst Canada och Peru, där ökad vidareförädling utgör nationella politiska mål.l Detta betyder att det kan finnas risk för överkapacitet på smältverkssidan i framtiden. En sådan situation skulle dock främst drabba de företag och länder, framför allt inom EG, som baserar sin metallproduktion på importerad slig. Med hänsyn härtill har Sverige en viktig ställning i den europeiska försörjningsbilden, då vi näst Jugoslavien har den största produktionen av gruvbly i Västeuropa.

En ökad satsning på vidareförädling av blymetall i Sverige skulle förmod- ligen inte leda till någon avgörande förändring av bilden, eftersom den tillväxtsektor som finns— batteritillverkningen —till så stor del försörjs genom återvinning (vi förutsätter som en utgångspunkt att de nuvarande restriktio- nerna för handeln med skrot kvarstår).

Bilaga 14 Tenn

14.3. Produktion

14.3.1 Produktionsteknik ; Den kassiterit som utvinns ur primära malmer (ca 30 %)bryts främst under jord, medan resten, kassiterit ur vaskbergsavlagringar, utvinns genom bl. a. muddring och hydraulisk brytning.

I figur 14.1 visas en schematisk sammanfattning av tennframställningen. Primära malmer krossas och anrikas, varvid ett koncentrat erhålls. Källa: Privat källa.

Produkt |__—_j Framställ— 1 : ningsprocess Figur 14.] Schematisk sammanfattning av tenn- framställning.

29 % av total tenn- 71 % av total tenn— produktion produktion Tennmalm Tennmalm (Kassiterit ur (Kassiterit ur sekun— primärmalm dära vaskbergsavlagr 0,5 — 1 % Sn) 0,01 — 004 Sn) rB—ry—tni—ng _ _ _ _ _] | (div olika metoder | lefw1?L_4 I K ' al 'n , ' l_A_'__' ______ ' [ aååiiiååiffngäf Anriknings- | (13.2112123, bordanrik- : ' kraftsuppdeln, flo— utbyte | ning, mekanisk och |

! elektrostatisk sep)

Koncentrat, (ca 75 % Sn)

tation, magnetisk | el elektrostat sep)

| | 1 | 50—80% 1 l

Olika . | föro— Rostning rening- __: lakning " ar ____ ___—'

Reduktionsmedel ' Smältning (underskott) | (satsvis i flamugn)

_____T _____ ' __

Råtenn |_Kr_os—smri_g_ __ _ | Slagg (ca 97 % Sn) smältning , (( 1 % Sn)

Slagg (10 — 25 % Sn)

rå%å%;___"

| | (termisk el elek- | | trolyt raffin) 1

___—W _____

Raffinerat tenn (i tackor)

Koncentrat betecknas antingen som prima (ca 60 % tenn) eller sekunda (20—30 % tenn). Detta renas ofta ytterligare genom röstning och lakning innan det smälts till råtenn. Härvid uppstår en slagg med 10—25 % term som omsmälts för tillvaratagande av tenninnehållet. Råtennet raffineras sedan termiskt och/eller elektrolytiskt. Härvid avskiljs järn m. m.

Kassiterit från vaskbergsavlagringar är redan finfördelad och kan anrikas mekaniskt, varvid ett koncentrat med ca 75 % tenn erhålls. Detta smälts sedan till praktiskt taget rent tenn.

Fattiga malmer kan anrikas genom ett metallurgiskt anrikningsförfarande, varvid tennföreningar förångas och koncentreras i ett tennrikt stoft.

Återanvändningen av tenn är relativt betydande. Man räknar med att ca 12 % av den totala globala tillförseln utgörs av sekundärt tenn. I USA är motsvarande siffra ca 27 %.

År 1976 var världens gruvproduktion av tenn 212 000 ton. Gruvproduktionen av tenn har långsiktigt ökat med ca 1,1 % per år. Det senaste årtiondet har ökningen varit densamma. Produktionen räcker för närvarande inte till för att täcka förbrukningen. Under år 1976 och 1977 har bristen täckts genom försäljningar från det internationella tennavtalets lager (se avsnitt 14.4.2) och från USA:s beredskapslager (se avsnitt 14.4.1).

Malaysia är den största gruvproducenten. Andra stora producenter är Bolivia, Indonesien och Kina. De olika länderna har ökat sin produktion i ungefär samma takt (se tabell 14.3).

Malaysia har en större andel av smältverksproduktionen än av gruvpro- duktionen, vilket innebär en viss import. Nederländerna och USA var tidigare stora producenter av tennmetall, men där är numera smältverkspro- duktionen obetydlig. Den brittiska metallproduktionen har sitt ursprung i att tennfyndigheter i Cornwall under 1800-talet svarade för större delen av

Tabell 14.3 Världens gruvproduktion av tenn. Tusen ton tenninnehåll

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton ”i. ton ”i. Malaysia 62 32 65 34 64 31 Bolivia 28 14 24 13 26 13 Indonesien 34 17 15 8 24 12 Kina 21 1 1 25 13 23 l l Thailand 11 6 19 10 16 8 Sovjetunionen 2 1 10 5 14 7 övriga 36 19 33 17 39 18

Totalt 194 100 191 100 206 100

Tabell 14.4 Världens smältverksproduktion av tenn

1955 1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton "i» ton ”i, ton "i. Malaysia 72 36 74 39 83 37 Kina 21 11 25 13 23 10 Indonesien 2 1 l 1 18 8 Thailand — — 6 3 17 8 Storbritannien 28 14 19 10 15 7 Sovjetunionen 2 1 10 5 15 7 Övriga 73 37 55 29 51 23

Totalt 198 100 190 100 222 100

Källa: Metal Statistics. Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Tabell 14.5 Exempel på kostnadsstruktur vid tennframställning

Kr/ton tenn

Brytning 15000 Anrikning 18 000 Smältning 2 000

Källa: Egna uppskattningar.

världens tennproduktion. Smältverksproduktionen av term i olika länder framgår av tabell 14.4.

14.3.4. F öretagsstruktur

Världens två största gruvproducerande företag är de två statsägda företagen TIMAH i Indonesien och COMIBOL i Bolivia med 10 respektive 9 % av världens gruvproduktion. Som nummer tre kommer the London Tin Corporation med gruvor i Malaysia, Nigeria och Thailand och med 8 % av världens gruvproduktion. Inga andra företag är jämförbara med dessa, vilket innebär att en mängd mindre företag är verksamma i branschen.

Integrationsgraden mellan gruvor och smältverk är tämligen låg. Smält- verksledet domineras av ett brittiskägt företag, Consolidated Tin Smelters, som har verk i Australien, Malaysia och Nigeria och ca 40 % av världens smältverkskapacitet.

14.3.5. Kostnadsstruktur

Uppgifter om kostnader för tennframställning är svåra att få tag i. Beräk- ningsexemplet i tabell 14.5 avser tennutvinning ur 5. k. vaskbergsavlagringar med 0,04 % tenn.

Någon uppdelning på olika kostnadsslag har inte varit möjlig att göra. Tabellens uppgifter måste betraktas som osäkra. ,

Trots att såväl brytning som anrikning är billig per ton behandlat gods blir kostnaden per ton metall betydande, eftersom tennhalten i rågodset är låg.

14.3.6. Sveriges produktion

Ingen gruvproduktion av tenn sker i Sverige. Däremot förekommer en viss återvinning av tenn ur svenskt skrot. Tenninnehållet i denna mängd har varierat mellan 500 och 1300 ton/år. Under de sista åren har mängden legat kring 500 ton/år och väntas minska ytterligare.

14.4. Handel

14.4.1. InternatiOnell handel

Handeln med tenn bedrivs nästan uteslutande på börserna i London, Penang och New York. Här omsätts mer än 60 % av handelsvolymen. Övrig handel sker direkt mellan hyttor och förbrukare samt genom försäljning från USA:s strategiska lager via General Services Administration (GSA). På grund av närheten till producenterna får börsen i Penang i Malaysia allt större betydelse.

Det strategiska tennlagret i USA uppgick i slutet av år 1976 till 207 000 ton vilket utgör 93 % av hela världens årskonsumtion.

De internationella handelsströmmarna för tennkoncentrat och tennmetall framgår av figurerna 14.2 och 14.3.

14.4.2. Multilateralt samarbete mellan konsumenter och producenter

Tenn är den enda metall för vilken ett avtal om prisstabiliserande åtgärder har slutits mellan export- och importländer. För närvarande gäller det femte avtalet sedan 1956. Avtalet slöts i Geneve i maj år 1975 och administreras av dets. k. Internationella Tennrådet, i vilket ingår representanter för medlems- regeringarna.

I tennavtalet regleras marknaden med hjälp av buffertlager och exportkvo- ter. Ett prisintervall fastställs inom vilket priset får variera. Inom detta prisintervall får chefen för buffertlagret köpa och sälja i syfte att påverka priset. Buffertlagret kan som mest omfatta 20 000 ton, och byggs upp genom bidrag från producenterna, grundade på deras exportandelar. Om inköp till buffertlagret inte skulle visa sig tillräckliga föratt hålla uppe priserna kan man i stället ta till exportkvoter för de producerande länderna. Från och med det femte avtalet kan även konsumenter bidra till buffertlagret.

Alla någorlunda betydande exportörer av tenn är med i avtalet. De största, helt dominerande, är Malaysia, Bolivia, Indonesien och Thailand. USA:s regering har föreslagit kongressen att landet skall delta i tennavtalet. Om USA går in som medlem betyder det att också alla viktiga importörer deltar. Sverige är inte med i tennavtalet.

Sannolikheten för ensidigt producentsamarbete måste anses vara mycket liten, så länge avtalet fungerar tillfredsställande, vilket det har gjort hittills från producentländernas synpunkt. Man har lyckats bra med att hålla uppe priserna i lågkonjunkturer, sämre med att begränsa prisökningarna i högkon- junkturer, vilket enligt producentländerna beror på att buffertlagret är för litet och det ”tillåtna" prisintervallet placerat för lågt.

Styrkan i producentländernas argument har ökat under de allra sista åren,

Figur 14.2 Internationella handelsströmmar med tennkoncentrat år 1974.

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1 1974.

Figur 14.3, Internationella handelsströmmar med obearbetad tennmetall (legerad + olegerad) år

I 975 .

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, (50 600 ton) 1975.

då det visat sig omöjligt att upprätthålla ”takpriset”, trots omfattande försäljningar från GSA.

14.4.3. Prissättning

Som redan nämnts administrerar Internationella Tennrådet en prisstabilise- ringsreserv, vars syfte är att hålla världsmarknadspriset på term inom ett

förutbestämt prisintervall.

Tennpriset var i slutet av år 1978 ca 60 kr/kg. Priset har varierat kraftigt med tidigare toppnoteringar på drygt 40 kr/kg åren 1965 och 1974. För närvarande ligger priset alltså mycket högt, vilket beror på att förbrukningen överstigit produktionen under åren 1976 och 1977.

14.4.4. Sveriges export och import

Den svenska importen och exporten av tennhaltiga produkter framgår av tabell 14.6.

Tenn importeras huvudsakligen från Storbritannien (se figur 14.4).

14.5. Konsumtion

14.5.1. Konsumtionsutveckling

Långsiktigt har tennkonsumtionen ökat med drygt 1 % per år. Under den senaste tioårsperioden har ökningen varit lika stor. Den globala konsum- tionen var 240 600 ton år 1976.

14.5.2. Konsumtionens länderfördelning

USA, Japan och Sovjetunionen är de största konsumenterna. Medan konsumtionen i USA har minskat, har konsumtionen i Japan ökat snabbt eller med ca 9,5 % per år under perioden 1955—75 (se tabell 14.7).

Det bör observeras att tabellen endast avser primärt tenn. Särskilt i USA är tillgången på sekundärt tenn betydande och uppgår till 27 % av totala tillförseln. Motsvarande globala siffra är 12 %.

Tabell 14.6 Sveriges import och export av tennhaltiga varor åren 1965 och 1975. Tusen ton vara

1965 1975

Import Export Import Export

Obearbetat, olegerat 0,9 0,1 0,7 0,1 Lödmetall 0,1 — 0,1 — Annat legerat 0,1 _ _ _ Legerad obearbetad koppar utom mässing (= brons + övr. koppar- legeringar) 3,2 1,3 5 ,3 2,3 Halvfabrikat: stång, tråd, plåt, band, folier, pulver och fjäll, rör + delar 0 l Bleckplåt: band och plåt 4,1 Bleckplåt: överdragen med tenn 61,9 0,3 57,2 2,6

Källa: SOS Utrikeshandel.

Sveriges import av obearbetat olegerat tenn år 1975. Totalt 702 ton.

Storbritannien Malaysia [IIIB] Västtyskland

16%

Sveriges import av legerat tenn: lager- och lödmetall år 1975 Totalt 102 ton

Tabell 14.7 Världens konsumtion av primärt tenn, länderfördelad

1955 Tusen Andel ton USA 61 35 Japan 7 4 Storbritannien 23 13 Västtyskland 9 5 Övriga västländer 50 29 Totalt västvärlden 150 86 Sovjetunionen 16 9 Kina 4 2 Övriga planekono- mier 5 3 Totalt plan- ekonomier 25 14 Totalt hela världen 175 100

1965 1975

Tusen Andel Tusen Andel

ton ”n ton "n 60 28 43 20 17 8 28 13 21 10 14 7 13 6 13 6 60 28 62 30

170 81 160 76 16 8 21 10 13 6 14 7 11 5 17 7 40 19 52 24

210 100 212 100

Källa: Metal Statistics. Metallgesellschaft. Frankfurt a.M.

Figur 14.4 Sveriges import

av vissa tennhaltiga varor är 1975 , Iänder/ördelad.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

14.5.3. Användningsområden

Tenn används till förtenning och till bleckplåt, till olika legeringar som lödtenn, vitmetall och brons samt till olika tennföreningar (glas, keramik, insektsgifter, konserveringsmedel för trä m. m.).

Av tabell 14.8 framgår de olika användningsområdenas relativa andel av den totala konsumtionen av primärtenn år 1971 i några av de största lörbrukarländerna.

För USA finns i tabell 14.9 en beräkning av tennförbrukningen Fördelad på olika användarbranscher. Av denna framgår att endast en obetydlig struk- turförändring ägt rum under femårsperioden 1968—1972. _Ca 37 % av den totala tennförbrukningen faller på tillverkning av burkar och behållare.

14.5.4. Substitutionsförhållanden

Tennanvändningen i emballageindustrin ("konservburkar och behållare”) ersätts alltmer av andra material, såsom aluminium, plaster och s. k. tennfritt stål (stål med en mycket tunn krombeläggning). I u-länderna ökar emellertid

Tabell 14.8 Konsumtionsstruktur i USA. Japan. Storbritannien och Västtyskland år 1975. Procentandel av total primär tennförbrukning

USA Japan Stor- Väst- britannien tyskland Bleckplåt 43 42 39 37 Lödtenn 25 37 8 15 Förtenning 4 2 8 3 Brons och mässing 6 5 12 3 Yitmetall 4 4 16 — Ovrigt 18 10 17 42 Totalt 100 100 100 100

Källa: Internationella Tennrådet. uppgifterna återgivna i Engineering and Mining JournaL March 1977.

Tabell 14.9 Tennförbrukningen i USA fördelad på industrisektorer

1964 1969 1974 Ton Andel Ton Andel Ton Andel % % % Förpackningar 29 261 39 25 435 35 21 536 37 Elindustri 11 177 15 12 691 17 8 393 14 Byggnadsindustri 12 083 16 11 624 16 7 941 14 Transportindustri 8 286 11 8 523 12 6 679 12 Maskinindustri 7 557 10 8 421 12 6 432 11 Kemisk industri 2 853 4 3 182 4 4 969 8 Övrigt 3 031 4 2 958 4 2 354 4 Totalt 74 248 100 72 834 100 58 304 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

användningen av term i burkar o.d., vilket balanserar den tendens till minskning som kan iakttas i de utvecklade ekonomierna. Till följd av forskning, som främst bedrivs av Tin Research Institute med medel från de tennproducerande länderna, framkommer nästan årligen nya användnings- områden för tenn, vilket motverkar den minskande tennkonsumtionen. Bland de tennprodukter som kommit fram på senare tid kan nämnas vissa kemikalier som bl. a. används för impregnering av trä, supraledare med användning exempelvis inom rymdtekniken och vissa tennlegeringar med extremt låga smältpunktersom är oumbärliga i t. ex. automatiska brandkon- trollsystem (sprinklers).

14. 5 . 5 Sveriges förbrukning

Tillförseln av term i form av nettoimport av obearbetad olegerad metall och av skrot har sedan mitten av 1960-talet sjunkit med ca 3,5 % per år och uppgår för närvarande till drygt 500 ton/år. Detta motsvarar bruttoförbrukningen exklusive tenn i svenskt skrot.

Tillförseln av term i form av legerad obearbetad metall, halvfabrikat av tenn och bleckplåt har ökat med ca 5 % per år sedan mitten av 1960-talet och uppgår för närvarande till ca 700 ton tenninnehåll.

Den svenska nettoförbrukningen exklusive svenskt skrot uppgår därmed till ca 1 300 ton tenninnehåll (se tabell 14.10). Tenninnehållet isvenskt skrot är svårbedömt men kan uppskattas ligga mellan 500 och 1 200 ton per år.

Normalt har i vårt material importen av obearbetad legerad metall ingått i bruttoförbrukningen. För tenn har vi emellertid gjort avsteg från denna princip. Dels underlättar detta jämförelser med ”Metal used at first proces- sing stage” enligt OECD, dels kan det vara motiverat av den orsaken att obearbetat legerat tenn är en form i vilken tennet lämnar tennverken. För de flesta andra metaller gäller att man utgår från den obearbetade legerade metallen vid framställning av halvfabrikat.

En analys av nettoförbrukningens struktur efter produktslag visar att 26 % används i 1ödmeta11,20 % i kopparlegeringar och 22 % ibleckplåt. Motsva- rande studie efter förbrukarbranscher visar att 23 % används för emballage (främst lödmetall) och 20 % inom transportindustrin (främst lödmetall). Figur 14.5 illustrerar fördelningen. Bleckplåt används till 40 % för förpack- ningar för kaffe, kakao, öl, läsk och juice, 30 % används för kött-, fisk- och liknande konserver.

Tabell 14.10 Tillförsel och förbrukning av tenn i Sverige. Ton tenninnehåll

1960 1965 1970 1975 Nettoimport av obearbetad olegerad metall samt av skrot 800 800 500 600 Nettoimport av legerad obearbetad metall, halvfabrikat samt bleckplåt 200 600 800 700

Nettoförbrukning exkl. svenskt skrot 1 000 1 400. 1 300 1 300

Källa: Se bilaga 21.

Fördelad efter produktslag Fördelad efter förbrukarbranscher

17%

: Kopparlegeringar ': Övrigt Elektroindustri Bleckplät Lödmetall "”””| Emballage

Lagermetall Övr. verkstadsindustri & Transportmedelsindustri

Figur 14.5 Nettoförbruk- ningens struktur i Sverige är 1970.

Källa: Överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

IUSBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

I

14.6. Prognoser

14.6.1. Teknikprognos

Den tekniska utvecklingen inom tennframställningen är relativt långsam. Vad som kan väntas är bättre utbyten vid metallframställningen,särskilt vid anrikning av fattiga malmer.

På användningssidan kan man vänta sig fortsatt konkurrens med tenn från andra material i förpackningsindustrin. Dessutom pågår utvecklingsarbete som syftar till att minska tennförbrukningen i denna industri genom att minska tjockleken på tennskiktet i konservburkar. Ökad återvinning inom denna industrigren kan också minska behovet av nytt tenn.

14.6.2. Globala prognoser

USBMl räknar med att världens tennförbrukning skall öka från 277 000 ton år 1973 till 328 000 ton år 1985 och därefter till 410 000 ton år 2000(1,5 % per år). I två alternativa prognoser räknar USBM med en förbrukning på 278 000 resp. 524 000 ton år 2000. Idet lägre alternativet väntas förbrukningen inom främst transportsektorn och elindustrin minska. I det högre alternativet svarar samma sektorer tillsammans med den kemiska industrin för större delen av ökningen. Andelen sekundärmetall, som år 1973 var 10 %, väntas stiga till 15 % år 2000. I tabell 14.11 och figur 14.6 visas de olika alternativa prognoserna.

Enligt USBM finns det inte några risker för problem med tenrförsörjningen i framtiden. De brytvärda tillgångarna anses vara tillräckliga, även om utvecklingen skulle följa USBM:s högtillväxtalternativ för efterfrågan. Indonesien eller Thailand kan dock komma att överta Malaysias roll som

Tabell 14.11 Global efterfrågan på tenn åren 1973—2000. Tusen ton tenninnehåll (siffrorna inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1973)

1973 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 67 72 (0,6) 55 (—0,7) 81 (0,7) 98 (1,4) Resten av världen 210 256 (1,6) 223 (0,2) 329 (1,7) 426 (2,7)

Hela världen 277 328 (1,4) 278 (0,0) 410 (1,5) 524 (2,4)

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Tusen ton tenninnehåll 600 500 I, I I I I I I I 400 'I 'I I, I, I ,I' I, I I I I I ,' I I ] o I, I, 300 , "

Sekundärt tenn från skrot

200

150

1955 1965 & 1975 1985 1995 2000

Figur 14.6 Efterfrågan på tenn åren 1953—2000. Tusen ton. Semilogarit- misk skala.

Källor: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. (1953— 1975). USBM: Mineral Facts and Problems, 1975 (1973—2000).

1 USBM: Mineral Com- modity Summaries, 1978.

2 Mining Journal, 30 september 1977.

3 CRA: Price Forecasts to 1985 of Major Mine- rals and Metals, 1975 (stencil).

Figur 14.7 Priset på tenn åren [953—1985. Svenska genomsnittliga import- priser i 1976 års penning- värde.

Källor: CRA: a.a. Se också bilaga 21.

världens största tennproducent. I detta sammanhang bör dock nämnas att förbrukningen av tenn har överstigit produktionen med sammanlagt 150 000 ton under de senaste femton åren. Underskottet har täckts genom försäljning från USA:s beredskapslager och det internationella tennavtalets buffertlager. Tennavtalets buffertlager har nu tömts men beredskapslagren i USA innehöll även i slutet av år 1977 drygt 200000 ton tenn, varav ca 170000 ton betraktades som överskott över gällande lagringsmål.' Samtidigt har man haft svårigheter att öka produktionskapaciteten i framför allt Malaysia, vilket enligt gruvföretagen beror på skattelagstiftningens utformning. Inte heller i Bolivia har produktionen ökat så snabbt som väntat.2

Det breda intervallet i USBM:s prognoser täcker enligt vår mening in de möjliga utvecklingsalternativen vad gäller den globala tennförbrukningen. Det lägre prognosaltemativet utgår från förutsättningar som måste betraktas som ganska extrema, t. ex. att term i stor utsträckning ersätts av andra material som lagermetall i bilar, samtidigt som bilproduktionen minskar, samt omfattande substitution av term som lödmetall och i förpackningar. Å andra sidan skulle en sådan utveckling kunna inträffa om tennpriset även i fortsättningen ligger på en hög nivå, t. ex. på grund av svårigheter för produktionen att hålla jämna steg med förbrukningen. Eftersom tennpriset påverkas av de politiska beslut som fattas i samband med ingåendet av de internationella tennavtalen — dessa beslut avspeglar till en del förhållandet i allmänhet mellan i-länder och u-länder — är det mycket svårt att förutse den framtida prisutvecklingen och följaktligen utvecklingen av efterfrågan.

Charles River Associates (CRA)3 har gjort en prisprognos för vår räkning som ger till resultat att tennpriset år 1985 skulle ligga mellan 5 och 25 % högre än genomsnittspriset åren 1970—1974. Orsaken till denna prisstegring skulle

Tusen kr/ton

Pris i x oktober 1978

främst vara kostnadsstegringar på grund av att successivt allt fattigare fyndigheter måste utnyttjas. CRA räknar dessutom med att tennavtalen kommer att ha en viss prishöjande effekt genom de exportbegränsningar som utgör en del av avtalen. Detta betyder att priset knappast skulle överstiga 1 41 000 kr/toni 1976 års penningvärde, men att det knappast heller skulleligga ? under 34 000 kr/ton (motsvarar ungefär 47000 resp. 39 000 kr i 1978 års * penningvärde). Båda nivåerna ligger klart under dagens pris. Vid den senare prisnivån skulle det eventuellt kunna uppstå svårigheter att öka produk- tionen i tillräcklig omfattning. Den bör därför enligt vår bedömning ses som en miniminivå, som knappast kan underskridas. I figur 14.7 visas utveck- lingen av tennprisema från 1953 till 1976 samt CRA:s prognos för år 1985. I figuren har också nivåerna 34 000 och 41 000 kr/ ton år 1985 samt priset i 1 oktober 1978 markerats. I avsaknad av underlag och med hänsyn till den mycket osäkra situationen både på utbuds- och efterfrågesidan har vi avstått från att markera någon prisnivå år 2000. Detta innebär att vi inte betraktar det som uteslutet att priset kommer att ligga på samma nivå som för närvarande, eller t. o. m. högre.

14.6.3. Prognoser för Sverige

Under den senaste 15-årsperioden har den svenska bruttoförbrukningen av term, som motsvaras av nettoimport av obearbetad olegerad metall, sjunkit med ca 3,5 % per år och uppgår f. n. till ca 500 ton per år. Inget talar för ett avbrott i denna trend, som — om den fortsätter - leder till en bruttoförbruk- ning av ca 350 ton år 1985 och drygt 200 ton år 2000. Nettoförbrukningen ökade under 1960-talet men har stagnerat på nivån 1 300 ton under 1970-talet. Eftersom tenn i flera användningar håller på att ersättas av andra material ; förefaller det inte troligt att nettoförbrukningen totalt sett ökar, även om det * kan ske en viss ökning av halvfabrikatimporten. Figur 14.8 visar förbruk-

ningsutvecklingen för tenn i Sverige åren 1960—2000. I figuren har vi bortsett

Ton tenninnehåll

Nettoförbrukning exkl. svenskt skrot

1 500

1 000 Nettoimporta

Bruttoförbrukning exkl. svenskt skrot

500 7— __ _ —— ___—_ _ ___—_ _ _- Figur14.8 Sveriges tenn- 1960 1970 1980 1985 1990 2000 333555 ””'"

3 Legerad obearbetad metall, halvfabrikat samt bleckplåt Källa: Se bilaga 21-

från förbrukningen av svenskt skrot. Denna förbrukning varierar kraftigt, men har sedan länge legat inom intervallet 500—1 200 ton. Vi förutsätter att den även i fortsättningen kommer att ligga inom detta intervall.

Vad gäller svensk produktion anses sannolikheten för att man skall hitta brytvärda tennförekomster i Sverige vara mycket liten. Vi utgår därför från att tenn inte kommer att produceras i Sverige under tiden fram till år 2000.

14.6.4. Slutsatser

Som framgått av tidigare avsnitt är prognosen för den framtida förbruknings- utvecklingen för tenn mycket osäker. Det finns en ganska stor sannolikhet för höga priser i framtiden, vilket skulle kunna medföra en långsam ökning av efterfrågan. En svagare prisutveckling skulle å andra sidan medge en snabbare efterfrågetillväxt. Bedömningarna försvåras av att prisutvecklingen i viss mån styrs genom internationella avtal.

Den internationella utvecklingen tycks dock inte ha någon större betydelse för situationen i Sverige. Den svenska tennförbrukningen väntas stagnera eller minska, och de förändringar i tennförbrukningens struktur som kan komma att ske internationellt väntas inte på något avgörande sätt påverka Sveriges försörjningssituation.

Bilaga 15 Aluminium

15.1. Egenskaper och förekomstsätt

* Aluminium (kemisk beteckning A1) är den i jordskorpan vanligast förekom- mande metallen. Det är den viktigaste av de s. k. lättmetallerna och har en täthet på 2,7 kg/dm3 jämfört med 7,7 för järn och 8,9 för koppar.

Utöver den låga tätheten har aluminium ett flertal andra egenskaper som gör det mångsidigt användbart. Det har hög ledningsförrnåga och kan därför ersätta koppar i kraftledningar och kablar m. m. (resistensvärde 0,028 jämfört med 0017 för koppar). Det är samtidigt i legerad form tillräckligt hållfast för , att kunna konkurrera med stål i vissa användningar. Aluminium är vidare , lätt formbart, vilket utnyttjas t. ex. vid strängpressning av profiler för fönsterbågar, dörrar etc. Aluminium har dessutom god motståndskraft mot korrosion i de flesta miljöer.

Bauxit är den helt dominerande råvaran för aluminiumframställning i dag. Bauxit, som förekommer vanligast i länder med tropiskt klimat, är en sammanfattande benämning på ett antal aluminiumhaltiga 1erminera1,s. k. aluminiumhydroxider, av vilka de viktigaste är gibbsit, diaspor och böhmit. Dessa aluminiumhydroxider, som i olika blandningsförhållanden ger bauxit, har bildats genom vittring av silikatiska aluminiummineral. Bauxitförekom- sterna bildar ofta vidsträckta vittringstäcken på gamla landytor. Bauxit indelas i kalkbauxiter (vittrade karbonatstenar) och, den viktigaste typen, silikatbauxiter (vittrade silikatbergarter). Bauxit håller 40—65 % Al2O3 (alu- miniumoxid, som i sin tur innehåller 52,9 % aluminium). I runda tal behövs fyra ton bauxit för framställning av ett ton aluminiummetall. Bauxit har också viktiga icke metalliska användningar, bl. a. för tillverkning av eldfasta produkter, slipmedel och kemikalier. Användningen för metallframställning svarar dock för ca 90 % av förbrukningen.

Relativt aluminiumrika bergarter såsom anonosit och nefelinsyenit används på vissa håll i världen, främst i Sovjetunionen, som råmaterial för aluminiumframställning.

Mineralen andalusit, sillimanit och disten (eller kyanit), alla med den kemiska sammansättningen AIZSiOS, används i dag främst för tillverkning av eldfasta produkter, men kan utgöra en alternativ råvara för aluminiumfram- ställning.

Av intresse är också kaolin och andra eldfasta leror. Leroma kan innehålla upp mot 36 % A1203. I detta sammanhang utgör även lerrnineralrika skiffrar (alunskiffer) en alternativ källa. '

Kaolin består till största delen av det vattenhaltiga aluminiumsilikatet kaolinit. Kaolin används framför allt som fyllmedel och bestrykningsmedel inom bl. a. pappersindustrin och färgindustrin, och är också en viktig råvara vid tillverkning av porslin och eldfasta produkter. Liksom andra lerhaltiga bergarter kan kaolin genom kemisk uppslutning överföras i aluminiumoxid för aluminiumframställning.

15.2. Råvarutillgångar 15.2.1 Totala brytvärda tillgångar

För närvarande är endast tillgångar med omkring 25 % aluminiuminnehåll och med låga halter av föroreningar, främst silikater, brytvärda. De totala upptäckta tillgångarna av brytvärda aluminiummineral (nästan helt i form av bauxit) uppskattas f.n. till ca 17 miljarder ton med ca 4,3 miljarder ton aluminium. Som framgår av tabell 15.1 förändras dock läget mycket snabbt. På 25 år har de upptäckta brytvärda tillgångarna mer än åttadubblats.

Eftersom det finns stora tillgångar med relativt högt aluminiuminnehåll skulle även en liten prishöjning leda till en betydande ökning av de brytvärda tillgångarna.

15 .2.2 Tillgångarnas länderfördelning

Av tabell 15.2 framgår att drygt 60% av de nu upptäckta brytvärda tillgångarna finns i tre länder, nämligen Australien, Guinea och Brasilien. Ännu i början av 1950—talet var fyndigheterna i Australien och Guinea nästan okända. Tabell 15.2 visar bl.a. att Brasilien har en avsevärt mindre del av den globala produktionen än vad som motsvaras av dess andel av de upptäckta brytvärda tillgångarna.

15.2.3. Sveriges tillgångar

Inga högvärdiga bauxitförekomster har påträffats i Sverige, och förutsättning-

arna att hitta sådana är mycket små. ' Kaolinfyndigheter finns framför allt i Skåne; Höganäsbolaget bryter kaolin

Tabell 15.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av aluminium

19500 1965 1975 Upptäckta brytvärda tillgångar, milj. ton bauxit 2 000 5 800 17 000 Gruvproduktion, milj. ton bauxit/år 11,9 37,31? 79,51) Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 168 155 214

" Endast västvärlden. " Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M, 1976.

Källor: 1950: Resources for freedom (”Paley-rapporten”), Washington D C 1952. 1965 och 1975: USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 och 1975.

Tabell 15.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1975

Upptäckta bryt- Gruvproduktion” Antal årsproduk- värda tillgångar” tioner vid 1975 års _— produktionsnivå Bauxit Andel Bauxit Andel Milj. ton % Milj. ton %

Australien 4 500 26 21 ,0 26 214 Guinea 4 500 26 10,6 13 425 Brasilien 1 900 10 1,3 2 1 462 Jamaica 1 000 6 11,6 15 86 Grekland 750 4 3,2 4 234 Surinam 500 3 4,8 6 104 Övriga västländer 650 4 16,5 21 39 Planekonomier 3 200 20 10,5 13 305

Totalt 17 000 100 79,5 100 214

" USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. # Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M, 1976.

i Åsen. Denna kaolin används för keramiska ändamål. Dessutom har bolaget lokaliserat flera andra fyndigheter av betydande storlek, t. ex. Hagstad som beräknas innehålla 40 milj. ton. Också eldfasta leror bryts av Höganäsbolaget i Skåne.

Anortosit är känd från flera platseri Sverige, dock är massivens kvalitet och kvantitet ej närmare undersökta. Exempel är Routevare i Kvikkjokksfjällen samt förekomster i Nordingrå och i Roslagen.

Nefelinsyenit tillsammans med andra alkaliska bergarter är hittills känd från fyra platser i Sverige, nämligen Alnön, Almunge, Norra Kärr och Särnamassivet. Ingen av dessa förekomster är fullständigt undersökt.

Andalusit bröts i Bolidengruvan under andra världskriget. Mineralet är rapporterat från ett flertal platser, men mycket litet är känt beträffande mängder, kvalitet m.m.

Aluminium finns även i våra alunskiffrar. En sammanställning av aluminiuminnehållet i de olika svenska tillgångarna ges i tabell 15.3 (se också avsnitt 15.6.1).

Tabell 15.3 Exempel på aluminiumhalter på vissa svenska fyndorter

% Aluminium

Alunskiffrar Skåne 8,7 Öland 8,8 Östergötland 10,6 Närke 6,5 Västergötland 8,2 Jämtland (Tåsjö) 4,3 Kaolin, nordvästra Skåne 20.5 Anortosit, Kvikkjokk 12,0 Anrikningssand, Aitik 9,0

Källa: Statens industriverk och Boliden Metall AB.

Vissa mineral som ingår i den malm som bryts i koppargruvan Aitik nära Gällivare håller så höga halter som ca 20 % aluminium. Halten i tabell 15.3 avser den genomsnittliga halten i anrikningssanden.

Figur 15.1 visar några av de platser i Norden där icke-bauxitiska aluminiumtillgångar påträffats. Ingen av de svenska tillgångarna är i sig själv brytvärd. I kombination med annan utvinning och under förutsättning av att det sker en framgångsrik teknisk utveckling kan bedömningen bli annor- lunda, t. ex. i fråga om alunskiffern.

15.3. Produktion

15.3.1. Produktionsteknik

Bauxitfyndigheter förekommer oftast i ytligt liggande skikt. På Jamaica finns det praktiskt taget inte några övertäckande lager av annat material ovanpå förekomsten. Brytningen blir därför okomplicerad och av billig dagbrottstyp. I Guyana däremot finns täcklager på 55 m. Viss underjordsbrytning förekommer i Europa. Bauxitbrytning sker ofta i tropiska skogar som är mycket ömtåliga från ekologisk synpunkt. På Jamaica måste gruvbolagen nu återställa brytningsområdena till produktiva arealer om brytningen skett i

jordbruksområden. Den brutna bauxitmalmen behandlas enligt den s. k. Bayer-processen där

den omvandlas till aluminiumoxid (se figur 15.2). Oxiden sönderdelas sedan i en elektrolysprocess (Hall-Herault-processen) varvid metalliskt aluminium utvinns. Båda processerna kräver betydande insatser för att förhindra att det uppstår miljöproblem.

Aluminiumframställning är mycket energikrävande. Totalt krävs ca 25 000 kWh/ton aluminium, varav enbart elektrolysen kräver ca 17 000 kWh elenergi.

Av flera skäl tilldrar sig återvinning genom omsmältning av aluminium- skrot ett allt större intresse. Om aluminiumskrot används som råvara istället för aluminiumoxid reduceras energibehovet med 90—95 %. En nackdel vid återvinning av aluminium ur skrot är att sådant aluminium bara kan användas till gjutna produkter.

15 .3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Långsiktigt, mellan åren 1930 och 1975, har världens gruvproduktion av bauxit ökat med i genomsnitt 9 % per år. Under tioårsperioden 1965—1975 har ökningen varit knappt 8 % per år. År 1975 var den globala gruvproduktionen ca 79 milj. ton bauxit. Den globala produktionen av aluminiumoxid uppgick år 1975 till 25,4 milj. ton. Produktionen av aluminium (primärmetall) var 12,7 milj. ton.

Av världens totala aluminiumproduktion år 1975 baserades ca 20 % på omsmältning. Gammalt skrot svarade dock för endast ca 5 % , resten var olika former av nytt processkrot.

() l'_._,'.x. I", _N'x Q..) ' » xx *" 5”. l ' | (: X k.___ / X'RÄI & I: r — __! x ._ "& f "l.. "N, .. & 4 x I ,! di t i 0 i. +! l/ ./ () + '. lx .! lf X x &_ r" ! Å 'x. .z: ! 'x. ( K 'x ' z / _. A) + a E A x..w X . 'tw / l : / x 0 A __, i (&_—I ( . x_t '! O . *? FINLAND ' , (_ !. NORGE ,- _l. (: V & "lf/' . "X: /_-/ 0 ("I SVERIGE 0 _-,-' . 't + // Oslo ! . :. z"). & P. =": 4 0 Helsingfors V _) . & | * | U & ':” Stockholm . . . DANMARK / . A|unskiffer | () Anortosit (Epenhamn A Kaolin "*”” Sfp & ' Nefelin I Kyanit ; + Andalusit * X Sillimanit

Figur [5.1 AluminiumH/lgängar [ de nordiska länderna.

Källa: Naz Ahmed Shaikh, Non-bauxite sources of alumina in Scandinavia and Finland, Stockholm 1976. *

Vatten

__

Kalk (CaO)

_ X w

SodaiNa003) / NaOH 0,1 ton

Temperatur sänkning till 500—60%

Renad "Iak"—|ösning

Hydrerad aluminiumoxid

b'- 8- A|203'nH20

Natriumaluminat ! NaAI02

Aluminium oxidhydrat A|2 03,11 H20

Kiselsyra SiOz

Föroreningar — olika metalloxider Fe203 och Ti02

INDUNSTNING

(Dl—Oxgsi>

Upphettning

sed'men' till noooc

tering

Ren aluminiumoxid A|203

1 Hög temp. och högt tryck.

Figur 15.2 Schematisk skiss över Bayer-processen. Källa: Sekretariatet för framtidsstudier: Aluminium; en råvarukedja, september 1976.

15.3.3. Produktionens länderfördelning

Australien är f. n. världens största producent av bauxit. Brytningen där har ökat mycket snabbt;i mitten av 1950-talet skedde ingen brytning. Australien, Jamaica och Guinea svarar tillsammans för 54 % av den globala produk— tionen (se tabell 15.4).

De länder som producerar bauxit förädlar den bara i viss utsträckning till aluminiumoxid. Det viktigaste undantaget är Australien, som är den största producenten av aluminiumoxid med 30 % av den globala produktionen. 1 USA sker en betydande förädling av importerad bauxit, vilket innebär att USA har 22 % av den globala framställningen av aluminiumoxid. USA:s produktion har det senaste årtiondet varit tämligen konstant.

Närmare 30 % av produktionen av primär aluminiummetall kommer från USA och 17 % från Sovjetunionen. USA:s andel av världsproduktionen har minskat kraftigt sedan mitten av 1950-talet (se tabell 15.5).

15.34. Företagsstruktur

Den internationella industrin domineras av ett fåtal företag, som är verksamma såväl i bauxitutvinningen som i senare förädlingsled. De fyra

Tabell 15.4 Världens gruvproduktion av bauxit

________________—————-———

1955 1965 . 1975

Milj. Andel Milj. Andel Milj. Andel ton % ton % ton % _____________.__—————— Australien — — 1,2 3 21 ,0 26 Jamaica 2,7 15 8,7 23 11,6 15 Guinea 0,5 3 1,6 4 10,6 13 Sovjetunionen 2,1 12 4,7 13 6,0 8 Övriga 12,5 70 21 ,2 57 30,2 38

___—_______—

Totalt 17,8 100 37,3 100 79,4 100

______________________

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M.

Tabell 15.5 Världens produktion av primäraluminium

_________________——————

1955 1965 1975

Milj. Andel Milj. Andel Milj. Andel ton % ton % ton % ”___—___— USA 1,4 46 2,5 38 3,5 28 Sovjetunionen 0,4 13 1,2 18 2,2 17 J apan 0,1 2 0,3 4 1 ,0 8 Canada 0,6 18 0,8 11 0,9 7 Övriga 0,7 22 1,8 28 5,1 40

Totalt 3,1 100 6,6 100 12,7 100

___/”__— Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M.

stora nordamerikanska företagen Alcoa, Alcan, Kaiser och Reynolds förfo- gade år 1975 över ca 45 % av den totala världskapaciteten för bauxitutvin- ning, drygt 50 % av aluminiumoxidkapaciteten och knappt 45 % av smält- verkskapaciteten. De sex största företagen svarade för 53 resp. 56 % av kapaciteten i bauxit- resp. aluminiumproduktionen (se figur 15.3).

Under senare år har dock koncentrationsgraden minskat något genom att regeringarna i vissa av producentländerna skaffat sig ett allt större direkt eller indirekt inflytande över den inhemska produktionen. Det är dock ofta så att de tidigare ägarna genom avtal driver företagen vidare och framför allt svarar för marknadsföringen. Härigenom kan i praktiken de ”fyra stora” trots nationaliseringar bibehålla en stor del av sitt tidigare inflytande över

utvecklingen. BAUXIT OXlD AI—metall N Alcoa 0 14,7 % 14,1 % D R 10 19,6 % E D A S M 0 E E 20 6'8/0 12,3% x R | 1 1,7 % S T 2 30 8,2 % 0 N R 5 1 7 0 A K 40 Reynolds O' & 9,6 % A & sea/rev % ' 0 9,4 0/ 7,3 0/ C 50 Alusouisse O 0 2 4, /o "vi 4,7 % 5 8,5 % "E (0 60 E 4,3 % , % '; 2 70 å Övriga 2 V) E .9 80 % Figur 15.3 Förefagskon- 9 cemrarion i olika föräd- 9- Iingsled vid aluminium- 90

framställning är 1 975/ 76.

Källa: Gränges Alumi- nium.

15.3.5. Kostnadsstruktur

Aluminiumindustrin utmärks bl. a. av att kostnadsstrukturen uppvisar särskilt stora variationer. Detta sammanhänger med att energikostnaderna spelar en avgörande roll. Dessutom kan kapacitetsutnyttjandet variera kraftigt över tiden, vilket innebär att alla uppgifter om produktionskostnader måste betraktas som mycket osäkra. Det följande exemplet (se tabell 15.6) är avsett att illustrera produktionskostnaderna i Västeuropa. En motsvarande kalkyl för ett u-land eller ett oljeproducerande land skulle se ganska mycket annorlunda ut. Exemplet utgår från att aluminium framställs ur importerad bauxit. I helt nya områden, där stora basinvesteringar är nödvändiga, blir kapitalkostnaderna väsentligt högre än i vårt exempel.

Brytningen är mycket billig. Kostnaden per ton aluminium exkl. export- frakter uppgår till ca 90 kronor. Sjöfrakten till Europa kostar lika mycket och totala cif-kostnaden i Europa blir därmed 185 kronor. Häri ingår dock inte de särskilda exportskatter som förekommer i vissa länder. Dessa skatter kan dock inte betraktas som egentliga produktionskostnader utan som del av den jordränta, som uppkommer i särskilt högvärdiga fyndigheter. Det förhål- landet att skatterna varierar — från 5 (Australien) till 70 kr per ton bauxit (Surinam och Jamaica) — synes bekräfta detta synsätt.

Oxidverken är kapitalintensiva och kapitalkostnaderna är därför domine- rande i detta produktionsled. Detta innebär också att stordriftsfördelarna är betydande.

Smältverken utmärks av höga kostnadsandelar för energi, medan däremot kapitalkostnadsandelen trots höga anläggningskostnader stannar vid ca 20 % (mot nära 40 % i oxidverken). Om man i energi kostnaderna räknar med även kolelektroderna blir kostnadsandelen för energi ca 40 %. Av kostnaderna i samtliga tillverkningsled faller ca tre fjärdedelar på smältverken. Råvaruledet svarar—om frakterna undantas—endast för2 % av totalkostnaden. Bauxitpriserna påverkar sålunda i relativt ringa grad prisut- vecklingen för aluminium. Detta gäller även om skatterna i producentlän- derna tas med i beräkningen.

Tabell 15.6 Exempel på kostnadsstruktur vid aluminiumframställning, kr/ton aluminium. 1976 års kostnadsläge

Gruvbryt- Sjötrans- Oxidtill- Elektro- Summa ning port verkning lys Investering 450 250 3 000 7 000 10 700 Kapitalkostnadera 60 30 390 910 1 390 Driftskostnader: ' Energi 5 25 240 1 200 1 470 Arbete 10 15 120 605 750 Övrigt 15 25 190 900 1 130 Summa driftskostnader 30 65 550 2 705 3 350 Summa kapital- och driftskostnader 90 95 940 3 615 4 740

" Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13. Källa: Gränges Aluminium samt egna beräkningar.

Av de olika kostnadsslagen svarade energi år 1976 för 30 % (eller 35 % om kolelektroderna medräknas), kapital för ca 30 % och arbetskraften för knappt 16 %. Härav följer att det framför allt är olikheter i energikostnader som påverkar konkurrensbilden. I ett land där elpriset är 2 öre (istället för 6 öre i vårt exempel), blir produktionskostnaderna ca 800 kronor lägre än i vår kalkyl. Detta innebär givetvis att smältverken tenderar att lokaliseras till regioner med låga energipriser.

Den beräknade totalkostnaden — drygt 4 700 kronor per ton — kanjämföras med det genomsnittliga svenska importpriset åren 1972—74, som var 4 200 kronor (allt i 1976 års prisnivå). Detta betyder att många av de europeiska aluminiumproducenterna under dessa år inte kunnat få full kostnadstäck- ning. Detta bekräftas av analyser av framför allt den västtyska aluminiumin- dustrins situation. Nedläggningar av smältverk har dock endast i undantags- fall blivit nödvändiga, eftersom priserna varit tillräckligt höga för att täcka de rörliga produktionskostnaderna.

15.3.6. Producentsamarbete

De fyra stora amerikanska bolagens långvariga dominans över aluminium- marknaden innebär att det under lång tid kan sägas ha funnits förutsättningar för kartellbildning eller annat samarbete i prisstyrande syfte. På grund av den amerikanska kartellagstiftningen har något formellt eller öppet samarbete inte varit möjligt, vilket givetvis inte hindrar att informella eller indirekta åtgärder av liknande innebörd kan ha förekommit. bönsamhetsutvecklingen under de senaste 10 åren tycks dock peka på att priserna inte i någon högre grad avvikit från de faktiska kostnaderna, och att konkurrensen — trots den starka företagskoncentrationen — varit så pass påtaglig att förlustår inte kunnat undvikas.

Förutsättningarna för en effektiv kartellbildning kan dock förändras sedan producentländerna nu påbörjat ett samarbete inom ramen för IBA (Interna- tional Bauxite Association), som bildades 1974 av sju länder, nämligen Australien, Guinea, Guyana, Jamaica, Sierra Leone, Surinam och Jugosla— vien. Senare har också Dominikanska republiken, Ghana och Haiti blivit medlemmar medan Grekland, Indien samt Trinidad och Tobago är observa- törer. Bland organisationens mål kan nämnas att stabilisera marknaden vid en rimlig prisnivå, att utveckla vidareförädlingen i medlemsländerna och att fungera som ett forum för informationsutbyte.

IBA bör allmänt sett ha förutsättningar att kunna kontrollera bauxitmark- naden. Andelen av världsexporten av bauxit är förmodligen (uppgifterna varierar) ca 75 %. Vidare har bauxitpriset, som framgår av tabell 15.6, liten betydelse för priset på den färdiga varan, aluminium. En fördubbling av bauxitpriset leder till en mycket liten ökning av aluminiumpriset. Återvin- ningen av aluminium har hittills på grund av den snabba konsumtionsök- ningen varit obetydlig i förhållande till förbrukningen, men kan beräknas öka när skrotfallet inom kort blir betydande.

Det är viktigt att lägga märke till att IBA har tämligen blygsamma mål. Organisationen har deklarerat att den vill samarbeta med konsumentlän- derna och har för avsikt att beakta importörernas intressen. IBA har heller inte gjort några samordnade försök att höja priserna. De försök att utarbeta en

gemensam prispolitik som gjorts inom organisationen har bara lyckats delvis, vilket antagligen främst beror på att de olika medlemsländernas gruvor har starkt varierande produktionskostnader och malmkvaliteter. I december 1977 enades IBAs medlemmar om ett minimipris vid export till Nordamerika på 24 $/ ton cif . Detta pris ligger gott och väl under det rådande marknadspriset. Man har heller inte lyckats komma överens om ett motsvarande minimipris på aluminiumoxid. Däremot har Jamaica, Guyana och Surinam beslutat om nationaliseringar av utländska företag under de senaste åren. I några fall har nationaliseringama lett till tvister med de tidigare ägarna i kompensations- frågan. Flera av länderna, bl. a. Australien, Dominikanska republiken, Haiti och Jamaica, har dessutom höjt skatter och avgifter på bauxitproduktionen. Vidare planerar länderna i det karibiska området att gemensamt bygga aluminiumsmältverk.

Det största hindret för IBA:s verksamhet är förmodligen det faktum att konsumentföretagen är välorganiserade och starka och att de även är vertikalt integrerade. Dessa företag har fortfarande stort inflytande över bauxitpro- duktionen och produktionen av mellanprodukten aluminiumoxid, även om inflytandet minskat betydligt under senare år.

De aluminiumproducerande företagen är organiserade i International Primary Aluminium Institute (IPAI). IPAI:s medlemsföretag svarar tillsam- mans för 97 % av västvärldens aluminiumproduktion. Även om IPAI främst är ett utredande och statistikproducerande organ erbjuder dess verksamhet tillfällen för bauxitkonsumenterna att koordinera sitt handlande. Företagen har dock ännu knappast haft möjlighet att reagera på IBA-medlemmarnas åtgärder eftersom produktionen i ett aluminiumoxidverk vanligtvis är anpassad till bauxit från en viss bestämd gruva. Detta minskar givetvis företagens handlingsfrihet.

Sammanfattningsvis kan sägas att det ännu förefaller svårt att bedöma om IBA — trots vissa initiala framgångar — skall komma att lyckas att varaktigt höja bauxitpriserna över den faktiska kostnadsnivån. Som antytts i avsnitt 15.3.5 förefaller de höjda bauxitskatter som t. ex. Jamaica infört åtminstone delvis vara att betrakta som ett sätt att reducera de höga jordräntor som producenterna kunnat tillgodogöra sig på grund av Jamaicas närhetsfördelar på den amerikanska marknaden. Det bör också observeras, att den prishöj- ning på bauxit som inträffat under de senaste åren underlättats av de högre energipriserna. Den potentiella konkurrensen från anortosit och andra alternativa råvaror har minskat, eftersom dessa substitut genomgående är mer energikrävande. Det har således uppstått ett marknadsmässigt ”utrym- me” för en betydande höjning av bauxitprisema, och detta har naturligt nog utnyttjats av producentländerna.

Avgörande för IBA:s framtid och för prisbildningen på bauxit och andra aluminiummineral är dock på längre sikt hur de dominerande tillgångslän- derna Australien, Brasilien och Guinea kommer att agera. Skatterna på bauxitutvinningen är i Australien och Guinea väsentligt lägre än i Karibien (se tabell 15.7).

Även inom smältverksledet finns samarbetsorgan. EPAA (European Primary Aluminium Association) är en sammanslutning av smältverken i 15 europeiska länder. Man insamlar månatligen statistik över produktion, leveranser, lagerställning etc. Vidare upprättas femårsprognoser, som bygger

Tabell 15.7 Produktionskostnad och skatter i viktigare producentländer. US dollar per ton bauxit år 1975

Produktions- Skatt Summa (ostnad kostnad, cif och skatt USA

Jamaica 10 IS 25 Surinam 12 15 27 Guinea (Boke) 13 6,5 19,5 Australien (Weipa) 12" 4 169 Brasilien 13 ? 13 + ?

” Avser kostnad vid import av aluminiumoxid. Vid bauxitexport beräknas kostnaden stiga med ca 5 dollar. Källa: Charles River Associates: Price Forecasts to 1985 of Major Minerals ard Metals, Cambridge, Mass. 1975 (stencil).

på de enskilda medlemsföretagens planer.

Några samordnade inköpsförhandlingar, produktionsplanering etc. före- kommer inte men de gemensamma diskussionerna, den gemensamt upprät- tade statistiken och sammanställningen av planer får givetvis en indirekt inverkan på produktionsplaneringen.

En liknande europeisk sammanslutning finns även på halvfabrikat- sidan.

15 .3.7 Sveriges produktion

I Sverige sker ingen gruvproduktion av aluminiumråvaror för metallfram- ställning; däremot pågår som nämnts en utvinning av aluminiumhaltiga leror i Skåne för andra ändamål.

Aluminiumoxid framställs inte heller i Sverige. Däremot sker vidareför- ädling av importerad aluminiumoxid till aluminiummetall.

Produktionen av aluminiummetall ur importerad aluminiumoxid har det senaste årtiondet ökat med ca 10 % per år och uppgick år 1976 till 81 400 ton. Samma år framställdes 24 000 ton omsmält metall.

Verksamheten i Sverige domineras helt av Gränges Aluminium AB som importerar aluminiumoxid och aluminium samt tillverkar och exporterar halv- och helfabrikat. Gränges Aluminium har det enda smältverket för produktion av primäraluminium i landet (kapacitet ca 83 000 ton/år). Verket är beläget i Sundsvall. Företaget äger också det största omsmältningsverket för aluminiumskrot i landet, vilket är förlagt till Avesta. Produktionen där är ca 14 000 ton aluminium per år.

Ett flertal halvfabrikatproducenter finns. Genom köpet år 1976 av SAPA (Skandinaviska Aluminiumprofrler AB) har Gränges Aluminium förstärkt sin ställning på halvfabrikatsidan. _

Gränges Aluminium ägdes förut till 79 % av Gränges Essem och till 21 % av Alcan (Aluminium Company of Canada) via dess ägande i Gränges Essem. Det senare företaget köpte emellertid Alcans andel under år 1978. Såväl Alcan som Gränges Metallverken (ett annat dotterföretag till Gränges Essem) har intressen i norsk aluminiumindustri.

Tabell 15.8 Global produktion och internationell handel med vissa aluminiumpro- dukter år 1971. Milj. ton

Global Internationell Handel i % produktion handel av produktionen Bauxit 65,5 25,7 39 Aluminiumoxid 22,4 5,2 23 Aluminiummetall 10,9 2,0 18

Källa: Bundesanstalt fur Bodenforschung. Untersuchungen tiber Angebot und Nach- frage mineralischer Rohstoffe: Aluminium, 1973.

15.4. Handel

15.4.1. Internationell handel

Produktion av bauxit, aluminiumoxid och primäraluminium sker ofta inte på samma plats. Obalansen mellan råvarutillgång och produktionsapparat för olika framställningsled ger upphov till en omfattande handel. Tabell 15.8 visar den intemationeila handelns omfattning.

Världshandeln med bauxit domineras av ett fåtal länder. Australien, Guyana, Jamaica och Surinam svarar tillsammans för 75 % av världsexpor- ten. USA svarar ensamt för drygt 40 % av importen. Handelsmönstret är särpräglat genom att exportländerna i regel exporterar huvuddelen av sin produktion till ett fåtal länder. Praktiskt taget all export från Jamaica går till USA. Detta handelsmönster beror säkerligen på de stora intemationeila företagens dominans över marknaderna och den vertikala integration som dessa företag har eftersträvat (se figur 15.5). De viktigaste internationella handelsströmmarna för bauxit framgår av figur 15.4.

Figur 15 .4 Internationella handelsströmmar med bauxit år 1974.

Källa: Statistical Office of the United Nations: World Trade Annual, 1974.

Bauxit Export lmport

Export lmport

18%

14%

Väst- tyskland

Neder- länderna 12 %

20%

Halvfabrikat Import

S% . .. _ 8% l tyskland S% 11% 4% A4% !

N sa;.

43 % Teckenförklaring: GB = Storbritannien, | = Italien, YU = Jugoslavien, NL = Nederländerna, D = Västtyskland, F. = Frankrike, Can = Canada, S = Sverige, B = Belgien, N = Norge, DK = Danmark. Figur 15 .5 Västvärldens handel med bauxit, ra'aluminium och halvfabrikat år 1975.

Av exporten av aluminiumoxid svarar Australien, Guyana, Jamaica och Surinam för drygt 80 %. USA uppträder som såväl exportör som importör. Norge svarar för 20 % av importen. Nederländernas import kommertill 75 % från Surinam som tidigare var en nederländsk koloni och där ett nederländskt företag sköter huvuddelen av brytningen och oxidframställningen.

Vad gäller aluminiummetall är koncentrationen till ett fåtal länder mycket stark. Fem länder svarar för ca 75 % av världsexporten. Canada har 25 % av exporten och Norge ca 20 %. Fem länder svarar för nära 70 % av impor- ten.

15.4.2. Prissättning

Aluminiumoxid kostade i slutet av år 1977 ca 1 500 kr/ton aluminiuminne- håll. Motsvarande pris för aluminiummetall var ca 4 800 kr. Aluminiumpri- serna har realt sett sedan mitten av 1950-talet varit svagt fallande, dock har en viss höjning av priserna skett de senaste åren.

Aluminiummarknaden utmärks av fåtalskonkurrens och ett formellt sett trögrörligt prissystem. Såväl i USA som i Europa tillämpas ett system med gemensamma producentpriser, som fastställs av de ledande företagen. Normalt initieras prisförändringar av de ”fyra stora”, men det är inte helt ovanligt att något av de mindre företagen uppträder som ”prisledare”. Producentprissystemet anses leda till stabilare priser och förhindrar de stora svängningar som utmärker flera andra metaller. Det är viktigt att skilja mellan det officiella producentpriset (listpriset) och det faktiska transaktions- priset (marknadspriset). Sedan hösten 1971 redovisar tidskriften Metals Week ett beräknat marknadspris. Den avsevärda spridningen mellan de två priserna framgår av tabell 15.9

Jämförelsen avser årsmedeltal. Under vissa månader är 1974 var mark- nadspriset 50 % högre än listpriset och i april 1972 låg marknadspriset 28 % lägre än listpriset. Listpriserna är således ofta missvisande. De faktiska transaktionspriserna kan antas bestämmas på en fri marknad på ungefär samma sätt som kopparprisema, men utan att någon särskild notering fastställs. Varubörsernas exakta prisnoteringar har på denna marknad ersatts med uppskattningar av facktidskrifter (förutom amerikanska Metals Week publicerar även engelska Metal Bulletin bedömningar rörande de faktiska priserna). I detta sammanhang bör nämnas att man i oktober 1978 införde handel med aluminium på LME (metallbörsen i London).

Tabell 15.9 Jämförelse listpris - marknadspris för aluminium (cents per pound)

Listpris Marknadspris Marknadspris i % av listpris 1972 26,4 21,0 80 1973 25,0 26,4 106 1974 34,1 43,1 126 1975 39,8 34,9 88

Källa: Metals Week.

15.4.3. Sveriges export och import

Sveriges handel med vissa aluminiumhaltiga varor framgår av tabell 15.10.

Bauxiten, som främst används för framställning av kemikalier och eldfasta produkter, kom år 1976 till 43 % från Australien och till 31 % från Guyana. Aluminiumoxid importerades till 68 % från Jamaica. Resten kom huvud- sakligen från Västtyskland och Surinam. Beträffande import av aluminium- metall är Norge den största handelspartnern. Också Ghana är en stor aluminiumleverantör till Sverige (se figur 15.6).

15.5. Konsumtion

15.5.1. Konsumtionsutveckling

Långsiktigt, mellan åren 1953 och 1975, har världens aluminiumförbrukning ökat med i genomsnitt 7,5 % per år. Under tioårsperioden 1965—1975 har ökningen varit knappt 6 % per år. År1975 var den globala konsumtionen 11,6 milj. ton aluminium.

15.5.2. Konsumtionens länderfördelning

Bauxit och aluminiumoxid konsumeras huvudsakligen i de länder som är stora tillverkare av aluminiumoxid resp. aluminiummetall (se avsnitt 15.3.3).

USA svarar för närmare en tredjedel av den globala konsumtionen av aluminiummetall. I mitten av 1950-talet svarade USA för mer än 50 % (se tabell 15.11).

15.53. Användningsområden

Transportindustrin är i de flesta länder det största användningsområdet för aluminium. I USA, Japan och Sverige är dock byggsektorn viktigare. Skillnaden i förbrukningsmönstret olika länder emellan är väsentligt större än för flertalet andra metaller. Andra viktiga användningssektorer är elektroin- dustrin och förpackningsindustrin med vardera 10—15 % av marknaden. 1 övrigt går merparten till olika delar av verkstadsindustrin (se tabell 15.12).

Tabell 15.10 Sveriges handel med vissa aluminiumhaltiga varor. Tusen ton vara

1965 1975

Export lmport Export Import ___—_ Malm (bauxit) 0,4 23,0 0,8 68,0 Aluminiumoxid — 65,8 — l71,4 Obearbetad metall 1,8 27,3 8,0 43,8 Avfall och skrot 0,6 — 1,3 1,1 Diverse halvfabrikat 10,6 19,1 33,7 60,2

___—__ Källa: SOS Utrikeshandel.

Bauxit. Totalt 38 523 ton

Australien

Guyana &xxw Grekland & Kina Jamaica

Surinam

| 0 ” %”1 Västtyskland E Norge

Figur 15.6 Sveriges import av vissa aluminiumhaltiga varor är 1976, länderförde- lad.

Källa: SOS Utrikeshandel.

Tabell 15.11 Världens konsumtion av primäraluminium, länderfördelad

1955 1965 1975 Milj. Andel Milj. Andel Milj. Andel ton % ton % ton % USA 1,6 52 2,9 43 3,5 30 Japan 0,1 3 0,3 5 1,2 10 Västtyskland 0,2 6 0,4 6 ' 0,7 6 Ovriga västländer 0,7 23 1,6 25 3,5 30 Totalt västvärlden 2,6 84 5,2 79 8,9 77 Sovjetunionen 0,4 12 1,0 15 1,6 14 Totalt planekonomierna 0,5 16 1,4 21 2,7 23 Totalt hela världen 3,1 100 6,6 100 11,6 100 Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a M. Tabell 15.12. Förbrukningsstruktur för aluminium I några i-Iånder år 1975. Procentuell fördelning USA', Japan" Västtysk-b Frank-b Stor-" Ita-b Sverigef land rike britan- lien nien Byggnadsverksamhet 24 37 15 8 10 18 24 Transportmedel 20 22 19 25 24 26 12 Elektroindustri 12 9 7 14 13 6 18 Förpackningar 22 S 9 8 9 8 S Hushållsmaskiner 6 6 7 5 9 13 — Verkstadsmaskiner 6 4 6 5 6 6 — Järn- och stålverk — — 5 4 4 3 22 Övrig metallindustri 2 3 — - — 5 — Övrig industri 84 144 11 10 13 2 — 100 100 79 79 88 87 81 Export av halvfabrikat — — 21 21 12 13 198 Per capita konsumtion, kg 20,1 12,2 14,6 9,2 9,8 7,5 15,3

" Avser bruttoförbrukning. Källa: Rev. d'Aluminium oct. 1976. ” Avser nettoförbrukning. Källa: Aluminiumzentrale.

€ Avser nettoförbrukning. Källa: Gränges Aluminium. ” Inkl. järn- och stålverk. ? Gjuteriprodukter ingår ej.

Tabell 15.13 visar slutförbrukningsstrukturen för aluminium i USA. Medan den icke-metalliska användningen ökat med 9 % per år sedan mitten av 1960-talet har ökningen för den metalliska användningen varit ca 7 % per år.

Tabell 15.13 Aluminiumförbrukning iUSA fördelad på industrisektorer. Tusen ton aluminiuminnehåll 1964 1969 1974 Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Metallisk användning Byggnadsindustri 665 27 889 24 1 202 25 Transportindustri 560 23 743 20 951 19 Elektrisk industri 312 13 534 15 716 15 Förpackningar 214 9 447 12 887 18 Div. utrustning 285 12 398 11 451 9 Maskiner 188 8 263 7 407 8 Övrigt 240 10 402 11 290 6 Summa 2 455 100 3 777 100 4 904 100 Icke-metallisk användning Eldfasta produkter 87 30 121 30 230 33 Kemikalier 138 48 210 53 340 49 Slipmedel 65 22 69 17 127 18 Summa 290 100 400 100 697 100 Totalt 2 745 4 177 5 601

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

15.5.4. Substitutionsförhållanden

Aluminium får ofta tjäna som exempel på ett material som ersatt andra material. Det är de många goda materialegenskapema hos aluminium (och dess legeringar) som tillsammans med dess låga pris jämfört med konkurre- rande material möjliggjort den snabba substitutionen och lett till den snabba förbrukningsökningen.

Ett av de klassiska exemplen på materialsubstitution är övergången till aluminium som ledare inom elektrotekniken. Aluminiums elektriska ledningsfönnåga är visserligen något sämre än kopparns, men räknat per investerad krona metall har aluminium kunnat överföra fyra gånger mer elenergi än koppar.

Aluminium konkurrerar också framgångsrikt med andra material som stål, zink, magnesium, titan och plast. Vikten för samma volym är bara en tredjedel av stålets, men hållfastheten är fullt jämförbar, vilket lett till en omfattande användning som konstruktionsmaterial inom byggsektorn. Även inom förpackningsindustrin anses substitutionsmöjligheterna vara särskilt goda och i vissa delar av elektro- och maskinindustrin är aluminium ett konkurrenskraftigt material. Mest svårersättligt förefaller aluminium vara inom flygindustrin. Magnesium skulle, vid lägre energipriser eller högre priser på aluminiumoxid, kunna konkurrera med aluminium i flera använd- ningar.

Det är också viktigt att notera att aluminium ofta används i syfte att reducera åtgången av arbetskraft, t. ex. inom byggsektorn. Metallfönster, fasader och tak av aluminium kräver väsentligt mindre arbetsinsatser och underhåll än alternativa material, och dessa användningar tenderar därför att öka om lönerna stiger i förhållande till materialpriserna. I en omvänd situation — med stigande relativa materialpriser — kan denna process vändas, med en minskande aluminiumförbrukning som följd.

15.5.5. Sveriges förbrukning

En beskrivning av den svenska förbrukningsstrukturen för den icke- metalliska användningen av bauxit och vissa mellanprodukter finns i vårt delbetänkande (SOU 1977:75) Industrimineral.

Vad gäller råvaror för framställning av metall är Sverige för sin försörjning helt beroende av import.

Den huvudsakliga importen sker i form av aluminiumoxid som används för framställning av metalliskt aluminium. Importen av aluminiumoxid har sedan början av 1960-talet ökat med i genomsnitt 8 % per år och motsvarade år 1975 ett aluminiuminnehåll av ca 80 000 ton.

Också obearbetad metall och skrot importeras. Denna mängd har ökat mycket långsamt och uppgick år 1976 till ca 47 000 ton aluminiuminnehåll. Till detta kommer ca 4 000 ton aluminium i gammalt svenskt skrot per år. År 1976 importerades 46 700 ton och exporterades 13 400 ton, vilket ger en nettoimport av 33300 ton. Nettoförbrukningen var detta är 109900 ton primärmetall och 29 000 ton sekundärmetall eller sammanlagt 138 900 ton. Sedan början av 1960-talet har ökningen av nettoförbrukningen varit närmare 8 % per år. Större delen av primäraluminiet går till halvfabrikattillverkning (plåt, profiler, tråd, rör o.d.). Resten samt huvuddelen av omsmält skrot m. in. går till gjutgods och till stålindustrin.

Nettoimporten av halvfabrikat varierar kraftigt år från år. Under 1950-talet förelåg nettoexport, men år 1975 var nettoimporten så hög som 24 500 ton uttryckt i aluminiuminnehåll.

I tabell 15.14 och 15.15 sammanfattas den svenska förbrukningsstruktu- ren.

I Sverige är byggnadssektorn den största förbrukaren av halvfabrikat, följd av el- och teleindustrin. Byggnads- och förpackningssektorn har de största årliga konsumtionsökningarna.

Officiella uppgifter rörande den svenska förbrukningsstrukturen finns i SCB:s industristatistik. Den kan beräknas täcka endast 60—70 % av den totala förbrukningen. Den omfattar t. ex. inte byggsektorn och elektroindustrin (ferallina ingår t. ex. inte). Detta begränsar allvarligt statistikens användbar- het.

En mer heltäckande förbrukningsstatistik har tillhandahållits av Gränges Aluminium. Enligt dessa uppgifter skulle förbrukningen (exkl. gjutgods) fördela sig som i tabell 15.16 (se också fig. 15.6). Förbrukningsökningen har burits upp av en ökad användning inom byggsektorn, där aluminium kunnat fortsätta att expandera trots den svaga byggkonjunkturen under senare år. Elektroindustrins aluminiumförbrukning växte snabbt under 1960-talet, men har sedan år 1973 tenderat att stagnera. Förpackningssektorn har, efter

Tabell 15.14 'Förbrukningsstruktur för aluminium i Sverige. Tusen ton aluminium- innehåll

1960 1965 1970 1975 Produktion av elektrolytisk metall ur importerad oxid 16,0 29,6 66,2 77,4 Nettoimport av obearbetad metall och skrot 28,1 25,5 26,3 35,8 Förbrukning av gammalt svenskt skrot 1,8 2,7 3,4 4,0 Summa tillförsel 45,9 57,8 95 ,9 117,2 Förbrukning från lager —O,7 —4,5 —4,3 —16,1 Summa bruttoförbrukning 45,2 53,3 91,6 101,1 Nettoimport av halvfabrikat 6,9 8,7 11,3 24,5 Summa nettoförbrukning 52,1 62,0 102,9 125,6

Källor: För år 1975 Gränges Aluminium, se i övrigt bilaga 21.

Tabell 15.15 Nettoförbrukningens fördelning på olika produkter. Tusen ton alumi- niuminnehåll

1960 1965 1970 1975 Valsprodukter 26 39 49 61 Pressprodukter 4 8 17 21 Trådprodukter 8 6 21 23 Ovrigt 2 2 2 4 Summa halvfabrikat 40 55 89 109 Gjutgods 10 16 16 23(2 Pulver ] 2 2 3" Al för stålindustrin 1 l 4 6” Summa 12 19 22 32 Totalt 52 74 111 141

” Avser 1974 års förbrukning. Källor: SOS Utrikeshandel och SOS Industri samt Gränges Aluminium.

en stadig uppgång fram till år 1974, under år 1975 drabbats av ett kraftigt efterfrågebortfall på grund av införande av en särskild förpackningsskatt. Aluminium i form av gjutgods används huvudsakligen inom transport- medelsindustrin. Förbrukningen har de senaste åren varit 20 000—30 000 ton per år, se tabell 15.15. En nedbrytning av konsumtionen år 1973 (24 000 ton), visar att 10 600 ton eller 44 % användes inom transportmedelsindustrin (se fig. 15.7 och 15.8).

Figur 15. 7 Förbruknings- strukturjb'r halwabrikat i Sverige år 1975.

Källa: Se bilaga 21.

17%

Figur 15.8 F örbruknings- strukturjör gjutgods i Sverige är 1 973.

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 15.16 Aluminiumförbrukningens utveckling iSverige. Tusen ton aluminium- innehåll '

1965 1970 1975

Tusen Andel Tusen Andel Tusen Andel ton % ton % ton % Byggverksamhet 19,8 37 30 ,0 35 38 ,5 37 Elektroindustri 6,4 12 23,7 27 25 ,0 24 Trans portmedelsindustri 3,9 7 4,5 5 5 ,7 6 Förpackningsindustri 3,9 7 9,0 10 8,4 8 Övrigt 19,0 36 19,8 23 25,4 25

Totalt 53,0 100 87,0 100 103,0 100

Anm. Exkl. gjutgods. Källa: Gränges Aluminium.

Hushåll

- El och tele

Mekaniska konstruktioner

Övrigt

15.6. Prognoser

15.6.1. Teknikprognos

Det pågår en intensiv utveckling och förbättring av de processer som utnyttjas för aluminiumframställning. Mycket av utvecklingsarbetet syftar till att minska energiåtgången i processerna. Dessutom söker man få fram mer miljövänliga tillverkningsmetoder. Möjligheterna att utnyttja andra utgångsmaterial än bauxit har undersökts särskilt noga, vilket framför allt är en följd av att de aluminiumproducerande företagen har bedömt riskerna för prishöjningar från de bauxitproducerande ländernas sida som stora. Man har därför satsat stora resurser på att utveckla nya processer som använder andra utgångsmaterial.

I syfte att undersöka hur sådana processer kan komma att påverka aluminiummarknaden i framtiden arbetade en särskild expertgrupp inom MPU under år 1975 med utvärdering av möjligheterna att använda alterna- tiva råvaror vid produktion av aluminiumoxid. De olika alternativ som studerades framgår nedan. För en mer detaljerad redovisning hänvisas till expertgruppens PM ”Ny aluminiumteknologi” eller till ”Aluminium — en råvarukedja” från Sekretariatet för framtidsstudier.

Alt. 0: Framställning av aluminiumoxid ur bauxit med Bayer-processen. Alt. 1: Framställning av aluminiumoxid ur kaolinlera med salpetersyrajon- byteprocessen. Alt. 2: Framställning av aluminiumoxid ur kaolinlera med saltsyra- isopropyleterextraktionsprocessen. Alt. 3: Framställning av aluminiumoxid av anortosit med kalksodasinter- metoder. Alt. 4: Framställning av aluminiumoxid med H+-processen ur aluminium- haltiga skiffrar eller leror. Alt. 5: Framställning av aluminiumoxid ur nefelin.

Råvaru- och energibehov för framställning av ett ton aluminiumoxid i de olika alternativen framgår av tabell 15.17.

Av dessa processer synes H+-processen vara mest hoppingivande ur teknisk synvinkel. En försöksanläggning har nyligen tagits i drift i Frankrike. Användningen av denna process på svensk alunskiffer studeras sedan år 1975

Tabell 15.17 Råvaru- och energibehov vid framstalning av ett ton aluminiumoxid ur alternativa råvaror

Alt. Råvarubehov, ca Energibehov, ca kWh 0 2 ton bauxit 4 000 1 5 ton rålera 14 500 2 5 ton råkaolinlera 13 000 3 5 ton anortosit 13 500 4 4—5 ton skiffer 7 000 5 4—5 ton nefelin 13 000

Källa: N)" aluminiumteknologi, MPU, 1975.

1 Ranstadsprojektet i samband med det utvecklingsarbete som pågår och syftar till mer fullständigt nyttiggörande av skiffrarna i Billingen. Vi har gjort en sammanställning av kostnaderna för de olika processalter- nativen med reservation för de betydande osäkerheter som finns i beräkning- arna (se tabell 15.18). Kalkylerna förutsätter en kostnad för elkraft på 7 öre/kWh samt en kostnad för olja på 350 kr/m3. Kapitalkostnaden har beräknats efter 10 % ränta och 20 års avskrivningstid. Bauxit har i beräkningen antagits kosta 80 kr/ton. Kalkylerna synes visa att användning av bauxit i Bayer-processen är den fördelaktigaste metoden. Det är framför allt de låga energikostnaderna vid användning av Bayer-processen som är utslagsgivande. I Bayer-processen uppgår energikostnaden till ca 130 kr/ton, medan motsvarande kostnad vid användning av kaolinleror och anortosit är 435-480 kr/ton. De stigande energikostnaderna under senare år har därför försämrat de konkurrerande produktionsprocessernas möjligheter gentemot Bayer-processen. Alunskiff- rarnas innehåll av kerogen, som avses användas som intern energi vid en eventuell aluminiumutvinning, gör att aluminiumutvinning ur alunskiffer inte är fullt lika känslig för höjningar av energipriserna. Det kan dock senare visa sig vara mer lönsamt att utvinna kerogen för försäljning av energi än för framställning av aluminiumoxid. Från svensk synpunkt torde kaolinleror, skiffrar, nefelinsyenit och musko- vitglimmer (se nedan) vara de intressanta från kostnadssynpunkt, särskilt vid ett lägre oljepris. Lämpliga kaolinleror finns i Skåne, sannolikt i tillräckliga kvantiteter för att möjliggöra aluminiumproduktion. Aluminiumproduktion baserad på anortosit enligt kalksodasintermetoden blir, som framgått av kostnadsanalyserna, något dyrare än motsvarande produktion baserad på kaolinleror. Detta beror framför allt på att denna process kräver stora mängder kalksten och soda. Vidare finns det mycket speciella krav på lokaliseringen av anortosittillgångarna för att utvinning skall vara möjlig. Kalksten och anortosit måste finnas på mycket korta transport- avstånd från varandra. I Norge har dock två företag, A/S Årdal og Sunndal Verk och Elkem Spigerverket, byggt en pilotanläggning,i vilken man skall pröva en ny process för utvinning av aluminiumoxid ur anortosit.

Tabell 15.18 Kostnadsstruktur vid framställning av aluminiumoxid ur alternativa råvaror, kr/ton aluminiumoxid. 1976 års kostnadsläge

_a

Alternativ 0 I 2 3 4 5 & Råvaror 280 65 60 150 125 Kapital ' 115 130 195 115 135 Arbete i 30 55 45 45 30 Energi 130 485 435 470 230 Övrigt 45 65 85 55 115

Summa 600 800 820 835 635 650"

___—_E—

" Kostnader ungefär som för alternativ 3. Dessutom skall produktionen krediteras för värdet av biprodukter som soda och pottaska. Källa: Ny aluminiumteknologi, MPU, 1975.

När det gäller utvinning av aluminium ur skiffrar är utvecklingsarbetet ännu i ett inledande stadium. I samband med Ranstadsprojektet har olika möjligheter att ta vara på innehållet av aluminiumoxid diskuterats.

I första hand kan det efter lakning bli möjligt att utvinna aluminiumsulfat, en produkt som dock ej kan användas för aluminiumtillverkning och som har ett relativt begränsat användningsområde inom miljövårdssektorn. Denna utvinning torde vara tekniskt genomförbar inom det närmaste årtiondet. Som ett senare alternativ har diskuterats starksyralakning av skiffrarna. Med hjälp av den s. k. H+-processen skulle aluminiumoxid kunna framställas.

Även vid exploatering av skiffrar på annat håll i landet har planer på utvinning av aluminiumsulfat presenterats.

En intressant potentiell aluminiumtillgång är muskovitglimmer i anrik- ningssand från anrikningen av komplexa sulfidmalmer. Den stora fördelen är att denna redan är nermald och finns att tillgå i stora mängder, främst i Aitik. Boliden AB har under hösten 1977 sökt statligt stöd för att närmare studera detta alternativ.

I detta sammanhang bör nämnas att USBM anser att det år 1985 kommer att ha utvecklats processer för produktion av aluminiumoxid som är tillräck- ligt effektiva för att kunna lanseras kommersiellt.l

Utomlands pågår också utvecklingsarbete i syfte att förbättra effektiviteten i den traditionella Bayer-processen. En stor del av detta arbete syftar till att minska energiåtgången vid framställning av aluminiumoxid med 30—40 %.2

Ett intensivt utvecklingsarbete bedrivs också i syfte att få fram nya smältverksprocesser. Orsaken står främst att finna iden höga energiåtgången hos den nu använda Hall-Herault-processen, ca 14 000—17 000 kWh per ton aluminium.

Den process som verkar mest intressant är Alcoas s. k. kloridprocess. Elenergiförbrukningen är i denna process reducerad med ca 30 % jämfört med de bästa Hall-Herault-ugnarna. En fullskaleanläggning har nyligen tagits i drift. Andra nya smältverksprocesser som diskuterats de senaste åren, t. ex. Alcan-processen och Toth —processen, har inte visat sig lika konkurrens- kraftiga.

15.6.2. Globala prognoser

USBM3 räknar med att den totala Världsförbrukningen av aluminium skall öka från 16,6 milj. ton år 1973 till nästan 32 milj. ton år 1985 (motsvarar en ökning med 5,6 % per år) och 66 milj. ton år 2000 (motsvarar en ökning med 4,9 % per år under perioden 1985—2000). I två alternativa prognoser anges förbrukningen år 2000 till 40,9 milj. ton resp. 78,9 milj. ton (se tabell 15.19).

Det lägre prognosaltemativet bygger på en långsam ökning av energikon- sumtionen och substitution av aluminium i elledningar, särskilt för högspänd elkraft. Dessutom skulle aluminium kunna ersättas av plast ifordon, vilket ] USBM: Mineral Com- skulle bidra till en långsammare efterfrågeutveckling. Den högre prognosen "?Odily Profiles: Aluml' utgår från att energikonsumtionen växer snabbt och att aluminium behåller mum” 1978” sin relativa prisfördel gentemot andra material, särskilt koppar, och 2 USBM: Mineral Facts därigenom får ökad användning i flera olika produkter. Utvecklingen enligt and PfOblemS- 1975- den ”mest sannolika” prognosen är avhängig av stora ökningar av förbruk- 3 USBM: Mineral Facts ningen inom byggnadsindustrin, transportindustrin, den elektriska industrin and Problems, 1975.

' Enligt uppgift från Gränges Aluminium.

Tabell 15.19 Global efterfrågan på aluminium åren 1973—2000. Milj. ton aluminium- innehåll (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1973)

1973 1985 2000

Låg Sannolik Hög USA 5,9 10,6(5,0) 14,5 (3,4) 20,7(4,8) 26,7 (5,8) Resten av världen 10,7 21,2(5,9) 26,3(3,4) 44,8(5,4) 52,2(6,0) Hela världen 16,6 31,8(5,6) 40,9(3,4) 65,5(5,2) 78,9(5,9)

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

och förpackningsindustrin. Den senare sektorn väntas tillsammans med maskinindustrin få den snabbaste förbrukningsökningen.

Förbrukningen väntas i den sannolika prognosen öka med i genomsnitt 4,8 % per år i USA under perioden 1973—2000, och med 5,4 % i resten av världen. Den snabbaste förbrukningsökningen väntas ske i u-länderna.

Andelen sekundärmetall från gammalt skrot väntas öka från drygt 4 % år 1973 till knappt 10 % år 2000. Detta är framför allt en följd av den förutsedda sänkningen av ökningstakten i förbrukningen (under det senaste årtiondet har förbrukningsökningen varit 8 % per år i genomsnitt).

USBM:s prognos illustreras i figur 15.9. De flesta bedömare förefaller vara överens om att aluminiumkonsum- tionen i framtiden inte kommer att öka lika snabbt som tidigare, även om de flesta räknar med att ökningen skall bli något snabbare än USBM förutsatt. OECD anger ökningstakten till 7 % per år fram till år 19831 en prognos från mars 1977. De europeiska smältverkens samarbetsorganisation räknade i sin femårsprognos för tiden fram till år 1982 med en årlig ökning av förbruk- ningen på 5,3 %.1

Utbyggnadsplanerna för aluminiumindustrin har präglats av de tidigare årens snabba expansion. Endast för ett par år sedan förutsågs en mycket kraftig kapacitetsutbyggnad. De senaste årens osäkerhet beträffande den framtida energiförsörjningen och det pressade prisläget har dock medfört att många projekt lagts på is. Den expansion i smältverksledet som kommer att ske söker sig till länder som kan erbjuda billig energi.

Det är främst länder som Venezuela, Brasilien och Indonesien som kan erbjuda förmånliga elkostnader. Elkostnader på endast ca 2 öre per kWh kan förekomma. Många verk i USA och Canada arbetar visserligen också med så låga energikostnader, men det är där ofta fråga om gamla kontrakt. När dessa skall förnyas torde man där få räkna med högre kostnader.

EPAA räknar som nämnts med att konsumtionen i västvärlden kommer att öka med ca 5,3 % per år upp till ca 15,2 milj. ton aluminium år1982. Mot detta ställer man medlemsföretagens utbyggnadsplaner, vilka är 1982 skulle ge en kapacitet på ca 15,4 milj. ton, således ungefär lika mycket som den väntade konsumtionen. Man pekar på att ett lågt aluminiumpris och osäkerheten beträffande den framtida energiförsörjningen medfört en obenä- genhet att fortsätta kapacitetsutbyggnaderna, vilket kan leda till kapacitets- brist i smältverksledet under 1980-talet.

Milj ton Al-innehåll

80 70 60 50

40

/ gruvproduktion konsumtion ,l, I / / /

Bauxttproduktionx Total I, / förbrukning I X I I // //

20

, Förbrukning av primär aluminium- metall

J> 01 m xieo,co,o

(»

1 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000

De synpunkter vi i övrigt kan framföra för egen del framgår i det följande. .

Aluminium är en mycket ung metall, som under det senaste seklet har blivit en konkurrent till äldre metaller och andra material. Eftersom man här kan tala om ett långt introduktionsförlopp kan det av naturliga skäl vara svårt att bedöma vilka enskilda faktorer som styrt utvecklingen. De grundläggande uppfinningama inom aluminiumtekniken innebar kraftiga kostnadssänk- ningar och öppnade därigenom helt nya marknader för en tidigare mycket exklusiv metall. Tekniken har vidareutvecklats, men uppenbarligen har den primära teknologiska expansionskraften efter hand avtagit i styrka. Inga nya stora processtekniska genombrott har ägt rum under detta sekel.

Aluminiumpriset har dock fortsatt att falla i relativt snabb takt. Det sjönk

Figur 15. 9 Global alumi- niumförbrukning åren 1920—2000. Milj. ton alu- miniuminnehåll. Semi/o- garitmisk skala.

Källor: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. (1920-1975). USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

' Privat källa.

2 CRA: Price Forecasts to 1985 of Major Minerals and Metals, 1975 (stencil).

särskilt kraftigt under och strax efter andra världskriget, sannolikt delvis som en följd av den stora överkapacitet som förelåg vid krigsslutet, då den aluminiumslukande produktionen av krigsflygplan kraftigt skars ned. Denna prissänkning måste bedömas ha påverkat konsumtionsutvecklingen långt in på 1950-talet.

Det sjunkande reala aluminiumpriset har förmodligen, i kombination med ett stigande realt kopparpris, varit en av de viktigaste orsakerna till den mycket snabba förbrukningsökningen.

Eftersom tillgångarna av bauxit är praktiskt taget outtömliga kommer någon bristsituation inte att uppstå inom överskådlig framtid. Under de närmaste 30 åren behöver troligen endast marginella sänkningar av alumini- umhalten i bauxiten bli aktuella och dessa bör inte nämnvärt påverka kostnadsbilden.

Möjligen kan i stället transportkostnadsfaktorn komma att leda till något högre kostnader i framtiden. För närvarande bryts bauxit mycket nära utskeppningshamnar. Av de större exportländerna är det endast i Guyana som avståndet från kusten är större än 10 mil. Dessa gruvor har uppenbar- ligen också haft svårigheter att konkurrera på världsmarknaden.

I den mån det så småningom blir nödvändigt att utnyttja även mer avlägsna fyndigheter kommer fraktkostnaderna att stiga och bauxitpriserna tendera att öka. Tidpunkten för större förändringar härvidlag förefaller dock vara avlägsen.

De brasilianska bauxittillgångarna —som beräknas svara för en mycket stor del av produktionsökningen fram till 1985 — är från transportsynpunkt tämligen välbelägna. Bauxittillgångarna i Guinea ligger mycket nära kusten. Detsamma gäller Australiens bauxitfyndigheter. Mot denna bakgrund räknar vi med att utbudet fram till år 2000 kan öka i takt med efterfrågan utan att kräva någon kostnadsbetingad realprishöjning på bauxit.

Bauxitpriserna kan dock tänkas gå upp på grund av andra orsaker. Som framgått i det föregående (se avsnitt 15.3.6) har de länder som är medlem mar 1 IBA ännu inte helt lyckats ena sig om någon gemensam prispolitik. Om de gör det i framtiden skulle detta kunna leda till prishöjningar. Dessa prishöjningar skulle dock förmodligen bli av blygsam omfattning, eftersom alternativa produktionsprocesser blir lönsamma vid ett väsentligt högre bauxitpris. Utrymmet för prishöjningar på bauxit från Jamaica skulle sålunda bara vara $ 5—10 per ton.l En prishöjning av den storleksordningen skulle ha mycket liten betydelse för aluminiumpriset. Prishöjningen skulle sannolikt tas ut i ' form av höjda skatter eller avgifter på bauxitproduktionen.

Eftersom aluminium är en mycket energiintensiv produkt (energin svarar för i genomsnitt ca 35 % av produktionskostnaden i Västeuropa) kommer uppenbarligen höjda oljepriser att resultera i en påtaglig höjning av de reala aluminiumpriserna. Hur mycket ny kapacitet som erfordras och var denna , kommer att lokaliseras blir av stor beydelse för prisprognosen. Charles River Associates (CRA) har i den prisprognos som firman gjort för vår räkning beräknat realprishöjningen på aluminium till ca 50 % mellan år , 1974 och år 1985. Förutom höjda energikostnader hänvisar CRA också till högre reala investeringskostnader (se figur 15.10).2

En grov överslagsberäkning utifrån antagandet att realpriset på råolja stiger med 15 % under åren 1975—1985,vilket motsvarar den bedömning som gjorts

l l

Kr/ton aluminium

Aluminiummetall internationellt pris

7 000 6 000 __ .. MPU CRA/' , = " 5 000 (I,/' I 4 000 ,'

Aluminiumoxid 3 000 svenska importpriser

Figur 15 . 10 Aluminium- priser åren 1953—2000. K r/ ton aluminium. 19 76 års penningvärde.

2 000

1 000

Källor: CRA: a.a. Se ock— 1955 1965 1975 1985 1995 2000 så bilaga 21.

av energikommissionen (se kapitel 6), tyder på att produktionskostnaderna enbart av detta skäl skulle öka med drygt 5 % fram till år 1985. Detta gäller givetvis endast de smältverk som får sin kraftförsörjning från oljekraftverk. Dessa smältverk har för närvarande de högsta driftskostnaderna och deras kostnader kan i framtiden väntas bli avgörande för priset. Ökade kapitalkost- nader och prishöjningar på bauxit skulle medföra att priset steg med totalt 10—15 %. Eftersom priset låg mycket lågt år 1975, täckte det knappast helt kostnaderna. Vissa beräkningar tyder på att skillnaden mellan totala kost- nader och priset detta år var närmare 20 %. Mot denna bakgrund framstår en prisstegring med ca 35 % fram till år 1985 som rimlig, medan CRA:s prognos förefaller något för hög, förmodligen beroende på att man överskattat effekten av energiprisökningen. Vi räknar dock med att den prisnivå som CRA förutsett för år 1985 kan komma att uppnås år 2000.

I figur 15.10 redovisas förutom CRA:s prognos också vår egen bedömning av utvecklingen av det internationella aluminiumpriset och importpriset för aluminiumoxid i framtiden. Vi har antagit att den reala prisökningen på aluminiumoxid åren 1975—1985 blir 10 %, till lika delar förorsakad av en höjning av bauxitpriset å ena sidan samt ökade kapital- och energikostnader å den andra. Fram till år 2000 har vi räknat med en ytterligare realprishöjning på 10 %, till allra största delen förorsakad av höjda energipriser. Dessa anta- ganden är enligt vår bedömning konsistenta med prognosen för aluminium- priset.

Det är sannolikt att denna radikalt förändrade pristrend — från en långsiktig prissänkningstakt på ca 2 % per år till en ökning på drygt 3 % per år—kommer att resultera i en långsammare konsumtionstillväxt än tidigare under efter- krigsåren.

] alla prognoser förutses som nämnts en dämpning av den historiska tillväxttakten på 8—9 % per år. USBM:s ”sannolika” prognos på drygt 5 % per

år förefaller ligga väl i linje med vad som nu anförts beträffande prisutveck- lingen. Det är möjligt att ökningstakten blir lägre, bl. a. med hänsyn till att USBM:s prognoser bygger på tidigare bedömningar av ökningstakten i industriproduktionen. Dessa bedömningar förutsatte en ekonomisk åter- hämtning i västvärlden som i dagens läge inte ser ut att få den förutsedda omfattningen.

Det finns dock också faktorer som talar för en högre ökningstakt. Den låga vikten på aluminium är av särskild betydelse inom transportmedelsindustrin. För närvarande ökar intresset i främst den amerikanska bilindustrin för att genom ökad användning av aluminium i nya bilmodeller få ner vikten och därmed bensinåtgången. De beslutade begränsningarna av bensinförbruk- ningen kan leda till en väsentligt ökad aluminiumkonsumtion trots att prisutvecklingen skulle verka återhållande.

Sammanfattningsvis bedömer vi att aluminiumförbrukningen kommer att ligga inom det intervall som USBM angett, och förmodligen I närheten av USBM: s ”sannolika" prognos.

15.6.3. Prognoser för Sverige

Förbrukningen av aluminium i Sverige har under de senaste 15 åren ökat med i genomsnitt 7,5 % per är samtidigt som realpriset sjunkit med ca 3 % per år. Fram till år 1985 kommer denna pristrend att förbytas i en prisuppgång. Det svenska importpriset åren 1971—1975 var lägre än det internationella producentpriset. Det svenska realpriset kan därför komma att stiga snabbare än producentpriset.

I det följande analyseras situationen i de viktigaste förbrukningssekto- rerna.

Nära 30 % av aluminiumförbrukningen går till byggsektorn. Som tidigare påpekats har dock aluminiumförbrukningen i denna sektor, trots en svag utveckling inom byggnadsindustrin, kunnat öka under 1970-talet, bl. a. genom att andra byggmaterial, såsom trä och stål, ersatts av aluminium. Frågan är då om denna substitution kan komma att fortsätta.

Som framgår av tabell 15.12 används aluminium i Sverige inom byggnads- sektorn i betydligt större utsträckning än i många andra länder. Det huvudsakliga användningsområdet är som fasadbeklädnad.

Uppenbart är att incitamenten att gå vidare mot en allt högre andel aluminium inte kommer att vara lika starka som tidigare. Vid en bedömning av denna fråga bör observeras att aluminiumpr'odukterna under de senaste åren har gynnats av ett mycket kraftigt prisfall. I förhållande till stål och zink har t. ex. aluminiumpriset sedan slutet av 1960-talet sjunkit. med ca 50 %. När dessa temporära prisfördelar så småningom bortfaller, kan aluminium- användningen i byggsektorn tendera att minska.

Prisökningarna för aluminium väntas bli större än för de närmaste substituten, såsom förzinkad plåt. Det är därför troligt att aluminiumpro- dukter inom byggnadssektorn i framtiden kommer att förlora marknadsan- delar till förzinkad tunnplåt.

Relativt varierande prognoser är därför möjliga för denna sektor. Vi håller för sannolikt att förbrukningen år 1985 när ca 45 000 ton (mot 38 500 ton år

1975).

Den näst största förbrukningssektorn är elektroindustrin. De helt domi- nerande produkterna är s. k. ferallina (lina med kärna av stål som används för högspänningsledningar) och kabel, vilka tillsammans svarar för ca 80 % av hela elektrosektorns förbrukning. Prognosen blir därför i första hand avhängig av utvecklingen på dessa områden.

Ferallina har använts för högspänningslinjer sedan 1930-talet och ökningen av aluminiumförbrukningen under dessa år var i hög grad knuten till ferallinans genombrott. I takt med de stora utbyggnaderna av högspän- ningsnätet (nätets sammanlagda längd har sedan början av 1950—talet fördubblats från 25 000 till 50 000 km) har förbrukningen ökat särskilt kraftigt under efterkrigstiden. Under senare år har dock tillförseln stagnerat och fram till år 1985 kan man förutse en minskning. Med den utveckling av elförbrukningen som nu kan förutses (se kapitel 6) torde det i huvudsak endast behövas smärre utbyggnader av högspänningsnätet fram till år 1985 utöver anslutningsledningar från tillkommande kraftverk fram till stamnätet. Vattenfall, som är den största förbrukaren, har under perioden 1965—1975 gjort av med ungefär 7 000 ton per år, men räknar nu med att behovet sjunker till ca 4 000 ton per år. Denna kalkyl förutsätter att de kämkraftsaggregat som planeras och är under byggnad tas i drift. Även övriga kraftföretags behov bör minska i motsvarande mån. Inom andra användningsområden bör dock efterfrågan kunna öka något.

Omräknat till aluminiuminnehåll uppgick tillförseln av ferallina 1970—1974 till i genomsnitt ca 11 000 ton per år. Vi räknar med en efterfrågan på ca 10 000 ton år 1985. Dessa ledningar har mycket lång livslängd, ca 40 år, och det torde därför dröja längre än till år 1985 innan behovet av att ersätta äldre ledningar gör sig gällande i större omfattning.

Det framtida aluminiumbehovet i kabelindustrin har vi sökt kartlägga genom en enkät till de berörda företagen. Avsikten har också varit att kunna belysa substitutionsförloppet under 1960-talet. Följande redovisning avser de fyra största företagen i branschen, nämligen ASEA Kabel AB (tidigare Liljeholmens Kabelfabrik), Sieverts Kabelverk, IKO Kabelfabrik AB samt Bofa Kabel AB. Aluminiumförbrukningen i övriga kabelföretag kan bedömas vara av försumbar omfattning.

Förbrukningen av koppar och aluminium i dessa fyra företag åren 1960—1975 framgår av tabell 15.20. Ett av företagen har inte lämnat uppgifter för åren 1960 och 1965.

Tabellen visar att aluminium på fem år (1965—1970) erövrade en tredjedel av kabelmarknaden i ett mycket snabbt introduktionsförlopp. Takten i substitutionen gentemot koppar har därefter varit väsentligt långsammare.

Företagen bedömer det sannolikt att aluminiumandelen fram till år 1985 stiger till ca 50 %. Enligt vår mening är detta en realistisk utgångspunkt för prognoserna. Det förefaller vara uppenbart att det alltjämt finns utrymme för ett vidgat utnyttjande av aluminium i kablar. [de grövre kabeldimensionema kan man förvänta sig en nästan total övergång till aluminium som ledarmate- rial från redan nu mycket hög andel. Mer osäkert är hur man bedömer möjligheterna för aluminium att göra större andelsvinster när det gäller kablar av klenare dimensioner, avsedda i huvudsak för installationer i bostadsfastigheter. På grund av risker för överhettning i anslutningar kan rent aluminium inte användas. Under senare år har emellertid flera olika metoder

Tabell 15.20 Förbrukning av koppar och aluminium i tre resp. fyra svenska kabelfö- retag åren 1960—1985. Tusen ton metall

Koppar Aluminium Summa Procentuell fördelning Vikt Ledar- Koppar Aluminium ekviva- lenta Tre företag 1960 22,5 — 22,5 22,5 100 0 1965 32,5 0,2 32,7 32,9 98,8 1,2 1970 25,3 6,8 32,1 38,9 65,0 35,0 Fyra företag 1970 32,1 7,8 39,9 47,8 67,4 32,6 1975 33,8 9,5 43,3 52,8 64,0 36,0 1985 34,1 16,7 50,8 67,5 ' 50,5 49,5

” För en given överföringskapacitet går det åt 1 kg koppar men bara 0,5 kg aluminium. För jämförbarhet måste därför aluminiumvikten multipliceras med 2.

för att lösa detta problem utvecklats. Såväl Sieverts som ASEA Kabel har tagit . fram sådana produkter som också godkänts för användning i bostadshus. Enligt företagens egna bedömningar bör dessa applikationer bli lönsamma vid de prisrelationer mellan koppar och aluminium som vi utgår från.

Kostnadsfördelen för installatören och byggherren är .dock relativt begränsad och man kan därför ha olika uppfattning om hur snabbt aluminium kommer att kunna slå ut koppar i dessa användningar.

För de minsta dimensionerna (som t. ex. tråd i telekabel) kan aluminium på grund av den större tvärsnittsarean per ledarenhet knappast komma i fråga. Här är det snarast optiska fibrer som kan konkurrera med koppar.

Vi utgår från att den marknadsbedömning som gjorts av kabelföretagen visar sig vara riktig. Vidare antar vi att övriga kabeltillverkare kommer att förbruka drygt 2 000 ton aluminium år 1985. Den totala förbrukningen av aluminium för kablar skulle därmed bli ca 19 000 ton. Det bör dock framhållas att högre elpriser och minskat bostadsbyggande kan leda till en lägre " efterfrågan på sådan kraftkabel som används för framdragning av ledningar till och inom nya bostadsområden. Vi har valt att markera detta genom att också räkna med ett lägre alternativ på 14 000 ton.

Inom den övriga elektroindustrin, som år 1975 förbrukade ca 7 000 ton i aluminium, räknar vi med att förbrukningen ökar till 8 500 ton. 3

Totalt för elektroindustrin skulle antagandena innebära en total förbruk- ning på 32 500-37 500 ton (se tabell 15.21).

Tabell 15.21 Aluminiumförbrukning i elektroindustrin år 1985. Ton

Ferallina 10 000 Kabel 14 000—19 000 Ovrigt 8 500

Totalt 32 500—37 500

Den tredje största förbrukningssektorn är transportmedel. Huvudparten av denna efterfrågan gäller gjutgodsdetaljer för bilindustrin. Materialvalet i bilindustrin påverkas mycket starkt av relativa prisförändringar. Efterfrågan i denna sektor kan därför antas komma att påverkas negativt av de väntade prishöjningarna på aluminium. Samtidigt har de högre bensinpriserna inne- burit ett incitament att producera allt lättare bilar, och detta kan åstadkommas bl. a. genom en ökad användning av aluminium och andra lättmetaller. Särskilt stora viktbesparingar kan åstadkommas genom att tillverka motorer och tunga gjutgodskomponenter (motorer, växellådor m. m.) i aluminium eller av lättmetall. Så sker också redan i stor utsträckning.

Nettoeffekten av dessa två motsatta tendenser är svårbedömbar. Enligt vår mening är det sannolikt att dessa två faktorer i stor utsträckning balanserar varandra, särskilt som flera av de substitut som här kan komma ifråga, t. ex. zink, plast och stål, i likhet med aluminium kommer att stiga i pris.

Utvecklingen av aluminiumefterfrågan i denna sektor blir då främst beroende av biltillverkningens omfattning i framtiden. Högre energipriser kan dämpa bilindustrins tillväxt. Det är dock mycket svårt att förutse i vilken grad en sådan dämpning skulle drabba de svenska biltillverkarna. En ökning av aluminiumförbrukningen inom transportmedelsindustrin med 5 000 ton fram till år 1985 från den nuvarande nivån 15 000 ton bör dock vara möjlig. Som ett alternativ räknar vi med att förbrukningen ökar med 10 000 ton.

Inom förpackningssektorn har användningen av aluminium varit starkt växande fram till år 1974. Förpackningsskattens införande år 1975 medförde dock ett kraftigt efterfrågebortfall. Även om förbrukningen åter steg under år 1976 är det uppenbart att expansionsförutsättningarna nu är sämre än tidigare. Utöver skatteeffekten tillkommer den förväntade relativa fördy- ringen av aluminium i förhållande till konkurrerande material. Härtill kommer att nya tekniska innovationer kan förväntas gynna stålplåtbaserade emballage. Av den nuvarande förbrukningen på ca 10 000 ton kan ungefär hälften beräknas avse lock och burkar. Inom emballageindustrin räknar mani dag med att aluminium på sikt kommer att förlora hela denna marknad. Aluminiumförbrukningen skulle således av detta skäl minska med 50 %. Inom övriga delar av emballagesektorn bedöms dock aluminiumanvänd- ningen kommer att öka relativt starkt. Vi räknar med en uppgång på ca 2 000 ton i förhållande till genomsnittsnivån 1974/75. . '

I övriga förbrukningssektorer (hushållsapparater, mekaniska konstruk- - tioner m. m.) finns troligen utrymme för en ökad aluminiumanvändning. & Den mångfald av produkter det här rör sig om gör det givetvis vanskligt att bedöma den framtida utvecklingen mer i detalj. Konkurrensbilden torde i , flertalet fall likna situationen i bilindustrin och de positiva och negativa . faktorerna är också av liknande slag. Det torde dock vara möjligt att öka ' förbrukningen något inom de traditionella användningsområdena. Härtill Ö kommer att nya produkter och användningsområden är under utveckling. ' Sannolikt kommer några av dessa att resultera i en ökad förbrukning år 1985. . Mot denna bakgrund räknar vi med att förbrukningen av aluminium inom ; övrigsektorn kommer att ligga mellan 50 000 och 60 000 ton år l985,jämfört ' med 40 000 ton åren 1974/75.

De olika sektorprognoserna ger tillsammans en aluminiumförbrukning år 1985 på 159 500—179 500 ton (se tabell 15.22).

Tabell 15.22 Nettoförbrukning av aluminium iSverige fördelad på industrisektorer. Tusen ton aluminium i halvfabrikat och gjutgods

1974/75 1985 Ökning Byggnadsindustri 40 45 5 Elektroindustri 25 32,5— 37,5 7,5—12,5 Transportmedelsindustri 15 20 — 25 5 —10 Förpackningsindustri 10 12 2 Ovriga sektorer 40 50 — 60 10 —20 Totalt 130 159,5—179,5 29,5—49,5

Medan förbrukningen tidigare ökade med 7—7,5 % om året väntas den fram till år 1985 öka med endast 2,0—3,1 % per år.

Av konsumtionsbehovet tillgodoses i dag ca 4 % genom återvinning av gammalt svenskt skrot (importerat skrot likställs med importerad primärme- tall). Detta motsvarar ca 5000 ton. Skrotåtervinningen kommer att öka kraftigt fram till år 1985 som en konsekvens av den kraftiga konsumtionsupp- gången under 1950- och 1960-talen. En fördubbling av återvinningen ur gammalt skrot till en nivå på nära 10 000 ton förefaller sannolik. Behovet av primäraluminium kan härigenom beräknas öka från ca 125 000 ton i dag till mellan 150 000 och 170 000 ton år 1985.

Vi antar vidare att importerade halvfabrikat även fortsättningsvis kommer att svara för ca 10 % av nettoförbrukningen, vilket de i genomsnitt gjorde åren 1959—1975. Bruttoförbrukningen år 1985 blir då 143 000—161 000 ton.

När det gäller utvecklingen bortom år 1985 utgår vi som tidigare nämnts från att realprisökningen blir något långsammare än för tiden 1975—1985. Härigenom skulle förbrukningen kunna växa något snabbare. Vi utgår dock från att tillväxttakten kommer att vara något lägre i Sverige än iandra länder, beroende på dels att den ekonomiska tillväxten i Sverige kan väntas bli lägre än världsgenomsnittet, dels att aluminiumförbrukningen i Sverige, i likhet med vad fallet är i andra högt industrialiserade länder, når en viss mättnads- grad. Medan tillväxten i den globala förbrukningen skulle bli ca 5 % per år enligt vad vi tidigare antagit, skulle den svenska förbrukningen kunna nå upp till en ökningstakt av 4 % per år. Nettoförbrukningen iSverige år 2 000 skulle i så fall vara 290 000—325 000 ton. Återvinningen ur gammalt skrot bör vid sekelskiftet ha stigit till ca 20 000 ton per år, varför nettobehovet av primäraluminium skulle bli 270 000—305 000 ton. Bruttoförbrukningen skulle, med samma resonemang som vi nyss använde för förbrukningen år i 1985, bli mellan 261 000 och 292 000 ton. l

. Vår prognos skiljer sig mycket markant från tidigare bedömningar, vilket ; framgår av tabell 15.23. ' Skillnaderna beror dels på att vi har gjort en något mindre optimistisk ; bedömning av den framtida ekonomiska utvecklingen, dels på att vi menar ' att prisutvecklingen kommer att ha betydelse för förbrukningen. I andra ; prognoser har prisutvecklingen bedömts vara av underordnad betydelse. ' Ett osäkerhetsmoment är i vilken takt det blir aktuellt med ökad använd- ning av aluminium inom bilindustrin för att minska vikten och få ner ; bensinåtgången. Även om detta är en process på litet längre sikt finns givetvis ;

Tabell 15.23 Svenska prognoser för förbrukningen av primäraluminium (nettoför- brukning). Tusen ton

1985 2000 Kemikontoret (1970) 750 ” (1976) 215 Gränges Aluminium (1973) 225 480 ” (1977)a 200 Statens industriverk (1975) 200 MPU (1979) 150—170 270—305

" Se tabell 15.24. Anm.: Nettoförbrukningen var år, 1975 knappt 122 000 ton.

möjlighet till en högre konsumtionstakt.

1 tabell 15.24 redovisas Gränges Aluminiums senaste prognos, som ger en förbrukning år 1985 på 210 000 ton, varav 200 000 ton primäraluminium.

I figur 15.11 och 15.12 illustreras våra egna. och Gränges Aluminiums

* prognoser för förbrukningsutvecklingen.

Någon svensk produktion av aluminiumråvara förutsätts inte komma till stånd före år 1985. Därefter är en eventuell produktion beroende av om utvecklingsarbetet kring alunskiffrarna lyckas och om det visar sig möjligt att utvinna aluminiumoxid ur anrikningssanden i Aitik. Som vi berört i diskussionen kring de internationella prognoserna har de högre energipri- serna inneburit att bauxitens kostnadsfördel markant har förbättrats i förhållande till konkurrerande aluminiumbärande mineral. De svenska fyndigheterna av kaolinlera, anortosit, nefelinsyenit m. m. kan därför knap- past bli ekonomiskt utvinningsbara under nuvarande förhållanden.

När det gäller aluminiuminnehållet i våra skiffrar (t. ex. Billingen) kan situationen delvis vara annorlunda. Att utvinna enbart aluminium eller andra metaller ur skiffrarna är uppenbarligen inte ekonomiskt möjligt. Om emellertid skiffrarnas energiinnehåll (uran, kerogen) kan bli lönsamt att tillvarata, och metallerna tas fram som biprodukter, blir kalkylen mer gynnsam. Det räcker då att erhålla täckning för de merkostnader som är förknippade med metallutvinningen. Dock återstår betydande tekniska problem innan man med säkerhet kan uttala sig om dessa möjligheter.

Tabell 15.24 Konsumtionsökning av aluminium iSverige till år 1985 enligt Gränges Aluminium

Arston Byggnadsindustri + 12 000 Elektroindustri + 12 400 Transportmedelsindustri + 14 100 Förpackningsindustri ' + 7 600 Ovriga sektorer + 14 300 Nya produkter . _+ 20 000 Totalt + 80 4000

Källa: Gränges Aluminium.

Tusen ton aluminium

300

200. Gränges NI, I Aluminium / / /

I //// / 4:1- " Nettoimport av halvfabrikat

Nettoförbrukning

X

100 90

80 70

60

50 /Bruttoförbrukning

40

30

20

10

Figur 15. I I Förbrukning (n' alimiinium !" Sverige åren 1953—2000. Tusen tan aluminiuminnehåll. Semilogarilmisk ska/a.

Källa: Sebilaga 21. 1955 1965 1975 1985 1995 2000

Möjligen kan fortsatta utvecklingsinsatser leda till lönsam aluminiumoxid- ' framställning ur anrikningssand i Aitik. Den genomsnittliga halten i anrik- ningssanden är ca 9 % aluminium, varav ca 70 % borde vara utvinningsbart. Den maximala totala mängden aluminium som skulle kunna utvinnas uppgår därmed till så mycket som ca 300 000 ton/år.

Vi har antagit att det inte kommer att ske någon utbyggnad av produktions-

Tusen ton aluminium

300

200

Förbrukning av gammalt svenskt

skrot _ ' Produktion av elektrolytisk

aluminium ur importerad aluminiumoxid

Netto- import av obear- betad metall och skrot

20

10 Figur 15 . 12 Tillförsel av

aluminium /' Sverige åren 1953—2000. Tusen lan aluminiummetall. Semi - logaritmisk skala.

Källa: 1975—1977 Gränges Aluminium. Se i övrigt

1955 1965 1975 1985 1995 2000 bilaga 21-

kapaciteten för aluminiummetall i Sverige i framtiden. Bakom detta anta- gande ligger bedömningen att de kostnadsfördelar vi tidigare haft nu har gått förlorade. Även om man kan förutse att det kommer att byggas aluminium- smältverk i länder med ungefär samma produktionskostnader som Sverige — vissa bedömare menar sålunda att det kommer att ske en utökning av smältverkskapaciteten i Västeuropa — så kommer dessa verk att byggas på

orter med stora transportkostnadsfördelar i förhållande till de svenska orter som kan bli aktuella. En lokalisering av ett nytt aluminiumsmältverk till den svenska västkusten får bedömas som osannolik med hänsyn till de miljöstö- rande effekterna. En utbyggnad av Gränges Aluminiums smältverk i Sunds- vall eller nybyggnad av ett verk på ostkusten eller i inlandet är mindre trolig med hänsyn till transportkostnaderna, både för aluminiumoxid och färdig metall. Även i Sundsvall kan för övrigt miljöskäl lägga hinder i vägen.

Om framställning av aluminiumoxid ur svenska råvaror skulle bli aktuell ställer sig läget eventuellt något annorlunda. Aluminiumoxid framställd i Ranstad eller Aitik skulle förmodligen bearbetas i Sverige, antingen i Sundsvall eller möjligen i ett nybyggt inlandssmältverk. Det är dock troligt att denna aluminiumoxid i första hand skulle ersätta importerad råvara för det redan befintliga Sundsvallsverket.

1564. SMmaMer

Världsförbrukningen av aluminium väntas öka långsammare i framtiden än den har gjort tidigare. Bland orsakerna till dennalägre ökningstakt kan nämnas en väntad lägre tillväxt i världsekonomin överhuvudtaget samt prishöjningar på aluminium, vilka i sin tur orsakas främst av höjda energipri- ser. Ökade kapitalkostnader och transportkostnader kan också bidra till högre aluminiumpriser. '

Det förefaller inte finnas någon påtaglig risk för försörjningsstörningar vad gäller tillförseln av aluminium. Eftersom den svenska importen av bauxit är liten och begränsad till bauxit för icke-metallisk användning, skulle eventu- ella leveransstopp från bauxitproducentemas sida drabba oss endast indirekt. Risken för sådana aktioner måste också bedömas som mycket liten. Tillför- seln av aluminiumoxid är såvitt kan bedömas också stabil. Gränges Alumi- nium hade tidigare planer på att delta i byggandet av ett aluminiumoxidverk på Irlands västkust, men har nu dragit sig ur detta projekt. Inte heller situationen beträffande försörjningen med aluminiummetall inger några specifika farhågor. Däremot gäller som ett generellt omdöme om aluminium- försörjningen att marknaden domineras av ett mycket litet antal stora företag, vilket kan innebära risker för en styrd prissättning och för från svensk synpunkt mindre gynnsamma prioriteringar av kunder vid eventuella bristsi- tuationer.

Den svenska förbrukningen väntas utvecklas långsammare än tidigare. Dock skulle förbrukningsökningen kunna ge utrymme för etablerande av ytterligare ett smältverk i Sverige. Ett nybyggt smältverk skulle dock, om det använde importerad råvara,sannolikt få svårigheter att uppnå en tillfredsstäl- lande lönsamhet. Eventuellt kommer det att visa sig möjligt att producera aluminiumoxid från svenska råvaror, t.ex. i Ranstad eller i Aitik nära Gällivare. Ett aluminiumverk som använder svensk råvara skulle förmod- ligen ha bättre utsikter att få till stånd en lönsam produktion än ett som baseras på råvaruimport. Flera faktorer, bl. a. transportkostnader och miljö- hänsyn, kommer att påverka etableringen och lokaliseringen av ett sådant verk.

Bilaga 16 Titan

16.1 Egenskaper och förekomstsätt

Titan (kemisk beteckning Ti)äri ren form en silvervit, lätt(täthet 4,5 kg/dm3) metall. Det har god hållfasthet och mycket god motståndskraft mot korrosion.

Jordskorpan består till ca 0,6 % av titan, övervägande i form av ilmenit (FeTi03) och rutil (T iOz). Av dessa är ilmenit det vanligaste. Ilmenit förekommer både i berggrunden och i form av vaskbergsavlagringar. Rutil förekommer huvudsakligen i form av vaskbergsavlagringar. Ilmenit kan också tillsammans med magnetit (Fe304) bilda s.k. titanomagnetit. Dess- utom finns titan i leukoxen, som är en vittringsprodukt av ilmenit.

Titan används huvudsakligen (ca 95 %) i form av titandioxid (TiOZ). Ett 60- tal oxidiska titanmineral är kända men som råvara för industriellt bruk kommer huvudsakligen ilmenit och rutil i fråga; Ett stort användningsom- råde är pigment, men en del av förbrukningen går till svetselektroder. Användningen av titandioxid har behandlats i vårt delbetänkande (SOU 1977:75) Industrimineral.

Här tas endast upp den metalliska användningen, vilken svarar för ca 5 % av den totala konsumtionen av titan. Titan används som metall ofta i form av legeringar på titanbas, men också som tillsats till stål, varvid det tillsätts i form av ferrotitan.

Både rutil och ilmenit används vid tillverkning av titanmetall. Det mesta av titanmetallproduktionen i västvärlden kommer från rutil eller importerad sovjetisk titansvamp som framställs av ilmenit. Ferrotitan framställs ur skrot, ilmenit och leukoxen.

Titanmetall används huvudsakligen som konstruktionsmaterial i flyg- och rymdindustrin eftersom den är både lätt och hållfast. Vidare har titan funnit omfattande teknisk användning, särskilt i värmeväxlare, samt inom den kemiska industrin, galvano- och elektroindustrin på grund av sina goda korrosionsegenskaper. Dessutom har titan fått stor användning för marina ändamål. Ferrotitan används för karbidstabilisering i vissa stålsorter.

16.2. Råvarutillgångar

16.2.1. Tora/a brytvärda tillgångar

Tillgångarna av rutil är betydligt mindre än tillgångarna av ilmenit. USBM uppskattar de brytvärda rutiltillgångarna år 1973 till 93,6 milj. ton. Motsva-

Tabell 16.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av rutil

1968 1973 Upptäckta brytvärda tillgångar, tusen ton titan 3 915 93 600 Gruvproduktion tusen ton titan/år ' 195 190 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 20 493

Källor: USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 och 1975.

rande värde för ilmenittillgångarna var 244 milj. ton. Uppskattningarna av världens upptäckta brytvärda rutiltillgångar variera dock kraftigt. 1 tabell 16.1 visas ett par uppskattningar från olika år. Ökningen av tillgångarna från år 1968 till år 1973 beror bl. a. på att stora fyndigheter upptäckts i Brasilien.

16.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

I tabell 16.2 redovisas en uppskattning av rutiltillgångarnas länderfördel- ning.

I praktiken är de brytvärda tillgångarna förmodligen inte så stora som de förefaller vara av tabell 16.2. Miljöskäl väntas lägga hinder i vägen för brytning av stora australiska fyndigheter, och detta väntas leda till att man alltmer går över till att använda ilmenit (se avsnitt 16.5.4).

1623. Sveriges tillgångar

I Skandinavien förekommer titan ofta i ilmenithaltig järnmalm. Fyndighe- terna finns i regel i form av titanomagnetit, vilken har en mineralogisk

Tabell 16.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion av rutil år 1973

Upptäckta brytvärda Gruvproduktion Antal års- tillgångar produktioner — _— vid 1973 års Tusen ton Andel Tusen ton Andel produktions- titan- % titan- % nivå innehåll innehåll

Brasilien 61 650 66 — Indien 20 340 22 2 1 10 170

Australien 5 040 5 183 96 28 USA 3 240 3 4 2 810 Sierra Leone 1 620 2 —

Mexico 1 530 2 — Sri Lanka 270 0 —

Totalt 93 600 100 190 100 490

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

struktur som försvårar utvinning. Smålands Taberg med minst 130 milj. ton råmalm, håller ca 30 % Fe, 7 % Ti02 och 0,17 % V. Fyndigheten är dock ofullständigt undersökt. På grund av naturskyddsintressen torde fyndigheten inte kunna bearbetas. (7 % TiO2 = 4,2 % Ti).

Routevaare, väster om Jokkmokk, har de senaste åren uppborrats av SGU inom ramen för den s. k. järnmalmsinventeringen. Fyndigheten håller 120 milj. ton råmalm med ca 38 % Fe, 9,4 % Ti02 och 0,17 % V. (9,4 % Ti02 = 5,6 % Ti).

Även andra titanhaltiga järnmalmer är kända, exempelvis Kramsta vid Järvsö, Ulvöarna samt Akkavare väster om Gällivare.

Titanhalten i Ranstad uppges vara 0,35 %. Halten iövriga alunskiffrar är ej känd.

Ilmenit förekommer också i tungsand i norra Sverige, bl. a. i begränsade kvantiteter i Pajala-området.

16.3. Produktion 16.3.1 Produktionsteknik

Titanmetall utvinns till övervägande del ur rutil och ilmenit. Sovjetunionen levererar omfattande mängder titansvamp, tillverkad av ilmenit, till USA, England och Västtyskland för vidareförädling till titanmetall. Rutil utvinns så gott som helt ur vaskbergsavlagringar längs havsstränder, ofta ner till ett djup av ca 20 meter. Uppfordring sker som regel med hjälp av någon form av mudderverk. Titanmineralet avskiljs från ofyndigt sandmaterial genom gravitationsanrikning, torkning samt elektrostatisk och elektromagnetisk separering. Titanhalten i det härvid framställda rutilkoncentratet är ca 60 % och genomsnittligt dubbelt så hög som i ilmenitkoncentrat.

Rutil, kol (koks) och tjära briketteras. Briketterna kloreras varigenom erhålls titantetraklorid (TiCl4), som är utgångsmaterial för framställning av såväl titanpigment som titanmetall.

Titanmetall framställs slutligen genom reduktion av titantetrakloriden med magnesium (den s.k. Kroll-processen) eller natrium, varvid s.k. titansvamp erhålles. Denna utgör utgångsmaterial för framställning av göt vilka vidarebearbetas till plåt, band, rör, tråd m. m.

För tillverkning av ett ton titansvamp krävs ca 1,85 ton rutil, 0,35 ton magnesium och ca 30000 kWh, varav ca 25000 i form av elektrisk energi.

Titanmetall framställs och används dels som olegerat titan, dels som legerat titan, varvid det viktigaste legeringselementet ofta är aluminium.

Ferrotitan framställs genom smältning i ugn på två principiellt olika sätt, . dels ur titanmetallskrot, varvid en produkt med ca 70 % Ti erhålls (s. k. : eutektisk process), dels ur titansvamp, ilmenit, leukoxen etc, varvid en

produkt med ca 30 % Ti erhålls. ' Vid tillverkning av vissa typer av rostfritt stål tillsätts ferrotitan som karbidbildare (stabilisator). Det framställda stålet hållervanligen 0,5 % Ti. Ca 5 10 % av allt rostfritt stål är titanstabiliserat. Vid tillverkning av vissa " mikrolegerade stål (höghållfasta låglegerade stål) tillsätts ferrotitan för denitrering innan bor tillsätts eller som karbidbildare.

»

Framställning av titanmetall ur skrot förekommer. Vidare är återvinningen av titan genom användning av gammalt titanhaltigt skrot vid ferrotitantill- verkning betydande. USBM räknar med att ca en fjärdedel av konsumtionen av metalliskt titan täcks genom återanvändning av sekundärmetall.

Under de senaste åren har stålverken i allt större utsträckning börjat tillgodose sitt titanbehov genom att tillsätta titanskrot direkt till stålugnen istället för att använda ferrotitan.

16.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Under perioden 1950—1970 ökade världens gruvproduktion av rutil med i genomsnitt ca 12 % per år. Motsvarande ökningstakt för ilmenit var ca 7 %. Under 1970-talet har dock världens produktion av rutil stagnerat och har de senaste åren uppgått till ca 340000 ton rutilkoncentrat per år med ett titaninnehåll av ca 200 000 ton. Av denna mängd rutilkoncentrat kommer dock endast en mindre del till användning för metallframställning. De ' senaste åren har produktionen av titanmetall uppgått till ca 40000 ton/år.

Denna produktion har sedan mitten av 1960-talet mer än fyrdubblats. Världens produktion av ferrotitan är svår att bedöma, men torde motsvara ett titaninnehåll av storleksordningen 10 000 ton/år.

16. 3 . 3 Produktionens länderfördelning

Australien är helt dominerande som producent av rutil med en andel av produktionen på ca 95 %. Tidigare har produktionen varit koncentrerad till de östra delarna av landet, men under de senaste åren har också stora nyupptäckta fyndigheter i de västra delarna börjat bearbetas. Det enda rutilproducerande landet av större betydelse vid sidan av Australien var tidigare Sierra Leone, som år 1970 producerade ca 30000 ton titanmalm. Utvinningen var dock inte lönsam och upphörde år 1971. År 1978 påbörjades produktionen vid en anläggning i närheten av Richards Bay i Sydafrika. Anläggningen får en årlig kapacitet av 56 000 ton rutil, 80000 ton ilmenit, 460000 ton titanslagg med ett TiOz-innehåll av 85 % samt 115000 ton zirkon.

Hela den australiska produktionen av rutil exporteras. 40 % går till USA som är världens näst största producent av titanmetall.

Sovjetunionen är världens största producent av titansvamp (se tabell 16.3). Där framställs titansvamp ur ilmenit. Exakta uppgifter beträffande den globala produktionen av titanmetall i form av göt och halvfabrikat finns inte . att uppbringa. Tabell 16.4 visar den troliga världsproduktionen.

Av den uppskattade globala produktionen av ferrotitan med ett titaninne- håll av ca 10 000 ton/år svarar USA för ca 1 500 ton/år.

16.3.4. F örelagssiruklur

Utvinningen av rutil i Australien sköts av nio olika företag, varav sju är verksamma i de östra delarna av landet. Tabell 16.5 visar deras beräknade kapacitet för produktion av rutilkon- centrat år 1973.

Tabell 16.3 Världens produktionskapacitet för titansvamp år 1974

Tusen Andel ton % Sovjetunionen ca 30,0 ca 43 USA 21,8 32 Japan 12,2 18 Storbritannien 5,2 7 Totalt hela världen ca 69,2 100

Källa: Privat källa.

Tabell 16.4 Trolig Världsproduktion av titanmetall i form av göt år 1976

Land Tusen ton USA 15 — 20 Sovjetunionen 9 — 12 Japan 4 — 6 Västeuropa 5 — 7 Totalt 33 — 45

Källa: Avesta Jernverk AB.

Samtliga dessa företag är privatägda och ingår ofta i internationella storkoncerner.

Västvärldens produktion av titansvamp sköts av sju företag, varav tre amerikanska. Företagskoncentrationen är större än för rutilproduktionen (se tabell 16.6).

Uppgifter beträffande företagsstrukturen vid den fortsatta förädlingen har ej funnits tillgängliga. Tabell 16.7 visar dock företagsstrukturen vid tillverk-

Tabell 16.5 Australiens rutilproducerande företag år 1973

Företag Kapacitet, Andel tusen ton % rutilkoncentrat

Ass. Minerals Consolidated 105 28 Conc. Rutile 55 14 Rutile and Zircon Mines 50 13 Allied Eneabba Pty 50 13 Minerals Deposits 40 10 Cudgen R Z 35 9 A V Jennings 30 8 Queensland Titanium Mines 13 3 Kibuka Mines Pty 3 1

Totalt 381 100

Källa: Privat källa.

Tabell 16.6 Västvärldens största titansvampproducerande företag år 1974

Företag Land Kapacitet, Andel tusen ton % titan/ år

Titanium Metals Corp

of America USA 12.7 33 RMI Co USA 6,8 17 Osaka Titanium Co Japan 6,0 15 Toho Titanium Co Japan 5.4 14 Imperial Chemical lnd England 5,2 13 Oregon Metallurgical USA 2,3 6 New Metals lnd Japan 0,8 2

Totalt 39,2 100

Källa: Privat källa.

ning av olegerat titan exkl. rör i Västeuropa år 1977. En del av den i tabellen redovisade produktionen är dock närmast att betrakta som halvfabrikat.

Ferrotitan tillverkas av bl. a. Union Carbide och Airco Alloys i USA samt d”0treau i Frankrike.

16.3.5. Kostnadsstruktur

Uppgifter om kostnaderna vid rutilutvinning ur vaskbergsavlagringar är svårtillgängliga. Detsamma gäller kostnaderna för koncentrattillverkning. Tabell 16.8 visar en beräkning av framställningskostnaderna för titansvamp ur rutilkoncentrat. Rutilkoncentratet har antagits kosta 1 800 kr/ton, (det svenska medelimportpriset var 1976 1 847 kr/ton), vilket skulle innebära att brytnings-, anriknings- och transportkostnader skulle utgöra ca 18 % av den totala framställningskostnaden för titanmetall. Förutom kostnaden för rutilkoncentrat utgör kostnaden för det magnesium som används i den s. k. Kroll-processen en betydande del. Kostnaden för titantillverkning blir här ca 18 600 kr/ton.

Tabell 16.7 Tillverkare av olegerat och låglegerat titan (exkl. rör) i Västeuropa år 1977

Företag Produktion Andel Ton % ! IMI, England 827 45 Avesta Jernverk, Sverige 423 23 Ugine, Frankrike 76 4 Contimet, Västtyskland 222 12 Krupp, Västtyskland 301 16

Summa 1 849 100

Källa: Avesta Jernverk AB.

Tabell 16.8 Exempel på kostnadsstruktur vid framställning av titansvamp, kr/ton titan. 1976 års kostnadsläge

Kr/ ton Andel titan % Råvaror Rutil (1,85 ton a 1 800 kr/ton) 3 330 18 Magnesium (0,35 ton år 7 500 kr/ton) 2 630 14 Övrigt 1 690 9 Löner 2 400 13 Energi 30 000 kWh/ton ä 6 öre/kWh 1 800 10 Ovrigt 2 750 15 Summa driftskostnader 14 600 78 Kapitalkostnadera 4 000 22 Totalt 18 600 100

" Annuitet vid 10 % ränta och 15 år: 0,13. Källa: Privat källa.

16.3.6. Samarbete mellan producenter

Något formellt samarbete mellan de rutilproducerande företagen före- kommer inte. Genom att rutilproduktionen är så koncentrerad till ett fåtal företag i Australien, förekommer dock visst producentsamarbete. Konkur- rens från andra titanbärande mineral, såsom sorelslagg och syntetisk rutil, begränsar dock möjligheterna till aktioneri prishöjande syfte. Ej heller mellan producenterna av titansvamp sker någon form av samarbete.

16.3.7. Sveriges produktion

Någon brytning av titanmalm sker ej i Sverige. Framställning av ferrotitan har tidigare skett men upphörde i början av 1960-talet.

Sandvik AB har i Sandviken produktionsenheter för tillverkning av mindre göt ur titansvamp och vidarebearbetning till platiner för varrnvalsning och tillverkning av färdiga, kallvalsade rör. Verksamheten ligger dock f. n. nere.

Avesta Jernverk importerar titanmetall och valsar denna till olika produk- ter. Det skrot som faller används som legeringstillsats vid tillverkning av rostfritt stål vid företaget.

16.4. Handel 16.4.1 Internationell handel

Australien är den helt dominerande exportören av rutilkoncentrat. År 1974 gick 45 % av den totala exporten på 340 000 ton till USA, 16 % till England, 8 % till Nederländerna, 7 % till Japan och 25 % till övriga.

Sovjetunionen är en betydande exportör av ilmenitkoncentrat. Handeln med titansvamp är naturligtvis inte lika omfattande. Av den globala produktionen på ca 40 000 ton omsätts uppskattningsvis en fjärdedel i

Tabell 16.9 Sveriges import och export av olika titanprodukter. 1965 Import Export

Titan i form av slabs eller platiner Obearbetat titan i annan form (svamp och göt) 160 54 Bearbetat titan (huvudsak- ligen valsad plåt) Ferrotitan 1 429 —

Källa: SOS Utrikeshandel.

internationell handel. USA täcker en fjärdedel av sin konsumtion genom import, som till ca 65 % kommer från Japan, den ledande exportören av

titansvamp.

Handeln med ferrotitan är tämligen omfattande. Produktionen sker i ett fåtal länder. I Europa är Storbritannien, Belgien och Frankrike de stora

exportörerna.

16.4.2. Prisbildning

Idecember 1978 kostade titansvamp omkring 10 kr/kg och ferrotitan 15—20 kr/kg.

Sett över en längre tidsperiod har realpriset på rutil varit sjunkande fram till början av år 1970, varefter priserna kraftigt höjts. Detta är en följd av ökad

Ton

1975

Im port Export 950 —

604 200

245 647 968 66

efterfrågan, producentsamarbete och miljövårdsproblem i Australien.

Prisutvecklingen för titanmetall och ferrotitan har i stort sett varit densamma. Under de sista månaderna år 1978 och början av år 1979 steg titanpriserna mycket kraftigt under trycket av en akut bristsituation. Bristen anses ha uppstått som en följd av starkt ökad efterfrågan från dels flygindustrin (både civil och militär), dels tillverkare av avsaltningsanlägg- ningar för havsvatten (i de oljeexporterande arabländerna byggs flera sådana

anläggningar).

16.4.3. Sveriges export och import

Sverige är för sin titanförsörjning helt beroende av import. Någon import av rutil för metalliskt bruk förekommer dock inte. Importen av titan i olika tillverkningsstadier har ökat kraftigt sedan början av 1960-talet. Tabell 16.9 visar handeln med metalliska titanprodukter, titanmetall och ferrotitan (se också fig. 16.1 och 16.2).

Importen av ferrotitan har varit tämligen konstant sedan början av 1960- talet, 1 000—1 500 ton/år. Importen av titan har de senaste åren till mer än 3 50 % kommit från Sovjetunionen. Belgien, Storbritannien och Frankrike är de huvudsakliga leverantörerna av ferrotitan.

Sverige har de senaste åren varit nettoexportör av bearbetat titan. Exporten ' går till största delen till Västtyskland och Storbritannien.

Sovjetunionen Västtyskland Storbritannien

Övriga

S%

Belgien

[ ' ' Frankrike lm Sovjetunionen

Storbritannien

|:] Västtyskland

28%

16.5. Konsumtion

16.5.1. Konsum tionsutveckling

iDen globala konsumtionen av rutil ökade under 1960-talet med 10—15 % per år för att därefter stagnera på nivån ca 340 000 ton per år.

Konsumtionen av titan har visat samma utveckling. Stagnationen under 1970-talet förklaras främst av nedgången i produktionen av rostfrittstål samt :av minskad flygplanstillverkning.

221652 Konsumtionens länderfördelning iUSA är den viktigaste konsumenten av titan, vilket sammanhänger med ilandets omfattande tillverkning av flygplan. Trots att konsumtionen i USA lgick ner efter mitten av 1960-talet, svarade landet år 1973 för ca 40 % av den globala konsumtionen.

' Användningen av ferrotitan är hög i länder med hög tillverkning av rostfrittstål. Sålunda är Västtyskland, Storbritannien och Sverige vid sidan av USA stora konsumenter.

Figur 16.] Sveriges lm- port av titan och varor därav är 1975, länderför- de/ad. Totalt 1 799 ton.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Figur 16.2 Sveriges im- port av ferrotitan är 1975, Iänder/örde/ad. Totalt 968 ton.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

16.5.3. Användningsområden

Utnyttjandet av titan inom flygplans- och rymdindustrin dominerar förbruk- ningsbilden. 1 USA svarar denna sektor för mer än 85 % av den totala konsumtionen. Det är härvid titanets goda hållfasthets- och värmebeständiga egenskaper i kombination med låg vikt som utnyttjas. Titan används ofta i legeringar tillsammans med andra metaller, främst aluminium. En jumbojet använder drygt 12 ton titanlegeringar, varav 7,2 ton är en speciell titan- aluminium-vanadinlegering. %

I Västeuropa räknar man med att ca 60 % av konsumtionen av titan sker inom flygplansindustrin, i Japan praktiskt taget ingen. Medan flyg- och rymdfartsindustrin huvudsakligen använder legerat titan används olegerat titan huvudsakligen inom den kemiska industrin, galvano- och elektroindu- strin samt för marina ändamål på grund av dess utomordentliga motstånd mot korrosion.

I övrigt kommer titanmetall i form av ferrotitan och skrot till användning vid framställning av vissa typer av rostfritt stål, dels som karbidbildare för stål, som skall användas vid höga temperaturer, t. ex. i värmeväxlare, dels för stål som skall användas i svåra korrosionsmiljöer, t. ex. i kemisk industri, i reaktorkärl etc. Det finns ett växande intresse av att använda titanstabilise- rade låglegerade stål inom bilindustrin.

16.5.4. Substitutionthå/landen

Under de senaste åren har en alternativ råvara till rutil som råvara i kloridprocessen aktualiserats, nämligen anrikad ilmenit (syntetisk rutil), med en titanhalt på ca 55 %. Produktionskostnaderna för syntetisk rutil uppges ligga nära det rutilpris som f. n. gäller. Om ilmenit smälts med koks i elektrisk ugn på det sätt som sker i Sorel i Canada erhålls tackjärn och en titanrik slagg, som kan användas som råvara vid tillverkning av titanprodukter.

De viktigaste substituten till titan är rostfritt stål och aluminium, men egenskaperna hos dessa är ofta underlägsna titanets. Legeringar mellan koppar och nickel har visat sig ha många av titanets egenskaper inom visSa begränsade sektorer, men hittills har dessa varit dyrare att framställa och är också betydligt tyngre.

Substitut till titanstabiliserat rostfritt stål är stål med låga kolhalter. Inom vissa svåra korrosionsmiljöer tycks goda substitut för titan saknas.

16.5.5. Sveriges förbrukning

Sverige är för sin försörjning med titan helt beroende av import. Importen sker i form av göt, slabs och platiner av titanmetall, ferrotitan samt i form av andra titanlegeringar (små mängder). Tidigare importerades också titan- svamp.

Nettoimporten av titan har det senaste årtiondet ökat kraftigt, eller med ca 20 % per år och uppgick år 1975 till ca 1 000 ton titan per år. Importen av ferrotitan har det senaste årtiondet varit tämligen konstant —i genomsnitt ca 450 ton titan/år.

Titan i form av göt eller platiner smides och valsas vid Avesta Jernverk,

varvid årligen ca 500 ton produkter huvudsakligen i form av plåt framställs. Av denna mängd exporteras 30—40 % medan resten används för tillverkning av främst värmeväxlarplattor, som används i kylutrustning i fartyg, mejerier etc. Av denna fabrikation går ca 80 % på export. Ca 50 ton titan per år förbrukas inom verkstadsindustrin.

Av den importerade mängden titan faller ca 300 ton per år som skrot vid smidning och valsning av den obearbetade metallen. Denna mängd används, tillsammans med huvudparten av det importerade ferrotitanet (ca. 400 ton titan per år), som karbidbildare vid stålverken vid tillverkning av vissa typer av rostfritt stål. Av den svenska produktionen av rostfritt stål är ca 10 % titanstabiliserat på detta sätt. Utbytet av titan vid denna tillverkning är lågt, ca 55—60 %. Medelhalten titan i de rostfria produkter som innehåller titan är ca 0,5 %. Huvuddelen av denna produktion exporteras, eftersom man i Sverige endast i begränsad utsträckning använder titanstabiliserat rostfritt stål. Titanlegerade mikrolegerade stål innehåller ca. 0,2 % titan.

I tabell 16.10 redovisas ett försök att analysera försörjningsstrukturen för titan år 1976. Det bör understrykas att siffrorna, som delvis bygger på uppskattningar, är mycket osäkra.

16.6. Prognoser 16.6.1 Teknikprognos

I framtiden väntas en ökande del av titanmetallproduktionen komma från ilmenit i stället för rutil. Detta beror bl. a. på att tillgångarna i Australien successivt töms ut.

Flera förbättrade processer för framställning av titanmetall undersöks f. n., varav en del syftar till att framställa göt direkt, utan omvägen över titansvamp. Även om det inte är klart vilka av dessa som kommer att kunna

Tabell 16.10 Förbrukning av titan i metallisk form i Sverige år 1976. Ton titaninne- håll

Nettoimport av obearbetat titan 877 Nettoimport av titan i ferrotitan 652 Tillförsel 1 529 Tillverkningsförluster(stålindustrin)a 380— 430 Bruttoförbrukning 1 100—1 150 Nettoexpon av halvfabrikat av titanmetall 59 Nettoexport av titan i halvfabrikat av rostfritt stålb 415— 545 Nettoförbrukning 545— 625

" Stålindustrin antas använda 952 ton titan, varav 300 ton i form av skrot. Tillverk- ningsförlusterna antas vara 40—45 %. 17 80—95 % av det titanstabiliserade rostfria stålet antas gå på export. Källor: SOS Utrikeshandel samt uppgifter från företag.

lUSBM: Mineral Com- modity Profiles: Titani- um. 1978.

tillämpas kommersiellt så bör denna utveckling ändå leda till att ökningen av produktionskostnaderna kan begränsas.

Flygindustrins förbrukning av titan skulle kunna öka betydligt i framtiden genom en ökad användning av titan i små flygplan. Å andra sidan kan kompositmaterial, särskilt hartser som förstärkts med bor- eller grafitfibrer, komma att konkurrera med titan inom denna sektor mot slutet av seklet.

Snabbgående tåg kan i framtiden till stor del komma att byggas av titanmetall. Avsaltningsanläggningar för havsvatten är ett annat använd- ningsområde som fått stor betydelse under de senaste åren och som även i framtiden kommer att förbruka stora mängder titan.

16.6.2. Globala prognoser

USBM räknar i sin senaste prognosl med att Världsförbrukningen av titanmetall skall öka från ca 50 000 ton år 1976 till 88 000 ton år 1985 och 130 000—242 000 ton år 2000. Prognosen redovisas i tabell 16.11 (se också figur 16.3). De höga tillväxttalen för USA:s förbrukning skall ses mot bakgrund av att förbrukningen i USA var ovanligt låg år 1976. Trendvärdet för efterfrågan i USA detta år var 13 600 ton (beräknat från en 20-årig trend), eller nästan dubbelt så högt. Förbrukningen av sekundärmetall väntas öka betydligt. snabbare än förbrukningen av primärmetall, eller med 16 % per år. Detta är till en del en följd av den mycket snabba förbrukningsökningen tidigare år, som nu väntas ge upphov till ett stort skrotfall under de närmaste åren. Flygindustrin väntas även i framtiden svara för en mycket stor del av förbrukningen (ungefär två tredjedelari USA). I förhållande till situationen 1 under andra hälften av 1970-talet väntas flygindustrins andel öka, vilketl sammanhänger med den väntade snabba ökningen inom civilflyget och introduktionen av nya flygplanstyper i början av 1980-talet. Även övriga användningsområden väntas dock öka i ganska snabb takt. Enligt USBM kommer de australiska rutiltillgångarna till en del att vara uttömda mot slutet i av århundradet. Eftersom det finns mycket stora ilmenittillgångar som kan användas till framställning av titanmetall anses detta dock inte utgöra något l viktigt problem. 1 Vi har inte haft tillräckligt underlag för att göra en prisprognos för titan. Det kan emellertid noteras att de flesta bedömare tycks förutse kraftigt varierande

Tabell 16.11 Global efterfrågan på titanmetall åren 1976—2000. Tusen ton (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1976)

1976 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 7,3 20,9 (12,4) 29,9 (6,1) 39,9 (7,3) 60,8 (9,2) Resten av världen 42,2 67,1 (5,3) 100,7(3,7) 151,5(5,5) 181,4(6,3) Hela världen 49,5 88,0 (6,6) 130,6(4,1) 191,4(5,8) 242,2(6,8)

Källa: USBM: Mineral Commodity Profiles: Titanium. 1978.

Tusen ton titan

250

200

100

60

1965 1975 1985 1995 2000

priser i framtiden,och möjligen vissa tendenser till realprissänkningar på lång sikt. Det är mycket svårt att bedöma hur länge den nuvarande bristsitua- tionen kommer att bestå (se avsnitt 16.4.2).

16.6.3. Prognoser för Sverige

Vi betraktar det inte som troligt att titanmetall i framtiden kommer att kunna produceras med utgångspunkt från svenska råvaror. Som redovisats i avsnitt 16.2.3 är flera fyndigheter kända i Sverige. Det är dock svårt att utvinna titan ur dessa på grund av deras mineralogiska struktur. Dessutom skulle det koncentrat som eventuellt skulle kunna erhållas, om anrikningsproblemen kan lösas, knappast lämpa sig för framställning av titanmetall eller titandiox- id.

Förbrukningen av titanmetall och ferrotitan i Sverige i framtiden är främst beroende av dels produktionen av titanstabiliserat rostfritt stål, dels produk- tionen av värmeväxlarplattor. Dessutom tillverkas en del titanplåt för export, och tämligen stora mängder används i anläggningar i cellulosaindustrin och den kemiska industrin. Små mängder förbrukas i verkstadsindustrin (särskilt av flygplansindustrin). På grund av att förbrukning och produktion är koncentrerade till ett fåtal företag kommer utvecklingen att helt hänga ihop med dessa företags produktionsinriktning i framtiden.

Vi utgår från att produktionen av titanstabiliserade rostfria stål utvecklas på samma sätt som produktionen av annat rostfritt stål (se bilaga 2). Detta innebär att titanbehovet i denna sektor, inkl. tillverkningsförluster, skulle uppgå till 1 100—1400 ton år 1985 och till lika mycket år 2000. Innehållet i produktionen av halvfabrikat av rostfritt stål (= bruttoförbrukningen) skulle

Figur 16.3 Global efter- frågan på titan i metal/isk form åren 1968, 1973. 1976, 1985 och 2000. Tusen ton titaninnehåll. S emilogaritmisk skala.

Källor: USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 (1968) Mineral Facts and Problems, 1975 (1973), Mineral Commodity Profiles: Titanium, 1978 (1976, 1985 och 2000).

då, efter avdrag för tillverkningsförluster, vilka vi räknar med skall minska något, vara 640—870 ton år 1985 och 660—910 ton år 2000. Vi utgår från att 80—95 % av produktionen exporteras även i framtiden. Vid tillverkningen av titanstabiliserat rostfritt stål har de senaste åren ungefär två tredjedelar av titanbehovet täckts genom import av ferrotitan och en tredjedel av titanme- tallskrot från Avesta Jernverks tillverkning av titanplåt. Om användningen av skrot inte kan öka kommer 1 140—1 570 ton ferrotitan att importeras år 1985 och lika mycket år 2000 (vi antar att importerat ferrotitan har ett i titaninnehåll av 70 %).

Huvuddelen av Avesta Jernverks produktion av titanplåt går till framställ- ning av värmeväxlarplattor. Vi antarattdenna produktion kommer att kunna öka lika snabbt som verkstadsindustrins produktion i övrigt, eller med 5,6 % 1 per år under tiden 1974—1985 och med 4 % per år under perioden 1985—2000 (se kapitel 6). Samma ökningstakt antas gälla för övrig förbrukning av titanplåt. Förbrukningen av titanmetall i hela verkstadsindustrin skulle då uppgå till 635—730 ton år 1985 och 1 140—1 315 ton år 2000. Hela bruttoför- brukningen av titan i Sverige skulle då bli 1 340—1 570 ton år 1985 och 1360—1 610 ton år 2000 (se tabell 16.12). Nettoförbrukningen skulle bli 680—860 ton år 1985 och 1 185—1 450 ton år 2000. Vi har inte förutsatt någon , ökning av Avesta Jernverks tillverkning av titanplåt och det innebär att den ; tidigare nettoexporten av halvfabrikat av titanmetall övergår till att bli en nettoimport. Här bör understrykas att prognosen är mycket osäker. En ökning av Avesta Jernverks produktion av titanplåt kan inte uteslutas. Som , framgick av avsnitt 16.6.2 väntas Världsförbrukningen av titan öka snabbt. — Om Avesta Jernverk kan uppnå samma ökningstakt i sin exportförsäljning av 1 titanplåt blir resultatet en snabbt växande svensk bruttoförbrukning och ett ökat behov av import av obearbetat titan.

16.6.4. Slutsatser

Den globala efterfrågan på titan i form av titanmetall och ferrotitan väntas öka tämligen snabbt, framför allt som följd av den väntade expansionen för

Tabell 16.12 Förbrukning av titanmetall och ferrotitan i Sverige åren 1985 och 2000. Ton titaninnehåll

1985 2000 Nettoimport av obearbetat titan 1 000 1 000 Nettoimport av titan i ferrotitan . 800—1 100 800—1 100 Tillförsel 1 800—2 100 1 800—2 100 Tillverkningsförluster(stålindustrin) 460— 530 440— 490 Bruttoförbrukning ] 340—1 570 1 360—1 610 Handel med halvfabrikat av titanmetalla —115— +150 +350— +705 Nettoexport av titan i halvfabrikat och rostfritt stål 510— 825 525— 865 Nettoförbrukning 680— 860 1 185—1 450

trafikflyget. Användningen av titan för militära ändamål och i rymdteknologi kan också ha betydelse för den globala förbrukningsutvecklingen. Eftersom tillgångarna på rutil väntas bli knappare kommer en växande del av förbrukningen att täckas med ilmenit.

Titan för metallisk användning kommer sannolikt inte att utvinnas i Sverige. I stället kommer ferrotitan och obearbetad titanmetall att importeras samt, efter år 1985, eventuellt även halvfabrikat av titanmetall (om Avesta Jernverks produktion av titanplåt inte ökar).

Medan förbrukningen av titan i form av ferrotitan i stålindustrin väntas vara i stort sett konstant eller öka något, kan verkstadsindustrins efterfrågan på titanmetall komma att öka ganska snabbt. Den viktigaste produkten är där värmeväxlarplattor.

Från försörjningssynpunkt kan det finnas anledning att särskilt uppmärk- samma titan. Frånsett prishöjningar som betingats av höjda energipriser har marknaden tidigare kännetecknats av en betydande stabilitet. Den bristsitua- tion som uppstått under månaderna kring årsskiftet 1978/79 kan kanske ses som ett tecken på att mindre stabila förhållanden är att vänta i framtiden. Dessutom är företagskoncentrationen hög, och det finns tendenser till monopolistisk prissättning i olika led av förädlingskedjan.

Bilaga 17 Magnesium

17.1. Egenskaper och förekomstsätt

Magnesium (kemisk beteckning Mg) är en mycket lätt metall med täthet 1,74 kg/dm3jämfört med 2,7 för aluminium. Metallen är silvervit och beständig i torr luft vid vanlig temperatur men brinner vid antändning. I syra löses magnesium lätt under utveckling av vätgas och bildande av salter. I fuktig luft korroderar magnesium. Ca 5 % av världens förbrukning av magnesium sker i form av metall medan resten används i form av oxid (dominerande) eller andra kemikalier för eldfast tegel, byggnadsvaror, konstgödning osv. I det följande behandlas endast användningen av magnesiummetall. Övrig användning av magnesium har behandlats i vårt tidigare betänkande (SOU 1977:75) Industrimineral.

Magnesium är det tredje vanligaste grundämnet i jordskorpan. Havsvatten och saltlösningar av vulkaniskt ursprung samt i mindre omfattning mineralet dolomit är råvaror för världens magnesiumproduktion och dessa råvaror är tillgängliga i stora kvantiteter i många länder. Havsvatten har en magnesiumhalt av 0,13 viktsprocent och oceanerna utgör alltså en enorm råvarukälla. Dolomit är ett dubbelkarbonat av magnesium och kalcium och innehålleri rent tillstånd 13 % magnesium. I praktiken varierar sammansättningen i den naturliga bergarten något, oftast med en lägre halt magnesium. Om magnesiumhalten understiger en viss gräns talar man i stället om dolomitisk eller dolomitförande kalksten.

Ett annat viktigt magnesiummineral är magnesit, som används bl. a. för framställning av eldfast material för i första hand järn- och stålindustrin. Dessutom ingår magnesium i olika silikatmineral, t. ex. olivin, hornblände, talk och glimmer.

17.2. Råvarutillgångar

Tillgångarna på råvaror för framställning av magnesiummetall är som redan framgått i praktiken obegränsade. Det föreligger vissa uppskattningar för magnesit) men dessa återges inte här eftersom magnesit knappast används till framställning av magnesiummetall.

lSe bl. a. USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

17.3. Produktion

För magnesiumtillverkningen används framför allt havsvatten men också i mindre omfattning dolomit och magnesit. Magnesiummetall produceras genom smältelektrolys av magnesiumklorid eller genom termisk reduktion av dolomit med 75 %-ig ferrokisel. Vid framställning av magnesium ur havsvatten fälls metallen med kalk eller dolomit som hydroxid. Denna löses sedan i saltsyra som klorid, vilken efter indunstning kalcineras och smältes. Elektrolysen utförs sedan på den smälta kloriden varvid kloren återvinnes och överförs till saltsyra för återanvändning. Den beskrivna metoden används bl. a. i USA, Norge (Norsk Hydro vid Heroa), Japan och Canada. Vid _några smärre anläggningar i bl. a. Frankrike används en produktionsmetod

baserad på smältreduktion av dolomit med 75_%-ig ferrokisel.

För framställning av ett ton magnesium enligt den beskrivna elektrolytiska processen fordras 4,2 ton magnesiumklorid, 20 MWh elenergi, 80 MWh termisk energi (8000 m3 naturgas), 0,1 ton grafitelektroder och 25—30 mantimmar. Den totala energiförbrukningen för magnesiumframställningen är alltså 100 MWh/ton vilket kan jämföras med 25 MWh/ton för alumi- nium.

Under efterkrigstiden (1954/58—1973) har produktionen av magnesiummetall ökat med i genomsnitt 5 % per år. Under perioden 1963—74 var ökningen i genomsnitt 6 % per år. År 1974 var världsproduktionen 263 000 ton.

17.3.3. Produktionens länderfördelning

USA är det dominerande producentlandet och svarar för nästan hälften av världsproduktionen (se tabell 17.1). Sovjetunionen har också en betydande produktion och har blivit allt viktigare som exportör.

Tabell 17.1 Världens produktion av magnesiummetall år 1973

Tusen ton Andel %

USA 111 47 Sovjetunionen 57 24 Norge 37 15 Japan 1 l 5 Italien 7 3 Frankrike 7 3 Canada 5 2 Övriga 2 1

Totalt 237 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

17.3.4. F öretagsstruktur

Företagskoncentrationen är mycket stor på marknaden för magnesiumme- tall. Dow Chemical Inc. är den största producenten med en kapacitet av ca 130 000 ton från havsvatten. Övriga amerikanska producenter är American Magnesium Co och NL Industries med en kapacitet av ca 45 000 ton resp. 35 000 ton från vatten från Great Salt Lake.

Norsk Hydro är den största producenten utanför USA med en kapacitet på 55 000 ton (1977) och med en exportandel av mer än 95 %. Norsk Hydro planerar att öka produktionen till 70 000 ton år 1982 och senare eventuellt till 100 000 ton.

17.3.5. Kostnadsstruktur

Det har inte varit möjligt att ta fram någon detaljerad bild av kostnadsstruk- turen för magnesiumframställning på det sätt som gjorts för flera andra metaller. Det framstår dock som klart att utgifter för energi dominerar kostnadsbilden och att tillgång till billig elkraft har påverkat lokaliseringen av produktionen.

17.3.6. Sveriges produktion

Magnesiummetall produceras inte i Sverige. Även om det finns tillgångar av dolomit som eventuellt skulle kunna utnyttjas och havsvatten vid västkusten har länder som Norge med tillgång till billig elenergi alltför stora kostnads- mässiga fördelar.

17.4. Handel

17.4.1. Internationell handel

Världshandeln omfattar ca 100 000 ton magnesiummetall per år. USA och Norge är de viktigaste exportländerna. Sovjetunionen exporterar ca 25 % av sin produktion, dvs. 15 000 ton. Västtyskland (ca 50 000 ton), Storbritannien och Brasilien (vardera 10—15 000 ton) är de viktigaste importländerna.

17.4.2. Prissättning

Magnesiummetall kostade i slutet av år 1978 ca 10 kr/kg. Priset på magnesiummetall var under perioden 1959—73 i stort sett konstant, vilket innebär att realpriset sjönk. Åren 1974—1975 steg priset med mer än 100 % på grund av ökade energipriser och en bristsituation därför att kapacitetsutbygg- naden inte hade följt efterfrågeutvecklingen. Under 1976 steg priset ytterli- gare 20 % men har sedan dess varit i stort sett oförändrat.

Magnesiumpriset har oftast följt aluminiumpriset, eftersom aluminium kan ersätta magnesium (åtminstone till en viss grad) i de flesta använd- ningar.

17.4.3. Sveriges export och import

Den svenska handeln med magnesium redovisas i tabell 17.2. Importen av obearbetad metall kommer till mer än 90 % från Norge. Export av avfall och skrot sker till ett flertal länder, främst USA och Västtyskland (se figur 17.1).

17.5. Konsumtion

1 7.5 .1 Konsum tionsutveckling

Förbrukningen av magnesiummetall uppgick år 1973 till 264 000 ton. Under perioden 1963—73 ökade förbrukningen med i genomsnitt 6,5 % per år.

17.5.2. Konsumtionens länderfördelning

USA svarar för ca 40 % av världskonsumtionen av magnesiummetall. Övriga västliga industriländer samt Sovjetunionen svarar för det mesta av återsto- den.

17.5.3. Användningsområden

Den helt dominerande användningen av magnesium är lättmetallegeringar med aluminium och zink. Vida mer magnesium används i aluminiumbase— rade än i magnesiumbaserade legeringar. De senare legeringarna används inom transportsektorn för detaljer till flygplan, bilar och järnvägsvagnar. Ett annat stort användningsområde är för lätta bärbara utrustningar, t. ex. motorsågar, stegar, lastbryggor och motorgräsklippare. De nu nämnda tillämpningsområdena svarar för ca 70 % av magnesiumförbrukningen. De övriga 30 % fördelar sig mellan magnesium använt som reduktionsmedel vid framställning av svårreducerade metaller som t. ex. uran, titan, zirkonium, tellur och hafnium, i kemiska föreningar för organiska synteter, för korro— sionsskydd av pipelines, fartyg och lagringstankar m. m. samt för segjärns- 1 framställning. Användningsstrukturen för magnesiummetall i USA framgår av tabell 17.3.

Tabell 17.2 Sveriges export och import av varor av magnesiummetall åren 1965 och 1975. Ton vara

1965 1975

Import Export lmport Export

Obearbetad magnesiummetall 479 1 653 Avfall och skrot 266 299 Stång, plåt, tråd, band, pulver och fjäll etc. 53 6 116 Andra varor 4 — 28 3

Källa: SOS Utrikeshandel.

lmport av obearbetad magnesiummetall. Totalt 1653 ton.

S%

Export av avfall och skrot. Totalt 299 ton.

lmport av övriga varor (stång, plåt, tråd, band, pulver och fjäll etc). Totalt 144 ton.

Norge Västtyskland

USA

Nederländerna

Figur 17.1 Sveriges utri- [.c— . ' **" Schweiz keshandel med olika mag- nesiumprodukter år 1975,

' 11 St ' * ., . ' ml * L orbritannien lander/indelad. .

!: Övriga

Tabell 17.3 Förbrukning av magnesiummetall i USA är 1973 fördelad på industri- sektorer. Procentandelar

Transportindustri 35 Maskinindustri 33 Kemikalier 10 Järn- och stålgjuterier 8 Produktion av icke-järnmetaller 6 Övrigt 8

Summa 100

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

På grund av antändningsrisken vid skärande bearbetning används magne- siumbaserade legeringar mest som gjutgods. l I resten av världen, särskilt i Västeuropa, går en stor del av förbrukningen till bilindustrin. Volkswagenwerke AG, som är den största enskilda konsu- menten av magnesiummetall i världen, använder magnesiumlegeringar i motorer.

Genom användning av magnesium i transportmedel kan man — på grund : av den lägre totalvikten — minska bränsleförbrukningen. Å andra sidan kräver ju framställningen en hel del energi.

17.5.4. Subsriturionsförhä/landen

Magnesium konkurrerar i första hand med aluminium, zink och stål och i andra hand med plaster.

Magnesium kan väntas ersätta zink och aluminium framför allt i bilindu- strin, men kan komma att slås ut av plaster i flera användningar. Utveck- lingen kommer förmodligen att i viss grad bestämmas av de framtida energipriserna. Väsentligt mycket mer energi går åt vid framställning av magnesiummetall än vid produktion av alla konkurrerande material. Grund- läggande mekaniska egenskaper kommer också att påverka materialvalet. Plasterna tillåter multifunktionella konstruktioner, där en detalj görs i ett stycke, men ändå har samma funktion som en metalldetalj som är sammansatt av flera delar.

1 7.5.5 Sveriges förbrukning

Sverige är för sin försörjning med magnesiummetall helt beroende av import. Importen sker till övervägande delen i form av obearbetat magnesium från Norge. Denna import har mellan åren 1960 och 1975 ökat med i genomsnitt ca 10 % per år och uppgick år 1975 till ca 1 700 ton. Sedan dess har den dock minskat något. Import av magnesium sker vidare i form av olika halvfabrikat, såsom stång, tråd, plåt, band, folie och rör, pulver, spån och fjäll; för närvarande ca 100 ton per är.

Sverige är nettoexportör av sekundärmagnesium. Nettoexporten av avfall och skrot av magnesium har sedan mitten av 1960-talet varit tämligen konstant, ca 300 ton per år.

Tabell 17.4 Firbrukningsstruktur för magnesiummetall i Sverige. Tusen ton magne- siuminnehåll

1960 1965 1970 1975

Import av obearbetat magnesium 0.4 0,5 0,6 1,6 Nettoexport av magnesium i form av avfall och skrot —0,1 —0,3 —0,2 —0,3 Summa tillförsel 0.3 0,2 0,4 1,3 Lagerförändringar m. m. 0 0 0 —0.1 Bruttoförbrukning 0,3 0,2 0,4 1,2 Nettoimport av magnesium i form av halvfabrikat 0.2 0,1 0,1 0,1 Nettoförbrukning 0,5 0,3 0,5 1,3

Källa: Se bilaga 21.

Den svenska försörjningsstrukturen redovisas i tabell 17.4. Användningsområdena för magnesium är i stort sett desamma i Sverige som i andra länder.

Figur 17.2 visar att mer än hälften används inom maskinindustrin, 35 % inom icke-järnmetallverk och 9 % inom järn- och stålverk.

17.6. Prognoser

USBM' räknar i sin prognos med att efterfrågan på magnesium skall öka med ' 4,5 % per år under perioden 1973—1985. Under hela perioden 1973—2000 l räknar man med att efterfrågan skall öka med 1,7—5,3 % per år till 453—] 080 ton. Transportsektorn väntas stå för större delen av ökningen. Användningen av sekundärmetall väntas öka snabbare än användningen av primärmetall. ! USBM:s prognos redovisas i tabell 17.5 och figur 17.3.

Som framgår av tabellen räknar USBM med att efterfrågan i resten av världen skall öka snabbare än i USA i det mest sannolika alternativet. I de två alternativa prognoserna väntas däremot efterfrågan i USA öka snabbare. Det framgår inte vilka antaganden som ligger bakom dessa resultat.

Förmodligen är USBM:s prognos beroende av att magnesiumpriset - framför allt i förhållande till priset på aluminium — åtminstone inte stiger. En , del av produktionstillväxten skulle nämligen komma till stånd genom att * magnesium ersätter andra material. Det är inte säkert att USBM till fullo har beaktat energiprishöjningarnas effekt på magnesiumpriset. Fram till år 1985 % planerar emellertid producenterna flera stora kapacitetsökningar, vilket tyder på att åtminstone producenterna bedömer det som troligt att marknaden kommer att växa hastigt. ] tabell 17.6 visas produktionsutvecklingen i , västvärlden åren 1970—1977 och planerad kapacitet år 1980 och år 1985.

Tabell 17.5 Efterfrågan på magnesiummetall åren 1973—2000. Tusen ton magnesiu- minnehåll. (Siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år l973.)

1973 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 109 181 (4,3) 218 (2,6) 358 (4,5) 490 (5,7) Resten av världen 159 272 (4,6) 209 (1,0) 531 (4,6) 590 (5,0) Hela världen 268 453 (4,5) 427 (1,7) 889 (4,5) 1080 (5,3)

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Tusen ton / I 1000 , I I, I ,' ' I 800 / I I I I I, I, I I I 600 I I I I I I I I I, I, 400 I I ,» ] I I ,I I/ I,” Figur 17.3 Global produk- I/ ,» lion av (1970—1977) och &” efterfrågan på ,A/ (1977—2000) magnesium- 200 metall åren 1970—2000. Källor: Annuaire Mine- met, Groupe lmetal, Paris 1978 (1970—1977). USBM: Mineral Facts _|______[____å_._r______> and Problems, 1975 1965 1975 1985 1995 2000 (1977—2000).

Tabell l7.6 Produktion av primär magnesiummetall åren 1970-1977 och produk- tionskapacitet åren 1980 och 1985. Tusen ton

Produktion Kapacitet 1970 1973 1974 1975 1976 1977 1980 1985

USA 102 111 118 109 109 117 170 205 Norge 35 38 39 38 40 40 50 80 Japan 10 11 9 9 11 9 13 20 Italien 8 9 10 8 9 9 15 20 Frankrike 5 7 7 8 8 9 12 15 Canada 9 5 6 4 6 6 10 15 Brasilien 5 Jugoslavien 5 5

Summa 169 181 189 176 183 190 275 365

Källa: Labourée: Magnesium Supply/ Demand Review — Western World. Föredrag vid 35th World Conference on Magnesium, refererat i Metal Bulletin Monthly, juli 1978.

Det bör framhållas att siffrorna för kapacitetsutvecklingen i Canada kan vara för låga. Det är tänkbart att ytterligare 15 000 ton kan produceras där år 1985 om ett aktuellt projekt genomförs som planerat. Även i Brasilien kan produktionskapaciteten komma att öka utöver vad som framgår av tabellen. Enligt källan till tabellen finns det en viss risk för överproduktion omkring år 1985. Redan tidigare, under åren 1976—1977, fanns en viss överkapacitet (västvärldens produktionskapacitet var ca 230000 ton år 1977, men bara 190 000 ton producerades). Genom att producenterna höll tillbaka produk- , tionen undveks en prisnedgång. Enligt Labourée kommer efterfrågan att utvecklas på ungefär samma sätt som enligt USBM:s prognos. Mot bakgrund av att denna sätter efterfrågan år 1985 till ca 450000 ton, jämfört med en ! produktionskapacitet för primärmetall enbart i västvärlden på 365 000 ton, förefaller det rimligt att anta att det kommer att uppstå tendenser till överutbud, bl.a. eftersom det inte är bekant hur mycket magnesium Sovjetunionen kommer att kunna exportera. Det är tänkbart att producen- terna i detta läge väljer att sänka priset för att kunna utnyttja hela sin produktionskapacitet. I så fall skulle förbrukningen förmodligen kunna öka snabbare än USBM förutsett. Sammanfattningsvis utgår vi från att Världsförbrukningen år 1985 kommer att uppgå till minst 450 000 ton vid ett oförändrat realpris på magnesium (i förhållande till åren 1976—1978). Vid en sänkning av realpriset kan denna nivå komma att överträffas betydligt. Som framgår av bilaga 15 Aluminium har vi räknat med att aluminiumpriset kommer att stiga med 35 % realt sett under perioden 1975—1985. Även vid oförändrat realt pris på magnesium kommer denna metall därför att ersätta aluminium i en del användningar. Vid ett lägre magnesiumpris kan substitutionseffekten väntas bli ännu större. Vi utgår därför från att magnesiumpriset år 1985 kommer att ligga mellan 6 000 och 8 000 kr/ton i 1976 års penningvärde (motsvarande ungefär 7 OOO—9 000 kr/ton i 1978 års penningvärde). Vid den lägre gränsen för intervallet skulle prisskillnaden mellan magnesium och aluminium nästan vara utjämnad. Prisprognosen illustreras i figur 17.4.

Vad gäller utvecklingen fram till år 2000 utgår vi mot bakgrund av vad som tidigare anförts från att förbrukningen kommer att något överstiga USBM:s sannolika prognos. Den skulle alltså ligga omkring 1 milj. ton. En sådan utveckling förutsätter förmodligen ytterligare någon prissänkning i förhål- lande till aluminium på sikt, vilket kan tyckas förvånande mot bakgrund av våra antaganden beträffande energipriserna (se kapitel 6). Emellertid är magnesiumproduktionen koncentrerad till regioner med mycket billig energi från vattenkraft. Utbyggnaden av kapaciteten väntas ske i samma områden. Vi utgår därför från att priset på magnesiummetall år 2000 kommer att ligga kvari intervallet 6 OOO—8 000 kr/ ton i 1976 års penningvärde. Som framgår av bilaga 15 har vi antagit att aluminiumpriset år 2000 kommer att vara 6 100 kr/ton.

17.6.1. Teknikprognos

Processerna för framställning av magnesium genom elektrolys kan komma att förbättras något i framtiden. Man räknar dock inte med att det skall ske några avgörande förändringar i tillverkningsprocessen.

Vad gäller de viktigaste användningsområdena är det tänkbart att använd-

9%

Järn- och stålverk

Maskinindustri

[: icke—järnmetallverk

Figur 17.2 Sveriges för- brukningsstruktur för obe— arbetat magnesium år 1975. Totalt 1300 ton.

Källa: SOS Industri.

' USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

ningen av magnesium vid framställning av titan, zirkonium, hafnium m. fl. metaller kan ersättas av natrium eller kalcium. Detta anses dock vara mindre troligt. Vid järnframställning kan magnesium komma att ersättas av kalciumkarbid för avsvavling. Bilindustrin och flygindustrin kan i framtiden komma att öka sin förbrukning av magnesium kraftigt. Särskilt i flygindu- strin är detta dock beroende av att man kan förbättra lösningarna av de problem som är förenade med användning av magnesium (dess brandfar- ; lighet och benägenhet att ge upphov till korrosionsproblem i andra metaller som det används tillsammans med). En annan viktig förutsättning är att prisskillnaden kan utjämnas (f. n. kostar magnesium ungefär dubbelt så ; mycket som aluminium). *

17.6.3. Prognoser för Sverige

Vi räknar inte med någon framtida produktion av magnesiummetall i Sverige. Visserligen har en sådan produktion diskuterats i samband med en eventuell utvinning av nickel ur de 5. k. peridotitema i fjällkedjan (se bilaga 5

Kr/ton

10000

8000 ___—___---

6 000

4 000

2 000

1955 1965 1975 1985" 1995 2000

Nickel). I avsaknad av detaljerat underlag beträffande kostnaderna för denna produktion väljer vi dock att utgå från att Sverige även i framtiden kommer att vara helt beroende av import av magnesiummetall för sin försörjning.

Magnesium förbrukas i Sverige främst av maskinindustrin (drygt hälften av förbrukningen), icke-järnmetallindustrin, främst aluminiumindustrin, (en tredjedel av förbrukningen), samtjärn- och stålverken (10 % av förbrukning- 'en).

Vad gäller maskinindustrin har vi i andra sammanhang (se bilaga 11 Koppar) utgått från att denna kommer att öka sin produktion i samma takt som verkstadsindustrin som helhet, dvs. med 5,6 % per år under tiden 1974—1985 och med 4,0 % per år under perioden 1985-2000 (jämför kapitel 6, avsnitt 6.2.2). Frånsett eventuella substitutionseffekter skulle magnesium- förbrukningen i maskinindustrin då uppgå till 1 700 ton år 1985 och 3 100 ton år 2000,jämfört med uppskattningsvis drygt 900 ton år 1974. Det förefaller berättigat att anta att en viss substitution kommer att ske också i Sverige. Vi har antagit att denna möjliga substitutionseffekt är 15 % år 1985 och 25 % år 2000, vilket ungefär stämmer med de antaganden som gjorts i de tidigare refererade prognoserna. Förbrukningen av magnesium i maskinindustrin skulle då bli mellan 1 700 och 1 950 ton år 1985, och mellan 3 100 och 3 850

Figur 17.4 Imporlpriser för magnesiummetall [ Sverige åren 1959—2000. Kr/ton i 1976 års pen- ningvärde.

Källor: Se bilaga 21 (1959—1975).

ton år 2000.

Som framgår av bilaga 15 Aluminium räknar vi inte med någon ökning av aluminiumproduktionen i Sverige. Vi antar därför att magnesiumförbruk- ningen i icke-jämmetallindustrin kommer att vara oförändrad, eller ca 600 ton per år även i framtiden.

1 bilagorna 1 och 2 har vi redovisat våra antaganden beträffandejärn- och stålindustrins framtida produktion. Dessa innebär i korthet att handelsstål- j verkens produktion väntas vara oförändrad i förhållande till år 1973/75, medan specialstålverkens produktionsvolym antingen inte förändras eller ökar med 5,0 % per år fram till år 1985 och med 2,1 % per år under tiden 1985—2000. Detta innebär att magnesiumförbrukningen — under antagandet att den specifika åtgången av magnesium i stålproduktionen inte förändras — skulle bli 200—230 ton år 1985 och 200—265 ton år 2000.

I tabell 17.7 sammanfattas prognosen för nettoförbrukningen av magne- sium. Vi antar också att den svenska produktionen av halvfabrikat av , magnesium kommer att öka i takt med efterfrågan, dvs. att importen förblir * en konstant andel av förbrukningen i maskinindustrin (i övriga förbruknings— sektorer används inte halvfabrikat). Under antagande dessutom att exporten 1 av avfall och skrot utgör en konstant andel av nettoförbrukningen, ca 35 %, ' erhålls den bild av försörjningsstrukturen i framtiden som återges i tabell 17.8 (se också figur 17.5).

Tabell 17.7 Nettoförbrukningen av magnesiummetall i Sverige åren 1985 och 2000. Ton magnesiuminnehåll

1985 2000 Maskinindustrin ] 700—1 950 3 100—3 850 * lcke-järnmetallindustrin 600 Järn- och stålindustrin 200— 230 200— 265 Summa 2 500—2 iso 3 900—4 715

Tabell 17.8 F örsörjningsstruktur för magnesiummetall i Sverige åren 1977, 1985 och 2000. Ton magnesium

1977 1985 2000

Import av obearbetat magnesium ] 747 3 085—3 425 4 740—5 710 Nettoexpon av magnesium

i form av avfall och skrot 822 875- 975 1 365-1 650

Summa tillförsel = bruttoförbrukning 925 2 210—2 450 3 375—4 060 Nettoimport av magnesium

i form av halvfabrikat 84 290— 330 525— 655

Nettoförbrukning 1 009 2 500—2 780 3 900—4 715

Källa: SOS Utrikeshandel 1977.

SOU 1979:40 Bilaga 17 727 Ton 5000 _: Nettoförbrukning '. 4000 _' _. ' _ '. Bruttoförbrukning I." 1 3000 I! II ./ z, .' / I/ _. .r , . .) , .'.'/ / 2000 .. / C..? |... I, all Netto- ] förbrukning 1000 X

Bruttoförbrukning

——r———ä—————r——_l_—l_—_——_——_

1965 1975 1985 1995 2000

17.64. Slutsatser

Världens förbrukning av magnesiummetall väntas öka snabbt i framtiden, bl. a. som en följd av att magnesium kommer att ersätta aluminium i några användningar. Detta möjliggörs av en relativ prissänkning på magnesium i förhållande till aluminium. Eftersom magnesium huvudsakligen utvinns ur havsvatten finns det ingen anledning att befara en global fysisk brist på metallen i fråga. Det bör dock understrykas att prisutvecklingen och därmed också förbrukningen är starkt beroende av de beslut som producenterna fattar. Mycket stora och allomfattande energiprishöjningar skulle kunna påverka priset på magnesiummetall och därmed efterfrågan.

Också i Sverige väntas förbrukningen av magnesiummetall öka snabbt framför allt inom maskinindustrin. Möjligen skulle magnesiummetall i framtiden kunna produceras i Sverige i samband med en eventuell exploa- tering av de 5. k. peridotitema i fjällkedjan. Eftersom det saknas inhemsk produktion och marknaden kännetecknas av en mycket stark företagskon- centration i producentledet finns det anledning att följa försörjningssitua- tionen med uppmärksamhet, även om några tecken på försörjningsstörningar nu inte kan urskiljas. Den förutsedda snabba ökningen av importvolymen i framtiden stöder denna slutsats.

Figur 17.5 Förbrukning av magnesiummetall i Sverige åren 1960—2000. Ton.

Källa: SOS Utrikeshandel (1960—1977).

Bilaga 18 Guld

18.1. Egenskaper och förekomstsätt

Guld (kemisk beteckning Au) är en mycket tung och mjuk metall med låg mekanisk hållfasthet. Smältpunkten är 10630C och tätheten 19,3 kg/dm3. Formbarheten är den kanske bästa för alla metaller och medger t. ex. valsning till så tunna folier som en tiotusendels mm tjocklek. Ledningsförmågan för värme och elektricitet är ca 90 % av koppars. Guld har en mycket stor härdighet mot kemikalier och angrips endast av fuktiga halogener. Atmosfär angriper överhuvudtaget inte guld.

Guld uppträder vanligen i naturen som gediget guld, alltid tillsammans med varierande mängder silver eller andra metaller (koppar och järn). Bland andra viktiga guldmineral kan tellurider nämnas. Guld förekommer även i små mängder i andra mineral, vanligen i halter mindre än 5 gram per ton, t. ex. i blyglans samt koppar- och arsenikkis.

Guldförekomster indelas oftast i två huvudgrupper, nämligen primära och sekundära malmer. De primära malmerna utgörs dels av olika former av guldförande gångar, dels av impregnationeri hårdberg, där guldet uppträder tillsammans med andra mineral. De sekundära malmerna utgörs av vask- bergsavlagringar. Den senare typen av malmer är globalt sett de viktigas- te.

18.2. Råvarutillgångar

18.2.1. Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 38 000 ton. l tabell 18.1 sammanfattas vissa uppskattningar från olika år.

Tabell 18.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av guld

1968” 1973[] 19770

Upptäckta brytvärda tillgångar, ton guld 10 978 41 052 37 787 Gruvproduktion, ton guld/år 1 437 1 340 1 197 Antal årsproduktioner vid resp.

produktionsnivå 8 31 32

Källor: " USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 och 1975. 17 USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

De upptäckta brytvärda tillgångarna har således ökat kraftigt. Detta förklaras av att guldpriset steg med mer än 100 % mellan åren 1968 och 1973. Senare sjönk guldpriset vilket resulterade i att några gruvor i Sydafrika lades ned. Tillgångarna minskade därför mellan åren 1973 och 1977.

1 8 . 2 . 2 Tillgångarnas länderfördelning

Tabell 18.2 visar att Sydafrika har 49 % av de upptäckta brytvärda tillgång- arna.

Brytning av guldmalm sker ofta i mycket djupa gruvor; de djupaste i Sydafrika är mer än två km djupa. ] Sydafrika pågår för närvarande verksamhet i totalt 24 olika gruvor, där man bryter närmare 80 milj. ton malm per år.

1823. De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

Det är mycket svårt att bedöma de brytvärda tillgångarnas priskänslighet, särskilt eftersom guld är en biprodukt i ganska många gruvor. Vi avstår därför från att göra någon sådan bedömning.

18.2.4 Sveriges tillgångar

Guldförande'gångar spelar en obetydlig roll i Skandinavien. Den viktigaste malmtypen för Sveriges del är ädelmetallförande sulfidmalmer, där guldet oftast förekommer i koppar-, bly- och zinkmalmer. Till denna typ hör flertalet av Skelleftefältets och Bergslagens komplexmalmer. De flesta malmerna håller mindre än 1 g guld/ ton, Renströmsgruvan i Skelleftefältet däremot ca 3 g/ton.

Sekundärt anrikade vaskbergsavlagringar saknar helt betydelse i Sverige. Endast enstaka fynd av guld i bäckar m. m. har rapporterats.

Aitikmalmen håller endast 0,2 g guld per ton i genomsnitt, men på grund

Tabell 18.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta bryt- Gruvproduktion Antal årspro- värda tillgångar duktioner vid _ _— 1977 års Ton guld- Andel Ton guld- Andel produk- innehåll % innehåll % tionsnivå Sydafrika 18 660 49 684,2 57 27 Sovjetunionen inkl övriga planekonomier 8 086 21 258,1 22 31 USA 3 421 9 31,7 3 108 Canada ] 400 4 52,2 4 27 Australien 1 089 3 15,2 1 72 Övriga 5 132 14 155,5 13 33 Totalt 37 787 100 1 197,0 100 32

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

av den stora malmbrytningen produceras ca 1 ton/år. Detta är den största kvantitet som kommer fram i någon enstaka gruva i Sverige.

Den av Boliden ägda kvartsfyndigheten Enåsen håller 7 g/ton men bryts ej.

18.3. Produktion

18.3.1. Produktionsteknik

Den utan jämförelse viktigaste metoden för guldutvinning är s. k. cyanid- lakning. Den finmalda malmen behandlas med utspädd natriumcyanidlös- ning, varvid en lösning bildas, ur vilken guld utfälls med zinkpulver(se figur 18.1).

Vid behandling av sulfidiska malmer, som innehåller koppar eller bly, samlas guldet tillsammans med dessa metaller och utvinns vid deras raffinering genom elektrolys.

18.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Långsiktigt, mellan åren 1950 och 1977, har världens gruvproduktion av guld ökat med i genomsnitt 1,7 % per år. Under den senaste tioårsperioden (1967—77) har den globala gruvproduktionen minskat från ca 1 540 ton till 1 429 ton.

Sekundärmetall, dvs. metall återvunnen från skrot, har inte samma betydelse som för silver. Av den totala tillförseln av guld beräknas ca 7 % vara sekundär metall enligt USBM.

18.3.3 Produktionens länderfördelning [ Sydafrika produceras mer än 50 % av allt guld i världen (se tabell 18.3).

Guldmalm

Krossning malning

Cyanidlakning

Lakrest till eventuell uranutvinning

Lösning Zinkstoft F ällning Losning Slagg Smältning

Råguld

Figur 18.] F/yischema

" _ Silverkloridslagg över guldutvinning i Syd- Klor t'" afrika. silverutvinning .

Finguld Källa: Privat källa.

SOU 1979:40 Tabell 18.3 Världens gruvproduktion av guld. Ton guldinnehåll 1968 1975 Ton % Ton % Sydafrika 967,1 59 713,4 52 Sovjetunionen 400,0 24 410,0 30 Canada 85,3 5 50,4 4 USA 46,0 3 32,4 2 Nya Guinea 0,6 — 20,5 2 (Sverige 1,5 — 1,9 —) Ovriga 150,0 9 139,3 10 Totalt 1 649,0 100 1 367,9 100

Källa: IMETAL 1975 samt Boliden AB (för Sverige).

1834. Företagsstruktur

Verksamheten i Sydafrika bedrivs av sju olika företag som delvis äger varandra. Bland de största kan nämnas Anglo American Corporation of South Africa, Gold Fields of South Africa, Barlow Rand Ltd samt Union

Corporation.

18.3.5 Kostnadsstruktur

Att ge en representativ bild av kostnaderna för guldframställning är svårt, bl. a. beroende på att guld till så stor del framställs ur andra malmer.

För det guld som framställs i Sydafrika kan dock konstateras att brytningskostnaderna är betydande, då brytningen sker på mycket stort djup och guldinnehållet är lågt, storleksordningen 4—9 g/ton. Arbetskraften är visserligen billig, men produktiviteten är låg.

18.3.6 Samarbete mellan producenter

Att tala om producentsamarbete mellan de guldproducerande företagen respektive länderna är kanske inte lika intressant som att diskutera åtgärder från centralbanker och andra myndigheter mot bakgrund av guldets tradi- tionella roll som internationell värdemätare.

ReSiriktionerna beträffande innehav och handel med guld har det senaste årtiondet lättat något. Sedan mitten av 1970-talet är det t. ex. tillåtet för amerikaner att handla med guld, vilket varit en bidragande orsak till ökad tillverkning av guldmynt i Sydafrika. Den amerikanska regeringen har förklarat att den vill verka för att avmonetarisera guldet och det är troligt att denna utveckling mot friare regler för innehav och handel med guld kommer att fortsätta.

18.3.7 Sveriges produktion

Bolidengruvan var på sin tid Europas största guldproducent med ett genomsnittligt guldinnehåll på 15,5 g/ton. Andra exempel på gruvor som

tidigare producerat guld är Ädelfors norr om Växjö, Fridhem öster om Malmberget samt Falu gruva.

Guld utvinns nu ur Skelleftefältets och Bergslagens komplexmalmer. Guldet lämnar vanligen ett betydande tillskott till gruvornas intäkter. Renströmsgruvan (3 g guld/ton) och Aitik är exempel på sådana gruvor som nu är i drift. Aitik (genomsnittshalt 0,2 g/ton) producerar ca 1 ton/år och är därmed Sveriges största guldproducent. Framställningen av guld ur inhemskt skrot och importerade råvaror är betydande.

I och med att Bolidengruvan upphörde med produktionen år 1968 sjönk . den svenska produktionen av gruvguld till cirka hälften och har de senaste åren legat kring 2 ton/år. En del av denna mängd avgår vid export av bly-, zink— och kopparsliger. Produktionen av metalliskt guld framgår av tabell 18.4. Även denna produktion,'som delvis baseras på importerade sliger, har minskat det senaste årtiondet.

18.4. Handel

18.4.1. Internationell handel

Den internationella handeln med guld är omfattande (se tabell 18.5). Det internationella viktsmåttet för guld är troy ounce (31,1 g).

Världshandeln med guld sker i stor utsträckning vid särskilda börser i Ziirich och London. Handeln sker i praktiken genom ett flertal mindre företag.

Sydafrika svarar för mer än hälften av exporten, som huvudsakligen går till Europa. Mottagarländerna säljer i viss utsträckning guldet vidare (se figur 18.2).

Tabell 18.4 Produktion av metalliskt guld i Sverige. Kg guldinnehåll

1965 1975 Kg % Kg % Ur svensk slig 2 823 59 995 27 Ur inhemskt skrot 6 — 77 2 Ur utländskt skrot 1 407 29 936 28 Ur annat utländskt material 562 12 1 481 43 Totalt 4 798 100 3 419 100

Källa: SOS Bergshantering.

Tabell [8.5 Produktion och internationell handel med guld år 1975. Ton guldinne- håll

År Produktion Internationell Handel i % av handel produktionen 1975 1 379 1 294 94

% Nettoförsäljning & åääb, från valutareserver o

i?

Nord p- Korea * v— l l i

l) AFjärran oro

F'ärran »- .] llOstem &&

Östern

Västindien, Central- och Sydamerika

_ Europeisk vidareförsäljning i _ Export från producentländer Siffrorna i metriska ton

Figur 18.2 Internationella 18_4_2 Prissättning

llande/strömmar med . _ . _ gu/dlackor a", 1977. Efter att ha legat relativt konstant under flera årtionden steg guldprlset 1

K" . . början av 1970-talet från 5 000 kr/kg och nådde år 1974 upp till 25 000 kr. alla. Consolidated ,, . . . .. Gold Fields, 1978. Darefter kom ett prisfall som berodde på stora utforsaljnmgar från framst Internationella Valutafonden. Under åren 1977 och 1978 steg priset på nytt i och nådde i slutet av år 1978 upp till 33 500 kr/kg. * De officiella prisnoteringama utgörs av i efterhand insamlade data i beträffande gjorda guldtransaktioner i New York och London. i l

18.4.3. Sveriges export och import

Sveriges handel med guldhaltiga varor illustreras av tabell 18.6.

Tabell 18.6 Sveriges import och export av guldhaltiga varor 1965 och 1975. Ton

vara

1965 1975

Import Export lmport Export Obearbetat olegerat 8 2 — 2 Obearbetat legerat — — — — Halvfabrikat ] — — 1 — Avfall och skrot — l — l Bijouterivaror 2 — l — Guldsmedsvaror

Källa: SOS Utrikeshandel.

Sveriges import av halv- Sveriges import av bijouteri- fabrikat av guld är 1975 varor av guld år 1975. Totalt 1 ton Totalt 1 ton

Nederländerna

Av importen av halvfabrikat kommer drygt 50 % från Västtyskland. Figur 18.3 Sveriges import Importen av bijouterivaror kommer främst från Italien, Västtyskland och av ha/Vfab'ika' ”Ch bilvit" terivaror av guld år 1975 , Belgien (se figur 18.3). .. .. .. , landet;/orde/ad. Utover den guldexport som framgår av tabell 18.6 sker en VISS export genom att bly- och zinksliger som exporteras innehåller guld. Källa: SOS Utrikeshan- del.

18.5. Konsumtion

18.5.1. K onsumtionsutveckling

Under den senaste tjugoårsperioden har världskonsumtionen av guld i stort sett varit konstant. År 1976 uppgick den globala konsumtionen till ca 1 470 ton. År 1975 var den globala konsumtionen ca 1 200 ton.

18 . 5 . 2 K onsumtionens länderfördelning

Sydafrika är en stor konsument av guld, som används för mynttillverkning (se tabell 18.7).

Tabell 18.7 Västvärldens guldkonsumtion, Iänderfördelad. Ton guldinnehåll

1970 1975

Ton "u Ton % Sydafrika 7 1 150 16 USA 186 14 1 19 13 Italien 182 13 80 8 Västtyskland 82 6 57 6 Turkiet 45 3 55 6 Spanien 58 4 42 4 Ovriga 820 59 444 47

Totalt 1 380 100 947 100 ?

Källa: Consolidated Gold Fields, 1976.

18 . 5 . 3 A nvändningsområden

I form av rent guld och legeringar används guld mest till smycken och utsmyckningar. Tekniskt används guld inom elektronisk industri, inom keramik- och glasindustrin som bladguld samt inom medicin- och tandlä- karfacket. Inom rymdfarten har guld fått ett nytt viktigt användningsområde som skydd mot värmestrålning m. m.

Inom västvärlden används mer än 50 % för tillverkning av guldsmedsva- * ror. Användningen för tillverkning av mynt har ökat under 1970-talet. Denna ökade användning av guld för myntfabrikation är till ca 70 % hänförlig till Sydafrika.

Förbrukningsstrukturen varierar dock ganska kraftigt mellan olika länder. I USA används 52 % till guldsmedsvaror, medaljer och samlarmynt, för tandvård åtgick 11 % och för industriell användning 37 %.

Tabell [8.8 Guldförbrukningen i västvärlden fördelad på viktiga användningsområ- den. Ton guldinnehåll

1970 1975 Ton % Ton % Guldsmedsvaror 1 063 77 532 56 Mynt 46 3 221 23 Elektronik 92 7 65 7 Tandvård 63 5 65 7 Medaljer, samlarmynt etc. 54 3 16 2 Övrigt 62 5 48 5 Totalt 1 380 100 947 100

Källa: Consolidated Gold Fields, 1976.

Tabell 18.9 Guldförbrukningen i Sverige fördelad på användningsområden. Ton

guldinnehåll

1970 1975

Ton % Ton % Gu ldsmedsarbeten 2 ,0 59 1,8 53 Tandvård 1,2 35 1,3 38 Medaljer, samlarmynt _.o. d. 0,2 6 0,2 6 Ovrigt — — 0,1 3

Totalt 3,4 100 3,4 . 100

Källa: Consolidated Gold Fields, 1976.

18 . 5 .4 Substitutionthå/landen

Ingen metall eller förening kan helt ersätta guld. Platina och palladium kan göra det i begränsad utsträckning, men denna substitution försvåras av höga priser och av att konsumenterna är vana vid att använda guld.

Inom elektronikindustrin kan vissa nickellegeringar ersätta guld. Silver har vissa av guldets egenskaper. För användning inom tandvården har vissa titan-, kobolt- och kromlegeringar utvecklats, men dessa har hittills haft svårt att vinna tandläkarnas gillande.

1855. Sveriges förbrukning

Tillförseln av svenskt gruvguld uppgår f. n. till ca 2 ton. Denna tillförsel har det senaste årtiondet minskat med i genomsnitt 7 % per år. En viss mängd guld lämnar dock landet vid export av bly-, zink- och kopparsliger.

Av återstående mängd gruvguld framställs metalliskt guld tillsammans med guldinnehållet i importerat material och gammalt svenskt skrot. Tillverkningen av metalliskt guld var år 1975 ca 3,4 ton och motsvaradei stort sett nettoförbrukningen.

I Sverige används guld till mer än 50 % för tillverkning av guldsmedsar- beten. Den industriella användningen är obetydlig. Guld används inte heller för mynttillverkning (se tabell 18.9).

Internationell handel sker med såväl silverhaltiga malmer och sliger som med Silvermetall. Viktsenheten är vanligen troy ounce (=31,1 g).

Silver kostade vid årsskiftet 1978/ 79 drygt 800 kr/kg. Sedan början av 1950-talet har silverpriset i reala termer stigit med i genomsnitt 4 % per år. Sedan mitten av 1960-talet har dock prisvariationerna varit stora med toppnoteringar åren 1968 och 1974.

Prissättningen sker på bl a Londons metallbörs och påverkas starkt av den omfattande spekulationshandeln i silver. På utbudssidan inverkar särskilt sporadiska leveranser av silver från Indien och Kina samt de utförsäljningar som då och då sker ur officiella lager bl a i USA.

18.6. Prognoser

18.6.1. Teknikprognos

Med förbättrad utvinningsteknik torde det i framtiden bli möjligt att tillvarata guld ur fattigare malmer än i dag. Särskilt beträffande malmbehandlingen förekommer ett omfattande forskningsarbete, som inspirerats av de senaste årens prishöjningar. Guld förekommer ibland i smala gångar. Förbättringar av tekniken för brytning i små gruvor kan komma att medföra ökat utnyttjande av sådana malmer.

1 USBM: Mineral Com- modity Profiles: Gold, 1978.

Figur 18.4 Global gruv- produktion av och efter- frågan på guld åren 1920—2000. Ton guld. Sem/logaritmisk skala.

Källa: USBM: Mineral Commodity Profiles: Gold, 1978.

18.6.2. Globala prognoser

USBMl räknar med att den globala efterfrågan på guld kommer att öka från 1 470 ton år 1976 till ca 1 645 ton år 1985 och 1 800—2 720 ton år 2000. USBM:s prognoser redovisas i tabell 18.10 och figur 18.4. Som framgår av tabellen väntas efterfrågan öka snabbare i USA än i resten av världen. Detta beror framför allt på att den industriella användningen av guld är mer betydande och väntas öka snabbare i USA än i andra länder. Detta är

Tabell 18.10 Global efterfrågan på guld åren 1976—2000 i ton (siffror inom parentes anger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1976) *

1976 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 145 185 (2,7) 195 (1,2) 265 (2,5) 475 (5,1) Resten av världen 1325 1460 (1,1) 1605 (0,8) 1 730 (1,1) 2245 (2,2)

Hela världen 1 470 1 645 (1,3) 1 800 (0,8) 1 995 (1,3) 2 720 (2,6)

Källa: USBM: Mineral Commodity Profiles: Gold, 1978.

Ton guld 0 I 2 500 , I II 2 000 I ' I ,' I, ,» __. I 45" 1 500 A*

Gruvproduktion

1 000

800

600—

400 _ 1920 1940 1960 1975 1985 2000

också det ””traditionella”” användningsområde som väntas uppvisa den snabbaste efterfrågeökningen i USA. Eftersom medborgare i detta land numera tillåts handla med guld är det möjligt att en stor del av guldefterfrågan kommer att betingas av amerikanska medborgares önskemål om inflations- säkra investeringar.

Vi har inte haft möjligheter att göra några egna bedömningar av hur efterfrågan på guld i hela världen kommer att utvecklas. Osäkerheten i alla prognoser på detta område förtjänar att understrykas och enligt vår mening har USBM gjort en riktig bedömning när man angett ett mycket brett intervall för efterfrågan i framtiden. Vi bedömer det som troligt att efterfrågan på guld kommer att ligga inom det intervall som USBM angett.

De upptäckta brytvärda tillgångarna av guld räcker ganska nätt och jämnt till för att täcka den väntade efterfrågeökningen fram till år 2000. Enligt USBM kommer det dock att vara möjligt att exploatera nya, fattigare tillgångar. Vidare räknar USBM i sin prognos med att den sydafrikanska guldproduktionen kommer att minska. Enligt tabell 18.2 var Sydafrikas produktion 684 ton år 1977. Senare uppskattningar anger siffran 700 ton, vilket visserligen innebär en minskning, dock inte i samma takt som USBM förutsett. Produktionen i Sovjetunionen anses också vara på uppåtgående och uppskattas till mellan 330 och 450 ton per år]. Utbudet skulle alltså kunna bli något större än USBM räknat med.

Det är i det närmaste omöjligt att uttala sig med någon grad av säkerhet om priset på guld i framtiden. En mycket stor del av guldefterfrågan är direkt beroende av inflationstakten i olika länder och valutakursförändringar, dvs. önskemål om "värdesäkra" placeringar. Stabila förhållanden i världsekono- min skulle alltså få en minskad efterfrågan på guld till följd. Vi har inte ansett oss kunna förutse graden av stabilitet i världsekonomin fram till sekelskiftet, och avstår därför från att göra någon prisprognos. Det kan dock påpekas att det förmodligen krävs ett pris på 20 000—25 000 kr/ kg i 1978 års penningvärde för att den nuvarande produktionen skall kunna upprätthållas. Denna slutsats kan dras bl. a. mot bakgrund av att priser i ungefär detta intervall för ett par år sedan medförde nedläggningar av gruvor i Sydafrika. Detta innebär dock inte att priset inte skulle kunna bli lägre om den spekulativa efterfrågan skulle avta. Någon övre gräns för guldpriset är inte möjlig att förutse.

18.6.3. Prognoser för Sverige

Gruvproduktionen av guld i Sverige väntas fram till år 1985 öka från nuvarande 2 till 3 ton per år. Detta är framför allt en följd av kapacitetsökningar i vissa koppargruvor, främst Aitik (se bilaga 11, avsnitt 11.63). Vi har inte räknat med någon ytterligare ökning av gruvproduktionen av guld fram till år 2000. Utvecklingen av produktionen'av metalliskt guld, som f. n. är ca 4 ton per år, blir beroende av i vilken utsträckning det utifrån kommande smältmaterial som behandlas i Bolidens anläggning i Rönnskär innehåller guld. Den planerade utbyggnaden av kopparsmältverket i Rönn- skär(se bilaga 11) kan medföra ett ökat behov av importerade kopparsliger, av vilka en del kommer att vara guldhaltiga. Mot denna bakgrund har vi antagit att guldproduktionen i Sverige år 1985 och år 2000 kommer att ligga mellan 4

1 Metal Bulletin, 23 juni 1978.

Figur 18.5 Produktion av guld i Sverige åren 1953—2000. Ton guld.

Källa: SOS Bergshante- ring.

och 6 ton. Utvecklingen av guldproduktionen i Sverige illustreras i figur 18.5.

Det är mycket svårt att förutse den framtida förbrukningen av guld i Sverige. Efterfrågan kan antas vara priskänslig, men på två olika sätt samtidigt. I vissa sektorer (elektronik, tandläkarguld och kanske bijouterier) skulle efterfrågan minska om priset steg. Å andra sidan skulle efterfrågan på guld och guldföremål, t. ex. mynt, förmodligen öka vid samma prisutveck— ling. Vi har utgått från att förbrukningen av guld i Sverige i framtiden kommer att ligga på samma nivå som nu, dvs. ca 3,5 ton per år. Denna förbrukningssiffra avser Slutförbrukningen. Begreppen bruttoförbrukning och nettoförbrukning är inte riktigt relevanta när det gäller guld. Sannolikt kommer det att inträffa avvikelser från den av oss angivna förbrukningsnivån åt det ena eller andra hållet. Vi har emellertid, av skäl som nyss angetts, svårt = att förutse dessa avvikelsers riktning. Förändringarna av förbrukningen väntas dock inte bli alltför stora. 1 figur 18.6 illustreras den historiska utvecklingen av dels tillförseln av obearbetad metall i Sverige, dels slutför- brukningen av guld. 1 figuren har också förbrukningsnivån 3,5 ton per år markerats.

18.6.4. Slutsatser

Efterfrågan på guld och guldpriset i framtiden är i mycket stor utsträckning beroende av stabiliteten i den globala ekonomiska utvecklingen. Även om användningen av guld för industriella ändamål väntas öka snabbt, kommer större delen av förbrukningen ändå att gå till antingen smycken och prydnadsföremål eller rena investeringsändamål. Omfattningen av den senare efterfrågan är direkt relaterad till graden av instabilitet i valutakurser m. m.

Genom att fyndigheter med lägre guldhalter i malmen kommer att brytas i framtiden kan tillgångarna räcka till även för en betydande efterfrågeökning.

Ton guld Metallproduktion , I, 5 I I 4 I ___--_-—---_ b" 3 '----——---- I 'I 2 -—"

Gruvproduktion

1955 1965 1975 1985 1995 2000

Tori guld

J Total tillförsel 6 av obearbetad

metall

3—1 Förbrukning

1955 1965 1975 1985 1995 2000

Sovjetunionen väntas komma att spela en allt viktigare roll som producent av en stor del av världens guldbehov. Det bör dock framhållas att Sydafrika väntas förbli det viktigaste producentlandet ännu många år. Den politiska utvecklinger i detta land får därför stor betydelse för världens försörjning med guld.

Produktioren av guld från gruvori Sverige väntas öka från ca 2 till 3 ton per år. Vid höga guldpriser kan även låga halter av guld i malmen komma att ge väsentliga bidrag till vissa svenska sulfidmalmgruvors lönsamhet. Produk- tionen av metalliskt guld ur importerade sliger kan komma att öka något. Förbrukningen av guld i Sverige väntas i stort sett inte förändras. Risken för störningari försörjningen med guld är minimal, eftersom stora mängder alltid finns tillgängliga på marknaden. Däremot kan spekulationsbetingade prishöj- ningar innetära betydande kostnadsökningar för industriella användare av guld.

Figur 18.6 Tillförsel och förbrukning av guld i Sve- rige a'ren 1953-2000. Ton guld.

Källa: Consolidated Gold Fields, 1976 (1953—1975).

Bilaga 19 Silver

19.1. Egenskaper och förekomstsätt

Silver (kemisk beteckning Ag) är en vit, smidig och relativt tung metall med den bästa ledningsförmågan av alla metaller för såväl värme som elektricitet. Smältpunkten är 9600C och tätheten 10,5 kg/dm3. De mekaniska egenska- perna hos silver liknar koppars. Korrosionshärdigheten isåväl atmosfär som mot kemikalier är mycket stor och det är praktiskt taget endast fuktiga halogener och varma oxiderande syror som ger påtagliga angrepp. Svavel och svavelföreningar ger svarta ytfilmer av silversulfid, men denna verkar skyddande för fortsatta angrepp. Vissa silversalter sönderdelas av såväl synlig som osynlig strålning, vilket bl a möjliggjort deras användning i fotografisk teknik och praktisk användning av röntgen.

Silver förekommer i naturen dels som gediget silver, dels i ett 60-tal silvermineral. Det viktigaste förekomstsättet är ingående i andra malmmi- neral som blyglans, kopparkis och zinkblände. Silverförekomster kan därför indelas i två huvudtyper: dels den viktigaste gruppen, malmer där silver ingår som biprodukt, dels malmer där silver är huvudbeståndsdel.

19.2. Råvarutillgångar

19.2.1. Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknas till ca 190 000 ton. [ tabell 19.1 sammanfattas två uppskattningar.

Tabell 19.1 Upptäckta brytvärda tillgångar av silver

1968 1973 Upptäckta brytvärdaa till- gångar, tusen ton 171 ,0 186,6 Gruvproduktion”, tusen ton/år 8,5 9,7 Antal årsproduktioner vid resp produktionsnivå 20 19

" USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 och 1975. b Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. Anm: Silverhalten anges ofta i troy ounce/ton. 1 troy ounce = 0,0311 kg.

Tabell 19.2 Upptäckta brytvärda tillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta bryt- Gruvproduktion Antal årspro- värda tillgångar duktioner vid _— 1977 års pro- Tusen ton Andel Ton Andel duktionsnivå Silver % Silver- % innehåll Planekonomierna” 62.2 33 1 990 20 31 USA 47,0 25 1 160 12 41 Mexico 26,4 14 1 400 14 19 i Canada 22,1 12 1 300 13 17 l Peru 19,0 10 1 240 13 15 ' Övriga 13,1 7 2 800 28 5 Totalt 189,7 100 9 900 100 19 * " Huvudsakligen Sovjetunionen. Källor: USBM: Commodity Data Summaries, 1978.

19.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

I cirkulerande mynt finns ca 60 000 ton silver. Förutom dessa tillgångar finns stora lager av silver såväl i officiella som privata händer. Enbart i Indien beräknas privata silverlager i form av tackor eller värdeföremål uppgå till 150 000 ton.

Tabell 19.2 visar att Sovjetunionen (inkl övriga planekonomier) och USA tillsammans har 58 % av de upptäckta brytvärda tillgångarna. Enligt tabellen l ärdet i första hand USA som har möjlighet att från livslängdssynpunkt bygga l ut sin produktion. Eftersom så gott som allt silver kommer fram som i biprodukt är det mycket svårt att bedöma tillgångarnas priskänslighet. *

19.23. Sveriges tillgångar

I Skelleftefältets malmer uppges den genomsnittliga silverhalten vara 39 g/ ton, men halterna varierar från ca 20 g/ton i några gruvor till 160 g/ton i Renströmsgruvan. Silverhalten följer i stort sett blyhalten och är i genomsnitt 1 % av denna.

Fjällrandens blymalmer (Laisvall, Vassbo) uppges ha en silverhalt omkring 10 g/ton. De silverförande blyglansgångarna i fjällen typ Nasafjäll och Olden, liksom blyfyndigheten i Sala, har en omkring tio gånger så stor silverhalt. Dessa gångar har också tidigare brutits på silver. Även fjällkedjans komplex- malmer för avsevärda silvermängder. Silverhalten i Stekenjokk är t ex 40 g/ ton.

Bergslagens komplexmalmer är liksom Skelleftefältets malmer vanligen silverhaltiga i varierande grad. Garpenberg Norra är to m så silverrik att fyndigheten kan betecknas som en silvermalm med bly och zink. Den rikaste kända silvermalmen är Hällefors (nedlagd år 1978) som bröts på ett genomsnitt av ca 200 g silver per ton.

19.3. Produktion

19.3.1. Produktionsteknik

Silver erhålls på olika sätt ur silverhaltiga malmer beroende på de övriga mineral som finns i malmen. De gruvor som betraktas som rena silvergruvor äri regel små underjordsgruvor.

Vid smältning av blyslig samlas silvret i råblyet. För att utvinna silvret tillsätter man zink varvid en legering erhålls som kan skummas av och pressas samman. Zinken avdestilleras och ett rikbly blir kvar, ur vilket silvret framställs genom avdrivning, d v s oxiderande smältning i ugn. Detta silver raffineras vidare genom fortsatt avdrivning vid högre temperatur och slutligen genom elektrolys.

Vid smältning av silverhaltig kopparslig samlas silvret i skärstenen och följer med i blisterkopparn. När denna raffineras genom elektrolys, samlas silvret i ett slam, ur vilket råsilver erhålls, som sedan raffineras på samma sätt som silver ur blymalm.

För malmer utan koppar- eller blyvärde används hydrometallurgiska processer, vanligen cyanidlakning.

19.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

Långsiktigt har världens gruvproduktion av silver ökat med ca 1,6 % per år. Det senaste årtiondet har dock gruvproduktionen stagnerat. År 1977 uppgick gruvproduktionen till ca 9 900 ton silver. En allt viktigare källa för silver är nedsmälta prydnadsföremål, mynt rn m. Tabell 19.3 visar en sammanställ- ning över tillförseln av silver från gruvor, sekundära källor och från lager. Tillgången på material med sekundärt silver varierar relativt kraftigt beroende på att tillförseln har karaktär av spekulationsförsäljning.

* 19.3.3 Produktionens länderfördelning

Sovjetunionen är världens största producent av primärt silver. Andra stora producenter är Canada, Mexico, Peru och USA. I Mexico, som under 1950- talet var världens största gruvproducent av silver, har produktionen minskat under 1960- och 1970-talet (se tabell 19.4).

Tabell 19.3 Tillförsel av silver

1973 Tusen Andel ton % Primärsilver 7,9 50 Sekundärt silver 3,1 20 Tillförsel från lager 4,8 30 Totalt 15,8 100

Anm: Endast västvärlden. Källa: Handy & Harman: The Silver Market. 1977.

Tabell 19.4 Världens gruvproduktion av silver. Ton silverinnehåll

1955 1965 1975 Ton % Ton % Ton % Canada 870 12 1 004 13 1 244 13 Mexico ] 492 21 1 255 16 1 182 13 Peru 714 10 1 134 14 1 175 12 USA 1157 17 1238 15 1061 11 Australien 456 7 540 7 729 8 Sverige 75 1 106 1 134 ] Ovriga västländer 1 219 17 1 489 18 1 881 20 Totalt västvärlden 5 983 85 6 766 84 7 406 78 Sovjetunionen 800 11 1 050 13 1 550 16 Ovriga planekonomier 246 4 205 3 486 6 Totalt planekonomierna 1 046 15 1 255 16 2 036 22 Totalt hela världen 7 029 100 8 021 100 9 442 100

Källa: Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Av den globala produktionen av gruvsilver beräknas ca 10 % komma från blymalmer, 35 % från zinkmalmer, 15 % från kopparmalmer, 15 % från guldmalmer och resterande ca 20 % från egentliga silvermalmer. Dessa andelar har varit i stort sett konstanta sedan början av 1960-talet.

Återvinningen av silver från använda föremål och restprodukter uppskattas till ca 3 000 ton per år. I USA, där återvinningen är särskilt stor, täcks mer än hälften av det totala behovet av återvunnet silver. Stora kvantiteter sekundärt silver tillförs också marknaden från Indien och Kina. Under de senaste åren har Indien exporterat 1 000—1 500 ton/år. I syfte att förhindra ett alltför stort utflöde har den indiska regeringen infört exportrest- riktioner.

På grund av variationer i tillgång och efterfrågan uppstår ofta bristsitua- tioner eller lägen med stora lager. Framför allt under 1960-talet täcktes bristen genom utförsäljning från främst USA:s skattkammarlager, vilket ledde till en kraftig avtappning av dessa. Under 1970-talet har marknaden därför i huvudsak fått förlita sig på tillförsel från andra officiella eller privata lager.

Tabell 19.5 Västvärldens största silverproducerande företag år 1976

Företag Gruvor i Ton/ år Centromina Peru 600 Industrial Minera Mexico, S.A.” Mexico 550 Noranda Mines Ltd Canada 530 Mount Isa Australien 440

” Ingick tidigare i Cerro Corporation men nationaliserades år 1970. " Silverinnehåll i blykoncentrat. Källa: American Bureau of Metal Statistics.

19.34. F öretagsstruktur

I västvärlden är som regel de silverproducerande företagen privatägda. Undantag finns dock, såsom i Burma och Peru. Företagen har ofta verksamhet i ett flertal länder (se tabell 19.5).

19.3.5. Kostnadsstruktur

Eftersom silver i så stor utsträckning framkommer som en biprodukt vid framställning av andra metaller blir variationerna i kostnadsstrukturen stora. Därför har det inte varit möjligt att åstadkomma någon realistisk kostnads- bild.

19.3.6. Samarbete mellan producenter

Mot bakgrund av att produktionen är fördelad på så pass många länder med olika politisk struktur och att silver till så stor del framställs som biprodukt är sannolikheten för producentsamarbete liten. Den stora tillgången på sekun- därmetall har också betydelse. Under senare år har det på initiativ av Mexico gjorts försök att bilda en organisation för silverproducerande länder. Hittills har dessa försök haft liten framgång.

19.3.7. Sveriges produktion

1 Sverige är primärt silver numera uteslutande en viktig biprodukt vid förädlingen av komplexmalmerna i Skelleftefältet och Bergslagen. Den svenska gruvproduktionen av silver uppgår f n till ca 140 ton silverinnehåll per år och har det senaste årtiondet ökat med 3,3 % per år. En del av denna mängd avgår vid export av bly-, Zink- och kopparsliger. Produktionen av metalliskt silver framgår av tabell 19.6. Av den svenska produktionen av metalliskt silver härstammar dock en väsentlig del ur annat material än svensk malm (skrot samt annat utländskt material). Silverpro— duktionen varierar ganska mycket, främst beroende på att tillförseln av främmande råvaror växlar.

Tabell 19.6 Sveriges produktion av metalliskt silver. Ton silverinnehåll

1965 1975

Ton % Ton % Ur svensk slig 83 64 82 37 Ur inhemskt skrot 2 2 4 2 Ur utländskt skrot 19 15 83 38 Ur annat utländskt material 25 50

Summa 129

Källa: Se bilaga 21.

1942. Sveriges export och import

Sveriges handel med silverhaltiga varor redovisas i tabell 19.7. Sverige är en betydande exportör av obearbetat silver. Det bör dock påpekas att exporten år 1975 var större än normalt.

Importen av obearbetat silver kommer huvudsakligen från Storbritannien, Västtyskland, Egypten och USA. Av importen av halvfabrikat kommer 49 % från Storbritannien (se figur 19.1).

Utförsel av silver sker också vid export av bly- och zinksliger. Denna mängd har beräknats till 23 ton år 1965, 12 ton år 1970 och 45 ton år 1974. (Se vidare avsnittet 19.5.5, Sveriges förbrukning.)

19.5. Konsumtion

19.5.1. K onsumtionsutveckling

Långsiktigt, sedan början av 1930-talet, har världens konsumtion ökat med ca 1 % per år. Under perioden 1961—1977 var ökningen knappt 2 % per år. De

Tabell 19.7 Sveriges import och export av silverhaltiga varor åren 1965 och 1975. Ton

1965 1975

Import Export Import Export Obearbetat olegerat 16 12 23 245 Obearbetat legerat — 12 71 2 Halvfabrikat 115 5 209 7 Bijouterivaror 0 delar därtill 5 — 10 2 Guldsmedsvaror — knivar, gafflar, skedar 3 — 4 1 — andra slag 3 1 6 0

Källa: SOS Utrikeshandel.

Obearbetat silver Totalt 94 ton

vvvvvvvvv

vvvvvvvvvvv vvvvvvvvvvvvv vvvvvvvvvvvvv

vvvvvvvvv vvvvvvvvv

o VVVV

>>>>>> >>>>>>>>>>>>> >>>>>>>>>>>>>> 49? Halvfabrlkat >>>>>>>>>>>>>)>> o )>>>>>>>>>>>>>>>> >>> Totaltzogton >>>>>>>>>>>)>>>>>> >>>>> >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>> >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>> >>>>>>>>>>>>>>>>>> )>>>>>> >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>>>> >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>>>; >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>>> » x'x ” >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>>>> IX,/Il Västtyskland >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>>>> >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>>>> >>>>>>>>>>>>>>>>>> >>>>>>>> _ _ >>>)>>>>>> >>>>>>>) i;;i; Storbrnannmn

_x,,x

Kul/f— 1 // x

*i—i- / / 1

l/ _, lX—Xx

1

"/

allra senaste åren har dock konsumtionen minskat.

År 1976 var västvärldens konsumtion ca 13 000 ton, varav ca 8 000 ton var gruvproducerat silver och resten sekundärt silver samt silver som levererades från statliga och privata lager.

19.5.2. Konsumtionens länderfördelning

USA svarar för 30—40 % av västvärdens silverkonsumtion (se tabell 19.8). Konsumtionen i planekonomierna kan uppskattas till ca 2 000 ton.

19 . 5 . 3 A nvändningsområden

Silver används inom film- och fotoindustrin, elektrisk och elektronisk industri, till silverföremål, mynt mm. till försilvring och i legeringar (hårdlödningslegeringar).

Tabell 19.9 illustrerar silverkonsumtionen i USA, som sedan mitten av 1960-talet gått ned med ca 50 % beroende på att silver knappt längre används till mynt.

Figur 19.] Sveriges import av silver år I 975. länder-

_ förde/ad.

Källa: SOS Utrikeshan— del.

Tabell 19.8 Västvärldens silverkonsumtion, länderfördelad. Ton

1972 1976 Ton % Ton % USA 4 789 36 5 250 40 Japan 1 689 13 1 741 13 Västtyskland 2 569 19 1 362 10 Italien 995 8 871 7 Storbritannien 840 6 871 7 Ifrankrike 522 4 771 6 Ovriga ! 885 14 2 258 17 Totalt 13 289 100 13 124 100

Källa: Handy & Harman (Engineering and Mining Journal, mars 1977).

Tabell 19.9 Silverförbrukningen i USA

1964 1969 1974

Ton % Ton % Ton % Foto 1 403 12,3 1 288 25,7 1 543 27,9 Bruksföremål 1 431 12,6 1 026 20,5 1 098 19,8 Prydnadsföremåla — — — — 694 12.5 Elutrustning 572 5,0 591 11,8 535 9,7 Apparater och utrustning 302 2,7 348 6,9 308 5,6 Kylutrustning 283 2.5 311 6,2 271 4.9 Elektronik 274 2,4 289 5,8 264 4,8 Juveler och konst 171 1,5 93 1,9 162 2,9 Mynt 6 313 55,6 603 12,0 31 0,5 Övrigt 274 2,4 339 6,8 501 9,0

Totalt 11 362 100,0 5 006 100,0 5 538 [00,0

Därav primär metall 10 045 88 2 525 50 3 822 69

" Tidigare fördelat på andra kategorier. Källa: USBM, Mineral Facts and Problems, 1975.

Globalt sett används dock fortfarande en del silver för mynttillverkning i vissa länder; år 1969 var andelen 10 % men hade år 1974 minskat till ca 7 %. Denna minskning är helt en följd av den minskade användningen av silver för mynttillverkning i USA. Utanför USA har andelen silver för mynttill- verkning ökat något (se tabell 19.10).

19.5.4. Substitutionthållanden

Rostfritt stål, plaster m m kan ersätta silver vid tillverkning av bruksföremål. Som metall vid mynttillverkning ersätts silver allt mer av nickel- och aluminiumlegeringar samt av pläterad brons. Inom fotoindustrin pågår

Tabell 19.10 Världens förbrukning av silver för mynttillverkning

USA Mynt Ovrigt

Sum ma Övriga världen Mynt Ovrigt

Sum ma Totalt Mynt Ovrigt

Summa

Anm: Exkl planekonomierna. Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1970 och 1975.

1969 1974

Tusen Andel Tusen Andel

ton % ton % 0,6 12 — — 4,4 88 5,5 100 5,0 100 5,5 100 0,6 9 1,0 12 6,6 91 7,4 88 7,2 100 8,4 100 1.2 10 1,0 7

10,8 90 12,9 93

12,0 100 13,9 100

omfattande forskningsarbete för att finna substitut till silver. Man har dock ännu inte nått resultat som pekar på att en mer omfattande substitution skulle äga rum före år 1985. Selen bedöms ha stora möjligheter att genom ändrad teknik ersätta silver vid framställning av papperskopior.

1955. Sveriges förbrukning

Silverinnehållet i svensk gruvproduktion uppgår f n till ca 140 ton silver per år. Denna mängd har det senaste årtiondet ökat med 3,3 % per år.

En viss mängd silver lämnar dock landet vid export av bly- och zinksliger. Denna mängd har varierat kraftigt men uppgår f n till ca 50 ton per år.

Tillförseln av sekundärmetall från skrot har varit tämligen konstant, ca 20 ton per år. Andelen ur svenskt skrot har ökat, men är ännu låg, ca 5 ton per år. Andelen sekundärmetall utgör därmed ca 10 % av den totala tillförseln på ca 190 ton per år.

Sverige har en betydande nettoexport av obearbetad metall, drygt 100 ton per år, vilket medför att bruttoförbrukningen är drygt 80 ton per år, ett värde som varierar kraftigt.

Den betydande importen av silver i halvfabrikat på drygt 200 ton per år medför en nettoförbrukning på drygt 300 ton per år. I tabell 19.11 sammanfattas tillförseln och förbrukningen av silver i Sverige.

1USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

Tabell 19.11 Tillförsel och förbrukning av silver i Sverige. Ton silverinnehåll

1965 1970 1974 Gruvproduktion av silver 106 123 141 Silver i slig för export —23 12 —45 Silver i importerad slig 25 55 73 Summa primär tillförsel 108 190 169 Silver i svenskt skrot 2 4 5 Silver i importerat skrot 19 12 13 Summa sekundär tillförsel 21 16 18 Summa tillförsel 129 206 187 Nettoexport av obearbetad metall —9 —157 —104 Bruttoförbrukning 120 49 83 Silver i nettoimport av halvfabrikat 110 158 223 Nettoförbrukning 230 207 306

Källa: Se bilaga 21.

Platinametallerna följs vanligen åt i naturen. I jordskorpan uppträder platinametallerna mest i metallisk form samt som sulfider. Större delen av platinaproduktionen erhålls som biprodukt vid nickelframställning.

20.13.2. Världsproduktion

Ca två tredjedelar av västvärldens produktion av platinametaller kommer från två gruvföretag i Sydafrika, Rustenburg Platinum Mines och Impala Platinum. Canada (lnco och Falconbridge) svarade för 19 %, medan återcir- kulation av skrot svarade för ca 15 %. USBM1 bedömer tillgångarna som tillfredsställande till år 2000.

' USBM: Mineral Com- modity Summaries, 1978.

1 USBM: Mineral Com- modity Profiles: Plati- num, 1978.

20.13.3. Världskonsumtion

USA:s konsumtion av platina har ökat från 8 ton år 1953 till ca 13 ton åren 1971—1972, för att därefter till år 1974 ha stigit till 30 ton. Denna ökning är framför allt en återspegling av användningen av platina för framställning av blyfri bensin och som katalysator i avgasrenare för bilar. Denna teknik är nu väl etablerad i USA och Japan, varför efterfrågan kan bedömas bestå under det närmaste årtiondet. Världskonsumtionen av platina uppgick år 1976 till 96 ton och väntas enligt USBM] uppgå till 120 ton år 1985 och 180 ton år 2000 (motsvarar en förbrukningsökning på 2,7 % fram till år 2000). I två alternativa prognoser anges Världsförbrukningen år 2000 enlig USBM till 120 ton resp. 240 ton platina.

Världsförbrukningen av palladium kan i stort sett jämföras med platina- förbrukningen och uppgick år 1976 till 92 ton. Konsumtionen fram till år 2000 väntas enligt USBM följa platinaförbrukningens tillväxttakt (dvs. 2,8 %).

20.13.4. Substitutionsförhållanden

Några få, men sämre, substitut finns för platinagruppens metaller som katalysatorer i kemiska föreningar. En övergång till elektriska bilar och masstransportsystem kan minska behovet av bensin och privatbilar, vilket i så fall reducerar efterfrågan på platina. Rhenium kan ibland användas som alternativ.

20.13.5. Prisutveckling

Priset på platina har sedan år 1953 fram till år 1977 varit svagt avtagande i fast penningvärde, med mindre fluktuationer upp och ned. År 1975 var priset 22 kr/gram, varefter det steg kraftigt under år 1978 till 35 kr/gram på grund av dollarns svaga läge.

19.6. Prognoser 19.6.1 Teknikprognos

Som kommer att framgå av avsnitt 19.6.2 väntas stora, fattiga silverfyndig- heter komma att ägnas ett ökat intresse i framtiden. F. n. pågår utvecklings- arbete som syftar till att göra det möjligt att exploatera sådana fyndigheter genom lakning. Dessutom pågår utveckling av metoder för utvinning av silver från fyndigheter på havsbottnen, t. ex. ur slam ur Röda Havet.

19.6.2. Globala prognoser

USBMl (se tabell 19.12) räknar med att den globala efterfrågan på silver skall öka från 15 900 ton år 1973 till 19 900 ton år 1985. År 2000 väntas efterfrågan komma att ligga mellan 20 400 ton och 36 800 ton, sannolikt omkring 27 000 ton. I det lägre alternativet väntas efterfrågan i USA öka långsammare, och i det högre snabbare, än i resten av världen. Tillförseln av sekundärt silver väntas öka betydligt snabbare än tillförseln av primärmetall (3,4 % per år jämfört med 1,7 % per år).

I USA väntas förbrukningen öka snabbast i fotobranschen. Förbrukningen av silver för bruks- och prydnadsföremål väntas också öka snabbt.

Silverkonsumtionen i USA har minskat de senaste åren på grund av att allt mindre silver används i mynt. Silverbehovet inom övriga användningsom- råden har varit i stort sett konstant. Bl. a. mot denna bakgrund förefaller det kanske troligt att efterfrågan i framtiden kommer att ligga i den nedre delen av det intervall som USBM angett.

Tabell 19.12 Glolbal efterfrågan på silver åren 1973—2000. Tusen ton silver (siffror inom parentes amger årlig procentuell ökning i förhållande till år 1973)

1973 1985 2000 Låg Sannolik Hög USA 6,3 7,4 (1,3) 7,7 (0,7) 10,0 (1,7) 16,2 (3,5) Resten av världen 9,6 12,5 (2,3) 12,7 (1,0) 17,0 (2,2) 20,6 (2,9) Hela världen 15,9 19,9 (1,9) 20,4 (0,9) 27,0 (2,0) 36,8 (3,2)

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

USBM förutspår, som nämnts, en snabb ökning av förbrukningen av sekundärt silver. Tillförseln av sekundärt silver skulle enligt USBM:s ”sannolika” prognos uppgå till 5 000 ton år 2000 (år 1973 var motsvarande siffra 2000 ton). Detta skulle innebära en total tillförsel under perioden 1973—2000 på ca 100000 ton, vilket kan jämföras med att det f.n. finns uppskattningsvis 60 000 ton silver bundet i mynt i hela världen och ca 150 000 ton i form av tackor och olika prydnadsföremål i Indien. Även om en del av det gruvsilver som produceras i början av perioden kan komma att utnyttjas som sekundärt silver senare, är det osäkert om det kommer att finnas utrymme för den förutspådda ökningen av sekundärsilverkonsumtionen. Åtminstone skulle detta förmodligen kräva ganska höga priser.

Enligt vår bedömning är det troligt att en större del av silverförbrukningen kommer att täckas av gruvsilver än USBM förutsett. Det faktum att prisökningar under senare år bara lett till att en mycket liten del av det silver som är bundet i mynt m. m. kommit ut på marknaden styrker detta antagande. Eftersom ca 90 % av allt gruvsilver kommer från gruvor där andra metaller är huvudprodukter, kommer utvecklingen av framför allt zink- och blyproduktionen från gruvor att ha stor betydelse för utbudet av silver. Produktionen av koppar och zink från gruvor(se bilagorna 11 och 12) väntas öka något snabbare än silverkonsumtionen, medan gruvblyproduktionen väntas öka långsammare (se bilaga 13). Vidare kan möjligheterna att öka utbudet av primärt silver bedömas som goda med hänsyn till att man under det senaste årtiondet upptäckt flera stora fattiga ”rena” silverfyndigheter, som lämpar sig för dagbrottsbrytning. Detta innebär också att det knappast finns någon risk för uttömning av världens silvertillgångar. Som framgick av tabell 19.1 är annars tillgångarna små, sett i relation till gruvproduktionen. Det bör dock nämnas att tillgångsuppskattningarna för silver varierar kraftigt mellan olika källor. .

Prisutvecklingen för silver i framtiden är i stor utsträckning beroende av i hur hög grad silver kommer att vara ett spekulationsobjekt och beraktas som en värdesäker placering. Detta beror i sin tur på hur stabil den allmänna världsekonomiska utvecklingen blir. Den amerikanska konsultbyrån Charles River Associates (CRA) anser i den rapport de utarbetat för vår räkningl att priset, på grund av höga kostnader i gruvorna, kommer att ligga på samma nivå år 1985 som år 1974, dvs. ca 800 kr/kg i 1976 års penningvärde. Enligt vår bedömning är det tveksamt om utvecklingen av silverpriset kommer att vara

lCRA: Price Forecasts to 1985 of Major Mine- rals and Metals, 1975 (stencil).

Figur 19.2 Silverpriser åren 1953—1985. Års-

genomsnitt av svenska exportpriser i 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Utrikeshandel (1953—1975) CRA: a.a. (1975—1985).

så fast knuten till kostnadsutvecklingen i gruvorna eftersom en mycket stor del av silverproduktionen kommer från gruvor där andra metaller är huvudprodukter. Det kan dessutom komma perioder då priset på grund av spekulation stiger till betydligt högre nivåer. CRA:s prisprognos illustreras i figur 19.2. Vi har inte gjort något försök att bedöma prisutvecklingen. Förmodligen kommer dock priset inte helleri fortsättningen att underskrida den nivå som vi angett för år 1985.

19.6.3. Prognoser för Sverige

Gruvproduktionen av silver i Sverige väntas fram till år 1985 öka till ca 160 ton som följd av en ökad produktion i vissa koppargruvor (se bilaga 11 Koppar, avsnitt 11.6.3). Under tiden fram till år 2000 förutses inga föränd- ringar. Eventuella nedläggningar av mindre sulfidmalmsgruvor bedöms inte komma att beröra produktionen av ädelmetaller. Vad gäller produktionen av Silvermetall kan en utbyggnad av Boliden Metall AB:s kopparsmältverk i Rönnskär (se bilaga 11) komma att medföra ökad import av smältmaterial. Detta utländska smältmaterial kan innehålla en del silver, varför produktio- nen eventuellt skulle kunna öka från nuvarande ca 200 ton per år. Den kommer dock knappast att överstiga 300 ton per år. Utvecklingen av ' silverproduktionen i Sverige visas i figur 19.3.

Det är mycket svårt att förutsäga förbrukningsutvecklingen för silver i Sverige. Såväl brutto- som nettoförbrukning har varierat mycket kraftigt tidigare år. Vi utgår dock från att bruttoförbrukningen även i framtiden , kommer att ligga i intervallet 50—100 ton per år, vilket den i stort sett har gjort under den senaste femtonårsperioden. Vad gäller nettoförbrukningen antar vi att den knappast kan öka snabbare än efterfrågan i USA enligt USBM, dvs. med ca 3,5 % per år. Det är å andra sidan tänkbart att den förblir ungefär

Kr/ kgl

800

600

400

200

1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985

Ton

300 ,_——-——_—_

" Metallproduktion

200

GrUVproduktion

100 Figur 19.3 Produktion

av silver i Sverige åren 1953—2000. Ton silverin- nehåll.

Källa: SOS Bergshante- 1955 1965 1975 1985 1995 2000 ring.

konstant. Räknat med utgångspunkt från den genomsnittliga nettoförbruk- ningen åren 1973—1975 skulle nettoförbrukningen av silver i Sverige bli 280—400 ton år 1985 och 280—700 ton år 2000. Det bör understrykas att denna prognos är mycket osäker, vilket illustreras av det breda intervallet. Förbrukningsprognoserna illustreras i figur 19.4.

Ton I I I 600 I, I I I I I , I 400 , I I , ' Nettoförbru kning I

.I___-_--_—---—-_

200 Figur 19.4 F ärbrukning _ _ ..--___- ___-_ av silver i Sverige a'ren :. " Bruttoförbrukning 1963—2000. T on silverin-

neha'll.

1965 1975 1985 1995 2000 Källa: Se bilaga 21.

19.6.4. Slutsatser

Den globala efterfrågan på silver väntas öka relativt långsamt i framtiden. Fotoindustrin väntas förbli den viktigaste förbrukningssektorn.

De upptäckta brytvärda tillgångarna av silver är små, sett i relation till den troliga förbrukningsutvecklingen. Det bör dock understrykas att olika försök att beräkna tillgångarna har givit mycket skilda resultat. Produktionen av silver från gruvor är sedan flera år mindre än efterfrågan. Underskottet täcks genom förbrukning från lager. De större, mycket fattiga fyndigheter som upptäckts under senare tid väntas inte komma att exploateras förrän mot slutet av århundradet. Silverproduktionen är också beroende av produktio- nen av andra metaller, eftersom ca 90 % av allt silver framkommer som biprodukt vid brytning av andra metallers malmer. I stort sett väntas brytningen av dessa malmer öka i takt med silverefterfrågan. Det finns dessutom mycket stora reserver av silver ”ovan jord” i form av mynt m. in. För att detta silver skall bli tillgängligt för marknaden fordras dock förmodligen ganska betydande prishöjningar. Priset på silver väntas under alla förhållanden ligga kvar på åtminstone den höga nivå det nått under de senaste åren. Detta beror framför allt på att spekulation i silver även i framtiden kommer att ha en prishöjande effekt. Följden av sådana prishöj- ningar kan bli att den industriella användningen av silver ökar långsammare . än väntat.

I Sverige kommer det att vara möjligt att upprätthålla en ganska hög silverproduktion, både i gruvor och av färdig metall. Mindre höjningar utöver den produktionsnivå som uppnåtts under senare år kan bli aktuella. Med hänsyn till den väntade höga prisnivån kommer det att vara en anglägen uppgift att tillvarata så mycket som möjligt av det silver som ingår i komplexa malmer och annat smältmaterial. Bruttoförbrukningen väntas i stort sett inte förändras, medan nettoförbrukningen kan komma att öka, eventuellt mer än fördubblas fram till år 2000. Även om det med stor säkerhet inte kommer att uppstå några problem med försörjningen av silver, förutsatt att förbrukarna är beredda att betala de priser som uppstår på marknaden, innebär dock det höga priset och en eventuell ökning av förbrukningen att insatser i syfte att ersätta silver med andra material kan leda till betydande besparingar.

Bilaga 20 Övriga metaller

20.1. Inledning

I denna bilaga behandlas endast ett urval av de Övriga metaller som inte behandlats i bilagorna 1—17. Kartläggningen syftar bl. a. till att identifiera de . metaller för vilka bristsituationer kan tänkas uppstå och de metaller för vilka efterfrågan kan komma att öka. I några fall kan dessa bli framtida exportprodukter.

I tabell 20.1 finns en sammanställning över de globala tillgångarna av de övriga metallerna samt konsumtionens storlek och tillväxttakt. Tabell 20.2 visar på motsvarande sätt tillgångarna och konsumtionen i Sverige.

Av de redovisade metallerna i tabell 20.2 importeras till Sverige endast kadmium, niob och tantal (som vanligen förekommer i samma mineral), platina, zirkonium samt sällsynta jordartsmetaller i nämnvärda kvantiteter. Av dessa är endast tantal och i mindre grad niob på lång sikt potentiella bristvaror. Då tantal ingår i hårdmetall, som exporteras till mer än 90 %, skulle en brist på tantal allvarligt skada exporten. Fullgoda substitut saknas. Av tabell 20.3 framgår produktionsländerna för de olika metallerna.

De metaller som väntas uppvisa den snabbaste efterfrågeökningen är enligt tabell 20.1 cesium, gallium, platina och zirkonium.

20.2. Egenskaper och tillämpning

I flera fall är de metaller som behandlas här inte mer ovanliga i jordskorpan än t. ex. koppar och zink. Dessa senare är emellertid avseVärt mycket enklare att utvinna eftersom de lättare bildar mineral som naturligt anrikas i jordskorpan till brytvärda halter.

Metallerna som grupp kännetecknas av att de, med undantag av arsenik, kvicksilver och platina, inte haft någon mer betydande industriell använd- ning förrän under den senaste trettioårsperioden. De nya industriella tillämpningarna har kommit genom behovet och upptäckten av speciella materialegenskaper inom främst elektronik- och kärnkraftsindustrierna.

Vissanioblegeringar är supraledande, dvs. deras elektriska ledningsmot- stånd blir mycket litet vid mycket låga temperaturer. Överföring av stora mängder elektrisk energi med små förluster kan bli möjlig med användande av supraledande material. Elektromagneter med en helt ny styrka och mycket låg energiförbrukning hör också till de möjliga tillämpningarna. Mineralan-

Tabell 20.1 Globala tillgångar, konsumtion och produktionskapacitet för övriga metaller

Konsumtion, Produktions- Upptäckta Förbrukningens ton metall kapacitet, brytvärda tillväxttakt år 1974 ton metall/år tillgångar i % åren år 1974 1973—2000 Antimon 127 000 100 000 Stora, 45 % av konsumerad 2,3 metall återanvänds Arsenik'1 46 000 99 000 Biprodukt vid kopparframställ- 0,4 ning. Tillgångar tillräckliga. Beryllium 470 1 400 Stora 2 Cesium 13 Okänd Stora 1 ] Gallium 14 23 Biprodukt från aluminium- 6,3

och zinkframställning. Rikliga tillgångar.

Hafnium 55 Okänd Biprodukt från tillverkning 3,5 av reaktor-zirkonium. Rikliga tillgångar

lndium 90 116 Stora 2,4

Kadmium 17 000 25 000 Biprodukt vid zink- 2,9 framställning. Rikliga tillgångar

Kvicksilver 7 800 13 600 20 årsproduktioner vid Negativ nuvarande prisnivå

Niob 11 500 13 100 Stora 4,7

Platina 90 100 Delvis biprodukt till nickel. 6,0 Tillgångar tillräckliga

Selen ] 400 2 100 Biprodukt till koppar. 3,6 Tillgångar tillräckliga

Sällsynta jordans- ca 28 800 44 200 Stora 3,7

metaller ton oxider

Tantal 1 200 1 300 Begränsade 4,8

Tellur 250 370 Biprodukt till koppar. 1,8 Tillgångar tillräckliga

Vismut 4 500 6 800 Biprodukt vid bly- och 1,6

kopparframställning. Rikliga tillgångar

Zirkonium 5 800 Okänd Stora 7,3

” Avser arseniktrioxid (A5203). Källor: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975 samt Mineral Commodity Summaries, 1978.

rikning med starkmagnetiska metoder skulle då få en bredare tillämpning, liksom vattenrening på starkmagnetisk väg skulle bli ekonomiskt möjlig. Cesium och kalium kan bli viktiga metaller om det blir möjligt att tekniskt driva stora magnetohydrodynamiska elgeneratorer. Verkningsgraden för sådana är avsevärt högre än för nuvarande turbingeneratorer i de termiska kraftverken. Vissa gallium— och tellurföreningar kan direkt omvandla solstrålningen till

Tabell 20.2 Sveriges tillgångar, konsumtion och produktionskapacitet för övriga metaller

________________——_——————

Konsumtion ton metall år 1977 Antimon 31 Arsenik Beryllium O Cesium — Gallium Obetydlig Hafnium — Indium Obetydlig Kadmium 400 Kvicksilver 23 Niob 111f Platina 1 Selen 1 Sällsynta jordarts- 100 metaller Tantal ca 100” Tellur - Vismut Obetydlig Zirkonium 225

Produktions- kapacitet, ton metall/ år år 1977

20000"

ca 100

Någon

Upptäckta bryt- värda tillgångar

Biprodukt till komplexmalm. Rikliga tillgångar

b

Tänkbar biprodukt till aluminium. Rikliga tillgångar

Ingår i exporterad zinkslig. Tillgångar mer än 1 000 ton

Tänkbar biprodukt till zink. Tillgångar tillräckliga

Biprodukt till koppar och svavelkis. Tillgångar tillräckliga

Tänkbar biprodukt till apatit. Rikliga tillgångar

Tänkbar biprodukt till

koppar. Tillgångar tillräckliga

Tänkbar biprodukt till bly. Tillgångar tillräckliga

lmport-l exportvärde, tusen kr Export 22 000 Import 17 Import 10 000 Import 450 Import 12 000 Import 14 000 Export 5 000— 10 000 Import 2 800 lmport 30 000 lmport 21 000

_______________________

” Avser arseniktrioxid (A5203). b Mineralet beryll finns i vissa pegmatiter, dock ej brytvärt. ' I form av ferroniob. ”I form av tantalkarbid. Källor: MPU: Malmtillgångar och prospektering, (Ds I 1978:16), SCB, och privata källor.

elektrisk ström med en verkningsgrad av kanske upp till 25 %. Ett genombrott för denna teknik kan ge vissa elkonsumenter möjlighet att producera en del av sitt eget behov av elektricitet och värme. Gallium ingår också i de lasrar som används för informationsöverföring med ljus i tunna glasfibrer och som inom en snar framtid förväntas konkurrera med informa-

SOU 1979:40 Tabell 20.3 Produktionsländer för övriga metaller Producentländer Antimon Bolivia, Sydafrika, Kina, Sovjetunionen, m. fl. Arsenik Oxid: Frankrike, Sverige, Sydvästafrika, Sovjetunionen, USA m. fl. Metall: Sverige, USA m. fl. Beryllium USA, Brasilien, Sovjetunionen, Argentina m. fl. Metall framställs endast i USA, Japan och Frankrike Cesium Rhodesia, Canada, Namibia Gallium Schweiz, Nederländerna, Japan, Norg Hafnium Australien - Indium USA, Canada, Sovjetunionen, m. fl. Kadmium Canada, USA, Sovjetunionen, Australien, Peru, m. fl. Kvicksilver Stort antal producenter, bl. a. Spanien och Sovjetunionen Niob Brasilien, 80 % av världsproduktionen av mineral. USA, 80 % av metallframställningen Platina Sydafrika 65 %, Canada 20 % Selen Japan, Canada, USA, m. fl. Sällsynta jordartsmetaller USA Tantal Brasilien, 80 % av världsproduktionen av mineral. USA, 80 % av metallframställningen Tellur USA, Canada, Sovjetunionen, Japan, Peru Vismut Australien, Japan, Bolivia, Peru, Mexico.

[ smältverksledet är förutom Japan, Peru och Mexico, även Belgien en stor producent. Zirkonium Australien, USA, Sydafrika

Källor: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975, samt Mineral Commodity Summaries, 1978.

tionsöverföring genom elektriska signaler i kopparledare. Gallium och indium är av mycket stor betydelse vid framställning av halvledarelement och transistorer.

Platina är sedan länge ett av de bäst kända katalysatormaterialen och kan som sådant få en avsevärt ökad användning i en allt mer förfinad och selektiv organisk-kemisk industri. Dessutom har platina värdefulla egenskaper som konstruktionsmaterial vid höga temperaturer och i korrosiv miljö.

Beryllium har unika egenskaper, som borde kunna utnyttjas i stor skala om tillverkningsmetoderna för berylliumprodukter kan förbättras. Legeringar mellan beryllium och koppar har god hållfasthet kombinerad med hög elektrisk ledningsförmåga, de kan lätt gjutas, smidas och härdas för användning bl. a. i icke gnistgivande verktyg.

Elektronik- och kämkraftsindustrierna efterfrågar zirkonium, niob, tantal, indium, hafnium och gallium.

Några av de sällsynta jordartsmetallerna, t. ex. lantan och samarium, ingår i nya permanentmagnetmaterial, som ger flera gånger starkare magneter än tidigare kända magnetmaterial. Små elmotorer och generatorer kan göras lättare och energisnålare med dessa nya magnetmaterial och kan kanske i sin tur möjliggöra eller i varje fall underlätta en bredare användning av elfordon och portabel elektrisk utrustning.

20.3. Antimon

Antimon (kemisk beteckning Sb) uppträder i naturen i både metallisk och icke metallisk form. Metallen antimon, som är spröd och grovkristallin, har en silvervit färg och är starkt glänsande. Den används som legeringstillsats i vissa metaller såsom bly och tenn på grund av sina hårdhets- och styrkehöjande egenskaper.

Den huvudsakliga metalliska användningen är som legeringstillsats i bly (hårdbly) för tillverkning av blyackumulatorer. I övrigt har antimon som metall ett förhållandevis litet användningsområde med en förbrukning som på senare tid har avtagit. Av dessa övriga användningar utgör antimon i la- ger-, stil- och lödmetall de viktigaste. Andra mindre användningsområden för antimonlegerat bly är i kabelhöljen, ammunition, tunnplåt, rör och folier.

Beträffande den icke metalliska användningen är antimontrioxid en betydelsefull komponent i brandsäkra preparat. Det är framför allt i plaster (PVC-plast) som antimontrioxid visat sig överlägsen andra föreningar i brandhämmande syfte. Antimonoxid används även föratt öka hårdheten och syrahärdigheten hos keramiskt gods. Vidare används antimonoxid inom glas-, färg-, gummi- och textilindustrin.

20.3.1. Förekomstsätt och framställning

Antimon uppträder vanligtvis bundet till svavel och ofta tillsammans med metallerna bly, koppar och silver. Det finns över 100 antimonbärande mineral, av vilka antimonglans eller sbibnit, Sb253, tillsammans med några oxidiska antimonmineral är de mest dominerande. Antimonglans förekom- mer som regel antingen i kvartsförande gångar eller i komplexa sulfidmal- mer.

Antimonkoncentrat framkommer vanligen som biprodukt vid utvinning av silver, bly, koppar och zink ur komplexa sulfidmalmer, särskilt som biprodukt vid blysmältverk. Den metallurgiska behandlingen av antimon- malm och koncentrat börjar ofta med oxiderande röstning och tillvaratagande av flyktiga antimonoxider. Reduktion till antimonmetall sker med kol i flamugnar.

20.3.2. Världsproduktion

Världsproduktionen av antimon uppskattades år 1977 till ca 66 000 ton. De viktigaste producenterna är Bolivia, Sydafrika, Kina och Sovjetunionen, som tillsammans svarade för 67 % av världsproduktionen år 1977.

Kina har idag världens i särklass största upptäckta tillgångar av antimon, ca 2 milj. ton eller 44 % av världens samlade antimontillgångar, och väntas tillsammans med Sydafrika, Bolivia och Sovjetunionen dominera världens gruvproduktion av antimon fram till år 2000.

De ledande smältverksproducenterna av antimonmetall (inkl. legeringar med bly) var år 1973 USA (23 %), Belgien (16 %), Kina (15 %) och Japan (14 %Y. I Sydafrika, med världens näst största gruvproduktion av antimon, förekommer ingen smältverksproduktion av antimonmetall. and Problems, 1975.

' USBM: Mineral Facts

' USBM: Mineral Com-

modity Summaries, 1978.

2 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

3 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

4 USBM: Mineral Com- modity Summaries, 1978.

Antimon kan återanvändas genom omsmältning av blyskrot i mycket stor utsträckning. I USA svarar skrotcirkulationen av antimon för mer än hälften (56 % år 1977) av landets totala antimontillförsel.l

20.3.3. Världskonsumtion

Förbrukningsmönstret för antimon har på senare år förändrats, vilket innebär att antimonoxid för brandskyddsändamål (36 % år 1977) numera har övertagit ackumulatorindustrins (26 % år 1977) tidigare roll som största slutförbrukare av primärt antimon.

Världskonsumtionen av antimon var år 1973 ca 127 000 ton, varav 57 000 ton återvanns ur skrot2. USA, som är världens största antimonkonsument, svarade för 32 % av Världsförbrukningen detta år.

Fram till år 1985 väntas en förbrukningsminskning av antimon till batterier och en inte fullt lika stor förbrukningsökning av antimon för brandskydds- ändamål. Enligt USBM3 väntas världskonsumtionen av antimon stiga till 166 000 ton år 1985 och 232 000 ton år 2000, vilket ger en årlig ökningstakt på 2,3 % under perioden 1973—2000. I två alternativa prognoser anges förbruk- ningen år 2000 till 176 000 ton resp. 256 000 ton.

20.3.4. Substitutionthä/Ianden

Efterfrågeminskningen för antimon i blybatterier beror på en alltmer tilltagande konkurrens från batterier med kalcium-blylegeringar. USBM4 räknar med att övergången från antimon till kalcium som legeringstillsats i bilbatteriernas blyplattor har genomförts i USA i väsentlig grad redan i början av 1980-talet. Möjligen följer efterhand samma utveckling i andra länder. Andra grundämnen än kalcium, som t. ex. Strontium, tenn, koppar, selen, Svavel och kadmium, kan mycket väl ersätta legeringstillsatser av antimon i blyprodukter i hårdhetshöjande syfte.

Beträffande ersättningsmaterial för antimon för brandskyddsändamål finns ett flertal preparat baserade på grundämnen såsom bor, brom, aluminium, fosfor etc. I färger, pigment, glas och emalj kan antimonderivat ersättas av föreningar av titan, zink, krom, tenn och zirkonium.

20.3.5. Prisutveckling

Marknadspriset på antimon har under de senaste decennierna fluktuerat kraftigt, vilket delvis kan förklaras av en stegrad efterfrågan under krigspe- rioderna och av den stora tillgången på billigt kinesiskt antimon under fredstider.

Mellan åren 1973 och 1974 steg priset med 230 % och nådde i mitten av år 1974 en topp på 23 kr/kg. Priset har därefter sjunkit till 17 kr/kg år 1976 och till 12 kr/kg i slutet av år 1978. Tillgångarna väntas för den närmaste framtiden bli mer än tillräckliga, varför en varaktig återhämtning av prisfallet inte kan förutses.

20.3.6. Svenska förhållanden

Den svenska konsumtionen av antimonmetall var 31 ton år 1977. Ingen inhemsk gruv- eller metallproduktion av antimon förekommer i Sverige.

Huvuddelen av behovet täcks genom cirkulerat blybatteriskrot. Importen är mycket begränsad, år 1977 infördes 25 ton antimonmetall. Samtidigt exporterades 55 ton, vilket förmodligen beror på att överskottslager uppstått på grund av minskat antimonintag i batterilegeringar. Det senare beror på att dagens legeringar håller mindre mängd antimon.

Den enda användaren i Sverige är Paul Bergsöe & Son AB i Landskrona, som tillverkar blyantimonlegeringar för batterier.

Svenska sulfidmalmer innehåller antimon i mycket låga halter. De högsta halterna har påträffats i Boliden-fyndigheten, där halter på 0,29 % antimon har uppmätts.

20.4. Arsenik

Grundämnet arsenik (kemisk beteckning As) uppträder i flera fasta modifi- kationer. Vanligast är en stålgrå, metallglänsande kristallforrn med metallisk ledningsförmåga för värme och elektricitet. Vid upphettning i luft brinner grundämnet under bildning av en vit rök av diarseniktrioxid. Denna oxid benämns i dagligt tal oftast — även om det är oegentligt och felaktigt — vit arsenik eller rätt och slätt arsenik.

Grundämnet arsenik och många — dock inte alla — av dess föreningar är giftiga. Många av arsenikföreningarnas användningsområden bygger också på en mer specifik eller allmän giftighet. Som exempel på sådana använd- ningsområden kan nämnas skadedjursbekämpning, förhindrande av röta och andra svampangrepp på trä och andra organiska material, Ogräsbekämpning i tropiskt och subtrOpiskt klimat, selektivt avlövningsmedel vid bomullsodling samt inom medicinen för bekämpning av parasitsjukdomar. Som motsats till utnyttjandet av arsenikens toxiska egenskaper förtjänar också nämnas att vissa av dess föreningar används som tillväxtstimulatorer i mineralfoder framför allt för svin, höns och kalkoner.

Arsenikoxid som sådan har betydande användning som luttringsmedel vid framställning av såväl special- som enklare glas.

1 metallisk form används arsenik enbart för legeringsframställning. De mest betydande delområdena är här bly- och kopparlegeringar med batteri- galler respektive avzinkningshärdig mässing som dominerande slutproduk- ter. En mindre del av framställd metallisk arsenik går — i högren form — till halvledarkomponenter för elektronisk och elektrooptisk industri (t. ex. xerografi för kopieringsmaskiner).

20.4.1. Förekomstsätt och framställning

Rena arsenikmineral förekommer i naturen men dessa förekomster bearbetas i regel ej. Praktiskt taget all framställd arsenik kommer från komplexa malmer vars huvudinnehåll är koppar, bly eller guld och framställningen är då intimt sammanlänkad med produktion av dessa metaller.

1 USBM: Mineral Com-

modity Summaries, 1978.

Sverige är en av världens största producenter av arsenik på grund av extremt höga arsenikhalterna i Skelleftefältets komplexmalmer. Halten där i genomsnitt 0,8 %. Mängden arsenik är emellertid mycket ojämnt fördela Endast malmerna Näsliden Södra (1,3 % arsenik) och Rakkejaure (1,6 arsenik) har halter över 0,5 %. Medelhalten i Bolidengruvan var 6,8 %. D fyndigheten gav drygt en halv miljon ton arsenik, vilket motsvarar drygt ti års Världskonsumtion.

Bergslagens komplexmalmer skiljer sig väsentligt från Skelleftefälttj malmer genom att arsenikkis endast finns i begränsad mängd. Äv fjällkedjans komplexmalmer håller i genomsnitt lägre halter arsenik. Halten olika fyndigheter är dock mycket varierande.

Framställning av vit arsenik (oren arseniktrioxid) sker genom en kompl cerad process. Då man framställer basmetallerna (koppar etc.) erhålls ett sto ur rökgaserna. Detta stoft upparbetas sedan på våtkemisk väg till rel arseniktrioxid.

20.4.2. Världsproduktion

Världsproduktionen från gruvor var år 1977 omkring 43000 ton. UStl offentliggör inte sin produktion, men den torde vara ungefär 3 000 ton. D viktigaste producentländerna är idag Frankrike (21 %), Sverige (19 %) Namibia (Sydvästafrika) (16 %), Mexico (12 %).| Sverige har sedan Bolideng ruvan kom igång varit den ledande producenten med över 30 % av världsproduktionen, men för närvarande tar man inte ut arsenikkis u Skelleftefältets driftsgruvor. Fortfarande är dock Sverige en av världen största producenter av såväl vit arsenik som metallisk arsenik och svarar fö ca en sjättedel resp. ca hälften av totalproduktionen. Produktionen sker från lager. Arseniken exporteras till största delen och en stor del av försäljninget sker från lager. Andra stora producenter av vit arsenik är USA, Frankrike Namibia, Sovjetunionen och Mexico.

Produktionen av arsenik i metallisk form är mindre än 5 % av oxidpro duktionen.

20.4.3. Världskonsumtion

Konsumtionen av arsenik har varit relativt stabil över en lång tidsperiod.

Det viktigaste användningsområdet är bekämpningsmedel, som används jordbruket, med 82 % av förbrukningen. De traditionella, oorganiska arsenikföreningarna som t. ex. natriumarsenik, kalcium- och blyarsenatei har till följd av sin giftighet gått tillbaka. De har dock delvis ersatts axl organiska arsenikföreningar som är så gott som ogiftiga för människor men samtidigt effektiva bl. a. för bekämpning av ogräs. Användning av arsenik—4 haltiga träimpregneringsmedel som dessutom innehåller bl. a. krom ocli koppar visar fortfarande en klart positiv förbrukningstrend. »

Ett annat användningsområde är inom glasindustrin som svarar för 8 % av Världsförbrukningen. Övriga områden där vit arsenik används är i kemikaliei och läkemedel; arsenikmetall används [ koppar- och blylegen'ngar.

Världskonsumtionen var år 1973 45 400 ton, varav hälften förbrukades i USA.

Enligt USBMl väntas världskonsumtionen stiga till 47 700 ton år 1985 och 0 600 ton år 2000 (motsvarar en ökning med 0,4 % under perioden 973—2000). I två alternativa prognoser anges förbrukningen år 2000 till 39 000

n resp. 69 000 ton.

0.4.4. Substitutions/örhå/landen

rganiska bekämpningsmedel har utvecklats som delvis ersatt arsenikför- ningar. Dessa organiska föreningar har emellertid även oönskade toxiska ekter, vilka har medfört begränsande bestämmelser för deras användning. lasindustrin använder sig inte av arseniks giftiga egenskaper utan av dess genskap som blekmedel för järnhaltigt glas. Någon substitution förefaller är inte motiverad.

Som botemedel mot sömnsjuka är arsenikföreningar överlägsna andra nvändbara läkemedel.

0.4.5. Prisutveckling

nder 1970-talet har mestadels rått brist på arsenik. Detta har fört med sig en

risstegring från ca 600 kr 1970 till över 1 700 kr 1978. Metallisk arsenik oterades under 1978 till ca 17 000 kr/ton. Eftersom arseniken så gott som teslutande kommer fram som biprodukt vid metallsmältverk blir prisut- ecklingen framgent helt beroende av i vilken utsträckning tillförseln av iproduktsarsenik kan balansera efterfrågan.

0.4.6. Svenska förhållanden

om nämnts är Sverige (Boliden Metall AB) en av världens ledande roducenter av såväl arsenikoxid som metallisk arsenik och svarar för ca en jättedel respektive ca hälften av världsproduktionen av dessa varor. istoriskt kan noteras att Bolidengruvan från starten 1926 till dess den tängdes 1967 gav drygt en halv miljon ton råarsenik. Till följd av begränsade vsättningsmöjligheter lagrades en betydande del av denna mellanprodukt. almintaget från Bolidens nu i drift varande gruvor innehåller väsentligt 'gre halter arsenik. Den lagrade råarseniken utgör därför en viktig råvaru- älla för dagens produktion av raffinerad oxid. Den svenska konsumtionen är relativt obetydlig (ca 50 ton/år) med lasindustrin som enda större avnämare av oxiden. Arsenikmetall används est i bly- och kopparlegeringar. Så gott som hela produktionen avsätts ?ärför på export. " Den svenska produktionen av arsenikhaltiga impregneringssalter upphör— äe år 1977. Årsbehovet av ca 1500 ton arseniksalter (25 % arsenik) för detta ändamål täcks genom import.

0.5. Beryllium

ryllium (kemisk beteckning Be) är en mycket hård och vid rumstemperatur röd metall. Vid förhöjd temperatur är den plastiskt fonnbar, som mest vid

' USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

ca 4000C. Den är den lättaste av konstruktionsmetallerna. Dess låga täthet, stora hårdhet, ganska höga smältpunkt och goda korrosionsegenskaper skulle göra den mera använd om den inte vore dyrbar, spröd och i vissa föreningar mycket giftig.

Berylliumatomen har ringa neutronabsorption, men på grund av sin lätthet bromsar den neutronen effektivt. Berylliummetall eller -oxid används därföri kärnreaktorer som moderator- och reflektormaterial. Metallen har även föreslagits till användning för kapsling av reaktorernas bränsleelement.

Metalliskt beryllium används också till delar till satelliter och höghastig- hetsflygplan, där dess låga täthet, styvhet och särskilt dess goda värmeab- sorptionsförmåga är värdefulla.

Det viktigaste användningsområdet för beryllium är i legeringen berylli- umkoppar, som har god hållfasthet kombinerad med hög elektrisk lednings- förmåga. Dessa egenskaper gör legeringen lämplig för detaljer till elektriska mätinstrument, strömbrytare och svetsutrustningar. Elektronikindustrin använder en ansenlig kvantitet berylliumkoppar. Den används också i gnistfria verktyg. Legeringen är lätt att gjuta, smida och hårda.

Berylliumoxid är ett viktigt keramiskt eldfast material.

20.5.1. Förekomstsätt och framställning

Trots att beryllium förekommer i mer än 40 kända mineral är det endast ett i par som är av reell ekonomisk betydelse. Beryll, ett beryllium—aluminiumsi- l likat, är fortfarande den största källan till metallen.

Ett par olika metoder används för att framställa berylliummetall ur detta mineral. Ur berylliumoxid, som alltid är en mellanprodukt, kan beryllium- koppar framställas direkt.

Bearbetning av metallen sker genom pulvermetallurgi, emedan mycket grova korn uppstår vid gjutning. De komplicerade framställningsmetoderna medför att råvarukostnaden endast är ca 10 % av kostnaden för att framställa berylliumpulver (flingor).

20.5.2. Världsproduktion

Beryl] produceras i ett stort antal stater, medan däremot berylliummetall och -legeringar i huvudsak endast produceras i USA, Frankrike och Japan. Världsproduktionen år 1975 uppskattas till 11 000 ton koncentrat, med 11 % berylliumoxid. Två producenter, Brush Beryllium Company och Kawecki Berylco Industry,svarar för ca 90 % av metalltillverkningen,vilket medför en monopolprissättning, då samarbetet mellan dessa båda är intensivt.

20.5.3. Världskänsumtion

Världskonsumtionen var år 1973 473 ton men har därefter minskat till 110 ton år 1977. USA svarar för nästan hälften av Världsförbrukningen. Enligt USBM1 väntas världskonsumtionen av beryllium stiga till 840 ton år 1985 och 1 500 ton år 2000, vilket ger en årlig ökningstakt på 3,9 % mellan , USBM: Mineral Facts åren 1973 och 2000. I två alternativa prognoser anges förbrukningen enligt and ProblemS, 1975, USBM år 2000 till 820 ton resp. 2 400 ton.

20.5.4. Substitutionsförhållanden

Det finns substitut för berylliummetall, legeringar och oxider, men de har väsentligt sämre egenskaper.

Stål, zirkonium och titan kan ersätta berylliummetall i kärnkraftverk. Kompositer innehållande bor- och grafitfibrer kan komma att tävla med beryllium som höghållfastmaterial. Fosforbrons kan ersätta beryllium- kopparlegeringar, men har bara hälften så hög hållfasthet och ledningsför- måga och är svårare att forma.

Sintrad aluminiumoxid kan ersätta berylliumoxid i keramer, om dessa inte behöver ha hög värmeledningsförmåga.

20.5.5. Prisutveckling

Berylliumpriset sjönk i fast penningvärde med hälften under perioden , 1953—1973, från ca 1080 kr/kg år 1953 till 580 kr/kg år 1973 (1973 års ! penningvärde). Priset var år 1977 730 kr/kg för berylliumminnehållet i beryllium-koppar. Ren berylliummetall kostade samma år 1 600 kr/kg.

Då beryllium har unika egenskaper borde marknaden kunna vidgas väsentligt om priset kunde sänkas. Stora förbättringar är tänkbara inom alla processled, varför det största hindret kan komma att bli stränga miljökrav. Berylliumtillgångarna i världen är mycket stora i förhållande till nuvarande förbrukning, varför råvarutillgången inte väntas bli en begränsande faktor.

20.5.6. Svenska förhållanden

Beryllium importerades år 1974 till ett värde av 42 000 kr. Användaren har inte kunnat lokaliseras. Sverige saknar brytvärda tillgångar av beryllium.

Beryll, krysoberyll samt ett annat berylliummineral,he1vin, förekommer i vissa svenska fyndigheter, bl. a. i pegmatiter, men en utvinning har inte bedömts vara lönsam.

20.6. Cesium

Cesium (kemisk beteckning Cs) tillhör gruppen alkalimetaller, som också omfattar metallerna litium, natrium, kalium och rubidium. Alkalimetallerna är silvervita, mjuka och smidiga. Hårdheten sjunker i ordningen litium, kalium, natrium, rubidium, cesium, men även litium är mjukare än bly. Alkalimetallerna är lätta metaller med låg smältpunkt, för cesium 27,80C. De reagerar lätt med andra ämnen och förekommer därför inte rena i naturen. Cesium självantänder i luft och vatten.

Under senare år har cesium i huvudsak använts för forskning. Av särskilt intresse är användningen av cesium i jonmotorer för rymdflygningar och för termionisk och magnetohydrodynamisk framställning av elektricitet. Med termionisk menas att ett material upphettas och avger elektroner till en kollektor, varvid en elektrisk ström uppstår som kan nyttiggöras. Med magnetohydrodynamisk (MHD) menas en generator där man i stället för en rörlig spole använder en plasmaström i ett magnetfält.

Mindre kvantiteter cesiumföreningar används för fotomultiplikatorer,

I USBM: Mineral Com- modity Summaries, 1978.

2 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

infraröda lampor, scintillationsräknare och spektrofotometrar. Cesium används också för infrarödkänsliga nattkikare.

Cesiumklorid används vid separation i ultracentrifug av DNA-virus och av stora molekyler. Cesiumfluorid används som katalysator. Cesiumföreningar används också i elektrolyten till alkaliska batterier.

Konsumtionen av cesium är nästan helt knuten till forsknings- och utvecklingsarbete. Det är i huvudsak för framställning av elektricitet i magnetohydrodynamiska (MHD) generatorer som cesium används. Världs- konsumtionen uppgick till 13 ton år 1973.

USBMl anger en troligtillväxttakt i cesiumförbrukningen på 8 % per år till år 1985. Om MHD-tekniken kommer till användning därefter, kan cesium- efterfrågan öka mycket starkt fram till år 2000. Enligt USBM:s2 bedömning kommer den att ligga mellan 21 och 480 ton år 2000. Den mest sannolika prognosen anges till 193 ton år 2000 vilket motsvarar en genomsnittlig årlig ökningstakt på 11,2 % mellan åren 1973 och 2000.

20.6.1. Förekomstsätt och framställning

Cesium framställs ur mineralet pollucit, som är ett cesiumsilikat. Den största cesiumfyndigheten ligger i Canada, vid Bernic Lake, Manitoba. Tillgången på pollucit är mycket storjämfört med efterfrågan. I Afrika framställs pollucit som biprodukt vid brytning av malmer för litium, beryllium och tantal.

Cesium kan framställas från mineralkoncentratet genom syralakning. Olika syror kan användas för att renframställa cesiumföreningar, ur vilka metall kan utvinnas på olika sätt.

20.6.2. Världsproduktion

Världsproduktionen av cesiummineral räknat i cesiuminnehåll har ökat från ca 3,5 ton år 1963 till ca 13 ton år 1972, varefter produktionen åter har sjunkit. Svängningarna mellan åren har varit mycket stora. De huvudsakliga producenterna är Rhodesia, Canada och Namibia.

20.6.4. Prisutveckling

Priset var år 1978 440—1 650 kr/kg beroende på renhetsgrad. Priset har varit oförändrat sedan år 1954. USBM förutser inte någon väsentlig prisstegring under de närmaste decennierna, även om efterfrågan skulle stiga mycket hastigt.

20.6.5. Svenska förhållanden

Cesium förekommer i vissa fyndigheter i Skelleftefältet, dock inte i brytvärda halter.

20.7. Gallium

Gallium (kemisk beteckning Ga) är en metall som tillhör borgruppen och som har en mycket låg smältpunkt, 29,80C. Gallium används i huvudsak i elektroniska utrustningar och i telekommunikations- och dataöverföringsut- rustningar. I slutet av 1950-talet och början av 60-talet användes gallium i huvudsak för detektorer för synligt ljus och för infrarött i militära tillämp- ningar. Genom den ökade miniatyriseringen och användningen av elektro- niska displayer i fickräknare och andra konsumentvaror ökade efterfrågan på gallium mycket hastigt under slutet av 60-ta1et. Galliumföreningar används i halvledare för mikrovågsomkoppling och framför allt som material i diSplayer. För detta ändamål används galliumföreningar i klockor, fickräk- nare, datorer etc.

Gallium används även i supraledande material i form av vanadin-gallium- och nickel-galliumlegeringar.

Världskonsumtionen av gallium var år 1973 14 ton. USA svarade för 83 % av världskonsumtionen år 1974. Samma år importerade USA 93 % av den

uppskattade världsproduktionen. Enligt USBM] väntas världskonsumtionen stiga till 18,5 ton år 1985 och 47 ton år 2000 (motsvarar en tillväxttakt på 6,3 % mellan åren 1973 och 2000). I två alternativa prognoser anges förbrukningen år 2000 till 21 ton resp. 63 ton gallium.

and Problems, 1975.

1 USBM: Mineral Facts

] Utskilda monokristaller.

I den f. n. största tillämpningen, displayer för elektroniska fickräknare och instrument, kan galliumarseniden ersättas med displayer av flytande kristal- ler.

20.7.1. F örekomstsätt och framställning

Gallium förekommer i jordskorpan i samma halt som bly, men det finns inga förekomster med tillräckligt högt galliuminnehåll för att motivera brytning av enbart gallium. Bauxit och zinkmalmer innehåller relativt höga koncentra- tioner av gallium. Det förekommer dessutom i kol och kan utvinnas ur askan. Huvuddelen av galliumproduktionen erhålls som biprodukt från aluminium- tillverkningen vid framställning av högrent aluminium och ur slagg från zinkframställning.

20.7.2. Världsproduktion

Världsproduktionen är mycket liten i förhållande till tillgänglig produktions- kapacitet. Produktionen har ökat från 1,75 ton år 1963 till 10 ton år 1972 och ca 14 ton år 1974, medan tillgänglig kapacitet f. n. kan uppskattas till ca 40 ton per år. Den största producenten är Alusuisse, som har en kapacitet på över 15 ton per år. En annan stor europeisk tillverkare är Hoboken-Overpelt i Belgien, som har en gemensam verksamhet med holländska Dutch Billiton Metal- lurgie och det tyska Vereinigte Aluminium-Werke som medintressenter. Små tillverkningsenheter finns också i Japan, Tjeckoslovakien, Ungern och Norge. Alcoa i USA är troligen den näst största producenten. Mindre än 10 % av det gallium som skulle kunna utvinnas som biprodukt i aluminiumtill- verkningen tillvaratas i dag.

20.7.5. Prisutveckling

Priset har successivt sjunkit från 15 kr per gram år 1953 till 3,50 kr per gram år 1972. Under år 1975 har priser ned emot en krona per gram noterats. Detta motsvarar eller är strax under tillverkningskostnaden för flertalet producen- ter. Priset år 1978 var ca 2,50 kr per gram.

20.7.6. Svenska förhållanden

Den huvudsakliga förbrukningen av gallium i Sverige sker i form av enkristaller' av galliumarsenid (ca 0,3 x 0,3 x 0,2 mm). De används för halvledartillverkning vid ASEA-Hafo och Institutet för mikrovågsteknik vid KTH. Den årliga förbrukningen är mindre än 1 kg.

Gallium finns associerat med svenska zink- och aluminiummineral och skulle kunna utvinnas ut dem i små kvantiteter.

20.8. Hafnium

Hafnium (kemisk beteckning Ht) fås som biprodukt vid framställning av reaktorzirkonium (zirkoniumkvaliteter för reaktorer) ur mineralet zirkon. Hafnium har god ledningsförmåga, är lättbearbetat och har en stor broms- förmåga för termiska neutroner. Vidare är det utomordentligt motstånds- kraftigt mot nötning och vattenkorrosion.

Den huvudsakliga användningen är f. n. i reglerstavar för kärnreaktorer, i konkurrens med ett flertal andra material. Hafnium har förklarats vara det bästa materialet i denna användning när det gäller marina reaktorer, framför allt för u-båtar, och har f. n. inga medtävlare inom denna användning.

Den framtida efterfrågan på hafnium är i första hand beroende av utvecklingen inom kärnkraftsområdet. Om bridreaktorprogrammen skulle komma att fullföljas kan man vänta en ökad efterfrågan på hafnium för i reglerstavar.

Ett lovande framtida användningsområde för hafnium som oxid är för 1 högtemperaturtillämpningar och i slipmaterial för skärverktyg samt i material i som kräver hög motståndskraft mot nötning. Även inom det fototekniska området skulle hafnium kunna få ökad användning, då hafniumbaserade fotoblixtar och -kuber visat överlägsna egenskaper.

20.8.1. Förekomstsätt och framställning

Hafnium förekommer förenat med zirkonium i mineralet zirkon. Hafnium upptäcktes inte förrän omkring år 1922 och har utvunnits kommersiellt endast sedan år 1953.

Zirkon utvinns ur sand från havsstränder och separeras från de andra

tungmineralen, främst ilmenit och rutil. Hafniumkoncentrat erhålls då zirkonium bearbetas till låghafnium, dvs. en reaktorkvalitet av zirkonium.

20.8.2. Världsproduktion

Eftersom hafnium är en biprodukt vid rafiineringen av reaktorzirkonium, syftar uppgifterna i USA:s produktionsstatistik endast på kapaciteten i hafniumraffinaderierna. Uppskattad årlig amerikansk raffineringskapacitet var år 1972 ca 45 ton, jämfört med en produktion samma år på 36 ton.

På grund av denna överkapacitet är en expansion inom den närmaste framtiden inte sannolik. Uppgifter beträffande produktion och kapacitet för världen i övrigt finns inte tillgängliga, men man kan på goda grunder anta att mönstret där är ungefär detsamma, åtminstone vad gäller de länder som har program för utveckling av kärnkraften. ! USA:s tillgångar på hafnium ur zirkonium uppskattas till ca 75 000 ton vid

en prisnivå på 450 kr per ton zirkonium. Världens totala tillgångar uppskattas till 198 000 ton med de största tillgångarna i Australien, USA, Sovjetunionen och Brasilien. Världens nu kända brytvärda tillgångar på hafniumhaltigt zirkon beräknas väl täcka efterfrågan till år 2000.

20.8.3. Världskonsumtion

På grund av hafniums goda ledningsförmåga, härdighet mot vattenkorrision och mot nötning har man funnit det överlägset i användningar för marina kärnreaktorer samt i reglerstavar för marina kärnreaktorer, där dagliga relativt underhållsfria operationer är nödvändiga. Hafniums relativt långli- vade absorptionstvärsnitt är likaså en stor tillgång i atomdrivna u-båtar. l Ca 6 % av världskonsumtionen används inom keramisk industri. Haf- niumoxid kan användas som eldfast material eller i blandningar med andra högtemperaturresistenta oxider för vissa högtemperaturtillämpningar. Hafniumoxid kan också sättas till emaljblandningar för att öka opaciteten , (ogenomskinligheten).

3 % används av forskningslaboratorier för diverse ändamål. Hafniumborid , och hafniumkarbid har provats som slipmaterial i skärverktyg. Hafnium kan vidare legeras med andra metaller som t. ex. tantal, niob, molybden och wolfram och bildar då högtemperaturresistenta material, lämpade för flygplan och rymdfarkoster.

Världskonsumtionen av hafnium var år 1973 54 ton. Den årliga världs- konsumtionen beräknas av USBMl bli 82 ton år 1985 och 138 ton år 2000, vilket ger en genomsnittlig årlig ökning på 3,5 % mellan åren 1973 och 2000. I två alternativa extremprognoser anges förbrukningen år 2000 till 91 ton resp. 200 ton hafnium.

Skulle efterfrågan komma att överstiga de tillgångar som baseras på hafnium utvunnet vid reaktorzirkoniumframställningen får man inrikta sig på att möjliggöra utvinning av hafnium ur allt zirkonium.

20.8.4. Substitutionsförhållanden

De mera vanligt förekommande och billigare neutronabsorberande materia- l USBM: Mineral Facts len såsom bor-stål och med rostfritt stål överdragna silver-kadmium- and Problems, 1975.

1 USBM: Mineral Com- modity Summaries, 1978.

? USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

indium-legeringar konkurrerar starkt med hafnium i kärnreaktorteknologin. Om silver betingade ett högre pris skulle hafnium bli en jämnstark medtävlare till silver-kadmium-indium-legeringar för reglerstavar till kärn- reaktorer.

20.8.5. Prisutveckling

Historiskt har priset på hafnium i reala termer sjunkit under perioden 1953-1964. I reala termer var 1972 års priser ungefär desamma som priserna är 1956. År 1972 var priset för privata köpare 675 kr/kg för svampmetall, 765 kr/kg för valsade ämnen och 1 080 kr/kg för gjutna ämnen och plåt. År 1977 var priset för gjutna ämnen 1 170 kr/kg.

20.8.6. Svenska förhållanden

Hafnium används inte i Sverige. Hittills har heller inga brytvärda tungsands- fyndigheter lbkaliserats. Stora tungsandsfyndigheter med låga hafniumhalter finns i Norrbotten och troligen också längs Sydsveriges kust.

20.9. Indium

Indium (kemisk beteckning In) är en metall som tillhör borgruppen. Det är mjukt och liknar tenn, med god ledningsförmåga och låg smältpunkt.

Indium används i specialiserade elektroniska instrument och komponenter samt vissa legeringar. Enligt USBMI fördelade sig konsumtionen i USA år 1977 med 34 % på lödmetall, 30 % på instrument, 10 % på elektroniska komponenter, 6 % på reglerstavar för kärnreaktorer och 20 % på övriga användningar. Forsknings- och utvecklingsarbete har resulterat i en ökad användning av indium som komponent i lödmetaller och legeringar, i kontaktytor på anslutningskontakter för halvledare, för anslutning av blyledningar till germanium i transistorer, för reglerstavar i kärnreaktorer och för optiska delar i infraröda detektorer, samt för flera andra elektriska ändamål.

Iridium förekommer i små koncentrationer i många mineral, främst zink- blände, och tillverkas genom behandling av restslagger från smältning av basmetallen. Framställningen är så gott som helt knuten till zinktillverkning- en.

Världsproduktionen är mycket obetydlig. Tillgångarna beräknas räcka till slutet av detta århundrade, trots att man räknar med en efterfrågeökning fram till år 1985 på mellan 2 och 4 % per år.2 De upptäckta brytvärda tillgångarna uppgår till ca 1 500 ton. Härtill kommer marginella, i dagsläget inte brytvärda tillgångar på ca 1 800 ton. En tillfällig minskning av produktionen från 56 till

46 ton ägde rum mellan år 1974 och år 1975 beroende på att man i USA upphörde med viss zinkframställning. Bland de större producentländerna kan nämnas Canada, USA, Sovjetunionen, Västtyskland, Japan, Australien och Peru. I Belgien, Nederländerna och Storbritannien framställs indium ur importerade koncentrat och skrot.

20.9.3. Världskonsumtion

Världskonsumtionen av iridium uppgick år 1973 till 66 ton.

USA:s förbrukning av indium år 2000 beräknas bli 47 ton, vilket innebär en '

ökningstakt på 2,9 % per år åren 1973—2000.

USBM:s' prognos för hela världen ligger mellan 62 och 154 ton år 2000. Den mest sannolika prognosen har angetts till 103 ton år 2000 vilket motsvarar en årlig tillväxttakt på 2,4 % mellan åren 1973 och 2000. År 1985 har efterfrågan beräknats till 71 ton indium.

20.9.4. Substitutionsförhållanden

Indium kan ersättas i de flesta användningar. I transistorer kan germanium- indium ersättas av kisel. I vissa legeringar, t. ex. dentallegeringar, kan gallium användas som substitut, dock till ett högre pris. Borkarbid kan ersätta iridium i reglerstavar för kärnreaktorer.

20.9.5. Prisutveckling

Indium betingade i USA ett pris av 800 kr/kg fram till september 1975, då priset höjdes till 1 000 kr/kg. År 1977 steg priset till 1 500 kr/kg, men hade i november 1978 sjunkit till 1 090 kr/kg.

20.9.6. Svenska förhållanden

Endast mycket små indiumkvantiteter används för laboratorieändamål. Inga tillgångar är kända i Sverige.

20.10. Kadmium

Kadmium (kemisk beteckning Cd) är en mjuk, plastisk, silvervit metall. Den löses av svaga syror men angrips däremot ej av saltsyra och svavelsyra. Den rena metallen, liksom dess föreningar, är starkt giftig. Inandning av kadmiumångor medför svåra lung- och njurskador. Förtäring av kadmium- haltiga livsmedel är orsak till bl. a. itai-itai-sjukdomen i Japan.

Det viktigaste användningsområdet för kadmium i metallforrn är som korrosionsskydd till stål och i alkaliska ackumulatorer, t. ex. Nife. Vidare används kadmium till moderatorer (styrstavar) i kärnreaktorer samt i legeringar med bly (lager och lödmetaller). Kadmiumföreningar används som pigment och i fotoceller. Det snabbast växande användningsområdet för kadmiumföreningar på senare tid har varit som stabilisatorer i termoplaster, t. ex. PVC. Möjligtvis kommer denna utveckling att avta på grund av nya miljörestriktioner.

1 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

' USBM: Mineral Com- modity Summaries, 1978.

? USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

20.10.1. Förekomstsätt och framställning

Kadmium förekommer i jordskorpan i en koncentration på 0,15 ppm (miljondelar) och uppträder framför allt associerat med zinkmalmer, dels i form av kadmiumsulfid, dels som fast lösning i zinkblände. Zinksliger innehåller vanligen mellan 0,1 och 1,0 % kadmium. Några rena kadmium- malmer finns inte.

Allt kadmium framställs som biprodukt vid zinkframställning.Vid sinter- rostning före schaktugnssmältning utvinns kadmium bl.a. ur flygstoftet genom svavelsyralakning och cementering med zink. Vid zinkframställning enligt våtmetoden cementeras kadmium med zinkpulver tillsammans med andra föroreningar. Kadmium renas sedan genom destillation eller elektro- lys.

20.10.2. Världsproduktion

Världsproduktionen år 1977 var ca 18 000 ton och är beroende av zinkpro- duktionen. De största producenterna är Canada (24 %), USA (15 %), Sovjetunionen(ll %), Australien (8 %), Peru (7 %), Mexico (4 %)och Japan (4 %). Nordamerika och Västeuropa svarar för 72 % av världsproduktionen. Renframställning av kadmium och dess föreningar sker huvudsakligen i Japan (16 %), USA (13 %), Canada (8 %), Belgien (7 %), Västtyskland (6 %), Australien (4 %)samt öststaterna, främst Sovjetunionen(tillsammans 24 %) (USBM 1978). Produktionen under år 1977 minskade något på grund av minskad efterfrågan på kadmium samt minskad zinkproduktion].

20.10.3. Världskonsumtion

Det viktigaste användningsområdet är rostskydd på plåt (28 %). Därefter följer lagermetall (20 %), pigment (18 %), plaster (16 %) och nickel-kadmi— um-celler (10 %). Man kan framför allt anta en ökad användning av nickel-kadmium-celler samt av fotoceller i form av solfångare för energiutvinning.

Världskonsumtionen väntas enligt USBM stiga från 17 000 ton år 1973 till 24 000 ton år 1985 och 37 000 ton år 2000, vilket ger en ökningstakt av 2,9 % per år till år 20002. 1 USBM:s alternativa prognoser anges förbrukningen år 2000 till 28 000 ton resp. 46 000 ton kadmium.

20.10.4. Substitutionsförhållanden

Som rostskydd kan kadmium ersättas med zink; järn- och zinkpigment kan användas i stället för kadmiumpigment. I plast kan tennföreningar användas i stället för kadmium, dock till ett högre pris. 1 legeringar av olika slag kan kadmium ersättas av andra metaller såsom vismut, tenn, zink, gallium, iridium och nickel i olika kombinationer beroende på legeringstyp. Blybatte- rier kan ersätta de laddningsbara nickel-kadmium-cellerna i många- fall.

20.105. Prisutveckling

Priset har fluktuerat kraftigt under efterkrigstiden. År 1974 nåddes en topp på 37 kr/kg, 1975 var priset 30 kr/kg och 1976 25 kr/kg. År 1977 var

producentpriset 28 kr/kg, medan priset på fria marknaden vid årets början var 25 kr/kg och vid årets slut sjönk till 18 kr/kg, beroende på vikande efterfrågan. Priset i november 1978 var 25 kr/kg.

Eftersom kadmiumproduktionen beror av zinkproduktionen väntas inte utbudet öka i händelse av Ökad efterfrågan. I stället skulle priset stiga. Det bör dock nämnas att hårdare krav på rening av utsläpp från zinkhyttorna kan leda till att mer kadmium tas till vara, vilket skulle öka utbudet utan att zinkproduktionen ökar.

Sveriges konsumtion är ca 400 ton/år, vilket måste importeras då zinkhyttor saknas inom landet. Importen sker huvudsakligen från Finland, Japan och Norge.

Kadmiuminnehållet i zinksliger som exporteras kan uppskattas till 150 ton/år.

Den största förbrukaren i Sverige är Nife Jungner AB, som ensamt använder praktiskt taget hela den importerade volymen. Tillverkning sker av kadmiumelektroder till industribatterier(Ni-Cd). Huvuddelen, 85 %, expo- rteras. Av Nife Jungner AB:s konsumtion av 350 ton/år är 17 ton återvunnet ur slam och filterstoft. Härutöver projekteras f.n. en anläggning för återvinning av minst 40 ton kadmium per år ur förbrukade nickel- kadmium-celler.

Ytbehandling med kadmium förekommer endast sparsamt i Sverige. Kadmium används i Sverige också till framställning av en koppar- kadmiumlegering som används i plåtband till bilkylare.

20.1" i Kvicksilver

Kvicksilver (kemisk beteckning Hg) är en silverglänsande metall som är flytande i rumstemperatur. Den har hög elektrisk ledningsförmåga och hög täthet. Den huvudsakliga användningen för kvicksilver är till elektrisk utrustning och tillverkning av klor-alkali samt i tandvården.

Organiska kvicksilverföreningar används för att bevara textil och färger och som beväxningshämmande båtbottenfärger. Jordbruket använder kvick- silverföreningar till betning av säd för svampbekämpning m. m. Kvicksilver- föreningar används också för farmaceutiska preparat. Andra betydande användningsområden är i amalgam för tandfyllningar och som katalysator vid plasttillverkning.

20.1 1.1 Förekomstsätt och framställning

Kvicksilver förekommer som metall och sulfid (cinnober)i små, oregelbund- na fyndigheter som mera sällan lämpar sig för storskaleproduktion. Det finns därjämte i vissa fyndigheter tillsammans med zinkblände. Kvicksilvret utvinns genom destillation i enkla ugnar, varefter kvicksilverångan konden- seras till metall.

' USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

2 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

20.1 1.2 Världsproduktion

Produktion av kvicksilver förekommer i ett stort antal länder. Spanien och Sovjetunionen är de största producenterna, med vardera ca 20 % av världsproduktionen. USBMl bedömer tillgångarna som tillfredsställande fram till år 2000. Produktionen har kontinuerligt sjunkit sedan år 1970 då den var 9 800 ton, till år 1977, då den var 8 300 ton. Minskningen väntas fortsätta i framtiden.

Med målet att stabilisera de våldsamt fluktuerande priserna bildades år 1974 en organisation för producentländer, som representerar 75 % av världens export. Trots detta kunde man inte stabilisera det fallande priset under år 1975.

20.1 1.3 Världskonsumtion

Världskonsumtionen av kvicksilver uppgick år 1973 till 7 800 ton.

USBM2 förutser en mycket svag förbrukningsökning fram till år 2000 då världskonsumtionen beräknas ha stigit till knappt 10 200 ton, dvs. med en genomsnittlig tillväxttakt på 0,8 %. USBM:s extremprognoser för år 2000 innefattar både en avtagande och en tilltagande konsumtionsutveckling och leder till en efterfrågan på 5800 resp. 13 200 ton kvicksilver. Sannolik efterfrågan för år 1985 har beräknats till knappt 9 000 ton.

Den svaga utvecklingen av världens kvicksilverförbrukning är till stor del ett resultat av de på senare tid allt strängare miljövårdsrestriktionerna.

20.1 1.4 Substitutionsförhållanden

Kvicksilverceller för klor-alkaliproduktion väntas i ökad utsträckning komma att ersättas av diafragma-celler. Användningen av kvicksilver i tandvården väntas minska på grund av minskat spill, vilket beror på ökad medvetenhet om miljörisker, ökad förebyggande vård samt övergång till plast och t. ex. gallium. KvicksilverlampOT för vägbelysning kan ersättas med andra typer av lampor och kvicksilvermängden i torrbatterier kan minskas avsevärt. Inom jordbruket väntas en successiv övergång ske till mer artspecifika bekämpningsmedel. Substitut för kvicksilver finns således inom de flesta tillämpningsområden. Substitutionen kommer förmodligen att påskyndas av en väntad skärpning av miljöskyddslagarna i flera länder.

20.11.5. Prisutveckling

Kvicksilverpriset, som år 1954 var 38 kr/kg, steg fram till år 1965 till 83 kr/kg men sjönk därefter till 16 kr/kg år 1976. Priset i juli 1978 var 17 kr/kg, men marknaden kommer att vara svag på grund av stora lager hos de större producenterna och en svag konsumtionsutveckling.

20.1 1.6 Svenska förhållanden

Sveriges nettoförbrukning av kvicksilver var år 1976 ca 23 ton per år. Den största förbrukningen sker inom tandvården med ca 10 ton per år för amalgamfrarnställning. I torrbatterier förbrukas årligen ca 6 ton kvicksilver,

medan övrig elektrisk apparat- och belysningsindustri förbrukar ca 1 ton per år. I termometrar förbrukas årligen ca 2 ton kvicksilver. Konsumtionen av kvicksilverhaltiga betmedel inom jordbruket uppgår till ca 1,4 ton per år, vilket går in i det biologiska kretsloppet. Genom noggrann kontroll av sina utsläpp kan kloralkaliindustrin återvinna större delen av vad som förr ansågs vara normal förbrukning.l

Svenska sulfidmalmer innehåller kvicksilver i låga halter. Ca 85 ton per år ingår i den zinkslig som exporteras för kvicksilverutvinning utomlands.2

Av de totala kvicksilverutsläppen till luft och vatten svarar tandvårdssek- torn för den dominerande kvantiteten.3

20.12. Niob

I USA kallas niob (kemisk beteckning Nb) ofta för columbium (Cb). Det är en metall med mycket hög smältpunkt och god korrosionshärdighet. Den är olöslig i alla syror utom fluorvätesyra och blir supraledande vid —2700C. Metallen används för värmeväxlare och för inkapsling av värmeelement i kärnreaktorer. Den ingår också i legeringar för användning i delar till gasturbiner och raketmunstycken.

I stålindustrin, som svarar för 85 % av niobförbrukningen, används niob och tantal i allmänhet tillsammans i form av ferro-niobtantal. De tillsätts rostfria stål för att motverka interkristallin korrosion och förbättrar också utmattningshållfastheten vid hög temperatur. Specialstål för användning i fartyg, borrplattformar m. m. legeras ofta med niob. I handelsstål förbättras svetsbarheten av en liten tillsats av niob.

Förekomstsätt och framställning beskrivs under tantal.

20. 1 2.1 Världsproduktion

Världens gruvproduktion av niob har stigit från 3 100 ton år 1965 till 9 000 ton år 1970 och 9 800 ton niob år 1976.

Den i särklass största producenten är i dag Brasilien som år 1976 svarade för 75 % av världens gruvproduktion med Compania Brasileira de Metallurgica e Mineracao (CBMM) som det huvudsakliga niobproducerande företaget. Den näst största producenten är Canada med 12 % av världsproduktionen år 19764.

En del av världsproduktionen av niob erhålls ur slaggen från tennhyt- tor.

Världens tillgångar på niob är stora. Fyndigheterna i Canada beräknas innehålla ca 0,6 milj. ton niob, dvs tillräckligt för ca 45 års Världskonsumtion, medan tillgångarna i Brasilien kan beräknas innehålla drygt 8 milj ton. Ytterligare tillgångar finns i Zaire, Nigeria, Malaysia, Mocambique och Norge. Vid nuvarande pris är endast de kanadensiska, brasilianska och nigerianska fyndigheterna brytvärda.

20.12.2. Världskonsumtion

Niob används i form av ferroniob eller niobpentoxid vid tillverkning av stål, superlegeringar (superalloys), niobmetall, niobkarbid och niobbaserade lege-

1 Halldin, A och Petters- son, O: Omsättningen av kvicksilver i Sverige. Rapport från Produkt- kontrollnämnden vid Statens naturvårdsverk. 1978

2Halldin, A och Petters- son, O: a.a.

3Halldin, A och Petters- son O:a.a.

4USBM: Mineral Com- modity Profiles, Colum- bium, 1978..

1 USBM: Mineral Com- modity Profiles, Colum- bium, 1978.

ringar. Niob ingår i höghållfasta stål, i andra konstruktionsmaterial, i verktygsstål för transportutrustningar m. m.

Det mesta av den niob som används i Västeuropa, Japan och Östeuropa förbrukas inom stålindustrin.

Konsumtionen har inte följt produktionsutvecklingen, utan låg under år 1976 på ca 13 000 ton niobinnehåll. Den årliga världskonsumtionen beräknas av USBMl bli 20 000 ton år 1985 och 40 000 ton år 2000, vilket motsvarar en årlig konsumtionsökning från år 1976 fram till år 2000 på 4,9 %. Konsum- tionsökningen i USA uppskattar man till ca 5,6 % per år och i resten av världen till 4,6 %. I två alternativa prognoser anges världskonsumtionen år 2000 enligt USBM till 28 000 ton resp. 55 000 ton.

En snabb tillväxt i efterfrågan väntas ske inom sektorer där niob används som legeringsämne för att göra stål mer korrosionshärdigt och hållfast. Efterfrågan på niob kommer i framtiden i stor utsträckning också att bestämmas av användningen av ny teknologi. Tillväxtsektorerna är framför allt höghållfasta högtemperaturlegeringar för användning i flygindustrin och kärnkraftindustrin. Supraledande legeringar kan förväntas få stor använd- ning i stora likströmsmotorer, i elektromagneter och för kraftöverföring.

20.12.3. Substitutionsförhållanden

Niob kan med hänsyn till högtemperaturegenskaperna i flera tillämpningar ersättas med vanadin och i vissa fall med molybden och wolfram. I reaktortekniken kan niob ersättas med zirkonium och aluminium och i elektronrör med zirkonium, titan och mischmetall (en blandning av sällsynta jordartsmetaller). I höghållfasta stål kan vanadin, mangan, molybden och titan ersätta niob.

20.12.4. Prisutveckling

Priset sjönk under perioden 1954 till 1965 successivt från 53,50 kr/kg till 14,80 kr/kg niobinnehåll i koncentrat. Därefter steg priset till 27 kr/kg år 1976. Priset i september 1978 var 24 kr/kg. Priset för ferroniob var år 1977 109 kr/kg niobinnehåll.

Mot bakgrund av bl. a. den mycket snabba produktionsuppbyggnaden i Brasilien förefaller det rimligt att räkna med en prissänkning på niob även i framtiden.

20.125. Svenska förhållanden

Sverige importerade år 1977 222 ton ferroniob, huvudsakligen från Brasilien, Canada och Österrike. Ferronioben används till höghållfasta stål och i svetsbara handelstål av främst Domnarvet, NJA och Oxelösunds järn- verk.

Ca 120 ton niobkarbid används årligen av Sandviken och Fagersta för framställning av hårdmetall. De importerar färdiga blandningar av karbider innehållande 60 % tantalkarbid och 40 % niobkarbid resp. 80 % tantalkarbid och 20 % niobkarbid.

Ferroniob och niobkarbider framställs inte i Sverige.

De viktigaste malmmineralen är columbit, som mest förekommer i pegmatiter, och pyroklor, som uppträder tillsammans med karbonatiter. Båda mineralen är kända från Sverige, men någon utvinning har aldrig skett och kan knappast bli aktuell.

20.13. Platinametallerna

Platinametallerna är platina, iridium, osmium, palladium, rodium och rutenium (kemiska beteckningar Pt, Ir, Os, Pd, Rh och Ru). Iridium, rutenium och osmium är hårda och spröda, medan de övriga är lätt plastiskt formbara. Platinametallerna är s.k. ädelmetaller, dvs. de påverkas inte märkbart av luft, vatten eller syror vid rumstemperatur. De har höga smältpunkter. I finfördelad form upptar de lätt stora mängder väte; detta gäller särskilt palladium.

Platinametallerna används nästan uteslutande i metallisk form och det är därvid framför allt deras kemiska och termiska motståndskraft samt deras katalysatoregenskaper som utnyttjas. Användningen av platina och palladi- um som katalysatorer i avgasrenare för bilar väntas framgent bli den dominerande förbrukningssektorn. Platina används till kärl för kemiska processer, både i laboratorier och i industrin. Det används även som elektrodmaterial. Smyckeindustrin, speciellt i Japan, förbrukar en stor del av platinaproduktionen, men även palladium har börjat användas. Platina används tillsammans med rhenium och iridium som katalysator vid framställning av högoktanig bensin. Platina-rodiumlegeringar används i glasindustrin som munstycken för framställning av glasfiber, optiskt glas och andra specialglassorter. I elektrisk utrustning för kommunikation och industriell reglering används platina och platinalegeringar med iridium, rodium, rutenium, kobolt och wolfram it. ex elektriska kontakter, spännings— regulatorer, termostater m. m.

Palladium används huvudsakligen som beläggnings- och kontaktmaterial inom elektronikindustrin samt för framställning av högrent väte. Metallen används också inom juvelerarindustrin för framställning av s. k. vitt guld.

20.136. Svenska förhållanden

Sverige importerar omkring ett ton platina per år till ett värde av ca 23 miljoner kronor per år (är 1977), huvudsakligen från England.

Boliden Metall AB utvinner små mänger platinaslam i Rönnskär. Inga brytvärda förekomster av platinametaller är kända i Sverige. Av intresse är dock den diskuterade utvinningen av nickel ur fjällens peridotiter. I flotationsförsök som gjorts har halten platinametaller (Pt, Pd, Rh) i nickelkoncentratet uppgått till 3,6 g/ ton (se bilaga 5 Nickel).

20.14. Selen

Selen (kemisk beteckning Se) är ett grått, fast ämne med kemiska egenskaper liknande svavel. Det är en icke-metall, som i naturen följer svavel i sulfidförekomster. Selens största användningsområde är inom elektronikin- dustrin, där det bl. a. används i xerografiska och elektrofotografiska kopie- ringsmaskiner. Det näst största användningsområdet är kadmiumsulfosele- nider som pigment för plast och högvärdiga röda lacker. Selen används också

för att neutralisera den gröna missfärgning som åstadkoms avjärnföreningar i glas, samt för att färga glas rött (rubinglas). Selenföreningar används också för att öka gummis motståndskraft mot värmeoxidation och nötning samt ger exceptionellt goda antioxiderande egenskaper vid tillsats till mineraloljor. Inom stålindustrin används selen för att öka stålets flytbarhet vid gjutning och för att förbättra den maskinella bearbetbarheten, s. k. friskärande stål. Ett nytt användningsområde för selen som kan komma under 80-talet är det biologiska. Det börjar nu bli alltmer uppenbart att selen spelar en viktig roll som spårelement i näringskedjan. Sålunda synes selen vara väsentligt för att hindra uppkomsten av vissa bristsjukdomar hos djur. Selen är även viktigt för människans näringsupptagning. Det kan bli aktuellt med styrda tillsatser av selen till foder- och gödselmedel och om detta får en mer allmän tillämpning kan behovet av selen för detta ändamål bli av betydelse.

Selen förekommer tillsammans med svavel i många sulfidmalmer. Det finns inga fyndigheter som kommersiellt kan bearbetas på enbart selen. Nästan allt primärt selen utvinns ur det anodslam som bildas vid elektrolytisk raffinering av koppar.

20.142. Världsproduktion

Västvärldens produktion av selen uppskattades år 1976 till ca 1 200 ton, med Japan, Canada och USA som de största producenterna. Då selen är en biprodukt till koppar, är den producerade kvantiteten beroende av koppar- produktionens storlek. Därtill kommer en växande andel selen som återvinns ur skrot.

20.14.3. Världskonsumtion

Konsumtionen av selen har varit relativt stabil, men väntas stiga beroende på ökad efterfrågan på xerografi- och elektrofotografisk utrustning.

År 1973 var världskonsumtionen av selen 1 400 ton. USBM] förutser en årlig förbrukningsökning på 3,6 % fram till år 2000, då världskonsumtionen beräknas uppgå till ca 3 500 ton. USBM:s extremprognoser för år 2000 ligger mellan 2 000 och 4 600 ton. År 1985 väntas Världsförbrukningen bli ca 2 100 ton.

20.144. Substitutionsförhållanden

Framtida förändringar i framställningsmetoderna för koppar torde knappast minska tillgången på selen. Om en kraftig prisökning skulle inträffa, kan selen i många tillämpningar, som t. ex. halvledare och pigment, ersättas av andra material.

20.145. Prisutveckling

USA och Canada är prisledare på selen. Priset för normalkvalitet var år 1978 150 kr/ kg, vilket räknat i konstant penningvärde i stort sett är detsamma som

l USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

i slutet av 1950-talet. Med hänsyn till att tillförseln av selen i huvudsak är begränsad till vad som kommer fram vid produktionen av koppar har den ej någon elasticitet att möta större variationer i efterfrågan. Härigenom kan perioder av såväl överskott som underskott uppkomma. Då selen bedöms ha gynnsamma konsumtionsutsikter för framtiden finns förutsättningar för att en mer varaktig knapphet på metallen kan uppstå. Därför antas att selenpriset framgent kommer att visa en stigande tendens.

20.14.6. Svenska förhållanden

Den svenska årsförbrukningen av selen är ca 2000 kg för medicinska ändamål, 350 kg för färgning av glas samt smärre poster för likriktare.

Selen utvinns i Sverige som biprodukt ur det ädelmetallhaltiga slam som bildas vid elektrolytisk kopparraffinering vid Rönnskärsverken. Boliden Metall AB har där en produktionskapacitet på 100 ton per år. Under de senaste åren har man producerat 50—75 ton. Förutom tillförseln från kopparmalmerna används skrot, det senare i huvudsak importerat. Övervägande delen av produktionen exporteras. Vid gynnsamma prisförhållanden har det också förekommit att selen utvunnits i samband med framställning av svavelsyra i anslutning till Falu koppargruva.

20.15. Sällsynta jordartsmetaller

Sällsynta jordarter är numera ett samlingsnamn på en rad basiska oxider som i kemiskt avseende skiljer sig mycket litet från varandra. Giundämnena, vars oxider de är, kallas sällsynta jordartsmetaller eller laman/der. Dessa metaller är femton till antalet, men ofta räknas yttrium och ibland även scandium och torium till gruppen.

Metallerna indelas ofta i minst två grupper med hänsyn till förekomstsätt (bastnäsit- resp. monazitfamiljen). Likaså talar man om lätta och tunga jordartsmetaller och gör då indelningen med hänsyn till atomvikten. På detta sätt får vi följande gruppering av metallerna, där den vanligaste metallen i gruppen blivit namngivande:

Ceriumgruppen eller lätta metaller: lantan, cerium, praseodym, neodym, europium, samarium och prometium.

Terbium- eller yttriumgruppen, tunga jordartsmetaller: yttrium, gadolini- um, terbium, dysprosium, holmium, erbium, tulium, ytterbium, lutetium.

Samlingsnamnet sällsynta jordartsmetaller är oegentligt och vilseledande då flera av metallerna, t. ex. cerium och lantan, inte alls är ”sällsynta” utan i själva verket rikligare förekommande i jordskorpan än ”vanliga” metaller som bly och koppar. Däremot är det ganska sällsynt att något eller några av dessa element förekommer i sådan koncentration att fyndigheten är bryt- värd.

Det är dessutom ytterligt svårt att med konventionella kemiska och fysikaliska metoder skilja lantanidernas oxider eller metaller-åt. Det är typiskt och betecknande att den kanske äldsta och mest kända produkten heter ”Mischmetall” (även på engelska). Mischmetall är en legering av lantanider i den proportion som de förekommer i naturliga mineral, vilket innebär

45—55 % cerium, 20—25 % lantan, 15—17 % neodym, etc. Legerat med 20—30 % järn används mischmetallen bl. a. som tändstift i cigarettändare. De sällsynta jordartsmetallerna används till krackningskatalysatorer i oljeindustrin (ca 43 %), i glasindustrin (som oxider) (ca 14 %) och som tillsatser i stål och andra metaller (35 %). Övriga användningar, t. ex. elektronik, svarar för 8 % av förbrukningen. Detta gällde år 1977 för USA. Användningsområdet för sällsynta jordartsmetaller vidgas hastigt, vilket återspeglas i den mycket snabba årliga produktionsökningstakten som låg på ca 20 % under 1960-talet, då en produktion av 16 000 ton per år uppnåddes. Fram till mitten av 1970-talet steg produktionen till ca 20 000 ton per år.

De sällsynta jordarterna förekommer i huvudsak i två mineral, monazit och bastnäsit. Monazit är ett ceriumfosfat med varierande halter torium. Bastnäsiten är ett ceriumflouridkarbonat. Bastnäsiten förekommer relativt sällan, men utgör det huvudsakliga mineralet i världens rikaste fyndighet, Mountain Pass i Californien, som svarar för ca 50 % av världens samlade produktion. Monazit förekommer däremot rikligt som sand längs kontinen- ternas kuster. Utvinning sker bl. a. i Sri Lanka, Indien, Malaysia, Australien, Madagaskar, USA och Brasilien.

De sällsyntajordarterna förekommer ofta tillsammans med andra mineral, t. ex. apatit, och koncentrat av dem kan utvinnas som biprodukt, t. ex. vid produktion av salt, uran och fosfat.

Produktionskapaciteten är i dag väsentligt högre än efterfrågan, då enbart gruvan i Mountain Pass har en årskapacitet på 30000 ton oxider. Produk- tionskapaciteten kan också lätt ökas, då monazitsand produceras även för andra ändamål än för framställning av sällsynta jordartsmetaller, t. ex. för framställning av zirkonium. År 1973 uppgick världsproduktionen till 27 000 ton metalloxider (inkl. yttrium).

20.153. Världskonsumtion

Världskonsumtionen av sällsynta jordartsmetaller ökar i den takt producen- terna genom utvecklingsarbete finner nya tillämpningsområden för dessa metaller. År 1973 var den 25 000 ton metalloxider och beräknas enligt USBMl uppgå till 39 000 ton år 1985 och 67 000 ton år 2000 (motsvarar en förbrukningsökning på 3,7 % mellan åren 1973 och 2000). I två alternativa prognoser anges världskonsumtionen år 2000 enligt USBM till 45 000 ton resp. 90 000 ton.

Till tillväxtsektorerna räknas kärnkraftsindustrin (reglerstavar till reakto- rer), elektronikindustrin (lasertillämpningar, bildrör för TV-apparater, mikro- vågsutrustningar för informationsöverföring m. m.). Två tillämpningar kan bli mycket viktiga. Keramiska magneter med samarium har framställts med en styrka som är fyra gånger så hög som de bästa nuvarande perma- nentmagneterna. Ett sådant permanentmagnetmaterial möjliggör nya typer

1 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

av elektriska motorer och generatorer, som väsentligt skulle kunna påverka utformningen av framtida elektriska fordon.

20.15.4 Prisutveckling '

Prisutvecklingen för de sällsynta jordartsmetallerna har fluktuerat högst betydligt under de senaste tjugo åren beroende på tillgång och efterfrågan. År 1977 var priset för 50 kg-poster av metaller med en renhet av 99 %: cerium 150 kr/kg, lantan 210 kr/kg, samarium 465 kr/kg, yttrium 1 100 kr/kg och mischmetall 36 kr/kg. För metaller med renheten 99,9 % var priset ca tio gånger högre.

Ingen produktion av sällsynta jordartsmetaller förekommer i Sverige. Den apatitslig som kan framställas ur järnmalmerna i Norrbotten och Mellansve- rige håller i genomsnitt ca 0,8 % sällsynta jordarter, vilket utgör en mycket stor potentiell tillgång.

En fyndighet strax norr om Gränna, Norra Kärr, håller en låg halt av sällsynta jordarter. Möjligheterna att utvinna zirkonium, tantal och sällsynta jordartsmetaller kommer eventuellt att undersökas av Boliden Metall AB i framtiden.

Även de vanadin- och uranförande alunskiffrarna håller en låg halt sällsynta jordarter.

20.16. Tantal

Tantal (kemisk beteckning Ta) hör liksom niob, molybden och wolfram till gruppen mycket svårsmälta metaller. Tantal har stålliknande färg, är hård och plastiskt formbar i rent tillstånd, men spröd redan vid mycket små halter av icke-metaller. Tantal har stor motståndskraft mot angrepp från de flesta syror och alkaliska lösningar; den är näst platina den mest korrosionsfasta av metallerna.

Tantal används till övervägande delen som metall. Den återstående mängden används i förrn av tantaloxid, tantalkarbid och kaliumtantalfluorid. Ungefär hälften av förbrukningen användes år 1972 till elektrolytkondensa- torer. Andra tillämpningar omfattade likriktare för oscillatorer, signal- och alarmsystem m.m. Tantal används också i kärnkraftverk. Den har stor användning inom petrokemisk industri. Tantals höga smältpunkt utnyttjas för värmeelement, Strålningsskydd, reflektorer och bärande delar i ugnar. I legering med wolfram används tantal för raketmunstycken och delar till jetmotorer.

Tantal ingår som tantalkarbid i hårdmetall i vilken wolframkarbid är huvudbeståndsdelen. Hårdmetallen används för skärande verktyg och maskindelar som kräver hög nötningshärdighet.

20.16.1. Förekomstsätt och framställning

Ekonomisk exploatering av tantalförande mineral är oftast avhängig värdet av de biprodukter som kan utvinnas samtidigt. Tantal och niob förekommer vanligen tillsammans i fyndigheter innehållande tantalit och columbit. Tantalit och columbit är samma mineral, men benämns olika efter sitt tantalinnehåll. Tantalit innehåller mellan 8 och 45 % tantal och columbit upp till 13 %. Mineralet tantalit förekommer i fyndigheter tillsammans med metaller som tenn, wolfram, titan och zirkonium samt sällsynta jordartsme- taller. En hel del tantal erhålls ur tennslagger från Bolivia, Thailand och Zaire.

20.16.2. Världsproduktion

De stora producenterna av tantalmineral är Canada, Brasilien, Sovjet- unionen, Zaire, Mocambique, Nigeria, Malaysia, Thailand och Australien. Produktionen av tantalmetall är dock koncentrerad till USA, som svarar för 70—80 % av världsproduktionen. 20 % tillverkas i Europa och Japan och 10 % i Sovjetunionen.

20.16.3. Världskonsumtion

Då ca 68 % av konsumtionen används av elektronikindustrin för konden- satorer, är marknadsutvecklingen i huvudsak knuten till denna sektors expansion. Efterfrågan på tantal har dock sedan år 1964 ökat från ca 650 ton till maximalt 1 700 ton år 1974, men har därefter under åren 1975 och 1976 åter avtagit till ca 900 ton/år.

USBMl förutser en långsam ökning av efterfrågan till ca 4 000 ton år 2000, vilket motsvarar en genomsnittlig ökningstakt på 4,8 % per år mellan åren 1973 och 2000. USBM:s extremprognoser för år 2000 ligger mellan 3 600 och 4 500 ton tantal.

20.164. Substitutionsförhållanden

Vid en kraftig prishöjning på tantal kan niob eller aluminium ersätta tantal i elektrolytkondensatorer. Kisel, germanium och selen kan ersätta tantal i likriktare. Zirkonium, titan och mischmetall kan ersätta tantal i elektronrör. Glas, titan, zirkonium, niob och platina kan ersätta tantal i korrosionsbestän— diga användningar. Wolfram och rhenium kan ersätta tantal i vissa högtemperaturtillämpningar.

20.165. Prisutveckling

Priset på tantal, i form av koncentrat med 60 % tantaloxidinnehåll, har fluktuerat kraftigt de två senaste decennierna. Från ett bottenläge år 1959 på 50 kr/kg tantalinnehåll steg priset fram till år 1966 till en topp på 150 kr/kg. Därefter sjönk priset till ett nytt bottenläge år 1973 på 80 kr/kg. År 1974 steg priset igen till 135 kr/kg och har därefter stadigt ökat till 350 kr/kg år 1978. Priset på tantalmetallpulver är drygt dubbelt så högt. Anledningen till det ökande priset är bl. a. kraftigt ökade brytningskostnader.

] USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

'USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

20.16.6. Svenska förhållanden

Sveriges konsumtion av tantal ligger mellan 70 och 100 ton per år och används i huvudsak för framställning av hårdmetall. För denna importeras två olika blandningar bestående av 60 % tantalkarbid och 40 % niobkarbid respektive 80 % tantalkarbid och 20 % niobkarbid. Priset för dessa var år 1978 233 kr/kg resp. 268 kr/kg. Små kvantiteter ferrotantal importeras som legeringsämne för specialstål. Det finns inga utvinningsbara förekomster av tantal i Sverige.

20.17. Tellur

Tellur (kemisk beteckning Te) är ett metalliknande grundämne med svaga halvledande egenskaper. Den metallurgiska industrin förbrukar ca 80 % av idag framställd tellur. De viktigaste användningsområdena är som karbid- stabilisator vid framställning av vitt gjutjärn, tillsats för framställning av friskärande kopparlegeringar och stål samt korrosionshärdighetshöjande och hållfasthetsförbättrande tillsats till bly. Katalysatorer vid polymerframställ- ning, vulkaniseringshjälpmedel för syntetiska gummikvaliteter samt termo- elektrisk användning tar tillsammans ca 20 % av tellurproduktionen.

20.17.1. Förekomstsätt och framställning

Tellur är ett av de mest sällsynta grundämnena i jordskorpan med en genomsnittlig halt av 0,002 miljondelar. Det förekommer vanligtvis tillsam- mans med guld, silver, koppar, bly, kvicksilver och vismut. Det finns inga fyndigheter som kan brytas kommersiellt'enbart på tellur. Över 80 % av telluren produceras ur anodslammet från kopparrafiinaderier. Det huvudsak- liga värdet i detta slam är innehållet av ädla metaller och de processer som används äri huvudsak utvecklade för att maximera utbytet av dessa metaller och med tellur endast som biprodukt. Selen- och tellurföreningar kan också utvinnas ur rökgaserna vid rostning och smältning av koppar- och blymal- mer.

20.17.2. Världsproduktion

USA är världens största producent och konsument av tellur och svarade för ca hälften av världsproduktionen år 1972. Sovjetunionen, Canada och Japan är också viktiga producentländer. Produktionen av tellur har från år 1964 till år 1976 istort sett varit konstant, ca 200 ton per år, med ett maximum av 250 ton år 1972.

Tillverkningskapaciteten kan uppskattas till ca 400 ton per år, med 40 % av denna kapacitet i USA och Canada. Tillgångarna på tellur är med nuvarande konsumtionsutveckling tillräckliga för överskådlig framtid.

20.17.3. Världskonsumtion

Världskonsumtionen av tellur uppgick år 1973 till 250 ton. USBM] förutser en svag ökning av efterfrågan på tellur, ca 1,8 % per år fram till år 2000, då

världskonsumtionen beräknas uppgå till 350 ton. I två alternativa prognoser antas konsumtionen år 2000 bli 270 resp. 470 ton.

Kadmiumtellurid är den förening som tillsammans med galliumarsenid har den teoretiskt största verkningsgraden vid direkt omvandling av solenergi till elektricitet, ca 25 %. Om en teknisk process för kommersiell framställning av stora solceller i dessa material skulle lyckas, kan efterfrågan på tellur stiga. Ett intensivt utvecklingsarbete pågår.

20.17.4. Substitutionsförhållanden

Inom stålmetallurgin kan tellur i viss utsträckning ersättas med bly.

20.17.5. Prisutveckling

Priset har sedan år 1953 i fast penningvärde ökat från 27 kr/kg till 54 kr/kg år 1972, 90 kr/kg år 1976 och drygt 200 kr/kg vintern 1978. Den senaste tidens drastiska prisuppgång förklaras av tillfälliga driftstörningar vid vissa produk- tionsanläggningar och ökad användning.

En stegrad efterfrågan på tellur inom den elektroniska sektorn, som tillsats i alkaliska batterier eller för fotoceller kan fortsätta att driva upp priset. Det förefaller troligt att någon av dessa tillämpningar skall slå igenom och påverka efterfrågan inom en tioårsperiod.

20.17.6. Svenska förhållanden

Endast smärre kvantiteter tellur förbrukas i Sverige. Det finns möjlighet att utvinna mindre kvantiteter tellur vid Boliden Metall AB:s smältverk i Rönnskär.

20.18. Vismut

Vismut tkemisk beteckning Bi) är en mjuk, tung, grovkristallin metall med silvervitfärg. Den kan tillsammans med vissa andra metaller bilda en legering som smälter vid 470C. Dess elektriska ledningsförmåga är dålig, likaså dess värmeledningsförmåga. Vismuts absorptionstvärsnittsyta för termiska neutroner är lägst av alla metaller näst beryllium.

Vismut används till stor del i läkemedelsindustrin, främst som medel mot vissa magåkommor, samt inom kosmetikaindustrin. Molybden-vismutför- eningar fungerar som katalysatorer vid plasttillverkning, där de ersätter uranbaserade föreningar.

Vid tiilsats av vismut till verktygsstål och aluminium blir dessa lättare att bearbeta Ett viktigt och expanderande användningsområde för vismut är legeringir med låg smältpunkt, vilka används till branddetektorer.

20.18.1. F örekomstsa'tt och framställning

Vismuthalten i jordskorpan är endast 0,1 ppm (miljondelar). De viktigaste vismutnineralen vismutglans, bismit samt gedigen vismut förekommer i

* USBM: Mineral Com- modity Summaries. 1978.

2 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

gångfyndigheter framför allt i Bolivia och Australien. Fyndigheterna är dock så små att brytning av enbart vismut i regel ej lönar sig. Huvuddelen av vismutproduktionen erhålls som biprodukt vid framställning av bly, koppar, wolfram och andra metaller.

Vid röstning av vismutrik malm anrikas vismut i flygstoftet och utvinns ur detta genom lakning.

Vismut kan också anrikas på hydro-metallurgisk väg vid kopparelektrolys. Då samlas vismut i anodslammet och erhålls sedan genom behandling av detta slam.

20.18.2. Världsproduktion

Världsproduktionen år 1977 utanför USA var 4300 ton. USA:s produk- tionskapacitet överstiger inte 600 ton per år och den verkliga produktionen är lägre. De största producenterna är Australien (22 %), Japan (16 %) samt Bolivia, Peru och Mexico (15 % vardera)'.

Australien och Bolivia renframställer ingen vismut. Europa inklusive planekonomierna producerar endast 6 % av malmen men svarar för 26 % av renframställningen.

20.18.3. Världskonsumtion

Den viktigaste konsumenten av vismut är farmaceutisk och kemisk industri som förbrukar omkring 54 %. Produktområdena är främst läkemedel mot magåkommor samt kosmetika, där vismut ger pärlemorglans. 27 % används till verktygsstål och aluminium samt som tillsats i gjutjärn. 19 % går åt till lågsmältande legeringar.

Världskonsumtionen var år 1973 4 500 ton och väntas enligt USBM2 stiga till 5 500 ton per är år 1985 och 7000 ton per år år 2 000, vilket ger en ökningstakt av 1,6 % per år till år 2000. Alternativt har prognosen för år 2000 enligt USBM angivits till 4 200 ton resp. 8 000 ton.

20.18.4. S ubstitutioanr/tå'llanden

Trots att det finns flera möjliga substitut är vismut överlägset inom sina användningsområden. Detta gäller särskilt läkemedel. Magnesium- och aluminiumföreningar kan ersätta vismut i vissa läkemedel. (Även antibiotika har ersatt vismut i vissa fall.)

Kaolin har liknande egenskaper som vismut inom kosmetik och farmaci. Glimmer och nitrocellulosa kan användas som substitut i kosmetika.

Konsthartser och legeringar av andra metaller såsom tellur kan användas ; till precisionsgjutning och lågsmältande legeringar. Järn, fosfor och kalium kan användas i stället för vismut i en katalysator för framställning av vissa plaster.

20.185. Prisutveckling

Priset var i november 1978 omkring 50 kr/kg. Under 1970-talet har prisfluktuationerna varit stora, med en topp år 1974 på 85 kr/kg. Sedan dess

har priset sjunkit beroende på minskad efterfrågan. År 1975 var priset 78 kr/kg, år 1976 76 kr/kg och år 1977 60 kr/kg.

20.186. Svenska förhållanden

Den svenska importen av vismut är mycket begränsad. Sverige har ingen inhemsk produktion.

Den importerade metallen används till lågsmältande legeringar samt som metallurgisk tillsats i gjutjärn och aluminium.

20.19. Zirkonium

Zirkonium (kemisk beteckning Zr) är en silvervit, glänsande metall, i ren form plastiskt formbar, med en täthet av 6,5 kg/dm3. Den är kemiskt mycket motståndskraftig, framför allt mot syror och korroderande lösningar (exem- pelvis havsvatten). Undantag är fluorvätesyra, som angriper även i mycket utspädda lösningar.

Vid förhöjd temperatur reagerar zirkonium kraftigt med bl. a. syre, kväve, väte och kol, vilket försvårar metallurgisk bearbetning.

Zirkonium åtföljs alltid av hafnium i naturen (hafniuminnehållet varierar mellan 1 och 4 %). Separationen av de båda elementen är en komplicerad process på grund av den stora kemiska likheten. Samtidigt är den en väsentlig del i så gott som all tillverkning av metalliskt zirkonium, då den viktigaste tekniska användningen kräver hafniumfritt material.

Fram ;ill tiden strax efter andra världskriget var zirkonium en metall med ringa ,. .ländning, beroende på det mycket höga priset. Nya tillverknings- meto".rr och kärnkraftens snabba frammarsch har radikalt förändrat bilden och zirkonium är i dag ett kommersiellt tillgängligt material till höga, men överkomliga priser.

Det viktigaste användningsområdet för zirkonium är som kapslingsmate- rial för uranbränsle i termiska kärnreaktorer. Det är därvid följande egenskaper hos materialet man utnyttjar:

]) god korrosionshärdighet 2) acceptabel mekanisk hållfasthet 3) mycket låg absorptionskoeffrcient för neutroner.

Det är den sistnämnda egenskapen som kräver ett hafniumfritt zirkonium (( 100 ppm) på grund av hafniums mycket höga neutronabsorptionsförmåga (Hf:Zr = 5501).

För att förbättra egenskaperna 1 och 2 legeras zirkonium med tenn (1 ,5 %) och smärre mängder järn, krom och nickel (Zirkalloy) eller med niob ( l—2,5 %).

Zirkoniums goda motståndskraft mot syror och korrosiva vätskor har givit materialet en viss användning inom kemisk industri med speciellt svåra korrosionsproblem. På grund av den jämfört med konventionella material höga kostnaden är användningen hittills relativt begränsad.

Mindre kvantiteter zirkonium används som gettersubstansl i vakuumtek- niken och som glödfolie i fotoblixtar.

1 Gettersubstans är en metall som vid upphett- ning i ett slutet kärl oxi- derar och därvid konsu— merar det befintliga sy- ret.

1 Mineral Facts and Pro- blems, 1975.

I form av ferrozirkonium utgör zirkonium ett desoxidationsmedel i stålindustrin.

Den största delen, över 90 % , av allt zirkonium som konsumeras används inte i metallform utan i form av mineralet zirkon. Detta används främst som gjutsand för formar och kärnor i gjuterier, för diverse keramiska produkter, främst ugnsinfodring, samt som slipmedel och färgpigment.

20.191. Förekomstsätt och framställning

Zirkoniummineralet zirkon utvinns huvudsakligen från tungmineralkon- centrationer på havsstränder, vilkas huvudkomponenter är mineralen ilme- nit, rutil och magnetit. Efterfrågan på titanmineralen är betydligt större än efterfrågan på zirkon och bestämmer produktionsvolymen, varför zirkon kan sägas vara en biprodukt vid titanmalmsproduktion.

Genom elektrostatisk separering skiljs zirkon från rutil och ilmenit. Därefter skiljs monazit (se avsnitt 20.13) från zirkon genom magnetsepara— tion. Zirkon överförs till zirkoniumtetraklorid och samtidigt bildas hafnium- tetraklorid som skiljs ut genom extraktion. Zirkoniumtetrakloriden reduce- ras sedan genom flera processer till zirkoniummetall.

20.19.2. Världsproduktion

Världsproduktionen av zirkon är inte känd, eftersom USA inte lämnar uppgift om sin produktion, men torde ha varit i storleksordningen 600 000 ton år 1978.

Australien är största producent med 65 % av världsproduktionen. USA producerar omkring 20 %. Dessa länders dominans kommer att bestå då de har mycket stora reserver, men Sydafrika väntas bli en viktig producent med en alltmer ökande produktion. Det kommer sannolikt att råda en viss överproduktion av zirkon fram till sekelskiftet. År 2000 beräknas produktionen vara 1 370 000 ton].

20.193. Världskonsumtion

Världskonsumtionen av zirkon var år 1975 621 000 ton, vilket något översteg produktionen. Underskottet täcktes av befintliga lager. Efterfrågan beräknas enligt vissa bedömare stiga med omkring tre procent årligen till 700 000 ton år 1980, 850000 ton år 1985 och 1 200 000 ton år 2000. Detta är en ökande eftersläpning i relation till produktionen.

Av världens konsumtion av zirkon går 35 % till gjutsand, 37 % till ugnsinfodring, 14 % till andra keramiska ändamål,8 % till slipmedel,5 % till kemisk industri och endast 1 % används för framställning av metall.

20.19.4. Substitutionsförhållanden

Som kapslingsmaterial i kärnreaktorer finns inget material som direkt kan ersätta zirkonium. Tänkbara ersättningsalternativ, som t. ex. rostfritt stål, skulle kräva en omkonstruktion av hela reaktorkärnan och är därför ej realistiska.

Som ersättningsmaterial för zirkonium i kemisk industri kan vissa rostfria stål, titan- eller koppar-nickellegeringar användas.

20.195. Prisutveckling

Priset på zirkoniumsvamp (hafniumfri) var fram till år 1974 relativt konstant, 45—50 kr/kg. I och med oljekrisen skedde kraftiga prisstegringar och under tiden 1975—1978 har priset ökat i etappertill ca 95 kr/kg. Man kan vänta sig att realpriset i framtiden knappast förändras; möjligen kan tillkomsten av nya leverantörer verka något prishämmande.

Någon bristvara kommer zirkoniumsvamp sannolikt inte att bli.

20.196. Svenska förhållanden

Sverige är för sin zirkoniumförsörjning helt hänvisat till import, antingen i form av svamp (Sandvik AB), färdiga produkter i form av rör, band, stång (ASEA-ATOM), eller helt kompletta bränslesatser (kraftbolagen). Svampim- porten sker från Pechiney Ugine Kuhlmann i Frankrike (huvuddelen) och Teledyne Wah Chang i USA. Samma leverantörer är de viktigaste även för band och stång, medan färdiga bränsleelement importeras från olika bränsle- eller reaktortillverkare.

Den genomsnittliga svampimporten uppgår till 100 ton/år. Importen av band och stång uppgår till ungefär 75 ton/år och importen av zirkoniumle- geringar i form av kompletta bränsleelement är ungefär 50 ton/år.

Sandvik AB är det enda företag i Sverige som har möjlighet att smälta zirkoniumsvamp till göt och vidarebearbeta materialet till kapslingsrör, som utgör färdigprodukten. Produktionskapaciteten är vid full drift ca 700 ton göt per år.

För närvarande har Sandvik AB inte resurser att tillverka band och klen stång i zirkonium, utan Sverige är här hänvisat till import. Sandvik AB har kapacitet att tillverka de rörkvantiteter (Zircalloyrör) som förbrukas inom Sverige. Man kan vänta sig att förbrukningen inom Sverige av reaktorzirko- nium kommer att öka om utbyggnaden av kärnreaktorer inom och utom landet ökar.

Förbrukningen av zirkonium utöver reaktorzirkonium är i Sverige ytterst ringa och någon väsentligt ökad förbrukning kan inte förutses.

Av det zirkonium som i olika former importeras till Sverige används de största'kvantiteterna till svenska reaktorer.

Export sker i förädlad form som reaktorkomponenter, antingen i kompletta reaktorer (ASEA-ATOM) eller enskilda komponenter (ASEA-ATOM, Sand- vik AB). De exporterade kvantiteterna uppskattas till 50 ton per är.

Sveriges import av mineralet zirkon (zirkoniumsilikat) var år 1976 943 ton, varav största delen användes som gjuterisand. För ytterligare uppgifter om zirkon och dess användning i mineralform hänvisas till vårt delbetänkande SOU 1977:75 Industrimineral.

Bilaga 21 Beskrivning av statistiskt underlag

Inledning

I denna bilaga beskrivs hur de uppgifter om förbrukningsstruktur m m för olika metaller som återfinns i betänkandet tagits fram. Uppgifterna i bilagorna l—l9 utgör en del av ett mycket större material som av utrymmesskäl inte publiceras här. En något förkortad version av de tidsserier som använts kommer dock att tas fram och finnas tillgänglig i en stencilerad upplaga.

Järn och stål

Uppgifter om järnmalmsproduktion och produktion av sinter har tagits ur SOS Bergshantering. Uppgifter om råstålsproduktionen har erhållits ur Svensk Järnstatistik där vi använt oss av tidsserier för handelsstål, olegerat kolrikt stål, verktygsstål utom snabbstål, snabbstål, seg- och sätthärdnings- stål samt fjäderstål, automatstål, rostfritt stål samt annat legerat stål inklusive kullagerstål. I de flesta beräkningar har dock endast siffror för snabbstål och rostfritt stål använts separat, medan övriga legerade stål förts samman till en gemensam grupp.

För rostfritt stål har det varit möjligt att göra ganska detaljerade beräk- ningar av tillförseln till den svenska marknaden. Dessa beräkningar utgår från uppgifter om råstålsproduktionen varifrån dras nettoexport av råstål (enligt Svensk Järnstatistik, dessa uppgifter återfinns numera i SOS Utrikes- handel). För åren 1968—1974 har uppgifter om leveranser av handelsfärdigt rostfritt stål erhållits från Jernkontorets statistikavdelning. Genom att dividera dessa kvantiteter med tillförseln av råstål resp år erhålls ”utbytes- koefficienter” som har använts för att få fram indirekta uppskattningar av leveranserna av handelsfärdigt stål under tidigare år. För att få fram tillförseln av handelsfärdigt rostfritt stål till den svenska marknaden har därefter nettoexporten av handelsfärdigt rostfritt stål enligt Svensk Järnstatistik dragits från siffrorna för leveranserna.

Nettoexporten (eller nettoimporten) av handelsstål har erhållits ur SOS Utrikeshandel och Svensk J ärnstatistlk för råstål samt ur Svensk J ärnstatistik för handelsfärdigt stål. Nettoexporten av legerat råstål utom rostfritt stål har tagits ur SOS Utrikeshandel (senare år) och Svensk Järnstatistik (tidigare år). För år 1973 redovisades halvfabrikatsexporten av snabbstål mycket ofullstän- digt i 505 Utrikeshandel. Åren 1973 och 1974 var exporten av handelsfärdigt

snabbstål 41 % av produktionen av snabbstålsgöt. Denna faktor har använts för att uppskatta snabbstålsexporten åren 1959—1972. Nettoexporten av övrigt legerat handelsfärdigt stål har erhållits genom att de uppskattade siffrorna för snabbstålsexporten har dragits från siffrorna för nettoexporten av övrigt legerat handelsfärdigt stål (utom rostfritt) enligt Svensk Järnstatistik.

Användningen av skrot är av betydelse för att få fram förbrukningen av vissa legeringsmetaller. Uppgifter om den totala förbrukningen av rostfritt köpskrot åren 1959—1969 har tagits ur utredningen ”Sveriges försörjning med legeringsämnen för stålindustrin”, Kommerskollegium 1971 (i det följande kallad KK-utredningen). Häri ingår förbrukning av svenskt rostfritt köpskrot, varom uppgifter har erhållits från Järnbruksförnödenheter AB (J BF) för åren 1961—1975 , och import av rostfritt skrot (uppgifter i SOS Utrikeshandel sedan år 1969, för tidigare år uppskattat till skillnaden mellan totalförbrukning enligt KK-utredningen och förbrukningen av svenskt köpskrot enligt J BF). Andelen gammalt skrot i det rostfria svenska köpskrotet har av JBF uppskattats till 60 %. Det gamla skrotet utgörs främst av syrafasta kvaliteter och innehåller därför mer molybden än rostfritt stål igenomsnitt. Uppgifter om förbrukningen av olegerat svenskt köpskrot har också erhållits från J BF. Enligt JBF uppgår andelen gammalt skrot härav till ca 70 %. Importen av olegerat skrot har för åren 1959—1968 erhållits genom att den uppskattade importen av rostfritt skrot dragits från den totala skrotimporten enligt SOS Utrikeshandel. '

Priser har beträffande järnmalm erhållits från Malmexport AB (stycke- malm) och ur SOS Utrikeshandel (slig och sinter). Uppskattningar av järninnehållet i slig har tagits ur SOS Bergshantering. Dessutom har uppgifter om kontinentala priser på stångstål av handelsstål erhållits från Jernkonto- ret.

För att få reala priser har de nominella priserna deflaterats med partipris- index.

Mangan

Uppgifter om manganinnehållet i svensk gruvproduktion (endast åren 1959—1969) har erhållits ur SOS Bergshantering. Dessa uppgifter har multi- plicerats med 0,85 för att få fram utvinningsbart manganinnehåll (smältför- lusten har uppskattats till 15 %).

Bruttoförbrukningen av mangan har erhållits som summan av manganin- nehållet i manganmalm som använts direkt i stålindustrin, ferromangan och ferrokiselmangan som använts i stålindustrin (uppgifter erhållna ur SOS Bergshantering för manganmalmsproduktion, ur SOS Utrikeshandel för nettoimport av manganmalm och ferrolegeringar innehållande mangan; uppgifterna har efter avdrag för smältförluster korrigerats med hjälp av SCB:s korttidsstatistik över förbrukning av ferrolegeringar i stålindustrin), vartill har lagts manganinnehållet i nettoimporten av råjärn och råstål, nettoimpor- ten av obearbetad manganmetall enligt SOS Utrikeshandel samt manganin- nehållet i förbrukningen av stålskrot.

Nettoförbrukningen har erhållits genom att manganinnehållet i nettoex- porten av handelsfärdigt stål har dragits från bruttoförbrukningen.

Tabell 21.1 Antaget manganinnehåll i olika produkter

Produkt Mangan- Källa innehåll % Malm Pyrolusit 48 SCB:s korttidsstatistik”, genomsnitt 1963—1974 Annan 41 SCB:s korttidsstatistik”, genomsnitt 1963—1974 Legering Ferromangan, lågkolad 80 SCB:s korttidsstatistik”, genomsnitt 1963—1974 Ferromangan, högkolad 74 SCB:s korttidsstatistik”, genomsnitt 1963—1974 Ferrokiselmangan, mindre än 15 % kisel 70 SCB:s korttidsstatistik”, genomsnitt 1963—1974 Ferrokiselmangan, mer än 15 % kisel 66 SCB:s korttidsstatistik”, genomsnitt 1963-1974 Stål Råjärn och råstål 0,8 Jernkontoret Handelsfardigt olegerat, import 0,6 Jernkontoret Handelsfardigt olegerat, export ] Jernkontoret Handelsfärdigt rostfritt 1,5 Jernkontoret Handelsfärdigt övrigt legerat 0,4 Jernkontoret Skrot Olegerat, import 0,6 Jernkontoret Olegerat, svenskt 0,8 Jernkontoret

_____—___——-———

" Före år 1968 benämndes denna statistik kvartals- och lagerstatistiken. Åren 1956—1961 fördes den av kommerskollegium.

Uppgifter om export av ferromangan har för åren 1953—1969 tagits ur KK-utredningen (sid 61), för följande år ur SOS Utrikeshandel. Uppgifter om avsaluproduktion av ferromangan har tagits ur SOS Industri. '

Antagandena om manganinnehållet i de olika produkterna framgår av tabell 21.1. Priserna på manganmalm och ferromangan har erhållits som genomsnitt- liga årliga importvärden ur SOS Utrikeshandel omräknade till kr/ ton mangan med hjälp av antaganden i tabell 21 .1. Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att erhålla realpriser. Priser på manganmetall har tagits ur Metal Bulletin, januarinoteringen.

Krom

Bruttoförbrukningen av krom har erhållits som summan av krominnehållet i ferrokromförbrukningen i stålindustrin (erhålls som summan av krominne- hållet i nettoimporten av krommalm enligt SOS Utrikeshandel och nettoim- porten av ferrokrom och ferrokiselkrom enligt SOS Utrikeshandel; uppgif- terna har efter justering för smältförlust korrigerats med hjälp av SCB:s korttidsstatistik över förbrukning av ferrolegeringar i stålindustrin), krominå

Tabell 21.2 Antaget krominnehåll i olika produkter _a Produkt Krom- Källa innehåll % &_— Krommalm 34 SCB:s korttidsstatistik genomsnitt 1963—1974a Legering Alla legeringar 1953—1958 produktion 68 Branschkontakter import 70 Branschkontakter export 69 Branschkontakter Lågkolad ferrokrom 1959—1975 71 SCB:s korttidsstatistik genomsnitt 1963—1974a Mellankolad ferrokrom 1959—1975 70 SCB:s korttidsstatistik genomsnitt 1963—1974a Högkolad ferrokrom 1959—1975 66 SCB:s korttidsstatistik genomsnitt 1963—1974" Ferrokiselkrom 1959—1975 44 SCB:s korttidsstatistik genomsnitt 1963—1974a Sta'l Rostfritt 18 Jernkontoret Snabbstål 4,2 Jernkontoret Övrigt legerat 0,9 Ferrolegeringar Trollhät- teverken AB Rostfritt skrot 18 Jernkontoret

___—___— ” Se not till tabell 21.1.

nehållet i nettoimporten av rostfria göt och ämnen, nettoimporten av metalliskt krom för förkromning enligt SOS Utrikeshandel samt krominne- hållet i stålindustrins förbrukning av rostfritt skrot (se avsnittet om järn och stål i det föregående).

Nettoförbrukningen har erhållits genom att krominnehållet i nettoexpor- ten av handelsfärdigt legerat stål har dragits från bruttoförbrukningen.

Siffror för avsaluproduktion av ferrokrom har hämtats ur SOS Industri. Uppgifter om export av ferrokrom har för åren 1953—1969 tagits ur KK-utredningen, för åren därefter ur SOS Utrikeshandel.

Antagandena om krominnehållet i de olika produkterna framgår av tabell 21.2.

Priserna på krommalm och ferrokrom har erhållits som genomsnittliga årliga importvärden ur SOS Utrikeshandel, omräknade till kr/ ton krom med hjälp av antagandena i tabell 21.2. Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att erhålla realpriser.

Nickel

Bruttoförbrukningen av nickel har erhållits som summan av förbrukningen i stålindustrin (erhålls som summan av nickelinnehållet i nettoimporten av ferronickel, nickeloxidsinter och obearbetad olegerad nickel enligt SOS Utrikeshandel, vartill läggs eventuella lagerminskningar enligt SCB:s kort-

tidsstatistik, nettoimport av rostfria göt och ämnen samt nettoimport av rostfritt skrot och förbrukning av svenskt rostfritt skrot (se avsnittet om järn och stål i det föregående), minus uppskattad förbrukning av obearbetad olegerad nickel utanför stålindustrin) och förbrukningen utanför stålindu- strin (erhålls som summan av nickelinnehållet i nettoimporten av pulver, fjäll och anoder, nickelskrot samt obearbetad legerad nickel enligt SOS Utrikes- handel).

Nettoförbrukningen har erhållits genom att nickelinnehållet i nettoexpor- ten av halvfabrikat av rostfritt stål och övrigt legerat stål (se avsnittet om järn och stål i det föregående) samt i nettoexporten av övriga nickelhalvfabrikat (uppgifter om nettoexport av halvfabrikat av olegerad och legerad nickel tagna ur SOS Utrikeshandel) dragits från bruttoförbrukningen.

Antagandena om nickelinnehållet i de olika produkterna framgår av tabell 21.3.

Tabell 21.3 Antaget nickelinnehåll i olika produkter

Produkt Nickel- Källa innehåll % Ferronickel 1964—1968 30 Egen bedömning Import 1969—1975 Grekland 25—30 International Nickel Svenska AB Japan 22 International Nickel Svenska AB USA 50 International Nickel Svenska AB Nya Kaledonien 24 International Nickel Svenska AB Dominikanska republiken 42 International Nickel Svenska AB Övriga länder 25 International Nickel Svenska AB Nickeloxidsinter 74 KK-utredningen Obearbetad legerad nickel 10 Egen bedömning Rostfria göt och ämnen 10 Jernkontoret Halvfabrikat av rostfritt stål 10 Jernkontoret Halvfabrikat av legerad nicke/a Nysilver 12 Nysilverproducerande fö- retag Övriga halvfabrikat 80 Egen bedömning Skrot Rostfritt stålskrot 10 Jernkontoret Av legerad nickel 10 Egen bedömning

” lmport och export av halvfabrikat av legerad nickel enligt SOS Utrikeshandel har med hjälp av uppgifter från de nysilverproducerande företagen delats upp på nysilver och övriga legeringar. Bland övriga legeringar dominerar de elektriska motståndsmateria- len med halter på ca 80 % nickel.

Svenska importpriser på nickelmetall har erhållits som genomsnittliga årliga importvärden ur SOS Utrikeshandel. För vissa år finns uppgifter på priset "inom tilldelning”, varmed avses företagens tilldelning av nickel i Sverige vid ransonering på grund av bristsituationer. Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att erhålla realpriser. Internationella priser har erhållits ur Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Molybden

Bruttoförbrukningen av molybden har erhållits som summan av molybden- innehållet i förbrukningen av rostad molybdenslig (molybdentricxid) och ferromolybden i stålindustrin (erhålls som summan av molybdeninnehållet i nettoposten av slig, justerad för smältförlust med hjälp av uppgifter i KK-utredningen, och nettoimporten av ferromolybden enligt SOS Utrikes- handel; uppgifterna har korrigerats med hjälp av SCB:s korttidsstatistik över förbrukning av ferrolegeringar i stålindustrin), nettoimporten av rostfria göt och ämnen (se avsnittet om järn och stål i denna bilaga), nettoimporten av molybdenmetall enligt SOS Utrikeshandel, nettoimporten av rostfritt skrot och förbrukningen av svenskt gammalt rostfritt skrot (se avsnittet om järn och stål).

Nettoförbrukningen har erhållits genom att molybdeninnehållet inettoex—

Tabell 21.4 Antaget molybdeninnehåll i olika produkter

Produkt Molybden- Källa innehåll % Slig Rostad (trioxid) 58 SCB:s korttidsstatistik, genomsnitt 1965—1974a Annan 50 SCB:s korttiastatistik, genomsnitt l96ll—l974a Ferromolybden 69 SCB:s korttidsstatistik, genomsnitt 19691974a Stål Rostfritt lb Jernkontoret Snabbstål 3—4,5r Jernkontoret Övrigt legerat 0,2 Jernkontoret Skrot Importerat rostfritt ] Jernkontoret Svenskt, gammalt, rostfritt 2d Jernkontoret

" Se not till tabell 21.]. " Syrafasta rostfria stål håller ca 2,4 % molybden, övriga ca 0,2 "». Andelensyrafasta rostfria stål är betydligt högre i Sverige än i andra länder. ( Halten har stigit successivt. ] beräkningarna har siffran 3 % använts för perioden 1959—1962, 3,5 % för 1963—1966, 4 % för 1967—1970 och 4,5 % 1971—1974. d Det gamla rostfria köpskrotet, som uppskattningsvis utgör 60 % av det 'nhemska rostfria köpskrotet (se avsnittet omjärn och stål i denna bilaga) kommer huvudsakligen från utrangerade anläggningar vilka normalt innehåller syrafasta kvaliteterMan kan därför räkna med en högre molybdenhalt.

l l l

porten av halvfabrikat av rostfritt stål, snabbstål och övrigt legerat stål (se avsnittet om järn och stål) har dragits från bruttoförbrukningen.

Uppgifter om avsaluproduktion av ferromolybden har hämtats ur SOS Industri, om exporten ur SOS Utrikeshandel.

Antagandena om molybdeninnehållet i olika produkter framgår av tabell 21.4.

Priserna på slig och ferromolybden har erhållits som importvärden ur SOS Utrikeshandel och räknats om till kr/ton molybden med hjälp av siffrorna i tabell 21.4. För att få realpriset har de nominella priserna deflaterats med partiprisindex.

Wolfram

Uppgifter om produktion av wolframslig och ferrowolfram har erhållits ur SOS Bergshantering. Uppgifter om förbrukningen av wolfram har tagits ut Tungsten Statistics (utges av UNCTAD), vars siffror bygger på uppgifter från kommerskollegium, som baserar sina uppskattningar på uppgifter från företagen. Fördelningen av wolframförbrukningen i stålindustrin har uppskattats på basis av uppgifter från Jernkontoret om wolframinnehållet i olika stålsorter. Priserna har erhållits som årliga genomsnittliga importvärden enligt SOS Utrikeshandel,justerade för wolframinnehåll i slig enligt SCB:s korttidsstatistik. Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att få realpriset.

Kobolt

Bruttoförbrukningen av kobolt har antagits vara lika med nettoimporten enligt SOS Utrikeshandel (här har alltså bortsetts från lagerförändringar). Uppdelningen av bruttoförbrukningen på olika stålsorter och hårdmetall har gjorts med ledning av dels uppgifter från Jernkontoret om koboltinnehåll i olika stålkvaliteter, dels uppgifter från Sandvik AB.

Nettoförbrukningen har beräknats genom att koboltinnehållet i nettoex- porten av legerat stål (se avsnittet om järn och stål i denna bilaga) och i hårdmetall (enligt Sandvik AB) har dragits från bruttoförbrukningen.

Koboltpriserna har räknats fram som årliga genomsnittliga importvärden enligt SOS Utrikeshandel. För att få realpriser har nominella priser deflaterats med partiprisindex.

Vanadin

Bruttoförbrukningen av vanadin har erhållits som summan av vanadininne- hållet i nettoimporten av vanadinslig (enligt KK-utredningen), vanadinpent- oxid (enligt SOS Utrikeshandel)och ferrovanadin (enligt SOS Utrikeshandel); uppgifterna har korrigerats med hjälp av SCB:s korttidsstatistik för förbruk- ningen av ferrolegeringar i stålindustrin. Nettoförbrukningen har inte kunnat beräknas.

Uppgifter om exporten av ferrovanadin har för åren 1953—1969 tagits ur KK-utredningen, för åren därefter ur SOS Utrikeshandel.

Uppgifter om vanadininnehållet i vanadinslig(2—25 % åren 1953—1958) har tagits ut KK-utredningen. Vanadininnehållet i vanadinpentoxid är 56 % (följer av den kemiska sammansättningen), medan det i ferrovanadin har antagits vara 75 % (SCB:s korttidsstatistik, genomsnitt 1963—1974).

Svenska importpriser för vanadinpentoxid och ferrovanadin har erhållits som årliga genomsnitt av importvärden enligt SOS Utrikeshandel, omräk- nade med hjälp av de nyss nämnda halterna för att erhålla priser i kr/ton vanadin.

Kisel

Uppgifter om produktionen av ferrokisel och kiselmetall har tagits ur SOS Bergshantering. Siffrorna har justerats för kiselinnehåll med hjälp av uppgifter från Ferrolegeringar Trollhätteverken AB.

Beräkningen av bruttoförbrukningen utgår från produktionen, vartill läggs nettoimport (eller nettoexporten dras från) enligt SOS Utrikeshandel. Dess- utom beaktas lagerförändringar enligt SCB:s korttidsstatistik.

Koppar

Bruttoförbrukningen har erhållits som summan av kopparinnehållet i svensk malmproduktion, nettoimport av slig m m, nettoimport av råkoppar och obearbetad koppar, eventuell förbrukning från lager och skrotförbrukning. I det följande redogörs mer ingående för underlaget för uppskattningarna av de olika posterna.

Utvinningsbart metallinnehåll i svensk malmproduktion har erhållits ur kommerskollegii uppgifter till OECD. Dessa uppgifter bygger i sin tur på de uppgifter om teoretiskt (analyserat) innehåll som återfinns i SOS Bergshan- tering. Kommerskollegium justerar dock siffrorna för att få fram det utvinningsbara metallinnehållet. Nettoimporten av slig har erhållits ur SOS Utrikeshandel. Kopparinnehål- let har uppskattats med ledning av uppgifter från Boliden AB (se tabell 21 .5). Dessutom har siffrornajusterats för vad som förmodligen i de flesta fall är en underskattning av kopparinnehållet i importerad slig (men som också kan vara avvikelser på grund av smältförluster eller lagerförändringar) med en mindre korrigeringspost för att summan av inhemsk malmproduktion och nettoimport av slig skall stämma med siffrorna för produktion av gruvbaserad råkoppar enligt Boliden AB och World Bureau of Metal Statistics.

Nettoimport av råkoppar och obearbetad koppar erhålls ur SOS Utrikes- handel (se tabell 21.5 för antaget kopparinnehåll i obearbetad legerad koppar).

Uppgifter om lagerförändringar har tagits ut SCB:s korttidsstatistik. Förbrukningen av skrothar för åren 1959—1961, 1969—1971 och 1973—1975 erhållits genom MPU:s skrotenkät (se kapitel 5 i huvudtexten). För övriga år är uppgifterna skattade med utgångspunkt från siffrorna för de år enkäten

| |

Tabell 21.5 Antaget kopparinnehåll i olika produkter

Produ kt Koppar-

innehåll ”)

Slig Produktion 21—23 Kommerskollegium Import 18 Boliden AB (genomsnitt 1963—1974) Mässing 65 Branschuppgifter Brons 85 Branschuppgifter Gjutgods 70 Branschuppgi fter

täckte. Denna skattning har underlättats genom att uppgifter om total produktion av råkoppar ur skrot erhållits från World Bureau of Metal Statistics. Beräkningar av skrotimporten har underlättats av att ett enda företag svarar för den övervägande delen av denna och har uppgivit sin import för de år enkäten avsåg.

Nettoförbrukningen _har erhållits genom att kopparinnehållet i nettoexpor- ten av halvfabrikat enligt SOS Utrikeshandel har dragits från bruttoförbruk- ningen. Fördelningen av nettoförbrukningen på olika branscher har gjorts med ledning av uppgifter i 808 Industri.

Av tabell 21.5_ framgår vilka antaganden som gjorts beträffande kopparin- nehållet i olika produkter.

Priserna på kopparslig har erhållits som årliga genomsnittliga importvärden enligt SOS Utrikeshandel,justerade för kopparinnehållet i Sligimporten resp år enligt Boliden AB. Priserna på kopparmetall är årliga genomsnittliga importvärden enligt SOS Utrikeshandel. Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att få realpriset. Noteringar på LME har tagits ut Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. (ursprungskälla Metal Bulle- tin).

Zink

Uppgifter om det utvinningsbara zinkinnehållet i svensk sligproduktion har erhållits från kommerskollegium. Dessa uppgifter bygger på data om teoretiskt (analyserat) zinkinnehåll i slig enligt SOS Bergshantering, som sedan har justerats. Uppgifter om zinkinnehåll i export av zinkslig har erhållits ur de data som lämnas av kommerskollegium till OECD och den internationella studiegruppen för bly och zink. Kommerskollegium baserar sina data på SOS Utrikeshandel samt uppgifter från Boliden AB om zinkinnehåll i exporterad slig. Uppgiften om produktion av zinkklinker har erhållits från Boliden AB.

Bruttoförbrukningen av zink utom skrot har beräknats som summan av zinkinnehållet i nettoimporten av obearbetad zink enligt SOS Utrikeshandel (olegerad och legerad, se tabell 21.6) och eventuell förbrukning från lager enligt SCB:s korttidsstatistik. Förbrukningen av zinkskrot är ganska obetyd- lig och det är svårt att få fram uppgifter om den. En uppfattning om

Tabell 21.6 Antaget zinkinnehåll i olika produkter

Produkt Zink- Källa innehåll %

Slig

Produktion 54 Kommerskollegium och Boliden AB Export 44—49 Kommerskollegium och Boliden AB

Aska, återstoder

lmporterad zinkaska 25 Boliden AB Exporterad zinkklinker 72 Boliden AB

Zinkföreningar

Oxid 80 Beräknat efter molekyl— vikt Klorid 48 Beräknat efter molekyl- vikt Sulfat 23 Beräknat efter molekyl- vikt Kromit 36 Beräknat efter molekyl— vikt Litopon 30 Beräknat efter molekyl- vikt

Mässing 35 Branschuppgifter

Förzinkade halvfabrikat 8 Branschuppgifter

bruttoförbrukningen inkl skrot (dock exkl nytt svenskt skrot) kan ändå fås genom att från den tidigare erhållna bruttoförbrukningen dra nettoexport av skrot enligt SOS Utrikeshandel (härvid justeras beträffande zinkskrot för export av nytt svenskt skrot, som antas utgöra 60 %, samt beträffande zinkaskor för förmodat zinkinnehåll 50 % och för andel nya askor 50 %) och lägga till zinkinnehållet i förbrukningen av legerat kopparskrot (uppgifter härom erhölls ur MPU:s skrotenkät, se kapitel 5 i huvudtexten och avsnittet om koppar i denna bilaga). Uppgifter om förbrukningen av övrigt zinkinne- hållande skrot saknas, men denna torde vara obetydlig.

Nettoförbrukningen har erhållits genom att nettoimporten av halvfabrikat och av Zinkföreningar har dragits från bruttoförbrukningen.

I tabell 21.6 visas antagandena om zinkinnehållet i olika produkter. Priserna på zinkslig har erhållits som årliga genomsnittliga exportvärden enligt SOS Utrikeshandel,justerade för zinkinnehållet i sligexporten på basis av uppgifter i SOS Bergshantering. Priserna på zinkmetall är årliga genom— snittliga importvärden enligt SOS Utrikeshandel. Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att få realpriset. Noteringar på LME har tagits ut Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. (ursprungskälla Metal Bulletin).

Bly

Uppgifter om det utvinningsbara blyinnehållet i svensk sligproduktion har erhållits från kommerskollegium. Dessa uppgifter bygger på data om teoretiskt (analyserat) blyinnehåll i slig enligt SOS Bergshantering, som sedan har justerats. Uppgifterna återfinns också i Lead and Zinc Statistics (publi- ceras av den internationella studiegruppen för bly och zink).

Uppgifter om blyinnehållet i nettoexporten av slig har erhållits från kommerskollegium, som i sin tur uppskattat exporten med ledning av uppgifter från Boliden AB.

Bruttoförbrukningen av bly utom svenskt skrot har erhållits som skillna- den mellan produktionen av olegerat bly ur malm enligt SOS Industri och nettoexporten av olegerat (enligt SOS Utrikeshandel) och legerat (enligt Boliden AB) bly, vartill lagts eventuell förbrukning från lager enligt SCB:s korttidsstatistik och nettoimport av skrot enligt SOS Utrikeshandel. Dess- utom har uppgifter om total (”registrerad”) bruttoförbrukning erhållits ur Lead and Zinc Statistics. Uppgifterna där härstammar från de data som kommerskollegium lämnar till OECD och som utgör en bearbetning av industristatistikens siffror. Dessa siffror inkluderar såväl gammalt som nytt köpskrot (sannolikt huvudsakligen gammalt).

Nettoförbrukningen har beräknats genom att nettoimporten av halvfabri— kat av bly och av blyföreningar enligt SOS Utrikeshandel dragits från bruttoförbrukningen.

I tabell 21.7 visas antagandena om blyinnehållet i olika produkter. Priserna på blyslig har erhållits som årliga genomsnittliga exportvärden enligt SOS Utrikeshandeljusterade för blyinnehållet i sligexporten på basis av uppgifteri SOS Bergshantering. Priserna på blymetall är årliga genomsnittliga exportvärden enligt SOS Utrikeshandel. Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att få realpriser. Noteringar på LME har tagits ur Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. (ursprungskälla Metal Bulle- tin).

Tabell 21.7 Antaget blyinnehåll i olika produkter

Produkt Blyinne- Källa håll % Slig Produktion 70 Kommerskollegium och Boliden AB Export 57 Kommerskollegium och Boliden AB Legerat bly” Stilmetall 94 Branschuppgifter Lödmetall 60 Branschuppgifter Annat legerat 90 Branschuppgifter Blyoxid 95 Branschuppgifter

” Vid beräkning av nettoimporten av obearbetat legerat bly har blyhalten antagits vara 80 %.

Tabell 21.8 Antaget tenninnehåll i olika produkter

Produkt Tenninne— Källa håll % Tenn/egerirtgar Lagermetall 70 Bransch uppgifter Lödmetall 40—60 Bransch uppgifter Stilmetall 5 Branschuppgifter BIeckp/åt 0,6 Branschu ppgi fter Tenn

Bruttoförbrukningen av tenn utom svenskt skrot har erhållits som summan av nettoimporten av obearbetat olegerat tenn och tennskrot enligt SOS Utrikeshandel. Nettoförbrukningen utom svenskt skrot har beräknats som summan av bruttoförbrukningen och tenninnehållet i nettoimporten av obearbetad legerad koppar utom mässing samt halvfabrikat av tenn och bleckplåt enligt SOS Utrikeshandel.

Bruttoförbrukningen inklusive svenskt skrot har beräknats som summan av tenninnehållet i förbrukade tenn- och blyglegeringar enligt SOS Industri och tenninnehållet i bronset enligt kommerskollegii uppgifter till OECD, vilka bygger på industristatistiken.

Antagandena om tenninnehållet i olika produkter visas i tabell 21.8. Tennpriserna har erhållits som årliga genomsnittliga importvärden enligt SOS Utrikeshandel. Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att få realpriser. Noteringar på LME har tagits ut Metal Statistics, Metallge- sellschaft, Frankfurt a.M.

Aluminium

Bruttoförbrukningen av aluminium har erhållits som summan av produk- tionen av elektrolytiskt aluminium ur importerad aluminiumoxid, nettoim- porten av obearbetad metall samt svenskt skrot och eventuell förbrukning från lager.

Produktionen av elektrolytiskt aliminium ur importerad aluminiumoxid har erhållits ur Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M. Uppgif- terna motsvarar avsaluproduktion av obearbetat olegerat aluminium plus avsaluproduktion av obearbetat legerat aluminium, dvs det elektrolytalumi- nium som används för produktion av legerat aluminium räknas först när det säljs som obearbetat legerat aluminium. Således räknas smältförlusterna vid legeringen bort, medan legeringsinnehållet av andra metaller räknas med.

Nettoimporten av obearbetad metall har räknats fram som summan av nettoimporten av obearbetat olegerat aluminium och nettoimporten av obearbetat legerat aluminium enligt SOS Utrikeshandel. Någon korrigering för innehållet av andra metaller— som är relativt lågt— i legerat aluminium har inte gjorts.

Nettoimporten av aluminiumskrot har uppskattats med utgångspunkt från uppgifter i SOS Utrikeshandel. Eftersom aluminiuminnehållet i skrotimpor- ten varierar kraftigt mellan olika är har detta skattats med hjälp av importvärdena, varvid hänsyn tagits till prisskillnaden mellan skrot och primärmetall genom att importvärdena räknats upp med 20 %. För åren 1973—1975 har i stället uppgifterna i MPU:s skrotenkät (se kapitel 5 i huvudtexten) använts.

Förbrukningen av gammalt svenskt skrot har uppskattats med hjälp av svaren på MPU:s skrotenkät. För de år som inte ingick i enkäten har förbrukningen skattats med ledning av utvecklingen enligt den statistik över omsmält aluminium som publiceras av Organisation of European Alumini- um Smelters.

Uppgifter om lagerförändringar har erhållits ur SCB:s korttidsstatistik samt från ÖEF .

Nettoförbrukningen har räknats fram genom att aluminiuminnehållet i nettoimporten av halvfabrikat enligt Gränges Aluminium dragits från bruttoförbrukningen.

Uppgifter om fördelningen av förbrukningen av halvfabrikat och gjutgods har erhållits från Gränges Aluminium.

Priser på aluminiumoxid har erhållits som genomsnittliga årliga importvärden enligt SOS Utrikeshandel, och har dividerats med 0,52 för att få priser i kr/ton aluminiuminnehåll. Aluminiumpriser har också erhållits som genomsnittliga årliga importvärden enligt SOS Utrikeshandel.

Nominella priser har deflaterats med partiprisindex för att få realpriset. Internationella priser (amerikanska producentpriset) har erhållits ut Metal Statistics, Metallgesellschaft, Frankfurt a.M.

Titan

Bruttoförbrukningen av titan har erhållits som summan av titaninnehållet i nettoimporten av obearbetat titan och ferrotitan (titaninnehåll enligt uppgif- ter från Avesta Jernverk) enligt SOS Utrikeshandel, varifrån dragits tillverk- ningsförluster i stålindustrin (uppgifter från Avesta Jernverk och Sandvik AB).

Nettoförbrukningen har räknats fram genom att nettoexporten av halv- fabrikat av titanmetall (enligt SOS Utrikeshandel) och titaninnehållet i nettoexporten av halvfabrikat av rostfritt stål (enligt uppgifter från Avesta Jernverk) dragits från bruttoförbrukningen.

Magnesium

Bruttoförbrukningen av magnesium har beräknats som skillnaden mellan nettoimporten av obearbetat magnesium och nettoexporten av avfall och skrot av magnesium enligt SOS Utrikeshandel. Siffrorna har justerats för lagerförändringar enligt SCB:s korttidsstatistik.

Nettoförbrukningen har beräknats genom att nettoimporten av halvfabri- kat lagts till bruttoförbrukningen.

Priser på magnesiummetall har erhållits som årliga genomsnittliga importvärden ur SOS Utrikeshandel.

Guld

Uppgifter om gruvproduktionen av guld har erhållits från Boliden AB, medan uppgifter om metallproduktionen tagits ur SOS Bergshantering. Export- och importsiffror har tagits ut SOS Utrikeshandel. Uppgifter om förbrukningen (endast Slutförbrukningen) har erhållits från Consolidated Gold Fields.

Silver

Bruttoförbrukningen av silver har räknats fram som skillnaden mellan produktionen av metalliskt silver enligt SOS Bergshantering och nettoexpor- ten av obearbetad metall enligt SOS Utrikeshandel.

Bilaga 22 Ordlista

Alkali

Alluviala bildningar

Anomali Anrikning Apatit Apatitjärnmalm

Basisk bergart

Bergart Blodstensmalm Blästring Desoxidation Djupbergart

Effusiva Epigenetisk

Eruptiv

Exhalativt-sedimentära

Hydroxider och karbonater av natrium och kalium samt numera även övriga alkalimetaller (litium, cesium och rubidium) och ammonium. Alkalihy- droxiderna har basisk (alkalisk) reaktion och bildar vattenlösliga föreningar med fettsyror (tvål). Vattensorterade mineralförekomster, i floder eller på havsstränder. Hit hör vissa malmtyper, vask- bergsavlagringar. Avvikelse från normala eller genomsnittliga mätvärden. Ökning av halten av ett ämne i en blandning, t ex av vissa mineral i en malm. Fosformineral (kalciumfluorfosfat eller kalcium- klorfosfat). Huvudsakligen svartmalm med varierande halt av apatit, tex malmerna i Kiruna och Grängesberg. Bergart med låg kiselsyrahalt men hög halt av kalcium, magnesium och järn. Basisk = förmåga att binda syra. Ämne som utgör del av berg och är uppbyggt av ett eller flera mineral. Järnmalm huvudsakligen bestående av järnglans, hämatit. Förbehandling (av yta) varvid ett kornigt material med stor hastighet blåses eller slungas mot ytan. Reduktion av syre i smält metall före gjutning. En bergart bildad ur en smälta som stelnat nere i jordskorpan utan att nå jordytan.

På jordytan bildad vulkanisk bergart.

Malm som bildats senare än omgivande berg- grund. Jfr syngenetisk. (Om bergart) bildad i samband med vulkanisk aktivitet. Malmer som bildats genom kemisk sedimentation i samband med vulkanisk aktivitet, t ex de mellan- svenska kvartsrandmalmerna.

Exogena processer

Flotation

Flussmedel

Fossil Fältspat

Förträngningsmalm

Gabbro

Geofysik

Geokemi

Gnejs Granit

Gråberg Gångart Hydrotermal Hårdmalm

Impregnation (-smalm)

Inert Intrusiva

Kalcinering

Katalysator

Kokill Kolloid

Komplexmalm

Kristallin

Processer som äger rum på eller vid jordytan under medverkan av atmosfären. Avskiljande ur vätska av suspenderade partiklar eller flockar genom att de förs till ytan med hjälp av gasblåsor. Tillsats för att sänka smältpunkten eller öka flytbarheten hos slagg samt för att justera slagg- sammansättningen. Bevarad rest, bl a växt- och djurdelar. Sammanfattande namn för bergartsbildande mi- neral. Aluminiumsilikat med kalium, natrium och kalcium; vanligast är mikroklin och plagioklas. Uppkommer då malmförande lösningar avsatts i andra bergarter vilka helt eller delvis ersätts med det nya mineralet.

Basisk djupbergart.

Läran om jordens fysik, i detta avseende mesta- dels den fasta jordens fysik. Läran om de kemiska elementens fördelning i eller på jordskorpan.

Starkt omvandlad bergart, kvartsfältspatbergart. En djupbergart som främst består av kvarts och fältspat samt underordnat mörka mineral. Oönskad bergart vid brytning. Beteckning för icke-malmmineral eller gråberg. Malmbildning genom varma vattenlösningar från en smälta.

Används för att beteckna sulfidmalmer i kvartsit och glimmerskiffer. Då malmmineralen uppträder i frnfördelning i bergarten. Som inte reagerar vid kontakt. Bergarter som inträngt och stelnat i jordskorpan som gångar eller massiv. 1 (inom kemi): värmning lång tid vid hög tempe- ratur. 2(inom metallurgi): värmning av malm för avdriv- ning av vatten och koldioxid. Ämne som ökar hastigheten hos en kemisk reak- tion och som efter reaktionens slut återfinns i oförändrad mängd. Gjutform av tackjärn. Dispersion där partiklarna eller dropparna har storlek mellan 1 mm och 100 mm. Sulfidmalm med bly, zink, koppar etc som kräver selektiv anrikning. (Om fast ämne) som har atomer eller molekyler inordnade i ett regelbundet mönster.

Kvartsrandmalm Leptit

Magmatisk Makadam

Malm Malmbildningsprovins

Metall

Metamorf

Mineral

Järnmalm med omväxlande skikt av järnmineral och kvarts. Finkornig metamorf bergart med kvarts och fält- spat. (Om bergart) bildad genom stelning av magma. Stenmaterial framställt genom krossning av vanli- gen utsprängt bergartsmaterial med kornstorlek över 8 mm.

Mineral eller mineralaggregat som är brytvärt på grund av sitt metallinnehåll. Områden där malmfyndigheter med likartad bild- ningshistoria uppträder svärmvis. Grundämne som kännetecknas av god lednings- förmåga för värme och elektricitet. Dessa egenskaper beror på att elektronerna i den yttre delen av elektronhöljet är mycket lättrörliga, de är s k ledningselektroner. Även den s k metallglän- sen, som uppkommer av att infallande ljus reflek- teras nästan fullständigt, förorsakas av dessa ledningselektroner. De flesta grundämnen beteck- nas som metaller (ca 80 st). De övriga kallas icke-metaller. Någon skarp gräns mellan metaller och icke-metaller finns inte. Några grundämnen brukar därför betecknas som halvmetaller, tex arsenik och antimon. Omvandlad', om bergarter och malmer som bildats genom inverkan av tryck, värme eller kemiska förändringar på annan bergart. Mineral är ämnen som har en inom vissa gränser bestämd kemisk sammansättning och karaktäris- tiska fysikaliska egenskaper, tex struktur, hård- het, täthet, färg och ljusbrytningsförmåga. De är i regel oorganiska och kan uppträda som hela kristaller eller som sammangyttringar av ofull- ständigt utbildade kristaller. De kan också före- komma som amorfa, icke-kristalliniska substan- ser. En del mineral består av rena grundämnen, tex guld, silver och kol, men de flesta utgörs av föreningar mellan två eller flera grundämnen. Eftersom syre är det vanligaste ämnet i jordskor- pan är dess föreningar med andra grundämnen, alltså oxiderna, de vanligaste. Mineralen kan betraktas som de enskilda byggste- nama i jordskorpan. Olika mineralsammansätt- ningar ger olika bergarter, och eftersom man hittills känner till ungefär 2 500 mineral är kombi- nationsmöjligheterna oändligt många. De vanli- gaste bergarterna uppbyggs emellertid av ett

Mineralisering Monolitisk Mull Plasticitet Porfyr ”Porphyry ores”

Sedimentär bergart

Sintring

Sjunkbox

Skarn

Skammalm

Skräda

Slig

Sovra

Stratigrafi Styckemalm Svartmalm Syngenetisk Ultrabasisk bergart

Vittring

knappt femtiotal mineral, av vilka de olika fält- spatmineralen är de viktigaste. Allmänt för ansamling av nyttiga mineral, malm- mineral, inom ett område. Bestående av ett sammanhängande material- stycke. Finkornig malm som måste sintras. Egenskap att under inverkan av krafter undergå formförändring som kvarstår permanent sedan krafterna upphört att verka. Bergarter med strökorn. . Kopparmalmer där kopparmineralen är glest inströdda i bergarten. Bergart bildad av sönderdelade äldre bergarter genom inverkan av ett bindemedel eller genom sammanpressning. Upphettning av pulver eller presskropp till en temperatur under huvudfasens smältpunkt vilket medför ökad hållfasthet. (Kulsintring = mull och frnslig rullas till kulor och bränns.) Stålram med infodring som placeras på kokill vid gjutning för att ta upp den metallmängd som krävs för att ersätta sjunkningen vid stelnandet. Beteckning på silikater som följer järn- och sulfid- malmer. Malm där malmmineralen är blandade med Skarn- silikater, mest med kalcium, magnesium och järn. För hand skilja malm från gråberg; även maskinell grovsovring. Pulverformigt malmkoncentrat som erhålls genom krossning, malning och anrikning. Att efter krossning göra en kvalitetsuppdelning av malmen och frånskilja gråberget. Läran om de geologiska avlagringarnas inbördes åldersförhållanden och lägen. Malm som genom sin hållfasthet fås i stycken större än 10 mm. Kan användas direkt i masugn. Järnmalm huvudsakligen av magnetit. Malm som bildats samtidigt med omgivande berggrund. Motsats till epigenetisk. Bergart karakteriserad av mycket basiska be- ståndsdelar (se basisk bergart). Kemisk och mekanisk sönderdelning och om- vandling av berg och jord genom inverkan av klimat, mikroorganismer e (1.

Bilaga 23 Förkortningar

AFL-CIO American Federation of Labor — Central Industrial Organization

APEF

APT BRG

BNP BRGM

CECA

CIPEC

Comex CRA

CRU DIW

EG EPAA

GEA GFA

GSA

HSLA

IBA

ILZRO

INCO

(USA:s motsvarighet till Landsorganisationen) Association des Pays Exportateurs de Minerai de Fer (de järnmalmsexporterande ländernas organisation) Ammonium paratungstate (ammoniumparawolframat) Bundesanstalt för Geowissenschaften und Rohstoffe (den västtyska motsvarigheten till SGU) Bruttonationalprodukt

Bureau de Recherche Géologique et Miniere (den franska motsvarigheten till SGU) Communauté Européenne du Charbon et de l”Acier (Europeiska kol- och stålunionen) Conseil Intergouvernmental des Pays Exportateurs de Cuivre (de kopparexporterande ländernas organisation) Commodity Exchange (råvarubörsen i New York) Charles River Associates (konsultbyrå i USA, som bl. a. gjort vissa prisprognoser åt MPU) Commodity Research Unit (konsultbyrå i London) Deutsches Institut för Wirtschaftsforschung (västtyskt institut för ekonomisk forskning)

Europeiska gemenskaperna ;European Primary Aluminium Association (de europeiska 'aluminiumsmältverkens samarbetsorganisation) Gullspångs Elektrokemiska AB Geologiska Forskningsanstalten (den finländska motsvarigheten till SGU)

General Services Administration (federal myndighet i USA som bl. a. sköter beredskapslagring av råvaror) High strength low alloy (höghållfast låglegerat, en beteckning på vissa stålsorter) Internationel Bauxite Association (de bauxitproducerande ländernas samarbetsorganisation) International Lead and Zinc Research Organization (samarbetsorganisation för bly- och zinkproducerande företag som bl. a. försöker utveckla nya användningsområden för bly och zink)

International Nickel Company (kanadensiskt nickelproduceran- de företag)

IPAI

J BF KK KTH

kWh LAMCO LKAB LME MWh NJA NSG OAPEC

OECD OPEC PTA

SCB . SEV

SGU SIND SOS SSAB STU TWh

International Primary Aluminium Institute (aluminiumsmält- verkens samarbetsorganisation) Järnbruksförnödenheter AB

Kommerskollegium

Kungliga Tekniska Högskolan (har numera bytt namn till Tekniska Högskolan i Stockholm, men förkortas fortfarande på samma sätt) kilowattimme The Liberian AmeriCan-Swedish Minerals Company Luossavaara-Kiirunavaara AB London Metal Exchange (metallbörsen i London) megawattimme = 1 000 kilowattimmar Norrbottens Järnverk AB Nämnden för statens gruvegendom Organization of Arab Petroleum Exporting Countries (de oljeproducerande arabländernas samarbetsorganisation) Organization for Economic Co-operation and Development (de västliga industriländernas samarbetsorganisation) Organization of Petroleum Exporting Countries (de oljeexporterande ländernas organisation) Primary Tungsten Association (samarbetsorganisation för wolframproducerande företag) Statistiska centralbyrån

Sovjet ekonomitjeskij vzaimpomosjtjij (rådet för ömsesidig eko— nomisk hjälp, de socialistiska ländernas ekonomiska samarbetsorganisation) Sveriges geologiska undersökning

Statens industriverk Sveriges offentliga statistik Svenskt Stål AB Styrelsen för teknisk utveckling terawattimme = 1 miljard kilowattimmar

UNCTAD United Nations Conference on Trade and Development (FN:s

USBM

ÖEF

organ för handels— och utvecklingsfrågor) U.S. Bureau of Mines (federal myndighet i USA med ansvar för gruvor och mineralförsörjning, gör bl. a. prognoser) Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

. _....__......._.=._....._s

Statens offentliga utredningar 1979

Kronologisk förteckning

PSP?-"PPI”?

50

10.

11.

12. 13. 14. 15. 16.

17. 18. 19. 20. 21.

22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40.

Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S. Regional Iaboratorieverksamhet. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflytande genom insyn? H. Polisen. Ju. Tandvården i början av 80—talet. S. Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfonder — bakgrund och problemanalys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets— fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden— en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala Iönebildningen och företagets vinster -— en preliminär analys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklighet. E. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. Konkurs och rätten att idka näring. Ju. Naturvård och täktverksamhet. Jo. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A.

Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. U. Museijärnvägar. U.

Jaktvårdsområden. Jo. Anhöriga. S. Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. Barn och döden. S. Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. B. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. A. Nya namnregler. Ju. Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria. S. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. Barnolycksfall. S. Lotterier och spel. H. Lotterier och spel. Bilagor. H. Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. Kn. Fastighetstaxering 81. B. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. Bilarna och luftföroreningarna. Jo. Rationellare girohantering. E. Konsumenttjänstlag. Ju. Aktivt boende. Bo. Lagerstöd. A. Vattenkraft och miljö 4. Bo. Malmer och metaller. I.

Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. [4] Polisen. [6] Konkurs och rätten att idka näring. [13] Nya namnregler. [25] Konsumenttjänstlag. [36]

Socialdepartementet

Utbyggt skydd mot höga värd— och läkemedelskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [2] Tandvården i början av BO—talet. [7] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. 1. Anhöriga. [20] 2. Plötslig och oväntad död — anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. [ 21] 3. Barn och döden. [22] Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria. [26] Barnolycksfall. [28]

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfonder—bakgrund och problemanalys. [8] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets— fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. [9] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster — en preliminär analvsl 10] 4. Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklig- het. [1 1] Rationellare girohantering. [35]

Budgetdepartementet

Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 års fastighetstaxeringskommitté. 1. Fastighetstaxering 81. [3212 Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33]

Utbildningsdepartementet

Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. [17] Museijärnvägar. [18]

Jordbruksdepartementet

Regional laboratorieverksamhet. [3] Naturvårdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jaktvardsomräden. [ 19] Bilarna och qutföroreningarna. [34]

Handelsdepartementet

Konsumentinflytande genom insyn? [5] Lotteriutredningen. 1, Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel. Bilagor. [30]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. [ 16] 2. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. [27] Lagerstöd. [38]

Bostadsdepa rtementet

Aktivt boende. [37] Vattenkraft och miljö 4. [39]

lndustridepartementet Malmer och metaller. [40]

Kommundepartementet

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12] Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.