SOU 1979:40

Malmer och metaller : delbetänkande

1. Inledning

1.1 Direktiv . . . 1. 2 Deltagare ! utredningsarbetet 1.3 Utredningsarbetets uppläggning 1.4 Betänkandets disposition

. 2 Sammanfattning . . . . . . 2.1 Direktiv och arbetets uppläggning .» 2.2 Den internationella bilden

' 2.3 Sverige

.: 3 Summary . 3.1 Introduction . ' 3.2 Metals in Sweden 3.3 The forecasts . . . . . . ' 3.3.1 Global demand and prices 3.3.2 Expected developments in Sweden

1 4 Internationell översikt

' 4.1 Världens mineraltillgångar . .

4.1. 1 Den globala tillgångssituationen . .

4.1. 2 Tillgångssituationen för de viktigaste metallerna 4.1.3 Havets mineraltillgångar

"' 4.2 Produktion . . .

4.2.1 Omfattning och geografisk fördelning

4.2.2 Mineralsektorns ekonomiska betydelse

, 4. 2. 3 Företagsstruktur, investeringar och lönsamhet f 4.3 Internationell handel . .

4.3.1 Det internationella handelsmönstret . . 4.3.2 Institutionella formen världshandeln med mineralråva-

ror .

, 4. 3. 3 Priser . =: 4.4 Förbrukningen av metaller

4.5 Internationella mineralpolitiska frågor . . . . 4.5.1 Sambandet mellan mineralpolitik och den världspolitiska

utvecklingen . . .

4.5.2 Mineralpolitiken i några andra länder

23 23 25 26 29

31 31 32 39

51 51 51 56 56 57

65 65 65 69 75 77 77 82 84 88 88

88 90 96 99

SOU l979:40 4.5.3 Internationellt samarbete på mineralområdet 111 4.6 Den globala situationen ur svenskt perspektiv 118 5 Malmer och metaller [ Sverige 121 5.1 Minerallagstiftning . . . 121 *

5.2 Den statliga organisationen på mineralområdet 122 5.3 Prospektering 123 5.4 Mineraltillgångar 130 5.4.1 Gruvrätter 130 5.4.2 Sveriges malmtillgångar . 132

5. 4. 3 Bedömning av de svenska malmtillgångarnas brytvärd- het 134 5.5 Produktion . 142 5.5.1 Brytning 142 5.5.2 Förädling 146 5.5.3 Företagsstruktur . . . . 149 5.5.4 Lokalisering av företagsledningar och myndigheter 152 5.5.5 Sysselsättning . . . . . . . 152 5.5.6 Lönsamhet, produktivitet, salu- och förädlingsvärde 154 5.6 Forskning och utveckling 160 5.7 Handel . . . 161 ' 5.7.1 Allmänt . . 161 5 7 2 Handel med malmer och sliger 168 5.7.3 Handel med halvförädlade metaller 170 5. 7. 4 Handel med obearbetade metaller 172 5.8 Förbrukning . . . . . 178 5.8.1 Definition av olika förbrukningsbegrepp 178 5.8.2 Förbrukning av legeringsmetaller 181 5.8.3 Primär- och sekundärmetall 182 5.8.4 Förbrukning av metallerli Sverige . 183 5.8.5 Förbrukning av sekundärmetall i Sverige 194 5.9 Sveriges försörjningssituation . . 196 5.9.1 Försörjningsstruktur för olika metaller . 196

5.9.2 Den svenska försörjningssituationen i ett nordiskt perspektiv * 203 5.9.3 Sammanfattning 205 6 Allmänna prognosjörutsättningar 207 6.1 Prognosmetod . . . . 207 6.1. 1 Några internationella exempel 207 6.1. 2 Vår metod . . 209 6.2 Ekonomisk tillväxt och internationell handel 211 6.2.1 Global BNP- tillväxt . . . 212 6. 2. 2 Den ekonomiska utvecklingen | Sverige 214 6.3 Energitillgång och energipriser 217 7 Tekniska prognoWrutsättningar 219 7.1 Inledning 219 7.2 Brytvärdhet 220

7.3 Prospektering . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 '7.4 Brytning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 17.5 Mineralberedning . . . . . . . . . . . . . . . . 229 7.6 Metallframställning . . . . . . . . . . . . . . . 230 7.7 Transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 7.8 Miljöaspekter . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 7.9 Energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 8 Prognosresultat . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 8.1 Prognosernas uppbyggnad . . . . . . . . . . . . . 237 8.2 Prognosresultat . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 8.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 239 8.2.2 Järn och stål . . . . . . . . . . . . . . . 239 8.2.3 Legeringsmetaller . . . . . . . . . . . . . 243 8.2.4 Basmetaller . . . . . . . . . . . . . . . 249 8.2.5 Lätta metaller . . . . . . . . . . . . . . 253 8.2.6 Ädelmetaller . . . . . . . . . . . . . . . 256 8. 2. 7 Övriga metaller . . . . . . . . . . . . . . 258 8.3 Utvärdering av prognoserna . . . . . . . . . 259 8.3.1 Prognosresultaten från mineralpolitisk synpunkt . . 259 8.3.2 Kritik och Vidareutveckling av prognosresultaten . . 269 9 Utgångspunkter för det fortsatta arbetet . . . . . . . . . 273 91 Allmänna utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . 273 9.2 Prognosarbetets fortsättning . . . . . . . . . . . . 274 9.3 Planerat arbete för förslagsdelen . . . . . . . . . . . 275 Särskilt yttrande . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279 Bilaga 1 Järn . . . . . . . . . . . . . . 285 1. 1 Egenskaper och förekomstsätt . . . . . . . . . . . 285 1. 2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . 285 l. 2. 1 Totala brytvärda tillgångar . . . . . . . . . . 285 1.2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . . . . . . . 286 1. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet . . . . '. 287

1 2. 4 Sveriges tillgångar 1. 3 Produktion . . 1.3.1 Produktionsteknik 1.3.2 Produktionsutveckling 1.3.3 Produktionens länderfördelning 1.3.4 Företagsstruktur 1.3.5 Kostnadsstruktur 1.3.6 Landtransporter . 1.3.7 Samarbete mellan producentländer 1.3.8 Sveriges produktion 1.4 Handel . . . . 1.4.1 Internationell handel 1.4.2 Sjötransporterad järnmalm 1.4.3 Prissättning

1. 4. 4 Sveriges export och import 1. 5 Konsumtion . . . 1.5.1 Konsumtionsutveckling 1.5.2 Konsumtionens länderfördelning . . . . . . . _ 1.5.3 Användningsområden . . . . . . . . . . . 312l

1.5.4 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . 312 1.5.5 Efterfrågans bestämningsfaktorer . . . . . . . 314 1.5.6 Sveriges förbrukning . . . . . . . . . . . . 314 1.6 Prognoser . . . . . . . . . . 315 1.6.1 Utvecklingen åren 1974—1978 . . . . . . . . . 315 1.6.2 Teknikprognos . . . . . . . . . . . . . . 320 1.6.3 Globala prognoser . . . . . . . . . . . . . 321 1.6.4 Prognoser för Sverige . . . . . . . . . . . . 325 1.6.5 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 333 Bilaga 2 Specialstål och ferrolegeringar . . . . . . . . . . 337 21 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 337 2. 2 Specialstål . . . . . . . . . . . . . . . . 337 2.2.1 Definition och avgränsningar av begreppet specialstål 337 2.2.2 Framställning av specialstål . . . . . . . . . 338 2.2.3 Tillsats av legeringsämnen till specialstål . . . . . 338 2.2.4 Specialstålets halter av legeringsmetaller . . . . . . 339 2.2.5 Produktion av specialstål . . . . . . . . . . 339 ' 2.2.6 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . 340 . 2.2.7 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . 341 . 2.2.8 Sveriges produktion av specialstål . . . . . . . 342 2.2.9 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . 344 2.2.10 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 2. 2.11 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . 346 2.3 Ferrolegeringar . . . . . . . . . . . . . . . . 347 2.3.1 Produktionsteknik . . . . . . . . . . 347 2.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur . . 348 2.3.3 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . 348 2.3.4 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . 349 2.3.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . 350 2.3.6 Sveriges produktion . . . . . . . . . . . . 350 2.3.7 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . 351 2.3.8 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . 354 2.4 Prognoser . . . . . . . . - . . . . . . . . . . 357 2.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 357 2.4.2 Teknikprognos . . . . . . . . . 357 2.4.3 Specialstålens halter av legeringsmetaller | framtiden 358 2.4.4 Globala prognoser . . . . . . . . . . . . . 358 2.4.5 Prognoser för Sverige . . . . . . . . . . . . 360 Bilaga 3 Mangan . . . . . . . . . . . . . . . 365 3.1 Egenskaper och förekomstsätt . . . . . . . . . . . 365 3. 2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . 365

3.2.1 Totala brytvärdatillgångar . . . . . . . . . . 365

3.2.2 Tillgångarnas länderfördelning . . . . . . . . 366 ' 3. 2. 3 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . 366 3.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . 367 3.3.1 Produktionsteknik . . . . . . . . 367

3.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur . . 367

3.3.3 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . 367 3.3.4 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . 369

3.3.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . 370 3.3.6 Samarbete mellan producenter . . . . . . . . 371 3.3.7 Sveriges produktion . . . . . . . . . . . . 371 3.4 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 371 3.4.1 Internationell handel . . . . . . . . . . . . 371 3.4.2 Prissättning . . . . . . . . . . . . . . . 372

3. 4. 3 Sveriges export och import . . . . . . . . . . 374

3.5 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . 375 3.5.1 Konsumtionsutveckling . . . . . . . . . . . 375 3.5.2 Konsumtionens länderfördelning . . . . . . . 375 3.5.3 Användningsområden . . . . . . . . . . . 375 3.5.4 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . 376 3.5.5 Sveriges förbrukning . . . . . . . . . . . . 376 3.6 Prognoser . . . . . . . . . . . . . . . . . 380 3.6.1 Teknikprognos . . . . . . . . . . . . . . 380 3.6.2 Globala prognoser . . . . . . . . . . . . . 380 3.6.3 Prognoser för Sverige . . . . . . . . . . . . 383 3.6.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 387 Bilaga 4 Krom . . . . . . . . . . . . . . . 389 4.1 Egenskaper och förekomstsätt . . . . . . . . . . . 389 4.2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . 389 4. 2.1 Totala brytvärda tillgångar . . . . . . . . . . 389

4. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . . . . . . . 390

4. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet . . . . . 391

4. 2. 4 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . 391

4.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . 392 4.3.1 Produktionsteknik . . . . . . . . 392 4.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur . . 393

4.3.3 Produktionens länderfördelning 4.3.4 Företagsstruktur 4.3.5 Kostnadsstruktur 4.3.6 Producentsamarbete 4.3.7 Sveriges produktion 4.4 Handel . . . . 4.4.1 Internationell handel 4.4.2 Prissättning . 4. 4. 3 Sveriges export och import 4.5 Konsumtion . . 4.5.1 Konsumtionsutveckling 4.5.2 Konsumtionens länderfördelning 4.5.3 Användningsområden

4.5.4 Substitutionsförhållanden 4. 5. 5 Sveriges förbrukning

4.6 Prognoser . . 4.6.1 Teknikprognos 4.6.2 Globala prognoser 4.6.3 Prognoser för Sverige 4.6.4 Slutsatser

Bilaga 5 Nickel . 5. 1 Egenskaper och förekomstsätt 5. 2 Råvarutillgångar . 5.2.1 Totala brytvärda tillgångar 5.2.2 Tillgångarnas länderfördelning . . 5. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 5. 2. 4 Sveriges tillgångar 5.3 Produktion . . 5.3.1 Produktionsteknik . . 5.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 5.3.3 Produktionens länderfördelning 5.3.4 Företagsstruktur 5.3.5 Kostnadsstruktur 5.3.6 Producentsamarbete 5.3.7 Sveriges produktion 5.4 Handel . . . . . . 5.4.1 Internationell handel 5.4.2 Prissättning . . . . 5. 4. 3 Sveriges export och import 5.5 Konsumtion . . . 5.5.1 Konsumtionsutveckling 5.5.2 Konsumtionens länderfördelning 5.5.3 Användningsområden 5.5.4 Substitutionsförhållanden 5. 5. 5 Sveriges förbrukning 5.6 Prognoser . 5.6.1 Teknikprognos 5.6.2 Globala prognoser 5.6.3 Prognoser för Sverige 5.6.4 Slutsatser

Bilaga 6 Molybden . . 6.1 Egenskaper och förekomstsätt 6. 2 Råvarutillgångar . 6.2.1 Totala brytvärda tillgångar 6. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . 6.2.3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 6. 2. 4 Sveriges tillgångar 6.3 Produktion . . . 6.3.1 Produktionsteknik . . 6.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur

406 407 411 , 411 = 412 i 414 419

423 423 423 423 424 424 425 425 425 428 428 429 430 432 432 433 433 434 434 436 436 436 436 437 438 441 441 442 445 451

453 453 453 453 454 454 455 455 455 455

6.3.3 Produktionens länderfördelning . . . . . . . . 455 6.3.4 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . 457 6.3.5 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . 458 6.3.6 Samarbete mellan producenter . . . . . . . . 458 6.3.7 Sveriges produktion . . . . . . . . . . . . 459 6.4 Handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 459 6.4.1 Internationell handel . . . . . . . . . . . . 459 6.4.2 Prisbildning . . . . . . . . . . . . . . . 459 6. 4. 3 Sveriges export och import . . . . . . . . . . 460 6.5 Konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . 463 6.5.1 Konsumtionsutveckling . . . . . . . . . . . 463 6.5.2 Konsumtionens länderfördelning . . . . . . . 463 6.5.3 Användningsområden . . . . . . . . . . . 463 6.5.4 Substitutionsförhållanden . . . . . . . . . . 464 6.5.5 Sveriges förbrukning . . . . . . . . . . . . 465 6.6 Prognoser . . . . . . . . . . . . . . . . . 467 6.6.1 Teknikprognos . . . . . . . . . . . . . . 467 6.6.2 Globala prognoser . . . . . . . . . . . . . 467 6.6.3 Prognoser för Sverige . . . . . . . . . . . . 472 6.6.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 475 Bilaga 7 Wolfram . . . . . . . . . . . . . . . . 477 7. 1 Egenskaper och förekomstsätt . . . . . . . . . . . 477 7 2 Råvarutillgångar . . . . . . . . . . . . 477 7. 2.1 Totala brytvärda tillgångar . . . . . . . . . . 477 7. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . . . . . . . 478 7. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet . . . . . 478 7. 2. 4 Sveriges tillgångar . . . . . . . . . . . . . 479 7.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . 479 7.3.1 Produktionsteknik . . . . . . . 479 7.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur . . 481

7.3.3 Produktionens länderfördelning 7.3.4 Företagsstruktur 7.3.5 Kostnadsstruktur 7.3.6 Producentsamarbete 7.3.7 Sveriges produktion 7.4 Handel . . . . . . 7.4.1 Internationell handel 7.4.2 Prisbildning . 7.4.3 Multilateralt samarbete 7. 4. 4 Sveriges export och import 7.5 Konsumtion . . . 7.5.1 Konsumtionsutveckling 7.5.2 Konsumtionens länderfördelning 7.5.3 Användningsområden 7.5.4 Substitutionsförhållanden 7. 5. 5 Sveriges förbrukning 7.6 Prognoser . . . 7.6.1 Teknikprognos

Bilaga 8 Kobolt 8.1 8.2

8.3

8.4

8.5

8.6

7.6.2 Globala prognoser 7.6.3 Prognoser för Sverige 7.6.4 Slutsatser

Egenskaper och förekomstsätt Råvarutillgångar .

8.2.1 Totala brytvärda tillgångar 8.2.2 Tillgångarnas länderfördelning 8. 2. 3 Sveriges tillgångar

Produktion . . . 8.3.1 Produktionsteknik . . . . 8.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 8.3.3 Produktionens länderfördelning 8.3.4 Företagsstruktur

8.3.5 Kostnadsstruktur 8.3.6 Producentsamarbete 8.3.7 Sveriges produktion

Handel . . . . .

8.4.1 Internationell handel

8.4.2 Prissättning . . .

8. 4. 3 Sveriges export och import Konsumtion . . . 8.5.1 Konsumtionsutveckling 8.5.2 Användningsområden 8.5.3 Substitutionsförhållanden 8.5.4 Sveriges förbrukning

Prognoser . .

8.6.1 Teknikprognos

8.6.2 Globala prognoser 8.6.3 Prognoser för Sverige 8.6.4 Slutsatser

Bilaga 9 Vanadin 9.1 9.2

9.3

9.4

Egenskaper och förekomstsätt

Råvarutillgångar .

9.2.1 Totala brytvärda tillgångar 9.2.2 Tillgångarnas länderfördelning

9. 2. 3 Sveriges tillgångar

Produktion . . .

9.3.1 Produktionsteknik . . 9.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 9.3.3 Produktionens länderfördelning

9.3.4 Företagsstruktur 9.3.5 Kostnadsstruktur 9.3.6 Producentsamarbete 9.3.7 Sveriges produktion

Handel . . . . .

9.4.1 Internationell handel

499 i 499 ' 499 499 499 500 500 501 501 501 502 502 502

502 '

502 502 503 503 503 503 504 504

505 '

505

505 '

507 510

513 513 513 513 514 514 515 515 515 515 516 516 516 516 517 517

9.4.2 Prissättning . . . 9. 4. 3 Sveriges export och import . 9.5 Konsumtion . . . * 9.5.1 Konsumtionsutveckling 9.5.2 Användningsområden 9.5.3 Substitutionsförhållanden . 9. 5. 4 Sveriges förbrukning ' 9.6 Prognoser . . . 9.6.1 Teknikprognos 9.6.2 Globala prognoser 9.6.3 Prognoser för Sverige 9.6.4 Slutsatser

Bilaga 10 Kisel . . 10.1 Egenskaper och förekomstsätt * 10.2 Råvarutillgångar 1 10.3 Produktion . . ' 10.31 Produktionsteknik . . . 10.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 10.3.3 Produktionens länderfördelning 10.3.4 Företagsstruktur 10.3.5 Kostnadsstruktur 10. 3. 6 Sveriges produktion ' 10.4 Handel . . . * 10. 4. l Internationell handel 10.4.2 Prissättning . . . 10. 4. 3 Sveriges export och import 10.5 Konsumtion . . . ' 10.5.1 Konsumtionsutveckling 10.5.2 Konsumtionens länderfördelning 10.5.3 Användningsområden 10.5.4 Substitutionsförhållanden , 10. 5. 5 Sveriges förbrukning 10.6, Prognoser . . . 10.6.1 Teknikprognos 10.6.2 Globala prognoser 10.6.3 Prognoser för Sverige 10.6.4 Slutsatser

* Bilaga 11 Koppar ' 11. 1 Egenskaper och förekomstsätt 11.2 Råvarutillgångar 11. 2.1 Totala brytvärda tillgångar 11.2.2 Tillgångarnas länderfördelning . 11. 2. 3 Sveriges tillgångar 11. 3 Produktion . . * 11. 3.1 Produktionsteknik . . 11. 3. 2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 11.3.3 Produktionens länderfördelning

11. 3. 4 Företagsstruktur 11. 3. 5 Kostnadsstruktur . 11. 3. 6 Samarbete mellan producentländer 11. 3. 7 Sveriges produktion 11.4 Handel . 11. 4.1 Internationell handel 11. 4 2 Prissättning . . 11. 4. 3 Multilateralt samarbete 11. 4. 4 Sveriges export och import 11.5 Konsumtion . . . 11. 5.1 Konsumtionsutveckling 11. 5. 2 Konsumtionens länderfördelning 11.5.3 Användningsområden 11.5.4 Substitutionsförhållanden 11. 5. 5 Sveriges förbrukning 11.6 Prognoser . . 11. 6.1 Teknikprognos 11. 6. 2 Globala prognoser 11.6.3 Prognoser för Sverige 11.6.4 Slutsatser

Bilaga 12 Zink . . 12.1 Egenskaper och förekomstsätt 12.2 Råvarutillgångar 12.2.1 Totala brytvärda tillgångar 12. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . 12. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 12.2. 4 Sveriges tillgångar 12.3 Produktion . . 12.3.1 Produktionsteknik . 12. 3. 2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 12. 3. 3 Produktionens länderfördelning 12. 3. 4 Företagsstruktur 12.3. 5 Kostnadsstruktur . . . . 12.3. 6 Producent- och konsumentsamarbete 12.3. 7 Sveriges produktion 12.4 Handel . . 12.4. 1 Internationell handel 12.4. 2 Prissättning . 12. 4. 3 Sveriges export och import 12.5 Konsumtion . . 12.5.1 Konsumtionsutveckling 12.5. 2 Konsumtionens länderfördelning 12.5.3 Användningsområden . 12.5.4 Substitutionsförhållanden 12. 5. 5 Sveriges förbrukning 12.6 Prognoser . 12.6. 1 Teknikprognos 12 6. 2 Globala prognoser

553 554, 555 555 » 560 561 562 564 564 564 565 565 567 568 568 ' 571 576 583

585 585 ' 585 , 585 . 586 1 586 , 586 | 587 ' 587 588 589 589 591 591 592 593 593 596 597 598 598 599 599 600 603 605 605 606

12.6.3 Prognoser för Sverige 12.6.4 Slutsatser

Bilaga 13 Bly 13 1 Egenskaper och förekomstsätt

132. Råvarutillgångar 13.2.1 Totala brytvärda tillgångar 13.2 2 Tillgångarnas länderfördelning . 13.2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

. 13.2. 4 Sveriges tillgångar

13.3 Produktion . .

13. 3 ] Produktionsteknik 13.3.2 Produktionsutveckling 13.3.3 Produktionens länderfördelning 13.3.4 Företagsstruktur 13.3.5 Kostnadsstruktur 13.3.6 Internationellt samarbete 13. 3. 7 Sveriges produktion

13.4 Handel . 13. 4. 1 Internationell handel 13.4.2 Prissättning och prisutveckling 13. 4. 3 Sveriges export och import

13.5 Konsumtion . . . 13.5.1 Konsumtionsutveckling 13.5.2 Konsumtionens länderfördelning 13.5.3 Användningsområden . 13.5.4 Substitutionsförhållanden 13. 5. 5 Sveriges förbrukning 13.6 Prognoser . . 13.6.1 Teknikprognos 13.6.2 Globala prognoser 13.6.3 Prognoser för Sverige 13.6.4 Slutsatser

Bilaga 14 Tenn .

14.1. Egenskaper och förekomstsätt

14.2. Råvarutillgångar 14.2.1 Totala brytvärda tillgångar 14.2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . 14.2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 14.2. 4 Sveriges tillgångar

14. 3 Produktion . . 14.3.1 Produktionsteknik

14.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

14.3.3. Produktionens länderfördelning 14.3.4 Företagsstruktur 14.3.5 Kostnadsstruktur 14.3. 6 Sveriges produktion 14.4 Handel 14.4.1 Internationell handel

14.4.2 Multilateralt samarbete mellan konsumenter och produ- center 14.4.3 Prissättning . . . 14. 4. 4 Sveriges export och import 14.5 Konsumtion . . . 14. 5.1 Konsumtionsutveckling 14.5.2 Konsumtionens länderfördelning 14.5.3 Användningsområden . 14.5.4 Substitutionsförhållanden 14. 5. 5 Sveriges förbrukning 14.6 Prognoser . . . 14.6.1 Teknikprognos 14.6.2 Globala prognoser 14.6.3 Prognoser för Sverige 14.6.4 Slutsatser

Bilaga 15 Aluminium . 15.1 Egenskaper och förekomstsätt 15. 2 Råvarutillgångar 15.2 1 Totala brytvärda tillgångar 15.2.2 Tillgångarnas länderfördelning 15. 2. 3 Sveriges tillgångar 15.3 Produktion . . 15.31 Produktionsteknik . . . 15.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 15.3.3 Produktionens länderfördelning 15.3.4 Företagsstruktur 15.3.5 Kostnadsstruktur 15.3.6 Producentsamarbete 15. 3. 7 Sveriges produktion 15.4 Handel 15.4.1 Internationell handel 15.4.2 Prissättning . . . 15. 4. 3 Sveriges export och import 15.5 Konsumtion . . . 15.5.1 Konsumtionsutveckling 15.5.2 Konsumtionens länderfördelning 15.5.3 Användningsområden . 15.5.4 Substitutionsförhållanden 15. 5. 5 Sveriges förbrukning 15.6 Prognoser . . 15. 6. 1 Teknikprognos 15.6.2 Globala prognoser 15.6.3 Prognoser för Sverige 15.6.4 Slutsatser

Bilaga 16 Titan 16.1 Egenskaper och förekomstsätt 16.2 Råvarutillgångar

650 651 652 6521 652 | 652 1 654 * 654 655 656 656 656 * 659 660 *

661 : 661 . 662 » 662 ; 662 1 662 1 664 ; 664 , 664 | 667 1 667 1 669 1 670 * 672 673 673 675 676 676 676 676 676 679 680 683 683 685 690 698

699 699 699

16.2.1 Totala brytvärda tillgångar 16.2.2 Tillgångarnas länderfördelning 16. 2. 3 Sveriges tillgångar ' 16.3 Produktion . . * 16.3.1 Produktionsteknik . . . . 16.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 16.3.3 Produktionens länderfördelning 16.3.4 Företagsstruktur 16.3.5 Kostnadsstruktur . 16.3.6 Samarbete mellan producenter 16. 3. 7 Sveriges produktion ' 16.4 Handel . 16.4.1 Internationell handel 16. 4. 2 Prisbildning . 16. 4. 3 Sveriges export och import 16.5 Konsumtion . . . 16.5.1 Konsumtionsutveckling 16.5.2 Konsumtionens länderfördelning 16.5.3 Användningsområden . 16.5.4 Substitutionsförhållanden 16. 5. 5 Sveriges förbrukning 16. 6 Prognoser . . ' 16.6. 1 Teknikprognos 16.6.2 Globala prognoser 16.6.3 Prognoser för Sverige 16.6.4 Slutsatser

* Bilaga 17 Magnesium . ; 17. 1 Egenskaper och förekomstsätt . 17. 2 Råvarutillgångar

* 17.3 Produktion . . .

17.3.1. Produktionsteknik

17.3.3 Produktionens länderfördelning 17.3.4 Företagsstruktur 17.3.5 Kostnadsstruktur 17. 3. 6 Sveriges produktion 17.4 Handel . ' 17. 4.1 Internationell handel 17. 4. 2 Prissättning . 17. 4. 3 Sveriges export och import 17.5 Konsumtion . . . 17.5.1 Konsumtionsutveckling 17.5.2 Konsumtionens länderfördelning 17.5.3 Användningsområden . 17.5.4 Substitutionsförhållanden 17. 5. 5 Sveriges förbrukning 17. 6 Prognoser . . 17. 6.1 Teknikprognos

17.3.2. Produktionsutveckling och produktionsstruktur

699 700 700 701 701 702 702 702 704 705 705 705 705 706 706 707 707 707 708 708 708 709 709 710 71 1 712

715 715 715 716 716 716 716 717 ,717

717 717 717 717 718 718 718 718 718 720 720

721

721

17.6.2. Globala prognoser 17.6.3 Prognoser för Sverige 17.6.4 Slutsatser

Bilaga 18 Guld . . 18.1 Egenskaper och förekomstsätt 18.2 Råvarutillgångar 18.2.1 Totala brytvärda tillgångar 18. 2. 2 Tillgångarnas länderfördelning . 18. 2. 3 De brytvärda tillgångarnas priskänslighet 18. 2. 4 Sveriges tillgångar 18.3 Produktion . . 18.3.1 Produktionsteknik . . 18.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 18.3.3 Produktionens länderfördelning 18.3.4 Företagsstruktur 18.3.5 Kostnadsstruktur . . 18.3.6 Samarbete mellan producenter 18. 3. 7 Sveriges produktion 18.4 Handel . 18. 4 ] Internationell handel 18. 4. 2 Prissättning . . . 18. 4. 3 Sveriges export och import 18.5 Konsumtion . . . 18.5.1 Konsumtionsutveckling 18.5.2 Konsumtionens länderfördelning 18.5.3 Användningsområden 18.5.4 Substitutionsförhållanden 18. 5. 5 Sveriges förbrukning 18.6 Prognoser . . 18. 6.1 Teknikprognos 18.6.2 Globala prognoser 18.6.3 Prognoser För Sverige 18.6.4 Slutsatser

Bilaga 19 Silver . . 19.1 Egenskaper och förekomstsätt 19.2 Råvarutillgångar 19.2.1 Totala brytvärda tillgångar 19.2.2 Tillgångarnas länderfördelning 19. 2. 3 Sveriges tillgångar 19.3 Produktion . . 19.3.1 Produktionsteknik . . 19.3.2 Produktionsutveckling och produktionsstruktur 19.3.3 Produktionens länderfördelning 19.3.4 Företagsstruktur 19.3.5 Kostnadsstruktur . . 19.3.6 Samarbete mellan producenter 19.3.7 Sveriges produktion

722 724 727

729 i 729 ; 729 | 729 * 730 730

730

731 ' 73|

731 : 731 , 732 | 732 732 | 732 » 733 | 733 F 734 | 734 | 735 i 735 | 735 | 736 | 737 | 737|

737 | 737 : 738

739 740

743 743 743 743 744 744 745 745 745 745 747 747 747 747

/;g;4 -. _. .—

&

19.4. Handel

19.4.1. Internationell handel och prissättning

19.4.2. Sveriges export och import

19.5 Konsumtion 19.5.1 Konsumtionsutveckling 19.5.2 Konsumtionens länderfördelning 19.5.3 Användningsområden . 19.5.4 Substitutionsförhållanden 19. S. 5 Sveriges förbrukning 19.6 Prognoser

19.61. Teknikprognos 19.6.2 Globala prognoser 19.6.3 Prognoser för Sverige 19.6.4 Slutsatser

Bilaga 20 Övriga meta/ler 20.1 20.2 20.3

20.4

20.5

20.6

20.7

Inledning . Egenskaper och tillämpning

Antimon . . 20.3.1 Förekomstsätt och framställning 20.3.2 Världsproduktion

20.3.3 Världskonsumtion . . . 20.3.4 Substitutionsförhållanden 20.3.5 Prisutveckling . .

20. 3. 6 Svenska förhållanden

Arsenik . . 20.4.1 Förekomstsätt och framställning 20.4.2 Världsproduktion

20.4.3 Världskonsumtion . . . 20.4.4 Substitutionsförhållanden 20.4.5 Prisutveckling . .

20. 4. 6 Svenska förhållanden

Beryllium . . 20 5.1 Förekomstsätt och framställning 20.5.2 Världsproduktion

20.5.3 Världskonsumtion . . . 20.5.4 Substitutionsförhållanden 20.5.5 Prisutveckling . .

20. 5 6 Svenska förhållanden

Cesium . . . 2.0 6.1 Förekomstsätt och framställning 20.6.2 Världsproduktion

20.6.3. Världskonsumtion

20.6.4 Prisutveckling . .

20. 6. 5 Svenska förhållanden

Gallium . . 20.7.1 Förekomstsätt och framställning 20.7.2 Världsproduktion

20.7.3. Världskonsumtion

748 748 748 748 748 749 749 750 751 752 752 752 754 756

757 757 757 761 761 761 762 762 762 763 763 763 764 764 765 765 765 765 766 766 766 767 767 767 767 768 768 768 768 768 769 769 769 769

20.8

20.9

20.7.4. Substitutionsförhållanden 20.7.5 Prisutveckling . . 20.7. 6 Svenska förhållanden Hafnium

20 8. 1 Förekomstsätt och framställning

20.82. Världsproduktion

20.8.3 Världskonsumtion . . . 20.8.4 Substitutionsförhållanden 20.8.5 Prisutveckling . .

20. 8. 6 Svenska förhållanden Indium

20.9.1. Förekomstsätt och framställning

20.9.2. Världsproduktion

20.9.3 Världskonsumtion . . . 20.9.4 Substitutionsfo'rhållanden 20.9.5 Prisutveckling . .

20. 9. 6 Svenska förhållanden

20. lOKadmium

20.101. Förekomstsätt och framställning 20.10. 2 Världsproduktion

20.103 Världskonsumtion . . . 20.104 Substitutionsförhållanden 20.105 Prisutveckling . .

20.10.6. Svenska förhållanden

20.11Kvicksilver

20.11.1. Förekomstsätt och framställning 20.11.2 Världsproduktion

20.11.3 Världskonsumtion . . .

20.1 1.4 Substitutionsförhållanden 20.11.5 Prisutveckling . . 20.11. 6 Svenska förhållanden

20.12Niob

20.12.1. Världsproduktion

20.122 Världskonsumtion . . . 20. 12.3 Substitutionsförhållanden 20.124 Prisutveckling . .

20.12.5. Svenska förhållanden

20.13Platinametallerna

20.131. Förekomstsätt och framställning 20.13.2 Världsproduktion

20.133 Världskonsumtion . . . 20.134 Substitutionsförhållanden 20.135 Prisutveckling . .

20. 13. 6 Svenska förhållanden

20. 14 Selen

20.14.1. Förekomstsätt och framställning 20.14.2 Världsproduktion

20.143 Världskonsumtion . . .

20.14.4. Substitutionsförhållanden

770 770 770 770 — 770 771 771 771 772 772 772 772 772 773 773 | 773 773 773 774 774 774 774 » 774 775 775 | 775 | 776 ' 776 * 776 776 776 777 777 777 778 778 778 779 779 779 780 780 780 780 780 781 781 781 781

? |, |, i,

|

20. 14.5 Prisutveckling . . 20.14.6 Svenska förhållanden 20.15 Sällsynta jordartsmetaller

20.15.2. Världsproduktion 20.15.3 Världskonsumtion

20.15.4 Prisutveckling . .

20.15.5. Svenska förhållanden 20.16Tantal

%

20.162 Världsproduktion 20.163 Världskonsumtion . . . 20.16.4 Substitutionsförhållanden 20.165 Prisutveckling . . 20. 16.6 Svenska förhållanden 20.17Tellur . . . . . . . . . 20.17.1 Förekomstsätt och framställning 20. 17.2 Världsproduktion 20.173 Världskonsumtion . . . 20.17.4 Substitutionsförhållanden 20.17.5 Prisutveckling . . 20.17.6 Svenska förhållanden 20.18Vismut . . . . . . . . . 20.18.1 Förekomstsätt och framställning 20.182 Världsproduktion 20.18.3 Världskonsumtion . . . 20.18.4 Substitutionsförhållanden 20.18.5 Prisutveckling . . 20.186 Svenska förhållanden 20.19Zirkonium . . . . . . . . . 20.19.1 Förekomstsätt och framställning 20.19.2 Världsproduktion 20.193 Världskonsumtion . . . 20. 19.4 Substitutionsförhållanden 15 20.195 Prisutveckling . . 20.196 Svenska förhållanden

1 |

% Bilaga 21 Beskrivning av statistiskt underlag i: Bilaga 22 Ordlista

)" Bilaga 23 Förkortningar

20.15.1. Förekomstsätt och framställning

20.16.l Förekomstsätt och framställning

781 782 782 783 783 783 784 784 784 785 785 785 785 785 786 786 786 786 786 787 787 787 787 787 788 788 788 788 789 789 790 790 790 790 791 791

793

807

811

' 1 Inledning

1.1. Direktiv

' Kungl. Maj:t bemyndigade genom beslut den 29 mars 1974 dåvarande chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, att tillsätta en utredning rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Härvid anförde ' statsrådet Johansson bl. a. följande:

Sverige är förhållandevis rikt på malm och andra mineralresurser. De geologiska förutsättningarna i olika delar av landet, särskilt i övre Norrland och i Mellansverige, är gynnsamma för förekomster av både järn- och sulfidmalmer. Sverige är en betydande jämmalmsproducent och också en av de viktigaste exportörerna av järnmalm. Vad , gäller andra mineralprodukter är Sveriges ställning mindre betydelsefull iett interna- * tionellt perspektiv. Vårt land är självförsörjande med avseende på bl.a. bly- och ? zinkmalm. Förädling av zinkmalm till metall förekommer dock inte i Sverige. _ Brytningen av kopparmalm tillgodoser en betydande del av Sveriges behov. Utvin— I ningsbara tillgångar av t. ex. aluminium, tenn och krom saknas däremot. Värdet av den totala svenska malmexporten uppgick för år 1971 till ca 1 500 milj. kr. | Vad gäller metaller är förhållandena något mer komplicerade. 1 Sverige förekommer produktion av metaller vilkas malmer inte bryts här. Såväl importen som exporten av obearbetade metaller är stor i förhållande till produktionen. Detta beror framför allt på att de olika metallerna förekommer i ett flertal olika varianter och som beståndsdelar i olika legeringar. Produktion av samtliga dessa varianter förekommer knappast i något enskilt land.

Den svenska brytningen av s. k. industrimineral, dvs. mineraliska ämnen utom malmer och mineralbränslen, kan f. n. inte tillgodose landets behov. Importöverskottet '1 inom denna varusektor är av storleksordningen 200 milj. kr. Förutsättningama för

utvinning av industrimineral i Sverige liksom deras ekonomiska betydelse varierar starkt mellan olika mineral. _ Utrikeshandeln med mineraliska ämnen är betydande. Under den senaste tioårspe- rioden har utrikeshandeln med mineraliska ämnen och metaller, exkl. fossila bränslen, svarat för omkring 15 % av såväl Sveriges utrikeshandel som den totala världshan- ' deln.

För den svenska mineralpolitiken kan flera mål ställas upp. Det primära målet bör vara att åstadkomma en försörjning med mineralråvaror — genom exploatering av inhemska tillgångar eller genom import — som tillgodoser Sveriges behov på ekonomiskt mest förmånliga sätt. Frågan om återvinning är härvid av väsentlig . betydelse. Ett annat mål bör vara att främja utnyttjande av inhemska fyndigheter och '. härigenom möjliggöra export av malm och produkter av bearbetade mineral. Vidare bör |. mineralpolitiken syfta till att låta samhället erhålla en del av mineralproduktionens

värde. Det bör slutligen vara ett mål för mineralpolitiken att se till att utvinning och

förädling sker på ett rationellt sätt och under hänsynstagande till kraven på en god arbetsmiljö, god yttre miljö och regional balans.

Staten förfogar över en rad medel för att förverkliga de mål som nu angetts. Hit hör | rättslig reglering och kontroll grundad på denna, stimulansåtgärder av olika slag samt | statlig företagsverksamhet.

Efter att ha beskrivit lagstiftningen och den statliga myndighetsorganisa- tionen på mineralområdet anförde statsrådet vidare:

Genom förslagen till ny gruvrättslig lagstiftning och de nya statliga myndigheter med verksamhet på mineralområdet som inrättats under det senaste året har grunden lagts för en mer aktiv mineralpolitik.

Möjligheterna att bedriva en aktiv politik med användande av de instrument som skapats härför är dock beroende av tillgången på grundläggande information om utvecklingen inom mineralområdet. Långsiktiga bedömningar av mineralresursernas utnyttjande i Sverige och i världen är en viktig del av denna information. Sådana bedömningar ger underlag för att bl. a. värdera riskerna för framtida knapphet beträffande olika mineral liksom de ekonomiska förutsättningarna för mineralexploa- tering.

Som redan framgått, är Sverige beträffande många metaller och mineral hänvisat till import för täckning av inhemska behov. En allmän brist på något eller några av dessa mineral kan för Sveriges del innebära stora påfrestningar. |

Samtidigt spelar den inhemska mineralutvinningen en viktig roll som råvarubas för de inhemska järn- och metallverken och den industri som arbetar med vidareförädling av deras produkter. Det är nödvändigt att den inhemska utvinningen av metaller och mineral bedöms mot bakgrund av dessa industriers behov på lång sikt. Hur stor mineralutvinningen i Sverige bör vara med hänsyn till den framtida försörjningen är ' emellertid svårt att avgöra. Detta beror bl. a. på att uppskattningar av de exploate- ringsbara fyndighetemas storlek ständigt förändras genom att nya fyndigheter . upptäcks, att brytnings- och anrikningsteknik utvecklas, att priser varierar samt att ? användningsområdena för olika metaller och mineral ständigt förändras. Möjlighe- | terna att ersätta exploatering av inhemska fyndigheter med import varierar också. Av | dessa orsaker måste frågan om mineralutvinningens omfattning på lång sikt prövas fonlöpande.

Beträffande såväl importerade mineral som mineral vilka utvinns i vårt land gäller att knapphet på ett visst mineral kan få en rad olika negativa effekter och motivera olika åtgärder i syfte att motverka dessa. Intensifiering av utvecklingsarbetet inom prospekterings-, brytnings- och anrikningsteknik och ökad forskning i syfte att återvinna t. ex. en metall ur avfall m. m. och återföra den till produktionsprocessen är exempel på åtgärder som kan sättas in för att motverka bristsituationer. Vidare kan knapphet motivera besparingsåtgärder i syfte att begränsa åtgången av ett visst mineral. Besparingarna kan ta sig uttryck att mineralet i vissa användningsområden ersätts med ett annat eller att produktionen av de varor för vilka mineralet behövs vid framställningen minskas. Ökad prospektering efter det aktuella mineralet är ytterligare en åtgärd som kan komma i fråga.

Av det anförda framgår att det är en viktig uppgift att ta fram underlag för överväganden rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser. Enligt min mening bör särskilda sakkunniga tillkallas härför.

Som en första uppgift bör de sakkunniga utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror. dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Den tioåriga, mer detaljerade prognosen bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning, import, export, förädling, användning och priser. Prognoserna bör omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. En första prognosrapport bör

föreligga vid utgången av år 1975. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anförde i prop. 197314] (5. 144) om att statens industriverk bör ha till uppgift bl. a. att göra översiktliga och långsiktiga bedömningar av naturresursernas utnyttjande i landet samt behovsprognoser. Verket skall vidare svara för viss marknadsbevakning på mineralområdet. Sedan de sakkunniga gjort sina prognoser bör industriverket överta prognosarbetet på detta område.

De sakkunnigas andra uppgift bör vara att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom ökad återvinning.

Utredningen bestämde vid sitt första sammanträde att kalla sig för mineralpolitiska utredningen (MPU).

1.2. Deltagare i utredningsarbetet

Genom beslut den 29 mars 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande chefen för industridepartementet, statsrådet Johansson, att tillkalla högst tio sakkunniga med uppgift att utreda den långsiktiga hushållningen med mineralresurser.

Den 17 april 1974 tillkallades tio sakkunniga, nämligen landshövdingen Karl Frithiofson, ordförande, generaldirektören vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) Gunnar Ekevärn, riksdagsmannen Erik Glimnér (c), riksdagsmannen Gustav Lorentzon (vpk), kommerserådet vid statens indu— striverk (SIND) Thorsten Neyman, riksdagsmannen Tore Nilsson (m), riksdagsmannen Arne Nygren (s), numera departementsrådet i industride- partementet Gunnar Ribrant. riksdagsmannen Karl-Erik Strömberg (fp) och riksdagsmannen Gudrun Sundström (5).

Genom beslut den 10 mars 1977 bemyndigade regeringen statsrådet Åsling att tillkalla ytterligare tre sakkunniga. Samma dag tillkallades som sakkun- niga verkställande direktören i Luossavaara Kiirunavaara AB (LKAB) Sven Johansson, dåvarande ordföranden i Svenska Gruvindustriarbetareför- bundet John Näslund och dåvarande verkställande direktören i Boliden AB Åke Palm.

Ekevärn har dessutom i uppdrag att vara ordförande i en expertgrupp för resurskartläggning. Neyman, Ribrant och Strömberg har motsvarande uppdrag i expertgrupper för industrimineral, ekonomi och statistik samt lagstiftnings- och organisationsfrågor. Experten i MPU, förre direktören i Svenska Gruvföreningen, Jan Boman, har i uppdrag att vara ordförande i en expertgrupp för forskning och utveckling.

Expertgrupperna för resurskartläggning, ekonomi och statistik samt forskning och utveckling har deltagit i arbetet med detta betänkande.

Som experter vad avser resurskanläggning har fr. o. m. den 19 augusti 1974 medverkat byrådirektören vid SIND Sven Arvidsson (fr. o. m. den 1 september 1974), avdelningsdirektören vid SGU Ulf Hallgren (fr. o. m. den 1 november 1977), chefgeologen i Gränges Helmuth Hilbner, fil. dr. Gunnar Kautsky, SGU, fil. dr. Sigvard Ljung, SIND (fr. o. m. den 1 november 1977), överingenjören vid LKAB Sven Ljunggren (t. o. m. den 1 november 1977), direktören i LKAB Tibor Parak (fr. o. m. den 1 november 1977) och

prospekteringschefen vid Boliden Metall AB Folke Wallman.

Som experter vad avser ekonomi och statistik har fr. o. m. den 23 oktober 1974 medverkat direktören i Boliden AB Magnus Blomkvist (fr. o. m. den 1 oktober 1974), direktören i Boliden AB Tom Börresen, civilekonomen Ernst Hollander, Svenska Fabriksarbetareförbundet (fr. o. m. den 15 oktober 1976), ekon. dr. Nils-Erik Norén, LKAB (fr. o. m. den 19 augusti 1974), pol. mag. Olof Rydh, Svenska Metallindustriarbetareförbundet (fr. o. m. den 18 april *

1978), direktören i Gränges Aluminium Hugo Skantze, fil. kand. Sven Svensson, Svenska Metallindustriarbetareförbundet (t.o.m. den 18 april 1978), docent Lars Vinell, Sveriges industriförbund och numera departe- mentssekreteraren i industridepartementet Olle Östensson (fr.o.m. den 1 maj 1974 t. o. m. den 15 december 1977).

Som experter vad avser forskning och utveckling har fr.o.m. den 1 I december 1974 medverkat direktören i Svenska Gruvföreningen Jan Boman (ordförande i expertgruppen, förordnad som expert den 15 juni 1974), professorn Gunnar Almgren, Högskolan i Luleå, professorn Gotthard Björling, Kungl. Tekniska Högskolan (fr. o. m. den 1 april 1975), direktören i LKAB Bengt Fagerberg (fr. o. m. den 1 januari 1978), professorn Eric Forssberg, Högskolan i Luleå, tekn. lic. Bo Hall, industridepartementet (fr. o. m. den 1 juli 1975), professorn Dattratray Parasnis, Högskolan i Luleå, direktören i Boliden Metall AB Stig Petersson (fr. o. m. den 1 januari 1978) och professorn Sture Werner, SGU (fr. o. m. den 1 januari 1978).

Inom utredningens sekretariat har främst sekreteraren, departementsse- kreteraren i industridepartementet Olle Östensson (fr. o. rn. den 15 december 1977), och de biträdande sekreterarna bergsingenjören Lars Jergelin (fr. o. m. den 15 november 1977) och avdelningsdirektören vid SIND Dan Nilsson (fr. o. m. den 1 december 1976 t. o. m. den 31 augusti 1978) arbetat med detta betänkande. Härvid har utnyttjats det omfattande underlagsmaterial, framför | allt vad gäller kartläggningen av den svenska metallförbrukningen, som ' utarbetats av den tidigare sekreteraren, departementssekreteraren i industri- | departementet Åke Sundström (fr. o. m. den 1 september 1974 t. o. m. den 1 juni 1978), och de biträdande sekreterarna numera avdelningsdirektören vid SGU Ulf Hallgren (fr. o. m. den 19 augusti 1974 t. o. m. den 14 februari 1976) och civilekonomen Ernst Hollander (fr. 0. m. den 14juni 1974 t. o. m. den 1 oktober 1976). Det allra mesta av betänkandet har skrivits ut av Ingrid Möller och Karin Rubin.

1.3. Utredningsarbetets uppläggning

Figur 1.1 visar MPU:s organisation. Av figuren framgår att det finns ett arbetsutskott. Detta har till uppgift att besluta i administrativa frågor, se till att de olika expertgruppernas arbete samordnas och lösa problem som rör avgränsningen mellan expertgrupperna. 1 arbetsutskottet ingår ordförandena iexpertgrupperna samt ytterligare en ledamot i utredningen, riksdagsmannen Arne Nygren. Ordförande i arbetsutskottet är ledamoten i utredningen, departementsrådet Gunnar Ribrant.

Expertgrupperna är numera fem till antalet. Fyra av dem har funnits sedan

Arbetsutskott Sakkunniga Ordförande: Ordförande: G. Ribrant K. Frithiofsson

Expertgrupp för ekonomi och statistik

Ordförande: G. Ribrant

Expertgrupp för forskning och utveck— ling Ordförande: J. Boman

Expertgrupp för resurs- kartläggning Ordförande: G. Ekevärn

mineral

T. Nevman

tionsfrågor, bildades våren 1978. Grupperna har i huvudsak följande uppgifter.

Expertgruppen/ör resurskartläggning (RK -gruppen) har haft till huvudsaklig uppgift att uppskatta och beskriva tillgångar av olika malmmineral. Gruppen har, på basis av tillgänglig litteratur, jämfört olika uppskattningar av de globala tillgångarna av de viktigaste metallerna. Dessutom har RK-gruppen uppskattat Sveriges malmtillgångar, bl. a. genom den enkät som beskrivs i kapitel 5, och studerat olika prospekteringsmetoders effektivitet och resultat. Det mesta av RK-gruppens arbete t.o.m. år 1977 finns sammanfattat i rapporten (Ds I 1978:16) Malmtillgångar och prospektering. F.n. arbetar gruppen med frågor som har att göra med prospekteringens omfattning och inriktning i Sverige.

Expertgruppen för ekonomi och statistik (ES-gruppen) har haft till huvud- saklig uppgift att utarbeta de beskrivningar av förhållandena för olika metaller och prognoser över produktion och förbrukning som återfinns i bilagorna 1—20 i detta betänkande. Härvid har gruppen också utnyttjat uppgifter och bedömningar som gjorts av andra expertgrupper. En betydel- sefull del av ES-gruppens arbete har bestått i att kartlägga den svenska förbrukningen av olika metaller. F. 11. arbetar ES-gruppen med frågor som rör den svenska gruv- och metallindustrins framtida utveckling och Sveriges försörjning på sikt med olika metaller.

Expertgruppen för forskning och utveckling (FoU-gruppen) har som en huvuduppgift haft att beskriva nuvarande teknik inom mineralsektorn samt att göra prognoser för den tekniska utvecklingen inom sektorn. Resultatet av detta arbete finns i huvudsak beskrivet i rapporten (Ds 1 1978:13) Forskning utredningen påbörjades. Den femte, gruppen för lagstiftnings- och organisa- och utveckling inom svensk mineralindustri. FoU-gruppen ägnar sig nu åt att utarbeta underlag till ett forsknings- och utvecklingsprogram för mineralsek- torn i Sverige.

Expertgruppen för industrimineral (IM-gruppen) har haft till uppgift att beskriva tillgångar, produktion och förbrukning av industrimineralI i Sverige samt att göra prognoser över produktion och förbrukning av dessa mineral. IM-gruppen kan alltså sägas ha haft i uppgift att utföra samma arbete beträffande industrimineralen som de tre tidigare beskrivna grupperna haft för de metalliska mineralen. Resultatet av IM-gruppens arbete redovisades i delbetänkandet (SOU l977:75) Industrimineral. IM-gruppen har numera till

Sekretariat

Expertgrupp för industri-

Ordförande:

Expertgrupp för lagstift- ning och organisation Ordförande: K-E Strömberg

Figur I.] MPU:s organi- sation.

lSom industrimineral betecknas sådana natur- liga mineraliska ämnen samt likartade syntetiska produkter som kan ut- nyttjas industriellt. Undantag är fossila bränslen och, i regel, sådana mineral som bryts för framställning av metaller.

uppgift att lägga sådana synpunkter på övriga gruppers arbete som kan motiveras av hänsyn till speciella förhållanden för industrimineral.

Expertgruppen för lagstiftning och organisation (LO-gruppen) vilken som nämnts tillsattes våren 1978, har till uppgift att förbereda MPU:s förslag vad gäller lagstiftningen och myndighetsorganisationen på mineralområdet. LO-f gruppen har dessutom till uppgift att undersöka problem inom mineralsek- torn som rör inre och yttre miljö.

Huvuddelen av arbetet med detta betänkande har utförts i samband med utarbetandet av bilagorna 1—20. Under nästan hela tiden har arbetet med att kartlägga produktionsförhållanden och förbrukningssituation för de olika metallerna tagit största delen av utredningens resurser i anspråk. Huvud- texten i betänkandet, kapitlen 4—9, är till stor del sammanfattningar av uppgifter i bilagorna. Vid utarbetandet av bilagorna har vi från början utgått från vanliga offentliga källor, framför allt offentlig statistik och facklitteratur. Efter hand som bilagorna arbetats fram har synpunkter inhämtats från dels utredningens egna experter, dels utomstående expertis, framför allt i de företag som är verksamma i mineralsektorn i Sverige. Den sakkunskap som finns inom den svenska mineralindustrin har därföri betydande utsträckning | utnyttjats vid utarbetandet av betänkandet. Härutöver har flera uppgifter hämtats från våra två tidigare nämnda delrapporter, i vilka en del av FoU- gruppens och RK-gruppens arbete avrapporterades. Desutom har vi i viss , utsträckning utnyttjat konsulter för utredning av särskilda ämnesområden. Följande konsultrapporter har använts för detta betänkande:

Ingenjörsvetenskapsakademin: Återvinning av metaller, maj 1975 Charles River Associates: Price Forecasts to 1985 of Major Minerals and . Metals, oktober 1975

Kungliga Tekniska Högskolan: Mineralförbrukningen i metallurgisk indu- . stri —järn och ståltillverkning, juli 1976.

Dessutom bör nämnas den särskilda rapport om alternativa råvaror för j aluminiumframställning som utarbetades av vissa experter i utredningen (Ny aluminiumteknologi, stencil, 1975). Vi har också gjort två enkäter till företag. Den ena, som avsåg brytvärda tillgångar av olika metaller i Sverige vid olika prisantaganden, redovisas i avsnitt 5.4.3. Den andra, som avsåg förbruk- ningen av vissa metaller i form av skrot, redovisas i avsnitt 5.8.5.

Enligt våra direktiv skall vi inte ta upp frågor som rör energibärande mineral eller sand och grus. Vårt arbetsområde är alltså alla andra mineraliska ämnen. I detta betänkande behandlas endast de mineral som förbrukas i form av metaller. I vårt tidigare delbetänkande (SOU 1977:75) Industrimineral behandlade vi de mineral som huvudsakligen används i icke-metallisk form samt icke-metallisk användning av sådana mineral som mest används i form av metaller.

Vi har ide allra flesta fall fäst störst vikt vid att kartlägga förbrukningen av metaller. Detta beror naturligtvis på att ganska få av de metaller vi tar upp produceras i Sverige. Vid behandlingen av vissa metaller, t. ex. järn, bly och zink, har vi också försökt att redovisa en så fullständig bild av produktionen som möjligt, eftersom produktionen av dessa metaller har stor ekonomisk betydelse i Sverige. För definitioner av förbrukningsbegrepp och en samman- fattande redovisning av produktion och förbrukning av malmer och metaller i Sverige hänvisas till kapitel 5.

I detta sammanhang bör något nämnas om de statistiska metoder som vi använt.

Priser och kostnader i tabeller och figurer anges genomgående i 1976 års penningvärde. Vid defiatering har partiprisindex använts. I prognoserna har i de allra flesta fall förhållandena år 1975 tagits till utgångspunkt. Detta år vari och för sig inte särskilt representativt, eftersom det var ett lågkonjunkturår, men det har visat sig svårt att få fram tillförlitliga uppgifter för senare år. Åren 1973 eller 1974 kunde knappast heller tas till utgångspunkt, eftersom inte heller de är "representativa” från konjunktursynpunkt. Att gå längre tillbaka i tiden hade medfört en risk att vi skulle göra våra prognoser med utgångspunkt från helt föråldrade uppgifter. I några fall, särskilt när det gäller legeringsmetallerna, har vi, för att få ett mer representativt basår, utgått från genomsnittet av åren 1973—1975. I bilaga 21 beskrivs mer ingående hur kartläggningen av förbrukningsstrukturen för olika metaller har gjorts.

1.4. Betänkandets disposition

Vi har eftersträvat att ge huvudtexten en sådan utformning att den skall kunna läsas fristående från bilagorna.

I kapitel 2 ges en sammanfattning av hela betänkandet. Kapitel 3 ger en sammanfattning på engelska.

I kapitel 4 beskrivs vissa allmänna förhållanden inom den internationella mineralsektorn. Där redovisas bl. a. sammanfattningsvis tillgångssituationen för de viktigaste metallerna. Dessutom beskrivs världens produktion och förbrukning av samt handel med metaller. Vissa institutionella förhållanden tas också upp, bl. a. mineralpolitiken i några andra länder.

I kapitel 5 ges en översikt över mineralsektorn i Sverige. Där beskrivs Sveriges produktion, konsumtion, export och import av malmer och metaller. Dessutom ges en kortfattad översikt av lagstiftning och statlig myndighets- organisation på mineralområdet.

I kapitel 6 anges de allmänna förutsättningarna för våra prognoser, dvs. antaganden i fråga om BNP-tillväxt, energipriser m. m. Dessutom redovisas arbetsgången vid utarbetandet av prognoserna.

Kapitel 7 omfattar en kortfattad beskrivning av teknologin i mineralsek- torn och anger vilka antaganden i fråga om den tekniska utvecklingen i mineralsektorn som ligger till grund för prognoserna.

I kapitel 8 sammanfattas prognosresultaten. Där finns också en diskussion av prognosemas kvalitet samt av de slutsatser som kan dras med utgångs- punkt från prognosresultaten.

I kapitel 9 slutligen ges utgångspunkterna för vårt fortsatta arbete med förslag beträffande mineralpolitikens framtida inriktning.

Bilagoma 1—20 har till syfte att ge sammanfattande redovisningar av förhållandena för olika metaller. Där återfinns också de fullständiga progno- serna. I bilaga 21 redovisas, som redan nämnts, hur vi gått till väga vid kartläggningen av förbrukningsstrukturer m.m. Vi har strävat efter att använda få facktermer. För förklaringar av de fackuttryck som vi ändå tvingats utnyttja hänvisas till ordlistan i bilaga 22. I bilaga 23 återfinns en lista med förklaring av förkortningar som vi har använt.

! F 2 Sammanfattning

2.1. Direktiv och arbetets uppläggning

Mineralpolitiska utredningen (MPU) tillsattes den 17 april 1974. I direktiven anges som utredningens första uppgift att utarbeta en prognos för Sveriges försörjning med mineraliska råvaror, dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Prognosen borde omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. Utredningens andra uppgift skulle vara att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov.

Den första uppgiften har fullgjorts genom utarbetande av detta betänkande och det tidigare avgivna delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral. Arbetet med den andra uppgiften kommer att pågå fram till sommaren 1979, varvid också ytterligare analyser och studier av betydelse för ställningstagan- det till mineralpolitikens inriktning kommer att utföras.

Arbetet inom utredningen har organiserats på så sätt att fem expertgrupper för olika problemområden har bildats med uppgift att bistå de sakkunniga med analyser av olika frågor och expertutlåtanden. Dessutom finns ett arbetsutskott som har till uppgift att samordna expertgruppernas arbete och besluta i administrativa frågor.

I detta betänkande behandlas endast de mineral som förbrukas i form av metaller. I det nyss nämnda tidigare avgivna delbetänkandet behandlades de mineral som huvudsakligen används i icke-metallisk form samt icke- metallisk användning av sådana mineral som mest används i form av metaller.

Syftet med arbetet hittills har varit att få fram prognoser för utvecklingen beträffande olika metaller. I de allra flesta fall har vi fäst störst vikt vid att kartlägga förbrukningssidan, vilket beror på att ganska få av de metaller vi tar upp produceras i Sverige. Vid behandlingen av vissa metaller, t. ex. järn, bly och zink, har vi också försökt att redovisa en så fullständig bild av produktionen som möjligt, eftersom produktionen av dessa metaller har stor ekonomisk betydelse i Sverige.

2.2. Den internationella bilden

I kapitel 4 redogör vi för de globala förhållandena på mineralområdet och den internationella utvecklingen under senare år.

Beträffande den globala tillgångssituationen konstateras inledningsvis att det inte finns någon grundad anledning att befara en total resursbrist, varken i i fysisk eller ekonomisk mening (avsnitt 4. 1). Tabell 2.1 visar ett försök att göra : en sammanfattande bedömning av knapphetsriskerna för de viktigaste : metallerna. Däremot finns det ett samspel mellan fysisk tillgänglighet på 7 metaller samt pris- och efterfrågeutveckling som förtjänar att följas noggrant och som kan påverka utformningen av långsiktiga industriella strategier även , i Sverige. För en del metaller kan det finnas tendenser till att produktions- kostnaderna ökar, vilket kan sägas vara ett uttryck för ekonomisk knapphet. : Detta innebär inte att det finns anledning att vänta sig radikala eller plötsliga förändringar i de relativa priserna på olika metaller av detta skäl. Föränd- ringarna sker långsamt och åtföljs av ändrade konsumtionsmönster efter : hand som dyrare metaller ersätts av billigare. Samtidigt bör man understryka att detta inte är den enda aspekten, och antagligen inte ens den viktigaste, av dem som påverkar materialvalet. Faktorer som ekonomisk tillgänglighet på , kortare sikt, integrationsfördelar och miljöhänsyn kan alla visa sig viktigare i ? det enskilda fallet.

Havets mineraltillgångar tas upp i avsnitt 4.1.3. Förutom olja och gas är de för framtiden mest intressanta mineraltillgångarna i havet de s. k. mangan- * nodulema. Dessa är mineralklumpar som byggts upp av mineraliska ämnen som fällts ut ur havsvattnet. De innehåller bl. a. mangan, nickel, koppar och kobolt. Tekniken för utvinning av nodulemas metallinnehåll håller på att

? Tabell 2.1 Sammanfattande bedömning av risken för knapphet på de viktigaste metallerna 1

Upptäckta bryt- Brytvärda Sänkning av Snabb efter— Svår att värda tillgångar tillgångar ' halten ger ba— f rågeökni ng ersätta är små (mindre kan inte ökas ' ra små ökningar väntas än 50 års bryt- mycket genom av tillgångarna ning) prospektering Järn x x Mangan x x Krom x x Nickel x x Molybden x Wolfram x? x” x Kobolt x Vanadin x Koppar x x Zink x x Bly x x Tenn x x? Aluminium x x Titan x Guld x x? Silver x x'? x? x

Tabell 2.2 Global gruvproduktion av olika metaller år 1974. Tusen ton metallinne- håll

Järn 515 000 . Mangan 9 075 Krom 2 300 Nickel 825 Molybden 85 Wolfram 39 Kobolt 31 Vanadin 26 Koppar 7 420 Zink 5 870 Bly 3 490 Tenn 223 Aluminium 16 665 Titan 1 440 Guld 1,2 Silver 9,5

Källa: US Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems, 1975.

utvecklas och man kan vänta sig att utvinning i kommersiell skala kommer igång mot slutet av detta århundrade.

Produktionen av olika metaller i världens gruvor framgår av tabell 2.2. Värdet av gruvornas totala produktion år 1973 har uppskattats till ca 150 miljarder kronor, medan produktionsvärdet för de färdiga obearbetade metallerna skulle vara ca tre gånger så stort, eller 450 miljarder kronor.

Under efterkrigstiden har de västliga i—ländernas andel av produktionen i gruvor och metallverk minskat något. Fortfarande svarar dock dessa länder för mer än hälften av världens produktion av färdiga metaller och mineral- produkter. Planekonomiernas andel av produktionen har ökat, medan u-ländernas har varit i stort sett konstant.

Som framgår av tabell 2.3 skedde de största förskjutningarna mella'n olika ländergrupper under 1950-talet.

Tabell 2.3 Fördelning av produktionsvärden för mineralprodukter på olika länder- grupper (procent av virldsproduktionen) Gruvproduktion Produktion av färdiga me-

taller och mineralproduk-

ter 1950 1960 1970 1950 1960 1970 Utvecklade mark- nadsekonomier 54 43 41 61 52 52 Utvecklingsländer 32 33 33 23 23 22 Planekonomier 14 24 26 16 25 26 100 100 100 100 100 100

Källa: International Bank of Reconstruction and Development: Sector Program Paper. The Non-fuel Mineral Industry. Washington D.C. 1973.

Produktionen av flera mineralråvaror är starkt koncentrerad till ett fåtal länder. Vissa länder, t. ex. USA, Canada, Australien, Sovjetunionen och Sydafrika har mycket stora andelar av produktionen av flera malmer och metaller. I de fall där u-länderna haren stor andel av produktionen beror detta oftast på geologiska förhållanden. För de metaller där de geologiska förutsättningarna är likvärdiga i u-länder och i i-länder har den större industriella erfarenheten i i-länderna och närheten till marknaden medfört att i dessa länder kommit att dominera produktionen. En annan faktor som har 1 verkat dämpande på produktionstillväxten i u-länderna är de internationella Ä gruvföretagens ovillighet under senare år att investera i dessa länder. Flera * företag har fått sin anläggningari u-länder nationaliserade, i några fall utan ' kompensation.

Mineralindustrins andel av produktionsvärdet är i de flesta länder ganska Ä liten. Förhållandena varierar dock kraftigt mellan olika länder. Medan * mineralproduktionens (inkl. energimineral) andel av nationalinkomsten är 0,6—0,7 % igenomsnitt i utvecklade länder ligger den på ca 1,2 % iu—länder.l l några länder, t. ex. Zambia, Bolivia, Gabon, Liberia m. fl. är dock andelen 1 25—30 %. Flera u-länder är också starkt beroende av mineralproduktionen . som källa till exportintäkter och statsinkomster. »

Eftersom det finns betydande stordriftsfördelar i mineralindustrin är de ? flesta företag ganska stora. Företagskoncentrationen är också större än i de * flesta andra näringsgrenar. Ett 30-tal gruvkoncerner kontrollerar över 45 % av västvärldens produktion av icke-energimineral. De största företagen är baserade i USA och Storbritannien. Några franska, sydafrikanska, kanaden- siska och västtyska företag räknas också till de största. Mineralindustrin är också starkt vertikalt integrerad. Det är mycket vanligt att samma företag äger såväl gruvor som smältverk. Vidare förekommer det samarbete mellan företagen. Förutom att de olika företagen ofta äger aktier i varandra är de representerade i varandras styrelser eller har andra förbindelselänkar via 1 banker eller investeringsbolag.

Under de senaste åren har emellertid situationen förändrats något. , Regeringarna, framför allt i u-länder, har börjat spela en mer aktiv roll. I flera fall har gruvor och andra anläggningar i u-länder blivit nationaliserade. Också på andra sätt har regeringarna sökt påverka företagens verksamhet och få större andel av produktionsvärdet. Detta har lett till att de internationella * företagens inflytande minskat något, samtidigt som de blivit mindre villiga att investera i u-länder. Den andel av dessa företags prospekteringskostnader som läggs ned i u-länder har sålunda de senaste åren minskat från 60 till 15 %.

Eftersom investeringskostnaderna i mineralindustrin stigit mycket hastigt under senare år kommer de investeringar som krävs om den väntade efterfrågan på mineralråvaror skall kunna täckas att bli mycket stora. Svårigheterna att finansiera investeringarna har också ökat på grund av att det tar lång tid att bygga anläggningarna och få dem i drift. Detta innebär att stora summor måste läggas ut långt innan intäkterna börjar komma in. Eftersom investeringsprojekten dessutom växt i storlek har företagen allt mer fått börja använda sig av extern finansiering och av consortialavtal, varigenom flera företag går ihop om ett projekt. De ofta tidskrävande förhandlingarna som är förenade med dessa finansieringssätt leder i sin tur till att det tar ännu längre

tid att genomföra investeringen. Slutligen leder de stora prisvariationerna för många mineralråvaror och den därav följande osäkerheten om den framtida prisutvecklingen till att företagen har svårigheter att få bra villkor för finansieringen. Det är mot denna bakgrund de senaste årens uppköp av gruvföretag från de stora oljebolagens sida bör ses.

Handeln med mineralråvaror är starkt internationaliserad. Värdet av världsexporten av mineralråvaror var år 1973 ca 300 miljarder kronor. Andelen mineralråvaror som kommer in i världshandeln har successivt ökat. Den viktigaste orsaken härtill är att produktionen i i-länderna, framför allt i USA, har ökat betydligt långsammare än konsumtionen. Sänkningen av sjöfraktkostnaderna under efterkrigstiden har bidragit till att göra denna utveckling möjlig. Handelsströmmarna går i stort sett från u-länder till i-länder. Några i-länder, främst Australien, Canada och Sydafrika är också betydande exportörer. Under senare år har vissa större u-länder, t. ex. Indien och Brasilien, också börjat uppträda som importörer av vissa mineralråvaror. Öst-väst-handeln är för de flesta metaller ganska obetydlig.

En betydelsefull del av handeln med mineralråvaror bedrivs på råvarubörserna i London och New York (se avsnitt 4.3.2). Sin största betydelse har dessa som prislikare. Även om bara en liten del av den fysiska exporten går via börserna, så bestäms ändå priserna på flera metaller av börsnoteringarna. Flera mineralråvaror, som inte noteras på börserna, säljs på långtidskontrakt. I dessa binds ofta priser och kvantitet under längre tid, vilket underlättar köpares och Säljares planering.

Priserna på de flesta mineralråvaror har under 1900-talet sjunkit i reala termer. För de flesta metaller har denna trend varit mest märkbar under efterkrigstiden. Priserna har dock varierat kraftigt, vilket sammanhänger med bl. a. att efterfrågan på de flesta mineralråvaror är mycket konjunktur- känslig. Det är också svårt att snabbt avpassa produktionen i gruvor och smältverk till förändringar i efterfrågan.

Förbrukningen av metaller har efter hand blivit allt mer differentierad. I flera tekniskt sofistikerade industrigrenar har man krav på de material man använder som bara uppfylls av mycket ovanliga metaller eller legeringar. Eftersom de krav som ställs på material är så noggrant specificerade är det svårt att ersätta olika material med varandra.

Förbrukningen av mineralråvaror varierar kraftigt mellan länder på olika ekonomisk utvecklingsnivå. Sålunda svarar de västliga i-ländema, med 49 % av mineralproduktionen och 20 % av världens befolkning, för 70 % av världskonsumtionen av mineralråvaror. U-länderna (inklusive icke-indu- strialiserade planekonomier) har 71 % av världens befolkning och 30 % av dess mineralproduktion, men förbrukar bara 10 % av mineralråvarorna. I tabell 2.4 visas förbrukningen av några metaller i olika regioner.

[ avsnitt 4.5.2 görs en kortfattad genomgång av mineralpolitiken i USA, Västtyskland, Frankrike, Sovjetunionen, Canada, Australien och Finland. En slutsats av genomgången är att mineralpolitiken i Sverige har varit väsentligt mer passiv än i andra länder. I de stora industriländerna har man tagit betydligt mer hänsyn till försörjningsaspektema än i Sverige. 1 länder med en situation som liknar Sveriges, t. ex. Canada och Finland, har man starkare betonat vikten av ökad förädling och intensivt utnyttjande av egna mineraltillgångar.

Tabell 2.4 Per capita-förbrukning av några metaller i vissa regioner år 1972 (kg/ person)

"Rika OECD- Afrika Asien Latin- länder"a amerika Stål 566 27 55 * Aluminium 13 0,3 0,3 0,8 * Koppar 8,8 0,2 0,2 0,8 % Zink 5,8 0,2 0.2 0.5 ? Bly 3,8 001 0001 0,5 Nickel 0,64 0,01 ? 0,01 Tenn 0,26 0,01 0,02 0,03

" OECD-länder utom Grekland, Spanien och Turkiet. l Källa: Hollander: Icke-förnyelsebara råvaror. Sekretariatet för framtidsstudier, Stock— i holm 1977.

I avsnitt 4.5.3 diskuteras internationellt samarbete på mineralområdet. Där tas upp de diskussioner som förts inom främst UNCTAD i syfte att stabilisera de starkt fluktuerande priserna på olika råvaror. Dessutom diskuteras olika förslag som syftat till att få fram kapital till de investeringar som måste göras i » världens gruvindustri i framtiden. Vad gäller prisstabilisering har Sverige traditionellt stött försök att stabilisera råvarupriser genom internationella överenskommelser. Inställningen har dock motiverats snarare av utrikespo- litiska hänsyn än av ekonomiska analyser. Samtidigt framstår det som troligt att sådana överenskommelser har flera fördelar än nackdelar att erbjuda för ett litet, råvaruimpor'terande land som Sverige, med ringa inflytande på den internationella prisbildningen. Samma argument kan också utnyttjas för att ge stöd för en positiv attityd vad gäller brett baserade lösningar av investeringsproblemen inom mineralsektorn. Det är möjligt att det finns tendenser till underinvestering i produktionen av vissa metaller. Eftersom , Sverige är importör av de flesta metaller bör det ligga i vårt intresse att bristsituationer som uppkommer på grund av underinvestering kan undvi- kas. Slutligen diskuteras också möjligheterna för råvaruproducerande länder att sluta sig samman i organisationer av OPEC-typ och därigenom höja» priserna på sina produkter. Det konstateras att den form av producentsam- arbete som har störst betydelse på världsmarknaderna för metaller idag är samarbetet mellan företag. Det samarbete som förekommer och planeras mellan olika råvaruproducerande u-länder bedöms inte komma att påverka Sveriges situation i samma grad under åtminstone det närmaste årtiondet.

Prognoserna vad gäller den internationella utvecklingen sammanfattas i kapitel 8. I bilagorna 1—19 redovisas prognosresonemangen i detalj. De bygger genomgående på de prognoser som gjorts av US Bureau of Mines (USBM). Dessutom har andra prognoser utnyttjats. Våra egna kommentarer till USBM's prognoser utgår från dels dessa andra prognoser, dels de resonemang beträffande den allmänna världsekonomiska utvecklingen som förs i kapitel 6, dels de synpunkter som olika experter framfört. Endast vad gäller järnmalm har vi gjort en oberoende prognos. I tabell 2.5 visas prognoserna för efterfrågan på de olika metallerna. Världens järnmalmsproduktion väntas öka från 493 milj. ton år 1973 till

Tabell 2.5 Väntad global efterfrågan på metaller åren 1985 och 2000 mätt i metall- innehåll

Efterfrågan 1985 2000 basår

Järn, milj. ton” 680 (1974/76) 950—1 000 1 710—2 080 Mangan, milj. ton 9,7(1973) 13,3 18,5—25,3 Krom, milj. ton 2,0(1975) 3,1 4.1—6,1 Nickel, milj. ton 1,0 (1973) 1,3 1,6—2,3 Molybden, tusen ton 87,6 (1973) 138,9 232—301 Wolfram, tusen ton 43,7 (1973) 56,8 79,0—112,6 Kobolt, tusen ton 28,2 (1973) 39,8 47,2—78,0 Vanadin, tusen ton 28,1 (1976) 42,1 54—108 Kisel, milj. tonb 1,8 (1973) 2,1 4,7—5,8 Koppar, milj. ton 8,2 (1975) 12,6—13,1 20.6—24,3 Zink, milj. ton 6,2 (1976) 7,5 7,8—13,0 Bly, milj. ton 4,9 (1976) 6,3 7,8—1 1,7 Tenn, tusen ton 277 (1973) 328 278—524 Aluminium, milj. ton 16,6 (1973) 31,8 40,9—78,9 Titan, tusen ton 49,5 (1976) 88,0 130,6—242 ,2 Magnesium, tusen ton 268 (1973) 453 427—1 080 Guld, tusen ton 1,5 (1976) 1,6 1,8—2,7 Silver, tusen ton 15,9 (1973) 19,9 20,4—36,8

" Siffrorna avser råstålsproduktion. ” Metallisk användning. _. Källor: Järn och koppar: MPU. Ovriga: USBM: olika publikationer.

670—715 milj. ton år 1985 och 1 170—1 480 milj. ton år 2000 (mätt i järninnehåll). Detta innebär en långsammare ökning än tidigare under efterkrigstiden. Produktionsökningen möjliggörs framför allt genom en snabb ekonomisk tillväxt i u-länderna, vilket leder till ökad efterfrågan på stål. Det nuvarande utbudsöverskottet på järnmalm på världsmarknaden väntas bestå fram till år 1985. Priserna väntas ändå förbättras åtminstone i takt med penningvärdets försämring. När marknaden kommit i balans väntas priset stiga även realt, dels på grund av ökade produktionskostnader, bl. a. som en följd av oljeprishöjningar, dels på grund av höjda priser på sjöfrakter.

Av legeringsmetallerna (mangan, krom, nickel, molybden, wolfram, kobolt, vanadin och kisel) väntas krom, molybden, vanadin och kisel visa den snabbaste efterfrågetillväxten på lång sikt. Tillgångssituationen ger inte anledning till några farhågor för någon av legeringsmetallerna. Den väntade prisutvecklingen varierar från metall till metall bl. a. beroende på hur de påverkas av prisförändringar för olika produktionsfaktorer, som t. ex. energi (se tabell 2.6). Fram till år 1985 har också balansen på marknaden, dvs. produktionskapaciteten i förhållande till efterfrågan betydelse. På längre sikt kan ny teknologi som gör det möjligt att exploatera nya slag av fyndigheter påverka priserna på flera av legeringsmetallerna.

Efterfrågan på basmetallerna, dvs. koppar, zink, bly och tenn, väntas i genomsnitt öka något långsammare än för legeringsmetallerna. Dessutom sker en neddragning av ökningstakten i efterfrågan i förhållande till tidigare år. Tillgångssituationen bedöms som god för samtliga basmetaller, möjligen med undantag för tenn.

Vad gäller de lätta metallerna, dvs. aluminium, titan och magnesium, väntas efterfrågan öka tämligen snabbt i framtiden. Den framtida utveck- lingen för dessa metaller är dock starkt beroende av energiprisernas utveckling. Tillgångarna av alla de lätta metallerna är mycket stora.

Världsförbrukningen av guld väntas öka snabbt i framtiden, medan ökningstakten för silverefterfrågan väntas bli något lägre. Det är mycket svårt att förutsäga prisutvecklingen för ädelmetallerna, eftersom efterfrågan är relaterad till graden av stabilitet i världsekonomin. Med hänsyn till att det i finns stora ”reserver ovan jor ” av såväl guld som silver bedöms bristsitua- '

tioner som osannolika.

I tabell 2.6 visas den väntade prisutvecklingen för de olika metallerna. Prisprognoserna är i stort sett våra egna bedömningar, även om vi har utnyttjat flera andra prognoser och studier. Som framgår av tabellen har vi . inte gjort prisprognoser för samtliga metaller som tas upp i detta delbetän- kande. Detta beror på att underlaget för sådana prognoser i vissa fall är klart '

otillräckligt.

Tabell 2.6 Väntad prisutveckling för metaller fram till åren 1985 och 2000. Pris per ton metallinnehåll i 1978 års penningvärde

Järnmalm, kr/tonb Manganmalm, kr/tond Krommalm, kr/tond Nickelmetall, tusen kr/tond Molybdentrioxid, tusen kr/tond Wolframslig, tusen kr/tond Koboltmetall, tusen kr/ tond Vanadinoxid, tusen kr/ ton” Kopparmetall, tusen kr/tond Zinkmetall, tusen kr/ ton” Blymetall, tusen kr/ tonff Tennmetall, tusen kr/ tond Aluminium, tusen kr/tond

1975

110 505 1 400

22 30 66 53 35 6,3 4,1 2,2 36,7

3,85

December 19780 c 583— 592 1325—1457 16,10—17,25 122— 166 75— 79 383— 407 42,60 6,75 3,05 3,63 68,0 5,35

" Internationell notering, cif europeisk hamn. ” Exportpriser för styckemalm med låg fosforhalt. Kr/ton malm. f Uppgift saknas.

1985

75 575—750 1 700 29— 35 80—105 75— 85 70— 95 42— 52 9,8—11,5 4,0 2,9—3,2 39—47

5,85

” Årsgenomsnitt av svenskt importpris (utom för år 1978). 5 Ingen prisprognos har gjorts. f Årsgenomsnitt av svenskt importpris (utom för år 1978).

2000

75 575—750 e

29— 35 40— 52 75— 85 70— 95 42— 52 9,2—10,9 4,0

2,3—2 ,8

6,80

2.3. Sverige

Kapitel 5 ger en sammanfattande beskrivning av mineralsektorn i Sverige. Mer detaljerade redogörelser för tillgångar, produktion och förbrukning av de olika metallerna ges i bilagorna 1—20.

Inledningsvis i kapitel 5 (avsnitt 5. l) beskrivs den svenska lagstiftningen på mineralområdet och den svenska omfattningen av den statliga verksam- heten. De statliga myndigheter som är verksamma på mineralområdet (Sveriges geologiska undersökning, nämnden för statens gruvegendom och bergsstaten)hade under budgetåret 1977/ 78 utgifter på sammanlagt 95,1 milj. kr, varav drygt hälften gick till prospektering.

Prospektering bedrivs också av gruvföretagen, särskilt LKAB och Boliden Metall AB.

Det finns brytvärda tillgångar av flera olika metallers malmer i Sverige. F. n. bryts malmer av järn, wolfram, koppar, zink, bly, guld och silver.

Järnmalm förekommer i Sverige huvudsakligen inom två malmprovinser, den norrbottniska och den mellansvenska. Tillgångarna i Norrbotten utgör drygt fyra femtedelar av Sveriges järnmalmstillgångar. De största mängderna finns i gruvorna i Kiruna, Malmberget och Svappavaara. l Mellansverige har Grängesberg de största tillgångarna.

Wolframmalm bryts i Yxsjöberg i Mellansverige. Dessutom har ett flertal mindre fyndigheter upptäckts under senare år. En av dessa, Wigströmsgru- van i närheten av Yxsjöberg, togs i drift år 1978.

Kopparmalm bryts i en gruva i Norrbotten (Aitik nära Gällivare) och i flera gruvor i Skelleftefältet. I Bergslagen bryts kopparmalmer på ett par ställen.

Zinkmalm och blymalm bryts på flera platser i Skelleftefältet och Mellansverige.

Guld och silver ingår i flera av de malmer som i första hand bryts på grund av sitt innehåll av koppar, zink eller bly.

De övriga metaller som behandlas i detta betänkande utvinns f. n. inte i Sverige, med undantag för vissa mindre betydelsefulla metaller, som erhålls som biprodukt vid brytning av andra metallers malmer. Möjligheterna att hitta brytvärda fyndigheter varierar. Sålunda anses det finnas ganska goda utsikter att hitta fyndigheter av nickel, molybden, wolfram, kobolt (som biprodukt vid brytning av andra malmer) och vanadin. Vissa av dessa metaller skulle kunna utvinnas i samband med en eventuell exploatering av alunskiffrar. Nickel och kobolt skulle dessutom eventuellt kunna utvinnas ur bergarter i fjällkedjan som har mycket låga halter av dessa metaller. Däremot bedöms möjligheterna att upptäcka malmer av mangan, krom, tenn, aluminium, titan och magnesium som små. Aluminium skulle dock kunna utvinnas i samband med en exploatering av alunskiffrar eller med utgångs- punkt från restprodukter från kopparrnalmsbrytningen i Aitik. Kvarts och kvartsit, som är råvaror vid framställning av kiselmetall och ferrokisel, bryts i Sverige. För framställningen av kiselmetall importeras dock utländsk kvarts, eftersom inte fyndigheter av tillräckligt hög kvalitet upptäckts i Sverige. Man kan dock inte utesluta att sådana fyndigheter påträffas i framtiden.

Malmbrytningen i Sverige ökade under perioden 1955—1975 med i genomsnitt ca 5 % per år och uppgick år 1975 till 51 milj. ton malm. Härav var

40 milj. ton järnmalm. På grund av den svaga internationella stålkonjunk- turen som lett till minskad efterfrågan på järnmalm har brytningen de allra senaste åren varit lägre. I motsats till vad som är fallet i de flesta andra länder bryts det mesta av malmen i Sverige underjord. Flera av de malmer som bryts förädlas också till färdiga metaller i Sverige. Dessutom produceras metaller och ferrolegeringar(ferrolegering =legering mellan järn och en annan metall i som används vid stålproduktion) med utgångspunkt från importerade malmer och mineralkoncentrat. Tabell 2.7 visar omfattningen av den svenska i malm- och metallproduktionen år 1975. i

Värdet av gruvornas produktion år 1975 kan uppskattas till drygt tre miljarder kr, medan värdet av produktionen av metaller, utom stål, och l ferrolegeringar uppgick till ca en och en halv miljard kr (i 1976 års penningvärde).

Vid årsskiftet 1978/ 79 var nio företag verksamma i den svenska gruvin- , dustrin. Järnmalmsgruvor bröts av Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), ; Svenskt Stål AB (SSAB), Fagersta AB, Ställbergs Grufve AB, Surahammars , Bruks AB och Svenska Kullagerfabriken (SKF). Icke-järnmalmsgruvor bröts , av Boliden Metall AB, SSAB, Statsgruvor AB (helägt dotterföretag till LKAB) ' och det belgiska företaget Vieille Montagne. Till svenska företag som är ! verksamma i gruvindustrin kan också räknas Gränges AB, som är delägare i LAMCO, som bryter järnmalm i Liberia. LKAB, SSAB och Boliden Metall AB är de i särklass viktigaste. Ferrolegeringar produceras av Airco Alloys AB ,

Tabell 2.7 Malm- och metallproduktion i Sverige år 1975. Mängd metallinnehåll

Malm- Metallproduktion produktion ———————— Från Från svenska utländ- malmer ska mal- mer Järn, milj. ton 19,6 5,5" Mangan,tusen ton 12,217 * Krom,tusen ton 114,31? Molybden, tusen ton 1,2b : Wolfram, ton 143,0 5805 Vanadin, ton 300” Kisel, tusen ton " - 33.617 16,5 Koppar, tusen ton 38,8 31,6 9,6 Zink, tusen ton 126,0 Bly, tusen ton 68,8 36,0 Aluminium, tusen ton 78,0 Guld, ton 2,0 0,9 1,5 Silver, ton 140,0 82,0 50,0

" Råstålsproduktion. b Metallinnehåll i producerad ferrolegering. ( Gruvproduktionen av kisel gick till största delen till icke-metalliska ändamål och det har inte varit möjligt att identifiera den del som användes till framställning av ferrokisel och kiselmetall. Källor: se bilagorna 1—19.

och Ferrolegeringar Trollhätteverken AB, som båda tillhör internationella koncerner. Färdiga metaller (frånsett stål) produceras av Boliden Metall AB i Rönnskär (koppar, bly, guld och silver), Gränges Aluminium i Sundsvall (aluminium) och Kema Nord i Ljungaverk (kisel). Vid sidan om den egentliga gruvindustrin finns en stor gruvutrustningsindustri, vars exportvärde nume- ra överstiger gruvindustrins.

Gruvindustrin hade år 1977 nästan 13 000 anställda, vilket motsvarade 1,4 % av industrisysselsättningen. Ca 7 % av alla sysselsatta i industrin arbetar i järn-, stål- eller metallverk. Även om gruvindustrin alltså svarar för en liten del av den totala sysselsättningen är dess betydelse på flera orter mycket stor, eftersom gruvorna ofta är dominerande som arbetsplatser och förutsättningar för samhällenas fortsatta existens.

Gruvindustrin har mycket hög kapitalintensitet. Kapitalinsatsen per anställd är tre gånger så hög som industrigenomsnittet. Tidigare hade gruvindustrin god lönsamhet. Avkastningen på totalt investerat kapital var under perioden 1967—1971 nära dubbelt så hög som industrigenomsnittet (5,6 resp. 3,0 % ). Under de senaste åren har dock alla gruvföretag gått med förlust, främst som en följd av de mycket låga priserna. Produktivitetsutvecklingen inom gruvindustrin är av flera skäl svår att beräkna. Uttryckt i ton malm per arbetstimme ökade produktiviteten i järnmalmsgruvorna med mer än 10 % per år under 1960-talet. Ökningen fortsatte i lägre takt fram till åren 1973—1974, varefter produktiviteten har minskat. Detta beror bl. a. på att produktionen, som en följd av den svaga stålkonjunkturen, minskade kraftigt dessa år. I icke-järnmalmsgruvorna ökade produktiviteten snabbare mot slutet av 1960-talet, delvis beroende på att verksamheten i den stora dagbrottsgruvan Aitik kom i gång.

Den forskning som bedrivs av gruvföretagen beräknas kosta 60—70 milj. kr om året. Härutöver tillkommer den forskning som bedrivs av olika kollektivt finansierade institutioner. Dessa organisationers utgifter uppgår till ca 10 milj. kr per år. Den högskolebaserade forskningen är koncentrerad till Högskolan i Luleå, vars utgifter för forskning inom mineralområdet kan beräknas till ca 15 milj. kr per år. Styrelsen för teknisk utveckling finansierar viss forskning och utveckling på mineralområdet. Dessutom utförs en del forsknings- och utvecklingsarbete av Norrlandsfonden och SGU.

Under den senaste 20-årsperioden har den svenska utrikeshandeln med malmer och metaller inklusive olika mellanprodukter ökat. Importen har ökat något snabbare än exporten och ett tidigare exportöverskott har (med undantag för år 1975) förbytts i ett underskott. Detta beror på att öknings- takten i förbrukningen av olika metaller har varierat och på relativa prisförändringar till de svenska exportvarornas nackdel

Vad gäller handeln med de minst förädlade produkterna, dvs. malmer och sliger, har värdet av exporten mätt i fast penningvärde minskat något. Detta beror till stor del på den mycket svåra avsättningssituationen för järnmalms- produkter under de senaste åren. Importen har ökat långsamt. Prishöjningar på krommalm har haft stor betydelse för ökningen av importvärdet.

Inom den grupp av produkter som vi har kallat halvförädlade metaller, dvs. askor, skärsten, oxider och ferrolegeringar, föreligger nettoimport för så gott som alla metaller. Importen har ökat snabbt i takt med utbyggnaden av ferrolegeringsindustrin och förbrukningen av ferrolegeringar i Sverige.

Samtidigt har exporten av ferrolegeringar ökat, men från en lägre nivå och i långsammare takt.

Exporten av färdiga obearbetade metaller (bly, guld, kisel, silver) har ökat. Importen av färdiga metaller har i stort sett ökat kontinuerligt.

Den ökning av handel som skett överhuvudtaget och som är särskilt framträdande för de halvförädlade metallerna har ökat Sveriges beroende av världsmarknaderna för metaller. Från renodlad försörjningssynpunkt kan framhållas att en större del av förbrukningen kommit att täckas genom import. Samtidigt har exporten ökat. En allt större del av exporten, t. ex. av ferrolegeringar och specialstål har dock blivit beroende av att råvaror kan importeras, dvs. exportens importinnehåll har ökat.

Vad gäller länderfördelningen av handeln är närhetsfördelarnas betydelse iögonenfallande. De andra nordiska länderna och Sovjetunionen är viktiga leverantörer av mineralråvaror till Sverige, samtidigt som Västeuropa och ' Skandinavien är de viktigaste exportmarknaderna för svensk gruv- och metallindustri. Det bör dock understrykas att en stor del av de produkter som importeras från näraliggande länder ursprungligen kommer från mer avlägs- na delar av världen.

Vid analysen av den svenska förbrukningen av metaller har vi använt flera olika förbrukningsbegrepp. Orsaken härtill är att analyserna skall kunna besvara en rad frågor av olika karaktär. De två viktigaste begreppen är brutto/örbrukning och nettoförbrukning. Nettoförbrukningen mäter metallför- brukningen för framställning av helfabrikat, dvs. hur mycket halvfabrikat (plåt, band, tråd, rör etc.) som ett visst år har använts för att producera investerings- och konsumtionsvaror (oberoende av om halvfabrikaten har importerats eller framställts i Sverige). Bruttoförbrukningen, som är det förbrukningsbegrepp som är vanligast i internationell statistik, mäter metall- åtgång för framställning av halvfabrikat (oberoende av om råvarorna till dessa halvfabrikat importerats eller framställts inom landet). Eftersom Sverige har en stor export av flera halvfabrikat (särskilt gäller detta halvfabrikat av stål) överstiger bruttoförbrukningen ofta nettoförbrukningen.

Bruttoförbrukningen av metaller utom järn ökade under perioden 1960—1975 med i genomsnitt 3,6 % per år. Särskilt snabbt ökade förbruk- ningen av aluminium och krom. Bruttoförbrukningen av koppar var i stort sett konstant, medan blyförbrukningen minskade något. Bruttoförbrukning- en av aluminium, bly, guld,järn, kobolt, koppar, magnesium, silver, tenn och zink består av obearbetade, praktiskt taget rena metaller. Kisel, krom, mangan, molybden, vanadin och wolfram förbrukas huvudsakligen i form av produkter i vilka metallhalten är betydligt lägre än 100 %, främst i form av ferrolegeringar, som ofta har en metallhalt utom järn på 50—75 %. Nickel och titan förbrukas såväl i form av ferrolegering som ren metall. Även förbruk- ning av metall i form av malm förekommer. Manganmalm används t. ex. i stålindustrin.

Nettoförbrukningen av metalleri Sverige är totalt sett lägre än bruttoför- brukningen och ökade långsammare under perioden 1960—1975 (3 % per år jämfört med 3,6 % för bruttoförbrukningen). Detta innebär att en allt större del av de metaller som ingår i bruttoförbrukningen efter vidareförädling inom svensk industri har lämnat landet som halvfabrikat. Sverige är nettoexportör av halvfabrikat av kisel, koppar, krom, mangan, molybden, nickel, titan,

vanadin och wolfram. Nettoimport av halvfabrikat föreligger för aluminium, bly, guld, järn, magnesium, silver, tenn och zink.

Kapitlen 6 och 7 anger förutsättningarna för prognoserna och vilka prognosmetoder som använts. Avsikten med prognoserna är att de skall visa vilka konsekvenser redan fattade beslut leder till. Vi har inte kunnat förutsäga effekterna av politiska eller ekonomiska beslut som kan komma att fattas i framtiden. Snarare vill vi, genom prognoserna, illustrera behovet av sådana beslut. Vi hoppas också att vi genom de förslag vi kommer att lägga fram i vårt slutbetänkande kan bidra till att en mer positiv utveckling förverkligas. Syftet med prognoserna är därför inte i första hand att ge det bästa möjliga svaret på frågan "Hur mycket kommer vi i Sverige att producera och förbruka av olika metaller år 1985 och år 2000?”.

Till grund för prognoserna beträffande Sverige ligger vissa antaganden beträffande den ekonomiska utvecklingen. Dessa antaganden, som är desamma som användes av energikommissionen, utarbetades inom ekonomidepartementet i samband med en uppdatering av 1975 års långtids- utredning. I korthet innebär dessa antaganden en BNP-tillväxt på 3,2 % per år under perioden 1974—1984 och 2,7 % per år under tiden 1984—2000. Industriproduktionen antas öka med 3,6 % per år mellan åren 1974 och 1985 och med 2,8 % per år under perioden 1985—2000. En detaljerad redogörelse för antagandena återfinns i kapitel 6, avsnitt 6.2.2. I avsnitt 6.3 redovisas våra antaganden beträffande energitillgång och energipriser. Dessa antaganden innebär bl.a. att de svenska elpriserna realt sett inte kommer att föränd- ras. Med utgångspunkt dels från antagandena i kapitel 6, dels från de antaganden beträffande den tekniska utvecklingen som redovisas i kapitel 7, dels från oberoende prognoser för den framtida utvecklingen inom olika branscher, har sedan prognoserna för förbrukningen av olika metaller i Sverige tagits fram. Detaljeringsgraden i förbrukningsprognoserna varierar kraftigt. För vissa metaller har det varit möjligt att utgå från tämligen ingående analyser av substitutions- och marknadsförhållanden inom de viktigaste användningsområdena. För andra metaller, där det statistiska underlaget inte är lika detaljerat och tillförlitligt, har vi i stället fått nöja oss med mer översiktliga analyser. Eftersom användningen av olika metaller blir svårare att överblicka längre fram i tiden är prognoserna för år 2000 också mindre detaljerade och mindre väl underbyggda än prognoserna för förbruk- ningen år 1985.

Prognoserna för produktionsutvecklingen utgår, vad gäller produktionen år 1985, från nu kända produktions- och investeringsplaner. På längre sikt görs bedömningen med utgångspunkt från återstående malmtillgångar och övriga produktionsförutsättningar i befintliga gruvor och verk. Vi har inte kunnat ta hänsyn till produktionen från eventuella nya, ännu inte upptäckta fyndigheter. Eftersom sannolikheten för att sådan fyndigheter skall upptäck- as och tas i bruk måste bedömas som god, även utan någon ökning av prospekteringsinsatserna, kan detta medföra en systematisk underskattning av den framtida produktionen. Denna underskattning har särskild betydelse för perioden efter år 1985.

Prognoserna för svensk export och import av olika metaller har i de allra flesta fall räknats fram som nettot av svensk produktion och förbrukning. 1 de

fall där nettoexport eller nettoimport med detta beräkningssätt förändras markant under prognosperioden har vi försökt föra en kritisk diskussion om möjligheterna att förverkliga export- och importmålen.

Våra bedömningar av den framtida produktionsutvecklingen iden svenska gruvindustrin framgår av tabell 2.8. Järnmalmsproduktionen väntas öka något i förhållande till år 1975, vilket innebär att den jämfört med tidigare! goda år minskar. Produktionen av wolfram, koppar, zink, bly, guld och silver ; väntas öka. l

Den totala malmproduktionen, som ökade från 21 milj. ton till 51 milj. ton 1 åren 1955—1975 väntas under tiden 1975—1985 öka med i genomsnitt 1,2 % ; per år till 57 milj. ton. År 2000 bedöms produktionen vara 61—62 milj. ton. ; Värdet av produktionen väntas öka från 3,2 miljarder kronor år 1975 till 3,5—4,2 miljarder kronor år 1985 och 3,8—4,6 miljarder kronor år 2000 (allt i 1976 års penningvärde). Reala prisökningar på flera metaller medför att värdet av produktionen ökar betydligt snabbare än produktionsvolymen. Det bör dock understrykas dels att produktionsökningen till stor del faller på de dyra metallerna, dels att priserna på de flesta metaller var låga år 1975 och att ökningen i praktiken därför inte blir så stor. En jämförelse med år 1974, då * priserna på de flesta metaller var exceptionellt höga, skulle ge ett annat resultat.

Prognoserna tyder alltså på en svag produktionsutveckling totalt sett för gruvindustrin. Jämfört med den totala industriproduktionen skulle produk- , tionsvolymen i gruvindustrin öka mycket långsamt. I detta sammanhang bör dock understrykas att vi inte har sett någon anledning att räkna med produktionsminskning som ett alternativ. Jämfört med andra branscher som drabbats hårt av nedgången i världsekonomin och som är utsatta för svår konkurrens från länder med låga kostnader skulle alltså gruvindustrin hävda sig tämligen väl. Vi har inte betraktat alternativet produktionsminskning som , realistiskt eller sannolikt. Enligt vår bedömning kommer produktionen i Sverige att visa tillräcklig lönsamhet för att kunna upprätthållas. Denna bedömning bygger naturligtvis på förutsättningen att produktionskostnader- na i Sverige inte ökar snabbare än utomlands. Vi har emellertid inte sett * någon anledning att anta att kostnadsutvecklingen i Sverige i framtiden skulle skilja sig från den i utlandet.

Tabell 2.8 Produktionsutvecklingen i den svenska gruvindustrin mått i metallinne- håll

Metall * Produktion Väntad produktion år 1975

1985 2000 Järn, milj. ton 19,5 18 20,5—21,5 Wolfram, ton 150 575 575 Koppar, tusen ton 38 76 74 Zink, tusen ton 107 154 154 Bly, tusen ton ' 69 85 85 Guld, ton 2 3 3 Silver, ton 140 160 160

Det finns små utsikter till att vår prognos för år 1985 skall överträffas mer ' än marginellt som en följd av att brytning påbörjas i ännu icke upptäckta eller , undersökta fyndigheter. Eftersom det tar mycket lång tid att få igång produktionen i en ny gruva eller åstadkomma stora produktionsökningar i en gruva i drift, kommer större investeringar som börjar planeras efter utgiv- ningen av detta betänkande knappast att kunna genomföras före år 1985. Produktionstillskott utöver prognosen kommer därför förmodligen att inträffa först under perioden 1985—2000. Sådana produktionstillskott kommer knappast att avse järnmalm eller blymalm. Däremot kan det finnas möjligheter att öka gruvproduktionen av koppar och zink. Prospekteringen efter legeringsmetaller har kommit igång jämförelsevis sent i Sverige. Förutsättningarna att hitta brytvärda malmer av bl. a. nickel, molybden, wolfram och vanadin betraktas dock som tämligen goda. Härutöver kan brytning komma att påbörjas i ”nya” slag av fyndigheter, av vilka några innehåller flera olika mineralråvaror. Alunskiffrarna (uran, fossila bränslen, råvaror för konstgödningsindustrin, aluminium, vanadin och molybden) och de 8. k. peridotiterna i fjällkedjan (nickel, kobolt, platina och magnesium) är exempel på sådana fyndigheter.

Vad gäller den vidare bearbetningen av de malmer som bryts (och importeras) räknar vi med att produktionen av några metaller kommer att öka. Prognoserna för produktionen av metaller och ferrolegeringar redovisas i tabell 2.9.

Produktionen av ferrokiselmangan och ferrokisel lades ned redan år 1976 resp. 1977. Produktionen av ferrokrom, ferromolybden, ferrovanadin, koppar, bly, aluminium, guld och silver väntas öka, medan produktionen av ferrowolfram och kiselmetall i stort sett väntas förbli konstant. Produktions- värdet exklusive stålproduktionen väntas öka från 1,5 miljarder kronor år 1975 till 2,9—3,2 miljarder kronor år 1985, för att år 2000 ligga inom intervallet

Tabell 2.9 Avsaluproduktion av färdiga, obearbetade metaller och av ferrolegeringar iSverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton

1975 1985 2000 Råstål 5730a 5755 —6725 5785 —7 625 Ferrokiselmanganb 8,6 0 0 Ferrokrom och ferrokiselkromb 108 276 276 Ferromolybdenl7 1,7 3,5 3,5 Ferrowolframb 0,7 0,7 0,7 Ferrovanadinb 0,4 0,8 0,8 Ferrokiselb 52,1 0 0 Kiselmetall 16,4 13 — 19 13 — 19 Kopparc 60 90 90 Bly 37 70 70 Aluminium 78 83 83 Guld,ton 3,4 4 — 6 4 — 6 Silver, ton 219 200 — 300 200 - 300 ” 1973/ 75. " Tusen ton legering. f Råkoppar (blisterkoppar).

2,8—3,1 miljarder kronor (allt i 1976 års penningvärde). Prognosen för den totala metallproduktionen är behäftad med samma osäkerhet som prognosen för den totala gruvproduktionen. I motsats till vad som gällde för gruvpro- duktionen anser vi oss dock inte helt kunna utesluta produktionsminskning- ar. Produktionen av flera av de produkter det här rör sig om är mycket energikrävande och ändrade energipriser eller ändrade förutsättningar för energitillförseln i övrigt påverkar möjligheterna att fortsätta produktionen. Som redan nämnts har vi antagit att realpriset på elkraft inte kommer att , förändras. Om detta antagande visar sig vara riktigt bör det vara möjligt att nå de produktionsvolymer som visas itabell 2.9. Om elpriset å andra sidan skulle ' stiga kan producenterna av ferrolegeringar och aluminium få svårigheter att hålla kostnaderna för sina produkter under världsmarknadspriserna. Even- * tuella utökningar av produktionen utöver vad vi räknat med kan bli aktuella efter år 1985, även om detta får anses som mindre sannolikt. En ökning av produktionen av koppar eller bly utöver vad vi antagit får ses som osannolik. Produktionen av guld och silver är beroende av guld- och silverinnehållet ide kopparsliger som används i Boliden Metall AB:s kopparsmältverk. Ökningar utöver vad vi antagit ter sig osannolika. Produktionen av aluminium kan öka, om det visar sig vara möjligt att utnyttja inhemska aluminiumråvaror. Det torde inte heller vara möjligt att öka stålproduktionen över det intervall vi angett, medan däremot förädlingsvärdet kan komma att öka genom längre driven specialisering och vidareförädling.

År 1977 sysselsattes sammanlagt 12 880 människor i gruvindustrin, varav knappt 9 000 i järnmalmsgruvor och nästan 4 000 i gruvor för icke- järnmetaller. Vi räknar med att antalet anställda, som en följd dels av nedläggningar, dels av produktivitetsökningar som inte motsvaras av ökningar av produktionsvolymen, kommer att minska till 10 600—11 000 år 1985. Fram till år 2000 skulle antalet sysselsatta i gruvindustrin minska till mellan 8 500 och 8 900. Större delen av minskningen väntas ske ijärnmalms- gruvorna. Med hänsyn till gruvindustrins stora betydelse för sysselsättningen på flera orter i vårt land och dess betydelse för hela samhällens möjligheter att överleva finns det all anledning att se allvarligt på en sådan utveckling och att möta den med kraftfulla insatser i syfte att antingen bevara sysselsättningen i * gruvindustrin eller skapa andra arbetstillfällen som kan ersätta dem som , försvinner i gruvindustrin. *

Förbrukningen av de flesta metaller väntas öka långsammare i Sverige än ! utomlands. Detta är till stor del en konsekvens av att vårt land inte längre ' befinner sig i det industriella uppbyggnadsstadiet, då mineralförbrukningen ökar snabbt. Till den låga ökningstakten bidrar också att förutsättningarna för snabb tillväxt i den råvarubaserade industrin, bl. a. på grund av de jämförelsevis höga svenska energipriserna, inte är lika goda som i många andra länder. Med de bedömningar vi gjort av den framtida produktionen och förbrukningen kommer Sveriges beroende av omvärlden att öka. I tabell 2.10 redovisas den väntade utvecklingen av den svenska förbrukningen av olika metaller. Tabellen visar bruttoförbrukningen, dvs. den mängd metaller som går åt till produktion av halvfabrikat.

Bruttoförbrukningen kan sägas vara av primärt intresse från försörjnings- synpunkt. Nettoförbrukningen, dvs. den mängd metall som ingår i använda halvfabrikat, är av mindre intresse, eftersom risken för störningar i halvfab-

Tabell 2.10 Bruttoförbrukning av metaller i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton metallinnehåll (utom för stål, där totalvikten anges)

1975 1985 2000 Handelsstål 2 677" 3 175 3 175 Specialstål 1 122" 1 175—1 765 1 225—2 460 Mangan 81 71,1—78,6 70,2—83,9 Krom 68 85,4—117,2 89,5—147,0 Nickel 28,5 26,0—33,6 27,3—37,6 Molybden 5,0 5,41—8,96 5,88—10,93 Wolfram 1,7 2,26—2,74 3 ,56—5,79 Kobolt 0,58 0,89—1 ,0 LOS—1,59 Vanadin 0,86 1,01—1 ,3 108-1,84 Kisel 35 31,1—35,7 33,3—42,l Koppar 126,l 147—159 176—204 Zink 47 62 62 Bly 38,81” 35 3540 Tenn 0,6 0,35 0,2 Aluminium 120 143—161 261—292 Titan 1,1” 1,34—1 ,57 1,36—1,61 Magnesium 0,92” 2,21—2,45 3,37—4,06 Guld? 0,0034 0,0035 0,0035

0,05—O,1 0,05—0,1

Silver 0,07

" Avser åren 1973/75. b Avser år 1974. (* Avser år 1976. ” Avser år 1977. &" Avser slutförbrukning, dvs. mängd guld i färdiga varor.

rikattillförseln kan bedömas som relativt liten. För alla metaller gäller nämligen att produktionen av halvfabrikat är spridd på flera företag och länder, medan produktionen av malm och obearbetade metaller kan vara koncentrerad till ett mycket litet antal producenter. Denna spridning av produktionen innebär att produktionsavbrott i en anläggning inte drabbar användarna så hårt. Dessutom reagerar halvfabrikattillförseln relativt lång- samt på störningari tidigare led, vilket beror på att det finns lager av produkter i olika bearbetningsstadier som till en viss grad kan absorbera störningar i tillförseln.

Som redan nämnts kommer den svenska produktionen i framtiden att svara för en mindre del av försörjningen med de flesta metaller. Det är dock inte möjligt att ange enkla mått på självförsörjningsgraden, eftersom återvinning ur skrot svarar för en betydande del av tillförseln av många metaller. Vi har inte kunnat göra prognoser för återvinningen annat än i enstaka fall, vilket beror på dels att återvinningen i nuläget är svår att belägga statistiskt, dels att den i sig själv är svår att förutse. Slutsatsen av de bedömningar av försörjningsläget som redovisas i kapitel 8 är att de mest ”kritiska" metallerna från försörjningssynpunkt är molybden, wolfram och kobolt. Därefter följer mangan, krom, nickel och titan. Försörjningssituatio- nen för dessa sju metaller är sådan att det finns anledning att hålla den under särskild uppsikt. De viktigaste bakomliggande faktorerna är för mangan, krom, kobolt och titan koncentrationen av produktionen till u-länder och statshandelsländer. För kobolt bidrar att ett enda företag svarar för större

delen av världsproduktionen. För nickel och molybden har företagskoncen- trationen och sannolikheten för samarbete mellan företagen varit avgörande för bedömningen. Wolfram har bedömts som "kritisk” mot bakgrund av dels att u—länder och statshandelsländer väntas svara för en stor andel av framtida leveranser, dels att sannolikheten för samarbete mellan producentländerna bedöms som betydande. Dessutom tillkommer att wolframmarknaden är ytterst instabil samt att information om produktions- och investeringsplaner m. m. är mycket svåråtkomlig. Fem andra metaller, nämligen vanadin, koppar, tenn, aluminium och magnesium, bedöms som måttligt ”kritiska”. * Avgörande för bedömningen har varit dels förekomsten av svensk produk- * tion i vissa fall, dels marknadernas allmänna stabilitet. Försörjningssituatio- nen för kisel, zink, bly, guld och silver har bedömts som tillfredsställan- de.

Forskning och utveckling kan i framtiden komma att spela en viktigare roll ' i mineralpolitiken än förut. Det pågår omfattande utvecklingsarbete på flera håll som kan göra det möjligt att utvinna metaller från ”nya” slag av fyndigheter, öka effektiviteten i utvinningen eller återvinna större mängder metaller från skrot. Inte minst i Sverige sker en utveckling som kan få effekter både på produktionsvolym i gruv- och metallindustrin och på försörjnings- situationen. De metaller som är av särskilt intresse från svensk synpunkt i detta sammanhang är flera av legeringsmetallerna samt aluminium.

I avsnitt 8.3.2 diskuteras en del brister i prognoserna. Till de viktigaste hör att prognoserna bygger på de faktiska förhållandena i mitten av 1970-talet. F. n. pågår en mycket snabb förändring av flera av de grundläggande förutsättningarna för mineralproduktionen. Till de viktigaste förändringarna hör de höjda energipriserna och den svaga efterfrågeutvecklingen för flera metaller. Dessutom kan det underlagsmaterial vi utgått från vara behäftat med felaktigheter. Vi ser det därför som angeläget att de prognoser vi gjort följs upp och att arbetet med att kartlägga den svenska försörjningsstrukturen i framtiden sker kontinuerligt. Vissa företeelser som kunde ha behandlats mer utförligt i detta betänkande avser vi att återkomma till i samband med ! slutbetänkandet. Hit hör företagsstrukturens utveckling i Sverige, de inter- , nationella företagens betydelse för och kontroll över den svenska försörj- , ningssituationen samt de restriktioner som kraven på en god inre och yttre , miljö innebär för den svenska mineralproduktionen. ' I kapitel 9 beskrivs mer ingående våra utgångspunkter för det fortsatta * arbetet. Där konstateras inledningsvis att de problem som rör försörjningen , och hushållningen med mineralråvaror fått en framskjuten plats idirektivens beskrivning av mineralpolitikens uppgifter. Sedan år 1974, då direktiven skrevs, har emellertid andra faktorer kommit att allt mer påverka diskussio- nerna om mineralpolitikens innehåll. Recessionen i världsekonomin har drabbat gruv- och metallindustrin hårt, och den svenska gruvindustrins konkurrenssituation och lönsamhet har starkt försämrats. Detta har lett till problem att upprätthålla sysselsättningen. Mot denna bakgrund anser vi det motiverat att ägna en större del av vårt fortsatta arbete åt de långsiktiga näringspolitiska frågor som berör gruvindustrin än vi från början hade förutsett. Detta betyder dock inte att frågor som rör försörjningen och hushållningen med mineralråvaror kommer att inta en undanskymd plats i våra slutliga förslag. Flera av de tendenser som tas upp i detta betänkande kan

påverka vår försörjningssituation och gör det angeläget att på ett tidigt stadium utforma de instrument som skall användas för att trygga försörj- ningen. Hushållningen med mineralresursema — både de som fortfarande ligger i jorden och de som finns i form av varor och av skrot — kräver aktiva insatser för att bli mer effektiv. Inte minst av miljöskäl och hänsyn till betalningsbalansens utveckling är detta angeläget. Ett utbyggt forsknings- och utvecklingsarbete på mineralområdet i Sverige kommer att vara nödvän- digt om vi i fortsättningen skall kunna behålla en livskraftig gruv- och metallindustri. Inte i något av de utvecklingsalternativ som är tänkbara för framtiden går det att undvara satsningar i syfte att utveckla nya processer och arbetsmetoder eller förbättra de existerande. Omsorgen om den inre och yttre miljön har under senare år blivit en faktor av allt större betydelse i industrins planering. I de förslag vi kommer att lägga fram måste hänsynstagandet till både kraven på en god arbetsmiljö och de ekologiska sambanden i naturen utgöra en viktig förutsättning. Som en konsekvens av våra förslag på andra områden kan uppstå behov av förändringar i myndighetsorganisation eller lagstiftning. Vi kommer i så fall att peka på dessa behov och så långt möjligt utforma förslag till reformer. Vad gäller fortsättningen av prognosarbetet har det redan i direktiven förutsatts att detta skulle övertas av statens industri- verk som en reguljär uppgift. En förutsättning härför är givetvis att industriverket ges de erforderliga finansiella och personella resurserna. Enligt vår mening är det dessutom motiverat att i detta sammanhang överväga en närmare samordning av industriverkets och kommerskollegii uppgifter på mineralområdet.

3. Summary

3.1. Introduction l

The Minerals Policy Committee was appointed on the =17th of April, 1974. According to our terms of reference, our first task is to make forecasts for Swedish production and consumption of mineral raw materials during the next ten years and up to the year 2000. The forecasts should cover mineral raw materials of importance to the Swedish economy, excluding however, energy minerals and sand and gravel. Our second task is to consider, on the basis of the forecasts, whether changes in the scope for or the methods used in minerals policy are called for with regard to the long range needs of society.

The first task has been concluded with the publication of this report and the report Industrimineral (industrial minerals, published in late 1977). Work on the second task will continue during 1979. In this context, further analyses and studies relevant to decisions regarding the scope of the minerals policy will be undertaken.

This report covers those minerals that are used in metallic form. Forecasts for those minerals that are predominantly used in non-metallic form and for non- metallic uses of minerals that are mainly used as metals, were given in our earlier report. '

The report is in general strongly oriented towards the analysis of metals consumption, the reason for this being that relatively few of the "metals discussed in this report are produced in Sweden. In the case of some metals,

| however, e. g iron, lead and zinc, we have also tried to give as complete a description of production as possible, since production of these metals ls of significance to the Swedish economy.

53.2. Metals in Sweden

Economic deposits of several different ores have been found in Sweden. - 'Deposits of iron ore, tungsten, copper, zinc, lead, gold and silver are currently ? being mined. The map on the following page shows the location of mines in . Sweden. 2 Iron ore is mainly found in two different areas in Sweden, in Lapland in the ,” extreme north and in the central palts of the country. The deposits' in the jnorthern part of the country make up four fifths of total iron ore reserves. The

'l l

. lron ore

O Non-ferrous metals ores

Mines in Sweden in 1977.

mines in Kiruna, Malmberget and Svappavaara hold the largest reserves. In central Sweden, the mine at Grängesberg accounts for most of the reser- ves.

Tungsten ore (scheelite) is mined at Yxsjöberg in central Sweden. Several smaller deposits ha ve been discovered in the same region over the last few years.

Copper, lead andzinc ores are mined in several places in the northern parts of the country and in some places in central Sweden. The largest of these mines are Aitik near Malmberget, with a production of 8 million tons of copper ore per year, and Laisvall, with an annual production of 1,2 million tons of lead ore. Many of the deposits of non-ferrous metal ores contain small quantities of gold and silver.

Other metals discussed in this report are not currently being produced in Swedish mines. The possibilities of finding exploitable deposits of ores containing these other metals vary. The probabilities of finding exploitable deposits of nickel, molybdenum, cobalt, vanadium ores and quartz (for production of ferrosilicon and silicon metal) are regarded as high.

Some of these metals could be extracted as byproducts in connection with a possible exploitation of alum shales (the main product from such exploitation being uranium and fossil fuels). Nickel and cobalt could possibly also be extracted from very low grade deposits in the mountain range in the northwest part ofthe country. The probability of finding ores of manganese, chromium, tin, aluminium, titanium and magnesium is regarded as low. Alumina could, however, be extracted as a byproduct either from the mining of alum shales or from waste products at the Aitik mine.

During the period 1955—1975, ore production in Sweden increased at an annual rate of5 percent. In 1975 production reached a level of51 million tons. Iron ore production alone was 40 million tons. However, as a consequence of the depressed situation in the world steel industry, which has led to reduced demand for iron ore, production over the last few years has been lower.

Some of the ores mined in Sweden are smelted and refined to metals within the country. In addition to this, metals and ferro-alloys .are produced from imported ores and concentrates. Table 3.1 shows production of ores, ferro-alloys and metals in Sweden in 1975.

The total value of Swedish mine production in 1975 has been estimated at more than 3 000 million Swedish kronor. The value of non-ferrousmetal and ferro-alloy production was about 1 500 million Swedish kronor (constant 1976 kronor).

At present, there are nine companies active in mining in Sweden. Iron ore is mined by Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Svenskt Stål AB (SSAB), Fagersta AB, Ställbergs Grufve AB, Surahammars Bruks AB and Svenska Kullagerfabriken (SKF). Non-ferrous metals are mined by Boliden Metall AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Statsgruvor AB (wholly owned subsidiary of LKAB) änd the Belgian company Vieille Montagne. Gränges AB is a participant in the LAMCO consortium, which mines iron ore in Liberia.

LKAB, SSAB and Boliden together account for more than 90 per cent of mine production.

Ferro-alloys are produced by Airco Alloys AB and Ferrolegeringar Trollhätteverken AB, both subsidiaries of large international corporations.

Table 3.1 Production of ores, metals and ferro-alloys in Sweden in 1975 (metal content in products)

Mine pro- Production of metals and duction ferro-alloys From From imported domestic ores , ones ; Iron, million tons 19,6 5,5” Manganese, thousand tons 12,2b Chromium, thousand tons 114,31? Molybdenum, thousand tons 1,24 Tungsten, tons 143,0 5800 Vanadium, tons 3009 Silicon, thousand tons f 33,6” f 16,54 Copper, thousand tons 38,8 31,6 9,6 Zinc, thousand tons 126,0 Lead, thousand tons 68,8 36,0 Aluminium, thousand tons 78,0 Gold, tons 2,0 0,9 1,5 Silver, tons 140,0 82,0 50,0

” Production of crude steel 5 Metal content in ferro-alloys f Most of the mine production of quanzite was used for non-metallic products. It has * not been possible to identify the quantity that was used for production of ferro- silicon. 4 Silicon metal produced from imported quartz

Non-ferrous metals are produced by Boliden Metall AB at Rönnskär (copper, lead, gold and silver), Gränges Aluminium in Sundsvall (aluminium) and Kema Nobel at Ljungaverk (silicon metal). Boliden Metall AB is also part owner of a zinc refinery in Norway and a lead refinery in West Germany. '

In addition to the mining and metal industries as such, Sweden has a large l mining equipment industry, the export value of which now exceeds that of Ä the mining industry”s.

In 1977, the mining industry had almost 13 000 employees, accounting , thereby for 1,4 % of industrial employment. The iron and steel industry, ' together with the non-ferrous metals industry, accounts for 7 % of industrial employment. Although the mining industry from an overall point of view gives employment to a relatively small part of the total labour force, its importance to employment is large in several parts of the country, since the mines inmany cases are necessary to the survival of whole communities.

Mining is an extremely capital intensive industry. Total invested capital per employee is three times the average for all industry. In earlier years the mining industry showed good profitability. Return on total capital was twice as high as the industry average during the period 1967—1971 (5,6 as compared to 3 per cent). Over the last few years, however, most Swedish mining companies have shown losses, mainly as a consequence of very low ore and metal prices. The development of productivity is difficult to measure. Expressed as tons of ore per man hour, productivity in iron ore mining increased by more than 10 per cent annually during the l960”s. The increase

continued up to the years 1973—1974. Since then, productivity measured in this way has decreased. This is due to the fact that production has decreased rapidly, following the reduction in demand from the international steel industry, whereas employment has decreased only very slowly. In non- ferrous metal mining, the productivity increased more rapidly in the late 1960”s, largely as a result of the establishment and expansion of the large open pit mine at Aitik.

Expenditure on research by mining companies is estimated at 60—70 million kronor per year. In addition to this, research is carried out by some jointly financed institutions. These institutions together account for 10 million kronor in expenditure per year. Research by universities is concen- trated to the University of Luleå, with an annual expenditure on research in the minerals field of 15 million kronor. The Board of Technological Development also finances some research and development in the mineral field. In addition to this, some research and development is carried out by the Swedish Geological Survey and the semi-official institution Norrlandsfonden (fund for the northern counties).

Over the last 20 year period Swedish foreign trade in ores and metals, including intermediate products, has increased. Imports have increased at a slightly higher rate than exports, and an earlier surplus of exports has turned into a surplus of imports. This is a result of variations in the rates of increase in consumption of various metals and of changes in relative prices to the disadvantage of Swedish export commodities.

As regards trade with the least processed products, i. e., ores and concentrates, the value of exports, measured in constant kronor, has decreased slightly. This is mainly a consequence of the depressed market conditions for iron ore over the last few years. Imports have increased slowly. Price increases for chromite ores and concentrates have contributed to an increase in the real value of imports.

As for intermediate products, i.e., ferro-alloys, matte, oxides etc., Sweden is in general a net importer. Imports have increased rapidly, following the increased consumption of ferro-alloys in the steel industry. At the same time, exports of ferro-alloys have increased, but starting from a lower level and growing at a slower rate.

Experts of refined unwrought metals (lead, gold,silver, silicon metal) have increased, while imports (copper, Zinc) have grown more or less continously, too.

The overall increase in foreign trade in mineral raw materials has led to an increase in Sweden's dependence on world markets for metals and minerals. Imports now account for a larger share of consumption than before. At the same time, total exports have increased. A growing share of exports has, however, become dependent on imported raw materials, that is, the import content of exports has increased. This is the case in particular for ferro-alloys and special steels.

As regards the geographical distribution of foreign trade, transport distances are an important determining factor. The other Nordic countries and the USSR are important suppliers of mineral raw materials to Sweden, whereas Western Europe and Scandinavia are the Swedish mining and metal industries” largest export markets. It should, however, be noted that a large

share of the products that are imported from countries close to Sweden originally come from more distant parts of the world.

When analysing Swedish metal consumption we have used several different concepts of consumption. The two most important concepts are gross consumption and net consumption.

Net consumption measures the consumption of metals for production of finished goods, that is to say, the amount of semi-fabricated goods (sheet, wire, pipe, rod etc.) that in a certain year was used to produce capital or consumption goods (irrespective of whether the semi-fabricated goods were imported or produced in Sweden). Gross consumption, the consumption concept which is most frequently used in international statistics, measures the amount of metal used in production of semi-fabricated goods (irrespective of whether the raw materials used to produce the semi-fabricated goods were imported or produced in Sweden). Since Sweden is a large exporter of many semi-fabricated goods, in particular of steel, gross consumption of many metals exceeds net consumption.

Gross consumption of metals except iron increased by 3,6 % annually over the period 1960—1975. The rate of increase was particularly high for aluminium and chromium. Gross consumption of copper was more or less constant, while lead consumption decreased slightly.

Aluminium, lead, gold, iron, cobalt, copper, magnesium, silver, tin and zinc are consumed as unwrought, practically pure metals. Silicon, chromium, manganese, molybdenum, vanadium and tungsten are usually consumed in products in which the content of the metal in question is considerably lower than 100 per cent, mainly in ferro-alloys. These usually have a metal content, excluding iron, of 50—75 per cent. Nickel and titanium are consumed both as ferro-alloys and as metals. Some metals are consumed in the form of ores. Manganese ore, for instance, is used in the steel industry.

Overall net consumption of metals in Sweden is lower than gross consumption. During the period 1960—1975, net consumption also increased at a lower rate (3 per cent annually, as compared to 3,6 per cent for gross consumption). This means that a growing share of the metal included in gross , consumption leaves the country in the shape of semi-fabricated goods. Sweden is a net exporter of semi-fabricated products of silicon metal, copper and titanium. The large exports of special steels also make Sweden a net l exporter of semi-fabricated products containing chromium, manganese, ? molybdenum, nickel, vanadium and tungsten. Sweden is a net importer of ' semi-fabricated products containing aluminium, lead, gold, iron (mild steels), magnesium, silver, tin and zinc.

3.3. The forecasts

3.3.1. Global demand and prices

Since our main task has been to forecast Swedish consumption and production of metals, we have not attempted to analyse global trends in such depth as would have been required, had our aim been to produce independent forecasts for global demand and production. Instead, we havetaken as a basis

Table 3.2 Global demand for metal in the years 1973, 1985 och 2000 as forecast by the U.S. Bureau of Mines (metal content in consumed products)

1973 1985 2000 Steel,milliontonsab 690 950 — 1000 1710 — 2080 Iron ore,milliontonsb 493 670 — 715 1170 — 1480 Manganese,million tons 9,7 13,3 18,5 — 25,3 Chromium, million tons 2,8 3,1 4,1 — 6,1 Nickel, thousand tons 1 000 1 330 1 610 — 2 350 Molybdenum,thousand tons 87,6 138,9 232,0 — 301,0 Tungsten,thousand tons 39,0 56,8 79,0 — 112,6 Cobalt,thousand tons 28,2 39,8 47,2 — 78,0 Vanadium,thousand tons 28,2 41,1 54,0 — 108,0 Silicon, million tonsc 1,8 2,1 4,7 — 5,8 Copper, million tonsl7 9,7 12,6 — 13,1 20,6 - 24,3 Zinc,million tons 6,7 7,5 7,8 — 13,0 Lead, million tons 5,3 6,3 7,8 — 11,7 Tin, thousand tons 277 328 278 — 524 Aluminium,million tons 16,6 31,8 40,9 — 78,9 Titanium,thousand tons 49,0 88,0 130,6 — 242,2 Magnesium,thousand tons 268 453 427 — 1080 Gold, tons 1020 1645 1800 — 2 720 Silver, thousand tons 15,9 19,9 20,4 — 36,8

" Crude steel production. b Forecast by the Committee on Minerals Policy. (' Silicon metal and ferro-silicon. Sources: U.S. Bureau of Mines: Mineral Facts and Problems, 1975, and other publications.

the forecasts published by the U.S. Bureau of Mines. These forecasts have been analysed, and in some cases we have introduced new factors or made other adjustments, thereby narrowing the interval given in the original forecast. When doing this, we have relied on other forecasts, expert opinion, or interpretations of events that have taken place since the publishing of the US. Bureau of Mines forecasts. Only in the two cases of iron ore and, to a certain degree, copper, have we made our own forecasts. The estimated values for demand in the years 1985 and 2000 are given in table 3.2.

Our assumptions concerning the development of prices are based on historical cost data, forecasts concerning future development of costs and assessments of other factors operating on the market. The assumptions are shown in table 3.3.

These figures should not be interpreted as definite forecasts. A set of assumptions concerning prices is, however, necessary in order to judge the realism of our forecasts for Swedish production. It also facilitates the drawing of conclusions about the effect of increasing imports on the Swedish balance of payments.

3.3.2. Expected developments in Sweden

When forecasting future consumption and production of metals in Sweden, our aim has been to illustrate the consequences of decisions already taken and of political priorities as they stand now. We have not been able to forecast

58 Summary SOU 1979:40 Table 3.3 Assumptions about price developments (constant 1978 money)" December 1978 1985 2000

Manganese ore, metallurgical grade,

$ per mtub Mn 1,34 — 1,36 1,30 — 1,70 1,30 — 1,70 Cromite, lumpy, 48 % Cr203, $ per

ton 100 — 110 128 — c Nickel, free market cif Europe, $ per

lb 1,68 _ 1,80 3,05 — 3,65 3,05 — 3,65 ) Molybdenite, concentrate, free mar- ,

ket, 8 per lb Mo in MoS2 11 — 15 7,20 — 9,45 3,60 — 4,70 1 Tungsten, wolframite, min. 65 %, $ ,

per mtub WO3 137 — 144 137 — 155 137 — 155 Cobalt,free market,$per1b 40,00 — 42,50 7,30 - 9,90 7,30 — 9,90 » Vanadium, min. 98 % V205, S per lb %

V205 2,49 2,45 — 3,05 2,45 — 3,05 * Copper, electrolytic wirebars, LME

cash,£ per ton 770,50 — 771,00 1 115 — 1 315 1050 — 1 245 Zinc, LME cash, £ per ton 347,50 — 348,00 455 455 Lead, LME cash, £ per ton 415,00 — 415,50 330 — 365 265 — 320 Tin, LME cash, £ per ton 6 950 — 6 955 4 460 — 5 380 — r Aluminium, world price, $ per ton 1 235 1 350 1 570

” All December 1978 prices as quoted in Metal Bulletin, December 15, 1978. All prices cif Europe. ” rntu = metric ton unit = 10 kg. " No forecast has been made.

future decisions in the field of mineral policy, although we are conscious of the fact that such decisions will be made. For this reason, our forecasts may turn out not to be correct. Production and consumption will change as a consequence of political decisions made in the future. Our aim is to give the factual basis for such decisions and, whenever possible, to tillustrate the need for them.

Certain assumptions about Swedish economic development constitute a basis for the forecasts. In shon, according to these assumptions, GNP in Sweden will grow at an annual rate of 3,2 per cent between the years 1974 and 1984 and at a rate of 2,7 per cent from 1984 to 2000. Industrial production is expected to increase by 3,6 per cent annually from 1974 to 1985 and by 2,8 per cent annually between the years 1985 and 2000. Real prices for oil are expected 1 to increase ata maximum rate of2 per cent annually from 1977 to 1990 and by 4 per cent annually from 1990 to 2000. Real prices of electric power in Sweden are expected to remain unchanged. .

The forecasts for Swedish metal consumption are based mainly on forecasts for production in the most important consumer industries. These forecasts have then been adjusted to compensate for technological change, substitution and changes in relative prices. There is a considerable variation in detail between forecasts for different metals. In some cases, it has been possible to base the forecasts on relatively detailed analyses of end use markets. ln cases where the statistical material is not sufficiently detailed or reliable, we have had to use more comprehensive methods of analysis. Since the use of metals is more difficult to forecast far ahead, the forecasts for consumption in the year 2000 are less detailed and less reliable than the forecasts for 1985.

The forecasts for production in 1985 are based on production and investment plans as known to us. For the years after 1985, the forecasts are based on ore reserves and other conditions for production in existing or planned mines and plants. We have not been able to take possible production from new, as yet undiscovered deposits into account. Since the probability of such deposits being discovered and exploited is considered as high, even assuming exploration expenditure does not increase, the forecasts probably give a low estimate of future mine production. The influence ofthis negative bias is of particular importance in the time period efter 1985.

The forecasts for exports and imports have in most cases been arrived at by simply subtracting consumption from production or vice versa. In those cases where net exports or net imports forecast in this way change markedly within the time frame used in the forecasts, we have tried to discuss critically the possibilities of achieving the implied export or import objectives.

Our forecasts for future Swedish mine production are shown in table 3.4. Production of iron ore is expected to remain more or less constant compared to 1975, while mine production of tungsten, copper, zinc, lead, gold and silver is expected to increase. Total ore production, which increased from 21 million tons to 51 million tons during the years 1955 to 1975 is expected to increase to 57 million tons in 1985. In the year 2000 production would be 61—62 million tons. Assuming real price increases for some metals, the value of mine production is expected to increase from 3 200 million kronor in 1975 to between 3 500 and 4 200 million kronor in 1985 in constant 1976 kronor, and then to increase slightly more to the year 2000. It should be noted, however, that prices of most metals were low in 1975. A comparison with the year 1974, when prices of most metals were exceptionally high, would yield another result.

The forecasts point to a slow growth in the mining industry. Compared to total industrial production in Sweden, the volume of production in the mining industry is expected to increase very slowly. It should nevertheless be noted that we have seen no reason to consider decreasing production as a realistic or probable alternative. Compared to other industries that have been badly hit by the last few years” recession and which have to compete with exports from low-cost countries, the mining industry should thus be able to assert itself relatively well. In our judgement, mining in Sweden will show enough profitability to be continued and increased. This judgement is of course conditional to production costs not increasing faster in Sweden than in other

Table 3.4 Swedish mine production (metal content in ore)

1975 1985 2000 Iron, million tons 19,5 18 20,5 — 21,5 Tungsten, tons 150 575 575 Copper, thousand tons 38 76 74 Zinc, thousand tons 107 154 154 Lead, thousand tons 69 85 85 Gold, tons 2 3 3 Silver, tons 140 160 160

countries. We have, however, seen no reason to assume that the development of production costs in Sweden in the future will differ significantly from that abroad.

It is unlikely that our forecast for 1985 will be exceeded more than marginally as a result of mining being started in yet undiscovered or unexplored deposits.

Since the time necessary to get a new mine into production or to achieve very large production increases in an existing mine is very long, hardly any , large investments initiated after the publishing of this report will be finished before 1985. Possible additions to capacity over and above the forecast will * therefore be realised mainly during the years between 1985 and 2000. Such » additions to capacity will probably not take place in lead or iron ore mining. ' Mine production of copper and zinc could, however, exceed the forecasts. * Prospecting for alloying elements, such as nickel, molydbenum, tungsten and vanadium, has started relatively recently in Sweden. Conditions for finding exploitable deposits of these metals are regarded as favourable. In addition to this, mining could start in some ”new" kinds ofdeposits, ofwhich a few hold several different minerals. The alum shales (uranium, fossil fuels, raw material for the fertilizer industry, aluminium, vanadium and molybdenum) and certain ore types in the mountain range in northwest Sweden (nickel, cobalt, platinum and magnesium) are examples of such ”new” deposits.

Production of some metals and ferro-alloys is expected to increase. The forecasts for production at this stage are shown in table 3.5.

Production of ferro-chrome, ferro-molybdenum, ferro-vanadium, copper and lead, and possibly also gold and silver, is expected to increase, while production of ferro-tungsten, silicon metal and aluminium is expected to remain more or less constant. The forecasts are subject to the same kinds of uncertainty as the forecasts for mine production. In contrast to what was the case for mine production we can not, however, completely exclude the possibility of decreases in the production of metals and ferro-alloys. The production processes for many of these materials are very energy intensive. Changes in energy prices or otherwise changed conditions for the energy supply could affect production possibilities. As has already been mentioned, we have assumed that the real price of electric power will remain unchanged. If this assumption turns out to be correct, the production levels shown in table 3.5 should be realised. Ifthe price ofelectricity were to rise, on the other hand, the producers of ferro-alloys and of aluminium might only with difficulty be , able to keep production costs below world market prices for their products. Production increases over and above the forecasts could materialize after * 1985, although this should be regarded as less probable. Further increases in production of refined copper or lead should be viewed as improbable. Production of gold and silver is related to the gold and silver content of the concentrates used in the copper smelter at Rönnskär. Increases in excess of the forecasts are not probable. Aluminium production could increase, should it turn out to be feasible to extract alumina from domestic deposits of aluminium bearing minerals. Whilst an increase of steel production over the interval forecast is not regarded as economically feasible, total value added in the steel industry could increase through Specialisation and forward integra- tion.

Table 3.5 Swedish production of refined metals and of ferro-alloys for sale in thousand tons

1975 1985 2000 Raw steel 5 548 5 785 —6 725 5 785 —6 725 Silicon manganese" 17 8,6 0 0 Ferro-chrome and silicon chrome” 108 276 276 Ferro-molybdenumb 1,7 3,5 3,5 Ferro-tungstenb 0,7 0,7 0,7 Ferro-vanadium!) 0,4 0,8 0,8 Ferro-siliconb 6 52,1 0 0 Silicon metal 16,4 13 — 19 13 — 19 Copperd 60 90 90 Lead 37 70 70 Aluminium 78 83 83 Gold, tons 3,4 4 — 6 4 — 6 Silver, tons 219 200 — 300 200 — 300

” Production discontinued in 1976. b Thousand tons ferro-alloys. [' Production discontinued in 1977. (' Blister copper.

In 1977, the mining industry employed 12 880 people, of which almost 9 000 in iron ore mines and just below 4000 in mines producing ores of non-ferrous metals. We estimate that the number of employees, as a result partly of closures, partly of increases in productivity not matched by increases in production volume, will decrease to 10 600—11 000 in 1985. By the year 2000 the number of employees is expected to have decreased to between 8 500—8 900. The largest reduction is expected to take place in the iron ore mines. Since the mining industry is of great importance to employment in parts of Sweden and essential to the survival of several whole communities there is good reason to take a serious view of such a development, and to counteract it by strong means, with the objective either to preserve employment in the mining industry or to create alternative employment opportunities replacing those disappearing in the mining industry.

Consumption of most metals is expected to increase more slowly in Sweden than in many other countries. This is largely a consequence of this country having left the early industrialisation stage with its rapidly increasing consumption of minerals. Another reason for the low rate of increase is the relatively adverse conditions in Sweden, for example as regards energy prices, for expansion within the raw material intensive industries. Our estimates of future minerals production and consumption point to a growing Swedish dependence on the rest of the world. Table 3.6 shows expected future consumption of metals in Sweden. The figures in the table represent gross consumption, i.e., the amount of metals that goes into semi-fabricated products.

Gross consumption could be said to be of primary interest from a supply point of view. Net consumption, i.e., the amount of metals used in the form of semi-fabricated products, is of less interest, since the risks of disturbances or interruptions in the supply of these products are probably smaller. Production of semi-fabricated products is spread among several companies and countries,

Table 3.6 Gross consumption of metals in Sweden in 1975, 1985 and 2000. Thousand tons metal content (excepting steel, where total weight is shown)

1975 1985 2000 Non-alloy steel 2 6770 3 175 3 175 Special steels 1 122 1 175 — 1 765 1 225 — 2460 Manganese 81 71,1 — 78,6 70,2 — 83,9 Chromium 68 85,4 — 117,2 89,5 — 147,0 Nickel 28,5 26,0 — 33,6 27,3 — 37,6 1 Molybdenum 5 5,41 — 8,96 5,88 — 10,93 Tungsten 1,7 2,26 - 2,74 3,56 — 5,79 1 Cobalt 0,58 0,89 — 1,0 1,05 — 1,59 ; Vanadium 0,86 1,01 — 1,3 1,08 — 1,84 1 Siliconb 35 31,1 — 35,7 33,3 — 42,1 * Copper 126,1 147 — 159 176 — 204 Zinc 47 62 62 Lead 38,8f 35 35 — 40 Tin 0,6 0,35 0,2 Aluminium 120 143 — 161 261 — 292 Titanium 1,1d 1,34 — 1,57 1,36 — 1,61 Magnesium 0,92? 2,21 — 2,45 3,37 — 4,06 Goldf 0,0034 0,0035 0,0035 Silver 0,07 0,05 — 0,1 0,05 — 0,1

" 1973—1975 average. " Silicon content in ferro-silicon and silicon metal. f 1974. d 1976. ? 1977.

f Final consumption.

while the production of ores and unwrought metals is, in many cases, concentrated to a small number of producers. The effect of this dispersal of the production of semi-fabricated products is that an interruption of production in one plant does not affect the consumers very significantly. In addition to this, the supply of semi—fabricated products reacts relatively slowly to disturbances in earlier production stages, since stocks of products in different stages of treatment will to some degree act as buffers to supply 1 fluctuations.

As has already been mentioned, Swedish production will in the future account for a smaller part of the domestic needs of most metals than it has before. It is, however, not possible to give a simple measure indicating the degree of self sufficiency, since recycling of old scrap accounts for a considerable part of the supply of several metals. With the exception of a few cases, we have not been able to make realistic forecasts for recycling, partly because of the difficulties of identifying the recycled material in official statistics, and partly because recycling in itself is difficult to forecast, the reason for this being that recycling is profoundly influenced by changes in technology as well as in attitudes and legislation. From a security of supply point of view, molybdenum, tungsten and cobalt are judged as most ”critical”, followed by manganese, chromium, nickel and titanium. The Swedish supply situation for these five metals is such that there is reason to keep the markets under special surveillance. The most important factors

underlying this judgement are, for manganese, chromium, cobalt and titanium, the concentration of primary production to developing countries and planned economy countries. For cobalt, a contributing factor is the dominant position held by one single company. As for nickel and molybde- num, the monopolistic nature of the markets for these metals has dictated our judgement. Tungsten has been considered a "critical” metal partly because developing countries and planned economy countries are expected to account for a large part of future world supples, partly because the probability of cooperation between producing countries is regarded as high. Contributing factors are also the extreme instability of the tungsten market as well as the scarcity of information about production and investment plans. Five other metals, vanadium, copper, tin, aluminium and magnesium, are regarded as moderately critical from a security ofsupply point ofview. In these cases, the judgement has been dictated by the relative Stability of most of the markets concerned, and by the existence, in some cases, of domestic production. The supply situation for silicon, zinc, lead, gold and silver has been judged as satisfactory.

Research and development is likely to play a more important role in minerals policy in the future than hitherto. Development work going on now could make it possible to extract minerals from ”new” types of deposits, to increase efficiency in extraction or to recycle larger amounts of metals from scrap. The present and planned research in Sweden could affect the volume of production in the mining and metals industry as well as the supply situation. Of special interest in this context are several of the alloying elements and aluminium.

Finally, some of the shortcomings of the forecasts presented in this report should be mentioned briefly. Among the most important is that the forecasts are based on actual circumstances as they stood in the middle ofthe 1970'5. Many of the most important conditions for mineral production are now undergoing radical changes. Higher energy prices and slower growth in demand for several metals are examples of such changes. Although we have tried to evaluate and take into account the effects of such structural changes, we might not have succeeded altogether. The statistical material we have worked with might also be inaccurate or misleading. We consider it, therefore, important to evaluate, at a later time, the forecasts now presented. Analyses of the supply situation should also be made continously. Some factors of importance to future Swedish production and consumption of metals could have been covered better in this report. We plan to return to a more elaborate treatment of these in our final report. Among these factors are the development of corporate structure within the Swedish mining and metal industries, the influence on and control over the Swedish supply situation exercised by international corporations and, finally, the restrictions imposed on Swedish mineral production by the need to improve working environ- ments and take into account ecological considerations.

4. Internationell översikt

4.1. Världens mineraltillgångar

4.1.1. Den globala tillgångssituationen

Jordens tillgångar på nyttiga mineral är från människans synpunkt sett oändliga. Vår teknologi har anpassat sig till de geologiska förhållandena så att vi huvudsakligen använder de mineral som det finns gott om. Hela jordytan skulle kunna fyllas med hus, maskiner, fordon och allt annat som metaller och mineral används till. Ändå skulle det finnas gott om mineralråvaror kvar — så länge det fanns plats för en grop där man kunde gräva efter dem. Men de praktiska, fysiska gränserna för mineralutvinningen bestäms inte av tillgång- arnas absoluta storlek. På mycket lång sikt begränsas mineralutvinningen av att energiåtgången för att bryta loss och sönderdela berget och skilja ut de värdefulla ämnena ur bergarterna blir så stor att det inte längre är ekonomiskt möjligt att utnyttja mineraltillgångarna. Ekologins förmåga att klara upplag- ring av restprodukter och andra miljöstömingar kan också sätta definitiva fysiska gränser för mineralutvinningens omfattning.

Långt innan de fysiska hindren gör sig gällande har dock de ekonomiska gjort mineralbrytningen omöjlig. Tabell 4.1 visar de totala beräknade tillgångarna av olika metaller i jordskorpan. Även om bara tillgångarna ned till ett djup av en kilometer tas med i beräkningen - och det finns idag flera gruvor som är mycket djupare än så — förefaller tillgångarna outtömliga.

Emellertid kan inte alla tillgångar i jordskorpan utnyttjas. Jordskorpans medelhalt av järn är 5,8 %. En järnmalm med så låg halt skulle bli mycket dyr att utvinna järn ur. Om järnmalmsgruvor i drift hade så låga halter skulle priserna på de flesta konsumtionsvaror vara mycket högre.

De tillgångar som anses vara lönsamma att bryta vid nuvarande förhål- landen är alltså väsentligt mycket mindre än de totala fysiska tillgångarna. Av tabell 4.2 framgår hur mycket mindre de är. Begreppet brytvärd tillgång kan förefalla enkelt och entydigt. Hur stora de brytvärda tillgångarna är beror emellertid på en mängd olika faktorer. I kapitel 7 görs en mer noggrann genomgång av dessa faktorer. I den tidigare publicerade rapporten (DsI 1978:16) Malmtillgångar och prospektering, som gjorts av en av MPU:s expertgrupper, finns också en diskussion—om förutsättningarna för brytvärdhet. Här skall bara nämnas att de brytvärda tillgångarnas storlek är (självfallet) beroende av metallpriser och kostnaderna för brytningen. Kostnaderna beror i sin tur på metallhalten i malmen, malmkroppens kemiska och fysikaliska sammansättning, dess läge, storlek

Tabell 4.1 Totala beräknade tillgångar av olika metaller i jordskorpan

- Metall Hela jordskorpan

Halt Tillgångar g/ton miljarder ton Järn 58 000 1 392 000 000 Mangan 1 300 31 200 000 Krom 110 2 600 000 Nickel 89 2 130 000 Molybden 1,3 31 200 Wolfram 1,1 26 400 Kobolt 25 600 000 Vanadin 140 3 360 000 Koppar 63 1 510 000 Zink 94 2 250 000 Bly 12 290 000 Tenn 1,7 40 800 Aluminium 83 000 1 990 000 000 Titan 6 400 153 600 000 Guld 0,0035 84 Silver 0,075 1 800

Jordskorpan under kontinen- terna till ett djup av en km.

Halt g/ ton

48000 1000 77 61

1,1 1,2 18 120 50 81 13

1,6 83000 5300

0,1 135 0,065

Tillgångar miljarder ton

19 870 000 420 000 30 000 25 200 455 495 7 400 50 000 20 800 33 400 5 700 660 34 000 000 2 230 000 1,4 26,9

Källa: Lee & Yao: Abundance ofChemical Elements in the Earth”s crust and its Major Tectonic Units. Acta geol. Sinica, 451829, 1965. Engelsk översättning i International Geology Review, Vol. 12, Nr 7, 1970.

Tabell 4.2 Upptäckte brytvärda tillgångar av olika metaller

Tillgångar milj. ton metallinnehåll

Järn 90 520 Mangan ] 815 Krom 1 692” Nickel 59.5 Molybden 6 Wolfram 1,8 Kobolt 2,5 Vanadin 9,7 Koppar 408 Zink 135 Bly 150 Tenn 9,8 Aluminium 3 483 Titan 340 Guld 0,04 Silver 0,19

Antal årsproduktioner vid 1974 års produktion

176 200 736 72 70 46 81 373 55 23 43 44 209 236 33 20

” Avser kromit, dvs. malmmineralet (25 % krom) och inte krominnehåll.

Källa: USBM: Mineral Facts and Problems, 1975.

och form, transportnätets uppbyggnad, arbetslöner, skatter och förräntnings- krav, företagsstruktur, politiska förhållanden osv.

I tabell 4.2 har vi försökt att ge en tydligare bild av de brytvärda tillgångarnas storlek genom att visa hur många årsproduktioner de skulle räcka till. Detta betyder inte att de brytvärda tillgångarna tar slut efter det antal år som sägs i tabellen. Det betyder helt enkelt att den malm som hittills har påvisats räckerjust så länge. Den mesta malmen i världen letas upp av gruvföretag. Gruvföretag ser i allmänhet inte något värde i att prospektera efter mer malm än de behöver för högst 20—30 års brytning. En intäkt som utfaller om 20 år är med en rimlig räntesats nästan värdelös i dag; dessutom är ju intäkten osäker. På 20 års sikt kan marknaden förändras så att mineral- råvaran i fråga inte längre behövs. Från rent företagsekonomiska synpunkter är det förmodligen inte ens motiverat att hålla större reserver än vad som räcker till tio års brytning. Däremot kan konkurrensstrategiska skäl tala för att ett företag bör ha större reserver som säkrar företagets möjligheter att överleva på lång sikt. Gruvföretagen strävar alltså efter att hålla reserver som garanterar deras fortsatta existens och detta tycks de, att döma av tabell 4.2, lyckas ganska bra med. För flera metaller känner man till ännu större brytvärda tillgångar. Att det under lång tid varit möjligt att fylla på tillgångarna i tillräcklig grad genom prospektering illustreras av att de upptäckta brytvärda tillgångarna uttryckta som antal årsproduktioner knap- past förändras från år till år, trots ständig brytning. I tabell 4.3 visas som ett exempel utvecklingen för upptäckta brytvärda tillgångar av koppar i USA.

Som framgår av tabellen har tillgångarna hela tiden ökat. Under större delen av perioden har de t. o. m. ökat räknat i antal årsproduktioner. Det bör dock framhållas, att en befarad knapphetssituation skulle kunna ge upphov till samma statistiska bild, eftersom den skulle ge företagen ett starkt incitament till ökad prospektering. För de flesta metaller har ökningen av de brytvärda tillgångarna förutsatt att produktiviteten i brytningen hela tiden kunnat förbättras. Härigenom har man kunnat bryta allt fattigare och mer otillgängligt belägna malmer, efter hand som de bättre fyndigheterna utnyttjats. I slutet av 1800-talet måste kopparmalm t. ex. innehålla 5 a 6 procent koppar för att vara brytvärd. I dag har brytvärdhetsgränsen i många fall sjunkit till under 0,5 procent. Detta har också kunnat ske utan att det relativa priset på koppar höjts mer än marginellt. Nu är det naturligtvis tänkbart, åtminstone i teorin, att den tekniska utvecklingen i framtiden

Tabell 4.3 Uppskattning av upptäckta brytvärda tillgångar av koppar i USA 1931—1973 År Tillgångar Brytning Antal års- milj. ton tusen ton produktioner

1931 16,9 540 31 1936 21,3 650 33 1945 26,3 720 37 1960 29,2 990 30 1973 74,7 1 570 48

Källa: M. Radetzki, Koppartillgångarna — en fallstudie i resursuttömning. Ekonomisk Debatt nr. 8, 1974.

Figur 4.1 Mängd av ett visst grundämne i olika halter i jordskorpan.

kommer att gå långsammare och att det inte längre kommer att vara möjligt att göra samma produktivitetsvinster som hittills. Brytningskostnaderna skulle då öka när man tvingas bryta allt fattigare malmer. Detta skulle leda till prisökningar. Knapphet i ekonomisk mening skulle uppstå, dvs. att även om tillgångarna inte fysiskt tar slut så skulle prisökningarna leda till att mindre mineralråvaror användes och den materiella standarden skulle sjunka.

Finns det då risk för att mineralråvarorna i framtiden blir väsentligt dyrare på grund av relativ knapphet? Vid besvarandet av den frågan är det viktigt att komma ihåg att malmfyndigheter är ovanliga företeelser. Den typiska kurvan för ett grundämnes fördelning i jordskorpan ser ut ungefär som figur 4.1. Innebörden av figuren är att en ökning av de brytvärda tillgångarna kräver en allt mindre relativ sänkning av den lägsta brytvärda halten ju lägre denna halt blir. De brytvärda tillgångarna ökar i allmänhet med mer än 100 procent om brytvärdhetsgränsen sänks med 50 procent. Påståendet illustreras av det exempel som återges i tabell 4.4. Det bör dock understrykas att haltfördel- ningarna varierar för olika metaller. En del, t. ex. bly, har sådana fördelningar att haltgränsen måste sänkas avsevärt för att tillgångarna skall öka i någon nämnvärd omfattning. Hur fördelningen ser ut beror på i vilken utsträckning som metallen i fråga bildar ”egna” mineral. Vissa metaller, t. ex. koppar, ingår som huvudsaklig beståndsdel i ett mycket stort antal mineral. Det finns därför flera potentiella råvarukällor för koppar. Andra, t. ex. gallium, bildar mycket få egna mineral, och förekommer ganska jämnt spritt i jordskorpan, dvs. det finns få ställen där halten gallium markant överstiger genomsnitts- halten i jordskorpan.

Efter hand som genomsnittshalten sänks i de fyndigheter som utnyttjas krävs det en ökning av produktiviteten för att realkostnaderna för brytningen skall kunna hållas på en konstant nivå. Genomsnittshalten sänks med olika hastighet för olika metaller beroende på de geologiska förutsättningarna. Den produktivitetsökning som är möjlig att uppnå varierar också. Man kan därför utgå från att de reala produktionskostnaderna för olika metaller kan förändras i olika riktning och med varierande hastighet. För en del metaller kan det finnas tendenser till att produktionskostnaderna ökar, vilket kan sägas vara ett uttryck för ekonomisk knapphet. Detta innebär inte att det finns anledning att vänta sig radikala eller plötsliga förändringar i de relativa priserna på olika metaller av detta skäl. Förändringarna sker långsamt, och åtföljs av ändrade konsumtionsmönster efter hand som dyrare metaller

Halt i procent

Mängd

Tabell 4.4 Produktion av nickel i Nya Kaledonien sedan år 1892. Värdet av produktionen är detsamma inom varje haltintervall (tusen ton nickelinnehåll)

Halter i procent Mängd 9,99—8,00 16,8 739—6,40 68,9 6,39—5,12 106,6 5,1 1—4, 1 0 58,0 4,09—3,28 144,0 3,27—2,62 947,6 2,61—2,10 267,7"

” Detta intervall är ännu inte fyllt. Det inkluderar produktionen 1971 och 1972, med halter på 2,58 resp. 2,55 procent. Källa: F. Lallot, The problem ofthe world supply of ores in the year 2000 is basically a question of relative prices. Föredrag vid 8th World Mining Congress, Lima 1974.

ersätts av billigare. Det bör också framhållas att man inte kan spåra några tendenser till en allmän ekonomisk knapphet på mineralråvaror. Denna slutsats gäller också —åtminstone på medellång sikt — även om man antar att det inte kommer att ske någon teknisk utveckling som ökar produktiviteten. Vi menar emellertid att det även i fortsättningen liksom hittills kommer att utvecklas allt bättre metoder för att utvinna metaller och mineral. Man bör därför inte heller räkna med att mineralråvarorna realt sett kommer att bli mycket dyrare på grund av knapphetssituationer av detta slag. Detta innebär självfallet inte att det skulle vara onödigt eller felaktigt att försöka åstad- komma en mer effektiv råvaruhushållning. Säkert går det att minska de samhällsekonomiska kostnaderna för de råvaror vi behöver genom bättre materialval,ökad återvinning och mindre spill. I vårt fortsatta arbete kommer vi att studera sådana åtgärder.

Här har nu getts en mycket allmän och översiktlig bild av tillgångssitua-

* tionen för de viktigaste metallerna. I det följande redovisas en de] uppgifter

om var i världen tillgångarna av dessa metaller finns och hur den eventuella knapphetssituationen ser ut för var och en.

4.1.2. Tillgångssituationen för de viktigaste metallerna

I tabell 4.5 har vi gjort ett försök att sammanfatta tillgångssituationen för de viktigaste metallerna. En mer ingående redovisning ges iden följande texten. Syftet med tabellen är att på ett sammanfattande sätt visa för vilka metaller

, det kan finnas risk för en bristsituation under första hälften av nästa

århundrade. Härvid måste man ta hänsyn till flera olika faktorer. Den viktigaste indikationen på att en bristsituation kan uppkomma är självfallet att de upptäckta brytvärda tillgångarna är små. Detta räcker dock inte som enda indikation. Som redan nämnts kan små redovisade tillgångssiffror ha flera orsaker. Därför redovisas också bedömningar av hur stora möjligheterna är att utöka de brytvärda tillgångarna genom prospektering eller genom att sänka genomsnittshalterna i gruvorna (vilket leder till prishöjningar). Av betydelse för om en bristsituation skall uppkomma är också om efterfråge- ökningen väntas bli snabb (med snabb menar vi att den väntas bli mer än 3 %

Tabell 4.5 Sammanfattande bedömning av risken för knapphet på de viktigaste metallerna

Upptäckta bryt- Brytvärda Sänkning av Snabb efter- Svår att vårda tillgångar tillgångar halten ger ba- frågeökning ersätta är små (mindre kan inte ökas ra små ökningar väntas än 50 års bryt- mycket genom av tillgångarna

ning) prospektering

Järn Mangan Krom Nickel Molybden Wolfram Kobolt Vanadin Koppar Zink

Bly

Tenn Aluminium Titan Guld Silver

>€ xxxx

XXXXXX

X X

per år) och om metallen är svår att ersätta i sina viktigaste användningsom- råden.

Om det fanns en metall som ”passade in” på alla dessa kriterier skulle man ha anledning att befara en bristsituation för just den metallen. Som framgår av tabellen finns det enligt vår bedömning inte någon sådan metall. De som kommer närmast (i denna schematiska uppställning) är wolfram, tenn, guld och silver. Vad gäller wolfram bör det dock vara möjligt att öka tillgångarna genom prospektering. Tenn är jämförelsevis lätt att ersätta i det viktigaste användningsområdet (förtennad plåt), och efterfrågan ökar dessutom bara långsamt. Att tillgångarna av guld och silver uppges vara små beror bl. a. på att de huvudsakligen kommer fram som biprodukter vid brytning av andra metallers malmer. Den industriella användningen av guld är dessutom inte * större än att behoven kommer att kunna tillgodoses —om än vid högre priser. Situationen för silver kan inge en del farhågor. Det bör emellertid under- Ä strykas att tillgångsuppgifterna för silver varierar mycket kraftigt. Vidare bör det på lång sikt vara möjligt att finna fullgoda ersättningar för silver i de viktigaste användningarna, om silverpriset skulle stiga på grund av resurs- uttömning. Slutligen bör det understrykas att wolfram, guld och silver till mycket stor del utvinns som biprodukter vid brytning av andra metallers malmer. Detta gör det mycket svårt att bedöma tillgångarnas tillräcklig- het.

Järn

De upptäckta brytvärda tillgångarna på järnmalm är, som redan framgått, mycket stora. Man kan räkna med att det härutöver finns myckel stora, ännu

inte upptäckta tillgångar, som skulle vara brytvärda i dagens läge, samt sådana som skulle bli brytvärda vid en mindre prisökning. Det kan nämnas, att järn är en av de få metaller för vilka den genomsnittliga halten i den malm som bryts har ökat under 1900-talet. De största jämmalmstillgångarna anses finnas i Sovjetunionen, Canada, Australien och Brasilien.

Mangan

De upptäckta brytvärda tillgångarna av manga—nmalm är mycket stora. De största fyndigheterna finns i Sovjetunionen, Sydafrika och Brasilien. 1 uppgiften i tabell 4.2 ingår inte de mangantillgångar som finns i form av s. k. mangannoduler på världshavens botten. Dessa noduler, som är knytnävs- stora brunsvarta klumpar, innehåller 10—35 procent mangan. Den totala mängden mangan i dessa noduler uppskattas till hundratals miljarder ton. F. n. utnyttjas inte mangannodulerna, men man räknar med att utvinning kan påbörjas under 1980-talet (se också bilagorna 3 och 5).

Krom

Krommalm indelas med hänsyn till sammansättningen i olika kvaliteter, som har olika användningsområden. Tillgångssituationen varierar för de olika kvaliteterna, men kan sammanfattningsvis betecknas som mycket god. Malmer med hög kromhalt och sådana egenskaper att de kan användas i stålindustrin är ganska sällsynta, medan det finns betydande tillgångar av låghaltig krommalm. Anrikningsmetoderna har emellertid utvecklats och det är nu möjligt att i större utsträckning använda även låghaltig krommalm för metallurgiska ändamål. De största kända brytvärda tillgångarna finns i Sydafrika och Rhodesia, men betydande mängder finns också i Sovjetunio- nen.

Nickel

De upptäckta brytvärda tillgångarna på nickel är mycket stora. De största kända brytvärda tillgångarna finns i Canada, Australien, Nya Kaledonien och Sydafrika. Som framgick av tabell 4.4 bryter man på ön Nya Kaledonien f. n. malm med 2,5 % nickel. Om brytvärdhetsgränsen genom teknisk utveckling eller högre priser kunde sänkas till en procent skulle hela ön, åtminstone teoretiskt, vara brytvärd. Dessutom finns det mycket stora nickeltillgångar i de nyss nämnda mangannodulerna. Utvinning av noduler skulle kunna leda till ett överskott på nickel.

Molybden

En stor del av världens upptäckta brytvärda molybdentillgångar finns i malmer där andra metaller, särskilt koppar, är huvudsaklig beståndsdel. Detta gör det svårt att bedöma den totala tillgångssituationen. Eftersom molybden är en jämförelsevis ”ny” metall, som inte använts industriellt särskilt länge, har man inte prospekterat efter den i samma utsträckning som efter andra metaller. Det finns därför anledning att förmoda att det finns

stora, ännu oupptäckta molybdentillgångar. De största kända brytvärda tillgångarna finns i USA, Sovjetunionen, Canada och Chile.

Wolfram

En mycket stor del av världens upptäckta brytvärda wolframtillgångar finns i Kina och Sovjetunionen. Eftersom de länderna inte har publicerat några uppgifter om tillgångarnas storlek har alla uppskattningar karaktären av försiktiga gissningar. En bidragande orsak till att de kända brytvärda tillgångarna ärjämförelsevis små är att det viktiga wolframmineralet scheelit länge varit relativt svårprospekterat. Traditionella prospekteringsmetoder har ringa framgång. Man har nu utvecklat geokemiska metoder som väntas ge bättre resultat.

Kobolt

Kobolt utvinns alltid som biprodukt till andra metaller, oftast koppar eller nickel. Tillgångsuppskattningarna för kobolt är därför direkt beroende av hur stora de brytvärda tillgångarna av andra metaller är. Mangannodulerna i världshaven innehåller också mycket stora mängder kobolt, några miljarder ton. De största kända brytvärda tillgångarna på land finns i Zaire, Nya Kaledonien och Australien.

Vanadin

Också vanadin utvinns endast som biprodukt vid annan mineralutvinning, mest vid brytning av järn, titan och uran. Råolja innehåller vanadin, som kan tillvaratas i raffinaderiet och vid bränning av oljan. De kända brytvärda vanadintillgångarna, som är mycket stora, finns framför allt i Sovjetunionen, Sydafrika och Australien.

Kisel

Kisel är det näst efter syre vanligaste grundämnet i jordskorpan. Dess viktigaste mineral, kvarts, är likaså det näst vanligaste mineralet. Tillgång- arna på kisel är således i teorin obegränsade. Råvarutillgångarnas kvalitet sätter dock vissa gränser för utvinningens omfattning och, framför allt, lokalisering. Endast mycket ren kiselråvara kan t. ex. utnyttjas för framställ- , ning av kiselmetall. '

Koppar

Den lägsta brytvärda halten för koppar har sänkts hastigt under 1900-talet. Vid de halter som nu är möjliga att bryta finns det mycket stora brytvärda tillgångar. Man räknar också med att tillgångarna kan öka betydligt genom prospektering. Större delen av de nu kända brytvärda tillgångarna finns i Chile, USA, Canada, Zambia och Peru.

Zink

De upptäckta brytvärda tillgångarna av zink kan förefalla små jämfört med årsproduktionen. Uppgifterna om tillgångarnas storlek varierar dock kraftigt mellan olika källor. Zink är förmodligen också ett exempel på en metall, där företagens ointresse för att prospektera fram stora reserver påverkat tillgångs- uppskattningarna. Eftersom zink lätt bildar egna mineral säger den genom- snittliga halten i jordskorpan mycket litet om storleken av de brytvärda tillgångarna.

Bly

Eftersom återvinningen av bly är jämförelsevis stor och växande samtidigt som efterfrågeökningen är långsam, prospekteras det inte särskilt mycket efter denna metall. De brytvärda tillgångarna skulle antagligen kunna fås att öka med stora mått om prospekteringsinsatserna var större. De största kända brytvärda tillgångarna finns i USA, Canada, Sovjetunionen och Austra- lien.

Tenn

De upptäckta brytvärda tillgångarna på tenn är relativt små jämfört med årsproduktionen. Till en del beror detta förmodligen på att efterfrågeök- ningen för tenn har varit ganska långsam och att det därför inte har , prospekterats särskilt mycket. Tenn är dessutom, i likhet med wolfram,

svårprospekterat. Realpriset på tenn har å andra sidan stigit under de senaste decennierna, vilket kan tänkas bero på att produktionskostnaderna ökat realt * sett som en följd av sjunkande halter. (En alternativ förklaring är att det

internationella prisstabiliseringsavtal som finns för tenn har drivit på prisutvecklingen.) Tenn är möjligen en av de få metaller som kan bli knappa i framtiden. En sådan bristsituation kan kanske delvis motverkas genom förbättrade anrikningsmetoder som gör det möjligt att ta vara på en större del av malmens tenninnehåll. Om tennpriset skulle stiga kraftigt på grund av att tillgångarna börjar sina år det å andra sidan lätt att ersätta tennet med andra material i de flesta användningar. De största kända brytvärda tillgångarna finns i Indonesien, Thailand, Bolivia och Malaysia.

Aluminium

Aluminium är den vanligast förekommande metallen i jordskorpan. Över åtta procent av jordskorpan är aluminium. Större delen av världens aluminiumproduktion kommer i dag från fyndigheter av mineralet bauxit. De upptäckta brytvärda tillgångarna av bauxit är mycket stora. De finns främst i Australien, Guinea, Jamaica, Surinam och Guyana. En ganska måttlig prisökning på aluminium skulle också göra det lönsamt att bryta flera andra aluminiumhaltiga mineral. De brytvärda tillgångarna skulle då bli praktiskt taget obegränsade.

Titan

Titan utvinns ur mineralen rutil och ilmenit. För framställning av titanmetall används dock oftast rutil. Dessa mineral finns dels i berggrunden, dels i sand utefter havsstränder. De upptäckta brytvärda tillgångarna är mycket stora och tillgångarna av framför allt ilmenit bedöms kunna ökas avsevän genom prospektering. Canada, Sovjetunionen och Norge har de största kända brytvärda tillgångarna av ilmenit, medan de största rutiltillgångarna finns i Australien.

Magnesium

Magnesium är ett mycket vanligt grundämne. Det förekommer i Hera ganska vanliga mineral och dessutom i ganska hög halt (0,03 %) i havsvatten. Allt mer magnesium utvinns nu ur havsvatten och haven utgör outtömliga källor för denna metall.

Guld

Den största delen av de upptäckta brytvärda guldtillgångarna finns i malmer där andra metaller är huvudprodukt medan resten finns i vaskbergsavlag- ringar. Tillgångarna enligt tabell 4.2 kan synas vara låga jämfört med den nuvarande årsproduktionen. Det är dock tveksamt om de uppgifter som lämnats är helt korrekta. Mot att det skulle uppstå en bristsituation talar att höjningar av guldpriset leder till att flera fyndigheter som nu inte är lönsamma då blir brytvärda. Dessutom finns det mycket stora ”reserver ovan jord”, i form av mynt (det finns ganska stora mängder tämligen nypräglade guldmynt som ligger i bankvalv och ”madrasser” världen över), guldföremål m. m., som skulle kunna täcka även en stor ökning av den industriella efterfrågan på guld. Dessutom finns det stora mängder antika guldföremål och gamla mynt med samlarvärde, som på grund av prisförhållanden dock knappast skulle smältas ner ens om det inträffade mycket stora prisstegringar. Större delen av de kända brytvärda tillgångarna finns i Sydafrika och resten i stort sett i Sovjetunionen.

Silver

De upptäckta brytvärda tillgångarna av silver är jämförelsevis små i förhållande till årsproduktionen. Tillgångsuppskattningarna varierar emel- lertid kraftigt, vilket beror på att större delen av silvertillgångarna finns i fyndigheter där andra metaller är huvudprodukt. För silver är ”reserverna ovan jord” av ännu större relativ betydelse än för guld. Prisstegringar för silver har bl. a. lett till att man i Indien tidvis haft exportförbud för silver i syfte att hindra utförsel av kulturhistoriskt intressanta antikviteter. De upptäckta brytvärda tillgångarna finns i bl. a. Canada, Peru, Mexico, USA, Australien och Sovjetunionen.

4.1.3. Havets mineraltillgångar'

Havet innehåller fyra olika slag av mineraltillgångar, nämligen

— i havsvattnet lösta mineral; — i det fasta berget på havsbottnen förekommande mineral; — erosionsprodukter från kontinenterna, dvs. sand, grus och vaskfyndig- heter av olika mineral; — ur lösningar i havsvattnet utfällda mineralklumpar, s. k. noduler.

Trots att de flesta kemiska grundämnen finns i havsvatten, utvinns bara koksalt, magnesium och brom i större mängder. Ur den fasta berggrunden på havsbottnen utvinns vätskor och lösliga mineral som olja, gas, svavel och kaliumsalter genom borrhål. Stenkol, järnmalm och andra fasta ämnen har hittills endast brutits i tunnlar från land. Lösa avlagringar kan muddras eller sugas upp med slamsugare. På detta sätt får man fram sand och grus, diamanter, titanmineralen ilmenit och rutil, guld, tenn m. m. I Röda Havet finns metallrika sediment som innehåller betydande mängder mangan, zink, bly, koppar, silver och guld. Man undersöker nu möjligheterna att utnyttja dessa sediment. Nodulerna är mer eller mindre runda bollar av ungefär en knytnäves storlek. De har byggts upp av salter som fällts ut från havsvattnet. De innehåller bl. a. 10—35 % mangan samt mindre mängder nickel, koppar och kobolt.

Tabell 4.6 visar vilka fasta mineralråvaror som f. n. utvinns från havet. Mineralutvinningen på havsbottnen är en relativt ny verksamhet under stark expansion. Allt eftersom tekniken för havsexploateringen utvecklas kan man vänta sig en fortsatt snabb ökning av utvinningen från haven. F. n. svarar sand och grus för en helt dominerande andel av mineralprodu ktionen 3 från haven. Utvinningen av sand och grus till havs väntas också öka efter

hand som de lättillgängliga grustillgångarna på land tar slut, vilket de redan gjort i stora delar av Västeuropa. ] framtiden väntas dock exploateringen av nodulerna få en allt större betydelse. I det följande redogörs kortfattat för planerna på nodulexploatering.

Som redan nämnts är nodulerna mineralklumpar som bildas genom utfällning av metaller som varit lösta i havsvattnet. Dessa metaller kommer förmodligen från flodvatten, undervattensvulkaner och undervattenskällor.

Tabell 4.6 Havsutvinning av mineralråvaror: Pågående verksamhet

Mineral Utvinningsmetod Geografiskt område

Tennmalm Muddring Utanför Indonesien och Thailand Järnmalm Muddring Utanför Japan Sand och grus Muddring Utanför Sverige, Storbritannien, Danmark, Japan och USA Kalksten Muddring Utanför Island och i San Fransiscobukten i USA Bariumsulfat Borrning och Utanför Alaska

muddring Svavel Fraschprocess Mexikanska Golfen

Källa: Havet och havsresurserna, Sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1976.

1Detta avsnitt bygger i huvudsak på de redogö- relser som givits i rap- porterna Havet och havs- resurserna (sekretariatet för framtidsstudier, 1976) samt Råvaror och Råva— rupolitik — underlag för svenska bedömningar (DsI 1977z8, Näringspo- litiska rådets arbetsgrupp för råvarufrågor).

1 Economic Implications of Seabed Mineral Deve- lopment in the Interna- tional Area: Report of the Secretary General. A/CONF./62/25. New York 1974.

Nodulerna i djuphaven består av föreningar av järn, mangan, nickel, koppar och kobolt samt olika lermineral. På kontinentalsockeln och sluttningen ned mot djuphaven förekommer noduler av kalciumfosfat. Dessa går antagligen inte att utnyttja som fosforråvara vid nuvarande priser på fosfor från landbaserad produktion.

Nodulerna i djuphavet kallas mangannoduler efter den viktigaste beståndsdelen. Sammansättningen av nodulerna kan variera inom vida gränser. De största koncentrationerna av mangannoduler finns i Stilla Havet och i Indiska Oceanen.

F. n. håller fyra olika konsortier på att utveckla metoder för nodulexploa- tering. Sammansättningen av konsortierna framgår av tabell 4.7. Bara företag från de stora västliga industriländerna deltar i verksamheten. De tre första konsortierna anses ha kommit längst i det praktiska utvecklingsarbetet. Inget av dessa konsortier planerar att utvinna mangan ur nodulerna. Däremot avser de alla att utvinna koppar, nickel och kobolt.

Effekterna på marknaderna för de tre metaller som i första hand kommer att utvinnas har studerats av FN.' Nodulutvinningen beräknas komma att ha begränsad effekt på kopparmarknaden, medan marknaden för nickel kan bli väsentligt mer påverkad. Detta kan leda till betydande inkomstbortfall för de landbaserade producenterna. Vad gäller kobolt slutligen, kan effekterna på marknaden väntas bli mycket stora. Att effekterna varierar för olika metaller beror på att de förekommer i ganska fasta proportioner i nodulerna (man räknar med att en lönsam utvinning kräver halter på 0,8 % koppar, 1 % nickel och 0,2 % kobolt) och att dessa proportioner inte stämmer med markna- dernas relativa omfattning.

Tabell 4.7 Internationella konsortier för nodulexploatering

Konsortier Bildat år Deltagare Ocean Mining 1974 Tenneco (USA), Essex Iron Co. Associates (USA, dotterbolag till U. S.

Steel), Union Mines Inc. (dot- terbolag till Union Miniére, Belgien), Japanese Manganese Nodule Development Corp. (Japan)

Kennecott Group 1974 Kennecott (USA), Rio Tinto Zinc (Storbritannien), Consolidated Gold Fields (Storbritannien). Mitsubishi (Japan), Noranda (Canada)

lnco Group 1975 International Nickel (Canada), AMR (Preussag, Salzgitter, Metallgesellsscaft, Rheinische Braunkohlenwerke — alla Västtyskland), Sumit- omo, (Japan)

CNEXO 1970? Centre National pour l'Exploitation des Oceans (franska staten), Société le Nickel och Creusot-Loire (båda Frankrike)

Källa: Havet och havsresurserna, Sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1976.

Under de senaste åren har uppskattningarna av tidpunkten för när nodulexploateringen skall komma i gång successivt flyttats allt längre fram i tiden. Orsaken härtill är bl. a. att rättsläget vad gäller nodulutvinning ännu är oreglerat. Djuphavsområdena tillhör ingen enskild stat, utan är ”mänsklig- hetens gemensamma arvedel”. I syfte att lösa bl. a. problemen med nodulut- vinningen har man sammankallat FN:s tredje havsrättskonferens, som vid Hera sessioner sedan år 1974 har försökt lösa de juridiska problemen. Motsättningarna mellan olika länder på denna punkt rör främst vilka företag eller andra organisationer som skall få tillstånd att utvinna noduler, i vilken takt utvinningen skall ske, hur landbaserade producenter av de aktuella metallerna skall kompenseras och hur vinsterna från nodulexploateringen skall fördelas.

4.2. Produktion

4.2.1. Omfattning och geografisk fördelning

Den totala gruvproduktionen av de viktigaste metallerna visas i tabell 4.8. Av tabellen framgår att jämmalmsproduktionen är tonnagemässigt absolut dominerande. Andra viktiga metaller är aluminium, mangan, koppar och zink.

Värdet av den totala gruvproduktionen är svårt att uppskatta. Detta beror bl. a. på svårigheterna att erhålla tillförlitliga prisnoteringar för samtliga metaller vid samma förädlingsgrad. I tabell 4.9 redovisas en uppskattning som gjorts genom sammanställning av uppgifter från flera håll.

! Tabell 4.8 Global gruvproduktion av olika metaller år 1974

Produktion tusen ton metallinnehåll

Järn 515 000 Mangan 9 075 Krom 2 300”

! Nickel 825 Molybden 85 Wolfram 39 Kobolt 31 Vanadin 26 Koppar 7 420 . Zink 5 870

, Bly 3 490

' Tenn 223 Aluminium 16 665 Titan ] 440 Guld 1,2 Silver 9,5

” Avser kromit, inte krominnehåll. Källa: USBM: Mineral Facts och Problems, 1975.

] International Bank of Reconstruction and De- velopment: Sector Pro- gram Paper. The Non- fuel Mineral Industry Washington D. C. 1973.

Tabell 4.9 Värdet av världsproduktionen för olika metaller år 1973

Gruvstadiet Metallstadiet

Värde i Andel Värde i Andel milj. dollar % milj. dollar % Järn 7 105 24 47 360 54 Mangan 415 1,4 2 105 2,4 Uran 150 0,5 790 0,9 Nickel 1 305 4,4 2 630 3,0 Molybden 295 1,0 350 0,4 Wolfram 210 0,7 265 0,3 Koppar 10 065 34,0 12 540 14,3 Zink 1510 5,1 2 980 3,4 Bly 1215 4,1 1490 1,7 Tenn 915 3,1 1 140 1,3 Aluminium 560 1,9 9 295 10,6 Magnesium — — 265 0,3 Guld 4 145 14,0 4 210 4,8 Silver 590 2,0 615 0,7 Övriga metaller 975 3,3 1 315 1,5

Summa z29 600 100 m87 700 100

Källa: Hollander: Icke-förnyelsebara råvaror. Sekretariatet för framtidsstudier, Stock- holm 1977.

Världsbanken redovisar i en annan uppskattning1 siffran 17 miljarder dollar för värdet av den globala gruvproduktionen år 1970. I denna uppskattning ingår inte alla metaller. Värdet av den totala produktionen av färdiga metaller och mineralprodukter (t. ex. råjärn, aluminiummetall och fosforhaltiga gödningsmedel) uppskattas av Världsbanken till 32 miljarder dollar år 1970.

Fördelningen av produktionsvärdet på olika ländergrupper år 1959, 1960 och 1970 enligt Världsbanken redovisas i tabell 4.10.

Som framgår av tabellen dominerar i-länderna såväl utvinningen av mine- ralråvaror i gruvor som vidareförädlingen. I-ländernas andel minskade under

Tabell 4.10 Fördelning av produktionsvärden för mineralprodukter på olika länder- grupper (procent av världsproduktionen)

Gruvproduktion Produktion av färdiga

metaller och mineral- produkter

1950 1960 1970 1950 1960 1970

Utvecklade marknads-

ekonomier 54 43 41 61 52 52 Utvecklingsländer 32 33 33 23 23 22 Planekonomier 14 24 26 16 25 26

100 100 100 100 100 100

Källa: Världsbanken, a. a.

perioden 1950—60, men har sedan dess varit i stort sett konstant. Planekono- miernas andel av mineralproduktionen ökade under den första tio årsperio- den, medan u-ländernas varit i stort sett konstant. Att u-länderna har så liten andel av mineralproduktionen kan kanske verka förvånande, bl. a. mot bakgrund av de senaste årens internationella debatt om råvaruproduktionen. Man kan kanske få intrycket av den debatten att u-länderna dominerar råvaruproduktionen medan i-länderna svarar för vidareförädlingen. Riktigt så enkel är alltså inte situationen, även om det framgår av tabellen att i- ländernas andel av vidareförädlingen är större än deras andel av gruvpro- duktionen. Det bör också understrykas, att produktionen av mineralråvaror faktiskt har ökat snabbare i u-länderna än i de västliga i-länderna. Naturligt- vis betyder inte detta heller att mineralproduktionen har mindre ekonomisk betydelse för u-länder än för i-länder. Tvärtom är många u-länder mycket starkt beroende av mineralproduktion som en källa till exportintäkter, statsinkomster och sysselsättning. I avsnitt 4.2.2 beskrivs dessa förhållanden närmare.

Av tabell 4.11 framgår vilka länder som är de viktigaste producenterna av olika metallråvaror. För varje metall visas vilka tre länder som har den största gruvproduktionen och storleken av deras sammanlagda andel av världspro- duktionen.

Av tabellen framgår att produktionen av flera metallråvaror är starkt koncentrerad till ett fåtal länder. Vissa länder, t. ex. USA, Canada, Australien och Sovjetunionen, framstår också som klart mycket viktigare än de andra. Detta är delvis en följd av dessa länders stora areal. Den ekonomiska utvecklingsnivån har dock också betydelse.

I-länderna dominerar primälproduktionen av de mest använda metallerna

Tabell 4.11 Producenter av malmer av viktiga metaller år 1974

Metall Tre viktigaste producentländerna Dessa länders andel av världsproduk- tionen i %

Järn Sovjetunionen, Australien, USA 46 Mangan Sovjetunionen, Sydafrika, Gabon 61 Krom Sydafrika, Sovjetunionen, Rhodesia 49 Nickel Canada, Nya Kaledonien, Sovjetunionen 71 Molybden USA, Canada, Chile 87 Wolfram Kina, Sovjetunionen, USA 53 Kobolt Zaire, Zambia, Canada 74'l Vanadin Sydafrika, USA, Sovjetunionen 83 Koppar USA, Sovjetunionen, Chile 47 Zink Canada, Sovjetunionen, USA 41 Bly USA, Sovjetunionen, Australien 42 Tenn Malaysia, Bolivia, Indonesien 68 Aluminium Australien, Jamaica, Surinam 52 Titan Australien, Canada, Sovjetunionen 65” Guld Sydafrika, Sovjetunionen, Canada 85” Silver Canada, Sovjetunionen, Peru 43

” Enligt USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. Avser produktion år 1973. Källa: United Nations Statistical Yearbook 1975.

med undantag för aluminium. I de fall där u-länderna har en stor andel av produktionen beror detta oftast på geologiska förhållanden. För de metaller där de geologiska förutsättningarna är ungefär desamma i i—länder och u- länder fäller den större industriella erfarenheten i i-länderna och närheten till marknaderna utslaget. En annan faktor som har verkat dämpande på produktionstillväxten i u-länderna är de internationella gruvföretagens ovillighet under senare år att investera i dessa länder. Flera företag har fått se sina anläggningari u-länder nationaliseras, i några fall utan kompensation. U- landsregeringarna har också ställt andra krav på företagen som dessa inte velat uppfylla, t. ex. i fråga om anställande av inhemsk personal på högre nivåer och ökad vidareförädling. Tabell 4.12 visar vilka länder som är de viktigaste producenterna av olika färdiga metaller. Jämfört med vilka länder som är de viktigaste malmprodu- centerna är i-landsdominansen större. Länderkoncentrationen är dock mindre.

Flera i-länder är viktiga producenter av t. ex. stål och aluminium. Att i- landsdominansen är större för de mer förädlade produkterna följer av att denna produktion är mer tekniskt avancerad och att i-Iandsproducenterna har närmare till marknaderna. Dessutom kan företagsstrategiska övervä- ganden ha betydelse. Tabell 4.13 illustrerar i-landsproducenternas domine- rande ställning för de flesta metaller tydligare. Denna dominans håller nu på

Tabell 4.12 Producenter av viktiga metaller år 1974

Metall Tre viktigaste producentländerna Dessa länders andel av världsproduk- tionen i %

Råstål Sovjetunionen, USA, Japan 55 Koppar USA, Sovjetunionen, Japan 49 Zink Japan, Sovjetunionen, USA 38 Bly USA, Sovjetunionen, Japan 39 Tenn Malaysia, Thailand, Indonesien 67” Aluminium USA, Japan, Sovjetunionen 54

" Exklusive planekonomiema. Källa: United Nations Statistical Yearbook 1975.

Tabell 4.13 Procentuell fördelning av världsproduktionen av olika metaller på

ländergrupper

Metall I—länder U-Iänder Plan- ekonomier

Råstål 65 4 31 Koppar 60 19 21 Zink 68 8 24

Bly 59 13 _ 28 Tenn'l 23 77 —

Aluminium 78 6 16

" Exklusive planekonomiema. Källa: United Nations Statistical Yearbook 1975.

att minska något, eftersom allt fler u-länder strävar efter att öka förädlingen av sina egna råvaror. Denna strävan har dock hittills haft liten effekt.

Vad gäller strukturen på gruvbrytningen i stort framgår antalet gruvor i olika storleksklasser i världen under de senaste tio åren av tabell 4.14.

I tabellen ingår gruvor i vilka bröts mer än 150 000 ton malm per år av de 22 viktigaste malmmineralen. Kolgruvor ingår inte.

Tabellen täcker ungefär 90 % av världens gruvproduktion. Under tioårs- perioden har världens gruvproduktion ökat från 1 910 milj. ton till 2 500 milj. ton. Som framgår av tabellen har denna ökning inte skett genom en ökning av antalet gruvor, utan snarare genom en ökning av gruvornas storlek. Det är i stort sett bara de största gruvorna som ökat i antal, medan antalet gruvor i de lägre storleksklasserna har varit konstant eller minskat. Denna utveckling är särskilt tydlig för dagbrottsgruvorna. Skillnaden i storleks- struktur mellan dagbrott och underjordsgruvor framgår också tydligt. Medan 61 % av dagbrotten år 1977 fanns i de två största storleksklasserna, var bara 33 % av underjordsgruvorna av denna storlek.

Utvecklingen i riktning mot större gruvor har möjliggjorts av att man kunnat konstruera allt större maskiner och bättre system för produktions- styrning. I underjordsgruvorna har det också skett en viss övergång till nya brytningsmetoder, som ger betydande stordriftsfördelar. 1 dagbrotten har framför allt utvecklingen av större maskiner haft betydelse, medan maski- nernas storlek i underjordsgruvorna har begränsats av det tillgängliga utrymmet. Sett i ett längre historiskt perspektiv hänger ökningen av gruvornas storlek också ihop med att man övergått till brytning av andra malmtyper, med ett lägre mineralinnehåll men med mycket större tonnage.

En motsvarande utveckling i riktning mot större enheter har också skett på förädlingssidan. Den har kanske varit tydligast i järn- och stålverk.

Tabell 4.14 Antalet gruvor i olika storleksklasser åren 1968, 1971, 1974 och 1977 (tusen ton malm per år)

Storleksklass 1968 1971 1974 1977

Underjordsgruvor

Mer än 3 000 29 30 39 56 100—300 144 145 146 140 500-1(00 116 131 127 119 300— 500 108 112 111 121 150— 200 . 116 167 178 157

Totalt 563 585 601 593

Dagbrott Mer än 3 000 102 125 145 138 100— 100 109 111 128 142 500—l (00 81 75 68 64 300— 500 61 64 76 62

Totalt 421 444 483

Källa: Annual turvey of mining activity. Mining magazine June 1977.

1 Världsbanken: a. a.

4.2.2. Mineralsektorns ekonomiska betydelse

Även om mineralråvaror är absolut nödvändiga för varje civilisation är deras andel av produktionsvärdet i de flesta länder ganska liten. Tabell 4.15 illustrerar detta och visar också den skillnad som finns i detta avseende mellan u-länder och i-länder. Medan mineralindustrin svarar för mindre än en procent av nationalinkomsten i i-länderna, är dess relativa ekonomiska betydelse ungefär dubbelt så stor i u-länderna. .

I vissa länder är självfallet mineralindustrins andel betydligt större. I Zambia svarar den t.ex. för 40 % av nationalinkomsten, och i Bolivia, Gabon, Liberia, Mauretanien och Surinam är dess andel 25—30 %.l

Tabell 4.16 visar förädlingsvärdet per capita inom mineralindustrin (exklusive energimineral) i olika ländergrupper. Siffrorna avser år 1963, och förhållandena kan ha förändrats något sedan dess. Det finns dock ingen särskild anledning att tro att situationen skulle vara radikalt annorlunda.

Skillnaderna mellan de olika länderkategorierna beror framför allt på att i- länderna, som vi sett tidigare, svarar för en större del av den globala mineralproduktionens värde än u-länderna. Dessutom är ju i-ländernas befolkning mindre. En viss betydelse har också den högre förädlingsgraden i i-ländernas mineralindustri.

Mineralproduktionens andel av världens totala industriproduktion är ganska obetydlig och dessutom minskande. Mineralproduktionens (exklu- sive energimineral) andel av industriproduktionen sjönk från 3,7 % år 1955 till 2,9 % år 1969 och minskar fortfarande. Delvis är detta en effekt av relativa prissänkningar. Ökad effektivitet i användningen av mineralråvaror och snabbare tillväxt i industrigrenar som använder små mängder mineralråvaror har emellertid antagligen haft större betydelse. En viktig slutsats som kan

Tabell 4.15 All industris och mineralindustrins” andel av nationalinkomsten i i-länder och u-länder (procent)

År Utvecklade länder Utvecklingsländer All Mineral- All Mineral- industri industrin industri industrin 1958 34,7 0,72 14,2 1,12 1963 34,7 0,70 22,3 1,25 1969 35,7 0,66 24,7 1,21

” Innefattar även energimineral. Källa: Världsbanken, a. a.

Tabell 4.16 F örädlingsvärde per capita i mineralindustrin år 1973

US$ Västliga industriländer 12 Utvecklingsländer 2 Planekonomier 16

Källa: Världsbanken, a. a.

dras av denna utveckling är att förändringar av mineralpriser efter hand får allt mindre effekt på de färdiga industrivarornas priser.

Mineralindustrin har successivt blivit allt mer kapitalintensiv och behovet av arbetskraft sett i relation till produktionen har minskat. Fortfarande svarar dock lönekostnaderna för en betydande del av de totala kostnaderna (30—50 % år 1970), och antalet människor som får sin försörjning genom mineralsektorn är stort. År 1970 svarade gruvindustrin för ungefär 1 % av sysselsättningen i världen. Naturligtvis varierade andelen kraftigt. I några länder, t. ex. Liberia, Zaire och Zambia, var gruvindustrins andel av sysselsättningen mellan 14 och 16 %. Iytterligare några, t. ex. Bolivia, Chile, Mexico, Peru, Sierra Leone, Surinam, Tunisien och Tanzania, var andelen 1—6 %.1 Hela mineralindustrin inklusive energimineral sysselsatte år 1973 ca 6 milj. människor.2 -

Mineralsektorns andel av den totala världshandeln är med säkerhet större än dess andel av alla länders sammanlagda nationalinkomst eller dess andel av den totala sysselsättningen. Det är dock mycket svårt att få fram exakta siffror. Anledningen till att mineralråvaror i så stor utsträckning kommer in i den internationella handeln är att dessa på ett annat sätt än andra världshandelsvaror är lokaliserade produkter — de kan bara produceras där de geologiska förhållandena är gynnsamma. Flera länder är starkt beroende av mineralråvaror som en källa till exportintäkter. Detta gäller sådana länder som Bolivia (tenn), Chile (koppar), Peru (koppar m. m.), Liberia och Mauretanien (järnmalm) samt Zaire och Zambia (koppar). Dessa länder får mer än 50 % av sina exportintäkter från mineralråvaror. U-länderna som grupp är också betydligt mer beroende av mineralråvaruexporten än i- länderna.

Eftersom priserna och efterfrågan på flera mineralråvaror varierar kraftigt från år till år kan de länder som är starkt beroende av mineralråvaruexport drabbas av stora variationer i exportintäkterna. Sådana variationer ställer naturligtvis till stora ekonomiska problem och gör det svårare för dessa länder att planera sin ekonomiska utveckling. . Mineralindustrin svarar också för en betydande del av statsinkomsterna i många länder. Detta gäller främst u-länder, där mineralindustrin i en del fall kanske är den enda ekonomiska verksamhet som går att beskatta. Det är emellertid inte möjligt att få fram statistik som visar mineralindustrins betydelse för statsinkomsterna, eftersom bara mycket få länder har tillräckligt detaljerade nationalräkenskaper för detta. Det förefaller dock rimligt att anta att den del av mineralproduktionens värde som går till statskassan har ökat under senare år, framför allt i u-länderna. Likaså har antagligen mineralpro- duktionen kommit att svara för en ökad andel av statsinkomsterna i många länder. Orsaken härtill är att regeringarna, särskilt i u-länder, i ökad utsträckning har antingen nationaliserat gruvföretag eller lyckats sluta avtal som tvingar gruvföretagen att avstå en större andel av vinsten till staten. Denna utveckling beskrivs mer detaljerat i avsnitten 4.2.3 och 4.5 i det följande.

Sammanfattningsvis kan man konstatera, att mineralindustrins direkta ekonomiska betydelse globalt sett inte är särskilt stor, mätt med de olika mått som kan användas. Däremot har mineralproduktionen stor betydelse för ekonomin i flera enskilda länder, framför allt u-länder.

1 Världsbanken: a. a.

2 United Nations Statis- tical Yearbook 1975.

* Hollander: a. a.

2AFL-CIO, Raw Mate- rials for America-A Pro- gram to Assure Meeting Future Needs, 1975.

3FN: Permanent sove- reignty over natural resources. Report of the Secretary General to the fifth session of the Committee on natural resources. E/C.7/68.

4.2.3. Företagsstruktur. investeringar och lönsamhet

Eftersom det finns betydande stordriftsfördelar i mineralindustrin är de flesta företag ganska stora. Företagskoncentrationen är också större än i de flesta andra näringsgrenar. Ett 30-tal gruvkoncerner kontrollerar över 45 % av västvärldens produktion av icke-energimineral.1 I bilagorna 1—17 återfinns uppgifter om företagskoncentrationen för de viktigaste metallerna. I tabell 4.17 visas för några metaller hur många företag som tillsammans svarar för minst hälften av västvärldens produktion. Uppgifter saknas beträffande några metaller. Vad gäller de flesta av dessa anses koncentrationsgraden vara låg.

De största företagen är baserade i USA och Storbritannien. Några franska, kanadensiska och västtyska företag räknas också till de största. Under senare år har en del statligt ägda företag i u-länder också nått betydande storlek.

Mineralindustrin är också starkt vertikalt integrerad. Det är mycket vanligt att samma företag äger såväl gruvor som smältverk.

Vidare förekommer det samarbete mellan företagen. Förutom att de olika företagen ofta äger aktier i varandra är de representerade i varandras styrelser eller har andra förbindelselänkar via banker eller investeringsbolag. De nyss nämnda 30 gruvkoncernerna har därigenom starka kontrollmöjligheter i de övriga 120 företag som kontrollerar resten av västvärldens gruvproduktion.l Figur 4.2, som är hämtad ur en skrift som utgetts av USA:s fackförenings- rörelses centrala organ AFL-CIO,2 visar förekomsten av sådana länkar i USA:s kopparindustri (i detta sammanhang bör också nämnas, att de transnationella företagens roll i mineralsektorn kommer att beskrivas närmare i en studie från sekretariatet för framtidsstudier).

Under de senaste åren har emellertid situationen förändrats. Medan de stora, internationella mineralföretagen tidigare kunde utöva en nästan oinskränkt kontroll över marknaderna för de flesta mineralråvaror, har regeringarna nu börjat spela en betydligt mer aktiv roll. Flera företag har fått se sina anläggningari u-länder nationaliserade. Gruvindustrin var inblandad i 7 % av alla fall av nationaliseringar från u-landsregeringars sida under perioden 1960—1974.3 I några fall har oenighet uppstått beträffande företagens

Tabell 4.17 Antal företag som tillsammans svarar för minst hälften av västvärldens gruvproduktion

Järn Fler än 20 Mangan Krom Nickel Molybden Wolfram Kobolt Koppar Zink

Bly Aluminium

u—nu—l MOMSD—ONNme-Å

Källor: Se bilagorna 1—17.

New York Life Insurance

CITIES SERVICE—___BETHLEHEM AlVlAX

PHELPS DODGE

J. P. Morgan & Company Manufacturers Hanover Corp. TEXASGULF Chemical New York Corp. FREEPORT MlNERALS X ANACONDA Charter New York Corp. SOUTHERNåUCOPPER Bankers Trust New York Corp. Mellon National Corporation

NEWMONT lVIlNlNG

ST. JOE MlNERALS ALCOA MAGNIA COPPER

First Chicago Corporation Chase Manhattan Corporation

X

XASAt-tco

rätt till kompensation (det i Sverige bäst kända exemplet är förmodligen den Figur 4.2 Förbindelser tidigare chilenska regeringens nationalisering av de utlandsägda koppargru- mel/anhrelag i USA-'$ vorna och smältverken), vilket lett till utdragna juridiska tvister. I andra fall kappa'i"d"5"" har gruvföretagen själva anhållit om att staten skall träda in. Ett exempel Käl'31_AFl-'CIO3 RPW härpå är den zambiska regeringens övertagande av 51 % av aktierna i de Tämä? Qmiglsifre större kopparföretagen. Under senare år har man i de flesta fall lyckats finna MeetinggFuture Needs, förhandlingslösningar. Regeringarna har också på andra sätt sökt att påverka 1975. företagens verksamhet och få större andel av produktionsvärdet. Sålunda har t. ex. skatter och avgifter på produktionen höjts på flera håll. Andra exempel på krav som ställs från u-landsregeringarnas sida är:

' Mikesell: Trends in foreign investment: Agreements in the resources industry. Resources Policy Confe- rence, Oxford 1978.

2Mikesell: a. a.

3Beräknat på basis av uppgifter i Multinational Corporations in World Development, citerad i koncentrationsutredning- ens betänkande (SOU 1975:50) Internationella koncerner i industrilän- der.

4British North American Committee: Mineral Development in the Eighties: Prospects and Problems. November 1976.

— ökad tillgång till information om företagens verksamhet och planering, — representation i styrelser, -— ökad prospektering från företagens sida, — ökat utnyttjande av inhemsk arbetskraft, varor och tjänster, — utbildning av den inhemska arbetskraften, — ökad vidareförädling och — investeringar i annan industriell verksamhet i värdlandet.

Resultatet av all denna aktivitet från u-landsregeringarnas sida har varit dels att de internationella gruvföretagens inflytande har minskat något, dels också att dessa företag blivit mindre villiga att investera i u-länder. Ett exempel härpå är att den andel av de internationella gruvföretagens prospekteringskostnader som läggs ned i u-länder under de senaste åren minskat från 60 till 15 %.l Företagens inflytande är dock fortfarande stort, framför allt på grund av att de äger större delen av förädlingskapaciteten och har behållit marknadsföringskanalerna. I flera fall har också företag i u- länderna efter en nationalisering fortsatt att sälja större delen av sin produktion till det tidigare moderföretaget. Detta har ofta ställt upp som säljare av konsulttjänster beträffande teknik, företagsledning och marknads- föring till den nationaliserande regeringen. Eftersom de nationaliserande regeringarna ofta är intresserade av att dra till sig investeringskapital har det också blivit allt vanligare att man försöker åstadkomma konstruktioner som gör det intressant för de transnationella gruvföretagen att investera samtidigt som regeringarna söker behålla kontrollen. Detta kan t. ex. gå till på så sätt att företaget i fråga (det transnationella företagets dotterföretag) nationaliseras till en större del, dvs. regeringen övertar aktiemajoriteten. Samtidigt ger moderföretaget lån till sitt (delvis) nationaliserade dotterföretag, och kommer på så sätt att ha ungefär lika mycket kapital investerat som tidigare. Fördelen med denna typ av arrangemang från moderföretagets synpunkt är uppenbar— skulder kan inte nationaliseras. En källa2 uppger att proportionen mellan låne- och aktieftnansiering från moderföretagets sida i två nyligen uppgjorda avtal i Chile var 85:15. Enligt vissa bedömare innebär de allra senste årens utveckling något av ett återvändande till de tidigare förhållandena. Även om värdregeringarna ofta ställer en rad villkor för investeringen är de tvungna att ge företagen garantier om en mycket god avkastning för att dessa skall släppa till investeringskapital.- Kontroversen mellan transnationella gruvföretag och u-landsregeringar har tilldragit sig mycket intresse. Mot den bakgrunden är det förvånande att se att OECD-ländernas totala bestånd av direktinvesteringar i gruvdrift faktiskt är större i i-länder än u-länder. Medan gruvindustrins investeringar i i-länder i slutet av 1960-talet svarade för 3,4 % av OECD-ländernas totala bestånd av direktinvesteringar, svarade investeringarna i u-länder för 2,9 %. Värdet av investeringarna i u-länderna uppgick därmed till ca 4 500 miljoner dollar.3

Eftersom investeringskostnaderna i mineralindustrin stigit mycket hastigt under senare år kommer de investeringar som krävs om den väntade efterfrågan på mineralråvaror skall kunna täckas att bli mycket stora. En källa4 anger att investeringskostnaderna i gruv- och metallindustrin steg med 14,3 % per år under åren 1973—75. Under åren 1965—70 och 1970—75 var den årliga kostnadsstegringen 5,5 respektive 9,4 %. Mineralindustrin har natur-

ligtvis i likhet med andra industrigrenar fått känna av den högre internatio- nella inflationstakten under senare år. För denna industris del finns dock en del extra komplikationer. Hit hör de ökade kostnaderna för investeringar i u- länder. En annan faktor är att investeringar i mineralindustrin har lång mognadstid, dvs. det tar lång tid att bygga anläggningarna och få dem i drift. Detta innebär att företagen tvingas lägga ut stora summor långt innan intäkterna börjar strömma in. Eftersom investeringsprojekten dessutom växt i storlek (se tabell 4.14 beträffande gruvstorlekens utveckling) har företagen allt mer fått börja använda sig av extern finansiering och av konsortialavtal, varigenom flera företag går ihop om ett projekt. De ofta tidskrävande förhandlingarna som är förenade med dessa finansieringssätt leder i sin tur till att mognadstiden för investeringarna ytterligare förlängs. Slutligen leder de stora prisvariationerna för många mineralråvaror och den därav följande osäkerheten om den framtida prisutvecklingen till att företagen har svårig- heter att få bra villkor för finansieringen. Problemens svårighet understryks av storleken på de summor det rör sig om. Enligt en uppskattning] som gjorts av några ekonomer på Världsbanken är investeringsbehoven i mineralsek- torn (exklusive energimineral) i hela världen utom planekonomierna under åren 1976—1980 73 miljarder dollar. Under åren 1981—1985 skulle investe- ringsbehoven uppgå till 106 miljarder dollar. Härav beräknas 38,5 respektive 57 miljarder dollar bli investerade i u-länder. Tre råvaror, nämligen bauxit (inklusive förädling till aluminium), koppar och järnmalm, skulle svara för 80 % av kostnaderna. Det är mot denna bakgrund de senaste årens uppköp av gruvföretag från de stora oljebolagens sida bör ses.

Vad gäller mineralindustrins vinster är det tämligen svårt att få fram tillförlitlig statistik. Det tycks dock råda allmän enighet om att lönsamheten i gruvindustrin varierar mer från år till år än den gör i andra industrigrenar. Detta är rimligtvis en följd av den starkt varierande efterfrågan och prisvariationerna. Vidare finns det stora skillnader mellan olika länder. Förmodligen har vinsterna varit högre i u-länder än i i-länder. I USA har t. ex. vinstnivån i mineralindustrin under den senaste 20-årsperioden hela tiden varit lägre än i tillverkningsindustrin. Tabell 4.18 visar vinstutvecklingen i några industrigrenar i USA 1974—1976. Det bör framhållas, att metallpriserna under denna period historiskt sett var låga.

Tabell 4.18 Vinstutveckling i olika industrigrenar i USA (avkastning på eget kapital)

Industrigren 1974 1975 1976 All tillverkningsindustri 14,9 11,5 14,3 Jäm— och stålindustri 16,8 10,7 9,5 Icke-jämmetallindustn' 15,8 5,2 7,3 Kemisk industri 18,2 15,8 16,4 Olja och gas 21,0 12,5 14,6

Källa: USBM: Status of the Mineral Industries 1977.

lTakeuchi, Thiebach, Hilmy: Investment re- quirements in the non- fuel mineral sector in the developing countries. Natural Resources Fo- rum, Vol. 1, No. 3 (april 1977).

4.3. Internationell handel

4.3.1. Det internationella handelsmönstret

Som framgått tidigare är handeln med mineralråvaror starkt internationali- serad. Värdet av världsexporten av mineralråvaror var år 1973 ca 58 miljarder dollar. Värdet av de mest betydande ländernas export och import år 1973 framgår av tabell 4.19. Det bör understrykas att exporten och importen av stål dominerar värdena i tabellen.

Andelen mineralråvaror som kommer in i världshandeln har successivt ökat. Den viktigaste orsaken härtill är att produktionen i i-länderna, framför allt i USA, har ökat betydligt långsammare än konsumtionen. Sänkningen av sjöfraktkostnaderna under efterkrigstiden har bidragit till att göra denna utveckling möjlig.

Den globala försörjningsstrukturen för de viktigaste metallerna framgår av bilagorna 1—20.

Handelsströmmarna går i stort sett från u-länder till i-länder. Några i- länder, främst Australien, Canada och Sydafrika, är också betydande exportörer. Under senare år har vissa större u-länder, t.ex. Indien och Brasilien, också börjat uppträda som importörer av vissa mineralråvaror. Öst- västhandeln är för de flesta metaller ganska obetydlig. Det finns tydliga tendensertill regionalisering av världshandeln för några metaller. Australiens järnmalmsexport går t. ex. huvudsakligen till Japan, medan den svenska järnmalmsexporten går till Västeuropa.

4.3.2. Institutionella former i världshandeln med mineralråvaror

En betydelsefull delav handeln med mineralråvaror bedrivs på råvarubörser. Börser som handlar med metaller finns i London (London Metal Exchange = LME) och i New York (Commodity Exchange = Comex). LME har funnits sedan 1877 och de yttre formerna för börsens verksamhet har förändrats mycket lite sedan slutet av 1800-talet. På LME handlas med sex metaller, nämligen koppar, tenn, bly, zink, aluminium och silver. På Comex handlas enbart med koppar och silver. Handeln avser kontrakt om leveranser av

Tabell 4.19 Export och import av mineralråvaror år 1973 (miljarder dollar)

Exportländer Export- Importländer Import- värde värde

Västtyskland 1 1,7 USA 11,3 Japan 11,4 Västtyskland 9,3 USA 7,3 Storbritannien 7,4 Belgien-Luxemburg 7,0 Japan 6,9 Frankrike 6,5 Frankrike 6,6 Storbritannien 5,7 Belgien-Luxemburg 4,7 Sovjetunionen 5,6 Italien 4,3 Canada 5,3 Sovjetunionen 4,0 Italien 4,0 Australien 2,7

Källa: United Nations Yearbook of International Trade Statistics, 1975.

"Fysisk transaktion” Handelsföretaget köper 100 ton köppar till ett pris av 15600 per ton för leverans om tre månader.

Kopparn anländer och handelsföretaget säljer till sin kund för det rådande kontanta priset (omedelbar betalning) £590 per ton. Förlust på affären 91000.

Börstransaktion Handelsföretaget säljer 100 ton koppar för leverans samma dag som den köpta fysiska kopparmängden anländer till priset 55600 per ton (terminsaffär). Handelsföretaget köper koppar när ter- minskontraktet gått ut till rådande kon- tantpris 8590 ton och täcker därigenom sin ovan utlovade leverans. Vinst på affären 531000.

Nettot på affären blir noll.

metaller, inte metallerna själva. Kontrakten gäller kontant betalning, eller betalning vid en senare tidpunkt (terminsaffärer). Terminsaffärerna gäller tre månader. Den mest betydelsefulla delen av handeln är terminsaffärerna. Tremånadersperioden har en historisk orsak — det var den tid det tog för ett fartyg lastat med koppar att segla från Chile till London i slutet på 1800-talet. Genom att utnyttja möjligheten att göra terminsaffärer kan de som handlar med metaller skydda sig mot förluster på grund av prisförändringar. Figur 4.3 visar hur ett handelsföretag bär sig åt för att skydda sig mot förluster vid försäljning av en metall. Detta kallas ”selling hedge”. I det fall som visas i figuren skulle handelsföretaget ha gjort en förlust om det inte haft möjlighet att göra terminsaffären. Samma kontrakt kan byta ägare många gånger innan det sker någon leverans. Medan man brukar uppskatta LME:s andel av den totala fysiska handeln med koppar till 10 a 20 % kan summan av alla transaktioner på LME vara betydligt större än världshandeln. Tabell 4.20 visar förhållandet mellan summan av terminsaffärerna vid LME respektive Comex och den totala världsimporten under några år.

Av tabellen framgår att spekulationen ökade kraftigt år 1973. Dessutom tycks det ha skett en trendmässig ökning från början av 1960-talet till 1970- talet. Orsakerna till spekulationen år 1973 var framför allt oljekrisen och det osäkra läget på valutamarknaderna. Samtidigt inträffade stora prisökningar för flera metaller, delvis föranledda av samma orsaker. Dessa prisstegringar lockade till sig spekulationskapital,som bidrog till att priserna steg ännu mer. Det finns tydliga skillnader mellan LME och Comex och också mellan olika

Tabell 4.20 Förhållandet totala terminsaffärer/världsimport vid LME och Comex

_,______.—_—_——_————

1960—62 1970—72 1973 ________________ Koppar

LME 0,27 0,78 1,28 Comex 0,49 0,83 1,92 Bly LME 0,50 0,84 1,33 Silver

LME 0 0,85 1,33 Comex 0 18,11 25,63 Tenn LME 0,57 1,01 1,08 Zink LME 0,44 0,15 0,89

___—___._.__—-———

Källa: Labys: Speculation and price instability on international commodity futures markets. Study prepared for UNCTAD. Geneve 1974 TD/B/C.l/l7l.

Figur 4.3 ”Selling hedge" pa' en metal/börs

Källa: Wolffs Guide to The London Metal Ex- Bulletin change. Metal Books, London, 1976.

1Corner = när någon köper upp allt som finns tillgängligt av en vara för att sedan sälja varan till ett pris som han be- stämmer själv.

? Världsbanken, a. a.

metaller, vilket framgår av tabellen. Skillnaderna mellan LME och Comex tyder på att det förekommer mer spekulation i New York, vilket har att göra med de mindre restriktiva regler som gäller för affärerna där(bl. a. beträffande mäklarnas grundkapital). Skillnaderna mellan metallerna beror på att vissa metaller är mer utsatta för prisfluktuationer än andra. Vad gäller zink försöker de europeiska producenterna t. ex. att hålla ett stabilt pris, vilket gör det svårare att spekulera med någon framgång.

Sin största betydelse har metallbörserna, och framför allt LME, som prislikare. Även om bara en liten del av världens kopparexport passerar LME, så bestäms ändå priserna i de flesta kontrakt om kopparleveranser världen över med utgångspunkt från LME-priset. I kontrakten görs sedan justeringar med hänsyn till kvalitetsavvikelser. Köpare och säljare anser att priset på LME avspeglar förhållandena på världsmarknaden på ett rimligt sätt. Från ekonomisk-teoretisk utgångspunkt är också LME ett ganska bra exempel på en marknad med nästan perfekt konkurrens. Det finns flera köpare och säljare, och ingen är stor nog för att påverka priset (med några få undantag — det har förekommit ”corners” på LME.'). Dessutom är varorna homogena och noga specificerade och alla inblandade har god information om markna- den. Den kritik som riktats mot metallbörserna gäller främst spekulationen och att börsernas existens leder till överdrivna prisvariationer. Från LME:s sida brukar hävdas att spekulationen egentligen är av godo,eftersom den ökar marknadens likviditet och minskar behovet av lagerhållning hos konsu- menter och producenter.

För de metaller som inte förekommer på metallbörsen är bilden mera splittrad. Flera olika handelsformer förekommer. I flera fall sluts avtal om leveranser med alla kontraktsvillkor direkt mellan köpare och säljare, utan mellanhänder. Detta gäller bl. a. järnmalm, stål, mangan, krom och alumi- nium. På marknaderna för några tonnagemässigt mindre metaller, t. ex. wolfram, spelar handelsföretagen en viktig roll. Dessa marknader känne- tecknas ofta av betydande prisvariationer och av en stor förvirring beträffande vad det egentliga priset är. Det ligger ju knappast i handelsföretagets intresse att avslöja för någon hur mycket producenten får betalt och hur mycket konsumenten får betala.

Flera mineralråvaror säljs på långtidskontrakt. Detta gäller framför allt malmer av järn, mangan och krom. I långtidskontrakten binds ofta priser och kvantitet under längre tid, vilket underlättar köpares och Säljares planering. Å andra sidan innebär långtidskontrakten att marknaden reagerar långsammare för förändringar. Det kan därför dröja lång tid innan en bristande balans mellan utbud och efterfrågan upptäcks.

4.3.3. Priser

Priserna på de flesta mineralråvaror har under 1900-talet sjunkit i reala termer.2 För merparten av metallerna har denna trend varit mest märkbar under efterkrigstiden. Metallprisernas nedgång realt sett är en del av en mer omfattande tendens, nämligen den allmänna sänkningen av råvarupriserna i förhållande till priserna på färdiga produkter. Figur 4.4 visar hur ”terms of trade” (prisrela- tionerna) utvecklats för färdiga produkter i förhållande till ”andra varor” (i

stort sett råvaror) under 1900-talet. Under tiden fram till första världskriget sjönk de färdiga produkternas pris i förhållande till priset på andra råvaror. Under detta skede spelade det begynnande utnyttjandet av stordriftsförde- larna en viktig roll och industriproduktionen blev successivt allt mer effektiv. Omedelbart efter första världskriget var de relativa priserna på färdigvaror höga, men sjönk i takt med omställningen från militär till civil produktion. Under de första åren av 1930-talets depression sjönk råvarupriserna i förhållande till priserna på färdigvaror som en direkt följd av nedgången i industriproduktionen och den minskade efterfrågan på råvaror. Den ökning av industriproduktionen som inleddes år 1932, främst som en följd av upprustningen, ledde åter till stigande råvarupriser ända tills ökningen i produktionen av färdigvaror för civila ändamål minskade år 1938.

Vad gäller perioden för andra världskriget i sin helhet är det svårt att med utgångspunkt från den utveckling som återspeglas i figur 4.4 finna stöd för påståendet att råvarupriserna realt sett alltid tenderar att minska. Utveck- lingen domineras i stället av konjunkturbetingade variationer, vilka anses bero på att det är svårare att anpassa råvaruproduktionen till förändringar i efterfrågan än det är att anpassa produktionen av färdigvaror. Följden blir att det uppstår överutbud av råvaror när konjunkturen vänder nedåt, och (relativ) råvarubrist när den vänder uppåt.

160

150

140 130 120

110

100. A * *

90

80

75 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970

Figur 4.4 Terms of trade för färdigvaror i förhål- lande till andra varor (1963 = 100).

Källa: Hallwood: Insta- bility in primary commo- dity markets. Resources Policy, Vol. 3, No. 3. September 1977.

' Hypotesen har disku- terats mer utförligt av Hallwood, a. a.

2 US Raw Materials P0- licy: Problems and Pos- sible Solutions. Back- ground Paper No. 16, Congressional Budget Office, Washington D. C. 1976.

Medan utvecklingen under första hälften av 1900-talet förefaller ha varit konjunkturstyrd, går det inte att säga samma sak om efterkrigstiden. Som framgår av figur 4.4 har de relativa priserna på råvaror försämrats under i stort sett hela efterkrigstiden. Detta stämmer illa med de förklaringar som gavs till prisutvecklingen under tidigare år. Eftersom efterkrigstiden tills helt nyligen har kännetecknats av en nästan permanent högkonjunktur "borde” råvaru- priserna ha stigit relativt sett. Utvecklingen kan möjligen förklaras av den hypotes om försämrade terms of trade för råvaruproducenter som tycks ligga till grund bl. a. för u-landsregeringarnas uttalanden i dessa frågor. Hypotesen går i stort sett ut på att terms of trade bestäms av arbetslönerna i färdigvarusektorn, som är koncentrerad till i-länderna. Där höjs arbetslö- nerna genom starka fackföreningars agerande, varefter kostnadsstegringarna, på grund av marknadernas monopolistiska karaktär, kan övervältras på konsumenterna i form av prisstegringar. I råvarusektorn, som antas finnas främst i u-länder, bestäms arbetslönerna av att det finns ett stort överskott på arbetskraft. Lönerna blir låga, och produktivitetsökningar resulterar bara i lönesänkningar, eftersom efterfrågan på råvaror är oelastisk (dvs. den reagerar inte på prisförändringar). Ökad produktivitet leder därför till minskad efterfrågan på arbetskraft.1

Hypotesen stämmer väl med den utveckling som återges i figur 44, men det kan också finnas andra förklaringar. Det bör också påpekas att hypotesen har utsatts för ganska stark kritik. En annan möjlig delförklaring till råvaruprisernas utveckling åtminstone sedan mitten av 1950-talet bygger på att det i samband med Koreakriget inträffade stora prisstegringar på de flesta råvaror, framför allt mineralråvaror. Denna prisstegring gav incitament till nyinvesteringar i gruvindustrin. Ytterligare incitament gavs av att flera länder, framför allt USA, byggde upp stora strategiska råvarulager strax efter Koreakriget, eftersom råvaruprisstegringarna ökade uppmärksamheten på riskerna för avbrott i råvarutillförseln. I USA byggde man upp lager som motsvarade ett par års förbrukning av flera metaller. Denna lageruppbyggnad skedde delvis på så sätt att regeringens inköpsorgan kontrakterade gruvors hela produktion. Härigenom uppkom en betydande överkapacitet, och många menar att tiden fram till årl973, då metallpriserna steg kraftigt, gick åt till att växa i denna kapacitet. Detta är naturligtvis en väl schematisk framställning av händelseförloppet, men förklaringen stöds av att man, åtminstone i USA, anser sig ha påvisat att kapacitetsutnyttjandet i den råvaruproducerande industrin blivit högre för varje högkonjunktur.2

En ytterligare faktor som kan bidra till att förklara prisutvecklingen för mineralråvaror under efterkrigstiden är de kostnadssänkningar som kunnat uppnås som en följd av den tekniska utvecklingen och som följd av sjunkande realpriser på energi (fram till år 1973). En lång följd av år med snabb ekonomisk tillväxt och utan världsomfattande krig bör ha verkat befräm- jande på den tekniska utvecklingen och skapat ett gynnsamt klimat för

rationaliseringar. Sammanfattningsvis förefaller det som om flera faktorer har samverkat för

att åstadkomma den reala sänkningen av mineralråvarornas priser under efterkrigstiden. Det är inte möjligt att få fram ett underlag som tillåter några definitiva slutsatser om vilken faktor som har varit viktigast. Dessutom bör det understrykas, att även påståendet att det har skett en realprissänkning är

omstritt. Huruvida man skall anse att priserna har gått ner eller inte beror på vilket år man väljer som utgångspunkt och vilka mineralråvaror man tar med i sin bedömning.

Som redan har nämnts flera gånger i detta kapitel varierar priserna på många mineralråvaror kraftigt. Figur 4.5 visar prisvariationerna i reala termer för de metaller som är mest utsatta för prisinstabilitet.

I tabell 4.21 ges ett enkelt mått på prisvariationerna för de metaller som behandlas i detta delbetänkande. På basis av statistiken över svenska importpriser har en pristrend räknats fram för varje metall. Genomsnittet av de årliga procentuella avvikelserna från denna linjära trend ger ett index för prisinstabiliteten. Ju högre indexvärdet är, desto större är prisvariationerna. Svenska export- och importpriser har använts eftersom dessa avspeglar de prisvariationer som den svenska industrin erfar. Det bör påpekas att de svenska importpriserna ofta avviker från de officiella prisnoteringama på världsmarknaden. Detta beror på att importörerna ibland får rabatter eller på annat sätt kan sluta förmånliga avtal.

Orsakerna till prisvariationerna kan beskrivas på olika sätt. Två faktorer som förefaller vara viktiga i en första analys är graden av monopolisering på marknaden och förekomsten av långtidskontrakt. På en marknad med ett fåtal producenter kan dessa kontrollera prisutvecklingen och undvika fluktuationer. Det tycks också för de flesta metaller finnas ett ganska starkt samband mellan antalet viktiga säljare och prisvariationernas storlek, även om detta samband inte går att kvantifiera. Förekomsten av långtidskontrakt på marknader tycks verka i prisstabiliserande riktning. På marknader där långtidskontrakt är ovanliga kan priset påverkas snabbare av efterfrågeför- ändringar, vilket resulterar i större prisvariationer.

En djupare analys av instabilitetens orsaker måste bl. a. ta i beaktande efterfrågans karaktär. Efterfrågan på de allra flesta mineralråvaror är mycket

Tabell 4.21 Prisvariationer för olika metaller (genomsnittlig årlig procentuell avvikelse från linjär pristrend, svenska export- eller importpriser 1953-1975, X = exportpris, M = importpris)

Index Järnmalmsslig X 14,5 Manganmalm M 17,7 Krommalm M 17,1 Nickelmetall M 15,1 Molybdenmalm (1959—75) M 12,4 Wolframslig M 41,3 Koboltmetall M 19,2 Vanadinpentoxid (1959—75) M 14,5 Kopparmetall M 20,4 Zinkmetall M 21,7 Blymetall X 20,2 Tennmetall M 15,0 Aluminiummetall M 6,5 Titanmetall (1968—72) M 1,9 Silvermetall X 25,8

Källa: SOS Utrikeshandel.

Figur 4.5 Prisvariationer för koppar, bly, zink, tenn och wolframslig. Konstant penningvärde 1953 = 100.]

Källor: SOS Utrikeshan- del.

' Räknat i svenska kronor, deflaterat med partiprisin- dex.

200

150

100

50

150

100

50

150

100

'50

1955

zmk

1955 1960 Tenn

1955 1960

Volframslig 1955 = 100

1960 1965

1965

1965

1970

1970

1970

1975

1975

1975

150

100

50 7 1955 1960 1965 1970 1975 Bly 150 100 50 1955 1960 1965 1970 1975

konjunkturkänslig, vilket sammanhänger med att de i huvudsak används för produktion av kapitalvaror. Pris- och konsumtionsutvecklingen följer därför den allmänna konjunkturcykeln. Svårigheterna att snabbt anpassa produk- tionen till efterfrågeförändringar är i detta sammanhang av avgörande betydelse. Det kan ofta vara svårt att minska produktionen i gruvor och smältverk, framför allt med hänsyn till att gruv- och metallindustrin har stor betydelse för sysselsättningen i många u-länder och i områden med små möjligheter till alternativ sysselsättning i i-länderna. Härtill kommer att gruvindustrin i de flesta u-länder står under statlig kontroll och att staten ofta prioriterar inflödet av utländsk valuta framför en lönsam produktion. Detta innebär att staten ogärna minskar produktionen när priserna sjunker, även om detta från traditionell vinstmaximeringssynpunkt vore det mest ratio- nella.

De metaller som omsätts på metallbörser har oftast instabila priser (på börserna). Detta sammanhänger med börsernas karaktär av residualmark- nader (”restmarknader") där flera köpare samtidigt försöker täcka sina underskott i högkonjunktur och flera säljare försöker bli av med sina överskott i lågkonjunktur. Den allmänna trenden i riktning mot minskad

Figur 4.5 Prisvariationer för koppar, bly, zink, tenn och wol/i'amslig. Konstant penningvärde ] 953=100.

lagerhållning i industrin (som en följd av förbättrade metoder för lagerstyr- ning och ett högre ränteläge) har förstärkt denna tendens. Även om endast en liten del av den totala produktionen av en viss råvara omsätts på börser kan som nämnts tidigare utvecklingen på börserna vara styrande för marknaden i sin helhet genom att priset i alla försäljningsavtal knyts till börspriset. Instabiliteten i priserna på metallbörserna beror dessutom på att börserna utnyttjas för spekulation. Bland orsakerna till sådana spekulationer kan nämnas osäkerhet om det framtida värdet av monetära tillgångar i olika valutor och det internationella likviditetsöverskott som uppkom som en följd av USA:s betalningsbalansunderskott.

Under de senaste åren har det pågått en livlig diskussion om möjligheterna att minska prisvariationerna genom internationella avtal. Denna diskussion refereras mer utförligt i avsnitt 4.5.3.

I detta sammanhang bör också nämnas de 5. k. producentpriserna. Dessa priser fastställs ensidigt av säljarna och syftar till att stabilisera marknaderna. Förutsättningen för att ett producentpris skall kunna upprätthållas är givetvis att antalet stora producenter är någorlunda litet. F. n. förekommer produ- centpriser för molybden, nickel, aluminium, zink (enbart i Västeuropa), och koppar (enbart i USA och Canada).

4.4. Förbrukningen av metaller

Metaller är nödvändiga för varje civilisation och används överallt i samhället. Ingen produktiv verksamhet är egentligen tänkbar utan dem. Samtidigt som produktionen av metaller från totalekonomisk synpunkt är ganska obetydlig — vi angav i ett tidigare avsnitt dess andel av BNP — så spelar de en avgörande roll för produktionen av alla andra varor och tjänster. Man kan ibland se uppgifter om hur stor andel av BNP eller industriproduktionen som direkt eller indirekt bygger på och är beroende av metallproduktionen. Sådana sifferuppgifter är emellertid meningslösa. Det leder till olösliga avgränsnings- problem att försöka definiera vilken annan industriproduktion som är beroende av metallproduktionen. Oftast används sådana uppgifter i utred- ningar liknande den här för att illustrera ämnesområdets betydelse. Som vi redan har konstaterat förutsätter emellertid varje produktiv verksamhet användande av metaller. Detta betyder givetvis inte att alla verksamheter är lika känsliga för störningar i metallförsörjningen. För de allra flesta varor gäller att priserna på metaller kan gå upp och ned, tillförseln av någon metall kan avbrytas och alla världens gruvor samtidigt stänga för semester utan att konsumenterna märker det. Först på lång sikt skulle starkt förändrade villkor för metallförsörjningen påverka vårt dagliga liv.

Motivet för att studera hushållningen och försörjningen med metaller är att vi är intresseradejust av vad som händer på lång sikt. Dessutom har mönstret för metallförbrukningen förändrats så mycket under de senaste årtiondena och blivit så komplicerat att alla förslag till åtgärder från samhällets sida måste bygga på mycket noggranna och ingående analyser. Efter hand som ett land utvecklas ökar dess konsumtion av metaller. Som kommer att framgå senare finns det stora skillnader mellan olika länders metallförbrukning som förklaras av skillnader i ekonomisk utvecklingsnivå. Emellertid är inte

ökningen av metallförbrukningen lika snabb hela tiden. Medan metallför- brukningen i början av ett lands industrialisering växer snabbare än BNP, avtar ökningstakten senare, för att vid en viss BNP-nivå bli ganska låg. Detta beror på att tjänstesektorn får allt större betydelse efter hand som ett land utvecklas, samtidigt som den tunga industrins relativa betydelse minskar. Den typiska utvecklingen av ett lands metallförbrukning illustreras av kurvan i figur 4.6. De västeuropeiska länderna och USA har nått den punkt på kurvan där tillväxten blivit mycket långsam och t.o.m. avstannat eller minskar. Sveriges blyförbrukning var t. ex. som högst i slutet av 1960-talet. U-länderna befinner sig i början av kurvan, där varje BNP-ökning förutsätter och ger upphov till en kraftig ökning av metallförbrukningen.

En viktig förändring i förbrukningsmönstret för metaller som inträffat under detta århundrade är att det uppstått allt fler specialiserade använd- ningsområden för dem. I flera tekniskt sofistikerade industrigrenar har man krav på de material man använder som bara uppfylls av mycket ovanliga metaller eller legeringar. Detta har också lett till att snart sagt alla naturliga grundämnen fått en ekonomisk användning. (Möjligen finns ett undantag, nämligen metallen skandium. Om denna förklarar USBMl att det förbrukas tolv kg om året för forskningsändamål. Syftet med forskningen är att hitta ett användningsområde för skandium.) Elektronikindustrin samt flyg- och rymdindustrin är exempel på verksamheter som förbrukar stora mängder ovanliga metaller. Eftersom de krav som ställs på materialen är så noggrant specificerade är det svårt att ersätta olika material med varandra. Den totala försörjningsbilden har därför blivit betydligt mer detaljerad, och framför allt mer omfattande under de senaste tiotalen år. Man måste ta hänsyn till att selen är nödvändigt i fotokopieringsapparater och att ingen färg-TV fungerar utan sällsynta jordartsmetaller.

Som nyss nämndes avtar ökningstakten i ett lands mineralförbrukning efter hand som landet genomgår en ekonomisk utveckling. Detta betyder dock inte att de utvecklade länderna skulle svara för en liten andel av världskonsumtionen av mineral. Som framgår av tabell 4.22 svarar de västliga

Metallför- brukning, kg per capita

BNP per capita

1USBM: Mineral Facts and Problems, 1970.

Figur 4.6 Meta/[förbruk- ningens utveckling i för- ha'llande till BNP per capita.

Tabell 4.22 Mineralproduktion,” mineralkonsumtion” och befolkning i olika grupper av länder. Andelar i procent

Andel av Andel av Andel av världs- världskon- världsbe- produk- sumtionen folkning tionen Händer 49 70 20 U-länder 26 6 48 Planekonomier 25 24 32 Totalt 100 100 100 I-Iänder och industrialiserade planekonomier 70 90 29 U-länder och övriga planekonomier 30 10 71 Totalt 100 100 100

” Inkluderar också icke-metalliska mineral.

Källa: Hollander: a. a.

i-ländema tvärtom för drygt två tredjedelar av världens mineralförbrukning, vilket är betydligt mer än deras andel av produktionen.

Tabell 4.23 visar per capita-förbrukningen av några metaller i olika regioner. Skillnaderna mellan de västliga i-länderna och andra regioner framgår tydligt. Andelarna för resten av världen är högst för de metaller som används mest i det inledande industrialiseringsskedet i ett lands ekonomi (stål, bly), men låg för ”högteknologimetaller” som nickel och alumi- mum.

Tabell 4.23 Per capita-förbrukning av några metaller i vissa regioner år 1972 (kg/ person)

”Rika OECD- Övriga Afrika Asien Latin— länder" världen ameri ka Stål 566 82 27 55 Aluminium 13 1,0 0,3 0,3 0,8 Koppar 8,8 0,7 0,2 0,2 0,8 Zink 5,8 0,6 0,2 0,2 0,5 Bly 3,8 0,5 0,01 0,00l 0,5 Nickel 0,64 0,05 0,01 ? 0,01 Tenn 0,26 0,02 0,01 0,02 0,03

” OECD-länder utom Grekland, Spanien och Turkiet.

Källa: Hollander: a. a.

4.5. Internationella mineralpolitiska frågor

4.5.1. Sambandet mellan mineralpolitik och den världspolitiska utvecklingen

] historiska analyser och politisk propaganda har råvarutillgångar och global storpolitik ofta kopplats samman. Tillgång till råvaror har åberopats som argument för en expansionistisk politik av stormakters regeringar gentemot den egna befolkningen och har av historiker och ekonomer i efterhand setts som motiv för denna politik. Kolonialiseringen av tredje världen skedde under åberopande av Europas behov av råvaror. På senare tid har argumentet använts av och motivet tillskrivits stormakter i samband med krigen i Indokina och södra Afrika.

Medan det är svårt och skulle föra alltför långt att nu bedöma vilka slag av argument som i sista hand var avgörande när länderna i Västeuropa byggde upp sina koloniala imperier, kan man kanske urskilja vilka tendenser som finns i i-ländernas råvarupolitik i dag. Kanske kan man också urskilja hur dessa tendenser påverkar dessa länders allmänna utrikespolitik. I en rapport från sekretariatet för framtidsstudier1 nämns följande tendenser:

l. I-länderna är intresserade av billigast möjliga råvaruförsörjning, och i den mån det bedöms möjligt och lämpligt används allmänna utrikespolitiska medel (allianser, interventioner, bistånd etc.) för att tillgodose det målet.

2. Möjligheterna att i i-länderna finna nya råvaror, nya processer, nya produkter och nya användningssätt är långt ifrån uttömda. Utvecklingen i den riktningen bestäms av lönsamheten. Det betyder bl.a. att så länge man kan få billigare råvaror genom import från utlandet än genom egen produktion, så kommer en allt större del av konsumtionen att importeras och mindre att satsas på forskning och utveckling av alternativa råvaror.

3. För stor skillnad mellan de större i-länderna vad gäller tillgång på billiga råvaror är inte acceptabel. Även om råvarukostnadema redan f. 11. kan skilja sig kraftigt åt mellan olika länder, sätter frihandelskonkurrens med färdiga produkter gränser för hur stora sådana skillnader kan tillåtas bli.

Sambandet mellan dessa tendenser och den utrikespolitik som bedrivs av de stora i-länderna i varje konkret fall är inte alltid tydligt. Självfallet fattas utrikespolitiska beslut genom en avvägning mellan flera olika faktorer. Tendenserna pekar dock tämligen entydigt på att i-länderna har ett betydande — och antagligen växande -— intresse av en säker och stabil försörjning med råvaror. Olikheter i i-ländernas försörjningssituation är också svåra att acceptera på lång sikt. Om villkoren för råvaruförsörjningen visar tendenser att förändras i negativ riktning för i-länderna som grupp eller för några av dem finns det därför anledning att tro att de kommer att begagna traditionella utrikespolitiska medel för att återställa de ursprungliga villkoren. Hur hög ”tröskeln" är, dvs. vilka förändringar som är tänkbara utan att olika sanktioner utlöses, är mycket svårt att yttra sig om. Rent allmänt förefaller det rimligt att anta att tröskeln blivit högre som en följd av att u-länderna mer

lBertelman: Politik och råvaror — i internationellt perspektiv. Sekretariatet för framtidsstudier. Stockholm 1977.

1 Å andra sidan tycks beslutet också ha haft samband med så skilda saker som sysselsätt- ningen i koppargruvorna i sydvästra USA och undertecknandet av av- talen om Panamakana- len. Detta understryker svårigheterna med att göra analyser av detta slag.

bestämt börjat hävda sin nationella suveränitet.

Samspelet mellan utrikespolitik samt råvaru- och mineralpolitik kan under senare år sägas ha fått ytterligare en dimension. Medan samspelet traditionellt ansetts bestå i att regeringar använder utrikespolitiska medel för att nå råvarupolitiska mål diskuteras nu exempel på att råvarupolitiska åtgärder används för att främja utrikespolitiska mål. Denna dimension av samspelet skulle ha uppstått som en följd av att det nu finns större möjligheter för regeringar att göra internationella råvarupolitiska utspel , t. ex. i samband med multilaterala förhandlingar. Det mest diskuterade exemplet på denna typ av beteende är USA:s politik gentemot OPEC-länderna, där USA intagit en — med tanke på råoljans betydelse — tämligen återhållsam attityd. Skälet härtill skulle vara att man från USA:s sida sätter ett så högt värde på vissa av dessa länders vänliga inställning (med hänsyn till deras strategiska läge i Västasien) att man varit beredd att acceptera deras självständiga agerande i fråga om oljepriserna. Ett kanske tydligare exempel kan vara beslutet i början av år 1978 om att USA:s regering skulle börja köpa upp stora mängder koppar för att lägga i strategiska lager. Det har hävdats att detta beslut togs bl. a. i syfte att göra en del afrikanska kopparproducerande stater mer vänligt inställda till USA:s utrikespolitik, vilket i sin tur skulle underlätta USA:s strävanden att få stöd för sin version av lösningen på problemen i Rhodesia och Sydafrika.] Även om det skulle saknas sådana motiv bakom beslutet att bygga upp nya strategiska lager av koppar, visar exemplet ändå att debatten inte är främmande för sådana samband. Det illustrerar också hur komplexa de internationella mineralpolitiska problemen är och hur många olika slag av överväganden som kan påverka lösningen av dem.

4.5.2. Mineralpolitiken ! några andra länder

Idet följande görs en kortfattad genomgång av_ mineralpolitiken i några andra länder, nämligen USA, Västtyskland, Frankrike, Sovjetunionen, Canada, Australien och Finland. Vi har valt att redovisa politiken i de tre första länderna därför att de kan anses vara representativa för större, huvudsakligen råvaruimporterande i-länder. Canada och Australien företer vissa likheter med Sverige i så måtto att de båda har en betydande export av mineralråvaror, främst järnmalm. Finlands situation har ännu större likheter med Sveriges. Emellertid har mineralpolitiken där utformats på ett annat sätt än i vårt land. Sovjetunionen, slutligen, tas upp som exempel på mineralpolitiken i ett land med planhushållning. Beskrivningarna bygger till allra största delen på två källor, nämligen, såvitt gäller USA, Frankrike och Västtyskland, på rapporten (Ds I 197718) Råvaror och råvarupolitik — underlag för svenska bedömningar från Näringspolitiska rådets arbetsgrupp för råvarufrågor, samt, såvitt gäller Sovjetunionen, Australien och Canada på rapporten Politik och råvaror — i internationellt perspektiv (Bertelman, sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1977). Beskrivningen av den finländska politiken bygger på material från en studieresa som en av MPU:s experter företog våren 1977.

USA

Råvarufrågorna förefaller rent allmänt sett ha en större politisk tyngd i USA än t. ex. i Sverige. Bakgrunden härtill får förmodligen sökas i USA:s roll i världspolitiken och den traditionella isolationism som fortfarande spelar en l stor roll för utformningen av USA:s politik. Försörjningsaspekterna priori- teras mycket kraftigt och debatten handlar till mycket stor del om vilka mål som skall sätta för självförsörjningen och hur dessa mål skall nås.

Den starka betoningen av försörjningsaspekterna i amerikansk råvaru- och mineralpolitik kommer särskilt tydligt till uttryck i den lagerhållning av råvaror som sker genom den federala regeringens försorg. Motiven för lagerhållningen har varit ungefär desamma som för den svenska beredskaps- lagringen av råvaror. Dels har försvarsindustrins behov av råvaror varit styrande, dels har man sökt att bygga upp så stora lager att effekten på civilbefolkningens levnadsstandard av en längre mobilisering skall bli så liten som möjligt. F. n. har man mycket stora överskott, motsvarande mer än ett års Världsproduktion, av flera råvaror. Lagren har inte bara fungerat som försörjningstryggande åtgärd. De har dessutom fungerat som ett slags extra valutareserv, särskilt under Nixonadministrationen, då försäljningar från lagren användes för att minska budgetunderskottet och för att stärka dollarkursen. Under samma tid utnyttjades också lagren av koppar och aluminium till att sänka priserna på dessa metaller på begäran av den industri som använde dem. Försäljning av överskott från lagren har tidvis också använts som utrikespolitiskt medel. Genom hot om försäljning eller genomförda försäljningsaktioner har råvaruproducerande länders regeringar påverkats att inta mer USA-vänliga attityder.

Amerikanska företag med utlandsinvesteringar är i viss utsträckning gynnade på olika sätt i lagstiftningen. Ett särskilt statligt försäkringsföretag (Overseas Private Investment Corporation, OPIC) kan täcka utländska investeringar mot politiska risker (expropriering, krig, revolution m. rn.) för att därigenom göra investeringar i u-länder mer attraktiva. Gruvindustrin har också i stor utsträckning kunnat utnyttja exportkrediter för verksamhet utomlands. Det direkta stödet till utlandsinvesterande företag är dock jämförelsevis mindre i USA än i t. ex. Japan, Västtyskland och Frankrike.

Vad gäller investeringar från amerikanska företags sida i andra länder söker regeringen också utnyttja möjligheterna till multilaterala arrangemang. Det senaste amerikanska initiativet på investeringsområdet gällde förslaget om den s. k. Internationella Resursbanken, som skulle knytas till Världsbanks- gruppen (se avsnitt 4.5.3). Ett annat förslag av liknande karaktär söm framförts från USA:s sida i internationella sammanhang är att bilda ett slags multilateralt system för investeringsgarantier eller -försäkringar. Detta förslag har numera övergetts.

Den amerikanska administrationens politik vad gäller investeringari andra länder förefaller f. n. inriktas på en ökad tonvikt på bilaterala uppgörelser, samtidigt som man söker få stöd internationellt för multilaterala insatser i syfte att förbättra möjligheterna till investeringar i råvaruproduktion i u- länder.

Vad gäller andra typer av multilaterala arrangemang, t. ex. i prisstabilise- rande syfte, har den amerikanska inställningen varit betydligt mer kallsinnig.

Även om formuleringarna varierat mellan olika administrationer— Carterad- ministrationen har sålunda bemödat sig om att framstå som mer välvillig än de tidigare — så har man ändå alltid från USA:s sida markerat en grundläg- gande motvilja att medverka till internationellt avtalade marknadsregle- ringar. Denna motvilja bottnar delvis i en traditionell amerikansk misstänk- samhet mot ingrepp i marknaden. En annan bakomliggande faktor är USA:s dubbla ställning som både producent och konsument av flera mineralråvaror, vilket kan göra det svårt för regeringen att definiera "USA:s intressen".

Vad gäller det internationella samarbetet bör också USA:s framträdande ställning i diskussionerna om utvinning av havsbottnens mineraltillgångar nämnas. Amerikanska företag har kommit längst när det gäller att utveckla teknik för denna utvinning (se avsnitt 4.1.3). Den amerikanska administrationen har också arbetat aktivt för att få till stånd en lösning av de rättsliga problemen när det gäller exploateringen av havens mineraltillgångar som lämnar så mycket som möjligt Öppet för enskilda initiativ.

Debatten kring hushållningsfrågorna, dvs. återvinning, substitution av knappa råvaror, besparingar i materialanvändningen m. m., har varit mycket livlig i USA. Intresset för dessa frågor har ökat som en följd av energikrisen och miljödebatten. Ett mycket stort antal utredningar om dessa frågor har gjorts inom administrationen, av kongressorgan och av halvofficiella organ, t. ex. USA:s vetenskapsakademi. Hittills har dessa utredningar inte resulterat i några konkreta reformer. Däremot sker ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete i federala myndigheters regi.

Det finns vissa speciella skatteregler för gruvföretag. Dessa regler finns både på federal och delstatlig nivå. Den mest intressanta varianten är den s. k. ”depletion allowance” som tillkommit för att ge företagen incitament att prospektera efter nya fyndigheter. Denna regel innebär att företagen i sina deklarationer varje år får dra av en viss procent av gruvornas malmvärde. Avdragsprocenten varierar för olika mineral med hänsyn till hur viktigt mineralet bedöms vara från försörjningssynpunkt.

Frankrike

Vid en analys av den franska mineral- och råvarupolitiken är det viktigt att komma ihåg att Frankrike har varit en stor kolonialmakt, att det fortfarande har en del kolonier kvar och att banden med de allra flesta av de forna kolonierna är mycket starka. I Frankrike finns dessutom en starkare tradition av statlig planering och intervention eller nära samarbete med näringslivet från statens sida än i övriga västeuropeiska länder. Detta innebär att den franska regeringen i princip har ett större antal medel till sitt förfogande för att bedriva råvarupolitik. Planeringstraditionen har också gynnat framväxten av en ganska stor och högt kvalificerad regeringsorganisation för hantering av mineralpolitiska frågor.

Försörjningsaspekterna är så gott som totalt dominerande i den franska mineralpolitiken. Huvudsakligen beror detta på att man sätter ett mycket högt värde på ekonomiskt och politiskt oberoende, men även omsorg om betalningsbalansen har betydelse. I januari 1975 fastställdes i ministerkonselj riktlinjerna för den franska

råvarupolitiken. Riktlinjerna, som har formen av ett råvarupolitiskt program med en mängd konkreta åtgärder, omfattar följande fem huvudelement:

]. Inventering och tillvaratagande av egna råvaruresurser (i Frankrike och kolonierna).

2. Uppbyggnad av ett ekonomiskt beredskapslager av icke-järnmetaller.

3. Förbättrad hushållning med råvaror genom återvinning, förbättrade framställningsprocesser m. m.

4. Stöd till prospektering.

5. Utveckling av bilateralt samarbete och gemensamma projekt med u- länder som har intressanta mineraltillgångar samt, på det multilaterala området, stöd till en politik som syftar till att införa rättvisare relationer mellan länder som konsumerar råvaror och länder som producerar dem.

I syfte att öka Frankrikes självförsörjningsgrad vad avser mineralråvaror har ett ganska omfattande system av incitament för gruvbrytning och metall- framställning införts. Systemet omfattar bl. a. skattemässiga fördelar för gruvföretag. Något liknande det amerikanska systemet med en s. k. ”deple- tion allowance” (skatteavdrag för minskning av en gruvas malmvärde) finns för bly- och zinkgruvor. Skatteavdragen får dock endast utnyttjas om medlen investeras i nya projekt. Dessutom kan företagen enligt ett annat regelsystem fondera vinstmedel för att använda dessa för prospektering även efter andra mineral. Om vinsterna utnyttjas i detta syfte inom fem år undantas de från beskattning.

Regeringen har vidare fattat beslut om ett femårigt nationellt prospekte- ringsprogram till en kostnad av 125 milj. franc i syfte att inventera mineralförekomsterna i Frankrike och de ”översjöiska provinserna” (Nya Kaledonien, Franska Guyana). Prospekteringen ombesörjs av Bureau de Recherche Géologique et Miniere (BRGM), som är en statlig myndighet med uppgifter på det geologiska och gruvtekniska området. BRGM bedriver sin prospektering inom franskt territorium på i huvudsak två sätt; dels utför myndigheten mycket översiktlig prospektering, vars resultat offentliggörs i form av geologiska kartor, dels följer den själv upp ett urval av påträffade fyndigheter och arbetar vidare med dessa ända fram till exploateringsstadiet. BRGM, som fungerar som ett affärsdrivande verk, deltar i vissa fall också i exploateringen som delägare i en viss fyndighet.

För att förbättra försörjningen med koppar har man upprättat en särskild kopparplan. I denna ingår att regeringen ger lån med villkorlig återbetalnings- skyldighet till halva kostnaden till företag som prospekterar efter koppar. Dessa lån utgår oavsett i vilket land företaget väljer att lägga ner kostnaderna. För lånen har 100 milj. franc anvisats under en femårsperiod.

Den del av mineralpolitiken som syftar till att genom tekniska och/eller ekonomiska förändringar av materialhanteringen öka självförsörjningen har anförtrotts åt en särskild myndighet, Délégation aux Economics de Matieres Premieres. Hittills har delegationen huvudsakligen ägnat sig åt att försöka finna medel att åstadkomma en bättre hushållning med material. Huvud- syftet är härvid att främja besparingar i utnyttjandet av sådana råvaror som väger tungt i den totala importen. Besparingarna menar man skall kunna åstadkommas framför allt genom substitution. I detta sammanhang har man

sökt analysera samtliga betalningsbalanseffekter av substitution av en viss råvara med en annan.

Vidare söker delegationen uppnå en bättre materialhushållning i industrin genom att förbättra informationen och utbildningen i detta ämne. Härvid har den inriktat sig på att göra produktutvecklare och de andra tjänstemän i industrin som fattar beslut om materialval medvetna om vikten av att ta hänsyn till sådana faktorer som energiåtgång, återvinningsbarhet etc.

Vad gäller investeringari mineralproduktion i andra länder har företagens möjligheter att skydda sig mot politiska risker ökat. Ett nät av investerings- garantiavtal håller på att byggas upp. De skattemässiga incitamenten till prospektering omfattar, liksom de statliga lånen till prospektering efter koppar, också prospektering i andra länder än Frankrike. BRGM har också en mycket stor utlandsverksamhet, som delvis finansieras med biståndsme- del.

I råvaruprogrammet ingår som ett element uppbyggnaden av ett lager av mineralråvaror. Lagret skall omfatta alla mineralråvaror utom de som Frankrike är självförsörjande med (järnmalm, bauxit och kalisalter). Lagret kommer att ha ett totalt värde av över en miljard franc, varav koppar kommer att svara för hälften. Företagen kommer dock att stå för en del av lagringen av koppar genom att de ges ett särskilt lagerstöd. Det viktigaste motivet för lageruppbyggnaden är att man vill skydda sig mot olika typer av bristsitua- tioner som kan uppkomma på grund av t. ex. strejker, avbrott i transporter eller kartellaktioner från råvaruproducerande länders sida. Lagret är avsett att användas i fredstid. Inköpen skall ske vid låga priser och försäljningarna när priserna stiger på grund av uppkomna bristsituationer.

Den franska regeringen har sedan länge hävdat att marknadsutvecklingen på råvaruområdet bör regleras genom ett nät av multilaterala arrangemang råvara för råvara, vart och ett utformat med hänsyn till varans speciella egenskaper. För en del råvaror är formella mellanstatliga råvaruavtal med syfte att dämpa prisfluktuationerna lämpliga. För andra skulle ett ökat inforrnationsutbyte mellan producenter och konsumenter räcka för att garantera en stabil marknadsutveckling.

I Frankrike finns ett stort intresse för havsbottnen som försörjningskälla för mineralråvaror. Intresset gäller främst de s.k. mangannodulerna på bottnen av Stilla Havet. De statliga intressena i dessa frågor handhas av myndigheten Centre National d'Exploitation d'Océan (CNEXO), vilken ingår i ett franskt konsortium som avser att utvinna mangannoduler från havsbottnen.

Västtyskland

Försörjningsaspekter väger mycket tungt vid utformningen av den västtyska råvarupolitiken. Eftersom den inhemska produktionen av mineralråvaror är tämligen obetydlig i förhållande till behoven och möjligheterna att öka försörjningsbasen i det egna landet bedöms som små — gruvdriften i Tyskland var tidigt mycket viktig och landet är därför väl genomletat — spelar insatser i syfte att förbättra läget för den inhemska industrin en blygsam roll i Västtysklands mineralpolitik. Företagen kan dock utnyttja det statliga finansieringsstöd som tillkommit i syfte att främja projekt som förbättrar

försörjningssituationen vad gäller mineralråvaror. Detta stöd, som utgår i form av villkorliga lån med upp till två tredjedelar av kostnaderna för prospektering och andra förundersökningar, utnyttjas framför allt för att stödja projekt i utlandet. Prospekteringen i Västtyskland är i huvudsak en angelägenhet för den statliga myndigheten Bundesanstalt fiir Geowissen- schaften und Rohstoffe (BGR), som i Sverige närmast motsvaras av SGU.

Ett statligt forskningsprogram för råvaror presenterades i juli 1976. Programmet, vars tyngdpunkt ligger på åtgärder som kan förbättra råvaru- försörjningen på medellång och lång sikt, omfattar utvecklingsprojekt inom områdena återvinning, materialhushållning i industrin och breddning (i tekniskt avseende) av försörjningsbasen. Det innehåller en mängd olika uppslag till forskningsprojekt, som man hoppas kunna väcka intresse för hos företag och forskningsinstitutioner. Statliga bidrag utgår för halva projekt- kostnaden.

Under de senaste åren har man genomfört en rad förändringar i lagstift- ningen i syfte att underlätta västtyska gruvföretags verksamhet i utlandet. Tidigare hade dessa företag mycket små utlandsinvesteringar. Situationen håller nu snabbt på att förändras och utlandsverksamheten spelar successivt en allt större roll. Eftersom de västtyska företagen internationellt sett är små har de vissa fördelar framför de stora engelska och nordamerikanska koncernerna. De betraktas uppenbarligen som mindre riskabla samarbets- partners för de råvaruproducerande länderna än de senare.

Det viktigaste instrumentet för stöd till gruvindustrins utlandsverksamhet är det tidigare nämnda finansieringsstödet till prospektering och andra förundersökningsarbeten. Utöver det särskilda finansieringsstödet och garantierna kan västtyska företag också utnyttja särskilda skatteregler för att underlätta utlandsinvesteringar.

Råvarupolitiska hänsyn har också påverkat utformningen av biståndspo- litiken. Ungefär hälften av de biståndsmedel som går till mineralsektorn avser tekniskt bistånd i form av hjälp med prospektering, undersökning av fyndigheter samt geologisk och teknisk rådgivning. Resten ges i form av biståndskrediter till investeringar. BGR spelar en viktig roll i samband med råvaruprojekt i u-länderna, bl. a. som konsult vid prospekteringsprojekt i u- länder.

Den västtyska regeringen har en klart negativ inställning till en interna- tionell reglering av råvarumarknaderna. Inställningen är givetvis en konse- kvens av den allmänt negativa attityden till ingrepp i marknaden, men även erfarenheterna av samarbetet inom EG, framför allt den gemensamma jordbrukspolitiken, tycks ha haft en avskräckande effekt. Internationella diskussioner om råvaror bör, menar man, ha till syfte att klarlägga marknadernas funktionssätt och ge ökad information om utvecklingstenden- serna för olika råvaror. Förbättrad information skulle på sikt leda till stabilare och rättvisare marknadsförhållanden.

Också i Västtyskland görs stora insatser i syfte att utveckla metoder för exploatering av havsbottnens mineraltillgångar, främst de 5. k. manganno- dulerna. Forskningsministeriet har sedan början av 1970-talet stött forskning och utveckling inom detta område och västtyska företag väntas delta i en framtida exploatering. Vid FN:s havsrättskonferens har Västtyskland stött de förslag som lämnat störst utrymme för privata företags deltagande i exploateringen av havsbottnens mineraltillgångar.

Sovjetunionen

Sovjetunionen kan med sin väldiga landmassa och stora mineraltillgångar ses som relativt oberoende från mineralpolitisk synpunkt. Vikten av självförsörj- ning har också betonats starkt och utrikeshandeln är relativt obetydlig. Också i Sovjetunionen har under de senaste åren en ny medvetenhet om råvarornas begränsningar kommit till uttryck. Ett bättre skydd och bättre användning av l naturresurserna har förklarats vara en ”nationell huvuduppgift”. Den l sovjetiska ekonomin är för närvarande mycket råvarukrävande. Delvis beror i detta sannolikt på en lägre utvecklingsgrad av ekonomin som helhet, men ; delvis också på det planeringssystem som använts. Planering och försök till * rationell besparing på nationell nivå har ofta lett till ett irrationellt resursslö— seri på lokal nivå. Den nya femårsplanen lägger stor vikt vid sparsamhet med råvaror, och på enskilda processer eller industrier har procentmål uppställts för hur mycket råvaru- och energiförbrukningen skall minskas.

De allra flesta mineral kan på sikt utvinnas i Sovjetunionen. Om så kommer att ske eller ej beror inte på den fysiska tillgängligheten utan på andra faktorer. De viktigaste är de höga utvinningskostnadema, transportproblem, brist på avancerad råvaruteknologi och på hårdvaluta samt slutligen sannolikt också politiska hänsyn. Ju mer Sovjetunionen avlägsnar sig från 1930-talets självförsörjningstänkande och i stället deltar i det internationella utbytet, i desto större utsträckning kommer sannolikt en del av de stora potentiella tillgångarna att förbli potentiella tillgångar.

Den handel som nu äger rum speglar den sovjetiska ekonomins mellan- ställning mellan de tekniskt avancerade i-länderna och u-länderna. Visavi OECD-länderna är man råvaruexportör och importerar teknologi. Gentemot u-länderna är man råvaruimportör och exporterar teknologi.

Den viktigaste anledningen till ett sådant mönster är sannolikt den samtidiga bristen på inhemsk avancerad råvaruteknologi och på hårdvaluta. Att utveckla nya avlägsna fyndigheter ställer utomordentligt stora krav på kapital och delvis importerad teknologi. Det kan därför vara attraktivt att utveckla de egna fyndigheterna med utländsk hjälp och betala i den hårdvaluta som de framtida råvarorna utgör.

Samtidigt förekommer en liknande politik — fast spegelvänd — gentemot u- länderna. Delvis är detta ett resultat av det sovjetiska biståndet. Långfristiga krediter, både på mer kommersiella villkor och som bistånd, blev redan på 1950-talet ett sätt för Sovjetunionen att kunna importera u-landsprodukter utan hårdvaluta. Krediterna gavs för leveranser av sovjetisk utrustning. Återbetalningen skedde — och sker — i form av u-ländernas råvaror. Numera finns det också en koppling mellan sektorinriktningen på det sovjetiska biståndet och det låntagande landets export till Sovjetunionen.

En ännu viktigare politisk dimension av den sovjetiska råvaruhandeln gäller förbindelserna med övriga Östeuropa, som liksom Västeuropa i stor utsträckning saknar mineralråvaror för den egna industrin. Under efterkrigs- tiden har Sovjetunionen blivit de östeuropeiska ländernas utan jämförelse viktigaste råvaruleverantör. Det är uppenbart att Sovjetunionen genom att dominera råvaruleveranserna till Östeuropa har ett starkt instrument för att utöva ekonomisk och politisk kontroll. Samtidigt har dessa länder genom de sovjetiska leveranserna fått en relativt trygg försörjning som de sluppit betala

med hårdvaluta. Prisnivån inom SEV, statshandelsländernas ekonomiska samarbetsorganisation, tycks också ha legat under världsmarknadspriserna. I stället har de importerande länderna bidragit med arbetskraft och kapitalut- rustning till projekten.

* Canada

Canada är världens tredje mineralproducent efter USA och Sovjetunionen. Kända och potentiella tillgångar är tillräckligt stora för att både täcka egna * behov och öka exporten fram till åtminstone år 2000. Omkring 60 % av ' mineralproduktionen exporteras för närvarande, huvudsakligen till USA, EG ? och Japan. Mer än två tredjedelar av gruvindustrin är utlandsägd, till allra , största delen av USA-bolag.

Canada är en federal stat och enligt konstitutionen är naturtillgångarna de ' enskilda provinsernas, inte federationens egendom. Att utforma en nationell råvarupolitik är därför en komplicerad process. Det första målet bör enligt den kanadensiska regeringen vara att tillgodose kanadensiska behov oavsett om det gäller inhemska eller utländska råvaror.

Därnäst följer

— ökad förädling och diversifiering för regional och nationell ekonomisk tillväxt, — då ökad lokal förädling inte är möjlig bör så stora exportinkomster som möjligt eftersträvas, — när det finns risk för uttömning av ett visst mineral eller när lokala ekonomier riskerar att överhettas bör mineralråvaran bevaras eller utvinnas i långsammare takt, - ökat kanadensiskt ägande i mineralsektorn samt bättre regional fördel- ning av brytningen bör också eftersträvas.

Höjning av förädlingsvärdet av de egna råvarorna innan de exporteras är således det främsta målet för den officiella politiken. Utvecklingen har under lång tid gått i motsatt riktning. År 1950 utgjorde den helt obearbetade formen (malm) ca 15 % av mineralexporten. År 1973 hade den stigit till över 40 %. I sin strävan att öka lokal bearbetning möter Canada flera av de hinder som u- länderna länge mött. Dit hör långa avstånd, liten egen marknad, nackdelar på grund av bristen på nära kontakter med avnämarna samt inte minst de andra i-ländernas stigande tullskydd vid ökad förädlingsgrad. För att trots dessa hinder kunna sätta kraft bakom sina mål skaffade sig regeringen år 1974 en ny möjlighet till exportkontroll av obearbetade råvaror, som dock endast är avsedd att användas när inga andra ansträngningar att höja förädlingsgraden hjälper.

Canada vill alltså inom det egna landet ha en del av den vidareförädling av råvarorna som för närvarande sker i andra i-länder. Samtidigt som man söker dra till sig utländska investeringar för att finansiera en sådan utveckling, vill man så långt möjligt styra och kontrollera dessa investeringar. Sålunda godkänns sedan år 1974 en utländsk investering av regeringen endast om den medför ”betydande nytta för Canada”, något som väckt reaktioner i USA. Man söker också begränsa utländska dotterbolags möjlighet att följa direktiv från utlandet när sådana strider mot kanadensiska intressen. Den nya

inställningen till ökad förädling och privata investeringar har bl. a. kommit till uttryck i Canadas förbindelser med EG och Japan.

Den kanadensiska strävan att använda sina råvaror på bästa sätt för egen del har emellertid inte lett till något stöd för u-ländernas strävan efter effektiva producentsammanslutningar. I Canada anser man fortfarande att den internationella marknaden fungerar bäst utan organiserade ingrepp för att påverka priserna. Eventuella avtal bör omfatta både konsumenter och producenter. Canada är därför den enda större kopparexportören som står utanför CIPEC (de kopparexponerande ländernas organisation) och man har inte heller gått med i de järnmalmsexporterande ländernas organisation (där Sverige är medlem), trots att denna inte är avsedd att påverka priserna.

Australien

Australien är mycket rikt på de flesta viktiga mineral, har gott om energiråvaror och en storjordbruksproduktion. Endast i fråga om olja är man tvungen att importera en del av förbrukningen. Den australiska exporten är lika råvarudominerad som ett typiskt u-lands: tre fjärdedelar består av obearbetade produkter från jordbruk och gruvor.

Mineralproduktionen ökade utomordentligt snabbt under 1960-talet. Bäst illustreras detta av utvecklingen i fråga om järnmalm. 1963 exporterades ingen järnmalm alls. Tio år senare var landet världens i särklass största järnmalmsexportör med 48 milj. ton per år. Också i fråga om kol, bauxit, koppar, mangan, nickel, bly och titan hör Australien till världens största exportörer. Det allra mesta exporteras i obearbetat skick, framför allt till Japan.

Liksom i Canada har en mycket stor del av det australiska näringslivet byggts upp med hjälp av utländskt kapital. Av gruvindustrins produktion kommer 62 % från företag med utländskt ägande. Redan under 1960-talet, men särskilt under den socialdemokratiska regeringen åren 1972—75 började en rörelse i syfte att ”buy back Australia”. Målet blev maximalt australiskt ägande och kontroll av naturtillgångarna. Följden blev en nedgång i prospektering och investeringar i mineralsektorn. Under den nya liberal- konservativa regeringen från och med december 1975 har en uppmjukning och nedtoning av kraven på nationellt ägande skett. Man har förklarat att man nöjer sig med ett minst femtioprocentigt australiskt delägarskap i nya råvaruinvesteringar. Även denna regel kan mjukas upp om australiskt kapital inte skulle kunna mobiliseras.

De båda partier som nu styr landet har också betonat att en ”påtvingad förädling” inom landet är slöseri med kapital. Man förefaller inte heller ha den kanadensiska ambitionen att diversifiera industrin för att den inte längre skall behöva vara så direkt knuten till den egna råvaruproduktionen. Däremot har den liberala regeringen behållit den av socialdemokraterna införda export- kontrollen och kravet på minimipriser på råvaruexporten.

Den framtida australiska ekonomin hänger framför allt ihop med Japan.

Exporten av mineral till Japan sker oftast under långtidskontrakt, i vilka visst svängrum för priserna medges med hänsyn till utvecklingen på världsmarknaden. Under den extrema råvaruboomen 1972—73 — som

sammanföll med den mer nationalistiska socialdemokratiska regeringen — utnyttjade Australien sin ställning till att omförhandla långtidskontrakten och lyckades uppnå högre priser. Denna erfarenhet lär ha gjort japanska stålföretag betänksamma och fått dem att söka efterjärnmalm på annat håll i världen. Detta skulle kunna leda till problem för Australien. Det är nämligen uppenbarligen så att det inte bara är Japan som är beroende av sin råvaruimport. Australien är också mycket beroende av sin råvaruexport till Japan. I nuvarande lågkonjunktur har den japanska stålindustrin haft svårt att använda kontrakterade mängder av bl. a. järnmalm och kol. För att uppfylla långtidskontrakten har man dock utfäst sig att först skära ned på importen från andra håll.

Det förtjänar dessutom att understrykas att om det finns ett i-land som mer än alla andra är extremt beroende av råvaruimport, nämligen Japan, så finns det också ett annat i-land, nämligen Australien, som i förhållande till de egna behoven har unikt stora tillgångar på råvaror och som samtidigt är berett att exportera dem till Japan i obearbetat skick. Detta gäller åtminstone ännu så länge. Som framgått fanns tendenser åt ett annat håll i början av 1970-talet, vilka också ledde till att Australien gick med i de u-landsorienterade producentorganisationerna för järnmalm, bauxit och koppar. För närvarande delar emellertid den australiska regeringen ingalunda de aspirationer att bilda priskarteller som finns hos de u-länder vilka dominerar dessa organisatio- ner.

F inland

Den finska försörjningssituationen på mineralområdet är ganska lik den svenska, med undantag av att Finland har en mer diversifierad produktion och saknar Sveriges järnmalmsexport. Dessutom har mineralsektorn utveck- lats senare än i Sverige, och man har ett större antal nya gruvor, vilket till en del får anses vara resultatet av en mer aktiv mineralpolitik.

Det statliga inflytandet på mineralområdet är betydligt mer framträdande i Finland än i Sverige. De statliga företagen styrs mer direkt av statsmakterna och såväl företagens som myndigheternas verksamhet inriktas i större utsträckning på att uppnå övergripande samhälleliga mål. De viktigaste . institutionerna är de båda statsägda företagen Outokumpu Oy (huvudsak-

ligen brytning och förädling av koppar-, nickel-, krom- och zinkmalmer) och Rautaruukki Oy (brytning och förädling av järn-, titan- och vanadinmalm samt ståltillverkning) samt den Geologiska Forskningsanstalten (GFA). De statsägda företagens styrelser består så gott som helt av politiker och ämbetsmän (50 % riksdagsmän). Handels- och industriministeriet har också representanter i direktionerna. Staten utövar dock bara sitt inflytande i vissa, ganska väl avgränsade frågor. Huvudintresset från statens sida är att styra företagens verksamhet till områden där sysselsättningssituationen är bekym- mersam, framför allt i norra Finland. Staten påverkar däremot inte sådana frågor som prospekteringens inriktning, forskning och utveckling eller utformning av produktionsprocesser. Samtidigt som statsmakterna, genom styrelsens sammansättning, i teorin kan påverka verksamheten utan att beakta företagsekonomiska mål, är man angelägen om att företagen inte skall

förlora karaktären av separata, vinstmaximerande organisationer. GFA är den finska motsvarigheten till SGU och sorterar under handels- och industriministeriet. GFA:s uppgifter är att:

— utföra geologisk forskning och kartläggning i landet, — leta efter och undersöka råämnestillgångar i berg- och jordgrunden, — offentliggöra resultaten av sina undersökningar, — sprida upplysning om malmletning och annan praktisk geologi.

GFA:s prospektering inriktas delvis på områden med svag sysselsättning. Däremot styrs inte insatserna i riktning mot särskilda mineral. GFA menar själv att prospekteringen har varit framgångsrik — man har svarat för 60 % av malmfynden i Finland under efterkrigstiden.

Finland har tre ungefär jämnstora prospekteringsorganisationer, nämligen Outokumpus,Rautaruukkis och GFA:s. Dessutom finns ett till 51 % statsägt mindre prospekteringsföretag, Finska Malm AB. Detta företag utför borr- ningar, geofysiska undersökningar m. m.

Att man har tre konkurrerande statliga prospekteringsorganisationer ses inte som något problem. Tvärtom innebär konkurrensen vissa fördelar, menar man, eftersom den leder till att olika metoder prövas och uppmuntrar till specialisering. Outokumpu och Rautaruukki skulle i och för sig kunna förlita sig helt på GFA vad gäller uppslagsgenererande prospektering och själva koncentrera sig på detaljerade undersökningar. Emellertid vill de inte göra sig helt beroende av GFA och behåller därför sina egna prospekterings- avdelningar. De utnyttjar dock GFA:s karteringsarbeten och också dess prospekteringsresultat. När GFA har hittat en fyndighet som verkar vara brytvärd, skall den nämligen erbjudas de statsägda företagen först. Bara om dessa inte vill köpa fyndet —- till det pris som de själva bestämmer — går budet till privata företag.

Staten gör inget försök att styra prospekteringen till att avse särskilda metaller eller mineral. Från regeringens sida är man främst intresserad av att en så stor andel som möjligt av prospekteringen görs i de sysselsättningssvaga delarna av landet, främst Lappland.

Den finländska gruvlagen, som kom till år 1965 , är mycket lik den svenska. En viktig skillnad är att det saknas koncessionslagstiftning. Så gott som alla nyttiga mineral kan i stället inmutas enligt gruvlagen. Någon motsvarighet till kronoandelen i svensk lagstiftning finns inte. Däremot kan handels- och industriministeriet tvinga en gruvrättsinnehavare att sätta igång brytning. Strävan att uppnå en så hög grad av självförsörjning som möjligt väger tyngre i Finland än i Sverige. Denna strävan har, tillsammans med önskan att skapa sysselsättning i de norra delarna av Finland och i inlandet, lett till att man i flera fall bryter gruvor, som på andra håll kanske inte skulle betraktas som brytvärda.

Finlands särskilda förhållande till Sovjetunionen avspeglas givetvis i handelsströmmarna även på mineralområdet. För flera metaller är Sovjet- unionen den viktigaste leverantören och i en del fall den största kunden.

I betydligt större utsträckning än i Sverige används bilaterala handelsavtal som en basis för handelsutbytet. Detta gäller framför allt östhandeln, som är betydligt viktigare för Finland än för Sverige. Östhandeln har givit upphov till

en ganska stor ”kompensationshandel”, dvs. Finland köper varor från östländer för att jämna ut handelsbalansen med dessa länder. Till en del består dessa kompensationsleveranser av mineralråvaror, som säljs vidare av det finska handels- och industriministeriet på världsmarknaden. Finlands export av mineralråvaror är därför större än vad som följer av den egna produktionen.

Trots att försörjningsmålet väger tyngre än i Sverige har Finland endast en ganska blygsam beredskapslagring. Orsaken härtill är förmodligen rent utrikespolitisk. En omfattande beredskapslagring skulle kunna ge upphov till tveksamhet beträffande Finlands neutralitetspolitik.

4.5.3 Internationellt samarbete pa" mineralområdet

De senaste åren har mineralpolitiska frågor blivit föremål för ett nytt och omfattande intresse i internationella sammanhang. I snart sagt alla mellan- statliga organisationer diskuteras mineralpolitiska eller mer allmänt råvaru- politiska problem. Dessa aktiviteter har hittills inte avsatt särskilt många konkreta resultat. Ett antal resolutioner har antagits och principbeslut har fattats, men det återstår ännu att omsätta dessa i praktiskt handlande. Eftersom en betydande del av den internationella debatten handlar om just dessa frågor anser vi det ändå motiverat att här ge en redogörelse för inriktningen av de internationella överläggningarna. Detta gäller särskilt som ett förverkligande av de förslag som diskuterats skulle få viktigå konse- kvenser för Sveriges försörjning med mineralråvaror.

Prisstabiliserande åtgärder[

Det viktigaste motivet för åtgärder i syfte att stabilisera marknaderna för mineralråvaror anses vara den osäkerhet som den nuvarande instabiliteten leder till. Osäkerheten försvårar företags och regeringars planering och gör det nödvändigt för dem att vidta försiktighetsåtgärder för den händelse att marknaden inte utvecklas som väntat. För företagen innebär marknadsfluk- tuationerna en ojämn vinstutveckling med därav följande likviditetspåfrest- ningar i lågkonjunktur och svårigheter att klara finansieringen av investe- ringar — om inte vinsterna trendmässigt ligger på en hög nivå. För regeringar innebär variationerna i priser och produktionsvolymer, särskilt i länder där gruv- och metallindustrin spelar en viktig roll i ekonomin, att nationalin- komst, exportintäkter, statsinkomster och sysselsättning varierar i takt med råvarukonjunkturen. Allt detta ställer mycket stora krav på regeringarnas ekonomiska politik.

I konsumentländernas ekonomier kan marknadsinstabiliteten skapa problem genom att osäkerheten om den framtida marknadsutvecklingen leder till en ”för låg” utbyggnadstakt av kapaciteten i den råvaruproduce- rande industrin, dvs. produktionskapaciteten anpassas inte till efterfrågan vid konjunkturtopparna utan till en lägre efterfrågan. Försörjningen med mineralråvaror blir då en flaskhals som leder till att konjunkturuppgången avstannar innan man nått fullt kapacitetsutnyttjande i industrin som helhet. Mot denna bakgrund har det hävdats att stabilisering av metallmarknadema

' Detta avsnitt bygger i huvudsak på den redo- görelse som givits i rap- porten (DsI l977:8) Rå- varor och råvarupolitik — underlag för svenska bedömningar från Nä- ringspolitiska rådets ar- betsgrupp för råvarufrå- gor.

borde vara ett vitalt intresse även för konsumentländernas regeringar. Dessutom har anförts att stabilare förhållanden på metallmarknadema bör ligga även i den metallanvändande industrins intresse eftersom inte heller den kan vara betjänt av den rådande osäkerheten beträffande marknadsut- vecklingen. Råvarukostnaderna svarar dock för en tämligen liten andel av de totala kostnaderna iden metallanvändande industrin, vilket kan innebära att prisstabilisering för metaller är ett marginellt intresse för denna industri.

Som framgår av de argument för marknadsstabiliserande åtgärder som anförts ovan är det lättare att visa att sådana åtgärder har intresse för länder där mineralproduktionen har betydelse än att identifiera avgörande fördelar för konsumentländerna av marknadsstabilisering. Stötestenen för konsu- mentländerna är att marknadsstabiliserande åtgärder normalt förutsätter regleringar av något slag. Frånsett den politiskt betingade motviljan mot ingrepp i marknaderna som finns i de flesta viktiga konsumentländer kan det också visa sig omöjligt för dem att gå med på sådana ingrepp utan att genomföra något som närmar sig en totalreglering av de egna ekonomierna. Detta gäller framför allt om de mest långtgående förslagen skulle genomföras, som t. ex. låsning av prisrelationema mellan råvaror och färdigvaror, s. k. indexering.

De åtgärder som har diskuterats i detta sammanhang är dels förbättring av informationen om marknaderna, dels prisstabiliserande åtgärder genom direkta ingrepp.

Förbättrad information torde kunna leda till en något högre grad av marknadsstabilitet, eftersom den minskar osäkerheten och möjliggör mer välgrundade beslut beträffande investeringar och produktion. Osäkerheten är emellertid bara en av de faktorer som leder till instabila marknader. Det finns i och för sig inga avgörande skillnader i marknadsstabilitet mellan metaller för vilka marknadsinformationen är god och lättillgänglig och metaller för vilka informationen är bristfällig och svårtillgänglig. Förbättrad och, framför allt, mer lättillgänglig information kan dock ge upphov till en bättre fungerande marknad i betydelsen ”rättvisare" marknad eftersom fördelningen av vinster och förluster mellan företag rimligen blir jämnare.

Flera olika förslag om ingrepp i syfte att åstadkomma prisstabilisering har framförts i den internationella diskussionen. Förslagen med sina otaliga varianter kan grovt delas in i tre grupper, nämligen priskontroll, lagring och kvoteringar.

Den principiellt enklaste varianten är priskontrollen. Härmed menas helt enkelt att man sluter multilaterala avtal om priserna och att de avtalsslutande regeringarna förbinder sig att övervaka att företagen tillämpar dessa priser vid export och import. Problemet med denna typ av förslag är att den ställer mycket stora krav på regeringarnas förmåga (och villighet) att kontrollera efterlevnaden.

De olika varianterna av lagringsförslag går alla ut på att marknadsvaria- tionerna skall motverkas genom att överskott absorberas genom lagerupp- byggnad och underskott fylls ut genom försäljningar från lager. Även om det förekommer lagerrörelser i stabiliserande riktning även i frånvaro av internationella överenskommelser är dessa lagerrörelser inte koordinerade. Genom att koordinera lagerpolitiken från flera regeringars sida eller utnyttja

ett centralt administrerat internationellt buffertlager motverkar man instabi- liteten med användande av mindre lagerrörelser. Huvudargumentet mot buffertlager är att de är kostsamma. Framför allt kan räntekostnaderna för att hålla stora lager bli mycket stora. Kostnaderna påverkas givetvis av vilken grad av prisstabilisering som eftersträvas. Om priset skall stabiliseras inom mycket snäva gränser behövs ett mycket stort lager. Dessutom innebär etablerandet av små prisintervall att lagrets möjligheter att göra handels- vinster minskar (lagret köper ju när varan är billig och säljer när den är dyr). Mot argumentet om de höga kostnaderna kan invändas att åtminstone en del av kostnaderna enbart innebär att kostnaderna flyttas över från vissa företag och regeringar, som nu själva bekostar de (okoordinerade) lager som byggs upp, till andra. Dessutom bör kreditinstituten åtminstone i teorin vara mer villiga att finansiera lager som garanteras av internationella avtal mellan suveräna regeringar än sådana som ligger hos enskilda företag. Uppbygg- naden av buffertlager skulle alltså kunna ställa ganska begränsade krav på finansiering över de deltagande regeringarnas budgetar.

Den tredje gruppen av ingrepp, nämligen kvoteringar, kan bara utnyttjas för att motverka prissänkningar. Eftersom produktionskvoteringar förut- sätter ett mycket omfattande kontrollsystem diskuterar man oftast export- kvoteringar. Problemet med kvoteringar är att de kan leda till onödiga stelheter i marknadsstrukturen eftersom en exportökning från något lands sida förutsätter omförhandling av kvoterna.

Resultaten av de försök som hittills gjorts att stabilisera metallmarkna- derna är inte alltför goda. Det är viktigt att understryka att den teoretiska diskussionen ligger ganska långt före benägenheten att göra reella insatser och att det därför är svårt att dra några slutsatser av erfarenheterna. Försök att förbättra informationen har gjorts i internationell regi för bly och zink, där en internationell studiegrupp sedan flera år sysslar med att sammanställa statistik och ta fram kortsiktiga prognoser. Den allmänna uppfattningen om bly- och zinkgruppens arbete förefaller vara att det har lett till en viss stabilisering av marknaderna. En viktig bidragande faktor till det goda resultatet är säkert att företagen har ett inbördes gott samarbete.

Ett multilateralt avtal om prisstabiliserande åtgärder finns för en metall, nämligen tenn. Det internationella tennavtalet utnyttjar kvoteringar och buffertlager för att stabilisera tennpriset. I huvudsak har man härigenom lyckats att förhindra prisfall, medan man varit begränsat framgångsrik när det gällt att motverka prisstegringar. Orsaken till svårigheterna att begränsa prisstegringarna anses vara att buffertlagret har varit alltför litet. Å andra sidan har lagringen givit en genomsnittlig avkastning av ca. 10 % på det investerade kapitalet.

Det förslag om stabilisering av råvarumarknadema, inklusive markna- derna för vissa mineralråvaror (koppar, järnmalm, mangan, bauxit och råfosfat) som f.n. ägnas störst uppmärksamhet är det s.k. integrerade programmet, som nu diskuteras i UNCTAD. I programmet ingår stabilise- ringsåtgärder för olika råvaror. För vissa av dessa föreslås endast förbättrat informationsutbyte, medan för andra förslag framförts om buffertlagring och exportkvoteringar i prisstabiliserande syfte. Tanken bakom det integrerade programmet är att samtidiga internationella förhandlingar om ett flertal

'Consideration of issues relating to the establish- ment and operation of a common fund. Report by the Secretary-General of UNCTAD. Geneve 1976 (TD/B/IPC/CF/Z).

2 Minerals and Energy in the Developing Coun- tries, World Bank Report No. 1588, Washington D. C. 1977.

råvaror skall göra det möjligt att nå kompromisser som underlättar förhand- lingarna. Dessutom avses de buffertlager som skulle bildas för några råvaror få gemensam finansiering genom att en särskild gemensam fond för buffertlagerfinansiering inrättas. Den gemensamma fonden får anses som den mest kontroversiella delen av det integrerade programmet. Enligt UNCTAD-sekretariatets uppskattningar skulle fonden till en början kräva direkta bidrag från UNCTAD:s medlemsländer med ca en miljard dollar. Den totala kostnaden för fonden, inklusive kostnader för andra åtgärder på råvaruområdet än lagring, skulle uppgå till sex miljarder dollar.1

De stora industriländerna har varit kritiska till förslaget om fonden, men har i princip gått med på att en fond skall bildas. Sverige har, i likhet med några andra mindre industriländer, förklarat sig stödja förslaget om en gemensam fond.

Finansiering av investeringar i mineralproduktion

De ökande kapitalkostnaderna för nya gruvprojekt har, tillsammans med de internationella gruvföretagens tilltagande ovilja att investera i u-Iänder på grund av risken för nationaliseringar, lett till att man i internationella sammanhang börjat diskutera möjligheterna att få fram kapital för gruvin- vesteringar i former som är acceptabla både för företagen och värdlandsre- geringarna. Framför allt har USA:s regering kommit med flera förslag i detta syfte.

Ett sådant förslag avsåg bildandet av ett multilateralt system för investe- ringsgarantier eller -försäkringar. Detta förslag har numera övergetts. En av orsakerna härtill är det mycket hårda motståndet från u-länderna, som om ett sådant system upprättades skulle få att göra med en internationell myndig- het,stödd av ett stort antal regeringar, vid eventuella tvister om ersättning vid nationaliseringar i stället för som nu en enda regering.

Ett annat förslag av senare datum gällde den s. k. Internationella Resurs- banken. Banken var tänkt att garantera riskkapital mot icke-kommersiella risker och liknade därmed ett investeringsgarantisystem, men den skulle också underlätta deltagande för utomstående finansiärer genom att ge ut "råvaruobligationer” (commodity bonds) med säkerhet antingen i framtida råvaruproduktion eller i intäkterna av försäljningen. Banken skulle ingå som tredje part i investeringsavtal (som i övrigt skulle omfatta företag och värdland) och medverka till att avtalen utformades så att risken minskade för oväntade åtgärder från värdlandets sida av typ leveransstömingar, export- skatter, förbud mot vinsthemtagning etc. Värdländerna skulle å andra sidan kunna ställa krav på t. ex. teknologiöverföring i samband med investering-

ama. Förslaget framfördes vid UNCTAD:s fjärde session i maj 1976, och diskuterades vid den s. k. nord-syddialogen. På senare tid har det emellertid inte drivits av USA:s regering och det förefaller som om man släppt tanken på en resursbank. Världsbanken har utrett frågan och har lämnat en rapport som är kritisk till förslaget.2

EG-kommissionen mottog år 1977 en framställning från ett antal gruvfö- retag som var baserade i EG-länder. Framställningen gick ut på att EG- länderna gemensamt borde bilda ett system för investeringsgarantier avse-

ende gruvprojekt. Man har senare fattat beslut om att bygga upp ett sådant system.

Samarbete mellan råvaruproducerande Iänder'

De prishöjningar på råolja som hösten 1973 beslutades av OPEC (Organisa- tion of Petroleum Exporting Countries) förorsakade, tillsammans med det samtidiga exportembargot för olja, allvarliga störningar i många oljeimpor- terande länders ekonomier. Detta ledde till att man började diskutera sannolikheten för liknande aktioner från andra råvaruproducerande länders sida. En orsak härtill var att den nya och mer framträdande roll som de oljeexporterande ländernas regeringar spelade i samband med prishöjning- arna på olja stärkte regeringarna i andra råvaruexporterande länder i deras tro på möjligheterna att kontrollera råvarumarknaderna. Försök har sedan gjorts att genom samordnade aktioner höja priserna för flera råvaror. I de flesta fall har dessa försök hittills misslyckats.

Följande fyra faktorer synes ha avgörande betydelse för om en producent- organisation skall lyckas med sina försök att höja priset på en viss råvara:

— efterfrågans priskänslighet — den utbudsökning utanför producentorganisationen som en prishöjning lockar fram

— producentländernas ekonomiska och politiska uthållighet — sammanhållningen mellan producentländerna

Efterfrågans priskänslighet är bl. a. beroende av hur lätt det är att ersätta råvaran med något annat material. Efterfrågeeffekten av en prisförändring beror också på råvarans relativa ekonomiska betydelse på det område där den används. En viktig förutsättning för att aktioner som syftar till prishöjningar skall lyckas är att prishöjningarna inte omedelbart framkallar produktionsökningar på andra håll, utanför producentorganisationen, som pressar ned priset igen. Detta inträffar inte om det är svårt och/eller tidskrävande att sätta i gång produktion av råvaran i fråga utanför producentorganisationens medlems- länder. Detta kant. ex. bero på att detär svårt att återvinna råvaran från skrot eller avfall, eller på att investeringar i alternativ produktion har lång mognadstid eller är omöjliga att utföra. För att det skall vara möjligt för en producentorganisation att vidta åtgärder i syfte att begränsa exporten och/eller produktionen av en viss råvara måste medlemsländerna vidare kunna klara de ekonomiska påfrestningar som blir följden. Medlemsländernas möjligheter att klara följderna av en produktions- begränsning är naturligtvis större om råvaran i fråga inte är av avgörande betydelse för deras BNP, exportintäkter eller sysselsättningen i länderna. Å andra sidan är naturligtvis incitamenten att delta i producentsamarbete starkare för ett land om en viss råvara är viktig för dess ekonomi. 1Detta avsnitt bygger För det enskilda medlemslandet i en producentorganisation kan politiska P? Sie", redogörelse som faktorer vara av avgörande betydelse. Starka säkerhets- eller handelspolitiska %li/'ås') rågszginogåsr; band till konsumentländerna försvårar i flera fall aktivt deltagande i varupolitik _ underlag gemensamma producentaktioner. Om produktionen av råvaran kontrolleras för svenska bedömning- av eller på annat sätt är integrerad med företag som är baserade i ar.

konsumentländerna kan detta utgöra ett hinder.

För att medlemmarna i en producentorganisation skall kunna ena sig om att vidta konkreta åtgärder bör de ha gemensamma intressen vad gäller den aktuella råvaran och vara någorlunda jämspelta. Detta innebär att råvaran bör vara av tämligen likartad kvalitet och att skillnaderna mellan produktions- kostnaderna för råvaran i de olika länderna bör vara så små som möjligt. Dessutom underlättas samarbetet om medlemsländernas marknadsandelar är ungefär lika stora och stabila på sikt. Samarbetet mellan medlemsländerna flyter naturligt nog också lättare om det finns någon form av värdegemenskap mellan de olika regeringarna.

Konsumenternas vilja och förmåga att vidta motåtgärder har givetvis också betydelse för en producentorganisations möjligheter att nå framgång. För flera råvaror gäller, att förädlingsledet domineras av några få mycket stora företag som i kraft av sin storlek och genom inbördes samarbete kan försvåra producentorganisationernas verksamhet, t. ex. genom att spela ut råvarupro- ducerande länder mot varandra. Företagen kan också isolera sig mot effekterna av producentorganisationernas verksamhet genom att bygga upp egna buffertlager, investera i tillverkning av substitut etc.

Som redan nämnts har de försök som gjorts från råvaruproducerande länders sida att höja priserna på sina produkter i stort sett misslyckats. För flera metaller gäller att sådana försök inte gjorts och knappast kommer att göras i framtiden. I bilagorna 1—19 beskrivs situationen för de olika metallerna mera i detalj. Här ges bara en allmän översikt.

Det finns flera metaller för vilka västliga industriländer är de dominerande producenterna. Även om dessa länder har ett stort potentiellt inflytande på marknaderna, förefaller det mindre troligt att de skulle välja att använda detta inflytande på ett aktivt sätt för att höja priserna. Detta gäller t. ex. för bly, järnmalm, molybden, nickel, titan, vanadin och zink. Däremot kan givetvis företag som har en dominerande ställning på marknaden utnyttja detta förhållande för att maximera sina vinster, liksom företagen kan samarbeta sinsemellan. Av de nyss nämnda metallerna föreligger en sådan monopolsi- tuation eller finns sådant samarbete för alla utom järnmalm och titan (vad gäller titan finns dock ett samarbete mellan de australiska producenterna av rutil, det ena av de två utgångsmaterialen för titan). De företag som producerar bly och zink har ett ganska väl utvecklat inbördes samarbete, medan marknaderna för molybden, nickel och vanadin vardera domineras av ett eller ett fåtal företag.

Sovjetunionen och Sydafrika dominerar tillsammans marknaderna för två viktigare metaller, nämligen krom och mangan. Naturligtvis finns det också andra producenter, men dessa skulle förmodligen inte kunna hindra de två dominerande producenterna från att höja priserna om de så önskade. Genom att utnyttja FN-restriktionerna mot Rhodesia och genom skickligt agerande på marknaden har dessa två länder lyckats höja krompriset avsevärt under de senaste åren. Situationen för mangan är mer komplicerad. Den sovjetisk- sydafrikanska dominansen är inte lika stor. Dessutom är manganförbruk- ningen direkt beroende av stålproduktionen och i den internationella stålkonjunktur som rått de senaste åren föreligger överkapacitet i mangan- produktionen. Detta har hindrat eventuella försök till samordnade prishöj- ningar.

utvecklingsland, Zaire, och ett enda företag, det statligt ägda Gecamines. Företaget har utnyttjat sin monopolsituation och tagit ut så höga vinster som möjligt. Dess handlingsfrihet begränsas dock av att kobolten produceras som biprodukt vid kopparutvinning.

Producentorganisationer har bildats för sex metaller och mineral, nämligen bauxit, järnmalm, koppar, kvicksilver, råfosfat och wolfram. Råfosfat har behandlats i vårt tidigare betänkande (SOU 1977:75) om industrimineral.

Tio länder, som tillsammans svarar för ca 75 % av världsexporten av bauxit, är medlemmar i International Bauxite Association (IBA). IBA har förklarat att den vill samarbeta med konsumenterna och har heller inte gjort några samordnade försök att höja priserna. De försök att utarbeta en gemensam prispolitik som gjorts inom organisationen har haft begränsad framgång, vilket antagligen främst beror på att de olika medlemsländernas gruvor. har starkt varierande produktionskostnader och malmkvaliteter. Det största hindret för mer aktiva åtgärder från IBA:s sida är förmodligen, förutom den oenighet som finns inom organisationen, det faktum att konsumentföretagen är välorganiserade och starka. Dessa företag har fortfarande stort inflytande över bauxitproduktionen och produktionen av mellanprodukten aluminiumoxid, även om inflytandet minskat betydligt under senare år. Dessutom pågår det långt framskridna försök att framställa aluminium ur alternativa råvaror som t. ex. mineralet anortosit, lerskiffer m. m.

Producentorganisationen för järnmalm, Association des Pays Exportateurs de Minerai de Fer (APEF), bildades 1975. Tio länder, däribland Sverige, är medlemmar. Tillsammans svarar medlemsländerna för knappt 50 % av världsexporten av järnmalm. APEF:s huvudsakliga syfte är att tjäna som ett forum för infomationsutbyte om utvecklingen på järnmalmsområdet. Organisationen skall enligt sina stadgar beakta även de importerande ländernas intressen. Med den nuvarande uppsättningen medlemsländer (bl. a. Australien och Sverige) får det betraktas som mycket osannolikt att APEF skulle försöka genomföra koordinerade prishöjningar. Detta skulle för övrigt också vara mycket svårt i den nuvarandejärnmalmskonjunkturen. En möjlig effekt av samarbetet inom APEF är att de järnmalmsproducerande länderna i högre grad kan komma att ta hänsyn till den totala marknadsbilden vid beslut om nya investeringar. Emellertid har APEF betydande svårigheter att praktiskt och administrativt få till stånd ett fungerande samarbete även på denna punkt.

Åtta länder är medlemmar i Conseil Intergouvernemental des Pays Exportateurs de Cuivre (CIPEC), de kopparexporterande ländernas organisa- tion. Tillsammans svarar de för ca 35 % av världsproduktionen och 70 % av världsexporten av koppar. CIPEC:s framgångar har hittills varit mycket begränsade, och det är tveksamt om organisationen överhuvudtaget, trots en del försök, lyckats påverka kopparpriset. Misslyckandet hittills beror framför allt på den stora oenigheten inom organisationen. Några av organisationens medlemsländer hoppas uppenbarligen att de diskussioner som pågår i UNCTAD om stabilisering av kopparpriser skall leda till förbättringar någon gång i framtiden. Andra medlemsländer, framför allt Chile, tycks i praktiken ha övergett tankarna på samarbete och satsar nu på att öka sin egen produktion — även om detta måste ske på övriga CIPEC-länders bekost- nad.

En organisation för kvicksilverproducerande länder bildades år 1974. Organisationen har vid ett par tillfällen försökt fastställa ett minimipris för kvicksilver men har hittills inte lyckats upprätthålla detta. Efterfrågan på kvicksilver är på sikt sjunkande, vilket talar för att organisationen inte heller i framtiden kommer att lyckas i sina strävanden. En prishöjning skulle l resultera i att nedlagda gruvor i länder som står utanför organisationen skulle öppnas på nytt, samtidigt som kvicksilveri flera användningar skulle ersättas av andra ämnen.

Försök har gjorts att bilda en producentorganisation för silver. Eventuella åtgärder i syfte att höja priset försvåras dock av att två tredjedelar av silverproduktionen framställs som biprodukt vid utvinning av andra metal- ler. Återanvändningen av silver är dessutom betydande, samtidigt som silvermarknaden är starkt påverkad av spekulationsaffarer, vilket gör det svårt för producenterna att på förhand bedöma effekten av olika åtgärder.

År 1975 bildade åtta wolframproducerande företag Primary Tungsten Association (PTA), Företagen stöddes härvid av regeringarna i de länder där de hörde hemma, bl. a. Kina. Dessa länder svarar tillsammans för en mycket stor del av världsproduktionen av wolfram. Organisationen bildades som en reaktion på att de överläggningar om prisstabilisering för wolfram som försiggått sedan längei UNCTAD inte lett till några resultat. Senare har flera andra företag, även i industriländer, gått med i PTA. Medlemsföretagen samordnar inte sin prispolitik, utan använder organisationen för att utbyta statistisk information och diskutera marknadsutvecklingen. Kina har däremot ensamt fört en prispolitik som lett till stora prishöjningar på wolfram under de senaste åren.

För en metall, nämligen tenn, förekommer som redan nämnts samarbete mellan producent- och konsumentländer. Sedan 1956 har det funnits avtal om prisstabiliserande åtgärder. De flesta exportörer och importörer av tenn är med i avtalet. Sannolikheten för ensidigt producentsamarbete måste anses vara mycket liten, så länge avtalet fungerar tillfredsställande, vilket det har gjort hittills från producentländernas synpunkt. Man har lyckats bra med att hålla priset uppe i lågkonjunkturer, sämre med att begränsa prisökningarna i högkonjunkturer. Efterfrågeutvecklingen för tenn är svag och det finns stark konkurrens från alternativa material som aluminium, stål och plast, vilket innebär att producentländernas utsikter att lyckas med ensidiga prishöjningar — om avtalet skulle bryta samman — måste anses vara små.

Sammanfattningsvis förefaller det som om framför allt fyra mineralråva- ror, nämligen bauxit, koppar, krom och wolfram, erbjuder vissa möjligheter till samarbete mellan producentländer. Inte i något fall har dock länderna samma möjligheter att ensidigt bestämma priserna som OPEC. Konsekven- serna av eventuella prishöjningar ärinte heller i något fall lika allvarliga för de konsumerande länderna som de är vad gäller oljan.

4.6 Den globala situationen ur svenskt perspektiv

I kapitel 8 och 9 kommer vi dels att sammanfatta våra prognoser vad gäller världens och Sveriges framtida produktion och förbrukning av metaller, dels att ange våra slutsatser av dessa prognoser och utgångspunkter för det

fortsatta arbetet med att utforma en svensk mineralpolitik. Det är därför för tidigt att redan i detta avsnitt redovisa våra slutliga bedömningar av utvecklingen. Däremot kan vi redan nu ange vilka delar av den globala bilden som kan vara av betydelse från svensk synpunkt och hur olika aspekter av denna bild påverkar 055. Detta görs i form av en genomgång av de föregående avsnitten i detta kapitel.

Vad först gäller den globala tillgångssituationen konstaterade vi att det inte finns någon grundad anledning att befara en total resursbrist, varken i fysisk eller ekonomisk mening. Däremot finns det ett samspel mellan fysisk tillgänglighet på metaller samt pris- och efterfrågeutveckling, som förtjänar att följas noggrant och som kan påverka utformningen av långsiktiga industriella strategier även i Sverige. Samtidigt bör man understryka att detta inte är den enda aspekten,och antagligen inte ens den viktigaste, av dem som bör påverka materialvalet. Faktorer som ekonomisk tillgänglighet på kortare sikt, integrationsfördelar och miljöhänsyn kan alla visa sig viktigare i det enskilda fallet.

Havets mineraltillgångar togs upp i ett särskilt avsnitt. I vårt slutbetän- kande kommer vi att diskutera mer ingående vilka möjligheter ett framtida utnyttjande av mineraltillgångarna på havsbottnen öppnar för svensk industri. På detta stadium kan vi emellertid konstatera att utvinning av nickel, koppar och kobolt ur mangannoduler innebär att produktionen av dessa metaller sprids på flera händer, något som rimligtvis bör vara en fördel för Sverige, som importerar dessa metaller.

Vad gäller produktionen av metaller konstaterade vi att proportionerna mellan olika ländergrupper vad gäller gruvproduktion i stort sett varit konstanta, medan förädlingskapaciteten i allt större utsträckning förläggs till u-länder. Det bör emellertid understrykas, att u-ländemas inbrytning i metallproduktionen kan medföra svårigheter på sikt för länder med höga kostnader, inklusive Sverige, även om dessa länder baserar sin tillverkning på egna gruvor.

I avsnittet om förbrukning av metaller underströks att konsumtionen har blivit allt mer differentierad och att man ställer allt mer exakta och noggranna krav på de material som används i industrin. Detta har medfört att forskning om olika materials egenskaper och utveckling av nya material har blivit en allt viktigare del av det industriella forsknings- och utvecklingsarbetet. Vi kommer att återkomma till detta i vårt slutbetänkande.

Avsnittet om mineralpolitiken i några andra länder har tagits med i detta betänkande för att dels visa vilka överväganden som styr den globala utvecklingen, dels ge impulser till den diskussion som skall föra fram till våra förslag beträffande den svenska mineralpolitikens inriktning. En slutsats kan dras redan nu: mineralpolitiken i Sverige har varit väsentligt mera passiv än i andra länder. Jämfört med de stora industriländerna har man i Sverige tagit ganska liten hänsyn till försörjningsaspekterna. Jämfört med länder i en situation som delvis liknar vår egen, t. ex. Canada och Finland, har vi i Sverige inte betonat vikten av ökad förädling och intensivt utnyttjande av våra egna mineraltillgångar lika starkt.

Prisstabilisering för mineralråvaror genom multilaterala åtgärder diskute- rades i ett avsnitt. Sverige har traditionellt stött försök att stabilisera råvarupriser genom internationella överenskommelser. Inställningen har

dock motiverats snarare av utrikespolitiska hänsyn än av ekonomiska analyser. Samtidigt framstår det som troligt att sådana överenskommelser har fler fördelar än nackdelar att erbjuda för ett litet, råvaruimporterande land som Sverige, med ringa inflytande på den internationella prisbildningen. I vissa av de bilagor som behandlar enskilda metaller diskuteras dessa aspekter mer ingående. l

Samma argument som nu används för att motivera en positiv svensk i inställning till prisstabiliserande åtgärder kan också utnyttjas för att ge stöd * för en positiv attityd vad gäller brett baserade lösningar av investeringspro- blemet inom mineralsektorn. Det är möjligt att det finns tendenser till underinvestering i produktionen av vissa metaller. Eftersom Sverige är importör av de flesta metaller bör det ligga i vårt intresse att bristsituationer som uppkommer på grund av underinvestering kan undvikas. De förslag till lösningar av investeringsproblemen som framförts i olika sammanhang kan därför förtjäna att studeras från svensk sida.

Vad slutligen gäller samarbetet mellan producenter av olika metaller förtjänar det än en gång att understrykas att den form av producentsamarbete som har störst betydelse på världsmarknaderna för metaller idag är samar- betet mellan företag. Företagskoncentrationen i mineralsektorn är högre än i de allra flesta andra industribranscher. Detta faktum kan komma att påverka också den svenska gruv- och metallindustrins framtid. Det samarbete som förekommer och planeras mellan olika råvaruproducerande u-länder bedöms inte komma att påverka Sveriges situation i samma grad under åtminstone det närmaste årtiondet.

5. Malmer och metaller i Sverige

5.1. Minerallagstiftning

Rätten att utnyttja mineraltillgångar i Sverige regleras enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och jordäganderätts- systemet.

Gruvlagen (19742342, ändrad senast-1977:708) bygger på inmutningssys- temet. Enligt denna lag kan var och en på egen eller annans grund under vissa förutsättningar erhålla inmutningsrätt, dvs. rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndighet. Mineralfyndighet är inmutningsbar om den innehåller malm till vissa metaller, bl. a. koppar, bly, zink och järn, eller innehåller vissa industrimineral. Den som erhållit inmutningsrätt får inom visst angivet område utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral. Inmutning ges för tre år, men inmutaren kan efter ansökan få rätt att förlänga undersökningstiden till sammanlagt tio år. Om han vill bearbeta en fyndighet har han rätt att få sig anvisat arbetsområde för detta, s. k. utmål. Inmutaren måste då visa att inmutningsbart och för teknisk bearbetning lämpat mineral finns inom det inmutade området i sådan mängd att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift. Utmålet gäller i första hand under tjugofem år, men kan under vissa förutsättningar förlängas med tjugo år i sänder. '

Lagen (1974z890) om vissa mineralfyndigheter (ändrad senast 1975z748) bygger på koncessionssystemet, vilket innebär att rätten att söka efter och bearbeta fyndigheter som omfattas av lagen upplåts först efter en diskretionär prövning. Koncession beviljas endast den som från allmän synpunkt befinns lämplig. Koncessionsvillkoren kan växla från fall till fall. Enligt lagen krävs med vissa angivna undantag särskilt tillstånd (koncession) för undersökning och bearbetning av fyndigheter av bl. a. olja, gas, stensalt och uranhaltigt mineral. Koncession beviljas f. n. av regeringen. Denna rätt kan dock delegeras till underordnad myndighet.

För de flesta industrimineral tillkommer rätten att utnyttja en mineralfyn- dighet ägaren av den mark där den påträffas. ' _

För utvinning av mineral på den svenska delen av kontinentalsockeln krävs tillstånd enligt lagen (l966:314) om kontinentalsockeln (ändrad senast 19751723). Tillståndsgivningen ankommer f.n. i huvudsak på regeringen med möjlighet till delegation till underordnad myndighet. Lagen följer i princip koncessionssystemet.

5.2. Den statliga organisationen på mineralområdet

Bergsstaten är den lokala organisationen för ärenden rörande bergshantering och därmed sammanhängande frågor. I dess uppgifter ingår bl. a. att behandla ansökningar om inmutningsrätt. Bergsstaten är organiserad på ett sydligt och ett nordligt distrikt. Chef för varje distrikt är en bergmästare.

Chefsmyndighet för bergsstaten är statens industriverk (SIND), som inrättades år 1973 och då bl. a. övertog kommerskollegii tidigare uppgifter att handlägga näringspolitiska frågor som rör gruvindustrin.

Samtidigt med industriverket inrättades nämnden för statens gruvegen- dom (NSG), som har till uppgift att förvalta statens gruvegendom. Från att tidigare i huvudsak endast förvaltat gruvrättigheter enligt gruvlagen och dess föregångare (utmål och s.k. kronoandelar, se nedan) omfattar nämndens förvaltning fr. o. m. den 1 juli 1977 även andra typer av mineralfyndigheter, bl. a. industrimineral. I nämndens verksamhet ingår även prospektering. Industriverket svarar för nämndens kanslifunktioner. Gruvlagen ger staten rätt att delta i hälften av enskildas utmål genom 5. k. kronoandel. Staten får härigenom rätt att tillsammans med utmålsinnehavaren eller ensam inves— tera i och uppbära vinst av gruvbrytningen. I utmål som tillkommit före år 1940 har i stället jordägaren motsvarande rätt, 5. k. jordägareandel.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den centrala förvaltningsmyn- digheten för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet. År 1974 fick SGU en ny organisation. I samband härmed beslutades att SGU i princip inte längre skall bedriva av verket självt initierad prospektering, utan i stället åta sig uppdrag från andra. Fortfarande anvisas dock medel för uranprospekte- ring direkt till SGU över statsbudgeten.

Omfattningen av SGU:s verksamhet under budgetåret l977/ 78 framgår av tabell 5.1. De totala medel som anvisas till verksamhet på mineralområdet över statsbudgeten är något mindre än SGU:s omsättning. I tabell 5.2 visas omfattningen av SGU:s, NSG:s och bergsstatens anslagsfinansierade verk-

Tabell 5.1 SGU:s verksamhet under budgetåret 1977/78. Utfall i milj. kr.

Program Anvisat över Uppdrag Summa statsbudget" __ Från NSG Övriga Kartering 17,6 (16,1) 17,6 Information och doku- mentation » 11,6 (11,2) 11,6 Prospektering 13,1 (12,9) 41,3 11,6 66,0 Speciella undersök- ningar 11,217 11,2 Summa 42,3 (40,2) 41,3 22,8 106,4

” Siffror inom parentes avser ordinarie anslag för budgetåret samt täcknings- och tilläggsanslag. Differensen beror på utnyttjande av reservationer från budgetåret 1976/ 77. b Inklusive medel från forskningsråd m. m. (0,9 milj. kr.). Källa: SGU:s anslagsframställning för budgetåret 1979/80.

samhet under budgetåret 1977/ 78. I det belopp som redovisas för SGU ingår inte kostnaderna för hydrogeologisk kartering och grundvattendokumenta- tion. I tabellen ingår inte heller kostnaderna för verksamheten vid SIND:s mineralbyrå eller STU:s forskningsstöd till mineralsektorn.

5.3. Prospektering

Prospektering bedrivs i Sverige av såväl statliga som privata organisationer. En utförlig beskrivning av prospekteringsverksamheten har givits i vår tidigare rapport (Ds I 1978:16). Malmtillgångar och prospektering.

Den statliga prospekteringen med undantag av uranprospektering sköts fr. o. m. budgetåret 1975/ 76 av NSG, som härvid i första hand har att utnyttja SGU. Nämnden torde vara landets största prospektör. Från och med budgetåret 1977/ 78 har nämnden också erhållit medel för prospektering efter industrimineral. Vägledande för nämndens prospektering är att inrikta insatserna på en successiv utvärdering av fyndigheterna från kommersiell synpunkt utan att den långsiktiga prospekteringsverksamheten eftersätts.

Prospektering bedrivs vidare av de olika gruvföretagen. År 1974 beräknas gruvföretagen ha lagt ut ca 30 milj. kr. på prospektering utanför driftsgru- vorna. Härtill kommer kostnaderna för undersökningar i anslutning till de gruvor som var i drift. Samtliga bedriver prospektering i anslutning till sina gruvor, medan främst Boliden och LKAB också söker efter malmer utanför sina gruvdistrikt. LKAB:s egen prospekteringsverksamhet är tämligen ny och kom i gång under år 1976 då en ny prospekteringsorganisation byggdes upp i Stockholm. Prospekteringsverksamheten, som är koncentrerad till de nordligaste länen, har de senaste åren ökat kraftigt. Tabellerna 5.3 och 5.4 visar de inmutade arealernas fördelning på län respektive fördelning av de arealer som inmutats i de fyra nordligaste länen på inmutare. Ett annat sätt att få en bild av prospekteringsverksamheten kan vara att studera antalet utfärdade mutsedlar (bevis på inmutning). En uppfattning om resultatet av prospekteringsverksamheten får man genom att studera antalet anvisade utmål. Detta görs i tabell 5.5.

Det framgår av tabellen att en mycket ringa—del av de prospekteringsin- satser man gör leder till utmål. Dock är inte jämförelsen helt korrekt eftersom en inmutning leder till ett utmål först många år senare. Vidare påverkas tabellen för åren 1974—1976 av den nya gruvlagen och de något annorlunda bestämmelser som då infördes.

Tabell 5.2 Anslagsfinansierad statlig verksamhet på mineralområdet budgetåret 1977/78. Utfall i milj. kr.

SGU 36,4 NSG 57,9a Bergsstaten 1,4 Summa 95,7

0 varav Adakentreprenaden 9,8; prospekteringsverksamhet 42,1; övrig verksamhet 6,0. Källa: Myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1979/ 80.

Hektar % Staten 40 900 33 Boliden AB 51 900 42 LKAB 27 300 22 Övriga 1 400 1 Enskilda personer 1 300 1 Summa 122 800 994

124 Malmer och metaller i Sverige SOU 1979:40 Tabell 5.3 Inmutade arealer i Sverige år 1977 [än Inmutad areal Areal totalt Andel av länens Km2 Fördel- Km2 Fördel- areal ning ning som är i riket i riket inmutad % % % Stockholms — 6 494 1,6 0 Uppsala 3 6 987 1,7 0,04 Södermanlands 1 6 060 1,3 0,01 Östergötlands 8 10 566 2,6 0,1 Jönköpings 2 9 943 2,4 0,02 Kronobergs — 8 459 2,1 0 Kalmar 15 11 171 2,7 0,1 Gotlands - 2 3 140 0,8 0 Blekinge — 2 909 0,7 0 Kristianstads 19 6 048 1,5 0,3 Malmöhus — 4 909 1,2 0 Hallands — 5 448 1,3 0 Göteborgs o. Bohus — 5 110 1,2 0 Älvsborgs 7 11 394 2,8 0,1 Skaraborgs 2 7 937 1,9 0,02 Värmlands 23 17 584 4,3 0,1 Örebro 175 4 8 514 2,1 2,1 Västmanlands 23 0,5 6 302 1,5 0,4 Kopparbergs 629 15 28 350 6,9 2,2 Gävleborgs 24 0,5 18 191 ' 4,4 0,1 Västernorrlands 56 1 21 771 5,3 0,3 Jämtlands 395 9 49 857 12,1 0,8 Västerbottens 1 137 26 55 429 13,5 2,1 Norrbottens ] 809 42 98 906 24,0 1,8 Hela riket 4 328 100 411 479 100,1 1,1 Källa: Industriverkets syn på energi- och mineralfrågorna i den fysiska riksplanet- ingens planeringsskede (SIND PM l977:15). Tabell 5.4 Inmutade arealer i norra distriktet” år 1977 fördelade efter inmutare

" Norra distriktet omfattar Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. ” På grund av avrundning blir summan inte 100. Källa: Bergmästaren i norra distriktet.

Tabell 5.5 Mutsedlar och utmål

År Antal utfärdade Antal anvisade Antal utmål i % av mutsedlar utmål utfärdade mutsedlar 1955 1 430 23 1,6 1956 2 938 25 0,9 1957 4 732 38 0,8 1958 2 848 28 1,0 1959 3 858 53 1,4 1960 4 447 62 1,4 1961 2 114 45 2,1 1962 2 520 32 1.3 1963 3 693 43 1,2 1964 1 794 62 3,5 1965 3 204 25 0,8 1966 3 582 32 0,9 1967 2 053 51 2,5 1968 3 646 15 0,4 1969 8 240 6 0,0 1970 5 330 6 0,0 1971 5 274 24 0,4 1972 5 742 6 0,1 1973 8 633 29 0,3 1974 5 555 25 0,4 1975 5 997 43 0,7 1976 3 287 47 1,4

Källa: SOS Bergshantering.

Av figur 5.1 framgår skillnaderna mellan den gamla och den nya gruvlagen. Inmutningar enligt 1938 års gruvlag begränsades av cirklar med 200 meters radie, medan inmutningarna enligt 1974 års gruvlag skall ha ”en för ändamålet lämplig form” och en storlek som gör det antagligt att inmutaren har möjlighet att undersöka området i dess helhet på ett ändamålsenligt sätt.

De senaste årtiondenas malmtillskott i form av nya utmål har huvudsak- ligen tillkommit i anslutning till redan befintliga gruvor. Av tabell 5.6 framgår att av de gruvor som nu är i drift är det endast fyra, Garpenberg Norra, Värmlandsberg, Fredrikssonsgruvan och Wigströmsgruvan, som upptäckts under de senaste 20 åren.

Prospektering från ett flertal organisationers sida (ofta vid olika tidpunkter och med olika inriktning) har i vissa fall lett till att de olika organisationernas inmutningar ligger tätt intill varandra. Detta kan försvåra en rationell prospekteringsverksamhet. Figur 5.2 visar förhållandena i trakten av Vittangi i Norrbottens län. Det bör understrykas att situationen i detta område representerar ett extremfall.

Figur 5.3 visar olika intressenters "inmutningsområden", dvs. områden där företag och staten har flera inmutningar.

Figur 5.1 Exempel på inmutningar enligt den gamla och den nya gruv- lagen.

Källa: Statens industriverk.

1938 års gruvlag

X Uppslag eller anomali

1974 års gruvlag

O lnmutning enligt 1938 års gruvlag D Inmutning enligt 1974 års gruvlag

Tabell 5.6 Fyndår för gruvor i drift. Läget år 1978

J ärnmalmsgruvor i drift

Gruva

Persborg Dannemora Grängesberg Risbergsfältet Stråssa och Blanka Bäckegruvan Leveäniemi Blötberget Norberg Malmberget Kiruna Håksberg Vingesbacke Värmlandsberg

Fyndår

1300-talet 1480 1500-talet 1 500-talet 1500-talet 1632 1654 1600-talet 1600-talet 1704 1736 1902 1945 1960

Källa: Statens industriverk.

Icke-jämmalmsgruvor i drift

Gruva

Falun Garpenberg Stollberg Åmmeberg Hällefors Yxsjöberg Saxberget Stekenjokk Kristineberg Långsele Renström Aitik Rävliden Rävlidmyran Långdal Laisvall Vassbo Näsliden Udden Garpenberg Norra Fredrikssonsgruvan Wigströmsgruvan

Fyndår

1280 1300-talet "medeltiden” 1500-talet 1635 1728 1879 1918 1918 1926 1928 1933(1960) 1936 1936 1937 1939 1951 1952 1955 1962 1975 1976

Figur 5 .2. Inmutningar och utmäli Vittangiomrä- det.

Källa: Statens Industriverk.

Vittangi

llli

Skala 1:100 000

Staten (NSG)

& UTMÅL

lNMUTNlNGAR Staten (NSG)

Boliden Metall AB

Boliden Metall AB

NW Joh nson—koncernen

Figur 5 .3 Inmutningsom- ra'den i Sverige i maj I 978.

Källa: Statens Industri- verk.

D Staten (NSG)

O Boliden Metall AB + St. Kopparberg AB

..-—__

)( Johnson o Co A LKAB (AB Statsgruvor)

Staten (NSG) Boliden Metall AB

LKAB (AB Statsgruvor) Gränges AB

Ställbergs Gruv AB St. Kopparberg AB

5.4. Mineraltillgångar

5.4.1. Gruvrätter

De gruvrätter som har intresse i detta sammanhang är utmålen. F. n. finns närmare 4 900 utmål i landet. Tabell 5.7 visar den geografiska fördelningen och fördelningen av utmålen på staten och enskilda.

Tabell 5.8 visar att utmålsbeståndet år 1967 var fördelat på ett flertal ägare, ett förhållande som gällde även år 1977.

En del av utmålsbeståndet innehas av företag och organisationer som f. n. inte är aktiva med mineralutvinning. Av alla befintliga utmål har endast en mindre del brutits under de senaste årtiondena, vilket framgår av tabell 5.9. Det totala antalet utmål har varit tämligen konstant under de senaste årtiondena, medan antalet utmål under brytning har minskat. I vissa fall, särskilt i Bergslagen, är sammanhängande malmförekomster uppsplittrade på olika ägare. Från brytningssynpunkt vore det många gånger av värde att alla gruvrätter tillhörde samma ägare. Gruvlagen ger under vissa förutsättningar rätt till sammanslagning av sådana utmål. Det kan också vara av intresse att närmare studera när de befintliga utmålen lades. En studie av detta har gjorts för utmålen inom de fjällområden som i en utredning gjord av statens planverk och statens naturvårdsverk föreslogs bli undantagna från all tyngre exploatering (riksdagen har senare beslutat i enlighet med förslaget för i stort sett samma områden, se karta i

Tabell 5.7 Statliga och enskilda utmål i Sverige år 1976

Län

Norrbottens Västerbottens Västernorrlands Jämtlands Gävleborgs Kopparbergs Västmanlands Uppsala Stockholms Södermanlands Värmlands Örebro Jönköpings Kalmar Kronobergs Kristianstads Skaraborgs Älvsborgs Östergötlands

Summa

Statliga Enskilda ut- Enskilda ut- Totalt Andel utmål utmål mål med stat- mål utan stat— i landet med statligt ligt intresse” ligt intresse intresse

%

350 235 491 1 076 54 118 103 200 421 52

9 4 13 69

2 17 17 36 53

19 132 151 13 243 1 098 1 342 18

24 506 530 5

5 37 42 20 5 85 90 6 16 40 56 29 33 174 207 16 113 616 729 16

2 47 49 4 7 3 10 10

_ 3 3 _

4 9 13 31

— 11 11 —

3 29 32 10 34 25 59 58

872 3 527 4 870 28

” Kronoandelar och jordägareandelar. Källa: Statens industriverk.

Tabell 5.8 Utmålsbeståndet åren 1967 och 1977 (den 1 januari) uppdelat på olika

ägarkategorier Antal utmål 1967 1977

1. Större gruva'gare Staten 490 550 Aktiebolaget Statsgruvor 258 144 LKAB 336 336 Boliden AB 780 987 Billeruds AB 92 1 Fagersta Bruks AB 290 391 Grängesbergsbolaget 209 191 Johnsonkoncernen 417 416 Stora Kopparbergs Bergslags AB 666 688 Svenska Kullagerfabriken (Hofors Bruk) 60 52 Ställbergsbolagen 230 148 Uddeholms AB 291 176

Summa 4 119 4 097 2. Samägda gruvbolag 359 226 3. Mindre gruva'gare som idka! gruvdrift 1955—I 977 AB Fäbohöjden 7 2 Hedin, L. 2 1 Herrängs Gruvaktiebolag 30 30 Norrbottens Järnverks AB 4 3 AB Mineralprodukter (Odee'ns db) 10 4 Sandvikens Jernverks AB 11 26 AB Smålands Taberg 28 28 Surahammars Bruks AB 41 63 Vieille Montagne 9 11 Yxsjö Gruvintressenter 8 0

Summa ' 150 168 4. Wargöns Aktiebolag 52 51 5. Ovriga gruvägare 333 269

Summa 5 013 4 811

Källa: SOU 1969: 10 Ny gruvlag (uppgifter för år 1967) och bergmästarna (uppgifter för år 1977).

Tabell 5.9 Bearbetade utmål i genomsnitt under perioderna 1955—1964 samt 1965—1974 Malmslag Utmål totalt Utmål under brytning Andel utmål under brytning i % Antal 1965—74 Antal 1965—74 1955—65 1965—74 1955—65 1955—65 R_— Järnmalm 3 443 3 508 393,7 263,0 11,4 7,5 Annan malm 3 385 1 414 93,4 130,0 6,7 9,2 Totalt 6 828 4 922 487,1 393,0 7,1 8,0

Mm Källa: Bergmästarna.

kapitel 7). Inom detta område fanns år 1977 269 utmål. Tabell 5.10 visar åldersfördelningen för dessa.

Tabellen visar att ca 60 % av utmålen i dessa områden fanns för närmare 30 år sedan. Praktiskt taget alla lades under tider då kravet på bevisföring för att få ett utmål inte var så stränga som de är enligt nuvarande gruvlag.

Det faktum att en stor del av utmålen tillhör icke aktiva ägare och är ganska gamla, gör att kännedomen om malmförekomster inom utmålsgränserna ofta är mycket bristfällig.

I dag är informationen om olika inmutningar och utmål förbehållen gruvrättsinnehavaren i fråga. Viss information finns lagrad hos bergmäs- tarna, men denna är i praktiken inte tillgänglig för utomstående. Gruvlagen ger bergmästarna rätt att inskaffa ytterligare uppgifter, men denna rätt har hittills utnyttjats endast undantagsvis.

5.4.2. Sveriges malmtillgångar

En utförlig redovisning av Sveriges mineraltillgångar har givits i vår delrapport (Ds 1 1978:16) Malmtillgångar och prospektering. Dessutom återfinns en del uppgifter om de svenska tillgångarna av olika metallmineral i bilagorna 1—20. Här görs därför endast en kort sammanfattning.

Järn

Järnmalm förekommer i Sverige huvudsakligen inom två malmprovinser, den norrbottniska och den mellansvenska. Tillgångarna i Norrbotten utgör fyra femtedelar eller något mer av Sveriges järnmalmstillgångar. Det malmförande stråket i Norrbotten sträcker sig som ett ca 10 mil brett band från fjällkedjan i väser till Pajala och finska gränsen i öster. Utanför detta _ område finns endast spridda förekomster, bl. a. nordväst om Jokkmokk och norr om Arjeplog. I de stora driftsgruvorna i Kiruna, Malmberget och Svappavaara finns de största mängderna, tillsammans ca tre miljarder ton järnmalm. De vilande fyndigheterna har delvis relativt låg järnhalt och innehåller sammanlagt ca en

Tabell 5.10 Lagda utmål inom föreslagna obrutna fjällområden

Antal % % kumulativt

Före 1900 26 10 10 1901—20 79 29 39 1921—40 7 3 42 1941—50 46 17 59 1951—55 21 8 67 1956—60 39 14 81 1961—65 29 11 92 1966—70 6 3 95 1971—75 16 5 100

Summa 269 100 100

Källa: Bergmästaren i norra distriktet och egna bearbetningar.

miljard ton. Dessa fyndigheters läge framgår av figur 1.1 i bilaga 1. De största vilande järnmalmsfyndigheterna i Norrbotten är Mertainen, Tjårrojåkka och Kaunisvaara.

Ett mycket stort antal fyndigheter är också kända från den mellansvenska provinsen, där Grängesberg är den största. De totala tillgångarna har beräknats till ca en miljard ton.

Dessutom finns vissa spridda vilande malmer.

Mangan

Många svenska järnmalmer, särskilt i Mellansverige (t. ex. Dannemora), innehåller mangan i varierande halter. Ett flertal mindre fyndigheter med höga manganhalter är kända i Sverige, t. ex. Ultevis i Jokkmokks kommun, Bölet norr om Karlsborg, Spexeryd och Hohult sydost om Jönköping. Vidare kan nämnas fyndigheter i Dalsland och Nybergsfältet i Örebro län. Ingen av dessa fyndigheter bryts.

Krom

Landets kromtillgångar är obetydliga. Vissa mycket små mängder har hittats i Frostviksfjällen, men de saknar betydelse.

Nickel

Ett antal mindre förekomster finns, bl. a. Kleva i Småland, Kuså och Slättberg i Dalarna samt Lainijaure i Skelleftefältet. På senare år har nya förekomster upptäckts söder om Skellefteå. De största potentiella tillgångarna torde finnas i de s. k. peridotiterna i norra Jämtland och södra Västerbottensfjällen.

Kobolt

Kobolt finns i ett antal mindre fyndigheter, vilka som regel också innehåller koppar, t. ex. bos gruvor i Hälsingland, Gladhammar väster om Västervik, Vena öster om Askersund samt Tunaberg väster om Oxelösund. Ingen av dessa fyndigheter bryts nu. I nickelförekomsten Lainijaure finns också kobolt, liksom i Skelleftefältets malmer.

Små mängder kobolt finns också i fjällens peridotiter samt i alunskiffrar- na.

M olybden

De kända molybdentillgångarna är mycket små. Exempel på kända förekom- ster är Uddgruvan söder om Grängesberg, Hörken i Örebro län, Baggetorp i Östergötland samt ett flertal fyndigheter på andra platser, bl. a. i Bergslagen. Under senare år har smärre molybdenfyndigheter påträffats i trakten av Arjeplog. En betydande potentiell tillgång finns i landets alunskiffrar.

Vanadin

Vanadininnehållet i vissa av landets titanjärnmalmer är stort. De största är Smålands Taberg samt Routevare. Vanadin förekommer också i många andra järnmalmer. Andra mindre förekomster är Kramsta nära Järvsö och Ulvön i Ångermanlands skärgård. Vanadin finns också i alunskiffrarna. Inget vanadin utvinns i Sverige.

Wolfram

Wolfram finns i Yxsjöfältet samt i den nyligen öppnade Wigströmsgruvan norr om Kopparberg. På båda ställena pågår brytning. Kända vilande förekomster är bl. a. Älgfall utanför Kopparberg, Baggetorp, Hörken samt Öraberget vid Grängesberg. Ett flertal mindre mineraliseringar har upptäckts under senare år, från Bergslagen i söder till Jokkmokk i norr.

Koppar

I Norrbottens urberg finns åtskilliga fyndigheter såsom Aitik, Laver, Gruvberget samt den nyligen upptäckta Viscariamalmen. Ett stort antal kopparhaltiga sulfidmalmer är kända från fjällkedjan. Stekenjokk är ett exempel. Det största antalet fyndigheter finns dock inom Skelleftefältet därju ett flertal gruvor är i drift, som t. ex. Långsele, Renström, Udden, Kristine- berg, Näsliden och Rävliden.

I Bergslagen finns också många fyndigheter. F. n. pågår brytning bl. a. i Falu gruva, Garpenberg och Saxberget. På ett flertal andra platser finns mindre fyndigheter.

Bly

Blyförekomster finns på ett flertal platser längs fjällkedjan. Laisvall, Majva, Lövstrand, Bellviksberg, Vassbo och Guttusjö är de mest kända. Bly finns också tillsammans med koppar och zink i ett flertal komplexmalmer i såväl Skelleftefältet som Bergslagen.

Zink

Zink uppträder i komplexmalmer tillsammans med bly och koppar på ett flertal platseri Skelleftefältet och Bergslagen. Zinkgruvan i Åmmeberg är den mest kända förekomsten.

5.4.3. Bedömning av de svenska malmtillgångarnas brytvärdhet

För att få en uppfattning om hur stora Sveriges brytvärda tillgångar av olika metaller år, gjorde vi under år 1975 en enkät. I denna enkät ombads gruvföretagen bedöma hur stora upptäckta brytvärda tillgångar de hade vid olika prisnivåer. Inledningsvis begärdes en bedömning av de upptäckta brytvärda tillgångarna vid ett s.k. baspris, som i princip motsvarade medelpriset under perioden 1969—1973 med ett inflationspåslag på 30 %.

Enligt anvisningarna i enkäten skulle de berörda företagen själva beakta de kvalitetsskillnader etc. som motiverade andra prisantaganden. De brytvärda tillgångarna skulle vidare uppdelas i två grupper, nämligen ”kända och sannolika" samt "uppskattade”. I ett andra steg ombads gruvrättsinneha- varna ange hur man ansåg att storleken av de upptäckta brytvärda tillgångarna skulle förändras vid en prisförändring med —20 %, +25 % resp. +50 %. Samtliga dessa metallpriser avser priser per ton metall i malm resp. slig.

Enkäten sändes ut till 25 företag, av vilka huvuddelen är medlemmar i Svenska Gruvföreningen. 20 av företagen kom in med skriftliga svar. De övriga saknar praktisk betydelse för utredningen då de endera ingår i andra ägarföretag eller är mycket små i detta avseende.

Ett särskilt problem uppstod i samband med uppskattningen av järn- malmstillgångarnas brytvärdhet. Från LKAB:s sida anfördes att osäkerheten i den typ av sifferuppskattningar enkäten förutsatt var så stor, att sådana siffror skulle bli nästan meningslösa och i de flesta användningar vilsele- dande. Flera orsaker till denna osäkerhet angavs, varav den första var att tidsperspektivet var extremt långt, över ett halvt århundrade, och att det vore meningslöst att nu försöka bedöma gruvbrytningens lönsamhet vid slutet av denna period, då ju frågan om den ekonomiska malmreservens storlek skulle komma att avgöras.

LKAB lät därför företagets specialister medverka i en genomgång av viktigare frågeställningar inom detta område med sekretariatet. Uppskatt- ningarna har baserats bl. a. på uppgifter som framkommit vid sådana genomgångar. De är emellertid av de skäl LKAB anfört osäkra.

Ett annat problem var att beräkningarna enligt anvisningarna till enkäten skulle baseras på 1975 års kostnads- och produktionsnivå. De teknologiska framstegens inverkan borde givetvis beaktas. Detta är speciellt viktigt vid bedömningen av de svenska brytvärda järnmalmstillgångarnas storlek, med tanke på dessa tillgångars potentiellt mycket långa livslängd. I vår delrapport (Ds I 1978:16) har svårigheterna att göra tillförlitliga tillgångsuppskattningar diskuterats mer ingående. Här skall bara beröras några av skillnaderna mellan bedömning av järn- och sulfidmalmstillgångar. I övrigt bör enkätens karaktär av hypotetiskt, men kanske illustrativt, räkneexempel understrykas.

Kända och sannolika brytvärda tillgångar kan i princip utökas på flera sätt. De kan utökas genom ytterligare undersökningar, dvs. uppskattad malm uppslutes (med uppsluten malm menas sådan malm som är känd genom blottningar eller borrningar så att något tvivel om de blottade malmernas sammanhang inte kan råda). Dessutom kan de öka genom prospektering, prishöjningar eller produktivitetsökningar.

Järnmalmstillgångar är ofta delvis kända genom uppslutning. Till detta kan ofta läggas betydande kvantiteter som är kända genom uppskattning med hjälp av främst geofysiska metoder. Sådana uppskattningar är inte särskilt kostsamma och ger ofta en tillräckligt god bild för gruvrättsinnehavarens långsiktiga planering. Endast vid uppslutning erhålls emellertid så god kännedom att någorlunda säkra brytvärdhetsbedömningar kan göras. Sulfid- malmsgruvornas tillgångar kan praktiskt taget enbart utökas genom uppslut- ning. Uppskattningar av sulfidmalmer blir av flera skäl så osäkra att de är meningslösa. De noggranna undersökningar som krävs för uppslutning är

mer kostsamma för sulfidmalmer än för järnmalmer. Av denna anledning uppsluts därför inte sulfidmalmer kontinuerligt. Detta innebär också att de brytvärda sulfidmalmstillgångarna sannolikt är betydligt större än enkäten tyder på.

En stor del av de svenska jämmalmstillgångarna är endast kända genom uppskattning. Osäkerhetsmomenten vid bedömning av de brytvärda till- gångarna är därmed speciellt stora för järnmalm med tanke på dessa fyndigheters potentiellt mycket långa livslängd. Därför har två olika alter- nativ för jämmalmstillgångarna i Norrbottens studerats. Alternativens innebörd diskuteras närmare i bilaga 1.

Resultatet av tillgångsenkäten och våra beräkningar sammanfattas i tabell 5.11. Av not a till tabellen framgår innebörden av de prisantaganden som legat till grund för beräkningarna. Tillgångarna uttrycks dels i faktisk kvantitet, dels i form av beräknad ”livslängd” vid 1974 års produktionsnivå respektive vid en produktionsökning på 3 % per år. Sedan enkäten gjordes har vissa tekniska förutsättningar ändrats och en del nyfynd har gjorts. Detta gäller främst koppar, wolfram och guld, där vi inom parentes har angivit de siffror som enligt uppgift från berörda företag skulle erhållas om enkäten gjorts om i januari 1978.

Tabellen visar att de svenska malmtillgångarna med de förutsättningar enkäten och beräkningarna bygger på med undantag för wolfram räcker till en produktion vid 1974 års produktionsnivå under minst 30 år. Wolframtill- gångarna skulle enligt dessa skattningar räcka i ungefär 22 år. Vidare bör observeras att wolframproduktionen endast täcker en del av landets behov. Om man utgår från en treprocentig produktionsökning per år minskar den kalkylerade livslängden något, men den uppgår i flertalet fall till minst 25 är, fortfarande med undantag för wolfram, där livslängden sjunker till 17 år.

Sambandet mellan pris och malmtillgång illustreras även grafiskt i figur 5.4. Eftersom diagrammet är dubbellogaritmiskt så kan man direkt ur kurvornas lutning utläsa den ungefärliga tillgångselasticiteten (T). De på detta sätt härledda T-värdena finns också angivna i diagrammet. Tillgångs- elasticiteten anger relationen mellan förändringar i pris och tillgångarnas storlek. Om tillgångarna t. ex. ökar med 20 % när priset stiger med 10 % så är tillgångselasticiteten 2 (20:10).

I det följande lämnas vissa kommentarer i anslutning till beräkningarna och görs en genomgång av vissa av de faktorer som förändrats sedan enkäten och beräkningarna utfördes.

Järn

Som framgått tidigare finns i Norrbotten ca 4 miljarder ton järnmalm och i Mellansverige ca 1 miljard ton (se även bilaga 1 Järn). Den brytvärda mängdens storlek och livslängd varierade enligt enkäten mycket starkt mellan enskilda företag och mellan olika regioner. I de mellansvenska järnmalmsgruvorna kunde sålunda malmbasen vid basprisnivån beräknas räcka för endast ca 30 års produktion. Som framgick av enkätsvaren är gruvorna i Bergslagen, med enstaka undantag, inte konkurrenskraftiga vid ren export. Genom integrationen med närliggande järnverk kunde dock gruvorna tillgodoräkna sig vissa närhets- och samordningsfördelar. Hög

Tabell 5.1] Sveriges upptäckta brytvärda malmtillgångar år 1975. Metallinnehåll

Upptäckta brytvärda tillgångar Livslängd, år vid olika prisantaganden

Vid 1974 års Vid 3 % produktions- produktions- nivå ökning per år Bas- Bas- Bas- Bas- Bas- Bas- Bas- Bas- prisa prisa prisa pris" pris pris pris pris +25 % +50 % —20 % +50 % +50 % Järn, alt. 1 Milj. ton 1 100 1 500 1 800 600 49 78 31 41 Koppar Milj. ton 2,1 2,3 2,4 1,9 52 59 32 35 link Milj. ton 4,4 4,9 5,2 4,2 39 46 26 29 Bly Milj. ton 2,4 2,5 3,0 2,0 32 40 23 27 Wolfram Tusen ton 5,9 5,9 5,9 4,5 22 22 17 17 Mangan Tusen ton — — 220 — — 517 — — Vanadin Tusen ton 300 300 300 300 3079 3079 70? 70? Silver Tusen ton 7,1 — — — (SOY — (31Y — Guld Ton 139 — — — (ÖÖY _ — _

" Följande baspriser har använts (kronor per ton metall i malm). Järn 90f (motsv. 55 kr. per ton malmf/ fob exkl. kulsinter) Koppar 6 800 (motsv. 8 500 kr. per ton färdig metall) Zink ] 150 (motsv. 3 300 kr. per ton färdig metall) Bly ] 550 (motsv. 2 000 kr. per ton färdig metall) Wolfram 40000 Mangan 340 " Tillgång i förhållande till årlig förbrukning. " Enligt enkätanvisningarna skulle dock företagen beakta kvalitetsskillnader och närhetsfördelar, som kunde motivera prisskillnader i förhållande till referenspriset. ” Det faktiska medelexportpriset förjärnmalm år 1975 var ca 70 kronor exkl. kulsinter. Enkätens basprisantagande innebär sålunda att realpriset kommer att sjunka i förhållande till 1975 års nivå. Å andra sidan betyder basprisantagandet att den under 20 år sjunkande realpristrenden bryts. ? 1975 års bruttoförbrukning i Sverige. fSe kommentarer beträffande livslängd.

kvalitet ansågs också vara en konkurrensfördel.

I tabell 5.12 jämförs våra enkätresultat med några andra tillgångsberäk- ningar från senare tid. I tabellen redovisas för vårt vidkommande de två alternativ som bedömts vara mest sannolika, dvs. dels basprisalternativet, dels basprisaltemativet +25 %.

Uppställningen visar, som tidigare antytts, att vår tillgångsberäkning ligger väsentligt lägre än de tre andra nämnda källorna. Det sammanhänger naturligtvis med skillnaderna i tillvägagångssätt. ] vår enkät har definierats vilken eller vilka prisnivåer som beräkningarna skall utgå ifrån. I övriga källor är det i allmänhet frågan om rent fysiska inventeringar där ingen hänsyn tagits till priserna.

De olika tillgångsuppgifterna i tabellen kan inte ligga till grund för några slutsatser rörande de egentliga malmtillgångarnas eventuella förändringar

Figur 5.4 Samband mel- lan pris och tillgång enlig! MPU:s rillgångsenkät.

Anm.: Dubbellogarit- miskt diagram.

Milj. ton järninnehåll 2 000 1 500 Järn (T = 2.3) (högra skalan) 1 000 Milj. ton metallinnehåll 800 6 600 5 Zink (T = 0,3) 4 3 Bly (T : 0,6) / Koppar (T = 0.3) 2 / 1,5 80 100 125 150 Pris (100 = baspris)

över tiden. Om vår metod att explicit definiera malmbegreppet hade tillämpats i tidigare inventeringar, förefaller det mycket troligt att dessa beräkningar skulle ha hamnat på en väsentligt lägre nivå än nu är fallet. Samtidigt är det dock uppenbart att man a priori borde vänta sig att jämmalmstillgångarna har minskat under de senaste 15 åren, bl. a. som en konsekvens av det starkt sjunkande realpriset. Realprissänkningen sedan

Tabell 5.12 Sveriges järnmalmstillgångar enligt olika uppskattningar, milj. ton järninnehåll

Norrbotten Övriga Totalt Sverige 1. SOU 1963z36 (Malmen i Norrbotten) 1 586 255 1 841 2. SOU 1970:51 (Mellansvensk gruvindustri) (1 586) 373 (1 959) 3. Malm i Sverige (Grip-Frietsch), 1973 1 980 373 2 353 4. MPU, 1975 baspris 1000(800) 100 1 100( 900)

” +25 % l 300(900) 200 ] 500(1 100)

början av 1960-talet fram till början av 1970-talet var av storleksordningen 40 %.

De svårigheter och den strukturrationalisering som förekommit inom svenskjärnmalmsindustri sedan enkäten gjordes påverkar även storleken på de kända brytvärda tillgångarna. Om en enkät utfördes i dag (våren 1979) skulle den tyda på ännu mindre brytvärda mängder.

Mangan

Brytvärda tillgångar av mangan redovisades av AB Statsgruvor om mangan- priset ökade med 50 %. Det är dock tveksamt huruvida man kan finna avsättning för den aktuella kvaliteten. Vid en prisökning med 50 % skulle enligt ett enkätsvar också vissa tillgångar i Nybergsfältet i Lindesbergs kommun vara brytvärda. Dessa har inte tagits med i tabellen, eftersom fyndigheterna är ofullständigt kända.

Krom

Inga tillgångar av denna metall bedömdes enligt enkäten vara brytvärda i något av de angivna prisalternativen.

Nickel

Inga tillgångar av denna metall bedömdes enligt enkäten vara brytvärda i något av de angivna prisalternativen.

Sedan enkäten gjordes har dock ett betydande utvecklingsarbete utförts beträffande utvinning av nickel ur fjällens peridotiter. Vid det högsta prisalternativet är det inte otänkbart att en sådan utvinning skulle bli lönsam under förutsättning att återstående teknik- och miljöproblem löses. De brytvärda tillgångarna blir då mycket stora och skulle kunna göra landet helt självförsörjande. Söder om Skellefteå torde också finnas vissa mindre tillgångar som kan vara brytvärda redan vid nuvarande priser.

K obolf

Enligt enkäten är de smärre mängder kobolt som finns i bl. a. Skelleftefältets malmer inte lönsamma att utvinna. Stiger nickelpriset så att nickelutvinning ur fjällens peridotiter blir lönsam kan man dock sannolikt få ut vissa mängder kobolt där.

M olybden

Inga tillgångar av denna metall bedömdes vara brytvärda i något av de angivna prisalternataiven. Om alunskiffrarna bryts kan dock sannolikt molybden utvinnas ur dessa.

Vanadin

I alla prisalternativ har angivits en brytvärd mängd av 300 000 ton i Smålands Taberg. Det är emellertid mycket tveksamt om denna förekomst kan utnyttjas på grund av tekniska och miljömässiga problem.

Wolfram

Brytvärda mängder finns i Yxsjöbergsfältet. Sedan enkäten gjordes torde de brytvärda tillgångarna ha ökat något, vilket beror dels på att utbytena i anrikningsprocessen kunnat ökas väsentligt de senaste åren, dels på att en ny malmkropp, den s. k. Wigströmsmalmen, lokaliserats.

Koppar

Koppar förekommer i Sverige så gott som uteslutande i sulfidmalmer. Flertalet sulfidmalmer i Sverige är komplexmalmer, dvs. malmer där flera olika utvinningsbara metaller ingår. Det är malmer med varierande halter av koppar, zink, bly och svavel. Dessutom kan ibland biprodukter som guld, silver, arsenik, vismut och selen utvinnas. Metallhalterna i komplexmalmer- na kan variera inom vida gränser mellan olika gruvor och inom en och samma malmkropp.

Enkätens strikta uppdelning i enskilda metaller är nödvändig, men motsvarar inte de verkliga brytningsförhållandena. Med något undantag bryter man inte rena koppar- eller zinkmalmer. I stället bryts komplexmalmer ur vilka de olika metallerna utvinns. Om en komplexmalm är brytvärd bestäms av det 5. k. malmvärdet som är summan av värdena för de metaller som ingåri malmen.

Den ökning av den brytvärda mängden vid högre priser som framgår av tabell 5.10 kan i huvudsak tillskrivas Bolidens Aitikfyndighet, som är en s. k. impregnationsmalm. En prisökning medför i en sådan malm att de brytvärda tillgångarna blir större eftersom partier med lägre kopparhalt blir lönsamma att bryta. Andra kopparförande malmer har relativt skarpa haltgränser, vilket innebär att den brytvärda mängden inte ökar nämnvärt vid stigande kopparpris.

Sedan enkäten utfördes torde de brytvärda tillgångarna ha ökat relativt kraftigt. Detta förklaras till största delen av att man vid tiden för enkäten räknade med ett dagbrottsdjup i Aitik på ca 150 m, medan senare undersök- ningar visar att man kunde öka släntvinkeln i dagbrottet och därigenom fördjupa detta till ca 300 meter.

Sedan enkäten utfördes har vidare dets. k. Viscariafältet väster om Kiruna upptäckts. F. n. pågår undersökningsarbete där.

Bly

De brytvärda blytillgångarna stämmer väl med de uppgifter som återfinns i SOU 1971:17. Huvuddelen finns i Laisvallgruvan, medan återstoden kan utvinnas ur olika komplexmalmer tillsammans med zink.

Malmbasen i förhållande till produktionen är väsentligt lägre för bly än för koppar och zink. Spridningen mellan de olika företagen är dessutom relativt stor.

Som framgår av figur 5.4 ökar blytillgångarna snabbt vid stigande priser. I det högsta prisalternativet beräknas tillgången vara ca 50 % större än i det lägsta prisalternativet.

Vid brytning av komplexmalmer uppvisar bly och zink ett produktsam- band. Om därför efterfrågan och därmed produktionen av zink ökar, så ökar

automatiskt också utbudet av bly. På motsvarande sätt påverkas även tillgångarna. Vid ett högre zinkpris blir en större del av komplexmalmerna med zink som huvudinnehåll brytvärda, varvid det i allmänhet också blir lönsamt att utvinna komplexmalmens blyinnehåll. En femtioprocentig höjning av zinkpriset beräknas enligt enkäten öka de brytvärda blytillgång- arna med ca 6 %. Stora skillnader föreligger dock mellan olika gruvor och företag.

Zink

De brytvärda tillgångarna av zink är inte lika koncentrerade till ett företag eller en gruva som koppar och bly. Brytvärda tillgångar finns mer jämnt utspridda över Skelleftefältet och Mellansverige. Enkätsvaren tyder dock på stora skillnader i malmbasens storlek i de olika företagen. Vid de två högre prisalternativen har uppgivits att det finns ytterligare brytvärda tillgångar på 110 000 ton i Jormlienområdet. Dessa fyndigheter är otillräckligt undersökta och har inte tagits med i tabellen.

Produktsambandet med bly innebär att en höjning av blypriset också ökar de brytvärda tillgångarna av zink. En femtioprocentig höjning av blypriset beräknas dock enligt enkätsvaren öka de brytvärda zinktillgångama med endast ca 3 %. Liksom fallet var för bly finns det stora skillnader i detta avseende mellan olika gruvor och företag.

Tenn

Inga brytvärda tillgångar är kända, och vi frågade inte efter sådana i enkäten.

Aluminium

Inga brytvärda tillgångar är kända i landet. Aluminium ingick inte heller i enkäten.

Vid aluminiumframställning 'är kostnaderna i oxid- och metallframställ- ningen helt dominerande, varvid energikostnaderna utgör en väsentlig del. En energikostnadsbetingad höjning av aluminiumpriset leder till minskade möjligheter till aluminiumutvinning ur inhemska råvaror såsom anortosit, eftersom sådan framställning kräver ännu mer energi.

Utvinning av aluminium ur alunskiffrar kan bli aktuell på lång sikt. Fortsatt utvecklingsarbete kan också leda till att aluminium utvinns ur glimmer i anrikningsavfall, t. ex. i Aitik. Försök med detta syfte har nyligen satts i gång.

Titan,

Titan ingick inte i enkäten.

Stora mängder titan skulle kunna utvinnas ur järnmalmerna i t. ex. Smålands Taberg och Routivaare under förutsättning att vissa teknik- och miljöproblem löstes och priserna på järn och vanadin samtidigt var så höga att en exploatering blev motiverad. Sammanlagt skulle i storleksordningen 15—20 milj. ton titan i form av titandioxid kunna utvinnas som biprodukt.

Guld

Guld utvinns i Sverige enbart som biprodukt ur komplexmalmerna och kopparmalm. Det är inte meningsfullt att ange en livslängd för guld på basis av nuvarande utvinningstakt, då denna helt bestäms av brytningen av huvudmetallerna.

I enkäten begärdes inga uppgifter om ädelmetalltillgångarna vid alternativa prisantaganden. Dock framgick av ett enkätsvar att om kopparpriset ökade med 50% skulle de utvinningsbara tillgångarna av guld öka med ca 11%.

Silver

Inte heller för silver, som också är en biprodukt, kan man tala om en "egen" livslängd. Produktionen bestäms av i vilken takt huvudmetallerna utvinns.

Även silver uppvisar ett produktsamband, främst med bly. Enkätsvaren tyder på att en femtioprocentig ökning av blypriset ökar de brytvärda tillgångarna av silver med ca 3 %.

Skulle kopparpriset öka med 50 % skulle den utvinningsbara silver- mängden enligt ett av enkätsvaren öka med ca 5 %.

Selen

Enkätsvaren innehöll inga uppgifter när det gäller seleninnehållet i de svenska komplexmalmtillgångarna. Selen utvinns huvudsakligen vid arse- nikframställning som biprodukt eller ur rökgaser vid rostning av koppar- smältmaterial.

A rsenik

Inga uppgifter om arsenik lämnades i enkätsvaren. Sverige svarar för ca 20 % av världsproduktionen, men denna mängd har de senaste åren tagits från lager. Arsenik fås som biprodukt vid behandling av sulfidmalmer, varför utfall och livslängd bestäms av brytningstakten för dessa.

Kadmium

Allt nytt kadmium fås som biprodukt ur zinkslig. Då Sverige inte har egna zinkhyttor, torde huvuddelen följa zinksligen som exporteras. Förmodligen motsvarar kadmiuminnehållet i zinksligen ungefär den svenska förbruk- ningen. Kadmiumutvinningen är vad gäller livslängd och nivå beroende av zinkframställningen.

5.5. Produktion

5.5.1. Brytning

Den svenska malmbrytningen har sedan mitten av 1950-talet ökat med ca 5 % per år och har de senaste åren uppgått till 50—55 milj. ton malm per år. Ca

80 % av malmen är järnmalm (se tabell 5.13 och figur 5.5).

Brytningen sker för närvarande till ca 75 % underjord (se tabell 5.14 och figur 5.6). Globalt sett är andelen dagbrottsmalm ca 60 %, i många länder 80—90 %.

Minskningen av andelen dagbrottsmalm under 1950-talet berodde på den successiva övergången till underjordsbrytning i Kiruna medan senare öppnandet av dagbrotten i Svappavaara och Aitik medfört att andelen åter ökat. Den låga andelen dagbrottsmalm häri landet beror huvudsakligen på att den svenska berggmnden till största delen består av brant stupande bergarter. De malmkroppar som återfinns i dessa stupar därför också brant och har samtidigt vanligen små areor. Då valet av brytningsmetod är avhängigt av malmkroppens form och läge kommer andelen underjordsbrytning även i framtiden att vara större i Sverige än i flertalet konkurrentländer, där malmerna vanligen har stora areor och därför är mer passande för dagbrotts- brytning.

Under år 1976 var 30 gruvor i drift, varav 14 var järnmalmsgruvor. Endast tre gruvor kan betraktas som dagbrott, nämligen koppargruvan Aitik samt järnmalmsgruvorna Svappavaara och Henry (den senare, som är belägen norr om Kiruna, lades ner år 1976 på grund av avsättningssvårigheter för malmen). De senaste årtiondena har antalet gruvor i drift kraftigt minskat. Under de senaste åren har verksamheten vid vissa gruvor lagts ned, t. ex. i Ljusnars- berg, Svärdsjö, Rudtjebäcken, Bodås, Forsbo. Bispberg, Idkerberget, Ställ- berg, Bastkärn och Adak. En ny gruva öppnades år 1976 i Stekenjokk. År 1978 öppnades Wigströmsgruvan och Fredrikssonsgruvan. Av de gruvor som nu är i drift måste de flesta betraktas som små jämfört med internationella förhållanden.

Tabell 5.13 Malmbrytning i Sverige

1955 1965 1975 Milj. ton % Milj. ton % Milj. ton % Järnmalm 19 90 34 92 40 78 Ovrigt 2 10 3 8 11 22 Summa 21 100 37 100 51 100

Källa: SOS Bergshantering.

Tabell 5.14 Dagbrotts- och underjordsbrytning i Sverige

1955 1965 1975 Milj. ton % Milj. ton % Milj. ton % Dagbrottsmalm 9 43 2 8 13 25 Underjordsmalm 12 57 34 92 38 75 Summa 21 100 37 100 51 100

Källa: SOS Bergshantering.

Milj ton malm

50

Totalt&

40

30 Järnmalm

Figur 5 .5 Malmbrytning i Sverige. 20

Källa: SOS Bergshante- ring. 1955 1960 1965 1970 1975

Milj ton malm

50 Totalt x

40 Dagbrottsbrytning

30

Underjordsbrytning Figur 5 . 6 Dagbrolls- och underjordsbrytning i 20 Sverige.

Källa: SOS Bergshante- ring. 1955 1960 1965 1970 1975

Sverige svarar för ca 2 % av den globala blymalmsproduktionen, 4 % av' jämmalmsproduktionen, 0,6 % av kopparmalmsproduktionen, 1,5 % av silvermalmsproduktionen och 2 % av zinkmalmsproduktionen.

Järnmalmsgruvorna är koncentrerade till två regioner, Norrbotten och Mellansverige. Omkring 85 % av landetsjärnmalmsproduktion kommer från de norrbottniska järnmalmsfälten. De största icke-järnmalmsgruvorna åter-' finns också i Norrbotten. Övriga icke-järnmalmsfyndigheter är huvudsak- ligen belägna i Västerbotten (Skelleftefältet) och Mellansverige (se figur, 5.7).

. Järnmalm 0 Övriga

Figur 5. 7 Gruvor i Sverige år I 97 7 .

Sverige är en betydande järnmalmsproducent. Även gruvproduktionen av bly, zink och koppar är betydande. Vad gäller de för specialstålindustrin så viktiga legeringsmetallerna är landet praktiskt taget helt beroende av import. Endast wolfram bryts i Sverige. Produktionen framgår av tabell 5.15.

Från tonnagesynpunkt är naturligtvis järn den viktigaste metallen. Den näst viktigaste metallen kvantitetsmässigt är zink, som utvinns i ett flertal gruvor i Skelleftefältet och Mellansverige. Större delen av gruvblyproduk- tionen kommer från gruvan i Laisvall, men bly utvinns också i andra gruvor (se figur 5.8).

Gruvproduktionen av koppar har dock ökat snabbast. Mellan åren 1960 och 1975 var ökningen i genomsnitt 5,5 % per år. För zink var ökningen under motsvarande tid 4,7 % per år, för silver 3,5 % och för järn 2,8 %. Ökningen av gruvproduktionen av koppar sammanhänger med produktionsökningen i Aitik, som är landets största kopparproducerande gruva.

En jämförelse baserad på saluvärde visar att koppar efter järn är den viktigaste metallen. Gruvproduktionen av guld och silver har inte värderats (se figur 5.9).

5.5.2. Förädling

Av den svenska gruvproduktionen vidareförädlas endast en del inom landet. Av gruvblyproduktionen vidareförädlas ca 60 % till råbly och raffinerat bly inom landet. Denna produktion har sedan år 1960 varit tämligen konstant. Det mesta av järnmalmen går på export. Gruvproduktionen av koppar vidareförädlas medan en del av guld- och silverinnehållet försvinner till utlandet med de exporterade bly- och zinksligerna. Annars framställs också ädelmetallerna ur kopparsliger.

Gruvproduktionen av wolfram förädlas till wolframkarbid. Ur inhemsk kvarts och kvartsit har tidigare skett en betydande tillverkning av ferrokisel. Denna tillverkning har dock under åren 1976 och 1977 successivt upphört.

Någon vidareförädling av den producerade mängden zinkslig till Zinkme- tall förekommer ej. Tabell 5.16 visar vidareförädlingens omfattning år 1975.

Tabell 5.15 Gruvproduktion av olika metaller i Sverige år 1975

___—___—

Mängd år 1975 Värde år 1975 Anm. Metallinnehåll Milj. kr. i 1976 års penningvärde Bly, tusen ton 68,8 91,0 Guld, ton 2,0 — Svårberäknat Järn, milj. ton 19,6 1 374,5 Koppar, tusen ton 37,9 245,3 Silver, ton 140 — Svårberäknat Wolfram, ton 143 8,1 Zink, tusen ton 126,0 1935 1 912,4

_____________._.——-——————————

Källa: Se resp. metallbilaga.

Tusen ton metallinnehåll

300 Exkl järn ”

200

100

Figur 5.8 Gruvproduktion av olika metaller i Sverige.

1960 1965 1970 1975 a Järn, milj. ton 12,9 18,0 19,8 19,6 Källa: Se bilaga 21.

Tabell 5.16 Svensk produktion av metaller från inhemsk gruvproduktion

Mängd år 1975 Saluvärde år 1975 Anm. Metallinnehåll Milj. kr. i 1976 års penningvärde Bly, tusen ton 36,0 65 Guld, ton 0,9 20 Järn, milj. ton 5,5 ' 550 Osäker Kisel, tusen ton 33,6 180 Koppar, tusen ton 37,9 215 Silver, ton 82,0 55

Källa: Se resp. metallbilaga.

Figur 5 .9 Saluvärde! av svensk gruvproduktion 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Bergshante- ring.

lVlilj kr _ W "44 Xx ,' / 3 000 E xx ,! / Cu xx & / I], la ,, .. ........ , ,, xxx—XX CU //,"/ XX * ,] 2 000 Fe Fe Fe Fe 1 000 Cu = Koppar Fe = Järn Pb = Bly W = Wolfram Zn = Zink 1960 1965 1970 1975

Anm: Värdet av guld— och silverproduktionen har inte beräknats.

Härtill skall läggas små mängder arsenikmetall och selen m.m., under 1970-talet 1 OOO—2 000 ton per år.

Inom landet sker också en betydande framställning av primärmetaller eller produkter därav ur importerade malmer och sliger. Detta gäller huvudsak- ligen legeringsmetaller, som omvandlas till ferrolegeringar för vidare export ' eller för användning inom specialstålindustrin. Omfattningen av denna verksamhet visas i tabell 5.17 (se också figur 5.10).

Generellt sett har denna förädling av importerade råvaror ökat betydligt snabbare än förädlingen av svenska råvaror. Framställningen av aluminium ur importerad aluminiumoxid har sedan år 1960 femdubblats. Kiselmetall framställs numera ur importerade råvaror, eftersom svensk kvarts och kvartsit inte anses tillräckligt ren.

Sverige är numera en betydande producent av ferrokrom ur imponerad krommalm. Denna produktion var år 1975 nästan tre gånger så stor som år 1960. Tillverkningen av ferromangan ur importerad manganmalm har dock upphört. Även ferromolybden och ferrovanadin framställs ur importerade råvaror. Ferrotitan tillverkas ej, däremot halvfabrikat av titan ur importerad

Tabe115.17 Svensk förädling av importerade malmer och sliger till metaller och ferrolegeringar

Mängd år 1975 Saluvärde år 1975 Nyttiggjort Milj. kr. i 1976 metallinnehåll års penningvärde

Aluminium, tusen ton 78,0 325 Guld, ton 1,5 34 Kisel, tusen ton 16,5 80 Koppar, tusen ton 3,6 20 Krom, tusen ton" 114,3 7005 Mangan, tusen tona 12,2 30 Molybden, tusen ton” 3,0 105 Silver, ton 50,0 33 Vanadin, tona 426,0 20

" Metallinnehåll i producerad ferrolegering. b Osäker siffra. Källa: Se resp. metallbilaga.

titan i form av göt och platiner.

En viss mängd koppar, guld och silver utvinns också ur importerade råvaror.

Av de produkter som framställs ur importerade råvaror är krom den viktigaste från tonnagesynpunkt. En jämförelse baserad på saluvärde visar att krom, aluminium och molybden svarar för det största produktvärdet.

Stålindustrin i Sverige är som bekant starkt knuten till Bergslagen, vilket beror på att järnmalmsgruvorna har funnits där. Det tidigare starka lokali- seringssambandet mellan råvara och stålindustri har emellertid minskat, vilket bl. a. visas av att de tre större nyetableringarna som skett de senaste årtiondena, Oxelösund, Luleå och Halmstad, alla ligger vid kusten.

För närvarande finns tre ferrolegeringsverk i landet, nämligen Airco Alloys AB i Vargön, AB Ferrolegeringar i Trollhättan och Gullspångs Elektroke- miska AB i Gullspång.

Det finns tre icke-järnmetallverk i landet, nämligen Rönnskärsverken i Skelleftehamn (koppar, bly, guld, silver), Gränges Aluminium i Sundsvall (aluminium) och Kema Nobels anläggningar i Ljungaverken (kisel). Icke- järnmetaller utvinns också på andra platser, t. ex. vid Bergsöes smältverk i Landskrona. Dessa verk arbetar dock med skrot som råvara.

5 . 5.3 F öretagsstruktur

Malmbrytningen i Sverige bedrevs år 1977 av elva större företag eller koncerner. Dessa var LKAB, Gränges AB, Fagersta AB, Ställbergs Gruv AB, SKF, Uddeholms AB, Surahammars Bruks AB, Boliden Metall AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Bolaget Vieille Montagne och AB Statsgruvor. Av dessa bröt de sju förstnämnda enbart järnmalm och de övriga, förutom Stora Kopparbergs Bergslags AB, enbart icke-järnmalm, vanligen sulfid- malm. Stora Kopparbergs Bergslags AB bedrev icke-järnmalmsbrytning vid Falu gruva och järnmalmsbrytning vid andra gruvor.

Tusen ton

metallinnehåll _ Ur svenska malmer och sliger

Cu = Koppar Pb = Bly Si = Kisel 100 50 _,

1960 1965 1970 1975

Ur importerade malmer, sliger och oxider

Tusen ton / metallinnehåll

100

AI = Aluminium Cr = Krom Cu = Koppar 50 Mn = Mangan

Si = Kisel

Figur 5.10 Vidareyöräd- ling av malmer och sliger iSverige (exkl. järn).

Källa: Se resp. metallbi- laga. 1960 1965 1970 1975

En viss koncentration av branschen har skett under senare tid då flera mindre gruvföretag köpts upp av större koncerner. Exempel på sådana uppköpta företag är Tuolluvaara Gruv AB (LKAB), Bastkärns Gruf AB (Fagersta), Idkerbergets Gruv AB och Stripa Gruv AB (Ställbergsbolagen) samt Dannemora Gruv AB (Stora Kopparberg). Boliden AB hade år 1977 18 aktiva malmfält medan Uddeholm AB endast hade en gruva. Flera av företagen hade sin huvudsakliga verksamhet förlagd utanför gruvnäringen. Hit hör Gränges AB, Fagersta AB och Surahammars Bruks AB. Dessa har alla en stor del av sin verksamhet inom stålsektorn. Genom bildandet av Svenskt Stål AB övergick Gränges och Stora Kopparbergs gruvor i detta företags ago.

Två företag dominerade järnmalmsbranschen, nämligen LKAB och Gränges AB. LKAB:s arbetsställen i Kiruna och Malmberget är de största

produktionsenheterna och hade tillsammans omkring 6 000 anställda år 1976. De största producenterna av handelsstål var NJA, Oxelösunds Järnverk och Domnarvet, som vardera producerade cirka 1 milj. ton råstål per år. NJA hade år 1975 ca 4 800 anställda. Oxelösunds Järnverk, som tillhörde Gränges AB hade ca 3 300. Domnarvet, som tillhörde Stora Kopparberg, hade ca 5 400 anställda år 1975.

Ferrolegeringsbranschen domineras av Airco Alloys och AB Ferrolege- ringar, som båda tillhör internationella koncerner. De företagen har inga gruvor i Sverige. AB Ferrolegeringar äger kromgruvor i Turkiet.

Verksamheten inom icke-järnmalmsgruvindustrin domineras av Boliden Metall AB. Bland andra företag märks det belgiska bolaget Vieille Montagne, Stora Kopparbergs Bergslags AB och AB Statsgruvor (sedan år 1975 dotterbolag till LKAB). Branschen kännetecknas av en omfattande vertikal integrering med intressen i förädlingsindustrin i Sverige och utomlands. Detta gäller i första hand Boliden Metall AB, som har eget smältverk i Rönnskär med ca 1 800 anställda, och är delägare i smältverk i Norge och Västtyskland. Gränges Aluminium och Kema Nobel är beroende av importerade råvaror för sin tillverkning.

Mineralutvinningsindustrin i Sverige tillhör de mest koncentrerade branscherna i landet, vilket innebär att information, tekniskt kunnande och beslutsprocesser är relativt centraliserade. Internationellt sett är dock de svenska gruvföretagen små. Detta gäller även de största av dem.

Vid sidan av den egentliga gruvindustrin finns det en ganska stor gruvutrustningsindustri i Sverige. Värdet av exporten av gruvutrustning överstiger numera värdet av malmexporten (se figur 5.11). Som exempel på svenska gruvutrustningsföretag kan nämnas Atlas Copco (tryckluftsdriven gruvutrustning), Sandvik (gruvutrustning och borrstål), SALA (malmbe- handlingsanläggningar, ASEA (transportutrustning, metallurgiska ugnar),

Milj. kr/är

6 000

4 000

2 000

1955: . 1965 1975

V V Gruvindustrin (SOS)

V'- - ' ' -V Gruvutrustningsleverantörerna (SWEDISH lVllNlNG GROUP)

Figur 5 . 1 I Saluvärdejör svensk gruvindustri och gruvutrustningsindustri (löpande penningvärde).

Källa: Forskning och utveckling inom svensk mineralindustri (DsI 1978: 13).

Nitro Nobel (sprängämnen m.m.), Morgårdshammar och Svedala Arbrå (krossar rn. m.), Kockums, Volvo och Mining Transportation (truckar), Alimak (hissar), Trelleborgs Gummifabrik och Skega (kvarninfordringar).

Även gruvföretagen har engagemang utomlands. Gränges har sedan många år bedrivit gruvdrift i Liberia och Boliden äger gruvrätter i Canada. i Bägge dessa företag, liksom numera också LKAB, bedriver dessutom konsultverksamhet utomlands.

5.5.4. Lokalisering av företagsledningar och myndigheter

Under de senaste åren har högskoleutbildningen inom mineralsektorn till större delen utlokaliserats från Stockholm till Luleå. Flyttningen har delvis regionalpolitiska orsaker.

Liknande skäl har legat som grund för riksdagens beslut att utlokalisera Sveriges geologiska undersökning (SGU) till Luleå och Uppsala. En bety- dande del av SGU:s prospektering sker för övrigt i norra Sverige.

Såväl statens industriverk (SIND) som NSG är lokaliserade till Stock— holm.

Boliden AB har sitt huvudkontor i Stockholm. En viss decentralisering har skett de senaste åren, främst genom den omstrukturering av bolaget som organisatoriskt trädde i kraft från och med 1977 års början, vavid två nya bolag, Boliden Metall AB och Boliden Kemi AB, bildades. Bolages metall- utvinning sköts av Boliden Metall AB, som har sitt huvudkontor i Skellefteå. '

LKAB:s koncernkontor är beläget i Stockholm. År 1973 bildades ett särskilt regionkontor med speciella uppgifter till stor del sammanhängande med investeringsverksamheten i järnmalmsrörelsen. År 1976 trädde en ny organisation i kraft, varigenom ansvaret för verksamheten i större utsträck- ning än tidigare delegerats till lokala resultatenheter.

5.5.5. Sysselsättning

Industristatistiken ger den bild av sysselsättningen inom gruvindustrin samt järn-, stål- och metallverken som framgår av tabell 5.18.

Gruvindustrin med ca 13 000 anställda svarade år 1975 för ca 1,4 % av antalet sysselsatta inom industrin, medan ca 7 % av de industrisysselsatta arbetar i järn-, stål- och metallverk. Gruv- och mineralindustrin är således en tämligen liten del om man ser till den direkta sysselsättningen.

Ovanstående indelningsgrund är densamma som används inom SOS Industri. Tabellen får dock inte tolkas så att den angivna sysselsättningen inom sektorn järn-, stål- och metallverk är en direkt följd av verksamheten inom gruvindustrin.

För gruvindustrin och stålverken gäller att industrin på en ort kan vara den dominerande arbetsplatsen och i många fall en förutsättning för ortens existens.

Tabellerna 5.19 och 5.20 visar gruvindustrins betydelse från sysselsätt- ningssynpunkt i några kommuner.

Materialet till tabellerna 5.19 och 5.20 togs fram i samband med statens industriverks arbete med rapporten ”Industrin i den fysiska riksplanering-

en”. Förhållandena har naturligvis ändrats en del sedan år 1974.

Många kommuner är helt beroende av stålindustrin. 1 Storfors och Munkfors finns ingen annan industri. I Hofors finns utom stålindustrin endast gruvindustri som även den är beroende av Stålverket. Andra kommuner som Hällefors, Degerfors, Avesta, Boxholm och Fagersta domi—

Tabell 5.18 Sysselsättning inom gruvindustri samt järn-, stål- och metallverk

1965 1975 Antal % Antal % Järnmalmsgruvor 10 248 14 9 378 11 Icke-järnmalmsgruvor 2 787 4 3 849 Summa gruvindustri 13 035 18 13 227 15 Järn- och stålverk 49 902 70 51 285 60 Ferrolegeringsverk 1 506 2 1 300 2 Järn- och stålgjuterier ” 5 617 7 Industri för icke-järnmetaller 2 439 3 3 169 4 Valsverk m. m. för icke-järnmetaller 4 534 7 5 495 7 Gjuterier för icke-järnmetaller 330 3 836 5 Summa järn-, stål- och metallverk 58 711 82 70 702 85 Totalt 71 746 100 83 929 100 Totalt inom industrin 988 500 100 925 000 100 Varav gruvor 13 035 1,3 13 227 1,4 Varav verk 58 711 5,9 70 702 7,6 Gruvor och verk 71 746 7,2 83 929 10,0

Källa: SOS Industri. ” Ingår i övriga.

Tabell 5.19 Antalet sysselsatta i kommuner med företag med mer än 100 anställda inom järnmalmsgruvindustrin år 1974

Kommun Sysselsatta Järnmalmsgruvornas andel i % av Totalt Industri Järnmalms- Totala lndustri- Dominerande företag gruvor antalet sysselsatta sysselsatta

Kiruna 8 111 5 226 3 602 44 69 LKAB Gällivare 4 944 2 585 2 105 43 81 LKAB Hofors 4 247 3 443 146 3 4 SKF

% Gränges AB Ludvika 8 586 6 151 1 462 17 24 Stora Kopparberg Fagersta Skinnskatteberg ' 7 552 5 430 215 3 4 Fagersta AB Norberg Lindesberg 5 868 4 069 337 6 8 Gränges AB Osthammar 4 285 2 470 290 7 12 Stora Kopparberg

Källa: SCB:s industristatistik.

Tabell 5.20 Antalet sysselsatta i kommuner med företag med mer än 100 anställda inom icke-järnmalmsgruvindu- strin år 1974

Kommun

Gällivare Arjeplog Skellefteå Norsjö Lycksele Askersund Ludvika, Smedjebacken ?

Hedemora

Sysselsatta Icke-järnmalmsgruvornas andel i % av Totalt Industri Icke-järn- Totala Industri- Dominerande företag malms- antalet sysselsatta gruvor sysselsatta 4 944 2 585 227 5 9 Boliden AB 656 309 245 37 79 Boliden AB 19 407 10 616 1058 5 10 Boliden AB 1 736 978 344 30 35 Boliden AB 2 936 894 427 15 48 Boliden AB 2 166 1 383 315 15 23 Vieille Montagne 11 856 8 543 236 2 3 ( AB Statsgwo'” Boliden AB 3 648 2 272 302 8 13 Boliden AB

Källa: SCB:s Industristatistik.

neras också helt av stålverken. Mer än 70 % av de industrianställda i dessa kommuner arbetar inom stålindustrin. Oxelösunds Jernverk svarar för 90 % av industrisysselsättningen i Oxelösund. Även större kommuner som Borlänge, Sandviken och Luleå är starkt beroende av stålverken. Omkring 60 % av de industrisysselsatta i dessa kommuner arbetar på Domnarvet. Sandvik AB respektive Norrbottens Järnverk.

År 1977 hade ferrolegeringsverken sammanlagt 1 000 anställda. Av hela industrins sysselsättning svarar ferrolegeringsverken bara för cirka 0,1 %. Ferrolegeringsverken är i motsats till stålindustrin inte dominerande på någon ort. Airco Alloys svarade år 1977 för ca 16 % av industrisysselsätt- ningen i Vänersborg. De andra ferrolegeringsverken, AB Ferrolegeringar i Trollhättan och Gullspångs Elektrokemiska AB i Gullspång svarar för betydligt lägre andel av industrisysselsättningen i respektive kommun. Det finns endast tre arbetsställen som faller under begreppet icke-järnmetallverk, nämligen Boliden Metall AB, Gränges Aluminium AB och Kema Nobel AB:s kiselanläggning. Av tabell 5.21 framgår verkens geografiska läge och antal anställda. Utan en närmare analys är det svårt att uttala sig om den exakta sysselsättningseffekten. Till det antal anställda som redovisas i tabellerna kommer ett betydande antal indirekt sysselsatta i transporter och andra

servicenäringar.

5.5.6. Lönsamhet, produktivitet, salu- och förädlingsvärde

I avsnitt 5.5.5 konstaterades att endast 1,4 % av antalet industrisysselsatta arbetar i gruvor eller mineralbrott.

Produktionens saluvärde uppgick år 1975 till ca 3,3 miljarder kronor, vilket var 1,7 % av hela industrins saluvärde. Förädlingsvärdet, dvs. saluvärdet minus kostnader för råvaror, emballage, bränsle, elenergi och lejda transpor- ter, var 2,3 miljarder kronor, vilket utgjorde 2,6 % av hela industrins

Tabell 5.21 Ferrolegeringsverkens och icke-järnmetallverkens geografiska läge samt antal anställda är 1973 och 1977

Företag/ arbetsställe Läge 1973 1977 Airco Alloys AB Vargön (Vänersborg) 485 300 Avesta Jernverks ABG Avesta 60 — AB Ferrolegeringar Trollhättan 740 700 Gullspångs Elektrokemiska AB Gullspång 65 50 Summa ferrolegeringsverk 1 350 1 050 Boliden Metall AB Skelleftehamn (Skellefteå) 1 810 1 800 Gränges Aluminium Sundsvall 760 900 Kema Nobel Ljungaverk 70 40 Summa icke-järnmetallverk 2 640 2 740

" Tillverkningen av ferrolegeringar upphörde år 1976. Källa: Sveriges Kemiska Industnkontor och resp. företag.

förädlingsvärde. Tabell 5.22 visar salu- och förädlingsvärden m. m. för några olika branscher inom mineralsektorn.

Hela industrins driftsöverskott år 1975 var 48 155 milj. kr., vilket innebär att gruvindustrins driftsöverskott utgjorde ca 3 % av detta belopp, dvs. en högre andel än för sysselsättningen. Förhållandet speglar bl. a. gruvindu- strins relativt höga kapitalkostnader, vilka ju skall täckas av driftsöverskot- tet.

Gruvindustrin har mycket hög kapitalintensitet. Kapitalinsatsen per anställd är ca tre gånger så hög som för industrigenomsnittet.

Tabell 5.22 Salu- och förädlingsvärde samt driftskostnader och driftsöverskott för gruvindustri samt järn-, stål- och metallverk år 1975, milj. kr.

Saluvärde Drifts- Föräd- Löner Drifts- kostnader lings— överskotta (exkl. löner) värde ___—___— Järnmalmsgruvor 2 478 682 1 796 501 1 295 Icke-järnmalmsgruvor 518 197 321 180 141 Summa gruvindustri 2 996 879 2 117 681 1 436 Järn- o. stålverk 11 450 7 275 4 175 Ferroleg.-verk 609 346 263 3 002 1 892 Järn- o. stålgjuterier 726 270 456 Ind. för icke-järnmetaller 1 109 773 336 Valsverk m. m. för icke-järnmetaller 2 106 1 566 540 570 573 Gjuterier för icke-järnmetaller 488 221 267 Summajärn-, stål- och metallverk 16 489 10 451 6 038 3 572 2 465 Totalt 19 485 11 330 8 155 4 253 3 901

___—___—

” Inklusive kapitalkostnader. Källa: SOS Industri.

Att utifrån offentlig statistik skapa sig en bild av lönsamhetsutvecklingen i hela branschen är vanskligt. Industristrukturutredningens rapport (SOU 1974:12) angav att avkastningen på totalt investerat kapital under perioden 1967—1971 var nära dubbelt så hög som industrigenomsnittet (5,6 resp. 3,0 %). Under senare år har dock lönsamheten försämrats, delvis som en följd 3 av nu rådande konjunkturläge. Andelen av hela industrins driftsöverskott * var år 1971 4,5 % men hade till år 1975 som nämnts sjunkit till 3 %.

Lönsamhetsutvecklingen inom branschen belyses sannolikt bäst av det resultat som enskilda gruvföretag uppvisar. Direktajämförelser är dock svåra eftersom något olika beräkningsmetoder kommer till användning.

"Figur 5.12 visar gruvindustrins salu- och förädlingsvärden uttryckt i 1976 års kostnadsläge. Saluvärdet har i stort sett varit konstant sedan början av 1960-talet, trots en ökad förädling under perioden. Förädlingsvärdena samt driftsöverskotten har fallit under perioden.

'Ett studium av gruvindustrins produktionskostnader visar att inga markanta förskjutningar mellan olika kostnadsslag har inträffat sedan år 1960 (se figur 5.13). Enda undantaget torde vara kostnaderna för bränsle och energi, som fördubblats realt sett. Detta är delvis en följd av ökad förädling inom järnmalmsrörelsen. Utvecklingen har varit olika för järnmalmsgruvor ! och övriga malmgruvor (se figurerna 5.14 och 5.15).

Vid järnmalmsgruvorna har salu- och förädlingsvärdet per ton malm minskat under de senaste 15 åren, trots ökad förädling till dyrbarare sliger och kulsinter. Genom ökad brytning har produ ktionskostnaderna kunnat sänkas trots den ökade förädlingen. Rörelseöverskottet synes ha stabiliserats under de senaste åren.

Vid icke-järnmalmsgruvorna förekommer kraftiga konjunktursväng- ningar i såväl salu- och förädlingsvärde som driftsöverskott per ton malm. På sikt har dock dessa värden liksom driftskostnaderna fallit, vilket till allra största delen förklaras av brytningen av fattig malm i Aitik.

Milj. kr Saluvärde l 3 000 Förädlings- värde » 2 000

/

Driftsöverskott

1 000

Figur 5 . 12 Gruvindustrins salu- och förädlingsvärden samt driftsöverskott i 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Industri. 1955 1960 1965 1970 1975

Milj. kr

1 500

1 000

500

Kr/ton malm

50

25

1955

Övrigt Löner Brän5|e QWJ och energi Figur 5.13 Gruvindustrins

driftskostnader fördelade efter kostnadsslag i I 976 års penningvärde.

1955 1960 1965 1970 1975 Källa: SOS Industri.

Förädlings- —>

värde Saluvärde

/

Drifts- . överskott —>

4” -— Figur 5.14 Salu- och/ör- äd/ingsvärde sami

s__ __ x '! driftsöverskott och / s_l driftskostnaderfo'rjärn- Drifts- malmsgruvor i [976 års kostnader penningvärde.

Källa: SOS Bergshante- ring och egna bearbet- 1960 1965 1970 1975 ningar.

Figur 5 .15 Salu- och./ör- a'dlingsva'rde sam! driftsöverskott och dri/tskostnaderjör icke- järnmalmsgruvor i I 976 års penningvärde.

Källa: SOS Bergshante- ring och egna bearbet- ningar.

Kr/ton malm 150 125

Saluvärde / Förädlings-

100 värde X

75

50

Drifts—

.. Drifts- overskott /'

kostnader

25

1955 1960 1965 1970 1975

Produktivitetsutvecklingen inom gruvindustrin är svår att beräkna under de senaste årtiondena. Ökad förädling kräver mer folk utan att detta resulterar i ökad volym. Offentlig statistik är delvis vilseledande, bl. a. ingår inte uppgifter om entreprenadanställda. Dessa reservationer till trots är det nödvändigt att visa en grov produktivitetsberäkning.

Figur 5.16 visar att antalet anställda inom järnmalmsgruvorna trots betydande produktionsökning och ökad förädling minskat kraftigt sedan början av 1960-talet. Vid icke-järnmalmsgruvorna har antalet anställda ökat sedan mitten av 1960-talet.

Uttryckt i ton bruten malm per arbetstimme ökade produktiviteten i järnmalmsgruvorna med mer än 10 % per år under 1960-talet (se figur 5.17). Den redovisade produktivitetsminskningen åren 1975—1977 beror på att produktionen minskade dessa år samtidigt som antalet anställda ökade något. I icke-järnmalmsgruvorna steg produktiviteten snabbare mot slutet av 1960- talet, delvis beroende på att verksamheten i Aitik kom igång. Av naturliga skäl, bl. a. malmernas form och olika krav på malmbehandling, kan inte

Antal anställda

15 000

10000

5 000

1955

Ton malm / arbetstimme

3 000

2 000

1 000

1955

1 960

Totalt

Övriga

Järnmalmsgruvor

1965

Järnmalms— gruvor

1 960 1965

1970

1970

1975

1975

Figur 5 . I 6 A ntal anställda vid malmgruvor.

Källa: SOS Bergshante— ring.

Figur 5 . 1 7 Ton malm per arbetstimme inom gruvin- dustrin (exkl. förvaltnings- personal).

Källa: SOS Bergshante- ring och egna bearbet- ningar.

produktiviteten i järnmalmsgruvor och andra gruvor direkt jämföras med varandra.

Under det senaste årtiondet har nya lönesystem kommit till användning. En stor del av de anställda i gruvindustrin har nu månadslön. Härvid har en diskussion uppstått huruvida detta system verkat hämmande på produkti- vitetsutvecklingen. Att urskilja effekterna av ett nytt lönesystem är emel- 3 lertid svårt. Samtidigt framkommer nämligen effekter av andra förändringar, , t.ex. vad gäller organisation, att de tekniska möjligheterna till fortsatta rationaliseringar är uttömda etc.

5.6. Forskning och utveckling

Ett första problem man möter då man skall beskriva forskningen inom den ' svenska mineralindustrin är att definiera vad man egentligen menar med forskning. Forskning kan innebära en mängd åtgärder och insatser alltifrån löpande förbättringar och rationalisering i de befintliga gruvorna och malmbehandlingsverken till mineraltekniskt och metallurgiskt utvecklings- arbete i helt fristående organisationer. Mot denna bakgrund är det svårt att exakt ange hur stora utgifterna för forskning och utveckling är inom den svenska mineralindustrin.

Den forskning som bedrivs inom de olika gruvbolagen har beräknats kosta i storleksordningen 60—70 milj. kr. om året. Häri ingår forskning för gruvdrift, malmbehandling, framställning av icke-järnmetaller, transporter, miljö- skydd etc., dock ej för verksamheten vid järn- och stålverk.

Forskning bedrivs också av olika branschorganisationer. Här kan nämnas Metallurgiska forskningsstationen (MEFOS) i Luleå, som är samordnad med en station för bearbetningsteknisk forskning. Vidare finns Stiftelserna Berg- teknisk forskning (Befo), Mineralteknisk forskning (MinFo) samt Stiftelsen Svensk Detonikforskning (Svedefo). Dessa organisationers utgifter uppgår till ca 10 milj. kr. per år, varav ca 40 % utgör bidrag från styrelsen för teknisk utveckling (STU) och resten kommer från de olika gruvföretagen, Svenska Gruvföreningen och Jernkontoret.

Vid Högskolan i Luleå bedrivs forskning inom geologi, geofysik, geokemi, bergteknik, bergmekanik, mineralteknik och arbetsmiljöfrågor. De totala utgifterna har beräknats till ca 15 milj. kr. per år.

Även verksamheten vid andra högskolor är av betydelse. Geologisk forskning bedrivs såväl i Stockholm som i Uppsala. Vid Tekniska Högskolan i Stockholm bedrivs forskning kring järn- och stålframställning. Vid Chalmers Tekniska Högskola bedrivs forskning inom det transporttekniska området, som är av intresse också för gruvindustrin. 1

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) inrättades den 1 juli 1968. STU , övertog de uppgifter som dittills vilat på statens tekniska forskningsråd, l Malmfonden, Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, Stiftelsen för 1 exploatering av forskningsresultat samt Svenska uppfinnarkontoret. Härut- , över fick STU ytterligare uppgifter, främst av samordnings- och planerings- karaktär. STU:s totala ekonomiska resurser bedöms motsvara ca 10 % av svensk industris insatser på forsknings- och utvecklingsområdet. Under i budgetåret 1976/ 77 disponerades 202 milj. kr., varav 10 milj. kr. inom 1

området naturresursteknik. Av detta belopp avsåg ca 40 % utveckling av prospekteringsteknik.

Bland andra organisationer som också understöder resp. bedriver viss forskning kan nämnas Norrlandsfonden och SGU.

5.7. Handel

5.7.1. Allmänt

Utrikeshandeln med metaller är betydande. Under den senaste tioårspe- rioden har utrikeshandeln med malmer och metaller inklusive mellanpro- dukter samt halvfabrikat av metaller svarat för ca 15 % av Sveriges utrikeshandel. Andelen minskar dock långsamt. Värdet av exporten har de senaste åren uppgått till ca 12 500 milj. kr. per år, medan värdet av importen legat ca 2 000 milj. kr. lägre.

Den värdemässigt största delen av handeln utgörs av olika slag av halvfabrikat. Vårt primära intresse är handeln med produkter som inte är fullt så långt förädlade. I det följande använder vi oss av en uppdelning av produkterna i tre bearbetningssteg, nämligen malmer och sliger, halvföräd- lade metaller (skärsten, askor, oxider, ferrolegeringar m. m.) samt färdiga, obearbetade metaller. Handeln med dessa tre produktgrupper kan inte utläsas direkt ur den offentliga statistiken. Redovisningen görs i olika kapitel i utrikeshandelsstatistiken och på ett sådant sätt att det inte utan vidare går att urskilja handeln med enstaka metaller och olika produktslag. Det görs inte heller någon uppdelning av handeln på produkter för metallisk och icke- metallisk användning. I tabell 5.23 och figur 5.18 visas resultatet av en bearbetning av utrikeshandelsstatistiken. Tabellen visar att handeln med malmer, metaller m. m. svarade för 4 % av den totala utrikeshandeln. På importsidan är handeln med obearbetade färdiga metaller viktigast, medan malm och slig är av störst betydelse på exportsidan. Där är givetvis järnmalmsexporten dominerande.

Figur 5.18 visar att värdet av exporten av malm och slig, halvförädlade metaller samt obearbetade metaller sedan år 1960 varit tämligen konstant; ca 3 000 milj. kr. per år i 1976 års penningvärde.

I början av 1960-talet förelåg ett kraftigt överskott i denna handel, drygt 1 000 milj. kr. per år, vilket dock fram till början av 1970-talet vändes till en

Tabell 5.23 Sveriges utrikeshandel år 1975 med malmer och metaller m. m. uppde- lade efter förädlingsgrad. Milj. kr. i 1976 års penningvärde

Import Export Malm och slig 494 2 125 Skärsten, askor, oxider, ferrolegeringar m. m. 1 070 390 Obearbetade olegerade och legerade metaller 1 465 615 Summa 3 029 3 130

Källa: SOS Utrikeshandel. * I % av total import och export 4 4 , 11 l

Figur 5.18 Värdet av Sveriges handel med me- taller i malm och slig, askar, skärsten, oxider och ferrolegeringar sam! obearbetad mera!! i 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

SOU 1979:4O Överskott i handeln Import Milj. kr. i 4 000 1 Total 3 000 _— import 2000— ”"|—" Netto- 1 000 import ? 1 4? + 1 000 Netto- export 2 000 __ Total 3 000 ______ C ,- __ export 4 000 Underskott i handeln Export milj kr nettoimport. Nedgången av överskottet i handeln under 1960-talet förklaras främst av fallande realpriset förjärnmalm. I mitten av 1970-talet hade dock , denna trend vänts, samtidigt som importen av främst koppar och nickel minskat. År 1975 förelåg ett överskott på ca 80 milj. kr. i 1976 års penningvärde (år 1976 var motsvarande värde ca 40 milj. kr.). i

För många produkter som redovisas i utrikeshandelsstatistiken före- kommer såväl import som export. Detta beror bl. a. på kvalitetsskillnader och på att ett flertal företag är verksamma på marknaden. Genom att man räknar fram nettoimport och nettoexport för olika produkter i handeln erhålls en riktigare bild av Sveriges beroende av utrikeshandeln. Figur 5.18 visar att nettoimporten svarar för ca 70 % av den redovisade totala importen av malm och slig, halvförädlade metaller samt obearbetade metaller. Värdet av den uppgick år 1975 till ca 2 230 milj. kr. i 1976 års penningvärde. Nettoexporten ] har beräknats till 2 315 milj. kr. år 1975. *

Vad gäller fördelningen av överskott och underskott på olika metaller och produktgrupper visar tabell 5.23 att medan Sverige år 1975 hade ett kraftigt överskott i handeln med malm och slig, förelåg underskott i de två övriga produktgrupperna. Tabell 5.24 och 5.25 har sammanställts för att ge en bild av situationen för varje enskild metall. Observera att summorna i tabell 5.25 inte helt överensstämmer med motsvarande summor i tabell 5.23, eftersom vissa mindre metaller inte ingår i tabell 5.25.

Gränsdragningen mellan de tre produktgrupperna kan givetvis diskuteras och är gjord främst från en produktionsteknisk synpunkt. I vissa fall måste ytterligare behandling ske av produkterna i de två minst förädlade grupperna innan de förbrukas, i andra fall behövs detta inte.

Tabellerna visar vidare att handeln med bly, järn, zink, krom, molybden och wolfram huvudsakligen sker i form av malm och slig. För mangan och vanadin sker handeln huvudsakligen i form av halvförädlad metall (ferrole- geringar), medan handel med färdig obearbetad metall är vanligast för kobolt, koppar, magnesium, tenn och titan.

Obearbetad metall kan vara olegerad eller legerad. I det senare fallet innehåller den också vissa mängder andra metaller. Dessa har i tabellerna i fortsättningen inte alltid kunnat urskiljas. *

Innehållet av guld och silver i koppar-, bly- och zinksliger har inte heller kunnat särredovisas.

Av tabellerna framgår att det för bly, guld,järn, kisel, silver och zink förelåg

Tabell 5.24 Sveriges handel med malmer och metaller år 1975. Nettoexport och nettoimport i tusen ton metallinnehåll

Malm och Askor, skär- Obearbetad Summa slig sten, oxider metall och ferrolege- ringar

Aluminium 0 —89,1 —35,8 —124,9 Bly +27,5 -2,5 +21,5 +47,5 Guld, ton 0 0 +2 +2 Järn +12 900 0 —30,6 +12 869,4 Kisel O +6,8 +9,2 +16,0 Kobolt 0 0 +0,5 +0,5 Koppar —3,6 —7,9 —51,9 -63,4 Krom —I34,5 —6,0 -0,2 -140,7 Magnesium O 0 —l,7 -1,7 Mangan —14,3 —46,8 —4,2 -65,3 Molybden —3,3 —0,8 —0,05 -4,2 Nickel 0 —15,6 —12,2 —27,8 Silver, ton 0 0 +153 +153 Tenn 0 0 —0,8 —0,8 Titan 0 -0,5 —1,0 —I,5 Vanadin 0 —0,9 0 —O,9 Wolfram —2,4 —0,5 —0,06 —3,0 Zink +107,2 —9,5 —48,7 +49,0

Anm.: + betyder nettoexport — betyder nettoimport. Källa: Se bilaga 21.

Tabell 5.25 Sveriges handel med malmer och metaller år 1975. Nettoexport- och nettoimportvärde. Milj. kronori 1976 års penningvärde

__________—————_—_———

Malm och Askor, skär- Obearbetad Summa slig sten, oxider metall och ferrolege- ringar

Aluminium 0 —99,0 —132,7 —231,7 Bly +55,4 —7,7 +46,0 +93,7 Guld —11,5” 0 +28,0 +16,5 Järn +1 792,5 0 —70,1 +1 722,5 Kisel b +20,7 +48,5 +69,2 Kobolt 0 0 —24,4 —24,4 Koppar —29,8 —82,6 —309,8 —426,2 Krom —l68,5 —9,7 —3,8 —182 Magnesium 0 0 —12,3 —12,3 Mangan —6.9 —l39,8 —1 7,3 —l64,0 Molybden —88,4 —27,4 —2,3 —118,1 Nickel 0 -302,7 —238,2 —540,9 Silver ” 0 +1 13,0 +113,0 Tenn 0 0 —22,5 —22,5 Titan 0 —9,9 —47,6 —57,5 Vanadin 0 —38,4 0 —38,4 Wolfram —114,8 —19,7 —2,2 —136,7 Zink +197,9 +12,6 —182,1 +28,8

___—___-

Summa netto- export +2 O45,8 +33,3 +235,5 +2 314,6 1 % av hela nettoexport- värdet 88,4 1,4 10,2 100

___—___...”—

Summa netto- import —419,9 —736,9 —1 073,3 —2 230,1 1 % av hela nettoimport- värdet 18,8 33,1 48,1 100 _________________-— Netto +] 625,9 —703,6 —837,8 84,5

___—___;—

" Malmer för utvinning av ädla metaller. b Import av kvarts för kiselmetalltillverkning har ej värderats. Källa: Se bilaga 21.

nettoexport, medan nettoimport redovisas för samtliga övriga metaller. Av de metaller för vilka nettoexport redovisas är järn den dominerande. '

Av de metaller för vilka nettoimport förelåg var nickel och koppar de , värdemässigt viktigaste; de svarade tillsammans för nära 50 % av det totala , nettoimportvärdet. Tidigare var värdet av kopparimporten större än värdet av , nickelimporten. Sedan början av 1970-talet dominerar dock värdet av * nickelimporten (se figur 5.19).

Det bör observeras att graden av bearbetning ökar från vänster till höger i 3 tabellen, varför kostnaden per ton metallinnehåll också ökar. Detta innebär , att malmerna och oxiderna svarar för en större andel av importvolymen *

Milj. kr. i

2 000—-

1 000-—

= Aluminium

Mangan Molybden Nickel Wolfram Ovriga

II || II II II

1960 1965 1970 1975

räknat i ton än tabellens värdeuppgifter visar.

Figur 5.20 visar, för de metaller där nettoimport föreligger, i vilken form importen skett åren 1960, 1965, 1970 och 1975. En allt mindre del har importerats i form av obearbetade metaller, medan importen av askor, skärsten, oxider och ferrolegeringar har ökat. Detta beror främst på utbygg- naden av de svenska ferrolegeringsverken.

Observera att de totala beloppen i figur 5.19 och 5.20 ej kan vara desamma. Eftersom nettoimportvärdet i figur 5.20 beräknats separat för varje produkt- grupp (bearbetningsgrad) blir summan av nettoimportvärdena större.

Den svenska exporten av malmer och metaller går huvudsakligen till Västeuropa. Järnmalm exporteras främst till Västtyskland, Belgien och Storbritannien, zink i form av koncentrat till Norge och Belgien, kisel till Västtyskland och Storbritannien.

Vad gäller importen år 1975 var Sovjetunionen vår viktigaste handelspart- ner räknat efter tonnage (se figur 5.21). Detta hänger till stor del samman med den stora importen av krommalm därifrån. Norge levererade också stora mängder till Sverige, främst i form av ferrolegeringarna ferromangan och ferrokisel. Importen från Finland bestod huvudsakligen av tackjärn och Zinkmetall. Från Jamaica importerades aluminiumoxid, medan Turkiet levererade ferronickel.

En jämförelse baserad på importvärdet visar att Norge var vår viktigaste handelspartner och svarade för 16 % av importvärdet. Från Norge impor- terades främst nickel-, aluminium- och Zinkmetall. Sovjetunionen och Stor- britannien svarade vardera för ca 8 %. Från Storbritannien kom huvudsak- ligen färdiga obearbetade metaller såsom nickel och koppar. Från Belgien och Chile importerades huvudsakligen koppar, från Finland många olika produk-

Figur 5 .19 Värdet av Sveriges nettoimporl av metaller uppdelat på me- taller för vilka nettoimport förelegat (räknat över samtliga bearbetnings- steg). 1976 års penning- värde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Figur 5.20 Värdet av Sveriges nettoimport av de metaller/ör vilka ner- toimport förelegat, förde- lat efter bearbetningsgrad (nettoimportvärdet beräk- nat för varje bearbetnings- steg). 1976 års penning- värde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Milj kr

Obearbetade 62% och bearbetade 48% metaller

,, Askor

33? skärsten 0 c:a:: legeringar Malm och 16% 19% slig __l J , 1970 1975

ter, varav Zinkmetall var den viktigaste, och från Västtyskland också många olika produkter. 1 övrigt är importvärdet utspritt på ganska många länder. (Se figur 5.21 och tabell 5.27).

Ett något förvånande drag i den svenska mineralråvaruimporten är att u-länderna har jämförelsevis liten betvdelse som handelspartners. Den klart största delen av importen kommer från i-länder. Detta sammanhänger bl. a. med att en så stor del av importen består av produkter som förädlats i någon grad. Som framgick av kapitel 4 är ju u-ländernas andel av produktionen av förädlade produkter mindre än deras andel av malm- och sligproduktionen. Importen av mineralråvaror från i-länder består alltså till en del av produkter som ursprungligen brutits i gruvor i u-länder. Dessutom kan företagsstrate- giska och transportekonomiska förhållanden ha lett till att Sverige, även jämfört med andra i-länder, får en stor del av sin mineralförsörjning från i-landsgruppen.

Det är inte möjligt att dra några slutsatser om vilka risker den svenska försörjningen är utsatt för med utgångspunkt från den sammanfattande historiska beskrivning som ges här. I det följande ges en mer detaljerad beskrivning av länderfördelningen av importen och i avsnitten 5.7.2—5.7.4 beskrivs handeln med mineralråvaror på olika bearbetningsstadier. I avsnitt 5.9 ges en sammanfattande beskrivning av Sveriges försörjningssituation tidigare och i nuläget. En analys av försörjningsstrukturen måste emellertid också bygga på bedömningar av den framtida utvecklingen metall för metall. Dessa bedömningar görs i bilagorna 1—20 och sammanfattas i kapitel 8.

Kvantitet Total import: 1 385 000 ton

% Norge

Finland

[ 4,3-ij Västtyskland

Värde . . Total import: 2 980 milj kr % Storbritannien

(1976 års penningvärde) . 8 % Belgien

Figur 5 .21 Sveriges import av metaller i malmer och sliger. askar, skärsten, oxider och ferrolegeringar samt obearbetade metal- ler är 1975, fördelad på ursprungsländer (endast import av metaller för vilka nettoimport förelåg).

Källa: SOS Utrikes- handel .

Tabell 5.26 sammanfattar länderfördelningen av importvärdet för olika metaller (i alla bearbetningssteg). För varje metall har så många länder tagits med att minst 75 % av importvärdet täckts.

Från olika länder importeras således produkter av olika förädlingsgrad. Tabell 5.27 visar vilka typer av produkter som kommer från de viktigaste länderna.

När man talar om import av halvförädlade metaller och obearbetade metaller från främst våra nordiska grannländer måste man dock komma ihåg att dessa länder i stor utsträckning själva importerar råvaror i form av malm och slig samt halvförädlade produkter och vidareförädlar dessa för eget bruk och för export till bl. a. Sverige.

I avsnitt 5.9.2 ”Den svenska försörjningssituationen i ett nordiskt perspektiv” diskuteras detta förhållande mer utförligt.

Tabell 5.26 Värdet av Sveriges import år 1975 av metaller, fördelat på ursprungs- Iänder (metaller i samtliga bearbetningssteg)

___—_______—_————

Aluminium: Norge 27 %, Jamaica 26 %, Ghana 14 %, Storbritannien 8 % Bly: Västtyskland 40 %, Storbritannien 37 % Guld: Storbritannien 48 %, Västtyskland 35 % Järn: Finland 29 %, Östtyskland 23 %, Liberia 15 %, Västtyskland 10 % Kisel: Norge 86 % Kobolt: Belgien 56 %, USA 26 % Koppar: Chile 23 %, Belgien 20 %, Zambia 16 %, Canada 12 %, Norge 8 % Krom: Sovjetunionen 37 %, Finland 15 %,Sydafrika 13 %,Turkiet 10 % Magnesium: Norge 92 % Mangan: Norge 63 %,Sydafrika 10 %,Spanien 8 % __ Molybden: Nederländerna 26 %, Belgien 21 %, USA 21 %, Osterrike 13 % Nickel: Grekland 19 %, Storbritannien 16 %, Nya Kaledonien 13 %, Domini— kanska republiken 10 %, Norge 9 %, Australien 9 % Silver: Storbritannien 55 % , Västtyskland 29 % Tenn: Storbritannien 47 %, Malaysia 16 %, Västtyskland 12 % Titan: Sovjetunionen 47 %, Västtyskland 30 % Vanadin: Finland 24 %, Österrike 22 %, Norge 12 %, USA 12 % Wolfram: Kina 24 %, Brasilien 22 %, Thailand 14 %, Canada 11 %, Sydkorea 8 % Zink: Norge 45 %, Finland 32 %

___________—.—_——————

Källa: SOS Utrikeshandel.

Tabell 5.27 Värdet av Sveriges import av metaller år 1975 fördelad efter ursprungs- land och förädlingsgrad. Milj. kr i 1976 års penningvärde

###—_—

Land Malm Halv- Obear- Totalt och förädlade betad slig metaller metall Milj. Andel kr. i % ___—__________————_— Norge 32 199 240 471 16 Sovjetunionen 107 38 95 240 8 Storbritannien 1 20 201 222 8 Belgien 13 25 125 163 6 Västtyskland 2 69 82 153 5 Finland 14 — 138 152 5 Chile 14 3 109 126 4 USA 34 41 33 108 4 Grekland — 107 — 107 4 Zambia — 26 75 101 3 Övriga 274 496 368 I 138 37 Totalt 491 1 024 1 466 2 981 100

Anm. Avser endast import av malmer och metaller för vilka nettoimport förelåg. Källa: SOS Utrikeshandel.

5.7.2 Handel med malmer och sliger

Det mesta av jämmalmsproduktionen går på export. Ca 40 % av gruvbly- produktionen exporteras i form av slig. All gruvzink exporteras för vidare- förädling utomlands. En del guld och silver försvinner till utlandet med de

exporterade bly— och zinksligerna. Nettoexporten av bly i slig har sedan början av 1960-talet ökat med ca 12 % per år. Motsvarande ökningstakt för järn i malm, mull, slig och sinter är ca 1 % och för zink ca 3 % per år. Konjunkturläget år 1975 medförde för framför allt järn att exporten detta år blev låg. Exportvärdet för såväl bly som zink har ökat med åren, medan en betydande minskning skett förjärnmalm realt sett. Exporten går huvudsak- ligen till Västeuropa. Exporterade mängder och exportvärden under perioden 1960—1975 återfinns i tabell 5.28.

Vad gäller övriga metaller är Sverige nettoimportör av malmer och sliger.

En del av vår konsumtion av koppar täcks genom import. Beträffande legeringsmetallerna, som är viktiga för specialstålindustrin, är Sverige nästan helt beroende av import (se tabell 5.29 samt figur 5.22 och 5.23).

Vad gäller tonnage är importen av krommalm den i särklass viktigaste. En jämförelse baserad på importvärde visar ett mindre entydigt mönster. Över tiden har koppar- och molybdenslig dominerat bilden i olika intervall. I dagsläget är krommalmen mest betydelsefull, även ur värdemässig synvin- kel. Emellertid är det sammanlagda värdet av importen av wolframslig och molybdenslig större. Importen av kopparslig har minskat kraftigt det senaste årtiondet.

Kvantitetsmässigt var Sovjetunionen det viktigaste ursprungslandet för svensk import av malmer och sliger år 1975 (se figur 5.24). Detta berodde huvudsakligen på den stora svenska importen av krommalm därifrån. Även manganmalm importerades från Sovjetunionen. Krommalm importerades även från Turkiet och Finland.

Även en jämförelse baserad på importvärdet visar att Sovjetunionen är vår viktigaste handelspartner vad gäller import av malm och slig. Att USA och

Tabell 5.28 Sveriges nettoexport av metaller i malm och slig

Mängd metallinnehåll

1960 1965 1970 1975 Bly, tusen ton 5,2 23,7 24,1 27,5 Järn, milj. ton 11,8 15,1 19,6 12,9 Zink, tusen ton 70,3 74,0 89,0 107,2

Nettoexportvärde, milj. kr i 1976 års penningvärde

1960 1965 1970 1975 Bly 13,0 77,5 67,4 55,4 Järn 2 508,9 2 236,6 2 182,2 1 792,5 Zink 84,3 124,4 123,2 197,9 Summa 2 606,2 2 438,5 12 372,8 2 045,8

Källa: Se bilaga 21.

Tabell 5.29 Sveriges nettoimport av metaller i malmer och sliger år 1975

Tusen ton metallinnehåll Värde i milj. kr. (1976 års penningvärde)

Koppar 3 ,6 29,8 Krom 134,5 168,5 Mangan 14,3 6,9 Molybden 3,3 88 ,4 Wolfram 2,4 1 14,8 Ädelmetaller ” 11,5 Summa 158,1 419,9

" Ädelmetallinnehållet i importerad slig har inte beräknats här (se bilagorna 18 och 19). Källa: SOS Utrikeshandel.

Nederländerna svarar för vardera 8 % beror på införseln av molybdenslig därifrån. Från Norge kom kopparkoncentrat, från Turkiet krommalm och från Brasilien wolframkoncentrat.

Tabell 5.30 sammanfattar länderfördelningen av importvärdet för malmer och sliger. För varje metall har så många länder tagits med att minst 75 % av importvärdet täckts.

5.7.3 Handel med halvförädlade metaller

Med halvförädlade metaller avses askor, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m. Vad gäller detta slag av produkter är Sverige nettoimportör av praktiskt taget alla metaller. Volymmässigt dominerar importen av aluminiumoxid. Importen av mangan i form av ferrolegeringar är också betydande. Värdemässigt är dock nickel i form av ferronickel viktigast. På andra plats kommer importen av mangan och på tredje plats aluminiumoxid. Både volymmässigt och värdemässigt visar fördelningen av importen av halvför- ädlade metaller ett stabilt mönster över tiden. Tabell 5.31 visar sammansätt- ningen av importen såväl vad gäller volym som värde (se även figur 5.25—5.26).

Norge, Grekland, Nya Kaledonien och Jamaica var våra viktigaste leverantörsländer. Detta förklaras av vår import av ferromangan och ferrokiselmangan från Norge och av ferronickel från Grekland och Nya

Tabell 5.30 Värdet av Sveriges import år 1975 av olika metaller i form av malm och slig, fördelat på ursprungsländer

Kopparslig: Norge 57 %, Irland 20 % Krommalm: Sovjetunionen 60 %,Turkiet 19 % Manganmalm: Gabon 50 %, Sovjetunionen 22 %, Sydafrika 15 % Molybdens/ig: Nederländerna 38 %, USA 25 %,Chile 13 % Wolframslig: Brasilien 27 %, Kina 22 %, Thailand 17 %, Sydkorea 10 % Malmer för framställning av ädla metaller: Peru 76 %

Källa: SOS Utrikeshandel.

Tusen ton metallinnehåll

150— 100 50 = Krom = Koppar Figur 5.22 Sveriges netto- : Mangan import av metaller iform : Ovriga av malmer och sliger (gä/- ler metallen/ör vilka net- 1960 1965 1970 1975 toimporl jörelegat). Källa: SOS Utrikeshandel. Milj. kr. 400 300 200 Figur 5.23 Värdet av Sve- riges nettoimport av me- taller iform av malmer 100 &?ånaar och sliger i 1976 års pen- Mangan ningvärde (gäller metaller Molyben för vilka nettoimport före- Wolfram legat). Adelmetaller

Källa: SOS Utrikeshan- 1960 1965 1970 1975 del.

del.

import _ förelåg). Källa: SOS Utrikeshan- metallerjör vilka netto- av metaller i malm och slig är 1975 , fördelad

Figur 5 .24 Sveriges import _ ursprungsländer (gäller

pa

8% S%

. ...... ..'.'s??3333'324'3'24'2"" * nu»ououunun'o'o'o'c» ouunuununo "ouonownonuooo'o'o'o'W” ouunonnununuo ””* Ino "nu, nooo'o'No'o'o'o'o'o'.'o'o'.'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o emo”ouowonouoounnunuoo. ,. oowouunununnnwum » ,,ouono»oonuoououuuoum * -'.No'”o'o'”.'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'é ” i'.s?.'o'”.'o'.””o'”0.0.0'o'.'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'fd ' '-30%V”»'o'o'o'N”&.o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o'o - »9.0ooooouououoonoouum 9,0unuonouuuuuun . o_e.o..,o,o,o.o.o.o.o,o.o.o o o o o o o o o o o o » ' * g,».o|o|o|o|”Quow,”,”MM”

få? W

! o o o o o'»

b'o'o'o'o'o'o'o'ot munnen” "o'o'o'o'o'o'o'o'w' _ 'o o o o o o ' '

172 Malmer och metaller i Sverige Kaledonien.

Värde (i

Kvantitet Även

. NOOOQNOOQOOO ) Q 0 O 0 O O O O O O — ::..:...9.0.i.suttit—329.629?

1976 ä guld och silver. Under 1970 Vad gäller obearbetade metaller är Sverige nettoexportör endast av bly, kisel, förhållandevis stor (se figur 5.27).

6 importen av aluminiumoxid från Jamaica är metaller i halvförädlade produkter.

Nettoimport: 420 milj kr Tabell 5.32 sammanfattar länderfördelningen av importvärdet för olika

Total import: 458 milj kr

Total import: 500 000 ton Nettoimport: 480 000 ton

dominerar silverexporten (se tabell 5.33).

rs penningvärde) 5.7.4 Handel med obearbetade metaller

USA

6 % .i 4 NÅT ,. F . . . , _, oo %% o & Sov1etunionen

USA 2 o -. to m Turkiet Sovjetunionen

2 m & to 1 m: : 0. m - :: m

talet har exporten ökat kraftigt. Värdemässigt

Tabe115.31 Sveriges nettoimport av metaller i form av askor, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m. år 1975

Aluminium Bly Koppar Krom Mangan Molybden Nickel Titan Vanadin Wolfram Zink

Summa

Tusen ton metallinnehåll

200

100

" Inkl. export av zinkklinker. Källa: Se bilaga 21.

Tusen ton metallinnehåll

89,1 2,5 7,9 6,0 46,8 0,8 15,6 0,5 0,9 0,5 9,5

180,1

penningvärde)

99,0 7,7 82 ,6 9,7 139,8 27 ,4 302 ,7 9,9 38,4 19,7 —12,6”

724,3

II II II II

Aluminium Mangan Nickel Ovriga

1960 1965 1970 1975

__>

Värde i milj. kr. (1976 års

Figur 5 .25 Sveriges netto- import av metaller iform av askar, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Figur 5.26 Värdet av Sveriges nettoimport av metaller iform av askor, skärsten, oxider, ferrole- geringar m. m. i 1976 års penningvärde.

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Milj. kr.

1 000

500

Aluminium Koppar Mangan Nickel Ovriga

II II II II II

Tabe115.32 Värdet av Sveriges import år 1975 av olika metaller i halvförädlade produkter som askor, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m. , fördelat på ursprungs- länder

Aluminium(oxid): Jamaica 72 % , Surinam 26 % Bly(mönja): Västtyskland 45 % , Storbritannien 45 %

Kim/(ferrokisel): Norge 86 %

Koppar (skärsten och askar): Frankrike 57 % , Västtyskland 30 % Krom (ferrokrom, ferrokiselkrom, kromoxider): Sydafrika 27 %, Finland 22 %, Norge 17 % , Västtyskland 6 %, Storbritannien 4 % Mangan (ferromangan och ferrokiselmangan): Norge 78 % Molybden: Österrike 43 % , Belgien 40 % Nicke/(ferronickel och skärsten): Grekland 35 % , Nya Kaledonien 24 % , Dominikanska Republiken 19 % Titan (ferrotitan): Belgien 37 % , Storbritannien 32 % , Sovjetunionen 14 % Vanadin (oxid och syra): Finland 24 %, Österrike 22 %, USA 12 %, Norge 12 %, Västtyskland 10 % Wolfram: Kina 32 % , Österrike 30 % , Västtyskland 27 % Zink: Västtyskland 60 % , Storbritannien 15 %

Källa: SOS Utrikeshandel.

Kvantitet Total import: 410 000 ton Nettoimport: 305'00 ton

Norge Surinam m Västtyskland _ Frankrike Grekland & Jamaica

Värde , , Total import: 1 025 milj kr (1976 års penningvärde) — 2313,” Grekland Nettoimport: 741 milj kr (1976 års penningvärde)

[I] Västtyskland

Dominikanska republiken

_ Frankrike

Sverige är nettoimportör av de flesta obearbetade metaller. Volymmässigt har tidigare råjärnsimporten varit dominerande, men år 1975 hade denna införsel minskat kraftigt (se tabell 5.34).

Värdemässigt är importen av koppar- och nickelmetall de mest betydelse- , fulla och ungefär jämbördiga vad gäller importvärde. Importen av båda dessa metaller har dock minskat under 1970-talet. Kopparimporten har minskat på grund av ökad gruvproduktion i Aitik, medan minskningen av importen av

Figur 5 .27 Sveriges import av metaller iform av askar, skärsten, oxider, ferrolegeringar m. m. är 1975 fördelad på ur- sprungsländer (endast mera/Ierjör vilka förelåg nettoimport).

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Tabell 5.33 Sveriges nettoexport av obearbetade metaller

Mängd metallinnehåll

1960 1965 1970 1975 ___—___________ , Bly, tusen ton 8.6 1,5 3,0 21,5 * Guld, ton ] —6 1 2 ' Kisel, tusen ton 3,4 6,5 8,1 9,2 Silver, ton 9 9 157 153

Nettoexportvärde, milj. kr. i 1976 års penningvärde

1960 1965 1970 1975 Bly 18,4 — 1,6 —O,4 46,0 * Guld 16,2 —80,2 3,3 28,0 Kisel 13,1 20,3 25,0 48,5 Silver 3,7 3,1 81,8 113,0 Summa 51,4 —58,4 109,7 187,0

Källa: SOS Utrikeshandel.

Tabell 5.34 Sveriges nettoimport av obearbetade metaller år 1975

Tusen ton Värde 1 milj. kr. (1976 års penningvärde)

Aluminium 35,8 132,7 Råjärn 30,6 70,1 Kobolt 0,5 24,4 Koppar 51,9 309,8 Krom 0,2 3,8 Magnesium 1,7 12,3 Mangan 4,2 17,3 Molybden 0,05 2,3 Nickel 12,2 238,2 Tenn 0,8 22,5 Titan 1,0 47,6 Wolfram 0,06 2,2 Zink 48,7 182,1

Summa 187,7 1 065,3

Källa: SOS Utrikeshandel.

nickelmetall till stor del motsvarats av en liknande ökning av importen av ferronickel (se figur 5.28 och 5.29).

Tre länder — Finland, Östtyskland och Norge — svarar för drygt hälften av ) importen av obearbetade metaller. I importen från Finland och Östtyskland väger råjärnimporten tungt. Vid en jämförelse baserad på importvärden är

Tusen ton

500

400

300

200

Figur 5 . 28 Sveriges neito- impor! av obearbetade

100 AI = Aluminium

Cu : Köppar metaller (gäller mera/ler Fe : Råjärn för vilka nettoimport/öre- _Z_n = Zink legat). O = Ovriga Källa: SOS Utrikeshan- 1960 1965 1970 1975 del. Milj. kr. JA Ö 1 500

1 000 """" » Figur 5.29 Värde! av _____ Sveriges nettoimport av obearbetade meraller i Al = Aluminium 1976 års penningvärde Cu = Kogpar (gä/ler metaller/ör vilka F? = Råjarn nertoimport/örelegar).

500

_________________ " -- . Källa: SOS Utrikeshan- del.

spridningen större (se figur 5.30). Norge svarar för ca 17 % av importvärdet. Från Norge kommer bl. a. nickel, aluminium och zink. Från Finland importerades förutom järn också zink och nickel. Större delen i av importen från Belgien och hela importen från Chile bestod av koppar. i Sovjetunionen exporterade främst koppar och nickel till Sverige. Tabell 5.35 1 1

Figur 5. 30 Sveriges import av obearbetade metaller är 1975 fördelad på ur- sprungs/änder (endast metaller/ör vilka förelåg nettoimport).

Källa: SOS Utrikeshan- del.

Kvantitet Total import: 415 000 ton Nettoimport: 186 000 ton

. o 9 o 9 o o 9 o o o o o o o ' .

00 o 9 o o o o .

got—:o:oto:—t:—'—:—:—:o:—:—:—:»: upunoåuonu . uununuo

o..,»unoo

o

'. o . . .. o o - o |. .. olo .

. 9 -

. o o 'o' o .. . .. o . 'o' o.. _. . . .:. . -

5 % 313311 ? Chile Belgien

18%'.._

Värde Total import: 1 424 milj kr (1976 års penningvärde) Nettoimport: 1 076 milj kr (1976 års penningvärde)

Vi?—'un': F in | a n d

sammanfattar länderfördelningen av importvärdet för olika färdiga obearbe- tade metaller. För varje metall har så många länder tagits med att minst 75 % av importvärdet täckts.

5.8 Förbrukning

5.8.1 Definition av olika förbrukningsbegrepp

I det följande redogörs för ett antal förbrukningsbegrepp som vi använder när vi beskriver den svenska metallförbrukningen. Anledningen till att vi använder så många förbrukningsbegrepp är att beskrivningarna skall kunna besvara en rad frågor av olika karaktär. För det första är det oklart vad man

Tabell 5.35 Värdet av Sveriges import år 1975 av obearbetade metaller, fördelat på ursprungsländer

Aluminium: Norge 42 %, Ghana 22 %, Storbritannien 12 % Bly: Västtyskland 36 %, Storbritannien 31 %, Norge 15 % Guld: Storbritannien 47 % , Västtyskland 33 % Järn: Finland 35 %,Östtyskland 28 %, Västtyskland 13 % Kisel: Norge 97 % Kobolt: Belgien 56 % , USA 26 % Koppar: Chile 25 %, Belgien 22 %, Zambia 17 %, Canada 12 % Krom: Storbritannien 66 %, Frankrike 25 % Magnesium." Norge 91 % Mangan: Sydafrika 71 %, Frankrike 13 % Molybden: USA 40 % , Västtyskland 25 % , Polen 20 % Nickel: Storbritannien 33 %, Norge 19 %, Australien 12 %, Canada 11 % Silver: Storbritannien 60 % , Västtyskland 33 % Tenn: Storbritannien 47 %, Malaysia 16 %, Västtyskland 12 % Titan: Sovjetunionen 69 %, Västtyskland 45 % Wolfram: Västtyskland 69 %, USA 13 % Zink: Norge 45 %, Finland 32 %

Källa: SOS Utrikeshandel.

menar med Sveriges årliga förbrukning av en viss metall. Är det t. ex. den mängd av metallen som finns i de färdiga produkter som säljs på den svenska marknaden, eller skall också behovet av metaller för produktion av varor som går på export inkluderas?

Metallen molybden kan illustrera problemet. Med det första synsättet blir Sveriges förbrukning omkring 1 500 ton, motsvarande ett värde (för molyb- deninnehållet) på ca 80 miljoner kronor. Med det andra synsättet ökar förbrukningen till över 5 000 ton, motsvarande ett värde på nära 270 miljoner kronor.

En annan aspekt är hur behovet av metallen täcks. 1 vilken utsträckning möts behovet idag genom användning av skrot? Från resurssynpunkt är förbrukning av metall som hämtas ur utrangerade produkter ett alternativ till brytning av malm. För att få en uppfattning om behovet av omsmältnings- kapacitet måste man också veta hur mycket nytt skrot som faller i produktionsprocessen och således måste smältas om för att kunna nyttiggö- ras. En tredje orsak till mångfalden av förbrukningsbegrepp ligger i det statistiska materialets kvalitet. Sedan man på teoretiska grunder fastställt en viss definition tvingas man likväl ofta i brist på statistisk information att välja en annan. Vid läsningen av detta avsnitt hänvisas till figur 5.31. Förklaringen till begreppen i figuren ges successivt i den fortsatta framställningen.

Om vi vill se metallförbrukningen per capita i Sverige som ett mått på levnadsstandard, grad av industriell ”mognad”, eller hur mycket vi tår på jordens resurser, är vad vi kallat Slutförbrukningen det mest relevanta begreppet. Det mäter innehållet av en viss metall i de investeringsvaror (maskiner, byggnader etc.) och konsumtionsvaror (kylskåp, kastruller etc.) som används i Sverige. Slutförbrukningen är emellertid svår att fastställa, eftersom det fordrar att man känner till metallinnehållet i den enorma mängd av färdigvaror som går i internationell handel.

Utvinningsbart metallinnehåll i svensk malm

Gruv- in- dustri . lmport av Export av malm och slig malm och slig C = Internt cirkulations- skrot Framställning av obearbetad metall & XX & x . lmport av Icke— . ' Registrerad järn- : ibruttoförbrukning obetall'lbetad metall— ,—-—|——l—-l—-A————q me a ellår Export av obear— ; [Brutto- . åt '".- betad metall | 'forbekmng ”sm (t. ex. göt och ämnen) ; Import av : *: halvfabrikat I I : : iRegistr - Export av | | :rad netto- halvfabrikat : : lförbrukning t.e . | t, .. (bang) D å : ! ENettoforbru - l . ."”19 exkl. : . isvenskt skro gprimär _ fnettoför- Helfabrikation " ...- brukning Nettoförbrukning Verk- . Nytt köpskrot stads indust- Import av ri, bygg- helfabrikat nadsverk- samhet m. m.

Hela folkhus hållet

Figur 5 .31 Principskiss över en metallsfläde genom den svenska eko- nom/n.

Export av helfabrikat

Slutförbruk- ning

Gammalt skrot

Ett begrepp som varit något lättare att komma åt är nettoförbrukningen. Det mäter metallförbrukningen för framställning av helfabrikat, dvs. hur mycket halvfabrikat (plåt, band, tråd, rör etc.) som ett visst år har använts för att producera investerings- och konsumtionsvaror (oberoende av om dessa sedan exporterats eller inte).

Det förbrukningsbegrepp som är vanligast i internationell metallstatistik är det som vi kallat bruttoförbrukning. Det mäter metallåtgång för framställning av halvfabrikat oberoende av om dessa halvfabrikat sedan exporteras eller om andra halvfabrikat importeras. Eftersom Sverige har en stor export av flera halvfabrikat (särskilt gäller detta halvfabrikat av stål) överstiger bruttoför- brukningen ofta nettoförbrukningen.

Bruttoförbrukningen av en viss metall kan täckas på olika sätt. Obearbetad metall kan erhållas genom import eller genom vidareförädling av inhemsk gruvproduktion eller halvförädlade produkter. Från försörjningssynpunkt är det av värde att känna till försörjningsstrukturen i varje förädlingssteg från malm till färdig metall.

5.8.2 Förbrukning av legeringsmetaller

Medan det kan vara jämförelsevis lätt att analysera förbrukningen av icke-järnmetaller är det ofta betydligt svårare att få fram förbrukningsstruk- för ferrolegeringsmetallerna. I det följande redovisas därför hur vi har burit oss åt vid analysen av förbrukningen av dessa metaller.

Förbrukningen av ferrolegeringsmetaller kan dels fördelas efter slag av halvfabrikat (här avses främst olika stålsorter — rostfritt stål, snabbstål etc.) i vilka de ingår, dels efter förbrukarbransch. Såväl fördelningen av bruttoför- brukningen som av nettoförbrukningen är av intresse. För dessa metaller gäller att förbrukningen till helt dominerande del sker i stålindustrin. Registrerad bruttoförbrukning i stålindustrin blir sålunda åtgången av metall för framställning av handelsfärdigt stål (halvfabrikat av stål). Det interna cirkulationsskrotet i stålindustrin är alltså exkluderat i samtliga förbruknings- begrepp. Bruttoförbrukningen har endast kunnat fördelas efter slag av halvfabrikat. Att avgöra förbrukarbransch för de halvfabrikat som exporteras har inte varit möjligt. Nettoförbrukningen har däremot fördelats såväl efter slag av halvfabrikat som efter förbrukarbranscher. Detta har emellertid endast kunnat göras för ett år, nämligen 1970. Även för detta år är uppskattningarna synnerligen osäkra (se nedan).

Det föreligger en mycket stor brist på underlagsmaterial utifrån vilket fördelningen av förbrukningen kan göras.

De siffror för förbrukningsstrukturen som återges i bilagorna om de olika ferrolegeringsmetallerna har framkommit genom en sammanvägning av resultaten enligt fyra olika källor/ metoder för skattningarna. Dessa redovisas i det följande.

Åren 1972—73 genomförde överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) en undersökning som syftade till att få fram uppgifter angående freds- och avspärrningsförbrukning av bl. a. ferrolegeringsmetaller. Efter viss bearbet- ning kan dessa uppgifter användas för att få fram såväl brutto- som — nettoförbrukningsstrukturer. Undersökningen avsåg år 1970.

1För importerad metall kan denna uppdelning oftast inte göras. Denna import betraktas därför i allmänhet som primärtnetall.

ÖEF gjorde i sin undersökning även försök att komma åt Slutförbruk- ningen. Slutförbrukningen kan räknas fram som nettoförbrukning minus nettoexport av helfabrikat. (Skrotfallet vid helfabrikationen har emellertid kunnat exkluderas, varför det egentligen rör sig om registrerad netto- och slutförbrukning).

I mars 1976 tog vi kontakt med Jernkontoret för att få uppgifter om företag som kunde lämna synpunkter på de förbrukningsstrukturer som framräknats på basis av ÖEF-materialet. Under perioden maj—juli 1976 tog vi därefter kontakt med de flesta av de företag som föreslagits. Två av de kontaktade företagen hade alternativa siffror beträffande förbrukningsstrukturer för enskilda metaller: nickel och vanadin. Även vad gäller wolfram redovisades skepsis mot den framräknade förbrukningsstrukturen.

År 1975 uppdaterade ÖEF sin nyss nämnda undersökning. Tyvärr hade ÖEF vid denna uppdatering emellertid inte resurser nog att göra fördelningen med utgångspunkt från produktionen och förbrukningsstrukturen för handelsfärdigt stål. I stället har man utgått från råvaruleveransernas fördel- ning på olika typer av stålverk.

Detta gör resultaten betydligt osäkrare, då lagerförändringar, internt skrotfall, fördelning på typ av specialstål (annat än rostfritt) inte kunnat beaktas vad avser bruttoförbrukningen. Nettoförbrukningen och dess fördel- ning är naturligtvis omöjligt att komma åt med denna metod.

Med kännedom om produktionen av handelsfärdigt stål uppdelad på stålsorter i enlighet med uppläggningen av ÖEFs studie år 1970, kan man få en relativt god bild av den registrerade bruttoförbrukningens fördelning på stålkvaliteter (genom att tillämpa kvoter för metallinnehållet i olika stålsor- ter). Tyvärr har vi inte fått tillgång till uppgifter beträffande produktionen av handelsfärdigt stål (detta gäller specialstål utom rostfritt stål). Med utgångs- punkt från götproduktionen kan emellertid vissa skattningar av den handels- färdiga produktionen göras.

Beträffande nickel och krom står vi på något fastare grund, eftersom vi fått ta del av statistik över handelsfärdig produktion av rostfritt stål åren 1968—1974 och rostfritt stål för dessa metaller är det dominerande använd- ningsområdet.

De bruttoförbrukningsstrukturer som anges i bilagorna har uppskattats genom att resultaten enligt de olika metoderna jämförts. När olika källor givit kraftigt motsägande resultat har detta angivits. Vissa indikationer om hur sammanvägningen gått till ges i kommentarer i respektive bilaga.

Metoden att relativt skönsmässigt sammanjämka i sig osäkra resultat är naturligtvis ytterst otillfredsställande, men i brist på mer relevanta data har den fått tillämpas.

I de olika bilagorna har gjorts kalkyler för innehållet av olika ferrolege- ringsmetaller i stålexporten. Dessa kalkyler har gjorts med hjälp av kvoter för ' metallinnehållet i olika sorters specialstål. Kvoterna har erhållits från Jernkontoret.

5.8.3 Primär- och sekundärmetall

Ett visst metallbehov kan täckas antingen genom användning av primär råvara (primärmetall) eller av skrot (sekundärmetalDl.

Man brukar skilja mellan tre sorters skrot: internt cirkulationsskrot, nytt köpskrot och gammalt köpskrot. (För närmare definition se figur 5.32). Normalt kan man, enligt uppgifter från skrotbranschen, räkna med att merparten av det nya köpskrotet är s. k. helfabrikationsskrot.

Det interna cirkulationsskrotet går normalt inte att belägga statistiskt. Berörda företag saknar ofta uppgifter om hur mycket internt skrot de förbrukar.

Det nya köpskrotet faller normalt vid helfabrikationen. Den officiella förbrukningsstatistiken, som bygger på halv- resp. helfabrikatsproducen- ternas inköp inkluderar alltså metall som så småningom faller som nytt köpskrot. För att beteckna det förbrukningsbegrepp som sålunda används i nästan all officiell statistik (med undantag för statistiken i USA), har vi använt beteckningen registrerad_/örbrukning (brutto och netto). Sedan förbrukningen av nytt skrot dragits från erhålls de tidigare nämnda begreppen brutto- och nettoförbrukning.

I vissa fall har förbrukningen av köpskrot överhuvudtaget inte gått att belägga. I dessa fall har vi angivit förbrukning exklusive svenskt skrot (brutto och netto). Om även det utländska skrotet exkluderas fås förbrukning av primärmetall (brutto och netto).

5.8.4 Förbrukning av metaller i Sverige

Den beräknade bruttoförbrukningen av olika metaller i Sverige år 1975 framgår av tabell 5.36.

Skrot

Gammaltskrot'

Helfabrika— tionsskrotd

Nytt skrota

Metallurgiskt Halvfabrika— skrot tionsskrotf

Internt cirkule— rande

Gjuteri— skrot

Figur 5 .32 Olika skrotbe- grepp.

” Skrot faller någonstans i produktionskedjan från metallsmältning till färdig produkt. (Allt skrot som uppstått innan produkten tjänat i sin slutliga användning är alltså nytt. Sålunda ingår bl. a. skrot från installationer i byggnader, från installationer av maskiner och kablar etc.) 17 Skrot från nyttiggjorda utrangerade produkter.

(' Skrot som genereras vid halvfabrikation.

(Med halvfabrikat avses här plåt, band, stång, tråd, rör etc. Den exakta gränsen mellan halvfabrikat och nästa förädlingssteg har vi satt mellan SITC-Rev 68 och 69. SITC-Rev betyder Standard of International Trade Classification-Revised). ” Skrot som genereras vid helfabrikatproduktion. dvs. utanför bransch 3720 enligt SNI — Standard för svenskt näringsgrensindelning.

Tabell 5.36 Bruttoförbrukning av metaller år 1975

____________—_————————

Mängd år 1975 Värde år 1975 Största användningsområden Tusen ton Milj. kr. i metallinnehåll 1976 års pen- ningvärde ___—_______—_—_— j Aluminium 120,9 423 Vals- och pressprodukter, * gjutgods ) Bly 38,8 67 Batterier, kablar Guld, ton" 3,4 77 Guldsmedsarbeten, tandvård Järn 4 000 4 000 Metallvaruindustrin, varv, byggnadsverksamhet, ma- skinindustrin , Kisel 35 114 Som ferrokisel vid ståltill- , verkning i Kobolt, ton 580 28 Snabbstål, hårdmetall * Koppar 126,1 725 Elektro- och metallvaruindu- strin Krom 68 217 Rostfritt stål Magnesium 1,2 9 Lättmetallegeringar Mangan 81 194 Olegerat stål Molybden 5,0 156 Rostfritt stål, snabbstål Nickel 28,6 560 Rostfritt stål Silver, ton 65 54 Film- och fotoindustrin , pryd- nads- och bruksföremål Tenn 0,6 20 begeringar. lödmetall, bleck- plåt Titan 1,5 58 Titanplåt Vanadin, ton 860 29 Legerat stål Wolfram 1,7 26 Hårdmetall, snabbstål Zink 47 177 Förzinkning, mässing ___—__”— Totalt exkl. järn 2 934 Totalt inkl. järn 6 934

______________—__-—-—————

” Avser slutförbrukning, dvs. mängd guld i fa'rdiga varor. Källa: Se resp. metallbilaga och bilaga 21.

En jämförelse baserad på tonnage visar att efter järn är koppar den viktigaste metallen, tätt följd av aluminium. Förbrukningen av mangan och krom är också stor räknat i ton.

Figur 5.33 visar bruttoförbrukningen av metaller åren 1960, 1965, 1970 och 1975. Av utrymmesskäl har dock inte bruttoförbrukningen av järn tagits med. Denna har beräknats till 1,5, 2,5, 3,5 resp 4,0 milj. ton. resp. år.

Att fastställa värdet av den svenska förbrukningen är en komplicerad uppgift. För vissa metaller består bruttoförbrukningen av helt olika produkt- i slag med varierande priser per ton metallinnehåll. Ett exempel på detta är » nickel där bruttoförbrukningen kan delas upp i förbrukning av ferronickel, nickeloxidsinter, obearbetad metall samt nickelhaltigt skrot. I de värdeupp- i gifter som finns i tabell 5.36 har värdet av förbrukningen av varje enskild produkt inkluderats.

I vissa fall har dock approximationer fått göras; det gäller främst förbrukningen av skrot. Vid utnyttjande av skrot och vissa andra produkter kan ofta flera ingående metaller nyttiggöras. I beräkningarna har de i skrotet

Tusen ton metallinnehåll

Exkl. järna 500 400 300 = Aluminium = Bly 200 = Kisel = Krom = Koppar = Mangan 100 ' = Nickel . = Zink ] = Ovriga 1960 1965 1970 1975 3 Järn: 1 500 2 500 3 500 4 000 Tusen ton

järninnehåll

ingående metallmängderna värderats efter det aktuella värdet på ren olegerad metall. Detta är givetvis en osäkerhetsfaktor, som dock inte spelar någon större roll vid jämförelse med förbrukningen av sådana produkter, där väldefinierade priser funnits tillgängliga.

Enligt tabell 5.36 skulle värdet år 1975 (i 1976 års penningvärde) av den svenska bruttoförbrukningen uppgå till ca 6 900 milj. kronor. Av detta belopp . svarar järn för i storleksordningen 4 000 milj. ton. Beloppet är osäkert och bygger på priset för stångstål av handelsstål.

Tabell 5.36 visar att koppar vid sidan av järn är den från värdesynpunkt viktigaste metallen. Bruttoförbrukningen år 1975 hade ett värde av ca 725 milj. kronor i 1976 års penningvärde. Bruttoförbrukningen av nickel svarar också för ett stort värde. Tillsammans svarar koppar och nickel för 44 % av det totala värdet, järn exkluderat.

Figur 5.33 visar hur bruttoförbrukningen räknat i ton utvecklats för olika metaller under perioden 1960—75. Totalt var ökningen för metallerna exkl. järn i genomsnitt 3,6 % per år. Figuren visar också att ökningen varit speciellt snabb för aluminium. Bruttoförbrukningen av krom har också ökat snabbt. Bruttoförbrukningen av koppar har varit i stort sett konstant, medan den för bly har minskat något.

Figur 5.34 visar hur värdet av den svenska bruttoförbrukningen har utvecklats. Ökningen var mycket snabb under 1960-talet, men vändes därefter till en minskning. Att värdet på den svenska bruttoförbrukningen av metaller exkl. järn minskat under perioden 1970—75 förklaras huvudsakligen av att realpriset på koppar fallit med ca 60 % sedan år 1970, då det historiskt sett högsta kopparpriset någonsin noterades. Även realpriset på nickel var

Figur 5 .33 Bruttoförbruk- ning av metaller i Sverige.

Källa: Se resp. metallbi- laga.

Milj. kronor 1! Ö Xl a , Exkl. Jarn / , Zn x X lll Ag 'in 1 l ['i' lll X , "(i itil , rju, H*, i l "1 XtXx i 3 000 , ull jxl *, l lli Nl ltxi (ll/1, ut& 0 ; , II/ ut Ill 1 I, 5 I' *: Zn ' ' Zn ll / & _A Ag / Mo x 9 i IV,/' Ni ",” IVIn , *, _ Al = Aluminium , //////// //,/,, Cr XXX xx NI Kb : åiyld Ö , , / / , tl x * U : U 2000 f/ / max:/7 ?ka Si = Kisel Ag —' // -// xx x Cr = Krom Ni ”lll/ICC r , Xxxx MO &” = KAOppa' , x x n = angan |max/',]? iQ Mn IV|0= Molybden l,, *. ci Ni = Nickel ' Ag = Sliver Zn = Zink O = Ovriga: Kobolt, magnesium, tenn, 1 000 C” CU CU CU titan, vanadin wolfram x- Si Figur 5.34 Värdet av Si ;;:ä—5311'm13 IHH Au bruttoförbrukningen av Au m=" " B x", "" metaller i Sverige. 1976 —————— ” AI Al års penningvärde. Källa: SOS Industri och 1960 1965 1970 1975 SOS Utrikeshandel. & Järn: 1 100 1 800 2 900 4 000 Milj. kr.

anmärkningsvärt högt år 1970 som en följd av strejker vid de kanadensiska nickelgruvorna. För nickel gäller dessutom att förbrukningen förskjutits mot allt större andel ferronickel och nickeloxidsinter, för vilka priset per ton nickelinnehåll är betydligt lägre än för nickelmetall.

För aluminium, bly, guld, järn, kobolt, koppar, magnesium, silver, tenn och zink består bruttoförbrukningen av obearbetade, praktiskt taget rena metaller. Kisel, krom, mangan, molybden, vanadin och wolfram förbrukas huvud- sakligen i form av produkter i vilka metallhalten är betydligt lägre än 100 %, främst i form av ferrolegeringar, som ofta har en metallhalt utom järn på 50—75 %.

Nickel och titan förbrukas såväl i form av ferrolegering som ren metall. Även förbrukning av metall i form av malm förekommer. Mangan är ett sådant exempel. Manganmalm kommer till användning inom stålindu- strin.

Den svenska bruttoförbrukningen av metaller kännetecknas av hög förbrukning av legeringsmetaller. Detta sammanhänger med den stora svenska produktionen av specialstål. Eftersom en stor del av denna

produktion exporteras kommer nettoförbrukningen av många metaller att vara lägre än bruttoförbrukningen.

Tabell 5.37 visar den beräknade nettoförbrukningen av metaller i Sverige. Generellt sett kännetecknas dessa uppgifter av större osäkerhet än motsva- rande bruttoförbrukning. Svängningarna i nettoförbrukningen är ofta större, varför genomsnittsuppgifter för ett flertal år är av större värde än uppgifter för enskilda år.

Tabell 5.37 Nettoförbrukning av metaller år 1975

Aluminium Bly Guld, ton Järn

Kisel

Kobolt, ton

Koppar Krom

Magnesium

Mangan

Molybden

Nickel Silver, ton Tenn Titan Vanadin, ton

Wolfram

Zink

Mängd år 1975 Tusen ton metallinnehåll 125,6 40,0

3,4" 4 000

i: 125”

1055 225”

1,3

68 ,9” l ,7'1

1234 306”

Ly 055055

58,7

" Avser Slutförbrukning. ” Nettoförbrukningen har inte beräknats. c Genomsnitt 1970—1974. ” Avser år 1974.

? Genomsnitt 1973—1975. f Exkl. svenskt skrot. 8 Avser år 1976.

Källa: Se bilaga 21.

Värde år 1975 Milj. kr. i 1976 års pen- ningvärde 440 70 75 4000

b

590 73

10

165 53

253 250

20—24 I;

220

Största användningsområden för halvfabrikat

Byggnadsverksamhet, elek- troindustri Batterier, kabel Guldsmedsarbeten Metallvaruindustri, bygg- nadsverksamhet Reduktionsmedel inom stål- industrin Maskin- och verks- tadsindustri isnabbstål Elektroindustri som kabel I rostfritt stål inom byggnads- industrin Som lättmetallegering inom maskinindustrin I olegerat stål inom verktygs-, mekanisk och maskin- industri I rostfritt stål inom verktygs-, mekanisk och maskin- industri

l rostfritt stål, inom elektroin- dustrin och kraftverk Fotoindustrin, juvelerararbe- ten

Emballage I korrosionsmiljö I handelsstål inom verktygs-, mekanisk och maskin- industri Verktyg för skärande bearbet- ning Byggnads- och anläggnings- verksamhet

Figur 5 .35 Nello/örbruk- ningen av metaller i pro- cent av bruttoförbrukning- en år 1975.

Källa: Se bilaga 2].

Figur 5.35 illustrerar förhållandet mellan brutto- och nettoförbrukning av olika metaller i Sverige.

För aluminium, bly,järn, magnesium, silver, tenn och zink är bruttoför- brukningen lägre än nettoförbrukningen. Det innebär att Sverige är netto- importör av halvfabrikat av dessa metaller.

För kobolt, koppar, krom, mangan, molybden, nickel och titan är däremot bruttoförbrukningen högre än nettoförbrukningen vilket innebär att Sverige är nettoexportör av halvfabrikat av dessa metaller. 1

Att ge en helt riktig bild av värdet av nettoförbrukningen är svårt, eftersom de produkter som ingår i nettoförbrukningen varit föremål för vidare bearbetning. De uppgifter beträffande värde som återfinns i tabell 5.37 har tagits fram genom att vi utgått från värdet av bruttoförbrukningen och av metallinnehållet som stannar inom landet. Viktiga metaller är koppar och aluminium. Värdet av nettoförbrukningen är dock kraftigt reduceratjämfört med värdet av bruttoförbrukningen.

Nettoförbrukningen av metaller i Sverige är totalt sett lägre än bruttoför- brukningen och har under perioden 1960—1975 uppvisat en lägre ökningstakt. Figur 5.36 visar att den totala ökningen under perioden 1960—75 var ca 3 % per år, jämfört med ca 3,6 % per år för bruttoförbrukningen. Detta innebär alltså att en allt större del av de metaller som ingår i bruttoförbrukningen efter vidareförädling inom svensk industri lämnar landet som halvfabrikat. Under perioden 1960—75 har också en förskjutning av handeln skett så att handeln med halvfabrikat uppvisat ett allt större värdemässigt överskott.

Export av Brutto- import av halvfabrikat förbrukning halvfabrikat 100 %

Aluminium

Bly .

Järn

Koboh

Koppar

Krom

Mangan Molybden Nickel

Silver-9

Tenn

Titan

& Avser 1974 års förbrukning.

Tusen ton metallinnehåll

50

40

300

= Aluminium Pb : Bly 200 . Klsel

100

1960 1965 1970 1975 & Järn: 3 000 3 500 3 700 4 000 Tusen ton järninnehåll

Tabell 5.38 sammanfattar ökningstakten för brutto- resp. nettoförbruk- ningen. Tabellen visar att bruttoförbrukningen av flertalet ferrolegeringsme- taller ökat kraftigt i Sverige, ofta snabbare än den globala förbrukningen.

I kapitel 4 diskuterades i korthet olikheter i förbrukningen av metaller mellan länder på lika utvecklingsstadier. En sammanställning av den svenska per capita-förbrukningen återfinns i tabell 5.39 liksom också motsvarande uppgifter för USA. Den svenska per capita-förbrukningen liknar i stort sett andra industriländers, men vissa intressanta undantag finns. Den höga svenska bruttoförbrukningen av legeringsmetaller har redan berörts. En annan intressant skillnad är att kopparförbrukningen är högre men alumini- umförbrukningen lägre i Sverige än i USA. Aluminium har under de senaste årtiondena ersatt koppar inom ett flertal sektorer. Skillnaden i förbruknings- mönstret mellan USA och Sverige visar dock att substitutionsprocessen hunnit längre i USA än i sverige. Förbrukningen av stål är högre i USA än i Sverige vilket sammanhänger med den höga produktionen av bilar i USA. I det följande sammanfattas förbrukningssituationen för olika metaller i Sverige. Härvid diskuteras också skillnader i förbrukningsstruktur bransch- vis mellan Sverige och andra länder, främst USA eftersom mest uppgifter finns tillgängliga för detta land.

Aluminium

Större delen av allt primäraluminium som ingår i den svenska bruttoförbruk- ningen går till halvfabrikattillverkning (plåtprofller, tråd, rör o.d.). Resten samt huvuddelen av omsmält skrot m. m. går till gjutgods och till stålindu- strin.

Figur 5 .36 Neno/örbruk- ning av mera/ler [ Sverige.

Källa: Se resp. metallbi— laga.

Tabell 5.38 Global och svensk förbrukningsökning åren 1960—1975

Metall Förbrukningsökningi % per år

Globalt Sverige

Brutto Netto

Aluminium 7,0 6,8 7,1 Bly 3,0 —l,2 —l,2 Järn 5,5 4,5 4,5 ? Kisel 3,0 4,5 0 : Kobolt 4,5 7,5 1,0 * Koppar 2,0 1,1 1,5 Krom 6,5 5,3 3,0 Magnesium 6,5 9,7 6,5 Mangan 3,5 4,7 6,5 Molybden 5,0 7,5 3,8 Nickel 5,0 6,7 3,5 Silver 1,5 2,6 8,7 Tenn 0,8 —2,0 1,9 Titan 10,0 " " Vanadin 11,0 12,5 Wolfram 3,0 8,5 Zink 4,5 2,5 2,5

" Tillförlitlig uppgift saknas. Källa: Se resp. metallbilaga.

Tabell 5.39 Per capita-förbrukning av metaller i USA och Sverige år 1974. Kg/ person Förbrukning Förbrukning i Sverige i USA

Brutto Netto Aluminium 25,2 15,1 18,2 Bly 4,0 5,0 5,0 Järn (stål) 605 500 520 Kisel 3,0 3,8 ” Kobolt 0,05 0,06 0,009 Koppar 10,3 15,7 13,2 Krom 2,4 8,4 3,8 Magnesium 0,5 0,15 0,16 Mangan 6,4 12,0 7,3 Molybden 0,2 0,7 0,2 Nickel 1,0 28,6 1 ,3 , Silver 0,02 0,008 0,04 Tenn 0,23 0,07 0,16 Titan 0,1 0,2 0,08 Vanadin 0,05 0,12 " Wolfram 0,05 0,25 " Zink 6,2 5,7 7,3 aTillförlitliga uppgifter saknas. Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter i metallbilagorna.

Vad gäller nettoförbrukningen är byggnadssektorn den största förbrukaren av halvfabrikat (37 %), följd av elektroindustrin (24 %). Byggnads- och förpackningssektorn har visat de största konsumtionsökningarna. Alumini- um i form av gjutgods används huvudsakligen inom transportmedelsindu- strin (44 % av förbrukningen av gjutgods). ljämförelse med USA används i Sverige mer aluminium inom byggnadsbranschen, men betydligt mindre för förpackningar.

Bly

Från att tidigare ha varit helt dominerande har användningen av bly i kabel minskat kraftigt i Sverige sedan början av 1960-talet samtidigt som blyan- vändningen i batterier ökat. År 1975 svarade batterier för ca 53 % av förbrukningen, medan 28 % gick till blymantling av kablar. I USA har blymantling av kablar nästan helt försvunnit under de senaste årtiondena och ersatts av plastmantling.

Guld

[Sverige används guld till mer än 50 % för tillverkning av guldsmedsarbeten. Tandvården svarar för en större andel av guldförbrukningen i Sverige än i andra länder. Den industriella användningen är obetydlig. Guld används inte heller för mynttillverkning. Nettoförbrukningen är högre än bruttoförbruk- ningen.

Järn

Metallvaruindustrin svarade 1974 för ca 26 % av stålförbrukningen i Sverige och varven för 18 %. I byggnadsverksamheten förbrukades l7 %. Sedan mitten av 1960-talet har några större förändringar av stålförbrukningens struktur inte skett. En viss förskjutning från byggnadsverksamhet till verkstadsindustri har skett, vilket främst är en följd av minskat bostads- byggande. I USA används mer stål i bilindustrin och byggnadsindustrin.

Kisel

Kisel förbrukas dels i form av ferrokisel som reduktionsmedel och legerings- ämne inom stålindustrin, dels i form av ren kiselmetall. Det viktigaste användningsområdet för kiselmetall är inom lättmetallindustrin, där alumi- nium ofta legeras med kisel. Den svenska förbrukningsstrukturen är i stort sett densamma som i andra länder.

Kobolt

Kobolt används i Sverige huvudsakligen inom stålindustrin vid tillverkning av snabbstål, som används inom maskinindustri och verktygsindustri för skärande bearbetning. Dessutom ingår kobolt i hårdmetall. Bruttoförbruk- ningen överstiger kraftigt nettoförbrukningen. I USA används kobolt för tillverkning av färger, keramik glas m. m., medan någon sådan förbrukning knappast sker i Sverige.

Koppar

I likhet med vad som är fallet i andra länder dominerar elektroindustrin förbrukningsbilden i Sverige med ca 50 % av förbrukningen av halvfabrikat. Elektroindustrin är också den enda sektor som uppvisat en klar ökning under den senaste tioårsperioden. Övriga sektorer har stagnerat eller ökat endast obetydligt. lnom elektroindustrin svarade kabelindustrin i mitten av 1970- talet för ca 70 % av förbrukningen: I samtliga förbrukningssektorer förefaller koppar ha ersatts av andra material i större utsträckning i USA än i

Sverige.

Krom

Krommalm används i Sverige av ferrolegeringsverken för framställning av ferrokrom och ferrokiselkrom. ] denna form används krom främst som Iegeringsämne för framställning av rostfritt stål. Sverige är per capita en stor konsument av krom, vilket sammanhänger med den stora produktionen av rostfritt stål. Ca 70 % av tillförseln av krom i halvfabrikat av stål expor- teras.

Av nettoförbrukningen i Sverige avserca 60 % rostfrittstål och 40 % övrigt legerat stål. En fördelning efter förbrukningsbranscher visar att ca 13 % förbrukades inom byggnadsindustrin år 1970 medan massa- och pappersin- dustrin svarade för 11% av förbrukningen. Förbrukningen av krom i byggnadsindustrin är lägre i Sverige än i USA. Även inom transportsektorn är förbrukningen lägre, vilket sammanhänger med den stora amerikanska produktionen av bilar med förkromade lister etc.

Magnesium

Användningsområdena för magnesium är i stort sett desamma i Sverige som i andra länder. Den helt dominerande användningen av magnesium är i lättmetallegeringar med aluminium och zink. Bilindustrins starka ställning i USA medför att denna sektor svarar för en större del av förbrukningen än i Sverige.

Mangan

Mangan används i form av ferromangan och ferrokiselmangan inom stålindustrin. Drygt 80 % av bruttoförbrukningen och ca 90 % av nettoför- brukningen går till olegerat stål. Nettoförbrukningen utgör ca 80 % av bruttoförbrukningen. En uppdelning i branscher för nettoförbrukningen visar att närmare 40 % används för verktygs-, mekanisk och maskinindustri. ' Några större skillnader i förbrukningsstruktur mellan Sverige och andra länder tycks inte finnas.

Molybden

Molybden används i Sverige huvudsakligen som ferromolybden och molyb- dentrioxid vid tillverkning av rostfritt stål och snabbstål. Eftersom större delen av denna produktion exporteras understiger nettoförbrukningen

kraftigt bruttoförbrukningen. Av nettoförbrukningen avser ca 50 % rostfritt stål.

Det rostfria stålet svarar i Sverige för en mycket större andel av molybdenförbrukningen än detgör i andra länder, vilket sammanhänger med att rostfritt stål väger förhållandevis tungt i den svenska stålindustrins produktion och att syrafast rostfritt stål med högt molybdeninnehåll är en viktig svensk produkt. Ett studium av nettoförbrukningen branschvis visar att verktygs-, mekanisk och maskinindustri svarar för ca 15 % av förbruk- ningen och byggnadsindustrin för ca 12 %.

Nickel

Nickel används i Sverige i form av ferronickel, oxidsinter och metall av stålverken som legeringsämne vid tillverkning av främst rostfritt stål. Nettoförbrukningen uppgår till ca 70 % av bruttoförbrukningen. Av netto- förbrukningen avser 70 % rostfritt stål.

Elektroindustri och kraftverk svarar för 13 % av förbrukningen och massa- och pappersindustrin för 11 %.

Silver

Silver används i Sverige liksom utomlands inom film- och fotoindustrin, för juvelerararbeten, samt inom elektrisk och elektronisk industri etc. Nettoför- brukningen är ca tre gånger så hög som bruttoförbrukningen. Några större skillnader i förbrukningsstruktur mellan Sverige och andra länder tycks inte finnas.

Tenn

Ca 26 % av nettoförbrukningen av tenn iSverige används i lödmetall, 20 % i kopparlegeringar och 22 % i bleckplåt. Av halvfabrikaten används 23 % till emballage och 20 % inom transportindustrin. Tillverkning av förpackningar och emballage svarar för en mindre del av förbrukningen i Sverige än i USA. Däremot har den svenska transportmedelsindustrin en relativt sett större andel

Titan

Titan används dels i form av ferrotitan vid tillverkning av vissa typer av rostfritt stål, dels i form av titanmetall som används vid framställning av plåt, rör etc. Dessa produkter används inom verkstadsindustrin vid tillverkning av konstruktionsdetaljer för kylutrustning, mejerier och andra svåra korrosions- miljöer. I USA och flera andra industriländer dominerar flygindustrin förbrukningsbilden.

Vanadin

Vanadin används inom stålindustrin i form av ferrovanadin. En fördelning efter stålkvaliteter visar att handelsstål svarar för 33 % av förbrukningen, snabbstål för 28 % och verktygsstål för 19 %.

Wolfram

Wolfram används huvudsakligen till tillverkning av wolframkarbid och snabbstål, vilka båda mest används till verktyg [för skärande bearbetning och bergborrning. Nettoförbrukningen uppgår till ca 60 % av bruttoförbrukning- en.

Zink i

Närmare 50 % av all zink i den svenska bruttoförbrukningen används för förzinkning. Detta är en högre andel än i resten av västvärlden, vilket beror på att vi iSverige använder mycket förzinkad plåt i byggnadsindustrin. ] mässing används ca 40 %.

Nettoförbrukningen överstiger bruttoförbrukningen. Närmare 50 % av nettoförbrukningen avser byggnads- och anläggningsverksamhet.

Nettoförbrukningen av de olika metallerna branschvis visas sammanfatt— ningsvis i tabell 5.40. Branschindelningen följer standarden för den närings- grensindelning som används i Sveriges offentliga statistik.

5.8.5 Förbrukning av sekundärmetall i Sverige

På grund av bristen på underlagsmaterial är det svårt att beskriva den svenska förbrukningen av sekundärmetall. Industristatistiken lämnar mycket knapp- händiga upplysningar. För att få en uppfattning om förbrukningen av sekundärmetall i Sverige genomförde vi under år 1976 en skrotenkät med frågor till de företag som var verksamma i branschen.

Enkäten, som utarbetades i samråd med branschrepresentanter, sändes ut till 38 företag. Den innehöll frågor beträffande skrotflödet för koppar och aluminium uppdelat på gammalt och nytt, svenskt och importerat skrot. För övriga metaller har motsvarande uppgifter samlats in vid samtal med branschorganisationer och vissa företag.

Av de insamlade uppgifterna kan utläsas att för vissa metaller, t.ex. aluminium och koppar, understiger den verkliga bruttoförbrukningen den registrerade bruttoförbrukningen med 20—25 %. Som framgår av figur 5.31 är detta en följd av att nytt köpskrot cirkulerar runt i metallflödet utan att förden skull representera någon egentlig förbrukning. Figur 5.37 visar förhållandet mellan nytt svenskt köpskrot, gammalt svenskt skrot och importerat skrot i den registrerade bruttoförbrukningen. Det har inte varit möjligt att dela upp den importerade mängden skrot i sådant som är gammalt och nytt.

Även fördelningen mellan gammalt och nytt svenskt skrot äri många fall diffus och bygger till stor del på uppskattningar. Således har Svenska Järnbruksförnödenheter (JBF) uppskattat andelen gammalt skrot i det ; olegerade skrotet till ca 70 %. JBF har vidare uppskattat andelen gammalt j skrot i det rostfria köpskrotet till 60 %. 1 övrigt hänvisas till ytterligare kommentarer i bilaga 21. Det är som nämnts endast gammalt svenskt skrot och importerat skrot som bidrar till landets försörjning av metaller.

Allmänt kan sägas att förbrukningen av sekundärmetall har ökat snabbare än förbrukningen av primärmetall. Såväl tillförsel som förbrukning av sekundärmetall varierar dock kraftigt i tiden. I allmänhet sjunker andelen

Tabell 5.40 Branschvis nettoförbrukning av olika metaller i Sverige år 1975. Andelar i %

Metall Verkstadsindustri Anmärkning ._ a %? 'D " m :: 5 ': DD ”& _ E ;;; 'E E '5 a a = % 's "5 a i a n. :: 8 = "7 vv 'o 5 ”0 a 2 _- 5 % å & ; .; - -— vg R! .E .E '— ': U 2 =: ">. 2 .5 e & _ = g _ & "å i': E % i 2 F:" å & få & zu .*— 0 & 2 & > :: >. > 2 v. 52 E 2 LL] !— :o 4 a: :o Aluminium 7 24 8” 37 24 ” Emballage exkl. gjut— gods Aluminium 10 14 44 1717 15 b Hushållsutrust- gjutgods ning Bly 24 57 19 Guld 53f 47d f Guldsmedsx'r rnr d Varav tandvård 38 % Järn 26 14 279 17 16 ? Varav varv 18 % Kisel, 85 15f f Ej fördelad ferrokisel Kisel, 25 75 metall Kobolt 100 Koppar 15 6 50 5 24 Krom 11 7 7 Ifk 13 52h & Ej fördelad " Varav export 24 % Magnesium 44i 56 "Ej fördelad ytter- __ ligare Mangan 38 19 16 271 ! Varav export __ 21 % Molybden 9 6 15 5 9 12 44k k Varav export ,_._ _ 21 % Nickel 11 7 10 13 11 13 35' 'Varav export 15 % Silver 100m '" Ej fördelad, ca 30 % för foto Tenn 23" 8 20 10 39 "Emballage Titan . Uppgifter saknas Vanadin Uppgifter saknas Wolfram Uppgifter saknas Zink 5 14 10 14 48 9

Källa: Se resp. metallbilaga.

gammalt skrot i högkonjunkturer, vilket bl. a. beror på att färre maskiner och andra anläggningar utrangeras då.

Figur 5.38 visar den beräknade andelen sekundärmetall i den svenska bruttoförbrukningen år 1975. En hög andel sekundärmetall redovisas för bly, tenn, guld och silver. Eftersom Sverige har en stor export av bly, guld och

Andel av totala skrotmängden Anmärkning 25% 50% 7Fl>_%100%

Aluminium

Blv Obekant

Guld Järn

Kisel Ingen skrotförbrukning känd Kobolt Ingen skrotförbruknlng känd

Koppar ”:OZOZOXOZOIOÄOII

Krom

Magnesium Obekant

Mangan M 0 | V b d e n N ic k e I Si 1 v e r Te n n ww”;o;;;»;o”;oy;»;30303o&3030;oppaggggggopa o s ä ke r

Titan Obekant

Vanadin Ingen skrotförbrukning känd

Figur 5.37 Förhållandet Wolfram mellan olika typer av skrot i den registrerade Zink bruttoförbrukningen av metaller i Sverige år 1975.

Obekant

CINytt svenskt im Gammalt svenskt & lmporterat skrot Källa: Se bilaga 21. köpskrot skrot

silver har mängden sekundärmetall satts i relation till den totala mängden av resp. metall som framställs i landet. För tenn är andelen sekundärmetall osäker. [ figur 5.38 återfinns också den andel sekundärmetall som USBM anger för

I USA. En direktjämförelse med svenska förhållanden är givetvis svår att göra i bl. a. eftersom det inte klart framgår hur USBM gjort sina beräkningar. Man 1 kan dock dra den slutsatsen att den svenska återanvändningen av metaller är i relativt hög för bly, guld, koppar, silver och tenn. ,

5.9 Sveriges försörjningssituation

5.9.1 Försörjningsstruktur för olika metaller För de produkter som ingår i bruttoförbrukningen är Sverige helt självför- | sörjande endast vad gäller bly, silver och guld samt istort sett också vad gäller

| USA Andel av bruttoförbrukningen i Sverige Anmärkning enl. USBM1 10% 20% 30% 40% 50%

Aluminium

Blyz 34 % ................... M.:.zwmxåé . . .

l%av Guld 9 % produktionen Järn Mo):(o))zolo'ozozozozom Kisel 0 % Kobolt 2 % Obekant

Koppar 20 %

V " V' '. (»)Zololo:olo,o:o,o,ozo,o,t -; .—

Krom 9 %

Magnesium 0,3 % Obekant

Mangan ?

Molybden ? J-

Nickel 25 % ( , '

Silver 3 Lådilktionen Tenn ixtaxor—;o));.pre;—:o))):o:oxo:—Iozoxo:(ol—101610:'X'I—ZOIOI'Z'IOXWN Ok'a' g'äns

mellan skrotsorter

Titan Obekant Vanadin

Wolfram Obekant Zink Osäker

1 USBM: Mineral Facts and Problems, 1975. Uppgifterna avser år 1973. 2 Avser år 1973. Fördelningen mellan gammalt och nytt inhemskt skrot okänd (övervägande gammalt). 3 Enligt USBM 18 %, enl. I Aron ca 40 %. Se vidare bilaga 19 Silver.

"” mm I sv n ”ååå Ga at 9 skt skrot

. Importerat skrot

järn. I det följande ges en kort beskrivning av försörjningssituationen för de olika metallerna. 1 figur 5.39 sammanfattas försörjningssituationen.

Aluminium

Vad gäller de råvaror som används för framställning av metall är Sverige helt , beroende av import. Importen sker i form av aluminiumoxid. Den inhemska . produktionen av aluminium med utgångspunkt från importerad aluminium- oxid täcker dock endast ca 70 % av den svenska bruttoförbrukningen. Resten täcks genom import av obearbetad metall och omsmältning av skrot. Nettoimporten av halvfabrikat är betydande och uppgår till 17—18 % av nettoförbrukningen.

Gränges Aluminium, som framställer både obearbetat aluminium och

Figur 5. 38 Andelen se- kundärmetall av brutto- förbrukningen av metaller i Sverige är 1975.

Källa: Se bilaga 21.

Försörjningsgrad Anmärkning O% 25|% 50% 75L% 100%

AI u m i n i u m t'.'Ö'Q'O'O'O'O'O'O'O'O'Q'O'Q'O'Q'O'Q'O'O'O'Q'O'Q' SQL,—LMM

B | V

G u Id

J ä r n

Kisel &?QYQÅYQSMMMWfååfofofåfifzfifzfzf358 Kobolt l

Koppar l . ' . Q . Q . Q """""

Kr 0 m t..,o,o...o,mot.Zofofotofofofofo”,0.0.0” o,o_o.o,o.o,o,o.o.

M a 9 n e s i u rn .

'Vl & n 9 3 " 101.333??? ,

Molybden SZOIOXOKWOZOIOZZ

Nickel

Silver

Tenn

Ti ta n Vanadin 20:03:03QBIOXoZOXQZoZQFZomo: W 0 | f ra m .32626262.103I&IQQXQZQZQXI(020202ozozozoxoxob

Zink Gruvproduktionen exporteras

[:| Bruttoförbrukningen täcks av svensk gruvproduktion och den förbrukade produkten framställs i Sverige

Figur 5 .3 ? Bruttofirbruk- ningens ersörjningsstruk- & Ingen svensk gruvproduktion. men den förbrukade produkten tur 1975 (exkl. skrot). tillverkas i Sverige genom import av råvaror Källa: Se bilaga 21, _ Den förbrukade produkten importeras

vissa halvfabrikat, har en viss spridning på sina leverantörer. Tidigare hade det kanadensiska företaget Alcan genom aktieinnehav i Gränges Essem, som äger Gränges Aluminium, ett minoritetsintresse i det senare företaget. Under år 1978 sålde emellertid Alcan sina aktier till Gränges. Det tekniska samarbete som pågått mellan Gränges Aluminium och Alcan skall dock * fortsätta. .

Bly

Bly utvinns i ett flertal gruvor i Sverige. Av gruvblyproduktionen exporteras ca 40 %. Av resterande mängd framställs olegerat bly. Den producerade mängden bly täcker väl det svenska behovet och möjliggör också viss export av blymetall. Mängden bly som utvinns ur gammalt svenskt skrot är

betydande och motsvarar ca 45 % av bruttoförbrukningen. En obetydlig nettoimport av halvfabrikat och .blyföreningar sker varför nettoförbrukning- en något överstiger bruttoförbrukningen.

Boliden AB, som genom sitt helägda dotterföretag Boliden Metall AB svarar för så gott som hela den svenska blyproduktionen, äger också hälften av ett smältverk i Västtyskland (Preussag-Boliden Blei). Den svenska exporten av blyslig går i huvudsak till detta verk.

Guld

Ca 25 % av den svenska produktionen av guld täcks av guldinnehållet i svenska sliger. Resterande mängder utvinns vid Bolidens Metall AB:s smältverk i Rönnskär ur utländska sliger och skrot. Produktionen av guld överstiger bruttoförbrukningen, vilket möjliggör export av guld. Däremot importeras halvfabrikat, vilket medför att nettoförbrukningen är högre än bruttoförbrukningen.

Järn

Större delen av Sverigesjärnmalmsproduktion går på export, framför allt till järn- och stålindustrin i EG-Iänderna. Dessutom förekommer såväl import som export av råstål. Aven nettoimport av halvfabrikat förekommer.

Kisel

Kisel förbrukas dels i form av ferrokisel, dels i form av kiselmetall. Den svenska produktionen av ferrokisel var tidigare betydande men upphörde successivt under åren 1977 och 1978 varför Sverige nu är helt beroende av import. Kiselmetall produceras i Sverige, men råvarorna, kvarts och kvartsit, finns inte i en kvalitet som passar användarens krav i Sverige utan måste importeras. En del kvarts exporteras till Norge för framställning av ferrokisel. Ca 80 % av den producerade mängden kiselmetall går på export.

Kobolt

Kobolt förbrukas i form av koboltmetall. Sverige är helt beroende av import. Den tillverkade mängden snabbstål och hårdmetall exporteras huvudsakli- gen.

De företag i Sverige som använder kobolt, framför allt Uddeholm, Fagersta och Sandvik AB, får huvuddelen av leveranserna från det belgiska företaget Société Générale Métallurgique de Hoboken-Overpelt, som på legobasis förädlar råvaror från Zaire. En mindre del kommer från Outokumpu Oy i Finland.

Koppar

Kopparmalm utvinns ur ett flertal gruvor i Sverige och förädlas också till kopparmetall inom landet. Gruvproduktionen är dock inte tillräcklig för den producerade mängden koppar. Ca 30 % av den producerade mängden koppar

täcks genom import av slig, skrot och annat smältmaterial.

Produktionen av raffinerad koppar täcker ca 55 % av bruttoförbrukningen. Nettoförbrukningen av koppar understiger bruttoförbrukningen, vilket möjliggör nettoexport av halvfabrikat. Utvinningen av koppar ur skrot är betydelsefull.

Boliden Metall AB svarar för den allra största delen av kopparproduktionen i Sverige, såväl i gruv- som i smältverksledet. De kopparsliger som företaget importerar till smältverket i Rönnskär är av varierande ursprung. En del av sligen kommer dock sedan flera år tillbaka från några mindre gruvor i Norge. Boliden säljer en stor del av sin produktion till Gränges Metallverken, som är den största producenten av halvfabrikat av koppar i Sverige, samt till AB Elektrokoppar, som också gör vissa halvfabrikat. I övrigt går försäljningen till olika utländska marknader.

Krom

Ingen gruvproduktion förekommer i landet. Däremot finns en betydande framställning av ferrokrom byggd på importerad krommalm från bl.a. Sovjetunionen, Finland, Turkiet, Albanien, Sydafrika och USA. Ferrokrom produceras av Airco Alloys AB och Ferrolegeringar Trollhätteverken AB. Båda företagen ägs av internationella koncerner. Airco får en del av sin krommalm från det finska företaget Outokumpu Oyzs gruva i Kemi i norra Finland. Ferrolegeringar får vissa leveranser från företagets egna gruvor i Turkiet. Produktionen av ferrokrom överstiger behovet inom stålindustrin, vilket möjliggör en betydande export främst till EG-länderna. Produktionen av ferrokrom har ökat kraftigt de senaste åren i takt med att framställningen av ferrokisel minskat. Ca 70 % av tillförseln av krom i halvfabrikat exporteras.

Magnesium

Sverige är för sin försörjning helt beroende av import, vilken nästan helt kommer från Norge (det statligt ägda företaget Norsk Hydro).

Mangan

Tillförseln av mangan från svensk malm upphörde år 1969. Vissa svenska järnmalmer, bl.a. Dannemora, innehåller dock mindre mängder mangan, som följer med järnmalmen. Numera nyttiggörs mangan huvudsakligen ur importerad manganmalm som används dels direkt i stålverken, dels av ferrolegeringsverken för framställning av ferromangan. Tillverkningen av ferromangan har dock minskat kraftigt de senaste åren. Detta har medfört en ökning av den redan tidigare betydande importen, som huvudsakligen i kommer från Norge (flera olika företag, varav det viktigaste är Electric Furnace Products Co, delvis ägt av Union Carbide, USA, som har anlägg- ningar i Sauda i västra Norge).

Tillförseln av mangan sker också genom import av råjärn och råstål. Vissa mängder återvinns ur skrot. Ca 20 % av denna totala tillförsel lämnar dock landet vid export av halvfabrikat av stål. Ren manganmetall importeras från Sydafrika.

M olybden

Brytning av molybdenmalm förekommer inte i Sverige. Av importerad slig tillverkas molybdentrioxid vid Ferrolegeringar Trollhätteverken AB:s anläggningar. Av denna mängd förbrukas ca 40 % direkt av specialstålverken, resten konverteras till ferromolybden av samma företag. Förbrukningen av ferromolybden överstiger produktionen, varför en del importeras. Dessutom importeras molybden i form av molybdentrioxid och rostfritt skrot. Av bruttotillförseln lämnar ca 60 % landet vid export av halvfabrikat av stål.

Peru, Chile och USA dominerar exporten av molybdenslig till Sverige. Det amerikanska företaget Climax, som dominerar den internationella molyb- denmarknaden, har en stor andel av vår import av ferromolybden.

Nickel

Sverige är för sin försörjning helt beroende av import av ferronickel, oxidsinter och nickelmetall. Importen kommer från flera olika länder, bl. a. Grekland, Nya Kaledonien, Dominikanska Republiken, Australien och Cuba (ferronickel och nickeloxidsinter) samt Storbritannien, Australien, USA och Norge (obearbetad nickelmetall).

De båda kanadensiska företagen INCO (anläggningar i Canada och Storbritannien) och Falconbridge (anläggningar i Canada, Dominikanska Republiken och Norge), det australiska företaget Western Mining samt det franska företaget Société le Nickel (anläggningar i Nya Kaledonien) svarar för det allra mesta av tillförseln.

Silver

Silver ingår i de flesta svenska icke-järnmalmsgruvors produktion. Silverme- tall framställs i Sverige av Boliden Metall AB dels ur egen gruvproduktion, dels ur skrot och importerade sliger. Ca 40 % av den producerade mängden Silvermetall kommer från svenska sliger. Resten importeras från olika håll.

Bruttoförbrukningen av silver understiger dock kraftigt produktionen av Silvermetall, varför 60—70 % av produktionen kan exporteras. Däremot måste halvfabrikat importeras, eftersom nettoförbrukningen är ca tre gånger så hög som bruttoförbrukningen.

Tenn

Sverige är helt beroende av import av såväl metall som halvfabrikat. Utvinning ur skrot sker inom landet vid Paul Bergsöe & Son AB:s smältverk i Landskrona.

Titan

Sverige är helt beroende av import. Import sker dels av ferrotitan som används vid stålverken, dels av titanmetall, som vidarebearbetas inom landet (Avesta Jernverk). Sverige har en betydande export av halvfabrikat. Importen

av titanmetall kommertill större delen från Sovjetunionen och Västtyskland, medan ferrotitan importeras från Storbritannien, Belgien, Frankrike och

Sovjetunionen.

Vanadin

Det finns vanadinfyndigheter i Sverige, men ingen av dem bryts. Vanadin- behovet täcks genom import av vanadinpentoxid, främst från Finland (det statsägda företaget Rautaruukkii Oy), som används för tillverkning av ferrovanadin vid Ferrolegeringar Trollhätteverken AB. Ferrovanadin används inom stålindustrin. Denna tillverkning är dock inte tillräcklig för att täcka behovet. Ca 55 % av behovet av ferrovanadin täcks av direktimport, främst från Norge (Bremanger Smelteverk), Österrike och USA (Union Carbide).

Wolfram

Brytning av wolframmalm sker i Sverige vid LKAB:s dotterföretag AB Statsgruvors gruva i Yxsjöberg. Gruvproduktionen används i huvudsak av Sandvik AB för framställning av wolframkarbid. Importen av wolframslig är dock betydligt större än den imhemska gruvproduktionen. Av den totala tillförseln av wolfram i slig svarar den inhemska gruvproduktionen endast för ca 15 %. Resten importeras. Vilka de viktigaste Ieverantörsländerna är varierar från år till år. Thailand, Kina, Brasilien, Canada och Australien har varit viktiga leverantörer under senare år. Vissa mängder wolframkarbid importeras också. Ferrowolfram tillverkas inom landet av Gullspång Elek- trokemiska AB. Denna produktion täcker endast ca 70 % av behovet.

Wolfram används främst vid tillverkning av snabbstål, annat verktygsstål och hårdmetall.

Zink

Zinkmalm bryts i flera av Boliden Metall AB:s gruvor, av det belgiska företaget Vieille Montagne i Åmmeberg, av Stora Kopparbergs Bergslags AB i Falu gruva och av AB Statsgruvor i Stollberg. Hela gruvproduktionen exporteras. Boliden Metall AB:s export går till stor del till Norge, där företaget tillsammans med ett belgiskt företag äger ett zinkverk (Norzink AS), och till Västtyskland. En del går dessutom till Finland, där Outokumpu Oy har ett zinkverk. Zinksligen från Åmmeberg går till största delen till moderföretagets anläggningar i Belgien.

Sverige är alltså för sin försörjning med Zinkmetall helt beroende av import. Ungefär tre fjärdedelar av importen kommer från Norge (Norzink) och Finland (Outokumpu). Den importerade Zinken används till stor del för förzinkning av plåt, men en betydande mängd förzinkad tunnplåt importeras.

5.9.2 Den svenska försörjningssituationen i ett nordiskt perspektiv

Av avsnitt 5.7 framgick att de andra nordiska länderna, framför allt Norge, är viktiga handelspartners till Sverige på mineralområdet. Även om de nordiska länderna har ganska likartad geologi (särskilt gäller detta Sverige och Finland) är deras geologiska förutsättningar och villkoren i övrigt för mineralproduk- tionen tillräckligt varierade för att det skall ha uppstått en livlig internhandel med mineralråvaror. Denna internhandel är en följd av att det i de nordiska länderna produceras ett stort antal olika mineralråvaror. Förmodligen finns det inget annat område i världen av jämförbar storlek som producerar så många olika mineralråvaror som Norden. Dessutom är transportavstånden tillräckligt små för att möjliggöra en handel som ofta bygger på att malm bryts i ett land och förädlas till metall i ett annat.

Vid ett möte år 1975 mellan statsministrarna i de nordiska länderna beslutade man att gemensamt utreda den nordiska råvaru- och resurssitua- tionen och undersöka möjligheterna till ett närmare samarbete för att dra största möjliga nytta av tillgängliga resurser. En utredningsgrupp med representanter för alla de nordiska länderna utom Island tillsattes senare. Gruppen kom att ägna en stor del av sitt arbete åt mineralråvarorna. Den gemensamma utredningen resulterade i två rapporter,l utgivna år 1976 och år 1977. I den första rapporten redovisas översiktligt resurssituationen i de nordiska länderna, i den andra framförs en del praktiska förslag om samarbetsprojekt, särskilt beträffande legeringsmetallerna. Redovisningen i det följande bygger på dessa båda rapporter.

I de nordiska länderna finns brytvärda förekomster av ett stort antal metaller. Tabell 5.41 visar de totala upptäckta brytvärda tillgångarna av de viktigaste metallerna i Norden.

Sverige dominerar tillgångsbilden och produktionen i fråga om järn, wolfram, bly, zink, guld och silver. Norge har en betydande produktion av

Tabell 5.41 Upptäckta brytvärda tillgångar av olika metaller i Norden. Tusen ton metallinnehåll där ej annat anges.

Totala till— Gruvproduk- Tillgångar Gruvproduk- gångari Norden tion år 1973 i Sverige tion år 1973 Järn 2 500 000 25 000 2 350 000 22 000 Krom ? 20 — — Nickel 160 6,4 — — Kobolt 10 1 — — Vanadin 100 1,25 — — Wolfram 4 0,2 4 0,2 Koppar 3 200 106 2 100 33 Bly 2 680 81 2 400 76 Zink 6350 219 4400 119 Magnesium" . . . 40 — — Guld >0,15 0,003 0,15 0,0025 Silver >7 0,172 7 0,147 Titanb 105 500 395 — —

” Utvinns ur havsvatten och dolomit i Norge. Produktionssiffran avser år 1974. 17 Siffrorna avser innehåll av titandioxid. Källa: Nordisk råvare- og ressursutredning (NU 1976226).

1 Nordisk råvare- og res- sursutredning, NU 197626, och Nordisk råvare- og ressource- udredning — En przecise- ring af nogle samarbejds- muligheder, NU A l977:14.

1 NU A l977:14.

magnesium och titan, och bryter också mindre mängder järnmalm, nickel, vanadin, koppar, bly och zink. Finland dominerar gruvproduktionen i Norden av krom, nickel, kobolt och vanadin. Dessutom bryts där också järnmalm, koppar, bly, zink, guld, silver och titan. Danmark utom Grönland saknar gruvproduktion. På Grönland bryts dock bly- och zinkmalm.

När det gäller produktionen av färdiga metaller har Sverige den största stålproduktionen. I Sverige produceras också de största mängderna koppar (delvis baserat på koncentrat som importeras från Norge), bly, guld och silver. Dessutom produceras aluminiummetall i Sverige. Norge är en internationellt viktig producent av kobolt, aluminium och magnesium.

I Norge förädlas också svenskt zinkkoncentrat till Zinkmetall och impor- terade nickelkoncentrat till nickelmetall. I Finland framställs nickel, kobolt, koppar, bly, zink, guld och silver. En mindre del av nickelproduktionen bygger på koncentrat från Norge.

Särskilt Norge, men även Sverige, har stor produktion av ferrolegeringar, framför allt ferromangan (enbart Norge), ferrokrom, ferrokisel (enbart Norge), ferrovanadin, ferrowolfram (Sverige) och ferromolybden (Sverige). I Finland framställs mindre mängder ferrokrom, medan vanadinet exporteras i form av vanadinpentoxid.

Som redan nämnts försiggår en livlig handel mellan de nordiska länderna på mineralområdet. En del av denna handel är ett bestående inslag i handelsmönstret, på grund av ägarförhållanden eller andra långsiktiga bindningar. Exempel på sådant sedan länge etablerat varuutbyte är:

— Export av krommalm från Finland till Sverige — Export av nickelkoncentrat från Norge till Finland - Export av vanadinpentoxid från Finland till Sverige — Export av kopparslig från Norge till Sverige - Export av zinkkoncentrat från Sverige till Norge

I den senare av de två rapporterna från den gemensamma nordiska utredningen har samarbetsmöjligheterna vad gäller legeringsmetaller under- sökts särskilt. Bakgrunden härtill var att man bedömde möjligheterna att finna konkreta samarbetsprojekt på detta område som betydande. Sådana projekt kunde resultera i en ökning av den internordiska handeln och förbättrad försörjningstrygghet beträffande dessa metaller. Utredningen lämnade följande förslag, som nu analyseras ytterligare inom ramen för det nordiska samarbetet:1

— att de geologiska myndigheterna och gruvföretagen i Norden gemensamt analyserar möjligheterna att öka utbytet av prospekteringstjänster; — att förutsättningarna för ett utökat samarbete mellan företag, forsknings- institutioner och andra intressenter i Norden i fråga om anrikning och metallurgi undersöks; — att ett program för prospektering efter och utvärdering av kromfyndig- heter utarbetas i samarbete med berörda företag och myndigheter i de nordiska länderna; — att ett program för prospektering efter och utvärdering av molybdenfyn- digheter utarbetas i samarbete med berörda företag och myndigheter i de nordiska länderna. Härvid bör också möjligheterna att utnyttja en del

smärre fyndigheter i Sverige och Finland prövas;

— att ett gemensamt nordiskt program för prospektering efter och utvärde- ring av wolframfyndigheter utarbetas i samarbete med berörda företag och myndigheter i de nordiska länderna.

5.9.3 Sammanfattning

Under den senaste 20-årsperioden har den svenska utrikeshandeln med malmer och metaller inklusive olika mellanprodukter ökat. Importen ökade fram till början av 1970-talet något snabbare än exporten och ett tidigare exportöverskott förbyttes i ett underskott. Detta berodde på att ökningstak- ten i förbrukningen av olika metaller varierade och på relativa prisföränd- ringar till den svenska exportens nackdel. Vid mitten av 1970-talet vändes dock trenden och ett överskott uppkom.

Vad gäller handeln med de minst förädlade produkterna, dvs. malmer och sliger, har värdet av exporten realt sett minskat något. Detta beror till stor del på den mycket svåra avsättningssituationen förjärnmalmsprodukter under de senaste åren. Importen harökat långsamt. Prishöjningar på krommalm har haft stor betydelse för ökningen av importvärdet.

Inom den grupp av produkter som vi kallat halvförädlade metaller, dvs. askor, skärsten, oxider, ferrolegeringar, föreligger nettoimport för så gott som alla metaller. Importen har ökat snabbt i takt med utbyggnaden av ferrolegeringsindustrin och förbrukningen av ferrolegeringar i Sverige. Samtidigt har exporten av framför allt ferrolegeringar ökat, men från en lägre ursprungsnivå och i långsammare takt.

Exporten av färdiga obearbetade metaller (bly, guld, kisel, silver) har ökat. Värdet av exporten har ökat snabbare än exportvolymen, främst beroende på en ökad export av ädelmetallerna guld och silver. Importen av färdiga metaller minskade något, främst beroende på minskad import av råjärn detta år. Importen av övriga metaller har dock i stort sett ökat kontinuerligt.

Den ökning av handeln som skett över huvud taget och som är särskilt framträdande för de halvförädlade metallerna har ökat Sveriges beroende av världsmarknaderna för metaller. Från renodlad försörjningssynpunkt kan framhållas att en större del av förbrukningen kommit att täckas genom import. Samtidigt har exporten ökat. En allt större del av exporten, t. ex. av ferrolegeringar och specialstål, har dock blivit beroende av att råvaror kan importeras, dvs. exportens importinnehåll har ökat.

Beträffande länderfördelningen är närhetsfördelarnas betydelse iögonen- fallande. De andra nordiska Iänderna och Sovjetunionen är viktiga leveran- törer av mineralråvaror till Sverige, samtidigt som Västeuropa och Skandi- navien är de viktigaste exportmarknaderna för svensk mineralindustri. Det bör dock understrykas att en stor del av de produkter som importeras från näraliggande länder ursprungligen kommer från mer avlägsna delar av världen.

Vad gäller försörjningssituationen kan också framhållas att det är ett mycket litet antal företag som svarar för såväl exporten till Sverige som produktion, bearbetning och förbrukning i vårt land.

6. Allmänna prognosförutsättningar

6.1. Prognosmetod

6.1.1. Några internationella exempel

Prognosarbetet beträffande mineralförbrukning och -produktion har hittills varit av begränsad omfattning i Sverige. Det finns däremot gott om förebilder utomlands. Internationella organisationer, såsom FN och OECD, har från tid till annan tagit fram bedömningar av den framtida utvecklingen för en eller flera mineralråvaror. Dessutom görs prognoser på uppdrag av regeringarna i de större industriländerna, och stora företag gör sina egna prognoser.

Inledningsvis bör det framhållas att prognoserna på mineralområdet — lika väl som andra prognoser— har visat sig vara behäftade med stora fel. Det finns ingen anledning att tro att prognosmakarna kommer att vara mer träffsäkra i framtiden. Orsaken härtill är att en prognos för att kunna användas måste byggas ' upp på ett systematiskt sätt med redovisade antaganden och beskrivningar av samband mellan olika faktorer. De samband man utgår från måste emellertid vara de samband man känner till, dvs. sambanden vid prognostillfallet (eller i praktiken strax innan). Emellertid förändras världen omkring oss och den ekonomiska strukturen. Flera av de förändringar som sker är av sådan karaktär att de inte är möjliga att förutse. Alla prognoser har därför egentligen karaktären av framskrivning, eventuellt med mindre modifieringar, av de existerande förhållandena. Detta betyder inte att prognoser är värdelösa, snarare att det oftast inte är särskilt meningsfullt att diskutera deras ”träffsäkerhet”. En prognos bör visa vart utvecklingen är på väg ”om inte något annat inträffar". Det inträffar alltid något annat, ofta därför att en regering, ett företag, en organisation eller en person bestämmer sig för att utvecklingen är på väg åt fel håll och gör något åt det. Den tekniska utvecklingen ger samma resultat. Prognosens uppgift är alltså att visa möjliga utvecklingslinjer. Därefter får man ta ställning till om den utvecklingen är önskvärd. Härav följer också att prognoser i princip bör göras om när grundläggande samband förändras, på grund av politiska beslut eller som en följd av ”spontana" skeenden.

Innan vi beskriver våra egna metoder ger vi en kort redogörelse för ett par av de prognoser som gjorts i USA. Anledningen till att vi valt att redogöra för just dessa prognoser är att de är välkända och ofta citerade, samtidigt som de illustrerar de metoder som oftast används. Dessutom är den ena av dem ett bra exempel på hur svårt det är att göra prognoser på detta område.I

En av de mest kända prognoserna på mineralområdet från tidigare år är den

1 För en mer utförlig diskussion av prognosar- betets svårigheter och av några kända progno- ser på mineralområdet, se Hollander: Icke-fömy- elsebara råvaror, sekretariatet för fram- tidsstudier, Stockholm 1977.

s.k. Paley-kommissionens rapport, ”Resources for Freedom”, som lades fram år 1952. Den utarbetades för att ge svar på vilka resurser som skulle finnas tillgängliga för västvärlden under tiden fram till år 1975. Bakgrunden till rapporten var det kalla kriget och de extrema prisstegringar på råvaror som inträffade i samband med Koreakriget. Paley-kommissionen gavs mycket omfattande resurser och ett stort stöd från myndigheter, universitet etc. De prognoser för råvaruförbrukningen som återgavs i rapporten utgick från grundläggande antaganden rörande den ekonomiska utvecklingstakten i marknadsekonomierna. Förutom prognoser för BNP-tillväxt arbetade kommissionen också med särskilda prognoser för viktiga råvaruanvändande sektorer och antaganden beträffande den tekniska utvecklingen.

Eftersom Paley-kommissionen gjorde prognoser för år 1975 är det möjligt att jämföra prognos med utfall. Därvid bör man naturligtvis hålla i minnet att kommissionen inte hade några möjligheter att göra prognoser över konjunk- turerna de närmaste 23 åren, och att år 1975 var ett lågkonjunkturår, vilket i någon liten mån försvårar en utvärdering. I

i

När man jämför Paley-kommissionens prognoser med det verkliga utfallet kan det tyckas att den lyckades tämligen väl; felmarginalen är beträffande förbrukningen i USA mindre än 25 % för 14 av de 20 icke—energimineral som kommissionen gjorde prognoser för. Emellertid var den goda träffsäkerheten en följd av att prognoserna hade två fel som kompenserade varandra. För det första underskattade man kraftigt BNP-tillväxten. Prognossiffran för USA:s BNP år 1975 är bara hälften av den verkliga. För det andra lyckades kommissionen inte förutse de strukturella förändringar som skulle komma att inträffa i USA:s ekonomi, och de effekter dessa skulle ha på materialan- vändningen. Detta innebar också en underskattning av takten i den teknologiska utvecklingen. Kort uttryckt överskattades ”materialintensite- ten” i BNP, dvs. råvaruförbrukningen per BNP-dollar. Man förutsåg inte tjänstesektoms växande betydelse och inte heller den ökade effektiviteten i råvaruanvändningen. För resten av marknadsekonomierna var. Paley- kommissionens prognoser ännu mindre träffsäkra. Detta berodde framför allt på att man grovt underskattade BNP-tillväxten i dessa länder.

De mest kända prognoserna av dem som produceras numera är de som görs av US Bureau of Mines (USBM), som sorterar under inrikesdepartementet i USA. USBM ger vart femte år ut publikationen Mineral Facts and Problems, i vilken återfinns dels allmänna ekonomiska och tekniska beskrivningar, dels prognoser för efterfrågan på i stort sett alla mineralråvaror av ekonomiskt intresse. I den senaste upplagan av Mineral Facts and Problems, som gavs ut år 1975, finns prognoser för efterfrågan på mineralråvaror i USA och i resten av världen år 1985 och år 2000. Prognoserna för år 2000 är uppbyggda som ' alternativprognoser, med ett högt, ett lågt och ett ”sannolikt” alternativ. ,

USBM:s prognoser är förmodligen de oftast citerade och mest använda av de internationellt tillgängliga prognoserna på mineralområdet. Som kommer att framgå senare, har vi också valt dem till utgångspunkt för våra egna prognosresonemang. Anledningen till att USBM:s prognoser fått den status de har är att USBM har unika resurser vad gäller denna typ av verksamhet. Myndigheten har 2 500—3 000 anställda, varav ganska många är sysselsatta med att samla in information om utvecklingen på mineralområdet. Genom ett system av regionala kontor samlar man in uppgifter om vad som händer i

USA:s olika delstater (USBM har också vissa allmänna översynsuppgifter, vilket borgar för en god kännedom om utvecklingen i det egna landet). Eftersom myndigheten dessutom dels bedriver egen teknisk forskning på mineralområdet, dels finansierar forskningsprojekt, har USBM tillgång till kvalificerad information om den tekniska utvecklingen. Uppgifter rörande de allmänna ekonomiska utvecklingstrendema och den förväntade utveck- lingen inom olika förbrukarbranscher fås från andra federala organ.

Vad gäller världen utanför USA finns det anledning att tro att USBM:s information inte är fullt lika bra. Underlaget för prognoserna redovisas sällan och bedömningarna skiljer sig ibland från dem som görs av andra organ, t. ex. inom FN. Emellertid är det förmodligen inte ett huvudsyfte för USBM att göra prognoser över den globala utvecklingen eller utvecklingen i olika regioner utanför USA. Snarare är man intresserad av att få fram en så fullständig kartläggning som möjligt av situationen i det egna landet samt av USA:s försörjningsbild och dennas framtida utveckling.

Vi nämner här inte fler exempel på internationellt kända prognoser än dessa två. Det finns många andra som skulle kunna redovisas och flera av dem nämns i bilagorna. De internationella företagens prognoser, som i de flesta fall bygger på mycket detaljerad och svårtillgänglig information, får man inte lika lätt tillgång till. Ett par saker bör understrykas i detta sammanhang. Alla internationellt kända prognosinstitut arbetar med mycket stora resurser. De har mängder av kvalificerade anställda, väl utbyggda informationssystem och stor kapacitet att behandla den information de samlar in. De bygger genomgående upp sina prognoser på ungefär samma sätt, dvs. de utgår från egna eller andras prognoser över folkmängd, BNP och andra grundläggande faktorer av betydelse för råvaruförbrukningen, de uppskattar statistiska samband mellan dessa faktorer och förbrukningen av mineralråvaror, de uppskattar effekter av den tekniska utvecklingen råvara för råvara, de beaktar andra faktorer som eventuellt kan påverka utveck- lingen och de får slutligen fram sina prognoser.

6.1.2. Va'r metod

Vi har inte haft ambitionen att göra självständiga prognoser över den globala utvecklingen på mineralområdet. Jämfört med de internationellt kända prognosinstituten har vi alltför små resurser och alltför litet information.

Emellertid är det nödvändigt att ha antaganden om den globala utveck- lingen som utgångspunkt för prognoserna över den svenska förbrukningen och produktionen av samt handeln med mineralråvaror i Sverige. Följakt- ligen har vi utgått från de internationellt kända prognoser som finns tillgängliga, och då framför allt från de prognoser som gjorts av USBM. Vi har genomgående försökt att kommentera dessa prognoser och diskutera even- tuella svagheter, dels för att lägga en bättre grund för våra bedömningar av den svenska utvecklingen, dels för att antyda alternativa utvecklingslinjer. Som framgår av bilagorna finns det i flera fall olika prognoser att välja mellan. Vi har då försökt att återge skillnaderna mellan prognoserna så noggrant som möjligt samt diskutera deras för- och nackdelar innan vi träffat vårt val. I några fall innebär detta att vi redovisar alternativ till t. ex. USBM:s prognoser.

I ett fåtal fall, som främst gäller mineralråvaror vilka exporteras från Sverige, har vi också gjort vissa egna antaganden beträffande den globala utvecklingen. Anledningen kan vara att USBM:s prognoser inte ger en tillräckligt detaljerad eller aktuell bild av utvecklingen (vad som händer i EG- ländernas stålindustri är t. ex. av grundläggande betydelse för den svenska , gruvindustrin — särskilt som de allra senaste årens utveckling ser ut att göra j tidigare prognoser värdelösa — men har relativt sett mindre betydelse för ' USBM:s prognoser). Det kan också bero på att vi anser att USBM inte tillräckligt beaktat någon faktor som vi anser har avgörande betydelse. Vidare är det oftast svårt att härleda USBM:s prognoser för enskilda mineralråvaror från de antaganden beträffande den ekonomiska utvecklingen i stort som redovisas inledningsvis. Endast i några fall (stål, aluminium) hänvisas uttryckligen till dessa antaganden, och inte ens i dessa fall görs det klart hur sambandet mellan t. ex. industriproduktionens utveckling och efterfrågan på en viss metall är beskaffat.

Slutligen bör man hålla i minnet att alla uttalanden om framtiden avspeglar värderingar och uppfattningar om framtiden i politiskt, ekonomiskt och socialt hänseende. Våra värderingar behöver inte nödvändigtvis överens- stämma med de värderingar som ligger till grund för USBM:s och andra prognosinstituts uttalanden om framtiden.

När det gäller att göra prognoser för utvecklingen i Sverige har vår uppgift varit både lättare och svårare än den uppgift som de internationella prognosinstituten har när det gäller att göra prognoser för den globala utvecklingen.

Vi har undersökt möjligheterna att tillämpa ekonometriska metoder. Det har då visat sig att denna ansats haft små förutsättningar att lyckas. En av orsakerna härtill är att det statistiska underlaget inte är tillräckligt bra och försvårar en kvantitativ analys. Även efter omfattande bearbetningar är det t. ex. svårt att få fram förbrukningsstrukturen fören viss metall i Sverige. För att göra en statistisk analys behöver man dessutom ha tillgång till uppgifter som gäller en längre följd av år eller ett mycket stort antal väldefinierade uppgifter som avser samma tidpunkt. I flera fall finns inte dessa uppgifter, eller har definitioner och redovisningssätt förändrats över tiden.

Ett viktigare hinder för den statistiska analysen är den svenska ekonomins stora beroende av utrikeshandeln. Det sker en omfattande export och import av mineralråvaror på alla olika förädlingsstadier från malm till halvfabrikat av metaller. En statistisk modell av Sveriges ekonomi såvitt gäller mineralrå- varor förutsätter därför egentligen modeller av våra viktigaste leverantörs- och kundländers ekonomier.

Vi har redan konstaterat att vi inte har resurser att göra lika bra globala bedömningar som andra som är verksamma på området. Vi har alltså avstått från att bygga upp detaljerade och statistiskt tillfredsställande modeller som grund för våra prognoser. Å andra sidan innebär det faktum att Sverige är ett litet land att det är lättare att göra icke-statistiska bedömningar. Antalet faktorer är mer hanterbart och det är lättare att urskilja enskilda detaljer. Medan en prognos över den globala förbrukningen av koppar måste utgå från en statistisk modell av kopparefterfrågan (eftersom det finns så många företag i världen som använder koppar) kan man, åtminstone i princip, konstruera en prognos för den svenska kopparförbrukningen om man kan bedöma ett

mycket litet antal företags framtida utveckling.

Vi har därför genomgående försökt att konstruera våra prognoser för den svenska förbrukningen på så sätt att vi utgått från de bedömningar av utvecklingen inom olika användarsektorer som finns tillgängliga. I en del fall innebär detta att vi kan ange absoluta tal eftersom vi haft tillgång till bedömningar av kapacitetsutvecklingen inom användarindustrier. I andra fall har vi fått nöja oss med att ange trendsiffror. Vad gäller prognoserna för år 2000 har vi så gott som uteslutande fått använda oss av den senare metoden.

, Ibland har vi angett alternativa utvecklingstrender. Detta kan bero på att vi tagit hänsyn till effekterna av t. ex. olika antaganden rörande BNP-utveckling och energipriser i Sverige (se avsnitten 6.2 och 6.3). Vad gäller några metaller finns det också andra skäl att göra två eller flera prognoser som skiljer sig från varandra. Vi har kanske t. ex. haft svårt att bedöma om en viss teknisk process kommer att vara färdigutvecklad före eller efter år 1985. Vårt sätt att göra alternativa prognoser leder till att det i de flesta fall inte går att hitta en siffra i detta betänkande som exakt anger hur mycket av en viss metall som kan antas komma att förbrukas i Sverige år 2000. Vi ser inte detta som någon stor brist. Tvärtom menar vi att alternativa prognoser och intervallbedöm- ningar kan vara av betydligt större värde än enstaka punktprognoser. En intervallprognos kan ofta bättre än en punktprognos visa att det finns behov av politiska beslut. Ytterpunkterna i intervallet har kanske inte särskilt hög sannolikhet, men de beskriver eventuellt utvecklingstrender som man från samhällets sida kan behöva skydda sig mot. Intervallprognosen kan därför ge ett bättre underlag för politiska ställningstaganden och bedömningar av dessas troliga konsekvenser än punktprognoser som visar på det mest sannolika utvecklingsalternativet men inte säger något om mindre sannolika, men politiskt mer relevanta alternativ.

I avsnitt 6.2 diskuteras vilka antaganden beträffande den ekonomiska utvecklingen i stort som kan påverka prognoserna. I avsnitt 6.3 diskuteras utvecklingen på energiområdet, detta eftersom tillgång och priser på energi har ett avgörande inflytande på produktionen och konsumtionen av många mineralråvaror.

6.2. Ekonomisk tillväxt och internationell handel

I föregående avsnitt visade vi i samband med diskussionen av Paley- kommissionens arbete hur viktigt det är för prognosarbetet att man utgår från korrekta förutsättningar vad gäller den allmänna ekonomiska utvecklingen. De allmänna prognosförutsättningarna förtjänar därför att belysas relativt ingående. Vi har givetvis inte kunnat genomföra de omfattande analyser som erfordras för att ta ställning till de problem som aktualiseras i en diskussion rörande den framtida ekonomiska tillväxten utan får nöja oss med att i korthet referera vissa officiella arbeten och på basis härav bedöma hur olika antaganden skulle kunna påverka prognoserna. De variabler som diskuteras i detta avsnitt är dels den globala produktions- och handelsutvecklingen, dels BNP-tillväxten i Sverige och dess sektorinriktning.

6.2.1. Global BNP-tillväxt

För att man skall kunna bedöma tillväxtfrågorna, är det ofta nödvändigt att anlägga ett relativt långt tidsperspektiv. Diskussionen kring kortsiktiga konjunkturproblem tenderar ibland att undanskymma de strukturella i fenomen som i allmänhet är avgörande för den långsiktiga tillväxten.

Som underlag för en framåtriktad diskussion kan det vara lämpligt att , belysa utvecklingen under de senaste 25 åren. I tabell 6.1 redovisas BNP- , utvecklingen 1953—1974 för olika länderblock och för vissa enskilda länder. Mot bakgrund av de speciella faktorer som påverkat utvecklingen under

efterkrigstiden, finns det anledning att utgå ifrån att tillväxtmönstret kommer att markant förändras under kommande decennier. Tillväxten avtar i OECD-länderna och i östeuropa, vilket dock uppvägs av att produktionen i u—länderna bör kunna växa snabbare än tidigare.

Det är vidare troligt att den globala tillväxttakten under de kommande decennierna i viss, om än mindre, grad bärs upp av en investeringsboom i u- länderna. Om den överföring av kapital och teknologi som krävs härför inte kommer till stånd kan den globala tillväxten bli lägre än vad som annars skulle vara möjligt. Liknande konsekvenser får en eventuell omsvängning mot en mer protektionistisk handelspolitik.

OECD-länderna måste förmodligen räkna med en väsentligt lägre ökningstakt än under de senaste decennierna. Sannolikt markerar åren kring 1970-talets början slutpunkten på den långa högkonjunktur som dominerat efterkrigsperioden, på samma sätt som 1929 utgjorde en vändpunkt under mellankrigstiden. Det finns också vissa likheter — liksom givetvis många fundamentala skillnader — mellan situationen vid dessa två tidpunkter, och

Tabell 6.1 Global BNP-tillväxt 1953—1974

Folkmängd BNP 1972 BNP per BNP per 1972 miljarder capita 1972 capita miljoner US dollar US dollar ökningstakt 1953—1974 OECD-länderna 728 2 662 3 650 3,5 därav: USA 209 1 162 5 560 2,4 Japan 107 294 2 750 8,5 Europa 375 1 044 2 790 3,7 Östeuropa 401 552 1 380 4,2 Kina 786 134 170 2,6 , U-länder 1 179 445 250a 2,5 Totalt 3 694 3 790b 1 025 2,9 i

” BNP/inv. enligt Världsbanken (efter justering med hänsyn till länderdefinitioner- na). & 3 622 enligt Världsbanken (980 per capita). Källor: OECD-länderna: National Account Statistics (OECD). Övriga länder: World Bank Atlas samt Malenbaum (Materials Requirements in The United States and abroad in the year 2000, 1973). Kolumn 2 och 4 kan innehålla vissa smärre felaktigheter, eftersom Världsbankens och OECD:s beräkningar inte helt stämmer överens.

möjligheten att de nuvarande problemen blir besvärligare och långvarigare än man i allmänhet utgår ifrån, kan inte helt negligeras. Det tycks i dag finnas en strukturell överkapacitet i industriländerna, som kan resultera i en långvarig stagnation eller nedgång i investeringsverksamheten. De strukturella problemen har ytterligare försvårats av de kraftiga realprishöjningama på olja och andra energiråvaror.

Det finns inte några ofliciella prognoser rörande OECD-ländernas utveck— ling fram till år 1985. OECD har redovisat vad man kallar ”ett tillväxtscenario till 1980”,] men understryker att dessa uppgifter ”in no way should be interpreted as representing. . .” "Secretariat estimates of most likely deve- lopments over the coming four years” (bör på inget sätt tolkas som uppskattningar från (OECD-)sekretariatets sida av den troligaste utveck- lingen under de närmaste fyra åren). Rapporten visar dock att man inom OECD ser klara risker för en fortsatt hög arbetslöshet, ett lågt kapacitetsut- nyttjande och en svag investeringsutveckling. Den långsiktiga omstruktureringen av OECD-ländemas ekonomier i riktning mot en växande tjänstesektor bidrar likaså till en långsam, trend- mässig försvagning av produktionsutvecklingen.

De växande miljövårdsinvesteringarna får en likartad effekt, eftersom produktion av bättre miljö inte ingår i BNP-begreppet. En lägre BNP-tillväxt behöver därför inte nödvändigtvis innebära en sämre välståndsutveckling.

När det gäller perioden 1980—1985 kan man förmoda att två motstridiga trender kommer att göra sig gällande. En viss ”normalisering” efter de strukturella problem som präglat andra hälften av 1970-talet kan förväntas, men samtidigt bör man räkna med ytterligare nedtrappning av den långsik- tiga tillväxtpotentialen genom att utrymmet för produktivitetshöjande över- föringsvinster (såväl inom länderna som mellan länderna i form av ökad internationell arbetsfördelning) minskar något.

Mot denna bakgrund är det möjligt att tänka sig två olika utvecklingsscena- rier. Det ena kan beskrivas som ett högtillväxtscenario, i vilket den ekono- miska tillväxten återgår (nästan) till de nivåer som gällde under 1960-talet. En sådan utveckling skulle förutsätta att de överföringsvinster som kan gö- ras genom förläggning av en större del av världens industriproduktion till u—länderna realiseras. Detta skulle också bli en allt viktigare faktor efter hand som tiden går mot år 2000. Förmodligen skulle den industriella expansionen i u-länderna begränsas till att gälla de "rikare" bland dessa länder. En sådan utveckling skulle inte behöva innebära någon minskning av industriproduk— tionen i i-Iänderna, utan snarare en klart långsammare tillväxt, som skulle bli begränsad till vissa branscher. Det andra scenariet skulle utgå från att världsekonomin endast långsamt återhämtar sig från de senaste årens depression. En sådan utveckling skulle kunna följa som en konsekvens av en återhållsam ekonomisk politik i de större i-länderna och ökade inslag av protektionism i världshandeln.

De olika scenarierna skulle få helt olika effekter på förbrukningen av mineralråvaror. Det första scenariet skulle medföra en snabb förbrukningsök- ning av så gott som alla mineralråvaror. Vad gäller de tonnagemässigt vik- tigaste råvarorna stål, aluminium, koppar, skulle ökningen till stor del bäras upp av industriinvesteringarna i u-länderna. Det andra scenariet skulle resultera i en långsam ökningstakt för efterfrågan på de flesta mineralråvaror.

OECD: A growth sce- nario to 1980. Economic Outlook, 1976.

Förmodligen skulle de ”stora” metallerna drabbas hårdast, medan vissa tonnagemässigt mindre viktiga metaller som används i "teknologiintensiva” sammanhang, t. ex. i den elektroniska industrin, skulle klara sig bättre.

Eftersom vi inte har möjligheter att göra de statistiska studier som krävs för att relatera de nu beskrivna scenarierna till specifika ökningstal i efterfrågan på olika metaller kan vi inte redovisa den exakta effekten av dessa alternativa antaganden om den globala ekonomiska utvecklingen. I stället kommer vi i prognoserna som redan nämnts att utgå från USBM:s och andra internatio- nella prognosinstituts bedömningar. De antaganden som ligger till grund för USBM:s prognoser kan sägas representera en medelväg mellan de två nyss skisserade scenarierna. Vad gäller genomsnittliga globala tillväxttakter ligger de dock något närmare ”högtillväxtscenariet” än det andra scenariet. Sålunda utgår USBM från att BNP per capita ökar med 2,6 % per år under perioden 1973—2000 i USA) och med 3,8 % i resten av världen.2 USBM utgår dock från att tillväxten i u-länderna blir relativt långsam. Vi kommer här och var i prognoserna att låta de utvecklingsmönster som beskrivs av de två scena- rierna återspeglas i diskussionen av den framtida efterfrågeutvecklingen. Syftet härmed är närmast att ge underlag för bedömningar av prognosemas känslighet för förändringar i det ekonomiska tillväxtmönstret.

6.2.2. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

Allmänt

Vad gäller utvecklingen av den svenska ekonomin fram till år 2000 har vi haft möjlighet att utnyttja de prognoser som legat till grund för statens industri- verks prognoser för energiförbrukning. De senare har använts för energi- kommissionens överväganden. Prognoserna för den ekonomiska utveck- lingen har utarbetats inom ekonomidepartementet i samband med en uppdatering av långtidsutredningen. En utförlig beskrivning av förutsätt- ningarna och resultaten ges i statens industriverks rapportserie (Sveriges energiförsörjning under 1980- och 1990-talen. Prognoser för 1985, 1990 och 1995. SIND 1977z9). Den sammanfattning som ges här bygger huvudsakligen på den mer kortfattade redovisningen i bilaga 2 till energikommissionens huvudbetänkande (SOU 1978:17) Energi.

En tänkbar felkälla som kan påverka prognosresultaten är att vi, som redan framgått, utgår från USBM:s antaganden när det gäller den internationella utvecklingen. Dessa är förmodligen inte helt konsistenta med' de antaganden beträffande utvecklingen i Sverige som gjorts av långtidsutredningen. I de nyss nämnda källorna redovisas tillväxtantaganden för OECD-länderna som utarbetats inom OECD. Det framgår dock inte i vilken grad prognoserna för Sverige har anknutits till dessa tillväxtantaganden. Eftersom antagandena endast gäller OECD-länderna har vi valt att inte utnyttja dem. Enligt vår

1 USBM: Mineral Facts bedömning har detta inte haft några allvarliga konsekvenser för prognosar- and Pmb'emS' 1975' betet vad gäller de olika metallerna.

2 Malenbaum m. fl.: Material Requirements BNP-utvecklingen

in the United States and , _ . _ . . Abroad in the Year 2000, De bearbetningar av långtidsutredningens material som gjorts inom eko-

1973. nomidepartementet utgår delvis från andra förutsättningar än 1975 års

långtidsutredning' (LU 75). De viktigaste skillnaderna är följande:

1. Arbetsproduktivitetens tillväxt har justerats ner något i förhållande till LU 75 mot bakgrund av att en större andel av investeringarna inom företagen förutsätts gå åt för energibesparande åtgärder.

2. Balans i utrikesbetalningarna antas vara uppnådd år 1984, jämfört med år 1980 i LU 75. Överskottet på varu- och tjänstebalansen förutsätts utgöra samma andel av BNP under perioden 1984—1994 som år 1984. Tillväxten av importen antas dämpas i förhållande till BNP-tillväxten.

3. Bytesförhållandet med utlandet, som i LU 75 antogs vara konstant, förutsätts bli försämrat med 0,5 % per år under perioden 1974—1984 och med 0,25 % per år under perioden 1984—1994.

4. För energitunga sektorer inom ekonomin (främst järn- och stålindustrin, träförädlingsindustrin samt bostadssektom) förutsätts en långsammare tillväxt än i LU 75.

5. Konsumtionstillväxten förutsätts jämnt fördelad mellan de båda tioårs- perioderna samt mellan privat och offentlig användning inom perio- derna.

Det bör också nämnas att man räknat med en lägre produktivitetstillväxt och med en minskning av arbetskraftinsatsen (0,1 % per år 1974—1984 och 0,5 % per år 1984—1994).

1 tabell 6.2 redovisas försörjningsbalansens utveckling åren 1965—1994 under dessa antaganden. Som framgår av tabellen har vi valt att låta trenderna under perioden 1984—1994 fortsätta fram till år 2000 för att få underlag för våra egna prognoser. Detta utgör ett självständigt antagande från vår sida som, såvitt vi kan bedöma, dock inte är oförenligt med den modell som ligger till grund för beräkningarna för åren 1974—1994.

Tabell 6.2 Försörjningsbalansens utveckling 1965—2000. Årlig procentuell volymför- ändring

1965—1974 1974—1984 1984—1994 1994—2000

(MPU:s an- tagande) BNP 3,5 3,2 2,7 2,7 lmport 7,6 5,5 4,6 4,6 Konsumtion 3,1 2,2 2,3 2,3 — Offentlig konsumtion 4,5 2,2 2,3 2,3 — Privat konsumtiona 2,6 2,2 2,3 2,3 — Bostadskonsumtion 2,2 1,6 1,9 1,9 Bruttoinvesteringar 2,9 3,8 2,6 2,6 — Offentliga investeringar 2,2 3,6 5,3 5,3 — Bostadsinvesteri ngar 0,4 0,8 4,4 4,4 — Näringslivsinvesteringar 4,3 5,0 1,2 12 Lagerinvesteringar —1,3 1,5 1,5 1,5 Export 9,0 6,9 4,9 4,9

" Inkl. bostäder. Källa: SOU 1978:17.

1 Långtidsutredningen 1975 (SOU 1975189).

Sektorbedömningar

I de beräkningar som gjorts inom ekonomidepartementet förutses en årlig produktionsökning för hela industrin under perioden 1974—1994 på i genom- snitt 3,3 % per år. Som jämförelse kan nämnas att industriproduktionen ökade med 4,5 % per år under perioden 1965—1974. Industrivaruexporten antas öka med 7,7 % per år under perioden 1974—1984 och med 5,2 % per år 1984—1994. Åren 1965—1974 ökade industrivaruexporten med 9,5 % per år.

De strukturella förändringar av branschmönstret som skett tidigare väntas göra sig gällande även i framtiden. Verkstadsindustrin och den kemiska industrin väntas även i fortsättningen höra till de mest expansiva bran- scherna. Skogsindustrin väntas växa något långsammare än tidigare. Bran- scher med en långsammare tillväxt än industrigenomsnittet skulle liksom , tidigare bli livsmedels-, teko-, grafiska och gummi- samt jord- och stenvaru- ( industrin. Även järn- och stålindustrin samt gruvindustrin väntas växa l långsamt. Vad gäller gruvindustrin motiveras prognosen med dels den långsamma tillväxten i stålindustrin, dels att gruvindustrin även i fortsätt- ningen skulle förlora i konkurrenskraft i förhållande till utomeuropeiska gruvor. Produktionstillväxten inom gruvindustrin skulle bli ca 1,8 % i genomsnitt per år under perioden 1974—1985 och 1,0 % per år 1985—1995 . Som kommer att framgå av kapitel 8 räknar vi för vår del med en produktionstill- växt på 1,2 % per år för perioden 1975—1985 och 0,5—0,6 % per år 1985—2000.

I tabell 6.3 redovisas den antagna produktionsutvecklingen åren 1974—1994 i olika industribranscher. I likhet med vad som gällde hela ekonomin har vi för vår del utgått från att trendsiffrorna för perioden 1984—1994 fortsätter att gälla fram till år 2000, vilket framgår av tabellen.

Tabe116.3 Utveckling av produktionsvolymen i industrin åren 1968-2000. Årlig procentuell ökning

1968—1974 1974—1985 1985—1995 1995—2000

(MPU:s an-

tagande) Gruvor och mineralbrott 4,9 1,8 1,0 1,0" Livsmedelsindustri 1,0 1,4 1,4 1,4 Textilindustri —1,4 0,1 0,1 0,1 Träförädlingsindustri 5,0 3,9 2,5 2,5 Grafisk industri 1,9 2,6 2,1 2,1 Kemisk industri 5,9 4,4 2,8 2,8 Jord- och stenindustri —0,5 1,8 1,5 1,5 Järn- och metallverk 4,6 2,0 1,6 1,6 Verkstäder 6,8 5 ,6 4,0 4,0 Varv 7,3 —0,8 3,3 3,3 Övrig industri 1,8 4,2 3,4 3,4 Hela industrin 4,2 3,6 2,8 2.8

0 Som framgår av kapitel 8 antas tillväxten i gruvindustrin (exklusive mineralbrotten) enligt våra beräkningar bli 1,2 % per år under perioden 1974—1985 och 0,5—0,6 % per år under perioden 1985—2000. Källa: SIND 197729.

6.3. Energitillgång och energipriser

Med hänsyn till att energikostnaderna väger tungt Vid framställning av flertalet metaller och därigenom har stor betydelse för metallpriserna är det nödvändigt att vi i detta sammanhang klart specificerar våra utgångspunkter vad gäller tillgång och prissättning på energi. Från vår synpunkt är det framför allt utvecklingen av priset på elektricitet som är av intresse. LU 75 utgick ifrån att energipriserna fram till år 1980 skulle ligga kvar på nuvarande reala nivå. Detta är dock — som tidigare antytts — inte någon helt självklar utgångspunkt. Från olika håll har hävdats såväl att energipriserna — och då avses här främst oljepriserna — kommer att sjunka realt sett som att de kommer att stiga. Till en . del beror skillnaderna i åsikter på vilken tidshorisont man arbetar med. De oljeproducerande länderna har f. n. uppenbara svårigheter att hålla oljepriset uppe, och dessa svårigheter kan mycket väl komma att kvarstå fram till år 1980. Vad gäller utvecklingen fram till år 1985 och därefter menar dock många att oljepriserna kan komma att stiga avsevärt.

De beräkningar som gjorts inom ekonomidepartementet och som nyss refererats bygger på ett oförändrat eller något högre realpris på råolja. Energikommissionenl har å andra sidan valt att för sina kalkyler anta att realpriset på råolja i genomsnitt kommer att stiga med 2 % per år under tiden 1977—1990 och därefter med 4 % per år fram till år 2000. För de allra närmaste åren finns det dock enligt kommissionen mycket som tyder på att oljepriserna realt sett kan komma att sjunka. I våra prognoser kommer vi, i de fall där det har betydelse, att diskutera effekterna av båda dessa alternativa utvecklings- mönster.

Vad gäller utvecklingen i Sverige är det endast elpriserna som behöver diskuteras. Oljepriset följer ju, bortsett från skatter och avgifter, priset på världsmarknaden. Vi antar att skatter och avgifter inte kommer att medföra några avvikelser i Sverige från den internationella pristrenden. När det gäller prisutvecklingen för elkraft i Sverige har vi utgått från det antagande som ligger till grund för bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen, nämligen att elpriserna realt sett inte förändras. Utvecklingen av den totala svenska energiförbrukningen och framför allt elförbrukningen, kan påverka efterfrågan på vissa metaller, t. ex. koppar och aluminium, som används för kraftledningar m. m. Härvid har vi utgått från den s. k. referensprognos för tiden fram till år 1995 som gjorts av statens industriverk2 och utnyttjats av bl.a. energikommissionen. Enligt denna prognos skulle den totala energianvändningen öka med i genomsnitt 1,8 % per år under tiden 1974—1985 från 373,9 till 457 TWh.3 Elkonsumtionen skulle enligt samma prognos öka med 4,2 % per år från 70,6 till 111 TWh (exkl. ! sou 1978:17, s. 32. överföringsförluster). Åren 1985-1995 skulle den totala energianvändningen öka med 0,7 % per år och elförbrukningen med 2,5 % per år. I ett ”sparalter- nativ” skulle ökningen av den totala energiförbrukningen uppgå till 1,5 % 3TWh =Terawattimme 1985—1995. Ökningen av elförbrukningen skulle i detta alternativ bli 4,0 % (1 TWh :] 000 000000 per år under tiden 1974—1985 och 2,3 % per år 1985—1995. kWh).

2 SIND 197719.

7. Tekniska prognosförutsättningar

7.1. Inledning

I detta kapitel redovisas några problem och utvecklingstendenser inom mineralutvinningstekniken. Beskrivningen här ligger till grund för de olika prognoserna. I de olika metallbilagorna diskuteras sådana problem och utvecklingstendenser som är specifika för resp. metall. Här tas därför i första hand upp gemensamma frågeställningar, vilket bl. 3. innebär att relativt stort utrymme ägnas åt brytningstekniken, som är likartad för de flesta metal- ler.

De vanliga förändringarna i den tekniska utvecklingen har karaktär av successiva förbättringar i form av mindre modifieringar av redan existerande teknik. Dessa modifieringar sker i det närmaste kontinuerligt över en längre tid och deras ekonomiska effekt kan därför vara relativt lätt att förutse. Inom bergtekniken har t. ex. transportfordonen, lastmaskinerna och borrmaski- nerna successivt blivit allt större. Inom mineralberedningen och metallurgin har utbytena förbättrats och renhetsgraden hos den framställda metallen blivit högre.

I sällsynta fall kan man tala om markanta trendbrott. Vid införandet av flotation vid anrikning av sulfidmalmer i början av seklet sjönk produktions- kostnaden med ca 30 %, vilket ledde till ett kraftigt prisfall (i reala termer) under 1910-talet.

Den nya teknik som kommer till utnyttjande under de närmaste tio åren måste till övervägande del finnas utvecklad redan i dag, men den nya teknik som blir använd på 1990-talet finns i dag i bästa fall på försöksstadiet. På lång sikt ökar dessutom sannolikheten för trendbrott i den tekniska utvecklingen. Bedömningarna av möjliga ekonomiska effekter blir därför mycket osäkrare när tidsperspektivet förlängs. I detta kapitel görs en bedömning i första hand av den teknik som kommer att användas år 1985, men vi försöker också bedöma mer långsiktiga utvecklingstrender. En stor del av det som står i kapitlet återfinns också i vår tidigare delrapport (Ds I 1978:13) Forskning och utveckling i svensk mineralindustri och återges här i förkortad form.

I avsnitt 7.2 diskuteras inledningsvis vilka faktorer som är av betydelse för att en mineralfyndighet skall vara brytvärd. Därefter beskrivs i avsnitt 7.3 de metoder som används vid prospektering, hur de har utvecklats, och hur man väntar sig att de skall förändras i framtiden. 1 avsnitten 7_4_7,7 görs motsvarande genomgång för gruvbrytning, mineralberedning, metallfram- ställning och transporter. Slutligen tar vi i avsnitten 7.8—7.9 upp ett par andra

aspekter på villkoren för mineralutvinningen, nämligen miljö och energibe- hov. Dessa behandlas ganska kortfattat.

7.2. Brytvärdhet

Brytvärdheten hos en mineralfyndighet påverkas av en mängd faktorer, bl. a. fyndighetens mineralhalt, prisförhållanden, brytningsteknik, årlig brytnings- volym, möjligheterna att utnyttja ledig kapacitet, fyndighetens läge etc.

Vid kalkylering inom mineralindustrin används konventionella kalkylme- toder såsom nuvärdemetod och internräntemetod. I jämförelse med andra branscher är mineralindustrin mycket kapitalkrävande, vilket gör att valet av kalkylränta blir av stor betydelse vid bedömning av de brytvärda tillgång- arna.

En speciell faktor vid kalkylering inom gruvindustrin är att tillgångarna, åtminstone för det enskilda gruvföretaget, är att betrakta som ändliga. Ett beslut idag får därmed konsekvenser i framtiden på ett annat sätt än vad som gäller för ett ”vanligt” företag. En ökad brytning inom den närmaste framtiden medför att gruvan ifråga kanske måste stänga tidigare än vad som annars vore fallet. Gruvföretagets investering blir härigenom lönsammare, men de samhällsinvesteringar som gjorts kan eventuellt inte utnyttjas i fortsättningen. Härigenom kan det samhällsekonomiska resultatet av bryt- ningen bli sämre, samtidigt som det företagsekonomiska resultatet förbätt- ras.

Inom gruvindustrin och framför allt i underjordsgruvor utgör de fasta kostnaderna en större andel av de totala kostnaderna än i de flesta andra branscher. Möjligheterna till högt kapacitetsutnyttjande är därför av stor betydelse för lönsamheten. Förändringar i prisnivån får därför också stor effekt på brytvärdheten.

Anläggandet av nya gruvor och verk blir mer och mer kostsamt. Kapacitetsökningar vid redan etablerade verk kan oftast göras till lägre kostnader än nyetableringar. Möjligheten att utnyttja redan existerande anläggningar har därför ofta avgörande betydelse för brytvärdhetskalkylerna. Större delen av tillskotten till de svenska gruvföretagens malmbas har också skett i anslutning till gruvor som redan var i drift.

Malmbehandlingskostnaderna blir lätt oacceptabla vid låg produktion. Möjligheterna att bryta och anrika i stor skala är därför ofta en förutsättning för brytvärdhet.

Visst underlag för beslut beträffande den takt med vilken en fyndighet skall brytas kan fås genom optimeringsberäkningar som avser fyndighetens hela

1 Denna frågeställning har ä nats en hel del livslängd.' uppmgärksamhet under För sådana optimeringar krävs förutsägelser beträffande bl. a. den framtida de; senaste årtiondet, se kostnads— och efterfrågeutvecklingen, vilket naturligtvis gör beräkningarna bl. & N—E Noréns osäkra. Resultatet kan ändå ge en fingervisning om i vilken takt en fyndighet ”Long-range'Deciqsion kan brytas.

El,?fååzpsglgrånmgs_ Genom optimeringar av denna typ vore det teoretiskt möjligt att ange en institutet vid Handels- ungefärlig utbrytningstakt för de svenska malmtillgångarna. Hänsyn måste högskolan, Stockholm givetvis även tas till mer svårbedömda faktorer, t. ex. värdet av att på sikt

1969. behålla arbetsplatser inom vissa områden, de sociala konsekvenserna av

framtida befolkningsavflyttningar, samt risken att malm som kan sparas till framtiden, då kanske inte kan säljas.

I avsnitt 7.4 finns en kort jämförande beskrivning av dagbrotts- och underjordsbrytning. I de fall dagbrottsbrytning är möjlig kan ofta fyndigheter med lägre halter exploateras än vad som är möjligt med underjordsmeto— der.

Vid analys av en enskild fyndighets brytvärdhet måste lönsamheten studeras för alla de delar av fyndigheten som geologen medtagit i sin fyndighetsbeskrivning. Eftersom tekniska och ekonomiska förhållanden förändras måste geologen i sin fyndighetsbeskrivning ta med alla de mineral som i framtiden kan komma att vara intressanta. Det innebär att partier med mycket låga metallhalter ofta inkluderas, även om de inte omedelbart kan bli aktuella för brytning. Förjärnmalmer tas ofta med partier ned till 20 % järn, för kopparmalmer partier med halter ned till 0,2 % koppar.

I stora förekomster med varierande metallhalter kan det i vissa situationer framstå som fördelaktigt att öka brytningen i de rikare partierna av fyndigheten och senarelägga utvinningen av partier med lägre metallhalt. Om dagbrottsbrytning kan utnyttjas är det ofta också möjligt att tillvarata en större andel av i fyndigheten tillgängliga metaller än i de partier där underjordsbrytning måste tillämpas.

Att all malm inte tillvaratas är motiverat med det synsätt vi använder oss av idag. Mot detta synsätt kan ställas gruvsamhällenas ofta ensidiga beroende av mineralutvinningen och faktum att om ytterligare malm kunde tillvaratas idag skulle det medföra en längre livslängd för samhällena i framtiden.

För närvarande är det ont om tillförlitliga beräkningar av hur stor del av det i fast klyft befintliga mineralet som verkligen tillvaratas. Den nya mineral- lagstiftningen ställer ökade krav på att berörda myndigheter bevakar mineralförekomsternas utnyttjande.

Bergmästarna gör vissa uppföljningar men resultaten finns inte samman- ställda. Bergmästarna saknar också regler för hur kvantiteterna skall beräknas och "malmförlusterna" värderas från ekonomisk synpunkt.

Som nämnts inledningsvis är möjligheterna till stordrift av stor betydelse för brytvärdheten. I många fall är mineralutvinningsföretagen uppbyggda kring en större fyndighet. Parallellt kan mindre fyndigheter bearbetas. Att vissa mindre fyndigheter är möjliga att bearbeta beror i vissa fall på att det är relativt billigt att bygga Ul redan befintliga verk och anläggningar. Däremot vore det kanske inte möjligt att bryta en sådan fyndighet ensam med tanke på de höga initialkostnader som är förknippade med mineralutvinning.

I andra fall finns i anslutning till vissa driftgruvor mindre fyndigheter som inte bryts därför att det vid ökad produktion är billigare att bryta mer malm i de befintliga driftsgruvorna. Ett sådant synsätt medför risk för att dessa mindre fyndigheter aldrig blir nyttiggjorda eftersom det inte är säkert att de kan brytas när verksamheten i de stora driftsgruvorna, någon gång i framtiden, har upphört.

Brytvärdheten för mineralförekomster påverkas av transportavstånd i olika grad för olika metaller. För t. ex. järnmalm kommer ofta hela eller en mycket stor del av den brutna malmmängden att transporteras i form av styckemalm, slig eller sinter med hög metallhalt från gruvan till hamnar och stålverk. Eftersom priset på järnmalm är lågt är lönsamheten för järnmalmsbrytning

' Statens industriverk: Samhällsekonomiska effekter av gruvdrift i Kaunisvaara (SIND PM l976:1 l).

därmed relativt känslig för fyndighetemas läge relativt hamnar och kunder. För många av sulfidmalmerna, vilkas metaller har högre priser, gäller däremot att endast en ringa del av den brutna malmen transporteras vidare i form av koncentrat. Det geografiska läget spelar för sådana malmer relativt sett mindre roll.

Efter hand som en fyndighet bryts på allt större djup ökar kostnaderna. Transport av berg, personal, material etc. blir allt dyrare. Berghållfasthetsfrå- gorna kan bli allt besvärligare. Ett utnyttjande av vissa djupt liggande malmkroppar kan dock ofta ske genom att befintliga gruv- och malmbehand- lingsanläggningar utnyttjas i stället för att man gör nyinvesteringar.

Mineralutvinningsindustrin är mycket konjunkturkänslig. Skillnaderna i priser och efterfrågan mellan hög- och lågkonjunkturtider är ofta mycket stora vilket ställer mycket stora krav på företagens flexibilitet och likvidi- tet.

Konjunkturrörelserna kan också medföra att synen på framtiden påverkas och att synen på brytvärdheten hos en fyndighet växlar.

Ofta innehåller en bergart flera mineral. Vid bedömning av brytvärdheten måste därför förutsättningarna för alla ingående metaller och industrimineral studeras.

Företagens bedömning av fyndigheters brytvärdhet bygger givetvis främst på ett företagsekonomiskt synsätt. Ett samhällsekonomiskt synsätt har emellertid i allt större utsträckning kommit att användas i diskussioner beträffande mineralutvinning. Öppnandet av Stekenjokk-gruvan liksom den samhällsekonomiska utvärderingen av Kaunisvaara-fyndigheten är exempel på detta synsätt.

Samhällsekonomiska kalkyler kan göras på flera sätt. Här skall endast ett beskrivas, nämligen den s. k. cost- benefitanalysen som kan vara praktisk om detaljerade och väldokumenterade företagsekonomiska kalkyler finns till- gängliga som underlag. I denna utgår man vanligtvis från en företagsekono- misk kalkyl och korrigerar för:

— Samhällelig kalkylränta. — Samhällseffekter på intäktssidan, t. ex. förändringar av handelsbalans och valutareserv.

— Sysselsättningseffekter. — Samhällsinterna debiteringar, t. ex. skatter och avgifter. — Samhälleliga avslutningskostnader. — Övriga särskilda samhällseffekter, t. ex. förbättrad samhällsservice och påverkan på miljön samt beredskapsskäl.

Tabell 7.1 visar hur brytvärdheten hos det 5. k. Kaunisvaaraprojektet enligt statens industriverkl skulle ha påverkats av ett samhällsekonomiskt synsätt. Tabellen gäller vid vissa förutsättningar, bl. a. att malmpriserna utvecklas från 1975 års nivå i samma takt som kostnaderna och att det finns avsättningsmöjligheter för malmen. Förutsättningarna har senare utvecklats i negativ riktning.

De samhällsekonomiska korrigeringsposterna blir olika i olika delar av ett land beroende på i vilken utsträckning arbetslöshet råder och arbetskraften kan betraktas som en fri nyttighet. Den blir också olika för olika metaller, beroende på hur stor andel av den totala framställningskostnaden som utgörs

Tabell 7.1 Kaunisvaaraprojektets lönsamhet med företagsekonomiskt resp. sam- hällsekonomiskt synsätt

Nuvärde vid företagsekonomiskt synsätt —319 milj. kr. Nuvärde vid samhällsekonomiskt synsätt + 77 milj. kr.

Källa: SIND PM 1976:l 1.

av löner. Korrigeringsposterna varierar också över tiden. Viss arbetskraft kan sålunda vara en fri nyttighet under några år, men knappast på lång sikt. De samhällsekonomiska korrigeringsposterna är i allmänhet mycket svårupp- skattade. Ofta kan man bara gissa sig till deras storlek eller bedöma den subjektivt och godtyckligt. Detta begränsar de samhällsekonomiska kalky- lernas tillförlitlighet och värde.

7.3. Prospektering

Här ges endast en översiktlig beskrivning av prospekteringens utveckling och metoder. För en mer fullständig redogörelse hänvisas till vår tidigare utgivna rapport (Ds I 1978:16) Malmtillgångar och prospektering.

Prospekteringens mål är dels att finna hittills okända malmförekomster, dels att undersöka och utvärdera prospekteringsuppslag och mineralföre- komster. Prospektering bedrivs dels i anslutning till driftsgruvor, dels i tidigare mindre väl eller endast med äldre metoder genomsökta områden.

Inom de flesta organisationer som sysslar med prospektering finns ett uppställt mål för verksamheten. Målen är av varierande karaktär. Man arbetar som regel inom ramen för särskilt angivna prospekteringskostnader. Bland de element som brukar återfinnas i målangivelser eller kan identifieras med utgångspunkt från verksamhetens inriktning är följande vanliga:

— Finna största möjliga malmreserver eller i varje fall reserver som vid varje tillfälle svarar mot brytningen. — Finna enbart malmer av speciellt slag eller storlek. — Verka med syftet att hålla befintliga anrikningsverk eller metallverk sysselsatta för viss tid framåt.

Den moderna prospekteringens arbetsmoment och arbetsgången dem emellan innebär i stort sett en gradvis övergång från översiktliga undersök- ningar av större områden (regionala geofysiska mätningar som flygmätning, regional geokemisk provtagning, översiktlig kartering) till allt intensivare arbeten inom allt mer avgränsade ytor (detaljerade geofysiska markmät- ningar, detaljkartering, kärnborrning). Dessa arbeten blir också successivt allt mer kostnadskrävande.

Verksamheten sker härvid ”stegvis”; varje delinsats leder fram till ett beslut om fortsatt aktivitet. Med utgångspunkt från de översiktliga arbetena sker en bedömning av om de funna uppslagen är värda ytterligare insatser. 1 så fall inmutas uppslagen. Dessa objekt bestäms till storlek och kvalitet som i sin tur bedöms och prioriteras varefter beslut om gruvundersökning kan fattas och objekten utmålsläggs. Efter gruvundersökningen kan man slut- ligen fatta beslut om eventuell brytning.

Man räknar med att det inte kommer att inträffa några avgörande förändringar i den prospekteringsteknik som nu används under de allra närmaste årtiondena. Några av de utvecklingstendenser som antas komma att vara av intresse framöver kan dock nämnas.

Utvecklingen inom prospekteringstekniken går i dag mot 5. k. fullprospek- tering, dvs. en total förutsättningslös genomsökning av stora arealer i syfte att finna varje tänkbart slag av mineralfyndighet. I huvudsak tillämpas samma prospekteringsteknik oberoende av vilket mineral man letar efter. Genom att leta förutsättningslöst efter ett större antal olika mineral inom ett område kan man få en mer rationell prospektering inom en given resursram och sannolikheten att finna ekonomiskt utvinnbara fyndigheter ökar.

En möjlighet till upptäckt av nya malmprovinser är undersökningar genom fotografering från flygplan och satelliter. Undersökningarna ger information om den geologiska strukturen i mycket stora områden. Sådan fotografering kan väntas ge det största utbytet i regioner som är dåligt utforskade från geologisk synpunkt. Tekniken kan därför bli av stor betydelse för utveck- lingsländerna. Ett speciellt problem är att sådan verksamhet endast torde kunna utföras av stora företag och organisationer, som därigenom kan komma att få kontroll över en allt större del av Utvecklingsländernas mineraltillgångar.

Under de senaste årtiondena har man i såväl Finland som norra Sverige arrangerats. k. mineraljakter. Härvid låter man allmänheten samla in prover som sedan kan bedömas centralt av fackfolk.

Under senare år har intresset ökat för undervattensprospektering. I Sverige har Boliden AB börjat undersöka Skelleftefältets fortsättning under Botten- havet.

Med nuvarande prospekteringsmetoder är det svårt att lokalisera andra än relativt ytligt belägna malmer. Mineraliseringarna är dock i princip jämnt fördelade i jordskorpan. Utvecklingsarbete beträffande prospektering efter djupt belägna malmer pågår med stöd bl. a. av styrelsen för teknisk utveckling.

Prospekteringen i landet har hittills till största delen utförts i områden nära fyndigheter i drift. Även fortsättningsvis kommer förmodligen större delen av prospekteringsinsatserna att göras i nära anslutning till gruvor i drift.

7.4. Brytning

De produktionstekniska principerna vid ovanjordsbrytning är tämligen enkla och relativt oförändrade sedan ett par decennier. Genom insats av allt större maskiner har dock brytningskostnaderna kunnat sänkas betydligt. Truckar med en lastförmåga på upp till 400 ton förekommer nu i dagbrotten. Figur 7.1 visar hur kapaciteten mätt i ton per skift ökat med allt större transportenheter i en svensk järnmalmsgruva.

Beräkningen gäller vid ett transportavstånd på 3 km och under vissa andra förutsättningar.

Inom icke-järnmalmsgruvor har utvecklingen varit ännu snabbare. I koppargruvan Aitik används redan 1 dag 200- tons truckar.

Även om den framtida utvecklingen beträffande dagbrottstekniken inte

Ton / skift 5 000 Grävskopa, 3.8 m3 skopa + 77 ton truck '—> 4 500 Grävskopa, 3.8 m3 skopa |—> 68 ton truck 4 000 ” Figur 7.1 Kapacitetsut— 3 gråvåkågi'oi'igåks H veckling vid lastning och D transport av järnmalm i 3 500 H Grävskopa, 3.8 m3 skopa dagbrott. 40 ton truck _1__ —,—> Källa: Jernkontorets 1960 1965 1970 1975 Annaler, Nr 4 1974.

blir lika snabb som under de senaste årtiondena kan man räkna med fortsatta produktivitetsökningar. Den stora marknaden för dagbrottsutrustning medför vidare att maskinerna kan produceras i stora serier till jämförelsevis låga kostnader. Dessa maskiner kan för övrigt också användas inom andra branscher såsom kraftverksbyggen etc.

Stordriften får dock en viss negativ effekt på omgivningen. Vid skjutningar i ett dagbrott finns alltid risk för kringflygande sten, förutom att skjutning- arna leder till skakningar i omgivningen.

En viktig begränsande faktor för lönsamheten vid dagbrottsbrytning är de av släntvinklarna bestämda gråbergskvantiteterna som måste avlägsnas för att blottställa malmen. Detta illustreras i figur 7.2.

Betydande besparingar går att göra, om det är möjligt att undvika en del av den gråbergsbrytning som f.n. är nödvändig. Släntvinklarna bestäms av sidobergets hållfasthet. Genom ökad användning av olika typer av injice- ringsåtgärder, dränering etc. torde det i framtiden bli möjligt att öka släntvinklarna och därigenom undvika en del av den nu nödvändiga gråbergsbrytningen. (I en del fall, t. ex. då malmen ligger i en sluttning eller på en bergstopp, har släntvinklarnas storlek naturligtvis mindre betydelse under de första årens brytning.)

Brytning under jord kostar i de flesta fall mer per ton malm än

Figur 7.2 Tvärsnitt av en jjmdighet som skall brytas i dagbrott (gra' ton = malm).

Släntvinkel = )(0 Z Hängvägg

Liggvägg

dagbrottsbrytning och kräver därför högre metallhalter för att vara lönsam. Skillnaderna är dock givetvis stora från fall till fall. Läget för underjordsgru- vorna försvåras vidare av att löneandelen i regel är högre, vilket gör framför allt de mindre underjordsgruvornas lönsamhet känslig för lönekostnadsök- ningar.

För brytning underjord gäller att de geologiska förutsättningarna är av stor betydelse för verksamheten och val av brytningsmetod. Malmernas och sidobergets hållfasthetsegenskaper, malmernas form, läge och metallhalt samt de allmänna bergtrycksförhållandena har betydelse.

En stor del av de senaste årtiondenas debatt beträffande den framtida forskningen och utvecklingen inom underjordsbrytningstekniken har bara gällt den egentliga brytningen. För att riktigt kunna styra utvecklingsinsat- serna bör man emellertid studera de totala brytningskostnadernas fördelning på de olika aktiviteterna. I tabell 7.2 ges ett exempel som avser en järnmalmsgruva. Det bör observeras att variationerna är stora mellan olika gruvor och att det i viss utsträckning är en definitionsfråga vart olika kostnader skall hänföras.

Som framgår av tabellen svarade, iden gruva som exemplet är hämtat från, själva brytningen för endast en tredjedel av de totala kostnaderna. Investe- ringar i transportsystem m. m. svarar för en stor del av kostnaderna och har lång livslängd.

På grund av de begränsade utrymmena är det svårt att anpassa anlägg- ningar och utrustningar till nya tekniska rön. En förutseende långtidspla- nering är därför av speciell vikt vid underjordsgruvor. Nya anläggningar måste anpassas för att passa även brytning på underliggande nivåer. Samtidigt är det viktigt att även själva brytningen sker på ett sådant sätt att kostnaderna i senare led minskas. Detta innebär att man måste ta hela systemet i beaktande även när man löser problem som rör olika delmo- ment.

Produktivitetsökningen i de svenska underjordsgruvorna har varit snabb, t.o.m. något snabbare än i dagbrotten. Detta har varit möjligt genom övergång till nya metoder och utrustning med högre kapacitet.

Trots den i många fall goda produktivitetsutvecklingen synes dock kostnadsökningen i många fall ha varit större i underjordsgruvorna än i

Tabell 7.2 Exempel på kostnadernas fördelning på olika enheter i en järnmalms- gruva

Andel % Brytning 34 Horisontell transport 17 Krossning 10 Uppfordring 9 Sovring 13 Finkrossning 12 Utfrakt 5

100

Källa: Egna beräkningar.

dagbrotten. Detta torde till en del förklaras av att den utrustning som krävs för att öka produktiviteten i underjordsgruvorna ofta är mer speciell och därför dyrare.

Möjligheterna att fortsätta produktivitetsutvecklingen i samma snabba takt som tidigare kan ifrågasättas av många skäl. Underjord är utrymmena alltid begränsade. Brytning på större djup kan på grund av problem med berghällfastheten komma att medföra allt trängre utrymmen att arbeta i. Vid produktion på större djup i framtiden torde därför nya metoder behöva tillämpas. Om brytningsmetoderna anpassas till bergets egenskaper så att man tar hänsyn härtill vid placeringen av orter, bergförstärkning m. m. kan man dock eventuellt undvika att arbeta med trånga utrymmen.

En stor del av rationaliseringseffekterna vid underjordsbrytning har berott på införandet av dieseldrift. Begränsningar i möjligheterna att använda dieseldrift underjord övervägs i många länder (vissa restriktioner har redan införts i de svenska bergsanvisningarna). Nya material, nya sprängämnen, nya borrningsmetoder (t. ex. hydraulisk drift i stället för tryckluftsdrift av borraggregat), automatisering av gruvutrustningar osv. ger vissa möjligheter till effektivitetsförbättringar.

Sammanfattningsvis torde man dock få räkna med att kostnaderna vid underjordsbrytning kommer att öka något snabbare än vid dagbrottsbryt- ning. Utvecklingen hittills har redan medfört speciella problem för många av de mindre svenska gruvorna. Dessa problem kan bli större i framtiden.

Vid brytning mot djupet ökar kostnaderna beroende på längre transport- vägar för personal, materiel och malm. Även tryck- och temperaturförhål- landen innebär ökade problem och kostnader. Efter hand som gruvorna fördjupas kan också vissa yttre miljöolägenheter förstärkas. För de gruvor som använder rasmetoder kommer gruvornas naturliga rasområden att öka genom sprickbildning och successivt inras. Bebyggelse och kommunika- tionsleder på hängväggssidan kan påverkas av dessa ras.

De senaste åren har andelen skiftarbete ökat i svensk gruvindustri. Malmbehandlingsverk har sedan länge drivits kontinuerligt. Utomlands är det snarast regel att man arbetar med kontinuerlig drift i gruvorna. Även i Sverige har den allt dyrare maskinparken och svårigheter att upprätthålla planerad produktion medfört att man i allt fler gruvor tvingats öka skiftarbetet.

Dagbrottsbrytning har jämfört med underjordsbrytning många påtagliga fördelar. Arbetsmiljön är oftast bättre och olycksfallsrisken mindre vid dagbrottsbrytning än vid underjordsbrytning. Dagbrottsbrytning tycks även vara en mer fördelaktig brytningsmetod från energisynpunkt. För dagbrotts- brytning går som regel åt 10—20 kWh/ton malm. Häri ingår även energi i sprängmedel. Variationerna 'är givetvis stora mellan olika gruvor. Motsva- rande energiåtgång för underjordsbrytning är 20—40 kWh/ton. Det bör påpekas att malmen i underjordsgruvor oftast har högre metallhalt, varför skillnaden i energiåtgång räknat per ton metallinnehåll blir mindre.

Dagbrott innebär ett större ingrepp i naturen än underjordsbrytning. Tendensen till ökad dagbrottsbrytning kommer att medföra ytterligare markbehov för gruva och deponering av gråberg. Kraven på återställning av marken efter avslutad brytning kan väntas öka, vilket leder till ökade kostnader för brytningen.

Normalt mäts och redovisas olycksfallsfrekvenser i antal olycksfall per arbetstimme. Tabell 7.3 visar Olycksfallsfrekvensen per 100 000 arbetstimmar för svenska gruvor. Olycksfallsfrekvensen ovan jord är således endast ca 60 % av motsvarande frekvens i underjordsgruvor. Olyckorna underjord äri regel också av svårare art än ovan jord.

Olycksfallsfrekvensen per arbetstimme är främst av intresse i samband med diskussionen kring arbetarskyddsfrågor kring redan befintliga gruvor. Vid jämförelser mellan ovanjords- eller underjordsbrytning är i stället Olycksfallsfrekvensen per ton malm relevant. Antalet olycksfall per ton malm är ungefär fem gånger så högt vid underjordsbrytning som vid brytning i dagbrott. Framför allt underjord har dock antalet olycksfall per ton malm minskat avsevärt sedan år 1973. ;

Ofta kan fyndigheter i sin övre del brytas i öppna dagbrott men måste på 1 större djup brytas med underjordsbrytning. Om förutsättningar för under- jordsbrytning finns kan dagbrottsbrytning ske så länge kostnaderna för att fördjupa dagbrottet är lägre än kostnaderna för att ta ut motsvarande malmmängd med underjordsbrytning. Finns inte förutsättningar för fram- tida underjordsdrift kan dagbrottet fördjupas så länge kostnaderna inte överstiger motsvarande intäkt. De två olika kalkylsituationerna kan leda till relativt olika resultat.

Den väntade något snabbare kostnadsökningen i framtiden för underjords- brytning kommer att medföra att dagbrottsdjupen kan bli allt större. 1 de västliga industriländerna kommer dock andelen underjordsmalm att öka i och med att de övre delarna av fyndigheterna bryts ut. I utvecklingsländerna däremot kan andelen dagbrottsmalm även framgent väntas vara hög.

Det kan erinras om att många av de svenska gruvorna, speciellt järnmalmsgruvorna, en gång i tiden startat med ovanjordsbrytning. En relativt snabb övergång till underjordsbrytning skedde därefter, framtvingad av dåtidens teknik. Med dagens teknik och synsätt hade dock antagligen en utökad dagbrottsbrytning varit naturlig.

Under de senaste åren har intresset för mineralutvinning till havs ökat (se kapitel 4, avsnitt 4.1.3). Sand och grus har hittills svarat för den största delen av utvinningen till havs. Endast på några få ställen bryts malm i fast berggrund under havsbottnen. Utvecklingen av metoder för detta slag av brytning går dock mycket snabbt. Ett omfattande utvecklingsarbete pågår dessutom i syfte att utveckla metoder för att utvinna metaller ur de s.k.

Tabell 7.3 Olycksfallsfrekvens i svenska gruvor

1973 1975 1977 Ovan Under Ovan Under Ovan Under jord jord jord jord jord jord Antal olycksfall per 100 000 arbetstimmar 3,8 8,8 5 ,6 9,5 5,6 10,4 Antal olycksfall per milj. ton malm 1,2 12,6 1,6 10,6 1,7 8,5

Källa: Bearbetning av Svenska Gruvföreningens olycksfallsstatistik.

nodulerna som finns i oceanerna, främst i Stilla havet.

Flera system för uppfraktning av nodulerna till ytan har utvecklats under senare år. Det finns i princip två huvudmetoder, nämligen dels med skopor på en kontinuerlig lina, dels med sugmudderverk. Alla tekniska problem är ännu inte lösta för någon av metoderna. Även andra system är tänkbara. Metallerna kommer troligen att utvinnas ur nodulerna genom lakning. Flera olika processer har utvecklats.

Osäkerheten beträffande projektens lönsamhet är stor. De kalkyler som gjorts tyder på att det skulle vara möjligt att få till stånd en lönsam utvinning. Det är dock för tidigt att säga något bestämt innan utrustningen har testats i full skala under några är.

7.5. Mineralberedning

Malmen som kommer från gruvan kan endast i undantagsfall direkt utnyttjas i metallurgiska processer. Normalt är mineralsammansättningen sådan i en malm att de olika mineralkornen måste friläggas och separeras genom anrikning.

Utvecklingen inom transporttekniken kan medföra att mineralbered- ningen i allt mindre utsträckning sker i anslutning till gruvorna. I stället kan den komma att ske centralt. Miljöproblemen underjord (damm från krossar etc.)skulle också kunna leda till en sådan utveckling. Det är emellertid också möjligt att den motsatta utvecklingen inträffar, dvs. att allt mer av krossningen förläggs under jord, detta för att underlätta transportarbetet i senare led.

Mineralberedningen kan sägas vara mer intäkts- än kostnadsinriktad. Förbättringar av lönsamheten uppnås ofta lättare genom tekniska föränd- ringar som leder till ett högre utbyte (dvs. man lyckas skilja mer av det värdefulla mineralet från gråberg) än genom kostnadssänkande åtgärder. Utvecklingsarbetet inriktas därför också till stor del på att öka utbytet av de olika processerna.

Utvecklingen inriktas allt mer mot ett totalutnyttjande av de i en fyndighet ingående värdefulla beståndsdelarna. Detta kräver utveckling av starkt selektiva processystem, som ofta blir komplicerade vid särskiljande av många ingående komponenter. Detta gäller också vid behandling av helt nya malmer.

Inom mineraltekniken torde intresset vidare komma att koncentreras till utsikterna att genom nya anrikningsmetoder — ofta i kombination med metallurgiska förfaranden — kunna utnyttja mycket lågvärdiga malmer.

En väntad brytning av allt fattigare malmer kommer att medföra att allt större mängder anrikningssand måste deponeras. Med modern återställ- ningsteknik borde det dock inte föreligga några speciella svårigheter att anpassa dessa deponeringsområden till den omgivande naturen. Med de krav som ställs på skydd av naturen är det dessutom troligt att man i större utsträckning kommer att försöka utnyttja sanden som råvarukälla för vissa industrimineral. Detta kommer dock i de flesta fall bara att innebära en marginell minskning av de volymer som måste deponeras eller användas för återfyllning av gruvan.

7.6. Metallframställning

Framställningen av olika metaller beskrivs i bilagorna 1—20. Här skall därför endast en sammanfattning av några utvecklingslinjer göras.

Beträffande järnmalm kan användandet av högfosformalm i masugnsbe- skickningen förväntas minska. Utvecklingen går vidare mot ökad använd- ning av kulsinter. Stora förväntningar knyts nu till utvecklingen av den s. k. direktreduktionstekniken, som till skillnad mot masugnsprocessen inte behöver ha koks utan i stället använder t. ex. naturgas. Inom kopparmetallurgin har man kunnat konstatera ett ökat intresse för användning av autogena processer för sulfidiska råvaror, vilket innebär att svavlets värmeenergi utnyttjas i smältningen. Ofta använder man syrgas och har kontinuerliga processer. Tekniken kan väntas slå igenom också för bly och nickel ur sulfidiska råvaror under de närmaste tio åren. För koppar och nickel finns dessutom en trend mot användning av hydrometallurgiska metoder (lakning), för zink har denna utveckling redan skett.

7.7. Transporter

En väsentlig del av den rationalisering som genomförts i gruvorna har berott på transportenheternas successivt ökande lastförmåga. En viss betydelse har också en övergång från spårbundna till icke spårbundna transportsystem haft. De icke spårbundna transportsystemen har hittills huvudsakligen byggts upp kring dieseldrift. 1 underjordsgruvorna märks nu en tendens att söka frångå dieseldriften. Dieselavgaserna ställer så höga krav på gruvornas ventilation att det inte är självklart att dieseldrift är ekonomiskt fördelaktig. Det pågår dock en intensiv forskning för att få fram renare motorer. Eldrift kan i framtiden bli ett alternativ.

Det mest revolutionerande för transporter ovan jord torde vara pipeline- transport av slig. Vid de flesta större gruvprojekt där man har mycket fin slig är pipelinetransport numera ett intressant alternativ. Pipelinetransport används vid några järn-, guld-, kol- och koppargruvor samt i stor skala för transport av sand.

7.8. Miljöaspekter

Gruvbrytning, mineralberedning och metallframställning medför påverkan på mark, luft och vatten. Stora markområden tas ofta i anspråk för uppläggning av restprodukter. Brytning i dagbrott medför förändringar i landskapsbilden. Utsläpp i luft och vatten har vid åtskilliga anläggningar visats ge miljöstömingar. Markskakningar, stoftspridning och buller upplevs negativt av ortsbefolkningen. På en rad områden torde under den närmaste tioårsperioden miljöförhållandena kunna förbättras genom processändringar och införande av modern reningsteknik. Detta gäller t. ex. rening av luft och vatten med avseende på stoft, svavel- och fluorföroreningar samt suspende- rade ämnen som metaller och flotationskemikalier, recirkulation av process-

vatten, bullerdämpande åtgärder, återställningsarbeten efter avslutad drift m. m. Även om en viss optimism således är berättigad med hänsyn till den tekniska utvecklingen kvarstår miljöproblem vars lösningar inte kan förutses idag. Gruvbrytning torde även i framtiden innebära stora ingrepp i naturen. Uppläggning av restprodukter kommer att vara nödvändig under överskådlig framtid. Det bör också understrykas att lösningen av miljöproblemen ofta endast kan ske till höga kostnader. Högt ställda miljökrav kan därför i en del fall medföra att fortsatt produktion blir omöjlig.

En del dagvatten och gruvvatten måste ofta släppas ut även med fullständig vattenåtervinning i processerna. Detta är särskilt allvarligt om vattnet innehåller ämnen som endast långsamt eller inte alls bryts ned i naturen, t. ex. tungmetaller. Under senare år har man utvecklat tekniska lösningar som gör det möjligt att minska utsläppen till mycket små kvantiteter.

Ett annat svårt vattenvårdsproblem sammanhänger med uppläggning av anrikningssand från sulfidmalmsindustrin. Denna är genom sin vittringsbe- nägenhet en potentiell källa till försurning av grund- och ytvatten samt spridning av giftiga metallsalter. Även på detta område har man dock utvecklat teknik som minskar utsläppen betydligt.

Särskilt när gruvor förläggs till platser där det tidigare inte funnits gruvdrift ställs det stora krav på att anläggningarna skall påverka den omgivande miljön så litet som möjligt. Ett exempel på detta är Ranstadsprojektet och överhuvudtaget diskussionen om exploateringen av alunskiffrar.

Det förekommer också att man vill förhindra anläggning av gruvor i särskilt känsliga områden. lgruvlagen stadgas därför förbud mot inmutning i bl.a. nationalparker. Statsmakterna beslutade dessutom är 1977 att vissa delar av fjällvärlden, de 5. k. obrutna fjällområdena (se karta i figur 7.3), i princip skulle undantas från all tyngre exploatering, inklusive gruvdrift. Enligt beslutet skall dock regeringen kunna ge tillstånd till gruvbrytning i vissa fall. Eftersom beslutet bedömts kunna leda till en oönskad neddragning av prospekteringen i de berörda områdena har vi fått i uppdrag av regeringen att utarbeta förslag till hur prospekteringen skall kunna hållas på en från samhällets synpunkt önskvärd nivå. Vi avser att återkomma till detta i vårt slutbetänkande.

7.9. Energi

Mineralsektorns produktion är energiintensiv ijämförelse med övrig indu- striproduktion. Detta gäller såväl de inledande stadierna, dvs. gruvbrytning och anrikning, som framställningen av färdiga metaller och halvfabrikat av dessa. År 1976 förbrukade gruvindustrin drygt 6 TWh, medanjärn-, stål- och metallverk förbrukade 33,5 TWh'. Tillsammans svarade dessa branscher för ca 25 % av hela industrins energiförbrukning? Figur 7.4 visar dessa två branschers totala energiförbrukning åren 1970 — 1976, deras andel av hela industrins energiförbrukning under samma period samt den av statens industriverk (SIND) beräknade utvecklingen fram till år 1995. Som framgår av figuren räknade SIND med att mineralsektorns andel av industrins energiförbrukning skulle öka. Det bör nämnas att SIND härvid utgick från de

lTWh = terawattimme = 1 miljard kilowattim- mar.

2 Sveriges energikonsum- tion till 1995. Referens- prognos. SIND PM 197715.

Figur 7.3 Planverkets och naturvårdsverkets förslag till avgränsning av obrutna Hål/områden.

Källa: Planverket och naturvårdsverket: Obrut— na fjällområden — förslag till avgränsning och dis- kussion av bestämmel— ser.

Trondheim ** — -

NORD— TRÖNDE- ,' LAG

//Steinkjer

Beteckningar: 2 l —— Redovisningsområde Väglösa områden

sön— TRÖNDE— LAG

Östersund x --—-- Obrutna områden

1 Rogen 2 Sylarna—Helags 3 Skäckerfjällen 4 Burvattnet HED- _, " 5 Hotagen MARK 6 Frostviken 7 Ransaren 8 Artfjället x 9 Tärna-Graddis ', 10 Sarek-Pite *. ll Kebnekaise 12 Råsto—Tsåktso Falun , 13 Pessinki & , 14 lVIuddus m Borlänge l __.t (__t — I *-

x 1 i i _

Hamar .

Ärlig Andel av 70 energi- 70 industrins

förbruk- , energiför—

. . , .

ning | !, brukning

terawatt- " ! procent

timmar ,' 60—1 I, —60

I I I I I Järn, stål- och I, metallverk totalt

50 I 0 _l , F5 I 1 I I / 40— ,' —40 I I I J, 30— —30

_ ___f' Järn-, stal- och _

M_f' metallverk andel 20 I—zo

Figur 7.4 Energi/örbruk- ning i gruvindustrin samt 10— _ __ 4 _ 10 järn-. stäl— och metallverk ___—' Gruvtndustrrn totalt åren 1970-]995_

Källa: Sveriges energi-

rv— Gruvtndustrin andel konsumtion till 1995.

| I | T Referensprognos. SIND 1970 1975 1980 1985 1990 1995 PM 1977:55.

produktionsprognoser som gjorts i 1975 års långtidsutredning. Dessa prog- noser har senare reviderats nedåt. SIND:s prognoser vad gäller den specifika energiåtgången bör däremot vara mer aktuella. I figurerna 7.5 och 7.6 visas energiåtgången i MWhI per milj. kr förädlingsvärde. Därav framgår att medan man räknar med en betydande minskning av den specifika energiåtgången ijärn-, stål- och metallverk skulle energiåtgången i förhål- lande till förädlingsvärdet i gruvindustrin snarast öka något. Det förefaller sålunda finnas betydande möjligheter att spara energi i den förra branschen. Däremot kan man knappast dra slutsatsen att utrymmet att spara energi skulle vara uttömt inom gruvindustrin. Snarare speglar den ökade specifika energiåtgången en väntad ökning av förädlingsgraden, främst genom ökad pelletisering av järnmalm, samt en förutsedd tyngdpunktsförskjutning av verksamheten i riktning mot fattigare malmer som kräver mer energi för brytning och anrikning. Utmärkande för mineralsektorn är att en större del av den använda energin utnyttjas i form av elkraft än i andra branscher. Bara i

den kemiska industrin är andelen elkraft lika stor. I den kemiska industrin 'MWh : megawattimme utnyttjas dock relativt sett mindre energimängder än i gruvindustrin eller = 1 000 kilowattimmar.

Mwh/ milj. kr. för—

ädlings— värde

Total energiåtgång

___- -----_—---—-----—-_--

4 000

Elkraft 3 000

2 000 Övrig energi

1 000

Figur 7.5 Energiåtgång i gruvindustrin åren 1970—1995. M Wh/ milj. krforäd/ingsvärde.

Källa: SIND PM 19775. 1970 1975 1980 1985 1990 1995

järn-, stål- och metallverken.

Energiåtgången varierar beroende på vilken metall som framställs. I tabell 7.1 visas energiåtgången i olika processteg vid framställning av stål, råbly och elektrolytkoppar. ”Indirekt” energiförbrukning — t. ex. för framställning av sprängämnen m. fl. förbrukningsmaterial — är inte medräknad. Beräkningar- na bygger för järnmalm på en järnhalt i uppfordrad malm på 33 % och på underjordsbrytning. Blymalmen har antagits ha en halt på 4 % och koppar- malmen en halt på 0,5 %. I alla tre processerna, framför allt i stålframställ- ningen, svarar den metallurgiska behandlingen för en stor del av energiåtgången. Vid framställning av bly och koppar svarar anrikning och gruvbrytning, som en följd av malmernas lägre metallhalter, för en större del av energiåtgången. '

I de olika bilagorna ges mer utförliga beskrivningar av energiåtgången vid framställning av olika metaller. Sammanfattningsvis kan sägas att energi- kostnaderna har stor betydelse vid framställning av vissa ferrolegeringar (främst de billigare s. k. bulklegeringama, dvs. ferromangan, ferrokrom och ferrokisel), samt vid produktion av lätta metaller, dvs. aluminium, titan och magnesium. Även om energiåtgången i och för sig kan vara högre vid framställning av dyrare ferrolegeringar och metaller, t. ex. ferromolybden, ferrowolfram, kobolt och tenn, så får energikostnaderna i dessa fall inte samma avgörande betydelse för priset, eftersom övriga kostnader för

& sx Total energiåtgång N & xx ss 12 000 så N s__ Elkraft *—__ — NN— — ——_ 10 000 *_ " s_— s s xs __—__ 1 ä.. ___ l 8 OOO—' _ _

Övrig energi

2 000

1970 1975 1980 1985 1990 1995

produktion av dessa metaller, som förekommer i malmer med låga halter, kommer att överväga. En stor del av forsknings- och utvecklingsarbetet på mineralområdet ägnas numera åt att minska energianvändningen i processerna. Stort intresse har ägnats åt anrikningsprocessernas användning av energi. Dessutom söker man på olika sätt minska energiåtgången i den metallurgiska behandlingen. Eftersom dessa två processteg svarar för större delen av energiåtgången är det också naturligt att de ägnas det största intresset. Tillsammans med krossning och malning använder också dessa processer mest elenergi. Samtidigt försöker man också att minimera den totala energiförbrukningen, räknad över alla processteg, bl. a. genom anpassning av processerna till varandra. Man torde kunna räkna med att det ännu går att göra ganska betydande energibesparingar i mineralsektorn, även om det redan tidigare, på grund av denna sektors höga energiförbrukning, funnits starka incitament att utnyttja energin effektivt.

Figur 7.6 Energia'tgäng i järn-, sta'l- och metallverk åren 1970—1995. M Wh/ milj. kr förädlingsvärde.

Källa: SIND PM l977:5.

Tabell 7.1 Energiåtgång vid framställning av olika metaller

Stål Råbly Elektrolytkoppar kWh/ton Andel kWh/ton Andel kWh/ton Andel metall % metall % metall % Gruvbrytning 75 1,5 415 11,5 1 500 12,7 Krossning och mal- ning 60 1,2 415 11,5 3 300 26,9 Anrikning 275 7,6 Avfallsdeponering 30 0'6 135 3,7 2 200 ]8'0 Agglomerering 420 8,2 135 3,7 350 2,9 Transport 85 1,7 135 3 ,7 350 2,9 Metallurgisk behandling 4 450 86,9 2 100 58,2 4 500 36,7 Summa 5 120 100,1 3 610 99,9 12 250 100,1

Källa: Kihlstedt: Energy and mineral exploitation technique. Scand. J. Met. nr 4, 1975.

8. Prognosresultat

8.1. Prognosernas uppbyggnad

Avsikten med våra prognoser är att de skall visa vilka konsekvenser redan fattade beslut leder till. Vi har inte kunnat eller velat förutsäga effekterna av politiska eller ekonomiska beslut som kommer att fattas i framtiden. Snarare vill vi, genom prognoserna, illustrera behovet av sådana beslut. Vi hoppas också att vi genom de förslag som vi kommer att lägga fram i ett slutbetänkan- de kan bidra till att en mer positiv utveckling förverkligas. Syftet med prognoserna är därför inte i första hand att ge det bästa möjliga svaret på frågan ”Hur mycket kommer vi i Sverige att producera och förbruka av olika metaller år 1985 och år 2000?”

I stort sett består samtliga prognoser, som återges fullständigt i bilagorna 1—20, av tre delar:

— en teknikprognos, där den väntade tekniska utvecklingen beskrivs, — en global prognos, där vi återger och kommenterar bedömningar av den internationella utvecklingen, — en prognos för Sverige, där den väntade utvecklingen för produktion, förbrukning, export och import redovisas.

Teknikprognoserna kan bara i undantagsfall läggas till grund för kvantifie- rade förutsägelser om produktion, förbrukning etc. Deras huvudsyfte är att ge en beskrivning av de tendenser i den tekniska utvecklingen som vi bedömer som viktigast och härigenom bilda utgångspunkt för mer allmänna resone- mang beträffande produktionskostnadernas utveckling, möjligheterna att exploatera ”nya" råvarutillgångar och förändringar i sammansättningen av efterfrågan. Teknikprognoserna påverkar därför avvägningen mellan olika faktoreri bedömningen av den globala eller svenska utvecklingen. Till grund för teknikprognosema ligger de allmänna utgångspunkter beträffande den tekniska utvecklingen som återgetts i kapitel 7 samt olika bedömningar för enskilda metaller. De senare har delvis tagits från olika internationella källor, delvis kommit fram som resultat av diskussioner i framför allt vår expert- grupp för forskning och utveckling.

De globala prognoserna utgår så gott som genomgående från de prognoser som gjorts av US Bureau of Mines (USBM). I de flesta fall har USBM:s prognoser hämtats ur den senaste upplagan av Mineral Facts and Problems (utgiven 1975). För några metaller finns dock reviderade prognoser som redovisats i senare publikationer. I så fall har vi använt oss av dessa.

Härutöver har vi utnyttjat andra internationella offentliga källor, framför allt de prognoser som gjorts av Deutsches Institut fiir Wirtschaftsforschung och som publicerades i den av Bundesanstalt fiir Geowissenschaften und Rohstoffe utgivna skriftserien Untersuchungen iiber Angebot und Nachfrage mineralischer Rohstoffe. Andra offentliga källor är främst sådana prognoser som gjorts för olika metaller av internationella organisationer eller företag. I något fall har också ej publicerade prognoser använts. Medan USBM:s prognoser tagits till huvudsaklig utgångspunkt har de andra källorna använts som underlag för kommentarer och kritiska synpunkter på USBM:s resone- mang. Inriktningen av dessa synpunkter och tyngdpunkterna i resonemang- en har bestämts genom diskussioner dels inom de olika expertgrupperna. dels med företag, institutioner och enskilda som har goda kunskaper om förhål- landena för de olika metallerna. Ambitionsgraden i analyserna av de globala förhållandena varierar kraftigt, och i stort sett proportionellt till hur viktiga metallerna är från svensk mineralpolitisk synpunkt. Med undantag förjärn, ochi någon mån koppar, har vi dock inte för någon metall presterat något som egentligen kan kallas MPU:s prognos för den globala utvecklingen. Våra i viss mån självständiga analyser bör snarare ses som kompletteringar till de bedömningar som gjorts av USBM i första hand och andra bedömare i andra hand.

Prognoserna för Sverige utgår, vad gäller utvecklingen av produktionen fram till år 1985, från nu kända produktions- och investeringsplaner. På längre sikt görs bedömningen med utgångspunkt från återstående malmtill- gångar och övriga produktionsförutsättningar i befintliga gruvor och verk. Företagsstrukturen antas vara oförändrad, dvs. företagen antas existera som sammajuridiska enheter som i dag. Detta är kanske ett osäkert antagande på 25 års sikt.

Å andra sidan har vi ingen grund för några andra antaganden. Vi har inte kunnat ta hänsyn till produktionen från eventuella nya, ännu inte upptäckta fyndigheter. Eftersom sannolikheten för att sådana fyndigheter skall upptäckas och tas i bruk måste betraktas som god, även utan någon real ökning av prospekteringsinsatserna, medför detta troligen en systematisk underskattning av den framtida produktionen. I avsnitt 8.3 kommer vi att diskutera vad denna underskattning innebär för prognosresultaten.

Prognoserna för förbrukningen av olika metaller i Sverige utgår från bedömningar av utvecklingen inom viktiga användningssektorer. Dessa bedömningar bygger i sin tur på dels de antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen som redovisats i kapitel 6, dels oberoende progno- ser för den framtida utvecklingen inom olika branscher. Detaljeringsgraden i förbrukningsprognoserna varierar kraftigt. För vissa metaller har det varit möjligt att utgå från tämligen ingående analyser av substitutions- och marknadsförhållanden inom de viktigaste användningsområdena. För andra metaller, där det statistiska underlaget inte är lika detaljerat och tillförlitligt, har vi i stället fått nöja oss med mer översiktliga analyser. Eftersom användningen av olika metaller blir svårare att överblicka längre fram i tiden är prognoserna för år 2000 också mindre detaljerade och mindre väl under- byggda än prognoserna för förbrukningen år 1985.

Prognoserna för svensk export och import av olika metaller har i de allra flesta fall räknats fram som nettot av svensk produktion och förbrukning. I de fall där nettoexport eller nettoimport med detta beräkningssätt förändras

markant under prognosperioden har vi försökt föra en kritisk diskussion om möjligheterna att förverkliga export- och importmål. Prognosen för produk- tion och export av järnmalm, liksom i viss mån prognosen för specialstål, utgår dock från bedömningar av marknadsutvecklingen utomlands. Detsam- ma gäller prognoserna för export och import av halvfabrikat av koppar, aluminium m. fl. metaller.

I varje bilaga finns också ett avslutande avsnitt, där slutsatser av prognos- resultaten redovisas. Syftet med dessa slutsatser är att fästa uppmärksamhe- ten på viktiga tendenser och utvecklingsfaktorer. Slutsatserna skall också utgöra underlag för vårt eget fortsatta arbete.

8.2. Prognosresultat

8.2.1. Inledning

I det följande sammanfattas prognosresultaten för de olika metallerna. Härvid har metallerna delats upp i olika grupper, som diskuteras gemensamt, nämligen:

— järn och stål

— legeringsmetaller — basmetaller

— lätta metaller

— ädelmetaller

— övriga metaller

Indelningen bygger på att det finns samband mellan metallerna i grupperna, antingen på så sätt att de ofta produceras tillsammans, eller på grund av att de kan ersätta eller komplettera varandra vid användningen.

8.2.2. Järn och stål

Järnet är det industriella samhällets viktigaste metall. Förbrukningen av järn är mångdubbelt större än förbrukningen av alla andra metaller tillsammans. Termen järn betecknar dels det kemiska grundämnet, dels vissa material som inte raffinerats i smälta, t. ex. råjärn (tackjärn), gjutjärn och järnpulver. I de flesta fall används beteckningen stål, som egentligen endast avser det smidbara materialet.

Stål indelas vanligen i två huvudgrupper — handelsstål och specialstål. Indelningen följer stålets kemiska sammansättning. Handelsstål definieras som stål som innehåller mindre än 0,6 % kol och mindre än 1 % legerings- ämnen. I princip är allt annat stål specialstål. Man skiljer mellan råstål (eller göt) och handelsfärdigt stål. Det handelsfärdiga stålet är den färdiga produkten i form av olika halvfabrikat.

I bilagorna 1 och 2 beskrivs nuvarande förhållanden och den väntade utvecklingen beträffande järn och stål.

Sverige har sedan flera hundra år tillbaka varit en av världens viktigaste järnmalms- och stålproducenter. Vad gäller järnmalm var Sverige ända till 1960-talet den största exportören. I fråga om specialstål hör Sverige fortfa- rande till de viktigaste producenterna och exportörerna.

för världens järn- och stålindustri. Från rekordåret 1974 sjönk världens stålproduktion för att sedan öka långsamt. Inte förrän år 1978 nåddes dock åter 1974 års produktionsnivå. Nedgången var störst i de länder som traditionellt svarat för en stor del av stålproduktionen (USA, Japan, Västeuropa). Störst var nedgången i Sverige, vilket dels var en följd av ökad konkurrens på den svenska marknaden för handelsstål (detta var delvis en effekt av att den svenska stålindustrin förlorat det tullskydd den tidigare * hade), dels en följd av ökad konkurrens på specialstålverkens exportmarknader(framför allt beträffande rostfria produkter). Stålproduktio- nen i planekonomierna och u-länderna fortsatte dock att öka även under denna period.

Nedgången i stålproduktionen ledde till en minskning av efterfrågan på och världshandeln med järnmalm. Eftersom nedgången var stor i EG-området, som är Sveriges viktigaste exportmarknad för järnmalm, drabbades den svenskajärnmalmsexporten särskilt hårt. Härtill bidrog också att priserna på sjöfrakter sjönk som en följd av recessionen och överskott på tonnage, varigenom den tidigare transportkostnadsfördelen för svensk järnmalm i förhållande till järnmalm från andra länder vid export till Västeuropa minskade kraftigt. Vidare fick de järnverk som använder högfosformalm vidkännas större produktionsminskningar än andra. Eftersom den svenska exporten till stor del består av högfosformalm medförde detta ytterligare negativa konsekvenser för de svenska järnmalmsproducenterna.

Den svenska järnmalmsexporten och -produktionen har alltså minskat under senare år. För LKAB:s del, dvs. de norrbottniska malmfälten, har detta lett till stora förluster åren 1977 och 1978 och omfattande personalminsk- ningar. I Bergslagen minskade antalet gruvor från tjugoen år 1974 till tolv vid årsskiftet 1978/79. Där var nedläggningarna framför allt en följd av att de mellansvenska stålverkens produktion minskade och att dessa av kostnads- skäl i större utsträckning övergick till skrotbaserad produktion.

Världens stålproduktion väntas återhämta sig i framtiden, liksom järn- malmsefterfrågan. I tabell 8.1 visas våra bedömningar av produktionsutveck- lingen för råstål och järnmalm. Som framgår av tabellen väntas råstålsproduktionen i Sverige öka endast mycket långsamt. Den ökning som kan komma till stånd väntas helt falla på specialstålen. Produktionen av järnmalm väntas minska fram till år 1985 (i förhållande till åren 1977 — 1978 ökar den dock något), för att därefter öka något fram till år 1985.

I tabell 8.2 visas den väntade utvecklingen för produktionen och förbruk- ningen av stål i Sverige meri detalj.

Tabell 8.1 Väntad förändring av produktionen av järnmalm (järninnehåll) och råstål globalt och i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Procentuell förändring per år i förhållande till basår

Basår 1985 2000

Globalt Sverige Globalt Sverige Globalt Sverige Järnmalm 1973 1973 2,6 — 3,15 —l,8 3,25 — 4,2 —0.2 — —0,3 Råstål 1973 1973/75 2,6 — 3,05 0,0 — 1,5 3,4 — 4,1 0,0 — 1,1

Tabell 8.2 Produktion och förbrukning av stål i Sverige åren 1973/ 75 — 2000. Tusen ton

___—___— 1973/ 75 1985 2000

Handelsstål Specialstål Handelsstål Specialstål Handelsstål Specialstål

___—________________ Råstålsproduktion 4 060 1 670 4 050 1 705 — 2 675 4 050 1 735 — 3 575

Nettoimport av råstål 19 7 0 0 0 0

Tillförsel av råstål 4 079 1 677 4 050 1 705 — 2 675 4 050 1 735 — 3 575

Tillverkningsförluster och lagerändringar 1 402 555 875 530— 910 875 ' 510— 1 115

Leveranser av handelsfärdigt stål (= bruttoförbrukning) 2 677 1 122 3 175 1 175 — 1 765 3 175 1 225 - 2 460

Nettoexport och nettoimport av handelsfärdigt stål” 643 339 735 — 1 005 255 — 780 1 365 — 2 450 155 —I 135

Nettoförbrukning 3 320 783 3 910 — 4 180 920 — 985 4 540 — 5 625 1 070 — 1 325

___—___— ” Nettoexport anges med kursiv stil.

Källor: Se bilagorna 1 och 2.

Stålförbrukningen väntas öka i samma takt för de olika stålsorterna, med 1,5 — 2,1 % per år under perioden 1973/75 — 1985 och med 1 — 2 % per år under tiden 1985 — 2000.

1 det följande sammanfattas prognosavsnitten för järn och stål.

Järnmalm

Världensjärnmalmsproduktion väntas öka från 493 milj. ton år 1973 till 670— 715 milj. ton år 1985 och 1170 — 1480 milj. ton år 2000 (allt mätt i järninnehåll). Detta innebär en långsammare ökning än tidigare under ' efterkrigstiden. En allt större del av produktionen väntas ske i u-länder i stora dagbrott med låga kostnader. Produktionsökningen möjliggörs framför allt genom en snabb ekonomisk tillväxt i u-länderna, vilket leder till ökad efterfrågan på stål. Detta gäller särskilt i det högre tillväxtalternativet.

Det nuvarande utbudsöverskottet på järnmalm på världsmarknaden väntas bestå fram till år 1985. Priserna väntas ändå stiga i takt med penningvärdets försämring. Tillfälligt kan priserna, under kortare perioder, bli högre.

För svensk del medför utvecklingen att jämmalmsproduktionen kommer att öka något i förhållande till år 1978. Jämfört med det goda året 1974 kommer den dock fortfarande att ligga på en låg nivå. Tabell 8.3 visar den väntade produktionsutvecklingen. 1 Norrbotten kommer malmen i Leveäniemi dagbrott (Svappavaara) att ta slut i mitten av 1990-talet. Kompletterande brytning väntas därför komma i gång i de närbelägna fyndigheterna Gruvberget och Mertainen i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. I Kiruna kan möjligen kapaciteten i gruvan tidvis inte komma att utnyttjas helt på grund av avsättningssvårighe- ter för högfosformalmen. Genom ökad selektivitet i brytningen skulle situationen eventuellt kunna förbättras något. På längre sikt är det tänkbart att ytterligare ett pelletsverk etableras i Kiruna. Under 1980-talet måste man också ta beslut om anläggning av en ny huvudtransportnivå i Kiirunavaara. Om en sådan inte anläggs måste gruvdriften upphöra omkring år 2000. Ett motsvarande beslut måste fattas beträffande Malmberget i början av 1980- talet, där produktionen annars måste upphöra i mitten av 1990-talet.

Som framgår av tabell 8.3 väntas produktionen i Mellansverige minska kraftigt. Under tiden fram till år 1985 väntas sju gruvor läggas ned, medan fem (Dannemora, Grängesberg, Risberg, Stråssa och Mimer/Bondgruvan) väntas fortsätta produktionen. År 2000 skulle endast Dannemora och

Tabell 8.3 Produktion av järnmalm i Sverige åren 1974 — 2000. Milj. ton järnmalms- produkter

1974 1985 2000 Norrbotten 30,6 26 ,0 31 ,0 - 32,0 Mellansverige 5.6 3,0 1.5 Summa 36,2 29,0 32,5 — 33,5

Källa: SOS Bergshantering 1974.

Grängesberg finnas kvar.

Vi bedömer det inte som sannolikt att några nya, större järnmalmsfyndig- heter kommer att brytas. Vissa mindre fyndigheter i Norrbottens län kan komma att brytas i framtiden, men produktionen från dessa skulle förmodli- gen bara ge marginella tillskott.

Handelsstål

Våra bedömningar beträffande handelsstål innebär, som framgick av tabell 8.2, i stort sett konstant produktion och en långsamt ökande förbrukning som delvis tillgodoses genom ökad import. Antagandena utgåri allt väsentligt från de prognoser som redovisats av handelsstålsutredningen i betänkandet (SOU 1977:15) Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Vad gäller produktionen har vi valt att utgå från handelsstålsutredningens lägre alternativ.

Specialstål

De bedömningar vi redovisar beträffande specialstålproduktionen kan ses som följden av två ganska olika alternativa antaganden om utvecklingen. Antagandena kan karakteriseras på följande sätt:

1 Produktionen av alla slag av specialstål förblir i stort sett konstant, men värdet av produktionen höjs genom ökad förädling. II Produktionen av specialstål ökar med ca 4 % per år under åren 1973/75 — 1985, vilket innebär att den i stort sett följer den internationella trenden. Ökningstakten minskar därefter till 2 % per år. Ökningen skulle i huvudsak falla på gruppen övrigt legerat stål, främst låglegerade konstruk- tionsstål, medan produktionen av snabbstål och rostfritt stål skulle öka mycket långsamt. En viss ökning av vidareförädlingen skulle dock kunna leda till att industrins produktionsvärde ökar.

Vad gäller förbrukningen har vi, som redan framgått, utgått från att förbrukningen av specialstål ökar i samma takt som förbrukningen av handelsstål.

8 . 2 . 3 Legeringsmetaller

Med legeringsmetaller avses de metaller som tillsätts till stål för att förbättra dess egenskaper, t. ex. i fråga om hållfasthet eller motståndskraft mot korrosion. Legeringsmetaller ingåri såväl handelsstål som specialstål och har också andra användningsområden. Innehållet av legeringsmetaller i de färdiga stålprodukterna varierar. I tabell 8.4 anges de genomsnittshalter som vi använt i våra beräkningar. Eftersom värdena gäller genomsnittshalter säger de i och för sig inte mycket om de verkliga halterna i de stål som används. Däremot ger de en schematisk bild av användningen av legerings- ämnen.

Legeringsmetaller tillsätts antingen vid nedsmältning tillsammans med skrot eller till smält stål i form av ferrolegeringar, men kan ibland även tillsättas som rena metaller eller som metalloxider.

Tabell 8.4 Beräknade genomsnittshalter av legeringsämnen i stålprodukter 1 procent

Kvalitet Mn Cr Mo Ni W Co V Ti Nb

Handelsstål och olegerat kolri kt stål: imp 0,6 exp 1,0 0,04 0,01 Rostfritt stål 1,5 18,0 1,0 10,0 0,08” Snabbstål 0,3 4,2 5,0 6,0 2,0 2,0 Annat legerat stål 0,4 1,0 0,1 0,1 0,1 0,02 0,08

” Endast en mindre del av allt rostfritt stål innehåller titan. Anm. Kemiska beteckningar: Mn = mangan, Cr = krom, Mo = molybden, Ni = nickel, W = wolfram, Co = kobolt, V = vanadin, Ti = titan och Nb = niob. Källor: Se bilaga 21.

Med ferrolegeringar avses legeringar av järn med relativt höga halter av legeringselement. Avgörande för i vilken av dessa former tillsatsen sker är de aktuella metallernäs reducerbarhet, smältpunkter, råvarans beskaffenhet, kemiska sammansättning och pris etc.

I bilagorna 3 — 10 beskrivs nuvarande förhållanden och den väntade utvecklingen för legeringsmetallerna.

Sverige är en viktig förbrukare av de flesta legeringsmetaller, vilket sammanhänger med den betydande svenska produktionen av specialstål. Med undantag av wolfram utvinns dock inte malm av dessa metaller i Sverige. Vissa ferrolegeringar produceras dock.

Utvecklingen för de olika legeringsmetallerna i framtiden varierar kraftigt från metall till metall. Detta gäller såväl i globalt perspektiv som i Sverige. I tabell 8.5jämförs den väntade förbrukningsutvecklingen internationellt och i Sverige.

Tabell 8.5 Väntad förändring av förbrukningen av legeringsmetaller globalt och i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Procentuell förändring av bruttoförbrukningen ” b per år

Metall Basår 1985 2000 Globalt Sverige Globalt Sverige Globalt Sverige

___________________——_ Mangan 1973 1973/75 2,7 0,3 — 0,6 2,4 — 3,6 0,2 — 0,5 Krom 1975 1973/75 4,3 0,7 — 3,7 2,8 — 4,5 0,5 — 2,4 Nickel 1973 1973/75 2,4 1,6 — 0,8 1,8 - 3,2 0,5 — 0,8 Molybden 1973 1973/75 3,9 1,0 — 5,8 3,7 — 4,7 0,8 — 3,2 Wolfram 1977 1973/75 3,3 1,9 - 3,7 2,6 - 4,2 2,6 — 4,5 Kobolt 1973 1973/75 3,2 4,5 — 5,6 1.9 — 3,8 2,5 — 4,2 Vanadin 1976 1973/75 4,6 1,0 — 3,4 2,8 — 5,8 0,7 - 2,8 Kisef 1973 1973/75 1,5 0,2 — 1,4 2,4 — 4,5 0,3 — 1,2

” Med bruttoförbrukning avses den mängd metall som går åt för framställning av halvfabrikat. ” Minskning anges med kursiv stil. ( Avser endast metallisk användning av kisel. Källor: Se bilagorna 3 - 10.

Som framgår av tabellen avviker den väntade svenska förbrukningsutveck- lingen för flera metaller starkt från den globala. Förbrukningen av mangan, krom, nickel, vanadin och kisel väntas öka långsammare i Sverige än internationellt. Förbrukningen av mangan och nickel kan t. o. m. komma att minska. För mangan, vanadin och kisel sammanhänger detta med att produktionen av handelsstål i Sverige väntas bli i stort sett konstant. Den svaga förbrukningsutvecklingen för krom och nickel beror på att vi räknat med att produktionen av rostfritt stål bara kommer att öka marginellt. För nickel tillkommer dessutom att vi räknat med en minskning av halten av denna metall i rostfritt stål. Molybdenförbrukningen, som kan komma att öka antingen långsammare eller snabbare i Sverige än i andra länder, är starkt beroende av produktionen av snabbstål, för vilken vi räknat med två olika alternativ. Förbrukningen av wolfram och kobolt väntas öka snabbare i Sverige än utomlands. Detta beror framför allt på att de används i hårdmetall. Produktionen av hårdmetall väntas öka.

I tabell 8.5 har jämförelsen gjorts med utgångspunkt från bruttoförbruk- ningen, dvs. den mängd metall som går åt för att framställa halvfabrikat (se avsnitt 5.7.1 för en närmare diskussion av olika förbrukningsbegrepp). Om i stället jämförelsen görs med utgångspunkt från nettoförbrukningen, dvs. den mängd metall som går åt i form av använda halvfabrikat (med hänsyn tagen till export och import av sådana halvfabrikat), erhålls en annan bild. I tabell 8.6 visas den väntade utvecklingen av nettoförbrukningen av legeringsmetal- ler i Sverige. Det har inte varit möjligt att beräkna nettoförbrukningen av wolfram, vanadin och kisel.

Tabellen visar att nettoförbrukningen i stort sett kommer att öka snabbare än bruttoförbrukningen. Detta beror på att minskningen av ökningstakten för stålproduktionen medför en ökad import av halvfabrikat av stål, vilka innehåller legeringsmetaller.

Inte för någon av legeringsmetallerna ger den globala fysiska tillgångssitua- tionen anledning till några farhågor. Den väntade prisutvecklingen och försörjningsbilden varierar däremot från metall till metall, bl. a. beroende på hur de påverkas av prisförändringar för olika produktionsfaktorer, som t. ex. energi. Fram till år 1985 har också balansen på marknaden, dvs. produktions- kapaciteten i förhållande till efterfrågan, betydelse. På längre sikt kan ny teknologi som gör det möjligt att exploatera nya slag av fyndigheter påverka priserna på flera av legeringsmetallerna.

Tabell 8.6 Väntad förändring av nettoförbrukningen av legeringsmetaller i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Procentuell förändring per år i förhållande till år 1973/75"

&

Metall 1985 2000 & Mangan 1,8 — 2,3 1,3 — 2,1 Krom 1,6—2,1 1,3—2,1

Nickel 0.5 — 0,1 0,4 — 1,1 Molybden 2,1 —4,9 1,6 — 3,3 Kobolt 3,6 — 5,0 2,9 — 4,4

" Minskning anges med kursiv stil. Källor: Se bilagorna 3 — 6 samt 8.

Vad gäller produktionen av legeringsmetaller i Sverige väntas utvinningen av wolfram öka något, dock inte så mycket att någon högre grad av självförsörjning uppnås. För några andra metaller, främst nickel, molybden, kobolt och vanadin, konstateras att en framtida svensk utvinning kan vara möjlig. Den framtida produktionen av ferrolegeringar i Sverige är till mycket stor del beroende av energiprisernas utveckling.

I det följande sammanfattas prognosavsnitten för var och en av de olika legeringsmetallerna.

Mangan

Den globala manganförbrukningen väntas öka i ganska långsam takt, i stort sett proportionellt till stålproduktionen (något under 3 % per år). En ökning av manganhalterna i handelsstål skulle dock kunna medföra en betydligt snabbare ökning. De upptäckta brytvärda mangantillgångarna är mycket stora. Jämfört med 1977/78 väntas realpriset på såväl manganmalm som ferromangan minska något.

I Sverige väntas bruttoförbrukningen öka långsammare än i resten av världen, eventuellt t. o. rn. minska något. Detta är framför allt en följd av en stagnerande produktion av handelsstål. Nettoförbrukningen kommer att öka i långsam takt. Någon utvinning av manganmalm i Sverige blir knappast ' aktuell under tiden fram till år 2000. Produktionen av ferromangan upphörde redan år 1976. Den svenska stålindustrin kommer alltså i framtiden att vara helt beroende av import av manganråvara. Eftersom en stor och ökande andel av den manganmalm och ferromangan som kommer in i världshandeln härstammar från Sydafrika finns det anledning att från svensk sida bevaka utvecklingen av försörjningssituationen mycket noga. Åtgärder i syfte att trygga försörjningen kan övervägas.

Krom

Ökningstakten i världens kromförbrukning väntas i framtiden minska något beroende på en lägre tillväxttakt för stålproduktionen. Förbrukningen väntas ändå öka tämligen snabbt, med omkring 4 % per år. De upptäckta brytvärda tillgångarna bedöms som fullt tillräckliga för framtiden, men en växande andel av världsproduktionen kommer att komma från fattigare och sämre malmer. Bl. a. på grund härav väntas priserna stiga.

I Sverige väntas förbrukningen öka ganska långsamt, eftersom produktio- nen av rostfritt stål knappast kommer att öka mer än marginellt. Större mängder ferrokrom än tidigare kommer att produceras och exporteras. Av avgörande betydelse för att denna utveckling skall förverkligas är dock att ferrokromverkens kostnader, särskilt energikostnaderna, inte ökar alltför hastigt. Även beträffande krom kan den politiska och militära utvecklingen i södra Afrika påverka Sveriges försörjningssituation, även om försörjnings- bilden är något mer gynnsam än för mangan.

Nickel

Den globala efterfrågan på nickel väntas i framtiden öka med knappt 3 % per år. De brytvärda tillgångarna anses vara fullt tillräckliga för att klara av denna

efterfrågeökning. På grund av ökade produktionskostnader bedöms en prishöjning som sannolik.

I Sverige väntas nickelförbrukningen vara ungefär konstant eller minska. Detta beror på den väntade stagnationen i produktionen av rostfritt stål. Den svenska förbrukningen kommer dock fortfarande att vara betydande inter- nationellt sett. Eftersom koncentrationsgraden i världens nickelindustri är hög kan tillfälliga störningar i försörjningen inte uteslutas. Mot bakgrund av nickels stora betydelse för svensk stålindustri är därför möjligheterna att utvinna denna metall i Sverige av särskilt intresse. Såvitt nu kan bedömas finns det tre potentiella försörjningskällor för nickel i Sverige, nämligen nickelfyndigheter av mer traditionell typ i Västerbotten, alunskiffrarna och de 5. k. peridotitema i fjällkedjan. Gemensamt för alla alternativen är att de ; ekonomiska förutsättningarna för produktion av nickel ännu är oklara. Vad

gäller alunskiffrarna är en eventuell exploatering avhängig av energi- och miljöpolitiska ställningstaganden. Hänsyn till den yttre miljön kan också lägga hinder i vägen för nickelutvinning i fjällen.

M olybden

Världsförbrukningen av molybden väntas öka tämligen snabbt(ca 4 % per år) i framtiden. Detta sammanhänger främst med en väntad ökad efterfrågan på stålsorter som innehåller molybden. Tillgångarna anses tillräckliga för att täcka den väntade efterfrågan. På grund av ökade produktionskostnader kommer dock priset att ligga på en hög nivå. Under de senaste åren har produktionskapaciteten inte räckt till för efterfrågan, vilket lett till mycket höga priser. Denna situation väntas bestå under de allra närmaste åren, och kan medföra att efterfrågan begränsas genom ökad användning av substi- tut.

Utvecklingen av molybdenförbrukningen i Sverige är svår att bedöma. Det kan inte uteslutas att förbrukningen ökar snabbt. Eftersom ingen molybden- malm bryts i Sverige skulle detta öka vårt importberoende. Det finns dock ganska goda indikationer på att brytvärda fyndigheter av molybden skulle kunna hittas. Genom att världsproduktionen är koncentrerad till ett par länder (USA, Chile och Canada) och marknaden kontrolleras av ett enda företag finns det risk för tillfälliga störningar i utbudet. Utvecklingen av molybdenförsörjningen och molybdens tillgänglighet på marknaden bör därför följas mycket noga i framtiden, och det kan finnas anledning att vidta särskilda åtgärder för att trygga försörjningen.

Wolfram

Den globala efterfrågan på wolfram väntas öka tämligen snabbt (drygt 3 % per år) i framtiden. De upptäckta brytvärda tillgångarna täcker förbrukningen en bit in på nästa århundrade och bör kunna Ökas genom prospektering. Priset på wolfram väntas dock stiga något i genomsnitt, samtidigt som de betydande prisvariationerna väntas fortsätta, om än i minskad omfattning. Förutsättningarna för nyfynd av wolfram i Sverige bedöms som goda. F. n. utvinns ca 400 ton per år, men produktionen kommer de närmaste åren att öka till mer än 500 ton. Detta motsvarar dock bara 20 — 25 % av Sveriges

nuvarande förbrukning. Den framtida förbrukningsutvecklingen är svår att bedöma. Produktionen av hårdmetall, vari wolfram ingår, bedöms dock komma att öka ganska snabbt. Med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande det framtida utbudet och wolframförsörjningens betydelse för svensk industriproduktion finns det anledning att prioritera försörjningen med wolfram.

Kobolt

Den globala förbrukningen av kobolt väntas öka i ganska måttlig takt fram till år 2000. Eftersom de potentiella användningsområdena för kobolt är betydande, skulle dock efterfrågan kunna öka kraftigt om priset sänktes. F. n. ligger koboltpriset mycket högt på grund av brist på produktionskapacitet (oroligheterna i Zaire våren 1978 bidrog härtill). Före år 1985 väntas dock priset sjunka något, om än inte till samma nivå som det låg på före den nuvarande bristsituationen.

I Sverige väntas förbrukningen öka snabbt, vilket beror på dels en höjning av kobolthalten i snabbstål, dels en snabb produktionstillväxt i hårdmetall- sektorn. Kobolt kan komma att utvinnas i Sverige mot slutet av 1980-talet eller under 1990-talet. Tänkbara alternativ är bl. a. alunskiffrarna i Närke och Skåne samt de s.k. peridotitema i fjällkedjan. Huruvida någon utvinning kommer till stånd beror bl. a. på framtida politiska ställningstaganden i energi- och miljöfrågor. Med tanke på marknadssituationen (större delen av världens produktion kommer från ett enda företag, Gecamines i Zaire) bör kobolt betraktas som en kritisk råvara från försörjningssynpunkt.

Vanadin

Världsförbrukningen av vanadin väntas öka i snabb takt under de närmaste decennierna. Osäkerheten beträffande förbrukningsutvecklingen är dock stor, vilket bl. a. sammanhänger med svårigheterna att förutse produktionen av s.k. höghållfasta låglegerade stål-. De brytvärda tillgångarna är dock tillräckliga även vid en mycket snabb efterfrågeökning. Dessutom finns det flera potentiella källor för vanadin som hittills utnyttjats bara i liten grad, t.ex. skiffrar, restprodukter från oljekraftverk samt slagg från järn- och stålindustrin. Även om priset kan väntas stiga något sätter dock de stora tillgångarna en övre gräns för eventuella prisstegringar. Också i Sverige skulle vanadin antagligen kunna utvinnas i framtiden, . t. ex. ur vissa titanjärnmalmer, alunskiffrarna och slaggen från järn- och stålverk. Vid oljekraftverket i Stenungsund har man nyligen börjat tillvarata vanadin ur aska. Förbrukningen väntas öka något långsammare i Sverige än i resten av världen, beroende på stagnation i handelsstålsproduktionen. Även utan svensk produktion, och trots Sydafrikas betydelse för världens vana- dinförsörjning, bedöms den svenska försörjningssituationen som tämligen gynnsam, eftersom det finns flera alternativa försörjningskällor (inklusive produktion i Finland).

Kisel

Den globala kiselförbrukningen väntas öka något snabbare än stålproduktio- nen. Förbrukningen av s. k. kiselmetall kommer förmodligen att 'öka snabbare än förbrukningen av ferrokisel, främst beroende på en väntad snabb ökning av aluminiumförbrukningen (aluminium legeras ofta med kisel), men även som en följd av ökad efterfrågan på s. k. kiselplaster eller silikoner. Kiseltillgångarna anses kunna täcka efterfrågan under överskådlig framtid, medan priserna väntas stiga på grund av att produktionsprocesserna förbrukar stora mängder elenergi.

Sverige väntas i framtiden vara helt beroende av import av kvarts och kvartsit (de viktigaste kiselråvarorna) för metalliska ändamål. Produktionen av ferrokisel i Sverige upphörde år 1977. Produktionen av kiselmetall väntas få ungefär samma omfattning i framtiden som f. n. Det bör dock nämnas att produktionen 'är mycket känslig för energiprishöjningar. Förbrukningen av ferrokisel och kiselmetall väntas öka långsamt. Försörjningssituationen kan ses som ganska problemfri, mot bakgrund av det stora antalet producen- ter.

8.2.4. Basmetaller

Till de 5. k. basmetallerna brukar räknas koppar, zink,bly och tenn. Alla dessa metaller har, till skillnad från legeringsmetallerna, en mycket lång historia och hör till de metaller som användes först av människorna. Med undantag för tenn förekommer de ofta tillsammans, framför allt i s.k. komplexa sulfidmalmsfyndigheter (fyndigheter i vilka ingår svavelföreningar av flera metaller). Ofta utvinns också andra metaller som biprodukter vid utvinning av basmetallerna, t. ex. guld, silver, nickel, molybden, selen och arsenik. Basmetallerna har rikt varierade användningsområden och är såväl tonnage- mässigt som värdemässigt bland de ekonomiskt viktigaste mineralråvaror- na.

l bilagorna 11—14 beskrivs nuvarande förhållanden och den väntade utvecklingen för basmetallerna.

Den framtida förbrukningsutvecklingen för basmetallerna varierar från metall till metall. I tabell 8.7jämförs den väntade förbrukningsutvecklingen internationellt och i Sverige. Tabellen visar bruttoförbrukning, dvs. den mängd metall som går åt för framställning av halvfabrikat.

Tabell 8.7 Väntad förbrukningsutveckling” globalt och iSverige för basmetaller fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell förändring av förbrukningen i förhållande till basår

Metall Basår 1985

Globalt Sverige Globalt Sverige Koppar 1975 1975 4,4 — 4,8 1,6 — 2,4 Zink 1976 1973 1,3 1,4 Bly 1976 1974 2,8 —0,9 Tenn 1973 1975 1,4 —5,5

2000 Globalt

3,8 — 4,4 0,9 — 3,1 1,9 — 3,7 0,0 — 2.4

" Avser bruttoförbrukning, dvs. den mängd metall som går åt till framställning av halvfabrikat. Källor: Se bilagorna 11—14.

Sverige

1,3 — 1,9 0,6 —0,4 — 0,1 —4,5

Som framgår av tabellen skulle förbrukningsutvecklingen för alla basmetaller bli klart svagare i Sverige än utomlands. Detta får anses vara en effekt av att förbrukningen i Sverige i viss mån har nått en mättnadsgrad. Förbrukningen av basmetaller ökar nämligen snabbast i begynnelseskedet av ett lands industrialisering. I detta sammanhang bör nämnas att de höga tillväxtsiff- roma för koppar får ses mot bakgrund av att kopparförbrukningen historiskt sett var mycket låg år 1975. Nettoförbrukningen, dvs. den mängd metall som ingår i använda halvfabrikat, visar ungefär samma bild, även om förbruk- ningsutvecklingen inte är lika svag. Tabell 8.8 visar våra prognoser för utvecklingen av nettoförbrukningen.

Endast för bly väntas nettoförbrukningen minska (den kan dock, som framgår av tabellen, öka något fram till år 2000). Förbrukningsutvecklingen är dock tydligt svagare i Sverige än i resten av världen, och också svagare jämfört med den tidigare utvecklingen.

Produktionen av basmetaller i Sverige väntas dock öka. I tabell 8.9 visas den väntade framtida produktionen för koppar, zink och bly (tenn produceras inte i Sverige) jämfört med produktionen är 1975.

För både zink och bly innebär prognoserna ökade exportmöjligheter. För koppar betyder prognosen närmast en viss minskning av nettoimporten.

Från försörjningssynpunkt kan basmetallerna betraktas som tämligen problemfria. Även i framtiden kommer dock prisvariationer att påverka såväl exportintäkter som importutgifter och kan, i viss mån, ha betydelse för försörjningen med koppar. I det följande sammanfattas prognoserna för var och en av basmetallerna.

Tabell 8.8 Väntad utveckling av nettoförbrukningen av basmetaller i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell förändring i förhållande till basår

Metall Basår 1985 2000 Koppar 1975 1,1 — 2,1 1,3 — 2,0 Zink 1975 1,2 1,3 Bly 1974 —O,9 —0,4 — 0,1 Tenn 1975 0,0 0,0

Källor: Se bilagorna 11—14.

Tabell 8.9 Produktion av basmetaller i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton metallinnehåll

1975 1985 2000 Gruv- Metall- Gruv- Metall- Gruv- Metall- produk- produk- produk- produk- produk- produk- tion tion tion tion tion tion Koppar” 38 60 76 90 74 90 Zinkb 107 — 1 54 — 1 54 — Bly 75f 45,2 85 70 85 70

" Metallproduktion avser produktion av råkoppar (blisterkoppar). '” Omsmältning av zinkskrot redovisas inte här. ( Avser år 1974. Siffrorna för metallproduktion inkluderar inte omsmält skrot. Källor: Se bilagorna ll—l3.

l l

Koppar

Den globala efterfrågan på koppar har ökat ganska långsamt under andra hälften av 1970-talet. En viss återhämtning av ökningstakten väntas ske under den tid som återstårlfram till år 1985. Under perioden 1985 — 2000 väntas efterfrågan öka med 3,3—4,2 % per år, vilketjämfört med utveckling- en hittills under efterkrigstiden innebär en ganska långsam ökning. Till skillnad från vad som tidigare varit fallet väntas också efterfrågeökningen i betydande utsträckning falla på u-länderna och planekonomierna, medan förbrukningen ide västliga i-länderna väntas öka tämligen långsamt.

De upptäckta brytvärda tillgångarna av koppar anses vara fullt tillräckliga för att täcka den framtida efterfrågan. Priset väntas stiga i förhållande till den låga nivån åren 1975 — 1978. Någon gång under perioden 1980 — 1985 väntas en pristopp nås, varefter priset skulle sjunka något till år 1985. Det skulle dock fortfarande ligga betydligt över 1978 års nivå. Under perioden 1985 — 2000 väntas priset sjunka ytterligare något som en följd av att stora dagbrott med låga kostnader svarar för en allt större andel av produktionen.

Gruvproduktionen av koppar i Sverige väntas fram till år 1985 öka till 76 000 ton,jämfört med 51 000 ton i dagsläget. Ökningen är en följd av ökad kapacitet i ett par gruvor och öppnande av en ny gruva (Viscaria nära Kiruna). Fram till år 2000 väntas produktionen i stort sett vara oförändrad. Dock kan produktionen komma att upphöra efter år 1985 i Saxberget i Mellansverige. Produktionen av kopparmetall kommer att öka från nuvarande 60000 till 75 000 ton redan under år 1979. En ytterligare utbyggnad till ca 90 000 ton per år väntas genomföras i början av 1980-talet.

Bruttoförbrukningen av koppar väntas öka till 147 000— 159 000 ton år 1985 och till 176 000 — 204 000 ton år 2000, medan nettoförbrukningen väntas öka något långsammare. Kopparförbrukningen väntas öka snabbast i verk- stadsindustrin, där särskilt maskinindustrin väntas använda stora mängder koppari framtiden. Förbrukningsutvecklingen inom den viktiga elektroindu- strin är svår att bedöma. Förbrukningen där kan bli i stort sett konstant eller öka med 50 % fram till år 2000.

Försörjningssituationen för koppar inger inga större farhågor. Företags- koncentrationen bedöms inte leda till några problem, eftersom metallbörsen i London i viss mån fungerar som en buffert vid tillfälliga utbudsunderskott. Metallbörsen utgör också ett hinder för monopolistiskt agerande från företa- gens sida. Enligt vår bedömning kommer inte heller samarbetet mellan producentländerna att hota den svenska försörjningen. Det är dock troligt att prisvariationerna på kopparmarknaden i framtiden kommer att förstärkas, såvida man inte lyckas genomföra effektiva stabiliseringsåtgärder genom internationella avtal.

En aspekt på försörjningssituationen förtjänar dock att uppmärksammas särskilt. Om den av oss förutsedda utbyggnaden av gruvproduktionen inte förverkligas måste smältverket i Rönnskär i framtiden i större utsträckning försörjas med importerat material. Det förefaller troligt att den globala sligproduktionen, åtminstone fram till år 1985, inte kommer att motsvara smältverkens behov. Rönnskärsverket skulle därför under vissa perioder kunna få svårigheter med sin sligförsörjning.

Zink

Den globala förbrukningen av zink väntas öka betydligt långsammare i framtiden än den gjort förut. Detta beror bl. a. på att såväl förzinkad plåt som pressgjuten zink i större utsträckning än tidigare kommer att möta konkur- rens från andra material. De brytvärda tillgångarna skulle räcka till även vid en snabb ökning av förbrukningen. Beroende på överkapacitet i gruvor och smältverk har zinkpriset varit lågt de senaste åren. Det bedöms dock komma att stiga.

I Sverige väntas gruvproduktionen att zink öka fram till år 1985, bl. a. som en följd av ökad zinksligproduktion i Laisvall, där man hittills huvudsakligen producerat blyslig. All zinkslig kommer såvitt kan bedömas att exporteras. Det är knappast sannolikt att man i Sverige skulle bygga upp kapacitet för framställning av Zinkmetall ur slig, bl. a. med hänsyn till den kapacitet som finns i Norge och Finland. Utrymmet för nyetableringar kommer under lång tid framåt att vara begränsat, eftersom man i flera av de andra länder som exporterar zinkslig planerar att öka metallproduktionen.

Bruttoförbrukningen av zink i Sverige väntas på grund av ökningar i produktionen av förzinkad plåt öka något fram till år 1985, för att därefter ligga kvar på en konstant nivå. Nettoförbrukningen väntas dock fortsätta att öka fram till år 2000. Hela förbrukningsökningen kommer förmodligen att avse förzinkad tunnplåt.

Trots att Zinkmetall inte produceras i Sverige måste försörjningssituatio- nen betraktas som tämligen gynnsam. Dels är produktionen spridd på ett relativt stort antal företag och länder, dels kan Boliden AB:s delägarskap i det norska företaget Norzink innebära en viss försörjningsgaranti.

Bly

Osäkerheten vad gäller utvecklingen av den globala blyförbrukningen är betydande. Viktiga faktorer är bl. a. utvecklingen av eldrivna fordon och vilka möjligheter blybaserade batterier kommer att ha att konkurrera med alterna- tiva batterikonstruktioner. Även om efterfrågan skulle öka snabbt är dock de brytvärda tillgångarna fullt tillräckliga. Vid en långsam efterfrågeökning kan å andra sidan de gruvor som producerar ren blymalm komma att få vissa svårigheter. F. n. svarar dessa gruvor för ca 25 % av världsproduktionen av gruvbly, medan resten i stort sett kommer från gruvor där också zinkmalm bryts. Efterfrågan på gruvzink bedöms komma att öka snabbare än efterfrå- gan på gruvbly, vilket bl. a. sammanhänger med att den del av världens blyförsörjning som täcks med skrot kan bedömas öka från ca 35 % i början av 1970-talet till 40 % år 1985 och 50 % år 2000. Gruvor med både bly och zink bör— under i övrigt lika omständigheter — kunna visa lönsamhet vid ett lägre blypris än ”rena” blygruvor, eftersom kostnaderna i de förra bärs av intäkter från försäljningen av två metaller. Bl. a. på grund härav är det svårt att förutse utvecklingen av blypriset i framtiden. F. n. ligger priset högt, vilket beror på otillräcklig kapacitet i gruvorna. Det bedöms dock komma att sjunka under 1980-talet, för att därefter ligga på en i stort sett konstant nivå.

Den svenska produktionen av såväl gruvbly som metall väntas öka fram till år 1985, medan förbrukningen tros komma att minska något. Detta möjliggör

en ökning av exporten. Den förutsedda exportökningen förutsätter dock att den svenska produktionen i framtiden inte drabbas av kostnadsökningar i förhållande till konkurrentländerna. Det bör också framhållas att möjlighe- terna att exportera blymetall från Sverige i hög grad är beroende av att smältverksproduktionen i EG-länderna, särskilt Västtyskland, inte byggs uti större omfattning. En ökad satsning på vidareförädling av blymetall i Sverige skulle förmodligen inte leda till någon avgörande förändring av bilden, eftersom den tillväxtsektor som finns — batteritillverkningen — till så stor del försörjs genom återvinning.

Tenn

Den framtida förbrukningsutvecklingen för tenn globalt sett är svår att bedöma. Det finns en ganska stor sannolikhet för höga priser i framtiden, vilket skulle kunna medföra en långsammare ökning av förbrukningen. De brytvärda tillgångarna anses vara tillräckliga. Bedömningen av prisutveck- lingen i framtiden försvåras något av att priserna styrs genom internationella avtal.

Den internationella utvecklingen tycks dock inte ha någon större betydelse för Sveriges del. Den svenska tennförbrukningen väntas stagnera, och de förändringar i tennförbrukningens struktur som kan komma att ske interna- tionellt väntas inte på något avgörande sätt påverka Sveriges försörjningssi- tuation.

8.2.5. Lärra mera/ler

Till de lätta metallerna bör bl. a. aluminium, titan och magnesium, som i detta betänkande behandlas i bilagorna 15—17. Andra metaller, av vilka några behandlas i bilaga 20 (se också avsnitt 8.2.7) hör också till denna grupp. De kännetecknas av att de har låg täthet. De lätta metallerna har fått industriell användning först under 1900-talet, särskilt under efterkrigstiden. Använd- ningen av dem har ökat snabbt under de allra senaste decennierna, och de har konkurrerat ut andra material på flera områden. Denna substitutionsprocess pågår fortfarande. Sålunda ökar den aluminiummängd som används i bilar kontinuerligt, vilket beror på att aluminium är mycket lättare än stål och därför minskar bilarnas totalvikt och därmed bränsleförbrukningen. Gemen- samt för de lätta metallerna är att utvinningen av dem kräver stora mängder energi. En förutsättning för den ökade användningen av dem under efter- krigstiden har därför varit den realprissänkning på energi som skett hela tiden fram till oljekrisen år 1973. Användningen av dem i framtiden är också starkt knuten till utvecklingen av energipriserna.

Man räknar dock med att förbrukningen av de lätta metallerna kommer att öka snabbt i framtiden. I tabell 8.10jämförs den väntade förbrukningsutveck- lingen internationellt och i Sverige.

Med undantag för magnesium väntas ökningstakten i förbrukningen bli något lägre i Sverige än i resten av världen, vilket främst beror på den tidigare nämnda "mättnad" som inträder i industriellt utvecklade länder. Tendensen för nettoförbrukningen, dvs den mängd metall som används i form av halvfabrikat, är ungefär densamma, vilket visas i tabell 8.11. Det bör

Tabell 8.10 Väntad förbrukningsutveckling” globalt och i Sverige för lätta metaller fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell förändring av förbrukningen i förhållande till basår

Metall Basår 1985 2000

Globalt Sverige Globalt Sverige Globalt Sverige Aluminium 1973 1975 5,6 3,5 — 4,7 3,4 — 5,9 3,9 — 4,3 Titan _ 1976 1976 6,6 1,7 — 4,0 4,1 — 6.8 0.7 — 1,6 Magnesrum 1973 1977 4,5 11,5 — 12,9 1,7 — 5,3 5,8 — 6,6

” Avser bruttoförbrukning, dvs. den mängd metall som går åt till framställning av halvfabrikat. Källor: Se bilagorna 15—17.

Tabell 8.11 Väntad utveckling av nettoförbrukningen av lätta metaller i Sverige fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell förändring i förhållande till basår

Metall Basår 1985 2000

Aluminium 1975 2,4— 3,6 3,4—3,9 Titan 1976 0,9 — 5,2 2,7 — 4,2 Magnesium 1977 12,0 — 13,5 6,0 — 6,9

Källor: Se bilagorna 15—17.

framhållas att valet av basår har en viss betydelse. Åren 1975 — 1977 var förbrukningen av dessa metaller i Sverige relativt låg, vilket leder till att ökningstakten överdrivs något. Detta gäller i särskilt hög grad för magnesi- um.

Ingen av de lätta metallerna utvinns ur gruvor i Sverige. Den helt dominerande delen av aluminiumproduktionen kommer från mineralet bauxit, som det saknas brytvärda fyndigheter av i Sverige. Det pågår emellertid ett intensivt utvecklingsarbete som syftar till att göra det möjligt att använda andra råvaror än bauxit för aluminiumframställning. Även i Sverige pågår arbete på detta område, och det kan inte uteslutas att utvinning av aluminiumråvara i Sverige blir aktuell i framtiden. Titan i metallisk form framställs huvudsakligen ur mineralet rutil, som finns i sandavlagringar vid vissa havsstränder. Brytvärda förekomster saknas i Sverige. Magnesiumme- tall framställs ur havsvatten eller mineralet magnesit. Magnesitfyndigheter av tillräckligt hög kvalitet saknas i Sverige, men framställning av magnesium skulle kunna bli aktuell i samband med utvinning av nickel ur de s.k. peridotitema i fjällkedjan (se avsnitt 8.2.3).

Aluminiummetall framställs i Sverige av importerad aluminiumoxid, som är en mellanprodukt framställd av bauxit.

Större delen av de titan- och magnesiummineral som Utvinns i världen används i icke-metallisk form. Sålunda används titanmineralet ilmenit huvudsakligen som råvara för framställning av pigment (en liten del av produktionen används till framställning av titanmetall). Magnesit och dolomit (ett annat magnesiummineral) används bl. a. till eldfasta produkter. Bauxit och aluminiumoxid används också direkt utan att förädlas till aluminium. Den ickemetalliska användningen av aluminium, titan och magnesium har behandlats i vårt tidigare betänkande (SOU 1977:75) Industri- mineral.

Vad gäller utvecklingen av den svenska försörjningssituationen beträffan- de de lätta metallerna i framtiden finns det inga större anledningar att hysa farhågor.

I det följande sammanfattas prognoserna för var och en av de lätta metallerna.

Aluminium

Världsförbrukningen av aluminium väntas öka långsammare i framtiden än den har gjort tidigare. Ökningstakten är dock högre än för de allra flesta andra metaller. Bland orsakerna till sänkningen av ökningstakten kan nämnas en väntad lägre tillväxt i världsekonomin överhuvudtaget samt prishöjningar på aluminium, vilka i sin tur orsakas främst av höjda energipriser.

Den svenska förbrukningen väntas också öka långsammare än tidigare. Dock skulle förbrukningsökningen kunna ge utrymme för etablerande av ytterligare ett smältverk i Sverige. En sådan nyetablering förutsätter antagli- gen, för att vara ekonomiskt möjlig, utvinning av aluminiumråvara i Sverige. Eventuellt kommer det att visa sig möjligt att producera aluminiumoxid från svenska råvaror, t. ex. från alunskiffer eller med utgångspunkt från restpro- dukter (anrikningssand) från koppargruvan i Aitik. Det förefaller inte finnas någon påtaglig risk för försörjningsstörningar vad gällertillförseln av alumini- um. Eftersom den svenska importen av bauxit är liten och begränsad till bauxit för icke-metallisk användning skulle eventuella, i och för sig mindre sannolika, störningar på denna marknad endast drabba Sverige indirekt. Tillförseln av aluminiumoxid är såvitt kan bedömas också stabil. Däremot gäller som ett generellt omdöme om aluminiumförsörjningen att marknaden domineras av ett mycket litet antal stora företag, vilket innebär risker för en styrd prissättning och för från svensk synpunkt mindre gynnsamma priorite- ringar av kunder vid eventuella bristsituationer.

Titan

Den globala efterfrågan på titan för metallisk användning, i form av titanmetall och ferrotitan, väntas öka tämligen snabbt, framför allt som följd av den väntade expansionen för trafikflyget. Användningen av titan för militära ändamål och i rymdteknologi kan också ha betydelse för den globala förbrukningsutvecklingen.

Titan för metallisk användning kommer sannolikt inte att utvinnas i Sverige. I stället kommer ferrotitan och obearbetad titanmetall att importeras. Medan förbrukningen av titan i form av ferrotitan i stålindustrin väntas vara i stort sett konstant eller öka något, kan verkstadsindustrins efterfrågan på titanmetall komma att öka ganska snabbt. Från försörjningssynpunkt kan det finnas anledning att särskilt uppmärksamma titan. Frånsett prishöjningar som betingats av höjda energipriser har marknaden tidigare kännetecknats av en betydande stabilitet. Sedan årsskiftet 1978/79 har en bristsituation uppstått, som kanske kan ses som ett tecken på att mindre stabila förhållanden är att vänta i framtiden.

Magnesium

Världsförbrukningen av magnesiummetall väntas öka snabbt i framtiden, bl. a. som en följd av att magnesium kommer att ersätta aluminium inom vissa användningsområden. Detta möjliggörs av en relativ prissänkning på magnesium i förhållande till aluminium. Eftersom magnesiummetall huvud- sakligen utvinns ur havsvatten finns det ingen anledning att befara en global bristsituation.

Också i Sverige väntas förbrukningen av magnesiummetall öka snabbt, framför allt inom maskinindustrin. Eftersom det saknas inhemsk produktion och marknaden kännetecknas av en mycket stark företagskoncentration i producentledet finns det anledning att följa försörjningssituationen med viss uppmärksamhet, även om några tecken på försörjningsstörningar inte kan urskiljas nu.

8.2.6. Ädelmetaller

Till ädelmetallerna hör guld och silver. Även platinagruppens metaller (platina, palladium m. fl., se avsnitt 8.2.7 och bilaga 20) brukar räknas hit. Guld och silver har använts till prydnader och som värdemätare under många tusen år, men har först under de senaste hundra åren, som en följd av den tekniska utvecklingen, fått mer betydande industriell användning. Fortfa- rande spelar de dock, främst guld, en viktig roll som värdemätare och ”förvaringsplats" för kapital. På grund härav är marknadsutvecklingen för dessa metaller svår att förutse, eftersom efterfrågan och utbud påverkas av variationer i växelkurser, inflationstakt m. m. Dessutom bör det understry- kas att dessa metaller egentligen inte förbrukas i vanlig mening, dvs. de skingras inte i en form som gör vidare användning omöjlig. Med undantag för nedgrävda och bortglömda skatter finns allt det guld och silver som någonsin utvunnits fortfarande tillgängligt — åtminstone i teorin - för användning. Mot denna bakgrund är det mycket osannolikt att det någonsin skulle uppstå en varaktig bristsituation för guld eller silver. Det kan också förefalla något oegentligt att diskutera förbrukning av dessa metaller. I tabell 8.12 redovisas dock den väntade förbrukningsutvecklingen för ädelmetallerna.

Vad gäller guld väntas större delen av förbrukningsökningen avse place- ringar i guld som företas i syfte att skydda placeraren mot inflationseffekter. Förbrukningsökningen för silver väntas i större utsträckning gå till industriel-

Tabe118.12 Väntad förbrukningsutveckling globalt och i Sverige för ädelmetaller fram till åren 1985 och 2000. Årlig procentuell ökning av förbrukningen i förhållande till basår

Metall Basår 1985 2000

Globalt Sverige Globalt Sverige Globalt Sverige Guld 1976 1975 1,3 0,3” 0,8 — 2,6 0,1" Silver 1973 1975 1,9 —2,7 — 4,2” 0,9 — 3,2 —l ,l — 1,71”

” Avser slutförbrukning, dvs. guld som används i färdiga varor. " Avser bruttoförbrukning, dvs. den mängd metall som går åt till framställning av halvfabrikat. Källor: Se bilagorna 18 och 19.

la ändamål. Förbrukningen av såväl silver som guld väntas öka långsammare iSverige än i utlandet. Bruttoförbrukningen av silver kan t. o. m. komma att minska. Detta har främst att göra med att halvfabrikat av dessa metaller tillverkas i liten utsträckning i vån land. Någon förändring härvidlag väntas inte heller inträffa i framtiden.

Nettoförbrukningen av silver, dvs. den mängd silver som går åt i halvfabri- kat som används, kan dock öka tämligen snabbt i Sverige, med 0,4 — 4,1 % per år åren 1975 — 1985 och med 0,2 — 3,9 % åren 1975 — 2000.

Såväl guld som silver utvinns i gruvor i Sverige. De färdiga metallerna framställs också vid Boliden Metall AB:s smältverk i Rönnskär.

I det följande sammanfattas prognoserna för guld och silver.

Guld

Efterfrågan på guld och guldpriset i framtiden är i mycket stor utsträckning beroende av stabiliteten i den globala ekonomiska utvecklingen. Även om användningen av guld för industriella ändamål väntas öka snabbt, kommer större delen av förbrukningen ändå att gå till antingen smycken och prydnadsföremål eller rena investeringsändamål. Omfattningen av den senare efterfrågan är direkt relaterad till graden av instabilitet i valutakurser m. m. Genom att fyndigheter med lägre guldhalter i malmen kommer att brytas i framtiden kan tillgångarna räcka till också vid en betydande efterfrågeökning. Sovjetunionen väntas komma att spela en allt viktigare roll som producent av en stor del av världens guldbehov. Sydafrikas andel av världsproduktionen väntas minska även om Sydafrika förblir den viktigaste producenten.

Produktionen av guld från gruvor i Sverige väntas öka från ca 2 till 3 ton per år. Vid höga guldpriser kan även låga halter av guld i malmen komma att ge väsentliga bidrag till vissa svenska sulfidmalmsgruvors lönsamhet. Produk- tionen av metalliskt guld ur importerade sliger kan komma att öka något, medan guldförbrukningen väntas bli i stort sett konstant. Risken för allvarliga störningar i försörjningen med guld är liten, eftersom stora mängder alltid finns tillgängliga på marknaden. Variationer i guldpriset kan dock skapa problem för industriella användare av guld. Utbudet kan påverkas av händelseutvecklingen i södra Afrika och av ändrade ekonomiskt-politiska prioriteringar från Sovjetunionens sida.

Silver

Den globala efterfrågan på silver väntas öka relativt långsamt i framtiden. Fotoindustrin väntas förbli den viktigaste förbrukningssektom. De upptäckta brytvärda tillgångarna är jämförelsevis små och produktionen av silver från gruvor är sedan flera år mindre än efterfrågan. Underskottet täcks genom förbrukning från lager. Mer än 90 % av världens silverproduktion kommer från gruvor där andra metallers malmer är huvudprodukt. Brytningen av dessa gruvor väntas öka åtminstone lika snabbt som silverefterfrågan. Det finns dessutom, som redan nämnts, mycket stora reserver av silver i form av obearbetad metall (i statsägda och privata lager), mynt m. m. För att detta silver skall bli tillgängligt för marknaden fordras dock förmodligen ganska

betydande prishöjningar.

I Sverige kommer det att vara möjligt att upprätthålla en ganska hög silverproduktion, både i gruvor och av färdig metall. Mindre höjningar utöver den produktionsnivå som uppnåtts under senare år kan bli aktuella. Brutto- förbrukningen väntas vara i stort sett konstant, medan nettoförbrukningen kan komma att öka. Även om det med stor säkerhet inte kommer att uppstå några problem med försörjningen med silver, innebär dock det höga priset att insatser i syfte att ersätta silver med andra material kan leda till betydande besparingar.

8.2.7. Övriga metaller

I bilaga 20 beskrivs ganska kortfattat produktionen och förbrukningen av sjutton övriga metaller av mindre ekonomisk betydelse. Dessa metaller kännetecknas av att de, med undantag av arsenik, kvicksilver och platina, inte haft någon mer betydande industriell användning förrän under tiden efter andra världskriget. De nya industriella tillämpningarna har kommit fram som en följd av behovet av speciella materialegenskaper inom främst elektronik- och kärnkraftsindustrierna.

Av de metaller som behandlas i bilaga 20 produceras arsenik och selen i Sverige (av Boliden Metall AB). Dessutom undersöks möjligheterna att producera tellur. Sverige bedöms också ha vissa tillgångar av gallium, kadmium och sällsynta jordartsmetaller.

Från svensk förbrukningssynpunkt är de viktigaste antimon. arsenik, kadmium, kvicksilver, niob, sällsyntajordartsmetaller, tantal och zirkonium. Antimon används huvudsakligen som legeringstillsats i bly för tillverkning av blybatterier. Antimontrioxid används som brandskyddande medel i vissa plaster. Arseniktrioxid används framför allt för tillverkning av arsenikkemi- kalier för bekämpning av insekter och ogräs samt för konservenng av trä. Kadmiumföreningar används bl.a. som pigment och stabilisatorer i plast, medan metalliskt kadmium utnyttjas som rostskydd på plåt samt i egeringar. Kvicksilver används till elektrisk utrustning och tillverkning av klor-alkali samt i tandvården. Niob tillsätts rostfria stål tillsammans med tantal i syfte att motverka korrosion. Tantal används också i form av tantalkarbidi hårdme- tall. Sällsynta jordartsmetaller, som är en hel grupp av metaller som oftast förekommer tillsammans, utnyttjas bl. a. som katalysatorer i oljeindustrin, som legeringsämnen och i glasindustrin. Det viktigaste användningsområdet för zirkonium är som kapslingsmaterial för uranbränsle i termiska kärnreak- torer. I ickemetallisk form (mineralet zirkon) används zirkorium som gjutsand.

I Sverige förbrukas dessutom små mängder gallium, iridium, platina, selen och vismut. Av de metaller som behandlas i bilaga 20 förbrukas )eryllium, cesium, hafnium och tellur överhuvudtaget inte i Sverige.

I framtiden väntas Världsförbrukningen av särskilt cesium, gallum, plati- na, tantal och zirkonium öka snabbt. Förbrukningen av kvicksilver väntas minska.

8.3. Utvärdering av prognoserna

8.3.1. Prognosresultatenfrån mineralpolitisk synpunkt

I det följande försöker vi att utvärdera och sammanfatta de viktigaste av prognosresultaten och dra slutsatser om dessas betydelse för den framtida mineralpolitiken. I vårt fortsatta arbete ingår dessa slutsatser som en viktig del av motiven för våra förslag.

Vad gäller den framtida produktionsutvecklingen inom mineralsektorn i Sverige bör det understrykas, vilket också gjordes inledningsvis i detta kapitel, att vår prognosmetod kan medföra en systematisk underskattning av den framtida produktionsvolymen, eftersom vi i stort sett bara kunnat ta hänsyn till kända expansionsplaner. Betydelsen av denna brist i prognoserna diskuteras i nästa avsnitt.

I tabell 8.13 visas den väntade produktionsutvecklingen för olika metaller i den svenska gruvindustrin.

Av tabellen framgår att produktionen inte för någon metall väntas minska. Jämfört med tidigare perioder kommer dock gruvindustrins samlade produk- tion, mätt i ton malm, att öka långsammare fram till år 1985 och mycket långsammare fram till år 2000. Medan malmproduktionen ökade från 21 milj ton till 51 milj ton åren 1955 till 1975, vilket motsvarar en årlig ökning på i genomsnitt 4,5 %, skulle den åren 1975 — 1985 öka med 1,2 % per år till 57 milj ton. År 2000 skulle produktionen vara 61 — 62 milj ton, vilket motsvarar en ökning med 0,5 — 0,6 % per år under perioden 1985 — 2000. Värdet av produktionen skulle med de priser vi förutsatt öka från ca 3,2 miljarder kr år 1975 till 3,5 — 4,2 miljarder kr år1985 och 3,8 — 4,6 miljarder kr år 2000 (räknat i 1976 års penningvärde). Fördelningen av produktionsvärdet på olika metaller visas i tabell 8.14.

Reala prisökningar på flera metaller medför att värdet av produktionen ökar något snabbare än produktionsvolymen. Det bör emellertid understry- kas att priserna på de flesta metaller var låga år 1975 och att ökningen därför i praktiken inte blir så stor som den kan se ut av tabellen. Enjämförelse med år 1974, då priserna på fiera metaller var exceptionellt höga, skulle ge ett annat resultat.

Tabell 8.13 Produktionsutvecklingen i den svenska gruvindustrin mätt i metallinne- håll

x_—

Metall Produktion Väntad produktion

år 1975

1985 2000

& Järn, milj ton 19,5 18 20,5 — 21,5 Wolfram, ton 150 575 575 Koppar, tusen ton 38 76 74 Zink, tusen ton 107 154 154 Bly, tusen ton 69 85 85 Guld, ton 2 3 3 Silver, ton 140 160 160

& Källor: Se bilagorna l, 7, 11, 12, 13, 18 och 19.

Tabell 8.14 Värdet av den svenska gruvproduktionen åren 1975, 1985 och 2000. Milj kr i 1976 års penningvärde

1975 1985 2000 Anm.

Järn 2 587,6 2 220 — 2 700 2 530 — 3 225 Wolfram 7,7 32 — 37 32 — 37 Koppar 234,9 725 — 855 665 — 790

Zink [85,3 265 265 Bly 87,1 140— 160 115— 135 Guld 40 60 60 Ingen prisprognos Silver 88 100 100 Ingen prisprognos

Källor: SOS Bergshantering 1975, värden för 1985 och 2000 beräknade på grundval av prognoserna i bilagorna 1, 7, 11, 12, 13, 18 och 19.

Prognoserna tyder alltså på en svag produktionsutveckling totalt sett för gruvindustrin. Jämfört med den totala industriproduktionen skulle produk- tionsvolymen i gruvindustrin öka mycket långsamt. I detta sammanhang bör dock understrykas att vi inte har sett någon anledning att räkna med produktionsminskning som ett alternativ. Jämfört med andra branscher som drabbats hårt av nedgången i världsekonomin och som har svår konkurrens från länder med låga kostnader skulle alltså gruvindustrin hävda sig tämligen väl. Vi har inte betraktat alternativet produktionsminskning som realistiskt eller sannolikt. Enligt vår bedömning, som bygger på de prisprognoser som redovisas i bilagorna, kommer produktionen i Sverige att visa tillräcklig lönsamhet för att kunna upprätthållas. Denna bedömning bygger naturligtvis på förutsättningen att konkurrensförhållandena inte rubbas genom att produktionskostnaderna i Sverige ökar snabbare än utomlands. Vi har emellertid inte sett någon anledning att anta att kostnadsutvecklingen i Sverige i framtiden skulle skilja sig från den i utlandet.

Prognosen innebär dock ändå ett klart brott i den tidigare trenden — produktionen skulle växa långsammare i framtiden. Till en del beror detta på att vi endast kunnat utgå från någorlunda väl dokumenterade investerings- och produktionsplaner. Vi har därför inte kunnat förutse de beslut om utvidgningar av produktionskapaciteten i form av utbyggnad av existerande gruvor eller produktionsstan i nya gruvor som kan fattas i framtiden. Emellertid kan vi anta att sådana tillskott av produktionskapacitet med stor sannolikhet kommer. Under efterkrigstiden har flera nya fyndigheter upptäckts och några nya gruvor har tagits i drift. Flera gruvor har också lagts ned, men produktionsökningen i de nya gruvorna har mer än kompenserat bortfallet av de gamla. Med tanke på dels att betydligt större resurser har satsats på prospektering under efterkrigstiden än tidigare under 1900-talet, dels att prospektering normalt sett resulterar i gruvdrift först efter många är (normalt 15 — 40 år i Sverige), förefaller det rimligt att anta att nya fyndigheter kommer att kunna tas upp i Sverige under tiden fram till år 2000. Vi saknar emellertid underlag för en prognos över hur många nya fyndigheter som kommer att brytas eller hur stor produktionen kommer att vara i dessa. I stället kan de bedömningar som nu redovisats ses som en förutsägelse om den framtida produktionsvolymen om prospekteringen misslyckas med att hitta nya brytvärda fyndigheter.

Trots vad som nyss anförts kan något ändå sägas om sannolikheten för att

nya fyndigheter kommer att tas upp, även om det inte är möjligt att göra kvantitativa uttalanden. För det första kan konstateras att det finns små utsikter till att vår prognos för år 1985 skall överträffas mer än marginellt. Eftersom det tar mycket lång tid att få i gång produktionen i en ny gruva eller åstadkomma stora produktionsökningar i en gruva i drift, kommer större investeringar som börjar planeras efter utgivningen av detta betänkande knappast att kunna genomföras före år 1985. Produktionstillskott utöver prognosen kommer därför förmodligen att inträffa först under perioden 1985 — 2000. Mot bakgrund av de bedömningar om priser, kostnader och geologis- ka förutsättningar som görs i prognoserna för de olika metallerna är det också möjligt att säga något om vilka slag av fyndigheter som kan komma att tas i drift fram till år 2000.

Sålunda får det betraktas som mycket osannolikt att det i Sverige skulle finnas oupptäckta järnmalmsfyndigheter av en sådan storlek och kvalitet och med sådana geologiska karakteristika i övrigt att de skulle kunna exploateras till kostnader som understiger världsmarknadspriserna. De upptäckta fyndig- heter som nu inte bryts kan komma att exploateras i framtiden, men de kan inte ge mer än marginella produktionstillskott.

Vad gäller sulfidmalmerna kan det inte helt uteslutas att stora, låghaltiga kopparfyndigheter av samma slag som Aitik kan komma att upptäckas och brytas före år 2000. Det är inte heller osannolikt att nya, mindre fyndigheter av koppar- och zinkmalm kan komma i drift, särskilt inom de områden där det redan finns anrikningsverk som kan utnyttjas. Däremot är sannolikheten för brytning av nya blymalmer lägre, på grund av de förutsedda lägre blyprisema i framtiden och den tidigare beskrivna utvecklingen i riktning mot en allt mindre andel av världsproduktionen för de rena blygruvorna.

Prospekteringen efter legeringsmetaller har kommit i gång jämförelsevis sent i Sverige. Förutsättningarna att hitta brytvärda malmer av bl. a. nickel, molybden, wolfram och vanadin betraktas dock som tämligen goda. Det är mycket möjligt att brytning av legeringsmetallernas malmer kommer att svara för större delen av ett eventuellt produktionstillskott i framtiden.

Härutöver kan brytning komma att påbörjas i ”nya” slag av fyndigheter, av vilka några innehåller flera olika mineralråvaror. Alunskiffrarna och peridoti- tema i fjällkedjan är exempel på sådana fyndigheter. Eftersom dessa, för att nå lönsamhet, måste brytas i stor skala skulle varje ny gruva av detta slag innebära ett betydande tillskott till produktionen.

Slutligen bör också industrimineralen nämnas, trots att dessa egentligen inte behandlas i detta betänkande utan i vårt delbetänkande (SOU 1977:75) Industrimineral. Dessa mineral utvinns i ganska liten utsträckning i Sverige, men det bedöms finnas goda förutsättningar för produktion av några industrimineral som inte utvinns i dag, bl. a. baryt, glimmer och kaliumråva- ror. Dessutom bedöms utvinningen av flera andra industrimineral, bl.a. apatit, flusspat, fältspat, kaolin och olivin, kunna öka. I flera fall väntas de nu nämnda industrimineralen komma att utvinnas som biprodukter.

Vad gäller den vidare bearbetningen av de malmer som bryts (och av importerade sliger) framgår det av prognoserna att vi räknar med att produktionen av några metaller kommer att öka. Prognoserna för produktio— nen av metaller och ferrolegeringar framgår av tabell 8.15.

Produktionen av ferrokiselmangan har upphört. Ferrokiselproduktionen

Tabell 8.15 Avsaluproduktion av färdiga, obearbetade metaller och av ferrolegering- ar i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton

1975 1985 2000

Ferrokiselmangan” 8,6 0 0 Ferrokrom och

ferrokiselkrom” 108 276 276 Ferromolybden" 1,7 3,5 3,5 Ferrowolfram” 0,7 0,7 0,7 Ferrovanadin" 0,4 0,8 0,8 Ferrokisel” 52,1 0 0 Kiselmetall 16,4 13 — 19 13 — 19 Koppar!J 60 90 90 Bly 37 70 70 Aluminium 78 83 83 Guld, ton 3,4 4 — 6 4 — 6 Silver, ton 219 200 — 300 200 — 300

” Tusen ton legering. " Råkoppar (blisterkoppar). Källor: Se bilagorna 3, 4, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 15, 18 och 19.

lades ned redan år 1977. Produktionen av ferrokrom, ferromolybden, ferro- vanadin, koppar, bly, aluminium, guld och silver väntas öka, medan produk- tionen av ferrowolfram och kiselmetall i stort sett väntas förbli konstant. Värdet av produktionen framgår av tabell 8.16, som utgår från de prisantagan- den som gjorts i prognoserna. På grund av förutsedda prisökningar på flera metaller väntas det totala produktionsvärdet öka.

Prognosen för den totala metallproduktionen är behäftad med samma brister som prognosen för den totala gruvproduktionen. Fram till år 1985 inträffar troligen inga händelser som inte är beaktade i prognoserna. Använd- ningen av intervall markerar den osäkerhet som kan finnas. På längre sikt kan dock produktionskapaciteten både öka och minska på sätt som vi inte kunnat förutse. I motsats till vad som gällde för gruvproduktionen anser vi oss alltså inte kunna utesluta produktionsminskningar totalt sett. Produktionen av fiera av de produkter det här rör sig om är mycket energikrävande. Ändrade energipriser eller ändrade förutsättningar för energitillförseln i övrigt kan därför påverka möjligheterna att fortsätta produktionen. Detta illustreras av att den svenska produktionen av såväl ferromangan som ferrokisel upphört under senare år. I kapitel 6 har vi antagit att realpriset på elkraft inte kommer att förändras i framtiden. Om detta antagande visar sig vara riktigt bör det vara möjligt att nå de produktionsvolymer som visas i tabell 8.15. Om elpriset å andra sidan skulle stiga kan producenterna av ferrolegeringar och av aluminium få svårigheter att hålla kostnaderna för sina produkter under världsmarknadspriserna.

Eventuella utökningar av produktionen utöver vad vi räknat med kan bli aktuella efter år 1985, även om detta får anses som mindre sannolikt. Även med den förutsedda ökningen av gruvproduktionen av koppar kommer det att finnas kapacitet i Boliden Metall AB:s smältverk i Rönnskär som får täckas genom import av utländska sliger och skrot. Gruvproduktionen kan alltså öka ganska mycket utan att det finns anledning att därför öka smältverkskapaci-

Tabell 8.16 Värdet av avsaluproduktionen av färdiga obearbetade metaller och av ferrolegeringar i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Milj kr i 1976 års penningvärde

R_—

1975 1985 2000 Ferrokiselmangan 15,2 0 0 Ferrokrom och ferrokiselkrom” 430,4 1 145 1 145 Ferromolybden 39,8 195 — 245 105 '— 130 Ferrowolfram 33,4 35 — 40 35 — 40 Ferrovanadin 15,9 35 — 45 40— 50 Ferrokisel 95,9 0 0 Kiselmetallb 84,9 > 85 > 85 Koppar 261,4 605 — 710 570 — 675 Bly 67,8 170— 190 135— 165 Aluminium 311,9 450 520 Guldf 40,4 70 — 130 70 — 130 Silverd 118,3 110— 165 110— 165 Summa 1515,3 2900—3205 2815—3105

___—__—

" Krominnehållet i ferrokiselkrom har värderats till 80 % av krominnehållet i lågkolad ferrokrom, medan kiselinnehållet har värderats som kiselinnehållet i ferrokisel. De antagna priserna för år 1985 skall betraktas som maximipriser. Ingen prisprognos har gjorts för år 2000. Här har priset år 2000 antagits vara detsamma som år 1985. " Någon prisprognos har inte gjorts. Priset har här antagits vara detsamma år 1985 och år 2000 som år 1975. [' Någon egentlig prisprognos har inte gjorts. De antagna priserna skall betraktas som minimipriser. '] Någon prisprognos har inte gjorts. Priset har här antagits vara detsamma åren 1985 och 2000 som år 1975. Källor: SOS Bergshantering 1975. Se i övrigt bilagorna 3,4, 6, 7, 9,10, 11, 13, 15, 18, 19 och 21.

teten utöver vad vi har förutsett. Vi betraktar också en utbyggnad i syfte att ta hand om ytterligare utländskt material som osannolik. Vad gäller blyproduk- tionen har vi tidigare konstaterat att även den ökning som vi förutsett är beroende av att smältverkskapaciteten i EG-länderna inte byggs ut i alltför stor omfattning. En ytterligare ökning får därför ses som mindre sannolik. Vi har också konstaterat att det knappast kommer att finnas ekonomiska förutsättningar för nyetablering av ett zinkverk för primärmetall i Sverige. Produktionen av aluminiummetall kan öka, om det visar sig möjligt att utnyttja inhemska aluminiumråvaror. Energiprissänkningar skulle öka dessas konkurrenskraft. Guld- och silverproduktionen är främst beroende av guld- och silverinnehållet i de kopparsliger som används i Boliden Metall AB:s kopparsmältverk. Ökningar utöver vad vi antagit ter sig osannolika.

Sammanfattningsvis kan konstateras att möjligheterna att öka produktio- nen är ganska små och att en viktig förutsättning för att totalproduktionen inte skall minska är att realpriset på elkraft inte stiger alltför mycket. Vad gäller utvecklingen av järn- och stålproduktionen hänvisas till det resone- mang som förs i avsnitt 8.2.2 och som utmynnar i att det inte torde finnas förutsättningar för några mer betydande ökningar av den totala produktionen av järn och stål, medan å andra sidan förädlingsvärdet kan komma att öka genom längre driven specialisering och vidareförädling.

År 1977 sysselsattes sammanlagt 12 880 människor i gruvindustrin, varav

knappt 9 000 i järnmalmsgruvor och nästan 4 000 i sulfidmalmsgruvor. Under senare år har antalet anställda minskat snabbt på grund av de nedläggningar som skett. De nedläggningar och personalminskningar som skett under år 1978 bedöms ha lett till att antalet sysselsatta nu är 7 800— 8 000 ijärnmalmsgruvor och 3 500—3 600 i sulfidmalmsgruvor, sammanlagt 11 300 — 11 600. Antalet sysselsatta i Norrbotten och Västerbotten kan beräknas till 8 000 —- 8 300, medan ca 3 300 — 3 600 sysselsätts i Mellansverige. Under tiden ! fram till år 1985 väntas LKAB:s personal i de norrbottniska järnmalmsgru- vorna minska med ca 530 anställda. Sysselsättningen vid SSAB:s gruvor i Mellansverige bedöms minska med 300 personer och vid övriga mellansven- ska järnmalmsgruvor med 200 — 300 personer. Några sysselsättningstillskott ; väntas dock komma. Som nämnts i bilagorna 11 Koppar, 12 Zink och 13 Bly ? räknar vi med vissa kapacitetstillskott på sulfidmalmssidan. Den samman- lagda sysselsättningseffekten av dessa skulle vara en ökning med mer än 400 arbetstillfällen, varav 200 i Aitik, 100 i Viscaria, 50 i Stekenjokk, 50 i Åmmeberg och 40 i Laisvall. Netto skulle detta för år 1985 innebära 10 600 — 11 000 sysselsatta, varav 6 700 — 7 000 i järnmalmsgruvor och resten i sulfidmalmsgruvor. 1 Norrbotten och Västerbotten skulle antalet sysselsatta vara 7 900 — 8 200, och i Mellansverige 2 700 — 2 800. Det är svårt att bedöma sysselsättningsutvecklingen efter år 1985. Med utgångspunkt från de progno- ser vi redovisat för produktionen och ett antagande om 2 % årlig produktivi- tetstillväxt skulle resultatet bli mellan 8 500 — 8 900 anställda år 2000. Det bör understrykas att detta är en mycket grov beräkning. Den påverkas naturligt- vis starkt av våra antaganden beträffande produktionsutvecklingen, där vi som redan nämnts bedömer det som troligt att vi har underskattat den framtida produktionen i nya fyndigheter. Med hänsyn till gruvindustrins stora betydelse för sysselsättningen på fiera orter i vårt land finns det dock all anledning att se allvarligt på en sådan utveckling och att möta den med kraftfulla insatser i syfte att antingen bevara sysselsättningen i gruvindustrin eller skapa andra arbetstillfällen som kan ersätta dem som försvinner i gruvindustrin.

Som framgått av avsnitt 8.2 väntas den svenska förbrukningen av de flesta metaller öka långsammare än Världsförbrukningen. Detta är till stor del en konsekvens av att vårt land inte längre befinner sig i det industriella uppbyggnadsstadiet, då mineralförbrukningen ökar snabbt. Till den låga ökningstakten bidrar också att förutsättningarna för snabb tillväxt i den råvarubaserade industrin inte är lika goda som i många andra länder. Med de bedömningar vi gjort av den framtida produktionen och förbrukningen kommer ändå Sveriges beroende av omvärlden att öka. Detta gäller antagli- gen även om vi genom olika antaganden försöker kompensera för den redan nämnda underskattningen av produktionen i framtiden. I tabell 8.17 redovi- . sas den väntade utvecklingen av den svenska förbrukningen av olika metaller. Tabellen visar bruttoförbrukningen, dvs. den mängd metaller som går åt till produktion av halvfabrikat. ,

Bruttoförbrukningen kan sägas vara av primärt intresse från försörjnings- synpunkt. Nettoförbrukningen, dvs. den mängd metall som ingår i använda , halvfabrikat, är av mindre intresse, eftersom risken för störningari halvfabri- kattillförseln kan bedömas som relativt liten. För alla metaller gäller nämligen att produktionen av halvfabrikat är spridd på fiera företag och länder, medan

Tabell 8.17 Bruttoförbrukning av metaller i Sverige åren 1975, 1985 och 2000. Tusen ton metallinnehåll (utom för stål, där totalvikten anges)

1975 1985 2000 Handelsstål 2 677” 3 175 3 175 Specialstål ] 122” 1 175 —1 765 1 225 —2460 Mangan 81 71,1 — 78,6 70,2 — 83,9 Krom 68 85,4 — 117,2 89,5 — 147,0 Nickel 28,5 26,0 — 33,6 27,3 — 37,6 Molybden 5,0 5,41 — 8,96 5,88 — 10,93 Wolfram 1,7 2,26 — 2,74 3,56 — 5,79 Kobolt 0,58 0,89 — 1,00 1,05 — 1,59 Vanadin 0,86 1,01 — 1,3 1,08 — 1,84 Kisel 35 31,1 — 35,7 33,3 — 42,1 Koppar 126,1 147 — 159 176 — 204 Zink 47 62 62 Bly 38,8” 35 35 — 40 Tenn 0,6 0,35 0,2 Aluminium 120 143 — 161 261 — 292 Titan 1,1f 1,34— 1,57 1,36— 1,61 Magnesium 0,92d 2,21 — 2,45 3,37 — 4,06 Guld? 0,0034 0,0035 0,0035 Silver 0,07 0,05 — 0,1 0,05 — 0,1 " Avser åren 1973/75. " Avser år 1974. C Avser år 1976. ” Avser år 1977. * Avser slutförbrukning, dvs. mängd guld i färdiga varor. Källor: Se bilagorna 1—19.

produktionen av malm och obearbetade metaller kan vara koncentrerad till ett mycket litet antal producenter. Denna spridning av produktionen innebär att produktionsavbrott i en anläggning inte drabbar användarna så hårt. Det finns alltid andra leverantörer. Dessutom reagerar halvfabrikattillförseln relativt långsamt på störningar i tidigare led, vilket beror på att det finns lager av produkter i olika bearbetningsstadier som till en viss grad kan absorbera störningar i tillförseln.

Jämförelser mellan bruttoförbrukningens utveckling och utvecklingen av produktionen av malmer, ferrolegeringar och metaller i framtiden visar att den svenska produktionen kommer att svara för en mindre del av försörjning- en med de flesta metaller. Detta gäller förmodligen för mangan, molybden, wolfram, kisel och aluminium. För krom, vanadin och koppar är utveckling- en osäker. Vi är nu helt beroende av import av nickel, kobolt, tenn, titan och magnesium. I prognoserna förutsätts att så kommer att vara fallet även i framtiden. Den svenska produktionen av bly, guld och silver väntas öka i förhållande till förbrukningen. Produktionen av zinkslig väntas öka mer än förbrukningen, men vi utgår från att det inte heller i framtiden kommer att produceras primär Zinkmetall i Sverige. Vad gäller stål är begreppet bruttoför- brukning inte särskilt relevant eftersom en mycket liten del av produktionen säljs i form av ämnen (råvara för tillverkning av halvfabrikat). Produktionen av halvfabrikat av de viktigaste stålsorterna väntas dock öka långsammare än nettoförbrukningen, som produktionen i detta fall bör jämföras med.

1 Å andra sidan kan så- dana enkla mått leda till felaktiga slutsatser, efter- som de inte tar hänsyn till sådana faktorer som utrikeshandel med råva- ror i olika bearbetnings- stadier — vilken ofta är betingad av betydelse- fulla skillnaderi kvali- tetskrav mellan svenska och utländska användare. De tar inte heller hänsyn till förekomsten av kom- mersiella bindningar mellan företag.

I detta sammanhang bör framhållas att återvinningen av metaller ur skrot är en okänd faktor som kan påverka försörjningsläget. Det går inte att direkt jämföra produktion av slig, ferrolegeringar och färdig obearbetad metall med förbrukningen för att därigenom få fram ett enkelt mått på självförsörjnings- graden. För många metaller svarar återvinning ur skrot för en betydande del av tillförseln. Vi har inte kunnat göra prognoser för återvinningen annat än för enstaka metaller, vilket beror på dels att återvinningen i nuläget är svår att belägga statistiskt, dels att återvinningen i sig själv är svår att förutse. Den är bl. a. beroende av lagstiftning, teknologisk utveckling, värderingar beträffan- de miljöförhållanden m. m. Vi kan därför inte heller redovisa några enkla mått på självförsörjningsgraden i framtiden, vilket kanske skulle ha varit värdefullt'. Vi får i stället försöka redovisa mer differentierade bedömningar, i vilka vi söker väga samman olika faktorers betydelse för utvecklingen av Sveriges försörjningssituation.

Inledningsvis kan vi, mot bakgrund av vad som nu anförts, konstatera att Sveriges beroende av omvärlden för sin mineralförsörjning förmodligen kommer att öka. Det kan finnas anledning att undersöka vilka länder och företagsgrupperingar som kommer att vara viktiga leverantörer till svensk industri i framtiden. Beroende av enstaka länder för tillförseln av en metall kan motivera att försörjningssituationen hålls under uppsikt och att särskilda åtgärder vidtas i syfte att trygga försörjningen. Detta gäller särskilt om det finns anledning att anta att tillförseln kan störas av politiska eller militära konfiikter, transportsvårigheter, ”OAPEC-aktioner” eller liknande. Beroen- de av enstaka företag kan motivera åtgärder av samma slag, särskilt om företagen har en dominerande ställning på världsmarknaden. I tabell 8.18 har -vi bedömt de olika metallerna med hänsyn till olika faktorer i syfte att

identifiera de metaller som kan anses ”kritiska” från försörjningssynpunkt. Järn har inte tagits med i tabellen av lätt insedda skäl. Tabellen ger en schematisk bild och det finns anledning att varna för alltför långtgående tolkningar av den.

De olika faktorerna bör kommenteras något. Antalet kryss i varje kolumn markerar i vilken grad faktorn i fråga ”passar in” på metallen. Inget kryss betyder att faktorn är betydelselös, tre kryss betyder att den är mycket viktig. Den första faktorn, ”liten eller obetydlig svensk produktion i framtiden", avser produktionen i samtliga bearbetningsstadier fram till halvfabrikat. De två kryssen för zink i den första kolumnen innebär alltså att även om produktionen av zinkslig i Sverige kommer att vara betydande i framtiden så är sannolikheten mycket stor för att primär Zinkmetall inte kommer att produceras — även om den möjligheten inte bör uteslutas för all framtid. Den andra faktorn, ”stor andel av framtida leveranser från u-länder eller stats- handelsländer” har tagits med därför att risken för politiska eller militära konfiikter samt för avbrott i transportsystem har bedömts vara störst i u-länder. Leveranser från statshandelsländer är beroende av dessa länders egna planer. Erfarenhetsmässigt finns det risker för att sådana leveranser inskränks eller upphör vid ingången av en ny planperiod — eller när planen ställer krav på prioritering av andra sektorer än mineralutvinning i dessa länders ekonomi. Den tredje faktorn, ”stor andel av framtida leveranser från enstaka företag”, har tagits med därför att beroende av ett eller ett fåtal företag innebär risker för försörjningen om detta eller dessa företag råkar i finansiella

Tabell 8.18 Bedömning av Sveriges framtida försörjningssituation för olika metaller

Liten Stor an— Stor an- Hög grad Sam- Samman- eller del av del av av före- arbete fattan- ' obetyd- framtida framtida tagskon- mellan de be- lig leveran- leveran- centra- produ- dömning svensk ser från ser från tion, cent- produk- u-länder enstaka sam- länder tion eller företag arbete i fram- stats- mellan tiden handels- företag länder Mangan XXX XXX X XX X XX Krom XXX XXX XX XX X XX Nickel XX X XX XX XX Molybden XX X XXX XXX XXX Wolfram XX XX X X XXX XXX Kobolt XX XX XXX XXX X XXX Vanadin X X XX X X Kisel XX X Koppar X X X XXX X Zink XX XX X Bly XXX X Tenn XXX XXX XX X XX X Aluminium X XX XXX XX XX X Titan XXX XX XXX XX XX Magnesium XX XX XX X Guld XX XX Silver XX

svårigheter, blir föremål för fackliga stridsåtgärder eller drabbas av tekniska produktionsstörningar. Hur allvarligt sådana risker skall bedömas beror dock på om det finns alternativa leverantörer. Därför har den fjärde faktorn, "hög grad av företagskoncentration, samarbete mellan företag”, tagits med. Vad gäller samarbetet mellan företag bedöms detta främst kunna leda till monopo- listisk prissättning snarare än inställda leveranser. En monopolistisk prispoli- tik är dock inte heller särskilt fördelaktig ur kundens synvinkel och ökar i och för sig dessutom risken för störningar i leveranserna. För att monopolprissätt- ning skall vara möjlig måste nämligen produktionen begränsas, vilket leder till risk för underskott i tider av hög efterfrågan eller vid tillfälliga produk- tionsstörningar. Den femte faktorn, "samarbete mellan producentländer”, syftar på samarbete av samma slag som OPEC. Också detta slag av samarbete syftar främst till att åstadkomma en monopolprissättning. Samma riskbe- dömning gäller som för företagen. Slutligen görs i den sjätte kolumnen en sammanfattande bedömning. Denna görs inte främst med utgångspunkt från det sammanlagda antalet kryss utan som en sammanvägning av de fem faktorerna, med hänsyn tagen till varje faktors relativa betydelse.

Den mycket schematiska bedömningen i tabell 8.18 ger till resultat att de mest ”kritiska” metallerna från försörjningssynpunkt är molybden, wolfram och kobolt. Därefter följer mangan, krom, nickel och titan. Försörjningssitua- tionen för desa sju metaller är sådan att det finns anledning att hålla den under särskild uppsikt. De viktigaste bakomliggande faktorerna är för

mangan, krom, kobolt och titan koncentrationen av produktionen till u-länder och statshandelsländer. För kobolt bidrar att ett enda företag svarar för större delen av världsproduktionen. För nickel och molybden har företagskoncentrationen och sannolikheten för samarbete mellan företagen varit avgörande för bedömningen. Wolfram har bedömts som ”kritisk" mot bakgrund av dels att u-länder och statshandelsländer väntas svara för en stor andel av framtida leveranser, dels att sannolikheten för samarbete mellan producentländerna bedöms som betydande. Dessutom tillkommer att wolframmarknaden är mycket instabil samt att information om produktions- och investeringsplaner m. m. är ytterst svåråtkomlig.

Fem andra metaller, nämligen vanadin, koppar, tenn, aluminium och magnesium, bedöms som måttligt ”kritiska”. Avgörande för bedömningen har varit dels förekomsten av svensk produktion i vissa fall, dels marknader- nas allmänna stabilitet. Vad gäller tenn kan det internationella tennavtalet tillsammans med USA:s stora beredskapslager anses innebära en tämligen betryggande garanti för stabilitet i tillförseln.

Försörjningssituationen för kisel, zink, bly, guld och silver har bedömts som tillfredsställande, trots kryss i vissa kolumner.

Forskning och utveckling kan i framtiden komma att spela en viktigare roll i mineralpolitiken än förut. Som framgår av beskrivningen i bilagorna pågår det omfattande utvecklingsarbete på flera håll som kan göra det möjligt att utvinna metaller från ”nya” slag av fyndigheter, öka effektiviteten i utvin- ningen eller återvinna större mängder metaller från skrot. Inte minst i Sverige sker en utveckling som kan få effekter både på produktionsvolym i gruv- och metallindustrin och på försörjningssituationen. De metaller som är av särskilt intresse från svensk synpunkt i detta sammanhang är fiera av legeringsmetal- lerna och aluminium. Många av legeringsmetallerna, t. ex. molybden, kobolt och vanadin, kan utvinnas ur alunskiffrar i mängder som skulle få betydelse för försörjningssituationen. De ekonomiska förutsättningarna för utvinning- en är dock starkt beroende av de framtida uranpriserna. Det är vidare tekniskt möjligt att utvinna nickel och kobolt ur peridotitema i fjällkedjan, även om det fortfarande är oklart huruvida en sådan utvinning skulle vara försvarlig från ekonomisk synpunkt. Också magnesium och platina skulle kunna utvinnas ur peridotitema. Aluminiumråvara kan komma att utvinnas ur antingen alunskiffrar eller restprodukter från kopparmalmsbrytningen i Aitik.

Vissa av de 5. k. ”övriga metaller” som beskrivs i bilaga 20 skulle eventuellt också kunna utvinnas i Sverige som en följd av förbättrade utvinningsmeto- der. Hit hör bl. 3. de 5. k. sällsynta jordartsmetallerna. Ett ökat tillvaratagande av restprodukter, bl. a. fiera industrimineral, i svenska gruvor skulle kunna förbättra dessa gruvors ekonomi och också försörjningssituationen för dessa mineral. I bilagorna nämns bl. a. utvinning av fosforråvara från vissa järnmalmer och, som nyss påpekades, aluminiumråvara (samt olika industri- mineral) från kopparmalmsbrytning i Aitik. Vanadin skulle, vid tillräckligt höga priser, kunna utvinnas ur slaggen från järn- och stålverk. En anläggning för utvinning av vanadin ur sot från oljekraftverket i Stenungsund kommer inom kort att sättas i gång. Den tekniska utvecklingen inom mineralsektorn som helhet kommer också att påverka de svenska företagens konkurrens- kraft. Om dessa skall kunna fortsätta att sälja sina produkter till priser som

bestäms av förhållandena på världsmarknaden är det nödvändigt att de kan effektivisera sin produktion i samma takt som konkurrenterna. I detta betänkande har vi inte gjort något försök att utvärdera de svenska företagens möjligheter att hålla en tillräckligt hög standard på sin forsknings- och utvecklingsverksamhet. Denna fråga kommer dock att tas upp i vårt slutbetänkande.

Produktion i gruv- och metallindustrin är förknippad med fiera svårlösta problem i fråga om inre och yttre miljö. På några ställen i bilagorna har vi särskilt nämnt metaller, för vilka miljöproblemen är av en sådan storleksord- ning att de kan lägga hinder i vägen för en framtida utvinning. Exploateringen av såväl alunskiffer som peridotiter är sålunda förenad med en landskapspå- verkan och effekter på yttre miljön i övrigt som kommer att leda till starka restriktioner. Dessutom finns det möjligheter att mineralutvinningen på längre sikt allt mer kommer att inriktas på stora, fattiga fyndigheter, som kan utvinnas i dagbrott. Härigenom skulle stordriftsfördelarna kunna utnyttjas till fullo. Detta medför emellertid också stora påfrestningar på miljön, vilket kan begränsa expansionsmöjligheterna. I detta betänkande har vi inte gjort någon grundlig kartläggning av de krav hänsynen till god yttre och inre miljö ställer på mineralutvinningen i framtiden. I stället kommer denna fråga att diskuteras under vårt fortsatta arbete.

,.

8.3.2. Kritik och vidareutveckling av prognosresultaten

Det är ganska lätt att rikta kritik mot de resultat som kommit fram genom prognosarbetet. Kritiken kan vara av två slag. Den kan dels inrikta sig på metodiska och tekniska brister i konstruktionen av prognoserna, dels peka på alla förhållanden som inte har belysts men borde ha diskuterats. Vid en diskussion av prognosresultatens kvalitet är det emellertid viktigt att hålla i minnet att detta betänkande inte innebär att vårt arbete är avslutat. De problem som aktualiseras genom prognoserna kommer att studeras ytterliga- re, och faktorer som under prognosarbetets gång blivit viktigare kommer att ägnas särskild uppmärksamhet. Det senare är viktigt att påpeka mot bakgrund av att hela den ekonomiska situationen för gruvindustrin föränd- rats sedan år 1974, då vi påbörjade vårt arbete. Då var huvudsyftet med prognoserna att ge underlag för en bedömning av Sveriges framtida försörj- ningssituation. De data som samlades in och bearbetades för att ligga till grund för prognoserna strukturerades också på ett sådant sätt att detta skulle vara möjligt. Senare har den svenska gruv- och metallindustrins konkurrens- förmåga och framtid allt mer kommit i förgrunden. Vi har försökt samla in och bearbeta uppgifter som skulle möjliggöra en analys också av dessa problem. Som framgår av avsnitt 8.3.1 har vi bara lyckats till en del. Det återstår fortfarande att göra en mer djupgående analys av företagens konkurrensförhållanden på längre sikt. Även om vi till stor del blivit hjälpta av de utredningsresultat som framkommit under den senaste tiden får dock den bedömning som redovisades i avsnitt 8.3.1 ses som mycket översiktlig. I vårt slutbetänkande kommer vi att redovisa en mer detaljerad bild och också ta ställning till vilka åtgärder som kan vara lämpliga i syfte att förstärka utvecklingsmöjligheterna.

I det följande redovisas ganska kortfattat vilken kritik som vi själva anser

oss kunna rikta mot det arbete som utförts hittills och hur vi avser att gå till väga för att avhjälpa dessa brister.

De tekniska och metodmässiga bristerna i prognosen har till en del diskuterats tidigare. Den viktigaste av dessa är den redan nämnda systematis- ka underskattningen av produktionen. Som vi redan har redovisat är det inte möjligt att helt och hållet kompensera för denna underskattning. ] stället har vi i avsnitt 8.3.1 försökt att mer allmänt diskutera förutsättningarna för en ökning av produktionen. I samband med att vi i slutbetänkandet tar ställning till inriktningen och omfattningen av prospekteringen i framtiden skall vi också försöka att ge en bättre underbyggd bedömning av de troliga resultaten av denna prospektering i form av nya fyndigheter.

Prognoserna för förbrukningsutvecklingen i framtiden är av mycket varierande kvalitet. Delvis avspeglar detta en medveten prioritering. Vi har lagt ned mest arbete på att analysera förbrukningen av de metaller som är , viktigast för Sveriges ekonomi. Variationerna i detaljeringsgrad beror dock 1 också på att det underliggande statistiska materialet är av varierande kvalitet. I fiera fall har vi tvingats uppskatta kvantiteter. Allmänt sett bör dock avvikelsen i fråga om de viktigaste uppgifterna i det statistiska materialet (total produktion, förbrukning och utrikeshandel) ligga inom 5 %. Vad gäller de bedömningar av utvecklingen inom olika förbrukarbranscher som ligger till grund för prognoserna för förbrukningen kan de självfallet visa sig vara felaktiga. Vi utgår dock från att det av oss påbörjade prognosarbetet kommer att fortsätta (se kapitel 9) och att prognoserna härvid kan göras successivt bättre underbyggda och mer detaljerade.

En brist som drabbar prognoser för både produktion och förbrukning är att de i stort sett bygger på de faktiska förhållandena i början eller mitten av 1970-talet. Den redovisning av den historiska utvecklingen som görs i bilagorna går i några fall bara fram till år 1975. Sedan dess har villkoren för världens mineralproduktion, liksom produktionsstruktur och förbruknings- struktur, förändrats. Till de viktigaste förändringarna hör de höjda energipriserna och den svaga efterfrågeutvecklingen för fiera metaller som världsrecessionen lett till. Vad gäller tillgången och priserna på energi har vi i kapitel 7 ganska översiktligt diskuterat tänkbara effekter på den svenska mineralsektorn av förändringar i dessa avseenden. Vi har också försökt att i prognosavsnitten få med beskrivningar av de allra senaste årens utveckling och förändringar, men det går inte att bortse från att det statistiska underlags- materialet delvis kan vara inaktuellt. Som redan anförts räknar vi dock med att det kommer att ske en kontinuerlig uppföljning av vårt arbete och att man i det sammanhanget också aktualiserar det statistiska materialet.

En måhända viktigare begränsning är att vi inte haft möjligheter att mer ingående analysera vare sig den globala ekonomiska utvecklingen eller olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen i Sverige. De antaganden vi hämtat från andra håll kan självfallet visa sig vara helt felaktiga. Detta understryker ytterligare behovet av en kontinuerligt uppföljning av prognos- arbetet.

Många faktorer kunde ha belysts mer utförligt i detta betänkande. Vi har , redan nämnt de svenska mineralföretagens framtida utveckling som ett exempel, som vi återkommer till i slutbetänkandet.

En annan faktor av betydelse är de stora internationella företagens kontroll

över och betydelse för utvecklingen. I kapitel 4 beskrivs mycket översiktligt dagens situation, som kännetecknas av en hög grad av företagskoncentration och omfattande förbindelser av olika slag mellan företagen. Liknande beskrivningar finns i bilagorna för varje metall. Det hade sannolikt varit värdefullt med en mer djupgående analys av hur företagskoncentrationen påverkar den svenska försörjningssituationen, framför allt mot bakgrund av den svenska gruvindustrins internationellt sett ringa storlek och (numera) små möjligheter att påverka marknaderna. Ett material som kan vara till hjälp vid en sådan analys håller också på att utarbetas av en projektgrupp under sekretariatet för framtidsstudier. Detta material har vi tyvärr inte kunnat utnyttja eftersom det ännu inte är färdigt. I vårt slutbetänkande kommer vi dock att ta upp även denna fråga.

Vi har inte heller gjort någon övergripande analys av hur den starkare betoningen av den nationella suveräniteten i u-länderna kan komma att påverka förutsättningarna för mineralförsörjningen i framtiden. I kapitel 4 redovisas en aspekt på denna fråga, nämligen utsikterna för de 5. k. produ- centorganisationer som bildats för olika råvaror att lyckas i sina strävanden. Dessutom diskuteras i vissa av bilagorna vilka konkreta effekter en ökad produktionsandel för u-länder och ökad statlig kontroll över produktionen i dessa länder kan få. I övrigt har det inte varit möjligt att analysera effekterna annat än på ganska kort sikt. Slutsatsen av en sådan analys är att u- landsregeringarna i de flesta fall fortfarande är allt för svaga i jämförelse med andra aktörer på världsmarknaden för att kunna påverka villkoren för världens mineralförsörjning i väsentlig grad. Detta gäller antagligen inte vissa s. k. medelinkomstländer, Brasilien, Mexico m. fi. Det saknas däremot anledning att anta att dessa länder skulle agera på ett sätt som skulle störa marknadens nuvarande organisation eller att de skulle komma i konflikt med de dominerande företagen. Andra u-länder kan självfallet också tidvis påverka marknaderna i väsentlig grad, men då snarare genom sin svaghet än sin styrka. Dessa länder kan t. ex., eftersom de är beroende av valutaintäkter från råvaruexport, tvingas öka sin export på en vikande marknad, vilket leder till instabila marknadsförhållanden.

Ytterligare en faktor som kunde ha belysts mer ingående är vilka restrik- tioner som kraven på en god inre och yttre miljö innebär för den svenska mineralproduktionen. Som redan nämnts, avser vi att belysa den frågan i vårt fortsatta arbete.

Sammanfattningsvis bör detta betänkande inte ses som något slutligt uttalande vare sig beträffande den svenska gruv- och metallindustrins framtida utvecklingsmöjligheter eller Sveriges mineralförsörjning. Ytterliga- re analyser av väsentlig betydelse för bedömningar i dessa frågor kommer att redovisas i vårt slutbetänkande. Inte heller detta kommer dock att ge några svar som gäller för lång tid framåt. För att en politisk handlingsberedskap skall kunna upprätthållas är det nödvändigt med en kontinuerlig bevakning av utvecklingen och nya analyser från tid till annan.

9. Utgångspunkter för det fortsatta arbetet

Järn (kemisk beteckning Fe) kan betecknas som det moderna industrisam- hällets huvudmetall. Termen järn betecknar dels det kemiska grundämnet, dels vissa material som inte raffinerats i smälta, t. ex. råjärn (tackjärn), gjutjärn och järnpulver. I de flesta fall används termen stål, som egentligen endast avser det smidbara materialet. [ torr luft och syrefritt vatten förändras järn inte, medan det däremot lätt rostar i fuktig luft. Fem procent av jordskorpan består av järn. För närvarande bryts malmer med järnhalter mellan 25 och 70 %. De viktigaste malmmineralen är:

Magnetit Fe304, med ett järninnehåll på högst ca 72 %. Bildar s.k. svartmalmer. _ Hematit Fe203, med ett järninnehåll på högst ca 70 %. Kallas även järnglans, bildar s. k. blodstensmalmer. ' Limom't (götit), Fe203 - HZO, innehåller 60—63 % järn. Siderit eller järnspat, FeCOJ, med högst 48 % järn. Svavel/cis FeS2 och magnetkis, FeS som rostas till kisbränder.

1.2.1. Totala brytvärda tillgångar

Världens upptäckta brytvärda tillgångar beräknades år 1977, som framgår av tabell 1.1, till ca 260 miljarder ton malm, med ett innehåll av drygt 90 miljarder ton järn. Då det är oklart vilka förutsättningar beräkningen grundar sig på, är siffrorna osäkra. Osäkerheten understryks också starkt av USBM, som gjort beräkningarna. Den illustreras av skillnaderna mellan olika bedömningar och av hur bedömningarna kan skifta över tiden. Tabell 1.1 sammanfattar vissa tillgångsuppskattningar sedan år 1954. Definitionerna kan variera något i de olika uppskattningarna.

Sannolikt måste dessa uppgifter om upptäckta brytvärda tillgångar betraktas som mer osäkra än motsvarande beräkningar för många andra metaller. De brytvärda tillgångarna kan vara, och är förmodligen också, avsevärt större än tabellen anger.

SOU 1979:4O Tabell 1.1 Upptäckta brytvärda järnmalmstillgångar 1954 1969 1977

Upptäckta brytvärda tillgångar

miljarder ton malm 85 251 259 miljarder ton järn 42 120 93 Gruvproduktion, milj ton malm/år 350 750 853 Antal årsproduktioner vid resp. produktionsnivå 240 330 304

Källor: 1954 FN Survey of World Iron Ore Resources. 1969 FN Survey of World Iron Ore Resources. 1977 USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

1.2.2. Tillgångarnas länderfördelning

I tabell 1.2 anges vilka länder som har de största upptäckta brytvärda jämmalmstillgångarna. Osäkerheten i tillgångsuppgifterna illustreras av spännvidden mellan tabell 1.2 och tabell 1.3 beträffande uppgifterna för Australien, 11—18 miljarder ton.

Tabellen visar att 74 % av världens brytvärda järnmalmstillgångar finns i Sovjetunionen, Canada, Brasilien och Australien. Endast några få procent av tillgångarna finns i Europa med Sverige och Frankrike som de största producenterna.

En jämförelse mellan de upptäckta brytvärda tillgångarna och den faktiska produktionens fördelning tyder på att det i första hand är Canada, Sovjet- unionen, Brasilien och Australien som på mycket lång sikt har möjlighet att

Tabell 1.2 Upptäckta brytvärda järnmalmstillgångar samt gruvproduktion år 1977

Upptäckta brytvärda tillgångar Gruvproduktion Antal årspro-

duktioner vid

Miljarder Andel Miljarder ton Miljoner Andel 1977 års pro- ton malm % järninnehåll ton malm % duktionsnivå Sovjetunionen 110,5 43 28,1 244 29 453 Canada 36,6 14 10,9 54 6 678 Brasilien 27,2 10 16,3 87 10 313 Australien 17,8 7 10,7 93 11 191 USA 17,3 7 3,7 58" 7 298 Indien 9,1 4 5,6 43 5 212 Kina 6,1 2 2,7 56 6 109 Frankrike 4,0 2 1,6 42 5 95 Sverige 3,4 1 2,01? 26 3 131 Venezuela 3.3 1 1,5 15 2 220 Övriga 23,4 9 10,0 135 16 173 Totalt 258,7 100 93,1 853 100 303

aNonnalt produceras 80—85 milj. ton malm i USA per år. Den lägre produktionen år 1977 berodde bl.a. på en

gruvstrejk. ” Jfr avsnitt 1.2.4.

Källa: USBM: Mineral Commodity Summaries, 1978.

öka sina marknadsandelar. USA säljer på hemmamarknaden och har därför en relativt hög produktion, men även Sverige haren väsentligt större andel av produktionen än av tillgångarna. Även om det generella expansionsut- rymmet är mycket stort, kan dessa skillnader ändå betyda att Sverige och vissa länder i gruppen ”övriga” på lång sikt måste räkna med sjunkande marknadsandelar.

Utvecklingen i Australien kan vara värd att beröra något utförligare. Hur bedömningen av de brytvärda tillgångarna har förändrats framgår av tabell 1.3. Att tillgångarna bedömdes vara små under 1950-talet berodde på att man då hade exportförbud på järnmalm från Australien. Exportförbudet, som infördes på grund av en befarad järnmalmsbrist, hade en hämmande inverkan på prospekteringen. Sedan exportförbudet avskaffats ökade prospekteringen snabbt och därmed också tillgångarna.

Den lägre tillgångsuppskattningen år 1976 sammanhänger med ändrade definitioner, som innebär en anpassning till praxis i USA. Härigenom har alla australiska tillgångar av fosformalm — 17 miljarder ton — blivit klassificerade som icke brytvärda tillgångar. Dessa fosformalmer är i allmänhet av högre kvalitet än motsvarande svenska malmer med undantag av Kiirunavaara. Det kan tilläggas att Australien utöver dessa fosformalmer disponerar stora järntillgångar med järnhalter på mellan 30 och 55 % , som för närvarande inte betraktas som brytvärda. Små förändringar i de ekonomiska förutsättning- arna kan leda till stora tillskott av brytvärda tillgångar. Förmodligen hart. ex. nedskrivningen av den australiska dollarn hösten 1976 resulterat i en kraftig ökning av dessa tillgångar.

1.2.3. De brytvärda tillgångarnas priskänslighet

USBM har uppskattat de brytvärda tillgångarnas storlek vid olika priser. Enligt dessa beräkningar skulle en prishöjning från ca 90 kronor per ton järn (1972 års prisnivå) till ca 120 kronor, dvs. med 33 %, leda till att de globala tillgångarna mer än fördubblades. Man måste göra starka reservationer för osäkerheten i beräkningarna.

1.2.4. Sveriges tillgångar

Järnmalm förekommer i Sverige huvudsakligen inom två malmprovinser, den norrbottniska och den mellansvenska. Tillgångarna i Norrbotten utgör

Tabell 1.3 Australiens upptäckta brytvärda järnmalmstillgångar. Milj. ton järn- innehåll

1940 263 1959 374 1964 14 000 (enbart Western Australia) 1969 18 000 (enbart Western Australia) 1973 24000 (enbart Western Australia) 1974 35 000 (därav 32 000 milj. ton i Western Australia) 1976 18 000 (nya definitioner)

Källa: Australian Mineral Industry, Vol 29, No 1, 1977.