SOU 1970:68
Boendeservice
Till Statsrådet och chefen för Inrikesdepartementet
Genom beslut den 14 april 1967 bemyndi- gade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en kom— mitté med uppdrag att behandla vissa frågor angående service i bostadsområden. Kom- mitténs direktiv återges i sin helhet som bilaga. Statsrådet Camilla Odhnoff förord- nades att vara ordförande. Kommitténs le- damöter är byrådirektör Ingrid Dalén, in— rikesdepartementet, byrådirektör Seved Eriksson, arbetsmarknadsstyrelsen, departe- mentssekreterare Sune Jussil, fr. o. m. 1 au- gusti 1969 inrikesdepartementet, tidigare i bostadsstyrelsen, forskningssekreterare Ing- rid Lundahl, statens råd för byggnadsforsk— ning, direktörsassistent Owe Lundevall, HSB, riksdagsman Cecilia Nettelbrandt, direktör Erik Norberg, Svenska kommunförbundet, riksdagsman Anna-Greta Skantz, 1:e forsk- ningssekreterare Ursula Wallberg, statens konsumentråd. Den 15 maj 1968 förord- nades sekreteraren i Landsorganisationen, riksdagsman Gertrud Sigurdsen till ledamot av kommittén. Kommitténs huvudsekretera- re är tf professor Sven Thiberg, som biträ- dande sekreterare inträdde den 15 januari 1969 arkitekt Tomas Lindencrona och den 1 november 1969 sekreterare Maj Britt Theo- rin. Sekreterare Theorin ersatte därvid civil- ekonom Anders Leion som varit kommitténs biträdande sekreterare från 1 juni 1968 till 31 december 1969. I utformningen av detta betänkande har även kommitténs expert, civilekonom Per Åhrén, medverkat.
Kommittén utgav den 20 augusti 1968 en informationsskrift med titeln Boendeservice 1 (SOU 1968: 38) med syfte att öka intres— set för servicefrågorna genom att ge den information för dimensionering och lokali- sering av serviceanläggningar i tätorter som det enligt direktiven var kommitténs första uppgift att lämna. Tillsammans med Arbets— marknadens kvinnonämnd har kommittén utarbetat en stillfilm och ett debatthäfte kal- lade »Service i bostadsområdet», som utkom våren 1970.
Sedan augusti 1968 har kommittén be- drivit utredningsarbete i form av fyra spe- cialstudier, avsedda att ge kommittén ett bättre underlag för sina förslag än redan tillgängliga data utgör. Dessa studier är strukturstudien, som utgör en beskrivning av faktorer som kan tänkas påverka utform- ningen av boendeservice i framtiden, total- kostnadsstudien, som utgör en modell för be- skrivning och analys av ekonomiska kon- sekvenser vid olika alternativa lösningar, kommunstudien, som är en enkät till landets samtliga kommuner om förhållanden som berör boendeservice samt slutligen projekt— studien, som är en enhetlig redovisning av ett antal aktuella projekt i landet med an- knytning till boendeservice.
Kommittén har samrått med statliga ut- redningar vars arbetsuppgifter har anknyt- ning till kommitténs ansvarsområde som konsumentutredningen, samlingslokalutred- ningen, kommittén för barns utemiljö, ung-
domsbostadsutredningen, bygglagutredning- en, saneringsutredningen, barnstugeutred— ningen och bensinhandelsutredningen. Dess— utom har sekretariatet haft regelbunden kon- takt med låginkomstutredningen, samt kon- takt med butiksetableringsutredningen, af- färstidsutredningen och utbildningsdeparte- mentets grupp angående statsbidrag för skol- byggnader. Kommittén har ett utvecklat kon- taktnät med statliga och kommunala organ, fackliga organisationer, handikapporganisa- tioner, planerare, bostadsföretag och andra som deltar i planering och drift av boende— service. Kommittén har avgivit remissyttran- den över konsumentutredningens lägesrap- port, tekniska byråns vid bostadsstyrelsens förslag till God Bostad, Barns utemiljö (SOU 1970: 1), Ungdom och bostad (SOU 1970: 43), utbildningsdepartementets PM om statsbidrag till skolbyggnader och Ratio- nell bensinhandel (SOU 1970: 24).
Kommittén har beslutat utge sitt utred- ningsmaterial i en- serie publikationer, av vilka föreliggande delbetänkande Boende- service 2 — mål, finansiering av servicelo- kaler, utvecklingsproiekt är den första.
I detta delbetänkande presenterar kom- mittén inledningsvis de mål som enligt kom- mitténs uppfattning främjas genom en för- bättrad boendeservice. Därefter behandlar kommittén finansieringen av servicelokaler och framlägger förslag till förändringar av nuvarande finansieringssystem. Erfarenheter från fältet visar att finansieringsfrågan har hög prioritet bland de faktorer som påver- kar serviceförsörjningen, och kommittén har
bedömt det som angeläget att i detta be- tänkande föra fram finansieringsfrågoma. Kommittén behandlar slutligen behovet av utvecklingsprojekt och lägger förslag till främjandet av sådana genom statliga åtgär- der.
Under 1971 utger kommittén de fyra studier som genomförts som underlag för kommittéarbetet. Kommittén avser att däref- ter utge ytterligare ett betänkande, som kom— mer att ha sin tyngdpunkt i administrativa och organisatoriska frågor rörande service- verksamheter samt i frågor beträffande fy- sisk planering. Kommittén avser därutöver att behandla frågor om bl. a. medinflytande, information, utbildning och vissa finansie— ringsfrågor.
Ledamoten Sune Jussil har biträtt sekrete- raren i utformningen av Avdelning II, Fi- nansiering av servicelokaler.
Särskilt yttrande har avgivits av ledamo- ten Nettelbrandt. Stockholm den 2 november 1970
Camilla Odhno 17
Ingrid Dalén Seved Eriksson Sune Jussil Ingrid Lundahl Owe Lundevall Cecilia Nettelbrandt Erik Norberg Gertrud Sigurdsen Anna-Greta Skantz Ursula Wallberg . / Sven Thiberg Tomas Lindencrona ' Mai Britt Theorin SOU 1970: 68
Innehåll Sammanfattning ........... 7 I Mål Kapitel 1 Utgångspunkter och grund- läggande begrepp .......... 11 1.1 Inledning ............ 11 1.2 Service i bostadsområden ..... 12 1.3 Ett utvidgat servicebegrepp . . . . 12 1.4 Grundläggande begrepp ...... 14 Kapitel 2 Motiv för boendeservice . . . 16 2.1 Inledning ............ 16 2.2 Sociala effekter ......... 17 2.3 Ekonomiska effekter ....... 18 Kapitel 3 Prioriteringsfrågor ..... 20 3.1 Inledning ............ 20 3.2 Fördelningsfrågor ........ 20 3.3 Ansvarsfrågor .......... 21 H Finansiering av servicelokaler Kapitel 4 Nuvarande förhållanden . . . 23 Kapitel 5 Förnyat system för statlig finan- siering — förslag till omedelbara föränd- ringar ............... 26 5.1 Mål .............. 26 5.2 Krav på utformning av lokaler. . . 26 5.3 Sambanden mellan finansiering, nor- mering och granskning ...... 27 5.4 Undervisningslokaler ....... 29 5.5 Barnstugor ........... 30 5.6 Fritids- och samlingslokaler . . . . 31
5.7 Upprustning av äldre områden. . . 32 5.8 Statliga lån till bostäder och lokaler 32 5.8.1 Tillämpningsområden . . . . 32 5.8.2 Beräkningsregler ...... 32 5.8.3 Kapitalkostnadsvillkor. . . . 34
5.8.4 Investerings- och medelsramar 34
III Utvecklingsprojekt inom service- området
Kapitel 6 Behovet av utvecklingsprojekt 37
Kapitel 7 Förslag till åtgärder för främ-
jande av utvecklingsprojekt ...... 39 Särskilt yttrande ........... 41 Bilagor Bilaga 1 Servicekommitténs direktiv. . . 42
Bilaga 2 Levnadsnivå och boendeservice 44
Summary .............. 49
Sammanfattning
Servicekommittén behandlar i detta delbe— tänkande inledningsvis Boendeservicens mål Mot den allmänna bakgrund som målsätt— ningsavsnittct ger för kommitténs arbete som helhet behandlar kommittén nu två del- frågor Finansiering av servicelokaler Utvecklingsprojekt inom serviceområdet Kommitténs ställningstaganden och för- slag sammanfattas i följande punkter:
Avdelning 1. Mål.
0 Servicekommittén har sett som sin upp- gift att länma ett bidrag till försöken att formulera och motivera en helhetssyn på samhällsutvecklingen och att appli- cera denna på boendemiljön. . Servicekommittén anser att boendeser- vicens roll i denna samhällsutveckling är att underlätta betungande hushållsar- bete, öka möjligheterna till personlighets- utvecklande och hälsofrämjande aktivi- teter och medverka till ökad trygghet, gemenskap och jämlikhet. . Servicekommittén anser att en priorite— ringsdiskussion är angelägen med huvud- syfte att belysa arten och omfattningen av samhällets ansvar och insatser för serviceförsörjningen. . Servicekommittén anser att det är ett samhällsansvar att planeringsåtgärder, tillhandahållande av lokaler och anlägg-
ningar samt drift av verksamheter ga- ranteras så att full behovstäckning upp— nås inom servicefunktionerna
omsorg om barn omsorg om åldringar omsorg om' handikappade omsorg om sjuka
() Servicekommittén anser att det är ett
samhällsansvar att grundförutsättningar- na för full behovstäckning i formE av planeringsåtgärder samt tillhandahållan— de av lokaler och anläggningar skapas inom servicefunktionerna _.
fritidsservice och kulturdistribution
. Servicekommittén anser att det är' ett samhällsansvar att grundförutsättningar- na för full behOvstäckning i form av pla- neringsåtgärder skapas inom servicefunk- tionerna '
varudistribution och expeditiva tjäns- ter, inkluderande receptionstjänster och förmedlingsuppdrag mathållning, bostadsvård, tvätt och klädvård
Avdelning II . Finansiering av servicelokaler.
o Servicekommittén anser att finansie- ringsvillkoren för olika statliga lånefor- mer avseende lokaler skall utformas så enhetligt som möjligt. På sikt bör an- läggningsstödet begränsas till en enda statlig låneform. . Servicekommittén föreslår att krav på möjlighet till samordning av lokaler för
olika ändamål successivt skall inskrivas i varje statlig låne— och bidragsform. Servicekommittén föreslår att kvalitets- och behovsnormer samt villkor för lån och bidrag avseende lokaler för boende- service skall sammanställas i en informa— tionsskrift. Servicekommittén föreslår att statsbidrag och lån till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet skall kunna utgå även till bostadsföretag om kommunens fullmäktige så bestämmer. Statliga lån med samma villkor som för bostadslån till lokaler skall kunna utgå till skolde- len i en integrerad anläggning. Anlägg- ningsbidrag bör tills vidare utgå jämsi— des med statslånet och härvid frånräknas låneunderlaget. Servicekommittén föreslår att endast ett lån i fortsättningen skall utgå till an- läggning av barnstugor. Detta lån bör ha samma villkor som bostadslån till loka- ler och handhas av bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Servicekommittén föreslår att medel för belåning av integrerade serviceanlägg- ningar skall utgå från en särskild låne- fond varifrån utlåning skall ske på sam- ma villkor som när det gäller ordinarie bostadslån till lokaler. Från samma fond föreslås medel utgå till belåning av barn- stugor, allmänna samlingslokaler samt ny- och ombyggnad av lokaler i tidigare inte statsbelånade bostadsområden. Servicekommittén föreslår i samförstånd ' med samlingslokalutredningen att all- männa samlingslokaler i bostadsområden i fortsättningen skall belånas med stat- liga lån av samma slag som bostadslån till lokaler. Servicekommittén föreslår vidare att ett anläggningsbidrag motsva- rande'ränte— Och amorteringsfri del av nuvarande samlingslokallån bör utgå jämsides .med det nya statliga länet och härvid frånräknas låneunderlaget. Lån- givning'en bör ske med medel från nyss nämnda lånefond. Servicekommittén föreslår att statliga lån med samma villkor som för bostadslån ' skall kunna utgå tillnybyggnad, om—
byggnad och förbättring av lokaler i bo- stadsområden, även där husen i områ- det tidigare inte är statsbelånade. Kom- mersiella lokaler som inte avser närser- vice samt parkeringsplatser bör dock un- dantagas från denna belåning. Lån bör utgå från den föreslagna särskilda låne- fonden. Servicekommittén föreslår att bostads- styrelsen ges i uppdrag att vidta de ytter- ligare åtgärder som behövs för att loka- ler från belåningssynpunkt skall bli be- handlade på ett med bostäder mera lik- formigt sätt. För att under en övergångs- tid åstadkomma en bättre överensstäm- melse mellan produktionskostnader och låneunderlag för projekt med omfattan- de service bör bostadsstyrelsen ges be- myndigande att, efter kostnadsprövning i varje särskilt fall, höja låneunderlaget. Servicekommittén konstaterar att dess förslag kommer att öka anspråken på statsmedel endast i två avseenden näm- ligen förslaget att med statliga lån be- låna även skoldelen i integrerade ser- viceanläggningar samt förslaget att med statliga lån belåna även nybyggnad och ombyggnad av lokaler i äldre bostads- områden. Medelsbehovet beräknas till 5 milj. kronor budgetåret 1971/72 för att stiga till 15 milj. kronor budgetåret 1973/ 74. Utbetalningar från den föreslagna sär- skilda lånefonden beräknas till samman- lagt ca 60 milj. kr. budgetåret 1971/72.
Avdelning III. Utvecklingsprojekt inom ser- viceområdet.
Servicekommittén anser att svårigheter- na att genomföra utvecklingsprojekt in- om serviceområdet är så stora att sär- skilda åtgärder är motiverade. Servicekommittén föreslår att en särskild delegation för utvecklingsprojekt inom serviceområdet, knuten till bostadsstyrel- sen, tillskapas. Kommittén vill särskilt påpeka att behovet av utvecklingsarbete inte enbart gäller inom nybebyggelsen utan också i hög grad finns när det gäl- ler att finna former för omdaning och
funktionskomplettering av befintlig be- byggelse.
. Servicekommittén föreslår att delegatio- nen får till uppgift att initiera och/eller pröva förslag till utvecklingsprojekt, ut- forma förslag till villkor för genomföran- de och uppföljning, motta och analysera experimenterfarenheter samt medverka till information om dessa.
I Mål
1. Utgångspunkter och grundläggande begrepp
1.1. Inledning
Sedan slutet av 60-talet har den svenska samhällsdebatten kännetecknats av försök till en helhetssyn på en rad problemområ- den, som tidigare behandlats var för sig el- ler varit helt förbisedda. Flera faktorer med- verkade till denna strävan att nå en helhets- syn.
Den utbredda medvetenheten om att sam- hället blir alltmer sammansatt och att de ökande tekniska och ekonomiska resurserna samtidigt skapat nya positiva möjligheter och nya faromoment för individens välfärd.
Den för många överraskande upptäckten att vårt samhälle trots en snabb och obru- ten välståndsökning fortfarande rymmer all- varliga sociala och ekonomiska problem för individen.
Den växande insikten om hur de olika komponenterna i individens livssituation samspelar i den totala livsmiljön och om att det finns starka samband mellan dessa kom- ponenter.
Den ökade kunskapen om de stora skill— naderna mellan olika individers och grup— pers möjligheter till fysiskt, psykiskt och so- cialt välbefinnande och om de segregeran— de effekterna av dessa skillnader.
Debatten har också i hög grad gällt in- dividens förutsättningar och vilja att aktivt delta i formandet av samhället och de möj— ligheter till medinflytande som finns idag inom olika delområden och på olika besluts- nivåer.
Det är inte möjligt att med dagens korta tidsperspektiv se vilka faktiska förändringar som denna nya samhällsdebatt kommer att leda till. Man kan dock konstatera att den givit anledning till en förutsättningslös och djupgående kritik av dagens samhälle. Den växande och av fakta allt bättre underbygg- da diskussionen leder också fram till ökade krav på precisering av de mål som styr re- sursavvägningar och resursanvändning inom olika områden. Detta gäller såväl på indivi- dens och hushållens nivå som för samhället som helhet.
Servicekommittén har försökt lägga en helhetssyn på individ, hushåll och samhäl— le. De komponenter i livsmiljön som faller inom kommitténs arbetsområde har avgö- rande betydelse för individens fysiska, psy- kiska och sociala välbefinnande, de skapar förutsättningar för trygghetskänsla och livs- vilja, de påverkar individens möjligheter till personlighetsutvecklande aktiviteter och ge- menskap, de medverkar till eller motverkar jämlikhet. Genom att dessa komponenter formas på ett riktigt sätt skapas och frigörs resurser som kommer såväl individ som samhälle tillgodo.
Servicekommittén har sett som en viktig uppgift att lämna ett bidrag till försöken att formulera den helhetssyn som måste styra samhällsutvecklin gen och att applicera denna på boendemiljön, som enligt direk- tiven utgör kommitténs ansvarsområde.
Kommitténs diskussioner och erfarenhets- insnmling har visat att begreppet boende—
service måste ges vid innebörd för att ge möjlighet till meningsfulla avvägningar och beslut.
1.2 Service i bostadsområden
Begreppet boendeservice är inte entydigt. Innebörden har skiftat över tiden men ock- så mellan olika brukare av begreppet.
I det första betänkandet, Boendeservice I (SOU 1968: 38), sidan 9, valde kommit- tén att beskriva sitt arbetsområde genom att ange ett antal servicefunktioner.
»Vad är boendeservice? Till boendeservice räknar vi:
Barntillsyn i form av institutionell barntillsyn, familjedag- hem och tillsyn i barnets eget hem av person utanför familjen samt tillfällig barntillsyn
Åldrings-, sjuk- och handikappservice
förutsatt att den ges i bostaden eller i dess närhet
F ritidsservice och kulturdistribution i form av ordnad verksamhet för alla ålders- och intressegrupper förutsatt att den sker i bo- stadsområdet
M athållning för alla grupper som alternativ eller komple- ment till självständig hushållning i den egna bo- staden. Hit hänförs också frågor om distribu- tion av färdigmat till hushållen för konsum- tion i bostaden
Bostadsvård daglig städning, veckostädning och storstäd— ning. Hit hänförs olika former för hemhjälp — ofta kombinerad med tillsyn och vård
Tvätt och klädvård såväl i bostaden, bostadsfastigheten som genom kommersiella anläggningar
Varudistribution och expeditiva tjänster för alla hushållstyper. Hit hänförs frågor om handelns och de offentliga och expeditiva tjäns- ternas lokaltyper, lokalisering och öppethållan- de, om olika former av förmedling av varor och tjänster samt distributionsformer».
Kommittén angav också att trafikplane- ring som tillfredsställer höga krav på säker- het och bekvämlighet är en förutsättning för god kontakt mellan bostaden, service-
anläggningar, arbetsplatser och centra. Tra- fikplaneringsfrågorna berördes emellertid endast indirekt i kommitténs informations- skrift. Kommittén påpekade att även fastig- hetsskötsel och -underhåll utgör en stor och viktig del i hushållens serviceförsörjning, men att dessa funktioner dock ej ingår i servicekommitténs direktiv att behandla.
Enligt kommitténs uppfattning utgör de funktionsbegrepp som angavs i kommitténs informationsskrift fortfarande en praktisk beskrivning av viktiga komponenter i bo- endeservice.
1.3. Ett utvidgat servicebegrepp
Indelningen i Boendeservice 1 resulterar inte i funktioner som är varandra uteslutande. De fyra senare funktionerna, som är av »teknisk art», ingår som delresurser i de två första som har social karaktär: Mathåll- ning och bostadsvård kan exempelvis vara väsentliga delar av servicefunktionen åld— ringsservice.
Fritidsservice och kulturdistribution bör ses både som en delresurs i de två första servicefunktionerna och som en självständig servicefunktion riktad till alla kategorier i samhället.
De två första beskriver servicen generellt men förutsätter att den är inriktad på grup- pen barn respektive åldringar, sjuka och handikappade. De därpå följande punkterna beskriver delfunktioner i boendeservicen oberoende av vilka grupper de riktas till. Trafikplaneringen, som kommittén inte be- handla-r annat än indirekt, är en ramfunk- tion som är nödvändig för att den övriga boendeservicen skall kunna fungera frik- tionsfritt. Det finns givetvis andra grupper än de som nämnts i de två första punkterna, som det kan finnas skäl att specialbehandla i servicesammanhang. Även listan över del- funktioner kan lätt vidgas genom tillägg av nya funktioner och uppdelning av de redo- visade. Exempelvis täcker »fritidsservice och kulturdistribution» en rad var för sig viktiga och stora servicesektorer, bl. a fri- luftslivet i boendemiljön.
En vidare diskussion av begreppet boen— deservice behövs dels för att möjliggöra en
gränsdragning för kommitténs arbetsområ- de, dels för att möjliggöra behandling av delfrågor inom problemkomplexet.
Servicebegreppet har ursprungligen an- vänts för att beteckna lösningar av funk— tioner som överförts från det enskilda hus- hållet till en samhällelig eller kollektiv or— ganisation. I bostadskollektiva kommitténs betänkande II: Kollektivhus (SOU 1954: 3) behandlas funktionerna mathållning, barna- vård, städning och tvätt och man säger i inledningsavsnittets avslutande mening att »Man ser kollektivhuset som en boende- form som kan ge praktiska fördelar för de makar som bägge har förvärvsarbete och ge dem möjlighet att utan att få sin fritid alltför betungad av hushållssysslor ägna sig åt sina barn och familjer» (s. 10).
Socialpolitiska kommitténs studie i bör- jan av 60-talet av de gamlas och de handi- kappades situation (Åldringsvårdens läge, undersökning utförd av socialpolitiska kom- mittén, SOU 1963: 47) klargjorde att en omedelbar ökning av den öppna vården var nödvändig, och tjänster till dessa kategorier framhölls därmed som en viktig komponent i servicebegreppet.
Fritidsfrågan, särskilt ungdomarnas och de gamlas möjligheter till personlighetsut- vecklande aktiviteter samt kraven på förut- sättningar för friluftsliv inom bostadsområ- det, har blivit föremål för ökat intresse och successivt lett till ökade krav på lokaler, personella och organisatoriska förutsättning- ar för fritidsverksamhet i bostadens närhet.
En ny syn på »barntillsynsfrågan» håller på att växa fram. De pedagogiska motiven har stärkts, grundade på ökade kunskaper om barnens behov av personlighetsutveck— lande aktiviteter och vidgad kontaktyta mot jämnåriga och vuxna. Barnstugan framstår idag som ett möjligt centrum för bostadsom- rådets alla barninriktade aktiviteter och som en naturlig kontaktpunkt för alla barn i bo- stadsområdet samt för alla dem som syss— lar med barn oberoende av om dessa är in- skrivna vid barnstugan eller ej: föräldrar, dagbarnvårdare, barnsköterskor i trefamiljs- system, barnvårdare och barnstugans perso- nal.
I det betänkande som avgivits av kom-
mittén för barns utemiljö (Barns utemiljö, SOU 1970: 1) ges konkreta förslag till för- bättringar av bostadsområdenas förutsät-tw ningar att erbjuda en personlighetsutveck- lande och säker uppväxtmiljö.
Ökad medvetenhet om den förebyggande hälsovårdens betydelse leder till krav på att den skall ges utrymme inom bostadsområ- dets lokaltillgångar.
Krav på medinflytande på närmiljöns ut- formning reses med växande skärpa. För att möjligheterna till medinflytande skall kunna utnyttjas ställs bl. a. krav på att miljöutform-. ningen främjar kontakt och aktivitet inom bostadsområdet. Därutöver erfordras nya former för information och samspel mellan olika grupper.
Denna förteckning ger, utan att vara full— ständig, en bild av hur antalet komponenter i servicebegreppet ökar med tiden. Den skul- le kunna kompletteras med en beskrivning av hur de skilda komponenterna värderats och betonats inbördes.
Inte minst har den tekniska utvecklingen medverkat till dessa förändringar: En rad arbetsuppgifter i hushållet kan förenklas, exempelvis hushållstvätten, genom utveck- lingen av tvättmaskiner och torkanordningar och av de textila materialen, och mathåll— ningen genom tillgången till matvaror med högre färdigställningsgrad. En ökad använd- ning av engångsmaterial underlättar arbe- tet med tvätt och mathållning men ställer ökade anspråk på sopförvaring och destruk- tion med strängt iakttagande av angelägna miljövårdskrav. Man bör göra klart att öka- de tekniska lösningar av ekonomiska eller andra skäl inte står till allas förfogande, eller i varje fall inte kan utnyttjas till fullo.
Det är viktigt att uppmärksamma, att ser- vicefrågan, även om den synbarligen endast omfattar administrativa, ekonomiska och tekniska funktioner i samhället, påverkar samhället som social miljö. Av detta skäl måste servicefrågan behandlas även från ideologiska utgångspunkter. I idémässig be- lysning framstår också väsentliga skillna- der i servicebegreppet vid olika tidpunkter och i olika sammanhang. Serviceutbyggna- den har stundom främst betraktats som ett led i en materiell välståndsutveckling med
stark fbetoning av bekvämlighet och rationa- litet i individens och hu—shållets liv, stundom främst som ett socialpolitiskt instrument, med vars hjälp en rad ogynnsamma tenden- ser i den sociala strukturförändringen skulle kunna undanröjas eller mildras.
"Förändringen av servicebegreppen är ett uttryck för medvetandet att behovet av ser- vice är generellt och inte specifikt för nå- gon särskild kategori. En välgörande nyan- sering av debatten kring olika kategoriers behov har skett. Servicekommittén finner det angeläget att betona att skillnaden i servicebehov mellan olika individer gäller graden och arten av servicetillskott för att täcka grundläggande behov.
Detta kan exemplifieras inom handikapp— servicens område. En handikappad kan ge— nom ett servicetillskott ges möjlighet att leva ett liv som i väsentliga avseenden överens— stämmer med en icke handikappads.
På samma sätt som den innehållsliga be- skrivningen av servicebegreppet förändras, har också den fysiska avgränsningen skiftat. SO-talets boendeservicebegrepp gällde i förs- ta hand sk kollektivhus, dvs. byggnader som i sig innehöll kollektiva komplement samt bostäder för nyttjarna. Nu har service- begreppet vidgats till >>bostadsområdet>> el- ler bostadens »närmiljö», vilket är ett ut- tryck för att service kan krävas och tillhan- dahållas i skilda bebyggelsetyper och inte behöver knytas till någon speciell fysisk form.
Servicefrågan har därmed också utvidgats till funktioner som inte i första hand styrs eller påverkas av den fysiska planeringen.
»Bostadsområdet» har tidigare upplevts som en relativt klar fysisk enhet. Genom den växande skalan i bebyggelsen, skolvä- sendets och handelns omstrukturering och bilismens ökning har gränserna för bostads- området blivit allt mer oklara. I debatten om den fysiska miljön har man intensivt kri- tiserat tendenserna till social och ekonomisk segregation av bostadsmiljöer samt också på allvar diskuterat en integration av ar- betsplatser och bostäder i en gemensam fy— sisk miljö.
Man kan således konstatera att varken de element som ingår i boendeservicebegreppet
eller den fysiska gräns som dras för dess aktivitetsfält kan anges entydigt eller slut- giltigt.
Servicebegreppet gäller givetvis hela sam- hället, vilket om det skall ingå i en verkligt jämlikhetsbefrämjande politik, måste få kon— sekvenser för serviceförsörjningen i gles— bygden och mindre tätorter, där bristerna idag är stora. Kraven därifrån torde behöva mötas med en mer rörlig servicedistribution av såväl kommersiell som kulturell och so- cial art. Servicekommittén skall enligt sina direktiv inte ta upp frågor rörande glesbyg- dens problem. De behandlas av en särskild utredning, glesbygdsutredningen. Service— kommittén vill dock starkt framhålla den regionala obalansen då det gäller service- utbudet. Utvecklingen mot resursstarkare större kommuner torde dock enligt service- kommitténs uppfattning komma att öka möj- ligheterna att tillhandahålla en mer likvärdig service i skilda bebyggelseregioner.
1.4. Grundläggande begrepp
Kommittén har ansett sig behöva ange den beskrivning av boendeservice som utgjort grunden för kommitténs arbete. Kommittén har då utgått från de syften som serviceut- budet har.
Boendeservice är tillgång till tjänster, va- ror, lokaler, utrustning samt bebyggelsepla- nering och organisatoriska åtgärder som underlättar betungande hushållsarbete, som ökar möjligheterna till personlighetsutveck— lande och hälsofrämjande aktiviteter och som medverkar till ökad trygghet, gemen- skap och jämlikhet.
Kommittén har i tolv punkter sökt preci— sera sina huvudteser. Punkterna utgör en sammanfattning av kommitténs ideologiska diskussion och förslag till praktiska åtgär- der. De studier, överväganden och ställnings- taganden, på vilka dessa teser bygger, pre- senteras successivt i det material som kom- mittén avser att framlägga.
1.
boendeservice är ett bland flera medel som medverkar till alla individers fysiska, psy- kiska och sociala trygghet
2. boendeservice skapar förutsättningar för ökad gemenskap och jämlikhet inom och mellan generationer samt mellan människor med olika intresseinriktning och i olika so— cial och ekonomisk situation
3.
boendeservice skapar praktiska möjligheter för individen att delta i personlighetsutveck- lande och hälsofrämjande aktiviteter
4.
boendeservice ökar möjligheterna för indi- viden att påverka formandet av den gemen- samma miljön 5.
boendeservice skapar möjligheter för stora grupper av fysiskt, psykiskt och socialt han- dikappade att leva ett självständigt liv
6.
boendeservice skapar möjligheter för dem som önskar förvärvsarbeta men som nu är bundna till bostaden p. g. a. hushållsarbete eller av fysiskt, psykiskt eller socialt han- dikapp att ingå i en arbetsgemenskap inom den öppna arbetsmarknadens ram
7.
boendeservice medverkar till att samhällets resurser för vård och tillsyn på ett rationellt sätt kan anpassas till de faktiska behoven
8.
boendeservice medverkar till ett bättre ut- nyttjande av resurser genom att minska ar- betskraftsbehovet i det enskilda hushållet och överföra hushållsproduktion till rationel- lare former i större enheter
9.
tillgången till boendeservice är idag otill- räcklig och för att akuta behov skall kunna tillfredsställas kan det vara motiverat med
kortsiktiga och provisoriska lösningar me- dan långsiktiga åtgärder planeras och för- verkligas
10.
utbyggnaden av boendeservice måste ske planmässigt, genom integrerade verksamhe— ter och lokaler i flexibel form och med en sådan tidplanering att den i varje skede ef- fektivt utnyttjar de tillgängliga resurserna och svarar mot behoven hos medborgarna både i redan befintliga och i planerade bo— endemiljöer
11.
utbyggnaden av boendeservice kan kräva förändringar av finansieringsformerna
12.
utbyggnaden av boendeservice kan kräva förändringar av den administrativa struktu- ren i planeringsskedet och under driftskedet
2. Motiv för boendeservice
2.1. Inledning
De växande kraven på boendeservice kan delvis förklaras av förändringar i samhäl- lets sociala och ekonomiska struktur.
I det första betänkandet, Boendeservice 1 (SOU 1968: 38) gjorde servicekommittén en kortfattad beskrivning av några av sam— hällets väsentliga förändringar (sidan 7—9).
Ett viktigt område för förändringar är hushållsstrukturen. Barnfamiljernas andel av det totala antalet hushåll minskar och an- delen småhushåll ökar. Bland småhushållen återfinner man nu kategorier — såväl ung- domar, ensamstående vuxna som åldringar — vilka tidigare i vida högre grad levde inom ramen för större hushåll, särskilt på lands- bygden. Genom att antalet barn per hushåll minskar blir också den tidsperiod av den vuxnes liv då familjelivet domineras av vår- den av små barn förkortad. Också det ökan- de antalet enförälderfamiljer medför för- ändringar i hushållsstruktur och livsformer.
Det starkt ökande antalet åldringar stäl- ler också ökade krav på samhället.
Ett annat viktigt område för förändringar är arbetsmarknadsstrukturen. Av särskilt intresse från serviceförsörjningssynpunkt är den fortgående urbaniseringen med en allt starkare arbetsplatskoncentration med väx- ande avstånd som medför åtskillnad mellan boende och arbete. Arbetsplatskoncentratio— nen och åtskillnaden av arbete och boende har för flertalet i arbetsaktiv ålder föränd-
rat livsmönstret på ett radikalt sätt. Också för dem som inte förvärvsarbetar — barn, åldringar, hemarbetande kvinnor - påver- kas naturligtvis livsmönstret genom att boen- demiljön får en renodlad »sovstadskarak— tär». Slutligen medför det växande avstån- det mellan arbetsplats och bostad att tra- fikströmmarna växer och därmed kraven på trafikapparaten för kollektiv trafik.
Genom kvinnornas ökade förvärvsarbete skärps den uppkomna situationen ytterliga- re. Bostadsområdena tenderar att under dag- tid tömmas på yrkesaktiva människor och endast befolkas av barn, ungdomar och pen— sionärer samt av personer som är verksam- ma inom till dessa kategorier riktad service.
Servicekommittén har genom en särskild studie, strukturstudien, som publiceras un- der 1971 i en särskild volym, sökt få en bild av de fortsatta samhällsförändringar som kan väntas förändra kraven. på boende- service.
Servicekommittén vill emellertid också bed tona att ökningarna av kraven på boende- service inte bara — eller kanske inte ens i första hand — kan eller skall förklaras av förändringar i samhällsstrukturen. Service- kommittén har funnit att boendeservice kan vara ett verksamt medel att uppnå sociala och ekonomiska mål som uppställts i vårt samhälle. Boendeservice är således inte ba- ra en kompensation för nyttigheter som ti- digare erbjudits inom hushållets ram eller på annat sätt utan ett medel att ge medbor-
garna i vårt samhälle förbättrade livsvillkor.
I den aktuella debatten framförs en lång rad motiv för ökad boendeservice. Motiven är av växlande art och vikt. Detta är na- turligt med hänsyn till att servicebegreppet är omfattande och därför att serviceför- sörjningen påverkar individernas, hushållens och samhällets förhållanden i många avseen— den.
Motiven för ökad boendeservice kan lämpligen knytas till de effekter man för— väntar av serviceutbudet och kan indelas på olika sätt. En grov indelning kan göras i motiv som kan knytas till sociala effekter för individ, hushåll och samhälle, och i mo- tiv som kan hänföras till ekonomiska ef- fekter.
2.2. Sociala effekter
De sociala effekterna av ökad boendeservice kan vara uppenbara. Ändå kan de inte kvan- tifieras så att de kan ställas i direkt relation till de uppoffringar i form av ökade kost- nader, som de kan innebära.
En analys av de olika faktorer som be- stämmer individens sociala situation kan dock öka möjligheten till mera nyanserad bedömning av vad som kan uppnås med oli— ka alternativ för serviceutbud.
Som utgångspunkt för sina resonemang kring systematiseringen och redovisningen av de sociala effekterna av ökad boende- service har kommittén valt individens be- hov. Individen är en klart definierbar en- het, till skillnad från »hushållet» eller »fa- miljen». Med individen som enhet kan man förutsättningslöst diskutera de olika alterna- tiv för serviceorganisation som erbjuds in— om och utom hushållet. Om man däremot arbetar med hushållet som enhet, är det svårt att jämföra tjänster inom hushållet med tjänster utom hushållet.
Kommittén ansluter sig till konsumentut- redningens och låginkomstutredningens de- finitioner av individens behov och anspråk. Begreppet behov används då i normativ be- tydelse, och definieras av samhället i för- hållande till dess insikter om vilka väsent- liga resurser som individen måste förfoga
över för att uppnå fysiskt, psykiskt och so— cialt välbefinnande på en grundläggande nivå.
Definitionen kan också uppfattas som mer eller mindre kontroversiell. Den måste förändras successivt alltefter det att insik— terna fördjupas, resurser skapas och den politiska viljan skärps.
Kännetecknande för begreppet behov enligt denna definition är att det fastställs av annan än av individen och därför är ett normativt uttryck. Begreppet anspråk är ett uttryck för individens egna värderingar och således ett subjektivt uttryck.
Ett av samhället formulerat behov är den s. k. trångboddhetsnormen. Trångboddhets- normen, som är en grov siffermässig be- skrivning av utrymmesstandard per individ i bostaden, kan sägas ha till uppgift att ange gränsvärdet för vad samhället anser vara en acceptabel boendestandard. Samhället har också ändrat denna norm i takt med resurs— ökningen inom bostadssektorn. Förändring- en av samhällets målsättningar resulterar i förändring av gränsvärdet för trångboddhet.
Relationen mellan en individs behov och anspråk bestäms av flera faktorer. Konsu- mentutredningen har pekat på att anspråks— nivån kan ligga under behovsnivån även in- om väsentliga konsumtionsområden, något som också socialpsykologisk empirisk forsk- ning visat. Exempel härpå är att vissa kate- gorier av människor av olika skäl inte för- mår utnyttja sina möjligheter att på ett rik- tigt sätt tillfredsställa grundläggande behov. Många människor har t. ex. från näringssyn- punkt olämpliga kostvanor.
Avvägningar mellan olika konsumtions- områden kan göras så att t. ex. boendestan- darden blir helt otillfredsställande medan hushållet har god tillgång till umbärliga konsumtionsvaror.
Anspråksnivån påverkas av utbildning, er- farenhet och medvetenhet och ekonomiska resurser samt individens möjlighet att själv eller som medlem av ett kollektiv påverka sin egen situation.
Det är en viktig uppgift för samhället att medverka till att individens anspråk når upp till hans behov. Detta är en grundförutsätt-
ning för att individen av egen kraft skall kunna utnyttja de möjligheter som samhäl- let erbjuder och uppnå social, psykisk och fysisk hälsa. Ett primärt led är då att sam- hället genom uppsökande verksamhet och information stöder dem som inte annars för- mår att uttrycka och hävda sina behov.
I bilaga 2 görs ett försök att beskriva in- dividens livssituation i en modell som kan användas som underlag för en diskussion av boendeservicens möjligheter att medverka till behovsuppfyllelse.
Enligt servicekommitténs uppfattning är de sociala mål, för vars förverkligande bo- endeservice är ett bland flera medel, ökad trygghet, gemenskap och jämlikhet, delak- tighet i personlighetsutvecklande och hälsa- främjande aktiviteter och möjlighet att på- verka såväl den egna som den gemensamma miljön.
Med trygghet avses att individen i varje livssituation skall kunna förlita sig på ett stöd som ökar förutsättningarna för fysisk och psykisk hälsa, för social gemenskap och delaktighet av de gemensamma samhällste- surserna.
Med gemenskap avses att de grundläg- gande behoven av kontakt och samverkan med andra individer understöds.
Med jämlikhet avses att tillgängliga ser- viceresurser främst skall inriktas på att stödja dem vars livssituation nu försvåras av ogynnsamma betingelser i fråga om fysisk, psykisk eller social situation, ekonomiska re— surser, arbetsförhållanden, otrygghet eller brist på gemenskap. Att dessa primära jäm- likhetsmål uppnås innebär också att dessa människor, vars valfrihet nu är starkt kring- skuren, ges möjlighet att i ökad utsträck- ning själva forma sitt livsinnehåll.
Ett viktigt medel att skapa gemenskap och jämlikhet är delaktighet i personlighets- utvecklande och hälsofrämjande aktiviteter. Deltagandet i formandet av den egna och den gemensamma miljön är ett exempel på sådana aktiviteter, som därutöver resulterar i en bättre anpassning av miljön till de bo- endes behov än vad en färdig och opåverk- bar miljöutformning medger.
De ekonomiska effekterna av ökad boende- service har haft en framskjuten plats i ser- vicedebatten och försök har gjorts att mer exakt beräkna kostnader och vinster av ökad boendeservice.
Främst har sådana beräkningar gjorts in- om barntillsynsområdet. Därvid har den ekonomiska »nyttan» studerats på olika ni- våer — hushållets, kommunens, statens och samhällets.
Kommittén anser det ytterst väsentligt att kostnadskonsekvenserna för individ, kommun, stat och samhälle av skilda ser- vicealternativ och utbud studeras noga för att de ekonomiska konsekvenserna vid pri- oriteringar och avvägningar skall vara klara. Kommittén anser det angeläget att metoder- na för sådana typer av undersökningar ut- vecklas. Viktigt är att utgångspunkterna vid genomförandet av beräkningarna väljs så att slentrianmässiga könsrollsuppfattningar inte tillåts påverka resultatet.
Kommittén har låtit utveckla en modell för studium av ekonomiska konsekvenser av ökad boendeservice. Modellen, totalkost- nadsstudien, redovisas under 1971 i en sär- skild publikation.
Meningen är att denna modell skall kun- na användas som ett hjälpmedel vid ställ- ningstaganden till skilda servicealtemativ. Den möjliggör en kartläggning av tänkbara konsekvenser av en utbyggnad av boende- service, varvid särskild uppmärksamhet äg- nas åt att fördela konsekvenserna på oli- ka nivåer eller intressenter nämligen hus- håll, kommun, stat och samhälle. Den gör det också möjligt att studera de skillnader i fördelning av konsekvenser på olika nivåer som föreligger mellan olika servicealtema- tiv. Denna fördelning kan bland annat an- vändas för att bedöma om prioriteringar mellan olika alternativ medför en godtag- bar kostnadsbelastning på de studerade ni- våerna. Modellen tillämpas på en funktion, åldringsservice.
För serviceutbudets ekonomi är de or- ganisatoriska frågorna av stor vikt. Kost- nadsbesparingar kan göras genom en ut- formning av servicelokalerna som möjliggör
sambruk och förändrad användning och ge— nom en administrativ organisation i bruks- skedet som stimulerar till detta. Service— kommitténs förslag angående finansierings- former syftar till att underlätta en sådan ut- formning. I ett följande betänkande avser kommittén att behandla frågor rörande or- ganisation av verksamheter, administration samt fysisk planering.
Slutligen skall nämnas att servicekommit— tén vad gäller funktionen varudistribution gjort en framställning om en särskild utred- ning om hushållens distributionsfrågor. En sådan utredning har påbörjats enligt direk— tiv utfärdade av chefen för handelsdeparte- mentet.
3. Prioriteringsfrågor
3.1. Inledning
Enligt kommitténs uppfattning kan man inte förbigå frågan om i vilken utsträckning och på vilket sätt distributionen av service skall styras till särskilda mottagargrupper. Skälen härtill är att det är samhällets uppgift att medverka till en fördelning av resurserna som främjar jämlikhet. En väsentlig uppgift blir därvid att genom boendeservice söka kompensera individer med sämre förutsätt- ningar.
Vilken omfattning och form styrningen av boendeservicen till individer och katego- rier skall ha är en politisk fråga. De styr- medel som kan komma ifråga är av flera typer: geografisk fördelning, prissättning och formerna för avgiftsuttag, urvalsförfa- randen m. m.
Behovet av styrmekanismer är delvis en funktion av tillgången till service. Då ser— viceförsörjningen under överskådlig tid kom- mer att vara ofullständigt utbyggd geogra- fiskt och när 5. k. marknadsprissättning till- lämpas, ouppnåelig för stora medborgar- grupper, måste fördelnings- och priorite- ringsfrågorna diskuteras med utgångspunkt från måldefinitionerna med avsikt att ge konkret underlag för kommitténs förslag.
3.2. F ördelningsfrågor
Två huvudprinciper är urskiljbara: likfor- mig fördelning, där varje individ får lika stor andel av resurserna, eller olikformig fördelning, där fördelningen regleras anting- en av individen själv eller genom styrning utifrån.
Resursbrist kan göra det nödvändigt att inskränka den valfrihet som är betingad av olika anspråksnivåer till förmån för tillfreds- ställelse av grundläggande behov.
Som tidigare antytts kan fördelningen av de tillgängliga resurserna ske enligt olika grundregler. Valet av fördelningsmodell grundas på ideologiska föreställningar, både om det slutliga målet och om medlen för dettas förverkligande.
Enligt kommitténs uppfattning kan styr- ningen ersättas av en fungerande valfrihet på väsentliga områden endast under följan— de betingelser:
1. Utbudet av service är större eller lika med efterfrågan (utbudsvillkoret).
2. Individen känner sitt behov och kan omforma behovet i efterfrågan (behovsvill- koret).
3. Individen har medel att tillfredsställa behoven och möta utbudet (resursvillkoret). Kommittén har prövat i vilken utsträck— ning dessa förutsättningar gäller, eller kan antas bli gällande inom överskådlig tid. Kommittén har därvid kunnat konstatera att betingelserna för en fungerande valfri-
het saknas för samtliga servicefunktionen Bäst illustreras detta måhända genom en analys av barntillsynsfrågan. Inledningsvis kan man konstatera att det s.k. »behovs— villkoret» inte kan uppfyllas, då barnet inte själv kan omforma sitt behov i efterfrågan. Även om man bortser från denna grund- läggande avvikelse från de uppställda vill- koren kan man konstatera att en styrning är nödvändig och önskvärd.
Målet från barnets synpunkt för den in- stitutionella bamtillsynen är att bereda det tillfälle till personlighetsutvecklande aktivi- teter i former som främjar social anpassning och fysiskt och psykiskt välbefinnande.
Enligt kommitténs grundsatser om ser- vicens uppgift att tillfredsställa grundläggan— de behov skall barntillsyn i första hand ges de barn som på grund av föräldrarnas för- värvsarbete, studier rn. m. och sin egen fy- siska, psykiska och sociala situation har störst behov av institutionell tillsyn. Inom barntillsynsområdet svarar tillgången till in- stitutionell barntillsyn inte mot behovet. Ut- budsvillkoret är således inte uppfyllt.
Det är osäkert om de anspråk som finns på plats i barnstuga gäller bara som har störst behov av sådan tillsyn — sett från barnens synpunkt. Efterfrågestrukturen på- verkas starkt av hushållens ekonomiska si- tuation, föräldraattityder, arbetsförhållanden m.m. Behovsvillkoret är således inte till- fredsställt.
Avgiftsutformningen inom barntillsynen är avsedd att kompensera resursknappa hus— håll. Utan en sådan avgiftspolitik skulle stora grupper av låginkomsttagare icke kun- na nyttja disponibel plats på barnstuga. Re- surskriteriet är inte säkerställt utan en styr- ning från samhällets sida.
Denna analys visar att en styrning t.ex i form av förturer till barn med störst behov är motiverad.
3.3. Ansvarsfrågor
Vid överförandet av modellresonemang av den typ som förts i detta kapitel till prak- tiska avvägningar ställs man inför en rad
komplexa problem.
Med hänsyn till att serviceutbudet under överskådlig tid kommer att vara otillräck- ligt har kommittén ansett det nödvändigt att diskutera ansvarsfrågor för skilda service- funktioner som vägledning såväl för kom- mitténs eget arbete som för statliga och kommunala beslutsfattare.
Servicekommittén vill, för undvikande av felaktiga tolkningar, emellertid understryka att utbyggnaden av serviceförsörjningen måste ske samordnat för alla funktioner. Detta är särskilt viktigt som ett integrerat serviceutbud medverkar till att effektivisera resursutnyttjandet.
Prioriteringsdiskussionens huvudsyfte blir därmed att, med utgångspunkt från analy— ser av respektive servicefunktion, belysa ar- ten och omfattningen av samhällets ansvar och insatser.
Servicekommittén har funnit det lämp— ligt att som underlag för diskussionen om ansvarsfördelningen göra åtskillnad mellan tre typer av åtgärder. För att serviceutbu- det skall bli tillfredsställande krävs att samt— liga dessa åtgärder vidtages. De tre typerna av åtgärder är:
planeringsåtgärder
härmed avses regional och annan över— siktlig fysisk planering, utformning av den fysiska boendemiljön, inklusive lokal— och anläggningsutformning, som främjar integration och samordning av verksamhe- ter samt tillgänglighet
tillhandahållande av lokaler och anlägg— ningar
härmed avses tillhandahållande av lämp— ligt lokaliserade och utformade lokaler och anläggningar för serviceaktiviteter
drift av verksamheter
härmed avses ansvarstagande för service- verksamheten som helhet, innefattande verksamhetsplanering samt genomförande av erforderliga serviceåtgärder.
Ansvarsgrupp 1
Till denna grupp har förts servicefunktioner _där kommittén anser det som ett samhälls- lansvar'att full behovstäckning uppnås. Detta innebär att det ankommer på samhället att ånsvara för samtliga tre typer av ovannämn- qda åtgärder — planeringsåtgärder, tillhanda- hållande av erforderliga lokaler och anlägg- ningar samt drift av verksamheter. Till den- na grupp räknar kommittén
omsorg om barn i barnstugor, familjedag- hem eller dylikt i första hand för barn till förvärvsarbetande eller studerande föräld- rar, och för socialt, psykiskt eller fysiskt handikappade barn. Omsorgen bör även omfatta vård i bostaden av tillfälligt sjuka barn
omsorg om åldringar i form av service och vård i deras bostäder och i närmiljön, avsedd att möjliggöra ett självständigt liv samt integration med övriga befolknings- kategorier
omsorg om handikappade i form av ser— vice och vård i deras bostäder och i när- miljön, avsedd att möjliggöra ett självstän- digt liv samt integration med övriga be- folkningskategorier
omsorg om sjuka i form av service och vård i deras bostäder i de fall där vård- behov och sociala skäl talar för sådana lösningar
Till denna grupp hänförs även service- funktioner inom övriga ansvarsgrupper i den mån dessa utgör en del av omsorgen om de ovannämnda kategorierna.
Ansvarsgrupp 2
Till denna grupp har förts servicefunktioner där kommittén anser det vara ett samhälls— ansvar att grundförutsättningarna för full behovstäckning skapas i form av planerings- åtgärder och tillhandahållande av lokaler och anläggningar för serviceutbudet, medan ansvaret för verksamheten kan delas mellan olika samhällsorgan och organisationer, grupper och de boende själva. Till denna
grupp räknar kommittén
fritidsservice och kulturdistribution som ger de boende i olika åldrar och med skil- da intressen tillfälle till personlighetsut- vecklande och hälsofrämjande aktiviteter i former som skapar gemenskap och inte- grerar skilda kategorier.
Ansvarsgrupp 3
Till denna grupp har förts servicefunktio- ner där kommittén anser det vara ett sam- hällsansvar att grundförutsättningarna för full behovstäckning skapas i form av pla- neringsåtgärder, såsom fysisk samhällsplane- ring, lokalintegration och integrerad verk- samhetsplanering, medan ansvaret för till- handahållande av lokaler och anläggningar samt drift av verksamheter kan delas mel- lan samhället och ideella och kommersiella organ, bostadsföretag m.fl. och de boende själva. Till denna grupp räknar kommittén
varudistribution och expeditiva tjänster inkluderande receptionstjänster och för- medlingsuppdrag i sådana former att ser- viceutbudet bäst svarar mot de boendes behov
mathållning, bostadsvård, tvätt och kläd- vård i former som underlättar betungande hushållsarbete.
II
Finansiering av servicelokaler
4. Nuvarande förhållanden
Servicekommittén konstaterade i sitt första betänkande att finansieringsformerna är av grundläggande betydelse för serviceförsörj- ningen och att samhället på olika sätt sedan länge har engagerat sig i finansieringen av olika servicefunktioner. Trots detta finns det brister i nuvarande finansieringsformer som försvårar en ändamålsenlig utbyggnad av servicen.
Kommunerna har tillsammans med olika byggherrar ansvaret för anläggning och drift av serviceanläggningar. Som framgått i olika sammanhang, bl. a. i den av kommittén gjor— da enkäten till kommunerna, som kommer att publiceras under 1971, är det för flertalet kommuner förenat med ekonomiska svå- righeter att klara en tillräcklig utbyggnad av boendeservice samtidigt som nya bo- stadsområden byggs ut. Även en önskvärd förbättring av boendeservicestandarden i äldre bostadsområden har visat sig svår att klara. Dessa svårigheter är av naturliga skäl särskilt aktuella i starkt expanderande kommuner där kraven på utbyggnad av ga— tor, avlopp, barnstugor, skolor m. m. är sto- ra samtidigt som finansieringsmöjligheterna är begränsade bl.a. på grund av efterslä- pande kommunalskatteinkomster. Nuvaran- de regler för utbetalning av kommunalskat- temedel till kommunerna innebär nämligen att förändringar i skatteunderlaget påverkar kommunernas skatteinkomster först med två års eftersläpning. Även i andra kommuner med en ensidig befolkningssammansättning
eller minskande folkmängd förekommer svå- righeter, särskilt om kommunen domineras av t. ex. servicebehövande äldre människor medan den yrkesverksamma befolkningen är förhållandevis liten.
På många områden har den kömmunala utbyggnaden av service expanderat starkt: de senaste åren. Det gäller främst bamtill-- syn och social hemhjälp. Trots att många kommuner och byggherrar idag således har stora ambitioner att klara en tillfredsstäl- lande serviceutbyggnad är servicestandarden i våra bostadsområden otillräcklig. Nödvän- diga serviceanläggningar blir ofta uppförda först långt efter det att bostäderna är klara för inflyttning. Bamstugor, samlings- och fritidslokaler, närhetsbutiker, kommunika- tionsleder etc. kommer ofta i andra hand och blir därmed inte utbyggda i den omfatt- ning som är nödvändig för att bostadsområ— den skall kunna fungera väl. Det gäller inte minst anläggningar som tillgodoser de socia- la och kulturella behoven.
Skälen till den bristande serviceförsörj- ningen är flera. För de renodlade bostads- investeringama har staten sedan länge ga- ranterat goda upplåningsmöjligheter. Bostä- dernas kompletteringsinvesteringar måste däremot finansieras på många olika sätt i- allmänhet utan motsvarande finansieringsga— rantier. Staten bidrar ofta med lån och bi- drag av betydande omfattning till dessa in— vesteringar, men någon direkt styrning av kapitalmarknaden för att garantera investe-
ringarnas utförande förekommer inte som när det gäller de renodlade bostadsinveste- ringarna.
Det statliga finansiella stödet till an- läggningar för drift av boendeservice har, som framgår av nedanstående uppställning, en betydande omfattning. Finansieringsfor- mema är oftast förknippade med vissa vill- kor beträffande anläggningars utformning och verksamheters bedrivande. Finansie- ringsformerna handhas av ett stort antal myndigheter och organisationer och be- rör olika, noggrant definierade, typer av bo- endeservice. Den angelägna samordningen beträffande planering och organisation av boendeservice, har därvid kommit att för- svåras. Ofta har den splittrade statliga finan- sieringen också medverkat till den splittrade utbyggnaden av olika typer av boendeser- vrce.
Det har emellertid funnits motiv för en sådan uppbyggnad av det finansiella stödet. Behovet av statligt stöd har vuxit fram successivt, liksom möjligheterna att tillfreds- ställa detta behov. Detta har lett till att systemet för statlig finansiering byggts upp av en rad delreformer. Nu har emellertid det totala statliga stödet fått en så betydande storlek och omfattar så många områden att det splittrade finansieringssystemet inte län g- re på ett tillfredsställande sätt uppfyller de krav som man idag kan ställa.
Även bostadsföretagen har ett betydande ansvar för anläggning och drift av boende- service. Det har främst rört sig om gemen- samma tvättinrättningar, fritidslokaler, lek- platser. På scnare tid har ytterligare gemen- samma anläggningar i ökad utsträckning kommit att ligga på tomtmark, dvs. bo- stadsföretagens ansvar har utökats. Skälet härtill är främst övergången till större pro- jektstorlekar inom bostadsbyggandet. Gator och parkmark som normalt ligger på kom— munen att anlägga kommer härigenom i ökad utsträckning att belasta bostadsföreta— gens finansiering. En sådan överföring av gemensamma kostnader på ett begränsat an- tal medborgare kan starkt ifrågasättas spe- ciellt som de tenderar att driva upp boende— kostnaderna i de områden som även utan
denna kostnadsöverföring är så höga att de medför risk till snedhet då det gäller sammansättningen av de boende.
Samtidigt strävar emellertid allt fler kom- muner — av ekonomiska skäl — att sam- ordna och samplanera lokaler så att olika former av boendeservice kan tillhandahållas i dessa lokaler oberoende av huvudman- naskap. Servicekommittén anser att sådana samordnande lösningar är att föredra, men att de förutsätter en starkare samordnad pla- nering och styrning av olika verksamheter. Om t. ex. skolans lokaler skall användas av ett bostadsområdes alla invånare måste detta självfallet påverka behovet av lokaler för liknande ändamål och liknande verksamhet som traditionellt ligger på byggherrens an- svar. Ett större mått av samordning behövs alltså mellan kommuner och byggherrar. Det är naturligt att kommunerna får ta ansva- ret för sådan samordning.
Omfattningen av det statliga stödet till bo— endeservice budgetåret 1970/71 framgår av föl- jande uppställning.
] . Bostadslån
Den statliga bostadslångivningen uppgår till ca 2 000 miljoner kronor årligen avseende en bo- stadsproduktion på ca 8000 miljoner kronor. Bostadslån utgår också till en stor del av de 10- kaler som används för boendeservice (smärre samlings- och hobbylokaler, närhetsbutiker, mindre bibliotek, vissa barnstugor, smärre lo— kaler för hälso- och sjukvård m.m.). Volymen statsbelånade sådana lokaler uppgår till 150— 175 milj. kr. årligen. Den statliga bostadslåne- andelen därav är uppskattningsvis 40—50 miljo— ner kronor.
Därtill kommer att en del lokaler under vissa förutsättningar kan innefattas i pantvärdet för bostadslån. Exempel på sådana lokaler är större bibliotek och samlingslokaler, kyrkolokaler, lo- kaler för hotell och restaurangrörelse. Bostads- lån utgår inte till dessa lokaler, men i de fall då de innefattas i pantvärdet underlättas långiv- ningen till dem. Volymen av sådana lokaler un- der ett år uppskattas till cirka 40—50 milj. kr.
2. Stödet till barntillsyn
a) Speciella anordningslån till
dag- och fritidshem 24 milj. kr.
b) Anordningsbidrag till d:o 40 » c) Driftbidrag till barnstugor 77 » d) Bidrag till kommunala familje-
daghem 23 » e) Bidrag från allmänna arvsfon-
den ca 10 »
ca 174 milj. kr.
3. Stöd till öppen åldrings-, sjuk- och handikappservice
a) Social hemhjälp 175 milj. kr.
b) Räntefria och stående förbätt- ringslån till pensionärer och vissa handikappade
c) Invalidbostadsbidrag
ca 90 » ca15 »
ca 280 milj. kr.
4. Anläggningsbidrag och län till allmänna samlingslokaler 10 »
ca 10 milj. kr.
5. Stödformer med indirekt anknytning till boendeservice
Härtill kan föras statsbidrag till skollokaler (ca 270 milj. kr.), statsbidrag till ungdomsverk- samhet (28 milj. kr.), bidrag till div. fritids- och kulturella ändamål (ca 87 milj. kr. varav Rikskonserter 11,6, Riksteatern 25,7, stads- teatrar o.dyl. 22,8, folkbibliotek 6,5 samt sär- skilda kulturella ändamål 20,6), vidare stöd till idrött, motion,- rekreation och friluftsverksam- het (anläggningsstöd 16,5 och organisations'stöd 40,4).
m
5. Förnyat system för statlig finansiering
— förslag till omedelbara förändringar
5.1. Mål
Ett huvudmål är att samordning mellan oli- ka former av boendeservice och mellan oli- ka huvudmän skall underlättas. Finansie- ringssystemet måste därför ge utrymme för en sådan samordning.
Ett viktigt steg i denna riktning är att antalet statliga låne- och bidragsformer när det gäller anläggningsstöd minskar samt att antalet låne- och bidragsbeviljande myndig- heter begränsas. Enligt servicekommitténs mening bör det långsiktiga målet på an— läggningssidan vara att begränsa stödet till ett enda enhetligt lån.
Det statliga anläggningsstödet bör vidare utformas så generellt som möjligt för att stimulera till en så generell utformning och användning av lokalerna som möjligt. Sam— bruk av lokaler som kan användas för un— dervisning, barntillsyn, öppen ungdomsvård samt fritids- och kulturdistribution bör kun— na underlättas härigenom.
Ett långsiktigt huvudmål är vidare att bostadskomplement samt andra anläggning— ar som formar den del av boendemiljön som ligger utanför bostäderna ges samma betydelse som bostäderna. Detta medför be— träffande finansieringssystemet att bostäder och bostadskomplement bör, så långt det är möjligt, ges likartade finansieringsvillkor, och infogas i likartade planerings- och granskningssammanhang.
Alla de här uppställda målen kan inte upp- fyllas samtidigt. Servicekommittén föreslår i detta delbetänkande åtgärder som bör ge- nomföras omedelbart. De utgör tillsamman- tagna ett steg på väg mot de långsiktiga målen.
5.2 Krav på utformning av lokaler
Ibland är en speciell utformning av lokaler för ett visst speciellt ändamål nödvändig. Kraven på speciell utformning kan emeller- tid begränsas. I de fall när detta är nöd- vändigt bör den speciella utformningen av- se endast utrustnings- och inredningsdetaljer och inte stommens utformning.
:S'ervicekommittén föreslår därför att krav på möjlighet till samordning och flexibilitet beträffande lokalanvändning successivt bör inskrivas som förutsättning för statliga låne— och bidragsformer som avser lokaler med bostadslån, med lån och bidrag till skolor, barnstugor samt fritids- och samlingslokaler. Planverket bör i samråd med bostadsstyrel- sen och övriga berörda myndigheter föreslå närmare utformning av dessa krav och i vil- ken tidsordning de skall genomföras.
Lån och bidrag som redan utgått för en speciell lokal och för ett speciellt ändamål bör inte automatiskt kunna återkrävas när lokalen tas i anspråk för andra ändamål än
det ursprungligen avsedda om de nya ända- målen hänför sig till sociala eller kulturella verksamheter där kommunen övar inflytan- de över verksamheterna.
Kommittén föreslår vidare i detta sam- manhang att den bestämmelse som gäller för upplåtelse av allmänna samlingslokaler, nämligen att dessa skall upplåtas »opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor åt envar inom orten verksam organisation» skall ställas som villkor för bostadslån samt för andra statliga lån och bidrag till lokaler i bostadsområden som används för fritids- ändamål.
5.3 Sambanden mellan finansiering, norme- ring och granskning
Som framgår av nedanstående sammanställ- ning är finansieringsmöjlighetema för bo— endeservice splittrade på många finansie— ringsformer och statliga myndigheter. Det är ofta svårt för kommunala myndigheter och byggherrar att överblicka alla dessa möjlig- heter.
, Frågan om normering och granskning hänger nära samman med finansieringsfor- merna. Ofta är kvalitetsnormer eller kvali- tetsrekommendationer utarbetade i anslut- ning till finanseringsvillkoren. Ibland är ock- så behovsnormer utarbetade. Splittringen beträffande normer och rekommendationer blir härigenom nära nog lika stor som be- träffande finansieringsformer och kapital- kostnadsvillkor. Granskningen i anslutning till dessa normer och rekommendationer blir på samma sätt splittrad.
Det är i första hand nödvändigt att det stora utbudet av stödmöjligheter blir känt bland kommuner och byggherrar. Statliga lån och bidrag som ursprungligen var av-
sedda för mycket specialiserade ändamål är nu av betydelse även vid utbyggnad av annan boendeservice. Det är önskvärt att kommuner och byggherrar ges en klar bild av de totala låne- och bidragsmöjligheter de har att röra sig med, särskilt med tanke på utbyggnad av samordnade serviceanlägg— ningar.
Servicekommitte'n föreslår som ett första steg att gällande finansieringsmöjligheter, kvalitets- och behovsnormer samt rekom- mendationer avseende utformningen av 10- kaler i bostadsområden bör sammanställas i en informationsskrift. Skriften bör få ka- raktären av en handbok i två delar, den ena avseende finansieringsmöjligheterna och den andra avseende de kvalitets- och be- hovskrav som ställs på lokaler för boende- service.
Uppgiften att sammanställa kvalitets- och behovsnormer bör avse endast lokaler och anläggningar i eller i anknytning till bo- stadsområden. De rekommendationer som gäller bostädernas utformning i samband med den statliga bostadslångivningen bör som hittills presenteras i en särskild skrift, i bostadsstyrelsens God Bostad.
Det är naturligt att bostadsstyrelsen i sam- råd med berörda fackmyndigheter får an— svaret för den del av informationsskriften som rör finansieringsmöjligheterna. När det gäller att sammanställa kvalitets- och be— hovsnormer faller huvudansvaret naturligen på planverket. Arbetet på informationsskrif- tens båda delar bör ske i nära samarbete mellan de båda myndigheterna, samt i sam— råd med andra berörda fackmyndigheter.
Kommittén avser att i sitt nästa betän- kande återkomma till frågan om samordning av normer och rekommendationer samt granskning i anslutning till dessa.
M—
Statliga myndigheter och finansieringsfor- mer för boendeservice (I uppställningen re- dovisas såväl anläggnings- som driftbidrag.)
Bostadsstyrelsen
1. Bostadslån (Bostadslånekungörelsen 1967: 552, ändrad senast 1970: 109 och bostads-
styrelsens anvisningar till denna.) En avse- värd del av de anläggningar som man bru- kar hänföra till boendeservice kan finansie- ras med bostadslån. Exempel på sådana loka- ler är enligt bostadsstyrelsens anvisningar:
närhetsbutiker, vartill hänföres t.ex. af— färer för livsmedel, konditorier, mindre ba-
gerier, affärer för tobak, sybehör, kläder, färger, järnvaror, pappersvaror, blommor och elektrisk materiel, herr- och damfri'se- ring, apotek;
avdelningskontor för bank och post samt mindre bibliotek;
samlings-, hobby- och klubblokaler, avsed- da för bostadsområdet;
barnstugor;
lokaler för läkar- och tandläkarpraktik samt för bama- och mödravårdscentraler ävensom lokaler för allmänna försäkrings- kassor.
Inom bostadsstyrelsens område finns där- utöver följande låne- och bidragsformer med mer eller mindre klar anknytning till boen- deservice:
2. F örbättringslån (Kungörelsen om förbätt- ringslån 1962: 538, ändrad senast 1970: 110).
3. Invalidbostadsbidrag (Räntelånekungörel- sen 1967: 553, ändrad senast 1969: 131).
Socialstyrelsen
4. Anordningslån och -bidrag samt driftbi- drag till barnstugor (Kungörelsen 1966: 173, ändrad senast 1970: 136).
5. Statsbidrag till social hemhjälp (Kungö- relsen 1964: 427).
6. Statsbidrag till kommunal familjedag- hemsverksamhet (Kungörelsen 1968: 236).
Allmänna arvsfonden
7. Anläggningsbidrag till lekskolor och la- kaler för ungdoms- och fritidsverksamhet.
(Lag av den 8.6.1928 nr 281, ändrad och ut- vidgad senast 1969 nr 225.)
8. Bidrag till inventarier i daghem, fritids- hem, lekskolor och ungdomslokaler.
Statens nämnd för samlingslokaler
9. Anläggningsbidrag och lån för allmänna samlingslokaler (Kungörelsen 1957: 367, änd— rad senast 1960: 315). Utredningsdirektiv för verksamheten givna hösten 1968.
10. Anläggningslån samt lån för inredning och utrustning av studentkårlokoler' (Kun- görelsen 1964: 398, ändrad senast 1970: 229 resp. kungörelsen 1970: 273).
Skolöverstyrelsen
11. Statsbidrag till skollokaler (inkl. sam- lingssalar, skolmåltidslokaler och gymnastik- salar). (Kungörelsen 1957: 318, omtryckt 1962: 479, ändrad senast 1970: 263).
12. Statsbidrag till ungdomens fritidsverk- samhet (Kungörelsen 1954: 575, ändrad se- nast 1969: 128). Utformningen av statens stöd till ungdomens fritidsverksamhet är f. n. under utredning inom statens ungdomsråd.
13. Statsbidrag till verksamhet vid hemgår- dar och till föreläsningsverksamhet (Kungörelsen 1963: 463, ändrad senast 1970: 329).
14. Statsbidrag till nykterhetsorganisationer, till de handikappades kulturella verksamhet och till studiecirkelverksamhet (Kungörel- sen 1963: 463 ändrad senast 1970: 329). 15. Bidrag till folkbibliotek (Kungörelsen 1966: 108, ändrad senast 1970: 153).
Diverse myndigheter och organisationer som ger anläggnings— och driftbidrag till fritids- och kulturverksamhet.
16. Enligt idrottsutredningens förslag har ett antal stödformer sammanförts till en anslagspost anläggningsstöd m. m. som avser statliga bidrag till uppförande av vissa idrottsanläggningar samt anläggningar för motions- och rekreations- och friluftsända— mål. Anslag beviljas av naturvårdsverket. På samma sätt har ett stort antal stödfor- mer som avser drift sammanförts till anslags- posten organisationsstöd m. m. Anslagen be- viljas av Riksidrottsförbundet.
17. Statsbidrag till ändamål inom kultur- området utgår av behållningen av lotterier till förmån för kulturell verksamhet. Bidrag beviljas av Kungl. Maj:t och utgår till exem- pelvis museibyggnader, konsertlokaler, tea- terbyggnader, »kulturhus».
19. Statsstöd till Rikskonserter, skolkonser- ter etc.
20. Statsstöd till Riksutställningar.
21. Statsstöd till stadsteatrar och därmed likställda teatrar.
22. Bidrag till olika kulturella ändamål (ex. Skådebanan, stadsorkestrar, kammarmusik- föreningar).
5.4. Undervisningslokaler
Skolan intar en framträdande roll när det gäller att förbättra servicen i bostadsområ— den. Det har ofta visat sig lämpligt att gö- ra den eftersträvade samordningen och in- tegreringen med utgångspunkt i skolans lo- kaler och verksamheter.
l allmänna anvisningar till läroplan för grundskolan står klart utsagt att skolan skall inlemmas i närsamhällets liv inte minst då dess lokaler under eftermiddagar och kväl- lar upplåts även för andra samhällsända- mål och att skolan på detta sätt bör bli ett centrum i samhället, dit de flesta har ären- de. Det finns också många exempel där sko— lan på ett mycket framgångsrikt sätt har blivit ett »närcentrum». På senare tid har man emellertid strävat efter att ta ännu ett steg, nämligen att samordna skolans loka- ler med andra lokaler. Genom denna sam- ordnade planering och förvaltning av olika lokaler kan dessa utnyttjas bättre, samtidigt som de boendes behov av lokaler blir bättre tillgodosett. I dessa sammanhang har pro- blem uppstått. Dessa har samband med den kommunala planeringen och förvaltningen men också med de statliga finansieringsfor— merna.
Enligt nuvarande kungörelse om stats- bidrag till byggnadsarbeten inom det all- männa skolväsendet kan endast kommun erhålla anläggningsbidrag för att uppföra skolor. I många av de pågående eller pla- nerade, integrerade serviceprojekten avser kommunerna att överlåta uppförande och förvaltning av samtliga lokaler till en bygg- herre. I dessa fall är alltså byggherren för- hindrad av gällande kungörelse att motta anläggningsbidrag.
Som jämförelse kan nämnas att anlägg— ningsbidrag till barnstugor enligt kungörel- sen om statsbidrag och lån till barnstugor kan utgå även till andra än kommun »på de villkor och i den ordning som anges i
denna kungörelse».
Servicekommittén föreslår att kungö— relsen om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet ändras så att den får den innebörden att annan än kommun kan motta statsbidrag och statliga lån, om kommunens fullmäktige så bestäm— mer. I övrigt bör den ändrade bestämmelsen utformas på liknande sätt som bestämmelsen om mottagare av bidrag till barnstugor.
Vid 1969 års riksdag väcktes förslag om »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att sådana ändringar görs i skollag och skolstadga att kommunens full- mäktige får avgöra vem som skall ombe- sörja förvaltningen av byggnader för skol- ändamål». Riksdagen beslöt i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan »att riks- dagen . . . anhåller hos Kungl. Maj:t om så- dan ändring av gällande regler att kommu- nens fullmäktige får rätt att uppdraga även förvaltningen av skolbyggnader åt kommu- nens styrelse eller annan nämnd». Skolstad- gan har nyligen ändrats i enlighet med riks- dagens begäran (SFS 1970: 78,4 a å).
I många aktuella s.k. integrerade pro- jekt är det kommunens avsikt att låta en byggherre förvalta skollokalema liksom and- ra lokaler som ingår i anläggningen. Frågan har därför uppkommit om detta är möjligt med hänsyn till de efter senaste ändring gäl- lande bestämmelserna. Kommittén har fun— nit att kommuns styrelse eller den nämnd, som fullmäktige beslutat uppdra förvaltning- en åt kan träffa avtal med exempelvis bo- stadsföretag att svara för tillhandahållande och viss förvaltning av skollokaler, något som f. ö. förekommer på många håll i lan— det. Någon ytterligare ändring av reglerna för förvaltning av skollokaler är därför inte erforderlig.
En grupp inom utbildningsdepartementet, statsbidragsgruppen, har utrett hur statens framtida stöd till anläggning av skolor skall
utformas. I ett diskussionsunderlag som sänts på underhandsremiss till bl. a. servicekom- mittén föreslås att nuvarande anläggnings- bidrag ersätts med ett hyresbidrag per elev och år. Då kommunerna härigenom skulle gå miste om det kapitaltillskott som nuva- rande anläggningsbidrag utgör skisserar statsbidragsgruppen olika möjligheter att fi- nansiera anläggningskostnaderna. Tre alter- nativa möjligheter diskuteras. En möjlighet är att huvudmännen själva finansierar denna del eller upptar allmänna lån. En annan möjlighet är att statliga lån motsvarande stor- leken aV det nuvarande anläggningsbidraget utgår i enlighet med bostadslånekungörelsen. Den tredje finansieringsmöjligheten är att lån motsvarande storleken av nuvarande an- läggningsbidrag utgår enligt en speciell för- fattning som möjliggör lån enligt ungefär samma principer som bostadslånekungörel- sens.
Med hänsyn till den betydelse skolan har för att förbättra boendeservicen Och berika boendemiljön talar också många skäl för att skolor, i första hand låg- och mellansta- dieskolor, ges samma lånevillkor som bo- stadslån till lokaler. För närvarande kan sko- lor endast i begränsad omfattning innefat- tas i det s. k. pantvärdet för bostadslån, vil- ket innebär att statliga bostadslån inte ut- går för skolor, men att de kan belånas med utökade underliggande lån, s.k. bottenlån.
Servicekommittén vill, i avvaktan på den vidare prövningen av statsbidragsgruppens förslag, inte i detta sammanhang ta ställning till frågan om att skolbyggen generellt finan- sieras med bostadslån eller andra statliga lån med villkor av samma slag som för bo- stadslån.
Fördelarna är stora med integrerade an- läggningar, dvs. anläggningar i vilka vissa funktioner dubbelutnyttjas, lokaler och per- sonal samordnas på sådant sätt att bl. a. bättre service kan åstadkommas samtidigt som personal och lokalytor kan reduceras jämfört med konventionella lösningar. Så- dana anläggningar uppförs för närvarande på flera platser i landet. I några fall upp- förs dessa som centrumanläggningar i bo- stadsområden och ofta med en skola som
utgångspunkt och till denna adderade funk- tioner och lokaler. I andra fall utformas de som bostadsanläggningar med integrerad service. En tredje typ utgörs av fristående komplement till befintlig bostadsbebyggelse. Exempel på sådana anläggningar kommer att redovisas i projektstudien som kommer att utges 1971. Servicekommittén anser att finansieringen bör utformas på sådant sätt att sådana anläggningar stimuleras.
Servicekommittén föreslår därför att skol- delen i en integrerad serviceanläggning skall kunna belånas med statliga lån.
Dessa lån bör utgå med samma villkor som bostadslån till lokaler. Så länge statens anläggningsbidrag kommer att finnas bör bidraget utgå jämsides med det statliga lå- net och avräknas låneunderlaget på samma sätt som nu sker beträffande anläggningsbi- draget till barnstugor.
Statlig belåning av skoldelen i integrerade anläggningar ställer ökade krav på stats- medel.
Servicekommittén föreslår att dessa me- del, åtminstone under ett inledningsskede, utgår genom en särskild lånefond. Utlåning- en bör emellertid ske på samma villkor som när det gäller ordinarie bostadslån till loka- ler. Långivningen bör omhänderhas av bo- stadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Även de bostadslånemedel som utgår till den integrerade anläggningens övriga delar bör tillföras den särskilda lånefonden. Från fonden bör vidare utgå medel för belåning av barnstugor, allmänna samlingslokaler samt ny- och ombyggnad av lokaler i tidi- gare inte statsbelånade bostadsområden.
5 .5 Barnstugor
Anläggningsstöd till barnstugor kan f. n. ut- gå från socialstyrelsen, bostadsstyrelsen och allmänna arvsfonden. Socialstyrelsen lämnar anordningsbidrag och anordningslån som dock utgår endast till dag- och fritidshem. Lekskolor är hänvisade till bostadslån och bidrag ur allmänna arvsfonden. Socialstyrelsens anläggningslån utgår inte om bostadslån beviljats för barnstugan. Där- emot kan anläggningsbidraget utgå jämsides med bostadslån varvid, enligt bostadsstyrel-
sens anvisningar, bidragsbeloppet frånräknas det låneunderlag, som ligger till grund för att bestämma bostadslånets storlek. Räntesats och amorteringstid är desamma vare sig lånen till barnstugor utgår från so- cialstyrelsen eller som statligt bostadslån.
Servicekommittén föreslår, mot bakgrund av bl. a. det allmänna syftet att minska an- talet stödformer att antalet låneformer be- gränsas så att ett enda statligt lån i fort- sättningen utgår till barnstugor. Detta lån bör ha samma villkor som bostadslån till lokaler. Medel från fonden för låneunder- stöd (femte huvudtiteln) samt den del av bostadslånefonden som nu används för be- låning av barnstugor bör överföras till den nyss nämnda särskilda lånefonden. Bostads- styrelsen bör ombesörja all långivning till barnstugor. Det kan i sammanhanget näm- nas att många barnstugor de senaste åren har uppförts med stöd av bostadslån.
Socialstyrelsens anläggningsbidrag till dag- hem och fritidshem bör tills vidare utgå på samma sätt som hittills. Om anläggnings- bidraget till skolor ersätts av ett hyresbidrag bör, enligt servicekommitténs mening, ett liknande bidrag införas för barnstugor. So- cialstyrelsens ställning som huvudman för barntillsynsverksamheten bör självfallet inte ändras.
Anläggningsbidraget bör, som hittills, kun- na utgå även till annan än kommun.
Bidragsgivningen från allmänna arvsfon- den, som alltsedan fondens tillkomst omfat- tat vård och fostran av barn ooh ungdom, har genom prop. 1969: 83 vidgats till att gälla även omsorg om handikappade. Bidrag får dock inte lämnas för åtgärd, vars be— kostande åligger stat eller kommun.
I propositionen understryks att fonden kan fylla en väsentlig uppgift genom att stimu- lera till utveckling och prövning av nya idéer inom de områden som kan stödjas genom bidrag ur fonden. Vidare anföres att, sedan de nya hjälpformerna blivit kända och uppskattade, dessa vunnit vidare sprid- ning och inte sällan aktualiserat krav på att samhället skall svara för den fortsatta utvecklingen genom ekonomiskt och annat stöd.
5.6 Fritids- och samlingslokaler i bostads- områden
Fritids- och samlingslokaler erhåller f. n. anläggningsstöd genom bostadslån, allmän- na arvsfonden, statens nämnd för samlings- lokaler, skolöverstyrelsen och en del andra organisationer med mer eller mindre stark samhällsanknytning. Inom varje myndighet och organisation finns ofta flera stödformer.
Servicekommittén anser beträffande an- läggningsstödet att antalet stödformer samt av dessa berörda myndigheter och organisa- tioner bör begränsas. Målet bör vara att be- gränsa antalet till en enda myndighet och en enda finansieringsform. Utgångspunkten bör vara att fritids- och samlingslokalsbehovet i bostadsområden i huvudsak skall tillgodoses genom de integrerade serviceanläggningar som tidigare beskrivits och de mindre loka- ler som nu vanligen belånas med bostads- lån.
Servicekommittén föreslår i samförstånd med samlingslokalutredningen beträffande stödet till allmänna samlingslokaler att dessa i fortsättningen skall belånas med statliga lån av samma slag som bostadslån till loka- ler. Ett anläggningsbidrag motsvarande rän- te- och amorteringsfri del av nuvarande sam- lingslokallån bör utgå jämsides med det stat- liga lånet och härvid frånräknas låneunder- laget på det sätt som nu sker vid statsstöd till barnstugor och på det sätt som service- kommittén föreslagit beträffande stöd till skoldelen i s. k. integrerade anläggningar.
Långivningen bör handhas av bostadssty- relsen och ske med medel från nyss nämnda lånefond, som bör tillföras den del av nu- varande samlingslokallån som är ränte- och amorteringspliktig.
Frågan om att i stället för ett anlägg- ningsbidrag föreslå ett hyresbidrag har dis- kuterats. Ett sådant förslag skulle ligga i linje med kommitténs övriga förslag och synpunkter. Antalet brukare av en allmän samlingslokal är emellertid så stort att ett system med hyresbidrag skulle stöta på be- tydande administrativa svårigheter.
5.7 Upprustning av äldre områden
Bostadslån kan f.n. utgå endast till loka- ler i bostadsområden med hus som finansie— rats med statliga bostadslån. Servicekommit- tén anser att lokaler även i andra områden i ökad utsträckning bör kunna finansieras med statliga lån.
Ett skäl är att om förbättringar i ser- vicestandarden i äldre bostadsområden över- huvudtaget skall kunna genomföras krävs bättre finansieringsmöjligheter.
Ett andra skäl är en följd av kommitténs förslag att barnstugor i framtiden skall be- lånas med ett enda statligt lån. Barnstugor måste finnas även i bostadsområden som inte finansierats med statliga bostadslån. Även i äldre områden som tillkommit före den statliga bostadslångivningens tid kan vi- dare behov av barnstuga uppstå.
Servicekommittén föreslår därför att lika väl som bostadslån kan utgå till nybyggnad, ombyggnad och förbättring av bostäder, bör statliga lån med villkor motsvarande bostads- lån till lokaler kunna utgå till såväl nybygg- nad av lokaler som ombyggnad och förbätt— ring av befintliga lokaler i äldre bostadsom- råden. Denna belåning av lokaler i äldre bostadsområden bör kunna ske även utan samband med upprustning av bostäder.
Alla lokaler och anläggningar — bilplatser och större kommersiella anläggningar dock undantagna — som får ingå i låneunderlaget för bostadslån eller andra statliga lån med samma villkor som bostadslån, bör kunna omfattas av denna belåning. Lånets storlek och återbetalningstid får bestämmas med utgångspunkt från bostadsområdets återstå- ende sannolika livslängd. Lån bör utgå från den föreslagna särskilda lånefonden och långivningen bör handhas av bostadsstyrel- sen och länsbostadsnämnderna.
5.8 Statliga lån till bostäder och lokaler
5.8.1. Tillämpningsområden
De förslag som tidigare framlagts i detta kapitel innebär att de statliga länens till- lämpningsområde blir utsträckt. I första hand gäller det belåning av vissa skolor som
tidigare inte belånats mer än undantagsvis. när de kunnat ingå i pantvärdet för bostads- lån. Barnstugor har redan tidigare till stor del belånats med bostadslån, som utgått till- sammans med anläggningsbidrag. Förslagen. att belåna barnstugor med ett enda statligt lån innebär endast överflyttning av befint- liga medel till den särskilda lånefonden. Förslaget att statliga lån skall kunna utgå till nybyggnad, förbättring och ombyggnad av lokaler i äldre bostadsområden innebär emellertid nya anspråk på statslånemedel' liksom belåningen av skoldelen i integrerade anläggningar.
Frågan om bostadslånens tillämpningsom- råde skall behöva utökas besvarades redan i servicekommitténs första betänkande. I detta konstaterades att alla serviceanlägg- ningar i bostadsområden kan belånas, i förs- ta hand genom statliga bostadslån. Det är därför inte nödvändigt att föreslå några yt- terligare utvidgningar. Förslagen till mera generella låneformer och lånevillkor som undanröjer hindren för flexibilitet och sti— mulerar till samordning torde, när de ge- nomförs, leda till att lokaler för nya funk— tioner och lösningar lättare kan tillskapas utan att nya bestämmelser behöver utformas så snart ett nytt behov uppstår.
5.8.2. Beräkningsregler
I servicekommitténs första betänkande kons- taterades att en viktig fråga i samband med finansieringen av serviceanläggningar är hu- ruvida belåningsvärdena täcker de verkliga kostnaderna. Den differens som kan uppstå, den s.k. överkostnaden, måste finansieras med egna medel eller genom lån på mindre fördelaktiga villkor, något som leder till höga kapitalkostnader. Servicekommittén konstaterade också att bostadsstyrelsen, i samband med att dess beräkningsmetod fr. o. m. 1968 justerades, företog en rad änd— ringar i metoden som syftade till att för— bättra belåningen för olika serviceanlägg- ningar.
Det har kunnat konstateras att dessa änd- ringar medfört förbättringar. Överkostnader- na för projekt med stor andel lokaler — pro-
jekt som tidigare hade stora överkostnader -— har jämfört med tidigare minskat.
Trots detta finns det problem i samband med belåningen av serviceanläggningar.
Servicekommittén föreslår att bostadssty- relsen, med ledning bl. a. av de erfarenheter som de av servicekommittén studerade pro— jekten kan ge, ges i uppdrag att vidta de yt- terligare åtgärder som behövs för att lokaler från belåningssynpunkt skall bli mera jäm- ställda med bostäder. Siktet bör vara inställt på att ge beräkningsmetoden den utform- ning som behövs för att belåningen av loka— ler skall bli lika kostnadsanpassad till olika utföranden som när det gäller bostäder. De genomsnittliga överkostnaderna för lokaler bör vidare inte vara högre än för bostäder. Förutsättningen för det senare är självfallet att lokalerna projekteras och uppförs med samma fackkunskap och kostnadspress som bostäder.
Servicekommittén vill i detta samman- hang dessutom anföra följande. Utrustnings- standarden i nyproducerade lägenheter upp- fyller på de flesta punkter nu även högt ställda krav. Fortsatt standardökning i bo- endet måste — förutom ökad utrymmesstan- dard — inriktas på boendemiljöns utform- ning och utrustning. Bostadsstyrelsens be- räkningsmetod bör liksom rekommendatio— nerna i God Bostad anpassas till detta mål.
Kommittén har i sitt yttrande över för— slaget till ny God Bostad uttryckt sin till- fredsställelse över den ökade vikt som an- ordningar utanför lägenheterna getts. Kom- mittén förutsatte vidare att en samordning sker av bostadsstyrelsens metod för beräk- ning av låneunderlag och pantvärde samt rekommendationema i ny God Bostad.
Bostadsstyrelsens schablonmetod för be- räkning av låneunderlag och pantvärde har visat sig väl lämpad när den tillämpas på bostadsprojekt av vanligt slag. När den i ett inledningsskede tillämpas på servicehus och projekt med omfattande service kan den av naturliga skäl visa sig något mindre till- förlitlig. Metoden justeras nämligen fortlö- pande med utgångspunkt i belåningserfa— renheter, men eftersom erfarenheten av ser- vicehusprojekt har varit mycket begränsad
har också justeringsmöjlighetema varit be- gränsade. Det finns därför skäl att i ett in- ledningsskede, när nya bebyggelsetyper in— troduceras, göra vissa avsteg från metoden att schablonmässigt bestämma låneunderlag och pantvärde.
Servicekommittén föreslår därför att bo— stadsstyrelsen ges bemyndigande att, såvitt gäller projekt med omfattande service och en utformning som svarar mot denna servi- ce, efter kostnadsprövning i varje särskilt fall göra avsteg från det schablonmässigt bestämda låneunderlaget och pantvärdet.
En speciell fråga i sammanhanget är vilka beräkningsmetoder som skall tillämpas vid beräkning av låneunderlag och pantvärde för barnstugor, skolor och samlingslokaler. När det gäller barnstugor finns f.n. ingen speciell beräkningsmetod eller något maxi- merat belåningsvärde. Undersökningar som företagits inom bostadsstyrelsen visar emel- lertid att styrelsens beräkningsmetod ger en god kostnadsanpassning till olika utföranden av barnstugor. Vid beräkning av låneun— derlaget för barnstugor, bör därför bostads- styrelsens beräkningsmetod användas. Detta sker f. ö. redan nu när barnstugor belånas med bostadslån. Vid beräkningen bör dock låneunderlaget per plats maximeras. Det statliga lånet bör vidare kunna fördjupas så att en eventuell försämring jämfört med nu— varande belåningsmöjligheter undvikes.
När det gäller skolor finns det en mycket förenklad beräkningsmetod som ger ett maximerat underlag för bestämning av bl- dragets storlek. Det har emellertid visat sig att det är svårt att var för sig beräkna bidragsunderlag för skoldelen och låneun- derlag för resterande del i en integrerad anläggning.
Servicekommittén föreslår därför att bo— stadsstyrelsens beräkningsmetod skall använ- das när det gäller integrerade anläggningar, alltså inklusive skoldelen. Beräkningen bör tillgå så att pantvärdet/låneunderlaget först fastställes för hela anläggningen med hjälp av bostadsstyrelsens metod. Därefter beräk- nas skolbyggnadsbidraget enligt Skolöversty- relsens metod och frånräknas det tidigare er- hållna låneunderlaget/pantvärdet. Samma
metod bör användas för att fastställa låne- underlag och pantvärde för samlingslokaler. De metoder som kommittén här föreslår är likformiga med den metod som i dag an- vänds för att bestämma bostadslånets stor- lek till barnstugor.
5.8.3. Kapitalkostnadsvillkor
Kapitalkostnadsvillkorens utformning är en viktig fråga eftersom deras utformning på- verkar kapitalkostnadernas storlek och där- med även hyran och kostnaderna för ser- vicen. För närvarande är kapitalkostnads- villkoren för lokaler annorlunda än för ren— odlade bostadsutrymmen — med några få undantag, s.k. kollektiva komplement. Ka- pitalkostnaderna för lokaler blir därigenom f.n. ca 70 % större de första åren än om samma kapitalkostnadsvillkor som för bo- städer tillämpades.
Betydande administrativa förenklingar skulle uppnås om samma kapitalkostnads- villkor tillämpades för bostäder och lokaler. Detta skulle vidare vara ett uttryck för tanken att bostäder och lokaler i bostadsom- råden skall tillmätas samma vikt och be- tydelse. Bostadsstyrelsen har som ett uttryck för denna tanke, bl. a. i sitt remissyttrande över bostadspolitiska kommitténs betänkan— de, framhållit att vissa lokaler i fortsätt- ningen borde kunna erhålla lån som om de utgjorde bostäder.
Det är främst de kommersiella lokalerna som kan utgöra ett hinder för övergång till paritetslåneregler för lokaler. Om vissa kom- mersiella lokaler, dvs. de som finns i bo- stadsområden, fick gynnsamma kapital- kostnader — åtminstone de första tio åren — skulle konkurrensförutsättningarna jäm- fört med andra på privat väg finansierade kommersiella anläggningar rubbas. Det kan inte uteslutas att efterfrågan på bostadslån för kommersiella ändamål härigenom skulle kraftigt öka.
Paritetslånesystemet utreds f. n. av en sär- skild utredningsman.
Servicekommittén föreslår därför, med tanke på de ändringar i systemet som kan bli följden av denna utredning, att kapital-
kostnadsvillkor för lokaler övervägs när resultaten av paritetslåneutredningen före- ligger. Resultatet av den inom utbildnings- departementet tidigare nämnda, pågående översynen av skolbyggandets finansiering bör likaså inväntas.
S. k. nominella kapitalkostnadsvillkor för bostadslån till lokaler bör alltså, enligt kom- mitténs mening, tillsvidare tillämpas. Samma gäller självfallet de lokaler som belånas med medel från den särskilda lånefond som ser- vicekommittén föreslår.
5.8.4. Investerings— och medelsramar
För statsmakterna är det ett angeläget krav att kunna avväga investeringsbehov mot till- gängliga resurser. Resultaten av denna av- vägning kommer till uttryck i de av riks- dagen fastställda planerings- och medelsra- marna för olika ändamål.
Servicekommittén föreslår att särskilda in- vesteringsramar bibehålles för skolbyggna- der och allmänna samlingslokaler. Det inne- bär att skoldelen av integrerade anläggning- ar måste avräknas mot den särskilda in.- vesteringsramen för skolbyggnader. En sär- skild investeringsram för belåning av lokaler i tidigare icke statsbelånade bostadsområden föreslås. Bamstugeutredningen har i upp- drag att utarbeta modeller för kommunala bamtillsynsplaner. Lån till barnstugor har utgått i den omfattning som behövs för att tillgodose det dokumenterade utbyggnadsbe- hov som ansökningar om lån och bidrag till utbyggnad av barnstugor årligen angett. Tillsvidare bör samma princip följas. Barn- stugeutredningens kommande förslag kan därefter ligga till grund för bedömning av frågan om särskilda investeringsramar för barnstugor.
En grundläggande förutsättning för ser- vicekommitténs förslag har varit att få ett bättre utnyttjande av resurser och medel som i dag tas i anspråk för boendeservice. Ökning av anspråken på resurser och medel bestäms i huvudsak av kommunala ambi- tioner.
I enlighet med denna servicekommitténs målsättning kommer kommitténs förslag att öka anspråken på statsmedel i endast två
avseenden: Förslagen att med statliga lån belåna även skoldelen i integrerade service- anläggningar samt nybyggnad och ombygg- nad och förbättring av lokaler i äldre bo- stadsområden. Investeringsvolym och nya anspråk på statsmedel inom dessa områden kan beräknas på följande sätt.
1. Skoldelen i integrerade serviceanlägg- ningar föreslås bli finansierade med statliga lån av bostadslånetyp. Under budgetåret 1971/ 72 torde ett be- gränsat antal anläggningar av detta slag bli färdigställda. Det rör sig om högst 3 st. Skoldelen i sådana anläggningar torde upp- gå till i genomsnitt 5 milj. kr., dvs. samman- lagt 15 milj. kr. Lån utgår med ca 30 % av den investeringskostnad som återstår när anläggningsbidraget frånräknats, dvs. ca 3 milj. kr. under ett första budgetår. Nedan- stående tabell visar antal anläggningar och kostnadskonsekvenser.
1971/72 72/73 73/74 Antal 3 5 10 Inv. kostn. milj. kr. 15 25 50 Statslån milj. kr. 3 5 10
2. Nybyggnad, ombyggnad och förbätt- ring av lokaler i befintliga bostadsområden föreslås bli finansierade med statliga lån. Omfattningen av sådan verksamhet är svår att beräkna. Om investeringsvolymen skulle bli 10 milj. kr. under ett första bud- getår blir statslåneandelen därav ca 2 milj. kr. Om investeringsvolymen därefter stiger till 20 milj. kr. 1973/ 74 ökar investerings— volymen och anspråken på statsmedel på följande sätt:
1971/72 72/73 73/74
Inv. kostn. milj. kr. 10 20 20 Statslån milj. kr. 2 5 5
Det sammanlagda medelsbehovet beräk— nas öka på högst följande sätt:
1971/72 72/73 73/74 Ökat behov av statsmedel milj. kr. 5 10 15
Utbetalningar från den föreslagna särskil- da lånefonden beräknas till sammanlagt ca 60 milj. kr. budgetåret 1971/72. Detta belopp hänför sig till de olika ändamålen på följande sätt: Integrerade serviceanlägg- ningar 10 milj. kr. varav 7 milj. kr. avser lokaler som nu belånas med bostadslån och som följaktligen tas från bostadslånefonden och 3 milj. kr. avser nya anspråk på stats— medel som en följd av kommitténs förslag att belåna skoldelen i en integrerad anlägg- ning med bostadslån. Barnstugor 40 milj. kr (från bostadslånefonden och fonden för låneunderstöd till barnstugor), allmänna samlingslokaler 5 milj. kr. (från lånefon- den för allmänna samlingslokaler) och 10— kaler i tidigare inte statsbelånade bostads- områden 2 milj. kr.
III
Utvecklingsprojekt inom serviceområdet
6. Behovet av utvecklingsprojekt
Utbudet av och tillgången till boendeservice är i många avseenden starkt beroende av den fysiska miljöns utformning.
Graden av koncentration av bebyggelsen ger förutsättningarna för »underlaget» och avståndet till servicefunktioner som är knut- na till särskilda anläggningar.
Samordningen eller bristen på samord- ning av lokaler för olika servicefunktioner bestämmer i vilken utsträckning verksam- hetei' kan integreras, lokaler kan dubbelut— nyttjas eller personalresurser tillvaratas ef- fektivt.
Servicekommittén har kunnat konstatera att serviceförsörjningen kan förbättras vä- sentligt inom nu tillgängliga resursramar ge- nom en noggrann planläggning av integrera- de serviceanläggningar. Samtidigt som vins- ter görs i form av ett mer allsidigt och bätt- re fungerande utbud av service kan t. o. m. besparingar ske i form av minskade anlägg- ningskostnader genom att lokaler kan dub- belutnyttjas eller få en flexibel användning.
Kommittén har ansett det vara en mycket väsentlig arbetsuppgift att närmare studera ett antal projekt inom servicesektorn som visar prov på okonventionella lösningar, för att använda erfarenheter från dessa projekt som underlag för förslag.
Dessa erfarenheter sammanställs i kom- mitténs projektstudie som publiceras un- der 1971. Kommittén avser även att i nästa betänkande lämna en rad förslag som avser fysisk planering och lokalutformning för
boendeservice.
Med hänsyn till att tidsvinster därmed kan göras har kommittén beslutat att redan i detta delbetänkande framlägga förslag till statliga åtgärder avsedda att främja ett vidgat utvecklingsarbete inom serviceom- rådet i form av särskilda utvecklingsprojekt.
Det brukar hävdas att det moderna sam— hällsbyggandet är »en enda stor experiment- verksamhet», där nya planeringsidéer och lösningar ständigt prövas. Så är emellertid knappast fallet. Utmärkande för dagens samhällsplanering är snarare att medvetna experiment saknas om man av sådana krä- ver systematisk uppföljning av och erfaren— hetsinsamling från utformningar som avvi- ker från praxis.
Servicekommittén har i flera samman— hang konstaterat att uppenbara svårigheter föreligger när kommuner och byggherrar önskar genomföra utvecklingsarbete som avser byggnadsutformning och byggnadsor— ganisation och projektet avviker från de lös- ningar som förutsatts i normer, rekommen- dationer och finansieringsregler.
Kommittén har funnit att byggherrar ibland avstår från att närmare penetrera möjligheten att skaffa erfarenheter genom ett mer långsiktigt utvecklingsarbete med motiveringen att sådant innebär en admi— nistrativ och ekonomisk belastning samt för— skjutningar i tidplaneringen, som man inte har möjlighet att acceptera.
Det vore självfallet önskvärt att behovet
av utvecklingsprojekt inom servicesektorn kunde ses inom en vidare ram, och att de förslag som framlägges av kommittén skul- le kunna modifieras att gälla hela den sam- hälleliga byggnadsverksamheten. I enlighet med direktiven har kommittén emellertid begränsat sina förslag till bostadssektom med tyngdpunkten i lokaler och anläggning— ar för boendeservice.
Kommittén vill särskilt påpeka att beho- vet av utvecklingsarbete inte enbart gäller inom nybebyggelsen utan också i hög grad finns när det gäller att finna former för om— daning och funktionskomplettering av be- fintlig bebyggelse.
Servicekommittén föreslår, av dessa skäl, att särskilda åtgärder vidtas för att utveck- lingsprojekt skall komma till stånd och för att erfarenheter av sådant arbete snabbt och i systematisk form skall komma till nytta i den rutinmässiga samhälls- och byggnads- planeringen.
7. Förslag till åtgärder för främjande av
utvecklingsprojekt
Med utvecklingsprojekt inom serviceområ— det avser servicekommittén planering, pro- jektering, byggande, förvaltning och bruk samt systematisk insamling, redovisning och utvärdering av erfarenheter av byggnad el- ler anläggning eller del av byggnad eller an- läggning som används för serviceändamål. Därutöver skall tillblivelseprocess, utform- ning eller användning avvika från praxis på ett sådant sätt att särskilda åtgärder är be- fogade. Genomförandet av projektet skall dessutom bedömas ge erfarenheter av av- sevärt värde för utvecklingen inom områ- det.
Vissa krav på målsättningen för de pro- jekt som omfattas av utvecklingsverksam- heten bör ställas. Dessa krav kan av natur— liga skäl inte ges en alltför precis innebörd. De viktigaste kraven bör vara att projektet skall ha ett klart uttalat socialt mål. Kost- nader och hyror får inte bli så höga att en sned inkomst- och socialgruppsfördelning i bostadsområdet erhålles. Projektet skall då det gäller nybebyggelse syfta till en tidsmäs- sigt väl samordnad utbyggnad av bostäder och service. Boendeservicen bör vara väl integrerad med den bostadsbebyggelse den skall betjäna, och boendeservicen bör vara planerad så att ett samordnat utnyttjande av lokaler kan uppnås. Sociala fördelar i före- ning med god ekonomi i såväl tillkomst— skedet som driftskedet skall kunna påvisas.
Utvecklingsprojektet kan utgöra nybygg- nad, ombyggnad eller tillbyggnad och ingå
som funktionskomplettering i befintlig bed byggelse eller som del i nyexploatering.
Som villkor bör normalt ställas att ut- vecklingsprojekten handläggs av nedan före- slagen delegation från ett tidigt planerings- stadium.
För att meningsfulla utvecklingsprojekt skall komma till stånd krävs enligt kom- mitténs uppfattning följande åtgärder.
Administrativa åtgärder: Ett speciellt or- gan bör skapas på central nivå med uppgift att initiera och/eller pröva förslag till ut— vecklingsprojekt, utforma förslag till villkor för genomförande och uppföljning, motta och analysera erfarenheter samt medverka till spridning av information om dessa.
Servicekommittén föreslår att ett special- organ tillskapas som en till bostadsstyrelsen knuten delegation bestående av representan- ter för berörda ämbetsverk, i första hand bostadsstyrelsen, socialstyrelsen, planverket, Skolöverstyrelsen och kommunförbundet samt berörda forskningsråd. Anknytningen till lokala styrelser och nämnder samt till producenter och konsumenter och till andra som kan ge speciella erfarenheter bör för varje projekt tillvaratas av en referensgrupp.
Juridiska åtgärder: Den verksamhet som här omnämnts kan i vissa fall komma att strida mot utvecklad praxis samt mot gäl- lande normer och bestämmelser, även såda- na regler som knutits till statliga lån och bidrag. Av detta skäl bör delegationen få möjligheter att föreslå undantag från sådana
Finansiella åtgärder: Då utvecklingsverk- samheten kommer att avse boendesektorn kan verksamheten ske inom ramen för de resurser som står till bostadsbyggandets för- fogande och de därmed förknippade kom— pletteringsinvesteringarna. Även andra bygg- nader än sådana som normalt knyts till boen- demiljön kan emellertid komma att beröras av utvecklingsarbetet.
En viktig uppgift för delegationen torde bli att medverka till tidsmässig samordning av de investeringar som finansieras med olika statliga lån och bidrag som i enlighet därmed ligger på olika investeringsramar. Delegationens uppgift härvidlag blir att före— slå de ev. ändringar i turordningen som möjliggör projektets genomförande.
Antalet projekt som omfattas av verk- samheten bör begränsas, främst för att pro— jekten sedan skall kunna följas upp. Anta- let större projekt bör inte överstiga fem per år. Med en genomsnittlig genomloppstid av fyra år för ett projekt kommer delega- tionens arbetsomfattning vid fullt utbyggd verksamhet att vara 20 projekt. Eventuella merkostnader för projekterings- och utred- ningsarbete skall kunna täckas inom ramen för ordinarie finansieringsformer.
En uppföljning av hur nya lösningar fun- gerar bör kunna ligga inom ansvarsområdet för statens råd för byggnadsforskning och anslag för arbete av forskningsmässig karak- tär bör kunna erhållas därifrån. Även andra forskningsråd bör kunna ställa resurser till förfogande.
Kommittén vill påpeka att »utvecklings- projekt» måste tolkas generöst i den mening- en att de skall kunna avse prov såväl av nya sociala miljöer som av nya tekniska lösning— ar. Sannolikt kommer dessa två problemty- per att ofta vara förknippade med varandra. Exempelvis kan utvecklingen av flexibla lo- kaltyper kräva prov av både konsekvenserna för lokalanvändningen och av utformningen av t. ex. väggelement och utrustningsdetal- jer.
Kommittén vill emellertid samtidigt göra klart att prövningen av förslag till utveck- lingsprojekten måste ske noggrant med
beaktande av den faktiska vinst i erfaren- het som de beräknas kunna ge. Verksam- heten får inte ses som en smitväg för kost- samma eller av ovidkommande skäl avvi- kande lösningar. För att en noggrann pröv- ning skall kunna genomföras krävs att för- slagen kan studeras mot en bakgrund av aktuell kunskap inom flera områden. Kom- mittén föreslår därför att delegationen ge- nom remissförfarande får möjlighet att in- samla uppgifter av betydelse för bedömning- en av varje enskilt fall.
Kommitténs sekretariat har, i enlighet med direktiven, en rådgivande och uppföl— jande verksamhet, delvis av den typ som den föreslagna delegationen skulle bedriva. Kommittén föreslår att den ovan skisserade delegationen tillkommer så att kommitténs ansvar för projektanalys och projektredovis- ning kan överföras på delegationen och att denna kan påbörja sitt arbete den 1 juli 1971.
Särskilt yttrande
av ledamoten Cecilia Nettelbrandt
Senare års bostadsmarknad har genom den otillräckliga tillgången helt varit säljarens marknad. Bostadskonsumenten har i reali- teten saknat valfrihet och i allmänhet tving— ats mottaga vad som eventuellt kunnat er- bjudas. Det har ej heller varit särskilt me- ningsfyllt att avstå från att mottaga en bo— stad utan service eftersom bostäder med ser- vice knappast stått att uppbringa. Att bidra till förverkligande av den valfrihet som är tillgodoseende av vad servicekraven inne- bär måste vara en väsentlig arbetsuppgift. Genom en utvecklad service underlättas be- tungande hemarbete och ökar möjligheterna till personlighetsutvecklande och hälsofräm- jande aktiviteter. Därifrån öppnas också vä- gen för en valfrihet av annat slag, möjlig- heten att välja mellan ett arbete i eller utan- för hemmet, mellan att på äldre dagar vis— tas i hemmet eller på någon institution, mel- lan att som handikappad klara sig själv el— ler att genom enskild hjälp eller på insti- tutionell väg vara beroende av andra osv. Ökad boendeservice kan och bör medverka till ökad trygghet, gemenskap och jämlikhet. För att den enskilde individen skall kunna uppnå denna trygghet, gemenskap och järn- likhet på det sätt som passar honom bäst är Valfriheten en nödvändig förutsättning. Bland de övergripande målsättningarna för boendeservicen bör därför också infogas kravet på ökad valfrihet i vid mening. Senare decenniers diskussion om service- behoven i bostadsområden har inte avsatt många spår i faktisk handling. Byggandet
med samlad service har varit praktiskt ta- get obefintligt eller haft sin huvudinrikt- ning på det kommersiella. Det är därför mycket värdefullt om olika åtgärder vid- tas för att för boendeservice nödvändiga lokaler från belåningssynpunkt skall bli be— handlade på ett med bostäder mera likfor- migt sätt. Det är dock ovisst om detta är tillräckligt för att snabbt åstadkomma den snara satsning på samlade boendeservice- projekt som är nödvändig för att tillgodo- se befintlig och växande efterfrågan. Någon form av differentiering av lånevillkoren för bostadsdelen borde införas så att de som satsar på projekt med en utvecklad och samlad boendeservice för bostadsdelen kun- de erhålla något förmånligare villkor. Sär- skilda stimulansåtgärder i den riktningen bör snarast övervägas.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats- rådet på Stockholms slott den 14 april 1967.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrå- det Johansson, anmäler efter gemensam be- redning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillkallande av en kommitté med uppgift att behandla vissa frågor angående service i bostadsområden och anför.
Frågan om lämpliga former för att till- godose hushållens behov av service har ut- retts tidigare. År 1948 tillkallades sakkun- niga, bostadskollektiva kommittén, för att utreda frågor om bostadsområdenas utrust- ning med gemensamhetsanläggningar av oli- ka slag. Kommittén lade under 1950-talet fram en serie betänkanden med förslag till åtgärder för förstärkning av den kollektiva servicen. Kommitténs förslag fick praktisk betydelse bl. a. när det gäller anordningar för hushållstvätt samt utbyggnaden av kom- munal service till åldringar och till hushåll som drabbats av sjukdom e. d.
De allmänna rekommendationer för bo- stadsområdenas utformning som kommittén lade fram i sitt slutbetänkande om hemmen och samhällsplaneringen (SOU 1956: 32) har också i stor utsträckning satt sin prägel på den kommunala bebyggelseplaneringen. I vissa avseenden har emellertid de grund- läggande förutsättningarna för bebyggelse- planeringen ändrats sedan kommittén redo- visade sina överväganden. Sålunda torde t.ex. bilismens expansion och koncentra-
Servicekommitténs direktiv
tionstendensema inom detaljhandeln ha bli- vit starkare än kommittén räknade med.
Intresset för bostadsområdenas utbygg- nad med service av olika slag har ökat starkt under 1960-talet. Främst är det den allt starkare ökningen av antalet yrkesar— betande kvinnor som har framkallat önske- mål om anordningar för att underlätta hem— och hushållsarbetet och ge hushållens med- lemmar större möjligheter att bestämma över användningen av sin tid och forma sitt livsmönster. Även behovet av vård i hemmet och service för gamla och handikappade har tilldragit sig ökad uppmärksamhet.
Den forsknings- och utredningsverksam- het som rör servicefrågorna har också ökat. Denna verksamhet — vilken till stor del be- drivs inom ramen för undersökningar som finansierats med anslag av statens råd för byggnadsforskning, statens konsumentråd, statens råd för samhällsforskning och riks- banksfonden — har huvudsakligen inriktats på undersökningar om behovet av bostads- service, vård och tillsyn för barn i olika åldrar, ungdomar, åldringar och handikap- pade. Även studier som belyser användning- en och värderingen av olika typer av service ingår. Vidare pågår försök att upprätta mo- deller för serviceutbudets organisation, lo- kalisering och omfattning dels i samband med regional planering, dels som teoretiska forskningsobjekt. I fråga om glesbygdernas servicebehov pågår särskild utredning.
Behovet av grundläggande utredningar för
att klarlägga servicebehovet torde till stor del bli tillgodosett genom pågående och re- dan slutförda undersökningar. Därmed tor- de också utgångspunkter erhållas för att pröva olika former att tillgodose service- behovet i bebyggelseplaneringen. Det synes med hänsyn härtill inte finnas anledning att genom särskilda sakkunniga låta utföra me- ra omfattande utredningar efter mönster av bostadskollektiva kommitténs arbete. Där— emot finns det skäl som talar för att en kommitté får till uppgift att hålla kontakt med pågående undersökningar, sammanstäl— la utredningsresultat och praktiska erfaren— heter beträffande service i bostadsområden samt vid behov ta initiativ till kompletteran- de utredningar.
Kommittén bör som en första uppgift ställa samman de normer eller riktvärden som myndigheter och enskilda nu tillämpar för dimensionering och lokalisering av ser- viceanläggningar i tätorter. En sådan sam- manställning kan bli av särskilt värde för kommunerna i samband med planering, fi- nansiering och drift av olika serviceverk- samheter i bostadsområden.
Kommittén bör vidare överväga vilka yt- terligare undersökningar som kan behövas som underlag för planering, genomförande och finansiering av serviceanläggningar. Be- hovet av centrala initiativ bör belysas. Upp- märksamhet bör också ägnas åt spörsmålet hur servicen skall byggas ut i befintliga bo- stadsområden. Avsikten är dock inte i första hand att kommittén själv skall genomföra dessa studier utan såvitt möjligt söka aktive- ra forskare inom -de sociala och tekniska fälten att ta upp sådana uppgifter. Kom- mittén skall också, om så visar sig lämp- ligt, genom framställning till Kungl. Maj:t kunna föreslå att myndighet eller annan ges i uppdrag att utreda hithörande frågor.
Kommittén bör vidare genom kontakt med kommuner och bostadsföretag söka få del av sådana erfarenheter av nu bedriven verksamhet beträffande bostadsområdens service som kan ligga till grund för att be— döma behovet av framtida åtgärder.
Serviceuppgifterna i ett bostadsområde kan vara många och av olika vikt för skilda
hushållsgrupper. Av särskild betydelse är an- ordningar för barntillsyn, som ökar föräld- rarnas möjlighet till förvärvsarbete utanför hemmet, samt för sådan vård och tillsyn av åldringar, handikappade och andra hjälp— behövande att de kan bo i det vanliga bo- stadsbeståndet. Åtgärder för att tillgodose behovet av lokaler för fritidssysselsättning för dessa grupper liksom för ungdomen sy- nes också vara av stor betydelse. Vid be- dömningen av frågan om serviceanordningar av nyssnämnda slag bör de undersökningar beaktas som har utförts inom bl. a. familje- beredningen och socialpolitiska kommittén.
Utöver dessa allmänna servicebehov finns en hel rad andra som bör tillgodoses för att bostadsområdena skall fungera väl och ge sina invånare bekvämlighet och trygghet. Lokalisering och dimensionering av sam- hällets olika institutioner är av betydelse i detta sammanhang. Olika kulturella verk- samhetsformer såsom riksteater, rikskonser— ter, riksutställningar, folkbibliotek och folk- bildning kräver lokaler som är lätt tillgäng- liga för allmänheten. Likaså bör inriktning, lokalisering och dimensionering av olika kommersiella verksamheter prövas. Ansvars- fördelningen när det gäller serviceanlägg- ningar i bostadsområden behöver också be- lysas.
Sedan kommittén vunnit sådan erfaren- het och överblick i servicefrågan att den kan utskilja lämpliga mönster för organisa- tionen av service i bostadsområden, bör den undersöka möjligheterna att få till stånd försök efter dessa mönster. Förutsättningar- na för sådan försöksverksamhet torde vara goda, eftersom intresset för dessa frågor är stort hos kommuner och bostadsföretag.
Det är av värde om promemorior och annat material som utarbetas inom kommit— tén kan offentliggöras för att ligga till grund för en vidare diskussion.
Om levnadsnivå och boendeservice ——
en diskussionspromemoria
Av Sven T hiberg
1. Inledning
Syftet med denna diskussionspromemoria var ursprungligen att medverka till en kon- kretisen'ng av servicekommitténs interna de- batt av boendeservice som medel att för- bättra individens livsbetingelser. Kommittén har beslutat att publicera promemorian där- för att den bedömts ha ett värde som kom- plement till målavsnittets generella resone- mang. Promemorian skall således uppfat- tas som ett hjälpmedel vid en diskussion av boendeservicens effekter för skilda in— divider i samhället. Den gör i sin skissmäs- siga form inte anspråk på att fungera som underlag för en mer socialvetenskaplig ana- lys. Det är dock författarens förhoppning att promemorians levnadsnivåmodell skall kunna utvecklas till ett instrument för struk- turering av empiriska studier.
2. Levnadsnivåbegreppet
Hur kan man definiera och beskriva de för- hållanden hos individen som kan påverkas positivt genom ökad boendeservice? '
Kan man utgå från en totalbild av indi- videns livssituation, och diskutera påverk— ningar som kan uppnås genom ökad boende- service?
Bilder av individens livssituation har man sökt ge med hjälp av det s. k. levnadsnivå- begreppet. En relativt utförlig redovisning av tidigare levnadsnivådefinitioner finns i
Sten Johansson: Om levnadsnivåundersök— ningen, Låginkomstutredningen, utkast till kap. 1 och 2 i betänkande om svenska fol- kets levnadsförhållanden (Allmänna Förla- get 1970). I denna källa ges referenser till litteratur som behandlar olika levnadsnivå- definitioner. Begreppet har bl. a. utnyttjats av FN i försök till jämförande analyser av levnadsförhållanden i olika länder. Huvud- principen är att man söker karaktärisera in- dividens totala livssituation genom att be- skriva ett antal komponenter som sedan kan studeras var för sig. För vissa komponenter kan det vara möjligt att ange nivåer i kvan- titativa eller kvalitativa termer. Därmed kan olika individers eller gruppers livssituation jämföras. För att den totala levnadsnivån skall kunna beskrivas krävs en möjlighet att väga samman levnadsnivåkomponenter. Detta förutsätter i sin tur ställningstagan- den till den inbördes relationen mellan olika komponenter.
FN:s levnadsnivådefinition innehåller föl- jande komponenter:
hälsa livsmedelskonsumtion
utbildning sysselsättning, arbetsförhållanden
bostadsförhållanden social trygghet beklädnad rekreation, fritid mänskliga friheter. En särskild levnadsnivådefinition har
gjorts för låginkomstutredningen. Den om- fattar följande komponenter: hälsa kostvanor bostad uppväxtförhållanden och familjerelationer utbildning sysselsättning och arbetsplatsförhållanden ekonomiska resurser politiska resurser fritid och rekreation
Låginkomstutredningens komponentför- teckning har konstruerats med hänsynsta- gande till vilka undersökningsvariabler, som utredningen ansett intressanta och möjliga att studera, när man önskar klarlägga effek— ten av låg inkomst. Låginkomstutredningens komponenter är således inte avsedda att fullständigt spegla individernas levnadsnivå.
3. En serviceanknuten levnadsnivådefini- tion
I det följande redovisas en serie levnadsni- våkomponenter, avsedda att användas för bedömningar av effekten av alternativa ser- viceutbud.
4. Komponenter och komponentgrupper
Följande komponenter har valts
(1) hälsa ——
Komponenten beskriver fysisk och psy- kisk hälsa uttryckt som »kapacitet» eller >>prestationsförmåga» inom relevanta akti— vitetsområden (konstitutionella resurser).
(2) kunskap— Komponenten beskriver utbildning, yrkes- kunnande samt kunnande och erfarenhet som kan nyttjas i individens »konsument- roll» (medvetenhet).
(3) anspråk— Komponenten beskriver individens mani- festerade krav och önskemål, anspråksnivå, inom relevanta konsumtionsområden1 (am— bition).
(4) ekonomiska resurser —
Komponenten beskriver individens ekono- miska resurser för användning till kostnads- krävande konsumtion.
(5) tidsresurser—— Komponenten beskriver individens tidstill- gång för användning till relevanta aktivi- teter.
(6) påverkansresurser— Komponenten beskriver individens möjlig- heter till fritt handlingsval samt till på- verkan på kollektiva konsumtionsområden, där individuellt val ej är möjligt (exempel; vis boendemiljö, arbetsmiljö) samt politisk frihet.
(7) sociala resurser —
Komponenten beskriver individens hushålls- tillhörighet och grupptillhörighet i relevanta gemenskapsfunktioner.
(8) aktivitetsresurser — Komponenten beskriver individens värvs- och fritidsförhållanden.
för-
(9) boendemiljöresurser -— Komponenten beskriver individens boende- standard i relevanta avseenden.
De nio komponenterna har samlats i tre grupper:
A. Personlighetsknutna resurser
(1) hälsa (2) kunskap (3) anspråk
B. Handlingsresurser
(4) ekonomiska resurser (5) tidsresurser (6) påverkansresurser
C. Miljöresurser
(7) sociala resurser (8) aktivitetsresurser (9) boendemiljöresurser.
1 OBS. den av kommittén redovisade skill— naden mellan begreppen behov och anspråk.
5. Operationell servicedefz'nition
Boendeservice definieras i denna modell som ett resurstilLskott, som skall tillföras »utifrån» för att en viss nivå av behovs- tillfredsställelse skall uppnås. Denna till sy- nes enkla definition rymmer en rad kom- plexa problem. Boendeservicen kan, med användning av definitionen »resurstillskott», ses som den serviceförsörjning som i den aktuella situationen erfordras för att täcka skillnaden mellan det totala servicebehovet och den serviceförsörjning som individen ger sig själv eller får på annat sätt. Bar- nets resurstillskott i form av institutionell omsorg skall exempelvis täcka skillnaden mellan det totala behovet av omsorg och den omsorg som hushållet ger. Åldringens resurstillskott i form av omsorg skall täcka skillnaden mellan totalt omsorgsbehov och det omsorgsbehov som åldringen täcker ge- nom egen aktivitet. Familjehushållets resurs- tillskott av expeditiva tjänster skall täc— ka skillnaden mellan det totala behovet av sådana tjänster och det behov som täckes genom hushållsmedlemmarnas aktivitet. Som framgår av exemplen är det manifes— terade servicebehovet beroende av vilken »enhet» som väljes: Individen eller hushål— let. Detta förhållande är också en del av förklaringen till att servicebehovet synes växa genom att hushållets interna service— utbud minskar och måste ersättas av extern serviceförsörjning.
6. Tillämpningsexempel
För att illustrera användningen av modellen tillämpas den i två exempel. Beskrivningar— na har inte formaliserats i detta utkast, men kan efter vidare bearbetning bilda underlag för systematiserade redovisningar av resurs— tillskottets påverkan på individens levnads- niva.
Exempel 1: MAN, 75 år
Komponent
Levnadsnivåbeskrivning
Erforderligt resurstillskott
(1) hälsa
(2) kunskap (3) anspråk
(4) ekonomiska resurser
(5) tidsresurser (6) påverkans- resurser
(7) sociala resurser
(8) aktivitets- resurser
(9) boendemiljö- resurser
nedsatt rörlighet, syn, hörsel, reaktions— förmåga, stark trötthet, orossymptom
folkskola, yrkeskunskap som kommunal- arbetare, begränsad erfarenhet och kunskap i hemvård Och mathållning m. m.
önskar hjälp i vissa hemsysslor, trygghet vid sjukdom, är i övrigt nöjd med nuläget folkpension, bostadstillägg
stora tidsresurser
ingen politisk eller ideell aktivitet, ingen personlig påverkan genom umgänge eller släktkontakter
ensamstående, inga släkt- eller vän- kontakter, obetydliga spontana kontakter, starkt isolerad tillvaro
vistas huvudsakligen i bostaden, ingen aktivitet utöver minimala hemsysslor, sporadisk tidningsläsning
modern pensionärsbostad i bostadsområde utan gemensamhetsanläggningar, % km till större butikscentrum
hälsofrämjande aktiviteter, sysselsättning.
hälsokontroll och tillgång till vård vid
ökat vårdbehov kunskap om lämpliga levnadsvanor betr.
kost, fysisk aktivitet m. m., samt om sam-
hällets möjligheter för äldre ökad anspråksnivå som incitament till krav
inom övriga resursområden
—— (erfordras ej, om övriga resurstillskott kan erhållas utan kostnader för individen)
—— (erfordras ej)
möjlighet att påverka den egna situationen
och att få medinflytande på samhälls-
utvecklingen i stort
sociala kontakter i närmiljön
personlighetsutvecklande aktiviteter
lokaler och utrustning för hälso- och personlighetsfrämjande aktiviteter
Relevanta servicefunktioner
Samtliga här skisserade erforderliga resurs- tillskott förmedlas eller påverkas indirekt av servicefunktion »omsorg om åldringar» (inne— fattande bl. a. vård och tillsyn, personlighets- utvecklande och hälsofrämjande aktiviteter, fritidssysselsättning och kulturdistribution, mathållning, tvätt och bostadsvård, varu- distribution och expeditiva tjänster) Kommentar: Exemplet visar ett fall där servicetillskottets främsta syfte är att öka individens möjligheter till gemenskap och personlighetsutvecklande aktiviteter
Exempel 2: KVINNA, 32 år
Komponent
Levnadsnivåbeskrivning
Erforderliga resurstillskott
Relevanta servicefunktioner
(1) hälsa
(2) kunskap (3) anspråk (4) ekonomiska '? resurser &
(5) tidsresurser (6) påverkans- resurser
(7) sociala resurser
(8) aktivitets- resurser
(9) boendemiljö- resurser
full arbetsförmåga, symptom på fysisk och psykisk överansträngning
avlastning av betungande sysslor och ansvar barntillsyn (fritidshem), kollektiv mathållning
realexamen, sekreterarutbildning, hemvårds- fortbildning inom yrke och politisk
och barnavårdskurser, politiskt informerad i stadsdelsförening
hög anspråksnivå inom samtliga områden
hushållets sammanlagda inkomst 5 000 kr/mån
ytterst pressat tidsschema, inga disponibla tidsresurser
politisk påverkan i stadsdelsförening, personlig påverkan genom kontakter i familjs, släkt, kollegialt umgänge m. m.
gift, 2 barn (7, 12 är), stort vänumgänge, regelbundna släktkontakter, intressegemen- skap i arbete och politisk verksamhet
heltids förvärvsarbete, hushållssysslor, politisk aktivitet, umgänge inom och utom hushållet
bostad i äldre bostadsområde, ingen boendeservice utöver närhetsbutik
verksamhet
(erfordras ej) (erfordras ej)
ökade tidsresurser för prioriterade intresse- områden
ökade påverkansmöjligheter genom ökad tidstillgång
(erfordras ej)
ökade aktivitetsresurser inom prioriterade områden
kollektiva resurser (bl. a. lokaltillgång) för aktiviteter i närmiljön
och tvätt och klädvård, bostadsvård, varu- distribution och expeditiva tjänster
lokaler för fortbildning och politisk förenings- verksamhet kollektiv mathållning och tvätt och klädvård, bostadsvård, varudistribution och expeditiva tjänster
gemenskapsanläggningar för kollektiv mat- hållning och tvätt, lokaler för personlighets— utvecklande aktiviteter för samtliga hushålls— medlemmar
Kommentar: Exemplet visar ett fall där servicetillskottets främsta syfte är att avlasta individen tidskrävande och betungande sysslor och ansvar samt att till- handahålla lokaler och anordningar för hushållsmedlemmarnas utåtriktade aktiviteter.
Summary
In April 1967, the Government of Sweden appointed a Committée, headed by the Min- ister for Family Affairs, to study the dif- ferent aspects of services in residential areas. In August 1968 the Committee presented its first report in the form of an informa- tion—booklet: ”Boendeservice 1” (SOU 1968: 38, Stockholm). The main aim of this first report was to arouse greater interest in matters of service among politicians, planners and people in general. The Com- mittee tried to describe the need of differ- ent service facilities in old and modern urban communities.
What is user service?
The Committee has defined the concept of user service by means of the following explanations of different service functions.
Child supervision In the form of institutional supervision as day nurseries, supervision in host-families, super- vision in the childls own home by a person not a member of the family and temporary child supervision.
Service for the elderly, the sick and the disabled The service rendered at the home of the recip- ient or in his immediate vicinity.
Recreational and cultural service In the form of organised activity for all age groups having varied interests and on the as- sumption that it takes place in or near the home.
M eals service
For all age groups as an alternative or supp- lement to independent houskeeping in their homes. This also covers the question of distrib- uting ready-made dishes for consumption in the home.
Home help Daily cleaning, weekly cleaning and spring cleaning plus different kinds of home help often combined with company and care for the elderly.
Was/ring, ironing, mangling, dry cleaning etc.
In the dwelling itself, on the same premises and at public laundries and launderettes.
Goods delivery and public services, i.e. banks, post offices, national insurance Offices etc. For all types of households. Questions con- cerned with the types of premises used for trade, public Offices, banking and postal services, locations, hours of business, goods deliveries and services available are also classed under this heading.
It also presented a list of norms and base values at that time used by authorities when deciding upon dimensions and locations of services. Finally it presented some thirty examples of current plans or projects all over the country with special interest from the service point of view.
In this report the Service Committee (Ser- vicekommittén) discusses the following
points: Goals of service in residential areas In view of this general background for the work of the Committee two questions con— nected with the realisation of the goals are here discussed: Financing of premises for service facilities Government measures aimed at promo— ting development in the service sector. The opinion of the Committee and the proposals they have put forward can be summarized as follows:
Section I Goals.
0 The Service Committee considers it im- portant that a contribution should be made to the current attempts at con- structing and justifying an overall view of community development and at apply- ing it to the residential environment. . In the opinion of the Service Committee the role of service for residents in this community development process is to lighten the burden of wearisome house- hold tasks, increase the scope for devel- opment of personality and pursuit of healthy activities, and to help establish increased security, equality and fraterni- ty. . The Service Committee considers dis— cussion on priority of urgent importance, the main purpose here being to establish the nature and extent of the community's responsibility and its contributions to the provision of service. . The Service Committee considers it the responsibility of the community to gua- rantee planning measures, provision of. premises and amenities and operation of facilities so as to ensure that the full need for service is met:
care of children care of the elderly care of the disabled care of the sick
0 The Service Committee considers it the duty of the community to ensure that the basic conditions for meeting the need in the form of planning measures and
created in the service sector: recreational service, promotion of cul- tural activities, distribution of goods and office services, including reception services, and agency assignments, food service, home help, laundry and ward- robe service.
Section II Financing of premises for service facilities. . The Service Committee considers that
the financing terms for the different forms of Government loans for provision of premises should be made as uniform as possible. Aid for amenities should in time be limited to a single form of Government loan.
. The Service Committee proposes that requirements relating to co—ordination of premises and the scope available for using premises for various purposes should be gradually included in the terms of all forms of Government loans and grants. . The Service Committee proposes that standards referring to quality and needs conditions governing loans and grants for premises designed for communal ser- vice facilities should be compiled in an information booklet. . The Service Committee proposes that loans for the provision of integrated service facilities should be financed through a special loan fund from which financial aid may be obtained on the same terms as those applying to ordinary housing loans for ancillary premises. The same fund might also grant loans for day care centres for children, public assembly premises and for construction and conversion of premises in residential areas not previously the subjects of Government loans.
0 The Service Committee considers that the difficulties encountered in imple— menting development projects in the field of service are so great that special measures are justified.
Section III Development projects.
. The Service Committee proposes that a special committee should be appointed for development projects in the service sector. The Committee wishes to stress that the need for development does not apply only to construction of new build— ings but also to a large extent when seeking ways of transforming and supp- lementing the functions of existing build- ing development. . The Service Committee proposes that the committee discussed above, which would be attached to the National Housing Board, should be given the task of initiating and/or testing proposals for development projects, producting drafts of conditions governing implementation and follow-up, assembling and analysing findings derived form experiments and finally of helping to provide information on these subjects. Appendix 2 contains a draft of a level of living model designed for use in studies of the effects of different kinds of service on the individual.
In continuing its work, the Committee will present four studies that have been made and used as background material for the proposals from the Committee. These studies will be published in the beginning of 1971. Later on the Committee intends to deal with matters of administration, organ- isation and physical planning. This report is planned to be published in 1971.
