SOU 1970:8

Yrkesutbildningsberedningen

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

I huvudsak på grundval av Yrkesutbild- ningsberedningens (Yst) förslag i dess prin- cipbetänkande (YB I) har Kungl Maj:t och riksdagen fattat beslut om en genomgripande reform av den gymnasiala yrkesutbildningen, att genomföras från och med den 1 juli 1971.

Under senare år har emellertid behovet av möjligheter till kvalificerade påbyggna- der på den grundläggande yrkesutbildningen blivit alltmera kännbart. För YB har denna fråga blivit speciellt aktuell under arbetet med förslag till en reformerad lärarutbild- ning för hela yrkesutbildningen. För blivan- de lärare i yrkesteknik måste skapas en ut- bildningsgång som rymmer såväl kvalificerad ämnesutbildning — efter grundläggande yr- kesutbildning och anställning i yrket — som utbildning i pedagogik och metodik. Under arbetet med de blivande lärarnas ämnes- utbildning har YB funnit att förslagen har en mycket vidare användning än bara för blivande lärare.

Inom hela vårt variationsrika arbetsliv finns behov av möjligheter till kvalificerade påbyggnader på den grundläggande yrkes- utbildningen. Med hänsyn härtill har YB ansett riktigast att inte behandla dessa frågor i ett betänkande om blivande lärares utbild- ning utan i ett särskilt betänkande. Då de ifrågavarande påbyggnadema alltid måste ligga efter en genomgången gymnasial ut- bildning, har det ansetts riktigast att benäm- na dem högskoleutbildning.

YB får härmed vördsamt överlämna sitt

betänkande Yrkesteknisk högskoleutbildning (YB VI). Förslagen i detta betänkande är enhälliga. Särskilt yttrande beträffande ut- bildningen inom vårdsektorn har avgivits av ledamöterna Nilsson, Stefanson och Wetter— ström.

Under arbetet med detta betänkande har YB haft medverkan av samma experter, som medverkat vid tillkomsten av betänkandet YB V. I sistnämnda betänkande finns en förteckning över medverkande experter, till vilken här hänvisas.

Härutöver vill YB framhålla den insats som gjorts av experten rektor Hans Wik- ström, Umeå. Wikström har medverkat i utformningen av de grundläggande idéerna bakom förslagen till yrkesteknisk högskole- utbildning samt till stora delar svarat för ut— arbetande och samordning av det material som presenteras i förevarande betänkande.

Stockholm den 27 januari 1970

Birger Öhman

Birger Gårdstedl F olke Haldén Oscar Hallbeck Åke Isling

Tore Karlson Nils Kellgren Jan-Ivan Nilsson Bengt Olsson

Stig Stefanson Erik Stålnacke Karin Wetterström

/Åke Dahl

1. Yrkesteknisk vidareutbildning

1.1. Efterfrågan

Efterfrågan på frivillig utbildning efter grundskola (motsvarande) har ökat starkt under de senaste två decennierna. År 1950 avlade 7 % av landets 19-åringar student- examen. Samma år studerade ca 15 % av de aktuella årskullarna vid yrkesskola i heltids- kurser om minst 5 månaders längd. Det var alltså mellan 20 och 25 % av ungdomarna som i början av 1950-talet genomgick gym- nasial frivillig utbildning. Man beräknar att antalet ungdomar som höstterminen 1969 påbörjar gymnasiala studier skall uppgå till ca 85 % av antalet l6-åringar. För läsåret 1973/ 74 räknar Skolöverstyrelsen med ett så stort antal elevplatser som motsvarar ca

96 % av antalet 16-åringar (figur 1). Den gymnasiala utbildningen, som i början av 1950 i stort sett bestod av gymnasium och yrkesskola har sedermera kompletterats med fackskolan. Från och med 1971 ersättes samtliga dessa tre gymnasiala skolformer med en enda — av YB kallad gymnasie- skolan.

Också efterfrågan på eftergymnasiala stu- dier har ökat kraftigt under 1950- och 1960- talen. Antalet examinerade från universitet och högskolor, som läsåret 1960/ 61 utgjorde ca 4000, beräknas 1970/ 71 uppgå till ca. 20000. Denna ökade övergång från gym- nasiala till eftergymnasiala skolmässiga. stu- dier har dock hittills varit förbehållen den som skaffat sig fullständig gymnasiekompe-

Gymnasiet åk 1 Fackskolan åk 1 Y-skolan åk 1 Totalt åk 1

Antal 16- G- Elev- Klas- F- Elev- Klas- Y- Elev- Frek- Elevplatser Ar åringar frekv platser ser1 frekv platser ser frekv platser vens Totalt Ökning 1968/69 108 900 31,2 34023 1133 14,8" 16088 548 36,0 39150 82,0 89 261 3379 1969/70 108920 31,1 33900 1130 16,9" 18440 625 37,0 40 300 85,0 92640 2550 1970/71 104400 32,8 34210 1140 21,0 21830 740 37,5 39150 91,3 95190 4830 1971/72 106 690 33,2 35400 1180 21,5 23 010 780 39,0 41610 93,7 100020 1660 1972/73 107 330 33,3 35 730 1190 22,0 23610 800 39,5 42 340 94,8 101680 1500 1973/74 106400 34,5 36690 1220 22,5 23 930 810 40,0 42 560 97,0 103180 240 1974/75 104 880 35,0 36750 1225 23,0 24190 820 40,5 42480 98,5 103 420

1 Kommunala och privata A-skolor (exkl internatskolor) * Frekvens i fackskolregioner: 1968 19,0 1969 18,4

Figur 1. Beräknad intagning i de gymnasiala skolorna 1968/69—1974/75 uttryckt i frekvenser, elevplatser och klasser (Skolöverstyrelsen: petita 1970/71)

tens. Dessutom har Kungl. Maj:t våren 1969 på förslag av kompetensutredningen beslutat att de som uppnått 25-års ålder och upp- fyller krav på dels en femårig yrkesverksam- het, dels vissa förkunskaper, har behörighet för universitetsstudier i vissa ämnen. Det finns skäl att anta, att övergångsfrekvensen till skolrnässiga eftergymnasiala studier kommer att bli ännu högre i samma mån som vuxenutbildningen ger ökade möjlighe- ter att skaffa erforderlig grundutbildning och därefter vinna inträde till universitets- studier. Den påbörjade decentraliseringen av universitets- och högskoleorganisationen torde också bidraga till en ökad efterfrågan på eftergymnasial utbildning genom att allt fler människor på sin hemort kan erbjudas sådan undervisning.

1968 års utbildningsutredning (U 68) har gett ut en debattskrift Högre utbildning — funktion och struktur (1969) som YB finner anledning att vid skilda tillfällen återkomma till i förevarande betänkande. Här återges en grafisk framställning som i grova drag

visar på det starkt ökade intresset för bland annat eftergymnasiala studier. Endast upp- gifterna för 1950 och 1970 har medtagits.

Om också genomgång av gymnasium — oavsett linje —- i princip öppnar möjlighet till fortsatta eftergymnasiala studier är det dock en påfallande skillnad i frekvensen på de olika linjerna. De tekniska och ekono- miska linjerna har som regel haft en för- hållandevis lägre elevtillströmning än andra gymnasielinjer. Denna skillnad synes kvar- stå trots att de tekniska och ekonomiska linjerna i det nya gymnasiet har ett större allmänt värde för eftergymnasial utbildning än vad handelsgymnasiet och tekniska gym- nasiet hade. Valet av gymnasial utbildning synes således i hög grad styras av möjlig- heterna till fortsatta eftergymnasiala studier.

Mot den bakgrunden ter sig bristen på vidareutbildningsmöjligheter anpassade till den gymnasiala yrkesutbildningen allt mer kännbar. YB har redan i sitt principbetän- kande påtalat behovet av sådan vidare- utbildning och framhållit

Procent A 100 ' 1950 50 " . | . > 1 | 5 10 20 25 30 Ålder (år) Procent 100 ' 1970 50 .- > I | | | 17 5 10 20 30 Ålder (år)

Figur 2. Ungdomar i olika åldrar i utbildning 1950 och 1970. Diagrammet ger relativt grova värden. (1.168: 1969)

»Först när de praktiska utbildningsvägarn'a ger lika goda och med de teoretiska stu— dierna likvärdiga möjligheter till fortsatt ut- bildning har förutsättningar skapats för ett i egentlig mening fritt val. Fritt i den bety- delsen, att man verkligen vågar välja efter handlag och intresseinriktning i förvissning om, att ha vägar öppna för framtiden.: (SOU 1966: 3 sidan 120)

Den nuvarande bristen på yrkesteknisk vidareutbildning bidrar således till en ojämn efterfrågan på gymnasial utbildning. Den sneda belastning av de gymnasiala skolfor- merna, som därav följer, utgör ett skolpoli- tiskt problem. YB anser det därför vara väsentligt att nya utbildningsmöjligheter skapas för dem som genomgått en grund- läggande gymnasial yrkesutbildning eller på annat sätt inhämtat motsvarande kunskaper och färdigheter och som efter en viss tids yrkesutövning önskar vidareutbilda sig inom det yrkestekniska området.

1.2 Arbetslivets behov

Genom att tillskapa en yrkesteknisk högsko— leutbildning (yrkesteknisk vidareutbildning) tillgodoses ett behov för såväl den enskilde som för arbetslivet. För många arbetsupp- gifter finns behov av personal med god yr- kesinsikt och dessutom teknisk utbildning. Representanter för de stora avnämargrup- perna har de senaste åren visat på behovet av sådan utbildningsgång. Såväl Svenska Arbetsgivareföreningen som Sveriges Indu- striförbund har i olika sammanhang fram- hållit önskvärdheten av teknisk utbildning för anställda som redan tidigare inhämtat yrkespraktik. Detta skedde bla vid dessa organisationers gemensamma remissyttrande över förslaget till den tekniska linjen av fackskolan. Därav framgick att den tekniska linjen av fackskolan inte skulle kunna leda till en utbildning, som är jämförbar med sk institutingenjörernas. Till stöd för den uppfattningen anfördes att många institut- ingenjörer hade lång praktisk erfarenhet innan de genomgick den tekniska utbild- ningen. För att den tekniska linjen av fack-

skolan skulle kunna uppnå samma utbild- ningsmål som de tekniska instituten krävdes antingen en omfattande förpraktik eller att yrkesutbildning och yrkespraktik varvades med teknisk utbildning. Departementschefen yttrade med anledning av de framförda syn- punkterna följande (proposition 1964: 171): »Skulle man i den framtida skolorganisatio- nen bibehålla hittillsvarande tekniska skolor, måste man räkna med att elevtillströmning- en till dessa skolor skulle komma att förete samma drag som de båda remissinstansema teckna, dvs det övervägande antalet inträ- dessökande kommer att ha mycket kort praktik eller vara helt utan praktik. Pro— blemet om att förse de till industrin nyre- kryterade, som har lägre teknisk utbildning med för yrkesutövningen erforderlig prak- tik, torde därför på längre sikt få lösas efter helt andra vägar än de hittills tillämpade alldeles oavsett om fackskolan införes eller ej.» Departementschefen ansåg således, att det av organisationerna understrukna utbild- ningsbehovet borde kunna lösas vid sidan av fackskolan.

Uppgifter som kräver yrkesinsikt kombi- nerad med yrkesteknisk högskoleutbildning finns inom alla områden av vårt arbetsliv.

1.3 Blivande lärares behov

Behovet av en särskild yrkesteknisk hög- skoleutbildning aktualiserades till en början under Yst arbete med sitt betänkande rö- rande Reformerad lärarutbildning (YB V). För de lärare i yrkesteknik, om vilka nyss- nämnda betänkande handlar, konstruerade YB en utbildningsgång, bestående av för- utbildning, ämnesutbildning och lärarutbild- ning.

Som förutbildning för blivande lärare i yrkesteknik föreslår YB kunskaper och fär- digheter motsvarande dem som erbjuds i en yrkesteknisk linje i gymnasieskolan. Här- igenom tillförsäkras den blivande läraren i yrkesteknik en grundutbildning omfattande såväl arbetsteknik som fackteori — vilka båda ämnen tillsammans bildar blockämnet yrkesteknik. I den därpå följande ämnes-

Vidareutbildning F rtb'ld i L—äraT _ o ' nng - utbild- ning Grundutbildning I huvudsak skolmässig Ämnes- iuckteoretlsk utbild- lördlupning . l'l ng lhuvudsak arbetsteknlsk fördjupning genom - anställning Förut— Yrkesteknisk rundutbiidnin bild- 9 9 ning

Figur 3. Schematisk framställning av normal ut— bildningsväg för blivande lärare i yrkesteknik.

utbildningen blir problemen något annor- lunda. Denna utbildning består dels av an- ställning i yrket under en tid som kan variera för olika lärare i yrkesteknik, dels av skolmässiga studier. Målet för ämnes- utbildningen är en fördjupning inom det yrkestekniska området. I och med att an- ställningen i yrket huvudsakligen ger arbets— teknisk fördjupning, uppkom-mer helt natur- ligt ett behov av en kompletterande fackteo- retisk fördjupning. Det är detta behov, som från början har lett YB fram till förslag rörande yrkesteknisk högskoleutbildning.

Till de fackteoretiska studierna, som utgör huvudparten av den yrkestekniska högskole- utbildningen, har YB också fogat en viss mängd av allmänna ämnen.

Under sitt arbete med den fackteoretiska ämnesfördjupningen —— yrkesteknisk hög- skoleutbildning — inventerade YB:s olika expertgrupper de möjligheter som i dag står till buds. Man fann därvid, att det inom samtliga sektorer fanns en varierande mängd av utbildningar som med eller utan omkon- struktion skulle kunna tjäna uppgiften som fackteoretisk fördjupningskurs. Men man konstaterade också att bristen på sådana studievägar var påfallande inom stora om-

råden. Dessutom framkom att behovet av fackteoretisk ämnesfördjupning — yrkes- teknisk högskoleutbildning — mätt i antalet studeranden var alltför litet för att möjlig- göra särskilda kurser för blivande lärare i yrkesteknik. Så tex inskränker sig lärar- behovet i vissa yrkestekniska linjer till en nyutbildad lärare vartannat eller vart tredje år. Det var mot bakgrunden härav naturligt att också söka efter andra användningsmöj- ligheter för den fackteoretiska ämnesför— djupning som ansågs helt nödvändig för genomförande av en reformerad lärarutbild- ning. Därvid kunde man ganska snart på- visa ett stort behov inom arbetslivet av med- arbetare med utbildning som närmast svara- de mot den som yrkesteknisk utbildning skulle ge. Det gäller här medarbetare i kvalificerade arbetsuppgifter inom yrkes- området, uppgifter som förutom gedigna yr- kesinsikter också kräver fördjupade kunska- per i fackteoretiska och allmänna ämnen. I och med att dessa yrkesutövares behov av vidareutbildning sammanfaller med de be- hov som YB i annat sammanhang har angett för blivande lärare i yrkesteknik uppstår underlag för att inrätta fasta institutioner för yrkesteknisk högskoleutbildning. Med fast institution avser YB här bla regel— bundet återkommande yrkestekniska hög— skolekurser, vilka genomföres i andra sko- lors eller institutioners lokaler.

1.4 Vidareutbildning i fackskola och gymnasium

I samband med att fackskolan infördes fast- ställdes att 25 % av de tillgängliga elev— platserna skulle förbehållas sök-ande som antingen avslutat en tvåårig yrkesutbildning eller hade minst tre års yrkeserfarenhet. Ef- tersom fackskolan är dimensionerad för ca 20 % av årskullarna omfattar denna sär— skilda kvot ca 5 % av dessa årskullar. Fro m 1967 finns en fri kvot för inträdes- sökande till gymnasiet. Enligt gällande be- stämmelser kan 5 % av gymnasiets elev- platser tilldelas andra sökande än dem

som har föreskriven grundskolekompetens eller motsvarande.

De ungdomar som genomgått en gymna- sial yrkesutbildning kan alltså vinna inträde i fackskolan och under vissa förutsättningar också i gymnasiet. Efter det att YB:s för- slag genomförts blir gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan sammanförda till en skola — gymnasieskolan. Om de nuvarande kvo— teringsbestämmelsema bibehålles efter den- na omorganisation, uppstår den situationen, att elev som genomgått en linje i gymnasie- skolan för sin vidareutbildning erbjuds en annan linje i samma skola. I och för sig behöver inte en sådan utbildningsgång vara mindre rationell. Viktigt är emellertid i vil- ken utsträckning utbildningsgången medför en upprepning av mer eller mindre lika ut- bildningsmoment. Detta i sin tur beror på hur pass närbesläktade de båda gymnasiala utbildningarna är. En annan betydelsefull faktor i sammanhanget är om fackskole- utbildningen följer direkt efter en gymnasial yrkesutbildning eller om den grundläggande yrkesutbildningen i gymnasieskolan har ef— terföljts av en flerårig vidareutbildning i arbetslivet. I det senare fallet blir givetvis olägenheterna större ju mera yrkesutbild— ningen inklusive vidareutbildningen i arbets- livet sammanfaller med den utbildning, som skulle erbjudas vid en linje av fackskola. YB anser det inte vara rationellt att den som genomgått en yrkesteknisk gymnasial grund- utbildning och därefter skaffar sig vidare utbildning genom anställning i arbetslivet hänvisas till en motsvarande eller närbesläk- tad gren i det som i dag utgör linje i fack- skola. En sådan anordning innebär att den vuxne, som har flerårig yrkesteknisk utbild- ning -— såväl från skola som från anställ- ning i arbetslivet -— som vidareutbildning erbjudes en grundutbildning avsedd för ung— domar som kommer direkt från grundskolan och helt saknar yrkesteknisk insikt.

YB är naturligtvis medveten om att vårt skolväsen av olika skäl inte kan vara så differentierat att det finns fasta utbildnings- vägar som passar till alla förekommande individuella förkunskaper. Därför går det i vissa fall inte att komma ifrån en upprep—

ning av utbildningsmoment. Dock bör så- dant undvikas, särskilt vid utbildning av vuxna, som härför måste göra ett uppehåll i sitt förvärvsarbete.

Det finns också ett annat skäl till att be- teckna den studiegång som orationell där en vuxen elev med god yrkeserfarenhet erbju- des en grundläggande gymnasial utbildning såsom vidareutbildning. De linjer inom da- gens gymnasium och fackskola som i första hand kommer i fråga som vidareutbildning utgör de ekonomiska och tekniska linjerna. Fackskolans sociala linje liksom också gym- nasiets naturvetenskapliga, humanistiska och samhällsvetenskapliga linjer ger en all- män utbildning avsedd i första hand för övergång till fortsatt skolmässig eftergym- nasial utbildning vid universitet och hög- skola. Eftersom de ekonomiska och tek- niska linjerna, trots sin relativa bredd, inte kan täcka mer än förhållandevis begränsade avsnitt av vårt arbetsliv, finns således ett flertal yrkesområden eller yrken som ej är representerade i dagens gymnasium och fackskola.

1.5 Urval till utbildning

Som redan framhållits ger dagens gymna- sium de bästa möjligheterna till fortsatta eftergymnasiala studier. Avgörande för vem som skall tas in på gymnasium är slutbe- tygen från årskurs 9 i grundskolan. Man räknar här med genomsnittsbetyg utan hän— syn till olika ämnens speciella betydelse för de fortsatta eftergymnasiala studierna. Ge- nom konkurrensen tvingas man att skilja de sökande åt genom poängtal som ofta upptar både två och tre decimaler. En skillnad i hundradels poäng kan således vara avgö- rande för om en ung människa skall komma in på dagens gymnasium eller ej. Eftersom detta i sin tur starkt påverkar möjligheterna till fortsatta eftergymnasiala studier stimu- leras jakten efter goda betyg i grundskolans högstadium.

Att obetydliga skillnader i ett medelvärde av ett betyg kan få så avgörande betydelse skulle enligt YB vara betänkligt även om

betygen verkligen kunde exakt fastställa graden av kunskap hos eleven. Betyget skul- le nämligen ändå inte ge någon uppfattning om den personlighetsutveckling som i enlig- het med den nya grundskolans intentioner bör ges och alltså inte heller upplysa om de personliga kvalifikationer som eleven i års- kurs 9 i grundskolan besitter. Härtill kom- mer emellertid att betygen ingalunda är det exakta instrument som man i den ständigt aktuella debatten om betygens konstruktion ibland vill göra gällande, utan tvärt om mäter med grova mått och vida toleranser. Härtill kan som ytterligare en kritisk syn- punkt anföras att slutbetygen i grundskolan ges ungdomar i en ålder med ofta uppträ- dande psykisk labilitet. Den olust inför stu- dierna som ofta visas av elever i 15—16 års ålder är som regel av övergående natur. Erfarenheten visar att många av de ung- domar, vilkas grundskolebetyg varit sådant, att de ej kunnat hävda sig i konkurrensen om plats i gymnasiet, gått ut i förvärvslivet antingen direkt eller efter varierande form av frivillig utbildning och därvid till följd av visad duglighet avancerat långt inom de oli- ka yrkesområdena. I inte så få fall har de också, ofta under ogynnsamma studieförhål— landen, fullföljt omfattande utbildningspro- gram i såväl allmänna som yrkestekniska ämnen.

Skolbetygens uppgift är att gradera ele- vens prestationer i relation till de i kurspla- nen uppställda studiemålen eller i relation till andra elevers kunskaper i samma sta- dium. Lärarens uppgift är att mäta den enskilde elevens prestationer så objektivt som möjligt —— således utan att ta hänsyn till elevens personliga egenskaper, attity- der m m. Den elev som har en god receptiv begåvning har i de flesta ämnen goda möj- ligheter att få ett gott betyg — även om deras kreativa begåvning inte är särskilt god. Det torde också finnas många elever som — utan att de i skolan lyckas få särskilt goda betyg — kan ha egenskaper av stort värde i befattningar med kvalificerade ar- betsuppgifter. Exempel på sådana egenska- per, som inte i egentlig mening betygsätts i grundskolan, är förmåga att samarbeta,

gott omdöme i såväl yrkestekniska som all- männa frågor, förmåga att överblicka sam- manhang, förmåga att fatta rationella beslut osv.

Det förefaller därför som om tidigt do- kumenterade skolresultat inte är tillräckliga som prognosinstrument. Det kan också ut- tryckas så, att goda studieresultat inte alltid borgar för en god yrkesframgång. Det finns anledning till tveksamhet inför ett system där grundskolebetyget får en sådan avgö- rande betydelse för den enskilda människans möjlighet till utbildning mot kvalificerade funktioner i vårt arbetsliv.

Som inträdeskrav till yrkesteknisk hög— skoleutbildning anger YB anställning i ar- betslivet. Härigenom öppnas en möjlighet för var och en att skaffa sig en uppfatt- ning om den egna lämpligheten för yrkes- teknisk högskoleutbildning. Att kunna kon- statera hur den enskilde fungerar i arbets- livet måste också vara till nytta vid rekry- tering till kvalificerade arbetsuppgifter. Ur- valsmetoden är inte ny, utan förekommer sedan lång tid inom arbetslivet vid rekryte- ring av arbetsledare. Det förefaller YB klart att varje utbildningssystem, där den skol- mässiga utbildningen varvas med anställning i arbetslivet innebär väsentligt ökade möj— ligheter till ett riktigt urval till högskole- utbildning.

2. Befintlig vidareutbildning

2.1 Inledande synpunkter

I föregående kapitel har YB lämnat syn- punkter på efterfrågan och behov av yrkes- teknisk vidareutbildning och på nuvarande möjligheter till sådan utbildning. Det fram- går därav att möjligheterna till yrkesteknisk högskoleutbildning är begränsade och bris- terna både omfattande och kännbara. I detta kapitel redovisas nuläget inom olika yrkes- områden. YB begränsar därvid sin fram- ställning till dels de större yrkesområdena, dels några andra områden som av särskilda skäl blir aktuella i förevarande betänkande. Ibland blir beskrivningen särskilt detaljrik, beroende på att i YB:s senare förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning också ingår förslag till ändrade inträdeskrav i jämförelse med nuläget.

2.2 Humanistisk—sociala sektorn (Hum-So) 2.2.1 Sjuk- och åldringsvård

Vårdyrkesutbildningen är intressant i flera avseenden. Området har ett stort rekryte- ringsbehov, beroende dels på en stor expan- sion av hela hälso- och sjukvården, dels på en låg yrkesverksamhetsgrad. Vidare har vårdyrkesutbildningen varit föremål för ett flertal utredningar och organisationsändring- ar under de senaste två decennierna. Slutli-

gen är vårdområdet också ett av de få yrkes- områden som redan nu i större omfattning har en fast organiserad eftergymnasial vida- reutbildning anpassad till den grundläggande yrkesutbildningen.

Det har i vårt land under lång tid funnits fast organiserad utbildning av sjuksköterskor (sjukskötare). Utbildningen tillhör grund- skolans kompetensområde och minimiåldem för inträde är 18 år. From 1966 har sjuksköterskeutbildningen en ny utformning med indelning i två etapper. Den första om fem terminer utgör grundutbildning, vilken leder fram till legitimation som sjukskö- terska. Efter minst sex månaders praktik erbjudes vidareutbildning omfattande en till två terminer.

Inom samtliga län utbildas sjukvårdsbi- träden i växande omfattning och utbildning- en har under de senaste åren fått en fast organisation och stor kapacitet. Sjukvårds- biträdesutbildningen har en längd av 23 vec- kor. Efter därpå följande minst två års prak- tik som sjukvårdsbiträde, kan man vinna inträde till undersköterskekurs omfattande 32 veckor. En nyexaminerad undersköterska har således sammanlagt minst tre års utbild- ning och praktik från sjukvårdsområdet. Före år 1967 måste en undersköterska, som önskar utbilda sig till sjuksköterska, genom- gå samma kurs som de, som saknade såväl utbildning som yrkeserfarenhet från sjuk- vårdsområdet. Detta innebar självfallet en upprepning av många moment och den då-

liga anpassningen till förkunskaperna var en nackdel. Därför utfärdades år 1967 en sär- skild utbildningsplan för en sjuksköterske- utbildning anpassad för undersköterskor. Förutom tidigare praktikkrav fordras för inträde i denna utbildning ett halvt års praktik som undersköterska. Dessutom ford- ras slutbetyg från teoretiskt inriktad linje i grundskolan i ämnena matematik, kemi, fysik, biologi och engelska. Denna särskilda utbildning, som är ett är kortare än den sjuksköterskeutbildning som är baserad di- rekt på grundskolan, skulle mycket väl kun- na betecknas som en yrkesteknisk högskole- utbildning anpassad till grundläggande yr- kesutbildning med efterföljande yrkesverk- samhet.

För sjuksköterskor finns jämförelsevis många möjligheter till fortsatt utbildning, av vilka flertalet erbjudes vid Statens Institut för Högre Utbildning av sjuksköterskor (SIHUS). En sådan påbyggnadsmöjlighet ut- göres av sk avdelningssköterskekurs med en längd av elva veckor. De som genomgått avdelningssköterskekurs kan fortsätta i högre administrativ kurs avsedd för klinikföre- ståndare. Denna kurs —— om två terminer —— omfattar både administrativa och social- medicinska ämnen. En specialutbildning ef- ter sjuksköterskeutbildningen utgör en fem månader lång specialkurs i anestesi.

SIHUS anordnar även särskilda kurser för blivande lärare inom sjukvårdsområdet. Des- sa ornfattar fn tre terminer och innehål- ler såväl ämnesmässig fördjupning som pe- dagogisk grundutbildning. Drygt en tredjedel av kurstiden är anslagen till den ämnesmäs- siga fördjupningen. För att tillgodose det starkt växande behovet av lärare inom sjuk- vårdsområdet har SIHUS och yrkespedago- giska institut tidigare anordnat 19 veckors pedagogiska kurser avsedda för sjukskö- terskor som skall bli lärare. Den lärarutbild- ningen omfattar i motsats till tretermins- utbildningen inte någon ämnesfördjupning.

En del av den vidareutbildning av sjuk- sköterskor, som hittills bedrivits vid SIHUS skall fro m läsåret 1971/ 72 ombesörjas av sjukvårdshuvudmännen. En ny vidare- utbildningsorganisation är till följd härav

under utbyggnad. Den kommer sannolikt att i stor utsträckning förläggas till vård- yrkesskolorna.

Den utbildning av vårdpersonal som ovan beskrivits kan i viss utsträckning täcka be- hovet också inom den psykiatriska sjuk- vården. Särskilt gäller detta sjuksköterskor som erhållit vidareutbildning i psykiatrisk sjukvård. Parallellt härmed finns inom om- rådet en annan utbildningsgång som ger grundutbildade skötare möjlighet att efter särskild kurs om sex månader erhålla kom- petens till l:e skötare-, avdelningsskötare- och föreståndaretjänster.

Vid sidan av sjuksköterskeutbildningen har utbildningen av medicinsk-tekniska as- sistenter om fyra till fem terminer utbyggts till betydande omfattning under den senaste tioårsperioden. Inträdeskraven överensstäm- mer i stort sett med dem som gäller för sjuksköterskeutbildningen. Kurserna är in- riktade mot olika specialiteter som exem- pelvis operation, röntgen, radioterapi, oftal- mologi etc. Genom att assistentutbildning— ama är specialiserade redan från början upp- nås i väsentliga moment en god fördjupning trots att utbildningstiden är kortare än för sjuksköterskorna om även dessas vidare- utbildning inräknas.

De som genomgått assistentutbildning och därefter erhållit viss yrkeserfarenhet erbjuds grundläggande lärarutbildning vid yrkespe- dagogiska institut. Lärarutbildningen omfat- tar 19 veckor och innehåller inte någon ämnesmässig fördjupning.

Inom åldringsvården är förhållandena nå- got annorlunda. Där förekommer dels ut- bildning av ålderdomshemsföreståndare, dels utbildning av vårdbiträden och underskö— terskor enligt samma mönster som tillämpas inom sjukvården. Däremot saknas möjlighet för undersköterskor att genomgå avkortad utbildning till föreståndare.

2.2.2 Barnavård och ungdomsvård Den grundläggande yrkesutbildningen inom- området erbjuds f n i ett jämförelsevis stort antal kurser. För inträde därtill har krävts.

praktik av varierande utformning och med inriktning mot olika specialiteter. Utbildningen till barnavårdslärare ges vid seminarierna för huslig utbildning och om- fattar i likhet med övrig utbildning vid dessa lärarskolor såväl ämnesmässig fördjupning som pedagogisk grundutbildning. Den sist- nämnda, som bedrivs jämsides med ämnes- utbildningen, har en omfattning motsva- rande ca ett år av utbildningstiden. Utöver de inträdeskrav, som redovisas för blivande hushållslärare i vad avser skolunderbygg- naden, måste en blivande barnavårdslärare dessutom ha genomgått en hemteknisk kurs omfattande minst en termin, ha minst två månaders praktik från enskilt hem med barn samt dessutom genomgått yrkeskurs vid barnavårdsskola omfattande 34 veckor. Socialpedagoger utbildas vid Sociala bar- na— och ungdomsvårdseminariet i Stock- holm. Utbildningen är treårig. Lägsta in- trädesålder är 19 år. För intagning fordras betyg från teoretiskt inriktad linje i grund- skolan eller motsvarande samt sammanlagt ett års praktik från yrkesområdet. Social- pedagogernas utbildning är främst inriktad mot tjänster som barnhemsföreståndare. Förskolelärarna utbildas vid förskolesemi- narierna. Deras utbildning är tvåårig. För intagning fordras betyg från teoretiskt inrik- tad linje i grundskolan eller motsvarande, sammanlagt ett års praktik från familj med barn och från bamstuga med barn i för- skoleåldem samt att ha fyllt 19 år. Fritidspedagoger utbildas vid yrkesskolor. Deras utbildning är tvåårig. För intagning fordras betyg från teoretiskt inriktad linje i grundskolan eller motsvarande samt ett halvt års praktik. Ungdomsledare utbildas vid yrkesskolor i kurser omfattande ett år. Dessutom utbil- das ungdomsledare i kurser anordnade vid bla folkhögskolor.

2.2.3 Området för konsumtionsteknisk utbildning

Under denna rubrik beskrives nuvarande utbildningar avseende hushållslärare, eko-

nomiföreståndare, internatföreståndare, hem- vårdare, storhushållspersonal och hushålls- tekniker.

Hushållslärare utbildas vid seminarier för huslig utbildning. Inträdeskrav till utbild- ningen är utöver att ha fyllt 19 år, att ha slutbetyg från någon av grundskolans teore- tiska linjer med lägst betyget 2 i ämnena svenska, engelska (särskild kurs), matematik (särskild kurs), biologi, fysik och kemi eller motsvarande kunskaper. Dessutom ingår som krav på förutbildning och preskolär praktik att ha genomgått en hemteknisk kurs om- fattande minst en termin, att ha fem måna- ders praktik från enskilt hem, att ha en månads praktik i storhushåll samt att under en månad ha arbetat med socialt arbete exempelvis i barnkoloni, lekskola eller dy- likt. Utbildningen vid seminariet omfattar tre år. Härunder får de blivande lärarna så- väl ämnesutbildning som pedagogisk grund- utbildning. Den sistnämnda är därvid i viss utsträckning varvad med den ämnesmässiga. Med en grov beräkning kan sägas att av de tre åren utgör två år ämnesutbildning och ett år pedagogisk grundutbildning.

Från och med 1966 förekommer högsko- leutbildning inom det konsumtionstekniska området också vid Nordiska hushållshög- skolans näringslinje, knuten till universitetet i Oslo. För inträde krävs bland annat genom- gången utbildning till hushållslärare eller ekonomiföreståndare.

Ekonomiföreståndare utbildas vid semina- rierna för huslig utbildning i Stockholm, Uppsala och Göteborg samt dessutom vid Västkustens ungdomsskola i Ljungskile. Som inträdeskrav till utbildningen gäller att ha fyllt 21 år, att uppfylla samma krav på grundskoleutbildning som tidigare sagts för blivande hushållslärare, att ha genomgått hemteknisk skola om minst en termin samt att ha minst sex månaders praktik i sjuk- huskök samt två månader i annat storkök. Utbildningstiden vid seminariet omfattar två år.

Iniernatföreståndare utbildas vid yrkes- skolorna. Utbildningen omfattar en tid av tre terminer. Som inträdeskrav gäller att ha fyllt 20 år, att ha slutbetyg från teoretiskt inrik-

tad linje i grundskola i ämnena engelska, matematik, fysik och kemi, att ha genom- gått hemteknisk skola eller lanthushållsskola, att ha minst sex månaders praktik från hem med barn, att ha tjänstgjort tre månader i internat med barn samt dessutom sex må- nader i storhushåll.

Hemvårdarinnor utbildas vid yrkesskolor- na. Lägsta ålder för inträde till utbildningen är 18 år. Utöver fullgjord skolplikt krävs genomgång av hemteknisk skola omfattande minst en termin samt minst sex månaders praktik från hem med minderåriga barn. Utbildningen omfattar ett år, men kan för sökande med väsentligt längre förpraktik av lämpligt slag anordnas i form av avkortad kurs om en termins längd.

Hushållstekniker utbildas vid yrkessko- loma i kurser omfattande två år. Utbild- ningen är främst avsedd för dem som vill ägna sig åt utvecklingsarbete inom det hus- liga området, men är lämplig också för varuupplysare, demonstratörer och viss la- boratoriepersonal. Som inträdeskrav gäller bla slutbetyg från någon av grundskolans teoretiska linjer varvid krävs minst betyget 3 i svenska, engelska (särskild kurs), mate- matik (särskild kurs), biologi, fysik och ke- mi. Dessutom fordras också här genomgång av hemteknisk kurs omfattande minst en termin samt minst sex månaders praktik från storhushåll och minst två månader i provkök eller livsmedelslaboratorium.

2.2.4 Sömnad och vävning

Inom det textiltekniska området förekom- mer vidareutbildning motsvarande yrkestek- nisk högskoleutbildning dels vid seminarier- na för huslig utbildning, dels vid textilinsti- tutet i Borås och Lennings textiltekniska institut i Norrköping. Utbildningen vid de båda textilinstituten är i huvudsak inriktad mot kvalificerade arbetsuppgifter inom in- dustrin och behandlas därför i kapitel 10. Den högre textiltekniska utbildningen ges på allmän gren av textillärarlinje vid samt- liga seminarier samt vid seminariet i Stock— holm även på vävinriktad gren. Utbildningen

omfattar tre år och består av såväl ämnes- utbildning som pedagogisk grundutbildning. Den senare som är varvad med ämnesutbild- ningen torde motsvara närmare en tredjedel av den sammanlagda utbildningstiden.

För inträde krävs genomgång av teore- tiskt inriktad linje på grundskolan eller mot- svarande samt att ha fyllt 19 år. Härutöver fordras genomgångna yrkeskurser i sömnad och vävning om vardera minst en termin.

Utbildningen på allmän gren ger kom- petens som textillärare, vilka undervisar i slöjd och vävning vid grundskola, i slöjd och i konsumentkunskap vid fackskola samt i sömnad vid yrkesskola bla i hemtekniska kurser. Textillärarens ämnesutbildning är uppbyggd uteslutande för läraruppgifterna och svarar inte mot någon bestämd funktion i arbetslivet utanför undervisningsområdet. Ett begränsat antal textillärare arbetar emel- lertid inom olika institutioner och företag på textilområdet bl a som konsulenter.

Från och med hösten 1963 förekommer högskoleutbildning inom det textiltekniska området också vid Nordiska hushållshög- skolans textillinje, knuten till Chalmers tek- niska högskola i Göteborg. För inträde krävs bla genomgången utbildning till textillä- rare eller hushållslärare.

2.3 Ekonomiska sektorn

Utbildningen inom den ekonomiska sektorn är väl representerad i nuvarande gymnasiala skolformer. Av de drygt 30 % av 16-åring- arna, som kan erbjudas utbildning i dagens gymnasium, beräknar man att cirka en sjät- tedel väljer ekonomisk linje. För fackskolan är motsvarande värden ca 20 % och en fjärdedel. Ekonomisk utbildning erbjudes sålunda i dagens gymnasium och fackskola till 4,5 respektive 5 % av 16-åringarna. Här- till skall läggas att ca 7 % av årskullarna utbildas i yrkesskoloma i olika typer av kon- torskurser och kurser inriktade mot distri- bution. Sammanlagt ger detta en gymnasial utbildning inriktad mot distribution, redo- visning och administration för minst 15 % av de aktuella årskullarna.

Förutom här nämnda allmänt inriktade utbildningar inom det gymnasiala stadiet finns specialutbildningar, som antingen är anpassade till grundskolans kompetensom- råde eller utformade som eftergymnasial på- byggnadsutbildning. Många större företag eller företagskedjor har därutöver organise- rat utbildning anpassade till företagens egna behov.

Kooperativa Förbundet bedriver en om- fattande yrkesutbildning inriktad mot detalj- handeln. »Vår Gård» i Saltsjöbaden är KF:s centrala skola för detaljhandelsutbildningen. Lokalt har konsumentkooperationen en om- fattande utbildningsverksamhet i Konsum- Domusskolorna. Dessutom bedrivs en kor- respondensundervisning i yrkestekniska äm- nen.

Köpmannainstituten i Stockholm och Gö- teborg är Svenska Köpmannaförbundets sko- lor. Inom köpmannainstituten finns både branschinriktade kurser och kurser med me- ra allmän inriktning.

De större varuhuskedjorna bedriver en omfattande personalutbildning, även sådan inriktad mot arbetsledande uppgifter.

Vid vissa yrkesskolor anordnas grundläg- gande yrkesutbildningar baserade på grund- skolans teoretiska linjer specialiserade mot bestämda yrkesområden. Exempel på sådana utbildningar är ettårig kurs inriktad mot arbete i bank, ettårig kurs för resebyråtjäns- temän, treårig kurs för utbildning av spedi- tionspersonal och ettårig utbildning av bil- försäljare. Vidare må nämnas en i Göteborg anordnad ettårig kurs för inköps-, försälj- nings- och reklampersonal avsedd för såda- na som genomgått en ettårig handelsskola eller ekonomisk linje i fackskolan.

Läkarsekreterare utbildas vid vissa yrkes- skolor. Utbildningstiden är en termin. För inträde fordras förkunskaper i bla steno- grafi, maskinskrivning samt i tyska och engelska. Eftergymnasial utbildning av sek- reterare anordnas bl a vid Bar-Lock insti— tutet i Stockholm. Från och med höstter- minen 1969 anordnas genom samverkan mellan universitet och yrkesskolor s. k. kom- binationsutbildningar bl a för sekreterarfunk- tioner.

Inom ett flertal branscher bedrives en omfattande intern utbildning. Så är -t. ex. fallet inom bankrörelse och försäkringsvä- sen.

Inom marknadsförings- och reklamsek- torn anordnas ett flertal utbildningar av varierande längd vid bla följande enskilda skolor: Bergs Reklam/ Marknadsskola, Stock- holm, Institutet för Högre Kommunikations- och Reklamutbildning (IHR), Annonsbyrå- ernas Förening, AF-skolan, Reklam och Marketing Institutet AB, Bröderna Påhlmans handelsinstitut och Grafiska Institutet. Hu- vuddelen av dessa specialutbildningar är ba- serade på fackskola eller gymnasium. Brö- derna Påhlmans handelsinstituts utbildning inom detta område utgår dock från grund- skolan och omfattar tre år med sista året specialinriktat på marketing, reklam eller distribution. Yrkesskolorna i Uppsala och Göteborg anordnar ettåriga eftergymnasiala Specialkurser i marknadsföring.

I och med att YB:s förslag till distribu- tions- och kontorsteknisk linje genomförs blir utbildningen tvåårig på de båda gre- narna. Dessa utbildningar blir allmänt in- riktade grundutbildningar. I samband med övergång till gymnasieskola torde mera spe- ciellt inriktade grundutbildningar — exem- pelvis kurserna för bilförsäljare, butiksper- sonal, speditionspersonal och resebyrå- tjänstemän —— bli utformade som påbygg— nadskurser på den tvååriga mera allmänt inriktade grundutbildningen, alternativt som sidoordnade utbildningar med hjälp av det fria tillvalet.

2.4 N alurvetenskapligt-tekniska sektorn

Den gymnasiala yrkesutbildningen inom sektorn är inriktad mot ett mycket stort an- tal specialiteter. YB har valt att i sin be- gränsade beskrivning av nuvarande möjlig- heter till och behov av nya yrkestekniska högskoleutbildningar redovisa de olika yr- kena inom områdena jordbruk och träd- gårdsnäring, skogsbruk, industri sam-t hant- verk. Möjligheter till yrkesteknisk högskole-

utbildning är inom dessa områden mycket varierande.

2.4.1 Jordbruk- och trädgårdsnäring

Jordbruksområdet har ett väl utbyggt ut- bildningssystem. Det finns 45 lantbrukssko- lor i landet, vid vilka anordnas dels förbere- dande och grundläggande yrkesutbildning, dels olika typer av specialutbildningar (vidareutbildning och fortbildning).

Grundläggande yrkesutbildning och minst två års efterföljande praktik inom jordbru- ket är inträdeskravet till arbets- och drifts- ledarutbildning, som organiseras i två olika slags kurser om fem respektive tio månaders längd. Femmånaderskursen är avsedd för blivande jordbrukare. Liknande påbyggnads- utbildningar finns för ladugårdsförmän, kon- trollassistenter och seminassistenter.

Vid Alnarpsinstitutet anordnas en ettårig utbildning av lantmästare. Minimikrav för inträde är 20 års ålder och allmän utbildning motsvarande grundskolan 9 g med betyget 3 i matematik, engelska, svenska, kemi, fysik och biologi. Vidare krävs genomgången ar- bets- och driftsledarkurs eller motsvarande och minst 30 månaders lantbrukspraktik.

Vid lantbrukshögskolan i Uppsala utbil- das agronomer. Inträdeskravet är slutförd lärokurs i gymnasium, naturvetenskaplig lin- je. Utbildningstiden till agronom är 5 år, vari inräknas en propedeutisk kurs på 1 år, som anordnas vid vissa lantbruksskolor.

De som genomgått grundläggande jord- bruksteknisk yrkesutbildning men saknar gymnasiekompetens kan f. n. genom en spe- ciell tvåårig avkortad gymnasieutbildning vid folkhögskolan Hvilan, Åkarp, erhålla behörighet för inträde till lantbrukshögsko- lan eller skogshögskolan. En av SÖ tillsatt utredning har föreslagit att nämnda gymna- sieutbildning i Hvilan skall upphöra p ga utbudet av kommunal gymnasial vuxenut- bildning. Sådan utbildning erbjuds på dag- tid bl a i Stockholm, Lund och Norrköping där möjlighet finns att genomföra fullständig gymnasieutbildning på två år.

Elever som genomgått grundläggande yr-

kesutbildning och erforderlig gymnasieut- bildning befrias från den ettåriga propedeu- tiska kursen i agronomutbildningen. Det är således möjligt att kombinera grundläggan- de yrkesutbildning med agronomutbildning utan att utbildningsgången blir längre än för dem som går direkt från gymnasiet till lantbrukshögskolan.

Utbildningen inom trädgårdsnäringen har stora organisatoriska likheter med utbild- ningen inom det jordbrukstekniska området. Grundläggande yrkesutbildning meddelas i trädgårdsskolorna i Alnarp och Norrköping samt vid lantbruksskolorna i Önnestad, Umeå och Nordvik. De, som genomgått grundläggande yrkesutbildning och dessutom inhämtat två års praktik, kan vinna inträde i en ettårig förmansutbildning. Slutbetyg från teoretiskt inriktad linje i grundskolan med minst genomsnittsbetyget 3 i ämnena matematik, engelska, svenska, fysik, kemi och biologi och genomgången förmansut- bildning är inträdeskraven till en i Alnarp anordnad ettårig utbildning av trädgårds- tekniker. En motsvarighet till jordbrukets agronomutbildning är hortonomutbildningen för trädgårdsnäringen. Hortonomer utbildas vid lantbrukshögskolan. Utbildningstiden och inträdeskraven är liknande som för agronomutbildningen.

2.4.2 Skogsbruk

Grundläggande skogsbruksteknisk utbildning om ett år meddelas i skogsbruksskolor, av vilka det finns minst en i varje län. Vidare- utbildning om en termin ordnas på två lin- jer, nämligen i driftsekonomi och maskin- teknik. Den som genomgått årskurs 1 vid skogsskola och är minst 20 år, kan få för- mansutbildning om fyra månader. Utbildningen vid skogsskoloma är indelad i dels en fyramånaders kompletteringskurs, dels en ettårig huvudkurs. För att vinna inträde i kompletteringskursen krävs bl.a. genomgången första årskurs vid skogsbruks- skola och minst 20 månaders praktik från skogsarbete samt kunskaper motsvarande

teoretisk linje i grundskolan i ämnena mate- matik, svenska, biologi, fysik och kemi.

Vid statens skogsmästarskola i Skinnskat- teberg utbildas skogsmästare. Utbildnings- tiden omfattar 16 månader. Lägsta inträdes- ålder är 22 år. Inträde kan vinnas dels av den som genomgått skogsskola, dels av den som genomgått teoretisk linje i grundskolan och dessutom har gymnasiekunskaper i äm- nena matematik, fysik, kemi och biologi samt genomgått preparandkurs omfattande en termin och därjämte förvärvat två års praktik från yrkesområdet, dels av den som genomgått arbets- eller driftsledarkurs, av- lagt examen vid tekniskt gymnasium eller handelsgymnasium eller har annan fack- utbildning. De, som tillhör sistnämnda be- hörighetsgrupp, skall dessutom ha genom— gått tidigare omnämnd preparandkurs samt ha minst 24 månaders praktik, varav 12 månader från yrkesområdet.

Jägmästare utbildas vid skogshögskolan i Stockholm. Krav på förkunskaper är genom- gänget gymnasium, naturvetenskaplig linje. Utbildningstiden är fyra år. De som genom- gått skogsskola eller skogsmästarskola kan utan fullständig gymnasieutbildning erhålla behörighet för inträde i skogshögskolan ge- nom den speciella tvååriga kurs, som anord- nas vid folkhögskolan i Hvilan (avsnitt 2.4.1).

2.4.3 Industri

Inom det industriella området av den natur- vetenskapligt-tekniska sektorn finns f. 11. inte någon yrkesteknisk högskoleutbildning direkt anpassad till den grundläggande gymnasiala yrkesutbildningen. I de fall det förekommer eftergymnasial teknisk utbildning, förutsättes endast praktisk erfarenhet från yrkesområ- det för inträde till denna utbildning.

Bristen på yrkesteknisk högskoleutbild- ning anpassad till grundläggande yrkesut- bildning torde främst bero på att den sist- nämnda utbildningen först under de två se- naste decennierna fått någon mera bety- dande omfattning. Ännu för 15—20 år se- dan fick de flesta nybörjarna inom olika

yrkesområden tillhörande den naturveten- skapligt-tekniska sektorn sin grundläggande yrkesutbildning på arbetsplatserna. Denna situation har radikalt ändrats genom den expanderande gymnasiala yrkesutbildningen. Denna förskjutning av den grundläggande yrkesutbildningen från arbet5platserna till skolan både aktualiserar behovet av anpas- sade yrkestekniska högskoleutbildningar och skapar förutsättningar härför.

De utbildningar som f n erbjuds i de gymnasiala skolformerna har självfallet olika målsättningar. Den tekniska linjen i gymna- siet vill dels ge utbildning för olika ingen- jörsuppgifter i arbetslivet, dels förbereda för studier vid universiteten och högskolor. Mål- sättningen för den tekniska linjen i facksko- lan formulerade fackskoleutredningen på följande sätt (SOU 1965: 50): »Den tek- niska fackskolan skall förutom vidgad all- mänutbildning ge en målinriktad teknisk utbildning på mellannivå, som gör eleverna skickade att efter skolgångens slut direkt inträda i näringslivet på i stort sett sådana befattningar, vilka de 5 k institutingenjö- rerna tidigare rekryterats.» Den gymnasiala yrkesutbildning som YB behandlar skall dels ge möjlighet till anställning i arbetslivet som grundutbildad yrkesarbetare, dels lägga en grund för fortsatt utbildning.

Som redan framhållits kan elev med två- årig yrkesutbildning vinna inträde i fack- skolan inom en särskild kvot, i vissa fall även i gymnasiet. Denna fortsatta utbildning är emellertid ej anpassad till de yrkestek- niska förkunskapema. Det betyder att de som genomgått en linje i gymnasiet under vissa förhållanden kan erbjudas fortsatt ut- bildning inom respektive yrkesområden i en annan linje i samma skola. Nackdelen här- med kommer att öka i gymnasieskolan.

Vid planeringen av det nya gymnasiet och fackskolan var principen den att alla elever -— oavsett bostadsort -— i möjligaste mån skall beredas samma valmöjligheter. Denna syn i förening med strävan att erbjuda gym- nasie- och fackskoleutbildning på största möjliga antal orter i landet resulterade i att de tekniska linjerna inom gymnasiet och fackskolan specialiserades på de högfrekven-

ta maskintekniska, anläggningstekniska, hus- byggnadstekniska, elkraftstekniska, teletek- niska och kemitekniska yrkesområdena.

Före gymnasiereformen var den tekniska utbildningen på gymnasial nivå mera diffe- rentierad än fn. Vid vissa tekniska gym- nasier fanns enstaka linjer med »snävare» inrik-tning som exempelvis linjer för produk- tionsteknik, styrnings- och regleringsteknik, industriell elektronik, cellulosateknik, gju- teriteknik, gruvteknik, textilteknik, livsme- delsteknik, flygteknik, färgeri- och appretur- teknik, pappersteknik, skeppsbyggnadsteknik och merkantilteknik. Dessa linjer växte fram successivt —— i de flesta fall efter framställ- ning från berörda branschorganisationer och speglar således ett behov av teknisk utbild- ning inom ett stort antal branscher. Att denna starka linjedifferentiering inte över- fördes till det nya gymnasiet torde främst bero på dels att vissa linjer tillkom för att täcka ett regionalt specialbehov, dels att det ansågs att flera av de studerande inte var mogna att välja bland alltför många specia- liteter. Inom Skolöverstyrelsen har gjorts undersökningar för att utröna behovet av att åter inrätta vissa av de tidigare nämnda linjerna i form av varianter i årskurs 4.

I anslutning till vissa tekniska gymnasier har vid sidan om den treåriga utbildningen sedan länge anordnats tvååriga ingenjörsut- bildningar avsedda för sådana som har minst två års praktik och förkunskaper motsva- rande realexamen i vissa ämnen förutom i matematik där fordringarna varit något hög- re. För dessa ingenjörsutbildningar användes tidigare samlingsbenämningen fackskola. Fro m är 1964 benämnes dessa linjer spe- ciallinjer. Sådana speciallinjer finns fortfa- rande kvar vid några gymnasier. Skillnaden mellan det treåriga tekniska gymnasiets lin— jer och dessa tvååriga fackskole- eller spe- ciallinjer är i huvudsak den att språken och de grundläggande naturvetenskapliga ämne- na har mindre omfattning i de senare. De tekniska ämnena däremot har minst den målsättning som gymnasielinjerna har. I organisatoriskt hänseende råder den skill- naden att genomgången speciallinje i mot- sats till gymnasiet ej berättigar till inträde i

universitet och högskolor. Eftersom det ford- ras minst två års praktik före inträdet i spe- ciallinjerna räknas dessa organisatoriskt till- höra vuxenutbildningen.

Inom Skolöverstyrelsen utarbetas f 11 förslag som går ut på att speciallinjernas första årskurs skall anknytas till den tek- niska linjens fjärde årskurs. I samband där- med kommer kraven på förkunskaper för speciallinjerna att öka. Bla krävs att de som påbörjar sin utbildning i en speciallinje dels är behöriga att intagas som elev i års- kurs 1 på teknisk linje i gymnasiet, dels i särskild prövning visar sig äga kunskaper i ämnena matematik och kemi motsvarande årskurs 1 i fackskolans tekniska linje. Spe- cialkurserna är avsedda för elever med minst två års praktik. De kan ur den synvinkeln betecknas som yrkesteknisk högskoleutbild- ning. De är dock inte anpassade till den gymnasiala yrkesutbildningen och dessutom krävs förkunskaper utöver vad som svarar mot grundskolan och den gymnasiala yrkes- utbildningen.

Inom den naturvetenskapligt-tekniska sek- torn finns således redan nu yrkesteknisk högskoleutbildning, men endast inom jord- brukets och skogsbrukets yrkesområden. In— om övriga områden saknas denna yrkestek- niska högskoleutbildning. Dock ingår i in- dustrins utbildningsverksamhet en mångfald av vidareutbildningsmöjligheter. Dessa kan vara såväl företagsinterna som anordnade av arbetsmarknadens organisationer. Sven- ska Arbetsgivareföreningen har sålunda en omfattande utbildningsverksamhet främst inriktad mot olika funktioner inom indu- strin.

2.4.4 Hantverk

Hantverksyrkena intar i dessa sammanhang en speciell ställning. Yrkesteknisk högskole— utbildning inriktad mot hantverksyrken sak- nas. Den yrkestekniska fortbildning som meddelas i landet organiseras främst av Statens Institut för Hantverk och Industri samt av vissa branschorganisationer.

Den ökade mekaniseringen och automati- seringen inom hantverkssektorn har medfört nya möjligheter att utnyttja den industriellt tekniskt inriktade fort- och vidareutbildning, som står till förfogande inom landet. En central position intar här SHI, som erbjuder ett omfattande och starkt differentierat ut- bildningsprogram för anställda och företa- gare inom hantverket och den mindre och medelstora industrins olika branscher.

Kurserna har allt mer specialiserats med inriktning på dagsaktuell teknik och meto- dik. I utbildningen har samtidigt upptagits ett ökat antal för flera branscher gemen- samma problem. Den allmänna yrkesfort- bildningen har varit särskilt framträdande inom sådana yrken som för utövarna varit förenad med viss behörighet eller auktorisa- tion, tex inom rörinstallatörsyrket, elektri- keryrket och optikeryrket.

Under senare år har SHI i ökad utsträck- ning anordnat särskilda företagsledarkurser, omfattande bl. a. företagsekonomi och admi- nistration, för den mindre och medelstora företagsamheten, i många fall bransch- eller yrkesinriktade.

Institutets verksamhet har nyligen utretts av särskilt tillkallade sakkunniga. Enligt ut- redningens i december 1968 avgivna betän- kande »Aktiv företagsutveckling» (Fi stencil 1968: 9) bör institutets verksamhet utökas och byggas ut regionalt genom nära sam- verkan med företagareföreningarna och vara flexibelt anpassad till företagens aktuella fortbildnings- och andra servicebehov.

SHI-utredningen föreslog att institutet -—— förutom att såsom tidigare ha att svara för en omfattande egen utbildningsverksamhet _ tillser att utbildning för den mindre före- tagsamheten över huvud taget kommer till stånd. Det kan därför förväntas att institutet kommer att kartlägga detta fortbildningsbe- hov och att öka sina insatser när det gäller att informera om och stimulera till fort- bildning inom denna sektor av näringslivet. Utredningens förslag är för närvarande före- mål för statsmakternas prövning.

] sin utbildningsverksamhet samarbetar institutet med bransch- och yrkesförbund i växlande kontaktformer samt med tekniska

samfund, forskningsorgan m fl. I institutets utbildningsprogram ingår också beställda, företagsanpassade kurser.

3. Yrkesteknisk högskoleutbildning

3.1 Inledande synpunkter

Redovisningen i kapitel 2 visar att det inom flera yrkesområden saknas möjligheter till vidareutbildning anpassad till en grundläg- gande gymnasial grundutbildning jämte ef— terföljande praktik. YB har också pekat på områden där sådan vidareutbildning finns, men där ändå vissa förändringar och kom- pletteringar synes vara nödvändiga. YB framlägger förslag härom i det följande.

3.1.1 Behov av utbildning

Inom sjukvårdsområdet finns för närvaran- de sjuksköterskeutbildning anpassad för un- dersköterskor. Någon motsvarande möjlig- het till vidareutbildning till medicinsk-tek- nisk assistent finns däremot inte. YB anser att en sådan utbildning skulle fylla ett be- hov.

Även möjligheterna till fortsatt vidareut- bildning ter sig olika för medicinsk-tek- niska assistenter och sjuksköterskor. Medan de senare erbjuds vidareutbildning som skall ge kompetens för avdelningssköterskefunk- tion eller motsvarande, saknas liknande ut- bildningar helt för assistenterna. Likaså sakuar dessa sjuksköterskans möjlighet till ämnesutbildning för att kunna bli lärare och naturligtvis då också den ytterligare äm- nesfördjupning, som enligt YB:s komman- de förslag skall ge sjuksköterskan lektors-

kompetens. Dessa olikheter avser YB att utjämna genom sina förslag i bl a kapitel 4 i detta betänkande, liksom också förslag lämnade i särskilt betänkande rörande re- formerad lärarutbildning.

YB anser det vara en brist att man inom åldringsvården ännu inte gjort det möjligt för undersköterskor att få en till denna utbildning anpassad vidareutbildning till ålderdomshemsföreståndare, och antyder framkomliga vägar för en sådan utbild- ningsgång i kapitel 4.

Inom området för barn- och ungdoms— vård bör det enligt YB:s mening tillskapas flera vidareutbildningsvägar med anpass- ning till den gymnasiala yrkesutbildningen. Härvid bör man pröva om det är organisa- toriskt möjligt att anknyta socialpedagogut- bildningen och eventuellt också förskollärar- och fritidspedagogutbildningen till gymnasie- skolans vårdtekniska linjes gren för barna- vård. YB anlägger synpunkter härpå i ka- pitel 5.

Det har sedan lång tid tillbaka funnits ettåriga grundläggande yrkesutbildningar för storhushållspersonal. Trots ett stort ny— rekryteringsbebov av sådan personal, har det varit mycket svårt att få elever till dessa kurser. Som en följd därav har åtskilliga av dem nedlagts under senare år. Nuläget är därför i stort sett det, att flertalet av dern som arbetar inom storhushållen saknar grundläggande yrkesutbildning. YB anser detta vara betänkligt med hänsyn till stor—

hushållens växande betydelse för såväl samhällsekonomi som folkhälsa.

Såsom framgår av beskrivningen i kapi- tel 2 av förhållandena inom konsumtions- tekniska området krävs i intet fall genom— gången storhushållsutbildning för inträde till någon eftergymnasial utbildning. Inte ens för utbildningen av ekonomiföreståndare och intematföreståndare avkrävs en sådan utbildning trots att båda dessa personal— kategorier har kvalificerade uppgifter inom storhushållsområdet.

I och med att YB:s förslag genomförs, kommer den grundläggande gymnasiala yr— kesutbildningen att bli tvåårig inom stor- hushållsområdet. Aktuella utbildningar kom- mer därvid att erbjudas i såväl samman- hållen konsumtions- och vårdteknisk linje som i konsumtionsteknisk linje och livs— medelsteknisk linje. I samtliga dessa linjer kommer att finnas möjlighet att inrätta storhushållsgrenar. Enligt YB:s uppfattning skulle rekryteringen till den grundläggande storhushållstekniska utbildningen väsentligt förbättras, om genomgången storhushålls- teknisk gren i någon av nyssnämnda linjer utgjorde första steget i en utbildningsgång till ekonomi— och intematföreståndare.

Utbildningen av internatföreståndare sam- manfaller i stora stycken med den för eko- nomiföreståndare. Det synes därför finnas goda möjligheter att tillskapa kompletteran- de utbildningar. Det bör också vara möjligt att med rimliga kompletteringar kunna låta ekonomi- och intematföreståndarna inhäm- ta det ämnesmässiga innehållet i hushålls- lärarutbildningen och omvänt.

Genom ett samnordiskt initiativ tillska- pades år 1963 den Nordiska Hushållshög- skolan som erbjuder bla hushållslärare och ekonomiföreståndare möjligheter till akademiska studier i ämnen inriktade mot deras arbetsområden. Motsvarande möjlig- heter saknas för internatföreståndare och hushållstekniker, men borde tillskapas. Härigenom vanns kompetens att antingen ägna sig åt utvecklingsarbete inom sitt ar- betsområde eller fungera som lärare i den yrkestekniska högskoleutbildningen.

Om nuvarande möjlighet för dem som

genomgått yrkesutbildning att i en särskild kvot intagas i fackskolan bibehålles efter år 1971, innebär det inom den ekonomiska sektorn att de som genomgått en tvåårig yrkesutbildning på den distributions- och kontorstekniska grenen för sin vidareutbild- ning erbjudes en delvis likartad utbildning motsvarande ekonomisk linje i dagens fack- skola. Enligt YB bör man i stället tillskapa anpassade möjligheter till vidareutbildning inom den ekonomiska sektorn.

Inom områdena för jord- och skogsbruk finns i realiteten en form av yrkesteknisk högskoleutbildning. I viss utsträckning finns det också möjligheter att anknyta den yrkes- tekniska högskoleutbildningen till motsva- rande fackhögskolor.

Lantmästare har i sin utbildning inhäm- tat åtskilligt av det lärostoff som lantbruks— högskolan meddelar. Årligen utbildas ca 100 lantmästare. Det synes finnas behov av att lantbrukshögskolan erbjuder en for- mell möjlighet till fullständig agronomut— bildning anpassad till de kunskaper som lantmästarutbildningen ger. En sådan an- passad agronomutbildning skulle kunna bli kortare än den vanliga agronomutbildning- en. I realiteten finns redan denna möjlighet genom att studierna vid lantbrukshögskolan är organiserad så att förkunskaper motsva— rande lantmästarutbildning och föreskriven gymnasiekompetens innebär möjlighet till agronomutbildning på avkortad tid.

Vid lantbrukshögskolan finns vissa möj- ligheter att bedriva specialstudier. Dessa möjligheter bör vidgas. Lantmästare, som är lärare vid lantbruksskoloma, är i många. fall specialiserade på husdjursskötsel, ma- skinteknik eller växtodling och bör i vidgad utsträckning kunna bedriva specialstudier inom respektive ämnesspecialitet.

YB anser att det tidigare beskrivna be— hovet av specialstudier och anpassad hög— skoleutbildning inom jordbruksområdet i tillämpliga delar även gäller det trädgårds- tekniska området.

De som genomgått skogsskola och i ännu högre grad de som genomgått skogsmästar- utbildning har därvid inhämtat delar av skogshögskolans kursinnehåll. Dessa elever

borde kunna genomgå en fullständig jäg- mästareutbildning på kortare tid än fyra år. Nuvarande uppläggning av studierna vid skogshögskolan medger dock ej detta. Skogsmästare, som utbildar sig till jägmäs- tare, får således lika lång utbildningstid som de, som endast har gymnasieutbildning och dessutom saknar praktik eller förutbildning från det Skogstekniska området.

YB anser det önskvärt att skapa förut- sättningar för elever med vissa skogsbruks— tekniska förkunskaper att genomföra en fullständig jägmästareutbildning på kortare tid än elever utan sådana förkunskaper. YB anser även att de som genomgått skogs— mästarskola eller har motsvarande kunska— per i vidgad utsträckning bör beredas möj- lighet till specialstudier vid skogshögskolan.

Inom de flesta av industrins och hant— verkets yrkesområden saknas vidareutbild- ningsmöjligheter anpassade till grundläggan- de yrkesutbildning och efterföljande prak- tisk erfarenhet från arbetslivet. Det finns ett behov av sådan utbildningsväg för i princip alla de yrkesspecialiteter som den gymnasiala yrkesutbildningen representerar.

3.1.2 Speciella inträdeskrav

Inom vissa yrkesområden finns eftergymna- siala utbildningar anpassade till grundläg- gande yrkesutbildning och därpå följande praktik. Flertalet av dessa utbildningar är emellertid inte villkorslöst anpassade till den grundläggande gymnasiala yrkesutbild- ningen. Så tex krävs för inträde till efter- gymnasial utbildning inom de jordbruks- tekniska, skogsbrukstekniska, vårdtekniska och konsumtionstekniska områdena förutom genomgången grundläggande yrkesutbild— ning en allmän teoretisk förutbildning som svarar mot vissa betygskrav i olika ämnen i grundskolans teoretiska linjer.

Dessa eftergymnasiala yrkesutbildningar är följaktligen spärrade för sökande, som inte uppfyller dessa speciella inträdeskrav. En stor del av dem, som erhåller gymnasial yrkesutbildning, har genomgått sk prak- tiskt inriktade linjer i grundskolan. De spe-

ciella inträdeskraven får därför den kon- sekvensen, att elever, som genomgått en grundläggande yrkesutbildning och därefter skaffat sig föreskriven praktisk erfarenhet, inte utan extra komplettering är behörig att söka till den eftergymnasiala yrkesut- bildningen. Detta gäller även om den sö— kande fungerat bra såväl ] yrkesutbildning som i arbetsliv. Inom det svenska skolvä- sendet finns inte något krav i andra rikt- ningen, dvs krav på kunskaper inhämtade på någon sk praktisk linje i grundskolan. Det är därför ganska naturligt att spärrar av detta slag framför eftergymnasial ut- bildning bidrar till att snedvrida elevernas linjeval i grundskolan. För YB framstår det som naturligt att de som genomgått gymnasial yrkesutbildning skall vara allmänt behöriga till yrkesteknisk högskoleutbild- ning. I detta sammanhang erinrar YB om den av riksdagen år 1968 beslutade föränd- ringen av grundskolans högstadium, som förverkligas from den 1 juli 1970. I den nya situation som därvid uppkommer är det mycket angeläget att hittillsvarande krav på genomgången viss linje alternativt stu— dium av visst ämne inte konserveras genom att i fortsättningen krav uppställes på exem- pelvis viss tillvalsgrupp eller altemativkurs i visst ämne.

3.1.3 Krav på förpraktik

Sedan lång tid tillbaka har man föreskrivit viss praktik före inträdet till utbildningar med målsättning att utbilda för kvalifice- rade uppgifter i arbetslivet. Ett exempel härpå utgör den tidigare omnämnda utbild- ningen av ekonomiföreståndare, där ett av de särskilda inträdeskraven avser åtta måna- ders praktik från storkök. Andra krav för tillträde till nyssnämnda utbildning är ge- nomgången hemteknisk kurs av minst en termins längd. Denna hemtekniska utbild— ning är visserligen inriktad mot bla kost- frågor men utgör i övrigt inte någon direkt mot storhushåll inriktad yrkesutbildning. YB finner det därför vara väsentligt, att samtliga anställda inom storhushållen får

! ! i i ! 5 i ;

en grundläggande utbildning innan de an- ställs.

Utbildningar, som har till syfte att ut- bilda för kvalificerade arbetsuppgifter i ar- betslivet, bör i ökad omfattning föregås av dels grundläggande gymnasial yrkesutbild— ning, dels efterföljande praktik. Det finns också andra skäl för ändring. Inom många yrkesområden blir det allt svårare att be- reda praktikanter meningsfyllt arbete. Så är tex förhållandet inom verkstadsindustrin och byggnadsindustrin och inom det kon- fektionstekniska området. Svårigheten att bereda dessa praktikanter meningsfyllda uppgifter sammanhänger inte enbart med deras brist på yrkesutbildning, utan i många fall också på de ackordsprinciper som till— lämpas på de olika arbetsplatserna. Praktik som praktikant måste därför i allt för många fall innebära mindre meningsfylld utbildning och således i motsvarande grad bli av allt mindre värde för den kommande yrkestekniska högskoleutbildningen.

3.1.4 Utbildning för kvalificerade arbets- uppgifter

Utbildning för kvalificerade arbetsuppgifter kan antingen vara inordnad i det gymna— siala skolsystemet eller utgöra eftergymna- sial påbyggnad. Oavsett skolform gäller att ett urval måste ske i varje fall där antalet sökande är större än antalet utbildnings- platser. Om utbildningen därvid är gymna- sial är det svårt att finna andra urvalsmeto- der än att utgå från slutbetyget från grund- skolan. YB har tidigare framhållit bristerna i detta urvalsinstrument. I det fall däremot, då utbildningen till kvalificerade arbetsupp- gifter är eftergymnasial (yrkesteknisk hög- skoleutbildning) och förutsätter såväl grund- läggande gymnasial yrkesutbildning som därpå följande yrkesverksamhet, skapas bätt- re möjligheter till urval. Detta kan i så fall även ta hänsyn till det sätt på vilket den enskilde fungerat i arbetslivet och i den föregående grundläggande gymnasiala yr- kesutbildningen. För YB framstår principen med urval efter viss yrkesverksamhet såsom

betydligt säkrare — bl. a. därför att indivi- den då nått högre mognad och fått erfaren- het av förvärvsarbete. YB vill därför för- orda att utbildning till kvalificerade arbets- uppgifter i växande utsträckning fär formen av yrkesteknisk högskoleutbildning.

Med ett system med yrkesteknisk hög- skoleutbildning uppnås även andra fördelar. Den allmänna värderingen av en utbildning torde i hög utsträckning vara sammanbun— den med den eller de yrkesfunktioner, mot vilka utbildningen är riktad. Om en grund- läggande yrkesutbildning vid sidan om sin huvuduppgift att bereda den enskilde för en yrkesverksamhet dessutom utgör ett första steg i en utbildningsgång mot kvali- ficerade arbetsuppgifter i arbetslivet, torde den få en betydligt ökad attraktivitet. YB är medveten om att värderingar av detta slag i och för sig är diskutabla, men med hänsyn till att de har en reell effekt anser YB att förhållandet bör observeras. Inom exempelvis jordbruksområdet, där den som genomgår en arbets- och driftsledarutbild- ning eller den efterföljande lantmästareut- bildningen skall ha genomgått en grund- läggande yrkesutbildning och därefter ar- betat minst två år inom jordbruk, har ut- bildningsorganisationen haft en klart positiv effekt på rekryteringen till den grundläg- gande gymnasiala yrkesutbildningen. Inom det Skogstekniska området är förhållandena i stort sett desamma.

Den hemtekniska utbildningen utgör exempel på den attraktivitet en grundläg- gande utbildning kan få om den ingår i ut- bildningsgången för kvalificerade arbetsupp- gifter. Genomgången hemteknisk kurs krävs för inträde till ett flertal utbildningar inrik— tade mot kvalificerade arbetsuppgifter inom det konsumtionstekniska området. Bl a här- för men också tack vare att de hemtek- niska kurserna ger utbildning bla i kost— frågor, textillära och barnkunskap — dvs kunskaper av stort värde för skötsel av ett hem — har de blivit starkt efterfrågade. De anordnas därför på ett stort antal orter i landet, varför det förefallit naturligt att föreskriva genomgången hemteknisk ut— bildning som inträdeskrav till olika utbild-

ningar inom det konsumtionstekniska om- rådet. Detta har därvid kommit att ske även då denna utbildning inte varit den bäst avpassade förutbildningen.

3.1.5 Annan eftergymnasial utbildning

Den ensidiga rekryteringen från gymnasiet till högre utbildning har sålunda medfört en snedbelastning såväl på de gymnasiala skol- formerna som på grundskolans högstadium. I direktiven för kompetensutredningen (KU) av den 8 oktober 1965 berör departements- chefen frågan om behörighetsvillkor för att studera på bla universitet och högskolor och uttalar bla att behörighetsreglerna inte får präglas av ett snävt betraktelsesätt och att det måste finnas möjligheter att meritera sig för en viss utbildning eller ett visst yrke på olika vägar. YB har med hänsyn till KU:s arbete icke ansett sig ha anledning att framföra några preciserade önskemål beträffande kompetens för studier vid uni- versitet och högskolor, men anser det vara naturligt att de som genomgått gymnasiala yrkesutbildande linjer skall få formella möj- ligheter att bedriva studier vid universitet och högskolor. Tillskapandet av yrkestek- nisk högskoleutbildning ökar möjligheterna härför.

Problemet har också berörts av departe- mentschefen i direktiven för 1968 års ut- bildningsutredning (U 68). I direktiven sägs bla:

»Hänsyn måste i detta sammanhang tas inte endast till fackskole- och gymnasie- utbildade utan även till exempelvis dem som har yrkesutbildning».

3.2. En utbyggd eftergymnasial skolform

Redovisningen i avsnitt 3.1 visar behovet av en yrkesteknisk högskoleutbildning ba- serad på dels grundläggande yrkesteknisk utbildning, dels efterföljande praktik. Då detta behov i vissa fall är akut bla för att ge ämnesutbildning för blivande lärare i yr-

kesteknik, bör ett system med yrkesteknisk högskoleutbildning tillskapas utan dröjsmål.

Vid de överväganden som lett YB fram till benämningen yrkesteknisk högskoleut- bildning har YB bla konstaterat:

att den föreslagna utbildningen är base- rad på grundläggande skolmässig yrkesut- bildning och fortsatt utbildning i arbets- livet,

att den skolmässiga yrkesutbildningen in- hämtas i gymnasieskolans yrkesutbildande linjer eller motsvarande,

att det föreligger en skolorganisatorisk likhet mellan yrkesteknisk högskoleutbild— ning och utbildning vid universitet och fackhögskolor, vars utbildning baseras på andra linjer i gymnasieskolan än de yrkes— utbildande, samt

att gymnasieskolans yrkesutbildande linjer, som rekryterar till yrkesteknisk högskoleut- bildning —— till skillnad från övriga linjer i gymnasieskolan — har ämnet yrkesteknik som huvudämne.

Från dessa utgångspunkter föreslår YB att den högre yrkestekniska utbildningen ges benämningen yrkesteknisk högskoleut- bildning (i fortsättningen ofta förkortat YTH).

Mot »högskoleutbildning» kan bla in- vändas, att vissa delar av stoffet också er- bjudes i gymnasieskolan. YB anser dock ej att sådana »stadiesynpunkter» är riktiga. En del av lärostoffet vid teknisk högskola eller handelshögskola erbjudes också inom motsvarande gymnasiala utbildningar. Där- för är inte benämningen högskoleutbildning uttryck för ämnesstudiemas omfattning utan för den del av skolsystemet inom vilken studierna bedriVs i en obruten studiegång från grundskola till gymnasieskola och hög— skola.

I proposition om yrkesutbildningen (1968: 140) liksom också i publikationer utgivna av 1968 års utbildningsutredning (U 68) be— nämndes den helintegrerade gymnasiala sko- lan »mellanskolan». Om en sådan benäm— ning skulle tillämpas framgår det klart att studierna kan indelas i tre nivåer —— grund- skolenivå, mellanskolenivå och högskole— nivå. Att den yrkestekniska högskolan i ett

sådant system tillhör högskola är självklart. I detta sammanhang vill YB framhålla att yrkesteknisk högskoleutbildning inte sva- rar mot en viss skola lokaliserad till viss ort utan utgör en samlingsbenämning på en utbildningsorganisation. Utbudet av yrkes- teknisk högskoleutbildning behandlas senare i detta betänkande.

YB har funnit det vara intressant att kun- na konstatera, att de principer som legat till grund för YB:s förslag om en yrkesteknisk högskoleutbildning också uppenbarligen om- fattas av U 68, som i en debattskrift »Högre utbildning — funktion och struktur» ger förslag till ett system med återkommande (varvad) utbildning som med lätthet också kan inrymma den yrkestekniska högskole— utbildningen. På sidan 55 i nyssnämnda debattskrift skisseras i en modell några möjliga alternativ för återkommande utbild- ning av vilka II—V lika väl kan vara exempel på olika distributionsformer av yr- kesteknisk högskoleutbildning. I modellen —— som återges nedan — står Y för yrkes- verksamhet och U för utbildning.

3.2.l Målsättning

YTH har som en primär målsättning att erbjuda den som genomgått gymnasial yr- kesutbildning och därpå inhämtat erfaren- het från arbetslivet, en påbyggnad i syfte att ge kompetens för kvalificerade arbetsupp— gifter inom yrkesområdet. En annan viktig

uppgift för YTH är att ge blivande lärare i olika yrkestekniska ämnen en komplette- rande utbildning före den grundläggande lärarutbildningen.

Målsättningen för en utbildning är bla beroende av elevernas föregående utbildning och erfarenhet, deras mognad, förutsatta intresse samt deras genomsnittliga kapacitet att tillgodogöra sig utbildningen. Det finns enligt YB anledning tro att den yrkestek- niska högskoleutbildningens målsättning kan bli hög trots relativ kort utbildningstid.

Den yrkestekniska högskolan är en strängt målinriktad vuxenutbildning. De er— farenheter som finns av sådan frivillig ut- bildning är goda. Några års förvärvsarbete efter en obruten studiegång genom grund- skola och gymnasial utbildning synes för många ha en positiv inverkan på studie- intresset. Denna effekt torde ytterligare för- stärkas när de i ett gott studieresultat ser vägar till befordran, högre inkomst, intres- santare arbetsuppgifter etc.

I ett tidigare avsnitt har påtalats den sneda efterfrågan på olika typer av gymna- sial utbildning. Tillskapande av YTH skulle ge reella möjligheter till vidareutbildning för dem som valt en yrkesutbildande linje i gymnasieskolan. Den skulle ge en etappvis uppbyggd utbildningsgång och öppna vägar till studier vid universitet eller motsvarande. Även om en sådan studieväg kräver längre studietid — bland annat på grund av prak- tikkraven -—- bör den ändå rimligen göra den gymnasiala yrkesutbildningen till ett

| U U U U

Grundskola Mellanskola Högskola Y Högskola Y U Y Il U U U

Grundskola Mellanskola Y Högskola Y U Y Ill U U U

Y Y Grundskola Mellanskola Högskola U Y U Y "' U " Y Y u *

Grundskola Mellanskola | U Höga/kela | V U U Y Y

Grundskola Mellanskola Högskola i U i

Figur 4. Några möjliga alternativ till återkommande utbildning (U 68: 1969 Högre utbildning — funktion och struktur)

mera attraktivt utbildningsaltemativ. Det är sannolikt att om YTH redan fanns skulle många som nu väljer fackskola och i viss mån även gymnasium i stället välja en yr— kesutbildande linje. YB anser därför att rekryteringen till de yrkesutbildande linjerna kommer att förbättras vilket på sikt posi- tivt kommer att påverka den genomsnittliga kapaciteten hos dem som intages till YTH. Jämför även YB:s förslag till koncentre- rad yrkesteknisk utbildning i avsnitt 3.4.

3.2.2 Allmänna ämnen

I sitt principbetänkande framhöll YB bla under rubriken »ll.3.1 Allmänna ämnen», sid 148:

»Tidigare har framhållits att de snabba för- ändringarna i samhälle och arbetsliv medför ökade krav på allmän orientering och på kom- munikationsfärdigheter hos den enskilde indi- viden. Det är viktigt att detta beaktas i skol- planeringen, och då icke minst vid utformning- en av yrkesutbildningen. I princip bör de ung- domar, som väljer en yrkesutbildning ha sam- ma rätt till orientering i allmänna ämnen som eleverna i gymnasiet eller fackskolan. Deras behov av dylik orientering är minst lika stort som gymnasie- och fackskoleelevernas. Yrkes- skolans uppgift är dock i första hand att med- dela yrkesutbildning med en sådan omfattning att den leder till direkt yrkesverksamhet.»

Efter överväganden föreslog YB att elc- ver i en gymnasial yrkesutbildning skulle er- bjudas en jämförelsevis liten kärna av all- männa ämnen med tillvalsmöjlighet.

Vid bedömningen av de allmänna ämne- nas omfattning i YTH måste hänsyn tagas bla till dessa ämnens omfattning i den obligatoriska skolan. I dagens grundskola har vissa av de allmänna ämnena en större omfattning inom de sk teoretiskt inriktade linjerna än inom de sk praktiska linjerna. Dessutom erbjudes i ämnena matematik och engelska en svårare kurs — särskild kurs — och en lättare — allmän kurs. Detta medför att de som lämnar dagens grundskola har erhållit en varierande utbildning i ämnena svenska, matematik, engelska, tyska eller

franska, kristendomskunskap, historia, kemi och fysik.

Som tidigare nämnts skall enligt riks— dagens beslut år 1968 grundskolan omfor- mas from läsåret 1970/71. Därvid kom- mer bl a det nuvarande linjesystemet att ersättas med tillvalsgrupper. Oavsett val av grupp läses de flesta allmänna ämnen i ungefär samma omfattning.

Det dröjer flera år innan de elever, som genomgått den nya grundskolan är behöriga att intagas i den yrkestekniska högskolan. Trots detta är förslagen anpassade till den- na nya situation. De anpassningsproblem som blir aktuella behandlas i avsnitt 11.5.

Av tabell 3/1 framgår den nuvarande omfattningen av allmänna ämnen i gymna- siet och fackskolan samt i den framtida yrkesutbildningen enligt YB:s förslag. Där- av framgår bla att kvantiteten av de all- männa ämnena är störst i gymnasiet samt större i fackskolan än inom motsvarande delar av yrkesutbildningen. Inom den tek- niska och ekonomiska linjen i gymnasiet förekommer mindre allmänna ämnen än i den humanistiska och den samhällsveten— skapliga linjen.

Enligt YB:s tidigare förslag skall de yr- kesutbildande linjerna innehålla följande ob— ligatoriska allmänna ämnen: Svenska, gym- nastik och arbetslivsorientering samt minst ett av ämnena engelska, samhällskunskap och religionskunskap. Ämnet arbetslivsorien- tering skall omfatta en veckotimme under ett år, de övriga ämnena skall ha samma omfattning som inom motsvarande sektor i fackskolan. Enligt riksdagens beslut i an- slutning till Kungl. Maj:ts proposition an— gående riktlinjer för det frivilliga skolväsen- det (19681140) bör utöver engelska, sam- hällskunskap och religionskunskap också andra ämnen kunna komma ifråga, exem- pelvis matematik.

Att YB i sitt principbetänkande föreslog ett relativt litet inslag av allmänna ämnen i den gymnasiala yrkesutbildningen samman- hänger med att utbildningen i yrkesteknik måste få tillräckligt utrymme. Vid övergång till en pedagogisk eller annan kvalificerad funktion Ökar emellertid kraven på allmän-

na kommunikationsfärdigheter. YB:s förslag att den yrkestekniska högskoleutbildningen skall inrymma allmänna ämnen grundar sig

oi) .5 = _ 'en-m N N :? av | | J, 5 Zl— :: o .. å :: nu & > "3 T T on _ .::: 5 n.] o o ,,, . .a & .se & . o 0 E hsa N .. g; #5 =O (L | :: >- Ew o 0 H >= C: 0 =:- m N No hoc &" o " | a [_ 4, .. 2 20 A =A-d >* ä N 0 > ce .... ..:: hoomnsr *I" N o __ o 0> CL = 5 mo & 2 0 m .."). 45 'if _a INOM'ANQ'Q'QV st _54 ut 0 | å Lt.. (122 o Q—d 'ö'" "t'". "" wothNv—lm Oxo & 0 || "* " å [— nu: & "". "" Choom'd'NNlnv—t'n oh g IH u—4 _ & Ci td Ing & Z " ' 'n. ” anamn-Noice... en % IT _ :a .a: Inn '— m _ H "=. 00 ao % ela mNe: & 1> & 0 In > .å (n = ** a s a s ., omvwmuom &” O = .-. N —- " ?s' "E , Ao & '” n. . 'I) N 5 _a X --'- _g 0) "= a. M näää 5 N >.u ”Malice—”...å ?, ..o o ännu-ramsan. __ _q Cim : nu EMM 00:95 = Edt. OWHw-å'» ä'öäws kH o::o & >=>50m 2._ >,o m... - (ALI-lo Mmm ==me -SOU 1970:8 .

på uppfattningen att det finns ett klart yr- kestekniskt krav på att kunskaperna i vissa allmänna ämnen breddas och fördjupas.

De allmänna ämnenas omfattning i YTH bör avvägas med hänsyn till utbildningens karaktär av vuxenutbildning, under vilken eleverna helt eller delvis gör uppehåll i på— gående yrkesverksamhet. YB har därför funnit det vara riktigt att så långt som möj- ligt begränsa de allmänna ämnenas omfatt- ning i denna skola. De allmänna ämnenas omfattning måste också bedömas med hän— syn till YTH:s dubbla uppgifter, nämligen att utbilda dels blivande lärare i yrkestek— nik, dels personer som skall övergå till kva- lificerade funktioner i arbetslivet. I de fall då kraven på kunskaper i allmänna ämnen är olika för de olika utbildningsmålen kan en differentiering uppnås genom att vissa allmänna ämnen som är obligatoriska för en grupp göres frivilliga för en annan.

Ämnet svenska har en nyckelposition i hela gymnasieskolan. Inom den tekniska linjen på fackskolan och inom yrkesutbil- dande linjer inom den tekniska sektorn om— fattar ämnet sammanlagt dock endast fyra veckotimmar under de båda årskurserna tillsammans. Med hänsyn härtill skall sven— ska vara obligatoriskt i yrkestekniska hög- skoleutbildningen inom naturvetenskapligt tekniska sektorn.

Enligt riksdagens beslut skall elever på yrkesutbildande linjer obligatoriskt välja minst ett ämne utöver svenska, gymnastik och arbetslivsorientering. Det betyder att även de som från gymnasieskolan intages till den yrkestekniska högskoleutbildningen kan ha varierande förkunskaper i allmänna ämnen.

YB utgår ifrån att de som intages till yrkesteknisk högskoleutbildning i princip bör ha inhämtat kunskaper motsvarande dagens fackskola i engelska och samhällskunskap.

Lärare i yrkesteknik bör ha sådana kun- skaper i engelska språket att de kan tillgodo- göra sig innehållet i fackpress, instruktioner och broschyrer etc som är avfattade på engelska språket. Även i andra funktioner för vilka YTH ger utbildning finns behov av sådana kunskaper. YB föreslår därför att

YTH på de flesta linjer och grenar obliga- toriskt skall innehålla ämnet engelska och att studierna i ämnet skall få yrkesteknisk inriktning.

Inom många yrkesområden finns behov av kunskaper i andra främmande språk, framför allt tyska och franska. YB har dock icke ansett det finnas skäl att föreslå att ämnena tyska eller franska skall ingå i YTH annat än då det finns ett yrkestekniskt behov därav.

Ämnet historia förekommer endast på de utbildningslinjer som motsvarar nuvarande gymnasiet samt på sociala linjen i facksko- lan. YB förutsätter att begränsade moment ur ämnet skall ingå i arbetslivsorientering som är obligatoriskt ämne i YTH.

Alla som intages till yrkesteknisk hög- skoleutbildning skall — som redan fram— hållits — ha inhämtat vissa grundläggande kunskaper i samhällskunskap. Dessa fördju— pas i YTH dels genom att arbetslivsoriente- rande inslag i största möjliga utsträckning integreras i övriga ämnen på YTH-linjen. Dessutom har YB funnit anledning att i konsumtionsteknisk linje av YTH utöver ämnet arbetslivsorientering också införa samhällskunskap som särskilt ämne.

Ämnet psykologi ges utrymme i YTH. Särskilt stort är behovet därav inom bla det vårdtekniska området. YB föreslår att ämnet psykologi eller arbetspsykologi, som det benämnes i vissa läroplaner, skall vara obligatoriskt i den yrkestekniska högskole- utbildningen och att socialpsykologiska mo- ment skall ingå däri.

Matematik förekommer inte obligatoriskt som självständigt ämne i de yrkesutbildande linjerna i gymnasieskolan. Moment från ämnesområdet finns dock integrerade i va— rierande utsträckning i ämnet yrkesteknik. YB föreslår att ämnet matematik obligato- riskt skall förekomma i de flesta linjer av YTH. Omfattningen föreslås bli störst in- om de naturvetenskapligt-tekniska och eko— nomiska sektorerna.

Biologi ingår i den gymnasiala yrkesut- bildningen endast i den utsträckning mo— ment integrerats i yrkesteknik. YB föreslår att samma skall gälla i YTH. YB förutsätter

att lämpliga moment från ämnet integreras med bla ergonomiska moment.

Ämnena fysik och kemi förekommer i de yrkesutbildande linjerna endast som delar i ämnet yrkesteknik på vissa linjer. YB fö- reslår att fysik och kemi skall genomgående ingå i de naturvetenskapligt-tekniska linjer- na samt inom den humanistisk-sociala sek- torns konsumtionstekniska linje av YTH. YB förutsätter att ämnesstudierna dels ger en bred grundutbildning, dels får en yrkes— teknisk anknytning.

I samtliga yrkesutbildande linjer i gym- nasieskolan finns ämnet arbetslivsoriente- ring. YB föreslår att detta ämne även skall ingå obligatoriskt i samtliga linjer i YTH. Ett motiv härför är att undervisningen i detta ämne på det gymnasiala stadiet till stor de] skall meddelas av läraren i yrkes- teknik. Det är därför angeläget att de bli- vande lärama får en fördjupad insikt i de moment som ämnet rymmer. Även för and- ra elever i yrkesteknisk högskoleutbildning torde finnas behov av en liknande fördjup- ning.

Läroplaner för allmänna ämnen, se bi- laga 1.

3.2.3 Yrkestekniska ämnen

Såsom i olika sammanhang framhållits mås- te ämnesinnehållet inom olika linjer av YTH anpassas till motsvarande yrkesutbildande linjer i gymnasieskolan. Det är också vik— tigt att ämnesinnehållet anpassas till de in- sikter som eleverna förvärvat under sin fortsatta utbildning i arbetslivet.

Bland de allmänna ämnena finns flera som föreslås bli införda på samtliga yrkes- tekniska högskoleutbildningar. De yrkestek- niska ämnena — med sin anpassning till specifika yrkesområden —- kan självfallet inte i samma utsträckning vara gemensam- ma för flera YTH-linjer. YB föreslår dock att arbetsstudier blir obligatoriskt ämne i all yrkesteknisk högskoleutbildning. Elever- na i YTH — som ofta i sin kommande funktion skall planera eller leda andras air- bete eller som lärare undervisa i yrkestek-

nik —— skall ges undervisning i arbetsstudier utifrån ergonomiska synpunkter i vid me- ning, innefattande även en viss grundläg- gande utbildning i arbetsmätning, arbets- förenkling och metodutveckling samt en orientering om arbetsanalysteknik. Vid dessa studier stimuleras eleverna till en kritisk syn på använda arbetsmetoder samtidigt som de göres förtrogna med den för arbetsstu- dier och instruktioner gängse terminologin.

Senare i betänkandet berörs vissa orga- nisatoriska frågor. YB vill dock redan här belysa en sådan fråga med utgångspunkt i ett konkret exempel hämtat från den na— turvetenskapligt-tekniska sektorn. Synpunk- terna är dock i viss utsträckning generella.

De tekniska linjerna i dagens gymnasium och fackskola har till uppgift att meddela en bred grundutbildning för olika tekniska om- råden. Utbildningen är därför inte inriktad mot viss funktion i arbetslivet, utan vidgar och fördjupar elevernas referensramar och underlättar en fortsatt specialiserad utbild- ning för olika ingenjörsuppgifter. I princip gäller samma för civilingenjörsutbildningen.

Den egentliga funktionsutbildningen — som ofta kräver lång tid — får de nyutexa- minerade ingenjörerna i arbetslivet. För att en nyutexaminerad byggnadsingenjör skall kunna fungera som platschef eller — som det ibland benämnes — självständig verk- mästare och kunna leda ett byggnadsföretag rationellt och ekonomiskt, fordras — förut- om vissa mer eller mindre naturliga förut- sättningar — några års utbildning eller praktik, som denna form av funktionsut- bildning vanligen benämns. De erforderliga tillskotten av kunskaper är i många avseen- den svåra att avgränsa och definiera. Att funktionsutbildningen i det här exemplet verkligen svarar mot en bestämd kunskaps- massa torde kanske visas bäst av att en ingenjör som fungerat som platschef åt ett byggnadsföretag efter en mycket kort in- skolning kan ha samma funktion i ett annat företag. Huvuddelen av de kunskapstillskott som den nyutexaminerade ingenjören behö— ver för att kunna leda ett byggnadsföretag är alltså endast i mycket liten utsträckning företagsbundet. YB vill peka på några mo-

skapstillskott.

' Relationer mellan olika individer och grupper inom byggnadsfacket samt prin- ciper för personalledning ' Detaljerade kunskaper om arbetarskydd ' Grundlig kännedom om avtal och ackordsprislistor samt löneteknik ' Detaljerad kännedom om rationella ar- betsmetoder ' Insikter och färdigheter i planeringsteknik ' Teknisk och ekonomisk kännedom om maskiner och andra tekniska hjälpmedel ' Kunskaper om distribution och lagring av byggnadsmateriel ' Entreprenörens juridiska skyldigheter gentemot anställda och byggherre ' Kännedom om hur intressetvister hand- läggs . Kännedom om relationer emellan entre- prenörer och kontrollant ' Kännedom om underentreprenörer och ekonomiska problem i anslutning därtill ' Speciella kunskaper i betongteknik som fordras för att få vara ansvarig arbetsle— dare ' Utsättningsteknik ' Försäkringsfrågor Uppräkningen torde vara långt ifrån full— ständig. Å andra sidan förekommer sanno- likt undervisning i många av dessa moment i de tekniska ämnena inom de byggnads- tekniska linjerna vid gymnasium och fack- skola men då mestadels i översiktlig form. Frågan är då om det finns möjlighet att meddela en skolmässig, systematisk och konkret utbildning i de uppräknade momen- ten och om det i så fall går att eliminera eller i varje fall minska funktionsutbild- ningstiden i arbetslivet. YB anser detta vara möjligt under två förutsättningar. Den förs- ta är att de som skall meddela denna un- dervisning är experter, som har kontinuer- lig kontakt med arbetslivet. Lärarna i dessa ämnesavsnitt i YTH bör därför ha sin hu— vuds-akliga sysselsättning i arbetslivet. På så sätt erhålls också en garanti för att under- visningen ständigt är aktuell. Den andra för- utsättningen är att också eleverna har er- farenhet från arbetslivet.

YB:s förslag om att som lärare i YTH i stor utsträckning anlita experter från ar- betslivet är inte unikt. Liknande krav på lärarnas kontakt med arbetslivet ställs exem— pelvis inom vissa utbildningslinjer vid Konst- fackskolan.

YB har med ovanstående exempel velat visa på förhållandet, att den yrkestekniska högskoleutbildningen i högre grad än de tekniska och ekonomiska linjerna av fack- skolan och dagens gymnasium ger en funk— tionsutbildning och att denna målsättning ter sig realistisk mot bakgrunden av elever- nas goda yrkeserfarenhet föregången av en gymnasial yrkesutbildning. Utöver denna funktionsutbildning skall YTH, som redan framhållits, ge eleverna en vidgad referens- ram inom sina speciella yrkesområden.

3.3. Utbildningens längd

För att vinna inträde till yrkesteknisk hög- skoleutbildning krävs — som redan ofta framhållits — en viss yrkesverksamhet. Dessutom en grundutbildning inhämtad vid yrkesteknisk gymnasial linje eller på annat sätt. Utbildningsgången kan då skisseras på följande sätt (jämför även figur 4).

YB anser att hela denna tid med skol- mässiga studier omväxlande med anställning i arbetslivet ger utbildning. Den skolmässiga delen av utbildningsgången låter sig därvid kontrolleras, medan graden av utbildning under anställning dels varierar, dels ställer sig svårare att mäta och bedöma.

Proportionerna mellan anställningens längd och den efterföljande yrkestekniska högskoleutbildningen bestämmes i huvudsak av graden av utbildning inom arbetslivet. Inom exempelvis det verkstadsmekaniska området finns det i många fall alltjämt goda möjligheter till framför allt arbetsteknisk fördjupning genom anställning under en följd av år. Den yrkestekniska högskoleut- bildningen kan i motsvarande grad göras

kort — ett till två år. Inom det konsum— tionstekniska området är möjligheterna till utbildning genom anställning begränsade och den skolmässiga yrkestekniska högsko- leutbildningen måste bli längre —— två till tre år. Till detta skall fogas de variationer som enskilda elever i YTH kan uppvisa på grund av olika grad av specialisering inom sina föregående anställningar. Dessa olik- heter bör på sikt kunna medföra närmast individualiserad studiegång med inträde till och avgång från YTH-linje utan hänsyn till nuvarande termins- och läsårsindelning.

Den yrkestekniska högskoleutbildningen skall sålunda inte få större omfattning än att den tillsammans med grundutbildningen och arbetsteknisk fördjupning i arbetslivet för den enskilde eleven fram till det när- mast uppställda målet. För en sådan syn talar också det faktum, att många av ele- verna i YTH måste avbryta en mångårig yrkesverksamhet för dessa högskolestudier. Även med ett väl utbyggt studiesocialt stöd måste vanligen en övergång från arbetsliv till YTH innebära ett tillfälligt ekonomiskt avbräck. (Studiestöd se avsnitt 11.4). Andra skäl som talar för att den yrkestekniska högskoleutbildningen skall vara starkt tids- begränsad är dels dess snäva målinriktning mot en specifik funktion, dels möjligheten att erbjuda återkommande utbildning efter nya perioder av arbetsteknisk fördjupning genom anställning.

3.4 Koncentrerad yrkesteknisk utbildning

Den primära avsikten med förslagen röran- de yrkesteknisk högskoleutbildning är att kunna erbjuda en systematisk utbildnings- möjlighet till den som genomgått gymnasial yrkesutbildning och därefter fått viss yrkes- teknisk vidareutbildning genom anställning i arbetslivet. YTH:s olika utbildningslinjer skall därför anknytas till den gymnasiala yrkesutbildningen på samma sätt som fler-

Yrkesteknisk _) Anställning i _) Yrkesteknisk _) grundutbildning arbetslivet högskoleutbildning 32 SOU 1970: 8

talet former av universitets- och fackhög- skoleutbildning är anpassade till det nuva— rande gymnasiet. I olika sammanhang har under de senaste åren påtalats det felaktiga i att endast gymnasiet accepteras som för- utbildning för universitetsstudier eller mot- svarande och påvisats behovet av ett mera flexibelt system för rekrytering till univer- sitet och fackhögskolor. Det kan därför sy- nas märkligt att YB nu föreslår en högsko- leutbildning som förutsätter kunskaper mot- svarande genomgången grundläggande yr- kesutbildning. För att underlätta övergången mellan gymnasieskola och högskola även från andra linjer än de yrkestekniska före- slår YB därför införandet av koncentrerad yrkesteknisk utbildning (i förevarande be— tänkande i regel förkortat KYT). Bakgrun- den till förslaget är följande.

I samband med en analys av rekryterings- underlaget för blivande lärare i yrkesteknik har YB funnit det angeläget att även de som gått andra linjer i gymnasieskolan än de yrkesutbildande skall kunna bli lärare i yrkestekniska ämnen. Ett primärt krav på lärare i yrkestekniska ämnen är emellertid att de skall ha kvalificerade yrkestekniska kunskaper, vari vanligen inkluderas grund- lig arbetsteknisk erfarenhet. KYT skulle då få till primär uppgift att skapa möjlighet för alla dem som i gymnasieskolan genomgått andra linjer än de yrkestekniska, att inhäm— ta kunskaper och färdigheter samt arbets- livsfostran tillräckliga för anställning i ar- betslivet. Den koncentrerade yrkestekniska utbildningen framkom visserligen från en början inom YB:s utredningsarbete som en del i utbildningsgången för blivande lärare i yrkesteknik, men det stod snart klart att utbildningsformen kunde få en betydligt större omfattning.

För de överväganden som leder fram till förslagen om koncentrerad yrkesteknisk ut- bildning har YB funnit det praktiskt att an- vända en annan indelning av gymnasiesko— lans linjer än den i andra sammanhang vanliga. YB använder därvid uttrycken Yr- kesteknisk linje, Yrkesinriktad linje och ÖV— rig linje. Den förstnämnda linjetypen har redan presenterats. Yrkesinriktad linje är

enligt YB de tekniska och ekonomiska två- till fyraåriga linjerna i gymnasieskolan. Den utbildning som där ges är relativt väl mål- inriktad mot ett funktionsområde, utan att för den skull vara lika precist inriktad mot en speciell yrkesfunktion som den utbild- ning som ges vid yrkesteknisk linje. Övriga linjer har i konsekvens härmed föga eller ingen inriktning mot yrkesuppgifter i ar- betslivet, utan fungerar fastmera som etapp i en studiegång, där eftergymnasiala skol- mässiga studier följer direkt på gymnasie- skolan.

Den koncentrerade yrkestekniska utbild- ningen skall i princip motsvara det yrkes- tekniska innehållet i motsvarande yrkestek- niska linje. Dess längd skulle då egentligen bli lika med den yrkestekniska linjen minus tiden för allmänna ämnen. Dock måste ar- betslivsorienteringen ingå. Ett sådant beräk- ningssätt medför emellertid, framförallt in- om den naturvetenskapligt-tekniska sektorn med dess i jämförelse med andra sektorer lägre timtal för allmänna ämnen, att den koncentrerade yrkestekniska utbildningen inom tex mekanisk linje borde omfatta cirka 60 årsveckotimmar, vilket med en nor- mal arbetsvecka om 36 timmar ger cirka 67 läsveckor, eller drygt tre terminer.

YB anser emellertid att det finns goda skäl anta att de elever som väljer koncent- rerad yrkesteknisk utbildning har möjlighe- ter att genomföra denna utbildning på kor- tare tid än vad räkneexemplet i föregående stycke ger vid handen. Dels är eleverna i genomsnitt två år äldre än eleverna som påbörjar studier vid en yrkesteknisk linje, dels bör valet av koncentrerad yrkesteknisk utbildning tyda på en stark målgrundad mo- tivation. Vidare kan som en positiv faktor framhållas den goda studievana som elever- na grundlagt genom en i genomsnitt elva- årig skolgång. Dessa omständigheter sam- mantagna ger YB anledning att tro, att den koncentrerade yrkestekniska utbildningen i flertalet fall kan genomföras i ettåriga kur- ser. Här finns dock skäl att ånyo fram- hålla YB:s i flera sammanhang redovisade syn på ett flexibelt utbildningssystem och individanpassad undervisning. Elever som

Koncentrerad yrkesteknlsk utbildning (KYT)

Yrkesteknisk Yrkesinriktad

Figur 5. Den koncentrerade yrkestekniska ut- bildningens plats i skolsystemet.

"övrlg" linje

behöver längre tid än andra för att genom- föra en koncentrerad yrkesteknisk utbild- ning skall kunna få ta denna ökade tid i anspråk, likaväl som elever med möjligheter att genomföra utbildningen på kortare tid än »normaltid» skall kunna lämna skolan då så skett.

Längden av den koncentrerade yrkestek- niska utbildningen bör få variera inte en- bart som en följd av enskilda elevers varie- rande studiekapacitet, utan också beroende från vilken linje eleverna kommer. Elever från yrkesinriktad linje som väljer koncen- trerad yrkesteknisk utbildning inom sitt äm- nesområde, bör rimligen ha tillräckliga fack- teoretiska kunskaper för att kunna genom- föra den koncentrerade utbildningen på kor- tare tid än elev som genomgått Övrig linje. Detta även om hänsyn tages till behovet av integration mellan arbetsteknik och fack- teori.

YB redovisar inga förslag till läroplaner för koncentrerad yrkesteknisk utbildning, eftersom dessa såväl vad avser huvudmo- ment som detaljkommentarer bör kunna va— ra lika med det yrkestekniska innehållet i läroplan för motsvarande yrkesteknisk linje. Möjligheterna för elever till en snabb stu- dietakt bör säkerställas framför allt genom organisatoriska åtgärder och genom kon- centrerade insatser av läromedel och yrkes- redskap.

Eftersom antalet sökande till yrkesteknisk högskoleutbildning i flertalet fall kan för- väntas bli högre än det disponibla antalet elevplatser, måste ett urval ske. De urvals- instrument som därvid närmast står till för- fogande utgör betyget från den gymnasiala utbildningen _— då främst inom det yrkes- tekniska ämnesområdet — samt vitsord från den arbetstekniska fördjupningen ge- nom anställning i arbetslivet. För sökande som efter grundskolan övergått till arbets- livet och där skaffat sig arbetsteknisk såväl grundutbildning som fördjupning med eller utan kombination med fackteoretiska stu- dier, måste vitsordet från denna tid i ar- betslivet väga tungt.

Vid en diskussion av de olika urvalsin- strumenten måste man ha i minnet att yr- kesteknisk högskoleutbildning är relativt snävt inriktad mot att skapa kompetens för specifika och kvalificerade arbetsuppgifter, uppgifter där förutsättningarna med avse- ende på personliga egenskaper och »allmän» lämplighet spelar en relativt större roll i jämförelse med skolmässiga meriter, än vad fallet är inom stora delar av övrig högskole— utbildning. Behovet av att kunna bedöma den enskilde sökandens lämplighet och att kunna få en rättvisande bild av hans eller hennes sätt att fungera i arbetslivet blir där- för särskilt stort.

I ett annat betänkande (YB V) har YB redovisat tänkbara urvalsmetoder före den egentliga lärarutbildningen. Därvid påpekas att ett flertal statliga verk och en stor del av den svenska industrin använder sig av bla psykometriska test och individualdiag— nostiska prov vid urval av personal. Särskilt gäller detta sådana som skall ha arbetsle- dande uppgifter. Mot bakgrunden härav kan det synas motiverat att ett av instrumenten vid urval av elever i den yrkestekniska hög- skoleutbildningen skulle innebära en sådan prövning. Det föreligger dock i åtskilliga fall en skillnad mellan å ena sidan indu- strins testning av arbetsledaraspiranter och å andra sidan urvalet av elever till YTH. De förstnämnda testas och utväljes för att bli

arbetsledare. Så är inte alltid fallet för den som lämnar den yrkestekniska högskolan. Denna är vanligen inte primärt inriktad på att ge blivande arbetsledare en komplette- rande utbildning, även om många kommer att få vissa arbetsledande funktioner. För övrigt måste det ställa alltför stora krav på samhällets resurser att genomföra en test- ning av samtliga sökande till den yrkestek— niska högskoleutbildningen. Dock föreslår YB att alla elever i YTH skall genomgå en viss testning. YB återkommer till detta.

I särskilt betänkande rörande samverkan mellan arbetsliv och skola uttalar YB ett önskemål om att de formulär till arbetsbe- tyg som nu används inom stora delar av ar- betslivet ges en annan utformning. De bör vara uppbyggda så att det går att utläsa vilka yrkesspecialiteter den anställde ägnat sig åt och denna specifikation får ej bli för summarisk. Vidare förutsättes att de som söker yrkesteknisk högskoleutbildning kan kunna få särskilda formulär ifyllda av de arbetsgivare de varit anställda hos och att dessa omdömen bör kunna ge en uppfatt- ning om den sökandes lämplighet för en funktionsutbildning i YTH. Det bör vidare vara lämpligt att för varje linje eller grupp av linjer inom den yrkestekniska högskole- organisationen tillskapa en central intag- ningsnämnd med representanter för berörda arbetsmarknadsparter. Ledamöterna i denna nämnd bör så långt det är möjligt göra egna undersökningar för att komplettera under- laget för bedömningen av sökandes kvali- fikationer.

Om det sålunda av framför allt ekono- miska skäl synes vara otänkbart att inom överskådlig tid få utrymme för obligatoriska test av alla sökande till högskoleutbildning, synes det dock vara rimligt att föreslå så- dana för samtliga intagna elever i den yr- kestekniska högskoleutbildningen. YB vill härvid knyta an till det för alla YTH-linjer obligatoriska ämnet psykologi — i vissa lin- jer benämnt arbetspsykologi. Eftersom ele- verna i detta ämne bla skall få stifta be- kantskap med olika testmetoder och även utföra vissa testmetodiska laborationer, lig- ger det nära till hands att också med ele-

verna som försökspersoner genomföra sk psykometriska grupptest. Utöver träningen i en arbetsteknik kan den enskilde eleven erhålla vissa objektiva uppgifter om sina anlag i olika avseenden.

För de elever i yrkesteknisk högskoleut- bildning, som anmäler sin avsikt att bli lä- rare i yrkesteknik, bör enligt YB:s mening de enkla grupptesten kompletteras med in— dividualdiagnostiska prov. Härigenom ökas möjligheterna till belysning av de personliga kvalifikationer som är så utomordentligt vik— tiga i utövande av en lärarfunktion. Det bör understrykas att alla dessa test endast skall ligga till grund för en positiv och konstruk- tiv rådgivning till eleven och inte fungera som något utslagsinstrument.

3.6 Dimensionering och differentiering

Eftersom den yrkestekniska högskoleutbild- ningen till stora delar innebär ett nytillskott i vårt skolsystern, är det svårt att med nå- gon högre grad av tillförlitlighet beräkna dess omfattning.

Bland annat uppträder som nästan helt okända variabler attraktiviteten i den före- slagna högskoleutbildningen för såväl dem som skaffat sig yrkestekniska kunskaper och färdigheter motsvarande en grundläggande yrkesteknisk gymnasial utbildning som för dem som med hjälp av det starkt ökande utbudet av vuxenutbildning skaffar sig all- mänkunskaper som tillsammans med meri- terande yrkeserfarenhet möjliggör inträde till YTH. Likaså är det svårt att bedöma i vilken mån en förväntad reformering av högskolan i vårt skolsystern kan påverka till- strömningen till den yrkestekniska högskole- utbildningen. Om vårt nya högskolesystem genom att underlätta studier inom de icke- yrkestekniska områdena gör YTH mindre lockande, eller om det genom att placera den yrkestekniska högskoleutbildningen som ett fullt jämbördigt alternativ till annan hög— skoleutbildning verkar i andra riktningen. En annan variabel är naturligtvis här som annorstädes vilka ekonomiska och personel-

la resurser samhället anser sig kunna ställa till YTH:s förfogande.

När YB trots svårigheterna ändå gör ett försök till beräkning av den yrkestekniska högskoleutbildningens dimensionering ut- tryckt i antal elever sker det med utgångs- punkt i den förutsättningen, att eleverna i YTH förutom yrkesverksamhet också skall ha en skolmässig grundläggande yrkestek- nisk utbildning. Omfattningen av denna fal— ler nämligen väl inom YB:s intresseområde bland annat vid beräkning av lärarbehovet vid yrkesteknisk grundutbildning och de be— räkningar YB därvid gjort (Y B V) är håll- bara även i detta sammanhang.

Den yrkestekniska grundutbildningen kan ges dels i yrkesteknisk linje i gymnasieskola, dels i koncentrerad yrkesteknisk utbildning för elever som redan genomgått annan än yrkesteknisk linje i nämnda skola. YB vill därför till en början diskutera omfattningen av dessa båda yrkestekniska utbildningsvä- gar.

Av figur 1 i avsnitt 1.1 rörande efterfrå- gan på vidareutbildning framgår att antalet intagna elever i första årskursen av gymna- sieskolans yrkestekniska linjer under läsåren 1971/72—1973/74 utgör runt 41.000 per år. YB har fortsatt dessa beräkningar i sitt betänkande rörande reformerad lärarutbild- ning och därvid presenterat följande intag- ningssiffror (tabell 3/ 2):

Tabell 3/2.

Läsår Elever Läsår Elever 71/72 42 000 76/77 47 000 72/73 44 000 77/78 48 000 73/74 45 000 78/79 50 000 74/ 75 46 000 79/80 53 000 75/76 47 000 80/81 58 000

Siffrorna överensstämmer inte helt med underlaget i figur 1. Detta beror på att YB ansett sig böra vidtaga en mindre justering av skolöverstyrelsens prognoser i stort in- nebärande, att antalet elever i yrkestekniska linjer ökat något på bekostnad av eleverna i »Övriga» linjer.

Med hänsyn till den avrundning som

gjorts vid beräkningarna kan ovanstående siffror också sägas ange utsläppet efter ge- nomgången gymnasial yrkesutbildning. Sät— tes den genomsnittliga studietiden till två år kan avgången från utbildningen läsåren 1971/72—1982/83 (första intagning 1969/ 70) beräknas till följande elevantal (tabell 3/ 3):

Tabell 3/ 3 .

Läsår Elever Läsår Elever 71/72 39 000 77/78 47 000 72/73 40 000 78/79 47 000 73/74 42 000 79/80 48 000 74/75 44 000 80/81 50 000 75/76 45000 81/82 53000 76/77 46 000 82/ 83 58 000

Att beräkna antalet elever i koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) är betydligt svårare, eftersom utbud av detta slag knap- past förekommit tidigare. YB har dock i samband med sina överväganden rörande dimensioneringen av YTH inom olika sek- torer tagit fram vissa hypotetiska värden, som sammanlagda skulle ge följande beräk- nade KYT-frekvens under läsåren 1971/ 72—1982/ 83 (tabell 3/4). Värdena avser beräknad avgång från koncentrerad yrkes- teknisk utbildning, där denna antagits vara i genomsnitt ett läsår.

Tabell 3/ 4.

Läsår Elever Läsår Elever 71/72 4 000 77/78 9 000 72/73 4 000 78/79 9 000 73/74 4 000 79/80 9 000 74/75 6 000 80/81 9 000 75/76 8 000 81/82 9 000 76/77 9 000 82/83 10 000

Siffrorna för läsåren 1971/ 72—1973/ 74 är något reducerade med hänsyn till den successiva uppbyggnaden av KYT-organisa- tionen. Utsläppet har även baserats på en tvåårig gymnasial utbildning, vilket med hänsyn till den jämna sifferserien kan accep- teras även om en noggrannare beräkning av

studietiden förmodligen skulle föra närmare fem än fyra terminer i genomsnitt.

Sammanlagda antalet elever med yrkes- teknisk grundutbildning blir då uttryckt i utsläpp per år följande (tabell 3/5):

Tabell 3/5.

Läsår Elever Läsår Elever 71/72 43 000 77/78 56 000 72/73 44 000 78/79 56 000 73/74 46 000 79/80 57 000 74/75 50 000 80/81 59 000 75/76 53000 81/82 61000 76/77 55 000 82/83 68 000

Hur många av dessa elever som sederme- ra efter yrkesverksamhet bör erbjudas möj- lighet till yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) kommer att vara beroende av många olika faktorer, av vilka endast ett fåtal kan hjälpligt prognosticeras. En viktig faktor ut- gör naturligtvis avnämarnas intresse för medarbetare utbildade vid YTH. YB —— som prövat förslaget om inrättande av yrkestek- nisk högskoleutbildning vid överläggningar såväl med sina talrika experter som med dessa experter närstående referensgrupper —- har god anledning att tro, att YTH kom- mer att ge en för arbetslivet väl utbildad medarbetarstab och att sålunda avnämarna kommer att reagera mycket positivt till ut- hildningsformen. YB är dock medveten om att YTH inom de naturvetenskapligt-tek- niska och ekonomiska sektorerna kan kom- ma att tangera och kanske rent av överlap- pa funktionsområden, som idag tillgodoses med personer utbildade vid befintlig gym- nasial och eftergymnasial teknisk och eko- nomisk studiegång. Inom den humanistisk- sociala sektorn torde dessa risker vara små.

En annan faktor av betydelse för en dis- kussion om YTH:s dimensionering utgör den önskvärda relationen mellan utbildnings- kapacitet och avnämarbehov uttryckt i an- tal utbildade elever. Genom att yrkesteknisk högskoleutbildning är relativt snävt målin- riktad ger den föga av »omskolningsbered- skap», utan förutsätter i hög grad, att yr- kesuppgift till vilken YTH avses utbilda

också finns tillgänglig för den färdigutbil- dade. Detta talar för en viss restriktivitet, utan att YB för den skull vill beteckna YTH som en spärrad högskoleform.

Av betydelse för dimensioneringen av YTH är också frågan om vilken attraktivi- tet man vill försöka tillskapa för högskole- utbildningen. YB anser att förekomsten av YTH bör spela en viktig roll då det gäller att göra den yrkestekniska utbildningen loc- kande som alternativ till annan gymnasial utbildning respektive stimulera till koncent- rerad yrkesteknisk utbildning. Denna roll blir i viss mån avhängig av hur lätt eller svårt det blir att komma in på YTH. Blir svårigheterna för stora minskar motivatio- nen för yrkesteknisk grundutbildning som ett led i en fortsatt utbildningsgång, medan en motsatt utveckling framtvingar så ele- mentära läroplaner för utbildningen att den av det skälet knappast framstår som ett fullgott alternativ till annan högskoleutbild- ning.

YB vill, trots full insikt om den osäker- het som vidlåder förslaget, utgå ifrån att den yrkestekniska högskoleutbildningen fullt utbyggd bör möjliggöra för ungefär 25 % av de elever som genomgått yrkes- teknisk grundutbildning att få en yrkestek— nisk högskolemässig fördjupning. Med ut- gångspunkt härifrån skulle intagningen per år under de närmaste 15 åren kunna be- räknas. En komplikation utgör dock härvid förhållandet, att den yrkespraktik som före- skrives mellan grundläggande och högskole- mässig yrkesteknisk utbildning har varieran- de minimilängd och att dessutom flertalet sökande till YTH kommer att ha längre yrkeserfarenhet än vad som minst kommer att krävas. Om man i genomsnitt räknar med tre års praktik _— i själva verket före- kommer mycket stora variationer i minimi— kraven —— kan dock den ungefärliga intag- ningskapaciteten till YTH anges med föl- jande värden (tabell 3/ 6). Observera att YB därvid räknar med ett stort ackumulerat be- hov av yrkesteknisk högskoleutbildning, vil- ket innebär att intagning till YTH kan ske redan fr o m läsåret 1971/72 trots att elever med gymnasieskolutbildning och efterföl—

jande yrkesverksamhet inte kan beräknas söka till YTH förrän i mitten av 1970-talet.

Tabell 3/6.

Läsår Elever Läsår Elever 71/72 7000 79/80 13000 72/73 7000 80/81 13000 73/74 7 000 81/82 14000 74/75 7 000 82/83 14 000 75/76 9 000 83/84 14000 76/77 11 000 84/85 15 000 77/78 11000 85/86 15 000 78/79 12 000 86/87 17 000

Såsom YB vid flera tillfällen haft anled- ning att påpeka, finns det redan i dag en betydande yrkesteknisk högskoleutbildning, även om den inte inlemmats i ett system av det slag YB förordar. Denna befintliga ut- bildning av YTH-modell omfattar bla föl- jande intagningskapacitet:

Seminarierna för huslig utbildning 430 Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor 340 Vissa utbildningar inom jordbruk och skogsbruk c 400 Grundutbildning av sjuksköterskor c 3 000 eller sammanlagt cirka 4200 intagningsplatser.

I sammanställningen av dagens yrkestek— niska vidareutbildningsmöjligheter har inte medtagits vidareutbildningen av sjuksköter- skor motsvarande ca 1 500 elevår med för- delning på entermins- och tvåterminsutbild- ningar, trots att denna utbildning anses ingå i den framtida YTH-organisationen. Lägger man härtill att YB i kapitel 8 redovisar ett tämligen omgående behov av yrkesteknisk högskoleutbildning inom den naturveten— skapligt-tekniska sektorn exklusive jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring på inemot 3 400 intagningsplatser, framstår förslagen till intagning som mycket måttfulla. YB för— utsätter dock här som i andra sammanhang, att det måste bli en angelägen uppgift för tillsynsmyndigheten att i samråd med myn- digheter och avnämare detaljutforma den nya högskoleutbildningen.

Beträffande differentieringen av den yr- kestekniska högskoleutbildningen vill YB hävda den uppfattningen, att mot varje yr-

kesteknisk grundutbildning i gymnasiesko— lan —— som i princip även skall erbjudas i en koncentrerad version (KYT) — också skall svara en yrkesteknisk fördjupning i form av yrkesteknisk högskoleutbildning. Härutöver har YB funnit — framför allt inom den ekonomiska sektorn _— att en grundläggande yrkesteknisk utbildning kan motivera flera yrkestekniska högskoleutbild- ningar med grundutbildningen som bas.

4. Området för sjuk- och åldringsvård

4.1 Grundutbildningar

I kapitel 2 har YB redovisat nuvarande ut— bildningar inom området för sjuk- och åld- ringsvården. Av redovisningen framgår att det för närvarande finns goda möjligheter till såväl gymnasial yrkesutbildning som till denna anpassad eftergymnasial. YB har strä- vat efter att ta all rimlig hänsyn till dessa förhållanden vid utformningen av sina föl- jande förslag.

YB föreslår att nuvarande benämningar sjuksköterska och undersköterska ersättes

med sjukskötare respektive underskötare. För att undvika förväxlingar använder YB genomgående de föreslagna beteckningarna i detta kapitel, även då hänvisning sker till nuvarande förhållanden.

De formella utbildningsvägar som i dag står till buds för sjukvårdsbiträden, under— skötare, sjukskötare och medicinsk-tekniska assistenter kan anges med följande figur.

YB är angelägen om att framhålla, att figuren endast beskriver de formella stu- dievägarna och att ungdomarna i realiteten i växande omfattning fyller ut »luckan» mel-

A 2 r" Avkonad sjukskötar- utbildning 3 terminer 21— B mmm 20 _ sjukskötar- MNMnMQ "3,37: _ - r— _ _ _ _ _l Rbntgen- Radio- | I _ 19 _ assietent— terapi- % utbildning assistent- Operations— :E 5 tanniner utbildning assistent- .E 5 terminer utbildning 5 4 (5) tanniner 218— 16

GRUNDSKOLA

Figur 6. Vissa nuvarande utbildningar inom området

lan grundskola och gymnasial utbildning med meningsfyud anställning eller med stu- dier av något slag. YB återkommer till an- slutningen mellan skolformerna i det följan— de.

Enligt YB:s definitioner skall yrkesteknisk högskoleutbildning bygga på dels yrkestek- nisk gymnasial grundutbildning eller mot- svarande, dels anställning i arbetslivet. I sina överväganden rörande yrkesteknisk hög- skoleutbildning inom området för sjuk- och åldringsvård har YB därför haft att utgå ifrån den tvååriga vårdtekniska gymnasiala grundutbildning, om vilken YB lagt för- slag i tidigare betänkande. En generell mo- dell för en sådan utbildningsgång kan då få det utseende som illustreras i figur 7.

Yrkesteknisk högskoleutbildning (YT H)

Anställning

Vårdteknisk tvåårig linje (YTH-linje)

Figur 7. Generell modell av utbildningen över YTH.

YB har i olika sammanhang understrukit betydelsen av att utbildningar i så stor ut- sträckning som möjligt organiseras i gemen- samma basblock, från vilka eleven gör suc- cessiva val mot den avslutande målinriktade

delen av utbildningsgången. Principen är gil- tig för alla skolformer och utbildningsnivå- er, även om YB:s konkretiseringar därav av naturliga skäl begränsats till gymnasiesko- lans YT-linjer. Inom området för sjuk- och åldringsvård har YB granskat inte enbart utbildningsväg A i figur 6 utan även C-E — vilka alla formellt tillhör grundskolans kom- petensområde och därmed kan betraktas som gymnasiala — för att utröna i vilken om— fattning dessa utbildningar kan inlemmas i den generella modellen enligt figur 7. Ana- lysarbetet har också innefattat granskning av utbildningen av ålderdomshemsförestån- dare.

YB har funnit att såväl utbildningen av sjukskötare som utbildningen av olika medi- cinsk-tekniska assistenter och ålderdoms- hemsföreståndare med fördel kan baseras på en tvåårig gymnasial vårdteknisk linje. Därifrån går eleverna ut i arbetslivet och får under sin anställning goda möjligheter till information om olika yrkestekniska hög- skoleutbildningar samt tillfälle att skaffa sig egna praktiska erfarenheter från olika arbets- områden. Lika viktigt är det emellertid enligt YB:s mening, att blivande arbetsledare och andra ges tillfälle att se den unga människan i arbete och få möjlighet till en konstruktiv rådgivning rörande den framtida utbildnings- vägen. Det utbildningssystem inom området för sjuk- och åldringsvård, som YB genom dessa överväganden kommit fram till, kan åskådliggöras med följande figur 8.

Grundutbildning Utbildning Utbildning Utbildning Utbildning sjukskötare röntgen- radioterapi- operations- ålderdoms- YTH 3 terminer assistenter assistenter assistenter hemslörest. 3 terminer & terminer 3 terminer 3 terminer Vårdteknisk linje Två år YT

Figur 8. Anpassningen mellan YT-linje och olika YTH-linjer inom området för sjuk- och åldrings- vården

Anm. YB har för flertalet av sina förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning gjort utkast till timplaner. Dessa är samlade i slutet av kapitlet.

I samband därmed göres jämförelser med nu- varande timplaner för vissa utbildningar.

er

20 _ _ 21 Grundutbildning Utbildning Utbildning Utbildning Utbildning -i sjukskötare röntgen- radioterapi- operations- ålderdoms- 3 terminer assistenter assistenter assistenter hemstörest. 19 Sterminer aterminer aterminer aterminer — 20 . i" = _a > _ . .. ' ? ;; 16 _,9 ; =_ 4— .» .2 19 T. 5 Koncentrerad yrkesteknisk .? g 3 .— utbildning (KYT) _?! % Zterminer .::: E 18 —18 E E Vårdteknisk linje Minst tvåårig "övrig" = YT-Iinje linje av Två år gymnasieskolan 17 —17

GRUNDSKOLA

Figur 9. Anpassningen mellan YT-linje och KYT med olika YTH-linjer inom området för sjuk- och åldringsvård. >Övrig> linje inkluderar även »yrkesinriktad».

Den vårdtekniska tvååriga linjen ger i enlighet med sin målsättning tillräckliga kun- skaper och färdigheter för att möjliggöra en anställning som sjukvårdsbiträde eller under- skötare. Genom denna anställning öppnas också vägen till yrkesteknisk högskoleutbild- ning. YB har i andra sammanhang fram- hållit vikten av att även elever från andra än den yrkestekniska linjen av gymnasie— skolan skall erhålla samma möjlighet till anställning och eventuellt efterföljande yr- kesteknisk högskoleutbildning. Fördenskull lägger YB förslag om koncentrerad yrkes- teknisk utbildning (se kapitel 3). Denna har inom området för sjuk- och åldringsvård i genomsnitt beräknats till två terminer, men YB vill också här understryka att den kon- centrerade yrkestekniska utbildningen så långt det är möjligt skall vara individanpas- sad. Härigenom kan hänsyn tas till bland annat elevernas varierande val av föregående gymnasieskollinje.

Om utbildningssystemet enligt figur 8 kompletteras med koncentrerad yrkestek- nisk utbildning erhålles följande.

Det system som visas i figur 9 bygger helt på de principer som YB i olika sam- manhang framfört beträffande såväl gym- nasial yrkesutbildning som den därtill via anställning i arbetslivet kopplade yrkestek-

niska högskoleutbildningen. Den ger en för många grupper gemensam basutbildning och uppskjuter valet av funktionsutbildningen till en senare tidpunkt än vad som för när- varande är fallet. Den ger den grundutbil— dade YT—eleven möjlighet att fungera i ar- betslivet och därvid skaffa sig förstahands- erfarenheter från olika funktionsområden, innan han har att välja yrkesteknisk hög— skoleutbildning. Arbetsledare och andra får möjlighet att följa YT—elevens insatser i arbetslivet och kan med utgångspunkt där- ifrån ge konstruktiva studieråd.

Emellertid måste YB i sina överväganden rörande utformningen av utbildningssyste- met inom området för sjuk- och åldrings- vård också ta hänsyn till den redan existe- rande direktutbildningen till sjukskötare —— se kapitel 2 samt figur 6 (utbildningsgång B). Härom vill YB anföra följande.

Den nuvarande direktutbildningen till sjukskötare är formellt knuten till grund- skolans kompetensområde. Under senare år har emellertid ett ständigt ökande antal sö- kande med genomgången fackskola eller gymnasium antagits till utbildningen. Detta torde bland annat sammanhänga med att allt flera ungdomar erbjudes gymnasial ut- bildning i omedelbar anslutning till grund- skolan. Skolöverstyrelsen räknar redan läs-

året 1970/ 71 med ett så stort antal elev- platser att det motsvarar en intagning av cirka 92 % av lö—åringarna. För läsåret 1974/ 75 räknar överstyrelsen med cirka 98 %. YB har i sitt prognoskapitel i betän- kandet rörande reformerad lärarutbildning anslutit sig till Sözs prognoser och fortsatt dem för återstoden av 1970-talet. Det torde vara helt klart att rekryteringen till direkt- utbildningen för sjukskötare från grund— skolan måste ske ur en ständigt krympande population. YB anser det mot bakgrunden härav vara rimligt, att redan inom ett fåtal år de facto räkna direktutbildningen som eftergymnasial. I de följande övervägandena och förslagen utgår YB från denna förut- sättning.

Att direktutbildningen på detta sätt be- traktas som eftergymnasial, gör den dock inte till en yrkesteknisk högskoleutbildning. Den bygger inte på en grundläggande yrkes- utbildning och den förutsätter inte heller anställning i arbetslivet. Däremot är natur- ligtvis vidareutbildningen av sjukskötare en yrkesteknisk högskoleutbildning då den för- utsätter grundläggande yrkesutbildning och anställning i arbetslivet.

Om direktutbildningen lägges in i utbild— ningssystemet enligt figur 9 framstår den koncentrerade yrkestekniska utbildningen som ett mindre rationellt arrangemang. Ele- ver från annan gymnasieskolelinje än den vårdtekniska kan erbjudas utbildning till sjukskötare i en femterminsutbildning (di- rektutbildningen) och vägen över KYT —— som sammanlagt med anställning ger minst sex terminer måste te sig mindre attrak- tiv. Gäller frågan således enbart utbildning till sjukskötare bör någon koncentrerad yrkesteknisk utbildning inte ingå i utbild- ningssystemet.

Den koncentrerade yrkestekniska utbild— ningen (KYT) har emellertid —— som redan framhållits — till primär uppgift att förbe— reda för anställning som sjukvårdsbiträde eller underskötare. Denna uppgift kan för närvarande inte fyllas av direktutbildningen. Det är angeläget att femterminsutbildningen får en sådan utformning, att avgång kan medges efter termin 2 för den som önskar

fungera som biträde eller underskötare. YB vill anlägga följande synpunkter härpå.

I sitt tredje betänkande, som bland annat innehöll förslag till läroplaner för den gym- nasiala yrkesutbildningen, diskuterar YB möjligheterna till anslutning mellan den vårdtekniska linjen och direktutbildningen till sjukskötare. Härvid konstaterar YB att elever i vårdteknisk linje, som under andra årskursen genom det fria tillvalet skaffar sig ökade fackteoretiska kunskaper i anato- mi och fysiologi kan tas in i den tredje terminen i direktutbildningen. Omfattning— en av tillvalet anges till ca 100 undervis- ningstimmar eller ca 2,5 veckotimmar i års- kurs 2. I den sammanlagda undervisnings- tiden i den vårdtekniska linjen betyder till- valet ca 3,5 % av totala volymen. Detta obetydliga tillval, som innebär motsvarande minskning av övrig yrkesteknik, bör enligt YB inte äventyra den primära målsättningen för vårdteknisk linje. Den som gör tillvalet, men sedermera ändrar sina planer och vill fungera som biträde eller sjukskötare, bör kunna göra detta utan någon ytterligare för- ändring av Studiegången.

I terminerna 1 och 2 av direktutbildning- en — omfattande sammanlagt (662+ 768=) 1430 undervisningstimmar — har fackteorin en något större och arbetstekni— ken en något mindre omfattning, än vad som skulle vara rimligt för en koncentrerad yrkesteknisk utbildning avsedd att motsvara den vårdtekniska linjens grundutbildning i yrkesteknik. Med en mindre omdisponering av stoffet i direktutbildningen, så att en fackteoretisk del »sköts» upp till termin 3 eller senare och en motsvarande del av ar- betstekniska moment förlades till termin 1 eller 2, kan de första två terminerna i di— rektutbildningen enligt YB:s mening utgöra en koncentrerad yrkesteknisk vårdutbild- ning.

Den relativt obetydliga förändring av di- rektutbildningen, som YB sålunda förutsät— ter kunna ske, får ett flertal positiva kon- sekvenser.

Det behövs ingen särskild organisation för koncentrerad yrkesteknisk utbildning, utan denna kan helt repliera på nuvarande

Direkt- utblldningen termin 3—5

Direkt- utblldningen termln 1—2

Minst tvåårig "övrig" linie t. gymnasieskolan

Figur 10. Översedd direktutbildning. »Övrig: inkluderar »yrkesinriktad».

direktutbildning för sjukskötare. Elever som valt annan än yrkesteknisk linje i gymnasie- skolan kan erbjudas en rationell utbildnings- väg via direktutbildningens två första ter- miner över anställning i arbetslivet till yr- kesteknisk högskoleutbildning för medi- cinsk-tekniska assistenter, ålderdomshems- föreståndare. YB är inte främmande för tanken att detta rationella system också kan

visa sig användbart för andra yrkestekniska högskoleutbildningar inom området för sjuk— och åldringsvård.

Genom den föreslagna översynen av di- rektutbildningen blir de första terminerna lämpliga även för andra än blivande sjuk- skötare. Detta innebär samläsningsmöjlighe- ter med lägre utbildningskostnader per elev. Det betyder också att personer, som seder- mera i arbetslivet förväntas samarbeta i team, redan under sin utbildning får till- fälle till gemensamma studier och överlägg- ningar. Nuvarande splittring av utbildning- en inom området för sjuk- och åldringsvår- den ersätts till stora delar med en gemensam basutbildning och efterföljande parallella ut- bildningar. Även för dessa kan inom syste- met skapas möjligheter till samordning efter- som man i flertalet fall kan bygga på ge- mensam basutbildning. Alla dessa faktorer måste verka kostnadsdämpande. De måste också underlätta organisationen av utbild- ningssystemet och administrationen därav.

Med utgångspunkt i vad YB här anfört kan utbildningssystemet inom området för sjuk- och åldringsvård få följande utseende:

.—

lrrdareutbildningar. se töliande avsnitt i kap 4 Direkt- utbildning - * * - - 20 _ termin 3—5 YTH YTH YTH YTH YTH Sjukskötare Röntgen- Radio- Opera— Ålder- :! term ass terapiass tionsass domshems- 3 term 3 term 3 term törest :! term 19 '— _ Direkt- .3 utbildning 7. termin 1—2 . _ ,! ,,... , , __ . '— v *. _ f ”' '&' *a- ' = _ _ ' I | , : (» I = 13 - * ** ' & ' Minst tvåårig Vårdteknisk linie "övrig" linje i YT-linie gymnasieskolan Två år 17 —

Figur 11. YB:s förslag till utbildningssystem inom området för sjuk- och åldringsvård. >Ovrig> linje inkluderar )yrkesinriktad).

Den YTH för sjukskötare som YB här föreslår, är baserad på genomgång av vård- teknisk tvåårig linje och efterföljande an- ställning om cirka sex månader. YB finner det naturligt att den yrkestekniska högsko- leutbildningen ges en sådan flexibilitet ge- nom tillvalsmöjligheter, tillskapande av va- rianter eller på annat sätt, att YTH utgör den riktiga grundutbildningen för sjukskö- tare även inom den psykiatriska vården. Genom att stora delar av stoffet är gemen- samt ter sig en sådan anordning rationell och enkel att genomföra. YB förutsätter således att den vårdtekniska linjens grund- utbildning så långt möjligt blir gemensam för sjukskötare oavsett kommande verksam- hetsområde och att specialiseringen sker först på YTH—nivå.

YB finner också anledning beröra den avkortade utbildning till sjukskötare som för närvarande erbjuds den som genomgått ut— bildning till sjukvårdsbiträde om 23 veckor och till underskötare om 32 veckor och fö- re grundutbildningen till sjukskötare arbetat minst två år som biträde och minst sex må- nader som underskötare (se figur 6 utbild- ningsgång A). Den avkortade utbildningen — som omfattar tre terminer — måste självfallet förete stora likheter med YTH för sjukskötare, eftersom de båda utbildningar- na på samma tid skall nå samma mål. Där- emot föreligger en viss skillnad i den gym- nasiala grundutbildningen. I nuläget omfat- tar den skolmässiga utbildningen (23+ 32=) 55 veckor och praktik under två och ett halvt år. Vårdteknisk linje ger 80 veckors skolmässig utbildning varpå följer anställ- ning under cirka sex månader. I tabell 4/ 2 redovisas timplanerna för här berörda ut- bildningar. YB finner det vara angeläget att nuvarande avkortade utbildning till sjuk- skötare så snart som möjligt fås att samman- falla med YB:s förslag till YTH för sjuk- skötare.

Den praktik genom anställning som YB föreslår skall ingå mellan vårdteknisk linje och YTH för sjukskötare — cirka sex må- nader — kan synas vara kort och enligt YB:s allmänna syn på anställningens bety- delse för efterföljande yrkestekniska hög-

skolestudier borde det vara rimligare att föreslå minst ett år. Efter olika övervägan- den har YB emellertid funnit skäl att be- gränsa tiden. Bland annat har YB upp- märksammat, att den blivande sjukskötaren under sin utbildning får en förhållandevis god kontakt med arbetslivet, genom att un- dervisningen under långa perioder är för- lagd till vårdinstitutioner.

Rekrytering till yrkesteknisk högskoleut- bildning av elever som genomgått vårdtek- nisk tvåårig linje enligt YB:s av riksdagen godkända modell, kan ske först omkring år 1974, sedan de första eleverna från YT- linjen examinerats våren 1973 och därefter skaffat sig föreskriven praktik genom an- ställning.

Fram till år 1974 kommer därför sökande till yrkesteknisk högskoleutbildning att ha annan och i regel mindre omfattande grund- utbildning, än den som gymnasieskolan av- ser att ge. Det är enligt YB:s mening av vikt, att dessa elever erbjudes generösa möj- ligheter till de kompletteringar som i varje individuellt fall bedömes vara nödvändiga. Se även kapitel 11.

4.1.1 Allmänna ämnen

Av allmänna ämnen förekommer ett flertal på den tvååriga vårdtekniska linjen, näm- ligen svenska, familjekunskap, psykologi och gymnastik. Åtskilliga moment från ämnena biologi och samhällskunskap förekommer i bla följande ämnen på vårdteknisk gren: anatomi, fysiologi, sociologi, mikrobiologi, hygien, sjukdoms- och sjukvårdslära samt arbetslivsorientering. Enligt YB:s uppfatt- ning kan det knappast föreligga något yr- kestekniskt betingat behov av gymnasiala kunskaper i ämnet historia för en sjukskö- tare. Ämnet konsumentkunskap ingår visser- ligen ej i den tvååriga yrkesutbildningen i vårdteknisk linje, men däremot viss utbild- ning i dietetik och miljökunskap.

I den kommande gymnasieskolan skall eleverna i YT-linje välja till ytterligare minst ett allmänt ämne utöver de obligatoriska svenska, arbetslivsorientering och gymna-

stik. Det betyder att många av de elever som genomgått YT-linje torde ha genomgått kurs i något av ämnena engelska och samhällslära motsvarande social linje av dagens fack- skola.

Sammantaget anser YB att den reella skillnaden mellan de båda elevgruppemas kunskaper i de för den sociala linjen genom— gående ämnena är relativt blygsam.

I annat sammanhang har YB föreslagit, att gymnasiala kunskaper i engelska och samhällskunskap obligatoriskt skall krävas för inträde till yrkesteknisk högskoleutbild- ning och att dessa förkunskaper i vissa fall skall inhämtas genom fritidsstudier paral- lellt med förvärvsarbetet. Inom de natur- vetenskapligt-tekniska och ekonomiska sek- torerna torde detta kunna fungera väl efter- som YB föreslår praktik mellan YT och YTH om minst två år. För blivande sjuk- skötare är emellertid minirnipraktiktiden endast cirka ett halvt år. Dessutom blir det svårt att deltaga i reguljär kvällsutbildning, eftersom i många fall arbetet är förlagt till kvällstid. En lösning på kompletterings- problemet kan då vara att den yrkestek- niska högskoleutbildningen inrymmer ut- bildning i dessa båda ämnen. Detta skulle innebära antingen en förlängning av YTH för sjukskötare eller att vissa av de rent yrkestekniska ämnena skulle få mindre ut- rymme för att bereda plats för ämnena eng- elska och samhällskunskap. Ett annat sätt är att låta dem som genomgått YT-linje ge- nomgå en viss kompletteringsutbildning före inträdet i YTH, Även om det för YB fram- står som ett angeläget behov att blivande sjukskötare har fått en viss gymnasial ut- bildning i de båda berörda ämnena anser YB det inte för närvarande finnas motiv för att eleverna från YT-linje måste genomgå kom- pletterande utbildning. I sina överväganden i dessa frågor har YB bla konstaterat att dagens direktutbildning av sjukskötare ej in- rymmer några allmänna ämnen. Ett annat skäl till YB:s ställningstagande är att per- sonalsituationen inom sjukvården är an— strängd och att en kompletteringsutbildning med en beräknad längd av cirka en termin skulle innebära ett bortfall av arbetskraft

motsvarande flera hundra årsanställda. Där- emot anser YB att det på sikt bör tillskapas kompletteringsutbildningar av antytt slag. Man kan förmoda att många kommer att utnyttja en sådan möjlighet — i varje fall de som skall utbilda sig till lärare.

4.1.2 Yrkestekniska ämnen

Läroplaner för såväl YTH för sjukskötare som direktutbildningen för sjukskötare bör utformas av tillsynsmyndigheten i samråd med socialstyrelsen, varvid erfarenheterna från den nyligen reformerade sjuksköterske- utbildningen bör kunna tas tillvara. YB an- ser sig därför kunna begränsa sina synpunk- ter på yrkestekniska ämnen till att avse en- dast tre ämnen, som fn inte förekommer som självständiga ämnen i sjukskötarutbild- ningen, nämligen arbetslivsorientering, ar- betsstudier och yrkesekonomi. Dessa ämnen skall enligt YB vara obligatoriska i all yrkes- teknisk högskoleutbildning.

Arbetslivsorientering finns sålunda inte som självständigt ämne i dagens sjukskö- terskeutbildning, men YB är medveten om att arbetslivsorienterande moment är integre- rade i exempelvis psykologi, sjukvårdslära samt administration och arbetsledning, var- för YB:s förslag i detta avseende inte med- för någon större förändring av utbildnings- innehållet.

Arbetsstudier anser YB vara ett värdefullt tillskott till sjukskötarutbildningen och bör kunna bidraga till ökad förståelse för att ge ökad insikt i rationalisering och förbättring av arbetsmetoder inom vårdområdet.

Yrkesekonomi bör ge personal i kvalifi- cerade arbetsuppgifter en fördjupad insikt i olika kostnadsposter inom vården och skär- pa uppmärksamheten på kostnadsbesparande åtgärder. Yrkesekonomiska moment är re- dan nu integrerade på samma sätt som an- getts under rubriken Arbetslivsorientering.

4.2 Vidareutbildningar

Yrkestekniska högskoleutbildningar kan er- bjudas som återkommande utbildningar med

' Anställning Direktut- YTH för bildning sjukskötare, sjukskötare assistenter rn fl

Figur 12. Återkommande YTH

mellanliggande praktik genom anställning i arbetslivet. I avsnitt 4.1 behandlades den första av dessa återkommande yrkestekniska högskoleutbildningar —— YTH för sjukskö- tare, medicinsk-tekniska assistenter, ålder- domshemsföreståndare, Parallellt härmed re- dovisades den eftergymnasiala direktutbild- ningen för sjukskötare. Här vill YB ge syn- punkter på nästföljande högskoleutbildning för nyssnämnda personalgrupper. För att ansluta till vedertaget språkbruk inom om— rådet för sjuk- och åldringsvård använder YB här beteckningen Vidareutbildning (för legitimerad sjukskötare, medicinsk-teknisk assistent etc).

För legitimerade sjukskötare erbjudes re- dan i dag följande vidareutbildning mot spe- cialiserade arbetsuppgifter.

Medicinsk och kirurgisk sjukvård Psykiatrisk sjukvård lntensivvård, anestesisjukvård och operations- sjukvård Hälso— och sjukvård för barn och ungdom Öppen hälso- och sjukvård Obstetrisk och gynekologisk vård Åldringsvård

Dessa vidareutbildningar erbjuder utöver ämnesfördjupning också utbildning i admi- nistration och arbetsledning. Genomgången vidareutbildning ger behörighet till befatt- ning som avdelningssköterska.

YTH för medicinsk-tekniska assistenter är direkt specialiserad mot en avgränsad funk- tion och ger därför en avslutad funktions- utbildning på kortare tid än Sjukskötarna. Utbildningen blir samtidigt »smalare».

Den på senare år ökade assistentutbild- ningen har kommit att påverka sjukskötar- nas specialutbildning. För närvarande an-

ordnas ingen fristående utbildning av sjuk- skötare med inriktning mot röntgenavdel- ningen, eftersom behovet av sådan arbets- kraft avses bli täckt av röntgenassistenter. Det betyder att röntgenassistenter kommer att rekryteras till arbetsledande funktion motsvarande avdelningsskötare, vilket i sin tur skapar behov av vidareutbildning för dessa röntgenassistenter. Motsvarande syn- punkter kan anläggas på andra assistent- grupper.

Assistenternas utbildning inrymmer färre allmänt sjukvårdstekniska moment än sjuk- skötarnas, men skall dock ge kompetens att ansvara för svårt skadade och sjuka patien- ter. Detta gäller samtliga berörda medicinsk- tekniska assistenter. Det bör därför vara lämpligt att deras vidareutbildning genom- gående ger en vidgad utbildning i katastrof- medicin samt administration och arbetsled- ning.

YB ger inte heller några förslag till vidare- utbildning för dem som genomgått YTH för ålderdomshemsföreståndare. Det förefaller dock troligt att innehållet i en sådan vidare- utbildning väl låter sig samordnas med den vidareutbildning i åldringsvård som from vårterminen 1970 anordnas för legitimerade sjukskötare. De medicinska fackteoretiska ämnena i denna utbildning Geriatrisk hälso- och sjukvårdslära samt socialmedicin om- fattande tillsammans 102 undervisningstim- mar av 662 kan därvid kräva speciell upp- märksamhet. Samtidigt bör man dock kunna utnyttja motsvarande kunskaper inhämtade i den relativt »smala» yrkestekniska hög- skoleutbildningen för ålderdomshemsföre- ståndare.

4.3 Yrkesteknisk högskoleutbildning för blivande lärare i yrkesteknik

YB har i sina direktiv (punkt 8) fått upp- draget att »ingå på lärarfrågor i all den om— fattning den finner det behövligt». Efter— som YB:s tidigare betänkanden i huvudsak omfattat den gymnasiala yrkesutbildningen är helt naturligt också övervägandena och förslagen rörande reformerad lärarutbildning

(YB V) begränsade till lärare i yrkesteknik inom gymnasieskolan. Emellertid har de- partementschefen i skrivelse av den 24.4. 1967 givit YB i uppdrag att också ge förslag om hur lärarna för fullständig sjukskötare- utbildning skall utbildas. Detta har lett YB fram till förslag på yrkesteknisk högskole- utbildning avsedd att ge lärarna denna äm- nesmässiga kompetens. YB har i samband därmed också berört motsvarande högskole- utbildning för blivande lärare inom ämnes- området för medicinsk-tekniska assistenter.

I kapitel 3 anges målet för yrkesteknisk högskoleutbildning vara dels att ge vidare- utbildning inriktad mot kvalificerade funk- tioner inom arbetslivet, dels ge en ämnes- utbildning för blivande lärare i yrkesteknik. Inom området för sjuk- och åldringsvård har YB emellertid —— utöver de YTH-nivåer som beskrivits i avsnitt 4.1 och 4.2 — inte analyserat i vilken utsträckning man kan utnyttja yrkesteknisk högskoleutbildning ock- så för andra funktionärer än lärare i yrkes- teknik. Det bör bli en angelägen uppgift för huvudmännen i samråd med socialstyrelsen att undersöka dessa möjligheter. Härvid bör man beakta att YB:s förslag inte enbart skapar förutsättningar för en sk lång ut- bildningsväg fram till läkarfunktionen, utan också öppnar möjligheter att utbilda perso- nal för kvalificerade forsknings- och utveck- lingsarbeten inom patientvårdens område.

De förslag till yrkesteknisk högskoleut- bildning för blivande lärare i yrkesteknik, som YB här lägger fram, vill också skapa möjligheter för dessa lärare att i största möj- liga utsträckning kunna ersätta de specialis- ter — främst läkare —— som för närvarande i stor omfattning medverkar i utbildningen inom området för sjuk- och åldringsvård. Enbart läkarnas totala arbetsinsats inom utbildningsområdet har hittills uppgått till ca 100 000 timmar per år, varav minst hälften torde utgöra undervisning i utbild- ningen av sjukskötare. Med hänsyn till bris- ten på läkare måste det vara till nackdel att i alltför stor utsträckning ta deras kapacitet i anspråk för utbildningen inom området för sjuk- och åldringsvård.

YB:s förslag till ämnesutbildning för lä-

rare vill också möjliggöra en god integration mellan dels olika ämnen, dels skilda moment i samma ämne. För närvarande är detta svårt att uppnå inom många delar av ut— bildningen beroende bland annat på att tim- lärare — framför allt läkare —-— måste engageras i stor omfattning. En fördjupad kompetens för de heltidsanställda lärarna anser YB vara nödvändig för att minska nuvarande olägenheter och uppnå en bättre undervisning.

Sedan lärare med den vidgade ämnes- kompetensen utbildats och börjat tjänstgöra, blir det under en övergångsperiod nödvän- digt, att på varje skolort där lärarna verkar tillskapa en fast konsulterande samverkan mellan dessa lärare och lokala specialister —— läkare, fysiologer, psykologer mfl. Här- igenom får man möjligheter att följa upp den föreslagna vidareutbildningen och kan utarbeta förslag till eventuella justeringar.

4.3.1 Lärare i hälso- och sjukvård

För att lärarna i hälso- och sjukvård skall kunna övertaga huvuddelen av läkarnas un- dervisning, utan att deras ämnesutbildning blir för lång måste utbildningen differentie- ras mot olika ämnesområden. I sina över- väganden häri har YB bla tagit hänsyn till olika ämnens omfattning inom vård- yrkesutbildningen och till organisatoriska förutsättningar vid de skolenheter i vilka vårdyrkesutbildning skall ges. YB har isam- råd med medicinska experter kommit fram till att lärarna i hälso- och sjukvård bör spe- cialiseras på sex olika huvudgrenar enligt tabell 4/ 1. Av tabellen framgår också i vilka ämnen de olika specialiseringama ger för- djupning, normalstudietiden för ämnena samt vilken årlig utbildningskapacitet som föreslås inom de olika områdena. Beträf- fande betydelsen av beteckningarna A—F, se figur 13.

I sina förslag till gruppering av de olika ämnena till lämpliga ämneskombinationer har YB lagt stor vikt vid

att varje kombination bör omfatta två till tre ämnen — undantagsvis fyra,

A B C D E F

Kirurgisk och med. sjukvård

(4.3)

Kirurgisk och med. sjukvård

Psykiatri Oper. -anes- tesi-, inten-

sivvård

Pediatrisk sjukvård

Obst. Gynek.

Anatomi

Ämnesutbildning för lärare YTH

Fysiologi

Mikrobiologi

Psykiologi

Mikrobiol. el. farm.fysiol.

Farmakologi

Mikrobiologi Soc.medicin

Socialmedicin

Sociologi Anatomi

Soc.medicin

Sociologi Psykologi

Anatomi Fysiologi

(— Praktik 1—2 år

(4.2)

4. 4

_) Medicinsk och kirur- gisk sjv

Vidareutbild-

skötare YTH ning för sjuk-

Psykiat— risk sjv

Opera- Anes- Intensiv-

tions- tesi-

vård

Hälso- och Öppen sjukvård hälso- och för barn sjukvård och ungdom

Obstetrisk— gynekolo- gisk vård

Figur 13. Ämnesutbildningens differentiering och anknytning till föregående praktik och yrkes— teknisk högskoleutbildning. Se även tabell 4/1.

Tabell 4/1. Specialisering inom ämnesutbildningen. 4

Utbildn tid veckor för kategori

Ämnen A B C D E F Morfologi (anatomi) 15[ 15 15 Fysiologi 10a 10& 10 Kirurgisk o medicinsk sjv 15 15 Psykiatrisk sjukvård 10 Socialmedicin, alt I S' » , alt II 10 10 Sociologi, alt I 10 » , alt II 205 Psykologi, alt I 15 ) , alt II 255 Operationssjukvård 15* Anestesivård 15' Intensivvård 15' Pediatrisk sjukvård 10 Obstetrisk () gynekol vård 5 Medicinsk mikrobiologi 10 103 10' Farmakologi 10 103 Summa veckor 40 40 40 40 40 40 Årlig utbildningskapacitet 125 40 55 55 25

1 alternativt kemi * alternativt farmakologi ” alternativt fysiologi med mikrobiologi och farmakologi * alternativt operationssjukvård, anestesi- och intensiwård ** " alternativt sociologi i kombination med mikrobiologi eller psykologi i kombination med social-

medicin.

att ämnesgruppen skall avse såväl fack- teoretiskt som arbetstekniskt område i syfte att vidga allsidigheten i lärarens ämnes- utbildning och underlätta integration mellan dessa yrkesteknikens båda delar samt

att de fackteoretiska ämnena inom varje kombination om möjligt bör ha såväl natur- vetenskaplig som samhällsvetenskaplig an- knytning.

Den föreslagna ämnesutbildningen ger lä- rare med kompetens för undervisning upp till genomgången grundutbildning av sjuk- skötare, varvid lärargrupperna A—C avses täcka lärarbehovet i gymnasieskolans vård- tekniska linje.

Förslagen ger en fullständig utbildnings- gång efter grundutbildningen till sjukskö- tare enligt följande: ' Minst 6 månaders praktik Vidareutbildning 1—2 terminer Praktik 1-—2 år Kompletterande ämnesutbildning 1 år Lärarutbildning 1 år

Den sammanlagda utbildningstiden blir sålunda 4—51/2 år med en skolmässig ut- bildning omfattande 21/2—3 år.

En del av de ämnen som ingår i ämnes- utbildningen förekommer inom universite- tens medicinska fakulteter. Exempel på så.- dana ämnen är: morfologi, fysiologi, mikro- biologi, farmakologi och socialrnedicin. Äm- nena psykologi och sociologi förekommer inom samhällsvetenskapliga fakulteter. YB utgår ifrån att undervisningen i dessa ämnen erbjuds inom universiteten. I bilaga 2 pre- senteras ämnesinnehållet för ämnena mor- fologi, fysiologi, medicinsk mikrobiologi, medicinsk och kirurgisk sjukvård, kemi, far- makologi, psykiatrisk sjukvård, socialmedi- cin, sociologi och psykologi.

De blivande lärarna skall också ha en arbetsteknisk fördjupning inom olika grenar av sjukvården. Denna vidgade ämnesutbild- ning bör kunna organiseras så. att något fullständigt sjukhus i landet fungerar som ett centrum för vårdtekniskt utvecklingsar-

bete och att de blivande lärarna där kunde ges fördjupad insikt i utveckling och ratio- nalisering av vårdarbetet. Ett sådant ar- rangemang skulle förmodligen medföra att detta sjukhus ej kunde utnyttjas för något annat utbildningsändamål.

För vidareutbildningen av sjukskötare er- fordras lärare med ytterligare ämnesmässig fördjupning (lektorskompetens). Enligt YB:s bedömningar torde dock endast 10—20 lek- torer behöva utbildas per år vid bibehållen volym på vidareutbildningen. Det är därvid sannolikt att ett par års specialstudier i an- slutning till någon medicinsk fakultet skulle kunna ge den erforderliga kompetensen. Då det endast rör sig om några få lärare inom varje grupp (A—F) föreslår YB att studier- na utformas individuellt i samråd mellan huvudmannen och respektive institution in- om någon av de medicinska fakulteterna.

4.3.2 Lärare i assistentutbildning

För närvarande krävs en omfattande med- verkan av läkare för att genomföra utbild- ning av medicinsk-tekniska assistenter. En orsak härtill är att de assistenter, som i dag utbildas till lärare, ej får någon komplette- rande ämnesutbildnjng motsvarande den som dagens sjukskötare får i sin lärarut- bildning vid Statens Institut för Högre Ut- bildning av Sjuksköterskor (SIHUS).

I framtiden synes lärarutbildade sjukskö- tare och lärarutbildade assistenter kunna samverka inom såväl sjukskötar- som assi- stentutbildningen. Lärarutbildade sjuksköta- re handhar därvid bla huvuddelen av sjuk- doms- och sjukvårdsläran. Lärarutbildade radioterapiassistenter torde vara bäst lämpa- de att undervisa i exempelvis tumörlära. En lärarutbildad röntgenassistent bör kunna un- dervisa i vissa delar av ämnet anatomi. I sådana ämnen som klinisk kemi och mikro- biologi torde lärarutbildade laboratorieassi- stenter med motsvarande specialisering vara bäst lämpade.

YB vill sålunda ge lärarutbildade assi- stenter en sådan ämnesmässig fördjupning,

att de i många undervisningsmoment kan ersätta läkare och andra utomstående spe- cialister. Den ämnesmässiga fördjupning som YB därvid anser operationsassistent be- höva, sammanfaller helt med motsvarande kompletterande ämnesutbildning för en ope- rationsskötare, dvs en ettårig utbildning, varav 15 veckor anslås till fördjupade äm- nesstudier i anatomi, 10 veckor till ämnes— fördjupning i mikrobiologi, farmakologi el- ler fysiologi samt 15 veckor för studier i operationsvård.

För de båda andra grupperna av medi- cinsk-tekniska assistenter föreslår YB en kompletterande ämnesutbildning enligt figur 14. Förslaget ger efter de första 25 veckor- na möjlighet till val mellan tre olika ämnes- grupper.

En ämnesutbildning för blivande lärare enligt denna modell ger respektive lärarka- tegorier i kombination med tidigare behand- lade lärare i hälso- och sjukvård kompetens att undervisa i praktiskt taget samtliga mo- ment i berörda assistentutbildningar.

Den årliga intagningen till den ämnes- utbildning som svarar mot alternativ 2 b i figur 14 torde bli ringa (5—8). Då antalet knappast motiverar en särskild elevgrupp bör delar av ämnesfördjupningen inhämtas genom individuella studier, varvid en läkare och en radiofysiker fungerar som studie- handledare.

Det huvudsakliga ämnesinnehållet redo- visas i bilaga 2 för ämnena morfologi, fysio- logi, kirurgi, medicin och patologi, röntgen- teknologi, fototeknologi, strålfysik och strål- skydd, radiofysik och radiobiologi.

Medicin

Röntgentek- Radiofysik Kirurgi nologi Fototek- Patologi Fototeknologi nologi Strålfysik, Radio- strålskydd biologi 1 15 v 2 a 15 v 2b 15 v Morfologi Fysiologi 25 v

Figur 14. Ämnesutbildning för blivande lärare (Röntgen- och radioterapiassistenter)

I övrigt utgår YB ifrån att undervisning- en i flertalet av berörda ämnen skall ske vid universitetens medicinska fakulteter.

Lärarutbildad assistent skall kunna få en fördjupad kompetens för att bli lektor på samma sätt som sägs i avsnitt 4.3.1 rörande lärare i hälso- och sjukvård.

Tabell 4/ 2. Befintliga och föreslagna timplaner avseende underskötar- och sjukskötarutbild-

ningsnivå. Sjukv.— Direktut- Kol. 1 biträde+ YT bildning +bef under- åk YTH för Kol. av sjuk- Avkortad skötare 1—2 sjuksk. 2 + 3 skötare utb. Utb.tidens 55 4 3 7 5 55 v+ längd veck. term term. term. term. 3 term Ämnen Kol. nr 1 2 3 4 5 6 Anatomi, fysiologi 65 110 30 140 125 153 Klinisk kemi 25 25 25 20 Mikrobiologi, hygien 96 95 20 115 75 136 Farmakologi 26 45 45 90 74 101 Sociologi, socialmedicin 39 120 80 200 183 198 Familjekunskap 1 5 1 5 Miljökunskap 35 35 Psykologi 36 90 30 120 95 107 Sjukdomslära sjukvårdslära ; 219 465 350 815 629 535 Sysselsättningsmetodik 10 10 Administration, arbetsledning 45 25 70 64 62 Arbetslivsorientering 30 40 40 80 30 Arbetsstudier 80 80 Yrkesekonomi 40 40 Svenska 280 280 Engelska eller annat ämne 240 240 Övriga ämnen 40 120 120 135 123 Klinisk o praktisk socialmedicin (arb.tekn.) 1 680 1 1951 1 450 2 6451 2 420 3 015 Summa 2 231 2 905 2 215 5 120 3 825 4 480

* Kompletteras med cirka sex månaders/anställning före YTH för sjukskötare.

Förklaringar:

Kol 1=Nuvarande sjukvårdsbiträdesutbildning+underskötarutbildning (läroplaner UY 2 65: 15 —-

ändrad lydelse — och 65: 13)

Kol 2=Gymnasieskolans tvååriga vårdtekniska linje (Y T) Kol 3=Förslag till YTH för sjukskötare, tre terminer Kol 4=YT+YTH för sjukskötare Kol 5=Befintlig direktutbildning, fem terminer Kol 6=Befintlig sjukvårdsbiträdesutbildning+underskötarutbildning kombinerad med nuvarande

avkortade sjukskötarutbildning om tre terminer

Tabell 4/ 3. Timplaner för befintlig och föreslagna utbildningsvägar till röntgenassistent.

Nuv YT YTH för utbild— åk röntgen- Kol. ning 1—2 ass. 2 + 3 Utbildningstidens längd, terminer 5 3 7 Ämnen Kol. nr 1 3 4 Klinisk utbildning, allmän sjukvård 1 200* 1 1951 167 1 3621 De röntgendiagnostisk avdelning 1 1023 1 100 1 100 Matematik 100 100 100 Fysik 120 120 120 Kemi 40 40 40 Anatomi, fysiologisk patologi 160 110 70 180 Bakteriologi, hygien 64 95 — 95 Yrkeskunskap 54 ' Sjukdomslära Sjukvårdslära i 292 465 50 515 Läkemedelslära (farmakologi) 60 45 15 60 Psykologi, psykiatri 26 90 90 Sociologi, socialmedicin 26 120 120 Fotografi 74 74 74 Röntgenteknik 60 60 60 Inställnings- o projektionslära 70 70 70 Röntgenanatomi, -patologi 80 80 80 Strålfysik, -skydd 42 42 42 Medicinsk nomenklatur 52 52 52 Administration, arbetsledning 20 45 45 Svenska 280 280 Engelska eller annat ämne 240 240 Arbetsstudier 80 80 Arbetslivsorientering 40 40 80 Yrkesekonomi 40 40 Övriga ämnen 52 180 180 Summa 3 6943 2 905 2 200 5 105

* Kompletteras med cirka sex månaders anställning före YTH för röntgenassistent " Se arbetslivsorientering * Timtalet nedräknat till 40 veckors arbetsår och 35 vtr under teoriperioder och 38 vtr under

klinikutbildning

Förklaringar:

Kol 1=Nnvarande röntgenassistentutbildning, fem terminer (läroplan UK 64: 19) Kol 2=Gymnasieskolans vårdtekniska linje, åk 1 och 2 (YT) Kol 3=Föreslagen YTH för röntgenassistenter, tre terminer Kol 4=S:a timmar YT+YTH för röntgenassistent

Nuv. YT YTH utbild- åk för radio- Kol. ning 1—2 terapiass. 2+3 Utbildningstidens längd, terminer 5 4 3 7 Ämmn Kol nr 1 2 3 4 Klinisk utbildning, allmän sjukvård 670” 1 1951 1 1951 Dzo, radioterapeutisk avdelning 1 6002 —— 1 242 1 242 Matematik 100 100 100 Fysik 120 120 120 Kemi 40 40 40 Anatomi, fysiologi, patologi 174 110 80 190 Bakteriologi, hygien 64 95 95 Sjukdomslära sjukvårdslära ; 292 465 50 515 Farmakologi 60 45 20 65 Psykologi, psykiatri 26 90 90 Sociologi, socialmedicin 26 120 120 Fotografi 40 40 40 Radiofysik 60 60 60 Radioterapi 94 94 94 Klinisk fysik, dosplaner 50 54 54 Strålfysik, -skydd 42 42 42 Röntgendiagnostik 26 26 26 Medicinsk nomenklatur 52 52 52 Administration, arbetsledning 60 45 20 65 Svenska 280 280 Engelska eller annat ämne 240 240 Arbetsstudier 80 80 Arbetslivsorientering 48 40 40 80 Yrkesekonomi 40 40 Övriga ämnen 52 180 180 Summa 3 6962 2 905 2 200 5 105

* Kompletteras med cirka sex månaders anställning före YTH för radioterapiassistenter. ” Timtalet nedräknat till 40 veckors arbetsår och 35 tim. arbetsvecka under teoriperioder och

38 tim/vecka under klinikutbildning.

Förklaringar: Kol 1=Befintlig radioterapiassistentutbildning, fem terminer (ind. läroplan) Kol 2=Gymnasieskolans vårdtekniska linje (YT)

Kol 3=Föreslagen YTH för radioterapiassistenter, tre terminer Kol 4=Summa timmar YT+YTH för radioterapiassistent.

Barnavårdsområdet

Såsom framgår av kapitel 2 finns för när- varande ett stort antal utbildningslinjer in- om barnavårdsområdet. Trots att dessa lin- jer ofta är närbesläktade förekommer dock inte någon egentlig samordning. För YB förefaller det vara angeläget att söka finna former för en minskad splittring.

Den av YB föreslagna gymnasieskolan skall bla omfatta en utbildningsgren för grundläggande barnavårdsutbildning. I YB:s läroplansbetänkande (YB III) framlades ett förslag till utformning av barnavårdsgrenens första årskurs, men av olika skäl utforma- des ej samtidigt den andra årskursen. I sam- band med att YB analyserat den yrkestek- niska högskoleutbildningen har det emeller- tid kommit att framstå som angeläget att andra årskursen på barnavårdsgrenen inrik- tas mot en jämförelsevis bred kompetens för hela det vidsträckta yrkesområdet. I ta- bell 5/1 presenteras ett förslag till timplan för andra årskursen, uppbyggt på bl a föl- jande förutsättningar

att det fackteoretiska innehållet ej skall differentieras,

att i utbildningen skall ingå ca 10 veckors utbildning på institutioner,

att stora variationer beträffande val av institution skall tillåtas samt

att specialutbildning av olika slag i de allra flesta fall förutsättes ske i form av påbyggnadsutbildning (en viss specialinrikt- ning av utbildningen kan uppnås genom val av institution).

Såsom framgår av timplanen skall den i första årskursen påbörjade utbildningen i olika fackteoretiska ämnen fördjupas i års- kurs två. Dessutom tillkommer nya ämnen i andra årskursen, tex psykiatri, kostlära och musik. Den ämnesmässiga breddning som härigenom uppnås ger en förbättrad ut- bildningsberedskap, bla för vård av fysiskt och psykiskt handikappade barn. Den före- slagna tirnplanen omfattar vidare en väsent- lig utökning ifråga om sysselsättningsmeto- diska moment. Denna utvidgning i kombi- nation med särskild undervisning i musik gör eleverna bättre rustade för att leda och stimulera barn i olika sysselsättningar.

Liksom inom andra yrkesområden före- slår YB att de som genomgått en minst två- årig allmän linje inom gymnasieskolan skall erbjudas en koncentrerad yrkesteknisk ut_- bildning. En sådan torde kunna genomföras på ett år. I en särskild anmärkning under tabell 5/1 har angivits i vilka ämnen på det gymnasiala stadiet dessa elever förutsättes ha inhämtat vissa förkunskaper. Dessa kun- skaper torde underlätta förståelsen av när- besläktade fackteoretiska ämnen.

YB:s uppgift är att framlägga förslag till utbildning av lärare i barnkunskap. I sam- band med detta arbete har YB gjort jäm- förelser mellan gällande läroplaner för vissa närliggande utbildningar. Dessa analyser har bla visat att de nu gällande läroplanerna för utbildning av i första hand socialpeda- goger, förskollärare och fritidspedagoger fö-

Tabell 5/1. Olika ämnens omfattning i timmar i tvåårig yrkesteknisk linje, gren för barna- vård samt i motsvarande ettåriga koncentrerade yrkestekniska utbildning (KYT)

Yrkesteknisk linje

KYT

Ämnen åk 1 åk 2 S:a 1 är Svenska 160 120 280 Engelska 120 120 240 Psykologi (observationer) 120 180 300 120 Sociologi, socialmedicin 40 60 100 60 Familjekunskap 30 30 60 20 Barnkunskap 100 100 70 Psykiatri, mentalhygien 60 60 40 Anatomi, fysiologi 40 40 20 Mikrobiologi, hälsolära, hygien 25 60 85 30 Kostlära 90 90 60 Vårdkunskap 75 30 105 80 Sysselsättningsmetodik 45 120 165 120 Musik 60 60 40 Gymnastik 40 60 100 Miljökunskap 35 35 Arbetslivsorientering 40 40 40 Utbildning på institutioner 580 380 960 670 Timme till förfogande 40 40 80 40

Summa timmar 1 450 1 450 2 900 1 450

Anm: Det förutsättes att elever i KYT tidigare genomgått minst tvåårig allmän linje i gymnasie- skolan och därvid inhämtat förkunskaper i bla svenska (280 tim), engelska (240), samhällskun- skap (160), psykologi (160), biologi (160) samt familjekunskap (40).

reter stora likheter med den läroplan som YB föreslår för lärare i barnkunskap. Att så är fallet förefaller naturligt med hänsyn till att i målsättningen för samtliga ovan nämnda utbildningar ingår att ge kunskaper och färdigheter för att kunna ha hand om barn i olika åldrar. De jämförbara momen- ten representerar sammantagna en grund- läggande yrkesutbildning för barnavårdsom- rådet av i stort sett den omfattning som sva- rar mot den föreslagna gymnasiala yrkesut- bildningen eller den koncentrerade yrkestek- niska utbildningen (tabell 5/1). Det har där- för varit naturligt att undersöka huruvida utbildningen till ovan uppräknade yrkes- funktioner kan utformas som yrkesteknisk högskoleutbildning baserad på en gemen- sam grundläggande yrkesutbildning och ef- terföljande anställning.

Eftersom YB har till uppgift att utarbeta läroplan endast för utbildning av lärare i barnkunskap har YB ansett sig förhindrad att ge förslag till omformning av nuvaran- de utbildning till fritidspedagoger m fl. Ge- nom att kombinera grundläggande yrkesut-

bildning med yrkesteknisk högskoleutbild- ning synes en i många avseenden värdefull samordning kunna uppnås. YB anser att frågan om samordning av berörda utbild- ningar bör bli föremål för en övergripande behandling.

Det är alltså redan mot bakgrunden av vad nu sagts angeläget att söka uppnå en bättre samordning av olika utbildningslin- jer inom bama- och ungdomsvårdsområdet, även om denna knappast kan uppnås utan vissa förändringar av studiegången mot de olika yrkesfunktionerna. Men ytterligare skäl kan anföras.

Såsom framgått av tidigare avsnitt krävs utöver grundskola en viss praktik före in- träde i förskollärar-, socialpedagog och fri- tidspedagogutbildningen. Praktiken skall för blivande förskollärare och socialpedagoger omfatta minst tio månader, för fritidspeda- goger minst sex månader. Utbytet av prak- tik bör -— som förut framhållits —— bli vä- sentligt bättre, om den följer efter en grund- läggande yrkesutbildning än om den sker före, 5 k förpraktik. Därför bör enligt YB

utbildningsgången till nyssnämnda funktio- ner ändras så, att kravet på förpraktik utgår och att utbildningen i stället inleds med grundläggande yrkesutbildning som kom- pletteras med praktisk utbildning i arbets- livet, varefter en funktionsutbildning erbju- des genom YTH.

Enligt YB:s bedömning finns det också andra nackdelar med nuvarande utbildning för förskollärare, socialpedagoger och bar- navårdslärare. För att vinna inträde före- skrivs i dag en minimiålder av 19 år. Föl- jande figur (figur 15) visar de nåldersluckor: som därmed uppkommer mellan grundsko- lan och funktionsutbildningen. Sådana luc- kor torde verka rekryteringshämmande, då erfarenheten visar att de allra flesta ung- domar vill fortsätta sin gymnasiala utbild- ning i obruten följd efter grundskolan. Med det av YB skisserade utbildningssystemet ges yrkesteknisk utbildning jämte menings-

22 v—

21 ' Förskol- lärar- utbildning Två år

20 _

19 —

B "U 5 E Fritids- - ,, E pedagog- * '— E 18 _ utbildning ec ".data-av Två år . ,, .—

fylld praktik från grundskola till avslutad funktionsutbildning.

Med hänsyn till att de yrkesutövare som här avses efter avslutad funktionsutbildning skall vara kompetenta till i hög grad själv- ständig verksamhet bland barn och ungdom, synes också åldern vid avslutad utbildning vara av intresse. Figur 15 visar stora va- riationer i detta avseende, medan YB:s ut- bildningssystem (figur 16) synes öppna möj- lighet att låta alla avsluta sin funktionsut- bildning (för lärare i barnkunskap=ämnes- utbildning) vid ungefär 23 års ålder.

Figur 16 visar ett förslag till utbildnings- gång för blivande lärare i barnkunskap. I figuren har också antytts hur man skulle kunna bygga upp funktionsutbildningar för i första hand fritidspedagoger och socialpe- dagoger. Eventuellt kan det befinnas lämp- ligt att bygga upp förskollärarutbildning en- ligt samma mönster. Då emellertid 1968 års

Social- pedagog- utbildning Tre år

Barnavårds— lärar- utbildning (ämnes—

utbildning) Tre år

Barnsköt- kurs

Hemteknisk kurs

till» H»

GRUNDSKOLA

Figur 15. Några nuvarande utbildningar inom området för barn- och ungdomsvård.

23. _ ;" """""""""""""""""""""""""""""""""""""" -— 24 ' Pedagogisk grundutbildning Ett år 22 _ _ 23 ; Lärare_i barnkunskap &Tänkbar YTH-utbildning för fritids- YTH ak 2 21 -— ;pedagoger, socialpedagoger och ev. — 22 Eförskollärare Lärare i barnkunskap ? Utbildning i institution (1 år) 20 _ _ 21 Lärare i barnkunskap : YTH åk 1 19 _ = _ 20 Anställning ett år 18 — A _ 19 — 19 Koncentrerad yrkesteknisk utbild- ning KYT Ett år 18 — — 18 Yrkesteknisk linje, gren för Annan linje i gymnasieskola barnavård Två år 17 — '— 17 | Figur 16. Utbildningsgång förlärareibarnkunskap och angivna möjligheter till anpassning till

annan utbildning inom barnavårdsområdet (Y TH).

barnstugeutredning bla har till uppgift att framlägga förslag till en reformerad förskol- lärarutbildning, berör YB ej närmare denna sistnämnda möjlighet. Det bör understrykas, att YB:s förslag endast avser utbildning av lärare i barnkunskap och att vad YB i öv- rigt anför vill belysa behovet av en sam- ordning av utbildningen inom barn- och ungdomsvårdsområdet och anvisa möjliga vägar härför.

Av figur 16 framgår att utbildningsgång- en inleds med en tvåårig gymnasial utbild- ning på yrkesteknisk linje eller en ettårig koncentrerad yrkesteknisk utbildning. För- slaget förutsätter att de som genomgått den grundläggande yrkesutbildningen obligato- riskt skall skaffa sig minst ett års praktik genom förvärvsarbete inom barnavårdsom- rådet innan de kan intagas i berörda linjer av yrkesteknisk högskoleutbildning. Efter- som de blivande eleverna i den yrkesteknis- ka högskolan redan genomgått en grund- läggande" yrkesutbildning och dessutom fått vidare utbildning i—arbetslivet kan den yr- kestekniska högskoleutbildningen göras av-

sevärt kortare än om förutbildning inte för- utsättes (jämför avsnitt 3.4). Funktionsut- bildningen blir avsevärt breddad genom den föreslagna organisationen.

Socialpedagogernas utbildning är inriktad mot föreståndarfunktioner för barnhem eller motsvarande och bör därför få utbildning i bla sådana ämnen som administration, ar- betsledning, ekonomi, närings- och konsu- mentkunskap. Dessutom bör en barnhems- föreståndare få en utvidgad utbildning i äm- nen som psykologi och psykiatri, eftersom många barn som intages på barnhem ofta uppvisar psykiska störningar. Vidare bör barnhemsföreståndare ha en gedigen utbild- ning i barnavårdslagstiftning och åtskilliga sociologiska moment. I övrigt skulle man kunna hävda att det fritidspedagogen får lära sig måste också socialpedagogen kunna. Resonemanget för fram till antagandet att en i flera avseenden breddad socialpedagog- utbildning bör kunna utformas som en på- byggnad av utbildningen för fritidspedago- ger och genomföras på ett år.

Dagens bamavårdslärarutbildning är tre-

årig. För att vinna inträde fordras dels hem- teknisk kurs med minst en termins längd och dels en barnsköterskekurs omfattande 34 veckor. I de tre utbildningsåren inräknas lärarutbildningen. YB har genomgående fö- reslagit att den egentliga lärarutbildningen skall meddelas vid särskilda institutioner. Det betyder att den eftergymnasiala ämnes- utbildningen skall erbjudas som yrkestek- nisk högskoleutbildning.

YB föreslår att ämnesutbildningen för bli- vande lärare i barnkunskap omfattar fyra år, där första och tredje åren utgöres av

anställning. Det andra anställningsåret ge- nomföres vid specialinstitutioner av olika slag. Den yrkestekniska högskoleutbildning- en (andra och fjärde åren) är under första året inriktad på att ge en kompletterande yrkesutbildning för arbete på de institutioner där utbildningen under andra anställnings- året skall förläggas. Under det avslutande året i yrkestekniska högskolan fördjupas och breddas utbildningen så att de som genom- gått bamkunskapslärarnas ämnesutbildning skall kunna fungera som föreståndare för barninstitutioner av olika slag (tabell 5/ 2).

Tabell 5/ 2. Olika ämnens omfattning i nuvarande barnavårdslärarutbildning och föreslagen ämnesutbildning för blivande lärare i barnkunskap.

Nuv YTH barnavårdslinje

bv- __ Diff.

lär. kol. 3 år åk 1 åk 2 S:a 4—1 Ämne 1 2 3 4 5 Informationsteknik 40 Psykologi med observationer ] Pedagogik - 580 300 180 480 —100 Metodik ] Sociologi, socialmedicin Samhälls- och socialkunskap 60 60 200 260 +200 Institutionskunskap Emijekf'SKap ”0 28 33 1123 12128

arn uns ap Psykiatri, mentalhygien, etik 120 80 80 160 + 40 Mikrobiologi, hygien, hälsolära 20 40 40 80 + 60 Närings- och konsumentkunskap 200 100 80 180 —- 20 Anatomi, fysiologi 120 80 80 — 40 Sjukdomslära, barnsjukvård 120 60 40 108 —- äg Ergonomi 20 40 4 + Skapande verksamhet 80 60 60 120 + 40 Musik 40 40 + 40 Gymnastik Rytmik, lek, idrott i 40 40 40 80 + 40 Naturkunskap 40 40 + 40 Textilkunskap, klädvård 80 40 40 -— 40 Miljökunskap 80 160 160 + 20 Ekonomikunskap 80 80 80 + 60 Administration, arbetsledning 80 80 + 80 Arbetslivsorientering 40 40 + 40 Arbetsstudier 80 80 + 80 Utbildning inom institutioner 1 880 —360 Summa 3 540 1 220 1 220 2 440

Anm: 1. Andra utbildningsåret i den föreslagna ämnesutbildningen omfattar utbildning på olika bamavårdsinstitutioner, sammanlagt 1 480 tim varvid eleverna jämsides med utbildningen utarbe- tar en rapport om sina observationer. Till denna uppgift anslås 120 tim sammanlagt.

2. I nuvarande bamavårdslärarutbildning, som är treårig, ingår även lärarutbildning. Tid som anslås för auskultationer, undervisningsövningar och demonstrationer har ej inräknats.

Såsom tidigare antytts har YB ej i detalj analyserat utbildningsbehovet inom barn- och ungdomsvårdsområdet. Det är troligt att en sådan detaljanalys skulle visa på möjlig- heter till ytterligare samordning av utbild- ningen inom området.

En utformning av utbildningsorganisatio- nen sådan den skisserats i det föregående skulle kunna medföra bla följande väsent- liga fördelar i jämförelse med nuvarande utbildningar:

Enligt den skisserade organisationen på- börjar samtliga elever sin utbildningsgång med en grundläggande och gemensam yr- kesutbildning och behöver först därefter träffa sitt val av funktionsutbildning. Inga luckor i utbildningsgången. Krav på förpraktik utan föregående yr- kesutbildning försvinner.

De allmänna ämnena får ökad omfatt- ning i jämförelse med dagens minimikrav. De skisserade timplanerna för yrkestek- nisk högskoleutbildning företer många lik- heter, varigenom det skapas förutsättning- ar för en samordning av stora delar av innehållet i ett flertal ämnen. En sådan samordning underlättar övergång från ett funktionsområde till ett annat. Det ger också möjligheter att rationalisera utbild- ningarna bla i fråga om elevgruppemas storlek, rekrytering av lärare, organisation av institutionsutbildning m rn.

6 Områdena för konsumtionsteknik,

storhushåll och textilteknik

Den yrkestekniska högskoleutbildning, som behandlas i detta kapitel, kan i stor utsträck- ning utnyttja en redan befintlig skolorgani- sation — seminarierna för huslig utbildning. Nuvarande utbildning av lärare vid dessa seminarier omfattar dock såväl ämnesutbild- ning som pedagogisk grundutbildning. YB:s förslag till YTH inom de konsumtions- och textiltekniska områdena förutsätter att lärar- utbildningen avskiljes från ämnesutbildning- en. Seminarierna kan därefter ge yrkestek- nisk högskoleutbildning för bl a lärare i textil- och vävteknik, lärare i konsumtions- teknik, personal med ledande funktioner i storhushåll — tex internatföreståndare — lärare i storhushållsteknik, hushållstekniker och konsumentupplysare samt vissa delar av utbildningen för köksmästare, lärare i restau- rangköksteknik, hovmästare och lärare i ser- veringsteknik. Vidare bör huvuddelen av den högre yrkestekniska utbildningen för vissa blivande dietexperter kunna meddelas vid någon av dessa skolor.

YB utesluter ej möjligheten av att yrkes— teknisk högskoleutbildning inriktad mot olika grenar av livsmedelsindustrin organisa- toriskt anknytes till konsumtionsteknisk lin- je av YTH. En sådan samordning skulle bla ge blivande lärare i konsumtionsteknik i sin ämnesutbildning en förbättrad kontakt med livsmedelsindustrin och de som utbildas för livsmedelsindustrin större möjligheter till för- djupade insikter i näringslära och närstående ämnen.

I slutet av 1968 tillsatte chefen för utbild- ningsdepartementet en utredning (1968 års lärarutbildningskommitté, LUK) med upp- gift att framlägga förslag till en reviderad utbildning av blivande övningslärare. I di- rektiven framhölls bl a att utredningen skall undersöka huruvida det är möjligt att ge övningslärarna en breddad ämneskompetens. En förändring av övningslärarutbildningen kan få konsekvenser bl a inom det konsum- tionstekniska området, då såväl hushålls- lärare, textillärare som barnavårdslärare en- ligt nuvarande bestämmelser är behöriga att undervisa i både yrkesskolan och grundsko- lan. De förslag till högre yrkesteknisk ut- bildning som YB här lägger fram är vad angår lärarutbildning anpassade enbart till det framtida behovet av lärare i yrkesteknik. Det är därför möjligt att LUKzs övervägan- den kan få konsekvenser för YB:s förslag.

Tidigare har sagts att yrkesteknisk hög- skoleutbildning måste anpassas till de reella möjligheter till utbildning som olika grenar av arbetslivet erbjuder. Vidare att YTH ej får bli så lång att den verkar avskräckande på skickliga och för utbildningen lämpade yrkesutövare. Avvägningar av detta slag le- der inom de konsumtions- och livsmedels- tekniska områdena till avsevärda skillnader i den yrkestekniska högskoleutbildningens längd. Vidare erinras om att ämnesutbild- ningen för exempelvis textillärare inte direkt svarar mot någon yrkesfunktion i arbetslivet, varför det är svårt för blivande textillärare

att i arbetslivet få utbildning genom anställ- ning. Till följd härav måste ämnesutbildning- en för blivande lärare i textil- och vävteknik utöver föreskriven yrkespraktik om minst ett år helt erbjudas i YTH. Flertalet blivande lärare i textil- och vävteknik torde påbörja sin utbildning i den yrkestekniska högskolan direkt efter genomgången grundläggande yr- kesutbildning och ett års praktik, dvs i l9-årsåldern.

Förutsättningarna för högre yrkesteknisk utbildning inriktad mot restaurangfacket är annorlunda. Möjligheterna att få en någor- lunda fullständig högre yrkesteknisk utbild- ning i skola är inom detta yrkesområde be- gränsade. I gengäld erbjuder arbetslivet rela- tivt goda utbildningsmöjligheter. YB föreslår därför att en kvalificerad och allsidig prak- tik skall föregå YTH inom detta område. Högskoleutbildningen behöver i detta fall endast i mindre utsträckning inrymma ar- betstekniska moment. Utifrån dessa förut- sättningar föreslår YB att utbildningstiden inom den konsumtionstekniska högskolan på de mot restaurangnäringen inriktade linjerna skall begränsas till ett år.

Det finns en gemensam nämnare i den yrkestekniska högskoleutbildningen för hus- hållstekniker, lärare i konsumtionsteknik, anställda med kvalificerade uppgifter inom det storhushållstekniska området —— tex internatföreståndare — lärare i storhushålls- teknik, vissa dietexperter och konsument- upplysare. Samtliga har nämligen behov av fördjupade kunskaper i kostfrågor. Det finns givetvis också ett liknande »kostsamband: med köksmästare och blivande lärare i re- staurangköksteknik, men dessa behandlas se- parat i fråga om yrkesteknisk högskoleutbild- ning.

Den gymnasiala yrkesutbildningen inom »kostsektorn» erbjudes på följande linjer, grenar och varianter inom gymnasieskolan:

1 a Konsumtions- och vårdteknisk linje, konsumtionsteknisk gren, variant för hemvårdare i åk 2 alternativt 1 b Konsumtionsteknisk linje konsumtions- teknisk gren, variant för hemvårdare i åk 2

k) in Konsumtions- och vårdteknisk linj storhushållsteknisk gren, alternativt Konsumtionsteknisk linje, storhushåll eller

Livsmedelsteknisk linje, produktionstek-

nisk gren, variant för storhushåll Konsumtionsteknisk linje, storhushålls- gren, variant för kök och kallskänk

3 b Livsmedelsteknisk linje, produktionstek- nisk gren, variant för restaurang. Härtill kommer den utbildning som ges på hushållsteknisk gren av jordbruksteknisk lin- je. I uppräkningen ingår som synes även YB:s förslag till alternativa läroplaner inom det konsumtionstekniska området. Skillnaden dem emellan är dock inte större än att de kan jämställas vid en anpassning till den yrkestekniska högskoleutbildningen. Det är således i realiteten tre olika typer av gym- nasial utbildning som är inriktade mot kost— frågor, nämligen hemvårdarutbildning, stor- köksutbildning och restaurangköksutbild— ning.

De som genomgår en yrkesutbildande lin- je inom gymnasieskolan måste välja yrkes- inriktning i jämförelsevis unga år. YB vill därför så långt det är rimligt skapa över- gångsmöjligheter mellan besläktade linjer på eftergymnasial nivå. Förslagen till YTH in- om kostområdet öppnar vägar till sådan övergång samt beskriver den i vissa fall nödvändiga kompletteringsutbildningen.

Många av dagens hushållslärare och eko- nomiföreståndare har före inträdet i semi- narierna för huslig utbildning en mera om- fattande allmänkunskapsnivå än vad som svarar mot minimikravet, som utgör genom- gången grundskola. YB har övervägt om det förelegat skäl att före inträdet i yrkesteknisk högskola kräva en allmänkunskapsnivå som svarar mot någon två- eller treårig »övrig» linje på gymnasieskolan, men stannat för att en sådan generell utbildningsgång ej är mo- tiverad. Ett skäl härtill är att den framtida gymnasiala yrkesutbildningen kommer att inrymma sk allmänna ämnen i större om- fattning än för närvarande. Ett annat skäl är att YB grundat sina förslag till högre yr- kesteknisk utbildning på den förutsättningen att den yrkestekniska högskolan skall in- [*J O' |».) 0

rymma s k allmänna ämnen i en omfattning som svarar mot det xyrkestekniska» behovet. Det ger möjlighet att anpassa olika allmänna ämnen i den högre yrkestekniska utbild- ningen till det specifika utbildningsmålet. Ett tredje skäl är YB:s uppfattning att en grundläggande gymnasial yrkesutbildning skall anses vara ett naturligt första steg i en utbildningsgång mot vissa högre funktioner inom yrkesområdet. En sådan syn torde bi- draga till att den yrkestekniska grundutbild- ningen i gymnasieskolan blir attraktiv. YB erinrar om att yrkesteknisk gymnasial grund- utbildning också kan avse en koncentrerad yrkesteknisk utbildning omfattande ett år. De timplaner för YTH-utbildning som i det följande presenteras omfattar en stor mängd ämnen. En del av dessa är gruppvis besläktade, men grupperna sinsemellan är i många fall helt artskilda. Utbildningar med splittrat ämnesinnehåll upplever ofta både elever och lärare som besvärande. YB har därför undersökt möjligheterna till att pe- riodvis koncentrera studierna i besläktade

ämnen. Härför fordras jämförelsevis stora skolenheter, möjliga att skapa genom sam- ordning av den yrkestekniska högskoleut- bildningen för de konsumtionstekniska, stor- hushållstekniska, livsmedelstekniska samt de textil- och vävtekniska områdena. För att emellertid framlägga förslag till en sådan organisation fordras överväganden om loka- lisering och yttre organisation som YB i detta sammanhang inte ansett sig böra gå in på. Eftersom YB dock anser frågan vara angelägen både ur pedagogisk och ekono- misk synvinkel belyses problematiken i bi- laga 8.

6.1 Konsumtionsteknisk linje

1 tabell 6/1 redovisas omfattningen av olika yrkestekniska ämnen i en tvåårig grund- läggande yrkesutbildning av hemvårdare och storhushållspersonal. Tabellen visar stora likheter mellan dessa båda utbildningar.

Tabell 6/1. Olika ämnens omfattning i tvåårig gymnasial yrkesteknisk grundutbildning på hemvårdar- och storhushållsgren samt i motsvarande ettåriga koncentrerade yrkestekniska utbildning (KYT)

Hemvårdarutbildning1 Storhushållsutbildninga YT KYT YT KYT

Ämnen 2 år 1 år 2 år 1 är Svenska 280 280 Engelska eller annat ämne 240 240 Psykologi 80 60 Familjekunskap med psykologi 80 40 40 Hälsolära med hygien 100 60 60 40 Barnkunskap 80 60 40 20 D:o med vårdkunskap 160 120 Konsumentkunskap 80 80 Textilteknik 160 120 80 20 Bostadsteknik 320 120 80 20 Arbetsorganisation, lokalplanering 40 30 Maskin- och redskapslära 20 20 Arbetslivsorientering 40 40 40 40 Gymnastik 160 160 Hushållsteknik 620 500 900 700 Arbetsteknik 400 340 680 5 10 Övriga ämnen 40 40

Summa 2 840 1 400 2 840 1 400 * Avser gren för hemvård på konsumtionsteknisk linje. ” Avser gren för storhushåll på konsumtionsteknisk linje. 62 SOU 1970:8

22 — 1 23 YTH YTH Konsumtions— Storhushålls- teknisk linje teknisk linje T å 21 _ re r Två år _ 22 2,0 -— — 21 19 — _. 20 L) 18 _ _- 19 å '; '; 25 E '; = .5 E 5 "7, (II 3 % : 19 5 % KYT KYT E & Hemvårdare storhushåll % .; :s E 18 18 E Gren för Minst tvåårig "övrig" Gren för hemvårdare linje lör gymnasieskolan storhushåll YT-linie YT-linie Två år Två år 17 17

GRUNDSKOLAN Figur 17. Yrkesteknisk högskoleutbildning på konsumtionstekniska och storhushållstekniska lin-—

jerna. »Övrig) linje inkluderar »yrkesinriktad»

>x: = storhushållsteknisk komplettering »y» = hemvårdsteknisk komplettering

YB utgår ifrån att grundläggande yrkes- utbildning för såväl hemvårdare som stor- hushållspersonal skall utgöra gymnasial för- utbildning för blivande hushållstekniker, lä- rare i konsumtionsteknik, dietexperter och konsumentupplysare. För att utjämna skill- naden i förkunskaper skall första årskursen i YTH differentieras så, att de som genom- gått hemvårdarutbildning får jämförelsevis omfattande storköksteknisk inriktad utbild- ning och de som genomgått storhushålls- utbildning får bla en kompletterande ut- bildning inriktad mot bostad, hemvård samt barnkunskap.

För att den storkökstekniska grundutbild- ningen skall vara förutbildning för yrkes-

teknisk högskoleutbildning för blivande lä— rare i konsurntionsteknik måste den mellan- liggande anställningen vara hemvårdsinrik— tad.

För en sådan praktik fordras en grund-- läggande yrkesutbildning, som elever i stor— hushållsteknisk gren på konsumtionsteknisk linje eller på linje för konsumtion och vård- teknik kan sägas få. De som genomgått storhushållsteknisk gren på livsmedelstek- nisk linje har däremot inte fått någon sådan utbildning, utan måste komplettera innan hemvårdspraktiken påbörjas.

De som gått restaurangköksteknisk gren på konsumtionsteknisk linje torde utan äm- neskomplettering kunna få hemvårdsprak-

tik. De som fått motsvarande utbildning på livsmedelsteknisk linje förutsättes genomgå en kompletterande yrkesutbildning inriktad mot konsumtionsteknik.

Tabell 6/2 ger förslag till timplan för äm- nesutbildning för blivande lärare i konsum- tionsteknik. »Kostämnena» koncentreras till andra årskursen. Där ges också en fortsatt utbildning i kemi samt i sådana ämnen som maskin- och redskapslära, arbetsstudier och arbetsorganisation samt demonstrationstek- nik. De som genomgått årskurs 2 bör där- med ha fått en utbildning som i många av- seenden liknar dagens hushållsteknikerut- bildning. Utbildningsgången är grafiskt framställd i figur 17.

Ämnesutbildningen av blivande lärare i konsumtionsteknik fortsätter i årskurs 3 med ämnen inriktade mot bl a ekonomi,

miljö, bostadsvård, tvätt, textilkunskap, socialkunskap, sociologi, psykologi, familje- , kunskap etc. i

De som skall Utbilda sig till dietexperter synes kunna kombinera YTH-utbildning på konsumtionstekniska eller storhushållstek- niska linjer med praktisk-teoretisk specialut— bildning.

Dagens hushållslärarutbildning är treårig. Eftersom lärarutbildningen ingår i dessa tre år innebär YB:s här skisserade förslag en förlängning med ett år av utbildningstiden på eftergymnasial nivå. — YB har ingåen- de undersökt olika vägar att finna en korta- re utbildningsgång för blivande lärare i kon- sumtionsteknik men därvid stött på följan- de hinder:

' Möjligheterna att få utbildning i arbets- livet är begränsade, varför ämnesutbild-

Tabell 6/ 2. Olika ämnens omfattning i yrkesteknisk högskoleutbildning på konsumtionstek- nisk linje

Ämnen Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3

Svenska 40 Matematik 1201 Fysik 801 Kemi 1601 120 Mikrobiologi med hygien 80 Fysiologi med ergonomi 120 Näringslära 180 Livsmedelskunskap 120 Matsedels- och receptteknik 40 Maskin- och redskapslära 80 Arbetsstudier och arbetsorganisation 120 Demonstrationsteknik 80 Matlagningsteknik 340 Storhushållsteknik 300” 120 Psykologi 100 100 Ekonomi 120 200 Socialkunskap 80 Sociologi 80 Samhällskunskap 40 Familjekunskap 160 Barn- och vårdkunskap 100'1 Bostadsteknik 200! 160 Boendemiljö, hem— och familjearbete 80 Materiallära 80 Textilvård och tvätteknik 200 Arbetsteknik och arbetsorganisation 60 Arbetslivsorientering 40 Summa 1 200 1 200 1 200

* De som inhämtat kursen i dessa ämnen helt eller delvis förutsättes få vidga sina yrkestekniska

kunskaper under motsvarande tid. " För dem som gått tvåårig hemvårdarutbildning. * För dem som gått tvåårig storhushållsutbildning.

ningen till övervägande del måste medde- las i skolmässig form. ' Den sammanlagda utbildningstiden på ef- tergymnasial nivå — blir ett års praktik+ tre års högskolemässig utbildning+ett års lärarutbildning, dvs sammanlagt fem år är inte längre än för flertalet andra lärare.

. De blivande lärarna i konsumtionsteknik får i förhållande till dagens hushållslära- re ett utvidgat undervisningsområde, dels därför att den gymnasiala yrkesutbildning— en blir förlängd från ett till två år, dels genom att lärarna i konsumtionsteknik skall bli behöriga att undervisa i flera ämnen än idag, bl a i konsumentkun- skap och familjekunskap på tvåårig so— cial linje, konsumtionsekonomisk gren. — De hushållslärare som idag handhar den- na undervisning har fått genomgå en sär- skild för ändamålet anpassad utbildnings- komplettering. Härutöver vill YB peka på att det inom det konsumtionstekniska området inte finns någon mera högfrekvent utbildning på aka- demisk nivå — vilket är förhållandet exem- pelvis inom det ekonomiska området och stora delar av det tekniska. Då en riktig kost har en stor betydelse för folkhälsan anser YB det vara angeläget att det hålls en hög standard på utbildningen inom kost- området. Ämnet matematik har införts i ämnesut- bildningen och avser få en yrkesteknisk an- knytning. För studier vid Nordiska Hus- hållshögskolan erfordras för närvarande kunskaper motsvarande gymnasium i ämnet matematik och genom att ämnet införes i YTH ökar därför även möjligheterna för lärare i konsumtionsteknik att få bedriva studier i denna hushållshögskola. Ämnet ekonomi föreslås få jämförelsevis stort utrymme i ämnesutbildningen beroen- de på att lärarnas undervisningsområde in- rymmer ett flertal olika ekonomiska mo- ment såväl produktionsekonomiska, distri- butionsekonomiska, konsumtionsekonomiska som samhällsekonomiska. Dessa ekonomiska moment skall bla integreras i ett flertal andra ämnen såsom näringslära, matlag-

ningsteknik, arbetsorganisation, maskin- och redskapslära, livsmedelskunskap, konsu- mentkunskap, produktionsteknik, bostads- vård och bostadslära, textillära, tvätt samt familjekunskap.

Ämnena psykologi, sociologi och familie- kunskap har sammanlagt en betydande om- fattning. Huvuddelen av psykologin skall vara inriktad mot socialpsykologi. Detta sammanhänger med att en lärare i konsum- tionsteknik förutsättes undervisa i bla äm- net familjekunskap, varvid enligt YB:s be- dömning behövs en jämförelsevis omfattan- de ämnesutbildning i socialpsykologi och sociologi.

6.2 Storhushållsteknisk linie

Tidigare har anförts att en blivande lärare i konsumtionsteknik har begränsade möjlig- heter att inhämta ämnesutbildning i arbets- livet, men att möjligheterna inom det restau- rangtekniska området är goda. Det storhus- hållstekniska området intar i detta avseende en mellanställning. Därför föreslår YB minst 2 års allsidig och välmeriterad praktik för att vinna inträde till storhushållsteknisk linje av YTH.

I föregående avsnitt har YB föreslagit att de som genomgått en storhushållsteknisk grundutbildning skall kunna intagas på den konsumtionstekniska linjen i YTH. På sam- ma sätt bör de som i gymnasieskolan genom- gått hemvårdsgrenen beredas möjlighet att genomgå storhushållsteknisk linje i YTH. Vidare har tidigare påvisats behovet av att samtliga som arbetar inom storhushåll fått en grundläggande yrkesutbildning. De som genomgått en hemvårdarutbildning saknar yrkesutbildning för arbete i storhushåll. Med hänsyn härtill föreslår YB att viss komplette- rande storhushållsteknisk utbildning organi- seras för sådana som utbildat sig till hem- vårdare och som har för avsikt att ägna sig åt arbete inom storhushåll. YB antar att en sådan utbildning kan bli jämförelsevis kort och att den i huvudsak får arbetsteknisk inriktning.

Av figur 17 och tabell 6/3 framgår att den storhushållstekniska linjen på den kon-

sumtionstekniska högskolan föreslås bli två- årig. Enligt YB företer denna ämnesutbild- ning stora likheter med dagens ekonomiföre- ståndarutbildning. Det förefaller därför rim- ligt att blivande ekonomiföreståndare ge- nomgår YTH på den storhushållstekniska linjen. YB vill också peka på möjligheten för blivande internatföreståndare att utnyttja lin- jen.

6.3 Restauranglekniska linjer

För inträde till restaurangtekniska linjer av YTH krävs — utöver gymnasial yrkestek- nisk grundutbildning — en allsidig praktisk erfarenhet från arbetslivet under minst 3 år.

YB föreslår såsom framgår av tabell 6/ 4 att utbildningstiden i den konsumtionstek- niska högskolan skall vara ett år både på den restaurangkökstekniska och den serve- ringstekniska linjen. YB förutsätter att dessa linjer utnyttjas av blivande köksmästare och blivande lärare i restaurangköksteknik samt av blivande hovmästare och blivande lärare i serveringsteknik. Motsvarande utbildningar har för närvarande en längd av 6 månader.

Genom en förlängning av utbildningstiden ges vidgat utrymme åt bla näringsinriktade ämnen.

Den restaurangkökstekniska linjen inom YTH (tabell 6/ 4) avser ej utbildning i ar- betsteknik i snävare mening. Däremot har ett flertal av ämnena arbetsteknisk anknyt- ning såsom exempelvis produktionsteknik, arbetsstudier och arbetsorganisation samt lokalplanering. Ämnena livsmedelskemi, mik- robiologi och näringslära skall omfatta sam- manlagt 200 timmar, fysik och matematik sammanlagt 80 timmar. Med hänsyn till ar- betsmarknadens intemationalisering inom restaurangbranschen föreslås att utbildning- en i engelska skall fördjupas och att möjlig- het till viss grundläggande utbildning i tyska eller franska skall finnas.

På den serveringstekniska linjen iden kon- sumtionstekniska högskolan föreslås språk- undervisningen få jämförelsevis stort utrym- me, dvs sammanlagt 320 timmar. Förslaget utgår ifrån att de flesta som genomgår den grundläggande restaurangutbildningen ej ti- digare har studerat vare sig tyska eller fran- ska men att de har vissa förkunskaper i engelska. Det finns ett vidgat behov av

Tabell 6/ 3. Olika ämnens omfattning i yrkesteknisk högskoleutbildning på storhushållstek- nisk linje

Ämnen Årskurs 1 Årskurs 2

Svenska 40 Matematik 120I Fysik 801 Kemi 1601 120 Mikrobiologi med hygien 80 40 Fysiologi med ergonomi 120 Näringslära 80 80 Livsmedelskunskap 80 40 Material-, redskaps-, maskinlära 60 40 Matsedels- och receptteknik 40 Demonstrationsteknik 80 Arbetsledning och arbetsorganisation 80 Arbetsstudier 80 Storhushållsteknik och lokal planering 160 Matlagningsteknik (arbetsteknik) 280 240 Psykologi 80 Ekonomi 60 60 Författningskunskap 60 Arbetslivsorientering 40 Summa 1 200 1 200

* De som inhämtat kursen i dessa ämnen helt eller delvis förutsättes få utnyttja motsvarande tid

till att fördjupa sina yrkestekniska kunskaper.

ökade språkkunskaper inom olika service- yrken. Ämnet marknadsföring och försälj- ning föreslås omfatta sammanlagt 120 tim- mar och avser att ge branschinriktade kun- skaper om marknadsföring och försäljning. Ämnet bör studeras i nära samverkan med ämnet psykologi.

De förslag till timplaner för restaurang- tekniska linjer inom YTH som framlägges i detta kapitel (tabell 6/ 4) är avsedda att ge en ungefärlig uppfattning om den önskade relationen mellan olika ämnen. Tiden för ämnena uttryckes i den relativt grova en- heten 40 undervisningstimmar och multiplar därav. Det är sannolikt att en fortsatt analys av utbildningsbehovet kan medföra juste- ringar av YB:s förslag till timtal. Härvid vill YB bland annat fästa uppmärksamheten på att rekrytering till kvalificerade arbetsupp- gifter av typ företagsledare inom restaurang- området sker både från matsals- och köks- sidan. Därför bör kanske eleverna i restau- rangköksteknisk linje erbjudas undervisning i marknadsföring och försäljning i samma utsträckning, som YB föreslår för den ser-

veringstekniska linjen. Ett motsvarande reso- nemang bör kunna föras beträffande under- visningen i främmande språk.

YB finner också anledning att här under- stryka att YB:s förslag att inrätta två linjer inom det restaurangtekniska området natur- ligtvis inte utesluter möjligheten att i en framtid tillskapa även andra utbildningsvä- gar. YB vill här peka på hotellverksamheten med dess utbildningsbehov på såväl ekono- misidan som inom receptionen.

Den konsumtionstekniska utbildning som hemvårdare och storhushållspersonal erhål- lit på gymnasial nivå eller motsvarande har en god släktskap med den restaurangköks- tekniska utbildningen. Liksom i andra sam- manhang vill YB framhålla att det är ange- läget att det öppnas breddade vägar till den högre yrkestekniska utbildningen. Enklast torde en sådan breddning av rekryteringen till restaurangyrket kunna ske om de som genomgått tvåårig hemvårdarutbildning och storhushållsutbildning får genomgå andra årskursen på de grenar som är inriktade mot det restaurangtekniska området.

Tabell 6/ 4. Antal timmar i olika ämnen i yrkesteknisk högskoleutbildning på restaurang- köksteknisk och serveringsteknisk linje

Restaurang- Serve- köksteknisk ringstek- linje nisk linje Ämnen 1 år 1 är Svenska 40 80 Engelska 40 120 Tyska eller franska 80 120 Psykologi 80 80 Matematik 40 40 Fysik 40 Kemi, livsmedelskemi 80 i 40 Biologi, mikrobiologi 40 Yrkeshygien 40 40 Näringslära 80 40 Livsmedelskunskap Produktionsteknik l 1 20 80 Matsedelsteknik 40 40 Maskin- och redskapslära 80 Arbetsstudier och arbetsorganisation 120 120 Lokalplanering 80 80 Ergonomi, gymnastik 80 80 Ekonomi 120 120 Marknadsföring och försäljning 120 Författningskunskap 40 40 Arbetslivsorientering 40 40

Summa 1 280 1 280

6.4 Textil- och vävteknisk linie

För närvarande utbildas två olika lärare in- om det textiltekniska området, men med en i stort gemensam ämnesutbildning. Den ena läraren får mera omfattande ämnesutbild- ning i vävning och den andra i sömnad. Med den utformning som den textiltekniska grenen kommer att få i gymnasieskolan an- ser YB det vara rimligt att lärare inom det textiltekniska området skall ha kompetens att undervisa i såväl vävning som sömnad. YB anser att denna målsättning kan uppnås om ämnesutbildningen förlänges med ett år och den grundläggande gymnasiala yrkesut- bildningen blir tvåårig. Motsvarande förut- bildning idag är ettårig, dvs en termins utbildning i sömnad med fackteckning kom- binerad med en termins utbildning i vävning med fackteckning.

Den yrkestekniska högskoleutbildningen

för blivande lärare i textil- och vävteknik inrymmer en relativt omfattande utbildning i klädsömnad, vilket öppnar vägar till en breddad rekrytering till YTH. Tabell 6/ 5 visar omfattningen av yrkesteknik i den två- åriga grundläggande textiltekniska yrkesut- bildningen jämfört med yrkesteknik i den tvååriga beklädnadstekniska linjen. Skillna- den är inte större än att en utbildning till lärare i textil- och vävteknik kan organise- ras även för sökande med yrkesteknisk grundutbildning från beklädnadsteknisk lin- je. Se figur 18 samt tabellerna 6/ 6 och 6/ 7.

Resultaten från de nu pågående utred- ningarna inom de textil- och beklädnads- tekniska områdena kan på sikt få konse— kvenser också för utformningen av den tex- til- och vävtekniska linjen av YTH. Bland annat torde de industriella textil- och väv- teknikerna ges ökat utrymme. Se även av- snitt 10.17.

22 _ _ 23 YTH Textil- och vävteknisk linje Tre år 21 _ _ 22 20 _ _ 21 19 _ _ 20 Anställning minst ett år l-u ; 18 _ A A _ 19 ; E := 2 _ 19 KYT Textil— KYT Beklädn. tekn. gren tekn. gren 18 _ _ 18 Textiltek- Annan linje av gymnasieskolan Beklädnads- nisk gren tekn. linje 17 _ YT-linje YT-linje _ 17 två år två år Grundskolan Figur 18. Yrkesteknisk högskoleutbildning på te xtil— och vävteknisk linje 68 SOU 1970:8

Tabell 6/ 5. Olika ämnens omfattning i tvåårig gymnasial yrkesteknisk grundutbildning (YT ) på konumtionsteknisk linje (variant vävutbildning) och beklädnadsteknisk linje, samt i ettårig vävinriktad koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT).

Textilteknisk Bekl.tekn. variant linje YT KYT YT Ämnen 2 år 1 år 2 år Svenska 280 160 Engelska eller annat ämne 240 120 Konsumentkunskap 80 Familjekunskap med psykologi 80 Hushållsteknik 260 60 Bostadstek nik 160 120 lnredningskunskap 40 40 Textilteknik 280 200 Hälsolära med hygien 100 40 Bamkunskap 80 20 Textilteknik (teori) 260 200 Textil vamkunskap 80 Mönsterkonstruktion med mode och kläd- kunskap 160 Fackteckning och kostymhistoria 160 120 160 Slöjdhiston'a 40 40 Maskin- och verktygslära 40 Produktionsteknik 120 Arbetsorganisation, lokalplanering 20 20 Arbetsteknik 520 1 800 Arbetslivsorientering 40 40 40 Gymnastik 160 160 Summa 2 820 1 400 2 820

Tabell 6/6. Antal timmar i olika ämnen i åk 1 i yrkesteknisk högskoleutbildning på textillinjen.

All. ]: YTH anpassad till tvåårig bekläd- nadsteknisk linje.

Ämnen Antal tim Vävning med vävteori 420 Konsumentkunskap 60 lnredningskunskap 40 Slöjdhistoria 40 Fackteckning 40 lnforrnationsteknik 40 Ekonomi 100 Samhälls- och företagsekonomi 60 Psykologi 100 Fysiologi med ergonomi 40 Matematik 80 Kemi 120 Fysik (yrkesinriktad) 60

1 200

Alt. 2: YTH anpassad till tvåårig konsum- tionsteknisk linje, variant vävutbildning med textil varukunskap.

Ämnen Antal tim Sömnad med maskin— och verktygslära 480 Mönsterkonstruktion med mode och kläd- kunskap 120 Informationsteknik 40 Ekonomi (konsumentinriktad) 100 Samhälls- och företagsekonomi 60 Psykologi 100 Fysiologi med ergonomi 40 Matematik 80 Kemi 120 Fysik (yrkesinriktad) 60 1 200

Tabell 6/ 7. Antal timmar i olika ämnen i åk 2—3 i yrkesteknisk högskoleutbildning

på textillinjen.

Alt. 1 Alt. 2 Ämnen Antal tim Gemensamma ämnen Konumentkunskap med eko- nomikunskap 180 Familjekunskap 80 Sociologi mm 80 Bostadsteknik och boendemiljö 80 Konsthistoria med textil- och dräkthistoria 200 Textilkemi 140 Konstsömnad 140 Fackteckning 140 Textil varukunskap med textil- vård 220 Produktionsteknik 40 Arbetsstudier 40 Arbetslivsorientering 20 1 360 Sömnad, maskin- och verk— tygslära, mönsterkonstruk- tion 320 720 Vävning med vävteori 720 320 Summa 2 400 2 400

All. I: Utbildningen anpassad till tvåårig beklädnadsteknisk linje. Alt. 2: Utbildningen anpassad till tvåårig konsumtionsteknisk linje, variant vävutbild- ning med textil varukunskap.

7. Ekonomiska området

Den gymnasiala yrkesutbildningen inom det ekonomiska området blir enligt YB:s förslag till distributions- och kontorsteknik tvåårig linje mindre differentierad än dagens utbild- ning. Under den första årskursen är utbild- ningen helt sammanhållen, vilket innebär att studierna omfattar både kontorstekniska och distributionstekniska moment. Under det andra året sker uppdelning i två grenar, kontorsteknisk och distributionsteknisk. De som går den kontorstekniska grenen kan välja mellan två varianter, den ena mera »sifferinriktad» och den andra mera »skriv— inriktad». Skillnaden mellan varianterna är mycket liten. YB:s förslag innebär en för- längning av den grundläggande yrkesutbild— ningen på gymnasial nivå, då motsvarande utbildningar idag nästan undantagslöst är ettåriga.

Ämnen som kontorsteknik, maskinskriv- ning och maskinräkning ges stort utrymme på den kontorstekniska grenen. På den di— stributionstekniska grenen gäller motsvaran- de för distributionsteknik och varukänne- dom. Samtliga elever i årskurs 2 skall få utbildning i arbetsteknik om möjligt förlagd till företag 18 timmar per vecka.

Eftersom den yrkestekniska grundutbild- ningen blir tvåårig och får den beskrivna organisationen kommer den således att ge mycket bred utbildning samtidigt som den ger goda arbetstekniska färdigheter för olika uppgifter. Skillnaden mellan den yrkesutbil— dande linjen och de yrkesinriktade linjerna

inom motsvarande sektor — dvs ekono- miska två— och treåriga linjer består i att utbildningen i främmande språk och historia har större omfattning i de senare på bekost- nad av i huvudsak arbetstekniska moment. Denna skillnad är särskilt stor i förhållande till den treåriga ekonomiska linjen. Dess- utom har de fackteoretiska momenten större omfattning och djup i de två— och treåriga ekonomiska linjerna än i den yrkestekniska linjen.

Den treåriga ekonomiska linjen i dagens gymnasium är i sista årskursen delad i föl- jande grenar:

ekonomisk språklig gren, uppdelad i

estetisk variant och social variant, kameral gren, distributiv gren och administrativ gren. Den ekonomiska linjen i fackskolan har motsvarande indelning, dock att den ekono- misk-språkliga grenen saknar varianter. .

Den av YB föreslagna gymnasiala yrkes- utbildningen (YT-linje) är således mycket mera odifferentierad än den ekonomiska ut- bildningen i dagens gymnasium och fack- skola. Det viktigaste skälet härför, var enligt YB att eleverna vanligen inte i förväg vet vilken typ av arbete inom området de kom— mer att ägna sig åt efter utbildningstiden: slut. Yrkesutbildningen inom den ekono- miska sektorn borde därför ge en jämförelse- vis bred grundutbildning för ett flertal olika

arbetsrutiner inom yrkesområdet. Möjlighe- terna att i arbetslivet få vidareutbildning är goda (se avsnitt 2.3).

Den yrkestekniska gymnasiala grundut- bildningen skall naturligtvis också inom det ekonomiska området kunna erbjudas i form av koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT). Denna kan inom det aktuella områ- det få en betydligt mera varierande längd och väsentligt mera skiftande innehåll för olika elever, än vad fallet är inom den hu- manistisk-sociala sektorn. Detta beror på förekomsten av yrkesinriktade linjer inom den ekonomiska sektorn av gymnasieskolan. Elever som efter genomgång av sådan linje anser sig behöva KYT kan begränsa denna till i huvudsak sådana arbetstekniska mo- ment, som inte ingått i den föregående ut- bildningen. Längden av KYT torde därvid inte behöva överstiga en termin. Jämför av- snitt 3.4.

Som en följd av den primära uppgiften för yrkesteknisk högskoleutbildning att ge en snävt målinriktad yrkesteknisk fördjup- ning, föreslår YB, att YTH inom det eko- nomiska området erbjudes på följande lin- jer:

redovisnings- och finansieringstekm'sk förvaltningsekonomisk

korrespondensteknisk och distributionsekonomisk.

Det är sannolikt att det redan nu finns motiv till ytterligare indelning, eventuellt som underavdelningar till dessa, med tex linjer i bankteknik och försäkringsteknik. Denna fråga förutsättes bli prövad i samråd med branschorganisationerna. Timplaner för de föreslagna linjerna redovisas i tabell 7/ 1.

Den yrkestekniska högskoleutbildningen omfattar ett år, under vilken tid det synes finnas möjligheter att uppnå en tillräcklig ämnesfördjupning för flertalet mera kvalifi- cerade arbetsuppgifter inom det ekonomiska området. Ytterligare yrkesteknisk högskole- utbildning inom området bör kunna erbju- das inom universiteten.

De som efter gymnasial yrkesteknisk grundutbildning i distributions- och kontors- teknisk linje och yrkespraktik påbörjar sina studier i YTH har relativt goda kunskaper i svenska och engelska, däremot knappast i tyska och franska. Med hänsyn till den stora betydelsen av goda språkkunskaper inom det ekonomiska området föreslår YB att YTH skall dels ge en ytterligare fördjupning i svenska och engelska, dels en viss grundut- bildning —— eller i förekommande fall på- byggnadsutbildning — i tyska språket.

Tabell 7/1. Olika ämnens omfattning i YTH inom det ekonomiska området.

Linje

Redovisnings-

och finansie- Förvaltn. Distribu- Korresp. Ämnen ringsteknisk ekon. tionsekon. teknisk Svenska 80 80 80 120 Engelska 80 80 80 120 Tyska 160 160 160 280 Psykologi 80 80 160 160 Matematik 240 240 240 Företagsekonomi 200 200 200 80 Redovisning 280 Förvaltning 280 Distributionsteknik 200 Stenografi 240 Sekreterarkunskap 120 Organisation 80 80 80 80 Rättskunskap 80 80 80 80 Arbetsstudier 80 80 80 80 Arbetslivsorientering 40 40 40 40

Summa timmar 1 400 1 400 1 400 1 400

Ämnet psykologi ingår genomgående i den yrkestekniska högskoleutbildningen. På de redovisnings- och finansieringstekniska samt förvaltningsekonomiska linjerna om- fattar ämnet två timmar per vecka, på de distributionsekonomiska och korrespondens- tekniska linjerna fyra timmar per vecka.

I den gymnasiala yrkesutbildningen om- fattar ämnet matematik sammanlagt tre vec- kotimmar under en årskurs. Läroplanen an- ger att den anslagna tiden i huvudsak ägnas åt att befästa kunskaper som inhämtas i grundskolan. Bla skall jämförelsevis stor del av tiden ägnas åt träning av den nume- riska räknefärdigheten. YB föreslår att ma- tematik i YTH skall ges ett tämligen stort utrymme eller sex timmar per vecka på samtliga linjer utom på den korrespondens- tekniska, där ämnet ej ingår.

Ämnet organisation ingår med två timmar per vecka på samtliga linjer och skall ge

vissa insikter i hur arbetsuppgifter analyse- ras i företag, institutioner etc och hur på grundval härav olika funktioner analyseras och organisationsförslag utformas.

Ämnet rättskunskap ingår med två tim- mar per vecka på samtliga linjer och skall ge kunskap om sådana delar av civil-, pro- cess- och straffrätten som har betydelse framför allt inom affärslivet.

Inom de förvaltningsekonomiska linjerna förekommer ämnet företagsekonomi under fem timmar per vecka. Undervisningen ut- gör en påbyggnad av de grundkunskaper som inhämtats i den gymnasiala yrkesutbild- ningen.

Vidare förekommer på den redovisnings- och finansieringstekniska linjen ämnet redo- visning under sju veckotimmar under det att motsvarande tid ägnas åt förvaltning på den förvaltningsekonomiska linjen.

Den distributionstekniska grenen av den

Tabell 7/2. Olika ämnens omfattning i gymnasial yrkesteknisk grundutbildning (YT) kom- binerad med YTH inom ekonomiska området. av YTH se tabell 7/ 3.

Jämförelse med korrespondensteknisk linje

YT YT + YTH Redovisnings- och finanse- Förvaltn. Distrib. Distr. Kontorst. ringsteknisk ekon. ekon.

Ämnen tekn. gren gren1 linje linje linje Svenska 280 280 360 360 360 Engelska 2402 2402 320 320 320 Tyska 160 160 160 Psykologi 80 80 160 Samhällskunskap 1602 1602 160 160 160 Matematik 120 120 360 360 360 Företagsekonomi 320 320 520 520 520 Redovisning 280 Förvaltning 280 Varukännedom 160 160 Organisation 80 80 80 Rättskunskap 80 80 80 Arbetsstudier 80 80 80 Arbetslivsorientering 40 40 40 40 40 Maskinräkning 80 80 80 Kontorsteknik 240 360 360 360 240 Maskinskrivning 200 280 280 280 200 Distributionsteknik 360 240 240 240 560 Konsumentkunskap 80 80 80 80 80 Utbildning i företag 720 720 720 720 720

Summa timmar 2 920 2 920 4 280 4 280 4 280

1 Avser sk siffervariant. ” Ämnet kan väljas bort i YT men motsvarande kunskaper måste vara inhämtade före inträde i YTH.

gymnasiala yrkesutbildningen utgör en grundutbildning både för detalj— och parti- handel. Genom att eleverna får utbildning i företag under andra årskursen kan den grundläggande yrkesutbildningen ibland medföra en branschspecialisering. Den prak— tiska erfarenhet som inhämtas efter den grundläggande yrkesutbildningen blir i varje fall för olika elever tämligen mångskiftande och den enskildes vidareutbildningsbehov för att kunna fullgöra mera kvalificerade arbetsuppgifter kommer att variera inom vida gränser. Enligt YB:s bedömning torde det dels finnas ett generellt behov av en all— män distributionsekonomisk fördjupning, dels i många fall ett behov av en fördjupad branschkännedom. YB:s förslag till YTH inom det distributionsekonomiska området är begränsat till att täcka det förstnämnda vidareutbildningsbehovet.

YTH inom det distributionsekonomiska området föreslås i stort få samma utform- ning som inom de företagsekonomiska och

förvaltningsekonomiska områdena. Ämnet distributionsteknik ingår i stället för redovis- ning respektive förvaltning på de båda and- ra linjerna.

Språken får jämförelsevis stor omfattning på den korrespondenstekniska linjen. I äm- nena svenska och engelska förutsättes en påbyggnad på vardera tre timmar per vecka med innehåll som svarar mot den ekono- miska linjen av dagens fackskola. Tyska får sammanlagt sju timmar per vecka. Alterna- tiva kurser bör erbjudas i ämnet, då endast vissa elever inhämtat förkunskaper i tyska i grundskolan.

Stenografi ingår i jämförelsevis stor om- fattning och omfattar även grundläggande utbildning i engelsk stenografi. Ämnet sek- reterarkunskap omfattar tre timmar per vec- ka på den korrespondenstekniska linjen.

Den föreslagna yrkestekniska högskole— utbildningen kommer således att vara base- rad på dels tvåårig grundläggande yrkes— utbildning, dels fortsatt utbildning i arbets-

Tabell 7/ 3. Olika ämnens omfattning i gymnasial yrkesteknisk grundutbildning (YT ) kom- binerad med korrespondensteknisk linje av YTH.

YT YT + YTH Kontorst. Korrespondens-

Ämnen grenl tekn. linje Svenska 280 400 Engelska 240' 360 Tyska 280 Psykologi 160 Samhällskunskap 160' 160 Matematik 120 120 Företagsekonomi 320 400 Organisation 80 Rättskunskap 80 Arbetsstudier 80 Arbetslivsorientering 40 40 Stenografi 240 Sekreterarkunskap 120 Maskinräkning 80 80 Kontorsteknik 240 240 Maskinskrivning 400 400 Distributionsteknik 240 240 Konsumentkunskap 80 80 Utbildning i företag 720 720

Summa timmar 2 920 4 280

* Avser sk skrivvariant. ' Ämnet kan väljas bort i YT men motsvarande kunskaper måste vara inhämtade före inträde i

livet under minst tre år. Eleverna i YTH har således sammanlagt minst fem års utbildning inklusive erfarenhet från det yrkesområdet. Man torde därför kunna uppnå jämförelse- vis kvalificerade utbildningsmål i YTH trots att studietiden endast är ett år.

I tabellerna 7/ 2 och 7/ 3 har gjorts en sammanställning över det antal undervis- ningstimmar som erhålles om den gymna- siala yrkesutbildningen (YT) kombineras med YTH. Sammanställningen utvisar bla att de olika utbildningarna har en ämnes- mässig bredd samtidigt som de ger en för- djupning i väsentliga ämnen. I figur 19 ges en bild av det yrkestekniska utbildnings- system som beskrives i kapitlet.

Yrkesteknisk högskoleutbildning Ett år

Distributions- Yrkesinriktad Minst tvåårig och kontorstekn linje om "övrig" linie linje minst två år av gymnasie- Två år skolan GRUNDSKOLA

Figur 19. Det yrkestekniska utbiidningssystemet inom det ekonomiska området.

8. Yrkesteknisk högskoleutbildning inom det

naturvetenskapligt—tekniska området: Inledande

synpunkter

Den yrkestekniska högskoleutbildningen in- om det naturvetenskapligt-tekniska området omfattar ett mycket stort antal linjer. YB har endast undantagsvis kunnat analysera dessa på samma ingående sätt som tidigare visats för YTH inom tex det humanistisk- sociala området. I sin presentation av mate- rialet har YB valt att redovisa YTH inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring i kapitel 9 samt övriga linjer inom det natur- vetenskapligt-tekniska området i kapitel 10.

YB ger först synpunkter på den yrkestek- niska högskoleutbildningens differentiering och kapacitet inom området (tabell 8/1). Med ledning av yrkesområdenas storlek och beräknad elevfrekvens på olika linjer beräk- nar YB att till en början ca 3 800 elever bör beredas plats i årskurs 1 av yrkesteknisk högskoleutbildning. Intagningen till årskurs 2 beräknas vid samma tid uppgå till ca 1300 elever. Jämför försök till prognos i kapitel 3. Den yrkestekniska högskoleutbild- ningen inom det naturvetenskapligt-tekniska området skulle härigenom svara mot drygt 5 000 elevplatser. Den kapacitet som den yrkestekniska högskoleutbildningen härige- nom får inom områdena för jordbruk, skogs- bruk och trädgårdsnäring överensstämmer i stort med nuvarande omfattning på motsva- rande utbildningar.

YB har också studerat den effekt på tek- nisk linje av dagens fackskola som tillska- pandet av YTH eventuellt kan få. Av fack-

skoleeleverna beräknas 40 % gå teknisk linje och 25 % därav kan utgöras av elever som antingen genomgått en minst tvåårig yrkesutbildning eller förvärvsarbetat minst tre år. Det ger ca 2 400 elever en möjlighet att utnyttja denna väg för inträde i fack- skolans tekniska linje. Eftersom fackskolan är tvåårig kommer intagningen över den långa vägen att svara mot ca 4800 elev- platser.

YTH ger en rationell vidareutbildnings- möjligt för den som genomgått gymnasial yrkesutbildning, varför enligt YB:s uppfatt- ning större delen av de sk kvoteleverna kommer att välja yrkesteknisk högskoleut- bildning i stället för en tvåårig yrkesinriktad linje i gymnasieskolan. Eftersom fackskole- kvoten inom teknisk linje motsvarar ca 4.800 elevplatser och den yrkestekniska högskoleutbildningen inom motsvarande yr- kesområden i ett inledningsskede uppgår till endast ca 4 500 behöver YTH inte medföra någon omedelbar ansvällning av totala ut- bildningsvolymen inom det naturvetenskap- ligt-tekniska området. I annat sammanhang har dock YB förordat att en mindre del av kvoten bör finnas kvar för att bereda vidareutbildning för sådana som vill fort- sätta i direkt anslutning till den gymnasiala yrkesutbildningen.

Den yrkestekniska högskoleutbildningen blir mera specialiserad än de tekniska lin- jerna i dagens gymnasium och fackskola,

Tabell 8/l . Beräknad begynnelsekapacitet för yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) in- om naturvetenskapligt-tekniska området med förslag till differentiering och studietid.

Årlig intagning i

Studietid Linje år åk 1 åk 2 J ordbruk 2 250 125 Trädgårdsnäring 2 70 20 Skogsbruk 21.6 60 30 Gruvteknisk 1 40 20 Järnbruksteknisk 2 90 60 Gjuteriteknisk 1 (2) 30 (15) Verkstadsmekanisk 2 800 400 Svets- och reparationsteknisk 2 120 60 Fordonsmekanisk ] 250 Elkraftteknisk 2 300 150 Teleteknisk 2 200 100 Reglerteknisk 2 50 25 Processteknisk 2 60 30 Cellulosateknisk 2 60 30 Sågverksteknisk 1 90 Träteknisk 1 120 Husbyggnadsteknisk 2 500 250 Anläggningsteknisk 2 150 75 Värme— och sanitetsteknisk 1 (2) 90 (30) Plåtslageriteknisk 1 30 Måleriteknisk 1 60 Textilteknisk l (2) 60 (30) Beklädnadsteknisk 1 60 Livsmedelsteknisk 1 200 Grafisk l (2) 90 (30) Summa 3 820 1 215 (1320)

vilket betyder att ett flertal yrkesområden som i dag saknar lämplig teknikerutbildning får en sådan genom YTH.

Den erforderliga längden av yrkesteknisk högskoleutbildning är av tidigare nämn- da skäl — beroende på vilka möjligheter arbetslivet erbjuder för yrkesteknisk utbild- ning. Ju bättre dessa möjligheter är ju mera tidsbegränsad kan YTH vara. Inom flerta- let yrkesområden inom det naturvetenskap- ligt-tekniska området kan genom yrkesverk- samhet ernås en god yrkesteknisk utbild- ning under förutsättning att inte arbetsupp- gifterna är alltför ensidiga eller speciella. YB anser sig därför kunna föreslå att -— där ej annat särskilt anges — krav på minst fem års yrkeserfarenhet bör ställas för in- träde i YTH. I den tiden bör dock tid för grundläggande yrkesutbildning inräknas, vil- ket betyder att i de flesta fall för inträde i YTH fordras tre års yrkesverksamhet efter

en

en tvaarig gymnasial yrkesutbildning. YB förutsätter att praktikens kvalitet skall be— dömas av intagningsmyndigheten och utgöra ett av urvalsinstrumenten till YTH (se även kapitel 3).

YB föreslår att yrkesteknisk högskoleut- bildning inom det naturvetenskapligt-tek- niska området skall omfatta ett år men att möjligheter till fortsatt YTH skall erbjudas i ett flertal fall. Några mera ingående ana- lyser angående behovet av denna fortsatta högskoleutbildning har inte gjorts, men YB förutsätter att lämpligheten av en utbygg- nad av högskoleorganisationen fortlöpande beaktas av tillsynsmyndigheten i samråd med berörda branschorgan. I princip anser YB att årskurs 1 i huvudsak bör vara drift- eller produktionsinriktad. Följande YTH bör kunna bla ge kompetens för mera komplicerat konstruktionsarbete eller mer övergripande administrativa arbetsuppgifter.

I vissa fall kan det vara riktigt att göra den fortsatta högskoleutbildningen i huvudsak företagsekonomiskt inriktad.

De som genomgått en gymnasial yrkesut- bildning inom den naturvetenskapligt-tek- niska sektorn av gymnasieskolan har obli- gatoriskt fått undervisning i svenska sam- manlagt fyra timmar per vecka under de två åren eller sammanlagt 160 undervis- ningstimmar. Motsvarande timtal för den sociala och ekonomiska sektorn är 280. Äm— net svenska har således mindre omfattning inom den tekniska sektorn än inom de båda andra sektorerna. För att uppnå en viss ut- jämning föreslår YB att ämnet i yrkestek- nisk högskoleutbildning genomgående skall omfatta 80 timmar. De som intages i YTH skall ha inhämtat gymnasieskolans kurs i engelska ( =nuvarande fackskolans) inom motsvarande sektor. Inom den sociala och den ekonomiska sektorn omfattar den kur- sen 240 timmar, men inom den tekniska sektorn endast 120. Med hänsyn härtill fö- reslår YB att ämnet engelska obligatoriskt skall ingå med 80 timmar i praktiskt taget samtliga YTH-linjer inom det naturveten- skapligt-tekniska området. Härvid skall stu- dierna i ämnet i viss utsträckning inriktas på att ge eleverna vidgat ordförråd inom respektive yrkesområde.

De som påbörjar yrkesteknisk högskole- utbildning torde i många fall sakna förkun- skaper i tyska språket. Inom vissa av de lin- jer där den yrkestekniska högskoleutbild- ningen föreslås bli tvåårig skall ämnet tyska omfatta 200 timmar. Motivet härför är att viss teknisk litteratur som utnyttjas inom motsvarande yrkesområden är tyskspråkig. Åt elever som inhämtat förkunskaper i äm- net skall erbjudas alternativa kurser.

De som intages i YTI-I skall likaså ha inhämtat gymnasieskolans (=nuvarande fackskolans) kurs i samhällskunskap inom naturvetenskapligt-teknisk sektor och någon påbyggnad i ämnet ingår ej i YTH.

Ämnena matematik, fysik och kemi har i många fall jämförelsevis liten omfattning i den gymnasiala yrkesutbildningen inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn och förekonuner vanligen integrerad i den yr-

kestekniska undervisningen. Med hänsyn till matematikens betydelse för teknisk utbild— ning föreslås en fördjupning i YTH, omfat- tande i flertalet linjer 200 timmar. Omfatt- ningen av ämnena fysik och kemi har av- vägts med hänsyn till vad som är yrkestek- niskt betingat.

Ämnet ergonomi föreslås genomgående omfatta 80 timmar inom YTH. En del av undervisningen skall vara yrkesspecifik, dvs bla ge kunskaper i varje yrkesområdes speciella arbetarskyddsfrågor.

Också inom det naturvetenskapligt-tek— niska området skall den grundläggande yr- kestekniska utbildningen kunna erbjudas i form av koncentrerad yrkesteknisk utbild- ning (KYT) för elever som redan genom- gått annan linje av gymnasieskolan. Det förefaller därvid sannolikt att efterfrågan på KYT kan bli särskilt starkt inom jord- bruks- och skogsbruksområdena. YB har ve- lat understryka detta genom att för områ- dena presentera förslag till timplaner för så- dan koncentrerad utbildning.

Vid skolmyndighetens arbete med att kon- struera koncentrerade yrkestekniska utbild— ningar bör man observera att det inom den naturvetenskapligt-tekniska sektorn av gym- nasieskolan — på samma sätt som inom den ekonomiska —— finns yrkesinriktade linjer, dvs två- och tre(fyra)åriga tekniska linjer. För elever från sådan linje kan naturligtvis KYT göras relativt kort.

YB har under sina diskussioner rörande koncentrerad yrkesteknisk utbildning inom det naturvetenskapligt-tekniska området ob- serverat att kombinationen KYT-YTH kan skapa nya och intressanta vidareutbildnings— möjligheter för exempelvis elev som genom- gått tvåårig teknisk linje. Sådan elev kan efter genomgången koncentrerad utbildning inom område motsvarande föregående ut- bildning och erforderlig yrkesverksamhet vinna inträde till YTH. Första årskursen av högskoleutbildningen torde därvid kunna erbjudas i en individanpassad kort studie- gång varefter andra årskursen avses ge en kvalificerad vidareutbildning.

9 Områdena för jordbruk, skogsbruk och

trädgårdsnäring

9.1 Jordbruk

Inom jordbruksområdet finns i dag väl ut- byggda möjligheter till påbyggnadsutbild- ning, varför följande förslag närmast avser en anpassning av nuvarande resurser till den framtida gymnasiala yrkesutbildningen.

Karakteristiskt för lantbruket är att fler- talet yrkesverksamma inom yrkesområdet är företagare. Antalet anställda jordbruksarbe- tare understiger 15 % av antalet yrkesverk- samma. Den grundläggande yrkesutbildning- en är därför för de flesta även en grund- läggande företagarutbildning.

Den grundläggande yrkesutbildningen in- rymmer biologiska, tekniska och ekono- miska moment samtidigt som den ger fär- digheter i förekommande arbetstekniska mo- ment. Grundutbildningen utgör en minimi- utbildning för samtliga som skall arbeta in- om jordbruket, som för många företagare och andra med kvalificerade uppgifter inom de större jordbruken måste kompletteras med en fördjupad och vidgad yrkesteknisk utbildning, yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Därjämte kommer vid sidan av YTH att anordnas olika former av kortare spe- cialkurser.

Figur 20 visar YB:s förslag till gymnasial yrkesutbildning, specialkurser och yrkestek- nisk högskoleutbildning. Vid sidan av den gymnasiala yrkesutbildningen (YT) förutsät- tes grundläggande yrkesutbildning kunna er- hållas i koncentrerad yrkesteknisk utbild-

ning (KYT). Inom jordbruksområdet förut- sättes två olika former av KYT erbjudas. Den ena anpassas till elever som före inträ- det i yrkesutbildningen genomgått en minst tvåårig allmän gymnasial utbildning, den andra till elever, som efter grundskolan skaffat sig minst två års praktik. Många sökande till grundläggande yrkesutbildning inom jordbruk har nämligen inhämtat bety- dande erfarenheter från olika former av jordbruksarbete. Bland annat gäller detta för många ungdomar vilkas föräldrar driver jordbruk.

Som elever i KYT torde de på väsentligt kortare tid kunna inhämta kunskaper och färdigheter motsvarande den gymnasiala yr- kesutbildningen, eftersom de arbetstekniska momenten kan ges mindre omfattning.

De som genomgått en grundläggande jordbruksteknisk yrkesutbildning kan direkt därefter erbjudas specialkurser såsom exem- pelvis djurskötarkurs, växtodlingskurs eller maskinskötarkurs. De flesta torde emeller- tid gå direkt ut i förvärvsarbete. För att vinna inträde i den yrkestekniska högskole- utbildningen erfordras — förutom grund- läggande yrkesutbildning — minst två års allsidig och välmeriterad yrkesverksamhet. De som genomgått specialkurs för djurskö- tare och har minst två års praktik kan få en termins specialutbildning för ladugårds- förmän. Den första årskursen av yrkestek- nisk högskoleutbildning omfattar i stort samma utbildningsinnehåll som sammanlagt

Tabell 9/1. Timplaner för jordbruksteknisk linje dels gymnasial yrkesutbildning (YT ), dels koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT I och KYT II) samt etapp I av yrkestek— nisk högskoleutbildning (YTH).

YT KYT I 1) KYT 11 2) YTH Ämnen 2 år i år 1 år 1 år Svenska 160 120 80 Engelska 120* 801 Samhällskunskap 803 Matematik 80 80 Ergonomi, arbetslära l20 80 40 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 40 40 40 Företagsekonomi 320 200 200 280 Växtodlingslära med lantbruks- ekonomi 640 400 280 280 Husdjurslära med lantbrukskemi 520 320 240 240 Maskinlära med fysik 640 400 360 200 Byggnadslära 80 40 40 40 Summa timmar 2 720 1 480 1 480 1 400

* Avsedd för elever som genomgått en minst tvåårig allmän, »övrig- linje av gymnasieskolan. ' Avsedd för elever med minst två års praktik från jordbruksarbete. * Ämnet kan väljas bort men motsvarande kunskaper skall ha inhämtats före inträde i YTH.

ingår i var och en av de ovannämnda spe- cialkursema. En ettårig yrkesteknisk hög- skoleutbildning innebär således en fördjup— ning i växtodling, husdjurslära, maskinlära och lantbruksekonomi.

Första årskursen i yrkesteknisk högskole- utbildning ger en utbildning som motsvarar nuvarande arbets- och driftledarutbildning. Efter ytterligare ett års praktik bör inträde kunna vinnas till den andra årskursen av YTH, som därmed skulle svara mot nuva- rande lantmästarutbildning. Målet för den- na utbildning är att ge tillräckligt fördjupa- de och vidgade kunskaper i allmänt före- kommande moment för självständig förvalt- ning och planering av jordbruksföretag samt för funktion inom jordbrukets rådgivande, undervisande, ekonomiska och planerande verksamhet. YB förutsätter att genomgången lantmästarutbildning skall utgöra ämnesut- bildning för lärare i yrkesteknik. Tabell 9/ 2 visar omfattningen av de olika ämnena i denna utbildning. Förutom de ämnen som är upptagna på timplanen skall även ingå

bla utbildning i personalledning och ar- betsorganisation. Dessa ämnen är till stora delar integrerade i andra ämnen, främst ar- betslära.

Tabell 9/2. Timplan för årskurs 2 i yrkes- teknisk högskoleutbildning, linje för jord- bruksteknik (lantmästarutbildning).

Ämnen Timmar Matematik 65 Kemi 60 Lantbruksbiologi 125 Jordbruks- och växtodlingslära med hydroteknik 190 Husdjurslära 190 Maskinlära 140 Byggnadslära m inomgårdsrationalisering 70 Arbetslära 95 Företagsekonomi 210 Redovisning 90 Rätts- och samhällslära 50 Idrott 35

Summa timmar 1 320

23 _- ' ? 24 YTH åk 2 Lantmästarutbildning 22 '— — 23 21 '— .. 22 Ladugårdstörm. 20 _ " 21 19 - - 20 18 l— l ' * " — 19 5 5 = i 4.— g 0 ' > |- t 4.— ; :o .. .. 19 .. % . KYT I Jordbruks- KYT ll Jordbrtåks- % 3 teknlinje Ett år teknlinje Ett r 1: g *. % % 18 . . 18 E Jordbruksteknisk Minst tvåårig linje "övrig" linie YT-Iinje av gymnasieskolan Två år " 17

GRUNDSKOLAN

Figur 20. Utbildningsvägar inom jordbruksområdet. »Övrig» linje inkluderar :yrkesinriktadx.

9.2 T rädgårdsteknik

Enligt YB:s tidigare framlagda förslag (YB III) skall yrkesutbildningen på trädgårdstek- nisk linje i årskurs 2 uppdelas i en anlägg- ningsgren och en odlingsgren. Utbildningen inom trädgårdsområdet har en jämförelsevis liten omfattning. Den grundläggande yrkes- utbildningen (YT) bör enligt YB:s bedöm- ning endast uppgå till ca 100 per år för att täcka hela landets behov. Likheterna i ut- bildningsorganisationen inom jordbruksom- rådet och trädgårdsområdet gör det möjligt att anordna yrkesteknisk högskoleutbildning inom trädgårdsområdet efter samma möns- ter som YB föreslagit för det jordbrukstek- niska området. Det bör således finnas en

yrkesteknisk högskoleutbildning uppbyggd i två etapper med mellanliggande praktik. Den första etappen (åk 1) förutsättes mot- svara nuvarande förmansutbildning och den andra etappen (åk 2) nuvarande utbildning av trädgårdstekniker. Den yrkestekniska hög- skoleutbildningen bör liksom dagens motsva- rande utbildningar vara differentierad i en gren för anläggning och en gren för odling, vilken sistnämnda gren erbjudes i en allmän och en växthusodlingsvariant.

9.3 Skogsbruk

Under de senaste tio årens genomgripande förändringar inom skogsbruket har bla de

stora säsongvariationerna i arbetskraftsbe- hovet utjämnats. Heltidssysselsatta skogsar- betare svarar för allt större del av arbets- volymen. Möjligheterna för jordbrukare att under vintersäsongen få skogsarbete har därigenom begränsats.

Skogsarbetet utföres i allmänhet utan omedelbar tillsyn av arbetsledare. Varje ar- betstagare måste därför, utöver teknisk skicklighet, äga tillräckliga kunskaper för att bedöma skilda handlingsalternativ allt- eftersom de uppstår. Skiftande förutsätt- ningar i fråga om terräng, arbetsobjekt och väderlek ger stort utrymme för individuella avgöranden. Den grundläggande yrkesutbild- ningen måste självfallet återspegla dessa om— ständigheter.

Organisationskommittén för behandling

av vissa frågor rörande jordbrukets, skogs- brukets och trädgårdsnäringens skolor (OJST) har fått i uppdrag att utforma läro- planer för skogsbruksskolorna. Enligt rikt- linjerna för detta arbete (Kungl. Maj:ts pro- position 1968: 140) bör den allmänna upp- läggningen av utbildningen inom skogsbru- ket i stort sett överensstämma med den som gäller för den övriga gymnasieskolan. Det skall alltså finnas samma utrymme för all- männa ämnen som på andra motsvarande linjer i gymnasieskolan. Eleverna bör vidare ha möjligheter till fritt tillval. I överens- stämmelse med dessa riktlinjer torde det vara ett rimligt antagande, att den grund- läggande yrkesutbildningen på den skogs- tekniska linjen i gymnasieskolan blir tvåårig. När så sker kommer de elever, som fortsät-

23r _24 YTH etapp 2 Skogsmästarutbildning 22 _ Tre terminer — 23 21— —22 YTH åk 1 Skogsteknikerutbildning Två terminer 20 _ _ 21 19 _ _ 20 3 13 -- * _- 19 % > _ 0 ,, .— ; = .- =? å ä _ 19 b 5 - KYT | KYT || % "—' Skogsbrukstekn Skogsbrukstekn .. % 4.” linje Ettår linje Ett år % 5 15 18 5 Skogsbrukstekn _Minst tvåårig linje, YT-linje ”övrig" linje Två år av gymnasieskolan 17 17

GRUNDSKOLAN Figur 21. Utbildningsvägar inom skogsbruksområdet. »Övrigx linje inkluderar »yrkesinriktad».

ter i yrkesteknisk högskoleutbildning att genomsnittligt sett ha fått bättre förkunska- per än den ettåriga utbildning, som förut- sattes då Skogsbrukets yrkesutbildningskom- mitté (SYK) år 1967 avlämnade sitt betän- kande om skogsteknikerutbildningen. I kon- sekvens härmed har YB funnit att den förs- ta etappen av yrkesteknisk högskoleutbild- ning, som för närvarande motsvaras av skogsskolan och i det följande av skogstek- nikerutbildningen, kan förkortas från tre till två terminer.

SYK:s förslag gällde bla utformningen av skogsteknikerutbildningen, som avsågs få en längd av tre terminer och bli baserad på ettårig skogsbruksskola och minst tio måna- ders praktik. I 1969 års statsverksproposi- tion biträddes kommitténs förslag, vilket även bifölls av riksdagen. Utbildningsmålet för skogsteknikerutbildningen bör enligt YB:s uppfattning kunna uppnås på ett år under förutsättning att utbildningen baseras på en tvåårig gymnasial yrkesutbildning el- ler motsvarande samt minst två års praktik.

Tabell 9/ 3 redovisar förslag till timplaner bla för den föreslagna tvååriga gymnasiala

yrkesutbildningen (YT) utvisande en för- djupning och breddning av ämnesinnehållet i förhållande till tidigare föreslagna timplan för årskurs 1 (YB III). Figur 21 illustrerar förslaget till utbildningsgång inom skogsbru- ket och visar bla att det skall anordnas två typer av koncentrerad yrkesteknisk ut- bildning (KYT). Den ena är avsedd för ele- ver som genomgått en minst tvåårig allmän gymnasial utbildning, den andra för elever som före yrkesutbildningens början har minst två års praktik av skogsarbete. Enligt YB:s bedömning kan båda dessa former av koncentrerad yrkesteknisk utbildning ge i stort sett samma resultat som den gymna- siala yrkesutbildningen.

I tabellen har presenterats en timplan för årskurs 1 av yrkesteknisk högskoleutbild- ning. Denna första etapp av YTH leder så- ledes till skogsteknikerkompetens. Skogstek- nikerutbildningen är inriktad på att de ut- bildade i sin yrkesverksamhet skall kunna planlägga och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (avverkning och transport). De bör således kunna tas i anspråk för bla

Tabell 9/3. Timplaner för skogsteknisk utbildning, dels gymnasial yrkesutbildning (YT), dels koncentrerad yrkesutbildning (KYT I och KYT II) samt årskurs 1 av yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH).

YT KYT KYT YTH

Ämnen 2 år 1 I) II 2) 1 är Svenska 160 120 80 Engelska" (ev. annat ämne) 120 80 Samhällskunskaps 80 Arbetslivsorientering 40 40 40 Ergonomi 80 40 40 Matematik 120 120 Fysik och kemi 160 120 Maskinlära 560 400 320 Skogsproduktion 360 280 240 240 Skogsteknik 560 440 320 160 Mätningslära 80 80 40 200 Virkeslära och träförädling 80 80 40 120 Företagsekonomi 80 80 80 200 Personalledning 200 Naturvård 80 40 40 80 Gymnastik 160 — — —

Summa timmar 2 720 1 480 1 480

1 400

1 Avsedd för elever som genomgått minst tvåårig növrig» linje av gymnasieskolan. ” Avsedd för dem som har minst två års skogspraktik. ” Amnet kan väljas bort men motsvarande kunskaper skall ha inhämtats före inträde i YTH.

sådana kvalificerade uppgifter som nu åvilar kronojägare, inspektörer—och skogsvårdskon- sulenter.

Den andra delen i den yrkestekniska hög- skoleutbildningen — omfattande tre termi- ner -— bör utformas i enlighet med skogs- brukets yrkesutbildningskommittés förslag och 1969 års riksdagsbeslut. Tabellen visar timplanen för skogsmästarutbildningen. Timplanen har reducerats något med hän— syn till att arbetsåret förutsättes omfatta 40 veckor i stället för 41, som skogsbrukets yrkesutbildningskommitté räknat med. Skogsmästarnas utbildning skall vara inrik- tad på att ge eleverna utvidgade kunskaper i biologiska, tekniska och ekonomiska frå- gor rörande skogsbruk och träförädling. Skogsmästarna förutsättes enligt kommittén kunna fullgöra arbetsuppgifter i förvalt- nings- och stabstjänst eller driva egen rö- relse inom skogsbruk, kombinerat skogs— bruk eller träförädling. Dessutom förutsät- ter YB att de som genomgått skogsmästar- utbildningen erhållit ämnesutbildning för blivande lärare i yrkesteknik.

Tabell 9/4. Förslag till timplan för yrkes- tekniska högskoleutbildningens andra etapp inom skogstekniska området (skogsmästar- utbildning, 3 terminer).

Ämnen Timmar Matematik 180 Fysik 120 Mätningslära 160 Skogsproduktion 200 Skogsteknik 200 Skogsekonomi 160 Förvaltningslära 180 Träförädling 200 Planläggningsteknik 300 Naturvård 40 Tid till förfogande 60 Summa timmar 1 800

Anm: Under de två första terminerna är a_n- talet veckotimmar 35, under den tredje termi- nen 20.

10. Industriområden

10.1 Grztvteknik

Sedan några år genomgår det svenska gruv- väsendet en påtaglig strukturomvandling som kan förväntas pågå ännu en tid. Ett flertal mindre gruvor i mellersta Sverige har successivt nedlagts. Rekryteringsbehovet av arbetskraft är lågt och yrkesskollinjer inrik- tade mot gruvindustrin har successivt ned- lagts. Eftersom det stadgas att de som skall arbeta under jord skall ha fyllt 18 år, har bland männen i huvudsak rekryterats sådana som redan fullgjort sin första militärtjänst- göring. En viss ungdomsutbildning är emel- lertid nu åter på väg att byggas upp och i YB III framlades ett förslag till läroplan för gren för gruvyrken.

Inom det gruvtekniska området finns ett klart behov av yrkesfunktionärer som har ingående yrkeskunskap kompletterad med utbildningi allmänna och yrkestekniska äm- nen. Såväl förmän som gruvfogdar har ett sådant utbildningsbehov. Vid Bergsskolan i Filipstad har sedan lång tid tillbaka ut- bildats förmän och gruvingenjörer. För- mansutbildningen är tillfälligt nedlagd men den treåriga ingenjörsutbildningen bedrivs kontinuerligt.

YB har inte närmare analyserat behovet av yrkesteknisk högskoleutbildning inom gruvfacket. Dock bör det även inom detta yrkesområde tillskapas anpassad yrkestek- nisk högskoleutbildning. Det förefaller i första hand finnas behov av en ettårig ut-

bildning. Denna utbildning bör i likhet med annan besläktad yrkesteknisk högskoleut- bildning innehålla ämnena svenska, psykolo- gi, matematik, fysik, kemi, ergonomi, yrkes- ekonomi, arbetsstudier och arbetslivsorien- tering. Dessutom bör i utbildningen ingå planeringsteknik, allmän teknologi, rittek- nik, konstruktion och produktion.

Det är vidare sannolikt att det bör till- skapas vissa möjligheter till ytterligare på- byggnadsutbildning. Denna utbildning bör i så fall bla inrymma en utökad kurs i ma- tematik, gruvmätning och kartering, geologi och mineralogi, produktionsteknik samt fö- retagsekonomi. — YB förutsätter att dessa frågor närmare kommer att behandlas av tillsynsmyndigheten i samråd med berörda branschorgan.

10.2 Järnbruksteknik

YB:s tidigare framlagda läroplansbetänkan— de saknar förslag till en fullständig tvåårig yrkesutbildning för arbete i järnbruk, men YB utgår ifrån att järnbrukstekniskt inrik- tad utbildning skall kunna ges i en andra årskurs både på processteknisk och meka- nisk linje. I tabell 10/1 har bla angivits omfattningen av olika ämnen i första års- kursen av den processtekniska linjen (YT).

Gymnasial yrkesutbildning på sk metal- lurgisk gren torde endast komma att utbju- das på ett fåtal gymnasieorter, varför många

som rekryteras till järnbruken kommer att ha genomgått annan gymnasial yrkesutbild- ning. Därför föreslår YB att den jämbruks— tekniskt inriktade yrkestekniska högskoleut- bildningen skall kunna baseras på andra be- släktade typer av gymnasial yrkesutbildning, såsom exempelvis verkstadsmekanisk samt svetsmekanisk utbildning.

Järnbruksförbundet har 1969 framlagt en utredning om utbildning av drifts- och ar- betsledande personal inom järnbruken. Ut- redningen — med titeln »Gruppchef. — har utförts inom Järnbruksförbundets forsk- ningsverksamhet. Inledningsvis åberopar man i denna utredning en av Järnbruksför- bundet år 1967 redovisad undersökning om »Det framtida jämverkets rekryterings- och utbildningsfrågor». Där konstaterades att utvecklingen inom järnverken går mot allt— mer avancerad teknisk utrustning för plane- ring, styrning och kontroll av produktions- förloppen och att anläggningar för proces- ser och bearbetning blir mer komplicerade och får större kapacitet samtidigt som kva- litetskraven skärpes.

I utredningen från 1969 sägs att »grupp- cheferna måste ha en ingående kännedom om den egna anläggningen såväl anlägg- ningstekniskt som produktionstekniskt. Gruppchefen har ansvaret för att planerad produktion såväl kvalitativt som kvantita— tivt hålles och han måste därför väl känna till och utnyttja de hjälpmedel som används för styrning och kontroll. För detta fordras en grundläggande teknisk utbildning anpas- sad för denna nivå».

Den tekniska utvecklingen inom järnbru- ken påverkar organisationen och därmed också de sociala och administrativa förhål- landena på företagen. Detta kommer att medföra ökade krav på tekniskt, ekono- miskt och psykologiskt kunnande hos allt arbetsbefäl.

I sin utredning framhåller Järnbruksför- bundet som betydelsefullt att de som utbil- dats till gruppchefer och fungerat på denna nivå bör få möjligheter till avancemang i första hand till sektionschefsnivå.

De allmänna principerna för yrkesteknisk högskoleutbildning synes väl överensstämma

Tabell 10/1. Timplan för gymnasial yrkes- utbildning, processteknisk linje, metallur- gisk gren, årskurs 1 (YT) samt förslag till järnbruksteknisk linje, YTH, åk 1 och åk 2.

YT YTH YTH

Ämnen åk 1 åk 1 åk 2 Svenska 80 80 Engelska 1201 80 Tyska 200 Samhällskunskap 801 Matematik 120 200El Fysik 120 1202 Kemi 80 1203 Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 Företagsekonomi 80 80! Teknologi 80 200 160 Energi 80 Produktion 320 160 160 Konstruktion 120 80 120 Reglerteknik 120 40 80 Elteknik—maskinlära 40 40 Administration 40 80

Summa timmar 920 1 400 1 360

1 Ämnet kan bortväljas men motsvarande kunskaper skall ha inhämtats före inträde i YTH. 2 Observera att läroplan i bilaga ] endast av- ser åk 1.

Anm: Det förutsättes att YTH skall baseras på tvåårig GY. Läroplan för årskurs 2 har ej utformats. Järnbruksinriktad utbildning förut- sättes också kunna ges på mekanisk linje.

med järnbruksförbundets syn på rekrytering och utbildning av produktions- och arbetsle- dande personal. En yrkesteknisk högskole- utbildning inriktad mot det järnbrukstek- niska området synes kunna fylla en del av det angelägna utbildningsbehovet. Eftersom järnverken är tekniskt högutvecklade indu- strier med ett högt genomsnittligt utbild- ningsbehov — framför allt för produktions- ledande personal — förefaller det sannolikt att den yrkestekniska högskoleutbildningen bör bli tvåårig med möjlighet till avgång efter ett år. I tabell 10/1 presenteras tim- planer för de båda årskurserna i den yrkes— tekniska högskoleutbildningen. Läroplaner för YTH bör utformas av tillsynsmyndighe- ten i samråd med bl a Järnbruksförbundet.

10.3 Gjuteriteknik

Antalet arbetare inom gjuteribranschen upp- går till ca 10000. YB har i läroplansbe- tänkandet förutsatt att gjutare skall kunna utbildas på mekanisk linje. Det finns ett starkt behov av en mera högfrekvent syste- matisk grundläggande yrkesutbildning för gjuteriyrket, liksom också av systematisk ut- bildning för produktionsledande personal. Enligt vad YB erfarit bör en yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning mot gju- teribranschen bli starkt efterfrågad. YB har dock ej analyserat utformningen av en så- dan utbildning, men förutsätter att denna utreds av tillsynsmyndigheten i samråd med branschorgan.

10.4 Verkstadsmekanik

Verkstadsmekanikerutbildningen är den mest högfrekventa utbildningen inom den tekniska sektorn och totala antalet yrkes- verksamma verkstadsmekaniker i landet uppgår till ca 80000. Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom området förut- sätts i första hand bli baserad på förkunska- per inhämtade på mekanisk gren och yrkes- verksamhet som maskinarbetare inom me- kaniska verkstadsindustrin. Utbildningen bör dock vara lämpad även för besläktade yrkesgrupper, exempelvis maskinreparatörer.

Av tabell lO/Z framgår bla det fack- teoretiska innehållet i den tvååriga gymna- siala yrkesutbildningen på gren för verk- stadsmekaniker (YT), vilket dock inte ger en helt riktig uppfattning om elevernas för- kunskaper vid inträde i YTH. Deras reella kunskaper torde vara mera omfattande, ef- tersom fackteoretisk kunskap givetvis till— föres såväl under yrkesverksamheten som under utbildningen i arbetsteknik.

Den första årskursen av YTH bör i förs- ta hand vara produktionsinriktad. De yrkes- områdesspecifika ämnena förutsättes bli ut- formade med målsättningen att vidga och fördjupa individens tekniska förståelse med speciell inriktning på den verkstadsmekanis- ka industrins produktionstekniska problem.

Tabell 10/2. Timplaner inom det verkstads- mekaniska området dels för tvåårig gymna- sial yrkesutbildning (YT ), dels förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH).

YT YTH YTH Ämnen 2 år åk 1 åk 2 Svenska 160 80 Engelska 1201 80 Tyska 160 Samhällskunskap 801 Matematik 40 200 2405' Fysik 80 160' Kemi 40 803 Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 40 Företagsekonomi och -organisation 80 80 Teknologi 60 200 160 Konstruktion 160 80 240 Energi 80 Produktion 220 200 80 Reglerteknik 40 80 Elteknik, maskinlära 20 40 Summa timmar 820 1 400 1 360

* Ämnet kan bortväljas men motsvarande kun- skaper skall ha inhämtats före inträde i YTH. " Observera att läroplan i bilaga 1 endast av- ser åk 1.

Tabell lO/2 ger ett förslag till timplan för YTH. Timplaneförslaget är ej närmare ana- lyserat, utan vill närmast visa det disponibla utrymmet för påbyggnad i olika ämnen. Enligt YB:s bedömning bör det inom det verkstadsmekaniska området finnas en and- ra årskurs av YTH. Målsättningen för den utbildningen bör vara dels att ytterligare fördjupa och vidga den tekniska förståelsen, dels att ge eleverna kompetens att utföra mera komplicerat konstruktionsarbete eller att fungera i högre produktionsledande funktioner. Ett utkast till timplan för en så- dan andra årskurs visas också i tabell 10/2.

10.5 Svets- och reparationsteknik Den gymnasiala yrkesutbildningen på svets- mekanisk gren är inriktad både mot drifts-

reparation och stålbyggnad. Driftsreparatö— ren kan med fördel erhålla sin yrkestekniska

högskoleutbildning på verkstadsmekanisk lin- je av YTH. Därutöver finns ett behov av yrkesteknisk högskoleutbildning med inrikt- ning på stålbyggnad. YB förutsätter att ut- formningen härav utreds i samråd med branschorgan.

10.6 F ordonsteknik

Det finns för närvarande inte någon yrkes- teknisk högskoleutbildning inom det fordons- tekniska området. Det finns sammanlagt ca 18 000 bilreparatörer i landet fördelade på drygt 2000 företag. Vissa företagare och arbetsledare torde ha någon form av teknisk utbildning. Det är också fallet beträffande många yrkeslärare inom yrkesområdet. Från bilbranschens sida har man uttryckt ett stort intresse för en branschinriktad yrkesteknisk högskoleutbildning enligt YB:s intentioner. Ett förslag till läroplan (bilaga 3) har utarbe- tats av YB i samråd med experter.

För inträde till fordonsteknisk linje av YTH fordras genomgången gymnasial yrkes- utbildning inriktad mot bil-, traktor- eller maskinbranschen eller på annat sätt inhäm- tade motsvarande kunskaper och färdighe- ter. Eventuellt kan också exempelvis verk- stadsmekanisk förutbildning accepteras. Det krävs vidare minst fem års praktisk erfaren- het från branschen, i vilken tid må inräknas tiden för den grundläggande yrkesutbild- ningen. Vidare fordras här som i övriga YTH-linjer att sökande skall ha inhämtat den gymnasiala yrkesutbildningens kurser i engelska och samhällskunskap.

Utbildningstiden i den yrkestekniska hög- skolan föreslås bli ettårig. Tabell 10/3 visar timplanerna för YTH-utbildningen och mot- svarande gymnasiala utbildning.

lO.7 Elkraftteknik

Sedan lång tid anordnas vid vissa yrkes- skolor yrkeskurser för elektriska installatö- rer, såväl C- som B-kurs. Dessa har i kom- bination med praktik givit behörighet att ansvara för elektriskt installationsarbete. Ci-

Tabell 10/3. Timplaner inom det fordons- mekaniska området, dels för tvåårig gymna- sial yrkesutbildning (YT), dels för ettårig yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH).

YT YTH Ämnen 2 år 1 år Svenska 160 80 Engelska 1201 80 Samhällskunskap 801 Matematik 160 Fysik 120 Kemi 80 Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 40 Yrkesekonomi 280 80 Teknologi 160 160 Fo rdonsteknik 200 1 60 Elektroteknik 120 Organisation, försäljning 80 Summa timmar 960 1 400

1 Ämnet kan bortväljas, men motsvarande kun- skaper skall vara inhämtade före inträde i YTH.

vilingenjörer och gymnasieingenjörer kan i kombination med praktik få 5 k A-behörig- het. Innehavare av sådan behörighet får an- svara för allt slags elektriskt installations- arbete i hela riket. B-behörighet är endast giltig inom ett visst geografiskt område. C-behörighet gäller vanligen för installations- arbeten inom ett visst företag.

För närvarande pågår vissa utredningar för att omforma B- och C-kurserna. YB vill med timplanerna (tabell 10/4) för YTH illustrera vilken omfattning utbildningen i olika ämnen kan få i en ett- och tvåårig sådan yrkesteknisk högskoleutbildning. YB räknar med att årskurs 1 av YTH skall ge kompetens för B-behörighet under förutsätt- ning att uppställda praktikkrav uppfylles samt att årskurs 2 skall ge A-behörighet un- der samma förutsättning.

10.8 T eletekm'k

Den grundläggande teletekniska yrkesutbild- ningen har en betydande omfattning. Det

Tabell ]0/4. Timplaner inom det elkraft- tekniska området dels för tvåårig gymnasial yrkesutbildning (YT). dels för yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH), åk 1 och 2.

Tabell 10/5. Timplaner inom det teletek- niska området dels för tvåårig gymnasial yrkesutbildning (YT), dels för yrkestek- nisk högskoleutbildning (YTH), åk 1 och 2.

YT YTH YTH

Ämnen 2 år åk 1 åk 2 Svenska 160 80 Engelska 1201 80 Tyska 200 Samhällskunskap 801 Matematik 40 160 ZW Fysik 80 1 602 Kemi 40 80' Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 40 Yrkesekonomi 20 80 Teknologi 40 40 Ellära 160 160 120 Elektronik 240 120 120 Reglerteknik 160 Elmaskiner 120 120 Elanläggning 360 160 200

Summa timmar 1 180 1 400 ] 360

* Ämnet kan bortväljas men motsvarande kun- skaper skall vara inhämtade före inträde i YTH. Observera att läroplan i bilaga 1 endast av- ser åk 1.

finns sammanlagt i landet ca 20 000 yrkes- utövare inom det teletekniska området. I summan ingår ej anställda med rutinuppgif- ter inom tillverkningsindustrierna.

En teleteknisk linje inom den yrkestek- niska högskoleutbildningen bör enligt YB kunna byggas på ungefär samma sätt som den elkrafttekniska (10.7). YB föreslår där- för en tvåårig YTH med möjlighet till av- gång efter årskurs 1. Förslag till timplaner visas i tabell 10/5. Det är troligt att YTH delvis kan utnyttjas av televerket i dess före- tagsutbildning. Denna möjlighet bör i varje fall utredas.

10.9 Reglerteknik, processteknik och cellulosateknik

Till gymnasial grundläggande yrkesutbild- ning inom områdena har YB lagt förslag i sitt läroplansbetänkande (YB III). Framför

YT åk YTH YTH

Ämnen 1—2 åk 1 åk 2 Svenska 160 80 Engelska 1201 80 Tyska 200 Samhällskunskap 801 Matematik 40 160 200” Fysik 80 1602 Kemi 40 80” Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 Yrkesekonomi 20 80 Teknologi 40 40 " Ellära 160 80 120 Elektronik 420 80 120 Reglerteknik 60 120 160 Telekommunikation 120 80 120 Systemteknik 120 120 Elkraft 80 80

Summa timmar 1 140 1 400 1 360

1 Ämnet kan bortväljas men motsvarande kun- skaper skall vara inhämtade före inträde i YTH. * Observera att läroplan i bilaga 1 endast av- ser åk 1.

allt gäller detta det processtekniska området, där YB föreslagit inrättande av en tvåårig processteknisk linje med gemensam basut- bildning och successiv specialisering. Med hänsyn till den redan nu stora omfattningen av landets processtekniska industri (40 000— 50000 arbetare) och mot bakgrunden av det ökande utbudet av gymnasial yrkesut- bildning, förefaller en framtida efterfrågan på yrkesteknisk högskoleutbildning vara högst sannolik. YB utgår ifrån att en sådan YTH-linje blir tvåårig.

10.10 Sågverksteknik Den gymnasiala yrkesutbildningen saknar för närvarande linje för sågverksteknik och de som rekryteras till sågverken har ofta genomgått någon närbesläktad yrkesutbild-

ning, som därefter kompletteras med utbild- ning i företagen. De som genomgått sådan yrkesutbildning och har minst tre års prak- tik från sågverksarbete kan vinna inträde i den yrkestekniska högskoleutbildning som föreslås bli tillskapad för Sågverksindustrin.

För närvarande finns det drygt 20000 sågverksarbetare i landet. Genom den på- gående strukturrationaliseringen torde detta antal minska något. Sågverksindustrin har ett stort behov av yrkesteknisk högskole- utbildning för rekrytering av produktions- och driftsledande personal. I samråd med Sågverksförbundet har YB därför utarbetat ett förslag till läroplan för sågverksteknisk linje av YTH. Ämnesinnehållet i de yrkes- områdesspecifika ämnena presenteras i bi- laga 4, timplanen i tabell 10/6.

10.] l Träteknik

Den gymnasiala yrkesutbildningen för trä- industrin sker vid träteknisk linje. Denna utbildning är tvåårig på gren för verkstads- snickare. Första året är gemensamt för flera av träindustrins yrkesspecialister och följes för blivande båtbyggare och modellsnickare av en tvåårig påbyggnadsutbildning. Möbel- snickare och trämekaniker erbjudes en ett- årig påbyggnad på den tvååriga verkstads- snickarutbildningen. YB utgår ifrån att alla grenar av träteknisk linje skall ge förutbild- ning för inträde i yrkestekniska högskole- utbildningen. Härför erfordras dessutom minst tre års praktik från träindustri varvid tiden för skolmässig yrkesutbildning må in- räknas.

Träindustrin sysselsätter totalt 70 000, varav ca 40 000 är arbetare. Den grundläg- gande yrkesutbildningen synes väl svara mot rekryteringsbehovet. Däremot är det sämre ställt med utbildningen av tekniker på olika nivåer, varför en yrkesteknisk högskole- utbildning inriktad mot träindustrin enligt YB:s bedömning fyller en stor uppgift. Ta- bell 10/ 7 visar förslag till timplan för en ettårig YTH-linje. Tabellen ger också upp- gift om antalet timmar i allmänna och fack—

Tabell 10/ 6. Timplan för sågverksteknisk linje av ettårig yrkesteknisk högskoleutbild- ning.

YTH Ämnen åk 1 Svenska 80 Engelska 801 Samhällskunskap (80)” Matematik 160 Fysik 120 Kemi 80 Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 Yrkesekonomi 80 Materiallära 40 Maskinelement 40 Maskin- och verktygslära 60 Konstruktion 80 Elteknik, elektronik 80 Processtyrning 100 Produktion 120 Summa timmar 1 400

* Påbyggnad på gymnasieskolans kurs i engel- ska som skall vara inhämtad före inträde i YTH. ? Skall ha inhämtats före inträde i YTH.

teoretiska ämnen i den gymnasiala yrkes- utbildningen (YT).

Undervisningen i träteknik skall ge vid- gade och fördjupade kunskaper om träets tekniska egenskaper, virkeslära, träbearbet- ningsteknik, sammansättningsteknik, limning och fanering, ytbehandling samt fabrika— tionsprinciper för tillverkning av skivor, möbler, byggnadssnickerier och trähus.

I konstruktion skall ingå bla mekanik, hållfasthetslära, byggnadsstandard samt kon- struktionsövningar.

Målsättningen för ämnet produktionstek- nik är att ge fördjupade kunskaper i verk- stadsmätteknik, jiggar och fixturer, val av trä, tillverkningsekonomi, fabriksplanering, mekanisering, beredning, materialhantering och förrådsorganisation och byggnadsbestäm- melser.

I elteknik och elektronik skall undervis- ningen i huvudsak inriktas på elmaskinlära och förekommande elektronisk utrustning.

Ämnet pneumatik och hydraulik får en

Tabell 10/ 7. Timplaner för träteknisk linje, dels tvåårig gymnasial yrkesutbildning, gren för verkstadssnickare (YT), dels ettårig yr- kesteknisk högskoleutbildning (YTH).

YT YTH Ämnen åk l—2 1 år Svenska 160 80 Engelska 1201 80 Samhällskunskap 80[ Matematik 80 160 Fysik 80 Kemi 40 Ergonomi 15 80 Arbetsstudier 15 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 40 Yrkesekonomi 15 80 Träteknik 145 160 Konstruktion 40 120 Produktion 90 120 Elteknik, elektronik 80 Pneumatik, hydraulik 120 Summa timmar 780 1400

* Ämnet kan bortväljas men motsvarande kun- skaper skall vara inhämtade före inträde i YTH.

stor omfattning med hänsyn till att pneu- matik och hydraulik i olika former har stor användning inom snickeriindustrin.

YB har undersökt det eventuella behovet av en andra årskurs på linjen för träteknik av YTH, men funnit att en fördjupad trä- teknisk utbildning i första hand inriktas på forsknings- och utvecklingsuppgifter. Denna utbildning bör därför vara uppbyggd efter andra grunder än den yrkestekniska hög- skoleutbildningen. Däremot kan det vara befogat att anordna påbyggnadsutbildning med tyngdpunkten lagd på företagsekono- misk vidareutbildning.

10. 12 Husbyggnadsteknik

Den gymnasiala yrkesutbildningen inom byggnadsteknisk linje är differentierad på flera grenar, bland vilka här må nämnas grenar för byggnadsträarbetare, murare, be- tongarbetare och anläggare.

Redan vid behandlingen av YB:s förslag till läroplaner för byggnadsteknisk linje

framförde experter inom byggnadsbranschen förslag om att inrätta ett tredje sk tek- nikerår i omedelbar anslutning till den två- åriga yrkestekniska grundutbildningen. Bland skälen härtill åberopades bland annat de organisatoriska svårigheterna att medge ele- ver i den grundläggande yrkesutbildningen möjlighet att avbryta pågående arbete i lär- lingsbyggen för att delta i frivilligt valda fackteoretiska och andra ämnen i gymnasie- skolan.

YB accepterar de anförda synpunkterna och föreslår att det vid vissa gymnasieskolor skall erbjudas ett teoretiskt påbyggnadsår avsett för sådana som avslutat en tvåårig yrkesutbildning inriktad mot byggnadsfac- ket. För övrigt genomföres redan försök med sådan utbildning i Stockholm och Gö- teborg. Denna specialkurs avsedd för vissa som genomgått en grundläggande yrkesut- bildning inom byggnadsområdet gör dock inte en yrkesteknisk högskoleutbildning obe- hövlig.

YB föreslår därför vidare att den yrkes- tekniska högskoleutbildningen inom bygg- nadsområdet skall bli gemensam för betong- arbetare. murare och träarbetare. Tabell 10/8 visar en timplan för den byggnads- tekniska linjen inom den yrkestekniska hög- skolan, av vilken bl a framgår att årskurs 1 beräknas ge goda kunskaper i byggteknik och produktion samt delvis också i ämnena konstruktion samt hus- och stadsplanering. Vidare ingår en orienteringskurs i VVS- teknik. Elteknik och maskinlära beräknas omfatta fyrtio timmar och ämnet mätteknik lika mycket. Målsättningen för utbildningen i årskurs 1 är att förbereda för arbets- eller driftsledning eller exempelvis mass- och kostnadsberäkning.

Årskurs 2 skall i första hand ge en i för- hållande till årskurs 1 kompletterande äm- nesutbildning för konstruktionsarbete. YB vill i detta sammanhang framhålla det värde- fulla i att utbildningsgången för konstruk- törer inrymmer jämförelsevis omfattande moment av yrkesutbildning och yrkesprak- tik. Detta gäller i synnerhet om förutbild- ningen varit inriktad mot betongarbetarens yrke och praktiken omfattat armerings-

'1 abeIl 10/ 8. Timplaner för husbyggnadstek- nik, dels för den gymnasiala yrkesutbild- ningen (YT), dels för yrkesteknisk högsko- leutbildning (YTH), åk 1 och 2.

YT åk YTH YTH

Ämnen 1—2 åk 1 åk 2 Svenska 160 80 Engelska 120) 80 Tyska 200 Samhällskunskap 801 Matematik 40 1 60 200' Fysik 80 160” Kemi 40 80” Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 40 Yrkesekonomi 80 802 Byggteknik 120 120 80 Konstruktion 120 120 320 Produktion 80 160 Hus- och stadsplanering 80 160 Anläggning 80 VVS-teknik 40 Elteknik—maskinlära 40 Mätteknik 40

Summa timmar 680 1 400 1 360

* Ämnet kan bortväljas men motsvarande kun- skaper skall vara inhämtade före inträde i YTH. ' Observera att läroplanen i bilaga 1 endast avser åk ].

arbete. Genomgången årskurs 2 innebär — enligt YB — en gedigen och kvalificerad teknikerutbildning inom det husbyggnadstek- niska området.

10.13 Anläggningsreknik

Grundläggande yrkesutbildning för anlägga- re har för närvarande en blygsam omfatt- ning, som dock torde öka när YB:s förslag till blockutbildning i byggnadsteknisk linje genomföres. YB har ej närmare undersökt behovet av yrkesteknisk högskoleutbildning inom det anläggningstekniska området, men det förefaller som om en sådan utbildning i första hand bör inriktas mot bro-, väg- och gatuarbeten samt kommunalteknik. En YTH inriktad mot anläggningsteknik torde kom-

ma att ha mycket gemensamt med den hus- byggnadstekniska grenen, varför samorgani- sation av dessa båda utbildningar bör kunna ske.

10.14 Värme- och sanitetsteknik

Totala antalet rörmontörer i landet är ca 20 000. Flertalet rekryteras till yrket via en grundläggande skolmässig yrkesutbildning. Teknisk utbildning med VVS-inriktning har jämförelsevis liten omfattning. Enligt YB:s bedömning bör därför en yrkesteknisk hög- skoleutbildning vara av värde. YB ger för- slag till läroplan för en ettårig YTH i bilaga 5. Timplanen presenteras i tabell 10/ 9. Be- hovet av en andra årskurs har inte närmare undersökts.

10.15. Plåtslageriteknik

Enligt YB:s bedömning finns det behov av en yrkesteknisk högskoleutbildning med in- riktning i första hand mot byggnadsplåtsla- geriområdet. Utformningen bör ske i sam- råd med branschorganen.

10.16 Måleriteknik

Det finns ca 25 000 byggnadsmålare i lan- det. Den skolmässiga yrkesutbildningen är väl utbyggd och flertalet av dem som rekry- teras till måleriyrket får en grundläggande skolmässig utbildning. Antalet funktionärer i drifts- och arbetsledande ställning inom målerifacket torde uppgå till drygt 1000. För dessa saknas emellertid en anpassad ut- bildning. Samma är förhållandet för blivan- de lärare i måleriarbete. YB föreslår därför att yrkesteknisk högskoleutbildning inrättas inom målerifacket och ger i tabell 10/10 förslag till timplan därför. Ämnena mate- matik och kemi skall ha en yrkesteknisk inriktning, där matematikundervisningen bl a bör ge grundläggande kunskaper för kalky- lering. I ämnet kemi ges till huvudsaklig del grundläggande kunskaper för studier av färg-

Tabell 10/ 9. Timplan för linje för värme- och sanitetsteknik av yrkesteknisk högskole- utbildning.

Tabell 10/10. Timplan för ettårig yrkestek- nisk högskoleutbildning på måleriteknisk lin- je.

YTH YTH Ämnen 1 år Ämnen 1 år Svenska 80 Svenska 80 Engelska 801 Engelska 801 Samhällskunskap (80)' Samhällskunskap (80)' Matematik 160 Matematik 160 Fysik 80 Fysik 80 Kemi 80 Kemi 80 Ergonomi 80 Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 Arbetslivsorientering 40 Yrkesekonomi 80 Yrkesekonomi 120 Teknologi 120 Teknologi med materiallära 280 VVS-teknik 280 Färglära, färgsättning 120 Elteknik 120 Produktion, byggnadsteknik 80 Byggnadsteknik 40 Elteknik, maskinlära 40 Summa timmar 1 400 Summa timmar 1 400

* Påbyggnad på gymnasieskolans kurs i engel- ska skall vara inhämtad före inträde i YTH. ” Skall ha inhämtats före inträde i YTH.

och lackkemi som i sin tur utgör viktiga moment i ämnet teknologi med materiallära. Materialtekniken inom målerifacket har un- der det senaste decenniet genomgått en in- tensiv utveckling. YTH bör bla ge sådana vidgade och fördjupade kunskaper att ele- verna får förbättrade möjligheter att följa med i denna utveckling.

Den yrkestekniska högskoleutbildningen torde komma att utnyttjas av många bli- vande företagare, varför företagsekonomi och kalkylation givits ett stort utrymme.

10.17 Textil- och beklädnadsteknik

De textil- och beklädnadstekniska områdena är för närvarande föremål för flera offent- liga utredningar med uppgift bland annat att undersöka möjligheterna till struktur- rationalisering och koncentration av till- verkningsenheterna. Under senare år har dessutom antalet anställda inom området minskat kraftigt. YB anser det därför vara svårt att mera ingående pröva det eventuella

1 Påbyggnad på gymnasieskolans kurs i engel— ska skall vara inhämtad före inträde i YTH. ” Skall ha inhämtats före inträde i YTH.

behovet av yrkesteknisk högskoleutbildning och begränsar sina försla-g till enbart det beklädnadstekniska området. Förslag till lä- roplan för beklädnadsteknisk linje av YTH lämnas i bilaga 6 och motsvarande timplan presenteras i tabell 10/11.

YB vill i sammanhanget erinra om den vidareutbildning som sedan många år be- drivs framför allt inom det textiltekniska området vid de textiltekniska instituten i Borås och Norrköping. En framtida even- tuell utveckling av den yrkestekniska hög- skoleutbildningen inom textilområdet torde i stor utsträckning kunna bygga på denna verksamhet och de erfarenheter som där gjorts.

10.18 Livsmedelsteknik

Inom det livsmedelstekniska området, inne- fattande verksamhet inom bl a slakteri och charkuteri, bageri, bryggeri, choklad- och sötvarutillverkning, konservtillverkning, kvarnindustri och konditorier, arbetar sam-

Tabell ]0/1]. Timplan för ettårig bekläd- nadsteknisk linje av YTH.

YTH Ämnen 1 år Svenska 80 Engelska/franska 801 Samhällskunskap (80)2 Matematik 80 Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 Yrkesekonomi 80 Produktionsteknik 160 Textil varukunskap 40 Mönsterkonstruktion 120 Teknologi: tillverkning 320 maskiner och verktyg 40 Fackteckning och kostymhistoria 120 Summa timmar 1 400

” Påbyggnad av gymnasieskolans kurs i språ- ket som skall vara inhämtad före inträde i YTH. ” Skall ha inhämtats före inträde i YTH.

manlagt ca 35000 personer. Enligt YB:s bedömning måste här föreligga ett stort behov av yrkesteknisk högskoleutbildning. Det förefaller därvid som om en enda linje av YTH kan täcka det mest väsentliga utbildningsbehovet för samtliga verksam- hetsgrenar. YB ger ett förslag till läroplan för en livsmedelsteknisk linje av YTH, där ämnesinnehållet i de yrkesspecifika ämnena redovisas i bilaga 7 och timplanen i tabell 10/ 12.

10.19 Grafiska branschen

Stora delar av nuvarande grundläggande yrkesteknisk utbildning och större delen av motsvarande vidareutbildning inom området erbjudes vid Grafiska institutet i Stockholm. Enligt vad YB inhämtat har huvudmännen för institutet på senare tid utrett dess fram- tida ställning, uppgifter och organisation, eftersom institutet till stora delar berörs av YB:s förslag till grafisk grundutbildning vid grafisk linje. Man har därvid funnit att kvarstående vidareutbildning sannolikt blir

Tabell 10/ 12. Timplan för ettårig livsme- delsteknisk linje av yrkesteknisk högskole- utbildning.

YTH

Ämnen 1 är Svenska 80 Engelska 801 Samhällskunskap (80)' Matematik 160 Fysik 120 Kemitek nik 160 Ergonomi 80 Arbetsstudier 80 Arbetspsykologi 80 Arbetslivsorientering 40 Yrkesekonomi 80 Näringslära 40 Mikrobiologi 120 Livsmedelskemi 120 Livsmedelstek nologi 160

Summa timmar 1 400

* Påbyggnad av gymnasieskolans kurs i engel- ska som skall vara inhämtad före inträde i YTH. * Skall ha inhämtats före inträde i YTH.

alltför begränsad för att utgöra underlag för en självständig verksamhet. Man har därför hos utbildningsministern hemställt om en utredning om en större enhet som utred- ningsmännen kallar kommunikationsteknisk högskola och som förverkligad synes få nä- ra likhet med YTH. YB finner det mot bakgrunden härav vara mindre ändamåls- enligt att framföra egna förslag till yrkes- teknisk högskoleutbildning inom branschen.

10.20 Hantverk

YB utgår ifrån att den yrkestekniska vidare- utbildningen för hantverket och den mindre industrin även i fortsättningen i stor ut- sträckning skall vara knuten till Statens In- stitut för Hantverk och Industri. Vidare an- ser YB att folkhögskolorna skall kunna ut- nyttjas av anställda inom hantverksområdet för sådan utbildning i allmänna ämnen som svarar mot innehållet i YTH. Därvid kan dessa studier kompletteras med undervisning i yrkesekonomi, arbetsstudier och arbetspsy- kologi. Jämför avsnitt 2.4.4.

11. Sammanfattande och övergripande synpunkter

11.1 Anknytning till annan eftergymnasial utbildning

YB har i många sammanhang uttalat sin fulla anslutning till uppfattningen, att skol- mässig utbildning — var den än erbjudes — skall möjliggöra anknytning till fortsatta så- dana skolmässiga studier. Att det med andra ord inte får finnas vad som i sammanhanget kallas utbildningsmässiga återvändsgränder. Sedan YB kunnat konstatera, att risken här- för var uppenbar inom det yrkestekniska området, blev det angeläget att tillskapa en yrkesteknisk eftergymnasial utbildning — yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Skälen för att tillskapa yrkesteknisk hög- skoleutbildning har redan utförligt redovi- sats i detta betänkande. Här skall endast erinras om, att tillträde till YTH är förbe- hållet sökande som efter grundläggande yr- kesteknisk utbildning — eller på annat sätt inhämtade motsvarande kunskaper och får- digheter —- under viss tid fungerat i arbets- livet såsom anställd. YTH är alltså direkt anknuten till de yrkestekniska linjerna i gymnasieskolan. Det rimliga i att även från andra delar av gymnasieskolan än vad som motsvarar dagens gymnasium rekrytera till universitet, fackhögskolor och vissa andra eftergymnasiala utbildningar uppmärksam- mas för närvarande i olika sammanhang. Härvid förordas en ändring av intagnings- bestämmelserna för olika former av efter- gymnasial utbildning. Chefen för utbild-

ningsdepartementet har berört detta problem bla i direktiven för såväl kompetensutred- ningen (KU) som för 1968 års utbildnings- utredning (U 68).

I debatten kring vårt högskolesystem och förändringar därav, har under senare tid införts begreppet »återkommande utbild- ning». Härmed förstås ett system där skol- mässig högskoleutbildning varvas med prak- tik/ anställning. YB vill understryka, att för- slagen till yrkesteknisk högskoleutbildning inte bara ansluter till dessa tankegångar, utan att de to m förutsätter en sådan varv- ning mellan skolmässiga högskolestudier och anställning i arbetslivet. YB tillägger näm- ligen anställningen ett icke obetydligt utbild- ningsvärde — framför allt i form av arbets- teknisk fördjupning —— och i princip skall YTH-systemet fungera så, att en yrkestek- nisk utbildning med efterföljande föreskri- ven minirnipraktik genom anställning skall ge såväl allmän som särskild behörighet till nästa yrkestekniska utbildning i systemet. Givetvis under förutsättning att de skolmäs- siga utbildningarna och mellanliggande prak- tik kan hänföras till ett och samma yrkes- tekniska område/ yrke/ bransch. I avvaktan på att bland annat utvecklingen av lärome- del gör det möjligt att erbjuda yrkesteknisk högskoleutbildning — liksom på sikt all utbildning — i totalt individanpassade stu- diegångar, kan det övergångsvis vara nöd— vändigt att 3 a s nollställa eleverna i en påbörjad YTH. De kompletteringar som

därvid visar sig erforderliga skall dock enligt YB i första hand organiseras inom hög- skoleutbildningens ram och endast undan- tagsvis avkrävas de blivande eleverna i före- gående separata kompletteringskurser. Som YB senare i detta kapitel vill visa, kan ett utbildningssystem som här beskrivits vålla vissa svårigheter vid anknytningen till an- nan än yrkesteknisk högskoleutbildning.

YTH kan således erbjudas i såväl enstaka utbildningar som i återkommande yrkestek- niska högskoleutbildningar. Exempel på det förstnämnda ger YB framför allt inom den naturvetenskap]igt-tekniska sektorn. Syste- matiskt återkommande utbildningar beskri- ves huvudsakligen inom det vårdtekniska området (humanistisk-sociala sektorn). YB vill här framhålla, att förslagen avseende högskoleutbildning lika litet som förslagen i YB:s övriga betänkanden täcker hela det yrkestekniska området, utan endast vill ut- göra exempel på YB:s intentioner och prin- ciper. Det är därför högst troligt, att det kommande arbetet med utvecklingen av det yrkestekniska högskolesystemet — bedrivet i första hand av tillsynsmyndigheten — skall visa att det tex inom den naturvetenskap- ligt-tekniska sektorn finns anledning att över- väga återkommande utbildningar utöver YB:s förslag.

Anknytningen mellan yrkesteknisk utbild- ning inklusive arbetsteknisk fördjupning ge- nom anställning och annan högskoleutbild- ning kan _ som redan antytts — bereda vissa svårigheter. I kapitel 4 ger YB förslag till återkommande utbildningar för sjukskö- tare och medicinsk-tekniska assistenter. Ef- ter grundläggande yrkesteknisk utbildning och viss praktik erbjudes eleverna en yrkes- teknisk högskoleutbildning om tre terminer med målsättning att grundutbilda sjuksköta- re och assistenter. Efter ytterligare praktik kan följa en ny yrkesteknisk högskoleutbild- ning som ger föreskriven vidareutbildning av nyssnämnda sjukskötare och assistenter. Efter ny praktikperiod följer möjlighet till en tredje yrkesteknisk högskoleutbildning om ett läsår med mål att ge ämnesutbildning för blivande lärare inom det vårdtekniska området. Denna utbildning skall i lämplig

utsträckning erbjudas i form av studier vid bland annat medicinsk fakultet, organiserade som samläsning med även andra än blivande lärare inom vårdområdet. Här uppkommer ett anknytningsproblem genom att fakulte- ten i många fall föreskriver vissa förkun- skaper för att kunna tillgodogöra sig de akademiska lärokurserna. YB har antytt dessa kompletteringsbehov i inledningen till bilaga 2 Läroplaner för vissa ämnen ingå- ende i ämnesutbildningen för vissa blivande lärare i yrkesteknik inom vårdområdet. Det måste bli av stor betydelse i vilken utsträck- ning fakulteterna och institutionerna härvid dels kan analysera fram det verkliga kom- pletteringsbehovet, dels klarlägga i vilken omfattning detta tillgodosetts redan genom elevernas föregående yrkestekniska utbild- ning inklusive arbetsteknisk fördjupning i arbetslivet.

Den yrkestekniska högskoleutbildning YB här föreslår för blivande lärare i yrkesteknik inom vårdområdet får emellertid inte vare sig vara förbehållen enbart dessa blivande lä- rare eller utgöra den sista utbildningsetappen i en studiegång, som en gång började med en gymnasial yrkesteknisk grundutbildning (motsv). YB har berört detta i kapitel 4, men i samband därmed sagt det vara ett problem som måste lösas av tillsynsmyn- dighet i samråd med andra myndigheter och avnämare. Dock har YB antytt två tänkbara möjligheter till fortsättning av de återkom- mande yrkestekniska utbildningarna. Beho- vet av personal som kan bedriva kvalificerad forskning och realistiskt utvecklingsarbete inom patientvårdens område är redan stort och kommer förmodligen inte att minska. Det förefaller YB vara rimligt att sådan forskning och utveckling med framgång bör kunna bedrivas av människor, som un- der flera år arbetat inom området och där- vid lärt känna patienterna och deras problem i en mångfald olika funktioner. YB har också pekat på möjligheten att vid sidan av den generella utbildningsgången utbilda lä- kare genom att bygga ut den yrkestekniska sk långa vägen. Det måste alltså uppkom- ma anknytningsproblem och YB uttalar den förhoppningen att dessa även här kan lösas

med tillräckligt beaktande av de :yrkestek- niska» elevernas förkunskaper och erfaren- heter.

I kapitel 7 föreslår YB en yrkesteknisk högskoleutbildning för dem som efter ge- nomgången yrkesteknisk grundutbildning in- om den ekonomiska sektorn skaffat sig minst tre års praktik. Det förefaller YB vara helt rimligt, att den som genomgått denna YTH och därefter eventuellt fungerat i arbetslivet ytterligare några år i kvalificerat arbete, måste vara väl lämpad för fortsatta högsko- lestudier inom det ekonomiska området vid exempelvis handelshögskola. Brister kan vis- serligen vara tänkbara inom de allmänna ämnena, men å andra sidan måste de rent yrkestekniska kunskaperna och inte minst erfarenheterna skapa betydande plusvärden. Om tillräcklig hänsyn tas till dessa bör det vara möjligt att erbjuda en särskild studie- gång till civilekonomkompetens och att göra denna studiegång kortare än den reguljära civilekonomutbildningen.

Som YB visar i kapitel 9 har man inom lantbruksutbildningens område redan kom- mit ganska långt då det gällt att övervinna anknytningsproblemen mellan olika utbild- ningar. Så tex är det i dag möjligt för lantmästare att genomgå en fullständig ag- ronomutbildning på kortare tid än den som kommer direkt från gymnasiet. Det har allt- så här visat sig vara möjligt att låta lant- mästaren tillgodogöra sig den tidigare yr- kestekniska utbildningen. Detta förhållande rubbas inte då nuvarande lantmästarutbild- ning enligt YB:s förslag i en framtid erbju- des såsom yrkesteknisk högskoleutbildning.

Tyvärr är möjligheterna till vidareutbild- ning inom skogsbrukets område inte lika goda. En skogsmästare kan i dag inte er- bjudas en kortare väg till civiljägmästarkom- petens, än den som tas in direkt från gym- nasiet. Detta säges bero på att Studiegången vid skogshögskolan är betydligt mera låst i fasta program än vad som gäller för lant- brukshögskolan. YB anser det vara själv- klart, att tillsynsmyndigheten genom analys får fram underlag för en omprövning av skogshögskolans utbildningsprogram, så att elever med yrkesteknisk högskoleutbildning

—- skogsmästare —— kan ges möjlighet till en särskild studiegång till civiljägmästar- kompetens.

Inom den övriga delen av den naturve- tenskapligt—tekniska sektorn är det framför allt anknytningen till de tekniska högsko- lorna som är av intresse. Vid dessa hög- skolor erbjudes i dag differentierade utbild- ningar av mycket hög kvalitet. De som ge- nomgått yrkesteknisk högskoleutbildning in— om området bör enligt YB tillförsäkras möj- ligheter till vidare högskoleutbildning vid de tekniska högskolorna och — naturligtvis — också vid naturvetenskapliga institutio- ner vid universiteten. Också här bör den »yrkestekniska» elevens förkunskaper och erfarenheter kunna tillgodoräknas. YB är dock medveten om att kraven på kunskaper i tex matematik —— kanske också fysik, kemi och främmande språk — genomgåen- de är så höga, att de endast undantagsvis kan förväntas hos den som kommer från yrkesteknisk högskoleutbildning. Inte heller torde det finnas särskilt stort utrymme för kompletterande studier inom de tekniska högskolornas ram. Ett av anknytningspro- blemen för detta område måste därför bli att tillskapa kompletteringskurser, som ge- nom att utgå från elevernas faktiska för- kunskaper inte göres så omfattande, att de därigenom verkar avskräckande.

11.2 Tillsynsmyndighet för yrkesteknisk högskoleutbildning

I sina överväganden rörande benämningen på den föreslagna yrkestekniska eftergym- nasiala utbildningen (kapitel 3) hade YB anledning att ansluta till den tredelning av vårt skolsystern, som bland andra 1968 års utbildningsutredning (U 68) utgått ifrån, nämligen i grundskola, gymnasieskola/mel- lanskola och högskola. Också i ett resone- mang rörande tillsynsmyndighet för yrkes- teknisk högskoleutbildning, kan denna in- delning vara av intresse.

Tillsynen av dagens högskoleutbildning

utövas av ett flertal olika myndigheter. Lä- rarhögskolorna står under skolöverstyrel- sens tillsyn, liksom också bland annat vida- reutbildning av sjukskötare. Lantbrukssty- relsen utövar tillsyn över lantbrukshögskolan och Skogsstyrelsen över skogshögskolan. So- cialhögskolorna sorterar i detta avseende di- rekt under departementet. Nuläget ger allt- så inte något intryck av enhetlig tillsyn utan snarare av en förmodligen mindre lämplig splittring.

YB vill inledningsvis fastslå som sin be- stämda uppfattning, att den yrkestekniska högskoleutbildningen skall stå under en och samma tillsynsmyndighet oavsett inom vil- ken sektor eller på vilken nivå den erbju- des. I övrigt vill YB i frågan anföra följan- de synpunkter.

Tanken på yrkesteknisk högskoleutbild- ning uppkom till en början inom YB:s sär- skilda lärarutbildningsgrupp och dess dis- kussioner om blivande lärares ämnesutbild- ning. Inom arbetsgruppen hade man därvid också att ta ställning till benämningen av lärare i yrkesteknik/ ämneslärare i yrkestek- niska ämnen. För att uppnå den förväntade sociala integrationen inom den framtida gymnasieskolan ansåg gruppen det då vara nödvändigt, att de yrkestekniska ämneslä- rarna benämndes på samma sätt som öv- riga ämneslärare inom skolan. Samtidigt som gruppen därvid föreslog att tjänster för lärare i yrkesteknik skulle utannonseras som adjunkturer respektive lektorat, förordade man en omprövning av hela benämnings- systemet, dock fortfarande med målsättning att tillskapa en för alla lärare vid gymna- sieskolan enhetlig benämning.

Mot bakgrunden härav var det naturligt, att lärarutbildningsgruppen också ville an- lägga en enhetlig syn på lärarnas ämnesut- bildning. För blivande lärare vid gymna- sium och fackskola är denna ämnesutbild- ning för närvarande förlagd till universite- ten och har som tillsynsmyndighet universi- tetskanslersämbetet. Arbetsgruppen föreslog därför att också ämnesutbildningen (skol- mässiga) för blivande lärare i yrkesteknik — dvs yrkesteknisk högskoleutbildning —— skulle stå under samma tillsyn.

Under arbetets gång har emellertid den yrkestekniska högskoleutbildningen fram- stått som en utbildningsform användbar för betydligt flera än blivande lärare i yrkes- teknik. I själva verket innebär den av YB föreslagna högskoleutbildningen att endast mellan 10 och 20 procent av eleverna avser att bli lärare, medan de övriga genom YTH utbildas för kvalificerade arbetsuppgifter i arbetslivet eller kvalificerar sig för fortsatta högskolestudier. Skälen för att den yrkes- tekniska högskoleutbildningen skulle stå un- der universitetskanslersämbetets tillsyn har därigenom tunnats ut.

Jämsides med YB:s arbete med detta be- tänkande pågår i andra sammanhang — framför allt inom U 68 — en kartläggning av hela högskolesystemet i syfte att fram- lägga förslag till dess organisation inklusive bland annat tillsynsmyndighet. YB finner det under dessa omständigheter mindre me- ningsfullt, att framlägga egna förslag i frå- gan. Sammanfattningsvis vill YB därför be- träffande val av tillsynsmyndighet för YTH anföra

att all yrkesteknisk högskoleutbildning skall stå under en och samma myndighets tillsyn och

att det slutliga avgörandet rörande till- synsmyndighet måste anstå till dess förslag från pågående utredningar underställes Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

11.3. Huvudman för yrkesteknisk högskole- utbildning

Begreppet huvudmannaskap kan i skilda sammanhang användas med skiftande och helt olika betydelse. Detta belyses bland an- nat i direktiven för Huvudmannautredning— en, där chefen för dåvarande ecklesiastik- departementet anför följande: »Huvudmannens väsentligaste skyldighe- ter kan anges vara att organisera respektive verksamhet, anställa erforderlig personal, anskaffa lokaler, inventarier odyl samt svara

för erforderliga kostnader i den mån de inte bestrids av annan.

Tillämpat på skolans område innebär det- ta, att huvudmannen har att planera och organisera undervisnings- och utbildnings- verksamheten samt bära det ekonomiska an- svaret för dess fortgång. Huvudmannen är ägare av de i skolformen ingående under- visningsanstalterna med deras inventarier och utrustning. Han kan också vara ägare av skolfastigheten med tillhörande byggna- der, men detta utgör ingen nödvändig be- tingelse. Ägandet hänför sig till skolverk- samheten som sådan, och den kan bedrivas i hyrda lokaler. Erforderlig personal är an- ställd hos huvudmannen, som har att tillse att den erhåller ekonomisk ersättning och andra förmåner enligt författningsbestäm- melser eller ingån-gna avtal. I den mån kost- naderna inte erlägges av annan är huvud- mannen skyldig att själv svara för såväl lönekostnader som övriga erforderliga kost- nader.

På grund av sin natur kan huvudmanna- skapet som regel endast utövas av den som äger eller förfogar över erforderliga ekono- miska resurser. Staten samt landstings- och primärkommunerna har beskattningsrätt och kan följaktligen på den vägen anskaffa me- del för att uppfylla de med huvudmanna- skapet förenade ekonomiska förpliktelsema. Enskilda personer, företag eller organisatio- ner med tillräcklig finansiell styrka kan gi- vetvis också ur den här relevanta synpunk- ten ifrågakomma som huvudmän.

Det finns emellertid anledning att i vissa fall tala om ett formellt huvudmannaskap. Ett huvudmannaskap av sådan art förelig- ger, när huvudmannen saknar tillräckliga resurser och måste lita till andra för att fi- nansiera verksamheten. Som exempel må nämnas skogsvårdsstyrelsernas huvudmanna- skap för skogsbruksskolorna. Dessa skolors verksamhet bekostas till ungefär nio tionde- lar av statsmedel. Därjämte lämnar även landstingskommunerna bidrag.:

I kapitel 2 har YB redovisat nuvarande utbildningar, som med YB:s definition kan sägas utgöra befintliga yrkestekniska hög- skoleutbildningar. Det framgår därav att

staten och landstingen (jämte landstingsfria städer) båda förekommer som huvudmän. Staten svarar sålunda för utbildningen av hushållslärare, textillärare, barnavårdslärare, förskollärare liksom också för huvuddelen av ekonomiföreståndarutbildningen. Vidare har utbildningen inom lantbrukets och skogsbrukets områden staten som huvud- man. Samma gäller Statens institut för hög- re utbildning av sjuksköterskor och Statens institut för hantverk och industri. Lands- tingen och de landstingsfria städerna är där- emot huvudmän för sjuksköterskeutbildning- en.

De huvudmän som kan komma ifråga för yrkesteknisk högskoleutbildning skulle där- för kunna vara följande:

Staten Landsting och landstingsfria städer Primärkommuner Enskilda personer, företag eller organisa- tioner

I sina överväganden har YB emellertid funnit att prirnärkommun knappast kan va- ra huvudman för yrkesteknisk högskoleut- bildning. Dels är YTH en högskoleutbild- ning, dels är rekryteringsunderlaget nästan undantagslöst större än en kommun eller ett kommunalförbund. Det framstår därför som orealistiskt, att en primärkommun skall kunna åläggas att svara för yrkesteknisk högskoleutbildning.

Den yrkestekniska högskoleutbildningen skall organiseras där den bäst kan ge önskat resultat. Genom sin starka yrkestekniska an- knytning (arbetslivsinriktnin—g) måste det i många fall te sig naturligt, att företag eller arbetslivsinriktad organisation står som hu- vudman för yrkesteknisk högskolelinje. För de fall då en yrkesteknisk högskoleutbild- ning tillskapas för ett tillfälligt behov och därvid anses kunna komma till stånd endast med medverkan från företag eller organisa- tion, bör det vara lämpligt, att staten köper den utbildning som erfordras.

Då tveksamhet kan uppkomma vid val av lämplig huvudman för viss yrkesteknisk hög- skoleutbildning förutsätter YB att frågan lö- ses i samråd mellan tillsynsmyndighet och arbetsmarknadens parter.

11.4 Studiestöd vid yrkesteknisk högskole- utbildning

Gemensamt för alla elever i yrkesteknisk högskoleutbildning är, att de fungerat i ar- betslivet efter sin närmast föregående yrkes- tekniska utbildning. Längden av denna yr- kesverksamhet varierar emellertid mycket starkt och dessa olikheter bör rimligen få betydelse för YB:s överväganden rörande utformningen av studiestödet till YTH- elever.

Den kanske största fördelen med yrkes- teknisk högskoleutbildning, sådan den pre- senteras i detta betänkande, synes vara, att den öppnar möjligheter till vidareutbildning för personer som visat sig fungera väl i ar- betslivet, gett prov på goda yrkesegenska- per, visat god vilja till framför allt yrkes- teknisk fördjupning och lämplighet för mera kvalificerade arbetsuppgifter. Mot bakgrun— den härav vill YB understryka vikten av att studiestödet får en sådan utformning, att inte någon av ekonomiska skäl direkt av- skräckes från yrkesteknisk högskoleutbild- ning. Studiestödet måste därför utgå ifrån den aktuella och högst varierande ekono- miska situationen för varje enskild blivande elev i yrkesteknisk högskoleutbildning. En underskötare kan under sin föreskrivna mi— nimipraktik före inträde till sjukskötarut- bildning ha en lön som motsvarar cirka 20 000 kronor per år. Sjukskötaren som ef- ter vidareutbildning söker yrkesteknisk hög- skoleutbildning för blivande lärare har en årslön på cirka 25 000 kronor. Genomsnitts— lönen för byggnadsträarbetare ligger i dag på cirka 25 000 kronor per år. En byggnads- träarbetare med de kvalifikationer som an- ses meritera för såväl yrkesteknisk högskole- utbildning som efterföljande pedagogisk grundutbildning kan i de större tätorterna ha en årslön på inemot 40 000 kronor, dock med starka variationer ned till cirka 30 000 kronor per år.

Studiestödet bör också ta hänsyn till ål- dern hos eleven i yrkesteknisk utbildning på högskolenivå. Utgående från minimiålder är eleven i treterminers utbildning till sjukskö- tare cirka 19 år, eleven ihusbyggnadsteknisk

linje cirka 24 år gammal. Beroende på kon- kurrensen om platserna i YTH torde de an- förda exemplen dock vanligen bli högre, säg 21 år för underskötaren och 30 år för byggnadsträarbetaren. Det är uppenbart att elever i yrkestekniska högskolelinjer för vil- ka krävs lång praktik som regel har större möjligheter inte enbart att skaffa sig större inkomster, utan också genom familjebild- ning, boendevanor etc större utgifter.

Vid utformningen av studiestödet bör man också beakta behovet av en rimlig ad- ministration. Om alla elever i yrkesteknisk högskoleutbildning skulle få sitt studiestöd individualprövat, skulle detta medföra en relativt stor apparat som därigenom också blev tungrodd.

En annan viktig synpunkt på studiestö- dets utformning är avvägningen mellan stu- dielön — som alltså inte skall återbetalas men väl kan beskattas -— och studielån som visserligen inte behöver vara beskattnings- bara, men som i gengäld skall återbetalas eventuellt med ränta. För framför allt de äldre eleverna i yrkesteknisk högskoleutbild- ning torde låneformen vara mindre attrak- tiv.

För närvarande kan elever vid exempel- vis seminarierna för huslig utbildning söka studiestöd enligt gällande författning. För elever i avkortad sjuksköterskeutbildning liksom även elever i vidareutbildning för sjuksköterskor kan utgå viss del av baslö- nen enligt rekommendation till huvudmän- nen. Detta ger för närvarande inte fullt 400 kronor per månad eller mellan 3 500 och 4 000 kronor per läsår.

Med vad YB här anfört vill beredningen fästa uppmärksamheten på de speciella krav på ett väl utformat studiestöd, som den yr- kestekniska högskoleutbildningen genom sin målsättning och rekrytering förutsätter. Det förefaller inte orimligt att överväga studie- lön utgående med ett visst minimibelopp utan behovsprövning samt kompletterat med ett tilläggsstöd efter ansökan och prövning.

Med hänsyn till att kommittén för stu- diestöd åt vuxna (SVUX) enligt sina direk- tiv har att pröva hela det studiesociala om- rådet, avstår YB från att lämna egna för-

slag, men utgår ifrån att de ovan anförda synpunkterna beaktas i det kommande ut- redningsarbetet och därav föranledda beslut.

11.5 Vissa övergångsfrågor

Under en följd av år kommer till yrkestek- nisk högskoleutbildning att söka personer med annan yrkesteknisk grundutbildning än den som ges vid den kommande gymnasie— skolan. Skillnaden torde bli mest märkbar i allmänna ämnen. YB anser att det därför under en övergångsperiod bör erbjudas möj- ligheter till kompletterande studier i fram- för allt svenska, engelska och samhällskun- skap.

Den alltmera växande vuxenundervisning- en i kommunal vuxenutbildning eller i stu- dieförbundens regi torde kunna ge många blivande YTH-elever goda möjligheter till komplettering tom nuvarande fackskolans nivå i nyssnämnda ämnen. Liknande möj- ligheter öppnas också genom brevstudier med eller utan lärarledning. Det förefaller YB vara troligt att det också i vissa fall kan visa sig ändamålsenligt att erbjuda heldags- undervisning under säg en termin i såväl dessa som andra allmänna ämnen, varvid inte minst folkhögskolorna bör kunna med- verka. ! För YB är det väsentligt dels att kom- pletteringsmöjligheter av något slag i äm- nena svenska, engelska och samhällskun- skap kommer till stånd, dels att blivande 'eleVer i YTH erbjudes dessa kompletteringar på så gynnsamma villkor, att inte duktiga yrkesmänniskor i onödan hindras att söka och genomgå en yrkesteknisk högskoleut— bildning.

ll.6 Den yrkestekniska högskoleutbildning- ens plats i utbildningssystemet

Genomförandet av yrkesteknisk högskoleut- bildning innebär att en ny eftergymnasial skolform (högskola) tillskapas. Att YTH förutsätter föregående yrkesverksamhet jäm- te grundläggande yrkesutbildning, ger den-

na högskoleutbildning en speciell profil i jämförelse med andra former av eftergym- nasial utbildning. YTH kan dessutom ingå i ett utbildningssystem, där skolmässig för- djupning och breddning av kunskaper och färdigheter varvas med mellanliggande an- ställning i arbetslivet (återkommande utbild- ning).

Den yrkestekniska högskoleutbildningen är relativt snävt målinriktad samt utgör en funktionsutbildning, som tack vare elevernas yrkeserfarenhet lätt kan anknytas till arbets- livet. En sådan anknytning uppnås också genom att inom många linjer av YTH un- dervisningen i yrkestekniska ämnen till över- vägande del kommer att ges av deltidsan- ställda lärare med sin huvudsakliga verk- samhet inom respektive yrkesområde. Häri- genom garanteras också stoffets aktualitet.

Förekomsten av yrkesteknisk högskoleut- bildning kan få en positiv effekt på rekryte- ringen till de yrkesutbildande linjerna (YT- linjerna) i gymnasieskolan. I så fall uppnår man en bättre balans mellan gymnasiesko- lans olika linjer.

Sammanfattningsvis kan därför sägas: att yrkesteknisk högskoleutbildning är klart eftergymnasial,

att den därför utgör såväl ett alternativ till övriga nuvarande högskolor och univer- sitet som ett komplement därtill,

att den liksom nuvarande högskolor och universitet förutsätter genomgång av viss typ av linje i gymnasieskolan, men

att den därutöver förutsätter yrkeserfa— renhet.

ll.7 Sammanfattning kap I—IO

Under rubriken yrkesteknisk vidareutbild- ning (kapitel 1) redovisar YB den stora efter- frågan, som för närvarande finns på efter- gymnasial utbildning på olika områden. YB har därvid anledning att i vissa stycken ansluta till synpunkter framförda av 1968 års Utbildningsutredning (U 68). Särskilt gäller detta systemet med s k återkommande utbildning, där skolmässiga studier varvas med anställning i arbetslivet.

Arbetslivets behov av kvalificerade med- arbetare med grundlig såväl yrkesutbildning som erfarenhet från anställning är stort och bristen på eftergymnasiala studievägar för personer med yrkesskola och anställning bakom sig är i samma mån besvärande.

Också för utbildning av lärare i yrkestek- nik föreligger inom stora ämnesområden ett behov av att yrkesteknisk vidareutbildning tillskapas. I själva verket är YB:s förslag till studiegång för blivande lärare i yrkesteknik helt beroende därav.

YB redovisar nuvarande möjligheter till viss vidareutbildning som s k kvotelev i fack- skola och gymnasium, men framhåller sam- tidigt det mindre ändamålsenliga i att elev med flerårig yrkeserfarenhet skall bedriva studier tillsammans med 16-åringar i en skolform direkt tillskapad för dessa senare. Det bör enligt YB vara svårt att i under— visningen ta tillräcklig hänsyn till de äldre elevernas föregående erfarenhet och i varje fall måste det för dessa bli fråga om upp- repning av relativt många redan kända moment. Dessutom kan nuvarande linjer i fackskola och gymnasium endast täcka en del av behovet av yrkesteknisk vidareutbild- ning.

I ett resonemang om urval till utbildning understryker YB olägenheterna med att en- dast lita till skolbetyg och framhåller att ur- valet kan göras betydligt riktigare, om också erfarenheterna från anställning i arbetslivet beaktas. '

I sin redovisning av befintlig vidareutbild- ning (kapitel 2) begränsar sig YB till vissa större ämnesområden eller områden, som av andra och mera speciella skäl är av intresse för utredningens förslag.

Med anknytning till resonemangen förda i kapitel 1 utvecklar YB under rubriken yrkesteknisk högskoleutbildning (kapitel 3) sina synpunkter på behovet av eftergymna- sial yrkesteknisk utbildning. Genom talrika exempel från skiftande ämnesområden på- visas brister i nuvarande möjligheter till sådan utbildning.

Vid sina övervägande rörande benäm- ningen yrkesteknisk högskoleutbildning har YB bla konstaterat

att den föreslagna utbildningen är baserad på grundläggande skolmässig yrkesutbildning och fortsatt utbildning i arbetslivet,

att den skolmässiga yrkesutbildningen in- hämtats i gymnasieskolans yrkesutbildande linjer eller motsvarande,

att det föreligger en skolorganisatorisk lik— het mellan yrkesteknisk högskoleutbildning och utbildning vid universitet och fackhög- skolor, vars utbildning baseras på andra lin— jer i gymnasieskolan än de yrkesutbildande samt

att gymnasieskolans yrkesutbildande linjer som rekryterar till yrkesteknisk högskole- utbildning till skillnad från övriga linjer i gymnasieskolan — har ämnet yrkesteknik som huvudämne.

Som målsättning för yrkesteknisk hög- skoleutbildning (förkortat YTH) anger YB att den skall erbjuda den som genomgått gymnasial yrkesutbildning och därpå inhäm- tat erfarenhet från arbetslivet, en påbygg- nad i syfte att ge kompetens för kvalifice— rade arbetsuppgifter inom arbetslivet. Den skall också ge blivande lärare i yrkesteknik en kompletterande utbildning före den grundläggande lärarutbildningen.

Allmänna ämnen skall ingå i yrkesteknisk högskoleutbildning. Omfattningen måste emellertid avvägas med hänsyn till utbild- ningens karaktär av vuxenutbildning, under vilken eleverna helt eller delvis gör uppehåll i pågående yrkesverksamhet. YB har därför funnit det riktigt att begränsa de allmänna ämnenas omfattning.

De allmänna ämnenas omfattning måste också bedömas med hänsyn till skolans dubbla uppgifter, nämligen att utbilda dels blivande lärare i yrkesteknik, dels personer som skall övergå till kvalificerade uppgifter i arbetslivet. I de fall kraven för olika ut— bildningsmål varierar, kan man uppnå en viss differentiering genom att ett ämne görs obligatoriskt för en grupp, men frivilligt för en annan.

De yrkestekniska ämnena måste av natur- liga skäl variera starkt mellan olika yrkes- tekniska högskolelinjer. YB anser dock att arbetsstudier skall vara obligatoriskt i dem alla. Härigenom skall bl a elevernas kritiska

syn på använda arbetsmetoder utvecklas samtidigt som de görs förtrogna med den för området gängse terminologin.

Längden av yrkesteknisk högskoleutbild- ning måste få växla mellan olika linjer. Variationerna blir främst beroende på möj- ligheterna att genom anställning få fördjupa- de yrkestekniska kunskaper och färdigheter. Ju bättre dessa möjligheter är, desto kor— tare kan den skolmässiga yrkestekniska hög- skoleutbildningen bli. Oavsett denna bedöm- ning får högskoleutbildningen aldrig göras längre, än att den tillsammans med yrkes- teknisk grundutbildning och arbetsteknisk fördjupning i arbetslivet för den enskilde eleven fram till det närmast uppställda må- let. Dessa olikheter bör på sikt kunna med- föra en helt individualiserad studiegång med inträde till och avgång från den yrkestek- niska högskoleutbildningen utan hänsyn till nuvarande termins- och läsårsindelning.

För att möjliggöra även för dem som valt annan än yrkesteknisk linje i gymnasie- skolan att få anställning i arbetslivet och därmed också indirekt möjlighet till yrkes- teknisk högskoleutbildning, ger YB förslag till koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT). Denna, som avses följa omedelbart efter annan gymnasial utbildning, omfattar endast de yrkestekniska momenten av mot- svarande yrkestekniska linje vid skolan. KYT bör i de allra flesta fall kunna genom- föras på en tid motsvarande ett läsår.

I kapitlet gör YB också ett försök till prognos rörande dimensioneringen av den yrkestekniska högskoleutbildningen. Slut— målet anser YB härvid vara att ca 25 % av alla som genomgått yrkesteknisk grund- utbildning — inkl KYT — skall efter ar- betsteknisk fördjupning i arbetslivet kunna erbjudas högskoleutbildning. Samtidigt tar YB hänsyn till att det krävs en viss upp- byggnadsperiod samtidigt som det å andra sidan redan finns en betydande utbildning av yrkesteknisk högskolekaraktär. YB före- slår att intagningskapaciteten under de första fyra åren av prognosperioden (1970 -—1980) begränsas till 7 000 elevplatser, för att mot slutet av 1970-talet stiga till 13 000.

Inom området för sjuk- och åldringsvård

(kapitel 4) ger YB förslag till en långtgå- ende samordning av den yrkestekniska hög— skoleutbildning för såväl sjukskötare som medicinsk-tekniska assistenter, där den grundläggande yrkestekniska vårdutbildning- en anses böra vara en gemensam basutbild- ning. YB ger också förslag om att nuvarande s k direktutbildning skall omorganiseras så, att dess första två terminer kan utgöra en koncentrerad yrkesteknisk utbildning inom området. I övrigt ansluter sig YB i hög grad till nuvarande system för vidareutbild- ningen inom området för sjuk- och åld— ringsvård, men ger som tillskott förslag om en ettårig YTH avsedd i första hand för blivande lärare i yrkesteknik. Högskole- utbildningen kan dock också vara lämplig för andra som önskar kvalificera sig för mera krävande arbetsuppgifter. Den kan också vara ett återkommande högskolesteg i en utbildningsgång mot tex forskare, lä- kare etc.

Också inom barnavårdsområdet (kapitel 5) ger YB synpunkter på de olika förelig- gande möjligheterna till samordning av så- väl grundläggande yrkesteknisk utbildning som fortsatt yrkesteknisk högskoleutbildning. YB berör härvid bla utbildningen av fri- tidspedagoger, socialpedagoger och förskol— lärare. En utformning enligt YB:s tanke- gångar skulle medföra flera väsentliga för- delar. Så tex skulle alla börja med en ge- mensam grundutbildning och det slutliga valet av specialisering skulle kunna uppskju- tas. Vidare fylldes nuvarande »luckor» mel- lan grundskola och funktionsutbildning ut genom den grundläggande yrkesutbildning- en. En annan positiv effekt skulle bli att kraven på förpraktik utan föregående yr- kesutbildning försvinner.

YB:s förslag till yrkesteknisk högskole- utbildning inom områdena för konsumtions— teknik, storhushåll och textilteknik (kapitel 6) utgår i stor utsträckning från befintliga utbildningar vid seminarierna för huslig utbildning, men knyter också an till bekläd- nadstekniska och livsmedelstekniska yrkes- tekniska linjer i gymnasieskolan jämte efter- följande arbetsteknisk fördjupning i arbets- livet. Yst förslag och övervägande är här

mer än inom andra områden att hänföra till ämnesutbildningen för blivande lärare i yrkesteknik.

Blivande lärare i konsumtionsteknik före- slås få en ämnesutbildning som är ett är längre än den nuvarande för hushållslärare. Skälet härtill är att lärarna i den framtida gymnasieskolan skall kunna ha vidgad äm- neskompetens i bland annat ämnena kon- sumentkunskap och familjekunskap.

Också lärarna i textilteknik får en för- längd ämnesutbildning i jämförelse med nu- varande textillärare respektive vävlärare. Här är anledningen den att YB med sitt förslag avser att kunna utbilda endast en typ av lärare med kompetens på såväl textil- som vävområdet. Härigenom ökas lärarnas användbarhet och underlättas tjänstebild- ning. YB öppnar en studieväg från bekläd— nadsteknisk linje och efterföljande yrkeser- farenhet till ämnesutbildning för blivande lärare i textilteknik.

YB föreslår att nuvarande utbildning av ekonomiföreståndare uppgår i den föreslagna storhushållstekniska tvååriga linje. Man bör även pröva om inte också utbildningen av internatföreståndare kan ske inom denna linje. YB föreslår att även genomgång av livsmedelsteknisk grundläggande yrkestek- nisk utbildning skall kunna meritera till yr- kesteknisk högskoleutbildning på storhus- hållsteknisk linje.

På restaurangkökslinje och på serverings- teknisk linje skall ämnesutbildning ges inte bara till blivande lärare i yrkesteknik — vilket endast kan avse ett tiotal studerande per år — utan även till ett förmodligen successivt växande antal kvalificerade med- arbetare inom yrkesområdena. Anknytning- en till övrig i detta kapitel beskriven ämnes- utbildning skall bland annat förstärka de näringsinriktade ämnena på restauranglin- jerna.

På det ekonomiska området (kapitel 7) ger YB förslag till ettåriga yrkestekniska högskoleutbildningar på följande fyra linjer:

redovisnings- och finansieringsteknisk

förvaltningsekonomisk korrespondensteknisk distributionsekonomisk.

Det finns förmodligen anledning att sna- rast pröva behovet av ytterligare yrkestek- nisk högskoleutbildning inom exempelvis bank- och försäkringsväsen.

Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom det naturvetenskapligt-tekniska områ- det ges en inledande presentation i kapitel 8, där YB också redovisar förslag till dimen- sionering under ett inledningsskede. Försla- gen är uppdelade på ett flertal linjer och har föregåtts av överläggningar med ett stort antal representanter för branscherna.

Ett tillskapande av yrkesteknisk högskole— utbildning bör enligt YB:s mening få en viss avlösande effekt på de linjer i gymnasie- skolan som svarar mot dagens fackskola. YB gav vissa synpunkter härpå redan i kapi- tel 1. I kapitel 8 visar YB vilken effekt detta skulle kunna få i ett läge där kvoten för elever med minst tvåårig yrkesskola eller minst treårig praktik vore helt fylld.

I kapitel 9 behandlas yrkesteknisk hög- skoleutbildning inom områdena för jord- bruk, trädgårdsnäring och skogsbruk. Här knyter YB i allt väsentligt an till redan existerande eller under uppbyggnad varande eftergymnasial utbildning.

Den i kapitel 8 införda förteckningen över olika yrkestekniska högskoleutbildning- ar leder i kapitel 10 över till beskrivningar av alla föreslagna utbildningar inom indu- striområa'ena. Förslag till timplaner presen- teras. Dessutom hänvisas i åtskilliga fall till förslag till läroplaner fogade till betänkan- det som bilagor.

12 i , Kostnadsberäkningar

I kapitel 3 har YB fört en diskussion rö- rande den yrkestekniska högskoleutbildning- ens dimensionering och därvid kommit fram till följande högst ungefärliga intagningska- pacitet under den närmaste tioårsperioden:

Tabell 12/1. Intagning till YTH åren 1971/72—1980/81

1971/72 7 000 1976/77 11000 1972/73 7 000 1977/78 11 000 1973/74 7 000 1978/79 12 000 1974/75 7 000 1979/80 13 000 1975/76 9 000 1980/81 13 000

YB har i tabell 3/6 räknat fram intag- ningen t o m läsåret 1986/87, då kapaciteten antas bli ca 17000, men begränsar sina kostnadsberäkningar till de år som omfattas av ovanstående tabell (12/1).

För bedömningen av de i fortsättningen framräknade kostnaderna är det av intresse att skilja den genom YB:s förslag tillkom- mande yrkestekniska högskoleutbildningen från den, som i relativt stor omfattning finns redan i dag eller kan »— på grund av redan—fattade beslut — tillskapas fram till läsåret 1971/ 72. Denna befintliga eller 're- da'n' beslutade utbildning av yrkesteknisk högskolekaraktär omfattar följande intag- ningskapacitet:

Tabell 12/2. Intagningskapacitet för befint- lig eller beslutad utbildning av yrkesteknisk högskolekaraktär

Seminarierna för huslig utbildning 430 Grundutbildning av sjukskötare 2900 Vissa utbildningar inom områdena för jordbruk och skogsbruk 500 Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor 340 Vidareutbildning av legitimerade sjuk- skötare 1 400

YB avrundar intagningskapaciteten för utbildningarna i tabell 12/2 till 5 600. Vidareutbildningen av sjukskötare —— för närvarande under uppbyggnad — omfattar kurser på såväl två som en terminer. Ovan-' stående intagningskapacitet är beräknad på årselev. Den verkliga intagningen kan där- för bli betydligt högre. Tex 1 000 elever i tvåterminsutbildning och (2 X 500) = 1 000 elever i enterminsutbildning.

Omfattningen av den yrkestekniska hög- skoleutbildningen åren 1971/72—1980/81 framgår även av figur 22. I diagrammet göres åtskillnad mellan befintlig yrkestek- nisk högskoleutbildning och tillkommande. Som synes dominerar den humanistisk- sociala sektorn helt den nuvarande YTH och denna dominans kvarstår även om man gör en jämförelse med den totala föreslagna intagningskapaciteten under början av prog- nosperioden. Därefter sker en viss utjämning mellan sektorerna.

X 1000 1971— 1972— 1973— 1974- 1975— 1976- 1977— 1978— 1979— 1980— 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 A . _ 1 5 _ 1 4

&

V . Tillkommande YTH

. Naturvetenskapligt-tekniska sektorn: område- na för jordbruk och skogsbruk. 2. Humanistisk-sociala sektorn: områdena för >—

Befintlig YTH

konsumtionsteknik, textilteknik, storhushåll och barnkunskap samt områdena för sjuk- och åldringsvård.

Figur 22. Yrkesteknisk högskoleutbildning åren 1971/ 72—1980/ 81

Tillsammans med den avrundade kvanti- teten för befintlig yrkesteknisk högskole— utbildning —- 5 600 intagningsplatser — ger värdena i tabell 12/ 3 den beräknade totala intagningsvolymen enligt tabell 12/ 1. Övriga kommentarer till tabell 12/3 läm-

nas tillsammans med följande kostnadsbe- räkningar. Dessa är till en början uppdelade dels i befintlig och tillkommande YTH, dels på olika yrkestekniska utbildningsområden (kostnadsbärare). Endast kostnadsslagen lö- ner och omkostnader är medtagna, inte er-

1971— 1972— 1 973— 1974— 1975— 1972 1973 1974 1975 1976

x 1000

—-13

—12

—6

l. Naturvetenskapligt-teknisk sektor 2. Ekonomisk sektor 3. Humanistisk-social sektor

1976— 1977— 1978— 1979— 1980— 1977 1978 1979 1980 1981

Figur 23. Tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning åren 1971/72—1980/81 med fördel- ning på sektorer.

sättning till deltagare. Denna senare diskute- ras i kapitel 11.

I figur 23 visas fördelningen på sektorer av den genom YB:s förslag tillkommande yrkestekniska högskoleutbildningen. I siffror kan fördelningen uttryckas sålunda:

De utbildningsområden (kostnadsbärare) som behandlas omfattar

Befintlig yrkesteknisk högskoleutbildning

A. Områdena för sjuk- och åldringsvård B. Områdena för konsumtionsteknik, textil- teknik, storhushållsteknik samt bamkun- skap C. Områdena för skogsbruk och jordbruk (inkl trädgårdsnäring)

Tabell 12/3. Tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning åren 1971/ 72—1980/ 81 med fördelning på sektorer (antalet intagningsplatser):

71/72 72/73 73/74 74/75 |, 75/76 76/77 :77/78 78/79 79/80 80/81 Hum—So ' 400 400 400 400 400 400 400 400 — 400 400 Ek 200 200 200 200 , 500 800 800 1 100 I 400 1400 Na-Te 800 800 800 800 2 500 4 200 4 200 4 900 5 600 5 600 1 400 1 400 1 400 1 400 3 400 5 400 5 400 6 400 7 400 7 400 Summa

Tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildi ning

D. Områdena för sjuk- och åldringsvård E. Områdena för konsumtionsteknik, textil- teknik och storhushåll .F. Ekonomiska området

H. Naturvetenskap]igt-tekniska områdena Befintlig YTH A. Den befintliga yrkestekniska högskoleutbild- ningen av intresse för YB:s kostnadsberäk- ningar utgöres av

grundutbildning av sjukskötare vidareutbildning av sjukskötare I vidareutbildning av sjukskötare II grundutbildning av medicinsk-tekniska assistenter

Härutöver förekommer olika vidareutbild- ningar avseende mindre elevgrupper. Med hänsyn till de avrundade värden som ingår i YB:s beräkningsteknik, synes dessa nyss- nämnda utbildningar kunna inrymmas i beräkningarnas toleransområde.

Grundutbildningen av sjukskötare kan ske enligt två parallella studievägar. Enligt YB:s definitioner skulle endast den ena av dessa utbildningar kunna betecknas som yrkesteknisk högskoleutbildning. Då emel— lertid YB inte kan bedöma den framtida fördelningen av eleverna på de parallella stud—ieformerna, räknar YB också i vad avser kostnaderna för befintlig utbildning all grundutbildning av sjukskötare som YTH. Antalet elever [ samtidig utbildning kan sät- tas till ca 7 500 årselever.

Kostnaden per årselev anger YB till 7100 kronor. Värdet utgör ett genomsnitt av de uppgifter om årskostnader, som YB

inhämtat från bland annat nuvarande sjuk- sköterskeskolor. Sammanlagd årskostnad för grundutbildning av sjukskötare i befintliga utbildningar kan därmed runt sättas till

53 000 000 krattor.

Vidareutbildning av legitimerade sjuk- skötare (I) är en utbildningsform under upp— byggnad. Enligt förslag framförda i det tredje betänkandet från 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildning (Vidareut- bildning) skall den fulla utbyggnaden vara klar läsåret 1972/ 73 och då avse en årlig intagning av 2 670 elever. Med hänsyn till att över hälften av eleverna intas till enter— minsutbildning, blir intagningen uttryckt i årselever ca 1 900. YB föreslår 1 500 vilket motsvarar skolöverstyrelsens beräknade in- tagningskapacitet i årselever för läsåret 1971/ 72.

1962 års utredning angående sjukskö- terskeutbildning beräknar omfattningen av statsbidragen till vidareutbildningen, men gav ingen samlad bild av utbildningskostna- derna vare sig totalt eller per årselev. YB- räknar här med samma årskostnad per elev som vid grundutbildning av sjukskötare. Ett skäl härtill är att båda utbildningarna krä- ver medverkan av i stort sett samma fram— för allt medicinska specialister. Den tunga posten Lärarlöner torde därför inte uppvisa någon större skillnad för de båda utbildning- arna.

Med dessa beräkningsgrunder kan den år- liga kostnaden för vidareutbildning av sjuk— skötare uttryckt i 1969 års kostnadsläge sättas till 1500X 7100 kronor eller runt

1] 000 000 kronor.

Den ytterligare vidareutbildning (II) som YB behandlar under kostnadsbärare A av- ser nuvarande vidareutbildning och högre vidareutbildning. Denna avlöses dels av ti- digare beskriven vidareutbildning för sjuk- skötare (I), dels av viss yrkesteknisk hög- skoleutbildning, varom YB ger förslag un- der kostnadsbärare D (tillkommande YTH). Den sammanlagda avlösningen kan i runt tal sättas till 3000 000 kronor, varav ca 2000 000 kronor bör krediteras kostnads- bärare D. Detta motsvarar ca hälften av nuvarande anslag till SIHUS. Ett belopp motsvarande andra hälften av nämnda an- slag bör krediteras de kostnader för lärar- utbildning, som YB räknar fram i annat betänkande (YB V).

Grundutbildning av medicinsk-tekniska assistenter omfattar för närvarande ca 500 årselever. YB har inte undersökt huruvida den framtida utbildningen av medicinsk- tekniska assistenter får en annan dimensio- nering än den nuvarande och räknar därför i såväl befintlig som tillkommande YTH med oförändrad kapacitet. Utbildningskost- naden per årselev anger YB vara lika med den för grundutbildning av sjukskötare. Nu- varande totala årskostnad kan således be- räknas till 500 X 7 100 kronor eller runt

4 000 000 kronor

Sammanlagt kan de nuvarande totala års- kostnaderna för befintlig yrkesteknisk hög-

Utb. av lärare till

grundsk. gymn.sk.

Lärar utbildning

Ämnes utbildning

Figur 24. Uppdelning av nuvarande

skoleutbildning inom område för sjuk- och åldringsvård sägas vara i runt tal 68 000 000 kronor.

B.

Som kostnadsbärare B räknar YB i detta kapitel utbildningen av

hushållslärare textillärare

vävlärare barnavårdslärare ekonomiföreståndare Samtliga utbildningar sker för närvarande vid seminarierna för huslig utbildning.

En komplikation vid kostnadsberäkning- arna utgör det förhållandet, att utbildningen vid seminarierna för huslig utbildning avser såväl lärare för tjänstgöring vid grundskolan, som lärare för gymnasieskolan. I figur 24 är utbildningen uppdelad i lärarutbildning (pe- dagogisk) och ämnesutbildning — i reali- teten är dessa utbildningar varvade. I annat betänkande rörande reformerad lärarutbild- ning (YB V) behandlar YB den grundläg- gande pedagogiska utbildningen av lärare i yrkesteknik inom de områden som täcks under kostnadsbärare B och anger även kostnaderna härför. Någon kreditering av nuvarande motsvarande kostnader görs dock ej.

Beträffande ämnesutbildningen för samt- liga de lärare som idag utbildas vid semina-

= lärarutbildning

Utb' behandlad i YB V av ekon. förestånd

7/

= ämnesutbildning behandlad i detta betänkande

utbildning vid SHU på lärarutbildning och ämnesutbildning

rierna för huslig utbildning, anser YB att dess förslag till yrkesteknisk högskoleutbild- ning i detta betänkande (kapitel 5 och 6 samt bl a bilaga 8) kan tillämpas även för andra än blivande lärare i gymnasieskolan. Denna uppfattning präglar de följande kost- nadsberäkningarna.

Vad slutligen angår den kvarstående de— len av det nuvarande utbildningsprogram- met vid seminarierna — pedagogisk grund- läggande lärarutbildning för lärare till grund- skolan — anser YB det böra ankomma på 1968 års Lärarutbildningskommitté att ge förslag till dess framtida utformning samt räkna kostnader därför.

YB utgår ifrån att all nuvarande ämnes- utbildning vid seminarierna för huslig ut- bildning inklusive utbildning av ekonomi- föreståndare kan betecknas som befintlig yr— kesteknisk högskoleutbildning och räknar med kostnaderna härför i detta kapitel. För beräkningen aktuella antalet årselever utgör ca 880. Årskostnaden per elev har YB i YB V beräknat till till 13 272 kronor. Total- kostnaden per år för befintlig yrkesteknisk högskoleutbildning inom området blir då 880 )( 13 272, säger i runt ta]

12 000 000 kronor.

Den ökning av dessa kostnader som vissa av YB:s förslag till framtida yrkestekniska högskoleutbildning medför, redovisas under rubriken kostnadsbärare E.

C. Till kostnadsbärarna hänför YB utbildning- ar inom områdena för jordbruk och skogs- bruk tillhörande det eftergymnasiala områ- det. Framför allt avses härmed utbildning av lantmästare och skogsmästare. Totala an- talet årselever räknar YB till runt 500. Kostnaden per årselev uppgår — enligt vad YB inhämtat — till omkring 9 500 kronor. Sammanlagda årskostnaden för befintlig yr- kesteknisk högskoleutbildning inom områ- dena blir då 500 X 9 500, säg i runt tal

5 000 000 kronor.

Tillkommande YTH

D.

Till kostnadsbäraren räknar YB enbart den ettåriga yrkestekniska högskoleutbildning

som behandlas i kapitel 4. Den är i första hand avsedd för blivande lärare i yrkestek- nik inom områdena för sjuk— och åldrings- vård, men YB anser att den på sikt också kan vara användbar för andra sjukskötare och medicinsk-tekniska assistenter, som vill kvalificera sig för speciella uppgifter tex inom forskningen på patientvårdens område. YB garderar sig för denna utveckling genom att föra ut antalet årselever — 300 — under hela prognostiden, trots att behovet av lärare inom såväl detta som andra yrkestekniska områden kommer att minska omkring mitten av 1970-talet.

Huvuddelen av den här behandlade yrkes- tekniska högskoleutbildningen beräknas ske i samverkan med medicinska och samhälls- vetenskapliga fakulteter. Olika alternativa studievägar presenteras i kapitel 4 och äm- nesplaner för vissa ingående ämnen i bila- ga 2.

Med hänsyn till att den yrkestekniska högskoleutbildningen för blivande lärare i yrkesteknik inom området för sjuk— och åldringsvård omfattar många olika ämnen med varierande inslag av kostnadskrävande laborationer odyl för vilka krävs särskilt dyrbar utrustning, är det svårt att beräkna kostnaderna. En granskning av universitets- kanslersämbetets petita för budgetåret 1970/ 71 visar en genomsnittlig kostnad per elev på i runt tal 6000 kronor. Samtidigt är emellertid spridningen betydande. Inom den samhällsvetenskapliga fakulteten blir genom- snittskostnaden endast ca 2 000 kronor per årselev, medan den för utbildningen av civilingenjörer är ca sju gånger och för ut- bildning av läkare ca tio gånger så hög.

I betänkandet rörande reformerad lärar- utbildning räknar YB årskostnaden för elev vid Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor till ca 10-000 kronor. Här- vid ligger ämnena huvudsakligen inom det medicinska (socialmedicinska) området.

YB utgår ifrån att en årselev med enbart medicinska (socialmedicinska) ämnen kostar 12 000 kronor och att elev med enbart sam- hällsvetenskapliga ämnen kostar 4 000 kro- nor per år. Värdena är sannolikt något för höga. Med utgångspunkt i den kvantitativa

fördelning av eleverna mellan olika studie- alternativ redovisade i kapitel 4 (tabell 4/1) erhålles följande kostnadsberäkning:

Alt. A 70 x 12000 = 840000: — Alt. B 55 x 9 000 = 495 000: — Alt. C 40 x 6 000 = 240 000:— Alt. D 55 x 12 000 = 660 000: —— Alt. E 55 x 6 000 = 330 000:— Alt. F 25 x 5 000 = 125 000: —

Till summan härav — 2 690 000 kronor — vill YB göra ett tillägg av ca 300000 kronor för att täcka kostnaderna för yrkes- teknisk högskoleutbildning av medicinsk- tekniska assistenter. Antalet sådana blir lågt och torde knappast överstiga 25 per år. Nu kan totalkostnaden för yrkesteknisk tillkom- mande högskoleutbildning inom områdena för sjuk- och åldringsvård föras ut med i runt tal

3 000 000 kronor

Den här berörda yrkestekniska högskole- utbildningen avlöser i viss utsträckning be- fintlig utbildning vid framför allt SIHUS. YB återkommer härtill i sin sammanfatt- ning av kostnadsberäkningarna.

E.

Inom områdena för konsumtionsteknik, textilteknik och storhushåll ger YB förslag till yrkesteknisk högskoleutbildning för bli- vande lärare i konsumtionsteknik, lärare i textilteknik, lärare i storhushållsteknik, lä- rare i restaurangköksteknik och lärare i ser- veringsteknik. Dimensioneringen av denna utbildning faller inom ramen för befintlig YTH (se kostnadsbärare B) och ger dess- utom redan från början av prognosperioden visst utrymme för utbildning av också andra än blivande lärare. Genom att behovet av lärare successivt minskar under 1970-talet ökar detta utrymme i samma mån.

För två av nyssnämnda lärargrupper, lä- rare i konsumtionsteknik och lärare i textil- teknik föreslår YB en med ett år för- längd ämnesutbildning/yrkesteknisk högsko- leutbildning. Skälen härtill redovisas i kapi- tel 6. Antalet studerande som berörs av den längre studietiden beräknar YB till 60 + 20 = 80 årselever. Kostnaden per årselev utgör

ca 13 000 kronor och sammanlagt blir mer- kostnaden genom YB:s förslag för de två lärargrupperna 80 X 13 000 eller runt

1 000 000 kronor

Lärare i restaurangköksteknik och lärare i serveringsteknik, som båda avses få sin yrkestekniska högskoleutbildning i en res- taurangteknisk linje, har hittills inte erbjudits någon skolmässig ämnesutbildning. YB:s förslag om en ettårig YTH innebär därför i sin helhet en ny kostnad. YB räknar denna till 13 000 kronor per årselev. Antalet elever i vad avser blivande lärare i yrkesteknik blir blygsamt —— endast 7 å 8 per år — och totalkostnaden därför endast ca 90 000 kro- nor.

Ett förverkligande av YB:s förslag att nu- varande utbildning av ekonomiföreståndare i tvåårig linje skall avlösas av yrkesteknisk högskoleutbildning på likaledes tvåårig stor- hushållsteknisk linje, innebär ingen merkost— nad i jämförelse med nuläget. Samma gäller blivande lärare i storhushållsteknik, som hittills rekryterats från hushållslärargruppen.

Sammanlagt blir kostnaden för tillkom- mande yrkesteknisk högskoleutbildning för kostnadsbärare E i runt tal

I 100 000 kronor

F.

YB ger förslag till yrkesteknisk högskole- utbildning inom den ekonomiska sektorn. Utbildningen är ettårig och kan ske enligt fyra olika studievägar. Den är liksom öv- rig yrkesteknisk högskoleutbildning avsedd även för andra än blivande lärare i yrkes— teknik.

Den föreslagna yrkestekniska högskole- utbildningen är till sin huvuddel sådan som inte kräver särskilda laboratorier eller andra kostsamma institutioner. YB anser därför att den kostnadsmässigt bör hänföras till samma grupp som den YTH i samverkan med samhällsvetenskaplig fakultet, som YB behandlat under rubriken Kostnadsbärare D. YB räknar således med en årselevkostnad på 4 000 kronor.

Som framgår av tabell 12/ 3 räknar YB med ett elevantal på ca 200 under de inle-

dande åren av prognosperioden. Antalet stiger sedan snabbt. Behovet av blivande lärare i yrkesteknik är under första hälften av 1970-talet 125 per år, men sjunker se- dan under resten av perioden till 55 per år. Sammanlagda kostnaden för tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning inom den ekonomiska sektorn kan anges till följande belopp:

Tabell ]2/4. Yrkesteknisk högskoleutbild- ning inom den ekonomiska sektorn åren 1971/72—1980/81. Kostnader i millioner kronor.

År Mkr År Mkr 7 1 /72 0,8 76/77 3,2 72/73 0,8 77/78 3,2 73/74 0,8 78/79 4,4 74/75 0,8 79/80 5,6 75 / 76 2 80/ 81 5 6

Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom sektorn bör enligt YB:s uppfattning avlösa en del av den utbildning i ekono- misk linje av dagens fackskola som förbe- hållits sk kvotelever. YB återkommer här- till senare i kapitlet. Vidare räknar YB med att åtskilliga nuvarande utbildningar på ef- tergymnasial nivå, tex högre företagseko- nomisk utbildning, kommer att ersättas av YTH. Omfattningen av denna senare av- lösning är dock omöjlig att förutse, varför YB begränsar sig till att i kostnadshänse- ende notera förhållandet som en plusfaktor.

H.

I kapitel 8 redovisar YB ett förslag till di- mensionering av den yrkestekniska hög- skoleutbildningen inom naturvetenskapligt— tekniska sektorn. Siffrorna, som framtagits i samråd med företrädarna för olika bran- scher, avser ett inledningsskede. Med hän- syn till pågående reformverksamhet inom grundskola och gymnasieskola och den för- väntade expansionen av vuxenutbildningen inom främst andra områden än det yrkes- tekniska, tror YB att detta inledningsskede

bör omfatta närmast hela den aktuella pro- gnosperioden. Detta utesluter inte möjlig- heten att starta yrkesteknisk högskoleutbild- ning inom nya områden redan fr o m läsåret 1971/72. YB anser tvärtom en sådan snabb start vara ytterst önskvärd.

Den i kapitel 8 (tabell 8/l) redovisade yrkestekniska högskoleutbildningen inom områdena för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk anser YB ligga inom ramen för befintlig kapacitet och räknar inte kostnader för. tillkommande YTH. För övriga delar av sektorn föreslår YB en successiv-uppbygg- nad med den intagningskapacitet som anges i tabell 12/3.

Kostnaderna för den yrkestekniska: hög— skoleutbildningen inom sektorn måste na- turligtvis variera starkt. I första hand mel- lan olika linjer med hänsyn till varierande behov av kostnadskrävande laboratorier och andra institutioner, men också i viss ut- sträckning mellan samma utbildningar ge- nomförda på olika platser och under delvis skiftande personella och materiella förutsätt- ningar. Generellt är dock teknisk utbildning dyrare än flertalet andra utbildningar och YB räknar därför med en årselevkostnad på 12 000 kronor. Följande totalkostnad per år erhålles.

Tabell 12/ 5. Yrkesteknisk tillkommande högskoleutbildning inom naturvetenskapligt- tekniska sektorn åren 1971/72—1980/81. Kostnader i millioner kronor.

År Mkr År Mkr 71/72 9,6 76/77 50,4 72/73 9,6 77/78 50,4 73/74 9,6 78/79 58,8 74/75 9,6 79/80 67,2 75/76 30 80/81 67,2

En sammanfattning av samtliga tidigare under A—H redovisade kostnader är nu möjlig att göra. Den tar inte hänsyn till de avlösande effekterna av den yrkestekniska högskoleutbildningen. Dessa behandlas se- nare i kapitlet.

Tabell 12/ 6. Sammanfattning av kostnaderna under rubrikerna A—H. Värdena i millio- ner kronor.

71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81

I. Befint-

lig YTH A. 68 68 68 68 68 68 68 68 68 68 B. 12 12 12 12 12 12 12 12 12 12 C. 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 Summa I 85 85 85 85 85 85 85 85 85 85 II. Tillkom- mande YTH

D. 3 3 3 3 3 3 3 3 3 3 E. 1,1 1,1 1,1 1,1 1,1 1,1 1,1 1,1 1,1 1,1 F. 0,8 0,8 0,8 0,8 2 3,2 3,2 4,4 5,6 5,6 H. 9,6 9,6 9,6 9,6 30 50,4 50,4 58,8 67,2 67,2 Summa II 14,6 14,6 14,6 14,6 36,1 57,7 57,7 67,3 76,9 76,9 Summa I+II (avrundat) 100 100 100 100 121 143 143 152 162 162

I de belopp YB här räknar med ligger utöver utbildningskostnader (lärarlöner, lo— kalkostnader, material, böcker mm) också ett visst utrymme för anskaffning av under- visningsmaterial. Däremot självfallet inte kostnader för anskaffning av kompletta s k förstagångsutrustningar, inte heller för fas- tighetsunderhåll, avskrivningar etc. Den verkliga kostnaden för yrkesteknisk högsko- leutbildning kan därför bli högre än vad tabell 12/ 6 anger.

Å andra sidan måste man uppmärksam- ma att lokaler, utrustning etc redan finns i stor utsträckning. Detta är tex fallet vid seminarierna för huslig utbildning, skolor för högskoleutbildning inom jordbrukets och skogsbrukets områden, skolor för grund- utbildning och vidareutbildning av sjukskö- tare mfl. Vidare skall viss tillkommande yrkesteknisk högskoleutbildning ske i sam- verkan med befintliga fakulteter. Blivande lärare i yrkesteknik inom områdena för sjuk- och åldringsvård har därvid ett drygt tiotal sådana fakulteter att välja bland. Därvid torde ofta elevgruppen på enskild fakultet bli så liten, att den utan särskilda anord- ningar kan infogas i redan etablerade grup- per och således ställa ganska måttliga krav på nya resurser.

Det finns också anledning att erinra om att den yrkestekniska högskoleutbildningen — framför allt inom den naturvetenskapligt- tekniska sektorn — skall kunna ske var helst den kan genomföras med bästa resultat och att den även skall tid efter annan flytta till nya orter. Viss yrkesteknisk högskoleutbild- ning kommer kanske inte att kunna genom- föras mer än en gång vart tredje år osv.

Vad YB här anför talar för en viss för- siktighet vid investeringar i mera fasta an- läggningar för yrkesteknjsk högskoleutbild- ning utöver dem som redan finns som visar sig vara ändamålsenliga.

I kapitel 8 för YB ett resonemang rörande den effekt på teknisk linje av dagens fack- skola, som ett införande av yrkesteknisk högskoleutbildning inom den naturveten- skapligt-tekniska sektorn kan medföra. En- ligt YB:s uppfattning bör det vara naturligt för sökande till eftergymnasial utbildning med såväl yrkesutbildning som yrkeserfa- renhet bakom sig, att hellre söka till i ge- nomsnitt ettåriga yrkestekniska högskole- utbildningar än att som s k kvotelev genom- gå tvååriga linjer av en utbildningsform till- skapad för ungdomar i 16-årsåldern komna direkt från grundskolan.

Beträffande de kvantiteter som kan kom-

ma ifråga för en sådan avlösningseffekt in- om det naturvetenskapligt-tekniska området utgår YB i kapitel 8 från att kvoten helt utnyttjats. Detta synes dock ännu inte vara fallet och i sina beräkningar av den ekono- miska avlösningen måste YB anknyta till något lägre siffror, än dem YB i annat syfte använder i kapitel 8.

YB:s uppfattning att den yrkestekniska högskoleutbildningen får en avlösande effekt på de linjer i den kommande gymnasiesko- lan som motsvarar nuvarande fackskola, gäl- ler naturligtvis inte enbart inom det natur- vetenskapligt-tekniska området, utan har samma principiella giltighet också för övriga linjer (social och ekonomisk).

Av intresse för den fortsatta ekonomiska beräkningen av den avlösande effekten är uppgifter om antalet kvotelever på de olika linjerna i dagens fackskola samt elevårskost- naden. Det har därvid visat sig svårt att få tillförlitliga uppgifter om antalet kvotelever och då framför allt deras fördelning på linjer. Den centrala statistiken omfattar — enligt vad YB inhämtat från såväl skol- överstyrelsen som statistiska centralbyrån -— dels totala antalet sökande med fördelning på sådana med betyg från grundskola/mot- sv./ och sådana som kan antas som s k kvot- elever, dels antalet intagna med fördelning på linje, men utan angivande av antalet in- tagna kvotelever. Det torde dock vara klart att antalet sökande till kvotplatserna inte är tillräckligt för att motsvara 25 % av intagningskapaciteten, vilket skolstadgan 16 kap 8 & medger. Till intagningen hösttermi- nen 1968 var det bland totalt cirka 19 000 sökande endast cirka 1400 med minst tre års praktik eller minst två års yrkesutbild- ning, eller omkring 7,5 %. Även om samt- liga dessa togs in skulle de endast ha utgjort cirka 8,8 % av samtliga intagna i årskurs 1 per den 16 september 1968.

YB räknar med att endast ca 10 % av eleverna på de linjer av gymnasieskolan som svarar mot dagens fackskola utgöres, eller skulle kunna utgöras, av s k kvotelever. YB räknar vidare med att samtliga dessa intag- ningsplatser avlöses av yrkesteknisk högsko- leutbildning sedan denna nått full intagnings-

kapacitet, men att den verkliga avlösningen i början av prognosperioden blir lägre. Skolöverstyrelsen har (ASÖ specialnum- mer aug 1969) på sidan 74 gjort en beräk- ning av antalet elever under den närmast liggande femårsperioden på olika skolfor- mer. För fackskolan anges följande värden:

Tabell 12/7. Beräkning av totala antalet elever i fackskola (motsv linjer i gymnasie— skolan) åren 1970/71—1974/75 (skolöver- styrelsen)

1970/ 71 40 000 ]971/ 72 44 000 1972/ 73 46 000 1973/ 74 47 000 1974/ 75 47 000

YB räknar med 47 000 elever per år un— der den följande delen av prognosperioden.

Årskostnaden för elev i de gymnasiala lin- jer som här avses är likaledes svår att be- räkna. I nyssnämnda specialnummer av Aktuellt från skolöverstyrelsen (sidan 83) anges den genomsnittliga årskostnaden för elev i fackskola vara 8200 kronor. Efter- som YB av ovan redovisade skäl inte kan komma åt fördelningen av kvotelever på lin- jer, blir det nödvändigt att räkna den kost- nadsmässiga avlösningen på nyssnämnda ge— nomsnittsvärde. Detta trots vetskap om att spridningen av kostnaderna mellan olika lin- jer är betydande. Med här angivna beräk- ningsgrunder kan det kostnadsmässiga utfal- let av den yrkestekniska högskoleutbildning- ens avlösande effekt anges till följande vär- den. Uppmärksamma därvid att YB räknar med en dämpad avlösningseffekt under pro- gnosperiodens inledande skede = uppbygg- nadstid för yrkesteknisk högskoleutbildning.

Tabell 12/ 8. Yrkesteknisk högskoleutbild- nings avlösande effekt uttryckt i antal elever och kostnader i millioner kronor.

1971/ 72 År Elever Kostn År Elever Kostn 71/72 600 4,9 76/77 4 500 36,9 72/73 600 4,9 77/78 4 500 36,9 73/74 600 4,9 78/79 4 700 38,5 74/ 75 600 4,9 79/ 80 4 700 38,5 75/76 2 500 20,5 80/81 4 700 38,5 SOU 1970: 8

Ställes dessa värden i relation till de kost- YB redovisar i tabell 12/6 erhålles följande nader för yrkesteknisk högskoleutbildning sammanställning (se även kostnadsbärare A).

Tabell 12/9. Sammanfattning av YB:s beräknade kostnader inklusive beräknad ekono- misk avlösningseffekt

71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81

Befintlig

YTH 85 85 85 85 85 85 85 85 85 85 Tillkomman-

de YTH 14,6 14,6 14,6 14,6 36,1 57,7 57,7 67,3 76,9 76,9 S:a avr. 100 100 100 100 121 143 143 152 162 162 Avlösning enlig A 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 Avlösning enl. tab. 12/ 8 4,9 4,9 4,9 4,9 20,5 36,9 36,9 38,5 38,5 38,5 S:a avr. 7 7 7 7 23 39 39 41 41 41 Nettokostn. 93 93 93 93 98 102 102 111 121 121

Koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT ) Förslagen till koncentrerad yrkesteknisk ut- bildning har — liksom förslagen till yrkes- teknisk högskoleutbildning —— framkommit först under lärarutbildningsgruppens arbete med betänkande rörande reformerad lärar- utbildning. Det har därför inte varit möjligt att förrän nu redovisa kostnaderna för den- na utbildningsform.

Antalet elever som kan förväntas söka koncentrerad yrkesteknisk utbildning (KYT) framgår av YB:s prognos i kapitel 3 (tabell 3/4). Fördelningen mellan sektorer är svår att förutse och YB räknar därför med en genomsnittskostnad per elev och år lika med vad skolöverstyrelsen räknar för elev i yr- kesskola, dvs 7 300 kronor. Härvid erhålles följande årliga totalkostnader per år under prognosperioden.

Tabell 12/10. Beräknade kostnader för kon- centrerad yrkesteknisk utbildning (KYT). Värden i millioner kronor.

År Mkr År Mkr 71/72 29,2 76/77 65,7 72/73 29,2 77/78 65,7 73/74 29,2 78/79 65,7 74/75 43,8 79/80 65,7 75/76 58,4 80/81 65,7

Särskilt yttrande

av ledamöterna Jan-Ivan Nilsson, Stig Stefam'on och Karin Wetterström.

Redan vid YB:s förslag rörande utforman- det av den gymnasiala yrkesutbildningens uppläggning, innehåll och organisation (SOU 1966: 3) har full enighet rätt om de grund- läggande principerna, nämligen

att utforma en organisatoriskt samman- hållen gymnasial skola,

att konstruera yrkesutbildande linjer så uppbyggda att från en innehållsmässigt bred bas stegvis ökad specialisering nås samt

att tillförsäkra alla linjer ett innehåll, som tar rimlig hänsyn såväl till yrkeskrav, ele- vernas förutsättningar och intresseinriktning som till det sannolika behovet av fortsatt utbildning. Vid remissbehandlingen har en i stort sett allmän anslutning skett till de upp- dragna riktlinjerna. Riksdagen har också i det år 1968 fattade beslutet om mellansko- lan i allt väsentligt godtagit principerna.

I fråga om det förslag som här föreligger beträffande yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) har inom beredningen enighet rått om att tillträde därtill kräver både yrkestek- nisk utbildning i gymnasieskolan och yrkes- erfarenhet. Som alternativ väg till den yr- kestekniska högskoleutbildningen för dem som genomgått mera allmänt inriktad gym- nasielinje föreslås en koncentrerad yrkes- teknisk utbildning (KYT) om ett år. Även beträffande denna utbildningsgång har det förutsatts krav på yrkeserfarenhet före in- träde i den yrkestekniska högskolan. YB har starkt understrukit att yrkesverksamhet efter den gymnasiala utbildningen är av stor betydelse. Inte minst för de enskilda indivi- dernas val av lämplig yrkesinriktning och förmåga att tillgodogöra sig fortsatt utbild- ning är yrkeserfarenhet av stort värde. För de flesta utbildningslinjema förordar därför YB ett å två års yrkesverksamhet för in- träde i YTH.

När det gäller direktutbildningen inom området för sjuk— och åldringsvård (kap. 4) företräder emellertid beredningen en av- vikande uppfattning från YB:s huvudprin- ciper, vilken vi inte kan dela. Vi anser att

den yrkestekniska högskoleutbildningen även när det gäller vårdområdet bör i sin helhet — i varje fall på sikt —— organiseras enligt de riktlinjer som i övrigt uppdragits för den yrkestekniska högskoleutbildningen. Sålunda bör utbildningsgången anknyta till den sche- matiska skissen i fig. 9 sid. 41 i kap. 4.

YB har motiverat sitt ställningstagande beträffande direktutbildningen av sjukskö- tare med att hänsyn måste tas till den ny- ligen etablerade direktutbildningen för sjuk- sköterskor, vilken beslöts av 1965 års riks- dag (prop. 1965: 161). Även vi ansluter oss till denna ståndpunkt. Snabba förändringar i utbildningen, som kan motverka rekrytering- en till vårdsektom bör naturligtvis undvikas och en mjuk övergång till den nya utbild- ningen eftersträvas. Skälen härför är dels, som ovan nämnts, att den nuvarande direkt- utbildningen beslöts så sent som år 1965, dels att YB:s förslag om den yrkestekniska högskoleutbildningen torde för vårdområdet kunna bli fullt genomfört först i mitten av 1970—talet. En av svagheterna i direkt- utbildningen anser vi vara att den inte ger möjlighet att nå delmålen till sjukvårdsbi- träde och underskötare (etapputbildning). Vid avbrott av studier i direktutbildningen i termin ett eller två, där avbrotten enligt statistiken ligger högre än under de efter- följande terminema, erhålls inte något: slut- betyg, som leder till en viss yrkeskompetens inom vårdområdet. Detta får till följd att studieavbrott inte sällan av eleven upplevs som ett misslyckande, vilket YB i andra sammanhang anfört som ett av motiven för den sk etapputbildningen. Avsaknaden av formell kompetens ökar benägenheten till att vederbörande ofta inte stannar kvar i sjuk- vårdstjänst utan övergår till annan verk- samhet. Förutom känslan av att ha misslyc- kats personligen måste detta medföra en ne- gativ effekt ur rekryteringssynpunkt, vilket bör vara ett allvarligt observandum i detta sammanhang.

Sjuksköterskeutbildningen är klart inrik-

tad mot kvalificerade och mycket ansvars- fulla funktioner inom sjukvården, bla som arbetsledare. Enligt vår uppfattning är det minst lika motiverat med en god yrkes— erfarenhet på detta område som gäller män- niskovård som inom andra utbildningar, där YB föreslår ett till två års yrkesverk- samhet. Efter olika överväganden har YB funnit sig böra föreslå en till sex månader begränsad yrkesverksamhet eftersom YB anser att den blivande sjukskötaren under sin utbildning får en förhållandevis god kon- takt med arbetslivet. Vi ifrågasätter om inte nio månaders yrkesverksamhet är ett mini- mum för att ge behöng yrkesteknisk erfa- renhet. Även med denna av oss förordade förlängningen om minst tre månader skulle ändock åldern för uppnående av sjukskötare- kompetens komma att sänkas i förhållande till nuläget.

Vidare ifrågasätter vi lämpligheten av att grunda urvalet enbart på betyg från allmän skolutbildning. Vi anser att genomgången av vårdteknisk linje i gymnasieskolan eller KYT med efterföljande yrkesutövning ger en stör- re tillförlitlighet när det gäller att bedöma anlag och lämplighet för arbetsledande upp- gifter. I direktutbildningen ges inte möjlig- het att tillföra dessa urvalsinstrument som en komplettering till Skolbetygen.

Den koncentrerade yrkestekniska utbild- ningen är avsedd att komplettera bristande ämneskunskaper i den föregående utbild- ningen. Direktutbildningen tillgodoser inte motsvarande behov eftersom i denna ingå- ende kompletteringsutbildning oavsett ele- vernas varierande ämneskunskaper föreslås bli lika utformad.

I den uppfattning vi här har givit tillkän- na har vi velat påvisa en del inkonsekvenser i av YB förda resonemang och framlagda förslag.

Häfwå |Om b... Wi]1-;M$ihnt ut,,v'r Såhär ”illa .::!)th hit., Fä?! få'h't' vald '., ':. '1' ww m.m _lfltjl Lida n'lh'. &j'fm wiij' W ?å'wixin'. ”':'.be l."— tkr,. Ful aft—Mt __l'v: '

' '.' '"ij ».1] %mm- .Wläl:

”i? &?»le F'v' .r flrxurl

Bååt usla.—ning. 'n'J'ni

Hän-511153... J—J'v. 27.111 ] MkW'anÖth-J— OJ." ]]]fll 'leg '» Riikka—m W ] ma imba! jam. jus-mat ånllh- .se _ _ närt-'t rb M'i'ilj'buiråhlå ""Still," :]]]_]]_].:]]]]p"- "-_ " 'hi'l *"- _ . ' " !Ruå ':'-"' WP,; 'R'Ha'jm'

.]: '_ vi] ;'-]._] ] '] [];: ' .” . -.'4' | ,aT Th., .],. .f'JPb'lllltlii'

å....wiwn. mahr/'

mr.-manen.— - adl-.nwktadduiåu' ' 0.1 Multililir'tål när! tila—'mmw'”: bm _ Haiku. Malf- vrfljhumhl'n # itil-ä! " » IIHWMI 'rl —'. grät.-l.

. . Litar- til; ll ugn.; hämt! 1.1'5'Äll.t.*tl'tn' tad

.].I] ]WWAWM

». 1.1-' pågått

' :l" "få” 'alauorar'equ

. .. A_n ...j'qr'l'uinl ”5.1 i.u—. _ ]ål'WllTÄt—S "

!#us' F'lr-"ä'l' W'isl militär

m.. ”eller alla. .. . _. .

|. ”'*'111T'.'f"'"._""l' ååh * ."5 -».,]..'—'_ '.'g. . a.,. .."""' nu 1— ,,. WMF” .. . ål. _uén '-...|'| ' ] 'Wi'.'—'ll_.'_""'_.' ].—-' .. .IUT »:r'v - _ ”'"—583. I]. 4." 'i' _ kni—[' I - -;_'_'."v—-'t'—å-' .- ,. ' . . ”" _ _ ._"']*]_]]4-]..il' '*'-.] , . , _. ]]. .] ] I. ] ] T] ]_. ];]:"H' r " _ :; » . » ' . - . ' . ' "i; ". _, r' " ' ”* . '_' "' 2:11WI"JW ? _I'l]. lga ' "s...-" ._" ni,." ,-. '_ - .. _ :"' .- ],,', . , . 'I _ * &.411' ] ]]_—]

XXXXXXXXX

Innehållet i vissa mer eller mindre genom- gående ämnen presenteras i denna bilaga, till vilken sedermera hänvisas i följande läro- planer. Vissa av de genomgående ämnena återfinnes inom alla linjer av yrkesteknisk högskoleutbildning, andra åter i YTH-linjer inom enstaka områden. Ämnenas benäm- ning och sektorstillhörigheten redovisas i följande tabell där Hum-So står för huma- nistisk-socialt, Ek för ekonomiskt och Na- Te för naturvetenskapligt-tekniskt område.

Hum-So Ek Na-Te

Arbetslivsorientering X )( Arbetsstudier X X Engelska Ergonomi Fysik Kemi Psykologi Svenska Yrkesekonomi

(X)

1 Svenska

1.1 Mål

Undervisningen i svenska har till uppgift att utveckla förmågan att uttrycka sig vårdat och korrekt, klart och samtidigt le- digt i tal och skrift samt att uppfatta och tillgodogöra sig innehållet i en text och be— döma den från olika synpunkter samt

Läroplaner för genomgående ämnen

att öva användningen av uppslagsverk och handböcker och annat informationsmaterial.

1.2 Huvudmoment

Muntlig framställning. Talorganens byggnad och funktion. Individuella övningar i syfte att främja en god röstbehandling. Övningar att läsa upp texter. Övningar att uppträda i vardags- och samhällslivets talsituationer. Övningar i att förbereda och utarbeta an- föranden. Framträdanden med korta före- drag av instruerande och utredande art. Uppställande av föredragningspromemorior. Diskussionsövningar. Skriftlig framställning. Uppsatser, skisser, referat och formuleringsövningar. Praktiska skrivelser. Vid behov handstilsvård. Läsning av sakprosa. Övningar att förstå innehållet i och skaffa informationer ur texter av olika slag, även formulär, blanket- ter, arbetsbeskrivningar och andra instruk— tionstexter. Bibliotekstekniska övningar. Ur språkets liv. Grammatiska frågor av be— tydelse för aktuella språkvårds- och språk- riktighetsproblem. Språkets förnyelse. Främ- mande ord.

1.3 Kommentarer

Övningar i muntlig framställning bör upp- taga proportionsvis stor del av den dispo-

nibla tiden. Naturliga tillfällen därtill er- bjuder lektionssamtalen under det dagliga skolarbetet och diskussioner i anslutning till undervisningen i de olika ämnena. Läraren i svenska bör se som sin uppgift att sam- ordna alla lärares strävanden i detta väsent- liga avseende.

I undervisningen i muntlig framställning skall ingå en kortfattad framställning av den mänskliga talapparaten och dess funk— tion. I fråga om röstvård och handledning i talteknik bör läraren koncentrera sig på enklare fall av talovanor, som lätt kan av- hjälpas. Svårare fall av talrubbningar bör behandlas av specialist.

2 Engelska

Studierna skall till huvudsaklig del inriktas på att förbättra elevernas möjlighet att till- godogöra sig innehållet i engelskspråklig facklitteratur. Med hänsyn till att studierna i ämnet engelska inom såväl grundskolan som gymnasieskolan har en väsentligt vida- re målsättning kommer en stor del av kurs- innehållet i ämnet engelska i yrkestekniska högskolan att vara nytt för de flesta oavsett graden av förkunskaper. Detta i sin tur un- derlättar organisationen, då det knappast finns skäl att erbjuda kurser med alternati- va svårighetsgrader. Det ger också intag- ningsmyndigheten utrymme att om den så finner lämpligt i något fall till yrkestekniska högskolan intaga sådana som inte helt upp- fyller det generella inträdeskravet i ämnet engelska.

3 Matematik 3 .1 Mål

Undervisningen i matematik har till upp- gift

att ge ökad förtrogenhet med grundläg- gande begrepp och metoder inom matema- tiken,

att ge ökad förtrogenhet med elementära begrepp inom sannolikhetslära och statistik,

att uppöva den numeriska räknefärdig- heten, även med tekniska hjälpmedel samt

att ge inblick i matematikens tillämpning inom respektive yrkesområden.

3.2 Huvudmoment och förslag till disposition

Rationella tal. Översikt av egenskaper hos de naturliga, hela och rationella talen. Tal- linjen. Algebraiska reduktioner. Linjära ekvationer, olikheter och ekvations- system. Reella tal. Kvadratrötter. Andra- gradsekvationen. Närmevärden. Begreppet närmevärde. Absolut och relativt fel. Räk- ning med närmevärden. Rätvinkligt koordinatsystem. Koordinater för en punkt. Avståndsformeln. Funktionsbegreppet. Det allmänna funk- tionsbegreppet. Linjära funktioner. Propor- tionalitet. Grafisk representation. Exponentialfunktioner. Definition och räk- nelagar. Grafisk framställning. Logaritmfunktioner. Definition och räkne- lagar. Grafisk framställning. Logaritmisk skala. Principerna för räknestickan. Trigonometriska funktioner. Definition av de trigonometriska funktionerna sin x, cos x och tg x. Grafisk framställning. Enhets- cirkeln, trigonometriska tabeller och form- ler. Solvering av rätvinkliga trianglar. Sinus- och cosinusteoremen. Beskrivande statistik. Grafiska och nume- riska behandlingar av statistiska material. Användning av räknemaskiner. Sannolikhetslära. Relativa frekvenser. Den relativa frekvensens stabilitet. Sannolikhets- begreppet. Normalfördelningen.

3.3 Kommentarer

Undervisningen i matematik skall ge elever- na kunskaper för studier i andra ämnen i skolan samt för den framtida verksamheten. Matematikens tillämpningar i andra ämnen beaktas i undervisningen och den numeriska räknetärdigheten uppövas. Överslagsberäk-

ningar övas i olika sammanhang. Räkne- stickan används vid numeriska beräkningar.

4 Fysik 4.1 Mål

Undervisningen i fysik har till uppgift

att ge ökad förtrogenhet med fysikaliska begrepp och lagar av betydelse för under- visningen inom respektive yrkesområden.

4.2 Huvudmoment och förslag till disposition Mekanik. Längd och tid. Hastighet och acceleration vid rätlinjig rörelse. Massa och densitet. Kraft, arbete och energi. Energi- principen. Effekt. Värmelära. Sambandet mellan mekanisk energi och inre energi. Översikt över till- ståndsändringar. Tryck. Boyles lag. Tempe- raturberoendet hos inneslutna gasers tryck. Absolut temperatur. Gasers allmänna till- ståndslag. Ångor. Luftfuktighet. Ellära. Elektrisk laddning. Kraftverkan i elektriskt fält. Elektrisk ström. Alstrande av magnetfält. Kraftverkan på en strömföran- de ledare i ett magnetiskt fält. Spänning och potential. Resistans. Ohms lag. Motstånds— kopplingar. Elektromotorisk kraft. Energi- förvandling i en elektrisk strömkrets. Elek- tromagnetisk induktion. Växelspänning och växelström, momentanvärden och effektiv- värden. Vågrörelselära. Harmoniska och mekaniska svängningar. Utslagets tidsberoende samt energipendlingen. Fortskridande transversett och longitudinell vågrörelse. Sambandet mel- lan våglängd, frekvens och utbredningshas- tighet. Ljud och ultraljus. Ljudintensitet, ljudintensitetsnivå och hörnivå.

4.3 Kommentarer Undervisningsgrupperna i ämnet fysik sam- mansättes linjevis, varigenom förutsättningar skapas för att ämnesbehandlingen kan an- passas till olika yrkesområden.

5 Kemi 5.1 Mål

Undervisningen i kemi har till uppgift

att ge kunskap om sådana kemiska äm- nesgrupper och företeelser som är av bety- delse för olika materials egenskaper och stabilitet.

5.2 Huvudmoment

Atomernas byggnad Kemisk bindning Kristallstruktur Kemiska reaktioner Elektrokemi Tekniskt viktiga ämnesgrupper

5.3 Förslag till disposition av studieplan

Atomernas byggnad. Olika slag av kemisk bindning: jonbindning, kovalent bindning, metallbindning, van der Waalska krafter.

Aggregationsformer och övergångar mel- lan dem. Redoxprocesser.

Syra-basbegreppet (Brönstedt) pH. Olika lösningsmedel. Lösningars egenskaper. Me- tallers elektrokemiska spänningsserie. Gal- vaniska element. Metalliska och andra ma- terials förhållande till luft, vatten, syror och baser.

Korrosion och korrosionsskydd. Murbruk, cement, betong och keramiska material.

Naturliga makromolekylära ämnen: kaut- schuk, cellulosa och andra fiberämnen. Syn- tetiska makromolekylära ämnen. Jonbrytare och deras användning. Vattenavhärdning. Tensider. Gifter, giftstadgan, giftskydd.

5.4 Kommentarer

Med hänsyn till att förkunskaperna kan va- ra skiftande bör undervisningen börja med en sammanfattning av de grundbegrepp som ingår i grundskolans kemikurs.

Ämnesinnehållet anpassas till de olika ut- bildningslinjernas specifika behov. Härige- nom ter sig studierna meningsfyllda. Dock bör undervisningen även utformas så att eleverna får en allmänkemisk gmnd som gör det möjligt för dem att förstå enkla kemiska sammanhang och som kan under- lätta fortsatta självstudier.

6 Ergonomi 6.1 Mål

Undervisningen i ergonomi har till uppgift

att ge orientering i fråga om grundläg- gande anatomiska och arbetsfysiologiska be- grepp,

att orientera om den tekniska arbetsmil- jöns faktorer som berör samspelet mellan människor, arbete och miljö med särskild tonvikt på sådana moment som har bety- delse för hälsa, effektivitet och trivsel,

att orientera om människans förslitning i arbetslivet och i anslutning därtill om pro- fylaktiska åtgärder samt

att ge fördjupade och vidgade kunskaper om olika former av skyddsåtgärder mot olycksfall och om hälsovård.

6.2 Huvudmoment

Ryggens byggnad. Förslitning genom olämp- lig arbetsställning. Muskelsystemet. Rätt och felaktig lyftteknik. Nack-, axel— och arm- besvär och deras orsaker.

Människans biologiska begränsningar och möjligheter; olika standardvärden och kri- terier, deras tillämpning och tolkning, tek- nisk elimination och profylax.

Arbetshygien och omgivningshygien: upp- komst, spridning och exposition för kemiska, fysikaliska och biologiska agens, objektiva mätmetoder, värdering. Tillämpningar: någ- ra typfall belysande begreppet optimala ar— betsbetingelser, ett par övningsexempel be- handlande produktionstekniska krav och människans förmåga att uppfylla kraven, samverkan mellan samhälle och näringsliv,

mellan organisationer, arbetsgivare och an- ställda i frågor som rör företagshälsovård och miljövård.

Ergonomisk utformning av produktions- system, maskiner och andra yrkesredskap samt arbetslokaler. Personlig skyddsutrust- ning. Bullerproblem. Vatten- och luftförore- ning. Arbetsplatsens skyddsfrågor.

Arbetsrättsliga bestämmelser: arbetsavtal, arbetstid, arbetarskydd. Inspekterande och kontrollerande organ.

Det kollektiva ansvaret att följa gällande regler och bestämmelser. Skyddstjänst, in- dustrihälsovård, industrisjukvård och reha- bilitering. Frånvaro och personalomsättning. Den ekonomiska faktorn.

6.3 Kommentarer

Cirka hälften av kursinnehållet är gemen- samt för samtliga linjer. I sådana undervis- ningsmoment som har direkt anknytning till arbetsplatser bör elevgrupperna organi- seras linjevis.

7 Arbetsstudier 7.1 Mål

Undervisningen i arbetsstudier har till upp- gift

att ge kunskaper i fråga om att analysera ett manuellt arbete,

att ge orientering om de vanligaste meto- derna för arbetsmätning, arbetsförenkling och metodutveckling,

att ge orientering om sambandet mellan arbetsmätning och lönesättning samt

att ge information om olika former av rationaliseringsinsatser.

7.2 Kommentarer Huvuddelen av ämnet skall vara gemensam för samtliga utbildningslinjer inom den yr-

kestekniska högskoleutbildningen. Undervis— ningen i denna del skall ledas av arbetsstu-

dieexperter. Avsikten med den jämförelse- vis grundliga orienteringen i arbetsanalys- teknik är att ge eleverna en kritisk syn på arbetsmetoder som tillämpas inom deras yr- kesområde och att göra dem öppna för för- bättringar. En annan viktig uppgift för ut- bildningen i detta ämne är att eleverna får lära sig den nomenklatur som tillämpas i skrivna instruktioner.

Det förutsättes att eleverna linjevis får information om rationaliseringsåtgärder in- om sina yrkesområden.

8 Psykologi 8.1 Mål

Undervisningen i psykologi har till uppgift

att ge kännedom om grundläggande prin- ciper för människans beteenden och upple- velser,

att ge en objektiv och nyanserad syn på människan som individ och som medlem i samhället och arbetsgruppen samt

att ge insikter i olika psykologiska mät- metoder.

8.2 Huvudmoment

Varseblivning. Vanliga tendenser vid iakt- tagelse och tolkning av människors beteende och handlingar. Analys av systematiska fel- källor och möjligheter att motverka dessa. Tillförlitligheten i iakttagelser och bedöm- ningar.

Behov, motiv och emotioner. Beteendets in— re drivkraft i form av behov, motiv och emotioner. Medfödda och förvärvade be- hov. Behovens och motivens betydelse för vår uppfattning av omvärlden och våra upp- levelser av andra människor. Reaktioner när behovstillfredsställelsen uteblir och reak- tionsmönster i konfliktsituationer. Försvars- mekanismer. Neuroser och psykoser. Något om psykoterapeutiska metoder. Inlärningar. Hur nya beteenden uppkommer, anpassning till omvärlden. Modifiering av beteenden, bla betingning. Förstärkningens

mellavism. Inlärning i mera konventionell bemärkelse, exemplifierad med elevernas aktuella inlärningssituation. Med hänvisning till studietekniken något om följande mo- ment: organisation (stoff och tid), aktivite— tens betydelse, minne och glömska, repeti- tion och överinlärning. Inlärning under oli- ka mognadsstadier. Differentiell psykologi. Arv och miljö som samverkande faktorer. Individuella skillna- der av intellektuell, emotionell och social karaktär. Egenskapers fördelning, mångfald och samband. Gradskillnader och typskill— nader. Personligheten som helhet. Könsskill- nader samt skillnader mellan grupper från olika miljöer och mellan raser. Normalt och avvikande beteende från individens och samhällets synpunkt.

Socialpsykologi. Hur människor påverkas och reagerar i grupp. Olika gruppers struk- tur och funktion. Grupptillhörighetens be- tydelse för normer och värderingar. Attity- der och fördomar. Reklam och propaganda. Något om metoder för beskrivning av grupp- relationer och mätning av attityder. Arbetspsykologi. Status, roll och ledarskap. Ledarskapets psykologi. Motivationen i ar- betet. Ordergivning. Arbetsgruppens orga- nisation. Samspelet i arbetsgruppen. Norm- bildning. Test. Intelligensens struktur. Intelligenstest. Terman-Merill-skolan. Testets tillförlitlighet. Variationsorsaker. Intervjuer. Test som ur- valsinstrument.

8.3 Kommentarer

Samtliga elever inom i första hand de na- turvetenskapligt-tekniska och ekonomiska områdena skall genomgå ett grupptest, som utformas och bearbetas centralt. Det genom- föres på de olika utbildningsorterna av lä- raren i psykologi. Avrapporteringen sker skriftligt till berörda elever.

De som anmäler sin avsikt att utbilda sig till lärare skall — såsom framhållits i annat sammanhang —— förutom nämnda grupp- test genomgå någon form av individualtest. Avrapporteringen av grupptestet skall i detta

fall även göras till intagningsmyndigheten för lärarskolan.

9 Arbetslivsorientering 9.1 Mål

Undervisningen i arbetslivsorientering har till uppgift

att ge fördjupad kunskap om de rättsnor- mer som gäller för arbetslivet,

att ge fördjupad orientering om företags struktur, organisationsformer och ekono- miska situation,

att ge kunskaper om olika former av samverkan inom arbetslivet,

att ge kunskaper om introduktion av ny- anställda, utbildning och i samband därmed samverkan mellan arbetslivet och det offent- liga skolväsendet,

att ge fördjupade kunskaper om den of- fentliga arbetsmarknadspolitikens mål och medel,

att ge fördjupade kunskaper om fackliga organisationer såväl för arbetsgivare och anställda samt

att ge fördjupade kunskaper om avtal, av- talsförhandlingar, avtalstvister, medling och olika samverkanformer.

9.2 Kommentarer

En stor del av huvudmomenten får gemen- samt innehåll inom samtliga linjer inom den yrkestekniska högskolan, medan övriga delar anpassas till de olika arbetsområdena.

10 Yrkesekonomi 10.1 Mål

Undervisningen i yrkesekonomi har till upp- gift

att ge orientering om olika företagsfor- mer,

att ge översiktlig kännedom om ekono-

miska problemställningar för olika typer av företag,

att ge orientering om redovisningstekniska moment samt

att ge kunskaper i kostnadsberäkning.

10.2 Huvudmoment

Olika juridiska former av företag. Finan— sieringsfrågor. Eget och främmande kapital. Konkurrens och samverkan med andra före- tag. Karteller, lagstiftning mot konkurrens- begränsande åtgärder. Redovisningens upp- gifter. Den dubbla bokföringens princip. Begreppen kostnader och intäkter. Till- gångar. Avskrivningar. Vinst- och förlust- räkning. Balansräkning. Balansanalys. Kon— toplan.

Fasta och rörliga kostnader. Sam- och särkostnader. Självkostnadsberäkning. För- och efterkalkyler. Investeringskalkyler. En- treprenadsystemet.

Automatisk datateknik som hjälpmedel för redovisning, kalkylation och uppgöran— de av efterkalkyler.

10.3 Kommentarer

Cirka hälften av tiden ägnas åt sådana mo- ment som har generell giltighet inom samt- liga linjer inom den yrkestekniska högsko- lan. Återstoden av tiden ägnas i huvudsak åt kostnadsberäkning anpassad till de olika yrkesområdena.

För inträde till den återkommande yrkes- tekniska högskoleutbildning, som studierna enligt denna läroplan utgör, skall i princip föregående yrkestekniska utbildning —— gymnasial och eftergymnasial —— jämte mel- lanliggande praktik vara tillräcklig. Då emellertid ämnena enligt denna läroplan för— utsättes komma att bli erbjudna av univer- sitet och högskolor och studeras tillsam- mans med andra än blivande lärare i yrkes- teknik, är det möjligt att särskilda komplet- terande inträdeskrav kan komma att upp- ställas. Dessa har inte medtagits i följande beskrivning av ämnesinnehållet för olika ämnen.

På samma sätt bör det självfallet ankomma på universitetet eller fackhögskolan att ge anvisningar rörande litteraturstudier, orga- nisation av tentamina etc.

Följande ämnen behandlas:

1 Morfologi 2 Fysiologi 3 Medicinsk mikrobiologi 4 Röntgenteknologi 5 Fototeknologi 6 Strålfysik och strålskydd 7 Radiofysik 8 Radiobiologi 9 Kirurgisk och medicinsk sjukvård 10 Psykiatrisk sjukvård 1 1 Socialmedicin 12 Sociologi 1 3 Psykologi

14 Farmakologi 15 Kemi

1 Morfologi Mål

Undervisningen skall ge fördjupade kunska- per i humanmorfologi som underlag för un- dervisning i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildning för sjukskötare, dels grundutbildning för skötare inom psy- kiatrisk vård, dels utbildning av medicinsk- tekniska assistenter.

H uvudmoment

Terminologi Morfologisk preparationsteknik och mikro- skopering Allmän embryologi och cellbiologi

Allmän patologisk anatomi Systematisk anatomi innefattande organsy- stemens deskriptiva anatomi och histologi Topografisk anatomi inklusive funktionell anatomi, ytanatomi och röntgenanatomi

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar 15 veckor, av vilka de två sista ägnas åt ttentamensläsning samt slut- tentamen i ämnet. Studierna skall delvis bygga på tidigare inhämtade kunskaper i anatomi, ett diagnostiskt prov företages vid

kursens början, då lärobok av typ Petrén: Människokroppens byggnad förutsättes vara repeterad.

Kursen inkluderar föreläsningar (120 tim). I anslutning till kursen sker obduk- tioner och dissektioner på humanmaterial i form av gruppvisa demonstrationer samt in- dividuella djurdissektioner (35 tim), semina- rier (25), mikroskopering (15 tim). Under- visningen har genomgående en starkt klinisk och funktionell anknytning och bygger så— ledes även på elevens tidigare kliniska er- farenheter. En betydande del av studietiden åtgår för bla förberedelse till seminarier av analyserande karaktär.

2 Fysiologi (med tonvikt på humanfysio- logi och patofysiologi samt klinisk fysiologi) Mål

Studierna skall ge kompetens för undervis- ning i fysiologi i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildningen för sjuk- skötare, dels grundutbildningen för olika slag av sjukvårdsassistenter, dels grundut- bildning för skötare inom psykiatrisk vård. Ämnesutbildningen ger fördjupade kunska- per inom fysiologin, med tyngdpunkten för- lagd till humanfysiologi och patofysiologi samt dess kliniska tillämpningar, framför allt inom diagnostiken.

Huvudmoment

Humanfysiologi Patofysiologi

Klinisk fysiologi Speciell fysiologisk tillämpning inom olika kliniska ämnen

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar 10 veckor, varav de två sista ägnas åt tentamensläsning och slutten- tamen i ämnet.

Som förkunskaper förutsättes: A. grundutbildning för sjukskötare med viss utbildning i fysiologi och klinisk fysio-

logi samt vidareutbildningslinje med ytter- ligare fördjupande studier i ämnet (lärar- kandidat med vidareutbildning i linjen för anestesisjukvård/ intensivvård kan få dispens från viss del av studierna i ämnet).

B. grundutbildning av röntgen-, radiotera- pi- respektive operationsassistent med even- tuellt tillägg i fysiologi och klinisk fysiologi.

Viss repetition av tidigare inhämtade kun- skaper förutsättes, och kursen inledes med ett diagnostiskt prov för att kontrollera gra- den av enhetlighet i förkunskapcrna.

Kursen är anknuten till klinisk-diagnos- tisk verksamhet, och den praktiska delen bör vara förlagd till en större klinisk-fysio- logisk enhet vid undervisningssjukhus.

Kursen omfattar sammanlagt cirka 160 timmar lärarledda studier, fördelad på cirka 20 timmar per pecka under kursens första 8 veckor. I undervisningen ingår föreläsningar (cirka 80 timmar), gruppövningar, demon- strationer, laborationer och handledd själv- verksamhet (cirka 60 timmar) samt semina- rier (cirka 20 timmar).

Elev bör utöver den bundna undervis- ningen följa vissa fysiologiska undersök- ningar och behandlingsmetoder och därvid i viss omfattning själv under handledning utföra undersökningar, sammanställa och tolka resultat.

Kursen inledes med repetition av centrala delar av allmänfysiologi och biofysik av be- tydelse för den kliniska tillämpningen.

I andra avsnittet av kursen genomgås or- ganfunktion under normala och patologiska betingelser, med särskild hänsyn till cirku— lationssystemet, respirationssystemet, äm- nesomsättningen och den endokrina kon- trollen, gastro-intestinalsystemet och levern, njurarna, nerv-muskelsystemet samt centrala nervsystemet.

I tredje avsnittet ges översikter över fun- damentala regulationssystem och en analys av regulationsrubbningar vid belastning, skada eller sjukdom.

I det fjärde avsnittet ges en översikt över speciella diagnostiska metoder av fysiolo- gisk art inom sjukvården.

I ett kortare femte avsnitt ges exempel på tillämpning av fysiologiska principer vid

övervakning och behandling med särskild hänsyn till rehabilitering.

Härutöver förutsättes eleven få viss un- dervisning i patofysiologi och i tillämpning- en av fysiologiska diagnostiska metoder un- der undervisningen i medicinsk och kirur- gisk sjukvård (motsvarande). Detta förut- sätter samplanering mellan olika berörda lä- rare.

Under kursens gång, med koncentration till slutet av kursen, anordnas seminarier med tillämpning av de fysiologiska kunska- perna på olika kliniska problem.

För litteraturstudier användes i möjlig mån tidigare inläst litteratur inom fysiologi, och en stor lärobok i medicinsk fysiologi bör ingå. En större lärobok i klinisk fysio- logi användes som referensverk och för vissa detaljstudier. Ett betydande material av 10- kalt utarbetade instruktioner, handledning- ar, metodbeskrivningar, sammanfattningar mm förutsättes därjämte ingå, varigenom en lämplig teoretisk täckning av det lämp- liga kunskapsområdet uppnås.

3 Medicinsk mikrobiologi

Mål

Undervisningen skall ge fördjupade kunska- per i medicinsk mikrobiologi inberäknad klinisk mikrobiologi som underlag till un— dervisning dels i mikrobiologi i vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels i medicinsk mikro- biologi och klinisk mikrobiologi med sjuk- vårdshygien inom grundutbildningar för sjukskötare, skötare inom psykiatrisk vård samt vissa medicinsk-tekniska assistenter.

H u vudmoment Bakteriologi Virologi Immunologi

Klinisk mikrobiologi Sjukvårdshygien

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar 10 veckor, varav de två sista huvudsakligen ägnas åt tentamensläs-

ning och sluttentamen i ämnet. Som för- kunskaper förutsättes grundutbildningens undervisning i mikrobiologi och klinisk mikrobiologi med sjukvårdshygien samt vi- dareutbildningslinje med viss mikrobiolo- gisk undervisning.

l undervisningen ingår föreläsningar (bak- teriologi och immunologi 36 tim, virologi 14 tim, klinisk mikrobiologi 20 tim), se- minarier (10 tim) över sjukhusbygienska och kliniska frågor samt laborationer (40 tim).

Lärarkandidat erhåller i början av kursen enskild uppgift av analyserande och enk- lare forskningskaraktär, lämpligen inom sjukvårdshygienens område. Uppgiften re- dovisas i form av skriftlig redogörelse samt ingår som delmoment i seminarium.

4 Röntgenteknologi

Mål

Undervisningen skall ge kunskaper inom röntgenteknologin, tillräckliga för klinisk handledning under röntgen- och radiotera- piassistenternas andra och tredje terminer samt för undervisning i ämnet röntgentek- nologi under andra och tredje terminen av röntgenassistentutbildningen.

H uvudmoment

Allmän röntgenteknik Röntgenapparater för diagnostik och terapi Undersökningsstativ och specialapparater Röntgenapparatens komponenter — rönt- genrör och kåpor, högvacuum och torrven- tiler, transformatorer, likriktarkopplingar, högspänningskablar och högspänningsom- kopplare.

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar 10 veckor, varav de två sista ägnas åt tentamensläsning och slutten- tamen i ämnet samt i ämnet fototeknologi. Förkunskaper motsvarande röntgenassistent- utbildningen förutsätts.

I kursen ingår föreläsningar (100 tim) samt demonstrationer (20 tim).

Mål

Undervisningen skall ge kunskaper i foto- teknologi, tillräckliga för undervisning av röntgen- och radioterapiassistenter i detta ämne under terminerna 1 och 2.

H uvudmoment

Allmän fototeknologi Röntgenfilmer och framkallningsmaskiner Fotografi och fotokemi på röntgendiagnos- tisk och radioterapeutisk avdelning

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar tre veckor med 60 tim- mars undervisning, varav 45 timmar teori och laborationsdemonstrationer samt 15 timmars laborationer.

Tentamensläsning i ämnet sker i en ge- mensam period med övriga ämnen i detta undervisningsblock.

6 Strålfysik och strålskydd

Mål

Undervisningen skall ge fördjupade kun- skaper inom strålfysik och strålskydd, till- räckliga för klinisk handledning på rönt- gendiagnostisk respektive radioterapeutisk avdelning samt för undervisning i ämnet strålskydd.

Huv udmoment

Allmän strålfysik Strålskyddslagstiftning Patient- och personalstrålskydd

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar två veckor med 36 teore- tiska föreläsningstimmar. Sluttentamen för- läggs till den gemensamma tentamensperio- den med ämnena röntgenteknologi och foto- teknologi.

Lämplig litteratur sammansätts för varje kurs.

Undervisningen bör samordnas med Sta- tens Strålskyddsinstitut.

7 Radiofysik

lll ål

Undervisningen skall ge fördjupade kunska- per inom radiofysik med speciell inrikt- ning på områdena isotopdiagnostik, radio- terapi och strålskyddsfysik. Eftersom utbild- ningen leder till handledande verksamhet fordras även kännedom om svenska författ- ningar angående strålskydd.

Huvudmoment

Grundläggande delar av: Produktion av joniserande strålning (acce- leratorer, radioaktiva isotoper etc) Strålningens växelverkan med materia Detektorer för joniserande strålning Svensk strålskyddslagstiftning Kliniska tillämpningar (dosplanering, scinti- grafi mm).

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar 10 veckor, av vilka den sista ägnas åt tentamensläsning samt slut- tentamen i ämnet. Studierna bygger på kun- skaperna i radiofysik inhämtade i utbild- ningen till radioterapiassistent.

I kursen i radiofysik ingår föreläsningar (80 tim), laborationer (40 tim, se nedan) samt demonstrationer (20 tim, se nedan).

Litteratur: Lämplig litteratur sammansättes vid detalj- planeringen av varje ny kurs.

Laborationskurs (40 timmar)

1. GM-röret Pulsstatistik och bearbetning av mätdata, inkoppling av ratometer och skrivare.

2. Scintillationsdetektorn med pulshöjdsana- lysator Energikalibrering. Upptagning av puls- höjdsspektrum.

3. Ionisationskammaren med elektrometer Energiberoende och mätning av djupdos- kurvor.

4. Praktiskt strålskydd Smeartest, mätning av strålfältet kring strålkällor.

5. Scintigrafi Val av kollimering, fokus-hudavstånd, upplösning.

6. Dosfördelning i ett vävnadsekvivalent fantom Mätning med film och jonkammare.

Demonstrationskurs (20 timmar)

. Dosimetriska system . Detektorutrustningar . Strålskydd . Kliniska dosplaneringar . Isotopundersäkningar

().wa—

8 Radiobiologi Mål

Undervisningen skall ge tillräckliga oriente- rande kunskaper i ämnet radiobiologi för klinisk handledning av radioterapiassisten- ter i deras utbildning under de två sista ter- minerna.

Huvudmoment

Cellbiologi Absorptionsdifferenser och st'rålkänslighet m m

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar 2 veckor huvudsakligen i form av orienterande föreläsningar och eventuellt med seminarieuppgift, omfattande totalt 20 timmar.

Litteratur:

Lämplig litteratur anges av kursledaren. SOU 1970:8

9 Kirurgisk och medicinsk sjukvård Mål

Undervisningen skall ge fördjupade kun- skaper i kirurgisk och medicinsk sjukvård med tyngdpunkten lagd på Sjukdomslära som underlag för undervisning i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels delar av grund- utbildningen för sjukskötare, dels motsva- rande områden inom utbildningen av me- dicinsk-tekniska assistenter, dels grundutbild— ningen för skötare inom psykiatrisk vård.

H uvudmoment

Medicinsk sjukdomslära Kirurgisk Sjukdomslära Klinisk kemi Röntgendiagnostik och röntgenterapi Geriatrik Klinisk fysiologi alt. klinisk mikrobiologi Vårdanalys

Kommentarer och anvisningar

Kursen i kirurgisk och medicinsk sjukvård omfattar 15 veckor, av vilka två användes för litteraturstudier och förberedelse för slut- tentamina. Studierna inom de kliniska äm- nesområdena bygger på elevens förkunska- per i såväl teori som praktik inom respek- tive ämnesområde.

Kursen är koncentrerad på fackteori och i första hand sjukdomslära. Sjukvårdsmetodik kommer in under Vårdanalys. Denna kan ha karaktär av ett elementärt grundforsknings- projekt inom vårdområdet, där varje elev vid kursens början erhåller en vårdanalyse- rande uppgift som skall genomföras med hjälp av litteraturstudier och eventuellt ge- nomgång av visst patientmaterial. Den me- dicinska och kirurgiska sjukdomsläran (50+ 50 tim) bör koncentreras på vanliga invärtes-' medicinska och kirurgiska sjukdomar och därvid behandla etiologi, patologi, symto- matologi, diagnostik, prognos, terapi och rehabilitering med tanke på elevens egen kommande undervisning. Med hänsyn till gruppens önskemål, kan vissa sjukdomstill- stånd prioriteras, men i Sluttentamen bör

givetvis elev svara för samtliga områden som beröres i vårdteknisk linje åk 2 samt motsvarande del av grundutbildning för sjukskötare. Klinisk kemi (10 tim) kan före- komma som speciellt ämne eller invävd i föreläsningsserien om Sjukdomslära, liksom även röntgendiagnostik och röntgenterapi (15 tim). Elev med fysiologi i den prekli- niska kombinationen erhåller undervisning i klinisk mikrobiologi (20 tim). Elev med medicinsk mikrobiologi i preklinisk kom- bination erhåller undervisning i klinisk fysio- logi (20 tim). Aktuell utveckling inom geria- trik (5 tim). Vårdkonferenser i seminarie- form (20 tim). Undervisningsronder (15 tim).

10 Psykiatrisk sjukvård Mål

Undervisningen skall ge fördjupade kunska- per i psykiatri och psykiatrisk vård samt mentalhygien som underlag för undervis- ning i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildningen för sjukskötare, dels grundutbildningen för skötare inom psy- kiatrisk vård.

H uvudmoment

Vuxenpsykiatrisk sjukdomslära. Barn- och ungdomspsykiatri Råttspsykiatri, lagstiftning Mentalhygien Neurologi och neurofysiologi Vårdanalys

Kommentarer och anvisningar

Kursen i psykiatrisk vård omfattar 10 vec- kor, varav de två sista beräknas till tenta- mensläsning och sluttentamen.

Studierna bygger på elevens teoretiska och praktiska förkunskaper inom psykiatri och psykiatrisk vård samt på tidigare erhål- len undervisning i psykologi, sociologi och socialmedicin.

Studierna är i första hand koncentrerade till vuxenpsykiatrin. Den psykiatriska sjuk— domsläran (45 tim) behandlar de psykia—

triska sjukdo—marnas orsak, uppkomst, sym- tomatologi, diagnostik, behandling och pro— gnos med tanke på elevens egen kommande undervisning. Barn- och ungdomspsykiatrin (15 tim) ingår för att bibringa eleven en hel- hetssyn på de psykiatriska sjukdomarnas utveckling och betydelse i skiftande sociala sammanhang. En mer omfattande kurs i barn— och ungdomspsykiatri ingår i alterna- tiv med utbildning i pediatrik. Rättspsykia- tri och lagstiftning med anknytning till de psykiskt sjuka (5 tim). Mentalhygien och preventiv psykiatri (20 tim) ingår som en viktig del av kursen, och dess betydelse för bla olika former av öppen vård betonas. Neurologi och neurofysiologi (15 tim). Sjuk- vårdsmetodik kommer in under ämnet vård- analys (20 tim), där den enskilde patientens behov av behandling och vård diskuteras i konferens- eller seminarieform.

l l Socialmedicin Mål

Utbildningen skall ge fördjupade kunskaper i socialmedicin med förebyggande medicin och socialpolitik nödvändiga för undervis- ning i och samordning av den socialmedi- cinska utbildningen i vårdteknisk linje åk 1 och åk 2 samt grundutbildningen för sjuk- skötare. Huvudkursen i socialmedicin i grundutbildningen av sjukskötare bör ledas av legitimerad sjukskötare med vidareut- bildning inom öppen hälso- och sjukvård. Lärare med nedan beskrivna utbildning i socialmedicin kan även undervisa i utbild- ning av medicinsk-tekniska assistenter samt i grundutbildning för skötare inom psykia— trisk vård.

Ämnesutbildning enligt alternativ A: Le- gitimerad sjukskötare med annan vidare- utbildning än inom öppen hälso— och sjuk- vård, kurslängd 10 veckor.

Ämnesutbildning enligt alternativ B: Legi- timerad sjukskötare med vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård, kurslängd 5 veckor.

Alternativ A Huvudmoment

Socialmedicinens grundbegrepp och filosofi Socialpolitik och socialvårdsmetodik Epidemiologi, befolknings- och sjukdoms- statistik Administrativ medicin och sjukvårdsplane- ring Förebyggande medicin Socialmedicinsk personbedömning och reha- bilitering Miljöproblematik och omgivningshygien

Kommentarer och anvisningar

Kursen i socialmedicin enligt alternativ A omfattar 10 veckor av vilka två användes för litteraturstudier och sammanställande av material från fältarbete. Undervisningen bygger på tidigare kunskaper i sociahnedi- cin och angränsande ämnen inom sjukvår- den med avseende på såväl teori som kli- nisk och socialmedicinsk praktik. Legiti- merad sjukskötare med annan vidareut- bildningslinje än inom öppen hälso- och sjukvård bör före kursens början ha prak- tiserat minst 2 månader inom den öppna vården, varav 1 månad under erfaren di- striktsskötares ledning i distrikt omfattande samtliga vårdgrenar.

I kursen ingår föreläsningar (60 tim), seminarier (30 tim), fältstudier (30 tim). Undervisningen bör omfatta: Svensk socialpolitiks utveckling och funk- tion Olika organisations- och behandlingsprinci- per inom socialvården (familjevårdsprinci- pen, case-work etc) Teamarbetets problematik inom sjukvården och i samarbetet sjukvård-socialvård Minoriteter och andra sociala problemgrup- per i samhället Strävan mot integration i samhällets män- niskovård (sjukvård, socialvård, kriminal- vård, nykterhetsvård, åldringsvård) Huvuddragen av vitalstatistikens definitio- ner, kvoter och indices Analys av sjukdoms- och dödsorsaksmönst- ret samt olika källmaterial för morbiditet och mortalitet

Epidemiologisk metod och analys De stora sjukdomsgruppemas etiologi med tanke på preventiva åtgärder Studier i behov, efterfrågan och konsum— tion av hälso- och sjukvård/socialvård i re- lation till sociala, ekonomiska och demo- grafiska faktorer Principerna för sjukvårdsplanering och möj- ligheter till rationalisering och produktions- kontroll inom hälso- och sjukvård Socialmedicinsk personlighets- och familje- bedömning som förutsättning för rehabili- tering och annan praktisk socialmedicinsk verksamhet Förebyggande medicin, principer och me- toder med tonvikt på hälsoundervisning Problem inom omgivningshygien och miljö- vård Internationella hälso- och sjukvårdsproblem, u-landshjälp och u-landsarbete

Alternativ B Kommentarer och anvisningar

Studietiden är fem veckor, av vilka en an- vändes för litteraturstudier och samman- ställande av material från fältarbete. Stu- dierna omfattar framför allt fältarbete och seminarier samt föreläsningar inom de om- råden (se huvudmoment och anvisningar inom alternativ A) som speciellt behöver aktualiseras och fördjupas för legitimerad sjukskötare som genomgått vidareutbildning inom öppen hälso- och sjukvård.

Litteraturstudier alternativ A +B

Anvisningar sker under kursens gång av aktuell svensk och utländsk litteratur.

Fältarbete alternativ A+B

Omfattar ett begränsat studium av ett social- medicinskt problem vari ingår litteraturstu- dier samt insamling och bearbetning av ma- terial. Detta material kan antingen hämtas ur tillgängliga akter och handlingar eller in- samlas i praktiskt sjukvårds- eller socialt arbete.

Seminarier alternativ A +B

Deltagande i seminarier över valda social- medicinska problem bör om möjligt anord- nas gemensamt för olika utbildningskatego- rier (studerande inom medicin, samhällsve- tenskaper och vid socialhögskola) och un- der medverkan av experter.

l2 Sociologi

Mål

Utbildningen skall ge fördjupade kunskaper i sociologi som underlag för undervisning i sociologi och familjekunskap i dels vård- teknisk linje åk 1 och åk 2, dels grund- utbildning för sjukskötare, dels grundutbild- ning för skötare inom psykiatrisk vård, dels utbildning av medicinsk-tekniska assistenter. Studierna ges enligt alternativ A och B (se 11).

Alternativ A Huvudmoment

Orientering i sociologisk metod Elementär sociologi och svensk samhälls- struktur Socialpsykologi Medicinsk sociologi

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar 10 veckor. Kursen i socio- logi i grundutbildningen för sjukskötare för- utsättes vara inhämtad och repeterad.

Litteraturstudier

Lämplig engelsk och svensk litteratur, som avgöres i samband med kursen. Litteraturen bör avvägas med hänsyn till elevens behov och vad som fastställes i universitetsinsti- tutionernas studieplan.

Alternativ B H uvudmoment

Grundläggande sociologisk metod Elementär sociologi och svensk samhälls- struktur

Socialpsykologi

Medicinsk sociologi (speciell sociologi I) Familjesociologi (speciell sociologi II) Intervjuteknik och fältövningar

Kommentarer och anvisningar

Kursen i sociologi alternativ B omfattar 20 veckor. Grundutbildningens kurs i socio- logi förutsättes vara inhämtad och repeterad.

Litteraturstudier

De principer som tillämpas se alterna-tiv A.

13 Psykologi

Mål

Undervisningen skall ge fördjupade kunska- per i psykologi som underlag för undervis- ning i dels vårdteknisk linje åk 1 och åk 2, dels grundutbildning för sjukskötare, dels grundutbildning för skötare inom psykiatrisk vård, dels utbildning av medicinsk-tekniska assistenter.

Grundkurs 15 veckor H uvudmoment

Allmän psykologi Differentiell psykologi Personlighets- och socialpsykologi

Kommentarer och anvisningar

Grundkursen motsvarar grundkurs II i psy- kologi vid universiteten.

Delkurs 1: Allmän psykologi Perception Motivation Inlärning Kognitiva processer Tillämpningar Kurslitteratur

Delkurs 2: Differentiell psykologi Testteoretiska grunder Differentialpsykologiska problem Tillämpningar Kurslitteratur

Delkurs 3: Personlighets- och socialpsyko- logi Socialpsykologi Personlighetspsykologi med anknytning till utvecklingspsykologi och psykopatologi

Grundkursen ger kompetens för elemen- tär undervisning i psykologi för vårdyrkes- utbildningen. Kursen är vid universiteten tidsberäknad till 20 veckor men torde med hänsyn till elevernas förkunskaper kunna komprimeras till period om 15 veckor. Un- dervisningen består av föreläsningar och gruppövningar.

Påbyggnadskurs 10 veckor Huvudmoment

Psykologiska tillämpningsområden Vårdteknisk tillämpning

Kommentarer och anvisningar

Denna påbyggnad på grundkursen ger kom- petens för undervisning i vissa kursmoment i psykologi till och med avslutad grund- utbildning för sjukskötare. Kursen är speci- ellt tillrättalagd för blivande lärare i hälso- och sjukvård.

Delkurs ]: Orienteringskurs rörande psyko- logins tillämpningsområden

Delkurs 1 motsvarar i stort sett kurs 1 inom påbyggnadskurs I i psykologi vid uni- versiteten. Den skall omfatta en allmän pre- sentation av arbetspsykologi, barnklinisk psykologi, vuxenklinisk psykologi, skolpsy- kologi och andra fackpsykologiska tillämp- ningsområden.

I undervisningen ingår föreläsningar, lek- tioner och studiebesök vid tillämpnings- institutioner.

Delkurs 2: Vårdteknisk tillämpningskurs Observations- och intervjuteknik Psykologisk rådgivnings- och behandlin-gs- metodik Socialpsykologi och gruppdynamik Somatopsykologi

Delkurs 2 avser att teoretiskt belysa psy- kologiska aspekter på arbete inom hälso- och sjukvård. Kursen skall särskilt ägnas åt psykodynamiska och gruppdynamiska fe- nomen samt relationsproblem i klientkon- takten, patientens upplevande av sin sjuk- dom etc. Undervisningen skall ske i semina- rieform samt genom gruppövningar.

14 Farmakologi

Mål

Undervisningen skall ge kompetens för un- dervisning i farmakologi (läkemedelslära) i vårdteknisk linje årskurs 2 inom grund— utbildningen för sjuksköterskor/ sjukskötare, inom vissa utbildningsgrenar för tekniska sjukvårdsassistenter samt i grundutbildningen för skötare inom psykiatrisk vård. Utöver denna primära målsättning syftar undervis- ningen även i viss mån till att ge den stu- derande en begränsad förmåga till bedöm- ning av ett läkemedel eller en farmakotera- piform.

H uvudmoment

Allmän farmakologi och farmakokinetik Speciell farmakodynamik Läkemedlens kliniska användning Övriga biologiskt aktiva ämnen, toxikol- giska problem

»Socialfarmakologi» (lagstiftning och dy- likt)

Kommentarer och anvisningar

Kursen i farmakologi omfattar 10 veckor, varav de två sista ägnas åt tentamensläsning och sluttentamen. Som lämpliga förkun- skaper räknas grundutbildningens undervis- ning i fysiologi och farmakologi. Önskvärt är också genomgång av vidareutbildnings- linje med viss fysiologi och/eller farma- kologiundervisning. Diagnostiskt prov på tidigare kunskaper sker vid kursens början på grundutbildningens lärostoff, då någon lärobok av typ Rydin: Farmakologi, lärobok för sjuksköterskor, förutsättes vara repete- rad.

Undervisningen omfattar föreläsningar och estradkonferenser (80 tim), demonstratio- ner (16 tim), seminarier (16 tim), studiebe- sök å apotek och/eller läkemedelsindustri (8 tim) samt kliniska terapironder (8 tim).

Därtill kommer kunskapskontroll och re- petitorier av erforderlig omfattning under kursens gång samt sluttentamen.

15 Kemi Mål

Undervisningen skall ge kompetens för un- dervisning i kemi i vårdteknisk linje, grund- utbildningen för sjuksköterskor/ sjukskötare och för medicinsk-tekniska assistenter samt för skötare inom den psykiatriska sjukvår- den.

H uvudmoment

Fysikalisk kemi Organisk kemi Naturprodukternas kemi Allmän metabolism Klinisk biokemi inkl. spec. patientunder- sökningar och patientverksamhet Automation, databehandling, metodkontroll, statistik

Kommentarer och anvisningar

Kursen omfattar 15 veckor. Som lämpliga förkunskaper räknas grundutbildningens un- dervisning i klinisk kemi och fysiologi samt vidareutbildningslinje med viss undervisning inom dessa ämnesområden. Kursen inleds med ett avsnitt motsvarande ca åtta veckor, som omfattar grunddragen av den fysikaliska och organiska kemin inklusive apparatkän- nedom och all-män metadologi, naturpro- dukternas kemi samt allmän metabolism inklusive vävnadskemi och metaboliska system för omsättning av främmande ämnen.

Delvis parallellt med och i anslutning till denna del sker undervisning motsvarande ca fem veckor vid ett kliniskt-kemiskt central- laboratorium vid universitets- eller region- sjukhus, omfattande föreläsningar över den

kliniska biokemin inklusive endokrinologi, hämatologi, immunologi och nutrition, prak- tisk verksamhet på laboratoriet och vissa sjukvårdsavdelningar med särskild tonvikt lagd på de patientanknutna momenten samt kommunikationen mellan avdelningarna och laboratoriet, deltagande i kliniska konferen- ser. Genomgång av laboratoriets arbetsme- toder inklusive automation, databehandling, metodövervakning, statistik och evaluering av patientresultat, demonstrationer och semi- narieverksamhet. Två veckor anslås till ten- tamensläsning.

Läroplan för fordonsteknisk linje

Mål

Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom såväl fördjupade som breddade studier i allmänna, yrkestekniska och arbetsorganisatoriska ämnen ge kompe- tens för kvalificerade arbetsuppgifter inom yrkesområdet samt ämnesutbildning för bli- vande lärare i fordonsteknik.

Förkunskaper m m

För att kunna tillgodogöra sig undervis- ningen erfordras

A. Kunskaper och färdigheter motsvaran- de tvåårig Fordonslinje, gren för bilmeka- niker alternativt gren för maskinmekaniker.

B. Minst fem års yrkeserfarenhet, vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A.

C. Kunskaper i engelska och samhälls- kunskap motsvarande läroplanen för två- årig Fordonslinje.

Organisation m m

Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I sena— re fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning under förutsättning att elev under studieti- den är verksam inom yrkesområdet.

Kursplan 1 Svenska 2 Engelska 3 Matematik 4 Fysik 5 Kemi 6 Ergonomi Se bilaga 1 7 Arbetsstudier 8 Arbetspsykologi 9 Arbetslivs- orientering 10 Yrkesekonomi

ll Teknologi 11.1 Mål

Undervisningen i allmän teknologi har till uppgift

att ge kunskaper i grundläggande tek- niska ämnesområden och ge förståelse för sambandet mellan dessa,

att grundlägga förmågan att tillämpa kun- skapsstoffet samt

att ge vidgade insikter i läsning av rit- ningar, kopplingscheman och dylikt.

1 1.2 Huvudmoment

Materiallära

Materials egenskaper och meritvärden. Kor- rosion, röta, ytbehandling och impregne-

ring. Beteckningar, normer och handelsfor- mer. Materialval. Egenskapsanpassning.

Kolstål, låg- och höglegerade stål. Gjut- stål, olegerade och legerade gjutjärn och aducergods. Lättmetaller, tunga metaller, legeringar och lagermaterial.

Plaster, elaster, fibermaterial, papper och trä.

Betong, keramiska material och glas. Smörjmedel. Färger och lacker.

Mekanik

Statik: Begreppen stel kropp och materiell punkt, massa, tyngd, kraft, vektor och re- sultat, verkan och motverkan, aktiva och passiva krafter, stödreaktion, länklagring och inspänning samt statiskt moment och kraftpar. Tyngdpunktslägen. Kraftjämvikt i planet utan och med friktion. De enkla maskinerna. Rullningsmotstånd. Plana fack- verk.

Dynamik: Rörelsers sammansättning. Be- greppen impuls, rörelsemängd samt centri- petal-, centrifugal- och tröghetskraft. Arbe- te. effekt och verkningsgrad. Läges- och rö- relseenergi. Likformigt accelerad rätlinjig rörelse och rotationsrörelse kring fast axel. Koniska pendeln.

H åll fasthetslära

Begreppen elasticitet, plasticitet och flytning samt spänning, gränsspänning, säkerhets- grad, tillåten påkänning och farligt snitt. Begreppen töjning, kontraktion, stukning, sättning och knäckning, elastisk och kvar- stående deformation, kälverkan och utmatt- ning samt tröghetsmoment, böjmotstånd och vridmotstånd.

Materialprovning. Dragning, tryck, knäckning, medelyttryck, vridning och böjning av raka stänger. Hookes lag. Tvärkraft-, böjmoment- och vridmomentdiagram. Elementarfall vid böj- ning. Sammansatt hållfasthet, adderbara spänningar och jämförelsespänning. Super- positionsprincipen. Hållfasthet hos cylind- riska mantlar.

Ritmaterial. Frihandsskissning. Projektions- lära. Skärningar. Ytutbredning. Rittekniska regler och symboler. Måttsättning, ytfinhet samt toleranser och passningar. Ritningsläs- ning. Sammanställnings-, arbets-, montage— och installationsritningar. Kopplingsscheman och rörledningsritningar. Skiss- och ritnings- uppgifter.

12 Fordonsteknik 12.1 Mål

Undervisningen i fordonsteknik har till upp- gift

att ge fördjupade kunskaper i fordons konstruktion och verkningssätt, '

att ge kännedom om de grundläggande termodynamiska begreppen,

att ge kunskap om kolvmotorns teori samt

att ge kännedom om de apparater och mätinstrument som används vid olika tes- ter.

12.2 Huvudmoment

F örbränningsmotorer

Kolvmotorns teori. Idealprocess. Verklig process. Värmebalans. Verkningsgrad. Me- deltryck, effekt, bränsleförbrukning. Diesel- motorer. Rotationskolvmotorer. Gasturbi- ner. Reaktionsmotorer m m. Vevrörelsens mekanik. Vevaxlars utbalansering. Torsions- svängningar. Lagerbelastningar. Bränslesy- stem. Förgasare. Insprutningspumpar. Prov- ning. Effektmätning. Varvtalsmätning. Bränsleförbrukning. Temperaturmätning. Indikering. Indikatordiagram.

Hydraulik Hydraulikens principer. Användningsområ- den på fordon. Kraftöverföring. Styrning. Bromsar. Schakt- och lastapparater, tippar, kranar etc.

Olika typer av friktionskopplingar. Den automatiska kopplingen (Hydraulisk kopp- ling). Momentomvandlare. Växellådor. Olika typer av mekaniska växellådor. Automatiska växellådor. Överväxlar. Kardanaxlar. Vin- kelhastighet. Slutväxlar. Dubbelutväxlad slutväxel. Automatisk differential spärr. Fyr- hjulsdrift.

Bromsar

Friktion. Statisk och dynamisk friktion. Re- tardation och bromssträckor. »Bromsfa- ding». Dubbla bromskretsar. Anordningar som förhindrar låsning av hjul vid broms- ning. Servobromsar. Tryckluftsbromsar. El- bromsar. Bromsprovare. Säkerhetsföreskrif— ter. Gällande bestämmelser.

Styrning — Framvagnar

Styrgeometri. Däckslitage. Hjulbalans. Över-, understyrning. Stötdämpare. Kräng- ningskännare. Servostyrning. Kontrollappa- rater. Ram och karosseri.

Självbärande karosserier. Olika ramkon- struktioner. Uppmätningsmetoder. Beräk- ning av lastvagnars byggnationer, ramför- längning, ramförstärkning. Riktbänkar och hydrauliska riktverktyg.

Kran- och tippmontage. Beräkning av lastförmåga, axel och hjultryck. Vändskivor för dragvagnar. Kopplingsanordning för släpvagnar.

Säkerhetsföreskrifter.

13 Elektroteknik 13.1 Mål

Undervisningen i elektroteknik har till upp- gift

att ge vidgade kunskaper om elteknikens viktigaste grunder,

att ge orientering om den elektriska faran och skyddsföreskrifter,

att ge fördjupade kunskaper om elek- triska system på olika fordon samt

att ge kännedom om användning och skötsel av de vanligaste elektriska mätinstru- menten. '

13.2 Huvudmoment

Allmän elektroteknik

Elektriska laddningar. Kraftverkan i elekt- riska fält. Elektriska strömmar. Alstrande av magnetfält. Kraftverkan på en ström- förande ledare i ett magnetiskt fält. Spänning och potential. Resistans. Ohms och Kirsch- offs lagar. Motståndkopplingar. Elektromo- torisk kraft. Energiförvandling i en elektrisk strömkrets. Elektromagnetisk induktion. VäerSpänning och växelström, momentan- värden och effektivvärden.

Bilens elektriska system

Batterier och ackumulatorer. Likströms- och växelströmsgeneratorer. Startmotorn och laddningsregulatorer. Olika tändsystem. Bränslesystem. Övriga elektriska utrust- ningar. '

Elektriska mätinstrument

Olika typer av mät- och analysinstrument. Funktion och skötsel.

14 Organisation, försäljning 14.1 Mål

Undervisningen i ämnet har till uppgift

att ge en vidgad och fördjupad kunskap i fråga om motor-branschens organisation,

att ge vidgade och fördjupade kunskaper om företagens organisation och arbetsorga- nisationen i motorbranschen samt

att ge orientering om motorbranschens speciella marknadsföringsproblem.

Läroplan för sågverksteknisk Linje

Mål

Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom fördjupade och breddade studier i allmänna, yrkestekniska och ar- betsorganisatoriska ämnen ge kompetens för kvalificerade arbetsuppgifter.

Förkunskaper m m

För att kunna tillgodogöra sig undervisning- en erfordras

A. Kunskaper och färdigheter motsvaran- de gymnasial yrkesutbildning av verkstads- mekaniker, processreparatörer, elektriker, styr- och reglermekaniker eller skogstekni- kerutbildning.

B. Minst fem års yrkeserfarenhet, vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A.

C. Kunskaper i engelska och samhälls- kunskap motsvarande läroplanen för någon i A. omnämnd gymnasial yrkesteknisk minst tvåårig grundutbildning.

Organisation m m

Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I sena- re fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning un- der förutsättning att elev under studietiden är verksam inom yrkesområdet.

Kursplan

1 Fysik se bilaga 1 2 Kemi se bilaga 1

3 Materiallära 3.1 Mål

Undervisningen i materiallära har till upp— gift

att ge fördjupad kännedom om egenska- per och användningsområden hos olika ma- terial som används inom Sågverksindustrin samt

att ge vidgad kunskap om sågverkens rå— varor.

3.2 Huvudmoment och förslag till disposition

Materials egenskaper och meritvärden. Kor- rosion, röta, ytbehandling och impregnering. Beteckningar, normer och handelsformer.

Materialval. Egenskapsanpassning. Kolstål, låg- och höglegerade stål. Gjut- stål, olegerade och legerade gjutjärn. Adu- cergods. Lättmetaller, tunga metaller, lege- ringar och lagermaterial.

Plaster, elaster, fibermaterial. Smörjme- del. Träets byggnad. Felaktigheter och ska-

dor hos trä. Dimensioner och benämningar hos trä. Plywood, träfiber- och spånplattor.

4 Maskinelement 4.1 Mål

Undervisningen i maskinelement har till uppgift

att ge kännedom om vanliga konstruk- tionselement.

4.2 Huvudmoment

Skruvar och skruvförband. Kilförband. Nit- förband. Svetsförband. Krympning och pressning. Axlar. Rullnings- och glidlager. Kopplingar. Cylindriska och koniska kugg- växlar samt snäckväxlar. Rem- och kedje- transmissioner. Stållinor och bromsar. Al- ternativa val och ekonomiska synpunkter på konstruktionselementen. Överslagsberäk- ningar av lagerdata och remmar.

5 Maskin- och verktygslära 5.1 Mål

Undervisningen i maskin- och verktygslära har till uppgift

att ge kännedom om vanliga don, appa- rater och maskiner inom det sågverkstek- niska tillverkningsområdet.

5.2 Huvudmoment

Transportanordningar av olika slag inklu- sive traverser, kranar och truckar.

Maskineri för timmer- och dimensionsor- tering, ströläggning och utlastning.

Bark- och reduceringsapparater; konstruk- tion, verkningssätt och skötsel.

Huggmaskiner; konstruktion, verknings- sätt och skötsel. Sönderdelningsapparater såsom ram-, cirkel- och bandsågar av olika

slag, deras konstruktion, verkningssätt och skötsel. Handverktyg, lager och drivanordninga'r. Kantverk och justerverk; konstruktion, verkningssätt och skötsel. Olika slag av torkar; konstruktion, verk- ningssätt och skötsel. Ram- och bandsågblad, cirkelklingor. Slip- och stukmaskiner. Valssträckmaski- ner. Slipskivor och verktyg. Paketeringsmaskiner.

6 Konstruktion

6.1 Mål

Undervisningen har till uppgift att grundlägga förmåga att utföra håll- fasthetsberäkningar av enkla maskinelement.

6.2 Huvudmoment

Mekanik

Sammansättning och uppdelning av enkla kraftsystem. Tyngdpunk-tsberäkningar. Jäm- vikts- och stödvillkor för fasta kroppar. Sta- bilitet. Friktion.

Geometrisk rörelselära; likformig och olikformigt föränderlig translations- och rotationsrörelse. Mekaniskt arbete och ef- fekt, energiprincipen, verkningsgrad.

Hållfasthetslära

Materialens elasticitets- och hållfasthetsegen- skaper. Formförändringslagen. Drag och tryck, skjuvning och böjning.

Tröghetsmoment. Vridning. Balkars ned- böjning och vinkeländring. Knäckning. Sam- mansatt hållfasthet. Något om utmattnings- hållfasthet.

7 Elteknik och elektronik

7.1 Mål

Undervisningen i elteknik och elektronik har till uppgift

att ge vidgade kunskaper om elteknikens och elektronikens grunder samt

att ge orientering om elektriska stark- strömsanläggningar och regleringsutrust- ningar i sågverk.

7.2 Huvudmoment

Elteknik

Repetition av den elektriska strömmens la- gar. Utförligare behandling av växelströms- lära.

Olika slag av lik- och växelströmsmaski- ner. Byggnad, manöver— och reglerorgan samt driftegenskaper.

Transformator och likriktare, och verkningsgrad.

Apparat- och materialkännedom för elekt- riska anläggningar och installationer.

Skyddsföreskrifter.

förluster

Elektronik

De vanligaste typerna av elektronrör, tran- sistorer och tyristorer, deras egenskaper och användningsområde. Förstärkare.

Fotoceller i kombination med förstärkare och reläer, fotocellkontroll.

8 Processtyrning

8.1 Mål

Undervisningen i processtyrning har till uppgift

att ge orientering om hur processförlopp inom Sågverksindustrin kan övervakas, sty— ras och regleras med hjälp av mätinstru- ment och regleringsanordningar, samt

att ge kännedom om hur mätkroppar, mätinstrument och reglerapparater arbetar och samverkar.

8.2 Huvudmoment

Instrumentering i ett sågverk. Aktuella ten- denser. Nomenklatur, svensk och ameri- kansk standard, teletekniska symboler. Exempel på reglerscheman.

Repetition av olika mätmetoder. Egen- skaper hos mätsystem, processer och regler— system. Funktion och skötsel av pneuma- tiska, hydrauliska och elektroniska regula- torer. Reglerventiler.

Exempel på mät- och reglersystem hämta- de från olika avsnitt i processen, såsom re- ducering av ångtryck, mängd- och nivåmät- ning av ånga, fuktighetsmätning och regle- ring. Detektorer. Längd- och dimensions- mätning. Mätning med fotoceller. Mätresul- tatens omsättning i olika slag av reglersy- stem. Aktuella underhållsproblem. Exempel på vanligen förekommande störningar och avbrott. Förebyggande åtgärder.

8.3 Anvisningar

Undervisningen i processtyrning syftar till att skapa förståelse för hur instrumentering- en i stora drag fungerar och vad personalen har att iakttaga i samband med avläsningar och övervakning samt vid åtgärder föran- ledda av gjorda iakttagelser.

I anknytning till ämnet utföres laboratio— ner omfattande: Fotoceller. Varvtalsregle- ring med tyristorer. Laborationer med tryck- luftmanövrerande kolvar. Tryck-, nivå-, flö- des- och temperaturlaborationer.

9 Produktion 9.1 Mål

Undervisningen i produktion har till upp- gift

att genom exempel på produktionsgång från råmaterial till färdiga produkter inom olika typer av sågverk anknyta till elevernas kunskaper i tex materiallära, fysik och processtyrning,

att ge exempel på ekonomiska kalkyler på utbyten i sågningsprocessen,

att ge en orientering om underhållsfrå- gornas ekonomiska betydelse samt

att ge eleven färdighet i produktionspla- nering.

Råvaran och dess förvaring, barkad och obarkad. Längd- och dimensionssortering. Postning. Reducering och sönderdelning. Kantning och justeringar. Utbytesberäk- ningar. Kvalitets- och konditionsfel på så- gade trävaror. Virkessortering, impregne- ring och torkning. Ströläggning. Paketering. Utlastning. Vård av blad och klingor. Val av bladdata.

"9.3 Anvisningar

I anslutning till varje bearbetningsstation ut- föres ekonomiska beräkningar avseende så- väl fasta som rörliga kostnader.

Eleverna får individuellt bearbeta vissa delar av sågverksprocessen. Underlag för de egna redogörelserna hämtas dels ur an- visad litteratur och dels genom styrda stu— dier på olika sågverk.

Bilaga 5 Läroplan för linje för värme-, ventilations- och sanitetsteknik (V VS-Teknik) Mål Kursplan Den yrkestekniska högskoleutbildningen har 1 Svenska till mål att genom såväl fördjupade som 2 Engelska breddade studier i allmänna, yrkestekniska 3 Matematik och arbetsorganisatoriska ämnen ge kom- 4 Fysik petens för kvalificerade arbetsuppgifter 5 Kemi samt ge ämnesutbildning för blivande lärare 6 Ergonomi Se bilaga 1 i värme- och sanitetsarbete. 7 Arbetsstudier 8 Arbetspsykologi 9 Arbetslivs- Förkunskaper m m orientering För att kunna tillgodogöra sig undervisning- 10 Yrkesekonomi

en erfordras

A. Kunskaper och färdigheter motsvaran- de tvåårig byggnadsteknisk linje, gren för värme- och sanitetsmontörer.

B. Minst fem års yrkeserfarenhet (för blivande lärare i yrkesteknik dock sju år), vari må inräknas skolmässig utbildning en- ligt A.

C. Kunskaper i engelska och samhälls- kunskap motsvarande läroplanen för två- årig byggnadsteknisk linje.

Organisation m m

Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I se- nare fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbild- ning under förutsättning att elev under stu- dietiden är verksam inom yrkesområdet.

11 Teknologi 11.1 Mål

Undervisningen i teknologi har till uppgift att ge eleverna grundläggande kunskaper i materiallära, mekanik och hållfasthetslära samt att ge kännedom om hjälpmedel såsom handböcker, kataloger, broschyrer och normblad.

] 1.2 Huvudmoment

Materiallära

Materials egenskaper och meritvärden. Kor- rosion och ytbehandling. Beteckningar, nor- mer och handelsformer.

Materialval, egenskapsanpassning. Kolstål, låg- och höglegerade stål. Gjutjärn, gjutstål och aducergods. Lättmetaller, tunga metaller, legeringar och lagermaterial. Plaster, elaster, fibermaterial och trä. Betong och keramiska material. Smörjmedel.

Mekanik

Statik: Begreppen aktion och reaktion, mas- sa och tyngd, kraft och verkan, stel kropp och materiell punkt sarnt aktiva och passiva krafter. Statiskt moment och kraftpar. Tyngdpunktslägen. Jämviktsvillkor för kraf- ter i planet med och utan friktion. Statiskt bestämda system samt krafter i upplag, länklager och inspänning. Enkla maskiner.

Dynamik: Rörelsens sammansättning. Begreppen impuls, rörelsemängd samt cen- tripetal- och centrifugalkraft. Mekaniskt arbete, effekt och verkningsgrad. Läges- och rörelseenergi. Likformigt accelererad rätlin- jig rörelse och rotationsrörelse.

Hållfasthetslära

Begreppen elasticitet, plasticitet och flyt- ning samt spänning, gränsspänning, säker- hetsgrad, tillåten påkänning och farligt snitt.

Begreppen töjning, kontraktion, stukning, sättning och knäckning, elastisk och kvar- stående deformation, kälverkan och utmatt- ning samt tröghetsmoment, böjmotstånd och vridmotstånd.

Materialprovning. Dragning, tryck, knäckning, medeltryck, vridning och böjning av raka stänger. Hookes lag. Tvärkraft-, böjmoment- och vridmomentdiagram.

Elementarfall vid böjning. Sammansatt hållfasthet, adderbara spän- ningar och jämförelsespänning.

Superpositionsprincipen.

Tillåtna påkänningar för byggnadsverk.

12.1 Mål

Undervisningen i WS-teknik har till upp- gift

att ge kunskaper i hydromekanik, att ge kännedom om beräkning, utföran- de, drift och skötsel av värme-, ventilations- och sanitetstekniska anläggningar,

att orientera om utförande, skötsel av kylanläggningar,

att orientera om mät- och regleringsin- strument för gas-, vatten-, värme-, ventila- tions-, kyl- och ångtekniska anläggningar,

att ge förtrogenhet med de anvisningar, föreskrifter och normer som gäller för så- dana anläggningar samt

att ge viss kunskap om ritningars utföran- de och färdighet i att läsa olika typer av ritningar och beskrivningar.

drift och

12.2 Huvudmoment

H ydromekanik Tryck mot plana och buktiga ytor. Flytande kroppars stabilitet. Olika strömningstill- stånd. Reynolds tal. Bernoullis ekvation för vätskor. Utströmning. Energiförluster. Eko- nomisk dimensionering. Vattenmängdsmät- ningar. Laborationer.

Värmeteknik Fysiologiska grunder: Termiska klimatet, kroppens värmebalans, operativa tempera- turer, effektiva temperaturer, ASHRAEzs behaglighetsdiagram.

Klimatologiska grunder: Jordens klimat, temperatur, fuktighet, nederbörd, vind, sol- sken, marktemperatur i Sverige, EUT.

Byggnaders värmebehov: Värmeledning, värmeövergång och diffusion. Värmegenom- gång. Beräkning av värmegenomgångstal. Innetemperaturer, specifika värmebehov. Årlig värmeförbrukning. Ekonomisk vägg- isolering. Ångdiffusion och kondens.

Värmesystem: Enrör, tvårör, övre fördel- ning, undre fördelning. Självcirkulation, pumpcirkulation. Tryckhållning, öppna sy-

stem, slutna system. Karakteristiker för rör- system.

Värmare: Radiatorer, konvektorer, frilig- gande och ingjutna rör, strålningstak. Ra- diatorventiler, returkopplingar, luftskruvar.

Pumpar: Uppfordningshöjd, tillåten sug- höjd, flöde, effekt, pumpkurva. Centrifugal- pumpar, kolvpumpar, vätskeringspumpar. Våta och torra motorer, packboxar och axeltätningar. Serie- och parallellkörning av pumpar.

Rörberäkning: Grundekvationer. Beräk- ning av tvårörs- och enrörssystem. Tryck- analys. Inreglering av värmesystem, beräk- ning av förinstallningsvärden.

Materialkännedom: Rör, armatur. Mon- tage, Isolering. Svensk standard, rörbran- schens standardkatalog.

Förbränningslära: Luftbehov, rökgaser, fukt och syror i rökgaser. Rökgasanalys, rökgasdiagram. Förluster och verknings- grad vid förbränning.

Pannor: Utförande, material, storlekar. Användningsområden. Verkningsgrad sam- körning, undertrycks- och övertryckseld- ning. Varrnvattenpannenormer, provning, besiktning.

Eldningsapparater: Oljebrännare, låg- tryck, högtryck, pressluft och rotation. Reg- lering, säkerhetsutrustning. Pumpstationer med förvärmare.

Värmeväxlare: Ackumulerande växlare, genomströmningsväxlare, flerstegskopplade växlare. Dimensionering och utförande.

Skorstenar: Dragbehov och dragförluster, temperaturfördelning i skorstenar, hygienisk skorstenshöjd. Beräkningar.

Värmekulvertar: Prefabricerade kulvertar, plastgju-tna kulvertar, brunnar och kammare. Dimensionering och utförande.

Sanitetsteknik

Avloppsledningar: Kommunala avloppssy- stem. Lagar och förordningar. Inomhusin- stallationer — systembeskrivning, ritnings- beteckningar, terminologi, ansökningshand- lingar, dimensioneringsprinciper, rörmate- rial, pumpanläggningar. Yttre avloppsled- ningar, dagvattenmängder, stuprör, brunnar, dimensioneringsprinciper, rörmaterial.

Kallvattenledningar: Vattenförekomst. Vat- tenförbrukning. Bestämmelser. Inomhusin- stallationer —— systembeskrivning. Ritnings- beteckningar, sanitetsapparater, rörmaterial, brandposter, sprinkleranläggningar, tryck- stegringsanläggningar, pumpar.

Yttre vattenledningar, dirnensionerings- principer, rörmaterial. Hydroforanlägg— ningar, hydrofornormer, dimensionerings- principer.

Varmvattenledningar: Varmvattenförsörj- ning — systembeskrivning, varmvattenbere- dare, cirkulationsledningar, cirkulations- pump, rörmaterial, isolering, dimensione— ringsmetoder. Varmvattenbehov i olika typer av byggnader — vattentemperaturer.

Gasledningar: Stadsgasens egenskaper. Gasverkens bestämmelser. Gasförbrukande apparater. Dimensionering av gasledningar inom byggnaden. Flytande gasers egenska- per, dimensionering av ledningar, bestäm- melser.

Ventilationsteknik

Tekniska grunder: Elementär termodyna- mik, värmemängd, specifikt värme, tryck, specifik volym. Bernoullis ekvation för ga- ser. Värmetransport. Fuktiga luftstorheter- och definitioner. Mollier-diagrammets upp- byggnad. Tillståndförändringar åskådliggjor- da i Mollier—diagrammet. Enkla tillämp— ningsexempel.

Kanaldimensionering: Runda och rek-— tangulära kanaler. Till- och frånluftdon, spjäll, isolering. Friktionstryckfall, engångs- tryckfall, ekvivalenta längder i tryckfalls- sammanhang. Beräkningsexempel.

Fläktar: Axial- och radialfläktar. Fläkt- ekvationer. Förluster. Tryck-, flödes- och effekttal. Affinitets- och likformighetslagar. Fläktdiagram. Egenskaper hos olika hjul- typer. Serie- och parallelldrift. Flödesregle- ring. Provning av fläktar. Beräkningsexem- pel.

Ventilationssystem: Genomgång av venti— lationssystem för bostäder, samlingslokaler, skolor, sjukhus, kontor, industrilokaler.

Luftrening: Olika föroreningar i luften. Beskrivning av olika filter och stoftavskil— jare.

Industriell luftkonditionering: Uppvärm- ning av uteluft, blandning. Befuktning. Av- fuktning. Apparatbeskrivningar. Bestämmel- ser. Beräkningsexempel.

Kylzeknik

Historik — måttenheter. Kompressorma- skinens cirkelprocess. Kylsystemets kompo- nenter. Köldmedia. Kylsystemets reglerings- utrustning. Service på kylanläggningar. Kyl- tornets arbetssätt — olika typer. Anlägg- ningsteknik. Kapacitet, kapacitetsreglering. Dimensionering. Rörsystem. Vattenbehand- ling. Speciella användningsområden.

Regleringsteknik Teori: Reglerkretsar, blockscheman. Grund- principer för proportionell, tvåläges och fly- tande (integral) reglering. Sammansatta funktioner, P1- och DPJ-reglering.

Reglerkomponenter: Mätdon för tempera- tur, tryck, nivå, flöde, RH m fl. Mätvärdes- omvandlare. Förstärkare _ elektriska, pneumatiska m fl. Ställdon — elektriska, pneumatiska och hydrauliska motorer. På- dragsdon — sätesventiler, trottelventil, slid- ventiler.

Tillämpad reglerteknik: Flödesscheman, kretsscheman, komponenter vid värme- och luftkonditioneringsanläggningar.

Ritningar Linjer och text. Skalor. Figurer. Snittytor. Symboler, markeringar. Måttsättning. Ritningsblanketter. Ritningsrevidering. Arbetsförfarande med preliminära ritningar. Registrering av ritningar. Handlingar under olika projekteringsske- den. Planering av projekteringsarbetet. Ritningsläsning.

13 Elteknik

13.1 Mål

Undervisningen i elteknik har till uppgift att med fysikens ellära som underlag ge eleverna något vidgade kunskaper i ellärans, elektronikens och elmätteknikens grunder,

att orientera om inom VVS-facket van- ligen använda elapparaters, elmaskiners och elutrustningars viktigare driftegenskaper och användning samt

att orientera om de risker som är för- bundna med starkströmsanläggningar och om de viktigaste föreskrifterna rörande dem.

13.2 Huvudmoment

Eltekniska grunder Repetition av fysikens ellära. Enfas växel- ström. Trefas växelström. Stjärn- och tri- angelkoppling. Trefaseffekt. Elektronikkom- ponenter. De vanligaste typerna av elektron- rör och transistorer. Förstärkare. Fotoceller i kombination med förstärkare och reläer. Elmätinstrument. Mätning av elstorheter. Elmätning av icke-elstorheter. Fjärrmätning. Exempel på mät-, styr- och reglerutrust- ningar.

Elmaskiner

Likströmsmaskinernas uppbyggnad och verkningssätt. Omformare. Trefas asynkron- motoms uppbyggnad, verkningssätt, drift— egenskaper, startning, hastighetsstyrning och användning. Enfas asynkronmotor. Växel- strömskommutatormotor. Enfas- och trefas- transformatorer. Elmagnetiska apparater. Exempel på automatisk styrning och regle- ring av elmotorer.

Elanläggningar

Elmotorers skyddsformer, uppställning och inkoppling. Start-, regler- och skyddsappa- rater. Elutrustningar för pumpar och fläk- tar. Brandfaran och personfaran vid elekt- riska starkströmsanläggningar och erforder- liga skyddsåtgärder. Lagar och föreskrifter angående starkströmsanläggningar.

14 Byggnadsteknik

14.1 Mål

Undervisningen i byggnadsteknik har till uppgift

att orientera eleverna om byggnadsmate— rial och byggnadsvaror samt

att orientera eleverna om utförandet av husbyggnader och installationer i dessa samt de viktigaste delarna av byggnadslagstift- ningen.

14.2 Huvudmoment

Byggmaterial

Allmänna materialbegrepp. Jordmaterial. Brukmaterial. Trämaterial. Byggvaror. All- männa varubegrepp. Beklädnadsvaror. Iso- leringsvaror. Inrednings- och utrustningsva- ror. Byggnadsinstallationsvaror.

Husby ggnadsteknik

Byggnadstyperna, byggproblem. Marken och grunden.

Stommen: Bärande ytterväggar, bärande innerväggar, brandmurar, balkar, bjälklag och taklag.

Stomkomplement: Fasadutfackningsväg— gar, mellanväggar, trappor, balkonger, bur- språk, övriga stomkomplement.

Beklädnader: Taktäckningar, fasadbekläd- nader, innertakbeklädnader, invändiga vägg- beklädnader, golv.

Isoleringar: Värmeisolering, fuktskydd, ljudisolering, brandskydd.

Elementbyggnad, ombyggnad.

Läroplan för beklädnadsteknisk linje

Mål

Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom såväl fördjupade som breddade studier i allmänna, yrkestekniska och arbetsorganisatoriska ämnen ge kom- petens för kvalificerade arbetsuppgifter in- om yrkesområdet samt ämnesutbildning för blivande lärare i klädsömnad.

Förkunskaper m ut

För att kunna tillgodogöra sig undervis- ningen erfordras

A. Kunskaper och färdigheter motsvaran- de tvåårig beklädnadsteknisk linje.

B. Minst fem års yrkeserfarenhet, vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A.

C. Kunskaper i engelska och samhälls- kunskap motsvarande läroplanen för tvåårig beklädnadsteknisk linje.

Organisation m m

Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I sena- re fallet kan studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning un- der förutsättning att elev under studietiden är verksam inom yrkesområdet.

Vid undervisning i ämnena Mönsterkon- struktion och Teknologi grupperas eleverna med hänsyn till sin yrkesmässiga bakgrund i en gren för herrklädessömnad och en gren för damklädessömnad.

Kursplan

Svenska En gelska/ franska Matematik Ergonomi Arbetsstudier Arbetspsykolo gi Arbetslivsorienterin g Yrkesekonomi

Se bilaga 1

OONICNU't-ÄDJNH

9 Produktionsteknik

9.1 Mål

Undervisningen i produktionsteknik har till uppgift

att ge kunskap om produktionstekniska faktorer,

att ge information om produktionsplane- ringens syfte och erforderliga data för pla- neringen,

att ge kunskap om produktionsgången in- om hantverk och industri,

att ge information om kvalitetskontroll och provningsrutiner samt ' att ge kunskap om principer för beräk- ning av produkter och avlöningsberäkning.

9.2 Huvudmoment

Beklädnadsyrkets omfattning. Sveriges beklädnadsindustri.

Produktion, lokalisering, struktur och ut- veckling samt mode- och säsongvariationer. Import och export.

9.3 Produktionsplanering

Planeringens funktion: Produktionsplane- ring med huvudplanering, beredning, detalj- planering och bevakning.

Lager- och förrådsplanering.

Översikt över samordningsproblem ur planeringssynpunkt mellan försäljning, till- verkning och ekonomi.

Disponering av råvaror, förnödenheter, maskiner och personal under olika altema- tiva förutsättningar och huvudplaneringar (grovplanering).

Exempel på hjälpmedel och rutiner för huvudplanering.

Erforderliga data för huvudplanering. Arbetsberedning: Exempel på arbetsbe- redning för olika produktslag. Operations- följder och operationstider i olika tillverk- ningsled. Åtgångsberäkningar.

Löpande planering. Reservering av pro- duktionsmedel för inkommande order.

Erforderliga data för löpande planering.

Leveranstidsberäkningar. Exempel på planeringsrutiner. Hjälpme- del, såsom blanketter, planeringstavlor och nomogram. Beräkningar.

9.4 Konfektionsindustri

Processer inom konfektionsindustrin. Fabriksorganisation och lokalplanering. Arbetsförlopp med tempoindelningar vid tillverkning av olika plagg. Olika tillverk-

ningsuppläggningar.

Produktionsberedning: beredningens funk- tioner.

Faktorers inverkan, såsom konstruktion, ritningar, material, maskiner och verktyg, transportdon, avsyning och kontroll.

Kvalitetskontroll. Bearbetningssätt och problem vad gäller de olika yttygs- och tillbehörsmaterial, som

används inom konfektionsindustrin. Meka- niseringen och deSs inverkan på lönsamhet och kvalitet.

9.5 Kvalitetskontroll

Orsaker till variationer i produkter och till- verkningsprocesser.

Kontroll av råmaterial. Kontroll av hel- och halvfabrikat.

Processkontroll med användning av kon- trolldiagram.

Kontrollrutiner strin.

Kontrollinstrument i olika tillverknings- processer.

Några enkla statistiska metoder för kva- litetskontroll.

Provtagning.

inom konfektionsindu-

9.6 Anvisningar och kommentarer

Produktionsplaneringens olika moment, syf- temål och hjälpmedel behandlas dels ur allmänna produktionstekniska aspekter dels med hänsyn till hantverkets och konfek- tionsindustrins speciella förhållanden. Huvudvikten läggs vid att lära eleven den elementära metodiken för att planera arbetsplatsen och produktionsflödet.

10 Textil varukunskap 10.1 Mål

Utbildningen har till uppgift

att ge kunskap om textila material, att ge kunskap om principerna för gam- och vävnadsframställning,

att ge kunskap om olika textila materials och vävnaders egenskaper,

att informera om principerna för mate- rialprovning samt

att ge kunskap om en vävnads tillverk-

ningstekniska möjligheter vid klädtillverk- ning.

10.2 Huvudmoment

Råmateriallära. Översikt över textila råmaterials förekomst, framställning, indelning och egenskaper.

Textilfibrers uppbyggnad. Fibrernas fysikaliska egenskaper; såsom styrka, töjbarhet, elasticitet och hygroskopi- citet.

Fibrernas kemiska egenskaper och deras förhållande till olika kemikalier.

10.3 Textila processer

Begreppet spinnbarhet.

Principen för spinning. Översikt över spinneriprocesser.

Principen för vävning. Översikt över väveriprocesser. Framställning av fiberflor- tyger.

Trikåteknik. Processer vid trikåframställ- ning.

Översikt över processer för beredning. Beredning av natur- och konstfibervävna- der samt blandvävnaders beredning.

Beredning av trikåvaror. Särskilda beredningsmetoder, såsom fixe- ring, antifiltbehandling, skrynkelhärdning, flamskyddsberedning, hydrofobering, anti- statbehandling m m.

Översikt över processer för färgning och tryckning.

Principerna för tryckning. Olika tryck- metoder. '

10.4 Varukonstruktion

Grundbindningar och därur härledda bin- demönster.

Inslags- och varpförstärkta bindningar.

Bindemönster för rundväv och övriga dubbelvävnader.

Grundbindningar för trikå. Olika möjligheter att åstadkomma mönst- ring hos vävnader.

Olika varutyper: vävda tyger, trikåvaror, nonwoven, tråd och plaster.

Garner och garnnumrering. Materialets, spinningens, bindningens och appreteringens inverkan på den färdiga va- rans kvalitet, egenskaper och användnings- områden.

Olika tygers benämning och användning. Inredningstextilier och beklädnadstyger. Textilvarors egenskaper: krympning. färgningars härdighet, skrynkelhärdighet, hållbarhet, vattenavvisande egenskaper, tvättegenskaper, termiska egenskaper mm. Varudeklaration (VDN). Varumärknin—g.

10.6 Provningsteknik

Några fysikaliska undersökningar (enligt svensk standard) av garner och vävnader med avseende på hållfasthet, töjbarhet, gam- finlek, snodd, vikt, täthet, snedhet, skrynkel- härdighet samt färghärdighet.

Kemiska undersökningar, såsom identifie- ring av textilfibrer, kvantitativ analys och kemikaliers inverkan på vävnader.

10.7 Anvisningar och kommentarer

Undervisningen skall ge en översikt över de textila råmaterialen, varvid utvecklingen på det textila området behandlas.

Vid behandlingen av de textila processer- na fästes stor vikt vid de olika processemas betydelse för "den färdiga varans egenska- per och utseende. Härvid bör även begrep- pen tillverkningskostnad kunna behandlas liksom förädlingskostnadernas storlek i olika processer. Ämnet bör också ge en oriente- ring om den tekniska utvecklingen inom olika tillverkningsprocesser.

Undervisningen skall också ge en orien— tering om olika metoder för kvalitetsbedöm- ning samt principerna för varudeklaration och varumärkning.

Ämnet skall vidare ge en information om

den metodik som tillämpas vid undersök- ning av en vävnads eller ett plaggs egenska- per och vilka bedömningsgrunder, som un- dersökningen baseras på. De vanligaste tyg- felens utseende och orsaken till felen bely- ses.

Kvalitetsproblem och kontrollmetoder av- seende material, maskiner och processer bör också kunna diskuteras.

ll Mönsterkonstruktion 11.1 Mål

Utbildningen har till uppgift

att ge ökade kunskaper i mönsterkon- struktion och mönsterforrnning,

att ge kunskap i provning, att ge kunskap om olika storlekssystem, att ge kunskap om tillskärningsmetoder samt

att ge principer för gradering.

11.2 Huvudmoment

Måttsättning. Ritteknik. Måttagning.

Olika storlekssystem och storleksbeteck- ningar.

Konstruktion av grundmönster. Konstruktion av mönster till detaljer. Uppgörande av grundmallar och kon- struktion av mönster med utgångspunkt från dessa.

Mönsterförändringar.

Konstruktion av mönster för tillverkning av konfektionerade plagg.

Anpassning av mönster för måttillskär- ning.

Principer för provning. Riktning av pro- vade plagg.

Principerna för gradering. Olika slag av kommersiella mönster, de- ras anpassning till givna mått. Tillskäming efter kommersiella mönster. Arbetsmetoder vid tillskärning inom såväl hantverk som industri.

Konstruktion av mönster kan ske efter olika sk tillskärarsystem. Utbildningen inriktas på något av dessa system.

Både inom hantverk och industri sker konstruktion av mönster till största delen med utgångspunkt från ett grundmönster/ mall som sedan anpassas till en bestämd person eller en modell. Huvudvikten läggs därför vid sådan konstruktion.

Utbildningen innefattar även inom kon- fektionsindustrin använd teknik vid mönster- framställning med t ex tillsättande av sömsmåner, fållar, inlägg och stämhack.

Provning, som innefattar en tillpassning av ett plagg till en bestämd individ kan ge upplysning om mönsterkonstruktionens till- förlitlighet. Provningen kan även ge upp- lysning om hur tillskärnings- och sömnads- arbetet utförts, varför det är viktigt att un- dervisning i mönsterkonstruktion, provning och sömnad samordnas.

12 Teknologi 12.1 Mål

Utbildningen har till uppgift

att ge vidgade kunskaper i yrkessömnad för såväl hantverk som industri,

att ge praktiska kunskaper i formgivning av olika plagg och plaggtyper samt

att ge kunskap om maskiner och verktyg.

12.2 Tillverkning

Formgivning: Uppgörande av modeller för såväl provade som »konfektionerade» plagg. Konstruktion av mönster och detaljer.

Provning.

Arbetsberedning: Bestämmande av arbets- gång, sammanfogningsmetoder, kvalitets- krav och val av maskiner.

Beräkning av materialåtgångar. Tillskärningsarbete: Tillskäming av plagg och detaljer efter olika typer av mönster. Olika metoder för tillskäming.

Detaljsömnad: Tillverkning av olika de- taljer anpassade efter nutida krav med av- seende på material, kvalitet och utförande.

Plaggsömnad: Sammanfogningsteknik med avseende på plaggens formgivning ur pass- forms- och utseendesynpunkt.

Tillverkning av plagg dels i form av hel- styckssömnad dels ock i viss utsträckning i form av beställningssömnad.

Alternativa sammanfogningsmöjligheter av plaggdetaljer och plagg. Olika tillverk- ningsuppläggningar.

Pressning: Metoder för pressning och strykning.

De olika metodernas tillämpning på olika material och produkter.

Ändrings- och justeringsarbete: Teknik vid ändring av provade plagg. Ändringstecken. Avsyning. Kvalitetskontroll.

Uppgörande av metod- och arbetsbeskriv- ningar.

12.3 Maskiner och verktyg

Olika symaskinstyper: Maskinemas funktion, arbetssätt och skötsel. Hjälpapparater. Tillskämingsmaskiner och -apparater: Ma- skinernas funktion, arbetssätt och skötsel. Pressjärn och -maskiner: Deras funktion, arbetssätt och skötsel. Pressutrustning. Övriga inom branschen förekommande verktyg, apparater och driftanläggningar. Maskinens och arbetsplatsens anpassning till individen. Gällande säkerhetsföreskrifter.

12.4 Anvisningar och kommentarer

Undervisningen skall ge kunskap om till- verkningsprocessen från tyg till färdigt plagg inom hantverk och industri. Utbildningen koncentreras på hem- eller damklädestill- verkning.

Stor vikt läggs vid plaggens formgivning och utarbetande av sk modellplagg. Här- vid utförs även modeller i form av sk toi- ler. Provningsarbetet skall ske på levande modell och omfatta såväl provning av plagg

under arbete som avprovning av färdiga plagg—

Sammanfogningsteknikens betydelse för produktivitet, kvalitet och passform behand- las ingående. Härvid bör även kvalitets- problem och kontrollrutiner kunna ingå var- vid icke endast sammanfogningstekniska problem diskuteras utan också normer för material, tillskärning och press. De faktorer som bestämmer ett tygs tillverkningstekniska möjligheter bör vidare belysas.

Detaljsömnaden skall i största möjliga utsträckning ske i form av förövningar till hela plagg. Härvid skall samma sömnads- metoder som inom näringslivet tillämpas. Detaljsömnaden kompletteras med en nog- grann genomgång av sammanfogningstek- nik och kvalitetskrav. Tillverkningen av hela plagg föregås av en teoretisk genomgång med bestämmande av arbetsmetod och kva- litetskrav samt plan över arbetsgången.

Exemplen på metod- och arbetsbeskriv- ningar skall innefatta anvisningar om mate- rial, maskinval, hjälpmedel, arbetsplatsens utformning, operationsföljd, jämte anvisning- ar om hur arbetet skall utföras. I anslutning härtill behandlas den inom branschen till- lämpade rittekniken.

Avsnittet om maskiner och verktyg syftar huvudsakligen till att ge kunskap om ma- skinernas, verktygens och apparaternas funk- tion, konstruktion, arbetssätt och handha- vande. Betydelsen av riktiga arbetsställningar och handgrepp vid användning av de olika maskinerna och verktygen skall framhållas. Därjämte skall förekommande risker under arbete vid de olika maskinerna poängteras.

13 Fackteckning med kostymhistoria 13.1 Mål

Utbildningen har till uppgift

att ge ökade kunskaper och färdigheter i olika former av bildframställning,

att ge kunskaper i klädteckning, att ge grundläggande kunskaper om färg- systematik samt

att ge en översikt över den textila kon- stens och klädedräktens utveckling.

13.2 Fackteckning

Olika kompositionsprinciper: linjens, ytans och färgens uttrycksmöjligheter.

Enkla anatomiska begrepp, mått, pro- portioner och rörelse. Studier och skisser av plana och tredimensionella föremål. Figur- teckning. Studier i olika teknik dels efter förebilder, dels efter levande modell. Detalj- studier.

Sambandet mellan funktion —— material- teknik — form och dekor. Människokrop- pen och klädedräkten.

Övningar i modeteckning. Skissritning.

Iournalstudier. Komponering och färgsättning av kläder, skor, väskor och andra accessoirer. '

Orientering om olika material, uttrycks- medel och tekniker, såsom akvarell, lave- ring, tempera, kolteckning, tusch- och bly- ertsteckning.

13.3 Färglära

Definition av begreppet färg, färgämne och synförnimmelse. Färgens syfte i olika sammanhang. Det naturliga färgsystemet. Färgtonkretsen. Färgtonsnitt. Färgkompositionsteori, färg och mönster samt färgtonintervall. Rationella färgsorti- ment. Modeväxlingar. .

13.4 Kostymhistoria

Översikt över de stora stilepokerna inom konsten. Klädedräktens utveckling genom tiderna. Kulturlivets och samhällslivets avspegling i textilierna och klädedräkten.

Läroplan för livsmedelsteknisk linje

Mål

Den yrkestekniska högskoleutbildningen har till mål att genom såväl fördjupade som breddade studier i allmänna, yrkestekniska och arbetsorganisatoriska ämnen ge kom- petens för kvalificerade arbetsuppgifter samt ge ämnesutbildning för blivande lärare i livs- medelsteknik, bageri- och konditoriteknik, charkuteriteknik rn rn.

Förkunskaper m m

För att kunna tillgodogöra sig undervisning- en erfordras

A. Kunskaper och färdigheter motsvarande tvåårig livsmedelsteknisk linje. B. Minst fem års yrkeserfarenhet (för bli-.

' vande lärare i yrkesteknik dock sex år), vari må inräknas skolmässig utbildning enligt A.

C. Kunskaper i engelska och samhällskun- skap motsvarande läroplanen för två- årig livsmedelsteknisk linje.

Organisation m m. .

Utbildningen omfattar ett läsår, men kan även erbjudas i fyraårig deltidskurs. I senare fallet kan "studierna påbörjas direkt efter genomgången gymnasial yrkesutbildning un- der förutsättning att elev under studietiden är verksam inom yrkesömrådet

Kursplan

Svenska ] Engelska

Matematik

Ergonomi

Arbetsstudier Arbetspsykologi Arbetslivsorientering Yrkesekonomi

Se- bilaga 1

andan/rawr.)—

9 Fysik 9.1 Mål

Undervisningen har till uppgift

att ge förtrogenhet med fysikaliska be- grepp och lagar av betydelse för undervis- ningen i tekniska tillämpningsämnen samt

att .ge— kunskaper i fysik inom några för respektive gren väsentliga områden.

9.2 Huvudmoment

Mekanik Värmelära Ellära Vågrörelselära Atomfysik Mätteknik

Studiet av fysikaliska principer skall vara det centrala i kursen. Den matematiska be- handlingen av de olika kursmomenten bör ges en enkel form. Problemlösning bör före- komma i den omfattning som erfordras för att belysa de fysikaliska lagarna och sam- manhangen.

Laborationerna har stor betydelse och bör i första hand omfatta mätningar.

10 Kemiteknik 10.1 Mål

Undervisningen har till uppgift

att ge kunskap om kemisk-tekniska en- hetsoperationer, byggd på en grundläggande kännedom om strömningslära, teknisk vär- melära, teknisk reaktionskinetik samt eko- nomiska frågor,

att ge erforderlig orientering i maskinlära och utvidgad materiallära samt

att ge kunskap om kemisk—tekniska enhets- processer och betydelsefulla kemiska indu- strier.

10.2 Huvudmoment

Definition av storheter och begrepp Enhetsförlopp Industrins hjälporgan, förbränningslära, ma- teriallära Material- och energibalanser Enhetsoperationer Översikt av enhetsprocesser och industri

10.3 Anvisningar och kommentarer

Som en kortfattad introduktion till kemi- tekniken skall eleverna göras förtrogna med behövliga storheter och nya begrepp. I mo- mentet enhetsförlopp behandlas strömnings- läran, värmeöverföring, materieöverföring och teknisk reaktionskinetik. Anläggnings- teknik, transportteknik, Värmeteknik, mät-

och reglerteknik" och'apparatteknik. behand— las i momentet Industrins hjälporgan. I mo- mentet Enhetsoperationer skall mer ingående behandlas värmeväxling, indunstning, destil- lation, extraktion, absorption och torkning. Läraren bör gå igenom exempel på orga- niskt kemiska enhetsprocesser samt ge en allmän överblick av tung kemisk industri. För laborationer bör finnas utarbetade före- lägg. Studiebesök.

11 Näringslära 11.1 Mål

Undervisningen har till uppgift

att ge orientering i human näringsfysio- logi,

att ge ökade kunskaper om sambandet mellan kost och hälsotillstånd och kostens betydelse för uppkomsten av olika sjukdo- mar samt

att ge vidgad kännedom om råvarornas förändring ur näringsfysiologisk synpunkt vid framställning, tillagning och lagring av livsmedel.

1 1.2 Huvudmoment

Näringsfysiologi

Sambandet mellan kost och hälsotillstånd Kostens betydelse för uppkomsten av olika sjukdomar Födoämnena som energialstrare Energibehov vid olika arbetsprestationer Vitaminlära Råvarornas förändringar ur näringsfysiolo- gisk synpunkt vid framställning, tillagning och lagring Användning av tillsatsämnen Gifter och njutningsmedel

11.3 Anvisningar och kommentarer

Vid undervisningen eftersträvas en nära an- knytning till övriga ämnen. Eleverna bör

ges tillfälle omsätta inhämtade kunskaper genom att bla utarbeta och diskutera mat- sedelsförslag. Grupparbeten kan utföras på olika specialkoster. Uppgifter som gör det nödvändigt att utnyttja tillgänglig litteratur bör ges individuellt eller i grupp.

12 Mikrobiologi 12.1 Mål

Undervisningen har till uppgift

att ge orientering om de levande organis- mernas uppbyggnad och om de reaktioner som utmärker levande materia,

att ge kunskap om mikroorganismemas betydelse i naturen och i människornas verk- samhet ur livsmedelsteknisk synpunkt samt

att ge viss färdighet i att arbeta med bio- logiskt material.

12.2 Huvudmoment

Cellens byggnad Mikrobiologi Livsmedelsbakteriologi Livsmedelshygien Mikrobiologiska arbetsmetoder

12.3 Anvisningar och kommentarer

Med hänsyn till elevernas begränsade för- kunskaper i kemi bör cell-fysiologiska före- teelser behandlas relativt elementärt. Äm- nets omfång nödvändiggör vidare att fakta- inlämingen inskränkts till för sammanhang- en viktiga delar, begrepp och ledande prin- ciper. Eleverna bör under laborationer trä- nas i att föra korta precisa anteckningar och försöksprotokoll. En nära anknytning till öv- riga ämnen bör eftersträvas. Vissa delar av ämnet bör kunna bli föremål för gmpp- arbeten. Genom studiebesök skall eleverna få tillfälle att se hur ett laboratorium arbe- tar.

13 Livsmedelskemi 13.1 Mål

Undervisningen har till uppgift

att ge ökade kunskaper av allmänt grund- läggande karaktär om viktigare kemiska äm- nesgrupper och företeelser samt

att ge kännedom om livsmedlens vikti- gaste beståndsdelar och deras egenskaper och uppbyggnad ur kemisk och fysikalisk synpunkt, livsmedlens kemiska sammansätt- ning och förändringar.

13.2 Huvudmoment

Atomernas byggnad Kemisk bindning Kemiska reaktioner

Vatten och vattnets kemi Fotosyntesen Proteinemas struktur och betydelse Energitransport och ämnesomsättning Biokemiska och biotekniska processer

13.3 Anvisningar och kommentarer

Ett begränsat och så långt möjligt av expe- riment underbyggt nytt kunskapsstoff bör kunna skapa förståelse för grundläggande kemiska sammanhang och skeenden. Huvud- vikten skall dock läggas på att ge eleverna kunskap om livsmedlens kemiska samman- sättning och beständighet vid olika miljöers inverkan samt de viktigaste beståndsdelarnas egenskaper och byggnad ur kemisk och fysi- kalisk synpunkt.

Vattnets fysikaliska egenskaper och vatt- nets kemi behandlas ingående. Proteinemas betydelse som ämnesgrupp understrykes. Det moment som rör energiomsättningen be- handlas grundligt. I momentet biokemiska och biotekniska processer lägges huvudvik- ten på livsmedelskemiska aspekter. Samver- kan och integrering med livsmedelstekno- logi, mikrobiologi och näringslära är nöd- vändig. Särskild uppmärksamhet måste där- vid ägnas åt laborationerna så att dessa

kompletterar varandra. Faktainlämingen måste inskränkas till för sammanhangen viktiga delar, begrepp och ledande principer. Ämnet lämpar sig väl för specialarbeten som kan utföras enskilt eller i grupp.

14 Livsmedelsteknologi 14.1 Mål

Undervisningen har till uppgift

att ge ökad kännedom om råvaror, att ge kunskap om råvarornas förädling medelst fysikaliska, kemiska och mikrobio- logiska processer och tillverkningstekniken för viktigare livsmedel,

att ge kännedom om livsmedelsteknisk apparatur, förpackning, lagring och distribu- tion av livsmedel,

att ge orientering om råvaru-, process- och produktkontroll samt

att ge" kunskap om olika produktionstek- niska faktorer och planeringsmetoder.

14.2 Huvudmoment

Materiallära

Tillverkningsteknik Apparatur

Förpackning, lagring och distribution Kontroll

Produktionsplanering

14.3 Anvisningar och kommentarer

Stoffet är omfattande och undervisningen bör därför befrias från alltför många detal- jer. Eleverna bör dock övas i att inhämta nödvändiga sakuppgifter ur handböcker och facklitteratur. Undervisningen skall ge grundläggande kunskaper om tillverknings- processerna för de viktigaste livsmedlen och tillverkningstekniska metoder med därtill hö- rande materiallära. Den livsmedelstekniska apparaturen, olika produkter och biproduk- ter skall behandlas liksom förpackningar och distributionsfrågor. En väsentlig uppgift är

att öka elevernas förståelse-för och kunska- per om en systematisk produktionsplanering. De olika huvudmomenten bör integreras med varandra och med övriga ämnen i kurs- planen. Råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter och biprodukter visas. Apparater och anläggningar bör demonstreras medelst principskisser, ritningar, fotografier o d. Där så är möjligt bör undervisningen utgå från eller illustreras av experiment och labo— rationer. Studiebesök bör ingå i undervis- ningen och samarbete med industrin är här väsentligt. Det är även värdefullt om vid behandling av vissa frågor industrimän in- bjuds att ge information. Den teoretiska framställningen samt demonstrationer, la- borationer och studiebesök bör tillsammans ge konkret förståelse för och kunskap om ämnet.

av stoffet vid yrkesteknisk högskoleutbildning,

konsumtionstekniska området

Såsom framgår av inledningen till kapitel 6 har YB diskuterat olika möjligheter till or- ganisation av stoffet i yrkestekniska hög- skoleutbildningen inom det konsumtionstek- niska området. Härvid har YB bland annat kunnat utgå ifrån väl genomarbetade förslag från sina expertgrupper.

YB har emellertid inte ansett sig kunna gå in på de överväganden och förslag rö- rande lokalisering och organisation av de nuvarande seminarierna för huslig _utbild— ning, som enligt YB skulle erfordras för att med tillräcklig grundlighet bygga upp förslagen till ,stofforganisation. Å andra si- dan vill YB inte undandraga läsarna det förslag till utbildningens ämnesmässiga 'or- ganisation, som nyssnämnda expertgrupper utarbetat. Förslaget har presenterats för YB i följande form.

För undervisning i yrkesteknik inom det konsumtionstekniska området behövs lärare i barnkunskap, textil- och vävteknik, kon- sumtionsteknik, storhushållsteknik, restauf rangköksteknik och serveringsteknik., Vissa av dessa lärarkategorier utbildas i dag vid seminarier för huslig utbildning, andra ge- nomgår efter avslutade fackstudier yrkes- pedagogiskt institut.

Vid studium av nuvarande tim- och kurs- planer finner man att ett mycket stort antal fackämnen förekommer i de flesta av dessa utbildningar. Av timplanerna på tex hus- hållslärarlinjen framgår att upp till 16 äm- ' nen kan läsas samtidigt under en termin..

Detta medför självfallet en stor splittring i studierna och så gott som omöjliggör ut- nyttjande av modern studieteknik.

Blivande lärares riksförening, BLR, har vid flera tillfällen diskuterat detta förhål- lande och vid de olika seminarierna har från lärarkandidatema framlagts önskemål om ämnesvis större koncentration i studier- na. Med anledning härav har försöksverk- samhet sedan ett par år bedrivits vid se- minariet för huslig utbildning i Göteborg. För vissa årskurser har terminerna delats in i 4 perioder, då man antingen haft övnings- undervisning eller koncentrationsläst närbe- släktade ämnen. Eftersom systemet för när- varande inte har kunnat genomföras på samtliga årskurser, har det medfört vissa organisatoriska svårigheter, men från såväl lärarkandidater som lärare har omvittnats mycket positiva erfarenheter av denna för- söksverksamhet.

YB:s expertgrupp för det konsumtions- tekniska området ansåg sig böra beakta des- sa synpunkter och önskemål inför planering av yrkeslärarutbildningen inom det kon- sumtionstekniska området. Man började med att systematisera ämnena som nu ingår i utbildningen av de olika lärarkategoriema och analysera ämnesinnehållet. Man fann då att de i en utbildning ingående ämnena på ett naturligt sätt kan sammanföras i grupper av närbesläktade ämnen. Grupper- na sinsemellan kunde ha mycket olika äm-' neskaraktär. Man fann också att ett flertal

ämnen förekommer på timplanerna för olika utbildningar tex ämnen som ekonomikun— skap och familjekunskap och i viss mån näringslära/ kostlära.

Med detta som utgångspunkt framlade YB:s expertgrupp för lärarutbildning på det konsumtionstekniska området ett förslag om att den yrkestekniska högskoleutbildningen organiseras i kortare fackkurser (10 veckor), som kan samordnas till olika utbildnings- block och kombineras till utbildningsmål med varierande ämnesstruktur. Under en sådan fackkurs (block) läses förslagsvis 4 till 5 närbesläktade ämnen. Detta möjliggör integrering mellan ämnena och logiskt sam— mankopplade, effektivare självstudier. Här- igenom bör man också kunna uppnå att olika eftergymnasiala yrkestekniska utbild- ningar med närbesläktat ämnesinnehåll kan samordnas. Så har tex lärare i konsumtions— teknik, lärare i storhushållsteknik, hushålls- tekniker, internatföreståndare, dietexperter

fysik kemi ] fysiologi

Naturveten- skapliga ämnen

Kost 1 mikrobiologi livsmedelskunskap 1 näringslära 1 matlagningsteknik 1

Kost 2 livsmedelskunskap 2

matsedels- och receptteknik

redskapslära

arbetsstudier och arbetsorganisation [ matlagningsteknik 2 livsmedelskemi näringslära 2 matlagningsteknik 3

Kost 3

Kost 4 pr storhushållsteknik 11

Kost 5 maskinlära

demonstrationsteknik arbetsstudier och arbetsorganisation 2 storhushållsteknik 2

' För dem som gått tvåårig hemvårdarutbildning

behov av gedigna kunskaper i kostfrågor. Utbildningsblock som omfattar kostämnen bör alltså kunna utnyttjas av alla dessa yr- keskategorier. På samma sätt bör ett miljö- block kunna utnyttjas av lärare i konsum— tionsteknik, lärare i textil- och vävteknik, in- ternatföreståndarinnor, lärare i barnkunskap, socialpedagoger mfl. Vissa block kommer på detta sätt att bli mer frekventerade än and- ra och kan då antingen dubbleras eller ges mer än en gång per läsår. Härigenom bör såväl specialutbildade lärare som välutrus- tade institutioner bättre kunna utnyttjas. Som exempel på hur en utbildningsgång enligt ett system med kortare fackkurser kan läggas upp presenteras här en princip- skiss. De ämnen som ingår i den yrkestek- niska högskoleutbildningen på konsumtions- teknisk linje (se kapitel 6, tabell 6/ 2) har här sammanförts till studieblock omfattande vardera 10 veckor och med ca 300 timmar.

matematik ekonomikunskap

Ekonomi I

Ekonomi 2 ekonomikunskap

arbetslivsorientering

informationsteknik psykologi 1 socialkunskap familjekunskap 1

Familj I

Familj 2 psykologi 2 sociologi samhällskunskap familjekunskap 2 Miljö I ergonomi

arbetstekn. o arb.org. boendemiljö textilvård och tvätt 1 Miljö 2 pr barnkunskap” bostadsteknik Miljö 3 materiallära textilvård och tvätt 2 bostadstekuik

' För dem som gått tvåårig storhushållsutbildning

Figur A. Olika ämnesblock kan kombineras i en yr— kesteknisk högskoleutbildning på konsumtionsteknisk linje.

T

Lärarutbildning 1 år

åk Familj 2

Ekonomi 2

Miljö 3

Kost 5

Miljö 2 pr alternativt 2 Kost 4 pr

Kost 3

Kost 2

Kost 1

Miljö [

Naturvet.

Ekonomi 1

Familj i

T ' T T

Lärare i Lärare i Lärare i barnkunskap konsumtionsteknik ' textil- och vävteknik Lärarutbildning 1 år åk Barn 6 Familj 2 Textil 8 3 Barn 5 Ekonomi 2 Textil 7 Barn 4 Miljö 3 Textil 6 Barn 3 Kost 5 Textil 5 Familj 2 ' Miljö 2 pr Textil 4 alternativt 2 Kost 4 pr Barn 2 ' Kost 3 Textil 3 Barn 1 Kost 2 Textil 2 Kost 1 Textil 1 Miljö 1 1 Naturvet. Ekonomi 1 Familj "I _ '

Figur B. Ämnesblock utnyttjas gemensamt i yrkesteknisk högskoleutbildning för olika lärarkate— gorier.

Internat- föreståndare (Åtta block=2 år)

T

Block x

Kost 5

' T

Lärarutbildning 1 år Hushålls- tekniker åk Familj z (Åtta block=2 år) 3 t Ekonomi 2 Block z Miljö 3 Block y Kost 5 Kost 4 pr 2 Kost 3 Kost 2 Kost 1 Miljö 1 Naturvet. 1 Naturvet. T Ekonomi 1 Familj I

Figur C. Ämnesblock i den yrkestekniska högskoleutbildningen på konsumtionsteknisk linje ut— nyttjas inom annan eftergymnasial utbildning och kompletteras med ytterligare block. '

Barnavårdslärare, textillärare och hus- hållslärare tjänstgör i dag också på grund- skola och fackskola. Man har därför ifråga- satt om inte en samordning av utbildning av lärare med motsvarande undervisnings- uppgifter inom dessa skolformer bör ske. YB:s expertgrupp för lärarutbildning inom det konsumtionstekniska området har där- för under arbetets gång prövat om inte vissa av de för yrkesteknisk högskoleutbildning

föreslagna ämnesblocken skulle kunna ut- nyttjas även för grundskolestadiet. Man tänkte sig då den möjligheten att ämnes— block som läses under de två första studie— åren ger det ämnesstoff som fordras för att undervisa på grundskola. Detta skulle möj- liggöra en större rörlighet i studierna och skapa övergångsmöjligheter mellan lärarut- bildningar för olika skolformer och stadier.

YTH YTH YTH 3 år åk Miljo Barn 6 Familj 2 Familj 2 Textil 4 Textil 8 Miljö 2 pr 2 pr 3 Kost 3 Barn 5 tå Barn 2 Ekonomi Textil 3 % Textil 7 Kost 3 Kost 2 Barn 4 % Barn 1 Miljö 3 Textil 2 % Textil 6 Kost 2 (I (: Praktik Barn 3 Praktik Kost 5 Textil ] Textil 5 Kost ] T Famil' 2 T T Kos”? T ”T Textil 4 T 2 år _ l _ __ alt Miljö _ 2 2 pr ___—- Barn 2 Kost 3 Textil 3 Barn ] Kost 2 Textil 2 Kost 1 Textil 1 > 1 år Miljö 1 l Natur- vet. Ekonomi 1 Familj I

Figur D. Visar hur man efter två års yrkestekniska högskolestudier kan avbryta den tidigare redovisade studiegången och i stället under sista året läsa ett annat ämne. Detta ämne kan vara antingen ett rövningsämne: eller ett läroämne. Man får härigenom en två-ämneskombination för grundskolenivå.

KUNC'

- 2 5.1.5??? 1970

m..

up.-j*..*.*l'i.—t Maria!” il***

.. Ali. i- ....”f .. ..,—, ._—.. ; |. '.l." , .... .."" *I "TT ? II! _ "*.j J.*'...".*| _*;

lnl' .'Öi ". .."

*.,_,*,...*'.,-.. "','l.l"" _l rr M.,. .' '."""'.""" ""*". " '- .. '. -'.-f'

—...,

i;";T I".'..' ..

""få- .,'—"i".. Taff,",lmu ',*_,"f'_-.

. ,.. .. .,

' l,,,,.,",l', |J ,, , iaf...," .. e'

.,,:,,,_..,,,

| . ' i ***-",.... '-"'£ *. _r',.',,,',.1" _.'7.** | _ !' . ......

.,1' *1,__f.,,* ä,,” ,..',, "' .:ln' '- '. ".,' '.'"""'""'.1*.1 . -

,fll'

_*'iléåf'l' ",,-l" '*åu , ,,,,

,,,. ”,,,, +.. .,, , .. -,1 ,,,, l — ,. .. . . . .

1. ,,

',."L': [",

.-'l,j'_

j.

' "'" "'i' 1. ' =! "' " ""'"tff'i"1'*""i

ti,. - .' 'li'wä'ä

..,...-

Statens offentliga utredningar 1970

Systematisk förteckning

Socialde'partememet'

Uvsmedelstadgeskommlttén. 1—. Ny llvme'delestadge m.m; Del. i. Förslag och motiv. [61 2; Ny livsmedelsstadua m.m. Del. II. Bilagor. [7].

Utbildningede'partem'entet

Om stat och kyrka. [2 Yrkesutbildningsber ningen. 1. Reformerad lårerutbild; nl'nu. [4] 2. Yrkesteknisk högskoleutbildning. [8]

.Jdrdbruke'departemen'tet Statligt stöd tlll fiskehamnen [5]

lnrikesd'epatementet Balanseradreglonel utveckling. [3]

c'ivildepartementet B'erneutemlljö. [11

Anm. Siffrorna Inom klammer betecknar utredningarna: _ _ . nummer |- den kronologiska förteckningen. K L Beckmans Tryckerier AB 1910