Till Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 mars 1967 uppdrog chefen för kom- munikationsdepartementet samma dag åt kanslichefen C. Ake Odén att såsom sak- kunnig se över reglerna om motorredskap och utreda vissa närliggande frågor.

Till sekreterare åt utredningsmannen för- ordnades den 2 maj 1967 departementssek— reteraren Bo Holmquist. Att vara exper- ter i utredningen förordnades vidare samma dag numera överingenjören Bo Bäckström, överingenjören K. Gustav Ekberg, numera statsrådet Bengt Norling, hovrättsassessorn Erland H. D. D:son Strömbäck och ma- joren Bo D:son Thalén. På egen begäran entledigades Norling från och med den i juli 1969 från expertuppdraget. Den 10 oktober 1969 förordnades förhandlingsom— budsmannen i Landsorganisationen Bo Adolfsson att vara expert i utredningen.

Utredningen har antagit namnet motor— redskapsutredningen.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 ap— ril 1968 utvidgades utredningens uppdrag till att jämväl avse en översyn av de s.k. över- snöfordonens rättsliga ställning.

Åt 1964 års rennäringssakkunniga, som den 20 mars 1964 tillsattes av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet och som den 13 februari 1968 avgett sitt hu- vudbetänkande »Rennäringen i Sverige» (SOU 1968: 16) och därmed avslutat sitt ursprungliga uppdrag, lämnades genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 maj 1968 upp-

draget att utreda aktuella frågor om bl.a. snöskotertrafiken, varvid samråd skulle ske med motorredskapsutredningen. Rennä- ringssakkunnigas överväganden skulle avse snöskotramas användning i terrängen med hänsyn till inverkan på t.ex. renskötseln, naturvården, turismen, jakt- och fiskevår- den och andra liknande miljömässiga före— teelser.

Motorredskapsutredningen och rennäf ringssakkunniga har följaktligen samrått i de olika av trafiken med översnöfordon ak- tualiserade frågorna.

Motorredskapsutredningen har ansett lämpligt att bryta ut den del av uppdra— get, som tillagts genom direktiven den 26 april 1968, och göra denna till föremål för ett särskilt betänkande, som avses framläg- gas ungefär samtidigt med rennäringssak— kunnigas betänkande i snöskoterfrågan.

Till motorredskapsutredningen har ge- nom remisser från Kungl. Maj:t eller che- fen för kommunikationsdepartementet för kännedom eller för att tas i övervägande vid uppdragets fullgörande överlämnats vis- sa handlingar, däribland skrivelse från Norr- bottens läns jaktvårdsförening den 12 mars 1969 angående rättslig reglering i fråga om terränggående motorfordon. Utredningen har dessutom från myndigheter, organisa- tioner och enskilda mottagit framställningar och synpunkter rörande spörsmål inom översnöfordonsområdet. Vidare har utred— ningen själv arrangerat eller deltagit i ett

• Sida 4
•  Original

flertal överläggningar om frågor på detta ämnesområde, t.ex. med tillverkare, gene- ralagenter och försäljare av översnöfordon samt i en av naturvårdsverket den 20 mars 1969 arrangerad konferens angående snö- skotertrafiken m. m.

Utredningen har med anledning av re— misser avgett yttranden bl.a. den 26 sep- tember 1968 över bilregisterutredningens be- tänkande Bilregistrering (SOU 1968: 23), den 20 november 1968 över framställning om framförande av oregistrerat översnöfor- den på allmän väg och den 28 februari 1969 över ansökan om klassificering av visst amfibiefordon.

Studieresor har, i flera fall tillsammans med rennäringssakkunniga, företagits dels inom landet, dels till Finland och Norge.

Utredningen överlämnar härmed betän- kandet Snöskoter-n 7 fordonet och föra- ren. _ . , , . Utredningsarbetet fortsätts i enlighet med det av departementschefen den 3 mars 1967 givna uppdraget omlöversyn av reglema. om motorredskap m. m.

Stockholm i december 1969

. Åke—Odén Bo H olmquist:

• Sida 5
•  Original

Författningsförslag

Kungörelse om ändring i vägtrafikför- ordningen ............ 7 Kungörelse om ändring i militära vägtra-

fikltungörelsen .......... 16 Kungörelse om ändring i automobilskat- teförordningen .......... 18

1. Inledning

1.1 Direktiv ............. 19

1.2 Uppläggningen av utredningens ar- bete .............. 20

2. Begreppet översnöfardon

2.1 Allmänt, definitioner m. m. . . . 22 2.2 Bandbil ............ 23 2.3 Bandmotorcykel ......... 23

3. Gällande bestämmelser 3.1 Svenska bestämmelser ...... 27 3.2 Finska bestämmelser ....... 32 3.3 Norska bestämmelser ...... 32 3.4 Vissa andra utländska bestämmelser 35

4. Vissa synpunkter på erforderlig regle- ring

4.1 Berörda länsstyrelser ....... 40 4.1.1 Registrering ........ 40 4.1.2 Besiktning ......... 41 4.1.3 Krav på förare ....... 41 4.1.4 Fartbegränsning ...... 42

4.2 Synpunkter och förslag från vissa intressegrupper .......... 42 4.2.1 Registrering ........ 43

4.2.2 Besiktning ......... 44 4.2.3 Krav på förare ...... 45 4.2.4 Fartbegränsning ...... 45 5. Klassijicering och registrering 5.1 Klassificering .......... 47 5.2 Registrering ........... 47 6. Besiktning 6.1 Utredningens överväganden . . . . 49 6.2 Förslag till ändringar ....... 51 7. Beskattning 7.1 Utredningens överväganden . . . 52 7.2 Förslag till ändringar ....... 53 8. Förutsättningar för användande av väg m.m. 8.1 Utredningens överväganden . . . 54 8.2 Förslag till ändringar ....... 55 9. Körkort, Iämplighetsbevis och fårarålder 9.1 Utredningens överväganden . . . 56 9.2 Förslag till ändringar ....... 57 10. Kommentar till fårfattningsändringarna 10.1 Allmänt ............ 59 10.2 Vägtrafikförordningen ..... 60 11. Sammanfattning . . . . . . . . 70 Bilaga..............74 5

• Sida 6
•  Original

• Sida 7
•  Original

Förslag till Kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951: 648)

Härmed förordnas, dels att 1 & 1, 3 och 4 mom., 2 5, 3 5 1 mom., 4 5 1 mom., 6 5 4 och 5 mom., 9 5, 10 ä 4 mom., 28 å 1 mom., 29 5 1 mom., 38 5, 48 ä 3 och4mom., 54 ä 5 och 6 mom., 55 5 1 mom., 56 ä 3 mom., 57 5 4 mom., 66 5 2 mom. samt 67 å vägtrafikförordningen (1951: 648)1 skall ha nedan angivna lydelse, dels att till förord- ningen skall fogas en ny paragraf, 4 a 5, till 6 5 ett nytt moment, 6 mom., till 48 5 ett nytt moment, 5 mom., till 52 & ett nytt moment. 4 mom., och till 54 5 ett nytt moment, 7 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15.

I mom. I denna förordning ————— vägtrafikant: envar som färdas eller el- jest vistas på väg eller 1 fordon på väg;

-— -— —- —— avsedd körled;

vägtrafikant: envar som färdas eller el- jest vistas på väg eller i fordon på väg; i fråga om bandbil eller bandmotorcykel anses den som vistas i fordonet som väg- trafikant även när detta befinner sig an— norstädes än på väg.

fordon: varje ————————— mellan vägar. 3 mom.2 För motorfordon gäller i denna förordning följande indelning:

1. bil: motorfordon, som är försett med tre eller flera hjul (medar) eller med band, där icke fordonet enligt vad nedan sägs. är att anse som motorcykel;

2. motorcykel: hjul (medar), med eller utan sidvagn, eller sådant motorfordon på tre hjul (medar), som har en tjänstevikt beräknad såsom för motorcykel, av högst 400 kilogram.

Bilar hänföras — ——-—-— _— _—__ __._

Motorcyklar indelas i

a.. lätt motorcykel: — =— _____

4 mom.3 I denna förordning förstås med

1 Förordningen omtryckt 1967: 856. 2 Senaste lydelse 1968: 13 3 Senaste lydelse 1969: 305

motorfordon på två .

1. bil: motorfordon, som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med band (bandbil), där icke fordonet enligt vad nedan sägs är att anse som motor- cykel;

2. motorcykel: motorfordon på två hjul eller medar, med eller utan sidvagn, eller sådant motorfordon på band (bandmotor- cykel) eller på tre hjul eller medar, som har en tjänstevikt, beräknad såsom för mo- torcykel, av högst 400 kilogram. av bil.

Andra motorcyklar än bandmotorcyklar indelas i

—— --— 125 kubikcentimeter.

• Sida 8
•  Original

släpfordon: fordon, som är byggt för koppling till bil, traktor eller motorred— skap och avsett för person- eller godshe- fordran eller för att uppbära anordningar för bilens, traktorns eller motorredskapets drivande;

efterfordon: fordon, som, utan att vara hänförligt till släpfordon, är kopplat till bil, traktor eller motorredskap;

Släpvagn: släpfordon, _______

släpfordon: fordon, som är byggt för koppling till bil, bandmotorcykel, traktor eller motorredskap och avsett för person- eller godsbefordran eller för att uppbära anordningar för dragfordonets drivande.

efterfordon: fordon, som, utan att vara hänförligt till släpfordon, är kopplat till bil, bandmotorcykel, traktor eller motor- redskap. — —- brådskande tjänsteutövning.

25.

Fordon får tagas i bruk på väg, endast om fordonet är tillförlitligt ur säkerhets- synpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I dessa hänseenden gäller för vissa slag av fordon vad nedan i 3—8 55 stadgas.

Närmare bestämmelser _ — — _ _ _

Fordon får tagas i bruk på väg, endast om fordonet är tillförlitligt ur säkerhets- synpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I dessa hänseenden gäller för vissa slag av fordon vad nedan i 3—8 55 stadgas. Vad nu sagts skall i fråga om bandbil och band- motorcykel tillämpas även när fordonet tages i bruk annorstädes än på väg.

—- —— — därtill förordnar.

Konungen eller ————————— minskar trafiksäkerheten.

35.

1 mom.1 Bil skall ________

k) stänkskydd, bestående av stänkskär- mar eller däremot svarande anordningar; Stänkskydd erfordras dock icke på chassi och ej heller på sidan lastbil, varest skyd- det finnes medföra avsevärd olägenhet med hänsyn till bilens konstruktion och ända— mål;

— av bränsleinsprutningspumpen.

k) stänkskydd, bestående av stänkskär- mar eller däremot svarande anordningar; stänkskydd erfordras dock icke på chassi och ej heller på bandbil eller på sådan lastbil, varest skyddet finnes medföra av- sevärd olägenhet med hänsyn till bilens konstruktion och ändamål;

1) om bilen ————————— hörande utrustning.

45.

1 mom2 Motorcykel skall vara försedd med

3) effektiv styrinrättning _____

1 mom. Annan motorcykel än bandma— torcykel skall vara försedd med

— — — —— svarande anordningar.

Motorcykel på ————————— bakomvarande trafiken. Vad i ————————— för motorcykel. 4 a i.

1 Senaste lydelse 1968: 726 2 Senaste lydelse 1968: 13

Bandmotorcykel skall vara försedd med o) effektiv styrinrättning, dock icke om fordonet har sådana egenskaper att det utan dylik inrättning kan styras på ett ef—

• Sida 9
•  Original

(Föreslagen lydelse) fektivt sätt;

b) effektiv bromsutrustning, bestående av antingen två av varandra oberoende system för bromsning eller ett system, som kan påverkas av två av varandra oberoen- de anordningar; åtminstone ett system skall kunna på sluttande mark kvarhålla band- motorcykeln, även om föraren lämnat denna;

c) om bandmotorcykelns tjänstevikt överstiger 200 kilogram, anordning för backning;

d) framtill minst en lykta, som kan visa vitt eller gult sken av sådan ljusstyrka, att fordonet under mörker kan föras på be- tryggande sätt, och som, därest den har bländande sken, kan snabbt avbländas på tillfredsställande sätt, dock att i fråga om bandmotorcykel, som har en bredd av 1 meter eller mera, krävas belysningsan- ordningar, som för bil angivas i 3 .9' 1 mom. e);

e) baktill dels lykta, varigenom på bandmotorcykeln anbragt bakre registre- rings—, interims- eller saluvagnsskylt kan så belysas med vitt sken, att den under mör- ker lätt avläses (skyltlykta), dels lykta, som kan visa rött sken bakåt (baklykta), dels 0 c k reflexanordning, som vid be- lysning återkastar rött sken bakåt, dock att i fråga om bandmotorcykel, som har en bredd av 1 meter eller mera, krävas två på samma höjd, en på vardera sidan an- bragta baklyktor och reflexanordningar; och få lyktor och reflexanordningar kom- bineras;

f) apparat, med vilken kan givas ljud- signal med jämn, dov ton;

g) om bandmotorcykeln har täckt ka- rosseri, med lyse försedd anordning, som kan tydligt visa ändrad körriktning och vid användning är väl synlig såväl fram- ifrån som bakifrån (körriktningsvisare);

h) om bandmotorcykeln har täckt ka- rosseri, backspeglar;

i) om förbränningsmotor används, ef- fektiv anordning för att hindra störande ljud från avgaserna (ljuddämpare);

[) om bandmotorcykeln är avsedd för

• Sida 10
•  Original

att draga släpfordon, tillfredsställande kopplingsanordning; samt k) om bandmotorcykeln är försedd med vindruta, effektiv Vindrutetorkare.

65.

4 mom.1 Släpfordon, som drages av traktor eller motorredskap, skall hava till- fredsställande kopplingsanordning.

Vid färd med släpfordon, som här av- ses, eller efterfordon under mörker på allmän väg, gata eller annan allmän plats skola baktill på fordonet eller dess last föras dels två på samma höjd, en på var- dera sidan, anbragta lyktor som visa rött sken bakåt (baklyktor), dels ock två på samma höjd, en på vardera sidan anbragta reflexanordningar, som vid belysning åter- kasta rött sken bakåt; och få lyktor och reflexanordningar kombineras. Vad nu sagts skall vid färd med flera släpfordon eller efterfordon gälla blott det sista av dem.

Vad i 5 5 2 mom. andra stycket är stadgat för där avsett fall skall äga mot- svarande tillämpning på bestämmelserna i föregående stycke.

5 mom. Släpfordon eller efterfordon, vars vänstra del skjuter längre in på vä- gen än det dragande fordonet, skall, om skillnaden överstiger 20 centimeter, vid färd under mörker framtill på vänstra si- dan vara försett med lykta, som visar vitt eller gult sken framåt.

4 mom. Släpfordon, som drages av bandmotorcykel, skall hava tillfredsstäl- lande kopplingsanordning. På tillkopplat släpfordon skall baktill finnas reflexan— ordning, som vid belysning återkastar rött sken bakåt. Uppgår släpfordonets bredd till 1 meter eller mera skall dock finnas två på samma höjd, en på vardera sidan anbragta reflexanordningar. Släpslä- de, som drages av bandmotorcykel, skall vara försedd med anordning till skydd mot slirning i sidled.

5 mom. Släpfordon, som drages av trak— tor eller motorredskap, skall hava till- fredsställande kopplingsanordning.

Vid färd med släpfordon, som här av— ses, eller efterfordon under mörker på all- män väg, gata eller annan allmän plats skola baktill på fordonet eller dess last föras dels två på samma höjd, en på var- dera sidan, anbragta lyktor som visa rött sken bakåt (baklyktor), dels ock två på samma höjd, en på vardera sidan, anbragta reflexanordningar, som vid belysning åter- kasta rött sken bakåt; och få lyktor och reflexanordningar kombineras. Vad nu sagts skall vid färd med flera släpfordon eller efterfordon gälla blott det sista av

Vad i 5 5 2 mom. andra stycket är stadgat för där avsett fall skall äga mot- svarande tillämpning på bestämmelserna i föregående stycke.

6 mom. Släpfordon eller efterfordon, vars vänstra del skjuter längre in på vä- gen än det dragande fordonet, skall, om skillnaden överstiger 20 centimeter, vid färd under mörker framtill på vänstra si- dan vara försett med lykta, som visar vitt eller gult sken framåt.

95.

Finner polisman anledning antaga, att fordon, som av honom anträffas på väg,

¹ Senaste lydelse 1969: 305 10

Finner polisman anledning antaga, att fordon, som av honom anträffas på väg,

• Sida 11
•  Original

(Nuvarande lydelse) icke är i föreskrivet skick, äger han un- dersöka fordonets beskaffenhet och utrust- ning.

(Föreslagen lydelse) icke är i föreskrivet skick, äger han un- dersöka fordonets beskaffenhet och utrust- ning. I fråga om bandbil och bandmotor- cykel samt släpfordon till sådant fordon gäller vad nu sagts även när fordonet an- träffas annorstädes än på väg.

Befinnes fordonet ————————— om åtgärden. Om flygande ————————— särskilt stadgas. 10 5. 4 mom. Såsom villkor ————————— i förteckningen. Skall fordon ————————— angiven tid. Med ändring, varom ovan förmälts, av- ses ej sådan, som endast innefattar

a) avvikelse, som är att hänföra till for- donets utstyrsel och icke påverkar dess beskattningsförhållande;

b) utbyte av motor mot annan med denna helt överensstämmande motor; eller

c) användning av ringar av andra di- mensioner än förut.

Med ändring, varom ovan förmälts, av' ses ej sådzn, som endast innefattar

a) avvikelse, som är att hänföra till for- donets utstyrsel och icke påverkar dess beskattningsförhållande;

b) utbyte av motor mot annan med denna helt överensstämmande motor; eller

c) användning av ringar eller band av andra dimensioner än förut.

28 5.

1 mom. Fordon får icke på väg föras av någon, som på grund av sjukdom, ut- tröttning eller påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller eljest saknar nödiga förutsätt- ningar att på betryggande sätt kunna föra fordonet.

] mom. Fordon får icke på väg föras av någon som på grund av sjukdom, ut- tröttning eller påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller eljest saknar nödiga förutsätta ningar att pi betryggande sätt kunna föra fordonet. I fråga om bandbil och band- motorcykel gäller vad nu sagts även när fordonet föres annorstädes än på väg.

29 5.

1 mom. Motorfordon eller med gummi— hjul försedd traktor får föras endast av den, som genom körkort, utfärdat av läns- styrelse, är berättigad att föra fordonet. Vad sålunda stadgas skall beträffande traktor gälla endast för färd på väg.

Utan hinder av vad nyss sagts må trak- tor tillfälligt föras kortare sträcka på väg vid färd till eller från arbetsplats eller mel- lan en gårds ägor eller för liknande ända- mål.

1 mom. Motorfordon eller med gummi— hjul försedd traktor får föras endast av den, som genom körkort. utfärdat av länsstyrelse, är berättigad att föra fordo- net. Vad sålunda stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om bandmotorcykel och beträffande traktor gälla endast för färd på väg.

Bandmotorcykel får icke föras av nå- gon som e] fyllt sexton år.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket må traktor tillfälligt föras kortare sträcka på väg vid färd till eller från ar- betsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

• Sida 12
•  Original

38 5.1

Bestämmelserna i denna avdelning skola gälla endast för trafik på väg. Då på väg finnas skilda banor för olika slag av väg- trafikanter, skola bestämmelserna om väg i tillämpliga delar gälla för varje särskild sådan bana.

Bestämmelserna i denna avdelning skol la gälla endast för trafik på väg. I fråga om bandbil eller bandmotorcykel skola bestämmelserna dock i tillämpliga delar gälla även när fordonet fram/öres annor- städes än på väg.

Då på väg finnas skilda banor för olika slag av vägtrafikanter, skola bestämmel- serna om väg i tillämpliga delar gälla för varje särskild sådan bana.

I 40 ————————— driva kreatur.

Vid tillämpning ________ — eller rullskridskor.

48 ä.

3 mom. Har spårvagn stannat vid håll- plats, där refuge för passagerare ej finnes, skall fordonsförare, som ämnar passera till höger om spårvagnen i dennas färd- riktning räknat, stanna sitt fordon före hållplatsen för att lämna företräde åt gå— ende, som färdas till eller från spårvagnen.

4 mom. Vad ovan i denna paragraf stadgas skall icke gälla, då annat följer av bestämmelserna i 41 &.

Den i 1 mom. föreskrivna skyldigheten att stanna fordon skall icke föreligga be— träffande utryckningsfordon, för vilket fri väg påkallas enligt vad i 41 ä 2 mom. sägs.

Om myndighets befogenhet att göra un- dantsg från bestämmelserna i 1 och 2 mom. stadgas i 61 5.

3 mom. Oavsett vad i I och 2 mom. stadgas skall förare av bandbil eller band- motorcykel alltid stanna sitt fordon före färd in på eller korsande av väg och läm- na företräde åt fordon på vägen.

4 mom. Har spårvagn stannat vid håll- plats, där refuge för passagerare ej finnes, skall fordonsförare, som ämnar passera till höger om spårvagnen i dennas färd- riktning räknat, stanna sitt fordon före hållplatsen för att lämna företräde åt gå- ende, som färdas till eller från spårvagnen.

5 mom. Vad ovan i denna paragraf stadgas skall icke gälla, då annat följer av bestämmelserna i 41 5.

Den i 1 mom. föreskrivna skyldigheten att stanna fordon skall icke föreligga b:- träffande utryckningsfordon, för vilket fri väg påkallas enligt vad i 41 ä 2 mom. sägs.

Om myndighets befogenhet att göra un- dantag från bestämmelserna i 1 och 2 mom. stadgas i 61 &.

Konungen eller den myndighet Konung- en därtill förordnar äger medge undantag från bestämmelserna i 3 mom.

52 $.

1 Senaste lydelse 1969: 683

4 mom. Då bandbil eller bandmotor- cykel passerar väg får passagerare icke befordras med fordonet eller med därtill kopplat släpfordon.

Konungen eller den myndighet Konung-

• Sida 13
•  Original

en därtill förordnar äger medge undantag från föreskrifterna i detta moment.

54 5.

5 mom. Traktor eller motorredskap el- ler fordon, som kopplats till traktor eller motorredskap, får icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats, om fordonet med hänsyn till beskaffenheten av dess hjul, band eller medar kan med- föra nämnvärd skada på körbanan.

6 mom. Om myndighets befogenhet att göra undantag från bestämmelserna i den- na paragraf stadgas i 61 och 63 55.

5 mom. Bandbil eller bandmotorcykel får icke föras på väg.

Utan hinder härav får sådant fordon, med iakttagande av nödig försiktighet, fö- ras kortast lämpliga sträcka över väg mel- lan terräng på ömse sidor av denna eller eljest på väg om detta är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till terrängförhål- landena.

6 mom. Bandbil, bandmotorcykel, trak- tor eller motorredskap får icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats, om fordonet med hänsyn till beskaffenhe- ten av dess hjul, band eller medar kan medföra nämnvärd skada på körbanan. Vad nu sagts gäller också släpfordon eller efterfordon till sådant fordon som nu nämnts.

7 mom. Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar äger medge undantag från bestämmelserna i 5 mom. första stycket och 6 mom.

Om myndighets befogenhet att i övrigt göra undantag från bestämmelserna i den- na paragraf stadgas i 61 och 63 55.

55 5.

I mom.l Av bil, ________ -— fordonets bruttovikt. Fordon» som ————————— lämpligt sätt.

Av bandmotorcykel får icke dragas mer än ett släpfordon. Bruttovikten av så- dant släpfordon får icke överstiga band- motorcykelns tjänstevikt.

56 5.

3 mom. Har motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon band, må fordonet eller fordonen icke föras med högre has- tighet än 20 kilometer i timmen.

3 mom. Har motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon band, må fordonet eller fordonen icke föras på väg med hög- re hastighet än 20 kilometer i timmen.

Om traktor ————————— i timmen.

57 ä.

4 mom. Fordon, som kopplats till mo- tordrivet fordon, får icke användas för

1 Senaste lydelse 1969: 305

4 mom. Fordon, som kopplats till mo— tordrivet fordon, får icke användas för

• Sida 14
•  Original

personbefordran utan att vara av besikt- ningsman godkänt för sådant ändamål. Vad här stadgas skall dock icke avse for- don, som vid eldfara tillfälligt användes för brandväsendets räkning, och ej heller fordon, som kopplats till traktor för kor- tare färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

personbefordran utan att vara av besikt- ningsman godkänt för sådant ändamål. Vad här stadgas skall dock icke avse for- don, som kopplats till bandmotorcykel, fordon, som vid eldfara tillfälligt använ- des för brandväsendets räkning, eller for- don, som kopplats till traktor för kortare färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

66 5.

2 mom. Med dagsböter ______

— — — om körkort.

Den, som ————————— femhundra kronor.

Den som för bandmotorcykel oaktat han ej har fyllt sexton år straffes med dags- böter. Föres bandmotorcykel av barn, som ej fyllt femton år, skall den, som har vård- naden om barnet, eller, om förseelsen har begåtts av barnet i anställning hos arbets- givare, den sistnämnde straffas med dags- böter, såvida han underlåtit att göra vad på honom ankommit för att förhindra densamma. Med dagsböter straffes ock den, som eljest tillåter barn, vilket ej fyllt femton år, att föra bandmotorcykel.

Förare, som — —— -— ——- -— — —- — — förekomna förseelser.

Arbetsgivare, som ________ — med dagsböter.

67 5.1

Med dagsböter straffes den, som åsido- sätter föreskrifterna i 53 ($,, 54 5 4 eller 5 mom. eller 57 ä 2 mom. tredje stycket el- ler 3 eller 4 mom. samt annan än gående som bryter mot 40 5 2 mom. Vid över- trädelse av 57 5 3 mom. andra stycket straffes såväl förare som passagerare.

Med böter, högst femhundra kronor, straffes den, som bryter mot 40 ä 1 mom., 41 5 1 mom. eller 2 mom. andra stycket, 42 5 2 eller 4 mom., 44 5, 45 ä 1 mom. tredje stycket eller 7 mom. andra stycket eller 46 5 1 mom. tredje stycket, mot före- skriften om förbud mot omkörning strax före eller på obevakat övergångsställe i 47 5 2 mom. eller föreskrifterna om sig- nalering i 47 ä 3 mom. första stycket, mot 48 å i eller 3 mom., 48 a &, 49 ä 2, 3 el- ler 4 mom., 50 ä 3 mom., 51 ä 1 mom., 52 '9', 2 mom., 54 5 2 mom., 55 ä 1 eller

1 Senaste lydelse 1969: 683 14

Med dagsböter straffes den, som åsido- sätter föreskrifterna i 53 ä, 54 ä 4 eller 6 mom. eller 57 ä 2 mom. tredje stycket el- ler 3 eller 4 mom. samt annan än giende som bryter mot 40 ä 2 mom. Vid över- trädelse av 57 5 3 mom. andra stycket straffes såväl förare som passagerare.

Med böter, högst femhundra kronor, straffes den, som bryter mot 40 5 1 mom., 41 5 1 mom. eller 2 mom. andra stycket, 42 ä 2 eller 4 mom., 44 5, 45 ä 1 mom. tredje stycket eller 7 mom. andra stycket eller 46 5 1 mom. tredje stycket, mot fö- reskriften om förbud mot omkörning strax före eller på obevakat övergångsställe i 47 ä 2 mom. eller föreskrifterna om sig— nalering i 47 5 3 mom. första stycket, mot 48 5 1, 3 eller 4 mom., 48 a 5, 49 ä 2, 3 eller 4 mom., 50 5 3 mom., 51 S 1 mom., 52 ä 2 eller 4 mom., 54 5 2 eller

i i | |

• Sida 15
•  Original

2 mom. eller 56 ä 1, 2 eller 3 mom., mot föreskrift meddelad med stöd av 56 5 4 mom. eller mot 57 5 2 mom. fjärde stycket, 58 %, 59 5 1 mom. första stycket eller 2, 3 eller 4 mom. eller 60 ä 1 mom. andra stycket eller 2 mom. tredje stycket eller 3 mom. Till samma straff dömes gå— ende som bryter mot 40 ä 2 mom. Har mo- torfordon stannats eller ställts upp i strid mot 49 ä 2 mom. första stycket c)—f) eller parkerats i strid mot 49 ä 3 mom. och är det ej utrett vem som förde fordonet, dö- mes i stället ägaren till straff enligt detta stycke. Ägaren är dock fri från straff, när omständigheterna gör sannolikt att fordo- net var frånhänt honom genom brott.

5 mom., 55 ä 1 eller 2 mom. eller 56 5 1, 2 eller 3 mom., mot föreskrift med- delad med stöd av 56 5 4 mom. eller mot 57 5 2 mom. fjärde stycket, 58 &, 59 5 1 mom., första stycket eller 2, 3 eller 4 mom. eller 60 5 1 mom. andra stycket eller 2 mom. tredje stycket eller 3 mom. Till samma straff dömes gående som bry- ter mot 40 5 2 mom. Har motorfordon stannats eller ställts upp i strid mot 49 ä 2 mom. första stycket c)—f) eller parkerats i strid mot 49 ä 3 mom. och är det ej ut- rett vem som förde fordonet, dömes i stäl- let ägaren till straff enligt detta stycke. Ägaren är dock fri från straff, när omstän- digheterna gör sannolikt att fordonet var frånhänt honom genom brott.

Befordras med ————————— fordonets brukande. För medverkan ————————— kap. brottsbalken.

1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1971.

2. Bandbil eller bandmotorcykel. som enligt av Kungl. Maj:t meddelade resolutioner får brukas utan hinder av att den icke är registrerad och som var i bruk vid denna för- ordnings ikraftträdande, får brukas utan registrering längst till utgången av september månad 1971.

3. Vid ansökan om registrering av fordon som avses i punkten 2 får i stället för be— siktningsinstrument eller typintyg, som omnämns i 17 5 4 mom., fogas sådana av äga- ren lämnade uppgifter som erfordras för fordonets identifiering, såsom fabrikat, typ, årsmodell och chassinummer eller motsvarande nummer. Ägaren skall därjämte avge försäkran, att fordonet tagits i bruk före den 1 juli 1971. I övrigt skall bestämmelserna om vad som skall iakttagas vid ansökan om registrering och om påföljd för den som underlåter att söka registrering eller lämnar oriktig uppgift vid sådan ansökan äga till- lämpning.

4. Bandmotorcykel, som avses i punkten 2 och som vid förordningens ikrafträdande icke var utrustad på sätt som sägs i 4 a 5 b) eller c), får brukas utan hinder av nämnda föreskrifter.

• Sida 16
•  Original

Förslag till

Kungörelse om ändring i militära vägtrafikkungörelsen (1954: 636)

Härmed förordnas, dels att 20 ä 3 mom., 21 å och 22 ä 1 mom. militära vägtrafik- kungörelsen (1954: 636) skall ha nedan angivna lydelse, dels att till 20 5 skall fogas ett nytt moment, 4 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 ä.

3 mom. På fordon, som brukas av krigs- makten under övning, må, utan hinder av bestämmelserna i 51 & vägtrafikförord- ningen, jämväl på väg, vilken saknar till- fredsställande belysning, i stället för stad- gad lykta för sken framåt användas mot- svarande parkeringslykta.

3 mom. Fordon, som brukas av krigs- makten, må utan iakttagande av bestäm— melserna i 48 5 3 mom. vägtrafikförord- ningen under övning vid färd i trupp fö- ras in på väg utan att dessförinnan ha stannats, under villkor att trafikanterna på vägen uppmärksammas på truppens infärd genom betryggande åtgärder av mi- litära trafikposter i enlighet med de sär- skilda" föreskrifter, vilka överbefälhavaren meddelar i samråd med trafiksäkerhets- verket.

4 mom. På fordon, som brukas av krigs- makten under övning, må, utan hinder av bestämmelserna i 51 & vägtrafikförord- ningen, jämväl på väg, vilken saknar till- fredsställande belysning, i stället för stad- gad lykta för sken framåt användas mot- svarande parkeringslykta.

21 5.1

Utan hinder av vad i 54 ä 1, 2 och 4 mom. vägtrafikförordningen ävensom i 10- kal trafikföreskrift k.n finnas stadgat om förbud mot trafik eller inskränkning i tra- fiken beträffande fordon av visst slag eller fordons axel- eller boggitryck, bruttovikt, bredd, längd eller last av viss beskcffen- het må, då så erfordras för genomförande av militära operationer eller övningar el-

1 Senaste lydelse 1968: 119

Utan hinder av vad i 54 5 1, 2, 4, 5 och 6 mom. samt, med avseende på bandbil, också 52 9 4 mom. vägtrafikförordningen ävensom i lokal trafikföreskrift k n fin- nas stadgat om förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken beträffande for- don av visst slag eller fordons axel- eller boggitryck, bruttovikt, bredd, längd eller last av viss beskaffenhet må, då så er-

• Sida 17
•  Original

(Nuvarande lydelse)

ler vid färd för ändamål som avses i 7 5 2 mom. a—d, fordon som brukas av krigs- makten på order av chef för självständig bataljon eller högre chef eller annan, av sidan chef bemyndigad militär befatt- ningshavare, föras på allmän väg, gata el- ler annan allmän plats under villkor — i vad angår fordons axel- eller boggitryck eller bruttovikt — att de särskilda före- skrifter iakttagas, vilka överbefälhavaren meddelar i samråd med statens vägverk.

Sådan inskränkning _______

fordras för genomförande av militära ope- rationer eller övningar eller vid färd för ändamål som avses i 7 5 2 mom. a—d, fordon som brukas av krigsmakten på or- det av chef för självständig bataljon eller högre chef eller annan, av sådan chef be- myndigad militär befattningshavare, fö- ras på allmän väg, gata eller annan all- män plats under villkor — i vad angår for- dons axel- eller boggitryck eller brutto- vikt — att de särskilda föreskrifter iakt- tagas, vilka överbefälhavaren meddelar i samråd med statens vägverk.

— —, av vägverket.

22 ä 1 mom. Då så ————————— 55 & vägtrafikförordningen,

b) fordon föras med högre hastighet än som medgives i 56 & sagda förordning och

e) med fordon — utan hinder av för- budet i 57 5 1 mom. samma förordning - befordras last, vars vikt överstiger den för fordonet fastställda maximilasten.

Vid särskilda övningar med mindre för- hand må, där så är nödvändigt, avsteg som under b) och c) sagts ske jämväl på order av annan befattningshavare i offi- cers eller underofficers tjänsteställning be- träffande honom underställda fordon.

b) fordon föras med högre hastighet än som medgives i 56 & sagda förordning,

c) med fordon — utan hinder av för- budet i 57 ä 1 mom. samma förordning — befordras last, vars vikt överstiger den för fordonet fastställda maximilasten, och

d) utan hinder av bestämmelserna i 54 5 5 mom. vägtrafikförordningen band- motorcykel föras på våg av förare, som särskilt utbildats enligt de bestämmelser som meddelas av överbefälhavaren i sam- råd med trafiksäkerhetsverket.

Vid särskilda övningar med mindre för— band må, där så är nödvändigt, avsteg som under b)—d) sagts ske jämväl på or- der av annan befattningshavare i officers eller underofficers tjänsteställning beträf— fande honom underställda fordon.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1971.

• Sida 18
•  Original

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen om automobilskatt (1922: 260)

Härmed förordnas, att 2 5 förordningen om automobilskatt (1922: 260) skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 5.1

Från skatteplikt frikallas:

a) automobil som ________

c) motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överskrider 30 kilometer i timmen; samt

d) automobil eller släpvagn, då fordo- net är taget i anspråk med nyttj.nderätt jämlikt bestämmelserna i allmänna för- fogandelagen d. 26 maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen d. 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen d. 30 juni 1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen d. 22 april 1960 (nr 74).

Länsstyrelsen må — — ——————

—- tjäna brandväsendet;

c) motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överstiger 30 kilometer i timmen;

d) bandbil och bandmotorcykel; samt

e) automobil eller släpvagn, dl fordo- net är taget i anspråk med nyttjanderätt jämlikt bestämmelserna i allmänna för- fogandelagen d. 26 maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen d. 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen d. 30 juni 1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen d. 22 april 1960 (nr 74). — eller utbildningsstället.

De närmare -—— — — —— — — — — —- Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971.

1 Senaste lydelse 1965: 880

• Sida 19
•  Original

5 %

• Sida 21
•  Original

det att det i åtskilliga sammanhang fram- hållits vissa olägenheter av denna snabba tillväxt i antal. Ytterligare ett skäl för snar behandling av översnöfordonsfrågan fann utredningen i det förhållandet, att i det uppdrag som gäller motorredskapen an- getts att önskemålet om likartad lagstift- ning i de nordiska länderna skulle beaktas och att det i ökande omfattning förekom- mer färder på snöskoter över landets grän- ser till Finland och Norge. Det kunde där- för förutsättas att svenska skoterförare i viss utsträckning kommer i konflikt med finska och norska bestämmelser på grund av olikhster i översnötrafikens reglering i de nordiska länderna.

Sedan 1964 års rennäringssakkunniga den 17 maj 1968 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utreda aktuella frågor om flyg- och snö- skotertrafiken och de sakkunniga sederme- ra erfarit att deras uppdrag såvitt avsåg snöskotertrafiken innebar behandling av he- la frågan om dessa och liknande översnöfor- dons användning i terrängen, har en uppdel- ning mellan motorredskapsutredningen och rennäringssakkunniga bekräftats. Denna innebär, att motorredskapsutredningen har att överväga frågor avseende skotrarna och deras förare, fordonens beskaffenhet och utrustning, registrering, besiktning, försäk- ring och krav på körkort rn. m., medan ren- näringssakkunniga skall behandla frågor som avser fordonens användning i terräng- en, dvs. inte blott frågor med direkt an- knytning till renskötseln utan även spörs- mål som sammanhänger med andra intres- sen med anknytning till fjällvärlden, såsom naturvård, turism, säkerhets- och räddnings- tjänst, jakt- och fiskevård m. m.

Motorredskapsutredningen och rennä- ringssakkunniga har bedrivit sina utred- ningsarbeten i nära samråd. Sålunda har vid ett flertal tillfällen gemensamma sam- manträden med parter som berörs av sko- tertrafiken avhållits. Likaså har de båda ut- redningarna gemensamt haft överläggning- ar med finska och norska myndigheter i frågor rörande skotertrafik m. m. Även vid betänkandenas utformning har ett nära sam- arbete mellan utredningarna ägt rum.

Motorredskapsutredningen har vidare haft överläggningar med såväl tillverkare och importörer som köpare och brukare av översnöfordon, och härvid besökt bl. &. ar- méns jägarskola i Kiruna, rikspolisstyrel- sens utbildningskurser i snöskoterköming på nämnda ort samt företrädare för olika intresseorganisationer på snöskotersidan. Fö- reträdare för natur- och miljövård, frilufts- verksamhet, rennäring och polisiär verk- samhet m.fl. intresseriktningar har likaså inbegripits i utredningens överläggningar. Därjämte har synpunkter inhämtats från ett stort antal håll, däribland från landets sex nordliga länsstyrelser.

Utredningen redovisar resultatet av sitt arbete på så sätt, _atti betänkandet först lämnas en beskrivning av "vad som förstås med beteckningen översnöfordon och en översikt över gällande;bestämmelser på om- rådet dels i Sverige, dels i vissa andra län- der samt en redogörelse för vissa länssty- relsers m.fl. synpunkter på erforderliga förändringar. Härefter. görs varje delfråga till föremål för särskild behandling med motivering, slutsats och förslag till åtgärd på resp. punkt. I ett särskilt avsnitt be— handlas motiven för de av förslagen för- anledda författningsändringama.

Det kan vidare redan här förutskickas, att utredningen inte bedömer några nämn- värda samhällsekonomiska kostnader kom- ma att uppstå i anledning av förslagen.

• Sida 22
•  Original

2.3. Bandmotorcykel

Den lättare typ av översnöfordon, som ut- redningen valt att kalla bandmotorcykel, kan representeras av den mängd olika mo- deller av snöskotrar som numera finns i stora delar av landet. Snöskotem, som jämlikt vägtrafikförordningens klassifice— ringsnormer är att anse som bil men som enligt ett flertal Kungl. Maj:ts beslut av- seende i besluten angivna fabrikat skall an- ses vara motorfordon endast då den fram- förs på väg, gata etc., kan tekniskt beskri-

• Sida 24
•  Original

Gasreglage

Hand- 0 park broms Fotplatta, halkfri

tödb |» Kortslutn.- m S yge kontakt,

Avtagbar. köldbeständig. motor vävburen galonklädd

skumgummifylld sittdyna Förgasare m insugn ljuddämp

Bagage- Magnapullstart rumslås

Baklykta

Sittpall av glas- fiberarm plast med bagageutrymme

Lyftbygel

Dragkrok 1 _ # L

Stänkskydd

Bakhj'ulstjädring

Bakaxelhjul Drivband,ändlöst Boggihjulpar

Avgasljuddämpare m avgasrör i chassiet

Exempel på bandmotorcykels konstruktion.

Vindruta av köldbeständigt böjligt material Belysningskontakt Strålkastarem hel— o halvljus

F rontkåpa av glasfiberarm plast

/ Primär- o sekundärvariator

Skivbroms

Styrspindel o. Styrstag med kullt-dcr

. Avtagbar bränsletank

Lyft- o avbårnr- bygel

Styrskida m styrskena Skidrörelse- stopp Bladfjäder

| Kedjetransmission Drivhjul

Lätt omställbar boggiframdel Profilpressat stålplåtschassie

• Sida 25
•  Original

vas på följande sätt. Normaltypen av band- motorcykel har ett eller två drivband av hårdgummi under så gott som hela for- donskroppen och framtill en eller två paral- lellställda skidor för styrning. I vissa fall saknas sådana styrskidor, varvid styrning vanligtvis sker med den åkandes skidor. Drivbanden påverkas från den ofta i for- donets främre del monterade bensindrivna motorn genom kuggrev som ligger an direkt mot banden. Kraftöverföringen är av varia- tortyp.

Motorn är av tvåtaktstyp med en effekt av 15—25 hkr SAE och vanligtvis försedd med magnapullstart, dock att vissa modeller saluförs med elektrisk självstart.

Ljuddämpare finns på alla fabrikstillver- kade modeller.

Styrningen är av direkttyp och sker i de fall då fordonet är utrustat med styrski- dor eller styrhjul med en styrstång av mo- torcykelmodell. Skidorna är vanligen profi- lerade på varierande sätt för uppnående av maximal styreffekt i skiftande snöfören.

På styrstången finns monterade bl. a. bromshandtag och gasreglage samt ofta en anordning för motorns avstängning. På vis- sa modeller kan bromshandtaget låsas i åtdraget läge för erhållande av parkerings- bromseffekt. Färdbromsen består oftast av en mekanisk skivbroms, verkande på skiva som är direkt förbunden med motorns vev- axel.

Vissa bandmotorcyklar är inte alls för- sedda med bromsanordningar, varvid till- verkaren räknar med att kombinationen av drivbandens inneboende tröghet vid gasav- drag och fordonets friktion mot underla- get skall ge tillräcklig retardation när så erfordras.

Bandmotorcykelns chassi och kaross är oftast utförda i stålplåt eller aluminium. Någon helt eller halvt överbyggd bandmo- torcykel har såvitt känt ännu inte serie- mässigt tillverkats. Över motorn i fordo- nets främre del finns emellertid en skydds- huv, på vilken strålkastaren och i många fall en vindruta av plastmaterial monterats.

Bandmotorcykeln är försedd med en längsgående sittdyna. Fordonets längd upp-

går till 200—250 cm, dess bredd understi- ger som regel 100 cm. Vikten varierar be- tydligt beroende på bl.a. om självstart finns eller ej och ligger vid 150—250 kg.

Fårdhastigheten kan anges till vid opti- mala förhållanden omkring 100 km/tim. för de starkaste maskinerna, vilken hastighet dock sällan kan utnyttjas. Bandmotorcykeln är ofta försedd med kopplingsanordning för släpsläde för befordran av utrustning, gods eller passagerare. En vanligt förekommande typ av släpsläde är pulkan, som löper an- tingen på fyra medar, varav de två främ- re är styrande genom anslutning till kopp— lingsanordningen, eller direkt med botten mot snöytan. De relativt låga anskaffnings- och driftkostnadema för en bandmotorcy- kel, ca 5 OOO—ca 8000 kr., har gjort det- ta fordon populärt och vanligt förekom- mande, särskilt i de nordligare delarna av landet.

Det nuvarande antalet bandmotorcyldar i landet är svårt att ange. Visserligen kan de senaste årens försäljningssiffror erhållas, men fordonsavgången i form av skrotning etc. är inte möjlig att fastställa. Den ge- nomsnittliga livslängden hos en bandmotor- cykel har uppskattats till mellan två och sex år, beroende på körintensiteten och an- vändningssättet. Om en uppskattning av for- donsbeståndet ändå skall göras kan man utgå från att antalet i landet försålda band- motorcyklar under åren 1966 till 1968 upp- går till mellan 2000 och 3 000 per år, vilket skulle innebära att inemot 8 000 så- dana fordon, sålda under den senaste tre- årsperioden, bör finnas i bruk för närva- rande. Härtill skall läggas de alltjämt i bruk varande bandmotorcyklar som sålts intill år 1966, vilkas antal av utredningen har uppskattats till omkring 4 000. Om vi- dare de hittills under år 1969 försålda for- donen tas med i beräkningen skulle denna visa på ett totalt antal av mellan 12000 och 14 000 bandmotorcyklar.

Fordonsparken består av dels inom lan- det tillverkade fordon med en uppskattad marknadsandel om ca 65 procent, dels im- porterade fabrikat — huvudsakligen från Canada och Japan — som täcker resterande

• Sida 26
•  Original

Även bandmotorcykeln finner använd- ning i nyttotrafiken, t.ex. som polis- och räddningsfordon, i rennäringen och som transportanordning vid olika anläggnings- och avverkningsarbeten samt för militära ändamål m.m. Dess övervägande använd- ningsområden torde emellertid vara av fri- tids- och nöjeskaraktär, för jakt och fiske och för turiständamål. Det anordnas bl. a. speciella s.k. skotersafaris i fjällvärlden, och skidtolkning efter bandmotorcykel är ofta förekommande vid fjällhotell och and- ra turistanläggningar. Det torde sålunda bli allt vanligare, att man i stället för att gå ut på långturer på skidor väljer att göra dessa turer per bandmotorcykel eller band- bil som passagerare eller tolkare. Denna ut- veckling har ställt översnöfordonens lämp- lighet och säkerhet i blickpunkten liksom även de krav som bör kunna ställas på for- donen och deras förare. Till dessa frågor återkommer utredningen efter det en ge- nomgång företagits av gällande bestämmel- ser på området.

• Sida 27
•  Original

3. Gällande bestämmelser

3.1 Svenska bestämmelser

De grundläggande regler som anger un- der vilka förutsättningar ett fordon får tas i bruk finns i vägtrafikförordningen (VTF). Denna innehåller bl.a. bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning, om re- gistrering och besiktning av fordon samt om kompetenskraven på förare av fordon. Föreskrifter om ytterligare förutsättningar för fordons brukande finns i trafikförsäk- ringslagen (TFL), som vilar på de regler om skadeståndsansvar för ägare, förare och brukare av motorfordon som uppställts i bilansvarighetslagen (BaL).

Enligt VTF indelas motordrivna for- don i motorfordon, traktorer och motorred- skap.

Med motorfordon förstås motordrivet fordon, som är inrättat huvudsakligen för att självständigt nyttjas till person— eller godsbefordran, så ock för annat ändamål inrättat motordrivet fordon som är konstru- erat för eller utan svårighet kan ändras till en hastighet överstigande 30 km/tim.

Med traktor förstås motordrivet fordon, som är inrättat huvudsakligen såsom drag- fordon för annat fordon eller för arbets- redskap, och som är konstruerat för en has- tighet av högst 30 km/tim samt endast med svårighet kan ändras till högre hastighet.

Motorfordon i sin tur indelas i två ka- tegorier, nämligen

bil varmed förstås motorfordon, som är

försett med tre eller flera hjul (medar) el- ler med band om fordonet inte är att an- se som motorcykel; samt

motorcykel varmed förstås motorfordon på två hjul (medar) med eller utan sido- vagn, eller sådant motorfordon på tre hjul (medar), som har en tjänstevikt, beräknad såsom för motorcykel, av högst 400 kilo- gram.

Bilar indelas i tre kategorier: a. personbil: bil som är byggd huvud- sakligen för befordran av personer, dock utöver föraren, högst åtta personer (passa- gerare);

b. buss: bil, som är byggd för befordran av flera än åtta personer (passagerare) ut- över föraren, även om bilen därjämte är inrättad för annat ändamål;

c. lastbil: bil, som är byggd huvudsakli- gen för befordran av gods och inte är att hänföra till buss; såsom lastbil anses ock- så bil som inte enligt vad förut angivits är att hänföra till visst slag av bil.

Till bandbil eller bandmotorcykel kopp- las, som framgått av beskrivningen i kap. 2, i åtskilliga fall släpfordon. Härmed av- ses enligt VTF fordon, som är byggt för koppling till bil eller traktor och avsett för person- eller godsbefordran eller för att uppbära anordningar för bilens eller traktorns drivande.

Släpfordon kan vara försett med hjul el- ler band, släpvagn, eller med medar, släp- släde.

• Sida 28
•  Original

Fordon, som, utan att vara hänförligt till släpfordon, är kopplat till bil eller traktor, benämns i VTF efterfordon.

VTF:s definitioner leder inte alltid till den ur olika synpunkter lämpligaste klas- sificeringen av viss fordonstyp. Inte heller är det alltid säkert att definitionerna är så fullständiga att de möjliggör klassifice- ring av viss fordonstyp. För sådana fall stadgas i 1 5 5 mom. 2 st. VTF att, om det föreligger särskild anledning att hän- föra viss fordonstyp till annat slag av for- don än som med tillämpning av beskrivning- arna i 1 5 2—4 mom. skulle bli fallet, el- ler om det beträffande viss fordonstyp in- te med ledning av dessa beskrivningar kan avgöras, till vilket fordonsslag den är att hänföra, skall Konungen eller den myn- dighet Konungen därtill förordnar bestäm- ma därom. En föreskrift som meddelats med stöd av detta stadgande torde inte ha mera vidsträckt verkan än definitionerna i l & VTF. Utredningen behandlar i det följande frågorna om tillämpligheten av des- sa definitioner i fråga om trafikbrottslagen (TBL), automobilskatteförordningen (ASF) m. fl. författningar.

De bandfordon som omfattas av utred— ningsuppdraget är konstruerade för att an- vändas i terräng. En ytterligare bestäm- ning är att de fordon som i dag drivs med band tillhör kategorien översnöfordon, vil- ket innebär att de anpassats till de särskil- da betingelser för framkomlighet etc. som snötäckt terräng erbjuder. De särdrag i fordonens konstruktion som detta lett till (banddrift, styrning med band eller medar etc.) gör dem i regel mindre lämpade att nyttjas på väg. Av praktiska skäl är det emellertid ofta nödvändigt att framföra ett bandfordon på väg, t. ex. när fordonet mås- te korsa en väg eller följa vägen en kor- tare sträcka p. g. a. omgivande terrängs be- skaffenhet (bergskäming, ofruset vatten- drag). Likaså kan det vara rimligt att for- donet förs från uppställningsplats i an- slutning till ägarens bostad till omgivande terräng. Dessa förhållanden motiverar att utredningen också berör frågan om räck- vidden av VTF:s bestämmelser i dessa hän-

De flesta bestämmelserna i VTF är till- lämpliga endast då fordon används på väg. Med väg förstås då allmän väg, gata eller annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel, samt enskild väg, som nyttjas till farväg, däri inbegripet för samfärdsel endast vintertid avsedd körled (1 & 1 mom. 1 st. VTF). De allmänna be- stämmelserna om fordons beskaffenhet och utrustning anknyter till det förhållandet att fordonet tas i bruk på väg (2 5 1 st. VTF). Också de allmänna bestämmelserna om fö- rare av fordon skall i princip tillämpas en- dast om fordonet tas i bruk på väg (28 ä 1 mom. VTF).

Trafikreglerna i VTF gäller endast för trafik på väg (39 5) och endast den som färdas eller eljest vistas på väg eller i for- don på väg (395 jämförd med 1 5 1 mom. 1 st.).

Vissa bestämmelser i VTF har inte någon lokal begränsning. Viktiga exempel härpå utgör bestämmelsen i 11 5 1 mom. om re- gistrering m.m. såsom förutsättning för fordons brukande samt kravet på körkort vid förande av motorfordon eller med gum- mihjul försedd traktor i 29 ä 1 mom.

Även T BL:s tillämpning är i viss om- fattning beroende av lokal bestämning. Straff för vårdslöshet i trafik kan endast ådömas vägtrafikant (1 5 1 st.), medan nå- gon motsvarande begränsning inte uppta- gits i rekvisiten för grov vårdslöshet i tra- fik (l ä 2 st.). Olovlig körning kan, i kon- sekvens med vad som gäller om körkorts- kravet enligt 29 ä 1 mom. VTF, förelig- ga även om motorfordonet inte framförs på väg. Rattfylleribrotten har inte heller någon anknytning till förande av fordon på väg (4 & 1 mom. TBL).

Utredningen har funnit att en tillämp- ning av VTF:s nuvarande bestämmelser på bandfordon leder till följande resultat.

Bandbilar (snövesslor rn. fl.) torde i all- mänhet vara att hänföra till kategorien mo- torfordon enligt l ä 2 mom. A VTF. Nå- gon gång kan — med hänsyn till hastighet och användning — en bandbil vara att hänföra till någon av kategorierna traktor

• Sida 29
•  Original

(1 5 2 mom. B) eller motorredskap (15 2 mom. C). I den mån bandbilen är att anse som motorfordon kan den — beroende på egenskaper och användning — vara att .klassificera som personbil, buss eller lastbil .(1 5 3 mom. 2 st. VTF).

Bandmotorcyklar (snöskotrar) kommer med den utformning VTF f. n. har att hän— föras till bil eftersom varje motorfordon som är försett med band är klassificerat som bil. Bandmotorcykeln som ju normalt är byggd för personbefordran blir då re- gelmässigt personbil. Dock kan det före- komma att en snöskoter är inrättad huvud— sakligen för befordran av gods och därmed .är att klassificera som lastbil.

Som framgår av det anförda leder VTF:s .kriterier ibland inte till någon lämplig klassi- ficering av bandfordonen. I vart fall måste det från olika synpunkter anses olämpligt .att bandmotorcykel behandlas som person— .bil, detta även om den används uteslutande .som terrängfordon och således endast en begränsad del av VTF:s och TBL:s regler .kan vinna tillämpning vid fordonets bru- kande.

Kungl. Maj:t har vid flera tillfällen i anledning av framställningar från tillverkare och importörer med stöd av 1 5 5 mom. 2 st. VTF bestämt om klassificering av snö- fordon av olika fabrikat. Som exempel beträffande snövessla kan nämnas en re— solution den 26 juli 1965, genom vilken Kungl. Maj:t funnit snövessla av fabrikat »Cingoletta Stelvio tills vidare vara att hän— föra till motorfordon enligt 1 5 2 mom. A VTF allenast i det fall fordonet tas i bruk på väg. I fråga om snöskotrar har Kungl. Maj:t gjort liknande bestämningar beträf- fande vissa fabrikat. I en resolution den” 19 juli 1962, t. ex., har Kungl. Maj:t funnit snöskoter av fabrikat Sno-Traveler vara att hänföra till motorfordon enligt 1 5 2 mom. A VTF allenast under förutsättning att den tas i bruk på väg. I det väsentliga lika- lydande resolutioner har meddelats beträf- fande ytterligare ett antal snöskotrar av oli— ka fabrikat.

Resolutionema innebär en provisorisk reglering genom vilken en fullständig be-

handling av bandfordonens rättsliga ställ- ning inte åsyftats. D.n definitiva och sam- lade regleringen åligger utredningen. När den genomför sitt uppdrag kan den emel- lertid inte underlåta att göra vissa övervä- ganden om innebörden i olika avseenden av de provisoriska bestämmelserna. Utred- ningen måste nämligen räkna med att ut- vecklingen anpassat sig efter dessa.

Det är då till en början att märka, att resolutionema lämnar öppet hur ett band- fordon av fabrikat som avses med någon av dessa skall klassificeras, om det inte tas i bruk på väg. Enligt utredningens uppfatt- ning är VTF liksom TBL inte till någon del tillämplig beträffande sådant fordon. Begreppet väg bör här ha samma innebörd somiVTF.

Bandfordon av fabrikat, som inte omfat- tas av någon av resolutionema, är däremot formellt att klassificera enligt den rubrik som framgår av VTF:s definitioner, och det- ta oavsett om de används på eller utanför väg. En annan sak är att allmänheten tro- ligen oftast har den uppfattningen att VTF:s bestämmelser gäller i fråga om dessa for- don endast i den omfattning de gäller för fordon av de fabrikat som resolutionema avser.

Rådande förhållanden har lett till att flertalet tillverkare och importörer av snö- skotrar hos Kungl. Maj:t hemställt om så- dan resolution. Ett stort antal sådana for- don är till följd härav undantagna från be- stämmelserna om registrering, fordonsbe— skattning, utrustning, förarkompetens m. m.

En följd av att de med Kungl. Maj:ts resolutioner avsedda fordonen är hänförli- ga till motorfordon allenast under förut- sättning att de framförs på väg är den att fordonen inte kunnat lagligen framfö- ras på väg om de inte registrerats. Var- ken korsande av väg eller framförande av fordonen ens kortare sträcka på väg — vari inbegrips även vägren m.m. — har sålunda i och för sig varit tillåtet. Detta förhållande har i vissa fall medfört orimli- ga konsekvenser, och såvitt utredningen kunnat utröna har efterlevnaden av bestäm- melserna i denna del lämnat en hel del

• Sida 30
•  Original

Utredningen övergår härefter till frågan om skadeståndsansvaret för ägare, förare och brukare av bandbil och bandmotorcy- kel.

I vår lagstiftning finns på några områ- den föreskrivet ett skadeståndsansvar, som går längre än de grundläggande skade— ståndsbestämmelsema om skydlighet att er- sätta person- och sakskada vid vållande (culparegeln). Ett exempel på sådant ansvar är det som åligger ägare, förare och brukare av motorfordon enligt BaL för skada som i följd av trafik med fordonet tillfogas annan person än föraren eller annan egen- dom än sådan som befordras med fordo- net. Fordonsägaren svarar — oberoende av någons försummelse — för sådan skada som uppkommit på grund av bristfällighet hos fordonet. Han svarar också för skada som föraren vållar. För att ägaren skall undgå denna ansvarighet måste han visa att skadan varken förorsakats av bristfällig- het hos fordonet eller vållande av föraren. Föraren är lika med ägaren ansvarig för skada i följd av trafik med fordonet där han inte kan visa att han inte varit vållande till skadan. Även brukaren är lika med ägaren ansvarig för skada i följd av trafik med fordonet.

Det specialansvar (oftast kallat »presum— tionsansvar» eller »trafikansvar») som nu angivits, är en påbyggnad på culparegeln. I vissa situationer, då trafikansvar inte fö- religger, kan culpaansvar göras gällande, vilket bl.a. innebär att den skadelidande har att styrka vållande hos den som han kräver på skadestånd. Det kan — såvitt nu är av intresse — dels vara fråga om skada som inte uppkommit »i följd av tra- fik» med fordonet. Det kan också vara så att fordonet inte faller under BaL:s till- lämpningsområde. Båda dessa spörsmål skall utredningen gå närmare in på ne- dan.

Ett viktigt komplement till bilansvarig— hetsreglerna utgör trafikförsäkringen. Så- dan försäkring skall finnas för registrerat motorfordon eller för motorfordon som utan registrering brukas i trafik. Trafik-

försäkringen skall fullgöra den skadestånds- skyldighet som i följd av trafik med for- donet uppkommit för fordonets ägare, bru- kare eller förare. Försäkringen garanterar att den skadelidande får ut skadeståndet. I denna del är försäkringen obligatorisk. Men den avlyfter också, som en ansvars- försäkring, den ansvarighet som uppkom- mer för det försäkrade fordonets ägare, förare och brukare. Försäkringens ansvarig- het skall för varje händelse som medför skada täcka skadestånd om tillhopa 25 milj. kr. i anledning av personskada. I fråga om egendomsskada begränsas försäkringsansva- ret till en milj. kr. för varje skadehändelse.

Frågan om vilka fordon enligt VTF:s definitioner som är underkastade trafik- ansvar och försäkringsplikt måste avgö- ras med ledning av de särskilda definitio- ner som finns i BaL och TFL och som inte helt överensstämmer med VTF:s definitio- ner. Begreppet »motorfordon» enligt TFL har t.ex. inte samma innebörd som :mo- torfordon» enligt VTF. Detta vållar ibland svårigheter vid tillämpningen av författning- arna. Det förhållandet, att var och en av de berörda författningarna har sitt eget sätt att bestämma fordon som faller un- der resp. författnings tillämpningsområde, kan vidare inte sällan medföra problem, ej minst i de fall Kungl. Maj:t meddelat förordnande jämlikt 1 5 5 mom. 2 st. VTF i fråga om viss fordonstyp. Det är därför av viss betydelse att vid behandlingen av de i denna utredning aktuella bandfordonens ställning också beröra bestämningen av for- don enligt BaL och TFL.

Med automobil förstås i BaL

a) motordrivet fordon, som är inrättat huvudsakligen för att självständigt nyttjas till person- eller godsbefordran;

b) motordrivet fordon, som är inrättat huvudsakligen såsom dragfordon för annat fordon eller för arbetsredskap och är för- sett med gummihjul; samt

c) annat motordrivet fordon, som är konstruerat för eller utan svårighet kan ändras till en hastighet överstigande 30 km/ tim (1 5 1 st.).

Liksom i VTF förstås här med fordon

• Sida 31
•  Original

varje anordning på hjul, band eller medar, som är inrättad för färd på marken och inte löper på skenor (1 5 2 st.).

BaL föreskriver i princip att trafikansvar uppkommer för skada som i följd av tra- fik rned automobil tillfogas person eller egendom (jfr 2 5 1 st.). Tillämpade på bandfordon innebär BaLzs definitioner att såväl bandbilar som bandmotorcyklar fal- ler under lagen, i de flesta fall på grund av egenskaper som anges under a) ovan, men någon gång kanske därför att fordonet en- ligt b) är inrättat som dragfordon.

Med motorfordon avses i TFL detsamma som enligt BaL förstås med automobil (ZS 1 st.). Att BaL och TFL har samma for- donsbestämningar innebär emellertid inte att de har exakt samma täckning, dvs. att trafikansvar och trafikförsäkringsplikt all- tid följs åt. TFL äger nämligen inte tillämp- ning på motorfordon som används uteslu- tande inom »järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område», s.k. områdesfor— don (2 & sista st.). Det finns också vissa andra undantag från trafikförsäkringsplik- ten. Viktigast är att sådan plikt enligt 4 5 inte åvilar staten. För fordon som faller under BaL men enligt det sagda inte behö- ver trafikförsäkras, i praktiken bl. a. områ- desfordonen, kan tecknas frivillig försäk- ring (s.k. bilansvarsförsäkring) med i hu- vudsak samma skydd som det trafikförsäk- ringen erbjuder.

Bandfordonen faller under kategorien »motorfordon» enligt TFL, närmast sådant fordon enligt a) i 2 5 men någon gång for- don enligt b).

BaL och TFL är med hänsyn till vad nu sagts formellt tillämpliga på bandbil och bandmotorcykel. En betydelsefull fråga som här uppkommer är emellertid huruvida den bestämning av dessa fordon som skett en- ligt Kungl. Maj:ts resolutioner också på- verkar tillämpligheten av BaL och TFL, eller m.a.o. om trafikansvar och trafik- försäkringsplikt endast gäller i fråga om bandbil och bandmotorcykel som tas i bruk på väg.

Giltigheten av en förklaring meddelad en—

ligt 1 & 5 mom. 2 st. VTF kan inte vara mera omfattande än tillämpningsområdet för den bestämning till vilken förklaringen hänvisar. Begreppet »motorfordon enligt 1 5 2 mom. A» VTF har endast giltighet inom VTF och författning som hänvisar till VTF:s definitioner (ASF) eller författning som står i sådant lagtekniskt samband med VTF att den med nödvändighet måste ha samma be- stämningar (t.ex. TBL). Det anförda ger vid handen att sådan förklaring som ägt rum genom resolutionerna inte inverkar på BaL och TFL, som ju har fristående be- stämningar. Detta innebär att, även om en snövessla eller snöskoter av Kungl. Maj:t förklarats vara undantagen från tillämpning- en av VTF, såväl BaL som TFL ändock är tillämpliga i fråga om sådant fordon.

För riktigheten av utredningens slutsatser talar ett avgörande av Högsta domstolen angående klassificering enligt BaL av gaffel- truck (NJA 1965 s. 468). HD har i detta fall ansett sig fritt kunna pröva tillämplig- heten av BaLzs definitioner på gaffeltruck oaVSett att sådant fordon enligt KK den 22 februari 1952 (nr 45), utfärdad med stöd av 1 & 5 mom. 2 st. VTF, förklarats hän- förligt till motorredskap. I enlighet med det anförda är således bandfordon att anse som automobil enligt BaL och motorfordon en- ligt TFL.

Eftersom BaL inte har någon lokal be- stämning, som kompletterar eller modifierar bestämningen på grundval av de tekniska och funktionella kriterier som anges i lagen, gäller trafikansvaret även om bandfordon inte används på väg utan enbart i terräng. Trafikansvaret gäller dock endast skada »i följd av trafik» med de fordon som faller under lagzn. Denna förutsättning hindrar uppenbarligen — med den tolkning som i dag ges begreppet »i följd av trafik» — inte att lagen tillämpas också på skador av en- samt fordon ute i terrängen. Från rätts- praxis kan nämnas att skada i följd av trafik ansetts föreligga när bil i garage (NJA 1949 s. 195), bil som parkerats på gårdsplan (Skadeförsäkringens villkorsnämnd nr 77/ 1958) eller traktor, som kört fast på en åker (Skadeförsäkringens villkorsnämnd nr 43/

• Sida 32
•  Original

Det förhållandet att bandfordon framförs på väglöst område innebär enligt utred- ningens mening inte att fordonet är att anse som områdesfordon. För att ett område skall anses likställt med inhägnat har hit- tills ställts stränga krav på att särskilda åt- gärder vidtagits — det har sålunda inte va- rit tillfyllest att ett område varit svårtill-

gängligt.

3.2. Finska bestämmelser

Såväl bandbilar som bandmotorcyklar är enligt finsk lagstiftning i princip att hän- föra till motorfordon. Bandbilarna karak- teriseras som motorslädar, vilket innebär bl. a. att förare av sådant fordon måste in- neha minst traktorkörkort.

Bandmotorcyklarna är föremål för typbe- siktning. Detta innebär att importören låter besiktiga fordonen varefter instrument över besiktningen, s. k. typbesiktningsinstrument, insänds till trafikministeriet. Här underkas- tas instrumenten granskning. Om ministe- riet anser fordonet eller dess utrustning böra kompletteras på någon punkt under- rättas importören härom. Efter tillrättaläg- gande av sådana detaljer registreras typbe- siktningen hos ministeriet. Underrättelse om att sådan registrering skett utgår till samt- liga polismyndigheter i riket.

Den ägare av bandmotorcykel som vill framföra fordonet inte endast utanför väg utan även på väg, exempelvis vid korsning av väg eller tillfälligt begagnande av vägen i övrigt, har att hänvända sig till polismyn- digheten på orten som därvid lämnar till- stånd och de föreskrifter som enligt polis- myndighetens bedömande bör gälla för for- donets framförande på väg.

För framförande av bandmotorcykel krävs viss minimiålder, vilken för närvarande i fråga om mindre sådana fordon är satt till 15 år och i fråga om större till 16 år.

Rattonykterhetslagen är tillämplig i fråga om alla motorfordon, alltså även ifråga om bandbilar och bandmotorcyklar oavsett var framförandet av fordonet äger rum.

Registrering av bandmotorcykel är inte

I fråga om försäkring gäller att bandmo- torcyklar skall vara trafikförsäkrade. I sam- band med att försäkring meddelas, tilldelas innehavaren av fordonet en särskild försäk- ringsskylt som skall anbringas på fordonet. Denna försäkringsskylt utbyts varje år och har olika färg de olika åren. Härigenom erhålls också en möjlighet att identifiera påträffad bandmotorcykel eftersom namn på dess innehavare skall finnas anbragt på ifrågavarande skylt.

Någon separat fordonsskatt för bandmo- torcyklama utgår inte. En viss skatt erläggs dock därigenom att bensinpriset inkluderar en sådan skatt. Den för bilar utgående lyx- skatten tas inte ut för bandmotorcyklar.

Även i Finland är frågan om lagstiftning beträffande översnöfordonen föremål för överväganden. Transportministeriet har så- lunda uppdragit åt TALJA, en motsvarig- het till Nationalföreningen för trafiksäker- hetens främjande (NTF) i Sverige, att utreda dessa fordons rättsliga ställning och att före- slå regler för deras utnyttjande.

3.3 Norska bestämmelser

Enligt norsk lagstiftning är såväl bandbilar som bandmotorcyklar att hänföra till motor- fordon, »motorvogner». Motorvognsforskrif- tema av år 1942 innehåller, efter de änd- ringar som vidtagits den 28 mars 1967 i fråga om översnöfordon, bl.a. följande:

Översnöfordonen indelas i bandbilar (bel- tebil) och bandmotorcyklar (beltemotorsyk— kel).

Med bandbil förstås ett motorfordon, som huvudsakligen är inrättat för transport av personer och/eller gods och/eller för att dra annat fordon, som har banddrivning och eventuellt styrskidor eller styrhjul, och som har en vikt av 400 kg eller däröver. Med bandmotorcykel förstås ett motorfor- don, som huvudsakligen är inrättat för transport av personer eller gods och/eller för att dra annat fordon, som drivs med band och eventuellt har styrskida och/eller styrhjul, och som har en egenvikt av mindre än 400 kg.

• Sida 33
•  Original

Såväl bandbilar som bandmotorcyklar är i princip underkastade samma bestämmel- ser som gäller för övriga motorfordon. Re- gistreringsplikt föreligger sålunda beträf- fande såväl bandbil som bandmotorcykel. Fordonen kan registreras som vanliga mo- torfordon avsedda att framföras på väg, varvid fordonet tilldelas skyltar med svarta igenkänningstecken på vit botten. Bandbilar och bandmotorcyklar kan emellertid liksom övriga motorfordon tilldelas registrerings— skyltar med ljusgula igenkänningstecken på svart botten. En sådan registrering innebär att fordonen uteslutande får framföras utan- för väg eller gata. Det är dock tillåtet för fordon med sådana registreringsskyltar att korsa allmän väg. Fordon som har sist- nämnda slag av registreringsskyltar är fri— tagna från erläggande av årsavgift (skatt). De fordon som är registrerade som vanliga motorfordon har dock att erlägga årsavgift i likhet med dessa.

Förare av bandbil och bandmotorcykel är skyldig att inneha giltigt körkort. Alla slag av körkort berättigar till framförande av bandmotorcykel.

Inom Vegdirektoratet i Norge har nyligen upprättats ett utkast till nya fordonsföre- skrifter (köretöyforskrifter). I dessa defi— nieras bandbil och bandmotorcykel på sätt här förut angivits. I fråga om bandbilars och bandmotorcyklars konstruktion och ut- rustning föreskrivs bl. a. följande.

Fordonet skall vara byggt, inrättat och utrustat på sådant sätt att det tål de på- känningar för vilka det vanligtvis utsätts och att det kan nyttjas utan att vålla onö- dig fara eller olägenhet och så att fara för brand i största möjliga omfattning undviks. Vidare föreskrivs enligt förslaget att fordo- net skall vara konstruerat och garanterat för viss totalvikt. Fordonet skall vara så konstruerat att dess egenvikt och största totalvikt i möjligaste mån är jämnt fördelade mellan handen och ändamålsenligt förde- lade längs de olika banden. Den myndighet som har att godkänna fordonen kan för- ändra fabrikantens angivelser i de fall där dessa befinns orimliga eller är i strid med var som är fastställt i enlighet med de giv-

Beträffande ram och andra bärande kon- struktioner föreskrivs, att dessa skall ha till- räcklig styrka i förhållande till fordonets högsta totalvikt. Vidare föreskrivs att fordo- net inte får utrustas med kopplingsanord- ning eller liknande utan att ramen och an- nan bärande konstruktion tål de extra på— känningar som användandet av sådan till- kopplad anordning medför. Axlar, drivband, styrskidor och/eller styrhjul skall ha tillräck- lig styrka i förhållande till fordonets högsta totalvikt. .

Bandbil och bandmotorcykel skall vara inrättad på sådant sätt att man från förar- platsen har tillfredsställande sikt framåt och åt sidorna. Utvändigt skall fordonet vara så utformat och utrustat att det inte föror- sakar onödig skada vid sammanstötning eller påkörning. Invändigt skall karossen vara så utformad och utrustad att förare och pas- sagerare inte utsätts för onödig fara. For- donets sittplatser skall vara solida, väl skyd- dade och stadigt fästade. De får inte ha skarpa kanter eller utskjutande delar som kan medföra speciell fara för förare eller passagerare vid inbromsning, sammanstöt- ning eller liknande. Sittplatsen för föraren skall vara så utformad och så placerad att den ger föraren en gynnsam och säker kör- ställning.

Antalet sittplatser i bandbil och bandmo- torcykel bestäms med hänsyn till det antal tillfredsställande sittplatser som finns på for- donet och fordonets högsta tillåtna totalvikt.

Manöverorgan som skall brukas under körning skall vara så inrättade och placera- de att föraren lätt kan nå dem. Instrument- belysning och kontrollampor skall ha till- räcklig styrka utan att dock verka blän- dande. Bandbil och bandmotorcykel skall vara konstruerad så att den kan styras på ett lätt, snabbt och säkert sätt.

I fråga om drivmedelsanläggningen före- skrivs att fordonen skall ha en tät och solid sådan anläggning för flytande eller gasfor— miga drivmedel. Den skall vara så utförd och placerad, fästad och skyddad, att den inte kan tillskyndas skada genom mekanisk påkänning eller värmepåkänning och så att

• Sida 34
•  Original

fara för brand vid eventuellt läckage så långt möjligt undviks. Materialet i anlägg- ningen skall vara motståndskraftigt mot kor- rosion och värme samt avsett för det slag av drivmedel som skall användas. Materialet får inte vara brännbart.

Beträffande bandbil föreskrivs vidare att sådan skall kunna backas med hjälp av motorn. '

Bandbil och bandmotorcykel skall vara inrättad och utrustad så att inte skadlig eller generande gas eller rök utvecklas. Vi— dare skall fordonen vara så inrättade att de. inte utvecklar onödigt eller generande akus— tiskt ljud.

Beträffande bromsar föreskrivs att band— bil och bandmotorcykel skall ha färdbroms och parkeringsbroms. Kravet på parkerings— broms gäller dock inte därest trögheten i drivbanden och överföringen är tillräcklig för att hålla fordonet stilla vid en marklut— ning på 16 procent.

Det elektriska ledningsnätet skall vara tillräckligt dimensionerat för den strömstyr- ka som används. Ledningar skall vara väl isolerade och placerade så att de inte ut- sätts för skadlig mekanisk eller kemisk på- verkan eller värmepåverkan.

I fråga om ljus, ljussignaler och reflexer föreligger skilda bestämmelser beträffande bandbilar och bandmotorcyklar av olika storlek.

För fordon med en bredd av 1 ur eller mer gäller att det skall vara utrustat med minst två lyktor framtill som ger vitt eller gult fjärrljus för det fall då fordonet är konstruerat för en hastighet av 30 km/tim eller mer. Vidare skall sådant fordon ha två lyktor framtill som ger vitt eller gult när- ljus.

I fråga om fordon med en bredd av mindre än 1 m föreskrivs att det skall ha minst en lykta framtill som ger vitt eller gult fjärrljus när fordonet är konstruerat för en hastighet av 30 km/tim eller mer. Vi- dare skall det vara utrustat med en eller två lyktor framtill som ger vitt eller gult närljus.

Fordon med en bredd av 0,8 in eller mer skall, förutom dessa lyktor, ha a) två lyktor

framtill som ger vitt parkeringsljus, b) minst två lyktor framtill och minst två bak- till och/eller minst en på var sida som ger orange, blinkande körriktningssignalljus framåt och bakåt när fordonet är täckt, c) minst två lyktor baktill som ger rött bak— ljus, d) minst två röda reflexanordningar baktill av godkänd typ, e) lyktor baktill som ger vitt ljus på registreringsskylten därest for- donet är registrerat.

Beträffande fordon med mindre än 0,8 m bredd skall finnas a) minst två lyktor framtill och minst två baktill och/eller minst en på var sida som ger orange, blin- kande körriktningssignalljus framåt eller bakåt när fordonet är täckt, b) minst en lykta bak som ger rött bakljus, c) minst en röd reflexanordning bak av godkänd typ, (1) lykta eller lyktor baktill som ger vitt ljus på registreringsskylten därest for- donet är registrerat. Beträffande belysnings- anordningarna har inom Vegdirektoratet ut- arbetats ingående detaljföreskrifter.

I fråga om ljudsignalanordning föreskrivs att sådan skall finnas på bandbil och att anordningen skall ge tillräckligt ljud med jämn styrka och tonhöjd. Ljudet får inte vara överdrivet kraftigt. Om bandbil har flera Signalhorn, skall de vara kopplade så att de ljuder samtidigt. Bandbil skall enligt de föreslagna bestämmelserna ha minst två backspeglar av tillräcklig storlek som skall vara placerade på sådant sätt att de ger er- forderlig sikt bakåt från förarplatsen.

Vindrutan skall vara tillräckligt solid och väl genomsiktbar. Den skall vidare vara så utförd att föremål som ses genom rutan inte blir förvrängda. Samma bestämmelse gäller ifråga om vindruta på bandmotorcykel. Vindruta skall vara utförd av säkerhetsglas. Vindrutan eller delar av denna skall vara sådan att den ger föraren tillräcklig sikt även om den har spruckit. Bandbil som har framruta skall ha automatisk Vindrutetor- kare. Täckt bandbil skall dessutom ha de- froster. Även täckt bandmotorcykel skall ha automatisk Vindrutetorkare samt defroster. Täckt bandbil och bandmotorcykel skall ha solskydd av tillräcklig storlek framtill vid förarplatsen.

• Sida 35
•  Original

Bandbil och bandmotorcykel skall vidare ha fast monterat dörrlås, tändningslås, ratt- lås eller annan fast låsanordning med lik- värdig säkerhet så att obehöriga personer hindras från att nyttja fordonet. Kopplings- anordningen skall vara solid och väl fastsatt samt sådan att den medger lätt och säker användning.

På bandbil och bandmotorcykel skall bak- till finnas plats för registreringsskylt av tillräcklig storlek. Platsen skall vara sådan att skylten kommer på rimlig höjd över marken, vertikalt och vinkelrätt mot fordo- nets längdaxel och så att den blir väl synlig. Täckt bandbil med plats för fler än 8 per- soner utöver föraren skall vara utrustad med brandsläckningsapparatur av godkänd typ, som skall vara placerad på lätt synlig och lätt tillgänglig plats.

3.4 Vissa andra utländska bestämmelser

I Ontario, Canada, trädde den 1 novem- ber 1968 nya regler i kraft beträffande snöfordon, »The Motorized Snow Vehicles Act». Lagens huvudpunkter kan samman- fattas på följande sätt.

1) Motordrivna snöfordon skall registre- ras hos Ontarios transportministerium. Mot erläggande av viss registreringsavgift erhål- ler fordonsägaren en registreringsskylt (li- cens) som skall fastsättas på fordonets front. En i Ontario icke bosatt fordonsägare, vars snöfordon är försett med av annan myn- dighet utfärdad registreringsskylt, behöver inte registrera fordonet i Ontario. 2) Fö— rande av motordrivna snöfordon på riksvä— gar eller primära länsvägar är förbjudet utom på sådana vägar av angivet slag som i särskild ordning tillåtits för trafik med snöfordon. 3) Snöfordonen är tillåtna på länsvägar, som lyder under lokal (kommu- nal) myndighet utom på sådana vägar som är förbjudna för snöfordonstrafik genom kommunal följdförfattning. 4) Ingen under 16 års ålder får köra motordrivet snöfor- don på riks- eller länsväg. 5) Det är inte nödvändigt att ha körkort, eftersom snö- fordonen i fråga inte är definierade som motorfordon i Ontarios lagstiftning. 6) En-

dast den som har tecknat trafikansvarig— hetsförsäkring får föra motordrivet snöfor- don på riks- eller länsväg.

Bland detaljföreskriftema kan nämnas följande:

Med motordrivet snöfordon förstås ett självgående fordon konstruerat för att fö- ras uteslutande på snö, is eller bådadera (häri innefattas således såväl bandbil som bandmotorcykel enligt utredningens nomen- klatur).

Ägare till motordrivet snöfordon skall registrera fordonet hos Transportministe- riet innan han för eller föranleder eller till- låter förande av fordonet samt skall vidare till ministeriet erlägga en registreringsav- gift för registreringen och registreringsskyl- ten. . Transportministern skall för sålunda re- gistrerat motordrivet snöfordon låta utge ett numrerat tillståndsbevis, utvisande att fordonet är registrerat enligt denna författ- ning, samt skall tillse att ägarens namn, adress och nummer på tillståndsbeviset förs in i ett särskilt register.

Motordrivet snöfordon skall vid framfö- rande ha en registreringsskylt fastsatt på fordonets front på väl synlig plats, vilken skylt tillhandahålls av ministeriet och som i tydliga siffror anger numret på det till- ståndsbevis som utfärdats för löpande år eller del därav (registreringsnumret).

Från tillämpningen av denna bestämmel- se är undantagna bl. a. tillverkare av snö- fordon och fordonsägare, som inte är bo- satt i Ontario.

Ingen får medvetet lämna oriktiga upp- gifter om fakta i ansökan, deklaration, för- säkran eller skrivelse som erfordras enligt denna författning eller (därav följande) sär- bestämmelser.

När en fordonsägare ändrar adress skall han inom 6 dagar lämna uppgift härom.

Då ett motordrivet snöfordon brukas skall dess registreringsskylt hållas ren och skyltens synlighet får inte försvåras eller omöjliggöras genom att någon del av for— donet eller dess utrustning eller last skym- mer den.

Motordrivet snöfordon får inte föras på

• Sida 36
•  Original

riksväg eller länsväg. Transportministern kan dock utfärda särbestämmelser betr. del eller delar av riks— eller länsväg längs eller över vilken får föras motordrivet snöfor- don.

Kommunal myndighet får utge följdför- fattningar som förbjuder förande av motor- drivet snöfordon längs eller över vilken länsväg som helst som ligger under myn- dighetens jurisdiktion.

Ingen under 16 års ålder får köra mo- tordrivet snöfordon på riks— eller länsväg. Ej heller får ägare till motordrivet snöfor- don tillåta någon under 16 års ålder att föra fordonet på riks- eller länsväg.

Motordrivet snöfordon får inte föras på riks— eller länsväg utan att vara trafikan- svarighetsförsäkrat. Ägare till motordrivet snöfordon som för eller tillåter förande av sitt fordon på riks— eller länsväg skall på polismans anmodan kunna framvisa be— vis om att fordonet eller dess förare har trafikansvarighetsförsäkring i enlighet med Försäkringslagen.

Av de särskilda bestämmelser, som ut- färdats i anslutning till The Snow Motor Vehicle Act, kan följande anses vara av intresse ur svensk synpunkt.

Förare av motordrivet snöfordon, som närmar sig vägkorsning, skall lämna före- träde åt fordon eller motordrivet snöfor- don som befinner sig i korsningen. Då mo- tordrivet snöfordon och annat fordon eller motordrivet snöfordon samtidigt körs in i en vägkorsning från skilda håll skall den fö- rare som kommer från vänster lämna före- träde åt fordon eller motordrivet snöfor- don som kommer från höger.

Varje förare av motordrivet snöfordon skall åtlyda de anvisningar eller påbud som framgår av officiellt vägmärke.

Förare av motordrivet snöfordon, som avser att köra ut på eller korsa väg från område intill vägen, skall a) helt stanna fordonet, och b) vid utkörning på vägen lämna företräde åt all trafik på denna. Förare som avses i punkt 1) skall köra ut på eller korsa vägen i en vinkel av ungefär 90" mot vägens riktning.

Bestämmelser om snöfordonets frarnfö-

Förare av motordrivet snöfordon på väg skall innan han svänger i vägkorsning, in på en enskild väg eller gårdsväg, från en körfil till en annan eller för att lämna vä- gen, se till att manövern kan företas på säkert sätt, och, om framförandet av annat fordon eller motordrivet snöfordon kan på- verkas av manövern, ge tydlig signal till sådant fordons förare om sin avsikt. Det- samma gäller vid igångsättning av motor- drivet snöfordon, som stannats eller parke- rats på väg. Förare av motordrivet snöfor- don på väg skall innan han stannar eller plötsligt minskar sitt fordons hastighet ge tecken — om denna manöver kan påverka annat fordons eller motordrivet snöfordons verksamhet -— som syns tydligt för föra- ren av det andra fordonet.

Förare av motordrivet snöfordon på väg får inte vända fordonet för att fortsätta i motsatt färdriktning a) i kurva där an- nan trafik inte kan ses av snöfordonsföra- ren på ett avstånd av 150 m, b) på järn- vägsövergång eller inom 30 m från sådan, c) intill eller på backrön där snöfordonet inte kan ses från annat fordon eller mo- tordrivet snöfordon på ett avstånd av 150 in, eller d) inom 150 m från bro, viadukt eller tunnel där förarens sikt är nedsatt inom detta avstånd.

Förare av motordrivet snöfordon, som närmar sig jämvägskorsning, skall stanna sitt fordon omedelbart före korsningen och får inte köra över denna förrän det kan ske på säkert sätt. Föraren skall köra upp på eller över järnvägsövergången i ungefär 90” vinkel mot järnvägen.

Motordrivet snöfordon får inte ställas upp, parkeras eller stannas på väg a) när det är möjligt att ställa upp, parkera eller stanna fordonet utanför vägbanan, eller b), därest detta inte är möjligt, om inte snö- fordonet och minst 120 m av vägen bortom fordonet kan klart urskiljas från ett av- stånd av minst 120 rn från snöfordonet i vardera riktningen på vägen.

Oberoende av vad som stadgas i denna avdelning är det förbjudet att uppställa el- ler parkera motordrivet snöfordon på väg

• Sida 37
•  Original

på sådant sätt att det hindrar övrig tra- fik eller snöröjning på vägen.

Motordrivet snöfordon skall, då det fram- förs på väg under tiden från en halv timme efter solnedgången till en halv timme före soluppgången och vid varje annan tidpunkt då personer och fordon på vägen inte kan klart urskiljas på ett avstånd av minst 150 rn på grund av otillräckligt dagsljus eller dålig väderlek, vara utrustat med minst en strålkastare framtill som avger vitt eller gult ljus och minst en lampa baktill som av- ger rött ljus. Sådana strålkastare och lampor skall kunna urskiljas klart från ett avstånd av minst 150 m.

Utredningen har vidare tagit del av snö- fordonsregler som gäller för vissa delstater i USA samt en publikation, utgiven av National Safety Council, ingående i serien Public Safety Newsletter.

Ur de för delstaten Wisconsin gällande reglerna, vilka trädde i kraft den 11 ja- nuari 1968, är bl. a. följande bestämmelser av intresse.

Med snöfordon förstås motordrivet for- don som är försett med medar, skidor el- ler ändlöst band eller en kombination av sådana eller liknande anordningar avsedda att löpa på markytan.

Snöfordon får inte registreras som mo- torfordon och får inte framföras på all- män landsväg därest inte särskilt tillstånd föreligger.

Det är dock tillåtet att föra snöfordon tvärs över två- eller trefilig länsväg, men då endast efter det att fordonet stannats före överfarten och all trafik på länsvägen lämnats företräde.

Medan framförandet på länsväg är för- bjudet får snöfordon däremot föras utan— för dikeskanten utefter en två- eller trefilig länsväg.

Ingen minimiålder föreskrivs för fram- förande av snöfordon, men ingen under 12 års ålder får föra sådant fordon tvärs över en länsväg och ingen under 16 års ålder får föra sådant fordon tvärs över en genomgående länsväg (state trunk high- way) eller anslutande väg.

Ägare av snöfordon får inte tillåta att

fordonet framförs av okunnig eller olämplig förare. Det är förbjudet att föra snöfordon under inflytande av rusdrycker, narkotika eller andra droger.

Det är förbjudet att framföra snöfordon i olämpligt hög hastighet med hänsyn till omständigheterna, vårdslöst på sådant sätt att annans person eller egendom utsätts för fara, på sådant sätt att motorn för kraftigt eller ovanligt oljud eller utan funge- rande ljuddämpning.

Snöfordon som framförs över eller längs väg under mörker skall vara försett med tänd strålkastare framtill och tänd bak- lykta.

Ur de för delstaten Maine gällande reg- lerna, vilka trädde i kraft den 1 juli 1968, är följande bestämmelser värda att notera ur utredningens synpunkt.

Med snöfordon förstås motordrivet for- don som i första hand är konstruerat för gång på is eller snö och som är försett med skidor, band eller lågtrycksdäck eller kombination därav.

Snöfordon, som framförs inom område under delstatens jurisdiktion, skall vara re- gistrerat och försett med registreringsnum- mer. Registreringen gäller för ett år med början varje 1 juli.

Registreringsbevis skall på begäran kun- na uppvisas för polisman och skall alltid medföras vid färd med snöfordonet. Re- gistreringsnumret skall anbringas på var- dera sidan av motorhuven på visst före- skrivet sätt.

Registreringsnumret följer snöfordonet till dess fordonet förstörs, skrotas eller slutligt förs ut ur delstaten. '

Snöfordon behöver inte registreras a) om det ägs av markinnehavare och endast framförs på av innehavaren förhyrt eller ägt område, h) om det används inom skid- sportområde för snöpackning eller rädd- ningstjänst inom området därest fordonet inte behöver korsa allmän väg under den- na användning, eller c) om det ägs av federal, delstatlig eller kommunal myndig- het.

Snöfordon får inte framföras på motor- väg eller inom sådan vägs område. Ej hel-

• Sida 38
•  Original

ler får snöfordon framföras på vägs kör- bana eller på dess plogvallar eller på all— män väg, det sista med följande undantag:

a) Registrerat snöfordon får korsa all- män Väg utom motorväg om det sker så rakt över vägbanan som möjligt. Snöfordo- nets förare skall därvid se till att manövern kan ske på ett säkert sätt och att den inte stör annan fordonstrafik på vägen. Snöfor- donets förare är skyldig att lämna före- träde åt all fordonstrafik på vägen innan han kör ut på densamma.

b) När det är omöjligt att föra snöfor- donet direkt ut på område där sådan tra- fik är tillåten och där området ligger i an- slutning till allmän väg får snöfordonet framföras i anslutning till vägen och pa- rallellt med denna för att kortast möjliga sträcka köras till området från den plats där snöfordonet avlastas från annat motor- fordon eller släpvagn eller från området till pålastningsplatsen. Under inga andra omständigheter får snöfordon framföras på körbana, annan plogad del av väg eller plogvall i omedelbar anslutning till sådan plogad del än då det gäller korsande av vägen enligt a) ovan. Snöfordon får dock framföras på sådan del av allmän väg som inte är avsedd eller använd för framföran- de av vanliga motorfordon.

Snöfordon får inte framföras vårdslöst eller så att annans person eller egendom ut- sätts för fara. Fordonets förare får inte vara berusad eller alls påverkad av starka drycker varhelst framförandet än sker. For- donet skall föras i en med hänsyn till om- ständigheterna anpassad hastighet. Ingen under 14 års ålder får föra snöfordon när det gäller korsande av allmän väg. Körkort erfordras inte i något fall för förare av snöfordon. Snöfordon får inte framföras så att det förorsakar onödigt eller störande buller samt skall vara försett med ljud- dämpare.

Även i denna delstats lagstiftning har intagits en bestämmelse, som berör färdsel- rätten snarare än de motorredskapsutred- ningen tilldelade frågorna, nämligen den att var och en som framför snöfordon över an- nans mark är skyldig att på anmodan av

markägaren eller dennes ombud stanna sitt fordon och legitimera sig på nöjaktigt sätt. Några bestämmelser om medförande av va- pen och övriga jakt- och fiskerättsliga frå- gor har däremot inte intagits i denna för- fattning.

Ur NSC:s serie Public Safety Newsletter har bl. &. följande inhämtats.

På den amerikanska tillverkarsidan har antalet försålda snöfordon i USA under år 1968 angivits till ca 150 000. För att främ- ja säkerheten vid brukandet av dessa for- don har den amerikanska skogsvårdsstyrel- sen lagt upp särskilda snöfordonsleder, som utmärks med speciella märken med texten »TRAIL» och utvisande i svart färg en bandmotorcykel med förare mot brandgul bakgrund.

Vidare anges i publikationen, att Onta- rios organisation för trafiksäkerhetens främ- jande givit ut följande tio regler för säker- het vid användandet av snöfordon.

1. Kännedom om körinstruktioner är nödvändig för ett säkert handhavande av snöfordonet.

2. Behandla snöfordonet med den respekt och omsorg som tillkommer varje motor- drivet fordon, och var medveten om be- gränsningen i Din förmåga att framföra det.

3. Studera noga den instruktionsbok som gäller för det snöfordon Du avser köra.

4. Ta reda på vad som gäller beträffan- de registrering, trafikregler och författnings- mässig ansvarighet när Du kör ett snöfor- don eller fraktar det på släpvagn.

5. Undvik allmänna farvägar. När Du tvingas korsa en väg, så gör det i rät vin- kel mot vägens riktning och med största försiktighet.

6. Kör inte snöfordon på tillfrusna sjöar eller floder utan att först ha undersökt isens tjocklek och vattnets strömförhållan- den.

7. Använd väl lämpad, varm och vind- tät klädsel, fodrade pjäxor eller läderstöv- lar och handskar, splitterfria solglasögon och störthjälm.

8. Om Du kör snöfordonet inom område där Du kan få hjälp bör Du ändå ha med

• Sida 39
•  Original

reservband och tändstift jämte erforderliga verktyg.

9. Om Du kör snöfordonet inom område där Du inte kan få hjälp bör Du ha med följande utrustning: snöskor, reservbensin, karta och kompass, yxa, kniv, tändstickor skyddade mot väta, matlagningsutrustning, reservproviant, första förband, vattentätt vindskydd och filt. 10. Delta inte i långfärder utan att det finns en erfaren deltagare med, och använd »dubbelsystemet», dvs. att två eller flera snöfordon kör tillsammans.

• Sida 40
•  Original

4.1. Berörda länsstyrelser

Som inledningsvis framhållits har utredning- en från några länsstyrelser infordrat syn- punkter på vissa frågor som utredningen skall lösa. Utredningen har sålunda med överlämnande av avskrift av vissa i ären- det föreliggande handlingar hos länsstyrel- serna i Värmlands, Gävleborgs, Koppar- bergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län anhållit att länsstyrelserna ville till utredningen inkomma med redo- görelse för sina erfarenheter av översnöfor- donen, deras förekomst och utnyttjande för olika ändamål inom länet ävensom syn- punkter på frågan om rättslig reglering av översnöfordonstrafiken.

I det följande lämnas en sammanfatt- ning av dessa länsstyrelsers uttalanden av- seende registrering, besiktning, krav på fö- rare samt frågor angående yrkesmässig tra- fik m. m. Länsstyrelsen i Värmlands län har emellertid uppgivit att man där har ringa erfarenhet av frågor om översnöfor- don, varför man inte anser sig kunna redo- visa synpunkter i förevarande avseenden.

4.1.1. Registrering

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att antalet nya typer av översnöfordon har ökat under senare tid vilket medför svå- righeter att dra en gräns för registrerings- skyldigheten. Länsstyrelsen anser därför att

Vissa synpunkter på erforderlig reglering

en generell registreringsskyldighet för över- snöfordon bör införas. En registrering av översnöfordonen ger, framhåller länsstyrel- sen, en samlad bild av fordonsbeståndet och eventuellt även av fordonens lokalise- ring, vilket skulle vara till stor fördel för fjällräddningstjänsten i dess arbete. Re- gistreringen underlättar vidare identifiering- en av ett fordon. Länsstyrelsen anser emel— lertid att de registrerade fordonen bör upp- tagas i ett särskilt register och inte införas i bilregistret. Ett sådant tillvägagångssätt skulle göra registreringen åskådligare och registret mera lättarbetat.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län fin- ner, att det med hänsyn till den ökande användningen av översnöfordon och till önskemålet om att skapa garantier för att dessa fordon är tillförlitliga ur trafiksäker- hetssynpunkt torde bli nödvändigt med re- gistreringstvång för fordonen.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län fram- håller, att registreringsskyldighet bör infö- ras. Detta skulle enligt länsstyrelsens upp- fattning innebära en fördel även i det av- seendet att man får en samlad översikt över det tillgängliga fordonsbeståndet.

Vid länsstyrelsens :” Västerbottens län ut- låtande finns fogad en skrivelse från läns- polischefen :" Västerbottens län, vari för- ordas att översnöfordon underkastas regist- reringstvång, alternativt anmälningsplikt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att man i fråga om översnöfordonens rätts-

• Sida 41
•  Original

liga reglering bör eftersträva största möjliga likformighet i förhållande till regleringen i främst Norge och Finland. Länsstyrelsen framhåller vidare, att målsättningen bör vara tillskapandet av en författningsmeka- mism som i praktiken och till syftet inte kan uppfattas såsom ett för långt gående ingrepp i den nuvarande oreglerade över— snöfordonstrafiken. I avvaktan på närmare erfarenheter bör de materiella bestämmel- serna utformas på sådant sätt att de är lätta att efterfölja och övervaka. Att infö— ra registreringsskyldighet skulle enligt läns- styrelsens uppfattning innebära ett alltför stelbent system. Det faller sig naturligare att överväga en form av anmälningsskyldig- het i samband med förvärv av översnöfor- don. Sakliga och praktiska skäl talar Vi- dare för att anmälningsförfarandet förläggs till lokal nivå samt att ansvaret härför blir en polisiär angelägenhet. Med ett sådant smi- digt system vinns enligt länsstyrelsen bl.a. fördelen av lättillgängliga äganderegister, vil- ket är av stor betydelse exempelvis i be- redskapssammanhang.

4.1.2. Besiktning

I fråga om besiktning av översnöfordon har länsstyrelserna bl. a. framhållit följande.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att alla översnöfordon, förutom sedvanlig registrerings- eller typbesiktning, bör vara underkastade gällande regler om kontroll- besiktning med hänsyn till betydelsen av att fordonen alltid är i tillfredsställande skick och lämpligt utrustade för sitt spe- ciella användningssätt. Länsstyrelsen förut- sätter att besiktningen kan utföras på arn- bulerande besiktningsstationer under viss tid varje höst.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län fram- håller, att det torde bli nödvändigt med ett besiktningstvång för att skapa garantier för att fordonen är tillförlitliga ur trafik- säkerhetssynpunkt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, att av länsstyrelsens förordande av registre- ringsskyldighet följer, att en besiktning av fordonen skall ske och att härigenom viss

kontroll över deras utrustning och beskaf- fenhet kan uppnås.

Även länspolischefen i Västerbottens län förordar besiktningsskyldighet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarar sig däremot inte vara beredd att nu för- orda obligatorisk besiktningsskyldighet. Man bör enligt länsstyrelsen i stället pröva en form av typbesiktning i kombination med kontrollbesiktning vartannat år. I samman- hanget framhåller länsstyrelsen, att det bör föreskrivas att för översnöfordon senast ut— färdat besiktningsinstrument eller typintyg skall medföras av föraren under färd.

4.1.3. Krav på förare

Frågan om kompetensbevis för förare av översnöfordon har föranlett sammanfatt— ningsvis följande kommentarer.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att man kan utgå från att åtskilliga över— snöfordon vid något tillfälle kommer att framföras på väg. Med den ökning av an- talet översnöfordon som troligen inträder kan det förutsättas, att sådana körleder som inte i någon större utsträckning trafikeras av andra motorfordon kan få bära en rela- tivt tät trafik av översnöfordon. Även om förhållandena på obanad mark är annor— lunda än de som råder på väg anser läns- styrelsen, att man bör uppställa krav på något slag av kompetens för förare av över- snöfordon — inte minst med hänsyn till den allt större motorstyrkan hos dessa for- don och därmed ökad möjlighet att fram- föra dem med relativt höga hastigheter. Länsstyrelsen anser att förare av översnö- fordon även bör ha ingående kunskaper om förhållandena i fjällvärlden och om de speciella situationer en förare där kan stå]- las inför. För förare, som bedriver yrkes- mässig trafik, bör därför (såsom för övrigt redan tillämpas av länsstyrelsen) uppställas krav på avläggande av prov.

Länsstyrelsen i Västerbottens län fram- håller, att den nuvarande skyldigheten för förare av snövessla att inneha körkort fort- farande bör gälla. Kravet på trafikkort för förare av sådana fordon i yrkesmässig tra—

• Sida 42
•  Original

fik kan enligt länsstyrelsens uppfattning slo- pas. Däremot skuiie det vara av stort vär— de om förare av större bandfordon fick underkasta sig ett särskilt prov inför po- lismyndighet. För framförande av snöskoter och liknande bandfordon bör föreskrivas en minimiålder av 15 är.

Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarar att krav på innehav av körkort inte bör ställas på förare av snöskotrar. Däremot bör övervägas en ordning med förarbevis, vilka med fördel bör kunna utfärdas av be— siktningsmän eller särskilt förordnade po- lismän.

4.1.4. Fartbegränsning

Frågan om fartbegränsning för snöskotrar har berörts endast av länsstyrelsen i Norr- bottens län, som framhåller att fordonen bör konstrueras för en färdhastighet av högst 50 å 60 km/tim.

4.2. Synpunkter och förslag från vissa intressegrupper

Utredningen har, som tidigare nämnts, haft kontakter och överläggningar med flertalet svenska tillverkare och importörer av över- snöfordon samt härutöver mottagit en avse- värd mängd förslag om och synpunkter på de lämpligaste formerna för en reglering av trafiken med dessa fordon. Överläggningar har sålunda ägt rum med bl.a. företrädare för försäkringsbranschen den 7 och den 27 juni 1968, med deltagarna i två av de av rikspolisstyrelsen anordnade kurserna i snöskoterköming för polismän den 7 och den 10 februari 1969, med före- trädare för Kiruna. Motorklubbs snöskoter- sektion den 9 februari 1969 och med befatt- ningshavare vid arméns jägarskola i Kiruna vid samma tillfälle. Den 11 februari 1969 hölls vidare en konferens på länsstyrelsen i Luleå med deltagande av företrädare för länsstyrelsen, lokala polisväsendet, natur- vårdsväsendet, lappväsendet och turistvåsen- det m.fl. Den 20 mars 1969 deltog utred- ningen i en av statens naturvårdsverk anord- nad överläggning i snöskoterfrågan med re-

presentation från bl.a. arméstaben, domän- verket, lantbruksstyrelsen, rikspolisstyrelsen, Skogsstyrelsen och trafiksäkerhetsverket samt från Fiskefrämjandet, Friluftsfrämjandet, Sveriges motorfederation SVEMO, Svens- ka fjällklubben, Svenska jägareförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska natur- skyddsföreningen, Svenska samernas riksför- bund och Svenska turistföreningen.

Vid en av utredningen den 8—den 10 april 1969 företagen studieresa till Finland hölls överläggningar i Helsingfors med företrä- dare för Transportministeriet och Lant- bruksministeriet samt på länsstyrelsen i Ro- vaniemi med representanter för, förutom länsförvaltningen, också polismakten, för- svarsmakten, gränsbevakningen, sameväsen- det, rennäringen och naturvårdsväsendet. Vid detta tillfälle diskuterades översnöfor- donsfrågoma även med den företrädare för TALJA (motsvarande den svenska NTF), som erhållit Transportministeriets uppdrag att utreda och föreslå regler för snöfordo- nens rättsliga ställning i Finland. Ytterligare kontakter har senare förevarit med denne utredningsman för ömsesidigt utbyte av er- farenheter på området.

Den 14 och den 15 april 1969 deltog utredningen i av länsstyrelserna i Umeå och Östersund anordnade sammanträden, varvid synpunkter framfördes från i stort sett samma typ av intressenter som vid tidi- gare länsstyrelsesammanträden i Luleå och Rovaniemi. Bl. a. kan noteras deltagande av företrädare för lokala snöskoterklubbar.

Den 28 och den 29 april 1969 hölls över- läggningar i Oslo med företrädare för sta- tens vegvesen, vegdirektoratet och för na- turvernsvesendet angående spörsmålet hur man från norsk sida ser på snöfordonspro- blemen och hur man ämnar lösa dem.

Utredningen har vidare besökt svenska snöfordonstillverkare och såväl vid dessa besök som vid av utredningen anordnade sammanträden med tillverkare, importörer, generalagenter och försäljare haft ingående diskussioner om lämpliga och möjliga tek- niska m.fl. lösningar inom frågekomplexet.

Vid alla dessa överläggningar har utred- ningen fått rika tillfällen att dels efterhöra

• Sida 43
•  Original

olika intressegruppers inställning till trafiken med snöfordon från skilda synpunkter och dels med tillverkare, tekniker och brukare diskutera genomförbarheten och lämplighe- ten av diverse tekniska och säkerhetsmässiga arrangemang i fråga om översnöfordonen.

Under arbetets gång har utredningen vi- dare tillställts en hel del skrivelser med syn- punkter och förslag från olika intresseorga- nisationer m.m. Häribland kan nämnas Ammarnäs Snöscoterklubb, Jakt- och fiske- vårdsföreningarnas Malmfältskrets — som är en organisation bestående av föreningarna i Kiruna, Malmberget, Gällivare, Koskulls- kulle och Porjus — Norrbottens läns jakt- vårdsförening m.fl. samt statens jämvägars rättssektion vid distriktet i Luleå. Utredning- en har härutöver haft del av skrivelser från bl.a. länsstyrelsen i Jämtlands län, Svenska naturskyddsföreningen, Cykel- och Moped- främjandet, Vemdalsskalets turistförening samt olika polis- och åklagarmyndigheter i berörda områden. Vid de under punkt 4.1 behandlade remissvaren från vissa länssty- relser fanns vidare bilagda skrivelser till resp. länsstyrelse från bl.a. Västerbottens turisttrafikförbund, Lappväsendet i Väster- bottens län, Naturvårdsrådet i Norrbottens län och Lappväsendet i samma län. Vidare redovisades skrivelser från kommunalnämn- derna i vissa kommuner samt från vägför- valtningar och andra institutioner på läns- och lokalplanet.

4.2.1. Registrering

Frågan om registrering i någon form har avgjort varit relevant för det stora flertalet här redovisade intressegrupper m.fl. Syn- punkterna har skilt sig snarare i vad gäller registreringens utformning än i vad gäller registreringens vara eller inte vara. En skil- jelinje går mellan centralt och lokalt regis- ter, därvid förespråkarna för ett regionalt eller lokalt register menat att det centrala, hela landet omfattande registret är en onö- digt stor apparat, som dessutom kan bli stel till funktionen. Ett regionalt register, fört hos länsstyrelsen, eller ett lokalt register un- der resp. polismästare ger en snabb och smi-

dig funktion utan att därför övervaknings- och kontrollaspekterna eftersätts. Det cen- trala registret ger, menar dess förespråkare, en bättre samlad bild av fordonsbeståndet och dess geografiska utbredning i landet, och uppfyller de krav som följer av det för- hållandet att en stor mängd av dessa fordon - främst snöskotrar — fraktas per bil från ägarens bostad i storstadsregioner och i lan- dets sydligare delar till vintersportområdena m.m. i de snörika delarna under Sportlovs- och vintersemesterveckor. En lokal registre— ring av sådana fordon i ex. Malmöområdet skulle inte tjäna sitt syfte då fordonen sedan används av deras semestrande ägare i fjäll- bygderna.

Om motiven för ett registreringsförfaran- de har man i stort varit ense. Detta till— godoser önskemålen om effektivare över- vakning och kontroll, förenklat förfarande vid efterspaning och identifiering av stulna eller eljest förkomna fordon samt medför dessutom lättnader i fjällräddningsverksam- heten vad avser såväl uttagning av rädd- ningsfordon som efterspaning av nödställt fordon.

Från flera håll har emellertid anförts, att en fordonsregistrering i vedertagen form är en onödigt långtgående åtgärd för våra än så länge jämförelsevis fåtaliga översnöfor- don, och att en form av ägares anmälnings- skyldighet till länsstyrelse eller polismyndig- het vid förvärv och försäljning av sådant fordon bör anses tillfyllest ur förevarande synpunkter. Häremot har vid diskussionerna anförts, att syftet med anmälningsplikten beträffande innehav av översnöfordon — som ju är detsamma som vid vedertaget registreringsförfarande nämligen en effekti- viserad kontrollmöjlighet av fordon i bruk — skulle så gott som helt förfelas utan de registreringsbeteckningar som ansetts böra följa av registreringen.

Beträffande registreringsbeteckningarnas utformning och placering på fordonen har en del olika synpunkter anförts. Sålunda har föreslagits, att registreringsnumret målas på fordonets framhuv (motorhuv) med stora tecken i mot fordonet i övrigt avvikande färg. En sådan utformning underlättar — då

• Sida 44
•  Original

den avsetts målas såväl på huvens sidor som på dess överdel - i hög grad identifieringen både från luften vid flygspaning och flyg- övervakning och vid markövervakning på långa avstånd med hjälp av kikare o.dyl. Detta förslag har ansetts särskilt fördelaktigt ur jakt- och fiskevårdssynpunkt, eftersom ett vid olaga jakt och fiske m.m. använt översnöfordon och därmed dess ägare snabbt och enkelt kan spåras upp. Vetska- pen om detta förhållande har antagits ha en så stark förebyggande effekt att redan där- igenom mycket är vunnet för jakt- och fis- kevårdens del.

Ett annat förslag har gått ut på att for- donets drivband skulle förses med instansade eller profilerade tecken, motsvarande fordo- nets registreringsnummer. Vid färd i snöföre avger drivbanden detta nummer i tryck mot snöytan, varigenom man kan avgöra vilket fordon som framförts på ifrågavarande plats. Förslagsställama har härvid åberopat vissa tidningsuppgifter om att ett sådant sy- stem kommit till användning i Canada.

Från flera håll har en skyltutforrnning i enlighet med den för motorcyklar nu gällan- de anförts som den lämpligaste. Skylt av föreskriven storlek och typ borde föras såväl framtill som baktill på fordonet samt — vad gäller den bakre skylten — vid färd i mörker vara upplyst av skyltlykta. Om till fordonet kopplas släpsläde (pulka) borde även denna baktill vara försedd med belyst skylt. För- slag har också framförts om att för över- snöfordon, närmast snöskotrar, avsedda skyltar borde vara större än vad som nu föreskrivs för motorfordon med hänsyn till de omständigheter som i. många fall kan råda vid det praktiska övervakningsarbetet.

4.2.2. Besiktning

För att registrering skall få ske fordras en- ligt gällande författningar att typ- eller re- gistreringsbesiktning av fordonstypen eller fordonet företagits och att besiktningen re- sulterat i ett godkännande. Att sådant för- farande skulle bli aktuellt även för översnö- fordonen därest en registreringsplikt inför- des har inte mötts av någon nämnvärd kritik

vid utredningens överläggningar etc. med be- rörda intressegrupper. En sådan ordning har tvärtom hälsats med tillfredsställelse och föreslagits från flera håll. Härigenom skulle nämligen — såframt besiktningskraven ställs tillräckligt högt — bl. a. problemen med bul- lerstörning, utrustning och fordonets säker- het kunna elimineras, vilka är de punkter som huvuddelen av förslagsställarna från bl. a. naturvårds-, frilufts- och fjällrädd- ningsområdena varit mest intresserade av.

Vid överläggningarna med tillverkare och importörer av översnöfordonen har utred- ningen bl.a. haft tillfälle att pröva sina överväganden om vissa konstruktiva för- ändringar och tillägg på dessa fordon och att få upplysningar om huruvida översnöfor- donen kan byggas så, att de kan förväntas bli godkända vid en tänkt besiktningssitua- tion. De punkter, som härvid varit föremål för särskilt intresse, är bl. a. styrinrättning- en, bromsutrustningen, anordning för back- ning, belysning, ljud- och ljussignaler, ljud- dämpningen, kopplingsanordningen mellan dragfordon och släpsläde, Vindrutetorkare samt släpslädars utrustning. Betr. styrinrätt— ningen har föreslagits, att även sådana snö- fordon, som inte har särskild sådan inrätt- ning, skall kunna godkännas därest styr- funktion kan emås på annat, tillräckligt sä— kert sätt. Det har föreslagits att bromsut- rustningen får bestå av två av varandra obe- roende manöverorgan, som således kan ma— növreras separat men som påverkar en och samma bromsanordning. Vad avser back- växel har anförts, att en lättare snöskoter lika lite som en motorcykel behöver vara försedd med sådan. Den enbandade snösko- tern, som normalt väger mindre än 250 kg, borde alltså inte behöva backväxel, medan en dubbelbandad och därmed tyngre snö- skoter eventuellt kan vara betjänt av sådan anordning. En viktgräns mellan lätt och tungt fordon har föreslagits vid 200 kg. Ett annat förslag är en gräns, beroende av måt- tet på fordonets sammanlagda drivbandsyta. Starka tvivel har anförts beträffande de tek- niska möjligheterna att montera ett funk— tionssäkert bromsljus liksom mot en sådan bestämmelses praktiska värde. Det sistnämn-

• Sida 45
•  Original

da gäller jämväl för ljudsignal samt kör- riktningsvisare och backspeglar vad avser öppna fordon. Mot övriga särskilda punk- ter har inga mera betydande invändningar framförts.

I detta sammanhang bör även ett förslag tas upp, som utredningen fått del av från ett par håll, nämligen att snöskotrarna bör in- delas ungefär enligt principerna för uppdel- ningen mellan motorcykel och moped. För >>snömopeden>> skulle därvid gälla lägre tek- niska krav, lägre förarålder därest sådan kommer att krävas och andra sådana lätt- nader. Olika gränsdragningssystem har an- förts som lämpliga, däribland tjänstevikten, motoreffekten eller konstruktiva hastigheten.

Inte bara typ- eller registreringsbesikt- ningen har varit föremål för synpunkter och förslag till utredningen utan också en årlig obligatorisk kontrollbesiktning av den typ som AB Svensk Bilprovning bedriver för bilar och motorcyklar. Kontrollbesiktningen skulle därvid, enligt en förslagsställare, gälla såväl de tyngre snöfordonen av typ snö- vessla, snöbuss o. dyl., som går i yrkesmässig trafik, som de lättare fordonen av typ snö- skoter, och då närmast för att komma till rätta med bullerproblemen och med de svå- righeter som en illa utrustad och i dålig kon- dition varande snöskoter kan åstadkomma för fjällräddningen.

Från många andra håll har emellertid helt motsatta inställningar redovisats. Sålunda har anförts, att snöfordonstrafiken bör be- läggas med så få restriktioner och skyldig- heter som möjligt och då inte minst vad gäl- ler teknisk utrustning och kontroll av for- donens kondition m.m. Det har härvid bl. a. pekats på att dessa fordon representerar en landvinning av utomordentlig betydelse för den i fjällvärlden och glesbygderna bofasta befolkningen, som använder sina snöfordon i sin näring och som dessutom har varken tid eller ekonomiska eller geografiska möj- ligheter att enligt nya regler utrusta och varje år låta besiktiga sina snöfordon.

4.2.3. Krav på förare Frågan om förarkompetensen har föranlett många kommentarer under utredningens

kontakter med olika intressenter och orga- nisationer m.fl. Förslag har framställts om kompetensbevis för förande av snöskoter dels av typ nuvarande bilkörkort eller mo- torcykelkörkort, dels av någon speciell, för detta fordon avsedd art, dels av typen lämp- lighetsintyg från polismyndighet eller två betrodda personer i förarens hemort. Även ett intyg om lämplighet och kunnighet efter genomgången kurs, som anordnats av en etablerad snöskoterklubb, har föreslagits att gälla som förarlicens. I omdömet lämplig och kunnig har föreslagits ingå inte bara körskicklighet m.m. utan också s.k. över- levandekunskap, dvs. att föraren skall ha dokumenterat kännedom om hur han skall överleva en nödtvungen vistelse i ödemar- ken efter ex. ett skoterhaveri etc.

Synpunkterna på förarlicens har ofta kombinerats med förslag om förarålder. Där krav rests på vanligt körkort har självfallet föraråldern överensstämt med den för resp. körkortstyp gällande medan åldern för and- ra arter av tillstånd föreslagits ligga vid ex. 15, 16, 18 eller 21 år. Där ingen som helst förarkompetens ansetts böra krävas har man i en del fall ändock önskat en lägsta förar- ålder, medan andra förslagsställare inte öns- kat någon begränsning alls av tillåtandet att föra snöskoter. Snöskotems jämställande med mopeden har även under denna punkt varit vanligt förekommande, varav således följer att åldersgränsen 15 år ofta föresla- gits som lämplig.

Det skall slutligen noteras, att från några håll anförts att endast sådana personer, som är beroende av snöfordonet för sin utkomst eller sina kontakter med omvärlden bör få tillstånd att inneha och köra sådant fordon.

4.2.4. Fartbegränsning

Även frågan om snöfordonens tillåtna has- tighet har varit av intresse för många för- slagsställare och har ofta varit samman- kopplad med miljö- och naturvårdssynpunk- ter i övrigt. Som visats under punkt 4.2.2 har hastighetsfrågan också berörts i anslut- ning till diskussionen om snömopeden. Medan det övervägande antalet förslags-

• Sida 46
•  Original

ställare ansett snöskoter böra få framföras med fri hastighet — under påpekande att hastigheten i praktisk och normal drift är avsevärt lägre än den vid hastighetstävlingar med Specialmaskiner noterade — vilket torde innebära högst 50 km/tim —har från andra håll gränsen för en konstruktiv hastighet an- setts böra sättas vid 30 km/tim. Härvid har som lämpligt remedium framhållits antingen en högsta tillåten motoreffekt, en strypan- ordning för bränsletillförseln eller en utväx- ling med viss högsta effekt. Förslag om så- väl högre som lägre tillåten fartgräns har också framförts till utredningen. Vid den registreringsbesiktning och följande årliga kontrollbesiktning, som föreslagits enligt punkt 4.2.2, skulle dessa begränsningsanord- ningar även kontrolleras och provas så att en uppföljning av bestämmelsernas efterlev- nad kunde åvägabringas.

• Sida 47
•  Original

5. Klassificering och registrering

5.1. Klassificering

Ett motordrivet bandfordon är enligt 1 5 2 mom. VTF att hänföra till antingen mo- torfordon, traktor eller motorredskap. I den mån bandfordonet inte är att anse som traktor eller motorredskap skall det jämlikt l ä 3 mom. VTF anses som bil.

De flesta översnöfordon som f.n. existe- rar är försedda med ett eller flera band en- ligt vad som närmare utvecklats i kap. 2. De är således bandfordon och därmed i normalfallet enligt VTF att hänföra under rubriken bil. Denna rubricering gäller obe- roende av snöfordonets tjänstevikt.

Utredningen anser det inte vara förenat med några nackdelar att bibehålla klassi- ficeringen som bil för snöfordonen av typ snövessla, tung motoriserad snösläde m.fl. Deras användningsområde motsvarar nor- malt användningsområdet för en personbil, buss eller lastbil och de är i princip kon- struerade på samma sätt, blott att den kon- ventionella bilens hjul bytts ut mot band.

Vidare anser utredningen skäl inte före- ligga att undanta dessa fordon från väg- trafikförordningens bestämmelser.

Att klassificera även snöskotern som bil har emellertid synts utredningen vara av flera skäl mindre lämpligt. Dels är den en betydligt lättare typ av motorfordon, dels motsvarar dess användningsområde — när- mast på grund av fordonens konstruktion, utformning och syfte — inte i första hand

en bils. Fordonets uppbyggnad är också när- mast att jämställa med en motorcykels. Dessa fordon bör enligt utredningens upp- fattning hänföras till kategorin motorcykel om de är av lättare konstruktion.

Viktgränsen bör enligt utredningens me- ning gå vid 400 kg tjänstevikt. Utredningen har här valt samma viktgräns som f.n. gäl- ler mellan bil och trehjulig motorcykel. Det- ta medför att samtliga nu förekommande snöskotrar blir att hänföra till motorcykel. Utredningen föreslår som framgår av det tidigare anförda att termen bandmotorcy- kel används för snöskotertypen och band- bil för snövessletypen av översnöfordon. Någon vidare indelning av kategorin band- motorcykel i lätt och tung sådan motor- cykel anser sig utredningen inte böra för- orda. Ej heller anser sig utredningen böra förorda införande av speciella bestämmelser ifråga om särskilt lätta bandmotorcyklar (motsvarande mopeder ifråga om hjulfor- don).

5 .2 Registrering

Bortsett från vissa militära snöfordon före- kommer som förut anförts inte f.n. någon registrering av fordon som av utredningen hänförts till bandbilar och bandmotorcyk- lar. En huvudlinje i utredningens direktiv avser den rättsliga regleringen av översnö- fordonens användande. För att en sådan reglering överhuvud skall kunna komma till

• Sida 48
•  Original

stånd och dess efterlevnad kunna övervakas erfordras någon form av registrering av äganderättsförhållandena för resp. fordon.

Från många håll, däribland länsstyrelser- na i Västerbottens och Norrbottens län, har föreslagits att registreringsplikt inte före- skrivs utan att man i stället inför någon form av anmälningsskyldighet med åtföl- jande lokal registrering. Från andra håll har framhållits att registrering bör vara obliga- torisk.

Utredningen föreslår att en registrering föreskrivs också beträffande samtliga band- bilar och bandmotorcyklar.

Till stöd härför vill utredningen anföra följande. Genom registrering nödvändiggörs typ- eller registreringsbesiktning. Härigenom uppnås en kontroll över att fordonens be- skaffenhet och utrustning är i överensstäm- melse med givna föreskrifter. I flera sam- manhang har framhållits betydelsen av att snövesslor och snöskotrar kan identifieras, bl.a. i samband med efterspanande av per- soner som utövat olaga jakt eller fiske eller förorsakat skadegörelse på egendom etc. Re- gistrering av fordonet underlättar sådan identifiering.

Utredningen har vidare funnit att trafik- försäkringsplikt redan enligt gällande be- stämmelser åvilar ägare av bandbilar och bandmotorcyklar. Någon ändring på denna punkt har utredningen inte ansett sig böra förorda. Så länge någon registrering inte förekommer är emellertid en kontroll av att försäkringsplikten fullgjorts förknippad med betydande svårigheter. Även detta förhål- lande talar enligt utredningens mening för att en registreringsplikt införes.

En registrering kan vidare såsom fram- hållits från bl.a. flera länsstyrelser och po- lismyndigheter vara av betydelse i samband med fjällräddningsverksamheten.

Vidare har från militärt håll framhållits betydelsen av en överblick över den befint- liga civila fordonsparken även vad gäller bandbilar och bandmotorcyklar.

Det från vissa länsstyrelser framförda förslaget att registreringen skulle ske lokalt synes utredningen inte vara lämpligt. Utred- ningen vill erinra om att framför allt band-

motorcyklar i allt större omfattning an- vänds för turiständamål på sådant sätt att ägaren medför fordonet till fjälltrakter eller annan lämplig terräng i samband med se- mestervistelser. Detta medför att dessa for- don ofta kommer att brukas på annan ort än ägarens hemort.

Utredningens ståndpunkt i registrerings- frågan innebär att, så länge nuvarande be— stämmelser angående bilregistrering gäller, jämväl bandbilar och bandmotorcyklar re- gistreras i samma ordning. Anledning före- ligger heller inte att föreskriva andra be- stämmelser beträffande nummerskyltarnas utseende eller placering än vad som gäller för vanliga bilar och motorcyklar.

Om en myndighet har behov av att be- kvämt och snabbt ur registren ta fram i visst län registrerade bandbilar eller band- motorcyklar, ordnas detta f.n. enklast ge- nom att länsstyrelsen reserverar viss num- merserie för sådana fordon. Dessa blir här- igenom lätt gripbara.

När den av bilregisterutredningen före- slagna centrala registreringen av motorfor- don kommer till stånd kan man utan svå- righeter genom kodning åstadkomma att bandbilar och bandmotorcyklar skiljs från övriga motorfordon i ADB-registret. Utred- ningen har haft överläggningar i denna fråga med bilregisterutredningen, som för- klarat att det tilltänkta centrala bilregistret har fullt tillräcklig kapacitet även för det jämförelsevis mycket begränsade antal band- bilar och bandmotorcyklar, som kan beräk- nas finnas eller inom överskådlig tid till- komma i landet.

Avgifter för registrering av översnöfordo- nen torde, i likhet med vad som gäller för övriga fordon, böra avvägas så att särskilda kostnader för statsverket inte uppkommer.

• Sida 49
•  Original

Bandmotorcykel med två drivband och en styr- skida.

Bandmotorcykel utan styrinrättning, avsedd att styras med förarens egna skidor.

• Sida 50
•  Original

Bandmotorcykel med ett drivband och tva styr- skidor.

Nagra olika typer av bandmotorcyklar.

• Sida 51
•  Original

. l .. = z / " ' ”Miri—tw—

Arméns bandvagn 202 A med tillkopplad band- vagnskokkärra.

• Sida 52
•  Original

Bandbil med anordning för packning av snö i skidbacke.

Bandbil avsedd för persontransport.

• Sida 53
•  Original

6. Besiktning

6.1. Utredningens överväganden

För att registrering skall kunna ske förut- sätts att besiktning av fordonen ägt rum. Sådan besiktning syftar till en kontroll av att fordonet uppfyller uppställda krav på bl. a. trafiksäkert utförande. Besiktningen kan ske antingen som registreringsbesiktning eller i form av typbesiktning (14 och 15 55 vägtrafikförordningen).

För närvarande förekommer det endast i undantagsfall att översnöfordon registreras i vårt land. Som exempel kan nämnas den militära registreringen av vissa sådana for— don. Fordonstypen bandmotorcykel kan en- ligt gällande regler överhuvud inte registre- ras eftersom sådant fordon med tillämpning av de för bil eller motorcykel givna bestäm- melserna inte skulle kunna godkännas på ett flertal viktiga punkter. Bandbilarna, som i allt väsentligt uppfyller besiktningskraven, kan däremot registreras.

Någon bestämmelse om obligatorisk kon- trollbesiktning för i privat trafik brukade icke registrerade bandbilar och bandmotor- cyklar finns heller inte. Enligt YTF skall däremot fordon, som brukas i yrkesmässig trafik, årligen undergå kontrollbesiktning.

Utredningen har inhämtat, att det inom Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län finns ungefär 140 snövess— lor som används i yrkesmässig trafik för personbefordran. Kontrollbesiktning av des- sa fordon synes emellertid, såvitt utred-

ningen kunnat erfara, ha skett endast i be- gränsad omfattning.

Efter hemställan från motorredskapsut- redningen beslöt AB Svensk Bilprovning att under eftervintem 1969 underlätta ifråga- varande kontrollbesiktning på så sätt att bo- laget under tiden den 16—18 april 1969 inrättade provisoriska besiktningsplatser i närheten av stationsorterna för de i yrkes- mässig trafik använda snövesslorna. Besikt- ningen under nämnda dagar omfattade till- sammans 22 i yrkesmässig trafik använda fordon varav 20 snövesslor och 2 bandvag- nar. Härtill kom ett antal snöskotrar som besiktigades dels för att ha möjlighet att trafikera norskt område dels därför att de användes i yrkesmässig trafik. Vid besikt- ningarna kontrollerades i första hand for- donens trafiksäkerhet. Dessutom bedömdes fordonens allmänna kondition, driftsäkerhet samt i vilka avseenden de inte uppfyllde kraven för bil. Besiktningsresultatet redo- visas i Bilaga. Som en slutsats kan sägas att en besiktning inte medför mera betydan- de svårigheter att som bil godkänna bandbil.

Då utredningen nu föreslår, att översnö- fordonen skall åläggas registreringsplikt, föl- jer därav att fordonen även skall bli före- mål för typ- eller registreringsbesiktning. På bandbilar torde, med undantag för bestäm- melsen om stänkskydd, de för vanlig bil gäl- lande föreskrifterna kunna uppfyllas. Band- motorcyklarna kan däremot, som tidigare framhållits, inte f.n. godkännas i besiktning

• Sida 54
•  Original

utförd enligt gällande regler. Utredningen bedömer emellertid trafiksäkerhetsaspekten liksom frågan om förarens och passagera- rens egen säkerhet som primär även vad gäller bandmotorcyklarna. Utredningen an- ser därför att förutsättningen för registre- ring även av dessa fordon skall vara att de undergått besiktning. Utredningen har där- för utarbetat förslag till särskilda bestäm- melser för de krav, som skall ställas vid be- siktning av bandmotorcyklarna.

Utredningen föreslår att de föreskrifter som skall gälla för bandmotorcyklar tas in i ett nytt författningsrum i VTF, 4a &. De närmare preciseringarna av fordonskraven bör, i likhet med vad som nu tillämpas be- träffande andra typer av fordon, göras av statens trafiksäkerhetsverk.

Vad gäller den obligatoriska kontrollbe- siktningen finner utredningen däremot star- ka skäl tala för att någon skyldighet i detta avseende inte bör åläggas ägare av för pri- vat bruk avsedda bandbilar. De i privat körning brukade bandbilarna är av flera skäl, bl. a. de höga anskaffnings- och underhålls- kostnaderna m.m., inte så många att de kan anses representera något betydande säker- hetsproblem. Man kan anta att de mesta- dels används i sådan miljö där riskerna för skador till person eller egendom är mini- mala. I sammanhanget bör även beaktas de med en besiktningsskyldighet förenade prak- tiska svårigheterna att inställa fordonen på resp. besiktningsstation.

Förhållandet är dock enligt utredningens mening ett annat då det gäller bandbilar i yrkesmässig trafik. Som framgår av AB Svensk Bilprovnings undersökningsresultat har det visat sig att en del allvarliga fel, så- som bortfallande bromsverkan och avgaser i kupén, inträtt på dessa fordon. Då de i stor utsträckning kommer till användning för befordran av inte bara gods utan även passagerare talar säkerhetsskäl för obliga- torisk kontrollbesiktning i likhet med vad som gäller för annan bil i yrkesmässig trafik.

Bandmotorcykeln, som enligt vad tidigare anförts bör bli föremål för en typ- eller re- gistreringsbesiktning, är närmast att jämstäl- la med konventionell motorcykel. Sådant

fordon är underkastat bestämmelserna om obligatorisk kontrollbesiktning. Några av de viktigare anledningarna härtill är att fordo— net kan framföras med förhållandevis myc- ket hög hastighet, att det normalt används i den normala trafikmiljön tillsammans med andra fordonstyper och trafikantkategorier och att det är en jämförelsevis vanlig for- donstyp i denna miljö.

Bandmotorcykeln kan med utgångspunkt från dessa kriterier knappast sägas vara av sådan karaktär att den bör underkastas kon- trollbesiktningsplikt. Som tidigare påvisats är bandmotorcykelns normala brukshastig- het låg — en moped kan med sin tillåtna maximihastighet 30 km/tim anses utgöra en större riskfaktor utan att för den skull vara underkastad kontrollbesiktningsbestäm- melserna. Bandmotorcykelns trafikmiljö är vidare en helt annan än jämförbara fordons, i det bandmotorcykeln enligt utredningens förslag skall få framföras i huvudsak en- dast utanför väg, dvs. där ingen annan tra- fik normalt förekommer och i allt fall ingen tät eller snabb sådan.

I denna speciella trafikmiljö kan band- motorcykeln knappast bli en så vanlig före- teelse att det av detta skäl är motiverat från trafiksäkerhetssynpunkt att kontrollera fordonets skick och utrustning. Det som ta- lar för en kontroll skulle snarare vara mil- jövårds- och förarsäkerhetssynpunkter. Som sådana skäl vill utredningen särskilt fram- hålla bullerproblemen samt de frågor som avser förarens och passagerares möjlighe- ter att klara en kritisk situation i ödemar— ken.

Sistnämnda frågor är endast delvis be- roende av fordonets skick. En obligatorisk kontrollbesiktning blir därvidlag säkerligen av mindre värde än en vettig utrustning för och uppläggning av färden liksom god vana vid fordonet och dess speciella bruksmiljö. Genom den vedertagna typ- eller registre— ringsbesiktningen blir för bandmotorcyklar— na en viss övre bullergräns bestämd och det kan därefter om så visar sig erforderligt föl- jas upp genom särskilda punktkontroller — t. ex. vid flygande inspektion — att vederbö- rande fordon inte överskrider stipulerad

• Sida 55
•  Original

bullernivå. Flera praktiska skäl talar vidare mot en obligatorisk kontrollbesiktning, bl. a. svårigheten att inställa fordonen till besikt- ningsstation för det stora antal bandmotor- cykelägare som bor i glesbygder.

Ej heller vad gäller bandmotorcyklar i yrkesmässig trafik finner utredningen till- räckliga skäl tala för en årlig obligatorisk kontrollbesiktning. En yrkesmässig trafik för personbefordran representerar visserli- gen i sig en anledning till speciell trafiksä- kerhetskontroll, men i detta fall bör mera hänsyn tas till trafikens praktiska omfatt- ning än till principiella synpunkter. En band- motorcykel tar — även om befordran sker mot betalning — inte mer än någon enstaka passagerare, som då får färdas i tillkopplad pulka. I realiteten torde det av körtekniska skäl ganska sällan förekomma att passage- rare kan befordras på bandmotorcykeln. Den skidtolkning efter fordonet som här kan komma ifråga ställer inte samma säker- hetskrav på fordonet som en befordran av passagerare som sitter på fordonet eller i dess släpsläde.

6.2. Förslag till ändringar

Utredningen föreslår att bestämmelserna om typ- och registreringsbesiktning av for- don utsträcks att avse även bandbilar och bandmotorcyklar. De för besiktningen er- forderliga närmare föreskrifterna bör, i lik- het med vad som f. n. gäller jämlikt 14 och 15 åå vägtrafikförordningen, meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar, dvs. trafiksäkerhetsverket.

Vad beträffar årlig obligatorisk kontroll- besiktning anser utredningen tillfyllest att bandbilar i yrkesmässig trafik liksom hittills är underkastade sådan plikt. Någon ut- sträckning av besiktningsplikten till att avse även andra bandbilar samt bandmotorcyk- lar finner utredningen inte erforderlig.

• Sida 56
•  Original

7. Beskattning

7.1. Utredningens överväganden

Som utredningen anfört bl.a. i kap. 5 är med band försett motorfordon i princip un- derkastat reglerna om registrering och i kon- sekvens härmed också reglerna om fordons— skatt.

Kungl. Maj:t har emellertid — enligt vad utredningen tidigare redogjort för — genom särskilda beslut dels föreskrivit, att snövess- lor och snöskotrar av vissa fabrikat skall vara att hänföra till motorfordon endast i den mån fordonet tas i bruk på väg och dels bemyndigat vissa länsstyrelser att för- ordna om att snövesslor, som används i yr- kesmässig trafik, skall vara undantagna från registreringsplikten.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande beslut har bl. a. resulterat i att snöskotrar överhuvud- taget inte registrerats och att snövesslor som regel inte heller blivit föremål för sådan åtgärd. Som en följd härav har dessa for- donstyper inte varit fordonsskattepliktiga.

Översnöfordonens undantagande från skatteplikten överensstämmer enligt utred- ningens mening väl med grunderna för be- skattningen av motordrivna fordon, vilkas principiella innebörd är att varje vägtrafi- kant skall ersätta det allmänna för utnytt- jandet av vägnätet, dvs. avgiften skall mot- svara den enskilde vägtrafikantens kostnads— ansvar. En följd härav är att ett fordon, som i endast ringa grad eller inte alls för-

orsakar slitage på vägbana m.m. inte bör åläggas skyldighet att erlägga avgift till täc- kande av vägkostnaderna. I konsekvens med detta resonemang har på förslag av bilskatteutredningen lämnats föreskrifter om. viss restitution av drivmedelsskatt, som er- lagts av samer vid deras användande av snöskotrar.

Motorredskapsutredningen har i det före- gående föreslagit att bandbil och bandmo- torcykel skall vara underkastade registre- ringsplikt. Utredningen har likaså föresla- git sådan ändring av 54 å VTF, att des— sa fordon i princip inte får föras på väg. Utan hinder härav skall emellertid enligt förslaget sådant fordon få föras över väg kortast lämpliga sträcka mellan terräng på ömse sidor om vägen eller längs väg om så- dan körning är nödvändig med hänsyn till de på platsen rådande terrängförhållandena.

De av utredningen sålunda föreslagna möjligheterna att undantagsvis och under strängt reglerade förutsättningar framföra bandbil eller bandmotorcykel på väg är en- ligt utredningens uppfattning inte av be- skaffenhet att därav skall följa skyldighet för fordonsägaren att erlägga fordonsskatt. Det vägslitage som kan förorsakas av över- snöfordonens ringa väganvändning torde bli av ytterst begränsad omfattning och måste anses mer än väl kompenserat genom de av- gifter som fordonsägarna erlägger till det allmänna i form av drivmedelsskatt.

• Sida 57
•  Original

Med hänsyn till vad nu anförts föreslår ut- redningen ett tillägg till 2 5 förordningen (1922: 260) om automobilskatt av innebörd att bandbil och bandmotorcykel frikallas från där avhandlad skatteplikt.

1964 års rennäringssakkunniga föreslår i sitt nyligen avgivna betänkande ett system, enligt vilket viss del av för snöfordonen er- lagd drivmedelsskatt återbärs till utövarna av trafik med sådana fordon genom att des- sa medel får disponeras för iordningställan- de av särskilda snöskoterleder rn. m.

Utredningen vill slutligen anmärka, att det i enlighet med 54 ä 7 mom. VTF i undantagsfall kan tänkas att bandbil eller bandmotorcykel genom dispens får fram- föras regelbundet på viss sträcka av en väg. Det kan t. ex. vara fråga om transport av gods mellan viss hämtningsplats och ett fjällhotell e.dyl., därvid transporten måste ske delvis på eller över väg. Med hänsyn till den restriktiva inställning till sådana dispenser som torde kunna förutsättas lär dock transporter i sådana speciella fall inte komma att få sådan omfattning att inte ut- gående drivmedelsskatter kompenserar av dessa fordon orsakat vägslitage.

• Sida 58
•  Original

8. Förutsättningar för användande av Väg m. m.

8.1. Utredningens överväganden

Som utredningen redan anfört bör trafiken med bandbilar och bandmotorcyklar under- kastas VTF:s föreskrifter även om den äger rum annorstädes än på väg. Eftersom VTF f.n. endast tar sikte på vägtrafik inne- bär ifrågavarande ståndpunkt en förändring av förordningens tillämpningsområde. I flertalet sammanhang som är av intresse i fråga om bandbilar och bandmotorcyklar bör kunna föreskrivas att VTF:s bestäm- melser också skall vara tillämpliga när des- sa fordon framförs utanför väg. Vidare bör TBL och dess sanktionssystem omfatta trafik med även bandbilar och bandmotor- cyklar.

Framförandet av bandbilar och bandmo- torcyklar på väg är på sätt i det föregåen- de framhållits i dag i princip inte tillå— tet. Det är emellertid känt att såväl korsan- de av väg som färd på väg — om än of- tast endast kortare sträckor — förekommer i relativt stor omfattning. Detta förhål- lande bör i princip inte ses som ett resul- tat av bristande övervakning, bristande kun- skap om gällande bestämmelser eller bris- tande vilja att följa givna föreskrifter utan snarare, enligt utredningens uppfattning, som en följd av omöjligheten att ta sig fram med dessa fordon utan att någon gång utnyttja befintliga vägar, broar etc.

Utredningen anser att möjlighet bör läm- nas att med bandbil och bandmotorcykel

trafikera väg i. den mån detta av praktiska skäl är oundgängligen nödvändigt. Med hänsyn jämväl till att i annat sammanhang föreslås långtgående utrustningskrav, be- siktnings- och registreringsplikt m.m. för bandbilarna och bandmotorcyklarna samt — vad gäller bandbilarna — krav på kör- kort som för bil jämte i förekommande fall krav på trafikkort, anser utredningen sig kunna förorda en liberalare syn på dessa fordons användande av väg i vissa speciel- la situationer.

Det synes sålunda utredningen både lämpligt och realistiskt att tillåta, att band- bil och bandmotorcykel förs tvärs över väg eller kortast lämpliga sträcka längs väg där terrängförhållandena på ömse sidor om vä- gen inte gör det möjligt att framföra for- donet.

Utredningen anser emellertid att en ovill- korlig stopplikt för snöfordonen och en lika ovillkorlig företrädesrätt för fordon på vä- gen erfordras för en säker avveckling av snöfordonens passage över och färd längs väg. Inträffade olyckor och olyckstillbud har vidare övertygat utredningen om nöd- vändigheten av att föreskriva, att passage- rare inte får befordras med bandbil eller bandmotorcykel eller med till sådant fordon kopplat släp- eller efterfordon vid passage över eller färd på väg. Utredningen be- handlar de nu berörda frågorna närmare i avsnitt 10.

Vad gäller bandbils och bandmotorcykels

! |

• Sida 59
•  Original

färdhastighet på väg finner utredningen inte skäl att föreslå ändring av gällande regler (56 ä 3 mom. VTF). När det däremot gäller framförandet i terrängen synes inte skäl föreligga att föreskriva någon viss högs- ta hastighet. Det kan emellertid här anfö— ras, att därest särskilt bandmotorcyklarna framdeles kommer att förses med avsevärt starkare motorer eller på annat sätt få hög- re marschfartresurser det kan visa sig er- forderligt att föreskriva en högsta konstruk- tiv hastighet på sätt som f.n. gäller för mopeder.

Eftersom bandbil och bandmotorcykel avses få framföras endast med låg hastig- het på väg, och då långsamtgående fordon konstaterats utgöra ett faromoment i för- hållande till övrig, snabbare trafik på vä- gen, synes utredningen en rekommenda- tion erforderlig av innehåll, att då sådant fordon förs på eller över väg dess belys- ning bör vara tänd även i dagsljus.

8.2. Förslag till ändringar

Bandbil och bandmotorcykel föreslås inte få använda väg eller annan plats där all- män hjulburen trafik förekommer. Från denna regel bör undantag göras för passe- rande över väg, vilket bör ske i så rät vin- kel mot vägen som möjligt, och för färd längs väg på plats, där terrängförhållande- na på vägens sidor omöjliggör vidare fram- fart om inte vägen får användas.

Före utfart på väg skall snöfordonet ovill- korligen stannas helt, och all trafik på vä- gen skall lämnas företräde. Denna regel bör gälla alla vägar och alla typer av på vägen kommande fordon.

Då snöfordon passerar eller förs på väg får passagerare inte befordras med drag- fordonet eller tillkopplat fordon. Ej heller får skidtolkning eller annan typ av passa- gerarbefordran ske med hjälp av snöfordon vid sådant tillfälle.

Färdhastigheten på väg får inte överstiga 20 km/tim för bandbil eller bandmotorcy- kel, medan någon högsta hastighet i terräng- en inte anses böra föreskrivas.

• Sida 60
•  Original

9. Körkort, lämplighetsbevis och förarålder

9.1. Utredningens överväganden

Utredningen har uppdelat översnöfordonen i bandbilar och bandmotorcyklar, varav bl. a. följer att de tyngre typerna (snövess- la m. fl.) skall anses som bil med vad däri- genom följer beträffande fordonskrav, ut- rustnings— och förarkrav m.m., medan lät- tare fordonstyper skall betraktas som motor- cykel. För bandmotorcykeln föreslås sär- skilda krav på utrustning och teknisk stan- dard till höjande av såväl dess egen säkerhet som säkerheten för annan trafik. Bandbi- len har visat sig normalt ha sådan utrust- ning och utformning att den kunnat god- kännas som bil utan ytterligare ändringar. Bandbilar saknar visserligen stänkskydd, men utredningen föreslår i annat samman- hang att sådant inte skall krävas för denna fordonstyp.

Vid bedömandet av frågan om förare av snöfordon skall inneha körkort eller an- nan form av kompetensbevis för körning- en bör uppmärksammas utredningens för- slag att framförandet av dessa fordon på väg skall få äga rum endast i mycket be- gränsad omfattning. Bandfordonen är bygg- da för att huvudsakligen framföras inom väglösa områden. Utredningen har före- slagit att fordonen skall få framföras på väg endast då fråga är om korsande av väg samt då terrängen är sådan att framförande av fordonen vid sidan av väg inte är möj— ligt.

Utredningen anser sig ej böra förorda det

system som tillämpas i Norge, nämligen'en uppdelning av fordonen i dels sådana som får framföras på väg och dels sådana som inte får framföras på väg — de sistnämnda är som tidigare nämnts försedda med sär- skilt slag av registreringsskyltar.

De länsstyrelser som avgivit yttranden till utredningen har uttalat, att körkort in- te bör vara erforderligt för framförande av snöfordon. Mot detta kan invändas, att vid de tillfällen då fordonen undantagsvis fram- förs på väg en allmän kunskap om trafik- föreskrifter är nödvändig. Sådan allmän kunskap är visserligen erforderlig även när fordonet används i obanad terräng i för- hållandet till andra trafikanter, skidåkare m.fl., inte minst därför att VTF:s regler föreslås gälla för snöfordonsföraren även i dessa situationer, men måste anses som sär- skilt nödvändig vid färd på väg i förhållan- det till annan vanlig vägtrafik. Å andra si- dan förekommer redan nu trafik med moto— riserade fordon utan att krav på körkort uppställts. Förare av moped är sålunda inte skyldig att inneha körkort. Likaledes kan motorredskap f.n. framföras på väg utan att föraren innehar körkort. Även om för dessa slag av fordon gäller att fordonens konstruktiva hastighet inte får överstiga 30 km/ tim förekommer de dock — i varje fall vad gäller mopeder — i väsentligt mye- ket större omfattning i trafik på väg än vad som kan tänkas bli fallet ifråga om snöfor- don.

Det kunnande som kan anses erforderligt

• Sida 61
•  Original

för framförande av snöfordon i obanad ter— räng och på fjället är i väsentliga stycken av helt annan art än det som erfordras för framförande av fordon på väg. Det är här således — som redan tidigare berörts — fråga om fordons- och fjällvana, överle- vandekunskap och förståelse för nödvändig- heten av rätt utrustning i kombination med respekt för svårigheterna i ödemarken. En sådan kunskap bibringas inte föraren genom körlektioner och teoriprov, liksom den in- te heller kan dokumenteras genom ett lämp— lighetsintyg från länsstyrelse, polismyndig- het eller annan institution. De snöskoter- klubbar utredningen haft kontakt med har redogjort för sitt arbete med spridande av upplysning, rekommendationer och kun- skaper till medlemmar och andra om hur man lämpligen färdas med snöfordonen och hur man bör uppträda i olika situationer. Utredningen anser sådana insatser mycket värdefulla.

Bandmotorcykeln är i normalfallet ett enmansfordon, dock att en enstaka passa- gerare kan medfölja fordonet men då van- ligen sittande i tillkopplad släpsläde (pul- ka). Bandbilen däremot är konstruerad för befordran av passagerare eller gods eller bådadera.

Skillnaden i användningssätt synes utred- ningen motivera en skillnad även i vad gäl- ler kraven på förarens dokumentering av körkunskaper och lämplighet. En transport av passagerare t.ex. till och från vinter- sporthotell med bandbil måste motivera stör- re krav på fordonsföraren än en körning utan passagerare med den lättare bandmo— torcykeln.

För förande av bandbil bör därför upp- ställas krav på körkort. Sådant krav bör däremot inte gälla beträffande förande av bandmotorcykel. Bland skälen härför vill utredningen ytterligare särskilt nämna band- motorcykelns stora utbredning bland samer och fjällfolk i övrigt, för vilka detta for- don medfört en avsevärd lättnad i arbete och i geografisk isolering. Ett körkorts- krav skulle innebära avsevärda komplikatio- ner och i många fall omöjliggöra utnyttjan- det av de betydande fördelarna hos band-

Utredningen finner inte heller skäl fö- reslå att förare av bandmotorcykel skall in— neha någon annan form av officiellt kom- petensbevis eller licens för framförande av bandmotorcykeln.

En annan fråga i detta sammanhang är huruvida krav bör uppställas på viss mi- nimiålder för framförande av bandmotor- cykel. Förslag har till utredningen fram- lagts om en minimiålder av 15 eller 16 år. Vid bedömandet av lämplig undre ålders- gräns för framförande av bandmotorcykel bör för det första hänsyn tas till kravet på ett moget omdöme hos föraren. Ifråga om bandmotorcykel kan sägas att denna under normala förhållanden är ett lätthanterligt fordon. Vid färd i fjällterräng uppstår dock emellanåt situationer som förutsätter att fö- raren har tillräckliga krafter för att kunna framföra fordonet eller för att kunna klara sig själv och fordonet i trängda situationer, exempelvis om fordonet vält omkull, fast- nat i stöp eller på annat sätt kommit i ett kritiskt läge. Med hänsyn till det nu an— förda och till gällande bestämmelser om körkort för lätt motorcykel finner utred- ningen motiverat att minimiåldern för fram— förande av bandmotorcykel sätts till 16 år.

Utredningen vill i sammanhanget fram- hålla att den nuvarande lagstiftningen i Fin- land och i Norge, som framgår av det för- ut anförda, föreskriver innehav av körkort för framförande av bandfordonen. Detta in- nebär sålunda att svensk förare av band— bil eller bandmotorcykel måste vid färd över gränsen till Finland eller Norge vara utrus- tad med körkort motsvarande de krav som ställs i dessa länder.

9.2. Förslag till ändringar

Utredningen föreslår att samma bestämmel- ser om körkort och trafikkort som gäller för förande av bil skall gälla även i fråga om förande av bandbil. Utredningens stånd- punkt i denna del föranleder ingen författ- ningsändring. Bandmotorcykelförare skall däremot inte behöva inneha körkort eller trafikkort även om körningen sker yrkes-

• Sida 62
•  Original

Utredningen anser ej heller någon form av lämplighetsbevis eller förarlicens böra krävas av bandmotorcykelförare.

För förare av bandmotorcykel bör dock krävas att han uppnått 16 års ålder. Från detta krav bör emellertid dispens kunna meddelas av Kungl. Maj:t med anledning av särskilda omständigheter i likhet med vad som f.n. gäller beträffande unga mo- pedförare m. fl.

• Sida 63
•  Original

10.

10.1 Allmänt

Utredningen har i avsnitt 2. redogjort för de karakteristiska drag som kännetecknar bandfordon.1 I avsnitt 3. har utredningen redovisat gällande föreskrifter i. vad de äger tillämpning på dessa fordon. De förslag som utredningen framlagt kräver ett antal tillägg och ändringar i trafikförfattningarna. Särskilt kommer VTF i blickpunkten, men också på andra håll i lagstiftningen blir ändringar nödvändiga.

Utredningen har övervägt att för de for- don som nu avses föreslå en särskild författ— ning och i denna samla de föreskrifter som anses nödvändiga för regleringen av trafi- ken med fordonen, i förekommande fall med hänvisningar till bestämmelser i redan existerande författningar.

Tidigare har liknande lagstiftningsuppgif— ter lösts på detta sätt. Som exempel på en sådan särskild, tämligen fullständig författ- ning beträffande visst fordonsslag vill utred- ningen nämna MopF.

Det nämnda författningssättet kan i och för sig anses främja överskådligheten när det gäller att fastställa vilka bestämmelser som gäller för det fordonsslag som är i fråga. Det kan också vara en fördel att slip- pa ändringar på många ställen i redan gäl- lande lagar och förordningar.

Utredningen har dock kommit till den uppfattningen att denna metod här är för- enad med vissa nackdelar, inte minst därige- nom att den allmänna överblicken över tra- fikföreskrifterna försvåras. Utredningen har

Kommentar till författningsändringarna

också funnit att fordonsdefinitionerna i VTF endast behöver några mindre justeringar för att utredningens intentioner skall bli till- godosedda. I övrigt behöver ändringar i för- ordningen ske endast på ett förhållandevis litet antal punkter, varernot åtskilliga be- stämmelser redan i nuvarande lydelse lämp- ligen kan — som hittills — tillämpas också i fråga om bandfordon.

Det skulle således enligt utredningens me- ning vara mindre välbetänkt att skapa en specialförfattning vid sidan av den centrala trafikförfattningen. För denna ståndpunkt talar även att det allmänt sett får anses mindre lämpligt att utan tvingande skäl ge- nomföra ett system med specialförfattningar.

Utredningens förslag innebär alltså att existerande författningar ändras på de punk- ter där detta motiveras av utredningens ställningstaganden i sakfrågorna eller att författningarna eljest blir tillämpliga också på bandfordon därför att dessa inordnas i befintliga fordonskategorier enligt VTF.

Utredningen föreslår sålunda att änd- ringar verkställs i följande avseenden.

Vägtrafikförordningen

I sin nuvarande utformning tar VTF en- dast sikte på vägtrafik. thredningen anser att trafik med bandfordon bör i vissa av- seenden underkastas förordningens före—

1 Av praktiska skäl används idetta avsnitt ut- trycket bandfordon som en gemensam benäm— ning på fordonstyperna bandbil och bandmotor- cykel.

• Sida 64
•  Original

skrifter även om trafiken äger rum på an- nan plats än på väg. Denna utredningens ståndpunkt innebär en principiellt viktig för- ändring av VTF:s tillämpningsområde. I de flesta sammanhang som är av intresse i frå- ga om bandfordonen torde kunna föreskri- vas att VTF:s bestämmelser också skall vara tillämpliga när bandfordon framförs annor- städes än på väg. De allmänna trafikföre- skriftema i avdelning IV i VTF lär på detta sätt kunna utsträckas att gälla utöver vad som angives i 38 5.

I en del fall kräver emellertid bandfor- donens inlemmande i trafikregleringen helt nya bestämmelser. Detta gäller t.ex. i viss omfattning föreskrifterna om fordonens ut- rustning.

De ändringar som föranleds härav redo- visar utredningen i följande förslag till änd- ringar i VTF med därtill fogad specialmoti- vering.

Tra fikbrottsl agen

En viktig fråga är tillämpningen av TBL på trafik med bandfordon. Den nämnda för- fattningen har ett så nära samband med VTF att den i praktiken får anses som en del av denna. TBL:s sanktionssystem måste enligt utredningens uppfattning sättas i till— lämpning också när det gäller trafik med bandfordon. Utredningen har i detta sam- manhang särskilt åberopat erfarenheterna från den tid som bandfordon redan varit i bruk.

Några särskilda ingrepp i TBL blir emel— lertid enligt utredningens uppfattning inte nödvändiga för att nå detta resultat. Det är nämligen tillfyllest att man utvidgar inne- börden av begreppet »vägtrafikant» i l ä 1 mom. VTF. Som angivits i avsnitt 3. får en sådan ändrad definition också inverkan på begreppets användning i sådana författ- ningar som har samma definitioner som VTF. Den centrala bestämmelsen i l & första stycket TBL vinner därigenom till- lämpning också när bandfordon förs annor- städes än på väg.

Av VTF:s definitioner följer även att ratt- fylleribestämmelserna i 4 & TBL, som inte

har sådan lokal begränsning som l &, blir gällande också vid förande av bandfordon. Under kategorierna »bil» och »motorcykel» faller ju med de av utredningen föreslagna ändringarna i VTF även bandbil resp. band- motorcykel.

Yrkestrafikförordningen

Såvitt utredningen kunnat bedöma påkallar utredningsuppdraget inte några ändringar i YTF. Detta innebär således att ifråga om bandbil som används i yrkesmässig trafik samma bestämmelser gäller som ifråga om annan person- eller lastbil eller i förekom- mande fall buss. Likaledes kommer före- skrifterna angående uthymingsrörelse att bli tillämpliga ifråga om bandbilar.

Automobilskatteförordningen

Som närmare utvecklas i avsnitt 7. före- slår utredningen att bandbil och bandmotor- cykel frikallas från skatteplikt enligt ASF. I enlighet härmed föreslås ett tillägg i 2 & ASF.

Militära vägtrafikkungörelsen

Enär militära specialfordon såsom strids- vagn, pansarbandvagn och bandvagn 202 A kommer att klassificeras som bandbil erford- ras med hänsyn till att nuvarande regler för deras användning inte lämpligen bör ändras och till de särskilda förhållanden varunder militära övningar och därmed även militära transporter i övrigt äger rum att transporter- na i vissa fall kan ske utan iakttagande av de för civil trafik utfärdade föreskrifterna. Detta föranleder vissa ändringar i såväl VTK som Mil. VTK.

10.2. Väglrafikförordningen 1 %

Bandfordonens särskilda konstruktion av- ser att möjliggöra transporter i terräng av personer och gods. Som redan utvecklats i föregående avsnitt bör regleringen av tra-

• Sida 65
•  Original

fik med bandfordon ske inom VTF:s ram. VTF:s definitioner föreslås sålunda på vissa punkter utvidgade eller på annat sätt för- ändrade.

] mom. Enligt detta författningsrum har »vägtrafikant» vissa förpliktelser samt är an- svarssubjekt i fråga om straffbar handling etc.

I linje med VTF:s nuvarande syfte att reglera trafik på väg finns det inte någon anledning att sträcka en definition som den förevarande längre än till person som vistas på väg eller i fordon på väg.

Med regleringen av bandfordon på det sätt som utredningen föreslår blir det emel- lertid nödvändigt att begreppet vägtrafikant också omfattar personer som vistas i band- fordon även när fordonet framförs annor- städes än på väg. Utredningen föreslår där- för att i fråga om bandbil eller bandmotor— cykel den skall anses som vägtrafikant som vistas i fordonet även när detta befinner sig annorstädes än på väg.

Den som vistas i ett bandfordon anses alltså alltid som vägtrafikant. Uttryckssättet täcker de fall att en person framför ett bandfordon eller färdas som passagerare i ett sådant fordon. Utredningen har inte an- sett det möjligt att i lagtexten nå en vid- sträcktare definition av trafikantbegreppet, så att det t. ex. också omfattar personer som vistas i terräng där bandfordon utnyttjas även om detta skulle kunna motiveras av önskemål om att uppnå överensstämmelse med samma begrepp när det tillämpas i fråga om personer som vistas på väg.

Utredningen vill dock inte utesluta att den som har viss anknytning till ett band- fordon ibland bör kunna betraktas som väg- trafikant, fastän det inte i egentlig mening kan sägas att han vistas i fordonet. Utred- ningen avser då exempelvis person som är sysselsatt med lastning av bandfordon, med reparation av bandfordon eller liknande, och därvid uppehåller sig i omedelbar an- slutning till fordonet. Utredningen anser att till rättstillämpningen kan överlämnas frå- gan om en person har sådan anknytning till bandfordon att han bör anses som väg- trafikant.

Den nya definitionen får främst betydelse i följande sammanhang.

Bestämmelserna i avd. IV, 2 kap. VTF ges en mera vidsträckt tillämpning. Vad som där sägs kommer att i tillämpliga delar gälla också den som färdas med bandfordon. Ut- redningen återkommer i specialmotiveringen till 38 & till hithörande frågor.

Straff för vårdslöshet i trafik skall kunna ådömas också den som brister i omsorg och varsamhet vid förande av bandfordon i ter- räng, eller som i egenskap av passagerare i bandfordon gör sig skyldig till försumlighet av sådan art att 1 å första stycket TBL blir tillämplig. Formellt blir också 2 & TBL till- lämplig på sådan förare eller passagerare. Av större praktisk betydelse än den utvid— gade tillämpningen av sistnämnda stadgande blir möjligheten att ådöma de nämnda kate- gorierna straff för rattfylleribrott enligt 4 & TBL. Slutligen bör också påpekas att straff för smitning enligt 5 & TBL skall kunna ådömas även i samband med trafik med bandfordon i terräng.

Övriga definitioneri 1 5 1 mom. VTF kan bestå i nuvarande utformning. Begreppet »fordon» täcker redan anordning på band.

3 mom. Enligt nuvarande lydelse av detta moment är motorfordon, som är försedda med band, oberoende av vikt att anse som bil. Utredningen anser att bandförsett for- don under viss viktgräns bör hänföras till kategorien motorcykel. Viktgränsen bör lämpligen vara samma som den som nu gäl- ler mellan bil och trehjulig motorcykel, dvs. 400 kg tjänstevikt.

Definitionen av bil behöver endast förses med en kompletterande definition, angivan- de att sådant motorfordon med band skall kallas bandbil. Utredningen anser att den lämpligaste lösningen är att — i likhet med vad som skett på åtskilliga andra håll i VTF — denna benämning anges i parentes på det aktuella stället i definitionen. I klar- hetens intresse bör den parentes, som nu finns i definitionen och som avser det alter- nativ att bil är försedd med medar i stället för med hjul tas bort, och därav föranledda språkliga justeringar göras.

En konsekvens av definitionen av bil är

• Sida 66
•  Original

t. ex. att en snöskoter som väger över 400 kilo blir att anse som bil.

I definitionen av motorcykel bör på mot- svarande sätt anges att till denna kategori räknas även fordon på band. Också här löses frågan om benämningen av denna sär- skilda art av motorcyklar lämpligen med hjälp av en parentes. Denna skall innehålla benämningen bandmotorcykel. Övriga änd- ringar i definitionen är av redaktionell art.

Utredningen anser att uppdelningen av motorcyklar i lätt motorcykel och tung mo- torcykel inte skall gälla bandmotorcykel. Utredningen anser lämpligt att uppdelningen endast gäller andra motorcyklar än band- motorcyklar. Utredningen vill särskilt fram- hålla att bandmotorcykel inte skall kunna anses som moped (jfr 1 5 första stycket MopF). Ett ytterligare motiv är att utred- ningen inte anser sig böra stimulera till konstruktion av alltför lätta och motorsvaga bandmotorcyklar, detta med hänsyn till att dessa fordon vid färd ofta blir utsatta för sådana påfrestningar som kräver en robust konstruktion och en jämförelsevis hög mo- toreffekt. Utredningens överväganden leder till att uppdelningen av motorcyklar inte skall äga motsvarighet i fråga om band- motorcyklar.

4 mom. Eftersom såväl bandbil som band- motorcykel lämpar sig som dragfordon bör definitionerna av släpfordon och efterfor- don kompletteras. För enkelhetens skull har härvid den uppräkning av olika dragfordon som nu finns i senare delen av definitionen av släpfordon ersatts av benämningen drag- fordonet.

2?)

I denna paragraf, som inleder VTF:s be- stämmelser om fordons beskaffenhet och ut- rustning, anges de allmänna förutsättningar- na för att ett fordon skall få tas i bruk på väg. Paragrafen bör med hänsyn till band- fordonens användningsområde lämpligen kompletteras med en erinran att vad som sägs i paragrafen och i de bestämmelser som paragrafen hänvisar till också gäller, när

bandfordon tas i bruk annorstädes än på väg.

3å

1 mom. Denna paragraf innehåller be- stämmelser om bils beskaffenhet och utrust- ning. De krav som där uppställs avser ut- redningen skola i huvudsak gälla också bandbil. Denna ståndpunkt föranleder — med hänsyn till att bandbil faller under ka- tegorien bil enligt 1 5 3 mom. — med ett un- dantag inte någon ändring i förevarande paragraf. Undantaget avser kravet på stänk- skydd i 1 mom. k). Utredningen bedömer att bandbil inte skall behöva vara försedd med stänkskydd om detta medför avsevärd olägenhet med hänsyn till fordonets kon- struktion och ändamål, dvs. samma skäl som kan föranleda att lastbil i vissa fall inte be- höver vara utrustad med stänkskydd. Skä- let för utredningens ståndpunkt är att det praktiska behovet av stänkskydd på en bandbil oftast inte är så starkt att det upp— väger de olägenheter som skyddet innebär.

4och4aää

Utredningens förslag att fordon på band, som har en tjänstevikt beräknad som för motorcykel av högst 400 kg, skall hänföras till fordonsgruppen motorcyklar under be- nämningen bandmotorcykel föranleder att nuvarande bestämmelser om motorcyklar i 4 & VTF måste ändras, eftersom dessa inte kan göras direkt gällande även för band- motorcyklar. Utredningen har därvid ansett det lämpligt och önskvärt att så långt som möjligt undvika ändring av nuvarande be- stämmelser och föreslår därför att nuva- rande 4 5 bibehålls oförändrad med undan- tag för inledningen till 1 mom., där det ut- sägs att bestämmelserna gäller andra motor- cyklar än bandmotorcyklar. De föreskrifter som skall gälla bandmotorcyklar intages i en ny paragraf, 4 a 5.

Föreskrifterna i den nya 4a ?; har upp- ställts i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande föreskrifter för motorcyklar i övrigt. Endast väsentliga konstruktions- och

• Sida 67
•  Original

utrustningsföreskrifter har medtagits. Utred- ningen förutsätter att det skall ankomma på trafiksäkerhetsverket att meddela de ytter- ligare bestämmelser som kan vara erforder- liga på liknande sätt som nu sker för andra typer av fordon.

Utredningen anser det angeläget att ens- artade föreskrifter eftersträvas främst inom de nordiska länderna. De blivande svenska bestämmelserna bör därför så långt möjligt ansluta till vad som gäller i våra grannlän- der. I förevarande avseende synes Norge vara det enda av de nordiska länderna som har ett utarbetat förslag till föreskrifter rö- rande bandfordon (beltebil, beltemotorsyk- kel). Utredningen har ansett det lämpligt att i möjligaste mån beakta detta förslag, trots att det ännu inte slutligt fastställts.

Beträffande detaljerna i förslaget må föl- jande framhållas.

S tyrinrättning. För ett fordons säkra fram- förande spelar styrinrättningen stor roll. Detta är i särskilt hög grad faHet i fråga om motorfordon av normalt utförande vilka är avsedda att framföras i höga hastigheter även på smala och kurviga vägar och som skall vara kapabla till snabba och säkra un- danmanövrar. En bandmotorcykel måste gi— vetvis också kunna styras på ett effektivt och säkert sätt, men kraven på effektivitet får i detta fall uppställas med beaktande av de förhållanden under vilka bandmotorcyk- larna används. Styrningen sker vanligen me- delst en eller flera vridbara medar, men också andra styrsätt förekommer. En i Sve- rige tillverkad bandmotorcykel är t. ex. för- sedd med fasta skidor och i detta fall åstad— kommes styrningen medelst lutning av for- donet. Utredningen har genom statens tra- fiksäkerhetsverk, övre norra distriktet, erfa- rit att styregenskaperna hos denna maskin är acceptabla vid jämförelse med konven- tionell styrning. En annan typ av bandmo- torcykel saknar helt styrinrättning och styr- ningen sker då med skidor som den åkande har på fötterna.

Utredningen har funnit att det grundläg- gande kravet på effektiv styrinrättning bör gälla även för bandmotorcyklar men att man måste lämna möjligheter öppna även

för andra lösningar. Detta kan ske genom att till den allmänna regeln foga tillägget att styrinrättning icke erfordras om band- motorcykel är så beskaffad att den kan sty- ras på ett effektivt och säkert sätt utan sär- skild styrinrättning. Det bör ankomma på trafiksäkerhetsverket att meddela de ytter- ligare föreskrifter som erfordras för bedöm- ning av styregenskaperna. Utredningen för- utsätter att verket därvid tar hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller vid kör- ning med bandmotorcyklar, exempelvis att körning på väg sällan förekommer utan vanligen sker på stora öppna ytor utan an- nan trafik, etc. Bestämmelserna kan inne- hålla en övre gräns för tjänstevikten hos bandmotorcyklar utan särskild styrinrätt- ning.

Bromsar. Bandmotorcykel bör i likhet med vad som gäller för annan motorcykel med tillkopplad sidvagn vara försedd med två bromssystem, en färdbroms och en par- keringsbroms. Motivet för kravet på par- keringsbroms är att föraren bör kunna av- lägsna sig från en upprättstående bandmo- torcykel utan risk för att fordonet skall ge- nom markens lutning eller på annat sätt komma i rörelse. Parkeringsbromsen kan därjämte tjäna som nödbroms i händelse av fel på färdbromsen. Utredningen har över- vägt om — i likhet med vad fallet är i de norska bestämmelserna — kravet på parke- ringsbroms skulle kunna uppges under den förutsättningen att trögheten i drivband och kraftöverföring är så stor att den håller for- donet stillastående i en lutning av 16 %, dvs. samma krav som ställs på parkerings— bromsen på släpvagn som kopplas till bil. Detta har dock inte ansetts lämpligt enär denna bromsande effekt sannolikt kommer att minskas avsevärt när fordonet varit i bruk en tid och lager m.m. blivit inslitna. Det är f. 6. en strävan bland tillverkarna att göra fordonen så lättgående som möjligt. Varje bandmotorcykel bör därför ha en färdbroms och en parkeringsbroms.

Backväxel . För motorcyklar finns för när- varande inga krav att fordonen skall vara utrustade med anordning för backning (back- växel). Behovet därav är uppenbarligen ringa.

• Sida 68
•  Original

För tyngre bandmotorcyklar är dock för- hållandena annorlunda. Den begränsade styrförmågan och de förhållanden under vilka bandmotorcykel ofta används (ex. djup snö) kan medföra svårigheter när det gäller att vända fordonet på en begränsad yta. Behovet av backväxel är så pass starkt framträdande att flera av de tyngre typerna redan nu är utrustade med sådan som stan- dard. Utredningen anser att backväxel bör vara föreskriven för de tyngre fordonen. En lämplig viktgräns anser utredningen vara en tjänstevikt av 200 kg, vilken kan sägas skilja fordon med ett och med två drivband åt.

Band. Enligt 3 & 1 mom. cl) VTF skall band på bil vara av beskaffenhet, som god- känts av den myndighet Konungen därtill förordnat. Någon motsvarande föreskrift för bandmotorcykel har inte ansetts vara behövlig.

Belysning och signaler. De föreslagna be- stämmelserna överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller för motorcyklar. Bandmotorcykel med en bredd av 1 m eller mera bör ha samma belysningsanordningar framtill som bil samt baktill två baklyktor och två reflexanordningar. Det norska för- slaget innehåller samma föreskrift. Någon stopplykta har inte ansetts erforderlig på bandmotorcykel. Den skulle f.ö. vara av ringa värde eftersom bromsning sker då man minskar gaspådraget på grund av den rela- tivt stora trögheten i drivanordningen. Färd- bromsreglaget, som skulle påverka stopplyk- tans kontakt, används därför mera sällan.

Körriktningsvisare och backspeglar har ansetts vara nödvändig utrustning, därest bandmotorcykeln är försedd med täckt ka— rosseri. Finns vindruta, skall fordonet vara utrustat med effektiv Vindrutetorkare. Vind- rutetorkare skall dock inte krävas om föra- ren kan få erforderlig sikt exempelvis ge- nom att titta över rutan.

Ljuddämpare är en självklar utrustnings- detalj, särskilt mot bakgrunden av den kri- tik som riktats mot bandmotorcyklarna på grund av det störande bullret. Utredningen är dock inte beredd att föreslå något gräns- värde för tillåtet buller utan detta bör be- stämmas av trafiksäkerhetsverket. Bullret

från bandmotorcykel är i högre grad än i fråga om motorcyklar på gummihjul bero- ende av bullret från drivanordningen. Detta buller dämpas i hög grad när bandmotor- cykeln framförs i »naturlig» miljö, dvs. på snötäckt mark. Det syns därför utredningen rimligt att gränsvärde för bullret fastställs för och mäts vid körning på snö.

Kopplingsanordning. Enligt gällande be- stämmelser får till motorcykel inte kopplas släpfordon. Denna bestämmelse kan en- ligt utredningens mening icke tillämpas för bandmotorcykel. Med den användning som denna fordonstyp fått är det både lämpligt och många gånger nödvändigt att till band- motorcykel koppla släpfordon som mesta- dels utgörs av släpsläde (pulka). Bestäm- melse att kopplingsanordning i förekomman- de fall skall vara tillfredsställande har där- för medtagits i förslaget.

65

Som redan berörts i olika sammanhang kan bandfordon förses med släpfordon. När det i paragrafen talas om bil innefattar detta också bandbil. För släpvagn (1 mom.) eller släpsläde (2 mom.) som dras av band- bil kommer liksom hittills att gälla de sär- skilda krav i fråga om kopplingsanordning m.m. som paragrafen föreskriver.

I ett nytt 4 mom. intages särskilda före— skrifter att släpfordon som kopplas till band- motorcykel skall ha tillfredsställande kopp- lingsanordning, vara försedd med reflex- anordningar samt, då fråga är om släpsläde, vara försedd med skydd mot slirning i sid- led.

Utredningen har inte ansett sig kunna kräva baklykta på släpfordon som kopplas till bandmotorcykel. En sådan är praktiskt svår att anbringa och ansluta till bandmo- torcykelns elektriska system. Det torde inte heller föreligga något större behov av sådan baklykta. Reflexanordning kan anses till- räcklig.

95

Polismans rätt att undersöka beskaffen- heten av och utrustningen hos fordon bör i fråga om bandfordon och släpfordon till

• Sida 69
•  Original

bandfordon gälla också i fråga om fordon som anträffas annorstädes än på väg. Detta anser utredningen vara en nödvändig förut- sättning för kontrollen av att föreskrifterna om sådana fordons utrustning — särskilt de i 4 a 5 — efterlevs. Det förhållandet att med den föreslagna lydelsen polisman formellt kommer att få rätt att verkställa inspektion av bandbil och bandmotorcykel även när sådant fordon befinner sig hos försäljare eller inom tomtområde har utredningen an- sett inie böra utgöra hinder för den före- slagna inspektionsrätten. Utredningen förut- sätter att inspektion i nu nämnda fall kom- mer att ske med stor urskiljning.

10%

4 mom. Villkoren för fordons upptagande i bilregister innebär bl.a. att fordonet un- der tiden mellan registreringsbesiktning eller utfärdande av typintyg och registreringen inte får ha ändrats på sådant sätt att det inte längre överensstämmer med uppgifter- na i utfärdat besiktningsinstrument eller typ- intyg. Som dylik ändring anses enligt tredje stycket c) inte att på fordonet används ring- ar av andra dimensioner än förut. Detta un- dantag bör för konsekvensens skull också avse användande av band av andra dimen- sioner än förut. Ändrade banddimensioner torde — i den mån fordonens konstruktion överhuvudtaget medger en sådan ändring — nämligen ur teknisk synpunkt ha lika liten betydelse i förevarande sammanhang som ändrade ringdimensioner.

28.8.

1 mom. De allmänna krav på fordons- förare som uppställs i detta moment är för närvarande begränsade till fall där fordon framförs på väg. Utredningen finner att samma krav bör ställas på förare av band- fordon även när dessa fordon framförs an- norstädes än på väg. Utredningen har vid behandlingen ovan av ändringarna i 1 & 1 mom. VTF redovisat sin uppfattning att de sanktionsbestämmelser i 1 5 första styc- ket och 4 5 TBL, som svarar mot 28 ä 1

mom. VTF, inte bör vara begränsade till trafik på väg.

I enlighet med det sagda föreslår utred- ningen att tillämpningsområdet för 28 & ut- vidgas till trafik med bandfordon även an- norstädes än på väg.

2 mom. En följd av att 1 mom. samt 1 och 4 55 TBL får ändrat tillämpningsom- råde är bl. a. att polismans rätt att ingripa i motsvarande mån utvidgas.

295

1 mom. Utredningen har i avsnitt 9 uppe- hållit sig vid frågan om man bör uppställa krav på körkort för förande av bandmotor- cykel. Utredningen har därvid avvisat tan- ken på ett sådant krav. Emellertid har ut- redningen vid dessa överväganden funnit att man i fråga om förare av bandmotorcyklar bör uppställa en åldersgräns vid 16 år.

De ändringar som blir följden av utred- ningens ståndpunkt är dels att i första styc- ket av detta moment anges, att kravet på körkort för förande av motorfordon och gummihjulstraktor inte gäller bandmotor- cykel, och dels att i ett nytt andra stycke utsågs att bandmotorcykel inte får föras av den som ej fyllt 16 år.

De övriga ändringar som gjorts i stadgan- det är av redaktionell natur.

I 66 % föreslår utredningen en bestämmel- se om straff för den som för bandmotor- cykel trots att han inte uppnått föreskriven ålder samt om straff för vårdnadshavare m.fl. som underlåter att förhindra förande i strid mot åldersföreskriften.

385

När det gäller trafikreglema i IV avd. möter samma problem som i tidigare be- stämmelser i VTF, nämligen att de begrän— sats till fall där fordon används på väg. Även här måste — med hänsyn till önskvärd- heten av att föreskrifterna vinner tillämp- ning också på trafik med bandfordon an- norstädes än på väg — en utvidgning av reg- lernas tillämpningsområde äga rum.

Utredningen har övervägt olika metoder

• Sida 70
•  Original

att åstadkomma en sådan utvidgning av de bestämmelser av olika art som finns i den- na avdelning. Den har stannat för att före- slå att i den inledande 38 & intas en allmän förklaring, att avdelningens bestämmelser skall i tillämpliga delar gälla i fråga om bandfordon även när fordonet framförs an- norstädes än på väg. Endast några få sär- skilda bestämmelser (se 48, 52, 54, 55 och 56 55) behöver då ändras.

Med denna lösning överlämnas frågan om tillämpligheten av föreskrifterna i av- delningen i stor omfattning åt myndigheter och enskilda. Självfallet kan därvid ibland uppkomma svårigheter. Men utredningen tror att dessa skall kunna bemästras. I fråga om många paragrafer är det uppenbart att de skall tillämpas också beträffande band- fordon i terräng. Detta är t. ex. förhållandet med 39 å, som innehåller grundregler för vägtrafikants uppträdande och 40 5 om väg- trafikants skyldighet att beakta anvisningar genom vägmärken etc. I förekommande fall skall också 41 5 om beredande av fri väg för vissa vägtrafikanter m.fl. kunna gälla. Att 42 'g' blir tillämplig också när t.ex. en snöskoter skall passera järnväg anser utred- ningen naturligt, oavsett att skotern inte fär- das på väg och det egentligen inte rör sig om »korsning i samma plan mellan väg och järnväg». Vid olycka, vari bandfordon är inblandat, bör 43 's” gälla. Utredningen an- ser det vara av stor betydelse att så är fal- let. Begreppet »trafikolycka» bör här ges en mycket vidsträckt innebörd.

Många av bestämmelserna i IV avd. 3 kap. avser endast att reglera förhållanden vid trafik på väg. Vissa föreskrifter bör emellertid iakttas även vid trafik med band- fordon i terräng. Detta är fallet t. ex. med bestämmelsen om hastighet i 46 &, dock en- dast när den i 56 ä 3 mom. för bandfordon särskilt angivna högsta tillåtna hastigheten inte gäller.

Vad som sägs i 48 ä 1 och 2 mom. om korsande möte har också betydelse i detta sammanhang. Man måste som hittills räkna med att bandfordon i inte obetydlig omfatt- ning passerar vägar för att kunna komma från ett terrängavsnitt till ett annat. Utred-

ningen föreslår också att denna passagerätt skall inskrivas i VTF (se 54 ä 5 mom. ne- dan). Men utredningen har funnit det nöd- vändigt att särskilt reglera frågan om vem som har företräde då passagerätten utnytt- jas. Här kan de nuvarande bestämmelsema i 48 ä 1 och 2 mom. inte anses innebära nå— gon tillfredsställande lösning. De kan inte heller på ett entydigt sätt förstås under den allmänna förklaring som utredningen före— slår i 38 5 första stycket. Utredningen åter- kommer nedan till frågan om utformningen av ett tillägg till 48 &, innehållande sådan särskild reglering av korsande möte mellan bandfordon och annat fordon.

I IV avd. 3 kap. kan i övrigt bli fråga om tillämpning av 50—52 åå. Ett förbud mot att befordra passagerare med bandfordon. när detta passerar väg bör uppställas i 52 &. Utredningen anser att innehållet i dessa pa- ragrafer i övrigt inte skall föranleda svårig- heter när fråga uppkommer att tillämpa dem på trafik med bandfordon.

I fråga om IV avd. 4 kap. föranleder bandfordonen särskild reglering i 54—56 55. Om andra föreskrifter i detta kapitel skall gälla också bandfordon torde framgå av föreskrifternas ordalydelse. Vissa bestäm— melser har så allmän räckvidd att tvekan om tillämpligheten inte kan föreligga. Som exempel vill utredningen peka på 58 S om skyldigheten att behandla fordon så att det inte åstadkommer onödigt buller.

485

3 mom. När förare av bandfordon utnytt- jar den rätt att passera väg som medges i 54 ä 5 mom. andra stycket eller i undantag som meddelats med stöd av 7 mom. i sam- ma paragraf bör han lämna företräde åt trafik på vägen. Utredningen har även fun- nit befogat att föreskriva stopplikt för föra— ren av bandfordonet, detta oavsett om vä- gen har karaktär av huvudled eller ej. Ut— redningen har också övervägt om den som för ett bandfordon bör åläggas att vidta ytterligare säkerhetsåtgärder då passagerät- ten utnyttjas. I amerikansk lagstiftning om trafik med snöfordon förekommer föreskrif-

• Sida 71
•  Original

ter att passagerätten får utnyttjas endast om passage kan äga rum utan fara och inte in- kräktar på rörelsefriheten för den trafik som förekommer på vägen (State of Maine, Act regulating Snow Traveling Vehicles, & 2157). Säkerhetsföreskrifter av sådant slag hör dock närmast hemma i den bestämmelse som reglerar passagerätten.

Den regel som utredningen här föreslår avser endast förhållandet mellan fordon som förs på väg och bandfordon som pas- serar Vägen. Företrädesrätten mellan flera bandfordon som förs i terräng regleras av 2 mom., om frågan om sådant företräde uppkommer. Detta innebär att högerregeln också här bör tillämpas.

5 mom. Med hänsyn främst till militära förhållanden har utredningen funnit erfor- derligt att öppna möjlighet till dispens från bestämmelsen i 3 mom.

525

4 mom. Utredningen anser det nödvän- digt att föreslå, att passagerare inte får be- fordras med bandfordon eller därtill kopp- lat släpfordon när sådant fordon passerar väg. Erfarenheterna hittills visar nämligen att passage av väg innebär stora risker för passagerare som sitter kvar i bandfordon eller släpfordon. Föreskriften bör utformas som ett förbud, men särskilt med hänsyn till militära förhållanden bör möjligheter till dispens medges.

Med befordran av passagerare bör i detta sammanhang också avses skidtolkning eller liknande utnyttjande av bandfordonet som transportredskap.

54å

5 mom. I de särskilda bestämmelserna om trafik med motordrivna fordon bör, i enlighet med utredningens principiella in- ställning, intas ett förbud att föra bandfor- don på väg. I anslutning härtill föreslår ut- redningen närmare reglering av den viktiga inskränkning i detta förbud som den tidi- gare berörda passagerätten innebär.

Med hänsyn till köregenskapema hos ett

bandfordon är inte blott fordonets framfö- rande på väg utan också ett tillfälligt pas- serande av väg med fordonet förenat med risker i större eller mindre utsträckning. Ut- redningen har i det föregående föreslagit att fordon på väg alltid skall ha företräde fram- för bandfordon. Denna bestämmelse är emellertid inte tillräcklig. Företrädesregeln måste kompletteras med en föreskrift om att passagen skall äga rum med iakttagande av nödig försiktighet och kortast lämpliga sträcka mellan terräng på ömse sidor om vägen. I undantagsfall skall ett bandfordon också få föras längs vägen om detta är nöd- vändigt med hänsyn till terrängförhållan— dena.

Att annan trafik ges företräde framför bandfordonen framstår som helt naturligt. Trafiken på väg är snabb, och fordonsfö- rare på vägen har inte någon möjlighet att säkert förutse ett uppdykande bandfordon. Endast undantagsvis kan man nämligen räk- na med att trafiken med bandfordon kon— centreras till särskilda stråk eller leder och därmed gör det möjligt för andra fordons— förare att i tid uppmärksamma korsande möte med bandfordon. Utredningen anser det, med hänsyn bl.a. till dessa förhållan- den, vara naturligt att det huvudsakliga an- svaret för passagen läggs på föraren av bandfordonet. Det är uppenbarligen inte tillräckligt att ålägga denne förare skyldig- het att lämna fordon på vägen företräde. Eftersom korsandet av vägbanan hela tiden påkallar försiktighet med hänsyn till annan trafik, bandfordonets försämrade köregen- skaper på vägbanan etc. måste lagtexten dessutom innehålla en föreskrift om att så- dan försiktighet skall iakttas.

Att för de olika fall som uppkommer i praktiken ange de åtgärder som kan vara erforderliga för att denna föreskrift skall anses uppfylld är knappast möjligt. Utred- ningen vill dock som exempel på säkerhets- åtgärder ange det förfaringssättet att band- fordonet dirigeras över vägen med hjälp av person (eller personer) som bevakar övrig trafik. Denna metod tillämpas, enligt utred- ningens erfarenhet, redan i dag under be- svärliga förhållanden.

• Sida 72
•  Original

Terrängförhållandena kan dock vara så- dana att bandfordonet inte kan korsa Väg- banan mellan två terrängavsnitt vinkelrätt. Utredningens uppfattning är att man i viss omfattning måste medge förare av bandfor— don rätt att på lämpligt sätt använda vägen för förflyttningar i sidled, antingen genom sneddning eller genom färd längs vägbanan. Att ange de olika situationer då passagerät- ten på detta sätt kan behöva utsträckas är knappast möjligt. Det kan vara nödvändigt att föra bandfordonet längs vägbanan när terrängen t.ex. är sank eller bergig eller över bro när ett inte tillfruset vattendrag skall passeras. När det sägs att bandfordon får föras längs vägbanan innebär detta att utrymme vid sidan av vägbanan i första hand skall utnyttjas.

6 mom. Drivbanden på bandfordon ut- förs i allt större omfattning i hårdgummi eller liknande material (jfr den tekniska be- skrivningen i avsnitt 2). Även inom krigs- makten håller man på att överge drivband av metall till förmån för mera skonsamma material. Utvecklingen innebär bl. a. att väg- slitaget minskar. Även med beaktande härav anser utredningen nödvändigt att skyddsbe- stämrnelsen i detta moment bör förklaras avse också bandfordon och fordon som kopplats till bandfordon.

7 mom. Som utredningen redan berört i den allmänna motiveringen är det nödvän- digt att undantag kan göras från förbudet i 5 mom. första stycket att föra bandfordon på väg. Under särskilda förhållanden kan det vara av mindre betydelse att förbudet iakttas. Som exempel vill utredningen näm- na fall där trafiken med andra fordon på viss väg eller visst vägavsnitt är obetydlig. Vidare kan intresset av att upplåta viss väg för trafik med bandfordon vara starkt, trots att övrig trafik är av normal omfattning. Man bör inte heller glömma den viktiga synpunkten att bandfordonens köregenska- per i vissa fall är så goda att de ur trafik— säkerhetssynpunkt föga skiljer sig från and- ra motordrivna fordon som får föras på väg. Detta gäller i synnerhet vissa bandbilar.

Det är endast möjligt att med de nämnda situationerna exemplifiera de förhållanden

under vilka trafik med bandfordon bör rui— låtas på väg. Det bör anförtros åt Konungen eller den myndighet Konungen därtill för— ordnar att medge undantag från det gene- rella förbudet i 5 mom. första stycket.

I 7 mom. andra stycket i utredningens förslag återfinns bestämmelsen i nuvarande 7 mom. med viss redaktionell ändring.

555

1 mom. Utredningen har funnit det lämp- ligt att också beträffande bandmotorcykel föreskriva dels att bandmotorcykel inte får dra mer än ett släpfordon, dels också viss gräns för relationen mellan dragfordonets och släpfordonets vikt. I sistnämnda avseen- de bör föreskrivas att bruttovikten på släp- fordonet inte får överstiga bandmotorcy- kelns tjänstevikt.

56%

3 mom. Föreskrift om viss högsta hastig— het på bandfordon som framförs i terräng erfordras uppenbarligen inte, utöver den allmänna regel som 46 & 1 mom. innehåller. Däremot anser utredningen att hastigheten för bandfordon som framförs på väg bör vara begränsad till 20 kilometer i timmen.

Utredningens ståndpunkt innebär att före- varande moment, som föreskriver hastighets- begränsning till 20 kilometer i timmen för bandfordon, oavsett var fordonet framförs, måste begränsas i fråga om bandfordonen till att gälla vid färd på väg.

575

4 mom. Enligt förevarande moment gäl— ler att besiktningsman skall godkänna for- don, som kopplas till motordrivet fordon, för att det skall få användas för personbe- fordran. Utredningen anser att ett sådant krav skulle kunna drabba vissa kategorier, som utnyttjar bandmotorcykel i sin näring, onödigt hårt om det uppställdes också i fråga om fordon som kopplas till bandmo- torcykel. Utredningen föreslår därför att fordon som kopplas till bandmotorcykel un-

• Sida 73
•  Original

dantas från besiktningstvånget. Därvid för- utsätter utredningen att de som tillverkar och försäljer sådana släpfordon liksom de som begagnar dessa fordon ändock tillser att de är så inrättade att de kan användas för personbefordran utan fara för passage- rama.

A nsvarsb estämmelser

Eftersom den lagstiftning som föreslås i hu- vudsak innebär att bandfordonen inordnas i existerande fordonskategorier i VTF blir ändringarna i ansvarsbestämmelserna föga omfattande. De inskränker sig till en straff- bestämmelse i 66 ä 2 mom., anknuten till förbudet i 29 ä 1 mom. andra stycket att föra bandmotorcykel för den som inte fyllt 16 år, samt ett kompletterande av 67 5 med hänvisning till några nya föreskrifter som enbart rör bandfordon. I övrigt kommer vad som redan gäller för de fordonskate- gorier, som bandfordonen skall tillhöra, att bli tillämpligt på bandfordonen. Förseelse mot utrustningsföreskriftema beträffande bil i 3 & skall t. ex. tillämpas när bandbil inte är utrustad i enlighet med vad som sägs i paragrafen. Om bandmotorcykel inte upp- fyller de nya bestämmelserna i 4a & kan påföljd jämlikt 65 & komma i fråga. Förse- else mot 55 5 1 mom. tredje stycket straf- fas enligt 67 5 andra stycket. Hastighetsbe- stämmelsen i 56 ä 3 mom. — i utredningens förslag begränsad till förande på väg — är redan straffsanktionerad i 67 å andra styc- ket.

665

2 mom. Förbudet i 29 ä 1 mom. andra stycket för den som inte fyllt 16 år att föra bandmotorcykel bör straffsanktioneras i detta moment. Efter förebild av 11 & tredje stycket MopF bör det öppnas en möjlighet att bestraffa vårdnadshavare eller arbetsgi- vare som underlåter att förhindra att barn under 15 år för bandmotorcykel, liksom den som eljest tillåter barn under denna ålder att föra bandmotorcykel.

Tillägg till denna paragraf föranleds av de ändringar som utredningen föreslår i 48 5 3 mom., 52 5 4 mom. samt 54 5 5 och 6 mom. I huvudsak blir det —— i enlighet med redan accepterade grundsatser - fråga om att de nya föreskrifterna skall följas av bö— ter. Detta gäller underlåtenhet att stanna bandfordon före färd in på eller korsande av väg (48 5 3 mom.), passerande av väg med passagerare i strid mot förbudet i 52 5 4 mom. samt förande på väg i strid mot 54 5 5 mom. Förseelse mot förbudet i 54 5 6 mom. att föra bandfordon på allmän plats om detta kan medföra skada på vägbanan skall, i enlighet med vad som nu gäller om förseelse mot 54 ä 5 mom., straffas med dagsböter.

• Sida 74
•  Original

11. Sammanfattning

Enligt gällande vägtrafikordning (VT F) är varje motorfordon som för framdrivandet är försett med band att hänföra till bil. När snövesslor och snöskotrar började komma till användning i Sverige visade sig denna definition mindre användbar. Snövesslorna visade sig sålunda inte i alla avseenden fylla de krav, som i 3 & VTF ställdes på bil, och snöskotrarna avvek i betydande om- fattning från dessa krav.

Eftersom fordonen var avsedda att fram- föras utanför väg fann Kungl. Maj:t möj- ligt att ifråga om snövesslor och snöskotrar medge vissa undantag från VTF:s föreskrif- ter. I fråga om snövesslor skedde det på det sättet att Kungl. Maj:t från fall till fall medgav att sådana fordon fick fram- föras utan att vara registrerade. Beträffande snöskotrar medgav Kungl. Maj:t — efter framställning från fabrikanter eller försäl- jare av fordonen — att snöskotrar av visst fabrikat och viss typ skulle vara att hän- föra till motorfordon endast under förut- sättning att de framfördes på väg.

Detta system som tillämpats under senare år har visat sig förenat med vissa brister. Sålunda innebär Kungl. Maj:ts beslut att fordonen inte ens i enstaka fall — exempel- vis för att passera väg eller framföras på bro över ofruset vattendrag etc. — får fö- ras på väg om de inte uppfyller de för motorfordon gällande kraven. Detta har va- rit förknippat med betydande olägenheter,

inte minst i de fall då snöskotern kommit till användning i nyttotrafik, exempelvis för samerna i deras näring, vid inspektion och reparation av kraftledningar, vid polisens övervakning av olaga jakt och fiske m.m. Men även vid den turistbetonade trafiken har det för föraren inneburit avsevärda olä- genheter om de givna föreskrifterna skulle iakttas till punkt och pricka.

Systemet har också inneburit att de snö- skotrar som resolutionerna avser kommit att ställas helt utanför tillämpningen av VTF samt sådana författningar, som i sina defi- nitioner har VTF:s bestämmelser angående klassificering av fordon till grund. Sålunda har bl. a. föreskrifterna angående rattonyk- terhet eller rattfylleri inte varit tillämpliga ifråga om färd utanför väg med sådan snö- skoter.

De särskilda besluten har dock inte inne- burit att snöfordonen undantagits från till- lämpningsområdet för bilansvarighetslagen eller trafikförsäkringslagen. I stället är båda dessa lagar — med hänsyn till de fordons- begrepp lagarna innehåller — tillämpliga även ifråga om snövesslor och snöskotrar.

Motorredskapsutredningens förslag syftar till att dessa fordon skall kunna framföras på väg i den begränsade omfattning som kan anses oundgängligen nödvändig, samtidigt som utredningen föreslår tillämpning av VTF och därtill anknytande författningar i erforderlig utsträckning. Utredningen har

• Sida 75
•  Original

däremot inte haft att ta ställning till frågor angående var och hur fordonen skall få framföras. Dessa frågor har behandlats av 1964 års rennäringssakkunniga.

De förslag utredningen framlägger är i huvudsak följande.

I. Gemensamt för snöskotrar och snö- vesslor är att de drivs med band. Samma är förhållandet med andra fordon som an- vänds för samma ändamål som snövesslor- na, t. ex. bandvagnar med passagerarut— rymmen eller med släpfordon för beford- ran av passagerare eller gods. Flertalet av de nu använda fordonen är avsedda för färd på snö. Utvecklingen har emellertid visat sig gå mot konstruktion av banddrivna for- don som lämpar sig för färd även på annat underlag än snö. Sålunda kan vissa model- ler av snöskoter förses med styrhjul i stål- let för styrmedar eller med kombinerade hjul- och medstyrdon. Utredningen har valt att infoga dessa fordon i VTF under be- nämningen bandbil resp. bandmotorcykel. Gränsen mellan bandbil och bandmotor- cykel har utredningen satt vid en tjänste- vikt av 400 kg, motsvarande den gräns som för närvarande uppdragits mellan bil och trehjulig motorcykel.

II. VTF är för närvarande tillämplig ifrå- ga om vägtrafikant, varmed förstås »envar som färdas eller eljest vistas på väg eller i fordon på väg». Med hänsyn till den nor- mala användningen .av bandbil och band— motorcykel föreslår utredningen att som vägtrafikant skall ifråga om bandbil eller bandmotorcykel anses jämväl den som vis- tas i fordonet även när detta befinner sig annorstädes än på väg.

111. I fråga om bandbilar föreslår utred- ningen inga andra ändringar beträffande ut— rustning jämfört med konventionella bilar än att stänkskydd inte skall vara erforder— ligt. I övrigt har fordonen, såsom bl.a. vissa av Svensk Bilprovning gjorda besikt- ningar utvisar, ansetts fylla de krav som i 3 & VTF uppställs ifråga om bilar.

Beträffande bandmotorcyklar föreligger däremot väsentliga skillnader ifråga om ut— rustningen i förhållande till konventionella motorcyklar. Med hänsyn härtill föreslås

införande i VTF av en särskild paragraf, 4 a 5, med de bestämmelser som skall gälla ifråga om bandmotorcykel. Dessa in- nebär att bandmotorcykel skall vara försedd med följande utrustning.

a) Effektiv styrinrättning, dock inte om fordonet har sådana egenskaper att det kan styras på ett effektivt sätt utan sådan in- rättning.

b) Effektiv bromsutrustning, bestående av antingen två av varandra oberoende sys- tem eller ett system, som kan påverkas av två av varandra oberoende anordningar; åt- minstone ett system skall kunna tjäna som parkeringsbroms.

c) Anordning för hackning (om bandmo- torcykelns tjänstevikt överstiger 200 kg).

(1) Framtill minst en lykta med vitt eller gult sken av erforderlig ljusstyrka som, där- est den har bländande sken, snabbt kan bländas av. Om bandmotorcykeln har en bredd av minst 1 meter, krävs belysnings- anordningar som för bil.

e) Baktill dels skyltlykta, dels baklykta och dels reflexanordning, som vid belys- ning återkastar rött sken bakåt. Om band- motorcykeln har en bredd av minst 1 meter krävs två baklyktor och två reflexanord- ningar. Lyktor och reflexanordningar får kombineras.

f) Signalhorn med jämn, dov ton.

g) Körriktningsvisare (om bandmotorcy- keln har täckt karosseri).

h) Backspeglar (om bandmotorcykeln har täckt karosseri).

i) Ljuddämpare (om förbränningsmotor används).

j) Tillfredsställande kopplingsanordning (om bandmotorcykeln är avsedd att dra släp- fordon).

k) Effektiv vindrutetorkare (om bandmo- torcykeln är försedd med vindruta).

IV. Utredningen föreslår att bandmotor- cykel, till skillnad från vanlig motorcykel, skall få dra släpfordon eller efterfordon. Med hänsyn härtill har intagits särskilda föreskrifter om kopplingsanordningarnas till- förlitlighet.

I 48 & VTF föreslås intagande av en föreskrift om att bandbil eller bandmotor-

• Sida 76
•  Original

cykel alltid skall stannas före färd in på el- ler korsande av väg och alltid lämna före- träde åt fordon på vägen. I vissa speciella fall kan undantag från denna regel bli er- forderliga, så t.ex. ifråga om vissa mili- tära bandfordon. Därför föreslås en bestäm- melse av innehåll att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar skall få medge undantag från denna regel.

Vidare föreslår utredningen att då band- bil eller bandmotorcykel passerar väg passa- gerare inte får befordras med fordonet eller med därtill kopplat släpfordon. Även ifråga om denna bestämmelse anses en dispens- möjlighet erforderlig.

I fråga om släpfordon föreslås att till bandmotorcykel inte får kopplas mer än ett släpfordon och att dettas bruttovikt inte får överstiga bandmotorcykelns tjänstevikt.

Bandbils eller bandmotorcykels hastighet vid färd på väg föreslås inte få överstiga 20 km/tim.

V. Utredningen föreslår att bandbilar och bandmotorcyklar skall registreras såsom bil resp. motorcykel. En förutsättning för re- gistreringen är att fordonen undergår be- siktning. Denna kan bestå i typbesiktning eller registreringsbesiktning. För de fordon som redan finns i bruk förutsätts att regist- rering skall kunna ske utan att fordonen dessförinnan blivit besiktigade.

VI. I 28 & VTF föreslås ett tillägg av innebörd att de i denna paragraf givna fö- reskrifterna angående förbud att framföra fordon på våg av den som på grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av star- ka drycker eller andra stimulerande eller be— dövande ämnen eller eljest saknar nödiga förutsättningar att på betryggande sätt kun- na framföra fordonet skall ifråga om brand- bil eller bandmotorcykel gälla även när for- donet framförs annorstädes än på väg. — Li- kaledes föreslås att den inspektionsrätt, som enligt 9 & VTF tillkommer polisman ifråga om fordon på väg skall ifråga om bandbil eller bandmotorcykel gälla även då fordonet anträffas annorstädes än på väg.

VII. Ifråga om förande av bandbil före— slås att samma villkor skall gälla som för förande av vanlig bil, dvs. föraren skall

inneha körkort och i förekommande fall trafikkort. Ifråga om bandmotorcykel har utredningen funnit, att man inte bör kräva innehav av körkort av något slag. Däremot förordar utredningen viss minimiålder för framförande av bandmotorcykel. Denna ål- dersgräns har utredningen föreslagit till sex- ton år.

VIII. Utredningen föreslår att i 54 5 VTF intas en bestämmelse om att bandbil eller bandmotorcykel inte får framföras på väg. Sådant fordon bör dock utan hinder av denna huvudregel få föras kortaste lämp- liga sträcka över väg mellan terräng på ömse sidor om denna eller eljest på väg om detta är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till terrängförhållandena på platsen. Utred- ningen åsyftar sådana förhållanden som då väg går genom bergskäming och terrängen på ömse sidor om vägen omöjliggör färd med fordonet, då fordonet skall passera öppna vattendrag och liknande situationer.

IX. Bandbilar och bandmotorcyklar fö- reslås vara helt befriade från fordonsskatt. Det vägslitage som dessa fordon kan kom- ma att förorsaka beräknas mer än väl täckas av den skatt som erläggs vid köp av driv- medel.

X. Vissa ändringar föreslås i militära väg- trafikkungörelsen liksom — i anslutning här- till -— i VTF.

XI. Med hänsyn till att bilansvarighets- lagen och trafikförsäkringslagen redan är tillämpliga på bandbilar och bandmotorcyk— lar har utredningen inte funnit någon änd— ring i dessa författningar erforderlig.

XII. Utredningen föreslår att de nya be- stämmelserna träder i kraft den 1 juli 1971.

Sådan bandbil eller bandmotorcykel, som enligt Kungl. Maj:ts resolution får brukas utan hinder av att den inte är registrerad och som var i bruk vid de nya bestämmel- sernas ikraftträdande, föreslås dock få bru- kas utan registrering längst t. o. m. sep- tember månad 1971.

Vid ansökan om registrering av fordon som avses i närmast föregående stycke före- slås, i stället för besiktningsinstrument eller typintyg, få fogas sådana uppgifter från ägaren som erfordras för fordonets identi-

• Sida 77
•  Original

fiering, såsom fabrikat, typ, årsmodell och chassinummer eller motsvarande nummer. Ägaren skall också avge försäkran om att fordonet tagits i bruk före den 1 juli 1971.

Sådan bandmotorcykel, som avses i näst- föregående stycke och som vid de nya be- stämmelsernas ikraftträdande inte var för- sedd med effektiv bromsutrustning eller an- ordning för backning, VTF 4 a & b) och c), föreslås få brukas utan hinder av de nya bestämmelserna på dessa punkter.

• Sida 78
•  Original

Bilaga

Resultat av AB Svensk Bilprovnings kontroll- besiktning av översnöfordon april 1969

Någon bestämmelse om obligatorisk kon- trollbesiktning för i privat trafik brukade bandbilar och för bandmotorcyklar finns in- te. Enligt yrkestrafikförordningen skall där- emot fordon, som brukas i yrkesmässig tra- fik, årligen undergå kontrollbesiktning. Ut- redningen har inhämtat, att det inom Kop- parbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län finns ungefär 140 snövess- lor som används i yrkesmässig trafik för per- sonbefordran.

Kontrollbesiktning av dessa fordon synes emellertid, såvitt utredningen kunnat erfa- ra, ha skett endast i begränsad omfattning. Efter hemställan från motorredskapsutred- ningen beslöt AB Svensk Bilprovning att un- der eftervintern 1969 underlätta ifrågava- rande kontrollbesiktning på så sätt att bola- get under tiden den 16 — den 18 april in- rättade provisoriska besiktningsplatser i när- heten utav stationsorterna för de i yrkes- mässig trafik använda snövesslorna. Cirku- lär härom sändes ut till samtliga innehava- re av ifrågavarande trafiktillstånd varvid samtidigt meddelades, att fordon som inte inställdes till kontrollbesiktning vid de pro- visoriska besiktningsplatserna skulle instäl- las till besiktning på ordinarie bilprovnings- station.

Besiktningen under nämnda dagar om- fattade tillsammans 22 i yrkesmässig trafik använda fordon varav 20 snövesslor och 2 bandvagnar. Härtill kom ett antal snösko- trar som besiktigades dels för att ha möj-

lighet att trafikera norskt område, dels där- för att de användes i yrkesmässig trafik. Vid besiktningarna kontrollerades i första hand fordonens trafiksäkerhet. Dessutom bedömdes fordonens allmänna kondition, driftsäkerhet samt i vilka avseenden de in— te uppfyllde kraven för bil. Driftsäkerhet och allmän kondition bedömdes enligt en skala från A till D där A: gott skick, B : godtagbart, C : bör repareras och D =oanvändbar. Av de besiktigade 20 snö— vesslorna erhöll 6 A, 12 B och 2 C i fråga om driftsäkerhet, medan 6 tilldelades A, 13 B och 1 C för allmän kondition. 3 fordon godkändes utan anmärkning, 7 godkändes med ett påpekande, 3 med två påpekanden, 2 med tre påpekanden, 3 med fyra påpe- kanden och 1 fordon godkändes med fem påpekanden. 1 fordon underkändes med 10 påpekanden och 1 fordon fick föreläg- gande om ny besiktning. Antalet anmärk- ningar per fordon var i genomsnitt 2,4. Bland anmärkningarna dominerade dåligt fastsatta batterier, bristfälliga färdbromsar och defekta avgassystem, i vissa fall med koloxid i kupén som följd. Som orsak till de bristfälliga bromsarna framhöll flera för— rättningssökande, att snö och is packat sig i bromsarna varigenom bromsverkan upp- hört.

De anmärkningar som gjordes gällde el- system (6 st.), färdbroms (4), parkerings- broms (3), styrinrättning (1), bärhjulsla- ger (1), bromsledningar (3), avgassystem

• Sida 79
•  Original

(10), kraftöverföring (4), bärhjul och däck samt band (2), bränsletank och bränsle- ledning (1), strålkastare (1), karosseri (2), reflexanordning (3), backspeglar (2), kör- riktningsvisare (1), baklyktor (1), hastig- hetsmätare (1) och motor (1). Vid besikt- ningen uttalades, att snövesslorna torde kunna godkännas som bil efter komplette- ring med belysning och reflexanordningar samt stänkskydd. Vidare antecknades, att även godkännande av banden erfordrades. De två bandvagnarna betecknades med A ifråga om såväl driftsäkerhet som allmän kondition. De anmärkningar som gjordes avsåg bärhjulslager (1), avgassystem (1), strålkastare (1) och backspegel (1). En av bandvagnarna godkändes med ett påpekan- de och den andra med tre påpekanden. Driftsäkerheten och den allmänna kondi- tionen bedömdes vara god. Även för band— vagnarna antecknades att dessa kunde god- kännas som bilar under samma förutsätt- ningar som i fråga om snövesslorna.

• Sida 80
•  Original

y:

':'1 & MR31870

• Sida 81
•  Original

• Sida 82
•  Original

• Sida 83
•  Original

_ .” |._|.' I ' I I II I |. ,. .- . | .. .'. ..,. . I ' Il'| tik J . I |” ' '.: .j , Hf.-. ' ' 5." ' ' . | " ' . ' _ .u' _."' . | '|' | . |. . . , -. fav-.... ,] ,,,;,'.||.'J..r - . ' o:. '. .' .: ' .'- ' | '. ,. r|'_'l'l.f' ' |, ,. 4 . ' ”li |. ,. & ...ffl __| I'å'” ".inm'ur ' " _|. | ' J'II .. ' '- , . "| , är" -1 . . ' ' (If, . ' . "...IE' '$, nl. # ' |. L ' . . _ '

_ .. I 1 . (33,5 ' .. .5 (1. '._.|," b. 1. .. . |'-'-"'-'- j_ '- . ' .

• Sida 84
•  Original

Statens offentliga utredningar 1970

Systematisk förteckning

Socialdepartementet

Livsmedelastadgekomminén. 1. Ny Iivsmedelssradga m.m. Del !. Förslag och motiv. [6] 2. Ny l'ivamedelsstadga m.m. Del II. Bilagor. [7]

Kommunikationedepartementet Snöskotern — fordonet och föraren. [9]

Utbildningadepartementet

Om aut och kyrka. [2' _ Yrkesutbildningsbere ningen. 1. Reformerad lärarutb|Id-. ning. [4] 2. Yrkesteknisk högskoleutbildning. [8]

Jordbruksdepartementet Statligt md till fiskehamnen [5]

Inrikesdepartementet Balanserad regional utveckling. [3]

Civlldepartementet Barne utemiljö. [1]

__... __ '

y

it 8 nas 1970

_—