SOU 1971:20

Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg (ADR)

N 4-0 Gc

B

05 (— 3 $" (lo-(9

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Eu rOpeiSk Betänkande | överenskommelse om internationell transport

av farligt gods

på väg (ADR)

A.. L

1971 :20 RADIOACTIVE

SM]

. II "'I " III l f") En. '?

l H I | ' Al |. H G . . - '. ,, .... »» ..,. !.! _ ! * !!!! .. * "lå "':-uf. . . . .. !. | . . ! |. ,v- |! _! HI lll !! I .— .. ! !! »! —,!.,—!!.!..' !!!!.. , . !!. ll!! |. * l l '.'.II I ! '. |! !! _! ' . * '.' :H :|.I . ..!! . & H* ”WW . . ..! !. ”r:"! *:W s t ..» . ”. . . ."-

a'.

! 'l .' - a . '_- r.”— ' ? Sud"

mf " l.. "I'd

!. ' lh; !.!

Statens offentliga utredningar 1971: 20

Kommunikationsdepartementet

Europeisk överenskommelse

om internationell transport av farligt gods på Väg (ADR)

Betänkande I av utredningen angående befordran av farligt gods på väg m. m. Stockholm 1971

Stockholm 1971 Kungl. Boktryckeriet PQALNorstedt & Söner 70 01 01 ALLF 105 2 010

Till Statsrådet

och chefen för kommunikationsdepartementet

Genom beslut den 29 juni 1964 bemyndi- gade Kungl. Maj:t chefen för kommunika— tionsdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att utreda frågor rörande befordran av farligt gods på väg m.m.

De med stöd av detta bemyndigande till- kallade sakkunniga började sitt arbete i de- cember 1964 och antog namnet Utredning- en angående befordran av farligt gods på väg m. m. I utredningens arbete har deltagit hovrättsrådet Nils Mangård, tillika ordföran— de, direktören Torsten Andersson (t.o.m. den 8 juni 1967), avdelningsdirektören Ing— var Davidsson (fr. o. rn. den 6 oktober 1969), numera förbundsordföranden Hans Ericson, direktören Gunnar Fredenmark (fr.o.m. den 9 juni 1967), avdelningsdirektören Eric Gätje (t.o.m. den 5 oktober 1969), avdel- ningsdirektören Allan Jönsson, numera di- rektören Lars Lindahl (fr.o.m. den 6 feb— ruari 1970 t.o.m. den 31 januari 1971), kommerserådet Anders Lindstedt och direk- tören Arne Thorell.

Som experter har medverkat överingen- jören Gustav Ekberg, direktören Bo Hel— merson och numera professorn Bertil Åberg (t.o.m. den 2 februari 1971).

Som sekreterare har tjänstgjort numera departementssekreteraren Fredrik Björk— man. Som biträdande sekreterare har tjänst- gjort kammaråklagaren Gustaf Lagerbielke (fr.o.m. den 1 februari 1969 t.o.m. den

20 april 1970) och kanslisekreteraren Lars Vieweg (fr.o.m. den 21 april 1970).

På uppdrag av utredningen har byrådi— rektören Bengt Sangberg biträtt i vissa tek— niska frågor.

Utredningen har enligt sina direktiv bl. a. haft till uppgift att översätta till svenska en av vissa stater — dock inte Sverige — den 30 september 1957 undertecknad europeisk överenskommelse om internationell trans- port av farligt gods på väg (Accord euro- péen relatif au transport international des marchandises dangereuses par route, ADR) som trätt i kraft mellan anslutna stater år 1968 samt att utreda frågan om Sverige skall ansluta sig till denna överenskommel- se. Sedan utredningen nu slutfört dessa de— lar av sitt uppdrag överlämnar den härmed ett första betänkande jämte tre i separata volymer tryckta bilagor till detta. Åter— stående delar av utredningsuppdraget omfat- tar en översyn av regleringen av inrikes transporter av farligt gods och en undersök— ning av möjligheten att till en organisato- risk enhet förlägga prövningen av alla frå- gor rörande transport av farligt gods oav- sett transportmedel. Utredningens övervä- ganden i dessa avseenden kommer att redo- visas i senare betänkanden.

Stockholm den 15 mars 1971.

Nils M angård

Ingvar Davidsson Allan Jönsson

Hans Ericson Anders Lindstedt

Gunnar Fredenmark Arne Thorell /Fredrik Björkman Lars Vieweg

Förkortningar

ADN

ADR

CIM

CIV

CMR

ECE

Accord européen relatif au trans- port international des marchan- dises dangereuses par voie de na— vigation interieure Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på inre vattenvägar

Accord européen relatif au trans- port international des marchan- dises dangereuses par route Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg

Convention internationale con- cemant le transport par chemins de transport international des Internationellt fördrag angående godsbefordran å järnväg

Convention internationale con— cernant le transport par chemins de fer des voyageurs et des ba— gages

Internationellt fördrag angående befordran å järnväg av resande och resgods

Convention relative au centrat de transport international de marchandises par route Konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

FN:s ekonomiska kommission för Europa

ECOSOC FN:s ekonomiska och sociala råd

IAEA

IATA

IMCO

IRU

ISO

OCTI

RID

SFS SOU

Internationella atomenergiorga- net

Internationella lufttrafikassocia— tionen

Inter-Governmental Maritime Consultative Organization Mellanstatliga rådgivande sjö— fartsorganisationen

Internationella vägtrafikunionen

Internationella standardiserings- organisationen

Office central des transports in- ternationaux par chemins de fer Centralbyrån för internationella järnvägstransporter

IATA-regulations relating to the carriage of restricted articles by air Bestämmelser angående transport av farligt gods

Hyg-

Réglement international con— cernant le transport des mar- chandises dangereuses par che- mins de fer

Internationellt reglemente om be- fordran av farligt gods å järnväg (Bilaga I till CIM)

Svensk författningssamling

Statens offentliga utredningar

1. Utredningsuppdraget

1.1 Direktivet:

Direktiven för arbetet inom utredningen an- gående befordran av farligt gods på väg m.m. lämnades i anförande till statsråds— protokollet över kommunikationsärenden den 29 juni 1964 av dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund. Kommunikationsministem redogjorde därvid inledningsvis för de dittills ingångna internationella fördragen om transporter på järnväg, varvid han särskilt uppehöll sig vid säkerhetsföreskrifterna i Bilaga I (RID) till det internationella fördraget angående gods- befordran å järnväg (CIM). Därefter läm- nades en redovisning över det förberedande arbetet inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) för att få till stånd euro- peiska överenskommelser rörande interna- tionell befordran av farligt gods på landsväg och på inre vattenvägar. En reglering av internationella transporter av farligt gods på inre vattenvägar syntes vara av ringa praktisk betydelse för Sverige del under det att den inom ECE utarbetade europeiska överenskommelsen om internationell trans- port av farligt gods på väg (ADR) däremot var av betydligt större intresse. En allmän ökning av den internationella lastbilstrafi- ken var nämligen att förutse och torde komma att beröra även denna godskategori.

Kommunikationsministern konstaterade vidare att transporter av farligt gods på väg var ofullständigt reglerade från skydds- och säkerhetssynpunkt i vad gällde den inrikes landsvägstrafiken. De bestämmelser och fö- reskrifter som fanns avsåg endast vissa kate-

gorier av farligt gods och behandlade inte på långt när alla de frågor som reglerades i ADR. Särskilda säkerhetsföreskrifter var uppenbarligen i lika hög grad erforderliga i fråga om transport av farligt gods på väg som då det gällde jämvägstransporter.

Därefter anförde kommunikationsminis- tern följande.

Tiden synes nu vara inne att närmare utreda frågan om Sveriges tillträde till ADR och där- av direkt föranledda organisatoriska spörsmål och Iegislativa åtgärder på det nationella planet ävensom att i samband härmed överse och kom- plettera de författningsföreskrifter som gäller för landsvägstransport av farligt gods i inrikes trafik. Berörda spörsmål torde lämpligen böra utredas och övervägas av särskilt tillkallade sakkunniga.

Originaltexten till ADR — vilken inklusive bilagor omfattar över 400 sidor — är avfattad på franska och engelska språken i vad avser själva överenskommelsen samt på franska språ- ket i vad avser bilagorna. En av utredningens första uppgifter blir att ombesörja översättning av dessa texter till svenska.

För den som har att taga befattning med transporter av farligt gods måste det från många synpunkter — administrativa, organisa- toriska och tekniska — framstå såsom önskvärt att i största möjliga utsträckning enhetliga sä- kerhetsföreskrifter gäller för befordringen vare sig denna sker i internationell eller i inrikes trafik och oavsett vilket transportmedel som begagnas. I en från Svenska transportarbetare- förbundet och Svenska järnvägsmannaförbun— det inkommen, den 31 mars 1964 dagtecknad skrivelse, vari hemställes att lämpliga och sna- ra åtgärder vidtagas i syfte att reglera och sam— ordna bestämmelserna om transport av farligt gods, framhålles också särskilt för landsvägs- och järnvägstransporternas del behovet av en samordning av säkerhetsbestämmelsema, såväl

nationellt som internationellt. Vid utarbetandet av bilagorna till ADR har man strävat efter att nå största möjliga överensstämmelse med RID och upptagit från RID avvikande föreskrifter huvudsakligen där så varit nödvändigt av tek- niska skäl, med hänsyn till transportmedlens av— vikande konstruktion e. dyl. En tillämpning av ADR även på inrikes vägtransporter skulle — med tanke på vad nyss sagts om aVSikten att tillämpa RID i inrikes järnvägstrafik — vara ägnad att säkerställa den samordning på det nationella planet varom fackförbunden i sin skrivelse hemställt.

Mot intresset av enhetlighet bör emellertid ställas intressen av trafikpolitisk och transport- ekonomisk art, vilka måhända kan motivera en viss differentiering av föreskrifterna. Den ny- orientering av den statliga trafikpolitiken som nyligen beslutats av riksdagen innebär en suc- cessiv övergång till ett mer konkurrensbefräm- jande system. Det synes mig ligga i linje här- med att man för de skilda grenarna av trans- portväsendet icke uppställer strängare och mer kostnadskrävande säkerhetsföreskrifter än som betingas av förhållandena inom varje trafik- gren. Vidare må erinras om att ADR, liksom RID, är avsett att kunna tillämpas vid transport mellan länder med skilda geografiska, klimato- logiska och befolkningsmässiga förhållanden. Det är därför möjligt att vissa säkerhetsföre- skrifter i ADR framstår såsom alltför stränga och i ekonomiskt hänseende onödigt betungan- de i vad gäller åtminstone vissa kategorier av interna svenska transporter. Det bör ankomma på utredningen att vid sin översyn av föreskrif- terna för inrikes landsvägstransporter av farligt gods söka åstadkomma en skälig avvägning mellan här berörda intressen.

I den mån en differentiering av säkerhetsfö- reskrifterna med hänsyn till transportmedlets art finnes påkallad uppkommer fråga om sam- ordnande regler rörande kombinerade järn— vägs— och vägtransporter. Denna fråga bör även övervägas av utredningen. I samband härmed bör utredningen också överväga behovet av motsvarande regler för kombinerade transpor- ter i vilka förutom järnvägs- eller landsvägsbe- fordran även ingår befordran med fartyg eller luftfartyg.

ADR upptager vissa bestämmelser rörande revision av bilagorna. Behovet härav samman- hänger i första hand med önskvärdheten av en fortlöpande anpassning av reglerna till den snabba tekniska utvecklingen på området. Änd- ringar kan också påkallas i syfte att säkerställa fortsatt överensstämmelse mellan ADR och andra allmänna internationella fördrag rörande befordran av farligt gods. Motsvarande behov av fortlöpande översyn och samordning kom- mer naturligen att göra sig gällande i fråga om

interna svenska föreskrifter i ämnet. Frågor rö- rande transporter av farligt gods handläggs för närvarande i vårt land av olika myndigheter alltefter frågans art, transportmedlet och natu- ren av det intresse som motiverat gällande reg- ler i ämnet, sålunda bl. a. av väg- och vatten- byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, sjöfarts- styrelsen, luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, sprängämnesinspektionen, arbetarskyddsstyrel- sen och medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd. Denna splittring på olika statliga myndigheter och organ av med varandra nära besläktade och delvis intimt sammanhängande frågor synes näppeligen ägnad att säkerställa vare sig den erforderliga fortlöpande anpassningen av be- stämmelserna till den pågående utvecklingen eller den enhetlighet i tillämpningen som måste fordras. Utredningen synes därför böra få i uppdrag att i förevarande sammanhang över- väga även behovet och lämpligheten av att, med avseende på alla trafikgrenar, samman- föra frågor rörande transport av farligt gods till handläggning inom ett centralt statligt or- gan, om möjligt inordnat i någon redan be- stående myndighets organisation.

Utredningen bör vara oförhindrad att taga upp även andra än här särskilt nämnda frågor, som den finner äga samband med utrednings- uppdraget och som kan komma att aktualiseras under arbetets gång.

Den 19 maj 1956 undertecknades i Geneve konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran å väg (CMR) Denna konven- tion, som kan sägas utgöra en motsvarighet till CIM för landsvägstransporternas del och som även innehåller vissa särbestämmelser avseen- de farligt gods, är sedan några år i kraft mellan ett flertal stater på den europeiska kontinen- ten. Frågan om Sveriges tillträde till CMR och därav föranledd nationell lagstiftning över- väges för närvarande av utredningen angående fraktavtalet vid internationell godsbefordran å väg. I eventuellt uppkommande frågor av ge- mensamt intresse bör samråd ske med denna utredning.1

Frågan om tillträde till ADR torde vara ak- tuell även i våra nordiska grannländer. Utred— ningen bör samråda med de utredningar som redan igångsatts för behandling av spörsmål inom här angivna ämnesområden.

I den mån så finnes lämpligt bör resultatet av utredningsarbetet redovisas successivt i form av delbetänkanden.

1Sverige har numera biträtt CMR, vilken konvention för vårt lands del trätt i kraft den 1 juli 1969 (SFS 1969: 12 o. 91).

I enlighet med direktiven tog utredningen först upp till behandling frågan om vårt lands anslutning till ADR och färdigställde en översättning till svenska av överenskom- melsen jämte de tekniska bilagor (bilaga A och bilaga B) som utgör integrerande delar av denna. Översättningsarbetet blev tids- ödande. Säkerhetsföreskrifterna i de bilagor vilka fanns fogade till ADR när överenskom- melsen undertecknades (september 1957) an- sågs nämligen i behov av en fullständig re- videring innan överenskommelsen kunde träda i kraft. Revisionsarbetet som utfördes i Geneve av en arbetsgrupp under ECE:s Inland Transport Committee fortgick prak- tiskt taget fram till tiden för ADR:s ikraft- trädande år 1968 (och har för övrigt däref- ter fortsatt). Utredningen som var represen- terad i arbetsgruppen gjorde, i avvaktan på att en slutlig text till ADR skulle föreligga, en preliminär översättning med ledning av den ursprungliga texten till bilagorna A och 'B och de ändringsförslag som arbetsgruppen efter hand lade fram. När den slutligt god— kända texten —— avfattad på franska i vad gäller bilagorna — blev tillgänglig för ut- redningen, föranledde detta en allmän över- .syn och, i vad gäller bilaga B, en tämligen genomgripande omarbetning av den dittills färdigställda svenska texten.

Översättningen av själva fördragstexten till ADR har i huvudsak gjorts inom kom— munikationsdepartementet. Det grundläg- gande översättningsarbetet i vad avser bi- lagorna A och B med tillhörande bihang har utförts av en arbetsgrupp inom utred- ningen i vilken ingått ledamoten Jönsson, experten Helmerson och utredningens sek— reterare Björkman, med biträde under längre perioder av byrådirektören hos sprängämnesinspektionen Bengt Sångberg. Härefter har en redaktionskommitté bestå- ende av utredningens ordförande samt her- rar Jönsson och Björkman granskat försla- get till översättning.

Originaltexten till bilagorna A och B är som nämnts avfattad på franska. Skulle fråga uppkomma — t. ex. med anledning

av en olycka under internationell lands- vägstransport av farligt gods — huruvida en svensk avsändare resp. transportör upp- fyllt säkerhetsföreskrifterna i ADR, lär därför den franska versionen av ADR bli avgörande för bedömningen av denna frå— ga. Redaktionskommittén har av detta skäl funnit det ofrånkomligt att låta den svens- ka texten så ordagrant som möjligt följa den franska förebilden oaktat texten där- igenom i många fall blivit tyngre och mer omständlig än vad som normalt är fören- ligt med modern svensk författningsskriv- ning.

En alfabetisk förteckning över farligt gods som omfattas av bestämmelserna i bilagorna A och B samt analytiska tabeller över dessa bilagor m.m. har upprättats av Björkman på grundval av bl. a. vissa ECE- dokument och har fogats till detta betän- kande som bilaga i en särskild volym.

I betänkandet redovisas — utöver över— sättningen av ADR — utredningens över- väganden och förslag i fråga om Sveriges anslutning till överenskommelsen och där- av direkt föranledda organisatoriska och andra spörsmål på det nationella planet. Med hänsyn till vikten av att i största möj- liga utsträckning enhetliga säkerhetsföre— skrifter gäller för transport av farligt gods vare sig denna sker i internationell eller i inrikes trafik _— något som särskilt fram- hålls i utredningens direktiv —— har utred— ningen däremot ansett att dess översyn av bestämmelserna rörande inrikes vägtrans- porter i huvudsak borde anstå till dess att ADR förelåg i svensk översättning. Bl.a. skulle möjligheten och lämpligheten av att tillämpa ADR:s föreskrifter också på inri- kes transporter då lättare kunna tas upp till diskussion med berörda myndigheter och organisationer.

Kartläggning av rådande förhållanden ävensom annat förberedande utredningsar- bete har utförts såväl vad gäller regleringen av inrikes transporter som beträffande den del av utredningsuppdraget som avser möj— ligheten att till en organisatorisk enhet för- lägga handläggningen av alla frågor röran-

de transport av farligt gods oavsett trans- portmedel.

I det internationella arbetet har utred- ningen varit representerad vid sammanträ- den rörande transport av farligt gods m. m. inom ECE, Internationella atomenergior- ganet (IAEA) och Centralbyrån för inter- nationella järnvägstransporter (OCTI). Vi- dare har vissa kontakter tagits med de nor- diska grannländerna.

Utredningen har i en cirkulärskrivelse till ett stort antal myndigheter och andra intressenter informerat om sin verksamhet och om en del av problemen kring trans- porter av farligt gods m. m. Av antalet svar och de synpunkter som har anförts fram- går att intresset för hithörande frågor är stort.

Utredningen har, utöver fortlöpande bi- träde vid handläggningen inom kommuni- kationsdepartementet av ECE- och OCTI- remisser avseende transport av farligt gods, yttrat sig över följande remisser.

1) den 1 februari 1966 över vissa re- kommendationer från FN:s expertkommit- té för transport av farligt gods, vilka re- kommendationer i reviderad form uppta-

gits i dokumenten ”Transport of dangerous goods (1964)” vol. I och II (ST/ECA/Sl)

2) den 10 juli 1968 över ett från Ministry of Transport i Förenade Konungariket över- lämnat förslag till vissa undantag från be- stämmelserna i ADR

3) den 28 februari 1969 över sjöfarts- styrelsens förslag till bestämmelser om sjö- transport av vissa farliga ämnen

4) den 29 april 1969 över betänkandet Brandfarlig film (stencil K 1968: 17)

5) den 15 april 1970 över förslag till samordning av arbetet på bestämmelser om transport av farligt gods på väg och järn- väg

6) den 12 juni 1970 över betänkandet Tullproceduren vid import (stencil Fi 1970: 4).

Vidare har utredningen den 10 juli 1968 i skrivelse till kommunikationsdepartemen- tet bl. a. föreslagit vissa åtgärder som bor- de vidtas i samband med att ADR skulle träda i kraft på den europeiska kontinenten.

Utredningen har även i övrigt under sin verksamhet fungerat som kommunikations- departementets beredningsorgan för frågor rörande transport av farligt gods.

2. Internationell transport av farligt gods

2.1 Översikt över nuvarande regleringar Utarbetandet av Säkerhetsföreskrifter för in- ternationella transporter ingår som ett vik- tigt led i strävandena att minska riskerna vid transport av farligt gods. Man söker att för olika transportgrenar förteckna och klassifi— cera ämnen och föremål som på grund av explosionsrisk, brandfara, radioaktivitet samt giftiga eller frätande egenskaper e. d. bör uteslutas från transport eller mottas till transport endast på särskilda villkor. Dessa villkor kan avse förpackning och märkning, samlastning med annat gods samt konstruk- tion, utrustning och handhavande av trans- portmedel. Säkerhetsföreskrifter för internationell järnvägstransport av farligt gods finns se- dan länge intagna i Bilaga I (RID) till det internationella fördraget angående godsbe— fordran å järnväg (CIM). De snabba tek- niska framstegen har gjort det nödvändigt att revidera föreskrifterna med täta mellan- rum. Den senaste upplagan av RID gäller fr.o.m. den 1 april 1967. Vid internationell flygfrakt tillämpas sär- skilda av Internationella lufttrafikassocia- tionen (IATA) utfärdade bestämmelser an- gående flygtransport av farligt gods (RAR) vilka i vissa hänseenden avviker från de internationella järnvägsföreskrifterna, också där detta inte är betingat av transportmed- lets karaktär. De grundar sig på Förenta Staternas nationella bestämmelser om trans— port av farligt gods med flyg. Även RAR är föremål för täta revisioner. Den senaste upplagan gäller fr.o.m. den 1 juni 1970.

För den internationella sjöfartens del har i anslutning till 1960 års konvention om säkerheten för människoliv till sjöss utar- betats särskilda bestämmelser om transport av farligt gods vilka i september 1965 an- tagits av Mellanstatliga rådgivande sjöfarts- organisationen (IMCO). I vad gäller klassi— ficering och märkning bygger dessa be- stämmelser på rekommendationer som ut- arbetats av en av FN tillsatt expertkom- mitté (se vidare under 2.2). De avviker i dessa hänseenden från såväl RID som RAR.

Eftersom Sverige biträtt CIM och an- slutit sig till IATA gäller säkerhetsföre- skrifterna i RID resp. RAR för sådana in- ternationella järnvägs- och flygtransporter som berör vårt land. Sverige har numera bi- trätt också 1960 års konvention om säker— heten för människoliv till sjöss och IMCO- koden har sålunda lagts till grund för regle- ringen av sjötransporter till och från Sveri- ge. Dessa tre grupper av föreskrifter avviker som nämnts från varandra i vissa delar, ett förhållande som medför åtskilliga svårighe- ter vid kombinerade transporter.

Före år 1968 fanns i Europa inga be- stämmelser som reglerade internationell transport av farligt gods på väg. Arbetet på att åstadkomma sådana bestämmelser har dock pågått sedan år 1950. I samband med förberedelsearbetet för konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbeford- ran å väg (CMR) enades man inom ECE:s Inland Transport Committeezs Working Party dealing with Legal Questions vid dess tredje sammanträde i Geneve i januari 1950

om att bestämmelser angående transport av farligt gods inte hörde hemma i en civilrätts- lig konvention. Dessa bestämmelser skulle i stället ingå i en internationell reglering av vägtrafiken avseende både trafiksäkerhet och särskilda transportvillkor. I syfte att för- bereda detta arbete tillkallades representan- ter för Österrike, Belgien, Frankrike, Ne- derländerna, Schweiz och USA.1

Vid denna grupps första möte, som ägde rum i juni 1950, deltog såsom observatörer Sverige samt Centralbyrån för internatio- nella järnvägstransporter och Internationel— la handelskammaren. Det konstaterades att det inte fanns någon internationell regle- ring av transporter av farligt gods på väg samt att nationella bestämmelser i ämnet fanns endast i några få länder. Dessa be- stämmelser var dessutom olika länderna emellan. Det var därför viktigt att få till stånd en internationell reglering av dessa frågor. I fråga om vilken form en sådan reglering skulle ges diskuterades å ena si- dan lämpligheten av att inarbeta den i en redan befintlig konvention om trafik och å andra sidan lämpligheten av att reglera hithörande spörsmål i en särskild konven- tion med separata bilagor, vilka skulle vara lättare att revidera. Delegaterna enades om det senare alternativet.

Vidare diskuterades klassificeringen av farligt gods och delegaterna enade sig om att rekommendera användningen av RID:s klassificeringsprinciper och ämnesförteck- ningar. Även i fråga om kemisk samman- sättning och renhet samt förpackningsbe- stämmelser beslöt delegaterna att förorda RID:s regler. Vidare beslöt delegaterna att rekommendera RID:s viktbegränsningar för kollin med farligt gods liksom den i RID stipulerade fyllningsgraden för olika slag av tankar samt RID:s farlighetsetiketter.

I fråga om vägtrafikregler enades dele- gaterna bl.a. om att inte kräva särskilt förarbevis vid transport av farligt gods.

Delegaterna konstaterade vidare att tull- behandlingen av farligt gods kunde leda

1 Dokument E/ECE/TRANS/SC1/64, E/ECE/ TRANS/WP9/10, 30 januari 1950.

till olyckor. Delegaterna ansåg därför att regeringarnas uppmärksamhet skulle fästas på behovet av speciella instruktioner på denna punkt.

Arbetet har sedan år 1950 bedrivits hu— vudsakligen inom en under ECE:s trans- portkommitté lydande arbetsgrupp, där även Sverige tidvis varit representerat. Ar- betet ledde till att fyra europeiska stater (Belgien, Frankrike, Italien och Nederlän- derna) den 30 september 1957 underteck- nade en överenskommelse rörande interna- tionell transport av farligt gods på väg (ADR). ADR utgörs som tidigare nämnts dels av själva fördraget, dels av två bila- gor, A och B, med närmare klassificering av vad som är att hänföra till farligt gods, förpackningsbestämmelser, föreskrifter om hantering och fordon samt provningsföre- skrifter.

Vidare har samma arbetsgrupp utarbetat förslag till motsvarande överenskommelse om internationell transport på inre vatten- vägar (ADN).

ADR och ABN innehåller samma klassi- ficering av godset som järnvägsbestämmel- serna. Även i övrigt har man strävat efter att nå största möjliga överensstämmelse med RID och har tagit upp därifrån av- vikande föreskrifter huvudsakligen där så varit nödvändigt av tekniska skäl, med hän- syn till transportmedlens konstruktion e. d.

Jämlikt artikel 7 i ADR träder själva överenskommelsen i kraft en månad efter den dag då antalet anslutna länder uppgått till fem, medan bilagorna börjar tillämpas sex månader efter överenskommelsens ikraftträdande. Säkerhetsföreskrifterna i de bilagor som fanns utarbetade när ADR år 1957 undertecknades framstod emellertid ganska snart som otillfredsställande. De ansågs vara i behov av en grundlig revi- sion med hänsyn såväl till den snabba tek— niska utvecklingen på förevarande område som till önskemålet om en mer fullständig harmonisering med RID. Inom ECE:s ar- betsgrupp fann man det vara lämpligast att bilagorna i deras ursprungliga lydelse ald- rig fick träda i kraft. Man var därför an-

gelägen om att en femte stat inte skulle ansluta sig till ADR förrän revisionsarbe- tet slutförts. Till stor del beroende på det- ta önskemål dröjde det till den 29 decem- ber 1967 innan det femte landet (Portugal) biträdde överenskommelsen. Denna trädde i kraft den 29 januari 1968 och bilagorna i sin nya utformning den 29 juli samma år.

Hittills har — förutom Belgien, Frank- rike, Italien, Nederländerna och Portugal — Förenade Konungariket, Förbundsre- publiken Tyskland och Luxemburg anslu- tit sig till överenskommelsen. Schweiz, Spanien och Österrike väntas ansluta sig inom den närmaste framtiden. Även Jugo- slavien väntas bli en ADR-stat inom över- skådlig tid.

2.2 Harmoniseringssträvanden Av den lämnade översikten framgår att skilda reglementen gäller för olika trans- portgrenar i vad avser internationella trans- porter av farligt gods. Dessutom kan regle— ringen av sådana transporter variera mellan olika delar av världen också vad beträffar en och samma transportgren. Föreskrifterna avviker från varandra i grundläggande hän- seenden, bl. a. i fråga om klassificering, för- teckning och märkning av gods. Skiftande terminologi används. Även i fråga om för- packnings— och stuvningsföreskrifter före- ligger betydande skillnader. Olikheterna skapar svårigheter för avsändare/exportörer och transportörer lika väl som för inspek— tionsmyndigheterna. Allteftersom den inter- nationella handeln med farligt gods ökat, har därför med allt större kraft yrkanden framförts att man skall söka unifiera eller åtminstone harmonisera Säkerhetsföreskrif- terna för de olika transportgrenarna.

År 1964 lade en av FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) tillsatt expertkom—

2 ”Transport of dangerous goods (1964)”, Recommendations prepared by the United Na- tions Committee of Experts on the transport of dangerous goods, as amended by the United Nations Committee of Experts for further work on the transport of dangerous goods, vol. I o. 11 (ST/ECA/81). Ett första — knapphändigt och tämligen bristfälligt —- förslag hade lagts fram redan år 1956.

mitté fram ett reviderat och utvidgat för- slag till rekommendationer avseende klassi— ficering, förteckning och etikettering av de viktigaste slagen av farligt gods ävensom rörande transportdokumentens utformning.2 Däremot saknade förslaget förpacknings— bestämmelser. Enligt företalet till rekom— mendationerna var avsikten inte att tillska- pa ett nytt världsomfattande regelsystem som omedelbart skulle ersätta nationella och internationella regleringar för olika trans- portgrenar. Men rekommendationerna bor- de kunna läggas till grund vid revision av exsisterande reglementen och utfärdandet av nya sådana. Det förutsattes att regeringar samt internationella statliga och icke-statliga organisationer som arbetade med en regle- ring av hithörande ämnesområde skulle an— passa blivande föreskrifter till rekommen- dationerna. Härigenom borde det bli möj- ligt att på ett smidigt sätt uppnå åtminsto- ne viss likformighet på världsplanet för de skilda transportgrenarna.

De föreslagna FN-rekommendationerna skiljer sig från ADR/RID huvudsakligen i följande avseenden.

FN—rekommendationerna indelar de far- liga ämnena i nio klasser, medan ADR/RID i praktiken har 14 klasser (se 3.3 nedan). Detta innebär att vissa likartade klasser i ADR/RID har sammanslagits i rekommen- dationerna och där återfinns som klassav— delningar. Klass 1—8 i rekommendationer- na täcker samtliga klasser av farliga ämnen i ADR/RID. Klass 9, som saknar motsva— righet i ADR/RID, omfattar sådana farliga ämnen som ej direkt är att hänföra till nå- gon av de andra klasserna.

Samtliga klasser i de föreslagna FN-re- kommendationerna är ”begränsande” (limi- tativa) klasser. Detta innebär att ämnen som ej återfinns med separata benämningar i för— teckningen över de till resp. klasser hänför- da ämnena ej kan få transporteras förrän de tagits upp i förteckningen, inordnats i lämp- liga farlighetsklasser och fått sina transport- betingelser fastlagda. Rekommendationernas ämnesförteckning är mer omfattande än ADR/RID:s. Även i ADR/RID är vissa klasser begränsande, medan andra är ”fria"

klasser. I de fria klasserna har vid de olika numren i ämnesförteckningama i stället för separata ämnesbenämningar upptagits gruppbenämningar eller angivits vissa fysi- kaliska kriterier som markerar grupptillhö- righet och som i båda fallen kompletterats med exempel på dithörande ämnen. Det an- kommer på avsändaren att med ledning av klassrubriker, gruppbenämningar, kriterier och exempel själv avgöra, om visst gods hör till en fri klass och i så fall till vilket num— mer i ämnesförteckningen det skall hänfö- ras.

FN-rekommendationernas farlighetseti- ketter är avsevärt olika dem i ADR/RID. Samtliga FN-etiketter har formen av en på ett hörn ställd kvadrat, medan ADR/RID- etiketterna har rektangulär form, med un- dantag för etiketterna för radioaktiva äm- nen, vilka överensstämmer med FN-etiket- terna. Dessa har flera olika kulörer (röd, grön, blå, gul och vit), medan flertalet ADR/RID—etiketter har den gula bottenku- lör som Internationella standardiseringsor- ganisationen (ISO) rekommenderat såsom allmän varningsfärg. FN-rekommendatio— nernas kulörval har motiverats med att man därigenom lättare skulle kunna upprätthål- la vissa förbud mot samlastning eller sam- stuvning av olika farliga ämnen. Det bör dock nämnas att farlighetssymbolerna är de- samma på resp. FN- och ADR/RID-etiket- ter.

Sedan den svenska regeringen beretts till- fälle att avge synpunkter på förslaget till FN-rekommendationer, remitterades detta till bl.a. utredningen för yttrande. Utred- ningen fann i sitt remissvar i februari 1966 den föreslagna klassificeringen ändamåls- enlig och hade intet att erinra mot att Sve- rige i olika internationella sammanhang sök- te bidra till att existerande klassificeringar anpassades till rekommendationerna. Ut- redningen ansåg det värdefullt att klassifi- ceringen kompletterats med utförliga listor över de ämnen som skall hänföras till resp. klasser, även om vissa mindre justeringar av dessa listor borde ske. Utredningen ifrå- gasatte dock det lämpliga i att ha en klass som avser diverse ämnen utan närmare pre-

cisering av dessa (klass 9). — Vad beträf- far den föreslagna märkningen ställde ut- redningen sig tveksam till bl. a. kulörvalet. Alltför många kulörer hade föreslagits. Vi- dare erinrades om att det sedan lång tid allmänt används en gul kulör som varning för fara t. ex. på vägmärken. Enligt det av ISO framlagda förslaget borde denna kulör användas också för varningsetiketter. Ut- redningen ansåg det önskvärt att FN i sam- råd med berörda internationella transport- organisationer på nytt tog upp frågan om kulörvalet. -—— Utredningen förklarade slut— ligen att, om de internationella organisatio- nerna kunde enas om en unifiering av sina klassificerings- och märkningsföreskrifter avseende farligt gods i överensstämmelse med FN-kommitténs rekommendationer, ut- redningen var beredd att tillstyrka att mot- svarande föreskrifter tillämpades internt in- om Sverige.

Detta blev också den svenska regeringens ståndpunkt. När expertkommitténs rekom- mendationsförslag våren 1966 behandlades i ECOSOC talade bl. a. den svenska delega— tionen för en ändring av märkningsbestäm- melserna och då särskilt i vad avsåg kulör- valet. Dessa synpunkter vann dock inte all- män anslutning, utan 1964 års expertförslag — med vissa efter år 1964 gjorda tillägg och ändringar i andra hänseenden — blev i huvudsak godkänt. Frågorna om etiketter- nas utformning och om införandet av en nionde farlighetsklass torde emellertid inte vara slutligt avgjorda. Bl. a. har RID:s sä- kerhetsutskott reserverat sig i dessa delar i vad avser järnvägstrafiken och har med FN:s expertkommitté -— vilken fortsätter sitt arbete —- tagit upp diskussioner om kompromisslösningar. Resultatet kan tänkas bli vissa särbestämmelser för landsvägs- och järnvägstrafiken. — En omarbetad upplaga av FN-rekommendationerna har utgivits år 1970.3 Här berörda bestämmelser kvarstår i stort sett oförändrade i denna upplaga.

I januari 1966 antog ECE:s Inland Trans- port Committee en resolution (nr 209), vari erinrades om att de av IMCO för sjöfartens

3 Dokument ST/ECA/81/Rev. 2.

del under föregående år antagna föreskrif- terna för transport av farligt gods byggde på FN:s expertkommittés rekommendatio- ner. I resolutionen bekräftade transport- kommittén sitt intresse för en unifiering i världsomfattande skala och för alla trans- portsätt av bestämmelserna för transport av farligt gods och fäste uppmärksamheten på behovet av en harmonisering som tog hän- syn till FN—rekommendationerna. I resolu- tionen rekommenderades regeringarna att vidta nödvändiga åtgärder i sådant syfte, särskilt att ge erforderliga instruktioner till sina representanter i ECE:s arbetsgrupper m.m., RID:s expertgrupp och IMCO:s un- derkommissioner. — Sedan ett sammanträ— de hållits i kommunikationsdepartementet i juni 1966 med deltagande av representan— ter för utredningen samt för berörda myn- digheter och organisationer, underrättades ECE:s sekretariat om att man från svensk sida var beredd att uppfylla önskemålen i resolutionen.

FN:s expertkommitté för transport av farligt gods övergick efter år 1964 till att behandla frågor om förpackningsföreskrif— ter samt provningsföreskrifter för kollin och emballage. Ett reviderat utkast till re— kommendationer i dessa frågor lades fram år 1968.4 Förslaget skiljer sig från ADR/ RID huvudsakligen i följande avseenden.5 Det saknar i motsats till ADR/RID detalje- rade föreskrifter om emballage och förpack— ning. I stället har i förslaget angivits prov- ningsföreskrifter och hållfasthetskrav för olika typer av kollin (emballage och inne- håll). Förslaget innebär i detta avseende en fördel gentemot nuvarande ADR/RID-före- skrifter, eftersom utvecklingen på emballa- geområdet snabbare och bättre kan utnytt- jas.

Såvitt utredningen känner till har berörda FN-organ och internationella transportor- ganisationer ännu inte tagit slutlig ställning till expertkommitténs förslag i dessa delar. En av anledningarna härtill torde vara att ett genomförande av förslaget skulle få be-

4 Dokument E/CN.2/CONF.5/R 136 Rev. 1. 5Förslaget är intaget i 1970 års upplaga, se noten på föregående sida.

tydande ekonomiska och praktiska konse- kvenser, inte minst för emballageindustrin. Vidare har påtalats att förslaget är behäftat med brister speciellt i fråga om vitplåt- och wellpappemballage. Det torde emellertid kunna förutsättas att förslaget i sina huvud- drag kommer att accepteras, troligen dock med vissa modifikationer i vad avser prov- ningsföreskrifterna. Från svensk sida förelig- ger inte något officiellt ställningstagande till förslaget, men vissa kritiska synpunkter har framförts av den svenska delegationen i RID:s säkerhetsutskott vid behandlingen där.

Ett exempel på harmoniseringsarbete in- om ett speciellt ämnesområde utgör den re- vision av Säkerhetsföreskrifterna för trans- port av radioaktivt material som för närva- rande pågår i Internationella atomenergi- organets (IAEA) regi.

Efter rekommendationer av bl.a. ECO- SOC publicerade IAEA år 1961 vissa sä- kerhetsbestämmelser som avsågs bli tilläm— pade vid internationell transport av radio- aktivt material och kunna läggas till grund också för nationella regleringar.6 Omarbe- tade upplagor har senare utgivits, den se— naste år 1967. De i RID-utgåvan av år 1967 och i ADR ingående föreskrifterna för ra— dioaktiva ämnen, klass IVb, är baserade på IAEA:s rekommendationer liksom de in- terna svenska bestämmelserna för järnvägs- transport (SJF 621).

Sedan fråga uppkommit om en revision av säkerhetsbestämmelserna i vad avsåg för- packning och transport av stora radioaktiva källor, särskilt av bestrålat kärnbränsle, in- bjöd IAEA berörda internationella organi- sationer, bl.a. ECE-arbetsgruppen, RID:s säkerhetsutskott och IMCO, till en gemen— sam konferens. Denna ägde rum i Wien i februari 1966, varvid de olika organisatio- nerna i anslutning till de gemensamma ses- sionerna höll enskilda sammanträden för diskussion av de behandlade frågorna från sina speciella utgångspunkter.

6 Regulations for the Safe Transport of Radioactive Materials, Safety Series No. 6, STI/ PUB/40, Wien 1961.

Detta försök till ett nära samarbete mel- lan IAEA och de organ som är ansvariga för utarbetandet av internationella trans- portreglementen slog väl ut, och i februari 1970 kallade IAEA en expertpanel med representanter också för intresserade trans- portorganisationer till ett möte i Wien för en fullständig revision av IAEA:s säker- hetsbestämmelser. Ett tredje omarbetat ut- kast till nya sådana bestämmelser, daterat november 1970,7 remissbehandlas för när— varande av medlemsstaterna och de inter- nationella organisationerna. Ett nytt sam- manträde med expertpanelen är utsatt till

7 Dokument PL-383.

oktober 1971, varvid den slutliga editionen skall färdigställas med ledning av inkomna yttranden. Avsikten är att de nya säkerhets- bestämmelserna för transport av radioaktivt material — till lands, till sjöss och i luften _ skall kunna med oförändrat sakligt inne— håll inarbetas i nationella och internationel- la transportreglementen. Vad beträffar ADR (och RID) kommer alltså föreskrifterna för klass IVb att bli berörda.

Till det samarbete som inletts mellan ECE:s och RID:s expertgrupper för att syn- kronisera det redan påbörjade arbetet med en revision av ADR och RID återkommer utredningen nedan under 4.

3. Huvuddragen av ADR

3.1 ADR:s förhållande till CMR

Säkerhetsföreskrifterna för transport av far- ligt gods på järnväg ingår som delar av de internationella frakträttsliga konventioner- na på detta område. RID utgör sålunda bi- laga till fördraget angående godsbefordran å järnväg (CIM), och jämväl fördraget an- gående befordran å järnväg av resande och resgods (CIV) hänvisar till RID. Som nämnts under 2.1 enades man däremot un- der det förberedande arbetet på konventio- nen om fraktavtalet vid internationell gods- befordran på väg (CMR) om att bestämmel- ser angående transport av farligt gods på väg inte hörde hemma i en civilrättslig kon- vention. ADR har därför fått karaktären av en från CMR fristående överenskommelse, innehållande huvudsakligen tekniska före- skrifter.

Bestämmelserna om vilka ämnen och fö- remål som inte får transporteras i interna- tionell vägtrafik eller som får transporteras endast på särskilda villkor återfinns i ADR och dess bilagor. Däremot reglerar ADR t. ex. inte frågor om ansvar och ersättnings- skyldighet för skada under transport. Vad gäller rättsförhållandet mellan avsändaren (godsets ägare) och transportören torde hit- hörande frågor vara att bedöma enligt reg- lerna i CMR.

CMR-konventionen uppställer som hu- vudregel strikt ansvar för fraktföraren (transportören) för realskada, d. v. s. förlust eller minskning av godset eller skada därå, i den mån realskadan härrör från händelse

som inträffat under tiden efter det godset mottogs till befordran men innan det ut- lämnades. Från denna regel om strikt an- svar görs dock undantag i vissa fall. Frakt- föraren är sålunda fri från ansvar, där ska- dan beror på fel eller försummelse hos den som äger förfoga över godset eller på an- visning av denne, dock inte om anvisning- en föranletts av fel eller försummelse från fraktförarens sida. Frihet från ansvar inträ- der vidare, när skadan är att hänföra till godsets egen beskaffenhet, force majeure el- ler särskild transportrisk. För att fraktföra- ren skall vinna ansvarsbefrielse fordras emel- lertid att han visar att skadan härrör från något nu nämnt förhållande; ett påstående att skadan har sin grund i en särskild transportrisk behöver dock i regel inte till fullo styrkas utan endast göras antagligt.1

CMR innehåller i art. 22 följande bestäm- melser som direkt avser transport av farligt gods:

1. Överlämnar avsändaren gods av farlig be- skaffenhet till fraktföraren, skall han underrät- ta denne om farans särskilda art och, om nöd- vändigt, ange de försiktighetsmått som skall vidtagas. Har sådan underrättelse icke intagits i fraktsedeln, ankommer det på avsändaren el- ler mottagaren att på annat sätt styrka, att fraktföraren ägde kännedom om den särskilda arten av den fara som var förbunden med be— fordringen av godset.

1 Vägfraktavtalet I, Internationell befordran, betänkande avgivet av utredningen angående fraktavtalet vid godsbefordran å väg (SOU 1966: 36, s. 26).

2. Gods av farlig beskaffenhet, om vars far- lighet fraktföraren icke erhållit kännedom en— ligt första stycket av denna artikel, kan frakt- föraren när och var som helst lossa, förstöra eller oskadliggöra utan att bli ersättningsskyl- dig. Avsändaren är ansvarig för all kostnad, förlust eller skada som uppkommer till följd av godsets avlämnande till befordran eller till följd av dess befordran.

I konventionen anges inte närmare, vilka egenskaper ett godsslag skall ha för att det skall bli att hänföra till bestämmelserna i art. 22. I SOU 1966: 361 hänvisas emellertid i denna del (5. 45) till ADR, och det är an- tagligt att ADR:s ämnesförteckningar kom- mer att bli normerande för tolkningen av ifrågavarande bestämmelser.

CMR innehåller även bestämmelser om skadeståndsansvar för den händelse utom- obligatoriska skadeståndsregler skulle kun— na av någon part i fraktavtalet åberopas som grund för ett ersättningsanspråk. CMR reglerar däremot inte tredje mans rätt till skadestånd på grund av att säkerhetsföre- skrifter för transport av farligt gods åsido- satts. Hithörande frågor får bedömas enligt allmänna utomobligatoriska skadestånds- regler.

Med det sagda har utredningen inled- ningsvis velat understryka att, oaktat ADR är en från CMR fristående överenskommel- se, utformningen av Säkerhetsföreskrifterna i ADR och frågan huruvida dessa i det en- skilda fallet har uppfyllts har betydelse för tillämpningen av CMR:s ansvarighetsbe- stämmelser på samma sätt som föreskrifter- na i RID har för bestämmelserna i CIM och CIV.2 — Vid transport av radioaktiva äm-

21 ADR åläggs avsändaren en omfattande upplysningsplikt i olika hänseenden gentemot transportören (se t. ex. marginalnr 2002). Läm- nar avsändaren felaktiga eller bristfälliga upp- gifter om godsets beskaffenhet, emballage etc. och inträffar innan transportavtalet fullgjorts ett skadefall som orsakats av att till följd av avsändarens försummelse ADR:s säkerhetsföre- skrifter inte iakttagits, torde bestämmelserna i art. 22 av CMR medföra att avsändaren i för- hållande till transportören blir slutligt ansvarig för skador inte endast på det transporterade godset utan även på egendom som inte omfat- tas av fraktavtalet liksom för skador på person. — Jfr vid åsidosättande av RID:s föreskrifter om förpackning och märkning m. m. NJA 1967 s. 597.

nen (klass IVb) gäller de särskilda ansvarig- hetsreglerna i 1960 års konvention om ska- deståndsansvar på atomenergins område och 1963 års tilläggskonvention till denna samt för svenska förhållanden atomansvarighets- lagen (1968: 45).

3.2 Överenskommelsen och signaturproto- kollet

Som redan nämnts är ADR uppbyggd så, att den innehåller dels själva överenskom- melsen, dels bilaga A och B med bihang. Bilagorna utgör emellertid samtidigt in- tegrerande delar av överenskommelsen (art. 3). Till överenskommelsen har vidare fogats ett signaturprotokoll vilket äger samma gil— tighet, verkan och varaktighet som över- enskommelsen och vilket likaledes är att an- se såsom integrerande del av denna (art. 16).

Tyngdpunkten i ADR är lagd på bila- gorna. Dessa innehåller överenskommel- sens samtliga tekniska föreskrifter: om klassindelning, om de ämnen och föremål som omfattas av ADR, om dessas förpack- ning och transport m.m. Grundregeln vid utarbetandet av de tekniska föreskrifterna har varit att dessa skall erbjuda det maxi- mum av trygghet mot olycksfall som får an- ses rimligt under europeiska förhållanden utan att en i och för sig önskvärd internatio- nell befordran av farligt gods på väg alltför mycket försvåras. ADR utgår därför från att fördragsslutande stat ej skall behöva att av transportsäkerhetsskäl förhindra tillträde till sitt territorium av en transport med far- ligt gods vars befordran är tillåten enligt ADR eller att för tillträdet uppställa strängare villkor i säkerhetshänseende än dem som återfinns i ADR. Det förutsätts därför i princip att eventuella avvikelser från ADR:s Säkerhetsföreskrifter skall gå i mildrande och inte i skärpande riktning.

Bilagorna innehåller emellertid också åt— skilliga bestämmelser av mer allmän natur, vissa av dem sådana att de utgör komplet- teringar av själva fördragstexten och egent- ligen borde ha sin plats i denna. Att så inte blivit fallet beror till stor del på att behovet

av dessa bestämmelser uppmärksammades först efter det att överenskommelsen under- tecknades år 1957, under ECE—arbetsgrup— pens fortsatta lO-åriga arbete med en re- vision av bilagorna. Eftersom enligt art. 13 % 1 överenskommelsen kan ändras först sedan den varit i kraft i tre år, ansåg ar- betsgruppen sig inte böra föreslå ändringar eller tillägg till själva fördragstexten. De allmänna bestämmelser som ansågs nödvän— diga eller önskvärda fick i stället inflyta i bilagetexten. Ändringar i denna text kun— de nämligen i praktiken träda i tillämpning redan sex månader efter överenskommel— sens ikraftträdande (jfr art. 7 o. 14).

Själva överenskommelsen är tämligen kortfattad. Den upptar endast 17 artiklar. Bara ett fåtal av dessa innehåller materiella bestämmelser.

Överenskommelsen inleds med definitio- ner. Begreppet fordon skall med visst un- dantag ha samma innebörd som i art. 4 av 1949 års vägtrafikkonvention. Med farligt gods avses de ämnen och föremål som en- ligt bilaga A och B inte får transporteras i internationell vägtrafik eller som får trans- porteras endast på särskilda villkor. Med in- ternationell transport förstås transport med sådant fordon som nyss sagts som sker på minst två fördragsslutande staters områden (art. 1).

De två grundläggande bestämmelserna i överenskommelsen finns i art. 2. Där stad- gas att gods som enligt bilaga A är ute- slutet från transport i princip inte får mot- tas till internationell transport. Annat far- ligt gods får mottas till transport endast under förutsättning att tillämpliga villkor i bilaga A och B uppfyllts. Från transport— förbudet i art. 2 medges dock två undan- tag. Dels kan parterna för transporter som berör deras territorier genom bilaterala eller multilaterala fördrag komma överens om avvikelser från ADR som innebär mindre stränga transportvillkor än de i bilaga A och B uppställda (art. 4 5 3). Dels får for- don, som vid tiden för ikraftträdandet av ADR är i bruk inom fördragsslutande parts område eller som tagits i bruk inom två må-

nader därefter, med vissa i bilaga B angiv- na undantag under tre år från ikraftträ— dandet användas för internationell trans- port av farligt gods, även om fordonet inte helt uppfyller de krav som ställs i denna bilaga (art. 4 ä 2). Sistnämnda undantags- bestämmelse torde dock sakna aktualitet för vårt lands vidkommande, eftersom den treåriga övergångstiden utlöpte den 28 ja- nuari 1971. Enligt förarbetena till ADR bör nämligen övergångstiden räknas från dagen för själva fördragets ikraftträdande även i förhållande till stat som senare ansluter sig.

ADR:s föreskrifter syftar till att trygga säkerheten under transport. Parterna är bi- behållna vid sin rätt att av andra skäl än transportsäkerhetsskäl reglera eller förbju- da införandet av farligt gods på sitt territo- rium (art. 4 & 1). Inte heller inverkar det förhållandet, att en transport omfattas av ADR, på tillämpligheten för denna trans- port av sådana nationella och internationel- la föreskrifter som generellt gäller i fråga om vägtrafik, internationella vägtransporter och internationellt handelsutbyte (art. 5).

I art. 6 anges vilka stater som kan bli fördragsslutande part i överenskommelsen. Denna står öppen bl.a. för stat som är medlem av ECE.

Art. 7—10 innehåller bestämmelser om ADR:s ikraftträdande m.m. Som tidigare nämnts har överenskommelsen trätt i kraft den 29 januari 1968 och bilagorna den 29 juli samma år. ADR förblir i kraft så länge antalet anslutna stater ej understiger fem. Vissa särbestämmelser ges för det fall att ett världsomfattande fördrag som innefattar reglering av transport av farligt gods skulle komma att slutas.

Tvist om tolkningen eller tillämpningen av ADR skall så långt möjligt lösas genom förhandlingar mellan de tvistande parterna. Kan tvisten inte lösas i denna ordning, skall den på parts begäran avgöras genom skilje- dom. Denna blir bindande för parterna. Varje konventionsstat äger dock möjlighet att genom särskilt förbehåll frita sig från skyldigheten att hänskjuta olösta tvistefrå- gor till skiljedom (art. 11 o. 12).

Sedan överenskommelsen varit i kraft i

tre är, således efter den 29 januari 1971, kan varje konventionsstat påkalla en kon- ferens för revision av överenskommelsen. För ändring av bilagorna gäller ett enklare förfarande. Varje föredragsslutande part kan hos FN:s generalsekreterare föreslå ändringar i dessa. Även generalsekretera- ren har rätt att väcka ändringsförslag. För- slag skall anses antaget, om inte ett visst en- tal konventionsstater skriftligen motsatt sig förslaget inom tre månader från det att förslaget utsänts till berörda stater för ytt- rande (art. 13 och 14). I signaturprotokollet rekommenderas emellertid att förslag till ändringar i överenskommelsen eller dess bilagor skall bli föremål för förberedande överläggningar mellan experter från kon- ventionsstaterna och, vid behov, från vissa andra stater och internationella organisatio- ner, innan förslagen läggs fram i den ord- ning som föreskriVS i art. 13 och 14.

Enligt art. 16 är annat förbehåll mot överenskommelsen inte tillåtet än sådant som avser skyldigheten att hänskjuta tvist till skiljedom eller som tagits in i signatur- protokollet. Detta protokoll innehåller två förbehåll. Vid transport av ADR-gods till eller från Förenade Konungariket (Storbri— tannien) skall tills vidare gälla att godset skall uppfylla såväl föreskrifterna i bilaga A till ADR som de brittiska föreskrifterna för transport av farligt gods till sjöss. Frankri- ke har förbehållit sig rätt att, med avvikel- se från övergångsbestämmelsen i art. 4 5 2 i fråga om fordons konstruktion och ut- rustning, vägra att låta fordon användas för transport av farligt gods på franskt om- råde med mindre fordonet uppfyller an- tingen villkoren i bilaga B eller villkoren i de franska bestämmelserna om transport av farligt gods på väg.

Själva överenskommelsen är avfattad i en engelsk och en fransk text. De båda texterna skall äga lika vitsord. Överenskommelsen

3Trots att förbehåll härom inte gjorts i sig- naturprotokollet har i bilaga B tagits in vissa särbestämmelser avseende Förenade Konunga- riket, vilka åtminstone i ett fall kan innebära en skärpning i förhållande till ADR (se margi- nalnr 31 610 ang. transport av viss vätska av klass IIIa).

jämte svensk översättning har som bilaga fogats vid detta betänkande.

3.3. Bilagorna

Bilaga A till ADR anger vilket farligt gods som är uteslutet från internationell väg- transport och vilket gods som får tas emot till transport endast på vissa villkor. Den innehåller vidare bl.a. förpacknings- och märkningsföreskrifter. I bilaga B finns be- stämmelserna om transportmateriel och transporter.

Bilaga A består av tre delar. Del I inne- håller definitioner och allmänna bestämmel- ser, del II ämnesförteckningar samt särskil- da bestämmelser för de olika klasserna och del III bihang med tekniska föreskrifter.

I del I finns ADR:s indelning av farliga ämnen och föremål i klasser med hänsyn till den huvudsakliga fara som ämnet eller föremålet representerar under transport. Klasserna är antingen begränsande (limita- tiva) eller fria. Av det farliga gods som täcks av rubrikerna till de begränsande klas- serna får gods som nämns vid vissa margi- nalnummer i dessa klasser tas emot till transport endast på de villkor som anges vid marginalnumret i fråga. Annat sådant gods är uteslutet från internationell väg- transport. Även visst farligt gods som täcks av rubrikerna till de fria klasserna utesluts från transport genom anmärkningar till be- stämmelserna för dessa klasser. I övrigt gäl- ler att gods som nämns eller beskrivs i des- sa klasser får tas emot till transport endast på vissa angivna villkor, medan annat gods, som visserligen omfattas av rubrikerna till de fria klasserna men som inte nämns eller beskrivs där, ej anses vara farligt gods i ADR:s mening och därför får tas emot till transport utan särskilda villkor.

Klasserna är följ ande: Klass Ia Explosiva ämnen och föremål Klass Ib Föremål fyllda med explosivt ämne Klass Ic Tändmedel, pyrotekniska varor

och liknande

Klass Id Komprimerade, kondenserade

eller under tryck lösta gaser

Klass Ie Ämnen som utvecklar brand- farlig gas vid kontakt med vat- ten Klass II Självantändande ämnen Klass IIIa Brandfarliga vätskor Klass IIIb Brandfarliga fasta ämnen Klass 1110 Oxiderande ämnen Klass IVa Giftiga ämnen Klass IVb Radioaktiva ämnen Klass V Frätande ämnen Klass VI Vämjeliga ämnen eller ämnen med benägenhet att orsaka in- fektioner Klass VII Organiska peroxider

Av dessa är klasserna Ia, Ib, Ic, Id, Ie, II, IVb, VI och VII begränsande klasser, övri- ga fria.

Del I innehåller vidare bl. a. vissa allmän- na bestämmelser om det transportdokument som skall finnas och som skall åtfölja trans- porterat farligt gods, om samemballering samt om vilka regler som skall tillämpas när fordon som utför en ADR-transport under någon del av färden förflyttas på annat sätt än genom att framdrivas på väg eller när en ADR-transport också faller under bestämmelserna i en internationell konvention som reglerar transport av far- ligt gods med annat transportmedel än väg- fordon. Slutligen kompletteras undantags- bestämmelserna i överenskommelsens art. 4 g 3 med en bestämmelse som medger de fördragsslutande parternas behöriga myn- digheter rätt att sinsemellan direkt överens- komma om temporära avvikelser från fö- reskrifterna i bilaga A för att skaffa nöd- vändiga erfarenheter i syfte att anpassa sagda föreskrifter till den tekniska och in- dustriella utvecklingen.

Del II innehåller för varje klass en för- teckning över de till klassen hörande far- liga ämnena och föremålen och, i förekom- mande fall, de undantag från bestämmel- serna i ADR som medges för vissa av dem när de uppfyller särskilda villkor. Vidare

finns här bl. a. detaljerade föreskrifter om emballage och om samemballering, om märkning av kolli och om de uppgifter som transportdokumentet skall innehålla.

Av de nio bihang som ingår i del III hålls tre (bihang A.4, A.7 och A.8) tills vidare i reserv. De övriga bihangen innehåller föl- jande.

Bihang A.1: stabilitets- och säkerhetskrav för explosiva ämnen, brand- farliga fasta ämnen och orga- niska peroxider samt prov- ningsföreskrifter avseende så- dana ämnen; anvisningar rörande beskaf— fenheten hos kärl av alumi- niumlegering för vissa gaser av klass Id samt provnings- föreskrifter för vissa aerosol- förpackningar och gaspatro- ner av klass Id; provningsföreskrifter för brandfarlig vätska av klass IIIa och IVa; provningsföreskn'fter för stål- fat för transport av brandfar— lig vätska av klass IIIa; vissa tabeller till klass IVb, metoder för tillämpning av kriterierna för nukleär säker- hetsklass I och provningsme- toder för emballage för ämne av klass IVb; bestämmelser om farlighets- etiketter och förklaringar till symbolerna på dessa. Bihang A.2: Bihang A.3: Bihang A.5 : Bihang A.6: Bihang A.9:

Bilaga B är uppdelad i två kapitel och en bihangsdel. Kapitel I upptar allmänna be- stämmelser tillämpliga på transport av far- liga ämnen av alla klasser, kapitel II sär- skilda transportbestämmelser för var och en av klass I—VII och bihangen diverse tekniska föreskrifter m.m. I ett inledande avsnitt ges bl.a. motsvarande bestämmel- ser som i bilaga A om vad som skall gälla när också nationella eller internationella bestämmelser rörande transport av farligt gods med annat transportmedel än vägfor-

don kan vara tillämpliga på en ADR-trans- port.

Såväl de allmänna bestämmelserna i ka- pitel I som de särskilda bestämmelserna i kapitel II är uppdelade i sex avdelningar. Avdelning 1, Allmänt, behandlar i kapitel I tillämpningsområdet för bilaga B. Där un- dantas bl. a. helt eller delvis från bestäm- melserna i denna bilaga transporter som be- fordrar endast mindre kvantiteter farligt gods eller farligt gods som uppfyller vissa villkor i fråga om emballage etc. Vidare lämnas här definitioner av vissa i bilagan använda termer och uttryck. I övrigt in- nehåller avdelning 1 i båda kapitlen hu- vudsakligen föreskrifter om tillåtna for- donstyper, om när transport får ske i bulk, container eller tank, om bemanning och övervakning, om de transporthandlingar resp. skriftliga instruktioner för undvikande av olycksfall som skall finnas ombord på transportenhet samt om godkännande av tankfordon m. m.

Avdelning 2 anger de särskilda krav som ställs på fordon och dessas utrustning, t. ex. i fråga om material för konstruktion av for- donets lastutrymme samt om brandsläck- nings- och elektrisk utrustning.

Avdelning 3 innehåller allmänna arbets— föreskrifter, såsom försiktighetsåtgärder be- träffande rökning och bärbara ljuskällor eller i fråga om livsmedel och andra kon- sumtionsvaror.

I avdelning 4 ges särskilda föreskrifter för lastning, lossning och hantering. Här finns bl. a. föreskrifterna om försändnings- sätt, försändningsrestriktioner och samlast- ningsförbud.

Avdelning 5 innehåller speciella trafik- föreskrifter, såsom rörande märkning av fordon, uppehåll under färd etc.

Avdelning 6 upptar i förekommande fall de övergångs- och undantagsbestämmelser vilka ansetts nödvändiga eller önskvärda såsom komplement till vad som stadgats i själva överenskommelsen jämte signaturpro- tokoll. Bl.a. öppnas även i bilaga B möj- lighet för de fördragsslutande parternas be- höriga myndigheter att — för försöksända- mål —— sinsemellan direkt överenskomma om temporära avvikelser från bilagans be- stämmelser. De fem bihangen till bilaga B innehåller följande.

Bihang B.1: bestämmelser om fasta tankar och stora flyttbara tankar (konstruktion, provning, be- siktning, märkning, fyll- ningstryck och fyllningsgrad m.m.); Bihang B.1a: föreskrifter och anvisningar rörande material i och kon- struktion av fasta tankar och stora flyttbara tankar för transport av djupkylda kon- denserade gaser av klass Id; Bihang B.2: föreskrifter om elektrisk ut- rustning; Bihang B.3: förebild för certifikat om god— kännande av fordon; Bihang B.4: vissa tabeller med säkerhets- avstånd vid transport av äm- nen av klass IVb och före- bild för etikett att fästa på fordon som transporterar des- sa ämnen.

Bilagorna A och B till ADR är avfattade på franska. De har i svensk översättning fogats till detta betänkande som bilagor i två separata volymer.

4. Arbetet på en revision av ADR

4.1. Inledning

ADR:s ikraftträdande innebar inte att över- enskommelsen betraktades som en färdig produkt. I själva verket hade arbetet med en revision av de tekniska föreskrifterna redan börjat.

Det revisionsarbete som nu pågår har fle- ra syften. Den eftersträvade harmonisering- en med FN:s rekommendationer som be- handlats i det föregående (se 2.2) kräver en tämligen genomgripande omarbetning av i varje fall bilaga A. Det har ansetts önskvärt att i samband härmed genom ändringar av formell/redaktionell karaktär ge ADR:s bila- gor en ny struktur och härigenom göra dem mer överskådliga och lätthanterliga för de personer som skall använda säkerhetsföre- skrifterna i sin dagliga gärning. Det är vi- dare nödvändigt att fortlöpande anpassa des- sa föreskrifter till den tekniska och indu- striella utvecklingen och att härvid i större utsträckning än tidigare beakta miljöskydds- synpunkter. Slutligen har man funnit det angeläget att — vid sidan av det mer lång- siktiga revisionsarbetet -— så snabbt som möjligt bota brister och rätta till felaktighe- ter, ofta av rent formell natur, som upp— märksammats sedan ADR börjat tillämpas i praktiken.

4.2 Anpassning av ADR till FN:s rekom- mendationer samt redaktionell bearbetning

Gällande utgåva av RID är som nämnts av år 1967. På ett tidigt stadium beslöt RID:s säkerhetsutskott att den nya upplaga som är

under förberedande skall anpassas så långt det är möjligt till de föreslagna FN-rekom- mendationerna. Med hänsyn till att bestäm- melserna i ADR:s bilagor nära överensstäm- mer med motsvarande bestämmelser i RID uppdrog Inland Transport Committee vid sin session i februari 1968 åt ECE:s arbets- grupp för transport av farligt gods, som fortsätter sin verksamhet — fastän numera under något ändrat namn — att överväga, vilka åtgärder som borde vidtas för att sam- ordna revisionsarbetet på de båda reglemen- tena. RID:s säkerhetsutskott fann vid sam- manträde i januari 1969 att ett preliminärt studium av denna fråga borde anförtros åt en informell grupp sammansatt av ett lika antal experter från säkerhetsutskottet och ECE-arbetsgruppen. Arbetsgruppen sam- tyckte vid sammanträde i maj 1969 till det föreslagna tillvägagångssättet. En rapport från den med anledning härav tillsatta ge- mensamma expertgruppen för ADR/RID, vilken bestått av representanter för sex sta- ter, behandlades och godkändes av Inland Transport Committee i februari 1970.

Det antagna programmet för synkronise- ring av revisionsarbetet innebär i korthet följande. Förslag till ändringar i någondera texten skall i fortsättningen behandlas vid kombinerade ADR/RID-konferenser, till vil- ka även observatörer från statliga och icke- statliga internationella organisationer skall inbjudas. Syftet är att nya reviderade upp- lagor av ADR:s bilagor och RID skall fö- religga färdiga år 1974. Det har därför an- setts nödvändigt att hålla cirka fyra kombi-

nerade konferenser per år under åren 1971 —1973. De resultat som uppnås vid dessa konferenser skall granskas för slutligt god- kännande vid separata plenarsammanträden med ECE-arbetsgruppen och RID:s säker— hetsutskott, när lämplig etapp av revisions— arbetet anses kunna avslutas.

Enligt de principer som antagits för den redaktionella utformningen av de nya utgå- vorna kommer ett lösbladssystem att använ- das, med ett blad för varje farligt ämne eller för grupp av likartade ämnen. Bladen skall innehålla alla de villkor som ställs upp för själva transporten samt dessutom hänvis- ningar till de tekniska föreskrifter som skall gälla för vissa ämnesklasser och som kommer att tas upp i särskilda bihang. De nya utgåvorna kommer därmed att få en ut- formning liknande IMCO-kodens, vilket kommer att medföra lättnader i fråga om transporter som skall ske delvis till lands och delvis till sjöss. Systemet underlättar också för avsändare och befraktare att an- skaffa endast de delar av ADR-bilagorna och RID av vilka vederbörande har intres- se.

4.3. Nya föreskrifter för konstruktion och provning av tankar

Arbetet på att anpassa ADR:s bestämmel- ser till den tekniska och industriella utveck- lingen har bl.a. inriktats på att få fram bättre föreskrifter för konstruktion och provning av tankar. I slutet av år 1966 be- slöts att dessa frågor skulle studeras av en gemensam expertgrupp för ADR/RID. Vissa rapporter och preliminära utkast till bestäm- melser lades fram av Förenade Konungari- ket och Förbundsrepubliken Tyskland år 1969.1 De var föremål för remissbehandling bl. a. från svensk sida.

Den gemensamma expertgruppen sam- manträdde i februari 1970. Gruppens rap- port,2 som bygger huvudsakligen på det tys- ka utkastet, behandlades vid ECE-arbets- gruppens möte i maj samma år. Det beslöts därvid att Schweiz skulle studera vissa spe- cialfrågor som rörde enbart vägtransport och komma med förslag till föreskrifter. Det

schweiziska förslaget3 utsändes för yttrande hösten 1970. Den gemensamma expertgrup- pen avser att åter behandla hithörande frå- gor i april 1971.

En särskild fråga rörande konstruktionen av tankar som sedan några år diskuterats inom ECE-arbetsgruppen är möjligheten att tillåta transport av farligt gods i tankar av polyester. Frågan har drivits särskilt hårt från belgiskt håll. Enligt bilaga B till ADR gäller för närvarande att tankvägg skall va- ra av stålplåt eller annan lämplig metall (marginalnr 210 021). År 1968 lades fram ett förslag till bestämmelser om transport av brandfarlig vätska av klass IIIa i tank av glasfiberarmerad polyester.4 Från svenskt håll tillstyrktes i huvudsak detta förslag. För sin del underströk utredningen i remissytt- rande i november 1968 vikten av att det närmare specificerades, vilket ADR-gods som skulle få transporteras i dylika tankar och under vilka förhållanden detta skulle få ske.

Vid ECE-arbetsgruppens sammanträde i maj 1969 uppdrogs åt experter från ett an— tal länder att fortsätta försöken med tankar av polyester. Denna expertgrupp lade i mars 1970 fram förslag till ändring i bilaga B av innebörd att tank skall vara av stål eller an- nan metallplåt eller av godkänd armerad plast (”approved reinforced plastics")? Vi- dare föreslogs upptagandet i bilaga B av ett nytt bihang med bestämmelser om tankar, gjorda av armerad plast och avsedda för transport av farligt gods. Vid ECE—arbets- gruppens sammanträde i maj samma år fick sekretariatet i uppdrag att revidera försla- get med ledning av diskussionen och att sända ut det reviderade förslaget till rege- ringar och organisationer för yttrande. Så har numera skett. Att döma av de olika de— legationernas inställning under sammanträ- det synes frågan ha kommit ett gott stycke på väg mot sin lösning. Från franskt håll önskades dock ytterligare information rö-

1 ECE-dokumenten W/TRANS/WP 15/ 161 0. 162. 2 W/TRANS/WP 15/191 0. 199. 3 W/TRANS/WP 15/207. 4 W/TRANS/WP 15/148. 5 W/TRANS/WP 15/188.

rande spörsmålet, huruvida ackumuleringen av statisk elektricitet på plasttankar kan tänkas orsaka farliga gnistor.

4.4 Ökat skydd mot skada vid haveri

En annan expertgrupp arbetar för närvaran- de med att komplettera de bestämmelser som syftar till att minska risken för skador i samband med haveri under landsvägstrans- port. Bl.a. övervägs möjligheten att distri- buera instruktionskort till de lokala myndig- heter som kan få anledning att delta i en räddningsaktion (polis, brandkår etc.). Des— sa kort skulle vara försedda med nummer som betecknar det farliga ämne instruktio- nerna gäller, och motsvarande nummer skulle vara anbringat, med på avstånd väl synliga siffror, på tankfordon samt annat fordon vilket transporterar farligt gods så- som komplett last. På så sätt skulle rädd- nings- och röjningsmanskapet få reda på vilka risker som är mest framträdande och vilka åtgärder som bör vidtas, även i fall då man inte kan få kontakt med fordonets fö- rare eller komma åt de instruktioner som skall finnas i förarhytten (jfr marginalnr 10185). Ett förslag från Förbundsrepubli- ken Tyskland som avses skola ligga till grund för expertgruppens arbete6 har varit utsänt till regeringar och organisationer för yttrande. Utredningen har i remissvar till kommunikationsdepartementet i februari 1971 förklarat sig inte ha något att erinra mot förslaget. Expertgruppen har samman- trätt i början av innevarande år.

Frågan om ytterligare föreskrifter ägnade att minska risken för förorening av grund- vatten och vattendrag vid haveri har länge varit aktuell. Inland Transport Committee: underkommitté för landsvägtransport har godkänt ett särskilt vägmärke avsett att ut- märka förbjuden infart för fordon som fors- lar mer än viss kvantitet av sådana produk- ter som kan antas förorsaka vattenförore- ning. På initiativ av underkommittén disku- terade ECE-arbetsgruppen vid sammanträ- det i maj 1970 möjligheten att på det euro- peiska planet fastställa vilka ämnen och vil- ka myckenheter som här skulle avses. Man

beslöt hänskjuta denna fråga till den sär- skilda grupp som tillsatts för att utarbeta särbestämmelser för speciellt farliga ämnen (se 4.5). Gruppen skulle därvid samarbeta med ECE:s Committee on Water Problems.

Sedan ECE anhållit om regeringarnas synpunkter på frågan har utredningen, vil- ken erhöll ärendet på remiss, i yttrande 1 oktober 1970 förklarat sig vara tveksam om lämpligheten av att differentiera lastmäng- den för olika vägavsnitt. Enligt utredning- ens uppfattning skulle det vara mer effektivt att fastställa speciella instruktioner för så- dana transporter som bedöms utgöra särskilt stor risk för vattenförorening. Innan slut- ligt ställningstagande kunde ske borde ex- pertgruppens förslag till ämnesförteckning avvaktas.

4.5. Hittills behandlade ändringsförslag

ECE:s arbetsgrupp hade redan vid sina sam- manträden i maj 1969 och maj 1970 att ta ställning till konkreta förslag till ändringar i ADR:s bilagor. Vissa av förslagen befanns ha betydelse också för jämvägstransporterna och hänsköts därför till de gemensamma konferenserna för revision av ADR/RID (se 4.2). Andra ändringsförslag godkändes och har sedermera formellt lagts fram som ett franskt förslag enligt den procedur som fö- reskrivs i art. 14 av överenskommelsen. Den tremånadersfrist som anges i & 2 av denna artikel löpte ut den 25 januari 1971. En— ligt upplysning från FN:s generalsekretariat hade dessförinnan invändning mot förslaget ej inkommit från någon fördragsslutande part. Ändringsförslaget är därför att anse som antaget, och ändringarna kan väntas träda i kraft den 26 april 1971. De har be— aktats i den svenska översättningen av bila- gorna.

Vid sammanträdet i maj 1970 dryftade arbetsgruppen en tolkningsfråga som av vis- sa delegationer ansågs ha avgörande bety- delse för ADR:s fortsatta existens och som alternativt kunde tänkas föranleda ändring i bilaga B. År 1966 hade förslag väckts om att i ADR reglera rätten att transportera

6 W/TRANS/WP 15/221.

farligt gods, särskilt brandfarliga och giftiga vätskor, genom tunnlar. Arbetsgruppen fann att förhållandena i olika länder var alltför varierande för att tillåta en internationell reglering och att problemet i första hand var av nationell karaktär. Gruppen beslöt preliminärt att i bilaga B införa en bestäm- melse rörande alla former av konstbyggna- der (tunnlar, broar och viadukter) av inne- börd att transport av farligt gods via så- dana byggnadsverk skulle regleras av de fö- reskrifter som vederbörande behöriga myn- dighet meddelat för nationell transport av sådant gods.

Frågan togs upp igen vid ett sammanträ- de i december 1966. Man fann då att spörs- målet om rätten att trafikera konstbyggna- der utgjorde endast en del av det större problemet rörande ADR-transporternas rö- relsefrihet i trafiken och att spörsmålet där- för borde lösas mer generellt. Arbetsgrup- pen övervägde om man med stöd av art. 2 få 2 i överenskommelsen skulle i bilaga B in- föra detaljerade föreskrifter rörande ADR- transporternas förflyttning i trafiken på de fördragsslutande staternas områden men fann att detta skulle vara praktiskt ogörligt. Man beslöt att hänvisa avsändare och trans- portörer till att följa gällande nationella fö- reskrifter. Man förutsatte härvid att de na- tionella regleringarna inte skulle försätta in- ternationella transporter i ett ogynnsamt lä- ge i förhållande till den nationella trans- portverksamheten.

Resultatet av överläggningarna blev den nuvarande bestämmelsen vid marginalnr 10 599, där det stadgas att vad beträffar trafikföreskrifter (”dispositions relatives å la réglementation de la circulation des vé- hicules . . .”) som inte finns intagna i bilaga B de föreskrifter som varje fördragsslutan- de part med stöd av sin nationella lagstift- ning utfärdat rörande nationella transporter skall vara tillämpliga på internationella transporter inom dess territorium. En sär- skild bestämmelse om rätten att trafikera konstbyggnader ansågs då vara onödig. Från Internationella vägtrafikunionens (IRU) sida framfördes i detta sammanhang beträffande bestämmelsen vid marginalnr 10 599 att det

skulle bli svårt för transportörernas organi- sationer och ännu svårare för den enskilde transportören att hålla sig informerade om vilka nationella föreskrifter som vid varje tidpunkt var tillämpliga och att denna svå— righet kunde verka hindrande på internatio- nell vägtransport. Sålunda kunde tänkas att nya inskränkande föreskrifter trädde i kraft i något av viss transport berört land efter det att transporten redan påbörjats i ur- sprungslandet.

Vid arbetsgruppens tidigare nämnda sam- manträde i maj 1970 fäste den franske dele- gaten uppmärksamheten på att vissa stater, främst Förbundsrepubliken Tyskland men även t. ex. Nederländerna, tillämpade be- stämmelsen vid marginalnr 10599 på ett sätt som enligt fransk uppfattning stred mot bestämmelsens andemening, sådan denna framgick av bestämmelsens förhistoria, och som — om förfarandet vann allmän efter- följd — skulle komma att i praktiken sätta ADR ur spel. Dessa stater hade tagit mar- ginalnr 10599 till intäkt för rätt att ut- färda nationella föreskrifter vilka inte bara reglerade trafiken med fordon som trans- porterade farligt gods inom deras territorier utan som innebar en skärpning över huvud i förhållande till ADR av Säkerhetsföreskrif- terna för sådana transporter. Detta förfaran— de kunde i och för sig godtas —— oaktat det stred mot syftet med ADR, nämligen att av- sändare eller transportör som följde ADR:s föreskrifter skulle kunna vara säker på att det transporterade farliga godset fick be- fordras på väg inom fördragsslutande parts territorium — men det krävdes då att dessa strängare föreskrifter publicerades och gavs allmängiltig karaktär. Vad den franske de- legaten främst vände sig mot var att de en- skilda transporterna av farligt gods eller av visst slag av farligt gods gjordes beroende av individuell tillståndsprövning, något som öppnade dörren för godtyckligt och diskri— minerande handlande från myndigheternas sida.7 Ett sådant förfarande minskade vä-

7 Se numera Verordnung iiber den Schutz vor Schäden durch die Beförderung gefährlicher Giiter auf der Strasse av den 23 juli 1970 (Bun- desgesetzbl. I 1970 nr 73 s. 1133).

sentligt ADR:s värde som internationellt reglemente. Man borde därför slå fast att bestämmelsen vid marginalnr 10 599 skulle användas endast för att förbjuda eller in- skränka trafik med farligt gods genom vissa tunnlar, över vissa broar, på vissa landsvä— gar e. dyl.

Till den franska ståndpunkten anslöt sig majoriteten av närvarande delegater.

Den tyska delegationen förklarade sig inte kunna godta en så restriktiv tolkning av ifrågavarande bestämmelse. Av de delega- tioner som på sin tid röstade för införandet av bestämmelsen var det flera som inte de- lade den franska uppfattningen om syftet med bestämmelsen. Man hade i förbundsre- publiken den erfarenheten att ADR:s före- skrifter för t. ex. tankar och tankfordon inte var tillräckligt långt gående att döma av de många olyckor som inträffat. De största bristerna hänförde sig dock till ADR:s reg- lering av transport av speciellt farliga äm— nen. För att bota nu nämnda brister hade man sett sig nödsakad att utnyttja de möj- ligheter som marginalnr 10 599 erbjöd. Des- sa möjligheter att genom nationella före- skrifter strängare reglera befordran av spe- ciellt farliga ämnen också i internationell transport hade varit avgörande för förbunds- republikens beslut att ratificera ADR.

Eftersom enighet i tolkningsfrågan inte kunde uppnås och den tyska delegationen motsatte sig en ändring av texten vid mar- ginalnr 10 599, beslöt arbetsgruppen på för- slag av den svenske delegaten följande. Texten vid marginalnr 10 599 skulle tills vi- dare behållas oförändrad. Arbetsgruppen skulle göra upp en förteckning över gods som är speciellt farligt och för sådant gods utarbeta tilläggsföreskrifter vilka skulle in- korporeras i ADR. Inland Transport Com- mittee skulle föreslås att i avvaktan på re- sultatet av detta arbete rekommendera re- geringarna att tillämpa bestämmelsen vid marginalnr 10 599 endast när så bedömdes vara av väsentlig betydelse. På franskt ini- tiativ tillades att regeringarna i dessa fall borde avstå från att för internationella transporter tillämpa nationella föreskrifter som innebar skyldighet att ansöka om till-

stånd för varje enskild transport. Mot det franska tillägget reserverade sig den tyska delegationen. Arbetsgruppen beslöt vidare uppdra åt en särskild grupp bestående av representanter för Belgien, Förbundsrepub- liken Tyskland, Förenade Konungariket, Nederländerna, Schweiz och Österrike samt vissa internationella organisationer att göra upp förslag till förteckning över och be- stämmelser för gods som är särskilt farligt, vilka förslag avsågs bli behandlade av den ordinarie arbetsgruppen vid ett följande sammanträde.

I remissyttrande till kommunikationsde- partementet i november 1970 har utredning- en betonat vikten av att bestämmelsen vid marginalnr 10 599 tillämpas så restriktivt som möjligt, och förklarat sig anse att för- delarna med en gemensam europeisk regle- ring av internationell transport av farligt gods skulle äventyras, om de fördragsslu- tande staterna i större omfattning utnyttjade möjligheterna att meddela nationella särbe- stämmelser som tar över ADR-bestämmel- serna.

Utredningen, som torde få anledning att återkomma till den här diskuterade frågan i ett senare betänkande, har redan nu velat tämligen utförligt redovisa de meningsskilj- aktigheter som föreligger rörande tolkning- en och tillämpningen av marginalnr 10 599. Saken har onekligen stor betydelse för spörs- målet, huruvida ADR i fortsättningen kom— mer att innebära den enhetliga reglering av internationell vägtransport av farligt gods som dess upphovsmän åsyftat. Den lämnade redogörelsen ger vidare anledning antaga att ADR i en reviderad upplaga kommer att innehålla viss uppdelning av ämnen och fö- remål inte endast efter arten utan också ef- ter graden av farlighet under transport, med strängare förpacknings- och transportföre- skrifter för gods som bedöms representera en hög grad av fara.3 Därigenom skulle be- hovet av nationella särbestämmelser helt el- ler delvis försvinna.

8 Jfr t. ex. den indelning i transportklasser ef- ter farlighet som görs i den svenska förordning- en om explosiva varor.

5. Gällande svenska transportbestämmelser m. m.

Såsom inledningsvis nämnts avser utred- ningen att i kommande betänkande behand- la bl.a. frågan om regleringen av inrikes landsvägstransporter av farligt gods. Här skall endast — som bakgrund till utredning- ens förslag rörande Sveriges anslutning till ADR (se 6) —- lämnas en kortfattad översikt över nu gällande svenska författningsbe- stämmelser i ämnet och de myndigheter som har att ta befattning med sådana trans- porter.

Författningsbestämmelser om inrikes transport av farligt gods på landsväg finns för närvarande huvudsakligen i förordning— en (1949: 341) om explosiva varor, förord— ningen (1961: 568) om brandfarliga varor, giftförordningen (1962: 702), läkemedels- förordningen (1962: 701) och bekämpnings- medelsförordningen (1962: 703) ävensom i tillämpningsföreskrifter till dessa författ- ningar, utfärdade av Kungl. Maj:t eller av vederbörande myndighet. Bestämmelserna i förordningarna är allmänt hållna. Dessa så- väl som tillämpningsföreskrifterna avser, så- som framgår av rubrikerna, endast vissa ka- tegorier av farligt gods och behandlar inte på långt när alla de spörsmål som regleras i ADR.

Enligt förordningen om explosiva varor skall sådan vara vid transport vara förpac- kad och märkt på sätt kommerskollegium föreskrivit. Den skall behandlas med nödig försiktighet. I vissa fall krävs polismyndig- hets tillstånd till transport av explosiv vara,

i andra fall skall transporten ske under till- syn av särskild behörig person.

Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av gällande bestämmelser om explosiva va- ror utövas av länsstyrelserna med biträde av underlydande polismyndigheter. Statligt till- synsorgan i tekniska frågor, särskilt vad gäl- ler tillverkningssidan, är sprängämnesinspek- tionen (instruktion SFS 1965: 646). Chefs- myndighet för inspektionen är kommerskol— legium, som enligt vad som redan framgått utfärdar tillämpningsföreskrifter till förord- ningen (se kollegiets kungörelse 1964 Ser. A nr 2).

I förordningen om brandfarliga varor fö- reskrivs bl. a. att brandfarlig vara som trans- porteras såsom styckegods skall hållas tätt innesluten i behållare som erbjuder erfor- derligt skydd mot skada under transporten. Tankbil, som skall vara för ändamålet in- rättad enligt föreskrifter som kommerskolle- gium utfärdar, får ej användas utan att va- ra godkänd för sitt ändamål efter särskild besiktning. Vissa bestämmelser finns också om märkning av behållare och fordon.

Det ankommer på kommerskollegium att utfärda närmare föreskrifter och allmänna anvisningar för tillämpning av förordningen (se kollegiets kungörelser 1963 Ser. B nr 2, 5, 6; 1967 Ser. B nr 1; 1970 Ser. B nr 1), bl. a. om vad som skall iakttas till skydd mot skada vid transport av brandfarlig va- ra. Kommerskollegium uppställer tekniska normer för biltransport av brandfarliga va-

ror och godkänner särskilda besiktningsmän för tankbilar tillverkade för sådana trans- porter. Statens trafiksäkerhetsverk medver- kar i detta sammanhang genom sin regio- nala organisation, vilken är behörig att be- siktiga tankbil. — Statligt tillsynsorgan är för hithörande frågor främst sprängämnes- inspektionen.

Enligt giftförordningen skall hälsofarlig vara — varmed förordningen förstår varje ämne eller beredning som med hänsyn till varans egenskaper och användning kan be- faras förorsaka död, sjukdom eller kropps- skada hos människor — handhas och förva- ras så att de med varan förenade riskerna i möjligaste mån begränsas. Transport av häl- sofarlig vara skall ske under förhållanden som med hänsyn till varans beskaffenhet kan anses fullt betryggande. Emballage i vilket hälsofarlig vara varit innesluten och red- skap som använts till sådan vara skall hand- has så att kvarvarande rester av varan inte kan förorsaka skada. —— Kompletterande fö- reskrifter ges i kungörelsen (1963: 441) om tillämpningen av giftförordningen. Dessa gäller bl.a. frågor om förpackning och

- märkning vid överlåtelse samt om hantering

av hälsofarlig vara. Särskilda föreskrifter om transport ges inte, men vissa hanteringsföre- skrifter har betydelse också vid transport. Sålunda skall iakttas att på förpackning an- bringad märkning inte skadas eller utplånas samt att meddelade varningsföreskrifter följs.

Motsvarande bestämmelser i fråga om be- kämpningsmedel finns i bekämpningsme- delsförordningen och tillämpningskungörel- sen (1963: 442) till denna förordning.

Högsta tillsynen över efterlevnaden av giftförordningen och bekämpningsmedels- förordningen ävensom i anslutning därtill meddelade föreskrifter utövas av giftnämn- den (instruktion SFS 1965 : 779). Det an- kommer på denna nämnd att utfärda re- kommendationer till ledning för författning- arnas tillämpning. Sålunda har giftnämnden i skrivelse i juni 1967 till rikspolisstyrelsen och i samtidigt utsänt cirkulär till tillverka- re av bekämpningsmedel m.fl. riktat upp- märksamheten på de risker som är förenade

med transport av sådana varor och lämnat vissa anvisningar beträffande emballage och åtgärder vid läckage m. m.

Liknande bestämmelser som i giftförord— ningen finns beträffande läkemedel i läke- medelsförordningen. Tillsynen över efterlev- naden av denna förordning och i anslutning därtill meddelade föreskrifter utövas av so— cialstyrelsen.

Mer eller mindre direkt kontakt i sin myndighetsutövning med frågor rörande vägtransport av farligt gods får _— utöver kommerskollegium, socialstyrelsen, gift- nämnden, sprängämnesinspektionen, länssty- relserna, polismyndigheterna och trafiksä- kerhetsverket, vilka redan är nämnda— ar- betarskyddsstyrelsen, delegationen för atom- energifrågor (instruktion 1961: 490), vilken delegation handlägger frågor om atomener- gins utnyttjande och är tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen (1956: 306), försva- rets materielverk, statens brandinspektion, statens institut för folkhälsan, statens natur- vårdsverk, statens strålskyddsinstitut, statens veterinärmedicinska anstalt, statens vägverk, tullverket och yrkesinspektionen. Även post- verket har viss befattning med transport av farligt gods.

Det bör emellertid framhållas att av de senast uppräknade myndigheterna de flesta för närvarande endast i ringa omfattning handlägger frågor rörande farligt gods i anslutning till transportverksamhet. Några av dem bör dock särskilt nämnas.

Arbetarskyddsstyrelsen skall enligt sin in- struktion (1965 : 776) bl. a. allmänt främja arbetarskyddet och vidta de åtgärder som är påkallade i skyddstekniskt, yrkeshygieniskt, yrkesmedicinskt och socialt hänseende för att utveckla och förbättra detta skydd. Här- igenom faller inom styrelsens verksamhets- område alla frågor som rör farliga ämnen och föremål, vare sig det gäller tillverkning, transport eller lagring rn. rn.

Strålskyddsinstitutet (instruktion 1965 : 785) är såsom strålskyddsmyndighet enligt strålskyddslagen (1958: 110) central förvalt- ningsmyndighet för ärenden om skydd mot joniserande strålning. Bl. a. skall institutet

bedriva forskning och fungera som samord- ran meddela Säkerhetsföreskrifter också för ningsorgan för olika strålskyddsintressen i individuella transporter av radioaktiva äm— landet. Det ankommer vidare på institutet nen. Det torde därvid regelmässigt följa de att meddela närmare föreskrifter och anvis- internationella bestämmelserna vilka bygger ningar rörande tillämpningen av strålskydds- på IAEA:s rekommendationer (se 2.2). lagen. Institutet kan till följd härav på begä-

6. Utredningens överväganden och förslag

6.1. Anslutningsfrågan

Sverige befinner sig traditionellt i främsta ledet bland de stater som verkar för en ut- byggnad av det internationella samarbetet, inte minst när det gäller att undanröja hin- der för handel och samfärdsel över gränser- na. Genom ADR har ett internationellt transportreglemente tillskapats som, om det vinner allmän tillämpning, kommer att un- derlätta handelsutbytet inom Europa vad beträffar olika slag av farliga varor; dessa transporteras numera ofta helt eller delvis på landsväg. En anslutning till ADR synes därför i och för sig ligga i linje med vårt lands allmänna policy och synes böra un- derlåtas endast om anslutningen skulle med— föra nackdelar från svensk synpunkt.

Risk för att en svensk anslutning skulle få sådana verkningar torde emellertid inte före- ligga. Föreskrifterna i ADR överensstämmer i alla tillämpliga hänseenden med föreskrif- terna i RID. Sverige har till följd av sin an- slutning till CIM och CIV sedan lång tid tillbaka tillämpat Säkerhetsföreskrifterna i RID på internationella järnvägstransporter av farligt gods. Någon olägenhet härav har inte visat sig. Tvärtom har statens järnvägar funnit det vara ändamålsenligt att i ökad omfattning tillämpa RID också på inrikes transporter. Det finns enligt utredningens mening ej anledning antaga att motsvarande Säkerhetsföreskrifter skulle visa sig mindre lämpliga när det gäller internationella väg- transporter. Att genom Sveriges anslutning

till ADR en enhetlig reglering av järnvägs- och landsvägsbefordran av farligt gods i sä- kerhetshänseende kommer till stånd i vad gäller internationella transporter som berör vårt land måste dessutom i sig vara till för- del. Som antyds i direktiven för utredningen kan det däremot av trafikpolitiska och transportekonomiska skäl visa sig vara mo- tiverat med en viss differentiering mellan järnvägs- och landsvägsföreskrifterna vad avser den rent nationella transportverksam- heten. Utredningen återkommer till sist- nämnda fråga i ett senare betänkande.

En svensk anslutning till ADR får inte en- dast den redan nämnda effekten att handels- utbytet med övriga ADR-stater underlättas för svenska företagare när det gäller farligt gods. Anslutningen medför också att de in- ternationella landsvägstransporter av sådant gods som börjar eller slutar i eller passerar genom vårt land underkastas mer betryg- gande säkerhetsföreskrifter än för närva- rande under den tid som transporterna rör sig på svenskt område. För dessa transpor- ter kommer alltså ADR:s bestämmelser att tills vidare innebära ett från skyddssynpunkt väl behövligt komplement till de ofullstän- diga svenska transportbestämmelserna (se 5) i avvaktan på en översyn av dessa.

De svenska bestämmelser som nu finns in- nefattar inte villkor för landsvägstransport av farligt gods som är strängare än dem som finns upptagna i ADR. Det är dock inte ute- slutet att det i framtiden kan bli motiverat

att genom nationella föreskrifter på någon punkt skärpa säkerhetskraven utöver vad som gäller enligt ADR. Med den tolkning av bestämmelsen vid marginalnr 10 599 i bi- laga B till ADR som från bl. a. svensk sida förordats (se 4.5) skulle Sverige efter an- slutning till ADR i så fall vara förhindrat att tillämpa dessa strängare bestämmelser på ADR-transporter. Sverige har dock som fördragsslutande part alltid möjlighet att väcka förslag om erforderliga ändringar i ADR:s bilagor (överenskommelsen art. 14).

Såsom antyds i direktiven torde emeller- tid de geografiska, klimatologiska och be— folkningsmässiga förhållandena i vårt land snarare föranleda att vissa säkerhetsföre- skrifter i ADR framstår som alltför stränga och i ekonomiskt hänseende onödigt be- tungande i vad gäller åtminstone vissa kate- gorier av svenska transporter och att even- tuella avvikelser från ADR vad beträffar bli- vande svenska föreskrifter därför kommer att gå i mildrande riktning.

Eftersom nästan alla europeiska stater som berörs av svensk utlandstrafik för gods- befordran av allt att döma tämligen snart kommer att vara ADR-stater och eftersom vidare huvudparten av dessa, enligt vad de- ras delegationer i ECE-arbetsgruppen för- klarat, avser att låta ADR:s bestämmelser bilda underlag också för vederbörande stats nationella bestämmelser, kommer svenska exportörer och transportföretag att nödgas inrätta sig efter ADR:s Säkerhetsföreskrifter även om Sverige inte ansluter sig till ADR. De nämnda gynnsamma verkningarna av den genomförda internationella regleringen kommer likaså att av praktiska skäl göra sig gällande för vårt vidkommande oavsett hur Sverige beslutar i anslutningsfrågan. Vad beträffar importen av farligt gods tor- de de myndigheter, som enligt gällande svenska bestämmelser har att besluta i frå- gor om transport av dylikt gods, redan i dag beträffande hit ankommande ADR- transporter medge undantag från avvikande svenska bestämmelser om märkning, embal- lage, fordon, utrustning m.m. Huruvida Sverige formth ansluter sig till ADR eller ej kan från dessa utgångspunkter sägas ha

Utöver vad inledningsvis sagts om Sveri- ges allmänna policy när det gäller interna- tionellt samarbete finns det dock ett par speciella skäl som talar för svensk anslut- ning. Som framgår av redogörelsen under 4 pågår för närvarande ett omfattande ar- bete med en revision av ADR:s tekniska fö- reskrifter. Sedan överenskommelsen nume- ra trätt i kraft kan — bortsett från FN:s ge- neralsekreterare — formellt endast fördrags- slutande part lägga fram förslag till ändring i dessa föreskrifter resp. göra invändning mot sådant förslag (art. 14). Som fördrags- slutande part skulle vårt land alltså ha stör- re möjligheter att påverka ADR:s framtida utformning.

Står Sverige utanför ADR finns vidare risk för att vårt land kan komma i ett säm- re läge än eljest i förhållande till viss ADR- stat. Innebär en ADR-stats nationella be- stämmelser en skärpning av säkerhetskra- ven i förhållande till ADR, bör enligt vad som anförts under 4.5 denna strängare reg- lering ej få tillämpas mot annan ADR-stat. Konventionen utgör däremot ej hinder mot att de nationella bestämmelserna tillämpas mot icke ADR-ansluten stat.

Utredningen vill med hänsyn till det an- förda föreslå att Sverige ansluter sig till ADR. Det bör då framhållas att ADR:s övergångsbestämmelser beträffande fordon som inte helt uppfyller ADR:s krav i fråga om konstruktion m. m. —- liksom beträffan- de tankar avsedda för transport av vissa ämnen — inte torde kunna åberopas av vårt land (se 3.2). Bl. a. av denna anledning synes svenska tillverkare, transportföretag m. fl. behöva viss tid för omställning. Lämp- lig tidpunkt för en svensk anslutning bör inte fastställas förrän berörda myndigheter och organisationer yttrat sig i denna fråga.

6.2. Behörig myndighet

Enligt ADR ankommer uppgifter av skilda slag på ”behörig myndighet” i fördragsslu- tande stat. Behörig myndighet är enligt defi- nitionen vid marginalnr 2000 i bilaga A och marginalnr 10 102 i bilaga B den myndighet

som i varje land och i varje särskilt fall ut- setts till sådan av regeringen. Upplysning om vilken eller vilka myndigheter som ut- setts att vara behörig myndighet bör lämnas till ECE:s sekretariat, som åtagit sig att vi- darebefordra upplysningen till övriga för- dragsslutande stater. I samband med en svensk anslutning till ADR bör alltså be- stämmas, vilken eller vilka myndigheter som i vårt land skall vara behörig myndighet att handlägga olika typer av ADR—ärenden.

Av översikten under 5 framgår att ett fler- tal statliga myndigheter och organ för när- varande enligt sina instruktioner har att handlägga ärenden rörande transport av far- ligt gods eller eljest i sin verksamhet får be- fattning med sådana frågor. I utredningens direktiv framhålls att denna splittring på olika myndigheter m.fl. av med varandra nära besläktade och delvis intimt samman- hängande frågor knappast är ägnad att sä- kerställa vare sig erforderlig löpande an- passning av hithörande bestämmelser till den pågående utvecklingen eller den enhetlighet i tillämpningen som måste fordras. Utred- ningen fick därför i uppdrag att överväga behovet och lämpligheten av att, med avse- ende på alla trafikgrenar, sammanföra frå- gor rörande transport av farligt gods till handläggning inom ett centralt statligt or- gan, om möjligt inordnat i någon redan be- stående myndighets organisation. En rund- fråga till de myndigheter och organisationer som berörs av frågan om hantering av far- ligt gods har visat att starkt intresse finns för en dylik koncentration. Spörsmålet rym- mer emellertid åtskilliga svårlösta problem, bl. a. när det gäller avgränsningen av ett så- dant organs kompetensområde. Organisa- tionsfrågan måste också i viss mån bli bero- ende av utformningen av den nationella lag- stiftningen om transport av farligt gods. Som tidigare nämnts avser utredningen att be- handla dessa frågor i ett kommande betän- kande.

I avbidan på att den nämnda organisato- riska frågan får sin lösning bör det under- sökas, hur de uppgifter som enligt ADR an- kommer på behörig myndighet lämpligast

bör fördelas mellan de myndigheter och or- gan som nu handlägger frågor om transport eller annan hantering av farligt gods.1

De typer av uppgifter som särskilt nämns i ADR är följande:

1) att i förekommande fall bestämma att, när föreskrifterna om komplett last tilläm— pas, fordon eller storcontainer som används för transporten skall lastas på endast en plats och lossas på endast en plats, något som inte följer av ADR:s definition av "komplett last” (marginalnr 2005, 10 108);

2) att direkt med annan fördragsslutande parts behöriga myndighet för försöksända— mål överenskomma om godkännande av vis- sa transporter inom parternas territorier med temporär avvikelse från bestämmelser- na i bilaga A eller B (marginalnr 2010, 10 602);

3) att i vissa fall meddela typgodkännan— de av emballage för explosiva varor (mar- ginalnr 2032, 2034, 2066);

4) att beträffande metallkärl avsedda för komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser (gaser av klass Id) god- känna att kärlet används för transport av annan gas än den för vilken kärlet tidigare var avsett (marginalnr 2132);

5) att godkänna fyllnadsmassa för kärl för löst acetylen (marginalnr 2134);

6) att lämna medgivande till att metall- kärl för vissa gaser av klass Id får vara svet- sat (marginalnr 2141);

7) att godkänna besiktningsman för prov- ning resp. besiktning av metallkärl för gas av klass Id (marginalnr 2145), av kärl för brom (marginalnr 2510), av tank för vätska av annan klass än Id (marginalnr 210 021), av tank för vissa radioaktiva ämnen (margi- nalnr 210 420) och för mätning av rymden av tank för vissa gaser av klass Id (margi- nalnr 210 140);

8) att tillåta att vissa giftiga eller frätan- de ämnen transporteras utan skyddsembal- lage (marginalnr 2429, 2503, 2511, 2513, 2515, 2518);

9) att meddela godkännande och i före-

1 Det bör uppmärksammas att organisatoriska frågor inom hithörande ämnesområde f.n. be- handlas också av andra statliga utredningar.

kommande fall utfärda certifikat härom i olika ärenden rörande transport av radioak- tivt ämne, såsom i fråga om prototyp till B- emballage (marginalnr 2452), kapselproto- typ (marginalnr 2454), kolliprototyp (mar- ginalnr 2455, 2456) och individuella trans- porter (marginalnr 2455, 2456) m. m.;

10) att utse organ till vilket protokoll över provning av stålfat för brandfarlig vätska av klass IIIa skall överlämnas (mar- ginalnr 3503);

11) att utfärda certifikat om godkännan- de av tankfordon och vissa andra fordon för transport av farligt gods (marginalnr 10 182);

12) att vara den myndighet som skall un- derrättas om och i förekommande fall ge tillstånd till uppställning av fordon som ut- gör särskild fara för vägtrafikant (marginal- nr 10 507), lastning och lossning på allmän plats av explosiva ämnen, vissa gaser av klass Id och vissa giftiga ämnen (marginal- nr 11 407, 14 407, 41 407) samt uppehåll för service nära bebodd eller talrikt besökt plats vid transport av nyssnämnda ämnen och av organiska peroxider (marginalnr 11 509, 14 509,41 509,71 509);

13) att i förekommande fall bestämma att godkänd tjänsteman på transportörens bekostnad skall följa med fordon som trans- porterar explosiva varor (marginalnr 11 171); och

14) att vid behov föreskriva bestämmel- ser rörande konvojs formering eller sam- mansättning vid transport av explosiva va- ror (marginalnr 11 520).

Vid sammanträdet i maj 1969 rekommen- derade ECE-arbetsgruppen att fördragsslu- tande part skulle utse en och samma myn- dighet att i förhållande till övriga parter handlägga de frågor som angivits under 1), 2), 13) och 14) här ovan. De under 12) uppräknade uppgifterna borde anförtros åt någon lätt tillgänglig lokal myndighet, t. ex. lokal polismyndighet.

När det gäller att bedöma, vilken eller vil- ka myndigheter eller organ som bör utses till behörig myndighet att i vårt land handläg- ga ADR-frågor, vill utredningen till en bör- jan framhålla att ADR:s bilagor i själva ver-

ket i sin helhet består av en serie krav på egenskaper hos gods, emballage och trans- portmateriel samt på förandet av fordonen i trafik och på hanteringen av godset. En svensk anslutning till ADR kommer säker- ligen att medföra myndighetsuppgifter även av andra slag än de i ADR särskilt uppräk- nade. Enligt utredningens uppfattning be- hövs det ett centralt, samordnande, rådgi- vande och vid behov beslutande organ för ADR-frågor i allmänhet, även om speciella uppgifter uttryckligen läggs på andra myn- digheter eller instruktionsmässigt faller inom dessas kompetensområden. Utredningen fö- reslår att det tills vidare skall ankomma på kommerskollegium att vara ett sådant cen- tralt organ för ADR-frågor. Denna uppgift ryms inom ramen för kollegiets verksamhet enligt gällande instruktion.

Biträds detta utredningens förslag torde härav följa, att uppgiften ovan under 2) att för Sveriges räkning träffa överenskommel— se med behörig myndighet i annan fördrags- slutande stat om temporär avvikelse från be- stämmelser i bilagorna A och B bör anför- tros åt kommerskollegium. Utredningen för- utsätter att förhandlingarna sker efter sam-- råd med eventuellt berörda fackorgan och med deltagande av representanter för dessa. De under 13) och 14) angivna uppgifterna avser explosiva varor och tillhör naturligen kollegiets verksamhetsområde. Det synes inte möta hinder att, till uppfyllande av ECE-arbetsgruppens önskemål, även upp— giften under 1) avseende komplett last läggs på kommerskollegium. Även i dessa ären- den bör samråd ske med vederbörande fack— organ.

I sammanhanget bör den under 3) an- märkta arbetsuppgiften särskilt uppmärk- sammas. I dag saknas myndighet som är behörig att meddela där omnämnt typgod— kännande. Enligt vad utredningen under hand erfarit är avsikten att generellt upp-

? Polismyndighet är i regel polischefen i or- ten (lag 1964: 317 om vad som avses med po- lismyndighet). Rikspolisstyrelsen kan dock be- sluta att hithörande uppgifter skall handläggas av underordnad befattningshavare (KK 1964: 595 om handläggning av vissa polischefsupp- gifter).

dra åt statens provningsanstalt att — i fall där myndighet i annat land med stöd av in- ternationell konvention kräver officiellt in— tyg att visst säkerhetskrav är uppfyllt — utfärda sådant intyg. Det synes därför ut- redningen naturligt att provningsanstalten blir behörig myndighet såvitt avser medde- lande av typgodkännande enligt 3).

Såsom arbetsgruppen rekommenderat sy- nes vederbörande polismyndighet i första hand böra svara för de under 12) uppräk- nade uppgifterna.2 Det torde böra ankom- ma på rikspolisstyrelsen att efter samråd med berörda fackorgan meddela erforderli- ga föreskrifter och anvisningar för hand- läggning av dessa uppgifter.

I fråga om övriga här ovan uppräknade, i ADR särskilt nämnda typer av uppgifter för ”behörig myndighet” föreslår utredningen följande fördelning mellan olika myndighe- ter och organ:

Uppgifterna under 4)—7) som avser vissa ärenden rörande tryckkärl m. m. samt god- kännande av besiktningsmän bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen;

uppgiften under 8) som avser emballering av vissa giftiga eller frätande ämnen torde för närvarande tillhöra giftnämndens verk- samhetsområde, eftersom även de ifrågava- rande frätande ämnena synes vara att hän- föra till hälsofarliga (vådliga) ämnen enligt giftnämndens förteckningar; eftersom arbe- tarskyddssynpunkter i dessa fall framträder så påtagligt, bör nämndens beslut dock fat- tas i samråd med arbetarskyddsstyrelsen;

uppgifterna under 9) som avser transport av radioaktivt ämne bör handläggas av strål- skyddsinstitutet utom frågor rörande klyv- bara ämnen [marginalnr 2456(1) och (3)— (l3)], vilka bör handläggas av atomenergi— delegationen;

uppgiften under 10) som avser brandfar- lig vätska bör ankomma på kommerskolle- gium;

uppgiften under 11) att utfärda certifikat om godkännande av vissa transportfordon bör ankomma på trafiksäkerhetsverket.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att i samband med en svensk anslutning till

ADR följande statliga myndigheter och or- gan utses att vara behörig myndighet för handläggning av följande typer av ADR- frågor:

kommerskollegium: ärenden som avses vid marginalnr 2005, 2010, 3503, 10 108 och 10 602 även som övriga ADR-ärenden vilka ej uttryckligen förklarats skola handläggas av annan myndighet eller ändock enligt gäl- lande instruktion faller inom annan myndig- hets kompetensområde;

statens provningsanstalt: ärenden som av- ses vid marginalnr 2032, 2034 och 2066;

arbetarskyddsstyrelsen: ärenden som av- ses vid marginalnr 2132, 2134, 2141, 2145, 2510, 210 021, 210 140 och 210 420;

giftnämnden: ärenden som avses vid mar- ginalnr 2429, 2503, 2511, 2513, 2515 och 2518;

strålskyddsinstitutet: ärenden som avses vid marginalnr 2452, 2454, 2455 och 2456(2);

delegationen för atomenergifrågor: ären- den som avses vid marginalnr 2456(1) och (3)—(13);

trafiksäkerhetsverket: ärenden som avses vid marginalnr 10 182 samt

vederbörande polismyndighet: ärenden som avses vid marginalnr 10 507, 11407, 11 509, 14 407, 14 509, 41 407, 41 509 och 71 509.

En svensk anslutning till ADR torde för- anleda en kungörelse vari tidpunkten för överenskommelsens ikraftträdande för Sve- riges del tillkännages och förordnande om behörig myndighet meddelas. Med undantag av eventuellt erforderliga kompletteringar av gällande instruktion för den eller de myn- digheter eller organ som utses till behörig myndighet torde en anslutning inte härut- över kräva omedelbar författningsmässig åt- gärd.

6.3 Föreskrifter för inrikes transporter

Flertalet ADR-stater avser som nämnts att låta ADR:s bestämmelser bilda underlag också för vederbörande stats interna regle- ring av landsvägstransporter av farligt gods. I något fall har så redan skett. Vid utred-

ningens preliminära diskussioner om de bli- vande svenska bestämmelserna i ämnet har enighet rätt om ett liknande tillvägagångs- sätt för Sveriges del. Fråga har emellertid uppkommit om lämpligheten av att bygga den slutliga författningsmässiga regleringen av de inrikes transporterna på ADR:s säker- hetsföreskrifter i nuvarande utformning.

Såsom framgår av redogörelsen under 4 pågår för närvarande ett omfattande arbete med en revision av ADR:s tekniska före- skrifter. Arbetet har till syfte bl.a. att så långt möjligt anpassa dessa föreskrifter till de av ECOSOC:s expertkommitté utarbeta- de rekommendationerna (se 2.2), vilka är avsedda att läggas till grund för en världs- omfattande reglering av säkerhetsfrågorna och en harmonisering av hithörande före— skrifter vad beträffar samtliga transportme- del. Enligt planerna skall revisionsarbetet, som bedrivs tillsammans med RID:s säker- hetsutskott, resultera i att nya utgåvor av ADR:s bilagor och RID skall föreligga fär— diga år 1974. Dessa utgåvor kommer av allt att döma att avvika från de nuvarande i vad gäller bl. a. bestämmelserna om klassindel- ning, märkning och emballage.

Vårt land har förklarat sig stödja det in- om skilda internationella organ pågående unifierings- och harmoniseringsarbetet på förevarande område. Detta syftar till att av— skaffa eller minska existerande olikheter inte bara mellan de internationella trans- portreglementena utan även mellan interna- tionella och nationella regleringar. Med hän- syn härtill och till de uppenbara praktiska olägenheterna av att skilda föreskrifter om klassindelning, märkning etc. gäller inom svenskt territorium för internationella resp. inrikes vägtransporter av farligt gods skulle en svensk författningsreglering som bygger på ADR:s nuvarande Säkerhetsföreskrifter relativt snart behöva ändras i väsentliga hän- seenden. Å andra sidan förefaller det mind- re lämpligt att lägga ECOSOC-rekommen- dationerna till grund för interna svenska be- stämmelser innan det står klart att rekom-

mendationerna i sin nuvarande utformning verkligen blir normgivande för de interna- tionella reglerna på transportområdet.

Såvitt nu kan bedömas synes det därför ändamålsenligt att arbetet på en översyn av bestämmelserna för inrikes landsvägstrans- porter sker i nära anslutning till ADR/RID- organens revisionsarbete och bedrivs på så- dant sätt att den slutliga svenska författ- ningsmässiga regleringen kan träda i till- lämpning samtidigt med den nya utgåvan av ADR:s bilagor.

I avvaktan på en definitiv reglering är det emellertid angeläget såsom under det senaste året bl. a. framhållits i ett par riks- dagsmotioner — att de nuvarande ofullstän- diga transportbestämmelserna snarast möj- ligt kompletteras, också i fråga om inrikes transporter, med föreskrifter bättre ägnade att förebygga haverier under transport och att minska skadeverkningarna av ett haveri, om ett sådant ändå inträffar. Utredningen har därför tagit förberedande kontakt med närmast berörda centrala myndigheter (kommerskollegium, giftnämnden m.fl.) rö- rande möjligheten att i lämplig utsträckning göra ADR:s Säkerhetsföreskrifter i dessas nuvarande utformning tills vidare tillämp- liga på svenska transporter, eventuellt i form av föreskrifter utfärdade av vederbörande myndighet med stöd av gällande instruktion. Det i utredningens direktiv förutsedda beho— vet att på vissa punkter göra bestämmelser- na för interna transporter mindre stränga än motsvarande bestämmelser i ADR skulle då kunna tillgodoses. Förslag till erforderli- ga undantag borde i så fall utarbetas av ut- redningen och berörda fackmyndigheter ge- mensamt.

När det gäller översynen av reglering- en av inrikes vägtransporter av farligt gods ser utredningen således som sin närmaste arbetsuppgift att undersöka möjligheten till en provisorisk lösning av säkerhetsfrågorna enligt dessa linjer. Denna del av utrednings- arbetet torde kunna avslutas inom ett år.

Bilaga

European Agreement Concerning the Inter- national Carriage of Dangerous Goods by Road (ADR)

THE CONTRACTING PARTIES,

DESIRING to increase the safety of inter- national transport by road,

HA VE AGREED as follows:

Article ]

For the purpose of this Agreement,

(a) the term "vehicle” shall mean motor vehicles, articulated vehicles, trailers and semi-trailers, as defined in article 4 of the Convention on Road Traffic of 19 Septem- ber 1949, other than vehicles belonging to or under the orders of the armed forces of a Contracting Party;

(b) the term "dangerous goods” shall mean those substances and articles the inter- national carriage by road of which is pro- hibited by, or authorized only on certain conditions by, Annexes A and B;

(0) the term ”international transport” shall mean any transport operation perfor- med on the territory of at least two Contrac- ting Parties by vehicles defined in (a) above.

Article 2 1. Subject to the provisions of article 4, paragraph 3, dangerous goods barred from carriage by Annex A shall not be accepted for international transport.

2. International transport of other dan- gerous goods shall be authorized subject to compliance with: (a) the conditions laid down in Annex A for the goods in question, in particular as regards their packaging and labelling, and

Accord européen relatif au transport inter- national des marchandises dangereuses par route (ADR)

LES PARTIES CONTRACTANTES

DESIREUSES d'accroitre la Sécurité des transports internationaux par route,

SONT CONVENUES de ce qui suit :

Article premier

Aux fins du présent Accord, on entend —

a) par ((véhicules >>, les automobiles, les véhicules articulés, les remorques et les semi-remorques, tels qu'ils sont définis par l'article 4 de la Convention sur la circula— tion routiere en date du 19 septembre 1949, år l*exception des véhicules qui appartiennent aux Forces armées d'une Partie contrac- tante ou se trouvent sous la responsabilité de ces Forces armées;

b) par (4 marchandises dangereuses >>, les matiéres et objects dont les annexes A et B interdisent le transport international par route ou ne l”autorisent que sous certaines conditions;

c) par (( transport international >>, tout transport effectué sur le territoire d'au moins deux Parties contractantes par des véhicules définis en a) ci-dessus.

Article 2

1. Sous réserve des dispositions du para- graphe 3 de l'article 4, les marchandises dangereuses dont l'annexe A exclut le trans- port ne doivent pas faire l'objet diun trans- port international.

2. Les transports internationaux des au- tres marchandises dangereuses sont autori- sés, si sont remplies —

a) les conditions quiimpose l'annexe A pour les marchandises en cause, notamment pour leur emballage et leur étiquetage, et

(Översättning)

Europeisk överenskommelse om inter- nationell transport av farligt gods på väg (ADR)

DE F ÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA, VILKA EF T ERSTRÅVAR att öka säkerhe- ten vid internationell transport av farligt gods på väg. HAR ÖVERENSKOMMIT som följer:

Artikel 1

I denna överenskommelse förstås med

3) ”fordon” sådana motorfordon, sam- mansatta fordon, släpfordon och påhängs- vagnar som avses i artikel 4 av konventio- nen den 19 september 1949 rörande väg- trafik, med undantag dock för fordon som tillhör någondera partens krigsmakt eller för vilka krigsmakten är ansvarig;

b) ”farligt gods” de ämnen och föremål, vilka enligt bilagorna A och B icke får transporteras i internationell trafik på väg eller får sålunda transporteras endast på särskilda villkor;

(c) ”internationell transport” sådan trans- port som med fordon som avses ovan un- der (a) utföres på minst två Fördragsslu- tande Parters territorier.

Artikel 2

1. Där ej annat följer av bestämmelserna i artikel 4 paragraf 3 får farligt gods som enligt bilaga A är uteslutet från transport icke mottagas för internationell transport.

2. Internationell transport av annat far- ligt gods är tillåten under förutsättning att följande villkor uppfylles, nämligen

a) de villkor som föreskrives i bilaga A för det gods varom fråga är, särskilt i vad avser förpackning och etikettering, samt

(b) the conditions laid down in Annex B, in particular as regards the construction, equipment and operation of the vehicle car- rying the goods in question, subject to the provisions of article 4, paragraph 2.

Article 3

The Annexes to this Agreement shall form an integral part thereof.

Article 4

1. Each Contracting Party shall retain the right to regulate or prohibit, for reasons other than safety during carriage, the entry of dangerous goods into its territory.

2. Vehicles in service on the territory of a Contracting Party at the time of entry into force of this Agreement or brought into service on such territory within two months after its entry into force shall be allowed, for a period of three years from such entry into force, to perform the international transport of dangerous goods even if their construction and equipment do not entirely conform to the requirements laid down in Annex B for the transport operation in question. Under special clauses of Annex B, however, this period may be reduced.

3. The Contracting Parties shall retain the right to arrange, by special bilateral or multilateral agreements, that certain of the dangerous goods which under this Agree- ment are barred from all international trans- port may, subject to certain conditions, be accepted for international transport on their territories, or that dangerous goods which under this Agreement are acceptable for in- ternational transport only on specified con- ditions may be accepted for international transport on their territories under condi- tions less stringent than those laid down in the Annexes to this Agreement. The special

b) les conditions qu'impose Pannexe B, notamment pour la construction, l'équipe— ment et la circulation du véhicule transpor- tant les marchandises en cause, sous réserve des prescriptions du paragraphe 2 de l'ar- ticle 4.

Article 3

Les annexes du présent Accord font partie intégrante dudit Accord.

Article 4

1. Chaque Partie contractante conserve le droit de réglementer ou d7interdire pour des raisons autres que la Sécurité en cours de route l'entrée sur son territoire de marchan- dises dangereuses.

2. Les véhicules qui étaient en service sur le territoire dlune Partie contractante lors de Pentrée en vigueur du présent Accord ou qui y ont été mis en service dans les deux mois apres cette entrée en vigueur pourront, pendant un délai de trois ans å dater de cette entrée en vigueur, effectuer un transport in- ternational de marchandises dangereuses méme si leur construction et leur équipe- ment ne satisfont pas entierement aux con- ditions imposées par l'annexe B pour le transport en cause. Des clauses spéciales de llannexe B peuvent, toutefois, réduire ce délai.

3. Les Parties contractantes conservent le droit de convenir, par accords particuliers bilatéraux ou multilatéraux, que certaines des marchandises dangereuses dont le present Accord interdit tout transport international pourront, sous certaines con- ditions, faire l'object de transports inter- nationaux sur leurs territoires ou que des marchandises dangereuses dont le présent Accord n'autorise le transport international qu*å des conditions déterminées pourront faire l'objet, sur leurs territoires, de trans- ports internationaux å des conditions moins rigoureuses que celles imposées par les

b) de villkor som föreskrives i bilaga B, särskilt i vad avser konstruktion och ut- rustning samt handhavande i trafiken av det fordon varmed godset transporteras, om ej annat följer av bestämmelserna i ar— tikel 4 paragraf 2.

Artikel 3

Vid denna överenskommelse fogade bila- gor utgör integrerande delar av överens- kommelsen.

Artikel 4

1. Envar Fördragsslutande Part är bibe- hållen vid sin rätt att av annat skäl än som avser säkerheten under transport reglera el- ler förbjuda införande av farligt gods på sitt territorium.

2. Fordon, som vid tiden för denna över- enskommelses ikraftträdande är i bruk inom Fördragsslutande Parts territorium eller som där tagits i bruk inom två månader ef— ter ikraftträdandet, får under tre år från ikraftträdandet användas för internationell transport av farligt gods, även om fordonet icke till sin konstruktion och utrustning i allo uppfyller de villkor som föreskrives i bilaga B för den transport varom fråga är. Denna tid kan emellertid förkortas genom särskilda föreskrifter i bilaga B.

3. De Fördragsslutande Parterna är bibe- hållna vid sin rätt att genom särskilda bila- terala eller multilaterala fördrag överens- komma att sådant farligt gods, som enligt denna överenskommelse är uteslutet från in- ternationell transport, får på vissa villkor mottagas för dylik transport inom berörda parters territorier eller att sådant farligt gods, som enligt denna överenskommelse får mottagas för internationell transport en- dast på vissa villkor, får inom sagda parters territorier transporteras på mindre stränga villkor än som föreskrives i bilagorna till denna överenskommelse. Sådana särskilda

bilateral or multilateral agreements referred to in this paragraph shall be communicated to the Secretary-General of the United Na- tions, who shall communicate them to the Contracting Parties which are not signato- ries to the said agreements.

Article 5

The transport operations to which this Agreement applies shall remain subject to national or international regulations appli- cable in general to road traffic, international road transport and international trade.

Article 6

1. Countries members of the Economic Commission for Europe and countries ad- mitted to the Commission in a consultative capacity under paragraph 8 of the Commis- sionis terms of reference may become Con— tracting Parties to this Agreement

(a) by signing it; (b) by ratifying it after signing it subject to ratification;

(c) by acceding to it.

2. Such countries as may participate in certain activities of the Economic Commis- sion for Europe in accordance with para- graph 11 of the Commission's terms of reference may become Contracting Parties to this Agreement by acceding to it after its entry into force.

3. The Agreement shall be open for sig- nature until 15 December 1957. Thereafter, it shall be open for accession.

4. Ratification or accession shall be ef- fected by the depositing of an instrument with the Secretary-General of the United Nations.

Article 7

1. This Agreement shall enter into force one month after the date on which the num-

annexes du présent Accord. Les accords particuliers, visés par le présent paragraphe, seront

bilatéraux ou multilatéraux,

communiqués au Secrétaire général de l'Or- ganisation des Nations Unies qui les com- muniquera aux Parties contractantes non signataires de ces accords.

Article 5

Les transports auxquels slapplique le pré- sent Accord restent soumis aux prescriptions nationales ou internationales concernant, de facon générale, la circulation routiere, les transports routiers internationaux ou les échanges internationaux de marchandises.

Article 6

1. Les pays membres de la Commission économique pour llEurope et les pays admis å la Commission å titre consultatif confor- mément au paragraphe 8 du mandat de cette Commission peuvent devenir Parties contractantes au présent Accord —

a) en le signant;

b) en le ratifiant apres l'avoir signé sous réserve de ratification;

c) en y adhérant.

2. Les pays susceptibles de participer å certains travaux de la Commission écono- mique pour l'Europe en application du para- graphe 11 du mandat de cette Commission peuvent devenir Parties contractantes au présent Accord en y adhérant aprés son en- trée en vigueur.

3. LlAccord sera ouvert a la signature jusqu”au 15 décembre 1957. Apres cette date, il sera ouvert å Padhésion.

4. La ratification ou l'adhésion sera ef- fectuée par le dépöt d'un instrument aupres du Secrétaire général de llOrganisation des Nations Unies.

Article 7

1. Le présent Accord entrera en vigueur un mois apres la date å laquelle le nombre

bilaterala eller multilaterala överenskom- melser som avses i denna paragraf skall tillställas Förenta Nationernas generalsek- reterare och skall av denne delges de För- dragsslutande Parter som ej undertecknat överenskommelserna.

Artikel 5

Sådan transport på vilken denna över- enskommelse äger tillämpning förblir un— derkastad de nationella och internationella föreskrifter vilka allmänt gäller för vägtra- fik, internationella vägtransporter och inter- nationellt handelsutbyte.

Artikel 6

1. Stat som är medlem av Ekonomiska Kommissionen för Europa eller stat som i enlighet med paragraf 8 i kommissionens direktiv får deltaga i kommissionens arbete i rådgivande egenskap kan bli Fördragsslu- tande Part i denna överenskommelse:

a) genom att underteckna den;

b) genom att ratificera den efter att ha undertecknat den med förbehåll för ratifi- kation;

c) genom att ansluta sig till den.

2. Stat, som enligt paragraf 11 i Ekono- miska Kommissionens för EurOpa direktiv får deltaga i vissa av kommissionens arbe— ten, kan bli Fördragsslutande Part i denna överenskommelse genom att ansluta sig till den efter dess ikraftträdande.

3. Denna överenskommelse är öppen för undertecknande intill den 15 december 1957. Efter denna dag är överenskommel- sen öppen för anslutning.

4. Ratifikation eller anslutning sker ge- nom att instrument därom deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 7

1. Denna överenskommelse träder i kraft en månad efter den dag då antalet i artikel

ber of countries mentioned in article 6, paragraph 1, which have signed it without reservation of ratification or have deposited their instruments of ratification or accession has reached a total of five. However, the Annexes thereto shall not apply until six months after the entry into force of the Agreement itself.

2. For any country ratifying or acceding to this Agreement after five of the countries referred to in article 6, paragraph 1, have signed it without reservation of ratification or have deposited their instruments of rati- fication or accession, this Agreement shall enter into force one month after the said country has deposited its instrument of rati- fication or accession and the Annexes there- to shall apply for the said country either on the same date, if they are already in force by that date, or, if they are not in force by that date, on the date on which they apply under the provisions of paragraph 1 of this article.

Article 8

1. Any Contracting Party may denounce this Agreement by so notifying the Secre- tary-General of the United Nations.

2. Denunciation shall take effect twelve months after the date of receipt by the Secretary-General of the notification of de- nunciation.

Article 9

1. This Agreement shall cease to have ef- fect if, after its entry into force, the number of Contracting Parties is less than five dur- ing twelve consecutive months.

2. In the event of the conclusion of a worldwide agreement for the regulation of the transport of dangerous goods, any provi- sion of this Agreement which is contrary to any provision of the said worldwide agree- ment shall, from the date on which the

des pays mentionnés au paragraphe 1 de Particle 6 qui l*auront signé sans réserve de ratification ou auront déposé leur instru- ment de ratification ou d”adhésion aura été porté å cinq. Toutefois, ses annexes ne s'appliqueront que six mois apres lientrée en vigueur de 1”Accord lui-méme.

2. Pour chaque pays qui ratifiera le pré- sent Accord ou y adhérera apres que cinq des pays mentionnés au paragraphe 1 de Particle 6 l'auront signé sans réserve de rati- fication ou auront déposé leur instrument de ratification ou d'adhésion le présent Accord entrera en vigueur un mois apres le dépöt de Finstrument de ratification ou d'adhésion dudit pays, et ses annexes seront appliquées pour ce pays, soit å la méme date, si elles sont déjå en vigueur å ce moment, soit, ä défaut, åla date ä laquelle elles seront appli- quées en vertu des dispositions du para- graphe 1 du présent article.

Article 8

1. Chaque Partie contractante pourra dé- noncer le présent Accord par notification adressée au Secrétaire général de ]*Organi- sation des Nations Unies.

2. La dénonciation prendra effet douze mois apres la date å laquelle le Secrétaire général en aura recu notification.

Article 9

1. Le présent Accord cessera de pro- duire ses effets si, apres son entrée en vi- gueur, le nombre des Parties contractantes est inférieur å cinq pendant douze mois con- sécutifs.

2. Dans le cas ou un accord mondial por- tant réglementation du transport des mar- chandises dangereuses viendrait ä étre con- clu, toute disposition du présent Accord qui serait en contradiction avec l'une quelcon- que des dispositions de cet accord mondial

6 paragraf 1 avsedda stater, vilka under- tecknat överenskommelsen utan förbehåll för ratifikation eller deponerat sina ratifi- kations- eller anslutningsinstrument, uppgår till fem. Bilagorna skall dock icke träda i tillämpning förrän sex månader efter ikraft- trädandet av själva överenskommelsen.

2. För stat, som ratificerar eller ansluter sig till denna överenskommelse efter det att fem i artikel 6 paragraf 1 avsedda stater undertecknat den utan förbehåll för ratifi- kation eller deponerat sina ratifikations- el- ler anslutningsinstrument, träder överens- kommelsen i kraft en månad efter deposi- tionen av den statens ratifikations- eller an- slutningsinstrument, och dess bilagor skall för sagda stat tillämpas från samma tid- punkt, om de då redan trätt i kraft, eller i motsatt fall från den dag då de blir till- lämpliga jämlikt bestämmelserna i paragraf 1 av denna artikel.

Artikel 8

1. Fördragsslutande Part kan uppsäga denna överenskommelse genom underrättel— se till Förenta Nationernas generalsekrete- rare.

2. Uppsägningen blir gällande tolv måna- der efter den dag, då generalsekreteraren mottagit underrättelsen härom.

Artikel 9

1. Denna överenskommelse upphör att gälla om, efter dess ikraftträdande, antalet Fördragsslutande Parter tolv månader i följd är lägre än fem.

2. Om ett världsomfattande fördrag skul- le komma att slutas innefattande reglering av transport av farligt gods upphäves däri— genom, från dagen för dettas ikraftträdande, varje bestämmelse i denna överenskommel- se som skulle komma att stå i motsats till

latter enters into force, automatically cease to apply to relations between the Parties to this Agreement which become parties to the worldwide agreement, and shall automatical— ly be replaced by the relevant provision of the said worldwide agreement.

Article 10

1. Any country may, at the time of sig- ning this Agreement without reservation of ratification or of depositing its instrument of ratification or accession or at any time thereafter, declare by notification addressed to the Secretary-General of the United Na- tions that this Agreement shall extend to all or any of the territories for the international relations of which it is responsible. The Agreement and the annexes thereto shall extend to the territory or territories named in the notification one month after it is re- ceived by the Secretary-General.

2. Any country which has made a decla- ration under paragraph 1 of this article ex- tending this Agreement to any territory for whose international relations it is respon- sible may denounce the Agreement separa— tely in respect of the said territory in ac- cordance with the provisions of article 8.

Article ]]

1. Any dispute between two or more Contracting Parties concerning the inter- pretation or application of this Agreement shall so far as possible be settled by negotia- tion between them.

2. Any dispute which is not settled by negotiation shall be submitted to arbitration if any one of the Contracting Parties in dispute so requests and shall be referred ac- cordingly to one or more arbitrators select- ed by agreement between the Parties in dispute. If within three months from the date of the request for arbitration the Par- ties in dispute are unable to agree on the

serait, dans les rapports entre les Parties au présent Accord devenues Parties å l'accord mondial, et är dater du jour de Pentrée en vi- gueur de celui—ci, automatiquement abolie et remplacée ipso facto par la disposition y re- lative de l'accord mondial.

Article 10

1. Tout pays pourra, lorsqu”il signera le présent Accord sans réserve de ratification ou lors du dépöt de son instrument de ra- tification ou d'adhésion ou å tout moment ultérieur, déclarer, par une notification adressée au Secrétaire général de l”0rganisa- tion des Nations Unies, que le présent Ac- cord sera applicable å tout ou partie des territoires qu'il représente sur le plan inter- national. L'Accord et ses annexes seront applicables au territoire ou aux territoires mentionnés dans la notification un mois apres la reception de cette notification par le Secrétaire général.

2. Tout pays qui aura fait, conformément au paragraphe 1 du présent article, une déclaration ayant pour effet de rendre le présent Accord applicable ä un territoire qu”il représente sur le plan international pourra, conformément å Particle 8, dénoncer l*Accord en ce qui concerne ledit territoire.

Article ]]

1. Tout différend entre deux ou plusieurs Parties contractantes touchant Pinterpréta- tion ou llapplication du présent Accord sera, autant que possible, réglé par voie de négo- ciation entre les Parties en litige.

2. Tout différend qui nlaura pas été réglé par voie de négociation sera soumis å l'ar- bitrage si l'une quelconque des Parties con- tractantes en litige le demande et sera, en consequence, renvoyé ä un ou plusieurs ar- bitres choisis d”un commun accord par les Parties en litige. Si, dans les trois mois å dater de la demande d'arbitrage, les Parties en litige n'arrivent pas ä s”entendre sur le

någon bestämmelse i det världsomfattande fördraget och ersättes med tillämplig före- skrift i detta senare. Vad nu sagts gäller i förhållandet mellan de parter i denna över- enskommelse vilka tillika blir parter i det världsomfattande fördraget.

Artikel 10

1. Varje stat kan vid undertecknande av denna överenskommelse utan förbehåll för ratifikation eller vid deposition av sitt rati- fikations- eller anslutningsinstrument eller ock när som helst därefter genom under- rättelse till Förenta Nationernas general- sekreterare förklara, att överenskommelsen skall vara tillämplig inom alla de territorier för vilkas internationella angelägenheter den staten svarar eller inom visst sådant terri- torium. Överenskommelsen och dess bilagor blir tillämpliga för det eller de territorier, som angivits i underrättelsen, en månad ef— ter det att generalsekreteraren mottagit un- derrättelsen.

2. Stat, som enligt paragraf 1 av denna artikel avgivit förklaring, varigenom över- enskommelsen utsträckts att gälla territo— rium för vars internationella angelägenhe- ter den staten svarar, kan på sätt som före- skrives i artikel 8 uppsäga överenskommel- sen såvitt angår detta territorium.

Artikel 11

1. Tvist mellan två eller flera Fördrags- slutande Parter rörande tolkning eller till- lämpning av denna överenskommelse skall så långt möjligt lösas genom förhandlingar mellan de tvistande parterna.

2. Tvist som icke bilägges genom för- handling skall underkastas skiljemannaför- farande, om någon av de tvistande För- dragsslutande Parterna begär det, och skall då hänskjutas till en eller flera skiljemän, som de tvistande parterna gemensamt ut- ser. Om de tvistande parterna ej inom tre månader från dagen för hemställan om skiljemannaförfarande kunnat enas om va-

selection of an arbitrator or arbitrators, any of those Parties may request the Secretary- General of the United Nations to nominate a single arbitrator to whom the dispute shall be referred for decision.

3. The decision of the arbitrator or arbi- trators appointed under paragraph 2 of this article shall be binding on the Contracting Parties in dispute.

Article 12

1. Each Contracting Party may, at the time of signing, ratifying, or acceding to, this Agreement, declare that it does not con- sider itself bound by article 11. Other Con- tracting Parties shall not be bound by ar- ticle 11 in respect of any Contracting Party which has entered such a reservation.

2. Any Contracting Party having entered a reservation as provided for in paragraph 1 of this article may at any time withdraw such reservation by notifying the Secretary- General of the United Nations.

Article 13

1. After this Agreement has been in force for three years, any Contracting Party may, by notification to the Secretary-General of the United Nations, request that a confer- ence be convened for the purpose of review- ing the text of the Agreement. The Secre- tary-General shall notify all Contracting Parties of the request and a review confe- rence shall be convened by the Secretary- General if, within a period of four months following the date of notification by the Secretary-General, not less than one—fourth of the Contracting Parties notify him of their concurrence with the request.

2. If a conference is convened in accord- ance with paragraph 1 of this article, the Secretary-General shall notify all the Con- tracting Parties and invite them to submit

choix d”un arbitre ou des arbitres, llune quelconque de ces Parties pourra demander au Secrétaire général de 170rganisation des Nations Unies de désigner un arbitre unique devant lequel le différend sera renvoyé pour décision.

3. La sentence de l'arbitre ou des arbi- tres désignés conformément au paragraphe 2 du present article sera obligatoire pour les Parties contractantes en litige.

Article 12

1. Chaque Partie contractante pourra, au moment ou elle signera ou ratifiera le pré- sent Accord ou y adhérera, déclarer qu'elle ne se considere pas liée par l'article 11. Les autres Parties contractantes ne seront pas liées par Particle 11 envers toute Partie con- tractante qui aura formulé une telle réserve.

2. Toute Partie contractante qui aura for- mulé une réserve conformément au para- graphe 1 du présent article pourra å tout moment lever cette reserve par une notifica- tion adressée au Secrétaire général de l'Or- ganisation des Nations Unies.

Article 13

1. Apres que le présent Accord aura été en vigueur pendant trois ans, toute Partie contractante pourra, par notification adres- sée au Secrétaire général de llOrganisation des Nations Unies, demander la convoca- tion dlune conférence å l”effet de reviser le texte de l'Accord. Le Secrétaire général noti- fiera cette demande ä toutes les Parties con- tractantes et convoquera une conférence de revision si, dans un délai de quatre mois ä dater de la notification adressée par lui, le quart au moins des Parties contractantes lui signifient leur assentiment å cette demande.

2. Si une conference est convoquée con- formément au paragraphe 1 du présent ar- ticle, le Secrétaire général en avisera toutes les Parties contractantes et les invitera å

let av en eller flera skiljemän, äger envar av parterna att hos Förenta Nationernas generalsekreterare hemställa om utseende av en enda skiljeman, till vilken tvisten skall hänskjutas för avgörande.

3. Dom av skiljeman eller skiljemän som utsetts enligt paragraf 2 av denna artikel är bindande för de tvistande Fördragsslutande Parterna.

Artikel 12

1. Fördragsslutande Part kan vid under- tecknande eller ratifikation av denna över- enskommelse eller vid anslutningen till den förklara, att den ej anser sig bunden av ar- tikel 11. I förhållande till Fördragsslutande Part som gjort dylikt förbehåll är övriga Fördragsslutande Parter icke bundna av artikel 11.

2. Fördragsslutande Part som gjort för- behåll enligt paragraf 1 av denna artikel äger att när som helst återtaga förbehållet genom underrättelse till Förenta Nationer- nas generalsekreterare.

Artikel 13

1. Sedan denna överenskommelse varit i kraft i tre år kan envar Fördragsslutande Part genom underrättelse till Förenta Na- tionernas generalsekreterare begära att en konferens sammankallas för revision av överenskommelsen. Generalsekreteraren skall underrätta samtliga Fördragsslutande Parter om denna framställning och sam- mankalla en revisionskonferens, förutsatt att inom fyra månader från dagen för un- derrättelsen från honom minst en fjärdedel av de Fördragsslutande Parterna meddelar honom att de samtycker till framställningen.

2. Om en konferens sammankallas enligt paragraf 1, skall generalsekreteraren under- rätta samtliga Fördragsslutande Parter där- om och anmoda dem att inom tre månader

within a period of three months such propo- sals as they may wish the Conference to consider. The Secretary-General shall cir- culate to all Contracting Parties the provi- sional agenda for the conference, together with the texts of such proposals at least three months before the date on which the conference is to meet.

3. The Secretary-General shall invite to any conference convened in accordance With this article all countries referred to in article 6, paragraph 1, and countries which have become Contracting Parties under ar- ticle 6, paragraph 2.

Article 14

1. Independently of the revision proce- dure provided for in article 13, any Con- tracting Party may propose one or more amendments to the Annexes to this Agree- ment. To that end it shall transmit the text thereof to the Secretary-General of the United Nations. The Secretary-General may also propose amendments to the Annexes to this Agreement for the purpose of ensuring concordance between those Annexes and other international agreements concerning the carriage of dangerous goods.

2. The Secretary-General shall transmit any proposal made under paragraph 1 of this article to all Contracting Parties and in- form thereof the other countries referred to in article 6, paragraph 1.

3. Any proposed amendment to the An- nexes shall be deemed to be accepted un- less, within three months from the date on which the Secretary-General circulates it, at least one-third of the Contracting Parties, or five of them if one-third exceeds that figure, have given the Secretary-General written notification of their objection to the pro- posed amendment. If the amendment is deemed to be accepted, it shall enter into force for all the Contracting Parties, either

présenter, dans un délai de trois mois, les propositions qu'elles souhaiteraient voir exa- miner par la conference. Le Secrétaire géné- ral communiquera å toutes les Parties con- tractantes l'ordre du jour provisoire de la conférence, ainsi que le texte de ces propo- sitions, trois mois au moins avant la date d'ouverture de la conference.

3. Le Secrétaire général invitera ä toute conference convoquée conformément au présent article tous les pays visés au para- graphe 1 de Particle 6, ainsi que les pays devenus Parties contractantes en application du paragraphe 2 de Particle 6.

A rticle 14

1. Indépendamment de la procédure de revision prévue å Particle 13, toute Partie contractante pourra proposer un ou plu- sieurs amendements aux annexes du présent Accord. A cet effet, elle en transmettra le texte au Secrétaire général de POrganisation des Nations Unies. Pour obtenir la con- cordance de ces annexes avec des autres ac- cords internationaux relatifs au transport des marchandises dangereuses, le Secrétaire général pourra également proposer des amendements aux annexes du présent Ac- cord.

2. Le Secrétaire général communiquera å toutes les Parties contractantes et portera ä la connaissance des autres pays visés au paragraphe 1 de Particle 6 toute proposi- tion faite conformément au paragraphe 1 du présent article.

3. Tout projet d'amendement aux annexes sera réputé accepté å moins que, dans le dé- lai de trois mois å compter de la date å la- quelle le Secrétaire général Pa transmis, le tiers au moins des Parties contractantes, ou cinq d'entre elles si le tiers est supérieur å ce chiffre, nlaient notifié par écrit au Secré- taire général leur opposition å l'amende- ment proposé. Si l'amendement est réputé accepté, il entrera en vigueur pour toutes les Parties contractantes soit å l'expiration d'un

framlägga de förslag de önskar behandlade av konferensen. Generalsekreteraren skall senast tre månader före den dag då kon- ferensen skall öppnas tillställa samtliga Fördragsslutande Parter den preliminära dagordningen för konferensen ävensom tex- ten till de framlagda förslagen.

3. Generalsekreteraren skall till varje konferens, som sammankallas enligt denna artikel, inbjuda samtliga de stater som av- ses i artikel 6 paragraf 1 ävensom de sta- ter vilka blivit Fördragsslutande Parter en- ligt artikel 6 paragraf 2.

Artikel 14

1. Utan hinder av bestämmelserna i arti- kel 13 rörande revisionsförfarandet äger en- var Fördragsslutande Part föreslå en eller flera ändringar i bilagorna till denna över- enskommelse. Texten till sådant ändrings- förslag skall därvid tillställas Förenta Na— tionernas generalsekreterare. I syfte att åvä— gabringa överensstämmelse mellan bilagor- na till denna överenskommelse och övriga internationella fördrag rörande transport av farligt gods kan även generalsekreteraren föreslå ändringar i dessa bilagor.

2. Generalsekreteraren skall delge samt- liga Fördragsslutande Parter varje i enlighet med paragraf 1 av denna artikel framlagt ändringsförslag och skall därom jämväl un- derrätta övriga i artikel 6 paragraf 1 av— sedda stater.

3. Förslag om ändring i bilagorna skall anses antaget, såframt ej inom tre månader från den dag, då förslaget blev av general- sekreteraren utsänt, minst en tredjedel av de Fördragsslutande Parterna — eller fem av dem, om en tredjedel överstiger detta antal —- skriftligen underrättat generalsek- reteraren om att de motsätter sig den före— slagna ändringen. Är ändringen att anse såsom antagen, träder den i kraft för samt- liga Fördragsslutande Parter antingen vid

on the expiry of a further period of three months or, in cases where similar amend- ments have been or are likely to be made to the other international agreements referred to in paragraph 1 of this article, on the ex- piry of a period the duration of which shall be determined by the Secretary-General in such a way as to allow, Wherever possible, the simultaneous entry into force of the amendment and those that have been or are likely to be made to such other agreements; such period shall not, however, be of less than one month's duration.

4. The Secretary—General shall, as soon as possible, notify all Contracting Parties and all the countries referred to in article 6, paragraph 1, of any objection which may be received from the Contracting Parties to a proposed amendment.

5. If the proposed amendment to the Annexes is not deemed to be accepted, but if at least one Contracting Party other than the Contracting Party which proposed the amendment has given the Secretary-General written notification of its agreement to the proposal, a meeting of all the Contracting Parties and all the countries referred to in article 6, paragraph 1, shall be convened by the Secretary-General within three months after the expiry of the period of three months within which, under paragraph 3 of this article, notification must be given of ob- jection to the amendment. The Secretary- General may also invite to such meeting representatives of:

(a) inter-governmental which are concerned with transport matters;

organizations

(b) international non-governmental orga- nizations whose activities are directly related to the transport of dangerous goods in the territories of the Contracting Parties.

6. Any amendment adopted by more than half the total number of Contracting Parties at a meeting convened in accordance with

nouveau délai de trois mois, soit, au cas ou des amendements analogues ont été apportés ou seront vraisemblablement apportés aux autres accords internationaux visés au para- graphe 1 du présent article, å l'expiration d'un délai qui sera fixé par le Secrétaire général de facon å permettre dans toute la mesure du possible l'entrée en vigueur si- multanée de l'amendement et de ceux qui ont été ou seront vraisemblablement ap— portés å ces autres accords; le délai ne pour- ra, toutefois, étre inférieur å un mois.

4. Le Secrétaire général communiquera le plus töt possible å toutes les Parties contrac- tantes et å tous les pays visés au paragraphe 1 de Particle 6 toute objection recue des Parties contractantes contre un amendement proposé.

5. Si le projet d'amendement aux annexes n'est pas réputé accepté, mais si au moins une Partie contractante autre que celle qui l'a proposé a notifié par écrit au Secrétaire général son accord sur le projet, une ré- union de toutes les Parties contractantes et de tous les pays visés au paragraphe 1 de Particle 6 sera convoquée par le Secrétaire général dans un délai de trois mois ä comp- ter de l'expiration du délai de trois mois prévu par le paragraphe 3 du présent article pour s'opposer å Pamendement. Le Secré- taire général peut inviter également å cette réunion des representants _—

a) des organisations internationales gou— vernementales ayant competence en matiere de transport;

b) des organisations internationales non gouvernementales dont les activités sont liées directement aux transports de mar- chandises dangereuses sur les territoires des Parties contractantes.

6. Tout amendement adopté par plus de la moitié du nombre total des Parties con- tractantes å une réunion convoquée confor-

utgången av en ytterligare tidrymd av tre månader eller — i det fall att liknande ändringar vidtagits eller med sannolikhet kommer att vidtagas i de övriga internatio- nella fördrag vilka avses i paragraf 1 av denna artikel — vid utgången av en tid som av generalsekreteraren bestämmes på sådant sätt att ändringen, om möjligt, kan träda i kraft samtidigt med de ändringar som vidtagits eller med sannolikhet kom- mer att vidtagas i de övriga fördragen, dock att denna tid icke får vara kortare än en månad.

4. Generalsekreteraren skall snarast möj- ligt underrätta samtliga Fördragsslutande Parter och samtliga de stater som avses i artikel 6 paragraf 1 om varje invändning mot en föreslagen ändring som han mot- tagit från en Fördragsslutande Part.

5. Är förslag till ändring i bilagorna icke att anse såsom antaget men har någon För- dragsslutande Part utöver den som ställt förslaget skriftligen hos generalsekreteraren tillkännagivit sitt samtycke till detta, skall generalsekreteraren kalla samtliga Fördrags- slutande Parter och de stater som avses i artikel 6 paragraf 1 till sammanträde inom en tid av tre månader räknat från utgången av den tid om tre månader som föreskrives i paragraf 3 av denna artikel för tillkänna- givande av invändning mot ändringen. Ge- neralsekreteraren kan till sammanträdet in- bjuda även företrädare för

a) statliga internationella organisationer inom transportområdet;

b) icke-statliga internationella organisa- tioner, vilkas verksamhet har omedelbar anknytning till transport av farligt gods på de Fördragsslutande Parternas territorier.

6. Ändring, som vid sammanträde vartill kallelse skett enligt paragraf 5 av denna artikel antagits av mer än hälften av hela

paragraph 5 of this article shall enter into force for all Contracting Parties in accord- ance with the procedure agreed at such meeting by the majority of the Contracting Parties attending it.

Article 15

In addition to the notifications provided for in articles 13 and 14, the Secretary- General of the United Nations shall notify the countries referred to in article 6, para- graph 1, and the countries Which have be- come Contracting Parties under article 6, paragraph 2, of —

(a) signatures, ratifications and accessions in accordance with article 6;

(b) the dates on which this Agreement and the Annexes thereto enter into force in accordance with article 7 ;

(c) denunciations in accordance with ar- ticle 8;

(d) the termination of the Agreement in accordance with article 9;

(e) notifications and denunciations re- ceived in accordance with article 10;

(f) declarations and notifications received in accordance with article 12, paragraphs 1 and 2;

(g) the acceptance and date of entry into force of amendments in accordance with ar- ticle 14, paragraphs 3 and 6.

A rticle ] 6

1. The Protocol of Signature of this Agreement shall have the same force, effect and duration as the Agreement itself, of which it shall be considered to be an integral part.

2. No reservation to this Agreement, other than those entered in the Protocol of Signature and those made in accordance with article 12, shall be permitted.

mément au paragraphe 5 du présent article entrera en vigueur pour toutes les Parties contractantes conformément aux modallités décidées lors de ladite réunion par la ma- jorité des Parties contractantes prenant part å la réunion.

Article 15

Outre les notifications prévues aux ar- ticles 13 et 14, le Secrétaire général de l'Or- ganisation des Nations Unies notifiera aux pays visés au paragraphe 1 de Particle 6, ainsi qu'aux pays devenus Parties contrac- tantes en application du paragraphe 2 de Particle 6 _—

a) les signatures, ratifications et adhésions conformément å Particle 6;

b) les dates auxquelles le présent Accord et ses annexes entreront en vigueur confor- mément å Particle 7;

c) les dénonciations conformément ä Par- ticle 8;

d) l'abrogation de l'Accord conformé— ment å Particle 9;

e) les notifications et dénonciations re- cues conformément å Particle 10;

f) les déclarations et notifications recues conformément aux paragraphes 1 et 2 de Particle 12;

g) l'acceptation et la date d'entrée en vi— gueur des amendements conformément aux paragraphes 3 et 6 de Particle 14.

Article 16

1. Le Protocole de signature du présent Accord aura les mémes force, valeur et du- rée que l'Accord lui-méme dont il sera con- sidéré comme faisant partie intégrante.

2. Aucune réserve au présent Accord n'est admise en dehors de celles inscrites au Protocole de signature et de celles formulées conformément å l'artcle 12.

antalet Fördragsslutande Parter, träder i kraft för samtliga Fördragsslutande Parter enligt de regler som vid sammanträdet be- slutats av majoriteten av de deltagande För- dragsslutande Parterna.

Artikel 15

Utöver de underrättelser som avses i ar- tiklarna 13 och 14 skall Förenta Nationer— nas generalsekreterare lämna de stater som avses i artikel 6 paragraf 1 ävensom de sta- ter som blivit Fördragsslutande Parter en— ligt artikel 6 paragraf 2 underrättelse om

a) undertecknande, ratifikation och an- slutning jämlikt artikel 6;

b) dag då denna överenskommelse och bilagorna till densamma träder i kraft jäm- likt artikel 7;

c) uppsägning jämlikt artikel 8;

d) överenskommelsens upphörande jäm- likt artikel 9;

e) underrättelse och uppsägning mottag— na enligt artikel 10;

f) förklaring och underrättelse mottagna enligt artikel 12 paragraf 1 och 2;

g) antagande och dag för ikraftträdande av ändring enligt artikel 14 paragraf 3 och 6.

Artikel 16

1. Signaturprotokollet till denna överens- kommelse äger samma giltighet, verkan och varaktighet som själva överenskommelsen, av vilken protokollet är att anse såsom in- tegrerande del.

2. Annat förbehåll mot denna överens- kommelse än sådant som intagits i signatur- protokollet och sådant som gjorts jämlikt artikel 12 är icke tillåtet.

After 15 December 1957, the original of this Agreement shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations, who shall transmit certified true copies thereof to each of the countries referred to in article 6, paragraph 1.

IN WITNESS WHEREOF the undersig- ned, being duly authorized thereto, have signed this Agreement.

DONE at Geneva, this thirtieth day of September one thousand nine hundred and fifty-seven, in a single copy, in the English and French languages for the text of the Agreement proper, in the French language for the Annexes, each text being equally authentic for the Agreement proper.

The Secretary-General of the United Na- tions is requested to prepare an authoritative translation of the Annexes in the English language and attach it to the certified true copies referred to in article 17.

and

Aprés le 15 décembre 1957, Foriginal du présent Accord sera déposé auprés du Secré- taire général de l'Organisation des Nations Unies qui en transmettra des copies certi- fiées conformes å chacun des pays visés au paragraphe 1 de l'article 6.

EN FOI DE QUOI les soussignés, å ce dument autorisés, ont signé le présent Ac- cord.

FAIT ä Geneve, le trente septembre mil neuf cent cinquante-sept, en un seul exem- plaire, en langues anglaise et francaise pour le texte de l'Accord proprement dit et en langue francaise pour les annexes, les deux textes faisant également foi pour l'Accord proprement dit.

Le Secrétaire général de l'Organisation des Nations Unies est invité ä établir une traduction des annexes en langue anglaise faisant autorité et är joindre cette traduction aux copies certifiées conformes visées å l'ar- ticle 17.

Efter den 15 december 1957 skall origi- nalexemplaret av denna överenskommelse deponeras hos Förenta Nationernas general- sekreterare, som skall översända bestyrkta avskrifter därav till var och en av de i ar- tikel 6 paragraf 1 avsedda staterna.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har un- dertecknade, därtill vederbörligen befull- mäktigade, undertecknat denna överens- kommelse.

SOM SKEDDE i Geneve den trettionde september nittonhundrafemtiosju i ett enda exemplar på engelska och franska språken i vad avser själva överenskommelsen och på franska språket i vad avser bilagorna, var- vid de båda texterna till själva överenskom- melsen äger lika vitsord.

Förenta Nationernas generalsekreterare anmodas att verkställa översättning av bila- gorna till engelska språket samt att foga denna översättning till de bestyrkta avskrif- ter som avses i artikel 17.

Protocol of signature to the European Agreement on the Inter- national Carriage of Dangerous Goods by Road (ADR)

On proceeding to sign the European Agreement on the International Carriage of Dangerous Goods by Road (ADR) the un- dersigned, duly authorized,

1. CONSIDERING that the conditions governing the carriage of dangerous goods by sea to or from the United Kingdom dif- fer basically from those set forth in Annex A to ADR and that it is impossible to modi- fy them so as to conform to the latter in the near future;

HAVING REGARD to the undertaking given by the United Kingdom to submit as an amendment to the said Annex A a special appendix containing special provisions for road-sea carriage of dangerous goods be- tween the Continent and the United King- dom;

HAVE AGREED that, until the entry into force of such special appendix, dan— gerous goods carried under ADR to or from the United Kingdom shall comply with the provisions of Annex A to ADR and also with the United Kingdom conditions for the carriage of dangerous goods by sea;

2. TAKE NOTE OF a declaration by the representative of France to the effect that the Government of the French Republic reserves the right, notwithstanding the provi- sions of article 4, paragraph 2, to refuse to allow vehicles in service on the territory of another Contracting Party, whatever the date on which they were put into service, to be used for the carriage of dangerous goods on French territory unless such vehicles comply either with the conditions laid down for such carriage in Annex B or with the

Protocole de signature de l'accord européen relatif au transport international des marchandises dange- reuses par route (ADR)

Au moment de Signer l'Accord européen relatif au transport international des mar- chandises dangereuses par route (ADR), les soussignés, dument autorisés, —

1. CONSIDERANT que les conditions de transport des marchandises dangereuses par mer 51 destination ou en provenance du Royaume-Uni different essentiellement de celles que sont prescrites par l'annexe A de l'ADR et qu'il est impossible de les modifier dans un proche avenir pour les rendre con- formes a celles-ci, TENANT COMPTE de ce que le Royaume-Uni s,est engagé å soumettre, å titre d”amendement å Pannexe A, un appen- dice spécial de ladite annexe A qui contien- dra les dispositions spéciales applicables aux transports route-mer des marchandises dan— gereuses entre le Continent et le Royaume- Uni, DECIDENT que, jusqu”ä Pentrée en vi- gueur de cet appendice spécial, les mar- chandises dangereuses qui seront transpor— tées sous le régime de PADR å destination ou en provenance du Royaume-Uni devront satisfaire aux dispositions de llannexe A de l'ADR et, en outre, aux prescriptions du Royaume-Uni en ce qui concerne le trans- port par mer des marchandises dangereuses;

2. PRENNENT NOTE d”une declaration du representant de la France selon laquelle le Gouvernement de la République frangaise se réserve, par dérogation au paragraphe 2 de liarticle 4, le droit de n”autoriser les véhi- cules en service sur le territoire d'une autre Partie contractante, quelle que soit la date de leur mise en service, å effecteur des transports de marchandises dangereuses sur le territoire francais que si ces véhicules répondent soit aux conditions imposées pour ces transports par Pannexe B, soit aux con—

Signaturprotokoll till den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR)

Vid undertecknandet av den europeiska överenskommelsen om transport av farligt gods på väg har undertecknade, därtill be- hörigen befullmäktigade,

1. MED BEAKTANDE av att de vill- kor som gäller för transport av farligt gods till sjöss till eller från Förenade Konunga- riket i grundläggande hänseenden avviker från dem som föreskrives i bilaga A till ADR ävensom av omöjligheten att inom en nära framtid bringa förstnämnda villkor i överensstämmelse med de senare; och

MED HÄNSYN TAGEN till Förenade Konungarikets åtagande att såsom tillägg till bilaga A framlägga ett särskilt bihang med speciella bestämmelser rörande trans- port av farligt gods i kombinerad väg- och sjötransport mellan kontinenten och För- enade Konungariket;

ÖVERENSKOMMIT att, intill dess detta särskilda bihang träder i kraft, farligt gods på vars transport till eller från Förenade Konungariket ADR äger tillämpning skall uppfylla såväl föreskrifterna i bilaga A till ADR som de föreskrifter som inom För- enade Konungariket gäller i fråga om trans— port av farligt gods till sjöss;

2. TAGIT KÄNNEDOM OM en förkla- ring av Frankrikes representant av innebörd att Frankrike, oavsett bestämmelserna i artikel 4 paragraf 2, förbehåller sig rätten att vägra tillåta, att fordon som är i trafik på annan Fördragsslutande Parts territo- rium, vid vilken tidpunkt de än kan ha tagits i bruk, användes för transport av far- ligt gods på franskt territorium, med mind- re fordonen uppfyller antingen de villkor som föreskrives i bilaga B för dylik trans- port eller de villkor som finnes stadgade i

conditions laid down for the carriage of the goods in question in the French regulations governing the carriage of dangerous goods by road;

3. RECOMMEND that, before submis- sion in accordance with article 14, para— graph 1, or article 13, paragraph 2, propo- sed amendments to this Agreement or its Annexes shall as far as possible first be dis— cussed at meetings of experts of the Con- tracting Parties and, if necessary, of the other countries mentioned in article 6, para- graph 1, of the Agreement and of the inter- national organizations mentioned in article 14, paragraph 5, of the Agreement.

ditions imposées pour le transport des mar- chandises en cause par la réglementation francaise pour le transport par route des marchandises dangereuses;

3. RECOMMANDENT que, dans toute la mesure du possible, avant diétre présen- tées conformément au paragraphe 1 de l'ar- ticle 14 ou au paragraphe 2 de Particle 13, les propositions d”amendement au présent Accord ou å ses annexes fassent l'objet d'une discussion préalable au sein de ré- unions d'experts des Parties contractantes et, si nécessaire, des autres pays visés au paragraphe 1 de Particle 6 de PAccord, ainsi que des organisations internationales visées au paragraphe 5 de Particle 14 de PAccord.

gällande franska bestämmelser rörande transport av farligt gods på väg;

3. REKOMMENDERAT att, så långt möjligt, förslag till ändringar i förevarande överenskommelse eller dess bilagor blir före- mål för förberedande överläggningar vid sammanträde med experter från de För- dragsslutande Parterna och, där så erford- ras, från de övriga stater som avses i artikel 6 paragraf 1 ävensom de internationella organisationer som avses i artikel 14 para- graf 5 i överenskommelsen, innan förslagen framlägges i den ordning som föreskrives i artikel 14 paragraf 1 eller artikel 13 para- graf 2.

Allmänna Förlaget " L. B: