SOU 1971:71

Bokskogens bevarande

Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

I skrivelse den 18.12.1964 uppdrog Kungl Maj:t åt Skogsstyrelsen att i samråd med dåvarande statens naturvårdsnämnd utreda frågan om bokens bevarande i önskvärd ut— sträckning i den svenska skogsfloran.

Utredningen har skett i samråd med sta- tens naturvårdsverk. Då uppdraget nu har slutförts får Skogsstyrelsen härmed överläm- na betänkandet »Bokskogens bevarande».

I ärendets slutliga handläggning har del- tagit från skogsstyrelsen undertecknad ge- neraldirektör samt ledamöterna Agebro, Frändén, von Heideken och Ribbing, från

naturvårdsverket generaldirektör Paulsson och byråchef Esping. Föredragande har va- rit byråchefen Hjorth i Skogsstyrelsen. Leda- moten Agebro har i avseende på domän- verkets förvaltning av kronan tillhörig bok— skog avgivit reservation (bil. 1).

Stockholm i augusti 1971 Fredrik Ebeling Ragnar Hjorth Lars Bergenudd Yngve Bertholdson

"T." ,,”, ,—.,-,, , —,., ,,'. l '—L | ' lll ' ' '. l .. " ' ". ' ' ' l| ll l' _ ll . '. . . l,, , _. ..-.. ga,." ,_ |:_._..|,, ".. , _ , - '. . . |* - , .._,. ,|., lll.,'l', , ,,,,,_.-. _, ' . ' l * . ' » .,. _ , , . ' ,'.. . ,"'., ', . ', ,......l .. . ,,., .., ",,.. ._,.. .-,, " " '.”. ' "' -|.l'l! _,,,ll',,l.'.. "l'." .-

. .. " " .. '....",'-,'.... ". .. .. . , , , ,, ',,l,"" ,... . , . ,, ,,,, ,l' "'",.',. _,,',ll,'.,,,,',,, ,,,,l... .. '.lll .'.,

ll'.'".

:. == . .," . . . ,,,,rl. ., ||',',,|: 'l' .. ' " "f." ,. ,,, ',,.,l'.ll', ,., " ' -'i" . ' ' '. -.,,,l . . -- 'l'. .E'q',,',1'l..'l.| ,,', ' '.,,', '.. ' ', _,, _ ,,l'll' '.'lv ,,.-,,, ""

-"—'$ Nf:-7.2 " M"! nal... aklu'c'i bbl

"" '-,'. ' "W ”HSM

_"mulwn, ,illmn wil...

' ' ll"."'" "l' . ., ,, " "'," _.' , 'å'-Jhlmul m.! , , "* .,_ ." ullmaslgjllwnfllul» . - " , -, ” ,,,? """"'"""'”'”",””

l _, l l|||,-,.,

. 1'. I'T .'. ".. ...,..' ' ', Il'l',,' ,, _.' , ..-1_' "'-|';,l,-"',,-._5_ ||, ".'” ' ' .. -' -- """ " '_' ..., " .'1 .,," "H." l " ' ' ' | " ' ._ l. ,, ,".' . " ', .. ,.,,, ._' ,. l,l-, "” ' .. . .. .' .,.',. 'l. .. ,, ' ,'l',.,'|'.':i',,,'ll ' . '

| =, |

, , , _ll,, ,|, lll | ,,,, |, , ,-,,r,,,, ,, , .,,,,,, ll-k lll | .-|. , ,,. .'. ", "" "P"," ”- ,, ,,' -"|_.., ,,i"",'f,,',,IF"|.'-.'.=llm-1.I# ., , ll ,, » , _, ,, .l"r . ',_,..l,' I'l'EF

" ' | | ' " | "' . , | l..., , |... ,,_'. _- -. _ ""i." ., |"',| ,.

. ..'l "."" ,",', I""l',.' "',." "'t ' .. ,,l'..'-',-' "J"-"" |'."' '

ll' 'Ill ' . i"", | ' '|l

|',' l ('l. , ,,, '- |..., ,,,. ,":'ii"| ",,'-,'.i'.','

". .": ' | | |||'I 'l"'| | llI ,. ' .'-' ' 'I '- '..»,"' '-,." .' .' . "F , , . _. _.,ll ,__. ,...... , '.,.. .'. ' ,, '.,l,.' ' ' . " " 'l., -.,,""'_'ll '.'" . " ',._. '.H|_, ._' , |” ll'.-ll- 't "" * r l'll l'll | "||" .. . , . , .. ll,l ..... ., _ ,, _ | .- | | | | , ', ' ."..l,,, ,.' .. '.' l'-'.', ,,." ' ,-_'_.- ..'...-."." , .="-,,. '- " . -.,,",__'. , ', .. . ,-" ,! .,',.,. .. | _ ll . _, Ill ,, ',_. .. .,,, _ , "'|'.-.' . _ . ,l | ' .' ' " "' 'lll || '|-' ll| |" [| ', ,,' ,_ , |, | Wl ll' 1E|r . ' _| |ll ||" |"ll | |l | l l " | ' | ' . .,. ' 'l.. . .. " . ' .. . . | . ll , l ' I I ,I " ' ,,,,I ll IIII -,, ,,, " "' IIll ,. .. ', _ ...='.' . ,',,.. ' I ,, ,'.'. '1 .I , ,| _ . ' '.' .. " . ", " " .'_|,|" "MW.. . . .. " .. ' Il I 'II ll ' II ll . - . . .. -". ..... inl-rerum " ' II I ' .

Bilagor

Bilaga 3

Bilaga 4

Reservation av ledamoten Agebro ang förvaltningen av kronans bokskogar ..... 93 Förklaringar av facktermer och måttenhetsbeteckningar . 94

Karta över bokskogens ut- bredning i Skåne och Ble- kinge enligt skogsvårdsstyrel- sernas inventering 1967—68

Karta över bokskogens ut- bredning i Östergötlands, Jön- köpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bo- hus samt Älvsborgs län enligt skogsvårdsstyrelsemas inven- tering 1967—68 ......

Sammanfattning

Den svenska bokskogen är en nordlig utpost av den europeiska sommargröna lövskogen. Boken invandrade strax före bronsålderns början och nådde sin största utbredning om- kring 500 e Kr. Dess naturliga nordgräns har därefter förskjutits mot söder och syd— väst på grund av granskogens expansion och människans åtgärder. I det egentliga bok- skogsområdet var dock boken det domine- rande trädslaget ännu för 300—400 år se- dan. Även om bokskogens areal sålunda successivt minskat under en lång tidsperiod är det först under det senaste decenniet som man märkbart oroat sig härför. Den totala bokarealen är nämligen nu så liten att varje ytterligare minskning blir starkt märkbar, särskilt när mycket tyder på att avveck- lingen nu går snabbare än förut, samtidigt som behovet av rekreationsarealer ökar. Rena bokskogar, dv s sådana som håller minst 7/ 10 bok, torde idag inte omfatta mer än ca 60 000 ha innehållande omkring 10 milj mäsk. Härtill finns 3—4 milj mz'sk i blandbestånd med mindre än 7/ 10 bok. Trots de minskade arealerna har virkesför- rådet av bok stigit sedan 20-talet på grund av ändrad ålders- och dimensionssamman- sättning. Förekomster om minst 5 ha (i fall av särskilt naturvårdsvärde även mindre be— stånd) omfattar enligt skogsvårdsstyrelsens kartläggning ej mer än 37 000 ha. Äldre bok- skog avvecklas nu i en takt av minst 800 ha per år, varav högst 15 % föryngras med bok eller andra lövträd. Prognoser visar att slut— avverkningsarealerna ökar och att andelen bokföryngring kommer att sjunka under

10 %. Om inte denna utveckling kan brytas kommer vi efter några få decennier att en- dast ha relikter av bokskog kvar.

Tidigare har många faktorer medverkat till bokens krympande arealandel, i dag är den helt dominerande orsaken bokskogs— driftens avsevärt sämre lönsamhet i jämfö- relse med granskogen och skogsägarnas be- dömning att detta förhållande kommer att bestå. Skogshögskolan har för utredningen gjort en särskild studie av bokens och gra- nens volym- och värdeproduktion. Lönsam— heten är genomgående lägre för bok, på de bästa markerna mycket lägre, särskilt om låg kalkylräntefot (3 eller 4 %) tillämpas.

Avsättningsförhållandena för bokvirke var till långt in på 1960—talet ogynnsamma, vilket ytterligare förstärkt den negativa inställning- en till fortsatt bokskogsdrift. Avsättningen av bokmassaved visar under senare år en gynnsam utveckling som kommer att fort- sätta in på 1970—talet; men av skogsägarna bedöms den dock inte få så starka ekono— miska verkningar att skogsproduktionspla- nerna ändras, trots att massavedspriserna ökat rätt starkt de två senaste åren.

Den av bokskogsägarna och bokvirkes- industrin bildade stiftelsen PRO-BOK har i ett 10-tal år med gott resultat verkat för att popularisera bokvirket, men har nu ned- lagt sin verksamhet, vilken fö knappast på- verkat skogsägarna i deras långsiktiga hand- lande.

Skälen för att i tillräcklig utsträckning bevara bokskogen som landskapselement är flera. Utredningen delar in dem i tre huvud-

grupper: vetenskapliga och kulturhistoriska, sociala—rekreativa samt skogliga skäl. Ur vetenskaplig synpunkt är det inte minst våla bokskogars belägenhet vid gränsen för bok- ens utbredning som är intressant. Kultur- historiskt är bokskogen nära förknippad med landskapets utveckling i våra sydligaste pro- vinser. De sociala—rekreativa skälen väger tungt i de tätbefolkade delarna av Syd— sverige, där tillgången på allemansrättslig rekreationsmark per invånare är mycket liten, särskilt gäller detta Malmöhus län. Men även mera långväga turisters — svenska och utländska — intresse av bokskogen som rekreativt element måste beaktas. Sam- hället bör också till övriga skäl för bok- skogens bevarande kunna lägga bedömning- en att det vore oklokt även skogspolitisld att låta ett träd med ett mycket värdefullt virke och andra för skogsbruket goda egen- skaper helt utgå ur landets skogsproduktion.

Ca 6000 ha bokskog har idag något skydd enligt naturvårdslagen, varav dock bara ca 400 ha i form av naturreservat, resten har ett ofta mycket svagt skydd för landskapsbilden (& 19). På statsskogarna finns 180 ha bokskog i domänreservat. En- ligt utredningens inventeringar bör ur ve- tenskaplig synpunkt ca 4600 ha avsättas som reservat. Sammanlagt anser utredningen det vara ett riksintresse att inom den egent— liga bokskogsregionen — Skåne och stora delar av Blekinge och Halland — bevara bokskogen i den omfattning att den även i framtiden starkt präglar landskapet. För att uppnå detta bör som mål uppställas ett säkerställande av minst 35 000 ha inklusive de vetenskapliga reservaten, dvs en areal ungefär motsvarande den som framkommit vid skogsvårdsstyrelsens kartläggning av stör- re eller eljest intressanta bokbestånd. Där— med har också markerats grundinställningen att utredningen inte begränsats till att till- godose enbart »museala» synpunkter i frå.- gan.

De åtgärder som samhället kan vidta för att på lång sikt säkerställa bokskog får ses mot bakgrund av orsakerna till den på- gående utvecklingen, d v s främst bokskogens ekonomiska underlägsenhet gentemot gran-

skogen. Det gäller alltså främst att i till- fredsställande grad kompensera markägarna för de företagsekonomiska uppoffringar des- sa gör genom att bedriva ett kontinuerligt bokskogsbruk. För statens egna skogar och vissa andra allmänna skogar bör detta ord- nas genom lämpliga administrativa beslut. För de av vetenskapliga eller starka sociala skäl motiverade områdena får i regel inköp eller reservatsbildning enligt naturvårdslagen tillgripas. De nämnda åtgärderna förutses kunna skydda ca 9 000 ha. För huvudparten av den enligt utredningen skyddsvärda area- len, som ägs av privatpersoner torde den bästa vägen vara att staten träder in och i förtroendefullt samarbete med ägarna un- derstödjer bokskogsdriften på lämpligt sätt mot garanti om långsiktighet i åtgärderna.

Det föreslås därför att ett statsbidrag på 80 % (till kommuner 50 %) ska utgå till anläggande av nya bokbestånd i samband med slutavverkning av äldre bokskog och i speciella fall även till nyanläggning. I an- läggningskostnaden får inräknas stämpling för självföryngring, markberedning, eventu- ell behövlig gräsrensning och hjälpplante- ring, en plantröjning och en ungskogsröj- ning. Bidrag till röjning i befintliga plant- och ungskogar ska också utgå. Markägaren får förbinda sig att vårda det uppdragna ungskogsbeståndet i 30 år, varefter det för- utsätts att beståndet normalt är säkrat för fortsatt bokskogsdrift under resten av om- loppstiden. Till en början skulle det före- slagna anslaget Bidrag till bokskogsdrift be- höva uppgå till 550 000 kronor per år.

Förslagen utgår från antagandet att na- turvårdslagens regler samt de möjligheter till ersättningar och bidrag som finns i sam- band med naturvårdsförordnanden tillämpas på de mest skyddsvärda områdena och de speciella stödåtgärdema på övriga områden men de två slagen av åtgärder kan ofta be- höva samverka. Ett nära samarbete mellan skogsvårdsorganisationen och naturvårds- myndigheterna samt mellan dessa och skogs- ägarna blir nödvändigt om de föreslagna åtgärderna, som i hög grad bygger på fri- villiga åtaganden ska leda till avsett resul- tat.

1. Utredningsuppdraget och dess genomförande

1.1 Direktiv

I motion till 1964 års riksdag av herr Nils B Hansson (I: 240) hemställdes »att riksdagen i skrivelse till Kungl Maj:t begär skyndsam utredning om lämpliga åt- gärder för bokens bevarande i önskvärd utsträckning i den svenska skogsfloran». Motionen var föranledd av de ur främst naturvårdssynpunkt negativa konsekvenser- na av den alltmer accelererade takten i över- förandet av bokskog till bestånd med mera lönsamma trädslag och då i första hand gran. Möjligheterna att återinföra boken skulle vara starkt begränsade bl a på grund av de stora kostnader som är förenade med uppdragandet av bokbestånd genom sådd eller plantering jämfört med alternativet att självföryngra bokskogen.

Motionären beskriver bokskogens natur- värden sålunda:

»Ur landskapsvärdens och friluftslivets syn- punkt är det av stort allmänt intresse att boken bevaras på områden, där den äger förutsätt- ningar att trivas. Inget annat trädslag kan där ersätta den med avseende på vad bokskogen särskilt under vår och höst skänker i sig själv och genom den rika blomstrande markflora boken uppammar. Detta ”ädla” trädslag ger landskapet en lummig sydländsk yppighet med särpräglade stämningar och skönhetsvården. Om boken försvunne, skulle det innebära en utarm- ning av landskapet utan återvändo. Bokens för- svinnande skulle också innebära en utarmning av vårt lands fauna och flora, som just i bok- skogen utbildat särpräglade växt- och djursam-

hällen. Att bevara boken i den sydsvenska landskapsbilden får därför räknas som ett av den svenska naturvårdens ofrånkomliga krav.»

Vidare framhålls i motionen bl a att ett gynnande av boken var lättast att åstadkom- ma på skogar i allmän ägo men att den övervägande delen av den svenska boksko— gen befann sig i enskild ägo och att det för den enskilde skogsägaren skulle innebära en uppoffring att bevara bokskog på grund av dess svaga ekonomi.

Riksdagens Allmänna beredningsutskott tillstyrkte motionen i sitt utlåtande nr 45 1964 och framhöll:

»Olika omständigheter, framför allt den fn dåliga lönsamheten för bokskogsskötseln, har medfört att det redan nu ringa bokskogsbestån- det kraftigt minskar och om inte särskilda åt- gärder vidtagas i vissa trakter hotar att helt försvinna. Enligt utskottets mening bör det vara ett intresse för det allmänna att söka förhindra en sådan utveckling. Detta ter sig i dagens läge särskilt naturligt mot bakgrunden av det allt- mer ökade allmänna intresse naturvård och fri- luftsliv tilldrager sig. Utskottet inser att, som domänstyrelsen framhållit, frågan om lämpliga åtgärder för fortsatt eller ökad odling av bok på enskilda marker kan visa sig svårlöst. Detta bör dock icke utgöra hinder för att de i motio- nen berörda spörsmålen upptages till prövning.»

Utskottet hemställde,

att riksdagen med bifall till motion I: 240 i skrivelse till Kungl Maj:t begär en skyndsam utredning av frågan om lämpliga åtgärder för bokens bevarande i önskvärd utsträckning i den

svenska skogsfloran. Detta blev också riksda- gens beslut.

Kungl Maj:t uppdrog i skrivelse den 18. 12.1964 åt Skogsstyrelsen att i samråd med dåvarande statens naturvårdsnämnd verk- ställa den begärda utredningen.

1.2 Tolkning av uppdraget

Enligt det givna uppdraget skulle vi utreda möjligheterna att »bevara boken i önskvärd utsträckning i den svenska skogsfloran». Vi har mot bakgrund av de under kapitel 7 (se 5 60) anförda starka skyddsmotiven funnit skäl att tolka uppdraget så att det gällt inte bara ett »musealt» skydd av exempel på bokskogstyper utan en strävan att bevara bokskogen i den utsträckningen att stora de— lar av det sydsvenska landskapet skall kun— na behålla den bokskogsprägel det fortfa- rande har. Av en sådan tolkning följer en- ligt vår mening att en betydande del av den snabbt krympande bokskogsarealen borde bevaras.

Vi har vid våra överväganden i princip endast tagit ställning till den rena bokskogen och definierat denna som trädbestånd där virkesförrådet till minst 70 % består av bok.

1.3. Utredningsarbetets bedrivande

Efter inledande överläggningar mellan repre- sentanter för Skogsstyrelsen och statens na- turvårdsverk utfördes vissa specialundersök- ningar. Åt skogshögskolan uppdrogs att ut- reda den vårdade bokskogens produktion och ekonomi i jämförelse med andra träd- slag, främst gran (Institutionen för skogs- produktion) samt att ur riksskogstaxeringens aktuella material ta fram vissa uppgifter an- gående bokskogens areal och virkesförråd (Institutionen för skogstaxering). Åt stiftel- sen Pro-BokI uppdrogs att på grundval av befintligt material och enkäter bland virkes- förädlarna belysa nuvarande och framtida avsättningsmöjligheter för bokvirke. Skogs- styrelsen har dessutom genom skogsvårds-

styrelserna och domänverket kartlagt bok- skogens aktuella situation och utvecklings- tendenser. En frötäktsklassificering av bok- skog i främst Skåne har vidare utförts ge- nom styrelsens försorg.

Statens naturvårdsverk uppdrog åt fil lic Lennart Lindgren vid avdelningen för eko- logisk botanik vid Lunds universitet att göra en vetenskaplig inventering av bokskogen i Sydsverige för att få underlag för en be- dömning av vilka bokskogar som behöver skyddas av vetenskapliga skäl och för att få ett tillräckligt fylligt urval av olika bok- skogstyper.

Vidare har enkäter gjorts bland ett stort antal enskilda skogsägare och organisatio- ner angående de problem som är förknip- pade med fortsatt bokskogsskötsel. Kommu- ner, turistorganisationer, Stiftelsen för fri- tidsområden i Skåne m fl har beretts tillfälle att inkomma med synpunkter angående de värden man tillmäter bokskogen ur främst naturvårdssynpunkt.

Uppgifter om bokskogens situation i vissa andra länder har inhämtats genom skriftliga förfrågningar bland skogliga myndigheter i bla Danmark, Väst-Tyskland, Storbritan— nien och Frankrike.

Vid sidan av kontinuerliga kontakter inom ämbetsverkens utredningsgrupp har ett flertal överläggningar skett med enskilda skogsägare, Skåneskog ek. för., stiftelsen Pro-Bok, domänverket samt skogsvårdssty- relserna och länsstyrelserna i södra Sverige.

I september 1969 anordnades en treda- gars bokskogsexkursion i Skåne och västra Blekinge med deltagande av ett femtiotal personer representerande myndigheter, forsk- ningsinstitutioner, skogsägareorganisationer, bokvirkesförädlare mfl. Under exkursionen besöktes ett flertal värdefulla bokskogsloka— ler samt diskuterades problem i samband med ett långsiktigt bevarande av bokskog.

Utredningsarbetet har genomförts av en arbetsgrupp inom ämbetsverken. Ordförande inom denna har varit byråchef Ragnar Hjorth, Skogsstyrelsen, sekreterare 15.12. 1969—14.4.1971 numera naturvårdsinten-

1 Propagandautskottet för svensk rödbok.

denten i Blekinge län Lars Bergenudd, sekre— terare efter den 14.4.1971 byrådirektör Yngve Bertholdson, Skogsstyrelsen. Från na- turvårdsverket har medverkat avdelnings- direktör Gunnar Rasmusson, avdelnings- direktör Elis Rydström, byrådirektör Lars Påhlsson och fil lic Lennart Lindgren.

Följande personer har anlitats som exper- ter för tillhandahållande av visst material för de olika kapitlen: professor Ingemar Ahlén (avsnitt 2.3, 7.1 och 8.1.2), professor Charles Carbonnier (författare till kapitel 5 och bidrag till avsnitt 7.3), professor Per Friberg (avsnitt 7.2.2, överjägmästare Åke Hedenfalk (kapitel 2 och 6), fil lic Lennart Lindgren (författare till avsnitt 2.2, bidrag till kapitel 7 och 8), fil lic Bengt Nihlgård (avsnitt 7.1.6), professor Tryggve Troedsson (avsnitt 7.1.6) och fältassistent Etlar Skou (avsnitt 2.1.2.2). De av ett flertal experter lämnade bidragen har i språkligt avseende ej redigerats nämnvärt, varför stilarten kan variera något de olika avsnitten emellan.

Till de ovan nämnda experterna och alla övriga som under utredningsarbetet medver— kat med informationer och idéer framför Skogsstyrelsen och naturvårdsverket ett varmt tack.

!

2. Beskrivning av boken och bokskogens ekosystem

2.1 Boken som skogsträd 2.1.1 Kort beskrivning av boken

Boken, Fagus silvatica, tillhör familjen Fa- gaceae, dit även ekarna räknas. Inom bok- släktet F agus finns ett tiotal arter varav fler- talet i Ostasien. I Europa finns endast en art, Fagus silvatica.

Boken är sambyggare, dvs med han- och honblommor på samma individ. Frukterna, bokollonen, är skarpt trekantiga och glän- sande rödbruna. Bladen är strödda, tvåsidigt riktade och spetsigt äggformade, på över- sidan friskt gröna och glänsande, på under- sidan ljusare.

Boken är det mest högvuxna bland våra ädla lövträd. Bestånd med en medelhöjd av omkring 30 m förekommer i Skåne. Enstaka individer kan nå över 40 m i höjd. Stammen är i bestånd som regel rak med högt ansatt krona, se vidare nedan ang formtyper. Fritt växande får boken en lägre ansatt krona. Rotsystemet har ytliga och kraftiga sido- rötter. Barken är först gråbrun, glänsande

ch slät, blir senare vitgrått fläckad och vid hög ålder silvergrå.

Blomningen som sker i maj inträffar hos fristående träd vid 40—50 års ålder, i be- stånd vid 60—70 års ålder. Goda ollonår inträffar med 5—10 års intervall. Ollonen mognar i september—oktober och faller av i oktober—november. I skötta bestånd till- låts boken sällan bli äldre än 120 år. Den

kan dock nå betydligt högre ålder såvida den inte drabbas av rötskador.

2.1.2 Bokens formtyper 2.1.2.1 Huvudtyper

Enligt Lindquist (1931) skulle två huvud- typer av bok kunna särskiljas i Sverige: 0 den rätvuxna typen: stam med'genomgå- ende huvudaxel, slank och rakväxande. Sidogrenar sparsamt förekommande, kor— ta, tunna och utgående från stammen i en vinkel som merendels ligger mellan 600 och 900. Kvistrensning i allmänhet god.

. den krokvuxna typen: stam sällan med genomgående huvudaxel, oftast svagt zig- zagformig. Starkare förgrenad med sido- grenarna grövre än hos föregående typ och utgående från stammen i tämligen spetsig vinkel. Kvistrensning sämre. Förklaringen till att dessa två typer finns skulle vara att boken invandrat till Skan- dinavien under två skeden: dels en tidig invandring under boreal och atlantisk tid av den krokvuxna typen som från Östeuropa spritt sig till de syddanska öarna och syd- västra Skåne, dels en senare invandring un- der subboreal och subatlantisk tid av den mera rakvuxna typen som från Västeuropa via Jylland spritt sig till sydvästra Danmark samt till Sverige och Norge. Enligt Lindquist (1931) skulle den ovan nämnda något mera

krokvuxna typen dominera inom Sydväst-

skåne (kritkalksområdet), där även vissa spe- ciella typer som de 5 k vresbokarna med starkt förvridet växtsätt återfinns i spridda exemplar, medan den rakvuxna typen skulle finnas inom återstående delar av Sverige.

2.1.2.2 Frötäktsklassificering

På uppdrag av utredningen gjordes vintern 1970 en fenotypinventering av bokföre- komstema i främst Skåne men även Ble- kinge och södra Halland i syfte att kartlägga deras lämplighet för frötäkt. Arbetet inne- bar en aktualisering av det material som insamlades i samband med uppbyggandet av två fröplantager av bok under 1950-talet, vilket skedde i Föreningen Skogsträdsföräd- lings regi (Ekebostationen). Vid inventering- en gjordes enligt särskilt schema bedöm- ningar av bokbeståndens utvecklingsgrad efter ståndortsförhållanden och ålder, gren- grovlek, stamform, grenvinkel, förekomst av barkdragande kvist och grensvulster, över- vallningsförmåga och kvistrensning mm. På grundval av dessa bedömningar kunde bestånden indelas i frötäktsklassema plus- bestånd, bättre normalbestånd, normalbe- stånd, sämre normalbestånd samt minus- bestånd. Enligt svensk praxis är bedömning- en mycket sträng vilket innebär att plus— bestånd även av våra vanligaste trädslag är utomordentligt sällsynta. Bättre normalbe- stånd och normalbestånd betraktas som gott material.

Följande kommentarer kan göras på grundval av det insamlade materialet.

Den i särklass bästa boktypen återfinns på Trolle Ljungbys marker på Ryssberget, kring Ivösjön och på Sölvesborgs stadssko— gar. Huvudparten av dessa bestånd har upp- kommit som självföryngringar på gynnsam- ma boklokaler. Dessa bestånd anses höra till de förnämsta i norra Europa med hän- syn till rakvuxenhet och kvalitet. Bestånden kring tidigare utvalda plusträd vid Västanå, Leingaryd, Drögsperyd och Klagstorp hör till de bästa. På Ivöns nordspets finns ett mindre bättre normalbestånd av hög klass omgivet av normalbestånd.

I sydvästra Skåne är boken i allmänhet något mera krokvuxen. I området kring Nävlinge- och Linderödsåsarna finns vissa tämligen goda bestånd. Det bästa beståndet inom nordvästra och mellersta Skåne finns nära Kulleberga gamla skola (ca 50 ha) vid västra Ringsjöns södra strand. Här har en mindre del av beståndet klassats som bättre normalbestånd; ett tidigare utvalt plusträd i beståndet har en kvistfri stam på 18 m. Även på Wrams Gunnarstorp, Dragesholm och Knutstorp finns goda bestånd.

I Blekinge finns den bästa boken på Ryss- bergets östra sluttningar från Gränum i norr till Sölvesborg i söder. På Sölvesborgs stads- skogar längs järnvägen, söder om riksväg 15 finns ett gott normalbestånd. Här har tidi- gare mycket ollon insamlats till bla Dan- mark.

I södra Halland vid Dömestorp finns ett större bokbestånd av relativt god klass.

Enligt fenotypinventeringen skulle i för— sta hand området inom nordöstra Skåne (Ryssberget—Ivön) och beståndet vid Kulla- berga kunna rekommenderas för eventuell fröanskaffning. Totalt skulle de mest läm- pade frötäktsbestånden omfatta ca 275 ha.

Det bör slutligen framhållas att man vid beståndsbedömningarna främst tog hänsyn till de synliga kvalitativa egenskaperna och att några mera omfattande vetenskapliga av— kommcbedömningar av materialet ännu ej skett. Enligt vissa försök skulle dock den från formsynpunkt som regel bättre nord- ostskånska boken ha en något lägre volym- produktion än den sydvästskånska, som an- ses vara mer formplastisk, dvs lättare ändra habitus efter skiftande miljöförhållanden än den nordostskånska som är formresistent och vars stamform därför ej påverkas i lika hög grad av yttre faktorer.

2.1.3 Boken och ståndortsfaktorerna 2.1.3.1 Klimatet Boken är klimatiskt bunden till den del av Europa, som har en utpräglad årstidsväxling med relativt frost- och snörika vintrar samt

nederbördsrika somrar och som från vege- tationssynpunkt domineras av vinterkala och sommargröna lövskogar.

Boken är bättre anpassad till ett maritimt än ett kontinentalt klimat, dock ej till de mest maritima områdena vid Atlantkusten där en alltför låg sommartemperatur kan försvåra blomningen och därmed frösätt- ningen.

Inom utbredningsområdet varierar januari- medeltemperaturen mellan — 5(, och + 5 0 samt julimedeltemperaturen mellan + 10O och + 200. Årsnederbörden varierar mellan 450 och 1500 mm. Bokens naturliga ut- bredning är därmed i stort given (avsnitt 2.5). I Sverige befinner sig boken vid sin geografiska nordgräns. Denna är med hän- syn till bokens känslighet för vårfroster när- mast en köldgräns. Denna gräns för den spontana bokens utbredning går från Möns- terås vid Östersjökusten via Ökna, Kråks- hult, Röjdenäs, Vaggeryd, Ulricehamn, Alingsås, till Uddevalla—Fjällbacka. Norr om denna gräns uppträder boken icke med säkerhet spontan. Det är det kontinentalt präglade klimatet som sänker gränsen utefter Östersjökusten. Boken kan emellertid rätt långt norr om nämnda gräns i klimatiskt gynnsamma lägen som kulturbestånd nå en god utveckling och tom självföryngra sig. I Mälardalen och Roslagen finns således en del vackra bokbestånd.

Boken saknar utpräglade klimatiska raser. Förflyttning från söder mot norr medför endast ringa tidigareläggning av skottskjut— ningen. Detta bekräftas för övrigt av den årligen lokala skottskjutningen, som för bo- kens del sker explosionsartat och med en- dast en eller annan dags variation kring me— deltalet vid tidig eller sen vår.

Som tidigare nämnts är boken anpassad till ett maritimt klimat. Endast i en sådan klimattyp kan boken finna skydd mot den svåra skadegörelse som sena vårfroster in- nebär. Boken trivs därför bäst i närheten av kusterna, där klimatet är jämnt och milt samt den relativa luftfuktigheten stor. Även vid insjöar i mera kontinentalt klimat, tex i sydvästra delen av Småland, kan den dock trivas väl.

Trots att boken är anspråkslösare gent- emot värme än eken är den frostkänsligare på grund av den tidigare skottskjutningen och lövsprickningen. Den drabbas därför lättare än eken av vårfrostskador.

Det är inte bara oskyddade grodd- och ungplantor, som drabbas av frosten, utan ofta äldre träd, även om inte frosten för dessa är lika farlig som för plantorna. Med hänsyn till bokens frostkänslighet är föryng- ringen mångenstädes möjlig endast under skärm. En svår belastning för boken är att blommorna ibland fryser, varigenom perio- derna mellan ollonåren förlänges. Allt med- verkar till att bokens naturliga föryngring och spridning mer eller mindre hindras.

Förekomsten av vårfrost är naturligen vanligast i inlandet, men är där starkt lokalt bunden.

Råhumustäcke förhindrar värmeutstrål- ning från marken under kalla vårnätter och förstärkes därmed frostfaran. Detta kan för- hindras genom markberedning.

För höstfroster är boken nästan helt okäns- lig. Sträng vinterfrost skadar inte heller bo- kens växtmöjligheter, men kan däremot un- der särskilt kalla och ihärdiga vintrar med minimitemperaturer ned till — 30o medföra både frostsprickor och stark ökning av bo- kens oäkta kärna, den s k rödkärnan.

2.1.3.2 Markförhållandena

Boken, med sitt relativt djupgåendewrotsy- stem gynnas under svenska klimatförhållan- den av en lättpenetrerad och näringsrik jord. Därför växer den bäst på lättlera, i synner- het om marken är kuperad och har stort kalkinnehåll.

Lättleran bör inte innehålla mer än om- kring 20 % ler. Å andra sidan är boken mer känslig för lågt lerinnehåll än de flesta andra trädslag. Skälet härtill är att volymtillväxten är starkt beroende av markens innehåll av för plantorna tillgängligt vatten, som är störst i lättlera med lagom lerinnehåll.

Även en ordinär moränmark med tillräck- ligt lerinnehåll kan under i övrigt goda ståndortsförhållanden bjuda boken goda

.,. . 116 915 "> oo :srf: 43 _3 ___, >.o f_- m så Hå ”35 =

0 esk _occ w ”( sugs 52 N , 1 1— 'i En!) .5” H 0 ozo L...: 5" D 'U—C än .o ” G.) "'D "54 ln M— "F:: 5 & xo _._... äw Gi: E & L: —-—4 E" 315 ”" 5 m H'U "— 0 & H ._ "U xo ct! 5.3.3 DF ox _8 en E L.."U EH '_' Z _ * o:: .8 » >x & = _ ,: f— . Ä'"'o' mm 0 ”N : 2 > ... ord",? av a så 3 *: ?"Ä'CH på 's 524: 50.4 ';ä: 32 5 330 5.55 Q.>.-ZD *": _; 30) ”'”25 :o,— .' 5 .— . =D ,_, :: '— .:: Q) _, g..... .. g.. :_ .. gg; 5.3.5 55 .se mo: Raili-L. la!-L. mår-u

Figur 4. Hedbokskog utan markvegetation. Den sk urskogen på Johanneshus i Blekinge där bokarna är ca 300 år gamla. Foto: Lennart Lindgren, 1967

växtbetingelser. Ett djupgående humusinne- håll kan på sandig mark delvis ersätta ler- innehåll.

På kalkmark blir boken särskilt frisk, får vit kärna, blir högvuxen, erhåller god form, får silvergrå bark och visar god föryngrings- villighet. På magra, sandiga eller grusiga marker trivs den sämre på grund av bris— tande näringstillgång och torka. På styv lera, som lätt blir för vattenrik trivs den ej heller bra, även om bokens ungdomstillväxt kan vara god på jordar med högt grund- vatten. I äldre bestånd stagnerar emellertid höjdtillväxten och därmed ofta volymtillväx- ten i motsats till vad som sker hos eken.

Av vinden uttorkad, mullblottad eller gräsbunden mark, liksom råhumusmarker är ej väl lämpad för bok.

Humuslagrets beskaffenhet påverkar bo- kens utveckling. Mineraljordens sammansätt- ning, tillgången på vatten och det allmänna klimatet samverkar i utbildningen av olika humustyper under bok. I den verkligt goda bokskogen påträffas ett djupt, luckert lager av mull. Omsättningen sker där så hastigt att löven som täcker marken härrör sig en— bart från det senast gångna året.

Brunjordsprofiler med mull påträffas hu- vudsakligen i Skåne, södra Blekinge och södra Halland. I övriga delar av bokens ut- bredningsområde (inkl de skånska åsarna) dominerar en jordmånstyp som närmast är brunjord men mest en humustyp som utgör ett mellanting mellan mull och mår. Typiska podsoler med välutvecklad mår förekommer endast undantagsvis.

2.1.3.3 Topografin

Det har sagts att boken är de kuperade terrängernas träd. Detta beror inte enbart på att dessa marker i allmänhet lämnas fria från uppodling utan också på att boken, som är mycket beroende av fuktighetsför- hållandena och mycket känslig för vårfros- ter, där har gynnsammare betingelser än i lågt liggande områden. Boken har sålunda helt dominerat och dominerar fortfarande de skånska åsarna.

Det är också markant hur boken ännu håller sig kvar på i terrängen mera marke- rade, svåråtkomliga höjder inom Nordskånes s k risbygd, där barrskogen i övrigt skaffat sig ett fast övertag, liksom i de kuperade de- larna av Halland. Från landskapsvårdssyn- punkt är detta av stor betydelse. Erfaren- hetsmässigt når boken ofta sin bästa form på nordostsluttningar. Både fuktighetsför- hållanden och ljusmiljö kan antagas med- verka härtill.

2.1.4 Skador på bokskogen

Boken är väl anpassad till de ekologiska för— hållandena i Sydsverige och drabbas av be- tydligt färre kalamiteter än granen. Den är relativt stormfast. Först vid mycket höga vindhastigheter av storm- eller orkanstyrka fälls boken, särskilt om marken som vid stormfällningama i oktober 1967, då ca 900 ha bokskog totalspolierades i Malmöhus län, är uppblött av regn och träden ännu har kronan lövad. I starkt exponerade lägen, sär- skilt på lättare jordar och i bestånd utan eget läskydd, kan trädens form starkt för- sämras och produktionen nedsättas till följd av vindpåverkan.

Boken är också känslig för alltför kraftig solexponering. Frihuggna stammar i be- ståndskanter mot söder och väster får lätt brännskador, sk barkbrand.

Viltskadorna kan lokalt vara mycket be- svärande. I gräsrika föryngringar, särskilt i planteringar, kan gnagskador av sork vara av stor omfattning. Gnagskador av kanin och hare drabbar stundom även bok av grövre dimension. Vissa undersökningar utomlands visar att en kraftig nedbetning av självföryngringarna kan ske genom viltet, särskilt av hjortar. Det har då sannolikt va- rit fråga om mycket täta viltstammar. Jäm- fört med de flesta andra lövträdsarter är bokkvistarna nämligen lågt prefererade av vilda och tama växtätande djur. Boken kan därför i allmänhet självföryngras trots ett relativt hårt betestryck om övriga faktorer är gynnsamma härför. Lokalt kan dock ned- betningen av självföryngringarna vålla pro-

blem, t ex inom särskilt viltrika delar av Söderåsen.

Boksköldlusen ( Cryptococcus jagi) kan genom sugande på yngre bokstammar vålla ett slags barktorka med småningom uppstå- ende kräftartade utväxter.

Svampskadorna på bok är som regel av relativt ringa omfattning och drabbar oftast enstaka äldre träd. Det är framför allt svam- parna Polyporus fomentarius (fnösketickan) och Polyporus igniarius (eldtickan) som kan orsaka vissa rötskador som leder till trädens död. I yngre, täta bestånd kan bokkräftan (Nectria ditrissima) ibland göra viss skada.

2.1.5 Bokens egenskaper som skogsträd

Boken är ett skuggträd och som sådant har det egenskapen att i ungdomsstadiet utveck- las trots mycket ringa ljustillgång. Alltför svagt ljus ger huvudaxeln dock en horison- tell utbredning. En gallring i beståndet får plantorna att växa uppåt.

En genomgående huvudstam av större höjd utvecklar boken endast om den får växa upp i förhållandevis täta bestånd. Hos träd som redan från början blivit fritt ex- ponerade upplöser sig stammen vanligen vid låg höjd i ett antal grenstammar och kronan blir lågt ansatt. De yttre faktorerna har stor inverkan på stamformens utveckling. De ärftliga egenskaperna är dock av väsentlig betydelse för utbildningen av rak- och krok- stammighet.

Bokens förmåga att tåla skugga och sam- tidigt kunna beskugga gör den mycket kon- kurrenskraftig gentemot andra trädarter inom dess naturliga utbredningsområde. På styva lerjordar kan dock alm, ask och hassel hävda sig väl, tex i Dalby Söderskog. På svaga marker inom granens naturliga ut— bredningsområde, tex i norra Skåne, får boken ge vika för granen. I kuperade om- råden särskilt om jordarten är kalkhaltig och ett gott marktillstånd råder är boken det mest konkurrenskraftiga trädslaget, tex på och i anslutning till de skånska åsarna.

Bokens egenskaper som skuggträd gör det svårt att dra upp nya bestånd genom plante-

ring på kala ytor utan att först anlägga en förkultur av ett ljusträd som tex lärk eller al, såvida inte självsådd av björk, avenbok, rönn eller hägg kan användas härför. Kost- naderna för bokplanteringar blir därför re- lativt dryga. En bidragande orsak till detta är också de ofta mycket dyrbara stängsel man tvingas sätta upp som skydd mot vilt. Vid självföryngring av bok behövs detta som regel inte eftersom man då oftast har ett betydligt större antal plantor per ha och där- för kan tolerera att en viss nedbetning sker. Framför allt ekonomiska men även biolo- giska skäl talar därför för att bokskogen bör självföryngras.

I vissa särskilda fall då självföryngring omöjliggjorts och då man av olika skäl ön- skar att anlägga ett nytt bokbestånd måste dock plantering (eller sådd) tillgripas. Så har fallet varit under senare år på vissa storm- skadade bokskogsarealer i Malmöhus län samt inom några tidigare barrskogsbärande marker där skogsägaren (Malmö stad eller landstinget) främst av naturvårdsskäl velat byta trädslag.

Bokens förmåga till självföryngring synes på mullmarker och i slutna bestånd vara direkt proportionell mot pH-värdet hOS hu- muslagret (Lindquist, 1931). På kalkrika marker reproducerar sig boken mycket lätt och når där sitt maximum, medan på mar- ker med pH-värde liggande mellan 4,5—5,0 ett gränsvärde nås med mycket svaga repro- duktionsmöjligheter. Ett lägre pH-Värde kan dock kompenseras genom maskinell mark- beredning i det bestånd som skall föryngras. Härvid erhålls en ökad omsättning i mar- ken samt högre biologisk aktivitet, vilket gynnar plantornas utveckling.

Följande iakttagelser angående förmåga till självföryngring inom bokskogens vegeta- tionstyper (avsnitt 2.2.2) har gjorts i sam- band med vegetationsundersökningar (Lind- gren). Det har som regel varit fråga om full- slutna bestånd där föryngringshuggningarna ännu ej påbörjats.

Kruståteltypen: Självföryngringen av bok är mycket varierande. Den kan vara mycket god, inte minst i södra Småland och Ble- kinge, men den kan också vara svår att

åstadkomma trots markberedning och ljus- huggning. Föryngringsfrågan är naturligtvis inom denna typ i stor utsträckning kopplad till mark- och klimatförhållanden.

Harsyratypen: God självföryngring kan er- hållas.

Gulplistertypen: God självföryngring kan erhållas. Detta gäller särskilt myskmadra- varianten. Inom lundarvvarianten är dock föryngringsförhållandena sämre.

Skogsbingeltypen: Typen, särskilt dess ramslöksvariant, visar oftast en svag föryng- ring trots det höga pH-värdet som tyder på en hög biologisk aktivitet i marken och som enligt tidigare undersökningar skulle gynna föryngringen. Däremot uppvisar denna typ ofta en mycket god föryngring av ask.

2.1.6 Bokskogsskötsel 2.1.6.1 Skötsel av kulturskogama

En av orsakerna till bokskogens areella till— bakagång i södra Sverige är den stora kost- naden samt de ibland svåra biologiska pro- blem som är förknippade med dess föryng- ring. Under 1800-talet erhölls mycket goda föryngringar som en följd av det svinbete som bedrevs i de flesta bokskogar. Svinens bökande skapade ett gott marktillstånd som innebar goda förutsättningar för ollonen att gro. De förtärde dessutom nästan all vegeta- tion utom just bokplantorna. Numera får man söka efterlikna svinens verksamhet ge— nom maskinell markberedning.

Det har inte ansetts falla inom utrednings- uppdragets ram att utarbeta särskilda anvis- ningar för skötsel av bokskogarna. Vi vill här endast ge en allmän redovisning för nu tillämpad skötselpraxis (se även Skogssköt- selanvisningar utarbetade av Skåneskog och skogsvårdsstyrelsema i Skåne 1970).

I samband med ollonår vilka inträffar med upp till 10 års intervall sker en föryng- ringshuggning i det ca IOO-åriga beståndet. Härvid tas ungefär hälften av virkesförrådet ut. Före avverkningen sker ofta en maskinell markberedning i beståndet för att skapa bätt-

re förutsättningar för ollonens groning samt minska konkurrensen från gräs och örter. Efter 10—15 år avverkas skärmställningen (under förutsättning att föryngringen lyc- kats). Hjälpkulturer kan bli nödvändiga i de ofta luckiga föryngringama. Härvid används ofta gran eller andra barrträd. Den första röjningen görs relativt tidigt för att avlägsna ej önskvärda förväxande individer eller an- dra trädslag samt för att utglesa beståndet. Den andra röjningen sker när övre höjden nått 6—8 m, dvs vid en beståndsålder av ca 20—35 år beroende på bonitet. Härvid kvar- lämnas ca 2 000 stammar/ha i kronskiktet, motsvarande ett produktionsförband av 2,2 m. Fram till föryngringshuggningen sker gallringar med vissa intervaller som varierar med bonitet och skogsägarens tillämpade skötselprogram.

2.1.6.2 Skötsel av naturreservat

Skötseln av de naturreservat med bokskog vilka föreslås bli avsatta kommer som regel att avvika mycket litet från den konventio- nella skötseln av bokskog.

Inom i synnerhet mindre reservat av främst vetenskaplig karaktär torde det dock bli nödvändigt att i föryngringsskedet av- veckla det äldre beståndet etappvis så att dess karaktärsväxter kan finna reträttplatser inom reservatet för att småningom kunna vandra in på nytt till de avsnitt där de tidi- gare förekommit.

Inom andra vetenskapliga reservat som främst avsätts för att ge vissa djurarter lämp- liga biotoper, se nedan, kan det visa sig lämpligt att ej företa några som helst skogs- vårdande åtgärder. Vi får då en utveckling mot ett naturskogsstadium som kan vara av stort värde för forskningen men även av in- tresse för allmänheten. Det blir dock sanno- likt fråga om relativt begränsade arealer med dylika reservat där inga vårdåtgärder kom- mer att företas.

Inom reservat av främst social karaktär kommer skötseln av bokskogen i stort sett att överensstämma med den konventionella. Ett överhållande av vissa träd eller bestånd

över den optimala omloppstiden kan dock bli aktuellt.

2.2 Bokskogens vegetation -—— en översikt 2.2.1 Allmänt

Tidigare har den svenska bokskogsvegetatio- nen undersökts och beskrivits av professor Bertil Lindquist. I dessa arbeten behandlas även bokskogarna i framför allt Danmark men även i England och Norge. I anslutning till bokskogsutredningen har i naturvårds- verkets regi en ny undersökning av svensk bokskogsvegetation genomförts. Inventering- en omfattar Skåne, Blekinge, Halland och Småland, inalles ca 500 undersökta bok- skogspartier.Nedanstående presentation byg— ger på resultaten av dessa inventeringar.

2.2.2 Bokskogens vegetationstyper

Fyra vegetationstyper kan urskiljas: Kruståtel (Deschampsia flexuosa)-typ Harsyra (Oxalis acetosella)-typ Gulplister (Lamium galeobdolon)-typ Skogsbingel (Mercurialis perennis)-typ

De motsvarar var sin av vad man i nutida ekologiskt språkbruk brukar beteckna som ekosystemtyp och är sålunda inte karakteri- serade enbart genom sin speciella flora utan i lika hög grad genom sina speciella faunis— tiska särdrag, sina speciella markformer etc.

2.2.2.1 Kruståtel (Deschampsia flexuosa)- typen

Denna typ är mycket fattig på växtarter. Ve- getationstäcket på marken är ofta fragmen- tariskt eller saknas helt. Örter är ovanliga, gräsartade växter dominerar. Vanliga arter är blåbärsris ( Vaccinium myrtillus), skogs- stjärna ( Trientalis europaea), pillerstarr (Ca- rex pilulifera), vårfryle (Luzula pilosa) och som dominant, kruståtel.

Denna bokskogstyp kan ha ganska olik- artat utseende, från nästan avsaknad av ve- getation, över ren kruståteldominans till en

variant med såväl kruståtel som harsyra och som står den senare typen nära. Under spe- ciella omständigheter kan blåbärsris eller mossor dominera.

Kruståtel-typen har sin huvudsakliga ut- bredning i de norra delarna av det svenska bokskogsområdet på ett markunderlag med urbergsmorän, fattigt på växtnäringsämnen. I Skåne förekommer typen förutom i norr, huvudsakligen på de stora åsarna —- Söder- åsen, Linderödsåsen, Hallandsåsen och Ryss- berget.

2.2.2.2 Harsyra (Oxalis acetosella)-typen

Harsyran är den dominerande arten. Inom områden med denna typ får örter större be- tydelse, gräsartade arter spelar mindre roll. Skogsviol (Viola riviniana) är ofta en fram- trädande art. Under vissa förhållanden kan andra arter dominera tillsammans med har- syran, såsom ekbräken (Lastrea dryopteri), lundgröe ( Paa nemoralis) eller tandrot (Den- taria bulbifera). Harsyra-typen har en ganska splittrad förekomst, men förekommer inom hela utbredningsområdet för bok. I Skåne är typen särskilt vanlig på åsarnas sluttningar.

Kravet på markunderlag är för denna typ, liksom särskilt för de två följande större än för kruståtel-typen.

2.2.2.3 Gulplister (Lamium galeobdolon)- typen

I denna typ saknas många av de arter som karaktäriserar kruståtel-typen eller är i varje fall mycket ovanliga. I stället tillkommer en rad arter jämfört med föregående typer. Det är framför allt gulplister, lundarv (Stellaria nemorum), myskmadra (Galium odoratum) och lundslok (Melica uniflora). Det är också dessa fyra arter som får sätta namn på de s k varianter som det är nödvändigt att dela upp typen i:

Gulplister (Lamium galeobdolon)-variant Lundarv (Stellaria nemorum)—variant Myskmadra ( Galium odoratum)-variant Lundslok (Melica uniflora)-variant

I gulplister—varianten samdominerar oftast harsyran. Som helhet är varianten ganska fattig på arter jämfört med de andra i typen ingående varianterna. Gulplister-varianten är helt bunden till Skåne, där den är ganska jämnt spridd över landskapet. I anslutning till åsarna är förekomsten bunden till slutt- ningar.

Lundarv-varianten kan ibland domineras av hallon eller hässlebrodd (Milium effusum) om skogen blir utglesad. Denna variant är inte särskilt vanlig och har sin huvudsakliga utbredning i den sydvästra halvan av Skåne.

Myskmadra-varianten är koncentrerad till de södra och östra delarna av Skåne. I Hal— land finns en förekomst på Hallandsåsens nordsluttning och i Blekinge förekommer den utefter kusten.

I lundslok-varianten kan artrikedomen vara ganska stor. Särskilt väl tycks den ut— vecklas i vissa vindexponerade skogar med god ljustillgång. Lundslok-varianten har en utbredning liknande den för myskmadra- varianten.

2.2.2.4 Skogsbingel (Mercurialis perennis)- typen

Kruståtel-typens arter saknas helt och karak- tärsarterna för de två övriga typerna före- kommer endast sparsamt. I stället domine— rar Skogsbingel och ramslök (Allium ursi- num) mycket sparsamt. Även här är det motiverat att göra en uppdelning i varianter, dominerade av respektive Skogsbingel och/ eller ramslök.

Typen som helhet är mycket sparsamt förekommande och i huvudsak bunden till de södra delarna av Skåne, tex i Fyledalen och norr om Vombsjön.

2.2.3 Vegetation—markförhållanden

Undersökningar har visat att det finns ett klart samband mellan bokskogstyper och markförhållanden. Markens innehåll av kalk (kalciumkarbonat) kan därvid tas som jäm- förelse. Kruståtel-typen är bunden till om-

råden med urbergsmorän och därmed lågt kalkinnehåll och som tidigare nämnts en begränsad tillgång på mineralnäringsämnen. Jordmånstypen är oftast ett mellanting mel- lan podsol och brunjord — ibland kallad podsoloid. Välutvecklade podsoler, som an— nars karaktäriserar urbergsmoräner, är myc- ket sällsynta, vilket säkert har en historisk förklaring i ett annat markutnyttjande ti— digare.

Harsyra-typen är huvudsakligen knuten till urbergsmoränerna, men visar nästan all- tid upp en brunjordsprofil.

Gulplister-varianten återfinns huvudsakli- gen inom områden med högt eller medelmåt- tigt innehåll av kalk, men kan ibland före- komma på urbergsmorän. I det senare fallet förekommer den i sluttningar där man får lokalt avvikande förhållanden, såsom högt grundvatten och sippervatten, vilket förmod- ligen bidrar till en större tillgång på mineral- näringsämnen.

.Lundarv-varianten är mera bunden till. kalkrika jordar, även om .markreaktionen (pH) alltid är jämförelsevis låg. Myskmadra- och lundslok-varianterna är nästan alltid ut- bildade på kalkrikt underlag. Den förra tycks dock föredra sandigt och den senare lerrikare material. ,

Skogsbingel-typen är helt bunden till jor- dar med hög kalkhalt och vanligtvis också högt grundvattenstånd.

2.2.4 Allmänna synpunkter på svensk bokskogsvegetation '

På traditionellt sätt kan man indela bok- skogsvegetationen även i hedbokskog respek- tive ängsbokskog. Som hedbokskog räknas endast kruståtel-typen. Övriga tre typer till— hör ängsbokskogen.

Jämförelser kan göras med den bokskogs- vegetation som finns i de mellaneuropeiska bokskogarna. Kruståteltypen är där inte sär- skilt vanlig, annat än i norra Tyskland. Har- syra-typen har knappast någon motsvarighet i bokskogarna söder om Östersjön. Gulplis- ter-typen däremot är mycket vanlig liksom Skogsbingel-typen. Redan i Danmark är

Skogsbingel-typen betydligt vanligare än i Sverige. Sverige är ett utpostområde för bok-. skog i Europa. Detta visar sig också i vege— tationens sammansättning, såväl kvalitativt som kvantitativt. Några exakta motsvarighe- ter till våra bokskogsekosystem torde därför inte finnas vare sig i Mellaneuropa eller an- norstädes.

2.3 Bokskogens fauna — en översikt 2.3.1 Evertebraterna

De flesta djurarter som lever i bokskogen är ej strikt bundna till arten bok. Sålunda anger Palm (1959) att av 372 arter av bark- och vedinsekter som anträffats på bok i Syd- sverige är endast 16 arter uteslutande funna på bok. Av dessa anses endast två arter. Cicones variegatus och bokborren (Ernopo- rus fagi) vara helt bundna till bok, övriga förekommer i utlandet på andra trädarter. Sedan finns det åtskilliga arter som före- trädesvis går på bok. — Av de arter som ej är strikt bundna till bok men företrädesvis förekommer i bok- skog finns det några som på grund av den moderna skogsskötseln blivit mycket säll- synta. Rosalia alpina, som finns bl a -i höga stubbar av avblåsta träd, har gått starkt till- baka på kontinenten. Arten är funnen i Sve- rige i början av 1800-talet. Leptura scutel- lata är en blombock som går på grova, röt- skadade bokar och som nu endast finns kvar på ett fåtal lokaler. Elater rufipennis är en knäppare som lever på vitmurkna bokar, i omkullfallna stammar etc. Med hänsyn till dessa skalbaggar jämte flera andra sällsynta arter som kan förekomma i bokskog, tex Dorcus parallelopipedus, Lucanus cervu—s, kan oftast sägas att det är tillgången på gammal skog med döende och nedfallna träd som är särskilt betydelsefull. Markförnan i en bokskog utgör en myc- ket specifik miljö med en särpräglad fauna- sammansättning. Bland de intressantaste ar- ter som företrädesvis förekommer i boksko- gens markskikt kan nämnas två jordlöpare,

Carabus intricatus och Abax ater som an- träffats på ett fåtal lokaler i sydligaste Sverige.

Stammarna av hundraåriga eller äldre bo- kar har ofta en epifytflora av alger, lavar och mossor samt en därav beroende, huvud- sakligen nattaktiv fauna av gråsuggor, tve- stjärtar, spindlar, molluscer m m.

2.3.2 Vertebraterna

I likhet med vad som gäller för evertebrat- faunan är de flesta av bokskogens vertebra- ter ej strikt bundna till bok eller bokskog. I realiteten kan dock den miljö som boksko- gen utgör vara det enda alternativet för en rad högre djurarter i en trakt, tex hack- spettar, glada, rastande bergfinkar osv, var- för försvinnandet av bokskog, i synnerhet den äldre skogen, är allvarligt även med hänsyn till vertebratfaunan.

Jämfört med den blandade lövskogen är den likåldriga bokskogen faunistiskt sett mycket fattigare. Bokskogen är dock på flera sätt värdefullare för faunan än vad gran- skogen är. De täta föryngringarna utgör minst lika bra skydd för hjortar och rådjur som granföryngringarna. Dessutom brukar de nästan alltid ha en viss markvegetation, i synnerhet om småluckor bildas, och ej säl- lan kommer flera andra trädslag upp såsom björk och ek. Bokföryngringen ger åtskilligt med föda för växtätande djur. Den gamla bokskogen kan vara ganska steril och sakna såväl snårskikt som markskiktsvegetation. Dock förekommer ur viltsynpunkt värdeful- lare typer tex med kruståtelmatta eller med örtflora och ett skikt av lövbuskar.

På våren före lövsprickningen utgör vit- sippans rotstockar och skott och därefter även bladen en mycket viktig näring för rå- djuret. Dansk viltforskning har påvisat ett samband mellan andelen bok i skogsarealen och avkastningen av rådjur, något som möj- ligen kan tillskrivas Vitsippans betydelse (Strandgaard, munt). Bokollonen är betydel- sefulla för många djur men är tillgängliga vid en årstid då ingen födobrist anses före- ligga för rådjuren.

Under bokollonår besöks den gamla bok- skogen av bergfinkar. Flockar på hundra- tusentals fåglar kan förekomma.

Under häckningstiden är småfågelfaunan mycket rikare i bokskog än i granskog. Så- väl på marken som i lövverket är insektlivet stundom rikt, åtminstone jämfört med för- hållandena i en granskog i södra delen av vårt land. Fågelfaunan blir avsevärt rikare om bokskogen tillåts bli riktigt gammal så att murknande och ihåliga träd förekommer. Fler hålbyggare kan då häcka i skogen och miljön blir gynnsammare för hackspettar. I en dansk undersökning (Joensen 1966) av fyra lövskogsområden, alla dominerade av bok, utgjordes ett område av icke rationellt skött, gammal, olikåldrig skog med mer än ZOO-åriga bokar. De övriga var tre typiska, välskötta bokskogsområden i olika succes- sionsstadier (140 år, 75 år och 20—35 år). Fågeltätheten var i respektiva område ca 1 500—1 000, 900—800, 600 och 730 par/ km2. Undersökningen visar klart hur den ur skoglig synpunkt vanskötta och överåriga bokskogen ur faunistisk synpunkt är långt överlägsen den rationellt skötta.

Förekomst av gamla bokar är sålunda värdefull för hålbyggare men även för hack- spettar och andra fåglar som lever av bark- och vedinsekter. De gamla bokama är också viktiga boträd för rovfåglar, i Skåne främst glada och ormvråk. Åtskilliga rovfågelpar anses ha försvunnit på grund av att den gamla bokskogen gallrats eller slutavverkats.

2.4. Bokens invandring och utvecklings- historia

2.4.1. Allmänt

Genom analys av pollendiagram har kunnat konstateras att boken invandrade till Sverige strax före bronsålderns början, ClVS under mitten av den subboreala tiden (3300—300 f Kr). Dess expansion gick till en början långsamt för att sedan skjuta fart i samband med en kraftig klimatförsämring strax före Kristi födelse. En ny stark utvidgning av dess areal skedde ca 500 e Kr. Denna ex-

pansion inföll under folkvandringstiden då tidigare uppröjda arealer övergavs varige— nom boken fick möjlighet att invadera de öppna markområdena. Boken blev då det dominerande trädslaget i Danmark-Skåne varifrån den vandrade norrut till Mälar- dalen.

Bokens naturliga nordgräns har därefter förskjutits mot söder och sydväst. Den har helt försvunnit från Gotland och Öland samt till största delen även från östra Småland, norra och mellersta Götaland. Bokens till- bakagång inom dessa områden kan till stor del tillskrivas människans åtgärder: pottaske- bränning, skogsbete, uppodling, bebyggelse- utveckling samt ved- och stäverhuggning. Granen som framträngt från norr har också bjudit boken hård konkurrens.

2.4.2. Skåne

Efter expansionen omkring 500 e Kr skedde en minskning av bokskogsarealen i samband med bysamhällets uppkomst under tiden 900 —1200. Klimatförsämringen på 1200-talet medförde en ny expansion för boken. Maxi- mum skulle ha nåtts omkring år 1500. En tillbakagång har härefter skett.

Tillkomsten av de skånska godsen som går tillbaka till 1100-talet kom att spela en mycket stor roll för det skånska landskapet och bokskogens bevarande. Godsen grund— lades inom markområden som inte ingick i byalag, dvs som regel obebodda områden på gränsen mellan skogsbygd och utmarker, oftast i anslutning till de skånska horstarna t ex Söderåsen, Linderödsåsen och Romele- åsen. På dessa utmarker och allmänningar fanns boken redan som ett starkt inslag och gynnades av de nya markägarna, adeln, ge- nom betesfred och viss skogsvård. Boksko- garna kom nu framför allt att bli jaktparker på godsen men hade genom ollonproduktio- nen även stor betydelse som foderplats för svinen. Svedjning, skogsbete, överavverk- ningar för att tillfredsställa behovet av brännved samt virke till tunnbinderiindu- strin, trankokning, saltsjudning och pottaske- beredning var dock nedbrytande faktorer

som kulminerade under 1700-talet och bör- jan av 1800-talet. Under 1900-talet har se- dan överförandet av bokskog till granskog blivit det största hotet mot bokskogens framtid.

2.4.3. Blekinge

Bokskogens expansion kulminerade under 1600-talet. Pottaskebränning och svedjning under 1700-talet och början av 1800—talet medförde dock en nästan fullständig utplå- ning av bokskogarna. Mot slutet av 1800- talet återvann bokskogen dock en del av sina förlorade domäner främst genom Själv- föryngringar på utmarksområden. Ett över— förande av stora arealer av dessa bokskogar till granskog har skett under 1900-talet.

2.4.4. Halland

Boken fanns i Halland redan under sub- boreal tid. Vid mitten av 1600-talet var bok- skogen den vanligaste Skogstypen. En stark tillbakagång skedde från och med början av 1800-talet då markägarna fick fri disposi- tionsrätt över sina bok- och ekskogar. Bok- skogens relativa andel i förhållande till gran- skogen har därefter sjunkit stadigt i takt med skogsplanteringarna på ljunghedsområdena.

2.4.5. Södra Småland

Enligt pollendiagram kulminerade boken under 600—900 e Kr. Härefter följde en tillbakagång. Denna förorsakades av män- niskans åtgärder, jämför ovan, och inföll ungefär samtidigt med granens invandring norrifrån.

2.5. Bokskogens utbredning 2.5.1 Europa

Som framgår av fig 5 förekommer boken i hela Europa utom Finland, större delen av

europeiska delen av Sovjetunionen, östra delarna av Polen, Ungerns och Rumäniens stäppland, södra Spanien, Portugal samt Irland.

Klimatet och människans åtgärder sätter gräns för bokens utbredning i Europa. Våt- frost, låg sommartemperatur samt sommar- torka inverkar negativt på bokens frösättning och därmed spridningsmöjligheter. Nord- gränsen betingas av vårfrost, västgränsen i Storbritannien av låg sommartemperatur, sydgränsen av sommartorka samt östgränsen av vårfrost och sommartorka.

De största förekomsterna av bok åter— finns på Balkan, i Frankrike och Tyskland (tabell 3: l i kapitel 3 över bokskogsarealen i några europeiska länder).

I Danmark förekommer boken spridd i hela landet utom i västra Jylland, där mark- förhållandena är olämpliga för boken. I Norge finns bok huvudsakligen endast inom ett mindre område väster om Oslofjorden.

2.5.2. Sverige 2.5.2.1 Allmänt

Bokens svenska utbredning är sydlig och västlig (se fig 6 samt kartbilagor). Dess ut- bredningsområde brukar indelas i tre regio- ner (Lindquist 1959): det södra bokskogs- området, omfattande större delen av Skåne, sydvästra Blekinge och västra Halland till trakten av Varberg; bok-granskogsområdet, omfattande större delen av Blekinge, norra Skåne, södra Småland och östra Halland samt en mindre del av Västergötland och Bohuslän; bokens utpostområde, omfattande spridda bokförekomster norr om bok-gran- skogsområdet. Bokens nordgräns (enligt Liljebäck 1959, en 5—10 mil bred gräns- zon) går ungefär från trakten av Mönsterås via Virserum, Vaggeryd, Ulricehamn, Alings- ås, Uddevalla, Munkedal till Fjällbacka. Norr därom finns dock ett tjugotal före- komster av spontan bok.

I södra bokskogsområdet finns de största sammanhängande bokbestånden. Före gran- skogsexpansionen dominerades skogsbilden

"un ||||..

"" lll

' ? ”!!!!!!” |||||||| ||||| m|||||| || !!!!I " ' ' , in!!! i!!! :*: III”"| mir »! X. ;” I||| i'll

* | | ' ' o ' ' .X ' !. ||| _, . -, . f ' _ &_ fw. fil!. l"'" i!" '3' I 8? (_4 kfx_|_| _| !!!” ! iv... ”'!"Nll' : | lån||ll|l||||||||||l|hl '! | - . !!!!l " Muir ' | 7 | !!ll &, e & _|? | | !:i. | "lli-||» | i . = * ”. I | 0 |” "af ="— |_ ! _ ; ' »

!!!I !!: %':.|||||||||

"!!!!!!

Hill!” !iiil .. :!

af

| LW1|||||ii'||'”L!!||||! '

||| ...lilllll ||o, lä"? "|||" !!

gama

Fiugr 5. Bo ks ko onges utbr enid ngr iurE (Hje 1mqvisrst, H. Studien iiber die Abhängigkeit der Baumgrenzen von den Temperaturverhaältnissen, Lund 1940).

ww

Figur 6. Schematiserad karta över bokskogens utbredning i Sverige enligt skogsvårdsstyrelsernas kartläggning 1967—68. Gränsen mellan den egentliga bokskogsregionen och utpostområdet (en-

ligt Lindgren 1970) är streckmarkerad (— —- — —— — —) Nordgränsen för det södra bokskogs-

området (enligt Lindquist) är punktmarkerad ( ...... ). (Lindgren, L. Beech Forest Vegetation in Sweden — a Survey. Botaniska Notiser, 1970)

helt av boken i denna region. I bok-gran- skogsområdet finns spridda mindre bokbe- stånd samt bok insprängd i bestånd av andra träd. Granen utgör det dominerande träd- slaget. I bokens utpostområde finns enstaka spridda och ofta långt från varandra lig- gande förekomster. Enligt Lindgren (1970) kan bokskogens utbredning indelas i två om- råden: det egentliga bokskogsområdet samt bokens utpostområde (se fig 6).

25.22. Skåne

Av kartbilagorna framgår att de största svenska bokskogstörekomsterna återfinns i Skåne. De mest betydande koncentrationer—

na finns där, på eller i anslutning till de skånska åsarna, dvs Romeleåsen, Linde- rödsåsen, Söderåsen, Hallandsås, Nävlinge- åsen och Ryssberget samt sjöarna i södra respektive nordöstra delarna av landskapet.

I Malmöhus län är det framför allt de rikaste jordbruksbygderna —— Söderslätt samt området mellan Malmö och Hälsing— borg — som saknar nämnvärda bokföre— komster. I Kristianstads län finns ej heller bokskogar i de mest uppodlade delarna —— Ängelholmsslätten, Kristianstadsslätten samt delar av Österlen. I norra delen av länet är boken ej beståndbildande i större omfattning utan förekommer mestadels insprängd i blandbestånd med barr- eller lövträd.

I Blekinge har bokskogen en västlig utbred- ning med de största förekomsterna på Ryss- berget, Listerlandet samt ett område norr om Karlshamn. Ryssberget har för övrigt fortfarande de största sammanhängande bokskogsarealema i Sverige. Boken före— kommer dock i hela landskapet insprängd i relativt stor omfattning i barr- och lövbe— stånd.

2.5.2.4 Halland

I Halland finns de största bokskogsföre- komstema inom sjöområdet öster om Var- berg med totalt ca 700 ha samt på Hallands- ås. Dessutom förekommer spridda bokbe- stånd i hela östra delen av länet med de största rena bokskogarna öster och norr om Halmstad.

2525. Kronobergs län

Bokskogen upptar en relativt ringa areal och har en västlig utbredning med koncentration till vissa större sjöar, i vilkas omgivningar lokalklimatet är lämpligt för boken.

2.5.2.6 Övriga län

I övriga län, dvs inom bokens utpostom— råde, förekommer ytterst få större bestånd. De spridda bokbestånden återfinns som re- gel vid sjöar.

Norr om utpostområdet för bokens spon— tana utbredning finns inte så få planterade eller sådda bokbestånd upp till och med Mälar— och Hjälmarlandskapen.

3. Bokskogstillgångar i Sverige och Europa

3.1. Europas bokskogstillgångar

Stora svårigheter att finna ett helt aktuellt statistiskt material i fråga om bokskogstill- gångarna i Europa har förelegat. FAO:s in- ternationella skogliga statistik särredovisar nämligen ej uppgifter om de olika lövträd- arterna i skilda länder.

En samlad redovisning av Europas bok— skogstillgångar ges dock av professor Niels K Hermansen (Dansk Skovforenings Tid—

Tabell 3."1. Bokskogsarealerna i milj ha i några europeiska länder (ur Dansk Skov- forenings Tidskrift, 47: 1962)

Jugoslavien 4,40 Rumänien 1 ,92 Frankrike l,7l Västtyskland 1 ,44 Italien 1 ,23 Tjeckoslovakien 0,70 Spanien 0,5 8 Polen 0,34 Ungern 0.32 Österrike 0,30 Bulgarien 0,29 Östtyskland 0,27 Schweiz 0,25 Grekland 0,25 Albanien 0,19 Storbritannien 0,15 Belgien-Luxemburg 0,10 Danmark 0,09 Sverige 0,08

skrift, 47: 518—548, 1962).Trots vissa svag- heter i det ca tio år gamla materialet, som hämtats från många olika källor med varie— rande definition av begreppet bokskog, torde det dock ge en ungefärlig bild av Europas bokskogstillgångar (tabell 3: 1).

Totalt redovisas en bokskogsareal av 14,61 milj ha. Härtill kommer 2,5 milj ha i den europeiska delen av Sovjetunionen. Hälften av skogsarealen i Europa exkl Sov- jet upptas av lövskog, en fjärdedel härav är bokskog.

De största bokskogsarealerna finns i tre geografiskt skilda områden med totalt tre fjärdedelar av Europas bokskogsareal:

a. Karpaterna med en totalareal av 3,6 milj ha bokskog varav Rumänien 1,9 milj ha, Ukraina 0,7 milj ha, Polen 0,3 milj ha och Tjeckoslovakien 0,7 milj ha.

b. Vid Adriatiska havet med en total- areal av 4,6 milj ha bokskog varav Jugosla- vien 4,4 milj ha och Albanien 0,2 milj ha.

c. I Västeuropa med en totalareal av 3,2 milj ha bokskog varav 1,7 milj ha i Frank- rike och 1,5 milj ha i Västtyskland.

Sveriges relativa andel av den europeiska bokskogsarealen, exkl Sovjetunionens, är en— dast ca fyra promille. Danmarks relativa andel är obetydligt större än Sveriges. Bok— skogen spelar dock en framträdande roll i det danska skogsbruket eftersom den upp— tar ca 20 % av totalarealen skogsmark samt mer än hälften av lövträdsarealen; jämför värdena för Malmöhus län i tabell 3: 2.

Tabell 3: 2. Skogsmarkens fördelning på olika beståndstyper i södra Sverige enligt riksskogstaxeringen 19'5 8—67.1

Barr— Ek o övr Björk o Barrbl lövbl ädel löv- övr löv- Total Granskog Tallskog skog skog Bokskog2 skog skog Kalmark skogs-

1000 1000 1000 1000 1000 1000 1000 1000 areal Länha % ha % ha % ha % ha % ha % ha % ha % 1000ha

K 53 30 9 5 20 11 52 29 9 5 12 7 15 8 10 5 180 L 64 23 28 10 22 8 55 20 30 11 14 5 46 17 15 6 M 19 27 4 6 1 1 5 7 15 21 7 10 14 20 6 8 71 7 N 57 26 35 16 21 10 47 22 8 4 8 3 25 12 14 S:a 193 26 76 10 64 9 159 22 62 8 41 5 100 14 45 6 740

1 Uppgifterna i tabellen motsvarar närmast värdena för 1962. ? Bokskog definieras en] riksskogstaxeringen som bestånd där virkesförrådet består av bok och/ eller avenbok till minst 70 %.

Tabell 3: 3. Bokskogsarealens fördelning på län och fastighetstaxeringsområden enl riks- skogstaxeringen 1964———68.1

Län Fastighets- taxerings- K2 L M N2 EFGHOP område inom __ _— _— _— _ resp län % 1000 ha % 1000 ha % 1000 ha % 1000 ha % 1000 ha 1 18 1,4 26 7,5 24 3,6 26 2,0 2 47 3,6 24 7,1 39 5,7 26 2,0 3 35 2,7 50 14,5 37 5,4 48 3,8 Summa 100 7,7 100 29,1 100 14,7 100 7,8 100 3,33 Proc andel 12,3 46,5 23,5 12,5 5,3 Total areal 62 600 ha

1 Värdena i tabellen kan närmast hänföras till taxeringsperiodens mitt, dvs till 1966. 2 Fördelningen på fastighetstaxeringsområden i K och N län mycket osäker. 3 Arealen för EFGHOP län är osäker.

3.2 Bokskogsarealen [ Sverigel i Kristianstads län samt 1/5 i Blekinge och

_ Hallands län. För hela riket gäller att knappt 3.2.1 Allmänt om Skogsmarkens fördelning en tjugondel upptas av ren lövskog.

på beståndstyper i södra Sverige

Bokskogarnas andel av den totala skogs- arealen är störst i Malmöhus län (21%), därefter i Kristianstads län (11 %), Blekinge län (5 %) samt Hallands län (4 %), (tabell 3: 2). I övriga län inom bokens naturliga ut- bredningsområde upptar bokskogen mindre än 1% av skogsarealen. Av den totala skogsmarksarealen i riket på 23,5 milj ha upptar boken knappt 0,3 %, dvs en yta av ca 6 kvadratmil. T | | omf tta 1" ko 3 c h"lft 1 Vid läsning av detta avsnitt bör ihågkommas i” ka r |rena| 351 %; i. & år; att årligen 600—800 ha bokskog omföres nu av s ogsmar sarea en 1 a mo us an, _ granskog. Jfr kapitel 4|

3.2.2. Bokskogsarealen fördelad på län och fastighetstaxeringsområden

Kristianstads län hyser nästan hälften av bokskogsarealen, Malmöhus län nästan en fjärdedel, Blekinge och Hallands län var- dera ca en åttondel samt övriga län tillsam- mans ca en tjugondel (tab 3: 3). Den största

Tabell 3: 4. Bokskogsarealens fördelning på olika län enligt skogsvårdsstyrelsernas kart- läggning 1967—68.

Län E1 F1 G1 H1 K2 L2 M2 N2 O1 P1 Summa

___—_—___————————

Arealiha 60 295 440 30 4700 22 100 9420 2455 185 60 397453

1 Arealen består till största delen av bestånd ( 5 ha. ? Arealen består till största delen av bestånd > 5 ha; i M och N län har dock även ett stort antal bestånd ( 5 ha medtagits då de ansetts ha stor betydelse för landskapsbilden. 3 Enligt de utvecklingstendenser som beskrivits i kapitel 4 torde denna areal nu ha nedgått till ca 37 000 ha.

bokskogskoncentrationen återfinns inom fas- tighetstaxeringsområde 3 i Kristianstads län dvs i huvudsak runt sjöarna nordost om Kristianstad (se kartbilaga).

3.2.3. Kartläggning av bokskogarna 1967—68

På uppdrag av bokskogsutredningen kart- lade skogsvårdsstyrelserna 1967—68 bok- skogarna i Östergötlands, Jönköpings, Kro- nobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Vid kartläggningen med- togs i princip endast bestånd vars virkes- förråd till minst 70 % bestod av bok. Arbe- tet utfördes genom fältinventeringar samt med hjälp av flygbilder och annat kartma- terial. Bestånden lades i allmänhet in på topografiska kartan i skala 1:50 000 i de län där denna fanns, i övriga län på general- stabskartan i skala 1 : 100 000.

För kartläggningen i Kronobergs, Ble- kinge, Kristianstads, Malmöhus och Hal- lands län gällde att i princip skulle endast bestånd större än 5 ha medtas. Bestånd med mindre areal skulle dock kartläggas om de hade betydelse för landskapsbilden eller hade andra naturvårdsvärden. I övriga län där boken finns i spridda bestånd av oftast obetydlig areal medtogs även förekomster på endast 1 ha, stundom även mindre.

Syftet med kartläggningen var att få en uppfattning om bokskogarnas geografiska spridning och struktur för att härigenom få ett underlag för bedömningen i fråga om deras skyddsvärde.

En jämförelse (tabell 3: 5) mellan de areal— uppgifter som riksskogstaxeringen redovisar och den av skogsvårdsstyrelserna kartlagda arealen ger en antydan om bokskogarnas be- ståndsstruktur i de olika länen. I Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län finns bok- skogen koncentrerad till större bestånd. En- ligt instruktionen för kartläggningen skulle som tidigare framhållits i huvudsak endast bestånd större än 5 ha medtas vid kartlägg- ningen i dessa län. I övriga län finns bok— skogen till största delen som ett stort antal mycket små bestånd, vilka det av praktiska skäl varit omöjligt att fullständigt kartlägga. Det bör för övrigt uppmärksammas att riks- skogstaxeringens värden avser 1962 dvs drygt 5 år tidigare än den här behandlade kartläggningen.

Kartläggningen av bokskogarna finns re— dovisad på två översiktskartor (se bilagor). Den ena av dessa med bestånden ytriktigt inlagda är i skala 1 : 250 000 och omfattar Skåne och Blekinge, dvs det egentliga bok- skogsområdet. Den andra kartan med be- stånden markerade med storlekssymboler är i skala 1 :500 000 och omfattar Östergöt- lands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län.

Tabell 3: 5. Av skogsvårdsstyrelserna kart- lagd areal bokskog (tabell 3: 4) i procent av arealen enligt riksskogstaxeringen 1964—-68 (tabell 3: 3).

Län K L M N EFGHOP Totalt

Areali procent 61 76 64 34 31 63 SOU 1971:7l

Tabell 3: 6. Bokskogsarealen fördelad på ägargrupper1 länsvis enligt riksskogstaxeringen 1964—68. ___—___—

Ägargrupp

Allm + AB Bondeskog Gods Summa Län 1000 ha % 1000 ha % 1000 ha % 1000 ha % ___—___ K 0,9 10 5,9 78 0,9 12 7,7 100 L 5,5 19 15,1 52 8,5 29 29,1 100 M 1,3 9 6,6 45 6,8 46 14,7 100 N 1,7 22 4,7 60 1,4 18 7,8 100 EFGHOP 0,2 7 2,3 70 0,8 23 3,3 100 Summa 9,6 15 34,6 56 18,4 29 62,6 100

___—___—

1 Med ägargrupp Allm + AB avses i huvudsak stat, kommun och aktiebolag. Med gods avses privatägda fastigheter med skogsareal av 200 ha och däröver. Med bondeskog avses privat- ägda fastigheter med en skogsareal mindre än 200 ha.

Tabell 3: 7. Bokskogsarealens procentuella fördelning på åldersklasser i K, L, M och N län enligt riksskogstaxeringen 1964—68.

___—___

Åldersklass ___—___ 1—11 111 IV v VI Län 1—40 41—60 61—80 81—100 101 + Summa ___—____ K 42,11 34,21 17,5 6,0 — 100,0 L 13,0 25,8 31,0 18,6 11,5 100,0 M 10,0 16,4 30,2 31,3 12,1 100,0 N 8,1 28,7 27,1 20,6 15,5 100,0 ___—___ Totalt 15,5 24,9 28,6 20,3 10,7 100,0 Idealvärden2 40 19 19 19 3 100,0

___—___—

1 Ingår sannolikt en mycket stor andel avenbok häri. 2 Vid en beräknad omloppstid av 90—100 år.

3.2.4. Bokskogsarealen fördelad på ägar- grupper

Drygt hälften av bokskogsarealen är s k bon- deskog, inemot en tredjedel utgöres av gods- skogar samt ca en sjundedel av allmänna och aktiebolagsskogar. I Blekinge län intar bondeskogen den största andelen med nära fyra femtedelar av totala bokskogsarealen. I Kristianstads och Malmöhus län består drygt resp knappt hälften av arealen av bonde- skog, i övriga län utgörs drygt två tredje— delar av bondeskog. Den största andelen godsskog återfinns i Malmöhus län, där i det närmaste hälften av bokskogsarealen är godsskog, därefter i Kristianstads län där nästan en tredjedel tillhör denna ägarekate-

gori. I Kristianstads och Hallands län intar allmänna och aktiebolagsskogar ca en femte- del av arealen, i övriga län omkring en tion- del. Det bör dock påpekas att värdena för Blekinge och Hallands län är osäkra samt att värdena för Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län är mycket osäkra på grund av det begränsade statistiska materia— let (tab 3: 6).

3.2.5. Bokskogsarealens procentuella fördel- ning på 20-åriga åldersklasser

Bokskogens åldersmässiga fördelning (tab 3: 7) varierar rätt kraftigt länen emellan. Blekinge län har ett överskott i åldersklass

Tabell 3: 8. Bokskogsarealens fördelning på län och bonitetsklasser (Jonsson) enligt riks- skogstaxeringen 1964—68.

_____________._—————-——-———

Bonitetsklass ___—f— Län I 11 111 + Samtliga ___—___;— K Areal 0,5 2,8 4,3 7 ,7 % 7 37 56 100 L Areal 6,4 16,2 6,5 29,1 % 22 56 22 100 M Areal 5,5 8,2 1,1 14,7 % 37 56 7 100 N Areal 1,6 3,7 2,5 7,8 % 21 47 32 100 ___—________——— Summa Areal 14,0 30,9 14,4 59,3 % 24 51 25 100

__________________—____

I—III. Enligt uppgifter från skogsvårdssty- relsen i Blekinge län är den yngre boksko- gen i vissa delar av länet ofta starkt domine- rad av avenbok, som vid riksskogstaxeringen förts till beståndstypen bokskog. Siffrorna kan därför vara starkt missvisande. Bristen på äldre skog (endast 6 % av arealen tillhör åldersklass V) är mycket påtaglig.

I Kristianstads län finns ett överskott i ål— dersklasserna III och IV och ett underskott i åldersklasserna I och II.

I Malmöhus län är situationen likartad med den i Kristianstads län. Underskottet på yngre skog är dock mera uppenbart. Det bör påpekas att det lokalt i vissa äldre, snart avverkningsmogna bestånd kan finnas en re- lativt god självföryngring av bok. Det kon- staterade underskottet i åldersklass I—II är, under förutsättning att denna självföryng— ring får utvecklas, sannolikt ej fullt så mar- kant i verkligheten.

I Hallands län finns ett underskott i ål— dersklass I och II men överskott i ålders- klass III, IV, V och VI.

3.2.6. Bokskogens fördelning på län och bonitetsklasser

De vid riksskogstaxeringarna gjorda upp- skattningarna av Skogsmarkens virkesprodu- cerande förmåga, bonitet, avser i princip det för respektive ståndort ur produktions- synpunkt lämpligaste trädslaget, vilket om bok växer på marken som regel är gran. Det torde vara relativt vanskligt att över-

föra en granbonitet exakt till en bokbonitet. Man kan dock generellt säga att granboni- tet I (enligt Jonsson)1 är en mycket god bok- bonitet (motsvarar ungefär bok 32, se kapi- tel 5), 11 är en god bokbonitet (ca bok 28) och III en mindre god bokbonitet (sämre än bok 24). Tabell 3: 8 visar att Malmöhus län har de relativt sett bästa produktionsförhål- landena med mer än en tredjedel av arealen inom bonitetsklass I. Därefter kommer Kri- stianstads län med drygt en femtedel i boni- tetsklass I. Hallands län har relativt sett lika stor andel av arealen i bonitetsklass I som Kristianstads län men lägre andel i bonitets- klass 11. Blekinge län har den största ande- len i bonitetsklass III, vilket till viss del kan bero på att relativt stora avenboksdomine- rade bestånd på sämre ståndorter ingår i materialet.

3.3 Virkesförrådet av bok i Sverige

3.3.1. Allmänt om virkesförrådets fördelning på trädslag i södra Sverige

Det totala virkesförrådet av bok på skogs- mark i södra Sverige (länen K, L, M, N, E, F, G, H, 0 och P) är 13,9 milj m3sk (tab 3: 9). Härtill kommer 0,2 milj m3sk på an- nan mark än skogsmark som dock ej redo- visas här.

1 I Jonssons boniteringssystem indelas skogs- markens bonitet i 8 klasser: I, 11 osv, varvid I betecknar den högsta boniteten.

FotO' Lennart Lindgren

,

i

arv. Sjöbo ora i Malmöhus lä

ngsbokskog med blommande lund- n. uni 1967

Figur 7 Å

Figur 8. Dansk viltforskning har påvisat ett positivt samband mellan andelen bok i skogs- arealen och avkastningen av rådjur. — Rå- bock i bokskog vid Hjularöd i Malmöhus län. Foto: Arne Schmitz/N

Tabell 3: 9. Virkesförrådet på skogsmarkl och dess fördelning på olika trädslag i länen K, L, M, N, E, F, G, H, 0 och P enligt riksskogstaxeringen 1964—»68.

Björk o

Gran Tall Bok Ek övr lövträd Summa

milj milj milj milj milj milj Län mask % mask % mask % mask % mask % m3sk % K 12,6 56 3,7 17 1,5 1,6 7 2,9 13 22,3 100 L 14,4 40 7,0 19 6,3 2,0 6 6,4 18 36,1 100 M 3,6 34 0,6 6 3,6 34 0,7 7 2,0 19 10,5 100 N 12,7 47 7,2 27 1,7 1,4 5 4,0 15 27,0 100 EFGHOP 232,6 44 151,8 29 0,8 8,5 16 52,8 10 446,5 100 Summa 275,9 51 170,3 31 13,9 14,2 3 68,1 12 542,4 100

! Exkl virkesförråd på annat ägoslag.

Bokskogens andel av det totala virkesför- rådet på skogsmark är som framgår av tab 3: 9 mycket varierande länen emellan. I Malmöhus län utgör virkesförrådet av bok en dryg tredjedel av det totala förrådet, i Kristianstads län mindre än en femtedel och i Blekinge och Hallands län en dryg tjugon- del. I de övriga länen tillsammans är för- rådet av bok endast 1 % av det totala vir- kesförrådet.

3.3.2 Virkesförråd av bok i rena bestånd samt totalt förråd

Det totala virkesförrådet av bok (exkl träd med brösthöjdsdiametrar mindre än 10 cm) i ovannämnda län är 13,1 milj m3sk varav 9,9 milj m3sk finns i rena bestånd (bestånd där minst 70 % av virkesförrådet består av bok).

Den totala volymen av övriga trädslag i rena bestånd är 1,8 milj m3sk, dvs 15 % av förrådet av samtliga trädslag.

I Malmöhus län utgör virkesförrådet i de rena bestånden 86 % av totala förrådet, i Kristianstads län 80 %, i Halland och Ble- kinge 69 resp 50 %. I de övriga länen åter finns endast 29 % av förrådet i de rena be- stånden. Dessa siffror ger en antydan om bokens förekomst i de olika länen. Relativt sett uppträder boken i större utsträckning insprängd i andra bestånd i de minst ut- präglade bokskogslänen. I Skåne upptar de rena bokbestånden däremot stor andel.

Av det totala virkesförrådet i rena bestånd finns 50 % i Kristianstads län. Malmöhus län har en knapp tredjedel, Halland och Ble- kinge har en dryg tiondel resp en tjugondel. En jämförelse med arealsiffroma enligt ta- bell 3: 3 visar att Malmöhus län har rela- tivt sett en större andel av virkesförrådet än av arealen. Överskottet på virkesrika medel- ålders och äldre bestånd ger en förklaring till detta förhållande. Underskottet på äldre bestånd i Blekinge län samt den sannolikt stora andelen lågt bestockade bestånd med mycket avenbok förklarar den ringa andelen av det totala virkesförrådet för detta län.

Tabell 3: 10. Totalt virkesförråd (brösthöjds- diameter 10 cm och däröver) av bok samt i rena bestånd (minst 70 % bok) enligt riks— skogstaxeringen 1964——68.

Virkes-förråd Förrådet

i rena best Förråds— milj i % av to- Län grupp m3sk % talt förråd K Rena bestånd 0,6 6 50 Totalt förråd 1,2 9 L Rena bestånd 4,9 50 80 Totalt förråd 6,1 47 M Rena bestånd 3,1 31 86 Totalt förråd 3,5 27 N Rena bestånd 1,1 11 69 Totalt förråd 1,6 12 EFG Rena bestånd 0,2 2 29 HOP Totalt förråd 0,7 5 Rena bestånd 9,9 100 76 S:a Totalt förråd 13,1 100

Virkesförrådets ' fördelning på åldersklasser framgår av tabell 3:11.

Tabell 3:11. Virkesförråd av bok (bröst- höjdsdiameter 10 cm och däröver) i rena bestånd (minst 70 % bok) fördelat på ålders— klasser enligt riksskogstaxeringen 1964—68. Län K, L, M, N, E, F, G, H, 0 och P.

Åldersklasser

Virkes-I—III IV ' V VI + förråd (1—60) (61—80)(81-——100)100+ Summa

milj mask 2,2 2,9 3,0 1,8 9.9 % 22 30 30 18 100

3.3.3 Virkesförråd av bok i rena bestånd fördelat på ägargrupper

En jämförelse mellan tab 3: 12 och 316 visar att ägargruppen Allm + AB synes ha ungefär samma andel av arealen som av virkesförrådet. För bondeskogen gäller att andelen av virkesförrådet är mindre än an- delen av arealen medan det för godsskogar- na gäller det omvända förhållandet.

3.3.4 Virkesförråd per ha av bok i rena be- stånd fördelat på län och ägargrupper

Tabell 3: 13 visar att virkesförrådet per ha är genomgående störst i Malmöhus län, vil-

ket är naturligt med hänsyn till överskottet på medelålders och äldre skog i detta län (tabell 3: 7). I Malmöhus län har vi även de mest produktiva bokskogsmarkerna (ta- bell 3: 8), på vilka det i allmänhet kan hål- las ett högre Virkesförråd per ha än på låg- produktiva marker. Hektarsiffran för ägar- gruppen bondeskog i Blekinge län är extremt låg och sammanhänger med det stora över- skottet på yngre skog med en hög andel låg- produktiv avenbok.

Tabell 3:13. Virkesförråd (brösthöjdsdia- meter 10 cm och däröver), i m”sk per ha av bok i rena bestånd (minst 70 % bok) fördelat på län och ägargrupp beräknat med ledning av material från riksskogstaxeringen 1964—68.

Ägargrupp Bonde- Län Allm+AB skog Gods Samtliga K 125 68 1 10 78 L 182 152 176 165 M 230 212 221 218 N 118 149 143 143

33.5 Virkesförråd av bok i rena bestånd fördelat på bonitetsklasser

Det positiva sambandet mellan bonitet och Virkesförråd, dvs ju bättre bonitet ju högre Virkesförråd, framgår av tabell 3: 14.

Tabell 3: 12. Virkesförrådet av bok (brösthöjdsdiameter 10 cm och däröver) i rena be- stånd (minst 70 % bok) fördelat på ägargrupper enligt riksskogstaxeringen. Län K, L, M, N, E, F, G, H, 0 och P.

Ägargrupp

Allm + AB Bondeskog

0

milj milsk % milj m'sk %

Gods Summa

milj mask % milj m-"sk %

1,6 16 5,0 51 3.3 33 9,9 100

1 Med ägargrupp Allm + AB avses i huvudsak stat, kommun och aktiebolag. Med gods avses privatägda fastigheter med en skogsareal av 200 ha och däröver. Med bondeskog avses privatägda fastigheter med en skogsareal mindre än 200 ha.

Tabell 3: 14. Virkesförråd (brösthöjdsdiameter 10 cm och däröver) av bok i rena bestånd (minst 70 % bok) fördelat på bonitetsklasser totalt och per ha i länen K, L, M och N

enligt riksskogstaxeringen 1964—68.

Bonitetsklass

I II

milj m3sk % milj m3sk %

3,0 31 5,4 56 Virkesförråd per ha 215 175

111 + Summa och medeltal milj m3sk % milj mask % 1,3 13 9,7 100

90 164

Tabell 3: 15. Virkesförråd1 av bok i rena bestånd (minst 70 % bok) samt totalt fördelat på län och diameterklasser enligt riksskogstaxeringen 1964—68.

Diameterklasser 0—15 15—25 25—45 45 + Summa 25 + Virkesförråds- milj milj milj milj milj milj Län grupp mssk mask mask mask mask mask %2 K Rena bestånd 0,2 0,2 0,2 0,1 0,7 0,3 43 Totalt förråd 0,5 0,4 0,5 0,1 1,5 0,6 41 L Rena bestånd 0,4 0,9 2,7 1,0 5,0 3,7 74' Totalt förråd 0,6 1,4 3,2 1,1 6,3 4,3 68 M Rena bestånd 0,1 0,3 1,6 1,2 3,2 ' 2,8 88 Totalt förråd 0,2 0,3 1,8 1,3 3,6 3,1 85 N Rena bestånd 0,1 0,3 0,6 0,2 1,2 0,8 67 Totalt förråd 0,2 0,5 0,8 0,2 1,7 1,0 58 EFGHOP Rena bestånd 0,0 0,1 0,1 -- 0,2 0,1 50 Totalt förråd 0,2 0,3 0,3 — 0,8 0,3 38 Summa Rena bestånd 0,8 1,8 5,2 2,5 10,3 7,7 75 Totalt förråd 1,7 2,9 6,6 2,7 13,9 9,3 67

1 Exkl förråd på annat ägoslag än skogsmark. ? Grovskogsprocent.

3.3.6. Virkesförråd av bok fördelat på län och diameterklasser

Grovskogsprocenten (ett mått på den andel

av virkesförrådet som utgörs av träd med brösthöjdsdiameter 25 cm och däröver) är

som framgår av tab 3: 15 störst i Malmöhus län där man har en relativt stor andel virkes- rika och äldre bestånd. Därefter följer i ord- ning L, N och K län. Tabellen visar också att de rena bestånden har en större andel grovt virke än vad som finns i totalförrådet.

4 Förändringar i bokskogens areal och

Virkesförråd

4.1. Utvecklingen sedan 1928 4.1.1 Areal

Bokskogen har under tidigare århundraden varit ett dominerande trädslag framför allt i Skåne (se fig. 9) men även i Blekinge och Halland samt delar av Kronobergs län (av- snitt 2.5). Några exakta arealsiffror är på grund av det bristfälliga kartmaterialet svårt att erhålla.

Det är inte förrän genom riksskogstaxe- ringarna som vi kunnat få mera precisa uppgifter om bokskogstillgångarna i hela södra Sverige. Den första riksskogstaxering- en genomfördes på 1920-talet. Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län inventerades 1928. Nästa taxering av dessa län är från 1945—46. From tredje riks- skogstaxeringen som började 1953 har en annan inventeringsmetodik använts genom att hela "landet årligen inventerats genom lågprocentiga taxeringar. För bokskogsut- redningen har resultat sammanställts och medelvärden beräknats för perioden 1964— 68 och i vissa avseenden 1958—67.

Tyvärr särredovisar inte riksskogstaxe- ringarna arealen bokskog förrän vid mitten av 1960-talet.x Överslagsberäkningar av tidi— gare arealsiffror får därför göras med led- ning av uppgiften om totalareal skogsmark, Virkesförråd, dimensionsfördelning m m. En- ligt en dylik teoretisk överslagsberäkning skulle bokskogsarealen i Blekinge, Kristian-

stads, Malmöhus och Hallands län minskat från ca 78000 ha 1928 till ca 74000 ha 1945, dvs en reduktion på ca 4 000 ha eller 5 % . Enligt de senaste uppgifterna från riks— skogstaxeringen vilka närmast är att hän- föra till 1966 skulle bokskogsarealen vara 59 300 ha i dessa län. Från 1945 skulle så- ledes bokskogsarealen ha minskat med ca 15 000 ha, dvs ca 20 % på drygt 20 år. Mel- lan 1928 och 1966 skulle arealen totalt ha reducerats med ca 19 000 ha dvs ca 24 %. Det bör dock påpekas att uppgifterna från 1928 och 1945 är osäkra på grund av be- räkningstekniken och det bristfälliga grund- materialet. Enligt beräkningar av skogsvårds- styrelserna i nämnda län skulle bokskogs- arealen ha minskat med ca 6 000 ha under tioårsperioden 1957—1966, en uppgift som kan jämföras med den framräknade arealen på 15000 ha för tjugoårsperioden 1945— 1966.

Några exakta uppgifter om arealutveck— lingen inom övriga europeiska länder har ej kunnat erhållas. Tabell 4: 1 hämtad från Statistiske Meddelelser 1967: 10 (Köpen- ham 1967) ger dock en god bild av bokskogs-

* Enligt Carbonnier var bokskogsarealen 1945 —l946 54000 ha (Ch Carbonnier 1949. De ädla lövträdens fördelning på boniteter i Halland, Skåne och Blekinge enligt riks- taxeringen 1945—1946. Medd. från Statens Skogsforskningsinstitut. Band 37: 10) På grund av annan definition av »rena bestånd» är denna uppgift dock ej jämförbar med de siffror som anges i denna utredning.

Figur 9. Schematiserad karta över bokskogens utbredning i Skåne omkring 1680 enligt karta upprättad av G von Buhrman 1684 (T Troedsson, Skånes Natur 1966).

arealens förändring i Danmark sedan 1881.

Som synes var bokskogsarealen praktiskt taget konstant ända fram till 1920-talet. Härefter har liksom i Sverige en relativt kraftig minskning skett av arealen.

4.1.2. Virkesförråd

Virkesförrådet av bok har ökat kraftigt sedan 1928, något som skett trots den tidigare konstaterade arealminskningen (tabell 4: 2). Detta kan förklaras genom att andelen grovskog ökat (virkesförrådet per ha har ökat) samt också sannolikt till viss del genom att de vid senaste taxeringen använda kube— ringstalen gett högre värden än de tidigare använda. Virkesförrådet av bok upptar dock

en allt lägre andel av totalförrådet i samt- liga län.

4.2. Utvecklingen 1957—1966 i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län

Skogsstyrelsen gjorde 1967 en enkät bland skogsvårdsstyrelserna i södra Sverige och do- mänverket angående slutavverkningsarealer, föryngringsåtgärder m m i bokbestånd under tioårsperioden 1957—66. Vidare gjordes en prognos för utvecklingen 1967—76 dels un- der förutsättningen att avsättningsförhållan- dena för bokvirket skulle vara desamma som 1967 (före stormfällningen i oktober), dels under förutsättning att avsättningsförhållan- dena inte skulle begränsa avverkningama. ..

År | 1881' 1888 1896 Bokskogs- ( ' areal _

(1000 ha) . 106 . 109

107?

.'1907 1923 1931 1951 1965

._108 100 104 91 84

Tabell 4:2.—_Virk'esförråd samt grovskoigspi'ocentl av bok enligt riksskogstaxeringarna 1928, 1945—46 samt 1964—68 inK, L, M och N län.

Virkesförråd av bok,. . 1 000 måsk

924_ 3 239 i 2415 1 108

År 1928

ZZFN 5.

Summa 7 686 i, i 003 7 , 3 702 ,

2 433 1 100

1945—46

zara

Summa 8 238- '- 1 553 6 299 3 615 1 673

131407

1964—68

221771

Summa

Virkesförråd av bok i

Grovskogs- procent av totalförrådet procent av samtl trädslag 42 10 47 21 66 44 52 12 , 53 19 34 9 51 19 72 39 52 8 55 16 41 7 68 17 85 36 58 6 * 68 14

1 Med grovskogsprocent avses andel av virkesförrådet som består av träd med brösthöjdsdia— meter 25 cm och däröver.

Av tabell 4: 3 framgår att ca 8000 ha bokskog beräknades ha slutavverkats under tiden 1957—66 och att ungefär lika stor areal väntades "bli avverkad under nästkom- mande tioårsperiod med de år 1967 gällande avsättningsförhållandena. Om obegränsade avsättningsmöjligheter skulle finnas förvän- tades en ökning *av slutavverkningsarealcn med ca 20 % jämfört med 1957—66.

Drygt 70 %- eller 5 720 ha av de 1957— 66 slutavverkade bokskogsarealema hade planterats med barrskog (huvudsakligen gran), medan drygt 15 % eller 1300 ha föryngrades med bok. Härtill kommer bok— kulturer på ca 310 ha skogsmark som tidi— gare ej varit bevuxen med bok. Återstående areal utnyttjades för blandkulturer med bok

och gran eller kulturer med andra lövträd än bok eller hade övergått till annan an- vändning.

För den kommande tioårsperioden förut- sågs att bokföryngringsytan skulle minska så att den vid 1967 års avsättningsförhållanden endast skulle omfatta ca 10 % av slutav- verkningsarealen bokskog eller 730 ha. Om obegränsade avsättningsförhållanden skulle finnas beräknades bokföryngringsarealen en- dast komma att omfatta ca 8 % av slut- avverkningsarealen eller 760 ha.

Det bedömdes tydligen som sannolikt att den ökade slutavverkningsarealen vid för- bättrat avsättningsläge skulle komma att leda till att drygt 90 % av slutavverknings- arealen bokskog övergick till barrskog, dvs

Tabell 4: 3. Föryngringsåtgärder inom slutavverkade bokbestånd 1957—66 samt'prognos för 1967—76. Totalt för länen G, K, L, M och N enligt uppgifter från skogsvårds— styrelserna och domänverket.

Prognoser för perioden 1967—76 åtgärder i ha

Under 1957—66 Med avsättnings-

Om avsättningsförhållan- dena ej begränsar avverk-

utförda åtgärder förhållandena 1967 ningarna.

% av slut- % av slut- % av slut— avverkad avverkad avverkad Åtgärder areal ha bokareal areal ha bokareal areal ha bokareal Slutavverkning i bokbestånd 7 930 100 7 510 100 9 440 100 Plantering med bok 70 1 40 ( 1 50 ( 1 Självföryngring av bok 1 220 15 590 8 610 6 Blandkulturer av bok och gran 480 6 80 1 80 1 Plantering med gran eller andra barrträd 5 720 72 6 630 88 8 440 89 Andra lövträds- kulturer än bok 240 3 20 ( 1 20 ( 1 Bokkulturer på marker som tidi- gare ej varit be- vuxna med bok 310 100 100 Summa bokför- yngrad areal 1 600 730 760 Summa bokför- yngrad areal i % av slut- avverkad areal 20 10 8

en något snabbare avveckling av bokskog än som skulle ske med oförändrade avsätt- ningsförhållanden.

4.3. Utvecklingen 1967—1970 i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län

En förnyad enkät bland skogsvårdsstyrelser- na och domänverket gjordes i februari 1971 angående slutavverkningsarealer, föryng— ringsåtgärder m m i bokbestånd under fyra—

årsperioden 1967—1970. En prognos för tiden 1971—1980 begärdes även. En sam- manställning av de erhållna svaren redovisas i tabell 4: 4.

En jämförelse med tabell 413 ger vid handen att slutavverkningsarealen per år varit något större än som beräknades 1967. 1967 års stormfällning kan emellertid här ha spelat in. Arealen bokföryngring har varit mindre än den förväntade. För kommande decennium förutses ungefär samma årliga slutavverkningsareal som under tiden 1967

—70. Endast knappt en tiondel förutses komma att föryngras med bok. Av tabellen framgår även att avsättningsförhållandena för närvarande ej längre begränsar slutav- verkningsarealerna. En högst avsevärd re- duktion av bokskogsarealen i Sydsverige kan således förväntas under kommande år om inga särskilda åtgärder sätts in från det all- männas sida.

Tabell 4: 4. Föryngringsåtgärder inom slutavverkade bokbestånd 1967—1970 samt prognos för 1971—1980. Totalt för länen K, L, M och N

enligt uppgifter från skogsvårdsstyrelserna och domänverket.

—___—____________

Åtgärder

Slutavverkning i bokbestånd

Plantering med bok

Självföryngring av bok

Blandkulturer av bok och gran

Plantering med gran eller andra barrträd

Andra lövträds- kulturer än bok

Bokskogskulturer på marker som tidigare ej varit bevuxna med bok

Summa bokföryngrad areal Summa bokföryngrad areal i % av slut- avverkad areal

Under 1967—1970 utförda åtgärder i ha

155 30 108

20 58

1900

100

1780

20

102

11501 2402

110 650

10 20

370

700 700

Summa K-län L-län M—län N-län areal

3905 270

218

3238

39 42

530

%av

slut- avv. bok- skogs- areal K-län L-län M-län N-län areal

100 7

83

14

Prognoser för perioden 1971—1980 åtgärder i ha

Med avsättningsförhållandena

1970

250

20

200

30

20

5000

300

30

4570

100

50

350

2000 150

250

1600

50

450

3500 3500

Summa

10750

150

570

30

9870

130 100 820

% av slut— avv. bok-

skogs—

Om avsättningsförhållandena ej begränsar avverkningama

Summa

areal K-län L-län M-län N—län areal

_————__—___________________

100 l

(1

92

8

450

50

350

50 50

100

5000

300

30

4570

100

50

350

2100 150

300

1650

50

500

3500 10950 — 150

— 650 — 30 3500 10070 — 150 — 150 — 950

% av slut- avv. bok- skogs- areal

100 1

(1

92

9

_——__—___—_______

' Varav 900 ha stormfälld areal 1967, viss del härav ännu ej skogsplanterad. ? Ofta ca 20 % lärkinblandning. Ca 150 ha genomförda som beredskapsarbete under 1969 och 1970 med AMS-bidrag till ca 90 % av totalkostnaden.

5 Jämförelse mellan bokskogens och

granskogens ekonomi '

5.1. Inledning

Bland våra inhemska trädslag skulle granen i flertalet fall ge den högsta volymproduk— tionen på de marker som för närvarande är bevuxna med bok. När det gäller att be— döma bokskogens ekonomi ligger det därför närmast till hands att jämföra den med granskogens. En sådan jämförelse har på uppdrag av utredningen utförts och i det följande kommer den utförda undersökning- ens huvudresultat att kortfattat återges.1

5.2. Volymprodukzion 5.2.1 Bokens produktion

För bok konstruerades nya produktionstabel— ler för fyra boniteter: Bok 20, Bok 24, Bok 28 och Bok 32. Talet i bonitetsbeteckningen anger beståndets övre höjd (höjden enligt en över diametrarna upplagd höjdkurva för arit- metiska medeldiametern hos de 100 grövsta träden per ha) vid totalåldern 100 år (11100). I varje bonitet prövades två gallringspro- gram. Standardprogrammet A ansluter sig nära till den bokskogsskötsel som hittills tillämpats i praktiken. I korthet kan ut— vecklingscykeln beskrivas på följande sätt. Bokbestånden förutsätts uppkomma genom naturlig föryngring. Det gamla beståndet av- vecklas i tre etapper, varvid en markbered— ning företages i samband med den första

av de tre avverkningama. När beståndet uppnått en medelhöjd av 4 21 5 m utföres den första av fyra röjningar. De återstående röjningarna insättes med jämna intervall fram till den första gallringen, som ut- föres vid en övre höjd av ca 15 m. In— tervallet mellan de följande gallringarna

varierar på de högre boniteterna mellan 5 och 10 år och på den lägsta mellan 10 och 15 år. Program B innebär en stark redu- cering av antalet gallringar, vilket för med sig längre intervall och större gallringsuttag. Program B ligger emellertid i flera avseen- den utanför materialets gränser. Produk— tionstabeller uppbyggda enligt detta pro— gram måste därför anses vara relativt osäkra.

5 .2.2 Granens produktion

Följande av Petterson konstruerade produk- tionstabeller för planterad gran i södra Sve- rige har använts som underlag för beräk- ningarna2

* Carbonnier, Ch och Hägglund, B 1969. En jämförelse mellan bokens och granens volym- och värdeproduktion. — Institutionen för skogsproduktion, skogshögskolan. Rapporter och uppsatser nr 17. Petterson, H 1955. Barrskogens volymproduk— tion. — Medd från statens skogsforsknings- institut 41:1 och 1963. Barrskogens värde- produktion. — Medd från statens skogsforsk- ningsinstitut 52: 1.

to

Tabell P89 P92 ' "P94 N15 h100,m 24 28 32 36

, En prövning med nytt försöksmaterial vi- sade att produktionstabellerna sannolikt nå— got överskattar produktionen i granbestånd. Tabellerna har vidare konstruerats från ut- gångsbestånd med 6 800 stammar före gall— ring. Det är uppenbart att tabellernas dia- meterutveckling skulle visa negativa avvikel- ser från diameterutvecklingen i från början glesare bestånd. Detta betyder längre om- loppstid och lägre markvärden än för »nor— mala» bestånd. Den sannolika överskatt- ningen av volymproduktionen påverkar emellertid markvärdena i motsatt riktning.

Det vid grantabellernas konstruktion till— lämpade gallringsprogrammet kan beskrivas sålunda: låggallring med uttag av omkring 15 procent av volymen vart femte år. Pro— grammet leder till låga virkesuttag på låg bonitet samt vid de första gallringama. Vid värdeberäkningen har viss kompensation er-

Gran htoo

[TO Så,/"

hållits genom att de indirekta avverknings- kostnademas fasta del fått belasta kalkylen på ett sätt som mera motsvarar de gallrings— program som i dag används i det praktiska skogsbruket.

5.2.3. Sambandet mellan bokens och granens produktion

Lokaler på vilka bok- och granbestånd grän- sade intill varandra på likartad mark upp- söktes. På varje sådan lokal utlades en prov- yta i bokbeståndet och en i granbeståndet, varpå hioo för varje bestånd bestämdes. En numerisk utjämning av materialet, som in- alles omfattade 36 parvisa jämförelser, gav till resultat funktionen

21,01 + 0,4303 htoo bok

De observerade värdena jämte funktionen återges i figur 10. Det härledda sambandet torde kunna tjäna till ledning när det gäller

hioo gran =

25

. Observerade värden

20

thD gran: 21.0l+ 09303 thO bok

L,

20

25 30

h100 rn. Bok

Figur 10. Sambandet mellan granens och bokens bonitet på samma mark.

att bedöma den sannolika granproduktionen på en bokbevuxen mark.

5.2.4. Bokens och granens biologiska stabili- tet inom det aktuella området

Granen är i långt högre grad än boken ut- satt för skador i form av tex rotröta, vind- fällning och snöbrott. Dessa spörsmål be- handlas ytterligare längre fram. Enligt äldre tyska undersökningar skulle en fortsatt gran— produktion i områden utanför artens natur- liga utbredningsområde leda till väsentligt nedsatt produktion samt ökad frekvens av rotröta. Dessa för granens vidkommande nedslående resultat har emellertid inte be- kräftats av senare danska undersökningar. Enligt dessa kunde ingen allmängiltig skill- nad i volymtillväxt påvisas mellan granbe- stånd tillhörande första och andra generade— nen. Det syntes dock inte uteslutet att andra generationen ger ett något (högst 10 %) sämre produktionsresultat. En mindre ök- ning i angreppsfrekvensen av Fomes annosus i andra generationen kan inte heller ute- slutas.

Inom det egentliga bokskogsområdet i Sydsverige saknas spontan gran, och plan- terade granbestånd i andra generationen förekommer ännu endast i begränsad om- fattning. De ovan behandlade problemen kräver dock även i vårt land ökad upp- märksamhet.

5 .3 Rotvärden 5.3.1 Bruttopriser

Utgångsmaterialet för fastställandet av bruttopriser har utgjorts av prislistor för av- verkningssäsongerna 1960/ 61—1967/ 68. Priserna avser för bok sortimenten fanér- stock, sågtimmer (bokstock), sliperstock och massaved, för gran sågtimmer och massa- ved. Sarntliga priser har indexjusterats med hjälp av partiprisindex för rundvirke och träindustriprodukter, varvid avverknings- säsongen 19'66/ 67 har valts som basår. För

att få ett uttryck för den förhandenvarande trenden har de indexreglerade priserna vägts. Sålunda har priserna från avverk- ningssäsongen 1967/ 68 fått vikten 16, pri- serna från 1966/ 67 vikten 15 etc. Vikterna har valts på grundval av överväganden rö- rande den nuvarande trendens stabilitet.

5.3.2. Kostnader

De direkta drivningskostnaderna har häm- tats ur 1968 års huggnings- och körnings- avtal för södra Sverige.

Med indirekta drivningskostnader avses här kostnader som inte kan betraktas som direkta drivningskostnader eller som skogs- vårdskostnader. Som exempel på indirekta drivningskostnader kan nämnas: sociala kostnader (semester, ATP eller SPR

etc) kostnader för utsyning, stämpling, avmät-

ning och tillsyn kostnader för vägar och avlägg kostnader för personalbodar o dyl förvaltningskostnader.

Vid beräkning av de indirekta drivnings- kostnaderna har statistik från Södra Skånes revir utnyttjats. Från revirets totala kostna— der har dragits totala direkta drivningskost- nader och totala skogsvårdskostnader. Åter- stoden har betraktats som indirekta driv- ningskostnader. Totalt utgör dessa kostnader 62 % av de direkta drivningskostnadema. De indirekta drivningskostnadema har de- lats upp på en fast del (400 kr per avverk- ning) och en rörlig del (50 % av de direkta drivningskostnaderna).

Med skogsvårdskostnader avses kost- nader för

hyggesrensning markberedning plantering röjning.

5.3.3. Rotvärden för gran

16 granstammar har apterats på rummet med hjälp av avsmalningstabeller. De 16

190

20

-20

50 60 D brh cm pb.

Figur 1 I . Rotvärdekurvor för bok och gran, alla boniteter.

typträden utgöres av 10-, 20-, 30— och 40- cm-träden i bonitetsklasserna h100 = 24, 28, 32 och 36 m. I fortsättningen kallas exem- pelvis boniteten gran thO = 28 »G 28». För vart och ett av de apterade typträden ut- räknades rotvärdet som skillnaden mellan trädens bruttovärde och de kostnader (di- rekta och indirekta) som kan hänföras till trädet. Genom att antaga att rotvärdet stiger lineärt mellan de apterade trädens diametrar erhålles rotvärdekurvor, en för varje boni- tetsklass.

5 .3.4 Rotvärden för bok

Grundmaterialet till värdeberäkningen ut- gjordes av 120 vindfällda bokar, vilka upp- mättes och apterades på marken. Då de vindfällda träden genomgående var ganska grova kompletterades de med 19 klenare stammar från fasta försöksytor i bokbe- stånd. Då dessa stammar sektionsmätts i fältet var det möjligt att aptera dem på rummet. Rotvärdekurvan för bok (figur 11) har framställts med hjälp av beräknade rot— värden för var och en av de 139 apterade bokstammama. Som jämförelse är i figur 11 även rotvärdekurvan för gran inlagd. De rotvärden som bestämmer den sistnämnda kurvan är medeltal för alla boniteter.

Det framgår av figur 11 att bokens rot- värden är mindre än hälften av granens ända upp till en brösthöjdsdiameter av in- emot 40 cm. Först vid höga diametrar kom- mer bokens värde upp i närheten av gra- nens. Bokkurvans brytningspunkt vid ca 38 cm beror på att man först däröver får ut mera värdefulla sortiment.

5 .4 Beräkning av markvärden 5.4.1 Nettovärden

Vid värderingen av produktions—tabellerna beräknades först de olika avverkningamas bruttovärden, drivningskostnader och netto- värden. Samtliga dessa värden och kostna- der diskonterades sedan till år 0 och sum- merades.

5.4.2. Omloppstiden

Omloppstiden har för gran definierats som tiden mellan två på varandra följande slut— avverkningar. År 0 är således det år som det gamla beståndet slutavverkades. Plan— tering har förutsatts ske ett år efter slutav- verkningen med 2/1 gran. Omloppstidens

längd blir således lika med beståndets slut- ålder —— 2 år.

Enligt produktionsprogrammet skall bok— bestånden avvecklas i tre avverkningar med ca 6 års mellanrum. Omloppstiden har defi- nierats som tiden mellan två på varandra följande »första slutavverkningar». Ur be- räkningsteknisk synpunkt är emellertid pro- grammet med tre slutavverkningar tungarbe- tat, varför de tre avverkningama vid värde- beräkningen betraktats som en, vilken i tiden sammanfaller med den mellersta av de tre avverkningama. Detta gör att vid markvärdeberäkningarna slutavverkningen kommer att utföras sex år efter omlopps- tidens slut. Omloppstidens längd är följ- aktligen beståndets slutålder — 6 år.

5 .4.3 Markvärden

Markvärdet har beräknats enligt Faust-

manns formel

B _ 1,0pu u

u " 1 o u—

) p 0

där

En = markvärdet vid u års omloppstid ALl = nettot från slutavverkningen år 11 DX = nettot från en gallring år x Vz = allmänna omkostnader som utbetalas år 2

c = kulturkostnad

p = kalkylräntefot. I formeln motsvarar

u Au . 1,0p—u + 2713. . Lop—x O

summa nuvärde av samtliga netton från

u olika avverkningar. Uttrycket 2 VZ . l,0p—Z

o motsvarar den fasta indirekta drivningskost- naden samt vissa skogsvårdskostnader (röj- ningar). Termen c motsvarar för gran plan— teringskostnaden, för bok kostnaden för den markberedning som görs i samband med den »första slutavverkningen». Vid beräk- ningarna har för bok utnyttjats de omlopps-

tider som ger högst markvärde för ifråga— varande bonitet.

För gran tillämpades vissa restriktioner med avseende på omloppstidens längd. Dessa restriktioner är motiverade av den stora risk för rötskador och vindfällning som vidlådcr äldre granbestånd. På grund— val av uppgifter rörande förhållandena i det praktiska skogsbruket fixerades nedanstå- ende omloppstider.

thO 24 28 32 36 Omloppstid, år 75 73 71 69

De markvärden som beräknats har fram- räknats under antagandet att medelavverk— ningens areal är 5 ha för gran och 3 ha för bok. För granen har därvid den fasta in- direkta drivningskostnaden beräknats med hjälp av uppgifter från Södra Skånes revir om i dag använda gallringsintervall:

11100 24 28, 32 36 intervall, år 8 7 6 u

1 (Au . Lop—"+ SDK . ],Op—x _ ZVZ . 1,0p—l— C)

0

Markvärden för bok och gran redovisas i tabell 5: l. Resultaten kräver beträffande bok några kommentarer. Markvärdena för bok är i princip sammansatta av tre kom- ponenter, nämligen: . En relativt hög startkostnad (markbe- redning + fördyrad avveckling av det gamla beståndet) som påverkas obetydligt av räntefoten.

. En relativt hög röjningskostnad som utfaller vid beståndsåldrarna 20—50 år och är känslig för förändringar i ränte- foten.

0 För variationer i räntefoten mycket käns— liga netton av varierande storlek från avverkningar som utföres vid bestånds— åldrarna 40—120 år.

Samspelet mellan å ena sidan räntefot, bonitet och omloppstid, å andra sidan de tre komponenterna ovan är komplicerat. Vid en kombination av låg bonitet och hög räntefot domineras bilden av den höga start- kostnaden. På den svaga boniteten sjunker

Bok, medelavverkningens areal 3 ha _._—___—

Räntefot Bonitet Bok 20 | Bok 24 | Bok 28 | Bok 32

—618 —518 _;292 —71 3 % 1141 1141 104 841

——574 —579 _524 —491 4 % 104 94 94 841

—522 —556 ——563 ——610 5 % 104 94 94 341

___—___—

* Optimum ej funnet

M arkvärde,

Pm" kr/ha opps- tid, år

Gran, medelavverkningens areal 5 ha ha

Räntefot Bonitet

(324 Iczs |G32 |G36 ___—___ 386 1311 2377 3925 3 % 75 73 71 69 —301 168 732 1557 4 % 75 73 71 69 —607 —365 ———36 409 5 % 75 73 71 69

denna långsamt med stigande räntefot var- för markvärdet i dessa situationer stiger med stigande räntefot. Vidare sjunker markvär- det med stigande bonitet om räntefoten är hög. Detta beror på att den stegring av det totala diskonterade nettot från avverkning- arna som är följden av en höjd bonitet inte är tillräckligt stor för att kompensera kost- nadsstegringarna. Dessa i sin tur beror dels på att röjningarna kommer närmare bestån- dets födelse, dels på att gallringsintervallen blir kortare och därmed den fasta indirekta drivningskostnaden högre.

Vid en kombination av låg räntefot och

hög bonitet blir förhållandena mer »nor- mala». Nettovärden från avverkningama kommer att påverka kalkylen starkare var- för markvärdet här dels på höga boniteter stiger vid sjunkande räntefot och vid låg räntefot med stigande bonitet, dels blir känsligare för förändringar i omloppstiden.

Det framgår av tabell 5: 1 att boken inte i något fall ger positivt markvärde. Granen däremot ger positiva markvärden för alla här behandlade boniteter vid räntefoten 3 %, för goda och medelgoda boniteter vid 4 % och för den bästa boniteten vid 5% räntefot.

5.4.4. Jämförelse mellan bok och gran

En direkt jämförelse mellan de båda träd- slagens markvärden kan göras med hjälp av sambandet enligt 5.2.3. En sådan jämförelse har gjorts och redovisas i figur 14—16 I stort sett visar resultaten att granens mark- värden är högre än bokens för alla boniteter och räntefötter. Differensen stiger med sti- gande bonitet och sjunkande räntefot.

Vid resultatens tillämpning bör man ob- servera att produktionen på de homogena försöksytor som ligger till grund för produk- tionstabellerna vanligen är högre än i mot- svarande större bestånd. Enligt en utförd undersökning i tall- och granbestånd är me- deltillväxten på mindre, homogena försöks— ytor ca 15 % högre än i omgivande be- stånd.1

5.4.5. Markvärdenas känslighet för ändringar i bruttopriser m m

Bruttopriser, drivningskostnader, skogs- vårdskostnader etc är underkastade fortlö— pande förändringar. Det är därför av in- tresse att undersöka hur förändringar av detta slag påverkar markvärdena. Nedan vi- sas i två exempel markvärdets känslighet för variationer i några olika storheter vid 4 % räntefot.

Förändringar i markvärdet vid 1 % för- ändring av ursprungligt värde i direkta drivningskostnader etc, kr/ ha.

G 32 Bok 24 omloppstid omloppstid 71 år 104 år Direkta drivnings- kostnader 34 4 Bruttopriser 53 7 Skogsvårdskostnader 11 4 Pasta indirekta drivningskostnader l 3

Som synes påverkas markvärdet starkast av förändringar i bruttopriset och i de di- rekta drivningskostnadema. Granens mark- värden är känsligare för förändringar än bokens.

Det föreligger relativt få ekonomiska stu- dier rörande problemställningen gran—bok. I Danmark har dock en sådan undersökning utförts, och nedan har de viktigaste resulta- ten av denna sammanställts.”

Bokens och granens värdeproduktion enligt Hermansen. Bonitet 2, räntefot 4 %, prisnivå 1953/ 54.

Omlopps- Medelprod. Kapitalvärde Årligt kassa- tid m5/ ha, år Dkr/ ha, är överskott Dkr/ ha, är 60 14,8 2 880 600 Gran 120 8,5 —4 560 210 Bok

Det årliga kassaöverskottet enligt Her- mansens arbete erhålles om man dividerar skillnaden (odiskonterad) mellan alla intäk- ter och kostnader under omloppstiden med omloppstiden. Ett försök att på grundval av det svenska materialet beräkna motsvarande storheter som Hermansen gav följande re— sultat:

Om- Boni- Kapital- Årlig Årligt kassa- lopps- tet värde medelprod. överskott tid kr/ha m3 sk/ha kr/ha

59 G 36 1 245 13,9 317 Gran 114 Bok 32 ——571 7,8 177 Bok

De båda undersökningarna gav mycket olika resultat. Orsaken till detta är främst stora skillnader i kostnaderna. Sålunda är det totala nuvärdet av alla kostnader under en 120-årsperiod, dvs approximativt under en omloppstid för bok och två för gran:

Enligt Hermansen Enligt Carbonnier Dkr/ ha och Hägglund

kr/ha 8 202 5 949 Gran 8 364 2 111 Bok

1 Eriksson, Harry, 1967. En jämförelse mellan produktionen på fasta försöksytor och i hela bestånd. —- Inst för skogsproduktion, skogs- högskolan, rapporter och uppsatser nr 14. 2 Hermansen, N K, 1955. Okonomiske betragt- ninger vedrprende trädartsvalget. _— Dansk Skovforenings tidskrift, häfte 1, 1955.

Figur 12. Bokskogens sämre lönsamhet jäm- fört med granskogens har ofta tvingat mark- ägarna att ersätta bokskog med granskog. _ Granplanterat bokskogshygge i Sydskåne. Foto: Arne Schmitz/N

Figur 13. En väsentlig faktor för en bokskogs vetenskapliga skyddsvärde är den tidsrymd un- der vilken marken burit bokskog. I områden där den varit förhärskande under mycket lång tid har man möjligheter att studera ett rela— tivt komplett bokskogsekosystem, dvs en na- turlig bokskog med alla organismer som hör till en sådan. _— Gammal bokskog från Häcke- berga i Malmöhus län. Foto: Arne Schmitz/N

3000

(Gran-Bok)

2000

1000

Figur 14. Markvärden, gran och bok, inkl. fast indirekt drivningskostnad. Räntefot 3 %.

—1000

Bok 20 BokZH BokZB Bok32

Kn/ha 2000

1000 (Gran-Bok)

Figur 15. Markvärden, gran och bok, inkl. fast indirekt drivningskostnad. Räntefot 4 %.

4000

636. En"

Bok20 Bok2h BokZB Bokö?

Kr/ha 1000

(Gran-Bok)

-lOOO

Figur 16. Markvärden, gran och bok, inkl. fast indirekt drivnings- kostnad. Räntefot 5 %.

BonF 636 mt

BokZO BokZH BokZB Bok32

Den svenska modellen förutsätter natur- lig föryngring av bok. Detta medför relativt låga kostnader jämfört med de mycket dyr- bara kulturer som Hermansen räknat med. Härigenom förklaras en stor del av skillna- derna i kapitalvärden. En mycket påtaglig skillnad föreligger också mellan de årliga kassaöverskotten vid granskogsdrift. Denna skillnad är främst betingad av skiljaktlig- heter i relationen bruttopriser—drivnings— kostnader. Vidare avviker granens omlopps- tid (59 år) avsevärt från den »optimala». Sålunda skulle en förlängning av omlopps- tiden till 69 år öka det årliga kassaöver- skottet till 400 kr/ ha.

5.5 Möjligheter att förbättra bok- produktionens ekonomi

Som framgår av det föregående år bokpro- duktionens ekonomi dålig jämfört med granproduktion. Frågan om den går att för- bättra är svår att besvara eftersom man i de flesta fall saknar underlag som visar de bio- logiska och tekniska konsekvenserna av åt- gärder för att förbättra ekonomin. I det följande har emellertid ett försök gjorts att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av

vissa åtgärder under förutsättningen att de är biologiskt och tekniskt möjliga.

5.5.1 Höjning av bruttovärdena

Det har tidigare visats att markvärdena för bok är mest känsliga för höjningar av brutto- prisema. En enkel analys av problemet visar emellertid att för att erhålla markvärdet 0 kr/ ha för Bok 24, räntefot 4 % krävs en höjning av samtliga brutton med inte mindre än 77 %. Särskilt en höjning av bruttovär- det för klenvirket torde ha mycket gynn- samma konsekvenser för markvärdet. Några beräkningar rörande utfallet av en sådan utveckling har dock inte utförts.

5 .5.2 Sänkning av skogsvårdskostnaderna

En sänkning av skogsvårdskostnaderna är möjlig tex genom att införa mindre kost- nadskrävande röjningsmetoder. Sådana me- toder har under senare år prövats i prakti- ken såväl i Sverige som i Danmark. Det kan vara av intresse att här återge ett system som utvecklats på Hörsholms statsskogsrevir på Själland. Det första ingreppet utföres omedelbart innan föryngringen uppnått manshöjd, då stammarna är fingertjocka.

Samtliga plantor bortröjas utmed ca 1,25 m breda, parallella stråk. Mellan de kalröjda stråken lämnas högst 0,5 m breda band med plantor. Det betonas att arbetet inte bör uppskjutas så länge att överblicken av föryngringsfältet går förlorad. En röjning av den beskrivna typen innebär utom en kraftig reduktion av stamantalet att framkomlig- heten i beståndet ökar, vilket är av särskild betydelse för de följande ingreppen som beräknas få formen av individuell utgles- ning. Vid systemets tillämpning under svenska förhållanden bör man kunna över- väga att öka avståndet mellan plantbanden till omkring 2 111. Efter ett sådant ingrepp torde det vara realistiskt att räkna med endast en ytterligare röjning.

Om man förutsätter att kostnaden per röjning är 200 kr resulterar det ovan be- skrivna programmet med endast två röj— ningar i en höjning av markvärdet med ca 25 kr/ ha i typfallet Bok 24, räntefot 4 %. Att vinsten inte blir större, trots att antalet röjningar reduceras till hälften, beror på att den första röjningen ligger så nära bestån- dets anläggning. Sålunda förutsättes denna röjning ske vid en beståndsålder av ca 10 år, medan den andra röjningen utföres när be- ståndet är ca 30 år gammalt. En ytterligare kostnadsbesparing torde kunna uppnås ge— nom tillämpning av »kemisk röjning». På- gående försök på Tönnersjöhedens försöks- park visar att stambesprutning med besprut— ningsmedel innehållande 2, 4, 5—T i diesel- oljelösning ger goda resultatl. Kostnaden blir avsevärt lägre än vid fällning med motorsåg.

En annan metod att sänka skogsvårds- kostnaderna är att sänka antalet etapper vid bokbeståndens avveckling. Om man antager att det är möjligt att sänka antalet etapper från tre till två blir höjningen (samma typ— fall som ovan) av markvärdet 108 kr/ha vid en medelavverkningsareal av 3 ha. Den- na summa är relativt oberoende av räntefot och bonitet. Eftersom åtgärden också med- för en ökad medelavverkningsareal blir vinsten något större än den här angivna.

Sammanfattningsvis måste man konsta- tera att de här skisserade sänkningarna av skogsvårdskostnaderna inte förmår förbättra

bokskogsdriftens ekonomi på ett—revolutio- nerande sätt.

5.5.3 Sänkning av antalet gallringar

En jämförelse mellan det tillämpade gall- ringsprogrammet och ett ,med färre gall— ringar är av många skäl svår att få rättvi- sande. För att utarbeta produktionstabeller för detta ändamål tvingas man överskrida materialets gränser. Vidare är värderings- underlaget alltför odifferentierat. Det har sålunda inte varit möjligt att ta hänsyn till den sänkning av kvaliteten som en mindre intensiv skogsskötsel kan medföra. De resul- tat som redovisas nedan visar framför allt hur verkan av de fasta indirekta drivnings- kostnadema och räntefoten förändras vid byte av gallringsprogram. De båda program som jämföres är de i 5.2.1 beskrivna A och B, där B utgör programmet med få gall— ringar. Beräkningarna har även här utförts för typfallet Bok 24, medelavverkningsareal 3 ha.

Räntefot Program A Program B Differens, % markvärde markvärde kr/ ha kr/ ha kr/ ha

3 ——5 1 8 —467 5 1 4 —579 —562 17 5 ——5 56 '—547 9

Som synes ger gallringsprogrammet B nå- got högre markvärden än A. Orsaken till detta är den sänkning av de fasta indirekta drivningskostnaderna som uppkommer vid programmet med lägre antal gallringar. En fullständig utredning av frågan är emellertid inte möjlig att utföra med det material som för närvarande står till förfogande. Med tan- ke på främst kvalitetens starka inflytande på rotvärdet måste de här redovisade resultaten tolkas med försiktighet.

5 .5.4 Planterade bokbestånd

Boktabellerna redovisar, som tidigare nämnts, utvecklingen i bestånd uppkomna

1 Dessa medel är f.n. (aug 1971) förbjudna att använda i skogsbruket.

genom naturlig föryngring. Planterade bok— bestånd torde i olika avseenden uppvisa en avvikande ungdomsutveckling. Man kan tex vänta sig en snabbare diametertillväxt .i be- stånd med färre och bättre fördelade plan- tor. Detta innebär att produktionstabellernas avkastning kan uppnås på kortare tid.

För att belysa det planterade bokbestån- *'dets ekonomi har för Bok 24, räntefot 4 % markvärden för några olika omloppstider beräknats. I kalkylen förutsättes planterings- kostnaden vara 1 100 kr/ ha. Vidare förut— sättes att en röjning utföres när beståndet är 30 år gammalt. Hela beståndet avvecklas givetvis på en gång.

Omloppstid, år Markvärde, kr/ ha '

100 —1 133 95 —1 114 90 —1 092

I tabellen ovan motsvarar omloppstiden 100 år ett bestånd uppkommet genom natur- lig föryngring med omloppstiden 94 år. Skillnaden mellan omloppstiderna för mot- svarande bestånd är en ren definitionsfråga, vilket framgår av 5.4.2. De kortare om- loppstiderna i tabellen (95 och 90 år) för- utsätter att planteringen ger en tidsvinst på 5 respektive 10 år. Som synes är det ekono— miska utbytet av denna tidsvinst mycket litet.

Kalkylen tar inte hänsyn till en rad kost- nader som bör belasta ett planterat bestånd, varför skillnaden i markvärde mellan plan— terade och självföryngrade bestånd är större än vad kalkylen ovan visar. Sålunda tillkom— mer utöver planterings- och röjningskostna- der normalt kostnader för plantvård, inklu- derande bekämpning av ogräs och sork samt åtgärder till förebyggande av viltska- dor. Därtill kommer att bok i regel inte kan dras upp utan skydd i någon form, vilket för med sig ökade kostnader. Den vanligaste metoden torde vara att plantera bok under skärm av det föregående beståndet. Risken för vindfällning, särskilt när det gäller gran, gör emellertid att man ibland föredragit att kalavverka och senare plantera bok under en förkultur av tex björk eller gråal. Detta

är en biologiskt säker men dyrbar metod. Ett ur ekonomisk synpunkt mera realistiskt alternativ torde vara att starta med ett snabbväxande barrträdslag tex lärk, och att därefter vid lämplig tidpunkt underplantera med bok.

6. Bokvirkesindustrin

6.1 Allmänt

I detta kapitel som huvudsakligen baseras på en utredning utförd av stiftelsen PRO- BOK behandlas frågor rörande bokvirkes— industrin och avsättningsmöjligheterna för bokvirke. Beträffande massaindustrin har redogörelsen begränsats till virkesförbruk- ning och prisutvecklingen för bokmassaved. Dataunderlag härför har lämnats av Skåne- skog ek för.

Underlag för PRO-BOK: s utredning har bl a erhållits genom en enkät. Ett frågefor- mulär utsändes i oktober 1970 till ett stort antal tillverkare av bokprodukter, om vilka kännedom erhållits genom en tidigare av Stiftelsen PRO-BOK utförd kartläggning av företag i Sverige, som förädlar, bearbetar och saluför produkter av svensk bok (trä- manufakturindustri). Ett annat formulär har tillställts samtliga, kända förädlare av bok- stock.

Inom svensk virkesindustri används be- nämningen rödbok på virket. I detta kapitel används liksom i utredningen i övrigt det kortare ordet bok.

6.2 Enkätens omfattning och svarsprocent

6.2.1 Boksågverken

Samtliga 12 tillfrågade sågverk har lämnat svar. Därtill kommer ett 10-tal sågverk med

obetydlig eller liten boksågning för vilka sågkvantiteten endast kunnat uppskattas. Enkäten är så fullständig att den i de flesta avseenden kan anses vara helt representativ.

6.2.2 Trämanufakturindustrin

263 st

Antal tillfrågade företag

Antal svarande företag 170 st Antal d:o med någorlunda . kompletta svar 11] st 65 % av de tillfrågade företagen har allt- så på något sätt besvarat enkäten.

.42 % av de tillfrågade företagen har läm— nat behandlingsbara svar.

Hur representativa de erhållna svaren är låter sig naturligen icke helt fastställa. Emel- lertid är svarsprocenten så hög, spridningen geografiskt så god och storleksspridningen för de besvarande företagen så stor, att en- käten kan bedömas ge ett för ändamålet till- räckligt noggrant resultat.

6.3 Sammanställning och analys av enkät- svaren

6.3.1 Boksågverken

6.3.1.1 Läge

Alla egentliga boksågverk återfinns inom bokskogsregionens sydligaste del, dvs i

Skåne. I den mån försågning av bok sker på annat håll ingår denna som en starkt integrerad del i en förädlingsindustri.

6.3.1.2 Ägare

Bolag svarar för 42 % av försågningen, skogsägarrörelsen för 39 %, enskilda före- tagare för 16 % och gods för 3 %.

6.3.1.3 Produktionsvolym och produktions- inriktning

Totalvolymen av försågad bokstock under säsongen 1969/70 beräknas till 70 900 m"f, varav 28 200' m3f är slipersstock. Av denna volym är 5 %'eller 3 500 me importerad bok. Försågningen av denna volym beräk- nas ge ca 22 670 m”f plank och bräder, 5 300 mxf bokämnen, 30 m”f fanér och 11 300 m3f slipers (110 000 st) eller tillsam- mans 39 300 maf sågat virke.

6.3.1 .4 Omsättning

Omsättningen av sågverksrörelsen beräknas totalt uppgå till ca- 17 milj kronor. Någon uppskattning av rörelseresultatet är icke möjligt att göra. För flera företag torde emellertid vinsten kunna uppskattas som relath blygsam; '

6.3.1.5 Antal anställda

Med undantag för ett relativt stort boksåg- verk är de övriga små eller medelstora. An— talet anställda som är sysselsatta med tillverk— ning av bokvirkesprodukter är starkt varie- rande för olika företag men uppgår totalt till ca 200 arbetare och 25 arbetsledare.

6.3.1.6 Virkesbehov

Enkätsvaren visar att endast en obetydlig kvantitetsökning kan förväntas under när-

mast kommande år. Med hänsyn till den skönjbara bristen på svensk bokstock av till- fredsställande kvalitet och till den otvetydiga trenden för ökad bokimport kan behovet av svenskt bokvirke bedömas tills vidare vara nära oförändrat.

Situationen för den svenska bokråvaran framgår med all tydlighet av enkätsvaren i det att företag representerande tillsam- mans icke mindre än 74 % av den sam- lade produktionen anser att den svenska råvarans kvalitet är underlägsen den ut- ländska.

Stiftelsen PRO-BOK (avsnitt 6.6.1) har under en följd av år gjort intensiv propa- ganda för virke med rödkäma, en kvalitet som är unik för vårt land och därför knap— past går att importera. Rödkärnan försäm— rar i och för sig icke virkets hållbarhet, den låter sig impregnera lika lätt som vitt virke och den ger åt virkesytan den omväxling och livfullhet i strukturen som i så hög grad saknas i vitt bokvirke. Allt fler för- ädlingsföretag har lärt sig utnyttja rödkär- nan i sin produktion, vilket också framgår av enkätsvaren, som snarare ger intryck av ökad än oförändrad efterfrågan på denna typ av bokvirke. Trots detta är den volym- mässiga efterfrågan på denna typ av virke relativt ringa och kommer sannolikt så för— bli även i framtiden.

6.3.1.7 Prisutveckling

Större delen av 50-talet och hela 60-talet har det icke indexreglerade priset på bokstock hållit sig ganska oförändrat. Endast mindre variationer olika kvaliteter och dimensioner emellan har i regel varit resultatet av de prisöverenskommelser som ingåtts mellan företrädare för skogsbruket och boksågs— industrin. På grund av de ständigt stigande övriga kostnaderna har lönsamheten för boksågverken emellertid icke kunnat förbätt- ras trots en minskad andel råvarukostnader relativt övriga kostnader. Enkätsvaren ger vid handen, att den genomsnittliga lönsam- heten är otillfredsställande. När det ur sva- ren trots allt kan utläsas en övervägande

positiv bedömning av prisutvecklingen på svenskt virke torde detta böra tillskrivas en tro på att priset för importerat bokvirke kommer att stiga.

6.3. l .8 Avsättningssituation

Avsättningen av slipers bedöms för de när— maste åren vara oförändrat hög. Beträffande avsättningen av plank, bräder och ämnen torde inga svårigheter komma att föreligga för de bättre kvaliteterna av svensk boksåg- vara. Däremot kan kvantitetsunderlaget för erhållande av de goda kvaliteterna komma att krympa på grund av den pågående för— åldringen av den svenska bokskogen.

6.3.1.9 Investeringsplaner

Investeringsviljan bedöms på grundval av enkätsvaren som positiv. Det skall dock be- märkas, att denna kommer att avspegla sig mer i en ständigt pågående metodrationali- sering samt i en koncentration till färre och större sågverk än i en utökning av den be- fintliga produktionskapaciteten av boksåg— verksindustrin i sin helhet.

6.3.2 Trämanufakturindustrin 6.3.2.l Läge

Trämanufakturindustrin återfinns geografiskt spridd över större delen av landet, även om den naturligen är koncentrerad söderut. Det nordligaste företag som anmäler tillverkning av bokvirkesprodukter återfinns i Väster— bottens län. De flesta företagen ligger i Små- land och Skåne.

6.3.2.2 Ägare

Det helt övervägande antalet företag drivs i bolagsform eller har en gång startat som mindre sådana och är ofta familjeföretag. Hälften av företagen har mindre än 30 an-

ställda och endast 15 % har mer än 100 anställda.

6.323. Produktionsvolym och produktions- inriktning

Den sammanlagda bokvirkesförbrukningen hos trämanufakturindustrin under säsongen 1969/ 70 beräknas uppgå till:

faner 2 530 msf 5 % plank, bräder 34 970 » 73 % ämnen 10500 » 22 % Summa 48 000 m3f 100 %

Av enkätsvaren framgår att produktionen är synnerligen mångskiftande. Detta har sin orsak i virkets yttre och inre goda egenska- per, som gör virket användbart och efter- sökt i de mest skilda sammanhang.

Av enkätsvaren kan utläsas bl a följande användningsområden:

Procent av totalförbrukningen

borstträ byggnadssnickerier fanér

inredningar konsthantverk leksaker

lister möbler redskap svarvade artiklar diverse (bl a glasspinnar)

Eltel—u

Ul WOOÅUlv—i

6.3.2.4 Omsättning

På grundval av de uppgifter som framkom— mit genom enkäten, skulle totalvärdet av produktionen med bok som råvara kunna beräknas till drygt 210 milj kronor.

Det är dock troligt att bland de inkomna, fullständigare enkätsvaren befinner sig de företag för vilka bokvirket omsättningsmäs- sigt har relativt stor betydelse. Med hänsyn till detta kan en totalsiffra på 125 milj anses vara mera realistisk. Det är emellertid att märka, att denna summa innefattar myc- ket annat än värdet av själva bokvirket, exempelvis när det gäller möbler och inred-

ningar, även om'bokvirket är själva förut- sättningen för produktionen.

Rörelseresultatet låter sig icke fastställas på grundval av enkäten. Det kan dock näm- nas att en majoritet av de svarande anser lönsamheten vara god (58 %), många att den är mindre god (35 %) och endast 7 % att den är dålig.

6.3.2.5 Antal anställda

Totala antalet anställda hos de företag i Sverige, som förädlar bok i någon förrn, kan uppskattas till 13 000. Flertalet av före- tagen har mindre än 30 anställda. Av nämn- da antal anställda kan ca 3 300 arbetare och ca 475 tjänstemän antas vara syssel— satta med produktion av bokprodukter.

6.3.2.6 Virkesbehov

Av enkätsvaren framgår att en måttlig steg- ring i virkesbehovet kan förutses. Denna ökning kan förväntas i första hand komma den utländska boken tillgodo, om inte sär- skilda åtgärder vidtas för att främja använd- ning av svensk bok.

6.3.2.7 Prisutveckling

Med hänsyn till de senare årens inte ovä— sentligt stegrade förbrukning av bokvirke och till det goda rykte som bokprodukter av skilda slag håller på att skaffa sig talar sannolikheten för en måttlig, stigande pris- trend.

Enkätsvaren ger möjlighet till följande prisjämförelse mellan svenskt och utländskt virke. Jämförelsen måste betraktas som grov, eftersom enkätunderlaget ej möjliggör jämförelser mellan olika kvaliteter. Den be- döms dock vara relativt tillförlitlig.

svensk bok utländsk bok

433 kr/mi'f 571 kr/maf 666 » 597 »

plank och bräder ämnen

Det kan noteras att det svenska virket i huvudsak är av 1: a kvalitet, medan kvalite— ten på det importerade virket är något blan- dad. Det borde därför finnas ett visst ut- rymme för stegring av priserna på det svenska bokvirket. Men för att en prisök- ning ska kunna ske måste vissa viktiga förutsättningar vara för handen. Det fram- går nämligen av enkätmaterialet att 75 % av företagen har krav på att virket skall vara fritt från rödkärna och kvist.

6.3.2.8 Avsättningssituation

Flertalet av företagen angav att de kunde tänka sig en ökad förbrukning av bokvirke, vilket måste tyda på någorlunda gynnsam avsättningssituation med en, låt vara svag men ändå stigande trend.

Vore det tekniskt och ekonomiskt möjligt att eliminera bokvirkets största svaghet, nämligen dess stora rörlighet (krympning och svällning) så skulle detta få en avgöran— de betydelse på möjligheterna att öka an- vändningen av bokvirke.

6.3.2.9 Investeringsplaner

Endast under förutsättning av en allmänt gynnsam ekonomisk utveckling i landet, av tillräckliga lånemöjligheter samt vilja till branschkoncentration och rationalisering kan förutsättningar skapas för investeringsvilja. Det synes troligt att förutsättningarna i dessa avseenden endast i begränsad omfatt- ning kommer att vara förbanden de när— maste åren, varför investeringstakten be- döms som måttlig.

6.4. Avsättningsmöjligheter för bokmassaved 6.4.1 Förbrukning av bokmassaved

Det finns för närvarande två företag som använder bokmassaved som råvara. Den totala virkesförbrukningen under de senaste 5 åren framgår av nedanstående tabell.

Tabell 6: I. Förbrukning av bokmassaved.

Volym i År 1000 tal mat 1966 247 l967 313 1968 291 1969 268 1970 264 (ca)

Virkesförbrukningen är avsevärt större i massaindustrin än i sågverksindustrin. För- brukningen under t ex 1970, ca 264 000 milt, motsvarar ca 150 000 mif,1 dvs den är drygt dubbelt så stor som i sågverksindustrin.

6.4.2. Prisutveckling och framtida avsättningsmöjligheter

Priset på bokmassaved har under större de- len av 60-talet varit relativt konstant men har däremot under de senaste två åren stigit rätt kraftigt som framgår av följande tabell.

Tabell 6: 2. Prisutveckling för bokmassaved

Pris År kr/ mat 1 1963/64 24:50 1964/65 25:50 1965/66 24:00 1966/67 23:75 1967/68 21:50 1968/69 22:00 1969/70 29:00 1970/71 33:50

1 Obarkad massaved fritt bilväg.

Den hittillsvarande trenden att priset på bokmassaveden följer björk- och tallmassa- vedspriset kan förväntas bestå.

Avsättningsmöjlighetema är för närva— rande (1971) mycket goda och massafabri— kernas Virkesbehov beräknas komma att för- dubblas from avverkningssäsongen 1972/ 73 bl a på grund av utbycgnad av deras pro— duktionskapacitet.

6.5 Import och export av bokvirke

Som framgår av tabell 6: 3 som återger ut- rikeshandeln med vissa bokvirkesprodukter

har importen visat en klart stigande trend under 60—talet. En ökning av exporten av sågat bokvirke har också skett. Sverige har haft en nettoexport av bokstock och en nettoimport av sågat virke och fanér. Under de senaste åren har det även förekommit en viss utrikeshandel med bokmassaved. Denna kan volymmässigt inte urskiljas från andra trädslag i handelsstatistiken men ex- porten kan under åren 1968—1970 upp- skattas till ca 25 000 milt per år. Importen har varit obetydlig och torde i genomsnitt inte ha överstigit 1000 m3t per år under nämnda period.

6.6. Åtgärder för att öka bokvirkes- industrins lönsamhet

6.6.1. Information och propaganda om bokvirke

Efter senaste världskriget har med något undantag exempelvis under Koreakriget, pristrenden varit fallande för bokstock om än inte alltid genom reell prissänkning så genom stegrade kvalitetskrav. Detta för skogsägarna ogynnsamma förhållande har icke kunnat kompenseras av stigande efter- frågan och ökat pris på andra sortiment så- som sliperstimmer och massaved.

Vad beträffar prisutvecklingen på den sågade varan —— plank, bräder och ämnen —— har icke heller denna varit tillfredsstäl- lande beroende bl a på samtidigt starkt steg- rade omkostnader samt hård konkurrens från importerat virke och nya material.

Inom förädlingsindustrin har konkurren- sen både mellan olika inhemska företag och med importerade bokprodukter från euro- peiska låglöneländer varit högst kännbar.

Mot bakgrunden av detta bildades 1962 Stiftelsen PRO-BOK.

Dess uppgift skulle vara

1 Vid omvandling från m3t pb till måf ub har värdet 0,57 använts (pb = på bark, ub = under bark).

Tabell 6: 3. Import och export av visst bokvirke. (Källa: Statistiska Centralbyrån)

Produkt

Sågtimmer Sågat

och fanérstock bokvirke Bokfanér

Imp Exp Imp Exp Imp Exp År mlf maf milf msf ton ton 1960 — 13 992 6 632 837 190 21 1961 280 6471 8711 1843 225 17 1962 241 3 061 7923 3 080 320 31 1963 816 1 167 10 691 3 099 304 28 1964 1 458 1 969 13 009 3 032 406 20 1965 1 974 3 176 13 337 2 986 541 22 1966 1265 6 768 13 691 2 689 653 28 1967 1 204 7 742 13 356 3 138 851 30 1968 1319 6316 16 899 9952 1198 25 1969 2438 3 866 14 636 5 932 1 866 43 1970 4 479 6 167 18 051 9 622 2 064 42

att hos allmänheten sprida kännedom om bokvirkets förträffliga egenskaper i skilda avseenden liksom att genom propaganda och information söka påverka arkitekter och formgivare till ökad användning av bokvirke

att lära tillverkare av bokprodukter att rätt behandla bokvirket genom information om virkets tekniska säregenskaper, om dess rätta bearbetning, om rätt ytbehandling etc

att stimulera skogsägaren till den rätta skötseln av bokbestånden samtidigt som det- ta sker till en låg kostnad.

Målsättningen har kort sagt varit att po- pularisera boken och bokvirket.

PRO-BOK har genom ett flertal aktivite- ter strävat efter att hejda en vikande mark- nad och efter hand att öka bokvirkets mark- nadsandel. I första hand sökte Stiftelsen nå formgivare och arkitekter med sin verksam- het, därför att dessa i regel bestämmer ma- terialvalet i möbler, inredningar o dyl. Detta har skett genom utställningar, möbeltäv- lingar spridning av inspirerande broschyrer samt utgivning av en katalog omfattande resultatet av en marknadsundersökning gäl- lande företag som förädlar, bearbetar och saluför produkter av svensk bok. PRO-BOK har också arbetat med information av teknisk natur rörande bokvirkets behandling från försågning och torkning till förädling, im- pregnering, formgivning, stabilisering, färg-

ning och ytbehandling. Stiftelsen har också sökt att stimulera formgivare och tillver- kare, de förra till nya produkter och de se- nare till ökad yrkesskicklighet, genom utdel- ning av sitt RÖDBOKs-pris. Dessutom har stiftelsen genom press, TV och radio sökt nå ut med sin propaganda till den stora all— mänheten-konsumenten.

Stiftelsen PRO-BOKs verksamhet har utan tvivel resulterat i ett markant ökat in- tresse för bokvirke och en ökad bokproduk- tion. Av skilda anledningar har dock Stif- telsen sett sig nödsakad att lägga ned verk- samheten och beslut har numera fattats om stiftelsens avveckling. Allt av stiftelsen ge— nom åren hopbragt faktamaterial kommer dock att bevaras och att hållas tillgängligt hos Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län.

6.6.2. Behov av forskning och produkt- utveckling

Bokvirkets tekniska egenskaper är av både positiv och negativ art som framgår av föl- jande sammanfattande beskrivning. I styrke-

hänseende — definierad som absorberad slagenergi, hårdhet samt tryck-, drag- och böjhållfasthet — placerar sig boken som

den tempererade zonens starkaste trädslag. Bokens mekaniska bearbetningsegenskaper

är mycket goda ifråga om sågning, hyvling och putsning.

Av alla de svenska trädslagen är boken det som bäst lämpar sig för böjning. Un— dantag härifrån utgör dock rödkärnan, som inte låter sig böjas nämnvärt. Bokvirket är också mycket lämpligt för kemisk behand— ling i form av betsning, genomfärgning och impregnering.

Bokvirkets allvarligaste, negativa egen- skaper är dess stora krympning vid tork- ning samt dess benägenhet att slå sig p g a relativt låg vridhållfasthet. En annan nega- tiv faktor är virkets brist på struktur, såvida inte rödkärna ger liv åt ytan.

De positiva egenskaperna är det bara fråga om att tillvarata och det har bokför- ädlingsindustrin redan i hög grad förstått att göra. För att avlägsna eller neutralisera bok— virkets negativa egenskaper fordras särskilda och ofta omfattande och kostnadskrävande insatser. Utan dessa bristers avlägsnande förhindras i hög grad ett riktigt utnyttjande av bokvirkets goda egenskaper.

För att komma till rätta med dessa pro- blem krävs både en ökad kännedom om bokvirkets anatomiska och kemiska upp- byggnad och om orsakerna till bokvirkets negativa reaktion på vissa yttre förhållan- den. Sådan kännedom kan endast erhållas genom en målmedveten forskning.

Vissa lovande försök har på senare tid utförts med nya betsningsmetoder varigenom effektfull färgning av bokvirket kunnat ske. Det är för bokförädlingsindustrin önskvärt med ytterligare forskning om ytbehandling- ens problem.

Tids- och kostnadsmässiga skäl talar för att man tills vidare bör koncentrera forsk- ningsinsatserna till det för dagen allvarli- gaste problemet med bokvirket, nämligen dess dåliga fuktstabilitet, ett problem som visserligen redan varit föremål för ett rela- tivt omfattande forskningsarbete varigenom bla framkommit vissa intressanta metoder för stabilisering av bokvirket. Någon tek- nisk och samtidigt ekonomisk tillfredsstäl- lande metod har dock inte genom denna forskningsverksamhet kommit bokföräd- lingsindustrin i stort till godo.

Produktutvecklingen utgör för bokföräd- lingsindustrin samma nyckel till framgång i dagens hårda konkurrenssamhälle som för varje annan industri, som vill leva vidare. För att åstadkomma nya säljbara och in- komstbringande produkter krävs inte bara insatser av kapital och arbete utan också den skapande fantasi förutan inga stora pro- duktnyheter kommer till. Förutom tillkomst av de yttre förutsättningarna för produktut- vecklingens bedrivande krävs det åtgärder av stimulerande natur, som kan locka fram en fruktbärande förslagsverksamhet. Det under ett antal år utdelade PRO-BOKs-pri- set kan tjäna som exempel på en sådan för bokförädlingen stimulerande åtgärd.

6.6.3. Internationellt samarbete

Sverige har liten bokskogsareal och bok- virkesindustri i jämförelse med de stora bokskogsländerna i framför allt Östeuropa. Det är därför naturligt att kontakt i forsk- nings- och utvecklingsfrågor tas med dessa länder, framför allt med Tjeckoslovakien och Rumänien, som synes ha kommit längst i dessa avseenden. Det är så mycket vikti- gare som resurserna beträffande forskning kring bokvirket i vårt land måste få en ganska begränsad omfattning med hänsyn till bokvirkets relativt ringa roll i vår totala träindustri. Endast genom nära kontakt med forskning i andra länder kan onödigt dubbelarbete undvikas.

7. Motiv för bevarande av bokskog

7.1 Vetenskapliga och kulturhistoriska skäl 7.1.1 Inventeringar

I anslutning till bokskogsutredningen har som tidigare nämnts (avsnitt 2.2) en veten- skaplig inventering av hela det svenska bok— skogsområdet genomförts i naturvårdsver- kets regi. Det stora material som insamlats har givit möjligheter till en god kvantitativ och kvalitativ bedömning av framför allt den svenska bokskogsvegetationen.

På uppdrag av utredningen har vidare en frötäktsinventering av bokbestånd i Skåne och Blekinge gjorts 1970. En översikt över bokbeståndens lämplighet ur skoglig syn- punkt för frötäkt har härigenom erhållits.

7.1.2 Växtekologiska aspekter

Inom sitt huvudutbredningsområde i Sverige är boken det viktigaste och mest framträ- dande lövträdet. Inom stora delar av detta område har boken från den kraftiga expan- sionen under mitten av järnåldern fram till våra dagar varit det dominerande trädslaget. Också i bok—granskogsområdet har boken fram till våra dagar varit ett mycket viktigt skogsträd. Först under de senaste 30—40 åren har barrträd, framför allt gran, genom människans åtgärder fått en mera framträ- dande plats inom det tidigare bokskogsdo—

minerade området. I dag är det egentligen bara i södra och mellersta Skåne samt västra Blekinge som boken sätter sin prägel på landskapet i någon större omfattning.

Nordens vegetationsregioner nedanför fjällen är huvudsakligen tre: södra lövskogs- regionen, södra barrskogsregionen och norra barrskogsregionen. I Sverige sammanfaller södra lövskogsregionen i stort sett med bo- kens huvudutbredningsområde. Denna re- gion är ursprungligen granfri och även, frånsett mindre delar, ursprungligen nästan helt tallfri. Den inhemska skogen bildas av lövträd, huvudsakligen bok. Bokskogen re- presenterar således en av de naturtyper som karaktäriserar landskapet inom en av lan- dets biogeografiska huvudregioner. Det är därför från naturvårdssynpunkt en riks- angelägenhet att denna naturtyp också blir bevarad i framtiden, inte i form av enstaka mindre reservat utan över större arealer.

En jämförelse med bokskogsvegetationen i Mellan- och Sydeuropa visar att den svenska bokskogen i flera avseenden är sär- präglad. Detta gäller framför allt de i kap 2 omnämnda bokskogstyperna, kruståtel-typen (hedbokskog) och harsyra-typen. Men även den övriga bokskogsvegetationen uppvisar skillnader, framför allt i artinnehåll, vilket kan förklaras med olikheter i geografiskt läge.

De svenska bokskogarnas nordliga läge i förhållande till bokskogens utbredning som helhet i Europa är också från vetenskaplig

synpunkt synnerligen intressant. Att studera bokskogens förmåga till självföryngring ställd mot klimatförhållanden är tex ange- lägna forskningsprojekt. Flera sådana un- dersökningar har för övrigt redan genom— förts i &lerige.

7.1.3 Zoologiska aspekter

De vetenskapliga undersökningarna av den svenska bokskogen har omfattat en invente- ring av i första hand vegetationen. Några speciella zoologiska undersökningar har där- emot tills vidare inte genomförts. Bokskog och olika bokskogstyper är dock mycket viktiga som biotop för en mängd olika djur- grupper, såväl ovan som under mark (av- snitt 2.3). Ett antal bark- och vedinsekter är tex uteslutande bundna till bokskog, andra arter förekommer mestadels endast i bokskog. För vertebratfaunan är bokskogen i Sydsverige mycket värdefull, tex för rå- djur och kronhjort. För fågelfaunan är bok- skogen en värdefull biotop, särskilt den gamla bokskogen med murkna och ihåliga träd.

7.1.4 Ekosystemaspekter

Bokskogen är inte bara trädet bok. Det är också bokens följeväxter och följedjur, dvs en fungerande naturtyp — ett ekosystem. Bokskogen är ett särpräglat ekosystem med speciella växter och djur. En reduktion av bokskogsarealen skulle därför innebära att existensmöjligheterna för en väsentlig komponent i vårt lands växt- och djurliv allvarligt reducerades.

7.1.5 Genetiska aspekter Även genetiska synpunkter kan anföras som skäl för bevarande av bokskog. Enligt skogsgenetiker är boken i nordöstra Skåne

och delar av Blekinge internationellt sett av mycket god kvalitet när det gäller stamform, grengrovlek, kvistrensningsförmåga m m. Ett bevarande av några större intakta bok- skogar av denna goda kvalitet är därför högst befogat.

7.1.6 Markvårdsskäl

En omföring av bokskog till exempelvis granskog medför en radikal omvandling, vilket inte bara berör landskapsbilden och en värdefull rekreationsmiljö, utan också griper djupt in i livsbetingelserna för alla organismer. En sådan omföring påverkar också i hög grad markförhållandena, som ju är en av de grundläggande produktions- resurserna i landskapet. Olika indikationer på att bokskogens markvårdande förmåga är bättre än granskogens har anförts av markforskare. Bl a befaras att en odling av gran efter gran på förut bokskogsbärande mark skulle medföra en sänkt produktion genom granens mera utpräglade podsole- ringstendenser. Några definitiva besked att så skulle vara fallet har dock ännu inte kunnat erhållas.

Från markforskningssynpunkt, allmän miljövårdssynpunkt samt med hänsyn till bokskogens stora tålighet mot slitage och erosion är det angeläget att bevara represen- tativa bokskogsområden på skiftande jord- arts- och jordmånsunderlag samt under olika klimatförhållanden.

Vid nedbrytning av markfrämmande äm— nen, gifter av olika slag, är bokskog med mullhorisonter, dvs med ett mycket aktivt marktillstånd, betydligt effektivare än gran- skog med mårbildning, dvs med ett något mindre aktivt marktillstånd. Detta skulle kunna användas som ett argument för ett bevarande av bokskog i mycket stor omfatt- ning. Den svenska bokskogsarealen är dock relativt obetydlig. Dess förmåga att bryta ned gifter av olika slag torde därför ha mycket begränsad inverkan sett i ett större perspektiv.

7 . 1 .7 Allmänna sko gsvetenskapliga aspekter

Från allmän skogsvetenskaplig synpunkt är det önskvärt att bokskog bevaras över så stora arealer och i så skilda typer att bok- skogen som ekosystem kan studeras även i framtiden. Vi behöver bokskog också i Sverige för att här kunna bedriva jämfö- rande skogliga försök i så många naturligen förekommande skogstyper som möjligt. Det är även mot bakgrund av skogsbrukets all- männa internationalisering värdefullt att inom landet kunna studera en skogstyp som är vanlig i stora delar av Europa och vars skötsel har särskilda ekologiska problem.

7.1.8 Undervisning och forskning

Från vetenskaplig synpunkt är det således synnerligen angeläget att säkerställa ett re— presentativt urval av de olika bokskogsty- perna. Vi behöver dem också för undervis- ning på olika skolstadier och inom skilda utbildningslinjer. För undervisningen och forskningen inom det botaniska och 20010- giska ämnesområdet, särskilt de ekologiskt inriktade avsnitten med bla studium av markprocesser, vid t ex Lunds universitet är tillgången på en rik variation av bokskogar särskilt betydelsefull. Detta gäller även för den skogliga utbildningen på olika nivåer från skogsbruksskola till skogshögskola. Även för den rent skogliga forskningen, sär- skilt den ekologiskt inriktade skogsskötseln samt markläran och produktionsforskning— en, är bokskogen av stort intresse.

I ett alltmer urbaniserat och genom jord- och skogsbrukets snabba rationalisering på- verkat landskap behövs bokskogarna som referensområden. I synnerhet med hänsyn till att bokskogsområdena är de enda lokaler i Sydsverige där vi kan finna en mer eller mindre fullständig kontinuitet i skogs- och markutveckling. Att bevara sådana områ- den där man har belägg för att bokskog funnits under lång tid är ett oavvisligt krav från alla grenar av miljövårdsforskningen och den ekologiska grundforskningen.

Det finns också en internationell aspekt på bokskogsfrågan. Bokskogarna i Nordväst- europa har under 1900-talet kraftigt redu- cerats. I norra och mellersta Tyskland finns inte längre de förutvarande stora bokskogs- arealerna kvar. Liknande är förhållandet i England. Sett i detta perspektiv och med hänsyn till att den svenska bokskogen upp- visar vissa speciella typer i ett nordligt land- område, är det angeläget att bokskogarna i Danmark och Sverige kan bevaras i största möjliga omfattning även om dessa i och för sig inte representerar så stora arealer jäm- fört med de stora europeiska bokskogslän- derna.

7.1.10 Kulturhistoria

Sydsverige är sedan mycket lång tid tillbaka starkt påverkat av människan. Inom tex Skåne finns ytterst få områden med någor- lunda ursprunglig natur. Bokskogarnas geo— grafiska fördelning är vid sidan av de grund- läggande ekologiska faktorerna starkt präg- lad av tidigare markutnyttjande, ägostruk- tur m m. Ur markhistorisk synvinkel är bok- skogarna sålunda av mycket stort värde. De ger bl a en viss förklaring till fördelningen av bondebygd och herrgårdsbygd. Deras läge i anslutning till kulturhistoriskt intres- santa slottsmiljöer i särskilt Skåne liksom förekomsterna inom före detta utmarksom- råden ger intressanta historiska aspekter. Ur bl a kulturhistorisk synvinkel är boksko- gen därför ett mycket värdefullt landskaps- element.

7.2 Sociala—rekreativa skäl för bevarande av bokskog

7.2.1 Tillgången på naturområden för rekreation i södra Sverige

Behovet av naturområden för rekreation ökar i takt med den stigande fritiden och

Tabell 7: I . Folkmängd och skogsareal per innevånare i södra Sverige. ___—hä Län E F G H K L M N O P % Folkmängd i 1 OOO-tal 376 305 166 242 153 266 707 194 699 401 1.1.1970

Skogsmarksareal

1 000 har 577 696 590 739 180 274 71 215 180 694

Skogsmarksareal i ha/ innevånare 1,5 2,3 3'6

Bokskogsareal 1 000 ha2

3,1

(1,0 (1,0 (1,0 (1,0

1,2 1,0 0,1 1,1 0,3 1,7

7,7 29,1 14,7 7,9 (1,0 (1,0

m

1 Enligt riksskogstaxeringen 1958—67. 2 Enligt riksskogstaxeringen 1964—68.

urbaniseringen. Detta är särskilt markant i de tätbefolkade delarna av landet, tex Sydvästskåne.

En studie (Frisén, Skånes Natur 1970) över tillgången på markområden tillgängliga enligt allemansrätten i Malmöhus län visade att det endast fanns ca 1400 m2 allemans- rättslig markareal per innevånare i detta län. Av den angivna arealen kunde en stor del bortsorteras då den utgjordes av för all- mänheten mindre attraktiva områden så som sankmarker och täta granplanteringar. En- ligt studien bestod endast ca 10 % av länets yta av verkligt värdefull rekreationsmark, dvs cirka 700 rn2 per innevånare. Av denna areal utgjorde bokskogarna en mycket be- tydelsefull del.

Liknande studier har såvitt vi känner till ej gjorts för övriga län i Sydsverige. Rent allmänt kan dock sägas att tillgången på markområden för rekreation är betydligt större i övriga län än i Malmöhus län. Lo- kalt i anslutning till vissa tätorter kan dock tillgången på rekreationsmark ibland vara relativt begränsad.

Ett uttryck för tillgången på naturområ- den för rekreation är att sätta skogsmarks- arealen i de olika länen i relation till folk- mängden (tabell 7: 1).

Av tabellen framgår att om man bortser från det storstadspräglade Göteborgs och Bohus län är skogsmarksarealen per inne— vånare lägst inom de mest bokskogspräg-

lade länen, dvs Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Bland dessa har Malmöhus län endast 0,1 ha per inne- vånare.

7.2.2 Bokskogens rekreativa och landskaps- estetiska värden

Bokskogens lämplighet som rekreationskälla är allmänt omvittnad. Flertalet bokskogs- typer tål ett intensivt utnyttjande av all- mänheten. Den erbjuder stora skönhetsvår- den, särskilt under lövsprickningen i maj och när höstfärgerna kommer i oktober. Träden kan nå imponerande och majestä- tiska dimensioner. Vårfloran är speciellt i de rikare ängstyperna högst tilltalande med ofta täta vitsippsmattor. Bokskogens ibland stora rikedom på vilt, t ex rådjur och hjor- tar särskilt i Skåne, (avsnitt 2.3.2) höjer dess attraktionsvärde.

Inom bokskogens egentliga utbrednings- område torde dess rekreationsvärde vara re- lativt sett störst söder om granens naturliga sydgräns i norra Skåne, då alternativet till bokskogen, den här planterade granskogen är tämligen ointressant från social natur- vårdssynpunkt under en stor del av sin ut- veckling. Glesare förband, starkare och ti- digare huggningar i granskogen kommer dock att göra den framtida granskogen i Skåne mera attraktiv från social synpunkt

än den hittillsvarande. Den nu pågående omläggningen av beståndsvårdsprogrammen kommer dock att verka i motsatt riktning, eftersom granskogens växttid blir kortare i framtiden. Att bokskogen har ett särskilt stort landskapsestetiskt och socialt värde i Skåne framgår även av nedanstående utdrag ur brev till utredningen från professor Per Friberg:

»Vad betyder bokskogarna för landskaps- bilden? Här skall frågan besvaras med några reflexioner om hur vi upplever bokskogen i det landskap vi vistas i eller färdas genom.

Vårt skånska landskap fungerar egentligen inte som rekreationsmiljö. Det intensiva jord- bruket har givit oss ett utpräglat produktions- landskap, helt präglat av nyttosynpunkter. Åk- rar och fält bildar ett stormaskigt rutnätsmöns- ter, upplinjerat av vägar och dikesrenar, som numera rensats från all högre vegetation. Åsar- na och bokskogarna, stränderna och kusterna blir våra enda av naturen givna fritidsmiljöer. Vägen dit från städer och tätorter går genom slättens jordbruksland, där man nästan ingen- stans kan med allemansrättens privilegium ta vägen eller få lust att ta vägen mer än just till åsar och bokskogar — ofta i kombination.

Bokskogen förenar nyttan och nöjet — mul- tiple use heter det numera. Samtidigt som den producerar virke av högsta kvalitet bjuder den en oförliknelig naturmiljö som alla uppskattar, en pelarsal med vitsippsgolv och ljusgrönt löv- verk eller med mörkgrön frodighet och golv av bruna prasslande löv. Om bokskogens ljuvlig- het har redan så mycket vackert skrivits, dess mångbesjungna lummighet, här skall därför — i stället för att ytterligare bidra med lovord om bokskogens interiöra kvaliteter hellre dess verkan, exteriörverkan i landskapsbilden något apostroferas.

I vårt skogklädda land i övrigt är ju bebyg- gelsen och odlingen insprängd i en nästan hel- täckande barrskogsmatta. Men här nere i våra trakter råder helt motsatt ordning, här står skogarna och skogsdungarna fritt exponerade i det öppna landskapet. Därför kommer de visuellt att bli klart fattbara enheter, avslutade element i sina landskap. De bildar mäktiga gröna volymer med en stark exteriörverkan. Det viktigaste ur landskapsbildens synpunkt blir därmed deras skogsbryn, just mötet mellan skogarnas trädmassiv —- les massifs, som frans- männen i barockens överdåd kallade dem — och de mjuka, öppna markerna där emellan.

Vi upplever detta landskap helt givet som en sekvens av arkitektoniska rum, landskapsrum, skiftande mellan det småskaliga nära och det

monumentala fjärran. Skogarnas bryn och vo- lymer, som allra finast kommer till uttryck i bokskogarna _ utan dem vore de sydsvenska landskapen så mycket fattigare —— att mista dem vore att göra oss urarva — och utan dem skulle vi knappast uppfatta slättens väl- dighet — utan dem hade vi sydvästskåningar nästan ingenstans att ta vägen.»

7.2.3 Enkät bland kommunblock

För att närmare utröna vilket socialt-rekrea- tivt värde man i kommunblocken inom det egentliga bokskogsamrådet, dvs Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län tillmäter bokskogen gjordes en enkät bland samarbetsnämnderna i berörda kommun- block. Svar från 31 nämnder inkom.

I enkäten begärdes uppgifter från de olika kommunblocken om befolkningsutveck- lingen till 1990, en bedömning av tillgången på skogsområden för rekreation och av bok- skogarnas rekreativa betydelse och värde för undervisning, en översiktlig bedömning på karta av bokskogens rekreativa betydelse samt uppgift om kommunernas möjlighet att säkra tillgången på bokskog genom olika åtgärder. Följande kommentarer kan göras till de erhållna svaren från kommunbloc- ken (tabell 7: 2).

7.231. Befolkningsutvecklingen 1970—1990

En betydande folkökning är att vänta i fler- talet kommunblock i Malmöhus län, dvs inom det län där tillgången på fritidsmark för närvarande är relativt sett minst. Be- fintliga rekreationsmarker inom detta län kommer att utsättas för ett ännu starkare tryck i framtiden. Bokskogsområdenas so— ciala värde kommer därför att öka.

Av övriga län uppvisar Hallands län den relativt största ökningen av befolkningstalet. Trycket på fritidsmarkerna inom detta län kommer därför sannolikt att stiga. Den för- väntade ökningen av turismen kommer även att bidra härtill.

Figur 17. I takt med urbaniseringen och den ökade fritiden stiger behovet av naturområden för rekreation. — Exkursion i vacker bokskog på Maglehems ora i östra Skåne. Foto: Arne Schmitz/ N

Figur 18. En målinriktad forskning för att få fram enkla och billiga metoder att föryngra bokskog under varierande ekologiska förhål- landen är önskvärd. — Självföryngring i bok- skog vid Övedskloster, Malmöhus län. Foto: Arne Schmitz/N

Tillg på Bokskogarnas rekreativa betydelse Kommunernas möjl att säkra tillg på bokskog skogsomr för Rörl fril.liv Rörl fril.liv Undeiv i Inköpa Subv bok- Kompl till Ej bebygga

Kommun- åäfoum' ålfomm rekreation Turism närströvomr fjärrströvomrbiologi bokskogar skogsdrift statl åtg bokskogar

Län block 1970 1990 A B C 1 2 3 1 2 3 1 2 3 1 2 3 Ja Nej Ja Nej Ja Nej Ja Nej

X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X X

K Karlskrona ej redov. ej redov. )( Ronneby ej redov. ej redov. Karlshamn 31 700 40 800 Sölvesborg 15 100 17 600

Summa —

XXXX X X X

XXX

”' X I '—4 N _ N N ! _| M | M v—4

L Bromölla ej redov. ej redov. Broby 14 000 17 000 Hässleholm 46 200 53 900 Osby 13 800 15 000 Kristianstad 63 000 67 000 Perstorp 7 900 12 000 Tommelilla 13 250 12 200 Simrishamn 20 800 19 000 Örkelljunga 8 500 9 500 Åstorp 10 300 13 500 Ängelholm 25 900 33 700

Summa ,.—

M Bjuv 13 000 19 000 Svalöv 12 000 13 000 Höör 8 800 11 000 Eslöv 26 000 34 000 Hörby 11 900 11 000 Sjöbo 13 400 13 500 Lund 77 000 120 000 )( Malmö 286 500 360 000 Skurup 10 600 13 000 Ystad 24 300 26 000 Höganäs 19 000 23 000 Helsingborg 99 500 130 000 )( )( Summa 2 5

N Laholm 18 800 18 500 Halmstad 70 500 97 000

XX XXXXXXXX XXX XX X X X XXX XXX XX XXX XX XX X "' X X XX XXX X X X X XXXXX X X X X XX X X X XXX

N O N

V— N [N N M N —1 M ln ©

xxxx x xx x ” xxxxxx x x " x xxxx x xx xxxxxx xxxxxx " x xx x x x x xx

XX XXX XX XX X XX

XXXXX XXX

X X XX

XX"

XXCh X X XN

XX”

1—1 (x M oo *! | (x M Q' | [x m N

X X X X

X X X X X Falkenberg 32 000 38 500 )( X X x )( X )( Varberg 39 000 70 000 X X X X

Summa ——4112—221121212—1—11 Totalsumma 21217 61411 21316 61213 31413 617 419 716

”* XXXXXXXXXXXX & XX

x .....

xmz

X '"XXXX

7.2.3.2 Bedömning av tillgången på skogs- områden för rekreation inom respektive kommunblock

Två kommunblock, Lund och Helsingborg i det skogfattiga Västskåne har ansett till— gången på skogsområden för rekreation otillfredsställande. I östra delen av Lunds kommunblock finns dock relativt stora sam- manhängande skogsområden. Samma be- dömning torde även gälla för Landskrona, Vellinge och Trelleborg, där skogsområden praktiskt taget saknas helt. Detta gäller även den folkrika västra delen av Malmö kom- munblock. Tretton kommunblock bedömer tillgången på rekreationsskogar som till- fredsställande medan sjutton kommunblock ansett den vara mycket god.

7.2.3.3 Bedömning av bokskogarnas rekrea- tiva betydelse samt värde för undervisningen inom respektive kommunblock

Betydelse för turismen

Flertalet kommunblock har bedömt bok— skogens värde för turismen som mycket stor eller stor. I Malmöhus län anses dess bety- delse för turismen tydligen vara särskilt stor, vilket även framgår av nedanstående utdrag ur brev till utredningen från turistchefen iSkåne:

»Bokskogarna i Skåne är av utomordentligt stort värde såsom turistattraktion. Uppenbart är att trots större antal utländska turister i Skåne än i något annat landskap i Sverige dock största antalet turister är svenska medborgare. För människor i Mellansverige och norra Sve- rige är Skåne ett Södern, ett annorlunda land— skap pga både klimatiska betingelser och landskapets utseende. I detta sammanhang är bokskogarnas betydelse synnerligen stor. Det är inte minst bokskogarna som gör att Skåne visar upp en annan och vänligare landskaps- bild än övriga svenska provinser. För den del i av Skånes befolkning som lever i städer och tätorter är bokskogarna av betydelse som re- kreationsmål. Härom vittnar den vallfärd som på fritid, vid alla årstider sker till boklandska- pen i framför allt södra och mellersta Skåne.»

Närsrrövområde. Bokskogens betydelse för det rörliga friluftslivet i anslutning till tät- orterna (närströvområde) har genomgående bedömts som mycket stor eller stor. Endast två kommunblock har ansett dess betydelse som ringa. Det är dock fråga om två ut- präglade skogsbygdskommuner där boksko— gen spelar en relativt obetydlig roll.

F järrslrövområde. Bokskogens betydelse som fjärrströvområde, dvs som rekreationsom- råde på visst reseavstånd från tätorten, har övervägande bedömts som mycket stor el- ler stor.

Betydelse för undervisning i biologi

Bokskogens betydelse för undervisningen i biologi vid grundskola och gymnasium har på endast tre undantag när ansetts vara mycket stor eller stor.

7.2.4. Kommunernas möjligheter att säkra tillgången på värdefulla bokskogar

Intresset bland kommunerna att genom köp förvärva värdefulla rekreationsbokskogar synes vara relativt obetydligt. Sex kommun- block (Perstorp, Svalöv, Malmö, Helsing- borg, Halmstad och Falkenberg) har dock förklarat sig vara villiga att eventuellt in- köpa dylika områden.

Än mindre synes villigheten vara att ge- nom subventioner, dvs bidrag till mark- ägarna, understödja bokskogsskötseln inom aktuella områden. Endast fyra kommun- block är beredda att göra detta.

Ett något större intresse att gynna bok- skogsdrift genom att komplettera eventuella statliga åtgärder synes däremot råda.

Praktiskt taget samtliga kommunblock anser sig vara beredda att vid bebyggelse— planläggning i största möjliga utsträckning undanta bokskogsområden från eventuell exploatering.

Trots det påfallande stora intresset att

behålla bokskogsområden för att tillgodose allmänhetens behov av rekreationsområden förefaller man alltså inom kommunblocken som regel vara föga intresserad att stå för kostnaderna. Enkätsvaren kan kanske tolkas så att man i nuvarande läge är försiktig med att komma med några direkta utfästelser. Man vill avvakta vilken omfattning de stat- liga åtgärderna kan komma att få.

Då man inom kommunblockens sam- arbetsnämnder syns anse att bokskogarna har ett stort rekreationsvärde för befolk- ningen i de enskilda kommunerna förefaller det vara rimligt att anta att även kommu- nerna kommer att bidra ekonomiskt när det gäller att säkerställa bokskogsområden.

7.3. Skogliga skäl 7.3.1 Positiv inverkan på skogsbruket

Den i kap 5 redovisade jämförelsen visar att granskogens ekonomi är överlägsen bok- skogens på alla boniteter. Närmast skulle man väl därav kunna dra den slutsatsen att sett från skogsekonomisk synpunkt all bok borde ersättas med gran. Det kan emel- lertid starkt ifrågasättas om en sådan mål— sättning är berättigad ens om saken be— traktas från snävt produktionsekonomiska utgångspunkter. Många av bokskogens po— sitiva egenskaper har nämligen inte kunnat kvantifieras i det slag av kalkyler som redo- visats i kap 5. Boken drabbas tex inte av rotröta, vilket däremot granen gör i stor utsträckning i södra Sverige. En annan posi- tiv egenskap hos boken är dess i jämförelse med granen större stormfasthet. Erfarenheterna av vidsträckta, rena gran- skogskomplex är inte enbart positiva såsom nämnts ovan, vilket sammanhänger med svagheter i granens biologiska motstånds- kraft inom det aktuella området (avsnitt 5.2.4). Man måste sålunda räkna med bety- dande ekonomiska förluster på grund av skador i form av framför allt rotröta, vind- fällning och snöbrott och därav följande insektshärjningar och svampangrepp. Gra-

nensfkalkylmässigt optimala avkastning torf de Edärför oftast inte kunna uppnås. Även om det inte är möjligt att åstadkomma en helt vindfast skog endast genom tex kant- bälten av lövskog, så är dock sådana bälten jämte på-lämpligt sätt infogade lövbestånd för att här och var bryta den dominerande granskogen utan tvivel ägnade att skapa en sundare och stabilare skog. Bokskogens lägre markvärde kan därför i viss utsträckning uppvägas av den positiva effekt som de på dessa sätt infogade bokbestånden har på ekonomin av skogsområdet i sin helhet.

Den rena granskogsdriftens överlägsenhet i förhållande till den rena bokskogsdriften är betydande men en måttlig andel bok med- för endast en begränsad ekonomisk belast- ning, vilket följande exempel visar. För att göra exemplet mera gripbart används det årliga kassaöverskottet1 som jämförelsetal. Detta förutsätter i sin tur att, såväl bok- skogen som granskogen har jämn ålders- klassfördelning. Antag att man på en skog om 100 ha önskar jämföra det ekonomiska resultatet vid ren granskogsdrift, vid ren bokskogsdrift samt vid 80 % gran och 20 % bok. Det årliga kassaöverskottet för- utsätts vara 300 kr/ha för gran och 170 kr/ ha för bok (jfr avsnitt 5.4.6).

Alt I 100 ha är 300: — 30 000: —-.— Alt II 100 ha åt 170: — 17 000: — Alt III 80 ha åt 300: —— 24 000: — ' 20 ha å 170: -— 3 400: — 27 400: —_—

Skillnaden mellan alt I och III är 2 600: —— kr eller 8,7 % av kassaöverskottet vid ren granskogsdrift. Om granskogens överskott i alt I på grund av skador bedöms i praktiken minska med 10 % medan skaderisken i alt III p ga bokskogsinblandningen antas minska till hälften eller 5 %, krymper skill- naden till 800: — kr eller ca 4 % av över- skottet vid ren granskog.

Att helt eliminera den »förlust» som, en- ligt exemplet uppstår vid'viss andel bok i granskogen är knappast möjligt vid nuva-_ rande _pris- och kostnadsförutsättningar. Den

* Kassaöverskott = intäkter — kostnader.

får närmast betraktas som priset för en viss riskfördelning och en sannolik begränsning av katastrofskador.

7.3.2. Långsiktiga skogsekonomiska skäl

I kap 4 har visats att om boken framöver skulle i nuvarande takt ersättas med gran så kommer huvuddelen av vår bokskog att försvinna på några decennier. Det är natur— ligtvis vanskligt att göra en riktig skogspoli- tisk värdering av en sådan utveckling. Det är fullt förklarligt att skogsägarna mot bak- grunden av bokskogens ekonomi i dag och under den framtid som kan överblickas strävar att få ett mera lönsamt alternativ vid utnyttjandet av de värdefulla marker *:om det här är fråga om. Ovan har antytts att det även ur företagsekonomisk synpunkt kan vara klokt att någon mindre del av skogsarealen behålls under lövskogsbruk. Ett sådant hänsynstagande leder dock knappast till att vi kan behålla verkliga bokskogs- områden; det bleve väl snarast frågan om kulisser och strödda, inblandade bestånd. En sådan utveckling torde ganska säkert leda till att underlaget för den på bok base- rade svenska industrin undergrävs, varige- nom bokskogens ekonomi sannolikt ytterli— gare skulle försämras och allt kontinuerligt bokskogsbruk omöjliggörs. Förutsättningar- na för en helt på importerad bok grundad industri bedömer vi nämligen som mycket osäkra.

Boken har ett värdefullt, mångsidigt an— vändbart virke, som på åtskilliga områden inte kan ersättas av våra övriga inhemska trädslag. Det är svårt att föreställa sig att vi skulle avstå från att utnyttja ett så för— nämligt virke. Frågan är då, om det är klok politik att på sikt göra sig helt be- roende av import. Det kan tvärtom visa sig vara ur samhällsekonomisk synpunkt mera förutseende att behålla en bokproduktion som kan utgöra bas för en förädlingsindustri, låt vara av måttlig storlek. Prisutvecklingen på bokmassaved antyder att bokskogens ekonomi måhända kan komma i ett annat läge i en framtid. Samhället bör därför till

övriga skäl för bokskogens bevarande kun- na lägga bedömningen att det vore oklokt även skogspolitiskt att låta ett träd med ett värdefullt virke och andra för skogsbruket goda egenskaper helt utgå ur landets skogs— produktion. Inom barrskogsregionen har vi på sikt åtminstone tre trädslag — tall, gran och björk —— som möjliggör ett allsidigt ut- nyttjande av markerna. Inom bokskogs- regionen riskerar vi faktiskt att få en mera ensartad skogsbild med granen som totalt dominerande om utvecklingen får fortsätta som hittills.

8. Val av bokskogsområden som bör bevaras

8.1 Areal motiverad av vetenskapliga skäl 8.1.1 Allmänt

Motiven för skydd av bokskog från veten- skaplig synpunkt har redovisats i föregåen- de kapitel. I det följande lämnas förutom vissa allmänna synpunkter ett konkret för- slag till skydd av bokskog (riksprioritering). De aktuella områdena föreslås i första hand bli avsatta som naturreservat för att här- igenom kunna garantera att de får en sådan skötsel att de vetenskapliga värdena kan bevaras.

Från vetenskaplig synpunkt är det viktigt att ett bokskogsområde som bevaras är så stort som möjligt. Den önskvärda arealen kan dock variera av olika anledningar. För Skånes vidkommande bör arealen ej under- stiga ca 30 ha och helst vara betydligt större. Bokskog i form av tex ridåplantering har från vetenskaplig synpunkt föga värde. Så- dana bestånd kan dock vara motiverade av landskapsestetiska eller skogliga skäl.

I en bokskog som skyddas av vetenskap- liga skäl bör bl a artuppsättningen för ty- pen ifråga vara så fullständig som möjligt. Detta är också tecken på en viss kontinuitet i skogsutvecklingen inom ett område. Vidare är det ur allmängenetisk synvinkel värde- fullt att ett representativt urval av olika autoktona genotyper av bok kan bevaras. Härtill kommer att det för skogsgenetiken är angeläget att ett antal goda fenotypbe-

stånd av bok av tillräcklig storlek säkerställs, bla för att på lång sikt kunna trygga frö- försörjningen med ett från skoglig synpunkt acceptabelt frömaterial.

En annan viktig faktor för det vetenskap- liga skyddsvärdet är den tidsrymd under vil- ken marken burit bokskog. Områden med en lång kontinuitet i skogsstadium får anses särskilt värdefulla. En undersökning av bok- skogarnas ålder genom kart— och arkivstu- dier har därför initierats av naturvårdsver- ket. På grund av uppgiftens omfattning är det dock inte möjligt att avvakta dess resul- tat innan reservatsbildningen påbörjas.

Eftersom en bokskog eller en viss bok- skogstyp i likhet med alla andra skogliga ekosystem ej går att konservera i ett visst tillstånd är det från vetenskaplig synpunkt nödvändigt med en någorlunda jämn ålders- klassfördelning i den svenska bokskogen, så att bokskog i olika utvecklingsstadier stän- digt finns tillgängliga i tillräcklig utsträck- ning för studium av bl a successionsförlopp och markutveckling.

Målet vid framtagande av från vetenskap- lig synpunkt skyddsvärda bokskogsområden har varit att få ett representativt urval av de bokskogstyper som finns i landet. Där- med har också önskemålen om ett represen- tativt urval av marktyper blivit tillgodosett liksom behovet av representativa skogliga forsknings- och undervisningsobjekt.

Vid sidan av de konkreta förslag som presenteras här har också en rad andra bok-

vetenskapliga skäl. Riksobjekt.

Bokskogstyp ' ? Objektsnamn; _' Areal i ha Län

Kruståteltypen Söderåsen (del av) 500 M, L Långaröd (Linderödsåsen) 100 M Västanåberget 90 L Ryssberget (del av) 300 K, L Johannishus (Listersjön—Sännen) 120 K Centralhalländska området 200 N Carlsnäs 40 F Vikensved 16 G Källunda 50 F Harsyratypen Maglehems ora 200 L Gulplistertypen Konga lund 250 M' Hästhagen, Svaneholm 35 M Lövestads åsar 30 M Havgård 30 M Bökenäset 70 L Hasslöv 150 N

_ . , . Färskesjön , ,_ 15 K

Skogsbingeltypen Fyledalen (del av) +=

* Sjöbo ora ' ' 300 M Övedskloster (Skartofta ängar) 100 M

' Summa ca 2 500

skogsområden redovisats som skyddsvärda regionalt och lokalt. Flertalet av de områden som befunnits skyddsvärda ur olika aspek- ter har utförligt presenterats 1968 och 1969 i'Stencilerade länsvisa redogörelser (Lind- gren). Det bör dock även påpekas att det är ett vetenskapligt intresse att bevara bokskog i betydligt större omfattning än som fram-' går av nedanstående förslag till naturreser- vat som endast innebär en specificering av de områden som för närvarande kan anses vara mest skyddsvärda. Sålunda kan den tidigare nämnda undersökningen som base- ras på kart— och arivstudier komma att ak- tualisera ytterligare områden med mycket höga skyddsvärden.

8.1.2 Förslag till bokskogsområden som av vetenskapliga skäl bör bevaras

8.1.z.1, Riksobjekt

Vid val av lämpliga riksobjekt har de växt— ekologiska synpunkterna varit de primära, men ett representativt urval av olika mark- typer torde härmed också ha erhållits.

Den använda urvalsprincipen torde också i viss mån ha tillgodosett de zoologiska in- tressena men ytterligare inventeringar för att

få fram en bättre totalbild av de ur zoolo- gisk synpunkt värdefullaste områdena bör göras. Därvid bör beaktas att reservaten bör ha en viss minimistorlek för att de ska kun- na hysa en viss fauna samt att de om möj— ligt bör etableras i direkt anslutning till be- fintliga äldre bestånd. Man bör också sträva efter att reservaten omfattar lokaler för säll— synta bokskogsinsekter.

De genetiska synpunkterna kan också så— gas ha blivit beaktade eftersom nedanståen- de områden kan sägas uppvisa ett relativt brett spektrum av olika fenotypbestånd. Om- rådena i nordöstra Skåne (V ästanåberget och Ryssberget) innehåller dessutom några från formmässig synpunkt internationellt sett mycket goda bokbestånd. Visa allmän- na skogsvetenskapliga synpunkter kan också anses bli tillgodosedda eftersom alla i Sve— rige existerande bokskogstyper finns repre- senterade bland reservatsförslagen. I sam— manhanget bör påpekas bokskogarnas tålig- het mot slitage, vilket särskilt gäller de vege- tationsfattiga hedbokskogarna. Därmed kan också viktiga sociala aspekter (rekreations- områden) bli tillgodosedda inom samma områden.

Riksobjekten redovisas (tabell 8: 1) endast med namn och ungefärlig areal samt är upp-

delade efter bokskogstyp (jfr avsnitt 2.2). Beträffande motiveringar samt uppgifter om exakt läge hänvisas till ovannämnda läns- visa redogörelser.

8.1.2.2 Övriga områden

På grundval av främst de växtekologiska inventeringarna har det befunnits vara av i första hand regionalt och lokalt intresse att avsätta ytterligare ca 1 700 ha som ve- tenskapligt motiverade bokskogsreservat. Vid sidan härav finns vissa ur skogsgenetisk syn- punkt värdefulla bestånd på totalt ca 400 ha, tex på Ivön och vid Maltesholm i Kristian- stads län samt på Hallandsås i Kristian- stads och Hallands län, vidare vid Kulle- berga söder om Västra Ringsjön i Malmö- hus län, vilka bör säkerställas genom reser- vatsbildning.

8.2 Areal motiverad av sociala-rekreativa, landskapsestetiska och kulturhistorska skäl

8.2.1 Malmöhus län

Bokskogens sociala värde är för närvarande utan tvekan relativt sett störst i Malmöhus län där vi inom bokens naturliga utbred- ningsområde har den största befolknings— koncentrationen och den förhållandevis minsta tillgången på naturområden tillgäng- liga enligt allemansrätten (avsnitt 7.2). Vår enkät bland kommunblocken tyder också på att man tillmäter bokskogen särskilt stort socialt värde i detta län. Närheten till den mycket stora befolkningskoncentrationen i östra delen av Själland kommer dessutom sannolikt att innebära ett ökat tryck på lä- nets naturområden, särskilt när fast förbin- delse över Öresund- etablerats.

Bokskogarnas stora betydelse för turis- men i länet liksom deras kulturhistoriska och landskapsestetiska värden understryker ytterligare motiven för ett bevarande av bok- skogilänet.

Enligt vår mening är de anförda skälen tillräckligt starka för att motivera att huvud- parten av länets bokskogar bevaras, möjli- gen med undantag av vissa områden på Linderödsåsen i den östra delen av länet.

Tillgången på naturområden för rekreation är under överblickbar framtid "betydligt större i Kristianstads län än Malmöhus län. Befolkningstrycket är avsevärt mindre på na- turmiljön. Länet hyser också de största bok- skogstillgångarna i landet, ca hälften av to- talarealen. Ett flertal bokskogsområden är och kan med det allt bättre vägnätet bli liv- ligt frekventerade strövområden för den stora befolkningskoncentrationen i Sydväst- skåne på grund av det relativt ringa res- avståndet. Skånelänen kan därför ses _som en enhetlig region, åtminstone på sikt. ,

Vid sidan av de bokskogsområden som ligger i anslutning till tätorter och utnyttjas som närströvområden har följande områden inom vilka betydande bokskogsarealer finns särskilt stort socialt värde: Österlen med t ex Gyllebo kronopark och Maglehems ora, Linderödsåsens nordostsluttning söder om väg 15 (Maltesholm och Borrestad), sjöom- rådet nordost om Kristianstad med Ryss- berget, vidare Nävlingeåsen, Göingeåsen, Söderåsen samt Hallandsås. Bokskogarna inom nämnda områden har även särskilt stor betydelse för turismen samt represente— rar kulturhistoriska och landskapsestetiska värden.

Enligt vår mening är skälen för ett be- varande av huvudparten av all bokskog i Kristianstads lån ej fullt lika starka som i Malmöhus län. En betydande del av lä- nets bokskogar bör dock bevaras av sociala, rekreativa, landskapsestetiska och kultur- historiska skäl. De ovan antydda områdena bör dock i första hand komma ifråga för insatser.

8.2.3 Blekinge och Hallands län

I likhet med förhållandena i Kristianstads län är tillgången på naturområden för re- kreation relativt god i Blekinge och Hallands län. Bokskogarna utgör dock mycket värde— fulla sociala och landskapsestetiska objekt inom framför allt de fortfarande lövskogs- präglade delarna av länen.

I Blekinge är det bokskogarna på Ryss- berget, Listerlandet samt söder om riksväg

15 och omedelbart norr därom som är sär- skilt värdefulla.

I Hallands län är det i första hand bok- skogarna på Hallandsås, inom sjöområdet öster om Varberg samt bestånd i anslutning till ådalar, kommunikationsleder och tät— orter som bör beaktas. Ett bevarande av majoriteten av det stora antal mindre be- stånd som finns på ofta väl exponerade höjder eller i anslutning till vägar kommer sannolikt att stöta på vissa praktiska och organisatoriska problem. Dessa bestånd ut— gör dock ofta mycket värdefulla element i landskapet och bör beaktas vid planlägg- ningen.

8.2.4 Övriga län

Inom övriga län, dvs inom bokens utpost- område, torde även mycket små bokbestånd ha ett betydande socialt värde som omväx- ling i det ganska monotona barrskogsland- skapet. De bör dock helst vara någorlunda lättåtkomliga för allmänheten. Det torde dock i första hand vara ett regionalt eller lokalt intresse att bevara dessa mindre bestånd.

8.3 Areal motiverad av skogliga skäl

Som framhållits i kapitel 7 kan även vissa långsiktiga skogsekonomiska skäl åberopas som motiv för bevarande av bokskog. Tak- ten i överförandet av bokskog till granskog är för närvarande så snabb att inom några decennier ett nästan totalt utplånande av bokskogarna riskeras inom områden där bo- ken tidigare dominerat landskapsbilden. Från skoglig produktionssynpunkt torde det, trots att skillnaderna i markvärde mel- lan gran och bok beräknas vara störst på de goda ståndorterna, vara lämpligast att i första hand behålla bokskog där produk- tionsförutsättningarna enligt erfarenheter är bäst från kvalitets- och kvantitetssynpunkt, dvs på de bästa boniteterna där man har en genomsnittsproduktion av minst 5—6 mask/ ha och år (Hm > 25 in). Om man nämligen främst bevarade bokskog på de sämre mar- kerna -— vilket kunde förefalla naturligt

med tanke på de i kapitel 5 redovisade kal— kylerna som visar att skillnaden i markvärde mellan gran och bok ökar med stigande bonitet — så skulle man erfarenhetsmässigt erhålla sämre kvalitet på bokvirket. Vissa av domänverkets undersökningar visar ock- så på ett positivt samband mellan bonitet och kvalitet. Ett beaktande av dessa kvali- tetsskillnader i markvärdeskalkylerna skulle därför kunna förändra relationerna mel— lan granens och bokens markvärde på goda respektive sämre boniteter.

Det väsentligaste i detta sammanhang är dock att det erfarenhetsmässigt har visat sig att träförädlingsindustrins efterfrågan på bokvirke av lägre kvalitet är låg. Ett kon- centrerande av bokskogen till de sämre mar- kerna skulle sannolikt därför innebära att bokskogsbrukets lönsamhet ytterligare för- sämrades.

Ett bevarande av bokskog på främst de bättre boniteterna skulle innebära att man i första hand satsade på Malmöhus och Kristianstads län när det gällde att bevara bokskog av skogliga skäl (tabell 3: 8). Vissa bättre delar av Blekinge och Hallands läns bokskogar kommer också med i bilden. Om de skogliga skäl som redovisats i kapitel 7 ska kunna tillgodoses måste uppenbarligen huvuddelen av de bättre bokskogarna bevaras.

8.4 Resultat av vissa preliminära bedöm- ningar i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län 1968

På grundval av den kartläggning av bok- skogarna som skogsvårdsstyrelserna utförde 1967—68 gjordes på uppdrag av skogssty- relsen länsvisa preliminära bedömningar av bokskogens skyddsvärde med hänsyn till na- turvård, turism och långsiktigt skogsbruk. Särskilda arbetsgrupper med representanter för länsstyrelsernas naturvårdssektioner, tu- ristorganisationer, domänverket samt skogs- vårdsstyrelserna svarande för bedömning- arna i respektive län.

En preliminär klassificering av bokbe- stånden i tre grupper gjordes på den topo- grafiska kartan i skala 1 : 50 000.

Tabell 8.2. Areal bokskog enligt skogsvårdsstyrelsemas kartläggning 1967—68, ha.

Län E F G H K1 L1 M1 N1 O P Summa areal

Areal enl SVS kartlägga 1967 60 295 440 30 4700 22 1009 420 2455 185 60 39 745? Procentuell fördeln (0,1 0,7 1,1 (0,1 11,8 55,8 23,8 6,2 0,5 (0,1 100,0

1 I huvudsak endast bestånd större än 5 ha. 2 Åtminstone 2 000 ha härav har överförts till gran sedan 1968.

. grupp 1: bokskog som det från allmän synpunkt, dvs från landskapsbildens och friluftslivets intressen, under alla förhål- landen bedöms vara angeläget att behålla i framtiden.

. grupp 2: bokskog som ur såväl allmänt intresse som från produktionssynpunkt saknar betydelse, dvs kan utan större nackdel överföras till barrskog.

. grupp 3: återstående bokskog som kan ha en viss betydelse från allmän synpunkt och i produktionshänseende men som ej utan noggrannare undersökningar kan hänföras till grupp 1 eller 2.

Resultatet av dessa, det måste betonas, mycket preliminära bedömningar blev att ca 15000 ha fördes till grupp 1, högt skyddsvärde, ca 13 000 ha till grupp 3, visst skyddsvärde, medan ca 11000 ha, varav 10000 ha i Kristianstads län, fördes till grupp 2 och alltså ansågs kunna utan större nackdel överföras till barrskog. Berörda lokala organ i Kristianstads län har emeller- tid våren 1971 meddelat att man numera mot bakgrund av utvecklingen, inte minst på rekreationssidan, är benägen att revidera sin uppfattning från 1967 och anse en större areal skyddsvärd.

8.5. Sammanfattning

Analysen i kapitel 7 av skälen för boksko- gens bevarande och de av naturliga skäl översiktliga bedömningarna av erforderliga arealer som gjorts i detta kapitel leder oss till följande slutsats. Om vi ska kunna i rimlig utsträckning tillgodose mer än de

rent »museala» motiven måste samhället uppställa som mål att huvuddelen av den bokskog som redovisas i skogsvårdsstyrel- sernas kartläggning 1967—68 skall bevaras. Det rör sig alltså om en areal av storleks- ordningen 35 000 ha. En viss uppfattning om den önskvärda fördelningen på olika län får man genom att studera tabell 8: 2, varvid bör ihågkommas att Kristianstads län torde ha den relativt sett största andelen ej skyddsvärd skog.

Återstående bokskogsareal, ca 23 000 ha, dvs skillnaden mellan den av riksskogstaxe- ringen redovisade totalarealen och de av skogsvårdsstyrelserna kartlagda bestånden består till stor del av mindre bestånd som det av administrativa och praktiska skäl torde vara svårt att genom insatser från det allmännnas sida bevara på lång sikt. Detta hindrar dock inte att en hel del av dessa bestånd i vissa fall kan representera värden som det finns anledning att slå vakt om.

Sammanfattningsvis kan följande anföras angående den bokskogsareal som bör be- varas.

Vid sidan av säkerställandet av de främst vetenskapliga naturreservaten på totalt ca 4600 ha anser vi det vara ett riksintresse att inom den egentliga bokskogsregionen, dvs en stor del av Blekinge, hela Skåne samt en stor del av Halland, bevara boksko- gen i den omfattningen att den även i framtiden starkt präglar landskapet. Vid en prioritering bör enligt vår mening huvud- parten av bokskogarna i Malmöhus län samt stora delar av Kristianstads län ha en särställning. Som mål bör uppställas ett sä- kerställande av minst 35 000 ha inklusive de vetenskapliga naturreservaten.

9. Pågående verksamhetvför att bevara bokskog

9.1 Allmänt

Att bokskog finns kvar i den utsträckning som den faktiskt gör i dag i södra Sverige trots dess i jämförelse med granskog lägre avkastningsvärde får till största delen till- skrivas den under de senaste decennierna rådande avsättningssituationen. Denna har i huvudsak inte medgett slutavverkningar i större omfattning än de som i praktiken skett. En annan faktor som verkat brom- sande på avverkningarna har varit skogs- ägarnas egen inställning till bokskogen. Av pietetsskäl, tradition, jakt- och viltvårdsin- tresse, förväntningar om bättre framtida pri- ser, behov av bokskog för att öka stabilite- ten i barrskogsbruket —- detta senare gäller främst Skåne + har man hållit tillbaka slut- avverkningarna även om dessa i och för sig förefallit vara ekonomiskt motiverade.

Under de senaste åren har naturvårds- aspekterna fått en allt större tyngd. Den areal som samhället med hjälp av natur- vårdslagens skilda institut hittills kunnat skydda helt eller till viss del är dock rela- tivt obetydlig (tabell 9: 2).

9.2 Resultat av enkäter Genom enkäter bland olika skogsägaregrup- per har vi inhämtat uppgifter om de frivil-

liga program som i allmänhet tillämpas när

det gäller att bevara bokskog under olika förutsättningar. Tillfrågade organisationer har varit domänverket, Skogssällskapet, stiftsnämnderna i de tre södra stiften, Skånes jordägares skogsintressenter m fl. Uppgifter från länsstiftelserna angående den areal bok- skog som med hjälp av naturvårdslagens skilda institut åtnjuter skydd (oktober 1970) har även inhämtats. Följande kommentarer till de erhållna svaren kan göras.

9.2.1 Domänverket

För närvarande finns ett trettiotal sk do— mänreservat med viss bokskogsareal. Fler- talet är mycket små. Det största är Skäralid på 63 ha beläget på Söderåsen i Skåne. (Ett domänreservat är ett naturområde med så- dana speciella naturvårdsvärden att det skall skötas till största delen enbart med hän- synstagande till dessa värden. Beslut om bil- dande och upphävande av domänreservat fattas av domänverkets centralförvaltning). Totalt skyddas ca 180 ha bokskog inom domänreservat, se tabell 9: 1 över arealens fördelning på revir.

Genom statliga medel från naturvårds- fonden har under senare år ett antal områ— den inköpts för att sedermera avsättas som naturreservat. Områdena förvaltas som regel av domänverket. Det är dock relativt obe- tydliga bokskogsarealer som hittills inköpts av staten, ca 50 ha.

' Blekinge Revir 5 Skåne Åhu's Hallands Bokskogs- areal i ha 78,8 10,2 7,0

Domänverkets totala bokskogsareal var ca 4 000 ha enligt en nyligen företagen och offentliggjord utredning ang riktlinjer för skogsskötseln på de av domänverket för- valtade marker som är belägna inom det för ädel lövskog naturliga utbredningsområdet i södra Sverige. Härav föreslår verkets ut- redningsman att ca 2600 ha bevaras, dvs drygt 60 % av totalarealen. Domänverkets centralförvaltning har ännu ej tagit slutlig ställning till detta förslag, men har medde— lat att de angivna skyddsvärda arealerna förefaller vara av rimlig storleksordning.

I förslaget ingår också att ca 500 ha barrskog i sydvästra Skåne överföres till lövskog främst bok; det gäller här ur miljö— och landskapsvårdssynpunkt högt kvalifice— rade objekt.

9.2.2 Skogssällskapet

Skogssällskapet förvaltar ca 1800 ha bok- skog. Ägare är privatpersoner, kommuner, landsting, församlingar och pastorat. Av arealen beräknas 75 % komma att bevaras dvs cirka 1 300 ha. I regel är inställningen mera positiv till bevarandet av bokskog om ägaren är en allmän institution (landsting eller kommun), vars skogsinnehav i stor ut- sträckning är förvärvat för att täcka allmän— hetens behov av rekreationsområden.

9.2.3 Stiftsnämnderna i Göteborgs, Växjö och Lunds stift

Stiftsnämnden i Göteborgs stift förvaltar ca 160 ha bokskog varav praktiskt taget allt finns i Hallands län. Härav beräknas ca 30 % bli bestående, dvs cirka 50 ha.

Sunnerbo Värnamo Kalmar Summa ha

51,2 9,1 24,7 181,0

Stiftsnämnden i Växjö stift förvaltar ca 40 ha bokskog. Härav beräknas ca 30 ha bli bestående.

Stiftsnämnden i Lunds stift förvaltar ca 250 ha bokskog. Stiftsjägmästaren anger ej hur mycket som härav beräknas bli beståen— de men på grund av det stora överskottet på gammal bok och de praktiska och ekono- miska svårigheter som är förenade med bok- föryngring antas att vissa arealer kommer att överföras till barrskog.

9.2.4 Malmö kommun

Totalt äger Malmö kommun ca 200 ha bok- skog varav huvudparten är belägen vid Torups slott. Denna areal avser man att be- vara. En viss ökning av arealen är även tänkbar då vissa tidigare eller nu barrskogs- bärande områden kommer att överföras till bokskog enligt uppgifter från Skogsförval- taren.

9.2.5 Privatskogsägare

Den privatägda bokskogsarealen omfattar ca 85 % av den totala bokskogsarealen. Av praktiska skäl är det omöjligt att få en full- ständig bild av skogsägarnas frivilliga pro- gram för bevarande av bokskog under olika förutsättningar. Genom enkäter och munt- liga förfrågningar har vi fått uppfattningen att endast ett fåtal skogsägare avser att be— hålla nästan hela sin nuvarande bokskogs- areal oberoende av avsättningssituationen på virkesmarknaden. Flertalet skogsägare tän- ker avveckla hälften eller kanske huvudpar- ten av sitt bokskogsinnehav. Bland vissa större skogsägare i Skåne råder inställ-

ningen att ca 20 % av deras skogsareal bör behållas lövskogsbärande. Härav är ofta en relativt stor andel bokskog. Det bör dock framhållas att det frivilliga program som en skogsägare nu kan ha när det gäller att be- vara bokskog knappast innebär några lång- siktiga garantier att en viss areal verkligen kommer att finnas kvar.

9.3. Skyddade bokskogsarealer med stöd av naturvårdslagen

Enligt en i oktober 1970 gjord samman- ställning, baserad på uppgifter från natur- vårdsverkets riksregister och länsstyrelser- nas naturvårdssektioner, fanns 336 ha bok- skog inom naturreservat i södra Sverige. 82 ha låg inom områden med förordnanden enligt 5 11 naturvårdslagen, dvs interimis- tiska förordnanden om naturreservat. Ca 4900 ha var belägna inom områden med dispensabla landskapsskydd, & 19-förordnan- den. Den helt eller delvis skyddade arealen utgjorde tillsammans 5 318 ha. Sedan okto- ber 1970 har tillkommit ca 480 ha. I april 1971 skulle därför den totala skyddade area- len vara ca 5 800 ha, dvs cirka 9 % av totalarealen bokskog enligt riksskogstaxe- ringen 1958—67.

Följande tabeller ger en översikt över de enligt naturvårdslagen skyddade arealer- na.

9.4. Sammanfattning

Som framgår av ovanstående sammanställ- ning åtnjuter endast ca 5 800 ha bokskog någon form av skydd enligt naturvårdslagen. Den största delen härav har dock ett mycket svagt skydd enligt & 19 naturvårdslagen, vil- ket bl a framgår av att kalavverkning av bokskog är tillåten på ungefär halva arealen.

En utredning inom domänverket har före— slagit att ca 2 600 ha bokskog skall bevaras. Härtill kan eventuellt komma 500 ha genom successiv överföring av vissa barrbestånd till bok. Skogssällskapet antar att ca 1 300 ha

Tabell 9: 2. Länsvis fördelning av arealen bokskog i hektar skyddad med stöd av naturvårdslagen (oktober 1970).

Interimistiskt förordnande om natur- Landskaps- Naturreservatreservat bildsskydd Län 5 7 NVL 5 11 NVL & 19 NVL F 3 — 12 G 26 5 — K 16 — 2 500 L 55 — 975 M 1591 45 1 3802 N 67 32 40 0 10 -— 5 P — — 3 S:a 336 82 4 915

! Ytterligare två naturreservat med totalt ca 80 ha bokskog har tillkommit sedan oktober 1970. 2 I januari 1971 har tillkommit ett område på Söderåsen med bla cirka 400 ha bokskog.

under dess förvaltning bibehålls. Stiftsnämn- derna förutser att kanske 200 ha kvarhålls. Malmö kommun avser att bevara ca 200 ha. Totalt skulle detta innebära att stat och kommun samt vissa privatskogsägare av- ser att kvarhålla kanske 4 000 ha bokskog.

När det gäller den övervägande delen av den bokskogsareal som är i privat ägo torde det vara ytterst vanskligt att förutsäga hur stor andel som frivilligt skulle komma att bevaras under nuvarande förutsättningar. Mot bakgrund av den högst obetydliga bok- skogsareal som föryngras med bok, för när- varande endast ca 10 % av slutavverk— ningsarealen, är det mycket tveksamt om någon nämnvärd areal kommer att bevaras på frivillig väg.

Tabell 9: 3: Befintliga naturreservat enligt 5 7 NVL med inslag av bokskog (oktober 1970)

Riksregister- Total Bokskogs-

Län Objektets namn nummer areal, ha areal, ha M Gryteskog (Trollskogen) M 45 19 10 M Hällestad 8: 2 M 49 6,7 3,5 M Fågelsångsdalen M 55 16 1 M Bosarps Jär M 58 24 18 M Hällestad 8: 2 M 59 6 6 M Kullabergs strövområde M 64 700 75 M Frostavallen M 70 73 25 M1 Åvarp M 72 45 20 L Forsakar (Sibb) L 10 2,5 2 L Stenshuvud L 15 2082 25 L Västanå L 49 1 1 L Hallands Väderö L 54 310 17 L Bjära L 58 14,5 10 K Listerhuvud K 66 87 (60)3 K Johannishus K 69 III 4 2 K Tolseboda (Sachsiska-Schweiz) K 69 VI 4 3 K Långasjönäs K 74 533 114 N Dömestorp N 22 0,5 0,5 N Virsehatt N 23 12 3 N Klövaberget N 60 6 2 N Råmebo N 72 10 8 N Hallandsåsen (nordsluttn)5 N 79 530 56 G Hannabad G 88 4 3,5 G Bjurkärr G 100 34 18 G Midingsbråte G 110 2,5 0,5 G I-Iensjönnäset8 32 4 F Åminne bokar F 48 14 3 O Svartedalen 0 85 14 10

1 Sedan oktober 1970 har ett område vid Dagstorpssjön samt Nackarpsdalen med tillsammans ca 80 ha bokskog blivit naturreservat. 2 Varav 100 ha nyinköpt mark, på vilken naturreservat ännu ej bildats. 3 Av totalarealen torde minst 60 ha vara skogbevuxen. Ej ren bokskog men överallt stort bok- inslag. Obs! Reservatsbestämmelsema innebär inget skydd för skogen. _ Området ligger inom skyddsskogsbestämmelsema enligt skogsvårdslagen och inom 19 å-område för reglerad

barrskogsplantering.

* Skogen har inget uttryckligt skydd i reservatsbestämmelserna. 5 Beslutet har ännu inte vunnit laga kraft. ' Inköpt av kommunen med statsbidrag; reservat ännu ej bildat.

Tabell 9: 4. Områden med inslag av bok- skog med interimistiskt förordnande enligt & 11 NVL (oktober 1970).

Total Bokskogs-

Län Objektets namn areal, ha areal, ha M Nackarpsdalen1 75 45 N Hallandsåsen 860 17

(på höjdplatån) N Hallandsåsen 50 15

(på nordsluttningen) G Måla skog 4 0,5 G Årshultsmyren 1 470 3 G Araby 7,5 1

1 Avsatt som naturreservat 14.12.1970.

Tabell 9: 5. Områden med inslag av bok- skog med skydd för landskapsbilden enligt & 19 NVL (oktober 1970).

Total Bokskogs-

Län Objektets namn areal,ha areal, ha M Rönneåns dalgång 1 500 10 M Allarps berg 180 75 M Dagstorpssjön 560 185 M Lövestads åsar 220 40 M Områdena omkring 3 300 670

Snogeholms-,

Ellestads- och

Krageholmssjöarna M Sjöbo Ora 1 000 300 M1 Blentarp—Rydsgård 1 800 100 L V Bjäre 3 000 150 L Kjugekull 250 25 L Söderåsen 1 700 800 K Reglering av barr- ca 2 5002

skogsplantering N Hunnestorp 40 20 N Hallandsås (del av) 690 19 F Näsudden 2 F Västanå 10 P Mollasjön 3 O Hålta annex 5

' Sedan oktober 1970 har ytterligare ca 400 ha bokskog på Söderåsen belagts med $ 19- för- ordnande. ? Arealen är mycket ungefärlig. Det bör obser— veras att bokskog inom området ingalunda är fullständigt skyddad; kalavverkning (inom skogsvårdslagens gränser) av bokskog kan mycket väl ske, men hyggesytan får ej utan dispens överföras till granskog. Vill någon tex ersätta bok med björk så kan han fritt göra det; man kan också fritt kalaWerka bokskog utan att ange vad man tänker sig för trädslag i fortsättningen.

10. Tänkbara ytterligare åtgärder

för att bevara bokskog

10.1 Allmänt

I kapitel 7 har olika skäl för bevarandet av bokskog anförts. Av dessa framgår att vi ansett att natur- och landskapsvårdsmotiven kan tillmätas särskilt stor tyngd. Vi har emellertid också ansett att det ur långsik- tiga samhällsekonomiska synpunkter icke kan anses acceptabelt att låta boken för- svinna ur det svenska skogsbruket eftersom denna dels utgör en utmärkt råvara för vissa förädlingsindustrier dels bildar ett stabilise- rande och kompletterande element i de om- råden där den för vissa skador mer utsatta granskogen dominerar. Totalt har vi funnit att motiven för ett bevarande av bokskog i den omfattning som framgår av kapitel 8 är starkt underbyggda sett ur samhällets och därmed allmänhetens synvinkel. Den en- skilde markägarens möjligheter eller villig- het att under nuvarande förhållanden utan särskild kompensation bevara bokskog i den omfattning som kan anses tillräcklig med hänsyn till de under kapitel 7 anförda skyddsmotiven är starkt begränsade, vilket även framgår av kapitel 9. Uppenbart är därför att samhället måste vidta vissa åt- gärder för att trygga ett långsiktigt bevaran- de av bokskog i det sydsvenska landskapet. Lika klart är emellertid att ett bevarande i den omfattning vi funnit önskvärd inte kan åstadkommas utan ett nära och förtroende- fullt samarbete mellan markägarna och sam- hällsorganen. Våra resor och samtal har be-

fäst oss i övertygelsen att det hos boksko- gens ägare finns ett stort intresse att med det allmännas stöd medverka i en aktion för att bevara bokskogen.

10.2. Utvecklingstendenser

Som framgår av kapitel 4 sker för närva- rande en relativt snabb avveckling av bok- skogen i Sydsverige. Av tabell 4: 4 i kapitel 4 framgår att den årliga slutavverknings- arealen under tioårsperioden 1971—80 be- räknas uppgå till ca 1 000 ha. Härav skulle endast knappt 10 % föryngras med bok, resten i huvudsak överföras till granskog. Den pågående och aviserade kraftiga ut- byggnaden av skogsindustrin i Sydsverige, framför allt massaindustrin, har redan med- fört (kapitel 6) en ökad efterfrågan på bok- virke och därmed ökad risk för en snab- bare takt i överförandet av bokskog till granskog om inga särskilda åtgärder vidtas.

10.3. Orsaker till utvecklingen

Orsakerna till den pågående utvecklingen att överföra bokskog till granskog är främst av ekonomisk karaktär. I jämförelse med granen ger, som framgår av kapitel 5, bo- ken ett betydligt lägre avkastningsvärde. En höjning av virkespriserna måste enligt be- räkningar som redovisas i nämnda kapitel

vara i storleksordningen 70—80 % för att boken vid en kalkylräntefot av 4 % skall ge samma markvärde som granen. Det kan därför förefalla förståeligt om en företags- ekonomiskt inriktad skogsägare väljer att överföra en bokskog till en ut skogsekono- misk synvinkel mera lönsam granskog i stället för att föryngra den med bok.

De tekniska och biologiska problem som dessutom är förenade med bokskogens för- yngring verkar även återhållande på villig- heten att föryngra den (avsnitt 2.1.6). Av- vecklingen av den äldre bokskogen måste om man ska få god självföryngring ske etappvis, vilket ökar avverkningskostnader- na. Självföryngring kan vara svår att er- hålla på grund av brist på ollon, konkur- rens från övrig hyggesvegetation m m. Rela- tivt kostsamma röjningar måste vidare före- tas i ungskogarna för att goda bestånd skall kunna erhållas.

De åtgärder som samhället kan vidta för att på lång sikt säkerställa bokskogar får ses mot bakgrund av ovan antydda orsaker till utvecklingen. Det gäller att i tillfreds- ställande grad kompensera markägaren för de företagsekonomiska uppoffringar denne gör genom att bedriva ett kontinuerligt bok- skogsbruk. Det gäller vidare att kunna till- handahålla arbetskraft för planläggning, stämplingar rn m inom bokskogar. Dess- utom är det angeläget att avsättningen för bokvirket är tillfredsställande så att samhäl- lets kostnader för bevarandet av bokskog blir så låga som möjligt. Slutligen är det ur samhällets och allmänhetens synvinkel ange- läget att tillräckliga juridiskt bindande ga- rantier skapas för ett långsiktigt bevarande av bokskog inom särskilt de områden där olika åtgärder satts in för att gynna bok- skogsbruket.

10.4. Diskussion om lämpliga åtgärder 10.4.1 Åtgärder från statens sida 10.4.1.1 Bidrag till skogsvårdsåtgärder

Som tidigare framhållits är kostnaderna för anläggandet av nya bokbestånd samt ung—

skogsvården mycket betungande för skogs- ägarna, särskilt med hänsyn till att något netto på avverkningarna inte kan erhållas förrän beståndet blir 40—50 år. För att få till stånd ett kontinuerligt bokskogsbruk av önskvärd omfattning kan det därför över- vägas om inte samhället borde helt svara för eller frikostigt bidra till kostnaderna för för— yngringsåtgärder och ungskogsvård inom de bokskogar som bör bevaras.

I likhet med nuvarande förhållanden ifrå- ga om bidragsgivning till plantering på säm- re åkermark från Statens skogsproduktions- anslag torde i de flesta fall markägarna kunna utföra skogsvårdsåtgärderna själva. För att bidrag skall kunna utgå måste dock en besiktning av området ske före och efter åtgärdernas utförande av tjänsteman på länsmyndighet, se nedan angående organi- sation.

10.4.1.2 Reduktion av skatter m m

I den 1964 väckta motionen angående åt- gärder för bevarande av bokskog (I 240: 1964) omnämndes även möjligheterna att vid den då förestående fastighetstaxeringen ej åsätta bokbestånden något skogsvärde för att härigenom ge skogsägarna en viss kom- pensation för att de bevarade sina boksko- gar. Någon egentlig motion väcktes dock aldrig i frågan, sannolikt beroende på att instruktionerna för 1965 års fastighetstaxe- ring i stort sett redan var fastslagna.

Vid senaste fastighetstaxeringen (1970) åsattes bokskog betydligt lägre skogsvärden än granskog, något som dock var betingat av skillnader i rotnetton under den period som låg till grund för beräkningarna.

Ett eventuellt förslag att generellt sänka taxeringsvärdena på all bokskogsmark torde komma att mötas av krav att även andra typer av markanvändning som kan vara att rekommendera från främst naturvårdssyn- punkt bör föranleda reducerade taxerings- värden. Med hänsyn till dessa vidare per- spektiv vill vi förordna att frågan om be- skattning av mark som är av intresse från naturvårdssynpunkt tas upp av den pågå- ende utredningen angående översyn av na—

turvårdslagen i samråd med den sittande fastighetstaxeringskommittén. Någon ytter- ligare generell minskning av taxeringsvärde- na på bokskogsmark torde knappast vara att rekommendera.

Enligt tillämpad praxis vid fastställande av en fastighets belåningsvärde reduceras detta efter graden av eventuella inskränk- ningar i förfoganderätten över fastigheten vilka påbjudits enligt naturvårdslagsförord- nanden. Ett högre belåningsvärde skulle en- ligt vad vi erfarit kunna erhållas om staten ingick som garant för den reduktion i be- låningsvärde som kan uppkomma till följd av förordnanden enligt naturvårdslagen. Ef- tersom denna fråga berör inte bara vissa bokskogar, utan all mark som är belagd med förordnanden enligt naturvårdslagen torde det vara befogat att ovannämnda ut- redning även tar upp detta problem till be- handling.

10.4.1.3 Avverkningspremier

Förslag om statliga premier till skogsägarna per avverkad kubikmeter bokvirke har fram- förts till utredningen. Dylika premier skulle visserligen höja avverkningamas rotnetton och för skogsägaren därmed förbättra bok- skogsbrukets ekonomi. Det är dock enligt vår mening synnerligen tveksamt huruvida de skulle kunna påverka benägenheten att föryngra bokskogen i någon större utsträck- ning. Sannolikt skulle de endast verka sti- mulerande på avverkningsviljan. De ovan omnämnda bidragen till skogsvårdsåtgärder torde vara effektivare när det gäller att öka bokföryngringsarealerna. Vi vill därför ej förorda att statliga premier utbetalas per avverkad kubikmeter bokvirke.

10.4.1.4 Stöd till förädlingsindustrin

Från samhällsekonomisk synpunkt är det angeläget att bokskogsskötseln även får så god lönsamhet som möjligt. Goda avsätt- ningsmöjligheter och priser på bokvirket minskar samhällets kostnader för ett lång- siktigt bevarande av bokskog. Stiftelsen PRO-BOKS verksamhet har stimulerat efter-

frågan på bokvirke och sannolikt även på- verkat prisutvecklingen i gynnsam riktning men även stimulerat till ökad import av främst polskt bokvirke. Den har emellertid inte lett till någon radikalt ändrad inställ- ning till bokskogen bland markägarna. För- yngringsytan av bok har ej ökat.

Ett eventuellt statligt ekonomiskt bidrag till en verksamhet som syftar till att åstad- komma en ökad användning av bokvirke måste därför åtföljas av åtgärder som garan- terar fortsatt bokskogsdrift, se nedan.

10.4. 1.5 Forskning

En av orsakerna till bokskogens areella till- bakagång i Sverige är som tidigare framhål- lits de ibland svåra biologiska, ekonomiska och tekniska problem som är förknippade med skötseln av bokskogen. En målinriktad forskning i syfte att framför allt få fram billiga kulturmetoder men även förenklad skötsel av bokskogarna måste anses vara synnerligen angelägen. Drivningstekniska problem i samband med lövskogsskötsel i Sydsverige bör även studeras. Förslagsvis skulle skogshögskolan ges i uppdrag att be- driva denna forskning i samråd med skogs- vårdsstyrelserna mfl organisationer. Sär- skilda medel bör utgå till denna forskning.

Vidare bör en uppföljning ske av den bokförädlingsforskning som tidigare utför- des vid Föreningen Skogsträdsförädlings försöksstation i Ekebo (numera tillhörande Institutet för skogsförbättring) men som för ett tiotal år sedan lades ned av driftsekono- miska skäl. Som ett resultat av denna forsk- ning tillkom bla två bokfröplantager med plusträdsympar från Skåne, Blekinge, Hal- land, Östergötland och Danmark.

Problem i samband med produktion av bokplantor, vilka främst kommer att an- vändas för hjälpplanteringar i luckiga själv- föryngringar men även i begränsad omfatt- ning för kulturer på tidigare barrskogsbä- rande mark eller åker, bör även studeras för att man kontinuerligt ska kunna erhålla ett billigt och lämpligt plantmaterial (avsnitt 11.8 angående resursbehov). Ett visst sam— arbete med forskare i Danmark torde bli

aktuellt i detta sammanhang liksom när det gäller frågor i samband med skötseln av bokskogarna.

Statligt stöd till det i avsnitt 6.6.2 disku- terade behovet av forskning inom bokvirkes- industrin för att förbättra eller utveckla nya produkter av bokvirke bör även kunna över- vägas. Slutligen får ej bortses från behovet av fortsatt ekologisk forskning samt forsk- ning rörande bokskogens sociala betydelse och utnyttjande.

10.4.1.6 Administrativa beslut angående bokskogar under domänverkets förvaltning

Domänverket har som förvaltare av statens skogar att följa vissa riktlinjer ifråga om krav på förräntning mm (se Kungl brev 6 juni 1968, Prop 103: 1968 och SFS nr 681: 1968). När det gäller bokskogen kan denna i regel inte uppfylla de uppställda för- räntningskraven. Konsekvensen härav blir att en stor del av bokskogarna skulle över- föras till granskog, vilken även framgår av riktlinjerna för verkets senaste skogsindel- ning.

Som framgår av kapitel 9 har domänver- ket emellertid låtit utreda frågan om spe- ciella skötselprogram för områden med ädel lövskog. Enligt vår mening är den bok- skogsareal som i domänverkets utredning föreslås bli bevarad (60 % av totalarealen) ett minimiprogram när det gäller statens in- satser för bevarande av bokskog på dess egen mark.1 Samhällets långsiktiga värde— ringar och bedömningar bör kunna moti- vera att förräntningskravet sätts lågt eller försummas helt när det gäller bokskog på kronans mark. Ett bevarande av huvudde- len av hela den av domänverket förvaltade bokskogsarealen skulle enligt vår mening därför kunna övervägas som mål för staten som markägare.

10.4.2. Åtgärder från kommuner och kommunala fritidsstiftelser

Bevarandet av bokskog för bl a innevånar- nas rekreativa behov är även en angelägen- het för kommunerna. Enligt vår enkät bland

kommunblocken (kapitel 7) tillmäts bok— skogarna i allmänhet ett mycket stort so— cialt naturvårdsvärde. De insatser som kom- munerna kan göra för att bevara bokskog är tex att inköpa områden, genom arrende- avtal med markägare understödja bokskogs- skötseln inom särskilt värdefulla områden, att komplettera eventuella statliga åtgärder samt att vid bebyggelseplanering undanta bokskogsområden från exploatering. Även anläggande av bokskogar inom kommunala friluftsområden är en angelägen åtgärd.

Av enkätsvaren framgår att kommunerna bedömt möjligheterna att själva säkra till- gångarna på bokskogar som relativt begrän- sade. Sex kommunblock har dock förklarat sig villiga att inköpa bokskogsområden, fyra block att understödja bokskogsskötseln inom värdefulla områden, sju block att komplettera eventuella statliga åtgärder samt tjugoåtta block att undanta bokskogsom- råden från bebyggelseexploatering.

Enligt vår mening borde kommunerna i betydligt större omfattning än nu kunna bi- dra positivt till ett bevarande av bokskogar, framför allt sådana av social betydelse.

Vissa insatser för ett säkerställande av bokskogar med rekreativt värde torde även vara att påräkna från kommunala fritids- stiftelser, tex Stiftelsen för fritidsområden i Skåne. Sedan stiftelsens tillkomst 1966 har bl a ett par bokskogsområden belägna i an- slutning till Frostavallens fritidsgård in- köpts och sedermera avsatts som natur- reservat.

10.4.3. Garantier för fortsatt bokskogsbruk

De ovan diskuterade åtgärderna från sam- hällets sida för att åstadkomma en konti- nuerlig bokskogsdrift kommer att bli rela- tivt kostsamma även om de i huvudsak koncentreras till bidragsgivning i samband med beståndsanläggning och ungskogsvård. Vissa juridiskt bindande garantier att de

1 Det av oss föreslagna allmänna målet för be- varande av bokskog, minst 35000 ha, mot- svarar ungefär 60 % av den totalt redovisade bokskogsarealen i landet.

genom statsbidrag anlagda och skötta be— stånden får vidareutvecklas måste därför krävas.

10.4.3.1 Arrendeavtal mellan markägare och stat eller kommun

Dylika garantier kan skapas genom att arrendeavtal sluts mellan skogsägaren och staten, lämpligen representerad av skogs- vårdsstyrelsen, angående skogsodling och ungskogsvård inom ett bokskogsområde. Staten tar på sig hela eller huvuddelen av kostnaderna för beståndsanläggning och röjningar. Skogsägaren upplåter marken för bokskogsproduktion. Avtalstiden kunde för- slagsvis vara ca 30 år varefter det är under— förstått att bestånden får vidareutvecklas.

Arrendeformer kan även användas för att sluta en överenskommelse mellan en mark- ägare och det allmänna representerat av staten, en kommun eller en kommunal fri- tidsstiftelse angående utnyttjandet av ett naturområde med bokskog för det rörliga friluftslivet.

10.4.3.2 Skydd med stöd av naturvårdslagen N aturvårdsplaner för bokskogar

För vissa områden torde den från samhäl- lets synpunkt säkraste garantin för ett fort- satt bokskogsbruk vara förordnanden enligt naturvårdslagen dvs bildande av naturreser- vat (5 7) eller dispensabla förordnanden om skydd för landskapsbilden (& 19). Det an- kommer på länsstyrelserna att besluta om förordnanden enligt naturvårdslagen. Enligt vår uppfattning är det angeläget att de mest värdefulla bokskogsområdena snarast möj- ligt får ett skydd enligt denna lag. Detta gäller särskilt områden som av vetenskap- liga och sociala skäl bör bli naturreservat (kapitel 8). I övrigt kan behöva övervägas & 19-förordnanden över de bokskogsområ- den i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län som med stöd av skogs- vårdsstyrelsernas kartläggning 1967—68 och länsstyrelsernas fortsatta naturvårdspla- nering befinns vara skyddsvärda. Förord-

nandena är dispensabla, dvs länsstyrelsen kan ge markägaren dispens från meddelade förordnanden. Om dispens vägras kan det bli aktuellt med ersättning till markägaren.

En smidig anpassning av de meddelade förordnandena till lokala förhållanden torde bli nödvändig särskilt i avseende på för- yngringshuggningarna. Inom bokskogar av särskild betydelse som strövområden och för landskapsbilden kan ifrågakomma överhåll- ning av lämpliga äldre bestånd, en åtgärd som dock alltid blir dyrbar. I övrigt kan föryngringshuggningarnas omfattning och metod behöva regleras.

I Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Skara- borgs län är bokskogarna av ringa storlek. En mycket noggrann kartläggning och klassi— ficering av deras naturvårdsvärden finns som regel. Tillräckligt omfattande underlag för erforderliga förordnanden enligt natur- vårdslagen finns därför i allmänhet i dessa län.

Beträffande Blekinge, Kristianstads, Mal- möhus, och Hallands län där vi har de stora bokskogstillgångarna torde det vara nödvän- digt att komplettera redan gjorda invente- ringar med nya undersökningar för att få underlag för upprättande av särskilda natur- vårdsplaner i vilka en klassificering av bok- skogarnas skyddsvärde med hänsyn till olika skyddsmotiv, inklusive skogliga, kan göras. I naturvårdsplanerna upprättas detaljförslag till naturreservat samt skydd för landskaps- bilden (5 19-förordnanden). Ett handlings- program för ett långsiktigt bevarande av bokskog i södra Sverige skulle härigenom kunna erhållas, ett program som beaktar naturvårdsaspekterna och förutsättes ta ve- derbörlig hänsyn till den skogliga planlägg- ningen.

För- och nackdelar med att bevara bokskog med hjälp av naturvårdslagens 19 5

Förordnanden enligt 19 & naturvårdslagen (skydd för landskapsbilden) innebär att sam- hället kan få kontroll över utvecklingen, bl a genom att avverkning av bokskog och

plantering av barrskog kan göras beroende av länsstyrelsens tillstånd. Den minskning i markägarens förfoganderätt över sin skogs- mark som ett —— om än dispensabelt -— förbud att överföra bokskog till barrskog kan innebära, kan dock väcka visst motstånd hos markägarna. En vederhäftig infoma- tion om innebörden av ifrågavarande typ av förordnande, vilken till viss del skulle kunna ske genom markägarnas egna orga- nisationer, skulle sannolikt kunna reducera detta motstånd högst avsevärt. Tillstånds- givningen enligt 19 & naturvårdslagen bör dessutom utformas så att en smidig anpass- ning kan ske mellan markägamas egen skog- liga långtidsplanering och naturvårdsintres- set. Emellertid kan vägrade tillstånd att avverka bokskog eller att plantera barrskog komma att medföra stora krav på engångs- ersättningar. Metoden med stimulansbidrag ger möjligheter att fördela samhällets eko- nomiska insatser under en längre tidsrymd.

De av utredningen föreslagna stimulans- åtgärderna vid grundläggning av nya bok- bestånd kan vidtagas såväl inom område där förordnande enligt 19 % naturvårdslagen gäller som utanför sådant område. Praktis- ka erfarenheter vid tillämpningen av »sti- mulansmetoden» torde få visa hur sam- spelet med åtgärder enligt naturvårdslagen lämpligen bör ske.

11. Utredningens förslag

Vi har som framgår av kapitel 8 satt som mål att man borde långsiktigt söka bevara minst 35 000 ha av den svenska bokskogs- arealen för att härigenom kunna bibehålla boken som ett karaktärsträd i det sydsvenska landskapet.

I föregående kapitel har diskuterats tänk- bara statliga och kommunala åtgärder för att nå detta mål: skogsvårdsbidrag, reduk- tion av skatter, avverkningspremier, stöd till förädlingsindustrin, forskning, administra— tiva beslut angående statens bokskogar mm. För att få garantier för ett fortsatt bokskogsbruk har diskuterats dels avtal mel- lan markägare och stat eller kommun, dels skydd med stöd av naturvårdslagen enbart eller i kombination med skogsvårdsbidrag.

Våra överväganden av de olika åtgärder- nas lämplighet och effektivitet har lett till följande slutsatser och förslag.

1 1.1 Vetenskapliga naturreservat

De arealer om ca 4 600 ha som i kapitel 8 redovisats som angelägna skyddsobjekt i vetenskaplig mening bör avsättas som natur— reservat. I mån av tillgång på personella och finansiella resurser bör efter behövliga de— taljinventeringar reservatsbildningen ske så snabbt som möjligt. I avvaktan på att för- beredelsearbetet hinner genomföras och an- slag bli tillgängliga kan utfärdande av pro-

visoriska reservatsföreskrifter eller & l9- förordnanden bli aktuellt. Kostnaderna för reservatsbildning och reservatens vård och förvaltning bör bestridas på gängse sätt. Be- rörda anslag måste uppräknas för att möta det ökade medelsbehovet om bokskogen ska kunna skyddas i önskvärd omfattning.

1 1.2 Sociala naturreservat

De vetenskapliga bokskogsreservaten kom- mer i stor utsträckning också att fungera som sociala reservat. Därutöver föreligger emellertid också som visats i kapitel 7 be- hov av mera renodlat sociala reservat sär- skilt inom närströvområden till de tättbe— byggda delarna av Sydsverige. Ansvaret för tillskapandet av sådana rekreationsområden i bokskog torde främst böra åvila kommu- nerna som för ändamålet kan tillämpa bla inköp av mark eller avtal med markägare. Staten kan medverka genom att ge kommu- nerna bidrag till dessa kostnader. Som vill- kor för erhållande av bidrag gäller att om- rådena avsätts som naturreservat.

Det har inte varit möjligt att på samma sätt som för de vetenskapliga och vetenskap- liga-sociala reservaten ange ett arealönske- mål för de mera renodlade sociala bokskogs- reservaten. Arealbehovet beror här både av befolkningsutvecklingen och i vilken ut- sträckning det kommer att visa sig möjligt

bevara bokskog på andra vägar (se nedan). Varje insats från kommunal sida att bevara eller nyplantera bokskog är dock givetvis ytterst önskvärd.

11.3 Administrativa beslut om bevarande av bokskog

Om man accepterar det allmänna mål för bokskogens bevarande, som vi tidigare for- mulerat, bör som en följd härav statsmak- terna bemyndiga domänverket att oavsett 1968 års riktlinjer för statsskogamas för- valtning i största möjliga utsträckning be- vara de under verkets förvaltning hörande bokskogarna. Det av verkets utredningsman framlagda förslaget om fortsatt drift av 60 % av bokskogsarealen eller 2 600 ha jämte successiv omföring till bokskog av vissa granskogsbestånd i sydvästra Skåne finner vi vara en god utgångspunkt. Som en konsekvens av ett sådant bemyndigande bör domänverket såsom förvaltare av sta- tens skogar kompenseras för den belastning på driftsresultatet som bibehållandet av bok— skog utöver den företagsekonomiskt befo— gade arealen innebär.

Vad gäller övriga förhållandevis små bok- skogar i allmän ägo -—— kyrkan, primär— och sekundärkommuner eller kommundomine- rade stiftelsen — bör det också vara en själv- klar sak att de ansvariga myndigheterna genom bindande beslut garanterar fortsatt bokskogsdrift för huvuddelen av sina bok— skogsarealer.

11.4. Ekonomiskt stöd till förnyelse av bokskog

De ovan föreslagna åtgärderna förutses kun- na leda till att ca 9 000 ha bokskog bevaras, dvs endast en fjärdedel av det mål vi velat uppsätta. För de återstående tre fjärdede- larna torde den bästa vägen vara att staten träder in och i förtroendefullt samarbete med de privata skogsägarna understödjer bokskogsdriften på lämpligt sätt. Att staten

för denna insats bör kräva någon form av garanti för att syftet skall uppnås torde dock vara ofrånkomligt.

Det mest kritiska skedet i ett bokskogs- områdes utveckling är den tidpunkt då be- slut måste fattas huruvida ett bestånd skall föryngras med bok eller annat trädslag. Som framgår av tabell 424 i kapitel 4 beslutar skogsägarna för närvarande i 80—90 % av fallen att bokskogen skall föryngras med gran. Utvecklingen pekar dessutom mot att andelen bokföryngrad areal kommer att yt- terligare minska. Bokskogarna kommer att bli högst rudimentära i områden där de tidi- gare dominerat landskapsbilden. Enligt vår mening i vilken vi blivit styrkta vid över- läggningar med bokskogsägare skulle dock ekonomiska bidrag till föryngringsåtgärder och ungskogsvård radikalt kunna vända den- na utveckling. Vi vill därför föreslå att statens insatser i första hand koncentreras på nämnda åtgärder. Detta skulle innebära att i de län som befinner sig inom bokens naturliga utbredningsområde, dvs i Öster- götlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hal- lands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län, frikostiga ekonomiska bidrag utgår till skogsägarna för föryngringsåtgärder och ungskogsvård i bokskogar, varvid de nya bestånden förutsätts bli anlagda i regel ge- nom självföryngring, vilket innebär lägre ut- gifter än föryngring genom plantering.

De bidragsberättigade åtgärderna bör vara maskinell markberedning samt nödvän- dig gräsrensning och hjälpplantering (om föryngringen ej lyckats över hela arealen) samt i vissa fall även plantering för nyan- läggning av bokbestånd, vidare en plantröj- ning och en ungskogsröjning under tiden fram till den tidpunkt — 20—30 års be- ståndsålder — då ställandet av produktions- förband, ca 2000 träd/ ha, bör ha skett. Sammanlagda kostnaderna enligt ovanståen- de skötselprogram för framdragande av ett bokbestånd till produktionsstadiet, har be- räknats till 1000—1200 kr/ha inklusive merkostnader vid stämpling för självföryng- ring. Dessa kostnader fördelar sig på en 20—30 årsperiod.

Om än det angelägnaste är att stödjande ingripa just vid föryngringstidpunkten bör bidrag utgå även till plant- och ungskogs- bestånd, som anlagts innan de nedan före- slagna bidragsreglerna antas, varvid bidra- gen dock begränsas till kostnader för åt— gärder som blir aktuella efter nämnda tid- punkt. Ett stöd till dessa ungskogsvårdande åtgärder är synnerligen angeläget för att ga- rantera den önskvärda kontinuiteten i bok- skogsproduktionen och snabbt åstadkomma nya, växtkraftiga bokskogar som ersättning för de avvecklade. Stundom torde sådana röjningsåtgärder möjliggöra ett framtagande av bokdominerade bestånd ur mera obe- stämda blandungskogar.

Det är önskvärt att den enskilde skogs- ägaren i så stor utsträckning som möjligt själv svarar för åtgärdernas genomförande. För att bidrag skall kunna utgå måste emel- lertid en registrering ske av behandlings- enheter samt en enkel skogsvårdsplan upp- rättas. Detta arbete föreslås åvila skogs— vårdsstyrelsen som även har att kontrollera arbetenas utförande och administrera bi- dragsutbetalningarna. De markägare som så önskar bör kunna uppdra åt skogsvårdssty- relsen att utföra hela eller del av arbetet.

Såsom ovan framhållits (avsnitt 10.4.3.1) bör i samband med beslut om bidrag slutas arrendeavtal mellan markägaren (fastighe- ten) och staten genom skogsvårdsstyrelsen för att kunna få tillräckliga garantier för fort- satt bokskogsdrift. Sådana avtal bör för- slagsvis gälla 30 år från tidpunkten för för- yngringshuggningen.

Det här skisserade bidragssystemet inne- bär att staten träder in och med markägarna delar de ekonomiska riskerna av fortsatt bokskogsdrift. De stora skillnaderna i lön- samhet mellan granskog och bokskog kunde tala för att staten helt bekostade anlägg- ningskostnaderna och de första bestånds- vårdsåtgärderna medan markägarens bidrag skulle vara att tillhandahålla marken. Emel- lertid har vi redovisat skäl (kapitel 7) som pekar på att det ligger i markägarens intres- se att hålla en del av sin skogsareal bevuxen med lövskog och då i första hand med bok såsom det bästa alternativet till gran. Vid

enkäter har markägarna också i allmänhet uttalat att de avser behållaviss del av sin mark bokskogsklädd. Det synes inte vara en praktiskt genomförbar väg att varje markägare skulle anmodas att på förhand ange vissa bestämda områden på vilka de själva avser att bedriva bokskogsskötsel och sedan få bidrag till övrig areal. Den bästa utvägen synes i stället vara att sänka bi.— dragsprocenten till exempelvis 80 men ge bidrag till i princip alla nya bokbestånd som dras upp. Undantag behövde göras endast för arealer som på grund av ringa natur- vårdsvärde, mycket svag bonitet, dåligt skogstillstånd eller alltför liten areal uppen- barligen inte lämpar sig för fortsatt bok- skogsdrift. Hänsyn måste därvid naturligtvis tas till angränsande eller närliggande be- stånd på egen eller annans mark som kan sambrukas. Ett system där markägaren sva- rar för en del av anläggningskostnaden torde också ha den fördelen att det ökar mark— ägarens intresse för att aktivt delta i arbetet med att bevara bokskog under uthållig drift.

Bidrag synes böra utgå till alla bokskogar under skogsvårdslagen, dock kan det med hänsyn till vad som anförts angående kom- munernas eget intresse av att bedriva bok- skogsskötsel på sina marker vara befogat att bidrag utgår till dessa endast sedan öv- riga ägare tillgodosetts. _

Medel till bidragsverksamheten torde lämpligen böra anvisas under ett särskilt anslag, då nu utgående skogsvårdsanslag av,- ser verksamhet av annan natur.

Motsvarande kostnader inom naturreser— vat och inom vissa av kronans och kyrkans marker skall bestridas i annan ordning.

11.5 Naturvårdslagen — skogliga stöd— åtgärder — markägarein formation

De presenterade förslagen utgår från anta— gandet att naturvårdslagens regler samt de möjligheter till ersättningar och bidrag som finns i samband med naturvårdsförordnan- den tillämpas på de mest skyddsvärda om- rådena och de speciella stödåtgärdema på andra områden. Vi är dock medvetna om

'att de två slagen av åtgärder kan behöva samverka. Det kan t ex gälla utnyttjandet av begränsade'å lQ-förordnanden enligt natur—- vårdslagen tillsammans med bidrag till för— yngrings- och röjningskostnader inom skyddsvärda områden, där man är osäker om de ekonomiska stödåtgärdema är till- räckliga för att bromsa avvecklingen av bok- skog. Som grund för bedömanden i dessa och liknande frågor torde direkta överlägg- ningar rned "markägarna bli till stor hjälp. Överhuvudtaget bör ett genomförande av förslagen föregås av informations- och dis- kussionsmöten ordnade i nära samarbete med markägarnas egna organisationer. Miss- »förstånd Omavsikten med de olika åtgärder- na kan därigenom undvikas och de ansvari- ga myndigheterna kan få värdefulla syn- punkter till ledning för sitt arbete. *

11.6 Ansvarsfördelning i arbetet med bokskogens bevarande

:Ansvaret för genomförandet av naturvårds- planema (avsnitt 10.4.3.2) för bokskogen i respektive län bör liksom när det gäller tillämpningen av naturvårdslagen åvila läns- styrelserna. Vård och förvaltning av. bok- skogsområden avsatta som naturreservat bör liksom hittills åvila skogsvårdsstyrelser, domänverket, kommuner och stiftelser. An- svaret för upprättandet av skötselplaner inom bokskogsreservat bör ligga hos förValtaren men ske i nära samråd med länsstyrelsen, vilket överensstämmer med nuvarande praxis när det gäller naturreservat. Ansvaret för inventering av eventuella % 19-områden bör åvila länsstyrelserna eftersom dessa är be- slutande och dispensbeviljande myndighet men inventeringen bör ske i nära samarbete med skogsvårdsstyrelserna. Vårt förslag till ansvarsfördelning för de olika arbetsuppgif- terna framgår mer i detalj av tabell 11: l.

Skogsvårdsstyrelserna bör, i likhet med förhållandet när det gäller bidrag från andra skogliga anslag, svara för bidragsgivning till markägarna ur ett särskilt anslag (förslags- v-is kallat Bidrag till bokskogsdrift). Rikt—

linjerna för denna verksamhet utarbetas av Skogsstyrelsen i samråd med statens natur- vårdsverk. Avtal med markägarna angående skötsel av bokskog, som grundlagts med bl- drag från anslaget träffas av skogsvårdssty- relsen efter samråd med länsstyrelsen eller enligt av länsstyrelsen godkänd naturvårds- plan.

ll.7 Stöd till viss forskning

Utöver de i föregående avsnitt nämnda åt- gärderna bör statligt stöd utgå till viss forsk- ning för att öka bokskogsbrukets lönsamhet. Denna forskning bör främst koncentreras till de biologiska, produktionsekonomiska, träteknologiska och träindustriella område- na .i enlighet med vad som diskuterats i av- snitten 6.6.2, 10.4.1.4 och 10.4.l.5. Behovet av stöd till fortsatt ekologisk forskning samt forskning rörande bokskogens sociala bety- delse och utnyttjande bör även övervägas. - Forskningen på de biologiska och produk— tionsekonomiska områdena synes lämpligen böra förläggas till Skogshögskolan, medan träteknologisk och träindustriell forskning bör kunna knytas till Träforskningsinstitu- tet. Erforderlig forskning inom det eko- logiska området samt beträffande boksko- gens sociala betydelse skulle förslagsvis kunna koncentreras till Lunds Universitet. Statens Råd för Skogs- och Jordbruksforsk- ning samt naturvårdsverkets forsknings- nämnd bör enligt vår mening kunna funge- ra som prioriterande och samordnande in- stanser beträffande fördelningen av här fö- reslagen forskning.

1 1.8 Resursbehov

Omfattningen av statens insatser för för- yngringsåtgärder och ungskogsvård i bok- skogsområden får bedömas mot bakgrunden av den takt varmed den äldre bokskogen kan beräknas bli slutavverkad. Som tidigare framhållits är det i samband med slutav-

Tabell 1]: 1. Ansvarsfördelning i arbetet med bokskogens bevarande. ___—___” . Statens natur—Skogssty— .Länssty- Skogsvårds— Domän- Kommuner och Arbetsoperation vårdsverk relsen relsema styrelserna verket fritidsstiftelser

.

Allmänna riktlinjer A A Anvisningar för bidragsgivning -— bidrag till bokskogsdrift SR A — naturvårdsanslagen A SR Prioritering av områden och åtgärder SR Planering — naturvårdsplaner SR — detaljplaner (skötselplaner) 1) Statens skogar SR 2) Kommunernas skogar (SR) 3) Privatägda skogar (SR)

Skyddsåtgärder —— avtal — NVL-förordnanden

Verkställighet av

åtgärder

— Naturreservat 1) Statens skogar 2) Kommunernas skogar 3) Privatägda skogar _ å 19-områden l) Statens skogar 2) Kommunernas skogar 3) Privatägda skogar

_ övriga åtgärder ]) Statens skogar 2) Kommunemas skogar 3) Privatägda skogar

(SR)

A 'SR A SR A _ SR —(A) » A SR A SR A A A A SR A A A SR A A A SR A A

___—__W—

A = ansvarigt organ. SR = samrådsorgan.

verkningen som de statliga stimulansåtgär— derna bör sättas in. Vi har tidigare (kapitel 4) visat att man kan befara en slutavverk- ning av bok omfattande drygt 1 000 ha per år under den närmaste 10-årsperioden, dvs ca 1,7 % av den nuvarande redovisade bok- skogsarealen ca 60 000 ha, vilket är en myc- ket högre slutavverkningsprocent än som svarar mot normal omloppstid för bok. Av den slutavverkade arealen bedöms drygt 90 % bli överförd till granskog. En del av denna areal består av så små eller så be- lägna bokbestånd att det vare sig ur natur- vårdens eller skogsproduktionens synpunkt finns Skäl att hindra deras övergång till barrskog. I våra statistiska översikter åter-

finns dessa bestånd huvudsakligen inom de ca 23 000 ha, som ej medtagits i skogs» vårdsstyrelsernas kartläggning, men till nå- gon del även inom den kartlagda arealen. Överslagsvis kan man tillsvidare kanske anta att 10—20 % av den årliga slutavverkning- en avser bestånd vars omförande till gran inte behöver inge betänkligheter.

På de arealer om ca 4600 ha som vi förutsatt utlagda till naturreservat löses den fortsatta bokskogsproduktionen på annat sätt utan anlitande av statliga Stimulansbi- drag. Enligt vårt förslag bör detsamma gälla statens egna bokskogar. Ytterligare 15— 20 % av slutavverkningsarealen kan från- räknas av detta skäl. Bedömningen leder

till att 60—75 % av den årliga hyggesytan

eller 600f750 ha'borde bli föremål för. statliga Stimulansåtgärder, för fortsatt bok-'

skogsdrift. Kostnaderna för de direkta sköt- selåtgärderna har vi tidigare beräknat till ca 1 OOO—1200 kr/ ha. Härtill kommer planläggningskostnader för återväxt- och röjningsarbetena, vilka i andra liknande sam- manhang ingår i bidragsunderlaget. Vid be- räkning av resursbehovet får man ha» i åtanke att de i ovanstående belopp ingående röjningskostnaderna inte aktualiseras förrän åtskillig tid efter föryngringshuggningen; plantröjningen 5—10 år och ungskogsröj- ningen 20—30 år efter denna tidpunkt. Un- der de första 5—10 åren bör däremot bi— drag till röjning i redan befintliga plant- och ungskogsbestånd komma att få större öm- fattning än längre fram. En kalkyl grundad på dessa förutsättningar leder till att under en första S-årsperiod skulle den bidrags- grundande kostnaden bli ca 700 000 kronor per år för att under nästföljande 5-årsperiod stiga till ca 800000 kronor. Sätts bidrags- procenten till 80 skulle det föreslagna an- slaget, Bidrag till bokskogsdrift behöva i starten uppgå till storleksordningen 550 000 kronor.

Ifråga om de personella resurserna kan konstateras att i berörda län, finns en bas- organisation, skogsvårdsstyrelsen, med i all- mänhet tillräckliga personella och materiella resurser för genomförandet av statens åta- ganden. Någon egentlig nyanställning av personal torde "knappast bli nödvändig. Den befintliga distriktspersonalen med Skogs- vårdskonsulenterna bör kunna disponeras för dessa uppgifter. Vid nu gällande finan- sieringss'ystem blir 'dbck tilldelning av ytter- ligare'ett antal sk offentliga dagar aktuellt för inventeringsarbeten samt administration av bidragsverksamheten. Ett visst behov av fortbildning ii ' bokskogsskötsel torde bli aktuell för den fältpersonal som skall ha hand om. rådgivning samt bidragsförmed- ling till markägarna. Det torde även vara nödvändigt att skaffa viss teknisk utrust- ning för markberedning, röjning m m.

*Ett visst behov av personalförstärkning på länsstyrelserna kan förutses uppstå.

Föryngringen av bokskogarna kommer som regel att ske genom självföryngring. Ett behov av bokplantor för hjälpkulturer och ibland anläggandet av nya bokbestånd, tex på marker som ej kan producera god gran- skog, blir dock aktuellt. En produktion av eget inhemskt material torde av olika skäl vara lämpligast. Förslagsvis bör en av skogs- vårdsstyrelserna i Skåne ges i uppdrag att svara för plantproduktionen. Verksamheten bör naturligtvis i likhet med nuvarande för- hållanden i fråga om frö- och plantproduk- tionen drivas affärsmässigt och därmed så rationellt och ekonomiskt som möjligt. En statlig garanti för täckande av eventuella förluster bör dock ställas. För närvarande sker praktiskt taget all inhemsk produktion av bokplantor i Malmöhus län.

Förutom kostnaderna för ovan antydda skogsvårdsåtgärder kommer kostnader att uppstå för intrångsersättningar vid bildan- den av naturreservat samt inom & 19-områ- den vid vägrad dispens att överföra bok- skog till granskog. Dessa belopp kommer att reduceras till följd av de bidrag som markägarna beviljas för föryngringsåtgärder och ungskogsvård.

Vi har inte kunnat ange lämpligt belopp beträffande storleken av det föreslagna stö- det till viss forskning för att öka bokskogs- brukets och bokvirkesindustrins lönsamhet samt till övrig forskning rörande ekologiska problem samt frågor om bokskogens sociala betydelse. En närmare inventering och pre- cisering av de forskningsobjekt som är mest angelägna bör först göras innan kostnads- frågan granskas. Denna inventering och kostnadsberäkning torde lämpligen kunna utföras av Statens Råd för Skogs- och Jord- bruksforskning samt naturvårdsverkets forsk— ningsnämnd.

11.9. Finansiering

Kostnaderna för de olika åtgärderna före- slår vi fördelas på sätt som framgår av ta- bell ll: 2.

Tabell 1]: 2. Kostnadsfördelning i procent av olika naturvårdsåtgärder.

Kostnadsbärare

Kommuner . .

eller fritids- Enskilda Åtgärd Staten stiftelser markägare Säkerställande av vetenskapliga naturreservat 100 — Säkerställande av sociala naturreservat max 50 50 Vård och förvaltning av vetenskapliga naturreservat 100 — Vård och förvaltning av sociala naturreservat — 100 Kulturåtgärder och ungskogsvård inom bokskogsområden som ej ägs av staten, kommun eller fritidsstiftelse 80 — 20 Kulturåtgärder och ungskogsvård inom bokskogsområden ägda av kommun eller fritidsstiftelse 50 50

Anm. I de fall både vetenskapliga och sociala värden förekommer inom ett område kan en jämkning av kostnadsfördelningen ske.

11.10. Sammanfattning av föreslagna åtgärder

Vi har satt som mål att minst 35 000 ha av den svenska bokskogsarealen bör bevaras. För att nå detta mål bör följande åtgärder vidtagas.

11.10.1 Bildande av naturreservat Vetenskapliga naturreservat

Vetenskapliga naturreservat som omfattar ca 4600 ha bör efter erforderliga detalj- inventeringar avsättas så snabbt som möj- ligt. Provisoriska reservatsföreskrifter och/ eller & 19-förordnanden kan behöva utfär- das över de avsedda områdena i avvaktan på förberedelsearbetets genomförande.

Sociala naturreservat

De vetenskapliga bokskogsreservaten kom- mer i stor utsträckning att fungera också som sociala reservat. Företagna enkäter och undersökningar visar att behov föreligger av mera renodlat sociala reservat, särskilt

inom närströvområdena till de tätt bebyggda delarna av Sydsverige. Ansvaret för tillska- pande av sådana rekreationsområden bör främst åvila kommunerna. .

ll. 10.2 Administrativa beslut om bevarande av bokskog

Enligt vår mening bör de statsägda boksko- garna i största möjliga utsträckning bevaras. En god utgångspunkt bör härvid vara att 60 % av bokskogsarealen bevaras dvs ca 2 600 ha. För övriga skogar i allmän ägo bör det vara en självklar sak att huvuddelen av dessa bevaras.

11.10.3. Ekonomiskt stöd till förnyelse av bokskog

De tre ovan föreslagna åtgärderna förutses kunna leda till att ca 9 000 ha bevaras, dvs ca 1/ 4 av den areal som vi uppsatt som mål.

För återstående tre fjärdedelar av area- len föreslår vi ett statligt stöd till föryng- ringsåtgärder och ungskogsvård för att sti- mulera markägarna att bevara och förnya sina bokskogar.

Vi föreslår att det ekonomiska stödet ut- formas så att markägaren får ett bidrag som uppgår till 80 % av kostnaderna för de bi- dragsberättigade åtgärderna på den areal där bokbestånd dras upp. Bidragen bör utgå från ett nytt anslag Bidrag till bokskogsdrift på förslagsvis 550 000 kronor.

11.10.4. Naturvårdslagen i kombination med speciella stödåtgärder

De presenterade förslagen utgår från anta- gandet att naturvårdslagens regler samt de möjligheter till ersättningar och bidrag som finns i samband med naturvårdsförordnan- den tillämpas på de mest skyddsvärda om- rådena och de speciella stödåtgärderna på återstoden av den föreslagna arealen. Vi är emellertid medvetna om att de två sla- gen av åtgärder kan behöva samverka. Sär- skilt aktuellt kan detta bli beträffande om- råden där man är osäker om att de ekono- miska stödåtgärdema är tillräckliga för att bromsa avvecklingen av bokskog.

11.10.5. Stöd till forskning

Vi har föreslagit att statligt stöd till viss forskning för att öka bokskogsbrukets lön- samhet skall utgå. Därutöver bör även be- hovet av forskning om bokskogens eko- logiska förhållanden samt dess sociala be- tydelse och utnyttjande övervägas.

Bilaga 1 Reservation

Av ledamoten Agebro ang förvaltningen av kronans bokskogar

Domänverket har av riksdagen 1968 ålagts att sköta kronans skogar efter samma före- tagsekonomiska förutsättningar som i regel gäller för allmän ekonomisk verksamhet.

De reella skonomiska uppoffringar som samhället sålunda vill göra för att bevara en önskvärd miljö blir lika stora oavsett vilken skogsägare som ålägges restriktioner i sitt ekonomiska handlande. Endast om mark användes för det ändamål den är läm- pad, oavset ägarekategori, kan från sam- hällsekonomisk synpunkt mest ändamåls- enliga markutnyttjande uppnås. Bokskog bör alltså bevaras på för bok lämplig mark i de lägen där den är av störst värde för miljön, helt bortsett från om marken råkar ägas av staten eller av enskilda.

Med anledning av det anförda föreslår jag att vårt förslag får följande innehåll i den del som berör Domänverket.

Kap IO. Tänkbara ytterligare åtgärder för att bevara boken.

10.4.1.6 Administrativa beslut ang boksko- gar under domänverkets förvaltning

Som framgår av kapitel 9 har domänver- ket låtit utreda frågan om speciella skötsel- program för områden med ädel lövskog. Ut- redningsmannen föreslår att 60 % av bok— skogsarealen skall bevaras, vilket väl anslu-

ter sig till vår bedömning att 60 % av den totala bokskogsarealen bör bevaras. Inom domänverket överväges för närvarande även ett förslag om successiv omföring till bok- skog av vissa granbestånd inom ett område i sydvästra Skåne. Med hänsyn till att stats— makterna fastställt att domänverket i sin affärsdrift inte skall åläggas andra belast- ningar än vad som gäller för markägare i allmänhet, synes inga bärande motiv finnas för att i administrativ väg ålägga domän— verket särskilda restriktioner.

Kap 1 ]. Utredningsförslag

11.3 Administrativa beslut om bevarande av bokskog

Vi förutsätter att domänverket i huvudsak- lig överenskommelse med de förslag, som framkommit vid verkets interna utredning, kommer att bevara bokskog i minst den ut- sträckning som vi föreslagit som allmänt mål för bokskogens bevarande. Under så- dana förhållanden har vi icke anledning fö- reslå utfärdande av några särskilda admi- nistrativa föreskrifter för verkets bokskogs- skötsel. Domänverket såsom förvaltare av statens skogar bör kompenseras för den be— lastning på affärsdriften som bibehållandet av bokskog innebär på i princip samma sätt som vi föreslagit för övriga skogsägare.

Bilaga 2

Autokton '

Brunjord

Epifyt Evertebrater Fenotyp Genotyp Habitus

Humus Mull

Mår (råhumus) pH-värde Plusträd Podsol

Ståndort

Vertebrater mask miÅf

'!

m't

Förklaringar av facktermer och måttenhets- beteckningar

Bildad på platsen Jordmån med relativt högt pH-värde och vars övre lager i regel utgöres av mull som vilar direkt på en brun anrikningshorisont

Växt som lever fästad på en annan utan att hämta näring från denna Ryggradslösa djur En individs utseende och tillstånd

En organisms ärftliga konstitution

Yttre utseende

Den organiska fraktionen av marken (exkl makroskopiskt identifierbara växtrester och rötter)

Humuslager utbildat som en blandning av organiskt material och mineral- partiklar i form av för ögat synliga aggregat Humuslager utbildat som ett från underliggande mineraljord avgränsat lager av övervägande organiskt material

Mått på en lösnings surhetsgrad Ett förväxande träd av mycket god kvalitet Jordmånstyp som bla karakteriseras av ett urlakningsskikt nära ytan

Växtplats uppfattad som resultatet av samspelet mellan alla de naturföre- teelser som inverkar på en växts eller ett växtsamhälles livsverksamhet

Ryggradsdjur Skogskubikmeter (hel trädstam volym med bark) Kubikmeter fast mått

Kubikmeter travat mått

Statens offentliga utredningar 1971

Kronologisk förteckning

”_a—___—

21.

22.

23.

24.

25. 29. 27. 28. 29. 30. 31.

32.

. Europeisk

. SOU 71. Handbok för det officiella utredningstryc- ket. Beckman. Fi. Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. Ju. Veterinärdistriktsindelningen, m m. Svenska Re- produktion AB. Jo. Kommunala val. Esselte. C. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80- talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. Ny sjömanslag. Esselte. K. Finansiella tillväxtespekter 1960—1975. 1970 års längtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. Arbetskraftsresurserna 1965—1990. 1970 års läng— tidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. Snatteri. Berlingske Boktryckeriet, Lund. Ju. . Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. . Miliövården i Sverige under 70—talet. 1970 års läng- tidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. .Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. . Varuhandeln fram till 1975. 1970 års Iängtidsutred- ning. Bilaga 3. Esselte. Fi. .Förslag till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget. Ju. . Regional utveckling och planering. 1970 års läng— tidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi.

. Malm —- Jord — Vatten. Svenska Reproduktions AB.

|. . Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. . Familjepensionsfrågor m.m. Berlingske Boktryc-

keriet, Lund. 3.

överenskommelse om internationell

transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande |. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga 8. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. Norstedt & Söner. K. Vuxenpedagigisk forskning och utbildning. Berlingske Boktryckeriet. Lund. U. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. ln. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. ln. Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. ln. Kyrkan kostar.. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. Ben svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. l. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsbalans statistiken. Esselte. Fi. 34. Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri AB. H. 351

Lastbil och Taxi. Beckman. K. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. In. Produktionsresurser för tv och radio i utbildning- en. Esselte. U.

37. 38. 39. 40. 41 . 42. 43. 44.

45. 46.

47. 48. 49. 50. Sl.

52. 53.

54. 55.

56. 57.

58. 59.

60. 61 . 62. 63. 64. 65. 66. 67.

68. 69.

70. 71.

Konsumentpolitik-riktlinjer och organisation. Tryckeribolaget. H. Särskilda tandvärdsanordningar för vissa patient- grupper. Göteborgs Ottsettryckeri AB. S. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Berlings- ka Boktryckeriet, Lund. In. ' Export och import 1971—1975. 1970 års längtidsut- redning. Bilaga 5. Esselte. Fi. Ny domstolsadministration. Göteborgs Offsettryc- keri AB. Ju. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. Esselte. ln. firbetskraltens struktur och dimensioner. Esselte. n. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. n. Utsökningsrätt Xl. Norstedt & Söner. Ju. Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Norstedt & Söner. Fi. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltning- en. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Personurval med hjälp av psykologiska undersök— ningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Unga lagöverträdare I. Esselte. Ju. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri AB. 0. lnvandrarutredningen !. Göteborgs Offsettryckeri AB. ln. Byggandets industrialisering. Beckman. In. Lärarnas arbete. En statistisk arbetsstudie. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Lärarnas arbete. Bilaga ll. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Handräckning inom försvaret. Esselte. Fö. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstianst. Esselte. Fö. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. Högsta domstolens kansli. Göteborgs Offsettryc- keri AB. Ju. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Offset- tryckeri AB. U. Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offsettryc- keri AB. U. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Vintersjöfart. Beckman. K. Sanering I. Esselte. ln. Sanering ll. Bilagor. Esselte. ln. Mellanölsfrägan. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Ränteomfördelning och vinstutdelning. Göteborgs Offsettryckeri AB. ln. Läkartiänster. Göteborgs Offseltryckeri AB. 8. Näringspolitiken — ny verksorganisation. Göteborgs Offsettryckeri AB. H. Plan och prognos. 1970 års Iångtidsutredning. Bilaga 9. Esselte. Fi.

BåksJkogens bevarande. Svenska Reproduktions A . o.

Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971

Kronologisk förteckning

___—__—____.___—_———__—_-—-————____

1. Forskning med relation till utbildning för ålders- klasserna 16—19 år. Harmonisering av matematikundervisningen i års- kurs 1—6 l de nordiska länderna. Konsument- och marknadstöringsfrågor. Nordiska transportproblem. Nordiska ministerrådets arbetsformer.

sn.—us» N

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

___—___—

Justitiedepartementet

Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolag m.m. [15] Ny domstolsadministration. [41] Utsökningsrätt Xl. [45] Unga lagöverträdare I. [49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59]

Socialdepartamentet

Familjepensionsfrågor m.m. [19] Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrup- per. [38] Läkartjänster. [68]

Försvarsdepartementet

Utredningen om handräckningsvärnplikliga. 1. Hand- räckning inom försvaret. ([56] 2. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst.[57]

Kommunikationsdepartementet

Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen angående befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om interna— tionell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betän- kande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om inter- nationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bi- laga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om Inter- nationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bi- laga B. [22] 4. Europeisk överenskommelse om inter- nationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Re- gister mm. ([23] Sjömanspension. [30]

Lastbil och Taxi. ([34] Vintersjöfart. [63]

Flnansdepartementet

[S(IJU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. 1 1970 års Iångtidsutredning. 1. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Fi- nansiella tillväxtaspekter 1960—1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965—1990. Bilaga 1. [8] 4. Mil- jövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. ([14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1971—1975. Bilaga 5. [40] 9. Plan och prognos. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 9. [70] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1. Den svenska betal- ningsbalansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och ut— rikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32]

Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46] Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. [48] Mellanölsfrågan. ([66]

Utblldningsdepartementet

Vuxanpedagogisk forskning och utbildning. [24) Kyrkan kostar. [29] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. 36 btrledningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstldsstudie [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga !. Tekniska rapporter. [54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga ll. Tabeller. [55] _ _ 1968 års utbildningsutrednlng. 1. Universnetsstudrer utan examen. [60] 2. Val av utbildning och yrke. [61] 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [62]

Jordbruksdepartementet

Veterinärdistriktsindelningen. m m. [3] Bokskogens bevarande. [71]

Handelsdepartementet Fri affärstid. [33] Konsumentpolitik — riktlinjer och organisation. [37]

Näringspolitiken — ny verksorganisation. [69]

Inrlkesdepartementet

Servicekommitén. 1. Boendeservice 3. Kommunstu- dien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boen- deservice 6. Strukturstudien. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [35] Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. [39] KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens struktur och dimensioner. [43] 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [44] lnvandrarutredningen i. [51]

Byggandets industrialisering. [52] Saneringsutredningen. 1. Sanering I. [64] 2. Sanering Il. Bilagor [65] Ränteomfördelning och vinstutdelning. [67]

Civlldepartementet

Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50]

Industridepartementet Malm -—- Jord — Vatten. [17]

%

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

" Zhu—7197]

, ',Ä'u'" ,,', , . ,|,|, ] ,*',','.,,— .,'-..th '

] u]|| "

],;i. |] ' -, ,,], _ ,,,-'.'.

"i'f 'in' in".—* ]. ']]].".|"' '|*"l|l||]"' ']'|'"|'*|'|*' .., '=']

],||| |

,.]"',|

% 'i',"'|"i.'-.|.|1'|'|, " - ."'_",']| ut",," '." " |||-, '| - ]l' 1, ', ||

.'.» " ”]] :||:, ..

_ . ”FH.-.","',|'.'|'1'|',.'|1.*'."' . || ,||

%'H'LH]].A**"' .,.',." | ' ,i' .||,'||.," "_ ' "-."

_ '] l-' " "" ".'-]]...]'- "'i'-"

,, r""|.-...|. _ ]

l"'- '-'l- -: ']

]! I]l.'

_ ]] '|_|_| | ||||||

l.. I- |

, _ ,.

.|_|-|'- | ,,,,, , **. ,]]-:"-—|| "|].], ,,.],| |.' ... || '||]]. :] ',.. .:,| H|.' - ' ,." = ;n,

].|,_|| ,,,-...i" | _'_ ' - ”||| | |]] |] - , r:

|| || _ |_.-,|'| ,.'|:-' ,'.-||,| ||",] ., .'.'-' .'1]..' ,,'| .' . . _||| ' .]"' . ' "'"""'l ** ' ' 'å'—||", | | |,|| ämår||l;"|'-if' |||||||-,_.,]|"1:,r]*|||| ||',.|| |||,', ']']' ||,|| .||| -|l|C5

] ,'||'||.||||||,,| ||| ,|,| |,,|-b |||||.f |..'.,.||| ,

|'|, " ],,'.' | ,,,_,| , | _ _ |

** *** "" ',..l". " år"?-':]? |',' ']|||.' ",]"='. . _ ]]-|| ,*|, ']

| ån.-IW!- ”1. .. ' .'.| ',, |" " __| Jm:" |;|'||'

|* | _ || . ' . .| | |,|- , | :

. ],. |_ .. ,| |, |,||-,, _ |||| , ||

Ii. ,.'... . _ '.,j. "". ', '|-,,,,'-'] " =|.]

-. '||..,||.'" > ,.-.,| ||:-. _. F, ' |], "' |'| _*"|' .'|

.' ,, -., ',.7_ .] "

_.' .'].. .""||- ""1'."-"'"*"f "' "'n " "" ']".']""'" '.]l'* ' " " **" "'

» .-- .."".:".- -'*","""] ".i.*"* ,, a'

_. T .' '. ...]]!l|||,, || , "; .'|. ,- ]] 1- . | | .,, '.' , | ]]J .T_-| ||:|-'_ . ;": -.-||| ,, -.-:.,'. - . . ,. "'"—| 'r-15d-wa' ' -]]' » . ,, '.h'

.. Hi.-.,]? |,|,- ' |, |"-,]"'__ ,. |. _- 'N'-'i ",_ -'

"' ,.'.fr|', ,.','.-' ] - . ._'. ,

'i'.-', '-|'|',]' |||;Q,|| "' .- |.| | 'l'.'|.f-|.'. ,”,',: "'. ,,,]. |

.,. |.. ' ]' | |",,,, -] ,f_. .'., ". . ,. . ]|| .|.|]'|'|-. ».r— |-|.|,|| .|-,|_|__,|,||.|||-.|| |||

'||| "| '. .| ]I'| " > . . ]" ' ' |.. -| ' ,. ],.,,_,,.| ,, ,|_ | |," ,.' _.'].". ',. ']]'. ' .-.]' '.- .. .. "U] ' ."'.F"._'. . 3'. .] ,.' ':'],,|',",' ”_ » _ ,, .. '_' ],, , ' ,,__ 1”.|'.' .. . ,. .. .F] |]||,|||,| |" . ||._ ,]', "]|,... | l'""l' ' — -']' ' -' ' ' _,|.||"'||' "" '.|" ". T"|| .". |]] .| ,u]=__, .,'.-"']] |.,|' - _, "

]. u. n...... | ||||_||| |]-| . |]],||

|'.. . . ||' || ]||."- . "'|'|]'| ';|';" ""'T' ']]'. ': ||'], '|'| ",]' ] |]| |. |||' ||,|,|'|,,, ,',,_ :,:-:| ||| |],,|,,:,.'r||]||_|]|. | | _| || || | ||.|| |,|_||-||_|.|||_|_,_| -|:||:|| |.7||| ., '. ]. ' :" ' ,,,]... .']'-']]' ]] |-.|| | :|I i|ll4 1i|11*. IZI-_ |l|r| |] |||].|| ., | : | |]] *.;Il'." ,' "'.— "' ' "',, i' ']. ,"]""-|"'|'] '..'.-".i "E:". ,'l'] .i' ' || ' | " "' . '|'|"4'"' '].,'| ,'.r '” |.|._:5||.||| "]].” - '] "| "" ]"u' "".].""" !'""'_'.']' '.].'|' |||]'_'|| ||'.'|".','_ - Jr, ']]'F'] .,'"H ,..'q'*'|:.,"|'.| " ',]l |||I||, . "|". '|' . . .' , " '=|" ' "b" .. ,..' "] . ".']'J" '. '_|' ,.|']"' "' ,| | || "'#? .-",,"',| ' '_'|'|_,,|",. 1: i,' "|'| |'f.|:',.-|'| "' . ']'11' ,. . ' "' .,. '.']'. - —' ':]]]] ,. .-.""'=.']7] ].-]]-'.-.].,,| |','.,; '..." . |, _ || .,', '.|,,|,..| ||| |.|||_|||,, ||||||||||||w ||] .] .._-||| |,,|.||| |||||,] ]-|||#| |i|]|'|||,]| || :||| ||| | |||-|'|” ; |,.']|'._ -. ,". -'.' ". |'| '. . '.].",","',.""- |'|.'.l"-|||'|, ing" ' |, | | ||,| |.||]|| ||||| :| | , |'||||] r, |]|]. #r] ]]|||,]||' : .-

'. ,; ]] .,'-',','].]]] ' " ::]. "'"" .. . "] ": "' ',,,"_'|: ,| '. "|'=,,, ,,']."||-|..-.-..|'. |'-,, ]]f]..,,_-,"'|.]"||"E* . .| '|' " -.',..] _...| .,.||..,"|' ,,]-].||]|||', '].'._|']'

_. ]']."]..-.,,' '.-'=. '. ]-| --—- ., ]] ] || ,. " " "' ”']]'-"' _.'."""]]""']','|'-||'. "å.,|||

|| ]]]||]]|.-|']] |'| -|. Fi:—". r ]] ”|';-;] | ]| ]] u;

" - ]. ' |||'”: ' . ||,|| -|||||_|=|_|!|| | _.| -. ]]] ]|]',||. ]]|.,.||r].] ' ] | _, ||.5 ..|,|].|',,| . 'j| ""=": ,]||. .|'-_ . ' ... - |'q'.' ' I ]I ' .||Jl *. .. . ' .'].., .. "] ' '. " ]r]" ' . '.' _"-' ]] ']]."- - . ]]]]],'.'|..] ' .].]. ']]j]: 5,” | " "...] ,,,... _ ]" ".']' ,"' "*" ""'_'I | |,.-| ,"|.-'.|-,',|]|]|,=||| || ' ' ,|.|,,_ __|]] " | | ]'|| ' ],... . ,..]; _ . , ., '- "],—" ]] ]._ ..,, . ]- ,' . _ _ " ". " ".']..” ' ',, "],, " '. '. |','” ]' ' ' .,,' |'||'.|,],|.|||-._ ]_'| |_|| ,|,| ||::'_.| . |_ *" &? . ,, 'F: U '| "" =" 'f' '— |T|..-: ]. |||: .']'|-,|'|!__ ']-I.', |,", || | .' . . - |||.-||||]']- | ,. r|.,.".|'.|'J ,|,|-|||: ,. ||_'_|'|'J||. ] |, ,|, ; ”|,|| .. | . _| ,,.,, _,||.. ".i.|||' -.-... . | (|||:|||| . |l|£_||]-| ||]_] |||||,|]|l |f]|_||

"'__.|. ']'_.']|||F ], -'],|| ”'" .'|'

, . . , ,.. .||- , . .. .."] ..-:]'-- ';". " :] — -.,—||, .] ,]' .],] .] |.,,|| :'_ - ",. , | || || ],.|||,| || ,,,,||.' | | _| -|||..|, ||,| ||. .

|'. d' | ]

. _ ] _ '| '_ '|' ]] ]. '.,]'.|||

"I ,.'. . |' *,| ']] ] | ' *J ]] M" '|' ' "'] "*"**'."- " " *"* *" ' .-'-'** _| ] |'||_E |||,|'H'5']|' |." ']',|,.,, | '|—"".,,| '|"'||'|||j —.- .|'—. | |...]|'-.,|| _ ' ' F ]] | . || _ "|| ,- _|. » _ || |: :=,.-|| || . |,|| ] "]]'

,....'.-'.]'.',',i"']"]. ..,f' ...-' ." ...]]]n'—',"]'.|]_.'.w"'

U.. . |, _ ,, , " |||',|_'.]'=. '|-

|'., ]]]

.,]'.]" |,.| ", . |. ..|,| ||]|,.],||||- ,]. . "- _- .,,', ,,-.',',|. -

.. |.']' 1.1

,||'.|'|.|| "',|,']. .. -

|,|._|| ". '

* 57 ..?-år*

JV , se? ' lll'

% I;

”r ' _ ”QH”

,.Ä "? BRUBY lli _ lådvin /

' - BUKTEN

& ranås

Bokskogens utbredning i Skåne och Blekinge

Enligt 5 _ TE C K E N FÖ RRRRRRR

___—= M ++ " "

_. Riksv ___ La (Europ ) 6 Ky

__ Länsvä : Sl __ Annan "9 + T Rena b ogar (minst 7/10 minst (l Malmöhus län nnnnnnnnnnn 5 ha m , om de ansett naturv t)