Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Grundlagberedningen får härmed överlämna två på beredningens uppdrag utförda studier, ”Noniineringsförfarande vid riksdagsval” av universitetslektom Dan Brändström och ”Riksdagen i pressen” av docenten Stig Ha— denius.

Beredningen har dragit upp vissa allmänna riktlinjer för studierna. Författarna har un-

der arbetets gång informerat beredningen om sina preliminära resultat. Vissa önskemål om arbetets uppläggning har därvid uttalats. För- fattarna svarar emellertid själva för arbetets genomförande, för redovisningen av under- sökningsresultaten och för de i studierna lämnade kommentarerna. Stockholm den 2 mars 1972

Valter Å man

Erik Holmberg

• Sida 4
•  Original

,, " ” -. | _]"j |.” ( | _|i| LF|"1" Jia-fan "lilja—|

|||| h|

.|—' 333518 ,,lli'.-:

. ' "| ' '|'; ." - i"";i ,, r 'l'rl'lu . | (, .. __ || (| ._ main. .iulignlw ||” | ,. | |: , .' " ! '|| - ”ha? |b5wd'w*h

Mamman-mma" . ' _ _|; __| ' lii'lliylm;

!. ....J..-'..||'. ".ii'awiJ g..-ma—

_|| ,|_ -_-._;—""E'r. ' w'mdidrgnmbmä . | ' ' ' * " .maamrz-rn'i replik?!

-|-' | -.:.| || _ ' |_| | || '., | | ' | A" '| |-

.”i | || ”kul.?!”

.. " ": "l. Jill"- '- | |__ ”rig—| ” ' » |*'J".'.w5-.| -' ".*T 113' |'|'|L|_."l| _

[ _. _| _. "Zäll ' || .Ä'wilill'l':|'|_|"'ll'|..|_l'll.n, ""l

.._' '. l'_l'.'|" "- v...| . | 1.' '

rak: är. MrH-:E;

|. l1"l

. 'n. '- | ." r._ . . .

'»

.|-.|

• Sida 5
•  Original

Nomineringsförfarande vid riksdagsval

En studie av partiernas kandidatnomineringar inför 1970 års riksdagsval

Av Dan Brändström

• Sida 6
•  Original

• Sida 7
•  Original

1. Inledning

1 .1 Allmän bakgrund

Nominering av kandidater utgör en viktig beståndsdel vid beskrivning av ett politiskt systems funktionssätt. Där många deltagit i beslut om utseende av folkrepresentanterna kan antas råda en högre grad av äsiktsöver- ensstämmelse mellan väljare och valda, än där ett ringa antal personer deltagit. För- troendet för de olika organens representan- ter kan således antas vara större i politiska system av det först nämnda slaget än i sådana där endast ett fåtal haft möjlighet att utöva inflytande.

I ett land som Sverige med ett institutio- naliserat partiväsen är det politiska syste- mets funktionssätt avhängigt av hur partierna fungerar. Studiet av nomineringarna blir här- igenom mera en studie av partiernas funktio— ner och sätt att arbeta inom ramen för ett politiskt system än en studie av hur systemet som sådant fungerar. (Listor tillkomna utan- för något av partierna är så få att man nästan helt kan bortse ifrån dem.) Partierna ger vid valtillfället medborgarna/väljarna möjligheter att påverka politikens utformning genom att tillhandahålla olika alternativ i form av pro- gram och kandidater.l Väljaren å sin sida uttrycker på valdagen förtroende för något av partierna. Detta förtroende innefattar så- väl partiets åsikter som dess kandidater. Men med kännedom om det ringa antal namn, som väljarna i allmänhet kan nämna, och med kännedom om det ringa antalet stryk-

ningar av namn på valsedlarna vågar man påstå, att personfrågorna kommit att spela en underordnad roll i valrörelserna. Person- valet har de facto ägt rum långt före valda- gen, vid partiernas nomineringar, vilka näs- tan uteslutande betraktas som partiernas in- terna angelägenhet. Medlemskap i något av partierna är således en första förutsättning för deltagande i beslut om de olika listornas utseende. Den omständigheten medför att i runt tal två tredjedelar av väljarkåren står utan möjlighet att direkt påverka personsam- mansättningen.2 Visserligen har i några fall möjligheter öppnats för icke medlemmar att delta i nomineringarna, men detta förhållan- de saknar praktisk betydelse.

I en del andra länder är nomineringarna reglerade i lag.3 Norge har en nominerings- lagstiftning sedan år 1920, men partierna är inte tvungna att strikt följa lagens bestämmel- ser. Även den västtyska vallagen har en del bestämmelser om nomineringsförfarandet. 1 USA finns bestämmelser härvidlag som till- drar sig speciellt intresse. Här har i de olika

I Betr. allmänna valens, valrörelsernas och par- tiernas funktioner, se Den kommunala självstyrel— sen 2 Medborgarna informeras.

2 Detta har också framhållits av L. Sköld: Kandi- datnomineringar vid andrakammarval SOU 1958:6 sid. 333 ff. 3 En redogörelse för en del andra länders nomi- neringsbestämmelser finns 1 SOU 196121. En ge- nomgång av dessa har också gjorts av Thomas Chr. Wyller: Om nominasjon ved offentlige valg som statsvitenskapelig problem.

• Sida 10
•  Original

delstaterna införts regler om offentliga nomi- neringar vid 3. k. primärval.l De flesta länder har emellertid ett nomineringsförfarande lik- nande vårt. Det betraktas alltså som partier- nas egen angelägenhet.

Tankar på lagstiftning har dock funnits även i Sverige.2 Man hoppades härigenom kunna ge väljarna ett något större inflytande på valsedlarnas utseende vad beträffar per- sonsammansättningen. Författningsutred- ningen har också varit inne på liknande tankegångar, men fann icke lagstiftning mo- tiverad efter den 1958 publicerade undersök- ningen om Kandidatnominering vid andra- kammarval (SOU 1958:6), som utredningen uppdragit åt Lars Sköld att göra. Inte heller ansåg utredningen att erfarenheterna från utlandet talade för någon reglering i lag av det nomineringsförfarande som partierna i Sverige tillämpade. Utredningen konstatera- de att det ur demokratisk synpunkt var beklagligt att endast en mindre del av par- tiernas medlemmar deltar vid nomineringar- na till andrakammarval, men att det dittills- varande systemet tycktes ha fungerat till- fredsställande. Ett mera konsekvent tilläm- pat system av direkt demokrati kunde leda till resultat, motsatt det avsedda.3

Det enda konkreta resultatet av författ- ningsutredningens funderingar i detta avseen- de blev att partierna fr. o. m 1960, på for- mulär från Statistiska Centralbyrån, vid någ- ra följande riksdagsval lämnade uppgifter om det faktiska nomineringsförfarandet vid va- let. Dessa uppgifter presenterades sedan i SOS Riksdagsmannavalen. Emellertid har denna verksamhet upphört fr. a.m. valet 1968, eftersom Statistiska Centralbyrån an- såg presentationen föga givande.

Den grundläggande undersökningen i Sve- rige av nomineringsförfarandet till riksdagen har såsom redan nämnts utförts av Lars Sköld. Den publicerades 1958 och avsåg 1948 och 1952 års val. Sedan dess har inga omfattande studier gjorts av riksdagsnomine- ringarna. Kommunalforskningsgruppen ut- förde däremot en undersökning avseende partiernas regler och praxis vid nomine- ringarna av kandidater vid kommunala val,

såväl vid val till kommunernas fullmäktige- församlingar som vid val till landsting.4 Den- na undersökning genomfördes iform av fyra olika delstudier och finns publicerad iKom- munalforskningsgruppens skriftserie Den kommunala självstyrelsen 3 Partierna nomi- nerar.s

Således studerades förfarandet vid nomi- neringarna inom de olika partierna i forsk- ningsgruppens huvudurval av kommuner (36 primärkommuner) jämte de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Upplys— ning om nomineringsförfarandet inhämtades genom att studenter från de olika statsveten- skapliga institutionerna besökte vederböran- de partiorganisationer, insamlade diverse ma- terial, intervjuade lokala partirepresentanter samt deltog som observatörer inominerings- möten. I vissa fall blev det möjligt att mera

1 Frågan om de amerikanska primärvalens effekt har underkastats ingående analys av Key, som i American State Politics visar att medborgarnas inflytande blivit tämligen illusoriskt, beroende på att deltagandet är lågt, att minoritetsgrupper ioch utanför partierna i praktiken fått stort inflytande på primärvalen och att systemet medfört en för- svagning av de politska partierna. 2 Proportionsvalssakkunnigas betänkande II 1921 sid. 72 ff. och 149 ff. Sköld: a. a. sid. 33. 3 sou 1963117 sid. 47 ff. 4 I slutet av 1965 inleddes vid landets universitet omfattande undersökningar av den kommunala självstyrelsen. Forskningen bedrivs inom de statsve- tenskapliga institutionerna, vilka tillsatt ett gemen- samt organ, kommunalforskningsgruppen, med uppgift att leda och samordna verksamheten. Forskningen finansieras med anslag från Riks- bankens Jubileumsfond. lför att systematiskt kunna undersöka effekten av förändringarna i den kommunala självstyrelsens organisation och villkor arbetar forskningsgruppen med flera olika kommunurval. Det viktigaste av dessa består av 36 primärkommuncr dragna bland dem som inte 1 januari 1967 eller tidigare gått samman med annan eller andra kommuner inom blocket. Resultaten från de olika delprojekten redovisas successivt i separata volymer i forskningsgruppens skriftserie. [ den första volymen, Den kommunala självstyrelsen 1 Ett forskningsprogram, ges en de- taljerad framställning av forskningsprogrammct, den teoretiska föreställningsramen samt kommun- urvalen. 5 En mycket omfattande och fullständig mate- rialöversikt i fråga om kandidatnominering har dessutom utförts av Arbetsgrupp 11 inom GLB. Promemorian är daterad 23.2.1970.

• Sida 11
•  Original

intensivt studera nomineringsförfarandet ge- nom uppteckning av den argumentation som förekom vid nomineringssammanträdena och genom registrering av antalet närvarande vid dessa nomineringsmöten. Samtliga partier i kommunurvalet studerades på detta vis med undantag av ett mindre antal kommunist- och KDS-partier.1

De individuella rekryteringsva'gama till kandidatlistoma studerades också inom hu- vudurvalet och de tre storstäderna. Enkäten innehöll ett 20-tal frågor om förutom per- sonliga bakgrundsdata bl. a. partiaktivitet, tidigare nominering och organisationsmed- lemskap.2

Kandidaternas represen tativitet har under- sökts genom att de slutliga valsedlarna i huvudurvalets kommuner bearbetats med av- seende på kön, ålder och yrke. Dessa uppgif- ter har jämförts med befolkningsstrukturen i kommunerna. Därutöver genomfördes en systematisk bearbetning av den argumenta- tion som registrerades vid de besökta nomi- neringsmötena.3

Kandidatnominering vid landstingsval stu- derades i sammanlagt tio landstingsvalkretsar inom tre landstingsområden. Valkretsarna är spridda i olika delar av landet, varierar ifråga om befolkningsstorlek och består av lika många stads- och landsbygdsvalkretsar. Nå- got slumpmässigt urval är det emellertid icke fråga om utan undersökningen bör betraktas som en serie case studies. Grundmaterialet för undersökningen består av valsedlar och av intervjuer med företrädare för partierna i valkretsarna.4

Personvalsfrågan, som inte fick någon lös- ning genom författningsutredningens arbete, övervägs nu på nytt av GLB. Inom denna utredning har problemet delats upp i två avsnitt, dels nomineringsförfarandet, dels personvalsmomentet vid själva valförrätt- ningen. Efter att ha gjort en materialöversikt över det material som rör de svenska förhål— landena uppstod frågan i vad mån de tidigare utförda undersökningarna, främst Skölds studie, alltjämt ägde aktualitet. GLB ansåg att det skulle vara av värde att få 1970 års val belyst i detta avseende. Även partiernas

kanslier uttalade intresse för en förnyad undersökning.

1.2. Utredningsuppdraget

Enligt GLst uppdrag är syftet med denna undersökning att kartlägga nomineringsför- farandet vid 1970 års riksdagsval och därvid särskilt beakta de möjligheter den enskilde partimedlemmen (ev. sympatisören) har att utöva inflytande på personvalet samt att studera vilket inflytande medlemmen (sym- patisören) faktiskt har på nomineringarnas slutresultat. Enligt beredningens direktiv skulle undersökningen omfatta de partier som 1970 var företrädda i riksdagen. Dess- utom borde den vara en total undersökning, dvs. partinomineringarna i alla 28 valkretsar i landet skulle studeras.5

Undersökningens frågeställningar, vilka anges punktvis nedan, aWiker endast margi- nellt från dem som uppställdes av författ- ningsutredningen.

Frågeställningar

1. Vilka skrivna regler finns, förutom de av rikspartierna centralt utgivna, för hur nomineringarna skall tillgå?

2. När inleddes nomineringsprocessen?

3. Vilka har diskuterat och beslutat om formerna för nomineringarnas genomföran- de?

1 Dan Brändström: Nomineringsförfarande vid kommunala val. Lic.avh. 1968. Kommunalforsk- ningsgruppen Avhandlingsserien 4. 2 Uno Simm: Rekryteringsvägar till kommunens fullmäktige. Lic.avh. 1967. Kommunalforsknings- gruppen Avhandlingsserien 2. 3 Denna undersökning har gjorts av Bengt Bark— feldt, Uppsala. 4 Lars Zanderin: Landstingsnomineringarna vid 1966 års kommunalval. Lic.avh. 1967. Kommunal- forskningsgruppen Avhandlingsserien 3. 5 Riksdagsvalkretsarna är f. n. 28 till antalet och överensstämmer med länsindclningen i de flesta länen. Emellertid finns några markanta avvikelser, vilka är följande: Stockholm och Göteborg har brutits ur sina respektive län och bildar var sin krets. Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lund har brutits ur Malmöhus län och slutligen är Älvs- borgs län delat i en norra och en södra valkrets. Partistrukturen är i viss mån anpassad till denna valkretsindelning, som f. ö. framgår av bilaga 1.

• Sida 12
•  Original

4. Vilka nomineringsorganisationer har bildats för genomförandet av nomineringar- na? Med nomineringsorganisation menas t.ex. nomineringskommitté, valberedning valutskott, arbetsutskott, provval etc. 5 . Hur har nomineringsförfarandet påver- kats av det förhållandet att det är tre val samtidigt?

6. Hur har enskilda partimedlemmar (sympatisörer) fått information om nomine- ringsprocessens olika skeden?

7. Vilka organ har haft den förslagsstäl- lande, gallrande och rangordnande samt fast— ställande funktionen?

8. Hur stor har aktiviteten varit vad be- träffar förslagsverksamhet, gallring och rang- ordning samt fastställelse?

9. Vilka har diskuterat och beslutat om antalet listor och listtyper?

1.3 Teoretiska utgångspunkter

De teoretiska utgångspunkterna för denna undersökning är framför allt baserade på erfarenheter från såväl Skölds som kommu— nalforskningsgruppens nomineringsstudier. Resultaten av dessa undersökningar samman- faller också på många punkter trots den relativt långa tid som förflutit mellan under- sökningstillfällena. Båda undersökningarna gav vid handen att endast en mindre krets av

partimedlemmar deltar aktivt i nominerings- arbetet. Denna insikt från Skölds undersök- ning bildade också utgångspunkt för den teoretiska ramen i kommunalforsknings- gruppens undersökningar. När resultaten vi- sade sådan överensstämmelse bör de grund- läggande modellerna i dessa studier kunna bilda ram även för denna undersökning.1

Om man utgår från beslutsfattarna och sätter sig i deras ställe kan man tänka sig en rekonstruktion av det förlopp som leder fram till listans slutliga utformning.

Ett av de primära målen för partiernas verksamhet måste antas vara att nå högsta möjliga antal röster vid valtillfället. Det är därför naturligt att ange röstmaximering på kort sikt som ett av de mest näraliggande måleri.2 Det är dessutom av stor vikt för partierna i ett flerpartisystem att de får en kandidatuppsättning för att kunna åstad- komma maximalt parlamentariskt inflytan-

1 Den teoretiska föreställningsramen i inled- ningskapitlet Den kommunala självstyrelsen 3. Par- tierna nominerar har diskuterats fram och överar- betats gemensamt av bokens författare medan själ- va utarbetningen i första hand gjorts av Uno Simm. 7' Teorin om röstmaximeringen som partiernas primära mål finns utvecklad hos Down:s An Eco- nomic Theory of Democracy, där teorins tillämp- barhet under olika förhållanden — ett- och flerparti- system, medborgarnas rationalitet etc. — diskute- ras.

Ifig. I. Beslutsfattarnas mål/medel-föreställningar vid listkompositionen

Tillgängliga Duglighet kandidater

Attrakti- vitet

Represen- tativitet

Gruppers och individers | önskemål |— —L — 1 inom 1 Andra | partiet | partier | _]

Röst— maxi- mering Program- matiskt samhälls- _ mål Listan Max'" mering av parla- _— mentariskt inflytande Parti- samman- hållning SOU 1972:17

• Sida 13
•  Original

de, dvs. sådana kandidater som kan samarbe- ta med personer från andra partier vid even- tuella koalitioner. Ett annat mål som också är viktigt och nödvändigt för att ett parti skall kunna göra en maximal insats i valrörel- sen är partisammanhållning. Bristande parti- sammanhållning kan verka förlamande och t. o. rn. förödande för ett parti. Av det skälet torde partisammanhållning möjliggöra upp- nåendet av röstmaximering som i sin tur skapar förutsättningar för att på lång sikt kunna genomföra partiets programmatiska samhällsmäl. 1

Under listkompositionen tänkes dessa par- timål vara vägledande. Man kan emellertid förutsätta att röstmaximeringen är det mål som torde dominera partiledningens före- ställningar. Trots att väljarna saknar möjlig- het att vid valtillfället direkt påverka person- valet, eftersom såväl strykningar av namn som flerlistsystemet torde ha ringa betydelse, sker listkompositionen under stort hänsynstagan- de till väljarna. Partier kan endast uppnå röstmaxirnering om man på valsedeln lyckats föra upp för väljarna tilltalande personer.

De faktorer som påverkar partiets val av kandidater bland alla tillgängliga kandidater är olika egenskaper hos dem såsom duglig- het, attraktivitet och representativitet. Par- tiet vill naturligtvis på valsedeln placera dug- liga personer, som kan antas vara effektiva i riksdagsarbetet och därigenom bidra till att öka partiets anseende i väljarnas ögon. Vida- re strävar partiet efter att placera attraktiva kandidater, sådana som är allmänt kända och har högt socialt anseende. Med representa- tiva kandidater avses sådana som placerats på listan med tanke på att den ska få ett utseende som någorlunda svarar mot väljar- kårens sammansättning. Man vill m. a. o. få en lista som återspeglar väljarkårens samman- sättning ifråga om köns-, ålders- och yrkes- fördelning.

Utöver dessa hänsyn måste partiet och dess ledning även ta hänsyn till det egna partiet vid listkompositionen. För partisam- manhållningen är det nödvändigt, att parti- ledningen tar hänsyn till gruppers och indivi- ders önskemål om placeringar på valsedeln.

Ungdoms-, kvinno-, fackliga, religiösa och nykterhetsgrupper är exempel på sådana grupper.

Slutligen tas även hänsyn till andra par- tiers beteende, dvs. hur de komponerar sina listor. Om exempelvis ett parti lanserar en särskild ungdomslista kan man anta att även andra partier i den valkretsen anpassar sin listkomposition härefter. Andra partiers be- teende har således en indirekt effekt på ett partis listkomposition. Partiet har en före- ställning om vilken effekt andra partiers listor har på väljarna. Med hänsyn till den tänkta effekten anpassar partiet sin listkom- position.

Vilka informationsvägar beslutsfattarna kan använda sig av för att kunna göra dessa bedömningar framgår av fig. 2, där de marke- ras genom sammanbindande linjer från par- tiets medlemmar och väljarna till den inre kretsen, oftast partiledningen. Ibland är den- na inre krets förstärkt med en nominerings- kommitté som kan utses på olika sätt.

Partiets ledning får framför allt informa- tion om stämningar och krav via partiorgani- sationen. Via styrelse-, medlemsmöten och provval framställs förslag på vilka kandidater som bör uppföras på listan och i vilken ordning de bör placeras på listan. Däremot torde det mera sällan förekomma att parti- ledningen tar direkt kontakt med de enskilda medlemmarna. Kommunikation mellan väl- jare och partiledning torde om möjligt vara ännu mindre frekvent.

Oavsett hur dess utbyggda informations- kanaler fungerar eftersträvar den inre kretsen i nomineringsprocessen att beakta, inte bara de krav som öppet framställts via de olika kanalerna utan även de hänsyn till grupper inom eller utom partiet som erfarenhets- mässigt bör beaktas. Den inre kretsen fyller härvidlag ett slags balansfunktion, genom att

1Liknande resonemang har även förts av G. Sjöblom i boken Party Strategies in a Multiparty System, s. 73 ff.

Sjöblom använder sig av fyra ”basic goals” i sin analys av partiers beteende, 1. Programme realiza— tion 2. Vote maximization, 3. Maximization of parliamentary influence och 4. Party cohesion.

• Sida 14
•  Original

Fig. 2, Informationsvägarna i beslutsprocessen.

väga samman olika hänsyn i listkomposi- tionsarbetet. I de fall aktiviteten är begrän- sad eller koncentrerad till vissa grupper får denna inte krets söka bedöma de outtalade önskningarna på andra håll inom partiet. I sådana fall kan man tala om att man använ- der sig av en antecipationsteknik som går ut på att man försöker förutse vilka egenskaper hos såväl de enskilda kandidaterna som den samlade kandidatlistan som väljarna kommer att uppskatta.

Det förhållandet att den övervägande de- len av väljarkåren är utesluten från deltagan- de i nomineringsprocessen gör denna anteci- pationsverksamhet utomordentligt betydel- sefull. Det har såväl Skölds som kommunal- forskningsgruppens undersökningar klart visat.

1.4. Definitioner

För att förstå den fortsatta framställningen är det nödvändigt att närmare känna till några termer som kommer till användning i det följande. De viktigaste av dessa begrepp hän- för sig till var på valsedeln en kandidat placeras vid nominering. Det är naturligt att beslutsfattarnas bedömning av kandidaterna är olika om det gäller översta namnen på en

Medlems- Partiets Partiets __,/ more medlemmar organi- sation/ organ N— ; Den inre kretsen Provval / Väljarna

valsedel jämfört med namnen längst ned. Att så är fallet har även företagna undersök- ningar gett vid handen. Sköld indelade kan- didaterna i två grupper, valda och icke valda. Liknande undersökningar med ungefär sam- ma metod har företagits i Norge av Henry Valenl .

I kommunalforskningsgruppens nomine- ringsundersökning användes ända upp till sex valbarhetskategorier vid vissa delar av analy- sen. För en undersökning som denna kan det knappast vara av intresse att använda mer än tre valbarhetskategorier.

l. Valbar plats 2. Marginalplats 3. Icke valbar plats

Endast ett toppskikt av listans kandidater bedöms ha utsikter att bli invalda. Några kan hoppas på att bli invalda om valvinden gyn- nar partiet, men om den missgynnar partiet kan några av dem som trott sig stå på valbar plats ställas utanför. De som står längst ned på listan torde ingen räkna med skall inväl- jas.

1 För en mer ingående beskrivning av dessa använda metoder se Den kommunala självstyrelsen 3 Partierna nominerar sid. 20 ff.

• Sida 15
•  Original

Gränserna mellan de olika klasserna är dragna med utgångspunkt i det antal man- dat partiet beräknade erhålla utifrån 1968 års valresultat. Partierna utgår nämligen oftast från siffrorna vid närmast föregående val i sina bedömningar.

Vid indelningen i olika valbarhetskatego- rier har sålunda det beräknade antalet man- dat på 1968 års siffror bildat utgångspunk- ten. Fiek partiet ett mandat 1968 anses detta stå på marginalplats, emedan risk finns att partiet gör sådana röstförluster att man- datet går förlorat. Har partiet erhållit två mandat 1968 anses det första mandatet stå på valbar plats. De följande två kandidaterna står på marginalplats och resten på icke val- bara platser. Om antalet mandat överstiger åtta, har två ansetts stå i riskzon om partiet förlorar. De två kandidaterna som placerats på platserna 9 och 10 har chans att bli invalda. Dessa fyra på platserna 7—10 står på marginalplats. Kandidaterna som är placera- de därunder är icke valbara. Detta kan åskåd- liggöras genom följande figur.

Om partiet har över 16 mandat ökas antalet i marginalzon till sex. I de fall flera listor förekommit har valbarhetskategorierna på de olika listorna sammanslagits vid analy-

Fig. 3. Kandidaternas placeringar på olika valbar- hetskategorier på en valsedel 1970. Förutsätt— ningen är att partiet enligt 1968 års val beräknas erhålla 8 mandat.

Kandidatens plats på valsedeln

Valbarhetskategori

Valbara platser

Marginalplatser

md QUI-bwh)»—

9 10

11 Icke valbara platser 12 13 14

sen, så att när det talas om valbar plats avses samtliga valbara platser på de olika valsed- larna.

1.5. Materialinsamlingens uppläggning

Mycket tidigt stod det klart att den enda tänkbara utvägen att insamla svar på de tidigare skisserade frågeställningarna var att tillgripa enkätmetoden. Utredningsuppdra— get kom när partiernas nomineringsarbete inför 1970 års val var avslutat. Av det skälet fanns inga andra möjligheter än att i efter- hand medelst enkät låta partiombudsmännen rekapitulera händelseförloppet. Förutom det material som inhämtats via enkätformulären har samtidigt insamlats olika förekommande cirkulär, skrivelser, upprop och kallelser till möten, provvalssedlar och sammanräknings- protokoll och övrigt material rörande riks- dagsnomineringama från de regionala parti- kanslierna. Vidare har några studerande vid statsvetenskapliga institutionen i Umeå isitt ”självständiga arbete” haft till uppgift att studera mötesreferat och att kartlägga parti- strukturen i de olika valkretsarna. Alla i valet förekommande listtyper har, i den mån de ej i samband med enkätsvaret skickats från valkretsorganisationerna, insamlats via läns- styrelserna.

Undersökningen inleddes med att GLB under sommaren 1970 kontaktade partiernas kanslier som till sina valkretsorganisationer riktade en uppmaning att medverka vid be- svarande av de ställda frågorna.

Frågeforrnulären, som utarbetades i enlig- het med beredningens intentioner, var avpas- sade efter den terminologi som används inom de olika partierna. Det innebär att frågeformuleringarna inte överensstämmer på alla punkter beträffande de olika partier- na. Förutom att frågeformuläret testades för GLB:s ledamöter gjordes även ett test med partiernas ombudsmän i Västerbottens län. Efter gjorda korrigeringar sändes enkäten ut med bifogat följebrev undertecknat av GLst ordförande och sekreterare.

Efter omkring två veckor hade endast 54 av de 144 utsända formulären inkommit. Då

• Sida 16
•  Original

utsändes en påminnelse som följdes av ytter- ligare en påminnelse omkring 10 dagar sena- re. Därefter gjordes telefonpåminnelser fram till jul 1970. Ännu vid början av januari saknades svar från 10 valkretskorganisatio- ner. Under våren 1971 gjordes ytterligare en skriftlig förfrågan då även nya formulär bifo- gades. Efter den aktionen inkom ytterligare fyra formulär. Under hösten 1971 togs nya telefonkontakter med de valkretsorganisatio- ner som ännu inte besvarat enkäten, något som resulterat i att ytterligare tre formulär inkommit.

1.6 Materialet

Såsom framgått av det föregående bygger den följande framställningen nästan helt på material som utgörs av svar på de i enkäten ställda frågorna och de i enkäten efterlysta skrivna handlingarna från nomineringspro- cessen. I den fortsatta framställningen kom- mer inte några nothänvisningar till dessa källor att företas. Endast i de fall framställ- ningen bygger på annat material har sådana hänvisningar gjorts.

Av nedanstående tabell framgår hur många som besvarat det utsända frågeformu- lätet.

Av de fem partiernas sammanlagt 144 valkretsorganisationer finns endast ett bort- fall på tre förbund eller distrikt, något som måste anses vara ett helt tillfredsställande resultat. För moderata samlingspartiet sak- nas svar från Göteborgs valkrets. Vänsterpar- tiet kommunisterna har inte lämnat svar i Jönköping och Skåne.

Valkretsorganisationerna har i olika grad

Tabell 1. Antal utsända enkäter och antalet inkomna svar.

M C lip S VPK Summa Utsända enkäter 33 29 32 27 23 144 Inkomna svar 32 29 32 27 21 141 Bortfall 1 0 0 0 2 3

hörsammat önskemål om olika skriftliga handlingar som har med 1970 års nomine- ringsförfarande att göra. En del har lämnat ett alldeles utomordentligt material, medan andra endast bifogat verksamhetsberättelsen och åter andra inte levererat något komplet- terande material alls. Några inom den sist- nämnda kategorin har vid förfrågan motive- rat det med att allt hunnit kastas bort.

Kvaliteten på materialet varierar sålunda rätt kraftigt. Denna ojämnhet i källmateria- let finns såväl inom som mellan partierna.

Av de fem partierna har det jämnaste materialet erhållits från moderata samlings- partiet. 1 övrigt har det mesta och fylligaste materialet levererats från det socialdemokra- tiska partiet och centerpartiet. Ett mycket heterogent material föreligger från folkpar- tiet. Från en del förbund är materialet mycket bra både kvantitivt och kvalitativt sett, men från de flesta föreligger endast formulären ifyllda och ibland finns även stora brister i enkätsvaren. Vänsterpartiet kommunisterna slutligen har lämnat det magraste materialet. Den största misstänk- samheten har också uppvisats från vpkzs sida. Det har framgått vid de telefonkontak- ter som gjordes för att få formulären ifyllda. ] två partidistrikt inom vpk har nämligen telefonintervjuer gjorts. Dessa distrikt är Da- larna och Skaraborgs län. Telefonintervju har dessutom företagits med moderata samlings- partiet i Norrbottens län.

I många fall har det insamlade materialet kompletterats genom skriftliga förfrågningar och genom direkta telefonsamtal med van- ligtvis ombudsmännen inom respektive val- kretsorganisationer.

Partiernas företrädare har vid dessa för- frågningar visat stor beredvillighet att hjälpa till att fylla igen de ganska stora luckorna.

1.7. Plan för redovisningen

Nomineringsförfarandet kan sägas omfatta tre funktioner: föreslående av namn, gallring och rangordning av de föreslagna namnen och fastställande av listorna. Det är inte möjligt att knyta dessa funktioner till vissa

• Sida 17
•  Original

organ eller instanser inom partiet, vilket även Sköld påpekat.1 Såväl förslagsverksamhet som gallring och rangordning av föreslagna kandidater sker på alla nivåer och vid olika tidpunkter i nomineringsarbetet. Praktiskt taget alla förslagsställande instanser inom partiet kan sägas ha haft gallrings- och rang- ordningsfunktion.

Redan det förhållandet att man föreslagit namn (oavsett i vilken ordning kandidaterna står på förslaget ) innebär, att man företagit ett slags gallring och rangordning. De namn som inte finns med i ett partiorgans förslag är utgallrade och de föreslagna har av orga- net rangordnats såsom varande ”bättre” än andra tänkbara kandidater. Med gallring och rangordning avses emellertid här den process, som tar sikte på att åstadkomma angelägen- hetsgraderade valsedlar för hela partiet och inte bara för en grupp eller ett organ inom partiet. Sköld talar i sin tidigare omnämnda undersökning om tre olika stadier i nomine- ringsprocessen, förnominering, omfattande förslag från organisationer och enskilda, be- redning av de inkomna namnförslagen och fastställande av de färdiga listorna. I den fortsatta framställningen, som innehåller ett kapitel för varje parti, behandlas dessa tre funktioner ganska ingående. Varje kapitel har disponerats på samma sätt för att under— lätta en jämförelse mellan partierna. Kapit- len inleds med en kort presentation av parti- organisationen och de regler som finns be— träffande nomineringarna. Därefter ges en relativt schematisk beskrivning av nomine- ringsgången. Detta avsnitt följs av ett avsnitt för vardera förslagverksamheten, gallringen och rangordningen samt fastställandet av lis— torna. Framställningen avslutas med ett par sammanfattande kapitel där en jämförande diskussion och analys av partiernas nomine- ringar företas.

Det har varit en strävan att ge en likvärdig behandling av varje parti. Emellertid har variationerna i det tillgängliga källmaterialet satt gränser härför. Av det skälet har kapitlet om vänsterpartiet kommunisterna blivit kor— tare än de övriga.

' Sköld a. a. sid. 23—24.

• Sida 18
•  Original

2. Moderata samlingspartiet

2.1 Partiorganisation

Enligt stadgarna 52 utgörs riksorganisatio- nen av en sammanslutning av förbund.1 Var- je förbund har ett verksamhetsområde som omfattar en riksdagsvalkrets, där ej särskilda skäl till annat föreligger. Antalet förbund är f.n. 33. För 25 av dessa sammanfaller grän- serna helt med valkretsindelningen. Östergöt- lands län är uppdelat på två förbund — moderata samlingspartiet i länet och Norr- köpingsförbundet. Även Kalmar läns valkrets är uppdelad på två förbund. Fyrstadskretsen i Skåne omfattar fyra förbund nämligen Malmö, Landskrona, Lund och Helsing- borg.

Förbundet utgör i sin tur en sammanslut- ning av lokala föreningar inom verksamhets- området. Om flera föreningar finns inom samma kommun bör enligt stadgarna ett sam- arbetsorgan — en kommunkrets ; inrättas. En förening kan dessutom indelas i avdel- ningar om det skulle befinnas ändamåls- enligt.

För medlemskap i förbund fordras att medlemmen är bosatt inorn förbundets verk- samhetsområde. Medlemmarna i partiets kvinno- och ungdomsförbund är automatiskt även medlemmar i berörd förening. Efter särskild prövning kan partistyrelsen bevilja direkt anslutning till riksorganisationen. För- bundens stadgar skall vara upplorda i över- ensstämmelse med de av riksorganisationen upprättade normalstadgarna. De måste även vara godkända av partistyrelsen.

Den beslutande funktionen inom förbun- det utövas av förbundsstyrelsen, medan en rådgivande funktion tillfaller ett förbunds- råd. Ett dylikt rådgivande organ finns även inom riksorganisationen, där det benämns partiråd. En schematisk bild av partiets upp- byggnad ges i fig. 4.

Det högsta beslutande organet inom för- bundet är således förbundsstämman, som består av förbundsstyrelsens ledamöter och ett ombud för varje påbörjat SO-tal medlem- mar för föreningarna. Varje enskild medlem har emellertid både närvaro- och yttrande- rätt vid förbundsstämman som bör hållas före den 15 april varje år.

Förbundsrådet består av förbundsstyrel- sens ledamöter, de inom verksamhetsområ- det befintliga föreningarnas, kvinnoföre- ningarnas och ungdomsföreningarnas ordfö- rande, inom området bosatt chefredaktör för tidning ansluten till partipressens före- ning samt partiets riksdagsmän inom förbun- det.

Antalet föreningar och antalet medlem- mar i de olika förbunden och i landet som helhet framgår av tabell 2.

En summering av siffrorna i tabellen stäm- mer inte riktigt med summorna för förbun- den och hela riket bieroende på att vissa siffror saknas i det centrala dataregistret och att siffrorna härrör från olika håll.

1 Stadgar för Moderata Samlingspartiets Riksor- ganisation. Antagna av ordinarie partistämma den 849 januari 1969.

• Sida 19
•  Original

AVDELNING

RIKSORGANISATIONEN ;; tassarna % .. Fl FORBUND 3) Partistyrelse F BUND A (arb. utskott) l l FÖRBUND KVINNO- l) Förbundsstämma UNGDOMS- -- ?— 2) Förbundsråd = - FORBUND 3) Förbundsstyrelse FÖRBUND A (arb.utskott) A KVINNO- UNGDOMS- FÖRENING FÖRENING

AVDELNING |

Studentförening helt fristående.

Partiets medlemsantal har sjunkit med ungefär 10 000 medlemmar sedan Sköld gjorde sin undersökning. Vad beträffar anta- let lokalföreningar har det också sjunkit från 1 051 till 991.l Framför allt på senare år har reduceringar gjorts till följd av kommunsam- manläggningarna. Antalet medlemmar i MUF har de senaste åren sjunkit kraftigt från ca 30000 medlemmar 1964 till omkring 12 000 1969.2

En annan remarkabel sak att notera är det stora antalet kvinnor inom partiet. Unge- fär hälften av partirnedlemrnarna utgörs av kvinnor. Inget annat parti har så stor andel kvinnor som moderata samlingspartiet Långtifrån alla kvinnor är emellertid organi- serade i kvinnoföreningar eller kvinno- kommittéer utan en mycket stor del är anslutna till lokalföreningen.

Beträffande ungdomsorganisationen kan påpekas att skolföreningarnas medlemsantal som regel inte medtagits utom i några fall

där de i förbundens verksamhetsberättelse slagits samman med MUF-föreningarna.

2.2 Nomineringsregler

I stadgama för moderata samlingspartiet, antagna vid årsstämman 1969, saknas helt bestämmelser om kandidatnomineringarna. Däremot finns några allmänna regler härom i norrnalstadgar för förbunden och för höger- föreningarna. Sålunda åligger det förbunds- styrelserna att ”vid allmänna val noga förbe-

l Till lokalföreningar har även räknats stadsdels- föreningar, kvinnokommittéer och ungdomskom- mittder som har något lägre status än lokalför- eningarna. Medlemmarna i en kvinno- eller ung- domskommitté utgörs av medlemmar inom lokal- föreningens verksamhetsområde, men har egen verksamhet inom dess ram. På lokalföreningens årsmöte väljs dessa kommittéer med en sammankal- lande kontaktperson, som samtidigt är en självskri- ven ledamot av föreningens styrelse. (55 3 och 9 i normalstadgarna för förening).

2 P E Back a. a. sid. 56.

• Sida 20
•  Original

Tabell 2. Antal lokalföreningar och antal medlemmar 31 december 1969 i moderata sam-

lingspartiet.1

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Summa lok. medl. kv. medl. MUF- medl. medl. fören. fören. fören. 1 Stockholms stad 34 3 983 28 5 798 42 1 006 10 815 2 Stockholms län 46 4 711 24 4 019 42 916 9 690 3 Uppsala län 29 2 369 9 1734 12 813 4 916 4 Södermanlands län 35 1 761 36 2 056 8 570 4 387 5 Ostergötlands län 6 Norrköpingsförbundetl 43 3 245 41 3 396 25 1 400 8 044 7 Jönköpings län 45 2 889 3 2 472 20 625 6 001 8 Kronobergs län 44 2 503 20 1 080 9 437 4 021 9 Norra Kalmar län 27 1 327 23 1 437 13 1 042 3 806 10 Södra Kalmar län 31 3 383 16 1 756 16 1 247 6 386 11 Gotland 13 682 3 600 10 396 1678 12 Blekinge 23 1438 14 1298 13 321 3 058 13 Kristianstads län 48 2 666 12 2 261 14 452 5 385 14 Malmöhus län 50 2 883 14 2 801 11 337 6 587 15 Malmö 6 1656 1 2 203 2 349 4 020 16 Landskrona 1 203 1 249 f 36 491 17 Lund 1 374 1 367 1 41 782 18 Hälsingborg 3 651 1 809 — 179 1 669 19 Halland 38 2 092 13 2 360 15 271 4 754 20 Göteborg 16 1893 1 2 343 17 776 5 017 21 Göteborgs och Bohuslän 36 3 075 14 1 390 16 601 5 066 22 Älvsborgs södra 74 3 439 32 3 811 24 1 225 9 276 23 Älvsborgs norra 37 1 557 15 1 271 19 545 3 006 24 Skaraborgs län 58 5 082 17 1 333 18 1 202 7 617 25 Värmland 45 2 350 6 1 912 14 460 4 790 26 örebro län 23 1 703 8 1 884 20 165 3 752 27 Västmanlands län 17 1 322 3 1 015 10 441 2 783 28 Dalarna 31 2 387 6 320 8 597 3 304 29 Gävleborgs län 27 1 723 10 706 8 200 2 629 30 Västernorrlands län 29 1 350 14 1 195 8 183 2 729 31 Jämtlands län 28 1 272 5 1 182 6 36 2 490 32 Västerbottens län 33 1 592 10 1 368 10 303 3 263 33 Norrbottens län 20 1 748 10 1 915 18 635 4 306 Summa 991 69 309 411 58 341 449 12 815 148 802

Antal män 63 956, kvinnor 64 852 (utom MUF) 1Förbundens verksamhetsberättelser 1969, kompletterade med 4 uppgifter ur en stencil över medlemsantalet i riket den 31 december utarbetad den 4370 inom riksorganisationen. Mellan förbundens statistik och denna sammanställning finns vissa smärre diskrepansen Största skillnaden finns iredovis- ningen av ungdomsföreningarnas medlemsantal.

reda kandidatnomineringarna och ge för- eningarna erforderliga anvisningar om nomi- neringsförfarandet, samt planlägga, leda och övervaka partiets valrörelse” (& 9 mom. 6). Liknande mening återfinns i 5 5 normalstad- gar för förening.

I normalstadgar för förbund heter det vidare i 5 14 att ”Regler för kandidatnomi- nering fastställes av förbundsstämman, var- vid av partistämma fastställd nominerings- plan bör följas.

För rätt att delta ibeslut rörande kandi-

datnominering erfordras att medlem uppnått eller under året uppnår 18 års ålder samt är mantalsskriven i den riksdagsvalkrets. den landstingsvalkrets, den kommun eller den församling valet gäller.”

Bestämmelserna är som synes mycket all- mänt hållna. Förbunden har full handlings- frihet att utforma föreskrifter för hur nomi- neringarna skall tillgå. Vid utarbetande av dessa regler rekommenderas att en av parti- stämman fastställd nomineringsplan används. Nomineringsplanen, som återfinns i bilaga

• Sida 21
•  Original

till ”Normalstadgar för förbund”, består av tre huvudpunkter och återges nedan in extenso:

A) På hösten året före riksdagsval inford- rar förbundsstyrelsen från samtliga för- eningar inom valkretsen, även kvinno- och ungdomsföreningar, förslag om namn på högst 10 kandidater till valet. Förslaget kan upprättas på ett föreningsmöte eller efter ett inom föreningen företaget provval. Möjlighet bör beredas enskilda medlemmar att inkom- ma med kandidatförslag. Förslagen kan kompletteras av förbundsstyrelsen. Samtliga föreslagna kandidater tillskrivs härefter med förfrågan huruvida de är villiga att kandidera och deltaga i valrörelsen.

B) Namnen uppsätts i alfabetisk ordning på en lista, som utsänds till samtliga medlem- mar i valkretsens olika föreningar. Den en- skilde medlemmen har därefter att gradera högst 10 namn — med siffran 1 för första namnet osv. Provvalssedeln insänds till för- bundet, varefter dettas styrelse eller en av styrelsen utsedd nomineringskommitté före- tar sammanräkning av resultatet. Vid sam- manräkningen räknas första plats som tio poäng, andra plats som nio poäng osv. Över sammanräkningen upprättas protokoll, som skall ange poängsumman för varje namn, på vilket röster angivits, samt antalet första-, andra- och tredjeplaceringar vid provvalet. Med ledning av valresultatet upprättas en lista, upptagande de namn, dock minst fem- ton, som erhållit den högsta poängsumman, att föreläggas nomineringsstämman. Förslag må även föreläggas stämman om ändring av den på grundval av provvalet upprättade kandidatlistan, ävensom förslag till flera lis- tor om skäl härtill föreligger.

C) Därefter sammankallas nominerings- stämma. Vid nomineringsstämma äger samt- liga medlemmar yttranderätt men beslutan- derätten utövas av förbundsstyrelsens leda- möter och ombud utsedda av föreningarna i proportion till deras medlemstal. Föreslagen kandidat bör ej deltaga i beslut beträffande sin egen placering. Stämman har att fastställa antalet namn på kandidatlistan eller listorna och — med ledning av provvalets resultat —

den ordning i vilken namnen skall uppföras på listan/listorna. Namnen uppförs i enlighet med prowalets resultat såvitt ej särskilda skäl enligt nomineringsstämmans uppfatt- ning talar däremot. Därest det anses att tillbörliga hänsyn i olika avseenden ej till fullo kunnat beaktas vid uppgörandet av lista, äger nomineringsstämman att upprätta ytterligare en eller flera listor. Dessa rekom- mendationer bör i tillämpliga delar gälla även vid nominering till landstings- och fullmäk- tigeval.

Dessa regler och rekommendationer har under de senaste åren undergått smärre änd- ringar. Den viktigaste av dessa torde vara att en passus strukits om att icke partianslutna borde beredas möjlighet att delta vid kandi-

Schematiskt kan nomineringsprocessen åskådliggöras på följande sätt:

NOMINERINGSPLAN FÖR MODERATA SAM— LINGSPARTIET VID RIKSDAGSMANNAVAL

Namnförslag inkommer

Kandidaterna tillfrågas

Provval Sammanräkning

Lista

upprättas

Nomineringsstämman fastställer listan/listorna

• Sida 22
•  Original

datfrågornas förberedande handläggning, dvs. förslagsverksamheten. Med denna for- mulering i normalstadgarna för högerför- bund var förutvarande högerpartiet det enda parti, som rekommenderade sympatisörer att delta i något skede av nomineringsarbetet. En annan passus som försvunnit är en re- kommendation om att politiska uppdrag borde frånträdas vid 70 års ålder.

Trots att passusen om sympatisörers delta- gande vid förslagsverksamheten har utgått har inte mindre än arton förbund vid 1970 års nomineringar medgivit icke partianslutna förslagsrätt. Förbunden har via annons i pressen tillkännagivit möjlighet för sympati- sörer att till förbundsexpeditionen inkomma med namnförslag. Inom tre förbund har emellertid ett krav varit att förslagsställarna inte fick vara anonyma. Inget förbund har medgivit sympatisörer närvarorätt vid lokal- föreningamas nomineringsmöten.

Vid 1952 års andrakammarval tilläts sym- patisörerna delta i nomineringsproceduren inom 2/3 av förbunden. Förslagsställarna hade möjlighet att direkt till förbundsexpe- ditionen insända namnförslag. Inom en del av dessa förbund medgavs sympatisörerna deltaganderätt vid lokalföreningarnas nomi- neringsmöten. Ett par av förbunden erbjöd denna kategori förslagsställare båda dessa möjligheter.1

Uppgifterna om hur många sympatisörer som insände namnförslag vid 1970 års nomi- neringar saknas för endast tre förbund. Sex av förbunden har uppgivit att inga namnför- slag inkom, trots att sympatisörer delgivits förslagsrätt. I StoCkholms stad och Uppsala län insände fyra—sex sympatisörer namnför- slag till vartdera förbundet, tre inom Östergöt- land—Norrköpingsförbundet, ett femtiotal på Gotland och fem inom Skaraborgs län. Ett tjugotal sympatisörer inkom med namn- förslag till vartdera förbundet i Norrbottens län och Helsingborg. För det sistnämnda förbundet inkluderar dock denna siffra även namnförslag till kommunalvalet. Utöver des- sa tretton mer preciserade besked har man från två förbund lämnat svar, innebärande att endast ett fåtal sympatisörer inkom med

namnförslag till förbundsexpeditionen. Det- ta innebär att endast omkring 100 icke parti- anslutna deltagit i nomineringsverksamheten till 1970 års val.

Av det ovan nämnda framgår att denna form av förslagsverksamhet nyttjas i ytterst ringa grad och därför i princip kan sägas sakna betydelse. Anmärkningsvärt är dock att trots att denna passus numera saknas i den av riksstämman fattade nomineringsplanen, tillämpades förfaringssättet även vid kandi- datnomineringarna till 1970 års riksdagsval av många förbund.

Förbundet i Gävleborgs län har som regel även medgivit sympatisörer deltaganderätt, men vid 1970 års kandidatnomineringar för- summade man att göra detta genom att man endast annonserade i förbundets medlems- tidning Gävleborgaren. Inom Värmlands län har sympatisörerna ingen förslagsrätt, men fick i det efterföljande provvalet deltagande— rätt.

På frågan om länsförbundet, förutom de riksomfattande reglerna, haft några norrne- rande stadgebestämmelser om kandidatnomi- neringarna till riksdagen har tretton förbund uppgivit att de har sådana regler. I de flesta fall rör det sig endast om smärre avvikelser som t. ex. att sympatisörer har förslagsrätt och att tidsangivelser för olika skeden i nomineringsprocessen införts. Känneteck- nande för samtliga dessa separata regler är att de följer huvudprinciperna i den riksom— fattande nomineringsplanen men är mycket mer detaljerade. Större avvikelser finns endast i Stockholms stad och i Fyrstadskretsen.

I Stockholms stad skall nomineringarna enligt av förbundsstämman antagen plan för

riksdags-, landstings- och fullmäktigeval handläggas av följande organ: Förbundsstyrelsen Allmänna nomineringsmöten Representantskapet Valförbundsstyrelsen Valrepresentantskapet

Det förfaringssätt som användes i Stock-

1 Sköld a. a. sid. 34.

• Sida 23
•  Original

holm både 1968 och 1970 avviker från den av riksstämman antagna planen på några punkter. Förslagsstadiet är identiskt med de riksomfattande reglerna, med undantag för att man i Stockholmsförbundet har ett or- gan, representantskapet, med uppgift att efter nomineringsmötet förrätta ev. kom- pletteringsval till valförbundsstyrelsen, efter- som man inte tillåter de ledamöter av styrel- sen, som själva kandiderar att delta. Dess— utom medger dessa stadgar sympatisörer att inkomma med namnförslag.

Reglerna för gallringen och rangordningen i nomineringsförfarandet överensstämmer i stort med de riksomfattande reglerna. Vid provvalet hade dock medlemmarna att grade- ra 15 kandidater, mot de av riksstämman fastställda 10. På grundval av prowalsresulta— tet upprättade valförbundsstyrelsen förslag till lista som sedan fastställdes av valrepre- sentantskapet.

Vid fastställandet av listan har förbundet ett återremissförfarande som inte finns om- nämnt i de riksomfattande reglerna. Om valrepresentantskapet ej kan uppnå föreskri- ven majoritet kan representantskapet besluta om återremiss till valförbundsstyrelsen.

1 Fyrstadskretsen har Malrnöförbundet stadgar, som på en rad olika punkter avviker från riksstämmans nomineringsplan. Under förslagsstadiet medges även icke medlemmar att inkomma med namnförslag. På förslags- ställaren ankommer att utröna om den före- slagne är villig att kandidera m.m. Vidare stadgas hur länge nomineringen längst får pågå. Ett presentationsmöte skall dessutom hållas, där medlemmarna får tillfälle att lära känna sina kandidater. Vad beträffar gallring och rangordning har förbundet ett extra moment som inte stadgas på riksnivå, näm- ligen förbundsrådets rådgivande provval. Re- sultatet av detta provval skall sedan ligga till grund vid upprättande av den provvalssedel, som utsändes till medlemmarna för provval. Sammanräkningen av båda dessa prowal har en utformning som helt avviker från den som angivits av partistämman. Delfaganderätt i provvalet har alla som är medlemmar och som senast under föregående kalenderår fyllt

16 år. Dessutom äger förbundsstyrelsen, med enkel majoritet, rätt att flytta upp på högst fjärde plats det kvinnonamn, som efter det rådgivande provvalet placerats bäst, förutsatt att detta namn kommit på valbar plats. Förbundsstyrelsen har efter provvalet bland medlemmarna att fatta beslut om valsedelns/ valsedlarnas utformning, som därefter defini- tivt fastställes av den för Fyrstadskretsen gemensamma nomineringsstämman.

Detta förfaringssätt har tillämpats vid de senaste andrakammarvalen.

Moderata samlingspartiet i Lund har egna normerande stadgebestämmelser om kandi- datnomineringar till riksdagen. Dessa be- stämmelser antogs på föreningsmöte redan 1950 och har nyttjats alltsedan dess. De bestämmelser för kandidatnominering, som följdes vid 1970 års riksdagsval och som antogs av årsmötet 1970, ärinte lika detalje- rade som de äldre stadgarna men till sina väsentligaste delar av samma innehåll som dessa. Nomineringsgången kan sammanfattas i nedanstående punkter:

1. Kandidater föreslås och nominerings- möte kallas

2. Ett representantskap bestående av 17 personer väljs

3. Representantskapet avgör i vilken ord- ning kandidaterna ska uppföras på provvals- sedeln

4. Styrelsen prövar om ytterligare person bör tas med (som har fått flera nej- än ja-röster)

5. Provvalssedel utsändes

6. Prowalet räknas

7. Resultatet underställes föreningens sty- relse, som kan föreslå ändring

8. Varvid representantskapet med 3/4 majoritet beslutar.

2.3 Nomineringsplan vid 1970 års val

Nomineringsförfarandet är en i tiden ut- sträckt process som i regel startar omkring ett år före valdagen. Huvuddelen av förbun-

1 Sköld a. a. sid. 25.

• Sida 24
•  Original

den inom moderata samlingspartiet inledde nomineringarna inför valet 1970 under sep- tember månad 1969. Endast ett förbund påbörjade nomineringarna så sent som i ja- nuari 1970.

Under höstmånaderna infordras namnför- slag från föreningar och enskilda. Den gall- rande och rangordnande verksamheten tar sedan vid. Den har sin huvudsakliga sträck- ning från oktober fram t.o.m. februari. Fastställelsen sker i regel på förbundsstämma i mars och april.

För förslagsverksamheten har i princip tillämpats tre olika förfaringssätt.

1. Medlemmar och sympatisörer uppma- nas att inom viss tid till förbundsexpeditio- nen inkomma med namnförslag

2. Lokalföreningar uppmanas att inom viss tid till förbundsexpeditionen inkomma med namnförslag

3. Organ på förbundsnivå upprättar ett preliminärt namnförslag. Dessa tre tillvägagångssätt är också giltiga för en jämförelse med Skölds undersökning. Vid tidpunkten för denna var det andra förfaringssättet det vanligaste. Såväl 1948 som 1952 hade ordningen varit den att inom cirka hälften av andrakammarvalkretsarna hade förslagsverksamheten tillkommit lokal- föreningarna. I många fall förelåg emellertid även möjlighet för den enskilde partimed- lemmen och i övervägande flertalet fall också andra ”högerintresserade” personer att in- komma med förslag till respektive förbunds- expedition. Den återstående hälften av val- kretsarna var vid båda valen tämligen jämnt fördelad på de båda övriga förfaringssätten.l Vid kandidatnomineringarna till 1970 års riksdagsval var en kombination mellan något av dessa tre alternativ det vanligaste. Inom samtliga förbund har namnförslag inkommit från enskilda medlemmar och lokalför- eningar i kombination. Därutöver har som redan nämnts även sympatisörer givits till- fälle att deltaga i förslagsverksamheten i arton valkretsar. Däremot har alla tre alter- nativen i kombination endast tillämpats inom knappt en tredjedel av förbunden. Härav framgår att namnförslag från för-

bundsnivå varit det alternativ som minst tillämpats. Av detta kan man dra den slutsat- sen, att man inom förbunden eftersträvat att decentralisera förslagsverksamheten från för- bundsnivån till det lokala planet och den enskilde medlemmen; man har med andra ord undvikit att från centralt håll inom förbunden styra förslagsverksamheten.

Efter det att förslagsverksamheten avslu- tats har rådgivande provval företagits inom samtliga förbund. Som jämförelse kan näm- nas att 1952 förekom provval endast i nio andrakammarvalkretsar. Det var framför allt i storstadsregionerna dessa provval företogs.2

Att provvalsförfarandet är så allmänt före- kommande nu torde kunna förklaras av att det numera är ett rekommenderat bered- ningsstadium i nomineringsprocessen.

Med ledning av provvalsresultatet upprät- tades så ett listförslag av förbundsstyrelsen eller av styrelsen utsedd nomineringskom- mitté. Fastställelsen har sedan skett vid en nomineringsstämma. De flesta förbunden har härvidlag följt vad som stadgas i normalstad- garna.

2.4 Förslagsverksamheten 2.4.1 Inkomna namnförslag I detta och följande avsnitt skall aktiviteten vid förslagsverksamheten behandlas. Efter en beskrivning av totala antalet namnförslag skall en mera ingående beskrivning ges av hur dessa förslag fördelar sig på enskilda och olika grupper på skilda nivåer inom partiet. Det insamlade materialet är på denna punkt ganska fullständigt. Ett problem har emellertid varit att veta om det uppgivna antalet namnförslag är en summering av till förbundsexpeditionen insända namnförslag. I så fall kan man misstänka att en del namnförslag blivit dubbelräknade vilket skulle ge något för höga värden; i ett par fall är detta uppenbart. Från de flesta förbund är siffrorna helt korrekta, vilket kunnat kon- trolleras genom bifogade förslagslistor. Vis- serligen torde de vid diskussionerna nämnda namnen vara något fler, men då det inte

1 Sköld a.a. sid. 25. ? Sköld a.a. sid. 41.

• Sida 25
•  Original

funnits någon möjlighet att följa det mer informella förloppet, ställer det sig omöjligt att även ta med sådana namn.

I tabell 3 ges en redovisning av totala antalet föreslagna kandidater förbundsvis.

Antalet föreslagna kandidater ligger som synes under hundratalet i de flesta förbun- den. En jämförelse med Skölds undersökning visar att antalet föreslagna 1970 tycks vara avsevärt fler än 1952. 4/5 av förbunden föreslog 1952 mellan 25 och 75 namn. 1970 föreslogs under 75 namn i en dryg tredjedel av förbunden. I över hälften av förbunden hade under 100 kandidater föreslagits och i elva förbund var antalet föreslagna 100 eller fler.

Tabell 3. Totala antalet föreslagna kandida- ter förbundsvis. (u.s=uppgift saknas)

Stockholms stad 52 Stockholms län 140 Uppsala län 128 Södermanlands län 113 Östergötlands län % 74 Norrköping

Jönköpings län 1921 Kronobergs län 138 Norra Kalmar län 69 Södra Kalmar län 45 Gotlands län 1 0302 Blekinge län 36 Kristianstads län 87 Malmöhus län 48 Malmö 9 Landskrona 3 Lund 6 Hälsingborg ll Ilallands län 97 Göteborgs o. Bohus län 94 Älvsborgs södra 100 Älvsborgs norra 59 Skaraborgs län 59 Värmlands län 77 Örebro län 123 Västmanlands län 86 Dalarna 146l Gävleborgs län 73 Västernorrlands län 45 Jämtlands län 851 Västerbottens län 3221 Norrbottens län 65

1 Namnen är dubbelräknade. 2Denna siffra är knappast verklighetstrogen. lför- modligen har här samma namn räknats flera gånger. På provvalssedeln finns 47 namn upptagna.

2.4.2 Namnförslag från medlemmar och sympatisörer

Som redan nämnts har de olika förbunden tillämpat i huvudsak tre olika förfaringssätt för att få in namnförslag på kandidater. Vad beträffar det första, nämligen nanmförslag från medlemmar och sympatisörer, har frå- gan om deltagandet från sympatisörers sida redan behandlats.

Vid 1970 års kandidatnomineringar upp- manades medlemmarna att föreslå kandida- ter antingen genom skrivelse till lokalföre- ningarna, genom annons i dagspressen eller genom direkta skrivelser. Dessa informa- tionssätt användes i kombination med var- andra. Den vanligaste formen var skrivelser till lokalföreningarna. Därnäst kommer an- nonsering i pressen. Knappt en tredjedel av förbunden har tillskrivit medlemmarna. Där- utöver har några förbund använt sig av med- lemstidning. Endast inom ett förbund har information gått ut i bara en informations- kanal; där gavs enbart de medlemmar som besökte föreningsmöten tillfälle att delta i förslagsverksamheten. ] tre förbund har dess- utom alla förslagsställare varit tvungna att undersöka om de föreslagna kandidaterna var villiga att kandidera, något som gjorts av förbundsexpeditionen i övriga förbund.

Som framgått av beskrivningen av nomine- ringsreglerna har det dessutom varit stränga- re krav vid förslagsverksamheten inom stor- stadsregionerna såtillvida att namnförslagen skulle vara åtföljda av en kort presentation av kandidaterna, innehållande uppgifter om ålder, titel, yrke, uppdrag och insatser i politiska och andra organisationer. Förkla- ringen härtill torde vara att storstadsvalkret- sarna är för stora för att personkännedom skall föreligga. Det är därför nödvändigt med en mera ingående presentation av kandida- terna för att underlätta medlemmarnas be- dömning.

Inom fyra förbund gavs medlemmarna ingen stimulans att direkt till förbundsexpe- ditionen insända namnförslag. Av nedan- stående tabell framgår antalet deltagande medlemmar och antal namnförslag från en-

• Sida 26
•  Original

Tabell4. Antal förslagsställare och namn- förslag från enskilda medlemmar.

Förbund Antal för- Antal namn- slagsställare förslag

Stockholms län 80- 100 50 Uppsala län u.s 34 Södermanlands län 2 10 Östergötlands län % 21 8 Norrkopmg Jönköpings län u.s 60 Kronobergs län 100 50 Norra Kalmar län 35 27 Södra Kalmar län 7441 u.s Gotland ca 200 1 0002 Blekinge u.s u.s Malmöhus län 0 0 Malmö 50 9 Landskrona u.s 3 Lund 13 5 Hälsingborg u.s u.s Halland 25 50 Göteborgs o. Bohuslän 7 23 Älvsborgs södra 20 17 Skaraborgs län 5 8 Örebro 0 O Västmanlands län 3 11 Dalarna 0 0 Gävleborgs län 6 13 Västernorrlands län 65—70 20 Jämtlands län 150 49 Norrbottens län 20 10

1 Uppgiften inte jämförbar emedan den avser provvalsdeltagandet. 2 Denna uppgift kan starkt ifrågasättas. Troligen har samma namn upptagits flera gånger.

skilda medlemmar förbundsvis.

Antalet deltagande partimedlemmar är i de flesta förbund ganska lågt. I över hälften av de förbund, varifrån mera exakta uppgif- ter om deltagande föreligger, har 25 personer eller därunder insänt namnförslag.

Ibland har förslagsställaren nöjt sig med att föreslå en kandidat men oftast har flera namn föreslagits av en och samma person.

Antalet namnförslag är också synnerligen varierande från förbund till förbund. I de allra flesta fall, 4/5 av förbunden, understi- ger emellertid antalet föreslagna kandidater 50. I två förbund har samtliga förslag kom- mit in denna väg. I fem förbund har över 50 procent föreslagits av enskilda medlemmar. Uppenbart är emellertid att trots att de flesta förbund uppmanar sina medlemmar

att insända namnförslag är det inte särdeles många kandidater som föreslås på detta sätt. Många partimedlemmar torde uppfatta den- na förslagsmöjlighet bara som ett andra- handsalternativ. Förstahandsalternativet är förslagsverksamheten i lokalföreningenarna. Om man inte är i tillfälle att delta i för- eningslnötet, där förslag till kandidater fram- kommer, står möjligheten öppen att direkt till förbundsexpeditionen insända namnför- slag.

2.4.3 Namnförslag från lokalföreningar

Inom samtliga förbund hade lokalföreningar- na möjlighet att föreslå kandidater. Å andra sidan var det endast inom ett förbund som man tillät enbart lokalföreningarna att in- komma med namnförslag. I praktiken har emellertid lokalföreningar ensamma stått för alla namnförslag i fyra förbund. Som jämfö- relse kan nämnas att vid 1962 års andrakam- marval var det sex förbund som gav enbart lokalföreningarna förslagsrätt.1

Lokalföreningar uppmanades att till ett visst datum inkomma med förslag till kandi- dater. Hur förslagsverksamheten tillgått inom föreningarna ger materialet mycket liten upplysning om. Det finns inte heller några regler härom i normalstadgarna för lokalföreningarna. I allmänhet torde försla- gen ha upprättats vid föreningsmöten. Inom Älvsborgs norra valkretsförbund hade för- eningarna provval. Av detta torde man kunna sluta att nomineringsfrågan först varit uppe till behandling vid ett styrelsesammanträde, där förslag till kandidater utarbetats. Där- efter har medlemsmöten fastställt nanmför- slagen. Antal namnförslag från lokalför— eningarna angesi tabell 5.

Mest aktiva i förslagsverksamheten har som synes lokalföreningarna varit. I sex för- bund har samtliga förslag kommit från för- eningarna. I hälften av förbunden har mer än 50 procent av kandidatförslagen inkommit från föreningarna.

Antal förslagsställande föreningar är gan-

1 Sköld a. a. sid. 25 ff.

• Sida 27
•  Original

Tabell 5. Antal namnförslag från lokalföre- ningarna.

Förbund Antal Antal för- Antal för- slagsstäl- namn— eningar lande för- förslag

eningar

Stockholms stad 34 34 52 Stockholms län 46 20 50 Uppsala län 29 25 1751 Södermanlands län 35 25 103 Ostergötlands län Norrköping * 43 u.s 66 Jönköpings län 45 45 119 Kronobergs län 44 35 61 Norra Kalmar län 27 15 22 Södra Kalmar län 31 u.s 45

Gotlands län 13 17 u.s Blekinge 23 u.s u.s Malmöhus län 50 33 48 Landskrona 1 1 u.s

Hälsingborg 3 7 11 Hallands län 38 12 25

Göteborg 16 u.s u.s Göteborgs o. Bohus län 36 32 50 Älvsborgs södra 74 30 50 Älvsborgs norra 37 27 59 Skaraborgs län 58 36 51 Värmlands län 45 19 77 Örebro län 23 u.s 123 Västmanlands län 17 13 57

Dalarna 3 1 12 126 Gävleborgs län 27 12 58

Västernorrlands län 29 31 ' 21 Jämtlands län 28 32 u.s Västerbottens län 33 ca 51 2001 Norrbottens län 20 23 40

1 Namnen dubbelräknade.

ska stort. I vissa förbund har alla eller nästan alla lokalföreningar föreslagit kandidater. I några norrlandsförbund överstiger t.o.m. antalet förslagsställande föreningar det totala antalet föreningar inom förbundet. Det be- rör på att man i dessa förbund inte gjort någon uppdelning på förslagsställande lokal- föreningar, kvinnoföreningar och ungdoms- föreningar.

Antalet namn som föreslås från varje lo- kalförening varierar högst avsevärt. Ett till fem namn är emellertid ett ganska vanligt antal.

Det vanligaste förfaringssättet ismå lokal- föreningar torde vara att styrelserna ensam- ma svarar för förslagsverksamheten medan medlemsmöten sammankallas i de större

föreningarna. I de större föreningarna torde först ett preliminärt förslag upprättas av styrelsen eller av särskilt tillsatt nominerings- kommitte'. Därefter sammankallas medlem- marna för att vid ett möte slutligt fastställa föreningens förslag till riksdagskandidater.

Dessa antaganden baseras på den relativt noggranna undersökning av aktiviteten inom lokalföreningarna vid 1966 års kommunala nomineringar. Huruvida dessa antaganden är riktiga har inte kunnat prövas i denna under- sökning, då omständigheterna kring förslags- ställandet inte kunnat kartläggas. Det finns emellertid inget som talar för att förhållan- dena skulle vara väsentligt annorlunda vid riksdagsval. Inte heller torde aktiviteten ha ändrats nämnvärt sedan 1966.1

2.4.4 Namnförslag från kvinno- och ungdomsföreningar samt övriga organ

I enkäten gjordes en skillnad mellan lokal- föreningars och kvinno- och ungdomsför- eningars förslagsverksamhet. Även dessa för- eningar uppmanades att deltaga i förslagsverk- samheten i samtliga förbund utom tre. Dess- utom saknas uppgift från ytterligare sju för- bund.

Separata förslag från föreningar inom kvinno- och ungdomsförbunden har inkom- mit i tretton förbund enligt nedanstående tabell.

Att andelen verksamma kvinno- och ung- domsföreningar är så låg som framgår av denna tabell torde inte ge en helt rättvis bild av verkligheten. På många håll är det — som framhållits av flera ombudsmän — brukligt med gemensamma förslag från alla för— eningar på en ort, vilket leder till att antalet kandidater från kvinnoföreningen och ung- domsföreningen redovisas i lokalföreningens förslag. Antalet närvarande från kvinno- föreningen och ungdomsföreningen vid dy- lika gemensamma nomineringsmöten torde

1 Brändström: Nomineringsförfarande vid kom- munala val sid. 142 ff.

• Sida 28
•  Original

Förbund Antal för— Antal Antal för- Antal slagsställan- namn- slagsstäl- namn- de kvinno— för- lande ung- för- förcningar slag domsför- slag

eningar

Stockholms län 10 30 l 2 Uppsala län 3 13 2 14

Kronobergs län — , 3 27

Norra Kalmar län 8 13 4 7 Landskrona 1 3 Halland 5 12 3 10

Göteborg

Göteborgs o. Bohus län 3 8 2 9 Älvsborgs södra 2 5 2 8 Värmland 2 8 l 3 Västmanlands län 3 10 l 3

Gävleborgs län 3 15 — — Västernorrlands län — — 8 4

Västerbottens län 4 25 15 75

Norrbottens län — — 16 15

emellertid inte ha varit alltför stort.l

I ett förbund har namnförslag även in- kommit från länskvinno förbundets och ung- domsförbundets styrelser (Västmanlands län). 1 Dalarna föreslogs ett namn från ung- domsförbundet. Dessa är ej medtagna i tabel- len.

Endast inom några få förbund har namn- förslag inkommit från andra håll än vad som ovan nämnts. I Stockholms län t. ex. har tjänstemannarådet, företagarrådet och arbe- tarerådet tillsammans föreslagit 8 kandidater eller 6 % av totala antalet namnförslag i länet. I Helsingborg har ett förslag kommit från en tjänstemannasektion. Även i Jämt- lands län har jordbrukarrådet, företagarrådet och tjänstemannarådet föreslagit kandidater men uppgift saknas om hur många. Slutligen anges att en kvinnokommitté föreslagit kan- didater i Västernorrlands län.

2.4.5 Förslagsverksamhet på förbundsnivå

Det alternativ som minst tillämpats var som redan nämnts att organ på förbundsnivå ensamt svarar för förslagsverksamheten. Inom tjugo förbund har inte något namn- förslag kommit från organ på denna nivå. Beträffande tre av övriga tretton förbund saknas uppgift. Inom de återstående har det

uteslutande varit komplettering till inkomna namnförslag som gjorts av nomineringskom- mittéer, förbundsstyrelse, förbundsråd och förbundsstämman.

Som framgår av tabell 7 tillförs på för- bundsnivå relativt få namnförslag. I sex för- bund är det endast en marginell andel av namnförslagen som härrör från förbundsni- vån. De organ som föreslagit de flesta nam- nen är nomineringskommittéerna. I några fall har sedan förbundsstyrelsen och för- bundsstämman kompletterat kommittéernas namnförslag. I Dalarna och Värmland före- slogs kandidater vid stämmor sammankallade under 1969. Från Värmland finns i enkäten inga uppgifter om föreslagna kandidater på förbundsnivå men i en proseminarieuppsats om kandidatnomineringarna i de borgerliga partiernai Värmland sägs att vid 1969 års or- dinarie förbundsstämma gavs möjlighet att föreslå kandidater till 1970 års val. Vid stäm- man utdelades valsedlar som skulle ifyllas med fem namn. Denna möjlighet utnyttjades

1 Min undersökning av de kommunala nomine- ringarna, i vilken det var möjligt att få fram en mera noggrann bild av deltagande på lokal nivå, visade att det kvinnliga inslaget på möten varierade mellan 18 och 30 % och att antalet personer under 30 år var mycket litet.

• Sida 29
•  Original

Tabell 7. Antal namnförslag från nomineringskommitté, förbundsstyrelse, förbundsråd och förbundsstämma.

Förbund Antal Antal Antal Antal namnför- namnför- namnför- namnför- slag fr. slag fr. slag fr. slag fr. nom.kom- förbunds- förbunds- förbunds— mitté styrelse råd stämma

Jönköpings län 11 2 Gotlands län 30 Göteborgs o.

Bohus län 4 Älvsborgs södra 20 Västmanlands

län 4 Dalarna 3 Gävleborgs län 48 19 Västerbottens

län 221

cht anges som gemensamt antal för nomineringskommitté och stämman.

av omkring 100 personer.' Sammanfattningsvis kan om förslagsverk- samheten inom moderata samlingspartiet sägas att aktiviteten varit ganska stor. Det föreslås nu betydligt fler kandidater än 1952. Den främsta orsaken härtill torde vara att de enskilda medlemmarna såväl direkt som indirekt via lokalföreningarna har stimu- lerats att föreslå kandidater i betydligt högre utsträckning 1970 än vid 1948 och 1952 års riksdagsnomineringar. Frågan huruvida akti- viteten vid de möten, där kandidater föresla- gits, ändrats sedan förra undersökningstill- fället kan inte besvaras, då inga uppgifter om detta varit tillgängliga vid någotdera tillfället.

2.5. Gallring och rangordning

Att vid analysen försöka sära på begreppen ”gallring” och ”rangordning” är knappast möjligt.2 Dessa funktioner flyter helt ihop. Partiernas organ tänkes inte fatta negativa gallringsbeslut utan utgallringen sker i sam- band med uttalandet av preferenser för vissa andra kandidater. Det enda man med be- stämdhet kan påstå är att-en del föreslagna namn av olika skäl försvinner under nomine- ringsprocessen. För det första bortfaller en del namn, därför att de inte önskar kandide- ra. För det andra bortfaller en del, därför att de av någon anledning inte passar in i list-

kompositionen. Den förstnämnda kategorin torde sannolikt vara den största. Emellertid har det inte varit möjligt att få uppgifter härom från så många förbund. Om man i de få fall uppgifter finns ser på vilka kategorier av föreslagna, som avsagt sig och utgallrats, kan man lägga märke till, att det främst är sådana som redan var riksdagsledamöter och sådana som tidigare nominerats men ej kom- mit in i riksdagen. Detta är ganska naturligt eftersom personer tillhörande dessa katego- rier normalt blir mer eller mindre automa- tiskt omnominerade. Avsägelserna från dessa håll kommer i nomineringarnas inledande skede. De som avsagt sig senare är sannolikt missnöjda med sin placering; de är få till antalet. Gallringen av kandidaterna har näs— tan alltid ägt rum i samband med rangord- ningen. Det har knappast inträffat att något organ ägnat ett sammanträde enbart åt en utgallring av kandidater. En analys av vilka organ som utfört gallringen kan m. a. o. gö- ras i anslutning till beskrivningen av rangord- ningen.

lBo Hidén Kandidatnominering i Värmland 1969/70 inför riksdagsmannavalct 1970. Uppsats för seminariet i statskunskap vid univ.filialcn i Karlstad, Vt 70, sid. 15.

2 [ enkätformuläret användes begreppet ”urval” i stället för ”gallring” eftersom ombudsmännen vid förtesten av formulären ansåg gallring vara ett negativt värdeladdat ord.

• Sida 30
•  Original

I det följande lämnas en redogörelse för vilka organ eller instanser som haft såväl den gallrande som den rangordnande funktionen, samt vilken aktivitet som präglat dessa organs arbete.

Inom moderata samlingspartiet är det följande organ eller instanser som i huvudsak haft sin verksamhet inriktad på denna viktiga funktion i nomineringsprocessen:

l. Rådgivande prowal

b—nb—O'xw-ÄONUJ

rangordningsproceduren finns i tabell 9.

I nästan alla förbunden har styrelsen eller delar av den, som framgår av tabellen, spelat en central roll vid upprättande av listförsla- gen. I de flesta fallen har emellertid mer än ett organ varit inbegripet idenna urvals- och rangordningsprocess. I den mån man haft nomineringskommitte har såväl den som förbundsstyrelsen i sin helhet och ibland även förbundsstämman varit involverad.

Uppgifterna om förbundsstämmans del- aktighet måste emellertid tolkas med försik- tighet. Att åtta förbund uppgivit att detta organ varit med att ombesörja gallring och rangordning kan tolkas så att stämman hade möjlighet att föreslå ändringar i det av kommittén eller förbundsstyrelsen upprätta— de förslaget. Om uppgiftslämnarna tolkat det så saknar uppgiften betydelse ty i så fall skulle alla förbund räknas dit. Den andra tolkningen är att i dessa förbund där förbundsstämman angivits som deltagare i detta led har stämman faktiskt gjort änd- ringar i de upprättade listförslagen. Materia- let lämnar dessvärre inte något riktigt svar på denna punkt, eftersom samtliga listförslag inte bifogats i mer än några fall. I de fallen är emellertid denna senare tolkning den rätta.

I Östergötlands län och Norrköpingsför- bundet, det enda förbund där provval inte företagits, upprättade arbetsutskottet förslag till två ospaltade listor, vilka sedan förbunds- styrelsen förelade stämman, som slutgiltigt fastställde dem. De två listorna skilde sig åt endast genom att första och andra namnen bytt plats.

Förbunden i norra och södra Kalmar län hade år 1970 gemensam nominering. På grundval av provvalsresultatet upprättade sty-

relserna för de båda förbunden vid ett gemen- samt sammanträde förslag till partiets två val- sedlar för länet.

Som framgått av tidigare beskrivning är förfarandet i Fyrstadskretsen något annor- lunda. Efter provvalen i varje stad upprätta- des förslag av styrelsen för partiet i hela Fyrstadskretsen. Styrelsens beslut om de ordinarie namnen var enhälligt, medan en ledamot reserverade sig beträffande place- ringen av en suppleant. Nomineringsstäm- man med 34 ombud från de olika städerna följde helt styrelsen vad beträffar de ordina- rie, medan styrelsen fick i uppdrag att besluta om övriga namn.

I Älvsborgs norra svarade styrelsens ar- betsutskott för sammanräkningen. Styrelsen uttalade därefter endast en rekommendation beträffande antalet listor. I övrigt gjordes förslag till valsedel av förbundsrådet.

2.5.3 Bedömning av det rådgivande provvalet

Rådgivande prowalets främsta funktion tor- de, som redan påpekats, vara att mäta opinionsströmningarna inom det egna par- tiet. Dessutom finns det en önskan att så många som möjligt i partiet skall få en känsla av medinflytande i processen. I vilken utsträckning känner partiledningen sig då moraliskt bunden av resultatet, när förslag till valsedlar skall utarbetas inför den fast- ställande förbundsstämman?

Moderata samlingspartiet har i sin nomi- neringsplan rekommenderat att namnen skall uppföras i enlighet med provvalsresultatet, såvitt ej särskilda skäl enligt nominerings- stämmans uppfattning talar däremot.

• Sida 35
•  Original

I den undersökning som företagits av detta problem har en uppdelning på valbar, marginal- och icke valbar plats företagits. I de fall mer än en valsedel föreslagits har denna analys komplicerats. Det är i de fallen omöjligt att göra en indirekt jämförelse mellan provvalsresultatet och de därefter uppgjorda listförslagen. Eftersom det endast är elva förbund, förutom Fyrstadskretsen där speciella förhållanden råder, som lanserat en lista kan svårligen en exakt bedömning göras i fler förbund än dessa. Det är emellertid alldeles klart att prowalsresultatet inte i något fall helt har överensstämt med nomineringskommittens, förbundsstyrelsens och stämmans bedömning. I nästan samtliga förbund har större eller mindre förändringar vidtagits i förhållande till provvalsresultatet. Några större skillnader kan inte förmärkas vad beträffar de valbara kandidaterna, även om det finns exempel på ändringar också i fråga om denna valbarhetskategori; t. ex. i Stockholms stad, där en av de yngre kandi- daterna placerade sig på icke valbar plats i provvalet, men av valförbundsstyrelsen blev placerad på marginalplats för att slutligen hamna bland de valbara kandidaterna. Detta fick till följd att en av dem som i prowalet hamnat på valbar plats inte kom i fråga till riksdagen.

De flesta förändringar är gjorda på margi- nal- och de icke valbara platserna. En ganska vanligt förekommande förändring är att en kandidat, i många fall en kvinnlig sådan, från icke valbar plats i prowalet har flyttats upp till marginalplats i listförslaget och på den slutliga listan. Omplaceringar bland de icke valbara kandidaterna har gjorts genomgående.

Att döma av de till enkätformuläret fogade protokollsutdrag, som rör detta led i nomineringsarbetet, har knappast någon större bundenhet till provvalet förekommit. Vid upprättandet av listförslagen diskuterar man sig fram till listor, som man tror skall ge ett bra resultat vid valet. I de flesta fall blir resultatet av denna diskussion i stort sett detsamma som provvalsutgången. De änd- ringar som företagits är att betrakta som valtaktiska omplaceringar.

Gemensamt för samtliga förbund är att fastställelsen skett vid en förbundsstämma eller därmed jämförbart forum. Inför 1952 års val skedde fastställelsen av detta organ i fyra femtedelar av förbunden. I den återstå- ende femtedelen låg den slutliga fastställel- sen hos en mindre församling såsom för- bundsrådet eller förbundsstyrelsen. Vid 1970 års nomineringar skedde det slutgiltiga beslutet inte i något fall i dessa organ.1

Vid 1964 års andrakammarval fastställdes listorna av förbundsrådet inom Söderman- lands län. Så var även fallet inom Östergöt- lands län och Norrköpingsförbundet vid 1968 års andrakammarval. Inga andra avvi- kelser har kunnat spåras, vilket skulle tyda på att man inom de skilda förbunden på detta stadium i nomineringsprocessen börjat tillämpa ett över hela landet mera enhetligt förfaringssätt.

Inom Stockholms stad tillkom fastställel- sen vid 1970 års kandidatnomineringar val- representantskapet, som i princip har samma uppbyggnad som ovan nämnts beträffande förbunds- och nomineringsstämman. Val- representantskapet består som redan nämnts av förbundets representantskap.

Inom Fyrstadskretsen har den fastställan- de funktionen utövats av en valkretsstämma. Valkretsstämman utgöres av 34 av medlem- marna valda representanter. Stämman har att utgöra valrörelsens högsta beslutande organ vid val till riksdagen och därvid bl. a. besluta när kandidatnominering och provval inom valkretsen skall vara avslutade samt besluta angående förbundets valsedel eller valsedlar.

I ett par förbund fastställdes de valbara kandidaterna av stämman, medan resten fick slutgiltigt beslutas av styrelsens förbundsråd. I Göteborgs och Bohus län fastställdes sålunda de två huvudlistorna av förbunds- stämman fram till 6:e respektive 4:e plats. Förbundsrådet fastställde därefter återsto- den.

Deltagandet vid fastställelsen är mindre intressant än deltagandet i förslagsverksam-

1 Sköld a. 3. sid. 69.

• Sida 36
•  Original

heten och i gallrings- och rangordningspro- cessen beroende på restriktionerna för del- tagandet. Den beslutande församlingen be- står ju av valda ombud för medlemmarnai förbundet. Visserligen erbjuds även andra partimedlemmar att delta utan rätt att delta i besluten. Man torde emellertid kunna utgå från att deltagandet från dylika medlemmar är mycket litet. I nedanstående tabell har deltagandet i fastställelsen angivits.

Antalet deltagare fluktuerar mellan 34 i Fyrstadskretsen och ca 500 i Jönköpings län. Mellan 100 och 300 är den vanligaste siffran.

Den diskussion, som i samband med fastställelsen fördes om listpolitiken och om den föreslagna rangordningen mellan de olika kandidaterna, varierade högst avsevärt mellan de olika förbunden. Inom 14 av förbunden antogs den föreslagna listan med acklamation efter en kort debatt. I 17 förbund var diskussionen livligare. En eller

TabellIO. Antal deltagare vid fastställelse— mötena i moderata samlingspartiet.

Stockholms stad ca 160 Stockholms län ca 300 Uppsala län ca 100 Södermanlands län 106 Östergötlands län 225 Jönköpings län ca 500 Kronobergs län 105 Kalmar län 150 Gotland ca 100 Blekinge 125 Kristianstads län ca 150 Malmö

Landskrona Lund 34 Hälsingborg Malmöhus län 211 Halland 150 Göteborgs och Bohus län 357 Älvsborgs norra ca 200 Älvsborgs södra ca 100 Skaraborgs län ca 300 Värmlands län 208 Örebro län 145 Västmanlands län 140 Dalarna 78 Gävleborgs län ca 100 Västernorrlands län 225 Jämtlands län 250 Västerbottens län ca 300 Norrbottens län 106

flera voteringar fick här företas innan listan kunde fastställas i sin helhet. I tre av förbunden voterades om det antal listor s:;m borde lanseras. I samtliga fall segrade fjr- bundsstyrelsens förslag. Alla övriga vote- ringar, sammanlagt 40 st., rörde placeringen av särskilda kandidater. Antalet voteringar inom förbunden varierade från en till rju. Vanligen företogs en till tre voteringar. Vote- ringar har endast undantagsvis gällt det allra främsta namnet eller namnen. Däremot har placeringarna av kandidaterna på marginal- plats och på de därefter närmaste icke Jal- bara platserna oftare varit föremål för vote- ringar.

I de flesta fall har den föreslagna rangord- ningen inte ändrats vid voteringarna.

På frågan om något organ tilläts att göra justeringar i den/de fastställa listan/listorna, har tretton förbund angett att de tillitit mindre förändringar. I sex av de tretton för- bunden bands det justerande organet upp med olika restriktioner. Det är framför allt förbundsstyrelsen, dess arbetsutskott eller nomineringskommitté, som handlagt dessa frågor. I den mån smärre förändringar vidta- gits har de främst skett till följd av avsägel- ser. I något fall har man lämnat rangord- ningen av icke valbara namn till det justeran- de organet.

2.7 Listor och listpolitik

Ett av målen för partiernas handlande vid nomineringarna är att komponera valsedlar som kan ge maximal utdelning vid valet. Detta medför att olikheter vid bedömningen av hur röstmaximeringen skall uppnås leder till olika karaktär hos partiernas valsedlar. Skillnaden gäller inte enbart hur olika namn och grupper av namn fördelas sinsemellan på en sedel utan även hur de fördelas på flera sedlar. Vissa partier kan ha bara en sedel i en valkrets, medan andra har flera i samma valkrets.

Moderata samlingspartiet rekommenderar i sin tidigare omnämnda nomineringsplan en lista. Det tillfogas visserligen att om ”tillbör— liga hänsyn” ej kunnat tas kan flera listor

• Sida 37
•  Original

Tabell 1]. Antal officiella valsedelstyper och antal kandidater inom moderata samlingspar- tiet vid 1970 års val. R=rak lista. S=spaltad lista.

Antal val- Typ Antal kan- Antal Antal kvin- sedelstyper didater kvinnor nor i %

Stockholms stad 1 R 23 4 17,4 Stockholms län 1 R 25 7 28,0 Uppsala län 1 R 25 5 20,0 Södermanlands län 2 S 32 8 25,0 Östergötlands län 2 R 19 5 26,3 Jönköpings län 3 R 36 9 25,0 Kronobergs län i R 10 1 10,0 Kalmar län 2 S 34 6 17,6 Gotland 2 R 11 3 27 ,3 Blekinge 1 S 24 7 29,1 Kristianstads län 3 R 40 8 20,0 Mdmö Landskrona Fyrstads- Lund kretsen 1 S 26 9 34,6 Hälsingborg Malmöhus län 2 R 26 5 19,2 Hallands län 1 S 23 7 30,4 Göteborgs stad 1 R 12 2 16,7 Göteborgs och Bohus län 3 R 40 3 7,5 Älvsborgs norra 1 S 24 2 8,3 Älvsborgs södra 2 R 28 4 14,3 Skaraborgs län 3 R 40 8 20,0 Värmlands län 3 R 21 4 19,0 Örebro län 2 R 29 7 24,1 Västmanlands län 3 R 24 5 20,8 Kopparbergs län 2 R 14 5 35,7 Gävleborgs län 2 R 26 5 19,2 Västernorrlands län 1 R 12 3 25,0 Jämtlands län 1 R 9 2 22,2 Västerbottens län 2 R+S 41 11 26,8 Norrbottens län 1 S 24 5 20,8

Hela riket 50 40R+10S 698 150 21,5

beslutas. Flerlistsystem uppmuntras inte.

1952 hade en del förbund särskilda bestämmelser om rätt för minoriteter att uppställa särlistor.1 Någon motsvarighet här- till har inte såvitt bekant funnits 1970.

Antalet listor, som lanserades i valet 1970 presenteras i tabell ll.

Tabellen ger vid handen att antalet lanse- rade valsedlar 1970 uppgick till 50 i de 28 valkretsarna, dvs. knappast 2 per valkrets i genomsnitt. Den siffran kan ställas mot 107 vid 1952 års andrakammarval.2 Det har m.a.o. skett en markant minskning av antalet, en trend som också kunnat spåras i de kommunala nomineringarna.3 1952 var det bara i Göteborgs stad som en lista fördes fram. I 1970 års val var det inte mindre än tolv valkretsar som hade en valsedel. 1952

3

var det högsta antalet listor i en valkrets åtta jämfört med tre 1970, om man undantar Skaraborgs län, där en spränglista höjde antalet till fyra. Antalet listor torde ha minskat successivt genom åren. Effekten av den gemensamma valdagen har emellertid verkat i förstärkande riktning vad beträffar minskningen av antalet. Några ombudsmän har uppgivit att man strävat efter så få valsedelstyper som möjligt för att underlätta för väljarna, vilka samtidigt måste hålla rätt på valsedlar även till landstings- och kom- munalvalen.

I samband med minskningen av antalet

1 Sköld a. a. sid. 68. 2 Sköld a. a. sid. 78. 3 Brändström a. a. sid. 93 ff.

• Sida 38
•  Original

listor har också en reducering skett av antalet valsedlar riktade till speciella grup- per. I de flesta valkretsar med flerlistsystem kan dessa listor karakteriseras som allmänna. Ett par ungdomslistor har förts fram. I Göteborgs och Bohus län karakteriseras en lista som Skärgårdslista eller fiskarelista. I ett par andra förbund har en geografisk sprid- ning åsyftats med flerlistsystem. I fyra förbund har endast översta namnen kastats om på olika sätt, vilket ger en antydan om att det varit svårt att ta ställning i frågan om vem som skulle placeras som partiets främste eller näst främste kandidat.

Om i vad mån de olika listorna distribue- rats lika inom valkretsen föreligger inga säkra uppgifter. De allmänna listorna torde dock distribueras lika. Däremot distribuerades i Östergötland en lista till länet och en till Norrköping. Fiskarelistan torde också ha distribuerats bara i skärgården.

Sammanlagda antalet kandidater är där- emot inte så mycket lägre än 1952. Men det är dock en minskning.l Utvecklingen har lett till fler föreslagna namn, men färre har utsikt att bli nominerade. Kampen om platserna har m.a.o. ökat sedan 1952. I den kampen tycks kvinnorna ha klarat sig någorlunda. Ca 21 procent nominerades 1970 jämfört med ca 18 procent 1952. Antalet kvinnor i riksdagen representerande moderata sam- lingspartiet 1971 var fyra eller tio procent av de valda. 1953 var motsvarande siffror för högern i båda kamrarna fem och även då ut- gjorde antalet tio procent av partiets riks-

dagsgrupp.

1Det finns en restriktion beträffande antalet kandidater i Lag om val till riksdagen & 59 där det bl. a. stadgas att vid raka valsedelstyper skall antalet kandidater vara högst fyra utöver antalet fasta valkretsmandat i valkretsen. Vid spaltade valsedlar kan, förutom de fyra ordinarie kandida- terna, upptas två suppleanter för varje kandidat.

• Sida 39
•  Original

Centerpartiet

3 .1 Partiorganisation

Centerpartiet utgörs enligt sina stadgar av lokala avdelningar inom partiet, kvinnoför- bundet, ungdomsförbundet och studentför- bundet. Inom samma kommun verksamma avdelningar av dessa organisationer har sam- manslutits i centerpartiets kommunorganisa- tion, vanligtvis benämnd kommunkrets. Cen- terpartiet har även en kretsorganisation knuten till landstingsvalkretsarna. Den regio-

Fig. 5. Centerpartiets organisatoriska uppbyggnad.

nala organisationen ansluter sig mycket nära till valkretsarna för val till riksdagen. Enda avsteget är att Västernorrlands län är upp- delat i två partidistrikt, och att Malmöhus län och Fyrstadskretsen har en gemensam organisation. Dessutom finns ett Skåne- distrikt som inte har någon motsvarighet i valkretsindelningen. Riksorganisationens uppbyggnad åskådliggörs i figur 5. Kommunkretsorganisationens beslutande

RIKSORGANISATION _ 1. Riksstämma _ CKF ' 2. Förtroenderåd * CUF 3. Partlstyrelse j ll l DlSTRlKT CKF' — 1. Distriktsstämma = C.UF.' d'smkt 2. Distriktsstyrelse d'smkt l (arb.utskott) l l KOMMUNKFIETS CKF- CUF- avdelning = CP-avdelning l= avdelning Centerns studentförbund är fristående SOU 1972:17 39

• Sida 40
•  Original

församling är kretsmötet, vid vilket varje medlem har yttrande- och förslagsrätt. Röst- rätt tillkommer kommunkretsens styrelse- ledamöter och de av avdelningarna valda ombuden. Varje avdelning inom partiet, CKF, CUF och CSF representeras av ordfö- randen jämte ett ombud för varje påbörjat lS—tal medlemmar.

Samma regler gäller för landstingsvalkrets- organisationen, som omfattar landstingsval- kretsens geografiska område. Där kommun- gränserna sammanfaller med gränserna för landstingsvalkretsen, behövs ingen särskild organisation för den sistnämnda. Denna organisation är unik för centerpartiet. Den har skapats framför allt för att föranstalta om kandidatnomineringar vid landstingsman-

naval och för att bättre kunna bedriva en valrörelse inom verksamhetsområdet.

Distriktsstämman, som skall hållas årligen före den 1 maj, är distriktets högsta beslu- tande försarnling. Rösträtt vid stämman har distriktsstyrelsens ledamöter, valda ombud för avdelningar och ordförandena i kommun- kretsarna.

Avdelningarna representeras av ordföran- den jämte ett ombud för varje påbörjat SO-tal medlemmar.

Centerns kvinnoförbund, centerns ung- domsförbund och centerns studentförbund utgör dessutom fristående organisationer med egna stadgar.

Antal partiavdelningar och medlemsantal partidistriktsvis framgår av tabell 12.

Tabell 12. Antal avdelningar och antal medlemmar 31 december 1969 i Centerpartiet.1

Distrikt CP- CP- CKF- CKF— CUF- CUF- CSF- Summa Summa avd. medl. avd. medl. avd. medl. avd. avd. medl.

Stockholms stad 7 316 5 101 7 271 1 20 688 Stockholms län 81 3 056 61 1 830 34 885 —— 176 5 771 Uppsala län 59 3032 56 1723 34 1 197 2 151 5 952 Södermanland 72 3 329 73 2 475 30 777 — 175 6 581 Östergötland 111 5 759 111 3 368 49 2 079 1 272 11206 Jönköping 120 6 513 120 3 192 62 2 880 , 302 12 585 Kronoberg 82 5 001 74 2 207 48 1 539 1 205 8 747 Kalmar norra 46 2 424 43 1 658 38 2 621 — 127 6 703 Kalmar södra 64 4 449 58 1 840 50 1 873 — 172 8 162 Gotland 60 2 028 63 1445 49 3 071 -— 172 6 544 Blekinge 36 2 529 29 1 123 21 1 304 —— 86 4 956 Kristianstad 93 6 360 67 3 540 38 3 013 — 198 12 913 Malmöhus 189 9 190 103 6 442 48 5 618 1 341 21 250 Halland 85 8 122 80 4 862 57 1 729 — 222 14 713 Göteborgs stad 9 863 6 307 7 449 1 23 1 619 Bohuslän 56 4 085 46 1 617 33 2 731 — 135 8 433 Älvsborgs södra 101 3 861 90 2 467 36 860 — 227 7 188 Älvsborgs norra 88 4 912 66 2 206 40 1 136 - 194 8 254 Skaraborg 146 5 911 138 3 352 87 2 550 — 371 11813 Värmland 83 3 861 76 2 237 41 1 185 1 201 7 283 Örebro 57 3 496 65 2 011 41 1 394 1 164 6 901 Västmanland 49 3 764 55 2 021 50 2 116 — 154 7 901 Dalarna 51 4 528 51 2 203 25 1433 - 127 8 164 Gävleborg 45 4 206 47 3 152 34 1 732 — 126 9 090 Medelpad 20 1 314 21 1 253 18 516 — 59 3 083 Ångermanland 47 3 406 48 2 297 21 642 — 116 6 345 Jämtland 58 2655 57 1 355 32 678 — 147 4 688 Västerbotten 107 3 559 75 1 611 25 983 1 208 6 153 Norrbotten 68 1 974 41 772 15 286 — 124 3 032

Summa 2 090 114 503 1 825 64 667 1 070 47 548 10 4 995 226 718 Totalsumma avdelningar den 31/12 1969 4 995 Totalsumma medlemmar 31/12 1969 226 718

1 Centerpartiets verksamhetsberättelse 1969.

• Sida 41
•  Original

Sedan 1952 har medlemsantalet i center- partiet (dåvarande bondeförbundet) minskat med drygt 50 000. Den minskningen ligger nästan helt på ungdomsorganisationen som 1952 hade 106 060 medlemmar mot 47 548 i CUF. Däremot har kvinnoavdelningarna ökat med omkring 10 000 medlemmar. Antalet avdelningar har inte minskat särdeles mycket. Det fanns 1952 5 441 avdelningar mot 4 995 avdelningar 1970.1

3 .2 Nomineringsregler

Hur kandidatnomineringarna skall tillgå vid riksdagsmannaval är reglerat i stadgarnas å27. En schematisk sammanställning av nomineringsförfarandet i enlighet med detta stadgande har gjorts i figur 6.

Förutom vad som framgår av figuren stadgas att rätten att delta i nominerings- ärenden tillkommer de ombud och partimed- lemmar, som har rösträtt i eller bor inom riksdagsvalkretsen.

De refererade stadgebestämmelserna om nomineringarna härrör från 1969. De enda ändringar som gjordes då var att CKF och CUF blev likvärdiga med centerpartiet vid nomineringarna. Tidigare fick t. ex. CUF ut- se ett ombud för dubbelt så många medlem-

Fig. 6. Schematisk sammanställning av det stadge- mässiga nomineringsförfarandet inom centerpartiet.

Nam nförslag upprättas på distriktsstämma

l Omröstning inom avdelningarna

1

Förslag upprättas

ll Distriktsstämma fastställer

mar som krävdes för partiets avdelningar och CKF—avdelningarna. Orsaken till de olika rep- resentationsreglerna har varit att man ansett att CUF har så många medlemmar som inte varit röstberättigade vid de allmänna valen.2 Detta skäl har p. g. a. rösträttsålderns sänk- ning blivit allt svagare med åren.

Den andra förändringen 1969 var att förslagsverksamheten förlades till en särskilt sammankallad höststämma året före valår, i stället för som tidigare till början av valåret, dvs. en tidigareläggning av nomineringspro- cessen med ca tre månader.

Nomineringsgången inom centerpartiet har ett helt annat utseende än inom mode- rata samlingspartiet och de övriga partierna.

För det första upprättas förslag till kan- didater vid en distriktsstämma och för det andra är det avdelningarna som vid avdel- ningsmöten rangordnar de inkomna namn- förslagen. Det är i förhållande till övriga partier en nästan omvänd ordning, eftersom förslagen inom centern upprättas på di— striktsnivå men gallring och rangordning huvudsakligen görs på lokal nivå.

Centerpartidistrikten har inga andra nor- merande stadgebestämmelser än vad som finns i rikspartistadgarna. Distrikten hade annars haft möjlighet att enligt & 36 antaga tilläggsstadgar, vilka emellertid först måste godkännas av partistyrelsen. Denna formella möjlighet har inte utnyttjats. Trots detta tycks ett slags normerande praxis ha utbil- dats i vissa distrikt, vilket skall redovisas i följande avsnitt.

3.3 Nomineringsplan vid 1970 års val

Nomineringarna inleds i de allra flesta di- strikt med att distriktsstryelsen kallar till en nomineringsstämma i oktober eller novem- ber året före valet. Underjanuari och februa- ri går sedan de föreslagna kandidaterna ut till avdelningarna för omröstning. Fastställelsen slutligen sker under mars—april.

Fram t.o.m. 1968 gällde en annan tids-

1 Sköld a. a. 83 ff. 2 Sköld a.a. sid. 88.

• Sida 42
•  Original

plan. Då koncentrerades hela processen till våren valåret, med nomineringsstämma i feb- ruari eller mars, omröstning inom lokalavdel- ning under april—maj och fastställelse ijuni månad.

Den gällande ordningen anses av många ombudsmän helt överlägsen den tidigare, bl.a. därför att omröstningen inom avdel- ningarna numera företas vid en för de flesta lantbrukare mer fördelaktig tidpunkt, nämli- gen vintern. Då omröstningarna skedde på våren hade lantbrukarna, som utgör en bety- dande del av medlemskadern, fullt upp med vårbruket, varför deltagandet vid mötena var mycket lågt. Till följd av omläggningen i tiden har fler medlemmar haft möjlighet att närvara.

Det första momentet i centerpartiets no- mineringsplan är, som nämnts, att vid en nomineringsstämma upprätta förslag till kan- didater, som sedan placeras på en lista i bokstavsordning för att gå ut till avdelningar- na för omröstning. 1 vad mån medlemmar och ombud kommer till denna stämma utan att i förväg ha diskuterat kandidatnomine- ringarna inom avdelningarna, kan inte avgö- ras av det befintliga materialet. Två distrikt har hävdat att nomineringsfrågan förbereds inom avdelningarna. [ de fallen gör ombuden verkligt skäl för namnet ombud. Hur pass omfattande nomineringarna diskuterats tor- de variera avsevärt mellan distrikten och även inom distrikten.

I några distrikt har distriktsstyrelserna kompletterat stämmans förslag innan dessa gått ut till avdelningarna. I ett distrikt har det omvända gällt: att stämman komplette- rat distriktsstyrelsens förslag.

Fastställelsen har i samtliga fall skett vid en distriktsstämma.

Om man bortser från den tidsmässiga för- skjutningen av nomineringsprocessen, har en- dast mycket små förändringar av nomine- ringsförfarandet skett sedan Sköld gjorde sin undersökning. Förfarandet med omröst- ningar inom lokalavdelningarna som tilläm- pades av samtliga distrikt 1948 och 1952 begagnas fortfarande av 3/4 av distrikten. Ett rådgivande provvalsförfarande används

nu i stället i ett par distrikt. Slutligen kan nämnas att icke partimedlemmar i några di- striktgetts möjlighet att t. o. m. delta i lokal- avdelningsmöten, något som inte var möjligt 1948 eller 1952.

En jämförelse av förfarandet vid riksdags- nomineringarna inför valen 1964, 1968 och 1970 visar mycket små förändringar, om man undantar förändringar till följd av stad- gerevisionen mellan 1968 och 1970 års val.

Endast nio distrikt nämner andra än de stadgemässiga förändringarna.

Bland de mera påtagliga förändringarna är att icke partianslutna i tre distrikt inbjudits att delta i den första förslagsställande stäm- man och i avdelningsmöten i samband med omröstningar. Motivet har uppgivits vara att man velat bredda basen för nomineringarna.

För att slippa påverkan från avdelningssty- relsen vid omröstningstillfället har ett par distrikt låtit varje medlem individuellt ange i vilken ordning kandidaterna skulle stå på avdelningens förslag. Huvudregeln tycks dock ha varit att mötesdeltagarna tillsam— mans diskuterat fram avdelningens förslag.

3.4 Förslagsverksamheten

3.4.1 Inkomna namnförslag

Partidistrikten använde sig av olika modeller för att informera medlemmarna om möjlig— het att föreslå kandidater.

Förutom kallelse till nomineringsstämma, utgick skrivelser till lokalavdelningarna i de flesta distrikt (19 av 30) där de uppmanades att föreslå kandidater. Utöver detta annonse— rade distrikten ofta om var och när stämiman skulle hållas. l annonsen riktades även en uppmaning till medlemmar att delta. Tre distrikt använde sig dessutom av ett cirkulär, som sändes ut till samtliga medlemmar.

Det har inte vållat några större problem att erhålla det exakta antalet föreslagna lkan- didater från centerpartiet. Det beror framför allt på att samtliga föreslagna kandidatter i regel sätts upp i bokstavsordning på den lista, som sedan skickas ut till omröstning.

Av tabell 13 framgår totalantalet förerslag-

• Sida 43
•  Original

Tabell 13 Antal föreslagna kandidater 1970 inom centerpartiet partidistriktsvis.

Distrikt

Stockholms stad 69 Stockholms län 133 Uppsala län 78 Södermanlands län ca 100 Östergötlands län ca 100 Jönköpings län 110 Kronobergs län 65 Norra Kalmar län 39 Södra Kalmar län 42 Gotland 5 1 Blekinge 107 Kristianstads län 75 Malmö Landskrona Lund 32 Hälsingborg Malmöhus län 2701 Halland 65 Göteborg 73 Bohuslän 1433l Älvsborgs norra 37 Älvsborgs södra 53 Skaraborgs län 89 Värmlands län 99 Örebro län 188 Västmanlands län 138 Dalarna 61 Gävleborgs län 83 Medelpad 20 Ångermanland 57 Jämtlands län 6591 Västerbottens län 92 Norrbottens län 1171

1Namnen torde med all sannolikhet vara dubbel- räknade.

na i samband med nomineringarna inför valet 1970.

De i tabellen återgivna siffrorna ger unge- färligen samma bild som i fråga om moderata samlingspartiet. Antalet föreslagna kandida- ter varierar relativt mycket från valkrets till valkrets. En jämförelse med förhållandena 1948 och 1952 visar att antalet föreslagna personer 1970 är något högre. Vid 1948 och 1952 års val var det bara något enstaka distrikt, i vilket fler än 80 kandidater föresla- gits, medan nära hälften av distrikten kom upp i detta antal 19701.

Det redovisade antalet föreslagna kandida- ter torde inte skänka någon fullständig bild av förslagsverksamheten inom distrikten,

eftersom lokalavdelningarna vid sina omröst- ningar kan föreslå kandidater som inte förts upp på stämman. Man torde emellertid kun- na utgå ifrån att antalet inte är så stort, eftersom dylika kandidater framförda i den omgången har tämligen svårt att göra sig gällande vid det fortsatta nomineringsarbe- tet. Sådana kandidatförslag kan ju endast erhålla ströröster. [ Västerbotten där dessa förhållanden har kunnat undersökas före- slogs ett antal nya kandidater vid omröst- ningstillfällena. Ingen av dem blev uppsatt på det slutliga listförslaget.

3.4.2 Namnförslag från distriktsstämma och övriga organ

Som framgått av det föregående år det vid en distriktsstämma på hösten året före valår, som de flesta kandidater föreslås. 1 vad mån denna förslagsverksamhet är förberedd inom avdelningarna och kommunkretsarna är det på basis av föreliggande material omöjligt att uttala sig om. Endast ett distrikt har uppgett att namnförslagen är förberedda inom avdel- ningarna. Man kan kanske våga den giss- ningen, att det är mera vanligt att dessa frågor diskuteras på kommunkretsnivå än inom varje enskild avdelning. [ ett partidi- strikt har man uppgivit att därest många kandidater föreslagits vid stämman har namnförslagen kommit helt spontant, medan få namnförslag indikerar att kandidatförsla- gen förberetts åtminstone inom kommun- kretsarna.

Det antal namnförslag, som föreslogs vid dessa höststämmor framgår av tabell 14, där det även anges hur stor procentandel dessa namnförslag utgör av totala antalet.

Som synes föreslås vid stämman alla eller de flesta namnen i mer än 2/3 av distrikten. Det är m.a.o. bara ett litet antal distrikt, där andra förslagsställare svarat för merpar- ten av namnförslagen. Endast i Blekinge län och Malmöhus län och Fyrstadskretsen har stämman inte föreslagit några kandidater alls. 1 Blekinge gavs avdelningarna tillfälle att

1 Sköld a. a. sid. 96 ff.

• Sida 44
•  Original

Tabell 14. Antal föreslagna kandidater i absoluta tal och i procent av totala antalet namnförslag vid höststämmorna.

Distrikt Antal före- % slagna kan- did ater

Stockholms stad 57 82,6 Stockholms län 133 100,0 Uppsala län 78 100,0 Södermanlands län ca 100 100,0 Östergötlands län 80 ca 80,0 Jönköpings län 110 100,0 Kronobergs län 65 100,0 Norra Kalmar län 25 64,1 Södra Kalmar län 42 100,0 Gotlands län 24 47,1 Kristianstads län 75 100,0 Halland 60 92,3 Göteborgs stad 38 52,1 Bohuslän ca 100 —— Älvsborgs södra 53 [00,0 Älvsborgs norra 37 100,0 Skaraborgs län 89 100,0 Värmlands län 99 100,0 Örebro län 188 100,0 Västmanlands län 40 29,0 Dalarna 61 100,0 Gävleborgs län 83 100,0 Ångermanland 44 77 ,l Medelpad 23 79,3 Jämtlands län 83 — Västerbottens län 62 67,4 Norrbottens län 35 A

till en särskilt tillsatt valberedning inkomma med förslag på kandidater i alfabetisk ord- ning. l Malmöhus län och Fyrstadskretsen gjorde distriktsstyrelsen upp en förteckning över lämpliga kandidater. Denna förteckning sändes därefter ut till avdelningarna för om- röstning.

I övriga distrikt har den vid stämman uppgjorda förteckningen över föreslagna kandidater kompletterats med några få namnförslag från avdelningarna i samband med omröstningstillfället (8 distrikt), från distriktsstyrelsen eller nomineringskommitté i samband med upprättandet av förslag till valsedlar (4 distrikt) och från enskilda med- lemmar (4 distrikt).

Enskilda medlemmar erbjöds att direkt till partidistriktet inkomma med namnförslag i sju distrikt. något som inte tycks ha före- kommit 1948 eller 1952. 1 fyra distrikt var

det sammanlagt 74 medlemmar som utnytt— jade denna möjlighet. De enskilda medlem- marnas förslag värderas på samma sätt rom om förslagen kommit via stämman eller via en avdelning. En partiombudsman har lpp- gett att systemet med enskilda medlemmars förslagsrätt är ett sätt att bredda nomne- ringsbasen, för det fall medlemmar av en eller annan anledning är förhindrade att lel- ta i nomineringsmöten.

I tre distrikt erbjöds partisympatisörer möjlighet att delta antingen i avdelningsnö- ten eller vid höststämman. Resultatet var inte särskilt uppmuntrande, eftersom endast ett mycket litet antal infann sig. Det var sådana personer som var så intresserade att de omedelbart blev medlemmar i partiet.

I Bohuslän anslöt sig många sympatisörer till partiet vid tiden för nomineringsarbetet. En del av dessa nya medlemmar har även blivit nominerade där.

3.5 Gallring och rangordning

Det förfaringssätt som tillämpas mest för att fylla denna uppgift i nomineringsprocessen är som framgått av det föregående ett om- röstningsförfarande inom lokalavdelningar- na. Resultatet ligger sedan till grund för en nomineringskommitté som gör upp förslag till lista eller listor inför den fastställande stämman. Sådan är nomineringsgången i över 4/5 av distrikten (23 distrikt). [ ett par distrikt har dessutom distriktsstyrelsen upp- rättat förslag till lista eller listor.

Nomineringskommittéerna har i regel ut- setts vid höststämman. I tre distrikt har emellertid distriktsstyrelsen valt ledamöterna i kommittéerna.

Vad gäller sammansättningen kan nämnas, att 8—10 ledamöter är den vanligaste storle- ken på en kommitté. I regel tillämpas den principen att partiet utser en ledamot mer än vardera CKF och CUF.

3.5.1 Omröstning inom avdelningarna

Det i stadgarna föreskrivna omröstningsför— farandet har genomförts i samtliga distrikt

• Sida 45
•  Original

utom i Blekinge län. Några större föränd- ringar härvidlag har inte skett sedan 1948.I

De kandidater som föreslagits vid höst- stämman eller på annat sätt inkommit till distriktsexpeditionen, uppsattes i bokstavs- ordning och sändes ut till partiets, kvinno— och ungdomsförbundens avdelningar inom distriktet. Avdelningarna uppmanades att föreslå 10, i några fall 15 rangordnade kandi- dater.

Avdelningarna var inte alls bundna till de personer, som upptogs i den nämnda för— teckningen över föreslagna, utan hade möj- lighet att föreslå nya kandidater.

[ en del distrikt gavs några riktlinjer för hur avdelningarna borde förfara vid rangord— ningen av kandidaterna. I Västerbottens län t.ex. upptogs sex punkter under rubriken ”Att iakttaga vid nomineringar”:

l. Nomineringsmötet skall planläggas vid styrelsesammanträde.

2. Alla medlemmar skall kallas i god tid.

3. Samtliga närvarande medlemmar skall givas möjlighet att skriva ett eget förslag till lista * papper och pennor skall finnas till— gängliga.

4. Namnlistan eller listorna skall sättas upp på en väl synlig plats i möteslokalen — eller också utdelas till närvarande medlem- mar, varvid dessa har att numrera från 1 till 10. 5. En kommitté utses som tager hand om och poängsätter de inlämnade förslagen — poängsättning — namn på första plats 10 poäng, namn på tionde plats 1 poäng.

6. Kommittén upprättar ett protokoll där de föreslagna namnen åsättes det värde som framkommit vid omröstningen — summan av detta utgör sedan avdelningens nominerings- förslag.

Så utförliga anvisningar som detta exem- pel visar har såvitt bekant knappast sänts ut i något annat distrikt. Metoden att samtliga närvarande medlemmar avger eget förslag till lista har även tillämpats av ytterligare något distrikt. ] vad mån härvidlag rekommenda- tion hörsammats eller förfaringssättet i prak- tiken använts utan att särskild uppmaning

därom utgått, kan inte fastställas i det be- fintliga materialet.

I många distrikt fick avdelningarna även uttala sig om antalet listor i samband med omröstningen.

Trots att varje avdelning uppmanades att svara var för sig har det varit ganska vanligt att i varje fall partiavdelningen och CKF-av- delningen på en och samma ort rangordnat kandidaterna tillsammans. CUF-avdelningar— na har oftare nominerat för sig.

Uppgifter om avdelningarnas deltagande i dessa omröstningar är efter omfattande kompletteringar tämligen fullständiga. En sammanställning av dem har gjorts i tabell 15, som visar att antalet deltagande avdel- ningar är mycket stort (ca 85 %). Det är högst vad beträffar centerpartiavdelningarna (93 %), något lägre i CKF (90 %) och lägst i CUF (57 %). 1 den mån man här kan tala om någon förändring i förhållande till 1948 och 1952, är det en förändring i riktning mot ökat deltagande.2

] tabell 15 anges hur många avdelningar som deltagit i omröstningarna inom varje di- strikt.

lntressantare än antalet deltagande avdel- ningar är hur stor andel av medlemmarna som var närvarande vid de avdelningsmöten där omröstningen ägde rum. 1 ett mindre antal distrikt skulle man, i samband med insändandet av rapporten över omröst- ningen, ange hur många som deltagit i beslu- tet. Uppgifter om antal deltagande medlem- mar har erhållits från fyra distrikt, Uppsala, Södermanland, Skaraborg och Värmland (samt Gotland vad beträffar CUF). Antal deltagande i dessa distrikt har redovisatsi tabell 16.

Deltagandet är som synes ganska högt. I fråga om partiavdelningarna är det i genom— snitt ca 28 procent av medlemmarna som deltar. Deltagandet inom CKF-avdelningarna är ännu högre, omkring 38 procent, medan det endast är ca 17 procent av medlemmarna i CUF som tar aktiv del i rangordningen av

1 Sköld &. 3. sid. 100. 2 Sköld &. a. sid. 112.

• Sida 46
•  Original

Distrikt Antal avdelningar Antal deltagande avd.

CP CKF CUF+ S:a CP CKF CUF+ S:a

CSF CSF

Stockholms stad 7 5 8 20 7 5 8 20 Stockholms län 81 61 34 176 88 44 18 150 Uppsala län 80 75 40 195 62 59 19 140 Södermanlands län 69 74 32 175 67 71 23 161 Östergötlands län 117 117 50 272 112 106 24 242 Jönköpings län 120 120 62 302 106 102 30 238 Kronobergs län 82 74 49 205 82 68 30 180 Kalmar norra 46 43 38 127 37 36 22 95 Kalmar södra 64 58 50 172 58 52 31 141 Gotlands län 60 63 49 172 60 63 34 157 Kristianstads län 93 67 38 198 90 67 30 187 Malmöhus län 189 103 49 341 189 102 43 187 Hallands län 85 80 57 222 81 76 15 172 Göteborgs stad 9 6 8 23 9 6 8 23 Bohuslän 56 46 33 135 56 42 30 128 Älvsborgs södra 87 77 37 227 78 70 20 168 Älvsborgs norra 88 66 40 194 70 55 20 145 Skaraborgs län 146 138 87 371 128 128 26 282 Värmland 83 76 42 201 83 76 2 161 Örebro län 57 65 42 164 50 45 18 113 Västmanlands län 49 55 50 154 49 55 50 154 Dalarna 51 48 25 127 43 40 16 99 Gävleborgs län 45 47 34 126 45 42 21 108 Medelpad 21 21 18 59 21 21 15 57 Ångermanland 47 48 13 116 45 46 11 102 Jämtlands län 58 57 32 147 43 31 2 76 Västerbottens län 107 75 26 208 95 70 25 190 Norrbottens län 68 41 15 124 56 29 14 99

1Antalet deltagande avdelningar är ibland högre än antalet befintliga avdelningar, beroende på att de förändringar i avdelningsstrukturen, som skett under 1970, inte kunnat beaktas i samtliga fall.

Tabell 16. Antal deltagande medlemmar i omröstningarna inom avdelningarna.

Distrikt Antal % av Antal % av Antal % av Summa % av delt. medl. delt. medl. delt. medl. delt. samt— cp- CKF- CUF- medl. liga medl. medl. medl. medl.

Uppsala län 871 28,7 786 45,6 207 17,2 1 864 31,3 Södermanlands län 566 17,0 784 31,7 170 21,9 1 520 23,0 Skaraborgs län 2 091 35,4 1 659 49,5 412 16,2 4 162 35,2 Värmlands län 941 24,4 536 24,0 183 15,4 1 660 22,8

Gotlands län — — — — 510 16,6 — —

kandidaterna. Omkring nio procent av cen— terns väljarkår i dessa län har m. a. o. deltagit i dessa omröstningar, en i jämförelse med andra partier tämligen hög siffra. 1 vad mån dessa siffror är representativa för landet i sin helhet kan man inte med någon säkerhet uttala sig om. Men det är med tanke på

antalet deltagande avdelningar, som är lägre i dessa län än i övriga, inte osannolikt. Delta- gandet förefaller, om man vågar dra några slutsatser alls av dessa få uppgifter, vara högre än vid moderata samlingspartiets rådgi- vande provval.

• Sida 47
•  Original

Omröstningarna inom centerpartiet år av rådgivande karaktär, något som en del di- strikt också klart framhållit till avdel- ningarna i bifogade cirkulärskrivelser.

Trots att distriktsledningen ibland betonat att den vid rangordningen skall tänka på hela länet eller valkretsen, har det ansetts att omröstningsresultatet inte kan godtas utan vidare. En ombudsman har framhållit att en nomineringskommitté vid kompositionen måste ta hänsyn till fler aspekter än vad de enskilda medlemmarna gör i sin bedömning.

Vid sammanräkningen åsätts varje förslag enligt stadgarnas % 27 ”ett värde med hänsyn till kandidatens placering och i förhållande till det antal ombud med vilket avdelningen har rätt att representera vid distriktsstäm- man”. Man tar sålunda hänsyn till den rös— tande avdelningens storlek. Detta system har dock inte slaviskt följts utan det finns exem- pel på smärre avvikelser.l Dessutom har vid sammanräkningen som regel antalet l:a, 2:a, 3:e placeringar framräknats.

I några distrikt har sammanräkningsresul- tatet bifogats övriga stämmohandlingar.

Om man gör enjämförelse ide fall sådana går att göra (dvs. när en lista föreslås) med länskommitte'ernas eller styrelsernas förslag till slutliga valsedlar, kan man finna föränd- ringar på många punkter, framför allt på marginal-och icke valbar plats. Endast i några få distrikt kan man finna fullständig eller nästan fullständig överensstämmelse på val- bar och marginalplats mellan omröstnings- resultat och förslag till lista. 1 de fall flerlists- system tillämpats, dvs. i ungefär hälften av distrikten, har i enstaka fall en av de lansera- de listorna upptagit kandidaterna i samma ordning som i omröstningsresultatet. I regel är emellertid namnen omkastade så att varje jämförelse med omröstningsresultatet omöj- liggörs.

Av detta framgår att mycket talar för att den bedömning, som görs efter omröst- ningarna inom centerpartiet, uppvisar stora likheter med vad som kunde konstateras ifråga om moderata samlingspartiet. lnom

nomineringskommittéerna diskuterar man sig fram till ett listförslag, till vilket den förhoppningen kan knytas, att det skall at- trahera de flesta väljarna vid valet.

3.6 Fastställelsen av valsedlarna

Inom samtliga distrikt har den slutgiltiga fastställelsen av valsedlarna ägt rum vid en distriktsstämma i slutet av februari, under mars eller under april månad 1970. Deltagan- det vid denna stämma är p. g. a. reglerna för sammansättningen i stadgarna, ungefär det- samma som vid höststämman. Även på den- na punkt har förhållandet på intet sätt för- ändrats sedan Sköld gjorde sin undersök- ning.2

1 Bo Hiden a, a. sid. 29. 2 Sköld a. a. sid. 122 ff.

Tabell] 7. Antal deltagare vid fastställelse- mötena i centerpartiet 1970.

Stockholms stad ca 90 Stockholms län ca 150 Uppsala län 221 Södermanlands län ca 300 Östergötlands län ca 800 Jönköpings län 270 Kronobergs län ca 300 Kalmar län norra 91 Kalmar län södra 232 Gotland 153 Blekinge 250 Kristianstads län u.s Malmö

Landskrona Lund 84 Hälsingborg Malmöhus län 407 Halland 327 Göteborg 85 Bohuslän ca 300 Älvsborgs norra 260 Älvsborgs södra 250 Skaraborgs län 250 Värmlands län 214 Örebro län ca 300 Västmanlands län 350 Dalarna ca 300 Gävleborgs län 284 Medelpad 340 Ångermanland 350 Jämtlands län ca 200 Västerbottens län ca 225 Norrbottens län ca 560

• Sida 48
•  Original

l runt tal har i genomsnitt 300 personer deltagit i de olika distrikten när listorna fastställts. Antalet deltagare fluktuerade som synes ganska kraftigt från 80—90 i storstads- regionerna, upp till ca 800 i Östergötlands län, där man kan anta att flera intresserade medlemmar, utan rösträtt vid stämman, slu- tit upp.

I vilken utsträckning diskussion om listor- na och rangordningen av kandidaterna har förekommit finns det inga säkra uppgifter om. Enkätformuläret försökte fånga detta med en fråga om huruvida listan/listorna antogs med acklamation eller först efter voteringar. På den frågan har 17 distrikt uppgivit att listan/listorna har antagits med acklamation och 13 att en till fem voteringar fått tillgripas. Liksom inom moderata sam- lingspartiet ledde dessa voteringar endast i undantagsfall till att den föreslagna rangord- ningen ändrades.

Totalt förekom inte fler än 19 voteringar i hela landet, varav åtminstone tre gällde an- talet listor. Det måste betecknas som ovan- ligt lågt. Bland de fyra stora partierna är detta antal voteringar det utan jämförelse lägsta.

Merparten av distrikten (16 st) tillåt nomi- neringskommittén (12 distrikt) eller di- striktsstyrelsen (4 distrikt) att göra smärre förändringar efter det att listan/listorna fast- ställts. Nästan hälften av dessa distrikt in- skränkte dessa förändringar till att gälla en- bart vid avsägelser från riksdagskandidater- nas sida. Stockholms stads princip var att vid avsägelse skulle listan fyllas på nedifrån, så att alla underliggande kandidater lyftes upp. I tre av distrikten gjordes smärre komplette- ringar till följd av avsägelser och i två distrikt företogs valtaktiska omplaceringar av ett par kandidater. I ett av de sistnämnda distrikten skedde omplaceringen på en kandidats begä— ran att få bli nedflyttad från plats fem till plats åtta på valsedeln. I det andra fallet flyttades en kandidat från 54:e plats i prov- valssammanställningen till 6:e plats på valse- deln med motiveringen att han var ett ”tungt” namn i fackföreningsrörelsen, vilket borde föranleda en mer framskjuten place-

ring. I båda dessa fall rörde det sig om förändring på icke valbar plats.

3.7 Listor och listpolitik

Centerpartiet saknar helt bestämmelser om antal listor. Vad beträffar den allmänna ten- densen har vid de kommunala nomineringar- na konstaterats att centerpartiet är det enda parti, som på senare år ökat sitt listantal. Detta torde främst förklaras av att partiet ansett att en inbrytning i städerna underlät- tas om man lanserar många olika valsedels- typer.1

Centerpartiet har, som framgår av tabell 18, lanserat 50 valsedlar i hela landet. Det är en minskning med 23 listor om man jämför med valet 1952. Då var det endast fem distrikt som hade en listtyp.2 Den tendens som kunnat konstateras vid de kommunala nomineringarna tycks inte gälla för riksdags- nomineringarna. 1970 hade hälften av di- strikten en lista. Det högsta antalet listor i en valkrets var tre i 1970 års val mot det dubbla antalet 1952. Den tendens till minskning av antalet listor som konstaterades beträffande moderata samlingspartiet gäller således även för centerpartiet, även om den är mindre markant. Även för centerpartiet gäller att minskningen gått ut över sådana listor som var avsedda för speciella väljargrupper.

Vid en analys av argumenteringen om antalet listor framkommer flera olika argu- menttyper, t. ex. den partiella författnings- reformen, personliga hänsyn till kandidater— na, regionala hänsyn, hänsyn till speciella grupper. Författningsreformen (med konse- kvensen tre val samtidigt) har tagits till intäkt för en minskning av antalet listor jämfört med föregående val i några distrikt. I argumenteringen för flera listor har sju di- strikt anfört att personliga hänsyn till riks- dagsledamöter (från både första och andra kammaren) varit vägledande. På det sättet har man undvikit att inom partiet ta ställ—

1Den kommunala självstyrelsen 3 Partierna nominerar, sid. 88 ff.

2 Sköld a.a. sid. 137.

• Sida 49
•  Original

Tabell 18. Antal officiella valsedelstyper och antal kandidater inom centerpartiet vid 1970 års val. R=rak lista. S=spaltad lista.

Distrikt Antal Typ Antal Antal Antal kvin- listor kand. kvinnor nor i % Stockholms stad 1 R 20 7 35,0 Stockholms län 1 R 28 7 25,0 Uppsala län 2 R 24 6 25,0 Södemtanlands län 2 R 19 6 34,5 Östergötlands län 1 S 33 11 33,3 Jönköpings län 3 R 36 5 13,9 Kronobergs län 3 R 28 6 21,4 Norra Kalmar län 1 S 20 6 30,0 Södra Kalmar län 1 R 13 3 23,1 Gotlands län 2 R 11 2 18,2 Blekinge län 1 S 18 4 22,2 Kristianstads län 2 R 22 5 22,7 Malmöhus län 1 R 14 4 28,6 Malmö Landskrona Lund 1 R 21 8 38,1 Hälsingborg Halland 3 R 15 4 26,7 Göteborgs stad 1 R 20 5 25,0 Göteborgs o. Bohuslän 2 R 27 5 18,5 Älvsborgs södra 1 S 31 7 16,1 Älvsborgs norra 2 R 21 5 23,8 Skaraborgs län 1 R 14 2 14,3 Värmlands län 3 R 28 6 42,7 Örebro län 3 R 43 9 20,9 Västmanlands län 2 R 26 6 23,1 Dalarna 1 R 21 4 19,0 Gävleborgs län 2 R 28 7 25,0 Västernorrlands län 2 R 27 5 18,5 Jämtlands län 3 R 27 7 26,0 Västerbottens län 1 S 26 7 27,0 Norrbottens län 1 S 20 3 15,0 Hela riket 50 44R 68 681 162 23,7 ning till rangordningen mellan dem. De har hållandet inom moderata samlingspartiet

placerats i toppen på olika listor. I fem distrikt har man angett regionala hänsyn som motiv till att man begagnat två eller tre listor. Ungdomslistor har framförts i fyra distrikt. Slutligen har sådana vaga argument som ”allmänbedömning” och ”optimering av röstetalet” anförts som motiv till flera listor i tre distrikt.

Diskussionen om antalet listor har som regel förts i nomineringskommittéerna och vid den fastställande distriktsstämman. I ett mindre antal distrikt har man i samband med omröstningarna efterhört medlemmarnas åsikter om antalet listor.

Antalet kandidater har i motsats till för-

ökat något. För centerpartiet är det en svag ökning totalt sett från 643 kandidater 1952 till 681 kandidater vid 1970 års val. Andelen kvinnor under denna tidsperiod har ökat från 17,4 % till 23,8 %.

Variationen mellan distrikten vad beträf- far kvinnornas andel på valsedlarna är mycket stor: från ca 14% till ca 43 %.1 Antalet kvinnor i riksdagen representerande centerpartiet 1971 är 9, dvs. 15 % av center- partigruppen. Motsvarande Siffror från 1953 var en kvinna i första kammaren och ingen i andra kammaren.

1 Sköld a. a. sid. 137.

• Sida 50
•  Original

4. Folkpartiet

4.1 Partiorganisa tion

Folkpartiet består av lokalavdelningar samt av enskilda medlemmar som är direktanslut- na till partiet. Lokalavdelningar inom en valkrets är sammanslutna i valkretsförbund, vilka i samtliga fall utom Västerbotten, som är delat i ett södra och ett norra förbund, sammanfaller med valkretsindelningen för

Fig. 7. Folkpartiets organisatoriska uppbyggnad.

val till riksdagen.1 För valkretsförbund gäller av partistyrelsen fastställda normalstadgar.

Partiets högsta organ är landsmötet som sammanträder varje år utom valår. Vid sidan av landsmötet finns även ett förtroenderåd, som under tid då landsmöte ej är samlat

1 Folkpartiets program och stadgar 1970, som f. n. är föremål för omarbetning.

RIKSORGANISATIONEN KVINNO- —— - = 1) Landsmote = UNGDOMS FÖRBUND 2) Förtroenderåd FÖRBUND M 3) Partistvrelse (arb.utskott) VALKRETSFÖRBUND KV'NNO' — 1) Förbundsmöte = UNGDOMS" FÖRBUND 2) Förbundsstyrelse FÖRBUND I— _ _ _ _ _ _ _ _ 'I 1 I SOCKENFÖRBUND KVINNO- 1 — | UNGDOMS- AVDELNING —————— l LOKALAVDE LNlNG (- 4— ————— AVDELNING I | l_ ________ _|

Studentförening helt fristående.

• Sida 51
•  Original

handhar uppgifter av viktig natur, såsom fråga om ansvarsfrihet för partistyrelsen och revisorernas berättelse. I de fall folkpartiet har mer än en lokalavdelning inom en kom— mun, vilket är ganska ovanligt, finns ett samarbetsorgan som benämnes sockenför- bund?

Vid utgången av 1969 fanns det 975 avdelningar i 29 valkretsförbund. Antalet medlemmar uppgick till omkring 80000, vilket är en minskning med ca 500 avdel- ningar och ca 16000 medlemmar sedan 1952.2 Av de stora partierna har folkpartiet den svagaste organisationen mätt i antalet medlemmar i förhållande till röstande på partiet. Endast omkring 10 % av folkpartiväl- jama är organiserade i partiet; då skall man

emellertid komma ihågatt medlemmarna i FPK och FPU inte är medräknade.

Antalet avdelningar och medlemmar val- kretsförbundsvis vid utgången av 1969 pre- senteras nedan. Men även om dessa förbunds medlemmar inräknas, vilket är naturligt om man skall jämföra med de övriga partierna, blir det inte mer än ungefär 125 000 med- lemmar, och då är sannolikt många medlem- mar dubbelräknade, eftersom medlemmar i

1 Sockenförbund bildades på 1930-talet med tanke på samordningen mellan avdelningarna under valår. De finns fortfarande kvar i Västerbottens län i nästan samtliga kommuner, beroende på att folk- partiet i detta län har det högsta antalet lokalavdel— ningar i landet. 2 Sköld a. a. sid. 141.

Tabell 19. Antal avdelningar och antal medlemmar inom folkpartiet den 31 dec. 1969.3

Valkretsförbund Antal Antal Antal medl. Antal medl. avd. medl. i kvinno- i ungdoms- förbund förbund Stockholms stad 1 3 982 2 200 6 598 Stockholms län 50 4 652 299 — Uppsala län 25 2 321 509 1 529 Södermanlands län 37 2 494 463 252 Östergötlands län 42 2 932 253 1 666 Jönköpings län 67 5 084 1 032 1 057 Kronobergs län 28 1 464 88 1 031 Kalmar län 30 2 248 395 1 178 Gotlands län 21 882 136 204 Blekinge län 19 1 708 178 879 Kristianstads län 46 3 414 156 932 Malmöhus län 51 2 729 46 1 594 Fyrstadskretsen 4 1 943 245 Hallandslän 32 1816 151 1 168 Bohuslän 41 3 279 188 1 218 Göteborgs stad 1 3 755 1 732 1 251 Älvsborgs läns norra 47 3 261 225 911 ÄIVSborgs läns södra 36 2 834 355 425 Skaraborgs län 38 3 318 280 833 Värmlands län 54 3 580 419 855 Örebro län 29 3 582 669 1 456 Västmanlands län 22 1 886 221 1 191 Kopparbergs län 34 2 914 110 857 Gävleborgs län 39 2 837 364 1 128 Västernorrlands län 33 2 383 298 1 006 Jämtlands län 33 2 056 142 1016 Västerbottens län, sza 59 3 504 Västerbottens län, nza 19 l 591l 536 1 396 Norrbottens län 37 2 116 191 969 Summa: 975 80 564 11881 32 130

3 Folkpartiets verksamhetsberättelse 1969—70 samt uppgifter från folkpartiets riksorganisation iStock- holm.

• Sida 52
•  Original

FPK och FPU i många fall är medlemmar av folkpartiet. Antalet kvinnor i folkpartiet kan således inte utläsas av FPK:s medlemsnume- rär. Man torde kunna anta att en viss andel kvinnor med sympatier för folkpartiet av rent principiella skäl inte ansluter sig till kvinnorföreningar utan går direkt till huvud- organistionen.

Beträffande FPU skall samma påpekande göras som beträffande moderata samlingspar- tiets ungdomsförbund, nämligen att skol- föreningarna som regel inte ingår i de redo- visade medlemssiffrorna.

4.2 Nomineringsregler

Även folkpartiet saknar helt centrala bestäm- melser för nomineringsfrågornas handlägg- ning. Detta gäller alla förekommande poli- tiska val. Tidigare har inte heller några cen- trala anvisningar eller rekommendationer av— sedda att komplettera stadgarna funnits. Detta är en av anledningarna till att folkpar- tiet i det förflutna uppvisat en provkarta på skilda nomineringsmönster.l För att avhjäl— pa denna brist utsändes inför 1966 års kom- munala val en del anvisningar i syfte att få fram en mera enhetlig utformning av förfa- randet, något som man har fortsatt med vid de efterföljande valen.

I en broschyr, ”Plan—69”, sägs att kandi- datnomineringarna skall påbörjas och om möjligt avslutas under 1969. Inledningsvis påpekas att kandidatnomineringen är ett vik— tigt moment i den demokratiska processen. Nomineringsförfarandet bör enligt planen vara utformat så, ”att största möjliga infly- tande garanteras partiorganisationens med- lemmar, om möjligt även partiets sympatisö- rer”. Det förfaringssätt som rekommenderas kan sammanfattas i följande punkter:

1. För nomineringens genomförande till- sättes en nomineringskommitté.

2. Nomineringskommittén bereder samt- liga medlemmar, medlemsgrupper och repre- sentativa organ tillfälle att skriftligen och/ eller vid allmänt möte föreslå kandidater.

3. Nomineringskommittén försäkrar sig

om att föreslagna personer åtar sig kancida- tur och infordrar deras medgivande.

4. Nomineringskommitte'n sammanstiller namnförslagen och upprättar provvalsista, på vilken namnen uppsättes i bokstavnrd- ning. Listan bör uppta minst dubbelt så många namn som det antal ledamöter som totalt skall inväljas.

5. Provvalslistan utsändes till samtliga medlemmar inom valkretsområdet och svar infordras till viss tidpunkt. Frankerat ytter- kuvert innehållande valsedelkuvert bifogas. På listan anges klart hur många namn totalt som får rangordnas.

6. Röstningen tillgår så, att halva anzalet namn strykes på listan. Återstående namn numreras i den ordning — rangordnas — de önskas uppförda på valsedeln. Nya namn kan uppföras.

7. När provvalet är genomfört samman- träder nomineringskommittén, förrättar sam— manräkning och upprättar protokoll över röstningsresultatet.

8. Nomineringskommittén eller styrelsen upprättar därefter förslag till kandidatlista/ listor.

9. Kandidatlistan/listorna fastställes slut- giltigt av allmänt valkretsmöte. Valkrets- mötet är därvidlag suveränt.2

Dessa punkter ansluter mycket väl till förfaringssättet inom moderata samlingspar- tiet. Den enda skillnaden är att folkpartiet rekommenderar val av nomineringskommit- té, Om hur den skall vara sammansatt, finns däremot ingenting nämnt.

Schematiskt kan man åskådliggöra nomi- neringsprocessen på samma sätt som tidigare gjorts för såväl moderata samlingspartiet som för centerpartiet. Resultatet framgår av figur 8.

På frågan om valkretsförbundet har några regler förutom dessa riksomfattande rekom- mendationer har fyra förbund, Stockholms stads, Stockholms läns, Södermanlands läns valkretsförbund och folkpartiet i Göteborg

1 Sköld a. a. sid. 143. 2 Med allmänt valkretsmöte torde avses ombuds— möte.

• Sida 53
•  Original

Fig. 8. Nomineringsplan för folkpartiet vid riks- dagsmannaval.

Namnförslag inkommer

' Kandidaterna tillfrågas

II

Provval

i

Sammanräkning

I

Lista upprättas

1

Valkrets— förbundsmöte fastställer listan/listorna

svarat att normerande stadgar om kandi- datnomineringar förekommer. Stadgar för så- väl Stockholms stads som för Stockholms läns valkretsförbund är mer detaljerade i sin utformning än riksrekommendationerna. Valkretsförbundet i Södermanland har en— dast på någon enstaka punkt gjort omformu- lering av de riksomfattande reglerna.

Reglerna i Stockholms stad kan presente- ras i följande fem punkter:

1. Senast februari månad valåret hålls all- mänt förbundsmöte, varvid kandidater före- slås. Lokala medlemsmöten kan vara anord- nade dessförinnan.

2. Rådgivande provval hålls.

3. Valkretsförbundets styrelse framlägger förslag till lista/listor för representantskapet, som fastställer den/dem.

4. Om 1/3 av representantskapet så beslu- tar skall allmänt förbundsmöte inkallas, vil- ket kan göra de ändringar det önskar.

5. Det nya förslaget underställs på nytt representantskapet, som med enkel majoritet fastställer listan/listorna eller inkallar nytt förbundsmöte för slutlig fastställelse. Detta nya möte föreläggs då enbart de två senast lanserade alternativa förslagen.

I Stockholms län regleras nominerings- kommitténs sammansättning. I övrigt sägs inget om nomineringsprocessen. Nomine- ringskommittén skall bestå av två represen- tanter per landstingsvalkrets + en repr. för FPK + en repr. för FPU + ordf., som utses av representantskapet, som liksom i Stock- holms stad är förbundets högsta beslutande instans mellan förbundsrnötena. Vid riks- dagsval utökas kommittén med en repr. för valkretsförbundsstyrelsen.

I stadgarna för folkpartiet i Göteborg, antagna 1970, har man i & 11 reglerat nomi- neringsförfarandet på följande sätt:

”Preliminär kandidatnominering äger rum, för riksdagsvalet vid föreningsmöte och för kommunalvalet vid möten med respektive valkretsavdelning. Sedan den preliminära no- mineringen verställts skall genom provval eller på annat lämpligt sätt tillfälle beredas föreningens medlemmar att tillkännage sin mening om kandidatlistornas utseende. Där- efter upprättar styrelsen förslag till kandidat- listor såväl för riksdagsvalet som för kom- munalvalet. Förslagen överlämnas till repre- sentantskapet, som uppgör slutgiltiga förslag. Kandidatlistorna fastställes vid förenings- möte. Sådant föreningsmöte skall om möjligt äga rum före den 31 mars.”

4.3 Nomineringsplan vid 1970 års val

Nomineringsarbetet för folkpartiet inleds i regel med att en nomineringskommitté utses. Inför 1970 års val gjordes detta vid valkrets- förbundets årsmöte i april 1969 eller av styrelsen i september 1969.

Under september och oktober gavs enskil- da partimedlemmar och lokalavdelningarna möjlighet att föreslå kandidater. Provvalen genomfördes i regel oktober 1969—februari 1970. Fastställelsen skedde under månader-

• Sida 54
•  Original

na november 1969—maj 1970.

Folkpartiets nomineringsprocess förefaller åtminstone inför 1970 års val ha varit mer utdragen och mindre koncentrerad i tiden än övriga partiers. Variationerna är även mycket större mellan förbunden hos folkpartiet än vad de är inom de andra partierna.

En jämförelse med 1948 och 1952 års val visar att nomineringsförfarandet fått ett be- tydligt mera enhetligt utseende de senaste åren, vilket framför allt torde vara en konse- kvens av rikspartirekommendationerna, vari bl. a. anförts önskemål om större enhetlig- het.l

En annan betydande förändring är att provvalsförfarande numera används i om— kring 3/4 av förbunden jämfört med 1/6 av förbunden 1952. 1948 kom ett rådgivande provvalsförfarande till användning endast i fyra och 1952 i fem valkretsförbund. l gen- gäld har det remissförfarande, som tog sig uttryck i att utkasten till lista/listor under- ställdes avdelningarna för yttrande, försvun- nit.

Slutligen kan påpekas att sympatisörer 1970 erbjudits möjlighet att delta i ett par förbund, nämligen i Älvsborgs södra och i Helsingborg och Landskrona i Fyrstadskret- sen. Något deltagande att tala om tycks endast ha förekommit i de två städerna i Skåne.

Även om nomineringsförfarandet blivit betydligt mera enhetligt sedan 1952, finns det fortfarande betydande variationer för- bunden emellan.

4.4 Förslagsverksamheten

4.4.1 Inkomna namnförslag

Uppgifterna om antalet inkomna namnför- slag inom folkpartiet är något osäkrare än för de övriga partierna, sannolikt beroende på tvetydigheter i det enkätformulär som använts. Av det skälet är det nödvändigt att inför presentationen av tabell 20 göra en allmän reservation för att antalet namnför— slag inte på alla punkter överensstämmer med det verkliga antalet.

Tabell 20. Totala antalet föreslagna kandi- dater inom folkpartiet valkretsförbundsvis.

Valkretsförbund

Stockholms stad 4201 Stockholms län 63 Uppsala län 80 Södermanlands län 77 Östergötlands län 95 Jönköpings län 123 Kronobergs län 160 Kalmar län 115 Gotlands län 13 Blekinge län 74 Kristianstads län 69 Malmöhus län 55 Malmö Landskrona Lund 60 Hälsingborg Hallands län 621 Göteborgs stad 42 Bohuslän 103 Älvsborgs södra 36 Älvsborgs norra 69 Skaraborgs län 64 Värmlands län 45 Örebro län 87 Västmanlands län 45 Dalarna u.s Gävleborgs län 89 Västernorrlands län 63 Jämtlands län 89 Västerbottens län, södra 27 Västerbottens län, norra 12 Norrbottens län 2191

1 Namnen är dubbelräknade.

Som framgår av tabellen föreslås färre kandidater inom folkpartiet än inom mode- rata samlingspartiet. Även inför valet 1952 tycktes detta vara förhållandet. Vid detta nomineringstillfälle uppgick det totala anta— let föreslagna kandidater på några undantag när till mellan 20 och 50. Bara i tre av de tjugo valkretsar, från vilka uppgifter förelåg, framfördes fler än 50 namn.2

Antalet föreslagna kandidater inför 1970 års val är emellertid större. Endast inom sju valkretsförbund har det föreslagits under 50 namn. Nio valkretsförbund har föreslagit mellan 50 och 75 kandidater medan i tolv förbund antalet överstiger 75. Inom några

[ Sköld &. a. sid. 143 ff. betr. 1948 och 1952. 2 Sköld a.a. sid. 160.

• Sida 55
•  Original

Tabell 2]. Antal förslagsställare och namn- förslag från enskilda medlemmar.

Valkretsförbund Antal förslags- Antal namn- ställare förslag

Stockholms stad ca 40 2101 Stockholms län u.s 58 Uppsala län 15 35 Östergötlands län ca 40 18 Jönköpings län ca 700 123 Kronobergs län ca 40 160 Kalmar län 25 15 Gotlands län 35 13 Blekinge 118 72 Malmöhus län 60 55 Hallands län 16 32 Skaraborgs län 47 35 Gävleborgs län 47 56 Västernorrlands län 1 1 Norrbottens län 30 19

1Namnen är dubbelräknade.

valkretsförbund av den sistnämnda kategorin är det uppenbart att namnen dubbelräknats.

4.4.2 Namnförslag från enskilda medlemmar

I flertalet förbund uppmanades de enskilda medlemmarna inför 1970 års val att till valförbundets expedition inkomma med namnförslag. Av de förbund som besvarat enkäten är det 3/4, vilka uppmanat sina medlemmar till denna aktivitet. Detta till- vägagångssätt förekom rätt sparsamt vid no- mineringarna inför 1948 och 1952 års val.1

Tolv förbund utsände inför 1970 års no- mineringar ett cirkulär till samtliga medlem- mar med uppmaning att inkomma med namnförslag. I åtta förbund informerades medlemmarna i speciella medlemstidningar. Endast två förbund använde sig av annons i dagspressen för att informera medlemmarna.

l tabell 21 har en sammanställning av antal förslagsställare och antal namnförslag från enskilda medlemmar gjorts.

Beträffande vissa valkretsförbund saknas uppgift huruvida några kandidatförslag in- kom eller inte.

Antal inkomna förslag i hela landet skulle enligt dessa uppgifter vara omkring tusen- talet och antalet enskilda medlemmar, som

Tabell 22. Antal förslagsställande lokalavdel- ningar och antalet namnförslag med angivan- de av procentandelen av totala antalet namn- förslag valkretsförbundsvis.

Valkretsförbund Antal Antal för- Antal avdel- slagstäl- namn- ningar lande avd. förslag

Stockholms stad 1 351 155 Uppsala län 25 10[ 62 Södermanlands län 37 33 77 Östergötlands län 42 40 77 Kalmar län 30 15 ca 100 Kristianstads län 46 u.s 69 Malmöhus län 51 22 u.s. Fyrstadskretsen 4 4 ca 60 Hallands län 32 8 22 Bohuslän 41 26 111 Göteborgs stad u.s u.s 32 Älvsborgs läns nza 47 20 64 Älvsborgs läns sza 36 17 35 Skaraborgs län 38 38 52 Värmlands län 54 38 45 Västmanlands län 22 9 32 Västernorrlands län 33 33 62 Jämtlands län 33 32 41 Västerbottens län s:a 59 17 31

Västerbottens län nza 19 19 11 Norrbottens län 37 40 ca 200

1 Siffran inkluderar stad sdelsföreningar.

på detta sätt varit aktiva i 1970 års riksdags- nomineringar, ha uppgått till ca 1500. Av detta antal kommer nära hälften från Jön— köpings län. Den siffran är i och för sig inte osannolik med tanke på att förslagsverksam- heten i detta län skedde så att de enskilda medlemmarna vid avdelningsmötena fick in- lämna förslag på i förväg utsända talonger.

4.4.3 Namnförslag från lokalavdelningar

Lokalavdelningarna uppmanades i 3/4 av val- kretsförbunden genom en skrivelse att till ett visst datum inkomma med namnförslag till förbundsexpeditionerna. Hur många lokalav- delningar som hörsammat denna uppmaning har inte kunnat erhållas några preciserade uppgifter om. Ännu mindre är kunskapen om hur förslagen tillkommit inom förening- arna. Antal föreslagna kandidater från lokal-

1 Sköld a. a. sid. 153 ff.

• Sida 56
•  Original

avdelningar, dit även stadsdelsföreningar förts, framgår av tabell 22.

Tabellen ger vid handen att lokalavdel- ningar varit aktiva i samtliga förbund som uppmanade sina avdelningar att föreslå kan- didater. I tre förbund har samtliga inkomna namnförslag emanerat från avdelningshåll. 1 ungefär hälften av förbunden, där avdel- ningar föreslagit kandidater, har mer än 80 procent av samtliga namnförslag kommit från avdelningarna. Totalt ilandet har avdel— ningarna svarat för knappt hälften av nanm- förslagen.

I några fall har man anledning att miss- tänka att ombudsmännen vid angivande av antal förslagsställande avdelningar inräknat även de avdelningar från kvinno- och ung- domsförbunden, som föreslagit kandidater. Exempelvis torde detta vara fallet beträffan- de Norrbottens län.

En jämförelse med förslagsverksamheten inom moderata samlingspartiet visar att av- delningarna inom folkpartiet varit verksam- ma i betydligt mindre omfattning. För det första är det inom folkpartiet färre förbund, där avdelningarna föreslagit kandidater, och för det andra har färre avdelningar inom förbunden deltagit i denna verksamhet.

4.4.4 Namnförslag från kvinno- och ungdomsavdelningar samt övriga organ

Som redan påpekats vid ett par tillfällen, gjordes i enkäten en skillnad mellan lokalav- delningarnas och kvinno-, ungdoms- och andra avdelningars förslagsverksamhet. I vil- ken omfattning dessa avdelningar uppmana- des att delta i förslagsverksamheten är inte känt. Man torde emellertid kunna utgå ifrån att i de fall lokalavdelningarna i en cirkulär— skrivelse uppmanades att inkomma med namnförslag, så utsändes samma uppmaning till kvinno- och ungdomsförbundens avdel- ningar. Endast åtta förbund har uppgett att förslag inkommit från andra lokala organ än partiets lokalavdelningar.

Åtta förbund har uppgett att kvinnoför- bundets distrikt (3 förbund) föreslagit kandi- dater. Endast i Stockholms stad har något

större antal kvinnokandidater (22) framförts på detta sätt. I de övriga förbunden varierar antalet mellan 1 och 10.

Sju förbund har nämnt att ungdomsför- bundet (två förbund) eller ungdomsavdel- ningar (fem förbund) föreslagit mellan 1 och 18 kandidater.

[ fyra förbund har andra lokala organ också varit verksamma i förslagsverksam- heten. I Stockholms stad har Kristet sociala rådet föreslagit 15 kandidater. I Uppsala län föreslogs 25 kandidater av två andra organ. Uppgift om vilka dessa var saknas dock. [ Malmöhus län hade Skånes Nykterhetsför- bund insänt en skrivelse. Huruvida kandida- ter föreslogs i denna framgår ej av enkätsva- ret. I Skaraborgs län uppges fem delegationer ha svarat för sammanlagt tio föreslagna kan— didater.

Förslagsverksamheten från kvinno— och ungdomsavdelningar samt övriga lokala or- gan är som framgått av ganska ringa omfatt- ning. Även i de fall då kvinno- och ungdoms- avdelningarna haft gemensamma möten med partiets lokalavdelningar, har aktiviteten san— nolikt inte varit alltför påtaglig. Stöd för detta antagande kan erhållas från undersök— ningen av de kommunala nomineringarna. [ den kunde konstateras att varken kvinnor eller ungdomar främst föreslås av sina re- spektive organisationer, utan de framförs i lika stor utsträckning i organ där representa- tion saknas för dessa medlemskategorier.l

4.4.5 Förslagsverksamhet på förbundsnivå

Liksom beträffande moderata samlingspar- tiet tillämpas i ringa utsträckning det förfa- ringssättet, att förslagen till kandidater till- kommer på förbundsnivå. Inom sjutton val- kretsförbund föreslogs inte någon kandidat på denna nivå. I resten av förbunden har det i huvudsak varit kompletteringar, som ut— förts av nomineringskommitte eller för— bundsstyrelser. Inte i något valkretsförbund har man uppgett att det har föreslagits

1 D. Brändström a. a. sid. 151 och 156.

• Sida 57
•  Original

Tabell 23. Antal namnförslag från nomine- nngskommitté och förbundsstyrelse.

Valkretsförbund Antal namn- Antal namn- förslag fr. förslag fr. nom.kommitté förbunds—

styrelsen

Stockholms län ca 5 — Uppsala län 16 4 Blekinge 2 —

Bohuslän 20 32 Älvsborgs läns norra 5 —

Skaraborgs län * 5 Västmanlands län 6 — Gävleborgs län 30 — Jämtlands län — 5

”nya” kandidater vid det fastställande för- bundsmötet.

Sammanfattningsvis torde man våga det påståendet om förslagsverksamheten inom folkpartiet inför 1970 års val, att aktiviteten mätt i antalet föreslagna kandidater varit lägre än inom moderata samlingspartiet och centerpartiet, men högre om man jämför med hur det var 1948 och 1952 inom folk- partiet. Att aktiviteten ökat i förhållande till 1948 och 1952 kan kanske förklaras med att de enskilda medlemmarna nu i högre ut- sträckning än då hörsammar uppmaningen att föreslå kandidater. Det förhållandet att nästan samtliga förbund har infört ett rådgi- vande provvalsförfarande torde även ha bi- dragit till att fler kandidater föreslagits på sina håll.

4.5 Gallring och rangordning

Denna funktion i nomineringsprocessen ut— övades 1948 och 1952 på tre olika sätt:

1. Inom ungefär 1/4 av förbunden lät man de lokala avdelningarna yttra sig över ett redan färdigställt utkast till valsedel/val- sedlar.

2. Inom fyra fem av förbunden tillämpa- des ett förfarande med rådgivande provval.

3. Inom de övriga förbunden utfördes gallring och rangordning av nomineringskom- mitté eller dylikt.1

Uppenbart är att den första varianten med yttrande är på avskrivning. 1964 och 1968 var det bara i Jönköpings län som nomine- ringskommitténs förslag remitterades till lokalavdelningarna och valkretsförbundets styrelse för yttrande. Inför 1970 års val är det inte något förbund som uppgett att sådant förfaringssätt använts. I stället har förbundet övergått till den form av rådgivan- de prowalsförfarande som rekommenderats i ”Plan-69”.

4.5.1 Rådgivande provval

Folkpartiet, som före kommunalvalet 1966 helt saknade centrala anvisningar om nomi- neringsförfarandet, har länge uppvisat en provkarta på olika nomineringsmönster. För att åstadkomma ett mera enhetligt förfaran— de har alltsedan 1966 rekommendationer utsänts vid varje val. I dessa anvisningar har nämnts, att rådgivande provval bör ingå för att tillgodose ett viktigt inslag i en demokra- tisk ordning.

För poängberäkning rekommenderas den metoden, att den person som rangordnats som nr 1 på provvalssedeln erhåller det högsta rangordningstalet etc. Om 20 namn rangordnats på en lista erhåller nr 1 på listan 20 poäng, nr 2 erhåller 19 poäng etc. Efter addering av poängen på samtliga insända listor erhålls den slutliga rangordningen.

1968 och 1970 ägde provval rum i någon form i nästan samtliga valkretsförbund, me- dan antalet förbund som anordnade provval 1964 var något lägre, 21 av 29 förbund.

Metodiken vid provvalen är synnerligen varierande. Den vanligaste varianten är det föfarande som rekommenderats i de riksom- fattande anvisningarna. En annan variant är att medlemmarna inte fick rangordna kandi- daterna utan endast bland flera föreslagna utvälja ett visst antal; vid sammanräkningen undersöks hur många gånger olika kandida- ter nämnts. En tredje variant är att kandida- terna indelas i en övre och en undre avdel- ning. Sedan sammanställs resultaten så att

1 Sköld a. a. sid. 166.

• Sida 58
•  Original

Förbund Antal del- Delt. i % Delt. i% av av- tagare av medl. givna röster på partiet i 1970 års val Stockholms stad 1 145 28,8 1,1 Stockholms län 1 182 26,3 1,5 Uppsala län 540 23,3 2,8 Södermanlands län u.s u.s u.s Östergötlands län 540 18,4 1,7 Jönköpings län 1 061 20,9 3,5 Kronobergs län 346 23,6 2,9 Norra Kalmar län Södra Kalmar länl 185 8'7 I”?) Gotlands län 199 22,6 4,5 Blekinge län 563 33,0 3,9 Kristianstads län 423 1,7 Malmöhus län 522 19,1 2,5 Malmö Landskrona Lund 561 28,9 1,1 Hälsingborg Halland 424 23,3 2,7 Göteborgs stad 678 18,0 7,8 Göteborgs o. Bohuslän 501 15,3 1,2 Älvsborgs södra u.s u.s u.s Älvsborgs norra 550 17,0 2,1 Skaraborgs län 606 18,2 Värmlands län ca 1 000 ca 28 ca 4 Örebro län 441 12,3 1,8 Västmanlands län 529 28,0 2,4 Dalarna 796 27,3 4,3 Gävleborgs län 553 19,5 2,8 Västernorrlands län 717 30,1 4,3 Jämtlands län 522 25,4 5,7 Norrbottens län 717 33,9 5,7 Hela riket 15 301 21,8 2,1 det framkommer hur många gånger kandida- synnerligen tillfredsställande på denna

terna förekommit på de olika avdelningarna.

I regel är provvalen anonyma, dvs. med- lemmarna behöver inte sätta ut namn eller adress. lnner- och ytterkuvert eller liknande arrangemang kommer till användning av det skälet.

I en del förbund har vissa personalia angi- vits kring de i bokstavsordning uppförda kandidaterna. I ett förbund har rangord- ningen på provvalssedeln avgjorts genom lottning i nomineringskommittén.

I regel upptas plats på provvalssedeln för ytterligare kandidatförslag.

Beträffande deltagandet i dessa rådgivande provval saknas uppgifter härom endast från något förbund. Man kan m.a.o. säga att materialet, efter gjorda kompletteringar, är

punkt.

Inom folkpartiet var provvalsdeltagandet 1970 omkring 22 procent av medlemmarna med relativt stora fluktuationer emellan för- bunden, från omkring 34 procent iNorrbot- ten ned till omkring 9 procent i Kalmar län. Variationerna inom folkpartiet är emellertid mindre än inom moderata samlingspartiet; däremot är det genomsnittliga deltagandet i hela landet procentuellt sett ungefär lika stort. Om deltagarsifforna i folkpartiets provval relateras till avgivna röster på partiet i det senaste valet, finner man att endast ungefär 2 procent av partiets väljarkår har deltagit i gallring och rangordning av kandi- daterna.

En jämförelse med 1948 och 1952 är svår

• Sida 59
•  Original

att göra p. g. a. att alltför få förbund anord- nade provval vid de tidigare valtillfällena. Någon större förändring förefaller knappast ha skett sedan 1952.1 En viss ökning förelig- ger, men den är knappast mer än märkbar. I likhet med vad som kunde sägas om delta- gandet i moderata samlingspartiets rådgivan- de provval, kan man konstatera att det tycks vara svårt att aktivera mer än en femtedel av medlemmarna i denna form av verksamhet. Det bifogade materialet ger ingen antydan om huruvida det har förekommit speciella kampanjer i samband med provvalet.

4.5.2 Nomineringskommitté, förbundsstyrelse och förbundsmöte

l rekommendationerna sägs att en nomine- ringskommitte' eller styrelsen efter provvals- tidens utgång skall upprätta förslag till kan- didatlista/listor.

Inför 1970 års nomineringar hade de allra flesta förbunden (26 st.) en sådan kommitté. I de övriga förbunden har förbundsstyrelsen svarat för gallring och rangordning efter provvalet.

Knappt hälften av förbunden har även uppgivit att valkretsförbundsmötena i kom- bination med nomineringskommittén eller styrelsen deltagit i denna gallrings- och rang- ordningsproceSS.

I de fall nomineringskommitté funnits hade valkretsförbundets årsmöte utsett deni omkring hälften av förbunden. I omkring 1/4 av förbunden hade styrelsen eller dess arbetsutskott utsett kommittén. [de övriga förbunden förekom varierande tillsättnings- förfaranden. I Stockholms län utsågs en leda— mot av styrelsen och ordföranden av repre- sentantskapet. I Fyrstadskretsen utsågs no- mineringskommittén av valkretsdelegerade. Till delegerade utses ett ombud/25 medlem- mar 1 lokalavdelningarna i de fyra städerna (ca 90 personer).

Antalet ledamöter i nomineringskommit— tén fluktuerar ganska ordentligt från 18 i Stockholms län ned till 4 i Kronobergs län. I regel håller sig antalet mellan 5 och 12. Beträffande sammansättningen har ofta varje

landstingsvalkrets blivit representerad i kom- mittéerna. Dessutom har FPK och FPU of— tast fått utse var sin representant i kommit- teerna. I Stockholms län har FPK och FPU fått utse två representanter vardera.

I Stockholms stad sitter ordförande och vice ordförande i valkretsförbundets styrelse automatiskt med i nomineringskommittén.

I några få förbund är nomineringskommit- tén en teknisk kommitté, som enbart har med ombesörjandet av provvalet att skaffa, såsom utsändande av försändelser och sam- manräkning av resultatet.

4.5.3 Bedömning av det rådgivande provvalet

Vilken vikt fästes då vid provvalsutgången vid upprättandet av förslag till lista/listor? I detta avsnitt skall denna fråga diskuteras något.

Någon motsvarighet till moderata sam- lingspartiets uppmaning att namnen ska upp- föras ienlighet med utslaget i provvalet finns inte i folkpartiets rekommendationer. En del ombudsmän har hävdat att provvalet med nödvändighet måste vara rådgivande. En av anledningarna därtill kan, som en ombuds- man uttryckt det, vara: ”Provval år trots sina demokratiska förtjänster vanligen starkt kon- serverande, hindrar yngre, mindre kända kandidater att komma fram ————.” Stöd för detta kan även fås ifrån undersökningen om de kommunala nomineringarna.2

En bedömning av hur provvalet följts omöjliggörs i de flesta valkretsförbunden, eftersom flera listor lanserats. I fråga om de nio valkretsförbunden med enlistsystem kan man dock göra vissa konstateranden. Man finner flera förändringar på såväl valbar som marginal- och icke valbar plats. 1 fyra för- bund är det ingen förändring på valbar plats och marginalplats. Däremot har omplace- ringar på icke valbar plats företagits i samt- liga förbund.

I Stockholms stad placerade sig en av de

1 Sköld &. a. sid. 175. 2 Brändström aa. sid. 190 f.

• Sida 60
•  Original

yngre riksdagskandidaterna på marginalplats men flyttades upp i det slutgiltiga förslaget till lista. Liknande upplyftning av yngre kan- didater och kvinnliga kandidater har skett även i andra förbund. Det är ett liknande förhållande som inom moderata samlingspar- tiet. [ de flesta valkretsförbund har man således inte kunnat märka någon större bun- denhet till provvalsutgången.

4.6 Fastställelsen av valsedlarna

Inom de flesta förbund har fastställelsen skett vid ett valkretsförbunds möte, oftast vid ett extramöte. Inom fyra förbund skedde fastställelsen vid årsmötet.

I två förbund har valsedlarna fastställts av förb undsstyrelsen. [ Stockholms stad var det folkpartiets representantskap och i Fyrstads— kretsen valkretsdelegerade, som fattade det slutgiltiga beslutet om listornas utseende.

I ett förbund, där fastställelsen skedde vid ett valkretsförbundsmöte, gällde beslutet en- dast de första namnen på två listor. Styrelsen fick därefter i uppdrag att rangordna åter- stoden.

[ tabell 25 har en sammanställning gjorts av deltagandet i de olika förbundens fast- ställelsemöten. Deltagandet vid dessa möten är beroende av olika faktorer:

1. Antalet avdelningar och totala antalet medlemmar

5. Socialdem okratiska partiet

5.1. Partiorganisation

Socialdemokratiska partiets organisation be- står av föreningar och enskilda personer, som på en plats sammansluter sig i en arbetare- kommun. Arbetarekommunerna i sin tur är sammanslutna i partidistrikt. Partidistrikten slutligen konstituerar partiet, vars ledning utgörs av en partistyrelse. Socialdemokra- tiska partiets högsta beslutande instans är

partikongressen som sammanträder vart tred— je år.1

Det finns f.n. 27 partidistrikt i landet av vilka Stockholms och Göteborgs arbetare- kommuner utgör var sitt distrikt. Partidi- striktets område utgörs i princip av en valkrets för val till riksdagen.

1 Pär—Erik Back a. a. sid 38 ff.

Fig. 9. Socialdemokratiska partiets organisatoriska uppbyggnad.

Fackklubb/Förening

Tjänstemannaförening

SSK SKSF PARTIET Kvinnoförbund Broderskaps- = 1. Kongressen (vart 3:e år) _ rörelsen 2. Partistyrelsen SSU (Verkställande utskott) Ungdomsförbund ll ll SSK SKSF PARTIDISTRIKT Kvinnoförbund Broderskaps- _ 1. Distriktskongressen (årligen) = rörelsen 2. Distriktsstyrelse SSU ll (Verkställande utskott) Ungdomsförbund l SKSF Broderskapsgrupp X PARTIKRETS

& = ) Arbetarekommun

Kvinnoförening

Ungdomsförening

• Sida 64
•  Original

Högsta organ inom distriktet är distrikts- kongressen, som sammanträder årligen. Rätt att sända ombud till kongressen har, enligt partiets grundstadgar för partidistrikt & 4, mom. 5, varje arbetarekommun inom distrik- tet. Alla medlemmar har rätt att delta i valen av dessa ombud.

Liksom centerpartiet har socialdemokra- tiska partiet i många kommuner en kretsor- ganisation. Hos socialdemokraterna omspän- ner emellertid denna organisation ibland fler än en kommun. Gränserna har då i de flesta fall bestämts av landstingsvalkretsindel- ningen. Det är under sådana omständigheter naturligt att organisationen fungerat mindre väl som överorganisation över arbetarekom- munerna inom en primärkommun. Dessa samarbetsorganisationer är i Syd- och Mellan- sverige en produkt av 1952 års kommunin- delningsreforrn. Samarbetet mellan arbetare- kommunerna tycks vara mera utvecklat och löpa mer friktionsfritt i kommuner, som inte berördes av denna reform, t. ex. i Norr- och Västerbotten. Här hade naturligtvis de stora avstånden framtvingat denna organisations- form. Kretsorganisationerna har i dessa om- råden en helt annan och starkare ställning än i övriga Sverige.[

Förutom de vanliga sidoorganisationerna, kvinno- och ungdomsförbunden, finns inom socialdemokratiska partiet en religiös organi- sation benämnd Sveriges kristna socialde- mokraters förbund (SKSF), Broderskapsrö- relsen. På det lokala planet finns broder- skapsgrupper, som enligt stadgarna rekom- menderas att vara kollektivt anslutna till arbetarekommunen.2

Grundelementet i partiet är arbetarekom— munerna. F.n. finns omkring 2 000 arbeta- rekommuner i de 27 partidistrikten. Antalet medlemmar uppgår till omkring 900 000.

En närmare presentation valkretsvis fram- går av nedanstående tabell.3

Arbetarekommunernas medlemmar är of- tast indirekt anslutna via någon av de i partiet ingående sido- och underorganisatio- nerna såsom stadsdelsföreningar, ”socialde- mokratiska föreningar”, kvinnoföreningar, ungdomsföreningar, tjänstemannaföreningar,

Tabell 27. Arbetarekommuner och medlems- antal den 31 december 1969.

Partidistrikt Arbetare- Medlemmar kommuner Skåne 253 174 287 Stockholms stad 1 95 199 Östergötland 88 69 659 Södermanland 61 48 35] Stockholms län 71 46 282 Göteborgs stad 1 43 676 Örebro län 93 34 083 Dalarna 75 29 500 Kalmar län 104 28 946 Uppsala län 50 26 508 Jönköpings län 71 25 515 Gävleborgs län 76 24 875 Västmanland 37 24 489 Halland 44 23 631 Blekinge län 52 23 153 Älvsborgs södra 58 23 116 Älvsborgs norra 48 22 199 Värmland 102 20 212 Västerbotten 168 20 193 Bohuslän 64 19 099 Ångermanland 78 15 717 Norrbotten 130 15 054 Medelpad 38 12 652 Kronoberg 63 11 635 Skaraborg 71 11 435 Jämtland 79 9 351 Gotland 42 7 701 Sjöfolkets Riksförbund ; 984 Hela riket 2 018 907 502

broderskapsgrupper. Dessutom finns inom det socialdemokratiska partiet kollektivt an- slutna fackföreningar. Beslut om fackför- eningsmedlemmars anslutning till socialde- mokratiska partiet fattas genom majoritets- beslut vid fackföreningsmöte. De som inte önskar ingå som medlemmar i partiet kan re- servera sig mot beslutet och därmed stå utan- för. Medlemmarna ansluts till den arbetare- kommun inom vars verksamhetsområde den arbetar. Fackföreningen får i sådana fall i praktiken, om än ej formellt, en status helt jämförbar med den som t.ex. en kvinno- klubb har. Denna situation blir dock mer och mer ovanlig åtminstone på mindre platser. Strukturomvandlingen i samhället har med-

1 Brändström a. a. sid. 50. ? Back a. a. sid. 62. 3 SAP:s verksamhetsberättelse 1969 sid. 38.

• Sida 65
•  Original

fört en anpassning av fackföreningsstrukturen så att i åtskilliga fackförbund storavdelningar införts. Dessa storavdelningar kan i vissa extremfall omspänna ett helt län. Medlem- marna i fackföreningen fördelas därefter på de arbetarkommuner inom vilkas verksam- hetsområde de bor. De kollektivt anslutna fackföreningarna kan i sådana fall ej fungera som självständiga sido- och underorganisatio- ner. I de större städerna finns förutom fackföreningar även fackklubbar, anslutna till socialdemokratiska partiet. Fackklubbar- na skall inte förväxlas med verkstadsklub- barna, vilka är de minsta enheterna i en del fackförbund. Fackklubbarna är en samman- slutning av aktiva socialdemokrater på en arbetsplats eller inom en fackförening, oav- sett om kollektivanslutning till partiet skett eller ej. Fackklubbarnas medlemmar utgöres därför ibland av enskilt anslutna medlem- mar. Eftersom anslutningsfonnen varierar och fackklubbarna är få till antalet har de i detta sammanhang likställts med fackför- eningar.

Kollektivanslutningen blir mer och mer omfattande ju större kommunen blir, och den ligger i de största kommunerna åtskilligt över vad som brukar benämnas som riksge- nomsnitt (drygt 2/3 av partimedlemmarna). Kollektivanslutningen är otvivelaktigt högst i storstäderna, med över 90 %, och lägst i glesbygden; allra lägst år den i kommuner med stagnerande befolkningsutveckling.

I de största städerna är fackklubbarna inom arbetarekommunerna sammanslutna i samarbetsgrupper, vilkas styrelser utgör fack- klubbarnas representantskap. Detta väljer sedan ett arbetsutskott (FAU). Fackför— eningarna är dessutom organiserade i fackliga centralorganisationer (FCO). Även om dessa skall ha enbart fackliga uppgifter, har de dock i nomineringshänseende i många fall fungerat som samarbetsorganisationer för de till SAP kollektivt anslutna fackföreningar- na. I socialdemokratiska partiet i Stockholm finns, förutom de nu nämnda organisatio- nerna, även en del speciella grupper som har anknytning till partierna. Dessa är emellertid obetydliga till medlemsantalet och man kan

framställningen.

5.2. Nomineringsregler

Bestämmelser om nomineringar saknas i grundstadgarna för parti-, distrikts- och arbetarekommunstadgarna. Däremot finns av partikongressen 1969 antagna regler för kandidatnomineringar m.m. vid allmänna val. Socialdemokraterna har genom dessa regler de utan jämförelse utförligaste bestäm- melserna för kandidatnomineringar.

I ett inledande avsnitt med rubriken ”Allmänna regler” anges att varje partimed- lem och till partiet ansluten organisation har rätt att föreslå kandidater. För placering på valsedeln fordras emellertid att medlem tillhört partiet minst ett år då valet äger rum. Valsedlarna bör enligt p. 3 komponeras så att det finns ”kandidater, som representerar män och kvinnor, äldre och yngre samt olika yrkesgrupper”. En successiv nyrekrytering förordas. För placering bör emellertid ”kan- didaternas kunskaper och lämplighet vara avgörande”. Slutligen tillråds organisationer och partimedlemmar att motverka uppkoms- ten av s. k. språnglistor, detta för att främja ett enigt uppträdande vid valet.

Därefter kommer ett avsnitt som betitlas ”Valberedning”, i vilket det sägs i p. 1 att en valberedning skall utses av distriktskongres- sen året före valår för att förbereda faststäl- landet av valsedel till riksdagsvalet. Valbered- ning kan inom sig utse ett arbetsutskott.

Arbetarekommuner och partikretsar skall skriftligen uppmanas att inom en viss tid insända förslag på kandidater till distrikts- styrelsen. Medlemmar och organisation skall sedan genom annons eller skriftligen medde- las att förslag kan insändas till kommunsty- relsen.

Förutom dessa två punkter, som återfinns under rubriken ”Kandidatnomineringar”, sägs att arbetarekommunerna efter denna förslagsverksamhet skall insända förteckning över alla föreslagna kandidater till distrikts- styrelsen. Arbetarekommunen kan i sam- band härmed rangordna kandidaterna. Efter

• Sida 66
•  Original

denna tidpunkt äger endast valberedning rätt att föreslå kandidater. Det får dock inte ske efter ett eventuellt beslut om allmän omröst- ning.

I det näst sista stycket regleras processen fram till fastställandet av valsedel på möte eller konferens. Valberedning skall göra upp förslag till valsedel som föreläggs distrikts- styrelsen för yttrande. Därefter behandlas valberedningens förslag och distriktsstyrel- sens yttrande på en valkonferens, som kan vara distriktets ordinarie kongress. För place- ring på valsedel fordras att kandidat fått minst en röst mer än hälften av samtliga godkända röster. Om inte sådan majoritet uppnås skall det företas omval mellan de båda som erhållit högsta röstetalen. Vid lika röstetal avgör lotten.

En medlem kan även begära omröstning med slutna sedlar. Slutligen har man ett avsnitt under rubriken ”Allmän omröstning, s.k. prowal”. Det provvalsförfarande, som åsyftas är av annan karaktär än det rådgi- vande prowalet inom moderata samlingspar- tiet och folkpartiet. Det är därför mera adekvat att termen allmän omröstning begag- nas fortsättningsvis för socialdemokratiska partiets s. k. prowal.

Denna form av omröstning var obligato- risk fram t. o. m. 1940 då bestämmelsen togs bort. Skälet till borttagande torde ha varit att förfarandet ansågs för omständligt. Man ansåg att det borde räcka med att en minoritet tillförsäkrades rätt att påkalla omröstning, ifall enighet om listan inte kunde åstadkommas på annat sätt.

I de regler som nu gäller, antagna 1969, sägs att en tredjedel (tidigare en fjärdedel) av de närvarande röstberättigade på möte eller valkonferens kan påkalla allmän omröstning. Vid omröstning skall det rangordnade för- slaget till valsedel gälla som ”provvalssedel”.

Rösträtt har alla medlemmar som tillhört partiet sex månader vid omröstningstillfället. De medlemmar som önskar ändra place— ringen av kandidaterna på listan kan göra det genom att numrera dem i den ordning man önskar finna dem på den slutliga valsedeln. Valsedlar måste efter strykningar uppta lika

många namn som de slutliga listorna, i annat fall blir de kasserade.

Efter omröstningen skall kandidaterna uppföras på den slutliga valsedeln enligt följande regler (p. 7):

”Första platsen besätts av den kandidat, som erhåller flest godkända röster på denna plats.

Andra platsen besätts av den kandidat, som sammanlagt erhållit flest godkända röster på första och andra platserna.

Tredje platsen besätts av den kandidat som sammanlagt erhållit flest godkända röster på första, andra och tredje platserna.”

Därpå följande platser tillsätts med samma beräkningsmetod. Lotten får falla avgöran- det vid lika röstetal.

En schematisk framställning av socialde- mokratiska partiets nomineringsförfarande återfinns i figur 10.

Dessa riksomfattande regler har övervä- gande antalet distrikt följt. Endast fyra distrikt, Stockholms stad, Stockholms län, Södermanlands län och Göteborgs stad, har egna normerande stadgebestämmelser.

I Stockholms stad finns reglerna i ”Stad- gar för Stockholms arbetarekommun” fast- ställda av arbetarekommunens årsmöte 1953 jämte ändringar. Den senaste ändringen företogs 1969. Paragraferna 11—17 behand- lar proceduren vid ”politiska och kommu- nala val”.

Fig. 10. Nomineringsplan för socialdemokratiska partiet.

Namnförslag insänds till distriktsstyrelsen från partimedlemmar och lokala parti- organisationer

(

Förslag till lista/or utarbetas av val- beredningenldistriktsstyrelsen

Valkonferens fastställer listan/orna

• Sida 67
•  Original

I paragraf 12, ”Nomineringsproceduren vid riksdagsval”, som har intresse för vår undersökning, sägs bl. a. att kommunstyrel- sen skall fastställa tidpunkten för nomine- ringarna. Partiorganisationerna skall i cirku- lär meddelas om detta senast tre månader före nomineringstidens utgång.

Efter förslagstidens utgång skall kommun- styrelsen inför representantskapet framlägga ett förslag till lista för valet. Representant- skapet beslutar sedan om det antal namn listan skall upptaga.

Representantskapet äger besluta om upp- rättad lista omedelbart skall fastställas eller underkastas omröstning bland kommunens medlemmar. De närvarande röstberättigade ombuden kan i enlighet med rikspartiregler- na besluta att omröstning skall verkställas.

Vid allmän omröstning (prowal) gäller bestämmelser under paragraf 16.

Denna paragraf hade följande lydelse:

5 16. Allmän omröstning (provval)

Mom. 1. Enligt de regler som stadgasi %% 12, 13 och 14 kan för slutligt fastställande av lista för riksdags-, storlandstings- och stads- fullmäktigeval allmän omröstning anordnas bland de av kommunens medlemmar, som tillhört partiet minst sex månader och är bosatta inom det område för vilken den aktuella listan skall gälla.

Mom. 2. Valsedel skall vara vit och ha av kommunstyrelsen fastställd storlek och pap- perskvalitet.

Mom. 3. Valsedel skall ovanför namnen ha en rubrik (”parti- eller gruppbeteckning”). Denna får inte innehålla namn på partiorga- nisation eller mellanledsorgan, såvida inte organisationen ifråga fattat beslut om att officiellt stödja listan.

Mom. 4. Den röstande har rätt att på listan stryka över, skriva till och numrera namn. För att bli godkänd måste dock listan uppta ostrukna namn till det antal, som beslutats av representantskapet när det gäller riksdags- och storlandstingsval och krets- mötet när det gäller stadsfullmäktigeval. Gör den röstande numreringar måste alla namn

Mom. 5. För sammanräkning av rösterna utser kommunstyrelsen en kommitté av tre ledamöter för varje krets, som deltar i prov- valet.

Vid provval vid riksdagen bildar de nämn- da sammanräkningskommittéernas ordföran- de en kommitté som efter sammanställning av de olika kretsresultaten avgör om räkning namn för namn skall företas.

Mom. 6. För att bli uppförd på den slutliga valsedeln fordras att på en viss plats ha erhållit över hälften av de godkända rösterna. Därvid får kandidat tillgodoräkna sig de röster han erhållit på ovanför liggande platser.

Kandidat, som på detta sätt valts, kan vid omval inte bli flyttad till lägre plats, men kan vid omval, om han enligt mom. 7 berörs därav, flyttas till högre plats.

Mom. 7. Har plats på listan ej kunnat besättas av kandidat med absolut majoritet enligt mom. 6 l:a stycket skall omval företas.

Vid omvalet får endast de två kandidater, som på den obesatta platsen erhållit flest röster, delta.

Vid omval gäller enkel majoritet. Förekommer flera obesatta platser skall omval till samtliga ske samtidigt, men med skilda valsedlar för varje plats.

Mom. 8. Om två kandidater vid kvalifice- ringen till omval eller efter omval har lika röstetal sker lottning.

En partimedlem, som i Stockholms arbe- tarekommun anser att nomineringarna ge- nomförts på ett sätt som står i strid mot dessa refererade stadgebestämmelser kan överklaga till arbetarekommunens styrelse. I stadgarnas & 17 mom. 2 sägs att överklagan- det skall vara skriftligt och vara styrelsen tillhanda senast fem dagar efter respektive nomineringstidens utgång, nomineringsmö- tets och provvalets hållande.

I Stockholms stad ansåg man 1967 att det var nödvändigt att se över nomineringsför- farandet inför 1970 års val beroende på att det skulle nomineras till tre val samtidigt. Arbetarekommunens styrelse tillsatte av det

• Sida 68
•  Original

skälet en utredning med uppdrag att granska nomineringsförfarandet vid olika val, dock inte riksdagsvalet. Utredningen var klar med sitt arbete i början av 1969. Eftersom de flesta förslag utredningen för fram berör de kommunala valen lämnas ingen redogörelse för dem här.

Enligt stadgar för Stockholms läns social- demokratiska partidistrikt å8, första mo- mentet skall kandidatlista för val till riksda- gen upprättas enligt följande grunder: 1) Nominering av kandidater förrättas av arbetarekommunerna, verkställande ut- skottet och distriktsstyrelsen. 2) Förslag insändes till partidistriktet vid av distriktsstyrelsen fastställd tid, som förläg- ges senast två månader före distriktskon- gressen. 3) Verkställande utskottet sammanställer de inkomna namnförslagen samt förelägger ett förslag för distriktsstyrelsen. 4) Distriktsstyrelsen behandlar verkställande utskottets förslag och förelägger distrikts- kongressen sitt förslag till kandidaterna. 5) Distriktskongressen fattar det avgörande beslutet beträffande riksdagslista på ordi- narie kongress. Följande ordning bör följas vid kongres- sens behandling av riksdagslistan:

&) Föredragning av distriktsstyrelsens för- slag till riksdagslista.

b) Principdebatt angående distriktsstyrel- sens förslag.

c) Behandling av listan namn för namn. Vid behandling av listan bör kongressen följa den öppna omröstningens princip. Vid krav på sluten omröstning krävs dock 3/4 majoritet för att aWisa densamma.

d) Sättet för kandidatlistans fastställelse. Kongressen beslutar huruvida listan skall antagas definitivt av kongressen eller under- kastas allmän omröstning (prowal) bland distriktets medlemmar.

Därest minst 1/3 av kongressombuden så begär, skall allmän omröstning företagas bland distriktets medlemmar på sätt kongres- sen närmare beslutar.

De separata reglerna för Södermanlands partidistrikt awiker föga från riksreglerna.

Enligt % 5 har arbetarkommunerna att intill tidpunkt som distriktsstyrelsen skall meddela i cirkulär till arbetarekommunerna och i annons i tidningen Folket inkomma till respektive kretsstyrelse med förslag på kan- didater. Arbetarekommunerna skall först ha inhämtat upplysningar om de föreslagna kandidaternas valbarhet och villighet att kandidera.

Förslagen insändes efter behandling på kretsmöte till distriktsstyrelsen med kretsens yttrande. Distriktsstyrelsen upprättar förslag till kandidatlista eller listor, som skall be- handlas av respektive valkonferenser. Såväl kretsstyrelse som distriktsstyrelse har rätt att föreslå egna kandidater utöver de av arbe- tarekommunerna nämnda.

I Göteborgs stad slutligen skall enligt & 9 i stadgarna för Göteborgs arbetarekommun, antagna 1970, inom arbetarekommunen finns en valkommitté med uppgift dels att upp- rätta förslag till riksdags-, kommunfullmäk- tige- och kyrkofullmäktigeval, vilka sedan förelägges ett representantskapsmöte som år beslutande instans, dels att till ledning för kommunfullmäktige- och kyrkofullmäktige- gruppernas beslut upprätta förslag till kom- munala förtroendeuppdrag. (Första momen- tet.)

Valkommitte består av kommunstyrelsen jämte tio på ett år valda ledamöter, vilka utses på representantskapets årsmöte. För de av representantskapet utsedda ledamöterna väljes fem suppleanter.

Vid behandling av valärenden, som beslu- tas av kommunfullmäktige, äger de social- demokratiska ledamöterna av kommunfull- mäktiges valkommitté rätt att närvara vid valkommitténs sammanträden och har där yttrande- och förslagsrätt. (Andra momen- tet.)

Valkommittén sammanträder på kallelse av kommunstyrelsen. (Tredje momentet.)

Enligt & 11 första momentet kan represen- tantskapet i en viss fråga företaga allmän omröstning bland medlemmarna.

• Sida 69
•  Original

5.3 Nomineringsplan vid 19 70 års val

Inom socialdemokratiska partiet påbörjades nomineringarna inför 1970 års val i samtliga fall under hösten 1969, om man med initiering avser uppmaning från distriktsled- ningen till enskilda och till partiet anslutna organisationer att inkomma med namnför- slag. Valberedning hade emellertid då redan tillsatts vid distriktskongresserna under våren 1969 i många distrikt.

Gallrings- och rangordningsprocessen skedde under januari, februari och mars 1970 med en klar tyngdpunkt på de två senaste månaderna.

Fastställelserna ägde huvudsakligen rum under mars och april 1970.

Eftersom de flesta distrikt följt denna plan skall här endast beröras de distrikt, som awiker något.

Nomineringsplanen för Stockholms stad awiker, som tidigare nämnts, något från riksreglerna beroende på den speciella parti- struktur som är rådande där. Det kan därför vara motiverat att lämna en redogörelse för nomineringsordningen inom Stockholms ar- betarekommun. Vissa förändringar vidtogs dessutom inför 1970 års val till följd av den i föregående avsnitt omnämnda utredningen om nomineringsförfarandet.

1. Kommunstyrelsen kungjorde tider för no- mineringarna samtidigt icirkulär till samt- liga partiorganisationer tre månader före nomineringstidens utgång. Samma infor- mation lämnades i medlemstidningen ”Aktuell information” minst en månad före nomineringstidens utgång.

2. Efter förslagsverksamhetens slut fick en- dast kommunstyrelsen föreslå kandidater, som inte tidigare föreslagits.

3. Kommunstyrelsen ombesörjde i samråd med mellanledsorganen gallring och rang- ordning av de föreslagna kandidaterna.l

4. Representantskapet fastställde slutgiltigt listan för riksdagsvalet. I Stockholms län skedde nomineringarna inför 1970 års val efter följande schema: l. Distriktsstyrelsen uppmanade arbetare- kommunerna i augusti månad 1969 att

senast till den 1 februari valåret nominera kandidater.

2. Under september—oktober 1969 nomine- rade partiets grundorganisationer (soc. dem. föreningar, fackföreningar, kvinno- klubbar och broderskapsgrupper) till sina arbetarekommuner.

3. Arbetarekommunernas styrelsers verkstäl- lande utskott sammanställde grundorga- nisationernas namnförslag och förelade arbetarekommunernas respektive styrelse sitt förslag.

4. Arbetarekommunernas styrelser behand- lade verkställande utskottets förslag, av- styrkte eller tillstyrkte resp. ändrade och förelade arbetarekommunernas medlems- möten förslaget november/december.

5. Arbetarekommunernas medlemsmöten, som är högsta myndighet i valfrågor på lokal nivå, behandlade styrelsernas förslag. Mötesbesluten om nomineringar till riks- dagslistan sändes till distriktsstyrelsen.

6. Skeendet efter den 1/2 1970. Partidistrik- tets verkställande utskott, som är valut- skott, sammanställde de inkomna namn- förslagen, utarbetade ett förslag till riks- dagslista, som förelades distriktsstyrelsen.

7. Distriktsstyrelsen, som utgjorde valbered- ning, behandlade verkställande utskottets förslag och utarbetade ett eget förslag, som sändes till ombuden vid distriktskon- gressen.

8. Distriktskongressen behandlade och fast- ställde distriktsstyrelsens förslag till riks- dagslista. I Göteborg tillämpades följande förfa- ringssätt vid riksdagsnomineringarna 1970: 1. Cirkulärskrivelse gick ut till partiorganisa- tionerna med uppmaning att föreslå kan- didater.

2. Kandidaterna tillfrågades om de önskade kandidera.

3. Styrelsen upprättade förslag som behand- lades av en valkommitté.

lMellanletlsorganen består av sju partikretsar, fackklubbarnas au, tjänstemännens au, kvinno- distriktet, Broderskapsdistriktet, SSU—distriktet och studentdistriktet.

• Sida 70
•  Original

4. Representantskapet fastställde valsedeln. [ Fyrstadskretsen slutligen där förhållan- dena är något speciella beroende på valkret- sens konstruktion har man i stort sett följt riksreglerna fram t.o.m. förslagsverksam- heten. Gallringen och rangordningen tillgick så att representanter för de fyra städernas lokala partiorganisationer samlades i slutet av januari 1970. Man träffade då en överens- kommelse om förslag till typ av lista, antal namn och hur platserna på listan skulle fördelas mellan städerna. Den av distriktets årskongress tillsatta valberedningen ombe- sörjde därefter gallring och rangordning i vanlig ordning. Arbetarekommunernas med- lemsmöte fastställde listan. 1 Malmö ut- övades fastställelsefunktionen av arbetare- kommunens representantskap. De här redovisade awikelserna från riks- reglerna är inte särskilt stora. I själva verket är det bara något mera detaljerade anvis- ningar som har ansetts påkallade för de största distrikten, där processen behövt formaliseras utöver vad som har ansetts nödvändigt för landets övriga distrikt.

5.4. Förslagsverksamheten 5.4.1 Inkomna namnförslag

Partidistriktens lämnade uppgifter på denna fråga är hel'' tillfredsställande. Uppgifter om totala antalet föreslagna kandidater saknas inte från något partidistrikt. Däremot före- kommer inom sex partidistrikt exempel på att en del namn dubbelräknats. Emellertid är dessa dubbelräkningar så obetydliga att man helt kan bortse ifrån dem vid presentationen av antalet föreslagna kandidater i tabell 28.

Antalet föreslagna överstiger 100 endast i två distrikt, Stockholms stad och Jönköping. Det föreslås m.a.o. ett förhållandevis litet antal kandidater i det största partiet, lägre än inom de övriga stora partierna, vilket helt överensstämmer med resultaten från de kommunala nomineringarna 1966: moderata samlingspartiet och folkpartiet har ett högre antal förslag än centerpartiet och socialde-

TabellZS. Totala antalet föreslagna kandi- dater inom socialdemokratiska partiet parti- distriktsvis.

Partidistrikt

Stockholms stad 288 Stockholms län 32 Uppsala län 39 Södermanlands län 46 Östergötlands län 71 Jönköpings län 123 Kronobergs län 61 Kalmar län 25 Gotlands län 20 Blekinge län 36 Skåne — Malmöhus län 21 Skåne — Kristianstads län 19 Fyrstadskretsen 49 Hallands län 15 Göteborgs stad 351 Bohuslän 35 Älvsborgs norra 51 Älvsborgs södra 25 Skaraborgs län 82 Värmlands län 50 Örebro län 431 Västmanlands län 37 Dalarna 351 Gävleborgs län 31 Medelpad 25 Ångermanland 42 Jämtlands län 341 Västerbottens län 53[ Norrbottens län 421

1Namnen är dubbelräknade.

mokraterna.l Förhållandet bör kunna tolkas så att i större partier är alla medvetna om svårigheten att placera många kandidater på valsedeln. Det leder till att de olika förslags- ställarna endast för fram enstaka kandidater med rimlig chans att bli placerade. Sköld gjorde f.ö. samma konstaterande att över- ensstämmelsen mellan antalet förslagsställare och antalet föreslagna tydde på att man vanligtvis föreslog endast en kandidat.2

Inom det socialdemokratiska partiet kan förslagen, som nämnts i föregående avsnitt, emanera från enskilda medlemmar, från arbetarkommuner med deras underorgani- sationer. från partikretsnivå och slutligen från distriktsnivå såsom valberedning, di- striktssyrelse och distriktskongress.

1 D. Brändström a. a. sid. 121 ff. 2 Sköld a. a. sid. 225.

• Sida 71
•  Original

Namnförslagens fördelning på dessa för- slagsställare skall analyseras i följande av- snitt.

5 .4.2 Namnförslag från enskilda medlemmar

1 samliga distrikt i landet försiggår nomine- ringsprocessen helt inom partiet, dvs. inga andra än partirnedlemmarna har beretts möjlighet att delta i nomineringsarbetet. Inte heller är det särskilt vanligt att enskilda medlemmar direkt till distriktsexpeditionen inkommer med namnförslag. Fyra distrikt, Stockholms stad, Göteborgs stad, Gotland och Västmanland, uppmanade 1970 enskilda medlemmar att direkt till distriktet föreslå kandidater. 1952 förekom denna form av förslagsverksamhet i ringa omfattning' Möj- ligheten utnyttjas inte heller numera i någon större utsträckning. I ett av de fyra distrik- ten inkom inget namnförslag. I de övriga tre var det sammanlagt 15 medlemmar, som insände nio förslag.

Man kan således anse att denna form av förslagsverksamhet inte har någon betydelse inom det socialdemokratiska partiet. För- slagsverksamheten på lokal nivå inom parti- organisationen är däremot mera väsentlig.

5.4.3. Namnförslag från arbetarekommunerna

Huvudregeln inom socialdemokratiska par- tiet är att när nominering ska påbörjas utgår från distriktsledningen en skrivelse till ar- betarekommunerna, i vilken dessa uppmanas att föreslå kandidater till riksdagslistan. I ett par distrikt utgick Cirkulärskrivelse även till underorganisationerna.

Hur nomineringarna tillgått inom arbe- tarekommunen har inte kunnat kartläggasi denna undersökning. Man torde emellertid kunna utgå från att åtminstone de större arbetarekommunerna i sin tur uppmanat de till arbetarekommunen anslutna organisa- tionerna att förbereda nomineringsfrågan. Därefter har ett arbetarekommunmöte hål- lits där man upprättat förslag på kandidater. I det av arbetarekommunen insända förslaget

En ombudsman har emellertid framhållit att han ser det som en brist att vissa av arbetarekommunerna åtminstone i hans di- strikt inte tillräckligt stirnulerar underorga- nisationema att delta i nomineringsarbetet. Nomineringen skulle härigenom sakna önsk- värd bredd. En annan brist enligt samma person är att det inte i tillräcklig grad sker en ännu hårdare gallring på arbetarekommunens nivå. Man släpper alltför lättvindigt igenom de inkomna förslagen, förlitande sig på distriktsstyrelsens förmåga att gallra.

Det sistnämnda har även framhållits av en annan ombudsman, som menar att listorna passerar flera beredande organ utan att de ändras i nämnvärd utsträckning. Tänkbara orsaker till detta torde vara slentrian kombi- nerad med ett starkt förtroende för valbered— ningen och distriktsstyrelsen. Detta innebär emellertid en svårighet vid jämförelsen med andra partier av föreslagna namn. [ dessa partier har alla namn automatiskt gått vidare till förbunds- eller distriktsnivå, medan för- slagen hos socialdemokraterna har blivit föremål för en första gallrings- och rangord- ningsprocedur. Det är dock, att döma av materialet, troligen inte alltför många förslag som försvunnit på det sättet.

I tabell 29 anges antalet föreslagna kandi-- dater från arbetarekommunerna.

Som synes har aktiviteten på denna nivå varit tämligen stor. Ungefär hälften av alla föreslagna kandidater i hela landet föreslås av arbetarekommunerna.

I samtliga partidistrikt utom Stockholms och Göteborgs stad har arbetarekommuner- na föreslagit kandidater. I de båda storstä- derna är det stadsdelsföreningarna som sva- rat för denna verksamhet. Stadsdelsför- eningar har för övrigt även föreslagit ett mindre antal (4—7) kandidater i fyra andra distrikt. Dessa förslag har i tabellen samman- slagits med arbetarekommunernas förslag inom vederbörande distrikt. Vid en beräk- ning av procentandelen framgår det att lokal- organisationerna har svarat för ca 60 % av de

1 Sköld a. a. sid. 219.

• Sida 72
•  Original

Tabell 29. Antal förslagsställande arbetarekommuner och antal föreslagna kandidater från dessa. Partidistrikt Antal arb.- Antal för- Antal nimn- kommuner slagsst. förslag arb.kom. Stockholms län 71 u.s u.s Uppsala län 50 57 27 Södermanlands län 61 60 41 Östergötlands län 88 21 49 Jönköpings län 71 71 21 Kronobergs län 63 60 30(+13) Kalmar län 104 105 19 Gotlands län 42 u s 20 Blekinge län ' 52 31 26 Skåne — Malmöhus län . 27 21 Skåne _ Kristianstads län 253 (Skane) 37 19 Hallands län 44 7 15 Bohuslän 64 16 28 Älvsborgs norra 48 12 38 ÄIVSborgs södra 58 26 20 Skaraborgs län 71 28 35 Värmlands län 102 25 25 Örebro län 93 20 32 Västmanlands län 37 13 23 Dalarna 75 32 u.s Gävleborgs län 76 u.s u.s Medelpad 38 l 1 20 Ångermanland 78 49 42 Jämtlands län 79 22 31 Västerbottens län 168 24 50 Norrbottens län 130 17 24

föreslagna. Det är högre än inom något av de tidigare redovisade partierna.

En jämförelse med Skölds undersökning visar att förslagsverksamheten nu har decen- traliserats i större omfattning. Inför 1952 års val var det åtminstone inom sju andrakam- marvalkretsar, som inga förslag till kandida- ter kom från den lokala nivån i partihierar- kin. Då var det vanligaste förfaringssättet att man endast gav lokala organisationer möjlig- het att inkomma med förslag. Det var m.a.o. ingen uppmaning som det numera är.1 Man kan därför utan överdrift påstå att aktiviteten under förslagsverksamheten ökat avsevärt sedan 1952.

I vilken utsträckning medlemmarna deltar i denna förslagsverksamhet tillåter källmate- rialet ingen slutsats om vare sig för 1952 eller 1970. Deltagandet torde dock inte vara särdeles högt att döma av de deltagarsiffror som uppnåddes vid de kommunala nomine- ringarna 1966. Det finns ingen anledning att

tro att deltagandet skulle vara högre vid riksdagsnomineringarna, snarare tvärtom, ef- tersom så få har möjlighet att komma i fråga vid dessa nomineringar.

Vid de kommunala nomineringarna 1966 pendlade medlemsdeltagandet hos social- demokraterna mellan 16% i de små gles- bygdskommunerna och ca 1 % i de största städerna. Endast de arbetarekommuner, som återfanns i städer med över 30 000 invånare, hade så höga absoluta tal att sidoorganisa— tionerna kunde antas ha deltagit i någon större utsträckning.2

5.4.4. Namnförslag från kvinno- och ungdomsföreningar

Som flera gånger framhållits är det svårt att få en rättvis bild av aktiviteten på lokalnivå.

1 Sköld &. a. sid. 214. 2 D. Brändström a. a. sid. 126.

• Sida 73
•  Original

Partidistrikt Antal för— Antal Antal för- Antal slagsst. namn- slagsst. namn— kvinno— förslag ungdoms- förslag fören. fören.

Stockholms stad 17 73 17 41 Östergötlands län 2 2 Jönköpings län 44 2 39 4 Kronobergs län 1 1 Fyrstadskretsen 2 5 2 5 Göteborgs stad 8 17 2 4

Bohuslän 51 Älvsborgs södra 2 32

Örebro län 1 3 u.s 2 Västmanlands län 2 1 2 6 Dalarna 81 l 5

Medelpad 2 32

Västerbottens län 2 Norrbottens län 1 l

1Förslag frän kvinnodistrikt har inkluderats. 2SSU och kvinnodistriktet.

Det gäller framför allt sidoorganisationernas verksamhet, som oftast torde kanaliseras genom lokalföreningarna och därför inte avsätter några namnförslag som spår. I den mån det varit möjligt har kvinno- och ungdomsföreningarnas verksamhet på det lokala planet inom det socialdemokratiska partiet skilts ut. Resultatet presenteras i tabell 30.

Såväl antalet förslagsställande organisatio- ner som antalet föreslagna kandidater är, som framgår, mycket lågt. Ca nio procent av samtliga förslag i hela landet kommer från kvinnoföreningarna medan endast omkring fem emanerar från ungdomsföreningar. [ de distrikt där de föreslagit har aktiviteten varit åtskilligt högre. Framför allt i de två största städerna, men även i Dalarna, har ett aktningsvärt stort antal föreslagits härifrån.

5.4.5. Namnförslag från övriga lokala organ

Socialdemokraterna har, som framgått av redogörelsen för partistrukturen, fler under- organisationer än de övriga partierna. Det är kristna grupper anslutna till Broderskapsrö- relsen, tjänstemannaföreningar och fackliga grupper.

För att börja med de kristna grupperna

har de föreslagit kandidater i elva parti- distrikt. Antalet föreslagna kandidater pend- lar mellan 16 i Stockholms arbetarekom- mun, som har sju kristna grupper, och ned till 1 kandidat i flera distrikt.

Tjänstemannaföreningar som enbart åter- finns i de större kommunerna har varit verksamma i fem partidistrikt med tio kandidatförslag som högst föreslagna antal i Stockholms stad, där sju föreningar varit verksamma.

De fackliga organisationer som är anslutna till partiet har föreslagit egna kandidater i nio partidistrikt. Deras aktivitet är betydligt mindre än man kanske kunde vänta sig med tanke på den mycket stora andelen fackligt anslutna till partiet. Det utan jämförelse största antalet namn från fackligt håll före- slås inom Stockholms arbetarekommun, där Fackklubbarnas AU föreslagit 27 personer och nio andra föreningar svarat för 25 kandidatförslag, tillsammans 52. Inom de övriga distrikten håller sig antalet från 12 och nedåt.

5.4.6. Namnförslag från partikretsnivå

Partikretsar har, enligt rikspartireglerna, rätt att lämna förslag på kandidater och i

• Sida 74
•  Original

Tabell 3]. Antal föreslagna kandidater från partikretsar.

Partidistrikt Antal före— Antal före- slående slagna kan- kretsar didater

Stockholms stad 5 34 Södermanlands län 7 u.s Blekinge län 5 4 Bohuslän 3 7 Älvsborgs norra 1 1 Älvsborgs södra l l Skaraborgs län 1 l Värmlands län 5 20 Örebro län 6 17 Dalarna 6 21 Medelpad l 2 Jämtlands län 2 9 Västerbottens län 3 u.s Norrbottens län 9 14

yttrande rangordna dessa. Det har även tillämpats vid 1970 års nomineringar. I tolv distrikt har partikretsar föreslagit kandida- ter. Detaljerade uppgifter om antalet före- slagna finns i elva distrikt. Någon större omfattning har, som framgår av tabell 31, inte denna förslagsverksamhet i mer än fem partidistrikt, där antalet förslag ligger på mellan 34 i Stockholm och ned till 14 i Norrbotten.

Antalet föreslagna från kretsnivå är inte heller så stort. Siffran understiger tio pro-

cent totalt sett, men är i några distrikt uppe i så höga tal som mellan 33 och 60 procent av totalantalet föreslagna inom distriktet i fråga.

Antalet föreslående kretsar är inte heller så påtagligt. Möjligheten att komplettera namnförslagen från arbetarekommunerna tillvaratas endast till en mindre del av partikretsarna.

5.4.7. Namnförslag från partidistriktsnivå

Efter förslagstidens utgång behandlas namn- förslagen på distriktsnivå. Därvid kan ytter- ligare namn tillkomma i anslutning till gallringen och rangordningen. lnvolverade organ är framför allt distriktets valberedning och distriktsstyrelsen samt i någon mån distriktskongressen.

Enligt de nya bestämmelserna som antogs av 1969 års partikongress, skall en valbered- ning utses. I 18 av de undersökta distrikten har denna valberedning utgjorts av distrikts- styrelsen. De övriga hade antingen redan före partikongressen utsett en särskild valbered- ning eller, om så skedde senare, begagnat sig av dispensbestämmelser. Dessa distrikt är Dalarna, Gotland, Gävleborg, Jönköping, Skaraborg, Malmöhus län, Ångermanland och Örebro län. De särskilda valbered-

Tabell 32. De särskilda valberedningarnas sammansättning vid 1970 års kandidatnomine-

ringar. Distrikt Distrikts— VU- SSKF SSU SKSF FCO Omb.man Övr. styrelse- ledamot oftast ledamot sekr. Dalarna x x x x Gotland x x x x x Gävleborg x x1 Jönköping x x x Skaraborg3 Malmöhus [. x x x x x Ångerman]. x2 x x x x Örebro 1. x x x x x x1 Östergöt. 1. x x x x x x4

1F,n ledamot från varje partikrets. 2 Distriktssty relsen utsåg till valberedningens ledamöter de ledamöter av styrelsen som ej nominerats på riksdagslistan. Undantag var ordföranden som tillika var valberedningens ordförande.

3lnga uppgifter föreligger.

4Partiombudsmännen i Norrköpings och Linköpings arbetarekommuner.

• Sida 75
•  Original

ningarna har haft varierande sammansätt- ningar som framgår av tabell 32.

I de övriga distrikten har sålunda distrikts- styrelserna och arbetarekommunstyrelserna i Stockholm och Göteborg svarat för att vid gallring och rangordning komplettera de insända namnförslagen.

I tabell 33 ges en redovisning av hur många förslag som dessa organ svarade för i samband med nomineringarna inför 1970 års val.

Det framgår av denna redovisning att antalet förslag från denna nivå är tämligen måttligt. Det är egentligen bara från några få distrikt som ett större antal föreslagits.

Utöver dessa nu redovisade namnförslag tillkommer ett tiotal namnförslag från den centrala partiledningen. Det är ett resultat av att bostadsbandet vid val till riksdagen helt upphörde fr.o.m. 1970 års val. Kandidater, som är bosatta utanför valkretsen, kan därför nomineras. Det är endast socialde- mokraterna som utnyttjat detta för att kunna placera framför allt statsråden. Parti- styrelsen framställde sådana önskemål i 14 partidistrikt. I sex av dessa distrikt avböjde partidistrikten erbjudanden om att få fram- trädande partiföreträdare som kandidat

bland de valbaras skara. I de övriga ledde det till ett positivt svar. I Stockholms län fick de föreslagna de två första platserna. Det var LO:s ordförande Arne Geijer och Krister Wickman. I Göteborgs stad placerades Tage Erlander på första plats. Gunnar Sträng och Sven Aspling kom på första plats i Älvsborgs södra, respektive Värmlands valkretsar. Som andra namn på valsedeln togs Kjell-Olof Feldt upp i Kopparbergs län och Bengt Norling i Norrbottens län. Bertil Löfberg placerades på tredje plats i Gävleborgs län, medan Sven Moberg fick nöja sig med en fjärdeplats i Örebro län.

I Bohuslän framställde partistyrelsen inte några önskemål om rikskandidat. Däremot föreslog en arbetarekommun Sven-Göran Olhede som kandidat. Han blev dock inte uppförd på distriktsstyrelsens förslag annat än reservationsledes. Två ledamöter av di- striktsstyrelsen föreslog Olhede på andra plats. Efter voteringen vid kongressen beslöts att Olhede skulle stå som andra namn på Bohusläns riksdagslista.

Frågan om placeringen av dessa rikskan- didater har uppenbarligen varit kontrover- siell inom flera av distrikten. Flera distrikt har ansett det principiellt felaktigt att ta upp

Tabell 33. Antal partidistrikt där valberedning, distriktsstyrelse eller distriktskongress före- slagit kandidater och antal namnförslag.

Partidistrikt Antal föreslagna kandidater från:

Val- Distrikts- Distrikts- beredning styrelse kongress Stockholms län 1 Uppsala län 12 Södermanlands län 3 1 Östergötlands län 4 Jönköpings län 24 79 30 Kalmar län 5 Blekinge län 6 Skåne — Fyrstads— kretsen 15 Göteborgs stad 2 Bohuslän 3l Älvsborgs norra 6 Skaraborgs län 14 14 14 Jämtlands län 3 Norrbottens län 1 l 1

1F.n av dessa kandidater hade tidigare föreslagits.

• Sida 76
•  Original

en regeringsledamot på valsedeln och därige- nom minska den lokala representationen. Man har då resonerat så att en regeringsleda- mot omöjligen kan agera utifrån vissa region- intressen och av det skälet är det inte önskvärt att en lokal kandidat skall få stå tillbaka till förmån för en som inte är bosatt inom valkretsen. Men även det omvända resonemanget har framhållits. Det är bra med en regeringsledamot på en valsedel. Det kan eventuellt leda till att man kan få vissa fördelar; åtminstone får valkretsen en kom- munikationskanal direkt till regeringen, nå- got som inte kan vara till någon skada.

Sammanfattningsvis beträffande förslags- verksamheten kan sägas, vilket f.ö. redan påpekats, att det sedan 1952 skett en betydande förskjutning av aktiviteten nedåt i partiapparaten.

Till följd härav har också en större personkrets involverats i nomineringsarbetet. Något fler förslag har också inkommit än 1952. Ökningen är emellertid inte så stor, vilket torde sammanhänga med att man inte föreslår fler kandidater än som har en realistisk chans att hävda sig. Det kan dessutom bero på nomineringsprocessens annorlunda karaktär inom socialdemokra- tiska partiet, med en mer successiv gallrings- och rangordningsprocedur än inom de övriga partierna, där praktiskt taget alla förslag går till förbunds- och distriktsnivå innan en gallring företas.

5.5 Gallring och rangordning

Gallrings- och rangordningsprocessen inom socialdemokratiska partiet skiljer sig från de övriga partiernas på det viset att det inte hålls något rådgivande provval, såsom inom moderata samlingspartiet och folkpartiet,

eller några omröstningar inom avdelningarna, såsom inom centerpartiet. Det innebär att det blir svårt att göra direkta jämförelser med dessa partier.

Gallring och rangordning görs genom ett slags filtreringsförfarande i partiapparaten. Enskilda partimedlemmar och till partiet anslutna organisationer på lokal nivå föreslår kandidater av vilka det sannolikt gallras bort en del innan namnförslagen kommer till arbetarekommunen, som i sin tur kan i yttrande rangordna kandidaterna. Därige- nom sker ytterligare en gallring, vartill kommer att partikretsarna också kan rang- ordna arbetarekommunernas förslag i ett eget yttrande, innan alla föreslagna namn sänds till distriktsnivån för ytterligare bear- betning.

Eftersom det varit omöjligt att med hjälp av materialinsamlingsinstrumenten fånga denna del av processen, kan man inte uttala sig med någon säkerhet om denna gallrings- och rangordningsprocedur. Även om den, som tidigare påpekats, inte skulle vara särskilt omfattande så är det en komplika- tion som man måste hålla i minnet vid en jämförelse med andra partier.

En redovisning av vilka organ som har svarat för gallring och rangordning på di- striktsplanet skall emellertid göras även för socialdemokratiska partiet. En sammanställ- ning av dessa organs verksamhet ger bilden nedan.

Denna sammanställning visar på ett påtag- ligt sätt vilken central roll som distriktssty- relsen spelar vid gallring och rangordning. I inte mindre än 22 distrikt har distriktsstyrel- sen eller kommunstyrelsen i Stockholm och Göteborg varit involverade i denna process. Om vi därtill lägger de distrikt, där kärnan av styrelsen ingått i valberedningen, kan man

Organ som har svarat för gallring och rangordning.

+ distrikt + distriktsstyrelse

Valberedning Valberedning Valberedning Distriktsstyrelse (ellerkommunstyrelse) Distriktsstyrelse + distriktskongress Distriktsstyrelse + distriktskongress + omröstning Kommunstyrelse + mellanledsorganisationer

+ distriktsstyrelse + distriktskongress

v—nv—lkOXIMbe—ä

• Sida 77
•  Original

säga att distriktsstyrelsen helt eller delvis svarat för att utarbeta det listförslag som förelagts den fastställande församlingen. Ef- tersom det inte heller varit särskilt vanligt att arbetarekommunerna eller partikretsarna rangordnat sina förslag, får distriktsled- ningen en ännu starkare position än vad reglerna ger antydan om.

Den sammanställning över inkomna namn- förslag som görs upp på distriktsexpeditio- nen har inom en del partidistrikt sänts ut till arbetarekommunerna och partikretsarna för kännedom. Avsikten med detta har uppgivits vara att bereda arbetarekommunerna och underorganisationerna en möjlighet att dis- kutera och förbereda ombuden inför det fastställande sammanträdet.

5.6 Fastställelsen av valsedlarna

De bestämmelser som finns om fastställelsen följs utan undantag av partidistrikten. För- faringssättet skiljer sig i Stockholms stad, Göteborgs stad och Fyrstadskretsen från övriga valkretsars såtillvida, att avgörandet i nomineringsfrågan i de förra fattas vid arbetarekommunens representantskaps års- möte. Detta gäller Stockholm och Göteborg. ! Fyrstadsvalkretsen har man två faststäl- lande församlingar. I Malmö stad fattas av- görandet vid arbetarekommunens medlems— möten och för övrigt vid arbetarekommuner— nas representantskaps årsmöte. Tillfogas kan, att i Stockholm deltog 1970 omkring 320 röstberättigade ombud, i Göteborg omkring 500 ombud och i Fyrstadsvalkretsen inalles omkring 900 personer i fastställelsemötet.I

En återblick på tidigare tillvägagångssätt visar, att avgörandet i nomineringsfrågan då ägde rum vid allmänna medlemsmöten i de tre rena stadsvalkretsarna. Arbetsformerna i detta avseende har sålunda ändrats. Sköld tillmäter i sin undersökning valkonferenserna en mycket stor betydelse. De var 1948 och 1952 den utan jämförelse viktigaste nomine- ringsinstansen inom de socialdemokratiska partidistrikten. ”I en del valkretsar handla- des frågan över huvud taget ej av något annat organ. Vid valkonferenserna fastställes . . . i

Tabell 34. Deltagandet vid fastställelsen inom socialdemokratiska partiet partidi- striktsvis.

Partidistrikt

Stockholms stad ca 500 Stockholms län 324 Uppsala län 160 Södermanlands län u.s Östergötlands län 233 Jönköpings län u.s Kronobergs län 218 Kalmar län 229 Gotlands län 401 (omröstning) Blekinge län 292 Skåne — Malmöhus län 129 Skåne — Kristian-

stads län 195 Skåne — Fyrstads—

kretsen ca 900 Hallands län 240 Göteborgs stad ca 400 Bohuslän 213 Älvsborgs norra 181 Älvsborgs södra 304 Skaraborgs län 260 Värmlands län 160 Örebro län 350 Västmanlands län 227 Dalarna 271 Gävleborgs län 350 Medelpad 150 Ångermanland 153 Jämtlands län 180 Västerbottens län 350 Norrbottens län 197

de flesta fall de slutgiltiga kandidatlistoma eller där så ej skedde, uppgjordes ett förslag till valsedel, som senare skulle underkastas omröstning. Men även i sistnämnda fall låg det reella avgörandet hos konferenserna, eftersom det i praktiken visade sig att partimedlemmarna med relativt få undantag godkände det preliminärt uppgjorda försla- get.”2

Av den tidigare framställningen har det framgått att en förändring beträffande nomi- neringsfrågans handläggning kan spåras så- tillvida att samtliga distrikt numera ser till att ärendet beredes inte bara av valkonferen- sen utan även av en valberedning och även distriktsstyrelsen. I flera fall har arbetare-

1 Strandman-Söderlund a. a. sid. 80. 2 Sköld a. a. sid. 230.

• Sida 78
•  Original

kommunerna även tillråtts eller erinrats om möjligheten att rangordna namnförslagen. Det kan därför med fog hävdas att en strävan att engagera allt fler partimedlemmar i beslutsprocessen tydligt har förmärkts.1

Även för socialdemokraterna skall en tabell över deltagandet i fastställelsemötena redovisas. Man måste i detta sammanhang ha samma sak i åtanke som beträffande de tidigare presenterade partierna, nämligen att det här är fråga om ombudsmöten.

De i tabell 34 redovisade siffrorna är på intet sätt uppseendeväckande. Antalet delta- gare är ju bestämt enligt stadgarnas regler om ombudsrepresentation vid kongressen. I vad mån och i vilken utsträckning andra parti- medlemmar deltagit vid fastställelsetillfället finns inga uppgifter om, utom för Fyrstads- kretsen, där det är uppenbart att en stor del av deltagarna varit andra än ombud.

I de 1969 antagna reglerna finns som nämnts regler om allmän omröstning. En tredjedel av de röstberättigade kan besluta att den föreslagna listan skall fastställas genom omröstning bland de distriktsrned- lemmar, som tillhört partiet minst sex måna- der. Sådan omröstning hölls 1970 inom endast ett distrikt, Gotlands län. Anled- ningen till att den kom till stånd där var en diskussion om vilken kandidat som skulle placeras på andra plats på listan. Efter voteringar beslöt kongressen om en viss rangordning av kandidaterna, som beträf- fande platserna 3—6 något avvek från di- striktsstyrelsens förslag. Den rangordnade listan utsändes därefter till allmän omröst- ning. De röstande som önskade ändra på placeringen eller tillföra ett nytt namn i stället för något av de angivna, kunde göra detta genom numrering. Inga andra namn än de som var föreslagna tick sättas upp. En lista över dessa nanm bilades. Om man inte ville ändra den inbördes placeringen mellan kandidaterna, skulle man lämna valsedeln onumrerad. Om valsedeln upptog fler eller färre namn (6 st) än kongressen föreslagit, skulle valsedeln kasseras. 23 valförsändelser inkom, dvs. 23 av 42 arbetarekommuner hade deltagit i valet. En försändelse om 10

valsedlar medtogs ej vid sammanräkningen, beroende på att protokoll saknades från arbetarekommunen i fråga. Dessutom kasse- rades 8 sedlar då de var felaktigt numrerade eller upptog mer än 6 namn. 383 sedlar godkändes.

Inalles hade 401 partimedlemmar vid arbetarekommunmöten avgivit sina röster. Om man undantar Visby, där 188 medlem- mar deltagit, hade i genomsnitt 13 partimed- lemmar bevistat dessa arbetarekommunmö- ten.

Dessa siffror är de enda som finns om deltagandet på lokal nivå. De motsäger inte antagandet att deltagarsiffrorna från 1966 års kommunala nomineringar på det hela taget skulle kunna anses relevanta även för 1970 års riksdagsnomineringar.

Omröstningsresultatet följde helt distrikts- kongressens förslag. Emellertid hade ganska många medlemmar utnyttjat möjligheten att tillskriva andra namn än de av kongressen nominerade.

Sköld konstaterade att utvecklingen redan 1952 föreföll gå därhän att allmän omröst- ning anordnades i allt mindre utsträckning. Inför 1948 års val förrättades allmän omröst- ning inom 13 av de 28 andrakammarvalkret- sarna, medan inför 1952 års val prowal förrättades endast inom 6 distrikt eller valkretsar. Det föreliggande materialet be- kräftar den entydiga tendensen. Omröst- ningsförfarandet har blivit alltmera sällsynt i de socialdemokratiska partidistrikten. Under de senaste tre riksdagsnomineringama före- faller det inte ha använts mer än en gång, nämligen på Gotland 1970.

5.7 Listor och listpolitik

Socialdemokratiska partiet har länge warit det enda parti som haft klara anvisningar om antalet listor. Man har hävdat att flerrlist- system tillkomna i syfte att locka särskilda väljargrupper, yrkes- eller lokalintressen bor- de undvikas. Dessutom har man i konsekvens

1 Strandman—Söderlund a.a. sid. 81.

• Sida 79
•  Original

härmed avrått från s.k. spränglistor.l I de nya reglerna finns fortfarande avrådandet från spränglistor för att främja ett enigt uppträdande vid valet. Av formuleringarna att döma förutsättes även i de nya reglerna att det är en valsedel som skall fastställas. Enlistsystem har motiverats med att det ger större respekt åt partiet och dess kandidater. Enigheten visar partiets styrka. Dessutom vet väljaren när han röstar, vilka kandidater som blir invalda om partiet erövrar ett visst antal platser. Detta medför rimligen att det blir större meningsbrytningar mellan olika särin- tressen vid listkompositionen än inom parti- er som lättare kan acceptera att särintressena respekteras på egna listor. Isenare fallet kan man ju undvika ibland ofta svåra beslut om vem som skall placeras som partiets främste kandidat.

Endast i fyra riksdagsvalkretsar har fler än en lista lanserats. Det gäller som framgår av tabell 35 Västmanlands län, Kopparbergs län, där t.o.m. tre listor användes, och de båda norrlandslänen Västernorrland och Jämtland.

I Västmanlands län var skälet till två listor ett rent tekniskt problem. Partiet har alltid haft bara en lista, men 1970 ansåg man sig tvungen att trycka två listor, därför att kongressen beslutat om 14 namn medan valsedeln endast kunde uppta 13 namn. Av det skälet trycktes två listor med 14:e namnet på hälften av listorna, 13:e namnet på andra hälften.

I Kopparbergs län hade man 1968 tre listor, något som distriktsstyrelsen föreslagit även för 1970 års riksdagsval. Anledningen till att tre listor föreslogs var att man hade goda erfarenheter från 1968 och att det minskade antalet mandat ilänet vid 1970 års val ansågs motivera att avgörandet borde lämnas till väljarna, som härigenom fick större valfrihet. Dessutom ansågs att valar- betarna skulle kunna stimuleras av att tre listor lanserades. Det fanns dock förespråka- re för en lista, vilka motiverade sitt ställ- ningstagande med att flera listor blir en form av lotteri. Efter försöksvotering konfirmera- de kongressen distriktsstyrelsens förslag.

I Västernorrlands län var skälet till två listor helt enkelt att man har två partidistrikt inom länet, dels Ångermanlands, dels Medel- pads. Varje distrikt gick fram med var sin lista.

I Jämtlands län slutligen är skälet till två listor inte bekant. Däremot är det känt att inom distriktsstyrelsen och på kongressen diskuterades frågan ingående. Till kongressen kom ett telegram från länets SSU-distrikt, som rekommenderade partidistriktet att en- dast föra fram en valsedel. SSU motiverade detta med att tre val skulle äga rum samtidigt och att man måste visa väljarna att enighet rådde inom partiet. Efter en mycket lång debatt enade sig emellertid kongressen om två listor.

Efter denna genomgång står det klart att det egentligen endast varit två partidistrikt som haft flerlistsystem inom socialdemokra- tiska partiet vid 1970 års val.

De flesta distrikt (18 st) lanserade, som framgår av tabell 35, raka listtyper, medan de övriga hade spaltade listor.

I hela riket förekom 33 valsedlar i 1970 års val mot 30 i valet 1952, vilket visar att antalet inte förändrats nämnvärt.

Däremot har antalet kandidater ökat från 375 till 592 i hela riket mellan de båda valen. Kvinnornas andel av kandidaterna har ökat från ca 15 procent till ca 22 procent. Andelen kvinnor i den socialdemokratiska riksdagsgruppen har ökat från 10 procent 1953 till 17 procent 1971.

De av valberedningarna eller distriktssty- relserna uppgjorda listförslagen antogs utan några större förändringar av kongresserna. Votering fick emellertid tillgripas i 24 av landets 28 valkretsar. Endast i fyra valkretsar antogs listförslagen med acklamation. Totalt förekom 50 voteringar; då är även Gotland medräknat fastän voteringen där gällde hur den valsedel som skulle gå ut till allmän omröstning skulle se ut. Högsta antalet voteringar var nio i Kalmar län. I de övriga distrikten varierade antalet voteringar mellan en och fem. Även i det socialdemokratiska

1 Sköld a. a. sid. 265 och D, Brändström a. a. sid. 93.

• Sida 80
•  Original

Tabell 35. Antal officiella valsedelstyper och antal kandidater inom socialdemokratiska ar- betarepartiet vid 1970 års val. R=rak lista. S=spaltad lista.

Distrikt Antal Typ Antal Antal Antal kvinnor val- kand. kvinnor i % sedlar

Stockholms stad ] R 31 9 19,4 Stockholms län ] R 30 4 13,3 Uppsala län 1 R 12 1 8,3 Södermanlands län 1 S 33 9 27,3 Östergötlands län 1 S 34 13 38,2 Jönköpings län 1 S 30 5 16,7 Kronobergs län 1 R 10 1 10,0 Kalmar län 1 S 30 5 16,7 Gotland 1 R 6 1 16,7 Blekinge 1 S 21 5 23,8 Kristianstads län 1 R 14 3 21,4 Mamö Landskrona 1 S 45 9 20,0 Lund

Hälsingborg

Malmöhus län 1 R 14 3 21,4 Halland 1 S 21 8 38,1 Göteborg 1 R 20 4 20,0 Bohuslän 1 R 14 3 21,4 Älvsborgs södra 1 R 11 2 18,2 Älvsborgs norra 1 S 30 6 20,0 Skaraborgs län ] R 14 3 21,4 Värmland 1 R 15 3 20,0 Örebro län 1 S 15 6 40,0 Västmanlands län 21 R 14 2 14,3 Kopparbergs län 3 R 27 7 25,9 Gävleborgs län 1 R 16 2 12,5 Västernorrlands län 22 R 26 4 15,4 Jämtlands län 23 R 17 4 23 ,5 Västerbottens län 1 S 30 8 26,6 Norrbottens län 1 R 12 1 8,3

Hela riket 33 23R+IOS 592 131 22,1

' Endast sista namnet skiljer listorna åt. 2Ångermanlands och Medelpads partidistrikt gick fram med var sin lista. 3Första namnet är detsamma på båda listorna.

partiet voterades det livligast om namnen på marginalplats. Men även placeringen av de valbara och icke valbara platserna stod det strid omi en del distrikt.

Övervägande antalet partidistrikt tillät inte några som helst förändringar av den fastställda listan. Endast fyra distrikt tillät sådana justeringar, nämligen Kronobergs län, Hallands län, Västmanlands län och Bohus- län.

I de tre förstnämnda distrikten har distriktsstyrelsen svarat för dessa justeringar medan verkställande utskottet komplettera- de med ett namn i Bohuslän.

De företagna justeringarna var i samtliga fall föranledda av osäkerheten om hur många fasta mandat länet hade och den förvirring detta lett till. Följden blev att antingen för få eller för många kandidater nominerades av kongressen.

• Sida 81
•  Original

6. Vänsterpartiet kommunisterna

6.1. Partiorganisation

Vänsterpartiet kommunisterna är uppbyggt enligt i stort sett samma principer som det socialdemokratiska partiet i lokalorganisa- tioner, arbetarekommuner och partidistrikt. Medlemmar inom kommun eller annat geo- grafiskt område bildar en lokalorganisation enligt stadgarna antagna på den 21:a kon- gressen 1967 och kompletterade på den 22:a kongressen 1969. Förening eller kretsorga- nisation kan i förekommande fall jämställas med lokalorganisation. Lokalorganisationens högsta instans är årsmötet, en årskonferens. En lokalorganisation kan vidare uppdelas i föreningar för verksamhet i bostadsområden, på arbetsplatser och inom särskilda yrken eller grupper. På det regionala planet verkar partidistrikten. De har till uppgift att sam- ordna lokalorganisationernas verksamhet och att organisera och leda valarbetet. Distriktens gränser fastställs av partistyrelsen och berör- da distrikt. Ett distrikt omfattar minst en riksdagsvalkrets. För närvarande finns i lan— det 22 distrikt. Distriktens högsta instans är årskonferensen, som kan besluta om instif- tande av representantskap.

Vänsterpartiet kommunisternas högsta in- stans är partikongressen, som sammanträder minst vart tredje år. Mellan kongresserna leder partistyrelsen verksamheten. Inom par- tistyrelsen finns även ett verkställande ut- skott som består av ordförande och högst nio ledamöter. Mandatperioden är ett år.

Partiets organisation kan schematiskt itecknas enligt nedanstående figur.

Den i figuren streckade inrutningen parti- krets innebär att några distrikt som mellan- led mellan lokalorganisation och distrikt har ett organ som samordnar lokalorganisatio- nernas verksamhet. Det har ansetts behövligt i de fall då mer än en lokalorganisation finns i en kommun, t. ex. i Norrbottens län. Dessa partikretsar är ganska löst sammansatta utan några klart definierade uppgifter.

Fig. 1]. Vänsterpartiet kommunisternas organisato- riska uppbyggnad.

HIKSORGANISATION

1. Partikongress 2. Partistyrelse (verkställande utskott)

PARTlDlSTRIKT

1. Årskonferens 2. Styrelse

______ l______

F— _l PARTIKRETS

(Arbetarekommuner och fackklubbar)

] | | i ] LOKALORGANISATION [ | | | |

l

l_ _____________ _l

• Sida 82
•  Original

Vänsterpartiet kommunisterna är det enda av de stora rikspartierna som varken har kvinno- eller ungdomsorganisationer. Tidi- gare har emellertid Demokratisk ungdom reellt sett ansetts vara kommunistpartiets ungdomsförbund. Efter stadgerevisionen 1967, då f.ö. Demokratisk ungdom bytte namn till Vänsterns ungdomsförbund (VUF), finns ingen klausul om något som helst samarbete mellan partiet och VUF. På grund av ideologiska meningsmotsättningar blev det en öppen brytning mellan VPK och VUF under våren 1970. Partiet tog därefter, under hösten 1970, kontakter med utbrytar- föreningar från VUF i syfte att bygga upp en ny ungdomsorganisation.l

Vänsterpartiet kommunisterna är det minsta av de stora partierna i landet. För närvarande finns det ca 14 000 medlemmar, därav 3000 kvinnor. I tabell 36 framgår antalet medlemmar inom partiet vid utgång- en av år 1970 partidistriktsvis.

Partiets medlemsantal har reducerats myc- ket kraftigt sedan 1952, då det i landet fanns 34156 medlemmar i 803 arbetarekommu- ner.2

Hur många lokala organisationer som numera finns inom de olika partidistrikten saknas detaljerade uppgifter om. Emellertid finns en uppgift om att partiet 1969 skulle ha omkring 45010kalorganisationer.3 Anta- let partidistrikt har minskat från 27 till 22 mellan de olika undersökningarna. Det finns med andra ord distrikt, som omspänner flera riksdagsvalkretsar. Så är t. ex. fallet i fråga om Södermanlands och Västmanlands di- strikt, som även benämns Mälardalen, och Skånedistriktet.

6.2. Nominenngsregler

Vänsterpartiet kommunisternas stadgar un- dergick vid mitten av 1960-talet en omfat- tande revision. Tidigare var frågan om kandi- datnominering inte omnämnd i stadgarna. Sköld kunde emellertid konstatera att trots saknaden av centrala regler var nominerings- förfarandet så enhetligt att man kunde tro att centrala regler funnits. Det mest anmärk-

Tabell 36. Antal medlemmar 31 dec. 1970i VPK.1

Partidistrikt Storstockholm 3 539 Uppsala 123 Södermanland och Västmanland 5 88 Östergötland 418 Jönköping 297 Kronoberg 341 Kalmar 416 Blekinge 202 Skåne 528 Halland 102 Göteborg 1 433 Bohuslän 318 Älvsborg 371 Skaraborg 207 Värmland 571 Örebro 307 Dalarna 329 Gävleborg 695 Västernorrland 923 Jämtland 103 Västerbotten 174 Norrbotten 2 506 Hela riket 14 368

1 Uppgift från centrala partikansliet iStockholm sept. 1971.

ningsvärda i kommunistiska partiets sätt att nominera före stadgerevisionen var att i enlighet med partiets centralistiska principer skulle valsedlarna godkännas av partiets centralkommitté eller av arbetsutskottet.4

1 de nu giltiga stadgarna har man tagit in en paragraf nr 13, som avser att reglera nomineringsförfarandet. I paragrafen sägs att när det gäller upprättande av kandidatlistor för riksdags- och landstingsval, har organisa- tioner och enskilda rätt att till distriktets valberedning inkomma med förslag på kan- didater. Sedan förslag inkommit kan konfe- rens hållas och till denna utser organisatio- nerna ombud enligt de regler som distrikts- styrelsen utarbetat. Konferensen skall på grundval av inkomna namnförslag upprätta

1 30 Lundström: Vänsterpartiet kommunister— nas organisatoriska uppbyggnad (opublicerad upp- sats).

? Sköld a. a. sid. 270. 3 B. 0. Lundström a.a. sid. 3. 4 Sköld a.a. sid. 272.

• Sida 83
•  Original

1. Organisationer och enskilda ges möjlighet att till distriktets valberedning inkomma med förslag till kandidater.

2. En konferens upprättar en kandidatlista

3. Konferensens förslag kan därefter gå ut till provval bland partimedlemmar eller en bredare allmänhet.

en lista. Konferensens förslag må därefter gå ut till prowal bland partimedlemmarna eller en bredare allmänhet. Formerna för detta skall beslutas av konferensen.

Slutligen framhålls att som kandidater på listan skall även icke partimedlemmar kunna uppsättas. Denna sista punkt betyder att något av en djupgående omvandling skett inom vänsterpartiet kommunisterna.

6.3 Nomineringsplan vid 1970 års val

Trots stadgerevisionen 1967 har inte några större förändringar i nomineringsgången för vänsterpartiet kommunisterna skett. I stort sett samtliga distrikt har gått tillväga på samma sätt vid 1964, 1968 och 1970 års val.

Nomineringsarbetet inleds i regel med att distriktets valberedning, som valts av di- striktskonferensen året före valår, sänder en skrivelse till lokalorganisationerna med upp- maning att inge kandidatförslag till valbered- ningen. Detta gjordes för 1970 års nomine- ringar vid årsskiftet 1969/70. Under valårets första månader föreslås namn, vilka blir föremål för en gallring och rangordning inom valberedningen under februari—mars. Listor- na fastställs slutligen vid en distriktskonfe- rens mars—maj.

Det finns givetvis vissa avvikelser från detta generella mönster. Så t.ex. har även sympatisörer erbjudits möjlighet att föreslå kandidater i åtta distrikt. Bland de övriga awikelserna kan nämnas att i Jämtlands län föreslås kandidaterna endast av kommun- kretsarna och i Norrbottens län föreslås kandidater av såväl lokalorganisationerna som kommunkretsarna.

I tre distrikt, Östergötland, Värmland och Örebro, sänds en skrivelse med uppmaning

Kandidater föreslås

Valkonferens upprättar listförslag

Prowal

att föreslå kandidater även till de enskilda medlemmarna. I Uppsala län riktas denna uppmaning enbart till direkt anslutna med- lemmar, dvs. sådana som inte tillhör någon lokalorganisation. I Dalarna slutligen går uppmaningen enbart till medlemmarna och inte till lokalorganisationerna.

För gallring och rangordning förekommer i ett par distrikt att provval anordnas, nämligen i Stockholm och Dalarna. Någon närmare information om hur detta tillgår har inte kunnat erhållas. I tre distrikt, Uppsala, Bohuslän och Örebro, sänds det av valbered- ningen upprättade förslaget ut för ”yttran- de”. Denna form av mellanskede inomine- ringsprocessen tillämpades även 1952 i fyra valkretsar, varav tre i Västsverige.1

I ett par distrikt upprättade distriktssty- relsen det slutgiltiga listförslaget, inte valbe- redningen. I Norrbotten hade såväl valbered- ningen som distriktsstyrelsen synpunkter på hur förslaget till lista skulle vara utformat.

6.4. Förslagsverksamhet 6.4.1 Inkomna namnförslag

Det finns en del luckor vad beträffar totala antalet föreslagna kandidater i nominerings— processen. Trots detta har i tabell 37 angivits det antal förslag som uppgivits i enkätfor- muläret. Praktiskt taget inga möjligheter har funnits att kontrollera riktigheten i de lämnade uppgifterna, eftersom så få har bifogat det i enkäten efterfrågade grundma- terialet.

Antalet föreslagna kandidater inom VPK är som synes betydligt lägre än inom de övriga

1 Sköld a. a. sid. 283.

• Sida 84
•  Original

Tabell 37. Totala antalet föreslagna kandi- dater inom vänsterpartiet kommunisterna partidistriktsvis.

Partidistrikt Storstockholm 33 Uppsala 46 Södermanland och

Västmanland u.s Östergötland 25 Jönköping u.s Kronoberg 14 Kalmar 25 Blekinge 20 Skåne u.s Halland 6 Göteborg 41 Bohuslän 18 Älvsborg 36 Skaraborg ca 25 Värmland 20 Örebro 27 Dalarna 18 Gävleborg 31 Västernorrland 32 Jämtland 32 Västerbotten 8 Norrbotten u.s

partierna. Ibland har inte fler kandidater föreslagits än att alla kunnat uppföras på den slutliga listan. Det är även som redan Sköld kunde konstatera ytterst få namnförslag som tillkommer sedan enskilda medlemmar och lokalorganisationer beretts tillfälle att föreslå kandidater. Endast i ett distrikt har en kandidat föreslagits av valberedningen. An- talet föreslagna kandidater har inte heller märkbart förändrats sedan 1952.1 Detta kan kanske tyda på en viss brist på kandidater inom partiet. Det tycks även förhålla sig så att antalet avsägelser till föreslagen kandida- tur är relativt stort, vilket möjligen kan peka på en svårighet för partiet att ibland få före- slagna kandidater att ställa upp på listan.

6.4.2. Namnförslag från medlemmar och sympatisörer

Som redan påpekats är en väsentlig föränd- ring i vänsterpartiet kommunisternas nomi- neringsplan under de senaste 20 åren att en möjlighet har öppnats eller åtminstone vid- gats för enskilda medlemmar och icke parti-

anslutna att föreslå kandidater. I endast två distrikt hade enskilda medlemmar inkorrmit med några få namnförslag vid 1952 års riksdagsnomineringar. Inget partidistrikt tillät icke partianslutna eller sympatisöre att delta i nomine ringsarbetet.2

Inför 1970 års val var det åtminstone sju distrikt som erbjöd andra än partimedlem- mar att delta i nomineringsarbetet. I regel togs kontakt med sympatisörerna genen en särskild kontaktlista som varje distrikt tycks ha. På den har uppförts personer son är intresserade av partiets verksamhet. Det torde i huvudsak vara s.k. ”stödmedlem- mar”, dvs. sådana som inte är fullväriiga medlemmar men som ändå vill ekonomiskt stödja partiets verksamhet med fem kr(n0r per år. 1967 fanns enligt uppgift i kongress- protokollet totalt ca 7000 stödkortsinne— havare. Antalet torde ha sjunkit sedan dess.3

I de distrikt, där andra än partimedlem- mar tilläts delta, var denna kategoris delta- gande begränsat till förslagsverksamheten. De icke partianslutna inbjöds till lokalorga- nisationens medlemsmöten (fem distrikt) eller uppmanades att insända skriftliga för- slag (ett distrikt) eller gavs möjlighet att del- ta i provval (ett distrikt). Uppgifter om hur många icke partianslutna som deltagit och hur många kandidater som föreslogs har inte kunnat erhållas. Men av svaren att döma kan det kanske röra sig kring 150-200 deltagare som föreslagit omkring 90 kandidater i hela landet. Siffran är inte så liten om man jäm- för med övriga partier.

I tolv distrikt uppmanades de enskilda medlemmarna att föreslå kandidater. I ett par av dessa distrikt var det ingen som tog uppmaningen ad notam. I fyra av de övriga distrikten har man antingen uppgett att man inte vet hur många som föreslog och

1 Sköld a. a. sid. 279. 2 Ibid. a.a. sid. 278. 3 I verksamhetsberättelsen till vänsterpartiets kongress 19—21 september 1969 nämns att vid tidpunkten för kongressen 1967 redovisades 17 511 partimedlemmar och 6 742 stödkortsinne- havare. Vid årsskiftet 1968/69 redovisas endast medlemsantalet medan ingenting sägs om stödkort.

• Sida 85
•  Original

Tabell 38. Antal namnförslag från lokalorganisationerna, stadsdelsföreningar och fackklub- bar.

Partidistrikt Antal Antal för— Antal Antal för- Ant. lokal- slagsst. namn- slagsst. namn- org. 1 lokalorg.1 försl.l fack- för-

klubbar slag

Storstockholm 57 O+l7 u.s 13 u.s

Uppsala u.s 8+ 3 28+18 2 6

Södermanland u.s u.s u.s u.s u.s

Västmanland 9 8 u.s Östergötland 15 11 25 Kronoberg 16 12 14 Kalmar 21 20 25 Blekinge 5 5 20 Halland u.s 4 6 Göteborg 14 0+10 0+23 11 18 Bohuslän u.s 13 12 Älvsborg u.s 20+ 4 27+ 9 Skaraborg 10 10 u.s Värmland u.s 15 20 Örebro u.s 9 27 Dalarna 13 13 18 Gävleborg 20 18 21 Västernorrland 29 22+ 3 32+12 Jämtland u.s 42 29 Västerbotten 11 8 Norrbotten 56+ 3 56+ 3 u.s 2 u.s

lFörsta siffran anger lokalorganisation och andra siffran stadsdelsförening. 2Anger kommunkretsar.

föreslogs eller svarat att det endast var ett fåtal. I återstoden av distrikten uppgår antalet förslag till maximalt 30, medan antalet förslagsställare är under 10.

6.4.3. Namnförslag från lokalorganisationer och övriga organ

Huvudparten av namnförslagen har som redan påpekats kommit från lokalorganisa- tionerna. Det gäller såväl 1948 och 1952 som 1970. [ tabell 38 har gjorts en samman- ställning över förslagens fördelning på lokal- organisationer, stadsdelsföreningar och fack- klubbar.

I nästan samtliga distrikt varifrån uppgif- ter föreligger föreslås samtliga, eller i varje fall nästan samtliga, kandidater från lokal- organisationerna och stadsdelsföreningarna (vilka i tabellen har inkluderats i kolumnen för lokalorganisationer). I bara fyra distrikt har fackklubbar deltagit i denna förslagsverk-

samhet. Förutom den i tabellen redovisade aktiviteten kan nämnas att tolv kandidater har föreslagits av två ungdomsklubbari Upp- sala län. I övrigt har en kandidat föreslagits av en valberedning. Det förslaget har redan omnämnts och får ses som ett komplement- förslag till lokalorganisationernas förslag.

Liksom beträffande de övriga partierna kan inget sägas om i vilken utsträckning medlemmarna deltagit vid lokalorganisatio- nens förslagsverksamhet. Undersökningen av de kommunala nomineringarna 1966 visade att 10—20 procent av medlemmarna deltog vid de möten där kandidater föreslogs. I absoluta tal blev dessa procentsiffror likty- diga med antalet styrelseledamöter.l Av detta kan man kanske ändå dra den slutsat- sen att det inte torde ha varit särskilt många fler vid 1970 års nomineringar.

1 Brändström a. a. sid. 126.

• Sida 86
•  Original

6.5. Gallring och rangordning

Den gallrande och rangordnande funktionen i VPK:s nomineringsprocess har i huvudsak ombesörjts av distriktets valberedning men som nämnts har även distriktsstyrelsen och distriktskonferensen varit delaktiga i detta arbete. En sammanställning av de olika orga— nens deltagande finns i tabell 39.

Det är sålunda i valberedningen som förslag till lista upprättas. Antalet ledamöter, som varierar mellan fem och sju, inväljs i regel efter de principerna att de största orga- nisationerna skall vara representerade. Dess- utom vill man att valberedningen skall vara sammansatt så att olika regioner i valkretsen blir representerade. I samtliga fall har en di— striktskonferens utsett valberedningen.

I Dalarna anordnades rådgivande provval, vilket även förekommit 1964 och 1968. Ett sådant provvalsförfarande anordnades i Stor- stockholm 1968, men däremot inte inför 1970 års val. Inga andra uppgifter om dessa provval finns än från Dalarna 1970, där såväl medlemmar som sympatisörer fick en prov- valssedel upptagande 18 personer i alfabetisk ordning. Några uppgifter om deltagandet har inte kunnat erhållas. Däremot finns resulta- tet, av vilket man i varje fall kan utläsa att betydande ändringar företogs vid listkompo- sitionen. Varken det första eller tredje namnet enligt prowalsresultatet återfinns på den slutliga listan. Men det kan kanske bero på avsägelser.

I två av de tre distrikt, där de av valberedningen upprättade listförslagen re- mitterades till lokalorganisationerna för ytt- rande, saknas uppgifter om huruvida för- farandet ledde till några ändringar av den föreslagna rangordningen. I det tredje di-

Tabell 39. Organ som ombesörjt gallring Och rangordning av kandidaterna.

Distriktets valberedning 19 distrikt Distriktsstyrelsen 3 distrikt Distriktskonferens 10 distrikt Provval 1 distrikt

striktet ledde remissen till att ett par kandi- dater byttes ut mot andra.

Sammanfattningsvis kan nämnas att det knappast varit någon gallring att tala om vad beträffar vänsterpartiet kommunisterna. I stort sett alla föreslagna kandidater som kvarstått efter avsägelser har kunnat placeras på valsedeln. Inte heller tycks rangordningen av kandidaterna ha vållat några större pro- blem att döma av antalet voteringar i nomineringskommitteerna och vid distrikts- konferenserna, vilket skall beröras något ut- förligare i följande avsnitt.

6.6 Fastställelsen av valsedlarna

De allra flesta distrikt anger att fastställelsen av valsedlarna ägde rum vid en särskilt sammankallad distriktskonferens. I några fall skedde det dock vid distriktets årskonferens. Endast i Uppsala län var det distriktsstyrel- sen, som hade sista ordet i fråga om fastställelsen. Det skedde efter ett enhälligt beslut vid konferensen, där valberedningens förslag till alla delar accepterats, varför man kan säga att den reella fastställelsen ägde rum på konferensen. Den ordning, som gällde vid 1948 och 1952 års nomineringar, att listan skulle underställas och godkännas av partiets centralkommitté, har helt för- svunnit. Inte heller har den form av provval, som enligt de nya stadgarna distriktskonfe- renserna kan besluta om, kommit att tilläm- pas i något av de distrikt som besvarat enkäten.

Antalet deltagare vid distriktskonferen- serna framgår av tabell 40.

Deltagandet vid konferenserna är liksom i övriga partier begränsat till ombud. Enligt 5 5 mom. 5 har varje lokalorganisation inom distriktet rätt att sända ett ombud för visst påbörjat antal medlemmar, högst 25 och lägst 10, baserat på medlemsantalet vid senaste års redovisning. Det i tabellen redo— visade antalet är ombud. I några fall har upp- getts att en del partimedlemmar utöver om- buden deltog. Trots restriktionerna på del- tagandet omfattar detta ändå omkring 10 procent av samtliga medlemmar.

• Sida 87
•  Original

Tabell 40. Antal deltagare vid fastställelse- mötena inom vänsterpartiet kommunisterna.

Partidistrikt

Storstockholm u.s Uppsala 42 Södermanland 30 Västmanland ca 50 Östergötland ca 60 Jönköping u.s Kronoberg 19 Kalmar 60 Blekinge 50 Skåne u.s Halland 20—25 Göteborg 107 Bohuslän 51 Älvsborg 53 Skaraborg 60 Värmland 95 Örebro 60 Dalarna ca 50 Gävleborg 80 Västernorrland 84 Jämtland 26 Västerbotten 28 Norrbotten 113

Vid konferenserna presenterades valbered- ningens eller i ett par fall styrelsens förslag till lista. 1 ett distrikt gick man direkt till sluten omröstning om valberedningens för- slag. Valberedningama hade i samtliga di- strikt utom fyra (bortsett från dem varifrån uppgifter saknas) lyckats rangordna kandida- terna till distriktskonferensernas fulla belå- tenhet. I 16 distrikt antogs listorna med acklamation, medan i fyra distrikt voteringar förekom. I Storstockholm, som omfattar staden och länet, fick tre voteringar tillgri- pas, en på stadslistan och två på listan som skulle lanseras i länet i övrigt. I de övriga distrikten var det endast en votering i varje. Huruvida dessa voteringar ledde till föränd- ringar av listförslaget saknas uppgifter om. Man frapperas emellertid av den stora enig- heten och uppslutningen bakom valbered- ningarnas förslag, men måste här hålla i minnet att VPK är ett förhållandevis litet parti, där få kandidater föreslagits och där kampen om varje plats på listan är föga intensiv i jämförelse med de övriga betydligt större partierna.

Vänsterpartiet kommunisterna ger i sina stadgar inga anvisningar om antalet listor. Praxis har emellertid sedan länge varit att lansera enbart en lista i varje valkrets, eftersom det har ansetts utåt demonstrera enighet inom partiet och därmed styrka.

I valet 1970 lanserades en lista i samtliga valkretsar utom i Fyrstadskretsen och Norr- bottens län där två listor framfördes. Antalet listor, listtyper och kandidater framgår av tabell 41.

I landets 28 valkretsar har framförts 30 listor, av vilka dock en lista, den på Gotland, var en rikslista med kandidater från hela landet. Det är det lägsta antalet i jämförelse med de övriga partierna. I jämförelse med 1952 år det fyra listor färre.1

I Skånedistriktet komponerades fyra val- sedlar, en för Kristianstads län, en för Malmöhus län, en för Fyrstadskretsen. Dess- utom framfördes en lista med första namnet från Kristianstad och en kandidat från Stockholm som fjärde namn. Övriga kandi- dater kom från Malmö eller Lund. På den listan fick VPK ett mandat i riksdagen.

1 Norrbotten var skälet till två listor gruvstrejken. Man ville ha en lista med en gruvarbetare på första plats. Eftersom en kandidat var ordförande i Gruv 4:an ansågs det lämpligt att han toppade en lista med en kvinnlig riksdagsledamot som andra namn. På den andra listan var toppnamnen omkas- tade. I övrigt stod kandidaterna i samma ordning på de båda listorna. Man kan därför med fog säga att endast en lista lanserades även i Norrbotten. Inte något distrikt tillät justering av listan i efterhand. Trots detta redovisar två distrikt smärre ändringar. De var emellertid föranled- da av omständigheter över vilka ingen kan råda. I det ena distriktet avled den person som stod som första namn på listan efter fastställelsen och i det andra distriktet avsade sig en person kandidatur p. g. a. avflyttning från länet.

1 Sköld a. a. sid. 291.

• Sida 88
•  Original

Tabell 4]. Antal officiella valsedelstyper och antal kandidater inom vänsterpartiet kommu- nisterna vid 1970 års val. R=rak lista S=spaltad lista.

Antal Listtyp Antal Antal Kvinnor i % listor kand. kvinnor

Stockholms stad 1 R 32 3 9,4 Stockholms län 1 R 27 5 18,5 Uppsala län 1 R 12 2 16,7 Södermanlands län 1 R 12 1 8,3 Östergötlands län 1 R 17 3 17 ,7 Jönköpings län 1 R 10 1 10,0 Kronobergs län 1 R 10 1 10,0 Kalmar län 1 R 13 2 15,4 Blekinge län 1 R 10 1 10,0 Kristianstads län 1 R 10 3 30,0 Malmöhus län 1 R 7 0 0,0 Malmö Landskrona 2 R 24 6 25 ,0 Lund Hälsingborg Halland 1 R 6 2 3 3,3 Göteborgs stad 1 R 20 3 15 ,0 Bohuslän 1 S 18 3 16,7 Älvsborgs södra 1 R 6 2 33,3 Älvsborgs norra 1 R 9 2 22,2 Skaraborgs län 1 R 13 2 15,4 Värmlands län 1 R 14 6 42,9 Örebro län 1 R 15 2 13,3 Västmanlands län 1 R 11 2 18,2 Dalarna 1 R 1 l 1 9,1 Gävleborgs län 1 R 12 3 25 ,0 Västernorrlands län 1 R 15 3 20,0 Jämtlands län 1 R 9 1 11,1 Västerbottens län 1 R 7 1 14,3 Norrbottens län 21 R 11 3 27,3

Hela riket 29 28R IS 361 64 17,7

1Listorna upptar samma namn; enda skillnaden är att de två första namnen bytt plats.

I samtliga valkretsar framfördes raka listor utom i Bohuslän, där man i likhet med vid föregående val hade en spaltad lista.

Antalet kandidater är trots färre listor något litet högre än 1952, då 308 kandida- ter, därav 46 kvinnor (15 %) nominerades. Andelen kvinnliga kandidater 1970 var om- kring 3 procent högre. Andelen kvinnor i riksdagen är ungefär densamma 1953 och 1971, 10 resp. 11 procent.1 Andelen kvin- nor på listorna varierar som synes mycket starkt från omkring 43 ned till 0 procent.

Slutligen kan nämnas att någon spränglista eller särlista inte har framförts i något distrikt. De som möjligen skulle ha kunnat

tänkas initiera en sådan hade vid valet redan anslutit sig till KFML, som ställde upp i valet med egna listor.

1 Sköld a.a. sid. 291.

• Sida 89
•  Original

7.2. Gallring och rangordning

Gallrings- och rangordningsfunktionen har i huvudsak åvilat nomineringskommittéerna och valberedningarna, vari nästan uteslutan- de partiledningarna varit representerade. I de fall ingen representant för styrelsen ingått i kommittén eller valberedningen, har styrel- sen i sin helhet haft möjlighet att i efterhand föreslå justeringar i den föreslagna listan. Vid gallring och rangordning gör man en avväg- ning mellan de olika önskemål som fram- förts. I det sammanhanget balanseras de

• Sida 92
•  Original

interna kraven på representation för olika grupperingar inom partiet mot hänsynstagan- de till valmanskårens sammansättning.

För att informera sig om medlemsopinio- nen inom partiet låter man inom moderata samlingspartiet och folkpartiet medlemmar- na i ett rådgivande provval rangordna ett visst antal kandidater, som uppförts i bok- stavsordning på en lista. Inom centerpartiet har man ett omröstningsförfarande inom avdelningarna. Inom socialdemokratiska par- tiet skall förslagen rangordnas allteftersom de når en högre instans i partiet. En gallring och rangordning skall ske i varje arbetare- kommun, därefter kan partikretsarna föreslå nya kandidater och i yttrande över arbetare- kommunernas förslag göra en egen rangord- ning, innan samtliga namnförslag går till distriktsnivån. [ vilken utsträckning detta verkligen görs kan man, som tidigare nämnts, inte uttala sig om. Att döma av en del enkätsvar fungerar sannolikt inte denna filtreringsmetod såsom den är tänkt. Det förefaller som om denna gallrings- och rangordningsprocess inte är särskilt utbredd. Man förlitar sig på distriktsstyrelsens förmå- ga att gallra och rangordna, för att citera en av uppgiftslämnarna.

I ett så litet parti som vänsterpartiet kommunisterna har det knappast funnits anledning att i någon större omfattning gå till medlemmarna innan listförslaget gjorts upp. Såväl tillgången på kandidater som möjligheten att ändå kunna tolka stämning- arna bland medlemmarna har pekat på att valberedningarna kunnat komponera ett list- förslag som man slutit upp kring vid di- striktskonferenserna. Förslagen har som re- gel accepterats utan opposition, vilket kan uppfattas som en bekräftelse på att man lyckats komponera en lista, som tillgodosett medlemmarnas önskemål.

Provvalsförfarandet är numera i motsats till för 20 år sedan regel inom såväl moderata samlingspartiet som inom folkpartiet. Del- tagandet i provvalen ligger omkring 20 pro- cent av antalet medlemmar i partierna och 5 resp. 2 procent av partiets väljarkår. Någon markant förändring i det avseendet sedan

1948 och 1952 kan man knappast tala orn, möjligen kan man notera en svag ökning. Som påpekats i anslutning till redogörelsen för moderata samlingspartiet tycks det vara märkvärdigt svårt att engagera mer än en femtedel av medlemsstocken. Den gruppen torde bestå av sådana som även mera regel— bundet besöker medlemsmöterna. En jäm- förelse med deltagarsiffrorna från center- partiets omröstningar inom avdelningarna visar att deltagandet 1970 uppgick till nästan 30 procent. Det hade annars varit rimligt att anta att fler skulle delta när medlemmarna gavs möjlighet att i hemmiljö rangordna kandidaterna. Att deltagandet är så pass högt inom centerpartiet torde i hög grad vara beroende av den utvecklade partistrukturen med mer än dubbelt så många avdelningar per distrikt som de andra borgeliga partierna. Antalet aktiva medlemmar är sannolikt till följd härav högre inom centerpartiet än inom moderata samlingspartiet och folkpartiet.

[ vad mån provvalets rådgivande karaktär påverkar deltagandet i negativ riktning kan man inte uttala sig om på basis av det insamlade materialet. Vad denna undersök- ning dock klart ger vid handen är att prowalet också uppfattas som ett sätt för partiledningen att informera sig om opi- nionsströmningarna inom partiet. Partiled- ningarna vill inte vara slaviskt bundna till resultatet, eftersom man är av den uppfatt— ningen att det allvarligt skulle rubba möjlig- heterna att få maximalt med röster vid valet. De faktorer väljarna tros fästa avseende vid i listkompositionen skulle i så fall inte tillräck- ligt ha beaktats. En annan risk vid ett beslu- tande provval är att olika grupper skulle anordna kampanjer, som uppmanar både till inre stridigheter och valkupper. De provval, som anordnades inför 1970 års val, var tämligen fria från kampanjinslag. Endast i några förbund inom moderata samlingspar- tiet har kvinno- och ungdomsförbunden uppmanat sina medlemmar att stödja kandi- dater från respektive förbund.

Det förefaller som om listkompositionen inom partier med rådgivande pro/val eller omröstningar föga skiljer sig från partier, där

Imi-n .. .__.. .;-

• Sida 93
•  Original

liknande förfarande inte tillämpas. Oavsett provval eller omröstning diskuterar man sig inom nomineringskommittéerna eller valbe— redningarna fram till ett listförslag, till vilket man kan knyta den förhoppningen att det ger det bästa resultatet vid valet. Föränd- ringar av provvalsresultatet har skett i samt- liga förbund. Ändringarna är mycket stora på de icke valbara platserna, något mindre omfattande och frekventa vad beträffar marginal- och valbara platser. En mycket tydlig tendens vid provval, som kunnat visas i undersökningen av de kommunala nomine- ringarna, men som även bekräftas i denna undersökning, är att de etablerade politiker- na har mycket lättare att hävda sig än de mindre kända unga kandidaterna. Det har lett till att partiledningen i sitt listförslag i regel föreslår bättre placeringar för en del kvinnor och ungdomar än de annars skulle ha fått om provvalsutslaget följts.

En annan komplikation vid jämförelse mellan provval och listförslag är att såväl moderata samlingspartiet som folkpartiet föreslagit mer än en lista. Ibland är det bara några namn i toppen på de olika listorna som kastats om, ibland har man gett de två eller tre främsta kandidaterna i provvalet var sin lista. Det har man gjort för att undvika ett ställningstagande till vilken som partiet vill utpeka som sin främste kandidat.

Ett inslag i nomineringarna, som var ganska vanligt 1948 och 1952, har helt försvunnit eller är på avskrivning. Det är den förrn av remiss till lokalavdelningarna av upprättade listförslag som praktiserats inom folkpartiet innan provvalsförfarandet defmi- tivt slog igenom. Denna metod med yttrande har helt försvunnit. Ett annat inslag är det decisiva omröstningsförfarandet inom social- demokratiska partiet. Det kom till använd- ning inom endast ett distrikt inför 1970 års val. Denna form av omröstning är p.g.a. dess bindande karaktär omgärdad med vissa försiktighetsåtgärder. Kandidaterna står t. ex. upptagna i den ordning partiledningen önskat. Det medför att om resultatet skall bli ett annat än vad som rekommenderats fordras ett organiserat missnöje. Denna för-

siktighetsåtgärd har naturligtvis tillkommit för att partiets främsta mål vid valet, röstmaximeringen, inte skall äventyras ge- nom att listkompositionen fördärvas av t. ex. ”kuppmakare”.

En faktor som däremot tillkommit vid 1970 års val är att bostadsbandet upphört, vilket möjliggjort nominerande av kandidater boende utanför valkretsen. Det har gjorts nästan enbart för socialdemokratiska partiet, som genom sin partistyrelse till olika distrikt framfört önskemål om placering av framför allt statsråd. Inom vänsterpartiet kommu- nisterna har även kandidater boende utanför valkretsen nomineratsi några fall.

7.3 Fastställelsen av valsedlarna

Rangordningen av kandidaterna och faststäl- landet av valsedlarna har skett under jämfö- relsevis stor enighet. Visserligen är uppgifter- na om antalet voteringar inom kommittéerna och valberedningarna fåtaliga. Så mycket är emellertid klart att några reservationsförslag till det fastställande mötet inte blev fram- lagda. Om man dessutom får döma av i hur stor utsträckning listan antogs med acklama- tion eller först efter voteringar, vågar man dra den slutsatsen att fastställelsen skett snabbt och under enighet. Till yttermera visso ledde de voteringar, som begärdes vid fastställelsemötet, endast iundantagsfall till förändringar av listförslaget. Endast en spränglista lanserades i hela landet. Det var inom ett förbund av moderata samlingspar- tiet.

Inom samtliga partier har fastställelsen i samtliga fall utom ett skett vid ett ombuds- möte inom förbundet eller distriktet. För 20 år sedan förekom det på en del håll att den slutliga fastställelsen låg hos en mindre församling som t. ex. förbunds- eller di- striktsstyrelsen.

Deltagandet vid fastställelsen är mindre intressant än deltagandet i förslagsverksam- heten och i gallrings— och rangordningspro- cessen. Det beror på att p.g. a. representa- tionsreglerna finns en restriktion på delta- gandet. Som tidigare framhållits erbjuds vis-

• Sida 94
•  Original

serligen även andra partimedlemmar än de utsedda ombuden att delta. Men det antal som hörsammar denna inbjudan är, att döma av de redovisade deltagarsiffrorna, mycket litet.

7.4 Listor och listpolitik

Någon mera ingående analys av listornas sammansättning har inte gjorts i denna un- dersökning. I det avseendet kan ingen jäm- förelse göras med Skölds studie. En sådan jämförelse skulle vara av stort intresse, efter— som man härigenom skulle kunna pröva en hypotes om att partierna nu i högre utsträck- ning än för 20 år sedan nominerar kandida- ter, som i olika avseenden kan sägas utgöra ett elitskikt av det svenska folket. Stöd för en sådan hypotes hämtas från en del utländs- ka undersökningar, där man kunnat konsta- tera att urbaniseringen och industrialise- ringen av samhällena påverkar rekryterings- mönstret i denna riktning.1

En jämförelse har emellertid gjorts beträf- fande antalet listor och antalet kandidater. Den ger vid handen att i de partier, som 1952 förde fram uppemot 100 listor, nämli- gen dåvarande högerpartiet, bondeförbundet och folkpartiet, har en kraftig reducering av antalet skett. Inför 1970 års val hade dessa partier omkring 50 listor i de 28 valkretsar- na. Antalet kandidater har däremot inte reducerats i samma omfattning. Inom center- partiet har detta antal t.o.m. ökats något.

Socialdemokratiska partiet och vänster- partiet kommunisterna har i stort sett lanse- rat enbart en lista i varje valkrets vid båda undersökningstillfällena.

Andelen kvinnor på listorna har ökat inom samtliga partier. Ökningen är dock anmärkningsvärt liten. Den är störst för socialdemokraterna och centern (6—7 %) och minst för folkpartiet (] %). Andelen invalda kvinnor har ökat kraftigast för cen- terpartiet från 2 till 15 procent, medan moderata samlingspartiet och folkpartiet har ungefär samma andel som vid 1953 års riks- dag.

Det fynd man härvidlag gjort i de norska

undersökningarna tycks inte äga giltighet i Sverige. H. Valen har nämligen konstaterat att andelen kvinnor på listorna är en funk- tion av valkretsens urbaniseringsgrad. Om detta vore riktigt skulle en betydligt större andel kvinnor ha nominerats i de starkast ur- baniserade valkretsarna än vad som nu är fal- let. Man kan inte finna några signifikanta skillnader mellan de olika valkretsarna vare sig i denna undersökning elleri studien av de kommunala nomineringarna. Andelen kvin- nor är ungefär densamma i alla valkretsar oav— sett urbaniseringsgrad. Detta torde ha sin för- klaring i att konkurrensförhållandena mellan partierna skapar ett enhetligt rekryterings- mönster.2 .

När undersökningens resultat nu skall sammanfattas kan man utan överdrifter konstatera att en utveckling till det bättre skett sedan 1952. Sköld konstaterade att nomineringsförfarandet är en kompromiss mellan vad man kan kalla den direkta och den representativa demokratins principer, dvs. medlemmarnas deltagande och hänsynen till väljarna. Han kunde visa att ivarje fall 1948 och 1952 hade båda dessa synpunkter med ytterst få undantag beaktats inom partier— na.3 En jämförelse härvidlag med nomine- ringarna inför 1970 års val visar att en utveckling skett till ett ännu större beaktan- de av dessa två huvudsynpunkter. Partierna har byggt ut infonnationsvägarna så att de enskilda medlemmarna fått bättre möjlighe- ter att delta i framför allt förslagsverksam- heten och vid gallring och rangordning av kandidaterna. Detta har skett samtidigt som hänsynen till väljarkåren blivit än viktigare,

1 Stein Rokkan och Henry Valen: The Mobili- zation of the Periphery. Data on Tumout, Party Membership and Candidate Recruitment in Nor- way. Acta Sociologica Vol. 6, 1962, sid: 115—158. Leo M. Snowiss: Congressional Recruitment and Representation, The American Political Science Review, Vol. LX, 1966, sid: 627—639 och Allan Kornberg and Hal Winsborough: The Recruitment of Candidates for the Canadian House of Com- mons. 2 H. Valen: The Recruitment of Parliamentary Nominees in Norway, Scandinavian Political Stud- ies 1, 1966, sid. 134. Jfr även Den kammunala självstyrelsen 3 Partierna nominerar sid. 162. 3 Sköld a.a. sid. 354.

• Sida 95
•  Original

då partierna numera p.g.a. omstrukture- ringen i samhället sannolikt är mindre repre- sentativa för sina väljare än vad de var 1948 och 1952. Den hypotesen är grundad på vetskapen om att personrepresentativite— ten, dvs. representativiteten hos de valda i jämförelse med väljarna med avseende på vissa yttre karakteristika t.ex. kön, ålder, yrke, inkomst, utbildning och liknande, av- tar med stigande kommunstorlek.l Eftersom urbaniseringsgraden är intimt förknippad med kommunstorleken är det till följd av den snabba omflyttningen från landsbygd till tätbebyggda regioner rimligt att göra det hypotetiska påståendet att partierna numera är mindre representativa för väljarkåren än vad de var för 20 år sedan.

1 Opublicerade forskningsresultat om Represen- tativitet från kommunalforskningsgruppen, redo- visade vid en föredragning den 5 juni 1969. Se även Den kommunala självstyrelsen 3 Partierna nomine- rar sid. 154 ff.

• Sida 96
•  Original

8. Nomineringarna som beslutsprocess

Det som bildat underlag för denna studie är, som nämndes inledningsvis, kunskaperna från framför allt Skölds och kommunalforsk- ningsgruppens nomineringsstudier. Eftersom resultaten från de båda undersökningarna sammanföll på flera punkter, trots att det gällde olika val och trots den långa tid som förflutit däremellan, ansågs det fullt möjligt att anlägga samma teoretiska synsätt på riks- dagsnomineringama l970 som på de kom- munala nomineringarna 1966.

Förvånansvärt liten uppmärksamhet har i den statsvetenskapliga forskningen ägnats det problemområde denna studie behand- lar.1 Undersökningar rörande representativi- tet och rekrytering av eliter har i mycket liten utsträckning ägnats åt att studera nomi- neringarna som en beslutsprocess. Betydligt lättare är det att studera utfallet av nomine- ringarna och härav sedan formulera teorier om vilka faktorer som påverkar rekryterings- mönstret.

Modern elitforskning har sålunda i huvud- sak ägnat sig åt det politiskt valda ledarskik- tet. En mängd empiriska undersökningar har kartlagt vilka egenskaper och kvalifikationer de valda har och hur karriärvägarna ser ut till de olika politiska positionerna. Elitforsk- ningen har m. a. o. koncentrerats på problem som sammanhänger med kandidaternas sociala urspnmg och aktivitetsmönster. Att såväl de kulturella som strukturella variabler- na kommit att inta denna relativt undan-

skymda plats i elitforskningen har under senare år blivit föremål för kritik. Den kriti- ken har tagit sig det konkreta uttrycket att fler studier nu görs om t. ex. politisk socia- lisation och rekrytering av eliter med tonvikt lagd på strukturella faktorers inflytande som t. ex. valsystem, partiernas sätt att nomine- ra.2

Den forskning som hittills bedrivits om nomineringsprocessen är som nämnts inte särskilt omfattande. Det som presterats i de nordiska länderna är såväl kvantitativt som kvalitativt av den dignitet att det bör för— tjäna internationellt erkännande. Förutom de svenska undersökningarna av Sköld och kommunalforskningsgruppen har nomine- ringsförfarandet varit föremål för mera ingå- ende studier i Norge. Valens undersökning av Arbeiderpartiets nomineringar till stortinget

' Det har även konstaterats-av D. Marvick: Polit- ical Recruitment and Careers; International Ency— clopedia of the Social Sciences, sid. 12:273—281 och av J. A. Schlesingcr: Parties, Political: Party Units; International Encyclopedia of the Social Sciences, sid. 11:429—435.

? Dietrich, Herzog: The Sclective System in Poli- tics. Opublicerad uppsats vid IFSA-kongressen i Miinchen 1970. Dietrich anser att elitstudierna hittills gjorts för fragmentariska och förordar i stället mera systematiska studier av bl. a. politisk socialisation, rekrytering till politiska partier, no- mineringar av parlamentskandidater, karriärvägar inom partiorganisationerna etc.

• Sida 97
•  Original

1954 bildade upptakten till en rad arbeten om denna problematik.l

Även i Danmark och Finland har nomine- ringsförfarandet ägnats uppmärksamhet i den statsvetenskapliga forskningen. Det mås- te emellertid sägas att det skett i betydligt mera begränsad skala ijämförelse med Norge och Svergie.2

Karaktären på de studier som gjorts i de utomnordiska länderna är sådan, att det finns få jämförelsepunkter. De undersök- ningar som utförts tar nästan samtliga upp olika problem av och aspekter på nomine— ringsprocessen. I Tyskland har man i dessa studier främst sysslat med valsystemets infly- tande.3 I Storbritannien har man i huvudsak ägnat sin uppmärksamhet åt relationerna mellan lokala och centrala partiledningar.4 I USA och Kanada har statsvetarna framför allt undersökt relationerna mellan valkret- sens socio-ekonomiska struktur och yttre karakteristika hos kandidaterna.5

Det är endast att beklaga denna situation och uttala den förhoppningen att det i fram- tiden ska göras studier som blir utformade så att jämförelser mellan länderna blir möjlig.6

Syftet med denna korta exposé, som på intet sätt gör anspråk på att vara uttömman- de, har varit att försöka sätta in denna studie i ett internationellt sammanhang. Vad som framkommit är att nomineringarna som beslutsprocess veterligen inte gjorts föremål för så omfattande studier i något annat land som i Sverige. Denna undersökning måste av det skälet i huvudsak relateras till de befint- liga svenska studierna. Det kan därför vara lämpligt att nu återknyta till inledningskapit- lets teoretiska utgångspunkter.

På grund av att undersökningen genom- förts ett antal månader efter nominerings- processens avslutande har det inte varit möj- ligt att mera ingående kartlägga alla faser i denna beslutsprocess. Av det skälet har inte heller beklagligtvis den mål/medel-modell, som utvecklats inom kommunalforsknings- gruppen kunnat prövas såtillvida att man erhållit värden på de olika faktorernas rela- tiva betydelse inom varje parti. Modellen har därför i denna studie mera tjänat syftet att

vara en illustration till vilka överväganden som beslutsfattarna kan tänkas göra vid list- kompositionen. Denna undersökning har emellertid inte på någon punkt gett anled- ning att omformulera något i det allmänna synsättet på nomineringarna som beslutspro- cess. Resultaten ligger helt i linje med vad som framhållits beträffande de kommunala nomineringarna. Slutsatserna från såväl de tidigare undersökningar som från denna studie sammanfaller även med den teoretiska syn Sjöblom anlägger på nomineringsproces- sen som en av partiernas tre out-put-variab- ler. Sjöblom menar att beslutet om kandidat- listornas sammansättning ska relateras till de tre olika arenors, interna, väljar- och parla-

1 H. Valen: Nominasjon ved stortingsvalg i det Norske Arbeiderparti 1954. Nominasjonen ved stortingsvalg * en demokratisk prosess eller et eksempel pa partidiktatur? Statsokonomisk tid- skrift 1956: 115—156. Factional Activities and Nomination in Political Parties, Acta Sociologica 3 1958, sid. 183—199. The Recruitment of Parlia- mentary Nominees in Norway, Scandinavian Politi- cal Studies 1 1966. Den sosiale og politiske bak— grunn for rekrutteringen av det politiske ledarskap. Tidskrift för Samfunnsforskning No. 2—3 1966 och Rokkan-Valen The Mobilization of the Periph- ery. Data on Turnout, Party Membership and Candidate Recruitment in Norway, Acta Sociolo- gica, Vol. 6, 1962. Se även Rokkan: Citizens, Elections, Parties 1970. 2Mogens Pedersen: Rekrutteringen af Danske Folketingsmend. Opublicerad uppsats vid den and- ra nordiska konferensen i statskunskap, Helsingfors 1968 och Tapio Koskiaho: The Parliamentary Can- didates and the Candidate Selection in Finland. Opublicerad uppsats vid IFSA-kongressen i Miin- chen 1970. 3 Dietrich Herzog: a. a. 4 R. Mc Kenzie: British Political Parties 1963 och A. Ranncy: The Pathways to Parliament; Candidate Selection in Britain. 5 Allan Kornberg and Hal. Winsborough: a. a. 6 De forskare som på detta begränsade område inom statsvetenskapen har arbetat mest för att åstadkomma länderjämförelse är Stein Rokkan, Henry Valen och Lester G. Seligman, som med sin uppsats Political Recruitment and Party Structure i The American Political Science Review, Vol. LV, 1961, sid. 77e87, väckte berättigat uppseende genom att påpeka partistrukturens inflytande för rekryteringsmönstret. Han pekade idet samman- hanget på den stora betydelse gruppagerandet inom partierna har för rekryteringsmönstrets utseende. Seligman är för närvarande i färd med att göra en mycket omfattande komparativ studie av rekryte- ringsmönstret.

• Sida 98
•  Original

mentariska arenans, där partierna uppträder. Partierna kan vid sina nomineringar inte enbart kasta sina blickar på målet för hand- landet på Väljararenan, nämligen röstmaxi- meringen, utan måste även tänka på målen för beteendet på de övriga arenorna.1 Den i inledningen presenterade mål/medel-model- len överensstämmer således på alla punkter med detta teoretiska synsätt.

Partiernas ledning önskar m.a.o. genom nomineringarna åstadkomma en lista, som tillsammans med andra inslag i valrörelsen kan bidra till att ge det bästa valutslaget på både kort och lång sikt. Det är därför nödvändigt för denna inre krets av partimed- lemmar att balansera olika krav mot varand- ra så att i processen deltagande individer och grupper känner sig nöjda eller lika miss- nöjda med slutresultatet. Det främjar parti- sarnmanhålln'ingen, något som är nödvändigt för att bl.a. få alla att göra en maximal insats i valarbetet. Det räcker emellertid inte för partiledningen att enbart ta hänsyn till individer och grupper inom partierna. Hän- synen till enskilda partimedlemmar och grupper av partimedlemmar måste vägas mot krav om en gentemot väljarkåren person- representativ lista. Det är därför ganska na- turligt att det är den inre kretsen, partiled- ningen, som tar detta huvudansvar vid list- kompositionen. Partiledningen har i de fall aktiviteten varit liten, med bristande kun- skap om medlemmarnas önskemål som följd, fått använda sig av en antecipationsteknik, som inneburit att man sökt bedöma de outtalade önskemålen om listans samman- sättning. Man har försökt förutse vilka egen- skaper hos kandidaterna, som partimedlem- marna och den del av väljarkåren till vilken listan riktas, sannolikt kommer att uppskat- ta.

Partiledningarna har, som redan framhål- lits, när det gäller nomineringarna inför 1970 års val i betydligt högre utsträckning än 1948 och 1952 strävat efter att få reda på vilka kandidater medlemmarna önskar se uppförda på valsedlarna. Trots dessa ökade ansträngningar från partiledningarnas sida har inte motsvarande ökning av medlems-

aktiviteten kunnat påvisas. Andelen parti- medlemmar som kommer i kontakt med nomineringsverksamheten torde av allt att döma variera mellan omkring 10 och 30 procent för de olika partierna i Sverige. Om dessa deltagarsiffror relateras till väljarkåren, innebär det att deltagandet inte i något parti torde överstiga 10 procent av de röstande. Det är en uppskattning som gjorts baserad på data från såväl kommunalforskningsgruppens undersökningar som denna studie rörande nomineringsförfarandet vid riksdagsvalet 1970. 1 G. Sjöblom a. &. sid. 126—131. SOU 1972:17

• Sida 99
•  Original

9. Käll- och litteraturförteckning

Otryckta kallor

Enkäter med bifogade bilagor från 141 före- trädare för de fem största partiernas regiona- la organisation.

Bergh, Carl Herman: Preliminär material— översikt i fråga om kandidatnominering. Opublicerad PM upprättad inom grundlagbe— redningens Arbetsgrupp 11 23.270.

Brändström, Dan: Nomineringsförfarande vid kommunala val. En studie av partiernas kandidatnomineringar inför 1966 års kom- munalval. Kommunalforskningsgruppen Av- handlingsserien 4. (Licentiatavhandling Umeå 1968.)

Herzog, Dietrich: The Sclective System in Politics. Opublicerad uppsats vid IPSA— kongressen i Miinchen 1970.

Hidén, Bo: Kandidatnominering i Värm- land 1969/70 inför riksdagsmannavalet 1970. En studie av de borgerliga partiernas urval till politiska förtroendeposter. (Opubli- cerad proseminarieuppsats i statskunskap vid universitetsfrlialen i Karlstad Vt 1970.)

Kommunalforskningsgruppen: Några forskningsresultat redovisade vid föredrag- ning den 5 juni 1969.

Koskiaho, Tapio: The Parliamentary Candidates and the Candidate Selection in Finland. (Opublicerad uppsats vid IPSA- kongressen i Mlinchen 1970.)

Lundström, Berndt-Ola: Vänsterpartiet kommunisternas organisatoriska uppbygg- nad. (Opublicerad uppsats.)

Pedersen Mogens N: Rekrutteringen af Danske Folketingsmend. (Opublicerad upp- sats vid den andra nordiska konferensen i statskunskap, Helsingfors 1968.)

Simm, Uno: Rekryteringsvägar till kom- munens fullmäktige. Kommunalforsknings- gruppen Avhandlingsserien 2. (Licentiatavh. Göteborg 1967.)

Zanderin, Lars: Landstingsnomineringarna vid 1966 års kommunalval. Kommunalforsk- ningsgruppen Avhandlingsserien 3. (Licen- tiatavh. Lund 1967.)

Strandman, Rolf, Söderlund, Ingvar: Kan- didatnomineringsförfarandet inom moderata samlingspartiet och socialdemokratiska arbe- tarepartiet vid 1970 års riksdagsval. (Opubli- cerad proseminarieuppsats i statskunskap vid Umeå Universitet Ht 1971.)

Tryckta källor Officiellt tryck

Proportionsvalssakkunnigas betänkande II 1921 SOS Riksdagsmannavalen 1953—1956

SOU l961:21 SOU 1963:17

Rikspartiemas program och stadgar

Stadgar för moderata samlingspartiet. Antag- na vid ordinarie partistämma 8—9 jan. 1969. Stadgar för centerpartiet 1969.

• Sida 100
•  Original

Centerpartiets verksamhetsberättelse 1969.

Folkpartiets Program och stadgar. Antag- na 1962 kompletterat med de ändringar som beslöts av landsmötet i Stockholm 1966, Sundsvall 1967 och Stockholm 1969.

Folkpartiets verksamhetsberättelse 1969? 70.

Valplan 68, Plan 69 och Plan 70. Regler Stadgar för Sveriges socialdemokra- tiska parti utgivna 1969.

SAP:s verksamhetsberättelse 1969. Verksamhetsberättelse till vänsterpartiet kommunisternas kongress 19—21 september 1969.

Stadgar för Vänsterpartiet Kommunister- na antagna på 21:a kongressen 1967 och kompletterade på 22:a kongressen 19—21 sept. 1969.

Bearbetningar

Back, Pär-Erik: Det svenska partiväsendet. Särtryck ur Samhälle och riksdag. Stock- holm 1966.

Den kommunala självstyrelsen 1 Ett forsk- ningsprogram

Den kommunala självstyrelsen 2 Medbor- garna informeras

Den kommunala självstyrelsen 3 Partierna nominerar

Downs, A: An Economic Theory of De- mocracy. New York 1957.

Kornberg, Allan och Winsborough, Hal. H.: The Recruitment of Candidates for the Canadian House of Commons. The American Political Science Review. Vol. LXII 1968.

Marvick, Dwaine: Political Recruitment and Careers; International Encyclopedia of the Social Sciences sid. 12: 2739281.

McKenzie, Robert: British Political Par- ties. London 1963.

Ranney, Austin: The Pathways to Parlia- ment; Candidate Selection in Britain, Lon- don, Macmillan, 1965.

Rokkan, Stein: Citizens, Elections, Par- ties, Oslo, Universitetsforlaget, 1970.

Rokkan, Stein och Valen, Henry: ”The Mobilization of the Periphery Data on Turn-

out, Party Membership and Candidate Re- cruitment in Norway”, Acta Sociologica, Vol. 6, 1962.

Schlesinger, Joseph, A: Parties, Poliiical: Party Units; International Encyclopeda of the Social Sciences sid. 11:429—435.

Seligman, Lester G.: Political Recruitment and Party Structure, American Political Sci- ence Review, Vol. LV 1961, sid. 77—86.

Sjöblom, Gunnar: Party Strategies in a Multiparty System. Lund 1968.

Sköld, Lars: Kandidatnominering vid And- rakammarval, SOU 1958: 6, Stockholm, 1958.

Snowiss, Leo M.. Congressional Recruit- ment and Representation, the American Political Science Review, Vol. XV 1966 sid. 627—639.

Valen, Henry: Nominasjon ved Stortings— valg i det Norske Arbeiderparti, Universitetet i Oslo, 1954.

Valen, Hemy: Nominasjon ved Stortings- valg — en demokratisk prosess eller et eksem- pel pa partidiktatur?, Statsokonomisk Tids— skrift l956:sid 115—152.

Valen, Henry: ”Factional Activities and Nomination in Political Parties”, Acta Soci- ologica, 3 (4), 1958: sid. 183—199.

Valen, Henry: ”The Recruitment of Par— liamentary Nominees in Norway”, in Scandi- navian Political Studies, Vol. 121966.

Valen, Henry: Den sosiale og politiske bakgrunn for rekrutteringen av det politiske lederskap, Tidsskrift for Samfunnsforskning, No. 2—3, 1966.

Wyller, Thomas Chr.: Om Nominasjon ved offentlige valg som statsvetenskapelig pro- blem. Statsokonomisk Tidsskrift 1959 s. 122—139. Press Dagens Nyheter 30/9-70. SOU 1972:17

• Sida 101
•  Original

Förkortningar

För beskrivning av partier har följande för- kortningar använts:

DU C CKF CSF CUF FPK FPU MUF SAP SSK

SSU

SKSF

VPK

Demokratisk ungdom Centerpartiet

Centerns Kvinnoförbund Centerns studentförbund Centerns Ungdomsförbund Folkpartiets Kvinnoförbund Folkpartiets Ungdomsförbund Moderata ungdomsförbundet Socialdemokratiska Arbetarpartiet Sve riges Socialdemokratiska Kvinno- förbund

Sveriges socialdemokratiska Ungdomsförbund Sveriges Kristna socialdemokraters Förbund (Broderskapsrörelsen) Vänsterpartiet Kommunisterna

Övriga förkortningar:

FCO FAU TAU

GLB SOU

Fackliga Centralorganisationen Fackklubbarnas arbetsutskott Tjänstemannaföreningarnas Arbets- utskott Grundlagberedningen

Statens offentliga utredningar

• Sida 102
•  Original

• Sida 103
•  Original

Riksdagen i pressen

En undersökning av nyhetsmaterialet om riksdagen

A v Stig Hadenius

• Sida 104
•  Original

• Sida 105
•  Original

1.1. Inledning

Den undersökning som här skall presenteras gäller ett antal tidningars nyhetsbevakning av riksdagsarbetet. Initiativet till undersök- ningen har tagits av grundlagberedningen som haft intresse av att få fastställt dels i vilken utsträckning riksdagsarbetet uppmärk- sammas i pressen dels om riksdagsbevak- ningen förändrats över tid.1

Frågan om tidningarnas attityd till nyhets- material från riksdagen är givetvis av stort intresse. Det måste vara en nödvändighet för en fungerande demokrati att riksdagens arbe- te blir känt bland befolkningen. En av de viktigaste informationskällorna är därvid tid- ningspressen som både har att förmedla ny- heter om riksdagens arbete och kommentera debatter och beslut. Det måste därför vara av betydelse att fastställa hur stor riksdagsbe- vakningen är för närvarande och jämföra med omfattningen under några tidigare år.

Det kan synas vara en ganska enkel upp- gift att beskriva omfattningen av tidningar- nas riksdagsbevakning och även att göra jäm- förelser över tid. Det finns dock betydande svårigheter. Det gäller urval av perioder och urval av tidningar. Det gäller också sättet att göra mätningar.

En mätning av det totala antalet rader som behandlar riksdagen ger naturligtvis ett icke oväsentligt mått på tidningarnas inställ- ning till riksdagsmaterialet. Men hänsyn mås- te även tas till redigeringsprinciper, skrivsätt

och presentationsformer. Det har de senaste årtiondena skett åtskilliga förändringar av de journalistiska principerna. Nya regler har bli- vit gällande som bl. a. torde innebära mindre artiklar och en annorlunda presentation.

I en undersökning som denna bör således inte endast det sammanlagda utrymmet som ges åt riksdagsmaterialet mätas. Hänsyn mås— te också tas till storleken på artiklarna och till presentationen. Har rubrikerna blivit större och har riksdagsmaterialet fått en mera framträdande plats?

Det finns också andra problem som instäl- ler sig när man vill undersöka pressbevak- ningen av riksdagen. Det är givetvis helt orimligt att se den svenska tidningspressen som en enhet. Det finns olika typer av tidningar som man kan anta skall ha olika inställning till riksdagsmaterialet. Storstads- kvällspressen kan väntas ha en annan attityd än storstadsmorgontidningarna. Man kan också förutsätta att det finns skillnader mel- lan storstadstidningarna i Stockholm, Göte- borg och Malmö å ena sidan och regionspres- sen å den andra. Dessa skillnader bör under- sökas.

Den svenska pressen kännetecknas av en relativt hög partibundenhet. Nästan samtliga tidningar är mer eller mindre fast knutna till

1Den undersökning som här skall presenteras har genomförts i samarbete med amanuens Kent Asp, som också handlett de studenter som gjort mät— ningarna.

• Sida 108
•  Original

något av de fem riksdagspartierna.l Det tor- de ha sitt intresse att också undersöka hur inställningen till riksdagsmaterialet varierar mellan olika partiers tidningar. Ett partis tidningar kan ha en annan inställning till riksdagsmaterialet än ett annat partis. Det är till exempel tänkbart att oppositionspartier- nas tidningar finner större anledning att upp- märksamma riksdagsmaterialet än regerings- partiets. Riksdagens debatter är viktigare för oppositionen när det gäller att föra ut deras budskap än den är för regeringen som har flera andra möjligheter att göra sin politik känd.

En annan fråga av intresse gäller olika partitidningars attityder till olika partiers material. I vilken utsträckning favoriserar man det egna partiet och i vilken utsträck- ning låter man andra partier komma till tals?

Sammanfattningsvis kan de frågor som skall behandlas i denna undersökning preci- seras på följande sätt:

1. Hur omfattande är nyhetsbevakningen av riksdagen och har det skett några föränd- ringar över tid?

2. Har presentationen av riksdagsmateria- let förändrats vad avser (a) artikellängd, (b) rubrikstorlek och (c) placering?

3. Finns det skillnader i inställning till riksdagsmaterialet mellan storstadsmorgon- tidningar, storstadskvällspress och regions- tidningar?

4. Hur förhåller sig olika partiers press till riksdagsmaterialet? I vilken utsträckning ”gynnas” det egna partiet?

1.2 Undersökningsperioder och material

Skulle ambitionen ha varit att göra en omfat- tande och fullständig undersökning av den svenska pressens inställning till riksdagsmate- rial från 1939 och framåt skulle urval av perioder och tidningar välla mycket stora problem. Vilka är, månader och veckor skul- le kunna antas vara representativa för andra år, månader och veckor? Hur många tid— ningar skulle behöva undersökas för att man skall kunna uttala sig om hela den svenska

I detta fall är dock ambitionen en annan. Uppgiften har begränsats till en undersök— ning av nyhetsmaterialet vid fyra olika tillfäl— len 1939—1969 och till 22 tidningar. Resul- taten bör trots detta kunna belysa de ovan ställda frågorna.

Riksdagsbevakningen under fyra sessioner har således undersökts. Vid varje riksdag 1939, 1951, 1959 och 1969 har dels tre veckor i maj studerats dels referaten fran första remissdebattsdagen. Majperioden har valts eftersom det är den period då riksdags- arbetet vanligen är intensivast. Pressens upp- märksamhet kan således förväntas vara störst under denna tid. Remissdebattsreferaten har framför allt betydelse som kontroll av resul- taten från maj. Det är givetvis av stort intresse att se om det är samma tendenser under majsessionerna som under remissde- battsdagarna.

Det är omöjligt att undvika att det under vissa perioder förekommer större frågor som mer eller mindre dominerar riksdagens arbe- te. Vad gäller remissdebatterna står alltid den ekonomiska politiken i centrum. Under majperioderna varierar frågorna. Under de här undersökta åren har vid två tillfällen två frågor satt sin prägel på materialet. 1939 var det försvarsfrågan som diskuterades inten- sivt. 1959 var ATP-frågan inne i ett synnerli- gen dramatiskt och avgörande skede.

Givetvis måste hänsyn tas till dessa olika frågor. Av speciell vikt är att uppmärksamma att ATP-frågan i så måtto var unik för efterkrigstiden att den dels var en synnerli— gen stor och omdebatterad fråga dels hade en oviss utgång. Man kan utgå ifrån att den fick en speciell uppmärksamhet och ökade pressens intresse för riksdagsarbetet. Frågan är om det skedde på bekostnad av andra

1De enda undantagen av betydelse är Sydsvens- ka Dagbladet och Kvällsposten i Malmö vilka sedan år 1966 som ”oberoende liberala" inte är knutna till något speciellt parti. Beträffande den svenska partipressen se f. ö. Kaj Kronvall,Partipressen idag (Lund 1971) och Hadenius—Sevcborg—Weibull, Partipress, Socialdemokratisk press och presspolitik 1910—1920 (Gbg 1970).

• Sida 109
•  Original

Tidning1 Utg. ort Parti- Uppl. Periodici- färg 1969 tet 1969 Storstadspress: Svenska Dagbladet (SvD) Stockholm (m) 161 900 7/morg. Dagens Nyheter (DN) Stockholm (fp) 425 800 7/morg. Ny Dag Stockholm (vpk) ? l/vecka4 Expressen (Expr) Stockholm (fp) 547 300 7/em Aftonbladet (AB) Stockholm (5) 480 800 7/em Göteborgs Handels-och Sjöfarts-

Tidning (GHT) Göteborg (fris. lib.) 55 700 6/morg. Göteborgs-Posten (GP) Göteborg (fp) 282 100 7/morg. Ny Tid Göteborg (5) 44 4003 7/morg. Göteborgs-Tidningen (GT) Göteborg (fp) 74 400 7/em Sydsvenska Dagbladet (SDS) Malmö (ob. lib.) 110 200 7/morg. Skånska Dagbladet (SkD) Malmö (c) 34 600 6/morg. Arbetet (Arb.) Malmö (s) 102 000 7/morg. Kvällsposten (Kv.P) Malmö (ob. lib.) 88 800 7/em R egionspress ." Nya Wermlands-Tidningen (NWT) Karlstad (m) 74 600 6/morg. Östgöta Correspondenten (ÖC) Linköping (m) 62 000 6/morg. Eskilstuna—Kuriren (Esk.K) Eskilstuna (fp) 28 100 6/morg. Gefle Dagblad (GD) Gävle (fp) 31 600 6/morg. Norra Skåne (N.Sk) Hässleholm (c) 21 300 6/morg. Nord Sverige (N.Sv) Sollefteå (0) 2 1/vecka4 Folket Eskilstuna (5) 32 000 6/morg. Arbetarbladet (Arb.bl) Gävle (5) 31 600 6/morg. Norrskensflamman (Nil) Luleå (vpk) 2 6/morg.

1Uppgifter om utgivningsort, partifärg, upplaga och periodicitet är hämtade från TS-boken 1970 och

Tollin, S., Svensk Dagspress 1900—1967. 2Ej TS-noterad. 3Upplaga för år1959. 4Tidigare perioder 6/morg.

frågor som samtidigt behandlades i riksda- gen.

Som framgår av tabell 1 har 22 tidningar studerats. Bland dessa finns samtliga stor- stadstidningar som utkom 1969 med. Tidiga— re nedlagda storstadstidningar har ej under- sökts utom i ett fall. Ny Tid har tagits med eftersom det ansetts angeläget att få ytterli- gare en socialdemokratisk storstadstidning med i undersökningen även om det endast kan bli för tre perioder. Två av storstadstid— ningarna — Kvällsposten och Expressen — fanns ej 1939 och finns således med endast för de tre senare perioderna.

Storstadspressen är således väl täckt. Re- gionspressen är betydligt större och kan av arbetsskäl-ej undersökas på samma sätt. Ett urval på nio regionstidningar har gjorts. De representerar olika partier och olika utgiv- ningsorter. Med undantag av de kommunis-

tiska och centerpartistiska tidningarna är det fråga om organ med relativt stora upplagor.

När det gäller undersökningar av respekti- ve partiers press uppställer sig en rad pro— blem. Tidningarna har olikartade förhållan- den till sina respektive partier. Vissa partier har en stor press och andra en mycket liten. Två regionstidningar kan knappast anses re- presentativa för t. ex. folkpartiets omfattan- de regionspress. Däremot har centern och kommunisterna så få regionstidningar att hela dess press blir representerad. Vad gäller storstadspressen finns också svårigheter: cen- terpartiet hade 1969 endast en storstadstid- ning medan folkpartiet hade fem.

Presstrukturen gör således partipressun- dersökningar svåra. Trots detta skall ett för- sök göras att ge en uppfattning om variatio- nerna mellan olika partitidningar och belysa eventuella skillnader.

• Sida 110
•  Original

Den teknik som använts vid undersökningen har varit systematisk innehållsanalys.l Med hjälp av denna kan man få jämförbara data som är nödvändiga för undersökningen. Mät- ningarna har gjorts inom ramen för prosemi- nariearbetet vid Statsvetenskapliga institutio- nen i Göteborg.2

Mätenhet har varit rader. Spaltbredden har visserligen varierat något mellan tid- ningarna och över tid. Förändringarna har dock aldrig varit så stora att de bedömts ha någon betydelse för undersökningsresulta- ten.

Utförliga muntliga och skriftliga instruk- tioner har givits de kodare som utfört mät- ningarna. I bilaga 1 finns de anvisningar som gällt för ämnesuppdelningen.

Först och främst har det gällt för kodarna att skilja ut riksdagsmaterial från annat ma- terial. Det största problemet härvidlag har legat i att finna allt material. Det har varit väsentligt att inte gå förbi sådana artiklar som inte haft någon mera framträdande plats. Det har också gällt att särskilja nyhets- materialet från det kommenterande materia- let. Gränsfallen har dock varit påfallande få och reliabilitetstestema har givit tillfreds- ställande värden.

Vid uppdelningen av ämnen har rubrice- ringen i princip följt huvudtitlarna. Vissa frågor — som skattefrågor och miljöfrågor — har dock ansetts vara av intresse att redovisa separat. Givetvis har det förekommit vissa gränsfall. Framför allt kan samma avsnitt behandla flera ämnen varvid en bedömning fått göras av vilket som skall överväga. I allmänhet har dock ej heller ämnesuppdel- ningen vållat problem.

Slutligen har gjorts en uppdelning på par- ter. Som parter har betraktats dels riksdags— partierna dels regeringen. Samtliga perioder utom 1939 — då socialdemokraterna var i koalition med bondeförbundet — har det varit fråga om socialdemokratiska enpartire- geringar. Parten regeringen blir således likty- dig med socialdemokratiska statsrådsuttalan- den medan på parten socialdemokrater en-

dast kommit sådana ledamöter som ej tillhör regeringen.

Allt material kan givetvis inte partskcdas. Mycket av riksdagsbevakningen i tidningarna består av referat av beslut, allmänna upplys— ningar och sammanfattningar av sådant slag att de ej kan kodas på någon särskild part.

Sammanfattningsvis kan sägas att mätpro- blemen ej varit stora och att alla prov som gjorts på materialet givit tillfredsställande resultat. Problemet med undersökningen har istället varit att perioderna inte varit flera och tidningsurvalet ej större. Tids- och ar- betsskäl har varit orsaken till begränsningar- na. Som det nu är kan flera av resultaten ej anses säkra förrän efter flera och mera om- fattande undersökningar.

lEn genomgång av principerna vid systzmatisk innehållsanalys finns i Hadenius/Weibull, lress ra- dio TV (1970). Där diskuteras också de jroblem som är förknippade med mätningar av detta slag och de test som är nödvändiga för att få en kontroll av tillförlitligheten.

2Mätningarna gjordes vårterminen 1971 och ut- fördes av Ann-Cathrine Andersson, Chriser An- dersson, Kurt Andersson, Håkan Börgemeister, Lars Karlberg, Kristina Nilsson, Ulf Odhagei, Bodil Odhult, Bodil Persson och Gunilla Swatn. De enskilda resultaten finns redovisade i proseninarie- uppsatser.

___—__Mf.H—____v _.-t.—_........__K..-,. __._......_.._..A._.. _ __ _ __A. ._ _

• Sida 111
•  Original

3. Sammanfattning

Frågan om informationen om riksdagen är ett stort problem. Även om man gör en begränsning till tidningspressen som skett i denna undersökning finns en rad svårigheter som hänger samman med variationer mellan olika tidningar och olika riksdagar.

Ser man till det sammanlagda materialet finns det en tendens att detta minskat kraf- tigt under de båda perioderna 1969 ijämfö- relse med tidigare undersökningsperioder. Minskningen är störst i två typer av tid- ningar: regionstidningarna och storstads- kvällspressen. Till bilden hör dock att det skett väsentliga förändringar i den journalis- tiska bearbetningen av materialet. Artiklarna är kortare och har fått större rubriker.

Det är således omöjligt att svara ett enty- digt ja eller nej på frågan om informationen om riksdagen i pressen är sämre 1969 än under tidigare perioder. [vissa storstadsmor- gontidningar är förhållandet snarare det mot- satta. Vad gäller regionspressen torde det dock vara klart att denna intar en allt mer restriktiv hållning till riksdagsmaterial.

Detta betyder dock ej att det totala infor- mationsläget om riksdagen skulle ha blivit sämre. Tar man hänsyn till den nyhetsbevak- ning som sker från etermediernas sida torde förhållandet snarare vara det motsatta.

I undersökningen har också ingått att göra jämförelser mellan ämnesfördelningen iolika pressgrupper och olika partitidningars inställ— ning till riksdagsmaterialet.

Vad gäller ämnesfördelningen har inte kunnat konstateras några större skillnader

mellan olika pressgrupper. 1969 uppmärk- sammade dock regionstidningarna arbets- marknads- och lokaliseringsfrågorna i högre utsträckning än storstadspressen. Det kan visa på en viktig tendens hos denna typ av tidningar mot ökad selektivitet av materialet.

Slutligen har den så kallade partskod- ningen visat att samtliga undersökta tid- ningar gynnar sina respektive partier men att motståndarna i allmänhet i hög utsträckning tillåts komma fram. Tendensen är kraftigast hos kommunisterna: de gynnade under samt- liga perioder den egna parten mer än några andra tidningar och missgynnades i andra tidningar.

• Sida 123
•  Original