SOU 1972:53
Handräckningstjänst i försvaret
Till Statsrådet och Chefen för Kungl Försvarsdepartementet
Med stöd av Kungl Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1966 anmodade chefen för för- svarsdepartementet den 22 juni samma år dåvarande riksdagsledamoten, numera orga— nisationsdirektören hos försvarets rationa- liseringsinstitut F U Nihlfors att utreda ut- bildningstiden för värnpliktiga med begrän- sad militär användbarhet rn m och uppdrog åt departementssekreteraren i departementet, numera förordnade organisationsdirektören E P Kourtzman att vara sekreterare åt ut- redningen. Denna har-arbetat under benäm- ningen Utredningen om handräckningsvärn- pliktiga.
Uppdraget vidgades sedermera genom att Kungl Maj:t den 10 november 1967 före— skrev att uppdraget skulle omfatta även de värnpliktiga som, utan att tillhöra besikt— ningsgrupperna 3 och 4, används för stöd- funktioner inom krigsmaktens fredsorgani- sation.
Vidare har Kungl Maj:t den 13 september 1968 uppdragit åt utredningen att undersöka möjligheterna att samordna verksamheten vid de militära körcentralema i stockholms— området.
Enligt direktiven bör delförslag kunna läggas fram i den mån utredningen finner det vara lämpligt. Utredningen framlade därför i juni 1968 ett delbetänkande med rubriken Vissa personal— och driftfrågor vid militära matinrättningar och mässar (FöD stencilerat betänkande 1968: 2).
Efter framställning från utredningen upp-
drog Kungl Maj:t den 20 september 1968 åt chefen för armén och chefen för mari- nen att under budgetåret 1968/69 anord- na försök vid förbanden inom Gotlands militärkommando med att i viss omfatt- ning ersätta handräckningsvärnpliktiga med civil personal i huvudsaklig överensstämmel- se med ett av utredningen framlagt förslag. Försöksverksamheten skulle bedrivas i sam- råd med utredningen, försvarets rationali- seringsinstitut och försvarets materielverk.
I februari 1970 lämnade utredningen en redogörelse för försöksverksamheten angå- ende förplägnadsverksamheten vid mässar mm samt förslag till vissa personal- och driftformer vid militära mässar.
I juni 1970 överlämnade utredningen ett betänkande med rubriken Bemanningsfor- mer för statliga isbrytare och sjömätnings- fartyg. (FöD stencilerat betänkande 1970: 9).
Sedermera avgav utredningen ett betän- kande dagtecknat i juni 1971 med rubriken Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst (SOU 1971: 57) samt i augusti samma år ett betänkande rubricerat De militära körcentra— lerna i stockholmsområdet (FöD stencilerat betänkande 1971: 2).
Utredningen överlämnar härmed sitt slut- betänkande med rubriken Handräcknings— tjänst i försvaret och har därmed slutfört sitt uppdrag.
I handläggningen av detta betänkande har förutom undertecknade deltagit såsom ex- perter organisationsdirektörerna T Knuts-
son-Hall och N Franzén vid försvarets ra- tionaliseringsinstitut, numera byrådirektören vid försvarets materielverk T Karlsson, nu- mera överstelöjtnanten vid flygvapnet S Norrmo och kaptenen vid flottan P Börjes- son. I handläggningen har även såsom ex— perter deltagit kanslirådet i försvarsdeparte— mentet B C Ysander och numera byråche- fen i departementet, överstelöjtnanten B Sjö- berg samt i fråga om särskilda avsnitt viss personal ur rationaliseringsinstitutet, främst byrådirektörerna O Ålander och L Emanu- elsson.
Stockholm i maj 1972
F olke Nihlfors
Per Kourtzman
* em.-13595? _ . '.LL'.
Äg.... .
Sammanfattningsvis kan sägas att huvud- delen av de vid inskrivningarna uttagna handräckningsvärnpliktiga fullgör all sin tjänstgöringsskyldighet i en följd medan en- dast en mindre del rycker ut med kvarståen- de skyldighet att fullgöra en eller flera krigsförbandsövningar. De krigsförbandsöv- ningar som återstår för en åldersklass för handräckningstjänst ursprungligen uttagna värnpliktiga kan uppskattas till minst 1200 årligen. Inräknas även omgrupperade värn- pliktiga kan antalet kvarstående krigsför- bandsövningar uppskattas till ca 5 000. Öv- ningsuttaget är ojämnt fördelat.
3.4.2 Flottan och kustartilleriet
Samtliga vid inskrivningen uttagna hand- räckningsvärnpliktiga torde fullgöra sin tjänstgöring i en följd. Av de till handräck- ningstjänst omgrupperade torde som regel bara ett fåtal fullgöra sin totala tjänstgö- ringsskyldighet i en följd. De krigsförbands- övningar som återstår för en åldersklass handräckningsvärnpliktiga kan uppskattas till 600—700 för flottan och 300—400 för kustartilleriet. Siffrorna grundas på erfaren- heter från tidigare tillämpat inskrivnings— system.
3.4.3 Flygvapnet
Praktiskt taget alla handräckningsvärnplik- tiga torde fullgöra sin tjänstgöringsskyldig- het i en följd.
3.5 Handräckningstjänst vid krigsförbands- övningar
För att få ut större effekt av de fullt vapen- föra värnpliktigas krigsförbandsövningar finns det ett behov av att disponera hand- räckningsvärnpliktiga.
Under senare år har vid armén hand- räckningsvärnpliktiga inkallats i samband med krigsförbandsövningar till ett antal mot- svarande ca 2 % av övriga värnpliktiga. (Ti- digare var siffran 4 % men sänktes med an- ledning av en prognos beträffande den fram- tida tillgången på handräckningsvärnpliktiga med kvarstående repetitionsövningsskyldig— het.) Av den ungefärliga repetitionsutbild— ningskontingenten om 75 000 man som gäll- de för armén före 1967 utgjordes således minst ca 1500 av handräckningsvärnplik- tiga. — Efter tillkomsten av krigsförbandsöv- ningar vid marinen har man där försökt till- godose motsvarande behov med 2 %.
Under krigsförbandsövningar omgruppe- ras vissa till dessa övningar inkallade värn- pliktiga till handräckningstjänst. Antalet uppgick enligt tillgänglig statistik från 1950- talet till ca 1,5 % vid fältförband och ca 2,5 % vid lokalförsvarsförband.
Antalet värnpliktiga som omgrupperas vid krigsförbandsövningarna synes såvitt framgår av tillgängliga uppgifter icke hit- tills ha varit tillräckligt för att tillgodose behovet av handräckning vid dessa övning- ar. De kan ej heller under pågående krigs— förbandsövning utnyttjas på bästa sätt, ef- tersom behoven av arbetskraft för krigs- förbandens huvuddel till stor del ligger före eller efter krigsförbandsövningarnas genom- förande.
3.6 »Effektiviseringsvärnpliktiga»
Utöver de värnpliktiga som sålunda inkallas för handräckningstjänst under krigsförbands- övningar får enligt vissa av Kungl Maj:t för varje budgetår lämnade bestämmelser för särskilda arbetsuppgifter avseende effektivi- sering av värnpliktsutbildningen inkallas ett visst antal, i regel ca 1 300 handräcknings- värnpliktiga, vilka icke är krigsplacerade vid
enhet som skall fullgöra repetitionsutbild- ning i krigsförband. Värnpliktig avsedd för sådana uppgifter vilka främst omfattar ut- byggnad eller reparation av yttre utbild- ningsanordningar får dock icke inkallas till sådan tjänstgöring från och med det kalen- derår under vilket han uppnår 35 års ålder.
3.7 Nuvarande utbildning av handräcknings- värnpliktiga
I arméns särskilda bestämmelser för utbild- ningen av handräckningsvärnpliktiga anges bla att denna skall syfta till att hos de värnpliktiga grundlägga och utveckla en fast disciplin samt att bibringa de militära färdigheter och kunskaper som fordras för bevakning av skyddsföremål. Därutöver skall de värnpliktiga som uttagits till bil- förare få en för befattningen nödvändig motorutbildning.
Utbildningstiden är fördelad på ett inle- dande skede om fyra veckor omfattande grundläggande militär utbildning och ett andra skede, omfattande fyra timmar per vecka under återstående del av grundut- bildningen. Under sistnämnda skede upp- går, efter avdrag av tid för bad, tvättbyte mm, handräckningstjänsten till ca 42 tim- mar per vecka.
Utbildningen är i allt väsentligt inriktad på vakttjänst och avser främst att utbilda de värnpliktiga till poster ingående i vakt- styrka. Härtill kommer utbildningen i per- sonligt skydd mot särskilda stridsmedel. Öv- ning i försvar av bevakat skyddsföremål sy- nes knappast förekomma. Någon egentlig utbildning för den avsedda befattningen i handräckningstjänst synes icke meddelas andra än bilförare.
Såvitt UH genom besök vid ett flertal förband och i samband därmed gjorda in— tervjuer med chefer och annat befäl samt värnpliktiga kunnat konstatera synes i många fall de handräckningsvärnpliktigas utbildning icke ha genomförts med förvän- tad resursinsats eller i föreskriven omfatt- ning. Orsakerna härtill synes ha varit flera. Här skall endast nämnas svårigheter att stäl- la erforderligt befäl till förfogande samt an-
språken från olika arbetsplatser att snarast få förfoga över de handräckningsvärnplik— tiga vilka sedan ofta icke fått delta i den veckovis anordnade utbildningen under handräckningsskedet. De värnpliktigas ut- bildning har därför blivit eftersatt för att man skall kunna tillgodose andra ändamål.
Vid flottan har man vid den till Karls- krona örlogsskolor centraliserade rekrytut- bildningen strävat efter att ge alla värn— pliktiga, även handräckningsvärnpliktiga, samma allmänmilitära utbildning (AMU pe- riod 1) om ca 61/3 veckor. I mån av till- gång på befäl erhåller handräckningsvärn- pliktiga efter hand resterande del av den allmänmilitära utbildningen (AMU period 2) vid förband mm där de efter rekrytut- bildningen placerats till tjänstgöring.
Vissa handräckningsvärnpliktiga ges för- utom allmänmilitär utbildning en för kom- mande tjänstgöringsuppgifter avsedd befatt- ningsutbildning, tex som expeditionsbiträ- den eller bilförare.
Inom kustartilleriet är den allmänmilitära utbildningen icke centralt organiserad såsom vid flottan. Sådan utbildning ges enligt in- hämtade uppgifter de handräckningsvärn— pliktiga vid det kustartilleriförband där de placeras till tjänstgöring. Utbildningen om- fattar för närvarande bara en tid av tre till fem veckor.
Utbildningen av värnpliktiga vid flygvap- net är fördelad på två skeden. Under ske- de 1 som omfattar ca 3 månader ges de väm- pliktiga allmänmilitär utbildning under 3 till 5 veckor och därefter grundläggande yrkes- utbildning. I de fall då behovet av yrkesut- bildning är mindre omfattande gör de värn- pliktiga även praktisk yrkestjänst. Under skede 2 får de värnpliktiga fortsatt yrkesut- bildning och utför praktisk yrkestjänst. Detta skede omfattar i regel 9 månader.
3.8 Nuvarande arbetsuppgifter för handräckningsvärnpliktiga
Av de under punkten 3.3 omnämnda orga- nisationsbesluten framgår på vilka fasta ar— betsplatser vid förband och skolor mm handräckningsvärnpliktiga tas i anspråk
ävensom till vilket antal de skall tjänstgöra på arbetsplatserna. I organisationsbesluten anges även det antal handräckningsvärnplik- tiga i övrigt som ingår i kasernkompanis el- ler motsvarande enhets s k rörliga styrka ur vilken de värnpliktiga kommenderas till and- ra göromål än vid de fasta arbetsplatserna.
Vid arbetsplatserna tas handräcknings- värnpliktiga huvudsakligen i anspråk som ordonnanser eller biträden på expeditioner, budcentral och under vissa tidsperioder i te— lefonväxel samt vid skjutbanor och andra utbildningsanordningar ävensom i övnings- materielförråd. Vid flygvapnet tillkommer tjänstgöring vid trafikledningsavdelning och hundgård. Vid örlogsbaserna Ost och Väst finns även hundgård.
Ur de rörliga styrkorna kommenderas de handräckningsvärnpliktiga till tjänstgöring i körcentral som bilförare m m eller till andra göromål, främst städning inomhus och yttre renhållning. Även för tjänstgöring i kasern- vakt samt vid sjukvårdsavdelning och sjuk- hus används handräckningsvärnpliktiga. Vid flottan motsvaras den rörliga styrkan av vakt- och arbetsgrupper i kasernkompani vid skolor och förband samt i ekipageavdelning vid örlogsbas där värnpliktiga — till stor del även andra än handräckningsvärnpliktiga — avses för underhåll och tillsyn rn ni av av- rustade fartyg, tjänstgöring i körcentral och båtcentral.
Vid ytterförläggningar av olika slag, främst sådana som tillhör kustartilleriet, fö- religger ofta svårigheter att finna civil per- sonal villig att tjänstgöra på dessa mera ens- ligt belägna platser. I sådana fall medges att handräckningsvärnpliktiga där tas i anspråk för göromål av allehanda slag.
Ett stort antal handräckningsvärnpliktiga har tidigare även varit placerade vid mat- inrättningar och mässar. Såsom framgår av det tidigare anförda (3.3) får värnpliktiga icke längre användas för tjänstgöring i mat- inrättningar annat än i vissa angivna undan- tagsfall samt ej heller på mässar.
Det bör här erinras om att för de stöd- funktioner som det ankommer på UH att ut— reda används inte bara handräckningsvärn- pliktiga utan i vissa fall andra värnpliktiga.
Detta har som tidigare nämnts föranlett Kungl Maj:t att, efter framställning från UH, genom beslut den 10 november 1967 utvidga UH uppdrag till att omfatta även de värnpliktiga som utan att tillhöra de för- utvarande besiktningsgrupperna 3 och 4 an- vänds för stödfunktioner inom krigsmaktens fredsorganisation,
Under de sista månaderna av åldersklas- sens tjänstgöring överstiger ofta tillgången på handräckningsvärnpliktiga —- innefattande även dem som efter påbörjad grundutbild— ning omgrupperats till handräckningstjänst -— behovet av dem på de olika arbetsplatser- na. Detta medför svårigheter att för samtliga finna arbetsuppgifter som kan uppfattas så- som meningsfyllda.
UH lämnar i det följande kapitelvis en närmare redogörelse för verksamheten i nu- läget och användningen av de handräck- ningsvärnpliktiga i olika stödfunktioner.
Fördelningen av de handräckningsvärn- pliktiga på olika arbetsplatser och göromål vid exempelvis ett normalinfanteriförband — i detta fall I 15 — framgår av följande sam- manställning.
Avdelning m m Värnpliktiga Maximi- Minimi- behov behov
Stabsavdelning med regementsexpedition
Budcentral 3 3
Mobiliseringsavdelning
Personaldetalj 1 1 Tygavdelning med tygexpedition Skjutbanor, utbildnings- anordningar m m 3 3 Sjukvårdsavdelning och sjukhus 1 1 Kompaniexpeditioner 91 Kasernkompani 30" 182 Summa 47 26
1 Avsedda som dagkorpraler ” Därav en för expeditionsarbete m m samt 12 med körkort
I sammanställningen upptas icke värnpliktiga vid matinrättning (jfr Kungl Maj:ts beslut den 28 juni 1946, TLA 152)
Skillnaden mellan antalet handräcknings- värnpliktiga enligt maximi- och minimi- behov utvisar i stort det antal värnpliktiga som omgrupperats till handräckningstjänst. Månaderna före åldersklassens utryckning uppkommer som tidigare nämnts i regel ett visst överskott i förhållande till maximibeho- vet.
UH grundsyn och allmänna överväganden
I värnpliktslagen återfinns de bestämmelser som är grundläggande för den allmänna värnpliktens princip, den sk värnpliktstan— ken. Lagen anger i vilka fall värnpliktiga helt eller delvis får befrias från värnplikts- tjänstgöring. De övriga skall var och en ef- ter sin förmåga kunna bidra till landets för— svar. Värnpliktsutbildningen syftar således till att göra de värnpliktiga beredda att efter utbildningens slut tjänstgöra i tilldelade be- fattningar inom krigsmakten och totalför- svaret i övrigt samt att motsvara de krav och påfrestningar som kriget kan komma att ställa på dem.
Även om vissa värnpliktiga endast har begränsad militär användbarhet bör dock utbildningen vara anpassad så att den leder till att de allt efter sin förmåga kan delta i landets försvar även om endast ett begrän— sat antal av dessa värnpliktiga placeras i krigsorganisationen.
Ett fullföljande av värnpliktstanken krä- ver emellertid att den tjänstgöring som tex åläggs den handräckningsvärnpliktige bl a skall innefatta så innehållsrik utbildning att den kan uppfattas som meningsfylld och godtagbar av den som är pliktig att avstå relativt lång tid av sitt studie- och arbetsliv för denna tjänstgöring.
Såsom framgår av föregående kapitel har de handräckningsvärnpliktiga sina arbets- uppgifter inom i hög grad olikartade arbets- områden. I flera fall är göromålen av yrkes- mässig art. Givna direktiv erinrar också om
att VU 60 framhållit »att åtskilliga av de arbetsuppgifter för vilka i dag används hand- räckningsvärnpliktiga består i okvalificerat, lätt kroppsarbete. Allt eftersom antalet väm- pliktiga med kvalificerad praktisk eller teo- retisk utbildning ökar, blir det allt svårare att för befintliga arbetsuppgifter för hand- räckningsvärnpliktiga finna sådana värnplik- tiga, som inte anser att deras civila kvalifi- kationer är större än vad som svarar mot de arbetsuppgifter, vilka de satts att full- göra. Den ökade omfattning i vilken värn- pliktiga numera uttas till expeditionsbiträ- den i stället för att placeras i konventionell handräckningstjänst torde få ses som ett för- sök att begränsa olägenheterna härvidlag.»
Studier vid förbanden av de handräck- ningsvärnpliktigas användning på olika ar— betsområden visar också att de ofta kommit att användas som lättillgänglig arbetskraft för uppgifter där det eljest skulle te sig na- turligt med civil arbetskraft. I det delbetän- kande som UH avlämnat år 1968 angående vissa personal- och driftfrågor vid militära matinrättningar och mässar har UH fram- hållit dessa förhållanden. UH gav där ut- tryck för sin bestämda uppfattning att av- sikten med utbildningen av värnpliktiga — vare sig de har full militär användbarhet el- ler bara begränsad sådan — bör vara att ge dem en mot användbarheten avpassad ut- bildning, så att de allt efter sin förmåga skall kunna delta i landets försvar. UH fann det även principiellt oförenligt med värnplikts-
tanken att försvarets fredsorganisation med stöd av vämpliktslag m m tillförsäkrades viss tillgång på arbetskraft för uppgifter av företrädesvis civil natur. Sedermera har även statsrådet och chefen för försvars- departementet uttalat samma uppfattning i statsverkspropositionen till 1969 års riks- dag som också anslutit sig till uttalandet.
Den nuvarande tjänstgöringstiden för de värnpliktiga som vid inskrivningen uttagits till handräckningstjänst utgör ca 390 dagar och innefattar för huvuddelen av dem även fem krigsförbandsövningar om sammanlagt 90 dagar. Tiden fullgörs ofta i en följd. Des- sa värnpliktiga genomgår allmänmilitär ut- bildning varierande mellan tre och fem vec- kor samt härutöver en vidmakthållande ut- bildning under den därpå följande tjänstgö- ringstiden som i stort omfattar ett år.
Underlag som utvisar på vilka arbetsplat- ser de handräckningsvärnpliktiga för närva- rande används har UH inhämtat ur organi- sationsbeslut rörande förband, skolor och staber och i anslutning till sina besök vid ett flertal av dessa samt med ledning av upp- gifter från samtliga sådana myndigheter m m. Härvid har konstaterats att det fram- för allt är i funktionerna för mathållningl, expeditions- och kontorsarbete, i transport- tjänst samt för städning och yttre renhåll- ning som de handräckningsvärnpliktiga an- vänds. Härtill kommer tjänstgöring i kasern- vakt och vissa förråd.
Ovan nämnda funktioner är i stort sett likartade inom de olika försvarsgrenarna. Granskar man sedan dessa arbeten var för sig torde mathållningsfunktionen, städning och yttre renhållning samt tjänstgöring i förråd ligga närmast till för en jämförelse med civil yrkesutövning. Liknande synpunk- ter har tidigare anlagts av förutvarande sta— tens organisationsnämnd och under utred- ningsarbetets gång även av företrädare för fortifikationsförvaltningen. För sådana funk- tioner bör i stället anställas personal som ut— bildats för dessa uppgifter. Enligt UH me- ning bör tjänstgöringen för handräcknings- värnpliktiga nämligen utformas så att värn- pliktstanken mera renodlas.
UH konstaterar att en stor del av de hand-
räckningsvärnpliktiga är avsedda att utnytt- jas som arbetskraft vid mobilisering och att en betydande del av dem är krigsplacerade. Detta gäller inte minst inom glesbefolkade områden. Utgångspunkten enligt UH för- slag är därför att värnpliktsutbildningen skall göra det möjligt för den värnpliktige att för- svara sig och sin arbetsplats och därmed kunna delta i landets försvar särskilt under krigets inledande skede. UH har emellertid funnit att den nuvarande allmänmilitära ut- bildningen för de handräckningsvärnpliktiga knappast gör det möjligt att krigsplacera dem eller utnyttja dem som arbetskraft vid mobilisering. Utbildningen måste därför ut- ökas och ändras så att den till såväl tid som innehåll närmar sig den allmänmilitära ut- bildning som meddelas värnpliktiga 1 kate— gorierna G eller F, något som även framgår av UH direktiv.
Vidare finner UH att den hittillsvarande tjänstgöringstiden för handräckningsvärn- pliktiga — ca 390 dagar — får anses vara grundad på överväganden som i huvudsak syftar till att tillförsäkra krigsmakten arbets- kraft som täcker hela årets behov. Att en värnpliktig blivit uttagen till handräcknings- tjänst har sin grund i att han till följd av brister i fysiskt eller psykiskt hänseende icke på samma sätt som de mera fältdugliga kan delta i landets försvar. Det förhållandet att vederbörande är mindre lämplig såsom fältduglig bör dock icke få läggas honom till last genom en längre tjänstgöringstid än för värnpliktiga i kategori G inom armén och kustartilleriet. UH har därför funnit det naturligt att i det i direktiven angivna alter- nativet II de handräckningsvärnpliktiga icke skall fullgöra längre tjänstgöringstid än ovannämnda värnpliktiga som tillhör kate- gori G. Med en som förut nämnts utökad allmänmilitär utbildning, huvudsakligen för— lagd till utbildningens början, bör de hand— räckningsvärnpliktiga kunna få en så av- passad kvalificerad utbildning att de kan
1 Enligt beslut av Kungl Maj:t den 13 februari 1970 och den 2 oktober 1970 får dock hand— räckningsvärnpliktiga inte längre användas i mili- tära matinrättningar och mässar utom i vissa an- givna undantagsfall. Till grund för besluten ligger i allt väsentligt av UH framlagda förslag.
försvara sig och sin arbetsplats, vilket inne- bär att de måste kunna uppträda i strid in- om grupps ram. De kan därigenom också bli krigsplacerade. Detta gäller inte minst de värnpliktiga i expeditionstjänst som kan be- manna platser inom de fasta stabernas krigs- organisation.
UH har funnit det särskilt angeläget — något som även uttalades i 1968 års delbe- tänkande — att de handräckningsvärnpliktiga efter den allmänmilitära utbildningen får sin tjänstgöring förlagd i nära anslutning till de övriga värnpliktigas utbildning, dvs till de olika förbanden. I viss utsträckning bör de kunna placeras även vid militära skolor. Får dessa värnpliktiga sin allmänmilitära utbild- ning, sin befattningsutbildning och den där— på följande under sex månader produktions- inriktade tjänstgöringen liksom krigsför- bandsövningarna förlagda till förbanden kommer de därmed att tjänstgöra i sådan kontakt med de mera fältdugliga värnplik- tiga att skillnaden i tjänstgöring mellan hand- räckningsvärnpliktiga och vissa värnpliktiga i exempelvis kategori G kommer att bli för- hållandevis liten. UH anser således att de handräckningsvärnpliktiga i första hand skall avses för funktioner som direkt under- stödjer fredsförbandens utbildningsverksam- het.
Härtill kommer att de handräckningsvärn- pliktigas grundutbildning enligt UH mening inte bör omfatta längre tid än som motsva- rar tjänstgöringstiden för flertalet värnplik- tiga kategori G.
Med en på sådant sätt utformad tjänstgö- ring kommer emellertid framdeles att er- fordras två handräckningsvärnpliktiga för att en helårsinsats skall kunna göras i pro— duktivt hänseende medan det fn bara be- hövs en värnpliktig för samma insats. Då den kontinuerliga tillgången under året av värnpliktiga i handräckningstjänst blir vä— sentligt mindre återverkar detta i sin tur på urvalet av lämpliga funktioner. I sina över— väganden vilka funktioner som för hand— räckningsvärnpliktiga kan betraktas som me- ningsfyllda har UH funnit att av de tidigare omnämnda endast kvarstår kontorsfunktio- nen, transportfunktionen, säkerhetstjänst på
skjutfält, i viss mån vaktfunktionen samt därutöver dukningsfunktionen. Sistnämnda funktion som i den utformning den ges i UH förslag kan betraktas som en nytillkommen funktion innebär att de handräckningsvärn- pliktiga bidrar till att effektivisera utbild- ningen av de mera fältdugliga så att minsta möjliga tid går förlorad i form av förbere- delser för övningar något som i nuläget inne— bär avsevärd tidsförlust för såväl befäl som värnpliktiga tillhörande den trupp som skall övas. Dukningsfunktionen är av särskild vikt med tanke på att allt fler och komplicerade utbildningsanordningar successivt byggs ut vid förbanden vilket gör att det krävs särskilt utbildad personal för att kunna använda dem på ett ändamålsenligt sätt. De hand- räckningsvärnpliktiga bör således få en be- fattningsutbildning inriktad på den funktion inom vilken de huvudsakligen skall tjänst- göra. UH tillmäter dukningsfunktionen särskild betydelse inte minst för den hän— delse att tjänstgöringstiden för olika värn- pliktskategorier avkortas. I sådana fall torde det framstå som särskilt angeläget att för- beredelser för övningar är gjorda så att den avkortadc utbildningstiden för den trupp som skall övas kan utnyttjas så effektivt som möjligt.
UH har vidare velat utmönstra sådana ar- betsuppgifter för handräckningsvärnpliktiga som utförs även av andra organ än militära, dvs statliga och kommunala organ eller pri- vata företag. Den militära verksamheten i fred bör betraktas på samma sätt som andra funktioner vilka ingår i samhällets verksam— het och inte utgöra en isolerad företeelse i det civila arbetslivet. Inom den militära fredsorganisationen bör därför om möjligt inte med värnpliktiga utövas verksamhets- grenar som exempelvis transporter av so- por och avfall mm samt brandkårstjänst. UH har därför den uppfattningen att »köp av tjänster» bör ske i den utsträckning det är möjligt för den militära tjänsten.
Den mera omfattande allmänmilitära ut- bildning och de stödfunktioner som UH för- ordar förutsätter att högre krav i fysiskt och psykiskt hänseende måste ställas på de väm- pliktiga som vid inskrivningen uttas till hand-
räckningstjänst. Dessa högre krav måste följaktligen ställas även på de värnpliktiga som efter påbörjad grundutbildning överförs — omgrupperas — till handräckningstjänst. De höjda kraven är emellertid en förutsättning inte bara för att ifrågavarande värnpliktiga skall kunna tillgodogöra sig denna utbild- ning utan även för att de skall kunna fun- gera i krigsbefattningar eller utnyttjas som arbetskraft vid mobilisering. En konsekvens härav är att de värnpliktiga som inte kan uppfylla de högre ställda kraven bör frikal- las från vämpliktstjänstgöring. Den knapp- het på tillgängliga handräckningsvärnpliktiga som härigenom kan tänkas uppstå är ytter- ligare ett skäl för den tidigare omnämnda begränsningen av urvalet bland stödfunk- tioner lämpade för ifrågavarande värnplik— tiga.
Ovannämnda höjningar av kraven måste enligt UH mening tillämpas på de värnplik- tiga i båda de i direktiven angivna alterna- tiven I och II eftersom det även i alterna- tiv I förutsätts att dessa värnpliktiga skall få en allmänmilitär utbildning som i huvud- sak svarar mot den för de mera fältdugliga likformiga allmänmilitära utbildningen. I al- ternativ I torde knappast de värnpliktiga kunna betraktas som handräckningsvärnplik- tiga i egentlig mening eftersom de enligt di- rektiven inte avses för fortsatt tjänstgöring med produktiv inriktning. Enligt UH me- ning kommer de värnpliktiga i detta alterna- .tiv närmast att bilda en särskild kategori som efter en till enbart allmänmilitär utbild- ning begränsad grundutbildning torde kun- na utnyttjas främst i befattningar inom to- talförsvarets ram och då närmast inom ci- vilförsvaret. En sådan placering av de värn- pliktiga bör kunna bidra till att överbrygga skiljaktigheterna mellan tjänstgöring inom krigsmakten och inom civilförsvaret särskilt om den allmänmilitära utbildningen för des— sa värnpliktiga kan följas av någon månads befattningsutbildning, inriktad på verksam- heten inom civilförsvaret. UH återkommer till liknande spörsmål i avdelning II i detta betänkande, där vissa principfrågor rörande »B-delsvärnpliktiga tas upp till behandling. Begränsningen till mera kvalificerade gö-
romål torde kunna ge värnpliktstjänstgöring- en ifråga ett högre civilt meritvärde.
UH har vidare i enlighet med direktiven eftersträvat att utforma sina förslag beträf— fande de handräckningsvärnpliktigas utbild- ning och tjänstgöring så att dessa värnplik- tiga skall kunna bidra till att höja utbild- ningseffekten av krigsförbandens övningar. De stödfunktioner som därvid avses för handräckningsvärnpliktiga bör så inriktas att de i största möjliga utsträckning skall kunna underlätta den utbildning av befäl och trupp ur krigsförbanden som äger rum i tiden före förbandens tillämpningsövningar. Vidare bör de handräckningsvärnpliktiga tas i anspråk för att så snart som möjligt åter- ställa krigsberedskapen i materith hänseen- de efter det att de övade förbanden avrustat. Detta bör kunna ske antingen genom att handräckningsvärnpliktiga i anslutning till sin egen grundutbildning kvarstår i tjänst under en tid motsvarande en till två krigs- förbandsövningar eller genom att handräck- ningsvärnpliktiga särskilt inkallas för att i samma syfte fullgöra ett motsvarande antal krigsförbandsövningar. Det förra förfarings- sättet bör dock enligt UH mening tillämpas i mera begränsad omfattning eftersom krigs- förbandsövningar i första hand bör avses för de handräckningsvärnpliktigas tjänstgö- ring i egna krigsbefattningar.
Såsom tidigare nämnts (3.6) lämnar Kungl Maj:t årligen sitt medgivande till att för sär- skilda arbetsuppgifter avseende effektivise- ring av värnpliktsutbildningen — i detta fall utbyggnad eller reparation av främst yttre utbildningsanordningar — inkalla handräck- ningsvärnpliktiga vid armén vilka inte är krigsplacerade vid enhet som skall fullgöra repetitionsutbildning i krigsförband. Brister- na hos dessa utbildningsanordningar och där- med behovet av handräckningsvärnpliktiga för att avhjälpa dessa var tidigare betydligt större än nu med den rikligare tillgången på maskinella hjälpmedel. Sådant medgivande bör enligt UH mening fortsättningsvis icke lämnas eftersom ifrågavarande arbetsupp- gifter i stället bör utföras främst av personal som anställts för kasernvårdsuppgifter eller av andra värnpliktiga. Behovet bör även
kunna tillgodoses genom entreprenadförfa- rande e dyl.
Den i nämnda medgivande intagna före- skriften att inkallelse av handräckningsvärn- pliktig from det kalenderår under vilket han uppnår 35 års ålder endast får ske un- der förutsättning att han är krigsplacerad vid enhet som skall fullgöra krigsförbands- övning bör dock bibehållas och som allmän regel tillämpas på samtliga handräcknings- värnpliktiga.
UH har enligt sina direktiv att överväga annan benämning på de handräckningsvärn— pliktiga. Såsom framgår av det tidigare nämnda förordar UH sådana uppgifter som kan anses vara meningsfyllda för dessa väm- pliktiga. I och för sig skulle den av UH föreslagna tjänstgöringstidens längd för den- na kategori värnpliktiga kunna utgöra skäl för att hänföra dem till annan kategori med i stort sett motsvarande tjänstgöringstid var- för någon särskild benämning på de band- räckningsvärnpliktiga icke skulle behövas. Om emellertid av registreringstekniska mfl skäl särskild kategoribeteckning och benäm- ning befinnes vara erforderlig i likhet med vad som nu gäller för värnpliktiga kategori E, F eller G torde det få ankomma på väm- pliktsverket att i första hand ta ställning till denna fråga. I varje fall bör benämningen handräckningsvärnpliktig inte längre före- komma.
UH överväganden i övrigt redovisas när- mare i de följande kapitlen i samband med UH förslag beträffande utformningen av de olika stödfunktionerna.
5. Beräknad tillgång på handräckningsvärnpliktiga
5.1. Handräckningsvärnpliktiga enligt tidiga- re inskrivningssystem
5.1.1. Antal uttagna handräcknings- värnpliktiga
De värnpliktiga i handräckningstjänst utgörs till största delen av sådana som vid inskriv— ningen uttagits till handräckningstjänst samt i övrigt av värnpliktiga som efter inryckning- en till grundutbildning överföfts — omgrup- perats — till handräckningstjänst. Ändrad uttagning till handräckningstjänst kan även förekomma under repetitionsutbildning.
Enligt förutvarande inskrivningssystem tillämpades en indelning av de värnpliktiga i besiktningsgrupperna 1—4 och frikallade samt T-förklarade (I”-förklarade dock endast vid senareläggning av inskrivningsbeslut). De värnpliktiga som hänfördes till grupp 3 eller 4 företedde vissa brister i medicinskt hän- seende vilket gjorde att de bedömdes inte kunna tjänstgöra i befattningar som ställde högre krav på fältduglighet. Huvuddelen av sistnämnda värnpliktiga kunde enligt gällan- de besiktningsreglemente uttagas endast för handräckningstjänst.
Vid inskrivningama 1957—1966 uttogs sålunda till handräckningstjänst i medeltal 4 300 värnpliktiga per år eller 7,3 % av an- talet prövade. Lägsta antalet var ca 3 400 åren 1957—1959 och högsta ca 5 000 åren 1962—1965. Fördelningen på försvarsgre- nar/vapenslag under 1957—1966 var i me—
deltal 2 840 för armén, 165 för flottan, 345 för kustartilleriet och 890 för flygvapnet.
5.1.2. Avgångar bland handräckningsvärn— pliktiga
Avgångarna sker dels före inryckning till grundutbildning och dels efter inryckningen.
Under tiden från inskrivning till inryck- ning för grundutbildning nedgår antalet handräckningsvärnpliktiga med någon pro- cent till följd av sjukdom, skador, dödsfall, vistelse utomlands e d. Vid inryckningen och under grundutbildningen frikallas eller undantas tillfälligt från grundutbildning yt- terligare ett antal värnpliktiga. Detta sker helt på medicinska grunder och — vad av- ser frikallelse — efter beslut av inskrivnings- myndighet. Under tiden 1/ 6 1969—31/5 1970 frikallades ca 850 handräckningsvärn- pliktiga och befriades tillfälligt från grund- utbildning omkring 700. Detta motsvarar 16,8 respektive 13,8 % av antalet handräck- ningsvärnpliktiga som ryckt in till grundut- bildning.
5.1.3. Omgruppering till handräckningstjänst
Andra värnpliktiga än handräckningsvärn- pliktiga uttas för underofficers— och under- befälsutbildning, för utbildning i menighe- fattningar inom kategori E, F eller G samt för utbildning i special- eller stabstjänst.
På förslag av granskningsnämnd kan en-
ligt särskilda regler förbandschef, truppre- gistreringsmyndighet eller värnpliktsverket ge nämnda värnpliktiga ändrad uttagning, även kallad omgruppering. Så sker förutom till handräckningstjänst även mellan ovan angivna kategorier. Omgrupperingar till handräckningstjänst sker inte bara under grundutbildningen utan även — men i mera begränsad omfattning — efter denna främst under repetitionsutbildningen. De senare värnpliktiga används efter omgrupperingen huvudsakligen för att biträda med vissa göro— mål under krigsförbandsövningarna och på- verkar inte nämnvärt den beräknade till- gången på handräckningsvärnpliktiga. UH finner det därför inte nödvändigt att närma- re beröra sådana omgrupperingar utan främst den omgruppering av värnpliktiga som sker under grundutbildningen.
Under 1969/70 omgrupperades till hand— räckningstjänst 3 926 värnpliktiga under grundutbildning, vilket motsvarar 7,6 % av antalet inryckta fältdugliga värnpliktiga bortsett från värnpliktiga som vid inskriv- ningen uttagits till handräckningstjänst. Ungefär 25 % omgrupperades under första månaden, 15 % under andra månaden, l4 % under tredje månaden samt 12 % un- der vardera fjärde och femte månaden. Efter femte månaden omgrupperades ca 22 % . — I framtiden beräknas enligt uppgifter som un- der våren 1971 inhämtats från värnplikts- verket ca 5 % erhålla ändrad uttagning till handräckningstjänst. Den månatliga om- grupperingen torde komma att fördela sig som tidigare här angivits.
Omgrupperingarna till handräcknings— tjänst under grundutbildning 1969/ 70 förde- lade sig mycket olika på kategorier. För försvaret i sin helhet omgrupperades 11 % av meniga kategori F, 7—7,5 % av underoffi- cers- och underbefälsuttagna och meniga G, 3 % av meniga kategori E samt 0,4 av spe- cial- och stabstjänstuttagna. — Även mel- lan försvarsgrenarna varierade omgruppe- ringarna 1969/70 och utgjorde 6—10 % in- om arméns olika truppslag, 6 % inom kust- artilleriet, 5 % inom flottan och 2 % inom flygvapnet.
Även andra värnpliktiga används — utan
ändrad uttagning — främst inom flygvapnet för arbetsuppgifter som i flera fall är av samma art som de stödfunktioner hand- räckningsvärnpliktiga avses för. Vid flera förband huvudsakligen inom armén och där främst vid infanteri- och pansarförband skiljs även vissa fältdugliga värnpliktiga från den utbildning de ursprungligen varit avsedda att få och överförs till en sk mål— (instruktions-)pluton. Dessa värnpliktiga som ofta har personliga svårigheter att in— ordna sig i den reguljära värnpliktutbild- ningen utbildas under hälften av sin tjänst- göringstid för kommande krigsbefattningar i lokalförsvarsband mm och används un- der återstående del av tjänstgöringstiden för pionjärarbeten, måltjänst mm. De är således inte handräckningsvärnpliktiga utan avsedda för krigsplacering men utgör vid de förband där målpluton organiserats ett tillskott av värnpliktiga för stödfunktioner i direkt anslutning till utbildningsverksam- heten.
5 .1 .4 Tjänstgöring långt från hemorten
Av de handräckningsvärnpliktiga placeras ungefär 5 % utanför eget militärområde långt från hemorten.
UH har särskilt uppmärksammat att bland dessa har av olika anledningar ett stort antal inte kunnat fullgöra hela sin grundutbildning vid de förband där de bör- jat sin utbildning. Detta har medfört frikal- lelser, tillfälligt undantagande från grund- utbildning eller flyttning till förband när- mare hemorten. Det har i sin tur medfört en ökad tillgång på handräckningsvärnplik- tiga i främst storstadsområdena. Svårighe- ter har därvid uppstått att ge det stora an- talet sådana handräckningsvärnpliktiga lämpliga arbetsuppgifter. UH återkommer till detta spörsmål i det följande.
Det är av stor betydelse att möjlighet finns till utjämning mellan förband som har överskott eller brist på handräckningsvärn- pliktiga. Utjämningar sker i första hand mel- lan förband inom samma militärområde men även mellan militärområdena.
Ett antal vid inskrivning prövade värnplik- tiga måste undersökas ytterligare. Dessa värnpliktigas vidare utveckling kan också behöva avvaktas. De undantas därför tillfäl- ligt från' utbildning — T-förklaras — och kallas till inskrivning något av de följande åren för omprövning. Resultatet av ompröv- ningen kan bli frikallelse, uttagning till krigs- tjänst eller förnyad T-förklaring. Slutligt be- slut skall dock vara fattat senast det år den värnpliktige fyller 21 år (före den 1 juli 1969 22 år).
Vid årlig omprövning under 1957—1966 av i medeltal 1600 tidigare T-förklarade hänfördes ca 500 värnpliktiga till besikt- ningsgrupperna 3 eller 4.
5.1.6. Militär utbildning av värnpliktiga i handräckningstjänst
Såsom tidigare nämnts omfattar den mili- tära utbildning som fn ges handräcknings- värnpliktiga i regel tre till fem veckor i en följd. Vid flottan där de handräcknings- värnpliktiga utbildas gemensamt med övriga värnpliktiga vid särskilt anordnade rekryt- kurser omfattar utbildningstiden ca 6 l/2 veckor.
De krav som denna militära utbildning ställer på den värnpliktiges kvalifikationer har inte något direkt samband med några kvalitetskrav för uttagning till handräck- ningstjänst. Man försöker i stället anpassa utbildningen till den enskilde handräcknings- värnpliktiges förmåga.
5.2. Nuvarande tillgång på handräcknings- värnpliktiga
UH har i kapitel 3 redogjort för nuvarande användning av handräckningsvärnpliktiga.
Tillgången på handräckningsvärnpliktiga är främst beroende av den inskrivna kon- tingentens storlek och de värnpliktigas medi- cinska kvalifikationer. Värnpliktiga som prö- vats vid inskrivningsförrättningarna men som ännu inte påbörjat sin militära utbild- ning redovisas i ett s k kvarståendeläge,
även kallat värnpliktsmagasinet. Ur detta tilldelas årligen de utbildande myndigheterna värnpliktiga tillhörande olika kategorier allt efter behov för krigsorganisationens konti- nuerliga omsättning och fredsorganisationens behov samt för handräckningstjänst. Till- gången på sistnämnda värnpliktiga står inte i någon direkt relation till krigsorganisatio- nens numerära storlek eftersom den är helt beroende av andra faktorer.
Enligt uppgift från värnpliktsverket be- räknas kvarståendeläget för handräcknings- värnpliktiga den 31/5 1971 uppgå till ca 10 000 värnpliktiga, fördelade med 7 700 på armén, 650 på flottan, 760 på kustartilleriet och 890 på flygvapnet. I antalet ingår de värnpliktiga som uttagits eller beräknats bli uttagna till handräckningstjänst vid inskriv- ningama 1970/ 71. I antalet ingår däremot inte de värnpliktiga som tillhör kategori F men som enbart avses för fredsuppgifter. UH återkommer till användningen av sist- nämnda värnpliktiga bl a under avsnitt 5.5 och 5.7.
I ett senare avsnitt framlägger UH för- slag till ändring av minimikraven för uttag- ning till handräckningstjänst. Om förslagen vinner bifall bör av rättviseskäl så långt detta är praktiskt möjligt samma minimikrav gälla för samtliga värnpliktiga som uttagits till handräckningstjänst även om de ännu in- te inkallats till grundutbildning, vilket kan komma att innebära en omprövning av den tidigare uttagningen.
Antalet handräckningsvärnpliktiga och de- ras fördelning på försvarsgrenar m m 1969/ 70 framgår av tabell 5:l.
5.3 F öljdverkningar av det nya inskrivnings- systemet
5.3.l Allmän beskrivning
Det nya inskrivningssystemet skiljer sig i vä- sentliga avseenden från tidigare systern. Här berörs endast några förhållanden som har särskild betydelse för UH.
I stort sett likartade befattningar i krigs- organisationen har i det nya inskrivningssy- stemet sammanförts till befattningstyper. På
Rad Armén Flot- Kust- Flyg- Totalt
Inf Kav P Art Ing
tan art vap- net
Sign Tr S:a
1 Inryckta 1969 / 70
2 Genomsnittlig avgång vecka 1 N 10 % 3 Återstår efter vecka 1
4 Antal hand- räckningsvärn- pliktiga i fast- ställd utbild- ningskon- tingent
5 Avvikelser från utbildningskon— tingenten (skill- nad rad 3 o 4)
6 Avgång i övrigt under 69/70
7 Kvarvarande tillgång (skill- nad rad 3 o 6) 1 047 347
8 Till handräck- ningstjänst om- grupperade 69/70
9 Summa hand- räckningsvärn- pliktiga 69/70 vid utbild- ningens slut (rad 7+ 8)
1543 509 349 273 248
163 49 29 28 23
1380 460 320 245 225
1380 430 320 245 210
O+30 0 0 +15
333 113 100 52 44
220 193 181
1605 6434 307 278 154
2652 990 527 471 335
210 223 3355 364 347 998 50641
20 23 335 34 32 98 499
190 200 3020 330 315 900 4565
170 145 2900 430 365 1058 4753
+20 +55 +120—100 —50 —158 —188
37 87 766 77 22 184 1049
153 113 2254 253 293 716 35162
95 347 3429197 172 128 392613
248 460 5683 450 465 844 7442
1 1969/70 togs 5 275 värnpliktiga ut till handräckningstjänst men antalet inryckta var bara 5 064. ” Ca 70 % av antalet som ryckt in 1969/70.
Tabellen anger på
rad 1 det ursprungliga antalet till handräck- ningstjänst inryckta under 1969/ 70,
rad 7 hur många befattningar som under 1969/ 70 kunnat besättas med handräckningsvärnplik- tiga utan att till handräckningstjänst omgrup- perade värnpliktiga medräknats,
rad 8 antalet under 1969/ 70 till handräcknings- tjänst omgrupperade värnpliktiga. Härutöver finns ett mindre antal värnpliktiga som först omgrupperats till handräckningstjänst och där- efter frikallats eller tillfälligt befriats från grundutbildning. Dessa senare har inte med- räknats här,
rad 9 det antal handräckningsvärnpliktiga som kunnat fördelas på handräckningsbefattningar
under kortare eller längre tid. En del av de om- grupperade har dock överförts till handräck- ningstjänst så sent under sin grundutbildning att de ej kunnat göra mera väsentliga insatser i stödfunktionerna.
grundval av en analys av de krav som i olika avseenden måste ställas på de värnpliktiga under stridsförhållanden eller i övrigt inom krigsorganisationen samt de krav på civil skolutbildning som är en förutsättning för viss militär utbildning har varje befattnings- typ åsatts en sk kravprofil. Genom jämfö- relse med ett antal normerande kravprofi- ler för vissa befattningstyper, tex skytte-
soldat, har ett gemensamt system utarbetats för värdering av kraven under stridsförhål- landen för alla i krigsorganisationen ingåen- de befattningar för värnpliktiga utom sådana i handräckningstjänst. För handräcknings- värnpliktiga har man förutsatt att befatt- ningsanalys och kravsättning skall ske vid senare tidpunkt, varvid bla resultat av UH arbete avvaktas.
Kravsättningen för en befattningstyp är utformad i en sk kravprofil som i siffror uttrycker minimikraven på psykisk ka- pacitet, medicinsk kapacitet, hälsa, kunska- per mm. För den enskilde värnpliktige ut- formas en motsvarande kvalifikationsprofil.
En profil innehåller ca 60 variabler. Vid inskrivningen skall den värnpliktiges egen- skaper mätas och värderas i varje sådan va- riabel.
Systemet med profiler kan illustreras av två linjer med ca 60 punkter där för varje punkt finns siffergrupper som betecknar be- fattningstypens krav respektive en värnplik- tigs kvalifikationer. Dessa profiler jämförs med varandra. Överstiger eller motsvarar den värnpliktiges värden i varje punkt krav- profilens uppfyller den värnpliktige minimi- kraven för uttagning till befattningstypen i fråga.
Undersökningsresultaten anges, såvitt av- ser kapacitets- och hälsokvalifikationer, i skalor från 0 till 9, där 9 utgör högsta vär- deringen (största prestationsförmåga respek- tive ingen begränsning ur hälsosynpunkt) och bl a 0 kan innebära grund för frikallel— se. För synskärpa är värdering 1 och 2 dess- utom observandum för eventuell frikallelse.
Vid hälsovårderingar innebär 3 den lägsta värdering som används för befattningar in- om krigsmakten. Denna värdering har också anknytning till den nedre gränsen för uttag- ning till krigstjänst enligt tidigare tillämpat besiktningsreglemente. Värdering 2 innebär en grund för frikallelse från värnpliktstjänst- göring men anger tillika lämplighet för till- delning till totalförsvaret utanför krigsmak— ten. Värdering 1 är en grund för tillfälligt undantagande i samband med inskrivnings— prövningarna, ev för senare omprövning.
5.3.2. Fördelning av värnpliktiga vid inskrivning
Krigsorganisationens och fredsorganisatio- nens behov ger ett för längre tid gällande medelbehov per år av värnpliktiga att för- delas på försvarsgrenarna vid inskrivningen. Med ledning av årligen beräknat behov och tillgång på inskrivningsskyldiga samt uppgif- ter om tidigare tilldelade men inte utbildade värnpliktiga fastställer Kungl Maj:t på för- slag av värnpliktsverket i en fördelningsge- neralorder hur de värnpliktiga vid komman- de inskrivning i stort skall fördelas på för- svarsgrenar/vapenslag, militärområden och kategorier. Härigenom erhålles en styrning så att angivna behov i stort kan tillgodoses med erforderliga jämkningar.
Försvarsgrenscheferna lämnar sedan via militärbefälhavarna till värnpliktskontor och inskrivningscentraler erforderliga detaljupp— gifter.
För att kunna tillgodose behoven arbetar värnpliktsverket därför med en sk fördel- ningsmodell som ligger till grund för bla förslag till angivning av minimikrav för alla befattningstyper så att avstämning mot den beräknade tillgången kan ske. Avstämning kan erhållas genom långsiktig kravjustering.
5.3.3. Bedömd tillgång på handräcknings- värnpliktiga vid inskrivning under 1970-talet med nuvarande krav
Enligt värnpliktsverkets skrivelse den 10 mars 1971 (nr 1414) beräknas att under perioden 1972/73—1981/82 i medeltal 46 400 värnpliktiga årligen vid inskrivning- ama skall kunna uttas till utbildning. I detta antal ingår även handräckningsvärnpliktiga.
Det kan vara av intresse att här erinra om resultaten i stort av inskrivningsförrätt- ningarna 1969/ 70. Enligt av värnpliktsver- ket utgiven inskrivningsstatistik blev resulta- ten att 55182 prövades samt att av dessa 46 794 fördelades till utbildning. 5275 ut- togs till handräckningstjänst.
Bland de senare hade drygt 2 800 genom- gått grundskola, 550 fackskola, 940 yrkes- skola och 740 gymnasium. Eftergymnasiala
studier bedrevs av 165 handräckningsvärn- pliktiga.
Den i tabell 5 : 1 på raderna 2 och 6 redo- visade avgången — (499 + 1 049 =) 1 548 — motsvarade 1969/ 70 ca 30 % av de till handräckningstjänst vid inskrivning uttagna värnpliktiga. Denna avgång väntas till följd av det nya inskrivningssystemet framdeles bara bli 20 % inom Södra, Västra och Östra militärområdena samt Bergslagens militär- område samt 25 % inom Övre och Nedre Norrlands militärområden samt Gotlands militärkommando, d v s något mer än 1 000 man. Detta innebär med nuvarande tjänstgö- ringssystem att antalet inryckande hand- räckningsvärnpliktiga kan nedgå med om- kring 500 till ca 4500 man (5 064—500) för att ge tillgång till samma antal kvarvarande handräckningsvärnpliktiga — ca 3 500 — som redovisas i tabellen på rad 7.
Härtill kommer de fältdugliga värnpliktiga som efter inryckningen omgrupperas till handräckningstjänst. Antalet sådana väm- pliktiga utgjorde utbildningsåret 1969/70 ca 3 925 (se tabell 5: 1 rad 8) vilket mot- svarade 7,5 % av de mera fältdugliga. Den- na avgång kan såsom tidigare nämnts fram- deles komma att nedgå till 5 %, dvs ca 2 600 värnpliktiga.
UH finner det vara angeläget att fram- hålla att i det ovan anförda tillgången på handräckningsvärnpliktiga icke får anses lik- tydig med behovet av sådana värnpliktiga.
5.4 Följdverkningar av den av UH före- slagna allmänmilitära utbildningen
Enligt UH direktiv skall handräckningsvärn- pliktiga få en allmänmilitär utbildning som ej väsentligt understiger den allmänmilitära utbildning som de mera fältdugliga värnplik- tiga får. UH har därför utformat den all- mänmilitära utbildningen för handräcknings- värnpliktiga på sätt som framgår av kapitel 7. Härtill kommer viss befattningsutbildning (jfr kapitel 8). Den av UH föreslagna utbild- ningen är betydligt mera omfattande än den nuvarande (jfr 3.7). Den inrymmer vissa mera krävande utbildningsmoment och UH bedömer att detta förhållande kommer att
medföra ett större bortfall av värnpliktiga som vid inskrivningstillfället uttas till hand- räckningstjänst än för närvarande. De upp- gifter som UH i alternativ II finner lämpliga för handräckningsvärnpliktiga är däremot inte av den art att de i sig inrymmer några väsentligt högre krav på de värnpliktigas fysiska och psykiska kapacitet än som för närvarande ställs på dem.
5.5. Kravförändringarnas inverkan på till- gången på handräckningsvärnpliktiga
Vid inskrivningama 1969/ 70 togs till hand- räckningstjänst ut 5 275 värnpliktiga enligt värnpliktsverkets redovisning. Samtliga värn- pliktigas kvalifikationer i vad avser det som direkt jämförs med uttagningsvillkoren — kravprofilen — finns i ämbetsverkets data- register. För att UH skulle få belyst hur dessa värnpliktiga var uppdelade med hän— syn till sina kvalifikationer och hur för- ändringar i kravsättningen skulle kunna medföra frikallelser av värnpliktiga utfördes under försvarets sjukvårdsstyrelses ledning två försökskörningar med dataregistret vid värnpliktsverket. Från försöken undantogs i första körningen 1 161 värnpliktiga, vilka bedömdes ha så pass höga kvalifikationer att de icke blev berörda av de höjda krav som måste ställas till följd av en mera krä- vande allmänmilitär utbildning. Vidare un- dantogs 192 värnpliktiga vilka vid inskriv— ningama fördelats manuellt och därför icke vid försöken fanns tillgängliga i dataregist- ret. Resterande antal värnpliktiga utgjorde därför 3 922.
Två av de använda kravprofilerna, P1 926 och PJ 906, överensstämmer med de vid inskrivningama använda kravprofilerna.
Sålunda överensstämmer PJ 926 med mi- nimikraven för uttagning till handräcknings- tjänst och därmed för >>krigsduglig>> enligt nuvarande normer. Kravprofilen ställer som villkor tjänstgöring endast i fred och dess- utom nära hemorten. Kraven betecknas ge— nomgående med siffra 1 utom i fråga om längd och synskärpa (9 respektive 3) samt i fråga om hälsa (3).
PJ 906 har inte krav på tjänstgöring nära
hemorten men i förhållande till PJ 926 hög- re krav på allmänbegåvning (2) och det i hälsokravprofilen ingående mentala kravet (8). Det har därvid förutsatts att handräck- ningsvärnpliktiga som uppfyller dessa högre krav bör kunna tjänstgöra långt från hem— orten.
Den första försökskömingen visade bla att ca 2 100 handräckningsvärnpliktiga skul- le falla bort om kravprofilen PJ 906 tilläm— pades som minimikrav för uttagning till handräckningstjänst i stället för PJ 926. Vidare konstaterades att det krävdes en mer specificerad uppdelning av kraven för att försöken skulle kunna ge önskad informa- tion. Antalet kravprofiler utökades därför vid nästa försök.
Följande krav uppställdes: Sammanfattningsvärdering i hälsa : 3, 4 eller 5 provgrupp 1 synskärpa mindre än 4.
Kraven uppställdes som en övre gräns för att få med inte bara dem som 1969/70 ut— tagits till handräckningstjänst, dvs 5275, utan även andra värnpliktiga med en eller flera kvalifikationer i närheten av de hand— räckningsvärnpliktigas. De värnpliktiga som hade kvalifikationer lika med eller lägre än ett eller flera av dessa krav och som inte frikallades eller T-förklarades uppgick till ett antal av 7255, motsvarande drygt 13 % av det totala antalet vid inskrivningen prö— vade.
Försökskömingen gav till resultat att — förutom 5275 handräckningsvärnpliktiga — under den övre kravgränsen inrymdes 440 meniga kategori F för expeditionstjänst en- dast i fred samt 1 540 som uttagits till an— nan utbildning, främst underofficers-, under- befäls- och menigbefattningar i expeditions- tjänst, avsedda för krigsorganisationens be- hov.
Av det senare försökets resultat framgick bl a följande:
a) I förhållande till kravprofilen PJ 926 medförde en höjning till 4 av kraven på syn— skärpa och mental värdering i hälsoprofilen men ett bibehållande i övrigt av hälsokrav- profilen 3 ett bortfall av ca 1 380 värnplik—
tiga. En ytterligare höjning till 5 av den mentala värderingen medförde ytterligare bortfall av ca 575 man. Det sammanlagda bortfallet uppgick sålunda till (1 380 +575 :) ca 1 960 värnpliktiga. Höjdes därutöver minimikraven i alla hälsovariabler till 4 medförde detta emellertid inte något ytterli- gare bortfall.
b) Om kravet 4 bibehölls för synskärpa men kraven på muskelkraft i arm och ben höjdes till 4 och den mentala värderingen höjdes till 8 uppgick bortfallet till ca 2760 värn- pliktiga.
5.6 Bortfall till följd av anpassningssvårig- heter för vissa värnpliktiga
UH har uppmärksammat att ett icke ovä- sentligt antal handräckningsvärnpliktiga från storstadsområdena som placerats vid förband i Norrland, på Gotland eller eljest på stora avstånd från vederbörandes hemort inte varit i stånd att under hela sin tjänst- göringstid fördra främst den psykiska på- frestning som avståndet till hemorten utgjort för dem. Man har därför nödgats överföra dem till förband närmare hemorten. Detta har i sin tur medfört en anhopning av hand- räckningsvärnpliktiga till förband i stor- stadsområdena, framför allt i stockholms- området. Svårigheter har uppstått att finna lämpliga arbetsuppgifter för dem eller göro- mål som ger dem full sysselsättning.
Det har därför framstått som angeläget för UH att hälsokraven för en uttagning till handräckningstjänst bör ställas så pass höga att handräckningsvärnpliktiga skall kunna tjänstgöra även på längre avstånd från hem- orten och att »återtransporter» till förband närmare hemorten inte skall behöva före- komma så ofta som hittills.
En sådan kravsättning medför emellertid ett ytterligare bortfall av handräckningsvärn- pliktiga än som eljest skulle ha blivit resul- tatet av den mer kvalificerade allmänmilitä— ra utbildning som UH föreslår. UH anser det dock nödvändigt att en sådan konse- kvens tas för att omfattande »återtranspor- ter» eller frikallelser och T-förklaringar av handräckningsvärnpliktiga skall undvikas.
Det bör här även framhållas att det anförda inte gäller bara värnpliktiga som vid inskriv- ningen uttagits till handräckningstjänst utan också flera fältdugliga som inte tål motsva- rande psykiska påfrestningar utan efter för- slag av granskningsnämnd erhåller ändrad uttagning och placeras i handräckningstjänst vid förband närmare hemorten. Det torde emellertid närmast böra ankomma på för- svarets sjukvårdsstyrelse, militärpsykolo- giska institutet och värnpliktsverket att un- dersöka vilka minimikrav som av sådana skäl måste ställas på de värnpliktiga och i vilken omfattning inskrivningsprövningar- na kan ge underlag för sådana ställningsta- ganden.
Personalbehovet för stödfunktionerna vid tex norrlandsförbanden skulle även kunna tillgodoses genom ökning av antalet anställ- da vid dessa förband. UH vill emellertid inte att sådana särskilda åtgärder tv vidtas. Förslagen i kapitel 17 utvisar dock vid vilka förband och i vilken omfattning ett sådant utbyte kan aktualiseras redan i nuläget.
5.7 UH förslag till minimikrav och beräk- nad tillgång på handräckningsvärnpliktiga under 1970-talet
Med ledning av resultaten av ovannämnda undersökningar finner UH det vara nöd- vändigt att räkna med att minirnikraven för värnpliktiga som uttas eller omgrupperas till handräckningstjänst bibehålls i fråga om psykisk och medicinsk kapacitet vid nuva- rande nivå (1) utom i fråga om synskärpa där kravet bör vara 4 samt att hälsokrav- profilen genomgående bör vara 3 utom i mentalt hänseende där kravet bör vara 4. Dessa krav torde utgöra förutsättningar för att handräckningsvärnpliktiga skall kunna genomgå den av UH föreslagna allmänmili- tära utbildningen som bl a innefattar skjut— ning och bevaknings-/närförsvarsuppgifter vid mobiliserings- och arbetsplatser. Den värnpliktige bör också bibringas någon fär— dighet att hantera sprängämnen för att han bl a vintertid snabbt skall kunna ordna egen skyddsgrop. Höjningen av kravet på syn-
skärpa innebär att den värnpliktige utan korrektionsglas har minst 0,6 på ena ögat och 0,1 på det andra. Lägsta tillåtna syn- skärpa för att få körkort är 0,7 på ett öga och 0,3 på det andra med korrektionsglas eller 0,8 på ett öga och 0 på det andra. UH räknar dock med att mindre än hälften av de handräckningsvärnpliktiga skall tjänst- göra som bilförare och att antalet handräck- ningsvärnpliktiga som vid inryckning till grundtjänstgöring innehar körkort är till- räckligt stort för att täcka behovet av bil- förare.
Den här antagna höjningen av minimikra- ven kan beräknas leda till ett bortfall av 1380 eller ca 1 400 värnpliktiga vilka då kan frikallas i stället för att tas ut till hand- räckningstjänst. Det bör dock understrykas att bortfall som grundas på de medicinska undersökningar som görs vid inskrivnings- förrättningarna givetvis inte i förväg kan an- ges i bestämt antal värnpliktiga. Här an- fört värde kan därför endast sägas represen- tera storleksordningen.
Som en följd av det anförda skulle ca 5850 (7255—1400) kvarstå att fördelas på handräckningstjänst och annan utbildning. En jämförelse med resultatet av 1969/70 års inskrivningar visar att ca 1 540 togs ut till utbildning som inte var hänförd till hand- räckningstjänst och härutöver 440 meniga kategori F i expeditionstjänst som endast av- sågs för fredsbefattningar. För handräck- ningstjänst mm skulle då återstå 3 870 värnpliktiga. För sin del anser emellertid UH att de värnpliktiga som uttas för expedi- tionstjänst enbart i fred utför handräck- ningsuppgifter och att för dylik tjänstgöring framdeles borde avses handräckningsvärn— pliktiga. Eftersom det nya inskrivningssyste— met inte prövats tillräckligt länge lägger UH de ovan angivna antalsuppgifterna till grund för sina överväganden. Under 1970-talet bör således (3 870 + 440 =) 4 300 värn- pliktiga kunna uttas till handräckningstjänst. Med hänsyn till viss avgång före inryck- ning, orsakad av medicinska förändringar hos de värnpliktiga, utflyttning ur riket mm, borde därför 4200 handräcknings- värnpliktiga kunna börja sin grundtjänst-
göring varje år. För att detta skall bli möj— ligt under 1970-talet, då det totala antalet värnpliktiga i åldersklassema blir lägre än under 1960—talet, kan vid behov resterande antal handräckningSi/ärnpliktiga tas ur värn— pliktsmagasinet.
Såsom framgår av 5.3.3 avgår dock viss del av de till handräckningstjänst inryckta värnpliktiga under grundtjänstgöringens för- lopp. Som ett genomsnittsvärde räknar UH med att 20 % faller bort, (1 v s omkring 800 värnpliktiga. Kvar står då (4 200—800 :) 3 400 av ifrågavarande handräckningsvärn— pliktiga. Den fortlöpande minskningen av de till handräckningstjänst inryckta värn» pliktiga kompenseras emellertid — även med tillämpning av det nya inskrivningssystemet — av att mera fältdugliga efter hand av olika skäl får ändrad uttagning till handräck- ningstjänst. Sådana ändringar eller omgrup- peringar pågår under hela utbildningsåret men är talrikast —— ca 40 % — under de två första månaderna efter inryckningstillfäl— lena. Det totala antalet omgrupperade värn- pliktiga beräknas enligt uppgifter från värn— pliktsverket till ca 5 % av antalet inryckta fältdugliga, d v s 2 600 värnpliktiga (jfr 5.3.3.). Tillflödet av omgrupperade väm- pliktiga kompenserar under senare delen av utbildningsåret inte bara bortfallet av de till handräckningstjänst inryckta värnplik- tiga utan ger därutöver ett betydande till— skott på sådana värnpliktiga. UH utgår dock från att endast de värnpliktiga som omgrup- peras inom de fem första månaderna från inryckningen, d v s i stort sett knappt 80 %, vilket motsvarar ca 2100 värnpliktiga bör tas med i beräkningen av den årliga tillgång- en på handräckningsvärnpliktiga för stöd- funktioner. Återstoden omgrupperas så pass sent att dessa Värnpliktiga i regel inte hinner utbildas för eller göra några mera väsent- liga insatser inom stödfunktionsområdena. De bör i stället betraktas som ett tillskott till den erforderliga reserven för stödfunk- tionerna.
Sammanfattningsvis antar därför UH som ett medelvärde för sina beräkningar att den årliga tillgången på handräckningsvärnplik- tiga för stödfunktioner under 1970-talet
uppgår minst till (3 400 + 2 100 =) ca 5 500.
Eftersom UH i det följande föreslår att dessa värnpliktiga skall fullgöra en grund- tjänstgöring om ca 250 dagar, d v s ungefär motsvarande tjänstgöringstiden för värnplik- tiga kategori G, återstår för dem efter ge- nomgången allmänmilitär utbildning och be- fattningsutbildnin g en produktionstid om sex månader. För en helårsinsats inom stöd— funktionsområdena krävs därför i regel två handräckningsvärnpliktiga (undantag en- dast för vissa värnpliktiga avsedda för vakttjänst). UH räknar därför med att
bara ———=2750 helårsinsatser kan göras
med hjälp av handräckningsvärnpliktiga. De bör även kunna tas i anspråk för vissa upp- gifter i anslutning till krigsförbandsövning- ar.
Försöksverksamhet vid förband inom Gotlands militärkommando
6.1. Undersökningens bakgrund
UH överlämnade i juni 1968 ett delbe- tänkande rörande »Vissa personal- och drift— frågor vid militära matinrättningar och mäs— sar» (FöD stencilerat betänkande 1968: 2).
I betänkandet framhöll UH att avsikten var att anordna vissa försök som även skulle omfatta verksamheten vid matinrätt- ningar och mässar. Härigenom räknade UH med att få erforderligt praktiskt underlag för genomförande av sina förslag.
Efter särskild framställning från UH upp- drog Kungl Maj:t den 20 september 1968 åt chefen för armén och chefen för marinen att under budgetåret 1968/69 anordna för- sök vid förbanden inom Gotlands militär- kommando med att i viss omfattning ersätta handräckningsvärnpliktiga med civil perso— nal i huvudsaklig överensstämmelse med UH förslag. Försöksverksamheten skulle be— drivas i samråd med UH, försvarets ratio- naliseringsinstitut (FRI) och försvarets mate- rielverk (FMV).
På FRI skulle ankomma att svara för arbetsstudier och prestationsvärderingar samt att ta fram underlag för kostnadsjäm- förelser.
5.2 F örsökens uppläggning och genom- förande
Med anledning av Kungl Maj:ts ovan nämn- da uppdrag utgav chefen för armén och chefen för marinen — efter samråd med UH
och FRI — grundläggande order för försö- kens genomförande. Inom UH tillsattes en samordningsgrupp samt inom FRI en sär- skild arbetsgrupp. Den 9 maj 1969 medgav Kungl Maj:t att försöksverksamheten fick bedrivas även under budgetåret 1969/70.
Under tiden för försöken har berörda myndigheter kontinuerligt fått tillfälle att muntligt framföra sina erfarenheter av för- söken på olika arbetsområden. Vidare har intervjuer skett med personal i olika instan- ser.
6.3 Beslut i anledning av vissa delresultat från försöken
För försöksverksamhetens resultat vad an- går de handräckningsvärnpliktigas utbyte mot anställd personal i matinrättningarna har redogörelse lämnats till Kungl Maj:t den 11 december 1969. Kungl Maj:t har den 13 februari 1970 meddelat beslut i huvud— saklig överensstämmelse med UH förslag som innebär att handräckningsvärnpliktiga som är avsedda för tjänstgöring i matinrätt- ningama from den 1 juli 1970 skall med vissa undantag bytas ut mot angivet antal ekonomibiträden i reglerad befordrings- gång.
Beträffande försöksverksamheten vid mäs- sarna insände UH till Kungl Maj:t den 24 februari 1970 en redogörelse samtidigt med förslag till vissa personal- och driftformer för mässarna. Genom beslut den 2 oktober
1970 har Kungl Maj:t föreskrivit att driften vid de militära mässarna med början senast den 1 juli 1971 skall anordnas i huvudsak enligt de principer som UH föreslagit i sin förenämnda redogörelse. Detta innebär att värnpliktiga fr o rn den 1 juli 1971 i princip inte längre får disponeras för tjänstgöring på militära mässar utom vid vissa ytterför- läggningar.
Sedermera har Kungl Maj:t genom beslut den 27 maj 1971 fastställt beräkningsgrun— der för anställning av biträdespersonal vid försvarets matinrättningar och personalser— veringar.
Den i det följande lämnade redogörelsen för försöksverksamheten berör således inte verksamheten vid matinrättningar och mäs- sar.
6.4. De handräckningsvärnpliktigas arbets- uppgifter
Vid de av försöken berörda förbanden an- vändes de handräckningsvärnpliktiga i hu- vudsak för uppgifter inom följande funk- tioner utöver mathållning och utbildning. Utöver deSsa angivna arbetsuppgifter an-
vänds de handräckningsvärnpliktiga vid skjutfält och läger (ytterförläggningar), i samband med frivilligutbildning m 111.
6.5. Kontorsfunktionen 6.5.1 Allmänna synpunkter
De genomförda studierna har omfattat de delar av funktionen som berör tjänstgöring i budcentral, bok- och blankettförråd samt kompaniexpedition (motsvarande). Organi— sationsstudier har skett, kompletterade med statistik över utfört arbete. Studierna har även innefattat en bedömning om arbets- uppgifterna kan vara lämpliga för hand- räckningsvärnpliktiga eller om de i stället bör utföras av anställd personal.
Någon undersökning skedde inte av hand- räckningsvärnpliktigas användning inom personaldetaljerna enär desamma efterhand skulle omorganiseras genom att vissa upp- gifter övertogs av värnpliktsverket. På grund av pågående utredning om personalvårdens framtida organisation omfattade försöks- verksamheten ej heller den vid stabsavdel- ningen redovisade handräckningsvärnplik-
Funktion Avdelning
Kontorstjänst Stabsavdelning Budcentral
Personaldetalj Kompaniexpedition Sjukvårdsavdelning Kasernvård Kasernkompani
Bastu, idrottsanläggning, Kasernvårdsavdelning
Arbetsuppgifter
biträde åt konsulent intern och extern postgång, duplicering m m, bitr i bok- och blankettförråd kontorsgöromål kontorsgöromål och städning rn m kontorsgöromål och städning kontorsgöromål samt underhållsarbete yttre renhållning (inkl sophämtning) och städning (lokalvård inomhus) samt di- verse arbeten av s k »handräcknings- karaktär» tillsyn och städning m m
simhall, sporthall, lektions— och övningssalar Transport
Förrådstjänst
Bevakning Beredskap
Telefonväxel Telex
Samband
Körcentral (motsvarande)
Övningsmaterielförråd
Kasernvakt (motsvarande)
bilförare (inkl tillsyn och vård) av fordon samt viss jourtjänst (bl a för ambulans) tillverkning och lagning av målmateriel, tillsyn av utbildningsanordningar såsom skjutbanor och målbodar, lektionssalar, pjäshallar m m samt städning vaktmanskap, vaktordonnans brandberedskap och viss beredskap i övrigt (tillikauppgift)
avlösning, telefonpassning
biträde vid telex
tige som avses biträda konsulenten. Ej heller studerades lämpligheten av att använda handräckningsvärnpliktiga vid sjukvårdsav- delning. De handräckningsvärnpliktiga som sålunda icke fick sina dåvarande arbetsupp- gifter granskade utgjorde en vid vardera P 18 och A 7/Lv 2 personaldetaljer, en vid varde— ra av dessa förbands sjukvårdsavdelningar och två vid motsvarande avdelning vid GK/ KA 3 samt det vid P 18 stabsavdelning pla— cerade biträdet åt konsulenten.
6.5.2. Budcentral, bok- och blankettförråd
Innan försöken påbörjades vid såväl P 18 som A 7/Lv 2 var vid vardera budcentralen ett underbefäl och tre handräckningsvärn— pliktiga placerade medan GK/KA3 dispo— nerade ett underbefäl och två värnpliktiga för samma göromål.
lfrågavarande arbetsområde kan uppde— las på två huvudfunktioner av vilka den ena avser post- och budtjänst, duplicering, kopiering m m samt allmän service och den andra arbeten med förråd av böcker, kar- tor och blanketter o d. I den senare funk- tionen ingår även arbete med rättelser och ändringar i instruktioner, handböcker mm samt allmän förrådshållning inklusive ut- lämning och distribution.
Principorganisationen för budcentralen har gällt under mer än 20 år oavsett att verksamheten ändrats och utökats. Till följd härav har föreståndaren, i regel ett äldre underbefäl, i allt större omfattning fått ägna sig åt de löpande göromålen med av- hämtning och distribution m in av post samt duplicering, medan mera långsiktiga arbets- uppgifter såsom ändringar och rättelser i militära handböcker måst eftersättas. Före- ståndarens möjlighet att leda verksamheten har härigenom blivit alltmer begränsad.
Det bedömdes därför vara angeläget att pröva en organisation som gjorde det möj— ligt att överföra enklare rutingöromål från föreståndaren till annan befattningshavare. Sedan olika alternativ övervägts anställdes på försök en expeditionsvakt vid budcentra- len. Härigenom kunde föreståndaren mera koncentrera sin tjänstgöring till bok- och
blankettförråd med där förekommande rät- telsearbete. Det visade sig att en sådan or— ganisation med två handräckningsvämplik- tiga vid budcentralen kunde fungera till- fredsställande. Förd statistik utvisade att budtjänsten vid P 18 och GK/KA 3 tog avse- värt längre tid än vid A 7. Däremot var dupliceringsarbetet för budcentralen vid GK/KA 3 relativt obetydligt vilket berodde på att det mesta dupliceringsarbetet där va- rit decentraliserat till andra enheter samt att blankett- och expeditionsmateriel om- händerhafts av intendenturförrådet. Bud- tjänstens stora omfattning på GK/KA3 berodde på den relativt omfattande paket- och godshantering, som är speciell för denna myndighet med hänsyn bla till att SJ-ter- minalen i Fårösund inte avlämnar eller av- hämtar gods hos GK/KA 3 som därför mås— te ombesörja detta.
6.5.2.1 Erfarenheter av försöks- verksamheten
Med hänsyn till att den tekniska utveck- lingen på reproduktionsområdet går mot ef- fektivare och dyrare maskinell utrustning är det lämpligt att denna verksamhet hålls samlad i budcentralen. Däremot finns det anledning anta att handhavandet av blan- ketter m m framdeles övertas av förrådsor- gan även vid andra förband, eftersom detta torde vara mera rationellt.
6.5.3. Kompaniexpeditioner
Handräckningsvärnpliktiga, som tilldelas kompani-lbatteriexpeditioner, tjänstgör van- ligen som biträden åt kompaniadjutant (mot- svarande). Deras arbete består främst av att skriva maskin och föra olika handlingar rö- rande personalredovisning o d samt av viss telefonpassning och diverse andra småsyss- lor.
När försöksverksamheten vid de tre got- landsförbanden skulle börja fanns vid P 18 upp till 10 värnpliktiga på kompaniexpedi- tionerna, vid A 7 upp till fyra och vid GK/ KA 3 endast två. Försöken inriktades emel- lertid på att ifrågavarande göromål borde ut-
föras av civil arbetskraft. På A 7 och P 18 överfördes därför skrivarbetet från kompa— nierna till skrivcentralerna. Detta utbyte gav bestämda fördelar ur effektivitetssynpunkt sett. Arbetsbelastningen på kompaniexpedi- tionerna är nämligen i regel mycket ojämnt fördelad över året beroende på de väm- pliktigas olika inryckningstider, utbildnings- verksamhetens växlande omfattning m m. Den statistik som förts över arbetsmängden ger ett klart utslag på att maskinskrivnings- arbete utförs i relativt ringa omfattning. Vid GK/KA 3 erfordrades sålunda en daglig arbetsinsats på ca två timmar per batteri. Vid A 7 och P 18 räckte det med två tim- mars maskinskrivningsarbete per kompani och vecka.
6.5.3.1 Erfarenheter av försöksverksam- heten och förslag till norm för beräkning av arbetskraft
Schablonmässigt bedömt och med tillämp— ning även på andra än gotlandsförband bör kompaniexpeditionernas behov av skrivhjälp o d kunna tillgodoses med ett halvtidstjänst- görande kontorsbiträde per förband.
6.6. Transportfunktionen 6.6.1 Allmänna synpunkter
Transportavdelningen vid P 18 och GK/ KA 3 är underställd tygofficeren. Vid A 7 lyder den under utbildningsofficeren.
I korthet kan arbetsuppgifterna för en transportavdelning anges vara att utföra transporter med och vårda förbandets mo- torfordon. Bland transporterna kan fram- hållas sådana för yttre renhållning, gods- transport till och från järnvägsstation eller motsvarande samt transporter för att be- tjäna utbildningsverksamheten. Däremot brukar förrådstransporter i regel utföras av personal vid vederbörande förvaltningsav— delning.
De verkställda undersökningarna visade att transportavdelningens arbetsuppgifter va- rierade myndigheterna emellan. Sålunda till- handahölls vid GK/KA 3 såväl fordon som förare vid förrådstransporter medan vid P18
och A 7/Lv 2 endast fordon ställdes till för- fogande. Av den anledningen har arbetsbe- lastningen vid GK/KA 3 transportavdelning blivit förhållandevis större än vid de två andra förbanden.
Samtliga transportavdelningar utförde vis- sa personal- och godstransporter till och från Visby. Detta var mer betungande för GK/ KA 3 genom dess belägenhet i Fårösund.
6.6.2. Transportavdelningarnas organisation
Vid försöksverksamhetens igångsättning ha- de P 18 26 fordon och 10 handräcknings- värnpliktiga, A 7/Lv 2 24 fordon och åtta handräckningsvärnpliktiga samt GK/KA 3 30 fordon med fem värnpliktiga och sju ci- vilanställda bilförare. Orsaken till att GK/ KA 3 hade förhållandevis färre fordon per förare än de övriga torde vara att förråds- transporter utförs och att förbandets lokali- sering för med sig längre transportvägar.
Vid P 18 och A 7/Lv 2 var transportav- delningens chef ett underbefäl medan GK/ KA 3 som chef för avdelningen hade en ci- vil garageförman. De värnpliktiga vid den senare avdelningen var icke handräcknings- värnpliktiga utan fältdugliga, kategori G. Anledningen härtill är att utbildningen vid kustartilleriet till stor del är centraliserad och inte fördelad på de olika förbanden, varför vid GK/KA3 de värnpliktiga for- donsförare som avses ingå i respektive för- band under vissa tider inte finns tillgäng— liga. För att då föra de i förbanden ingå- ende fordonen under förbandsövningar ian- språktas de värnpliktiga i transportavdel- ningen.
Vid försökens början på P 18 dispone- rades de handräckningsvärnpliktiga bilfö- rarna på följande sätt.
Beställningstransporter och fordonsvård ombesörjdes av sex värnpliktiga, en värnplik- tig var avdelad för soptransporter och hade en medhjälpare från förbandets rörliga styr- ka av handräckningsvärnpliktiga, en värn- pliktig svarade för gods- och mattransporter enligt särskild turlista och en värnpliktig var placerad vid P 18 sjukavdelning för att köra dess ambulans. Slutligen hade en värn—
pliktig avdelats för att föra regementsche- fens tjänstebil.
Efter hand genomfördes följande föränd- ringar. Mottagning av beställningar och ut- förandet av transporter med turbilen över- fördes från kasernkompaniet till transport— avdelningen, soptransportema kunde utläm- nas på entreprenad och ambulansen statio- nerades i transportavdelningen.
Så småningom kunde antalet värnpliktiga minskas till sju, varjämte en civil befattnings— havare anställdes som förare av turbilen.
Motsvarande försök vid A 7/Lv 2 trans- portavdelning gav till resultat att en per- sonalstyrka om ett äldre underbefäl och åtta handräckningsvärnpliktiga kunde an- ses vara en lämplig avvägning.
6.6.3. Speciella förhållanden som påverkar personalbehovet
De under försöksverksamheten företagna studierna av arbetsmängden och dess varia- tioner vid de tre förbanden utvisar att det i stort sett är samma slags transporter som ut- förs om man bortser från att vid GK/KA 3 även förrådstransporter och körningar för olika utbildningsenheter utförs. Den längre transportvägen mellan Fårösund och Visby medför även en ökning av behovet i för- hållande till de övriga förbanden. Vidare konstaterades att vid GK/KA 3 fordon med förare ställdes till befälets förfogande i större utsträckning än vid de andra förban- den.
Omfattningen av garagearbetena (vård och enklare underhåll) varierade såväl mel- lan förbanden som vid olika tider under för- söksperioden januari—maj 1969. Väderför- hållanden spelade därvid in.
Enligt inhämtad statistik utgjorde garage- arbetena vid P 18 15—30 % av den totala arbetstiden. Vid A 7/Lv 2 var motsvarande siffror så höga som 35—42 % , medan de vid GK/KA3 bara utgjorde 4—9 % av arbets— tiden.
En anledning till den stora skillnaden mellan förbanden i Visby och det i Fårö- sund kan vara att det råder olika upp- fattningar om vad som bör ankomma på
den enskilde föraren att utföra ifråga om vård och reparationer och vad som bör hän— föras till verkstadsarbete. Den möjligheten kan ej heller uteslutas att statistiken såtill- vida kan ha varit missvisande att som gara- gearbete noterats tid som egentligen skulle kunna rubriceras som spilltid på grund av att fordonen icke varit tillräckligt utnytt- jade utan stått stilla.
6.6.4 Erfarenheter av försöksverksamheten samt förslag till driftsform med norm för beräkning av arbetskraft Av försöksverksamheten framgår att arbets- uppgifterna vid en transportavdelning är lämpliga för handräckningsvärnpliktiga. Vid förband med civila bilförare bör där- för ett utbyte mot handräckningsvämplik- tiga kunna göras. Däremot torde det ligga utanför UH utredningsuppdrag att föreslå någon ändring beträffande utbildning mm för de värnpliktiga bilförarna tillhörande kategori G. Enhetlig ordning bör eftersträvas ifråga om förrådstransporter. Dessa bör såsom fal- let var vid P 18 och A 7/Lv 2 utföras av förrådspersonal och ej såsom vid GK/KA 3 av transportavdelningen. Utlämning på en- treprenad av soptransporter bör eftersträvas och uppmärksamhet ägnas åt frågan om en lämplig fördelning av garagearbeten mellan transportavdelning och verkstad. Vidare bör uppmärksammas frågan om i vilken ut- sträckning förare bör ställas till förfogande vid transporter av befäl. Som norm för beräkning av arbetskrafts- behovet synes följande formel kunna använ- aS' Antalet fordon
3 = antalet förare.
6.7. Förrådsfunktianen 6.7.1 Allmänna synpunkter
I nuläget används för arbetsuppgifter inom förrådsfunktionen såväl anställd personal som handräckningsvärnpliktiga. De senare utnyttjas främst inom övningsmaterielförrå— dets verksamhetsområden. Arbetsuppgif- tema för dem består i utlämning och mot- tagning av övningsmateriel, tillverkning och
reparation av målmateriel samt materielens uppläggning i målbodar. Även skötsel och underhåll av fasta utbildningsanordningar inklusive skjutbanor ingår i handräcknings- värnpliktigas arbetsuppgifter. För huvudde- len av arbetsuppgifterna inom förrådsverk- samheten används dock anställd personal. Härvid bortses från det med förrådsverk- samheten förenade planeringsarbetet.
Försöksverksamheten har endast berört de handräckningsvärnpliktigas uppgifter. Under försöken fördes arbetet med utbild- ningsanordningarna in under utbildnings- funktionen.
6.7.2. Övningsmaterielförråd
Vid armén är övningsmaterielförrådet en del av tygförrådet och därför underställt förvaltningsgrenschefen medan kustartille- riets övningsmaterielförråd lyder under ut- bildningsavdelningen. Enligt för armén gäl- lande bestämmelser avses inte handräck- ningsvärnpliktiga för detta förrådsarbete. Däremot förekommer det att av sådana handräckningsvärnpliktiga som är avsedda för tillsyn mm av skjutbanor och utbild- ningsanordningar någon eller några kan helt eller delvis få sin arbetsplats i förrå— det.
Under försöksperioden utbyttes två värn- pliktiga, placerade vid övningsmaterielför- rådet vid GK/KA 3, mot en civilanställd. Resultatet härav blev gott.
Handräckningsvärnpliktiga bör således i princip icke heller användas i förrådsarbete inom övningsmaterielförråd.
6.7.3 Målmaterieltillverkningen m m Före försökens påbörjande ombesörjdes mål- materieltillverkningen samt tillsynen och skötseln av skjutbanor av anställd personal och handräckningsvärnpliktiga enligt följan- de sammanställning.
Måltillverkning skedde vid varje förband. Tillverkningen var på GK/KA 3 uppdelad på landmål och sjömål.
Inledande studier visade på möjlighet till rationalisering genom en centralisering helt eller delvis av verksamheten till ett förband. P 18 hade de bästa förutsättningama lokal- och maskinmässigt för en centraliserad till- verkning. En centralisering dit gynnades även av det faktum att A7/Lv2 ligger relativt nära P 18. Förbanden har dessutom gemensamt skjutfält. Vidare kunde konsta- teras att från Visby till GK/KA 3 i Fårö— sund återvändande fordonstransporter kun- de utnyttjas för transporter av målmateriel vid en central tillverkning vid P 18. Mål— materieltillverkningen förlades således till P 18. När försöksperioden avslutats hade efter hand all landmåltillverkning kunnat koncentreras till P 18. Däremot bibehölls sjömåltillverkningen i Fårösund av trans- porttekniska skäl men även på grund av sjö- målens särpräglade konstruktion.
Slutresultatet blev gott då den centralise- rade landmåltillverkningen kunde utföras på ett tillfredsställande sätt av endast två civil— anställda. Som norm för arbetskraftsbehovet torde kunna räknas med en förrådsarbetare för en grundutbildningskontingent om ca 1000 man och en genomsnittlig årlig repe- titionsutbildningsstyrka på ca 4 000 man.
För tillverkningen av sjömål vid GK/ KA 3 behöver man endast räkna med en civilanställd.
Den stora åtgången på målmateriel un— der repetitionsutbildningsperioderna och det i övrigt varierande behovet av dylik ma- teriel under olika tider på året bör kunna bemästras genom en förutseende planering och genom att verksamheten inriktas på en god lagerhållning.
Försöksverksamheten innebär sålunda to- talt följande personaländringar: Två civil—
Befäl Civil personal Värnpliktiga P 18 1 ubef -— 4 A 7/Lv 2 1 » — 2 GK/KA 3 1 » 1 1 Summa 3 1 7
anställda tillkommer mot att tre underbefäl och sju värnpliktiga utgår.
En annan slutsats som kan dras av got- landsförsöken är att det bör eftersträvas även på andra håll att på motsvarande sätt söka centralisera denna tillverkning samti- digt som en ökad schablonisering och sam- ordning av målmaterielen förbanden emel- lan bör ske.
6.8. Kasernvårdsfunktionen 6.8.1 Allmänna synpunkter
Studierna har uppdelats på kasernunderhåll, yttre renhållning och städning inomhus, i det följande benämnd lokalvård.
Med kasernunderhåll menas i detta sam— manhang arbeten av byggnadsteknisk art avseende även vägar och mark samt den fasta maskintjänsten. Den yttre renhåll- ningen omfattar vägrenhållning, snöröjning, »park»arbeten, hopsamling och bortförande av sopor mm. Lokalvården kan uppdelas i truppstädning (städning utförd av trup- pen), städning med civil personal enligt städ- avtal, omfattande även storstädning, och sådan golvvård som utförs av särskilt av— delad personal enligt av försvarets materiel- verk utfärdade bestämmelser. Städning i lek- tionssalar behandlas i kapitlen 12 och17.
Uppkommande kostnader för ovannämn- da arbeten fördelas på olika anslag. Sålun- da anlitas sakanslag inom fortifikationsför- valtningens kompetensområde för kasern— underhåll, visst golvunderhåll, snöröjning, maskinell utrustning för vägrenhållning och utrotning av ogräs medan försvarsgrenar— nas anslag till renhållning anlitas för övri- ga arbetsuppgifter vilka faller inom försva- rets materielverks ansvarsområde.
Flera skäl talar emellertid för att den ytt- re renhållningen och vissa göromål som in- går i lokalvården bör kunna samordnas, i varje fall på det lokala planet.
6.8.2. Kasemunderhåll
Under försöken har handräckningsvärnplik— tiga inte utnyttjats vid kasemvårdsavdel—
ningarna för kasernunderhållsarbeten. Från fortifikationsförvaltningen har under hand inhämtats att handräckningsvärnpliktiga en- ligt ämbetsverkets mening icke borde an— vändas för kasernunderhåll.
6.8.3. Yttre renhållning och städning
Före försökens igångsättande användes en- bart handräckningsvärnpliktiga för yttre renhållning. Vid P 18 fanns fyra sådana värnpliktiga, vid A 7 fanns tre och vid GK/ KA 3 fanns 16, vid samtliga förband tillhö- rande kasernkompaniets rörliga styrka. Dessutom hade P 18 ytterligare fyra och A7 ytterligare tre handräckningsvärnplik- tiga vilka tjänstgjorde vid kasernvårdsav- delningen och avsågs för soptransporter mm.
Eftersom försöksverksamheten syftade till att utröna effekten av ett utbyte av hand- räckningsvärnpliktiga mot civilanställda på arbetsuppgifter av mera civil natur borde man särskilt i fråga om soptransporter över— väga att antingen anställa personal eller också utlämna arbetet på entreprenad. I senare fallet behövdes ej någon anskaffning av eget specialfordon vars pris uppgår till ca 180000 kronor om hälsovårdsmyn— digheternas föreskrifter i fråga om fordo- nens utrustning följs.
För P 18 och A 7/Lv 2 samt MKG med tillhörande förvaltningar träffades med Vis- by stad ett avtal om att staden skulle svara för sophämtningen. Rent tekniskt gav för- söken ett godtagbart resultat. Härvid bort- sågs från de säkerhetsaspekter som kan an- läggas på en civil företagsverksamhet inom en garnison.
Kostnaderna för denna sophämtning un- der ett år beräknades till ca 90 000 kronor. Hade däremot soptransportema skett ge- nom militär myndighets försorg hade en sopbil av nyssnämnda slag måst anskaffas. De årliga kostnaderna för denna med en femårig avskrivningstid och sex procents ränta på kapitalet skulle då uppgå till ca 46000 kronor. Härtill kommer kostnaden för två civilanställda, dvs ca 60 000 kronor. Sammanlagt skulle dessa årliga kostnader
uppgå till ca 106 000 kronor. Härvid med- räknades inte kostnaderna för värnpliktiga, garagering, drivmedel mm. Vissa detaljer i avtalet behövde även ses över, t ex frågan om vilken av kontrahenterna som borde tillhandahålla emballage, m rn.
Beträffande den yttre renhållningen i öv- rigt bedömdes det vara nödvändigt att efter- sträva en ökad effektivitet bl a genom bättre användning av tillgänglig maskinell utrust- ning. För att pröva om effektökningen lät- tare kunde uppnås med andra än handräck- ningsvärnpliktiga anställdes en man vid var- dera P 18 och A 7/Lv 2 för att med hjälp av den maskinella utrustningen huvudsak- ligen svara för den yttre renhållningen. För- söken ledde till att antalet handräcknings- värnpliktiga minskades med två. Vid topp- belastning, såsom efter omfattande snöfall eller vid allmän uppstädning efter snösmält- ningen på våren, måste dock särskilda åt- gärder vidtas, t ex att tillfälligt utnyttja ål- dersklassen.
Vid GK/KA 3 hade som tidigare nämnts 16 handräckningsvärnpliktiga tagits i an- språk för den yttre renhållningen. Det för- hållandevis stora antalet värnpliktiga måste ses mot bakgrunden av att vid förbandet finns ett stort bostadsområde vars skötsel ingår i renhållningsuppgifterna. Försöken med civilanställda i stället för handräck- ningsvärnpliktiga utvisade att personalbeho- vet för den yttre renhållningen till en början kunde begränsas till åtta anställda och i slut- skedet till sex, varav en i förmansställning.
Beträffande lokalvården konstaterades vid försöken att gällande bestämmelser för inre renhållning (TLA nr 9/1961, TSA nr 38/ 1963 och Ekof I nr 4/1963) förutsätter att värnpliktiga ur truppen alternativt hand- räckningsvärnpliktiga städar bla kompani- och förläggningslokaler med biutrymmen. Enär FMV vid tiden för försöken på Got- land visade sig för egen del bedriva försök vid bl a I 19 och I 20 åstadkoms ett samar- bete med FMV som delade med sig av er- farenheterna från sin egen försöksverksam— het vilken syftade till en ny organisation med modern materiel för truppstädning omfattan- de även rationell golvvård. Man hade därvid
funnit att sättet för golvvårdens utförande väsentligt påverkade reparationsbehovet och att felaktig golvvård också kunde medföra hygieniska nackdelar. Som grundval för FMV försök låg bla Tekniskt meddelande FortF nr 1 / 1959 samt studier och grundläg- gande försök med materiel av olika slag. En golvvårdspatrull med två handräcknings- värnpliktiga hade organiserats och under- ställts förbandets städledare.
Vid gotlandsförsökens igångsättning fanns en sådan golvvårdspatrull organiserad vid P 18. De värnpliktiga utbyttes försöksvis mot två civilanställda. Erfarenheterna från dess verksamhet har givit vid handen att denna organisation i princip motsvarar be— hovet. Tillfälligt kan givetvis arbetsuppgif- terna och behovet av arbetskraft öka.
6.8.4 Erfarenheter av försöksverksam- heten och förslag till norm för beräkning av arbetskraft
Försöken ledde sålunda fram till ett konsta- terande av att städningen av förläggnings- lokaler med därtill angränsande utrymmen av flera skäl i princip alltjämt borde utföras av värnpliktiga ur truppen och att hand- räckningsvärnpliktiga bara borde städa egna förläggningar med biutrymmen. Civil per- sonal, anställd enligt kollektivavtal, borde inte avses för sådan städning men väl för städning och storstädning av stabs- och för- valtningslokaler samt övriga lokaler som an- ges i TLA nr 9/ 1961 m fl föreskrifter. Där- vid borde undantas vissa lektionssalar där städningen enligt UH mening bör kunna in- gå i arbetsuppgifterna för de handräcknings- värnpliktiga som avses för skötsel mm av de inre utbildningsanordningar som finns i dessa lektionssalar. För städning i övrigt borde en särskild grupp sättas in.
Enligt uppfattningen vid P 18 borde det finnas två sådana enheter för att arbetsupp- gifterna skulle kunna fullgöras.
I det föregående har emellertid framhål- lits att på det lokala planet bör yttre renhåll- ning och vissa göromål som ingår i lokal- vården, särskilt golvvården, kunna samord- nas. Den härför avsedda personalen kan då
sammanföras till en enhet och användas mera flexibelt samt vid behov i sin helhet sättas in för endera av uppgifterna. Erfaren- heterna från försöken har också utvisat lämpligheten av att bilda en sådan enhet eller arbetsgrupp för yttre renhållning samt städning och storstädning inomhus av andra lokaler än dem som enligt det tidigare an- förda bör ankomma på städpersonal och värnpliktiga. En sådan arbetsgrupp bör även kunna åläggas att städa i gymnastik- och samlingssalar samt bastu mfl gemensamma lokaler.
En arbetsgrupp för ovannämnda upp- gifter bör som ett riktvärde bestå av fem civilanställda, av vilka en i förmansställ- ning. Vid förband med större fastighetsbe- stånd eller såsom vid GK/KA 3 större bo- stadsbestånd behöver gruppen dock vara något större. Vid GK/KA3 bör därför gruppen utgöras av sju man, av vilka en i förmansställning, dvs något större än som i det föregående beräknats för bara yttre renhållning.
6.9. Dukningsfunktionen 6.9.1 Allmänna synpunkter och målsättning
Handräckningsvämpliktiga används i nulä- get endast i begränsad utsträckning i anslut- ning till utbildningsverksamheten. Detta har gjort att redogörelsen från försöksverksam- heten på detta avsnitt blivit mer omfattande i jämförelse med andra.
Under försöken har stort intresse visats från arméstabens sida för utvidgning av för- söken till andra förband än de på Gotland för att därigenom få funktionen mera all- sidigt belyst vid förband med olika lokala förhållanden. Dessa senare försök har skett i samråd med UH och redovisas närmare i kapitel 12. Den 2 oktober 1970 har Kungl Maj:t medgivit att försök med driftorganisa- tion för utbildningsanordningar i princip i enlighet med gotlandsförsöken får tilläm- pas även vid vissa arméförband på fastlan- det inom ramen för tillgängliga resurser, bl a genom omfördelning av överskott på handräckningsvärnpliktiga.
Syftet med gotlandsförsöken var att i praktiken pröva av FRI och arméstaben teoretiskt framräknat underlag för bl a be- räkning av utbildningsanordningarnas ut- nyttjandefrekvens samt kompletterande beräkning och kontroll av behovet av ar- betskraft för framställning av illustrations- materiel. Vidare borde man undersöka om det fanns arbetsuppgifter inom duknings- funktionen av sådan svårighetsgrad att an- ställd personal och inte handräckningsvärn- pliktiga kunde avses för uppgifterna. Av sär— skilt intresse var härvid sådana speciella utbildningsanordningar som rälsmålbana, anordning för ABC/sjukvårdsutbildning, fjärrstyrd målmateriel m fl. En kontroll be- hövde göras av den beräknade tidsåtgången för speciella övningar vid vissa yttre utbild- ningsanordningar. Slutligen borde undersö- kas om inte vissa arbeten lämpligen kunde utföras på annat sätt än med värnpliktiga eller anställda inom förbanden, d v 5 genom köp av tjänster.
Med sådant underlag kunde en generell bedömning göras av lämplig personalorga- nisation och driftsformer m m för duknings- tjänsten vid ett förband och i förevarande fall även för säkerhetstjänsten vid Tofta skjutfält.
6.9.2. Dukningstjänstens omfattning
Under försöken har det till en början gällt att klarlägga vilka arbetsuppgifter som bör hänföras till dukningstjänst och behovet av arbetsinsatser för densamma. Till duknings- tjänst har sålunda hänförts dukning, skötsel, vård, drift, underhåll, transport av övnings- materiel mellan förråd (målbod) och öv- ningsplats, framställning av illustrationsma— teriel, regelmässig städning av vissa inom- husanordningar och tillsyn av dylika anord- ningar i allmänhet.
Däremot har till dukningstjänst inte hän- förts yttre renhållning, storstädning, tillverk— ning av målmateriel samt sådana vård- och underhållsåtgärder jämte teknisk övervak- ning — tillsyn — som åvilar förvaltningsav— delning. Detsamma gäller i princip även sä- kerhetstjänsten på skjutfält.
6.9.3. Fördelning av arbetstid för duknings- tjänst mellan övande trupp och duknings- enhet
Vid försöksverksamhetens början fanns ing- en fast organiserad dukningstjänst i fråga om yttre utbildningsanordningar om man bortsåg från skötsel och vård av materiel i anslutning till skjutbanor, målbodar mm. Dukning för övningar ålåg som regel den övande truppen.
Följande fördelning av arbetsuppgifterna mellan övande trupp och dukningsenhet be- fanns därför lämplig för försöksverksam- heten.
Övande trupp ombesörjer i regel duk- ningstjänsten vid utbildningsanordningar med okomplicerad materiel och då materie- len är så omfattande att det skulle ta orim- ligt lång tid att utföra samma arbete med en till två handräckningsvärnpliktiga. Trup- pen städar i regel även vissa lokaler såsom gymnastik- och samlingssal, övnings- och vårdhall (motsvarande).
I specialsalar med permanent undervis- ningsmateriel sker dukning före övning i re— gel genom försorg av lärare/instruktör. Övande trupp biträder vid behov främst ge- nom insatser före och efter ett övningspass.
Insatser av dukningsenhet, där sådan or- ganiseras, görs främst i de fall
då ianspråktagen utbildningsmateriel är tekniskt komplicerad vilket förutsätter att dukningspersonal har erhållit särskild ut- bildning för att därmed säkerställa anord- ningens drift vid utnyttjande,
då ianspråktagen utbildningsmateriel till- handahålls centralt eller förvaras i direkt anslutning till utbildningsanordning eller
då stora tidsvinster kan nås genom att samma personal sköter det rutinmässiga dukningsarbetet vid utbildningsanordning för att genomföra standardövning eller vid en sammanhängande serie av likartade öv- ningar.
Härutöver ombesörjer dukningsenhet re- gelmässig städning av vissa inomhusanord- ningar, tillsyn och framställning av illustra- tionsmateriel m m.
6.9.4. För utbildningsanordningar m m avsett befäl och värnpliktiga
Enligt dåvarande statens organisations— nämnds bedömning år 1955, som legat till grund vid fastställandet av arbetskraftsbe- hovet, avses vid armén i regel ett äldre underbefäl för drift mm av inomhusan— ordningar med hjälp av en till två handräck— ningsvärnpliktiga och ett äldre underbefäl för att främst handha skjutbanor och utom- husanordningar. Den senare åligger att med hjälp av handräckningsvämpliktiga även utföra mindre reparationer. Enligt gäl— lande organisationsbrev avses för P 18 fyra handräckningsvärnpliktiga för skjutbanor och utbildningsanordningar mm och för A 7/Lv 2 endast två. Dessa handräcknings- värnpliktiga torde före försökens början un- der huvuddelen av sin tjänstgöring ha fått tillverka målmateriel, utföra reparationer och transportera målmateriel, rn m.
För speciella uppgifter vid Lv 2 (i pjäs- hall, eldledningssalar od) avses ett äldre underbefäl och två handräckningsvärnplik- tiga.
Vid kustartilleriet skulle enligt bedöm- ningarna år 1955 för arbetsuppgifter i duk- ningstjänst vid utbildningsavdelningen avses ett äldre underbefäl och en handräcknings- vämpliktig för inomhusanordningar. För yttre utbildningsanordningar, för måldepån samt för service vid skjutbanor avsågs ett äldre underbefäl som biträddes av en snic- kare och en till två handräckningsvärnplikti- ga. Vid GK/KA 3 fanns enligt gällande orga— nisationsbrev vid utbildningsavdelningen med övningsförråd två äldre underbefäl, två förrådsarbetare och två handräck— ningsvärnpliktiga. Vid övningsförrådet skul- le dessutom en underofficer tjänstgöra som uppbördsman.
6.9.5. Utbildningsorganisationen under försöksskedet
Under försöksskedets första halvår 1969 fanns vid P 18 under grundutbildning 1/2— 26/4 en vämpliktskontingent på ca 750 man och därefter intill 1/7 ca 300 man för-
delade på 30 respektive 10 utbildningsplu— toner. Samma tid fanns vid A 7 ca 375 värnpliktiga och vid Lv 2 ca 200 värnplik- tiga fördelade på 15 respektive åtta utbild- ningsplutoner samt vid GK/KA3 ca 300
värnpliktiga fördelade på åtta utbildningsplu- toner. Med ledning av storleken av dessa utbildningskontingenter organiserades vid försökens början följande dukningsenheter.
Arbetsledare: 2 underbefäl Övriga: 6 handräckningsvärnpliktiga 1 civil tillsynsman för fjärrstyrd målmateriel
1 civil tillsynsman för dukning m m av fältarbetssal och anord- ningar för ABC/sjukvårdsutbildning lförrådsförman från tygavdelningen för skötsel och drift av rälsmålbanan på Tofta. Han utbyttes efter tre veckor mot hand- räckningsvärnpliktiga.
A 7/Lv 2 Arbetsledare:
Övriga:
Arbetsledare: 2 underbefäl vriga:
GK/KA 3
3 underbefäl, av vilka ett som pjäshallsföreståndare vid Lv 2 7 handräckningsvärnpliktiga, av vilka två för Lv 2
3 handräckningsvärnpliktiga
Dessa dukningsenheter var således större än som enligt det tidigare anförda i regel avsetts för inre och yttre utbildningsanord- ningar.
6.9.6. Utnyttjandet av utbildnings- anordningarna
Utbildningsenhetema lämnade uppgifter veckovis på utnyttjandefrekvensen räknad i plutonstimmar per utbildningsanordning respektive använd tid för dukning m m. I de fall förbanden saknade vissa normerade ut- bildningsanordningar belastades de befint- liga anordningarna med lektioner och öv- ningar som normalt inte skall genomföras vid dessa anordningar när förbanden till- förts samtliga normerade utbildningsanord- ningar. Utnyttjandefrekvensen av de befint- liga anordningarna har därför i största möj- liga utsträckning omfördelats så att övriga normerade anordningar i stället fick en be- dömd belastning.
Av den förda statistiken över utnyttjande— frekvensen av utbildningsanordningar fram- gick att vissa anordningar eller lektionssalar anlitades i mycket liten omfattning. Så t ex användes vid P 18 filrnskjutbanan 1 tim/ vecka, vid A 7 strids— och eldledningssalen %» tim/vecka, korthållsbanan 1 tim/vecka samt vid GK/KA 3 envar av taktiksalen, ma- skinutbildningssalen och plottingsalen 1
tim/vecka. Den anordningar som mest togs i anspråk under en vecka var vid P 18 öv- nings- och vårdhallen (33 tim) och skol- skjutningsbanan (30 tim), vid A 7 filmsalen (21 tim) och taktiksalen (16 tim). Vid GK/ KA 3 användes mäthallen 22 timmar och skolskjutningsbanan 18 timmar per vecka.
6.9.7. Synpunkter med anledning av försöken vid de olika förbanden
Under försöken vid P 18 har dukning av den fjärrstyrda målmaterielen samt skötsel, drift m m av rälsmålbanan i huvudsak om— besörjts av handräckningsvärnpliktiga in- gående i dukningsenheten.
Ett civilt fotoföretag har ombesörjt iden- titetsfotografering av större delen av grund- utbildningskontingenten.
Studierna har bl a visat att dukningstjäns- ten vid samtliga förekommande utbildnings- anordningar på ett fullt godtagbart sätt kun- nat skötas av handräckningsvärnpliktiga i stället för civil personal, om de värnpliktiga fått särskild utbildning härför. Arbetskrafts- behovet kan anses vara rätt framräknat i försöksorganisationen. Det bör i fortsätt- ningen beaktas att dukningskrävande anord- ningar utnyttjas så att förnyad dukning und- vikes. Särskilt gäller detta fjärrstyrd mål- materiel.
Även under försöken vid A 7 med Lv 2 har det visat sig att handräckningsvämplik-
tiga efter särskild utbildning på ett fullt god- tagbart sätt kan sköta dukningstjänsten vid samtliga anordningar, inklusive pjäshall vid Lv 2. Under försöksperioden har regelmäs- sig städning av vissa inomhusanordningar ordnats genom städavtal. Dessa uppgifter torde dock kunna normalt åläggas duknings- enheten. Ingen ändring har behövt vidtas av den försöksorganisation som uppsattes vid försökens början.
Under försöken vid GK/KA 3 har de i utbildningsavdelningen med övningsförråd ingående två flaggfurirerna fungerat som chef för inre respektive yttre utbildningsan- ordningar.
Även här har handräckningsvärnpliktiga visat sig kunna efter särskild befattningsut- bildning på ett fullt godtagbart sätt sköta dukningstjänsten vid samtliga förekomman- de anordningar.
Utöver de tre handräckningsvärnpliktiga som ingått i dukningsenheten har för sköt-
Eventuellt kan ytterligare en handräck- ningsvämpliktig framdeles behövas för framställning av illustrationsmateriel o d.
6.10. Säkerhetsorganisation för Tofta skjutfält
Skjutfältet förvaltas av A7 och utnyttjas av såväl A 7/Lv 2 som P 18 och i vissa fall GK/KA 3. Säkerhetstjänsten har hittills ombesörjts av förbandens skjutande avdel- ningar.
Enligt av chefen för armén framlagt be- hovsunderlag för utbyggnad av anordningar för Tofta skjutfält bör säkerhetsorganisa- tionen där omfatta bl a en förrådsbyggnad vid Lillklint med särskilt utrymme för sä- kerhetschef och operatörsrum med PPI för såväl spaningsradar som säkerhetsradar.
Organisationen omfattade till en början två befäl och 11 handräckningsvärnpliktiga med följande fördelning:
Chef : I äldre underbefäl vriga: 1 radartekniker ur Lv 2 (tidvis) 3 handräckningsvärnpliktiga för spaningsradar 2 » >> säkerhetsradar 2 » som båtförare (radarutbildade) 1 » » fällningsordonnans 3 » » poster för visuell övervakning (kan eventuellt
tas ur den övande truppen)
sel, drift och tillsyn mm av en utbyggd sport- och simhall tagits i anspråk en civil tillsynsman som badmästare och två band- räckningsvärnpliktiga för regelmässig städ- ning, sanering m m.
Sport- och simhallen utnyttjas mest av traktens skolor, enskilda föreningar mfl. Endast i mindre omfattning, ca 25 %, ut- nyttjas den av värnpliktiga. Eftersom ar- betsuppgifterna i hallen är av civil natur och till övervägande del tillgodoser civila intressen bör civil personal och inte hand- räckningsvärnpliktiga svara för arbetet där.
Tidsrapporterna från försöksverksamhe- ten har gett vid handen att dukningstjänsten kräver två äldre underbefäl och tre hand- räckningsvärnpliktiga. Vid skjutning från fast batteri mot sjömål kan dukningsenhe- ten utnyttjas för signalering och som säker- hetsposter.
En minskning av antalet värnpliktiga bör dock kunna ske. UH återkommer till detta spörsmål i kapitel 13.
6.11 Erfarenheter av den fortsatta försöksverksamheten
Med Kungl Maj:ts den 9 maj 1969 lämnade medgivande fortsattes försöksverksamheten under budgetåret 1969/70. Under vissa pe- rioder förekom intensivstudier med hjälp främst av personal från FRI. Ingenting framkom därvid som behövde föranleda nå- gon större ändring i den organisation som prövats föregående budgetår. Försöken ut- vidgades i enlighet med beslutet den 9 maj 1969 att avse studier av ledningsorganisa- tionen för utnyttjande och tillsyn av utbild- ningsanordningar, skjutfält och läger.
Allmänmilitär utbildning
7.1 Direktiven
I direktiv för UH anges som en grundläg- gande restriktion att samtliga handräck- ningsvärnpliktiga, med de inskränkningar som nödvändiggörs av medicinska skäl, skall erhålla en militär utbildning, i huvudsak motsvarande den för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildning, som föreslagits av 1960 års värnpliktsutredning. Denna utbild— ning synes lämpligen böra utföras i ett kon— centrerat sammanhang i anslutning till in- ryckningen. UH bör undersöka hur denna utbildning skall utformas och organiseras.
7.2. Målsättning i stort för utbildningen
I värnpliktsutredningens betänkande redovi- sas ett för krigsmakten likformigt minimi- program för den allmänmilitära utbildning- en. Detta syftar bla till att ge den värn- pliktige, oberoende av hans befattning, för- måga att ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhållanden samt att ensam eller i samverkan med andra för- svara sig och den enhet, där han verkar. Den värnpliktige måste därför besitta för- svarsvilja, disciplin och initiativförmåga. Härigenom synes väsentliga förutsättningar ha skapats för att alla värnpliktiga skall kun- na användas inom krigsorganisationen på ett rationellt sätt och utan hänsyn till eventuella försvarsgrensgränser.
Värnpliktsutredningens förslag har stad-' fästs genom 1966 års riksdagsbeslut.
Vid sina överväganden angående målsätt- ningen i stort för de handräckningsvärnplik- tigas utbildning har UH mot ovannämnda bakgrund funnit skäl att som en lämplig ut- gångspunkt för sina bedömanden närmare undersöka om och i vilken omfattning ifrå- gavarande värnpliktiga år krigsplacerade el- ler på annat sätt tas i anspråk vid mobilise- ring.
Såvitt UH kunnat finna är ca en fjärde- del av de handräckningsvärnpliktiga an- tingen krigsplacerade eller avsedda att göra arbetsinsatser vid mobilisering. De krigsför- band, vid vilka placering i första hand sker, utgörs bl a av vissa underhållsförband, sta- tionära staber, gemensamma uppehållsplat- ser och depåer. Vid dessa förband mm kan de värnpliktiga komma att ställas i lä- gen som kräver förmåga att bl a aktivt delta i försvarsstrid. Arbetsinsatserna vid mobilisering omfattar bl a spridning av förråd _ i vissa fall ingående i mobilise- ringsgrupper — samt bevakning av förråden i avvaktan på att krigsplacerad personal övertar bevakningen. Ett sådant ianspråkta- gande synes främst avse lägen, då innelig— gande åldersklass av olika skäl ej är dispo— nibel eller otillräcklig för dessa uppgifter.
Rörlighet i fråga om byte av bostadsort samt kraven på lokal rekrytering av ovan- nämnda värnpliktiga gör det svårt att redan
vid deras inryckning till grundutbildning avgöra, vilka som framdeles skall krigs- placeras respektive tas i anspråk som arbets- kraft vid mobilisering och vilka som skall placeras i personalreserv. Även om de sist- nämnda totalt utgör tre fjärdedelar av ifrå— gavarande värnpliktiga synes det realistiskt att som målsättning för den allmänmilitära utbildningen utgå från de krav som kommer att ställas på de krigsplacerade och de för arbetsinsatser avsedda värnpliktiga. Detta in- nebär att alla handräckningsvärnpliktiga bör meddelas samma allmänmilitära utbildning.
UH finner således att målsättningen för de handräckningsvärnpliktigas allmänmili- tära utbildning bör vara att ge den enskilde
a) förståelse för försvarets syfte och ända- mål samt ansvarskänsla för givna uppgifter
b) förmåga att skydda sig och hjälpa andra. mot verkan av motståndarens strids- medel
c) förmåga att bevaka och aktivt delta i försvar av skyddsföremål (arbetsplats i fält).
Denna målsättning är lägre än den som innefattas i det nya vämpliktsutbildnings- systemets minimiprogram för de mera fält- dugliga. Den väsentligaste förändringen in- nebär att de aktiva momenten -— anfallsstri- den, motstöten —- avsevärt begränsats. Där- emot har kraven på skydd mot motstånda- rens olika stridsmedel ansetts i huvudsak bö- ra vara lika.
7.3. Den allmänmilitära utbildningens innehåll
Överbefälhavaren har 19.12. 1966 (komplet- terat 28.5. 1969) utfärdat direktiv samt fast- ställt bestämmelser för utforrnningen av en på ämnen och övningsgrenar uppdelad all- mänmilitär utbildning likformig för alla värnpliktiga inom krigsmakten. Bestämmel— serna som börjat tillämpas from utbild- ningsåret 1967/68 bygger i allt väsentligt på det av statsmakterna 1966 fattade be- slutet.
Enligt överbefälhavarens direktiv skall ca 390 timmar av grundutbildningen avsättas för att uppnå den allmänmilitära utbild-
ningens miniminivå. Till detta timantal skall dessutom läggas ca 20 timmar fysisk trä- ning, 20 timmar inre tjänst samt en reserv— tid om ca 50 timmar. Sammanlagt omfat- tar således den erforderliga tidsinsatsen 480 timmar. Med en normalvecka omfattande 48 timmar erfordras således tio fulla ar- betsveckor, in- och utryckningsdagar oräk- nade, för att i ett sammanhang genomföra ovannämnda grundutbildning. Framhållas bör även att under de värnpliktigas fortsatta tjänstgöring avsätts ca åtta timmar av nor— malveckan för inre tjänst, fysisk träning och reservtid.
De ovannämnda bestämmelserna innehål- ler relativt detaljerade anvisningar beträf- fande utbildningsmål samt utbildningens uppläggning och omfattning för olika öv- ningsgrenar och ämnen. Sammantaget om- fattar den allmänna soldatutbildningen 77 timmar, fältutbildningen 157 timmar samt markstridsutbildningen 156 timmar, varav för strid 72 timmar, dvs sammanlagt 390 timmar. Härtill kommer, som tidigare nämnts, ca 50 timmar reservtid samt 40 tim- mar för inre tjänst och fysisk träning.
UH har närmare granskat de av överbe— fälhavaren utfärdade bestämmelserna för att bedöma om och i vilka avseenden de kan utnyttjas beträffande de handräckningsvärn- pliktigas allmänmilitära utbildning med den av UH angivna lägre målsättningen och de krav som olika situationer i fält kan komma att ställa på dessa värnpliktiga.
De mera fältdugliga värnpliktiga får under förbandsutbildningen rn m fortlöpande möj- lighet att vidmakthålla sina allmänmilitära färdigheter. Sådana möjligheter saknas för de handräckningsvärnpliktiga. UH har fun- nit det nödvändigt att även dessa senare värnpliktiga får viss möjlighet härtill och att erforderlig tid härför läggs till den allmän— militära utbildningen. Denna tid bör förläg- gas till senare delen av utbildningstiden.
Vidare bör tillkomma tid för fysisk trä- ning och inre tjänst. Den sistnämnda bör av- se förläggningens och utrustningens vård och personlig hygien (bad) samt innefatta tid för kontroller, visitation och tillämpad vård av tilldelad personlig utrustning.
Vid utformandet av sina förslag har UH kommit fram till att den allmänmilitära ut- bildningen i princip bör ha samma innehåll i både alternativ I och 11 samt omfatta 318 timmar ren utbildning. Det förhållandet att handräckningsvärnpliktiga i alternativ II — till skillnad mot alternativ I — under viss del av sin grundtjänstgöring avses för vissa stöd- funktioner för den kontinuerliga utbildnings- verksamheten vid fredsförbanden m m utgör inte något skäl att utforma den all- mänmilitära utbildningen på olika sätt i de båda alternativen annat än med avseende på tid för fysisk träning och inre tjänst, eftersom tiden i sistnämnda hänseenden står i relation till den totala tjänstgöringstidens längd i de olika alternativen.
l alternativ I bör därför, utöver 318 tim- mars utbildning, tillkomma 78 timmar, var- av 16 för fysisk träning, 26 för inre tjänst och 36 avsedda som reservtid. Den allmän- militära utbildningen omfattar därmed totalt 396 timmar enligt alternativ I.
I alternativ II bör, utöver nämnda 318 timmar, tillkomma 137 timmar, varav 35 för fysisk träning, 68 för inre tjänst och 34 avsedda som reservtid. Den allmänmilitära utbildningen omfattar därmed 455 timmar enligt alternativ II.
Utbildningens innehåll och närmare för- delning på olika övningsgrenar och ämnen framgår av bilagorna 7: 1—5.
Timtidema för den allmänmilitära utbild- ningen är nettotider. I övningsgrenar och ämnen har således icke inrymts särskild tid för komplettering av utbildningen, läkarun- dersökningar, vissa kompanichefsgenom- gångar mm. Sådan verksamhet bör hän- föras till reservtid.
Den av UH föreslagna utbildningstiden utgör således i förhållande till den av över— befälhavaren 1966 anbefallda tiden för all- mänmilitär utbildning en minskning med (390—318:) 72 timmar. Minskningen berör främst övningsgrenarna exercis, terräng- tjänst, fältarbeten, vapentjänst och strid.
Därest den av UH angivna utbildningen genomförs i ett koncentrerat sammanhang såsom enligt alternativ I åtgår inklusive re- servtid, tid för fysisk träning och inre tjänst
samt 12 timmar för tillämpad utbildning sammanlagt 396 timmar eller nio veckor. Detta innebär en minskning med 84 timmar eller 17—18% i förhållande till den i överbe- fälhavarens bestämmelser angivna tiden för de mera fältdugliga värnpliktigas minimipro— gram, d v s 480 timmar.
I detta sammanhang finns även skäl fram- hålla att UH räknar med att de handräck- ningsvärnpliktigas normalvecka skall om- fatta samma timantal som övriga vämplik- tigas. Detta utgörs fn av 48 timmar. En övergång till femdagarsvecka kan medföra någon minskning av detta timtal.
UH vill även framhålla att man under sommarmånaderna fn tillämpar en vec- koarbetstid om ca 43 timmar. Den allmän- militära utbildning som äger rum under denna period tar därför längre tid att ge- nomföra. Förläggs exempelvis utbildningen helt till månaderna juni, juli och augusti åtgår sålunda tio i stället för nio veckor under övrig del av året utan större helger.
7.4 Alternativ I
Eftersom alternativ I innebär att handräck- ningsvärnpliktiga endast skall få allmän- militär utbildning som meddelas dem i ett koncentrerat sammanhang i anslutning till inryckningen behövs naturligen inte några vidare överväganden rörande utbildningens tidsmässiga genomförande.
För att begränsa det erforderliga dagan- talet för utbildningen har UH eftersträvat att förlägga inryckningen till en måndag samt utryckningen till en torsdag. Den första utbildningsveckan bör på grund av sin ka- raktär av introduktionstid begränsas till 36 timmar.
Under förutsättning att tiden för tilläm- pad utbildning endast omfattar 12 timmar blir det möjligt att genomföra utbildningen inom ramen för 57 hela dagar, in- och ut- ryckningsdagarna oräknade, dvs knappt nio veckor.
UH får dock framhålla att den ovan an- givna tiden — nio veckor -— är beräknad så att den skall innefatta ett givet antal utbild— ningstimmar. Skulle under denna tid infalla
helgdagar som medför bortfall av utbild- ningstimmar bör utbildningstiden förlängas med det dagantal som motsvarar bortfallet.
7.5. Alternativ II
Enligt direktiven förutsätts i alternativet 11 att man utifrån allmänna utgångspunkter anser det lämpligt, att de nuvarande hand- räckningsvärnpliktiga fullgör en tjänstgö- ring som i omfattning i vart fall inte i vä- sentlig grad underskrider den som gäller för värnpliktiga kategorierna G och F. Ut- redningen bör då förutsättningslöst pröva hur denna tjänstgöringstid bör utnyttjas så att försvaret får en optimal utdelning av de värnpliktigas kunskaper och förmåga.
Som grund för sina fortsatta övervägan- den under detta avsnitt har UH räknat med att den värnpliktige, efter att ha ge- nomgått en på kommande tjänstgöring inrik- tad befattningsutbildning under ca en vecka, fullgör en arbetsinsats under minst ca 26 veckor. Den värnpliktige kommer då att tjänstgöra minst (9 + 1 + 26 =) 36 vec- kor, vilket i huvudsak motsvarar grundut- bildningstiden för flertalet värnpliktiga kate- gori G.
Med de angivna tiderna som utgångsvär- den granskas i det följande olika möjlighe- ter att helt eller delvis koncentrera den all- mänmilitära utbildningen till tjänstgöringens början.
De huvudalternativ som övervägts inne- bär istort följande:
Alternativ A: Hela utbildningen genom- förs under ca nio veckor i direkt anslut- ning till inryckningen.
Alternativ B: Utbildningen förläggs med ca sex till sju veckor i direkt anslutning till inryckningen samt med tre till två vec— kor i anslutning till utryckningen.
Alternativ C: Huvuddelen av utbildning- en genomförs under ca sju veckor i direkt anslutning till inryckningen medan återstå- ende del meddelas med ca fyra timmar per vecka under den ca 26 veckor långa arbets- perioden i handräckningstjänst -— fortsätt— ningsvis kallad »produktionsskedet».
I samtliga alternativ räknas med att de
värnpliktiga under produktionsskedet be— ordras sammanlagt tre timmar i veckan till inre tjänst (2 t) och fysisk träning (1 t).
Vissa av de handräckningsvärnpliktiga kommer under produktionsskedet att tjänst- göra vid arbetsplatser som efter 1972 kom- mer att ha en genomsnittlig veckoarbetstid om 40 timmar. En mellanskillnad om åtta veckotimmar kan således uppkomma. Vid en övergång till femdagarsvecka torde skillna- den dock endast uppgå till ca fem vecko- timmar, eftersom tre timmar såsom tidigare framhållits erfordras för inre tjänst och fy- sisk träning.
Huvuddelen av de handräckningsvärn- pliktiga torde emellertid komma att tjänst— göra vid arbetsplatser som har att lämna service åt trupp under utbildning. Dessa ar- betsplatser torde ges veckoarbetstider som svarar mot truppens behov och kan därför ha betjäningstider överstigande 40 timmar per vecka.
Alternativet A har den fördelen att de värnpliktiga efter avslutad militärutbildning helt kan tas i anspråk för avsedda arbetsin- satser (produktion). Nackdelarna samman- hänger främst med att en del av den inlärda militärutbildningen inte kan vidmakthållas, då återkommande utbildningsmoment sak— nas.
Alternativet B har i huvudsak samma för- del som alternativet A. Härtill kommer möj- ligheterna att »avrunda» militärutbildningen före utryckningen. Nackdelarna samman- hänger främst med att intervallet mellan de två utbildningsperioderna är stort.
Alternativet C främsta fördel består i möjligheterna att kontinuerligt befästa och vidareutveckla de under det koncentrerade skedet uppnådda färdigheterna. Ett vecko- vis återkommande utbildningspass kan även innebära ett ur psykologisk synpunkt sett välkommet avbrott i arbetsrutinen. Alterna- tivets främsta nackdel är att de värnpliktiga en halv dag per vecka måste frånträda till- delade arbetsuppgifter för militärutbildning, vilket från arbetsplatsens synpunkt kan leda till vissa olägenheter som dock inte får överdrivas. I de fall denna har att lämna service kan möjligheterna att exempelvis bi-
träda trupp under utbildning komma att be— gränsas under viss veckodag.
Alternativet C är det som hittills i första hand utnyttjats vid krigsmakten. Resultatet av utbildningen torde emellertid vid flera förband icke ha blivit det förväntade. Detta synes bla ha berott på obenägenhet från vissa arbetsplatsers sida att släppa ifrån sig de värnpliktiga och bristande förståelse för betydelsen av ett regelbundet återkommande utbildningspass som är nödvändigt med hän- syn till det enligt hittillsvarande bestämmel- ser knappt tillmätta inledande utbildnings- skedet. Detta har bidragit till att de hand- räckningsvärnpliktigas militära utbildning kommit i andra hand. I viss mån synes även svårigheter att ställa erforderliga in- struktörer till förfogande ha bidragit till ett mindre tillfredsställande utbildningsresultat.
Bortses till en början från det produk- tionsbortfall som uppstår genom att de värnpliktiga under arbetstid på tilldelad ar- betsplats tas bort för fyra timmars militär- utbildning per vecka innebär alternativ C, med en given längd för produktionsskedet, att de värnpliktigas grundutbildningstid kan göras ca två veckor kortare än i övriga al- ternativ men minskar i samma mån arbets- uttaget på arbetsplatsen. Detta bortfall är emellertid inte större än att arbetet på fler- talet platser bör kunna fortgå utan avse— värda störningar. För att emellertid i möj- ligaste mån minska verkningarna av bort- fallet främst vid arbetsplatser av service- karaktär har UH även granskat ett under— alternativ till detta, nedan kallat alternativ D, som innebär att endast två veckotimmars militär utbildning genomförs under produk- tionsskedet vilket därigenom i fråga om ar- betsinsatser nedgår med ca en vecka. — In- nan UH går in härpå synes det nödvändigt att närmare beröra den värnpliktiges öv- ningsuppehåll och dess sannolika inverkan på arbetsinsatsen under produktionsskedet.
I grundutbildningstiden för värnpliktiga kategori F och G har inräknats ett övnings- uppehåll om åtta till femton dagar. Vid ar- mén medför dock varje ökning av uppehål- let utöver åtta dagar motsvarande minsk- ning av antalet reella utbildningsdagar. Här-
utöver tilldelas de värnpliktiga ca sexton dagars övningsuppehåll under jul- och ny- årshelgema.
I likhet med övriga värnpliktiga bör de handräckningsvärnpliktiga givetvis tilldelas övningsuppehåll under minst åtta dagar. Härtill kommer ledighet under jul- och ny- årshelgema.
Förläggs uppehållet till produktionsske- det innebär detta att den värnpliktige — för- utom under övningsuppehållet — icke kan vara på tilldelad arbetsplats under fyra tim— mar per vecka enligt huvudalternativ C. Eftersom nämnda skede omfattar ca 26 veckor per värnpliktig åtgår det två sådana skeden för att erhålla en helårsinsats. Här— igenom kommer bortfallet av produktiv ar- betsinsats per år att totalt uppgå till sexton dagar jämte fyra timmar per vecka. Detta motsvarar under ett år med 48 normalar- betsveckor en sammanlagd bortovaro från arbetsplatsen om ca 40 dagar.
UH har därför undersökt om övningsup— pehållet kan inplaceras så att det produk- tiva bortfallet blir så litet som möjligt och därvid funnit att i alternativ C åtta dagars övningsuppehåll bör inskjutas mellan det koncentrerade allmänmilitära utbildnings- skedet och produktionsskedet. Detta med- för emellertid att den totala tjänstgöringsti- den bör förlängas med ca en vecka.
Som ett alternativ D har UH därför valt att begränsa den värnpliktiges militära ut- bildning under produktionsskedet till två timmar per vecka eller till fyra timmar var- annan vecka — medan däremot övningsuppe- hållet inrymts i produktionsskedet. Då bör i stället det allmänmilitära utbildningsskedet förlängas en vecka. Den värnpliktiges totala tjänstgöringstid blir emellertid densamma i såväl alternativen C som D. Någon nämn— värd skillnad i fråga om möjlig total produk- tionsinsats föreligger inte heller.
Såvitt UH kunnat finna är från här beak- tade synpunkter alternativet D att föredra framför C av främst följande skäl. Störning- en på arbetsplatsen blir mindre. Anordnas utbildningen dessutom så att den utbildning som skall ges under de fyra övningstimmar— na under en 14-dagarsperiod äger rum varje
vecka kan för den värnpliktige väljas det veckoövningspass som är lämpligast ur ar- betsplatsens synpunkt sett. Härtill kommer att om den värnpliktiges övningsuppehåll blir inlagt under produktionsskedet uppehål- let lättare kan samordnas med den övriga personalens semestrar mm. UH förordar därför alternativet D.
Vid vissa förband och/eller självständigt belägna arbetsplatser kan alternativ C vara att föredra. Enligt UH mening bör det an- komma på försvarsgrenschef att bestämma när alternativ C skall tillämpas.
Under jul- och nyårshelger som infaller under den värnpliktiges produktionsskede bör denne i likhet med övriga värnpliktiga beredas åtta—sexton dagars övningsuppehåll. Denna tid har UH räknat in & produktions- skedet.
UH har med alternativet D som utgångs- värde utarbetat förslag till bestämmelser för den allmänmilitära utbildningens omfatt- ning, innehåll och tidsmässiga utläggning under tjänstgöringstiden. Dessa framgår av bilagorna 7: 3—5. Härvid har vidare förut- satts att produktionsskedetomfattar ca sex månader.
UH vill vidare framhålla vikten av att de handräckningsvärnpliktigas grundtjänst- göring med dess i förhållande till nuläget avsevärt utökade allmänmilitära utbildning ägnas ökad uppmärksamhet av förbands- chefer och högre chefer.
7.6 Förslag till viss avkortning av den all- mänmilitära utbildningen
Genom beslut den 22 oktober 1971 har Kungl Maj:t uppdragit åt överbefälhavaren att lämna förslag rörande förändringar av grundutbildningen av värnpliktiga. Enligt en till beslutet fogad promemoria skall samtliga värnpliktiga ges allmänmilitär ut- bildning enligt nuvarande principer. Denna utbildnings omfattning och innehåll får dock omprövas bl a mot bakgrund av ökat hän— synstagande till det konventionella krigs- fallet.
Därest beslut fattas om sådana föränd- ringar av den allmänmilitära utbildningen
bör likartade förändringar bli aktuella för de handräckningsvärnpliktiga. UH lämnar därför i bilaga 7: 6 ett på sådana grunder modifierat förslag till den allmänmilitära utbildningens tidsfördelning på övningsgre- nar och ämnen.
Nyssnämnda förslag innebär i förhållan- de till den av UH i bilagan 7: 4 föreslagna allmänmilitära utbildningen för handräck- ningsvärnpliktiga enligt alternativ II en för- kortning av denna utbildning med 77 tim— mar. Förkortningen berör främst övnings- grenarna skydd, sjukvårdstjänst och strid. En minskning föreslås även av antalet tim- mar avsedda för inre tjänst och som reserv- tid.
Med en sådan förkortning av den allmän- militära utbildningen kommer den totala grundutbildningstiden för handräcknings— värnpliktiga enligt alternativ II att nedgå till ca 230 dagar. Denna tid kommer där- med att i huvudsak stämma överens med den av överbefälhavaren i skrivelse till Kungl Maj:t den 19 januari 1972 föreslagna reducerade tjänstgöringstiden för värnplik— tiga tillhörande kategorierna F och G.
För värnpliktiga so'm utbildas enligt al- ternativ I föreslår UH en i stort sett mot- svarande förkortning av timtiderna för olika övningsgrenar och ämnen. Timtidema fram- går av bilaga 7: 7. Den totala minskningen utgör sammanlagt 73 timmar, vilket inne- bär en förkortning av den allmänmilitära utbildningen enligt alternativ I med ca tio dagar.
UH vill emellertid framhålla att den an- givna förkortningen av den allmänmilitära utbildningen medför en sådan minskning av tillgänglig tid inom Vissa övningsgrenar att det synes i viss mån tveksamt om den i det föregående angivna målsättningen för denna utbildning kan upprätthållas. En sådan för- kortning torde dock inte kunna undvikas eftersom UH finner det vara angeläget att även vid en reducering av den totala tjänst— göringstiden enligt alternativ II kunna bibe- hålla sex månaders produktionsskede.
Befattningsutbildning
8.1 Omfattning m m
Enligt UH direktiv skall i alternativ 11 de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöringstid utnyttjas så att försvaret får en optimal utdelning av deras kunskaper och förmåga. En betydande del av de handräcknings— värnpliktiga saknar emellertid vid inryck— ningstillfället sådan yrkesutbildning som di— rekt kan nyttiggöras på de arbetsplatser vid försvarets förband som i första hand bör ifrågakomma. Däremot äger en stor del av de värnpliktiga sådana kunskaper att de efter en viss befattningsutbildning väl kan fullgöra vissa arbetsuppgifter. Antalet väm- pliktiga som omgående kan sättas in på för dem lämpliga arbetsuppgifter synes dock vara relativt begränsat. En mot kom- mande arbetsuppgifter inriktad befattnings- utbildning är därför i regel nödvändig.
8.2. Uppdelning på befattningslinjer
UH har såsom närmare utvecklats i kapitel 4 funnit att de handräckningsvärnpliktiga kan hänföras till tre huvudbefattningsom— råden för vilka befattningsutbildningen bör organiseras på följande huvudbefattnings- linjer: expeditionslinje motor- (bilförare—) linje duknings- och servicelinje för a) inomhusanordningar b) utomhusanordningar.
Av UH utarbetade förslag till bestämmel- ser för befattningsutbildning framgår av bi- lagorna 8: 1—2.
8.3 Befattningsutbildningens innehåll och in passning i tiden
Befattningsutbildningen bör enligt UH me- ning i princip följa omedelbart efter det koncentrerade skedet av den allmänmilitä- ra utbildningen och i regel vara slutförd in- nan den värnpliktige inträder i produktions- skedet.
Vid sina överväganden angående befatt- ningsutbildningens lämpliga innehåll har UH utgått från att denna utbildning som bör vara lika för envar av huvudbefatt- ningslinjerna bör syfta till att ge den värn- pliktige en såvitt möjligt fullständig utbild- ning för avsedda arbetsuppgifter. Arten av dessa gör det emellertid möjligt att begrän- sa utbildningstiden till ca 44 timmar, vartill liksom eljest kommer fyra timmar för fy- sisk träning och inre tjänst, dvs en arbets— vecka om 48 timmar. I det angivna timan- talet — 44 timmar — har UH inräknat även tid för vederbörlig avlösning av föregående befattningshavare som därvid naturligen bör sätta efterträdaren in i förekommande göromål. En successiv intrimning på arbets- området förutsätts ske genom försorg av ar— betsledarna.
Skulle den föreslagna tiden för befatt-
ningsutbildningen för viss uppgift befinnas vara för knappt tilltagen bör ytterligare ut- bildning kunna meddelas under produk- tionsskedet. Om bortfallet av tid och kost- nader för en sådan kompletterande utbild- ning inte bedöms stå i rimlig proportion till den förväntade ökade arbetsinsatsen un- der återstående del av produktionsskedet bör i stället övervägas att anställa särskild befattningshavare för uppgiften.
Det bör få ankomma på försvarsgrenschef att själv eller genom lägre myndighet i fall av behov mera i detalj bestämma befatt- ningsutbildningens innehåll under själva pro— duktionsskedet. Skedets längd bör dock ic- ke förändras med anledning härav.
Inpassning och förläggning m nr av de hand—
räckningsvärnpliktigas grundtjänstgöring
9.1. Inledning
UH har i det tidigare anförda utgått från att tjänstgöringstiden för handräcknings- värnpliktiga närmast bör motsvara den tid som åligger värnpliktiga kategori G. För huvuddelen av krigsmaktens värnpliktiga tillhörande denna kategori har grundutbild— ningen hittills omfattat 243—255 dagar. I föregående avsnitt har redogjorts för inne- hållet av den allmänmilitära utbildning och befattningsutbildning som de handräcknings- värnpliktiga bör erhålla. För arbetsinsatser enligt alternativ II återstår då ca sex måna- der, det s k produktionsskedet.
Med dessa ingångsvärden skulle läng— den av grundutbildningen komma att uppgå till ca 240 dagar. Detta dagantal kommer dock att behöva ökas med hänsyn till bla sådana under utbildningsperioden infallande helgdagar vilka medför bortfall av tid för allmänmilitär utbildning eller befattningsut- bildning.
UH har även utgått från att de hand- räckningsvärnpliktiga i likhet med övriga värnpliktskategorier skall fullgöra visst antal krigsförbandsövningar.
Eftersom de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöringstid endast till en del omfattar utbildning i egentlig mening har UH valt att i det följande använda benämningen grundtjänstgöring i stället för grundutbild- ning för att beteckna den tjänstgöring som ej utgörs av krigsförbandsövningar.
UH behandlar i det följande de faktorer som kan påverka inpassningen av de hand- räckningsvärnpliktigas grundtjänstgöring.
I det föregående (kapitel 1) har fram- hållits att UH funnit det nödvändigt att omarbeta vissa delar av sina förslag med anledning av den modifierade värnplikts- utbildning varom förslag förelagts riksdagen i propositionen 1972: 75. UH förslag i övrigt innehåller till stor del principiella synpunkter på de handräckningsvämplikti- gas tjänstgöring, i vissa fall kompletterade med exempel att tjäna till vägledning vid utfärdandet av erforderliga tillämpnings- föreskrifter. Detta gäller särskilt innehållet i förevarande kapitel som bör kunna till- lämpas med de ändringar mm vilka blir en följd av beslut om en modifierad väm- pliktsutbildning.
9.2. Vissa utgångsvärden
Enligt gällande bestämmelser fullgör en handräckningsvärnpliktig som vid inskriv- ningen uttas för handräckningstjänst en tjänstgöringstid om sammanlagt 390—394 da- gar, krigsförbandsövningar inräknade. Nu nämnda värnpliktiga kan av truppregistre- ringsmyndighet åläggas att i direkt anslut- ning till grundutbildningen (grundtjänstgö- ringen) fullgöra en eller flera krigsförbands- övningar. Det stora flertalet sådana vämplik- tiga fullgör sin totala tjänstgöringsskyldig- het i en följd, vilket innebär att all repe-
Jan Febr Mars
En omgång (Nuv system inom armén)
Två omgångar
Fyra omgångar
Teckenförklaring |__—_l l l l .
Anmärkning:
Kalendermånad
Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec
Allmänmilitär utbildning
Produktionsskede
krigsförbandsövning
I nuvarande system fullgör vid armén och kustartilleriet den värnpliktige 300 dagars grundutbildning, varefter som regel följer krigsförbandsövningar under 90 dagar (5 X 18 dagar). Därmed kan systemet göras i huvudsak helårstäckande med en omgång. I ett system med fyra tjänstgöringsomgångar är omgångarna personellt hälften så stora som i ett sy- stern med två omgångar per år.
titionsutbildning sker i ett sammanhang. Ef- ter viss militär utbildning om ca fyra veckor, vid flottan sex och en halv, fullgör således de nämnda värnpliktiga handräckningstjänst under ca 12 månader. För en helårsinsats behövs däremot med den av UH föreslag— na kortare tjänstgöringstiden två handräck- ningsvärnpliktiga enligt alternativ II. Pro- duktionsskedets längd medför sålunda att fredsförbandens handräckningsstyrkor mås— te avlösas — förnyas — efter sex månader. Det erfordras således minst två tjänstgö- ringsomgångar per år. Systemet förutsätter däremot inte — till skillnad mot nuvarande ordning — att repetitionsutbildningstid ut- nyttjas för att täcka en helårsinsats.
Ett sådant avlösningsförfarande medför att de olika arbetsställena efter sex månader
tilldelas ny och relativt orutinerad personal. En temporär nedgång av arbetseffekten in- träffar då. Denna olägenhet skulle dock kun- na minskas om det årligen erforderliga an- talet handräckningsvärnpliktiga i stället in- delades i fyra omgångar vilkas inrycknings- tider sinsemellan var förskjutna med tre må- nader. Då skulle förbanden kontinuerligt under året samtidigt ha två omgångar hand- räckningsvärnpliktiga som tjänstgör på sina arbetsplatser.
Av figur 9: 1 framgår olika system med en, två och fyra omgångar per år.
UH kommer i det följande att granska för- och nackdelar med två eller fyra in- ryckningstillfällen — grundtjänstgöringsom- gångar — per år. Omgångarnas lämpliga in- passning under året är beroende av ett fler-
tal omständigheter, av vilka vissa bör till- mätas större betydelse i alternativ 11 än i alternativ I.
UH åsyftar därvid främst studiesociala skäl, förläggnings- och befälstillgångar, kli- matets inverkan på utbildningsbetingelserna, arbetskraftsbehov vid förbanden, omgrup- pering av värnpliktiga till handräcknings- tjänst under pågående grundutbildning samt anpassningen till rådande utbildningssystem av de handräckningsvärnpliktigas tjänstgö- ring.
9.2.1. Studiesociala skäl
Med hänsyn till undervisningens upplägg- ning vid högre läroanstalter bör inpassning- en av grundtjänstgöringen göras så att den påbörjas under juni månad och avslu- tas före september eller januari månader.
Eftersom tjänstgöringstidens längd i al- ternativ II preliminärt beräknas omfatta drygt åtta månader kommer ur studiesyn— punkt — vid tjänstgöring i en följd — åtmin- stone en studietermin att gå förlorad. In- passning av tjänstgöringen bör därför om möjligt ske så att in- och utryckningstillfäl— lena för en handräckningsvärnpliktig inte inträffar under två på varandra följande terminer. Kan detta inte undvikas bör i vart fall dessa »förlorade» terminer ligga in- om samma läsår. Strävan bör vidare vara att till omgångar som berör två terminer i första hand ta ut värnpliktiga som inte äg— nar sig åt eftergymnasiala studier.
Ur den enskilde värnpliktiges synpunkt sett kan det vara fördelaktigt att tjänstgö- ringsperioden såvitt möjligt sammanfaller med läsåret, om två terminer ändå måste tas i anspråk.
Det bör dock framhållas att antalet hand- räckningsvärnpliktiga som sannolikt kom- mer att bedriva eftergymnasiala studier att döma av inskrivningsstatistiken synes va— ra förhållandevis ringa. En ökning av an- talet sådana värnpliktiga år dock att för— vänta. Med flera tjänstgöringsomgångar ökas möjligheterna att inpl'aeera ifrågava- rande värnpliktiga i en studiesocialt sett gynnsam omgång.
I kapitel 5 har lämnats en redogörelse för den beräknade framtida tillgången på hand- räckningsvärnpliktiga vid ett genomförande av UH förslag. Av redogörelsen framgår att den totala framtida tillgången i varje fall inte torde bli större än den nuvarande, var- för inte heller behovet av förläggningsut— rymmen för handräckningsvärnpliktiga bör bli större. I stället kommer den kontinuer- liga beläggningen att bli lägre under vissa delar av året vid tillämpning av ett system som innebär att de handräckningsvämplik- tiga inkallas i två eller fyra omgångar.
Skulle utbildningen av handräcknings- värnpliktiga centraliseras till vissa förband kan givetvis av sådant skäl förläggnings- svårigheter uppstå vid dessa.
9.2.3. Befälstillgångar
Enligt gällande utbildningsbestämmelser får de handräckningsvärnpliktiga allmänmilitär utbildning under ca fyra veckor i anslut- ning till inryckningen samt fyra timmar per vecka under del av återstående tjänst- göringstid. Vid flottan är utbildningen i hu- vudsak koncentrerad till de första sex vec- korna efter inryckningen.
Med hänsyn till den korta utbildnings- tiden har särskilda tjänster för befäl för de handräckningsvärnpliktigas utbildning som regel inte beräknats i de olika försvarsgre- narnas personalstatsplaner. Detta synes främst bero på tillämpning av principen att en tjänst inte är motiverad om behovet av tjänsten understiger sex månader per år. Som instruktörer har därför hittills före- trädesvis utnyttjats vid handräckningsstyr— kan placerade arbetsledare och tillfälligt kommenderat befäl.
UH förslag till allmänmilitär utbildning och i alternativ II även befattningsutbild- ning innebär en så väsentlig förlängning av utbildningstiden att fråga uppkommer om behov av särskilt utbildningsbefäl. För att begränsa behovet av särskilda tjänster för instruktörer bör dock föreliggande möj- ligheter att låna instruktörer från andra verksamhetsområden alltjämt utnyttjas. Det-
ta synes vid armén i viss mån bli möjligt under det 5 k truppfria uppehållet som för arméns huvuddel enligt hittillsvarande system infaller under maj—juni och vid kust- artilleriet under oktober — november för flertalet av de värnpliktiga.
Av intresse är det i personalstatssamman— hang beräknade befälet för den vid flerta- let förband inom armén förekommande sk målplutonen. Denna organiseras som regel omkring den 1 oktober, varför det för plutonen avsedda befälet bör kunna dispo- neras maj—september för utbildning av hand- räckningsvärnpliktiga.
Även vid en centralisering av utbildning- en till vissa förband torde behov av särskil- da tjänster uppkomma. Detta torde bli fal- let i både alternativ I och II och i fråga om förband tillhörande samma garnison. UH återkommer till detta spörsmål i kapitel 18.
9.2.4. Klimatologiska förhållanden
De klimatologiska förhållandena vilka i hög grad varierar mellan landets södra och nor- ra delar påverkar särskilt de handräcknings— värnpliktiga, eftersom dessa oftast på grund av brister i fysiskt hänseende — allergier eller fysisk svaghet mm — blivit uttagna till handräckningstjänst. Möjligheterna att ta hänsyn till klimatologiska förhållanden vid inpassningen i stort av de handräcknings- värnpliktigas utbildning är dock små. I stäl- let torde ett hänsynstagande till klimatets inverkan på utbildningsverksamheten när— mast ske på så sätt att den enskilde hand- räckningsvärnpliktige placeras vid förband, där de klimatologiska förhållandena kan tänkas bli mindre besvärande för honom. Detta och önskemålet att handräcknings- värnpliktiga bör placeras vid förband i närheten av hemorten kan leda till tanken att minska antalet handräckningsvärnplikti- ga bla genom att avstå från att sända handräckningsvärnpliktiga från södra och mellersta Sverige till norrlandsförbanden. Med hänsyn till att tillgången på handräck- ningsvärnpliktiga med hemort i närheten av norrlandsförbanden är mera begränsad kan i stället övervägas att personal anställs för
de arbetsuppgifter som eljest borde full- göras av sådana värnpliktiga. UH återkom- mer till detta spörsmål i det följande (kapitel 17).
9.2.5. Arbetskraftsbehov vid förbanden
Allmänt torde kunna sägas i fråga om beho- vet av arbetsinsatser för att underlätta verk- samheten under ett utbildningsår att det successivt blir större under utbildningsti- dens förlopp. Under vinterhalvåret torde be- hovet av övriga arbetsinsatser i regel även vara större än under sommarhalvåret.
Om de handräckningsvärnpliktiga förde- las på två eller flera omgångar ökas möj- ligheterna att tillgodose behoven av ar- betsinsatser genom att anpassa de olika omgångamas storlek till arbetsuppgifternas varierande omfattning under året.
I samband med repetitionsutbildning upp— kommer ett avsevärt ökat behov av arbets- insatser. Vid flertalet fredsförband utnyttjar de övande krigsförbanden samma utbild- ningsanordningar som åldersklassen. Den för dessa anordningar avsedda arbetsstyrkan bör därför så långt det är möjligt tillgodose såväl åldersklassens som krigsförbandens behov. För övriga i samband med repeti- tionsutbildningen uppkommande behov av arbetsinsatser lämnas en redogörelse i ka- pitel 15 .
9.2.6. Överföring till handräckningstjänst — omgruppering
Det nya inskrivningssystemet gör det möj- ligt att väsentligt minska det bortfall av me- ra fältdugliga värnpliktiga som tidigare in- träffat under tiden mellan inskrivningen och inryckningen till grundutbildning samt un— der tiden närmast därefter. Emellertid kan det inte undvikas att även i fortsättningen ett betydande antal värnpliktiga efter påbör- jad grundutbildning omgrupperas till hand- räckningstjänst. Vid inpassningen av de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöringspe- rioder under året måste därför särskild upp- märksamhet ägnas åt de problem som upp- kommer till följd av omgrupperingen. UH
förutsätter att dessa värnpliktiga i princip inte åläggs längre tjänstgöringsskyldighet än som gäller för de värnpliktiga som redan vid inskrivningen hänförts till handräck- ningstjänst. UH återkommer till detta spörs— mål i det följande.
Såsom framgår av det tidigare anförda (5.7) beräknas ca 4 200 handräckningsväm- pliktiga kunna påbörja sin grundutbildning varje år. Av dessa bortfaller ca 800 under grundutbildningens förlopp. Minskningen kompenseras dock av att ca 2600 mera fältdugliga värnpliktiga får ändrad uttag- ning — omgrupperas — till handräcknings- tjänst under utbildningsåret. Under de för- sta två månaderna torde ca 40 % av om— grupperingarna äga rum. Detta motsvarar ett så stort antal — ca 1000 — att speciell hänsyn måste tas härtill vid inpassningen av tjänstgöringsperiodema.
I den utsträckning det är möjligt bör den omgrupperade värnpliktige — om han inte har fått erforderlig allmänmilitär ut- bildning före omgrupperingstillfället — i prin- cip genomgå fortsatt sådan utbildning vid enheten för handräckningsvärnpliktiga utan längre uppehåll. En förutsättning härför är emellertid att samtliga av förbandets ut- bildningsenheter ligger i samma fas. Så är emellertid icke fallet på grund av de värn- pliktigas olika inryckningstider, vilket med— för att de omgrupperade kan ha fått olika lång utbildning.
Med hänsyn till vad ovan anförts kan det ofta vara lämpligt att låta den omgrup— perade under de närmaste veckorna fort- sätta sin allmänmilitära utbildning vid den enhet han först tillhörde i avvaktan på att han kan överföras till handräckningsenheten och där fortsätta utbildningen tillsammans med den handräckningsomgång som rycker in närmast efter tidpunkten för hans om- gruppering-
Generellt kan sägas att inpassningen av de handräckningsvärnpliktigas tjänstgörings- tider bör göras så att de omgrupperades ut- bildning och tjänstgöring efter kortast möj- liga avbrott kan fortsättas vid enheten för handräckningsvärnpliktiga.
Psykologiska skäl och önskemålet att ha
tillgång på arbetskraft för stödfunktionerna vid krigsförbandsövningar kan motivera att den omgrupperade rycker ut samtidigt med den omgång handräckningsvärnpliktiga som han anslutits till. Har han ryckt in tidiga- re än dessa handräckningsvärnpliktiga kan i vissa fall grundtjänstgöringen behöva för- längas - trots de principiella betänkligheter som UH tidigare anfört häremot — med en tid motsvarande ett antal av de krigs- förbandsövningar han har att fullgöra, om en gemensam utryckning med tjänstgörings- omgången anses böra eftersträvas. För ett ianspråktagande efter den tidpunkt då han skulle ha ryckt ut, om han inte hade om- grupperats, bör dock krävas att den värn- pliktige lämnar sitt medgivande därtill. Därvid bör till ledning för den väm- pliktige — helst vid meddelandet av gransk- ningsnämndens beslut i fråga om omgrup- peringen — klarläggas för honom att, om han går med på en sådan förlängning av grundutbildningstiden, tiden för förläng- ningen kommer att avräknas på den tid som det åligger honom att tjänstgöra vid senare inträffande krigsförbandsövningar. För att i lämplig tjänstgöringsomgång lätt kunna infoga de omgrupperade som utgör drygt en tredjedel av det totala antalet handräckningsvärnpliktiga bör även inpass- ningen av tjänstgöringsomgångarna göras med hänsyn därtill.
Vid armén och kustartilleriet bör såle- des inryckningen för en omgång handräck- ningsvärnpliktiga om möjligt sammanfalla med inryckningstidpunktema för exempel- vis värnpliktiga kategori F eller G.
Inom flottan är problemen mindre fram- trädande eftersom samtliga värnpliktiga er- håller större delen av den allmänmilitära utbildningen under ett koncentrerat skede i anslutning till inryckningen.
Vid flygvapnet där man tillämpar ett system med fyra inryckningsomgångar, sins— emellan kvartalsvis förskjutna, för samtliga värnpliktiga föreligger ur förevarande syn- punkter inga särskilda problem.
Förslag till lämplig inpassning vid ett system med sex månaders produktionsskede lämnas i det följande (9.7).
9.2.7. Anpassning till rådande utbildnings- system
Av det tidigare anförda framgår att de handräckningsvärnpliktigas allmänmilitära utbildning föreslås bli betydligt mera om- fattande än nu.
Det allmänmilitära utbildningsskedet för handräckningsvärnpliktiga bör därför i så- väl alternativ I som II inpassas i de för- svarsgrensvis tillämpade utbildningssyste- men så att särskilda resurser om möjligt ic- ke behöver tillskapas för dessa värnplikti- gas utbildning.
Utnyttjandet av de utbildningsanordning- ar som erfordras för den allmänmilitära ut- bildningen står i huvudsak i direkt propor- tion till antalet värnpliktiga i samma ut- bildningsskede. En ökad belastning på ut- bildningsanordningarna kommer att ske som följd av UH förslag till allmänmilitär ut- bildning för de handräckningsvärnpliktiga.
Möjligheterna att utbilda de handräck- ningsvärnpliktiga parallellt med andra ka- tegorier värnpliktiga ökar givetvis ju när- mare de handräckningsvärnpliktigas utbild- ningsskeden till tid och övningsinnehåll kan sammanföras med utbildningen av andra ka- tegorier värnpliktiga. I fråga om innehållet föreligger med UH förslag icke någon vä- sentlig skillnad, åtminstone icke under ut- bildningens början.
För att erhålla en gynnsam anpassning av de handräckningsvärnpliktigas utbildning till utbildningen av andra värnpliktiga så- väl med avseende på utbildningsanordning- arnas belastning som tidsskedena bör ut- bildningstiderna för handräckningsvärnplik- tiga förläggas så att de icke sammanfaller med de antalsmässigt största inryckningsom- gångarna. Ett tidsavstånd om ca tre veckor till sådan stor omgång borde av detta skäl föreligga.
Dessa förskjutningar i tiden aktualiserar emellertid de tidigare berörda problem som blir en följd av omgrupperingar av värn- pliktiga.
Inplaceras de handräckningsvärnpliktigas allmänmilitära utbildningsskede under det truppfria uppehållet kan viss konkurrens uppstå med övande krigsförband i fråga om utbildningsresurserna. Med hänsyn till de handräckningsvärnpliktigas begränsade antal synes detta dock icke böra tillmätas någon väsentlig betydelse. Däremot bör i alternativ II de handräckningsvärnpliktigas produktionsskeden förläggas så att dessa värnpliktiga kan biträda vid krigsförbands- övningarna. Då skulle behovet av att till dessa övningar särskilt inkalla handräck- ningsvärnpliktiga med kvarstående repeti- tionsutbildningsskyldighet kunna minskas.
De handräckningsvärnpliktigas utryck- ning efter avslutat produktionsskede bör även kunna inpassas så att denna till ti— den nära ansluter till krigsförbandsövning. Fältförbandens behov av särskilt inkallad handräckningspersonal kan då till viss del tillgodoses om den eljest utryckande hand- räckningsvärnpliktige tjänstgör under en tid motsvarande en eller flera krigsförbandsöv- ningar i direkt anslutning till sin grundtjänst- göring. UH återkommer till dessa spörsmål i kapitel 15.
9.4. Sammanfattning
UH har gjort noggranna studier för att kun- na bedöma vid vilka tidpunkter och perio- der de i det föregående nämnda faktorerna och förhållandena påverkar det allmänmi- litära utbildningsskedets och den totala grundtjänstgöringens inpassning under året i gynnsam eller hämmande riktning. Dessa har då i flera fall visat sig verka sinsemel- lan mer eller mindre motstridiga. Det bör emellertid framhållas att de olika fakto- rerna icke bör tillmätas samma tyngd. Vid en värdering synes i alternativ II arbets— kraftsbehov vid förbanden, anpassning till krigsförbandsövningar, omgrupperingsfak- torer samt studiesociala skäl böra väga tyng— re än de övriga.
I alternativ I bör klimatförhållanden även tillmätas stor vikt.
I fråga om förläggningsutrymmen synes tillgången härpå icke böra ägnas särskild uppmärksamhet, eftersom utrymmesbehovet för handräckningsvärnpliktiga beräknas bli lägre än i nuläget.
9.5 Alternativ I
Grundtjänstgöringen omfattar i alternativ I endast ca nio veckors allmänmilitär utbild- ning. De faktorer som främst bestämmer tjänstgöringens tidsmässiga inplacering un- der året är studiesociala skäl, befäls- och för- läggningstillgångar samt klimatologiska för- hållanden. Övervägande skäl talar för att tiden maj—juli skulle vara lämpligast för den- na utbildning utom vid kustartilleriets för- hand som då flyttat ut till ytterförläggning— ar. Med hänsyn till att de värnpliktiga i detta alternativ icke skall tas i anspråk för stöd- funktioner bör utbildningsverksamheten kunna centraliseras till den eller de försvars— grenar som har de bästa betingelserna här- för.
Från dessa utgångspunkter synes främst armén samt möjligen även kustartilleriet kunna komma ifråga. För att icke splittra ansvaret för utbildningen på två försvars- grenschefer bör utbildningen av samtliga ifrågavarande värnpliktiga förläggas till ar- mén.
Vid sin bedömning av utbildningens lämp— liga organisation och tidsmässiga inpassning i stort har UH utgått från antagandet att antalet mindre fältdugliga värnpliktiga som kan ifrågakomma för den allmänmilitära utbildningen årligen uppgår till ca 4200 man. Två alternativ för organisation och tidsmässig inpassning är då i första hand möjliga:
Alternativ A innebär att de värnplik- tiga fördelas på arméns ca 45 administrativt självständiga fredsförband varvid antalet blir drygt 90 värnpliktiga per förband.
Alternativ B innebär att de värnpliktiga fördelas på arméns ca 20 infanteri- och pan- sarregementen varvid antalet värnpliktiga blir ca 210 per förband.
Skall ovanstående antal utbildas i en
omgång kommer belastningen på utbild- ningsorganisationen att bli besvärande med hänsyn till övrig utbildningsverksamhet. I det första alternativet — fortsättningsvis kallat A 1 — gäller detta särskilt för träng- regementena och signaltruppema som under våren och sommaren har stora krigsför- bandsövningar respektive stabsövningar med betydande omskolningsbehov och en betydande utbildning av medicinalpersonal med inryckning i början av juni.
Förläggs utbildningen enligt alternativ Al — med undantag för trängregementena samt I 4 och I 16 — till den ungefärliga tiden maj—juli bedömer UH det icke vara helt uteslutet att den kan genomföras. Det bör dock framhållas att en del av denna tid re- gelmässigt brukar utnyttjas för det aktiva be- fälets vidareutbildning, för krigsförbandsöv- ningar, främst med lokalförsvarsförband, samt för Vissa av de i repetitionsutbildningen ingående särskilda övningarna. Framhållas bör även att det kan bli erforderligt att vid ett mindre antal förhand av studiesociala skäl förlägga utbildningen till tiden juni— augusti.
Om de värnpliktiga enligt det andra alter- nativet utbildas i en omgång — alternativ B 1 — torde belastningen per förband bli så stor att alternativet icke bör ifrågakomma, för— såvitt ej tid för truppfritt uppehåll maj—juni kan utnyttjas.
Alternativen A och B kan emellertid även utformas så, att antalet värnpliktiga per för- hand fördelas på fyra ungefär lika stora inryckningsomgångar under året. Antalet värnpliktiga per omgång och förband blir då 23 i alternativ A — fortsättningsvis be- nämnt A 4 — och 53 i alternativ B — fortsättningsvis benämnt B 4.
Varje omgång utgör då en styrka mot- svarande en pluton per förband och kan som sådan lämpligen infogas i den kon- tinuerligt bedrivna utbildningsverksamheten vid ett kompani.
Granskas alternativen A 4 och B 4 med hänsyn till de faktorer som främst bör ha inflytande på utbildningens lämpliga inpass- ning under året kan följande anföras. Båda alternativen är lämpliga ur förläggningssyn-
punkt, eftersom antalet värnpliktiga under— stiger det antal, för vilket i nuläget förlägg- ningsutrymme avsatts vid kasernkompaniet. Genom omgångamas utspridning över året kommer ett par av dessa att vara mindre lämpligt inplacerade med hänsyn till studie- sociala skäl och klimatologiska förhållan- den. En av omgångarna bör därför förläg- gas till tiden juni—augusti och den enskilde värnpliktige bör få välja den för honom lämpligaste omgången. Alternativen är emel— lertid ogynnsamma i så måtto att särskilt befäl torde bli erforderligt i båda altema- tiven.
UH bedömer emellertid att möjligheter föreligger att till en betydande del kunna täcka det uppkommande behovet av tjänster för här ifrågavarande befäl. Detta beror bl a på att de nuvarande kasemkompanierna bör indras i alternativ 1, eftersom detta innebär att värnpliktiga efter allmänmili— tär utbildning intje skall tas i anspråk för handräckningstjänst. Det bör framhållas att vissa tjänster synes kunna omdisponeras till armén från exempelvis flygvapnet, där antalet trupputbildare torde kunna minskas med ca 10 % om försvarsgrenens nuvaran- de utbildning av handräckningsvärnpliktiga upphör.
Vid en jämförelse mellan alternativen är A 4 och B 4 att föredra, även om de kan komma att erfordra en viss utökning av an- talet tjänster.
Jämförs alternativen A 4 och B 4 synes dessa vara i stort sett likvärdiga. Alterna— tivet B 4 med dess större storlek på utbild- ningsplutonerna torde bli mera befälseko- nomiskt med hänsyn till krav på ersättare vid sjukdom, semester och förekommande smärre kommenderingar av befälet.
UH förordar alternativet B 4, dvs utbild- ning med fyra omgångar per år och för- lagd till arméns infanteri- och pansarför- band.
Behovet av befäl för de värnpliktigas utbildning enligt alternativ I redovisas när- mare i kapitel 18.
UH har inte funnit anledning förorda att någon centralisering av den allmänmilitära utbildningen och befattningsutbildningen re- gelmässigt skall ske för handräckningsvärn- pliktiga i alternativ II. Utbildningen bör av naturliga skäl bedrivas vid de förband, där dessa värnpliktiga avses skola göra arbets- insatser av stödfunktionsnatur. Vissa delar av befattningsutbildningen bör dock — så— som framhållits i kapitel 8 och bilaga 8: 1 — kunna koncentreras för förbanden inom en garnisonsstad. Detsamma skulle kunna gäl- la vissa delar av den allmänmilitära utbild- ningen.
Enligt direktiven för UH förutsätts att de handräckningsvärnpliktiga fullgör en tjänst- göring som i omfattning i vart fall inte i väsentlig grad understiger den som gäller för värnpliktiga kategorierna G och F.
Huvuddelen av krigsmaktens värnpliktiga ur dessa kategorier har en grundutbildnings- tid som för kategori G hittills omfattat 243 —255 dagar samt för kategori F 300 dagar. UH anser därför att dessa tjänstgöringstider bör tjäna som ledning vid bestämmandet av produktionsskedets längd, dvs den tid under vilken en handräckningsvärnpliktig skall gö- ra arbetsinsatser i de stödfunktioner som omnämnts i det föregående.
Då huvuddelen av de värnpliktiga i kate- gorierna F och G tillhör armén bör utbild- ningstidema där vara bestämmande. Oav- sett om man väljer utbildningstiden för kate- gori G eller F bör den allmänmilitära ut- bildningen och befattningsutbildningen vara utformad på likartat sätt och omfatta i stort sett samma tid, dvs något mer än två måna- der (nio veckor). I det förra fallet blir pro- duktionsskedet ca sex månader och i det senare ca åtta månader. Det är således en- dast längden av produktionsskedet som blir avgörande vid bestämmandet av den totala tjänstgöringstiden för handräckningsväm- pliktiga.
Utbildningstiden för värnpliktiga kategori G vid flottan omfattar högst 320 dagar och för kategori F 364 dagar. Ett produk- tionsskede om nio månader skulle därför
kunna tänkas. Detta skulle emellertid inne- bära att de handräckningsvärnpliktiga skulle åläggas en total grundtjänstgöringstid när- mast motsvarande den som hittills gällt för flertalet av de för underbefälsutbildning ut- tagna värnpliktiga, dvs ca 330 dagar vid armén och kustartilleriet. Då detta icke torde vara förenligt med innebörden av direktiven, så som UH tolkat dem, kommer UH i det följande endast att behandla pro- duktionsskeden om sex eller åtta månader och de för— och nackdelar som kan vara förenade med dessa skeden.
9.7. Sex månaders produktionsskede
Om produktionstiden omfattar sex månader måste givetvis de handräckningsvärnpliktiga tjänstgöra i två omgångar under året för att helårsinsatser skall erhållas.
Ett system med två inryckningsomgångar per år är enkelt att administrera. Det är även möjligt att förlägga åtminstone den ena omgången så att rimlig hänsyn kan tas till flertalet av de omständigheter som påver- kar inpassningen under året. Detta medför emellertid att den andra omgången i viss mån blir missgynnad i motsvarande grad. Systemet har emellertid även andra väsent- liga svagheter. En av dessa sammanhänger med svårigheterna att efter omgruppering till handräckningstjänst av en fältduglig värnpliktig utan större tidsförlust få denne inpassad i det utbildningssystem som avses för de värnpliktiga vilka vid inskrivningen uttagits till handräckningstjänst. Med nuva- rande differentierade inryckningstider för de fältdugliga kan långa väntetider uppkomma. En annan svaghet är den kapacitetsminsk- ning som under någon eller några månader inträffar vid de arbetställen där de hand— räckningsvärnpliktiga placerats, eftersom dessa samtidigt måste utbytas två gånger per år.
Ytterligare en nackdel med två tjänstgö- ringsomgångar är svårigheten att anpassa an- talet handräckningsvärnpliktiga till det un— der året växlande arbetskraftsbehovet.
Såvitt UH kunnat finna har erfarenhe- terna varit goda av det vid flygvapnet in-
förda systemet att genom fyra inrycknings- omgångar per år successivt förnya den inne- liggande värnpliktsstyrkan. Detta torde även gälla de handräckningsvärnpliktiga.
UH har därför närmare granskat ett sys- tem med fyra inryckningsomgångar per år för de handräckningsvärnpliktiga. Varje om— gång gör då arbetsinsatser under ca sex må— nader men de olika omgångarna är sins- emellan förskjutna i huvudsak två till tre månader, dvs en omgång rycker in per kvar— tal. Det bör framhållas att det totala anta- let inkallade handräckningsvärnpliktiga un- der året är detsamma oavsett antalet om- gångar.
Med ett system med fyra omgångar kan man bättre tillgodose möjligheterna att för fortsatt allmänmilitär utbildning samt be- fattningsutbildning omhänderta de vämplik— tiga som omgrupperas, eftersom tiden innan de kan infogas i de övriga handräck- ningsvärnpliktigas utbildningssystem blir kortare. Den ovan berörda kapacitetsminsk- ningen vid arbetsplatserna kan också delvis undvikas. Vidare kan anpassning till rådande arbetskraftsbehov åtminstone delvis under— lättas genom att omgångarna parvis griper in i varandra. Anspråken på förläggnings- utrymmen blir relativt konstanta och tidvis ungefär 25 % lägre än vid ett system med två omgångar. Genom att de olika omgång- arna är relativt jämnt fördelade över året torde i varje fall en av dessa kunna in- passas gynnsamt från studiesocial synpunkt sett. I fråga om de värnpliktiga som bedriver eftergymnasiala studier bör emellertid fram- hållas att de genom grundtjänstgöringens längd går miste om en, högst två studieter- miner. För den värnpliktige som vid inskriv- ningen uttagits till handräckningstjänst inne— bär dock förekomsten av fyra omgångar större möjligheter att ta hänsyn till hans önskemål om tjänstgöringens förläggning i tiden.
En nackdel är att i varje fall en omgång blir förlagd till en klimatologiskt sett mindre gynnsam del av året.
Ett system med fyra omgångar kommer att kräva en mera kontinuerlig sysselsätt- ning av befälet för utbildningen av de hand—
räckningsvärnpliktiga än ett system med två omgångar.
Såväl system med två som fyra om- gångar per år medför krav på särskilt av- delat befäl. Den erforderliga befälsinsatsen blir i huvudsak densamma. Skillnaden sys- temen emellan består däri att med två om- gångar per år fordras det teoretiskt dub— belt så mycket befäl per omgång som med fyra omgångar per år. Från personalstats- synpunkter föreligger dock en betydande skillnad, eftersom ett system med två om- gångar per år medför ett befälsbehov med en varaktighet om sammanlagt endast fyra och en halv månader och därför icke moti- verar särskilda tjänster för befäl, eftersom hittills tillämpade regler förutsätter sex må- naders varaktighet. Det blir däremot för- hållandet med fyra omgångar per år, ef— tersom utbildningstiden då omfattar 4 X 9 veckor : nio månader. UH återkommer till detta spörsmål i kapitel 18.
UH räknar i första hand med ett system med fyra omgångar per år.
På figur 9: 1 har nuvarande system samt system med två och fyra omgångar per år angetts.
För att närmare belysa huvudproblemen kring tjänstgöringsomgångarnas inplacering under kalenderåret har UH valt att relativt utförligt behandla systemet med sex måna- ders produktionsskeden och därvid främst uppehållit sig vid arméns huvuddel.
Ett system med sex månaders produktions- skeden bör omfatta fyra tjänstgöringsom— gångar per år vilket innebär att produktions- skedena hopkopplas parvis för att täcka det kontinuerliga behovet av arbetsinsatser, dvs två tjänstgöringsomgångar utnyttjas samti- digt. Detta illustreras även av figur 9: 1. UH har tidigare förordat att de handräck- ningsvärnpliktigas allmänmilitära utbild- ningsskede inklusive befattningsutbildning bör uppgå till ca nio veckor. Två skilda tjänstgöringsomgångars utbildning bör av olika skäl — särskilt befälsekonomiska — icke pågå samtidigt. Härav följer att utbildnings- skedena för de parvis hopkopplade om— gångarna måste förskjutas minst nio veckor — sommartid tio veckor på grund av de
tjänstefria lördagarna —— så att om det ena parets första omgång påbörjar sitt utbild- ningsskede omkring 1/7 bör en omgång i det andra paret lämpligen börja utbildas tidigast omkring 10/9. Med denna parvisa hopkoppling av två tjänstgöringsomgångar följer emellertid även att den i paret in- gående andra omgångens utbildningsskede alltid kommer att börja sex månader efter det att den första påbörjat sitt utbildnings- skede.
Ett av huvudproblemen kring tjänstgörings— omgångarnas inpassning utgör såsom tidi— gare nämnts de till handräckningstjänst om- grupperades inplacering i dessa. Även om huvuddelen av de handräckningsvämplik- tiga kommer att bestå av sådana som vid inskrivningstillfället hänförts till handräck- ningstjänst torde dock ett betydande antal — drygt en tredjedel — komma att utgöras av värnpliktiga som omgrupperats till hand- räckningstjänst. Som tidigare framhållits torde ungefär 40 % av dessa erhålla sin ändrade uttagning — omgruppering — inom två månader efter inryckningen (25 % inom den första månaden). Tidpunkterna för denna påverkar därför i hög grad tjänst- göringsomgångarnas sammansättning. Under förutsättning att de fyra tjänstgöringsom- gångarna skall göras ungefär lika stora och två av dessa tidsmässigt förläggas till eller nära de största inryckande kontingentema av fältdugliga värnpliktiga kan dessa båda omgångar — efter det att omgrupperingar verkställts — komma att sammanlagt bestå till inemot hälften av omgrupperade. De återstående två tjänstgöringsomgångama kommer däremot att nästan enbart bestå av värnpliktiga som vid inskrivningen ut- tagits till handräckningstjänst. Dessa för- hållanden talar för att de omgrupperade relativt omgående bör fogas in i de hand— räckningsvärnpliktigas utbildnings- och pro- duktionssystem. Systemet bör därför främst anpassas till inryckningstillfällena för de större värnpliktskontingenterna.
Huvuddelen av arméns värnpliktiga ryc- ker enligt hittillsvarande system in till grundutbildning vid följande tidpunkter — s k sommarinryckning:
a) underofficers— och underbefälsuttagna samt värnpliktiga kategori E omkring 1/ 6 b) värnpliktiga kategori F omkring 1/7 c) värnpliktiga kategori G omkring 15/8.
Utryckning sker omkring 29/ 4, för de underofficersuttagna dock en månad senare.
Antalet inryckningstillfällen för de mera fältdugliga värnpliktiga uppgår således till tre under ca elva veckor. Det angivna utbildningssystemet för de handräcknings— värnpliktiga medger däremot endast att två av de sammanlagt fyra tjänstgöringsomgång- arna kan förläggas till ungefär denna tid. Omgångarna bör sinsemellan vara förskjut— na nio till tio veckor. Därmed uppkommer frågan hur de två omgångarna tidsmässigt skall inplaceras i förhållande till de tre in- ryckningstillfällena för fältdugliga för att lämpligast kunna fånga upp de under tiden närmast efter inryckningen omgrupperade.
Studeras de ovan angivna inryckningsti- derrra mot denna bakgrund kan konstateras —— jämför även figur 9: 1 — att ett intervall lika med eller större än nio till tio veckor endast föreligger mellan den första och sista tidpunkten. Det är således möjligt att in- placera två tjänstgöringsomgångar så att de värnpliktiga som ryckt in omkring 1/6 och 15/ 8 och relativt snart därefter omgruppe- rats direkt kan infogas i dessa omgångars inledande utbildningsskeden. Däremot kan de som ryckt in omkring 1/ 7 inte infogas i sådant skede förrän 15/8 eller efter in- emot sex veckor.
Börjar en tjänstgöringsomgångs utbildnings- skede 1/6 medför detta att den sex måna- der senare kommande omgångens motsva— rande skede måste påbörjas 1/12. Eftersom Skedets effektiva längd skall uppgå till nio veckor följer därav att jul- och nyårshel- gerna kommer att infalla under skedet vil- ket därför måste förlängas med 16 till 18 dagar. Ett uppehåll av denna längd under ett i övrigt kort allmänmilitärt utbildnings- skede är mindre tillfredsställande. Enligt UH mening bör en sådan inplacering und- vikas.
Förläggs i stället påbörjandet av den förs- ta omgångens utbildningsskede till omkring
1/7 kan det därpå följande skedet icke lämpligen inplaceras tidigare än omkring 10/9 (tio veckor senare). Detta innebär att de värnpliktiga som ryckt in omkring 1/6 och 15/8 och därefter omgrupperats får gö- ra ett uppehåll om fyra veckor innan de helt kan infogas i utbildningssystemet för de handräckningsvärnpliktiga. De sex månader senare infallande utbildningsskedena kom- mer i detta alternativ att påbörjas omedel- bart efter nyår respektive omkring 10/3. Sistnämnda inplacering är att föredra.
UH ställningstagande i fråga om tjänst- göringsomgångarnas inplacering blir emel- lertid beroende även av möjligheterna att inplacera tjänstgöringsomgångarna så att det av krigsförbandsövningarna föranledda spe— ciellt stora arbetskraftsbehovet skall kunna tillgodoses helt eller delvis. UH har näm- ligen enligt direktiven att pröva i vad mån de handräckningsvärnpliktiga kan bidra till att återställa krigsberedskapen i materiellt hänseende så snart som möjligt efter det att de övade förbanden avrustat.
Detta blir möjligt om de handräcknings- värnpliktiga i vissa tjänstgöringsomgångar efter sin grundtjänstgöring kvarstår en tid motsvarande en eller flera krigsförbandsöv- ningar för att kunna biträda med arbets- uppgifter föranledda av repetitionsutbild- ningsverksamheten. Härigenom kan en be- gränsning ske av antalet för sådant ändamål särskilt inkallade handräckningsvärnpliktiga.
UH finner det dock angeläget framhålla att ianspråktagande av tid som är avsedd för att handräckningsvärnpliktiga skall kun- na biträda vid senare inträffande krigsför- bandsövningar bör ske restriktivt så att ej det egentliga syftet med repetitionsutbild- ningen för de handräckningsvärnpliktigas egen del förfelas. Det sagda har tillämpning inte bara på omgrupperade utan även på värnpliktiga som redan vid inskrivningen uttagits till handräckningstjänst. UH åter- kommer till detta spörsmål i kapitel 15.
De olika krigsförbandsomgångarnas ut- ryckningstidpunkter blir därför av särskilt intresse. Arméns krigsförbandsövningar för arméns huvuddel äger fn rum vid föl- jande tider. Det bör framhållas att ti-
dema varierar något mellan olika år på grund av bl a kalendariska skäl. Vinteromgång 20/2—1 1/ 3 Våromgång, här kallad I 24/4—13/5 Våromgång, här kallad II 2/5—20/ 5 Våromgång, här kallad HI 15 / 5— 3/ 6 Sen våromgång 29/ 5—17/ 6 Höstomgång 18/ 9—7/ 10
Dessutom förekommer under november— december vissa stabsövningar rn rn.
Höstomgången är störst. Även vinterom- gången är stor. Våromgångarna är betydligt mindre. Sen våromgång är något större än de övriga våromgångarna som är ungefär lika stora.
För att biträda vinteromgången och vårom- gångama I och H behöver handräcknings- värnpliktiga särskilt inkallas. Behovet av ar- betsinsatser för att biträda de övriga vår- omgångarna och höstomgången kan tillgo- doses om handräckningsvärnpliktiga kvar- står viss tid efter grundtjänstgöringens slut.
UH lämnar i bilaga 9: 1 exempel på hur de handräckningsvärnpliktigas tjänstgörings- omgångar för arméns huvuddel kan passas in vid tillämpning av hittills gällande tider för krigsförbandsövningarna eller om vår- omgångama ersätts med bara en våromgång. Exemplet i övrigt gäller arméns minderdel och övriga försvarsgrenar. Vid inpassningen av de handräckningsvärnpliktigas tjänstgö- ring har hänsyn tagits till både möjligheterna att biträda vid krigsförbandsövningarna och en jämn tillgång under året på arbetsinsat- ser av handräckningsvärnpliktiga.
Tjänsjtgöringsorngångarnas längd måstje avpassas med hänsyn till kalendariska för- hållanden (infallande helger m m) samt mel- lan olika år förekommande mindre för- skjutningar av tiderna för krigsförbandsöv- ningar. Veckoarbetstiden som under som- marmånaderna i regel nedgår från 48 till 43 timmar medför att antalet dagar för den då pågående allmänmilitära utbildning- en behöver ökas. Omgångarnas längd bör av sådana skäl kunna uppgå till ca 255 dagar. Försvarsgrenschef bör dock kunna medge att grundtjänstgöringstiden avkortas något, bla för att anpassa omgångamas
tjänstgöringstider till inträffande krigsför- bandsövningar.
I fråga om värnpliktiga som vid inryck- ningen eller inom åtta veckor därefter om- grupperas till handräckningstjänst föreslår UH följande.
Om den värnpliktige rycker in samtidigt med en tjänstgöringsomgång överförs han snarast till denna omgång. Om så icke är fallet bör den omgrupperade kvarbli ca två veckor efter inryckningstillfället vid den ursprungliga enheten för att där börja sin allmänmilitära utbildning, varefter han överförs till enheten för handräcknings- värnpliktiga. I avvaktan på att inplaceras i nästkommande utbildningsomgång för handräckningsvärnpliktiga hör han i första hand få sådana arbetsuppgifter som för- utsätter bara begränsad befattningsutbild- ning. Efter att tillsammans med dessa hand- räckningsvärnpliktiga ha fått resterande ut- bildning ingår den omgrupperade med dem i det följande produktionsskedet och rycker i princip ut när han fullgjort ett produk- tionsskede om sex månader. I anslutning härtill kan den värnpliktige såsom tidigare nämnts (9.2.6) efter eget medgivande tas i anspråk under tid som motsvarar högst det antal krigsförbandsövningar som det åligger honom att fullgöra och därvid främst bi- träda med arbetsuppgifter föranledda av krigsförbandens repetitionsutbildning. Det sagda kan dock inte tillämpas på vissa handräckningsvärnpliktiga som tjänstgör inom kontorsfunktionen. Dessa kan komma att senare fullgöra sin repetitionsutbildning tillsammans med de krigsförband, vid vilka de krigsplacerats.
Om däremot den värnpliktige omgruppe- ras avsevärd tid efter sin inryckning bör han om möjligt anslutas till den tjänstgö- ringsomgång som han skulle tillhört om om- grupperingen skett vid inryckningstillfället. Erforderlig befattningsutbildning får han på arbetsplatsen eller tillsammans med annan utbildningsomgång. Som regel torde han dock få ingå i reservstyrkan. I övrigt kan en fortsatt tjänstgöring för honom anordnas på samma sätt som i föregående stycke före- slagits. Inträffar den värnpliktiges omgrup-
pering efter det att han tjänstgjort så lång tid som det totalt ankommer på en hand- räckningsvämpliktig att tjänstgöra skall han frikallas från vidare tjänstgöring.
Det av UH förordade systemet med in- delning av de handräckningsvärnpliktiga i fyra tjänstgöringsomgångar per år bör i prin— cip tillämpas inom samtliga försvarsgrenar. För flottans del föreslår UH dock att möj— lighet lämnas öppen för chefen för marinen att under vissa förutsättningar besluta om en indelning av de handräckningsvärnplik- tiga i sex omgångar vilkas inryckning an- passas till inryckningstillfällena för flottans olika bemanningsgrupper. Denna möjlighet till avvikelse från systemet med fyra tjänst- göringsomgångar är närmast föranledd av att de värnpliktiga som tillhört någon av de två större bemanningsgrupperna men om- grupperats till handräckningstjänst vid till- lämpning av systemet med fyra omgångar kan få vidkännas avsevärda väntetider innan de kan placeras in i lämplig tjänstgöringsom- gång för sådana värnpliktiga som uttagits till handräckningstjänst redan vid inskriv- ningen. I bilaga 9: 1 lämnas en mera detal— jerad redogörelse för hur ett system med fyra och ett med sex omgångar inom flottan lämpligen kan utformas.
9.8. Åtta månaders produktionsskede
UH har även undersökt lämpligheten av ett utbildningssystem med åtta månaders pro- duktionsskeden. Ett sådant system förutsät- ter en omloppstid av två år och sex om- gångar, sinsemellan förskjutna fyra måna- der, dvs en omgång rycker in var fjärde månad.
Nackdelarna med ett sådant system är bla att det inte smidigt kan anpassas till arbetsställenas kontinuerliga behov av hand- räckningsvärnpliktigas arbetsinsatser. Ej hel- ler kan värnpliktiga som omgrupperas in— placeras i en efterföljande tjänstgöringsom- gång utan att väntetiderna blir betydligt längre än i ett system med sex månaders produktionsskeden. Intervallen mellan tjänstgöringsomgångarna blir nämligen fyra månader i stället för två till tre i sexmåna-
derssystemet. Detta medför att alltför stor del av de omgrupperade värnpliktigas kvar- stående repetitionsutbildningsskyldighet måste tas i anspråk för att fylla ut vänte- tiden.
Härtill kommer att skillnaden mellan öv- riga värnpliktigas inryckningstider vid vissa försvarsgrenar understiger tidsintervallen mellan de handräckningsvärnpliktigas tjänst— göringsomgångar i så hög grad, att det kan bli nödvändigt att sammanföra vissa om— grupperade vämpliktiga till särskilda avdel- ningar för återstående utbildning och be- fattningsutbildning för att därefter sättas in i produktionen utan att avvakta nästkom— mande grundutbildningsomgång av hand- räckningsvärnpliktiga. En förkortning av väntetiderna för de omgrupperade skulle visserligen kunna ske genom att de över- fördes till andra förband inom samma eller annan försvarsgren men en sådan möjlighet skulle inte stå öppen för de övriga.
Vidare skulle här behovet av arbetsinsat- ser för biträde vid krigsförbandsövningar, till skillnad från systemet med sex månaders produktionsskeden, till största delen behöva täckas genom särskilt inkallade handräck- ningsvärnpliktiga. Såsom UH närmare ut— vecklar i kapitel 15 bör ett utnyttjande av särskilt inkallade handräckningsvärnpliktiga så långt möjligt begränsas. För den enskilde värnpliktige kan det vara förmånligare att kvarstå en tid motsvarande en till två krigs- förbandsövningar i direkt anslutning till grundtjänstgöringens slut. Detta låter sig göra i betydligt mindre omfattning vid till- lämpning av ett åttamånaderssystem.
Ytterligare en väsentlig nackdel med ett åttamånaderssystem är att vissa värnpliktiga genom omgångamas utspridning över en tvåårsperiod i studiesocialt hänseende kom- mer att förlora minst två terminer, i flera fall till och med två läsår till följd av en för vissa studielinjer hårt bunden studie- gång.
Som en fördel skulle kunna åberopas att med åtta månaders produktionsskeden ett mindre antal handräckningsvärnpliktiga skulle behöva tas i anspråk för stödfunk- tionerna än vid ett system med sex måna-
ders produktionsskeden. Den enskilde väm- pliktige skulle nämligen i det förra syste- met åläggas ca 60 dagars längre grundut- bildningstid än huvuddelen av de fältdug- liga värnpliktiga kategori G. En sådan för— längning skulle medföra att det genomsnitt- liga årliga behovet av handräckningsväm- pliktigas arbetsinsatser kunde tillgodoses med en styrka som var ca 25 % mindre än vid sex månaders produktionsskeden. De årliga kostnaderna vid det längre produk- tionsskedet skulle följaktligen bli lägre ge- nom att ett mindre antal handräckningsväm- pliktiga per år fick allmänmilitär utbildning och befattningsutbildning.
Som ett exempel kan anföras att om det föreligger ett kontinuerligt behov av ca 2 000 värnpliktiga i produktion erfordras år- ligen med sex månaders produktionsskeden ca 4 000 värnpliktiga, medan antalet endast blir 3 000 vid åtta månaders produktions— skeden.
En begränsad tillgång på handräcknings- värnpliktiga skulle i och för sig tala för det längre produktionsskedet. En tjänstgörings— tid motsvarande den som gäller för väm- pliktiga kategori G inom armén, kustartil- leriet och flygvapnet ger emellertid bara utrymme åt ett system med sex månaders produktionsskeden.
Antalet tjänster för befäl för utbildning av varje tjänstgöringsomgång blir detsamma vid såväl system med sex som med åtta må- naders produktionsskeden och antalet ut- bildningsomgångar per år blir fyra respek- tive tre.
9.9. Kombinationssystem
UH har även undersökt möjligheten av en kombination av systemen med sex och åtta månaders produktionsskeden. Detta skulle bli möjligt om man ålade handräcknings- värnpliktiga att i direkt anslutning till ett produktionsskede om sex månader fullgöra upp till fyra krigsförbandsövningar i en följd. En sådan kombination skulle, liksom ett system med åtta månaders produktions- skeden, medföra lägre kostnader och behov av ett mindre antal handräckningsvämplik-
tiga än ett sexmånaderssystem samtidigt som det kunde medföra stora möjligheter att an- passa behoven av arbetsinsatser till de olika förbandens speciella förhållanden. Ett så- dant kombinerat system skulle emellertid medföra långa väntetider för värnpliktiga som efter inryckningen omgrupperas till handräckningstjänst.
En avgörande nackdel med ett sådant kombinerat system vore emellertid att näs- tan all repetitionsutbildndngsskyldighet skul- le bli förbrukad i förtid. Eftersom en del av de handräckningsvärnpliktiga avses skola bli krigsplacerade eller tagna i an- språk för att biträda vid mobiliseringsarbe- te skulle knappast mer än en krigsförbands- övning återstå för att sätta den vämplik- tige in i hithörande arbetsuppgifter. En så- dan kombination skulle vidare i realiteten innebära att handräckningsvärnpliktiga till skillnad mot övriga värnpliktiga fullgjor- de nästan hela sin tjänstgöringsskyldighet i en följd utan något väsentligt inslag av re- petitionsutbildning. En av de väsentligaste principerna i 1966 års värnpliktsutbildnings— system, nämligen vidmakthållandet av de under grundutbildningen vunna färdighe- terna genom att ett visst antal från varandra tidsmässigt åtskilda krigsförbandsövningar fullgörs, skulle därmed nästan helt åsido- sättas. En sådan utformning av de hand- räckningsvärnpliktigas tjänstgöringsskyldig- heter kan UH därför icke förorda.
En större förbrukning av repetitionsut- bildningsskyldighet skulle dessutom medfö- ra att möjligheterna att låta handräcknings- värnpliktiga biträda vid krigsförbandsöv- ningar blir starkt beskurna.
10. Kontorsfunktionen
10.1 N ulägesbeskrivning
10.1.1 Allmänt De handräckningsvärnpliktiga som efter AMU fått befattningsutbildning på expedi- tionslinjen — se kapitel 8 — avses för tjänst- göring inom den fredsfunktion som UH givit benämningen kontorsfunktionen. I den— na funktion ingår vid vaissa organisationsen- heter göromål som ingår i sambands- och signaltjänst. UH använder dock i det följande kon— torsfunktionen som samlande benämning. Handräckningsvärnpliktiga används inom kontorsfunktionen huvudsakligen vid nedan- stående organisationsenheter/ delar av enhe- ter. Härvid har en uppdelning gjorts mellan kontorsgöromål av alhnän natur och sådana som huvudsakligen är inriktade på sam- bandstjänst.
Kontorsgöromål utförs huvudsakligen vid Expedition vid centrala myndigheter och staber Stabsavdelning med expedition vid regionala
och lokala staber samt fredstruppförband och skolexpeditioner Personal— och vämpliktsdetalj
Trafikledningsavdelning/-detalj Väderavdelning/-detalj Kompaniexpedition Sjukvårdsavdelning
Sambandstjänst fullgörs vid Signalstation Sambandscentral Kustradiostation
10.12. Arbetsuppgifter för värnpliktiga i kontorsfunktionen
Inom kontorsfunktionen utnyttjas de väm- pliktiga för följande huvudtyper av arbe- ten:
1. Bud— och posttjänst samt arbete i bok- och blankettförråd
2. Duplicering och kopiering
3. Enklare allmänna expeditions- och kontorsgöromål
4. Biträde med foto- och framkallnings- arbete, framställning av kartor, bilder etc.
5. Vissa arbetsuppgifter i centrala staber och myndigheter, betingade av den väm- pliktiges specialkunskaper
6. Förande av olika personalredovisnings- handlingar m m
7. Tjänstgöring som växeltelefonist, fjärr- skriftsexpeditör etc
8. Biträde åt trafiklednings- och meteoro- logpersonal.
10.1.3 De värnpliktigas fördelning på organisationsnivåer
Under större delen av året finns samman- lagt ca 1400 värnpliktiga inom kontors— funktionen.
De handräckningsvärnpliktiga fördelas på tre organisationsnivåer, nämligen vid cent- rala staber och myndigheter ca 220 respek- tive ca 140 värnpliktiga, vid regionala sta- ber ca 200 värnpliktiga samt vid förband och skolor ca 850 värnpliktiga.
Det bör framhållas att antalet värnplik-
tiga i realiteten blir större, beroende på att fältdugliga värnpliktiga under utbildnings- tiden omgrupperas till handräckningstjänst. De disponeras således för sådana göromål bara under återstående del av grundtjänst— göringstiden. Särskilt inom storstadsregio- nerna kan antalet sådana värnpliktiga tidvis bli större än behovet av dem därför att väm- pliktiga som börjat utbildningen vid för- band främst i norra Sverige och på Gotland efter omgruppering bör placeras vid förband som ligger så nära hemorten som möjligt.
10.1.4 Beskrivningar av de handräcknings- värnpliktigas arbetsuppgifter
Göromålen på expedition vid försvarsgrens- staber och centrala myndigheter består hu- vudsakligen i post- och ordonnanstjänst, di— verse servicearbete och enklare kontorsgöro- mål samt foto- och ritarbete. En mindre del av de handräckningsvärnpliktiga tas i an— språk för kvalificerat specialarbete som är betingat av den värnpliktiges civila special— kunskaper i exempelvis tekniska frågor, da- tabehandling, språk, företagsekonomi etc. De värnpliktiga redovisas vid närbeläget förband.
Göromålen vid stabsavdelning med expe- dition vid regionala högre och lägre staber är i stort desamma som vid centrala staber. Specialistarbete förekommer dock i regel inte.
På lokal nivå är arbetsuppgifterna för handräckningsvärnpliktiga mera skiftande och präglas av verksamheten vid den orga- nisationsenhet där de tjänstgör.
Till förbandens regementsexpeditioner (motsvarande) finns i regel ansluten en bud- central. Dess arbetsuppgifter är i stort sett följande:
Post-, bud— och reproduktionstjänst, all- män service Tjänst i öppet förråd av handböcker och kartor, blanketter och expeditionsmate- riel mm. Arbetet omfattar även rättelser och ändringar i böcker m in. Som föreståndare för budcentral tjänst- gör i regel äldre underbefäl. I övrigt ingår
handräckningsvärnpliktiga i budcentralen för samtliga göromål som ovan angivits.
Vidare används de värnpliktiga på rege— ments- (skol-) expeditionerna för enklare kontorsgöromål, bildframställning och ser— viceuppgifter. Vid förband där konsulent finns placerad biträder de honom med enk- lare kontorsgöromål.
På kompaniexpedition (motsvarande) tjänstgör värnpliktiga som expeditionsbiträ- den/ordonnanser (»dagkorpraler»). De bi— träder kompaniadjutanten med upprättande av lönelistor, kvittenslistor och bokförings- listor samt andra redovisningshandlingar. Vidare deltar de i utskrift av tjänstgörings- uppgifter, tillkomst- och avgångsuppgifter, larmlistor, identitetskort, passerkort, förar- bevis, veckoprogram och förläggningslistor, anslag på ordertavlor och grupprum etc. De biträder i begränsad omfattning med utläm- ning och inlämning av materiel samt utför bud- och ordonnanstjänst. De utnyttjas även för städning av gemensamma utrymmen på kompanierna, telefonpassning m rn.
Vid trafikledningsavdelning/-detalj biträ- der i regel en handräckningsvärnpliktig tra— fikledare med journalföring och statistikgö- romål mm. Inom flottan och flygvapnet kan i vissa fall mera fältdugliga värnpliktiga biträda även med enklare trafikledningsupp- gifter.
Vid väderavdelning/—detali biträder de värnpliktiga meteorologpersonalen med mot- tagning av vädermeddelanden och observa- tioner, avläsning av instrument, ritarbeten mm. Inom armén fullgörs dessa uppgifter i fred av mera fältdugliga värnpliktiga, pla- cerade vid arméns helikopterskola (HkpS). De avses för krigsorganisationens behov. Inom marinen och flygvapnet handhas göro— målen även av mera fältdugliga vämpliktiga, av vilka dock en stor del utgörs av sk B- delsvärnpliktiga.
Arbetet vid sjukvårdsexpedition består till övervägande del av allmänt handräcknings- arbete och endast i vissa fall av expeditions- arbete, tex biträde med skrivgöromål åt läkare, samt ordonnanstjänst.
Arbetsuppgifter för värnpliktiga i sam- bandsfunktion förekommer företrädesvis
inom regionala staber samt inom flygvapnet och marinen, i det senare fallet främst vid kustradiostationer och sambandscentraler. De värnpliktiga tjänstgör som växeltelefonis- ter, fjärrskriftsexpeditörer, signalexpeditö- rer, radiotelegrafister, kryptobiträden mm. Vid organisationsenheterna tjänstgör även mera fältdugliga värnpliktiga. De utgörs till stor del av B-delsvärnpliktiga.
Uppgifterna vid personal- och värnplikts- detalj behandlas i det följande under avsnitt 10.3.5.
10.2. Allmänna synpunkter och över- väganden
De handräckningsvärnpliktigas arbetsuppgif- ter i kontorsfunktionen ställer större eller mindre krav på civila förkunskaper. Allmänt kan sägas att när man kommer upp i högsta nivå ökas kraven på särskild kompetens. I ett följande avsnitt »Centrala staber och andra centrala myndigheter» kommer dessa frågor att närmare granskas.
UH har i det föregående som sin mening uttalat att göromålen för handräcknings- värnpliktiga i princip bör utformas som di- rekt utbildningsstödjande funktioner. En följd härav blir att de handräckningsvärn- pliktigas arbetsuppgifter i större utsträck- ning än som för närvarande är fallet bör förläggas till lokal nivå. Härmed uppnås vissa praktiska fördelar. Om behovet av handräckningsvärnpliktiga på central och re- gional nivå i möjligaste mån begränsas för- enklas administrationen för dessa värnplik- tigas utbildning, förläggning, förplägnad mm. Härtill kommer att med anställd per- sonal kan det nuvarande, periodiskt åter- kommande behovet av att lära upp de värn- pliktiga minskas. De kan då i stället använ— das till andra arbetsuppgifter som är bättre anpassade till värnpliktstjänstgöringen.
För detta ändamål kommer i det följande att analyseras sådana funktioner vid förban- den m ni som lämpligen bör utföras av handräckningsvärnpliktiga. Speciell vikt har därvid lagts vid tjänstgöringen på budcentra- ler och kompaniexpeditioner (motsvarande), där för närvarande en stor del av dessa
värnpliktiga redan är placerade. Det är mot denna bakgrund UH i det följande granskar de arbetsuppgifter som i nuläget ankommer på handräckningsvärnpliktiga, placerade i centrala staber och myndigheter.
10.2.1. Centrala staber och andra centrala myndigheter
De centrala staberna och ett relativt stort antal andra centrala myndigheter tilldelas handräckningsvärnpliktiga genom försvars- grenschefs försorg, främst chefens för ar- mén. Flera av dessa värnpliktiga med spe- ciella civila kunskaper tjänstgör i kvalifice- rade befattningar. De övriga används för göromål av mera biträdesbetonad art.
När värnpliktiga tas i anspråk för specia- listbetonade arbetsuppgifter innebär det att myndigheterna för ringa kostnad tillgodogör sig kvalificerad arbetskraft.
I och för sig kan det sägas vara riktigt att man utnyttjar de civila förkunskaper som de värnpliktiga har, om man därigenom kan ge värnpliktstjänstgöringen ett för de värnpliktiga så meningsfyllt innehåll som möjligt, främst inom ramen för förbands— produktionen. På den centrala organisations- nivån utnyttjas emellertid de värnpliktiga mera indirekt för förbandsproduktion, ef- tersom de används för uppgifter av främst administrativ art som i regel inte avses för värnpliktiga i krigsorganisationen utan när- mast borde ankomma på anställd personal.
Det har visat sig relativt lätt att få en värnpliktig placerad vid högre stab eller myndighet. Denna får härigenom lättare möjlighet att förskaffa sig arbetskraftsför- stärkning än om behovet hade måst prövas i petitaväg. Ofta har emellertid sådana äs- kanden gjorts men inte bifallits. En kon- sekvens aV en sådan användning av hand- räckningsvärnpliktiga blir också att myndig- heternas anslag hittills inte på ett rättvisande sätt återspeglar kostnaderna för den av dem bedrivna verksamheten, eftersom kostnader- na för åtskilliga av de värnpliktiga inte be- lastar myndigheterna. Vid ett fullt utbyggt kostnadsredovisningssystern blir detta dock möjligt. I åtskilliga fall skulle dessutom kost-
naderna för en civil specialist ställa sig be- tydligt dyrare än kostnaderna för en väm- pliktig med begränsad specialistkompetens. Härtill kommer att myndigheternas perso- naluppsättning är i detalj utformad genom personaltablåer m m vilka i regel inte upptar några befattningar för värnpliktiga i fred.
Konsekvenserna av det anförda blir att i princip inga värnpliktiga som vid inskriv- ningsförrättning uttagits till handräcknings- tjänst får placeras vid centrala staber och myndigheter utan bör ersättas med anställd personal. -— En stor del av dessa handräck- ningsvärnpliktiga utgörs dock såsom tidigare nämnts av värnpliktiga som omgrupperats till handräckningstjänst. — För att erhålla underlag för ett sådant utbyte erfordras en analys av praktiskt taget varje befattning för värnpliktiga. En översättning till den civila arbetsmarknadens yrkesklassificering försvå- ras emellertid av att dessa värnpliktiga an- vänds högst flexibelt för såväl kvalificerat arbete som göromål av mera rutinmässig art inom kontorsfunktionen. Man kan konsta- tera att en hel del av göromålen med ett annat uttryckssätt kan hänföras både till ar- betsuppgifter av handläggande natur och till biträdesgöromål.
Tjänster av handläggande art utgör en del av myndighetens struktur. Behovet av och antalet sådana tjänster måste prövas med hänsyn därtill och inte såsom fn är fallet göras beroende av en växlande tillgång på mer eller mindre kvalificerade värnpliktiga. Eljest tenderar myndigheten att förlora sin från början avsedda och av statsmakterna fastställda struktur som utformats med hän- syn till de uppgifter som bedömts vara nöd- vändiga för myndighetens verksamhet.
En stor tillgång på kvalificerade värn- pliktiga kan också motverka strävandena till en intern rationalisering utan vilken det annars kan bli återverkningar i form av ett ökat personalbehov på det lokala planet för att tillgodose den centrala myndighetens informationsbehov av olika slag. Svårighe- terna att erhålla personal för de aktuella arbetsuppgifterna är oftast större på det 10- kala än på det centrala planet. I sista hand nödgas man tyvärr ofta att för sådant
behov av personalförstärkning under viss tid ta i anspråk personal som är avsedd för utbildningsverksamheten. Kravet på en begränsning av verksamheten till endast det nödvändiga är något som i allmänhet inte tillräckligt noga beaktats. Därför bör orga- nisationsundersökningar beträffande led- ningsorgan i princip inte begränsas till en prövning av personalbehovet på en nivå utan att eventuella återverkningar på andra nivåer samtidigt tas under övervägande.
Sådana undersökningar faller givetvis utanför ramen för UH uppgifter. Men UH kan inte underlåta att rikta uppmärksamhe- ten på dessa problem.
UH har gått tillväga så att förslag fram- läggs till utbyte av värnpliktiga mot anställd personal i de fall då den värnpliktige har mindre kvalificerad typbefattning inom ser- viceverksamheter. I övriga fall, dvs då värnpliktiga har kvalificerade arbetsuppgif- ter, föreslår UH att vederbörande myndig- heter äskar erforderliga utbytestjänster i van— lig ordning.
10.3. Förslag 10.3.1 Centrala staber
I de centrala staberna förekommer såväl mera fältdugliga värnpliktiga som handräck— ningsvärnpliktiga. De förstnämnda av vilka en del krigsplaceras tjänstgör exempelvis som kryptobiträden, fjärrskriftsexpeditörer m m. Arbetsuppgifterna är huvudsakligen att hänföra till sambandsfunktioner. Det årliga antalet av dessa i fred utbildade och i freds- organisationen ianspråktagna värnpliktiga överstiger i hög grad krigsorganisationens behov. Enligt UH uppfattning bör det därför uppdras åt vederbörande försvarsgrenschef att bringa den årliga utbildningskontingenten i bättre överensstämmelse med krigsorgani- sationens behov och förekommande krav på beredskap på central och regional nivå. I den mån fredsorganisationen kräver att flera värnpliktiga tas i anspråk än som mo- tiveras av krigsorganisationen bör det över- vägas om ej för merarbetet i fred i stället bör avses anställd personal. Det förtjänar
att framhållas att arbetet — i varje fall såvitt avser fjärrskriftsexpeditörema — är av skäli- gen enkel natur. Efter någon befattnings- utbildning bör nu anställd personal — vid be- hov utökad — kunna överta dessa göromål.
Beträffande de handräckningsvärnpliktiga anser UH att de kan ersättas med anställd arbetskraft enligt bilaga 1011 a—d. Härvid bör observeras att utbytet tar sikte bara på de uppgifter som förekommer i stabemas fredsorganisation, Däremot har stabemas eventuella krigsorganisatoriska behov av handräckningsvärnpliktiga inte varit till nå- gon de] styrande vid de föreslagna utbytena. I krig ingår staberna i högkvarteret, vars be- hov av här avsedda värnpliktiga kan tillgodo- ses genom krigsplacering av värnpliktiga som utbildats i expeditionslinjen vid fredsförband m m.
10.3.2. Övriga centrala myndigheter
Någon krigsplacering av handräckningsvärn— pliktiga vid övriga centrala myndigheter torde inte komma i fråga av samma skäl som anförts i fråga om de centrala stabema. Motiv för att i fred placera sådana värn— pliktiga till tjänstgöring vid dessa myndig- heter finns således i regel inte. För vissa centrala myndigheter har dock Kungl Maj:t i organisationsbeslut angivit att värnpliktiga till visst antal skall tjänstgöra därstädes. För sådana myndigheter anser UH att de värnpliktiga bör utbytas mot anställd per- sonal.
För övriga centrala myndigheter, där handräckningsvärnpliktiga fullgör arbets- uppgifter av olika slag, bör det däremot i samband med de av myndigheterna årligen ingivna anslagsäskandena prövas om arbets- kraftsförstärkning kan medges. I så fall bör personal anställas. Handräckningsvärnplik- tiga bör i princip ej längre tillåtas bli fast placerade där.
Handräckningsvärnpliktiga — sammanlagt ca 25 — som används vid FMV försökssta- tion i Skövde och för materielförsök mm bl a vid pansartruppskolan (Skövde) och luft- värnsskjutskolan (Väddö) bör enligt UH mening icke få användas för göromål inom
UH detaljförslag framgår av bilaga 10: 2. Det av UH föreslagna utbytet av hand- räckningsvärnpliktiga, sammanlagt drygt 230, mot anställd personal vid centrala sta- ber och ämbetsverk m m (se bilagorna 10: la—d och 10: 2) bör medföra betydande lätt- nader för Stockholms stabskompani med av- seende på det arbete som föranleds av de handräckningsvärnpliktigas registrering och utbildning m m samt ett minskat behov av lokaler för deras förläggning.
UH ställer sig inte helt främmande för att värnpliktig som omgrupperats under åter- stående del av grundtjänstgöringen i undan- tagsfall bör kunna bli placerad vid central stab och myndighet, om annan lämpligare tjänstgöring vid förband inte kan beredas honom samt om han kan dokumentera kun- skaper som specialist eller påbörjade studier inom visst utbildningsområde som gör en sådan placering värdefull för honom och myndigheten. Någon fast placering av hand- räckningsvärnpliktiga bör ej längre få före- komma. Myndigheterna bör årligen i sina förslag till anslagsäskanden anmäla om och i vilken omfattning omgrupperade handräck- ningsvärnpliktiga blivit placerade till tjänst- göring därstädes under närmast föregående budgetår.
10.3.3. Regional nivå
Till den regionala nivån har här hänförts föl- jande staber: Militärområdesstaber Militärkommandostab Attackeskaderstab E 1 Försvarsområdesstaber
Örlogsbasstaber
Kustartilleriförsvarsstaber Bevakningsområdesstaber
I dessa tjänstgör handräckningsvämplik- tiga i kontorsfunktion i varierande antal, vid militärområdesstab upp till 20 man. Ar- betsuppgiftema är budtjänst, enklare kon— torsgöromål od. UH finner att arbetsupp- gifterna i stor utsträckning är identiska med de uppgifter som förekommer i centrala sta-
ber. De skäl som föranlett UH att föreslå att antalet värnpliktiga i möjligaste mån där begränsas kan åberopas även i fråga om regionala staber.
Till skillnad från förhållandena hos de centrala myndigheterna är de för vämplik- tiga avsedda göromålen vid de regionala stabema i allt väsentligt av biträdesnatur och kräver i stort sett inga speciella civila kunskaper. De göromål som är av sam— bandsnatur är föranledda av beredskaps- krav.
I militärområdesstaber och militärkom- mandoszab förekommer såväl handräck- ningsvärnpliktiga som andra värnpliktiga. Den senare kategorin utgörs av kryptobi- träden och fjärrskriftsexpeditörer vilka krigs- placeras. Antalet sådana värnpliktiga bör begränsas på sätt angivits i fråga om de centrala stabema.
Vidare tjänstgör handräckningsvämplik- tiga vid flera av militärområdenas tyg-, in- tendentur- och verkstadsförvaltningar. Anta- let sådana vämpliktiga torde fn uppgå till ett tjugotal. De utnyttjas företrädesvis i expeditionstjänst som ordonnanser och för vissa persontransporter. Enligt UH mening bör nämnda förvaltningar inte tilldelas några handräckningsvärnpliktiga. De värnpliktigas nuvarande uppgifter bör fördelas på övrig personal. Om detta i alla avseenden icke är möjligt bör tjänster äskas för ändamålet.
Vid attackeskaderstab El tjänstgör i regel tre handräckningsvärnpliktiga. De bör utby- tas mot anställda.
De försvarsområdesstaber som här av— ses ingår organisatoriskt i armén. De för- svarsområdesstaber som är integrerade med kustartilleriförsvarsstaber redovisas i försla- gen rörande kustartilleriförsvarsorganisatio- nen.
I kontorsfunktioner inom försvarsområ— desstab återfinns fn befattningar för sam- manlagt ca 45 handräckningsvärnpliktiga, d v s i genomsnitt två till tre befattningar per stab.
Det är UH uppfattning att ifrågavarande värnpliktiga bör ersättas med anställd per— sonal. Beträffande försvarsområdesstabema lämnas förslag till rationaliseringsåtgärder
Vid örlogsbarstaberna tjänstgör handräck- ningsvärnpliktiga huvudsakligen i budcent- raler och på vissa expeditioner, där de sys- selsätts med bud- och ordonnanstjänst samt enklare kontorsgöromål.
UH föreslår att handräckningsvämplik- tiga som tjänstgör i budcentralerna och före- kommande beställningscentraler vid örlogs- basstabema ersätts med anställd personal på samma sätt som vid övriga regionala sta- ber.
Staben för Malmö marina bevakningsom- råde är lokalt sammanförd med Malmö för- svarsområdesstab. Vissa funktioner är ge- mensamma, tex telefonväxel.
UH föreslår att stabens handräcknings- värnpliktiga utbyts mot anställd personal. Möjligheterna till ytterligare samordning med personalorganisationen vid försvarsom- rådesstaben bör undersökas.
Staben för Luleå marina bevakningsom- råde har två värnpliktiga expeditionsbiträ- den, tillika bilförare, och en underofficers- uttagen värnpliktig för sambandsberedskap. UH föreslår att expeditionsbiträdena ersätts med anställd personal.
UH detaljförslag rörande den regionala nivån framgår av bilagorna 10: 3 a, e och d.
10.3.4. Lokal nivå 10.3.4.1 Förband och skolor
Vid de för krigsmakten gemensamma ut- bildningsanstalterna utförs vid budcentral förekommande uppgifter av handräcknings- värnpliktiga under ledning av underofficer eller äldre underbefäl. Med hänsyn till att verksamheten vid dessa anstalter är inriktad på utbildning av andra än värnpliktiga före— slår UH att värnpliktiga avsedda för ifråga- varande arbetsuppgifter vid vissa av dessa utbildningsanstalter ersätts med anställd per- sonal. UH detaljförslag framgår av bilaga 10: 2. Som ovan framhållits är det UH uppfatt— ning att det är till lokal nivå — förband och skolor — som huvuddelen av befattningarna för handräckningsvärnpliktiga bör hänföras.
Det är där man har de bästa förutsättning- arna för dessa värnpliktiga att understödja övriga värnpliktigas utbildning.
1 det följande granskas nuvarande arbets- uppgifter för handräckningsvärnpliktiga. De förslag som läggs fram grundar sig huvud— sakligen på det synsätt UH anlägger på verk- samheten vid arméförband.
10.3.4.2 Budcentraler
I det föregående har budcentralens arbets- uppgifter och organisation kortfattat be- skrivits. Organisationen har gällt i mer än tjugo års tid. Under denna period har emel- lertid budcentralens verksamhet förändrats till såväl art som omfattning. Så tex till- delas genom budcentralens försorg numera allt krigsplacerat befäl böcker och instruk- tioner, i vilka fortlöpande ändringar mm måste införas. Detta medför en så betydan- de utvidgning av verksamheten att den med nuvarande organisation inte på långt när uppfyller ställda krav. Modernare ut- rustning för mångfaldigande av handlingar har tilldelats förbanden men ställer i sin tur ökade krav på personalens kunskaper och färdigheter.
Den uppföljning som skett vid arméför- banden i samband med bla organisations- översyner och generalplanemöten har be- kräftat att den nuvarande utformningen av budcentralen icke gör det möjligt att där- ifrån lämna den service som krävs, främst med avseende på det s k rättelsearbetet.
Vad nyss sagts bestyrks av försöken vid gotlandsförbanden. Under dessa försök bi- behölls föreståndaren för budcentralen som arbetsledare men vissa rutinuppgifter avlas— tades honom genom att en civil expeditions- vakt tillfördes organisationen. Samtidigt be- hölls två värnpliktiga i budcentralen. Före- ståndaren — ett äldre underbefäl — kunde härigenom ägna större del av sin arbetstid åt förrådet och arbetet med införandet av rät- telser och fortlöpande distribution av böcker och instruktioner, vilket en äldre militär be- fattningshavare bedömdes mera lämplig för. Detta har lett till en avsevärd förbättring av den service budcentralen kan lämna.
De uppgifter som förekommer i bud— centralen lämpar sig enligt UH mening väl för handräckningsvärnpliktiga. De insikter och färdigheter de förvärvar inom arbets- området bör för många av dem kunna bli till nytta i deras civila yrkesutövning.
De flesta av dessa handräckningsvärnplik- tiga bör efter grundtjänstgöringens slut bli krigsplacerade som expeditionsbiträden i staber m m.
FRI överser fn publikationstjänsten i vid bemärkelse. Denna översyn omfattar även bok- och blankettförsörjningen på här av- sedd nivå. Efter vad UH underhand inhäm- tat överväger FRI att föreslå att bok- och blankettförråd överflyttas från stabsavdel- ning till förrådsorgan. I avvaktan på resul- tatet av ifrågavarande översyn vill UH nu inte föreslå att någon befattning för vakt- mästare inrättas. Med anledning härav bör värnpliktiga tv bibehållas för denna funk— tion.
UH detaljförslag i fråga om budcentra- lerna inom armén framgår av bilaga 10: 4.
Tjänsten i budcentralema inom flottan ombesörjs av handräckningsvärnpliktiga ekonomimän med ett äldre underbefäl som chef. UH förordar här samma principorgani- sation som för armén.
Såvitt avser kustartilleriet anser UH att budcentral som ingår i kustartilleriförsvars- stab — med integrerad försvarsområdesstab — bör organiseras på samma sätt som ti- digare redovisats för försvarsområdesstaber. Sålunda bör handräckningsvärnpliktiga er— sättas med anställd personal. — För budcen- traler som ingår i kustartilleriregementen eller avses för kustartilleriförsvar och kust- artilleriregemente gemensamt bör den för arméns förband föreslagna organisations- formen tillämpas. Denna har i samband med gotlandsförsöken prövats vid GK/KA 3 iFårösund.
UH detaljförslag framgår av bilaga 10: 5 . För budcentralema inom flygvapnet bör den för armén föreslagna principorganisa- tion tillämpas (se bilaga 10: 6).
10.3.4.3 Kompaniexpeditioner m m
De arbetsuppgifter som ankommer på väm— pliktiga tjänstgörande som dagkorpraler på kompaniexpeditioner inom armén har be- rörts i det föregående.
Vid organisationsundersökningama på I 15 under 1940-talet skulle enligt då gällan- de bestämmelser på varje kompani, förutom kompanichef, finnas en kompaniadjutant samt ett underbefäl eller menig som dag- korpral. Dessutom tjänstgjorde vid kompa- niexpeditionen ofta en värnpliktig som skrivbiträde samt vid särskilda tillfällen yt- terligare en till två värnpliktiga. Härutöver förfogade kompaniadjutanten i regel över en till två värnpliktiga tillhörande besiktnings- grupp 4 såsom städare och ständig hand- räckning.
Denna omfattande organisation reducera- des efter genomförd rationalisering av verk- samheten till en kompaniadjutant — rust— mästare eller överfurir utom på kasem- kompanier, där underofficer avsågs för upp- giften — och en dagkorpral (handräcknings- värnpliktig) med uppgift att biträda kompa- niadjutanten med expeditionsarbete, städ- ning och viss service. Denna organisation gäller i huvudsak alltjämt. Enligt organisa- tionsbeslut för arméförbanden tilldelas inom minimibehovet enbart kasernkompani och förekommande befälskompanier handräck- ningsvärnpliktiga (totalt två—tre man). Maxi- mibehov tillgodoses med värnpliktiga som omgrupperats till handräckningstjänst. Detta innebär att ett flertal kompanier inte förfo- gar över någon dagkorpral under första de- len av utbildningsverksamheten.
UH anser att de arbetsuppgifter de värn— pliktiga på kompaniexpeditionerna har inte är av sådan art att de lämpligen bör åvila handräckningsvärnpliktiga. Under försöken vid gotlandsförbanden prövades möjlighe- terna att överföra dessa arbetsuppgifter från kompaniexpeditionema till annan personal eller organisationsenhet genom att antingen tilldela kompanierna erforderlig skrivarbets- kraft eller centralisera arbetet till en för- stärkt skrivcentral (se kapitel 6).
Försöksresultaten bestyrkte i huvudsak
det lämpliga i sådana arrangemang. Me- toden att centralisera arbetet till skrivcentra- len visade sig emellertid vara den lämpli- gaste, framför allt med hänsyn till behovet av en mera enhetlig arbetsledning och jäm— nare arbetsfördelning. Försöken visade på ett genomsnittligt arbetskraftsbehov i skriv- centralen av ca två timmar per kompani och vecka. Behovet av arbetskraftsförstärkning på skrivcentralen befanns genomsnittligt kunna tillgodOSes med ett halvtidsanställt kontorsbiträde. Med hänsyn till den numera förkortade arbetstiden bör emellertid till— komma ett heltidsanställt kontorsbiträde. Ar- betsledning m m bör i första hand ankomma på chefen för skrivcentralen men stå under överinseende av föreståndaren på regements- expeditionen (motsvarande), vilken bör över- vaka även budoentralens verksamhet.
Under utredningsarbetets gång har med anledning av det nya planerings- och ekono— misystemet aktualiserats att i stället för dag- korpral tillföra kompaniexpeditionerna en värnpliktig kompaniassistent med uppgift att biträda kompaniehefen med beredning och sammanställning av ärenden som berör ad- ministration jämte ekonomi- och personal- tjänst samt i övrigt biträda kompaniadjutan- ten (kvartermästaren) med olika expeditions- göromål. Kvalifikationskraven är så höga att bara ett begränsat antal handräckningsväm- pliktiga kan komma i fråga för dessa arbets- uppgifter.
Enligt UH bedömande ligger prövningen av personalbehovet för nämnda planerings- och budgeteringsarbete utanför UH kom- petensområde, eftersom arbetet närmast är att hänföra till stabs- och förvaltningstjäns- ten som sådan.
UH föreslår sålunda att de värnpliktiga på kompaniexpeditionerna ersätts med kon— torspersonal placerad i skrivcentralen.
Detaljförslaget framgår av bilaga 10: 4. Skrivcentralen bör även kunna överta gö- romål som vid vissa förband utförs av handräckningsvärnpliktiga på regementsex- peditionen (motsvarande), tex att biträda med enklare ritningsarbete eller ersätta väx- eltelefonist. På regementsexpeditionen före- kommande foto- och framkallningsarbete
bör däremot utföras med de resurser som ingår i den av UH i kapitel 12 föreslagna dukningsenheten.
Till skrivcentralen bör också utan ytterli- gare förstärkning av arbetskraften kunna överföras de skrivgöromål som vid vissa förband ankommer på handräckningsväm- pliktig avsedd att biträda konsulent. Annan expeditionen service åt konsulenten bör läm- nas av budcentralen. — Vid vissa förband har en till två sådana värnpliktiga placerats hos konsulenten med uppgift att biträda inom bibliotek, fritidshem och fritidsläger. Bety- delsen av sådan verksamhet ifrågasättas ej men UH anser det dock vara olämpligt att mera fast placera handräckningsvärnpliktiga i sådan verksamhet som huvudsakligen be— drivs under fritid och kvällstid. UH föreslår i stället att man undersöker om värnpliktiga är villiga att åtaga sig sådant fritidsarbete mot arvode. Göromålen kan också vara lämpliga för vissa vapenfria tjänstepliktiga.
Förstärkningen av arbetskraften på skriv- centralen gör det möjligt att dit överfö- ra vissa arbetsuppgifter som bla utförs av en med expeditionsgöromål sysselsatt handräckningsvärnpliktig på sjukhusexpedi- tionen.
Övriga göromål som fn utförs av dessa handräckningsvärnpliktiga — städning, or- donnanstjänst m m — bör framdeles utföras av andra än värnpliktiga.
UH har emellertid uppmärksammat det ökade administrativa arbete som under se- nare år har föranletts av de värnpliktigas resor. UH ifrågasätter därför om ej särskild personal kan behöva tillföras fredsförband och skolor för denna verksamhet.
Handräckningsvärnpliktiga på kompani- expeditioner (motsvarande) förekommer in- om flottan vid KÖS utbildningskompanier och vissa tjänstegrensskolor vid BÖS. Vid dessa kompanier ges grundutbildning åt ny- inryckta värnpliktiga samt fackutbildning åt viss stampersonal och Värnpliktiga.
Detta utbildningssystem med stort antal korta kurser med högt deltagarantal med- för relativt täta byten av personal under året, vilket föranleder en omfattande ut- bildningsplanering på kompaniexpeditioner-
na. Det härav föranledda expeditionella ar- betet bör därför enligt UH uppfattning ut- föras med biträde av anställd personal på kompanierna och inte utföras i skrivcentral.
Däremot har UH funnit att verksamheten vid kustartilleriets batterier i allt väsentligt är likartad med verksamheten vid kompani- expeditionerna inom armén. Erfarenheterna av gotlandsförsöken ger dock vid handen att ett kustartilleribatteri torde kräva större in- satser i form av skrivhjälp. Detta samman- hänger med den i hög grad centraliserade värnpliktsutbildning med stor personalom- sättning som förekommer vid ett kustartil- leriregemente. UH föreslår därför att kon- torspersonal avses för ifrågavarande gö- romål. Vid ytterförläggningar bör undan- tagsvis handräckningsvärnpliktiga få använ- das.
UH detaljförslag som omfattar även sko— lor vilka i stabs- och förvaltningshänseen- de är anslutna till kustartilleriförband fram- går av bilaga 10: 5.
Handräckningsvärnpliktiga är även pla- cerade som expeditionsbiträden på vissa andra expeditioner inom flottan och kust- artilleriet. Vid baskompani Gålö och Gull- marns örlogsdepå vilka i kommunikations- hänseende snarast är att likna vid ytterför- läggningar bör främst handräckningsvärn- pliktiga tills vidare kunna disponeras. Iövriga fall föreslår UH att värnpliktiga byts ut mot anställd personal. UH detaljförslag fram- går av bilaga 10: 5. Förslagen kan, såvitt avser kustartilleniet, bli föremål för jämk- ningar när beslut fattas med anledning av de organisationsundersökningar som FRI f n bedriver inom kustartilleriet.
För flygvapnet har Kungl Maj:t meddelat beslut om organisationen av stabs- och för- valtningstjänsten i fred bla för fem skolor och flygflottiljer, nämligen för FS, F11, F 13, F 17 och F21. Enligt organisations- besluten för F 13 och F 17 skall dessa flottil— jer vara typbildande för övriga här ej nämn- da flottiljer, där motsvarande förändringar i personalorganisationen skall ske inom ramen för tillgänglig personal och med hänsyn till tillgängliga lokaler m m.
Beträffande de stödfunktioner UH har
att utreda kan det sägas att flygflottiljer- na i stort sett har likartade behov och att den personal och de värnpliktiga som er- fordras för stödfunktionerna i allt väsentligt kan beräknas på samma sätt. Beräkning- arna försvåras emellertid av det förhållan- det — vilket även infordrat underlag utvi- sar - att utnyttjandet av handräckningsväm- pliktiga (inom flygvapnet benämnda värn- pliktiga i ekonomitjänst) varierar i hög grad flottiljerna emellan samt att även mera fält- dugliga värnpliktiga i stor utsträckning ut- nyttjas för sådana stödfunktioner som eljest hade bort ankomma på handräckningsväm- pliktiga. Dessa värnpliktiga som sålunda an- vänts för fredsorganisationens arbete och som i princip inte avses för kommande krigs- placering inom flygvapnet ingår i den s k B- delen och omfattas av UH utredningsupp— drag (jfr kapitel 21). De fältdugliga värnplik- tiga däremot, som avses för kommande krigsplacering inorn flygvapnet, ingår i den s k A-delen men omfattas inte av UH utred- ningsuppdrag.
UH finner det angeläget att erinra om detta, eftersom såväl värnpliktiga tillhöran- de A- och B-delarna som handräcknings- värnpliktiga fn används för arbetsuppgif- ter inom kontorsfunktionen vid flygvapnet.
Vid flygflottilj finns ett antal baskom- panier med i allmänhet gemensam expedi- tion, ett specialkompani och flygande divi- sioner/ robotdivision.
För krigsorganisationen erfordras viss ut- bildning av expeditionsbiträden. Dessa är sk A-delsvärnpliktiga och bör enligt UH uppfattning placeras på baskompaniexpedi- tion, vid flygande divisioner/robotdivision samt i strilorganisationen för att tillgodose flygtjänstens krav i fred. B—delsvärnpliktiga bör däremot inte tas i anspråk. Fördelningen av de värnpliktiga på flottilj kan bli föremål för justeringar med hänsyn till krigsorgani- sationens behov.
På expeditionen vid specialkompani tjänstgör i regel två värnpliktiga, som ingår i den sk B-delen. Arbetsuppgifterna är av sådan art att de bör utföras av anställd per- sonal. UH föreslår därför att värnpliktiga icke längre används för dessa arbetsuppgif-
UH detaljförslag framgår av bilaga 10: 6. I fråga om flygvapnets skolor föreslår UH — såsom framgår av nämnda bilaga — att värnpliktiga i befattningar för expeditions- biträde/ordonnans ersätts med anställd per- sonal.
I likhet med vad som föreslagits för ar- mén bör inom marinen och flygvapnet inga handräckningsvärnpliktiga placeras i expe- ditionstjänst mm vid sjukvårdsavdelning och sjukhus samt ej heller såsom biträden åt konsulenter.
10.3.4.4 Trafikledningsavdelningar m m
I fråga om trafikledningsavdelningar vid flygvapnet föreslår UH ingen ändring av nuvarande placering av handräckningsvärn- pliktiga vid varje sådan avdelning (se bilaga 10: 6).
I den mån övriga värnpliktiga som tjänst- gör vid trafikledningsorgan inom flottan och flygvapnet är B-delsvärnpliktiga behandlas frågan om ett eventuellt utbyte av dem mot anställd personal i kapitel 21.
10.3.4.5 Väderavdelningar
De värnpliktiga som är placerade vid vä- deravdelningar inom flottan och flygvapnet tillhör till stor del de sk B—delsvärnpliktiga. UH redogör närmare för sitt förslag i denna del i kapitel 21.
10.3.4.6 Strilorganisationen
Av det tidigare anförda framgår att UH räknar med att A-delsvärnpliktiga avses för expeditionstjänsten vid strilförbanden.
10.3.5. Inskrivnings- ningsorganisationen
och personalredovis-
UH har valt att behandla frågorna rörande inskrivningsväsendet oberoende av organi- sationsnivå.
10.3.5.1 Nulägesbeskrivning
I en den 11 mars 1971 dagtecknad till UH ställd promemoria har chefen för vämplikts- verket angivit behovet av värnpliktiga för värnpliktsverket och dess regionala organi- sation. En åtskillnad har därvid gjorts mel- lan värnpliktiga för fredsorganisationens och krigsorganisationens behov. De väm- pliktiga utgörs av handräckningsvärnpliktiga, expeditionsbiträden och värnpliktiga kate- gori F.
För verksamheten i fred vid värn- pliktsverkets huvudkontor har behoven an- givits till nio handräckningsvärnpliktiga av- sedda som bilförare, ordonnanser eller för reproduktionsverksamhet mm. Härutöver anses behov föreligga av 11 värnpliktiga expeditionsbiträden. Eftersom de vämplik- tiga enbart avses för fredsorganisationens behov kan de enligt verkschefens mening ersättas med 13 civila tjänstemän.
Beträffande värnpliktiga för verksam- heten i fred vid värnpliktskontor och in- skrivningscentraler har i promemorian be- hovet angivits till sammanlagt 39 handräck- ningsvärnpliktiga, av vilka nio avses för driften vid Säve depå, samt nio värnpliktiga expeditionsbiträden. Behovet av dessa väm- pliktiga varierar beroende på de olika 10- kalförhållandena vid de regionala myndig- heterna. Även dessa värnpliktiga avses för fredsproduktiva göromål och kan enligt pro- memorian utbytas mot 35 tjänstemän.
De värnpliktiga som enligt promemorian och en i denna åberopad arméorder 1) avses för krigsorganisationens behov utgörs av bla värnpliktiga kategori F i befattningar för inskrivningsassistenter, programmerare, hålkortsoperatörer och dataoperatörer. De
används emellertid under större delen av sin tjänstgöringstid för fredsproduktiva upp- gifter.
Enligt arméordern är de värnpliktiga för- delade på tjänstgöringsplatser mm enligt nedanstående sammanställning.
Det anmälda totala årliga behovet av värnpliktiga i nämnda befattningar uppgår således enligt arméordern till 266 varav 241 inskrivningsassistenter, samtliga med en tjänstgöringstid om ca tio månader, omfatt- tande tid för grundutbildning och två krigs- förbandsövningar. I arméordern meddelas vidare bestämmelser för de värnpliktigas utbildning, redovisning, förläggning mm. Sålunda genomgår dessa värnpliktiga grund- läggande militär utbildning under fyra veckor. Den återstående delen av ovan- nämnda tjänstgöringstid avses för fackut- bildning och tjänstgöring vid vämpliktskon- tor och inskrivningscentraler, dvs fredspro- duktiva arbetsinsatser. — Nu nämnda värn- pliktiga avses främst för värnpliktsverkets egen krigsorganisation. Vissa av inskriv- ningsassistenterna avses dock bli krigspla- cerade vid sjukvårdsförband.
Härutöver anges i promemorian behov av ytterligare ett antal värnpliktiga för andra befattningar i värnpliktsverkets krigsorga- nisation. Frågan om användandet av sist- nämnda värnpliktiga upptar UH dock icke till närmare granskning.
10.352 UH överväganden och förslag
UH har i sitt i augusti 1971 avgivna be- tänkande De militära körcentralerna i stock- holmsområdet föreslagit att bl a värnplikts—
1 Ast/Utb 1971.01.25 nr 200
Kategori vpl Södra väm- Västra in- Östra värn- Bergslagens Norra vårn- Summa
pliktskon- skrivnings- pliktskon- inskrivnings- pliktskonto- toret/P6 centralen] toret/Il central/12 ret/IS
Lv6 Inskrivningsassistent 48 45 51 48 49 241 Programmerare —- -— 8 — 1 9 Hålkortsoperatör 2 — 3 -— 1 6 Dataoperatör -— 2 3 2 3 10 50 47 65 50 54 266
verkets behov av transporter bör ombesörjas av en för flertalet av de militära myndig- heterna gemensam körcentral. UH räknar därför inte med att värnpliktsverket fram- deles skall tilldelas några egna bilförare. Enligt riksdagens beslut 1971 skall väm- pliktsverkets huvudkontor lokaliseras till Karlstad. UH förutsätter att sedan denna flyttning genomförts huvudkontorets behov av transporter kommer att ombesörjas av en för Karlstads garnison gemensam kör- central.
UH anser vidare ur de synpunkter UH har att företräda att verksamheten vid värn- pliktsverkets huvudkontor är av likartat slag som vid ämbetsverken vilkas personal- behov enligt UH mening i princip bör till- godoses med tjänstemän. I utbyte mot hand- räckningsvärnpliktiga vid huvudkontoret bör därför tjänster för ändamålet äskas och be- hoven prövas i sedvanlig ordning.
Detsamma gäller beträffande ett utbyte av handräckningsvärnpliktiga och expedi- tionsbiträden för annan verksamhet i fred vid värnpliktskontor och inskrivningscen- traler än den som föranleds av den årliga inskrivningsverksamheten. För kasernvårds- arbeten innefattande även yttre renhållning och lokalvård inom Bagartorpsområdet bör dock tills vidare i avvaktan på resultatet av pågående översyn av fortifikations- och byggnadsfövaltningen inom försvaret vid Östra värnpliktskontoret inrättas en kasem— vårdsgrupp, bestående av två befattnings- havare. Det bör här även framhållas att fråga om avveckling av Säve depå utreds av försvarets fredsorganisationsutredning som — såvitt UH erfarit — avser att bl a lägga fram förslag om att Västra inskrivnings- centralen flyttas från Säve till Göteborg. UH föreslår därför i kapitel 17 att vid Gbk/KA 4- två kasernvårdsgrupper inrättas, vilka avses även för Säveområdet. — I övrigt bör för de arbetsuppgifter som utförts av (39 + 9 :) 48 värnpliktiga erforderligt antal tjänster äskas och prövning av äskan- dena ske i vanlig ordning.
Beträffande behovet av värnpliktiga för värnpliktsverkets regionala organisation i vad avser inskrivningsverksamhet och auto-
matisk databehandling får UH erinra om att UH i sitt den 17 november 1966 avgivna remissyttrande över 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutrednings (IPU) betänkande med förslag till nytt system för inskrivning och redovisning av värnpliktiga anförde bla att förslagen öppnade möjlig- het att placera omkring 200 värnpliktiga i dåvarande besiktningsgrupperna 3 och 4 i förhållandevis kvalificerade befattningar vid de regionala inskrivningsorganen och de lokala personaldetaljerna. Såsom framgår av förslag i propositionen 1968: 34 angående inskrivning och redovisning av värnpliktiga avses 175 värnpliktiga som funktionärer vid vämpliktskontoren och 40 värnpliktiga vid de lokala personaldetaljerna. Riksdagen an- förde ingen erinran häremot.
De i arméordern upptagna värnpliktiga utgör i förhållande till det i propositionen angivna antalet en icke oväsentlig ökning .*av antalet inskrivningsassistenter. Härtill kommer det icke tidigare berörda behovet av värnpliktiga för automatisk databehand- ling.
Erfarenheterna av de värnpliktiga inskriv- ningsassistenternas insatser i samband med de medicinska kapacitetsundersökningar av inmönstrande värnpliktiga synes vara goda. Arbetsuppgifterna är enligt UH mening lämpliga för värnpliktiga. UH anser där— för att värnpliktiga även framdeles hör av- ses för dessa uppgifter även om det beräk- nade behovet innebär en icke oväsentlig ökning av antalet värnpliktiga avsedda att biträda vid kapacitetsundersökningarna. Dessa innefattar numera även skärmbilds- undersökningar av de värnpliktiga.
Det synes dock sannolikt att en del av det i förenämnda proposition angivna an- talet värnpliktiga vilket bygger på det av IPU framlagda beräkningsunderlaget i prak- tiken visat sig vara för lågt. Ökningen torde emellertid även böra ses mot bakgrund av det av Kungl Maj:t den 13 mars 1970 åt värnpliktsverket lämnade uppdraget att ut- reda möjligheterna att vid inskrivnings- centralerna utföra hälso- och kapacitets- undersökningar av anställd, icke ständigt tjänstgörande personal vid krigsmakten,
andra värnpliktiga än inskrivningsskyldiga och, i den mån så kan befinnas lämpligt, frivillig personal samt inkomma med därav föranledda förslag. Utgångspunkt för ut- redningen skall vara att undersökningarna är frivilliga. Särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om undersökning av äldre värnpliktiga som kallas in till krigsförbands- övningar. - Enligt från värnpliktsverket i mars 1972 inhämtad uppgift är utred- ningen ännu inte slutförd.
UH har icke något att erinra mot att ett ökat antal värnpliktiga inskrivningsassi- stenter tas i anspråk för ifrågavarande göro- mål i fred vid inskrivningscentralema m m. Såsom tidigare nämnts har behovet angetts till ca 240 inskrivningsassistenter med en tjänstgöringstid om ca tio månader. UH finner emellertid mot bakgrund av det i promemorian väsentligt lägre beräknade to- tala krigsorganisatoriska behovet av sådana assistenter, dvs 63 tillhörande värnpliktiga kategori F, att ett årligt ianspråktagande av ca 240 inskrivningsassistenter innebär en icke godtagbar överproduktion i fred av sådana värnpliktiga.
Det krigsorganisatoriska behovet av dessa värnpliktiga torde kunna tillgodoses med en årlig utbildning av högst ett tiotal sådana värnpliktiga. Mellanskillnaden — ca 230 värnpliktiga — synes enligt UH uppfatt- ning vara att anse som B-delsvärnpliktiga vilka används för fredsproduktiva uppgifter men inte med någon större sannolikhet kommer att få en mot innehållet av hela sin grundutbildning avpassad krigsplacering inom krigsmakten.
UH anser därför att värnpliktsverkets krigsorganisatoriska behov av inskrivnings- assistenter såsom nyss nämnts bör kunna tillgodoses med en årlig utbildning av ca 10 Värnpliktiga kategori F. Återstående 230 för fredsverksamheten erforderliga inskriv- ningsassistenter bör enligt UH mening kun- na utgöras av handräckningsvärnpliktiga. De av UH i kapitel 5 föreslagna kvalifika- tionskraven för handräckningsvärnpliktiga torde vara tillfyllest för att värnpliksverket skall kunna få tillgång på sådana för ifråga- varande uppgifter lämpliga värnpliktiga.
Antalet sådana handräckningsvämplik- tiga måste emellertid fördubblas till (2 x 230 =) 460 värnpliktiga, eftersom man enligt UH förslag genomgående har att räkna med två handräckningsvärnpliktiga, vardera med sex månaders produktions- skede, för att de tillsammans skall kunna göra en arbetsinsats som i förevarande fall uppgår till närmare ett helt år. Det kan dock ifrågasättas om det över huvud taget behöver utbildas några värnpliktiga kate- gori F för värnpliktsverkets krigsorganisa- toriska behov och om inte även detta behov bör kunna tillgodoses med handräcknings- värnpliktiga. Om detta befinns vara möjligt uppgår det årliga utbildningsbehovet av inskrivningsassistenter tillhörande katego- rien handräckningsvärnpliktiga till 480. Det torde emellertid få ankomma på vämplikts- verket att själv avgöra detta spörsmål. UH räknar därför tills vidare med att endast 460 handräckningsvärnpliktiga årligen tas i anspråk för fredsproduktiva insatser i samband med inskrivningsverksamheten. UH får i detta sammanhang även erinra om att föreliggande förslag om avkortning av grundutbildningen för bla värnpliktiga kategori F och G till ca 230 dagar kan medföra att antalet sådana värnpliktiga för ifrågavarande ändamål skulle behöva ökas i ungefär motsvarande grad.
Liknande synpunkter bör enligt UH me- ning kunna läggas på frågan om tillgodose- ende av behoven av värnpliktiga program— merare, hålkortsoperatörer och dataopera- törer. Enligt förenämnda promemoria be- höver årligen sammanlagt 25 Värnpliktiga kategori F utbildas för sådana befattningar. Även dessa värnpliktiga tas under grundut- bildningstiden och en tid motsvarande två krigsförbandsövningar i anspråk för freds- produktiva arbetsinsatser. Det av krigs- organisationen föranledda årliga omsätt- ningsbehovet av sådana värnpliktiga kan bedömas vara begränsat till ca fem-sex värnpliktiga. Även här kan en proportionellt sett stor överproduktion av värnpliktiga anses föreligga. De här huvudsakligen för fredsproduktionen avsedda värnpliktiga ut- gör således ett tjugotal B-delsvärnpliktiga.
Eftersom arbetsuppgifterna för dessa värn- pliktiga inte på samma sätt som beträffande inskrivningsassistentema synes kunna full- göras i samverkan med de inmönstrande värnpliktiga kan det övervägas om inte anställd personal hellre än värnpliktiga borde avses för ändamålet. UH vill emel— lertid i förevarande avseende begränsa sitt ställningstagande till att föreslå att de för krigsorganisationens behov avsedda väm- pliktiga bör rekryteras bland F-värnpliktiga till det av UH föreslagna lägre antalet (fem—sex), medan det för fredsverksam- hetens behov beräknade antalet vämplik- tiga — uppskattat till ca 40 med sex må- naders produktionsskeden — tills vidare rekryteras genom ett urval av lämpliga handräckningsvärnpliktiga. Skulle värn- pliktsverket framdeles finna det fördelak- tigare att i stället för handräckningsvärn- pliktiga anställa personal för ändamålet bör erforderligt antal tjänster äskas för ända— målet och prövning av behoven ske i sed- vanlig ordning.
Beträffande värnpliktiga vid de lokala personaldetaljerna inom armén räknar UH med att ca 75 handräckningsvärnpliktiga med sex månaders produktionsskede pla— ceras vid sådana detaljer vid förbanden en— ligt följande fördelning, nämligen fyra vid I 1,I 19 ochP4samttvåvid12—IS, Ill—I17,120,121,P1,P2,P6, P7,P10,P18,A3,A6,A8,Lv3, Lv6,1ng 1,Sl,SZsamtT1—T4.
För motsvarande arbetsuppgifter behövs vid mobiliseringsdetaljerna vid KA 1, KA 2, KA 4, GK och NK två handräcknings- värnpliktiga med sex månaders produktions- skede, dvs sammanlagt tio. För flottans de] föreligger ett liknande behov bara vid per- sonaluttagnjngsdetaljen vid KÖS. Behovet bör där tillgodoses med anställd personal (jfr bilaga 10:5). — Enligt uppgift som inhämtats från flygstaben behövs ej några handräckningsvärnpliktiga för motsvarande uppgifter vid flygvapnets förband och sko- lor.
Sammanfattningsvis föreslår UH att (460 + 40 —|— 75 + 10 =) 585 handräcknings- värnpliktiga med sex månaders produktions-
skeden samt två anställda befattningshavare bör avses för värnpliktskontor och inskriv- ningscentraler samt de lokala personalde- taljerna.
10.3.5.3 Behov av befäl för allmänmilitär utbildning
Den allmänmilitära utbildning som ifråga- varande handräckningsvärnpliktiga skall er- hålla bör anordnas enligt av överbefälha- varen närmare meddelade bestämmelser. Behovet av befäl för ifrågavarande utbild- ning —- uppskattat till omkring 15 under- befäl — är enligt UH mening inte en följd av UH förslag i ämnet eftersom ett mot— svarande befälsbehov torde föreligga även om liksom hittills F-värnpliktiga i stället för handräckningsvärnpliktiga framdeles skulle tas i anspråk för inskrivningsverk- samheten. Något skäl för att ifrågavarande F-värnpliktiga inte skulle få en allmänmili- tär utbildning av ungefär samma omfattning som den av UH i kapitel 7 för handräck- ningsvärnpliktiga föreslagna torde inte kun- na förebäras. Det bör även framhållas att, om behovet av värnpliktiga för ifrågavaran- de ändamål även framdeles skulle tillgodoses med F-värnpliktiga, antalet sådana vämplik- tig såsom en följd av den reducering av grundutbildningstiden som kan förutses för denna kategori torde komma att i stort sett motsvara det antal handräckningsvämplik- tiga som UH föreslår för samma ändamål. I sina i kapitel 19 framlagda kostnadsberäk- ningar tar UH därför inte upp kostnader för ifrågavarande utbildningsbefäl.
10.4 Sammanfattning
Det beräknade totala behovet av handräck- ningsvärnpliktiga och anställda befattnings- havare för kontorsfunktionen enligt UH för- slag framgår av följande sammanställning.
Antal anställda
Organisationsenhet Antal hdrvpl med sex månaders produktionstid heltid halvtid
Centrala staber 69 6 Försvarsdepartementet 6 Försvarshögskolan 3 Militärhögskolan 9 Värnpliktsverket med regionala organ 585 2 Regionala staber 2 75 2 Frösundadetachementet 1401 Arméns förband och skolor 307 40 11 Marinens förband och skolor 52 28 12 Flygvapnets förband och skolor 140 4 15
Summa 1 226 236 46
1 Avser samtliga för Frösundadetachementet föreslagna handräckningsvärnpliktiga
11.1 N ulägesbeskrivning, m m
Transporttjänsten vid en myndighet betjänar fn intressenter och ledare för transporter av olika slag av vilka flera ligger helt eller delvis utanför körcentralens verksamhet. Betydande delar av den totala transportvo- lymen detaljplaneras, leds och utförs direkt av annan befattningshavare än chef för körcentral och med fordon som mer eller mindre permanent lånats eller lämnats ut till annan befattningshavare. Därför bör freds- transportverksamheten i sin helhet (inklusive körcentraler) tas i betraktande innan ett be- dömande av körcentralernas framtida upp- gifter och struktur kan göras.
Krigsmaktens fredstransporttjänst har un- der åren 1945—1970 varit föremål för fle- ra etappvis gjorda översyner i samband med att stabs- och förvaltningstjänsten bla vid olika organisationsenheter och verksamhets- grenar undersökts. Översynerna har huvud- sakligen skett försvarsgrensvis. Transport- tjänsten i dess helhet har dock inte gran— skats.
Den transportenhet, i regel kallad trans- portavdelning eller körcentral, som succes- sivt växte fram inom en högre stab, rege- mente, försvarsområde, kustartilleriförsvar etc tog sikte på att tillgodose transporter av alla slag vid myndigheten. Transporten- heten som ursprungligen avsågs för trans- porter av personal och materiel med lättare fordon och bussar har i många fall tagit
Transportfunktionen
form av åkerirörelse med tyngre fordon, bl a för underhåll och förbättring av vägar, övningsfält och skjutfält.
Transportenheten inom armén, i det föl- jande benämnd körcentral, ingår i regel i kasernkompaniet (motsvarande) som i öv- rigt utgörs av en fast och en rörlig arbets- styrka. Körcentralen är i de flesta fall loka- liserad i anslutning till förbandens »motor— område» där tillgång finns till garage, upp— ställningsplatser och service av olika slag.
En körcentral består av chef — i regel äldre underbefäl — samt handräckningsvärn- pliktiga ur kasernkompaniet. Fordonen till- delas från tygavdelningen. Eftersom kasern— kompaniet i lydnadshänseende är under- ställt stabschef vid förband (motsvarande) avgörs prioritering av transportbeställningar i regel av denne. Den tekniska tillsynen av fordonen som tilldelats körcentralen utövas i de flesta fall av tygavdelningen.
Inom marinen och flygvapnet är förhål- landena delvis annorlunda vilket framgår av det följande.
Av FRI i samråd med UH genomförda försök vid gotlandsförbanden har inriktats på att på längre sikt få fram en organisa— tion för krigsmaktens samtliga körcentraler som ger rimlig service med minsta möjliga insats av personal och fordon.
Härutöver har en kartläggning gjorts av- seende verksamheten vid krigsmaktens samt- liga körcentraler.
I det följande görs en begränsning av
problematiken såtillvida att bara transport- organisationer (körcentraler) med vämplik- tiga förare eller med en kombination av värnpliktiga/ civila chaufförer tas upp. Följ- aktligen kommer inte att beröras använd- ning i tjänsten av eget fordon mot fastställd kilometerersättning för att minska frekven- sen vid körcentral och ej heller s k leasing, dvs långtidsförhyming av civila bilar enligt avtal med privata firmor, i stället för stam- fordon vid körcentral. Här förutsätts att så- dana driftformer utreds i andra samman- hang. Sålunda kommer försvarets materiel- verk att undersöka möjligheterna att i större omfattning än som f n är fallet inom försva- ret utnyttja leasing.
Granskningen av körcentralernas funk- tioner kommer därför att koncentreras till följande huvudpunkter, nämligen
huvudmannaskapet för körcentral,
körcentralens allmänna funktion och uppgifter,
chefsskapet för körcentral samt
val av fordonsförare och normer för grundtilldelning av värnpliktiga bilförare till körcentral.
11.2 Huvudmannaskapet för körcentral
I fråga om huvudmannaskapet för körcen- tral föreligger variationer mellan och inom försvarsgrenarna. Av uppgifter som inhäm- tats från 102 körcentraler framgår
att vid 66 körcentraler huvudmannaska— pet åvilar stabschef (inom flygvapnet i regel baschef) eller, efter delegering av huvud- mannaskapet, chef för kasernkompaniet el- ler intendent i dennes egenskap av kasem- officer, samt
att vid 36 körcentraler huvudmannaska- pet lagts på förvaltningsgrenschef för tyg- materiel (motsvarande).
11.2.1 Chef för körcentral
Den arbetsledande personalen vid krigsmak- tens körcentraler är i stort fördelad enligt följande sammanställning:
Försvarsgren m m Militära ar- Civila
betsledare arbetsledare Chef för Garage- körcentral förmän Armén 65 8 Marinen 1 2 2 Flygvapnet 15 3 Militärområdes- staber 4 1 Summa 96 14
Antalet arbetsledare är således 110, förde- lade på 104 körcentraler. I regel tjänstgör en befattningshavare som chef för körcen- tralen. Vid vissa körcentraler finns det dock två arbetsledare.
Av sammanställningen framgår att ca 87 % av arbetsledarna för körcentral (che- ferna) utgörs av militär personal, i regel äld— re underbefäl och i några enstaka fall un- derofficerare på aktiv stat eller i befattning avsedd för arvodespersonal.
De civila arbetsledarna (cheferna) är i re- gel garageförmän. I några fall, främst vid försvarsområdesstaber, kan chefsbefattning- en kombineras med sysslan att vara högre chefs bilförare. Enligt gällande bestämmel- ser skall flera av tjänsterna för garageför- män indras vid uppkommande ledighet och ersättas med underbefäl.
Ur förekommande vid förband mm ut- färdade instruktioner för chef för körcentral har inhämtats vissa uppgifter som fn åvilar chefen utöver dem som direkt samman- hänger med »taxirörelsen» vid körcentralen, dvs att ta emot beställningar av transporter, fördela fordon och förare, utfärda körorder, tillse att fordonet är körklart, garagera for- donen m m.
Instruktionerna ger också en bild av den totala verksamhet som f 11 kan äga rum vid körcentralerna. Det ankommer sålunda på chefen för körcentralen bl a
att vara materielredogörare för all anför- trodd utrustning,
att ha vårdansvar för all anförtrodd ut- rustning samt reparationsansvar för fordon och fordonsutrustning,
att beställa reparationer, att själv utföra enklare reparationer med
att ansvara för att periodiska tillsyner blir utförda,
att delta i vägtrafikkontroller, att utbilda värnpliktiga bilförare (sker ej inom flygvapnet),
att föra olika slags statistikuppgifter åt tyg- och intendenturförvaltningsgrenarna samt
att vid vissa förband även lämna ut driv- medel.
Man kräver således av chefen för kör- central betydande kunskaper om motorfor- don och deras vård samt i förekommande fall kännedom om föreskrifter om hand— havande och lagring av drivmedel. I flera fall åläggs chef för körcentral uppgifter som inte bör ankomma på honom tex att delta i vägtrafikkontroller och att utföra repa- rationskontroller.
11.2.2 Olika kategorier av bilförare
I nuläget är bilförarna vid försvarsgrenarna och fem militärområdesstaber som har egna körcentraler fördelade enligt följande:
Försvarsgren Värnpliktiga Civilanställd bilförarel personal
Armén 647 24 Marinen 54 56 Flygvapnet 527 3 Militärområdes-
staber 44 5 Summa personal 1 272 88
1 Värnpliktiga med ca ett års produktions- skede.
Bilförare vid centrala staber och förvalt— ningar är inte inräknade i ovanstående sam- manställning. Beträffande organisationen av de militära körcentralerna i stockholmsom- rådet har delbetänkande framlagts i augusti 1971 av UH.
Av sammanställningen framgår att ca 93 % av bilförarna är värnpliktiga och ca 7 % civilanställda. Även om arbetsledarna (cheferna) medräknas utgör den civilanställ— da personalens andel ca 7 %.
Det bör observeras att 56 av de totalt 88 civilanställda, dvs ca 64 %, är anställda in-
Valet av personalkategorier har motive- rats olika. Chefen för marinen har bla av sekretesskäl och omsorg om fordonen häv- dat, att det för marinens vidkommande är nödvändigt att ha tillgång till civila bilförare. Cheferna för armén och flygvapnet däremot har accepterat värnpliktiga bilförare för här avsedd transportverksamhet i fred. Civilan— ställda garageförmän och bilförare anställ- des vid armén och flygvapnet under bered- skapstiden och åren närmast därefter.
11.3 Transporttjänst inom vissa garnisoner
Inom vissa garnisonsorter har två eller fle- ra körcentraler sammanförts, nämligen i Skövde, Strängnäs, Uppsala, Karlstad och Umeå. I Gävle har körcentralerna vid I 14 och fo 49 sammanförts vid de försök som där pågår i syfte att organisatoriskt sam- manföra ett regemente med en fostab. Av bilaga 11: 1 framgår vilka myndigheter som betjänas av de gemensamma körcentraler- na.
11.4 Fördelning av fordon för olika aktivi- teter inom myndighet
Såsom inledningsvis framhållits tas trans- portresursema inom en myndighet ofta i an- språk av ett flertal avdelningar för transpor- ter som helt eller delvis ligger utanför kör- centralens uppgifter. En strävan har givet- vis alltid varit att utnyttja fordonen körtids- och lastkapacitetsmässigt på bästa sätt. Vårdansvaret har man fäst särskilt avseen- de vid. För vården av tex de fordon som disponeras av förvaltningsgrenar och vägav- delningar eller fordon som för lång tid lå- nats från körcentralen anser man att chefen för körcentralen har ansvaret, oaktat han i flera fall saknar praktiska möjligheter här- till i fråga om ett stort antal av fordonen. På flera håll har det emellertid ifrågasatts om det bör vara körcentralchefens uppgift att hålla reda på att fordon som mera per- manent tilldelats förvaltningsgren handhas och vårdas på rätt sätt.
Det råder vidare delade meningar om fordon för reparationsreserv skall tilldelas utbildnings- och övningsavdelningar.
På en punkt råder dock samstämmighet, nämligen att utbildnings- och övningsavdel— ningar bör tilldelas sitt normalbehov av for- don och att dessa avdelningar endast i un- dantagsfall bör belasta körcentral med trans- porter.
I det följande ges några exempel på for- don vilka i nuläget kan vara permanent för- delade utanför körcentral och vilka inte kan hänföras till körcentralens taxirörelse fastän Vårdansvaret åvilar körcentralschef.
11.4.1 Inom armén och marinen
Alla fordon som tilldelats utbildningsenhe- terna.
Materielvårdsbilar, bilar med viss verk- stadsutrustning för reparation av materiel i krigsförråd, brand- och räddningsfordon, lastbilar för förvaltningsgrenarnas förnöden— hetstransporter, vägmaskiner av olika typer, fordon för fartygs- och verkstadsförvalt- ning samt fortifikations- och byggnadsav- delning för vilka fordon dessa enheter själ— va svarar för garagering, vård och under- håll m m.
11.4.2 Inom flygvapnet
Lastbil för ammunitionstransport helt i av- delning 6 (flottiljverkstad) regi, personbil för helikopterberedskap.
Räddningsfordon, tex brandbil och am- bulans, vilka permanent tilldelats den orga- nisationsenhet som svarar för räddnings- tjänsten med fullt ansvar för fordonen. Det- samma gäller tankbilar som tilldelats avdel- ning 3/4 (intendenturavdelning).
Till frågan om möjligheterna att medelst avtal med andra statliga eller med kommu- nala organ eller privata företag etablera ett samarbete för service av olika slag hänvi- sar UH till de i bilaga 11: 9 anförda syn- punkterna om utnyttjande av samhällets etablerade serviceorgan.
11.5.1 Huvudmän för körcentralerna
Av det tidigare anförda framgår att fördel- ningen av huvudmannaskapet för körcentra- lerna fn visar stora variationer mellan och inom försvarsgrenarna. Detta synes knap— past vara ändamålsenligt.
Frågan om huvudmannaskapet ligger utanför UH kompetensområde men påver- kar arbetsuppgifterna för chef för körcen- tral och därmed även körcentralens verk- samhet. UH vill därför framhålla vissa om- ständigheter som främst bör vara avgöran- de vid ett ställningstagande till frågan om huvudmannaskapet för den del av motor— fordonsvården som ej berör förbandens ut— bildningsverksamhet.
Tillhandahållandet av fordon är en del av förvaltningsverksamheten. Denna verksam- het innefattar även bestämmelser om för- delning, vård och redovisning av fordon.
All fordonsstatistik, uppföljning av vård- system, omsättningsintervaller och över- syner av körsträckor, besiktningar, beräk- ning av reparationsreserver och uppföljning av reparationsläget utförs under överinseen- de av huvudmannen för den tekniska tjäns- ten.
Vidare avläggs prov för erhållande av fö- rarbevis i de flesta fall inför personal inom den tekniska förvaltningsgrenen.
Enligt planerna för utformning av den framtida budgeteringen utgör materielunder- håll ett särskilt fack. Det blir då naturligt att chefen för detta får det fackmässiga an- svaret för körcentralerna liksom för övriga myndigheten tillhöriga fordon.
Med hänsyn härtill synes huvudmanna- skapet för körcentralen närmast höra till- föras den förvaltningsgrenschef som före— träder den tekniska matenieltjänsten. Inom flygvapnet torde emellertid vid bifall till ett av chefen för flygvapnet framlagt för- slag huvudmannaskapet komma att åvila annan chef än chef för teknisk förvaltnings-
gren.
11.5.2 Körcentralens allmänna funktion och uppgifter
Körcentralen bör enligt UH mening vara en organisationsenhet som effektuerar rim- liga önskemål om transporter med förare eller tillhandahåller fordon som beställaren själv kör. Transporterna bör vara av till- fällig eller kortvarig natur. Fordon för spe— ciella och permanenta transporter under an- svarig chefs ledning eller fordon som för sådant ändamål är försedda med extra tek— nisk utrustning för tex väghållning bör en- ligt UH mening icke ingå i körcentralens fordonstilldelning. Långlån av fordon (t ex över en månad) från körcentral bör icke få ske.
Följande typer av transporter bör ankom- ma på körcentral:
Personaltransporter med personbil eller buss för avdelningars och kompaniers be- hov då transporten har karaktären av tjän- steresa för begränsad sträcka och tid.
Servicetransporter för etablissemangets in- terna och externa verksamhet.
Fasta turer kortare sträckor enligt turlista. Här förutsätts att förbanden m fl mera allmänt utnyttjar den hemtransport av gods som numera ingår i SJ frakttariffer.
Ambulanstransporter, såvida inte myndig- heten mera allmänt utnyttjar landstingets ambulanstjänst.
Transporter av förnödenheter och för fortifikatoriska ändamål m ni kan tillfäl- ligtvis tillgodoses medelst körcentralens re- surser. Personal som erfordras utöver föra- ren för lossning och lastning bör ställas till förfogande av den som beställt transporten. Härutöver bör körcentralen kunna biträda vid särskilt hög belastning inom förvaltning- arnas och utbildningsenheternas verksam- betsområden.
' Körcentralen bör med andra ord endast vara kostnadsställe för och syssla med trans- porter som kan anses vara mera obundna till viss gren av verksamheten inom en stör- re organisation, dvs icke så klart avskiljbara från verksamhetsgren som tex utbildning och förvaltning samt bastropptjänst och sam- bandstjänst vid flygvapnet. UH återkommer
till dessa senare verksamhetsgrenar i det föl- jande.
Exempel på vissa punkter som lämpligen bör ingå i instruktion för körcentral fram- går av bilaga ll: 2. Den avser främst att skapa likartade begrepp för denna verk- samhet oavsett körcentralen tillhör organi- sationsenheter ur armén, marinen eller flyg- vapnet etc. Instruktionen för körcentral måste emellertid präglas av den lokala mil- jöns inverkan och de speciella förhållanden som kan råda vid enheten i fråga.
11.5.3 Tilldelning av fordon m rn för körcentralernas behov
För ovannämnda slag av transporter bör körcentral lämpligen tilldelas följande slag av fordon m m, nämligen:
personbilar och personlastbilar,
bussar av olika slag, lätta lastbilar för laster mellan 1—11/2 ton och tyngre lastbilar för laster upp till 5 ton samt
sjuktransportfordon vid sådana förband som ej har sluten vård av patienter. Inom flygvapnet tilldelas dock sjuktransportfor- don enhet för brand— och räddningstjänst.
Däremot bör brandbilar i regel ej ingå i körcentrals fordonsstyrka. Härtill kommer inom marinen båtar för personal- och gods- transporter.
Körcentralen kan med en dylik transport- medelstilldelning tillgodose de krav som ställs av organisationsenheternas olika avdel- ningar för transport av personal och lättare gods enligt fastställda turer samt — med un- dantag för flygvapnet — för sjuktransporter eller för att som beredskapsåtgärd tillhan- dahålla sjuktransportfordon med förare vid skjutningar. Det bör här framhållas att sär- skild förare för körning enbart av förbands- chef (motsvarande) ej bör avdelas.
11.6 Chef för körcentral och dennes utbildning och uppgifter
UH, som ej har att ta ställning till frågor om befälskategorier och chefers lydnadsställ- ning i olika hänseenden, finner det dock va-
ra angeläget framhålla att särskild tjänst bör avses för chef för körcentral. Däremot har UH ej funnit skäl att till prövning upp- ta frågan om ändring av nuvarande orga- nisation som i princip innebär att ett äld- re motorutbildat underbefäl med långvarig praktik från utbildning vid motorkompani eller motsvarande placeras som chef för körcentral vid armén, flygvapnet och re- gional stab och att underofficer kan pla- ceras som sådan chef vid marina organisa- tionsenheter, där samordning av land- och sjötransporter förekommer. Vid större kör- centraler kan det föreligga behov av två ar- betsledare. Den främsta uppgiften för körcentralsche— fen innefattar ledning och kontroll av de resurser som ställs till förfogande för de begränsade uppgifter som i det följande bör avses för transporttjänsten vid kör- central jämte samverkan med företrädare för de underavdelningar vid myndigheten som tillhandahåller bilförare, motorfordon och drivmedel.
Uppgifterna för körcentralschef bör i för- sta hand bestå i
att ta emot transportbeställningar, att om så erfordras prioritera inkomna transportönskemål,
att fördela förare och fordon efter mot- tagna beställningar och utfärda körorder,
att se till att fordon som lämnas ut (trans- portberett fordon) är körklart och utrustat enligt allmänna trafikföreskrifter,
att lämna ut fordon till beställare som själv för fordonet och att ta emot och be- siktiga detsamma efter körningens slut samt
att kontrollera enskilda förares tankning och drivmedelsåtgången per fordon enligt kontrollbokens uppgifter.
Chef för körcentral bör även ha ansva- ret för underhåll och vård av anförtrodda fordon. Det innebär i stort
att tillse att gällande vårdföreskrifter iakttas,
att mindre fel på ett fordon får avhjälpas av dess förare under chefens kontroll,
att andra reparationer beställs vid anvi- sade verkstäder samt
att kontrollböcker och översynstablåer
Vidare bör chef för körcentral lämna un- derlag för internprissättningen.
Det bör åligga chef för körcentral att ge de bilförare som tilldelats körcentralen er- forderlig körutbildning med trafikkunskap. Inom flygvapnet bör dock denna utbildning liksom hittills åvila ledaren för den tekniska utbildningen.
Här-jämte bör chef för körcentral an- svara för
att gällande arbetarskyddsföreskrifter ef- terlevs,
att tilldelade garage och garageområden hålls i städat skick och i god ordning,
att brandskyddsmateriel skall hållas i fö- reskrivet skick samt
att brandskyddsföreskrifter anslås och in- läres av förarna.
Ett förslag till ställning i organisatoriskt hänseende för chef för körcentral framgår av figur 11: 1 på nästa sida.
11.7 H andräckningsvärnpliktiga som bilförare
Inom armén är i regel handräckningsvärn- pliktiga placerade som bilförare i körcen- tralerna. Vid vissa körcentraler såväl inom armén som huvudsakligen inom marinen fö- rekommer dock värnpliktiga och civila bil- förare samtidigt. För flygvapnets del kan man i detta sammanhang bortse från civil- anställda som vid tidpunkten för undersök- ningen bara utgjorde tre personer.
Som tidigare nämnts har chefen för ma- rinen bestämt uttalat sig för civila bilföra- re vid marinens körcentraler. Några sådana uttalanden har dock ej framförts från före- trädare för övriga försvarsgrenar. Enligt de— ras uppfattning är befattningar som bilfö- rare i körcentraler väl lämpade för värn- pliktiga. Den åsikten har framförts att de värnpliktiga ofta tar onödiga risker som bil- förare. Med lämpliga värnpliktiga och viss kompletterande trafikundervisning torde man dock kunna komma till rätta härmed.
Med en motorutbildad och erfaren mili- tär chef för körcentral bör enligt UH me- ning handräckningsvärnpliktiga väl lämpa
Körcentralens huvudman
Kasernkompani—]plutonchef (motsvarande)
1 Administrerar 2 Förvaltar
3 Kontrollerar
1 Tillhandahåller värnpliktiga bilförare enligt grundtilldelning 2 Tillhandahåller i mån av tillgång värn- pliktiga bilförare som arbetskrafts- förstärkning
Chef för körcentral
] Resursmottagare 2 Transportansvarig 3 Rapporteringsansvarig 4 Direkt materielansvarig
= lydnadslinje
sig för uppgiften som bilförare m m i kör- centralerna vid krigsmakten, något som även bestyrks av erfarenheterna från got- landsförsöken.
UH föreslår därför att i princip hand- räckningsvärnpliktiga bör avses för place- ring i körcentralerna. De bör dock såsom framgår av det i kapitel 8 anförda först er- hålla särskild befattningsutbildning.
I körcentral placerade handräckningsvärn- pliktiga skall utgöra fast arbetsstyrka. Till- fällig placering av handräckningsvämplik- tiga som bilförare bör undvikas med hän- syn till vad ovan anförts om behovet av kompletterande körutbildning.
Som en följd av det anförda bör i princip civil personal i körcentralerna successivt er- sättas med militär personal i förekommande chefs- och arbetsledarbefattningar och med handräckningsvärnpliktiga i befattningarna för bilförare. Vid vakans i befattning för militär personal bör liksom hittills civila ersättare kunna anställas. Från värnplikts- verket har emellertid inhämtats att tillgång- en på handräckningsvämpliktiga som vid inskrivningstillfället innehar körkort är re- lativt knapp, främst med hänsyn till deras ålder vid inskrivningstillfället. Tillgången be-
= samarbets- och rapporteringslinje
räknas dock av samma skäl bli större vid tidpunkten för inryckningen till grundtjänst- göring.
Det ovan anförda utesluter inte att tyg- och intendenturförvaltningar samt andra förvaltningsgrenar liksom motorverkstäder även i fortsättningen kommer att utnyttja anställd personal för att köra de fordon som utnyttjas för förvaltningarnas mfl eg- na transporter samt för körningar av mera komplicerade arbetsredskap och maskiner.
Att beräkna antalet värnpliktiga per kör- central är relativt svårt. Det har dock fram- gått bla av den vid gotlandsförbanden gjorda undersökningen att i nuläget i stort sett en förare avses för tre fordon vid kör- centralerna. Formeln & kan tjäna som ett grovt medeltal vid beräkning- en av bilförare vid en körcentral, varvid an- talet fordon bestäms av uppgifterna enligt 11.5.2. Formeln kan dock inte generellt an- vändas. Inom försvarsgrenama finns nämli- gen organisationsenheter som till följd av sin organisation eller av lokala och andra skäl måste anses utgöra undantag vid till- lämpningen av den föreslagna formeln för
grundtilldelning. Några exempel på detta lämnas i figur 11: 2.
För sådana enheter måste grundtilldel- ningen prövas särskilt.
Av bilagor 11: 3—6 framgår UH förslag till grundtilldelning av värnpliktiga bilförare till körcentral inom de olika försvarsgrenar- na. UH har härvid förutsatt
att körcentralen framdeles kommer att befrias från en del körslor som bättre och kanske även billigare kan utföras av annan myndighet eller entreprenör enligt träffade avtal,
att en avsevärd minskning av antalet väm- pliktiga bilförare kunnat göras som ett re- sultat av undersökningen vid gotlandsför- banden år 1969 samt
att vissa organisationsenheters fasta grund- tilldelning av bilförare till körcentral fram- deles kan behöva jämkas på grund av sär- präglade lokala och andra förhållanden.
11.8 Garnisonsvis organiserad transport- tjänst
Det bör inte förutsättas att en myndighet, tex ett regemente, kustartilleriförsvar och flygflottilj, alltid skall ha egen körcentral. Om enheten ingår i garnison med flera en- heter bör i stället en gemensam körcentral organiseras om lokala förutsättningar finns för detta och om en godtagbar transportser- vice därmed kan uppnås. Som tidigare nämnts finns redan i dagsläget i en del gar- nisonsorter en för flera myndigheter gemen- sam körcentral organiserad. Erfarenheterna härav har i flertalet fall visat sig goda.
Möjligheterna till fortsatt successiv sam- manslagning av körcentralerna i gamisons- ortema bör därför undersökas.
Det har också visat sig administrativt möjligt att effektivt leda en gamisons trans-
porttjänst utan att de samlade resurserna härför finns lokaliserade till en plats inom garnisonen. En körcentral kan nämligen or- ganiseras med en eller flera filialer. Verk- samheten kan också fördelas på två kör- centraler. Härvid förutsättes dock ett fort- löpande samarbete mellan körcentralerna för att gemensamt kunna tillgodose gami- sonens samlade transportbehov.
Det förtjänar framhållas att vid en sam- manslagning av flera körcentraler tillgången på befäl att leda körcentralens verksamhet blir bättre, tex vid semester, sjukdomsfall mm. Ett sammanförande kan stundom medföra att befäl kan frigöras för andra uppgifter.
Ett sammanförande av transportverksam- heten vid en försvarsområdesstab med ett regementes körcentral bör ske — utöver vad tidigare anförts — om de lokala förhål- landena på platsen är gynnsamma härför.
I garnisonsorter med ett flertal organisa- tionsenheter (militärområdes- och militär- kommandostab i vissa fall inkluderade) bör frågan om gemensamma körcentraler under— sökas efter direktiv från den myndighet som har att initiera denna rationaliserings- verksamhet. I garnisonsstädema Karlstad och Strängnäs, vardera med en militärom- rådesstab, där det redan finns gemensam körcentral för tre respektive fyra myndig- heter, har det nämligen visat sig att servicen är godtagbar.
Bilaga 11: 7 utvisar de större garnisoner som kan vara aktuella för en sådan under- sökning och rationalisering. För Skövde gar- nison aktualiseras ett fullföljande av redan påbörjad rationaliseringsverksamhet.
Som ytterligare ett steg ri riktning mot centralisering av transportverksamheten bör kunna övervägas att sammanföra körcentra- ler i garnisonsorter med förband och and-
Figur II:2
Armén I 16 regemente med ansluten stor skola fo 66/ JS geografiskt vidsträckt Marinen ÖrlB O geografiskt vidsträckt Flygvapnet F 10 flygflottiljer med omfattande strilorganisa— F 21 tion och stor geografisk omfattning
ra organisationsenheter tillhörande olika för- svarsgrenar. Det förtjänar framhållas att all centralisering av likartade verksamheter har en optimal gräns, utöver vilken någon ökad effekt ej längre uppnås.
UH har emellertid inte velat underlåta att i detta sammanhang framhålla att ett överskridande av försvarsgrensgränserna i förvaltningshänseende icke i sig bör få ut- göra hinder för ett sammanförande i större eller mindre omfattning av transportverk- samheten vid körcentraler som eljest ha- de kunnat visa sig bli ändamålsenlig. I bi- laga 11: 8 ges exempel på garnisonsorter inom vilka ett sådant sammanförande borde kunna övervägas.
11.9 Fordonsfördelning m m för övriga ändamål
Tidigare har framhållits att det enligt UH mening är nödvändigt med en mera bestämd avgränsning av de uppgifter som mera re- gelmässigt bör ankomma på en körcentral. En sådan avgränsning är erforderlig för att man skall kunna beräkna behovet av bil- förare vid körcentralen. Transporter för an- nan verksamhet under året vid förband och staber faller utanför området för UH ut- redningsarbete.
Av samma skäl bör körcentralernas re- surser i princip icke anlitas för den verk- samhet som bedrivs av förvaltningsavdel- ningar Och av sådan verksamhet betinga- de krav på transporter. Förvaltningsgrenar- nas dagliga behov av fordon och förare för transporter har i många fall en sådan om- fattning och kräver så långa körsträckor att planeringen av transporterna måste vara en integrerande del av planeringen av avdel- ningarnas arbete och därför inte rimligen ankomma på körcentralen. Avdelningarna har också i många fall specialfordon som för deras rätta handhavande ställer krav på yrkesskicklighet, varför man inte kan ålägga handräckningsvärnpliktiga att utföra sådant arbete. Om det av några särskilda skäl skul- le befinnas lämpligt att placera speciellt yr- kesutbildade bilförare vid körcentralerna bör detta dock ej få inverka på dimensio-
neringen av körcentralen eller det ansvar som vilar på chefen för denna.
Som exempel på arbetsuppgifter som krä- ver dessa typer av fordon, arbetsredskap och maskiner kan anföras arbete för vägavdel- ningars verksamhet, arbeten vid marinens fasta anläggningar, transport och flyttning av tyngre materiel vid kajer (mobilkranar, truckar) m m.
För flygvapnets del kan nämnas arbets- uppgifter på freds- och krigsbaser som ut— förs av kasem- och flygfältstroppar, bas- troppar och av personal i flygvapnets brand-, räddnings- och vakttjänst ävensom verksam- heten vid fredsbemannad fast anläggning.
Andra exempel utgör arbeten, främst av fortifikatorisk art, på mera permanent be- lagda lägerplatser, skjutfält, bombfällnings— områden m m.
Transporter med buss av personal till- hörande regionmusikens avdelningar med lokal anknytning till militära förband bör kunna utföras av körcentral om det kan ske inom ramen för dess tillgängliga resurser. UH förutsätter att den regionala musikor- ganisationen i vederbörlig ordning debite- ras kostnaderna för sådana transporter.
11.10 Sammanfattning av förslag beträffan- de verksamheten i fred vid krigsmaktens körcentraler
1. Körcentral skall enbart ombesörja a_k- tuella myndigheters persontransporter samt servicetransporter för deras egna interna och externa verksamhet.
2. Som huvudregel bör gälla att bilförare vid förbands körcentral skall vara handräck- ningsvärnpliktig med fast placering. Antalet bilförare bestäms enligt en approximativt beräknad grundtilldelning. Arbetskraftsför- stärkning kan erfordras vissa tider.
3. Förnödenhetstransporter samt fortifi- katoriska transporter och arbeten med sär— skilda redskap i vad avser det kontinuerliga behovet bör avskiljas från körcentrals verk- samhet. Det kan ofta vara praktiskt att samordna dessa transporter. Vidare bör transporter för utb-ildnings— och övningsav- delningar utföras av bilförare och fordon
som tilldelats avdelningarna. Vid särskilt hög belastning bör körcentralen dock biträ- da denna verksamhet.
4. Allmänna samhällsorgan för service- tjänst och privata serviceföretag bör utnytt- jas i större omfattning än som för närva- rande sker.
5. Fortsatt undersökning av möjligheter- na att garnisonsvis ordna fredstransport- tjänst bör ske.
6. Vid framtidsplaneringen för en eller flera myndigheters samordnade fredsverk- samhet (regemente — försvarsområde, kust- artilleriförsvar — regemente och flottilj) bör man eftersträva besparingar genom att sam- manföra alla serviceaktiviteter för motorfor- don till en plats (ett område).
12.1 Bakgrund
Utbildningens effektivitet är bla beroende av tillgången på ändamålsenhg utbildnings- materiel och utbildningsanordningar. I che- fens för armén projekteringsunderlag »Nor- mer för utbildningsanordningar inom- och utomhus» har fastställts vilka slags anord- ningar och hur många som varje förband bör disponera. Normerna har med vissa kompletteringar kunnat tillämpas även vid marinen och flygvapnet. UH utgår från att förbanden har eller successivt kommer att tillföras sådana normerade utbildningsan- ordningar.
En förutsättning för att utbildningstiden för de värnpliktiga under grund- och repe- titionsutbildning skall kunna utnyttjas så att största möjliga effekt kan utvinnas därav torde vara att iordningsställande, skötsel, drift, underhåll och kontroll av tillgängliga utbildningsanordningar planläggs och leds centralt inom förbandet och utförs av en för förbandet gemensam enhet. Härigenom kan man uppnå ett mera kontinuerligt utnytt- jande av utbildningsanordningarna.
Förutsättningar för ett sådant rationellt utnyttjande av utbildningsanordningarna fö- religger oftast inte för närvarande. Därför går en icke oväsentlig del av den dagliga utbildningstiden till spillo genom att trupp- befälet och värnpliktiga ur den trupp som skall övas själva måste vidta alla förbere- delser för övningarna och ordna efter öv-
Dukningsfunktionen
ningspassens slut. Onödiga väntetider upp— kommer även före övningarnas igångsättan- de. Av sådana anledningar uppstår ofta svå- righeter vid förbanden att uppnå fastställda utbildningsmål.
12.2 N ulägesbeskrivning
12.2.1 Förekommande utbildnings- anordningar
12.2.1.1 Armén
Kasernområdenas inomhusanordningar ut- görs av allmänna lektionssalar, speciallek- tionssalar och -hallar, lokaler för framställ- ning av illustrationsmateriel mm.
Utomhusanordningar utgörs inom skjut- baneområde av skolskjutnings- och kort- hållsbanor m rn, på övningsfält av handgra- nats- och hinderbanor rn m samt inom strids- skjutningsområde av banor för enskild eld- exercis i förhand, motståndsområden (-näs- ten) för skarp ammunition, rälsmålbana mm. Antalet anordningar per förband kan överslagsmässigt beräknas till ca 10—20 in- omhusanordningar och 25—30 utomhusan- ordningar.
Inom garnison kan vissa utbildningsan- ordningar utnyttjas gemensamt av flera för- band. Detta gäller främst anordningar med låg utnyttjandefrekvens.
Förteckning över respektive truppslags ut- bildningsanordningar återfinns i bilaga 12: 1.
Föreliggande generalplan för respektive sko- lor och förband upptar sådana utbildnings- anordningar inomhus och utomhus som re- dan utbyggts eller successivt kommer att utbyggas.
Arméns projekteringsunderlag för mili- tära byggnadsobjekt har legat till grund för utbyggnaden av huvuddelen av förekom- mande utbildningsanordningar. För vissa speciella utbildningsanordningar inorn ma- rinen saknas emellertid delvis komplett pro- jekteringsunderlag, varför underlag utarbe- tats i varje särskilt fall i samband med pla- nerad utbyggnad.
Antalet utbildningsanordningar varierar avsevärt mellan olika skolor och förband med hänsyn till utbildningens inriktning och omfattning, Vilket framgår bl a av nedanstå- ende sammanställning.
En förteckning över utbildningsanord- ningar inom marinen finns i bilaga 12: 11.
12.2.1.3 Flygvapnet
Fastställda generalplaner för flottiljer och skolor upptar sådana utbildningsanordningar inomhus och utomhus som redan finns el- ler kommer att nybyggas.
Föreliggande projekteringsunderlag över- ensstämmer med vissa ändringar och kom- pletteringar i huvudsak med arméns under- lag.
Antalet utbildningsanordningar per nor- malflottilj kan beräknas till ca 20 inomhus- respektive 15 utomhusanordningar.
En förteckning över flygflottiljs utbild- ningsanordningar finns i bilaga 12: 16.
12.2.2 För utbildningsanordningar m m avsett befäl och värnpliktiga
12.2.2.1 Armén
Personalorganisationen inom armén för stabs- och förvaltningstjänsten mm i fred som fastställts på grundval av undersök- ningar utförda främst av dåvarande statens organisationsnämnd upptar följande perso- nal mm för arbetsuppgifter som kan hän- föras till dukningstjänst.
För att handha i första hand utbildnings- anordningar inomhus avses i regel en rust- mästare/överfurir vid utbildningsavdelning- en. Han biträdes härvid av handräcknings- värnpliktiga. Vidare ankommer på honom att utöva tillsyn av utomhusanordningar rn m.
Härutöver är en rustmästare/överfurir placerad vid tygavdelningen. Han är under- ställd tygofficeren för att se till skjutba- nor samt handha utomhusanordningar m m och för sådana anordningar avsedd materiel som ej är av permanent natur. Han avses även för förråd —— bl a målbodar — som lyder under tygofficeren. Antalet handräcknings— värnpliktiga som ingår i fast arbetsstyrka vid skjutbanor m ni kan beräknas till ca 2—4 per förband. De används även för tillverk- ning och transporter av målmateriel samt för mindre reparationer av yttre utbildnings- anordningar.
För luftvämets förband tillkommer ytter- ligare en rustmästare/överfurir vid förban- dens utbildningsavdelningar. Denne tas helt i anspråk för att handha utbildningsmateriel och tillsyn av pjäshall.
Vid arméns utbildningsanstalter (skolor) varierar personaltillgången för duknings- tjänst m m avsevärt allt efter skolornas verk- samhet och omfattning.
Utbildnings- KSS BÖS KÖS ÖrlBV anordningar Inomhus 19 123 75 7 Utomhus 4 13 10 7
KA 1 KA 2 KA 3 KA 4 KA 5 Inomhus 31 40 22 53 18 Utomhus 22 36 20 19 18
Av uppgifter som UH inhämtat från che- fen för armén togs under huvuddelen av utbildningsåret 1966/67 sammanlagt ca 310 handräckningsvärnpliktiga i anspråk för ar- betsuppgifter vilka kan hänföras till duk- ningstjänst i vidare bemärkelse. Av dessa disponerades ca 140 för skötsel, drift och städning av vissa inomhusanordningar. Åter- stoden — ca 170 värnpliktiga — disponerades för skötsel m ni av skjutbanor och utomhus- anordningar. De flesta av dem användes emellertid för tillverkning och transport av målmateriel, reparationer av utbildningsan- ordningar mm. För att sköta utbildnings- anordningar utomhus disponerades därför i stort sett bara ett sextiotal värnpliktiga. Nå- gon större förändring under senare år av antalet värnpliktiga för ifrågavarande upp- gifter har inte skett.
För dukningsuppgifter, främst vid öv- ningar utomhus, används emellertid även värnpliktiga i utbildningsenheterna. Vidare används, huvudsakligen vid infanteri- och pansarförband, värnpliktiga i den sk mål- plutonen, även benämnd instruktionspluto- nen. Denna organiseras från och med 2. skedet av värnpliktsutbildningen, dvs om- kring 1/ 10. Till målplutonen överförs efter hand sådana värnpliktiga som inte kunnat följa utbildningstempot men antas kunna godtagbart tillgodogöra sig en mera begrän- sad utbildning. Plutonen kan antalsmässigt uppgå till 3—5 % av förbandets totala värn- pliktsstyrka. Utbildning för krigsbefattning omfattar ungefär hälften av utbildningsti- den. Under återstående del av utbildnings- tiden används målplutonen som måltrupp samt för anordnande av mål, förbättringar av utbildningsanordningar och vissa pion- järarbeten mm. Användandet av den ut- gör dock ingen varaktig tillgång för duk- ningsarbetet.
12.2.2.2 Marinen Flottan
Flottans landförband lämnar i stor utsträck- ning service åt kustflottan som använder för- bandens utbildningsanordningar för kom-
plettering av besättningarnas allmänmilitära utbildning och tjänstegrensutbildning. Den grundläggande krigsförbandsutbildningen och repetitionsutbildningen medför även en ökad belastning vid BÖS, KÖS och örlogs- baserna.
Enligt uppgifter som inhämtats från ma- rinstaben disponeras vid flottans centrala skolor i stort sett 40—45 handräckningsvärn- pliktiga för arbetsuppgifter som kan hänfö- ras till dukningstjänst i egentlig bemärkelse. För dukning används vid behov även hand- räckningsvärnpliktiga som huvudsakligen avses för andra göromål. De värnpliktiga tjänstgör vid skolorna i stort sett enligt föl- jande fördelning.
KSS
Vid KSS kan endast fyra handräcknings- värnpliktiga som är placerade vid idrottsde— taljen anses utföra dukningsgöromål i egentlig mening. De lyder närmast under idrottsunderofficeren och en civil materiel- förvaltare. Vissa handräckningsvärnpliktiga i kasernplutonen används stundom för duk- ningsgöromål.
BÖS
Vid tjänstegrensskolorna vid BÖS dispone- ras, förutom värnpliktiga tillhörande kate- gorierna F och G, nio handräckningsvärn— pliktiga för dukningsuppgifter. Härutöver finns vid kasernkompaniet en särskild ar- betsgrupp om 12 handräckningsvärnpliktiga, av vilka några kan tas i anspråk för duk- ning om särskilt behov därav föreligger. Vid tjänstegrensskoloma leds dukningstjäns- ten främst av materielredogörare eller in- struktörer.
KÖS
Vid KÖS finns vid skolans idrottsdetalj, idrottsanläggning och simhall nio handräck- ningsvärnpliktiga för dukningsuppgifter. De lyder under civila badmästare och militära arbetsledare.
Vid bataljon af Trolle tjänstgör en handräckningsvärnpliktig i övningsförråd och en vid dykarskolan. Härutöver finns en arbetsgrupp om sex handräckningsvärnplik-
KAl KA2
Flagguoff/uoff 2. gr 1 21 l 1 6 Flaggfurir/överfurir 1 1 2 3 2 9 Förrådsförman — 1 —— — — 1 Förrådsman 2 — — — -— 2 Förrådsarbetare 4 7 2 2 2 17 Handräcknings- 2 — 2 2 3 9 värnpliktiga
Anmärkning
1 Varav 1 flagguoff tillika målchef ((Kungsholmsfort).
" Tillika målchef .
tiga vilka i viss mån tas i anspråk för duk- ningsuppgifter under ledning av bataljons- underbefälet.
För dukning vid bataljon Sparre är i re— gel två handräckningsvärnpliktiga placerade vid vardera skyddstjänstanläggningen och skjutbanan samt tre sådana värnpliktiga vid övningsförrådet. Vid bataljonen finns också en arbetsgrupp om sex handräckningsvärn- pliktiga som vid behov kan användas för dukning. Som arbetsledare tjänstgör mili- tärt befäl.
Vid Rosenholm finns förutom två hand- räckningsvärnpliktiga tillhörande basför- svarsskolan 10 sådana värnpliktiga för duk- ningsuppgifter, fördelade på målgrupp, ar- betsgrupp och en förråds- eller transport- grupp. Varje grupp har en högbåtsman som chef.
Vid bataljon Anckarstierna ingår sju handräckningsvärnpliktiga i arbetsgrupp och förråd (rustkammare). De används bara tid- vis för dukningstjänst.
Kustartilleriet
Vid utbildningsavdelning med övningsförråd upptas enligt gällande organisation perso- nal för arbetsuppgifter motsvarande duk- ningstjänst vid kustartilleriförband enligt ovanstående sammanställning.
Härutöver disponeras tidvis sammanlagt fem till sex handräckningsvärnpliktiga för att bl a vid försvarsområdes-lkustartilleriför- svarsstaber biträda i frivilligorganisationer- nas utbildningsverksamhet.
Vid utbildningsavdelningen handläggs
ärenden rörande utbildning och därmed sammanhängande organisationsfrågor, skyt- te, idrott, gymnastik, utnyttjande av under- visningsmateriel, användning och fördelning av skollokaler, övningsfält, måldepå, skjut- banor m m. Till utbildningsavdelningen hör övningsförråd inom kasernetablissemanget.
Övningsförrådets personal är dimensione- rad för att tillse vissa lektionssalar och andra utbildningslokaler med därtill hörande undervisningsmateriel, filmdepån — även vis- ning av film — samt måldepån, innefattande även vård av de fasta yttre utbildningsan- ordningarna och service vid skjutbanorna samt tillverkning av målmateriel. I övrigt ut- för personalen göromål enligt chefens för ut- bildningsavdelningen bestämmande.
Enligt av chefen för marinen lämnad upp- gift till UH har under huvuddelen av ut- bildningsåret 1966/67 använts ca 30 hand- räckningsvärnpliktiga för ovan angivna ar— betsuppgifter (förråds- och dukningstjänst mm). Härutöver tas vid ytterförläggningar i regel 10—20 värnpliktiga per förband i an- språk för göromål som kan hänföras till dukningstjänst. Vissa av dessa värnpliktiga år handräckningsvärnpliktiga.
12.2.2.3 Flygvapnet
Den nuvarande personaltillgången för bla dukningstjänst har beräknats efter de av organisationsnämnden år 1959/61 utarbetade normerna för olika verksamhetsområden vid flygvapnets flottiljer (motsvarande). Enligt av Kungl Maj:t under 1960/63 för flygflot- tiljer (skolor) fastställd personalorganisation
för stabs— och förvaltningsorganen i fred har vid specialkompaniet nedan angiven perso- nal upptagits för arbetsuppgifter som kan hänföras till dukningsfunktionen.
Under den i kompaniet ingående utbild- ningsplutonen (—ledaren) lyder flottiljens (skolans) utbildningsförråd, skjutbanor rn m.
En rustmästare eller överfurir tjänstgör som chef för utbildningsförrådet. Vid förrå- det tjänstgör dessutom två (vid F 5 åtta) ekonomivärnpliktiga (handräckningsvärn- pliktiga). Dessa tas i anspråk för ut- och in— lämning av materiel och ammunition, repa- ration och underhåll av målmateriel för skjutbanor och stridsskjutningar samt för viss dukningstjänst i samband med mark- stridsutbildningen.
Vid flottiljerna (motsvarande) varierar till- gången på handräckningsvärnpliktiga för dukningstjänst mm avsevärt med hänsyn till verksamhet och omfattning av utbild- ningen.
Enligt av chefen för flygvapnet lämnad uppgift till UH har under utbildningsåret 1966/67 använts totalt ca 180 värnpliktiga, av vilka ca 80 i besiktningsgrupp 3 och 4. De sistnämnda har i stort sett varit fördela- de på följande arbetsuppgifter.
Städning: Lektions- och ca 20 handräck- övningssalar ex- nings- klusive bastu värnplik- tiga Utbildning: Skjutbanor, mål- » 30 »
bodar rn m
Dukning: Måltrupp, öv- » 30 »
ningsförråd m rn
Vid vissa flottiljer som svarar för tjänst vid flygvapnets bomb- och skjutplatser till- kommer därutöver sammanlagt ca 120 värn- pliktiga.
12.3 Överväganden
UH har konstaterat att omfattningen av ut- bildningsanordningarna ökat väsentligt både i fråga om antal och typer sedan organisa- tionsnämndens undersökningar genomfördes under 1950-talet. En utökning av perso- nalen för dukningsfunktionen finner UH därför nödvändig för att dessa anordningar
Vidare måste förbanden kunna förfoga över eller tillföras utbildad personal mfl för dukning, drift och underhåll mm av främst vissa komplicerade utbildningsanord- ningar.
För att största möjliga effekt skall kunna utvinnas av både grundutbildningen och re- petitionsutbildningen bör — såsom tidigare nämnts — förberedelser för övningar och ordnandet av materielen efter övning i störs- ta möjliga utsträckning ombesörjas av en dukningsenhet vid varje förband och skola. Övningspassen kan därigenom mera odelat disponeras av truppbefälet för utbildningen av den övande truppen. Avkortningar av utbildningstiden gör ett sådant arrangemang ännu mera angeläget.
Liknande tankegångar har tidigare fram- förts bla av militära arbetstidsutredningen och av 1960 års vämpliktsutredning, dock utan att konkreta förslag till lösning av pro- blemet framlagts.
UH finner det av dessa skäl nödvändigt att sådana dukningsenheter organiseras som kan vara disponibla vid varje förband (sko— la) under hela året. Eftersom uppgifterna för dessa enheter blir av den art att de nära anknyter till den fortlöpande utbildnings- verksamheten bör uppgifterna vara väl lämpade att utföras av handräckningsvärn— pliktiga under ledning av äldre underbefäl.
Av det av UH utarbetade förslaget till be— stämmelser för befattningsutbildningen framgår att ifrågavarande handräcknings- värnpliktiga under ca en vecka kan bibringas de särskilda kunskaper och färdigheter som erfordras för att de på ett någorlunda effek- tivt sätt skall kunna börja tjänstgöra i be- fattningar ingående i dukningsfunktionen. Under det därpå följande produktionsske- det bör kunskaperna och färdigheterna kun- na ytterligare ökas och befästas genom prak- tiskt arbete.
Det av UH föreslagna systemet med sex månaders produktionsskeden för handräck- ningsvärnpliktiga synes ge utbildningsför- banden möjlighet att inom vissa gränser, bestämda bl a av antalet omgrupperade, an— passa personaltillgången med hänsyn till ut-
bildningsfrekvensen vid främst komplicera- de anordningar genom att variera tjänstgö- ringsomgångarnas storlek.
UH har vid prövning av behovet av ar- betskraft för skötsel mm av olika utbild- ningsanordningar utgått från en normal om- fattning av utbildningsverksamhet vid för- banden avseende både grund- och repeti- tionsutbildning samt befälsutbildning för åk- tiv personal. Härvid har UH främst försökt bedöma vilka arbetsuppgifter som lämpligen kan ombesörjas av handräckningsvärnplik- tiga. UH har därför avskilt sådana med ut- bildningsverksamheten sammanhängande ar- betsuppgifter som bör hänföras till förråds- tjänst och ombesörjas av förrådspersonal samt de uppgifter som enligt gällande ar- betsordningar ankommer på personal vid förvaltningsavdelningar, såsom tekniskt un- derhåll rn rn av utbildningsanordningar och materiel. Det bör här även erinras om att en översyn av den regionala och lokala för- nödenhetsförvaltningen påbörjats som ett led i pågående försök rörande den lägre re— gionala och lokala ledningens organisation.
Möjligheten att tillgodose duknings- tjänsten har hittills till stor del påverkats av behoven av arbetsinsatser för andra arbets- uppgifter, såsom yttre renhållning kring utomhusanordningar och storstädning i an- slutning till inre utbildningsanordningar, ge- mensam tillverkning av målmateriel, säker- hetstjänst vid skjutfält m m, försöksverk- samhet vid skolor m m med organiserad för- söksavdelning (-detalj), frivillig militär ut- bildning av olika slag m m. UH anser emel- lertid att dessa arbetsområden bör avskiljas från dukningstjänsten som sådan och be- handlar därför behovet av arbetsinsatser för nämnda arbetsområden på annan plats i det- ta betänkande.
Dimensioneringen av dukningsenheterna blir emellertid i hög grad beroende av be- lastningen på utbildningsanordningarna som varierar avsevärt under olika perioder av ut- bildningsåret. För att man skall kunna bilda sig en uppfattningen om behovet av arbets- tid vid en mera genomsnittligt beräknad belastning på utbildningsanordningarna har UH beräknat den erforderliga arbetstiden
per undervisningstimme — här benämnd plu- tonstimme — och utbildningsanordning. En- ligt det beräknade normalbehovet av arbets- insatser bör dukningsenheterna dimensione- ras. Behovet av arbetsinsatser vid toppbe- lastningar bör tillgodoses på annat sätt.
Tilldelningen av handräckningsvärnplik- tiga för dukningstjänst bör således kunna variera. De förslag härutinnan som UH i det följande lägger fram bör kunna tjäna till vägledning för förbandscheferna vilka dock bör ha möjlighet att inom ramen för det av UH beräknade behovet av handräcknings- värnpliktiga vidta sådana åtgärder att för- banden allt efter förutsedda variationer av arbetsbelastningen får en tillräcklig tillgång på sådana värnpliktiga.
UH har också utgått från att vissa ut- bildningsanordningar framför allt sådana som utnyttjas i mindre omfattning bör kun— na utnyttjas gemensamt av flera förband (motsvarande) inom samma garnisonsort och inom lämpligt transportavstånd.
Tillkomst av ny undervisningsmateriel, så- som t ex för intern television och program- merad utbildning, kan föranleda ett ändrat behov av arbetsinsatser för dukningstjänst. UH finner det angeläget framhålla att för- svarsgrenschef även i samband med anskaff- ning av sådan materiel prövar och anmäler behov av personal av olika kategorier för materielens underhåll, drift, dukning mm. Detsamma gäller även behov av förrådsut- rymmen för materielen och hur det bör för— faras med materiel av äldre slag som vid an- skaffning av materiel av mera modern be— skaffenhet kan bli överflödig. Om det till följd härav uppkommer ett ändrat behov av arbetskraft bör utarbetade normer härför efter samråd med försvarets rationaliserings- institut jämkas och en omfördelning av ut— bildningsresurserna göras genom försvars- grenschefs försorg.
Personal anställd vid förvaltningsavdel- ningar får enligt UH mening icke annat än tillfälligtvis tas i anspråk för sådana duk— ningsuppgifter som bör avses för handräck- ningsvärnpliktiga.
UH har nämligen granskat förekomman- de arbetsuppgifter inom dukningsfunktionen
för att se om det finns uppgifter av sådan art att handräckningsvärnpliktiga icke bör tas i anspråk för dessa. Såvitt UH kunnat finna torde emellertid utbildningsanordning- ama vid ett normalförband kunna skötas på ett fullt godtagbart sätt av härför utbildade handräckningsvärnpliktiga.
Med en befattningsutbildning om ca 44 timmar bör som tidigare nämnts en hand- räckningsvärnpliktig ha fått sådana kun- skaper och färdigheter att han på ett någor- lunda effektivt sätt skall kunna tjänstgöra i dukningsarbetet.
UH vill även framhålla betydelsen av att förenklingar i utbildningsarbetet genomförs tex med användande av utbildningskatalo- ger m m. Utbildningsanordningar som krä- ver ett mera omfattande dukningsarbete bör utnyttjas av utbildningsenheterna så att för- nyad dukning undviks. Vidare bör utbild- ningsbefäl och elever vid befälsskolor ges en god kännedom om utbildningsanordning- arnas och undervisningsmaterielens utnytt- jande, drift m m.
En tillämpning av det ovan anförda bör således kunna leda fram till en renodling av arbetsuppgifterna inom dukningsfunktionen och ett mera rationellt utnyttjande av ut- bildningsanordningama. Tillkomsten av en särskild dukningsenhet vid förbanden bör kunna medföra en väsentlig lättnad för truppbefälet i förberedelsearbetet för öv- ningarna och ge befälet bättre möjligheter att uppnå fastställda utbildningsmål.
12.4 Förslag 12.4.1 Grunder
De föreslag som UH lämnar i det följande har utformats enligt grunder som tilläm- pats gemensamt för försvarsgrenarna vid beräkningen av arbetskraftsbehovet för duk- ningstjänst rn rn vid normerade utbildnings- anordningar. Vid beräkningarna har UH utgått från de tjänstgöringstider för olika kategorier av värnpliktiga som framgår av Kungl Maj:ts brev den 16 juni 1966 med provisoriska bestämmelser om värnpliktsut- bildningen.
12.4.1.1 Allmänt
UH konstaterar att klara normer saknas vid samtliga försvarsgrenar för beräkning av behovet av arbetskraft för dukning, drift, visst underhåll och regelmässig städning av förekommande utbildningsanordningar.
Chefen för armén uppdrog 1966 och 1967 åt cheferna för I 1 och Ing 1 att ut- arbeta förslag till personalorganisation för vård och skötsel av utbildningsanordningar vid förbandens nya etablissemang. Dessa förbandschefer har därefter lämnat under- lag för beräkning av arbetskraftsbehovet för ovannämnda arbetsuppgifter vid respek- tive utbildningsenhet. Underlaget har se- dermera överarbetats av en arbetsgrupp in- om UH, i vilken representanter för försva- rets rationaliseringsinstitut ingått. Härvid har arbetsgruppen samarbetat med perso- nal inom försvarsgrensstaberna med ingå- ende kännedom och erfarenhet av utbild- ningen och användning av förekommande undervisningsmateriel och utbildningsanord- ningar. Erhållna informationer har syste- matiserats och normer har utarbetats för beräkning av arbetskraftsbehov för duk- ningstjänst mm vid respektive utbildnings- anordning.
Av kapitel 6 framgår att Kungl Maj:t medgivit att Vissa försök avseende hand- räckningsvärnpliktigas utnyttjande i duk- ningsfunktionen fick bedrivas vid gotlands- förbanden under budgetåren 1968/69 och 1969/70.
Målet för försöksverksamheten var att i praktiskt arbete omsätta de i flertalet fall teoretiskt beräknade behoven av personal för dukningstjänst.
Under försöken inhämtades detaljerad tidsredovisning av utnyttjandet av förekom- mande utbildningsanordningar, behov av lednings- och dukningspersonal m m.
Försöksresultaten har visat att de tidigare beräknade behoven i allt Väsentligt varit väl avpassade.
Efter vissa justeringar och komplettering- ar avseende speciella utbildningsanordningar och grundutbildningstidens varierande längd bör därför de framräknade behoven kunna
läggas till grund för dimensionering av för- bandens behov av resurser för dukningsfunk- tionen inom försvarsgrenarna.
Det förhållandet att vissa förband ännu saknar avsett antal utbildningsanordningar bör i och för sig inte medföra en minskning av resurstilldelningen för dukning, eftersom avsaknaden av en utbildningsanordning ofta medför ett överutnyttjande av en annan lik- artad anordning.
12.4.1.2 Begreppsbestämningar för dukningstjänst
UH har använt följande begrepp vid be- räkningen av behovet av arbetskraft för dukningstjänsten:
Dukning: Åtgärder före och efter övnings- pass (dagspass) för att ordna och återställa för utbildningen nödvändig undervisnings— materiel.
Drift: Åtgärder under övningspass för an- ordningens utnyttjande, tex körning av filmprojektor, rälsmålbana e (1.
Underhåll: Sådana åtgärder avseende ian- språktagen undervisningsmateriel och ut- bildningsanordningar utomhus som inte an- kommer på förvaltningsavdelning. Det är här fråga om smärre reparationer för att göra anordningarna funktionsdugliga utan att mera vidlyftiga åtgärder behöver vidtas.
Regelmässig städning av lektionssalar och andra utbildningslokaler: Lektionssalarna behöver kontinuerligt stä— das och de där förvarade utbildningsanord- ningarna ses till före och efter lektionerna. Dessa göromål benämnes här regelmässig städning. Denna bör under de tidsperio- der, då utbildningsanordningarna utnyttjas, utföras dagligen såvitt avser tillsyn av ut- bildningsanordningar inomhus och film— skjutbanor samt ungefär två gånger i vec— kan i fråga om städning av de lokaler där anordningarna finns. Den regelmässiga städ- ningen bör lämpligen utföras främst av de handräckningsvärnpliktiga som blivit ålag—
da att svara för driften av utbildningsan- ordningama. Även andra värnpliktiga ut- för dock ofta dukning och i vissa fall även städning av de lektionssalar och lokaler där de undervisats. Vid vissa skolor och förband med särskilt komplicerade utbild- ningsanordningar måste emellertid ifrågava- rande städning ombesörjas av andra än värnpliktiga. Med regelmässig städning i fö- revarande bemärkelse avses således här inte den städning som enligt normalinstruktion och prislistor utförs av städningspersonal. Ej heller avses här golvvård och storstäd- ning. Den närmare fördelningen av städ- ningsarbetet mellan städningspersonalen och värnpliktiga görs av förbandschef enligt närmare bestämmelser som bör meddelas av försvarets materielverk.
Plutonstimme: Undervisningstid — ca 45 mi- nuter effektiv tid — för en utbildningsenhet omfattande ca 20—40 värnpliktiga (i vissa fall större enhet).
Övningspass: 2—4 sammanhängande plutons— timmar.
Dagspass: 2 övningspass vartdera om 4 plu- tonstimmar.
Målpluton: Utbildningsenhet som under hälften av sin utbildningstid avses för upp- gifter som måltrupp vid förbandsutbildning eller för att ordna mål, bygga eller förbätt- ra utbildningsanordningar m ut av enkla— re slag.
Målavdelning: Vid förband där målpluton inte är organiserad används stundom värn— pliktiga under utbildning kortare tidsperio— der för att ordna mål mm. Sådana enheter — målavdelningar — bildas främst vid artille- riförband ur övande trupp för att ordna mål vid skjutningar med artilleri mm.
Målpersonal på skjutplats för flygvapnet: Enhet utöver dukningsgrupp som organise- ras vid vissa flottiljer till vilka knutits an- svar för flygvapnets bomb- och skjutplat- ser. I enheten ingår handräckningsvärnplik-
tiga vilka ianspråktas för båt-, mät-, markör- och bevakningstjänst. Dessutom tillgodoses målmaterieltjänst, viss ammunitionsröjning och visst underhåll av skjutplatsområdet.
12.4.1.3 Fördelning i stort av arbetsupp- gifterna mellan övande trupp och duknings— enhet
UH har vid beräkning av erforderlig tid för dukningstjänst utgått från följande för— delning av arbetsuppgifter mellan övande trupp och en för dukning särskilt organi— serad enhet.
Övande trupp bör ombesörja duknings- uppgifter vid utbildningsanordning där duk- ning kan ske efter enkel mall och materielen är okomplicerad eller där materielmäng— derna är så stora att erforderliga åtgär- der för dukning skulle ta orimligt lång tid för en till två man att utföra. Detsamma gäl- ler i huvudsak för regelmässig städning av vissa lokaliteter med särskilt stor golvyta mm, exempelvis gymnastik- och samlings- hall, övnings- och vårdhall (motsvarande). För städning av gymnastik- och samlings- hall kan lämpligen värnpliktiga ur den för brandberedskap m m kontinuerligt avdelade styrkan utnyttjas.
I specialsalar med undervisningsmateriel av permanent natur tex utbildningsanord- ning B 5,1 14—22, 28—47 mfl bör dukning och ordnande av materielen efter övningen ske genom försorg av lärare eller instruktör med biträde av värnpliktiga ur övande trupp.
För dukning särskilt organiserad enhet bör ombesörja dukningsuppgifter vid utbild- ningsanordning där
a) utbildningsmaterielen är så komplice— rad, tex G 16—17, H 1 mfl, att de väm- pliktiga måste ha fått särskild utbildning för att kunna handha anordningen. Om befäl och värnpliktiga under utbildning ålades att själva svara för sådan dukningstjänst vid varje övningspass skulle detta medföra en relativt omfattande förbrukning av utbild- ningstid.
b) utbildningsmaterielen i fråga tillhan- dahålls centralt eller förvaras i direkt an- slutning till utbildningsanordning, t ex B 14
c) stora tidsvinster kan uppnås genom att samma personal rutinmässigt sköter duk- ningstjänsten vid utbildningsanordning för standardövning.
Härutöver bör dukningsenhetens arbets- uppgifter omfatta viss regelmässig städning samt framställning av illustrationsmateriel.
12.4.1.4 Vissa riktvärden för beräkning av arbetskraftsbehovet för dukning m rn
UH har använt följande riktvärden för be- räkning av arbetskraftsbehovet för sådan dukning som lämpligen bör utföras av hand— räckningsvärnpliktiga.
Övningspassens längd har beräknats till i medeltal 2 timmar för inomhusanordning och 4 timmar för utomhusanordning.
För utomhusanordning (motsvarande), där fjärrstyrd målmateriel utnyttjas, har UH dock utgått från att utbildningsarbetet pågår under två på varandra följande dagspass (ca 8 till 16 effektiva övningstimmar), så att iordningställd (dukad) utbildningsanord- ning successivt kan utnyttjas av olika ut- bildningsenheter.
Vid toppbelastningar uppstår ett ökat be- hov av arbetskraft för dukning. Detta kan även bli fallet om övningarna är lokalisera- de så att den för dukningstjänst normalt be- räknade enheten inte räcker till. I sådana fall bör inom armén i första hand målpluto- nen men eljest annan trupp sättas in för de utökade arbetsuppgifterna.
Arbetskraftsbehovet för dukningstjänst inom armén och flygvapnet har beräknats i minuter per plutonstimma för respektive utbildningsanordning. Beräkningarna har därefter tillämpats även för marinen. Hän-. syn har tagits bl a till övningarnas art och varaktighet. Tidsberäkningen omfattar främst arbetsuppgifter som bedömts lämpli- ga att utföras av handräckningsvärnpliktiga ingående i dukningsenhet.
Beräkningsunderlagen omfattar ej behov av arbetskraft för yttre renhållning, stor-
1 Likartade utbildningsanordningar inom för- svarsgrenarna har betecknats med gemensamma littera och nummer.
städning, golvvård, målmaterieltillverkning samt sådana underhållsåtgärder jämte tek- nisk övervakning som åvilar förvaltningsav- delning. Detsamma gäller säkerhetstjänsten vid skjutfält (motsvarande) och flygvapnets bomb- och skjutplatser samt drift, under- håll och tillsyn mm av bastu- och sim- anläggningar. För övningar i vattenutbild- ning bör dock handräckningsvärnpliktiga i dukningsstyrkan få tas i anspråk.
Exempel på den av UH använda arbets- metodiken för beräkning av arbetstid mm framgår av bilagorna 12: 3 och 12: 4.
12.4.1.5 Behov av arbetskraft för under- håll m in av utbildningsanordningar
Behovet av arbetskraft för underhåll av så- dana utbildningsanordningar som inte bör skötas av förvaltningsavdelning har beräk- nats så, att för utbildningsanordning som bara tas i anspråk viss begränsad tidsperiod under utbildningsåret en bestämd arbets- tid i timmar per år avsatts. Så har tex skett för G 5, 6, 8, 9, 11, 13, 14, 18 mfl. Där- emot har för utbildningsanordningar som utnyttjas varje vecka under huvuddelen av utbildningsåret erforderlig tid för begrän- sat underhåll inräknats i tilldelad duknings- tid per plutonstimme.
Övriga reparations- och underhållsarbe- ten bör beställas vid förvaltningsavdelning. Detsamma gäller ny- och ombyggnad av ob- jekt.
Exempel:
[ den för skolskjutningsbana (G 1) beräk- nade dukningstiden ingår tid för
smörjning av tavelvagnar m m, smärre reparations- och underhållsarbe- ten som bedömts understiga ca 2—3 ar— betstimmar per vecka och för vilka speciel- la verktyg och maskiner inte erfordras,
transport av målmateriel m m till och från målbod samt
städning av målbod och ordnande av ma- teriel m in som tillhör skjutbana.
12.4.1.6 Framställning av illustrations- materiel m m
För framställning av illustrationsmateriel mm har arbetskraftsbehov vid ett normal- förband inom armén beräknats på följande sätt.
Ungefärligt antal timmar per år
Identitetsfotografering, inklusive kopiering m m 250 Övrig fototjänst 50 Framställning av bild-
material m m 250 Underhåll av film, bildband m m 250 Sammanlagt 800
UH finner det vara angeläget framhålla att där så är möjligt identitetsfotografering av den årliga utbildningskontingenten samt annan fotografering, framkallning, kopie- ring mm bör ske med anlitande av privat fotofirma, s k köp av tjänster.
Kopieringsmaskin bör i första hand ut- nyttjas vid framställning av bildmaterial av- sett för visning i skriftprojektor.
För förband som tilldelats särskild ut- rustning för målkameraskjutning beräknas därutöver ca 200 timmar per år för fram- kallning av film (negativ) som visas i bild- bandsapparat vid bedömning av skjutresul- tat efter övningspass.
Totalt uppgår arbetskraftsbehovet för ovannämnda uppgifter - exklusive gång- tid och tid för att ordna materielen — till ca 800 timmar per år och förband samt 1 000 timmar per år och förband med sär— skild utrustning för bla målkameraskjut- ning. För förband, till vilka i administra- tivt hänseende anslutits kadett— och aspi- rantskolor, tillkommer ytterligare ett antal timmar per år (jfr bilaga 12: 5).
Inom marinen beräknas motsvarande ar- betskraftsbehov till ca 1900 timmar vid vardera av BÖS och KÖS samt till ca 800 timmar vid varje kustartilleriförband.
Inom flygvapnet beräknas arbetskraftsbe- hovet till endast ca 50 timmar per flottilj (skola). Illustrationsmateriel i övrigt tillstäl- les flottiljerna centralt.
12.4.1.7 Regelmässig städning av utbildningsanordningar inomhus
Årsarbetstiden i timmar för regelmässig städning av normerade utbildningslokaler har i huvudsak beräknats på motsvarande sätt som för städningspersonal enligt gäl- lande kollektivavtal samt normalinstruktion och prislista för städning av förvaltnings— lokaler. Härvid har hänsyn tagits till ut- bildningsanordningarnas lokalisering och ut- rustning (möblering).
Erforderlig städfrekvens har — efter un— derhandskontakt med försvarets sjukvårds- styrelse — beräknats till ca två gånger per vecka vid ett bedömt genomsnittligt utnytt- jande av lokalerna (anordningarna) ca fyra till fem dagar per vecka under 45 veckor per år.
12.4.1.8 Årsarbetstid för befäl och värn- pliktiga m fl ingående i dukningsenhet
Den reella produktionstiden, i det följande benämnd nettoarbetstiden, för handräck- ningsvärnpliktiga med sex månaders produk- tionsskede och 48 timmars arbetsvecka upp— går till ca 1 000 timmar per skede. UH har utgått från att i dukningstjänst arbetsin- satsen av två handräckningsvärnpliktiga var— dera med sex månaders produktionsskede i stort sett motsvarar en helårsinsats av en civil arbetstagare med 40 timmars arbets- vecka. På grund av de handräckningsväm- pliktigas ovana vid utförandet av ifrågava- rande arbetsuppgifter vid produktionsske- dets början får man dock för deras del räk- na med en viss minskning av arbetseffek— ten.
Med hänsyn till det anförda har netto- årsarbetstiden beräknats på sätt som fram— går av sammanställningen på nästa spalt.
12.4.2 Armén
12.4.2.1 Beräkning av erforderligt arbets- kraftsbehov för dukningstjänst m rn vid normerade utbildningsanordningar
Det beräknade arbetskraftsbehovet för duk- ningstjänst mm vid förekommande, sk
Arbetsledare Ungefärligt antal timmar per år
Underbefäl 1 6001 Civilanställd 1 800
Övriga
Civilanställd 1 800 Två handräcknings- värnpliktiga, vardera med sex månaders pro- duktionsskede 1 900
1 Årsarbetstiden beräknas bli ca 200 timmar kortare än för en civilanställd, därför att ca 100 timmar avgår för deltagande som instruktör i allmänmilitär utbildning och ca 100 timmar för vederbörandes egen utbildning och fysiska träning. Hänsyn har dock inte tagits till tid som avgår för vederbörandes eget deltagande i re- petitionsutbildning.
normerade utbildningsanordningar framgår av bilaga 12: 1.
Beräkningen innefattar erforderlig arbets- tid i minuter per plutonstimme för duk- ning, drift, underhåll och transport av öv- ningsmateriel mellan förråd och övnings- plats (målbod) samt viss regelmässig städ- ning som åvilar dukningsenheten.
Det bör här erinras om att i beräkningen ej upptagits tid för yttre renhållning, stor- städning, golvvård, målmaterieltillverkning samt sådana underhållsåtgärder jämte tek— nisk övervakning som åvilar förvaltnings- avdelning. Detsamma gäller säkerhetstjäns- ten vid skjutfält.
12.4.2.2 Utnyttjandefrekvens av utbildnings- anordningar och arbetskraftsbehov för grundutbildning av värnpliktiga
UH har bla med ledning av de i punkt 12.4.2.1 nämnda underlagen beräknat den sannolika årsbelastningen i plutonstimmar för olika utbildningsanordningar vid ett nor- malförband inom respektive truppslag. Här- vid har UH utgått från att utbildningsstyr- kan — värnpliktiga under grundutbildning — vid ett normalförband uppgår till ca
1 100 man vid infanteriet 700 man vid pansartrupperna 600 man vid artilleriet 500 man vid luftvärnet
900 man vid ingenjörtrupperna 600 man vid signaltruppema och 700 man vid trängtruppema.
Beräknat antal plutonstimmar respektive arbetstimmar för ovannämnda utbildnings- styrkor redovisas i bilaga 12: 2.
För att man lättare skall kunna beräkna erforderlig arbetstid för dukningspersonal med hänsyn till förbandens olika storlek mm och utbildningstidens längd har i bila- ga 12: 8, underbilaga 1, antalet arbetstim- mar för dukningstjänst omsatts till antal arbetstimmar per år och värnpliktig under grundutbildning. Utöver en sådan norm har i underbilagan såsom normer angivits även ett bestämt antal arbetstimmar för dukning, drift, visst underhåll av speciella anordning- ar i övnings- och vårdhall, framställning av illustrationsmateriel och regelmässig städ- ning mm med hänsyn till skilda utbild- ningsanordningar vid olika typer av för- band, m in.
Det av chefen för armén angivna elev- antalet vid olika kadett— och aspirantskolor föranleder som tidigare nämnts ett ökat behov av arbetskraft vid de förband till vil- ka skoloma är anslutna. Vid beräkningen av detta ökade behov har motsvarande ar- betsmetodik använts för beräkning av anta- let plutons- och arbetstimmar per år och utbildningsanordning. Det totala antalet ar- betstimmar, inklusive tillägg för oförutsed— da arbetsuppgifter och övrig kursverksam- het vid skolorna, framgår av bilaga 12: 5.
12.4.2.3 Behov av arbetskraft för dukning under krigsförbandsövning och särskild öv- ning samt för befälsutbildning
Detaljberäkningen av erforderligt antal ar- betstimmar vid olika truppslag för dukning för en krigsförbandsövningsomgång, omfat- tande 1200—1 600 man eller genomsnittligt 1400 man, dvs ca 40 plutoner, framgår av bilaga 12: 6.
Beräkningarna gäller endast under för- utsättning att övningen lokaliserats så att i bilagan upptagna utbildningsanordningar vid fredsförbandet kan disponeras.
Erforderligt antal arbetstimmar för duk- ningsfunktionen under övningsveckorna B 1 och B 2 är inräknat i normalarbets- kraftsbehovet för fredsförbandet. Under öv- ningsveckoma F 1 och F 2 tillgodoses det ökade arbetskraftsbehovet med särskilt in- kallade handräckningsvärnpliktiga. Antalet sådana värnpliktiga beräknas uppgå till i ge- nomsnitt ca 0,6 % av inkallad krigsför- bandsstyrka.
Detaljberäkningen av erforderligt antal arbetstimmar för en särskild övning fram- går av bilaga 12: 7. Med hänsyn till öv- ningarnas art och omfattning för pansar- förband fördubblas där den beräknade ar- betstiden.
Erforderligt antal arbetstimmar för duk- ningsfunktionen bör oftast kunna räknas in i normalarbetskraftsbehovet för fredsför- bandet.
För befälsutbildning har UH inte funnit skäl att redovisa särskilda detaljberäkningar.
För att tillgodose det totala arbetskrafts— behovet vid krigsförbandsövning, särskild övning och för ovannämnda befälsutbild- ning bör man räkna med ett tillägg, be- dömt i procent av arbetskraftsbehovet för grundutbildning av värnpliktiga, vars storlek framgår av bilaga 12: 8, underbilaga 1.
12.4.2.4 Sammanställning av arbetskrafts- behov för dukningstjänst mm vid förband och utbildningsanstalter inom armén
En sammanställning av erforderligt anta] arbetstimmar per år och förband (utbild— ningsanstalt) har gjorts i bilaga 12: 8, ko- lumn 7.
I den totala arbetstiden har även inräk- nats ett ytterligare tillägg för gångtid och tid för att iordningsställa utbildningsanord- ningarna (ställtid) samt tid för komplette- rande utbildning och oförutsedda arbetsupp- gifter. Tillägget beräknas uppgå till ca 20 % av det sammanlagda arbetskraftsbehovet för grundutbildning, krigsförbandsövningar, särskilda övningar och befälsutbildning (se bilaga 12: 8, underbilaga 1).
UH har med stöd av bedömt nettoar- betstidsuttag för värnpliktiga med sex måna-
ders produktionsskede beräknat normalbe- hovet av handräckningsvärnpliktiga för duk— ningstjänst mm enligt bilaga 12: 8, ko- lumn 8.
För förband med skjutfält på mer än 30 km avstånd från kasernetablissemang har för transporter m m beräknats ett årligt till- lägg av arbetstimmar med hänsyn till den be- dömda utnyttjandefrekvensen vid befintliga och planerade utbildningsanordningar enligt fastställd generalplan. Härvid har UH förut- satt att erforderlig dukning före och efter dagspass (övningsperiod) ombesörjs av or— dinarie dukningsgrupp. För drift och un- derhåll av vissa utbildningsanordningar, tex körning av rälsmålbana (H 5) mfl, måste personal ur dukningsgruppen finnas tillgänglig vid skjutfältet under dagspass (öv- ningsperiod). För dessa arbetsuppgifter har erforderlig tid inräknats i förbandets nor- malarbetskraftsbehov för dukningstjänst m 111.
För nedan angivna förband har i det i bilaga 12: 8 kolumn 7 angivna totala anta- let arbetstimmar inräknats arbetstid för transporter av personal och materiel till och från skjutfält: I 3, I 11, I 13, I 14, I 15,P 4,P5,A1,A 6,Lv5,Lv 7och T 1.
Såsom framgår av bilaga 12: 8 underbila- ga 1 har särskilt upptagits ca 1 900 timmar per år och förband för att i övningshall vid pansartrupperna respektive pjäshall vid luft- värnet (utbildningsanordning C 3 respektive C 5) biträda utbildningsbefäl med dukning, drift, regelmässig städning rn rn.
12.4.2.5 Principförslag till personal- organisation för dukningsfunktionen vid normalförband inom armén
UH har i sammanställningen i bilaga 12: 8 redovisat det beräknade totala normalarbets- kraftsbehovet för dukningstjänst mm vid respektive förband och utbildningsanstalt in- om armén.
Utöver personal för direkt ledning av de i dukningsenheten ingående handräcknings- värnpliktiga föreligger behov av befäl för ledning, samordning och administration
bla av de i utbildningsfunktionen ingående objekten (lokaler, anordningar mm). Det- ta behov faller utanför dukningstjänstens område. UH finner det emellertid vara nöd- vändigt att en förvaltare i trupptjänst vid förbanden inom armén, kustartilleriet och flygvapnet tills vidare får disponeras på deltid för att såsom huvudman svara för samordningen av dukningsenhetens arbete med den övriga utbildningsverksamheten (se bilagorna 12: 9, 12: 14 och 12: 19).
UH har endast överslagsmässigt granskat behovet av personal för den direkta arbets- ledningen av de i dukningsenheten (-grup— pen) ingående handräckningsvärnpliktiga.
Som arbetsledare för dessa har UH räk- nat med följande personal vid normalför- band.
För inomhusanordningar vid samtliga normalförband behövs en arbetsledare — äldre underbefäl — för att planera och leda dukningsverksamheten vid förekom- mande utbildningsanordningar. Arbetsupp— gifterna avser dukning, drift, kontroll av regelmässig städning, framställning av il— lustrationsmateriel, fototjänst mm.
Nettoårsarbetstiden för arbetsledaren för ovan angivna uppgifter inklusive ansvar för beställning och underhåll av film m ni har som tidigare nämnts beräknats till ca 1 600 timmar per år.
Vid samtliga luftvärnsförband tillkom- mer en pjäshallsföreståndare -— äldre under- befäl — för att handha utbildningsmateriel i pjäshall. Arbetet avser dukning, drift, visst underhåll, regelmässig städning och trans- porter. Nettoarbetstiden för pjäshallsföre— ståndare för angivna uppgifter inklusive bc— ställning av reparationer och visst underhåll har beräknats till ca 1 600 timmar per år.
För utomhusanordningar vid normalför- band behövs en arbetsledare — äldre un- derbefäl — för att planera och leda verk- samheten vid förekommande utbildningsan- ordningar.
Arbetet avser dukning, drift, visst under- håll och tillsyn av utbildningsanordningar samt vissa transporter. Nettoarbetstiden för arbetsledare för angivna uppgifter har be- räknats till ca 1 600 timmar per år.
Tjg- Månad/antal värnpliktiga per omgång Anm
omgång
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 1 a 6 6 6 6 6 6 lb 3 3 3 3 3 3 j =9 "” 2 a 6 6 6 6 6 6 2 b 3 3 3 3 3 ] =9 VP] S:a 12 12 9 9 6 6 6 6 9 9 12 12 18 vpl
UH vill särskilt understryka nödvändig- heten av att arbetsledare för dukningsenhet vid inre och vid yttre utbildningsanordning- ar sinsemellan skall kunna ersätta varand- ra. Under tillfällig toppbelastning bör i prin- cip hela dukningsenheten (arbetsledare och värnpliktiga) kunna användas flexibelt, dvs vid behov kunna insättas i sin helhet vid skilda utbildningsanordningar oberoende av den eljest gällande indelningen för ut- bildningsanordningar inomhus och utomhus.
Behov av arbetsledare vid utbildningsan— stalt ansluten till förband bör prövas i var- je särskilt fall.
Den principorganisation av dukningsenhe- ten m in vid normalförband inom respekti- ve truppslag som UH föreslår framgår av bilaga 12: 9.
En sammanställning av det av UH be— räknade behovet av personal för duknings— tjänst, upptagande såväl befäl som hand— räckningsvärnpliktiga vid respektive för- band, lämnas i bilaga 12: 10.
Det sammanlagda behovet av befäl och handräckningsvärnpliktiga för duknings— tjänsten inom armén beräknas till 117 re- spektive 795 (se bilaga 12: 10).
12.426 Exempel på fördelning av hand- räckningsvärnpliktiga på olika tjänstgörings- omgångar för dukningstjänst, m m
Belastningen på de skilda utbildningsan- ordningarna utvisar stora variationer under vissa perioder under utbildningsåret. Ett system med sex månaders produktionsske- den för handräckningsvärnpliktiga synes emellertid ge förbanden möjlighet att inom vissa gränser anpassa personaltillgången till
utbildningsfrekvensen genom att variera tjänstgöringsomgångamas storlek.
Vid exempelvis infanteriförband med 1100 värnpliktiga i grundutbildningsstyr— kan kan man enligt förslaget i bilaga 12: 8, kolumn 8 räkna med ett genomsnittligt år- ligt behov av 18 handräckningsvärnpliktiga med sex månaders produktionsskede. Den högsta belastningen på de komplicerade an- ordningarna bedöms inträffa under sep- tember—februari. Tjänstgöringsomgångarnas storlek kan då anpassas exempelvis enligt sammanställningen ovan.
Såvitt UH kunnat finna bör utbyggnad, iståndsättning och underhåll av objekt (ut- bildningsanordning rn m) i första hand åvi- la härför anställd personal vid förvaltnings- avdelning (motsvarande). Vid vissa förband kan härutöver målpluton disponeras bl a för att förbättra utbildningsanordningar. För ut- byggnad av utbildningsanordning har hit- tills i vissa fall arbetstrupp (särskilt inkal- lade sk effektiviseringsvämpliktiga) utnytt- jats. Av det i kapitel 4 anförda framgår att inkallelse av sådana värnpliktiga enligt UH mening icke vidare bör medgivas.
Mindre underhållsarbeten, för vilka ar— betsinsatsen bedömts understiga två till tre timmar per vecka och för vilka speciella maskiner och verktyg mm icke erfordras, bör kunna utföras av dukningspersonal i samband med uppgifter före eller efter öv- ningspass. Erforderlig tid för dessa arbets- uppgifter har inräknats i tilldelad tid för dukning m m.
12.4.3 Marinen
12.4.3.1 Beräkning av erforderligt arbets- kraftsbehov för dukningstjänst m rn vid normerade utbildningsanordningar
Grundutbildning av värnpliktiga
Värnpliktsstyrkan vid flottan uppgår enligt ÖB vämpliktsplan i genomsnitt till ca 4 300 värnpliktiga per år för tiden 1971/75. För att få ett underlag vid beräkningen av ar- betskraftsbehovet för dukningstjänst m in har UH räknat med en fördelning av värn- pliktsstyrkan med ca 20 % (850) för BÖS och 80 % (3 450) för KÖS.
Det årliga antalet arbetstimmar för duk- ningstjänst har beräknats till 5 000 timmar vid BÖS och 13 900 vid KÖS, varav 1 900 timmar vid vardera KÖS och BÖS avser framställning av illustrationsmateriel, foto- grafering m m.
Antalet arbetstimmar för regelmässig städning mm exklusive storstädning, golv- vård m ni har med hänsyn till golvyta och städfrekvens beräknats till ca 3 500 tim- mar per år för BÖS och ca 2 500 timmar per år för KÖS.
Det totala antalet arbetstimmar per år och skola för ovan angivna arbetsuppgifter framgår av bilaga 12: 12.
Antal arbetstimmar per år och värnplik- tig i utbildningsstyrkan (exklusive fram- ställning av illustrationsmateriel, foto mm) har bedömts till 3,5 timmar per år (se bilaga 12: 13).
Utbildningsstyrkan vid kustartilleriet en— ligt fastställd generalplan för respektive för- band ha'r beräknats uppgå för vartdera av KA 1 och KA 2 till 800, för KA 3 till 350, för KA 4 till 575 och för KA 5 till 425 värnpliktiga, d v s totalt för kustartille— riet ca 2 950 värnpliktiga.
Det årliga antalet arbetstimmar för duk- ningstjänst, inklusive tid för framställning av illustrationsmateriel, fotografering mm som beräknats till ca 800 timmar per år och kustartilleriförband, uppgår till 4000 vid vartdera KA 1 och KA 2, 2 200 vid KA 3, 3100 vid KA 4 och 2 500 vid KA 5.
Antal arbetstimmar för regelmässig städ-
ning m m uppgår totalt till ca 1 500—2 000 timmar per år och förband. Härvid har bortsetts från storstädning, golvvård mm samt drift, underhåll, tillsyn mm i sam- band med utnyttjande av bastu— och sim- anläggning för värnpliktiga och övrig per- sonal, vilka arbetsuppgifter bör ombesörjas av för ändamålen anställd personal. Duk- ning, drift m m i samband med övningar i vattenutbildning vid KA 1 bör däremot om— besörjas av handräckningsvärnpliktiga ingå- ende i dukningsenhet (grupp).
Summa antal arbetstimmar per år och förband för ovan angivna arbetsuppgifter framgår av bilaga 12: 12.
Antal arbetstimmar per år och värnplik- tig i utbildningsstyrka (exklusive framställ- ning av illustrationsmateriel, foto mm) har beräknats till 4,0 timmar (se bilaga 12: 13).
Befälsutbildning m m
För befälsutbildning, inklusive skolors ut- bildningsbefäl, samt viss kursverksamhet inom flottan beräknas ett tillägg om ca 20 % av det sammanlagda antalet arbetstimmar enligt bilaga 12: 12, kolumnerna 3 och 4. För andra än värnpliktiga elever vid vissa till BÖS förlagda skolor (kurser) har UH med hänsyn till elevantal och utbildningens omfattning m m bedömt behovet av arbets- timmar för dukningstjänst m in enligt sam- manställningen på följande sida. Arbetskraftsbehovet uppgår till samman- lagt ca 15 200 timmar, varav dock ca 3 100 timmar avgår vilka inräknats i utbildnings— styrkans tid enligt bilaga 12: 12 kolumn 3, dvs 5 000 timmar för dukning minskat med 1900 timmar för framställning av il- lustrationsmateriel mm. För ovan angivna skolor (kurser) behövs således för duknings- tjänst m m ca 12 100 timmar. För KSS har arbetskraftsbehovet för duk- ningstjänst m m bedömts till ca 5 700 tim- mar per år.
För att inom kustartilleriet tillgodose be- hovet av arbetsinsatser för särskilda kurser vid vissa förband samt för dukning, trans- porter m 111 vid utbildningsanordningar inom
Skola/utbildnings- anordning
Ungefärligt an— tal timmar per år
Vapenoificersskola & 1 900 Marinens underofficersskola
Artilleriskola 1 900 Maskinskola ] 900 Minskola —— * Signalskola — * Skyddsskola 3 800 Stridssjukvårdsskola —— Teleskola 1 900 Ubåts-och ubåtsjaktskola —- Mimer — Vidar — Valrossen — Idrottsdetalj %
*
***-*
Igenkänningsdetalj 3 800 Närförsvarsdetalj
Anm
* Skola (utbildningsanordning) där dukning, drift m m beräknats bli ombesörjd av lärare/ instruktör i huvudsak med hjälp av värnpliktiga under utbildning (övande trupp). Erforderlig regelmässig städning och eventuellt biträde med dukning m m i begränsad omfattning beräknas ske genom dukningsenhetens (-grupps) försorg.
ytterområden (-förläggningar) har UH be- dömt det vara nödvändigt med ett tillägg med visst antal arbetstimmar för respektive förband enligt sammanställningen här nedan (se även bilaga 12: 12).
Krigsförbandsövning
För krigsförbandsövning vid flottan beräk- nas personalbehovet för dukning mm vid genomförande av basövning (markstrids- tjänst) uppgå till ca 0,5 % av inkallad krigs- förbandsstyrka. Härvid förutsätts att krigs- förbandsstyrkan avses bli utbildad vid ut- bildningsanordningar i anslutning till nära- liggande fredsförband (se bilaga 12: 13).
För kustartilleriet har erforderligt antal arbetstimmar för dukningstjänst under vec- korna B 1 och B 2 inräknats i normalarbets— kraftsbehovet för fredsförbandet. Under veckorna F 1 och F 2 tillgodoses arbets- kraftsbehovet med ett tillskott av särskilt inkallade handräckningsvärnpliktiga till ett antal motsvarande i genomsnitt 0,6 % av inkallad krigsförbandsstyrka (se bilaga 12: 13).
Särskild övning
För flottan har något behov av extra ar- betskraft för dukningstjänst under särskild övning icke bedömts föreligga.
För kustartilleriet har erforderligt antal arbetstimmar för dukningstjänst under sär- skild övning inräknats i normalarbetskrafts— behovet för fredsförbandet (se bilaga 12: 12).
För förekommande befälsutbildning, sär- skild övning och krigsförbandsövning vec- korna B 1 och B 2 vid kustartilleriet beräk- nas ett tillägg om ca 35 % av sammanlagda antalet arbetstimmar enligt bilaga 12: 12, kolumn 3 och 4.
Sammanställning över arbetskraftsbehov för dukningstjänst m m vid flottan och kust- artilleriet, angivet i antal arbetstimmar per år och förband/skola har gjorts i bilaga 12: 12.
12.4.3.2 Behov av personal — befäl och hand- räckningsvärnpliktiga — för inre och yttre utbildningsanordningar
UH har i ovannämnda sammanställning, bilaga 12:12, redovisat det beräknade to—
För- Utbildningsanord- Arbetstimmar för Summa tillägg band ning/skola arbetstimmar dukning transporter mm KA 1 Övningshall för vattenutbildning 1 900 1 900 3 800 (C 9) KA 2 KA-mekanikerskola 1 900 1 900 3 800 KA 3 —— — 1 900 1 900 KA 4 Marinens sjukvårdsskola Instruktörsskola 2 850 1 900 4 750 KA-radarskola KA 5 — — 1 900 1 900 SOU 1972: 53 123
tala arbetskraftbehovet för dukningstjänst m in vid marinens skolor och förband.
UH har i detta sammanhang endast över- slagsmässigt granskat behovet av personal för den direkta arbetsledningen av de i duk— ningsenheten ingående handräckningsvärn- pliktiga.
Härutöver tillkommer behov av befäl för ledning, samordning och administration bl a av de i utbildningsfunktionen ingående objekten (lokaler, anordningar mm). Detta behov redovisas emellertid icke i bilagorna eftersom behovet faller utanför duknings- tjänstens område.
Som arbetsledare för de i dukningsenhe- ten ingående handräckningsvärnpliktiga har UH räknat med personal på sätt som fram- går av följande avsnitt, i vilket även anges det av UH beräknade behovet av sådana värnpliktiga.
Flottan
Vid KSS behövs ett äldre underbefäl ur flot- tan eller kustartilleriet för att leda duk- ningsverksamheten vid inre och yttre ut- bildningsanordningar med en arbetsstyrka om sex handräckningsvärnpliktiga med sex månaders produktionsskede.
För BÖS har UH bedömt att något behov av särskild arbetsledare för dukningstjänst m m ej erfordras med hänsyn till att utbild- ningsanordningama i huvudsak består av specialsalar (—anordningar) med undervis- ningsmateriel av permanent natur och att undervisningen som även omfattar tillsyn m ni av utbildningsanordningarna kan om- besörjas av speciallärare/instruktörer.
UH beräknar dukningsstyrkan till 26 handräckningsvärnpliktiga med sex måna- ders produktionsskede att fördelas enligt Skolchefens närmare bestämmande för att biträda lärare/instruktör med arbetsuppgif- ter inom dukningstjänstens område.
För KÖS (exklusive Rosenholm) har UH räknat med ett äldre underbefäl ur flottan för att planera och leda verksamheten vid förekommande utbildningsanordningar in— klusive de anordningar som finns på Stum— holmen.
Dukningstjänsten vid Rosenholm ankom- mer närmast på personal ur KA 2. En ar- betsledare ur KÖS ingår dock i det för Ro- senholm beräknade befälsbehovet.
Antal handräckningsvärnpliktiga för duk— ningstjänst vid KÖS beräknar UH till 25 värnpliktiga som preliminärt bör fördelas sålunda:
Vid bataljonerna Sparre och af Trolle mfl bör ca 14 handräckningsvärnpliktiga med sex månaders produktionsskede avses för dukning, drift mm av inomhusanord- ningar samt utbildningsanordningar beläg- na på Stumholmen.
Vid Rosenholm bör ca 11 handräcknings- värnpliktiga med sex månaders produktions- skede ingå i dukningsenheten för den till Rosenholm förlagda utbildningen (KÖS, KA 2 m fl).
Kustartilleriet
För varje kustartilleriförband utom KA 2 räknar UH med ett behov av två äldre underbefäl för att leda dukningsverksam- heten. Såsom medhjälpare behövs de hand- räckningsvärnpliktiga som redovisas i bi— laga 12: 12.
För KA 2 inklusive Rosenholm räknar UH med fyra äldre underbefäl, nämligen tre ur kustartilleriet och en ur flottan (KÖS) för att leda dukningsverksamhe— ten. Ett förslag till fördelning av arbetsle- darna och handräckningsvårnpliktiga med sex månaders produktionsskede för duk- ningstjänst på olika förläggningsplatser (öv- ningsområde) lämnas i följande samman- ställning.
Äldre un-
Förläggningsplats derbefäl Hdrvpl Gräsvik 1 6 Kungsholmstort — 2 Rosenholm 31 172
1 Varav ett ur KÖS. 2 Varav 11 ur KÖS.
12.4.3.3 Principförslag till personalorgani- sation för dukningsfunktionen inom mari- nen
Ett förslag till principorganisation för duk- ningsenheter inom kustartilleriet lämnas i bilaga 12: 14.
UH vill erinra om nödvändigheten av att ar- betsledare för inre eller yttre utbildningsan- ordningar sinsemellan skall kunna ersätta varandra och att vid tillfällig toppbelastning i princip hela dukningsenheten allt efter be- hov skall kunna insättas vid skilda utbild- ningsanordningar.
Beträffande flottans centrala utbildnings— anstalter vill UH framhålla att särskilt BÖS och KÖS är lokalt sett så särpräglade i för- hållande till andra utbildningsanstalter att det bör få ankomma på chefen för marinen att närmare bestämma hur organisationen av dukningsenheterna vid flottans skolor bör utformas. Enligt vad UH inhämtat pågår för närvarande inom marinstaben en gransk— ning av de förslag som cheferna för BÖS och KÖS ingivit i fråga om organisationen av dessa skolor.
En sammanställning av det av UH beräk- nade totala behovet av befäl — exklusive hu- vudman — och handräckningsvärnpliktiga för dukningstjänst inom marinen framgår av sammanställningen i bilaga 12: 15.
Det sammanlagda behovet av befäl och handräckningsvärnpliktiga för duknings- tjänsten inom marinen beräknas till 14 res- pektive 117 (se bilaga 12: 15).
12.4.4 Flygvapnet 12.4.4.1 Allmänt
Såsom tidigare nämnts kan de synpunkter och beräkningsmetoder som kommit till an- vändning för dukningstjänst inom armén i väsentliga delar tillämpas även inom flyg- vapnet. Detta gäller såväl fördelningen i stort av arbetsuppgifterna mellan övande trupp och dukningsenhet som riktvärden för beräkning av arbetskraftsbehovet för duk- ning m m dvs
övningspassens längd,
tillgodoseendet av arbetsinsatser för duk-
metoden att beräkna behovet av arbetsin- satser för dukning i minuter per plutons— timme för olika utbildningsanordningar,
beräkning av arbetsinsatser för underhåll mm av utbildningsanordningar och regel- mässig städning samt
årsarbetstid för befäl och värnpliktiga m fl ingående i dukningsenhet.
Det bör här erinras om att antalet utbild- ningsanordningar av olika slag är väsentligt mindre än inom armén och marinen. Det- samma gäller tiden för framställning av illustrationsmateriel m m, som kan uppskat- tas till bara ca 50 timmar per år och som utförs vid flygflottiljs fotodetalj.
12.4.4.2 Utnyttjandefrekvens av utbildnings- anordningar och arbetskraftsbehov för grundutbildning av värnpliktiga vid normal- flottilj
Antalet värnpliktiga som ingår i en normal- flottiljs utbildningsstyrka är väsentligt lägre än vid ett normalförband inom armén och beräknas uppgå till ca 400 värnpliktiga som organiseras på ca 12 utbildningsenheter (-plutoner), tidsmässigt fördelade på fyra utbildningsomgångar.
Beräknat antal utbildningstimmar (plu- tonstimmar) respektive arbetstimmar för normerade utbildningsanordningar redovisas ibilaga 12: 17.
För att lättare kunna nyttja bilagan med hänsyn till respektive förbands utbildnings- styrka m m har denna liksom för armén om- satts till antal arbetstimmar per år och värn- pliktig under grundutbildning. Härtill kom— mer ett beräknat antal arbetstimmar för re— gelmässig städning mm av utbildningsan- ordningarna. Arbetstiden för dukningstjänst m 111 blir i genomsnitt
5 arbetstimmar per år och värnpliktig som ingår i utbildningsstyrkan, dvs ca 2 000 timmar vid en utbildningsstyrka om 400 värnpliktiga samt
1 400 arbetstimmar per år och flygflottilj för regelmässig städning och visst underhåll som ej åvilar förvaltningsavdelning (se bila- ga 12: 18).
Vid vissa flottiljer tillkommer ett extra behov av arbetskraft därför att till dem anslutits vissa andra skolor (utbildningslin- jer). Så är fallet vid F 5, F 14, F 16 och F 18.
12.4.4.3 Behov av arbetskraft för dukning under krigsförbandsövning och särskild övning samt för befälsutbildning m m
Under krigsförbandsövning behövs tillgång till vissa utbildningsanordningar för basba- taljon.
Därvid bör i första hand befintliga utbild- ningsanordningar vid näraliggande fredsför— band, även inom andra försvarsgrenar, ut— nyttjas om anordningen ligger inom rimligt avstånd.
Erforderligt arbetskraftsbehov för duk— ning, transport av övningsmateriel m in kan såvitt UH kunnat bedöma ske genom att i första hand värnpliktiga från baskompani ställs till förfogande, eventuellt även genom utnyttjande av dukningsenheten vissa tider. Således behöver inkallelse av särskilda hand— räckningsvärnpliktiga för krigsförbandsöv- ning icke ske.
Det bedömda behovet av arbetsinsatser för särskild övning bör oftast kunna inräk— nas i normalarbetskraftsbehovet för freds- flottiljen.
För befälsutbildning av flygande personal, tekniker mfl bör räknas med ett särskilt tillskott av arbetskraft.
För att tillgodose det totala arbetskrafts- behovet vid krigsförbandsövning, särskild övning och för ovannämnda befälsutbild- ning bör man räkna med ett tillägg, bedömt till 30 % av arbetskraftsbehovet för grund— utbildning av Värnpliktiga.
Härtill kommer ett ytterligare tillägg för gångtid och tid för iordningsställande av ut- bildningsanordningarna (ställtid) samt för oförutsedda uppgifter om ca 20 % av det sammanlagda arbetskraftsbehovet för grund- utbildning, krigsförbandsövning, särskild öv- ning och för befälsutbildning.
12.4.4.4 Sammanställning av arbetskrafts- behov för dukningstjänst mm vid flyg- vapnets flottiljer och skolor
En sammanställning av erforderligt antal ar- betstimmar per år och flottilj (skolor) har gjorts i bilaga 12: 18.
På grundval av det bedömda nettoarbets- tidsuttaget — 1900 timmar per år för två värnpliktiga med sex månaders produktions- skede enligt punkt 12.4.l.8 — skulle behovet av handräckningsvärnpliktiga för duknings- tjänst m m vid normalflottilj uppgå till sex handräckningsvärnpliktiga.
UH har emellertid i samband med got- landsförsöken konstaterat att för dukning, drift, transport m in vid vissa typer av öv- ningar, främst i motståndsområden (-nästen) för utbildning i strid med lös eller skarp am- munition, krävs en viss ökning av antalet handräckningsvärnpliktiga. Med hänsyn härtill bedömer UH att antalet handräck— ningsvärnpliktiga i dukningsenhet (-grupp) för normalflottilj bör vara åtta med sex må— naders produktionsskede.
12.4.4.5 Principförslag till personalorganisa- tion för duktionsfunktionen vid normal- flottilj
UH har i sammanställningen i bilaga 12: 18 redovisat det beräknade totala normalar- betskraftsbehovet för dukningstjänst mmvid normalflottilj och skolor.
I det föregående har framhållits att det utöver personal för direkt arbetsledning av de i dukningsenheten ingående handräck- ningsvärnpliktiga föreligger behov av befäl för ledning, samordning och administration bla av i utbildningsfunktionen ingående ob- jekt m m. Detta behov faller dock utanför dukningstjänstens område och redovisas där- för inte i bilagorna.
UH har endast överslagsmässigt granskat behovet av personal för den direkta arbets- ledningen av i dukningsenheten (-gruppen) ingående handräckningsvärnpliktiga. Som arbetsledare för dessa har UH räknat med följande personal vid samtliga flottiljer utom F 14 och F 18.
En arbetsledare (äldre underbefäl/flyg— tekniker) för att planera och leda duknings- verksamheten vid förekommande utbild- ningsanordningar enligt bilaga 12:17. Så— som medhjälpare åt denne räknar UH så- som tidigare nämnts med ett behov av åtta handräckningsvärnpliktiga med sex måna— ders produktionsskede.
Vid F 14 och F 18, till vilka ett flertal skolor (utbildningslinjer) koncentrerats, räk- nar UH med två arbetsledare (äldre under- befäl/flygtekniker). Såsom medhjälpare åt dem räknar UH här med ett behov av 12 handräckningsvärnpliktiga med sex måna- ders produktionsskede.
Arbetsuppgifter för arbetsledarna omfat- tar dukning, drift, kontroll av regelmässig städning, framställning av illustrationsma- teriel, fototjänst m m.
Arbetsledarna skall kunna ersätta varand- ra. Hela dukningsenheten skall allt efter be- hov kunna insättas vid skilda utbildnings— anordningar oavsett om dessa är att hänföra till inomhus- eller utomhusanordningar. UH förslag till principorganisation av duk— ningsenhet m m vid flygflottilj framgår av bilaga 12: 19. Det beräknade behovet av befäl — exklusive huvudman — och handräckningsvärnpliktiga för inre och yttre utbildningsanordningar vid respektive förband inom flygvapnet framgår av sammanställningen i bilaga 12: 20.
12.4.5 Totalbehov av befäl och handräck- ningsvärnpliktiga för dukningsfunktionen inom försvarsgrenarna
Det beräknade totala behovet av befäl och handräckningsvärnpliktiga för dukningstjänst inom försvarsgrenarna framgår av samman- ställningen på nästa spalt.
12.5 Tillverkning av målmateriel
För att dukningsfunktionen skall nå avsedd effekt måste tillverkningen av målmateriel organiseras mera rationellt än som för när— varande är fallet om handräckningsvärnplik- tiga används för sådana yrkesbetonade ar-
Försvarsgren Äldre un- Handräcknings- derbefäl värnpliktiga med sex måna- ders produk- tionsskede Armén 1 17 795 Marinen 14 1 17 Flottan (3) (57) Kustartilleriet (11) (60) Flygvapnet 17 128 Summa 148 1 040
betsuppgifter vilka huvudsakligen består av snickeriarbeten, ofta serietillverkade. För så- dana uppgifter bör enligt statsmakternas år 1969 meddelade beslut företrädesvis avses anställd personal. Tillverkningen av målma- teriel sker dessutom i eller i anslutning till målmaterielförråd som principiellt bör hän- föras till och ingå i den övriga förrådsverk- samheten. UH anser att värnpliktiga i prin- cip icke bör avses för arbeten i förråd och att de således ej heller av denna anledning bör användas i målmaterielförråden. Till- verkningen av målmateriel vid förband och skolor mm bör i stället ankomma på den i förrådstjänst anställda personalen.
Erfarenheterna från försöksverksamheten vid gotlandsförbanden utvisar emellertid att målmaterieltillverkningen med fördel kan ske centralt för flera förband inom samma garnisonsort och även för förband på längre avstånd från orten om gynnsamma trans- portförbindelser föreligger, såsom förhål- landet är beträffande GK/KA 3. Enligt UH mening bör därför en motsvarande centra— lisering av målmaterieltillverkningen kom— ma till stånd även för andra förband be— lägna inom en garnisonsort eller i anslutning till denna.
Behovet av färdigställd målmateriel varie- rar emellertid starkt under ett utbildningsår. Under repetitionsutbildningsperioder blir behovet räknat per utbildningsdag väsent— ligt större än det genomsnittliga. Genom en förutseende planering av arbetet bör dock behovet av målmateriel kunna tillgodoses även under dylika perioder.
UH har i närmast föregående kapitel framlagt vissa förslag till gemensamma kör- centraler för förband inom samma gami-
sonsort. UH har därvid kommit till den upp- fattningen att om förutsättningar föreligger för en centralisering av transportverksam- heten inom en garnisonsort bör betingel- serna i de flesta fall vara gynnsamma för en centralisering även av målmaterieltillverk— ningen. Om lokala förutsättningar för själva tillverkningen i nuläget inte skulle föreligga bör sådana enligt UH mening tillskapas så snart som möjligt genom vederbörande cen- trala myndigheters försorg vid projektering eller utbyggnad av skjutbanor mm. Sorti- mentet av målmateriel bör så långt möjligt begränsas. Därför bör särskilt eftersträvas att enhetliga mått på tavelställ och målma- teriel m ni kommer till användning för- svarsgrenarna och truppslagen emellan. De garnisonsorter där enligt UH bedömande en centralisering efter hand bör kunna kom- ma till stånd anges i bilaga 12: 21. I bilagan upptas de förband som berörs av en sådan centralisering.
Av bilagan framgår även behovet av ar- betskraft som beräknats med ledning bla av studierna på Gotland. Arbetskraftsbe- hovet är beräknat efter normen en förråds- man för en grundutbildningskontingent om ca 1 000 värnpliktiga och en årlig repeti- tionsövningsstyrka om ca 4 000 värnplik- tiga.
Den här föreslagna tilldelningen av arbets- kraft kan behöva omprövas sedan en centralisering av målmaterieltillverkningen skett och tillräckliga erfarenheter därav vun- nits.
Behovet av målmateriel bör emellertid åtminstone i viss omfattning kunna tillgodo- ses genom köp av tjänster, dvs genom be- ställning av viss materiel som hel- eller halv- fabrikat hos etablerat snickeriföretag, vilket kan visa sig vara fördelaktigt särskilt inom garnisonsorter med flera förband.
12.6 Av chefen för armén bedrivna försök avseende dukning m m
Chefen för armén har, utöver den försöks- verksamhet som bedrivits vid förbanden inom Gotlands militärkommando, anordnat liknande försök fast i begränsad omfattning
vid I 12 och P 2 under tiden november 1969—februari 1970. Erfarenheterna av för- söken visade sig vara så goda att chefen för armén i skrivelse den 11 augusti 1970 hem- ställde om Kungl. Maj:ts medgivande att inom armén försöksvis tillämpa viss prin- ciporganisation för dukningstjänst mm vid de förband som bedömdes kunna göra detta inom ramen för befintliga resurser, bl a ge- nom omfördelning av överskott på hand- räckningsvärnpliktiga.
Kungl Maj:t medgav den 2 oktober 1970 att sådana försök fick anordnas i huvudsak- lig överensstämmelse med det av chefen för armén ingivna principförslaget. Genom ar- méorder har föreskrifter meddelats för för- sök med en sådan driftsorganisation för ut- bildningsanordningar motsvarande i stort sett den av UH föreslagna dukningsenheten vid ett normalförband inom armén. Försök har bedrivits vid P 18, A 7 och Lv 2 samt därut- över vid I 2, I 3, I 11, I 12, I 14, K 4, P 2, P4,P 6,A3,A6,A9,Ing l ochlng2.
Ifrågavarande driftsorganisation ombe- sörjer sålunda åtgärder före, under och efter övningspass av motsvarande slag som duk— ningsenheten och den personal som enligt UH förslag i kapitel 13 bör svara för säker- hetstjänst på skjutfält. Även chefen för ar- mén anser att göromålen i regel är av sådan art att de kan utföras av härför lämpliga handräckningsvärnpliktiga Vilka framdeles bör utväljas för ändamålet redan vid inskriv- ningsförrättningama.
Utformningen av driftsorganisationen överensstämmer i sina huvuddrag med den av UH för dukningsenheten föreslagna med den skillnaden att arbetsgrupperna enligt chefens för armén förslag har skilda uppgif- ter medan UH i sitt organisationsförslag för- ordar en mera flexibel användning av duk— ningsenhetens arbetsledare och värnpliktiga. De bör enligt UH mening vid behov kunna insättas i sin helhet för att särskilt vid ar- betstoppar inom utbildningsverksamheten gemensamt lösa de arbetsuppgifter som är mest angelägna.
Fördelningen av göromålen på olika ar- betsområden mellan de i driftsorganisatio— nen ingående arbetsgrupperna för dukning
och drift mm av utbildningsanordningar inomhus och utomhus är i allt väsentligt densamma som UH i det föregående har föreslagit. Detsamma gäller fördelningen av arbetsuppgifterna mellan driftsorganisatio— nen och övande trupp m fl.
på skjutfält
13.1 Bakgrund
Försvarets skjutfält utnyttjas för fält— och stridsskjutningar med olika vapen samt i flera fall som grupperings-, manöver- och stridsövningsfält för kompani och bataljon under grundutbildning och repetitionsutbild— ning. Härtill kommer att ett flertal av för bandens utbildningsanordningar — främst de som är avsedda för övning med skarp am- munition — förlagts till skjutfälten. När fälten används för stridsskjutningar eller då vissa målanordningar avsedda för skarp ammunition utnyttjas kommer nämligen de av säkerhetskrav föranledda riskområdena som regel att ligga så att fälten i övrigt bara i mycket begränsad omfattning kan utnytt— jas för andra övningar. Dylika förhållanden medför att konkurrenssituationer uppkom— mer eftersom skjutfälten i regel icke torde vara tilltagna för att samtidigt tillgodose en så omfattande verksamhet.
En noggrann reglering av fältens använd- ning måste därför ske så att deras kapacitet kan utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt samtidigt som säkerheten beaktas.
13.2 Personal för säkerhetstjänst vid skjut- fält i allmänhet
Vid skjutfält, avsedda för övningar med skarp ammunition för eldhandvapen, strids- fordon och vapen för indirekt eld, måste de
Arbetskraftsbehov för säkerhetstjänst
skjutande enheterna regelmässigt hänvisas till vissa skjutområden och gemensamma riskområden. En väsentlig förutsättning för att detta skall kunna ske är att säkerhets- tjänsten vid fälten samordnas.
Samordningen bör ske centralt med hän- syn till att de skjutande enheterna även kan utgöras av kontingenter tillhörande andra förband, frivilligorganisationer etc. Härtill kommer att fältets fördelning på strids- skjutningsdagar (motsvarande) och skjutfria dagar måste regleras centralt. Det synes därför lämpligt att samma organ som inom vederbörligt fredsförband svarar för fältets och utbildningsanordningarnas tidsmässiga fördelning i stort även bär ansvaret för den stabsmässiga handläggningen av säkerhets- tjänsten. Det rutinmässiga och praktiska ge- nomförandet av säkerhetsåtgärderna synes däremot även kunna uppdras åt den större utbildningsenhet (bataljon, krigsförband) som för viss längre tid tilldelats stridsskjut- ningsterrängen mm. För att kunna vidta ovannämnda säkerhetsåtgärder bör den ak- tuella enheten tilldelas ett för uppgiften sär- skilt avsett befäl som allt efter uppgiftens omfattning torde kunna utnyttjas även för andra uppgifter av deltidskaraktär.
Säkerhetstjänsten på skjutfält i allmän— het synes främst omfatta
sammanställning av från övningsledare inkomna beställningar på avlysning, beräk- ning av riskområden, utskrivning av skjut- vamingar och fällningsorder för spärran-
ordningar,
utsändning (uppsättning) av skjutvar- ningar,
fällning och resning av tavlor och bom- mar, hissning och halning av varnings- flaggor före och efter skjutning, i vissa fall utplacering och instruerande av poster, iord- ningsställande av sambandsmedel samt
underhåll av uppsatta s k förbudsskyltar, upplysningstavlor, varningstavlor och spärr- bommar jämte förekommande signalanord- ningar.
Genomsnittligt sett torde inom huvudde- len av arméns och marinens skjutfält fin- nas eller planeras 8-12 skjutområden in- klusive handgranatsbanor och sprängplat- ser. Områdena avgränsas med ca 15—20 spärrbommar vid vägar och ca 15—20 var- ningstavlor. Vidare finns fasta förbudsskyl- tar uppsatta runt skjutfälten.
Flygvapnets egna fält är som regel av mindre omfattning.
Arbetskraftsbehovet för ovannämnda upp— gifter torde i medeltal kunna beräknas så— lunda
a) Sammanställning och beräkning av riskområden — ca tre till fyra timmar per vecka.
b) Utsändning och uppsättning av skjut— varningar (två gånger/vecka) — ca fyra till fem timmar per vecka.
0) Fällning och resning av tavlor och bommar m m jämte anmälan för skjut- ledare — ca 10—15 arbetstimmar per vecka.
(1) Det årliga underhållet av förbudsskyl- tar, bommar, tavlor m m jämte nedhuggning och gallring av uppvuxen skymmande vege- tation - ca 100 arbetstimmar per år.
e) Vid behov utplacering och instrueran- de av poster samt iordningsställande av sam— bandsmedel.
Arbetsuppgifter enligt a), del av b) samt e) synes böra ankomma på befäl. Det årliga underhållet enligt d) bör åläggas kasern- vårdsavdelningen. Återstående arbetsuppgif- ter skulle då omfatta något mera än 10—15 timmar per vecka, avrundat ca 500—750 ar- betstimmar per år. Eftersom genomföran- det av säkerhetsåtgärderna måste ske på kort tid erfordras i regel två man. Med hän-
syn till att säkerhetstjänsten måste kunna fungera ständigt, oberoende av sjukdom eller annat bortfall av arbetskraft, bör ar- betsstyrkan beräknas med 50 % personal- reserv. Härigenom uppkommet överskott av arbetstid bör utnyttjas för arbetsuppgif- ter, främst för dukningstjänsten.
Handräckningsvärnpliktiga synes lämpli- gen efter utbildning kunna användas för ovannämnda återstående arbetsuppgifter. De benämns i det följande skjutfältsordon— nanser. För sin tjänst bör de inneha kör- kort (bil eller motorcykel) samt helst kunna skriva maskin.
Vid vissa av marinens ytterförläggningar synes erforderlig säkerhetspersonal kunna tillhandahållas av det övande förbandet.
Vid beräkning av personalbehovet per förband för säkerhetstjänst har ovannämn- da personalreserv avsetts som reserv även för dukningstjänsten men redovisas här un— der säkerhetstjänst.
För säkerhetstjänst vid skjutfält i all- mänhet beräknar UH antalet handräck- ningsvärnpliktiga med sex månaders pro- duktionsskede till 220 vid armén och 18 vid marinen. För flygvapnet beräknas inte nå- got behov av särskilda skjutfältsordonnan— ser med hänsyn till skjutfältens mindre om- fattning.
Av bilaga 13: 1 framgår den närmare för- delningen av skjutfältsordonnanser till för- band med egna stridsskjutningsfält. I de fall ett förband hänvisas till ett annat förbands fält bör det sistnämndas säkerhetspersonal utnyttjas. Förband som saknar stridsskjut- ningsfält har således icke tilldelats skjut- fältsordonnanser. Detta gäller även för vis- sa skjutfält med riskområde över vatten och med ringa utsträckning över land.
Behovet av arbetsledare behandlas i ett sammanhang under punkt 13.32.
13.3 Personal för säkerhetstjänst med hän- syn till luftrum och havsområde vid skjut- platser
13.3.1 Allmänt
Med stöd av Kungl Maj:ts beslut den 10 december 1965 angående åtgärder till före- kommande av vådaskjutning av luftfartyg mm har i försvarsgrenarnas säkerhetsm- struktioner meddelats föreskrifter i ämnet. Den civila luftfartens och sjöfartens (sjö- sportens) utveckling har medfört en succes- siv skärpning av säkerhetskraven. En här- emot svarande utbyggnad av säkerhetssys- temen vid bla arméns skjutplatser är där— för under genomförande. I systemen kom- mer att i ökad omfattning ingå mera avan- cerade hjälpmedel bl a i form av radarsta— tioner.
Övervakning av luftrummet måste sålun— da vid vissa skjutplatser utföras med radar. Med hänsyn till de stora skottvidderna måste även övervakning av havsområdet (vatten— området) utföras med radar. För observa- tion erfordras radar för havsövervakning vid exempelvis arméns skjutplatser vid Falster- bo, Hammars backar, Ravlunda, Rinkaby, Ringenäs, Kråk, Utö, Väddö, Åstön, Tåme och Tofta.
Övervakningen med radar ger emellertid icke tillräcklig säkerhet på låga höjder utan måste kompletteras med observatörer (ögon- spaning).
Vid vissa av skjutplatserna synes det dess- utom nödvändigt att ytterligare komplettera övervakningsanordningarna med båtar, vissa försedda med navigeringsradar. Härigenom finns även möjlighet att varna fiskebåtar, nöjesseglare mfl för att gå in i riskom— råde för skjutning.
Ett relativt omfattande sambandsnät er- fordras för rapportering så att skjutning snabbt kan avbrytas för att undvika våda- beskjutning av flygplan, båtar m m.
Uppgifterna att handha radarutrustning- ar för övervakning av luftrum och havsom- råde samt båtar för avpatrullering m ni av havs- och vattenområden är enligt UH av sådan art att de bör kunna anförtros åt handräckningsvärnpliktiga som erhållit sär—
Motsvarande verksamhet vid marinen äger främst rum på ytterförläggningar. Ge- nom att de skjutande förbanden som regel tilldelas materiel lämplig även för ovan- nämnda övervakningsuppgifter synes sär- skilda handräckningsvämpliktiga inte erfor- derliga. Den Berga örlogsskolor tillhöriga skjutstationen på Stabboön motsvarar ett skjutfält med verksamhet året runt. Bland annat på grund av skjutstationens belägen- het i yttersta delen av Stockholms skärgård anser UH att ej heller här handräcknings- värnpliktiga bör avses för denna verksam- het.
Någon verksamhet av ifrågavarande slag förekommer inte vid flygvapnet.
13.3 .2 Personalbehov
De handräckningsvärnpliktiga som behövs för ovannämnda uppgifter bör utväljas med särskilt beaktande av uppgifternas att samt vid tjänstgöring vid spaningsradarstation stå under ledning av den tekniker eller det ra- darutbildade befäl som svarar för sta— tionernas ständiga tillsyn. UH förutsätter därför att de handräckningsvärnpliktiga vid radarstationerna utbildas till radaroperatö- rer. Övriga sådana värnpliktiga som redan vid uttagningen bör ha viss båtvana bör få komplettera sin utbildning som båtstyrare.
UH beräknar behovet av årsinsatser för ovannämnda uppgifter på nedanstående sätt.
För betjäning av spaningsradarstationer vid Hammars backar (P7), Tofta (A7), Ringenäs (Lv 6) och Tåme (Lv 7) åtgår sam- manlagt 12 radarobservatörer. Dessa bör fördelas på Lv 4, Lv 2, Lv 6 och Lv 7 med tre vid varje förband, eftersom dessa skall betjäna ovannämnda stationer.
För betjäning av radarstationer av marin typbörP1,P2,P4,P7,A3,A7,Lv3, Lv 4, Lv 5 och Lv 6 tilldelas två radarope- ratörer och två båtstyrare per förband. Lv 7 bör endast tilldelas två radaroperatörer. Härutöver bör P 1 och P 2 tilldelas vardera ytterligare två värnpliktiga med hänsyn till att det finns radarstationer även i båt. Det sammanlagda behovet uppgår därmed till
26 radarobservatörer/radaroperatörer och 20 båtstyrare.
För att tillgodose det beräknade behovet av årsinsatser med handräckningsvämplik- tiga med sex månaders produktionsskede er- fordras således tillgång till 24 radarobser- vatörer för spaningsradarstationer, 52 ra- daroperatörer för marin radar och 40 båtsty- rare.
Med hänsyn till den erforderliga utbild- ningens speciella karaktär samt behovet av instruktörer förordar UH att utbildningen centraliseras till ett fåtal förband. Denna fråga bör utredas närmare av chefen för ar- mén.
Såvitt UH kunnat finna torde ovannämn- da arbetsuppgifter vid flertalet förband icke få den omfattningen att de handräcknings- värnpliktiga blir kontinuerligt sysselsatta härmed. De bör därför utnyttjas jämväl för andra uppgifter. Härvid bör främst duk— ningstjänst och skötsel av vissa målanord- ningar ifrågakomma, eftersom ett flertal av dessa anordningar är lokaliserade till skjut- fälten. För att vid behov komplettera säker- hetstjänsten vid skjutfälten i fråga om tele- fonposter, ordonnanser m m bör värnplikti— ga ur förekommande målplutoner utnyttjas.
Som ett resultat av 1971 års avtalsverk- samhet har såvitt UH kunnat finna de flesta av de förband som innehar större skjutfält eller sådana skjutfält (—platser), för vilka särskild säkerhetstjänst och materiel för övervakning av luftrum och havsområde är nödvändig, tillförts erforderliga tjänster för äldre underbefäl.
13.4 Personal för säkerhetstjänst vid flyg- vapnets bomb- och skjutfält
13.4.l Bakgrund
För skjutningar och bombfällningar av olika slag utnyttjar flygvapnets flottiljer särskil- da skjutplatser. I några fall kan en flottilj svara för flera olika skjutplatser vilka emel— lertid används även av andra förband. Flera av skjutplatserna är försedda med mätcentraler och mätstationer för nedslags- observationer och markering samt betong-
bunkers. Mellan dessa anordningar finns ett särskilt sambandsnät.
Som mål vid raket- och automatkanon- skjutningar används måltavlor samt vid vis— sa bombfällningar oftast pyramider av trä. Vid mera omfattande skjutningar uppbyggs särskilda målgrupper.
Ett flertal av skjutplatserna är belägna på öar eller vid havs-(vatten—)områden. Det- ta medför att målpersonalen på öar måste transporteras till och från dessa per båt. Transporterna ombesörjs i regel av särskild båtpersonal vilken som huvuduppgift kan ha att svara för flygräddningstjänsten över havs-(vatten-)området i samband med skjut- ningarna.
13.4.2 Arbetsuppgifter och personalbehov
Bortses från behovet av arbetsledare kan arbetsuppgifterna i stort uppdelas på båt- tjänst och måltjänst.
De värnpliktiga i båttjänst — båtgastar — svarar under båtförmannen för båtens sköt- sel, drift och vård samt i regel för båtens manövrering under gång. UH finner dessa arbetsuppgifter lämpliga för handräcknings- värnpliktiga med båtvana.
I flygvapnets krigsorganisation ingår emel— lertid befattningar för båtstyrare (båtgastar). Det årliga omsättningsbehovet härav un- derstiger dock väsentligt fredsbehovet. Med hänsyn härtill ifrågasätter UH om icke skill- naden mellan fredsbehovet och krigsorgani- sationens omsättningsbehov bör täckas med handräckningsvärnpliktiga.
Det totala fredsbehovet av båtstyrare (båt- gastar) med särskild utbildning beräknas för flygvapnet till sammanlagt åtta, varav två vid vardera av F 4 och F 7 samt fyra vid F 17.
Målpersonalen har att under skjutningar bemanna på skjutplatserna befintliga mål— centraler mm samt tjänstgöra som säker— hetsposter. Personalen har vidare att svara för förekommande målrnatericls underhåll.
Enligt ett tidigare förslag av dåvarande statens organisationsnämnd bör målperso- nalen utgöras av handräckningsvärnplikti- ga. UH delar denna uppfattning. Fältdugli-
ga värnpliktiga som är att hänföra till sk B—delsvärnpliktiga bör således ej användas för ifrågavarande uppgifter. UH återkom- mer i det följande till detta spörsmål.
Skjutplatserna utnyttjas emellertid icke kontinuerligt. Med hänsyn härtill bör mål- personalen tas i anspråk även för andra än- damål, främst för dukning och underhåll av yttre utbildningsanordningar.
UH beräknar det sammanlagda behovet av handräckningsvärnpliktiga för måltjänst m m till ca 220 med sex månaders produk- tionsskede. Den närmare fördelningen av de värnpliktiga framgår av sammanställningen i bilaga 13: 2.
14. Arbetskraftsbehov vid vissa läger
14.1. Lägrens utformning, lokalisering mm
UH har i sitt delbetänkande i juni 1968 »Vissa personal- och driftfrågor vid militä— ra matinrättningar och mässar» lämnat en beskrivning av krigsmaktens läger samt and— ra icke permanent belagda förläggningar. UH inriktade därvid sina undersökningar och förslag främst på hur behovet av ar- betskraft borde tillgodoses med avseende på mathållningsfunktionen. I det följande behandlar UH förplägnadsfrågor endast i de fall att det behövs en belysning av dessa frågor i anslutning till övriga vid lägren fö- rekommande arbetsuppgifter. I övrigt hän- visar UH beträffande förplägnadstjänsten till vad som föreslagits i delbetänkandet. För att bedöma frågor om arbetskraftsbehov m m för övriga funktioner finner UH dock en kortfattad beskrivning av ovannämnda läger och förläggningar ånyo motiverad.
För att genomföra krigsmaktens förbands- producerade verksamhet förläggs trupp så- väl under grundutbildning som krigsför- bandsövning till olika former av läger. Då dessa i flera fall i fråga om beläggning och utnyttjande skiljer sig åt försvarsgrenarna emellan har UH valt att först försvarsgrens- vis redogöra för olika typer av läger av- sedda för utbildning av åldersklassen, ma- rina ytterförläggningar och läger för frivil- ligutbildning samt att därefter på motsva- rande sätt ange förekommande typer av lä- ger för krigsförbandsövningar. Behovet av
arbetskraft vid sistnämnda läger behandlas dock i kapitel 15 Användning av handräck- ningsvärnpliktiga för arbetsinsatser i an- slutning till repetitionsutbildningsverksam- heten.
14.1.1. För lägren gällande allmänna förut— sättningar m ut
En väsentlig förutsättning för att fredsför- band skall kunna bedriva en effektiv utbild- ning är att dessa förfogar över övnings- och skjutfält av erforderlig storlek dit framför allt förbands- och stridsutbildningen med skarp ammunition kan förläggas. Det hade varit önskvärt om fälten låg i så nära an- slutning till kasernetablissemangen eller fas- ta förläggningar som möjligt. De till skjut- fälten hörande sk riskområdena blir emel- lertid ofta så stora, att det blivit nödvän- digt att anlägga fälten på sådana platser, där riskområdena ligger över öppet vatten, myrmarker etc. Skjutfälten har därför kom- mit att förläggas på varierande avstånd från kasernetablissemang m m.
Till övnings- och skjutfälten har förlagts ett flertal yttre utbildningsanordningar, främst sådana som förutsätter att skarp am- munition används. Det förekommer sålunda relativt ofta att utbildningsanordningar för lös ammunition är placerade nära etablisse- mangen, medan utbildningsanordningar som är av väsentlig betydelse för stridsutbild—
ning med skarp ammunition har förlagts till skjutfälten.
I många fall är avstånden från kasem— områdena till dessa övnings- och skjutfält så stora att det — inte minst från utbildningseko- nomisk synpunkt — kan bli nödvändigt att förlägga truppen till fälten under vissa ske- den. För detta ändamål har lägren byggts vid fälten. Huvuddelen av dessa läger har en förläggningskapacitet för ca 150 man. Det finns dock ett flertal större läger.
Läger för åldersklassen och ytterförlägg- ningar bör betraktas som utflyttade delar av vederbörande kasernetablissemang. Därav följer att fredsförbandets förvaltningsavdel- ningar har att var och en inom sitt kom- petensområde svara för lägrets drift. Som förvaltningarnas gemensamma representant på lägret med uppgift att närmast svara för erforderlig service och understöd till den i lägret förlagda truppen bör finnas en skjut— fälts- och lägerförvaltning vilken till sitt förfogande har erforderlig personal.
I de fall vissa av fredsförbandens norme— rade yttre utbildningsanordningar förlagts till skjutfält med läger har arbetskraftsbe- hovet för dessa anordningar inräknats i och redovisats under respektive förbands arbets- kraftsbehov för dukningstjänst (drift och skötsel av inre och yttre utbildningsanord- ningar, se kapitel 12).
Ett flertal läger för krigsförbandsövning- ar är förlagda intill kasernetablissemangen eller har lokaliserats så att ett åldersklass— läger kan ingå som stomme. Detta medför att krigsförbanden kan utnyttja ett flertal för åldersklassen eljest avsedda nyttigheter och utbildningsanordningar mm. Det uppkom- mer då ett behov av arbetskraft utöver vad som beräknas för åldersklassens del. Den personal eller de organ som svarar för ål- dersklassens behov bör då svara för krigs- förbandens behov så långt detta är möjligt inom tilldelade resursramar. Ett stort antal läger för krigsförbandsövningar har emel- lertid inte kunnat förläggas intill kasem- etablissemang eller åldersklassläger.
När i det följande behoven och arten av arbetskraft för förband med läger har be- räknats har det skett med hänsyn till vad
som krävs för lägrens förvaltning och drift samt vad som erfordras för utbildningsan- ordningar belägna på skjutfältet eller vid el- ler nära kasemetablissemangen. Någon dubblering av utbildningsanordningarna sy- nes icke förekomma annat än i undantags- fall.
Den för armén enligt tillämpat projek- teringsunderlag (normer) gjorda indelning- en i olika typer av såväl åldersklassläger som läger för krigsförbandsövningar har så långt det är möjligt legat till grund för be- dömandet av arbetskraftsbehoven vid ytter- förläggningar och läger för övriga försvars- grenar.
Vid armén indelas läger för åldersklassen i läger belägna mer än 30 km från kasem- området, sk kompletta läger — typ I a — och
läger belägna på 10—30 km avstånd från kasemområdet, delvis utbyggda för pansar- truppernas behov _ typ I b.
Läger för krigsförbandsövningar är av fältmässigt slag och avsedda att öka för- läggningskapaciteten under kortare tidspe- rioder. De kan, allt efter avståndet från ka- semområdet eller läger för åldersklassen, in- delas i
läger inom 1,5 km avstånd, typ II a, läger på 1,5—10 km avstånd, typ II b, och läger på mer än 10 km avstånd, typ 11 c.
14.1.2. Åldersklassläger för armén
Alderklassläger typ I b är belägna på 10—30 km avstånd från förläggningsorten och har därför bara försetts med främst vissa läger— förråd samt anordning för truppens utspis- ning av medförd eller uttransporterad fär- diglagad mat. Ett flertal yttre utbildnings— anordningar kan dock vara placerade på skjutfältet.
Åldersklassläger typ I a — kompletta lä- ger — är belägna på så stort avstånd från den ordinarie förläggningsorten att en dag— lig förflyttning av övande förband fram och åter är olämplig med hänsyn till trans- portkostnader och förluster i fråga om ut— bildningstid, tex Utö, Tåme m fl. Truppen
förläggs därför till skjutfälten. Lägren är som regel utbyggda så att 150—350 man sam- tidigt kan inrymmas.
Truppbefälet inkvarteras som regel i när— liggande ort. Vid vissa läger förekommer dock särskilda befälsförläggningar. Lägren utnyttjas förutom av åldersklassen i flerta- let fall även under repetitionsutbildning. Detta medför som regel en årlig beläggning under 35—45 veckor. Lägrens fulla kapaci- tet behöver dock icke utnyttjas under hela denna tid.
Enligt normerna skall i de kompletta lägren (typ I a) ingå bl a förläggningsba- rack för värnpliktiga jämte tvätt- och toa- lettrum, expeditioner och befälsrum, mat- inrättning, sjukvisitationslokal, lägerförråd och kompaniförråd. Härtill kommer vissa expeditionsutrymmen för förekommande lä- gerförvaltningar samt i viss utsträckning garage, spol-, smörj- och tvätthallar.
14.1.3. Ytterförläggningar och läger vid kustartilleriet
Sedan åldersklassen vid kustartilleriet givits allmänmilitär utbildning och viss del av en- skild befattningsutbildning vid vederbörligt fredsförbands etablissemang förläggs huvud- delen av åldersklassen under ca tre till fyra månader till s k ytterförläggningar. Där av- slutar den sin grundutbildning i och med att det grundläggande krigsförbandsutbild- ningsskedet slutförts. Detta skede genom- förs som regel inom organisationsformen spärrbataljon. Härvid utnyttjas i regel sam- ma enhet (befästning, läger etc) som ut- bildningsplattform år efter år vid de oli- ka kustartilleriförsvaren. Eftersom särskild utbildningsmateriel av kvalificerad art en- dast finns i relativt begränsad omfattning vid fredsetablissemangen måste en stor del av utbildningen genomföras med användan— de av mobiliseringsmaterielen vilken i all- mänhet är placerad i de fasta anläggningar- na i ytterskärgården. Därmed erhåller trup— pen även den nödvändiga tillvänjningen till den speciella skärgårdsmiljön. Ytterförlägg- ningarna är således i regel befästningsan- läggningar vilka kompletterats med utbild-
ningsanordningar jämte matinrättningar, fritidslokaler och förråd mm samt viss ovanjordsbebyggelse för att medge i freds- tid drägliga utbildningsbetingelser. Ytterför- läggning anordnad som läger förekommer emellertid även i enstaka fall. Flertalet yt- terförläggningar är belägna på öar, vilket medför kommunikationssvårigheter inte bara mellan fredsförbandets etablissemang och ytterförläggningar utan även vid ytterför- läggningarna mellan lägerdel och lämpliga utbildningsobjekt.
I ytterförläggningarna förläggs och utspi— sas personalen endera i själva befästnings- anläggningen eller i särskilt uppförda bygg- nader. I det sistnämnda fallet får förlägg- ningen helt eller delvis samma utformning som arméns läger typ I a, dvs komplet- ta läger.
Systemet med ytterförläggningar innebär sålunda en väsentlig skillnad i förhållande till arméns läger, dit den enskilde värnplik- tige tillhörande åldersklassen förläggs ett flertal gånger ca en vecka i taget.
Någon fastställd motsvarighet till arméns repetitionsövningsläger finns inte vid kust- artilleriet. Under krigsförbandsövningarna förläggs naturligen de övande förbanden till sina respektive befästningsanläggningar vilka i vissa fall kompletterats med enklare barack- eller tältförläggningar mm. Här- vid kan särskilda problem uppkomma. Det beror bla på det förhållandet att de i befästningsanläggningama ingående utrym- mena i vissa fall utnyttjas för fredsmässig förvaring av mobiliseringsmateriel, bl a am- munition vilken måste undanföras för att trupp skall kunna förläggas där. Detta kan medföra arbete av betydande omfattning.
14.1.4. Läger tillhörande flottan och flygvapnet
Flottans läger är fåtaliga. De kan beträffan- de läge och utformning i huvudsak likställas med sådana kustartilleriets ytterförläggning- ar som är försedda med ovanjordsbebyggel- se för fredsbruk.
Särskilda problem synes föreligga i fråga om flottans repetitionsövningsläger för dess
till land lokaliserade basförband. Detta sam- manhänger med att en del av basförbanden under krigstid utnyttjar sk kvartersför- läggning. Basförbanden är då i regel icke utrustade med koktrossar och förläggnings- tält. Under krigsförbandsövningar kan där- för i flertalet fall kvartersförläggningama icke utnyttjas. I stället måste en del av för- banden förläggas till flottans åldersklasslä- ger. Härtill kommer att utbildningen av flot- tans bemanningsgrupper sker under olika över året spridda tidsperioder. Detta gör att flottans läger utnyttjas under större delen av året. I samband med krigsförbandsövningar kommer dessa läger i likhet med vissa fredsorganiserade förband att behöva för- stärkas med främst förläggnings- och för- plägnadsresurser.
Vid flygvapnet finns fn inte några läger för åldersklassen.
Under krigsförbandsövningar utnyttjar flygvapnet bl a vissa krigsflygfält och ba- ser. Med hänsyn till att dessa används för sådana övningar i huvudsak bara en gång vart fjärde år har baserna i regel ej för- setts med särskilda byggnader för utbild- ningsändamål.
14.2 Behov av arbetskraft vid åldersklass- läger och ytterförläggningar
14.2.1. Arméns åldersklassläger och kust- artilleriets ytterförläggningar mm
Arméns åldersklassläger och kustartilleriets ytterförläggningar företer med avseende på stödfunktioner förhållandevis många likhe- ter. UH finner därför möjligt att gemen- samt granska de för driften av dessa läger och ytterförläggningar erforderliga stödfunk- tionerna och arten av den arbetskraft som bör avses för funktionerna.
Dessa kan — förutom förplägnadstjänsten — indelas i huvudgrupperna
förrådstjänst, yttre renhållning och snöröjning, städning och uppvärmning,
skötsel av målanordningar och säkerhets- tjänst på skjutfält,
bevakning av förråd och materiel,
transporter, maskintjänst och kasernvård (mark och byggnader). I överensstämmelse med UH principiel- la uppfattning — som vunnit statsmakternas godkännande 1969 — att handräcknings- värnpliktiga icke bör avses för arbetsupp- gifter av företrädesvis civil natur bör ma- skintjänst och kasernvård ankomma på för- valtningsmyndighetens anställda personal. Handhavandet av övriga stödfunktioner bör — i den mån avtal inte kan träffas med kommunal myndighet eller entreprenör om arbetets utförande — lämpligen fördelas mel- lan den av förvaltningsmyndigheten anställ- da personalen, den övande truppen och handräckningsvärnpliktiga. UH förslag till fördelning framgår av bilaga 14: 1. Undan- tag från den i bilagan angivna fördelning- en bör kunna göras vid enstaka förband på grund av speciella förhållanden, tex kustartilleriets ytterförläggning på ön Mäl- sten i Stockholms södra skärgård. Sammanfattningsvis är UH mening den att för funktioner och göromål som direkt sammanhänger med driften av arméns ål- dersklassläger särskilda handräckningsvärn- pliktiga inte bör inkallas. De handräck- ningsvärnpliktiga som ombesörjer transpor- ter av olika slag ingår nämligen i fredsför- bandets transportcentral. De för dukning och målmaterieltjänst avsedda värnpliktiga in- går i den styrka som UH beräknat för det fredsförband till vilket lägret hör. Detsam- ma gäller värnpliktiga för säkerhetstjänst på skjutfält. I stort sett gäller detta även för kustartilleriets ytterförläggningar. Efter- som flertalet av dessa är belägna på öar kan det bli nödvändigt att i begränsad om- fattning ta handräckningsvärnpliktiga i an— språk, om civil personal av olika anledning- ar icke kan anställas för göromålen. Dessa värnpliktiga bör inräknas i fredsförbandets handräckningsstyrka. Om de tas i anspråk för städning vid ytterförläggningar bör städ- ningen utföras bara i expeditioner, befäls- rum och befälsförläggningar. I övrigt bör städning samt tömning av olika slags av- fall mm utföras av de värnpliktiga utan åtskillnad mellan handräckningsvärnplikti-
ga och andra, i den mån avtal ej kunnat träffas med entreprenör om sådan tömning m m.
14.2.2. Flottans läger (ytterförläggningar) för åldersklassen, m m
I stort är arbetsuppgifterna vid flottans lä- ger av samma slag som vid kustartilleriets ytterförläggningar. Vissa skillnader förelig- ger emellertid. Lägren är nämligen belagda hela året och tjänar dessutom syftet att lämna service åt fartygsförband och be- sättningar. Vidare är vissa av lägren (ytter- förläggningarna) så belägna att möjlighe- terna att anställa civil personal kan vara större än vid kustartilleriets. En annan skill— nad är att ett antal värnpliktiga vid örlogs- baser och skolor utbildas för uppgifter lik- artade dem som ankommer på vissa i låg— ren ingående organ. Om detta medför en årlig överproduktion av värnpliktiga i för- hållande till krigsorganisationens behov bör enligt UH mening flottans årliga utbild- ningskontingent minskas i motsvarande mån och — om så erfordras — personal anställas för uppgifterna. Det torde närmast an- komma på chefen för marinen att utreda detta spörsmål vid beräkningen av den årliga grundutbildningskontingenten. I vart fall bör vissa av dessa värnpliktiga kunna tas i an- språk för att minska lägrens eljest uppkom- mande behov av handräckningsvärnpliktiga eller civil arbetskraft för städning mm. Endast i undantagsfall bör efter noggrann prövning särskilda handräckningsvärnplik- tiga avses härför vid flottans läger.
Städning av expeditions-, förråds— och verkstadslokaler bör naturligen i första hand ombesörjas av anställd personal, truppen eller den personal som använder dessa 10- kaler.
”I förbanden ingår i nuläget en särskild arbetsgrupp, som bl a åläggs uppgifter hän- förliga till kasernunderhåll. Enligt UH me- ning bör dessa arbetsuppgifter, oavsett bygg- nadsbeståndets allmänna tillstånd, utföras av civil personal ingående i örlogsbasernas (motsvarande) byggnadsförvaltningar.
I de fall det ankommer på arbetsgrup-
pen att svara för s k ekipagetjänst bör handräckningsvärnpliktiga eller anställd per— sonal tas i anspråk, om den ovan föreslag— na utredningen ger vid handen att den för krigsorganisationens omsättning beräknade grundutbildningskontingenten skulle visa sig vara otillräcklig för ifrågavarande uppgif— ter.
14.3. Läger för frivilligutbildning
Enligt kungörelsen den 27 maj 1970 (SFS 1970: 301) skall försvarsverksamheten inom frivillig försvarsorganisation tjäna totalför- svaret och omfatta försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivilligperso— nal. Det föreskrivs vidare bl a att myn— dighet inom sitt verksamhetsområde och i samråd med de frivilliga försvarsorganisatio— nerna skall tillhandahålla dessa materiel, lokaler och övningsområden enligt särskil- da föreskrifter.
Utbildningen för de frivilliga försvarsor— ganisationerna sker i regel genom lokala kurser i form av fritidsutbildning eller vid centrala kurser — sk lägerkurser. Läger- kurserna kan anordnas antingen vid militä- ra etablissemang eller vid läger som ägs av sådana försvarsorganisationer. Dessa har nämligen ett flertal dylika läger.
I de fall militär myndighet tillhandahål- ler lokaler används kasernetablissemang el- ler åldersklassläger vid armén, skolor, yt- terförläggningar och läger vid marinen samt vid flygvapnet Bungelägret på Gotland.
När kurser anordnas vid de av de frivil- liga försvarsorganisationerna ägda lägren bör vederbörande organisation svara för samtliga av kursverksamheten föranledda kostnader. Det bör stå organisationen fritt att, efter därom träffad överenskommelse, bla anlita personal och värnpliktiga vid militärt förband eller försvarsområdesstab under förutsättning givetvis att detta kan ske utan förfång för den löpande verk- samheten vid förbandet eller staben och att uppkommande kostnader betalas av den frivilliga försvarsorganisationen.
Utnyttjar sådan organisation läger som
innehas av militär myndighet bör denna biträda organisationen bla med den för lägret avsedda personalen och värnplikti- ga, i den mån verksamheten vid lägret med- ger detta och det kan ske inom ordinarie arbetstid. Om personal och värnpliktiga bi- träder under sin fritid bör givetvis ersätt- ning härför utgå. UH förutsätter att, i den mån handräckningsvärnpliktiga tas i anspråk för arbetsinsatser inom frivilligverksamhe- ten, de icke utnyttjas för andra göromål än sådana som UH i detta betänkande finner vara lämpliga, i förevarande avseende främst transport- och dukningsuppgifter.
Slutligen får UH framhålla att vid militär- områdesstaberna sammanlagt ett 60-tal hand- räckningsvärnpliktiga redovisas, avsedda främst som arbetskraftsreserv för de kur- ser som anordnas av de frivilliga försvars- organisationerna. UH räknar dock inte med att handräckningsvärnpliktiga framde— les skall tilldelas dessa staber för ifrågava- rande ändamål.
15. Användning av handräckningsvärnpliktiga för
arbetsinsatser i anslutning till repetitionsutbildnings-
verksamheten
15.1 Allmän bakgrund 15.1.1 Direktiv
I UH direktiv anges att det av riksdagen 1966 beslutade repetitionsutbildningssyste- met kräver ökade arbetsinsatser i anslutning till krigsförbandens övningar, bla för att den korta övningstiden i största möjliga utsträckning skall kunna användas för egent— lig utbildning och för att krigsberedskapen i materith hänseende skall kunna återstäl- las så snart som möjligt efter det att de övade förbanden avrustat. UH har där- för prövat lämpligheten från skilda ut— gångspunkter av att använda de fn hand- räckningsvärnpliktiga till att biträda med sådana arbetsuppgifter.
15.1.2 Repetitionsutbildningens innehåll i stort
Enligt principerna för 1966 års värnplikts- utbildningssystem omfattar repetitionsutbild- ningen krigsförbandsövningar, särskilda öv- ningar och mobiliseringsövningar. Krigsförbandsövningarna är stommen i repetitionsutbildningen. De skall genomfö- ras vart fjärde år för förbanden med möjlig- het till mindre avvikelser härifrån. De sär- skilda övningarna läggs mellan krigsför— bandsövningarna för flertalet fältförband. Mobiliseringsövningar omfattar antingen personal med särskilt betydelsefulla uppgif- ter vid förbandens mobilisering, sk mobi-
liseringsgenomgång, eller hela förband med särskilt korta mobiliseringstider, sk mönst- ringsövning.
Mobiliseringsövningarna torde endast un- dantagsvis medföra arbetsuppgifter, för vil- ka handräckningsvärnpliktiga bör tas i an- språk. UH behandlar därför inte dessa övningar i det följande.
15.2 Läger för krigsförbandsövningar
15.2.1 Krigsförbandsövnings omfattning och innehåll
Genomförandet av krigsförbandsövningar vid armén är till skillnad mot utbildningen av åldersklassen i regel förlagt till områ— den utanför fredsförbandens kasernetablisse- mang och baseras huvudsakligen på före- komsten av läger vilkas resurser dimen- sionerats främst för ett tillgodoseende av åldersklassens utbildningsbehov. Utform- ning av lägren och stödfunktionernas än- damålsenliga inriktning får dock en mera markant betydelse för krigsförbanden än för åldersklassen, inte minst med tanke på den korta tid som en krigsförbandsövning om- spänner. Emellertid måste det framhållas att krigsförbandsövningarna syftar till att i största möjliga omfattning öva krigsför- banden under fältmässiga förhållanden, vil— ket särskilt framgår av att övningarna un- der sista utbildningsveckan avslutas med en större tillämpningsövning. Av sådana skäl måste krigsförbanden i flera avseenden bli
mera »hänvisade till sig själva» än fallet är med åldersklassen. UH lämnar därför i det följande en kortfattad redogörelse för läng- den av en krigsförbandsövning inom armén och den varierande längden av värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet samt hur en sådan övning regelmässigt genomförs. Därefter re— dogörs för de stödfunktioner som är för- knippade med övningarna och de arbets— insatser som behövs för funktionerna. Slut— ligen berörs krigsförbandsövningar vid kust- artilleriet, flottan och flygvapnet.
Krigsförbandsövning vid armén omfattar för värnpliktiga i befattningar för meniga 18 dagar, för värnpliktiga i befattningar för underbefäl 25 dagar samt för värnpliktiga i befattningar för officerare och underoffi- cerare 32 dagar. I samtliga fall är in- och utryckningsdagar frånräknade. Vissa väm- pliktiga i befattningar för meniga med sär- skilt stort behov av befattningsutbildning fullgör dock krigsförbandsövning om högst 25 dagar.
Värnpliktiga i befattningar som kompani- chef eller kompanikvartermästare eller i annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare kan för avvecklingsar- bete åläggas att fullgöra krigsförbandsöv- ning som är högst två dagar längre än den tid om 25 eller 32 dagar som annars skul- le gälla.
Det krigsplacerade befälet avses i så stor utsträckning som möjligt självt planlägga, leda och genomföra utbildningen av krigs- förband.
En krigsförbandsövning omfattar i stort ca fem veckor fördelade sålunda: under första veckan — kallad B 1 - inryc- ker officerare och underofficerare, varvid bl a avsedda förbandsövningar mm för- arbetas, under andra veckan — kallad B 2 — inryc- ker underbefäl, varvid bl a ovannämnda övningar genomförs med allt befäl tom gruppchefer och ställföreträdande grupp- chefer, under tredje veckan — kallad F 1 -— inrycker de meniga och deltar inledningsvis i en mo- biliseringsövning i närheten av förbandens mobiliseringsplatser, varefter de tidigare för-
beredda övningarna påbörjas vid lägren, under fjärde veckan — kallad F 2 — fortsätter utbildningen och
under femte veckan — kallad F 3 — genom- förs som regel en större tillämpningsövning, varefter materielen vårdas och återställs i krigsförråd. Därefter sker avrustning och utryckning.
Under veckan närmast efter krigsförban— dens avrustning — här kallad F 4 — slut- förs återstående materielvård, varefter ma- terielen återförs och ställs in i mobiliserings- förråden.
Vid vissa förband med stort behov av be- fattningsutbildning för meniga genomförs mobiliseringsövningen i anslutning till in- ryckningen till B 2.
Av det ovanstående framgår att utbild— ningen under veckorna B 1 och B 2 bör genomföras i samma terräng som förbands- övningarna för att ge avsedd effekt. Det förutsätter tillgång till lämplig övningster— räng bl a för stridsskjutningar. En stor del av övningarna kommer därför att förläggas till fredsförbandens övnings- och skjutfält. De till dessa lokaliserade repetitionsövnings- lägren som i vissa fall innehåller även ål- dersklassläger kommer således att utnytt- jas i huvudsak veckorna B 1, B 2, F 1 och F 2.
Vid avrustningen vilken — utryckningsda- gen oräknad — som regel omfattar två da- gar är det med hänsyn till mobiliserings- beredskapen och av ekonomiska skäl ange- läget att förbandens personal iordningstäl- ler materielen för förrådsförvaring så att denna — i största möjliga utsträckning — är fullt funktionsduglig då personalen rycker ut. I princip bör materielen vara så iord— ningställd att den utan ytterligare åtgärder kan ligga i förbandets mobiliseringsförråd till nästa krigsförbandsövning fyra år se— nare. UH lämnar en närmare redogörelse för detta under 15.4.3 »Arbetsuppgifter vid krigsförbandens avrustning».
Enligt UH mening bör handräcknings— värnpliktiga i mån av tillgång i första hand utnyttjas för att skapa förutsättningar för en effektiv utbildning. De bör därför främst biträda med skötsel och drift av de målan—
ordningar samt den dukningstjänst som er- fordras för den enskilda befattningsutbild- ningen samt de inledande förbandsövning- arna. Krigsförbanden behöver då inte för- lora någon tid för sådana uppgifter till för- fång för den egna utbildningen. Härutöver bör handräckningsvärnpliktiga i lägren bi- träda med viss transporttjänst samt ställa lägren i ordning före och även efter an- vändningen, så att krigsförbanden utan stör- re tidsspillan kan övergå till de avslutande krigsförbandsövningarna. I förhållande till ovannämnda uppgifter bör andra förekom- mande behov av arbetsinsatser i princip ges en lägre angelägenhetgrad och i stor ut- sträckning överlåtas åt de övande förban- den att själva svara för. Det bör även framhållas att vissa av arbetsuppgifterna är av så kortfristig art att betydande svå- righeter torde föreligga att anställa sär- skild civil arbetskraft härför.
15.2.2 Lägrens lokalisering och utformning
Vid lokalisering av läger för krigsförbands- övningar eftersträvas —- som tidigare nämnts — en förläggning i anslutning till kasem- område eller till åldersklassläger för att i görligaste mån kunna ta därstädes förekom- mande nyttigheter och utbildningsanordning- ar i anspråk.
Även då lägren är förlagda till fredsför- bandens skjutfält eller större övningsfält kan krigsförbanden i flera fall utnyttja ål- dersklassens där belägna utbildningsresur— ser. Det bör dock framhållas att krigsför- banden vid förekommande mobiliseringsöv- ning samt under avrustningsskedet som re- gel förläggs i tillfälliga förläggningar —- hu- vudsakligen i tält — nära sina mobiliserings- förråd.
De övande krigsförbanden förläggs även under krigsförbandsövning som regel i tält. Befälet förläggs i regel i orten eller i be- fälsförläggningar i åldersklassläger.
Samtliga läger för krigsförbandsövning ordnas i princip-för 400 eller 600 man. Ej krigsförrådsställda tält utnyttjas i mån av tillgång samt förses med tältbottnar (motsv). Elektricitet framdras till varje tält.
Flertalet läger för krigsförbandsövning torde i genomsnitt komma att utnyttjas tre gånger per år, var gång under tre till fyra veckor.
I varje läger skall i princip finnas ett sa- nitetshus, gemensamt för 400 eller 600 man, ett torrklosettshus (kallt) per kompani, ex— peditioner, befälsrum, dagbefälsförläggning samt anordningar för utspisning och kom- paniförråd.
Vid läger på mer än 10 km avstånd från kasernområde — läger typ II c — anord- nas också sjukvisitationslokal och lägerför- råd.
15.3 Behov av arbetskraft under krigsför- bandsövning
15.3.1 Arbetskraftsbehovet för arméns läger för krigsförbandsövningar
De arbetsuppgifter som uppkommer vid ut- nyttjandet av dessa lägertyper kan i stort hänföras till följande funktioner, nämligen förplägnadstjänst under veckorna B 1 och B 2 samt vid avrustningen och strax där- efter,
målanordningar och säkerhetstjänst, städning, transporter, förrådstjänst, bevakning,
allmän service och
maskintjänst.
I det föregående har omnämnts att ett flertal läger är belägna intill kasernetablis— semang eller placerade så, att ett ålders- klassläger ingår som stomme. Krigsförban- den kan därför utnyttja ett flertal för ålders— klassen avsedda nyttigheter. För det extra arbetskraftsbehov som då uppkommer bör den personal eller de organ avses som an— litas för åldersklassens behov så långt detta är möjligt inom tilldelade resursramar.
För förplägnadstjänsten under vecka B 1 och särskilt B 2 kan det vid läger som ligger på mer än 1,5 km avstånd från ka- sernetablissemang eller komplett ålders- klassläger uppstå vissa svårigheter eftersom den meniga kockpersonalen ännu icke ryckt in.
Under vecka B 1 bör officerare och un- derofficerare av vilka de flesta torde bli kvartersförlagda i närliggande ort kunna förplägas där om avstånden till kasem— etablissemang eller matinrättning ingående i åldersklassläger icke är alltför långa.
Under vecka B 2 bör eftersträvas att för- lägga den inryckande kontingenten till ka- sernetablissemang eller åldersklassläger, var- igenom kontingentens utspisning och för- läggning underlättas. Är detta icke möjligt kan olika åtgärder övervägas. Enligt UH är det inte lämpligt att inkallat trossunder— befäl (motsvarande) tas i anspråk för exem— pelvis utdelning av i matinrättning färdig- lagad mat som transporterats ut till låg- ren genom körcentralens försorg, ej heller att inkalla eller avse särskilda handräck- ningsvärnpliktiga för dessa uppgifter. Däre- mot bör här personal ur de frivilliga för- svarsorganisationerna lämpligen kunna dis- poneras.
UH ifrågasätter i stället om ej den me- niga kockpersonalen, tillhörande en trossen- het per läger, kan överföras till den kategori meniga värnpliktiga som har att fullgöra högst 25 dagars krigsförbandsövning och som inkallas för att ombesörja ovannämnda förplägnadstjänst. Med ett sådant förfarings- sätt skulle även de förbandstyper — främst pansarförband —- som genomför mobilise- ringsövningar i anslutning till vecka B 2 kunna få sin förplägnadstjänst tillgodosedd även på mobiliseringsplatsen. I sistnämnda fall torde dock två koktrossar (motsvarande) behöva överföras.
Ordnande av tältförläggningama bör så långt det är möjligt åvila i första hand freds- förbandets handräckningsstyrka och före- kommande målplutoner. Därest dessa styr- kor skulle visa sig otillräckliga bör i un- dantagsfall del av den inneliggande ålders- klassen utnyttjas. Särskilt under krigsför- bandsövningar förlagda till maj och juni — den »truppfria» delen av året - kan det dock bli nödvändigt att ta i anspråk särskilt inkallade handräckningsvärnpliktiga, efter- som målplutonen saknas under denna tid och åldersklassens huvuddel ännu inte ryckt in. Ifrågavarande lägerarbete kan lämpli-
gen uppdelas i två etapper av Vilka den första omfattar förläggningar för den till vecka B 2 inkallade personalen medan den andra och arbetsmängdsmässigt sett större etappen omfattar förläggningar för förban— dets huvuddel. De särskilt inkallade hand— räckningsvärnpliktiga bör i första hand ut- nyttjas för den andra etappen. De kan där- efter under återstående del av sin inkallel- setid hjälpa till med skötsel av målanord- ningar, dukning mm främst under veckor- na F 1 och F 2. De bör utgöra ett antal, motsvarande 1 % av den till krigsförbands- övning inkallade styrkan, dock minst fyra värnpliktiga. Under krigsförbandsövning för— lagd till truppfritt uppehåll bör ovanstående procentsats ökas till 1,5.
Till förläggningsarbeten har UH även hänfört framtransport av ved och andra förläggningsförnödenheter, ordnande av tält- bottnar, biträde vid framdragning av elek- triska ledningar till tält mm samt iord- ningsställande av sådana i lägren ingående permanenta lokaler som expeditioner, be- fälsrum, matsalar m m.
Brytande av tältförläggningarna bör åläg- gas krigsförbanden. Innan de lämnar lägret bör de bryta och samla ihop tälthyddor mm. Övrigt iordningställande av förlägg- ningarna, eventuell torkning av tälten samt förläggningsmaterielens vård, återtransport och förrådsställning till nästa övningsom— gång, bör åvila fredsförbandets handräck- ningsstyrka och förekommande målpluto— ner eller för krigsförbandens avrustning särskilt inkallade handräckningsvärnplikti- ga.
Vid krigsförbandsövningar vintertid upp- kommer fråga om snöröjning. Före krigs- förbandens inryckning till lägren bör snö- röjning i första hand åläggas fredsförban— dets styrka för yttre renhållning och mål- pluton. Efter inryckningen bör snöröjning- en skötas främst av krigsförbanden själva. Det bör dock framhållas att ett stort antal förband icke disponerar egen snöröjnings- utrustning av nämnvärd kapacitet.
Skötsel av målanordningar och dukning samt säkerhetsmässiga åtgärder vid skjutning med skarp ammunition vid vissa övningar
bör — såsom framgår av kapitlen 12 och 13 — i första hand åvila fredsförbandets ordina— rie handräckningsstyrka, eftersom såväl de övande krigsförbanden som den innelig- gande grundutbildningskontingenten utnytt- jar samma anordningar. Med hänsyn till att krigsförbanden under en kort tidsperiod kommer att utnyttja målanordningarna rela- tivt intensivt är det sannolikt att den ordi- narie handräckningsstyrkan kommer att vi- sa sig otillräcklig, om inte särskilt inkallade värnpliktiga kan hjälpa till härmed. För sådana ändamål finns då — såsom nyss nämnts — de särskilt inkallade värnpliktiga tillgängliga som tidigare ordnat förläggning- arna. Dessutom kan förekommande målplu- toner utnyttjas.
Städning bör utföras av krigsförbanden själva. Tömning av latrin och transport av olika slags avfall bör ordnas genom avtal med entreprenör eller ombesörjas av den övande truppen i likhet med vad som tidi- gare anförts beträffande åldersklassläger.
Tillgången på fordon och förare för att tillgodose lägrens transportbehov av olika slag varierar under övningsveckorna. Under veckorna B 1 och B 2 disponeras ännu inga fordon och förare ur krigsförbandens tros- sar. Under dessa veckor måste fredsför- bandets körcentral anlitas. Under vecka B 1 bör transporter av inkallat befäl till viss del kunna utföras med körcentralens bussar eller med fordon som utan förare ställs till förfogande. Antalet fordon som är lämpliga för personaltransporter är emel- lertid begränsat. Under vecka B 2, då an— talet befäl flerdubblas, bör därför möj- ligheterna att förhyra bussar med förare utnyttjas i större omfattning än som för närvarande sker. — I de fall det vid vissa läger finns matinrättningar med anställd personal bör transporter till och från arbets- platsen av sådan personal ombesörjas av körcentralen i likhet med vad som föresla- gits i fråga om läger för åldersklassen.
Livsmedelstransporter bör under veckor- na B 1 och B 2 utföras främst genom kör- centralens försorg. Därefter kan krigsför- bandens trossfordon med förare utnyttjas. — Transporter av vissa lägerförnödenheter,
främst intendenturmateriel, ombesörjs ock— så av fredsförbandets förrådspersonal med körcentralens fordon.
För lägrens behov av transporter av oli- ka slag bör sålunda körcentralerna anlitas så långt det är görligt. Skulle körcentralernas resurser visa sig otillräckliga bör särskilda handräckningsvärnpliktiga inkallas för att förstärka körcentralerna. UH bedömer be— hovet av en sådan förstärkning till ungefär en bilförare per 150 inkallade värnpliktiga, dvs ca 0,7 % av inkallad styrka. — Behovet av handräckningsvärnpliktiga för transpor- ter i samband med krigsförbandens avrust- ning behandlas i 15.4.3.
Förrådstjänsten vid läger bör i allt vä- sentligt baseras på fredsförbandens resurser vilka har dimensionerats för att i normal omfattning kunna betjäna krigsförbanden. Sålunda svarar intendenturförrådets perso- nal för allt arbete som föranleds av tvätt— byten. För uttransport och lastning av lä— gerförnödenheter och tält svarar även för— rådspersonalen med hjälp från körcentra- len. Däremot är förrådspersonalen icke di- mensionerad för att ordna och bryta för- läggningar, efterstädning mm i samband med krigsförbandens avrustning. Förekom— mande lägerförråd bör betjänas av civil per- sonal ur fredsförbandets förrådsavdelning- ar. Skötsel och tillsyn av kompaniförråden bör däremot ankomma på krigsförbanden själva.
För drivmedelstjänsten vid lägren bör krigsförbandens drivmedelstrossar i första hand utnyttjas. Under veckorna B 1 och B 2 bör fredsförbandens eller i åldersklass- läger ingående fasta anläggningar i första hand utnyttjas. I övrigt bör tankning äga rum vid annat näraliggande fredsförband el- ler i sista hand vid civil anläggning, vilket kan vara kostnadsbesparande vid långa av— stånd till militära tankningsställen.
För bevakning av läger under krigsför- bandsövningar bör i princip handräcknings- värnpliktiga icke användas. Under veckorna B 1 och B 2 lämnas materiel ut endast i begränsad omfattning. Erforderlig bevak- ning under vecka B 2 av förekommande tältförläggningar torde kunna ombesörjas av
Tabell 15: 1. Arbetsinsatser av handräckningsvärnpliktiga m fl under en krigsförbandsövning
& Stödfunktioner
Vecka B 1
Otl' och uotl' rycker
Vecka B 2 Vecka F 1
Ubef rycker Meniga in och del- rycker
Vecka F 2 Vecka F 3 Vecka F 4
Repetitions- Tillämpnings- Avrustnings- utbildningen övningen av- arbetet av-
Antal handräck- ningsvärn- Olika tillgångar på arbets- Anm.
kraft med beteckningar
tar i öv- ningsför- beredel- serna
in. Kom- mande
övningar förbereds
in. Mob- fortsätter. övning. Större till— Repetitions- lämpnings- utbildningen övning börjar börjar
pliktiga i % av övande krigsför- bands- styrka
slutas. Återstående materiel transpor- teras till och ställs in i krigs- förråd
slutas. Materielvård. Avrustning. Utryckning
Förplägnadstjänst Ordnande av tält- förläggningar, framtransporter av materiel m m Snöröjning
Städning [ 2 ö i i
Ordnande av mål/ dukning
Transporter
Förrådstjänst f f under övnings- tiden
Maskintjänst m rn Bevakning
Brytande av tält- förläggningar, vård och återtransport
Arbetsuppgifter vid avrustning, återtransporter av materiel, förrådsställninz
å
:OOOSWENVNOO :OOOSOVJECO r 1—2
u— u-HO
w_r—lh—l H—f _F—f
5:00 800
1%
0
(l %)
s" 0,7 %
sa
2.7 %
Fredsförbandens handräck- ningsstyrka = h
Handräckningsvärnpliktiga som i anslutning till grund- utbildningen tjänstgör under en tid motsvarande
en krigsför- två krigsför- bandsövning (18 dgr) (36 dgr)
= r 1 = r 2 Handräckningsvärnpliktiga som särskilt inkallas för arbetsinsatser föranledda av krigsförbandens avrustning och som tjänstgör under en tid motsvarande en eller två krigsförbandsövningar = 5 Målpluton = må
Ovande trupp = ö
Anställd förrådspersonal = f Anställd maskinpersonal = m
Entreprenör = c
Värnpliktiga som under repe-
1. Avses senare även för skötsel av målanord- ningar och dukning
2 Ingåri fredsförban- dets hand- räcknings- styrka,
bandsövningar främst vid
körcentralen 3 För tygma— teriel ] %, för indenten- turmateriel 1% och för transporter m m 0,7 %
titionsutbildningen omgrupperats
till handräckningstjänst = 0
det inkallade befälet. Sedan mobiliseringsöv- ningen genomförts bör bevakning av lägren vara en naturlig uppgift för krigsförban- den.
Under krigsförbandens utnyttjande av lägren uppkommer ofta önskemål och behov av mera allmän service. För sådana behov bör man inte särskilt inkalla handräcknings- vämpliktiga. I stället bör man kunna ta i anspråk i första hand värnpliktiga som vid inryckning till krigsförbandsövningen om- grupperats till handräckningstjänst. Här- till kommer även möjligheterna att för kor- tare tidsperioder eftersätta vissa av fredsför- bandens behov av handräckningsvärnplik- tiga till förmån för krigsförbanden.
Maskintjänsten vid lägren bör åvila freds- förbandets ordinarie personal eller personal som ingår i lägerförvaltning för åldersklass- läger.
Sammanfattningsvis beräknar UH som ett riktvärde behovet av särskilt inkallade handräckningsvärnpliktiga — bortsett från avrustningsskedet — till ca 1,7 % av inkal- lad styrka. Vid krigsförbandsövningar för- lagda till i huvudsak truppfritt uppehåll bör ovanstående procentsats ökas till 2,2.
UH Vill med tabell 15: 1 åskådliggöra innehållet av en krigsförbandsövning för fältdugliga värnpliktiga samt hur värnplik- tiga tillhörande olika kategorier mfl lämp- ligen bör tas i anspråk för de göromål som föranleds av repetitionsutbildningsverksam- heten.
15 .3.2 Arbetskraftsbehovet för kustartille- riets läger för krigsförbandsövningar
UH har tidigare framhållit att kustartilleriet fn icke har några särskilda läger för krigs- förbandsövningar av det slag som redovisas för armén. Som en följd av 1966 års värn- pliktsutbildningssystem kommer kustartille- riets utbildningsförband att i princip ha ett i huvudsak truppfritt uppehåll under hösten för att genomföra huvuddelen av krigsför- bandsövningarna — höstomgången. Från och med kalenderåret 1970 har grundutbildning- en försöksvis inpassats så att åldersklassens värnpliktiga rycker ut före vecka B 1. Detta
medför att fredsförbandens resurser för ut— bildning, förläggning och förplägnad kan utnyttjas i full utsträckning för höstom- gångens krigsförbandsövningar.
Arbetsuppgifterna under höstomgångens veckor B1 och B 2 synes i stort vara av samma art som vid armén, dock med den skillnaden att det erforderliga tillskottet av värnpliktiga m fl i regel bör tillföras freds- förbanden, eftersom krigsförbandsläger sak- nas.
Under vecka F 1 och F 2 förläggs krigs- förbanden till ordinarie befästningar eller grupperingsplats. Behov av handräcknings- värnpliktiga synes i stort vara av samma omfattning som redovisats för armén. Dock bör med hänsyn till det större behovet av transporter antalet handräckningsvämplik- tiga — i avvaktan på att ytterligare erfaren- heter kan vinnas — tills vidare som ett rikt- värde beräknas motsvara 2 % av inkallad styrka.
15.3.3 Arbetskraftsbehovet för flottans lä- ger för krigsförbandsövningar
Genom 1966 års vämpliktsutbildningssys- tem har repetitionsutbildning i krigsförband införts även vid flottan. Av olika skäl har denna utbildning ännu icke kunnat genomfö- ras i större skala, varför erfarenheterna här- av hittills är begränsade.
Enligt vad UH erfarit kommer krigsför- bandsövningarna under veckorna B1 och B 2 att i huvudsak förläggas till fredsför- band. Härvid kan, utöver örlogsbaser och yt- terförläggningar, även fredsförband utan- för flottans organisation komma att tidvis behöva utnyttjas. I fråga om fartygsbesätt- ningar kan det härvid bli aktuellt att förläg- ga dessa ombord på i övningarna deltagan- de fartyg under vecka B 2. Vid kustbevak- ningsförband tillämpas även det förfarings- sättet att till ett av de övande förbanden samla befäl ur flera förband för central utbildning under veckorna B 1 och B 2. Öv- rig verksamhet däremot kommer att belasta fredsförbanden vilka därför under denna tid behöver tillföras bl a erforderligt tillskott av vämpliktiga m fl. Behovet synes i allt
väsentligt motsvara vad som tidigare redovi— sats för arméns läger. Härtill kommer visst behov av sjötransporter. Särskilt gäller detta flottans landbaserade basförband och kust- bevakningsförband.
Under senare delen av krigsförbandsöv- ningen kommer för flertalet övande landba— serade förband att erfordras särskilda tält- förläggningar på grupperingsplatserna. UH beräknar behovet av särskilt inkallade handräckningsvärnpliktiga till 1% av in— kallad styrka förlagd till läger. Skulle svå- righeter uppkomma att erhålla denna till- delning av handräckningsvärnpliktiga kan det övervägas om inte vissa värnpliktiga i bemanningsgrupp C bör kunna tas i an- språk för att fylla det återstående behovet av handräckningsvärnpliktiga. De väm- pliktiga i bemanningsgruppen kan få ökad kännedom om sina väsentligaste uppgifter i krigsorganisationen samtidigt som de bi- drar till att underlätta genomförandet av krigsförbandsövningarna.
15.3.4 Arbetskraftsbehovet vid flygvapnet för krigsförbandsövningar
UH har tidigare framhållit att för krigsför— bandsövningar inom flygvapnet icke före- kommer några särskilt inrättade läger av det slag som redovisats för armén. I stället upprättar flygvapnet främst vid krigsbaserna tillfälliga tältläger under sådana övningar. De principer som UH angett beträffande fördelningen av förekommande arbetsupp— giftcr sid arméns läger torde emellertid även kunna gälla vid dessa tillfälliga tältläger. Vid fördelningen av arbetsuppgifter mellan handräckningsvärnpliktiga och den inne- liggande grundutbildningskontingenten — särskilt de s k B-delsvärnpliktiga — har beho— vet av handräckningsvärnpliktiga hittills varit väsentligt mindre vid denna försvars- gren än vid de övriga. Detta beror bl a på att vid de av krigsförbandsövning berörda fredsflottiljerna en del av åldersklassens värnpliktiga under övningen friställs från sina ordinarie arbetsuppgifter i flygtids- produktionen, bla till följd av omfördel- ning av materiel med vars handhavande de
eljest sysselsätts. Ifrågavarande vämplikti- ga har då i stället tagits i anspråk för såda- na uppgifter som vid arméns läger åligger handräckningsvärnpliktiga. — Enligt UH me- ning bör det emellertid från principiella syn- punkter sett vara diskutabelt att fullt fält- dugliga värnpliktiga utnyttjas under grund— utbildning för handräckningsuppgifter för- anledda av krigsförbandsövningar.
Flygvapnet saknar emellertid mera omfat- tande praktiska erfarenheter av krigsför- bandsövningar enligt 1966 års värnpliktsut- bildningssystem. Den närmare utformningen av lägerverksamheten liksom det erforderli— ga antalet handräckningsvärnpliktiga bör därför ytterligare utredas av chefen för flygvapnet på grundval av erfarenheterna från flygvapnets krigsförbandsövningar un- der senare år.
I avvaktan på ytterligare erfarenheter av krigsförbandsövningar räknar UH därför tills vidare med ett behov av handräcknings- värnpliktiga, motsvarande högst 1 % av öv- ande krigsförbandsstyrka.
15 .4 Arbetsuppgifter vid krigsförbandens avrustning
15.4.1 Principer för avrustning
Vid utarbetandet av förslagen i det följande har UH utgått från principerna för 1966 års vämpliktsutbildningssystem, innebärande bl a att krigsförbandsövningar genomförs vart fjärde år för förbanden med möjlig- het till mindre avvikelser härifrån.
De övande krigsförbanden utnyttjar i hu- vudsak sin för krigsbruk avsedda materiel under repetitionsutbildningen. Behoven av beklädnadsmateriel och tält tillgodoses dock i första hand från de utbildande fredsför- bandens fredsförråd. För snabbmobiliseran- de förband ur armén tillgodoses emellertid hela behovet av beklädnadsmateriel genom att den för förbanden avsedda krigsinten- denturmaterielen utnyttjas. I detta samman— hang bör framhållas att beklädnadsmaterie- len som regel behöver tvättas efter avslutad krigsförbandsövning.
Behov av standardfordon, traktorer och motorredskap samt fartyg och båtar tillgo-
doses medelst tilldelade stamtillgångar eller genom lån och förhyrning.
Vid de övande krigsförbandens avrust— ning skall den för krigsbruk avsedda ma- terielen åter förrådsställas. Vid förbandens utryckning bör största möjliga del av krigs— materielen vara vårdad och krigsduglig samt upplagd i förbandens mobiliseringsförråd. Eljest nedgår den materiella krigsberedska- pen.
De övande krigsförbanden avrustar som regel vid eller nära sina mobiliseringsför- råd. Som hjälpmedel utnyttjas tillgänglig teknisk utrustning samt särskilt anskaffad vårdutrustning. Reparabel och kassabel ma— teriel byts ut. Erforderliga reparationer ut- förs vid reparations- och verkstadsförband samt vid militära och civila verkstäder (varv). För att undvika stilleståndsersättningar till ägare av förhyrd materiel (fordon och båtar) repareras denna i förtur. Den utnyttjade fredsintendenturmaterielen hopsamlas och sänds till tvättanstalt eller vederbörande fredsförråd.
I anslutning härtill får UH erinra om att VU-60 i sitt betänkande (sid 233) i fråga om krigsförbandens avrustning bla anfört att materielvården vid avrustningen måste ses som ett viktigt led i utbildningen. Under denna befästes nämligen kunskaperna rö— rande materielens funktion och skötsel. För- mågan att upptäcka och avhjälpa fel upp- övas.
Den för avrustning anslagna tiden uppgår för huvuddelen av förbanden till två dygn, utryckningsdagen oräknad. För efterar- bete kan kompaniehef, kvartermästare och materielredogörare åläggas tjänstgöra högst två dagar utöver den tid de eljest skulle ha tjänstgjort.
15.4.2 Arbetskraftsbehov i stort
Behovet av arbetskraft vid krigsförbandens avrustning är avsevärt. Även om de övan- de förbanden själva i största möjliga ut- sträckning skall vårda och förrådsställa den egna krigsmaterielen behövs tekniker och förrådspersonal för anvisningar, kontroll och vissa reparationer.
För en effektiv och ändamålsenlig vård fördelas arbetet med olika materielslag på skilda vårdstationer, vid vilka bla förråds- personal tjänstgör som övervakare och råd- givare.
Eftersom fredsförbandens tillgång på tek— niker och förrådspersonal är avpassad till ett relativt utjämnat normalbehov uppkom- mer betydande svårigheter att även under kortare tidsperioder kunna tillgodose de uppkommande behoven av sådan personal under avrustningsskedena. Möjligheterna att vid upprepade tillfällen under året anställa extra förrådspersonal för en tid av en till två veckor per gång är mycket begränsade. Därför bör handräckningsvärnpliktiga dis- poneras för nämnda göromål. De kan ef- ter viss utbildning och intrimning i göro- målen biträda tekniker och förrådspersonal i arbetet vid och efter själva avrustningen. Eftersom den tid som åtgår härför torde understiga längden av en krigsförbandsöv- ning kan dessa värnpliktiga utnyttjas även för andra arbetsuppgifter som föranleds av krigsförbandens övningar.
Den ojämförligt största delen av arbetet vid avrustningen utförs förutom av den fast anställda tekniker-, verkstads- och för- rådspersonalen av den avrustande truppen själv och dess befäl. Enligt utfärdade be- stämmelser skall krigsförbandschef leda utrustning och avrustning samt allt befäl ur- nyttjas för ledning och kontroll. Därmed kan den avrustande truppen verksamt bidra till att minska behovet av förrådsarbets- kraft. De arbetsinsatser som UH föreslår att de handräckningsvärnpliktiga skall gö— ra blir därför av särskild vikt under de ske- den i avrustningsarbetet då den övande truppen icke kan disponeras, nämligen un- der förberedelserna mm för avrustningen och i det arbete som förekommer sedan den övade truppen ryckt ut.
15.4.3 Arbetsuppgifter vid arméns förband
I det följande granskas förvaltningsgrensvis de arbetsuppgifter som är lämpliga för handräckningsvärnpliktiga.
Statskontoret har i en 1967 avgiven rap- port över organisations— och rationalise- ringsundersökning beträffande intendentur— och sjukvårdsmaterieltjänsten vid arméns förband behandlat behovet av arbetskraft vid avrustning av krigsförband. Härvid har på begäran av UH även undersökts behovet av handräckningsvärnpliktiga för biträde i avmstningsarbetet och vilka göromål som lämpligen bör utföras av sådana värnplikti- ga.
Enligt rapporten erfordras vid avrust— ningstillfällena tillgång till handräcknings- värnpliktiga.
Dessa bör då bl a biträda förrådspersona- len i verksamheten vid uppsamlingsplats för materiel, som är avsedd att sändas direkt till tvätt- och reparationsanstalt eller direkt återföras till fredsförråd eller också biträda materielredogörare vid inlämning av mate— rielen i mobiliseringsförråd, ge råd och an- visningar m m till underavdelningar i fråga om materielens vård och förpackning samt aktivt delta i detta arbete.
Enligt rapporten har tiden för ovanståen— de göromål såvitt avser de handräcknings— värnpliktiga beräknats till
en dag för förberedelser m m för avrust- ningarbete
tre dagar för avrustningsarbete samt två dagar för efterarbete. Om livsmedelstjänsten icke kunnat ord- nas så att lagade portioner kan tillställas de avrustande förbanden kan det tillkomma arbete med bla kokmateriel som utnyttjas av förbanden så länge att tiden knappast medgett vård i egentlig mening.
Utöver detta dagantal bör emellertid en- ligt UH mening beräknas ca två dagar för vissa ut- och intransporter, reservtid för otjänlig väderlek mm. För ifrågavarande arbeten bör således avses sammanlagt ca åt- ta dagar, varav ca tre—fyra dagar efter trup- pens utryckning.
Enligt ovannämnda rapport bör det an- tal handräckningsvärnpliktiga som behövs för ifrågavarande arbeten beräknas till ca 1 % av det övande krigsförbandets styrka.
Ett krigsförband om ca 1 200 man tilldelas således 12 handräckningsvärnpliktiga. An— talet bör ses som ett riktvärde under för- utsättning att såväl befäl som trupp tar ak- tiv del i förbandens avrustningsarbeten på ovan angivet sätt samt att lämpliga loka- ler ävensom vård— och reparationsresurser finns tillgängliga. Saknas sistnämnda förut- sättning måste procentsatsen för handräck- ningsvärnpliktiga höjas enligt chefens för armén bestämmande för varje övning.
Försvarets rationaliseringsinstitut har i en 1968 avgiven rapport över organisations- och rationaliseringsundersökning vid lant- militära försvarsområden redogjort för be- hovet av arbetskraft vid avrustning av sjuk- vårdsförband. Enligt rapporten erfordras ca fyra handräckningsvärnpliktiga per för- bandspluton (motSV) och avrustningstillfäl- le. Dessa värnpliktiga bör biträda i arbe- tet vid särskilt anordnade vårdstationer. För sjukvårdsförband inom bataljons ram är däremot den erforderliga arbetskraftför- stärkningen inräknad i det för intendentur- materieltjänsten ovan angivna behovet.
UH har för sin del funnit att även dessa värden bör läggas till grund för arbetskraft- beräkningen.
Ty gmaterieltj änst
Handräckningsvärnpliktiga bör i fråga om tygmaterieltjänsten lämpligen användas för att biträda tekniker och förrådspersonal vid upprättande och brytande av vårdstationer- na och i övrigt biträda i arbetet vid statio- nerna. De bör också under materielredo— görarens ledning delta i inlämningen av ma- teriel i mobiliseringsförråd, tillhandahålla och efter truppens utryckning hopsamla vårdmateriel mm. De skall vidare vid be- hov hjälpa till vid torkning av presenning- ar, maskeringsnät, verkstadstält m m och annan därmed sammanhängande verksam- het. En stor del av detta arbete måste ske efter truppens utryckning.
Den tid de handräckningsvärnpliktiga be- hövs för nämnda arbete varierar mellan oli- ka krigsförband, beroende på dessas mate- rielomfång, tillgången på lämpliga vårdloka-
ler och avstånden till dessa mm. Som ett medelvärde bör man kunna räkna med
en—två dagar för dukning och övriga för- beredelser,
tre dagar för avrustningsarbete samt två—tre dagar för efterarbete. Till detta dagantal bör läggas viss re- servtid för otjänlig väderlek m m. Samman- lagt beräknas åtgå ca åtta—tio dagar, varav minst tre dagar efter truppens utryckning.
Det antal handräckningsvärnpliktiga som bör vara disponibelt för ifrågavarande ar- beten kan i avvaktan på ytterligare under- sökning genom försvarets rationaliserings— instituts försorg uppskattas av UH till ca 1 % av det övande krigsförbandets styrka. Procenttalet bör tills vidare även här ses som ett riktvärde under samma förutsätt- ning som gjorts i fråga om avrustning av intendenturmateriel. Saknas denna förutsätt- ning bör antalet handräckningsvärnpliktiga vid behov kunna ökas.
Transporttjänst
Huvuddelen av de transportuppgifter som uppkommer i samband med avrustningen samt tiden närmast före och efter denna torde kunna ombesörjas av de övande för- banden och fredsförbandens körcentraler. För vissa transporter kan även förrådsper- sonal utnyttjas som bilförare. Det kan dock vara motiverat med en förstärkning av kör- centralens personal med särskilt inkallade handräckningsvärnpliktiga till ett uppskat- tat antal av en man per 150 inkallade (0,7 % av inkallad krigsförbandsstyrka).
Sammanfattning
Det sammanlagda behovet av handräck— ningsvärnpliktiga för arbetsuppgifter för- anledda av krigsförbandens avrustning bör enligt UH beräknas till ca 2,7 % av den övande styrkan under högst åtta dagar för intendenturmaterieltjänst och 10 dagar för tygmaterieltjänst — utjämnat till nio dagar — varav ca tre till fyra infaller efter krigsför— bandens utryckning. Procentsiffran bör ses som ett riktvärde.
15.4.4 Arbetsuppgifter vid marinens förband
Såvitt UH kunnat finna synes förhållandena vid marinen vara i huvudsak desamma som vid armén inom de ovan redovisade verk— samhetsgrenama. Härutöver föreligger ett ytterligare behov av personal för transpor- ter inom skärgårdsområde. För att klarläg- ga behovet av anställd personal och väm- pliktiga för arbeten som sammanhänger med återställande av stamfartyg samt för- hyrda fartyg och båtar erfordras viss ytter— ligare utredning som det närmast bör an- komma på chefen för marinen att göra. I avvaktan härpå torde det sammanlagda behovet av handräckningsvärnpliktiga för arbetsuppgifter föranledda av krigsförban- dens avrustning vid marinens förband bö- ra uppskattas till genomsnittligt 3 % av den övande styrkan. UH har härvid icke inräk- nat något behov av handräckningsvärnplik- tiga för vissa under längre tid pågående av- rustningsarbeten.
15.4.5 Arbetsuppgifter vid flygvapnets förband
Omfattningen av berörda arbetsuppgifter vid flygvapnets förband överensstämmer i princip med vad som redovisats för armén. Behovet av särskilt inkallade handräcknings- värnpliktiga är emellertid inte särskilt stort med hänsyn till rådande system med fasta bastroppar på krigsbaserna (en tekniker samt fem—sju mekaniker). Genom att såsom till- fällig förstärkning utnyttja personal ur bas— troppar vid sådana krigsbaser som inte del— tar i krigsförbandsövning torde arbetskrafts- behovet under avrustningsskedet kunna till- godoses utan att man härför särskilt behöver inkalla handräckningsvärnpliktiga. För öv- rigt är den största delen av materielen tek— niskt så komplicerad att handräckningsväm- pliktiga som inte fått ordinarie grundutbild— ning på materielen knappast är lämpade för skötsel och vård av densamma. Här— till kommer att förbanden under veckorna F2 och F3 av krigsförbandsövningen har tillämpade övningar och därvid är själv- försörjande i allt väsentligt.
UH anser med hänsyn härtill att särskild inkallelse av handräckningsvärnpliktiga för arbetsuppgifter föranledda av krigsförban- dens avrustning inte torde erfordras vid flygvapnet utom i vad avser intendenturma- terieltjänst, där antalet erforderliga hand- räckningsvärnpliktiga intill dess ytterligare erfarenheter vunnits kan beräknas till 1 % av den övande styrkan.
15.5 Särskilda övningar 15.5.1 De särskilda övningarnas omfattning
Särskilda övningar genomförs antingen i form av övning för bara befälet vid ett förband eller övning för såväl befäl som annan personal i nyckelbefattningar vid för- hand med särskilt komplicerad stridsteknik eller utrustning.
Övningarnas längd är för all personal elva dagar, in- och utryckningsdagar oräkna- de, vid flygvapnet dock fyra dagar, om Kungl Maj:t icke bestämmer annat. De äger som regel rum under juni—augusti.
I särskild övning deltar, förutom krigspla- cerad anställd personal,
vid armén värnpliktiga i befattningar för underofficer eller officer vid fältförband samt i befattningar för meniga eller under- befäl vid fördelnings-, brigad- och artilleri- regementsstaber med stabs- och sambands- förband, vid stridsvagnsförband och mot- svarande pansarförband, vid bandkanon- eller luftvärnsrobotförband samt vissa sär- skilda sambandsförband,
vid flottan av värnpliktiga i officersbe- fattningar,
vid kustartilleriet av värnpliktiga i be- fattningar för underofficer eller officer samt för meniga eller underbefäl vid kustartilleri- försvars-, brigad- och gruppstaber med stabs- och sambandsförband samt
vid flygvapnet av värnpliktiga i befatt- ningar för underofficer eller officer och för visst underbefäl samt för annan värn- pliktig vid luftvärnsrobotförband eller sta- tionskompani enligt Kungl Maj:ts bestäm- mande.
Övningarna beräknas from början av 1970-talet årligen omfatta
4 000 meniga eller underbefäl,
vid flottan 100 man i officersbefattning, vid kustartilleriet 450 man, varav högst 200 meniga eller underbefäl, samt
vid flygvapnet 1 200 man. Övning enbart för befäl omfattar under första veckan bla mobiliseringstjänst, per- sonlig färdighet och taktik. Under andra veckan genomförs i regel fältövning som om möjligt förläggs till den för förbandens krigsuppgifter aktuella terrängen eller an- läggningen.
Övning med förband omfattar i fråga om staber med ledningsorgan såväl stabstjänst- som fältövningar. Vid övriga förband vilka som regel har komplicerad eller stridstek- niskt avancerad materiel omfattar utbild- ningen materielkännedom, personlig färdig- het och samtrimning av förbandens under- avdelningar. Pansarförbandens övningar för- läggs ofta till skjutfält.
Den närmare utformningen av övning med förband prövas för närvarande. Såvitt UH erfarit torde åtminstone vid pansar- trupperna förbanden utgöras av i huvudsak fältstarka kompanier. UH måste därför i det följande grunda sina överväganden och för- slag i fråga om användandet av handräck- ningsvärnpliktiga i dessa övningar på vissa antaganden.
15.5.2 Principer för ut- och avrustning I särskild övning ingår i regel ingen mo- biliseringsövn'mg. I fråga om tygmateriel utnyttjas under övningarna antingen den materiel som till- hör eller avses för åldersklassförband eller den som avses för vederbörligt krigsför- band. Behov av standardfordon tillgodoses — liksom vid krigsförbandsövningar — med tilldelade stamfordon eller genom lån och förhyming. Behov av intendenturmateriel tillgodo— ses i regel med materiel ur fredsförråd.
Omfattningen av utlämnad materiel un- der övning med befäl begränsas i huvudsak till personlig utrustning. Härtill kommer dock behov av fordon. Erforderlig vård av materielen före inlämning beräknas, med
undantag för fordonen, till stor del utföras av de i övningen deltagande och i övrigt av förrådspersonalen.
Vid övning med förband kan däremot omfattningen av utlämnad materiel bli re- lativt betydande. Med hänsyn till övningar- nas begränsade längd bör förberedelser va- ra vidtagna för att snabbt lämna ut materie- len på den plats där utbildningen skall ske. Praktiska skäl talar för att den personli- ga utrustningen jämte standardfordon ut- lämnas vid fredsförbandet. Vid pansarför- band överlämnas den tyngre materielen på skjutplatserna.
Särskild tid för materielvård har enligt hittillsvarande bestämmelser för armén av- satts under övningens avrustningsskede. Den angivna tiden är dock mindre än vid krigsförbandsövning.
15.5.3 Behov av handräckningsvärnpliktiga vid övning för befäl
Behovet av handräckningsvärnpliktiga vid särskilda övningar för befäl bör enligt UH mening i huvudsak kunna tillgodoses av fredsförbandens ordinarie handräcknings- styrkor. Dessa bör därför under tiden ju- ni—augusti vara dimensionerade bla med hänsyn härtill. Körcentralerna kan dock be- höva tillföras en mindre förstärkning av sär- skilt inkallade handräckningsvämpliktiga för det ökade transportbehovet och den avslu- tande fordonsvården. UH beräknar såsom ett riktvärde arbetskraftförstärkningen till 4 % av inkallad styrka. De handräcknings- värnpliktiga bör rycka in samtidigt med be- fälsövningens personal men rycka ut en vecka senare, d v s ha fullgjort en krigsför- bandsövning om 18 dagar.
15 .5.4 Behov av handräckningsvärnpliktiga vid övning med förband
UH bedömer att behovet av handräcknings- värnpliktiga vid särskild övning med för— band är förhållandevis större än vid krigs- förbandsövning.
Med hänsyn till att det övande förban- det självt bör kunna utföra en större del av transporterna än vad som är fallet vid sär—
skild övning för enbart befäl bedömer UH — i avvaktan på ytterligare erfarenheter — att fredsförbandens körcentraler bör för- stärkas med endast 2 % av inkallad styr- ka.
Behovet av handräckningsvärnpliktiga för målanordningar och säkerhetstjänst bör kun- na tillgodoses från fredsförbandens ordina- rie handräckningsstyrkor vilka under tiden juni—augusti bör vara dimensionerade här- för.
På samma sätt som vid krigsförbandens avrustningar erfordras särskilt tillskott av handräckningsvärnpliktiga för att vid den avslutande materielvården och avrustning- en biträda tekniker och förrådspersonal vid vårdstationer. Eftersom de utryckande för- banden inte kan disponera samma tid som krigsförbanden för de avslutande vårdarbe- tena, allra minst ifråga om tygmateriel, upp- skattar UH — i avvaktan på ytterligare er- farenheter — såsom ett överslagsmässigt rikt- värde den erforderliga arbetskraftsförstärk— ningen med särskilt inkallade handräck- ningsvärnpliktiga till 4 % av den inkalla- de förbandsstyrkan. Till detta tal skall läg— gas de 2 % som enligt ovan erfordras som förstärkning av körcentralerna och för ef- terföljande fordonsvård.
De värnpliktiga bör rycka in samtidigt som det övande förbandet men rycka ut en vecka senare, (1 v 5 ha fullgjort en krigs- förbandsövning om 18 dagar.
15.5.5 Sammanfattning
Det sammanlagda behovet av handräck- ningsvärnpliktiga för arbetsuppgifter föran- ledda av särskilda övningar bör sålunda vid särskild övning för befäl beräknas till 4 % och vid särskild övning med förband till 6 % av inkallad styrka. Procentsiffrorna bör ses som riktvärden i avvaktan på ytterligare er- farenheter bl a vid förenämnda prövning av den närmare utformningen av särskilda övningar med förband.
15.6 Utbildningstidens fördelning, längd och inpassning vid handräckningsvärnplik- tigas krigsförbandsövningar
15.6.1 Utbildningstidens fördelning i stort under en krigsförbandsövning
UH har i kapitel 3 lämnat en redogörel- se för den tjänstgöringsskyldighet som en- ligt gällande provisoriska bestämmelser om värnpliktsutbildningen åligger handräck- ningsvärnpliktiga att fullgöra i form av grundutbildning och repetitionsutbildning. Bestämmelserna avser
värnpliktiga som vid inskrivningen uttas till handräckningstjänst
värnpliktiga som under grundutbildning- en överförs till handräckningstjänst samt
värnpliktiga som efter avslutad grundut- bildning överförs till handräckningstjänst.
UH har tidigare anfört att handräck- ningsvärnpliktiga efter allmänmilitär utbild— ning bör fullgöra tjänstgöringen i så nära anslutning som möjligt till de mera fältdug- ligas utbildning. Vidare bör de kunna bidra till att effektivisera utbildningen av ålders- klassen och krigsförbanden samt till att krigsberedskapen i materiellt hänseende återställs så snart som möjligt efter det att de övade förbanden avrustat.
UH har därför i kapitel 7 lämnat för- slag till den allmänmilitära utbildningens omfattning och innehåll som utformats med tanke på att en viss del av de hand- räckningsvärnpliktiga bör kunna krigspla- ceras eller tas i anspråk för att biträda vid mobilisering. I likhet med övriga vämplik- tiga bör därför en handräckningsvämplik- tig efter avslutad grundutbildning bibehålla sina allmänmilitära färdigheter på en god- tagbar nivå. En uppföljande utbildning är därför nödvändig, bla med tanke på till— komsten av ny utrustning, nya medel och metoder för exempelvis skydd, m m.
Den tjänstgöringstid som UH föreslår för handräckningsvärnpliktiga understiger inte väsentligt den som gäller för värnpliktiga tillhörande kategorierna G och F. Om man utgår från den kortaste tjänstgöringstiden — vid armén och kustartilleriet ca 250 dagar för kategori G — bör en handräckningsvärn-
pliktig efter allmänmilitär utbildning om ca två månader fullgöra handräckningstjänst under ca sex månader.
Enligt UH mening bör de handräcknings- värnpliktiga i princip även fullgöra visst an- tal krigsförbandsövningar samtidigt med de krigsförband, vid vilkas övningar mm de skall vara behjälpliga. Med anledning härav borde de i princip inkallas till repetitionsut- bildning första gången inom fyra år efter grundutbildningens slut.
Såsom anförts i kapitel 3 föreligger be- gränsningar av repetitionsutbildningsskyl- digheten för vissa handräckningsvärn- pliktiga — s k effektiviseringsvärnpliktiga. En sådan värnpliktig får nämligen från och med det kalenderår, under vilket han upp- når 35 års ålder, inkallas till krigsförbands- Övning endast under förutsättning att han är krigsplacerad vid enhet som skall fullgöra repetitionsövning i krigsförband. En stor del av de handräckningsvärnpliktiga kommer således inte att fullgöra föreskrivet antal krigsförbandsövningar om en eller flera så- dana övningar icke får fullgöras i direkt an— slutning till grundutbildningens slut. De pro- visoriska bestämmelserna om värnpliktsut- bildningen lämnar emellertid möjligheter härtill.
UH anser att handräckningsvärnpliktiga i princip inte bör fullgöra krigsförbands— övningar i direkt anslutning till grundut- bildningens slut eftersom detta skulle in- nebära ett avsteg från det egentliga ända- målet med krigsförbandsövningar. UH har emellertid med hänsyn till skälen för och följdverkningarna av nyssnämnda av Kungl Maj:t meddelade bestämmelser icke velat föreslå någon ändring av dessa och ej hel— ler av nuvarande möjligheter till ett sådant sammanförande av grundutbildning och krigsförbandsövning. Det kan nämligen ur utbildningssynpunkt vara ändamålsenligt att en handräckningsvärnpliktig genom en krigsförbandsövning i direkt anslutning till grundtjänstgöringen får en miljöutbildning, avseende de uppgifter av olika slag som ankommer på honom i en kommande krigs- befattning eller för uppgifter i samband med mobilisering. Särskilt gäller detta de hand—
räckningsvärnpliktiga som blivit eller av- ses bli krigsplacerade eller tagna i anspråk för att betjäna just det krigsförband som inkallats vid tidpunkten för den förlängda tjänstgöringen. För övriga handräcknings- värnpliktiga ställer sig ett dylikt samman- förande inte lika naturligt. För dem inne- bär detta i realiteten närmast en förläng- ning av deras grundutbildning med ett mot- svarande antal dagar men en minskning av deras repetitionsutbildning.
UH föreslår därför att nu nämnda system alltjämt bör få tillämpas, varvid i regel högst två, i undantagsfall tre krigsförbands- övningar får tas i anspråk i direkt anslut- ning till grundutbildningen. Risk kan — lo- kalt sett — föreligga att vid ett alltför fli- tigt användande av systemet ett krigsför- band kan komma att stå utan handräck- ningsvärnpliktiga som eljest med kvarståen- de skyldighet att fullgöra krigsförbandsöv- ningar skulle ha kunnat inkallas för att bi- träda det krigsförband som skall övas. Yt- terligare ett skäl till försiktighet är det för- hållandet, att krigsplaceringarna av hand- räckningsvärnpliktiga i hög grad växlar med anledning bla av ändringar av den väm— pliktiges bostadsort. Detta kan nämligen medföra att en värnpliktig som tidigare va- rit krigsplacerad inte längre blir det, varför en tidigare icke krigsplacerad erhåller så- dan placering, varigenom 35-årsregeln kan bli upphävd.
UI-I har även övervägt att föreslå att antalet krigsförbandsövningar vid en till- lämpning av det av UH föreslagna grund- utbildningssystemet för handräckningsvärn- pliktiga generellt borde minskas till tre, bl a med hänsyn till att det för de handräck- ningsvärnpliktiga som är krigsplacerade och överskridit 35 års ålder måste te sig orätt- vist att behöva avbryta sin civila yrkesut— övning för att biträda ett krigsförband, me- dan andra handräckningsvärnpliktiga vilka kanske ganska slumpmässigt inte krigspla- cerats efter 35 års ålder befrias från Vida- re sådan tjänstgöring. Främst med tanke på nödvändigheten att göra repetitionsutbild- ningsverksamheten så effektiv som möjligt och att krigsberedskapen i materiellt hän-
seende hålls på så hög nivå som möjligt har UH emellertid stannat vid att nuvarande högsta antal krigsförbandsövningar bör bi- behållas. Tillämpningen av 35-årsregeln som UH inte vill föreslå någon ändring av bör i sig utgöra en spärr för att icke fler handräckningsvärnpliktiga skall behöva in- kallas än som av behovet påkallas.
När handräckningsvärnpliktiga särskilt in— kallas för att genomgå repetitionsutbildning bör viss del av tjänstgöringstiden i första hand avses för repetition och komplettering av tidigare genomgången allmänmilitär ut- bildning mm. Återstående del av tjänst- göringen bör ägnas åt att effektivisera de mera fältdugliga värnpliktigas repetitionsut- bildning. De handräckningsvärnpliktiga som i direkt anslutning till grundtjänstgöringen fullgör en eller flera krigsförbandsövningar behöver däremot inte någon egen repeti- tionsutbildning. De kan därför helt tas i an- språk för att underlätta och effektivisera repetitionsutbildningsverksamheten i övrigt.
För de särskilt inkallade handräcknings- värnpliktiga bör repetitionen av den allmän— militära utbildningen omfatta följande antal timmar, nämligen
vapentjänst (inskjutning och fältskjutning) 4 skydd mot marktrupp 2 skydd mot ABC-strids-
medel 2 sjukvårdstjänst (hjälp
vid stridsskada) 2 strid 4 reservtid m m 2
Summa 16 timmar
Antalet timmar motsvarar således ca två dagar.
Eftersom en krigsförbandsövning för hu— vuddelen av de fältdugliga värnpliktiga om- fattar 18 dagar bör en krigsförbandsövning för handräckningsvärnpliktiga i stort sett ut— formas på följande sätt (antal dagar):
Allmänmilitär utbildning 2 Utrustning, avrustning
m m 1 Tjänstefri(a) söndag(ar) 1-2 Reservtid (innefattande
även inre tjänst) 2 För arbetsinsatser 11-12
Summa 18 dagar
15.6.2 Utbildningstidens inpassning
UH har som tidigare nämnts funnit att det för krigsförbandens avrustning föreligger be- hov av arbetsinsatser under ca åtta—tio dagar, varav tre—fyra efter truppens utryckning.
De övade krigsförbanden rycker i regel ut på en lördag, kompaniehef, kvartermäs- tare och materielredogörare dock på mån- dagen två dagar senare. De handräcknings- värnpliktigas arbetsinsats efter truppens ut- ryckning bör göras under tiden fr o m sön— dagen tom onsdagen. Inläggs endera en reservdag eller viss arbetsuppgift på ef- terföljande torsdag innebär detta, om fre- dagen avses som avrustningsdag, att dessa värnpliktiga kan rycka ut på lördagen, d v 5 en vecka efter det krigsförband vid vars av- rustning de varit behjälpliga. Inrycknings- dagen för de handräckningsvärnpliktiga in- faller då 18 dagar tidigare på måndagen en vecka efter det att krigsförbandets huvuddel ryckt in, d v s i början på vecka F 2.
I slutet på vecka F 2 lämnar krigsför- banden de repetitionsövningsläger, där de i flertalet fall varit förlagda, för att genom- föra den avslutande tillämpningsövningen. Därvid uppkommer ett behov av arbetsin- satser för att ställa lägren i ordning efter användningen samt för förläggningsmate- rielens vård, återtransport och förrådsställ- ning för efterföljande krigsförbandsomgång. Enligt UH mening bör förband som ge- nomgår grundutbildning (åldersklassen) i princip inte tas i anspråk för nu nämnda arbetsuppgifter. Den av riksdagen 1966 be- slutade längden av grundutbildnin gen inrym- mer inte heller särskild tid härför. Vida- re kan fredsförbandens handräckningsstyr- ka som sätts in för att biträda med handräckningsgöromål under veckorna B 1—
F 2 därefter inte åsidosätta sina ordinarie arbetsuppgifter utan bör återgå till dessa göromål. För arbetet med förläggningsma- terielens ordnande som kräver ca två dagar bör i stället avses särskilt inkallade hand- räckningsvärnpliktiga och därutöver väm- pljktiga som under pågående krigsförbands- övning omgrupperats till handräcknings- tjänst.
Läggs sålunda två dagar för förläggnings- arbeten till de nio dagar som UH genom- snittligt beräknat åtgå för arbetsinsatser vid och efter krigsförbandens avrustning upp- går den för arbetsinsatser avsedda tiden så- som förut nämnts till ca 11—12 dagar. Allt efter arbetsuppgiftemas omfattning bör dock enligt försvarsgrenschefs bestämman— de krigsförbandsövningen för de handräck- ningsvärnpliktiga kunna förkortas med högst tre dagar. En förkortning kan även vara motiverad med hänsyn till infallande helg- dagar.
15.6.3 Tjänstgöring för värnpliktiga som under krigsförbandsövning omgrupperas till handräckningstjänst
Vid krigsförbandens inryckning erhåller i regel ett antal fältdugliga värnpliktiga änd- rad uttagning och överförs till handräck- ningstjänst, sk omgruppering. UH har av principiella skäl inte funnit det vara lämp- ligt att föreslå att dessa värnpliktiga befrias från tjänstgöring under återstoden av krigs— förbandsövningen. De bör i stället under den återstående delen av övningen utnyttjas för arbetsinsatser vid lägren för krigsförbands- övningar och kan där komplettera fredsför- bandens handräckningsstyrka, främst under veckorna F 1 och F 2 med exempelvis läger- bevakning vid dygnsövningar, ordonnans- och annan servicetjänst.
Omgrupperas en värnpliktig som är krigsplacerad i sådan befattning att han in— kallas till vecka B 2 (underbefäl m fl) bör hans tjänstgöringstid enligt nuvarande be- stämmelser avkortas till 18 dagar. Han kom- mer då att rycka ut i slutet av vecka F 2, dvs när krigsförbanden övergår till de av- slutande tillämpningsövningama och där- med lämnar lägerområdena. En sådan värn-
pliktig kan då utnyttjas för arbetsuppgif- ter i lägren redan under vecka B 2, då till- gången på arbetskraft är relativt knapp, och i övrigt för att förstärka fredsförban- dets handräckningsstyrka, exempelvis vid körcentralen.
Även värnpliktig som krigsplacerats och inkallats till krigsförbandsövning i befatt- ning för officer eller underofficer kan kom- ma att erhålla ändrad uttagning, eventuellt till handräckningstjänst. Att ålägga honom att göra handräckningstjänst i anslutning till krigsförbandets övningar torde väl med hänsyn till längden av den utbildning han tidigare genomgått knappast kunna kom- ma i fråga. Annan placering eller hem- förlovning bör övervägas. Längden av tjänst- göringen kan i vissa fall medföra att han befrias från vidare tjänstgöring i fred.
15.6.4 Olika sätt att tillgodose behovet av arbetsinsatser
UH har hittills behandlat de särskilt inkal— lade handräckningsvärnpliktigas krigsför- bandsövningar ur den synpunkten att de i första hand skall utnyttjas för arbetsuppgif- ter föranledda av krigsförbandens avrustning samt återställande av den materiella bered- skapen. Som lämplig inryckningstidpunkt för dessa värnpliktiga har måndagen i vecka F 2 valts. För samma uppgifter bör emeller— tid även de handräckningsvärnpliktiga kunna användas vilka fullgör krigsförbandsövning i direkt anslutning till föregående grund— tjänstgöring. Av det tidigare anförda fram- går emellertid att det föreligger ett behov av arbetsinsatser redan under veckorna B 2, F 1 och F 2 för att förstärka fredsförban- dets handräckningsstyrka för transporter, dukning och skötsel av utbildningsanord- ningar m m. Även detta behov av extra ar- betsinsatser bör tillgodoses genom att man inkallar handräckningsvärnpliktiga med kvarstående repetitionsövningsskyldighet. De bör rycka in på måndagen i vecka B 2 och rycka ut i slutet av vecka F 2. Handräckningsvärnpliktiga bör därför in— kallas i två omgångar för att man skall kun- na effektivisera repetitionsutbildningsverk-
samheten, en mindre omgång (1,7 % av inkallad krigsförbandsstyrka) med inryck- ning under vecka B 2 och avsedd att tjänst- göra under krigsförbandsövningens tidigare hälft samt en större omgång (2,7 % av in- kallad krigsförbandsstyrka) med inryckning under vecka F 2 och avsedd att tjänstgöra under övningens senare hälft och veckan därefter.
Den repetition av den allmänmilitära ut— bildningen — två dagar — som båda omgång- arna skall genomgå bör av olika skäl lämp- ligen anordnas gemensam för dem och för- läggas till vecka F 2.
UH vill emellertid framhålla, att antalet särskilt inkallade handräckningsvärnplikti- ga bör bestämmas med hänsyn till det an- tal handräckningsvärnpliktiga som beord— rats att fullgöra en eller flera krigsförbands- övningar i direkt anslutning till grundtjänst- göringen. UH har därför närmare under- sökt om inte de handräckningsvärnpliktiga som fullgör krigsförbandsövning i direkt an— slutning till grundstjänstgöringens slut skul— le kunna bilda stommen i båda dessa om- gångar genom att fullgöra två på varandra direkt följande övningar. Inplaceras en så- dan dubbelövning så att utryckning kan ske på lördagen veckan efter det övade krigsförbandets avrustning — här kallad vec- ka F 4 — kommer den första arbetsdagen vid 36 dagars sammanlagd längd på övning- arna att inträffa på fredagen i vecka B 1. Denna veckodag synes lämplig eftersom de från grundtjänstgöringen utryckande hand- räckningsvärnpliktiga beräknas ha överläm- nat sina arbetsuppgifter till den avlösande styrkan under onsdagen eller torsdagen i denna vecka. Fördelen med detta system är främst att antalet särskilt inkallade hand- räckningsvärnpliktiga kan begränsas ytterli- gare. Befälsinsatserna för den allmänmili- tära utbildningen kan dessutom minskas samt i vissa fall utgå. Flertalet värnpliktiga kan helt eller delvis bibehållas åtminstone viss tid vid sina tidigare arbetsuppgifter vil- ket underlättar tjänsten. Sålunda torde ex- empelvis körcentralema som förstärkning kunna tilldelas huvuddelen av de värnplik- tiga som eljest skulle ha ryckt ut. Emeller-
tid föreligger även vissa nackdelar. Här skall i första hand nämnas att behovet av handräckningsvärnpliktiga under den för- sta delen av krigsförbandsövningen kan un- derstiga antalet från grundutbildningen ut- ryckande, varför en del av dessa borde hem— förlovas, medan behovet under övningens senare del kan komma att överstiga antalet utryckande. Systemet har emellertid, oav- sett att UH såsom tidigare anförts ställer sig principiellt tveksam till detsamma, så- dana fördelar att detta i första hand bör ut- nyttjas så att antalet till repetitionsutbild- ningsverksamheten särskilt inkallade hand- räckningsvärnpliktiga så långt möjligt kan begränsas. En sådan inkallelse kan för den enskilde värnpliktige komma att innebära ett väsentligt större avbräck i hans civila verksamhet än om han fullgör krigsförbands- övningen i anslutning till grundtjänstgö- ringen.
UH är medveten om att svårigheter kan uppkomma att tidsmässigt sammankoppla tjänstgöringen för de handräckningsväm- pliktiga som i direkt anslutning till grund- utbildningens slut fullgör krigsförbandsöv- ning med den tjänstgöring som avses skola fullgöras av särskilt inkallade handräcknings- värnpliktiga. Så kan tänkas bli fallet till följd av förskjutningar av grundutbildning- ens längd eller i fråga om inplaceringen un- der året av krigsförbandsövningar m m. Det- ta kan göra smärre variationer mellan de olika tjänstgöringsomgångarnas längd nöd— vändiga. Dessa torde dock inte behöva bli längre än tre—fyra dagar. Försvarsgrens- chef bör äga att bla av kalendariska skäl anbefalla erforderliga jämkningar i tjänst— göringstiden, innebärande exempelvis för- längning av grundtjänstgöringstiden med nyssnämnda antal dagar. Såsom tidigare an- förts har försvarsgrenschef möjlighet att förkorta längden av en krigsförbandsövning för handräckningsvärnpliktiga. UH utgår från att handräckningsvärnpliktiga som ålagts förlängd grundtjänstgöring framde- les — i den mån det är praktiskt genomförbart — kompenseras med en motsvarande förkort- ning av den tid de har att tjänstgöra under krigsförbandsövningar. — Exempel på hur
de olika omgångamas tjänstgöring skulle kunna sammankopplas tidsmässigt har läm- nats i bilaga 9: 1.
15.6.5 Krigsförbandsövnings längd vid flyg- vapnet
Huvuddelen av flygvapnets krigsförbands- övningar har en längd av 15 dagar för värnpliktiga i befattning för meniga och underbefäl. Vad UH föreslagit ovan beträf— fande 18 dagars krigsförbandsövning för de handräckningsvärnpliktiga synes i princip tillämpbart även i fråga om flygvapnet, dock med den skillnaden att tiden måste minskas med tre dagar. Den närmare ut- formningen av tjänstgöringen liksom beho— vet över huvud taget av ifrågavarande ar- beiskraftförstärkning bör dock ytterligare utredas genom chefens för flygvapnet för- sorg (jämför 15.3.4). Som tidigare angetts beräknar UH tills vidare antalet handräck- ningsvärnpliktiga för krigsförbandsövningar tilll % av den inkallade styrkan.
i I l | | |
Vakttjänst
16.1 Inledning
Bevaknings-, vakt-, beredskaps— samt ord- ningstjänst inom krigsmakten föranleder ett relativt stort antal åtgärder. Vid vissa an- läggningar mm som bedöms vara av vä- sentlig betydelse för krigsmakten krävs härutöver särskilda skyddsåtgärder. Tillträ- de till militära anläggningar regleras genom olika former av förbud för obehöriga.
UH har funnit att frågor om vakt- och beredskapstjänst som sammanhänger med kuppförsvar, bevakning av särskilda anlägg- ningar etc faller utanför UH kompetens- område. Sådana uppgifter synes inte heller lämpliga för handräckningsvämpliktiga. Det- samma gäller kommendering av sådana värnpliktiga att ingå i ordningspatruller mm. UH anser att frågan om kommen- deringar av nu nämnt slag under tider då andra värnpliktiga inte finns att tillgå bör bli föremål för överväganden i annan ord- ning. UH tar därför i det följande bara upp frågan om kommendering av handräck— ningsvärnpliktiga till vakt- och ordnings- tjänst i fred i anslutning till kasernvakt vid förband samt vissa skolor och staber mm.
En anledning till att handräckningsväm- pliktiga ofta beordras till vakttjänstgöring är främst minskade möjligheter att härtill un- der vissa tider på året förfoga över andra värnpliktiga tillhörande grundutbildnings- kontingenten. Detta gäller främst vid det s k truppfria uppehållet under maj—juni för
arméns huvuddel eller då större förbands- övningar pågår på längre avstånd från ka- semområdet samt under vissa längre helger.
Eftersom UH i fråga om vakttjänstens bedrivande närmast har att utreda i vilken omfattning handräckningsvärnpliktiga del- tar i och om de framdeles bör beordras till sådan tjänst redogör UH i det följande först för vakttjänsten vid fredsförband och skolor där det stora flertalet handräcknings- värnpliktiga tjänstgör och därefter i vad mån de används för bevakningsuppgifter vid övriga militära myndigheter.
16.2 N ulägesbeskri vning
16.2.1 Vakttjänst vid fredsförband och skolor
Vakttjänsten avser huvudsakligen in- och ut- passeringskontroll samt inre bevakning och vid behov även alarmering. Kasemvakten är den enhet till vilken allmänhet och polis i första hand vänder sig för att få upplys— ningar och hjälp.
In- och utpasseringskontroller under tjänstetid sker i regel vid huvudinfart, där vaktlokalen är belägen. Kontrollen som av- ser både personer och materiel är ofta för— enad med information och hänvisning av besökande. Allt efter områdets storlek och utseende kan besökare behöva åtföljas till besöksmottagaren.
Den inre bevakningen är främst inriktad
mot öppet kasernområde och inhägnat om- råde med obevakade infarter.
Den inre bevakningen avser att förhindra att obehöriga vistas inom området samt att inbrott eller skada görs på byggnader, ma- teriel o (1. Den avser även att förhindra brand, obehörig fotografering mm. Bevak- ningen utförs genom att området avpatrul- leras under oregelbundna tider. Under tjäns- tetid påkallar den inre bevakningen mindre omfattande åtgärder från kasernvaktens si- da än under annan tid, eftersom även övrig personal inom kasernetablissemanget har att själv svara för viss del av bevakningen, bl a genom kontroller.
Vaktchefen utövar i kasernvakten en kon— trollverksamhet av viss disciplinär betydel- se genom att granska de värnpliktigas mili- tära klädsel och uppträdande vid in- och utpassering.
I kasernvaktens uppgifter ingår ofta att vid telefonväxelns stängning svara för te— lefonpassning och koppling av samtal, över- vaka vissa larmtablåer för maskintjänst m m, tändning och släckning av viss belysning, m m. Vaktchefen svarar dessutom under vä- beln för tillsyn av arrest och arrestanter.
Kasemvakten består av fast vaktchef och ett varierande antal värnpliktiga under oli- ka delar av dygnet. Under tjänstetid får vaktchefen som regel biträde av en till två vaktordonnanser för in- och utpasserings- kontroll samt hänvisning mm. Under an- nan tid än tjänstetid uppgår allt efter de varierande lokala förhållandena vaktstyrkan i regel till sex till tio man som utnyttjas för posttjänst och patrullering, in— och utpasse- ringskontroll, telefonpassning mm. Flera förband har även under tjänstetid en större vaktstyrka utgående ur grundutbildnings- kontingenten eller en delvis reducerad styr- ka som kompletteras med ordonnanser i handräckningstjänst.
Vid förband med fasta vaktchefer alterne- rar som regel fyra äldre underbefäl som vaktchefer. De tjänstgör i regel ett dygn i taget.
De värnpliktiga i kasernvakten beordras i regel till högst 24 timmars sammanhäng- ande vakttjänstgöring.
Vid vissa förband begagnas ett system med vaktordonnanser under tjänstetid. Här- till används som regel särskilt avdelade handräckningsvärnpliktiga. Vid flera för- band förekommer även suceessiva kommen- deringar till vakten av sådana värnpliktiga enligt viss turlista. Vaktordonnanserna tjänst- gör oftast mellan kl 07 00—18 00.
Mellan kl 18 00—07 00 utgörs dock vakt- personalen med få undantag under huvud- delen av året av värnpliktiga tillhörande åldersklassen, främst de som tillhör kate- gorierna F och G.
De handräckningsvärnpliktiga får enligt gällande bestämmelser viss utbildning i vakt- tjänst.
Såsom tidigare nämnts utgörs vaktper- sonalen vid arméns kasernvakter av — för— utom vaktchef — fältdugliga värnpliktiga un- der grundutbildning och av handräcknings- värnpliktiga.
Dessa handräckningsvärnpliktiga utnyttjas i huvudsak som ordonnanser under tjänste- tid men får i flera fall även utföra vakt- tjänst hela dygnet, då åldersklassen i övrigt deltar i övningar utom förläggningsorten, samt dessutom ofta under såväl lördagar och söndagar som under längre helger. Vid förband med sk truppfritt uppehåll har andra än handräckningsvärnpliktiga inte funnits att tillgå för vakttjänst.
Vid några förband har, då tillgången på handräckningsvärnpliktiga väsentligt översti- git behoven för andra uppgifter, all or- donnans— och vaktposttjänst under hela dyg- net under en längre tidsperiod bestritts av handräckningsvärnpliktiga vilka då utgjort en för ändamålet avdelad vaktstyrka på 12 till 16 man, uppdelad på mindre vakten- heter.
Vid ett begränsat antal förband inom ar- mén är grundutbildningskontingenten upp- delad på en vårinryckande och en höstinryc- kande del. Värnpliktiga tillhörande någon av dessa delar finns således att tillgå un- der hela året. Vid flertalet av dessa för- band finns därför inte behov av handräck- ningsvärnpliktiga för vakttjänst annat än som ordonnanser under tjänstetid.
Vid krigsskolan och tygförvaltningssko—
i 1 l i i i l
i l
lan har bevakningen övertagits av Allmän- na Bevaknings AB, i det följande benämnt bevakningsbolaget. Den värnpliktiga persoa nalen synes dock ha bibehållits.
Vid kustartilleriets fredsförband är pro- blemen i stort sett av samma slag som in- om armén. Vid KA 4 har dock bevakningen av kasernområdet övertagits av bevaknings— bolaget fr o m den 1 oktober 1970.
Vid flottan sköts vaktuppgifterna av ma- rinens poliskår och militärt befäl med bi- träde av handräckningsvärnpliktiga samt av bevakningsbolaget. Antalet vaktchefer är tre till fyra per förband (motsvarande). I vakttjänst deltar värnpliktiga i handräck- ningstjänst och värnpliktiga som eljest av— ses för andra uppgifter. Dessa senare värn— pliktiga tjänstgör nämligen vid helikopter- förband eller minförråd på ytterförläggning- ar och i ekipagedetalj (motsvarande) vid ör- logsbaser.
Enligt inhämtade uppgifter används hand- räckningsvärnpliktiga för följande vakt— uppgifter:
inpasseringskontroll och ordonnanstjänst, i vissa fall kombinerad med expeditionsgöro- mål, vid KÖS och BÖS
vakttjänst och handräckning vid häkte vid örlogsbas Väst och KÖS
tjänst som hundskötare och vaktordon- nans vid örlogsbas Väst, örlogsbas Ost och Gustavsviks örlogsdepå
vaktordonnanstjänst vid örlogsbas Ost samt
vakttjänst, sambandsberedskap och sk allmänna arbeten vid Gullmarns örlogsdepå.
Vid flottans centrala skolor avdelas värn- pliktiga elever under grundutbildning till be- redskapsstyrka och deltar då i viss vakt- tjänst under annan tid än tjänstetid.
Vid KÖS medverkar handräckningsvärn- pliktiga även i ordningstjänst inom kasem- områdena, i patrulltjänst under fritid inom gamisonsorten samt i kuppförsvar.
Något sk truppfritt uppehåll, motsva- rande det som under våren förekommer vid arméns huvuddel, med därav betingat särskilt behov av handräckningsvärnplikti- ga för vakttjänst föreligger enligt uppgift inte vid flottan.
Vid Sjökrigsskolan och Gålöbasen har be- vakningen övertagits av bevakningsbolaget. Avtal har träffats om att bevakningen av Vitsåanläggningen skall övertas av bolaget, när vaktlokal ställs i ordning.
Bevakningen av Säveetablissemanget som numera förvaltas av Göteborgs kustartilleri- försvar sker genom bevakningsbolagets för- sorg.
Inom flygvapnet bestrids vakttjänsten vid flottiljvakterna fn av flottiljpoliser. An- talet vid varje flottilj placerade flottiljpoli- ser varierar mellan 11 och 17 enligt en i personalförteckning för flygvapnet gjord för- delning. Utredning om utbyte av flottilj- poliser mot äldre underbefäl pågår.
Utöver flottiljpoliserna tas vid vissa flot- tiljer någon eller några handräckningsväm- pliktiga i anspråk för ordonnanstjänst under tjänstetid. Dessa tas ut bland de värnplik- tiga som då avses för övriga funktioner in- om förbanden.
Av det tidigare framgår att även hundar används i bevakningstjänsten. Detta är för- hållandet främst inom flygvapnet, där så- väl vakt- som skydds- och bevakningshun- dar används. Antalet hundar i bruk är ca 200. En stor del av dem är vakthundar.
Enligt uppgifter som inhämtats från flyg- staben är hundarna fördelade med ca 10—14 per flottilj. F 7 har dock betydligt flera. För— delningen bestäms av chefen för flygvapnet.
För skötsel och tillsyn av hundarna an- vänds ett sextiotal värnpliktiga. För krigs- organisationen föreligger ett årligt utbild- ningsbehov av ca tio fältdugliga värnpliktiga. Återstoden utgörs av handräckningsvärn— pliktiga. Utöver hundgårdsförmannen er- fordras genomsnittligt fyra värnpliktiga per flottilj i fred.
16.2.2 Vakttjänst vid centrala ämbetsverk, staber rn m
I försvarsdepartememet och vissa centrala ämbetsverk inom fjärde huvudtiteln används i viss utsträckning handräckningsvärnplikti- ga för inpasseringskontroll och därav föran- ledda ordonnansgöromål.
Vid försvarsstaben (inklusive arméstaben
och försvarshögskolan) tjänstgör tre band— räckningsvärnpliktiga som ordonnanser med jourtjänst vart tredje dygn under annan tid än tjänstetid. Vid marin- och flygstabema tas för närvarande fyra respektive två hand- räckningsvärnpliktiga i anspråk för ordon— nanstjänst i samband med inpasseringskon- troll under tjänstetid. Vid försvarsstaben och flygstaben finns även ett antal fjärrskrifts— expeditörer och kryptobiträden med jour- tjänst. Vid stabema beordras även vissa väm- pliktiga som beredskapsordonnanser under annan tid än tjänstetid.
Bevakningen av militärområdesstabema (motsvarande) företer mycket olikartade or- ganisationsbilder. Vid varje sådan stab har vakttjänsten organiserats på ett sätt som av- viker från de övriga. Orsaken härtill torde främst vara de skiftande lokala förhållan- dena.
Sålunda finns enligt inhämtade uppgifter fasta vaktchefer bara vid tre staber, näm- ligen inom södra och västra militärområde- na fyra resp tre vaktchefer samt inom ned- re Norrlands militärområde tre vaktchefer, sammanlagt 10. Vid västra militärområdes- staben tjänstgör vaktchefema mellan kl 0715—2130 men vid de två övriga under hela dygnet. Vid östra militärområdessta- ben ombesörjs bevakningen under annan tid än tjänstetid av kasernvakten vid P 10. I övrigt utnyttjas handräckningsvärnpliktiga.
Vid Bergslagens militärområdesstab sköts bevakningen under tjänstetid av anställd per- sonal men under övrig del av dygnet av tre handräckningsvärnpliktiga tillhörande I 2. En av dessa värnpliktiga fungerar som vakt- chef.
Vid staben för övre Norrlands militär- område lyder bevakningsstyrkan som hu- vudsakligen utgörs av handräckningsvärn- pliktiga under vakthavande officer (V 0).
Vid militärkommandostaben på Gotland ombesörjs in- och utpasseringskontroll un- der tjänstetid av Växeltelefonist. Under öv- rig del av dygnet utförs bevakning av hand- räckningsvärnpliktiga.
Sammanlagt disponeras ett trettiotal hand- räckningsvärnpliktiga för vakttjänst vid ovannämnda staber. Härtill kommer ett an-
tal fjärrskriftsexpeditörer och kryptobiträ- den med jourtjänst.
Första flygeskaderstaben (El) disponerar förhyrda lokaler. För bevakning under an- nan tid än tjänstetid finns ingen särskild personal av ovan angivet slag.
Vid flertalet försvarsområdesstaber ombe- sörjs inpasseringskontrollen under tjänste— tid av anställd personal och handräcknings— värnpliktiga avsedda för andra stödfunk— tioner. Vid vissa försvarsområdesstaber har bevakningen under övrig del av dygnet fått form av jourtjänst. För sådan tjänst tas handräckningsvärnpliktiga i anspråk utöver de göromål för vilka de under tjänstetid är avsedda.
Bevakningen av Stockholms kustartilleri- försvarsstabs kanslihus och verkstäder i Vaxholm ombesörjs av bevakningsbolaget. Vid staben för Blekinge kustartilleriförsvar disponeras för inpasseringskontroll under tjänstetid två handräckningsvärnpliktiga vid budcentralen. I övrigt ombesörjs bevakning- en av civila vaktmän. Enligt Kungl Maj:ts beslut den 27 november 1970 skall avtal träffas om bevakning genom bevakningsbo- lagets försorg av sistnämnda kustartilleri- försvars anläggningar i den utsträckning mi- litära krav inte föranleder annat. Bevak- ningen av staben för fo 32/31 jämte Göte- borgs kustartilleriförsvar som är samlokali- serad med KA 4 sker genom bevakningsbo- lagets försorg. — Vid Gotlands och Norr- lands kustartilleriförsvarsstaber som i fred i stabs- och förvaltningshänseende är sam- manförda med kustartilleriförband ombe- sörjs vakttjänsten av personal och vämplik- tiga vid dessa förband.
16. 3 Överväganden
16.3.1 Vakttjänst vid fredsförband och skolor
Av det tidigare anförda framgår att hand- räckningsvärnpliktiga beordras till tjänstgö- ring i kasernvakt under vissa helger och de delar av året, då värnpliktiga tillhörande grundutbildningskontingenten med tillräck- lig utbildning i vakttjänst inte finns till- gängliga för vakttjänstens upprätthållande.
Det är här fråga om de perioder, då större förbandsövningar pågår och truppen har lämnat kasernerna, samt vid arméns huvud- del det uppehåll som i tiden ligger mellan utryckningstillfällena för en grundutbild- ningskontingent och de tidpunkter då de i nästa grundutbildningskontingent ingåen— de värnpliktiga ur olika kategorier är till- räckligt utbildade för att kunna användas för vakttjänst. Det är främst till sistnämnda period som frågan om disponerandet av handräckningsvärnpliktiga bör anknytas.
UH har lagt märke till en viss tveksamhet från förbandschefers sida att disponera värn- pliktiga ur grundutbildningskontingenten för vakttjänst vilket anses medföra visst av- bräck i utbildningsverksamheten och ned- gång i utbildningsresultatet. Att man lik- väl gjort detta har bla berott på att man ansett att vakttjänst innebär en tillämpning av vissa utbildningsmoment som ingår i de värnpliktigas utbildning i skydd. Under de tider då trupp inte finns tillgänglig har vakt— tjänsten ansetts böra ombesörjas av hand- räckningsvärnpliktiga.
Enligt UH mening föreligger skillnad mel- lan vakttjänst i fred och en posts uppträ- dande under fältmässiga förhållanden. Vakt- tjänsten innefattar ett flertal göromål som inte förekommer i fält. Benämningen vakt- tjänst är därför i viss mån missvisande och kan ersättas med benämningen bevakning som i sig rymmer flera moment av över- vakande service av olika slag, såsom larm— anläggningar, övervakning medelst TV, ut— nyttjande av bärbara sambandsmedel, tillsyn av maskinella anordningar m m.
En sådan mera allsidig bevakning har av olika skäl inte kunnat anordnas vid många förband. Vid vissa av förbanden är kasern— områdena inhägnade samt in- och utpasse— ringskontroll anordnad vid kasernvakten samtidigt som tillträde är möjligt vid andra ställen där bevakning inte förekommer. Vid andra förband är ofta endast den centrala del av kasemområdet inhägnad som lig- ger i anslutning till kasernvakten medan större delen av det ofta vidsträckta kasern- området ligger öppet för tillträde utan kon- troll.
För en fullgod bevakning vid flertalet av de militära etablissemangen skulle det såle-- des behövas en betydligt större vaktstyrka än man i regel anser sig kontinuerligt kunna ställa till förfogande. Detta har till följd att vakttjänsten ur bevakningssynpunkt i många fall inte kan anses få avsedd effekt. Svårig- heterna att bevaka har även ökat sedan de värnpliktiga tillåtits bära civil klädsel. Där- för aktualiseras frågan om man i den nu- varande formen bör bibehålla en verksam- het som inte fyller sitt ändamål utan att en så stor vaktstyrka avdelas att detta väsent- ligt inkräktar på utbildningsverksamheten. Att helt överlåta denna verksamhet på hand- räckningsvärnpliktiga synes enligt UH me- ning inte utgöra någon varaktig lösning på problemet. Andra former för bevakningen behöver därför prövas eller också måste ny målsättning övervägas.
UH fäster uppmärksamheten på det fak- tum att många mobiliseringsförråd på stora avstånd från vederbörande fredsetablisse- mang bara blir föremål för en tillsyn som varierar från ett besök per dag till ett par— tre gånger per vecka. Tillsynen utförs av särskilda tillsynsmän mot visst arvode. För- råden är emellertid försedda med speciella anordningar till skydd mot inbrott, skade- görelse m m. Ofta är de försedda med larm- anordningar.
Vid en jämförelse mellan skyddet och tillsynen av dessa förråd som ofta innehåller inte bara dyrbar utan även för mobilisering- en nödvändig materiel och vakttjänsten i kasernvakt kan det konstateras att för be- vakningen av fredsetablissemangen personal kontinuerligt tas i anspråk i en förhållande- vis stor omfattning utan att bevakningen för den skull blir fullgod. Samtidigt kan kon- stateras att antalet skyddsobjekt inom om- rådet för ett fredsförband vilka enligt nu- varande system kräver en fortlöpande till- syn eller bevakning är förhållandevis litet. Det stora flertalet byggnader inom området innehåller inte sådan materiel att bevakning med särskilt vaktbefäl eller trupp synes nöd- vändig. Det finns heller ingen möjlighet att personellt effektivt övervaka dessa byggna- der och anläggningar under den del av dyg-
net, då den i byggnaderna under tjänstetid arbetande personalen inte finns tillgänglig, utan att vaktstyrkan ökas. Vissa lokaliteter rymmer dock handlingar m ni som ur säker- hetssynpunkt är värdefulla.
UH anser att en särskild undersökning bör göras avseende vilka byggnader och an- läggningar inom försvaret som behöver kon- tinuerligt bevakas under annan tid än tjäns- tetid och med vilka medel erforderlig be- vakning kan ordnas. För en sådan bevak- ning bör tekniska hjälpmedel begagnas i den utsträckning det är möjligt i syfte att ned- bringa personalbehovet.
Skyltar med situationsplan över kasern- etablissemang mm vid inpasseringsställena för hänvisning av besökande bidrar också till att minska behovet av personal. — Sär- skilt i garnisonsstäder bör finnas förutsätt- ningar för en mera samordnad bevakning nattetid.
I avvaktan på resultaten av en sådan un- dersökning bör vakttjänsten tills vidare lik- som hittills ombesörjas av militära vaktche- fer och värnpliktiga.
Antalet värnpliktiga som därvid behöver disponeras bör emellertid begränsas till det oundgängligen nödvändiga.
I det följande begränsar sig UH till att huvudsakligen framlägga sina synpunkter på hur och i vilken omfattning handräcknings— värnpliktiga bör kommenderas till tjänst- göring i kasernvakt.
Frågan om i vilket skede av utbildnings- verksamheten och i vilken utsträckning värn- pliktiga ur grundutbildningskontingenten bör kommenderas till vakttjänstgöring an- kommer närmast på vederbörande militära myndigheter att avgöra. UH utgår emeller- tid från att dessa värnpliktiga inte vare sig utbildningsmässigt sett eller från ansvars- synpunkt kan anses vara i stånd att med önskad effekt tjänstgöra i kasernvakt förrän ungefär sex veckor förflutit från inryck— ningstillfällena.
Frågan om handräckningsvärnpliktigas medverkan i vakttjänsten blir således bla en fråga om de tidsperioder då en insats av sådana värnpliktiga blir nödvändig, i första hand av det skälet att under vissa tider på
året andra värnpliktiga inte finns att tillgå för kommendering till vakttjänst. UH an- ser nämligen att handräckningsvärnpliktiga inte bör utnyttjas för vakttjänst annat än som ordonnanser på tjänstetid så länge and— ra värnpliktiga med tillräcklig utbildning finns disponibla för ändamålet.
Skulle vakttjänsten under det truppfria uppehållet och ca sex veckor närmast där- efter bedrivas med samma personalinsats som under huvuddelen av året skulle minst 18 handräckningsvärnpliktiga per förband, fördelade på tre vaktomgångar, kontinuer- ligt behövas för bara denna uppgift. Det vo- re ej rimligt att låta så många värnpliktiga, som avses för övriga stödfunktioner, så ofta efter dagens tjänstgöring biträda i vakttjänst under övrig del av dygnet. Det skulle även med hänsyn till kraven på vila efter vakt- tjänsten innebära att den dagliga tillgången på handräckningsvärnpliktiga under ca tre månader tunnades ut med sex man vilka avsetts för andra tjänsteställen, vilket mot- svarar ungefär 25—35 % av de handräck- ningsvärnpliktiga. Härtill kommer ett ytter- ligare bortfall av arbetstid i form av kom- pensation för upprepad minskning av fri- tiden som följd av vakttjänstgöringen. Ett flertal av förbanden torde dessutom inte komma att förfoga över en utbildad hand- räckningskontingent som nämnvärt översti- ger 20 till 25 man. Skulle man i stället in- kalla och utbilda handräckningsvärnplikti- ga huvudsakligen för vakttjänst till ett antal av 18 man per förband skulle den totala styrkan, omsatt på ca 45 arméförband, upp- gå till ca 810 man enbart för armén. Härtill kommer behovet vid vissa skolor. En sådan disposition av värnpliktiga i handräcknings- tjänst anser UH vara orealistisk. En kraf- tig begränsning av de personella insatserna för vakttjänsten bör därför ske.
För tjänstgöring som ordonnanser under tjänstetid bör emellertid enligt UH mening handräckningsvärnpliktiga i första hand kun- na disponeras. Sådan tjänstgöring kan an- ses vara jämförbar med de stödfunktioner i övrigt för vilka handräckningsvärnpliktiga bör avses och bidra till att åtminstone i viss
omfattning befria övriga värnpliktiga ur grundutbildningskontingenten från vakt- tjänstgöring.
För vakttjänst i övrigt bör antalet hand- räckningsvärnpliktiga beräknas med ut- gångspunkt i det minimum som behövs för en väsentligt reducerad vakttjänst un- der den tid som förflyter mellan utryck- ningstillfället för en grundutbildningskon- tingent och den tidpunkt då värnpliktiga i den därpå följande kontingenten utbild- ningsmässigt är kapabla att biträda i vakt- tjänsten, d v 5 en tidsrymd av ca tre måna- der.
För en sådan vakttjänst under annan tid än tjänstetid behöver vaktstyrkan enligt UH mening utgöras av vaktchefen och endast två värnpliktiga. För kontinuerlig vakttjänst- göring skulle då behövas sex man som i omgångar tjänstgör vart tredje dygn. Man skulle kunna överväga att för sådan tjänst särskilt uttaga och utbilda förslagsvis fy— ra handräckningsvärnpliktiga per förband, vilka parvis tjänstgjorde vart tredje dygn, medan de återstående två kunde uttas bland de för övriga stödfunktioner avsedda hand— räckningsvärnpliktiga. Var och en av dessa senare behövde då tas i anspråk bara unge- fär en gång per månad vilket vore mera rimligt. De för sådan vakttjänst särskilt ut- tagna handräckningsvärnpliktiga skulle då bara behöva utgöra en särskild tjänstgörings- omgång per år, vars produktiva insatser skulle omfatta tre månader för vakttjänst och återstående tre månader för att biträda i andra förekommande stödfunktioner, me— dan för övriga stödfunktioner årligen skulle behövas flera tjänstgöringsomgångar, där de värnpliktiga gör produktiva insatser under sex månader.
Ett sådant system synes emellertid UH ur olika aspekter vara mindre tilltalande. I stället bör den »ordinarie» tjänstgöringsom- gång, vars produktionstid ligger på ömse si- dor om det truppfria uppehållet, utökas med fyra man. De tillgängliga handräck- ningsvärnpliktiga kan då parvis fullgöra vakttjänst under annan tid än tjänstetid utan att vakttjänsten blir alltför betungande för dem.
Efter det truppfria uppehållet kan ifrå- gavarande fyra handräckningsvärnpliktiga tas i anspråk för övriga stödfunktioner för vilka handräckningsvärnpliktign är avsedda.
En förutsättning för ett dylikt ianspråk- tagande av handräckningsvärnpliktiga för tjänstgöring i kasernvakt under annan tid än tjänstetid eller som ordonnanser under tjänstetid är givetvis att de fått erforderlig utbildning härför. Den allmänmilitära ut- bildning som föreslås av UH i kapitel 7 inrymmer vissa på vakttjänst inriktade ut- bildningsmoment (se bilaga 7: 5 Skydd). I fråga om befattningsutbildning för tjänst— göring som ordonnans föreslår UH visserli- gen i kapitel 8 att sådan utbildning bör hän- föras till expeditionslinjen men att samtliga huvudbefattningslinjer skall inrymma erfor- derlig tid för instruktion i ordonnanstjänst- göring (se bilagorna 8: 1—2).
UH anser vidare att handräckningsvärn- pliktiga i princip inte bör beordras till ord- ningshållning och patrulltjänst inom förlägg- ningsort. Sådana uppgifter bör i stället an— komma på polispersonal och annan anställd personal. Värnpliktiga bör ej heller använ- das som vaktposter mm vid häkten. För sådana uppgifter erforderliga tjänster bör — så länge arreststraffet bibehålls — äskas i sedvanlig ordning. Vidare bör man enligt UH mening undvika att placera små hand- räckningsstyrkor på mera avsides belägna tjänstgöringsplatser —- tex två handräck- ningsvärnpliktiga som nu finns vid Gus— tavsviks örlogsdepå — bla med hänsyn till svårigheterna att ge dem erforderlig kom- pletterande allmänmilitär utbildning vid för- banden.
Enligt UH mening bör handräcknings— värnpliktiga inte tas i anspråk för tjänst i flygflottiljvakterna (motsvarande), eftersom antalet flottiljpoliser dimensionerats så att vakttjänsten i sin helhet skall kunna hand— has av dessa poliser.
UH har inte närmare prövat den nuva- rande fördelningen av hundar inom flygvap- net.
Något alternativ till nuvarande använd- ning av hundar för den interna bevakningen
inom flottiljerna (motsvarande) synes för närvarande inte föreligga. Utvecklingen på det tekniska området vad gäller larman- ordningar kan emellertid framdeles föran- leda att behovet av hundar behöver omprö- vas och därmed även behovet av värnplik- tiga för hundarnas skötsel mm. En förut— sättning är emellertid att larmanordningar kan göras tillräckligt effektiva. Den i det föregående omnämnda särskilda utredning- en av bevakningstjänsten bör därför om- fatta även bevakning medelst hundar.
UH vill härutöver framhålla att svårig— heter föreligger att bedöma det framtida be- hovet av hundar för bevakning av friliggan- de bevakningsobjekt utanför flottiljerna. Frå- gan om bevakningen av dessa kan lösas till- fredsställande beror bl a på anläggningarnas belägenhet och storlek, det fortifikatoriska utförandet m m. Lämpliga skydds— och larm- anordningar bör därför beaktas av fortifi- kationsförvaltningen redan vid projektering- en av sådana anläggningar. Om därutöver yttre bevakning medelst hundar bedöms va- ra erforderlig kan detta bla bero på de 10— kala förhållandena. Av särskilt intresse är även frågan om och i vilken mån hundar anskaffade för krigsorganisationens behov skall utnyttjas inom fredsorganisationen.
16.3.2 Vakttjänst vid centrala ämbetsverk, staber m m
Enligt UH mening bör handräckningsvärn- pliktiga inte tas i anspråk för bevaknings- uppgifter i departement och centrala äm- betsverk. Dessa myndigheter bör i stället an- lita anställd personal för ändamålet. I de fall en del av bevakningen redan enligt träf- fade avtal överlåtits till bevakningsbolag bör detta överta bevakningen i dess helhet.
Vad beträffar behovet av personal för be— vakning av de lokaler som disponeras av försvarsstaben, försvarshögskolan och de centrala staberna utgår UH från att före- nämnda särskilda utredning bör omfatta även dessa staber och försvarshögskolan. UH vill dock framhålla att värnpliktiga en— ligt UH mening i princip inte bör dispone- ras för bevakningsuppgifter i de fall bevak-
ningen eljest i huvudsak kan utföras av per- sonal som anställts för detta eller andra än- damål eller ankommer på vaktbolag.
Bevakningen av militärområdesstaberna bör enligt UH mening kunna ges en mera enhetlig utformning oavsett skiljaktigheterna i lokalt hänseende staberna emellan. Un— der alla förhållanden — inte minst därför att stabsbyggnaderna inrymmer från säker- hetssynpunkt synnerligen betydelsefullt mu- terial — måste det anses vara direkt olämp- ligt att lägga vaktchefsansvaret nattetid på en handräckningsvärnpliktig. Ett system med fasta vaktchefer såsom det utformats vid södra militärområdesstaben kan kanske vara en lämplig lösning. Ett annat alterna- tiv är att vid de staber där fasta vaktchefer inte finns disponibla knyta bevakningen fas- tare till befattningen för vakthavande offi- cer såsom sker vid övre Norrlands militär- områdesstab. Den tidigare omnämnda sär- skilda utredningen som bör omfatta även bevakningen mm av militärområdesstaber- nas lokaliteter bör emellertid först avvaktas innan slutlig ställning tas till frågan.
Bevakningen vid försvarsområdesstaber- na torde kunna ordnas tillfredsställande om det av UH i bilaga 10: 3 c framlagda för- slaget till ändrad personalorganisation vid dessa staber tillämpas. Behovet av hand- räckningsvärnpliktiga bör ej dimensioneras med avseende på enbart bevakningsuppgif- terna. Handräckningsvärnpliktiga avsedda för andra uppgifter bör emellertid i mån av behov kunna tas i anspråk även för be- vakningsuppgifter som en >>tillikauppgift».
Bevakningen vid kustartilleriförsvarssta— herna synes vara eller bli tillfredsställande ordnad, varför särskilda förslag härom icke behöver framläggas av UH. Den tidigare föreslagna särskilda utredningen bör emel- lertid omfatta även dessa staber.
16.4 Förslag
16.4.1 Vakttjänst vid fredsförband och skolor
Såsom under 16.3 framhållits bör en sär- skild utredning komma till stånd av frågan i vilken utsträckning en ökad tillgång på
tekniska hjälpmedel m m kan nedbringa be— hovet av personal m m för vakttjänst sam- tidigt som denna effektiviseras. I avvaktan på resultatet av denna utredning bör denna vakttjänst tills vidare organiseras på följan- de sätt.
Handräckningsvärnpliktigas uppgifter i an- slutning till verksamheten i kasernvakt bör utgöras av ordonnanstjänstgöring på tjänste- tid samt tjänstgöring i kasernvakt under återstående del av dygnet under det trupp— fria uppehållet samt när övriga värnpliktiga ur grundutbildningskontingenten till följd av övningar befinner sig utanför förläggnings— orten. När sistnämnda värnpliktiga har fått tillräcklig utbildning i vakttjänst bör i första hand de beordras till vakttjänst under annan tid än tjänstetid.
Ordonnanstjänstgöringen bör huvudsakli- gen inriktas på att biträda vaktchef vid in- och utpasseringskontroll, biträda vid hän— visning och vid behov även åtfölja besö- kande. Ordonnanser bör även kunna funge— ra som ersättare för vaktchefen under den- nes måltider och andra förrättningar utan— för vaktlokalen, svara i telefon, hämta mat åt arrestanter i de fall arrestlokalerna är be- lägna i anslutning till kasernvakten, rn rn.
Behovet av ordonnanser är fortlöpande under året och beräknas enligt UH omfatta en ordonnans per kasernvakt och förband. Med en produktionstid om sex månader för varje sådan värnpliktig behövs årligen två handräckningsvärnpliktiga per förband.
Tjänstgöringen i kasernvakt under åter— stående del av dygnet bör under ovan an- givna perioder utöver in- och utpasserings- kontroll även omfatta bevakning genom pat- rullering och bedöms kräva en vaktstyrka om chef och två värnpliktiga. Patrulleringen utförs av vaktchefen jämte en man. Därvid stannar en värnpliktig kvar i vaktlokalen för in- och utpasseringskontroll mm. An— språken på vaktchefens tjänstgöring höjs emellertid med ett sådant system som i princip inte medger erforderlig vila för ho- nom. Tjänstgöringspasset omfattar fn ett dygn per vaktchef. I stället kan en över— gång till kortare pass om ca 12 timmar bli aktuell. En sådan övergång behöver inte
av detta skäl påkalla någon ändring av an- talet vaktchefer därest viss jourtjänst inräk- nas i passet. Försvarets arbetstidsberedning 70 har emellertid framlagt förslag till änd— ring av vaktchefernas arbetstidsförhållanden, varför UH inte går närmare in på dessa frågor.
Såsom förut nämnts bör för annan vakt- tjänst än ordonnanstjänstgöring en av de ordinarie tjänstgöringsomgångarna utökas med fyra handräckningsvärnpliktiga. Kom- mendering av handräckningsvärnpliktiga till vakttjänst behöver då för den enskilde väm- pliktige inte ske med tätare mellanrum än ca tio dagar, om vakttjänsten fördelas på samtliga i omgången ingående värnpliktiga.
Vaktprov bör avläggas innan de vämplik- tiga beordras till vakttjänst utrustade med eldhandvapen.
För vakttjänst under annan tid än tjänste- tid behöver handräckningsvärnpliktiga tas i anspråk under ca tre månader. Eftersom de värnpliktigas produktionsskede omfattar sex månader kan övriga tre månader användas för annan tjänstgöring.
Det årliga behovet av handräckningsvärn— pliktiga inom armén beräknas uppgå till 102 ordonnanser i kasernvakt och 128 för annan vakttjänst (se bilaga 16: 1).
Det för vakttjänsten avsedda tillskottet av handräckningsvärnpliktiga bör vid ar— méns huvuddel ingå i den utbildningsom- gång vars allmänmilitära utbildning påbör- jas omkring 7/1. De bör utbildas till om- kring 15/ 3, då övriga delar av omgången in- sätts i produktionen. Omgången bör fro m 15/ 3 till omkring 15/4 under större öv- ningar avlösa värnpliktiga ur grundutbild- ningskontingenten i vakttjänsten eller biträ— da förekommande krigsförband tillhörande s k vinteromgång. Härigenom torde åtmins- tone i vissa fall särskilda inkallelser av hand— räckningsvärnpliktiga för det senare ända- målet kunna minskas. Under tiden 15/4— 15/ 7 bör de handräckningsvärnpliktiga ut- nyttjas även för vakttjänst samt därefter in- till utryckningen disponeras för övriga ar- betsuppgifter.
I fråga om arméns mindredel kan mot- svarande princip tillämpas även om andra
tidpunkter tillämpas för grundutbildnings— kontingentens in- och utryckning samt för vakttjänstgöringsomgångens inryckning.
Vid kustartilleriet är problemen i stort av samma slag som för armén. UH föreslår med hänsyn härtill att motsvarande prin- ciper och personaltilldelning tillämpas vid kustartilleriets förband. Följande tidsinpass— ning föreslås.
Den tid under vilken handräckningsvärn- pliktiga bör avses för vakttjänst infaller mel- lan 20/ 8 och 1/12. Tillskottet av handräck- ningsvärnpliktiga bör därför inkallas till den utbildningsomgång, vars allmänmilitära ut- bildning påbörjas omkring 25/ 3. Efter ut- bildning till omkring 1/ 6 utnyttjas omgång— en intill 20/8 för att förstärka handräck- ningsstyrkan vid ytterförläggning eller i stöd- funktioner inom kasernområde. Den kan även biträda vid förberedelser för höstens krigsförbandsövning. Under tiden 20/8— 1/ 12 utnyttjas de handräckningsvärnpliktiga för vakttjänst. Utryckning sker omkring 15/ 12.
Det totala antalet handräckningsvärnplik- tiga avsedda som vaktordonnanser eller för vakttjänstgöring inom kustartilleriet beräk- nas uppgå till 10 respektive 20 med den närmare fördelning som framgår av bilaga 16: 1.
Även inom flottan bör motsvarande prin- ciper tillämpas. Av uppgifter som inhämtats från marinstaben framgår nämligen att värnpliktiga som kan disponeras för vakt- tjänst finns disponibla under större delen av året. Tiden 9/9—28/10 och 16/12—1/2 finns dock inga för vakttjänst tillräckligt ut- bildade värnpliktiga att tillgå vid KÖS och BÖS.
För flottan bör det därför vara tillräck- ligt att, förutom vaktordonnanser, en tjänst- göringsomgång per år disponeras även för vakttjänst omkring 9/9—1/2, dvs i stort sett ett produktionsskede om sex månader. Omgången bör rycka in under juni. Utryck- ning sker i februari året därpå.
Vid Gustavsviks örlogsdepå bör i stället för två handräckningsvärnpliktiga vilka fn används som ordonnanser och hundskötare äskas en tjänst för vaktmästare.
Vid Gullmarns örlogsdepå bör handräck- ningsvärnpliktiga icke användas för vakt— tjänst, sambandsberedskap och s k allmänna arbeten.
Antalet handräckningsvärnpliktiga avsed- da som vaktordonnanser eller för vakttjänst- göring inom flottan beräknas uppgå till 16 respektive 32 med den närmare fördelning som framgår av bilaga 16: 1.
Av det tidigare anförda framgår att något behov av värnpliktiga för tjänstgöring i flot- tiljvakter inom flygvapnet inte föreligger.
UH beräknar det sammanlagda årliga be- hovet av handräckningsvärnpliktiga för sköt- sel och tillsyn av hundar vid flygvapnet till ca 70 med sex månaders produktionstid. Den genomsnittliga fördelningen bedöms till sammanlagt fyra värnpliktiga per flot- tilj. Hänsyn har härvid tagits till att även värnpliktiga som utbildas för krigsorganisa- tionens behov tidvis bör kunna tas 1 an- språk för skötsel m in av hundarna.
16.4.2 Vakttjänst vid centrala ämbetsverk, staber m m
I försvarsdepartementet och vid alla cen- trala ämbetsverk bör inte handräcknings- värnpliktiga utan anställd personal tas i an- språk för bevakningsuppgifter. Om till följd härav behov uppstår av personalförstärk- ning bör tjänster eller, om avtal träffats med vaktbolag, medel för utökad bevakning äskas i sedvanlig ordning.
I avvaktan på resultatet av ovannämnda särskilda utredning som bör omfatta även försvarsstaben, försvarshögskolan och för- svarsgrensstaberna torde handräcknings- värnpliktiga tills vidare i hittillsvarande om- fattning och till ett antal av ca 20 med sex månaders produktionsskede behöva dispone- ras för oundgängligen nödvändiga bevak- ningsuppgifter.
Beträffande behovet av bevakning av mi- litärområdesstaberna hänvisas till vad UH tidigare anfört under 16.3.2. I avvaktan på en särskild utredning av hur bevakningen bör organiseras räknar UH med att sam- manlagt ca 40 handräckningsvärnpliktiga med sex månaders produktionsskede tas 1
anspråk för ändamålet. Vad beträffar bevakningen vid försvars- områdesstaber och kustartilleriförsvarsstaber hänvisas till vad UH anfört under 16.3.2.
16.4.3 Sammanfattning av förslagen
Det sammanlagda behovet av handräck- ningsvärnpliktiga med sex månaders produk- tionsskede för ordonnanstjänstgöring och tjänst i kasernvakt (motsvarande) beräknas av UH tills vidare uppgå till ca 368, varav 128 för ordonnanstjänst och 240 huvudsak- ligen för vakttjänst.
För skötsel och tillsyn av hundar i bevak- ningstjänst inom flygvapnet bedöms det år- liga behovet av handräckningsvärnpliktiga uppgå till ca 70.
16.44 Vakttjänst med utnyttjande av tid för handräckningsvärnpliktigas repetitions- utbildningsskyldighet
UH har även granskat ett alternativ som bygger på möjligheterna att låta vissa hand- räckningsvärnpliktiga i direkt anslutning till produktionsskedet kvarstå en tid motsva- rande visst antal krigsförbandsövningar för att i brist på andra värnpliktiga göra vakt- tjänst. Det förutsätter att ifrågavarande handräckningsvärnpliktiga tillhör sådan grundtjänstgöringsomgång vars utryckning nära sammanfaller med grundutbildnings- kontingentens utryckning, dvs den tidpunkt då bristen på värnpliktiga för vakttjänsten blir som störst. Dessa handräckningsväm- pliktiga skulle därvid kvarstå en tid mot- svarande ungefär tre krigsförbandsövningar (54 dagar) för vakttjänstgöring. Däremot ;kulle de ej kunna biträda vid våromgång- "trnas krigsförbandsövningar, vilket eljest ha- .ie varit möjligt. Det bör även framhållas att ifrågavarande värnpliktiga — såvida de inte blir krigsplacerade vid förband som in- kallas till repetitionsutbildning — torde kom- ma att ha förbrukat all den tid för repe- titionsutbildning som skall fullgöras före 35 års ålder.
Omsatt på arméns huvuddel kan altema- tivet utformas på följande sätt. Grundut-
bildningskontingenten rycker ut omkring 29/4. En av de fyra omgångarna av hand- räckningsvärnpliktiga avslutar sitt produk- tionsskede omkring 10/ 5 . Åläggs vissa i om- gången ingående värnpliktiga vilka inte till- hör kategorien till handräckningstjänst om- grupperade att efter grundtjänstgöringens slut kvarstå en tid motsvarande tre krigs- förbandsövningar rycker de i stället ut om- kring 4/ 7. Nästa grundutbildningskontin— gent — främst underofficers- och underbe- fälsuttagna — rycker in omkring 1/6. Dessa nyinryckta skulle då beordras till vakttjänst from 4/7, dvs redan ca fem veckor efter inryckningen. Denna utbildningstid är i kor- taste laget. Det bör framhållas att alterna- tivet även förutsätter att ordinarie hand- räckningsstyrka under tiden 20/4—10/5 tas i anspråk för vakttjänst. Detsamma gäller vid större övningar som grundutbildnings- kontingenten dessförinnan genomför.
Alternativet har den fördelen att hand- räckningsvärnpliktiga inte behöver särskilt inkallas för att under stor del av sitt pro- duktionsskede främst bestrida vakttjänst. Al- ternativets främsta nackdelar består i att en del av den ordinarie handräckningsstyrkan tas bort från tilldelade arbetsplatser samt i minskade möjligheter att låta de handräck- ningsvärnpliktiga delta i förberedelserna för vårens krigsförbandsövningar samt skötsel och drift av utbildningsanordningar. För att biträda krigsförbanden måste således tidiga- re utbildade handräckningsvärnpliktiga sär- skilt inkallas.
Alternativet är tillämpbart inom armén men är däremot mindre väl lämpat för kust— artilleriets förband. Detta beror på de se- nare inryckningstidpunktema för sistnämn- da förband.
UH finner därför att alternativet med hänsyn till sina nackdelar endast bör ut- nyttjas i undantagsfall.
17.1 Allmänna synpunkter
I samband med de tidigare i kapitel 6 redo- visade försöken vid gotlandsförbanden stu- derades även kasernvårdsfunktionen, inne- fattande kasemunderhåll, yttre renhållning och städning inomhus, i det följande be— nämnd lokalvård.
Såsom tidigare nämnts menas med ka- sernunderhåll i detta sammanhang åtgärder av byggnadsteknisk art avseende även vägar och mark samt den fasta maskintjänsten.
Den yttre renhållningen omfattar vägren- hållning, parkarbeten, hopsamling och bort— förande av sopor m m samt snöröjning. Med snöröjning avses här icke snöröjning av flyg- fält, vilket kräver betydligt större resurser än som regelmässigt avses för den yttre ren- hållningen.
Lokalvården kan indelas i truppstädning som utförs av de värnpliktiga, städning som utförs av civil personal anställd enligt städ- avtal samt golvvård som utförs av särskild personal enligt bestämmelser som utges av försvarets materielverk.
Här kan vidare noteras att kostnaderna för ovannämnda arbetsuppgifter fördelas så att för kasernunderhåll, maskinell utrustning för väghållning och utrotning av ogräs samt snöröjning tas sakanslag inom fortifikations- förvaltningens kompetensområde i anspråk medan försvarsgrenarnas anslag till renhåll- ning (inom materielverkets kompetensom- råde) anlitas för övriga av ovannämnda ar- betsuppgifter.
Kasernvårdsfunktionen
17.2 Överväganden och förslag
Vid sina överväganden om värnpliktiga el- ler anställd personal bör avses för ifrågava- rande arbetsområden har UH funnit sig bö- ra iakttaga den av statsmakterna år 1969 stadfästa principen att försvarets fredsorga- nisation inte med stöd av värnpliktslag m m bör tillförsäkras arbetskraft för uppgifter av företrädesvis civil natur.
Beträffande kasernunderhåll har UH kon- staterat att handräckningsvärnpliktiga ofta används för smärre reparations- och mål- ningsarbeten m m. De har i många fall inte haft tillräcklig yrkesvana för sådana arbe- ten.
Enligt UH mening bör handräcknings- värnpliktiga i princip ej användas för de starkt yrkesbetonade arbetsuppgifter varom här är fråga. I stället bör yrkesutbildad personal anlitas härför. Såsom omnämnts i det föregående har fortifikationsförvalt- ningen vid den kontakt som UH i ett tidigt skede av utredningsarbetet tagit med äm- betsverket uttalat sin bestämda uppfattning att endast anställd yrkesutbildad personal bör avses för ifrågavarande arbetsuppgif- ter. Om arbetet i de enskilda fallen lämpli- gen bör utföras av den för kasemunderhåll anställda personalen eller om sk köp av tjänster hellre bör väljas är en fråga som det ankommer på fortifikationsförvaltningen att avgöra.
I fråga om den yttre renhållningen bör bortforsling av sopor och avfall enligt UH
mening företrädesvis ske genom att avtal träffas med den kommun där förbandet är beläget om att kommunen åtar sig att mot särskild ersättning svara för bortforslingen mm. UH vill åter (jfr bilaga 11: 9) erinra om kommuns skyldighet i fråga om bort- forsling av orenligheter och avfall från hus- håll mm enligt 4 5 kommunala renhåll- ningslagen den 17 december 1970 och om den befogenhet kommun enligt samma lag- rum har att meddela erforderliga föreskrif- ter om bortforsling av annan orenlighet och annat avfall. För att underlätta bortforsling- en bör hopsamlingen av sopor mm kon— centreras till ett fåtal uppsamlingsställen in— om kasernetablissemanget. Avtal bör givet- vis kunna träffas även med enskild entre- prenör i den mån bortforslingen inte an- kommer på kommunen. Med ett sådant till- vägagångssätt — som redan tillämpas bl a vid ett flertal flygflottiljer — kan befintliga sam- hälleliga resurser för ifrågavarande arbets- uppgifter ofta utnyttjas mera effektivt.
Beträffande den yttre renhållningen i öv- rigt bör man — såsom UH framhållit i kapi- tel 6 avsnitt 6.8.3 — eftersträva en ökad ef— fektivitet bl a genom bättre användning av tillgänglig maskinell utrustning eller genom att anskaffa sådana tekniska hjälpmedel samt genom att anställa personal för ända- målet. Erfarenheterna från gotlandsförsö— ken, särskilt verksamheten vid GK/KA 3, har också utvisat fördelarna härutinnan.
Vad lokalvården beträffar bör enligt hit- tills tillämpade principer städningen av för- läggningslokaler med därtill angränsande ut- rymmen utföras av värnpliktiga ur truppen. Handräckningsvärnpliktiga bör på samma sätt städa egna förläggningar och biutrym- men. Städning och storstädning av stabs- och förvaltnings— mfl lokaler angivna bl a i TLA nr 9/ 1961 bör liksom hittills utföras av civil personal anställd enligt kollektiv- avtal. Städning av vissa lektionssalar bör kunna utföras av de handräckningsvärn- pliktiga som enligt UH förslag i kapitel 12 avses för skötsel rn rn av de inre utbildnings- anordningarna i dessa salar.
För övrigt städningsarbete, särskilt då golvvården, bör personal anställas som med
tilltagande yrkesvana och med hjälp av här- för avsedda maskiner och andra tekniska hjälpmedel bättre än handräckningsvärn- pliktiga lämpar sig för sådana uppgifter. Det har även visat sig att de värnpliktiga förbrukar avsevärt mera rengöringsmedel än som är nödvändigt och att de ofta på grund av ovana vid arbetet missköter ma- skinerna. Härtill kommer att felaktigt ut- förd golvvård kan medföra hygieniska nack- delar medan en golvvård utförd på ett än- damålsenligt sätt på längre sikt kan medföra avsevärda besparingar genom att minska reparationsbehovet m m.
UH finner det emellertid ändamålsenligt att till en enhet sammanföra den personal som avses för både yttre och inre renhåll- ning, särskilt golvvården. Härvid bortses dock från de arbetsuppgifter som enligt det tidigare anförda bör utföras av värnplik- tiga eller städpersonal anställd enligt kollek- tivavtal. En sådan enhet bör även kunna åläggas att städa i gymnastik- och samlings- salar samt bastu mfl gemensamma loka- ler.
Denna enhet som kan benämnas kasernvårdsgrupp kan endera vara under- ställd förbandets städledare eller förban— dets kasernvårdsavdelning och för ett ka- sernetablissemang av regementes storlek lämpligen bestå av fem löneplansanställda befattningshavare, av vilka en i förmans- ställning. Även kvinnor bör givetvis kunna anställas. Vid ett förband mm med större kasernbestånd eller bostadsbestånd bör grup- pen göras större eller antalet grupper ökas till två. Vid förband m rn där verksamheten inte är så omfattande som vid ett regemente bör den bli mindre.
En fördel med en kasernvårdsgrupp för både yttre renhållning och viss lokalvård är att den kan användas mera flexibelt om den avses för båda arbetsområdena och att den vid behov kan sättas in i sin helhet på ettdera av dessa områden. Vid toppbelast- ning såsom efter omfattande snöfall eller vid den allmänna uppstädningen av kasern- området efter snösmältningen på våren kan det dock bli nödvändigt att sätta in även delar av åldersklassen.
Med anställd personal behöver man in- te såsom i nuläget exempelvis till norr- landsförband kommendera handräcknings- värnpliktiga, hemmahörande i andra delar av riket, för att på stora avstånd från hem- orten fullgöra sin värnplikt i form av arbete av så utpräglad civil natur som det här är fråga om.
Den av UH bedömda storleken av ka- sernvårdsgruppema framgår av bilagorna 17: 1—4.
Det sammanlagda behovet av arbetskraft uppgår till 390 löneplansanställda, av vilka 80 i förmans ställning.
Det av UH beräknade behovet av arbets- kraft bör självfallet kunna jämkas sedan den föreslagna organisationen prövats under ett till två år. Behovet av arbetskraft kan be- höva omprövas i samband med beslut som fattas på grundval av resultatet av pågå— ende utredningar om den lokala och lägre regionala ledningens framtida utformning, fortifikations- och byggnadsförvaltningens organisation samt övergång till rationella ut- bildningsenheter inom fredsorganisationen.
Den lokala organisationen för administration och utbildning av handräckningsvärnpliktiga. Beräknat behov av befäl och anställd personal för
18.1 Nulägesbeskrivning
18.1.1 Nuvarande utbildning av handräck- ningsvärnpliktiga
Såsom tidigare nämnts (3.7) är den nuva- rande utbildningen av handräckningsvärn- pliktiga inom armén fördelad på ett inledan— de skede om fyra veckor, inriktat på grund— läggande militär utbildning, och ett andra skede som huvudsakligen avser att vidmakt— hålla inhämtade kunskaper och färdigheter och som omfattar fyra timmar per vecka under återstående del av grundtjänstgöring- en. Inom armén rycker de vid inskrivning- en till handräckningstjänst uttagna värn- pliktiga som regel in i en omgång per år. De är huvudsakligen fördelade på samtliga fredstruppförband.
Vid flottan bedrivs den allmänmilitära utbildningen av samtliga värnpliktiga cen- tralt vid KÖS. Denna utbildning omfattar för den enskilde värnpliktige ca 6 1/2 veckor. De handräckningsvärnpliktiga fördelas så att de rycker in vid sex olika tillfällen under året. De värnpliktiga får därefter i mån av tillgång på resurser fortsatt militär utbild- ning vid de förband m m, där de placeras för produktiva insatser.
Inom kustartilleriet är den militära ut- Jildningen icke centralt organiserad såsom vid flottan utan ges de handräckningsvärn- pliktiga i regel vid det kustartilleriförband, där de placerats till tjänstgöring. Utbild-
stödfunktionerna, m m
ningen omfattar för närvarande en tid av tre till fem veckor, vartill kommer viss upp— följande utbildning.
Inom flygvapnet får de handräcknings- värnpliktiga som är fördelade på flertalet flottiljer militär utbildning under tre till fem veckor. Återstående del av grundtjänst- göringen ägnas åt uppföljande utbildning, viss yrkesutbildning och praktisk yrkestjänst.
Av det anförda framgår att den tid som ägnas åt militär utbildning av handräck— ningsvärnpliktiga utgör en förhållandevis ringa del av grundutbildningstiden. Den ad— ministrativa enhet där dessa värnpliktiga placeras till tjänstgöring kan därför sägas ha fått sin utformning mera med tanke på redovisning och förläggning mm av de värnpliktiga samt daglig fördelning av dem på olika arbetsuppgifter och arbetsledning än på den begränsade militära utbildnings- verksamheten.
18.1.2 Administrativa enheter för stödfunk- tionerna
Den administrativa enheten för de handräck- ningsvärnpliktiga benämns i regel allt efter sin storlek kasernkompani (-batteri) eller kasernpluton (—tropp), vid flygvapnet dock specialkompani, i Vilket de handräcknings- värnpliktiga ingår i vissa underenheter. Kasernkompani (motsvarande) finns inom armén vid de flesta förbanden. Vid vissa förband och skolor behöver endast en ka-
sernpluton (-tropp) vara organiserad. Vid fo 66/JS finns för här avsett ändamål en ekonomigrupp.
Som ett resultat av 1971 års avtalsverk- samhet avses för befattning som chef för kasernkompani (-batteri) inom armén 38 förvaltare i lönegrad A 23 i utbyte mot of- ficer (kapten) i arvodesbefattning. Vid A 8 skall dock officer på aktiv stat liksom hit- tills avses för befattningen. Som kompani- adjutant tjänstgör i regel underofficer på aktiv stat. Vid I 19 är ett äldre underbefäl kompaniadjutant. Vid P 7 avses härutöver en underofficer i arvodesbefattning och ett äldre underbefäl för den del av kasern- kompaniets verksamhet som är förlagd till Revingehed (P 7 R).
De handräckningsvärnpliktiga vid kasern- kompanierna är fördelade på en fast och en rörlig styrka. Den fasta styrkan avses för särskilda uppgifter i stabs- och förvalt- ningsorganisationen. Den rörliga styrkan av- ses för övriga göromål av handräcknings— natur och leds i regel av ett äldre underbe- fäl. Vid artilleriförbanden — utom A 7 — samt regementen till vilka andra förband eller skolor anslutits i administrativt hänseende, tjänstgör dock två — vid P 4 tre — underbe- fäl vid kasernkompaniet.
Kasernplutonerna (-tropparna) är inte självständiga enheter utan anslutna till ett utbildningskompani, vars chef är ansvarig även för utbildningen av de handräcknings- värnpliktiga. Däremot svarar han inte för dessa värnpliktigas arbete inom stödfunk- tionerna. Det gör i regel en som chef för kasernplutonen (-troppen) placerad under- officer i arvodesbefattning med biträde av ett äldre underbefäl. Vid de förband där målpluton organiseras är plutonen i regel underställd chefen för kasernkompaniet.
Inom flottan finns enligt inhämtade upp- gifter förband med funktion motsvarande kasernkompani (-pluton) organiserade vid KSS, BÖS och KÖS — ÖrlBS samt vid ÖrlBV och ÖrlBO ekipageavdelningar. För marin- stabens och nuvarande teleskolans behov finns dessutom ett stabskompani på Skepps- holmen. Härutöver finns delar av kasem- kompanifunktionen inom andra förband så-
som baskompanierna Vitså och Gålö samt Gullmarns örlogsdepå och Sävedetachemen— tet.
Vid en granskning av de funktioner som regelmässigt ankommer på kasernenheterna vid ovan angivna skolor och örlogsbaser kan konstateras att dessa enheters organisa- toriska utformning och uppgifter varierar i hög grad. De värnpliktiga som tjänstgör vid kasernenheterna utgörs av handräck- ningsvärnpliktiga och värnpliktiga katego- rierna F och G. I stort kan dock beträffan- de KSS samt ÖrlBV och ÖrlBO sägas att kasernenheterna anslutits till andra, större organisationsenheter, nämligen vid KSS till ett utbildningskompani och vid de två ör- logsbasema till dessas ekipageavdelningar. Vid BÖS och KÖS — ÖrlBS finns däremot mera fristående kasernkompanier (motsva- rande).
Vid KSS ingår sålunda i utbildningsba- taljonen ett kompani (4. kompaniet) med en kasernpluton. Plutonchef är en underoffi- cer, tillika chef för kasernvårdsdetaljen. I plutonen ingår ett äldre underbefäl som ar- betsledare. Plutonen är indelad i en trans- portgrupp, en arbetsgrupp och en båtgrupp som är organiserad under sommarhalvåret. För båtgruppen avses värnpliktiga kategori G.
Vid ÖrlBV ingår i ekipageavdelningen en kasern- och depådetalj. Detaljchef är en underofficer på aktiv stat. I detaljen ingår även en underofficer och tre underbefäl vilka tjänstgör som instruktörer vid allmän- militär utbildning av värnpliktiga, som ar— betsledare för handräckningsvärnpliktiga och som föreståndare för häkte, m m.
Vid ÖrlBO ingår i ekipageavdelningen en kasernsektion som bla består av en ka- sern- och depådetalj. Detaljchef är en un- derofficer på aktiv stat. I detaljen ingår vi- dare fyra underofficerare och fem under- befäl, av vilka tre avses som instruktörer vid allmänmilitär utbildning och de övriga som dagbefäl m m. — I den i avdelningen in- gående ekipagesektionen ingår bl a enheter för sjö- och landtransporter och en särskild arbetsstyrka.
Vid BÖS finns såsom tidigare nämnts ett
kasernkompani. Som resultat av 1971 års avtalsverksamhet avses för befattningen som kompaniehef förvaltare i lönegrad A 23 i utbyte mot en arvodestjänst för kapten. Kompaniet är indelat i kasernexpedition, arbetsgrupp, båtcentral och vakt med häk- te. Vid kasernexpeditionen tjänstgör sex underbefäl, avsedda främst för förläggning och fördelning av värnpliktiga och andra elever vid de centralt organiserade kurserna vid skolan. I arbetsgruppen ingår under led- ning av ett befäl värnpliktiga bilförare kate— gori F och handräckningsvärnpliktiga. Till båtcentralen hör båtar för utbildning, sko— lans eget transportbehov och fritidsbåtsport. Vid båtcentralen tjänstgör ett underbefäl som chef och värnpliktiga kategori G.
Vid KÖS — ÖrlBS finns den egentliga kasernkompanifunktionen inom bataljon Anckarstierna. För bataljonchefsbefattning- en har tillkommit en tjänst för kapten på ak- tiv stat i stället för en arvodestjänst för of- ficer. I bataljonen ingår en rustkammare, två kompanier samt en instruktörsgrupp. Ett av kompanierna är kasernkompani och består av, förutom en underofficer som chef, ett underbefäl som kompaniadjutant, en ar- betsgrupp och en vaktgrupp. Vid kompaniet administreras huvudsakligen de värnpliktiga som tillhör KÖS organisation.
Till det andra kompaniet som är ett depå- kompani med en underofficer som chef och ett underbefäl som kompaniadjutant förde- las mera tillfälligt värnpliktiga från fartyg under översyn och avrustning samt väm- pliktiga tillhörande ÖrlBS stab och förvalt- ningar utom ekipageavdelningen samt elever m fl. Vid instruktörsgruppen som avses för allmänmilitär utbildning av värnpliktiga ut- görs befälet av två underofficerare (chef och ställföreträdande chef) samt två under- befäl. De värnpliktiga som tjänstgör vid kompanierna utgörs av handräckningsväm- pliktiga.
Vid kustartilleriet finns organiserade ka- sernbatterier (KA 1, KA 2 och KA 4) och kasernavdelningar (KA3 och KAS). Som en följd av nämnda avtalsverksamhet avses för befattningar som chefer för batterierna förvaltare i lönegrad A 23 i utbyte mot ar-
vodesanställda kaptener. För avdelningarna är chefskapet förenat med befattning som chef för allmänna avdelningen.
Vid kasernbatteriet (-avdelningen) finns som adjutant en flaggunderofficer. De hand- räckningsvärnpliktiga vid kasernbatterier och kasernavdelningar är fördelade på en fast och en rörlig styrka med en överfurir som chef för den rörliga styrkan och en överfurir som biträder adjutanten med ex- peditionstjänst och fördelning av de värn- pliktiga på arbetsuppgifter m rn.
Den fasta styrkan avses för särskilda i stabs- och förvaltningsorganisationen ingå- ende uppgifter.
Den rörliga styrkan avses för övriga handräckningsuppgifter. Under tiden maj— oktober utökas den rörliga styrkan för att tillgodose även ytterförläggningarnas behov.
Såsom tidigare nämnts finns inom flyg- vapnet vid varje flottilj (motsvarande) ett specialkompani som bla avses för samma uppgifter som ett kasernkompani (-batteri) vid övriga försvarsgrenar. Personalen vid specialkompaniet är fördelad på kompani— expedition, soldatskola, utbildningsförråd och skjutbanor samt en specialpluton som indelas i körcentral och beredskapspluton med hundgård. Chefen för kompaniet och kompaniadjutanten är officer respektive un- derofficer, båda på aktiv stat. Övrigt befäl utgörs av tre äldre underbefäl placerade vid expeditionen, utbildningsförrådet och kör- centralen. De värnpliktiga som tjänstgör vid kompaniet utgörs av både handräck— ningsvärnpliktiga och andra värnpliktiga. Vid specialkompaniet bedrivs främst vid soldatskolan en omfattande utbildningsverk- samhet, huvudsakligen avseende allmänmi- litär utbildning av samtliga vid flottiljen placerade värnpliktiga. Som instruktörer vid denna utbildning avses annat flottiljen till- hörigt befäl.
18.2 Det totala behovet av handräcknings— värnpliktiga enligt UH förslag (alternativ II)
Av det tidigare anförda framgår att beho- vet av handräckningsvärnpliktiga med sex månaders produktionsskede för de av UH
föreslagna stödfunktionerna beräknats till sammanlagt 4 636 varav
1 226 för kontorsfunktionen, 1 359 för transportfunktionen, 1 040 för dukningsfunktionen, 573 för säkerhetstjänst på skjutfält samt 438 för vakttjänst m rn.
Man måste emellertid även räkna med en reservstyrka om ca 10—15 % för inträffande fall av sjukdom, ledighet m m. Med den vikt och betydelse för utbildningsverksamheten vid förbanden som UH tillmäter de före- slagna stödfunktionerna, särskilt vid en för— kortning av grundtjänstgöringstiden för oli- ka kategorier av värnpliktiga, bör främst de fasta arbetsplatserna ha en kontinuerlig till- gång på handräckningsvärnpliktiga. Behovet av handräckningsvärnpliktiga på de olika arbetsplatserna varierar dessutom i flera fall. UH har vid sin dimensionering av ar- betskraftsbehovet icke tagit hänsyn till me- ra markerade arbetstoppar. Härtill kommer att behov av tillfällig arbetskraftsförstärk- ning tidvis kommer att uppstå på grund av oförutsedda händelser, lokala variationer rn m bl a med hänsyn till tillförseln av om— grupperade värnpliktiga. UH har därför funnit att en för sådana behov erforderlig reserv av handräckningsvärnpliktiga om 5— 10 0/0 bör tilldelas förbanden. Vid behov bör även en utjämning av tillgången på så- dana värnpliktiga kunna ske förbanden emellan inom och även mellan militärområ- dena. UH finner det därför nödvändigt att räkna med en reserv om 15—25 % eller ge— nomsnittligt 20 % av det angivna behovet. Totalt bör man således räkna med ett behov av (4 636 + 20 % ' 4 636 =) ca 5 560 eller — avrundat — 5 500 handräckningsvärnplik— tiga för att säkerställa den fulla effekten av stödfunktionerna. I kapitel 5 har UH som ett medelvärde för sina beräkningar antagit att den årliga tillgången på handräcknings- värnpliktiga under 1970-talet uppgår till ca 5 500. Tillgången täcker således i stort sett det framräknade behovet av sådana värn- pliktiga.
18.3 Överväganden och förslag till princip- organisation av de administrativa enheterna enligt alternativ II
Såsom tidigare nämnts synes de administra- tiva enheterna har fått sin organisatoriska ut- formning med avseende mera på andra upp- gifter än utbildning av de handräcknings- värnpliktiga. Som en följd av det förslag till en avsevärt mera omfattande allmänmilitär utbildning för handräckningsvärnpliktiga som UH enligt givna direktiv framlagt i ka- pitel 7 och den fastare utformningen av stöd- funktionerna samt de värnpliktigas fördel- ning på fyra omgångar kommer större krav att ställas på de administrativa enheterna med avseende på utbildningsverksamheten. Verksamheten i övrigt omfattar redovisning, förläggning m rn av de värnpliktiga och att ställa dem till förfogande åt det utanför en- heten stående befäl som leder arbetet inom de olika funktionsområdena.
De förslag till förkortning av grundut- bildningstiden för olika kategorier av värn- pliktiga som på försök genomförs under 1972/73 ställer även ökade krav på befälet på utbildningskompanierna för att uppnå uppställda utbildningsmål för de mera fält- dugliga värnpliktiga. Befälet på vissa av utbildningskompanierna bör därför inte så- som hittills varit fallet belastas med utbild- ningsansvaret för de handräckningsvärnplik- tiga som ingår i kasernplutoner (motsvaran- de). Utbildningen av dessa värnpliktiga bör därför i samtliga fall ske vid kasernenheter- na. Den föreslagna utbildningsverksamheten med dess ökade omfattning och intensitet med fyra utbildningsomgångar per år, var- dera med ca åtta veckors koncentrerad ut- bildning och en uppföljande och komplet- terande utbildning — fyra timmar per två- veckorsperiod — under ett sex månader långt produktionsskede, ger enligt UH mening inte längre anledning till att vid armén bi- behålla flertalet kasernplutoner organisera- de. Vid A7, Lv 3, Lv 4, Lv 5, Lv7 och Ing 2 bör därför kasernplutonerna framde- les få en självständig ställning och organi— seras som kasernkompanier.
Kasernkompani (—batteri) bör således fin-
nas organiserade vid I l—I 5, I 11—1 17, I 19 —121, P 1, P2, P4, P6, P7Y, P10, P 18, A 1, A3, A4, A6, A7—A9, Lv3—Lv7, Ing 1—Ing 3, S 1, S 2, T 1—T 4, InfSS och TygS. Kasernplutoner bör dock bibehållas vid P 7 R samt vid KS och AUS. Befälet på kasemkompanierna bör utgöras av kompa- nichef, adjutant och befäl för allmänmilitär utbildning. Kompanichefen — som hittills i de flesta fallen varit kapten i arvodesbefatt- ning — bör till följd av resultaten av 1971 års avtalsverksamhet i regel vara förvaltare på aktiv stat. På befattningen som kompani- adjutant bör enligt UH mening i princip ett äldre underbefäl placeras i stället för nuva- rande underofficer på aktiv stat. Denne bör i stället med hänsyn till de ökade krav som måste ställas på utbildningsbefälet som regel placeras som plutonchef och närmast under kompanichefen leda den allmänmilitära ut- bildningen vid kompaniet. I det enskilda fal- let bör han dock kunna bibehållas som kom- paniadjutant om han bättre lämpar sig för denna befattning. I sådant fall bör ett äldre underbefäl placeras som plutonchef. Till plu- tonchefens förfogande bör som instruktör ställas ett underbefäl.
Det anförda har närmast tillämpning inom armén och kustartilleriet. Vid flottan, där den allmänmilitära utbildningen anord— nas centralt, torde — bortsett från KÖS — någon tillkomst av tjänster för utbildnings- befäl icke bli erforderlig med anledning av UH förslag till allmänmilitär utbildning. Den nuvarande organisationen av kasern- enheterna bör därför tills vidare kunna bi- behållas vid övriga skolor och vid örlogs- baserna. Härför talar även det förhållandet att vid nämnda kasernenheter inom flottan såväl handräckningsvärnpliktiga som värn- pliktiga ur övriga kategorier — ofta sk B-delsvärnpliktiga — administreras. UH fö- reslår emellertid i det följande (kapitel 21) att frågan om användningen i fred av B- delsvärnpliktiga för produktionsinriktade ar- betsuppgifter bör göras till föremål för sär- skild utredning.
Vid flygvapnet kan en utökning med ett fåtal tjänster bli nödvändig för den utbild- dande verksamheten vid specialkompanier-
na. UH återkommer till detta spörsmål i det följande. Någon förändring i övrigt av specialkompaniernas organisation finner UH ingen anledning att föreslå, eftersom dessa kompanier även har andra uppgifter än dem som åvilar kasemkompanierna.
18.4 Beräknat behov av befäl för allmänmi- litär utbildning enligt alternativ II
Vid beräkningen av befälsbehovet för den allmänmilitära utbildningen av handräck- ningsvärnpliktiga inom armén har UH ut- gått från normen ett befäl/instruktör för 10 värnpliktiga. Även om utbildningsomgång- arna vid olika förband och olika tillfällen under året kommer att understiga 20 väm- pliktiga — eftersom omgångamas storlek bör kunna varieras allt efter det växlande be- hovet under året av värnpliktiga för stöd— funktionerna — bör dock utbildningsbefälet utgöras av en underofficer och ett under- befäl. Frånvaro på grund av sjukdom, se- mester od talar även för ett så beräknat befälsbehov. Skulle en omgång av något skäl överstiga 20 värnpliktiga bör erforder- ligt befäl ur annan utbildningsenhet e d kun- na ställas till förfogande, tex ur den vid vissa förband organiserade målplutonen eller målavdelningen. Befälet vid de vid infan- teri- och pansarförbanden under hösten bil— dade målplutonerna kan ofta uppgå till 3—4 underbefäl. Eftersom de värnpliktiga i mål- plutonerna under hälften av den för dem återstående grundutbildningstiden tas i an- språk för pionjärtjänst och underhåll av yttre utbildningsanordningar m m bör befä- let vid målplutonerna i viss utsträckning kunna disponeras för utbildning även av handräckningsvärnpliktiga. En sådan mera flexibel användning av detta utbildningsbe— fäl bör enligt UH mening eftersträvas. Mål- plutonen bör därför liksom hittills vara underställd kasernkompanichefen.
Som stöd för denna uppfattning kan även åberopas att 1954 års befälsutredning i sitt betänkande Arméns befäl (SOU 1959: 23) upptagit målplutonen (instruktionsplutonen) i kasernkompaniet. Om av psykologiska skäl en gemensam förläggning av ifrågava—
rande värnpliktiga och handräckningsvärn- pliktiga icke skulle befinnas lämplig bör detta likväl inte hindra att målplutonen är underställd kasernkompanichefen.
Det bör även framhållas att samtliga in- fanteri- och kavalleriförband till följd av nämnda avtalsverksamhet tillförts tjänster för sk repövningsinstruktörer. Även dessa bör tidvis kunna biträda vid utbildningen av de handräckningsvärnpliktiga när repe- titionsutbildning icke pågår.
Såsom nyss nämnts bedrivs den allmän- militära utbildningen av samtliga värnplik- tiga inom flottan centralt vid KÖS. De handräckningsvärnpliktiga som rycker in vid KÖS bör bilda fyra—sex utbildningsom- gångar. Varje omgång utgör i det närmaste en pluton. Under större delen av året kom- mer således en sådan pluton att finnas or- ganiserad. Plutonen bör lämpligen ingå i bataljonen Anckarstierna. Behovet av befäl vid plutonen för den av UH föreslagna all- mänmilitära utbildningen kan beräknas till en underofficer och tre underbefäl.
Sedan de handräckningsvärnpliktiga ge- nomgått den till KÖS centraliserade delen av den allmänmilitära utbildningen skall de, utöver viss befattningsutbildning, under den fortsatta grundutbildningstiden ges möj- ligheter att under två timmar per vecka eller fyra timmar per fjortondagarsperiod kontinuerligt befästa och vidareutveckla si- na under det koncentrerade skedet uppnåd- da färdigheter. Denna fortsatta utbildning måste naturligen ske vid de förband mm där de placeras för produktiva insatser.
Enligt inhämtade uppgifter föreligger be- hov av sådan utbildning även för övriga Värnpliktiga placerade vid kustflottan och örlogsbaser m m. Behovet av befäl för den- na utbildning bör kunna tillgodoses inom ramen för det befäl som erfordras för kom- pletterande utbildning av värnpliktiga som tillhör fartygsbesättningar eller är placerade vid dessa skolor och örlogsbaser. Befälet för den centralt anordnade utbildningen av handräckningsvärnpliktiga vid KÖS bör enligt UH bedömande även kunna avses för den kompletterande utbildningen av de handräckningsvärnpliktiga som blir placera-
Den allmänmilitära utbildningen för handräckningsvärnpliktiga vid kustartilleriet bör även framdeles anordnas vid de kust- artilleriförband, där dessa värnpliktiga pla- ceras till tjänstgöring. Med fyra omgångar handräckningsvärnpliktiga kommer det lik- som för arméns del att under större delen av året vid varje kustartilleriregemente/-kår för denna utbildningsverksamhet behövas en underofficer och ett äldre underbefäl, dvs sammanlagt fem underofficerare och fem underbefäl. Nuvarande underofficerare bör emellertid överföras från befattningen som adjutant till plutonchefsbefattning. Vidare bör den överfurir som fn biträder i expe- ditionsarbetet kunna avses för adjutantsbe— fattningen.
Den nuvarande chefen för den rörliga styrkan bör kunna disponeras som instruk— tör vid ifrågavarande utbildning, varför nå- got behov av nya tjänster inte torde upp- komma.
Utbildningen av värnpliktiga vid flyg- vapnet är fördelad på två skeden. Under skede 1 hänförs de handräckningsvärnplik- tiga till en särskild pluton i flottiljs special- kompani och leds där av en plutonchef — stundom underofficer men oftast underbe- fäl — och i mån av tillgång en ställföreträ- dande plutonchef — underbefäl. Dessutom utnyttjas som utbildningsbefäl den centralt under utbildningsledaren sammanhållna gruppen av specialinstruktörer och instruk- törer. Yrkesutbildning av de handräcknings— värnpliktiga äger rum tillsammans med öv- riga värnpliktiga och ställer för deras del i regel inte krav på särskilda instruktörer.
Under skede 2 leds utbildning och utövas arbetsledning av befälet på arbetsplatserna. Något särskilt behov av befäl utöver befint- liga arbetsledare föreligger i regel inte.
UH förslag till allmänmilitär utbildning medför inte någon större förändring av ut- bildningsgången inom flygvapnet. Den före- slagna utbildningen och en övergång till ett system med handräckningsvärnpliktiga för- delade på fyra omgångar med sex måna- ders produktionsskeden ställer i och för sig praktiska krav på en ökning av utbildnings-
befälet om utbildningen bedrivs vid varje flygflottilj. Om emellertid utbildningen an- ordnas mera centralt inom flygvapnet kan det ökade behovet — som procentuellt räk- nat torde vara väsentligt mindre än ett un- derbefäl per flygvapenförband — nedbringas till sammanlagt omkring fyra underbefäl för att leda denna utbildning. UH är emel- lertid inte beredd att ta ställning till frågan om en utökning av antalet befäl för den allmänmilitära utbildningen. Frågan härom torde närmast ankomma på militära tjänst- göringsåldersutredningen (MTU) som har att verkställa översyn av behovet av befälsper- sonal inom flygvapnets krigs- och freds- organisationer.
Härmed har i detta avsnitt redogjorts för det beräknade behovet av befäl för den all- mänmilitära utbildningen. I följande av- snitt (18.5) framläggs förslag till omdispo- sitioner av befäl och tjänster samt till änd- ringar i försvarsgrenarnas befälsstater för att tillgodose behovet av befäl och arbetsledare för allmänmilitär utbildning och stödfunktio- ner. Aktualiserade förkortningar av väm- pliktsutbildningen påverkar ej det beräknade befälsbehovet.
18.5 Förslag till ändringar i försvarsgrenar- nas befälsstater m m i alternativ II
18.5.1 Bakgrund
Behovet av befäl för de av UH föreslagna stödfunktionerna samt kasemkompanierna, inklusive befäl för den allmänmilitära ut- bildningen, bör enligt UH mening ses mot bakgrund av det totala behovet av befäl och dispositionen av försvarsgrenarnas befäls- stater. Utredningar om befälsbehovet vid marinen och flygvapnet pågår. Ändrad or- ganisation i lägre regional och lokal in- stans påverkar även det totala befälsbeho- vet. Översyn pågår även rörande organisa- tionen i fred vid kustartilleriförsvaren och örlogsbaserna. UH finner med hänsyn här- till att UH förslag till ändringar i personal- staterna bör begränsas till att tillgodose de behov som, i varje fall under 1970-talet, med tillräcklig säkerhet kan komma att
bestå utan påverkan av ovannämnda orga- nisationsundersökningar m m.
För beräkningen av det totala behovet av befäl för stödfunktionerna och kasernenhe- terna, inklusive befäl för allmänmilitär ut- bildning, har UH inhämtat underlag från försvarsgrensstaberna. Dessa har emellertid haft vissa svårigheter att lämna ett rättvi- sande underlag dels därför att förbandsche- ferna ofta nödgats disponera personalen och tillgängliga tjänster på ett från gällande be- slut rörande organisation av stabs- och förvaltningstjänsten i fred avvikande sätt, främst med anledning av förekommande vakanser, dels därför att gällande beslut angående utnyttjandet av vissa tjänster in- te har kunnat följas upp.
18.5.2 Förslag 18.5.2.1 Armén
UH utgår från att erforderligt antal tjänster för befattningar som chef för budcentraler finns tillgängligt redan i nuläget.
Sedan 61 tjänster för underbefäl avsedda som specialinstruktörer och tillsynsmän för utbildningsanordningar, m m tillkommit som ett resultat av 1971 års avtalsverksam- het torde den nuvarande tillgången på tjäns- ter för inre och yttre utbildningsanordningar — om de underbefäl medräknas som i gäl- lande beslut rörande organisation av stabs- och förvaltningsverksamheten i fred vid förbanden redovisas under tygavdelningar- na och avses för skjutbanor — överstiga det av UH beräknade behovet med närmare 40 tjänster. Dessa tjänster bör kunna dis— poneras för befattningar som chef för kör- central. För sistnämnda befattningar finns nämligen särskilda tjänster inrättade bara vid ett fåtal förband. Vid övriga förband har utbildningsbefäl eller befäl, vars tjänster ti- digare avsetts för veterinärtjänst, kommende— rats som chef för körcentral. Eftersom kör- centraler finns organiserade redan i nuläget räknar UH med att nya tjänster som följd av UH förslag i ämnet ej skall behöva in- rättas för befattningar som chef för kör- central, om ovan föreslagen omdisposition
Något behov av nya tjänster för befäl för säkerhetstjänst på skjutfält synes enligt UH bedömande inte föreligga. Såsom tidigare nämnts i kapitel 13 synes behovet ha till- godosetts genom att de flesta av de för- band som innehar större skjutfält eller så- dana skjutfält (-platser) för vilka särskild säkerhetstjänst och materiel för övervakning av luftrum och havsområde är nödvändig, som ett resultat av nämnda avtalsverksam- het tillförts erforderliga tjänster för under- befäl.
Någon förändring av antalet vaktchefer har UH såsom framgår av kapitel 16 ansett sig icke böra räkna med.
Såsom tidigare nämnts har som resultat av 1971 års avtalsverksamhet vid arméns förband samt InfSS och TygS för befatt- ningar som chef för kasernkompani tillkom- mit 38 tjänster för förvaltare i lönegrad A23 i utbyte mot arvodestjänster för offi- cer. Omvandlingen kommer i huvudsak att ske i samband med att nuvarande inneha- vare av arvodestjänsterna frånträder desam- ma. Vid avtalsverksamheten har även till- kommit sju tjänster för rustmästare i löne- grad A 18 avsedda som chefer för kasern- pluton vid P7R, A7 och Ing2 samt ka- serntropp vid Lv 3, Lv 4, Lv5 och Lv7 i utbyte mot arvodestjänster för underofficer.
Enligt UH i det föregående (18.3) utta- lade mening bör kasernförbanden i princip organiseras som kasernkompani med för- valtare som chef, ett äldre underbefäl som kompaniadjutant samt en underofficer och ett underbefäl som instruktörer vid allmän- militär utbildning, samtliga på aktiv stat. I det enskilda fallet bör dock underoffice- ren, om han bättre lämpar sig därtill, kun- na kvarstå i befattningen som kompaniad- jutant, i vilket fall ett av underbefälen bör avses för plutonchefsbefattningen.
Nuvarande kasernplutoner utom de vid P 7 R, KS och AUS organiserade bör som en följd av den föreslagna principorganisa- tionen inte längre finnas inrättade. Vid ar- méns förband bör därför, utöver förenämn- da 38 förvaltartjänster, tillkomma sex för kompaniehef avsedda tjänster för förvalta-
re i lönegrad A23, sju för plutonchef av- sedda tjänster för underofficer, därav en för I 19, samt ca 40 tjänster för underbefäl, avsedda som kompaniadjutanter eller in- struktörer vid allmänmilitär utbildning.
18.5.2.2 Marinen
De organisationsförslag som UH i det före- gående framlagt föranleder i och för sig i vad avser flottan ett behov av befäl endast genom tillkomsten av dukningsfunktionen (tre tjänster för äldre underbefäl) och den till KÖS förlagda allmänmilitära utbild- ningen (tjänster för en underofficer och tre underbefäl). UH tar emellertid inte ställ- ning till frågan om detta befälsbehov för- anleder att nya tjänster bör inrättas eller om behovet kan tillgodoses inom ramen för nuvarande befälsstater. Frågan härom torde bli beroende av resultatet av den utredning — marinens befälsutredning — som pågår rö- rande befälssystemet vid marinen m m. UH får även erinra om att den för kasernkom- panichef avsedda arvodestjänsten vid BÖS skall utbytas mot tjänst för förvaltare i lö- negrad A 23 samt att vid KÖS befattningen som chef för bataljon Anckarstierna numera avses för kapten på aktiv stat.
Några förändringar i övrigt av organisa- tionen av kasernenheterna vid flottan fin- ner UH icke anledning att föreslå av skäl som tidigare anförts (18.3).
För kustartilleriets del föranleder UH förslag i och för sig ett behov av 11 tjäns- ter för äldre underbefäl för dukningsfunk- tionen och 10 tjänster för befäl för den allmänmilitära utbildningen. Vad som fö- reslagits i fråga om organisationen av ka- sernkompani inom armén bör ha tillämp- ning även på kasernbatterier och motsva- rande avdelningar vid kustartilleriet. Den vid nämnda enheter för närvarande dispo- nibla personalen — vid varje enhet en bat- terichef (motsvarande), en batteriadjutant samt två underbefäl, av vilka ett avsett att biträda på expeditionen och ett som chef för rörlig styrka — torde emellertid vara tillfyllest för det befälsbehov som föranleds av UH förslag till organisation av kasern-
enheterna och den allmänmilitära utbild- ningen. Det bör även här erinras om att de tre för kasernbatterichef vid KA 1, KA2 och KA 4 hittills avsedda arvodestjänsterna för officer med anledning av 1971 års av- talsverksamhet skall bytas ut mot tre tjäns- ter för förvaltare i lönegrad A 23.
För dukningsfunktionen bör vid varje kustartilleriförband kunna disponeras ett äldre underbefäl som för närvarande är placerat vid utbildningsförråd. För duk- ningsfunktionen bör därför enligt UH be- dömande — i avvaktan på resultatet av på- gående utredning rörande organisationen i fred vid kustartilleriförsvaren — endast be- höva inrättas sex nya tjänster för äldre un- derbefäl.
18.5.2.3 Flygvapnet
UH förslag beträffande dukningsfunktionen vid flygvapnet föranleder i och för sig be- hov av 17 tjänster för äldre underbefäl. Behovet bör emellertid kunna tillgodoses om vid varje flygförband och skola ett vid utbildningsförråd placerat äldre underbefäl tas i anspråk för dukningsuppgifterna. En sådan omdisposition blir möjlig bl a om den centralisering av målmaterieltillverkning kommer till stånd som UH föreslår i kapitel 12. Därigenom befrias nämnda underbefäl från en väsentlig del av sina nuvarande ar- betsuppgifter. UH utgår även från att utbild- ningsförråden på sikt kommer att integreras med övrig förrådsverksamhet. UH räknar därför inte med att några nya tjänster skall behöva inrättas för ifrågavarande uppgifter.
Vad beträffar behovet av fyra tjänster för den av UH föreslagna allmänmilitära ut- bildningen vid flygförbanden bör frågan om dessa behov motiverar att nya tjänster inrättas närmast ankomma på militära tjänstgöringsåldersutredningen (MTU) att ta ställning till.
Några förändringar i övrigt av organi- sationen av specialkompanierna finner UH av tidigare anförda skäl icke anledning att föreslå.
De av UH för alternativ II föreslagna stöd- funktionerna och den allmänmilitära ut- bildningen föranleder således att samman- lagt 59 nya tjänster inrättas. Av dessa av- ses för armén tjänster för sex förvaltare i lönegrad A 23, sju för underofficer och 40 för underbefäl samt för kustartilleriet sex tjänster för underbefäl.
Med den ovan föreslagna organisationen och omdispositionen av befintliga tjänster vid kasernenheterna har UH inte tagit ställ- ning till frågan om de lönegrader som bör avses för andra tjänster än kompaniehefs- tjänsterna. UH utgår från att detta spörs- mål blir föremål för förhandlingar i sedvan- lig ordning.
18.6 Behov av befäl för allmänmilitär ut- bildning av värnpliktiga enligt alternativ I. Förslag till organisationsförändringar m m
18.6.1 Behov av tjänster för befäl för den allmänmilitära utbildningen
Av det tidigare anförda framgår att grund- tjänstgöringen för värnpliktiga med be- gränsad militär användbarhet enligt alter- nativ I omfattar endast allmänmilitär utbild- ning. Det antal värnpliktiga som skall er- hålla sådan utbildning beräknas uppgå till 4200. Med hänsyn till att de väm- pliktiga i detta alternativ inte skall tas i anspråk för stödfunktioner bör utbildnings- verksamheten kunna koncentreras till den eller de försvarsgrenar som har de bästa betingelserna härför. UH har för sin del funnit att arméns förband lämpar sig bäst för sådan utbildning. Denna bör anordnas vid infanteri- och pansarförbanden, där de värnpliktiga årligen bör utbildas i fyra efter varandra följande omgångar. Behovet av utbildningsbefäl behöver således beräknas bara för en sådan omgång, d v s 1 050 värn- pliktiga.
Med den i det föregående (18.4) före- slagna normen för beräkningen av befäls- behovet för allmänmilitär utbildning — ett befäl/instruktör för 10 värnpliktiga — kan behovet av befäl för utbildningen i alterna-
tiv I uppskattas till (1 050: 10 =) 105 befäl, av vilka ca 25 underofficerare avsedda som plutonchefer och 80 underbefäl.
18.6.2 Förslag till organisationsförändring- ar m m
Eftersom de värnpliktiga i alternativ I inte skall tas i anspråk för stödfunktioner bort- faller i detta alternativ behovet av kasern- kompanier (-batterier) och kasernplutoner. De värnpliktiga bör i stället i utbildnings- hänseende sammanföras till plutoner som var och en bör anslutas till ett av utbild- ningskompanierna vid varje infanteri- och pansarförband.
Genom bortfallet av kasemkompanierna kan även de vid dessa enheter placerade tjänsterna för befäl dras in om krigsorga- nisationens behov det medger. UH utgår dock i sina ekonomiska beräkningar från att tjänsterna dras in. Sålunda bör vid armén tjänster för en kapten, 38 förvaltare, 37 underofficerare och ca 75 underbefäl kunna dras in. Vid flottan bör minskning- en kunna ske med tjänster för en förvaltare, en underofficer och tre underbefäl placera- de vid KSS, BÖS och KÖS. Vid kustartille- riet bortfaller behovet av tre förvaltare, fem underofficerare och 10 underbefäl. Slutli- gen bör vid varje flygförband en tjänst för äldre underbefäl kunna dras in, d vs sam- manlagt 15 tjänster. Sammanlagt skulle så- lunda ca 190 tjänster i olika lönegrader kunna dras in.
- Eftersom behovet av befäl för den all- mänmilitära utbildningen enligt alternativ I uppskattats till ca 105 tjänster, varav ca 25 för underofficer och ca 80 för underbe- fäl, skulle därmed ca 85 tjänster kunna dras in, dvs i stort sett tjänster för 45 kompanichefer (en kapten och i övrigt för- valtare), ca 20 underofficerare och ca 20 underbefäl.
En ytterligare centralisering av utbild— ningsverksamheten till exempelvis ett enda militärt etablissemang medför inga möjlig- heter att minska antalet utbildningsbefäl ut- över vad ovan uppskattats. I stället skulle de administrativa kostnaderna för drift m m
av ett sådant etablissemang innebära en be- tydande ökning av de totala kostnaderna för ifrågavarande utbildning. UH anser sig därför icke kunna förorda en sådan centra- lisering av utbildningsverksamheten.
18.7 Behov av annan anställd personal än befäl i de olika alternativen
Det totala behovet av annan anställd perso— nal än befäl i alternativ Il beräknas uppgå till 683 heltidsanställda och 46 halvtidsan- ställda, vilket motsvarar 706 helårsanställda. Av de heltidsanställda avses 57 för målma- terieltillverkning och 390 för kasemvårds- grupper. Övriga avses för kontorsfunktionen.
Vid ett genomförande av UH förslag an- gående de militära körcentralerna i stock- holmsområdet tillkommer i alternativ 11 ca 50 tjänster för anställd personal (bilförare samt lednings- och administrativ personal). Antalet tjänster har här minskats något i förhållande till det ursprungliga förslaget med anledning av transportvolymens för- väntade nedgång till följd av beslutade ut- flyttningar av vissa militära myndigheter mm. Hänsyn härtill har emellertid tagits vid beräkningen av antalet handräcknings- värnpliktiga för transportverksamheten vid förbanden.
För alternativ I — som innebär att inga värnpliktiga avses för stödfunktioner — be— dömer UH att ytterligare ca 1900 heltids- tjänstgörande befattningshavare behöver an- ställas utöver dem som föreslagits för alter- nativ II. Av dessa bör avses för kontors- funktionen ca 500, för transportfunktionen ca 650, för dukning och säkerhetstjänst på skjutfält mm sammanlagt ca 650 samt för vakttjänst ca 100. Det totala behovet för alternativ I bedöms sålunda motsvara ca 2 600 helårsanställda.
18.8 Övergångsskede
En övergång till de av UH i det föregående avgivna förslagen till allmänmilitär utbild— ning samt enligt alternativ II till befattnings- utbildning och stödfunktioner bör i allt vä- sentligt kunna äga rum från och med den 1 juli 1973.
Det bör uppdragas åt överbefälhavaren att utarbeta de förslag till förändringar av UH förslag till den allmänmilitära utbild- ningens innehåll samt grundtjänstgöringens inpassning och förläggning som torde bli en följd av den modifierade vämpliktsutbild- ning, varom förslag förelagts riksdagen i prop 1972: 75 angående försvarets fortsatta inriktning m m.
19.1 Kostnadskalkylernas inriktning
19.1.1 Beräkningsalternativ
UH skall enligt sina direktiv framlägga för- slag och kostnadsberäkningar avseende två alternativa förändringar ifråga om utnytt- jandet av handräckningsvärnpliktiga.
Alternativ I innebär enligt direktiven att handräckningsuppgifterna skall fullgöras så att den samhällsekonomiska kostnaden blir så liten som möjligt samt att inga krav beträffande tjänstgöringstiden för de för närvarande handräckningsvärnpliktiga upp- ställs utöver dem som sammanhänger med den allmänmilitära utbildningen. Då det ur rent samhällsekonomisk synpunkt torde vara svårt att motivera ett personalurval med hjälp av värnpliktsbestämmelserna för de arbetsuppgifter det här gäller har UH an- sett detta alternativ innebära att alla de handräckningsuppgifter som icke kan helt eller delvis slopas och för vilka särskild per- sonal erfordras skall — efter eventuellt er- forderlig arbetsrationalisering — fullgöras av civilanställd personal. Enligt detta altema- tiv kommer de handräckningsvärnpliktiga så- ledes att fullgöra endast en allmänmilitär utbildning —- enligt UH förslag omfattande ca 60 dagar.
Alternativ II innebär enligt direktiven att tjänstgöringstiden för de handräckningsväm- pliktiga inte i väsentlig grad skall underskri- da vad som gäller för värnpliktiga av kate- gorierna G och F. Inom denna ram kan
Ekonomiska överväganden
emellertid tjänstgöringstiden varieras och omfördelningar av arbetsuppgifter göras mellan vämpliktiga respektive anställd per- sonal. Enligt UH förslag innebär detta al- ternativ en tjänstgöringstid för de hand- räckningsvärnpliktiga av 240—250 dagars grundutbildning jämte repetitionsutbildnings- skyldighet uppgående till högst 90 dagar i form av krigsbandsövningar.
För såväl alternativ I som II gäller att UH enligt sina direktiv kan överväga va- riationer av antalet värnpliktiga bland an- nat genom ökade frikallelser på medicinska eller andra grunder. UH förslag innebär att skärpta kvalifikationskrav motiverade främst med hänsyn till den allmänmilitära utbild- ningen kan väntas medföra en icke oväsentlig minskning av antalet värnpliktiga i båda al- temativen.
De ekonomiska konsekvenserna av dessa alternativa förändringar från ett jämförel- seläge -— här betecknat som alternativ 0 — redovisas i det följande. Detta O-alterna- tiv definieras som det läge som kunde väntas råda ett genomsnittligt år under pe- rioden 1972/82 om inte av UH föreslagna åtgärder vidtas. Kalkylema för de båda förslagsalternativen avser det läge under samma tid som uppstår om föreslagna åt- gärder genomförs.
I direktiven berörs två slag av önskade ekonomiska beräkningar, dels samhällseko- nomiska kostnads—intäktskalkyler, dels kal- kyler gällande statsfinansiella inkomster och
utgifter. Utöver en allmän redovisning av de totala förväntade verkningarna av före- slagna förändringar för samhällsekonomin skall UH således lämna en redovisning av den del av dessa verkningar som kan väntas beröra statsbudgeten. Vid en fullstän- dig redovisning av fördelningseffekterna — vilket emellertid icke begärts i direktiven — skulle bla motsvarande särredovisningar vara aktuella ifråga om de verkningar som träffar kommunernas budget samt de väm- pliktiga själva respektive andra grupper av individer i samhällsekonomin. Sammanfattningsvis skall således UH en- ligt sina direktiv presentera fyra slag av kost- nadskalkyler enligt följande uppställning.
Samhällsekonomisk Statsfinansiell kostnads—intäktskalkyl utgifts—inkomstkalkyl
Alt. 0 —>I Alt. 0 —> II
Alt. 0 —> I Alt. 0 ——> II
19.1.2 Kalkylernas uppläggning
För att inte belasta framställningen med de många problem som sammanhänger med val av kostnadsdefinitioner och sätt att utföra kostnadsskattningar har sådana principiella spörsmål tagits upp till diskussion i en sär- skild bilaga — 19:1 — där också en rad grundläggande ekonomiska termer och dis- tinktioner introduceras.
De ekonomiska kalkylerna avser som ovan nämnts ett genomsnittligt år av den period 1972/82 under vilken förslagen kan tänkas bli genomförda. Kalkylerna innebär såle- des ett försök att göra prognoser över de förväntade verkningarna av alternativa för- slag under denna period.
I dessa prognoser har UH utgått från att i huvudsak nu gällande bestämmelser och for- mer för vämpliktsutnyttj andet skall fortsätta att gälla och därutöver beaktat verkning- arna av de av UH föreslagna alternativa förändringarna. Effekterna av det nya in- skrivningssystemet har således i möjligas- te mån medräknats men däremot inte de förändringar som kan bli följden av tex nyligen beslutade försök med förkortning
av övriga värnpliktigas grundutbildning. Beslutade organisationsförändringar vid flygvapnet under de närmaste åren har beaktats vid beräkningarna av behovet av handräckningsvärnpliktiga.
Kalkylerna grundar sig genomgående på pris- och löneläget februari 1971.
Kalkyler av detta slag är med nödvändig— het behäftade med stor osäkerhet. Till den osäkerhet som sammanhänger med bristan- de kunskaper om hittillsvarande utveckling — bl a på grund av en tidigare bristfällig in- tern kostnadsredovisning inom försvaret — kommer en betydande prognososäkerhet gäl- lande den framtida utvecklingen av sam- hällsekonomin och den civila arbetsmarkna- den, av försvarets interna kostnader och personalsituation och av försvarspolitiken och dess effekter på försvarsorganisationen. Några mera preciserade slutsatser kan därför icke nås med hjälp av sådana kalkyler. UH har heller icke genomfört några egna kost- nadsundersökningar utan har valt att i möj— ligaste mån utgå från i andra offentliga utredningar och redovisningar utnyttjade schablontal för tex värnpliktsutgifterna. UH har funnit det angeläget att så långt möjligt ge en så klar redovisning av kal- kyluppställningen att man senare — om tex andra förändringar genomförs — kan räkna om kalkylerna utifrån nya siffervär- den.
Kalkylerna innehåller fyra slag av termer eller huvudled som i det följande skall be- handlas i tur och ordning:
Antalet tjänstgöringsdagar Försvarets värnpliktsutgifter Värnpliktigas civila alternativinkomster Kostnader för anställd personal
De samhällsekonomiska kalkylerna inne- bär att förändringarna i antalet tjänstgörings- dagar utvärderas i termer av försvarets väm— pliktsutgifter — i detta fall de utgifter som icke är att betrakta som ren inkomsttransfe- rering — för att få fram de förväntade re- sursbesparingarna i fråga om militära ut- bildningskostnader. Till detta läggs de civila alternativinkomster som realiseras genom frigjord värnpliktstid och fråndras de till—
kommande kostnaderna för anställd per- sonal.
De statsfinansiella kalkylerna skiljer sig från den samhällsekonomiska genom att man dels medräknar alla typer av rörliga värnpliktsutgifter, dels endast intresserar sig för den del av de frigjorda värnpliktigas ci- vila alternativinkomster som kan väntas bli tillförd statskassan genom den statliga be- skattningen.
19.2 Antalet tjänstgöringsdagar
Underlaget för tjänstgöringsdagsberäkning- arna finns till största delen redovisat i ti- digare kapitel, där mera detaljerade upp- gifter ges. Här skall endast en översiktlig sammanfattning lämnas.
För att förebygga missförstånd och för— växlingar kan det finnas skäl att inlednings- vis erinra om att det i detta betänkande förekommer tre olika slag av kalkyler gäl- lande antalet tjänstgörande handräcknings- värnpliktiga under perioden 1972/82 Vilka avser:
Beräknad årlig tillgång Beräknat årligt behov Beräknat årligt utnyttjande
I kapitel 5 redovisas avslutningsvis en beräknad årlig tillgång på handräcknings- värnpliktiga vid genomförande av alter- nativ II. Utgångspunkten för dessa beräk- ningar är inskrivningsresultaten år 1969/ 70 och de försök UH genomfört för att i anslutning till dessa resultat uppskatta ef— fekten av UH förslag ifråga om uttagnings- krav för handräckningsvärnpliktiga. Den tillgångskalkyl som görs avser således att visa hur stor den årliga tillgången på hand- räckningsvärnpliktiga under 1970-talet skulle vara om UH förslag genomförs och om dessutom bla dels det befolknings- mässiga prövningsunderlaget förblev det- samma som 1969/70, dels det årliga ut- nyttjandet helt anpassades till antalet årli- gen uttagna. Resultatet av kalkylen blir att årligen ca 4 200 handräckningsvärnpliktiga rycker in, ca 800 avgår och ca 2100 ut- nyttningsbara omgrupperade tillkommer. Effektivt kommer således ca 5500 man
att slutföra sin grundutbildning i form av handräckningstjänst. Om man utnyttjar de antaganden ifråga om genomsnittligt an- tal tjänstgöringsdagar för inryckta, av- gångna respektive omgrupperade som re- dovisas i tabell 19: 1 på sidan 188 innebär detta en total årlig tillgång på tjänstgörings— dagar avseende tjänst i handräckningsbe- fattningar vid fredsförband av 0,94 miljoner.
I kapitel 18 sammanfattar UH kalkyler gällande beräknat årligt behov av hand- räckningsvärnpliktiga vid genomförande av alternativ II. Det summerade grundbe- hovet uppgår till 4636 halvårsinsatser i handräckningsbefattningar. Om därtill läg- ges behovet av reservkapacitet, som beräk— nas uppgå till 15—25 % av grund- behovet, blir det totala behovet ca 5 300— 5 800 halvårsinsatser eller genomsnittligt ca 5550. Detta motsvarar ca 0,95—1,04 miljoner tjänstgöringsdagar eller genom- snittligt ca 1,00 miljoner tjänstgöringsda- gar. Det totala behovet av tjänstgöringsda- gar överstiger således något den tidigare framräknade tillgången. En viss avtapp— ning av kvarståendemagasinet kan därför bli nödvändig — inte bara på grund av en eventuell minskning av inskrivningsunder- laget i förhållande till 1969/70 — utan även med hänsyn till behovet av reservkapaci— tet. Det bör emellertid i detta samman- hang observeras att tillgångarna på reserv— kapacitet möjligen underskattats i till- gångskalkylen genom antagandet att ca 20 % av de senast omgrupperade ej kan effektivt utnyttjas för handräckningstjänst. Dessutom inkluderar behovskalkylerna ifrå- ga om vissa befattningskategorier även tjänstgöringstid som avses utnyttjad i sam- band med krigsförbandsövning, vilket fal- ler utanför den ovan återgivna tillgångs- kalkylen. Sammanfattningsvis torde det därför finnas anledning förmoda att den kalkylerade tillgången åtminstone bör kun- na täcka det minimala behovet (15 %) av reservkapacitet.
Den tjänstgöringsdagskalkyl som i detta kapitel skall läggas till grund för kostnads- kalkylen avser beräknat årligt utnyttjande av handräckningsvärnpliktiga under perioden
1972/82. Prognosen för alternativ 0, dvs framskrivningen av detta utnyttjande för det fall UH förslag ej beaktas, utgår från ÖB vämpliktsplan, som just återger avsik- terna ifråga om det framtida värnpliktsut- nyttjandet utan att hänsyn tas till UH för- slag. — Motsvarande prognos för förslags- alternativet II innebär försök att förutsäga hur det tidigare framräknade utnyttjande- behovet skall kunna tillfredsställas. UH har här valt att till grund för denna prognos— kalkyl lägga samma antalsmässiga antagan- den som tidigare utnyttjats i tillgångskal- kylen i kapitel 5. Några säkra slutsatser ifråga om behovens uppfyllande kan emel- lertid inte dras utifrån denna typ av över- siktliga kalkyler utan att man dessutom prövar den tids- och utbildningsmässiga an- passningen av tillgänglig tjänstgöringstid till det redovisade behovet av befattning- ar. UH har sökt genomföra bedömningar av detta slag och funnit att de kalkylerade utnyttjandeantalen bör kunna täcka åt- minstone de ovannämnda minimibehoven. — Prognosen för förslagsalternativ I utgår från samma antal årligen inryckande som prognosen för alternativ II.
En viktig utgångspunkt för beräkningarna gällande utnyttjandet av handräcknings- värnpliktiga i O-alternativet har — som ti- digare nämnts — varit antagandet att för- svarsorganisationen och speciellt det totala värnpliktsutnyttjandet skall förbli i stort oförändrad under prognosperioden 1972/ 82.
Antalet tillgängliga värnpliktiga i kalkyler- na— och motsvarande totalt antal tjänstgö- ringsdagar — framkommer som summan av tre skilda delposter på följande sätt:
Inryckta1
— Avgångna + Omgrupperade : Totalt antal tillgängliga
Under 1969/70 utgjorde det totala antalet för grundutbildning inryckta värnpliktiga in- te fullt 57000 man, varav 5064 avsedda för handräckningstjänst. Resterande antal — 52 000 — bestod dels av mera fältdugliga, av vilka närmare 4000 ryckte in för att
fullgöra återstående del av grundutbild- ningen, dels av ca 650 värnpliktiga place- rade i sådan expeditionstjänst som enligt UH mening fortsättningsvis bör avses för handräckningsvärnpliktiga.
Enligt ÖB vämpliktsplan upprättad 1969 skall utbildningskontingenten2 vara oföränd- rad under perioden 1971/81 för armén och kustartilleriet men minska något för flottan och flygvapnet. 1973/74 skall enligt planen utbildningskontingenten totalt uppgå till 49 695 man, varav 43203 handräcknings- värnpliktiga. Fram till 1976/77 anger se- dan planen en minskning med 325 fältdug- liga och 30 handräckningsvärnpliktiga i flottan. För återstående år i perioden an- ges därefter oförändrade tal.
Efter värnpliktsplanens tillkomst har på förslag av UH statsmakterna fattat beslut om att värnpliktiga icke skall utnyttjas för tjänstgöring på militära matinrättningar och mässar annat än i undantagsfall. Detta beslut medför en total minskning av väm- pliktsbehovet med ca 700 man jämfört med värnpliktsplanen. Beslutet har emeller- tid ej medfört någon minskning av utbild- ningskontingenterna, varför man kan bortse från det i de här aktuella kostnadskalky— lerna.
Som utgångspunkt för kalkylernas O-al- ternativ har UH valt värnpliktsplanens an- talsvärden fr o m 1976/77, (1 v s 45 050 fält- dugliga och 4290 handräckningsvärnplik- tiga. Antas vidare liksom under 1969/70 att ca 650 av värnpliktsplanens »fältdug- liga» avses för sådan expeditionstjänst som UH anser vara handräckningstjänst uppgår utbildningskontingenterna enligt UH defi- nition till 44400 respektive 4940. Om ca 10 % antas avgå under första veckan efter inryckning måste det årliga antalet inryckta
1 Antalet inryckta under ett genomsnittsår av prognosperioden 1972/82 kan — främst genom variationer i »kvarståendemagasinet» — väsentligt avvika från det genomsnittliga antalet värnplikti- ga som uttas till utbildning. 2 Antalet man i utbildningskontingenten de- finieras som antalet inryckta minus avgången under första veckan efter inryckning. 3 Av dessa är 35 handräckningsvärnpliktiga inom kustartilleriet avsedda för krigsorganisa- toriska behov.
handräckningsvärnpliktiga beräknas till ca 5 500 som alltså skall utgöra ingångsvärdet för alternativ 0.
Ifråga om förslagsalternativ I och II har UH som ovan redovisats valt att räkna med samma inryckningsantal som i till- gångskalkylen i kapitel 5, d vs 4 200, som således här utgör ingångsvärdet i kalkylen.
Mot bakgrund av erfarenheterna av det nya inskrivningssystemet beräknar UH att avgångarna bland handräckningsvärnplikti- ga — som för enkelhetens skull i kalkylen antas ske vid en gemensam (genomsnittlig) tidpunkt 100 dagar efter inryckning — i al- ternativ 0 uppgår till 25 % — 1375 man — och i alternativ II till 20 % — 840 man.
Anledningen till denna skillnad är den för- kortade tjänstgöringstid och de ökade häl- sokrav som förutsätts i alternativ II. I alter- nativ I antas 5 % — 210 man — avgå efter genomsnittligt 15 dagar av den samman- lagt ca 60 dagar långa allmänmilitära ut- bildningen.
Vidare räknar UH med att ca 2 600 ti- digare fältdugliga värnpliktiga årligen kom- mer att omgrupperas till handräcknings- tjänst. Kalkylmässigt beräknas detta ske efter 100 dagars utbildning. Av dessa be- räknas dock i realiteten en femtedel bli omgrupperade alltför sent för att kunna effektivt utnyttjas för handräckningstjänst.
Det totala antalet värnpliktiga som slut-
Tabell 19:1. Antagen fördelning av tjänstgöringsdagar som underlag för kostnadskalkyl
Utbildnings- Produktionsskede vid Summa Produktions- Totalt skede fredsförband tjänstgöring skede vid GU1 RU1 vid freds- rep. utbild- förband ning med krigsförband Alt. Inryckta 30 270 90 390 _— 390 0 Avgångna2 30 70 —— 100 — 100 Omgruppe- radea —5 190a —— 190 207 210 Alt. Inryckta 60 -— — 60 — 60 I Avgångna” 15 — — 15 —- 15 Omgruppe— radez _” _ _ _ _e _s Alt. Inryckta 60 180 — 240 207 260 II Avgångnas 60 40 — 100 — 100 Omgruppe- radea -—5 1404 — 140 207 160
1 GU = grundutbildning. RU = repetitionsutbildning. UH avser här de olika delar av den totala tjänstgöringsplikten som utnyttjas för handräckningstjänst vid fredsförband. Den handräcknings- tjänst som genomförs i samband med repetitionsutbildning med krigsförband redovisas däremot särskilt i tabellens femte kolumn. ' Angående gjorda antaganden ifråga om avgångar och omgrupperingar se not 2 och 3 till tabell
19:2.
” UH har här utgått från ett medelvärde av 290 dagars grundutbildning för olika kategorier av omgrupperade. Med en antagen omgruppering efter 100 dagar återstår 190 dagar av grundutbild- ningen för handräckningstjänst vid fredsförband.
* Beräkningen utgår här från UH förslag att ingen omgrupperad skall behöva fullgöra längre grundutbildning än de värnpliktiga som ryckt in såsom handråckningsvärnpliktiga. Eftersom omgrupperingen antas genomsnittligt ske efter 100 dagar återstår således 240 _— 100 = 140 dagar för handräckningstjänst.
” Kostnaderna för de omgrupperades tjänstgöring före omgrupperingen har ej inräknats i kostna- den för handräckningskontingenten.
” I alternativ I antas de enligt tidigare regler omgrupperade istället bli frikallade från vidare tjänst- göring. Stödfunktioner under repetitionsutbildning med krigsförband får skötas av anställd personal. 7 I medeltal beräknas en krigsförbandsövning om 18 dagar plus in- och utryckningsdagar behöva tas i anspråk.
Utbildningsskede
Produktionsskede vid fredsförband
Totalt vid krigsförband
Alt. Inryckta1 0,17 1,98 — 2,15 0 Avgångna2 — —0,40 — —0,40 Omgrupperade3 — + 0,49 +0,05 +0,54 Summa 0,17 2,07 0,05 2,29
. Inryckta 1 0,25 I Avgångnaa —0,01 Omgrupperade3 —
_ _ 0,25 _— — —0,01
Summa 0,24
—- _ 0,24
Inryckta1 0,25 0,76 0,08 1,09 II Avgångnaz —— —0, l 2 —0,02 —-0, 14 Omgrupperadea — + 0,36 +0,05 +0,41 Summa 0,25 1,00 0,11 1,36
1 Beräkningen utgår från 5 500 inryckande i alternativ 0 samt 4200 i övriga alternativ. * Beräkningen utgår från antagandena att 25 % i alternativ 0 och 20 % i alternativ Il avgår efter 100 dagar. I alternativ I antas 5 % värnpliktiga avgå efter 15 dagar. Antalet avgångna blir då i alter- nativ 0 1 375, i alternativ 1 210 samt i alternativ 11 840. Dessa tal har i ovanstående tabell multipli— cerats med antalet icke utnyttjade tjänstgöringsdagar, (1 vs skillnaden mellan antalet tjänstgörings- dagar för inryckta respektive avgångna enligt tabell 19:1. 3 I både alternativ 0 och II förutsätts att av den beräknade årskontingenten fältdugliga 2 600 man blir omgrupperade efter i genomsnitt 100 dagar. Eftersom här endast kostnadseffekten av föreslagna förändringar är av intresse bortses från att endast ca 80% av dem kan väntas bli omgrupperade tillräckligt tidigt för att kunna utnyttjas effektivt för handräckningstjänst. I alternativ I antas de som enligt tidigare regler skulle blivit omgrupperade i stället bli frikallade från vidare tjänstgöring.
för sin grundutbildning i form av hand- räckningstjänst och som kan effektivt an- vändas blir således
för alternativ 0: 5 500—1 375+2 080 = ca 6 200 man och för alternativ II: 4 200—840+2 080 = ca 5 450 man.
Motsvarande antal värnpliktiga i allmän- militär utbildning blir
för alternativ I: 4 200—210 = ca 4 000 man. För en noggrannare kalkyl krävs emellertid en uppskattning såväl av totala antalet tj änst- göringsdagar som en fördelning av dessa på skilda typer av tjänstgöring, nämligen: Utbildningsskede, d v s allmänmilitär utbild- ning och befattningsutbildning produktionsskede vid fredsförband samt produktionsskede i anslutning till repeti- tionsutbildning av krigsförband.
En sammanställning av de i kalkylerna ut-
nyttjade antagandena ifråga om tjänstgö- ringstidens fördelning redovisas i tabell 19: 1.
Tillämpas dessa fördelningar av tjänstgö- ringsdagar på de tidigare redovisade total- siffrorna för respektive inryckta, avgångna och omgrupperade1 framgår antalet tjänst- göringsdagar för olika kalkylalternativ av tabell 19: 2.
Som synes leder alternativ II till ungefär en tredjedels minskning av det totala anta-
1 I fråga om omgrupperade skall emellertid, då här enbart kostnadseffekterna av alternativa förändringar är av intresse, även inräknas de värnpliktiga (520) som antas bli omgrupperade för sent för att kunna effektivt utnyttjas i hand- räckningstjänst men som antas utgöra ett tillskott till den behövliga reserven för stödfunktionerna. Det totala antalet omgrupperade i alternativ 0 och II som här skall utnyttjas i beräkningarna är således 2600 man. För enkelhetens skull bi— behålles trots detta antagandena om en genom- snittlig omgruppering efter 100 dagar samt därmed sammanhängande tjänstgöringstider.
let tjänstgöringsdagar och minskningen ifrå— ga om tillgänglig arbetskraft vid fredsför- band blir ännu mera markant. Alternativ I som innebär ianspråktagande av värnplikti- ga i samband med allmänmilitär utbild- ning motsvarar endast ca 10 % av antalet tjänstgöringsdagar enligt alternativ 0.
Det bör observeras att det antal tjänst- göringsdagar för handräckningstjänst vid fredsförband i alternativ II som beräknats kunna effektivt utnyttjas kan framräknas genom att från tabellens siffra — 1,00 mil- joner — subtrahera de dagar -— 0,07 miljo- ner — som de 20 % sist omgrupperade sva- rar för. Slutsiffran (1,00—0,07 =) 0,93 miljo- ner är något mindre än för det tidigare fram- räknade minimibehovet inklusive reserv- kapacitet — 0,95 miljoner. Med hänsyn till de olika korrigeringsfaktorer som inled- ningsvis berördes i samband med jämförel- sen mellan tillgångs- och behovskalkyler- na finns det dock anledning förmoda -— bortsett från osäkerhetsmarginalerna i kal- kylen — att det här beräknade utnyttjan- det av handräckningsvärnpliktiga bör kun- na täcka åtminstone minimibehovet.
19.3 Försvarets värnpliktsutgifter 19.3.1 Dagskostnader
Som utgångspunkt för de följande beräk- ningarna av försvarets värnpliktsutgifter har utnyttjats bla visst lokalt budgetmaterial inom försvaret avseende år 1972/73 samt anslagsframställningarna för 1972/75. Där- utöver har använts de i proposition till 1972 års riksdag föreslagna nya beloppen för penningbidrag och familjebidrag. Vissa överslagsberäkningar har gjorts med avseen- de på de kostnadsökningar som de av UH fö- reslagna förändringarna av den allmänmili- tära utbildningen kan väntas medföra i form av ökade instruktörslönekostnader mm. Några egna kostnadsundersökningar avseende speciellt handräckningsvärnplikti- ga i nuläget har UH emellertid som tidiga- re nämnts ej ansett det motiverat att ge- nomföra. Med hänsyn härtill och till kalky- lens allmänna prognoskaraktär är det icke
meningsfullt att syfta till någon högre grad av siffermässig precision i skattning- arna som här redovisas såsom avrundade tal. Vad man kan väga hoppas är att de i kalkylerna framtagna totalbeloppen ändå relativt väl representerar storleksordningen ifråga om de alternativa förändringarnas kostnadskonsekvenser. UH har på inom försvaret sedvanligt sätt grundat beräkning— arna av värnpliktsutgifterna i huvudsak på en skattning av de rörliga kostnaderna för en värnpliktig, d v s dagskostnaden.
Vid beräkning av dessa har man således bortsett från de typer av kostnader som är odelbara och gemensamma för mycket sto- ra grupper av värnpliktiga och således ej påverkas av de här aktuella alternativa för- ändringarna i vämpliktsutnyttjandet, tex kostnader för ledningsorganisation och cen- tral administration. Ett härmed analogt problem uppkommer i fråga om investe- ringar vars nyttjande sas är gemensamt för en lång rad kommande värnpliktsgene— rationer. Detta nödvändiggör en distinktion i redovisningen mellan kostnad — löpande resursförbrukning — och utgift — totalt be- talningsåtagande. I samband med beräk- ningen av försvarets Värnpliktskostnader aktualiseras detta problem främst i sam- band med kaserninvesteringar som därför först avslutningsvis diskuteras och redovi- sas. För en principiell diskussion av dessa problem hänvisas till bilaga 19:1.
Dagskostnaderna har vidare delats upp i tjänstgöringsdagsberoende respektive vad som här kallats »övnings- och utbildnings- dagsberoende» kostnader. Inom den första kostnadskategorien har sedan också särre- dovisats »kostnader för värnpliktskonsum- tion». Anledningen till detta är — som me- ra ingående diskuteras i bilaga 19: 1 -— att de typer av vämpliktsutgifter, tex olika former av kontantbidrag som är att be- trakta som rena inkomsttransfereringar, uppenbarligen ur samhällsekonomisk syn- punkt ej innebär en till försvarsändamålet specifikt knuten resursförbrukning utan enbart en inkomstomfördelning mellan skattebetalare och värnpliktiga. Denna del- post skall därför ej medtas i de kalkyler
som gäller samhällsekonomiska totalkost- nader.
Till »kostnader för värnpliktskonsumtion» har här förts penningbidrag och andra for- mer av kontantersättning till de värnpliktiga, t ex premier och bidrag vid utryckning samt familjebidrag, av vilket 85 procent beräknats genomsnittligt belasta statsbudgeten i form av statsbidrag, samt kostnaden för mathåll- ning och resor.
I posten »övriga tjänstgöringsdagsbero- ende kostnader» ingår främst utgifterna för beklädnad och tvätt, sjuk- och tandvård, en beräknad kostnad för löpande underhåll av utnyttjade kasernutrymmen samt vissa lo- kala administrationskostnader avseende ex- empelvis kompanibefäl m m.
Under rubriken »övnings- och utbildnings- dagsberoende kostnader» har sammanförts främst de instruktörs- och materielkostna- der som uppkommer i samband med den allmänmilitära utbildningen.
I tabell 19: 3 redovisas skilda slag av dagskostnader vid olika förslagsalternativ.
Som framgår av tabellen har förslagsal- ternativ II antagits medföra ökningar av dagskostnaden jämfört med nuläget — alter- nativ 0. Dessa kostnadsskillnader beror främst på tre orsaker. För det första inne- bär det föreslagna nya systemet för allmän- militär utbildning en icke oväsentlig kvali— tetsförbättring vilket avspeglas bl a i ökade
instruktörskostnader. För det andra med- för den föreslagna nedskämingen av antalet tjänstgöringsdagar per värnpliktig att vissa fasta kostnader, tex administrationskostna- der samt premie- och bidragsbelopp, får fördelas över ett färre antal dagar. För det tredje kan minskningen av antalet tjänst— göringsdagar eventuellt också väntas med- föra vissa minskade »stordriftsfördelar» och därmed ökade styckkostnader.
Speciella svårigheter är behäftade med försök till kostnadsskattningar av alternativ I. De skäl för kostnadsökningar som ovan återgavs i samband med en övergång till alternativ II gäller i ännu högre grad i fråga om alternativ 1. UH har därför här nöjt sig med att vid skattningen av dagskostnaderna för alternativ I utgå från kostnadssiffroma för alternativ II och reducera dessa belopp med hänsyn till de tidigare redovisade för- väntade besparingarna ifråga om befäl.
Antagna förändringar i behovet av befäl för administration och instruktion har såle- des medräknats i dagskostnadsberäkningar- na. De antalsmässiga antaganden som här gjorts innebär vid övergång till alternativ I ett minskat befälsbehov av 85 man — av vilka genomsnittligt 45 i lönegrad A 23 och 40 i A 17 — samt vid övergång till altema- tiv II ett ökat behov av ca 60 befäl av vilka genomsnittligt ca 5 i A 23 och 55 i A 17.
Om de antagna dagskostnaderna multi-
Tabell I9:3. Dagskostnader i kronor för handräckningsvärnpliktiga i olika förslagsalternativ.
Alt. 0 Alt. I Alt. II Utbild- Produktionsskede Utbild- Utbild- Produktionsskede nings- vid nings- nings- vid skede freds- krigs— skede skede freds- krigs- förband förband förband förband l. Dagskostnad för värnpliktskonsumtion 24 24 62 26 26 26 62 2. Övriga tjänstgörings- dagsberoende kostnader 6 6 5 7 8 8 7 3. Totala tjänstgörings- dagsberoende kostnader 30 30 67 33 34 34 69 4. Övnings- och utbild- ningsdagsberoende kostnader 8 — 1 12 16 —— 2 5. Total dagskostnad (3 + 4) 38 30 68 45 50 34 71
kronor — enligt olika förslagsalternativ. Tabell I9:4. Försvarets totala Värnpliktskostnader för handräckningsvärnpliktiga — miljoner
Alt. 0 Utbild- Produk- nings- tionsskede skede vid freds- vid krigs- förband förband
Totalt
Alt. I Alt. II Utbild- Utbild- Produk- Totalt nings- nings- tionsskede skede skede vid freds- vid krigs- och förband förband totalt
. Kostn för värnplkon—
sumtion 4,08 49,68 3,10 56,86
2. Övr tjänst- göringsdags- beroende kostnader 1,02 12,42 0,25 13,69
3. (=1+2) Total tjänstgörings- dagsberoende kostnad 5,10 62,10 3,35 70,55
4. Övn- 0. utb- dagsberoende kostnader
5. Total värn-
pliktskostnad 6,46 62,10 3,40 71,96
6. (=S—1) Total militär re- sursförbruk- ning för värnpliktiga 2,38 12,42 0,30 15,10
pliceras med det tidigare — i tabell 19: 2 — framräknade totala antalet tjänstgöringsda— gar i olika tjänstgöringsskeden för de olika alternativen erhålls som resultat motsvarande totala Värnpliktskostnader. I ovanstående tabell 1914 har förutom en summering till totala Värnpliktskostnader — rad 5 — även denna summa, minskad med kostnaderna för värnpliktskonsumtion — rad 6 : rad 5 — rad 1 — redovisats för användning i den samhällsekonomiska kalkylen.
Med hjälp av denna tabell kan man ome- delbart räkna fram förväntade besparingar i samband med en övergång till de båda för- slagsalternativen. Besparingama som redo- visas i den följande tabellen 19: 5 utgör alltså skillnaden mellan kostnaderna i al- ternativ 0 och motsvarande totalkostnad i alternativ I och II. Skillnaden mellan den samhällsekonomiska och den statsfinan- siella kostnadskalkylen består däri att ingen hänsyn tas till »kostnaden för värnplikts-
1,36 — 0,05 1,41
6,24 6,50 26,00 6,82 39,32
1,68 2,00 8 ,00 0,7 7 10,77
7,92 8,50 34,00 7,59 50,09
2,88 4,00 — 0,22 4,22
10,80 12,50 34,00 7,81 54,31
4,56 6,00 8,00 0,99 14,99
konsumtion» i den samhällsekonomiska kalkylen.
Som väntat resulterar en övergång till al— ternativ I i ganska avsevärda besparingar, medan en besparing vid övergång till alter- nativ II endast uppkommer rent statsfinan- siellt, dv s beroende på minskade inkomst-
Tabell 1 9:5 . Besparingar — miljoner kronor— genom minskat värnpliktsutnyttjande vid övergång till förslagsalternativen. (Exkl an- läggningskostnader för kasernbyggnader.)
Alt. 0—>I Alt. 0-—>II 1. Samhällsekonomisk 15,10 15,10 resursbesparing ——4,56 ———l4,99 10,54 0,11 2. Statsfinansiell 71,96 71,96 besparing —-10,80 -——54,31 61,16 17,65
transfereringar. I övrigt uppvägs det mins- kade tjänstgöringsuttaget i alternativ II av de ökningar av dagskostnader som försla- get medför.
19.3.2 Utgifter för kasembyggnader m rn
I beräkningarna ovan har emellertid ingen hänsyn tagits till de möjliga besparingar som sammanhänger med att ett minskat värn- pliktsutnyttjande kan väntas göra det möj- ligt att underlåta eller senarelägga eljest nöd- vändiga renoverings— och nybyggnadsinves- teringar i kasembyggnader m m. Några pre- ciserade skattningar av dessa eventuella be- sparingar är inte möjliga att göra. Den tänkbara storleksordningen kan emellertid belysas med hjälp av följande räkneexem- pel.
En målsättning ifråga om de värnplikti- gas förläggningsstandard är att öka för- läggningsytan per logementsplats från 4 till 5 m2 vilket skulle kräva en väsentlig nybyggnation under den närmaste tioårs- perioden. Varje ny plats — inklusive skilda ekonomiutrymmen, lärarrum mm — kan beräknas kosta ca 25 000 kronor.
En övergång från alternativ 0 till alter- nativ II innebär att (5 500—4 200 =) 1 300 nya platser kan sparas in. UH räknar dock med att endast ca 2/3 av denna besparing realiseras under den tioåriga prognospe- rioden, vilket innebär en årlig besparing av kapitalutgifter med ca 2,2 miljoner kro- nor. Härvid har bortsetts från det minskade behov av förläggningsutrymmen som kan bli en följd av ett system med fyra tjänstgö- ringsomgångar, av vilka i regel bara tre tjänstgör samtidigt.
Vid en övergång från alternativ 0 till al- ternativ I reduceras det totala antalet årli- gen inryckande med (5 500—4 200 =) 1 300, varefter de kvarvarande 4200 värnpliktiga fördelas på fyra efter varandra inträffan- de inryckningsomgångar under året. Detta innebär att platsbehovet minskar med 4450 platser. Ungefär 2/3 av denna besparing kan beräknas bli realiserad un- der en tioårsperiod, vilket medför en årlig utgiftsbesparing av ca 7,4 miljoner kronor.
Övergång till förslagsalternativen innebär emellertid samtidigt ett ökat antal civilan- ställda, för vilka vissa personalutrymmen kommer att behöva anordnas. Om man an- tar att investeringskostnaden för dessa ut- rymmen per nyanställd uppgår till ca 6 000 kronor innebär en övergång till alternativ II ett nyinvesteringsbehov för detta ända- mål av totalt 7001X6000 = 4,2 miljoner kronor eller fördelat över prognosperio- dens tio år ca 0,4 (0,42) miljoner kronor per år. Motsvarande tal vid övergång till alternativ I blir 2 6001X6000 = 15,6 mil- joner kronor eller årligen ca 1,6 (1,56) mil- joner kronor.
Om man istället för kapitalutgifter vill undersöka möjliga förändringar i årliga ka- pitalkostnader kan detta ske på följande sätt. En avskrivningstid på 40 år och en kapital- ränta med 8 %2 antas. För en skattning av genomsnittliga kostnadseffekter väljs att stu- dera läget år 5 under prognosperioden. Man kan då direkt på de för detta år kumulerade investeringsutgifterna tillämpa avskrivnings- och förräntningsschabloner för att på så sätt räkna fram de årliga kapitalkostnaderna.
Resultatet av dessa olika beräkningar gäl- lande förväntade förändringar i årliga ka— pitalkostnader och kapitalutgifter vid över- gång till förslagsalternativen redovisas i ta- bell 19: 6.
Såsom tidigare nämnts har i detta avsnitt endast berörts en tänkbar storleksordning av möjliga besparingar i fråga om kapital- utgifter och kapitalkostnader vid övergång till olika förslagsalternativ. Kalkylen är endast ett räkneexempel avsett att belysa hur förändringar av antalet värnpliktiga och anställda kan tänkas påverka kapital- budgeten. Ingångsvärdena är till stor del hypotetiska. Av denna anledning medtas
1 Beträffande antalet nyanställda se 19.5. 5 Denna räntesats överstiger den i nuvarande statsfinansiella intemdebiteringskalkyler utnytt- jade statsgäldsråntan. Man torde emellertid kunna förmoda att pågående arbete med vidare- utveckling av budgetsystemet kommer att med- föra att i framtiden den debiterade kapitalräntan ej kommer att underskrida den lägsta av stats- makterna för investeringskalkyler rekommende- rade diskonteringsräntan som för närvarande uppgår till 8 %.
193
Alt. 0—>I Förlägg- Utrymmen ningslo- för an- kaler m m ställd för vpl personal
Alt. 0 —>II Totalt Förlägg- Utrymmen Totalt ningslo- för an- kaler m m ställd för vpl personal
Utgifter på kapital-
budgeten ——7,4 + 1 ,6 —5,8 —2,2 + 0,4 —1,8 Amortering _ (40 år) —0,9 +0,2 —0,7 —0,3 +0,1 —0,2 Kapital- kostna- Ränta der (8 %) —3,0 +0,6 —2,4 ——0,9 +0,2 —0,7 Summa —3,9 +0,8 —3,1 ——1 ,2 +0,3 —0,9
inte resultatet av kalkylen i de slutliga be- räkningarna av de kostnadsförändringar som föranleds av UH framlagda förslag.
Av andra skäl vidtagna förändringar i värnpliktsutnyttjande och fredsorganisation kan för övrigt tänkas göra behovet av nya förläggningsplatser mindre aktuellt. Det blir i sådant fall relativt godtyckligt till vilken förändring man väljer att hänföra besparingen ifråga om kaserninvesteringar jämfört med det nuläge från vilket UH ut- gått i sin kalkyl.
19.4 De värnpliktigas civila alternativinkomster
Den ur samhällsekonomisk synpunkt vikti- gaste konsekvensen av ett minskat väm- pliktsutnyttjande utgör den civila produk— tionsökning som uppkommer när de väm- pliktiga i större utsträckning kan utföra sina civila arbeten. För en närmare principiell diskussion av dessa civila alternativinkomster för de värnpliktiga och möjligheterna att skatta deras värde hänvisas till bilaga 19: 1.
För kalkylen här har UH utgått från antagandet att dels de frigjorda värnpliktiga kan betraktas som ett marginellt tillskott på arbetsmarknaden som således icke med- för förändringar i produktivitet och löne- struktur, dels inga väsentliga civila syssel- sättningssvårigheter skall behöva upp- komma för den aktuella vämpliktsgrup- pen. Det finns ingen anledning förmoda att
värnpliktiga avsedda för stödfunktioner i framtiden kommer att signifikant skilja sig från värnpliktsgenomsnittet ifråga om ci- vilstånd, utbildning och civila arbetsmöjlig- heter.
Den inkomst UH söker skatta i den sam- hällsekonomiska kalkylen och som där ut- nyttjas som mått på värdet av den margi- nelle arbetstagarens produktionstillskott är bruttolönekostnaden inklusive kostnader för sociala förmåner. Dessvärre ger tillgänglig offentlig statistik — lönestatistik, förädlings- värdesstatistik, taxeringsstatistik — brist- fälliga och inbördes motstridiga svar på frågan om medelinkomsten för förvärvsar- betande män. Man får därför nöja sig med att i kalkylen arbeta med ytterligt schablon- artade inkomstantaganden.
Om man antar en genomsnittlig timför- tjänst på 15 kronor1 och samma genomsnitt- liga antal årsarbetstimmar som inom indu- strin år 1970 samt adderar 24 % lönepåslag för sociala förmåner, dvs främst pensioner, utgör den genomsnittliga lönekostnaden per kalenderdag ca 100 kronor.
Denna lönekostnad måste emellertid minskas med hänsyn till fortsatt utbildning och till diverse andra förvärvsavbrott.
1 Beloppet inkluderar övertids— och skifts- tillågg, helgdagslön, semesterlön, permitterings- lön och andra förmåner. Denna siffra är an- passad till det vågda genomsnittet för manliga industriarbetare, byggnadsarbetare och lant- arbetare år 1971.
I slutet av 1970-talet kan ca 85 % av års- kullarna väntas genomgå någon av gymna- sieskolans avdelningar och av dessa kanske ca hälften eller drygt 40 % komma att i re- lativt omedelbar anslutning till gymnasiesko- lan bedriva någon form av eftergymnasiala studier — häri inräknas alla former av studier i åldern över 18 år. Räknar man för dessa med genomsnittligt tre års försening av första förvärvsinkomsten och tillämpar en diskonteringsränta av 8 % skulle hänsyn till fortsatta studier som civilt alternativ för frigjorda värnpliktiga motivera en sänkning av lönekostnadsantagandet från 100 kronor till 93 kronor. Om man dessutom skall med- räkna möjligheten till andra typer av för- värvsavbrott sammanhängande med t ex sjukdom, omskolning och arbetsbyte kan detta göra det skäligt att som utgångspunkt för kalkylen tillämpa en samhällsekonomisk alternativinkomst per dag av 90 kronor — varav ca 73 kronor utgör arbetstagarens egen bruttoinkomst.
Multipliceras detta värde på altemativin- komsten med antalet frigjorda dagar vid övergång till UH förslagsalternativ erhålls följande värden för den totala civila alterna- tivinkomsten:
2,05 X90 = 184,5 miljoner kronor vid över- gång från alternativ 0 till alternativ 1.
0,93X90 = 83,7 miljoner kronor vid över- gång från alternativ 0 till alternativ 11.
När det gäller verkningarna för statens budget är ökningen av det totala sam- hälliga produktionsvärdet emellertid inte av primärt intresse utan istället de ökade stat- liga skatteintäkter som denna produktions— ökning kan väntas medföra.
För en mera detaljerad diskussion och beräkning av skatteintäkterna i samband med värnpliktigas civila alternativinkomster hänvisas till de kalkyler som finns redo- visade i UH tidigare delbetänkande Beman- ningsformer för statliga isbrytare och sjö- mätningsfartyg (Föd stenc. 1970: 9 kapitel 5).
De offentliga intäkterna i detta samman- hang är av tre skilda slag: Inbetalningar till
ATP-fonder mm, statliga skatte- och av- giftsintäkter samt kommunala skatteintäk- ter.
För beräkningen av den statliga skatte- intäkten har samma typ av skattekalkyl utnyttjats som i ovannämnda betänkande ehuru hänsyn härvid tagits till de under mellantiden genomförda skatteomläggning- arna. Överslagskalkylen har givit till resul- tat ett genomsnittligt statligt skatteuttag av ca 19 % och ett motsvarande kommunalt av 20 %, räknat på arbetstagarens bruttoin- komst som enligt UH antaganden utgjorde ca 73 kronor/dag. På grund av progressivi- teten i de statliga skatteskaloma kommer emellertid spridningen i de civila altema- tivinkomsterna liksom deras fördelning över två eller flera kalenderår att medföra en viss ökning av de relativa skatteintäkterna jämfört med genomsnittet. Å andra sidan kommer de friställda värnpliktiga troligen att medföra vissa ökade sociala utgifter och övergångskostnader i samband med de efter- gymnasiala studiernas tidigareläggning. Till de direkta skatteintäkterna skall dessutom adderas den tvåprocentiga arbetsgivareav- giften. Överväganden av detta slag har lett till att UH stannat för att i kalkylen räkna med en genomsnittlig statlig nettoskatte- intäkt av 20 % och en motsvarande kom- munal (inklusive inbesparad kommunal kost- nadsandel av de värnpliktigas familjebi- drag) av 19 %. Tillämpas dessa procent- satser på en dagsinkomst av 73 kronor er- hålls en statlig skatteintäkt per dag och man av ca 15 kronor och motsvarande för kom- munerna av ca 14 kronor. Nettointäkten per dag och man för ATP-fonderna blir på mot— svarande sätt 16 kronor.
Multiplicerat med antalet frigjorda dagar för de värnpliktiga leder dessa värden till en nettoökning av de årliga statliga in- komsterna med 30,8 miljoner kronor vid övergång från alternativ 0 till alternativ I och med 14,0 miljoner kronor vid övergång från alternativ 0 till alternativ II.
Motsvarande värden blir för kommuner- nas nettoskatteinkomst 28,7 respektive 13,0 miljoner kronor och för ATP-fondema 32,8 respektive 14,9 miljoner kronor.
Det antal anställda som behövs för att er- sätta den friställda värnpliktiga arbetskraften vid övergång till UH förslagsalternativ har redovisats i kapitel 18. Därav framgår att en övergång till alternativ I medför behov av nyanställningar till sammanlagt ca 26001 manår, medan behovet vid övergång till alternativ II skulle motsvara sammanlagt ca 700 (706)1 manår.
UH har i kalkylen inte sökt föregripa det närmare förhandlingsresultatet i vad avser de nya tjänsternas löneplacering utan i stäl- let gjort vissa schablonantaganden innebä— rande att av de nyanställda ca 90 procent kommer att få en lön motsvarande A 13 (4-ort) i den statliga löneskalan medan lö- nen för övriga 10 procent motsvarar A 20 (4-ort). Om till dessa löner adderas 24 % lönepåslag för sociala förmåner mm och summan divideras med antalet kalenderda- gar blir den genomsnittliga dagskostnaden för dessa anställda ca 90 kronor — eller samma som ovan framräknades för väm- pliktigas civila alternativinkomst.
Frekvensen av förvärvsavbrott för studier eller av annan orsak kommer således att utjämna skillnaden mellan de ungas genom- snittsinkomst och inkomsterna för de rela- tivt sett lågavlönade kategorier av försvars- anställda som det här gäller.
Att det samhällsekonomiska produktions- värdet per man och dag i båda fallen skattas till 90 kronor medför den stora för- delen att frågan om samhällsekonomiska kostnader och besparingar i samband med utbyte av värnpliktiga mot anställd personal kan diskuteras utan hänvisning till existe- rande lönestruktur och dess eventuella orätt— visor. Man kan om man så önskar helt undgå att utnyttja det ur flera synpunkter osäkra antagandet (se bilaga 19: 1) att arbetsin- komsten avspeglar arbetstagarens marginel- la produktionsvärde och nöja sig med att istället föra diskussionen i termer av manår.
Uttryckt i dessa termer innebär en över- gång från alternativ 0 till alternativ II att värnpliktig arbetskraft räknad i manår (in- klusive tid för allmänmilitär utbildning) ut-
byts mot anställda (inklusive befäl) enligt byteskvoten 3,3 :1 (2548 manår frigjord värnpliktig arbetskraft : 766 manår nyan- ställd arbetskraft = 3,3), samtidigt som för— svarsproduktionen enligt förutsättningarna vidmakthålls oförändrad. Den mera ratio- nella rekryteringen, ökningen i motivation och yrkeskunnande samt bortfallet av mili- tära utbildningskrav möjliggör med andra ord en mycket markant arbetskraftsbespa- ring. Vid ett fortsatt utbyte genom över- gång från alternativ II till alternativ I blir som väntat rationaliseringsvinsterna något mindre men byteskvoten är dock fortfaran- de så hög som 1,7 : ]. Uttryckt i absoluta termer frigör den första övergången arbets— kraft motsvarande ca 1 780 man per år som tillförs den civila arbetsmarknaden medan motsvarande civila arbetskraftsökning vid den andra övergången blir av storleksord- ningen ca 1 310 man per år.
Multiplicerar man de framräknade antals- siffrorna gällande nyanställningar med en beräknad årskostnad av 33 000 kronor er- hålls som resultat att den totala årliga sam- hällsekonomiska kostnaden för anställd per- sonal vid övergång från alternativ 0 till al- ternativ I blir ca 85,8 miljoner kronor me- dan motsvarande kostnad vid övergång från alternativ 0 till alternativ II blir 23,1 miljo- ner kronor.
1 Det bör observeras att utöver dessa nyan- ställningar vissa förändringar i befälsbehovet förutses vid övergång till förslagsalternativen. Kostnadsverkningarna av dessa förändringar har emellertid redan inräknats i de antagan- den om dagskostnader för värnpliktiga som ovan utnyttjats (jfr 19.3.1).
Som närmare redovisas i kapitel 10 sköter för närvarande drygt ett 60-tal handräckningsvärn- pliktiga vid olika centrala staber kvalificerade uppgifter som faller utanför »handräcknings- tjänst» även enligt hittills gällande uppfattning. I den mån dessa uppgifter icke kan övertas av i nu gällande organisationsplaner inräknade be- fattningshavare förutsätter UH att myndigheter- na i vanlig ordning äskar nya tjänster och får dessa behov prövade. Enligt UH preliminära be- dömning torde emellertid det eventuella behovet av sådana nya tjänster svara mot endast en mindre del av antalet med dessa uppgifter nu sysselsatta handräckningsvärnpliktiga och kan därför icke på något väsentligt sätt påverka den här presenterade kostnadskalkylen.
l l l l l l
Den totala årliga statsfinansiella kostna- den bör bli densamma som ovan ehuru minskad med arbetsgivaravgiften. Motsva- rande kostnader blir således 84,1 miljoner kronor respektive 22,6 miljoner kronor.
En beräkning av de statsfinansiella ut- gifterna borde egentligen bygga på en prog- nos över de faktiska förväntade pensionsut- betalningama. Här aktualiseras således sam- ma skillnad mellan utgift och kostnad som tidigare berörts i samband med behandlingen av kasembyggnader. Då det emellertid inte ansetts möjligt att göra preciserade prog- noser över pensionsutbetalningar låter UH i kalkylen dessa sammanfalla med det i lönekostnadspålägget beräknade värdet av pensionsåtagandena. I den mån de civila ny- anställningarna kommer att innefatta en re- lativt stor andel äldre arbetskraft kan denna skattning av åtaganden och utbetalningar dock visa sig för låg. De statsfinansiella ut- gifterna sätts således i detta fall i kalkylen lika med de statsfinansiella kostnaderna. En annan felkälla som det inte finns möjlighet att ta särskild hänsyn till sammanhänger med möjligheten att i de nya arbetena sys- selsätta redan tidigare försvarsanställda som på grund av höjda pensionsåldrar eller av andra skäl inte kan utnyttjas fullt effektivt i andra arbeten. I den mån denna situation blir aktuell kommer ovan redovisade kost- nadssiffror att visa sig vara för höga.
19.6 Beräkningsresultat
UH kan nu sammanfatta ovanstående reso— nemang och beräkningar och summera för- väntade ekonomiska konsekvenser av en övergång till de två förslagsalternativen. Den samhällsekonomiska kalkylen fram- går av tabell 19: 7. Utan att söka dra några preciserade slut- satser av de nödvändigtvis osäkra skatt- ningarna och räkneexemplen kan UH så- ledes konstatera att båda förslagsalternativen resulterar i en avsevärd samhällsekonomisk vinst beroende framför allt på möjligheten att tillföra den civila arbetsmarknaden ett avsevärt nettotillskott av arbetskraft.
Tabell I9:7. Samhällsekonomisk kostnads -— intäktskalkyl (miljoner kronor per år).
Alt. 0—>I Alt. 0—>II
1. Inbesparade värn- pliktskostnader (Tabell 19:5)
2. Intäkter genom värn— pliktigas civila syssel- sättning (p. 19.4)
3. Alternativkostnad för anställd personal
+ 10,5 + 0,1
+ 184,5 + 83,7
(p. 19.5) — 85,8 —23,1 4. Summa samhälls-
ekonomisk netto- intäkt + 109,2 + 60,71
Motsvarande statsfinansiella utgifts—in- komstkalkyl redovisas i tabell 1918.
Tabell I9:8. Statsiinansiell utgifts—inkomst- kalkyl (miljoner kronor per år).
Alt. 0—>I Alt. 0—>II
1. Inbesparade värn- pliktsutgifter (Tabell 19z5) +61,2 +17,7 2. Nettoskatteinkomst genom värnpliktigas civila sysselsättning (p. 19.4) +30,8 +14,0 3. Utgifter för anställd persona] (p. 19.5) ———84,1 —22,6 4. Summa statsfinansiell nettoinkomst + 7,9 + 9,11
Det visar sig således att utgiftsökningen i samband med nödvändiga ersättningsanställ- ningar väl uppvägs av de inbesparingar och nettoskatteintäkter som följer av att ett
1 Som en följd av UH förslag i delbetänkan— det angående de militära körcentralerna i stock- holmsområdet tillkommer i alternativ II ca 50 tjänster, huvudsakligen bilförare, i utbyte mot handräckningsvärnpliktiga. Kungl Maj:t har den 21 januari 1972 uppdragit åt FRI att ge- nomföra försök på grundval av betänkandet och att sedan erfarenheter av försöken har vunnits inkomma till Kungl Maj:t med förslag i ämnet. Ovannämnda tjänster har därför icke medtagits i de föregående ekonomiska beräk- ningarna. Om ifrågavarande tjänster medräknas minskar den samhällsekonomiska nettointäkten vid övergång till alternativ II med ca 1,65 miljoner kronor per år medan motsvarande minskning av den statsfinansiella nettoinkomsten blir ca 1,62 miljoner kronor.
väsentligt större antal värnpliktiga frigörsl. Det bör emellertid observeras att försvars- sektorn med nuvarande ramreglering av utgifterna kommer att helt drabbas av kostnadsökningarna men däremot ej auto- matiskt får tillgodoräkna sig alla kalkyl- intäkter — t ex nettoskatteintäkter.
Det kan också vara av ett visst intresse att vidga perspektivet utöver statsbudgeten och sammanfatta de ekonomiska verkningar- na för hela den offentliga sektorn som då i anslutning till finansplanen definieras som den konsoliderade summan av statlig sek— tor, kommunal sektor och socialförsäkrings- sektor. En sådan redovisning ges i följande tabell 19: 9.
Tabell I9:9. Beräknad förändring av den offentliga sektorns nettoinkomster (miljoner kronor per år).
Alt. 0—>I Alt. O—>II
]. Statsfinansiell netto-
inkomst (tabell 19:8) + 7,9 + 9,1 2. Kommuniinansiell
nettoinkomst (p. 19.4) +28,7 +13,0 3. Inkomst till ATP— fonder (p. 19.4) +32,8 +14,9
4. Summa offentlig sektors nettoin- komst +69,4 +37,0
Som synes blir nettoinkomstökningarna i samband med en övergång till förslagsalter- nativen betydande om även kommunala in- komster och inkomster till ATP—fonderna inräknas."
Ur försvarshuvudtitelns synpunkt är slut— ligen följande förändringar vid övergång till förslagsalternativen av direkt betydelse?
Tabell 19:10. Förändringar av betydelse för försvarshuvudtiteln (miljoner kronor per år respektive antal man).
Alt. 0—>I Alt. 0—>II
Förändringar av drift- budgetens saldo:
Inbesparade värnplikts- kostnader (tabell 19:5) +61,2 +17,7 Kostnader för an- ställd personal (p. 19.5) —-84,1 —22,6
Summa saldo för försvarets driftbudget —22,9 — 4,9
Förändringar av
personal:
Civilanställda (p. 19.5) +2 600 +700 — 85 Befäl (p. 19.3) + 60 Summa försvarsanställda +2 515 +760
1 I kalkyler av detta slag som nödvändigtvis bygger på en lång rad, var för sig osäkra anta- ganden är det lämpligt att i samband med ut- värderingen av kalkylen också genomföra vissa känslighetsanalyser, d v s pröva hur slutresulta- ten påverkas av variationer i de enskilda anta- gandena. Då det emellertid här är svårt att för- utse vilka förändringar i antagandena som främst kan aktualiseras har istället -—- som inledningsvis nämndes — strävan varit att söka redovisa kal- kyluppställningen så utförligt att man senare lätt kan räkna om kalkylerna utifrån nya siffer- värden. ” UH förslagsalternativ II innebär att de göromål för ca 250 inskrivningsassistenter m ti avsedda för fredsverksamheten vid värnplikts- verket m ni, som hittills sköts av värnpliktiga kategori F, i framtiden kommer att skötas av värnpliktiga ur handräckningskontingenten. Konsekvensen av detta blir att ett antal F-värn- pliktiga frigörs för andra ändamål. »Intäkten» av detta är dock svår att beräkna och har därför icke medtagits i kalkylen.
Sammanfattning
20.1 Direktiv
Den nuvarande tjänstgöringstiden för de värnpliktiga som vid inskrivningen uttagits till handräckningstjänst utgör ca 390 dagar och innefattar för huvuddelen krigsförbands- övningar om tillhopa 90 dagar. Tiden fullgörs oftast i en följd. Dessa värnpliktiga genomgår militär utbildning varierande mel- lan tre och fem veckor samt härutöver en vidmakthållande utbildning under den där- på följande tjänstgöringstiden som i stort omfattar ett år.
Efter den militära utbildningen tas de handräckningsvärnpliktiga i anspråk för uppgifter inom i hög grad olikartade arbets- områden. I flera fall är göromålen av yrkes- mässig art för vilka det ter sig mera natur- ligt med civil arbetskraft.
Enligt direktiven till UH bör därför hand- räckningsvärnpliktiga, med de inskränkning- ar som nödvändiggörs av medicinska skäl, erhålla en militär utbildning som i huvud— sak svarar mot den för krigsmakten likfor- miga allmänmilitära utbildning som före- slagits av 1960 års värnpliktsutredning. Den— na utbildning bör lämpligen utföras i ett koncentrerat sammanhang i anslutning till inryckningen. UH bör undersöka hur denna utbildning skall utformas och organiseras.
För UH fortsatta överväganden har direk- tiven angett två alternativ. I det ena (alt. 1) förutsätts att i princip inga i förväg av sam- hället uppställda krav beträffande tjänst-
göringstiden föreligger utöver de som följer av den allmänmilitära utbildningen. UH har således haft att pröva hur de uppgifter som fn fullgörs av handräckningsvärnpliktiga i framtiden kan fullgöras till den samhällseko- nomiskt lägsta kostnaden. Utgångspunkten för en sådan prövning utgörs av det civila produktionstillskott som de tidigare hand- räckningsvärnpliktiga skulle kunna ge jäm- fört med kostnaderna för anställning av civil personal, mekanisering, mm. Det bör en- ligt direktiven även kunna tänkas att vissa uppgifter som fn fullgörs av handräcknings- värnpliktiga helt eller delvis slopas. I alter- nativ I torde de värnpliktiga knappast kun- na betraktas som handräckningsvärnpliktiga eftersom de enligt direktiven inte avses för fortsatt tjänstgöring med produktiv inrikt- ning.
I det andra alternativet (alt. II) förutsätts i direktiven att det utifrån allmänna ut- gångspunkter anses lämpligt att de f n hand- räckningsvärnpliktiga fullgör en tjänstgöring som inte i väsentlig grad underskrider den som gäller för värnpliktiga kategorierna G och F. UH har haft att förutsättningslöst pröva hur denna tjänstgöringstid bör ut- nyttjas så att försvaret får en optimal utdel- ning av de värnpliktigas kunskaper och för- måga. UH har varit oförhindrad att föreslå att tex vissa uppgifter som f n fullgörs av värnpliktiga överförs till civilanställd perso- nal eller också ett motsatt förfarande. I syfte att ernå balans mellan tillgång på
värnpliktiga och konstaterade arbetsupp- gifter bör enligt direktiven såväl antalet väm— pliktiga som längden av tjänstgöringen kun- na varieras. Om detta skulle bli aktuellt bör i första hand undersökas om ytterligare värnpliktiga bör frikallas på medicinska el- ler andra grunder. Variation i tjänstgörings- tid i detta alternativ får inte innebära att de handräckningsvärnpliktiga får en tjänstgö- ring som i nämnvärd omfattning underskri— der denna norm för värnpliktiga kategori G eller F.
UH har varit oförhindrad att vid sidan av dessa två alternativ redovisa modifiering- ar av dem utan att dock ta ställning till vil- ket av de redovisade alternativen som bör väljas.
I direktiven framhålls även att det nya repetitionsutbildningssystem som beslutats på grundval av prop 1966: 106 kräver öka- de arbetsinsatser i anslutning till krigsför- bandens övningar, bl a för att den korta öv- ningstiden i största möjliga utsträckning skall kunna användas för egentlig utbildning och för att krigsberedskapen i materiellt hänse- ende skall kunna återställas så snart som möjligt efter det att de övande förbanden avrustat. UH bör pröva lämpligheten från skilda utgångspunkter av att använda hand- räckningsvärnpliktiga till att biträda med sådana arbetsuppgifter.
UH har vidare haft att särskilt överväga frågan om värnpliktigas utnyttjande i mat- inrättningar och utspisningslokaler. Till vissa andra uttalanden i direktiven återkommer UH i det följande.
20.2 Den allmänmilitära utbildningen (kapitel 7)
Vid sina överväganden om den allmänmili- tära utbildningen har UH utgått från de bestämmelser i värnpliktslagen som synes vara grundläggande för den allmänna väm- pliktens princip, den s k värnpliktstanken. Värnpliktsutbildningen syftar till att göra de värnpliktiga beredda att efter utbild- ningens slut tjänstgöra i tilldelade befatt- ningar inom krigsmakten och totalförsvaret
i övrigt samt att motsvara de krav och på- frestningar som kriget kan komma att ställa på dem.
Även om vissa värnpliktiga endast har be- gränsad militär användbarhet bör dock ut- bildningen vara avpassad så att den leder till att även de allt efter sin förmåga skall kunna delta i landets försvar även om en- dast ett begränsat antal av dessa värnplik- tiga placeras i krigsorganisationen.
Dessa tankar har väglett UH vid utform- ningen av sina förslag beträffande den all- mänmilitära utbildning som de värnpliktiga bör få både i alternativen I och II. UH har därvid konstaterat att en stor del av de handräckningsvärnpliktiga är avsedda att utnyttjas som arbetskraft vid mobilisering och att en betydande del av dem är krigs- placerade. Detta gäller inte minst inom gles— befolkade områden. Om utbildningsmålet är det av UH föreslagna nämligen att väm- pliktsutbildningen skall göra det möjligt för den värnpliktige att försvara sig och sin ar- betsplats och därmed kunna delta i landets försvar särskilt under krigets inledande ske- de kan den nuvarande begränsade militära utbildningen av de handräckningsvämplik— tiga knappast göra det möjligt att krigspla- cera dem eller utnyttja dem som arbets- kraft vid mobilisering. Utbildningen måste därför utökas och ändras så att den till så- väl tid som innehåll närmar sig den allmän— militära utbildning som meddelas värnplik— tiga i kategorierna G eller F.
UH har vid utarbetandet av sina förslag som jämförelsematerial granskat vissa av överbefälhavaren utfärdade direktiv och be- stämmelser för utformningen av en allmän— militär utbildning likformig för alla väm- pliktiga inom krigsmakten. Vissa begräns- ningar av utbildningens innehåll har här- vid gjorts med anledning av den något lägre målsättning som enligt UH bedömande mås— te ställas för värnpliktiga i alternativ I och II. Den av överbefälhavaren anbefallda hittills tillämpade allmänmilitära utbildning- en omfattar 390 timmar ren utbildning, var- till kommer visst antal timmar för fysisk träning, inre tjänst och reservtid.
bildningen för de värnpliktiga i alternativen I och II i princip bör ha samma innehåll och omfatta 318 timmar ren utbildning, (1 v 5 en minskning med 72 timmar i förhållande till den av ÖB för andra värnpliktiga anbefallda tiden. Minskningen berör främst övnings- grenarna exercis, terrängtjänst, fältarbeten, vapentjänst och strid. Däremot föreligger en viss skillnad alternativen emellan med avse— ende på tiden för fysisk träning och inre tjänst, eftersom tiden i sistnämnda hänse- enden står i relation till den totala tjänst- göringstidens längd i de skilda alternativen.
I alternativ I bör därför utöver nämnda 318 timmars utbildning tillkomma 78 tim- mar avsedda för fysisk träning, inre tjänst och reservtid, dv s totalt 396 timmar eller i regel nio veckor. Utbildningen bör ske i ett koncentrerat sammanhang, eftersom enligt direktiven inga krav i övrigt bör ställas på de värnpliktiga i detta alternativ. Utbildningen bör enligt UH bedömande för dessa värn- pliktiga centraliseras till den försvarsgren som har de bästa förutsättningama i utbild- ningshänseende, dvs armén. Utbildningen bör förläggas till infanteri- och pansarför- banden och årligen bedrivas i fyra efter var- andra liggande utbildningsomgångar, vilket bedöms som den minst befälskrävande an- ordningen.
I alternativ II, enligt vilket de värnpliktiga även skall göra vissa produktionsinriktade arbetsinsatser, bör utöver nämnda 318 tim- mar, tillkomma 137 timmar för fysisk trä— ning, inre tjänst och reservtid, dvs totalt 455 timmar. Huvuddelen av utbildningen bör genomföras i ett koncentrerat samman- hang under ca åtta veckor i direkt anslut- ning till inryckningen och med en uppföl- jande utbildning om två timmar per vecka eller fyra timmar per 14-dagarsperiod. Ut- bildningen bör naturligen genomföras vid de förband där de senare skall göra sina ar— betsinsatser.
I slutskedet av UH arbete har framlagts förslag till en modifierad vämpliktsutbild- ning (se prop 1972: 75 angående försvarets fortsatta inriktning m m). Förslagen innebär bl a vissa förändringar av grundutbildningen av värnpliktiga och deras allmänmilitära ut-
bildning. Likartade förändringar kan göras beträffande den allmänmilitära utbildningen för de. värnpliktiga i alternativen I och II. I sådant fall kan den allmänmilitära utbild- ningen förkortas med 73 timmar i altema- tiv I och 77 timmar i alternativ II. Förkort- ningen berör främst övningsgrenarna skydd, sjukvårdstjänst och strid. UH vill emeller- tid framhålla att en sådan förkortning av den allmänmilitära utbildningen som inte torde kunna undvikas gör det i viss mån tveksamt om den angivna målsättningen för utbildningen kan upprätthållas.
20.3 Skärpta krav och deras inverkan på den framtida tillgången på handräcknings- värnpliktiga (kapitel 5)
Den mera omfattande allmänmilitära utbild- ning och den fortsatta tjänstgöring som UH förordar förutsätter att högre krav i fysiskt och psykiskt hänseende måste ställas på de värnpliktiga som vid inskrivningen uttas till handräckningstjänst. Dessa högre krav måste följaktligen ställas även på de värnpliktiga som efter påbörjad grundutbildning överförs — omgrupperas — till handräckningstjänst. De höjda kraven är emellertid en förutsättning inte bara för att ifrågavarande värnpliktiga skall kunna tillgodogöra sig denna utbild- ning utan även för att de skall kunna fun- gera i krigsbefattningar eller utnyttjas som arbetskraft vid mobilisering. En konsekvens härav är att de värnpliktiga som inte kan uppfylla de högre ställda kraven bör fri- kallas från värnpliktstjänstgöring.
I enlighet med direktiven har UH under- sökt den nuvarande och den väntade fram— tida tillgången på värnpliktiga med begrän- sad militär användbarhet med undantag av dem som tas ut för utbildning i specialtjänst. Vid undersökningen har de förändringar av tillgången beaktats som blir en följd av det nya inskrivnings— och personalredovisnings- systemet. UH har vidare beräknat det behov av värnpliktiga tillhörande de tidigare be- siktningsgrupperna 3 och 4 som behövs för stabstjänst rn m i krigsorganisationen.
Såsom närmare framgår av kapitel 5
räknar UH med att ca 4200 värnpliktiga som vid inskrivningen tagits ut till hand- räckningstjänst årligen rycker in till grund- utbildning. En viss del -— genomsnittligt be- dömd till 20 % eller ca 800 — avgår dock av olika skäl under grundtjänstgöringens förlopp. Kvar står då ca 3 400 sådana värn- pliktiga. Den fortlöpande minskningen av de värnpliktiga kompenseras emellertid även med tillämpning av det nya inskrivningssy- stemet av att mera fältdugliga efter hand av olika skäl blir uttagna till handräcknings- tjänst. Sådana ändringar, sk omgruppe- ringar, sker under hela utbildningsåret men är talrikast — ca 40 % — under de två första månaderna efter inryckningstillfällena. Det totala antalet omgrupperade värnpliktiga be- räknas enligt uppgifter från värnpliktsverket framdeles uppgå till ca 5 % av antalet in- ryckta fältdugliga, dvs ca 2 600.
Tillflödet av omgrupperade värnpliktiga kompenserar under senare delen av utbild- ningsåret inte bara bortfallet av de till hand- räckningstjänst inryckta värnpliktiga utan ger därutöver ett betydande tillskott på sådana värnpliktiga. UH utgår dock från att bara de värnpliktiga som omgrupperas inom de fem första månaderna från inryck- ningen, d v s i stort sett knappt 80 % vilket motsvarar ca 2100 värnpliktiga, bör tas med i beräkningen av den årliga tillgången på handräckningsvärnpliktiga. Återstoden omgrupperas så pass sent att de i regel inte hinner utbildas för eller göra några mera väsentliga insatser. De bör i stället betraktas som ett tillskott till den erforderliga arbets- kraftsreserven.
UH antar därför som ett medelvärde för sina beräkningar att den årliga tillgången på handräckningsvärnpliktiga under 1970-talet uppgår minst till (3 400 + 2 100 =) 5 500.
Vid sina överväganden ifråga om den tjänstgöringstid som bör åläggas handräck- ningsvärnpliktiga har UH funnit att den hittillsvarande tjänstgöringstiden för hand- räckningsvärnpliktiga — ca 390 dagar — får anses vara grundad på överväganden som i huvudsak syftar till att tillförsäkra krigs- makten arbetskraft som täcker hela årets behov. Att en värnpliktig blivit uttagen till
handräckningstjänst har sin grund i att han till följd av brister i fysiskt eller psykiskt hänseende icke på samma sätt som de mera fältdugliga kan delta i landets försvar. Det förhållandet att vederbörande är mindre lämplig såsom fältduglig bör dock icke få läggas honom till last genom en längre tjänstgöringstid än för värnpliktiga i kate- gori G inom armén och kustartilleriet. UH har därför funnit det naturligt att i det i direktiven angivna alternativet II de hand- räckningsvärnpliktiga ickd skall fullgöra en längre tjänstgöring än värnpliktiga kate- gori G. Med en utökad allmänmilitär utbild- ning, huvudsakligen förlagd till utbildningens början, bör de handräckningsvärnpliktiga kunna få en så avpassad kvalificerad utbild- ning att de kan försvara sig och sin arbets- plats vilket innebär att de måste kunna upp— träda i strid inom grupps ram. De kan däri- genom också bli krigsplacerade. Detta gäller inte minst de värnpliktiga i expeditionstjänst som kan bemanna platser inom de fasta stabemas krigsorganisation. Detta har tidi- gare framhållits av UH i dess i juni 1971 avgivna betänkande angående utbildningen av vissa värnpliktiga i stabstjänst (SOU 1971: 57).
UH föreslår därför att grundtjänstgörings— tiden för handräckningsvärnpliktiga skall i stort sett motsvara tjänstgöringstiden för värnpliktiga kategori G vid armén och kust- artilleriet, dvs flertalet av dessa värnplik- tiga. Grundtjänstgöringep för handräck- ningsvärnpliktiga kommer därmed att om- fatta högst ca 250 dagar (men ca 230 dagar vid en modifierad värnpliktsutbildning). För varje värnpliktig i handräckningstjänst åter- står efter genomgången allmänmilitär ut- bildning och befattningsutbildning en pro- duktionstid om sex månader. För en hel- årsinsats krävs därför i regel två handräck- ningsvärnpliktiga. UH räknar därför med
5 500
att bara : 2 750 helårsinsatser kan
göras med hjälp av handräckningsvärnplik- tiga. Återstående behov av arbetskraft måste tillgodoses med personal som anställs för sådana ändamål.
20.4 UH överväganden rörande lämpliga stödfunktioner (kapitel 4) Eftersom den kontinuerliga tillgången under året av värnpliktiga i handräckningstjänst blir väsentligt mindre än om de fullgjort helårsinsatser återverkar detta på urvalet av lämpliga funktioner. Ett fullföljande av värnpliktstanken kräver emellertid att de handräckningsvärnpliktiga får en tjänstgö- ring som skall innefatta så innehållsrik ut— bildning att den kan uppfattas som me- ningsfylld och godtagbar av den som är pliktig att avstå relativt lång tid av sitt stu- die- och arbetsliv för denna tjänstgöring. Att detta för närvarande ofta icke är fallet har bekräftats vid de studiebesök som UH gjort vid ett 30-tal förband, skolor och staber. Det har där visat sig att det framför allt är i funktionerna för mathållning, expe- ditions- och kontorsarbete, i transporttjänst samt för städning och yttre renhållning som de handräckningsvärnpliktiga används. Här- till kommer tjänstgöring i kasernvakt och vissa förråd, bl a utbildnings- och övnings- förråd. Dessa funktioner är i stort sett lik- artade inom de olika försvarsgrenarna. Gran— skar man dessa arbeten var för sig torde mathållningsfunktionen, städning och yttre renhållning samt tjänstgöring i förråd ligga närmast till för en jämförelse med civil yrkesutövning. För sådana funktioner bör i stället anställas personal som utbildats för dessa uppgifter. I det delbetänkande som UH avlämnat år 1968 angående vissa personal- och drifts- frågor vid militära matinrättningar och mäs- sar har UH framhållit nämnda förhållan- den. UH gav där uttryck för sin bestämda uppfattning att avsikten med utbildningen av värnpliktiga — vare sig de har full mili- tär användbarhet eller bara begränsad sådan — bör vara att ge dem en mot användbarhe- ten avpassad utbildning, så att de allt efter sin förmåga skall kunna delta i landets för- svar. UH fann det även principiellt ofören- ligt med värnpliktstanken att försvarets fredsorganisation med stöd av värnpliktslag m m tillförsäkrades viss tillgång på arbets- kraft för uppgifter av företrädesvis civil na- tur.
Statsrådet och chefen för försvarsdeparte- mentet har uttalat samma uppfattning i statsverkspropositionen till 1969 års riks- dag som också anslutit sig till uttalandet. Genom beslut av Kungl Maj:t den 13 februari och den 2 oktober 1970 får sålun- da handräckningsvärnpliktiga inte längre användas i militära matinrättningar och mässar utom i vissa angivna undantagsfall. Till grund för besluten ligger i allt väsent- ligt av UH framlagda förslag.
I sina överväganden vilka funktioner som kan betraktas som meningsfyllda för hand— räckningsvärnpliktiga har UH funnit att detta endast torde vara fallet med kontors- funktionen, transportfunktionen, säkerhets- tjänst på skjutfält, i viss mån vaktfunktion- en samt därutöver dukningsfunktionen. UH föreslår därför att handräckningsvärnpliktiga skall användas endast i dessa funktioner. Dukningsfunktionen som i den utformning den ges i UH förslag kan betraktas som en nytillkommen funktion innebär att de band- räckningsvärnpliktiga bidrar till att effek- tivisera utbildningen av de mera fältdugliga så att minsta möjliga tid går förlorad i form av förberedelser för övningar, något som i nuläget innebär avsevärd tidsförlust för såväl befäl som värnpliktiga tillhörande den trupp som skall övas. Dukningsfunktionen är av särskild vikt med tanke på att allt fler och komplicerade utbildningsanordning- ar successivt byggs ut vid förbanden, vilket gör att det krävs särskilt utbildad personal för att kunna använda dem på ett ända- målsenligt sätt. UH tillmäter utbildnings- funktionen särskild betydelse inte minst om tjänstgöringstiden för olika värnpliktskate- gorier avkortas. I sådana fall torde det framstå som mycket angeläget att förbere- delser för övningar är gjorda så att den av- kortade utbildningstiden för den trupp som skall övas kan utnyttjas så effektivt som
möjligt. UH har vidare velat utmönstra sådana arbetsuppgifter för handräckningsväm-
pliktiga som utförs även av andra organ än militära, d v s statliga och kommunala organ eller privata företag. Den militära verksam- heten i fred bör betraktas på samma sätt
som andra funktioner vilka ingår i samhäll— lets verksamhet och inte utgöra en isolerad företeelse i arbetslivet. Inom den militära fredsorganisationen bör man därför om möj- ligt inte i egen regi och med värnpliktiga ombesörja sådant som exempelvis viss yttre renhållning, transporter av sopor och av- fall, brandkårstjänst mm. UH har därför den uppfattningen att »köp av tjänster» bör ske i den utsträckning det är möjligt för den militära tjänsten.
20.5 Försöksverksamheten vid gotlandsför- banden (kapitel 6)
Efter särskild framställning från UH upp- drog Kungl Maj:t den 20 september 1968 åt chefen för armén och chefen för mari- nen att under budgetåret 1968/69 anordna försök vid förbanden inom Gotlands mili- tärkommande (MKG) med att i viss omfatt- ning ersätta handräckningsvärnpliktiga med civil personal i huvudsang överensstämmel- se med utredningens förslag. Försöksverk— samheten skulle bedrivas i samråd med UH, försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) och försvarets materielverk (FMV).
På FRI skulle ankomma att svara för arbetsstudier och prestationsvärderingar samt att ta fram underlag för kostnadsjämförel- ser.
De funktioner som till en början berör- des av försöksverksamheten var förråds- funktionen, kontorsfunktionen, transport- funktionen, mathållningsfunktionen och ka- semvårdsfunktionen, omfattande yttre ren- hållning och städning (även benämnd lokal- vård).
Med Kungl Maj:ts medgivande fortsatte försöksverksamheten under budgetåret 1969/ 70. Under vissa perioder förekom intensiv- studier med hjälp främst av personal från FRI. Försöken utvidgades i enlighet med nyssnämnda beslut att avse studier av led-' ningsorganisationen för utnyttjande och till— syn av utbildningsanordningar, skjutfält och läger.
För P 18 och A 7/Lv 2 samt MKG med tillhörande förvaltningar träffades med Visby stad ett avtal om att staden skulle svara för
sophämtningen. Rent tekniskt gav försöken ett godtagbart resultat. Härvid bortsågs från de säkerhetsaspekter som kan anläggas på en civil företagsverksamhet inom en gar— nison.
Erfarenheterna av försöksverksamheten visade sig tillfredsställande och har även bildat underlag för utarbetandet av för- slag till normer för beräkning av arbets— kraft för de olika funktionerna.
20.6 Befattningsutbildningen (kapitel 8)
Eftersom tjänstgöringstiden för de hand- räckningsvärnpliktiga i alternativ II bör utnyttjas så att försvaret får en optimal ut- delning av deras kunskaper och förmåga är en mot kommande arbetsuppgifter inriktad befattningsutbildning i regel nödvändig. En betydande del av de handräckningsväm- pliktiga saknar nämligen vid inrycknings— tillfället sådan yrkesutbildning som direkt kan nyttiggöras på de avsedda arbetsplat- serna vid försvarets förband. Däremot äger en stor del av de värnpliktiga sådana yrkes- kunskaper att de efter en viss befattnings- utbildning väl kan fullgöra vissa arbetsupp- gifter.
UH har såsom framgår av kapitel 8 fun- nit att arbetsuppgifter för de handräcknings- värnpliktiga kan hänföras till tre huvudbe- fattningsområden, för vilka befattningsut- bildningen bör organiseras på följande lin- jer: en expeditionslinje, en motor-(bilförare-) linje och en duknings- och servicelinje för inomhus- och utomhusanordningar.
Befattningsutbildningen bör i princip föl- ja omedelbart efter det koncentrerade ske- det av den allmänmilitära utbildningen och i regel vara slutförd, innan den värnpliktige inträder i produktionsskedet. Utbildnings- tiden bör kunna begränsas till att omfatta ca en arbetsvecka. 20.7 Inpassning i tiden av de handräcknings- värnpliktigas grundtjänstgöring (kapitel 9)
UH har som tidigare nämnts utgått från att tjänstgöringstiden för handräckningsvärn— pliktiga närmast bör motsvara den tid som det åligger värnpliktiga kategori G att full-
göra, (1 v 8 en tid som för flertalet av dessa hittills omfattat 243—255 dagar. Efter det att en handräckningsvärnpliktig genomgått allmänmilitär utbildning och befattningsut- bildning återstår för arbetsinsatser i altema- tiv 11 ca sex månader, det 5 k produktions- skedet. För en helårsinsats behövs således med den av UH föreslagna kortare tjänst- göringstiden två handräckningsvärnpliktiga. Detta torde bli förhållandet även om tjänst- göringstiden skulle ytterligare förkortas som en följd av beslut om en modifierad väm- pliktsutbildning, eftersom UH föreslår att en sådan förkortning av tjänstgöringstiden närmast bör påverka tiden för den allmän- militära utbildningen.
För att tillgodose förbandens kontinuer— liga behov av handräckningsvärnpliktiga för stödfunktioner i fred erfordras således minst två efter varandra följande tjänstgörings- omgångar per år. Ett system med två om- gångar medför dock att de olika arbetsplat- serna efter sex månader tilldelas nya och orutinerade värnpliktiga. En temporär ned- gång i arbetseffekten inträder då. Denna olägenhet skulle kunna minskas om de hand- räckningsvärnpliktiga i stället indelades i fyra omgångar vilkas inryckningstider sins- emellan var förskjutna med tre månader. Av figur 9: 1 (sid 70) framgår närmare hur ett system med bl a fyra omgångar skulle kun- na utformas. Förbanden skulle med ett så- dant system under hela året ha två omgång- ar som samtidigt tjänstgjorde på arbetsplat- serna och av vilka alltid den ena var för- trogen med arbetsuppgifterna.
I kapitel 9 har UH lämnat en utförlig redogörelse för de för— och nackdelar som är förenade med system omfattande två eller fyra tjänstgöringsomgångar per år samt de faktorer — främst arbetskraftsbehoven vid förbanden, anpassningen av omgångamas tjänstgöringstider till krigsförbandsövningar, inpassningen av de omgrupperade i stöd- funktionerna och studiesociala hänsyn — som bör beaktas vid en närmare inpassning m ni av de handräckningsvärnpliktigas grundtjänstgöring.
UH har också undersökt lämpligheten av ett system med åtta månaders produk-
tionsskeden. Nackdelarna härmed torde emellertid vara alltför många för att ett sådant system skall kunna förordas.
UH finner således ett system med fyra tjänstgöringsomgångar och sex månaders produktionsskeden vara det mest fördelak- tiga. Ett sådant system bör i princip tillämpas inom samtliga försvarsgrenar. Vid flygvap- net är redan infört ett system med fyra in- ryckningsomgångar per år, varigenom den inneliggande vämpliktsstyrkan successivt förnyas. Erfarenheterna av detta system har varit goda.
För flottans del föreslår UH dock att möjlighet lämnas öppen för chefen för marinen att under vissa förutsättningar be- sluta om en indelning av de handräcknings- värnpliktiga i sex omgångar vilkas inryck- ning anpassas till inryckningstillfällena för flottans olika bemanningsgrupper.
UH förslag i övrigt beträffande inpass- ning m 111 av de handräckningsvärnpliktigas grundtjänstgöring innehåller förutom prin- cipiella synpunkter på tjänstgöringen även vissa exempel på hur in- och utrycknings- tidpunkter för omgångarna närmare skulle kunna fastställas inom de olika försvarsgre- narna, exempel som närmast är avsedda att kunna tjäna till vägledning vid utformandet av erforderliga tillämpningsföreskrifter även vid en modifierad värnpliktsutbildning.
20.8 Kontorsfunktionen (kapitel 10)
UH har funnit det särskilt angeläget — nå- got som även uttalades i 1968 års delbetän- kande — att de handräckningsvärnpliktiga efter den allmänmilitära utbildningen får sin tjänstgöring förlagd i nära anslutning till de övriga värnpliktigas utbildning, dvs till de olika förbanden. I viss utsträckning bör de kunna placeras även vid militära skolor. Får dessa värnpliktiga grundtjänst- göringen liksom krigsförbandsövningarna förlagda till förbanden kommer de därmed att tjänstgöra i sådan kontakt med de mera fältdugliga vämpliktigq'a att skillnaden i tjänstgöring mellan handräckningsvämplik- tiga och värnpliktiga i exempelvis kategori G kommer att bli förhållandevis liten. UH
anser således att de handräckningsvärnplik- tiga i första hand skall avses för funktioner som direkt understödjer fredsförbandens utbildningsverksamhet. I princip bör där- för dessa vämpliktiga inte annat än i undan- tagsfall placeras till tjänstgöring i centrala och regionala staber eller i centrala ämbets- verk. I kontorsfunktionen föreslås sålunda handräckningsvärnpliktiga tjänstgöra i bud- centralen vid förband och vissa skolor. Det maskinskrivningsarbete som i dagsläget ut- förs av handräckningsvärnpliktiga på kom- paniexpeditionema föreslås bli centraliserat till förbandens skrivcentraler. Vid värn- pliktsverkets inskrivningscentraler bör hand- räckningsvärnpliktiga främst kunna använ- das som assistenter vid de årliga inskriv- ningsförrättningarna i stället för F-värnplik- tiga. Likaså bör handräckningsvärnpliktiga kunna placeras vid de lokala personaldetal- jerna inom armén och kustartilleriet. — An— talet handräckningsvärnpliktiga i kontors- funktionen bör enligt UH mening kunna be- gränsas till sammanlagt 1 226 med sex må- naders produktionstid. För de kontorsupp- gifter i övrigt för vilka i nuläget används värnpliktiga föreslår UH att vaktmästare och kontorspersonal anställs till ett sam- manlagt antal av 236 heltidsanställda och 46 halvtidsanställda. Befattningarna för na- ställd personal bör där så befinns lämpligt kunna fördelas på flera deltidstjänstgörande.
20.9 T ransportfunktionen (kapitel 11 )
I transportfunktionen bör liksom hittills bil- förarna utgöras av handräckningsvärnplikti- ga. UH föreslår dock en begränsning av ar- betsuppgifterna i körcentralerna till att avse en mera taxibetonad verksamhet avseende främst de militära förbandens personaltrans- porter samt servicetransporter för myndig- heternas egna interna och externa verksam- het. Antalet handräckningsvärnpliktiga i körcentralerna beräknas enligt UH förslag uppgå till ca 1 360. I den mån civilanställ- da finns placerade vid körcentralerna bör de få kvarstå och ersättas med värnpliktiga först i samband med s k naturlig avgång. — UH lämnar även vissa förslag till samman-
slagning av körcentraler bl a för myndighe- ter belägna inom samma garnison. För transporter av sopor och avfall bör kommu- nala serviceorgan eller entreprenörer anlitas. Beträffande körcentralerna i stockholmsom- rådet har UH i augusti 1971 överlämnat särskilt betänkande.
20.10 Dukningsfunktionen (kapitel 12)
Dukningsfunktionen är såsom tidigare nämnts i den utformning UH gett den att trakta som en ny funktion. Den innebär att vid förbanden bildas en dukningsgrupp för att handha förbandets (skolans) inre och yttre utbildningsanordningar.
Gruppen bör bestå av två äldre underbe- fäl av vilka ett för inte och ett för yttre utbildningsanordningar. De bör vid behov kunna ersätta varandra. Vid flygvapnets förband mm bör ett underbefäl vara till- fyllest. Dukningsgrupperna består i övrigt av handräckningsvärnpliktiga till ett efter antalet utbildningsanordningar växlande an- tal. Vid tillfälliga toppbelastningar bör i princip dukningsenheten kunna sättas in i sin helhet vid skilda utbildningsanordningar oberoende av den eljest gjorda uppdelning- en på utbildningsanordningar inomhus och utomhus. Dukningsenheten bör kunna an- vändas även för repetitionsutbildningsverk- samheten. I sådana fall bör den förstärkas med särskilt inkallade handräckningsvärn- pliktiga. — Antalet befäl och värnpliktiga beräknas uppgå till 148 äldre underbefäl och 1 040 värnpliktiga.
Den målmateriel som behövs för utbild- ningsverksamheten tillverkas i nuläget vid de flesta förbanden av handräckningsvärn— pliktiga.
För att dukningsfunktionen skall nå av- sedd effekt måste tillverkningen av målmate— riel organiseras mera rationellt än som för närvarande är fallet om handräckningsvärn— pliktiga används för sådana yrkesbetonade arbetsuppgifter vilka huvudsakligen består av serietillverkade snickeriarbeten, Tillverk— ningen av målmateriel sker dessutom i eller i anslutning till målmaterielförråd som prin- cipiellt bör hänföras till och ingå i den öv-
riga förrådsverksamheten. UH anser att värnpliktiga i princip icke bör avses för arbeten i förråd och att de således ej heller av denna anledning bör användas i mål- materielförråden. I stället bör målmateriel tillverkas av den i förrådstjänst anställda personalen.
Erfarenheterna från försöksverksamheten vid gotlandsförbanden utvisar också att mål- materieltillverkningen med fördel kan ske centralt för flera förband inom samma gar- nisonsort och även för förband på längre avstånd från orten, om gynnsamma trans- portförbindelser föreligger. Enligt UH me- ning bör därför en motsvarande centralise- ring av målmaterieltillverkningen komma till stånd även för andra förband belägna inom en garnisonsort eller i nära anslut- ning till denna.
Vidare bör sortimentet av målmateriel så långt möjligt begränsas bla genom att en- hetliga mått på tavelställ och målmateriel mm används försvarsgrenarna och trupp- slagen emellan.
Antalet förrådsmän för målmaterieltill- verkning efter en centralisering av tillverk- ningen till vissa garnisonsorter uppgår till sammanlagt 57.
Behovet av målmateriel bör åtminstone i viss omfattning också kunna tillgodoses ge- nom köp av tjänster, dvs genom att viss materiel som hel- eller halvfabrikat beställs hos snickeriföretag.
Chefen för armén har, utöver den för- söksverksamhet som bedrivits vid förbanden inom Gotlands militärkommando, anordnat liknande försök fast i begränsad omfattning vid I 12 och P 2 under tiden november 1969—februari 1970. Erfarenheterna av för- söken visade sig vara så goda att chefen för armén hemställde om Kungl Maj:ts medgi- vande att inom armén försöksvis tillämpa viss principorganisation för dukningstjänst m in vid de förband som bedömdes kunna göra detta inom ramen för befintliga resur- ser.
Kungl Maj:t har den 2 oktober 1970 läm- nat ett sådant medgivande. Försök bedrivs sålunda vid P 18, A 7 och Lv 2 samt där- utöver vid I 2, I 3, I 11, I 12, I 14, K 4, P 2, P4,P6,A3,A6,A9,InglochIng2.
Ifrågavarande driftorganisation ombesör- jer sålunda åtgärder före, under och efter övningspass av motsvarande slag som duk- ningsenheten och den personal som enligt UH förslag bör svara för säkerhetstjänst på skjutfält. Även chefen för armén anser att göromålen i regel är av sådan art att de kan utföras av härför lämpliga handräcknings- värnpliktiga.
Utformningen av driftsorganisationen överensstämmer i sina huvuddrag med den av UH för dukningsenheten föreslagna med den skillnaden att arbetsgrupperna enligt chefens för armén förslag har skilda upp- gifter medan UH i sitt organisationsförslag förordar en mera flexibel användning av dukningsenheternas arbetsledare och värn- pliktiga.
Fördelningen av göromålen på olika ar- betsområden mellan de i driftsorganisationen ingående arbetsgruppema för dukning och drift mm av utbildningsanordningar inom- hus och utomhus är i allt väsentligt den- samma som UH har föreslagit.
20.11 Säkerhetstjänst på skjutfält m m (kapitel 13)
UH har funnit det särskilt angeläget att be- räkna behovet av arbetskraft för säkerhets- tjänsten på skjutfält mm för att inte bara skydda militär personal och värnpliktiga samt ortsbefolkningen utan även skydda fisket och tillgodose den skärpning av så- kerhetskraven som föranleds av den civila luftfartens och sjöfartens utveckling. En ut- byggnad av säkerhetssystemen pågår bla vid arméns skjutplatser. I systemen kom- mer att i ökad omfattning ingå mera avan- cerade hjälpmedel, bl a i form av radarsta- tioner.
UH räknar därför med att förband inom armén och marinen med egna skjutfält har ett sammanlagt behov av ca 238 handräck- ningsvärnpliktiga för uppgifter som skjut- fältsordonnanser.
För säkerhetstjänst med hänsyn till luft- rum och havsområde vid skjutplatser räknar UH vidare med ett behov av sammanlagt 24 radarobservatörer för betjäning av spa-
I antalet värnpliktiga för säkerhetstjänsten har inräknats erforderlig reserv. I den mån de värnpliktiga inte blir kontinuerligt sysselsatta bör de tas i anspråk för andra arbetsuppgifter, främst dukningstjänst och skötsel av målanordningar, eftersom ett flertal sådana anordningar är placerade på skjutfälten.
För flygvapnet som bara har mindre skjutfält föreligger inte något behov av skjutfältsordonnanser. Däremot använder flygvapnet särskilda skjutplatser för bomb- fällningar mm. Flera av dessa bomb- och skjutplatser är försedda med mätcentraler och mätstationer för nedslagsobservationer och markering samt med betongbunkers. Mellan dessa finns ett särskilt förbandsnät. Ett flertal av skjutplatserna är belägna på öar eller vid havs-(vatten)-områden. Mål— personalen måste därför transporteras till och från öarna med båt. Transporterna om- besörjs av båtpersonal vilken som huvud- uppgift kan ha att svara även för flyg- räddningstjänsten över havs-(vatten-)om- rådet under skjutningama.
I flygvapnets krigsorganisation ingår även befattningar för båtstyrare (båtgastar). Det årliga omsättningsbehovet understiger vä- sentligt det årliga behovet i fred för sådana uppgifter. UH föreslår därför att skillnaden mellan antalet värnpliktiga för behovet i fred och krigsorganisationens omsättnings- behov täcks med handräckningsvärnplik- tiga med särskild utbildning som båtstyrare.
UH beräknar det årliga behovet av hand- räckningsvärnpliktiga för måltjänst och båt- tjänst inom flygvapnet till sammanlagt ca 220. När skjutplatserna inte utnyttjas bör de värnpliktiga tas i anspråk för dukning och underhåll av yttre utbildningsanordning- ar och båtar m m.
20.12 Arbetskraftsbehov vid vissa läger (kapitel 14)
UH har i sitt delbetänkande »Vissa perso- nal- och driftsfrågor vid militära matinrätt- ningar och mässar» lämnat en beskrivning av krigsmaktens läger och andra icke per-
manent belagda förläggningar för ålders— klassen och för övande krigsförband m fl.. De förslag som UH därvid framlade avsåg främst hur behovet av arbetskraft för mat- hållningsfunktionen borde tillgodoses. I förevarande betänkande har UH granskat övriga för driften av försvarsgrenarnas ål- dersklassläger erforderliga stödfunktioner och arten av den arbetskraft som erfordras för dessa. Behovet av arbetskraft vid läger för krigsförbandsövningar behandlas i kapi- tel 15.
Enligt UH mening bör vid åldersklassläg- ren arbetsuppgifter av företrädesvis civil na- tur, främst maskintjänst och kasernvård, i princip ankomma på vederbörande förvalt— ningsmyndighets personal. Övriga stödfunk- tioner bör — i den mån avtal inte kan träf- fas med kommunal myndighet eller entre— prenör om borttransport av sopor och annat avfall — lämpligen fördelas mellan förvalt- ningsmyndighetens personal, den övande truppen och handräckningsvärnpliktiga.
För driften av arméns åldersklassläger bör i princip särskilda handräckningsvärn- pliktiga inte inkallas. För de flesta stödfunk- tionerna bör nämligen fredsförbandens hand- räckningsstyrka kunna tas i anspråk. Detta gäller i stort sett även kustartilleriets ytter- förläggningar, där det dock kan bli nöd- vändigt att i något större omfattning ta hand- räckningsvärnpliktiga i anspråk.
För flottans läger (ytterförläggningar) som är fåtaliga och bemannade hela året samt avsedda att lämna service åt fartygs- förband och besättningar bör möjligheterna att disponera anställd personal vara förhål- landevis större än vid kustartilleriet. Även värnpliktiga avsedda för krigsorganisatio— nens behov vilka utbildas för uppgifter lik- artade dem som ankommer på vissa i lägren ingående organ bör kunna disponeras för sådana uppgifter. Om en överproduktion av sådana värnpliktiga förekommer bör utbild- ningskontingenten minskas i motsvarande män och — om så erfordras — personal an- ställas för uppgifterna i fråga. Endast i un- dantagsfall bör särskilda handräcknings- värnpliktiga avses härför.
Flygvapnet har fn inga läger för ålders-
Utbildningen för de frivilliga försvarsor- ganisationerna sker i regel genom lokala kurser i form av fritidsutbildning eller vid centrala kurser — s k lägerkurser. Lägerkur— serna kan anordnas antingen vid militära etablissemang eller vid läger som ägs av försvarsorganisationerna.
I de fall militära myndigheter tillhanda- håller lokaler används kasernetablissemang eller åldersklassläger. Om sådana läger upp- låts bör myndigheten även ställa den för lägren avsedda personalen och handräck- ningsvärnpliktiga till förfogande i den mån övrig verksamhet vid lägret medger detta och det kan ske inom ordinarie arbetstid. Om så sker under fritid bör givetvis ersätt- ning härför betalas. När kurserna anordnas vid de av de frivilliga försvarsorganisatio- nerna ägda lägren bör vederbörande orga- nisation svara för samtliga av kursverksam- heten föranledda kostnader.
20.13 Användning av handräckningsvärn- pliktiga för arbetsinsatser i anslutning till repetitionsutbildningsverksamheten (kapitel 15)
Den tjänstgöring som UH har föreslagit för handräckningsvärnpliktiga enligt direktivens alternativ II motsvarar närmast utbildnings- tiden för värnpliktiga kategori G. Följakt- ligen bör enligt UH mening handräcknings- värnpliktiga i princip även fullgöra visst an- tal krigsförbandsövningar samtidigt med de krigsförband, vid vilkas övningar mm de skall vara behjälpliga. Därför borde hand- räckningsvärnpliktiga i princip inte fullgöra krigsförbandsövningar i direkt anslutning till grundutbildningens slut eftersom detta skulle innebära ett avsteg från det egentliga ändamålet med krigsförbandsövningar. Vissa begränsningar har emellertid stad- gats i fråga om repetitionsutbildningsskyl- digheten för vissa handräckningsvärnpliktiga — sk effektiviseringsvärnpliktiga. En sådan värnpliktig får nämligen från och med det kalenderår under vilket han uppnår 35 års ålder inkallas till krigsförbandsövning endast under förutsättning att han är krigsplacerad
vid enhet som skall fullgöra repetitionsöv- ning i krigsförband. En stor del av dessa handräckningsvärnpliktiga kommer således inte att fullgöra föreskrivet antal krigsför- bandsövningar om en eller flera sådana öv- ningar icke får fullgöras i direkt anslutning till grundutbildningens slut. De provisoris- ka bestämmelserna om värnpliktsutbildning- en lämnar emellertid möjligheter härtill.
UH har övervägt att föreslå att antalet krigsförbandsövningar för handräcknings- värnpliktiga generellt borde minskas till tre, bla med hänsyn till att det för de hand- räckningsvärnpliktiga som är krigsplacerade och överskridit 35 års ålder måste te sig orättvist att behöva avbryta sin civila yr- kesutövning för att biträda »sitt» krigsför- band medan andra handräckningsvärnplik- tiga, vilka kanske ganska slumpmässigt inte krigsplacerats, efter 35 års ålder befrias från vidare sådan tjänstgöring. Främst med tanke på nödvändigheten att göra repeti- tionsutbildningsverksamheten så effektiv som möjligt och att krigsberedskapen imate- riellt hänseende hålls på högsta möjliga ui— vå har UH emellertid stannat vid att nu— varande högsta antal krigsförbandsövning— ar bör bibehållas. Tillämpningen av 35-års- regeln som UH inte vill föreslå någon änd- ring av bör i sig utgöra en spärr för att icke fler handräckningsvärnpliktiga skall be- höva inkallas än som av behovet påkallas. Behovet av effektiviseringsvärnpliktiga i hit- tills avsedd bemärkelse bortfaller emellertid vid ett genomförande av UH övriga för- slag.
Några ändringar av nuvarande bestäm- melser som ger möjlighet att sammanföra grundutbildning och krigsförbandsövning vill UH därför inte föreslå. Det kan även ut utbildningssynpunkt vara ändamålsenligt att en handräckningsvärnpliktig genom en krigsförbandsövning i direkt anslutning till grundtjänstgöringen får en miljöutbildning, avseende de uppgifter av olika slag som ankommer på honom i en kommande krigs- befattning eller för uppgifter i samband med mobilisering, särskilt om han är krigsplace- rad vid det krigsförband som inkallats vid tidpunkten för den förlängda tjänstgöringen.
UH föreslår dock att vid tillämpningen av nu nämnda system i regel högst två, i undantagsfall tre krigsförbandsövningar bör få tas i anspråk i direkt anslutning till grundutbildningen. Risk kan eljest senare — lokalt sett — föreligga att ett krigsförband som skall övas kan komma att stå utan handräckningsvärnpliktiga som eljest skulle ha kunnat inkallas för att biträda detta krigs- förband.
När handräckningsvärnpliktiga särskilt in- kallas till krigsförbandsövning, vilken lik— som för flertalet fältdugliga omfattar 18 dagar i följd, bör ca 2 dagar i första hand avses för repetition och komplettering av tidigare genomgången allmänmilitär utbild- ning mm. Återstående del av tjänstgöring- en bör ägnas åt att effektivisera de mera fält- dugliga värnpliktigas repetitionsutbildning.
Repetitionsutbildningsverksamheten om- fattar enligt principerna för 1966 års värnpliktsutbildningssystem krigsförbands— övningar, särskilda övningar för befäl och övningar med förband samt mobilise- ringsövningar.
Eftersom krigsförbandsövningarna syftar till att i största möjliga omfattning öva krigs- förbanden under fältmässiga förhållanden och under sista utbildningsveckan avslutas med en större tillämpningsövning måste krigsförbanden i flera avseenden bli mera hänvisade till sig själva än vad fallet är med åldersklassen. Det krigsplacerade befä- let skall i så stor utsträckning som möjligt självt planlägga, leda och genomföra ut— bildningen av krigsförbanden.
En krigsförbandsövning omfattar i stort sett fem veckor. Under de två första veckor- na — B 1 och B 2 — vidtas av det inkallade befälet av olika kategorier förberedelser för kommande förbandsövningar. Under den tredje veckan — F 1 — inrycker övriga väm- pliktiga och deltar i mobiliseringsövning i närheten av förbandens mobiliseringsplatser, varefter de tidigare förberedda övningarna påbörjas i lägren. Under den fjärde veckan — F 2 — fortsätter utbildningen för att under den femte veckan — F 3 — avslutas med en större tillämpningsövning. Därefter sker av- rustning och utryckning. Under veckan närmast efter avrustningen — F 4 — slutförs
återstående materielvård, varefter materielen återförs och ställs in i mobiliseringsförråden.
Enligt UH mening bör handräcknings- värnpliktiga i mån av tillgång i första hand utnyttjas för att skapa förutsättningar för en effektiv utbildning. De bör därför främst biträda med skötsel och drift av målanord- ningar samt den dukningstjänst som erford— ras för den enskilda befattningsutbildningen samt de inledande förbandsövningarna. Krigsförbanden behöver då inte förlora nå- gon tid för sådana uppgifter till förfång för den egna utbildningen. Härutöver bör hand- räckningsvärnpliktiga i lägren biträda med viss transporttjänst samt ställa lägren i ord- ning före och även efter användningen, så att krigsförbanden utan större tidsspillan kan övergå till de avslutande krigsförbands- övningarna. Vissa uppgifter bör emellertid överlåtas åt de övande förbanden att själva svara för, t ex transporter främst av livsme- del och drivmedel under veckorna B 1 och B 2, städning och bevakning av lägren, bry- tande av tältförläggningarna i samband med tillämpningsövningar samt i viss omfattning även snöröjning. För maskin- och förråds- tjänst bör huvudsakligen den vid fredsför- banden anställda personalen användas. För göromål av typen »allmän service» bör i första hand användas värnpliktiga som vid inryckning till krigsförbandsövningen om- grupperats till handräckningstjänst.
Vid krigsförbandens avrustning skall den för krigsbruk avsedda materielen förråds» ställas. Vid utryckningen bör största möj— liga del av krigsmaterielen vara vårdad och krigsduglig samt upplagd i förbandens mo- biliseringsförråd.
Behovet av arbetskraft vid krigsförban- dens avrustning är avsevärt. Den ojämförligt största delen av arbetet vid avrustningen ut- föres förutom av den fast anställda tekni- ker-, verkstads- och förrådspersonalen av den avrustande truppen själv och dess befäl. Materielvården vid avrustningen måste ses som ett viktigt led i utbildningen. Enligt ut- färdade bestämmelser skall krigsförbands- chef leda utrustning och avrustning samt allt befäl utnyttjas för ledning och kontroll. De arbetsinsatser som UH föreslår att de handräckningsvärnpliktiga skall göra blir
därför särskilt viktiga under de skeden i av- rustningsarbetet, då den övande truppen icke kan disponeras, nämligen under för- beredelserna mm för avrustningen och i det arbete som kvarstår sedan den övade truppen ryckt ut.
Redan under veckorna B 2, F 1 och F 2 föreligger ett behov av extra arbetsinsatser för att förstärka fredsförbandens handräck- ningsstyrka för transporter, dukning och skötsel av utbildningsanordningar m in. Det- ta behov bör tillgodoses genom att man in- kallar handräckningsvärnpliktiga med kvar- stående repetitionsutbildningsskyldighet. De bör rycka in i början av vecka B 2 och rycka ut i slutet av vecka F 2. För att biträda vid krigsförbandens avrustning och återställande av den materiella krigsbered— skapen bör i regel andra särskilt inkallade handräckningsvärnpliktiga tas i anspråk. De bör lämpligen rycka in i början av vecka F 2. Handräckningsvärnpliktiga bör därför inkallas i två omgångar, nämligen en mind- re omgång (1,7 % av inkallad krigsförbands- styrka) avsedd att tjänstgöra under krigs- förbandsövningens tidigare hälft och en stör- re omgång (2,7 % av inkallad krigsför- bandsstyrka) för tjänstgöring under övning- ens senare hälft och veckan därefter.
Den repetition av den allmänmilitära ut- bildningen — två dagar — som båda omgång- arna skall genomgå bör av olika skäl lämp- ligen anordnas gemensam för dem och förläggas till vecka F 2.
Behovet av handräckningsvärnpliktiga vid särskilda övningar för befäl beräknas till fyra procent och vid särskild övning med förband till sex procent av inkallad styrka. Behovet av arbetsinsatser för dessa senare övningar är förhållandevis större än vid krigsförbandsövningar. Arbetsuppgifterna är främst avsedda för avslutande vårdupp- gifter. De handräckningsvärnpliktigas tjänst— göringstid för detta ändamål motsvarar ti- den för en krigsförbandsövning. Procent- siffrorna är tv att betrakta som riktvärden. Utredning pågår nämligen om den närmare utformningen av särskilda övningar med förband.
Mobiliseringsövningar torde endast un-
dantagsvis medföra arbetsuppgifter för vil- ka handräckningsvärnpliktiga bör tas i an— språk.
20.14 Vakttjänst (kapitel 16)
I fråga om vakttjänst tar UH bara upp frå— gan om kommendering av handräcknings- värnpliktiga till vakt- och ordonnanstjänst i fred i anslutning till kasernvakt vid för- band samt vissa skolor och staber.
För närvarande beordras handräcknings- värnpliktiga till tjänstgöring i kasernvakt under vissa helger och de delar av året, då värnpliktiga tillhörande grundutbildnings- kontingenten med tillräcklig utbildning i vakttjänst inte finns tillgängliga för vakt- tjänstens upprätthållande. Det är här fråga om de perioder, då större förbandsövningar pågår och truppen har lämnat kasernerna, samt vid arméns huvuddel det uppehåll som i tiden ligger mellan utryckningstillfällena för en grundutbildningskontingent och de tidpunkter då de i nästa grundutbildnings- kontingent ingående värnpliktiga ur olika kategorier är tillräckligt utbildade för att kunna användas för vakttjänst. Det är främst till sistnämnda period som frågan om disponerandet av handräckningsväm- pliktiga bör anknytas.
Enligt UH mening föreligger skillnader mellan vakttjänst i fred och en posts upp— trädande under fältmässiga förhållanden. Vakttjänsten innefattar ett flertal göromål som inte förekommer i fält. Benämningen vakttjänst är därför i viss mån missvisande och kan ersättas med benämningen bevak- ning som i sig rymmer flera moment av övervakande service av olika slag, såsom larmanläggningar, övervakning medelst TV, utnyttjande av bärbara sambandsmedel, till- syn av maskinella anordningar rn m.
En sådan mera allsidig bevakning har av olika skäl inte kunnat anordnas vid många förband. Vid vissa av förbanden är kasem— områdena inhägnade samt in- och utpasse- ringskontroll anordnad vid kasernvakten samtidigt som tillträde är möjligt vid andra ställen där bevakning inte förekommer. Vid andra förband är ofta endast den centrala
del av kasernområdet inhägnad som ligger i anslutning till kasernvakten medan större delen av det ofta vidsträckta kasernområ- det ligger öppet för tillträde utan kontroll.
UH fäster uppmärksamheten på det fak- tum att många mobiliseringsförråd på stora avstånd från vederbörliga fredsetablisse- mang bara blir föremål för en tillsyn som varierar från ett besök per dag till ett par- tre gånger per vecka. Tillsynen utförs av särskilda tillsynsmän mot visst arvode. För- råden är emellertid försedda med speciella anordningar till skydd mot inbrott, skade- görelse m m. Ofta är de försedda med larm- anordningar.
Vid jämförelse mellan skyddet och till- synen av dessa förråd som ofta innehåller inte bara dyrbar utan även för mobilisering- en nödvändig materiel och vakttjänsten i kasernvakt kan det konstateras att för be- vakningen av fredsetablissemangen perso- nal kontinuerligt tas i anspråk i en förhål- landevis stor omfattning utan att bevak- ningen för den skull blir fullgod. Samti- digt kan konstateras att antalet skyddsobjekt inom området för ett fredsförband vilka enligt nuvarande system kräver en fort— löpande tillsyn eller bevakning är förhål— landevis litet.
UH anser att en särskild undersökning bör göras avseende vilka byggnader och an- läggningar inom försvaret som behöver kon- tinuerligt bevakas under annan tid än tjäns— tetid och med vilka medel erforderlig be- vakning kan ordnas. För en sådan bevak- ning bör tekniska hjälpmedel begagnas i den utsträckning det är möjligt i syfte att nedbringa personalbehovet.
I avvaktan på att en sådan undersökning kommer till stånd bör handräckningsväm- pliktiga kunna tas i anspråk för vakttjänst vid förband och skolor. Verksamheten i kasernvakt bör utgöras av ordonnanstjänst- göring på tjänstetid samt tjänstgöring i ka- sernvakt under återstående del av dygnet under det truppfria uppehållet samt när öv- riga värnpliktiga ur grundutbildningskon- tingenten till följd av övningar befinner sig utanför förläggningsorten. När sistnämnda värnpliktiga har fått tillräcklig utbildning i vakttjänst bör i första hand de beordras till
vakttjänst under annan tid än tjänstetid.
Ordonnanstjänstgöringen bör huvudsak- ligen inriktas på att biträda vaktchef vid in- och utpasseringskontroll, biträda vid hänvis- ning och vid behov även åtfölja besökande. Ordonnanser bör även kunna fungera som ersättare för vaktchefen under dennes mål— tider och andra förrättningar utanför vakt- lokalen, svara i telefon m m.
Behovet av ordonnanser är fortlöpande under året och beräknas enligt UH omfatta en ordonnans per kasernvakt och förband. Med ett produktionsskede om sex månader för varje sådan värnpliktig behövs årligen två handräckningsvärnpliktiga per förband.
Tjänstgöringen i kasernvakt under åter- stående del av dygnet bör under ovan an- givna perioder utöver in- och utpasserings— kontroll även omfatta bevakning genom pa- trullering och bedöms kräva en vaktstyrka om chef och två värnpliktiga.
För annan vakttjänst än ordonnanstjänst— göring bör en av de ordinarie fyra tjänst- göringsomgångarna utökas med fyra hand- räckningsvärnpliktiga. Kommendering av handräckningsvärnpliktiga till vakttjänst be- höver då för den enskilde värnpliktige inte ske med tätare mellanrum än ca tio dagar, om vakttjänsten fördelas på samtliga i om- gången ingående värnpliktiga. Vaktprov skall avläggas innan de värnpliktiga beord- ras till vakttjänst med eldhandvapen.
För vakttjänst under annan tid än tjänste- tid behöver handräckningsvärnpliktiga tas i anspråk ungefär tre månader. Eftersom de värnpliktigas produktionsskede omfattar sex månader kan återstående tid användas för annan tjänstgöring.
I försvarsdepartementet och centrala äm- betsverk bör inte handräckningsvärnpliktiga utan anställd personal tas i anspråk för be- vakningsuppgifter eller avtal träffas med bevakningsbolag.
I avvaktan på resultatet av ovannämnda särskilda utredning torde handräcknings— värnpliktiga tills vidare behöva disponeras för oundgängligen nödvändiga bevaknings- uppgifter till ett antal av sammanlagt ca 20 vid försvarsstaben, försvarshögskolan och försvarsgrensstaberna samt ca 40 vid mili-
Det sammanlagda årliga behovet av hand— räckningsvärnpliktiga för vakttjänst beräk- nas av UH tills vidare uppgå till ca 368, varav 128 för ordonnanstjänst samt 240 hu- vudsakligen för vakttjänst vid arméns och marinens förband och skolor samt vid nämn- da centrala och regionala staber.
Något behov av Värnpliktiga för tjänst- göring i flottiljvakten inom flygvapnet tor- de inte föreligga.
Ovannämnda särskilda utredning bör emellertid även omfatta den inre bevak- ningen medelst hundar vid flygflottiljema. För skötsel och tillsyn av dessa hundar be- döms det årliga behovet av handräcknings- värnpliktiga till ca 70.
20.15 Kasernvårdsfunktionen (kapitel 17)
I samband med gotlandsförsöken studerades även kasernvårdsfunktionen, innefattande, förutom kasernunderhåll, yttre renhållning och städning inomhus.
Enligt UH mening bör handräcknings- värnpliktiga i princip ej användas för så starkt yrkesbetonade arbetsuppgifter som ka- sernunderhåll. I stället bör yrkesutbildad personal anlitas. Det bör ankomma på for- tifikationsförvaltningen att avgöra om arbe- tet bör utföras av den härför anställda per- sonalen eller om s k köp av tjänster hellre bör väljas.
Städning av förläggningslokaler med där- till angränsande utrymmen bör liksom hit— tills utföras av värnpliktiga ur truppen. På samma sätt bör handräckningsvärnpliktiga städa egna förläggningar och biutrymmen. Städning och storstädning av stabs— och för- valtnings- mfl lokaler bör däremot liksom hittills utföras av särskild anställd personal.
För övrigt städningsarbete av civil natur, särskilt golvvården, och för yttre renhållning — utom bortforsling av sopor och annat av- fall, varom avtal bör träffas med kommun eller enskild entreprenör — bör enligt UH mening i princip personal anställas som med tilltagande yrkesvana och med hjälp av ma- skiner och andra tekniska hjälpmedel bättre
än handräckningsvärnpliktiga lämpar sig härför. En på ändamålsenligt sätt utförd golvvård torde på längre sikt kunna medföra avsevärda besparingar genom att minska re- parationsbehovet.
UH finner det därför ändamålsenligt om vid varje förband till en enhet — en s k ka— sernvårdsgrupp — sammanförs den personal som avses för både yttre och inre renhåll- ning, särskilt golvvården. Härvid bortses från annan städpersonal och värnpliktiga. En sådan kasernvårdsgrupp bör för ett ka- sernetablissemang av regementes storlek be- stå av fem löneplansanställda befattningsha— vare, av vilka en i förmans ställning. Grup- pen bör kunna variera i storlek allt efter förbandens större eller mindre kasernbe— stånd eller bostadsbestånd.
Det sammanlagda behovet av arbetskraft för kasernvårdsgrupperna uppgår till 390 lö- neplansanställda, av vilka 80 i förmans ställning.
Med anställd personal behöver man inte såsom i nuläget exempelvis till norrlands— förband kommendera handräckningsvärn- pliktiga, hemmahörande i andra delar av ri- ket, för att på stora avstånd från hemorten fullgöra sin värnplikt i form av arbete av så utpräglat civil natur som det här är fråga om.
20.16 Den lokala organisationen för admi- nistration och utbildning av handräcknings- värnpliktiga. Beräknat behov av befäl och anställd personal för stödfunktionerna (kapitel 18)
20.16.1 Administrativa enheter för stöd- funktionerna
Den administrativa enheten för de handräck- ningsvärnpliktiga benämns i regel allt efter sin storlek kasernkompani (-batteri) eller ka— sempluton (—tropp), vid flygvapnet dock spe- cialkompani, i vilket de handräckningsväm- pliktiga ingår i vissa underenheter. Kasernkompani (motsvarande) finns inom armén vid de flesta förbanden. Vid vissa förband och skolor behöver endast en ka-
Som ett resultat av 1971 års avtalsverk- samhet avses för befattning som chef för kasernkompani (-batteri) inom armén 38 förvaltare i lönegrad A 23 i utbyte mot officer (kapten) i arvodesbefattning. Som kompaniadjutant tjänstgör i regel underoffi- cer på aktiv stat.
De handräckningsvärnpliktiga vid kasem- kompanierna är fördelade på en fast och en rörlig styrka. Den fasta styrkan avses för särskilda uppgifter i stabs— och förvaltnings- organisationen. Den rörliga styrkan avses för övriga göromål av handräckningsnatur och leds i regel av ett äldre underbefäl.
Kasernplutonerna (—tropparna) är inte självständiga enheter utan anslutna till ett utbildningskompani, vars chef är ansvarig även för utbildningen av de handräcknings— värnpliktiga. Däremot svarar han inte för dessa värnpliktigas arbete inom stödfunktio— nerna. Det gör i regel en som chef för ka- semplutonen (—troppen) placerad underoffi- cer i arvodesbefattning med biträde av ett äldre underbefäl. Vid de förband där mål- pluton organiseras är i regel plutonen under- ställd chefen för kasernkompaniet.
Vid en granskning av de funktioner som regelmässigt ankommer på kasernenheterna vid flottans skolor och örlogsbaser kan kon- stateras att dessa enheters organisatoriska utformning och uppgifter varierar i hög grad. De värnpliktiga som tjänstgör vid ka- sernenheterna utgörs av handräckningsvärn- pliktiga och värnpliktiga kategorierna F och G. I stort kan dock beträffande KSS samt ÖrlBV och ÖrlBO sägas att kasernenheterna anslutits till andra, större organisationsenhe— ter. Vid BÖS och KÖS — ÖrlBS finns där— emot mera fristående kasernkompanier (motsvarande).
Vid KÖS—ÖrlBS finns den egentliga ka- sernkompanifunktionen inom bataljon Anc- karstierna. I bataljonen ingår bl a två kom- panier samt en instruktörsgrupp. Instruk— törsgruppen avses för allmänmilitär utbild- ning av värnpliktiga. De värnpliktiga som tjänstgör vid kompanierna utgörs av hand— räckningsvärnpliktiga.
Vid kustartilleriet finns organiserade ka-
sernbatterier (KA 1, KA 2 och KA 4) och kasernavdelningar (KA 3 och KA 5). Som en följd av nämnda avtalsverksamhet avses för befattningar som chefer för batterierna förvaltare i lönegrad A 23 i utbyte mot ar- vodesanställda kaptener. För avdelningarna är chefskapet förenat med befattning som chef för allmänna avdelningen.
Vid kasernbatteriet (—avde1ningen) finns som adjutant en flaggunderofficer. De hand- räckningsvärnpliktiga vid kasernbatterier och kasernavdelningar är liksom vid armén fördelade på en fast och en rörlig styrka med en överfurir som chef för den rörliga styrkan och en överfurir som biträder adju- tanten med expeditionstjänst och fördelning av de värnpliktiga på arbetsuppgifter m m.
Inom flygvapnet finns vid varje flottilj (motsvarande) ett specialkompani som bla avses för samma uppgifter som ett kasem- kompani (-batteri) vid övriga försvarsgrenar. Personalen vid specialkompaniet är fördelad på kompaniexpedition, soldatskola, utbild- ningsförråd samt en specialpluton som inde- las i körcentral och beredskapspluton med hundgård. Chefen för kompaniet och kom— paniadjutanten är officer respektive under- officer, båda på aktiv stat. Övrigt befäl ut- görs av tre äldre underbefäl placerade vid expeditionen, utbildningsförrådet och kör— centralen. De värnpliktiga som tjänstgör vid kompaniet utgörs av både handräcknings— värnpliktiga och andra värnpliktiga. — Vid specialkompaniet bedrivs främst vid soldat- skolan en omfattande utbildningsverksam- het, huvudsakligen avseende allmänmilitär utbildning av samtliga vid flottiljen placera- de värnpliktiga. Som instruktörer vid den- na utbildning avses annat flottiljen tillhörigt befäl.
20.16.2 Det totala behovet av handräck— ningsvärnpliktiga enligt UH förslag.
Det totala behovet av handräckningsvärn— pliktiga med sex månaders produktionsskede för de av UH föreslagna stödfunktionerna beräknas till sammanlagt 4 636, varav 1 226 för kontorsfunktionen, 1 359 för transport— funktionen, 1040 för dukningsfunktionen,
573 för säkerhetstjänst på skjutfält samt 438 för vakttjänst.
Man måste emellertid även räkna med en reservstyrka för inträffande fall av sjukdom, ledighet mm. Med den vikt och betydelse för utbildningsverksamheten vid förbanden som UH tillmäter de föreslagna stödfunk- tionerna, särskilt vid en förkortning av grundtjänstgöringstiden för olika kategorier av värnpliktiga, bör främst de fasta arbets- platserna ha en kontinuerlig tillgång på handräckningsvärnpliktiga. UH räknar där- för med en reserv om genomsnittligt 20 % av det angivna behovet. Totalt bör man så- ledes räkna med ett behov av (4 636 + 20 % - 4 636 =) ca 5560 eller — avrundat — 5500 handräckningsvärnpliktiga för att säkerställa den fulla effekten av stödfunk- tionerna. I kapitel 5 har UH som ett me- delvärde för sina beräkningar antagit att den årliga tillgången på handräckningsvärnplik- tiga under 1970-talet uppgår till ca 5 500. Tillgången täcker i stort sett det framräk- nade behovet av sådana värnpliktiga.
20.163 Förslag till principorganisation av kasernenheterna enligt alternativ II
De nuvarande kasemkompanierna och de till utbildningskompanier anslutna kasernplu- tonerna (-tropparna) synes ha fått sin orga— nisatoriska utformning med avseende mera på andra uppgifter än utbildning av de handräckningsvärnpliktiga. Som en följd av UH förslag kommer större krav att ställas på kasernenheterna med avseende bla på utbildningsverksamheten.
De förslag till förkortning av grundutbild- ningstiden för olika kategorier av värnplikti- ga som på försök genomförs under 1972/73 ställer även ökade krav på befälet på utbild- ningskompanierna för att nå uppställda ut- bildningsmål för de mera fältdugliga värn- pliktiga. Befälet på vissa av utbildningskom— panierna bör därför inte såsom hittills varit fallet belastas med utbildningsansvaret för de handräckningsvärnpliktiga som ingår i kasernplutoner (motsvarande). Det finns därför enligt UH mening inte längre anled- ning till att vid armén bibehålla flertalet ka-
Kasernkompani (-batteri) bör således fin- nas organiserade vid I 1 — I 5, I 11 — I 17, 119—I21,P1,P2,P4,P6,P7Y,P10, P 18,A1,A3,A4,A6,A7,A8,A9, Lv3—Lv7, Ing 1—Ing 3, Sl, SZ, Tl— T4, InfSS och TygS. Kasernplutoner bör dock bibehållas vid P 7 R samt vid KS och AUS. Befälet på kasemkompanierna bör ut— göras av kompaniehef, adjutant och befäl för allmänmilitär utbildning. Kompanichefen skall till följd av resultaten av 1971 års av- talsverksamhet som regel vara förvaltare på aktiv stat. På befattningen som kompaniadju- tant bör enligt UH mening i princip ett äld- re underbefäl placeras i stället för nuvaran- de underofficer på aktiv stat. Denne bör i stället med hänsyn till de ökade krav som måste ställas på utbildningsbefälet som regel placeras som plutonchef och närmast under kompaniehefen leda den allmänmilitära ut- bildningen vid kompaniet. Till plutonche- fens förfogande bör som instruktör ställas ett underbefäl.
Det anförda har närmast tillämpning inom armén och kustartilleriet. Vid flottan och flygvapnet bör nuvarande organisation av kasernenheterna — vid flygvapnet ingåen- de i specialkompaniema — i stort sett bibe- hållas oförändrad. Härför talar bla det för- hållandet att vid nämnda kasernenheter inom flottan såväl handräckningsvärnplikti- ga som värnpliktiga ur övriga kategorier - oftast s k B-delsvärnpliktiga — administreras.
20.16.4 Beräknat behov av befäl för den all- mänmilitära utbildningen enligt alternativ 11
Vid beräkningen av befälsbehovet vid ka- semkompanierna för den allmänmilitära ut- bildningen av handräckningsvärnpliktiga inom armén har UH utgått från normen ett befäl/instruktör för 10 värnpliktiga. En ut- bildningsomgång torde genomsnittligt om- fatta ca 20 Värnpliktiga per förband. Utbild- ningsbefälet bör utgöras av en underofficer och ett underbefäl. Härutöver bör erforder— ligt befäl ur annan utbildningsenhet e d kunna ställas till förfogande, t ex ur den vid vissa förband organiserade målplutonen.
Denna bör liksom hittills vara underställd kasernkompanichefen.
Behovet av utbildningsbefäl vid kasem- kompanierna måste emellertid enligt UH mening beräknas med hänsyn tagen även till de övriga tjänster för utbildningsbefäl vilka som en följd av 1971 års avtalsverksamhet tillkommit särskilt vid arméförbanden.
Vid flottan där den allmänmilitära utbild- ningen av samtliga värnpliktiga bedrivs cen- tralt vid KÖS i bataljon Anckarstierna kan behovet av befäl för den allmänmilitära ut- bildningen i och för sig begränsas till tjäns- ter för en underofficer och tre underbefäl.
Vid kustartilleriet torde efter Viss omför- delning av arbetsuppgifterna mellan nuva- rande befäl vid kasernenheterna något be- hov inte uppkomma av nya tjänster för befäl för den av UH föreslagna allmänmilitära ut- bildningen.
UH förslag till allmänmilitär utbildning medför inte någon större förändring av ut- bildningsgången inom flygvapnet. Det ökade behov av instruktörer som UH förslag i och för sig medför kan nedbringas till samman- lagt omkring fyra underbefäl om utbildning— en anordnas mera centralt inom flygvapnet än om utbildningen bedrivs vid varje flyg- flottilj för sig.
20.165 Förslag till ändringar i försvarsgre- narnas befälsstater m m i alternativ II
Behovet av befäl för de av UH föreslagna stödfunktionerna samt kasemkompanierna, inklusive befäl för den allmänmilitära utbild- ningen, bör enligt UH mening ses mot bak- grund av det totala behovet av befäl och dis- positionen av försvarsgrenarnas befälsstater. Utredningar om befälsbehovet vid marinen och flygvapnet pågår. Ändrad organisation i lägre regional och lokal instans påverkar också det totala befälsbehovet. Översyn på- går även rörande organisationen i fred vid kustartilleriförsvaren och örlogsbaserna. UH finner med hänsyn härtill att UH förslag till ändringar i personalstaterna -— för vilka en närmare redogörelse lämnats i kapitel 18 -— bör begränsas till att tillgodose de behov som, i varje fall under 1970-talet, med till-
räcklig säkerhet kan komma att bestå utan påverkan av ovannämnda organisationsun- dersökningar m m.
De av UH för alternativ II föreslagna stödfunktionerna och den allmänmilitära ut— bildningen föranleder att sammanlagt 59 nya tjänster inrättas. Av dessa avses för armén tjänster för sex förvaltare i lönegrad A 23, sju för underofficer och 40 för underbefäl samt för kustartilleriet sex tjänster för un- derbefäl.
UH har inte tagit ställning till frågan om de lönegrader som bör avses för andra tjäns- ter än kompanichefstjänstema. Dessa spörs- mål torde bli föremål för förhandlingar i sedvanlig ordning.
20.16.6 Behov av befäl för allmänmilitär utbildning enligt alternativ 1. Förslag till er- ganisationsförändringar m m
Grundtjänstgöringen för värnpliktiga med begränsad militär användbarhet enligt alter- nativ I föreslås omfatta endast nio veckors allmänmilitär utbildning. Antalet värnplikti- ga som skall erhålla sådan utbildning beräk- nas uppgå till 4 200. Utbildningsverksamhe- ten bör koncentreras till armén som torde ha de bästa betingelserna härför. Utbildningen bör anordnas vid infanteri- och pansarför— banden, där de värnpliktiga årligen bör ryc- ka in i fyra efter varandra följande omgång- ar. Behovet av utbildningsbefäl behöver så- ledes beräknas bara för en sådan omgång, d v s 1 050 värnpliktiga.
Med den i det föregående angivna nor- men för beräkningen av befälsbehovet för allmänmilitär utbildning — ett befäl/instruk- tör för 10 värnpliktiga — kan behovet av befäl för utbildningen i alternativ I uppskat- tas till (1 050: 10 =) 105 befäl.
Eftersom de värnpliktiga i alternativ I in- te skall tas i anspråk för stödfunktioner bortfaller i detta alternativ behovet av ka- sernkompanier (-batterier) och kasernpluto- ner. De värnpliktiga bör i stället i utbild- ningshänseende sammanföras till plutoner som bör anslutas till ett av utbildningskom- panierna vid varje infanteri- och pansarför- band.
Genom bortfallet av kasemkompanierna kan även de vid dessa enheter placerade tjänsterna för befäl dras in. Sammanlagt skulle sålunda ca 190 tjänster i olika löne- grader vid försvarsgrenarna kunna dras in.
Eftersom behovet av befäl för den all- mänmilitära utbildningen enligt alternativ I uppskattas till 105 tjänster, varav ca 25 för underofficer och ca 80 för underbefäl, skul- le därmed ca 85 tjänster kunna dras in, d v s i stort sett tjänster för 45 kompaniehe- fer (en kapten och i övrigt förvaltare), ca 20 underofficerare och ca 20 underbefäl.
En ytterligare centralisering av utbild- ningsverksamheten exempelvis till ett enda militärt etablissemang medför inga möjlighe- ter att minska antalet utbildningsbefäl ut- över vad ovan uppskattats. I stället skulle de administrativa kostnaderna för drift m in av ett sådant särskilt etablissemang innebära en betydande ökning av de totala kostnaderna för ifrågavarande utbildning. UH anser sig därför icke kunna förorda en sådan centra- lisering av utbildningsverksamheten.
20.16.7 Behov av annan anställd personal än befäl i de olika alternativen
Det totala behovet av annan anställd perso- nal än befäl i alternativ II beräknas uppgå till 683 heltidsanställda och 46 halvtidsan- ställda, vilket motsvarar 706 helårsanställda. Av de heltidsanställda avses 57 för målma- terieltillverkning och 390 för kasernvårds- grupper. Övriga avses för kontorsfunktio— nen.
Vid ett genomförande av UH förslag an— gående de militära körcentralerna i stock- holmsområdet tillkommer i alternativ II ca 50 tjänster för anställd personal (bilförare samt lednings- och administrativ personal).
För alternativ I — som innebär att inga värnpliktiga avses för stödfunktioner — be— dömer UH att ytterligare ca 1 900 heltids- tjänstgörande befattningshavare behöver an— ställas utöver dem som föreslagits för alter- nativ 11. Av dessa bör avses för kontorsfunk- tionen ca 500, för transportfunktionen ca 650, för dukning och säkerhetstjänst på skjutfält m m ca 650 samt för vakttjänst ca
100. Det totala behovet för alternativ I be- döms sålunda motsvara ca 2 600 helårsan- ställda.
20. 17 Övergångsskede
En övergång till den av UH i det föregåen- de föreslagna allmänmilitära utbildningen samt enligt alternativ II till befattningsut- bildning och stödfunktioner bör i allt vä- sentligt kunna äga rum från och med den 1 juli 1973.
20.18 Ekonomiska överväganden (kapitel 19)
20.181 Kalkylernas uppläggning
UH skall enligt sina direktiv framlägga för- slag och kostnadsberäkningar avseende ut- nyttjandet av handräckningsvärnpliktiga en- ligt alternativ I och II.
De ekonomiska konsekvenserna av dessa alternativa förändringar redovisas i förhål- lande till ett läge, betecknat som alternativ 0, som definieras som det läge vilket kunde väntas råda ett genomsnittligt år under pe- rioden 1972/82 om inte av UH föreslagna åtgärder vidtas.
I direktiven berörs två slag av önskade ekonomiska beräkningar, dels samhällseko— nomiska kostnads-intäktskalkyler, dels kal- kyler gällande statsfinansiella inkomster och utgifter. UH lämnar därför fyra slag av kostnadskalkyler enligt följande uppställning.
Samhällsekonomisk Statslinansiell kostnads-intäktskalkyl utgifts-inkomstkalkyl
Alt. 0 -—> I Alt. 0 —> II
Alt. 0 —> I Alt. 0 —> II
I dessa kalkyler har UH utgått från att i huvudsak nuvarande bestämmelser och for- mer för värnpliktsutnyttjandet skall fortsät- ta att gälla och därutöver endast beaktat verkningarna av de av UH föreslagna alter- nativa förändringarna.
Kalkylerna grundar sig genomgående på pris- och löneläget februari 1971.
Kalkylerna innehåller fyra slag av termer eller huvudled, nämligen antalet tjänstgö- ringsdagar, försvarets vämpliktsutgifter, värnpliktigas civila alternativinkomster samt kostnader för anställd personal.
Antalet tjänstgöringsdagar
Underlaget för tjänstgöringsdagsberäkning- arna finns mera i detalj redovisat i kapi— tel 5.
Som utgångspunkt för kalkylernas O-al- ternativ har UH valt de i överbefälhavarens vämpliktsplan av år 1969 angivna antalsvär- dena fr o m 1976/77, d v s 45 050 fältdug- liga och 4290 handräckningsvärnpliktiga. Antas vidare liksom under 1969/70 att ca 650 av värnpliktsplanens >>fältdugliga» av- ses för sådan expeditionstjänst som UH an- ser vara handräckningstjänst uppgår utbild- ningskontingenterna enligt UH definition till 44400 respektive 4940. Om ca 10 % antas avgå under första veckan efter in- ryckning bör det årliga antalet inryckande handräckningsvärnpliktiga utgöra ca 5 500, som alltså skall utgöra ingångsvärdet för al- ternativ 0.
För alternativen I och II har UH valt att räkna med samma inryckningsantal som i tillgångskalkylen i kapitel 5, dvs 4200, som således här utgör ingångsvärdet i kal- kylen.
Man måste emellertid även räkna med vissa avgångar efter inryckningen bland de värnpliktiga i de olika alternativen. Å andra sidan tillkommer ett antal omgrupperade värnpliktiga i alternativen 0 och II.
Det totala antalet värnpliktiga som slut- för sin grundutbildning i form av hand- räckningstjänst och som kan effektivt an- vändas blir
för alternativ 0 6 200 man för alternativ II 5 500 man
Motsvarande antal för alternativ I är 4 000 man.
Det totala antalet tjänstgöringsdagar för- delas på olika slag av tjänstgöring, nämli- gen utbildningsskedena samt produktions- skeden vid fredsförband och produktions-
skeden i anslutning till repetitionsutbild- ning av krigsförband.
Antalet tjänstgöringsdagar beräknas upp- gå i alternativ 0 till 2,29 miljoner, i alter- nativ I till 0,24 miljoner och i alternativ II till 1,36 miljoner.
Försvarets värnpliktsutgifter
UH har på inom försvaret sedvanligt sätt grundat beräkningarna av värnpliktsutgif- terna på skattning av de rörliga kostnader- na för en värnpliktig, dv s dagskostnader- na.
Om dagskostnaderna multipliceras med det framräknade totala antalet tjänstgörings- dagar i olika tjänstgöringsskeden för de olika alternativen uppgår försvarets totala Värnpliktskostnader i de olika alternativen till följande antal miljoner kronor, nämli- gen 71,96 i alternativ 0,
10,80 i alternativ I och 54,31 i alternativ II.
Frånräknas kostnaderna för värnplikts- konsumtion — som ur samhällsekonomisk synpunkt inte innebär en till försvarsända- målet specifikt knuten resursförbrukning utan endast en inkomstomfördelning mellan skattebetalare och värnpliktiga — uppgår den totala militära resursförbrukningen till följande antal miljoner kronor, nämligen 15,10 i alternativ 0, 4,56 i alternativ I och 14,99 i alternativ II.
De besparingar räknat i miljoner kronor som kan förväntas genom minskat värn- pliktsutnyttjande vid övergång till förslags- alternativen framgår av följande samman— ställning:
Alt. 0 —>I Alt. 0 —>II
l. Samhällsekonomisk 15,10 15,10 resursbesparing —4,5 6 —-14,99 10,54 0,11
2. Statsfinansiell 71,96 71,96 besparing —10,80 —54,31 61 ,1 6 17,65
En övergång till alternativ I ger således ganska avsevärda besparingar, medan en be- sparing vid övergång till alternativ II i stort sett endast uppkommer rent statsfinansiellt.
De värnpliktigas civila alternativinkomster
Den ur samhällsekonomisk synpunkt vikti- gaste konsekvensen av ett minskat värn- pliktsutnyttjande utgör den civila produk- tionsökning som uppkommer när de väm- pliktiga kan användas längre tid i sina civila arbeten.
I den gjorda kalkylen redovisas följande värden för den totala civila alternativin- komsten, nämligen 184,5 miljoner kronor vid övergång från alternativ 0 till alternativ I och 83,7 miljoner kronor vid övergång från alternativ 0 till alternativ II.
De offentliga intäkterna i detta samman- hang är av tre skilda slag: Inbetalningar till ATP-fonder mm, statliga skatte- och avgiftsintäkter samt kommunala skattein- täkter.
I kalkylen räknas med en nettoökning av de årliga statliga skatteinkomsterna med 30,8 miljoner kronor vid övergång från al- ternativ 0 till alternativ I och med 14,0 mil- joner vid övergång från alternativ 0 till al- ternativ II.
Motsvarande värden blir för kommuner- nas nettoinkomst 28,7 respektive 13,0 miljo— ner kronor och för ATP-fonderna 32,8 re- spektive 14,9 miljoner kronor.
Kostnader för anställd personal
Det antal årsanställda som behövs för att ersätta den frigjorda värnpliktiga arbetskraf- ten vid övergång till alternativ I uppgår till sammanlagt ca 2 600 medan behovet vid en övergång till alternativ II motsvarar sam- manlagt ca 700 (706).
Utöver dessa nyanställningar medför en övergång till förslagsalternativen vissa för- ändringar i befälsbehovet. Kostnadsverkning— arna av dessa förändringar har emellertid
Uttryckt i s k manår innebär en övergång från alternativ 0 till alternativ II att frigjord värnpliktig arbetskraft motsvarande ca 1 780 man per år tillförs den civila arbetsmarkna- den medan motsvarande civila arbetskrafts- ökning vid övergång från alternativ II till alternativ I uppgår till ca 1 310 man per år.
Den totala årliga samhällsekonomiska kostnaden för anställd personal vid över— gången från alternativ 0 till alternativ I blir i kalkylen ca 85,8 miljoner kronor medan motsvarande kostnad vid övergång från al- ternativ 0 till alternativ II blir 23,1 miljoner kronor.
Den totala årliga statsfinansiella kostna- den bör bli densamma som ovan ehuru minskad med arbetsgivaravgiften. Motsva- rande kostnader blir således 84,1 miljoner kronor respektive 22,6 miljoner kronor.
20.18.2 Sammanfattning av kalkylresultaten
Sammanfattningsvis får den samhällsekono- miska kostnads-intäktskalkylen följande ut- formning räknat i miljoner kronor per år.
Alt. O—>I Alt. 0—> II
1. Inbesparade värn- pliktskostnader + 10,5 +0,1 2. Intäkter genom värnpliktigas civila sysselsättning +184,5 +83,7 3. Alternativkostnad för anställd personal —85,8 —23,1 4. Summa samhälls- ekonomisk netto- intäkt +109,2 +60,7
Utan att söka dra några preciserade slut- satser kan således konstateras att båda för- slagsalternativen resulterar i en avsevärd samhällsekonomisk vinst beroende framför allt på möjligheten att tillföra den civila ar- betsmarknaden ett avsevärt nettotillskott av arbetskraft.
Motsvarande statsfinansiella utgifts—in— komstkalkyl ger följande resultat räknat i miljoner kronor per år.
Alt. O—>I Alt. 0—>II
. Inbesparade värn- pliktsutgifter +61,2 +17,7 2. Nettoskatteinkomst genom värnpliktigas
civila sysselsättning +30,8 + 14,0 3. Utgifter för anställd personal —84,1 —22,6
4. Summa statslinansiell nettoinkomst + 7,9 + 9,1
Det visar sig således att utgiftsökningen i samband med de nödvändiga ersättningsan- ställningarna väl uppvägs av de inbesparing- ar och nettoskatteintäkter som följer av att ett väsentligt större antal värnpliktiga fri- görs. Det bör emellertid observeras att för- svarssektorn med nuvarande ramreglering av utgifterna kommer att helt drabbas av kost- nadsökningama men däremot ej automatiskt får tillgodoräkna sig alla kalkylintäktema — t ex nettoskatteintäkter.
En sammanfattning av de ekonomiska verkningarna för hela den offentliga sektorn ges i följande tabell.
Beräknad förändring av den offentliga sek- torns nettoinkomster räknat i miljoner kro- nor per år.
Alt. O-aI Alt. 0—>II
1. Statsfinansiell nettoinkomst + 7,9 + 9,1 2. Kommuntinansiell nettoinkomst +28,7 +13,0 3. Inkomst till ATP- fonder +32,8 +l4,9
4. Summa offentlig sektors nettoin- komst + 69,4 +37,0
Som synes blir nettoinkomstökningarna i samband med en övergång till förslagsalter- nativen betydande om även kommunala in- komster och inkomster till ATP-fonderna inräknas.
Ur försvarshuvudtitelns synpunkt är slut- ligen följande förändringar av direkt bety- delse vid övergång till förslagsalternativen (miljoner kronor respektive antal anställda):
Förändringar av drift- budgetens saldo: Inbesparade värn- pliktskostnader +61,2 + 17,7 Kostnader för personal ——84,1 —22,6 Summa saldo för driftbudgeten ——22,9 — 4.9 Förändringar av
personal:
Civilanställda +2 600 +7OO Befäl — 85 + 60 Summa anställda +2 515 +760
B-delsvärnpliktiga
Användning av andra värnpliktiga än hand-
räckningsvärnpliktiga för fredsproduktiva arbets- insatser
21.l Inledning
Såsom tidigare anförts fann UH under ut- redningsarbetet att för de stödfunktioner som det ankommer på UH att utreda an- vänds inom flygvapnet inte bara värnplik— tiga i förutvarande besiktningsgruppema 3 och 4 utan även ett flertal fältdugliga väm— pliktiga ur besiktningsgrupperna 1 och 2. Även dessa senare värnpliktiga borde om- fattas av UH utredningsuppdrag.
I skrivelse den 5 oktober 1967 ställd till chefen för försvarsdepartemcntet framhöll UH därvid i huvudsak följande.
Det uppdrag som lämnats UH innebar bl a att göra en avvägning i vad mån det från skilda utgångspunkter kunde vara för— delaktigare att anställa annan, till försvaret fastare knuten personal för de arbetsuppgif- ter som för närvarande utförs av värnplik— tiga.
Det syntes därför naturligt att samma synpunkter borde kunna läggas på använd- ningen av samtliga värnpliktiga avsedda för stödfunktioner i fred, således inte bara på dem som används för handräckningstjänst.
Eftersom direktiven i sin dåvarande ut- formning inte omfattade samtliga värnplik- tiga för de nämnda stödfunktionerna hem- ställde UH att utredningsuppdraget vidga- des till att omfatta samtliga värnpliktiga i den s k B-delen.
Genom beslut den 10 november 1967 fö- reskrev Kungl Maj:t att UH uppdrag skul-
le omfatta även de värnpliktiga som utan att tillhöra besiktningsgrupperna 3 och 4 användes för stödfunktioner inom krigsmak— tens fredsorganisation.
Som bakgrund till ovannämnda fram- ställning finns även anledning erinra om att både flygvapnet och marinen årligen ut- bildar värnpliktskontingenter som avsevärt överstiger den storlek som erfordras för att vidmakthålla och omsätta försvarsgrenarnas krigsorganisation. Bestämmande för storle— ken av ifrågavarande värnpliktskontingen— ter har hittills varit försvarsgrenarnas be- hov av utökat antal värnpliktiga för drift och underhåll mm av främst fartyg och flygmateriel, för upprätthållande av vissa beredskapsuppgifter i fred samt för utbild- ning av aktivt befäl. Detta har bl a för ar— mén medfört olägenheter att kvalitets- och i vissa fall kvantitetsmässigt täcka behovet av värnpliktiga för dess krigsorganisation.
Problematiken kring hur man skulle kun— na disponera det genom överutbildning upp- kommande överskottet av värnpliktiga in- om flottan och flygvapnet har behandlats av VU-6O i dess är 1965 avgivna betänkan- de Värnplikten.
21.2 Av VU-60 anförda synpunkter
VU 60 anför i nämnda betänkande (sid 152— 156) följande beträffande överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet: »Enligt nu gällande ordning bestäms ar—
méns och kustartilleriets årliga utbildnings- kontingent av krigsorganisationens omsätt- ningsbehov. Flottans och flygvapnets års- kontingent av värnpliktiga har icke samma matematiska samband med krigsorganisatio- nen utan överstiger omsättningsbehovet. Detta förhållande beror på att de vämplik- tiga vid flottan och flygvapnet under sin grundutbildning också tillgodoser behov av personal för drift och underhåll, för beman- ning av vissa lednings- och underrättelseor- gan samt för fartygsbesättningar i en om- fattning som i första hand är bestämd av den aktiva personalens behov av utbildning. Med denna ordning uppkommer ——— en förhållandevis stor personalreserv vid flot- tan och flygvapnet, vilken för närvarande icke kan utnyttjas för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten eller för att till- godose behovet av uppskovspersonal för totalförsvaret».
I fråga om möjligheterna att begränsa värnpliktskontingentens storlek vid flottan och flygvapnet finner VU-60 en sådan möj- lighet föreligga om man med yrkesanställd personal helt kan ersätta det merbehov freds- organisationen har jämfört med krigsorga- nisationens behov. Ett sådant alternativ skul- le enligt VU-60 ha påtagliga fördelar i fle- ra avseenden. Utredningen anför följande:
»Yrkesanställd personal, som under en lång följd av år kan verka i samma freds- befattning, kan väntas vara mer rutinerad än värnpliktiga. Då dessa senare måste ny- utbildas varje år, ianspråktas vid använd- ning av värnpliktiga i regel proportionsvis fler arbetsdagar för utbildning än om lång— tidstjänstgörande yrkesanställda används för motsvarande ändamål. Å andra sidan före- ligger stora svårigheter att rekrytera stam- personal redan av nuvarande omfattning; att flerdubbla stamkaderns storlek bedöms omöjligt särskilt med beaktande av att hela ökningen av kadern måste reserveras för mindre kvalificerade uppgifter än vad den nuvarande yrkesanställda personalen fullgör. Värnpliktsutredningen har vid sina övervä- ganden kommit till den uppfattningen att yrkesanställning för att tillgodose fredsor- ganisationens merbehov i förhållande till
krigsorganisationens omsättningsbehov i all- mänhet icke är en framkomlig väg att lösa problemet. Detta utesluter emellertid icke att sådana värnpliktiga, som företrädesvis full- gör fredsbetonade uppgifter, i viss utsträck- ning kan ersättas med yrkesanställd perso- nal.» (Kursiverat här)
VU-6O sade sig dock icke vara beredd att förorda någon principiellt ny ordning här- vidlag bl a av det skälet att utredningen än- nu icke tagit ställning till frågan om de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring.
Ett annat alternativ att avsevärt minska årsbehovet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet vore enligt VU-60 att i stället väsentligt förlänga tjänstgöringsskyldigheten för den enskilde värnpliktige för att på så sätt kunna bibehålla produktionsvolymen. Ett sådant alternativ som icke hade ett di- rekt samband med den värnpliktiges utbild- ning för hans uppgifter i krig bedömdes dock medföra så stora olägenheter för den enskilde att alternativet förkastades av ut- redningen.
Därför fann sig utredningen böra räkna med att flottans och flygvapnets vämplikts- kontingenter även framgent skulle komma att i större eller mindre omfattning översti- ga krigsorganisationens årsomsättningsbehov av värnpliktiga.
Beträffande möjligheterna att ta i anspråk det årligen uppkommande överskottet av värnpliktiga vid nämnda försvarsgrenar an- för VU-60:
»För närvarande disponeras de värnplik- tiga i huvudsak på det sättet att de efter grundutbildningens slut är krigsplacerade i flottan eller flygvapnet under i allmänhet fem till femton år och därefter överförs till personalreserv som, när värnpliktstiden omfattar omkring 27 är, därför blir mycket stor.
Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet efter grundutbildning- ens slut hade skyldighet att fullgöra ytter- ligare tjänstgöring (repetitionsutbildning) kunde personalen — — — då eller senare över- föras i fredstid till armén och kustartilleriet och där omskolas för nya uppgifter exem- pelvis inom underhållsförbanden och lokal-
försvaret. Omvänt kunde värnpliktiga till- hörande armén och kustartilleriet överföras till flottan och flygvapnet, exempelvis för ianspråktagande vid mobilisering av civila transportmedel och arbetsredskap jämte be- tjänande personal. — Det personaltillskott, som armén och kustartilleriet kunde erhålla genom överföring, skulle göra det möjligt att vid dessa vapengrenar medge en större andel av det totala antalet uppskov än 1954 års utredning rörande totalförsvarets per- sonalbehov räknade med ———. Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värn- pliktstillgångar motiverar därför enligt ut- redningens mening, att samtliga värnplikti- ga åläggs en i huvudsak likvärdig repeti— tionsutbildningsskyldighet och att denna skyldighet avses fullgjord successivt under värnpliktstiden med ungefär samma inter- vall inom krigsmaktens olika försvarsgrenar. Därjämte är det önskvärt att, för att un- derlätta en omskolning, samtliga vämplik- tiga bibringas en utbildning som ger vissa likformiga allmänmilitära kunskaper oavsett inom vilken försvarsgren grundutbildningen ägt rum.»
Även andra skäl talade enligt VU-60 me- ning för att repetitionsutbildningsskyldighe- ten gavs tämligen likartat utseende för alla värnpliktiga inom krigsmakten. Utredning- en fann därför anledning att ta ställning till dispositionen av de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet efter avslutad grundutbild- ning under det antagandet att samtliga var ålagda en repetitionsutbildningsskyldighet av en omfattning som svarade mot vad som ålades övriga värnpliktiga inom krigsmak- ten.
VU-60 anför i anslutning härtill följan- de:
»Värnpliktsutredningen har med underlag från marin- och flygstaberna granskat krigs— organisationens behov av å ena sidan be- fattningar som från krigsorganisatorisk syn- punkt måste rekryteras med värnpliktiga som under sin grundutbildning utbildats till dessa befattningar och å andra sidan be- fattningar som kan rekryteras med väm- pliktiga som efter avslutad grundutbildning omskolas till ifrågavarande befattningar. Ut-
redningen har därvid funnit, att krigsorga- nisationen inom flottan och flygvapnet i och för sig skulle kunna helt rekryteras med en årlig utbildningskontingent som sva- rar mot krigsorganisationens teoretiska års- omsättningsbehov om de värnpliktiga ut- nyttjas under hela sin värnpliktstid. Skillna- den mellan fredsorganisationens årsbehov och detta teoretiska behov kan besättas av personal, vars kvalifikationer och bostads- ort uteslutande kan bestämmas med hänsyn till uppgifterna inom fredsorganisationen. Utredningen anser det sålunda konstaterade förhållandet vara betydelsefullt, särskilt vid fördelning av de inskrivningsskyldiga inom områden med stor krigsorganisation i för- hållande till personaltillgångarna».
Det var med hänsyn till nämnda förhål- landen som Värnpliktsutredningen föreslog att »flottans och flygvapnets årliga värn- pliktskontingent för grundutbildning upp- delas i samband med inskrivningen i två delar, här benätnnda A och B. Delen A skall härvid omfatta värnpliktiga, som upp- fyller de krigsorganisatoriska kvalifikations- kraven vid flottan och flygvapnet, och till sin storlek motsvara krigsorganisationens år- liga omsättningsbehov på liknande sätt som gäller för armén och kustartilleriet. Delen B utgör återstoden av grundutbildningkon— tingenten och skall efter grundutbildning- ens slut disponeras på det sätt som efter be- dömning i varje särskilt fall befinnes vara det för försvaret lämpligaste. I första hand bör värnpliktig tillhörande B-delen utnytt- jas för uppkommande behov inom den för- svarsgren de tillhör i utbyte mot värnpliktig ursprungligen tillhörande A-delen. Väm- pliktiga ur B-delen kan emellertid också ut- nyttjas för att motverka snedbelastning i frå- ga om civila behov av värnpliktiga varige- nom den lokala rekryteringen vid armé- el- ler kustartilleriförbanden i vissa fall kan för- bättras. Efter grundutbildningens slut kom- mer det i det enskilda fallet att vara av mindre betydelse om vederbörande vid in- skrivningen hänförts till A— eller B-delen. Uppdelningen för bland annat med sig att kraven på de värnpliktiga i fråga om yrke, egenskaper och bostadsort blir olika beroen-
För flygvapnets A-del skulle då kraven på den värnpliktige i fråga om yrke samt fysis- ka och psykiska egenskaper härledas ur krigsorganisationen medan motsvarande krav i fråga om B-delen härleddes ur freds- organisationen. För A-delen förelåg även krav på lokal rekrytering men däremot ej för B—delen. För den sistnämnda delen kun- de avkall på flygvapnets dispositionsrätt gö- ras kort tid efter grundutbildningen.
VU-60 anför vidare: »Proportionerna mellan A och B varierar regionalt beroen- de på mobiliseringsorganisationens disloka- tion. Efter grundutbildningens slut bör in- om ett område tillgängligt antal värnpliktiga disponeras enligt riktlinjer utfärdade av mi- litärbefälhavare. B-delen torde vid inskriv- ningen få uttas företrädesvis inom de tätt- befolkade delarna av landet, dvs inom samma områden som civilförsvarets und- sättningskårer rekryteras. Ett Visst organi- satoriskt regionalt samband mellan krigs- makt och civilförsvar kan härigenom upp- nås.
Det får förutsättas att vid omplacering av värnpliktiga ur B-delen de fysiska och psykiska krav som ställs av den nya krigs- befattningen beaktas liksom också förelig- gande krav på lokal rekrytering.»
VU-60 — som även berörde dispositionen av sjömanshusinskrivna värnpliktiga — la- de förslaget om uppdelning av värnplikts- kontingenten vid flottan och flygvapnet som grund för sina överväganden av värnplikts- utbildningssystemet, avseende bl a en för försvarsgrenarna så långt möjligt likformig allmänmilitär utbildning och en repetitions- utbildningsskyldighet av tämligen likartat ut- seende för alla värnpliktiga inom krigsmak- ten.
Till detta förslag anslöt sig statsmakterna vid 1966 års riksdag.
21.3 För närvarande tillämpade normer för uppdelning i A-del och B-del, m m
UH har konstaterat att VU-60 av statsmak- terna godtagna förslag att flottans och flyg- vapnets årliga värnpliktskontingenter för
grundutbildning redan i samband med in- skrivningen skulle uppdelas i en A-del och en B-del av skäl som UH ej haft anledning att undersöka inte kommit att tillämpas. För flottans del sker krigsplacering normalt in- om ett år efter grundutbildningens slut. Först under krigsplaceringsarbetet tas slut- lig ställning till vilka värnpliktiga som kan hänföras till A-del och B-del. Inom flygvap- net sker en uppdelning på A-del och B-del i samband med att grundutbildningen ge- nomförts eller i vissa fall under senare de- len av denna utbildning. För såväl flottans som flygvapnets del sker överföring till an- nan försvarsgren eller civilförsvaret först be- tydligt senare. En stor del av de B-dels- värnpliktiga överförs inte alls utan kvar- står registrerade inom försvarsgrenen utan att likväl tas i anspråk.
21.4 Kortfattad redogörelse för nuvarande användning av B-delsvärnpliktiga, m m
UH lämnar i det följande på grundval av uppgifter som inhämtats från försvarsgrens- staberna en kortfattad översikt av använd- ningen av B-delsvärnpliktiga och börjar med flygvapnet, eftersom det var först där UH konstaterade att sådana värnpliktiga i icke oväsentlig omfattning används för uppgif- ter av handräckningsnatur. Ett annat skäl är att flygledningen sedermera med Kungl Maj:ts medgivande anordnat försök vid krigsflygskolan (F 5) syftande till att utbyta värnpliktiga i flygstationstjänst mot anställd personal. Dessutom är antalet B-delsvärn- pliktiga inom flygvapnet väsentligt större än inom övriga försvarsgrenar.
21.4.1 Flygvapnet
21.4.1.1 De värnpliktigas huvudsakliga fördelning på verksamhetsområden, rn m
De värnpliktiga inom flygvapnet är årligen fördelade med ca 3 600 i A—delen och ca 2400 i B-delen. I denna senare del ingår även ca 600 handräckningsvärnpliktiga. Des- sa behandlas dock icke i detta kapitel.
| !
21.4.1.2 A-delsvärnpliktiga
Vid rekryteringen av flygvapnets A-dels- värnpliktiga skiljer man på värnpliktiga med 8 och 27 års krigsplaceringstid (Gr 8 resp Gr 27). Värnpliktiga med den kortare krigs— placeringstiden omskolas efter 8 år till över- föringsbefattningar inom krigsorganisatio- nen, där de kvarstår till värnpliktstidens slut (Ö 27). Eftersom antalet värnpliktiga med 8 års krigsplaceringstid icke står i rätt proportion till behovet av värnpliktiga i överföringsbefattningar (Ö 27) måste den årliga omsättningen av värnpliktiga öka och därmed även A—delens storlek. Detta beror bla på att alla värnpliktiga Gr 8 ej kan utnyttjas för överföringsbefattningar. Som motiv för de ovan angivna försöken vid F 5 kan bl a nämnas att införandet av modern tekniskt komplicerad materiel ökat bety- delsen av att i större omfattning söka ut- nyttja anställd personal i stället för väm- pliktiga i särskilt viktiga krigsbefattningar. Detta i förening med införandet av det nya värnpliktsutbildningssystemet med intensi- fierad repetitionsutbildning har ökat möj- ligheterna att tillämpa 27 års krigsplacerings- tid för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet och därmed minska den årliga grundutbild— ningskontingenten.
21.4.1.3 B-delsvärnpliktiga
De B-delsvärnpliktiga som här avses upp- går, sedan de handräckningsvärnpliktiga frånräknats, till 1 800. De torde antalsmäs- sigt fördelas på verksamhetsområden i stort sett enligt följande sammanställning. Denna omfattar bara värnpliktiga med fn 360 da- gars grundutbildningstid.
Verksamhetsområde Antal väm- pliktiga/år
Brandsoldat 130 Telefonist 130 Skrivbiträde 140 Bilförare 400 Radarobservatör 130 Väderbiträde 1 10 Flygmekaniker 660 Övriga 100 Summa 1 800 SOU 1972: 53
Såsom tidigare framhållits grundar sig be- hovet av B-delsvärnpliktiga för flygvapnets del bl a på behovet av personal ur olika kategorier för drift och underhåll av flyg— materiel. Härtill kommer att beredskapsskäl ställer krav på en sådan kontinuitet i flyg- tidsproduktionen under året att härför er- fordras personella resurser utöver dem som krigsorganisationens omsättning kräver. De värnpliktiga används efter allmänmilitär ut- bildning främst för flygtidsproduktion i fred. Ett ej oväsentligt antal tas dock i anspråk för handräckningsgöromål utan att ha om- grupperats till handräckningstjänst.
Eftersom någon uppdelning av grundut- bildningskontingenten i A- och B-del inte görs förrän grundutbildningen genomförts eller i vissa fall under senare delen av denna utbildning får samtliga värnpliktiga allmän- militär utbildning samt yrkesutbildning in- om olika yrkesgrenar och gör därefter prak- tisk yrkestjänst. För de blivande B-dels- värnpliktiga leder dock yrkesutbildningen och yrkestjänsten ej till någon eller endast kortvarig placering i flygvapnets krigsorga- nisation. För chefen för flygvapnet har det framstått som angeläget att undersöka i vad mån sådana värnpliktiga kan utbytas mot anställd personal.
21.4.1.4 Försök med utbyte av värnpliktiga mot anställd personal
Genom beslut den 25 april 1969 medgav Kungl Maj:t att chefen för flygvapnet — i samråd med UH, försvarets rationalise- ringsinstitut och försvarets materielverk — intill den 1 oktober 1969 fick utföra prov vid F 5 som innebar att flygtidsproduktion skedde utan att värnpliktiga deltog i flyg- stationstjänst. Kungl Maj:t medgav seder- mera att försöksverksamheten fick fortsät- ta att bedrivas, enligt beslut den 29 juni 1970 längst till den 1 juli 1972. Enligt sist- nämnda beslut bör under den fortsatta för- söksverksamheten bla prövas ändamålsen- ligheten av att dela upp den för flygtids- produktionen verksamma personalen på skil- da personalkategorier samt konsekvenserna i fred och krig av en sådan uppdelning.
Under tiden för försöksverksamheten får 21.422 Kustartilleriet såsom ersättning för värnpliktiga i huvud- saklig överensstämmelse med ett framlagt förslag till provisorisk organisation högst 22 civila anställningshavare som inte är tjänste- män finnas särskilt anställda.
Inhämtade uppgifter visar att kustartille- riets utbildning av värnpliktiga sker inom ramen för krigsorganisationens behov.
De beredskapsuppgifter som åligger kust- artilleriet skulle i och för sig erfordra fler värnpliktiga än krigsorganisationen kräver. 21.4.2 Marinen Detta har emellertid kunnat undvikas ge- nom att erforderligt antal värnpliktiga, ut- över den utbildning som erfordras för be- redskapsuppgiftema, ges kompletterande ut- Inom flottan utbildas årligen ca 1 300 värn- bildning för krigsplacering i andra tjänster pliktiga kategori F och ca 1 100 kategori G inom krigsorganisationen än som eljest skul- enligt i december 1971 planerad utbildning le föranledas av beredskapsuppgiftema. för 1972/76.
Av dessa värnpliktiga utbildas årligen ca 1 000 utöver krigsorganisationens behov. Överskottet fördelar sig med ca 520 värn- pliktiga kategori F och 480 kategori G eller med ungefär hälften på vardera kategorien Inom armén torde B-delsvärnpliktiga i tidi- och har sin grund i kravet på viss bered- gare angiven bemärkelse för närvarande in— skap i fred och behovet av utbildningsupp— te finnas. Vid arméns helikopterskola torde gifter för befäl. dock framdeles ett visst överskott av bl a 21.4.2.1 De värnpliktigas fördelning på verksamhetsområden rn rn inom flottan
21.4.3 B-delsvärnpliktiga inom armén och vissa för krigsmakten gemensamma myn- , digheter l 1
Inom kategori F fördelar sig överskottet av värnpliktiga inom flottan på följande verksam— betsområden:
Matroser 65 Tjänstgör ombord
Motor- och elektro- . mekaniker 165 » » . Telemekaniker 40 » » och i landorganisationen * Vapenmekaniker , (artilleri, torped) 15 » » » » » , Kockar 75 » » » » » j Expeditionsbiträden 15 » » » » » ' Sambandspersonal 15 » i landorganisationen Radarmän 25 » » »
Radar- och ubåtsjakt- operatör helikopter 10 » » »
Helikoptermekaniker 7 » » » Väderbiträden 1 8 » » » Bilförare 5 » » » Tekniska biträden 65 » » »
Summa 520
Motsvarande överskott av värnpliktiga kategori G fördelar sig på följande verksamhetsom- råden:
Matroser 82 Tjänstgör ombord Ekonomimän 145 Tjänstgör ombord och i landorganisationen Maskinmän 210 » » » » » Hantverkare 35 » » » » » Fotografer 8 » » » » »
Summa 480
värnpliktiga hjälpmekaniker kunna uppkom- ma.
Däremot bör vissa värnpliktiga kategori F vid värnpliktskontor och inskrivningscen- traler samt vid försvarets brevskola enligt UH mening anses som B-delsvärnpliktiga. Beträffande flertalet värnpliktiga för in- skrivningsverksamheten har UH i kapitel 10 föreslagit ett utbyte mot handräcknings- värnpliktiga (jfr 10.352).
21.5 UH överväganden beträffande B-dels- värnpliktiga
Användningen endast i fred av flertalet värnpliktiga i flygvapnets B-del ter sig en- ligt UH mening som mindre tillfredsställan- de eftersom de efter den förhållandevis långa grundutbildningstiden, omfattande även praktisk yrkestjänst, likväl icke blir placerade i flygvapnets krigsorganisation. Enligt UH mening bör i princip hela grund- utbildningstiden inriktas på en krigsplace- ring av den värnpliktige i en befattning som förutsätter denna utbildning. Dessa värn- pliktiga i B-delen däremot har efter över- föring från flygvapnet endast sin allmän- militära utbildning som grund för en kom- mande krigsplacering. En omskolning eller i vart fall vidareutbildning efter överföring- en torde bli nödvändig för flertalet av des- sa värnpliktiga, vilket även VU-60 på sin tid föreslog. Det kan emellertid ifrågasät- tas om den tid motsvarande en krigsför— bandsövning eller i förekommande fall en särskild övning för befäl som står till för— fogande för en sådan utbildning är tillräck- lig för att dessa värnpliktiga skall kunna göra en insats i avsedda krigsbefattningar om dessa kräver en avsevärt längre grund- utbildning än de värnpliktiga dessförinnan fått. Någon annan tid torde emellertid in- te stå till förfogande. Detta förhållande medför såvitt UH kunnat finna att möjlig- heten att utnyttja dessa unga, tekniskt rela- tivt välutbildade värnpliktiga begränsas till befattningar, för vilka behovet av utbild- ning är väsentligt lägre än för flertalet and- ra.
Ett sådant utnyttjande av fullt fältdugliga
värnpliktiga är emellertid såsom tidigare nämnts inte begränsat till flygvapnet utan förekommer även inom övriga försvarsgre- nar, främst marinen.
Det kan därför såsom även VU-60 fram- hållit ifrågasättas om man för de arbets- uppgifter som förutsätter yrkesutbildning och praktisk yrkestjänst inte hellre borde av- se anställd personal. Häremot kan invändas att ifrågavarande arbetsuppgifter — att med- verka i flygtidsproduktion för att säkerstäl- la den flygande personalens vidmakthållan— de av sin flygskicklighet samt upprätthål- landet av beredskap av olika slag — inte är att anse som civila i vanlig bemärkelse utan arbetsuppgifter av militär natur utgörande en del av de uppgifter som krigsmakten har att lösa inom ramen för sina fredsbevaran- de uppgifter.
Det kan här sägas föreligga viss skillnad om den värnpliktige används för produkti- va insatser inom egen försvarsgren såsom tex i flygtidsproduktion eller om han tas i anspråk för göromål som helt eller delvis ligger utanför inte bara den egna försvars- grenens arbetsfält utan även försvaret så- som sådant. Exempel på sistnämnda mera lösa anknytning är den tjänstgöring som vissa värnpliktiga fullgör på statens fartyg för isbrytning.
När UH i sitt i juni 1970 avlämnade del- betänkande rörande isbrytningen föreslog att bl a isbrytarna borde bemannas med ci- vil personal och att flottans årliga grundut- bildningskontingent borde minskas med ett antal värnpliktiga motsvarande de vämplik- tiga besättningarna på isbrytarna — något som borde få en motsvarande tillämpning beträffande B-delsvärnpliktiga inorn övriga försvarsgrenar — grundade UH sitt ställ- ningstagande på att dessa värnpliktiga utför produktivt arbete av företrädesvis civil na- tur och därtill inom ett verksamhetsområde som i huvudsak ligger utanför försvarets fredsorganisation.
Farhågoma för att en krympande tillgång på fullt fältdugliga värnpliktiga under det närmaste årtiondet skulle medföra ogynn- samma återverkningar på krigsorganisatio- nens behov av värnpliktiga borde enligt UH
mening snarare leda till uppfattningen att man framdeles åtminstone inte i samma ut- sträckning som hittills kan avstå värnpliktiga för rent fredsproduktiva uppgifter. I stället borde en omprioritering av värnpliktstill- gångarna till förmån för krigsorganisato- riska behov inom krigsmakten och totalför- svaret bli aktuell.
Vid planläggningen av värnpliktsbehoven för arméns krigsorganisation förutsätts att armén kan förfoga över ett betydande antal från marinen och flygvapnet överförda B— delsvärnpliktiga sedan dessa fullgjort sin grundutbildning mm vid sistnämnda för- svarsgrenar. Skulle en sådan överföring till armén inte komma till stånd i avsedd om- fattning torde detta medföra att ifrågava- rande bortfall måste ersättas genom att ett antal värnpliktiga grundutbildas inom ar- mén för att tillgodose dess krigsorganisa- toriska behov bla för underhållsförband och lokalförsvaret. En sådan grundutbild- ning leder till en ökning av arméns grundut- bildningskontingent vare sig ifrågavarande värnpliktiga direkt krigsplaceras på nämnda krigsbefattningar eller om krigsplacering på nämnda befattningar sker genom överföring av andra värnpliktiga som utbildats för andra befattningar i krigsorganisationen. Det förra fallet innebär att de värnpliktiga nöd- gas genomgå en väsentligt längre grundut- bildning än som motiveras av kraven på ut- bildning för befattningarna i fråga. Därför kan en avkortning av utbildningstiden ak- tualiseras i varje fall för vissa av dem.
För en sådan ökning av utbildningsverk- samheten torde armén fn inte ha erforder- liga resurser främst med avseende på befäl. Utbildningskostnaderna inom armén skulle också bli väsentligt högre. I nuläget belastar kostnaderna för de B—delsvärnpliktigas all- mänmilitära utbildning de försvarsgrenar som utnyttjar dem under grundutbildningen, dvs för de flesta en annan försvarsgren än den inom vars krigsorganisation de efter överföring blir placerade.
'Oavsett vilken grundsyn man vill lägga på ifrågavarande spörsmål uppstår dock med nuvarande ordning en relativt stor överproduktion av unga värnpliktiga i för-
hållande till krigsorganisationens reella be- hov vilket för närvarande sker inte bara inom marinen och flygvapnet utan även fastän i mindre omfattning vid armén och vissa för försvaret gemensamma myndighe- ter. Såsom tidigare framhållits är dock den- na överproduktion delvis betingad av de be— redskaps- och andra uppgifter som ålagts respektive försvarsgrenar.
Strävan att öka den personella kvaliteten och så mycket som möjligt minska ifråga- varande överproduktion har inom flygvap- net föranlett de i det föregående omnämnda försöken vid F 5 som innebär att anställd personal i stället för värnpliktiga i ökad ut- sträckning används för flygtidsproduktio- nen. Försöken förutsätter att härigenom övertaliga värnpliktiga ej utnyttjas vid flyg- vapnet. Det förutsätts även att den försvars- gren inom vilken de värnpliktiga avses bli använda i krig även svarar för deras utbild- ning i fred. Att helt avskilja alla B-delsvärn- pliktiga från flygvapnet torde dock inte vara möjligt enligt chefens för flygvapnet mening även om målsättningen synes inriktad härpå.
Flygvapnets B-del uppgår såsom tidigare nämnts årligen till ca 1 800 värnpliktiga. Av dessa är ca 450, dvs ungefär 25 %, konti- nuerligt under utbildning under skede 1. Återstående 1 350 vilka genomgått nyss- nämnda utbildning och gör praktisk yrkes- tjänst utgör sålunda det antal värnpliktiga vilkas årliga arbetsinsatser bör fullgöras av anställd personal, om ett sådant fullständigt utbyte skulle komma till stånd. Antalet an- ställda som behövs för arbetsinsatserna be- ror på de prestationsvärderingar (utbytesko- efficienter) man anser sig behöva räkna med vid jämförelse mellan värnpliktiga och anställd personal. Antalet anställda torde dock i regel bli lägre än antalet värnpliktiga iproduktion. Om man skulle göra kostnads- jämförelser måste man dock räkna med samtliga kostnader för grundutbildningen mm av hela B-delen, dvs 1800 vämplik- tiga.
UH vill emellertid framhålla att företags- ekonomiska lönsamhetssynpunkter grundade på nuvarande Värnpliktskostnader inte en- bart bör få vara styrande när det gäller att
avgöra om arbetsinsatser bör utföras av värnpliktiga eller anställd personal. När UH tidigare såsom tex i fråga om verksamheten i matinrättningar och mässar eller på isbry— tare gjort vissa kostnadsjämförelser har detta skett enbart för att skapa en uppfattning av uppkommande kostnader i de olika fallen på grundval av en bedömd nedre gräns av arbetskraft för behovens tillgodoseende. En— ligt UH mening bör arbetsuppgiftemas art i högre grad än för närvarande vara avgö- rande för frågan om uppgifterna skall ut- föras av värnpliktiga eller anställd personal. Vidare bör utbildningen av de värnpliktiga ske vid den försvarsgren inom vars krigsor- ganisation de avses bli placerade. Som prin- cip bör dessutom eftersträvas att inte ålägga värnpliktiga tillhörande olika kategorier en längre tjänstgöringstid än utbildningen för kommande krigsbefattning gör det nödvän- digt.
Enligt givna direktiv bör UH »i syfte att ernå balans mellan tillgång på värnpliktiga och konstaterade arbetsuppgifter kunna va- riera såväl antalet värnpliktiga som längden av tjänstgöringen. Om detta skulle bli ak- tuellt bör i första hand undersökas om ytter— ligare värnpliktiga bör frikallas på medi- cinska eller andra grunder». Detta har di- rekt tillämpning bara på handräcknings- värnpliktiga. Det är därför inte möjligt att anlägga samma betraktelsesätt på B-dels- värnpliktiga bl a av det skälet att de värn- pliktiga i B-delen uppfyller krav på kvalifi- kationer i fysiskt och psykiskt hänseende som är högre än kraven för uttagning till handräckningstjänst.
Beträffande de B—delsvärnpliktiga har UH därför velat begränsa sig till att framlägga mera principiella synpunkter. Därutöver har UH på grundval av uppgifter som inhäm- tats från marinstaben och flygstaben funnit det lämpligt att i detta sammanhang endast summariskt ange de verksamhetsområden inom vilka B-delsvärnpliktiga tas i anspråk för andra stödfunktioner i fred än göromål av handräckningsnatur. Vidare har UH bara angett det ungefärliga antalet B-delsvärn- pliktiga som används inom dessa verksam- hetsområden för att därmed ge en uppfatt-
ning av storleken av den årliga överproduk- tionen av fullt fältdugliga värnpliktiga som används för fredsproduktiva uppgifter.
Såsom tidigare nämnts används emeller- tid åtskilliga av dessa B-delsvärnpliktiga för göromål av handräckningsnatur utan att för deras del beslut meddelats om överföring (omgruppering) till handräckningstjänst. Detta torde främst bero på att göromålen i båda fallen ofta är ganska likartade och att någon förändring av tjänstgöringstidens längd för de flesta av dem inte skulle ha bli- vit en följd av beslut om en omgruppering till handräckningstjänst. UH vill emellertid även framhålla det principiellt diskutabla att för handräckningsgöromål utnyttja fullt fältdugliga och därmed undandra dessa värnpliktiga en för krigsorganisationens be- hov direkt målinriktad utbildning. UH kan inte underlåta den reflexionen att antalet B-delsvärnpliktiga inom främst flygvapnet är överdimensionerat.
Inom flottan synes B-delsvärnpliktiga tjänstgöra i befattningar enbart i landorga- nisationema eller både ombord och i land- organisation eller enbart ombord, i regel dock inte med göromål av handräcknings- natur. Vidare tjänstgör ca 400 av dem i be- fattningar som endast erfordras under mind- re del än hela året. Detta gäller bl a väm- pliktiga avsedda för isbrytning och sjömät- ning samt tjänstgöring på torpedinskjutnings- station och stödfartyg för fisket. Såvitt UH kunnat finna synes behov av att inom flot- tan ha vissa befattningar besatta under ofta väsentligt kortare tid än ett helt år medföra sysselsättningssvårigheter under återstående del av året försåvitt inte personalen har eller får en utbildning som möjliggör en mera flexibel användning.
Utvecklingen inom flygvapnet mot ett minskat antal flygande förband torde ställa ökade krav på rörligheten mellan ett i stort sett oförändrat antal basbataljoner i krigs- organisationen. Detta medför att behovet av de i krigsorganisationen ingående A—dels- värnpliktiga icke torde komma att mera på- tagligt förändras. En minskning av antalet fredsförband inom flygvapnet kan vidare vara att förvänta som ett resultat av kom-
mande försvarsbeslut. Detta torde medföra att de kvarstående fredsförbanden till- sammans måste utbilda ett i stort sett oför- ändrat antal A-delsvämpliktiga, vilket i sin tur medför ett ökat utbildningsomfång av sådana värnpliktiga vid de kvarvarande fredsförbanden.
En minskning av antalet fredsförband vid flygvapnet innebär således att det totala an- talet baskompanier i försvarsgrenens freds- organisation kommer att minska. Detta medför att krigsorganisationens behov av värnpliktiga kommer att för utbildning för— delas på ett väsentligt minskat antal baskom- panier. Därmed erhålles en bättre överens- stämmelse mellan krigsorganisationens om- sättningsbehov och behovet av värnpliktiga för de fredsproduktiva uppgifterna vid kom- panierna. En minskning av flygvapnets år- liga grundutbildningskontingent och därvid i första hand av antalet värnpliktiga i B- delen bör därför bli en följd av ett minskat antal fredsflottiljer. Möjligheterna att utbyta B-delsvärnpliktiga mot anställd personal blir således mindre. Denna fråga torde dessutom komma att behandlas inom ramen för på- gående utredning angående flygvapnets be— hov av befälspersonal.
Frågan i vad mån en minskning av anta- let fredsförband inom flygvapnet återverkar på omfattningen av den för närvarande an- ställda personalen faller dock utanför UH kompetensområde.
Motsvarande problematik som vid flyg- vapnet kan sannolikt bli aktuell beträffande B-delsvärnpliktiga inom andra försvarsgre- nar.
Utbyte av vissa värnpliktiga kategori F mot handräckningsvärnpliktiga vid värn- pliktskontor och inskrivningscentraler före- slås av UH i kapitel 10.
21.6 Förslag
Av det tidigare anförda drar UH den slut- satsen att det föreligger ett behov av en översyn av användningen av det överskott av unga fullt fältdugliga värnpliktiga som ut- bildas utöver krigsorganisationens behov främst inom marinen och flygvapnet. För
en sådan översyn talar särskilt den förvän- tade minskningen av tillgången på vämplik- tiga under 1970-talet. Ännu ett skäl är att — såsom uppgivits bl a från flygvapnet — en stor del av ifrågavarande överskott inte överförs till annan försvarsgren eller total- försvaret utan kvarstår registrerad inom för- svarsgrenen utan att där vidare användas.
Det bör här framhållas att om utbyte sker av B-delsvärnpliktiga mot anställd personal frågan kvarstår hur storleken av arméns år- liga grundutbildningskontingent för tillgodo— seende av krigsorganisationens behov påver- kas av ett större eller mindre bortfall av B-delsvärnpliktiga.
En översyn av B-delsproblematiken i dess helhet torde därför bli nödvändig men sy- nes lämpligen böra göras av ett annat organ än UH. På grund härav begränsar sig UH till att fästa uppmärksamheten på ifrågava- rande problemställningar och föreslår att Kungl Maj:t föranstaltar om en allsidig översyn av användningen av de B—delsvärn- pliktiga sett mot bakgrunden av behovet av värnpliktiga inom totalförsvaret.
Bilaga 1: 1 Förteckning över yttranden som efter remiss avgetts av utredningen om handräckningsvärnpliktiga
1. Yttrande till Kungl Maj:t
Dag för yttrande Angående 20/2 1970 Försvarets rationaliseringsin- stituts förslag till organisa— tion av arméns hundskola, mm.
2. Yttranden till chefen för försvarsdeparte— mentet
Dag för yttrande Angående
17/11 1966 1964 års inskrivnings— och personalredovisningsutred- nings betänkande Krigs- maktens personalförvaltning (Stencil Fö 1966: 5)
19/12 1967 Statsrådsberedningens PM med vissa synpunkter på utredningsbetänkanden, re- missyttranden och proposi- tioner
17/11 1969 Militära tjänstgöringsålders— utredningens betänkande (SOU 1969: 33)
14/1 1971 1966 års värnpliktskommit— tés betänkande Utbildning mm av värnpliktiga i spe- cialtjänst (SOU 1970: 65)
Bilaga 7: 1 Förslag till bestämmelser för den allmänmilitära utbildningen (AMU) av Värnpliktiga med begränsad
A. Slutmål för utbildningen
Den allmänmilitära utbildningen (AMU) skall ge den enskilde
förståelse för försvarets syfte och ända— mål samt ansvarskänsla för givna uppgif- ter
förmåga att skydda sig och andra mot verkan av motståndarens stridsmedel samt
förmåga att bevaka och aktivt delta i försvar av skyddsföremål (arbetsplats i fält).
B. Utbildningens innehåll och tidsmässiga fördelning på övningsgrenar, ämnen m m
Utbildningens innehåll är lika oavsett för— svarsgren.
Utbildningsplanen nedan möjliggör in- ryckning på en måndag samt utryckning på en torsdag under förutsättning att inga helgdagar inträffar under utbildningsperio— den samt att veckoarbetstiden utgör 48 tim- mar. Första utbildningsveckan beräknas omfatta 36 timmars tjänstgöring (inryck- ningsdagen frånräknad).
Tidens fördelning på övningsgrenar och ämnen framgår av bilaga 7: 2.
En närmare redogörelse för utbildningens målsättningar och innehåll samt beräknat behov av utbildningstid inom olika övnings- grenar och ämnen lämnas i de förslag till bestämmelser för den allmänmilitära ut- bildningen beträffande värnpliktiga med be-
militär användbarhet enligt alternativ I
gränsad militär användbarhet (alternativ II) som framgår av bilagorna 7: 3—5. Beträf- fande fysisk träning och inre tjänst gäller bilagorna endast i tillämpliga delar.
C. Allmänna bestämmelser för utbildning- ens genomförande
Utbildningen organiseras så att de värn- pliktiga allt efter förmågan att följa och tillgodogöra sig utbildningen sammanförs till övningsavdelningar.
Utbildningen bör anpassas efter vars och ens fysiska och psykiska förutsättningar.
Läkares uppfattning om den värnplikti- ges förutsättningar att genomgå mera krä- vande avsnitt av utbildningen bör vid be- hov inhämtas.
D. Bestämmelser för vissa övningsgrenar m m
Den fysiska träningen bör omfatta ca 2 timmar per vecka. Del av utbildningen kan lämpligen utgöras av orienteringslöpning.
Inre tjänst bör omfatta personlig färdighet avseende förläggningens och utrustningens vård (ca 12 timmar), personlig hygien (ca 8 timmar) samt kontroller, visitation och vård av tilldelad persoan utrustning (ca 6 timmar). Samtliga i bilagor 7: 3—5 angivna tider är
nettotider. I övningsgrenar och ämnen är icke inrymd tid för kompletterande utbild- ning, läkarundersökningar, vissa kompani- chefsgenomgångar mm. Sådan verksamhet hänförs till reservtid som beräknas till 36 timmar, varav ca 10 timmar för läkarun- dersökning, vaccinationer m m.
I de fall erforderligt resultat inom vik- tig övningsgren icke uppnås inom ordinarie tid på grund av ogynnsamt väder, sjuk- dom eller andra oförutsedda fördröjande or— saker bör kompletterande utbildning ske.
För att i erfordeng omfattning tillämpa i övningsgrenar och ämnen uppnådd fär- dighet beräknas ca 12 timmar, sk tilläm- pad utbildning. Denna bör företrädesvis för- läggas till senare delen av utbildningen.
Bilaga 7:2 Tidens fördelning på övningsgrenar och ämnen
enligt alternativ I
Övningsgren, ämne mm Antal timmar Övningsgren, ämne rn m Antal timmar
Allmän soldatutbildning 3. Förstöringsarbeten 4 Soldatundervisning 4. Minarbeten 4 17 !. Militära organisations- och __ '— ordningsbestämmelser 9 UndifhållStJanSt_ __ 2. Soldatorientering 4 1- Forplagnadstjanst 2 3_ Säkerhetstjänst 2 2. Sjukvårdstjanst 2_4_ 26 4' &ggtrådande ] krigsfången- 4 %larkstridsutbildning _ .. . apentjänst — 5- ForsvafsuPplysmng 13. 31 1. Förberedande skjututbildning 16 Exercis 15 2. Skolskjutning 30 3. Fältskjutning 14 Personalvård _ _ 4. Eldgivning och eldexercis 10 70 1. Personalvårdsorientering 6 — 2. Medborgarundervisning 9 15 Strid ? '— ]. Närstrid 12 * 2. Stridsgruppering 4 Fältutbildning 3- Strid ' grupp & 42 Tenångtlang __ _ Mobiliseringstjänst 4 1. Forevrsmngsovnmgar 3 _ __ _ _ 2. Skydd mot insyn och eld 4 Tillämpad utbildning _1_2 3. Eldställning 4 ' 4. Stridsförllyttning 3 summa "mm” 318 5. Orientering 15 29 — Tillkommer Förläggning 8 Fysisk träning 16 Skydd Inre tjänst 1. Skydd mot flyg 2 1. Förläggningens och utrust- 2. Skydd mot marktrupp 20 ningens vård 12 3. Skydd mot ABC—stridsmedel 27 49 2. Personlig hygien 8 Fåltarbeten _ 3. Kontroller rn m 6 26 l. Maskeringsarbeten 3 Reservtid & 2. Befästningsarbeten 6 Totalt antal timmar 396
Bilaga 7: 3 Förslag till bestämmelser för den allmänmilitära utbildningen (AMU) av värnpliktiga med begränsad
A. Slutmål för utbildningen
Den allmänmilitära utbildningen (AMU) skall ge den enskilde
förståelse för försvarets syfte och ända- mål samt ansvarskänsla för givna uppgif- ter,
förmåga att skydda sig och andra mot verkan av motståndarens stridsmedel samt
förmåga att bevaka och aktivt delta i försvar av skyddsföremål (arbetsplats i fält).
B. Utbildningens innehåll och tidsmässiga fördelning på övningsgrenar, ämnen m m
Utbildningens innehåll är lika oavsett för- svarsgren.
Utbildningsplanen nedan möjliggör — un- der förutsättning att inga helgdagar inträf- far under utbildningsperioden samt att vec- koarbetstiden utgör 48 timmar - inryck- ning på en måndag samt övertagande av en utryckande handräckningsomgångs arbets- uppgifter på en torsdag, vilket medger att denna omgång efter avrustning kan rycka ut på en fredag eller lördag. Första utbild- ningsveckan beräknas omfatta 36 timmars tjänstgöring (inryckningsdagen frånräknad).
Tid för övningsuppehåll har icke inräk- nats i tiden för AMU. Sådant uppehåll har förutsatts ske under den tid den värnplik- tige fullgör arbetsuppgifter.
militär användbarhet enligt alternativ II
AMU fördelas där så lämpligen kan ske med huvuddelen till ett koncentrerat skede om knappt 8 veckor i anslutning till in- ryckningen (1. skedet) samt med återstoden i huvudsak uppdelad på alternativt 2 tim- mars utbildning per vecka eller 4 timmars utbildning per 14-dagarsperiod under reste- rande del av tjänstgöringstiden (2. skedet). Under sistnämnda skede som ur utbild- ningssynpunkt beräknas omfatta 22 veckor skall härutöver räknas med ca 3 timmar per vecka för fysisk träning och inre tjänst.
Tidens fördelning på övningsgrenar och ämnen framgår av bilaga 7: 4.
En närmare redogörelse för utbildningens målsättningar och innehåll samt beräknat behov av utbildningstid inom olika övnings— grenar och ämnen lämnas i bilaga 7: 5.
C. Allmänna bestämmelser för utbildning- ens genomförande
Utbildningen organiseras så att de väm- pliktiga allt efter förmågan att följa och tillgodogöra sig utbildningen sammanförs till övningsavdelningar.
Utbildningen bör anpassas efter vars och ens fysiska och psykiska förutsättningar.
Läkares uppfattning om den värnplikti- ges förutsättningar att genomgå olika mera krävande avsnitt av utbildningen bör vid behov inhämtas.
D. Bestämmelser för vissa övningsgrenar m m
Fysisk träning. Den fysiska träningen bör under 1.skedet omfatta ca 2 timmar samt under 2. skedet ca 1 timme per vecka. Del av utbildningen kan lämpligen utgö— ras av orienteringslöpning. Inre tjänst. Inre tjänst bör under 1. skedet omfatta personlig färdighet avseende för- läggningens och utrustningens vård (ca 12 timmar), personlig hygien (ca 6 timmar) | samt kontroller, visitation och vård av till- ! delad personlig utrustning (ca 4 timmar). 1 Under 2. skedet bör utbildningen omfat- 1 ta ca 2 timmar per vecka för vård, per- ! sonlig hygien (bad) samt kontroller och vi- l l l l l l sitationer. Reservtid. Samtliga angivna tider är netto— tider. I övningsgrenar och ämnen är icke inrymd tid för kompletterande utbildning, läkarundersökningar, vissa kompaniehefsge— nomgångar m m. Sådan verksamhet hänförs till reservtiden som beräknas till 34 timmar,- varav ca 10 timmar för läkarundersökning— ar, vaccinationer m m.
I de fall erforderligt resultat inom viktig övningsgren icke uppnås inom ordinarie tid på grund av ogynnsamt väder, sjukdom eller andra oförutsedda fördröjande orsaker bör kompletterande utbildning ske. För vis- sa av de värnpliktiga kan viss ytterligare ut- bildning i vakttjänst behövas. Härtill kan en del av reservtiden disponeras. Vidmakthållande utbildning. För att vid— makthålla och i erfordeng omfattning till- lämpa i övningsgrenar och ämnen uppnådd » färdighet beräknas ca 12 timmar, sk vid- makthållande utbildning. Denna bör för- läggas till senare delen av 2. skedet.
Bilaga 7:4 Tidens fördelning på övningsgrenar och ämnen enligt alternativ II
__ Antal Antal Ovningsgren, ämne timmar Övningsgren, ämne timmar Allmän soldatutbildning Underhållstjänst Soldatundervisning 1. Förplägnadstjänst 2 1. Militära organisations- och ord- 2. Sjukvårdstjänst 24 26 ningsbestämmelser 9 '— 2. Soldatorientering 4 3— Säkerhetstjänst _ 2 Markstridsutbildning 4. Uppträdande 1 krigsfångenskap 4 vapentjänst 5- Försvarsuvplysnmg 2 31 1. Förberedande skjututbildning 16 - 2. Skolskjutning 30 Emms 15 3. Fältskjutning 14 Personalvård 4. Eldgivning och eldexercis 10 70 1. Personalvårdsorientering 6 _ _ 2. Medborgarundervisning 9 15 Stud" _ _ '— l. Narstrid 12 t __ _ _ 2. Stridsgruppering 4 * Faltutbzldnmg 3_ Strid i grupp 25 42 Terrängtjänst _ ' 1. Förevisningsövningar 3 Mobiliseringstjänst 4 2. Skydd mot insyn och eld 4 3. Eldställning 4 Vidmakthållande och tillämpad 4. Stridsförllyttning 3 utbildning _12 5" Orientering & 29 Summa timmar 318 Förläggning _ 8 Skydd Tillkommer 1- Skydd mot flyg 2 Fysisk träning 351 2. Skydd mot marktrupp 20 3. Skydd mot ABC-stridmedel 27 49 Inrejlayst _ , — 1. Forlaggnmgens och utrustningens vård 12 .. 2. Personlig hygien 28 Faltarbeten ,, 1. Maskeringsarbeten 3 3' Kontroller mm 22 68 2. Befästningsarbeten 6 Reservtid 34 3. Förstöringsarbeten 4 . 4- Mmarbeten _4 17 Totalt antal timmar 4558 1. Varav 22 timmar under produktionsskedet 2. » 44 » » » 3. » 66 » » »
Bilaga 7: 5 Utbildningens målsättningar och innehåll samt beräknat behov av utbildningstid inom olika
Allmän soldatutbildning
övningsgrenar, ämnen m m enligt alternativ II
Antal Soldatundervisning (31 timmar) Utbildningens innehåll timmar Utbildningen syftar till att ge den väm- 3. Säkerhetstjänst 2
Grundläggande bestämmelser för den mi- . litära säkerhetstjänsten (uppgift, syfte, * ledning, ansvar, såkerhetsofficer, säker- hetsman m rn). Säkerhetshotande verksamhet (allmän orientering).
pliktige kunskap om den allmänna bak- grunden till den svenska utrikes- och för- svarspolitiken samt om det svenska total- försvarets betydelse och möjligheter. Han skall dessutom få kunskap om och förståel- se för militära organisations- och ordnings- 4- Uppträdande i kfigSfångemkaP 4 bestämmelser.
Antal timmar
Utbildningens innehåll
]. Militära organisations- och ordnings— bestämmelser. För eget förband gällande bestämmelser för förläggning, ordning, dagbefäl, dag- ordning, klädsel, hälsning, ledighet, inre tjänst, förplägnad, hälso- och sjukvård, materieltjänst samt allmänna säkerhets- föreskrifter. Krigsmakten i fred. Eget komp (motsv) organisation inom ramen för högre förband.
5. Försvarsupplysning Det utrikespolitiska läget. Det militärtekniska läget. Det militärpolitiska läget. Sveriges militärpolitiska läge samt ett framtida krigs karaktär, angreppsformer och betvingelsemetoder. Grunderna för vår säkerhetspolitik samt målsättning för totalförsvaret och för krigsmakten. Konflikter och deras orsaker. Möjligheter att minska krigsriskerna. Totalförsvaret. Krigsmakten.2 Psykologisk krigföring - psykologiskt försvar. Om kriget kommer.” Gradbeteckningar. Principer för försvarets förande.a Chefers ansvar. Försvarskostnader och långsiktsplane- Lydnadsplikt. ring.
2. Soldatorientering Utbildningens ändamål och uppläggning. Kompanichefs (motsv) fortlöpande orien- teringar och genomgångar om utbildnings- mål, utbildningsresultat samt disciplinära och personella frågor.1 Verksamheten på stridsfältet (bla filmer belysande anda, disciplin, psykiska reaktioner under strid).
12 l l l l
1 Härför avses del av reservtiden utnyttjad. ” Tyngdpunkten må läggas på orientering om verksamheten inom egen försvarsgren.
Exercis (15 timmar)
Utbildningen syftar till att bibringa den en- skilde färdighet i uppträdande i och utom tjänsten samt att möjliggöra samling och förflyttning i förhand. Utbildningen bedrivs i korta pass och med klar målsättning för varje pass.
Antal
Utbildningens innehåll timmar
Uppställning (samling) i sluten ordning, 15 begreppsförklaringar samt uppdelning (åtskiljande) av förband. Enskild ställning, lystringsgrader. Hälsning på stället och under förflyttning (marsch) under olika förhållanden inom- och utomhus. Rättning och samling på stället. Visitation, avlämning, upprop och häls- ning av trupp på stället. Marschs anträdande och upphörande, marsch i trupp, rättning under marsch, »vänster», »höger», riktningsändringar. Vändningar på stället. Anmälan, anhållan. Vapenställningar och vapenföringar på stället och under marsch. Utrustnings handhavande (packning av och på).
Personalvård (15 timmar)
Den enskilde skall orienteras om personal- vården i fred, dess uppgifter och möjlig— heter. Dessutom skall han som en bakgrund till försvarets uppgifter och som en erin- ran om medborgarens ansvar och rättighe- tcr erhålla en allmän orientering i aktuella samhällsfrågor.
Antal Utbildningens innehåll timmar 1. Personalvårdsorientering 6 Orientering om personalvårdens uppgifter och omfattning, personalvårdens organi- sation i fred, besökstider samt presenta- tion av befattningshavare vid förbandets personalvårdsdetalj; orientering angående korum och gudstjänst. Orientering om värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Omfattning av nämnd- och förslagsverk- samhet samt kompaniassistents (motsv) uppgifter.
2. Medborgarundervisning 9 Förband och bygd.
Antal timmar
Utbildningens innehåll
Rättsvård — brott, straff och klagan.
Krigets lagar (Haagkonventionen 1907), reglerna för behandling av krigsfångar, sårade, sjuka och skeppsbrutna samt skydd för civilpersoner (de fyra Geneve- konventionerna från 1949).
Undervisning om verkan av alkohol, narkotika m m Samhällets ekonomi, sparande och kon- sumtion.
Allmänna val, politiska partier, värnpliktskon- ferens m m. Förenta Nationerna, svenska insatser
för fred och u-landshjålp mm. Försvaret som samhällsfunktion. Arbetsmarknadsorientering och yrkes- vägledning.
Fältulbildning Terrängtjänst (29 timmar)
Utbildningen syftar främst till att lära den enskilde vad som är nödvändigt för bevak— ning och försvar av skyddsföremål (arbets- plats i fält).
Antal Utbildningens innehåll timmar ]. Förevisningsövningar 3 Genomgång av verkan från flack- och kastbaneeld, uppträdande i mörker, terrängens möjligheter till skydd och skyl samt den personliga maskeringens betydelse.
2. Skydd mot insyn och eld 4 Personlig maskering, inredande och maskering av skyddsställning. Skyddsställning under olika förhållanden; observation, ögonsamband, skydd mot Bygspaning.
3. Eldställning 4 Inredande och maskering av eldställning Uppträdande i eldställning, växling mel- lan eld- och skyddsställning, intagande av eldställning på kommando, växel- eldställning.
4. Stridsförhyttning 3 Enskild soldats förflyttning (val av väg och förflyttningssätt).
5. Orientering1 15 Terrängkännedom (möjligheter att orien- tera sig med och utan karta samt efter
Antal
Utbildningens innehåll timmar Utbildningens innehåll
Antal timmar
skiss; naturvett, markskador). Fältkartan och bil- (transport-) kartan samt dessas användning. Kompassen och dess användning. Enkel punktorientering. Orientering (med och utan karta).
1 Kan helt eller delvis hänföras till fysisk träning eller utgöra egen övningsgren.
Förläggning (8 timmar)
Utbildningen avser att ge de värnpliktiga kännedom om förläggning under fältmässiga förhållanden.
Antal
Utbildningens innehåll timmar
Resning och brytning av förläggnings- tält, skötsel av förläggningsmateriel 8 Ordnings- och säkerhetsföreskrifter m rn vid förläggning i tält. (Utrustningens ord- nande med hänsyn till beredskapsgrader; tältlagschefs, eldposts och tältposts upp- gifter och ansvar; närförsvar, larmanord- ningar, fälthygieniska anordningar mm; ljus-, ljud- och spårdisciplin samt maske- ring).
Skydd (49 timmar)
Utbildningen i skydd avser främst att lära de värnpliktiga vad som är nödvändigt för bevakning och försvar av skyddsföremål (ar- betsplats i fält). Utbildningen i skydd mot ABC-stridsmedel avser i första hand per— sonligt skydd.
Antal Utbildningens innehåll timmar 1. Skydd mot flyg 2 Tecken, signaler, kommandon, Hygvar- nares utrustning, uppgifter och upp- trädande. Åtgärder vid och efter flyganfall.
2. Skydd mot marktrupp 20 tgärder vid tecken, signaler och kom- mandon för »]arm», »skydd» och »faran
over».
Åtgärder vid överfall av trupp till fots Posttjänst Bestämmelser för vaktpersonal vid krigs- makten.
Posts ansvar, uppgifter och rättsliga skydd. Posts utrustning och allmänna uppträdan— de. Postställets inredning. Posts åtgärder (posts strid). Patrullerande post, dubbelpost. Patrulltjänst. Patrullkarls allmänna uppträdande. Patrullkarls uppträdande under bevak- ning, spaning och strid.
3. Skydd mot ABC-stridsmedel Stridsmedlens verkan samt grunder för skydd. Kärnladdningsexplosionens förlopp och verkningar samt möjligheter till skydd. Biologiska stridsmedel och deras egen- skaper, utspridning och verkningar samt möjligheter till skydd. Stridsgasers egenskaper, utspridning och verkningar; möjligheter till skydd. Brandstridsmedels egenskaper, utsprid- ning och verkningar; möjligheter till skydd. Personliga förebyggande skyddsåtgärder. Skyddsmaskens konstruktion, tillpassning, vård och handhavande. Skyddsmaskexercis, gaskammarprov. vrig personlig skyddsutrustning, tät klädsel, möjligheter till täckning m m. Personlig hygien och omgivningshygien samt vatten- och livsmedelshygien. Beredskapsgrader (atomberedskap, högs- ta atomberedskap, gasberedskap) samt åtgärder vid dessa, gaslarm. Personliga skyddsåtgärder: vid och efter kärnladdningsexplosion, före, vid och efter radioaktivt nedfall, vid gaslarm, vid direkt gasanfall, gasskyddsregeln, före, vid och efter anfall med brand- stridsmedel. Skyddsåtgärder i värn mot brandstrids— medel. Övriga skyddsåtgärder: ABC-varnares utrustning, uppgifter och uppträdande, användning av indikerings- materiel. Uppträdande på plats för slutlig radiaksa- nering. Uppträdande på plats för slutlig gassa- nering. Radiaksanering, personlig materiel. Gassanering, personlig materiel. Uppträdande före, under och efter passage genom samt vid uppehåll i radiak— och gasbelagt område. Skogsbrandsbekämpning. Husbrandsbekämpning.
27
l l i !
Utbildningen i fältarbeten syftar till att lära de värnpliktiga enkel arbetsmaskering, an- ordna enkel larmanordning samt uppträda i minerat område.
Antal Utbildningens innehåll timmar 1. Maskeringsarbeten 3 Allmänna grunder för maskering; före- visning av arbetsmaskering, maskerat fordon, värn m m. Maskeringsövning avseende detaljer en- ligt ovan.
2. Befästningsarbeten 6 Förevisning av motståndsnäste (motsv) med stormhinder, värn och skyddsrum. Grävande av öppet stridsvärn. Skottfältsröjning m m.
3. Förstöringsarbeten 4 Materielkännedom om spräng- och tånd- medel, säkerhetsbestämmelser.
4. Minarbeten 4 Allmänna bestämmelser för truppmine- ringar, konstruktionsprinciper för tråd- minor, säkerhetsbestämmelser. Varningsanordningar (avspärrning, skyl- tar, minlots), uppträdande i minerat område. Larmanordningar med larmminor. Demonstrationssprängning.
Underhållstjänst (26 timmar)
Utbildningen syftar till att lära den värn- pliktige att fältmässigt tillreda speciallivs- medel.
Han skall även lära sig grunderna för mi- litär hälsovård och att iakttaga personlig hygien samt förläggnings- och fälthygien ävensom att ge första hjälp vid personskada.
Antal Utbildningens innehåll timmar 1. Förplägnadstjänst 2 Tillredning av speciallivsmedel (Va-livs- medel, måltidsförpackade lätta livs- medel; reservlivsmedel) och stridsför- plågnad; ordnande av tillfällig kokplats. 2. Sjukvårdstjänst 24 Sjukvårdens organisation, verksamhet
Antal timmar
Utbildningens innehåll
m ut vid krigsförband. Omhändertagande av skadad. (Första hjälp, skadechock, medicinska olycksfall — bukfall, inre blödning, hjärtsjukdom m rn).
Sjukvårdsmateriel. (Förbandslådor, stridsförpackningar, skenor av olika slag, transportmateriel). Sårskador och särbehandling. (Typer av sårskador; principer för särbehandling, förbandsläggning). Blödningar och blodstillning. (Olika typer av blödningar, metoder för blöd- ningskontroll, omläggning av tryckför- band). Ben-, led- och muskelskador. (Olika skadetyper - benbrott, ledvridning, urled- vridning, muskelbristning rn rn; omlägg- ning av stödförband).
Medvetslöshet och skendöd. (Olika or- saker till medvetslöshet — svimning, skall- skador, förgiftningar, drunkning mm; konstgjord andning). Lyftning och transport av skadad. (Olika lyft, bårbärning, tillfällig bårmateriel). Första hjälp på stridsplats (skadeplats). Första hjälp vid psykiska skador. Självhjälp och första hjälp vid gas- och brännskador.
Personlig hygien, förläggningshygien, fälthygien. Viktigare infektionssjukdomar (symptom och åtgärder).
Sjukvårdstjänst under strid.
M arkstridsutbildning Vapentjänst (70 timmar)
Utbildningen i vapentjänst sker med huvud- vapnet. Utbildningen skall ge färdighet i skjutning samt grunderna för eldstrid.
Antal Utbildningens innehåll timmar 1. Förberedande skjututbildning 16 Materielkunskap (vapen och ammunition), isärtagning, hopsättning, funktion, prestanda. Materielvård och kontroller. Eldhandgrepp, anläggning, riktning, av- fyring, åtgärder vid eldavbrott. Säkerhetsföreskrifter för skjutning med lös och skarp ammunition samt kam- marammunition; åtgärder före, under och efter skjutning. Skjutregler, trätfpunktsskjutning. Mål— och avståndsbestämning.
Antal
Utbildningens innehåll timmar
2. Skolskjutning 30 Genomgång av tjänsten på skjutbana; orientering om målmateriel, markering och protokollföring. Inskjutning, ändring av sikte och korn. Skolskjutning mot markmål, pris-
skjutning.
3. Fältskjutning 14 Marketing, orientering om målmateriel, säkerhetsbestämmelser. Skjutning mot tydliga mål på korta, kända avstånd utan tidsbegränsning; val av mål. Sikte och riktpunkt. Skjutning på längre avstånd med och utan tidsbegränsning. Skjutning mot fältmässiga mål på okän- da avstånd med och utan tidsbegräns- ning.
4. Eldgivning och eldexercis inom grupps (motsv) ram 10 Elduppgifters formulering. Förberedelser för eldgivning, eldens öpp- nande och inställande på kommando. Åtgärder på kommando »eldstållning», »eld», »eld upphör», »skydd» och »för- flyttning». Observatörs uppträdande och rappor- tering. Eldgivning från stridsvärn (skyttars sam- verkan). Eldexercis och eldgivning inom grupps (motsv) ram (tillämpningsmoment).
Strid (42 timmar)
Utbildningen i strid åsyftar färdighet i en- skild soldats strid på korta och längre håll, handgranaters användning, stridsgruppering samt strid i motståndsnäste (försvar av ar- betsplats).
Antal Utbildningens innehåll timmar 1. Närstrid 12 Materielkunskap på aktuella typer av spräng- och rökhandgranater jämte sä- kerhetsföreskrifter.
Kast med handgranatsattrapp och öv- ningshandgranat (formellt och till- lämpat).
Kast med spränghandgranat.
Jaktskott. Enskild soldats strid på korta håll med eldhandvapen och handgranat.
Antal
Utbildningens innehåll timmar
Samverkan mellan skyttar i strid på kor- ta håll med eldhandvapen och handgra- nat.
2. Stridsgruppering 4 Grupps (motsv) former på stället och un- der förflyttning, teckenexercis, repetering. Färdiga till strid, växling mellan grup- peringsformer. Grupperingsövningar enligt ovan i olika slags terräng och vid olika sikt.
3. Strid i grupp (motsv) 26 Grunder (eld, rörelse, skydd, motstånds- näste, eldsystem, mineringar rn m). Gruppering, eld- och skyddsförberedelser i motståndsnäste (motsv). Underhållsförberedelser i motståndsnäste (motsv). Formell övning i försvar av motstånds- näste (motsv) under dager och mörker med huvudvikten lagd vid observation, eld från ordinarie och alternativa ställ- ningar, besättande av växeleldställ- ningar samt skydd. Motstöt inom motståndsnäste (motsv). Tillämpad övning i försvar av motstånds- näste (motsv). Ordnande av försvar då kort tid står till förfogande. Stridsskjutning i grupps (patrulls) för- svar.
M obiliseringstjänst (4 timmar)
Utbildningen sker genom förevisning av verksamheten vid mobiliseringsplats och ut- förs lämpligen där eller på särskilt anord- nad övningsplats.
Antal
Utbildningens innehåll timmar
Identitetskontroll, inmönstring och ut- spisning. 1 Utrustning av mobiliseringsplatsens per- sonal och inryckande personal. 1 Försvar av mobiliseringsplats. 2
Fysisk träning (35 timmar)
Utbildningen i fysisk träning begränsas i huvudsak till grundläggande konditionsträ- ning.
Antal Utbildningens innehåll timmar
Genomgång av träningens inverkan och betydelse. 35 Grundläggande konditionsträning (löp- ning, gymnastik, konditionstest mm). Simträning (simkunnighetsprov 200 m, livräddning m m).
Inre tjänst (68 timmar)
Utöver den grundläggande utbildningen i personlig färdighet avser utbildningen i inre tjänst främst kontroll och tillsyn av mate-
. riel som utlämnats till den värnpliktige. Be- tydelsen av en riktigt bedriven inre tjänst uppmärksammas.
Antal Utbildningens innehåll timmar
1. Förläggningens och utrustningens värd 12 Bestämmelser för »rutintjänst» (bädd- ning, städning, persedel- och tvättbyte, logementschefs uppgifter mm). Vård av personlig intendenturmateriel. Vård av personlig tygmateriel (daglig och särskild tillsyn).
Förlustanmälan m m.
Inre och yttre städning. Den personliga utrustningens medföran- de och handhavande. Utrustningens vård vintertid.
3 2. Personlig hygien 28 *, Den enskildes hygien under fredsför- | hållanden. % Speciell hygien under vinterförhållanden.
& 3. Kontroller m m 28 Visitationer och kontroller av vård av personlig utrustning.
Bilaga 7:6 Tidens fördelning på övningsgrenar och ämnen vid en avkortning av den allmänmilitära utbildningen enligt alternativ II
Antal Antal
Övningsgren, ämne rn m timmar Övningsgren, ämne m 111 timmar Allmän soldatutbildning Fältarbeten | Soldatundervisning ]. Maskeringsarbeten 3 i 1. Militära organisations- och ord- 2- Befastnmgsarbeten 6 i ningsbeståmmelser 8 3. Forstonngsarbeten 4 i 2. Soldatorientering 4 4- Mmarbeten _5 17 i 3. Säkerhetstjänst 2 4. Uppträdande i krigsfångenskap 2 Underhållstjanst ] 5. Försvarsupplysning 10 26 1. Förplägnadstjänst 2 l _ 2. Sjukvårdstjånst _12 20 Exercis 13 Markstridsutbildning Fysisk träning ll1 Vapentjänst 1. Förberedande skjututbildning 16 Inre tjänst 2. Skolskjutning 30 1. Förläggningens och utrustningens 3- Faltskjutning _ _ 12 värd 10 4. Eldgivmng och eldexerc1s inom 2. Personlig hygien __2_ 12” grupps ram _19 68 Personalvård små" t'd 10 1. Personalvårdsorientering 6 ' ars ” . . . 2. Stridsgruppering 4 2. Medborgarunderwsnmg _4 10 3. Strid i grupp 3 38 Fältutbildning Mobiliseringsa'änst 4 Terrängtjänst _ _ _ _ 1. Förevisningsövningar 3 Tillampad utbildning __E 2. Skydd mot insyn och eld 4 Summa timmar 289 3. Eldställning 4 4. Stridsförllyttning 3 Reservtid 233 5. O ' t ' 12 26 _- rien ering — Totalt antal timmar 312 Förläggning 6 1 Härutöver en timme per vecka under pro- duktionsskedet = 22 timmar Skydd * Härutöver två timmar per vecka under pro- 1. Skydd mot flyg 2 duktionsskedet, inklusive kontroller=44 timmar 2. Skydd mot marktrupp 12 ” Inklusive tid för läkarundersökning = 8 tim- 3. Skydd mot ABC-stridsmedel 16 30 mar
Bilaga 7:7 Tidens fördelning på övningsgrenar och ämnen vid en avkortning av den allmänmilitära utbildningen enligt alternativ I
Antal Antal
Övningsgren, ämne m m timmar Övningsgren, ämne m m timmar Allmän saldatutbildning Fältarbeten Soldatundervisning ]. Maskeringsarbeten 3 1. Militära organisations- och 2. Befästningsatbeten 6 ordningsbestämmelser 8 3. Foj—stonngsarbeten 4 2. Soldatorientering 4 4- Minarbeten _4_ 17 3. Säkerhetstjänst 2 4. Uppträdande i krigsfångenskap 2 Underhållstjänst 5. Forsvarsupplysning & 26 1. Förplägnadstjänst 2 . ' 18 20 Exercis 13 2 Sjukvårdstjanst _ _ Fysisk träning 17- Markstridsutbildning ,_ Vapentjänst Im ”än” _ _ 1. Förberedande skjututbildning 16 1. Förläggningens och utrustningens 2_ Skolskjutning 30 vård _ _ 12 3. Fältskjutning 12 2- Personlig hyglen ___2 14 4. Eldgivning och eldexercis inom grupps ram 10 68 Personalvård _ ]. Personalvårdsorientering 6 Strid 2. Medborgarundervisning _4 10 1. Närstrid 10 _ . _ 2. Stridsgruppering 4 Faltutbildnmg 3. Strid i grupp 24 38 Terrängtjänst __ l. Förevisningsövningar 3 .. . .- 2. Skydd mot insyn och eld 4 Mobiltsertngstjanst 4 3. Eldställning 4 4. Stridsförflyttning 3 Tillämpad utbildning _1_2_ 5' Orientering __E 26 Summa timmar 296 Förläggning 6 Reservtid & Skydd Totalt antal timmar 323 ]. Skydd mot flyg 2 _ _ 2. Skydd mot marktrupp 12 * Inklusive tid för läkarundersökning = 8 t1m- 3. Skydd mot ABC-stridsmedel 16 30 mar
Bilaga 8: 1 Förslag till bestämmelser för befattningsutbildning för värnpliktiga med begränsad militär använd-
A. Mål för befattningsutbildningen
Befattningsutbildningen (BU) syftar till att ge de värnpliktiga med begränsad militär användbarhet de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras för att de på ett för dem meningsfullt och effektivt sätt skall kunna tjänstgöra i befattningar för stöd— och servicefunktioner i fred.
B. Utbildningens innehåll, tidsmässiga för- delning på övningsgrenar, ämnen m m
BU bör företrädesvis i sin helhet meddelas under ca 44 timmar i direkt anslutning till AMU 1. skede. Om så erfordras kan viss del av BU ske under resterande del av tjänstgöringstiden -— fortsatt befattningsut- bildning.
I BU inräknas erforderlig tid för av- lösning av avgående befattningshavare (in- formation och intrimning på avsedd ar- betsplats).
Utbildningens erforderliga omfattning un- der 2. skedet bestäms och utformas av för- svarsgrenschef med hänsyn till kraven på vederbörande befattningar.
C. Uppdelning på huvudbefattningslinjer m m
Utbildningen uppdelas lämpligen på följan- de huvudbefattningslinjer:
barhet enligt alternativ II
expeditionslinie motor- (bilförare-) linje duknings- och servicelinje för
a) inomhusanordningar
b) utomhusanordningar.
Samtliga huvudbefattningslinjer bör in- rymma erforderlig tid för instruktion i or- donnanstjänstgöring. _
Specialutbildning för särskild befattning kan meddelas under fortsatt befattningsut— bildning.
Exempel på utbildningens innehåll samt fördelning på ämnen och ämnesområden för olika huvudbefattningslinjer ges i bl- laga 8: 2.
D. Uttagning till huvudbefattningslinje m m
Uttagning till huvudbefattningslinje bör ske med hänsyn till vars och ens psykiska och fysiska förutsättningar samt kvalifikationer i form av yrkesutbildning, yrkesinriktning, m m.
För expeditionslinjen avses i första hand värnpliktiga med erfarenhet från motsvaran- de civila verksamhetsområden.
Till motor-(bilförare-) linjen avses endast personal med körkort. Särskilt lämpliga ele- ver uttas som förare av lastbil, buss och specialfordon av olika slag.
Beträffande duknings- och servicelinjen bör för befattningar avsedda för inomhus- anordningar i första hand avses vämplikti- ga med fallenhet för eller erfarenhet av rit-
ning, bildframställning samt skötsel av ap- paratur för film, television, talregistrering mm. För skötsel av utomhusanordningar bör främst avses värnpliktiga med praktisk fallenhet samt viss vana att arbeta utom- hus. Innehav av körkort och/eller vana att köra hjultraktor och andra specialfor- don är en fördel.
Befattningsutbildningen organiseras om möj- ligt så att varje befattningslinje sammanförs 1 till en övningsavdelning. Utbildningen leds i ämnesvis av särskilt avdelade instruktörer i eller, där så är lämpligt, genom att de väm- , pliktiga får följa pågående verksamhet och * därmed successivt läras upp.
Utbildning i maskinskrivning bör förläg- gas till förbandet och skrivmaskinskunniga elever utnyttjas som biträdande instruktö— rer. Som instruktörer bör även vid förban- det anställd kontorspersonal kunna dispone- ras. Inom gamisonsstad bör koncentration av utbildningen till ett förband eftersträ- vas. Möjligheter att hyra skrivmaskiner samt använda förekommande brevkurser bör till- varatas, särskilt under den fortsatta tjänst- göringen.
Den utbildning som erfordras för väm- pliktiga inskrivningsassistenter vid väm- pliktsverkets inskrivningscentraler berörs in- te av den här föreslagna befattningsutbild- i ningen.
Bilaga 8:2 Befattningsutbildningens tidsmässiga fördelning
på övningsgrenar och ämnen
Antal timmar
Utbildningens innehåll timmar ___—'— Ge- Inomhus- Utomhus- Expeditionslinjen men- anord- anord-
samt ningar ningar
Militär nomenklatur 2 Stabers och expeditioners organisation 2 , Expeditionstjänstens bedrivande 4 Duknings- och *
Maskinskrivning och/eller växeltelefonist- servicelinjen | tjänst och/eller fjärrskrift 19 Principer för öv- Ordonnanstjänst 2 ningars genomfö- Duplicering (inkl apparaturens handha- rande jämte före-
vande och vård 3 visningar 4 — —
Snabbkopiering (inkl apparaturens hand- Olika former av havande och vård) 3 dukning och service Tystnadsplikten m m 1 jämte förevis-
Information och intrimning på avsedd ningar 3 — -—
arbetsplats 8 lDukning av special- !
'— ektionssalar (inkl
Summa 44 materielkännedom) —— 4 -— | _ Särskild materiel- |
Motar-(tidrare—Vinjen kännedom, skötsel
Repetition av gällande förordningar och och vård beträffan- , bestämmelser __ _ 2 de filmprojektorer, Mllltal'a sårbestammelser och deras till- bildbandapparater, lampmng _ 2 skriftprojektorer Åtgärder före, under och efter körning mm _ 4 _
m m _ _ 4 Övningivisning av
Matenelvårdsschema och dess praktiska film, bildbandm m _ 5 _ tillämpmng _ 6 Kännedom, skötsel Smörj- och tvätthalls användning 2 och vård av mate- Personlig färdighet i handhavande av rie] för kopiering avsedd fordonstyp 17 och bildfram- Uppkörning för förarbevis 1 ställning _ 5 _
Körcentralers (motsv) organisation och Övningikopiering arbetssätt 2 och bildfram-
Information och intrimning på avsedd ställning _ g _
arbetsplats, ordonnanstjänstgöring 8 Beteckningar på
Summa 44 skisser och kartor — 3 —
Ge- Inomhus- Utomhus- men- anord- anord- samt ningar ningar
Materielkunskap beträffande anord- ningar ingående i rälsmålbana och/ eller skjutbanor — -— 6 Dukning för vissa utomhusövningar jämte materiel- kånnedom — — 4 Materielkunskap om och handha- vande (grunder) av radio- och/eller * trådstyrd målma- teriel -— — 4 Övning i dukning med och vård av förekommande målmateriel alter- nativt (för vissa) övning i drift och vård av rälsmål-
bana1 — — 1 3 Handhavande och vård av enkla sam- bandsmedel — -— 2
Handhavande och
körning med hjul- traktor (endast vissa), varvid del
av annan ovan-
nämnd utbildning
kan utgå — —— (8) Information och in-
trimning på avsedd arbetsplats, ordon-
nanstjänstgöring 8 — —
Summa 15 29 29 1För värnpliktiga avsedda för säkerhets- tjänst på skjutfält undantas ca 8 timmar för särskild utbildning i denna verksamhet.
Bilaga 9:1
Exempel på en inpassning i tiden av de handräck-
ningsvärnpliktigas tjänstgöring enligt ett system med
fyra omgångar och inom flottan även med sex om-
gångar
UH lämnar i det följande exempel på tidsmässig inplacering av de handräcknings- värnpliktigas tjänstgöring i ett system med fyra omgångar per år och inom flottan även med sex omgångar. Inplaceringen för- utsätter ett produktionsskede om sex måna- der.
Kalendariska förhållanden kan föranleda mindre jämkningar av tidpunkterna.
Arméns huvuddel
Omgång ] rycker in omkring 1/ 7 och ryc- ker ut omkring 10/ 3. De handräcknings- värnpliktiga kvarstår en tid motsvarande en krigsförbandsövning efter grundtjänstgö— ringen för arbetsuppgifter i anslutning till krigsförbandsövningar under vintern om för- bandens avrustningsskede inträffar under veckan efter 10/3.
Omgång 2 rycker in omkring 7/1 och rycker ut omkring den 10/9. De handräck- ningsvärnpliktiga kvarstår en tid motsva- rande två krigsförbandsövningar för att bl- träda vid höstens krigsförbandsövningar.
Omgång 3 rycker in omkring 11/ 9 och rycker ut omkring 20/5. I direkt anslutning till grundtjänstgöringen kvarstår de band- räckningsvärnpliktiga en tid motsvarande en till två krigsförbandsövningar för att bi- träda sådana våromgångar vilkas avrust- ningsskeden inträffar mellan 25/5 och 18/6.
Omgång 4 rycker in 13/ 3 och rycker ut omkring 10/ 11.
Detta innebär att en till två krigsförbands- övningar genomsnittligt tas i anspråk per omgång i direkt anslutning till grundtjänst- göringen för att de handräckningsvärnplikti- ga skall kunna biträda vid krigsförbandsöv— ningar.
Arméns mindredel
Vid vissa av arméns förband rycker de värnpliktiga in vid nedan angivna tidpunk- ter (höstinryckning):
a) underofficersuttagna omkring 10/ 6
b) underbefälsuttagna samt värnpliktiga kategori E omkring 25/ 9
c) värnpliktiga kategori F omkring 10/11 (1) värnpliktiga kategori G omkring 7/ 1. Förbanden är huvudsakligen belägna in- om landets sydliga och mellersta militärom- råden. Antalet värnpliktiga uppgår till ca 12 % av arméns grundutbildningskontin- gent. Utryckning från grundutbildning sker för samtliga ovannämnda kategorier om- kring 5/9.
Krigsförbandsövningar vid här berörda fredsförband äger rum under följande tider:
Våromgång 22/5—10/ 6 Höstomgång 18/ 9—7/ 10 Sen höstomgång 13/ 1 1—2/ 12
Andra tider kan dock förekomma. Tidsintervallet mellan våromgången och den sena höstomgången är ca sex månader. Detta är en fördel vid inpassningen av de
handräckningsvärnpliktigas tjänstgöringsom- gångar, därför att de värnpliktiga efter grundtjänstgöringens slut kan kvarstå viss tid för arbetsuppgifter under krigsförbandsöv— ningarnas avrustningsskeden m m.
Det är dessutom möjligt att förlägga en tjänstgöringsomgång så att den ansluter till höstomgångens krigsförbandsövningar. Där- med kan handräckningsvärnpliktiga dispo— neras under samtliga ovan angivna tider för krigsförbandsövningar. Med hänsyn till att sen höstomgång till omfattningen är den minsta omgången bör möjligheterna till ökat bistånd åt våromgången beaktas vid en avvägning av resursinsatserna.
De fyra tjänstgöringsomgångarna kan lämpligen inpassas på följande sätt:
Omgång 1 rycker in omkring 1/7 och rycker ut omkring 10/ 3.
Omgång 2 rycker in omkring 7/ 1 och rycker ut omkring 10/9. De handräcknings— värnpliktiga kvarstår en tid motsvarande två krigsförbandsövningar för att biträda hös- tens krigsförband.
Omgång 3 rycker in omkring 25/ 9 och rycker ut omkring 25/5. De handräcknings- värnpliktiga kvarstår en tid motsvarande en krigsförbandsövning för att biträda vårens krigsförband. Det är dessutom möjligt att utnyttja omgångens värnpliktiga de två sista veckorna före 25/5 för ytterligare bistånd åt krigsförbanden.
Omgång 4 rycker in omkring 13/ 3 och rycker ut omkring 25/11. De handräck- ningsvärnpliktiga kvarstår en tid motsva- rande en krigsförbandsövning för att biträ- da vid krigsförbandsövningar under senhös- ten om krigsförbandens avrustningsskede in- träffar en till två veckor efter 25/11.
Omgrupperade värnpliktiga tillhörande un- derbefälsuttagna samt kategorierna E och G kan inplaceras utan tidsutdräkt i tjänstgö— ringsomgångarna men underofficersuttagna och värnpliktiga kategori F kan få vänte— tider om ca två respektive åtta veckor.
De för arméns huvuddel och mindredel föreslagna inplaceringarna av de handräck- ningsvärnpliktigas grundtjänstgöringsom— gångar blir sålunda i huvudsak lika. Endast två veckors förskjutning för någon av om-
gångarna förekommer. Detta innebär att vid de enstaka förband vid armén som har sin värnpliktskontingent uppdelad på två styr- kor med inryckningstider motsvarande dem som eljest gäller för arméns huvuddel res- pektive mindredel några nämnvärda pro- blem inte synes uppstå vid inplaceringen av grundtjänstgöringsomgångarna.
Vid armén finns även ett antal skjutsko- lor, där verksamheten endast pågår under sommarhalvåret och gör en tilldelning av handräckningsvärnpliktiga nödvändig för vissa arbetsuppgifter. Denna verksamhet motsvarar längden av ett produktionsskede. Det innebär att behovet av arbetsinsatser kan tillgodoses med en tjänstgöringsomgång. Den bör förläggas så att inryckning sker samtidigt med den närmast efter jul— och nyårshelgen inryckande omgången vid det eller de fredsförband som har att svara för den inledande utbildningen av skolornas öv- ningstrupp.
Kustartilleriet
Vid kustartilleriet rycker huvuddelen av de värnpliktiga in vid nedanstående tidpunkter:
a) underofficersuttagna omkring 20/ 6
b) underbefälsuttagna omkring 15/ 10
c) värnpliktiga kategori F omkring 10/ 11
d) värnpliktiga kategori G omkring 7/ 1. Övervägande delen av de underofficers- uttagna rycker in vid KA 4 där en stor del av utbildningen av dessa inledningsvis ord- nas centralt för vapenslaget.
Utryckning från grundutbildning sker för samtliga kategorier omkring 5/ 9.
För bemanning av vissa beredskapsutrus- tade förband och fartyg förekommer även andra inryckningsomgångar, av vilka en till storleken betydande del påbörjas omkring 4/ 6.
Kustartilleriets krigsförbandsövningar äger främst rum under hösten med inryckning för huvuddelen omkring 18/ 9 och utryck- ning omkring 7/ 10 för flertalet värnpliktiga. Dessa tider överensstämmer med dem som gäller för arméns höstomgång. Krigsför- bandsövningar fastän i mindre omfattning anordnas även under andra tider, bl a om
våren. Även i dessa fall synes in- och ut- ryckningstidpunkterna komma att samman- falla med tiden för arméns våromgångar.
Under tiden från juni till början av sep- tember bedriver kustartilleriet grundläggan- de krigsförbandsövningar med åldersklassen vid sk ytterförläggningar. Under dessa öv- ningar i skärgårdsmiljö är behovet av hand- räckningsvärnpliktiga för vissa arbetsuppgif— ter större än eljest. Särskilda åtgärder er- fordras således för att tillgodose behovet av arbetsinsatser under denna tid.
Vid kustartilleriet är problemen i de flesta avseenden desamma som vid armén beträf- fande den tidsmässiga inplaceringen. Med hänsyn till att krigsförbanden som regel för— läggs till anläggningar i skärgård blir beho— vet av handräckningsvärnpliktiga för bistånd med vissa arbetsuppgifter större än vid ar- méns förband.
De fyra grundtjänstgöringsomgångarna kan inpassas på följande sätt:
Omgång 1 rycker in omkring 1/ 7 och rycker ut omkring 10/ 3.
Omgång 2 rycker in omkring 7/1 och rycker ut omkring 10/9. De handräcknings— värnpliktiga kvarstår efter grundtjänstgö- ringens slut en tid motsvarande två krigs- förbandsövningar för att biträda höstens krigsförband.
Omgång 3 rycker in omkring 16/10 och rycker ut omkring 15/ 6.
Omgång 4 rycker in omkring 15/4 samt rycker ut omkring 15/ 12.
De omgrupperade värnpliktiga som varit underbefälsuttagna eller tillhört kategori G kan inplaceras omedelbart i tjänstgörings— omgångar. Däremot kommer värnpliktiga kategori F som omgrupperats att liksom vid arméns mindredel få väntetider om ca åtta till nio veckor. Dessa värnpliktiga bör därför bibehållas viss tid bland de övriga värnpliktiga i kategori F för att där inhämta en större del av den allmänmilitära utbild— ningen och därefter infogas i lämplig om- gång för handräckningsvärnpliktiga. Väm- pliktiga som ryckt in omkring 4/ 6 och där- efter omgrupperats kan få en väntetid om ca fyra veckor.
Det genomsnittliga uttaget av repetitions-
utbildningsskyldighet per omgång kommer att understiga en krigsförbandsövning.
Flottan
Flottans värnpliktiga är fördelade på fyra bemanningsgrupper (A—D), av vilka A och B är de största. Inom varje grupp förekom— mer värnpliktiga av olika kategorier. Nedan redovisas inryckningstiderna för vämplikti— ga kategorierna underbefäl och F (samma tider) samt G.
Bemanningsgrupp A omkring 15/9 resp. 1/11 Bemanningsgrupp B » 7/1 » 20/2 Bemanningsgrupp C » 15/4 » 1/6 Bemanningsgrupp D » 1/6 » 15/9
En mindre omgång rycker dessutom in omkring 25/ 6. Det bör framhållas att tid- punkterna 15/9 och 1/6 är gemensamma för vissa bemanningsgrupper, varför inryck- ningstillfällena enligt ovan i praktiken är sex eller sju.
Flottans krigsförbandsövningar är i hu- vudsak förlagda till slutet av september och början av oktober. I dessa deltar såväl far- tygs- som basförband. Från mitten av juli till mitten av september bedrivs grundläg- gande krigsförbandsutbildning med den del av grundutbildningskontingenten som främst avses för krigsplacering i land.
Såvitt UH erfarit finns möjligheter att under krigsförbandsövningar delvis tillgodo- se behoven av värnpliktiga för handräck- nings— och serviceuppgifter genom att ut— nyttja vissa fältdugliga tillhörande beman- nfingssrupp C-
Tjänstgöringsomgångarna vid ett sådant system kan då inplaceras enligt följande:
Omgång ] rycker in omkring 7/1 samt rycker ut omkring 7/ 9. De handräcknings— värnpliktiga kvarstår i direkt anslutning till grundtjänstgöringen en tid motsvarande två krigsförbandsövningar för bistånd åt höstens krigsförband.
Omgång 2 rycker in omkring 15/ 4 samt rycker ut omkring 15/12. Omgången biträ— der vid behov vid förekommande krigsför- bandsövningar under november.
Omgång 3 rycker in omkring 26/ 6 samt
Omgång 4 rycker in omkring 15/ 9 samt rycker ut omkring 8/ 6. De handräcknings- värnpliktiga kvarstår en tid motsvarande en krigsförbandsövning. Därmed möjliggörs för omgång 2 att biträda vid förekommande krigsförbandsövningar under slutet av no- vember.
Det hade varit önskvärt att omgång 3 ryckt in omkring 1/ 6. Detta är emellertid mindre lämpligt med hänsyn till att utbild- ningsskedet för omgång 2 inte avslutas förr- än omkring 8/6. Dubbla omgångar under utbildning bör undvikas.
De värnpliktiga som ryckt in 20/2 och 1/11 och därefter omgrupperats får vänte- tider om åtta till nio veckor innan de kan ingå i närmaste tjänstgöringsomgång. Dessa värnpliktiga som antalsmässigt torde uppgå till sammanlagt 15 till 20 man bör med hänsyn härtill gå kvar i respektive grupp för att efter en till stor del genomförd allmänmi- litär utbildning infogas i omgångssystemet. Detta innebär dock en nackdel vid tillämp- ning av systemet med fyra tjänstgöringsom- gångar för de handräckningsvärnpliktiga. Däremot skulle, om flottans system med in- ryckningsomgångar vid sex tillfällen till- lämpas även på de handräckningsväm- pliktiga, väntetiden för omgrupperade att bli inplacerade i lämplig tjänstgöringsom- gång i huvudsak försvinna. Ett sådant sys- tern medför å andra sidan en viss ojämnhet i fråga om tillgång på värnpliktiga för stöd- funktioner under vissa kortare tidsperioder.
Om ett system med sex inryckningstill- fällen för handräckningsvärnpliktiga inom flottan kommer att tillämpas kan tjänstgö- ringsomgångarna i stort sett inplaceras en- ligt följande:
Omgång ] rycker in omkring 7/1 och rycker ut omkring 7/ 9. De handräcknings- värnpliktiga kvarstår därefter en tid mot— svarande två krigsförbandsövningar.
Omgång 2 rycker in 20/ 2 samt rycker ut omkring 7/ 11.
Omgång 3 rycker in omkring 10/ 4 och rycker ut omkring 15 / 12.
Omgång 4 rycker in omkring 1/ 6 samt rycker ut omkring 15/ 2.
Omgång 5 rycker in omkring 15/ 9 samt rycker ut omkring 20/ 5.
Omgång 6 rycker in omkring 1/11 samt rycker ut omkring 15/ 7. De handräcknings- värnpliktiga kvarstår en tid motsvarande en krigsförbandsövning.
Med hänsyn till att ett stort antal av flottans handräckningsvärnpliktiga under produktionsskedet kommer att tjänstgöra på platser där betydande svårigheter kan före- ligga att genomföra den i kapitel 7 omnämn- da kompletterande utbildningen — i altema- tiv C fyra timmar per vecka — bör den all- mänmilitära utbildningen och befattnings— utbildningen genomföras i så stor utsträck- ning som möjligt under början av grund- tjänstgöringen. För flottans del synes därför alternativ D vara lämpligare än alternativ C. Vidare kan de handräckningsvärnpliktigas utbildning i 1. skedet komma att drivas längre i vissa övningsgrenar än bemannings- gruppemas som enligt nuvarande system efter ett första skede om sex och en halv vecka får kompletterande utbildning un- der ca 150 timmar vid sin fortsatta tjänst- göring. Det bör uppmärksammas att de handräckningsvärnpliktigas allmänmilitära utbildning enligt UH förslag inte heller i öv- rigt helt överensstämmer med övriga värn- pliktigas.
Flygvapnet
Flygvapnets årliga grundutbildningskontin- gent är uppdelad på fyra ungefär lika stora omgångar vilka rycker in kvartalsvis enligt nedan:
Omgång 1 omkring 7/1 Omgång 2 » 1/4 Omgång 3 » 10/7 Omgång 4 » 1/10
Huvuddelen av de värnpliktiga i varje om- gång fullgör för närvarande ca 360 dagars grundutbildning.
Genom att inryckningama sker kvartals- vis samt att grundutbildningstiden är i stort sett lika lång för huvuddelen av de mera fältdugliga värnpliktiga uppkommer icke några mera betydande problem av de slag
som redovisats beträffande de till handräck- ningstjänst omgrupperade värnpliktiga vid övriga försvarsgrenar.
Flygvapnets krigsförbandsövningar och större flygvapenövningar genomförs i regel dels under hösten, varvid samma tider sy- nes gälla som för övriga försvarsgrenar, dels under mars och april. De under hösten före- kommande övningarna är mera omfattande än de under våren.
Flygvapnets behov av handräckningsvärn- pliktiga för bistånd åt krigsförbanden är icke lika framträdande som vid exempelvis armén. Detta beror bla på att viss krigs- materiel för dessa övningar tas/ lånas från fredsförbanden, varigenom ett av dessas baskompanier delvis mister vissa av sina ordinarie arbetsuppgifter. Ifrågavarande kompaniers värnpliktiga kan därför i stället bidra med vissa arbetsuppgifter i anslutning till krigsförbandsövningarna.
Genom att ansluta tjänstgöringsomgång- arna till flygvapnets ordinarie inrycknings- tider för huvuddelen av de värnpliktiga kan de omgrupperade omedelbart inplaceras i de handräckningsvärnpliktigas utbildnings- system.
Förläggs en till två krigsförbandsövningar för handräckningsvärnpliktiga i direkt an- slutning till de tjänstgöringsomgångar som påbörjas 7/1 och 10/7 kan vid höstens krigsförbandsövning och flygvapenövningar under våren erforderligt antal handräck- ningsvärnpliktiga disponeras.
Flygvapnets tjänstgöringsomgångar av handräckningsvärnpliktiga kan inpassas en- ligt följande:
Omgång ] rycker in omkring 7/1 och rycker ut omkring 10/9. Om så erfordras kvarstår de handräckningsvärnpliktiga en tid motsvarande två krigsförbandsövningar i direkt anslutning till grundtjänstgöringen för biträde åt höstens krigsförband.
Omgång 2 rycker in omkring 1/4 och rycker ut omkring 1/ 12.
Omgång 3 rycker in omkring 10/7 samt rycker ut omkring 10/ 3. Om så erfordras kvarstår de handräckningsvärnpliktiga en tid motsvarande två krigsförbandsövningar i di- rekt anslutning till grundtjänstgöringen för
att biträda vid vårens större övningar inom flygvapnet.
Omgång 4 rycker in omkring 1/10 och rycker ut omkring 10/ 6.
vid försvarsstaben
Bilaga 10: la Förslag till vissa ändringar av personalorganisationen
Förslag Organisationsenhet Arbetsuppgifter Genom- snittlig Vpl Anställd personal tilldel- Till- ning del- An— av vpl ning tal Befattning Operationsledning Duplicering — budtjänst 1 — l Vaktmästare Sambandscentral Fjärrskriftsexpeditörcr med jourtjänst 61 61 — — Kryptobiträden med jourtjänst 61 61 — —— Sektion 1 Allmän avdelning Duplicering — budtjänst 2 —— Vaktmästare Kartritning 1 — 1 Tekn biträde Kommunikations— Budtjänst — expeditions- avdelning arbete 1 — l * Kontorsbiträde Signaltjänstavdelning Budtjänst — expeditions- arbete 1 — 1 * » Sektion 2 Underrättelseavdelning Arkivarbete 1 — — — Kart- och skissritning 1 — 3 — Budtjänst — pressklippning 2 — 1 Vaktmästare Attachéavdelning Budtjänst — expeditionsarbete 1 — 1 Kontorsbiträde Säkerhetsavdelning Ordonnanser — bilförare 4 —— 2 Vaktmästare Sektion 3 Personalavdelning Budtjänst — expeditionsarbete 1 — 1 » Pressavdelning Expeditionsarbete, budtjänst 5 — 2 Tekn biträde Kvalificerade uppgifter i likhet med stabsmedlem 3 — ' — Sektion 4 Expedition Duplicering — budtjänst ] — 12 Vaktmästare Personalvårdsbyrå » » 1 — 1 2 » Expeditionsarbete, i huvudsak avlastning av handläggande personals arbetsuppgifter 3 — * — Kommendanturavdelning Chefsexpedition Budtjänst 3 —] 2 Vaktmästare Duplicering m m 2 — Förvaltningsdetalj Förrådsarbete 2 — 1 » Kassa Expeditionsarbete 1 — 1 * Kontorsbiträde Befästningsinspektion Allmänt stabsarbete 2 — 4 — Antal värnpliktiga och föreslagna utbytesbefattningar 31 — 185 Antal värnpliktiga som förutsätts kunna ersättas med äskade tjänster 8 — — Antal värnpliktiga i övrigt 121 121 ——
Anm. Befattningarna kan fördelas på flera deltidstjänstgörande 1 Utbildas för krigsbefattning " Halvtidstjänstgöring ” Personalen i skrivcentral (motsvarande) bör vara utbildad eller utbildas i enklare ritningsarbete * Behovet bör prövas i samband med årliga anslagsäskanden ** Därav fem med halvtidstjänstgöring
Bilaga 10: lb Förslag till vissa ändringar av personalorganisatio-
nen vid arméstaben
Organisationsenhet Arbetsuppgifter Genom- Förslag snittlig tilldelning Anställd personal av vpl
Antal Befattning
Ast/Adm reprocentral Duplicering, plockning m m 8 4 Vaktmästare budcentral Ordonnanstjänst 4 3 Kontorsbud . Sektion ], exp Diverse uppgifter 1 ] Kontorsbud ! Ast/studavd Ritning av diagram m m 1 l Tekn biträde | Ast/O detalj IV Ritarb, byggnads- och mark- l 1 frågor Ast/Utr detalj IV Förrådsarbete, listor m m 1 1 Sektion 2, exp Div expuppgifter och betjäning 3 2 Kontorsbud av idrottsdetalj Ast/Taavd Granskning, korrekturläsning 1 1 av reglementen Ast/Bilddetalj Framställning av bilder m m 7 1 Ast/Filmdetalj Filmtekniskt biträde 4 1 Ast/Utb (frivillig- Ordonnanstjänst m m 1 — — detalj) Ast/Kartdetalj Förrådsarbete 3 1 Ast/Fotodetalj Div laboratoriearbeten samt 4 1 ordonnanstjänst Ast/ Tryckeri Tryckeriarbeten 2 1 Ast/Bibliotek Bibl arbeten, ordonnanstjänst l — — Ast/Budgetavd Utredningsarbete av ekonomisk 2 1 natur Sektion 3, exp Div expuppgifter 2 1 Kontorsbiträde Ast/Pavd Statistik 0 sammanställningar 2 1 (rekrytering) Ast/Pressavd Serviceuppgifter, kontakt med 6 1 allmänheten, pressklipp, sam- mandrag m m Ast/FN-avd Div expuppgifter, godsbe- 4 3 Vaktmästare handling m m Handläggning av personal- 1 1 ärenden Truppslagsavd | Exp: Reprocentral Reproduktion, plockning, 7 4 Vaktmästare ! utsändning, skisser m m ', Expedition Div expuppgifter 2 2 Kontorsbiträde i Bok- och expens- Div förrådsarbete 1 l Vaktmästare 5 förråd , Trångavd exp Div expuppgifter 2 1 Vaktmästare Ast/ADB Exp Div expuppgifter, kopiering, 1 1 Vaktmästare ordonnanstjänst, tp av hålkort m m Antal värnpliktiga och föreslagna utbytesbefattningar 36 24 Antal värnpliktiga som förutsätts kunna ersättas med äskade tjänster 34 Antal värnpliktiga i övrigt 2
Anm. Förslaget avser endast anställd personal. Befattningarna kan fördelas på flera deltidstjänst- görande.
1 Behovet bör prövas i samband med årliga anslagsäskanden.
Bilaga 10:10 Förslag till vissa ändringar av personal- organisationen vid marinstaben
Organisationsenhet Arbetsuppgifter Genom- Förslag
snittlig tilldel- Vpl Anställd personal ning Till-
av vpl delning Antal Befattning
| Che/exp Ordonnanstjänst 1 1 Kontorsbud ! Reprogralicentral Reproduktion 2 —— 2 Vaktmästare ; Materieldetalj Biträde m underhåll och transport 5 — 2 Vaktmästare av inventarier, paketering av [ försändelser m m i Ordonnanstjänst 2 —— 2 Kontorsbud Sektion I | Sambandscentral Kryptotjänst 41 41 — — i Fotodetalj Kopieringar 4 —— 1 Sektion 2 [* Bilddetalj Framställning av bilder rn m 3 — 1 . Tryckeri OHsettryck o kopiering av 2 — 1 . offsetplåtar * Filmdetalj Filmtekniskt biträde o exparb 2 — 1 Pressavdelning Granskning o klippning av in— 0 3 — 1 utländska tidningar, analys- underlag m m Sektion 3 _ Amiralitetsbyggnaden Ordonnanstjänst m m 3 2 Vaktmästare Flottans persavd — Officersdetalj Personalreg, distribution av 1 — l Kontorsbiträde . handlingar m m & Underofficersdetalj Personalregister 1 — l Kontorsbiträde Underbefälsdetalj Sökregister, utskrift av kommen- 2 —— l Kontorsbiträde deringslistor o personalhandlingar Rekryteringsdetalj Statistik, framställning o distr l — l Kontorsbiträde i av rekryteringsmateriel m m i Flottans krigs- , placavd 1 Registerdetalj Ordonnanstjänst m m 2 — 2 Vaktmästare i Datadetalj Förberedning av kortmassor för 3 —— 2 Maskinoperatör körning, rutinkörning, tp av materiel Sektion 4 Personaldetalj Personalregistrering l — 1 Kontorsbiträde Utrustningsdetalj Utförande av stansunderlag, 1 —- 1 kontroll, tp av materiel Krigsorgdetalj Befälsregister o tabeller m m 1 — l Kontorsbiträde KA truppregister Registerdetalj Se datadetalj ovan 1 — 1 Maskinoperatör Bitr med expediering, div arb 3 — 2 Kontorsbiträde med sökreg m m Antal värnpliktiga och föreslagna utbytesbefattningar 293 —- 22 Antal värnpliktiga som förutsätts kunna ersättas med &" äskade tjänster 158 — — Antal värnpliktiga i övrigt 411 41 ——
Anm. Antalet tjänster kan fördelas på Hera deltidstjänstgörande. 1 Behovet bör prövas i samband med årliga anslagsäskanden. * Utbildas för krigsbefattning. 3 Varav totalt 11 från KA.
Bilaga 10: ld Förslag till Vissa ändringar av personal- organisationen vid flygstaben
Organisationsenhet Arbetsuppgifter Genom— Förslag snittlig tilldel- Vpl Anställd personal ning T illdel- av vpl ning Antal Befattning
Centralexp Div expuppgifter 2 —- 1 Kontorsbiträde Skrivcentral Maskinskrivningsarbete 1 — — — Ordonnansexp Ordonnanstjänst m m 5 _ 4 Kontorsbud Expensförråd Förrådsarbete m rn 1 —- 1 Vaktmästare Duplicering Reproduktion 3 — 2 Vaktmästare Bokförråd Bokförrådstjänst 1 — 13 Vaktmästare Bibliotek Bibliotekstjänst 2 —— — — Vakt Ordonnans- () handräcknings- 2 — 1 Vaktmästare tjänst Sektion ] Sektionsexp Div expuppgifter 1 — — — Organisationsavd Div expuppgifter o ritning av 1 — 1 —— skisser m rn Flygfältsingenjörer 3a 31 — —- Signaltjänstavd Telefonister 911 911 — — Telefonister, fjärrskrift 21 21 — -—- Kryptobiträden 311 33 — — Underrättelseavd Underrättelsetjänst 13 1a — —— Trafikavd Div expuppgifter 1 -— — — Sektion 2 Sektionsexp Div expuppgifter 1 — —— —— Utbildningsavd Div expuppgifter 1 —— — — Personalavd Bitr provledare i samband med 3 — 1 — uttagning av anställd personal Div expuppgifter vid rekryte- 2 — 1 Kontorsbiträde ringsdetalj och personalregister Pressavd Pressklipp m m 1 -— 1 —- l Planeringsavdelning Råknebiträden i samband med 2 — 1 — ] Operationsanalys m m Systeminspektion Div expuppgifter 1 — — — ! Antal värnpliktiga och föreslagna utbytesbefattningar 16 — 111 | Antal värnpliktiga som förutsätts kunna ersättas med äskade tjänster 7 —— — , Antal värnpliktiga i övrigt 265 1811 — I
Anm. Antalet tjänster kan fördelas på flera deltidstjänstgörande. Körcentral (15 vpl) ej medräknad här. 1 Behovet bör prövas i samband med årliga anslagsäskanden. 1 Halvtidstjänsrgöring 1 Utbildas för krigsbefattning. * Därav en med halvtidstjänstgöring. 1 Varav 18 utbildas för krigsbefattning.
Bilaga 10z2 Förslag till vissa ändringar av personal-
organisationen vid försvarsdepartementet samt
Enligt av chefen för armén för varje budget- år, senast den 30 juni 1971, utfärdade be- stämmelser för utnyttjande mm av värn— pliktiga uttagna för utbildning i handräck- ningstjänst tilldelas bla flertalet i stock- holmsområdet belägna militära staber, äm- betsverk samt andra myndigheter och skolor sådana värnpliktiga för expeditionstjänst, budtjänst mm. UH har i det tidigare an- förda behandlat frågan om handräcknings- värnpliktigas tjänstgöring mm vid de cen- trala staberna (jfr bilagor 10:1a—d). I det följande upptas endast tilldelningen av värn— pliktiga vid försvarsdepartemcntet, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltning— en, försvarshögskolan och militärhögskolan till närmare granskning.
F örsvarsdepartementet tilldelas årligen åt- ta handräckningsvärnpliktiga ur armén samt två ur marinen. Av de värnpliktiga ur armén avses regelmässigt tre som bilförare. Övriga värnpliktiga tas huvudsakligen i anspråk för budtjänst, inpasseringskontroll och allmän expeditionstjänst. De värnpliktiga ur mari- nen är i regel placerade på departementets kommandoexpedition, där de biträder i rull— föringsarbetet.
UH har i sitt i augusti 1971 framlagda betänkande angående de militära körcentra— lerna i stockholmsområdet bl a föreslagit att flertalet av de i området belägna militära körcentralerna, bland dem försvarsdeparte- mentets, bör sammanföras till en gemensam körcentral och att bilförarna, av vilka fler-
Vissa centrala ämbetsverk och skolor m m
talet utgörs av handräckningsvärnpliktiga, bör ersättas med civila bilförare. Antalet bil— förare bör enligt UH förslag bestämmas se- dan genom viss försöksverksamhet erfaren- heter vunnits rörande transportvolymens storlek på längre sikt. Kungl Maj:t har ge- nom beslut den 21 januari 1972 uppdragit åt FRI att på grundval av UH betänkande genomföra sådana försök och med ledning därav inkomma med förslag i ämnet. I av- vaktan härpå bör de för försvarsdepartemen- tet avsedda värnpliktiga bilförarna bibehål- las.
Beträffande inpasseringskontrollen anför UH i kapitel 16 att handräckningsvämplik— tiga enligt UH mening inte bör tas i anspråk för bevakningsuppgifter i departement och centrala ämbetsverk. För sådana ändamål bör anställd personal anlitas. I den mån en del av bevakningen redan enligt träffade avtal överlåtits till bevakningsbolag bör det- ta överta bevakningen i dess helhet.
Återstående för budtjänst och expeditions- arbete avsedda handräckningsvärnpliktiga bör enligt UH mening utbytas mot kontors— personal (vaktmästare och kontorsbiträden) till ett antal som överslagsvis kan beräknas till fyra. I antalet ingår inte de två kon- torsbiträden vilka, enligt från departe— mentet inhämtat uppgift, anställts för arbets- uppgifter i samband med förandet av för- svarsväsendets rulla. Det bör vidare framhål- las att departementet uppdragit åt FRI att granska viss del av expeditionstjänsten inom
departementet. Resultatet av denna gransk- ning kan komma att föranleda jämkningar i det av UH här framlagda förslaget.
Till försvarets sjukvårdsstyrelse har FRI med skrivelse den 22 december 1970 över- lämnat en promemoria angående av institu- tet gjorda organisationsundersökningar be- träffande expeditionstjänsten vid sjukvårds- styrelsen.
Enligt det i promemorian avgivna försla- get till personalorganisation i berörda hän- seende bör handräckningsvärnpliktiga utgå ur organisationen. UH räknar ej heller med att handräckningsvärnpliktiga vidare ingår i sjukvårdsstyrelsens personalorganisation.
Fortifikationsförvaltningen tilldelas år- ligen ca fem handräckningsvärnpliktiga vilka främst avsetts för budskickning m rn. Beho- vet av dessa värnpliktiga synes huvudsakli- gen ha föranletts av den lokalt sett stora spridningen av ämbetsverkets olika enheter. Eftersom ämbetsverkets enheter numera sammanförts till verkets nya ämbetsbygg— nad, Lidingövägen 24, synes något behov av värnpliktiga för angivet ändamål enligt UH mening knappast föreligga. Frågan om ett bortfall av handräckningsvärnpliktiga till nå- gon del bör kompenseras med anställd perso- nal torde närmast böra prövas av FRI i sam- band med pågående översyn av fortifika- tions- och byggnadsförvaltningen inom för- svaret.
Av skäl som anförts under 10.3.4 bör vid vissa av de för krigsmakten gemensamma ut- bildningsanstaltema handräckningsvämplik- tiga ersättas med anställd personal. För för- svarshögskolan (FHS) föreslår UH sålunda att två vaktmästare och ett ritbiträde anställs i stället för handräckningsvärnpliktiga, vilkas antal under året varierar mellan fyra och sju. Vid militärhögskolan (MHS) som årli- gen tilldelas 18 handräckningsvärnpliktiga bör i stället för värnpliktiga för skolans re- produktionstjänst anställas fyra tjänstemän, av vilka två bör vara offsettryckare, samt för budtjänst och tjänst i telefonväxel en vaktmästare och en telefonist. För att flexi- belt kunna biträda vid de olika utbildnings- linjema bör tre tjänster för vaktmästare eller kontorsbiträde inrättas. UH får i detta sam-
manhang erinra om att tillgodoseendet av skolans behov av fordonstransporter enligt UH förslag i förenämnda betänkande an- gående de militära körcentralerna i stock- holmsområdet bör ombesörjas av den ibe- tänkandet föreslagna gemensamma körcen- tralen.
Enligt UH mening bör handräcknings- värnpliktiga ej avses för de med kontors- funktionen delvis sammanförda bevaknings- uppgifterna vid MHS. I den mån bevakning under annan tid än tjänstetid anses erforder- lig bör avtal träffas med bevakningsbolag om att detta övertar bevakningen i dess hel- het. '
Beträffande intendenturförvaltningsskolan (IntS) pågår undersökningar som bedrivs av krigsmaktens förvaltningsutbildningsutred- ning i syfte att sammanföra skolan med tyg— förvaltningsskolan (TygS) till en gemensam utbildningsanstalt som, om den kommer till stånd, kommer att bli placerad i Östersund, dock enligt uppgift inte tidigare än 1976. Av denna anledning tas skolornas behov av handräckningsvärnpliktiga inte här upp till särskild behandling. Behovet torde i stället så länge skolorna är kvar i stockholmsområ- det på sätt som närmare utvecklas i det följande tillgodoses med värnpliktiga ur det kasernkompani som ingår i den enligt Kungl Maj:ts beslut den 18 april 1969 för förvalt- ningen av frösundaområdet inrättade över- gångsorganisationen, benämnd Frösundade- tachementet och underställd chefen för TygS. Skolornas transportbehov enligt UH förslag i förenämnda betänkande bör an- komma på den gemensamma körcentralens filial i Frösunda.
Såsom framgår av det tidigare anförda (10.3.2) bör handräckningsvärnpliktiga en— ligt UH mening i princip icke tillåtas tjänst- göra vid centrala myndigheter inom försva- ret. I stället bör i samband med de av myn— digheterna årligen ingivna anslagsäskandena prövas om arbetskraftsförstärkning kan medges. '
Vid övriga i stockholmsområdet belägna militära ämbetsverk och utbildningsanstalter mm bör därför handräckningsvärnpliktiga inte längre få vara placerade. De myndighe-
ter rn 111 som här avses är försvarets mate- rielverk (FMV), försvarets forskningsanstalt (FOA), försvarets radioanstalt (FRA), mili- tärpsykologiska institutet, militärmedicinska undersökningscentralen, armémuseum, be- fästningsinspektionen, intendenturkårstaben, hemvärnsstaben, Stockholms musikavdel- ning, regionmusikskolan, försvarets brev- skola, artilleri- och ingenjörofficersskolan (AIOS), samt vintertid artilleriskjutskolan (ArtSS) och luftvärnsskjutskolan (LvSS).
Såsom nyss nämnts finns f n för frösunda- områdets förvaltning inrättad en övergångs- organisation, benämnd Frösundadetache- mentet. Detta har tillkommit med anledning av planerade och delvis genomförda föränd- ringar i fråga om lokaliseringen av militära förband och skolor m rn i stockholmsområ- det. Detachementet omfattar därför en för- hållandevis stor personalorganisation för om- rådets och vissa näraliggande myndigheters och skolors mfl administration mm. Bla ingår i organisationen ett kasernkompani med högst 90 handräckningsvämpliktiga, in— beräknat bilförare. Dessa värnpliktiga avses enligt från detachementet inhämtade upp- gifter, förutom för TygS, fn även för IntS, arméns tekniska skolor (ATS), ArtSS, LvSS, läkarfackskolan, regionmusikskolan, Stock- holms musikavdelning, FMV intendentur- materielförvaltning (FMV: I) och FRA, oav- sett att flera av dessa myndigheter m fl själ- va tilldelats handräckningsvärnpliktiga. Här- utöver är ca 30 sådana värnpliktiga som tjänstgör vid värnpliktsverkets huvudkontor och östra värnpliktskontoret förlagda vid de- tachementet (jfr 10.3.5.1).
Enligt UH mening bör intill dess att be— slut meddelats om den slutliga organisatio- nen av frösundaområdets förvaltning någon ändring inte göras beträffande användningen av de för verksamheten inom detachementet avsedda handräckningsvärnpliktiga. Där- emot bör inte såsom hittills varit fallet hand- räckningsvärnpliktiga avses för ovannämnda myndigheter mfl. UH räknar därför med att tills vidare bara ca 140 handräcknings- värnpliktiga med sex månaders produktions- skede bör ingå i kasernkompaniets fasta tilldelning av sådana värnpliktiga. I awak-
tan på att beslut fattas med anledning av UH förslag om att inrätta en gemensam körcen- tral inom stockholmsområdet med en filial i Frösunda bör inom ramen för det angivna antalet även värnpliktiga bilförare ingå i kasernkompaniet. Vad beträffar vämplikts- verkets huvudkontor räknar UH ej med att handräckningsvärnpliktiga framdeles skall vara placerade där (jfr 10.3.5.2).
vid militärområdesstaber m m
Bilaga 10: 3a Förslag till Vissa ändringar av personalorganisationen
Organisationsenhet Arbetsuppgifter
snittlig tilldel- ning av vpl Genom- Förslag
Vpl Till-
Anställd personal
delning Antal Befattning
1. Militäromrddesstaber Milostab S Repro- o budcentral Kopiering, budtjänst 10 — .. Sektionsexp Allmänt exparbete 3 — 6 Vaktmastare Sambandscentral Kryptobiträde 31 31 — Fj ärrskriftsexpeditör 31 3 1 — Milostab Ö Repro- o budcentral Kopiering, budtjänst 7 _— .. Sektionsexp Allmänt exparbete 10 — 6 Vaktmastare Sambandscentral Kryptobiträde 41 41 — Fjärrskriftsexpeditör 21 21 — Milostab V Repro- o budcentral Kopiering, budtjänst 9 — - Sektionsexp Allmänt exparbete 3 — 5 Vaktmastare Sambandscentral Kryptobiträde 41 41 — Fjärrskriftsexpeditör 21 21 —— Milostab B Repro- o budcentral Kopiering, budtjänst 5 — .. Sektionsexp Allmänt exparbete 5 — 4 Vaktmastare Sambandscentral Kryptobiträde 31 31 — Fjärrskriftsexpeditör 21 21 — Milostab N N Repro- o budcentral Kopiering, budtjänst 4 —— .. Sektionsexp Allmänt exparbete 8 — 5 Vaktmastare Sambandscentral Kryptobiträde 31 31 — Fjärrskriftsexpeditör 21 21 Milostab ÖN Repro- o budcentral Kopiering, budtjänst 12 — .. Sektionsexp Allmänt exparbete 4 — 6 Vaktmastare Sambandscentral Kryptobiträde 41 41 — Fj ärrskriftsexpeditör 31 3 1 —— 2. Militärkommana'ostab Gotland Repro- o budcentral Kopiering, budtjänst 3 —— .. Sektionsexp Allmänt exparbete 2 — 2 Vaktmästare Sambandscentral Kryptobiträde 21 21 — Fjärrskriftsexpeditör 21 21 —— 3. Attackeskaderstab EI Allmänt exparbete 3 — 2 Kontorsbiträde] vaktmästare Antal värnpliktiga och föreslagna utbytesbefattningar 88 — 36 Antal värnpliktiga i övrigt 391 391 ——
1 Utbildas för krigsbefattning
Bilaga 10:3b Förslag till Vissa rationaliseringsåtgärder i försvars—
områdesstaber
Nuläge
Arbetsuppgifter för hdrvpl m fl
Efter allmänna direktiv rita skisser, fylla i kartor, göra upp översikter o tabeller av hemlig o öppen natur
Post-, paket- och godshämtning Budskickning Förekommande serviceuppgifter Biträde vid okvalificerat kontorsarbete
Inpasseringskontroll, information
Tjänstgöra (vikariera) som växeltelefonist
Tjänstgöra som fjärrskriftsexpeditörer (ej hdrvpl)
Tjänstgöra som biträde åt konsulent (f n bara to 44, to 66 och fo 63/65)
Expeditionsbiträde vid kompexp Fo 66/JS
Förslag
I resp fostabs skrivcentral bör ingå ritkun- niga kontorsbiträden till vilka arbetet över- förs
Utförs av ett kontorsbiträde/vaktmästare per fostab med förstärkning från körcentralen för posthämtning vid toppbelastning
Lämpliga tekniska anordningar, t ex port— telefon samt event TV-övervakning Nycklar till personalen Möjligheter att låta personal i telefonväxel svara för inpasseringskontroll bör beaktas Om möjligt anslutning till garnisonsväxel. I annat fall maskinskrivningskunnig telefo- nist med avlösning från skrivcentral
Ersätts med kontorsbiträde
Fostabens skriv- och budcentral bör anlitas
Göromålen övertas av skrivcentralen
Bilaga 10: 30 Förslag till Vissa ändringar av personalorganisationen
vid försvarsområdesstaber
Försvarsområde
Förslag
snittlig hdrvpl tilldeln med Antal Befattning av vpl sex må-
Genom- Antal Anställd personal naders produk- tions skede Fo 11 2 1 Kontorsbitråde/vaktmästare Fo 14 2 1 » Fo 18/ 16 3 1 » Fo 49 l 1 » Fo 22 1 1 >> Fo 23 1 1 » Fo 34 2 1 » Fo 35 1 1 » Fo 41 2 1 » Fo 43 2 1 » Fo 44 stabsexp med Kl 4 2 >> garnisonsavd 2 1 kontorsbiträde Fo 47/48 2 ] kontorsbiträde/vaktmästare Fo 51 4 1 » | 1 kontorsbiträde ! Fo 52 1 1 kontorsbiträde/vaktmästare , Fo 53 1 1 » ! Fo 61 3 1 » . Fo 63/65 stabsexp l 1 » kommendantavd 1 1 kontorsbiträde Fo 66-JS1 stabsexp 3 2 1 kontorsbiträde/vaktmästare Hdrvpl i bud- central kompexp 4 ]2 kontorsbiträde Plac i skriv- central Fo 67 2 1 kontorsbiträde/vaktmästare Summa. 45 2 201+41
Anm. Antalet tjänster kan fördelas på flera deltidstjänstgörande 1 Jägarskolan (JS) redovisas tillsammans med Fo 66. Kompaniexpeditionerna ingår i JS 1 Halvtidstjänstgöring 3 Kontorsbitäden/vaktmästare * Kontorsbiträden, av vilka ett med halvtidstjänstgöring
Bilaga 10:3d Förslag till Vissa ändringar av personal- organisationen vid örlogsbasstaber och bevaknings-
områdesstaber
Organisations- Tjänsteställe/ Genom— Förslag .' enhet befattning snittlig ' tilldeln Anställd personal i av vpl Vpl Tilldel- Antal Befattning ning ÖrlB S stab Budcentral 8 — 4 Vaktmästare * Ekipageavd Beställningscentral 1 —— l Kontorsbiträde l ÖrlB V stab Budcentral 5 — 3 Vaktmästare ! Ekipageavd Beställningscentral 1 —- ] Kontorsbiträde * ÖrlB O stab Budcentral 8 — 4 Vaktmästare Bo Mö stab Exp biträde 3 — 1 Kontorsbiträde | Ekonomiman/ bilförare 2 —— 1 1 Vaktmästare Sambandsuoff 1 1 11 — — Stridslednings- . biträde 41 41 — — ! Bo Lu stab Epriträde 1 — 11 Vaktmästare i Epriträde 1 —— l 1 Kontorsbiträde i Sambandsuoff 11 11 — — ! Antal värnpliktiga och föreslagna utbytesbefattningar 30 —— 171 Antal värnpliktiga i övrigt 61 62 ——
1 Bör inneha körkort 1 Utbildas för krigsbefattning 3 Halvtidstjänstgöring 1 Därav ett kontorsbiträde med halvtidstjänstgöring ( Anm. Tjänsterna kan fördelas på Hera deltidstjänstgörande l
Bilaga 10:4 Förslag till Vissa ändringar av personal- organisationen vid arméns förband och skolor
1. Budcentraler och skrivcentraler
Förband Budcentral Skrivcentral Anm (exkl föreståndaren) Förslag Förslag Antal hdrvpl med sex Förstärkning med månaders produktions- anställd personal skede Antal Befattning 1 2 3 4 5 Milo S I 11 6 1 Kontorsbiträde I 12 6 1 » P 2 6 l » P 6 6 1 » P 7 Y 6 11 » P 7 R 4 11 » A 3 6 l » A 6 6 1 » Med ArtKAS Lv 4 6 11 » Ing 2 6 1 » T 4 6 1 » Summa 64 1 1 1 Milo V I 15 6 1 » ' I 16 8 1 » Med IanAS I 17 6 1 » P 4/K 3 12 2 » Med PS Lv 6 12 28 » Med RMS och LvKAS S 2 6 1 » Med FJS T 2 6 1 » Med US Summa 56 98 Milo Ö I 1 6 1 » Med SkyddS I 4 6 l » InfSS 4 — I 14 6 1 » P 1 6 1 » Med PKAS P 10 6 1 » Med MotorS
4
6 ] Kontorsbiträde Lv 3 6 1 » Ing 1 8 1 » Med IngKAS och FältarbS S 1 6 21 >> Med SignKAS och StabSbS T 1 6 1 » Med TrängKAS KS — 11 » Nuv antal vaktmästare bibehålls LvSS 5 —- Fyra hdrvpl för sommarhalv- . året AUS 4 1 » Med FGS ; Summa 75 131 i Milo B [ I 2 6 1 » I 3 6 1 » I 13 6 1 » A 9 6 1 » , ArtSS 6 — Fem hdrvpl för sommarhalv- i året Summa 30 4 Milo NN I 5 6 1 » I 21 6 1 » , A 4 8 1 » Två hdrvpl för ; ATS ; Lv 5 6 11 » 1 T 3 6 1 » Summa 32 51 Milo ÖN Beträff JS se I 19/P S/S 3 12 2 » bil 10:3 0 I 20/K 4 6 21 » A 8 6 1 » Lv 7 6 11 » Ing 3 6 11 » * HkpS 2 — 1 Summa 38 71 * MKG i P 18 6 1 » A 7/Lv 2 6 11 » Summa 12 21 Totalsumma 307 515
Anm. Antalet tjänster kan fördelas på deltidstjänstgörande 1 Halvtidstjänstgöring 1 Därav tre med halvtidstjänstgöring 1 Därav en med halvtidstjänstgöring 1 Därav två med halvtidstjänstgöring 1 Därav elva med halvtidstjänstgöring
Bilaga 10:5 Förslag till vissa ändringar av personal- organisationen vid marinens förband och skolor
Organisations- Genomsnitt- Förslag enhet lig tilldelning av vpl (ett års Anställd personal produktions- Antal hdrvpl tid) med sex Antal Befattning månaders produktionsskede 1 2 3 4 5 l 1. Budcentraler KÖS 5 10 BÖS 4 8 KSS 3 4 SK 2 —— 1 Vaktmästare KA 1 4 6 BK 3 — l » KA 2 3 8 GK/KA 3 2 4 1 » GbK/KA 4 3 4 1 » NK/KA 5 2 2 1 » Summa 31 46 5 2. Kompaniexpeditioner KÖS Bataljon af Trolle | inkl batexp 6 — 3 Kontorsbiträde | Bataljon Sparre . inkl batexp 12 _ 61 ,a » Bataljon Anckarstierna 2 — 1 » KA 1 1 11 11 » KA 2 9 11 31 » KA 3 4 — 1 » KA 4 18 11 315 » KA 5 6 1 1 » Summa 58 191 3. Diverse expeditioner KSS, chefsexpedition l — 11 Kontorsbiträde BÖS Chefsexpedition 1 — 1 1 » Vapenofiicersskola 1 — 11 » Teleskola 1 — 11 »
]
KÖS Persuttagningsdetalj Medicinsk under- sökningsdetalj
]. helikopterdivisionen
2. helikopterdivisionen Baskompani Vitså Baskompani Gålö Gullmarns örlogsdepå SK infanteriavdelning BK infanteriavdelning GK/KA 3 telefonväxel
! 's
Kontorsbiträde
)) » » )) »
b—AI—Ab—lhdu—n
>-
wb—ni—nv—Un—Awwtu |.»
'"'III
»
4. Radiostationer
1 Karlskrona radio 1 — 11 » l Ruda radio 2 — 1 » Älvsborgs radio 1 — 11 » | Hårsfjärdens radio 311 —— — Tingstäde radio 1 — 11 » i Summa 8 49 ' Totalsumma 124 52 4010
Anm. Antalet tjänster kan fördelas på deltidstjänstgörande
1Därav en med halvtidstjänstgöring
Avses även för Rosenholm Behov av expeditionspersonal för kustartilleriets ytterförläggningar tillgodoses med omgruppe- rade handräckningsvärnpliktiga ur reservstyrkan Halvtidstjänstgöring Avses även för skolor Därav två med halvtidstjänstgöring Därav sju med halvtidstjänstgöring Fjärrskriftsexpeditörer, värnpliktiga kategori F. Utbildas för krigsbefattning. Utbyts icke mot annan personal Därav tre med halvtidstjänstgöring 1" Därav tolv med halvtidstjänstgöring
un
Guam.
Bilaga 10:6 Förslag till vissa ändringar av personal- organisationen vid flygvapnets förband och skolor
1. Budcentral, kompani- och divisionsexpeditioner
Specialkompani Förband Budcentral Baskomp, flyg- (exkl föreståndaren) division, robot— Förslag division
Genom— Förslag Genom— Förslag Genom- snittlig Antal snittlig A-vpl snittlig Antal Befattning tilldeln hdrvpl tilldeln tilldel- tilldeln av vpl med sex av fält- ning av fält- (ett års månaders dugliga dugliga produk- produk- vpl vpl tionstid) tionsskede
Anställd personal i l l l i
F 1 2 6 6 5 2 11 Kontorsbiträde F 3 3 4 6 5 2 11 » F 4 3 6 8 5 2 11 » F 5 3 6 6 — 2 11 » F 6 3 6 4 4 2 11 » F 7 3 6 6 5 2 11 » F 10 3 6 8 6 2 11 » F 11 3 6 8 4 2 11 » F 12 3 6 6 5 2 11 >> F 13 4 6 8 6 2 11 >>
F 14 3 101 — -— 2 — -—
F 15 3 6 6 5 2 11 Kontorsbiträde F 16/F 20 3 6 6 4 2 11 >> F 17 4 6 8 5 2 11 » F 18 3 101 4 2 2 11 » F 21 4 6 4 5 2 11 >>
Summa 50 102 94 66 32 151
Anm. Antalet tjänster kan fördelas på deltidstjänstgörande 1 Halvtidstjänstgöring 1 Därav fyra för bokförråd
Förband Trafikledningsavdelning Skolor
Förslag Förslag Genom- _— Genom- snittlig Antal snittlig Anställd personal tilldeln av vpl hdrvpl med sex tilldeln av vpl (ett års pro- månaders pro- (ett års pro- Antal Befattning
duktionstid) duktionsskede duktionstid)
F 1 1 2 F 3 1 2 F 4 1 2 F 5 1 2 4 1 Kontorsbiträde F 6 1 2 F 7 1 2 F 10 1 2 F 11 1 2 F 12 l 2 F 13 1 2 F 14 1 2 4 1 >> F 15 1 2 F 16/F 20 51 81 2 1 » F 17 1 2 F 18 1 2 3 1 >> F 21 1 2
Summa 20 38 13 4
Anm. Antalet tjänster kan fördelas på deltidstjänstgörande 1 Inklusive Svea kontroll
, Sammanställning Förslag Organisationsenhet Genomsnittlig ( tilldelning A-vpl Hdrvpl med Kontorsbiträden ! av vpl sex månaders l produktions- l skede ' Antal Antal Antal Budcentral 50 102 Baskompani Flygdivision 94 66 Robotdivision Specialkompani 32 151 Trafikledningsavdelning 20 38 Skolor 13 4 Summa 209 66 140 191
1 Halvtidstjänstgöring 1 Därav 15 med halvtidstjänstgöring
Bilaga 11:1
Sammanställning av organisationsenheter i garnisoner som har organiserat gemensam körcentral
Berörda organisationsenheter
Garnisonsort
Administrerande myndighet
I 2, fostab 52, Milostab B Karlstad I 14, fostab 49 Gävle I 20, K 4, KavKAS, fostab 61 Umeå P 4, K 3, PS, Milostab V Skövde S 1, SignKAS, AUS, StabSbS,
fostab 47/48 Uppsala P 10, fostab 43, Motors, Milostab Ö Strängnäs
I 2 Fostab 49 I 20 P 4
S 1 Milostab Ö
Bilaga 112 Exempel på instruktion för chef för körcentral
1. Körcentralen vid _ _ _ betjänar även _ _ _ _ (här anges andra förband, sta- ber m m).
2. Chefen för körcentralen lyder direkt under — — — —
3. Han för befälet över värnpliktiga som placerats till tjänstgöring i körcentralen samt fördelar deras arbete.
4. Han kvitterar anförtrodd materiel, an- svarar för denna och förvarar den i tillde- lade utrymmen.
5. Han ansvarar för de anordningar för materiel— och byggnadsbrandskyddet, vilka finns placerade i fordon eller tilldelade ga- rage. Anvisningar och föreskrifter för brandskydd skall finnas anslagna och vara inlärda av körcentralens personal.
6. Han ansvarar för ordningshållning samt städning i och utanför tilldelade ga- rageutrymmen.
7. Chefen för körcentralen tar emot be- ställning på körningar, planerar och samord- nar transporter med tanke på ekonomi och utnyttjande av fordonen, utfärdar körorder samt fördelar förare och fordon. Han håller sin närmaste chef (huvudmannen) underrät- tad om allt som kan vara av intresse för att bedöma körcentralens transportkapaci- tet. Det åligger honom att kontrollera for- donens trafiksäkerhet och förares utrustning före beordrad körning.
8. Chefen för körcentralen är ansvarig för vård och underhåll av anförtrodd materiel. Arbetet fördelas på de värnpliktiga bilfö-
rama och kontrolleras.
Fordonsöversikter (översiktstavla t ex), statistikuppgifter, uppgifter i kontrollbok för varje fordon underlättar uppföljning av vårdintervaller etc.
Publikationer (motsvarande) som anger hur materielvården skall bedrivas anskaffas av chefen för körcentralen.
9. Reparation av mindre omfattning (t ex byte av glödlampor, Vindrutetorkare, huv- lås, tändstift, fästklammer för kabel, ventil- hattar, back- och ytterspeglar) sker vid kör- centralen av de värnpliktiga förarna under körcentralschefens kontroll. Reparation av större omfattning beställs vid verkstad efter direktiv från huvudmannen.
10. Trafikskador rapporteras och utreds enligt Föreskrifter och anvisningar angåen- de förfarandet i ersättningsmål (AFSE). Chefen för körcentral ansvarar för att tra- fikskada blir anmäld.
11. Andra uppgifter för chef för körcen- tral:
Huvudman kan ålägga chef för körcentral att i mån av tid biträda med följande ad- ministrativa arbetsuppgifter: Uppföljning av vårdsystem 69
Besiktningsverksamhet Förhyrningsärenden
Ärenden om lån av fordon till frivilliga försvarsorganisationer Statistikuppgifter av ekonomisk natur (ana- lyser) som berör fordonsparken.
Bilaga 113
Förslag till grundtilldelning av arbetsledare och handräckningsvärnpliktiga vid körcentraler vid armén och regionala staber
Förläggningsort Antal Anmärkning Myndigheter _— Arbctslcdarc Bilförare
(hdrvpl med
sex måna-
ders pro- duktions- skede)
1 3
Malmö
Lv 4 1 12 Fo 11 1 4 Ystad/Revinge P 7 1+1 18 Personalen fördelas enligt C P 7 bestämmande Hässleholm P 2 1 14 T 4 1 14 Kristianstad Milostab S med fostab 14 1 16 Ledningspersonalen kan reduceras P 6 1 14 om viss samordning av resurserna A 3 1 12 kan ske Halmstad I 16 1+l 24 Med fo 31 och IanAS Växjö I 11 1 16 Med fo 16 Kalmar i F018/16 1 4 Se underIll , Eksjö ) I 12 1 14 Ing 2 1 12 i Jönköping 1 A 6 1 14 Med ArtKAS * Borås I 15 1 14 i Göteborg » Lv 6 1 16 Med LvKAS, RMS * Uddevalla I 17 1 14 Vänersborg Fo 34 1 4 Skövde P 4 1+1 30 Med K 3, PS, Milostab V T 2 1 16 Med US Fo 35 1 4 Karlsborg S 2 1 16 Med FJS Linköping 1 4 1 14 Ledningspersonalen kan reduceras A 1 1 12 om viss samordning av resurserna T 1 med TrängKAS 1 16 kan ske Fo 41 1 4 Borensberg InfSS 1 24 Karlstad I 2 1+1 28 Med fo 52, Milostab B Kristinehamn __ A 9 1 12 Orebro I 3 1 14 , Fo 51 1 4 — Strängnäs Milostab Ö 1+1 30 Med P 10, fo 43 samt MotorS
l 2 3 4 Enköping P 1 1 14 Med PKAS Kungsängen ] 16 Med SkyddS Stockholmsomrddet Särskilt betänkande har överläm- nats av UH (Försvarsdepartemen- tet. Stencilerat betänkande 1971:2)1 Solna KS 1 10 Civila bilförare och en montör ej Södertälje medräknade här Ing 1 1+1 20 Med FältarbS, IngKAS Vällinge HvSS 1 4 Norrtälje Lv 3 1 12 Väddö LvSS 1 6 Verksamhet bara under sommar halvåret. Som chef för körcentral tjänstgör kommenderat underbefäl Uppsala S 1 1+1 24 Med SignKAS, AUS, FGS, StabSbS, fo 47/48 Falun I 13 1 14 Fo 53 1 4 Trängslet ArtSS 1 7 Verksamhet bara under sommar- halvåret. Som chef för körcentral tjänstgör kommenderat underbefäl Gävle 1 14 1 18 Sammanslagning fr o m Fo 49 1/4 1970 Sundsvall __ Lv 5 1 12 Ostersund Milostab NN 1 16 Ledningspersonalen kan reduceras I 5 1 14 om viss samordning av resurserna A 4 med ATS 1 18 kan ske Fo 22 1 4 Härnösand Fo 23 1 4 Sollefteå I 21 1 14 T 3 1 14 Umeå I 20 1+1 24 Med K 4, KavKAS, fo 61 Luleå Lv 7 1 12 Baden Milostab ÖN 1 16 I 19 med P 5, S 3 1+1 26 Ledningspersonalen bör kunna re- A 8 1 14 duceras om viss samordning av Ing 3 med HkpS 1 322 resurserna kan ske Fo 63/65 1 4 Kalix Fo 67 1 6 Kiruna Fo 66 1 12 Med JS Visby MKG-stab 1 8 Ledningspersonalcn bör kunna P 18 1 14 reduceras om viss samordning av A 7/Lv 2 1 12 resurserna kan ske Summa arbetsledare och hdrvpl 73 885
1 Avser körcentraler vid centrala staber och ämbetsverk samt för krigsmakten gemensamma ut- bildningsanstalter, myndigheter och institutioner mm ävensom staben för fo 44, Kl med 85, TygS, AIOS, ArtSS, LvSS rn &. ? Därav 20 för brand- och räddningstjänst vid HkpS.
Bilaga 11:4
Förslag till grundtilldelning av arbetsledare och handräckningsvärnpliktiga vid örlogsbasernas kör- centraler
Förläggningsort Antal Anmärkning Myndigheter _— Arbetsledare Bilförare (hdrvpl med sex måna- ders produk- tionsskede)
3
1
? Muskö * ÖrlB O 1+2 26 Med 1.hkpdiv, kompanierna Vitså och Gålö, BÖS ? Näsbypark . KSS 1 4 i Karlskrona * OrlB s 1 16 Med KÖS Göteborg OrlB V 1+1 20 Med 2. hkpdiv och ICV Summa arbetsledare och hdrvpl 7 66
Bilaga ll:5
Förslag till grundtilldelning av arbetsledare och handräckningsvärnpliktiga vid kustartilleriets kör- centraler Förläggningsort Antal Myndigheter ___—_— l Arbetsledare Bilförare * (hdrvpl med sex måna- l ders produk- . tionsskede) * 1 2 3 Vaxholm Fo 46/SK—KA 1 1 20 Karlskrona Fo 15/BK—KA 2 1 20 Fårösund GK—KA 3 1 20 j Göteborg i Fo 32—31/Gbk—-—KA 4 1 20 ' Härnösand NK—KA 5 1 16 Summa arbetsledare och hdrvpl 5 96
Bilaga 11:6
Förslag till grundtilldelning av arbetsledare och handräckningsvärnpliktiga vid flygvapnets körcentraler
Förläggningsort Antal Anmärkning Myndigheter _— Arbetsledare Bilförare (hdrvpl med
sex måna- der produk- tionsskede) 1 2 3 4 Västerås F 1 1+1 20+8 En arbetsledare och åtta hdrvpl för sektor O 5 Malms/ätt F 3 1 14 Intill dess F 3 dras in Frösön F 4 1 20 Ljungbyhed F 5 1 14 Karlsborg F 6 1 14 Såtenäs __ F 7 1 20 Ange/holm F 10 1+1 20+8 En arbetsledare och åtta hdrvpl för sektor S 1 Nyköping F 11 1 14 Kalmar F 12 1 20 Norrköping F 13 1 20 Halmstad F 14 1 14 Söderhamn F 15 1 14 Uppsala F 16 1 24 Med F 20 Kallinge F 17 1 14 Tullinge F 18 1 14 Luleå F 21 2 40 Summa arbetsledare och hdrvpl 19 312
Bilaga 11:7
Förslag till grundtilldelning av arbetsledare och handräckningsvärnpliktiga vid sammanslagning av körcentraler för myndigheter belägna inom samma garnison
Förläggningsort Antal Anmärkning Myndigheter1 _ Arbetsledare Bilförare (hdrvpl med sex måna- ders produk- tionsskede)
3
i Malmö ; Lv 4, fo 11 1 16 l Hässleholm , P 2, T 4 1+1 28 Med F 10 Hässleholms-del , Kristianstad ] Milostab S, P 6, A 3, fo 14 1+1 42 Eksjö I 12, Ing 2 1 26 Skövde Milostab V, P 4, K 3, T 2, PS, 1+1 48 Sammanslagning delvis klar, se fo 35, US bilaga 1121 Linköping '_I4,A1,T1,fo41 1+1 44 Orebro I 3, fo 51 1 18 Kungsängen . I 1 1 16 Med SkyddS * Stockholmsområdet j * * Särskilt betänkande har avlämnats * (se bilaga 11: 3) Norrtälje] Väddö ? Lv 3, LvSS 1+1 18 i Falun , "I 13, fo 53 1 18 l Ostersund * Milostab NN, I 5, A 4 med ATS, fo 22 1 + 1 50 Sollefteå I 21, T 3 1+1 28 Boden _ Milostab ÖN, I 19 med P 5 och 1+2 68 S 3, A 8, Ing 3 med HkpS, 10 63/65 Visby MKG-stab, P 18, A 7/Lv 2 1+1 32 i Summa arbetsledare och hdrvpl 24 452
; 1 Beträffande bemanning med personal för körcentraler vid truppförband, försvarsområden och » skolor, som icke är upptagna i denna bilaga, se bilaga 11: 1.
Bilaga ll:8
Förslag till sammanslagning av körcentraler i garnisoner som utgör förläggningsarter för arme'jörband ( försvarsområdesstaber) och organisationsenheter ur annan försvarsgren
Berörda organisationsenheter Garnisonsort Anmärkning
I 16, F 14 Halmstad Lv 7, F 21 Luleå S 2, FJS, F 6 Karlsborg Fostab 18/16, F 12 Kalmar För fostab 18/ 16 endast Kalmar- delen Fostab 23, NK Härnösand
Bilaga 11:9
Utnyttjande av samhällets etablerade serviceorgan för avtal om transporter, köp av tjänster samt allmänna tjänster enligt frakt- och posttaxor Krigsmaktens organisationsenheter är i re- gel lokaliserade till tätorter, där daglig ser- vice utförs av kommunala och statliga organ men även enskilda företag. Även om krigs- makten i vissa fall efter avtal mot ersättning kan utnyttja det allmännas och enskilda fö- retags fasta och mobila hjälpmedel och så— lunda slipper att själv göra investeringar för ändamålet har dessa möjligheter inte ut— nyttjats i önskvärd omfattning. Viss trans- portverksamhet måste självfallet utföras in- om enheten och resurser härför finnas dis- ponibla. I övrigt bör dock — om inte sekre- tesskäl föreligger — avtal av ovannämnda art eftersträvas.
Specialhjälpmedel som anskaffas för vis- sa ändamål vid krigsmaktens organisations- enheter tas i bruk i så begränsad omfattning att investeringskostnaden ibland kan te sig onödig. Detta kan t ex vara fallet i fråga om utnyttjande av krigsmaktens egna ambulan- ser, soptransportfordon, vägredskap och vis- sa maskiner av olika typer samt i förekom- mande fall brandfordon.
UH inhämtade i början av sitt utrednings- arbete att flertalet flygflottiljer träffat avtal med entreprenör om sophämtning. Sedan dess har enligt inhämtade uppgifter ett stort antal myndigheter inom övriga försvarsgre— nar slutit sådana avtal med kommunal myn- dighet eller enskild entreprenör.
Med anledning av gotlandsförsöken har avtal om sophämtning träffats med Visby stad.
Används värnpliktiga för betjäning av sådana hjälpmedel måste man räkna med en betydande årskostnad även för de värn- pliktiga. Avtal och köp av tjänster bör totalt sett kunna bli väsentligt billigare än om varje organisationsenhet för sig tilldelas re- surser och i egen regi driver transportverk- samhet av ifrågavarande slag. Det har inte varit möjligt för UH att genom miljöstu— dier vid varje förläggningsort ange om det
finns förutsättningar att etablera ett sådant samarbete med kommuner eller enskilda företag. I det följande erinras därför enbart om de resurser i samhället som vid ett ian- språktagande i större omfattning i framtiden kan få inverkan på körcentrals dimensione- ring beträffande personal, materiel mm.
Sålunda bör för sjuktransporter i ambu- lans avtal träffas med landsting, taxibolag eller andra privata företag. För räddnings- tjänst vid flygvapnet samt för sjukvårdsbe- redskap vid skjutningar med skarp ammu— nition och vid särskilt riskfyllda övningar bör dock militära sjuktransportfordon fin- nas omedelbart tillgängliga.
För personal-, styckegods- och materiel- transporter bör avtal träffas med taxista- tioner, firmor för biluthyrning eller biltrans- porter i fjärrtrafik, expressbyråer och bud- sändningsbyråer, åkerier och lastbilscentra- ler. Förekommande möjligheter att ansluta sig till S] avtal med privata åkerier om hemtransport av gods bör också prövas.
För transporter av avfall (sopor) bör avtal träffas med kommun, industrirenhållnings- firmor eller renhållningsbolag. UH vill i det- ta sammanhang erinra om kommuns skyl- dighet i fråga om bortforsling av orenlig- heter och avfall från hushåll mm enligt 4 & kommunala renhållningslagen den 17 december 1970 och om den befogenhet kommun enligt samma lagrum har att med— dela erforderliga föreskrifter om bortfors- ling av annan orenlighet och annat avfall.
För fordonsservice och underhåll av for- don under perioder med särskilt hög belast- ning på de militära serviceorganen bör av- tal ingås med bensinstationer med tillgång till tvätt- och smörjhallar. Liknande avtal bör kunna träffas med statliga myndigheter för att vid hög egen belastning kunna ut- nyttja dessas garage med förekommande servicemöjligheter m m, t ex statens vägverk.
% Bilaga 12:1
Förteckning över normerade utbildningsanordningar samt förslag till underlag för beräkning av arbetskraftsbehov för dukningstjänst inom armén
Underlaget upptar erforderlig arbetstid i minuter per plutonstimme för dukning, drift och transport av övningsmateriel mellan förråd (målbod) och övningsplats. Regelmässig städning och underhåll som förutsatts bli ombesörjd av dukningsstyrka har beräknats särskilt och i timmar per år.
Beräkningsunderlaget omfattar ej yttre renhållning, storstädning, målmaterieltillverkning samt sådana underhållsåtgärder jämte teknisk övervakning som åvilar förvaltningsavdelning. Detsamma gäller säkerhetstjänst på skjutfält m m.
Gäller för normerade utbildningsanordningar enligt Ast/Utb skrivelser 16 och 17.12.1963 nr 602
Slag av utbildningsanordningar vid respektive truppslag Erforderlig arbetstid för Anmärkning
Dukning m m Regelmässig Underhåll enligt ovan städning (exkl dukning
kol 11) Minuter per Timmar per Timmar per Litt Nr Benämning Inf Ptrp Art Lv Ing Sign Tr plutonstimme år är
] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
A. Inomhusanardningar
Allmän lektionssal
Taktiksal
Filmsal
Fältarbetssal
Motorsal (hjulfordon)
Telegrafisal
Allmän Signalsal
Sjukvårdssal
Eldledningssal för granatkastare Signalsal för stridsvagn
Signalsal för pansarbandvagn
Vapen- och eldledningssal för stridsfordon
Motorsal för stridsvagn (motsvarande) Batteriplatssal )( Eldledningssal x Stereoövningssal Rum för riktningsorientering
Stationsrum för spaningsradar
17. Indikatorsal
18. Strids- och eldledningssal 19 Eldlednings— och luforsal
20. Manöverrum
21. Omformarrum
22. Servicelokal och tom
1 ( 100)1 — En lektionssal 20 100 —— per utbild- 35 160 — ningskompani 1 10 —— 15 (105)1 — 1 50 —— 1 70 _ 100 — 10 125 — 1 85 — 1 85 — 1 (60)1 _ (60)). _ 90
140 — 40 _ 165 —
(25)1 _ (50)1 —
? XXXXXXX XXXXXX XXX XXXX XXXXXXXX XXXXXXXX (m
0 H
)( XXXXXXXXX XXXXXXXXXXXX Rt.-D |_qu-mmxohwaxg
x : NMQ'VÄND v—tv—tv—n—av—q
50 —— (10)1 _ (10)1 __ (10)1 48
no ___—nunn— Nå
XXXXXXXXX
Fältarbetssal, min och förstöring Fältarbetssal, bro » maskering och 105 befästning Motorskötarsal 125 Bandtraktor— och motorredskapssal 140 Trådtelefoneringssal 75 Fjärrskriftssal 1 80 » 2 80 Kontrollrum 10 Skrivmaskinssal 60 Trådmaterielsal 80 Elteknik- och antennsal 85 Automatsal 1 90 » 2 60 Radiolänk- och bärfrekvenssal 90 Telegraferingssal 70 Transmittercentral 10 Provhytter Radiokontrollrum Radiomaterielsal Mottagarcentral RA 620-sa1 Fast övningsradiostation Ammunitionssal Intendentursal Sjukvårdssal 2404 Sjukvårdsmaterielsal 40 Gymnastik- och samlingshall (565)1 Bastuanläggning Övnings- och vårdhall (180)1 » (145)1 " Tim/år » (180)l
minn—ou- rann.-quu—
20 80 20 60 45 90 90
XXXXXXXXXXXXXXXXXX
numren-lo— ::
» (115)1 * Tim/år » (180)1 Pjäshall m m » (125)1
Lokal för framställning av 55
illustrationsmateriel m m
B. Utomhusanordningar Skolskjutningsbana6 Skolskjutningsbanaa Korthållsbana
Korthållsbana för eldexercis Handgranatsbana för träning
6 7 8
10 11 12 13 14 15 16a
16b 17 18 19
va—Nmsrlnh—N
Kokhus Anordning för ABC- och sjukvårds- utbildning
Bana för körning i terräng med motorcykel Bana för körning i terräng med standardbil, terrängbil och hjultraktor Idrottsplats
Simanläggning (badplats) Hinderbana Terräng-(skid-)löpningsbana Anordning för orienteringsutbildning, idrottsmärkesprov (uthållighetsprov) Linjebyggnadsbana, lätt kabel
Bana för enskild eldexercis
och eldexercis i förband"
Bana för enskild eldexercis
och eldexercis i förhand11
Stråk för bogserade stridsfordonsmål, skarp ammunition Handgranatsbana, skarpa hand- granater
Sprängplats
Filmskjutbana
Motståndsområde (måste) för ut- bildning i strid, lös ammunition Fältarbetsövningsplats med bro- slagningsplats för krigsbro 4 Anordning för befästningsarbeten Motståndsområde (-näste) för ut- bildning i strid, skarp ammunition'i Motståndsområde (måste) för ut- bildning i strid, skarp ammunition'1 Rälsmålbana
Korthållsbana, stridsfordon Skjuthall, »
Eldstridsbana, »
Körgård, » Målbogserspel, fasta
Övningsvärn, värnkanoner' Pjäsgevärsbana
Batteriplats med permanenta anordningar för strid Batteriplats med permanenta
landsmål-ungt fnr, Mtid
X XXXXX XX
XXX
XX
x xxxxx xx XXX XX XXXXXXX X XXXXX )( X XXXXX X
Xxxx XXXXX XX
x'! x'!
75 —
XX X XX )(
| H
x x
20 _ 10 — 10 —
XXXXX XXXXX
| _. x x
70 _
70 _— 85 — 10 — 10 _— 15 -—
130 ——
”Ira leta!-nin HP!
45 20 40
Ingår som mål- anordning i G16
InklI-IS
Inkl L 3
JfrHZ
))
Inkl J 10
På övnings- fältet På skjutfältet
S
Anm: Närstrids-(stormnings-)bana kommer t v ej att utbyggas vid förbanden Arbetet förutsätts bli utfört av övande trupp (värnpliktiga under grundutbildning) Arbetet förutsätts bli utfört av anställd befattningshavare Motsvarande anläggning finns även vid andra truppslag (vissa förband) Avser två salar Arbetet omfattar identitetsfotografering, fototjänst i övrigt, framställnini av planscher, tablåer, skisser för skriftprojektor, diapositivbilder m rn och be- räknas uppgå till ca 800 timmar samt vid förband med målkamerautrustning (målkameraskjutning) till ca 1 000 timmar
" Utbildningsanordning där fjärrstyrd målmateriel utnyttjas
masugn
tvnohooax—
vam— N MVUÄSOu—t
rjasoou Övningsbana i stationstjänst, tråd Fältmätbana Ljudmätbana, lätt ljudmättjänst Körbana för bandtraktor” Artilleriskyttemärkesbana Stridsteknikfält och truppstrids- ställning Kompanistridsställning Kraft- och teleförbindelser Luftvärnstorn Broslagningsplats, järnvägsbro 3 » balkbro 2 » krigsbro 4 » ponton 100 » färja (motorbåtar) Förstöringsplats Mineringsobjekt Maskinövningsfält Stabsplats med permanenta anordningar för strid Stabsplats med permanenta anordningar för strid Yttre eluttag Inkopplingsbana Stolpklättringsbana Linjebyggnadsbana, tung kabel Underhållsplats med permanenta anordningar för strid m m Utbildningsanordningar för tjänst vid underhållsplats i betäckt terräng vid brigadammunitionsplats vid etappförråd av ammunition vid förplägnadtjänst Lastövningsplats Skjutfält. Övriga stridsskjutningar
7 Endast vid Ing 1 ” Utbildningsanordning där konventionell målmateriel utnyttjas ' Utbyggs om behov föreligger
KXXXXX
XXX
XXXXXXXX
X
X XXXX
X XXXXX
jun—___.
75
nu.-4:1— Audun-(H
45
24 24 45 45 90 90 90
1" Trängförband utnyttjar garnisonens motståndsområde (mäste) med konventionell målmateriel för utbildning i strid, skarp ammunition
På övnings— fältet På skjutfältet På övnings- fältet På skjutfältet
% Bilaga 12:2
Beräknat antal plutonstimmar respektive arbetstimmar per år och utbildningsanordning för grundutbildning av värnpliktiga vid normalförband tillhörande olika truppslag inom armén
Utbildnings- anordning enligt norm
Antal plutonstimmar per år för respektive truppslags normalförband i förhållande till nedan angiven
utbildningsstyrka
Antal arbetstimmar per år för dukning, drift och transport
av övningsmateriel som åvilar dukningspersonal (= antal
plutonstimmar per år X arbetstid per plutonstimme enligt
bilaga 12:1)
Anmärk- ning
Litt Nr Inf (1 1
Ptrp 00) (700)
Lv (500)
Ing (900)
Sign (600)
Träng (700)
Inf
Ptrp
Art
Lv
Ing
Sign
Trång
3 4 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16 17
(en
(CD I—NMQUÄWNDINOOOX
540 450 700 280 3 50 400 750 400 345 250 400 325 275 300 450 350 100 100 100 100 250 225 350 250 500" 550
4003
230 270 580 380 550 235 250 225 200 250 200 250 250 350 350 380 400 180 263 525 115 146 300
83 131 263 83 131 83 131 150 83 146 263
Jfr bilaga 12:3
Vid Lv 3 och Lv 6
Jfr bilaga 12:8, un- derbilaga ] Jfr bilaga 12:8, un- derbilaga 1
kan 'H—(Nm-nxohoooxg:
MQ __
286. S()IJ 1972: 53 17
16a 17&
_D 83.0 WWHNMQMFHNNMVWNDFOOQE
d_n _om_-D
250
80 75 250 450 300 300 250
X
8 cu
Intra hh
N
|||l||ll|IllxxxäxxxxxxåxllllllllIllll
)(
200
75 75 IIIIIIIlIlIIXlIIllll IXIXXRXXIl N
lllllll
290' 2905
90 145 210
340
4154 4155 2004
IIIIIIIIIIIIIIXIIIII
295 1145 705 265 190 575 805
_D
||||lxxxxxxl v—iNmVlnv—NMQIOKDv—l
750 350
S
Anm: Utbildningsanordning markerad med X kräver ej särskild tid för dukning m m 1 Värnpliktiga under utbildning (övande trupp) ” Vid Lv6 500 plutonstimmar. Vid övriga luftvärnsförband 100 plutonstimmar ” Vid Lv 3 och Lv 6 ' Endast vid Ing 1 5 Vid Ing 2 och Ing 3 ' Två inryckningsomgångar " Anordningen byggs om behov därav föreligger ” Tid inräknad i tider för G la och G lb ” Tid inräknad i tiden för H 3
Bilaga 12:3
Exempel på beräkning av utnyttjandefrekvens och arbetskraftsbehov för utbildningsanordning Benämning: Taktiksal Beteckning: B 1 Truppslag: Samtliga (Exemplet avser I 1) Dimensionering: Pluton
Utnyttjas för: 1 Film ca 20 % av tiden 2 P_roki-, diabilder (motsvarande) ca 40 % av tiden 3 Övrigt ca 40 % av tiden
Utnyttjandefrekvens: Medeltal plutonstimmar per vecka 12 Medeltal utbildningsveckor per år 45 ) Summa plutonstimmar per år l540|
l Arbetstid i minuter per plutonstimme: i Dukning, drift och underhåll 20
Transporter Summa arbetstid i minuter per plutonstimme (se bil 12: ], kol 11) &
Arbetstid i timmar per år: Dukning m m (540 plutonstimmar )( 20 minuter) (se bil 12:2, kol 10) 180 Regelmässig städning (se bil 12:], kol 12) 100 Summa arbetstimmar per år får ovanstående utbildningsanordning: |280|
Detaljbetäkning av arbetstid (Enligt ovannämnda procentuella fördelning av utnyttjandetiden)
Arbetsuppgifter Fördelning av tid Summa tids- Arbetsuppgifterna fördelas ___— åtgång i på Plutonstimme Minuter per minuter per per vecka plutons- vecka trupp handräcknings- timme värnpliktiga
Dukning film 2,4 15 36 x
proki 4,8 15 72 )(
övrigt 4,8 — — x Drift film 2,4 45 108 x
proki 4,8 —- —— x övrigt 4,8 _ _ )( Underhåll film
proki 12 2 24 x
övrigt Totalt — —— 240 240
Bilaga 12:4
Exempel på beräkning av utnyttjandefrekvens och arbetskraftsbehov för utbildningsanordning Benämning: Bana för enskild eldexercis och eldexercis i förband Beteckning: G 16 3 T ruppslag: Inf, ptrp och ing . (Exemplet avser I 1)
Dimensionering: Pluton
Utnyttjas får: 1 Fjärrstyrda mål ca 50 % av tiden 2 Fjärrstyrda och bogserade mål ca 30 % av tiden 3 Samtliga måltyper ca 20 % av tiden
Utnyttjandefrekvens:
Medeltal plutonstimmar per vecka 35 Medeltal utbildningsveckor per år 40 Summa plutonstimmar per år (se bil 12:2, kol 3) H 400|
Arbetstid i minuter per plutonstimme: Dukning, drift och underhåll1 55 Transporter förråd (målbod) — målplats8 15 Summa arbetstid i minuter per plutonstimme (se bil 12:1, kol 11) E Summa arbetstimmar per år får ovanstående utbildningsanordning m (se bil 12:2, kol 10) Detaljberäkning av arbetstid (Enligt ovannämnda procentuella fördelning av utnyttjandetiden) Arbetsuppgifter Fördelning av tid Summa tids- Arbetsuppgifterna ————————— åtgång i fördelas på Plutonstimme Minuter per minuter per per vecka plutonstimme vecka trupp hdrvpl Dukning, måltyp ] 17,5 20 350 x 2 10,5 30 315 x 3 7,0 30 210 )( Drift måltyp 1 17,5 —— — x 2 10,5 60 630 x 3 7,0 35 245 x Underhålla måltyp 1 17,5 4 70 )( å i 17,5 6 105 )( Totalt 35 — 1 925 -— 1 925
1 1 925 minuter per vecka dividerat med 35 timmar per vecka = 55 minuter per plutonstimme. ? Tid för transporter, inklusive lastning och lossning vid förråd/målbod, har beräknats sålunda: Medelavstånd förråd/målbod — målplats = 10 km, lastning/lossning = 90 minuter per dagspass om 8 plutonstimmar samt körtid till och från mål- plats = 30 minuter per dagspass om 8 plutonstimmar. 90 + 30
8 ) = 15.
3 I arbetsuppgifterna ingår ej sådana underhållsåtgärder jämte teknisk övervakning som åvilar förvaltningsavdelning (motsvarande). Detsamma gäller yttre renhållning. Arbetstid i minuter per plutonstimme =
Bilaga 12:5 Beräknat antal plutonstimmar och arbetstimmar per år och utbildningsanordning för ka dett- och aspirantskolor inom armén, vilka i administrativt hänseende är anslutna till fredsförband Utbildnings- Antal plutonstimmar (utbildningstimmar) per år för kadett- och Antal arbetstimmar per år som tillkommer för dukningsenheten vid anordning aspirantskolorna med hänsyn till nedan angivna elevantal förband till vilket skola är ansluten enligt norm
Inf- Kav— PKAS Art- Lv- Ing- Sign- Träng— Aing— I 16 K 4 P 1 A 6 Lv 6 Ing 1 S 1 T 1 TygS KAS KAS anslu— KAS KAS KAS KAS KAS KS med med med med med med med med med anslu- anslu- ten anslu- anslu- anslu- anslu- anslu- anslu- Inf— Kav- PKAS Art- Lv- Ing- Sign- Trång— Aing- ten ten till P ]. ten ten ten ten ten ten KAS KAS KAS KAS KAS KAS KAS KS till till till till till till till till
116. K 4. A 6. Lv 6. Ing 1. S 1. T 1. TygS
200 50 130 50—100 50—100 60 35—50 70
elever elever elever elever elever elever elever elever
3 4 5 6 7 8 9
900 400 800 600 600 435 400 160 40 80 80 40 40 300 70 70 70 — 45
80 50 40 40 20 40 250 80 1 60 1 60 1 60 -—-
1 2 3 4 5b 6 8 9 10 11 12
120. M — 50 S 100 30
Summa arbetstimmar inkl 10 % tillägg för oförutsedda arbetsuppgifter ca
Övrig kursverksamhet Totalt antal arbetstimmar för respektive skola ca
Bilaga 12:6
Beräknat antal plutons- respektive arbetstimmar per år och utbildningsanordning för genomförande av utbildningen under krigsförbandsövning inom armén. Best Reputb Inf brig (Nbrig) enligt Ast/Utb skrivelse 28.4.1967 nr 2231. Underlaget gäller för krigsförbandsövningsomgång om ca 1 200—1 600 man (genomsnittligt 1400 . man), d vs 40 plutoner. % Underlaget gäller endast under förutsättning att övningen lokaliserats så att de nedan upptagna * anordningarna kan disponeras vid fredsförbandet.
Krigsförbandsövning (en omgång)
Utbild- Antal plutonstimmar per Antal arbetstimmar per skede, ningsanord- skede under vilka handräckningsväm- ningar enl pliktiga tas i anspråk
norm
Litt Nr Vec- Vec- Vec- Vec- S:a tim Vec- Vec- Vec- Vec- S:a tim ka ka ka ka per ka ka ka ka per Bl BZ Fl F2 omg Bl B2 Fl FZ omg Anm
A _ _ _ _ _ 0 1 1 1 1 _ B 1 16 16 — — 32 6 6 —— — 12 i 2 16 16 —- —— 32 10 10 — —- 20 3 16 8 —— — 24 6 3 — 9 1 4 8 4 — —- 12 2 l — — 3 ( Sa 8 16 16 4 44 2 4 4 1 11 , 5b 8 16 16 4 44 2 4 4 1 11 6 4 8 20 20 52 1 2 5 5 13 7 16 12 — -— 28 8 6 — — 14 C la 12 8 4 4 28 6 2 1 1 10 2 — 8 8 16 32 — 2 2 4 8 D —— - — — -— — — — — — 25 G la 8 16 50 30 104 5 10 30 20 65 2 8 8 16 8 40 1 1 2 1 5 3 —— — 8 8 16 —— — 2 2 4 7 4 8 20 20 52 4 8 20 20 52 16a 4 8 32 32 76 5 10 40 40 95 G 17 ingår som målan- , ordning * H 2 4 8 40 32 84 1 2 x x 3 3 4 4 24 — 32 X x X x — L 3 ingår som Sa 4 8 40 32 84 5 10 50 35 100 utbildnings- , 6 4 8 28 20 60 5 10 35 30 80 anordning ; S:a tim 144 180 322 230 876 69 91 195 160 540 Tillägg för oförutsedda arbetsuppgifter ca 20 % 110 Summa arbetstimmar per omgång 6501 Exempel
Ett krigsförband om ca 1 400 man inkallas. Erforderligt arbetskraftsbehov för dukningstjänst är beräknat sålunda: Under vecka B:1—2 erfordras ca 200 timmar. Detta timantal är inräknat i normalarbetskraftsbehovet. Under vecka F: 1—2 erfordras ca 430 timmar, vilket uttas under sju övningsdagar = 62 timmar per dag = 8,4 man. Detta motsvarar ca 0,6 % av den inkallade krigsförbandsstyrkan.
1 Arbetet förutsätts bli utfört av värnpliktiga under repetitionsutbildning.
Bilaga 12:7
Beräknat antal plutons- respektive arbetstimmar per år och utbildningsanordning för genomförande av särskild övning med förband utom stormkanonkompani. Jfr Best Reputb Infbrig (Nbrig) enligt Ast/Utb skrivelse 28.4.1967 nr 2231 (Exempel mom 71; ]. öv- ningsveckan utbildning, 2. övningsveckan fältövning)
Särskild övning (en omgång)
Utbanordn Beräknat antal Arbetstid för Anmärkning enligt norm plutonstimmar dukningstjänst i timmar _ per omgång per omgång Litt Nr B 1 20 10 2 8 5 5a 8 5b 8 i 5 7 8 5 C 1a 4 5 2 16 5 Inkl 2. övningsveckans ' D —— _ 25 behov G 7 4 5 H 2 8 5 S:a tim 84 70 Tillägg för oförutsett ca 20 % 15 S:a arbetstim per omgång 851
1 Normalt genomförs årligen vid flertalet av förbanden två särskilda övningar, vilket gör ca 170 timmar som inräknas i normalarbetskraftsbehovet (jfr bilaga 12:8 kolumn 5).
Sammanställning av arbetskraftsbehov jär dukningstjänst m m inom armén
! Beräknat arbetskraftsbehov för dukningstjänst m ut vid förband (skola) med hänsyn till utbild- ningsverksamhetens omfattning: Grund— och befälsutbildning, 2 omgångar särskilda övningar samt krigsförbandens befälsutbildning, veckorna B 1 och B 2 (3 omgångar). Se även underbilaga 1. l
Förband/ Utbild— Beräknad Beräknad Tillägg för Tillägg för Totalt Normal- Anmärk- skola nings- arbetstid arbetstid befälsut- gång- och antal ar- behov ning styrka för duk- för regel- bildning, ställtid, betstim- per år av under nings- mässig 2 omg oförutsett mar per år handräck- grundut- tjänst städning särskild m m ca för duk- ningsvärn— bildning rn m m m övn, 3 20 % av ningstjänst pliktiga
omg krigs- summa m m vid med sex förbands- kol 3—5 respektive månaders
övn skede förband produk- B: 1—2, (skola). tionsskede m m Summa
kol 3—6
Antal vpl Tim/år Tim/år Tim/år Tim/år S:a tim/år
l 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Infanteriet inkl K 1, K 4, P 5, S 3 m m
I 1 1 100 9 600 1800 2 280 2 736 16 416; 23 3 4001 , SkyddS 100 800 400 240 288 5 1282 I 2 950 8 400 1 800 2 040 2 448 14 688 16 I 3 1 050 9 200 1 800 2 200 2 640 16 840 18 1 0003 I 4 800 7 200 1 800 1 800 2160 12 960? 41 17 500, InfSS 400 4 000 1 800 1 160 1 392 25 852 I 5 1100 9600 1800 2280 2736 16416 1 I 11 1 150 10 000 1 800 2 360 2 832 17 992 19 1 000”. I 12 1 100 9600 1800 2280 2736 16416 17 I 13 1 100 9 600 1800 2 280 2 736 17 416 18 10003 i I 14 1 000 8 800 1 800 2120 2 544 16 464 17 1 2003 i I 15 1 200 10 400 1 800 2 440 2 928 18 568 20 1 000s 1 I 16 800 7 200 1 800 1 800 2 160 12 960) 21 2 8001 IanAS — 5 800 — — 1 160 6 960 I 17 1 100 9600 1800 2280 2736 16 416 17 I 19 1 250 10 800 1800 2 520 3 024 18144 P 5 250 4150 1 000 1 630 1 236 8 0163 33 6003 S 3 300 1 450 2 000 1 208 932 5 590 I 20 1 150 10 000 1 800 2 360 2 832 16 992 K 4 400 3 600 1 000 920 1 104 6 624 27 7001 KavKAS —— 1 900 — —— 380 2 280 I 21 1 300 11 200 1 800 2 600 3 120 18 720 20 Inkl hund- förare K 1 225 2 600 1 800 880 1 056 6 336 ) 9 Ss —— —- —— — — 1 9005 Inf in in 17 825 — 35 000 — — — 333
1 2 3
Pansartrupperna inkl K 3 m m P 1 700 7 800 2 100 1 980 2 376 16 156 23 1 9006 PKAS — 4 350 — -— 870 5 220 1 9001 P 2 650 7 450 2100 1 910 2 292 17 552 19 3 8007 P 4 700 7 800 2100 1 980 2 376 14 856 6008 PS 300 3 550 500 810 972 9 6322 34 3 800lL 3 K 3 450 4 400 1 000 1 080 1 296 7 776 P 5 — — — — —— -— — JfrI 19 P 6 650 7 450 2100 1 910 2 292 13 752 15 P 7 800 8 500 2100 2120 2 544 17164 18 19008
i P 10 850 8 850 2 100 2190 2 628 15 774 23
! Motors — 3 800 1 000 — 960 5 760
i P 18 1050 10 250 2100 2 470 2 964 17 784 19
| Ptrp m m 6150 — 17 200 — — — 151
! Artilleriet inkl Lv 2 m rn A 1 650 3 400 1 900 1 855 1 431 8 8868 9 3003 A 3 650 3 400 1 900 1 855 1 431 8 586 9 A 4 650 3 400 1900 1 855 1431 8 586 9 A 6 600 3 200 1 900 1 785 1 377 8 7623 12 5003 ArtKAS — 1 900 —— —— 380 2 280 7001 A 7 400 2 400 1 900 1 505 1 161 6 966 14 Lv 2 250 2 900 1 000 975 975 5 850 A 8 550 3 000 1 900 1 715 1 323 7 938 8 A 9 750 3 800 1 900 1 995 1 539 9 234 10 ArtSS 550 1 500 950 858 662 7 770 89 3 8001 Art m m 5 050 —— 15 250 — —— — 79 Luftvärnet Lv 2 — — —- — —— — — Jfr A 7 Lv 3 600 5 100 2 000 1 775 1 775 10 650 18 1 900, LvSS 200 1 750 1 000 688 688 6 026 Lv 4 650 5 300 2 000 1 825 1 825 10 950 12 Lv 5 450 4 500 2 000 1 625 1 625 10 3502 11 6003 ' Lv 6 700 5 500 2 000 1 875 1 875 11 250 Inkl RMS LvKAS _ 1 900 — -— 380 2 280 15 vp17giou(100) RMS — — — — — 1 9005 Lv 7 350 4 100 2 000 1 525 1 525 9 6503 10 5003 Lv mm 2 950 -— 11 000 — — — 67 Ingenjörtrupperna inkl Hkp S Ing 1 900 7 550 2 250 1 960 2 352 14112 IngKAS — 2 200 — — 440 2 640 22 7001 FältarbS —— — — — —— 3 8002 Ing 2 750 6 425 2 250 1 735 2 082 12 492 13 Ing 3 600 5 300 2 250 1510 1812 10 872 13 HkpS — — ——- — — 1 9005 Ing rn m 2 250 — 6 750 — —— — 48 Signaltrupperna inkl FJS S 1 850 3 775 4 000 2 721 2 099 12 595 Sign KAS —— 1 700 —— — 340 2 040 20 7001 Stab SbS — — —— — — 1 9005 TSS 50 575 1 000 — 315 2 590 7001 AUS — — — — -— 7 6005 8 S 2 600 2 900 3 000 2 065 1 593 9 558 14 FJS 150 1 600 900 500 600 3 600 S 3 — — — — —— — — Jfr I 19 Sign m m 1 650 — 8 900 — — — 42
Trångtrupperna
T 1 800 3 600 2 350 2 083 1 607 9 9403 13 3003 Trång KAS — 1 900 — —— 380 2 800 7001 T 2 750 3 425 2 350 2 021 1 559 9 355 14
US ——- — — — — 3 8005
T 3 800 3 600 2 350 2 083 1 607 9 640 10 T 4 700 3 250 2 350 1 960 1 512 9 072 10
Trång
m m 3 050 — 9 400 — — — 47 Utbildningsanstalter (som ej upptagits vid respektive truppslag enligt ovan)
KS —- — — — — 5 700ls 8 GIS — — — — -— 1 900[5
HvSS —- — —- — — — 85
JS 350 3 600 1 800 1 080 1 296 7 796 8
TygS — —— — -— Tekn- och AingKS _— _ _ _ i 3 8005 4 mekutb Utban- stalter 350 — 1 800 — — — 28
Summa 39 275 —— 104 600 — — — 795
1 Beräknat arbetskraftsbehov för övrig kursverksamhet, inräknat i totalantalet timmar enligt kolumn 7 " Exklusive arbetskraftsbehov för försöksverksamhet 3 Särskilt tillägg för transporter för förband med skjutfält på mer än 30 km avstånd från kasern- etablissemanget; tillägget inräknat i totalantalet timmar enligt kolumn 7 ** Tillägg för nytt skjutfält »KOSTA», inräknat i totalantalet timmar enligt kolumn 7 5 Uppskattat arbetskraftsbehov för förekommande utbildning vid respektive skola (motsvarande) ' Tillägg för UTÖ; inräknat i totalantalet timmar enligt kolumn 7 7 Tillägg för RAVLUNDA, inräknat i totalantalet timmar enligt kolumn 7 ” Tillägg för REVINGE, inräknat i totalantalet timmar enligt kolumn 7 ' Dessa handräckningsvärnpliktiga får sin grundutbildning vid A 1, A 3, A 4, A 6 och A 9 samt tjänstgör därefter under sex månader i dukningstjänst vid Art SS
Bilaga 12:8 Underbilaga 1 Förslag till normer för beräkning av arbetstid för dukningspersonal ( handräckningsvärnpliktiga )
Jfr bilaga 12:8 Specifikation Truppslag/Timmar kolumn nummer Inf Ptrp Art Ing Sign Trång Nothån-
(Kav) visning
Genomsnittligt antal arbetstimmar per år och värnpliktig 8,0 7,0 4,0 4,0 7,5 3,5 3,5 i utbildningsstyrka Antal arbetstimmar per år och förband för övnings- och 1 900 vårdhall (utbildningsanordning C 3 och C 5)
Antal arbetstimmar per år och förband för framställning av 800 1 000 800 800 800 800 800 illustrationsmateriel m m
Antal arbetstimmar per år och förband för regelmässig ] 800 2 100 1 900 2 000 2 250 3 000 2 350 städning, visst underhåll m m Antal arbetstimmar per år och förband för befälsutbildning, 20 % 20 % 35 % 25 % 20 % 35 % 35 % två särskilda övningar och tre omgångar krigsförbands-
övningar under skedena B 1 och B 2 m rn beräknat i procent
på sammanlagda antalet arbetstimmar enligt kolumn 3 och
4 ovan Antal arbetstimmar per år och förband för gång- och 20 % 20 % 20 % 20 % 20 % 20 % 20 % ställtid, oförutsedda arbetsuppgifter m m beräknat i procent
på sammanlagda antalet arbetstimmar enligt kolumn 3, 4 och
5 ovan
Övrig uppskattad (beräknad) arbetstid som inräknats för respektive förband
Arbetskraftsbehov för krigsförbandsövningar under skedena F 1 och F 2 beräknas uppgå till ca 0,6 % av inkallad krigsförbandsstyrka
1 Exklusive framställning av illustrationsmateriel, foto m m
' Speciell utbildning vid pansartrupperna och luftvärnet
* För K 4, S 3 och FJS 400 timmar samt för P5 500 timmar. Särskild utrustning för målkameraskjutning vid pansartrupperna ökar där antalet timmar till 1 000
4. Se bilaga 5 och bilaga 8 kolumn 9
5 Se bilaga 6
Bilaga 12:9
Förslag till principorganisation för dukningstjänst inom armén
l BATALJONSCI—IEF1 ELLER CHEF FÖR _. UTBILDNINGS- AVDELNING HUVUDMAN2 | __ I INSTRUKTÖRS- ! MÅLPLUTONa GRUPP, i | | i DUKNINGSENHET SÄKERHETSTJÄNST PÅ 6 INOMI-IUS- ocn UTOMHUSANORDNINGAR SKJUTFÄLT Personal: Personal: Chefer: Äldre underbefäl Chef: Äldre underbefäl Antal enligt bilaga 12:10 Övriga: Han dräck- Övri ga: Handräckningsvärnpliktiga ningsvärnpliktiga Antal enligt bilaga 12:10 ' Arbetsuppgift: l Ar betsuppgifter -' Enligt fastställd i Dukning av vissa utbildningsanordningar instruktion för respektive 1 Drift av vissa utbildningsanordningar skjutfält i Underhåll av vissa utbildningsanordningar , Transport av utbildningsmateriel * Framställning av illustrationsmateriel, foto in in Regelmässig städning av vissa utbildnings- anordningar (lektionssalar)
1 Övningsbataljonschef " I regel ur central instruktörsgrupp. För befattningen bör en förvaltare i trupptjänst disponeras på deltid 1 Reserv. Tas i anspråk vid toppbelastning och för utförande av mindre underhålls-, iståndsått- nings- och nybyggnadsarbeten 1 Kan utföra det av dukningsgruppens arbetsuppgifter vid vissa anläggningar (utbildningsan- ordningar), tex vid B 3, B 4 och B 5, C 3 och C 5, G 7 och G 10 5 Vid förband med större skjutfält (se kapitel 13).
Bilaga 12:10
för inre och yttre utbildningsanordningar inom armén Sammanställning av beräknat behov av befäl — exklusive huvudman -— och handräckningsvärnpliktiga
Förband/skola Totalt antal under- Totalt antal hdrvpl Anmärkning befäl för inre och med sex månaders yttre utbildningsan- produktions- ordningar skede 1 2 3 4 Mila S 1 11 2 19 I 12 2 17 P 2 3' 19 ' Ravlunda (1) P 6 2 15 P 7 Y+R 4* 18 ' Revinge (2) A 3 2 9 A 6 ArtKAS i 3 12 LV 4 3 12 1 Ing 2 2 13 T 4 _2 __12 25 144 Milo V 1 15 2 20 I 16 IanAS i 3 21 I 17 2 17 K 3 P 4 4 34 PS Lv 6 LvKAS 3 16 1 RMS S 2 FJS 2 14 T 2 US _2 _1'1 18 136 Milo Ö 1 1 3 23 SkyddS I 4 InfSS i 3 41
N
I 14 K 1 Ss P 1 PKAS P 10 Motors A ] Lv 3 LvSS Ing 1 IngKAS FältarbS
TrängKAS KS
GIS HvSS
Lv2
U)
HN
(»
>— .—
&
(+1)*
17
23
23
18
22
20
13
17 20
11 10
67
33
19 14
33
* Utö (1)
' Kommenderad
1 Inklusive övnings- och vårdhall (C 5)
Milo m m Underbefäl Handräckningsvärnpliktiga med sex
månaders produktionsskede
25 144 18 136
woccm
32 246 9 70 isit 11 67 ÖN 17 99
5 117
33 795
Bilaga 12:11
Förteckning över befintliga och planerade utbildningsanordningar vid marinen Jfr chefens för marinen skrivelse 11.9.1963 nr Op 614.
| A. Flottan . Antal anordningar vid Benämning/funktion Beteckning/ förslag Nothän- utbildningsanstalterna till beteckning visning, _ in in KSS BÖS KÖS ÖrlBV Litt Nr 1 2 3 4 5 A. Inomh usanardningar 3 2 3 1 F ilmsal (samlingssal, aula) B 2 1 2 F ältarbetssal 3 1 Telegrafisal 5 a 1 Allmän Signalsal 5b 1 Artillerisal 100 l Minsal 101 1 2 Torpedsal 102 10 1 Sjötaktiksal 103 1 Sjötaktiksal KA 104 1 2 2 Navigationssal 105 11 5' 1”, 12 1 1 Maskinsal 106 1 1 Elektrotekniksal 107 1 2 1 Elektrolaboratorium 108 1' 5' 1" 1 1 Språkrum 1 09 10 1 Planetarium 110 1 Fysiklaboratorium 111 1 1 1 Riktarhall ] 12 1' 1" 1 Riktövningssal 113 2 2 Materielstudierum 1 14 2 1 1 1 Riktarrum 115 2' "* 19- 2 Pjäsrum ] 16 2 2 Servorum 1 17 2 1 Robotrum ] l 8 2 1 Eldledningsrum 119 2 1 Simulatorrum 120 3 2 Modellsal 121 1 1 Materielstudierum (motsvarande) 122 3 , 5 Motorrum 123 1 l 1 vningsanläggnin g »Ragnarök» 124 ' 1 1 1 Brandsläckningsbana 125 4 I 2 Övningsfartyg 126 1 . 1 Vågledarlaboratorium 127 5 1 Telefonmaterielrum 128 5 1 F örstärkarmaterielrum 129 5 1 Radiomaterielrum 130 5 1 S pecialradarmaterielrum 131 5 1 Radarsignalspaningsrum 132 5 1 Serviceövningsrum 133 5 1 Televerkstad 134 5 1 Plottingrum 13 5 5 1 PPI-rum 136 1
2
4
r—A—n—n
i—NF—t—ll—
_-
......
tqu—n—nu—t—n—u—n—Av—u—tq—
00—-
—- b—nh—Awt—IN
j 1
|__—_—
t—NMNNNH
Simulatorrum 137 Stridsledningscentral typ 138 torpedbåt Stridsledningscentral typ 139 C ÖrlB Rapportcentral 140 Spelledningsrum 141 Radaranläggning PK 803, 142 Arte 62 Spaningsradar ubåt 143 Spaningsradar PS-41 144 Eldledningsradar PE-34 145 Eldledningsradar PE-36 146 Spanings- och navigeringsradar: 147 PS-63 för T 121 Spanings- och navigerings- 148 radar: PS-63 Navigeringsradar: PN—65, PN-73 149 Telegraferings- och maskin- 150 skrivsal Laboratorium 151 Radiotjänstövningssal 152 Telegraferings- och morserum 153 Telegraferingsrum 154 Radiopcjlingsrum 155 Transmittercentral 156 Bevaknin gscentral 157 Sambandscentral 158 Fjärrskriftsrurn = B 29 159 Radiomaterielstudierum 160 Telefoniövningsanläggning 161 Rapportcentral för minutkiks- 162 stationer Optisk signaltjänst 163 Ubåtsjaktövningsanläggning 164 »Fregatten» Materielstudierum 165 Praktikrum 166 Minrum 167 Minröj nin gsmaterielrum 168 Minspelrum 169 Taktisk övningsanläggning Mimer Sammanställningssal 170 Landstridsledningscentral 171 Stridsledningshytter 172 Torpedanfallsbanor Vidar/Valrossen Övningsanläggning 173 Igenkänningsdetalj: Film- och modellrum 174 Närförsvarsdetalj 175 vningssalar m m: Ritsal 176 Fysiksal 177 Kemisal 178 Skrivmaskin- och expeditions- 179 tjänst Varukännedom 180 Radar- och stridsledningsrum 181 ngmaskinutbildning 182 Motorutbildning 183 Radiotelegraäutbildning 184 Radiolaboratorium 185 Trådsignaltjänst 186
aooaooeoaama
de
ocean—|
10
10 10 10 10
10 10 10 10 10 10 10
10
2
1 Ubåtsjakttjänst B 187 1" 1 Närförsvarstjänst 188 1" 1 Sjömaningsrum 189 1" 1 Klargöringshall, torped- 190 1" 1 Skeppshantverk 191 11 2 Elverkstad 192 11 ] Maskinverkstad 193 11 1 Smedja 194 11 1 Härdrum 195 11 1 Pannverkstad 196 11 1 Kopparslagarverkstad 197 11 1 Svetsverkstad 198 11 1 Filarverkstad 199 11 1 Monteringshall (300 m”) 200 11 1 Motorhall 201 11 1 Övningstank 202 1 Amatörradiostation (= B 45) 203 2 Sjömanskapsrum 204 11 1 Livräddningsrum 205 11 1 Övningsanläggning »Eldtunga» 206 11 4 1 Skyddstjänstsal 207 11 5 Stridssjukvårdstjänstrum 208 11 (= B 48) 1 Demonstrationsrum ABC 209 " 1 Dyktankanläggning 210 Vitså 1 1 3 1 Gymnastik- och samlingshall C la 1 1 Övnings- och vårdhall 8 ' x x x x Lokal för framställning av ] illustrationsmateriel D —- i i B. Utomhusanordningar i 1 Skolskjutningsbana G lb * 1 2 3 1 Korthållsbana 2 1 1 Korthållsbana för eldexercis 3 1 1 1 Handgranatsbana, tränings- 5 1 1 Anordningar för ABC/sjv- 7 utbildning 1 1 1 ] Idrottsplats 10 1 1 1 Simanläggning (badplats) 11 1 l 1 Hinderbana 12 1 1 1 Terräng— (skid-) löpnings- 13 banor 1 1 Anordningar för orienterings- | utbildning rn m 14 | 1 1 Filmskjutbana H 1 l 1 1 Motståndsområde (måste) för 2 i utbildning i strid, lös ] ammunition . BÖS . 1 Marinens underofficersskola 1 Artilleriskola ” Maskinskola ' Skyddsskola ** Radar- och teleskolor " Signalskola " Ubåts- och ubåtsjaktskola 5 Stridssjukvårdsskola ” Minskola KÖS 1" Bataljon af Trolle 11 Lokaler för teknisk utbildning 12 Bataljon Sparre
Antal anordningar vid respektive förband
Benämning/funktion Beteckning/förslag Nothän-
till beteckning visning, _— mm KA1 KA2 KA3 KA4 KAS Litt Nr
1 3 4
A. Inomhusanordningar
x x x x x Allmän lektionssal A — 1 l 1 1 1 1 Taktiksal B 1 2 1 1 1 1 Filmsal (samlingssal) 2 2 1 1 1 1 Fältarbetssal (skyddstjänstsal) 3 1 Motorsal, hjulfordon 4 l 1 1 1 1 1 Telegrafisal m m Så i 1 1 1 1 1 Allmän Signalsal 5b » 1 1 1 1 1 Sjukvårdssal 6 1 Skrivmaskinsal 32 1 1 1 Fast övningsradiostation 45 1 Sjukvårdssal 48a 2 1 Anatomisal 48b 1 1 Poliklinikrum 48e * 1 Bäddrum 48d 1 1 Laboratorium 48e ” 1 Sjukvårdsmaterielsal 49 1 l 1 Bryggtjänstsal 250 1 Indikatorsal 251 1 1 Lektionssal, lätt artilleri 252 1 1 1 1 1 Minmaterielsal 253 1 1 1 1 1 Minutbildningssal 254 1 1 1 1 1 Maskinutbildningssal 255 1 1 1 1 1 Navigationssal 256 1 1 1 1 1 Plottingsal 257 1 Radarnavigeringssal 258 1 1 1 1 1 Riktövningssal, sjöfrontsartilleri 259 . 1 1 Riktningsorienteringsrum 260 i 1 Robotsal, lätt robot 261 i 1 1 Sambandssal (-central) 262 | 1 Sjömaningssal 263 | 1 1 1 1 1 Stridsledningscentral, övnings- 264 I 1 1 Strids- och eldledningssal, sjö- 265 ; frontsartilleri ; 1 Strids- och eldledningssal, lätt 266 ? artilleri ? 1 1 1 1 1 Stridsledningsplats, övnings-, sjö- 267 frontsartilleri 1 Stridsledningsplats, övnings-, lätt 268 artilleri 1 Övningsminstation 269 5 Allmänna salar 270 5 1 Skrivmaskinsal (= B 32) 271 1 1 Gruppstudierum 272 5 12 Stationslaboratorium 273 5 1 Elverkstad 274 5 1 Radarservice 275 4 2 Laborationssalar 276 4 3 Rum för centralinstrument 277 5 1 Handvapensverkstad 278 5 1 Smedja och svets 279 5 1 Rum för VVS-utrustning 280 5 1 El- och servolaboratorium 281 5 2 Televerkstad 282 5 1 Telelaboratorium 283 5 l Laboratorium för lärare 284 5 1 Demonstrationsrum 285 5 1 Dieselrum 286 5 SOU 1972: 53 305
2
1 Provbänkrum 5 1 2 1 1 1 Gymnastik- och samlingshall C la ' 1 Övningshall för vattenutbildning 9 1 3 1 1 1 Övnings- och vårdhall (Pjäshall) 10 5' 5 1 1 1 1 1 Mäthall med övningsstereoanläggning 11 1 Robothall, kustrobot 12 1 Radarhall 13 5 1 Bilhall med smörjgrop 14 5 1 Maskinhall 15 5 1 1 1 1 1 Lokal för framställning av D —
illustrationsmateriel m m
skjutfält (motsvarande)
1 En allmän lektionssal per utbildningskompani 5 Marinens sjukvårdsskola (KA4) 5 Instruktörsskolan (KA4) 5 KA radarskola (KA4) 5 KA mekanikerskola (KA2) 5 KA2: Gräsvik och Rosenholm 7 KA2: Rosenholm (3), Tjurkö (l) 5 KA2: Rosenholm
B. Utomhusanordningar
2 4 1 1 Skolskjutningsbanor G lb 7 1 4 1 2 ] Korthållsbana 2 5 1 2 2 2 2 Korthållsbana för eldexercis 3 5 1 2 1 1 1 Handgranatbana, tränings- 5 5 1 1 1 1 1 Anordning för ABC-lsjukvårds- 7 utbildning
1 Bana för körning i terräng 8 5 motorcykel 1 Bana för körning bil, hjultraktor m 11 9 5 2 1 1 1 Idrottsplats 10 1 1 1 Simanläggning (badplats) ]] 1 2 1 1 1 Hinderbana 12 5 1 2 1 1 1 Terräng- (skid-) löpningsbanor 13 5 1 2 1 1 1 Anordning för orienteringsutbildning 14 5 in m 1 2 1 1 1 Linjebyggnadsbana, lätt kabel 15 5 1 1 1 1 1 Bana för enskild eldexercis och 16b eldexercis i förband, skarp ammunition 1 1 1 1 1 Stråk för bogserade mål 17 Ingår i
G 16
1 1 1 1 1 Handgranatsbana, skarpa hand- 18 granater 1 1 1 1 1 Sprängplats 19 1 2 1 1 1 Filmskjutbana H 1 5 2 3 1 1 1 Motståndsområde (-näste) för 2 5 utbildning i strid, lös ammunition 1 1 1 1 1 Motståndsområde (måste) för 5b 5 utbildning i strid, skarp ammunition 1 1 1 1 1 Övriga stridsskjutningar in in på S —
Bilaga 12:12
Sammanställning av arbetskraftsbehov för dukningstjänst m m inom marinen
Beräknat (uppskattat) arbetskraftsbehov för dukningstjänst m in vid förband (skola) med hänsyn till utbildningsverksamhetens omfattning
Flottan
Skola Utbild- Beräknat Uppskat- Tillägg för Tillägg för Tillägg för Totalt Normalbe- (motsva- nings- arbets- tad arbets- befälsut- gång- och vissa sko- antal hov per år rande) styrka krafts- tid för re- bildning ställtid, lor (ut- arbets- av hand- enl ÖB behov för gelmässig och viss oförutsett bildnings- timmar räcknings- värn- duk- städning kursverk- m 111 ca linjer) vid per år och värn- ] plikts- nings- rn m samhet ca 20 % av BÖS skola för pliktiga plan tjänst 20 % av summa duknings- med sex 1969/76 summa kol 3, 4 tjänst in in månaders kol och 5 produk- ' 3 och 4 tionsskede Antal vpl Tim/år Tim/år Tim/år Tim/år Tim/år S:a tim/år ! 1 2 3 4 5 6 7 s 9 1458 — _ _ _ _ _— 5 7001 6 BQS 850 5 000 3 500 1 700 2 050 12 100 24 350 26 . KÖS 3 450 13 900 2 500 3 300 3 900 23 600 25 g ÖrlB S » V 5 » O S:a Flottan 4 300 — 6 000 — — —— — 57
1 Behovet av arbetskraft för KSS har bedömts vara ungefär lika med behovet vid Krigsskolan, Karlberg ? Vid krigsförbandsövning beräknas behovet av arbetskraft för basövning (markstridstjänst) till ca 0,5 % av inkallad krigsförbandsstyrka
Förband Utbild- Beräknat Uppskat- Tillägg för Tillägg för Tillägg för Totalt an- Normalbe- nings- arbets- tad arbets- befälsut- gång- och vissa sko- tal arbets- hov per år styrka krafts- tid för re- bildning, ställtid, lor och timmar av hand- under behov för gelmässig särskild oförutsett ytterför- per år och räcknings- grund- duknings- städning övning och m m ca läggningar förband värn- utbild- tjänst. m m krigsför- 20 % av för duk- pliktiga ning Jfr Armén bands- summa nings- med sex Art, bil övning ca kol 3, 4 tjänst m m månaders 12:2 35 % av och 5 produk- summa tionsskede kol 3 och 4
Antal vpl Tim/år Tim/år Tim/år Tim/år Tim/år S : a tim/år
1 2 3 4 5 6 7 8 9
KA 2 800 4 000 2 000 2 100 1 620 3 800 13 520 14 KA 3 350 2 200 1 500 1 295 1 000 1 900 7 895 8 KA 4 575 3 100 2 000 1 785 1 380 4 750 13 015 14 KA 5 425 2 500 2000 1575 1215 1900 9190 10 Summa
KA 2 950 — 9 500 — — — — 60
Anm: Vid krigsförbandsövning beräknas behovet av arbetskraft till ca 0,6 % av inkallad krigsförbands- styrka
? KA 1 800 4 000 2 000 2 100 1 620 3 800 13 520 14 | I i l l
Bilaga 12:13
Förslag till normer för beräkning av arbetstid för dukningspersonal inom marinen
Jfr bilaga Specifikation Skola/timmar Anm. 12: 12 kolumn "__—"_— nummer BÖS KÖS
Flottan 3 Årligt antal arbetstimmar (exklusive fram- 3,5 3,5
ställning av illustrationsmateriel) per värnpliktig i utbildningsstyrkan
3 Antal arbetstimmar per år och skola för fram- 1 900 1 900 ställning av illustrationsmateriel, foto m m (D)
4 Antal arbetstimmar per år och skola för regel- 3 500 2 500 mässig städning m m
5 Antal arbetstimmar per år och skola för befäls- 20 % 20 %
utbildning (skolans utbildningsbefäl) beräknat i procent på sammanlagda antalet arbetstimmar , enligt kolumn 3 och 4 ovan.
6 Antal arbetstimmar per år och skola för gång- 20 % 20 % och ställtid, oförutsett m m beräknat i procent på sammanlagda antalet arbetstimmar enligt kolumn 3, 4 och 5 ovan
— För krigsförbandsövning beräknas personalbe- — — ÖrlB hovet för dukning m in vid genomförande av basövning (markstridstjänst) uppgå till ca 0,5 % av inkallad krigsförbandsstyrka
Jfr bilaga 12: 12 kolumn nummer
Timmar/förband An- märkning
Specifikation
Kustartilleriet 3 Årligt antal arbetstimmar per värnpliktig i 4,0 utbildningsstyrka exklusive framställning av illustrationsmateriel, foto m m (D)
3 Antal arbetstimmar per år och förband för 800 framställning av illustrationsmateriel, foto m m
4 Antal arbetstimmar per år och förband för 2 000 KA 3 = 1500 regelmässig städning, visst underhåll m m 5 Antal arbetstimmar per år och förband för be- 35 %
fälsutbildning, särskild övning och krigsförbands- ! övning skede B: 1—2 beräknat i procent på | sammanlagda antalet arbetstimmar enligt kolumn 3 och 4 ovan 6 Antal arbetstimmar per år och förband för gång- 20 % och ställtid, oförutsett m m beräknat i procent på sammanlagda antalet arbetstimmar enligt kolumn 3, 4 och 5 ovan 1 l
7 Övrig uppskattad arbetstid för utbildning vid 1 förband, exklusive arbetstid enligt kolumn 3 ovan
—— Arbetstid för krigsförbandsövning skede F: 1—2 beräknas uppgå till ca 0,6 % av inkallad krigs- förbandsstyrka
ro
1 KA 1: Avser enbart arbetskraftsbehov för dukning m m i samband med övningar i vattenutbild- ning KA 2: För KA mekanikerskola beräknas arbetskraftsbehovet till ca 1 900 timmar/år KA 4: För marinens sjukvårdsskola, instruktörsskola och kustartilleriets radarskola beräknas arbetskraftsbehovet för samtliga utbildningsenheter till ca 2 850 timmar/år KA 1—5: Tillägg för transporter, dukning m in vid utbildningsanordningar inom ytterområden (motsvarande) ca 1 900 timmar/år och förband 5 Erforderligt antal arbetstimmar för dukningstjänst i samband med särskild övning och krigs- förbandsövning under veckorna B 1 och B 2 är inräknat i normalarbetskraftsbehovet (jfr bilaga 12:12, kolumn 5)
Bilaga 12:14
Förslag till principorganisation för dukningstjänst inom kustartilleriet
UTBAVDELNING 1
HUVUDMAN2 MÅLCHEFS
DUKNINGSENHET
INOMHUSANORDNINGAR UTOMHUSANORDNINGAR
Personal
Chef er: Äldre underbefäld Ö vriga: Handräckningsvärnpliktiga4
Arbetsuppgifter
Dukning av vissa utbildningsanordningar Drift av vissa utbildningsanordningar Underhåll av vissa utbildningsanordningar Transport av utbildningsmateriel Framställning av illustrationsmateriel, foto m m Regelmässig städning av vissa inomhuslokaler Säkerhetstjänst vid vissa skjutningar (fältskjutningar, motsvarande)
Anm: 1 Chef för utbildningsavdelning eller bataljonschef * Flaggunderofficer/förvaltare ” Sj ömålsverksamheten ligger utanför UH kompetensområde ' Antal enligt bilaga 12: 15
Bilaga 12:15
Sammanställning av beräknat behov av befäl -— exklusive huvudman — och handräckningsvärnpliktiga får inre och yttre utbildningsanordningar inom marinen
1 Tilldelas respektive skolchef enligt C BÖS bestämmande ” Varav ett äldre underbefäl ur KÖS 9 Varav 11 ur KÖS Förband/skola Antal äldre underbefäl Totalt antal hand- Anmärkning för inre och yttre ut- räckningsvärnpliktiga bildningsanordningar med sex månaders pro- duktionsskede l 2 3 4 KSS 1 6 BÖS — 261 Inkl 1. helikopterdi- . visionen KÖS 1 14 Exkl Rosenholm ] KA 1 2 14 KA 2 Gräsvik 1 6 Kungsholmstort — 2 Rosenholm 32 173 Inkl KÖS rn m KA 3 2 8 KA 4 2 14 KA 5 2 10 Summa 14 1 17
Bilaga 12:16
Förteckning över normerade utbildningsanordningar inom flygvapnet Jfr chefens för iiygvapnet skrivelse FS/O 30.8.1963 nr 614 (1405), 13.11.1964 och 28.4.1967 nr 614 (395) samt chefens för armén skrivelse Asth 16 och 17.12.1963 nr 602
Antal utbild- Benämning/funktion Beteckning Not- ningsanord- hän- ningar vid nor- vis- i malHottilj Litt Nr ning i 1 2 3 4 5 l : A. Inamhusanordningar 1 . 2 Allmän lektionssal A —— " 1 Basspelssal (= taktiksal) B 1 > 1 Filmsal, tillika ordersal för iiygande personal 2 ] Grovlektionssal (= fältarbetssal) 3 ] [ Signalövningssal (= allmän Signalsal) 5b * ] 1 Sjukvårdssal 6 i 1 Lektionssal för utbildning av säkerhets- 300 4 * materielskötare 1 Ovningsluftförsvarsgruppcentral 301 1 Sambandsövningssal 302 1 Instruktionsverkstad 303 [ Flygplansal 303a 1 Motorsal 303b l Vapensal 303c 1 Elektrosal 303d 1 Simulatoranläggning 304 1 Tränings- och kalkylatorrum 304a X Flygtjänstbyggnad 305 X Ordersal för hygande personal 305a 5 ; 1 Gymnastik- och samlingssal C la f B. Utomhusanordningar ' 1 Skolskjutningsbana G lb _ 1 Korthållsbana 2 ; ] Korthållsbana för eldexercis 3 ' 1 Handgranatsbana, tränings- 5 1 Anordning för ABC/sjukvårdsutbildning 7 ' 1 Idrottsplats 10 1 Simanläggning (badplats) 11 1 Hinderbana 12 X Terräng- (skid-) löpningsbana 13 X Anordning för orienteringsutbildning m m 14 X Bana för enskild eldexercis och eldexercis 16b 7 i förband 1 Handgranatsbana (skarpa handgranater) 18 1 Sprängplats 19 1 Motståndsområde (måste) för utbildning i strid, H 2 ” lös ammunition 1 Anordning för befästningsarbeten 4 1 Motståndsområde (måste) för utbildning i strid, Sb ”
skarp ammunition
Därutöver tillkommer vissa speciallektionssalar bl a vid F 5, F 14, F 18 och F 20 I regel två allmänna lektionssalar per Bottilj Endast vid vissa flottiljer. Vid övriga utnyttjas B 301
En sal per division (motsvarande) Enkel anordning Utbyggs ej. G 3 bana utnyttjas för ifrågavarande övningar
1 2 3 ** Endast vid Hottilj som utbildar säkerhetsmaterielskötare 5 B 7 5
Endast en anordning utbyggs vid iiottilj som ej kan utnyttja gamisons utbildningsanordning
Bilaga 12:17
Förteckning över normerade utbildningsanordningar samt förslag till underlag för beräkning av arbets- kraftsbehov för dukningstjänst inom flygvapnet Beräknat antal plutonstimmar respektive arbetstimmar per år och utbildningsanordning för grundutbildning av värnpliktiga vid tiygliottilj Beräkningen gäller för normalflottilj med ca 400 värnpliktiga i utbildningsstyrka organiserad på ca 12 utbildningsenheter (-plutoner) och fördelad på fyra utbildningsomgångar
Slag av utbild- ningsanordning enl
Förslag Antal plut- Antal arbetstimmar/år till norm tim/år för fördelat på
Summa Anmärk-
arbetstim/ ning
bilaga 12: 16 för ovan an- lår enl kol dukning given ut- Dukning, Regelmäs- Underhåll 5—7 bildnings- transport sig städ- som åvilar styrka m m ning m rn duknings- Litt Nr Min/plut- Pluttim/år personal S:a tim/år tim Tim/år Tim/år Tim/år 1 2 3 4 5 6 7 8 9 A. Inomhusanordningar A — X — x x X )( X=trupp B 1 20 150 50 100 — 150 2 60 851 85 160 -—— 245 3 45 300 225 110 — 335 5b” X X X 3 70 — 70 6 10 180 30 100 —— 130 3003 X — 3 — — — 301 X — 3 45 —— 45 302 X —— 3 10 — 10 303 X —- 5003 4 150 454 695 304 3 — — — — — 305 x — X X x X C la 20 450 150 500 — 650 D — 5 — —— — — —— B. Utomhusanordningar G lb 15 800 200 — — 200 26 15 1 000 250 — —- 250 3 15 130 35 — — 35 5 X 200 X — 8 8 7 60 180 180 _ — 180 10 20 60 20 — — 20 11 X — X _ 8 8 12 10 60 10 — — 10 13 X — X —— 15 15 14 X — X — 15 15 16b7 — — — — — — 18 X — X — 8 8 19 30 50 25 —- 8 33 H 2 15 200 50 — 45 95 4 X — X -— — X 5b 35 3053 205 — — 205 Summa — —-— 2 015 1 245 152 3 412
1 Filmförevisning (motsvarande) 45 timmar för Bygande personal (befäl) och 40 timmar för värnpliktiga. För de sistnämnda kan allmän lektionssal tas i anspråk 2 Endast vid vissa Hottiljer * Specialinstruktörer disponeras för utbildningen * Uppskattat arbetskraftsbehov 5 Behov av arbetskraft för fotografering m ni har beräknats bli tillgodosett genom Hottiljens fotodetalj (motsvarande) 6 För befälsutbildning; skjutningar med befäl (flygande personal, tekniker m H) 7 Utbyggs ej. G 3 bana utnyttjas för ifrågavarande övningar " Inklusive tid för övningar med teknisk personal
Bilaga 12:18
Sammanställning av arbetskraftsbehov för dukningstjänst m m inom flygvapnet Beräknat arbetskraftsbehov för dukningstjänst rn m vid flygliottilj (skola) med hänsyn till utbildnings- verksamhetens omfattning
Flygtiot- Utbild- Beräknad Beräknad Tillägg för Tillägg för Totalt Normalbe- tilj/skola ningsstyr- arbetstid arbetstid krigsför- gång- och antal ar- hov per år ka under för duk- för regel- bands- ställtid, betstim- av grundut- nings- mässig övning, oförutsett mar per år handräck- bildning tjänst städning särskild m m och Hyg— ningsvärn- m m m rn övning och Ca 20 % flottilj för pliktiga Jfr bilaga befälsut- av summa duknings- med sex 12: 17 bildning kol 3, 4 tjänst m m månaders (en om- och 5 produkti- gång av onsskede varje per år) Ca 30 % : av summa ( kol 3 och | 4
Antal vpl Tim/år Tim/år Tim/år Tim/år S:a tim/år
[ 1 2 3 4 5 6 7 8
' F 1 (400 2 000 1 400 1 000 900 5 300 8 ! F,4 (400 2 000 1 400 1 000 900 5 300 8 * F 45 (400 2 000 1 400 1 000 900 7 2001 8 ' F 6 (400 2 000 1 400 1 000 900 5 300 8 F 7 (400 2 000 1 400 1 000 900 5 300 8 F 10 >400 2 225 1 400 1 000 900 5 525 8 F 11 (400 2 000 1 400 1 000 900 5 300 8 F 12 >400 2 225 1 400 1 000 900 5 525 8 F 13 (400 2 000 1 400 1 000 900 5 300 8 F 14 11 4003 12 F 15 (400 2 000 1 400 1 000 900 5 300 8 F 16 med F 20 (400 2 000 1 400 1 000 900 7 2001 8 F 17 (400 2 000 1 400 1 000 900 5 300 8 F 18 11 4002 12 F 21 >400 2 225 1 400 1 000 900 5 525 8 S:a Hyg- vapnet — —- — — — — 128 Anm:
1 Tillägg för kursverksamhet = 1 900 arbetstimmar ” Bedömt antal arbetstimmar för skolans verksamhet enligt uppgift från chefen för flygvapnet
Bilaga 12:19
Förslag till principorganisation för dukningstjänst inom flygvapnet
TEKNISK UTBILD- CHEF 4. KOMP NINGSLEDARE | HUVUDMAN1
Dukningsgrupp för inre och yttre utbildningsanordningar
i l i I | BASCHEF i i !
Personal
Chef: Äldre underbefäl eller flygtekniker2 Övriga: Handräckningsvärnp]iktiga2
Arbetsuppgifter Dukning av vissa utbildningsanordningar Drift av vissa utbildningsanordningar Underhåll av vissa utbildningsanordningar Transport av utbildningsmateriel Regelmässig städning av vissa utbildningslokaler enligt bilaga 12: 17
(Säkerhetstjänst för markstridsutbildning enligt fastställd instruktion för respektive skjutövningar)
Anm:
1 Utbildningsledare (förvaltare), deltid ” Antal enligt bilaga 12:20
Bilaga 12:20
Sammanställning av beräknat behov av befäl — exklusive huvudman - och handräckningsvärnpliktiga får inre och yttre utbildningsanordningar inom flygvapnet
Flygflottilj/skola Antal äldre underbefäl eller Totalt antal handräckningsvärn- Hygtekniker för inre och yttre pliktiga med sex månaders pro- utbildningsanordningar duktionsskede
1 2 3
F 1 1 8 F4 1 8 F 5 1 8 F 6 1 8 F 7 1 8 F 10 l 8 F 11 1 8 F 12 1 8 * F 13 1 8 : F 14 2 12 F 15 l 8 F 16 med F 20 1 8 F 17 1 8 F 18 2 12 ; F 21 1 8 ; Summa 17 128
Bilaga 12: 21
Förslag till grundtilldelning av förrådsmän för målmaterieltillverkning fär förband mm inom elleri anslutning till samma garnisonsort
Berörda organisa- Garnisons- Antal för- tionsenheter ort, där mål- rådsmän för materieltill- målmateriel- verkning bör tillverkning ske efter centra- lisering till ett av de i kol 1 angiv- na förbanden 1 2 3 I 1, SkyddS, K 1, Kungsängen 2 Fo 44, KS I 2, Fo 52, Milo- Karlstad 2 stab B, A9 I 3, Fo 51, Örebro 1 I 4, A 1, T 1 Linköping 3 TrängKAS, Fo 41, InfSS, F 13 I 5, A 4, F 4, Fo Östersund 2 22, Milostab NN, ATS I 11, Fo 18/16 Växjö 1 (del) I 12, Ing 2, Fo Eksjö 2 18/16 (del) I 13, Fo 53, ArtSS Falun 1 I 14, Fo 49, F 15 Gävle 1 I 15 Borås 1 I 16, IanAS, Halmstad 2 Fo 31, F 10, F 14 I 17, Fo 32 (_del), Uddevalla 2 Fo 34, F 7, Ogull I 19, P 5, S 3, A 8, Boden 3 Ing 3, HkpS, Fo 63/65, Milostab ON I 20, K 4, Umeå 2 KavKAS, Fo 61 I 21, T 3 Sollefteå 2 P 2, T 4, F 5 Hässleholm 2 P 4, K 3, PS, T 2, Skövde 2 US, Fo 35, Milo- stab V
1 2 3
P 6, A 3, Fo 14, Kristianstad 2 Milostab S
P 7, Lv 4, Fo 11, Revingehed 2 BoMö
P 10, MotorS, Strängnäs 2 Fo 43, Milostab Ö P 18, A 7, Lv 2, Visby 2 GK/KA 3, MKG A 6, ArtKAS Jönköping 1 Lv 3, LvSS Norrtälje ] Lv 7, F 21, Fo 67, Luleå 1 BoLu
Ing 1, IngKAS, Södertälje 2 FältarbS, HvSS, F 11, ArtliygS,
F 18
S 1, SignKAS, Uppsala 3 StabSbS, AUS, P 1, PKAS, F 1, F 16/F 20, Fo 47/ 48
S 2, FJS, F 6 Karlsborg 1 Fo 66, JS Kiruna 1 BÖS, 1.hkpdiv, Berga 1 ÖrlB O, komp Vitså, komp Gålö
KÖS, ÖrlB S, Karlskrona/
Fo 15, BK/KA 2, Rosenholm 3 F 12, F 17, Väders, Fo 18/16 (del) FO 32, GbK/KA 4,Göteborg 2 ÖrlB V, Lv 6, LVKAS, RMS
Fo 46, SK/KA ], Vaxholm 1 KSS NK/KA 5, Lv 5, Härnösand 1 Fo 23 Summa 57
Bilaga l3:1 Förslag till fördelning av skjutfältsordonnanser m fl
Förband Behov av Antal hand- Hänvisning Förband Behov av Antal hand- Hänvisning (motsv) årsinsatser räcknings- till annat (motsv) årsinsatser räcknings- till annat , värnpliktiga förband, värnpliktiga förband, , Ordon- Re- med sex annan Ordon— Re- med sex annan i nanser serv månaders plats, rn m nanser serv månaders plats, m m ', produk- produk- l tionsskede tionsskede ? 1 Armén armén (forts) I 1 2 2 8 Lv 7 1 1 4 T åme I 2 2 1 6 Ing 1 2 1 6 I 3 2 1 6 Ing 2 — -— - I 12 ; I 4 — — — InfSS Ing 3 1 1 4 . I 5 2 1 6 S 1 1 1 4 I 11 2 1 6 S 3 — — — I 19 I 12 2 1 6 T 1 — — — InfSS I 13 2 1 6 " T 2 — — — P 4 I 14 2 2 8 Aven Marma T 3 l 1 4 Nytt fält I 15 2 2 8 Aven Rem- T 4 — — — P 2 mene InfSS 2 2 8 I 16 2 1 6 IanAS — — — I 16 I 17 2 1 6 KavKAS — — — I 20 I 19 2 1 6 Flera platser PKAS — — — P 1 I 20 2 1 6 PS — — — P 4 I 21 2 1 6 ArtKAS — — — A 6 . K 1 — — — I 1 ArtSS 2 1 6 | K 3 _ _ _ P 4 LvSS 1 1 4 ; K 4 — — — I 20 LvKAS — — — Lv 6 I P 1 2 2 8 Veckholm IngKAS — — - Ing 1 I och Utö FältarbS — — — Ing 1 [ P 2 1 1 4 StabSbS och = 2 1 6 Ravlunda SignKAS — — — S 1 1 P 4 2 1 6 Kråk m m AUS — — — S 1 * P 5 — — — Tåme TrängKAS — — - InfSS , P 6 2 1 6 HvSS 1 1 4 i P 7 2 2 8 JS 1 1 4 ? P 10 2 l 6 _ . i P 18 1 1 4 Hällarna m 111, Så armen 64 46 220 i övrigt A 7 Tofta Marinen A 1 — — -— InfSS KÖS — — — KA 2 A 3 — — — P6 Rosenholm A 4 1 1 4 KA 1 l 1 4 A 6 2 1 6 KA 2 2 1 6 Rosenholm A 7 2 2 8 Tofta KA 3 — — — A 8 1 1 4 KA 4 1 1 4 Lv 6 och A 9 1 1 4 Högsbo Lv 2 — — — A 7 KA 5 1 1 4 E', % I I ; LVSS S:a marinen 5 4 18 Lv 6 1 1 4 Totalt 69 50 238
Härtill kommer 24 radarobservatörer för spaningsradarstationer, 52 radaroperatörer för marin radar samt 40 båtstyrare, sammanlagt 116 värnpliktiga med sex månaders produktionsskede.
Bilaga 13:2 Förslag till fördelning av handräckningsvärn— pliktiga för flygvapnets bomb- och skjutplatser
| I | i l i I ) ! Används Antal handräcknings- Bomb- och skjutplats __ värnpliktiga med ——_—-——— hela året del av sex månaders Förband Namn året produktionsskede Anm. F 3 Kärnskogen 1 12 F 4 Bynäset 1 12 Granträsk 1/2 5 F 6 Enebågen Hammaren 1 12 Sidön | F 7 Såtenäs 1 12 | Hattefuran 1 12 F 10 Laganmälet 1 8 F 12 Sandby 1 8 F 13 Granholmen ; 1 10 Skenholmen F 14 Tönnersjö 1 16 1/2 71 1 För extra brandskydd F 15 Tönnebo 1 16 1/4-1/10 Längvind 1/2 7 F 16 Rossholmen ] 1 12 Tämnaren F 17 Bollö 1 16 Lindö 1 16 F 18 Askö 1 12 F 21 Junkön 1 12 ! Nausta 1/2 6 | Härtill kommer båtstyrare (båtgastar) 8 1 Summa 219 '
Bilaga 14:1 Läger och ytterförläggningar: Göromålen och dessas fördelning
Funktioner Förekommande göromål utförs
vid armén av/genom vid kustartilleriet av/genom
anställd avtal den övande handräck- anställd avtal den övande handräck- personal truppen ningsvärn- personal truppen ningsvärn- pliktiga pliktiga
Förrådstjänst - Lägerförråd l 1 Ammunitions- * förråd 1 1 Kompani- förråd 1 1 Drivmedels- anläggning 1 1 1 1 Yttre renhållning Snöröjning 1 Sop- och latrin- tömning ] 11 l1 11 1 11 11 Yttre renhåll- ning i övrigt 1 1 Städning Sjukvårds- lokaler ] 1 Lägerförvalt- ningens expe- ditioner 1 l 1 Truppförläggn Kompaniexp Befälsrum 1 1 , Dagbefälsrum » Befälsförlågg- ningar 1 1 1 Matinrättningar och mässar 1 1 1 Dukning rn rn 1 Såkerhetstjänst 1 Bevakning 1 Transporttjänst Transport av personal livsmedel ll El gods sopor och latrin 1 1 Övr transporter 1 1 Sjötransporter 1* 1' Maskintjänst 1 1 Kasernvård 1 1
>..- i-At-ll—b—l Hb—
Anmärkningar 1 I första hand bör avtal träffas. = För sjötransporter bör avses anställda och värnpliktiga ur fredsförbandet.
Bilaga 16:1
Armén
Handräckningsvärnpliktiga för vakttjänst
Beräknat behov av handräckningsvärnpliktigaför vakttjänst och för ordonnanstjänst i kasernvakt
Truppslag, förband m m
Förband med vår- och höstinryckande
Minimibehov av handräckningsvärn-
Årsbehov av hand- räckningsvärnpliktiga
omgångar pliktiga med sex må— med sex månaders naders produktions- produktionsskede för skede för vakttjänst ordonnanstjänst i vakt I 1 1 — 2 2 4 2 3 4 2 4 1 —— 2 5 4 2 11 4 2 12 4 2 13 4 2 14 4 2 15 4 2 16 4 2 17 4 2 19 4 2 20 4 2 21 4 2 Summa 2 52 30 K 1 1 —- 2 3 2 4 Jfr I 20 — —- Summa 1 4 4 P 1 4 2 2 4 2 4 1 — 2 5 Jfr I 19 _ _ 6 4 2 71 8 4 10 4 2 18 1 -— 2 Summa 2 24 16 A 1 1 — 2 3 4 2 4 4 2 6 1 — 2 7 Se Lv 2 —— 2 8 4 2 9 4 2 Summa 2 16 14
i Truppslag, Förband med vår- Minimibehov av Årsbehov av hand- [ förband m m och höstinryckande handräckningsvärn- räckningsvärnpliktiga i omgångar pliktiga med sex må- med sex månaders * naders produktions- produktionsskede för i skede för vakttjänst ordonnanstjänst i vakt | ' Lv 2 1 _ __ 3 1 — 2 4 1 — 2 i 5 4 2 : 6 4 2 i 7 4 2 : Summa 3 12 10 * Ing 1 1 _ 2 2 4 2 3 4 2 Summa 1 8 6 S 1 1 2 2 1 —— 2 3 1 2 Ö Summa 3 — 6 i [ T 1 1 — 2 i 2 1 — 2 i 3 4 2 [ 4 4 2 & Summa 2 8 8 i * AUS — — 2 * JS 4 2 InfSS (1) — 2 ArtSS — 1 i LvSS — 1 i Summa (1) 4 8 Summa behov för armén Inf 2 52 30 Kav 1 4 4 Ptrp 2 24 16 Art 2 16 14 Lv 3 12 10 Ing 1 8 6 Sign 3 — 6 Trång 2 8 8 Skolor (1) 4 8 Summa 16 128 102 230
* Ystad och Revingehed
Beräknat behov
KA1KA2
Gräs- vik
Kungs- holms-
Oskars- värn
Årsbehov av handräckningsvärnpliktiga för ordonnanstjänst i vakt under tjänste- tid (två omgångar per år) 2 2 — 2 2 — 2 Årligt minimibehov av handräcknings- värnpliktiga för vakttjänst under annan tid än tjänstetid (en omgång per år) 4 4 4 4 _ 4 Summa 30 Flottan Beräknat behov KÖS BÖS ÖrlBO ÖrlBV Anckar- af Trolle Sparre Stum— Muskö stierna kasern- kasem- holmen kasern- område område område Årsbehov av handräckningsvärn- pliktiga för ordonnanstjänst i vakt under tjänstetid (två omgångar per år) 2 2 4 2 2 2 2 Årligt minimibehov av handräck- ningsvärnpliktiga för vakttjänst under annan tid än tjänstetid (i förekommande fall även skötsel m in av hundar) 41 41 81 41 4 4 4 Summa 43
1 En tjänstgöringsomgång per år.
Förslag beträffande tilldelning av personal att ingå Bilaga 17: 1
i kasernvårdsgrupp vid truppförband och vissa utbildningsanstalter vid armén
Myndighet Förläggningsort Kasernvårds-
l grupp i Antal anställda 1 2 3 4 Milo S 1 11 Växjö 1 + 4 I 12 Eksjö 1 + 4 P 2 Hässleholm 1 + 4 P 6 Kristianstad 1 + 4 P 7 Ystad/Revinge 2 + 6 Dubbelförläggning med stora ytterområden A 3 Kristianstad 1 + 4 A 6 Jönköping 1 + 4 Lv 4 Malmö 1 + 4 Ing 2 Eksjö ] + 4 T 4 Hässleholm 1 + 4 ; Milo V I 15 Borås 1 + 4 i I 16 Halmstad 1 + 4 i I 17 Uddevalla 1 + 4 i P 4 Skövde 2 + 6 Svarar även för K 3 och PS 1 Klagstorp Lv 6 med RMS Göteborg 1 + 4 S 2 med FJS Karlsborg 1 + 6 Stort bostadsområde T 2 med US Skövde 1 + 4 Milo 0 I 1 Kungsängen 1 + 4 I 4 Linköping 1 + 4 I 14 Gävle 1 + 4 P 1 Enköping 1 + 4 P 10 Strängnäs ] + 4 A 1 Linköping 1 + 4 Lv 3 Norrtälje 1 + 5 Svarar även för LvSS, Väddö, under sex månader per år Ing 1 Södertälje 1 + 4 S 1 Uppsala 1 + 5 Svarar även för AUS/FGS T 1 Linköping 1 + 4 InfSS Borensberg 1 + 3 KS Solna 1 + 2 Verksamheten av mindre TYES Solna 1 + 2 omfattning än vid ett HvSS Vällinge 1 + ] regemente
D—A
; "10 B I 2 Karlstad 1 + 4 I 3 Örebro 1 + 4 I 13 Falun 1 + 4 A 9 Kristinehamn 1 + 4 ArtSS Trängslet 1 + 2 Milo NN I 5 Östersund 1 + 4 I 21 Sollefteå 1 + 4 A 4 med ATS Östersund 1 + 5 Lv 5 Sundsvall 1 + 4 T 3 Sollefteå 1 + 4 Milo ÖN I 19 Boden 2 + 6 Större bostadsområde I 20 Umeå 1 + 5 Svarar även för K 4 A 8 Boden 1 + 5 Större bostadsområde Lv 7 Luleå 1 + 4 Ing 3 Boden 1 + 5 Svarar även för HkpS MKG P 18 Visby 1 + 4 A 7/Lv 2 Visby 1 + 4 Summa 51 + 196
Svarar även för P 5 och 53. I
Bilaga 17:2 Förslag beträffande tilldelning av personal att ingå i kasernvårdsgrupp vid flottans utbildningsanstalter
mm
Myndighet Förläggningsort Kasernvårds-
! grupp » Antal anställda 1 2 3 4 KSS Näsbypark 1 + 2 Verksamheten av mindre omfattning än vid regemente BÖS Berga 1 + 5 Svarar även för;]. hkpdiv och Vitså KÖS Karlskrona 2 + 6 Tre särskilda kasernområ- den Bataljonerna Sparre och i af Trolle sammanförs till i ett område , ÖrlBO Muskö 1 + 3 ! ÖrlBV Göteborg 1 + 3 i ÖrlBS Karlskrona 1 + 3 i Summa 7 + 22
Bilaga 17:3 Förslag beträffande tilldelning av personal att ingå
i kasernvårdsgrupp vid kustartilleriförsvar/regemente
Myndighet Förläggningsort Kasernvårds- Anmärkning * grupp Antal anställda 1 2 3 4 Milo S' BK/KA 2 Karlskrona 2 + 6 Svarar även för Rosenholm och Kungsholmstort Milo V GbK/KA 4 Göteborg 2 + 5 Svarar även för Säve- området Milo ö SK/KA 1 Vaxholm 1 + $ Milo NN NK/KA 5 Härnösand 1 + 4 MKG GK./KA 3 Fårösund 1 + 6 Omfattande bostadsbe- stånd Summa 7 + 26
Bilaga 1714 Förslag beträffande tilldelning av personal att ingå
i kasernvårdsgrupp vid flygvapnets flottiljer och skolor
Myndighet Förläggningsort Kasernvårds- Anmärkning 81' UDP , Antal anställda 1 2 3 4 Milo S F 5 Ljungbyhed 1 + 5 F 10 Ängelholm 1 + 4 F 12 Kalmar 1 + 4 F 17 Kallinge 1 + 4 , Milo V F 6 Karlsborg 1 + 4 F 7 Såtenäs 1 + 6 Större bostadsområde F 14 Halmstad 1 + 5 Skolförband. Behov avmera
städpersonal än flottilj
Milo Ö i F 1 Västerås 1 + 4 » F 11 Nyköping 1 + 4 F 13 Norrköping 1 + 4 F 15 Söderhamn 1 + 4 F 16/F 20 Uppsala 1 + 5 F 18 Tullinge 1 + 5 Jfr F 14 Mila NN F 4 Östersund 1 + 4 Milo ÖN F 21 Luleå 1 + 4 Summa 15 + 66
Bilaga 19:1
B. C. Ysander
1. Kostnadsbegrepp och kalkylprinciper
Många icke-ekonomer synes, kanhända uti- från sin privatekonomiska vardagserfaren- het, betrakta begreppet »kostnader» som nå- got mycket klart, entydigt och påtagligt. Man behöver emellertid bara genomögna några godtyckligt valda kostnadskalkyler hämtade från statligt utrednings- och för- valtningsarbete för att inse att så icke är fallet. Det finns ett mycket stort antal möj- liga kostnadsdefinitioner och kalkylprinci- per, som var och en kan vara relevant i vissa beslutslägen och med viss intressein- riktning. Beräkningsresultatet kan bli vä- sentligt annorlunda, kan mångdubblas i storlek, när man går över från en kostnads- definition till en annan.
Dessa skillnader är inte minst framträ- dande när det gäller kostnadsberäkningar inom försvaret. Ifråga om Värnpliktskost— naderna som vi här har anledning särskilt studera finnes redan en mångfald skilda typer av kostnadskalkyler föreslagna eller genomförda (se tex litteraturhänvisning [l, 4, 5, 6, 10, 11, 12]). I många fall pre- senteras och diskuteras emellertid fortfa- rande kostnadskalkyler i statligt utrednings- arbete mycket kortfattat och ofta utan en närmare precisering av de tillämpade be- greppen. Detta kan uppenbarligen lätt leda till missförstånd och onödiga meningsmot— sättningar, vilket är desto mer beklagligt då man hoppas under de närmaste åren
Värnpliktskostnader
successivt allmänt införa mera genomar- betade kostnadsrutiner och investeringskal- kyler inom den statliga sektorn. Ifråga om värnpliktskostnaderna kan också en be- greppsmässig klarhet vara av särskild vikt då man har anledning vänta sig att dessa kostnader kommer att spela en relativt cen— tral roll för försvarsdiskussionerna under 1970-talet som följd av ett krympande rela- tivt resursutrymme för försvaret och de därigenom aktualiserade organisationsned- skärningarna.
Avsikten med den följande framställning- en är således att, med denna motivering och som stöd för kostnadsdiskussionerna i ka- pitel 19, söka kortfattat men systematiskt diskutera några relevanta typer av kost- nadsdefinitioner och kalkylprinciper ifråga om värnpliktsutnyttjande och där så är möj- ligt numeriskt exemplifiera resultatet av oli- ka slags kalkyler. En fullständig numerisk presentation av alternativa kalkylmodeller för det svenska värnpliktssystemet ligger icke inom ramen för denna framställning och är dessutom knappast möjlig att ge- nomföra med de knapphändiga data som idag föreligger. För ett mera utförligt be- handlat kalkylproblem avseende en speciell värnpliktskategori hänvisas till utredningens tidigare publicerade betänkande gällande bemanningsformer för statliga isbrytare och sjömätningsfartyg [12].
Före den principiella diskussionen av värn- pliktskostnadernas innebörd och mätning kan det vara skäl att kortfattat erinra om det svenska värnpliktssystemets nuvarande omfattning. I figur 1 ges en översiktlig skiss av värnpliktssystemet (se [10] för en grund- lig presentation av systemet).
Enligt värnpliktslagen är varje svensk man värnpliktig från och med det år han fyller 18 år till och med det år under vilket han fyller 47. Av de värnpliktiga år det emellertid endast en del som kommer att bli utnyttjade inom krigsmakten och av des- sa kommer i sin tur endast ett visst antal att tjänstgöra inom krigsorganisationen. De värnpliktiga som ej behöver eller kan ut-
Figur 1 Principskiss över värnpliktssystemet
Ålder
nyttjas inom krigsmakten förutsättes i stället bli använda inom andra delar av totalför- svaret såsom civilförsvaret eller det ekono- miska försvaret.
Det totala antalet årligen prövade värn- pliktiga har under efterkrigstiden varierat mellan 45 000 och 65 000. Vid inskrivnings- förrättningarna 1969/70 prövades exempel- vis drygt 55 000 man.
Enligt gällande bestämmelser skall grund- utbildningen påbörjas senast tredje året ef- ter inskrivningsåret. Det sk kvarstående- magasinet — inskrivna och på grundutbild- ning väntande värnpliktiga — får således maximalt omfatta tre åldersklasser. Enligt redovisning den 31.5 1971 uppgick kvar- ståendemagasinet till knappt 104000 man vilket motsvarar drygt två utbildningskon-
wax
18 år Kvarstående magasinet
KRIGSORGANISATION:
% = Lokalförsvarsförband W = Fälttörband Stridsfartygsförband Flygbasförband m m ——— = Repetitionsutbildning _ = Grundutbildning
Utbildade med
Avregistrerade begränsad militär använd- barhet
Antal
tingenter. Under 1970-talet minskar — vid bibehållen storlek på utbildningskontingen- ten — successivt kvarståendemagasinet till omkring 80 000 på grund av att ålders- klasserna då är mindre än den »normala» utbildningskontingenten som bestäms främst utifrån krigsorganisationens omsättningsbe- hov och fastställes genom årliga försvars- beslut.
Till gruppen »avregistrerade» hör, för- utom den naturliga avgången genom döda och utflyttade, de som frikallas såsom »odugliga till krigstjänst» på grund av ohäl- sa eller annan orsak samt de som befrias -— tex samer, sjömän i svensk handelssjöfart och vissa nyinflyttade. Hit hör även sk vapenfria värnpliktiga.
Det nya inskrivningsförfarandet som nu tillämpas innebär bl a att den värnpliktiges kvalifikationer registreras genom en »psy— kologisk profil», »medicinsk kapacitetspro- fil» och »hälsoprofil» enligt en ca 60— ställig kod, där variabelvärdena normalt kan variera från 0 (grund för frikallelse) till 9. Samtidigt sker uttagning och fördelning av de värnpliktiga med hjälp av särskilt fram- tagna och på motsvarande sätt kodade »kravprofiler» för de olika typerna av be- fattningar inom försvaret. Eftersom möjlig- het finns att långsiktigt anpassa efterfrågan till den aktuella tillgången påverkar detta förfarande inte nödvändigtvis omfattningen av utbildningskontingenten. Man har emel- lertid en uttalad förhoppning att det nya- inskrivningsförfarandet genom en mera sys— tematisk sållning skall minska behovet av såväl frikallelser som omgrupperingar och omplaceringar efter påbörjad utbildning. Man har därför anledning att förvänta en icke obetydlig ökning av relativa antalet frikallelser vid inskrivningen. Denna ök- ningstendens förstärks givetvis i den mån de allmänna kraven ökas i fråga om relativt okvalificerade befattningar inom krigsmak— ten, tex ifråga om handräckningsvärnka- tiga.
Av de till krigsmaktsutbildning uttagna förklaras vissa ha en begränsad militär an- vändbarhet — enligt tidigare inskrivnings— förfarande motsvarande besiktningsgrupp-
perna 3 och 4. Större delen av dessa — vid inskrivningama 1969/70 ca 11 % av uttagen styrka — uttas till handräckningstjänst i fredsorganisationen men blir med vissa un- dantag ej utnyttjade i krigsorganisationen.
Successiva omgrupperingar under utbild- ningstiden från andra befattningar har hit- tills normalt givit ett antalsmässigt tillskott av handräckningsvärnpliktiga som varit mer än dubbelt så stort som den samtidiga av- gången från den ursprungliga handräcknings- kontingenten. Antalet handräckningsväm- pliktiga vid grundutbildningens slut har på detta sätt kommit att normalt utgöra ca 15 % av utbildningskontingenten. Vid ett ge- nomförande av de förslag som utredningen för handräckningsvärnpliktiga framlägger kommer det årliga antalet handräcknings- värnpliktiga att reduceras med ca en fjär- dedel samtidigt som deras tjänstgöringstid väsentligt förkortas. Antalsminskningen kommer troligen att till största delen mot- svaras av ett ökat antal avregistrerade.
Ett stort antal värnpliktiga innehar be- fattningar inom stat och kommun eller inom industri och jordbruk som är sådana att de måste upprätthållas även under krig. Så- dan personal kan beviljas »uppskov», dvs frikallas från tjänstgöringsskyldighet under beredskapstillstånd och krig. För närvaran- de innehar ca 110 000 man sådant uppskov. Bland annat ökad kommunstorlek och tät- ortstillväxt kan väntas medföra ett successivt ökat behov av uppskov för personal i ad- ministrativa och judiciella befattningar. Samtidigt medför den ökande automatise— ringen och de stegrade utbildningskraven inom industrin att även där ett allt större antal personer i värnpliktsåldern kan behö- va beviljas uppskov.
Inom flottan och flygvapnet utbildas ut- över handräckningsvärnpliktiga varje år sammanlagt ca 3 000 fler värnpliktiga än vad som fordras för krigsorganisationens om- sättning. I fråga om dessa 8 k B-värnplikti- ga som icke uttagits till handräckningstjänst rör det sig väsentligen inte om begränsad militär användbarhet — de tillhör enligt äldre terminologi besiktningsgrupp 1—2 — utan om beredskaps- och fredsorganisa-
SOU 1972 53 toriska behov inom flottan för kustbe- vakning, isbrytning och sjömätning mm och inom flygvapnet för bas-, stridslednings- och luftbevakningstjänst. En omprövning av denna form av värnpliktsutnyttjande aktua- liseras i kapitel 21 i detta betänkande.
En enkel summering ger vid handen att genomsnittligt endast ca hälften av totala antalet värnpliktiga utnyttjas för krigsorga- nisationen. Detta motsvarar ungefär en tion- del av de totala befolkningstillgångarna i landet. Av de olika skäl som ovan nämnts kan man vänta sig att denna andel liksom det absoluta antalet kommer att minska i framtiden.
I krigsorganisationen ingår ca en fjärde- del av de värnpliktiga i mobiliserings- och ersättningsreserven.
Inom krigsorganisationen omplaceras nor- malt de värnpliktiga successivt efter viss tid från kvalificerade och fysiskt mer krävande befattningar inom arméns fältförband, inom marinens sjögående förband och rörliga kustartilleriförband samt inom flygvapnets basförband till mindre krävande uppgifter inom lokalförsvaret, vid landförband i flot— tan och vid fasta kustartilleriförband. Inom exempelvis armén sker detta normalt efter ca 12 krigsplaceringsår.
Värnpliktsutbildningen är uppdelad på grundutbildning och repetitionsutbildning. Om man undantar de värnpliktiga som utta- ges till befälsutbildning eller specialtjänst respektive handräckningstjänst så pågår — inom flygvapnet och för huvuddelen av ar— méns utbildningskontingent — grundutbild- ningen ca 255 dagar för värnpliktiga av kategori G och 300 dagar för värnpliktiga kategori F. Inom kustartilleriet är grundut- bildningens längd ungefär densamma me- dan den inom flottan genomsnittligt beräk— nas till 320 dagar för värnpliktiga av kate- gori G och 364 dagar för värnpliktiga kate- gori F.
Repetitionsutbildningen som syftar till att bibehålla en tillräcklig långsiktig beredskap hos krigsförbanden fullgöres i första hand genom s k krigsförbandsövningar vart fjärde år. För vissa förband tillkommer därutöver s k särskilda övningar samt för förband och
personal med särskilt betydelsefulla uppgif- ter i mobiliseringsskedet sk mobiliserings- övningar. Totalt pågår repetitionsutbildning- en för värnpliktiga G och F ca 90 dagar utom inom flygvapnet där istället ca 60 da— gar fullgöres. Varje enskild krigsförbands— övning pågår inom armén och kustartilleriet ca 18 dagar medan motsvarande dagantal inom flottan är 18—25 och inom flygvap- net 15.
Det totala antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktig personal har under senare år varit ca 18—20 miljoner/år.
Under utbildningsåren 1972—74 avser man emellertid att försöksvis pröva en all- män förkortning av de värnpliktigas grund- utbildning. För armén, kustartilleriet och flygvapnet blir grundutbildningens längd densamma för kategorierna G och F — inom armén ca 225 dagar och inom övriga 234 dagar. Grundutbildningens längd inom flot- tan reduceras för bägge kategorierna med ca 14 dagar. Samtidigt sker vissa motsva- rande förkortningar av grundutbildningen för underofficersuttagna, underbefälsuttag- na samt värnpliktiga av kategori E. Sam- manlagt innebär detta när det i sin helhet genomförts -— 1973/74 — en minskning av det årliga totala antalet tjänstgöringsdagar med ca 1,6 miljoner (se [2]).
3. Statens Värnpliktskostnader 3.1 Utbetalning, utgift och kostnad
När man talar om »värnpliktskostnader» avser man i de flesta fall troligen de anslags- poster i den årliga statsbudgeten, vilka sam- manhänger med värnpliktsutnyttjandet.
Den statliga budgeten är ännu huvudsakli- gen en »kassabudget», dvs vad som regi- streras är föreslagna eller verkställda utbe- talningar — respektive inbetalningar.
Enligt normal redovisningsterminologi bör man emellertid skilja mellan utbetalningar (respektive inbetalningar) och utgifter (respektive inkomster).
En sådan skillnad mellan utbetalning och utgift förekommer om betalningsförpliktel— sen — utgiften — uppstår vid en annan tid-
punkt än när utbetalning sker genom en kassatransaktion.
I nuvarande statsbudget förekommer i vissa sammanhang en utgiftsredovisning. Ett exempel utgör möjligheten att balansera s k utgiftsrester dvs ej utbetalade debetposter mellan budgetåren. Ett annat exempel är det påslag — hittills generellt beräknat till 22 procent — som med hänsyn till pensionsför- pliktelser göres på statliga löneutbetalningar i budgeten. Betalningsförpliktelsen, utgiften, ifråga om pensioner har ju uppkommit i och med anställningsavtalet, ehuru pensionsut- betalningen icke realiseras förrän senare, nämligen efter uppnådd pensionsålder.1
I fråga om statens värnpliktsutgifter kan denna distinktion vara av betydelse inte bara när det gäller lönepåslaget för de fast an- ställda instruktörerna respektive eventuella balanserade utgiftsrester i försvarsbudgeter- na utan framför allt när det gäller ingångna kontrakt för de försvarsanläggningar eller den försvarsmateriel som krävs för de väm- pliktigas utbildning. I dessa fall kan det också vara tveksamt om utgiften skall anses uppstå när kontraktet skrivs eller när den omedelbara betalningsförpliktelsen aktua- liseras genom fakturering m m samt om den kontrakterade betalningsförpliktelsen skall redovisas med total kontraktssumma eller enbart med eventuellt ovillkorligt skade- ståndsbelopp mm vid avbeställning under senare år. Vi har emellertid i detta samman- hang varken möjlighet eller motiv för att närmare studera dessa problem utan kom- mer fortsättningsvis att — med ovan gjorda reservationer — tolka statsbudgetens debet- poster såsom utgifter.
En annan, speciellt i långsiktig planering, viktig distinktion gäller skillnaden mellan utgifter (respektive inkomster) samt kostnader (respektive intäkter).
Medan utgiften i princip hänför sig till anskaffningstillfället är kostnaderna bundna till förbrukningstillfället. Beträffande vapen, ammunition etc kan denna skillnad vara mycket påtaglig. Vapen anskaffas vid en viss tidpunkt men utnyttjas och förbrukas ofta långt senare. Än mera gäller detta fordon, byggnader mm som anskaffas vid
ett bestämt tillfälle men tas i anspråk under lång tid framöver. Eftersom de värnpliktiga för sin utbildning använder såväl vapenut- rustning som skilda slag av anläggningar mm är denna distinktion även av väsentlig bety- delse för en bedömning av värnpliktsutnytt- jandets konsekvenser.
I samband med försöksverksamheten med programbudgetering inom försvaret har ock- så en kostnadsredovisning successivt börjat införas. Något mera fullständigt redovis- ningsmaterial på kostnadsbasis föreligger dock ej ännu.
I ett helt stationärt skede med samma årligen återkommande löpande utgifter och kapitalutgifter samt en oförändrad förbands- produktion kommer uppenbarligen totala ut- gifter och kostnader att sammanfalla. Under perioder med stora förändringar i den mili- tära organisationen och/eller starka för- ändringar i drifts- och kapitalutgifter kan emellertid skillnaden mellan utgifter och kostnader vara betydande.
Vårt normala språkbruk innebär emeller- tid att vi också använder ordet »kostnader» i en mycket allmän bemärkelse som täcker samtliga de ovan nämnda tolkningarna. I de fall då detta inte kan väntas medföra risk för missförstånd kommer vi även i den fort- satta framställningen här att utnyttja detta ofta bekväma språkbruk.
3.2. Nettoredovisning och budgetbelastning
Vi har hittills endast talat om statshushåll— ningens utgiftssida, d v s vi har räknat alla utgifter brutto. När det gäller att redovisa de statsfinansiella konsekvenserna av en åt- gärd bör man emellertid vara minst lika intresserad av att också följa upp och skatta konsekvenserna på inkomstsidan. Om utgifts- följdema fortfarande dominerar kan man
1 För att undvika missförstånd i samband med detta pensionsexempel bör två ting under- strykas. För det första kan naturligtvis utgifts- definitionen ges alternativa tolkningar beroende bl a på vid vilken tidpunkt i en långsiktig trans- aktion betalningsförpliktelsen säges uppkomma. För det andra innebär framräkningen av löne- kostnadspålägget för pensioner att utgiften periodiserats, d v s omräknats i kostnadstermer.
om man så vill sammanfatta sin slutredo- visning i form av ett utgiftsnetto, d v s sub- trahera de beräknade inkomsterna från de totala beräknade bruttoutgiftema. Denna typ av nettoredovisning kan uppenbarligen användas oavsett om den önskade redovis- ningen gäller utbetalningar, utgifter eller kostnader.
Ofta är man politiskt mycket intresserad av att studera en möjlig åtgärds totala netto- effekt på statsbudgeten, dvs att söka skatta hur åtgärden kan väntas påverka den statliga totalbudgetens netto eller saldo. Det är troligen detta man i allmänhet egentligen åsyftar när man talar om att vilja skatta den »budgetbelastning» en åtgärd kommer att medföra. Eftersom statsbudgeten ännu så länge huvudsakligen är en kassabudget är det i så fall de totala nettoutbetalningarna som man vill mäta.
Det bör i detta sammanhang understrykas att det politiska intresset för budgetens total- saldo inte kan ekonomiskt legitimeras genom att entydigt tolka detta saldo i termer av statens behov av extern lånefinansiering och därmed som ett slags mått på budgetens nettoeffekt på kreditutrymmet inom den privata sektorn. Detta är omöjligt bla där- för att existensen av diverse statsinterna »buffertfonder» av typ budgetutjämnings- fonder eller fonderade investeringsmedel inom affärsverken medför att nettobehovet av extern lånefinansiering inte alls behöver överensstämma med budgetsaldot.
Om vi vill göra en sådan nettoberäkning i samband med t ex en planerad förändring av värnpliktsutnyttjandet innebär detta för det första att vi också får söka studera åt- gärdens konsekvenser för statens skatte, och avgiftsintäkter.
När värnpliktiga inkallas till militär tjänst- göring medför detta bla normalt att deras civila löneinkomster bortfaller och därmed också deras inbetalning av skatter och av- gifter till statskassan. I den kalkyl UH tidi- gare presenterat gällande de värnpliktiga som under 1968 tjänstgjorde inom isbrytar- tjänsten beräknas exempele det totala stat- liga skattebortfallet per värnpliktig och år
till ca 5 400 kronorl. För en genomsnittlig handräckningsvärnpliktig har motsvarande statliga skattebortfall i denna utredning be- räknats till 5 550 kronor per värnpliktig i pris- och löneläge februari 1971.
I en nettokalkyl skall också de statliga utgifterna för värnpliktsutbildningen mins- kas med bl a de indirekta skatter för inköp av icke-krigsmateriel i samband med utbildningen som staten betalar »till sig själv». Detsamma gäller i en nettoutgifts- kalkyl bla arbetsgivaravgifter för den a_n- ställda personalen.
För det andra skall alla typer av intern- debiteringar inom den statliga sektorn kvittas bort ur kalkylen. Det innebär tex att som kasernutgifter skall medtagas enbart löpande resursförbrukning för underhåll och repa- ration samt eventuella nödvändiga nyin— vesteringsutgifter. Däremot skall ej med- tagas de amorterings- och räntekostnader som försvarets fastighetsfond interndebiterar försvarets myndigheter. I nuvarande ramkal- kyler för försvarsutgifterna kommer dessa amorteringsbetalningar t o m att till viss del dubbelräknas då de redan under tidigare period medtagits som investeringsutgift i samband med att kasernerna uppfördes.
Ehuru det ofta talas om »budgetbelast- ningen» i samband med olika åtgärder före- kommer normalt ännu så länge inga försök till sådana nettoberäkningar i samband med kostnadskalkyler inom myndigheter eller statliga utredningar. Den kalkyl som pre- senteras i kapitel 19 utgör emellertid ett för- sök till nettokostnadsberäkning.
I den fortsatta framställningen här kom— mer vi dock att enbart studera bruttokost- naderna.
3.3 Kostnader för värnpliktiga och väm- pliktssystemets kostnader
När man talar om Värnpliktskostnader kan man avse endast de direkta kostnaderna för de värnpliktigas avlöning och övriga tjänste- förmåner. Oftast avses emellertid ett betyd-
1 UH delbetänkande 1970: Bemanningsformer för statliga isbrytare och sjömätningsfartyg.
ligt vidare begrepp, nämligen vämplikts- systemets kostnadskonsekvenser. De väm- pliktiga utgör ju en del av det militära utbild- ningssystemet som i sin tur kan sägas fun- gera som en produktionsfaktor i den militära förbandsproduktionen som slutligen i sin tur fungerar inom ramen för det totala försvarssystemet.
Vilken närmare innebörd begreppet »värn- pliktssystemets kostnader» skall ges beror på hur man väljer att avgränsa »värnplikts- systemet» respektive på vad man definierar som värnpliktsberoende kostnader.
När vi beräknar »vämpliktssystemets kostnader» betyder ju detta att vi söker skatta följdverkningama ifråga om resurs- förbrukning av vissa specificerade föränd- ringar i försvarsorganisationen. Att söka av- .gränsa »värnpliktssystemet» innebär då det- samma som att avgränsa de typer av möj- liga förändringar man önskar inrymma i kalkylerna.
Om »värnpliktssystemet» sättes lika med de enskilda värnpliktiga är vi tillbaka i den ursprungliga frågeställningen som endast avser de direkta kostnaderna för vämplik- tiga.
Avses i stället det militära utbildningssy- stemet för värnpliktiga måste vi också ta hänsyn till de kostnadskonsekvenser som sammanhänger med förändringar ifråga om instruktörer, nödvändig utbildnings- och öv- ningsutrustning samt utnyttjande av vapen- system och anläggningar för utbildningsän- damål.
Väljer vi som avgränsning den militära förbandsproduktionen måste vi dessutom beakta konsekvenserna av de åtgärder på värnpliktssidan som gäller förbandet, sam- verkande vapensystem, personal och anlägg- ningar.
Tar man slutligen det totala försvars- systemet som utgångspunkt tvingas man ock- så särskilt studera de följdåtgärder föränd- ringar i förbandsproduktionen kan nödvän- diggöra ifråga om t ex skilda fasta försvars- anläggningar, ekonomiskt försvar och civil- försvar.
Det förefaller bäst överensstämma med sedvanligt språkbruk om vi här väljer att
diskutera värnpliktskostnaderna med ut— gångspunkt från förbandsproduktionen.
Vi kan söka ytterligare precisera samma frågeställning genom att undersöka hur man skall kunna spåra »värnpliktsberoen— de» förändringar och därmed avgöra vad som är »värnpliktsberoende kostnader».
Vad skall man då betrakta som väm- pliktsberoende kostnader i förbandsproduk- tionen? När man allmänt talar om kostna- derna för en produktionsfaktor som i sam- verkan med en rad andra faktorer produce- rar en nyttighet kan man tolka detta på bl a följande olika sätt.
Ett enkelt men i allmänhet otillfredsstäl- lande mått på konsekvenserna av en föränd- ring är att man enbart medräknar det pris man får betala på marknaden för faktorn ifråga. I vårt fall motsvaras detta av att man enbart intresserar sig för de fastställda kon- tantutbetalningar och andra ekonomiska förmåner som utgår till den enskilde värn- pliktige.
Det kanske naturligaste sättet att kalky- lera innebär att man frågar sig hur mycket man totalt skulle exempelvis kunna spara in om man minskar värnpliktsutnyttjandet i förbandsproduktionen. Man intresserar sig då också för de konsekvenser ifråga om andra samverkande produktionsfaktorer som en förändring av en viss faktor skulle kunna väntas medföra.
Denna fråga får emellertid mycket olika svar beroende på vilka förutsättningar man gör ifråga om hur förbandsproduktionen långsiktigt skall påverkas. Om man t ex antar att förbandsuppgiftema även fortsättningsvis skall skötas med oförändrad effektivitet betyder det att ändringen på vämplikts- sidan kan väntas kompenserad genom förändringar ifråga om anställd personal eller materiel medan det grundläggande behovet av vapensystem och anläggningar kvarstår oförändrat. Antar man istället att förbandsproduktionens struktur skall vara oförändrad och förbandseffektivi- teten således tillåtes att variera med värnpliktsutnyttjandet kan sådana föränd- ringar få mycket stora konsekvenser för behovet av materiel, anläggningar och per-
sonal. I extremfallet med inget vämplikts- utnyttjande bortfaller den helt övervägande delen av de totala militära försvarskostna- derna som således med denna förutsättning kommer att kunna bokföras som en kostnad för värnpliktssystemet.
De svårigheter som sammanhänger med behovet att mäta värnpliktskostnaderna uti- från en långsiktig plan för försvarets utveck- ling aktualiseras även i samband med den kostnadsdistinktion som vi nu skall övergå till att diskutera.
3.4 Marginella och totala kostnader
En för vår diskussion betydelsefull skillnad gäller uppdelningen på marginella1 respek- tive totala Värnpliktskostnader.
När det gäller att särredovisa kostnaderna för visst ändamål — i detta fall för produk- tionsfaktorn värnpliktig personal i försvarets förbandsproduktion —— tvingas man av skäl vi ovan redovisat att specificera vilken typ av möjlig förändring som särredovisningen skall utgå ifrån.
Vi kan till en början tänka oss att den sär- redovisning vi avser gäller endast vissa mar- ginella förändringar i värnpliktsuttaget. Vår frågeställning är då: Vilka utgifter skulle vi kunna spara in om vi genomförde en viss specificerad marginell minskning av värn- pliktsutnyttjandet, tex genom att göra den årliga utbildningskontingenten hundra man mindre med hjälp av stegrade krav på hälso- kvalifikationer vid inskrivningen? Eller om- vänt: Hur mycket skulle våra utgifter öka om vi genomförde en motsvarande marginell ökning? Svaret på denna fråga — eventuellt omräknat i utgift per man/månad — mäter vad vi kan kalla den statliga gränskostnaden eller gränsutgiften för vämpliktsutnyttjan- de. Det är uppenbart att gränskostnaden kommer att variera beroende på hur den marginella förändringen kommer att genom- föras — genom minskat uttag eller minskad
1Vi tillåter oss här att använda begreppet ”marginell kostnad” etc i en relativt vid mening avseende resursförbrukningskonsekvenser av så- dana begränsade förändringar av en aktivitet, som lämnar aktivitetsstrukturen i stort oföränd- rad (jfr ”incremental cost”).
vämpliktstid, avseende handräckningsväm- pliktiga eller pansarsoldater etc.
Gränskostnaden för en enskild vämplik- tig, dvs den utgiftsinbesparing som åstad- kommes genom att en enda enskild väm- pliktig frikallas, är i allmänhet relativt enkel att beräkna. Något svårare blir kalkylerna normalt när den aktuella förändringen om- fattar en större grupp värnpliktiga. Även i de fall där gruppmedlemmarnas militära tjänstgöringsförhållanden varit likartade, så att vi kan nöja oss med att redovisa en ge- nomsnittskalkyl, tillkommer en rad nya kost- nadsposter avseende tex lokala instruktörer eller administratörer samt övningsmateriel och kasembyggnader, som kan väntas vara påverkbara eller rörliga när det gäller större antalsförändringar i utbildningskontingen- ten medan de kunde betraktas som opå- verkbara eller fasta när förändringen en- dast avsåg en enskild värnpliktig. I stället för gränskostnaden i sträng mening är vi när det gäller särkalkyler för en grupp när- mast intresserade av att skatta de rörliga styckkostnaderna för den aktuella värn- pliktsgruppen. Vi kan grovt dela upp de tro- liga rörliga utgiftsposterna i en sådan kal- kyl på tre olika kategorier, nämligen: i. Inkomsttransfereringar — »värnpliktskon- sumtion»
2. Övriga rörliga kostnader för värnplik- tigas uppehälle
3. Övriga rörliga utbildningskostnader.
Det förutsättes då att förändringen är till- räckligt liten för att inte föranleda någon omplacering eller omdisposition ifråga om försvarets anläggningar, dess centrala led- ningsorganisation och administration eller mera omfattande materielanskaffning.
I posten »Inkomsttransfereringar — värn- pliktskonsumtion» ingår förutom värnplikti- gas kontantlön inklusive utryckningsbidrag och sociala bidrag även utgifter för resor och kostnaderna för mathållning. Hit föres sålunda alla utgifter som kan betecknas som inkomstöverföringar plus fritt vald privat konsumtion. — Inkomsttransfereringar kan ur samhällets synpunkt medföra en om- fördelning mellan konsumtion och sparande men innebär i sig själv inte någon direkt
»Övriga rörliga kostnader för värnplik- tigas uppehälle» innefattar bl a kostnaderna för arbetskläder, för hälsoundersökningar och sjukvård mm, dvs alla de konsum- tionsutgifter för värnpliktiga som inte rim- ligen synes kunna rekonstrueras som in— komsttransfereringar och fritt vald konsum- tion. Uppenbarligen är denna gränsdrag- ning omöjlig att med säkerhet precisera.
Till posten »Övriga rörliga utbildnings- kostnader» hör tex ammunitionsförbruk- ning, körtimmar med övningsfordon mm. Hit räknas också de typer av kostnader för instruktörer och lokal administration som kan väntas variera med antalet värnpliktiga. Vilka marginalkostnader som här är möjliga att uppskatta är beroende bla på redovis- ningssystemets utformning. I ett fullt ut- byggt kostnadsredovisningssystem med in- temdebitering skulle även debiteringen för tex uttag och förslitning av förrådslagd materiel avspegla en marginell anskaffnings— kostnad och kunna medräknas i de faktiska kalkylerna. Det nuvarande redovisningssy- stemet ger dock inga sådana möjligheter.
Av de anledningar vi ovan nämnde är det icke möjligt att skatta och ange något ge- nerellt giltigt tal för gränskostnaden för värnpliktiga. Som ett exempel på en möjlig »marginell» kalkyl kan här erinras om de siffervärden som framräknades gällande de värnpliktiga som under 1968 tjänstgjorde inom isbrytartjänsten (se [12]).
Marginella Värnpliktskostnader inom isbrytar- tjånsten 1968
Kronor per man
F-vpl G-vpl 1. Inkomsttransfereringar — »yärnpliktskonsumtion» 8 037 6 959 2. Övriga rörliga kostnader för värnpliktigas uppehälle 1 664 1 459 3. Övriga rörliga utbildnings- kostnader 2 357 1 431 Summa gränskostnad 12 058 9 849
Den genomsnittliga gränskostnaden per dag för ovannämnda värnpliktiga av båda kategorierna blev enligt denna kalkyl ca 31 kronor.
De kalkyler som i kapitel 19 genomförts
har gällt en betydligt större grupp av väm- pliktiga, nämligen de handräckningsvämplik- tiga. Om vi bortser från kapitalutgifter vi- sar dessa beräkningar — uttryckt i pris- och löneläge februari 1971 — en genomsnittlig dagskostnad — i nuläget — för handräcknings- värnpliktiga som varierar från 30 kronor un- der produktionsskede vid fredsförband till 68 kronor under produktionsskede vid krigs- förband, d v 5 vid tjänstgöring under krigs- förbandsövning. Den genomsnittliga dags- kostnaden under hela tjänstgöringen belöper sig till 31 kronor.
En motsvarande kalkyl för de värnplik- tiga som utbildas för tjänstgöring i fältför— band eller motsvarande skulle troligen på grund av bla väsentligt större instruktörs- insatser och större krav på övningsmateriel visa en betydligt större dagskostnad — eller rörlig styckkostnad. De olika försök till kostnadsskattningar som gjorts tyder på att den rörliga dagskostnaden för olika grupper av värnpliktiga och olika slag av tjänstgö- ring varierar inom området 30—100 kronor med ett genomsnittsvärde — i 1971 års pen- ningsvärde — av ca 55 kronor.
Om man önskar särredovisa värnpliktsut— gifterna avseende större möjliga förändring- ar av värnpliktsutnyttjandet tvingas man av de skäl som ovan diskuterats noga specifi- cera på vilket sätt tex en minskning tänkes åstadkommen. Det är givetvis en väsentlig skillnad om reduktionen av värnpliktsut- nyttjandet drabbar grundutbildningen eller repetitionsutbildningen, om den sker genom kategoriklyvning eller ökad differentiering av värnpliktstiden, om den drabbar flygvap- net eller arméns fältförband etc.
En extrem slutpunkt för möjliga minsk- ningskalkyler utgör beräkningen av totala värnpliktsutgifter. Frågeställningen i en så- dan »nedrustningskalkyl» kan formuleras på tex följande sätt. Hur stora utgifter skulle staten besparas om inget värnpliktsutnyttjan— de förekom inom försvaret men tex övriga delar av försvarsplaneringen förblev oför— ändrade? Det finns verkligen anledning att ifrågasätta det meningsfulla i en sådan pro- blemställning och vi skall senare återkomma till detta. Låt oss emellertid först undersöka
vad ett svar på frågan skulle innebära. Utöver de olika typer av rörliga kostna- der som redan berörts ovan tillkommer i en totalkalkyl olika slag av mer eller mindre fasta eller odelbara kostnader som vi kan sammanfatta under nedanstående rubrik.
En noggrann tillämpning av den lönesta- tistiska ansatsen skulle egentligen kräva att man gjorde en särskild kalkyl för varje värnpliktig eller varje särskild grupp med likartad kvalifikationsprofil.
Att göra speciella prognoser för olika kategorier av värnpliktiga skulle emeller- tid bla kräva att man sedan länge använde ett gemensamt och tämligen detaljerat test- instrument vid personalfördelningen inom försvaret och den civila sektorn och vidare kände dess prognosvärde genom en upp- följning i lönestatistiken. I avsaknad av detta och även med hänsyn till den snabba samhällsutvecklingen blir varje försök till specificerade prognoser ytterst osäkert och tvingas bygga på statistiskt dåligt under- byggda allmänna samband mellan utbild- ning, ålder och lön.
I realiteten tvingas man med hänsyn till dessa svårigheter nöja sig med ytterst ge- nerella och approximativa genomsniuttskal- kyler som i bästa fall kan ge en uppfatt- ning om storleksordningen av det totala produktionsbortfallet vid en planerad mar- ginell förändring av värnpliktsutnyttjandet.
Som exempel kan nämnas att produk- tionsbortfallskalkylen gällande de vämplik- tiga inom isbrytartjänsten som grundade sig på relativt utförliga personaluppgifter för besättningarna under 1968 gav som re- sultat ett genomsnittligt värde på produk- tionsbortfallet av ca 75 kr/dag. Spridningen inom materialet (ca 200 man) var relativt liten och siffran överensstämmer också rätt väl med det genomsnitt man med ledning av lönestatistiken för 1968 skulle vänta sig gälla för den totala värnpliktiga åldersgrup- pen.
Motsvarande samhällsekonomiska altema- tivkostnadsvärde — uttryckt i 1971 års pris- och löneläge — för hela gruppen handräck- ningsvärnpliktiga som antagits signifikant inte skilja sig från övriga värnpliktiga i det- ta avseende har i kapitel 19 approximerats,
utifrån officiella statistiska uppgifter gällan- de genomsnittlig timförtjänst för olika kate- gorier anställda, till 90 kronor per dag. I denna siffra är då inräknat lönepåslag för pensionen mm samt frånräknat visst pro- centuellt avdrag med hänsyn bla till den beräknade frekvensen av fortsatta studier.
Det viktigaste underlaget för denna typ av beräkningar utgör taxeringsstatistiken, lö- nestatistiken med dess fördelning på yrke respektive utbildningsnivå samt de militära inskrivningsuppgifterna, gällande ålder, yr- ke och utbildningsinriktning. All denna sta- tistik är emellertid behäftad med stora bris- ter och förenad med tolkningsproblem.
6 Värnpliktstjänstgöring som konsumtion och som investering
I diskussionen hittills har vi genomgående betraktat kostnaderna för värnpliktsutbild- ningen som en konsumtionsutgift, d v s som en form av löpande resursförbrukning ur samhällsekonomins synpunkt. Man kan emellertid med goda skäl välja att anlägga ett helt annat synsätt och behandla väm- pliktsutbildning liksom vapenanskaffning och militär anläggningsverksamhet som en form av samhällelig investering. Man reso— nerar då på följande sätt.
Resultatet av förbandsproduktionen är krigsorganisatoriska och mer eller mindre insatsberedda förband som kvarstår under en lång följd av år i organisationen ehuru med successiv omsättning av personal och utrustning. Dessa förband har som sin hu- vudsakliga uppgift att genom sin blotta exi- stens utöva en preventiv eller krigsavhål- lande verkan på potentiella angripare. För- bandsproduktionen är därför att betrakta som en investering som successivt under en lång följd av år avkastar dessa värdefulla preventiva effekter. Först när denna in- vestering är gjord och förbandet fungerar kan man därför tala om att vi konsumerar försvarsresurserna, att en försvarskostnad i strikt mening uppstår i samband med att effektiviteten i förbandets olika komponen-
ter successivt minskar — om inte omsättning sker — som en följd av föråldring och för- slitning av personal och materiel etc. Ser vi på dessa olika komponenter har ju de flesta en mångårig ehuru olika lång operativ livs- längd. Fortifikationsanläggningar kan kvar- stå över ett halvsekel, de värnpliktiga kvar- står i krigsorganisationen över ett kvartsse- kel och för skilda vapensystem kan den operativa livslängden variera från 1—20 år.
Accepterar vi detta synsätt måste vi om- sätta det i våra ekonomiska kalkyler ge- nom att beräkna värdet av det »försvars- kapital» som de kumulerade försvarsin- vesteringama ger upphov till. Som ett räk- neexempel kan vi tänka oss att söka skatta kapitalvärdet av samtliga grundutbildade värnpliktiga 1968. Antalet grundutbildnings- dagar var detta år ca 16 milj. Vi kom tidi- gare fram till att 75 kronor per dag och man syntes vara en icke orimlig skattning av den samhällsekonomiska kostnaden för värnpliktiga under detta år. Den totala år- liga kostnaden för produktionsbortfallet skulle således röra sig om ca 1,2 miljarder kronor. Räknar vi lågt med att de väm- pliktigas tjänstgöringsvärde under ett kvarts- sekel i krigsorganisationen kan approxime- ras genom att låta dem kvarstå med oför- minskat värde under 10 år innebär detta att vi skattar det kumulerade kapitalvärdet till ca 12 miljarder. Det är emellertid inte bara produktionsbortfallet som utgör en utbildningsinvestering. Till detta kommer instruktörslöner, militär värnpliktsutrust- ning, övningsmateriel och den del av förslit- ningen på vapensystem och anläggningar som kan antas sammanhänga med utbild- ningskraven. Ett försök till summering och ackumulering över alla dessa poster (se [5 ] och [6]) ger som ett minimivärde 20 miljarder kronor för vämpliktsstockens ka- pitalvärde 1968. Varje försök till en mera precis skattning av detta värde strandar emellertid bla på att befintliga kostnads- data —- i avsaknad av ett fullständigt ge- nomfört interndebiteringssystem — icke ger någon klar grund för att fördela kostnader- na mellan grundutbildning och övrig mili- tär verksamhet.
I nuvarande budgetsystem och försvars- organisation tillämpas detta synsätt ej och följaktligen föreligger inga officiella aka- pitalberäkningar». All form av militär re- sursförbrukning som ej avkastar resultat med möjlig alternativ civil användning av- skrivs omedelbart som »offentliga konsum- tionsutgifter» i driftbudgeten. Det enda un- dantaget av betydelse utgör delar av försva- rets fastighetsfond som tack vare möjlighe- ten till viss civil uthyrning drivs som affärs- mässig fond med tillämpning av kapitalvär- derings- och hyressättningsprinciper.
Det bör understrykas att denna särbe- handling av militära »investeringar» inte är på något sätt självklar. Att investeringarna är »skräddarsydda» för viss användning och därför har alternativ användning endast in- om den egna sektorn är förvisso inget bä- rande argument, då detsamma i hög grad gäller för huvuddelen av t ex industrins ma- skininvesteringar. Anledningen är väl när- mast den att dels försvarets verksamhet traditionellt betraktats som i någon mening mera »improduktiv» än tex polisverksam- het, civil skolverksamhet eller renhållning för att ta några andra former av offent- lig verksamhet, dels att man hittills inte ansett det föreligga några organisatoriska eller allokeringsmässiga skäl för att admi- nistrera försvarsverksamheten via kapital- fonder.
6.2 Konsumtion av värnpliktstjänster
Hur skall man då beräkna försvarets årliga »konsumtionsutgifter» utifrån detta betrak— telsesätt? Konsumtionsutgiftema kommer att bestå av två huvudkomponenter, dels operativa utgifter för att underhålla och vidmakthålla förbandens effektivitet — här kommer tex på vämpliktssidan krigsför- bandsövningarna in —- dels amortering och förräntning av försvarskapitalet — tex vid lineär avskrivning över tio år en amortering med 2 miljarder på »värnpliktskapitalet» och en räntekostnad som med 10 procents ränta blir 0,1 ' 20 = 2 miljarder likaså.
I ett helt stationärt stadium — med oför- ändrad försvars— och anslagsstruktur år från
år — kommer skillnaden mellan denna be- räkning av försvarskostnadema och den hittills gängse tydligen att bestå av ränte- kostnaderna som emellertid som vårt exem- pel ovan visar kan vara tillräckliga för att nästan fördubbla kostnadssiffrorna. Under ett skede med expanderande krigsorganisa- tion och försvarsanslag kommer däremot kostnaderna enligt det här skisserade betrak- telsesättet att stiga i långsammare takt än med gängse redovisningsrutiner som en på- minnelse om att effekterna av upprustning- en i sin helhet först kan väntas utmogna un- der framtida år. Vid en »nedskärning» kommer vi att få motsatt effekt vilket sam- manhänger med möjligheten att under lång tid »leva på kapitalet» i form av redan existerande militära förband. Träffar ned- skämingen även existerande krigsorgani- satoriska förband kan emellertid resultatet komma att avläsas i form av kraftiga »ka- pitalförluster» .
Vad man gör med denna beräknings- metod är egentligen vad vi tidigare kallade en marknadskalkyl. Skillnaden är bara den att vi tidigare introducerade denna kalkyl genom att starta från »efterfrågesidan» med givna »hyrespriser» på fungerande förband, medan vi här tänker oss göra kalkyler från »kostnadssidan» och utgår från de givna investeringskostnaderna. Under förutsätt- ning av perfekt förutseende och planering från försvarsmyndigheternas sida och en fri-konkurrensmarknad kommer tydligen resultaten att sammanfalla och »konsum- tionsvärdet» av försvarstjänsterna blir lika med de här beräknade »konsumtionskost- naderna».
Det andra argumentet sammanhänger med möjligheterna att via kapitalberäkningama skaffa sig en uppfattning om försvarets långsiktiga samhällsekonomiska kostnader. När vi tidigare talade om samhällsekono- miska kostnader definierades dessa utifrån ett kortsiktigt perspektiv, där existerande resurser antogs givna och intresset helt in- riktades på möjligheten att utnyttja dessa resurser i civil alternativ användning. Detta innebär som vi sett att av existerande för- svarsresurser förutom värnpliktiga väsentli- gen endast vissa kasembyggnader mm kan beräknas ge upphov till en samhällsekono— misk alternativkostnad när de utnyttjas för militära ändamål.
Om man emellertid anlägger ett betyd— ligt längre perspektiv och betraktar alla eller i stort sett alla typer av försvarsresur— ser som rörliga kommer det samhällsekono-
miska kostnadsbegreppet att få ett annat innehåll. Den relevanta frågan blir då hur mycket större bruttonationalprodukt och hur mycket snabbare ekonomisk tillväxttakt vi skulle kunna ha om de resurser som nu binds inom försvaret eller inom viss del av försvaret vore långsiktigt disponibla för civil produktion och därmed kunde väntas för- ränta sig på samma sätt som övriga civila produktionsresurser. Denna fråga kan vi uppenbarligen söka besvara med hjälp av de ovan diskuterade beräkningarna av för- svarskapital. Vad som i dessa beräkningar framkommer som »försvarskonsumtion» ger ju en uppfattning om storleksordningen av den totala civila konsumtion som vi gått miste om genom att långsiktigt engagera resurserna inom försvaret.
Naturligtvis kan man också söka besvara denna fråga med hjälp av mera direkta beräkningar.
Man kan tex fråga sig hur mycket stör- re bruttonationalprodukten skulle ha varit om alla inom försvaret sysselsatta överflyt— tats till den civila arbetsmarknaden som då vidare antas ha oförändrad struktur och kapitalutrustning per arbetare. En överslags- beräkning av detta slag för år 1969 visar på en potentiell ökning av bruttonational- produkten med ca 2 miljarder. Med denna beräkningsmetod kommer man emellertid inte åt de ackumulerade effekterna på till- växttakten.
Man kan också söka att direkt skatta ef- fekterna på tillväxttakten. Vi kan belysa ett möjligt tillvägagångssätt vid en sådan skattning genom ett enkelt räkneexempel.
Under efterkrigstiden har i genomsnitt den militära resursförbrukningen motsvarat ca 1/4 av den civila kapitalbildningen i lan- det. Om dessa resurser i stället i sin helhet avdelats för civila investeringar hade dessa således kunnat vara ca 25 procent större än vad de varit. Med hänsyn till den relativa betydelse som man i olika undersökningar funnit att kapitalstorlekens förändringar har för den registrerade ekonomiska tillväxttak- ten — ca 1/3 av tillväxten har redovisats så— som härrörande från dessa orsaker — skulle man kunna gissa att tillväxttakten under 60-
talet i sådant fall redan genom omalloke- ringen av investeringskapital hade kunnat vara omkring 1/3 procentenhet snabbare än den varit.
3.5. Fasta utbildningskostnader
Till fasta utbildningskostnader hör olika slag av stora och relativt odelbara anskaffnings- kostnader för sådan materiel som erford- ras för utbildningen. Olika slag av anlägg— ningskostnader — alltifrån kasembyggnader till del av allmänna fortifikationskostnader skall också uppsummeras under denna rub- rik liksom gemensamma administrationskost- nader för värnpliktsutbildningen inklusive utbildningen av instruktörer.
Det är svårt nog att söka uppsummera de rörliga kostnaderna. Om vi utgår från 1968/ 69 års försvarsbudget — som inkluderade en viss särredovisning av utbildningsutgifter -— kan man till en början utnyttja budgetbe— räkningen av rörliga grundutbildningsutgif— ter — ca 550 miljoner kronor. Till detta skall emellertid läggas dels rörliga värnpliktsut- gifter i samband med krigsförbandsövning- arna, uppskattningsvis ca 200 miljoner, dels instruktörsutgifter, administration mm för bägge typerna av utbildning som med löne- påslag kan — relativt godtyckligt — skattas till ca 750 miljoner kronor.
Ännu svårare kostnadsfördelningsproblem möter när det gäller att söka avgöra hur mycket försvarets totala anläggningsutgifter och tunga materielinvesteringar skulle kun- na minska om inga krav ställdes på väm- pliktsutbildning. Att här söka göra precise- rade kalkyler är meningslöst. Möjligen kan man antyda storleksordningen genom ett räkneexempel. Låt oss anta att ungefär en tredjedel av de anläggningsutgifter under 1968/69 — ca 100 milj kronor — som ägna— des åt kasembyggnader, övningsområden och administrationslokaler, kan räknas som »värnpliktsutgifter». I fråga om materiel- anskaffningen kan vi införa ett relativt god— tyckligt antagande som är hämtat från för- svarets materielverks beräkningar, nämligen
att ungefär en sjundedel av de totala mate- rielinvesteringarna under budgetåret, dvs ca 200 miljoner kronor hade kunnat inbe- sparas om ingen förslitning mm förvänta- des ske på grund av värnpliktsutbildningen.
Slutsumman i ett sådant räkneexempel skulle bli totala »värnpliktsutgifter» på ca 1800 milj kronor eller, fördelade över de 18,8 miljoner tjänstgöringsdagar som de värnpliktiga fullgjorde under budgetåret 1968/69, nästan 100 kronor per tjänstgö- ringsdag.
Ovan frågasattes det meningsfulla i att söka göra sådana skattningar av vämplikts— beroende utgifter som förutsätter en i övrigt oförändrad försvarsplanering. Svårigheten att genomföra rättvisande kostnadsuppdel- ningar även med ett relativt kvalificerat kostnadsredovisningssystem avspeglar också det förhållandet att den förutsatta besluts- situationen är orealistisk och därmed i de flesta sammanhang ointressant. Varje vä- sentlig förändring av värnpliktssystemet mås- te föranleda kompenserande förändringar i planeringen av anställd personal, materiel, anläggningar m m, d vs förändringar i för- bandsstrukturen. Vad som därför normalt är av intresse att undersöka — utöver gräns- kostnadema för marginella förändringar i värnpliktsutnyttjandet — är de totala utgifts- förändringar (och effektförskjutningar) som åstadkoms genom en viss specificerad änd- ring i den fredsorganisatoriska respektive krigsorganisatoriska förbandsstrukturen. Ge- nom att omformulera frågorna i dessa ter- mer kringgår man till stor del de kostnads- fördelningsproblem som sammanhänger med försöken att fördela gemensamma kostnader för förbandsproduktionen på de olika del- tagande produktionsfaktorerna _ däribland den värnpliktiga personalen.
3.6. Målsättning och kostnadsstruktur
Om man vill undersöka det hittillsvarande värnpliktssystemets utgiftskonsekvenser för staten genom att studera de olika alternativa krigsorganisatoriska — och de därmed för- bundna fredsorganisatoriska — förbands- strukturer som skulle kunna aktualiseras vid
en successiv nedskärning av värnpliktsutta- get möter emellertid ett annat principiellt problem. Det finns nämligen inte någon en- tydig utgångspunkt — i form av en för alla lägen relevant krigsmaktsmålsättning — för att bestämma hur en sådan förändring i förbandsstrukturen bäst skall genomföras. De av statsmakterna givna, nu gällande mål- sättningarna för krigsmakten — allmänna så- väl som operativa — och de därifrån här- ledda sk T 0 E M — dv s taktiska, organi- satoriska och ekonomiska målsättningarna — för enskilda förbandstyper är uppenbart ut- formade utifrån förutsättningen av ett i stort oförändrat värnpliktssystem. Detta förhål- lande torde kunna exemplifieras med hän- visning till bla målsättningskraven gällande uthållighet i »djupförsvaret» och avseende en likvärdig försvarsmöjlighet ifråga om he- la det svenska territoriet.
En väsentlig förändring i värnpliktssyste- met — och därmed av statens värnpliktsutgif- ter — kommer således med all sannolikhet att behöva föregås av en politisk omprövning av försvarets uppgifter och av gällande stra- tegisk försvarsdoktrin. Ett slutgiltigt svar på frågan om »värnpliktsutgifterna» — hur myc- ket statsutgifter Vi tex skulle kunna »spara in» vid en reducering av värnpliktsuttaget — kan således ges först när man utifrån om- prövade försvarsmålsättningar bestämt den alternativa förbandsstruktur som man öns- kar realisera med ett förändrat värnplikts— system.
4. Vad är de värnpliktiga värda för försvaret?
4.1 Försvarets alternativkostnad för värnpliktiga
Vi har hittills talat om statens utgifter för värnpliktiga. Om vi begränsar synfältet till att endast omfatta försvarssektorn förändras delvis våra frågeställningar. Ur försvarets interna synpunkt är på kort sikt vämplikts- uttaget i stort givet genom gällande väm- pliktsförordningar — och därmed i stor ut- sträckning även vad vi ovan benämnde värn- pliktsutgifter. Vad som istället är av ome- delbart intresse — eller som kan påverkas
genom försvarsplaneringen — är den interna fördelningen eller allokeringen av värnplik- tig personal. Denna allokering bestämmer vad vi kan kalla försvarets interna alterna- tivkostnad för värnpliktsutnyttjande. Om vi nöjer oss med att studera en marginell värn- pliktig definieras denna interna alternativ- kostnad för att utnyttja honom på visst sätt, tex i en sjukvårdspluton, som de alternativa intäkter i form av försvarseffekt som vi går miste om genom att inte istället utnyttja honom i den för försvaret mest lönsamma alternativa användningen, tex i ett vanligt skyttekompani eller som stabsbiträde. Om vi antar en viss utbytbarhet Vämpliktiga sinsemellan blir frågan om den margi- nella värnpliktiges interna alternativkostnad för försvaret således densamma som frågan om den marginella värnpliktiges värde ur försvarssynpunkt vid en optimal använd— ning.
Hur skall man kunna mäta denna alterna— tivkostnad eller detta försvarsvärde? Något entydigt och endimensionellt mått på försvars- effekt finns inte. Vi kan emellertid under- lätta mätningen genom att omformulera frå— gan på följande sätt. Hur mycket skulle de årliga försvarsanslagen till försvarsmateriel och till försvarsanställda mm behöva öka för att försvarseffekten enligt nu gällande försvarsdoktrin skulle kunna bibehållas oför- ändrad trots en marginell reducering av an— talet årligen krigsplacerade värnpliktiga? Även denna fråga är naturligtvis långt ifrån entydig eller lätt att besvara men reser — under förutsättning av en given försvars- struktur och en accepterad norm för för- svarsplanering — inte samma principiella mätsvårigheter som den första frågan.
Vad vi söker bestämma på detta sätt kan också kallas den marginella värnpliktiges in— terna bytesvärde för försvaret. Naturligtvis kommer detta interna värde att i hög grad variera för olika grupper av värnpliktiga be- roende på deras civila utbildningsbakgrund och deras personliga kapacitet i olika avse- enden. När det som här endast gäller att belysa vissa principiella problem ifråga om den totala värnpliktskontingentens storlek kan vi tillåta oss att bortse från dessa indi-
viduella variationer och diskutera i termer av ett enhetligt marginellt bytesvärde för värnpliktig personal i krigsorganisationen.
4.2. Administrativ värnpliktstilldelning
Vi kan illustrera nuvarande form för värn- pliktstilldelning — en administrativ tilldel- ning — och dess konsekvenser ifråga om den värnpliktiges interna bytesvärde med hjälp av följande figur.
Kurvorna i figuren, de sk isoeffektkur- vorna, skall utvisa alla de kombinationer av värnpliktiga respektive försvarsmateriel m rn som antas — med en given planeringsinrikt- ning och organisatorisk effektivitet — göra det möjligt att uppnå en viss nivå ifråga om försvarseffekt. Vi bortser här från mätpro-
Figur 2 Administrativ värnpliktstilldelning Värnpliktiga i krigsorganisationen Miljoner tjänstgöringsdagar
l
V1
blemen när det gäller att bestämma vad som är en »oförändrad försvarseffekt». Ju läng- re åt höger i figuren en isoeffektkurva lig- ger desto högre effektnivå antas den här avse.
Vid ritningen av isoeffektkurvor i figuren har det förutsatts att det finns ett område — här kallat »substitutionsområdet» — inom vilket den marginella värnpliktige har ett po- sitivt internt bytesvärde för försvaret och där vidare detta bytesvärde ökar om man successivt söker »rationalisera» bort väm- pliktiga och ersätta dem med tex tekniskt kvalificerad försvarsmateriel. Driver man denna rationalisering utöver den nedre grän- sen för substitutionsområdet passerar man i figuren en omslagspunkt efter vilken det istället blir successivt alltmer lönsamt med
Substitutionsområde (område med positivt och ökande "bytesvärde" på värnpliktiga)
VO __ ' ! Försvarseffektnivå (isoeffektkurvor) M0 M1 Materiel, fast anställda m m Miljoner kronor SOU 1972: 53 341
en reducering av värnpliktskontingenten. Man har kanske då kommit så långt i rikt- ning mot en yrkesarmé och/eller infört så mycket tekniskt kvalificerad materiel att resterande värnpliktiga utgör ett absolut mi- nimum för målsättningens genomförande samtidigt som de inte utan en antalsökning kan effektivt utnyttja ytterligare vapenut- rustning eller ytterligare instruktörsinsatser i förbandsproduktionen.
Går man istället åt andra hållet och söker -— med bibehållen effektnivå och organisato- risk inriktning — ersätta tex materiel med värnpliktiga utöver substitutionsområdets övre gräns antas man i figuren nå en annan typ av omslagspunkt. Bytesvärdet för den marginella värnpliktige blir noll för att där- efter successivt anta allt större negativa vär- den. Om försvarets materiella standard m m tillåtits sjunka tillräckligt mycket kommer alltså enligt figuren en ytterligare ökning av värnpliktiga i krigsorganisationen att upple- vas enbart som en belastning om inte sam- tidigt en viss materielpåfyllning tillåtes ske.
Värnpliktsutnyttjandet i stort bestäms i dag genom ett administrativt förfarande. Försvaret tilldelas i princip ett visst antal värnpliktiga som given förutsättning för försvarsplaneringen. Om vi antar att den marginella värnpliktige har ett relativt lågt men dock positivt internt bytesvärde med nuvarande försvarsavvägning kan vi i figu- ren låta punkten A illustrera ett tänkbart nuläge. Försvaret har där sammanlagt till- delats Vo i värnpliktstid respektive Mo kro— nors värde ifråga om försvarsmateriel, fast anställda 111 m.
Bytesvärdet för den marginella värnplik- tige i punkten A kommer till uttryck genom isoeffektkurvans lutning i punkten. Om vi tex genomför en marginell bortrationalise- ring av värnpliktiga som ersätts av ökad för— svarsmateriel, d v s går från A till P, kan vi i figuren göra detta i två steg. För det första försvinner en marginell värnpliktskontingent — A—> S; för det andra ersätts denna för- lust genom t ex ökad materielanskaffning — S —> P. Kurvans lutning i punkten A mäter just förhållandet mellan dessa två steg
A —> S .. .. _. Det absoluta vardet av det omvanda S —> P
mäter uppenbarligen vad vi
uttrycket S _) P A —> S här kallat det interna bytesvärdet för en marginell värnpliktig. I figuren illustrerar vi detta bytesvärde eller detta »skuggpris» för en värnpliktig i försvaret genom att rita ut tangenten till kurvan i punkten A—V1 Ml.
Det finns två olika sätt att tolka vad vi mäter på koordinataxlama i figuren. Den kanske naturligaste tolkningen är att axlar- na antas mäta den totala materiel- respekti— ve vämpliktstillgången i krigsorganisationen. Det är emellertid möjligt att istället låta ax- larna mäta den årliga utbildningskontingent av värnpliktiga respektive det årliga anslags- värde avseende materielanskaffning, fast personal m ur som fortlöpande krävs för att bibehålla en viss total storlek och samman- sättning av krigsorganisationen. I stället för antal värnpliktiga mäter vi då på den verti- kala axeln det årliga antalet miljoner tjänst- göringsdagar för värnpliktiga.
Fördelen med den senare typen av tolk- ning i termer av årlig omsättning som vi fortsättningsvis skall utnyttja är att man mera direkt kan relatera de olika Värdena till de årliga försvarsbudgetema. M1 kan exempelvis ges följande betydelse. Om för- svaret fick betala ett enhetspris på värnplik- tiga — åsamkades en enhetlig utgift för värn- pliktiga — motsvarande det gällande bytes- värdet eller skuggpriset, är M1 den omslut— ning på den årliga försvarsbudgeten som skulle krävas för att förmå försvaret att fri- villigt välja en avvägning motsvarande punk- ten A, dvs att årligen utbilda värnpliktiga i en omfattning motsvarande VO tjänstgö- ringsdagar.
4.3. Försvarsmyndigheternas valfrihet
Vi har hittills antagit att det faktiska väm— pliktsinnehållet i krigsorganisationen helt be- stäms genom utifrån givna administrativa beslut m m, dvs är enbart beroende av års- klassemas storlek och sammansättning samt av beslut gällande utbildningens längd. I
verkligheten har emellertid försvarets myn- digheter väsentliga möjligheter att själva på- verka storlek och sammansättning av den värnpliktskontingent som årligen tillförs krigsorganisationen. Den årliga utbildnings- kontingentens storlek kan dels i viss ut- sträckning jämkas genom en behovsstyrd tillämpning av inskrivnings- och avregistre- ringsföreskrifterna dels också utjämnas mel- lan olika år med hjälp av kvarståendemaga- sinet. Till detta kommer den mycket viktiga möjligheten att relativt självständigt avgöra hur stor del av utbildningskontingenten som skall utnyttjas i krigsorganisationen respek- tive hur många som istället som B-dels- värnpliktiga skall avsättas enbart för freds- organisatoriska behov.
Rätten att inom vissa ramar fatta själv- ständiga beslut om storleken av B—delen av värnpliktskontingenten innebär i realite— ten detsamma som en möjlighet för försva- rets myndigheter att själva genomföra sub- stitutionen mellan värnpliktiga och anställd personal. Vi kan åskådliggöra detta i figu- ren genom att studera vad det skulle inne- bära om försvarets myndigheter tvingades utbilda och utnyttja för krigsorganisatoriska behov även de 7—8 % av den årliga utbild- ningskontingenten som nu ingår i B-delen. För det första skulle detta motsvara en vä— sentlig minskning av antalet anställda mm, dv s innebära en förskjutning A——> Q. För det andra skulle det medföra en kraftig ök- ning av antalet värnpliktiga i krigsorganisa- tionen, d v s leda till en förskjutning Q —> R. Det sätt vi här tecknat figuren bygger på det icke orimliga antagandet att en sådan ökning av värnpliktig personal i krigsorganisationen — vid oförändrat materielinnehåll och min— skad tillgång på övrig personal — skulle med- föra att det interna bytesvärdet för en mar- ginell värnpliktig i krigsorganisationen sjönk till noll eller under noll.
4.4. Statsfinansiell prisstyrning
Även om försvarets myndigheter således har viss valfrihet är denna utan tvivel starkt begränsad och vämpliktsuttaget är i väsent- lig utsträckning administrativt styrt utifrån.
Det kan därför vara av intresse att kontras- tera det nuvarande systemet med ett system för statsfinansiell prisstyrning där försvarets myndigheter har full frihet att inom en gi- ven statsfinansiell anslagsram själva avgöra hur många värnpliktiga man — med hän- syn till det statsfinansiella pris eller den di- rekta merutgift som de värnpliktiga åsamka försvaret — anser det lämpligt att låta ingå i krigsorganisationen. Om vi för enkelhetens skull antar att man inom krigsmakten räk- nar med ett statsfinansieut enhetspris för värnpliktiga, dvs en enhetlig rörlig dags- kostnad -— kan ett sådant prisstyrningssystem åskådliggöras med hjälp av figur 3.
Lutningen på linjen Ve M2 antas här avspegla försvarets direkta rörliga dags- kostnad för en värnpliktig. Linjen har kon- struerats utifrån antagandet att denna kost- nad idag överstiger det interna bytesvärdet för en marginell värnpliktig i krigsorganisa- tionen. Detta innebär som framgår av figu- ren att det vid ett system med statsfinansiell prisstyrning, dv 5 med full valfrihet för försvarets myndigheter, skulle löna sig, ur effektsynpunkt att i viss utsträckning ersätta värnpliktiga med anställda respektive med ökad materielanskaffning — gå från A till B i figuren. Att försvarets myndigheter i sam- band med de hösten 1971 inlämnade pro— gramplanerna själva aktualiserat behovet av liknande omfördelningar, ehuru närmast motiverat av ett allmänt besparingskrav, kan eventuellt tolkas som ett stöd för antagan- det. '
M2 i figuren kan tydligen tolkas som den totala omslutningen på försvarsbudgeten. Av rittekniska skäl kommer de direkta väm- pliktskostnaderna att spela en mer domine- rande roll i figurens försvarsbudget än vad de gör i verkligheten.
En enkel slutsats av resonemanget kan förtjäna att understrykas. Så länge väm- pliktstilldelningen är i väsentlig utsträckning administrativt bestämd kommer de direkta vämpliktskostnaderna såsom vi här definie- rat dem att bestämma utrymmet för öv- riga försvarsutgifter och påverka inkomst- fördelningen. Den interna försvarsalloke- ringen inom givna ramar styrs däremot av
Värnpliktiga i krigsorganisationen Miljoner tjänstgöringsdagar
ll
V1
bla det interna bytesvärdet av en marginell värnpliktig. En övergång till vad vi här kal- lat statsfinansiell prisstyrning skulle däre- mot innebära att de direkta Värnpliktskost- nadema blev styrande såväl för det totala värnpliktsutnyttjandet som för den interna allokeringen av värnpliktiga.
4.5. Samhällsekonomisk prisstyrning
Som vi närmare skall diskutera i nästa av- snitt är värdet av den marginella värnplikti- ge troligen i allmänhet väsentligt större för samhället som berövas hans möjliga insat— ser i civil produktion än för försvaret. Det kan här vara av intresse att med hjälp av figur 4 studera vad som kunde tänkas bli
_ _,
M2 Materiel, fast anställda m m Miljoner kronor
resultatet om försvarets myndigheter de- biterades ett pris på värnpliktiga som mot- svarade denna samhällsekonomiska altema- tivkostnad per dag — d v s värdet av det ci— vila produktionsbortfall som det marginella värnpliktsutnyttjandet åsamkar samhället. Om försvaret samtidigt skall beredas möj— lighet att kvarstanna i samma situation som tidigare, dvs att bibehålla försvarsavväg- ningen i punkten A, innebär detta att för- svarsbudgetomslutningen skulle behöva öka till M:; om den samhällsekonomiska värn- pliktskostnaden mäts av lutningen av linjen AM3. Antar vi samtidigt att försvaret ges full frihet att självständigt göra avvägningar inom denna budget — att man inför vad vi kan kalla en samhällsekonomisk prisstyrning
Värnpliktiga i krigsorganisationen Miljoner tjänstgöringsdagar
ll
Samhällsekonomisk prislinje —— — —- — Statsfinansiell prislinje
—- skulle den optimala försvarsavvägningen leda till en förskjutning från A till C i figur 4, dvs medföra ett minskat värnpliktsut- nyttjande i krigsorganisationen och samtidigt en ökad effekt.
Det är emellertid möjligt att detta sam- hällsekonomiska pris istället kan komma till uttryck enbart genom en interndebitering inom den statliga sektorn, d v s inte medfö- ra ökade utbetalningar till de värnpliktiga i form av marknadsbestämda »värnpliktslö- ner». Om de faktiska värnpliktsutgifterna per man således förblir oförändrade skulle omslutningen av försvarets totala utbetal- ningar endast behöva öka till M4.1
Man kan också tänka sig att man vid det nya samhällekonomiskt motiverade »skugg-
M4 M5 M3 Materiel, fast anställda m m
Miljoner kronor
priset» på värnpliktiga nöjer sig med att vilja tillförsäkra försvaret möjlighet till oföränd— rad försvarseffekt — en politiskt rimlig men praktiskt svårgenomförbar tanke. Detta in- nebär att man ger försvaret en skuggbudget som är så stor att den — vid det vämplikts- pris som avspeglas av lutningen på linjen AM3 — precis möjliggör för försvaret att hålla sig kvar på den ursprungliga isoeffekt- kurva där punkten A låg. Försvarets interna avvägning skulle i sådant fall leda till kom- binationen i punkten D. Försvarets totala utbetalningar skulle öka till Mä. Om vi
' I figur 4 har således prislinjerna genom M,, M4 och M.,, som ju skall avspegla samma statsfinansiella värnpliktspris; ritats parallella.
emellertid förutsätter att det höjda skugg- priset på värnpliktiga inte samtidigt leder till ökade reella Värnpliktskostnader skulle den reella budgetomslutningen i detta fall kunna inskränkas till Ms.
4.6 Två missförstånd
Med utgångspunkt från vår diskussion av samhällsekonomisk prisstyrning är det också möjligt att gendriva två vanliga — men del- vis motsatta — missförstånd som ofta före— kommer i diskussionerna kring samhällseko- nomiska Värnpliktskostnader.
Den första typen av missförstånd består däri att man tror sig kunna framtvinga en samhällsekonomiskt bättre avvägning inom försvaret mellan värnpliktig personal och tex materiel genom att debitera — och even- tuellt också utbetala — marknadsmässiga värnpliktslöner. 1965 års långtidsutredning säger exempelvis i sitt huvudbetänkande att: »de värnpliktiga — — — avlönas betydligt lägre än vad som är fallet ute på arbets— marknaden. Detta är också av betydelse för försvarsutgifternas fördelning. Om den lönen läggs till grund för de militära utvecklings— planerna, ger det upphov till en från eko- nomisk synpunkt oriktig avvägning mellan personal och materiel.» ([7]) Det intressanta med detta uttalande är att långtidsutredning— en tydligen utgår från att en prisstyrnings- modell utnyttjas i den militära planeringen. Som vi inledningsvis konstaterade är emel- lertid värnpliktsutnyttjandet ännu så länge i väsentlig utsträckning administrativt styrt på basis av värnpliktslagen. Så länge detta är fallet — så länge man tvingas ligga i punkten A i figur 4 — är det endast de interna bytes- värdena för värnpliktiga som är av betydelse för den interna försvarsallokeringen av värn- pliktiga. Vilka kostnader som försvaret de- biteras för detta värnpliktsutnyttjande är av intresse endast ur inkomstfördelningssyn— punkt samt därigenom att det bestämmer utrymmet för andra typer av kostnader in— om en given utgiftsram — och detta gäller så länge inte en övergång skett till någon form av prisstyrning.
Den andra typen av missförstånd utgår
från delvis motsatta antaganden. Istället för att förutsätta att försvarsallokeringen av värnpliktiga år samhällsekonomiskt inopti- mal antages här värnpliktsutnyttjandet alltid ske på ett samhällsekonomiskt optimalt sätt.
I bihanget till SOU 1968:2 med titeln »Försvarets samhällsekonomiska kostnader» diskuterar författaren Lars Werin bla frå- gan om den samhällsekonomiska alternativ- kostnaden för värnpliktiga och för följande resonemang (sid 37—38):
»Om försvaret inte funnes eller om det vore mindre än det fn är, skulle produk- tionen av försvarseffekter ersättas av pro- duktion av sådana varor och tjänster som ingår i övrig välfärd ———.
Det förtjänar att understrykas att total- produktionen i landet inte skulle vara större än förut. Den tidigare produktionen av för- svarseffekten har ju bara ersatts av annan produktion som reellt sett är precis lika stor.» (Vår kursivering) ([111).
Det får väl förutsättas att Werin här med »reell storlek» avser samhällsekonomiskt värde i välfärdsteoretisk mening. För att detta värde skall vara »precis lika stort» vid försvarsanvändning av värnpliktiga som vid en alternativ civil användning måste bl a för- utsättas att den interna försvarsallokeringen är perfekt anpassad till de samhällsekono- miska alternativkostnaderna, dvs att vi i figur 4 befinner oss i punkten C istället för i punkt A. Annorlunda uttryckt förutsättes i resonemanget att den värnpliktiges interna bytesvärde överensstämmer med den sam- hällsekonomiska alternativkostnad hans värnpliktsutnyttjande medför. Werins reso- nemang bygger sannolikt på hans tidigare (sid 26—28) framförda mening att det är svårt att rent allmänt visa att marknadsstyr- da företag skulle ha något försteg ur effek- tivitetssynpunkt framför den offentliga pro- duktionen av kollektiva tjänster såsom för- svar. Han synes icke i tillräcklig grad ha beaktat den väsentliga skillnad som ligger däri att det ifråga om värnpliktsutnyttjan- de inte i första hand är fråga om försvarets interna effektivitet utan om det optimala ur samhällsekonomisk synpunkt av en viss lag- stiftning, nämligen värnpliktslagen.
5 Vad är de värnpliktiga värda för sam- hället?
5 .1 Samhällsekonomiska alternativkost- nader för värnpliktiga
Mera välbekant och omskrivet än försvarets interna alternativkostnad för värnpliktiga som vi ovan diskuterat är den samhällseko- nomiska alternativkostnaden för värnplikts- utnyttjande. Härmed avses värdet av de nyt- tigheter som man går miste om genom att utnyttja den värnpliktige i viss försvars— funktion istället för att utnyttja honom i bästa alternativa civila (eller militära) an- vändning. Mera konkret brukar man tolka denna kostnad som det civila produktions- värde som bortfaller under den tid en väm- pliktig är inkallad.
En sådan konkret tolkning är emeller- tid inte under alla omständigheter korrekt. För det första behöver det inte endast rö— ra sig om produktionsvärden. Det civila ar- betet har kanske ett mervärde för den väm- pliktige utöver värdet av produktionsmsul- tatet. Han kanske direkt vantrivs med sitt liv och sina uppgifter inom försvaret. Vad vi egentligen vill mäta som den samhälls- ekonomiska alternativkostnaden är den summerade betalningsviljan i kronor och ören hos alla de -— stat, kommun, arbets- givare, familj, vänner och den värnpliktige själv — som kan tänkas få glädje av att han arbetar — eller latar sig — i sin bästa alter— nativa position. Det är allt detta vi avstår från genom att inkalla honom. Under förut— sättning att vi har en fri-konkurrenssituation överallt så att priserna på allt vad man kan köpa för pengar är optimalt satta och av- speglar både deras marginella produktions- kostnader och köparnas marginella betal— ningsvilja kommer en så uppskattad sum- ma att ge ett rättvisande besked om det re- lativa värdet av det vi går miste om genom att utnyttja den värnpliktige i försvaret.
Svårigheten är den att vi inte har några marknadsnoterade uppgifter på tex den värnpliktiges vantrivsel eller familjens läng- tan efter honom och att vi överhuvudtaget saknar empiriskt underlag för att skatta des- sa värden i kronor och ören. På lättförståd—
da men något tvivelaktiga grunder väljer vi att bortse från all-t utom det som vi tror Oss kunna hjälpligt mäta, nämligen det di- rekta produktionsbortfallet.
För det andra är det naturligtvis inte gi- vet att den bästa alternativa användningen av den värnpliktige finns inom den civila sektorn. Det kan ju tänkas att han är spe- ciellt väl skickad att sköta ett visst arbete inom försvaret, dvs hans »bytesvärde» in- om försvaret är större än någon annanstans inom det civila livet. För att kunna vara säker på att så icke är fallet tvingas vi förutsätta att samhällets arbetskraftsalloke- ring i varje ögonblick är optimal och att alla speciellt »välanpassade» individer i försvaret redan är fast anställda.
5 .2 Tre typer av kalkyler
De samhällsekonomiska alternativkostnads- kalkyler som brukar nämnas i försvarsdjs- kussioner är av flera olika slag som vardera innebär helt olikartade krav på beräknings- underlag.
Man kan bla nämna följande tre hu— vudaltemativ för en sådan alternativkost- nadskalkyl:
Totalkalkyl eller »nedrustningskalkyl» Marginalkalkyl »Marknadskalkyl»
En totalkalkyl söker svara på frågan vilket civilt alternativutnyttjandevärde som försvarets totala resurser har. Vad skulle med andra ord hända med den civila sam- hällsekonomin om försvaret »lades ner»? I termer av vår frågeställning här blir det fråga om att prognosticera utvecklingen ef- ter en nedskärning av vämpliktsuttaget till noll. Denna frågeställning svarar knappast i dag mot relevanta beslutssituationer och be- räkningarna förutsätter en lång rad specifika antaganden om den ekonomiska struktur- förändringens form och takt och om den förda politiken. — Det är naturligtvis möj- ligt som vi tidigare varit inne på att även tänka sig modifierade typer av totalkalky- ler där tex de värnpliktigas uppgifter i för- banden övertas av anställd personal och/el—
Inriktningen av marginalkalkyler bestäms av önskemål om att jämföra de samhälls— ekonomiska återverkningarna av en margi- nell förskjutning mellan två förhållandevis likartade försvarsstrukturer. Exempel kan vara skilda bud i ett försvarsutredningsar- bete, förändringar mellan två på varandra följande budgetår — eller alternativa förslag om tjänstgöring m m för handräckningsväm- pliktiga. Dessa kalkyler hänför sig alltså till de typer av beslutssituationer som vi vanligen upplever. Tack vare att de föränd- ringar vars konsekvenser man önskar spåra är relativt begränsade är det också möjligt att uppnå en viss precision i skattningarna på basis av erfarenhetsmaterial.
Vad vi här kallat en marknadskalkyl kan kanske bäst beskrivas som ett försök att bestämma värdet av försvarets resurser re- spektive resultat under förutsättning att för- svarets resursfördelning i sin helhet sköttes via en marknadsallokeringsprocess. Man gör med andra ord tankeexperirnentet att låta förbandsproduktion drivas enligt vanliga »kommersiella» normer, dvs cheferna sö- ker maximera sitt verksamhetsresultat som utgör skillnaden mellan vad de får in genom att »hyra ut» sina förband och vad de får betala i form av marknadsmässiga soldat- löner, »marknadspris» på fortifikationsför- valtningens mark och anläggningar etc. Mob-förråden blir på motsvarande sätt vinst- maximerade arsenaler med uthyrningsverk- samhet. De. priser som etableras skall vara optimala jämviktspriser, sådana som skulle resultera på fri-konkurrensmarknader. Den fråga marknadskalkylen nu söker besvara blir då vilken total budgetram eller vilken total årlig omsättning det existerande för- svaret i en sådan situation kommer att få? Vad gäller värnpliktskostnaderna önskar man alltså skatta kostnaderna för en fri- villig »inhyrning» av alla värnpliktiga till försvaret.
Det som får marknadskalkylen att kan- hända te sig en aning »fantastisk» år fram- för allt två till grund liggande antaganden som båda är ytterst orealistiska. Det första gäller existensen av en »intemationell hy-
resmarknad» med konkurrensprissättning för försvarsstridskrafter inklusive de mest trögrörliga typerna av exempelvis anlägg- ningar.
Det andra är antagandet att försvaret i en sådan marknadssituation skulle ha en oförändrad struktur jämfört med dagens läge. Släpper man detta senare antagande blir man istället tvingad att ge sig in i mycket godtyckliga spekulationer om de tänkbara strukturförskjutningar som skulle krävas i den nya marknadssituationen.
Marknadskalkylen kan av dessa skäl sy- nas ointressant. Som vi senare skall åter- komma till kan den emellertid tillmätas en ökad vikt genom att tolkas som ett för- sök att skatta de långsiktiga samhällsekono- miska alternativkostnaderna, d v 8 att besva— ra frågan om hur mycket större produktio- nens tillväxttakt i den civila samhällssek- torn skulle ha varit under tex efterkrigsti- den, om vi inte hade haft något försvar alls.
En marknadskalkyl för värnpliktiga har dessutom det egenvärdet att den kan sägas innebära en sådan ansats till att skatta de värnpliktigas egna attityder till försvars- uppgifterna som vi tidigare efterlyste.1
I den nu aktuella utredningsfrågan tor- de det emellertid endast vara marginalkal- kyler som är relevanta.
5 .3 Civilt produktionsbortfall
Beräkningar av den samhällsekonomiska al- ternativkostnaden i mening av civilt pro- duktionsbortfall innebär normalt i prakti- ken att man söker göra en prognos av hur annorlunda livslöneutvecklingen för den marginella personen tett sig om han inte blivit inkallad.
I det enklaste fallet rör det sig bara om ca ett års förskjutning framåt av hela livs- löneserien. Det är nuvärdet av denna serie
1 Det kan vara av intresse att här erinra om att den tidigare citerade undersökningen av Werin ([11]) utgör ett exempel på försök till relativt fullständig marginalkalkyl för det mili- tära försvaret. Ett motsvarande försök till marknadskalkyl har genomförts av Ståhl-Ysan- der ([6]) och har redovisats i uppdaterat skick av Ståhl ([S]).
! i i
avvikelser som utgör den marginella alter- nativkostnaden. Om individen inte kan på- räkna väsentlig löneökning utöver begyn- nelselönen förrän relativt sent i livet kan tydligen nuvärdet approximeras med bort- fallet av ett års begynnelselön — eventuellt diskonterad med hänsyn till fortsatta stu- dier efter utryckning.
En del av livslönen kan staten tänkas för- skottera genom studiemedel som i detta enk- la standardfall blir förskjuten ett år tillba- ka i tiden. Detta påverkar emellertid inte alternativkostnadskalkylen men medför en ökad statsfinansiell belastning inom utbild- ningsområdet.
Vämpliktstjänstgöringen kan emellertid på olika sätt tänkas påverka studiemöjlig— heter och yrkesval. Att beräkna närmare i vilken riktning denna påverkan går är emel- lertid mycket svårt. Erfarenheterna från universiteten tex visar att vämpliktsåret är en icke oväsentlig orsaksfaktor när det gäl- ler definitiva studieavbrott.
Motsvarande problem möter man ifråga om alternativprognoser för hälsoutveckling- en om värnpliktstjänstgöringen bortfaller.
Alla lyfter inte heller regelbunden lön, framför allt inte omedelbart efter utryck- ningen. Hänsyn får således i kalkylerna tas "till avvikelser ifråga om riskerna för ar- betslöshetsperioder, för behov av skilda so- cialbidrag etc.
5.4. Lönen som mått på produktiviteten
I de ovan relaterade produktionsbortfalls- beräkningarna har lönen antagits utgöra ett rättvisande mått på värdet av arbetsinsatsen. Detta är emellertid ur många synpunkter diskutabelt.
Även om kalkylen är marginell kan inte alltid marknadslönen acoepteras som ett rättvisande mått på det samhällsekonomiska värdet av den marginella insatsen. Dels förekommer olika slag av marknadsimper- fektioner, t ex monopolitisk konkurrens, reg- lerade priser m m, dels finns det skalfördelar i produktionen plus tröghetsmoment i lö- nesättning. Tillsammans medför detta att lönen inte alltid, inte ens vid fullständig
konkurrens på avsalumarknaderna, kan sä- gas avspegla värdet av den långsiktiga gränsprodukten. För den långsiktiga bedöm- ningen av gränsproduktiviteten spelar det också en viss roll vad lönen används till, framför allt hur mycket som sparas och in- vesteras.
Den avgörande invändningen mot en an- vändning av livslöneberäkningar i långsik- tiga samhällsekonomiska lönsamhetskalky- ler är dock att lönestrukturen relativt snabbt kan förändras. Om förändringarna sker i form av successiva löneutjämningar kan det- ta medföra en försvagning av löneavtalens roll som instrument för en inkomstfördel- ningspolitik. Samtidigt kan löneskillnader- nas effekter för arbetsgivare och arbetstagare alltmer sättas ur spel och ersättas av andra former för differentiering, medan lönen i högre grad uppfattas som en socialt bestämd fast kostnad.
Om man inte av dessa skäl vågar lita till de marknadsnoterade lönerna som produk- tivitetsmål återstår endast att istället söka skatta de politiskt givna relativa bytes— värden mellan olika yrkeskategorier mm som kan tänkas avspeglade i eventuellt pub- licerade ekonomiska långtidsprogram. Så- dana program är emellertid av många skäl sällan så specificerade och fixerade att det går att direkt avläsa några bytesvärden.
Det föreliggande kalkylproblemet kan samhällsekonomiskt sägas gälla effekterna av att överföra en grupp av personer från ofrivilliga sysselsättningar inom försvaret till frivillig sysselsättning inom andra närings- grenar. Det är denna fråga kalkylen söker besvara med lönestatistikens hjälp. Risken är emellertid stor att vad som i verklig- heten mäts har mer att göra med facklig styrka och social utbildningsvärdering än med samhällsekonomiskt värde av produk- tionstillskott. Annorlunda uttryckt föränd- ras utgångspunkterna för en samhällsekono- misk värdering här så snabbt och är i varje ögonblick så pass subjektiv att någon en- tydig måttstock icke finns. När trots detta man här utgår från vissa lönestatistiska be- räkningar sker detta med reservationen att vad som mäts kan definieras som samhälls-
ekonomiskt produktionsvärde endast i en kortsiktig och snäv mening.
6.3. Varför kapitalberäkningar?
Finns det verkligen något skäl att använda sig av detta ganska omständiga och indi- rekta beräkningssätt? Frågan är välmoti- verad med tanke på bla de mycket stora beräkningsproblem som vi ovan berörde och den för många säkert ovana och kompli- cerade tolkningen. Jag skall inte här söka ge något slutligt svar på den frågan, i syn- nerhet som ett sådant svar måste utgå från
en rad antaganden om praktiskt-organisato- riska möjligheter och ambitioner inom för- svaret. Istället skall jag nöja mig med att anföra två möjliga motiveringar för använd— ningen av dylika kapitalberäkningar.
Det första argumentet sammanhänger med möjligheten att utnyttja kapitalberäk- ningarna som instrument i försvarets inter- na allokering. En motivering för att be— räkna kapitalvärden skulle alltså kunna va- ra att man önskar administrera de olika slagen av existerande kapitaltillgångar med hjälp av »affärsmässigt» drivna kapitalfon- der som »hyr ut» exempelvis »repgubbar» eller förrådslagd materiel till krigsorganisa- toriskt ansvariga chefer via ett interndebite- ringssystem. I samband med försöksverk- samheten med programbudgetering inom försvaret har man börjat i större utsträck- ning arbeta med sådan interndebitering. Om det verkligen föreligger eller kan väntas upp- stå tillräckliga organisatoriska skäl för en mera fullständig fondorganisation är däre— mot svårt att bedöma utan ett mera ingående studium av hur dessa fonder kan tänkas fungera.
7 Kostnadsfördelning
Det finns anledning att avslutningsvis er- inra om att det inte bara är de summerade värnpliktskostnaderna som är av intresse utan i lika hög grad deras fördelning mel- lan olika kostnadsbärare. Framför allt är det fördelningen av de samhällsekonomiska produktionsbortfallskostnaderna mellan stat och kommun — eller indirekt olika kategorier av skattebetalare — respektive den vämplik- tige själv som är av intresse att studera. De olika överslagsberäkningar av detta som gjorts synes (se tex [6] och [11]) visa att den värnpliktige själv bär ca 1/3 av dessa kostnader i form av uppoffrad konsumtion medan resten av kostnaden faller på skatte- betalarna.
Den tidigare citerade kalkylen gällande de värnpliktiga inom isbrytartjänsten gav också ett likartat resultat; för de F-värnplik- tiga fördelades exempelvis produktionsbort- fallskostnaderna med 35 procent för den värnpliktige själv, 25 procent för den egna kommunens skattebetalare och 40 procent för samtliga statliga skattebetalare. Tar man även hänsyn till militär resursförbrukning i samband med värnpliktstjänstgöringen sti- ger statens andel av de totala samhällseko- nomiska värnpliktskostnaderna till drygt två tredjedelar.
Kalkylerna i kapitel 19 gällande de hand- räckningsvärnpliktiga visar att motsvarande procenttal för de värnpliktigas, kommuners och statens andel av produktionsbortfalls- kostnaden i de två beräkningsalternativen varierar inom området 35—45, 15—20 respek— tive 40—50. I dessa andelsberäkningar har emellertid värdet av civila pensionsåtagan- den — ATP-inbetalningar — helt tillgodoräk- nats den enskilde arbetstagaren, vilket kan vara diskutabelt. Inräknas även militär re- sursförbrukning för de värnpliktigas utbild- ning stiger här statens andel av de totala samhällsekonomiska värnpliktskostnaderna till omkring 60 procent.
[1] Ekonomisystem för försvaret, SOU 19682 [2] Försvarets fortsatta inriktning m m, Kungl Maj:ts proposition 1972:75 [3] Grape, L. — Ysander, B.-C.: Säkerhets- politik och försvarsplanering, SNS, 1967 [4] Planering och programbudgetering inom försvaret, SOU 1969:25 [5] Ståhl, I.: Försvarets samhällsekonomiska kostnader, Strategisk Bulletin, 1968:6 [6] Ståhl, I. — Ysander, B.-C.: Försvarskost- nader, rapportutkast, FOA P 1966 [7] Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980, SOU 1966:1 [8] Säkerhets- och försvarspolitiken, 1970 års försvarsutrednings betänkande, SOU 19724 [9] Säkerhetspolitik och försvarsutgifter, 1965 års försvarsutrednings betänkande, SOU 1968:10 [10] Värnplikten, SOU 1965:68 [11] Welin, L.: Försvarets samhällsekonomiska kostnader, Bihang, SOU 1968:2 [12] Ysander, B.-C.: Civil kontra militär be- manning av statsisbrytarna, en samhälls- ekonomisk kostnadskalkyl, ingående i del- betänkandet »Bemanningsformer för statli- ga isbrytare och sjömätningsfartyg», avgivet 1970 av Utredningen om handräcknings- värnpliktiga (Försvarsdepartementet, stenc. betänkande 1970:9)
50"le fleL. 4 AUG nu
Kronologisk förteckning
. Ämbeisansvaret ||. Ju. . Svensk möbelindustri. I. _ . Personal för tyg- och intendenturförvaltningen. Fo. Säkerhets- och försvarspolitlken. Fö. CKR. (Centrala körkorisreglstret) K. . Reklam I. Beskattning av reklamen. U. Reklam ll. Beskrivning och analys. U. . Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) 9. Reklam lV. Reklamens besiåmningsfaktorer. U. (Utkommer senare.) 10. Godsbefordran till sjöss. Ju. 11. Förenklad löntagarbeskatininl. Fi. 12. Skadestånd iV. Ju. 13. Kommersiell service | glesbygder. In. 14. Revision av vattenla en. Del 2. Ju. * 15. Ny regeringsform - ylrlksda sordnlng. Ju. 16. Ny regeringsform - y riks agsordnlng. (Följd- författningar) Ju. 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval - Riks- dagen I pressen. Ju. 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. 19. Uppsökande verksamhet för cirkelsiudler inom vuxenutbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U. ( 21. Svävarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. Ju. * 23. Högre utbildning — regional rekrytering och ] samhällsekonomiska kalkyler. U. . 24. Vägfraktavtalet II. Ju. 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. Ju. 29. Konsumentupplysning om försäkringar. H. 30. Bostadsanpassningsbidrag. In. , 31. Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo. . 32. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? C. 33. Förhandlingsrätt för pensionärer. ln. 34. Familjestöd. 8. l 35. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. * 36. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. 37. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. U. 38. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra tros- samfunds ekonomi. U. 39. Abortlrågan. Remissyttranden. Ju. 40. Konkurrens i bostadsbyggandet. ln. 41. Familj och äktenskap ]. Ju. 42. Vägtrafikbeskattnln en. Fl. 43. Utnyttjande och s ydd av havet. I. (Utkommer senare) 44. Reformerad skatteutjämning. Fl. 45. Kulturminnesvård. U. 46. Landskapsvärd genom täktsamverkan. Ju. 47. Data och integritet. Ju. _ 48. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fo. 49. Tryckfriheten och reklamen. Ju. 50. Skyddsrum. Fö. 51. Sjölagens befraktningskapitel. Ju. 52. Rapport angående kommunal information m.m.C. 53. Handräckningsijänst i försvaret. Fö.
ooxraiplgsmNA
Systematisk förteckning
Justltledepartementet Ämbetsansvaret ||. [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. [15] 2. Ny regeringsform - Ny riks- dagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringe- förfarande vid riksdagsval - Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. [18] Domstolsväsendet lV. Skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet ll. [24] Konsumentköplag. [23] Abortfragan. Remissyttranden. [39] Familj och äktenskap i. [41] Landskapsvard genom tåktsamverkan. [46] Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen [49] Sjöiagens befraktningskapitel. [51]
Försvarsdepertementet Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3]
1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvars- politiken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplaneringen. 48 Skyddsrum. [50 Handräckningstjänst i försvaret. [53]
Socialdepartementet
1968 års barnstugeutredning. 1. 2. Förskolan 2. [27]
Familjestöd. [34]
Förskolan 1. [26]
Kommunlkatlonsdepartementet CKR. (Centrala körkortsreglstret) [5] Svävarfartslag. [21]
Fluansdepartementet Förenklad iöntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [42] Re ormerad skatteutjämning. [44]
Utbildningsdepartementet
Reklamutredningen. 1. Reklam l. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam Il. Beskrivning och analys. [7] 3. Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. [8] (Utkommer senare). 4. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer [9] (Utkommer senare). Uppsökande verksamhet för clrkelstudier inom vuxen- utbildningen. [19] Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litte- raturutredningens läsvanestudier. [20] Högre utbildning — regional rekrytering och sam- hällsekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. [37] 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [38] Kulturminnesvärd. [45]
Jordbruksdepartementet Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [35]
Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [29]
lnrlkesdepartementet Kommersiell service i glesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40]
Clvlldepartementet
Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32] Rapport angående kommunal information m.m. [52]
Industridepartementet Svensk möbelindustri. [2] Naturgas i Sverige. [25] Ut)nyttjande och skydd av havet. [43] (Utkommer sena- re
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
W & Allmänna Förlaget , ___—__ lSBN 91-38-01329-0