SOU 1974:44
Effekter av förpackningsavgiften : rapport
Effekter av förpackningsavgiften
Rapport av Utredningen om kostnaderna för miljövärden Stockholm 1974
K L Beckmans Tryckerier AB, Stockholm 1974 551-0412747
Till Statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet
Genom beslut den 29 oktober 1971 bemyndigade Kungl Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för utredning rörande kostnaderna för miljövår— den. Med stöd härav tillkallade departementschefen den 15 november 1971 såsom sakkunniga generaldirektören Valfrid Paulsson, ordförande, riksdagsledamöterna Birger Rosqvist, Jan Bergqvist, Inga Thorsson, Staffan Burenstam Linder, Sören Norrby och Sven Eric Åkerfeldt. De sakkunniga har antagit namnet u t r e d n i n g e n o m k 0 s t n a d e r n a f ö r m i 1 j ö v ä r d e n. Att som experter biträda utredningen förordnade departe—
mentschefen den 24 november 1971 numera professorn Erik Höök, kanslirådet Bengt A W Johansson, departementssekre-
teraren Lars Hjorth, numera kanslirådet Kjell Svensson, numera länsrådet Allan Johansson (t o m den 8 maj 1974), kanslirådet Ulf Lönnqvist, direktören Bo Helmerson, sek— reteraren Eric Olerud, sekreteraren Jan Erik Moreau och direktören Olof Nilsson. Genom beslut den 18 februari 1972 förordnades som ytterligare experter generaldirektören Erik Grafström och kanslisekreteraren Jan Söderberg.
Till sekreterare i utredningen förordnade departements— chefen den 24 november 1971 avdelningsdirektören Nils Ahl— gren och som biträdande sekreterare kanslisekreteraren Vanja Edwinson. Genom beslut den 18 februari 1972 och den 20 oktober 1972 förordnades dessutom byrådirektören Inger Olsson och civilingenjören Richard Almgren att vara biträ— dande sekreterare i utredningen.
Utredningen har inriktat sitt arbete på att genomföra dels ett antal delutredningar inom olika sektorer av mil— jövården, dels allmänna kartläggningar av kostnader för
miljövärden inom olika samhällsgrenar. Följande projekt
har hittills påbörjats: Utsläpp av svavel i atmosfären som miljöproblem med särskild tonvikt lagd på frågan om val av
miljövårdspolitiska styrmedel, miljövården inom enskilda industribranscher, effekterna av förpackningsavgiften och utformningen av miljövårdspolitiska styrmedel inom för- packningssektorn, restaurering av sjöar och vattendrag
samt kostnaderna för omhändertagande av hushållsavfall m m. För genomförande av dessa utredningsprojekt har särskilda expertgrupper bildats, i vilka förutom utredningens egna experter även ingår särskilda sakkunniga från myndigheter,
institutioner, branschorganisationer etc.
Arbetet med förpackningsfrågorna är en följd av riksda- gens beslut den 21 februari 1973 om införande av avgift på vissa dryckesförpackningar. Skatteutskottet förutsat- te i sin behandling av frågan att utredningen om kostna- derna för miljövården skyndsamt skulle utreda verkningar— na av avgiften samt överväga det framtida behovet och ut— formningen av en särskild emballageavgift. Genom beslut den 25 juni 1973 medgav departementschefen att utredningen fick företa en studie över effekterna av avgiften på vissa dryckesförpackningar. Den 29 maj 1974 har därefter ytter— ligare medel anvisats för fullföljande av arbetet i enlig- het med upprättat program.
För genomförande av detta utredningsarbete har utred— ningens sekretariat förstärkts med forskningsassistent Karl Lidgren vid nationalekonomiska institutionen vid uni— versitetet i Lund. Utredningen har dessutom tillkallat en särskild referensgrupp med följande ledamöter: disponenten Ingrid Flory, kanslirådet Bengt A W Johansson, kanslirådet Ulf Lönnqvist, direktören Olof Nilsson, direktören Björn Passad, direktören Hans Rausing, direktören Kurt Rydé samt byrådirektören Märta Thorell.
Sedan kartläggningen av avgiftens effekter nu slutförts får vi härmed vördsamt överlämna rapporten Effekter av förpackningsavgiften, vilken således motsvarar första delen av uppdraget rörande avgiften på vissa dryckesförpackningar. Till de sakkunniga har från organisationer, företag m fl överlämnats skrivelser och andra handlingar samt ställts utredningsmaterial till förfogande. Sådant material redo— visas i vad avser föreliggande studie i en till rapporten
fogad bilaga.
Stockholm den 17 juni 1974
Valfrid Paulsson
Jan Bergqvist Staffan Burenstam Linder Sören Norrby
Birger Rosqvist Inga Thorsson Sven Eric Åkerfeldt
/Nils Ahlgren
Inger Olsson
INNEHÅLL
INLEDNING
Bakgrund ........................................ 11 1.1.1 Nedskräpningsproblemet
1.1.2 Nedskräpning och förpackningar ........... 12 1.1.3 Avgift på dryckesförpackningar ........... 12 Utredningsuppdraget.. ............................ 15 Uppläggningen av utredningsarbetet .............. 16 Rapportens disposition
Utredningsarbetets bedrivande ................... 18 Fortsatt utredningsarbete ....................... 19
DRYCKESFÖRPACKNINGARNAS ROLL I SAMHÄLLET Förpackningarnas funktioner
Förpackningarna i samhällsekonomin .............. 22 Utvecklingen på dryckesförpackningsmarknaden .... 27 2.3.1 Strukturförändringar ..................... 27 2.3.2 Förpackningssortimentet Dryckesförpackningsmarknaden år 1972 ............
En bild av distributionssystemet för dryckes— förpackningar ................................... 35
DRYCKESFÖRPACKNINGARNA OCH MILJÖN
Avgränsning av miljöaspekterna .................. 41 Nedskräpning .................................... 44 Hushållsavfall
Resursförbrukning
3.4.1 Nuläge 3.4.2 Utvecklingstendenser
ADMINISTRATIONEN AV AVGIFTEN SAMT DE STATSFINAN— SIELLA INTÄKTERNA
Avgiftens administration ........................ 52 Avgiftsskyldiga företag ......................... 53
De statsfinansiella intäkterna
INTRESSENTERNA KRING DRYCKESFÖRPACKNINGAR Presentation av fyra intressentgrupper .......... 58 Effekter på intressentgrupperna i det antagna
AVGIFTENS EFFEKTER
Förändring av prisförhållandet mellan drycker i
olika förpackningar ............................. 65
Förändring av pant och trippantal
Förändring i produktion och användning av för—
packningar
6.3.l Förändringar i det samlade förpacknings— sortimentet Förändringar i förpackningssortimentet inom livsmedelshandeln Förändringar på dryckes— och dryckesför- packningsmarknaden mellan 1972 och 1973 — en sammanfattning
Effekter på intressentgrupperna .................
6.4.1
6.4.2
6.4.3
6.4.4
SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG
Avgiftens primära syfte
Avgiftens effekter .............................. 98 Förpackningsavgiften som miljöpolitiskt styrmedel 100
Rekommendation
BILAGA 1 BILAGA 2
BILAGA 3
BILAGA
BILAGA BILAGA
BILAGA
BILAGA
Utdrag ur naturvårdslagen ................. Kungl Maj:ts förordning om avgift på vissa dryckesförpackningar, SFS 1973:37
Besök hos och sammanträden med representan- ter för organisationer, företag m m .......
Förteckning över litteratur och annat underlag ...........
Skräpfrekvensmätningar ....... ....... Beräkning av den totala energiåtgången för dryckesförpackningar från råvara till och med avfallsbehandling ...... ... ............ Beräkning av minskad energiförbrukning på grund av minskad produktion av engångsglas Förkortningar, ordförklaringar m m ........
1 INLEDNING
1.1 BAKGRUND
1.1.1 Nedskräpningsproblemet
Nedskräpningen har varit föremål för de naturvårdsintres— serades uppmärksamhet under ganska lång tid. Naturskydds- 1agen av år 1952 innehöll bestämmelser mot nedskräpning i
1)
som föregick den nu gällande naturvårdslagenz) konstatera— naturen, vilka efter hand har skärpts. I den utredning
de man att nedskräpningen höll på att bli ett allt större problem i takt med friluftslivets utbredning och den ökade rörligheten. Strängare bestämmelser mot nedskräpning än de som tidigare stadgats i naturskyddslagen infördes där— för i naturvårdslagen. Dessa bestämmelser har sedan i sin tur skärpts ytterligare genom en lagändring år l970.3)
Betydande insatser mot nedskräpning har gjorts av myndig- heter, kommuner, organisationer m fl. Enstaka kampanjer mot nedskräpning anordnades tidigt,och några år in på 1960— talet blev verksamheten livligare. I de flesta län genom- fördes t ex så småningom regionala kampanjer, varav den första, "Håll Skåne Rent", inleddes år 1965.
I mars 1967 tillsattes så nio sakkunniga med uppdrag att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning. De sakkunniga, som antog namnet Kommittén för ett renare samhälle, lade år 1969 fram ett betänkande, Ett renare samhälle.4) De riksdagsbeslut som följde innebar dels en skärpning av
naturvårdslagens nedskräpningsbestämmelser, dels tillkoms-
l) Naturen och samhället, SOU 1962:36
2) SFS 1964:822 3) SFS 19701891, gällande lydelse se bilaga 1 4) SOU 1969218
ten av den kommunala renhållningslag som trädde i kraft den 1 januari 1971.1)
1.1.2 Nedskräpning och förpackningar
Sedan mitten på 1960—talet har nedskräpningsfrågorna också varit ett återkommande ämne för motioner i riksdagen. I diskussionerna har förpackningar och i synnerhet engångs— förpackningar för drycker ägnats särskild uppmärksamhet. Olika åtgärder mot engångsglas eller engångsförpackningar har föreslagits framför allt i form av förbud. Debatten rörde till en början enbart förpackningarna som skräpföre— mål. Under senare år, då hushållning med naturresurserna ägnats ett växande intresse, har dock förpackningarna dis— kuterats även med hänsyn till energi- och råvaruåtgång vid framställningen.
Bland de åtgärder mot engångsförpackningar som föresla— gits har även avgifter i någon form tagits upp. I betänk— andet om ett renare samhälle föreslogs t ex att en särskild nämnd skulle inrättas med uppgift att följa utvecklingen och med möjlighet att föreslå en miljövårdsavgift i produk— tionsledet på icke önskade förpackningar. En reservant i utredningen förordade i stället en konkurrensneutral avgift på 15-20 öre på förpackningar över lag att användas som bi— drag till kommunernas kostnader för avfallshantering.
1.1.3 Avgift på dryckesförpackningar
Vid slutet av år 1972 diskuterades olika åtgärder för att motverka väntade höjningar av livsmedelspriserna, och den 1 januari 1973 infördes prisstopp på vissa livsmedel. Fi— nansutskottet som tillstyrkte prisstoppet, uttalade samti— digt att kompenserande finanspolitiska åtgärder borde vid—
1) Bestämmelserna om kommunalt renhållningsmonopol dock först 1 januari 1972.
2)
pet skulle finansieras genom höjning av skatten på motor— tas.1) Regeringen föreslog i en proposition att prisstop— bränslen.
Sedan propositionen remitterats till skatteutskottet in— leddes emellertid diskussioner mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet, som ledde till den s k tre— partiöverenskommelsen om hur prisstoppet skulle finansie— ras. Överenskommelsen innebar en mindre höjning av drivme— delsskatten än den föreslagna, kompletterad med höjning av bilaccisen samt en särskild avgift på 20 öre på engångsför— packningar för drycker.
SkatteutskottetS) tillstyrkte höjningen av bensinskatten med 3 öre och den 20—procentiga höjningen av bilaccisen. Även förpackningsavgiften tillstyrktes i princip, men ef— tersom det här gällde att införa en avgift på ett helt nytt område, ville utskottet ha mera tid för att behandla den delen av överenskommelsen.
Utskottets beredning av frågan om förpackningsavgiften innefattade bland annat 5 k hearings med representanter för näringslivet och statens naturvårdsverk. Mot bakgrund av de synpunkter som då fördes fram fann utskottet att den ur— sprungliga överenskommelsen endast kunde betraktas som ett utkast som måste modifieras och kompletteras. Utskottet ut— gick från att avgiftens primära syfte var att bidra till kostnadstäckningen för prisstoppet, men att även vissa mil— jöpolitiska strävanden utgjort en förutsättning för de tre partiernas överenskommelse. Genom att avgiftsbelägga såväl engångs— som returförpackningar skulle man uppnå dels en förstärkning av statsinkomsterna, dels en höjning av ny— glaspriset och därmed förutsättningar för höjda panter på returglas. Prismässigt skulle dryck på returglas gynnas något, samtidigt som en panthöjning kunde väntas leda till
1) FiU 1973:2 2) Prop 1973:6 3) SkU 197311
ökad återlämningsfrekvens för returglas, något som i olika sammanhang, t ex i riksdagsmotioner, bedömts som positivt från miljövårdssynpunkt.
Utskottet förordade därför denna lösning framför det förslag som förts fram i trepartiöverenskommelsen. En i förhållande till förpackningspriset hög avgift på enbart engångsförpackningar kunde nämligen antas radikalt änd— ra förutsättningarna för verksamheten inom de berörda branscherna och förorsaka mycket betydande omställnings— kostnader. Utskottet ansåg sig inte kunna medverka till en sådan utveckling, särskilt som man från naturvårdsver— ket vid föredragningarna inför utskottet starkt ifrågasatt det miljöpolitiska värdet av den föreslagna åtgärden. In— grepp av mera djupgående slag måste, framhöll utskottet, grundas på en allsidig utredning och bedömning av frågan i hela dess vidd och inte på ett subjektivt miljöpolitiskt antagande.
Utskottets synsätt delades av riksdagens majoritet och den 1 mars 1973 trädde förordningen om avgift på vissa dryckesförpackningarl) i kraft. Den innebär att en avgift på 10 öre tas ut på förpackningar med en volym av minst 0,21 och högst 3 liter för konsumtionsfärdiga dryckerz) utom mjölk. Det betyder att bl a drycker i barn— matssortimentet men även vissa portionsförpackade juicer och icke kolsyrade läskedrycker undantogs från avgiften. Avgiften tas ut av förpackningstillverkaren eller — då det gäller Tetra Pak - av tillslutaren. Fyra svenska före— tag är f n (våren 1974)avgiftssky1diga och de skall varje må- nad deklarera sina leveranser av förpackningar och betala'in avgiften. Vid import av avgiftsbelagda förpackningar tas
l) SFS l973:37, se bilaga 2. 2) Maltdrycker, kolsyrade läskedrycker, icke kolsyrade läskedrycker — s k stilldrinks , vatten, mineralvatten, fruktsaft — juice — samt vin och sprit.
avgiften i stället ut i samband med förtullningen, och i de fall returförpackningar sänds tillbaka över gränsen åter— betalas 9 öre.
Som utskottet förutsett medförde avgiften även en höjning av panten på returglas. Då avgiftens storlek och utformning var klar höjde svenska bryggareföreningens medlemmar den 19 februari 1973 panten med 10 öre, liksom vin— och sprit— centralen. På grund av ökade tillverkningskostnader har priset på returglas och därmed panten därefter höjts ytter- ligare en gång.1)
1.2 UTREDNINGSUPPDRAGET
Frågan om avgiftens funktion som finansieringsmedel eller miljövårdsavgift blev en central punkt i debatten i utskott och riksdag. Utskotts— och riksdagsmajoritet ansåg, som an— förts i det föregående, avgiften vara ett provisorium med huvudsyfte att skapa den eftersträvade kostnadstäckningen, och att en avgift med miljöpolitiskt syfte borde föregås av en allsidig utredning. En studie av det ”praktikfall" som kom att skapas genom avgiftens införande skulle vara en lämplig utgångspunkt för en sådan utredning, och utskottet förutsatte att utredningen om kostnaderna för miljövärden skulle få i uppdrag att utreda verkningarna av den före— slagna avgiften samt överväga det framtida behovet och ut- formningen av en särskild emballageavgift. Utskottet an- fördez):
"Utskottet vill emellertid samtidigt understryka att den nu förordade avgiften bör betraktas som ett provisorium och att den därför bör kunna omprövas så snart den kan anses ha fyllt sin uppgift som ett led i finansieringen av prisstoppet för vissa livsmedel. Om avgiften därefter skall bestå, bör enligt utskottets mening mera vara en fråga av miljöpolitisk natur än en skattefråga. Det är emellertid angeläget att frågan om avgiftens eventuella
1) Februari 1974 med 5 respektive 10 öre beroende på stor— lek
2) SkU 1973:3, sid 3.
framtida utformning med hänsyn till miljövårdseffekterna tas upp till prövning i god tid. Utskottet förutsätter därför att utredningen (Jo l97l:08) rörande kostnaderna för miljövärden får i uppdrag att skyndsamt utreda verk— ningarna av den nu föreslagna avgiften samt överväga det framtida behovet och utformningen av en särskild emballa— geavgift. Utredningen bör därvid vara oförhindrad att även pröva möjligheten att differentiera avgiften för att tillgodose miljövårdsaspekterna. I en differentiering in— begriper utskottet även fullständig avgiftsbefrielse för förpackningar som utredningen finner särskilt miljövän— liga. Det bör emellertid samtidigt understrykas att de från miljövårdssynpunkt önskvärda förändringarna måste vägas mot de närings— och sysselsättningspolitiska effek— terna därav, så att inte konkurrensrubbningar, monopol— situationer eller andra icke önskade resultat blir följ— den av förslagen. Utskottet förutsätter också att erfor- derliga medel ställs till utredningens förfogande för i— frågavarande uppdrag.”
1.3 UPPLÄGGNINGEN AV UTREDNINGSARBETET
Utredningen om kostnaderna för miljövärden beslöt den
7 mars 1973 att som en delutredning genomföra en studie i enlighet med vad som anförts i skatteutskottets betänkande. Med ledning härav formulerade utredningen sin målsättning för studien så, att man skulle dels undersöka verkningarna i olika avseenden av den införda avgiften, dels analysera behovet av särskilda miljövårdspolitiska styrmedel inom förpackningssektorn och utforma förslag till sådana styr- medel.
Grundläggande för en analys av behovet av styrmedel och utformningen av dem är kunskap om de mål man önskar uppnå och om de effekter olika medel kan väntas ha. Som utskot— tet framhöll har avgiften inte relaterats till några preci— serade miljövårdsmål, men bland de olika slag av miljöpå- verkan som tillverkning och användning av dryckesförpack— ningar för med sig har i debatten särskilt framhållits ned— skräpning, ökade avfallsmängder och resursförbrukning. Ut— redningen bedömde också att de möjligheter som över huvud taget kunde finnas att notera miljöeffekter av avgiften
borde ligga i främst dessa relationer mellan förpackningar och miljö. Den kartläggning om verkningarna av avgiften, som utredningen funnit lämplig att genomföra som en första del av uppdraget, har därför begränsats till dessa miljö— aspekter. För belysning av bl a närings— och sysselsätt— ningspolitiska effekter har framför allt förändringar i mängd och slag av förpackningar och drycker i olika led i tillverknings— och distributionssystemet studerats. 1.4 RAPPORTENS DISPOSITION
Föreliggande delstudie utgör en rapport om den första etap- pen i utredningsarbetet om förpackningar och miljö. Den be- står av en huvuddel i 7 kapitel och en bilagedel, där gäll- ande författningar, vissa kalkyler, litteratur m m redo— visas.
Kapitel 2 omfattar en redogörelse för förpackningarnas roll i samhället, främst deras funktioner i distributions- systemet. Vidare belyses utvecklingen inom dryckestill- verkning och handel, i förpackningssortiment och dryckes— konsumtion. Kapitlet avslutas med en schematisk beskriv— ning av huvuddragen i det system, inom vilket förpackningar tillverkas, distribueras och används. I kapitel 3 behandlas några former av miljöpåverkan och görs försök att uppskatta den del därav som kan tillskrivas tillverkning och använd- ning av dryckesförpackningar. I kapitel 4 redovisas av— giftsskyldiga företag, influtna avgifter och diskuteras de statsfinansiella intäkterna av avgiften. Det femte kapit- let söker beskriva de sektorer i samhället, som främst be- rörs av förpackningsavgiften, och diskuterar effekterna på dessa sektorer av en kraftig förändring i nuvarande för— packningsstruktur. Som exempel har valts ett fall med om— fattande övergång till returglas. I kapitel 6 redovisas de
förändringar i förpackningsproduktion med avseende på mängd och säätiment, dryckeskonsumtion, priser, pant, återläm—
ningsfrekvens av returglas, skräpförekomst m m som skett efter förpackningsavgiftens införande. Mot bakgrund av dessa faktorers tidigare utveckling och det material som presenterats i tidigare kapitel diskuteras avgiftens be— tydelse för de noterade förändringarna.
En sammanfattning av rapporten och diskussion av avgif— ten som miljöpolitiskt styrmedel utgör huvuddelen av kapi- tel 7, som avslutas med en rekommendation om åtgärder i av— vaktan på förslag om mera långsiktiga styrmedel på dryckes- förpackningsområdet.
1.5 UTREDNINGSARBETETS BEDRIVANDE
Utredningsarbetet har utförts inom utredningens sekreta- riat med en av de biträdande sekreterarna, byrådirektör Inger Olsson, som närmast ansvarig och med anlitande av forskningsassistent Karl Lidgren, nationalekonomiska insti— tutionen vid universitetet i Lund, som särskild expert. En referensgrupp under ordförandeskap av utredningens sekre— terare och med representanter för bl a berörda branscher har biträtt i arbetet:
Referensgruppen har haft följande sammansättning: Flory, Ingrid disponent, PLM Johansson, Bengt A W kansliråd, finansdepartementet Lönnqvist, Ulf kansliråd, jordbruksdepartementet Nilsson, Olof direktör, Lantbrukarnas Riksför—
bund
Passad, Björn direktör, Sveriges Grossistförbund Rausing, Hans direktör, Rigello Pak AB Rydé, Kurt direktör, Pripps Bryggerier AB Thorell, Märta byrådirektör, konsumentverket
Arbetet med kartläggningen av avgiftens effekter har i huvudsak bedrivits genom studiebesök vid och diskussioner med representanter för berörda företag, branschorganisa— tioner m fl. En förteckning över besök och sammanträden
återfinns i bilaga 3. Genom medverkan av referensgruppens ledamöter, företag och branschorganisationer samt berörda myndigheter har material om utvecklingen på dryckesmarkna— den i vid bemärkelse samt olika slag av bakgrundsmaterial samlats in i form av statistiska uppgifter, faktasamman— ställningar, enkäter och allmänna synpunkter. En förteck- ning över litteratur och insamlat material lämnas i bilaga 4. Med utgångspunkt i studiebesöken, diskussionerna, det insamlade materialet och ekonomisk teori har utvecklingen i fråga om dryckesförpackningar med avseende på miljöaspek— ter, förhållanden inom berörda branscher, konsumenternas beteende etc beskrivits och analyserats. Dessa beskriv— ningar och slutsatser har därefter diskuterats i referens—
gruppen innan slutlig ställning tagits av utredningen.
1.6 FORTSATT UTREDNINGSARBETE
Utredningens målsättning för arbetet inom förpackningspro- jektet innebär som tidigare nämnts att nästa steg i arbe— tet blir en diskussion av olika former av miljöpåverkan som kan härledas till dryckesförpackningar och om de mil— jöpolitiska mål som kan knytas till tillverkning, distri— bution, användning och destruktion av dryckesförpackningar. Vidare skall tillämpning av olika medel för att styra mot dessa mål behandlas. Avsikten är att denna delstudie skall utmynna i ett ställningstagande till behovet av miljöpoli— tiska styrmedel inom dryckesförpackningssektorn och i för- slag till utformning av sådana styrmedel.
Eftersom de avgiftsbelagda dryckesförpackningarna inte på något sätt skiljer sig från övriga dryckesförpackningar, kommer det fortsatta arbetet inte att begränsas till dem utan omfatta samtliga slag av dryckesförpackningar. Redan nu kan det dessutom konstateras att några naturliga grän— ser mellan förpackningar för drycker och flertalet övriga konsumentförpackningar knappast kan dras upp. Det är där-
för naturligt att i en tredje etapp — enligt utredningens beslut — vidga diskussionerna och anpassa förslagen till att omfatta hela förpackningssortimentet.
Vid diskussionen av styrmedel i den andra delstudien kommer även de åtgärder mot förpackningar som vidtagits i utlandet att närmare studeras. Exempel på sådana åtgär— der är den avgift på förpackningar av engångstyp och det förbud mot burkar med s k ”lättöppningslock” (lock med öpp- ningsanordning) som sedan ungefär halvtannat år gäller i staten Oregon, USA. Vidare har i Danmark satts en högsta gräns för antalet burkar som årligen får användas av dryck— esindustrin. Det fastställda antalet kvoteras ut till dryckestillverkarna. I Norge införs hösten 1974 en 80-öres avgift på engångsförpackningar för kolsyrade läskedrycker
och öl.
2 DRYCKESFÖRPACKNINGARNAS ROLL I SAMHÄLLET
2.1 FÖRPACKNINGARNAS FUNKTIONER
Förpackningarna utgör en del av ett större system - i första hand distributionssystemet för varor. Konsumentför— packningarna, som det här närmast är frågan om, har en mängd olika funktioner i detta system.1) Bland dessa funk— tioner kan främst nämnas skydd av varan under transport och lagring men även reklam och information.
Ursprungligen hade förpackningen i princip endast två funktioner, dels att avgränsa en viss volym av varan, dels att skydda varan vid förflyttning. Eftersom det oftast rörde sig om endast korta transporter var behovet av skydd för varan inte så stort. Våra dagars industriella masstill- verkning i långa serier förutsätter emellertid att konsu- menterna måste sökas på längre och längre avstånd från pro— duktionsplatsen. Distributionskedjan har alltså förlängts, vilket i sin tur innebär längre tid mellan tillverkning och konsumtion. Kraven på skydd av varan har därför ökat väsentligt, vilket ytterligare förstärkts genom de höjda kvalitetskrav som numera ställs på produkterna.
Utöver de ursprungliga avgränsnings— och skyddsfunktio— nerna har förpackningarna efter hand fått andra uppgifter, av vilka en del övertagits från olika led i distributions— systemet. Dessa tillagda funktioner kan sammanfattas i följande punkter: . Underlätta tillverkning, lagerhållning och distribution.
Användningen av konsumentförpackningar kan i många fall
vara en förutsättning för långa serier och långt driven automatisering vid tillverkning och distribution. Hante—
1) Se t ex artiklar i Nordiska förpackningar 1972 Och 1973. Ett renare samhälle, SOU 1969:18. (litteraturförteckning bilaga 4)
ringen har t ex kunnat mekaniseras genom lyftfordon, truckar, standardiserade pallar etc. . Underlätta användningen av varan. Förpackningen kan t ex
konstrueras så att varan kan användas utan ytterligare redskap.
. Minska varusvinn. Med svinn avses exempelvis förstöring på grund av olyckshändelser och felaktig förvaring.
. Ge information om varan och köpargument för den. Tidigare var det detaljhandelsexpeditens arbete att beskriva pro— dukten, dess användningssätt m m. Den uppgiften har i självbetjäningssystemet övertagits av främst förpackning- en. Kraven från konsumenterna på upplysning om innehåll, kvantitet, hållbarhet osv har också ökat och även lag— stadgad skyldighet om viss konsumentupplysning på för— packningar föreligger. Förpackningen är i dag den vikti- gaste bäraren av sådan information Dryckesförpackningarnas funktioner är desamma som för
övriga konsumentförpackningar, men de ursprungliga avgräns— nings— och skyddsfunktionerna är möjligen mer framträdande. Ett exempel är öl— och läskedrycker, som inte säljs i lös
vikt annat än i barautomater och som fatöl i pubar och res—
tauranger. De förekommer därför till 95 procent i konsu— mentförpackningar. På grund av att öl och flertalet läske— drycker är kolsyrade är det viktigaste kravet från skydds— synpunkt på förpackningarna att de är gastäta och håller för ett inre tryck upp till 6 kp/cm2 (ca 0,6 MPa) och för yttre påverkan som slag och stötar. Främst maltdryckerna påverkas i smakhänseende negativt av ljus, varför ölför— packningar även måste skydda mot ljusinverkan.
2.2 FÖRPACKNINGARNA I SAMHÄLLSEKONOMIN Inledningsvis framhölls att dryckesförpackningarna inte på
något avgörande sätt skiljer sig från övriga förpackningar. Med tillgängligt statistiskt och annat material är det där-
för inte möjligt att begränsa diskussionen till att gälla enbart sektorn dryckesförpackningar. Långt mindre har det gått att skilja ut det avgiftsbelagda förpackningssorti— mentet. Större delen av de uppgifter som redovisas om för- packningarnas roll i samhällsekonomin avser i stället samt— liga förpackningar (distributions— och konsumentförpack— ningar) eller konsumentförpackningar.
Den totala produktionen av förpackningar i Sverige år 1970 hade ett värde av ca 2 000 miljoner kronor, varav kon— sumentförpackningarna utgjorde drygt hälften. Det motsvarar ca 250 kronor per person och år. Räknar man även med in— packningsarbetet blir de totala förpackningskostnaderna ca 3 000 miljoner kronor eller ungefär 2 procent av brutto— nationalprodukten (BNP). Andelen är ungefär densamma i and- ra länder av västerländsk typ. I figur 2.1 redovisas såväl totalproduktionen som produktionen av konsumentförpackning- ar uttryckt i miljoner kronor. Av figuren framgår bl a att glasförpackningar praktiskt taget endast används till kon- sumentförpackningar, medan en betydande del av pappersför- packningarna förbrukas för andra ändamål.
Förpackningsindustrin i Sverige kan karakteriseras som en tillväxtindustri och har värdemässigt ökat sin produk— tion snabbare än den totala industriproduktionen, se figur 2.2.
Uppskattningar av förpackningarnas ekonomiska betydelse har gjorts genom bl a jämförelser mellan kostnaderna för distribution under nuvarande förhållanden och dem som rådde för drygt 20 år sedan. Då såldes den övervägande delen varor i manuellt betjänade butiker med stor andel oför— packade varor, medan nuvarande förhållanden karakteriseras av självbetjäningssystem,som förutsätter att huvudparten av varorna är konsumentförpackade. För livsmedelshandeln gäller att det år 1950 fanns 30 000 livsmedelsbutiker, s k all—livsbutikerl), varav 200 var självbetjäningsbutiker
och resten hade manuell betjäning. De 200 butikerna svarade
Totala förpacknings— produktionen
”EMM Därav konsument-
förpackningar
Papper Övrigt
Figur 2.1 Total förpackningsproduktion samt produktion av konsumentförpackningar år 1970 i miljoner kronor. Källa: Förpackningar. Näringslivsgruppens basfakta.
för en procent av omsättningen. Motsvarande siffror var år 1970/71 12 500 livsmedelsbutiker totalt, varav 8 500 var självbetjäningsbutiker och svarade för 90 procent av om- sättningen. Figur 2.3 illustrerar denna utveckling, för vilken lönekostnaderna har varit en viktig faktor. Dessa beräknas f n utgöra ca 70 procent av totalkostnaderna inom
detaljhandeln.
Förpackningsproduktion
Industriproduktion
400
300—J
200
100
Figur 2.2 Förpackningsproduktionen i Sverige åren 1950— 1970. Värdeindex med år 1950 = 100. Källa: Förpackningarna och miljövärden. Näringslivets ar— betsgrupp i nedskräpningsfrågor
I de beräkningar av kostnaderna för distribution av dagens varuflöde med 1950—talets metoder som sålunda gjorts på olika håll har man med hänsyn till den avsevärt större personal som skulle krävas för manuell betjäning i butikerna med Es—
marknadsandel % 100
90—
80—
Självbetjäning
Tel
1950 1955 1960 1965 1970
Figur 2.3 Självbetjäningens utveckling inom livsmedelsde- taljhandeln i Sverige. Källa: Förpackningarna och miljövärden. Näringslivets ar— betsgrupp i nedskräpningsfrågor.
viktsförsäljning, andra former för information till kunder— na etc, till exempel beräknat att lönekostnaderna, med nu- varande löneläge, skulle öka med ett belopp i storleksord— ningen 2-3 miljarder kronor.
Förpackningarnas betydelse för nedskräpning, sopor och resursförbrukning behandlas i kapitel 3.
2.3 UTVECKLINGEN PÅ DRYCKESFÖRPACKNINGSMARKNADEN
2.3.1 Strukturförändringar
Förpackningsmarknaden för drycker domineras av de tre grup- perna mjölk, malt— och läskedrycker samt vin och sprit,
där mjölk är den i särklass största med 1 400 miljoner för— packningar per år. Sedan mitten på 1960—talet finns för mjölk endast engångsförpackningar.
Den därnäst både i fråga om antal och värde största sek— torn av förpackningsmarknaden avser malt- och läskedrycker. Fram till mitten av 1950—talet distribuerades de uteslutan— de i returförpackningar - returglas. Därefter har främst förändringar inom dryckesindustrin, ändrad butiksstruktur och ändrade levnadsförhållanden medverkat till en kraftig övergång från retur- till engångsförpackningar.
Liksom inom andra delar av den svenska industrin har en s t r u k t u r o m v a n d 1 i n g ägt rum inom d r y c k e s i n d u s t r i n i riktning mot färre och större enheter. Förutsättningar för en sådan omvandling skapades vid mitten av 1950—talet, då nykterhetslagstift— ningen liberaliserades och koncessionstvånget för öltill— verkning i huvudsak togs bort. Samtidigt upphävdes de kar— tellavtal om områdesuppdelning och försäljningskvotering som i stort sett samtliga bryggerier sedan lång tid varit
anslutna till. Transportkostnaderna, som under 1900—talets
första hälft på grund av sin storlek bidragit till att inget bryggeri hade rikstäckning för sina produkter, ut— vecklades också gynnsamt. Ytterligare en viktig faktor bak— om strukturförändringen var utvecklingen av tekniken för framställning av stora kvantiteter. Mekanisering och auto- matisering krävde tillgång till betydande kapital, vilket ofta inte fanns i de mindre företagen. Driftsnedläggelser och sammanslagningar har medfört att ett stort antal mindre
bryggerien ofta med stark ställning på den lokala markna— dem efter hand försvunnit. Den nuvarande situationen i fråga om malt- och läskedrycker karakteriseras av att ett bryggeriföretag med egen, rikstäckande distribution, har ca 50 procent av marknaden som i övrigt huvudsakligen delas mellan 15 andra mindre bryggerier samt ett antal små vat— tenfabriker med egen distribution inom en eller flera re— gionala delar av landet.
Samtidigt med att nykterhetslagstiftningen liberalisera— des och den reglerade marknadsindelningen upphävdes, in— leddes en ny period på förpackningsområdet genom introduk— tion av engångsförpackningar för malt— och läskedrycker. Detta öppnade samma distributionsmöjligheter för öl och läsk som för övriga livsmedel och fick därigenom en viss betydelse för konkurrensen inom dryckessektorn. Det blev möjligt för bryggerier med begränsad egen transportapparat att sälja sina produkter över en större geografisk yta. Dessutom skapades förutsättningar för andra dryckesindust— rier än bryggerier, vilka helt saknade återtagningsapparat för returglas, samt importsektorn att komma in på markna- den. Som exempel kan nämnas att när det gäller juice och stilldrink har andra dryckestillverkare än bryggerier hu— vuddelen av marknaden.
Den ä n d r a d e b u t i k 5 s t r u k t u r e n har som framgick av figur 2.3 inneburit att man mer och mer övergått till självbetjäningssystem. Dessutom har butiks— storleken ökat. En viktig faktor i denna utveckling har varit kostnaderna för löner, eftersom dessa utgör en bety— dande andel av totalkostnaderna. Det har därför också varit naturligt för butikerna att söka begränsa lönekostnaderna genom att eliminera personalkrävande aktiviteter, t ex återtagning av returglas. Särskilt i stora butiker, där dryckesavdelningen är stor, har kostnadsskillnaderna för
hanteringen av retur— och engångsförpackningar uppmärksam—
mats och lett till övergång från retur— till engångsför— packningar. Ett exempel härpå är de 5 k stormarknaderna, som i ökande antal växt upp i de större tätorternas utkan— ter. Deras dryckesavdelningar har i flertalet fall plane- rats för enbart engångsförpackningar. På senare tid har emellertid i olika butikstyper kunnat noteras en viss åter— gång till returförpackningar. Återtagning kan numera också till en del skötas av avancerade tomglasautomater.1) Vissa manuella återtagningsmoment kvarstår dock.
En höjd levnadsstandard med allmänt högre inkomster har av allt att döma gjort konsumenterna mera beredda att be— tala för att undvika merarbete på olika områden. De ä n d— r a d e l e v n a d 5 f ö r h å l l a n d e n a, som del— vis är en följd av och delvis en förutsättning för den höjda standarden, har medfört att man, åtminstone i vissa situationen anser de förenklingar som dryck i engångsför— packning kan innebära värda det högre pris man får betala. Särskilt den längre fritiden och större rörligheten bör vara viktiga faktorer i sammanhanget, liksom den ökade för— värvsintensiteten bland kvinnor. Fritiden tillbringas ofta på platser där möjligheterna att återlämna returglas är små eller obefintliga, medan engångsförpackningar är lättare att bli kvitt — i bästa fall i någon papperskorg, i sämsta fall i naturen. Likaså torde den lägre vikten och större hållbarheten hos vissa förpackningar, t ex burkar, bidra till att de ofta väljs för konsumtion utom hemmet. Ett sätt för de förvärvsarbetande som svarar för inköpen till hus— hållet att minska tidsåtgången — besväret—är att välja en— gångsförpackningar. I många fall förläggs också inköpen i direkt anslutning till arbetsresor eller på lunchraster. Minskningen av antalet livsmedelsbutiker har också gett många människor betydligt längre transporter vid deras in- köp. Det bör dock påpekas att det ökade bilinnehavet i många fall kan väntas minska olägenheter av detta slag.
1) Den mest avancerade av dem, Tomra—maskinen, har hög ka— pacitet och kostar ca 700 kronor per manad att hyra.
2.3.2 Förpackningssortimentet
Starkölet blev den första engångsförpackade maltdrycken. Ölburken introducerades i samband med att starkölet fri- släpptes år 1955, från slutet av 1950-talet fanns även pilsner på burk och från år 1965 mellanöl. Den första en— gångsflaskan kom i slutet av 1950—talet i form av den 28 centiliters s k stubbyflaskan. Större engångsflaskor kom några år senare, och 1970 introducerades Rigelloflaskan. I centrum för utvecklingsarbetet i fråga om dryckesför— packningar har stått viktreducering,och insatserna har framför allt gällt engångsförpackningar. Även en lättare returflaska har emellertid tagits fram, men den mindre glasmängden krävde en form som inte passar till nuvarande utformning av tappningsmaskiner m m, varför hela retursys- temet hade måst bytas ut. Med hänsyn till det kapital som finns bundet i form av flaskor, backar, tappningsmaskiner m m har detta av företagen hittills inte bedömts genomför- bart. Några försök från t ex bryggerierna eller handeln att i övrigt utveckla retursystemet har tidigare inte gjorts, men enligt uppgift har nu ett visst sådant arbete inletts; Under senare år, främst åren 1972—1973, har ett antal nya typer av engångs— och returglas förts in på marknaden, bl a 75 cl engångsglas samt 60 cl och 100 cl returglas för malt— och läskedrycker. Tillverkningen av t ex 58 cl returglas har däremot upphört. F n finns mellan 30 och 40 olika varianter av förpackningar för malt— och läskedrycker samt härtappade vin— och spritdrycker. Den helt övervägan— de delen av dryckerna tappas dock på en begränsad del av
förpackningssortimentet.
2.4 DRYCKESFÖRPACKNINGSMARKNADEN ÅR 1972
För användning i Sverige producerades år 1972 omkring en miljard förpackningar för öl, läsk, vin, sprit, juice och stilldrink, varav 90 procent framställdes inom landet. De 100 miljoner som importerades utgjordes i regel av fyllda förpackningar. Huvuddelen av samtliga förpackningar var sådana som år 1973 belades med avgift.
Tabell 2.1 Produktionen av dryckesförpackningar och deras användning för olika drycker år 1972. Källa: Förpackningar, Näringslivsgruppens basfakta samt Näringslivets
arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport.
Dryck Produktion av förpackningar, miljoner styck Burk En— Ri— Retur— Papper/ Djup— Summa
gångs- gello glas plast fryst glas 01 330 85 50 30 495 Kolsyrad läsk 5 115 5 40 165 Stilldrink 45 a 55 100 Juice 10 40 40 20 110 Vin 30 35 65 Sprit 25 55 80 Summa 345 340 55 160 95 20 1 015 a Stilldrinks har under senare tid i ökad utsträckning börjat tappas
på returglas.
förpackningar milj st
400
300
200
100
Burk Engångsglas Returglas Papper/ plast (inkl Rigello)
Figur 2.4 Produktionen av dryckesförpackningar och deras användning för olika drycker. Källa: Förpackningar, Näringlivsgruppens basfakta samt Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport.
Av tabell 2.1 och figur 2.4 framgår att förpackningsty— perna varierar mellan olika drycker. Kravet på gastäthet hos förpackningar för öl och kolsyrad läsk och kravet på skydd mot ljusets inverkan för öl gör t ex endast vissa typer av förpackningar användbara för dessa drycker. Av
antalet producerade förpackningar dominerar burken för öl, medan en stor del av engångsglasen är avsedda för kolsyrad läsk. Huvuddelen av juice och stilldrink förpackas i papper/ plast och engångsglas. Förpackningarna för djupfryst juice kan vara t ex plåt— eller plastburk.
Antalet producerade förpackningar motsvarar emellertid inte mängden producerad och såld dryck. En betydande del härav tappas på tidigare tillverkade returglas, som redan
finns ute i cirkulation, och nyproduktionen av returglas går främst till att ersätta dem som försvunnit ur cirkula— tionen. En ökad efterfrågan på drycker i returglas kan gi— vetvis också leda till att fler glas måste sättas in i sys— temet och därmed påverka nyproduktionens storlek. En jäm— förelse mellan de båda stapeldiagrammen i figur 2.5 och 2.6 visar t ex att nyproduktionen av returglas år 1972 var 160 miljoner styck, medan dryckestillverkarna under samma tid fyllde 1 475 miljoner styck.
En returförpacknings vandring mellan dryckesproducent och konsument och tillbaka igen kallas för en tripp och antalet trippar anger således det antal gånger en returför— packning används. Detta tal varierar kraftigt mellan olika slags drycker och olika typer av konsumenter. Öl— och läs— kedrycksflaskor har t ex ett betydligt högre trippantal än flaskor för vin och sprit, vilket bl a illustreras av fi— gurerna 2.5 och 2.6. Inte mindre än 90 miljoner av hela 1972 års nyproduktion av returglas på 160 miljoner gick till vin och sprit. Däremot fylldes endast 195 miljoner returglas med sådana drycker mot 1 330 miljoner styck med öl och
läsk. Trippantalet för returglas för öl och läskedrycker
uppgick till 16-20, medan det för vin och sprit var ca 1) 1,5. De returglas som levereras till restauranger och storkök, liksom genom direktdistribution till hushållen, återlämnas i mycket stor utsträckning, vilket starkt bidrar till det
1) PLM
Juice Vin Sprit
Still- dan
Öl Läsk
Figur 2.5 Användning av 1972 års förpackningsproduktion för olika
dryckesslag. Källa: Förpackningar, Näringslivsgruppens basfakta samt Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport. förpackningar milj st 1200 1100 1000
' 900
800 mm Djupfryst förpackn. 1 700 % Papper/plast i
600
500 Engångsglas 400
Burk 300 200
100
prit
Still-
u1ce
Figur 2.6 Användning av tillgängliga förpackningar för 1972 års
genomsnittligt höga trippantalet för öl och läsk. För de— taljhandeln räknar man däremot med att trippantalet ligger under 10. Antalet trippar har dock tidigare legat betydligt högre, se figur 2.7.
” 11111 1111 11111 llllll lllllllllll
20 111111 ||
illum" """||||||II||||||||||||lllllllllllllllll||llI|lllll||||||I|||||Illlllllllllllllllllllll
1964 65 66 67 68 69 70 71 72 73 År
Figur 2.7 Trippantalet för returflaskor för öl, läske— drycker, vin och sprit åren 1964—1973. Källa: Pris- och kartellfrågor l970:6-7 (åren 1964—1970) samt PLM (åren 1971-1973).
2.5 EN BILD AV DISTRIBUTIONSSYSTEMET FÖR DRYCKESFÖRPACK— NINGAR
För följande diskussion om förpackningsavgiftens effekter
i olika avseenden behövs en uppfattning om det system i vilket förpackningar tillverkas, distribueras och används. En förenklad bild av detta system kan se ut som i figur 2.8, och vi har valt att använda detta schema som utgångs— punkt för den fortsatta framställningen.
Produktion Distribution Konsumtion
Råvaruproducent dryckesvaror
Dryckesproducent | Förpacknings- producent Råvaruproducent Förpackningsmaterial
Parti- Konsument handels- funk- tion
Avfallshantering
Ovrig & """"" Åter- 30 or industri —————————————— vinning p
........... > Råvaruflöde _, Förpackad drvék _ _ _» Förpackning 0777777777777 "Slutstation"
Figur 2.8 Schema för produktion, distribution och konsum—
tion av förpackningar.
I producentledet längst till vänster har vi producenter av råvaror till dels förpackningar, dels drycker. Termen
råvaruproducent kan ses som en samlande beteckning för
alla dem som lämnar material och energi för produktion av förpackningar och drycker. För bl a diskussionerna om oli— ka gruppers ställning och handlande är det dock framför allt ledet omedelbart före förpackningstillverkaren som är intressant, dvs tillverkare av den speciella bleckplåt som används för burkar, de plast— och papperskvaliteter som an— vänds till olika slags förpackningar etc. Förpackningsproducenterna lämnar i sin tur färdiga tomma förpackningar till dryckesproducenten (bl a bryggerierna) som fyller på drycker. För vissa förpackningstyper levere— ras i stället "förpackningsämnen" som i samband med själva fyllningen blir ”färdiga” förpackningar. Detta gäller för t ex Tetra Pak.1) Pilen från förpacknings— till dryckes— producent representerar således drygt 1 000 miljoner för- packningar, jämför t ex tabell 2.1. Man bör notera att de olika leden fram t o m dryckesproducenten inte behöver vara belägna inom Sveriges gränser. Vi kan mycket väl importera såväl buteljerade viner från Frankrike som enbart juice från Brasilien eller plåt från England. Det bör också på— pekas att dryckestillverkare med retursystem även får tomma dryckesförpackningar tillbaka via den distributionskedja, som för ut förpackningarna till konsumenten.
I punkten A har vi således för år 1972 ett utgående flöde av 2 300 miljoner förpackningar, innehållande ca 1 000 mil— joner liter malt— och läskedrycker, juice, stilldrink, vin och sprit. Det ingående flödet i punkt B omfattar drygt 1 300 miljoner tomma returglas. Fördelningen av de ca 1 000 miljonerna liter dryck på olika dryckesslag redovisas i figur 2.9
Distributionsvägarna för de olika dryckerna skiljer sig
sedan. Vin och sprit passerar t ex via systembolagets buti-
1) Som nämnts i föregående avsnitt tas förpackningsavgiften
för dessa förpackningstyper ut av dryckestillverkaren — fyllaren.
?
[:]1973 1972
222222222222222222222222
& Öl Kolsyra klass I—lII läsk
0. m :. E :. :l 7? Juice Vin Sprit
Figur 2.9 Konsumtionen av malt— och läskedrycker m m åren 1972 och 1973.” ! Källa: PLM
ker till såväl konsumenterna direkt som till restauranger. Maltdrycker och kolsyrad läsk, dvs i huvudsak bryggerier— nas produkter distribueras till de olika kundkategorierna (detaljhandel, kiosker, storhushåll/restauranger, konsu— menterna direkt) till största delen i bryggeriernas egen regi antingen direkt från tillverkningsstället eller via depå. En viss del av produktionen går dock via grossister eller ombud, som har en funktion motsvarande partihandels—
funktionen. Distributionsvägarna för juice och stilldrink 1) Enligt uppgift från Novia livsmedelsindustrier AB upp—
gick konsumtionen av stilldrink 1973 till 35 miljoner liter, en ökning med 6 procent i förhållande till 1972.
slutligen är i stort sett desamma som för flertalet övriga livsmedel, dvs från tillverkare via partihandel till olika
slag av detaljister, storhushåll m m. Bryggerierna har dock Viss distribution även av stilldrinks.1) Partihandels—
funktionen kan fullgöras av såväl fristående grossister som livsmedelskedjors och varuhus” partihandelsdelar. Tabell 2.2 illustrerar det sista ledet i distributionskedjan för
öl, kolsyrad läsk, stilldrink och juice.
Tabell 2.2 Distributionsvägar för malt- och läskedrycker m m år 1973
Källa: PLM , Distributionsväg Ungefärlig andel av totalkonsumtionen, 3 procent öl klass Kolsyrad Stilldrink Juice I-II B läskedryck Detalj— livsmedelsbutiker6 65 65 50 80 50 75 65 handel kiosker 0 15 30 10 Storhushåll och restau— ranger 18 16 16 25 Direktdistribution till konsumenter 17 19 4 0 Summa 100 100 100 100
Konsumenterna skaffar sig således minst 50 procent av samtliga dryckestyper genom att köpa dem i livsmedelsbuti— ker. Särskilt för icke kolsyrade läskedrycker - Stilldrinks har kioskförsäljningen relativr stor betydelse, medan hu— vuddelen av den juice som inte säljs i butik konsumeras i storhushåll och restauranger. Direktdistribution till hus— hållen förekommer nästan uteslutande för malt— och kolsy— rade läskedrycker.
Den fyllda förpackningen når så på olika vägar fram till konsumenten, som efter konsumtion av drycken sänder för— packningen vidare i systemet som retur till butik eller
leverantör, som avfall i soporna — osorterade eller i vissa
li Gäller såväl engångs- som returförpackningar, jämför not 1 tabell 2.1.
fall sorterade för återvinning — eller som skräp i naturen. Utkastad i naturen kan förpackningen tänkas ”städas bort" och blir då sopor eller återförs i retursystemet. En del stannar dock kvar i naturen, varvid vissa material så små— ningom bryts ner medan andra förblir relativt opåverkade. Återvinning innebär att förpackningarna sorteras bort från hushållsavfallet antingen i hushållen eller centralt efter hopsamlingen för att som råvaror ånyo användas vid tillverkning av förpackningar eller i annan produktion. F n kan endast glas återanvändas som råvara för nytillverk— ning av förpackningsmaterial. Metallen från burkar utnytt— jas i stället för järnkonstruktioner och liknande. Förpack- ningar av papper och plast återvinns inte för användning som råmaterial i någon form. Värmeproduktionen vid sopför— bränning kan emellertid betecknas som en annan form av återvinning, där värmeutvinningen visserligen är beroende av de ingående materialens sammansättning,men där sortering inte krävs. ”övrig industri” i figur 2.8 utgör en sam- lande beteckning på andra användningar av bortkastade för— packningar än som råmaterial för nya, således bl a värme— produktion.
DRYCKESFÖRPACKNINGARNA OCH MILJÖN
3.1 AVGRÄNSNING AV MILJÖASPEKTERNA
Användning av förpackningar liksom en mängd övriga produk— ter medför belastningar på den yttre miljön i olika avse— enden. Den mest välkända och omdebatterade effekten av för— packningar, och särskilt dryckesförpackningar, är nedskräp— ningen i naturen. Många andra miljöeffekter kan dock, i varje fall till någon del, härledas till att vi tillverkar, använder och gör oss av med förpackningar. I figur 3.1 il— * lustreras, utan anspråk på fullständighet,ett antal sådana
samband mellan förpackningar och miljö.
drycker
Bryggeri, _ läskedrycks- & fabrik o d _
Förpacknings- Konsument industri A
"ei/ie isa; "ej/ie isa; ”ej/ie ise;
Lpo un] ! ddg|sm
uaueA
avfalls— behand|.- anläggn.
avfalls- behandl.- anläggn.
avfalls- behand|.- anläggn.
4
V
dgnrs Ae Guuwesu!
Naturen — omgivningen
Figur 3.1 Exempel på externa effekter av tillverkning, an— vändning, destruktion mm av dryckesförpackningar
Samma problem har av vår tecknare illustrerats på ett
mer levande sätt i figur 3.2
www,»
I ( [(( (WVÄIPU l )Lä_ 36,17) )wil . l
(i)
Figur 3.2 Förpackningarnas väg genom samhället.
Som exempel på s k e x t e r n a e f f e k t e rl) av
förpackningsproduktion och förpackningsanvändning kan näm- nas luft— och vattenföroreningar i olika produktionsled samt estetiska effekter av nedskräpning och avfallshanter— ing. Deponering av avfall kan även medföra vattenvårdsprob- lem och luktolägenheter. Vidare erhålls effekter av energi- och råvaruuttag - i förlängningen t ex utnyttjande av vat- tenfall, svavelnedfall från oljeeldade kraftverk, gruv- drift, grustäkt. Arbetsmiljön (den inre miljön) påverkas också på olika sätt.
Med hänsyn till att syftet med studien är att klarlägga hur avgiften inverkat på användningen av dryckesförpack- ningar och därmed miljön har vi dock valt att begränsa oss till de samband där vi bedömt det troligast att kunna spåra någon förändring. Vi har då inriktat oss på nedskräpningen i naturen, hushållsavfallet samt energi- och råvaruuttaget — en begränsning som alltså inte innebär någon värdering av olika miljöeffekter. Som inledningsvis nämnts kommer i det fortsatta utredningsarbetet tänkbara miljöpolitiska mål i samband med förpackningar att diskuteras. En utför- ligare genomgång måste då göras av olika slag av miljöpå-
1) Externa effekter ”kan sägas föreligga då ett eller flera företags produktion och/eller en eller flera individers konsumtion påverkar produktionsvillkoren för övriga före— tag och/eller levnadsstandarden för konsumenter direkt eller indirekt utan att någon form av penningöverföring förekommer mellan de inblandade parterna. Företaget som släpper ut rök i luften eller avloppsvatten i ett vatten- drag kan vara ett exempel på sådana externa effekter: övri- ga företag och konsumenter påverkas direkt. Fiskarens fångstvolym påverkar direkt produktionsvillkoren för övriga fiskare — både omedelbart och i en framtid. Konsumtion av en öl på badstranden påverkar direkt kvaliteten på rekrea- tionsupplevelserna för andra konsumenter om förpackningen slängs på stranden. Externa effekter behöver självklart inte alltid vara av negativt slag; situationer där exempel— vis ett företags produktion eller en individs konsumtion påverkar övriga företags produktionsvillkor eller indivi ders levnadsvillkor i positiv riktning är fullt tänkbara." (Hjalte, Lidgren, Ståhl. Miljö eller miljoner.)
verkan som kan härledas till dryckesförpackningar. Vissa av hithörande frågor, huvudsakligen rörande nedskräpning,
har tidigare behandlats i betänkandet Ett renare samhälle (SOU 1969:18).
3.2 NEDSKRÄPNING
Nedskräpningen har länge varit ett centralt ämne i den all— männa miljövårdsdebatten. Förfulningen av naturen — de es— tetiska effekterna - har då framhållits som den allvarli— gaste olägenheten. Andra följder är skador och risk för skador på människor, djur etc samt, vid större anhopningar av skräp, sanitära olägenheter. Skadorna på djur gäller såväl vilt som tamdjur. Från jordbrukarhåll har man dess— utom pekat på risken för maskinskador på grund av skräp på och intill åkrarna.1) Vid försök att bedöma olägenhe— ternas omfattning är det emellertid inte tillräckligt att se till endast faktiskt inträffade skador och de kostnader som förorsakats av dem. I en sådan bedömning måste även tas med de olägenheter, dvs kostnader, som uppkommer genom att vissa platser inte kan utnyttjas på samma sätt som ti- digare på grund av risk för skador.
Till dessa skadekostnader, dvs såväl direkta kostnader för olägenheter som uppoffringar av annat slag, t ex este- tiska eller i form av minskat rekreationsvärde, kommer kostnader för uppstädning i naturen. Statens vägverk, som svarar för renhållningen längs de allmänna vägarna beräkna- de för 1972 kostnaderna för detta ändamål till 6,9 miljoner kronor och för 1973 till 7 miljoner kronor. I summan ingår även uppsättning och tömning av sopbehållare m mz). I kom-
1) I en enkät som gjorts inom ramen för jordbrukets utred- ningsinstituts återkommande undersökningar bland jord- brukare har 15 procent av de tillfrågade uppgett sig under åren 1972-73 ha råkat ut för skador på djur eller maskiner på grund av skräp. 2) Summan 6,9 miljoner kronor fördelar sig med 3 485 000 kronor på renhållning av parkerings- och rastplatser och 864 000 kronor för vägen i övrigt samt 2 537 000 kronor för städningsverksamhet längs vägarna i arbetsmarknads- verkets regi. Källa: Statens vägverk, Funktionella rastplatser.
munernas renhållningsansvar ingår även städning i naturen utanför vägområdena. Betydande insatser har gjorts av så- väl kommuner som organisationer i olika städkampanjer m m — under senare år främst inom ramen för HÅLL SVERIGE RENT- kampanjen.
Inom ramen för denna kampanj har räkning av skräpföremål gjorts längs olika vägavsnitt. Räkningarna har utförts vår och höst 1972 och 1973. En kort beskrivning av skräpräk- ningarnas uppläggning lämnas i bilaga 5. Enligt dessa skräpräkningar utgjorde dryckesförpackningarna under 1972
omkring 10 procent av det totala antalet skräpföremål, se figur 3.3. % Våren Hösten ' 1972 1972 ' il —4——— Summa dryckesförpackningar .. 1
| _|
Vin- och spritglas
Engångsglas
__|—_J_l_L.__l_
Antal vägavsnitt: 667 1270
Figur 3.3 Dryckesförpackningarnas andel av hela skräp- mängden vid skräpfrekvensmätningar år 1972. Källa: Delresultat från Rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT
skräpfrekvensmätningar.
Variationer kring detta värde fanns mellan dels mättill- fällen, dels regioner. Det bör dock påpekas att det i ”skräpräkningsprocessen” finns ett flertal osäkerhetsmo— ment, vilket medför att redovisade siffror endast får be— traktas som grova uppskattningar. Det kan också vara skäl att påpeka att även skräpföremålens egenskaper har bety— delse för nedskräpningssituationen. Bl a varierar risker— na för skador av olika slags skräp, liksom hastigheten var— med de bryts ner i naturen.
Det kan noteras att över hälften av de dryckesförpack— ningar som påträffades var ölburkar, medan de utgör endast en tredjedel av producerade förpackningar. En annan intres— sant iakttagelse är att av bortkastade glasflaskor för öl och läsk ca en tredjedel bestod av returglas. Detta kan tyda på att även en övergång till ett rent retursystem utan mycket kraftig panthöjning inte helt skulle lösa nedskräp-
ningsfrågan vad gäller dryckesförpackningar, jämför avsnitt 6.4.4.
3-3 HUSHÅLLSAVFALL
Den totala vikten hushållsavfall per person och år beräk- nas f n till 350 kg. De tyngsta posterna utgörs av papper, som utgör 40-50 procent,och matrester 8-20 procent, se figur 3.4. Med utgångspunkt från den årliga produktionen
av beskattade dryckesförpackningar kan sådana förpackningar beräknas uppgå till knappt 20 kg per person och år, dvs inte fullt 5 procent. Som jämförelse kan nämnas att för— brukningen av tidningspapper är ca 50 kg per person och år, dvs ca 15 procent.
Matrester 8—20%
x Papper 110—50%
Därav tidningar och tidskrifter
Figur 3.4 Hushållsavfallets fördelning i viktsprocent. Källa: Återvinnings System AB, ÅSAB.
Dryckesförpackningarna utgör inte något separat problem vid sophanteringen, utan kan betraktas som ett av flera bidrag till den totala sopvolymen. Samtliga de material- slag som dryckesförpackningar består av används t ex även till flertalet övriga förpackningar och till andra föremål som hamnar i soporna. Tillsammans bidrar de i olika grad till de luft— och vattenföroreningar som behandlingen av avfallet ger upphov till. Vid anläggningar för deponering av avfall tillkommer dessutom som en inte oväsentlig post de negativa estetiska effekterna. Deponering är f n (1973) med 80 procent den vanligaste formen för omhändertagande av
avfall, medan förbränningen svarar för 20 procent. I vissa fall sker återvinning av energi, främst i form av värme, i samband med förbränning.
En jämförelse mellan olika förpackningstyper för öl och läsk med hänsyn till vikt ger högsta, dvs i detta samman- hang ”sämsta" värde för returglas med 300 g och lägsta, dvs "bästa” för Rigelloflaskan med 23 g. Däremellan kommer engångsglas med 165 g och plåtburk med 53 g. Samtliga vär— den har omräknatstill att gälla 33 cl volym.
Liksom i fråga om nedskräpning bör det dock observeras att enbart viktsjämförelser inte speglar förpackningars egenskaper som avfall. Även faktorer som hanterbarhet, in- verkan på förbränning, grad av nedbrytbarhet etc är bety— delsefulla. En viss kvantitet avfall kan t ex vid förbrän- ning ge upphov till större mängd luftföroreningar än mot- svarande kvantitet av en annan avfallstyp, vilket gör den från just denna synpunkt miljömässigt sämre. Graden av icke-önskvärdhet måste således även i fråga om avfall bedö-
mas från flera olika utgångspunkter.
3.4 RESURSFÖRBRUKNING
3.4.1 Nuläge
För att tillverka, använda och göra sig av med, genom att deponera, förbränna eller återvinna, förpackningar åtgår olika resurser i form av energi och råvaror. Råvaror för
1)
grundråvara och för aluminium bauxitmalm. I samtliga fall glas är sand, kalk och salt. För bleckplåt är järnmalm åtgår givetvis energi, alltifrån sandtäkt, gruvdrift etc fram till råvarans slutliga omvandling till förpacknings- material. När det gäller plast kan huvudråvaran olja alter- nativt användas för energiproduktion. Detsamma gäller i
l) Koksalt är tillsammans med kalksten huvudråvara för 50- datillverkning. Vid glasframställningen är det sand, so— da och kalk som smälts samman till glasmassa. Källa: Finn Jakobsen, Livsmedelsteknik nr 2 1974.
viss mån vedråvaran för pappret. För att undvika dubbelräk—
ningar vid beräkning av resursåtgång i form av råvaror 0 c h energi har vi därför räknat även råvarudelen av ved och olja vid pappers— respektive plasttillverkning som energi.
Det sammanlagda energibehovet för tillverkning, använd- ning och destruktion av dryckesförpackningar uppskattas med detta beräkningssätt till ett värde av storleksordning- en 2 miljarder kWh per år = 170 000 toel) per år för åren 1972 och 1973. Härav förbrukas den större delen i Sverige medan återstoden åtgår för framställning av främst vissa råmaterial i utlandet.2) Innebörden av dessa uppgifter blir klarare om de ställs i relation till landets totala energiförbrukning. Frågan om vilket mått på energiåtgången för förpackningar som är mest relevant - det som anger den totala åtgången eller det som redovisar enbart åtgången i— nom landet - blir därvid central. Det finns olika uppfatt- ningar i denna fråga och båda alternativen bör därför redo- visas. För vår del har vi dock bedömt det totala - globala
— talet som det primära. Motivet för vårt ställningstagande är att även om energiförbrukningen till viss del skett utom- lands och importerats "inbyggd" i olika material är den
inte ”gratis" från energisynpunkt. För att kunna importera krävs nämligen av Sverige en motprestation — export - vilken i sin tur kräver inhemsk produktion — dvs energiförbrukning. 1 Även om man bortser från den ”moraliska” aspekten, nämligen att hushållning måste avse världens resurser och inte endast
l) toe (ton ekvivalent olja) är ett mått som används för att möjliggöra jämförelser mellan olika energiformer. En toe motsvarar sålunda energiinnehållet i ett ton olja. 170 000 toe motsvarar ungefär oljelasten i en stor tankbåt.
För en mera detaljerad framställning hänvisas till bilaga 6.
4—SOU 44
de nationella tillgångarna, ger en begränsning till enbart inhemsk energiåtgång egendomliga effekter. Ändrade inköps— källor av t ex bleckplåt eller aluminium från nuvarande utländska till svenska skulle i ett slag ändra energibil— den för burkar. Som motiv för att se till endast den in— hemska energiåtgången anges bl a att enbart den resursför- brukning som på kortare sikt kan påverkas genom nationella åtgärder (styrmedel av olika slag) bör beaktas.
Metoderna för beräkning av den t o t a l a energiför— brukningen för dryckesförpackningar redovisas i bilaga 6. Därav framgår att den totala energiförbrukningen för för— ; packningar från råvaror t o m avfallsbehandling understi— * ger en halv procent av den totala svenska energiförbruk- * ningen (åren 1972 och 1973). Väljer man däremot att enbart räkna med den energiförbrukning som sker inom landet blir siffran naturligtvis lägre.
Genom att räkna all åtgång av olja och ved som energiåt- gång har vi täckt in förbrukningen av de från hushållnings- synpunkt mest aktuella råvarorna. Några beräkningar av ut— tagen av övriga råvaror, t ex järn- och bauxitmalm, sand, kalk och salt har vi däremot inte gjort, eftersom de på kort sikt inte anses knappa på samma sätt som energiråva—
rorna .
3.4.2 Utvecklingstendenser
De uppgifter som redovisats i det föregående bygger på material som inte direkt kan användas som underlag för be— räkning av framtida resursåtgång. En höjning av priserna på råvaror och energi kommer utan tvivel att leda till så- dana förändringar i olika led (t ex i val av material och i produktionsprocessen att mindre kvantiteter av dessa re— surser förbrukas.
Ökade råvaru- och energipriser kan också väntas leda till förändringar i avfallshanteringen i riktning mot ökad återvinning av material och energi. Detta kan ske genom dels återvinning av råmaterial för förpackningar eller
andra produkter, dels förbränning, se kommentarer till figur 2,1 i kapitel 2.
I nästa etapp av utredningsarbetet kommer vi att åter ta
upp problematiken kring ”morgondagens” resursförbrukning för förpackningar och utförligare redogöra för möjliga ut- vecklingslinjer.
ADMINISTRATIONEN AV AVGIFTEN SAMT DE STATSFINANSIELLA INTÄKTERNA
Det primära syftet med att belägga vissa dryckesförpack—
ningar med en avgift var att finansiera en del — enligt skatteutskottets betänkande 1973z3 120 miljoner kronor —
av det prisstopp på vissa livsmedel som infördes den 1 januari 1973. De beräknade intäkterna kan fördelas på två poster, varav den största, ca 100 miljoner kronor, & hänför sig till själva avgiften, medan återstoden, ca 1 20 miljoner kronor,utgörs av mervärdeskatten på prishöj— * ningar till följd av avgiften. 4.1 AVGIFTENS ADMINISTRATION
Den direkta avgiften inbetalas månadsvis till riksskatte- verkets punktskattesektion och utgörs av avgift på produk- tion (i vissa fall förslutning) av förpackningar i Sverige, avsedda för inhemskt bruk. Vidare levereras avgift till generaltullstyrelsen vid införsel av förpackningar med eller utan dryck. Riksskatteverket återbetalar därefter 9 öre för avgiftsbelagda returförpackningar som åter pas- serar gränsen ut ur landet. Detsamma gäller då dryck tap- pad på avgiftsbelagd förpackning exporteras, varvid dock hela avgiften återbetalas.
Den höjda mervärdeskatten på förpackningarna inbetalas till statsverket som övrig mervärdeskatt. Beskattningsmyn—
dighet är här länsstyrelsen.
4.2 AVGIFTSSKYLDIGA FÖRETAG Tre förpackningstillverkare och två förpackningstillslutare i landet registrerades vid avgiftens införande som avgifts— skyldiga.1) Den dominerande avgiftsbetalaren är PLM inklu— sive Austria AB, vars månadsinbetalningar under 1973 var
av storleksordningen 5—6 miljoner kronor. Rigello Pak AB och AB Svenska Elopak, de två övriga tillverkarna, har be— talat in omkring en halv miljon kronor vardera per månad. De båda förslutarna, Vic ABl) och Mjölkcentralen Stockholm, är förhållandevis små i detta sammanhang med 10 000-20 000 kronor per månad.
PLM:s tillverkning inom området avgiftsbelagda dryckes- förpackningar omfattar plåtburkar och glasflaskor, av så— väl engångs- som returtyp. Dessa produkter utgör en del av företagets breda sortiment av förpackningar för olika ända- mål, engångsserviser o d i plåt, glas och plast. Rigello Pak AB tillverkar Rigelloflaskan, en plastflaska i papp- hylsa som sedan några år används huvudsakligen för öl, men numera även för vissa kolsyrade läskedrycker. Svenska Elo— pak AB har sin huvudtillverkning inriktad på förpackningar för mjölkprodukter, men samma förpackningstyp,en fyrkantig pappförpackning belagd med polyeten eller med polyeten och aluminiumfolie, den s k Pure-Pak, används även för bl a juice. Vic AB erlade och Mjölkcentralen Stockholm erlägger alltjämt avgift som förslutare av förpackningar ur AB Tet— ra Pak:s sortiment. Förpackningarna som används för still- drinks respektive en chokladdryck är dels tetraedern av plast- och aluminiumbelagd papp, dels den s k Tetra Brik, en plastbelagd pappförpackning som i övrigt främst används för mjölkprodukter.
1) En av förpackningstillslutarna, Vic AB, har senare sänkt volymen på sim.produkter under avgiftspliktig nivå och är därmed inte längre avgiftsskyldig
4.3 DE STATSFINANSIELLA INTÄKTERNA
Avgiften infördes den 1 mars 1973. Utskottet konstaterade
i fråga om avgiftens varaktighet att den ”bör kunna omprö- vas så snart den kan anses ha fyllt sin uppgift som ett led i finansieringen av prisstoppet för vissa livsmedelT Beräk— ningen av de förväntade intäkterna från avgiften grundades på ett års (1972) konsumtion av de aktuella dryckerna. Ut— skottet utgick i sitt betänkandel) också från att avgiftens bidrag till kostnadstäckningen i första hand avsåg kalen- deråret 1973, men någon begränsning av giltighetstiden har inte gjorts i riksdagens beslut om förordning om avgift på vissa dryckesförpackningar.
Under tiden den 1 mars 1973 - den 28 februari 1974 inbeta- lades avgifter med totalt ca 74 miljoner kronor. Mervärde- skatten på denna summa utgör ca 15 miljoner kronor. Totalt har under denna tid således influtit ca 89 miljoner kronor, vilket ger ett månadsgenomsnitt på ca 7,4 miljoner kronor?) Den beräknade intäkten om 120 miljoner kronor borde under antagande av oförändrat månadsgenomsnitt ha uppnåtts om- kring den 1 juli 1974.
Avgiftsmedel, influtna under tiden den 1 mars 1973 - den 28 februari 1974, fördelas med 10,7 miljoner kronor på generaltullstyrelsen och 63,3 miljoner kronor på riksskat- teverket, se figur 4.1.
Vid en beräkning av statens intäkter från förpacknings- avgiften måste man även ta hänsyn till förhållandet att prishöjningar i konsumentledet medför dels en konsumtions- minskning totalt sett (kan också beskrivas som en minskad ökning i konsumtionen), dels en övergång till billigare drycker. Öl och läskedrycker är belagda med en produkt—
l) SkU 197313
2) Det finns dock anledning att räkna med en viss hamst- ring före avgiftsperiodens början och därmed förhåll— andevis "för låga” avgiftssummor de första månaderna.
riksskatteverket + generaltullstyrelsen kumulativ summa
riksskatteverket
generaltullstyrelsen
mar maj jul sep jan 1973 1974
Figur 4.1 Inbetalningar av förpackningsavgifter under
tiden mars 1973 — april 1974. Källa: Generaltullstyrelsen och riksskatteverket.
skatt som den 1 januari 1973 höjdes för öl klass IIA, 118 och 111 med 15, 20 respektive 50 öre per liter. Skattein- täkterna från denna beskattningsform påverkas vid såväl en
kvantitetsförändring i konsumtionen som en övergång till billigare och oftast mindre beskattade drycker. Detsamma
gäller mervärdeskatten. I ölkonsumtionen noterades vissa förändringar mellan
1972 och 1973, vilka redovisas i tabell 4.1.
Tabell 4.1 Konsumtionsutvecklingen av öl i Sverige åren 1972-1973
Källa: PLM
Dryckestyp Konsumtion, Förändring miljoner liter 1972—1973, % 1972 1973
Lättöl (klass I) 49 74 + 52
Pilsner (klass IIA) 62 52 — 16
Mellanöl (klass IIB) 313 294 — 6
Starköl (klass III) 29 25 — 13
Summa 452 445 — 1,5
Skälen till dessa förändringar är troligen flera. För— packningsavgiften och den höjda produktbeskattningen har medverkat till höjda priser, varigenom även mervärdeskatten per enhet höjts. Genom den produktutveckling som pågått har lättölskvaliteter som mottagits gynnsamt av konsumenterna kommit fram, och alltfler tillverkare har tagit upp lätt- ölet i sina sortiment. Dessutom har lättöl till relativt lågt pris ofta använts som kampanjvara av butikerna. Alko— holdebatten under perioden hör troligen också till de fak- torer som bidragit till de noterade förändringarna.
Vi har konstaterat att höjda priser kan väntas leda till konsumtionsminskning och övergång till billigare alterna—
tiv. En del av de inträffade prisökningarna hänför sig till avgiften och därmed även en del av ändringarna i kon- sumtionen med åtföljande minskning i intäkterna från pro— duktbeskattningen. Det belopp som förpackningsavgiften, * inklusive därav förorsakad mervärdeskatt, inbringar måste 1 därför betecknas som en bruttointäkt. Nettointäkten skulle ? erhållas genom minskning med den sänkning av intäkterna från produktbeskattningen som kan beräknas ha föranletts av förpackningsavgiften. Om således målet är att öka sta- tens intäkter med 120 miljoner kronor får man räkna med en något längre tid än den tidigare angivna. En till två må— naders förlängning förefaller vara en rimlig bedömning. Som tidigare framhållits diskuteras i föreliggande rap— port inte behov och utformning av styrmedel på förpack— ningsområdet. Frågor härom kommer att behandlas under det fortsatta utredningsarbetet.
INTRESSENTERNA KRING DRYCKESFÖRPACKNINGAR
Åtgärder i avsikt att i någon riktning påverka användningen av t ex dryckesförpackningar kan väntas få konsekvenser av skiftande slag och omfattning för olika delar av samhället. Syftet med denna studie är att undersöka om och i vilken utsträckning den införda avgiften på dryckesförpackningar haft effekter på såväl verksamheter som människor och deras miljö. Vi har därför sökt skapa oss en bild av de områden där vi bedömt att sådana effekter främst skulle komma till uttryck. Det har då varit nödvändigt att till viss del ar— beta med förenklade modeller av verkligheten. Vi tror dock inte att detta nämnvärt begränsar möjligheterna att ge en korrekt redovisning av den påverkan som förpackningsavgif- ten haft på de delar av samhället det varit vår uppgift att undersöka.
5.1 PRESENTATION AV FYRA INTRESSENTGRUPPER
Vi har funnit att en sådan förenklad modell med berörda de— lar i samhället fördelade på fyra grupper kan vara en ut- gångspunkt för att angripa problemet. Grupperna har vi
valt att kalla intressentgrupper. Fördelningen på de fyra grupperna har skett med ledning av främst faktorer som be— lägenhet och i vissa fall verksamhetsinriktning i kedjan: produktion — distribution - konsumtion.
För att i vår diskussion lättare kunna belysa påverkan, främst på kortare sikt,på de olika intressentgrupperna av förändringar i förpackningsanvändningen har vi sedan utgått från ett a n t a g e t f a l 1, d ä r e n s t a r k f ö r s k j u t n i n g ä g t r u m f r å n e n—
g å n g 5- t i l 1 r e t u r f ö r p a c k n i n g a r. För det aktuella ändamålet saknar orsaken till en sådan
förskjutning intresse. Avsikten med denna genomgång av ett antaget, renodlat fall har varit att få en bakgrund till vår diskussion längre fram av effekterna av den införda tioöresförpackningsavgiften.
De fyra grupperna är följande:
1. Producenter av material som används vid tillverkningen av förpackningar, förpackningstillverkare, vissa dryckestillverkare, viss partihandel samt vissa dryck— esförsäljningsställen.
2. Vissa dryckestillverkare, främst bryggerier, samt fler- talet försäljningsställen för drycker.
3. Konsumenter.
4. Miljön.
Motivet till uppdelningen mellan grupp 1 och 2 är det faktum att vissa intressenter är avgjort mer intresserade av att det existerar engångsförpackningar för drycker än andra. Detta är, som närmare utvecklas i det följande, na— turligt när det gäller tillverkare av förpackningsmaterial och förpackningar. För vissa dryckestillverkare innebär alternativet engångsförpackningar att de kan utnyttja par— tihandelns redan uppbyggda distributionsnät för hållbara dagligvaror och således inte själva behöver bygga upp ett återtagningssystem. När det gäller dryckesförsäljningsstäl- len finns det sådana som av utrymmesskäl främst är anpassa- de till ett system med engångsförpackade drycker, t ex kiosker. Gränsen mellan grupperna 1 och 2 kan naturligtvis inte bli skarp.
Vi är medvetna om att uppdelningen är grov och att de olika grupperna inte är jämförbara, t ex med hänsyn till möjligheterna att med motåtgärder reagera på en åtgärd för att söka neutralisera för gruppen icke önskvärda effekter. På en skala aktiv — passiv kan grupperna 1 och 4 sägas be— finna sig vid var sin ände.
Det kan även förefalla egendomligt att använda ”miljön"
som beteckning för en intressentgrupp. Man kan emellertid
se gruppen som bestående av de enskilda individerna i egen- skap av ”konsumenter av miljö”. Därmed speglar grupperna 3 och 4 egentligen två olika sidor av en mycket stor och heterogen intressentgrupp, nämligen människorna som en- skilda individer. I grupp 3 upplever vi som dryckeskonsu- menter framför allt faktorer som priser, valmöjligheter etc som betydelsefulla. I grupp 4 som konsumenter av miljö i vid bemärkelse fäster vi kanske i första hand vikt vid rekreationsvärde, resurstillgångar etc.
Det står också klart att vårt handlande som intressenter i grupp 3 i fråga om t ex val av förpackningar och sätt att göra oss av med dem, får betydelse för oss som intressenter i grupp 4.
Generellt kan man säga att informationen om effekterna är sämre och mindre entydig ju längre bort från grupp 1 vi kommer. Effekterna inom grupp 4 är svåra att både kartlägga
och värdera.
5.2 EFFEKTER PÅ INTRESSENTGRUPPERNA I DET ANTAGNA FALLET
5.2.1 Grupp 1
Grupp 1, som utgörs av producenter av förpackningsmaterial och förpackningar, vissa dryckestillverkare, viss partihan- del och vissa dryckesförsäljningsställen, är mest känslig för stora förändringar i kvantiteten efterfrågade förpack- ningar (plus dryck). För materialproducenter och förpack- ningstillverkare gäller att deras totala aktivitet är di- rekt beroende av det antal förpackningar som produceras.
I tidigare kapitel har behandlats olika faktorer som bi- dragit till en övergång från retur- till engångsförpack- ningar. Det är klart att också förpackningstillverkarna verkat aktivt för att påskynda denna övergång, eftersom produktionen av en returflaska då ersätts med produktion av ett större antal engångsförpackningar. Vid trippantalet
10 ersätts sålunda l returflaska med 10 engångsförpackningar. På kort sikt innebär en kraftig minskning av antalet en- gångsförpackningar ett potentiellt hot mot sysselsättningen och risk för kapitaldöd. Om vi i verkligheten får friställ- ningar och kapitaldöd beror naturligtvis på om alternativa avsättningsområden finns (export) eller om produktionsin- riktningen kan ändras. På längre sikt kan dock en stabili— sering uppnås, eventuellt vid en lägre aktivitetsnivå.
Inom gruppen ryms också de dryckestillverkare som inte har egen distributionsapparat (svenska tillverkare samt importörer) och partihandel, vilka inte utan betydande svå- righeter, på såväl kort som lång sikt, kan övergå till att försälja och distribuera sina drycker i returförpackningar. Den största och kostsammaste förändringen är här att bygga upp och hålla i drift ett återtagningssystem för försälj— ningsområdet, som kan vara alltifrån rikstäckande till geo- grafisk starkt begränsat (lokaltäckande).
Slutligen är kiosker och andra dryckesförsäljningställen med mycket begränsat utrymme att hänföra till grupp 1. Just det begränsade utrymmet samt det faktum att kunderna här i regel efterfrågar engångsförpackade drycker kan väntas med— föra att det även vid en i övrigt kraftig övergång till re— turförpackningar inte, i varje fall på kortare sikt, kan väntas bli någon markant förändring av förpackningssorti—
mentet .
5.2.2 Grupp 2
Inom grupp 2 som består av vissa dryckestillverkare, främst bryggerier, samt flertalet dryckesförsäljningsställen, kan den förutsatta kraftiga förskjutningen till returglas vän- tas vålla problem av främst kortsiktig karaktär. Maskinell utrustning, lagerutrymmen, arbetsrutiner o d är i hög grad anpassade till en viss sturktur på förpackningssortimentet. Dessa intressenters huvudsakliga uppgift är emellertid att
producera, distribuera och försälja drycker. På längre sikt torde därför motståndet mot förändringar av förpackningstyp vara mindre inom grupp 2 än grupp 1. Detta gäller under för— utsättning att man i de olika leden genom prishöjningar kan kompensera sig för de ökade hanteringskostnader som exem- pelvis en återgång till returförpackningar innebär. I bu— tiksledet behöver denna kompensation inte betyda att dryck— espriserna höjs eller höjs med hela "kompensationsbeloppet". Man kan i stället få prishöjningar på delar av eller hela varusortimentet, beroende på bl a hur priskänsligheten för olika varugrupper bedöms vara. För bryggerier med uppbyggt återtagningssystem kan en återgång till returförpackningar stärka ställningen gentemot dryckesproducenter som saknar sådant återtagningssystem.
5.2.3 Grupp 3
Konsumenterna, grupp 3, kommer på ett eller annat sätt, antingen direkt via dryckespriserna eller indirekt via pris— höjningar på andra varor, att få betala de omställningskost— nader som ökad hantering med returförpackningar innebär.
Om nuvarande prisförhållanden mellan engångs— och retur— förpackningar hålls oförändrade kan den enskilde konsumen— ten, som tidigare köpt dryck i engångsförpackningar, i viss mån möta dessa prishöjningar genom övergång till de för ho— nom förhållandevis billigare returförpackningarna. Han får i gengäld räkna med det merarbete returförpackningar inne- bär - att de är tyngre, skall återlämnas osv. Under utred- ningsarbetets gång har det emellertid från olika håll påpe— kats att de prisskillnader som nu råder mellan dryck på retur- och engångsförpackningar inte speglar de kostnader de för— orsakar i tillverknings- och distributionsleden-l) Ett an—
l) ”Returglasen bär ej sina kostnader i parti- och detalj- handel. Övriga förpackningstyper gör det i stort sett" (ICA Aktiebolag, 1974). "Vad avser kostnadsfaktorerna har vi den uppfattningen, att returglasen generellt har varit för lågt kostnadsbe— lastade, med andra ord att dessa under senare årens lopp inte helt burit sina egna kostnader.” (AB Wårby Brygge— rier, 1974)
tal undersökningar om dessa frågor som ställts till vårt förfogande har gett samma intryck.1) Om det alltså förhål-
ler sig så, kan det inte uteslutas, att en kraftig för- skjutning till returförpackningar som den inledningsvis antagna skulle leda till en omprövning av nuvarande pris— politik i riktning mot en prissättning, som bättre motsva— rade de olika förpackningarnas verkliga kostnader.
5.2.4 Grupp 4
Inom grupp 4 slutligen - miljön i vid bemärkelse - kan förändringar väntas med avseende på dels nedskräpning i naturen, dels avfallsmängd och återvinning av glas och plåt, dels energi— och råvaruuttag. Det är dock svårt att få någon klar uppfattning om effekterna på n e d 5 k r ä p- n i n g 5 s i t u a t i o n e n. Förändringarna här blir beroende av bl & vilka av de tidigare konsumenterna av en- gångsförpackningar som svarar för den ökade användningen av returglas.
Om de som tidigare köpte dryck i engångsförpackningar och kastade tomförpackningen i naturen övergår till retur- förpackningar som återlämnas, måste givetvis resultatet bli att nedskräpningen minskar. Väljer de returförpackning- ar, men fortsätter att kasta tomförpackningen får vi vis— serligen en förändring av skräpets sammansättning. Till-
gängligt material ger ingen direkt ledning för bedömningar av förpackningarnas egenskaper som skräpföremål. Därför
2)
i kan vi inte nu ange om denna är positiv eller negativ. * Nedskräpningen påverkas däremot inte alls om den ökade an- delen av returförpackningar hänför sig till konsumenter som tidigare köpte engångsförpackningar och kastade dem i
soporna.
1) T ex Administrativ Rationaliserings AB: Distributions-
ekonomisk studie, 1974. Kostnadsundersökning, utförd av Wårby Bryggerier 1971. Rapport från SSLF, 1973.
2) En genomgång av dessa frågor kommer, som nämnts, att göras under det fortsatta utredningsarbetet.
Däremot får detta betydelse för a v f a l l s v i k t e n. Den kan komma att öka eller minska beroende på vilka typer
och hur mycket av de engångsförpackningar, vilka tidigare hamnade i hushållsavfallet, som ersätts av returglas som återlämnas. Svårigheten att bedöma i vilken riktning vikts- förändringen kan väntas gå belyses av de i kapitel 3 redovi— sade jämförelsetalen för 33 cl volym av olika förpackningar. Därav framgår t ex att en returflaska motsvaras av 13 Ri— gelloflaskor, knappt 4 ölburkar eller drygt 1,5 engångs— flaskor.
Ölburkar och engångsglas för drycker utgör en stor del av den plåt och det glas som kan bli föremål för återvinning och på vissa ställen också återvinns.1) En minskning av an— talet sådana förpackningar i soporna kan medföra att åter— vinningen i vissa fall inte blir meningsfull, dvs lönsam.
Returförpackningen är den energisnålaste förpackningen, (här inräknas inte muskelenergi) varför en övergång till sådana förpackningar ger ett minskat e n e r g i u t t a g. Minskningens storlek blir beroende av vilka typer av en— gångsförpackningar förändringen främst berör. En minskad produktion av förpackningar, totalt sett, kommer naturligt— vis också att medföra en minskning av r å v a r u å t -
0
g a n g e n för förpackningar.
l) Försöksverksamhet med återvinning omfattade den 1 april 1974 ca 70 000 hushåll i 17 kommuner.
6.1 FÖRÄNDRING AV PRISFÖRHÅLLANDET MELLAN DRYCKER I OLIKA FÖRPACKNINGAR
Den omedelbara effekten av förpackningsavgiften blev, som . förutsett, att priserna för drycker i olika förpackningar förändrades så att de engångsförpackade blev relativt sett dyrare än de returförpackade. Tabell 6.1 visar priserna på öl och kolsyrade läskedrycker i enskild handel och konsu— mentkooperation före och efter avgiftens införande. Mindre prisjusteringar genomfördes enligt uppgift samtidigt av andra orsaker än förpackningsavgiften. Juicemarknaden ut— gjorde här ett undantag eftersom prishöjningar undveks på flera typer av juice i enlitersförpackningar. Stark konkur- rens och pågående introduktion av nya varumärken har an- getts som skäl till att avgiften inte slog igenom på detta sortiment.
Med vissa undantag, betingade av främst marknadsskäl, gäller således generellt att avgiften prismässigt medförde att engångsförpackade drycker blev dyrare, såväl i abso- luta tal som i relation till returförpackade. Detta är en naturlig följd av avgiftens konstruktion vilken innebär att kostnaden för tomförpackningar, såväl engångs som re— tur,för dryckestillverkaren höjs med tio öre. På engångs- förpackningen tas denna högre kostnad inklusive mervärde— skatt ut av konsumenten på samma sätt som det övriga för- packningspriset. På returförpackningar blir det däremot panten som höjs. För den konsument, som återlämnar retur— förpackningen bör därför avgiften inte ha någon större be-
tydelse med hänsyn till priset på dryck.
5—SOU 44
Tabell 6.1 Genomsnittliga konsumentpriser för öl och läsk i februari och mars 1973.
Käl la: Sveriges l ivsmedel shandl areförbund , SSLF, och Kooperat iva för-
bundet, KF.
Dryckes- och Cirkapris, öre per styck förpacknings- SSLFa KFb
typ febr mars föränd— febr mars föränd—
1973 1973 ring 1973 1973 ring
Lättöl (klass I)
28 cl engångsglas 80 95 +15 75 91 +16 28 cl engångsglas, 6—pack 78 91 +13 35 cl returglasc 72 76 +4 72 76 +4 45 C1 Rigello 115 130 +15 45 Cl burk 129 143 +14
Mellanöl (klass IIB) 28 cl engångsglas 135 149 +14 135 148 +13 28 cl engångsglas, 6—pack 132 147 +15 33 cl returglasC 136 142 +6 136 139 +3 45 cl engångsglas 193 210 +17
45 cl Rigello 199 213 +14
45 cl burk 209 224 +15 212 227 +15 75 cl engångsglas 331 347 +18 328 340 +12 Läsk
33 cl returglasc 80 83 +3d 82 85 +3
82 85 +se
40 cl engångsglas 109 121 +12d 110 120 +10 112 124 +12e
45 cl Rigello 122 138 +16e 75 cl engångsglas 198 215 +l7d 196 215 +19
206 224 +l8
a Ovägt genomsnitt enligt prislistorna för SSLF:s norra, södra, västra, östra och mellanregioner. b Ovägt genomsnitt enligt prislistorna från lagercentralerna i Bro,
Göteborg och Luleå. Exklusive pant. Gul grupp
Ouf")
] olika prisgrupper
Läget efter prisändringarna i samband med avgiftens inför- ande blev också som framgår av tabell 6.2, att konsumenten, om han vid sitt val av dryck endast såg till priset per li- ter, alltid skulle välja returförpackning.
Tabell 6.2 Genomsnittliga jämförpriser för öl och läsk i mars 1973. Källa: Sveriges livsmedelshandlareförbund, SSLF.
Dryckes— och förpack— Jämförpris,a ningstyp öre per liter
Lättöl (klass I) 28 cl engångsglas 339 28 cl engångsglas, 6—pack 324 33 cl returglas 230b 305C 45 C1 Rigello 289 45 cl burk 318
Mellanöl (klass IIB)
28 cl engångsglas 532 28 cl engångsglas, 6-pack 526 33 cl returglas 430b 505C 45 cl engångsglas 467 45 cl Rigello 473 45 cl burk 498 75 cl engångsglas 463 Läsk 33 cl returglasd 252b 327C e 258b 333C 40 cl engångsglasd 303 € 310 45 cl Rigello 307 75 cl engångsglasd 287 € 299 & Ovägt genomsnitt enligt prislistorna för SSLF:s norra, södra,
västra, östra och mellanregioner Exklusive pant Inklusive pant
Gul grupp . . Röd grupp I olika prlsgrupper
(Dano—
Även om han av bekvämlighetsskäl föredrog att betrakta returförpackningarna som engångsförpackningar var returgla- set i vissa fall fortfarande ett bättre val med hänsyn till literpriset än engångsförpackningen. Detta gällde 28 cl en— gångsglas för mellan— och lättöl samt 45 cl burk för lätt- öl. De tillfälliga kampanjpriserna på lättöl och läske— drycker i hel back som varit vanliga under det senaste året har även i andra fall gjort det mera fördelaktigt att köpa dryck i returförpackning,även om vare sig back eller glas återlämnats. De panthöjningar som genomfördes i februari 1974 har dock gjort det 5 eller 10 öre dyrare — beroende på storlek — att behandla returglasen som engångsförpack- ningar.
Strax före förpackningsavgiftens införande skärptes även produktbeskattningen på vissa maltdrycker. Höjningen var 15, 20 och 50 öre per liter för pilsner, mellanöl, respek— tive starköl. Eftersom varje prisändring påverkar konsum— tionsmönstret, är även dessa ändrade skattesatser viktiga att notera. För vissa ölsorter och förpackningsstorlekar innebar också skattehöjningen en kraftigare prisökning än avgiften. Den medförde också ändrade prisförhållanden inom gruppen maltdrycker. Skatten på lättöl förblev oförändrad, liksom på kolsyrade läskedrycker. Efter ändringen är nu skatten per liter på lättöl (klass I) 12 öre, på pilsner (klass IIA) 75 öre, på mellanöl (klass IIB) 150 öre, på starköl (klass 111) 250 öre och på läskedrycker 33 öre.
6.2 FÖRÄNDRING AV PANT OCH TRIPPANTAL
Avgiften medförde att panten för returförpackningar höj— des.1) Panten före och efter avgiftens införande samt efter senaste höjningen redovisas i tabell 6.3. Avvikel-
ser från angivna belopp kan förekomma.
1) På grund av ökade tillverkningskostnader höjdes priset
på nya returförpackningar och därmed panten åter i febru- ari 1974. Eftersom större delen av den period vi studerar faller inom tidrymden den 1 mars 1972 - den 1 februari 1974 har vi, där det haft någon betydelse, utgått från de värden som gällde under denna tid.
Tabell 6.3 Pant på returförpackningar, öre per förpackning
Förpackning Före den 19 febr 1973— Efter den 19 febr 1973& 31 jan 1974 1 febr 1974
33 C1 öl, läsk 15 25 30 60 cl öl, läsk 30 40 45 100 cl läsk 60 70 80 vin och sprit samtliga storlekar 15 25 30 back öl, läsk 500 600 800
a Panthöjningen infördes 1973—02—19, se kapitel 1.
Höjningen har medfört att en tom förpackning för konsu— menten representerar ett högre värde än före avgiftens in— förande. Det har alltså blivit dyrare att inte lämna till— baka returförpackningar. Till följd härav har som väntat
1) detaljhandeln från 8 — 10 trippar till 12 — 14. Wårby näm-
trippantalet ökat under 1973. Pripps anger en ökning i
ner i samma rapport en ökning med 2 - 3 trippar och System— bolaget och Vin— och Spritcentralen uppger bådaz) en rela— tivt kraftig ökning — omkring 30 procent — av återlämnings—
frekvensen. Trippantalet är dock fortfarande mycket lågt för vin- och Spritflaskor och understiger två trippar. Orsakerna till den stora skillnaden i antalet trippar mellan öl och läsk å ena sidan och vin och sprit å den andra kan vara flera. Pantens del av totalpriset för vin och sprit är betydligt mindre än för öl och läsk. Dess absoluta belopp är också fortfarande lågt, samtidigt som antalet vin- och spritförpackningar per person och år i allmänhet är betydligt mindre än antalet öl— och läskflas- kor. Dessutom kan tillfogas att antalet återlämningsstäl- len för vin- och Spritflaskor är få jämfört med förhållan—
dena för öl och läsk.
1) NAN Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport. 2) Samtal med företrädare för Systembolaget och Vin- och
Spritcentralen samt brev 1974-02-19 från S Carnestedt, Vin— och Spritcentralen.
Införandet av förpackningsavgiften har således gett upp- hov till prisförändringar för dryckesförpackningar. De har i sin tur medfört dels att prisrelationerna mellan dryck på olika förpackningsslag förändrats till returglasens för- del, dels att nyglaspriset och därmed panten höjts, vilket lett till ökat trippantal för samtliga typer av returför- packningar.
6.3 FÖRÄNDRINGAR I PRODUKTION OCH ANVÄNDNING AV FÖR— PACKNINGAR
6.3.1 Förändringar i det samlade förpackningssortimentet
Tioöresavgiften belastar varje förpackning oavsett volym, vilket medför en väsentligt kraftigare prishöjning på li- terpriset på dryck i portions— eller andra små förpack- ningar. Detta förhållande har lett till förändringar med avseende på främst förpackningsstorlekar. Även andra vägar att undgå eller minska prishöjningar på grund av avgiften
har prövats.
En utväg för att slippa avgiften är att underskrida eller överskrida de volymgränser som satts för avgifts— skyldighet. Såväl nykonstruktioner av förpackningar med
en volym under 21 cl som ökade marknadsföringsinsatser på redan existerande sådana förpackningar har ägt rum. I några fall har den ursprungliga, något ”för stora” förpack- ningen bibehållits, men innehållet av dryck minskats från avgiftspliktig till icke avgiftspliktig kvantitet. Att und- gå avgiften genom att överskrida den övre gränsen - tre liter — har av naturliga skäl inte varit aktuellt. Däremot minskar den per volymsenhet genom användning av större för— packningar, t ex de 75 cl engångs- och l liters returför- packningar för läskedrycker som tidigare förts in på mark- naden. , Utvecklingen på juicemarknaden visar på en annan väg att !
undgå avgiften, som ju avser endast konsumtionsfärdig dryck. Här har lanserats en ofryst koncentrerad juice för utspäd- ning med vatten på Pure Pak- eller Tetra Brik-förpackningar med en volym på mellan 20 och 30 cl. Även om skälen för in— troduktionen av denna juicetyp varit flera — den kräver t ex mindre utrymme och är lättare än enlitersförpackning- arna - kan det förtjäna att påpekas att dessa förpackningar undgår avgiften genom att juicen vid köptillfället inte är konsumtionsfärdig.
Vi konstaterade inledningsvis att avgiften genom sin kon- struktion inte bör ha någon betydelse i prishänseende för den konsument som köper dryck på returförpackningar som återlämnas. En tendens till införande eller återinförande av returglas i allt fler butiker har också gjort sig märk— bar. ICA rapporterar att detta skett i ca 150 ICA—butiker, och KF uppskattar att endast 1—3 procent av deras butiker nu för enbart engångsförpackningar. Dessutom har det retur- förpackade dryckessortimentet utvidgats i butiker som redan haft returförpackningar. Konsumenterna har således fått ökade möjligheter att välja returförpackningar.
Förpackningsindustrins produktion inom det avgiftsbelagda området har som framgår av tabell 6.4 och figur 6.1 totalt sett minskat mellan åren 1972 och 1973. Man noterar också skilda utvecklingstendenser för olika förpackningstyper. Utvecklingen under en något längre period, 1969/70-1973, illustreras i figur 6.2.
De enliters aluminiumfolierade förpackningarna för juice visar en stark ökning (ca 25 procent). Skälen till denna utveckling kan vara flera. Bl a ökade juicekonsumtionen med 18 procent mellan 1972 och 1973. Förpackningstypen är re— lativt ny för juice och befinner sig i ett expansivt skede, dvs mer och mer av juicen förpackas på detta sätt. Dess- utom tilläts avgiften inte att slå igenom på flera juice— märken. Förpackningsavgiften har således i flera fall inte medfört någon prishöjning för konsumenterna - tvärtom har
sortimentet 1972 och 1973, miljoner styck Tabell 6.4 Förpackningsindustrins produktion inom det avgiftsbelagda Källa: Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport
Förpackningstyp 1972 1973 Enliters aluminiumfolierad juice-förpackning 39 48 Rigello 45 cl 50 50 Totalt engångsglas 291 242 Totalt returglas 148 141 Burk 329 320 (324)8 (325)8 Summa 857 801 (852)a (806)a
center, i butiker 0 d.
dömda.
a I siffran 329 för burk ligger uppskattningsvis 5 milj st, vilka i slutet av 1972 upplagrades hos bryggerier och i handeln för för- säljning under 1973 på grund av produktskatteökningen 1 januari 1973. Korrigering med hänsyn till detta ger siffrorna inom parentes.
i några fall konsumentpriserna sänkts. Konsumenternas val av förpackningar kan därför inte direkt kopplas samman med förpackningsavgiften. Avgiften har här i stället inneburit
minskade vinster i tidigare led i kedjan, hos dryckesprodu-
Rigelloflaskan introducerades på marknaden 1970, då 2 miljoner förpackningar tillverkades. 1971 steg siffran till 18 miljoner, och 1972 var man uppe i 50 miljoner, se figur 6.2. Någon ytterligare ökning noterades emellertid inte, trots att man i början av året slutförde rikslanse— ringen av denna förpackning. En tolkning av siffrorna för 1972 och 1973 kan vara att anta att de väntade positiva lanseringseffekterna under 1973 uteblivit, mycket på grund av förpackningsavgiften. Liksom ifråga om juiceförpack- ningar är dock effekterna av avgiften på marknaden svårbe-
:] 1972 1973
200—'!
100—]
x) Se fotnot till tabell 6.4. Figur 6.1 Produktionen av avgiftsbelagda förpackningar 1973 och av motsvarande förpackningstyper 1972. Källa: Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor,
rapport.
Engångsglas
200
150 i
100
Rigello Juiceförpackningar papper/plast
50
1969 1970 1971 1972 1973
x) Se fotnot till tabell 6.4. Figur 6.2 Produktion av avgiftsbelagda förpackningar 1973
och av motsvarande förpackningstyper 1969—1972. Källa: Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor,
rapport-
Returglas, engångsglas och burkar är däremot förpacknings— typer som funnits länge. Produktionsstatistiken visar för returglasen en minskning med ca 7 miljoner enheter. Man måste emellertid ha i minnet dels den ökade satsningen på större returförpackningar, vilken ger samma mängd dryck på ett mindre antal förpackningar, dels det ökade trippan— talet, som minskar behovet av nyproducerade förpackningar per volymenhet dryck. Trots produktionsminskningen har re- turglasens andel av den totala dryckeskonsumtionen (i li— ter) ökat, se figur 6.3.
Produktionen av engångsglas har gått ner kraftigt, en minskning med 50 miljoner enheter. Denna utveckling ter sig dock inte överraskande om man följer produktionssta- tistiken från 1969, jfr figur 6.2. Den redovisar en i stort sett kontinuerlig minskning i produktionen. Produktions— siffrorna för 1970, 1971 och 1972 är 331, 315 respektive 291 miljoner enheter, En direkt framskrivning av denna trend ger för 1973 273 miljoner enheter, medan den faktis- ka produktionen blev 242 miljoner enheter eller 11 procent lägre. Utan tvivel har förpackningsavgiften här spelat en avgörande roll. Det går dock inte att bedöma om effekten uppgår till dessa 11 procent, om den är större eller om den är mindre.
Produktionen av burkar för öl och läsk, som visat en stadigt uppåtgående tendens under tidigare år, stagnerade mellan åren 1972 och 1973. Förpackningsavgiften är helt Visst en av huvudförklaringarna till denna stagnation, och dess effekt kan ha varit väsentligt större än diagram— met i figur 6.2 anger, eftersom bryggerierna under 1973 satte in kraftiga marknadsföringsåtgärder till förmån för öl på burk. En större andel än tidigare av den totala tapp— ningen på engångsförpackningar skedde också på burk.
Produktionen av förpackningar under ett år ger, som tidi- gare framhållits, ingen direkt bild av konsumtionsmönstret
i landet. Uppgifterna om produktion av returglas säger t ex
X”
%%
Öl klass I—IIB Öl klass Ill Kolsyrad läsk
& Returglas + importerade engångsglas + fat %% Fat
Figur 6.3 Totala konsumtionen av öl och läsk fördelad på olika typer av förpackningar åren 1972 och 1973. Källa: PLM
ingenting om hur mycket returförpackad dryck som sålts, vissa förskjutningar kan uppstå genom upplagring etc. Pro— duktions— och konsumtionssiffrorna sammantagna (se tabell 6.4 samt figurerna 6.1, 6.2 och 6.3) ger oss dock en bild av utvecklingen på dryckesförpackningsområdet under den aktuella perioden. Tendenserna kan sammanfattas i följande fyra satser. Den aluminiumfolierade enlitersförpackningen för juice har ökat kraftigt. Burken och Rigelloflaskan har behållit sin marknadsandel. Engångsglasets andel av den totala konsumtionen har minskat. Returglasets andel av den totala konsumtionen har ökat.
Inom den del av det avgiftsbelagda förpackningssortimen- tet, där avgiften fått slå igenom i pris och pant finner man således den mest påtagliga effekten inom glassektorn, och a v g i f t e n 5 h u v u d 5 a k 1 i g a e f f e k t skulle, något förenklat, kunna uttryckas som en ö v e r —
n
g a n g f r å n e n g å n g s- t i 1 1 r e t u r g 1 a 5.
6.3.2 Förändringar i förpackningssortimentet inom livs—
medelshandeln
Av den totala konsumtionsvolymen av öl, kolsyrade och icke kolsyrade läskedrycker samt juice svarade storhushåll och restauranger samt direktdistribution tillsammans för mellan 20 och 35 procent, beroende på dryckestyp, se tabell 2.2. Eftersom dessa distributionskanaler i regel redan tidigare varit inriktade på returglas, då drycken funnits att till— gå i sådan förpackningl), kan man här inte räkna med några omfattande förändringar i förpackningssortimentet till följd av avgiften.
Det är heller inte troligt att distributionen via kios—
l) Icke kolsyrad läsk (stilldrink) samt juice har, som tidigare visats, huvudsakligen levererats i engångs— förpackning. Under senare tid har dock returförpackad stilldrink blivit allt vanligare.
ker under en förhållandevis så kort period som den stude- rade ändrats på grund av förpackningsavgiften när det gäl— ler val av förpackningstyp, eftersom kioskbyggnaderna ofta är anpassade till hantering av engångsförpackningar.
Av tabell 2.2 framgår emellertid också att minst hälften av de olika dryckestyper vi diskuterar distribueras genom livsmedelsdetaljhandeln. Här torde också möjligheterna till förändring av förpackningssortimentet vara större. Det är därför motiverat att särskilt studera denna del av dryck— esmarknaden. Figur 6.4 visar livsmedelshandelns och system— butikernas försäljning av öl och läsk, fördelad på olika förpackningstyper under åren 1972 och 1973. Det bör obser— veras att medan 100 procent i figur 6.3 motsvarar den to— tala konsumtionen av öl och läsk, utgörs de 100 procenten i figur 6.4 av enbart den del härav som säljs via livsme— delshandeln. Figurerna är därför inte direkt jämförbara.
Tendensen för den totala konsumtionen av öl och läske— drycker — övergång från engångs— till returglas, oföränd- rad för burk och Rigelloflaskan — återkommer, något mer markerad,i den del som säljs via livsmedelshandeln. Det be- kräftar antagandet att det främst är här förändringarna skett.
Om man skiljer ut ”vanliga” livsmedelsbutiker, som svarar för drygt 75 procent av den totala omsättningen inom livs— medelshandeln, från varuhusl), blir tendensen med övergång från engångs— till returglas än mer markerad. Förändringar— na är med andra ord kraftigare i "vanliga” butiker än i varuhus. Detta är i och för sig naturligt eftersom varuhus, stormarknader o d är mer anpassade för hantering av en— gångsförpackningar. Figur 6.5 visar försäljningen av öl i "vanliga” livsmedelsbutiker, fördelad på förpackningsslag. För redovisningen har valts tvåmånadersperioder, varigenom tillfälliga svängningar framträder. För burk och Rigello visar emellertid den mera långsiktiga utvecklingen på oför—
1) Stormarknader och varuhus av typ Domus, Epa, Tempo, där
livsmedelsavdelningen är en av många försäljningsavdel— ningar.
1972 1973 1972 1973 1972 1973 en klass l—naa Öl klass mb Kolsyrad läskc & Returglas + importerade engångsglas + fat %% Fat .; gg 32 av total konsumtion
c 50%" ,. .,
[:] Returglas
Rigello
Engångsglas
Burk
Figur 6.4 Försäljning av öl och läsk genom livsmedelshan- deln och systembolaget fördelad på olika typer av förpack— ningar åren 1972 och 1973.
Källa: PLM.
ändrad marknadsandel, medan svängningarna för retur- och engångsglas rört sig omkring en uppåtgående respektive nedåtgående huvudtrend.
% Returglas
50
40
'_' '- ' —vBurk
30
20
Engångs- glas
|... .... '...'-III...Il-uill-IIIIII...-.... .
10
--.... Rigello
'_' Engångsglas
15/1 15/3 15/5 1/8 15/9 15/1115/1 15/3 15/5 15/7 15/9 15/11 15/3 15/5 /8 15/9 15/1115/1 15/3 15/5 15/7 15/9 15/1115/1
1972 1973
Figur 6.5 Försäljning av öl (klass I—IIB) fördelad på olika typer av förpackningar under åren 1972-1973. Källa: Affärsindex AB.
Kurvorna i figur 6.5 avser både privat och kooperativ livsmedelshandel. Motsvarande uppgifterl) för enbart privat
1) Mätningarna grundar sig då på Nielsen Index.
handel ger samma utvecklingsmönsten men något mindre mar— kerat. Tydligen har förändringarna varit mest märkbara inom den kooperativa sektorn.
Innan vi övergår till en summering av förändringarna på marknaden för drycker och dryckesförpackningar under den studerade perioden bör ytterligare några faktorer, som något kan komplettera bilden nämnas. Medan prishöjningar
! (genom bl a produktbeskattning och förpackningsavgift) kan antas ha haft en dämpande inverkan på dryckeskonsumtionen kan den i förhållande till 1972 något bättre konjunktursi— tuationen och den varma sommaren 1973 ha verkat i stimule— rande riktning. Sommarvärmens inverkan gäller framför allt konsumtionen utomhus, vilket bör ha gynnat engångsförpack— l ningarna. Försäljningsställena för utekonsumtion, kiosker
o d har ofta enbart engångsförpackade drycker. Det är dess— utom besvärligare att lämna tillbaka returförpackningar vid konsumtion utomhus. Man har t ex längre till återlämnings— ställena, vilket bör påverka förpackningsval vid inköp även på andra försäljningsställen än kiosker.
6.3.3 Förändringar på dryckes— och dryckesförpackningsmark— naden mellan 1972 och 1973 — en sammanfattning
Mellan åren 1972 och 1973 - dvs i stort sett före och efter införandet av avgiften på vissa dryckesförpackningar - har vissa förändringar ägt rum i konsumtion av drycker och, vad som här främst är intressant, produktion och användning av dryckesförpackningar. Denna utveckling, som närmare behand- lats i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2 kan sammanfattas i följande punkter.
öl och kolsyrade läskedrycker
Konsumtionen av öl minskade med 1,5 procent som resultat av
en nedgång för klasserna IIA - III och en uppgång för
6—SOU 44
klass 1 (se tabell 4.1). Däremot ökade läskedryckskonsum— tionen med 4 procent.
Den konsumerade volymen dryck förpackades i ökad omfatt- ning i returglas medan engångsglasens andel minskade samt burkens och Rigelloflaskans förblev ungefär oförändrade.
Vin och sprit
Vinkonsumtionen minskade med 9 procent medan spritkonsum— tionen ökade med 2 procent. Några noterbara förändringar av förpackningstyp har inte skett.
Avgiften har, via panten, haft effekt på återlämnings— frekvensen som ökat relativt kraftigt. Trippantalet ligger dock fortfarande under två. Vid val bland olika alternativ
är emellertid sort och pris avgörande faktorer - ej för—
packningstyp. Icke kolsyrade läskedrycker — stilldrinks
Konsumtionen ökade med 10 procent.1) Engångsförpackningen är den helt dominerande förpackningstypen. Förskjutningar i förpackningsanvändningen har skett dels från små avgifts- belagda förpackningar till stora avgiftsbelagda förpack- ningar, dels från små avgiftsbelagda förpackningar till ej avgiftsbelagda förpackningar under 21 cl, och dels från en— gångsglas till returglas. Någon ökning i antalet engångs— glas har inte noterats.
Juice
Konsumtionen ökade med 18 procent. Juicen förpackades i ökad utsträckning i enliters alumi— niumfolierade pappförpackningar (av mjölkförpackningstyp). Juice i koncentrerad form för utspädning med vatten (allt— så ej konsumtionsfärdig) i små (20-30 cl) förpackningar av aluminium- eller plastfolierade pappförpackningar introdu—
6.4 EFFEKTER PÅ INTRESSENTGRUPPERNA
I kapitel 5 gjorde vi en uppdelning av de områden i sam— hället, som vi skall studera, i fyra grupper - intressent- grupper. Det var en enkel modell av några bitar ur verklig- heten som vi behövde för att diskutera betydelsen för olika verksamheter etc av förändringar på dryckesförpackningsom- rådet. Som utgångspunkt för våra diskussioner valde vi ett tänkt fall, där en kraftig övergång från engångs- till re— turförpackningar ägde rum. Därigenom skaffade vi oss en uppfattning om t ä n k b a r a reaktioner och effekter
på främst kort sikt som bakgrund för en diskussion av inne- börden i de förändringar under ca ett år som noterats på olika områden av dryckes— och dryckesförpackningsmarknaden.
De fyra grupperna var
1. Producenter av material som används vid tillverkningen av förpackningar, förpackningstillverkare, vissa dryck- estillverkare, viss partihandel samt vissa dryckesför— säljningsställen.
2. Vissa dryckestillverkare, främst bryggerier, samt flertalet försäljningsställen för drycker.
3. Konsumenter.
4. Miljön. Som framgår av tidigare avsnitt har förändringar i produk— tion och konsumtion till stor del kunnat redovisas i siffror. Ytterligare siffermaterial lämnas i det följande, t ex ifråga om nedskräpning och beräkningar av avfallsmängder och energi— åtgång. Många förändringar, reaktioner, tendenser är emeller- tid av den arten att de, framför allt inte på så kort tid som studien gäller, kan redovisas i form av statistiska uppgifter. Här har vi fått grunda framställningen på den kunskap, de er— farenheter och uppfattningar som kommit fram vid våra studie- besök hos och diskussioner med representanter för berörda om- råden.1) Vid dessa diskussioner har understrukits vår upp-
1) Se bilaga 3.
fattning från utredningsarbetets planeringsskede om svårig— heterna att bedöma vilka av de konstaterade förändringarna, utvecklingstendenserna etc under den aktuella tidsrymden, som verkligen kan hänföras till just avgiften. Andra fakto— rer med liknande eller motsatta effekter har ju, som tidi— gare belysts, inverkat samtidigt.
Det är med utgångspunkt i siffermaterialet, kompletterat med synpunkter som framförts vid överläggningar inom re— ferensgruppen, vid studiebesök och diskussioner och med ovannämnda reservationer som vi i det följande skall söka
beskriva avgiftens effekter på de fyra intressentgrupperna.
6.4.1 Grupp 1
I den första gruppen ingår producenter av råvaror till för— packningar, förpackningstillverkare, vissa dryckestillver— kare, importörer, viss partihandel samt viss detaljhandel (kiosker, bensinstationer o d). För denna grupp gäller att en kraftig minskning i produktionen av engångsglas noterats samt att försäljningen av drycker på avgiftsbelagda en— gångsförpackningar minskat. Nedgången har även lett till minskat distributionsarbete. Motåtgärder från de berörda företagen — t ex ökad tillverkning för export och volym- minskning under avgiftsnivå — har i viss mån motverkat de negativa effekterna av denna utveckling, och lett till att inga allvarligare sysselsättningsstörningar uppstått. Inte
heller har på det hela taget någon markant kapitaldöd - al— ternativt dåligt utnyttjande av kapital — kunnat noteras. I ett fall kan dock förpackningsavgiften, trots motåtgärder, ha medverkat till såväl vissa sysselsättningsproblem som kapitaldöd. En effekt som man däremot torde få räkna med mera allmänt är att dryckestillverkare utan uppbyggt åter- tagningssystem för returförpackningar fått ett försämrat
konkurrensläge. Detsamma gäller importörer.
Försäljningsställen av typ bensinstationer, kiosker osv synes inte i märkbar grad ha gått över till returförpack— ningar. Diskussioner om att framdeles göra det har dock tagits upp från vissa håll.
6.4.2 Grupp 2
I grupp 2, vari ingår bryggerier och flertalet försäljnings— ställen,har vissa omställningsproblem gjort sig gällande, framför allt på grund av förskjutningen från engångs— till returglas. Denna utveckling kan illustreras med försälj— ningsstatistik från det största bryggeriföretaget, Pripps Bryggerier AB, se figur 6.6. Förändringen i produktionen
har krävt vissa nyinvesteringar, medan sysselsättningen förblivit opåverkad.
Hanteringen med returglas är mer arbetsintensiv och mer utrymmeskrävande för försäljningsställena än engångsför— packningar, vilketmedfört dels ökade personalinsatser, dels en utökning av butiksytan. På vissa stora försäljningsstäl— len har särskilda lokaler anordnats för mottagning av re— turförpackningar.
SSLF (Sveriges speceri— och livsmedelshandlares förbund)
1)
att utröna om och i vilken utsträckning försäljningsför— har gjort en enkät inom ett urval av medlemsföretag för ändringar påverkat dessa förhållanden i butikerna. Urva-
let företag har varit mycket begränsat, men SSLF har ge—
nom diskussioner och kontakter i övrigt inom förbundet fått uppfattningen att resultatet av enkäten ändå är gans- ka representativt för förhållandena i butiksledet. Unge—
fär hälften av de tillfrågade uppgav sig ha noterat en om— svängning till ökad försäljning av drycker i returglas ef— ter den 1 mars 1973. För 10 procent hade omsvängningen varit så stor att ändringar i arbetsrutinerna måst företagas, och 17 procent hadefått öka personalinsatserna för dryckes— och
1) SSLF enkät 1974.
tomglashanteringen. Tre fjärdedelar ansåg sig ha utrymme för en ökad returglasförsäljning. Ökningens storlek hade dock inte preciserats.
% Maltdrycker Läskedrycker 1973 1974 1973 1974
100
igello + Burk
Övrigt
Figur 6.6 Pripps försäljning oktober 1972 — januari 1973 (1973 i figuren) och oktober 1973 — januari 1974 (1974 i figuren) fördelad på olika förpackningstyper. Källa: Pripps Bryggerier AB.
6.4.3 Grupp 3
Avgiftens omedelbara effekt för konsumenterna blev, som framhållits i början på detta kapitel, att priset på fler- talet drycker i engångsförpackningar höjdes - på grund av avgiftens konstruktion förhållandevis mer på dryck i små förpackningar. Vidare noterades vissa omställningskostna— der i främst tillverknings- och butiksleden, vilka får an- tas ha påverkat prissättningen på drycker eller på ett större varusortiment på samma sätt som andra kostnadsök- ningar i fabrik, lager eller butik. När man studerar förpackningsavgiftens effekt på konsu- mentens dryckesinköp måste man observera att denne uppfat- tar dryck plus förpackning i olika kombinationer som e n vara, där totalpriset blir avgörande för valet. Avgiften var en av de faktorer som ungefär samtidigt ändrade pris- förhållandena mellan olika drycker och mellan drycker för- packade på olika sätt. För öl, starkare än klass I, måste således även den höjda produktskatten beaktas. De ändrade prisförhållandena medförde en förskjutning mot dels billi- gare drycker där så var möjligt, dels ökad användning av returförpackningar, vilka bl a på grund av den höjda panten återlämnades i större utsträckning än tidigare.
Ändringar i konsumtionsmönstret på grund av ändrade pris— förhållanden kan sägas vara avgiftens direkta effekter på konsumenten. Påverkan av avgiften i samma riktning liksom i andra avseenden kan dock ske även indirekt, t ex som en följd av andra intressentgruppers reaktioner.
Vi har t ex i avsnitt 6.3 konstaterat att nya förpack— ningstyper och —stor1ekar för både engångs— och returbruk införts eller blivit föremål för förstärkta marknadsför- ingsåtgärder. Avgiften kan här antas ha spelat stor roll och i några fall varit den direkta orsaken. Returglas åter— infördes i ett stort antal butiker, och på många håll har återtagningsrutinerna förbättrats. Konsumenternas valmöj- ligheter har således förändrats.
Vid sidan om den ekonomiska, mera direkta påverkan av avgif— ten bör antagligen den mera indirekta, psykologiska, till— mätas betydelse. Panthöjningen har inte enbart ökat det eko- nomiska incitamentet att lämna tillbaka tomglas utan även fäst uppmärksamheten på problemet engångs-/returförpack— ningar. Samtidigt har den sedan några år tillbaka förda pro— pagandan för returglas och mot engångsförpackningar fått ny aktualitet genom debatten till följd av förpackningsavgif— tens införande.
Uppdelningen i intressentgrupper får inte undanskymma det faktum, att påverkan av olika slag inte är ensidig. Medan konsumentens valmöjligheter beror av producenternas utbud, anpassas tillverkarnas produktion och försäljarnas sorti— ment med ledning av konsumenternas handlande eller den upp— fattning tillverkaren respektive försäljaren har därom.
En allmän slutsats om avgiftens effekter blir därför att den via konsumenternas val av kombinationen dryck/förpack— ning spelat en väsentlig roll i utvecklingen inom dryckes- förpackningssektorn. Wårby bryggerier uppskattar t ex att förpackningsavgiften stått för 50 procent av minskningen vad gäller engångsglas.
Avgiftens effekter på konsumenternas hantering av tomför— packningar och — i vidare mening - på dem i deras egenskap av ”konsumenter av miljö” behandlas i följande avsnitt.
6.4.4 Grupp 4
Effekterna på intressentgrupp 4 — miljön eller människorna som ”konsumenter av miljö” i vid bemärkelse — har vi av ti— digare redovisade skäl (se kapitel 3) valt att söka på tre olika områden: nedskräpning i naturen, hushållsavfall samt uttag av energi och andra naturresurser.
När det gäller n e d 5 k r ä p n i n g e n är det vik— tigt att skilja mellan valet av fylld dryckesförpackning och vad som händer med den tomma förpackningen. Vid inköps—
tillfället finns avgiften med som en prishöjning på engångs— förpackningarna, vilket då kan leda till köp av returför— packning i stället. Väljs ändå engångsförpackning utgör avgiften inget som helst motiv för konsumenten till att avstå från att kasta den i naturen. Avgiften kan alltså spela en roll vid val av förpackning, men betyder ingenting för val av sättet att bli av med en tom engångsförpackning. Väljs däremot returförpackning utgör den genom avgiften höjda panten ett starkare skäl till att lämna tillbaka tomförpackningen. Som vi har sett (se avsnitt 4.2) har också återlämningsfrekvensen ökat.
Dryckesförpackningarna utgör enligt de skräpräkningar eller skräpfrekvensmätningar som genomförts inom ramen för
1)
antalet noterade föremål. Hälften av dryckesförpackningarna Håll Sverige Rent—kampanjen ca 10 procent av det totala är ölburkar, se figur 6.7. (Jämför även kapitel 2.) I bila- ga 5 lämnas en kort beskrivning av skräpräkningarnas upp- läggning.
Dryckesförpackningarnas uppdelning på fem kategorier döl— jer i viss mån förhållandet mellan returförpackningar och engångsförpackningar. Alla tre kategorierna: engångsglas. ölburkar och papper/plastförpackningar samt en del av vin— och spritglasen är engångsförpackningar. I figur 6.8 har engångsglas, ölburkar och papper/p1astförpackningar slagits samman. Vin- och spritglasens fördelning på engångsglas och returglas är okänd och någon uppdelning av dessa har därför inte gjorts. Som framgår av den nya uppställningen är an— delen engångsförpackningar helt dominerande. Under perio— den har dessutom denna andel ökat. Det kan dock även vara av ett visst intresse att gå tillbaka till figur 6.7 och se vad som hänt inom gruppen engångsförpackningar. Där no— teras en förskjutning mellan olika slag av förpackningar. Medan burken i stort sett behållit sin andel här som i pro— duktionen har engångsglasens andel gått något tillbaka. Produktionen av engångsglas minskade med 50 miljoner stycken
1) Beträffande osäkerheten i skräpfrekvensmätningarna, se avsnitt 3.2.
% 100
50
Antal vägavsnitt 667 1270 1270 1270
Vin o spritglas
Engångsglas
Ölburkar
Figur 6.7 Nedskräpningen med dryckesförpackningar våren 1972 — hösten 1973. Källa: Delresultat från rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT
skräpfrekvensmätningar.
under 1973, se avsnitt 6.3.1. Papper/plastförpackningarna visar en relativt kraftig ökning. Det bör påpekas att ut-
över t ex Rigelloflaskor och portionsförpackningar för stilldrinks, förpackningar för olika mjölkprodukter finns med i denna grupp. I skräpräkningarna har ingen åtskillnad gjorts mellan avgiftsbelagda dryckesförpackningar.
Våren Hösten Våren Hösten % 1972 1972 1973 1973 100 ,. , _ . . . : 50
Antal vägavsnitt: 667 1270 1270 1270
Engångsförpackni ngar
Vin och spritglas
|:] Returglas
Figur 6.8 Fördelning av skräpnivån av dryckesförpackningar mellan olika förpackningstyper våren 1972 - hösten 1973. Källa: Delresultat från rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.
Åren före och även samtidigt med det att avgiften på dryckesförpackningar existerat har Håll Sverige Rent-kam- panjen mot nedskärpning pågått. Nedskräpningsproblemet har även i övrigt ofta diskuterats. En svårighet då man vill försöka kartlägga avgiftens effekter på nedskräpningen med dryckesförpackningar blir då hur man skall värdera de olika styrmedlens — kampanj/information/opinionsbildning respek— tive avgift - betydelse för eventuella förändringar i skräp— nivån. Ett sätt att belysa problemet kan vara att jämföra förändringar i den allmänna skräpnivån, dvs där skräpföre— mål av alla slag, även dryckesförpackningar, medräknas med förändringar i enbart frekvensen dryckesförpackningar. Vi har därför i en serie figurer sökt belysa utvecklingen som ' den speglas i skräpräkningarna. Figur 6.9 visar skräpnivån med avseende på hela skräpmängden i absoluta tal under ti— den våren 1972 - hösten 1973. Endast 667 vägavsnitt har varit representerade vid samtliga fyra undersökningstill- fällen. Från och med hösten 1972 gavs skräpräkningarna större omfattning.
Förändringarna framgår också av figur 6.10, där utveck- lingen beskrivs i relativa termer. Skräpnivåvärdet hös- ten 1972 har satts till 100, och figuren beskriver hur de övriga mättillfällenas värden förhåller sig procentuellt till höstvärdet 1972.
I figur 6.11 visas motsvarande index för olika slag av dryckesförpackningar. l figur 6.12, slutligen, görs en jäm— förelse mellan förändringarna för den totala skräpnivån och förändringarna för samtliga dryckesförpackningar sammantag— na. Jämförelsen visar att den.totala skräpnivån minskade med ungefär 25 procent medan däremot dryckesförpackningar— nas minskning endast var 17 procent. Särskilt med avseende på figur 6.11 är det angeläget att påpeka svagheten i en framställning i indexform. Eftersom kurvorna anger relati— va förändringar, ger en förändring från t ex 1,2 vin— och Spritflaskor per undersökningsyta våren 1973 till 0,7 hös- ten 1973 (en minskning med 55 procent) kraftigare utslag än minskningen från 17,2 till 11,5 ölburkar (42 procent).
..!!
östen var hösten 1972 1973 1973
hela skräp— mängden
Figur 6.10 Skräpnivåns relativa utveckling för hela skräp— mängden våren 1972 — hösten 1973. Index 100 = skräpnivån hösten 1972.
Källa: Delresultat från rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.
Avgiftens betydelse för nedskräpningssituationen kan så— ledes diskuteras. Det förefaller emellertid rimligt att an— ta att i den minskning av nedskräpningen med dryckesför— packningar som skett panthöjningen har spelat en viss roll vid sidan av den allmänna tendensen till minskad nedskräp- i ning. Returglasen uppvisar de lägsta siffrorna för våren : och hösten 1973. Den antagna effekten av avgiften på en— l gångsglasen - en minskning med 30 miljoner (jämför avsnitt 1 6.3.1) — har naturligtvis haft en viss men troligen rela— ' tivt begränsad betydelse. Från hösten 1973 minskade antalet engångsglas med 1.2 stycken per undersökningsyta (totalt 1 km lång färdsträcka). Det bör emellertid understrykas att den— na minskning då innehåller både fenomenet minskad nedskräp—
1 O O papper/plast
_ _, förpackningar
90
] l 9 7 2 , . ölburkar 8 0 I, x. .) vin 0 spritglas * I xs '.' engångsglas 7 0 X. 6 O ' X returglas
Figur 6.11 Skräpnivåns relativa utveckling för olika dryckesförpackningar våren 1972 — hösten 1973. Index 100 = skräpnivån hösten 1972.
Källa: Delresultat från rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.
ning i allmänhet samt effekten av h e l a produktions- minskningen på omkring 50 miljoner stycken engångsglas.
Slutsatsen torde därför bli att avgiften på dryckesför- packningar kan tillmätas en viss men tämligen blygsam effekt på nedskräpningssituationen. Då har hänsyn tagits även till det ökade miljömedvetande som debatten kring för- packningsavgiften kan ha skapat.
För att möjliggöra någon form av överslagsberäkning av avgiftens effekter på mängden h u 5 h å l l s a v f a 1 1
Index 140
130
120
110
100
90
80 dryckesförpack—
ningar, totalt 70 hela skräp— mängden
Figur 6.12 Skräpnivåns relativa utveckling för dryckesför— packningar och hela skräpmängden våren 1972 — hösten 1973. Index 100 = skräpnivån hösten 1972.
Källa: Delresultat från rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.
har vi i enlighet med beräkningar i avsnitt 6.3.1 antagit att 30 miljoner enheter av den produktionsminskning av en— gångsglas, som ägde rum mellan 1972 och 1973, hänför sig till avgiften. En produktionsminskning skedde också på re— turglassidan, men de ökningar av flaskstorleken som skett har vi antagit balansera styckeminskningen och därför av— stått från direkta beräkningar för returglas. Övriga för- packningsmaterial har inte heller lagts till grund för di- rekta beräkningar.
Om de 30 miljonerna engångsglas hade volymen 45 cl och vikten 250 gl) skulle produktionsminskningen uppgå till
1) Flertalet engångsglas rymmer 45 cl. Variationerna upp- åt (t ex 75 cl) och neråt (t ex 33, 40 cl) har vi an— tagit ta ut varandra.
7 500 ton. En reduktion av sopvolymen med denna kvantitetl) skulle då innebära en minskning med ett knappt kilo per person och år av den beräknade totala sopvolymen, 350 kg per person och år. Med en genomsnittlig kostnad för av— fallshanteringen av 150 kr per ton blir besparingen för landet som helhet drygt 1 miljon kronor. Det skulle såle— des innebära att vi sparat ca 15 öre per person och år genom att dessa förpackningar i n t e hamnat bland 50— porna.
Någon påverkan på återvinningsförsöken i olika delar av landet har inte observerats. Försöksverksamhet med åter— vinning omfattade som tidigare nämnts den 1 april 1974 ca 70 000 hushåll i 17 kommuner.
Avslutningsvis skall vi redovisa den minskning i e n e r- g i— och ö v r i g r e s u r s å t g å n g som produk- tionsminskningen på 30 miljoner engångsglas innebär. Räknar vi med den globala energiåtgången (se kapitel 3) blir denna minskning av storleksordningen 44 miljoner kWh = 3 800 toe vilket motsvarar 0,01 procent av den totala svenska energi— förbrukningen2)På råvarusidan innebär minskningen av glas— förbrukningen att råvaror (se kapitel 3) för glastillverk— ning självfallet också behöver tillföras i mindre mängd.
1) Med hänsyn till den svaga nedgången av engångsglas bland skräpet i naturen förefaller det rimligt att ut- gå ifrån att produktionsminskningen till över— vägande del inneburit motsvarande minskning av sopvik- ten. 2) Se bilaga 7.
T—SOU 44
7. SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG
7.1 AVGIFTENS PRIMÄRA SYFTE
Det primära syftet med den avgift på vissa dryckesförpack— ningar som infördes den 1 mars 1973 har i bl a skatteut— skottets betänkande 1973:3 angetts vara att bidra till täckning av kostnaderna för det prisstopp på vissa livsme— del som genomfördes vid årsskiftet 1973/74.
Intäkterna inklusive moms beräknades för perioden 1 mars 1973 — 28 februari 1974 uppgå till 120 miljoner kronor. En— ligt uppgifter från de båda avgiftsmyndigheterna general- tullstyrelsen och riksskatteverket, kan denna summa väntas ha influtit vid mitten av 1974, jämför kapitel 4. Den statsfinansiella intäkt som därmed erhållits kan betecknas som en inkomstöverföring från i huvudsak området avgifts— belagda drycker till området prisstoppade livsmedel.
7.2 AVGIFTENS EFFEKTER
Till grund för den s k trepartiöverenskommelsen om bl a avgift på dryckesförpackningar låg i vissa fall en uppfatt— ning om avgiftens verkningar även som miljöpolitiskt styr- medel. Inför en framtida diskussion om avgifter eller and— ra styrmedel med direkt miljöpolitiskt syfte framförde skatteutskottet önskemål om en utredning av den införda avgiftens effekter från miljösynpunkt, varvid samtidigt inverkan på andra väsentliga områden som t ex sysselsätt— ningen skulle studeras. Utredningsuppdraget innefattade så— ledes endast en del av avgiftens samhällsekonomiska konsek— venser, medan en komplett bild härav skulle omfattat även t ex jordbrukssektorn. En sammanfattning av förpacknings— avgiftens effekter på den del av ekonomin som behandlats
i denna studie kan delas upp i effekter på direkta kostna- der, på sysselsättning och på miljö.
Avgiftens effekter på förpackningsanvändningen kan kort- fattat beskrivas som en övergång inom glassektorn från en- gångs- till returförpackningar, medan burken och Rigello— flaskan behållit sina andelar av marknaden. Någon mer be- tydande kostnadsskillnad räknat per liter dryck mellan an- vändning av engångsglas och returglas i tillverknings—, distributions— och försäljningsleden synes inte föreligga.1) K o s t n a d 5 e f f e k t e r n a är därför främst att söka i de omställningsprocesser som förekommit i samband med övergången från engångs— till returglas. Det har såle- des huvudsakligen rört sig om kostnader för åtgärder av en- gångskaraktär. Med vissa undantag har kostnadseffekterna på
det hela taget inte varit av någon större betydelse. Förändringarna i förpackningsanvändningen kan för vissa berörda grupper ha inneburit någon nedgång i s y 5 s e 1— s ä t t n i n g e n. Det gäller framför allt förpacknings— tillverkare och dryckestillverkare med helt engångsför— packad produktion. Inom andra grupper, främst olika för— säljningsställen, har däremot en sysselsättningsökning no—
terats, eftersom utnyttjandet av returglas är mer arbets—
krävande än engångsförpackningar. Till detta kommer att de konsumenter som övergått till användning av returglas ökat sina egna arbetsinsatser, eftersom returglasen är tyngre än engångsglasen, de skall återlämnas osv. Den ökade ar- betsåtgången i konsumentledet har dock inte inräknats som en sysselsättningsökning.
1) Som berörts i avsnitt 5.2.3 tyder uttalanden och under— sökningar på att rådande prisskillnader per liter mellan dryck i engångs— och returförpackning inte helt speglar de kostnader de förorsakar i tillverknings—, distribu— tions- och försäljningsleden. Enligt det material som lagts fram skulle kostnadsskillnaderna mellan retur— och engångsförpackningar vara mindre än prisskillnaderna Visar;
Det förefaller troligt att de olika förskjutningarna i sysselsättningen inneburit en total — men liten — syssel— sättningsökning. Det skall dock noteras att detta är ett rent siffermässigt resultat. Någon bedömning av sysselsätt— ningens art har t ex inte gjorts. De m i 1 j ö e f f e k t e r vi här valt att studera är som tidigare nämnts påverkan på nedskräpningen i natu— ren, avfallsmängden och resursförbrukningen. En nedgång i nedskräpningen med förpackningar har kunnat noteras, men denna minskning var mindre än vad som gällde för nedskräp— ningen i allmänhet. För sopvolym och resursförbrukning kan förändringarna i båda fallen betecknas som marginella. Minskningen i sopvolym beräknas understiga en tredjedels procent och nedgången i energibehov har uppskattats till ett värde av storleksordningen en hundradels procent. Slutsatsen blir således att avgiften inte haft någon mer betydande inverkan på kostnader, sysselsättning och miljö. En begränsning av granskningen att gälla enbart miljöeffek— terna ändrar inte bilden av en viss, men förhållandevis
obetydlig, påverkan. 7.3 FÖRPACKNINGSAVGIFTEN SOM MILJÖPOLITISKT STYRMEDEL
Frågor om val och utformning av miljöpolitiska styrmedel inom förpackningsområdet kommer att tas upp till närmare behandling i en fortsättning på denna studie. Redan nu kan emellertid vissa slutsatser dras av det material som redo— visats. Effekterna av avgiften från miljösynpunkt har så— ledes, såvitt man kan utläsa ur tillgängligt faktaunderlag, varit mycket små. För att på ett helt korrekt sätt kunna
ge ett svar på frågan om den n u v a r a n d e förpack— ningsavgiften är ett lämpligt miljöpolitiskt styrmedel krävs emellertid också en diskussion om relationen mellan
miljöpolitiska mål och medel.
Man kan anlägga två aspekter i en sådan diskussion. En utgångspunkt kan vara att det miljöpolitiska målet är klart specificerat i form av minskning av nedskräpningen, angi— ven i t ex procent, en största acceptabel mängd hushålls— sopor, en högsta tillåten energiförbrukning e d. I detta sammanhang krävs ett miljöpolitiskt styrmedel som fungerar som ett styrinstrument, varierbart i styrka, för att nå (styra mot) det uppsatta målet. Detta mål måste naturligt— vis i utgångsläget sättas med hänsyn till styrmedlets för- modade effekter på olika delar av samhällsekonomin.
En annan utgångspunkt är antagandet att vissa beslut, som får konsekvenser för miljön, grundas på ett ofullständigt eller felaktigt underlag. Målet blir då att komplettera och korrigera beslutsunderlaget. Vilken effekt detta sedan får på miljön bestäms dels av den som tar fram erforderlig information, dels av dem som använder informationen som be— slutsunderlag. En sådan uppläggning kan illustreras med följande exempel: Ett företag antas producera en vara, som
vid produktionen ger upphov till vatten— och luftförorening— ar. Dessa föroreningar påverkar både villkoren för andra före— tags produktion och välfärden hos vissa samhällsmedborgare.
Fattar dessa företag sina produktionsbeslut utan hänsyn till dessa e x t e r n a e f f e k t e r utgår de från för låga kostnader med hänsyn till den totala samhällsekonomiska re- sursuppoffringen, dvs den ursprungliga produktionskostnaden
1)
borgare gör till följd av företagets miljöpåverkan. Produk— plus de uppoffringar som övriga företag och samhällsmed— tionen med åtföljande miljöförstöring blir då från samhälls— ekonomisk synpunkt för stor. Samhället kan korrigera detta
1) Uppoffringarna för ett företag kan t ex innebära att man måste installera reningsaggregat för intag av processvat— ten e d, eller sänka kvaliteten på sina produkter. För samhällsmedborgaren kan det t ex medföra hälsorisker, sämre rekreationsmöjlighet vad gäller bad, fiske osv. Dessa uppoffringar är att räkna som samhällsekonomiska kostnader.
genom förbud mot vissa produktionsprocesser i de fall där "övrigas" uppoffringar är oacceptabla eller genom en höjning av produktionskostnaderna med en miljöavgift. Då vi använder en miljöavgift bestäms den fortsatta miljöpåverkan av dels storleken på avgiften, som är en funktion av hur påverkan värderas, dels hur företaget reagerar på ökningen av pro— duktionskostnaderna, vilket i sin tur beror på bl a hur kon—
sumenterna av deras produkter reagerar för prisökningar. Vanligtvis kan man dock vänta sig en minskad miljöpåverkanl) beroende på att producenten och/eller konsumenten ändrar sitt beteende till följd av miljöavgiften. I princip gäller samma resonemang vid användning av regleringar eller kombi— nerade styrsystem.
En miljöavgift skulle med tillämpning av dessa resonemang på dryckesförpackningsområdet — oberoende av vilken av de båda utgångspunkterna som väljs för att formulera det miljö— politiska målet - kunna tänkas vara ett användbart styrmedel i vissa fall. Detta torde emellertid knappast gälla den nu— varande förpackningsavgiften. Som skatteutskottet också framhöll i sitt tidigare citerade betänkande är lO—öresav— giften inte heller knutet till något preciserat miljövårds- mål. Dess effekt på de antagna och relativt oprecisa mål som vi valt att studera — minskad nedskräpning, minskad av- fallsmängd, minskat resursuttag — har visat sig vara för— hållandevis obetydlig. Det bör framhållas att dessa mål val- des med hänsyn till att de i debatten allmänt framhålls som de mest väsentliga, dels till att vi bedömde det troligast att kunna observera eventuella effekter på dem.
1) Miljöpåverkan kommer således hela tiden att bestämmas
av de miljöpolitiska värderingarna som råder i samhäl— let.
REKOMMENDATION
7.4
Införandet av avgifter av det slag som förpackningsavgif- ten representerar och över huvud taget ändringar i den samhälleliga styrningen medför i regel omställningar i produktion, distribution, etc. Dessa omställningsprocesser är förenade med samhällsekonomiska kostnader, vilka måste vägas mot de samhällsekonomiska intäkter som förändringen kan väntas ge. 1 den aktuella frågan om miljöpolitiskt styrmedel på dryckesförpackningsområdet förutsätts att att dessa intäkter framför allt skall bestå av miljöför—
bättringar eller uteblivna miljöförsämringar av olika slag. Så länge en klar miljöpolitisk målsättning på detta område saknas är det emellertid inte möjligt att bedöma resulta-
tet av en sådan omställning. Vi avser som inledningsvis redovisats att i en andra del- studie behandla olika former av miljöpåverkan som kan hän- föras till tillverkning, användning och destruktion av för— packningar och då diskutera tänkbara miljöpolitiska mål. Olika alternativ att styra mot dessa mål, liksom medlens tänkbara effekter på andra områden i samhället skall också behandlas. Syftet med denna andra delstudie är således att ge underlag för beslut om en mera långsiktig politik i fråga om dryckesförpackningar och miljö. Avsikten är att detta underlag skall kunna föreligga vid årsskiftet 1974/75. För att undvika ytterligare omställningskostnader förordar vi därför att den nuvarande förpackningsavgiften
tills vidare bibehålls oförändrad.
BILAGA 1 UTDRAG UR NATURVÅRDSLAGEN
Utdrag ur naturvårdslagen SFS 1964:822 med ändring 1970z89l.
23 5
Envar skall tillse att han ej skräpar ner utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat.
24 5 Har på viss plats i naturen skräpats ned eller eljest osnyggats, äger hälsovårdsnämnden förelägga den som vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen eller osnygg— andet att iordningsställa platsen samt vidtaga erforder— liga förebyggande åtgärder för framtiden.
Vad nu sagts skall dock ej gälla, där enligt särskilda föreskrifter frågan om platsens iordningsställande skall
prövas i annan ordning.
...
375. Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
5. åsidosätter stadgandet i 23 5 om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa.
BILAGA 2 KUNGL MAJ:TS FÖRORDNING OM AVGIFT PÅ VISSA
DRYCKESFÖRPACKNINGAR
Svensk författningssamling
Kungl. Maj:ts förordning om avgift på vissa dryckesförpackningar;
given Stockholms slott den 23 februari 1973.
Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslutl, funnit gott förordna som följer.
1 & Avgift erlägges enligt denna förordning till staten vid omsättning inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänförlig till tulltaxenr 20.07 eller 2201—2209 och vid införsel av sådan förpack- ning med eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2 men ej 3 liter.
Bestämmelserna i 1 5 förordningen (1960: 396) om frihet från in- förselavgift i vissa fall gäller ej i fråga om avgift enligt denna för- ordning.
2 5 Avgiftsmyndighet är riksskatteverket eller, i fråga om införsel, ge- neraltullstyrelsen.
3 & Avgiftsskyldig är den som
1. i yrkesmässig verksamhet här i landet tillverkar avgiftspliktig för- packning,
2. i yrkesmässig verksamhet här i landet säljer eller tager i anspråk förpackning, som utan avgift förvärvats från tillverkaren eller införts till landet, när försäljningen eller ianspråktagandet avser sådan förpack- ning och sådant ändamål som anges i 1 5,
3. vid införsel av avgiftspliktig förpackning är att anse som varu- havare i tullhänseende.
4 5 Avgiftsskyldighet föreligger icke
1. när förpackning utan dryck inköpes inom eller införes till landet av avgiftsskyldig som avses i 3 5 1 eller 2,
2. när förpackning införas till landet under omständigheter som med- för tullfrihet enligt 8 eller 9 & tulltaxeringsförordningen (1960: 391) eller förordningen (1966: 394) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt.
Konungen kan förordna om ytterligare undantag från avgiftsskyldig- het.
'— SkU 3, rskr 19.
SFS 1973: 37
Utkom från trycket den 23 februari 1973
SFS 1973: 37 55 Avgiftsskyldighet inträder när avgiftspliktig förpackning inom landet tillhandahålles icke avgiftsskyldig mottagare eller tages i an- språk för tappning av dryck i yrkesmässig verksamhet.
Vid införsel inträder avgiftsskyldighet när införseln äger rum.
6 & Avgift utgår med 10 öre för varje förpackning.
7 & Avgiftsskyldig enligt 3 5 1 eller 2 skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast två veckor innan verksamhet som medför avgiftsskyldighet börjar eller övertages. Anmälan göres på blankett en- ligt fastställt formulär. Ändras förhållande som uppgivits i anmälnings- handling skall riksskatteverket underrättas inom två veckor efter änd- ringen.
Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket bevis som sändes till den avgiftsskyldige.
8 & Avgiftsskyldig enligt 3 5 1 eller 2 skall utan anmaning lämna de- klaration rörande verkställda leveranser och uttag av avgiftspliktiga förpackningar. Deklaration skall lämnas fortlöpande för varje redo- visningsperiod under vilken verksamhet som medför avgiftsskyldighet bedrivits. Redovisningsperiod omfattar kalendermånad.
Deklaration skall lämnas till riksskatteverket senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket medge att av- giftsskyldig får lämna deklaration senare.
9 & Uppkommer förlust på fordran, som avser förpackningar för vilka avgift redovisats, får avdrag göras för det antal förpackningar som svarar mot den uppkomna förlusten. Avdraget får göras i dekla- ration för den redovisningsperiod, under vilken förlusten uppkommit. Har avdrag gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för det antal förpackningar som svarar mot det betalda beloppet.
Riksskatteverket kan besluta om rätt till avdrag i deklaration för avgiftsbelagda förpackningar som förstörs vid dryckestillverkning.
10 5 Vid införsel fastställes och uppbäres avgiften i den ordning som gäller för tull. Bestämmelser om påförande och erläggande av tull samt om besvär över tullmyndighets beslut gäller i tillämpliga de- lar beträffande avgift enligt denna förordning, i den mån Konungen icke förordnar annat.
11 5 Har dryck som avses i 1 & utförts ur landet i förpackning, för vilken avgift erlagts, återbetalar riksskatteverket på ansökan av den som utfört varan den avgift som belöper på utförseln. Återbetalning sker ej av belopp som för år räknat understiger 500 kronor.
Utföres avgiftspliktig förpackning för förnyad användning hos ut- ländsk dryckestillverkare, kan riksskatteverket på ansökan av tillverka- ren eller dennes ombud medge återbetalning med 9 öre för varje ut- förd förpackning. Återbetalning medges ej för större antal förpackning- ar ån som svarar mot tidigare införsel till landet av avgiftspliktiga för- packningar av samma slag med dryck.
Närmare föreskrifter om återbetalning av avgift meddelas av riks— skatteverket.
12 å Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtions- beskattning äger tillämpning på avgift enligt denna förordning. Be- stämmelserna i 46 å förstnämnda förordning gäller även beträffande avgift vid införsel av avgiftspliktig förpackning.
13 & Talan mot beslut enligt 8 eller 11 & föres hos Kungl. Maj:t ge- nom besvär.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1973. Tillverkare som kan antagas vara avgiftsskyldig enligt denna för- ordning från och med den 1 mars 1973 skall senast samma dag anmäla sig för registrering hos riksskatteverket.
Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter- mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit.
Stockholms slott den 23 februari 1973.
GUSTAF ADOLF
(L. S.) G. E. STRÄNG
(Finansdepartementet)
KUNGLIOKTR. STOCKHOLM ""
SFS 1973:37
BILAGA 3 BESÖK HOS OCH SAMMANTRÄDEN MED REPRESENTANTER FÖR ORGANISATIONER, FÖRETAG M M
Utredningens sekretariat har som komplettering till över— läggningarna inom referensgruppen besökt och diskuterat med följande organisationer, företag m m.
Borgmästargårdens bostadsområde, Malmö
(försök med sopsortering för återvinning) Hammars glasbruk Institutionen för transportteknik, Tekniska högskolan i Lund
Livsmedelspartihandelns Erfa—grupp
Lunds renhållningsverk
Novia Livsmedelsindustrier AB
Persöner AB
PLM
Pripps Bryggerier AB
Rikskommittén HÅLL SVERIGE RENT
SSLF, Sveriges Livsmedelshandlareförbund Svenska Elopak AB Svenska Renhållningsverks-Föreningen
Systembolaget AB Tetra Pak AB/Rigello Pak AB
Vin— och Spritcentralen, AB ÅSAB, Återvinnings System AB
BILAGA 4 FÖRTECKNING ÖVER LITTERATUR OCH ANNAT UNDERLAG
Förteckningen upptar även vissa rapporter och yttranden, som i brevform ställts till utredningens förfogande.
Administrativ Rationaliserings AB. Dryckesförpackningar — en distributionsekonomisk studie, 1974. Affärsindex AB. Mätningar av försäljningsandelar 1972 och 1973.
Almarker, C: Den nödvändiga förpackningen — ett miljö— problem. Nordiska förpackningar 1973.
Bergstedt, Stig; Förpackningsproduktionen i Sverige. Svenska förpackningsföreningen, 1972 (stencil). Björkengren, C: Återbruk i olika system. Nordiska förpack— ningar 1973. Bolin, K: En översikt över konsumentförpackningar och deras samhällseffekter, 1973 (stencil).
Bryggeri AB Falken. Rapport tillställd utredningen, 1974 (stencil)
Dryckesförpackningar och miljövårdsfrågor. En översikt sammanställd av PLM, 1971 (stencil).
Enhörning, B. Stadsbyggnad nr 6, 1973.
Ett renare samhälle. Betänkande och förslag av Kommittén för ett renare samhälle. SOU 1969:18, Stockholm 1969. Funktionella rastplatser. Statens vägverk, publ 1974z4
Förpackningar, Näringslivsgruppens basfakta, Malmö/Lund, September 1973. Rapport tillställd utredningen av Närings— livets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor.
Förpackningarna och miljövärden, NAN Näringslivets arbets— grupp i nedskräpningsfrågor, referensgrupp till Rikskom— mittén HÅLL SVERIGE RENT, oktober 1972 (stencil) Generaltullstyrelsen. Statistik, 1973 (stencil). Helmerson, Bo: Energi och emballage. Vår Industri, nr 4, 1973.
Hjalte, Lidgren, Ståhl: Miljö eller miljoner? Lund 1973. Hjalte, Lidgren, Ståhl: Miljövård och Samhällsekonomi. 2 upplagan. Lund 1974. Hocking, C. Eriksson, L-E: Förpackningars återvinning och destruerbarhet. Förpackningsforskningsinstitutet. Med- delande 21 1973. HÅLL SVERIGE RENT. Skräpfrekvensmätningen 1972 (stencil)
HÅLL SVERIGE RENT. Delresultat från Rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätning, dryckesförpackningar, 1974 (stencil) ICA Aktiebolag. Rapport tillställd utredningen. Jakobsen, F: Energi och förpackningar, 1973 (stencil)
Jakobsen, F: Dryckesförpackningarna och energin. PLM, 1973 Kihlstedt, C: Förpackningen i samhällsekonomin. Nordiska förpackningar 1972. Kooperativa Förbundet. Engångs— och returförpackningar. Jämförande kostnader från bryggeri— till och med butiks- ledet, 1971 (stencil) Kooperativa Förbundet. Rapport tillställd utredningen, 1974 (stencil).
Lindberg, Jens: Externa effekter av dryckesförpackningar. Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms univer— sitet. Stockholm 1973.
Livsmedelsteknik nr 2, 1974
Lägesrapport från energiprognosutredningen, Dsl 1973z2,
Stockholm 1973. Malt- och läskedrycker: priser och sortiment. Pris— och
kartellfrågor nr 4, 1970. Malt- och läskedrycker: priser i sex städer. Pris— och kartellfrågor nr 10, 1970. Mjölkcentralen. Rapport tillställd utredningen, 1973 (stencil) NAN Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor. Rapport tillställd utredningen, 1974. Nordiska förpackningar 1972. Nordiska förpackningar 1973
Nielsen Index. Mätningar av försäljningsandelar 1972 och 1973.
Novia Livsmedelsindustrier AB. Stilldrinksmarknaden. Rap— port tillställd utredningen, 1974 (stencil).
Nyfelt, B: Nedskräpningen — ett informationsproblem, 1973 (stencil).
PLM. Energi och förpackningar - några synpunkter, 1974 (stencil) PLM. Statistik, 1974. Pripps Bryggerier AB. Rapport tillställd utredningen, 1974. Rigello Pak AB. Basfakta i debatten miljövård - dryckes— förpackningar (stencil). Rigello Pak AB. Informationsbroschyr.
Riksskatteverket (punktskattesektionen samt alkoholbyrån). Statistik, 1973 (stencil). Rosén, B: Inte bara skräp. Uddevalla 1973. Samuelsson, K: Förpackningens sociala konsekvenser i fram—
tiden. Nordiska förpackningar 1973. Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl Maj:ts
proposition 1973:6 med förslag till förordning om ändring i förordningen l966:21 om särskild skatt på motorbränsle jämte motioner. SkU 1973 1.
Skatteutskottets betänkande med förslag till förordning om avgift på vissa dryckesförpackningar. SkU 1973z3. Sundström, G: Förpackningarna och energin. Lund 1974. Svenska Bryggareföreningen. Statistik, 1972. Sveriges Industriförbund. Rapport till riksdagens skatte— utskott, 1973 (stencil). Sveriges Livsmedelshandlareförbund (SSLF). PM beträffande kostnader samt övriga synpunkter på retur— och engångs— glas, 1974 (stencil). Systembolaget. Rapport tillställd utredningen
Teknisk Tidskrift l972:20.
Törnblom, 0: Pant på returflaskor (stencil). Widoff, E: Förpackningens betydelse i tio punkter. PLM-Nytt nr 4 1972.
Vin— och Spritcentalen AB. Försäljning av vin— och sprit- drycker samt retur— och tomglas i antal buteljer 1973. Rapport tillställd utredningen (stencil). AB Wårby Bryggerier. Rapport tillställd utredningen, 1974 (stencil). Åhrell, Lars: Nedskräpningen som ett ekonomiskt problem.
Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms univer— sitet. Stockholm 1972.
Återvinnings System AB, ÅSAB. Återvinning (stenciler). Öl- och läskedrycksindustrin — koncentration, kostnader, konkurrens. Pris— och kartellfrågor nr 6-7, 1972.
BILAGA 5 SKRÄPFREKVENSMÄTNINGAR
Inom ramen för Håll Sverige Rent-kampanjen har fyra skräp- frekvensmätningar — skräpräkningar utförts, nämligen vår och höst 1972 och 1973. Syftet med räkningarna har varit att kartlägga skräpets mängd och sammansättning.
Mätningarna har avsett det 5 k vägområdet (vägrenar, slänter, diken o d invid vägar) längs vägavsnitt av 500 m. Båda sidor av vägen har undersökts, intill ett avstånd av i genomsnitt 5 m från vägkanten. I varje län har 50-75 vägavsnitt valts ut på ett sådant sätt att länets vikti— gaste vägar blivit representerade. En jämn spridning av vägavsnitten över länets vägnät har eftersträvats. Den första räkningen omfattade totalt 667 vägavsnitt, de öv— riga har omfattat 1 270.
Fältarbetet har i varje län utförts av länets vägför- valtning i samråd med rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT länsassistenter. Fältundersökarna har fått enhetliga in— struktioner för sin verksamhet. De har också haft särskil— da arbetsblad för räkningarna. Ett sådant visas på följan- de sida.
t'? (Dt :! (I) II: 22» T' l._' (I) ( [T] ”20 H G) [Ti FU m 2 ..] U) W ,.4 9): m H m : H > > H CT” m t'? m U' H m a 4 P Q. H) 9): p...! m ;: : Q. m *1 U) 0: x' : H. = oo ( F” o. H H. x' m ,? o 5 5 H* H
I
pfrekvensmät
ningar.
SKRAPFREKVENSMATNING
llt
nm Svemo: arm M
Helt Glas Vin o Sprit Returglas 01 o Läsk
Engangsglus (ll o Las Juice. Saft etc Annat helt glas Glas- burkar. Karl etc
Krossa! Glas
Vag Nr: _ Vingar/snittet bolngel Antal rast eller pnrkeringsplnt—er:
Undersökningen utförd av namn. adress. teleft
km fran nnrmuxte taturl
ARBETSBLAD VID FÄLTUNDERSÖKNING
Tilla tr.-n max hastighet-
Vagnvsuiltcl bolaget inom mn med atlraktiunsvnrdt': l 2 3
Undersokningsdag
l97
Dryckesforp. Papper/Plast Andra Plastfbrpackningar Konserv 0 Oljeburkar Kartong Papper/Plast Större nu ] dm2
Karlung Papper/Plast Mindre an l dm2
Dags o Veckotidningar Metallock Kapsyler () dyl. Metallforemal o Bildelar Textil o Gummi Övriga Föremål
Eventuella anmarkningar av särdrag noteras p:- arbetsbladets baksida
ERHALLIT RAPPORT NR
BED
BILAGA 6 BERÄKNING AV DEN TOTALA ENERGIÅTGÅNGEN FÖR DRYCKESFÖRPACKNINGAR FRÅN RÅVARA TILL OCH MED AVFALLSBEHANDLING
I denna bilaga redovisas beräkningar av den totala energi— åtgången — från uttag av råvara till och med avfallsbehand- ling - för tillverkning, användning, distribution och de— struktion av dryckesförpackningar. Underlaget för beräk— ningarna utgörs av en utredning, Dryckesförpackningarna och energinl), som utförts av civilingenjör Gustav Sund- ström på uppdrag av Rigello Pak AB. Utredningen har ana- lyserats av direktör Finn Jakobsen, PLM, som bearbetat och kommenterat vissa delar i en promemoria med samma titel, Dryckesförpackningarna och energin.1) I anslutning till diskussionen i avsnitt 3.4.1 bör det framhållas att denna gällt v i 1 k a m å t t på energiåtgång — de för total energiåtgång eller de för enbart inhemsk förbrukning — som är mest relevanta i detta sammanhang. Måtten som sådana har inte ifrågasatts.
I utredningen har energibehoven för fyra svenska förpack— ningsalternativ undersökts. Ett fyrtiotal svenska och ut— ländska företag och institutioner har lämnat material till utredningen. I ett flertal fall har krävts detaljstudier av enskilda processer. Energibehovet för returglas har un— dersökts för två alternativa trippantal, nämligen 8 och l9. Eftersom även avfallsbehandlingen inkluderats i beräkning— arna och energiåtgången är olika vid förbränning och depo- nering har kalkyler för båda dessa avfallsbehandlingsmeto— der gjorts. De framräknade värdena, som kan anses giltiga för 1972 och 1973, får naturligtvis inte uppfattas som exakta utan snarare som indikationer på energiåtgångens storlek.
Resultaten sammanfattas i tabellerna A och B.
1) Litteraturförteckning, bilaga 4.
Tabell A Energiåtgång från råvara till avfallsbehandling för till— verkning, användning, distribution och destruktion av returglas, Rigel— loflaska, plåtburk och engångsglas; avfallsbehandlingsalternativ för—
bränning. Energiform Energiåtgång, kWh per liter öl Returglas, 33 cl Rigello, Plåtburk Engångs—
8 trippar 19 trippar 45 cl 45 cl glas, 45 cl Elenergi 0,2393 0,2007 0,3397 0,7669 0,4771 Övrig energi (olja, kol, gas) 0,9760 0,7247 1,1238 1,5012 2,5145 Vedråvara 0,0241 0,0241 0,2318 0,1721 0,3364 Värmeåtervinning —0,0170 -0,0151 -0,3665 -0,2264 —O,1325 Värmeförlust 0,0074 0,0031 0,0050 0,0386 Summa 1,2298 0,9375 1,3288 2,2188 3,2341
Tabell B Energiåtgång från råvara till avfallsbehandling för tillverk— ning, användning, distribution och destruktion av returglas, Rigello- flaska, plåtburk och engångsglas; avfallsbehandlingsalternativ depo— nering.
Energiform Energiåtgång, kWh per liter öl Returglas, 33 cl Rigello, Plåtburk Engångs—
8 trippar 19 trippar 45 cl 45 cl glas, 45 cl Elenergi 0,2345 0,1987 0,3368 0,7606 0,4509 Övrig energi (olja, kol, gas) 0,9760 0,7247 1,1238 1,5012 2,5145 Vedråvara 0,0241 0,0241 0,2318 0,1721 0,3364 Summa 1,2346 0,9475 1,6924 2,4378 3,3018
Den totala energiåtgången i Sverige under 1972 respektive 1973 var ca 40 miljoner toe.1) Detta motsvarar 465 miljarder
l) Toe = ton oljeekvivalenter; ett mått som används för att möjliggöra jämförelser mellan olika energiformer. En toe motsvarar sålunda energiinnehållet i ett ton
olja.
kWh eftersom l toe är 11 630 kWh. Det vore nu önskvärt att känna till energiåtgången för alla förpackningsstorlekar, men vår information är begränsad till 45 cl för Rigello, burk och engångsglas samt 33 cl för returglas. Vi antar därför i våra fortsatta beräkningar att: . alla burkar är av storleken 45 cl och har en energiåtgång per volymenhet för alla drycker enligt tabellerna A och B . alla engångsglas är av storleken 45 cl och har en energi— åtgång per volymenhet för alla drycker enligt tabellerna A och B . alla kombinationer papper/plast är av storleken 45 cl och har en energiåtgång per volymenhet för alla drycker
enligt Rigello i tabellerna A och B oalla returglas är av storleken 33 cl och har en energi-
åtgång för alla drycker enligt något av de båda värdena i tabellerna A och B.
Tabell C Produktionen (miljoner styck) av engångsförpackningar av olika materialslag år 1972.
Förpackningstyp Produktion, miljoner styck Papper/plast 160 Burk 345 Engångsglas 340 Summa 845
Med utgångspunkt i produktionen av engångsförpackningar, 845 miljoner stycken, och antalet tappningar på returglas, som var 1 315 miljoner skulle vi, med tidigare redovisade antaganden om volym få totalt 814 miljoner liter dryck. 1972 var emellertid konsumtionen 989 miljoner liter. Under— skattningen 175 miljoner liter beror bl a på att juicen ofta tappas på enlitersförpackningar av papper/plast och inte på 45 cl-förpackningar. Vidare är ingen returflaska
för vin och sprit så liten som vi förutsatt (33 cl). Vi beräknar därför energiförbrukningen för 814 miljoner liter, förpackade i det förpackningssortiment som framgår av ta— bell C, samt antalet tappningar på returglas och gör sedan ett tillägg på 21,5 procent för att komma upp i 989 miljo— ner liter. Beräkningarna återfinns i tabellerna D och E. Som exempel på hur de gjorts kan tas siffran för burk i tabell D, energiförbrukning vid förbränning 344,4687 mil- joner kWh. 345 miljoner burkar ä 45 cl har producerats. De rymmer totalt 155 250 000 liter dryck. Energiåtgången per liter dryck förpackad i burk med förbränning som avfalls- behandlingsmetod är 2,2188 kWh, se tabell A. För de drygt 155 miljonerna liter dryck får vi då en energiåtgång på 2,2188 ' 155 250 000 = 344,4687 miljoner kWh. Den totala energiförbrukningen beräknas för de båda alternativen för— bränning och deponering och vägs sedan samman med vikterna 0,2 och 0,8 eftersom man för 1972 och 1973 i grova drag räknar med att 20 procent av avfallet förbrändes medan 80 procent deponerades.
Tabell D Energiåtgång från råvara till avfallsbehandling för till— verkning, användning, distribution och destruktion av förpackningar för 989 miljoner liter dryck enligt 1972 års förpackningssortiment; avfallsbehandlingsalternativ förbränning.
Förpackningstyp Energiåtgång, miljoner kWh
8 trippar 19 trippar Returglas 33 Cl 533,6717 406,8281 Papper/plast 95,6736 Burk 344,4687 Engångsglas 494,8173 Summa (inklusive 21,5 procent til1ägg) 1 784,3870 1 630,2721
Tabell E Energiåtgång från råvara till avfallsbehandling för till— verkning, användning, distribution och destruktion av förpackningar för 989 miljoner liter dryck enligt 1972 års förpackningssortiment; avfallsbehandlingsalternativ deponering.
Förpackningstyp Energiåtgång, miljoner kWh 8 trippar l9 trippar Returglas 33 cl 535,7547 411,1676 Papper/plast 121, 8228 Burk 378,4685 Engångsglas 505,1754 Summa (inklusive 21,5 procent tillägg) 1 872,6204 1 721,2471
I tabellerna D och E har vi alltså den totala energiåt— gången vid alternativa avfallsbehandlingsmetoder och tripp— antal. För att uppskatta energiåtgången vid den fördelning mellan förbränning och deponering som rått de senaste åren, måste vi, som beskrivits i exemplet med burken på föregå— ende sida, väga samman summorna för de båda behandlings— alternativen med 0,2 (förbränning) och 0,8 (deponering). För att underlätta räknearbetet omvandlar vi miljoner kWh till miljarder och får då för förbränning 1,8 eller 1,7 miljarder kWh och för deponering 1,9 eller 1,7 miljarder kWh, beroende på om man räknar med 8 eller 19 trippar. Sam— manvägningen görs enligt följande:
8 trippar:
(0,2 - 1,8 + 0,8 - 1,9) miljarder kWh = 1,9 miljarder kWh
19 trippar:
(0,2 - 1,6 + 0,8 - 1,7) miljarder kWh = 1,7 miljarder kWh.
I procent av den svenska energiförbrukningenl) blir detta
2)
Det genomsnittliga trippantalet låg 1972 och 1973 på ca = 0,41 procent respektive = 0,37 procent.
17, varför en ”korrekt" siffra bör ligga närmare 0,41 pro— cent än 0,37 procent. Vidare sker inte värmeåtervinning
i samtliga fall där vi har sopförbränning, vilket också in- dikerar att 0,41 procent är en bättre siffra än 0,37 procent.
1) I Vår Industri nr 4 1973 presenterar Bo Helmerson en siffra på knappa 0,25 procent. Emellertid inräknas en— dast 760 miljoner förpackningar i denna siffra medan vårt underlag utgörs av ett större antal förpackningar. 2) Begränsar man sig till att enbart räkna med den energi— förbrukning för förpackningstillverkning som sker i Sverige i förhållande till den totala svenska energi— förbrukningen blir motsvarande siffror 0,28 procent res- pektive 0,25 procent.
BILAGA 7 BERÄKNING AV MINSKAD ENERGIFÖRBRUKNING PÅ GRUND AV MINSKAD PRODUKTION AV ENGÅNGSGLAS
Med utgångspunkt från antagandet i kapitel 6 att av den totala produktionsminskningen av engångsglas 30 miljoner stycken hänför sig till förpackningsavgiften, kan följande beräkning göras av avgiftens betydelse för energiförbruk— ningen.
30 miljoner engångsglas a 45 cll) motsvarar förpack— ningar för 13,5 miljoner liter dryck.
Enligt beräkningarna av total energiåtgång för dryckes- förpackningar från råvara till avfallsbehandling, bilaga 6, är energiåtgången per liter dryck i engångsglas 3,2341 kWh för ett alternativ med förbränning av soporna och 3,3018 kWh vid deponering. En sammanvägning av dessa båda tal med vikterna 0,2 (20 procent förbränning) och 0,8 (80 procent deponering) och multiplicerat med antalet liter dryck (13,5 miljoner liter) ger en totalZu energiåtgång på 44,4 miljoner kWh. Detta motsvarar ungefär 0,01 procent av den totala svenska energiförbrukningen.
1) Jämför bilaga 6 2) Jämför diskussionen om energiåtgång i avsnitt 3.4.1.
BILAGA 8 FÖRKORTNINGAR, ORDFÖRKLARINGAR M M
Bruttonationalprodukt
FiU Riksdagens finansutskott
Jo Jordbruksdepartementet KF Kooperativa Förbundet kWh Kilowattimmar, mått på energi MPa Miljoner pascal, tryckenhet i det internationellt vedertagna SI—systemet, 1 kp/cm2 = 98 100 pascal NAN Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor Prop Proposition
SFS Svensk författningssamling
SOU Statens offentliga utredningar SkU Riksdagens skatteutskott SSLF Sveriges Livsmedelshandlareförbund, tidigare Sveriges speceri— och livsmedelshandlares förbund toe Ton ekvivalent olja, mått på energi. Omräkning efter det termiska värmeinnehållet görs för att möjliggöra jämförelser mellan olika energiformer, 1 ton råolja
= 11 740 kWh
.”
!”?
PP.”?
10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19.
20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40.
41.
42. 43.
44. ___________________
Ortsbundna levnadsvillkor. A. Produktionskostnader och regionala produk— tionssystem. A.
Regionale prognoser i planeringens tjänst. A. Boken. Litteraturutredningens huvudbetän- kande. U.
Förenklad konkurs m. m. Ju.
Barn- och ungdomsvård. S. Rättegången i arbetstvister. A.
Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U.
Data och naringspolitik. |.
Svensk industri. Delrapport 1. |.
Svensk industri. Delrapport 2. |.
Svensk industri. Delrapport 3. i.
Svensk industri. Delrapport 4. l. Sänkt pensionsålder m.m. S. Neutral bostadsbeskattning. Fi.
Solidarisk bostadspolitik. B.
Solidarisk bostadspolitik. Bilagor 8. Högskoleutbildning. Lakarutbildning fdr sjuk- sköterskor. U.
Förslag till skatteoml'aggning m.m. Fi. Markanvändning och byggande. B.
Vattenkraft oeh miljo". 8.
Reklam V. Information i reklamen. U.
Förslag till hamnlag. K.
Fri sterilisering. Ju.
Motorrodskap. K.
Mindre brott. Ju.
Rantelag. Ju.
Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. A. Jordbruk isamverkan. Jo.
Unga lagöverträdare V. Ju.
Solidarisk bostadspolitik. Fölidfrågor. B.
Att översätta Gamla testamentet. U.
Grafisk industri i omvandling. l.
Spridning av kemiska medel. Jo.
Skolan, staten och kommunerna. U.
Mut- och bestickningsensvaret. Ju.
FFV. Förenade fabriksverken. l.
Socialvården. Mål och medel. S.
Socielvlrden. Mål och medel. Sammanfattning. S.
Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhiälp och femiliedaghemsverksamhet. Fi.
Barns fritid. S.
Utställningar. U.
Effekter av förpackningsavgiften. Jo.
,7.
Förenklad konkurs m. m. [6]
Fri sterilisering. [25] Mindre brott. [27] Rentelag. [28] Unga lagöverträdare V. [31] Mut— och bestickningsansvaret.|37|
Socialdepertementet
Bern- och ungdomsvård. |7| Sänkt pensionsålder m m. [15] Socielutredningen. 1. Socialvården. Mål och medel. [39] 2. Socialvården. Mål och medel. Sammanfatt— ning. [40]
Barns fritid. [42]
Kommunikationsdepartementet
Förslag till hamnlag. [24] Motorredskap. |26]
Finensdepartementet
Neutral bostadsbeskattnmg. |16| Förslag till skatteomlaggning m.m. [20] Statsbidrag till kommunal fardtianst, hemhialp och femiIjedaghemsverksamhet. [41]
Utbildningsdepartementet
Boken, Litteraturutredningens huvudbetankande. l5l Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjukskö- terskor. [19] Reklam V. Information i reklamen. [23] Att översätta Gamla testamentet. [33]
Skolan, staten och kommunerna.[36]
Utställningar. [43]
Jordbrukedepartementet
Jordbruk i samverkan. [30] Spridning av kemiska medel. [35] Effekter av förpackningsavgiften. [44]
Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter i regional samverkan. [1[ 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Produktionskostnader och regionala produktionssystem. [3] 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. [29]
Bostadsdepartementet
Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bostadspolitik. [17] 2. Solidarisk bo- stadspolitik. Bilagor. [18] 3. Solidarisk bostads— politik. Följdfrågor. [32] Markanvänding och byggande. [21 [ Vattenkraft och miljö. [22]
Industr idepartementet
Data och näringspolitik. [10] . lndustristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [12] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. [14] Grafisk industri i omvandling. [34]
FFV. Förenade fabriksverken. [38]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer iden kronologiska förteckningen
1 & Allmänna Förlaget ISBN 91-38-01981-7