SOU 1975:100
Samerna i Sverige
+ & x ålllllbl'llål
Bilagor
+ x ålllllbl'llål
Swougiggo
Tod ör språk och kulrur
Bilogor
Beronkonde ov someurredningen SEE 2"
Statens offentliga utredningar ww l975:1_05l låg]
Utbildningsdenartementet
Samerna i Sverige Stöd åt språk och kultur
Bilagor
Betänkande av sameutredningen Stockholm 1975
Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-02474-8 Göteborgs Oft'scttryckeri AB Stockholm 1975
MW.—samm .; __-.A.
InnehåH
Bilaga 1. De renskötande samerna iSverige 1958—1972
Förord .............................................. 9 En befolkningsstudie ................................... 1 1 Bakgrund .......................................... 1 1 Syfte ............................................. 1 1 Metod ............................................. 1 1 Resultat ........................................... 13 Jämförelser med tidigare undersökningar .................... 20 Nomadskoleutredningen 1958 .......................... 20 Rennäringssakkunniga 1964 ............................ 26 Reliabilitet och validitet ................................. 25 Diskussion av resultaten ................................. 36 Referenser ........................................... 39 Bilagor .............................................. 40
Bilaga 2. Den icke renskötande samebefolkningen iSverige
Förord .............................................. 237 Bakgrund ............................................ 238 Syfte ............................................... 238 Metod ............................................... 238 Resultat ............................................. 239 Civilstånd, ålder och kön .............................. 242 Den renskötande och den icke renskötande populationen sammantagna ....................................... 245 Flyttningar ......................................... 247 Reliabilitet och validitet ............................... 258 Diskussion ........................................... 259 Referenser ........................................... 260 Bilagor .............................................. 261
Bilaga 3. Samernas språk och kultur. En intervjuundersökning rörande kulturella, sociala och psykologiska frågor
Förord .............................................. 271 Teoretisk bakgrund .................................... 272 Etnisk grupp ........................................ 272 Social struktur ...................................... 273
............................................ 273 Begreppens relationer till varandra ....................... 275 Den marginella situationen ............................... 277 Samerna och den marginella situationen ..................... 280 Undersökningens syfte .................................. 281 Undersökningsprocedur ................................. 282 Population och urval ................................. 282 Svagheter i urvalet ................................... 282 Bortfall ............................................ 283 Formulär och intervjuer ............................... 284 Bakgrundvariabler ................................... 284 Frågeställningar och resultat .............................. 285 Samebyn som renskötselorganisation ..................... 285 Samebyn som en befolkningsenhet ....................... 295 Samebyn som ett geografiskt område ....................... 307 Samebyn och anslutning av icke renskötande samer .......... 313 Medlemskap för icke renskötande samer i samebyn eller någon annan lokal organisation ............................... 315 Språk, utbildning och övrig kulturell verksamhet ............ 334 Resultaten med hänsyn till bakgrundsvariahlerna .............. 346
Skillnader och tendenser med hänsyn till näringsförankring . . . . 347 Skillnader och tendenser med hänsyn till språklig förankring . . . 349 Skillnader och tendenser med hänsyn till geografisk förankring . 353
Disk ussio ner och slutsatser ............................... 360 Referenser ........................................... 365 Bilagor .............................................. 368
Bilaga 4. Historisk återblick rörande samerna
Inledning ............................................ 375 Det samiska bosättningsområdet och samerna .............. 379 Fyra naturgeografiska områden ......................... 379 Spår efter människor ................................. 380 Boplatser på Traena .................................. 380 Hällristningar och hällmålningar ......................... 380 Fångstgrupper m. m. ................................. 381 Blodegenskaper ..................................... 381 Ur historien .......................................... 382 De äldsta uppgifterna ................................. 383 Alfred den store, Ottar och dennes exploatering av samerna . . . 382 Finnskatt, finnfärder och finnkaup ...................... 382 Finnskatten ........................................ 383 Birkarlarna och deras exploatering av samerna .............. 383 Benämningen lapp ................................... 384 Samekvinnan Margareta ............................... 384 1 600-ta1et ............................................ 3 8 5 Samepojkar till Uppsala ............................... 386 De första böckerna på samiska .......................... 386
Skytteanska lappskolan ............................... 386 Schefferus" Lapponia ................................. 387 Kristningsarbetet .................................... 388
Nasa silverbruk ...................................... 388
1683 års brev ....................................... 389
Året 1695 .......................................... 389
1695 års lappfogdeinstruktion .......................... 391 1695 års plakat ...................................... 392 1700—talet ............................................ 392
; Pietismens missionsintresse ............................. 392 t' Lappmarks ecklesiastikve'rk ............................ 392 Undervisningen och hushållningen. Stark centralstyrning ...... 393 Assimilationsmålet ................................... 393 Trolltrummor och kompasser ........................... 393 Svårigheter att få elever till skolorna ..................... 394
lver och misskundsamhet .............................. 395 Förordningen av år 1723 .............................. 396 Pehr Fjellström och Per Högström ....................... 396 Samer i den stort anlagda politiska processen ............... 396
Johan Graan ........................................ 397
Tre kyrkoherdar Graan ................................ 397 Släkten Sundelin .................................... 398 Släkten Laestadius ................................... 398 Laurentius Rangius ................................... 398 Samer i premieundervisningen och som kateketer ........... 398 Samernas inställning till lappskolorna ..................... 399 Carl Solander: Om samerna ............................ 399 Arjeplogs lappskola .................................. 400
1 Johan Öhrling ....................................... 400 2 Eric Fjellström och Emanuel Öhrling ..................... 401 i Olof Mårtensson Norenius och Carl Fredrik Alenius .......... 401 # Avtynande intresse för samiskan ........................ 401 Skolmästaren som nybyggare och lapplandet Sikuar ......... 402 Hötäkt och fiske för Skolmästaren och lappskolan ........... 402 Eric Fjellströms ”landnam" ............................ 402
i Sundelin som jordbrukare ............................. 403 i Samernas andel ijordbrukskolonisationen ................. 403 De tre nybyggarsläkterna i Arjeplog ...................... 403 ; Det ecklesiastika och kolonisationen igen .................. 404 * Nybyggarnas konkurrens med samerna och kolonisationspoliti- 404 l ken ............................................... 405 i Ambivalens på centralt håll ............................ 405 l Lappmarksgränsen och samernas hävd .................... 406 ' Om svensk-norska gränsen och 1751 års traktat ............. 406 1760 års lappfogdeinstruktion och en analys av densamma . . . . 406 l Namnet Arjeplog .................................... 407 Fogden som övervakare av gränstraktatens efterlevnad ........ 408 Fogden skulle vara ett slags jordbrukskonsulent och bilägga
1800-talet ............................................ Inledande avsnitt .................................... 408 Petrus Laestadius om samernas förhållanden i början av 1800-talet .......................................... 409 Samerna gör sig gällande i ringa grad ..................... 413 Ur biskop Lars Landgrens yttrande ...................... 414 Två motioner i ståndsriksdagen ......................... 414 af Robsons motion ................................... 415 Ur Israel Bergmans motion i prästerståndet ................ 416 Statlig fattigvård för samerna ........................... 417 En vändpunkt ....................................... 418 af Robson, Bergman och Falkman ....................... 418 En motion 1899 ..................................... 420 De icke-renskötande samernas rättslöshet .................. 420
1900-talet ............................................ 422 1908 års stora motion ................................ 422 Elsa Laulas skrivelse och samernas syn .................... 423 Biskop Bergqvists syn ................................. 424 Segregation mellan renskötande och icke-renskötande samer . . . 425 Stark statlig rennäringsadministration .................... 426 Skolfrågan ......................................... 427
Begynnande samisk aktivitet och samarbetet med Lindhagen . . . 428 Landsmötet i Östersund och samisk kritik av den officiella
samepolitiken ....................................... 429 Parks kritik i skolfrågan ............................... 431 Organisationsfrågan .................................. 43 2 Avslutande reflexioner ................................ 433 Bilaga 5. Litteratur av samer och om samer 435
Bilaga 6. Yrkesfisket ovan odlingsgränsen iNorrbottens län
1 Utredningsuppdrag ................................... 459 1.1 Grundmaterial .................................... 459 1.2 Metodik m. m. .................................... 459 1.3 Redovisningsmetod ................................ 460 2 Förutsättningar för yrkesfiske .......................... 461 2.1 Allmänt ......................................... 461 2.2 Vattentillgång .................................... 461 2.3 Fiskarter ........................................ 462 2.4 Fisktillgång ...................................... 462 2.5 Fiskhandel, avsättning m. m. ......................... 464 2.6 Fiskemetoder .................................... 465 2.7 Fiskesäsong ...................................... 465 3 Yrkesfisket ovan odlingsgränsen ......................... 466 3.1 Kiruna kommun .................................. 466
3.1.1 Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten rn. m. ....... 466 3.1.2 Antal yrkesfiskare ............................
3.1.3 Fiskerättslig grund ............................ 467 3.1.4 Bruttoinkomster m. m. ......................... 467 3.2 Gällivare kommun ................................. 468 3.2.1. Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten m. m. ....... 468 3.2.2 Antal yrkesfiskare ............................ 469 3.2.3 Fiskerättslig grund ............................ 469 3.2.4 Bruttoinkomster m. rn. ......................... 470 3.3 Jokkmokks kommun ............................... 472 3.3.1 Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten m. m. ....... 472 3.3.2 Antal yrkesfiskare ............................ 473 3.3.3 Fiskerättslig grund ............................ 474 3.3.4 Bruttoinkomster m. m. ......................... 474 3.4 Arjeplogs kommun ................................ 476 3.4.1 Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten m. m. ....... 477 3.4.2 Antal yrkesfiskare ............................ 477 3.4.3 Fiskerättslig grund ............................ 478 3.4.4 Bruttoinkomster m. m. ......................... 478 3.5 Sammanställning av yrkesfisket ovan odlingsgränsen ....... 479 3.5.1 Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten m. m. ....... 479 3.5.2 Antal yrkesfiskare ............................ 479 3.5.3 Fiskerättslig grund ............................ 479 3.5.4 Bruttoinkomster m. m. ......................... 480 3.5.5 Åldersfördelning .............................. 48] 3.5.6 Lönsamhet m. m. ............................. 481 4 Framtida förutsättningar för yrkesfiske ................... 482 5 Stödåtgärder till yrkesfisket ............................ 483 5.1 Åtgärdsplan för yrkesfisket ovan odlingsgränsen .......... 484 5.1.1 Fiskevård ................................... 484 5.1.2 Byggnadsverksamhet .......................... 484 5.1.3 Redskapsstöd ................................ 484 5.1.4 Fraktstöd ................................... 485 5.2 Villkorsmedel .................................... 486 5.3 Samefondsmedel .................................. 487 5.4 Bensinskattemedel ................................. 487 5.5 Övriga stödåtgärder ................................ 487 6 Upplåtelser av fiskerätt på statens vatten .................. 488 6.1 Tillämpad praxis .................................. 488 6.2 Antal tillstånd till yrkesfiske ......................... 488 7 Sammanfattning ..................................... 489
. .av(——a—:mm ___—
Bilaga 1 De renskötande samerna i Sverige 195 8— 1 972]
En befolkningsstudie av Henning Johansson
Förord
Datainsamlingen för detta arbete har varit omfattande med avsevärda praktiska vanskligheter som lösts genom medverkan av många enskilda personer och offentliga inrättningar av olika slag. Särskilt aktivt har per- sonal vid pastorsämbetena och lantbruksnämndernas rennäringsavdelnin- gar liksom enskilda personer i samebyarna deltagit under olika faser av undersökningen.
Huvuddelen av insamlingsarbetet har utförts av fil. kand. Anita Salo— monsson, Övriga medarbetare har varit: Yvonne Andersson, Ingeborg Commes, Helena Hoas, Ingrid Inga, Anders Lööv och Karl Axel Persson. Behjälplig vid databehandlingen har Mats Hamrén varit. Ritarbeten har utförts av Mathy Lundström. Utskrift av rapporten har utförts av Carin Fils och Birgitta Lindgren. Offsettryckning har utförts av Jan Olof Kar- lendahl och Staffan Sjögren. Fortlöpande vetenskaplig handledning har erhållits från professorerna Sten Henrysson och Hannes Hyrenius samt docent Egil Johansson.
Till alla dessa riktas ett varmt tack.
Henning Johansson
' Pedagogiska Institu— tionen Umea Universitet 1974. Delrapport till sa- meutrcdningen.
. -——=—- www—_a—
Bilaga 1 En befolkningsstudie
Bakgrund
Inför den svenska folkbokföringen är alla människor lika. Någon form av särredovisning av t. ex. samerna förekommer ej. Emellertid föreligger inom vissa områden frågeställningar som i första hand berör samerna. Planering av samernas undervisningsfrågor är ett sådant område. Avsak- naden av befolkningsdata försvårar och många gånger t. o. m. omöjliggör långsiktig planering.
Redan från mitten av 1700-talet har man trots allt möjlighet att, åt- minstone inom vissa församlingar, följa befolkningsutvecklingen bland samerna. De tidigaste uppgifterna i folkbokföringen förefaller dock i stort sett vara obehandlade. Utifrån tidigare publicerat demografiskt material har en sammanställning över befolkningsutvecklingen gjorts och är under utgivning (Johansson, 1974).
[ föreliggande rapport kommer jämförelser med tidigare demografiskt material att begränsas till de två senaste undersökningarna av större om- fattning. Den första från mitten av 1950-talet (Ahlfort, 1958) och den andra avseende förhållandena vid mitten av l960-ta1et(Hyrenius, 1968).
Syfte
Syftet med undersökningen är att ge sådant demografiskt material om den renskötande befolkningen i Sverige att jämförelser med tidigare un— dersökningar skall kunna göras och att därmed också kunna ge en bild av befolkningsutvecklingen under de senaste decennierna.
Metod
Som utgångspunkt för registrering av befolkningen i föreliggande under- sökning har använts renlängdema för 1965—1971. Renlängdernas uppgif- ter har i samtliga fall kompletterats med data från församlingsböckerna. Kompletteringarna har bestått i att för varje person som under ifrågava- rande tid upptagits på renlängd har dels fullständiga uppgifter om den egna familjen inhämtats, dels har vederbörandes kompletta födelsefamilj upptecknats. För Jämtlands län, som tidigare hade speciella lappförsam- lingar, har härvidlag dessa informationskällor kunnat tas till användning.
Uppgifterna i dessa har fr. o. m. 1925 följts upp och kompletterats med data fram till årsskiftet 1971/72. Därefter har kontrollerats att samtliga namnuppgifter från renlängderna under 1965—1971 funnits med i det sålunda insamlade materialet.
Med denna metod har erhållits ett utgångsmaterial som varit avsevärt större än den renskötande befolkningen som redovisas i denna rapport. Avsikten härmed har varit att lägga sig vinn om att eliminera riskerna för att någon som borde ifrågakomma för databehandlingen faller utanför på grund av en snäv utgångspopulation. Den närmast tidigare undersök— ningen rörande den renskötande befolkningen utfördes på uppdrag av rennäringssakkunniga (Hyrenius, 1968). Bedömningar av utvecklingen därefter måste ske genom jämförelser med detta material. Detta förhål- lande har styrt metoden för den slutliga avgränsningen av den renskötan- de befolkningen.
I undersökningen för rennäringssakkunniga användes lappväsendets instruktörer som uppgiftslämnare vid den slutliga avgränsningen av be- folkningen. För att erhålla jämförbarhet även i detta avseende har lant- bruksnämndernas assistenter vid rennäringsavdelningarna anlitats för motsvarande uppgift i denna undersökning. Detta förfarande uppmärk- sammas i diskussionen samt i en särskild undersökning som företagits i Västerbottens län vilken redovisas i bilaga 139.
Tillvägagångssättet vid den slutliga avgränsningen av befolkningen har bestått i att utgångsbefolkningen presenterats för assistenterna iform av individkort upptagande födelsedata, namnuppgifter, ev. reninnehav enligt renlängd, uppgifter om vigsel, barn, dödsfall och flyttningar. Assistenter- na har för varje person fått ta ställning till om vederbörande kan hänföras till den renskötande befolkningen eller ej. För att ytterligare minska riskerna för att någon faller utanför har de fått göra en indelning i åtta klasser enligt nedan.
]. Personer som själva aktivt bedriver renskötsel eller biträder däri 2. Personer som tidigare bedrivit renskötsel men upphört därmed utan att övergå till annat stadigvarande yrke w . Familjemedlemmar till personer under(1) utan annat eget yrke . Familjemedlemmar till personer under (2) utan annat eget yrke
5. Personer som någon gång under tiden 1965—1971 bedrivit renskötsel men upphört därmed och som ägnar sig stadigvarande åt annat yrke
6. Familjemedlemmar till personer undertl) med annat eget yrke
7. Familjemedlemmar till personer under (2) med annat eget yrke
8. Familjemedlemmar till personer under (5). .b
Utöver denna klassificering har även indelning av personerna i olika hus- håll ägt rum. Avsikten med klassificeringen har också varit att ge en något mer nyanserad bild av befolkningen än den vanliga grupperingen renskö- tande — icke renskötande.
Uppgifterna avser förhållandena vid årsskiftet 1971/72. Denna tid- punkt har valts emedan arbetet med insamlingen av data för utgångs— populationen startades hösten 1972. Det bör också påpekas att undersök- ningen även innefattar koncessionssamebyarna. Dessa byar har i tidigare undersökningar ofta lämnats utan avseende.
i l i.
Resultat
Resultatredovisningen omfattar först en beskrivning av befolkningen ut- ifrån insamlade data. Därefter följer jämförelser med undersökningarna från 1958 (Ahlfort, 1958) och 1968 (Hyrenius, 1968). Kommentarernai anslutning till tabellerna är kortfattade och utvecklas något mer under rubriken: "Diskussion av resultaten”. 1 resultatredovisningen är "distrik- tet”, dvs. ett antal samebyar hoptagna, den minsta redovisningsenheten. Data som avser enskilda byar redovisas i bilagorna.
Totalt har assistenterna fått ta ställning till cirka 5 000 personer vid den avslutande avgränsningen. Den befolkning som slutligen erhållits för databehandling uppgår till 2 749 personer. Det är således denna befolk- ning som redovisas i föreliggande rapport. 1 tabell 1 ges en översiktlig redovisning av befolkningen.
Tabell | Översikt av undersökspopulationen. Folkmängd Kumulativ folkmängd A. Personer som själva aktivt bedriver ren- skötsel ellcr biträder däri 915 B. Familjemedlemmar till personer under A utan annat eget yrke 1 177 2 092 C. Personer som 1965— 1971 upphört med ren- skötsel utan att övergå till annat yrke 179 2 271 D. Familjemedlemmar till personer under C utan annat eget yrke 141 2 412 I-'.. Familjemedlemmar till personer under A med annat eget yrke 28 2 440 F. Familjemedlemmar till personer under C med annat eget yrke 4 2 444 G. Personer som någon gång under tiden 1965— 1971 bedrivit renskötsel men upphört därmed och som ägnar sig stadigvarande åt annat yrke 65 2 509 H. Familjemedlemmar till personer under G 75 2 584 |. Personer som 19657 71 utgått ur befolk—
ningen A 11 ovan 165 2 749
Summa 2 749
Tabell 2 Undersökningspopulation fördelad på åldersgrupper och distrikt.
Distrikt Antal Åldersgrupper Samtliga byar ___—— 0— 14 15—59 60— &) BDN 9 196 633 146 975 BDS 6 97 352 81 530 SKOGS 10 116 314 67 497 AC 6 49 154 36 239 Z 12 102 242 74 418 KONC 6 15 62 13 90
Summa 49 575 1 757 417 2 749
Tabell 3 Familjemedlemmar som 1965—1971 utgått ur den renskötande befolk- ningen enligt klasserna I—8. Fördelning på distrikt. kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga byar
0—14 15459 15459 15—59 60—w Samt- Män Kvin- Samt- Samt- liga nor liga liga BDN 9 6 20 47 67 6 79 BDS 6 3 3 21 24 0 27 SKOGS 10 l 6 17 23 4 28 AC 6 0 3 6 9 O 9 Z 12 4 2 7 9 2 15 KONC 6 1 3 3 6 0 7
Summa 49 15 37 101 138 12 165
Undersökningspopulationens geografiska fördelning framgår av tabell 2 där befolkningen uppdelats på åldersgrupper och distrikt. Distriktens om- fattning framgår av bilaga 50.
Befolkningen, 2 749 personer, är uppdelad på drygt 2 000 i Norrbotten, cirka 300 i Västerbotten och cirka 400 i Jämtland. Av befolkningen utgörs 575 av barn under 15 år, vilket motsvarar 21 procent. Andelen över 60 år är 15 procent och i mellanåldrarna 64 procent.
I tabellerna 3—1 6 redovisas befolkningen fördelad på åldersgrupper och distrikt samt uppdelning på olika grupper enligt assistenternas klassifice- ring. Åldersgruppen 15—59 år har även uppdelats i kön. Motsvarande uppgifter för enskilda samebyar redovisas i bilagorna 1—49.
Av tabell 3 framgår att flerparten av de 165 personer som ej har kun- nat klassificeras i de åtta klasserna är kvinnor i åldern 15—59 år. Civil- ståndsfördelningarna i bilaga 112— 123 visar också att dessa kvinnor oftast är ogifta. Drygt 80 procent av samtliga kan härföras till Norr- bottensbyarna. Anmärkningsvärt är att enbart Norrbottens norra distrikt upptar cirka 50 procent av samtliga. Studerar man närmare ur vilka klas- ser denna avgång skett framgår att cirka 70 procent tidigare hänförts till klassen ”familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva rensköta- re”. För kvinnorna har avgången i cirka 35 procent skett i samband med ingående av äktenskap medan motsvarande tal för männen är cirka 15 procent. Det har senare med säkerhet kunnat konstateras att ett antal har kommit att åter bli hänförda till någon av klasserna 1—8 under 1972 eller 1973. Sålunda har fyra män återgått till aktiv renskötsel och sju kvinnor återkommer som ”familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare”. Om personerna i tabell 3 tages ifrån undersökningspopula— tionen får den återstående befolkningen den sammansättning som fram- går av tabell 4i bilaga 51.
Tabellerna 5—8 redovisar omfattningen av avgången från renskötseln till andra yrken under tiden 1965—71. Under tiden 1965—71 har den kraftigaste avgången från renskötseln till annan verksamhet ägt rum inom skogssamebyarna och Norrbottens norra distrikt. Inkluderande familje- medlemmar omfattar avgången totalt 140 personer. Av dessa belöper sig
Tabell 5 Familjemedlemmar till personer som 1965—1971 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. Fördelningen på distrikt, kön och åldersgrupper.
Distrikt Anta] Åldersgrupper och kön Samtliga byar 0—14 15—59 15—59 15—59 60—w Samt- Män Kvin- Samt- Samt- liga nor liga liga BDN 9 15 4 12 16 1 32 v BDS 6 4 O 3 3 7 *; SKOGS 10 10 5 15 20 30 " AC 6 0 O 0 0 0 2 12 0 0 0 0 O 6 5 0 1 1 6
upphört därmed och som ägnar sig stadigvarande åt annat yrke. Fördelning pa distrikt. kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga byar
0—14 15—59 15—59 15—59 60—0.) Samt- Mån Kvin- Samt— Samt- liga nor liga liga
BDN 30 31 6 17 2 0 4
9 0 35 BDS 6 0 5 SKOGS 10 0 17 18 AC 6 0 2 2 12 0
6 0
KONC
0 4
GOOD—"— ooo—o.:— N
Summa 49 0 58 N 60 Ur 65
l l ' KONC Summa 49 34 9 31 40 1 75 Tabell 7 Personer som någon gång under tiden 1965—1971 bedrivit renskötsel men
drygt 80 procent till skogssamebyarna och Norrbottens norra distrikt. Som framgår av figur 9 i bilaga 124 är de flesta kvinnor över 20 är gifta. Flerparten är gifta med män som övergått till annat yrke. Detta innebär således att avgången till stor del bestått av kompletta familjer.
I den återstående undersökningspopulationen som framgår av tabeller- na 6 och 8 i bilagorna 52 respektive 53 ingår ett antal personer som har ett annat stadigvarande yrke än renskötseln. Det är då fråga om dels familjemedlemmar i renskötande familjer, dels familjemedlemmar till dem som 1965—1971 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. Omfattningen av sådana familjemedlemmar framgår av tabell 9.
Endast fyra av ovanstående 32 personer är familjemedlemmar till per- soner som 1965—71 lämnat rennäringen utan att övergå till annat yrke.
Tabell 9 Familjemedlemmar med annat eget yrke. dels i renskötande familjer. dels till dem som 1965—71 lämnat rennäringen utan att övergå till annat yrke. Fördelningen pa distrikt, kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga byar
0—14 15—59 15—59 15—59 60—w Samt— Män Kvin— Samt— Samt- liga nor liga liga BDN 9 0 0 4 4 0 4 BDS 6 O 3 13 16 0 16 SKOGS 10 0 4 2 6 0 6 AC 6 0 1 O 1 0 1 Z 12 0 0 5 5 0 5 KONC 6 0 0 0 0 0 0
Summa 49 0 8 24 32 0 32
Tabell 11 Familjemedlemmar utan annat eget yrke till renskötare som 1965—71 upphört med renskötsel utan att övergå till annat yrke. Fördelning på distrikt. kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Äldersgrupper och kön Samtliga byar
0—14 15—59 15—59 15—59 60—w Samt- Män Kvin Samt- Samt— liga nor liga liga BDN 9 4 6 15 21 13 38 BDS 6 12 5 19 24 11 47 SKOGS 10 4 1 12 13 5 22 AC 6 0 0 1 1 5 6 2 12 7 1 7 8 10 25 KONC 6 0 O 0 O 3 3 Summa 49 27 13 54 67 47 141
Av dessa fyra finns tre i Norrbottens södra distrikt och en i Västerbotten. Övriga 28 är således familjemedlemmar i renskötande hushåll. Ungefär 50 procent av dessa kan hänföras till Norrbottens södra distrikt. Av bilagorna 112— 123 framgår att samtliga män är ogifta medan hälften av kvinnorna är gifta. När undersökningspopulationen i tabell 8 bilaga 53 reduceras med ovanstående 32 personer erhåller den återstående befolkningen den sammansättning som framgår av tabell 10 i bilaga 54.
1 tabellerna 5 och 7 redovisades avgång från renskötseln till andra näringar. Tabellerna 11— 14 berör sådan avgång från rennäring där över- gång till annat yrke ej ägt rum.
Av tabellerna 11 och 12 framgår att en betydande avgång skett från rennäringen utan att övergång till annat varaktigt yrke ägt rum. Numerärt har avgången varit störst i Norrbottens södra distrikt men även Norr- bottens norra distrikt och Jämtland uppvisar höga siffror. Ser man till
Tabell 12 Aktiva renskötare som 1965—71 upphört med renskötsel utan att övergå till annat stadigvarande yrke. Fördelning på distrikt, kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Äldersgrupper och kön Samtliga byar
0—14 15—59 15—59 15—59 60—w Samt— Män Kvin- Samt- Samt- liga nor liga liga BDN 9 0 8 0 8 39 47 BDS 6 0 12 1 13 28 41 SKOGS 10 0 6 0 6 18 24 AC 6 0 3 0 3 11 14 Z 12 0 8 0 8 38 46 KONC 6 0 0 0 0 5 5
Summa 49 0 37 1 38 139 177
Tabell 14 Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke. Fördel- ning på distrikt, kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga byar
0—14 15—59 15—59 15—59 60—w Samt- Mån Kvin- Samt— Samt— liga nor liga liga BDN 9 171 290 196 486 83 740 BDS 6 78 165 101 266 42 386 SKOGS 10 101 141 88 229 39 369 AC 6 49 88 50 138 20 207 Z 12 91 137 75 212 24 327 KONC 6 9 34 17 51 5 65
Summa 49 499 855 527 1 382 213 2 094
åldersgrupperna framgår att avgången varit störst i den äldsta gruppen, dvs. personer över 60 år. Numerärt är avgången iden äldsta gruppen störst i Norrbottens norra distrikt och Jämtland medan avgången i de yngre grupperna är störst i Norrbottens södra distrikt. Av bilagorna 118— 123 framgår att i åldrarna 20—60 år är ungefär hälften av både män och kvinnor gifta. När undersökningspopulationen enligt tabell 10 i bilaga 54 reduceras med befolkningen enligt tabell 1 1 erhåller den återstående populationen den sammansättning som framgår av tabell 13 i bilaga 55.
Den del av undersökningspopulationen som återstår när även befolk- ningen i tabell 12 tages från tabell 13 redovisas i tabell 14.
Den återstående befolkningen som redovisas i tabell 14 utgöres således av personer som själva aktivt bedriver renskötsel eller biträder däri samt
Tabell 15 Familjemedlemmar, utan annat eget yrke, till personer som själva aktivt bedriver renskötsel eller biträder däri. Fördelning på distrikt. kön och ålders- grupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga byar
0—14 15—59 15—59 15—59 60—w Samt- Män Kvin- Samt- Samt- liga nor liga liga BDN 9 170 46 167 213 38 421 BDS 6 78 25 98 123 18 219 SKOGS 10 100 14 80 94 18 212 AC 6 14 9 46 55 11 115 Z 12 91 4 71 75 9 175 KONC 6 9 9 16 25 3 37 Summa 49 497 107 478 585 97 1 179
Tabell 16 Personer som själva aktivt bedriver renskötsel eller biträder däri. Fördel- ning på distrikt. kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga byar
0—14 15—59 15—59 15—59 60—02 Samt- Män Kvin- Samt- Samt- liga nor liga liga BDN 9 1 244 29 273 45 319 BDS 6 0 140 3 143 24 167 SKOGS 10 1 127 8 135 21 157 AC 6 0 79 4 83 9 92 i 2 12 0 133 4 137 15 15 2 1 KONC 6 0 25 1 26 2 28 1
Summa 49 2 748 49 797 116 915
deras familjemedlemmar utan annat eget yrke. Denna befolkning utgör de renskötande familjerna i dess snävaste bemärkelse. Ser man till stor- leken på åldersgrupperna inbördes framgår att cirka 24 procent utgöres av barn under 15 år. Andelen över 60 år är drygt 10 procent ochi mellan- åldrarna 66 procent. Det framgår också att antalet kvinnori mellanåldrar- na är betydligt lägre än antalet mån, 527 respektive 855.
De renskötande familjerna består av dels personer som själva aktivt arbetar inom renskötseln, dels familjemedlemmar till dessa. Dessa båda grupper redovisas i tabellerna 15 och 16.
Det framgår klart ur tabell 15 att antalet kvinnor utan annat yrke ide renskötande familjerna är förhållandevis stort. För undvikande av miss- förstånd måste det redan här framhållas att det ej är fråga om ett kvinno- överskott utan är en följd av att hemmafruar till renskötare i de allra flesta fallen hänförts till denna grupp.
Tabell 16 visar hur kraftig den manliga dominansen är inom yrkesgrup- pen renskötare. Av totalt 797 personer imellanåldrarna är 748 män mot 49 kvinnor. Jämföres distrikten sinsemellan framgår av bilagorna 112— 123 att Norrbottens norra distrikt uppvisar betydligt fler i renskötseln aktiva kvinnor än övriga distrikt.
Civz'lstårzd, ålder och kön
Fördelningen av hela undersökningspopulationen på civilstånd, ålder och kön framgår av tabell 17. Utifrån tabellen har konstruerats en ålderspyra- mid (figur 1) som i koncentrerad form återger ålders-, köns- och civil- ståndsfördelningen.
Av tabell 17 och figur 1 framgår att könsproportionerna upp till 25 års ålder är relativt jämna. Åldrarna 25—75 år uppvisar emellertid stort kvin- nounderskott. Civilståndsfördelningen uppvisar betydande skillnader mellan könen. [ åldrarna 30—50 år är drygt 50 procent av männen ogifta mot endast ca 13 procent av kvinnorna. Fördelningen inom de olika distrikten framgår av tabellerna 18—23 i bilaga 56—61. Koncentrerade
Tabell 17 Undersökningspopulationen fördelad på kön, åldersgrupper och civilstånd.
Ålder Män Samt— Kvinnor Samt— liga liga Og G FG Og G FG
0— 4 84 O 0 84 99 0 0 99 5— 9 107 0 0 107 104 0 0 104 10—14 91 0 0 91 90 O 0 90 15— 19 109 0 0 109 102 0 0 102 20- 24 106 1 0 107 105 29 2 136 25—29 108 19 O 127 45 66 1 112 30—34 74 31 1 106 17 70 3 90 35—39 53 71 1 125 7 48 1 56 40—44 58 73 4 135 7 55 1 63 45—49 61 57 2 120 4 53 5 62 50—54 35 56 4 95 2 47 4 53 55—59 33 58 2 93 4 51 11 66 60—64 19 40 3 62 7 47 11 65 65—69 15 43 8 66 4 24 13 41 70—74 8 37 11 56 1 22 10 33 75—79 2 13 9 24 0 7 15 22 80—60 8 11 8 27 3 3 15 21 Summa 971 510 53 1534 601 522 92 1215
Teckenförklaring: Og = Ogifta, G = Gifta, FG = Förut gifta.
Båda könen Samtliga
183 211 181 211 243 239 196 181 198 182 148 159 127 107
89 46 48
2 749
distriktsfördelningar framgår av ålderspyramiderna i figur 2, bilaga 130. Det kan konstateras att civilstånds- och könsfördelningarna är likartade inom samtliga distrikt. [ fråga om åldersfördelningen framgår dock att BDN har stadigt minskande antal barn i de yngre åldrarna.
Jämförelser med tidigare undersökningar
Numadskaleulredningen 1958
För 1957 års nomadskoleutredning utfördes en demografisk undersök- ning av den renskötande befolkningen i landet (Ahlfort, 1960). Uppgif— tema i undersökningen avser förhållandena den 1 september 1958. Vid detta tillfälle avgränsades undersökningspopulationen som framgår av föl- jande citat.
”Undersökningspopulationen återfinns inom den stora gruppen av ren- skötselberättigade som har en mycket heterogen sammansättning och bl. a. innefattar:
1. Sådana som ägnar sig åt andra näringar än renskötseln 2. Sådana som är renskötande lappar 3. Sådana som är overksamma p. g. a. exempelvis ålder eller sjukdom.
Den förstnämnda kategorin ingår ej i denna undersökning, medan den andra kategorin utgör kärnan i undersökningspopulationen. Det är i huvudsak de renskötande lapparna som tillhör lappby. Renbeteslagen stadgar nämligen, att den som är renskötande lapp, dvs. den som själv
Män / 80(' Kvinnor
—///////. __ _f//////////////// —7///////////////
Nkkk
%/I
0 Figur] Undersöknings— I populationensålders—, 140 120 100 80 60 40 20 20 40 60 80 100 120 140 köns- och civilstånds— _ fördelning. [:] Ogifta Gifta Förut gifta
eller genom medlemmar av sitt hushåll driver renskötsel, skall tillhöra lappby. Till lappby hör dock även den, som biträder i renskötseln samt hustru och hemmavarande barn till den som tillhör lappby. Lapp som drivit eller på stadigvarande sätt biträtt i renskötseln men upphört där- med och icke stadigvarande ägnat sig åt annat yrke tillhör lappby i likhet med änka och omyndiga barn till avliden renskötande lapp. Övriga ren- skötselberättigade betecknas såsom icke renskötande och eftersom de ej tillhör lappby har de ej ingått i 1958 års undersökning.” (Ahlfort: 1960, s. 165— 166.)
Den population som ovanstående citat täcker motsvaras i föreliggande undersökning av klasserna ], 2, 3 och 4 iassistentemas bedömningar (se bilaga 1 l l ).
Ahlfort använder i resultatredovisningen en gruppering av samebyarna som något avviker från grupperingen i denna rapport. Nedanstående upp- ställning visar skillnaderna.
U meåu ndersökningcn Ahlfort
BDN Byarna Könkämä, Lainiovouma och Saarivuoma bildar: KÖNKÄMÄGRUPPEN BDS Tillsammans med Talina sameby bildar dessa byar gruppen: ÖVRIGA BD FJÄLL AC AC FJÄLL Z Z FJ ÄLL SKOGS Bildar tillsammans gruppen: KONC BD och AC SKOGS.
Vid jämförelse med Ahlforts material har Umeåmaterialet omgruppe— rats i enlighet med den högra kolumnen ovan. Ahlfort utförde också en befolkningsframskrivning fram till 1973. I nuläget kan man konstatera att man inte då kunde förutse den stora utflyttning från samebyarna som senare ägt rum. Antagandena om flyttningsförlusterna blev således för låga Vilket i sin tur medförde att den beräknade storleken på den ren- skötande befolkningen blev för hög. Denna befolkningsframskrivning är alltså i dagsläget överspelad varför inga jämförelser med den görs här.
Nedanstående tabell upptar en jämförelse i absoluta tal av den ren- skötande befolkningens storlek 1958 och 1972. Vid jämförelser med Ahlforts material användes genomgående definitionen på den renskötan- de befolkningen som användes 1958.
Samtliga fjällbyar omfattade 1958 totalt 2 365 personer eller cirka 79 procent av den totala renskötande befolkningen. Motsvarande siffror för 1972 är 1 526 respektive 79 procent. [ absoluta tal har befolkningen i fjällbyarna minskat med 839 personer men utgör fortfarande samma procentuella andel av den renskötande befolkningen som 1958. Skogs- byarnas befolkning uppgick 1958 till 645 personer mot 488 år 1972, således en minskning med 157 personer. Den länsvisa fördelningen av befolkningen framgår av tabell 19.
Huvudparten, 2 287 personer eller 76 procent av den totala befolk— ningen, fanns 1958 inom Norrbottens län. Fortfarande återfinns huvud-
parten, 1 720 personer, inom Norrbottens län. Den procentuella andelen av totala befolkningen har dock sjunkit till 71 procent. Västerbottens och Jämtlands andel av totala befolkningen har på motsvarande sätt ökat från 11 respektive 13 procent till 12 respektive 17 procent. Jämtland är för övrigt det enda län som visar en ökning i absoluta tal. Kvinnornas andel av totala befolkningen 1958 uppgick till 44,8 procent mot 42,3 procent 1972. Figur 10 visar denna utveckling för respektive sameby. Figuren visar att utvecklingen varit något olika inom olika byar. Så- lunda har kvinnornas andel av totalbefolkningen minskat under åren 1958—1972 i Norrbottens fjällsamebyar, varit i stort sett oförändrad i skogssamebyarna (inklusive koncessionsbyarna) och Västerbottens fjäll- samebyar samt ökat något i Jämtland. Speciellt stor har ökningen varit inom Frostvikens södra och Hotagens samebyar. Befolkningen i Sangis koncessionssameby utgörs 1972 enligt ifrågavarande definition endast av en ogift mansperson vilket förklarar den låga noteringen för by nr 49 i
figuren. Ser man till könsproportionerna inom olika åldersgrupper uppdagas
stora skillnader mellan åldersgrupperna. Figur 11 belyser förhållandet 1958 och 1972.
Tabell 18 Antal personer i den renskötande befolkningen. 1958 och 1972. Fördel- ning på distrikt.
År Könkämä- Övriga AC Z BD och Summa gruppen BD fjäll fjäll fjäll AC skogs
1958 590 1125 272 378 645 3 010 1972 463 836 227 398 488 2 412
Tabell 19 Den renskötande befolkningen fördelad efter län 1958 och 1972.
Län Fjällbyar Skogsbyar Samtliga
1958 1972 1958 1972 1958 1972
Norrbottens län 1 715 1 299 572 421 2 287 1 720 Västerbottens län 272 227 73 67 345 294 Jämtlands län 378 398 378 398
Totalt 2 365 1924 645 488 3 010 2 412
100
90
80 70 50 ” I).
40 ' . ' s 7 o
I
30 , I 20 l
.. V'
1 2 3 4 5 6 7 8 910111213141516171819202122232425262728293031323334353637383940414243444546474849
Bv
_ % Kvinnor 1972 N = 2412 -- % Kvinnor 1958 N = 3010 Byarnas nr och namn framgår av bilaga 50.
Figur 10 Procentuell andel kvinnor av den renskötande be folk- 5 =. ca re = N »o Ul en 0 n R' N © 33
Figur 1 ] Procentuell köns- och åldersför- delning [ renskötande befolkningen I 958 och I 972.
Som synes fanns redan 1958 avsevärd brist på kvinnor i åldrar över 20 år. Denna brist har inte avhjälpts under tiden fram till 1972. Den övre delen av figur 11 visar att kvinnobristen följt männen upp i ålders- klasserna.
Olika åldersgruppers andel av den totala befolkningen inom reSpektive distrikt visade 1958 stora skillnader mellan distrikten. Sålunda utgjorde
Män Kvinnor
AW
1972 N=2412
V
&
V Överskott av män & resp kvinnor
glx
_f///// _7//////// —7////////
_////// _W/
åk
888
sk
IRleXXQX MKV .
% 5 4 3 2 1 1 2 3 4 %
Män Kvinnor
1958 N=3010
t. ex. barn under 15 är cirka 38 procent av befolkningen inom Könkämä— gruppen medan motsvarande andel inom Västerbottens fjällsamebyar var cirka 17 procent. Figur 12 visarjämförelser av de procentuella fördelnin- garna1958 och 1972.
Av figur 12 framgår bl. a. att andelen barn under 15 år minskat klart i Könkämägruppen, minskat något inom övriga fjällsamebyar i Norrbotten och i skogssamebyarna samt ökat något inom fjällsamebyarna i Väster- botten och Jämtland. Likaledes har andelen i åldrarna 15—65 år ökat klart i Könkämägruppen och skogssamebyarna medan Jämtland uppvisar en minskning. För närmare jämförelser av åldersfördelningarna inom de olika distrikten hänvisas till bilagorna 125— 129. Idessa bilagor redovisas även överskott av män respektive kvinnor. Utvecklingen från 1958 till 1972 beträffande kvinnounderskottet är klar och entydig inom samtliga
% 50
30
20
10E
:. &.
Q %& E%N
0 _ 1 - . __ . .. 0—15 5— 65 65—( 0—15 15— 65 65( 0-15 15—65 65( Könkämägruppen Övriga BD Fjäll AC Fjäll N=590 N=1125 N=272 N=463 N=863 N=227 % 50
Teckenförklaring 1958 1972
Män E Kvinnor
0—15 15—65 65(
2 Fjäll Skogs N=378 N=645 N=398 N=488
Figur I 2 Procentuell ålders— och könsfördel- ning inom olika distrikt 1958 och 19 72.
distrikt. Bilden från figur 11 över hela landets renskötande befolkning upprepas. Inom samtliga distrikt kvarstår kvinnobristen dock med för— skjutning uppåt iåldrarna jämfört med 1958.
Sammanfattningsvis framgår av jämförelserna med undersökningen från 1958 följande.
Totalt har den renskötande befolkningen minskat från 3 010 till 2 412 personer under tiden 1958—1972. Procentuellt har minskningen varit lika stori fjällbyarna sammantagna och skogsbyarna sammantagna. Fortfarande återfinns huvuddelen av den renskötande befolkningen i Norrbottens län även om den procentuella andelen av hela befolk- ningen har minskat från 76 procent till 71 procent. Procentuellt av landets hela renskötande befolkning har Jämtlands län en ökning från 12 procent till 17 procent. Jämtland är det enda län som uppvisar en ökning i absoluta tal, från 378 till 398 personer. Kvinnornas andel av den totala befolkningen har minskat från 44,8 procent till 42,3 procent. Utvecklingen beträffande kvinnornas andel av hela befolkningen är något olika i olika byar. Andelen har minskat i Norrbottens fjällsame- byar, år i stort sett oförändrad i skogssamebyarna och Västerbotten samt har ökat något i Jämtland. Könsproportionerna inom olika åldersgrupper uppvisar stora skillnader mellan åldersklasserna.
Den brist på kvinnor som fanns 1958 i åldrar över 20 år har ej av- hjälpts utan följt männen upp iåldersklasserna. Barnens andel av befolkningen har minskat klart i Könkämägruppen, minskat något inom övriga samebyar i Norrbotten samt ökat något i Västerbottens fjällsamebyar och Jämtland. Den framskrivning av befolkningen som gjordes 1958 är i dagsläget överspelad på grund av större utflyttning än beräknat.
Rennäringssakkunniga ] 964
På uppdrag av rennäringssakkunniga utförde Göteborgsuniversitctet en demografisk undersökning av den renskötande befolkningen (Hyrenius, 1968). Uppgifterna i undersökningen avser förhållandena omkring den ljuli 1965. Den definition som uppställdes på den renskötande befolk— ningen framgår av följande citat.
"Inventeringen har begränsats till de personer, som enligt 1965 års renlängder tillhörde kategori (a), dvs. renskötande hushåll." (Hyrenius, 1968, s. 11.)
Kategori (a) bestod av "medlemmar av renskötande hushåll (minst en person aktivt verksam i renskötseln)". (Hyrenius. 1968, sid. 1 1.)
Avgränsningen av befolkningen vid undersökningstillfället 1958 sam— manfaller ej helt med avgränsningen 1965. För att emellertid möjliggöra
rättvisande jämförelser även med undersökningen från 1965 har Umeå- undcrsökningen även insamlat uppgifter om hushållstillhörighet. Häri- genom har det blivit möjligt att jämföra resultaten med undersökningarna från 1958 och 1965 med användande av de definitioner som respektive undersökning uppställt. Vid jämförelser mellan undersökningen från &_ 1965 och 1972 används den distriktsindelning som framgår av bilaga 50 ! och som genomgående använts vid redovisning av Umeåundersökningen. & Den befolkning som undersökningen 1965 redovisade uppgick till 2 497 personer. Motsvarande definition ger 2 270 personer 1972. Tabell 20 visar en översiktlig jämförelse av den renskötande befolkningen enligt undersökningen 1965 och 1972.
Befolkningens storlek har minskat i samtliga distrikt utom Jämtland. Största avgången, i förhållande till distriktets storlek 1965, har skett i koncessionsbyama och Norrbottens norra distrikt. I båda distrikten kan mer än hälften av minskningen hänföras till den yngsta åldersgruppen. Som framgår av figur 19 i bilaga 131 har barnantalet sjunkit inom samt- liga byar utom en i Norrbottens norra distrikt. För enskilda koncessions- byar saknas uppgifter 1965. 1 Norrbottens södra distrikt har den yngsta åldersgruppen minskat i tre av sex byar. Inte heller i skogssamebyarna och i Västerbotten har utvecklingen varit entydig inom samtliga byar. Ungefär en tredjedel av byarna där har ökat barnantal, en tredjedel minskat och resterande tredjedel har oförändrat barnantal. För Jämtlands del kan konstateras att befolkningsökningen så gott som helt kan hän-
i föras till den yngsta åldersgruppen. Endast fyra byar har små minskningar av barnantalet.
När det gäller mellanåldrarna, 15—59 år, framgår att antalet ökat i Västerbotten och Jämtland men minskat inom övriga distrikt. Antalet kvinnor har minskat i Norrbottens norra distrikt och koncessionsbyama men ökat något i de övriga distrikten. lnom Norrbottens fjällsamebyar har mellanåldrarna minskat i samtliga utom tre byar (se figur 20, bilaga 132). Även i skogsbyarna uppvisar tre byar små ökningar. Ökningen i Västerbotten kan i stort sett hänföras till två byar, Ran och Umbyn,
1 1
Tabell 20 Översikt av den renskötande befolkningen 1965 och 1972.
Kvinnor15—59 60—00 Samtliga
Tabell 044 Män 15—55
1965 1972 1965 1972 1965 1972 1965 1972 1965 1972
BDN 243 170 330 307 238 230 131 99 942 806 BDS 96 78 180 172 124 126 72 50 472 426 ' SKOGS 116 102 166 151 105 109 60 45 447 407 ! AC 54 49 84 87 50 51 34 21 222 208 i Z 68 88 144 139 81 87 37 38 330 352 KONC 16 9 38 37 20 19 10 6 84 71
Summa 593 942 893 618 622 344 259 2 497 2 270 496
medan de övriga varit oförändrade. I Jämtland har Offerdal och Kall minskat medan övriga varit oförändrade eller ökat något. För konces- sionsbyama saknasjämförelsematerial från 1965.
Den äldsta åldergruppen, 60 år och äldre, har minskat i stort sett i samtliga byar inom Norrbotten och Västerbotten medan ett par byar i Jämtland uppvisar små ökningar (se figur 21, bilaga 133). Civilstands— oci könsfördelningen inom de renskötande hushållen framgår av figur 22. l åldrarna upp till 25 år är könsproportionernajämna medan åldrarna 25— 70 ar uppvisar stora kvinnounderskott. I jämförelse med förhållandet 1965 framgår att kvinnounderskottet då var påtagligt redan från 20 år och uppåt. Den unika civilståndsfördelningen som konstaterades 1965 kvarstår fortfarande, dock framgår att vissa förändringar främst i aldrarna mellan 20 och 30 år inträffat. Antalet kvinnor i dessa åldrar har ökat från 132 till 186 samtidigt som antalet gifta kvinnor varit konstant. Detta innebär således att antalet ogifta kvinnor ökat. Samtidigt har den manliga befolkningens storlek i åldersgruppen varit oförändrad med även oför- ändrat antal gifta män. Bilaga 134 visar ålderspyramider för de enskilda distrikten 1972. Det framgår där att i åldrarna 20—29 år är könspropor— tionerna bland ogifta jämnast i skogssamebyarna och Norrbottens norra
Män Kvinnor
kx.
_ | 7/ I..%//// pa=/////// -'fi//////// _V///////////A —////////// //////////////// —'///////// /////// _7/
ssk
XX
A //////////l
s
Figur 22 De renskötande hushållens medlemmar ” Gifta I 972, fördelade på kön. alder och civilstånd. Förut gifta
distrikt. Tyvärr kan man ur redovisningen av 1965 års material ej få fram uppgifter om aldern 20—29 år för enskilda distrikt. Jämförelser av ut- vecklingen inom och mellan distrikten måste ske med större ålders— grupper. Dessa jämförelser kan göras i tabell 2], bilaga 135. Jämförelser av åldersgruppen 15—29 år visar att antalet ogifta kvinnor ökat markant i Norrbottens norra distrikt och skogssamebyarna. Ett annat påtagligt resultat är att antalet ogifta män i åldern 45—59 år ökat i samtliga
Procent av to- tala hushålls- antalet resp. befolkningen
20 l l l l l l I I 15 , nu mer 10 5 1 2 3
Teckenförklaring
ökning 1965—1972
% Minskning 1965—1972
___ Procent av hushållsan- talet 1965 N=696
Procent av hushållsan- talet 1972 N=673
Staplarna i histogrammet anger den procentuella andel av be- folkningen som omfattas av resp hushållsstorlek.
1965 N=2497 1972 N=2270
Antal personer per hushåll
Figur 24 Procentuell fördelning av de ren- skötande hushållen, efter hushållstorlek 1965 och 1972, samt procentuell fördelning av befolk- ningen på olika hushålls— storlekar 1965 och 1972.
distrikt. ] Jämtland har antalet gifta män och kvinnor ökat och då huvud- sakligen i åldern 30—44 år. Det framgår också att befolkningsökningen i Jämtland berör samtliga åldersgrupper utom 15—29 år. Vidare framgår av bilaga 135 att åldersgruppen 45—59 ar ökat i koncessionsbyama. Okningen kan i stort hänföras till gifta män och kvinnor.
I tabell 22, bilaga 136 redovisas den totala renskötande befolkningen uppdelad efter hushållsstorlek 1965 och 1972. Det totala antalet hushåll har minskat från 696 till 673. Ser man till antalet framgår att hushull med 1, 2, 3 eller 4 personer är ungefär lika vanliga vid båda mättillfällena. Figur 24 visar den procentuella sammansättningen av hushållen efter stor— lek 1965 och 1972.
En skillnad mellan de båda åren framstår däri att enpersonshushållen ökat klart. Det framgår också att 1972 omfattas drygt hälften av befolk- ningen av 1, 2, 3 och 4 personshushållen sammantagna mot knappt hälften 1965!)
Totalt sett innebär detta alltså en förskjutning mot mindre hushålls- storlekar. Jämföres distrikten sinsemellan kan man igrova drag konstate- ra att utvecklingen varit likartad med ett par undantag. Sålunda har
Tabell 23 De renskötande hushållen 1965 och 1972 fördelade med hänsyn till antalet barn under 16 år.
Antal barn under 16 år
Antal hushåll
1965 197 2 0 408 407 1 107 111 2 89 90 3 53 41 4 21 13 5 10 8 6 3 2 7 4 0 8 l l &_ — _ __ _. __ 1 Totalt 696 673
Tabell 24 Antal barn under fem är per 100 gifta kvinnor under 45 år distriktsvis
1 . .! . inom de renskötande hushållen 1965 och 1972. Vid redov1sn1ngen av
1965 års material anges
1965 '
dock att 1, 2, 3 och 4- D_isiäét_________ ___._.____._________,__,__, _ 197 2 pcrsonshushållcn tillsam- " ___ '" _. T'” '" __— mans omfattar drygt två BDN 103 63 tredjedelar av den rensko- BDS 77 78 tande bclolknmgcn AC
_ 75 58 (Hyrenius, 1968, s. 15). 7. 107 100 Det? Syncsubsfqpå en SKOGS och KONC ' 71 62 fclrakmng satillv1da att __ __ -,-.- __ _2_#._-._ _,_.___ ___ _ även 5-personshushållen Samtliga hushåll 83 70
medräknats.
enpersonhushållens andel av totala antalet hushåll inom distriktet minskat i Jämtland och koncessionsbyama men ökat i de övriga distrik- ten. Relativt sett var enpersonhushållen 1963 mycket vanligare i de båda södra länen än i Norrbottens län. Figur 25, bilaga 137, visar emeller- tid att en utjämning skett i detta avseende.
Vil 1965 års undersökning fann man att 41,4 procent av hushållen hade barn under 16 år. Motsvarande procenttal 1972 är 39,5. Nedan- stående tabell särskiljer barn under 16.1r och visar antal hushåll för respektive barnantal.
Betraktar man enbart de hushåll som har barn framgår att medel- antalet barn per hushåll 1965 var 2,2 mot 2,0 är 1972. Det är här således fråga om en viss nedgång.
Ett enkelt sätt att jämföra de renskötande hushållens fruktsamhet med andra befolkningars är att beräkna kvoten mellan antalet barn under 5 år och antalet gifta kvinnor under 45 år. Tabell 23 visar de värden som därvid erhålles för de olika distrikten.
Som synes av tabell 23 har samtliga distrikt utom BDS lägre värden 1972 än 1965. Den största minskningen uppvisar Norrbottens norra distrikt.
Ett ungefärligt mått på nativiteten erhålles också om man beräknar medelantalet födda barn per aldersår i de fem yngsta kullarna i relation till hela folkmängden. För de renskötande hushållen erhåller man sålunda ett allmänt födelsetal på cirka 14 promille vilket är en minskning från 16 promille 1965. Skillnaden framträder något klarare om man görjämförel- sen enbart med den mer ”normalt” aldersfördelade manliga befolknin- gen. Det framgår du att talet blir 11 promille jämfört med 14 promille år 1965.
På motsvarande sätt kan man göra beräkningar rörande giftermålen. Inom de renskötande hushållen fanns 1972 totalt 306 bestående äkten- skap ingangna 1940—1971. Omräknat till ett allmänt giftermålstal, dvs. det årliga antalet giftermål på 1 000 av medelbefolkningen, erhålles unge- fär 4 promille. Motsvarande allmänna giftermålstal 1965 var 5 promille. Även här är det således fråga om en nedgång.
Den särpräglade civilståndsfördelningen har tidigare berörts och åter- speglas även i medelvigselåldrarna. Studerar man de första gången ingång- na äktenskapen finner man medelvigselåldern för kvinnorna i de ren- skötande hushållen vara 25,7 år mot 31,1 för män. Skillnaden är således 5,4 år i genomsnitt. Vid undersökningen 1965 var medelvigselåldern för kvinnorna 26,2 ur och för männen 31,5 år. Differensen var 5,3 år. För- hållandet från 1965 står kvar med en tendens till lägre vigselålder men ökad åldersskillnad i äktenskapen. Vissa skillnader i detta hänseende före- ligger dock mellan distrikten. Tabell 25 visar medelvigselåldrar inom respektive distrikt.
Av tabellen framgår att Jämtland har den högsta medelvigselåldern för både män och kvinnor samtidigt som man har den näst lägsta åldersskill- naden i äktenskapen. Lägsta medelåldrama och högsta differens uppvisar koncessionsområdet. Norr- och Västerbottens fjällsamebyar uppvisar i stort sett lika åldrar och differenser. Skogssamebyamas värden ligger
Tabell 25 Medelvigselålder för män oeh kvinnor i bestående äktenskap 1972 inom renskötande hushåll distriktsvis.
Distrikt Män Kvinnor Differens
BDN 31,5 25,1 6,4 BDS 31,8 26,3 5,5 SKOGS 29,3 25,0 4,3 AC 31,4 26,0 5,4 Z 32,2 27,5 4,7 KONC 28,9 21,6 7,3
Tabell 26 Distriktsvis fördelning av giftermålen 1940—1965 vid Göteborgsunder- sökningen samt giftermålen 1946—1971 vid Umeåundersökningen.
Göteborgsundcrsök— Umeåundersök- ningen 1940—65 ningen 1946—71 BDN 1 12 91 BDS 60 52 AC 32 34 Z 42 43 SKOGS 72 58 Samtliga 318 278
något under fjällsamebyamas både i fråga om medelvigselålder och diffe- rens.
Tabell 26 visar fördelning av giftermålen på distrikt de senaste 25 åren före respektive undersökningstillfälle.
Antalet äktenskap ingångna de närmaste 25 åren före respektive under- sökningstillfälle är som synes mindre vid Umeåundersökningen än vid Göteborgsundersökningen. Det kan dock noteras att medan antalet i Norrbottens fjällsamebyar och skogssamebyarna vid Umeåundersökning- en väsentligt understiger antalet vid Göteborgsundersökningen, uppvisar Jämtland och Västerbotten i stort sett oförändrade värden. Den procen- tuella sammansättningen av äktenskapen ingångna de senaste 25 åren före , respektive undersökningstillfälle kan studeras i figur 26, bilaga 138. Av figuren framgår en klar tendens. Procentuellt upptar äktenskap ingångna under den senaste tidsperioden före 1972 större andel av äktenskapen de i senaste 25 åren än motsvarande tidsperiod före 1965 års undersökning. i Detta förhållande föreligger inom samtliga distrikt utom Västerbotten där den procentuella andelen är lika stor vid båda tillfällena. Betraktar man den senaste tidsperioden före respektive undersökningstillfälle er- hålles följande värden.
Det framgår av tabell 27 att av tidsperioden närmast före respektive ! undersökningstillfälle uppvisar Umeåundersökningen genomgående något högre värden. Sammanfattningsvis förefaller det således som om äkten-
Tabell 27 Antalet äktenskap ingångna 1956—65 (Göteborgsundersölmingen) samt 1962—1971 (Umeåundersökningen). Fördelning på distrikt.
Göteborgsundersökningcn Umeåundersökningen Ingångna äktenskap Ingångna äktenskap 1956—65 1962—71
BDN 37 38 BDS 17 24 AC 13 14 Z 21 25 SKOGS 29 30
Samtliga 117 131
Tabell 28 Skattning av antalet män i åldern 20—59 ar under tiden 1965—2000.
Artal
1965 1977 1982 1987 1992 2000
Antal mån 820 755 700 635 555 515
skapsbildningen vid mitten av 60-talet nådde ett bottenläge och att man nu kanske kan skönja en viss återhämtning.
Vid 1965 års undersökning utfördes även beräkningar kring rensköt- selns försörjningsförmåga. Detta ligger dock utanför Umeåundersökning- ens syfte. I samband med dessa beräkningar gjordes emellertid även uppskattningar av tillgången på arbetskraft inom de renskötande hus- hållen vid mitten av 70-talet varför det är av intresse att göra vissa jäm- förelser med Umeåmaterialet. Man uppställde 1965 tre flyttningsalterna- tiv: Alternativ 0 med framskrivning av befolkningen enbart med avseende på dödlighet. Alternativ 1 med en antagen utflyttning innebärande 2,4 procents utflyttning årligen av män i åldern 20—59 år. Alternativ 2 med en 4,4 procentig årlig utflyttning av män i åldern 20—59 år. De olika flyttningsalternativen i 1965 års undersökning avsågs vara enbart refe- rensramar. Någon ställning till den troliga utvecklingen togs ej. Med de data som föreligger 1972 om personer som under tiden 1965—1971 upp- hört med renskötsel förefaller emellertid uppgifterna om män i åldern 20—59 år vara genomgående något för lågt angivna 1965.
En översiktlig beräkning visar att utvecklingen från 1965 till 1972 närmast kan hänföras till ett flyttningsaltemativ som ligger mellan alter- nativ O och alternativ 1 i 1965 års beräkningar.
I detta sammanhang kan en grov skattning av arbetskraftstillgången inom renskötseln fram till år 2000 göras. Under antagande att dödlighet, nativitet och utflyttning fram till år 2000 antar samma proportioner som under tiden 1965—1972 erhålles följande tabell över antalet män i åldern 20—59 är.
Som utgångspunkt förjämförelser kan de ”normala” renantal tas som anges i renbetesmarkutredningens kalkyler. Hyrenius (1968) beräknar med hjälp av dessa arbetskraftsbehovet vid exempelvis 400 renar per man till 610 årsarbetare. Jämför man detta tal med tabell 28 framgår att man vid slutet av 1980-talet kan få problem med arbetskraftsrekryteringen till renskötseln. Ett lägre renantal än 400 renar per man medför givetvis att arbetskraftsproblemen uppträder ännu tidigare. Betraktar man slutligen der totala renskötande befolkningen kan den, under förutsättning att utvecklingen fortsätter, beräknas omfatta 1 400—1 500 personer år 2000.
Sammanfattningsvis framgår av jämförelserna med undersökningen från 1965 följande.
— Totalt har de renskötande hushållen minskat sin befolkning från 2 497 år 1965 till 2 270 år 1972.
— Befolkningen har minskat i samtliga distrikt utom Jämtland.
— Största minskningen uppvisar koncessionsbyama och Norrbottens norra distrikt. Största delen av minskningen kan där hänföras till åldern 0—14 år. Utvecklingen är likartad ide flesta byarna inom Norr- bottens norra distrikt.
— 1 Jämtland kan befolkningsökningen hänföras till åldern 0— 14 år och åldrar över 30 år.
— Åldern 15—59 år uppvisar minskning i alla distrikt utom Jämtland och i Västerbotten.
— Åldersgruppen 60 år och äldre har minskat inom samtliga distrikt utom Jämtland. — Kvinnounderskottet, som 1965 var påtagligt från 20 år och uppåt, är 1972 märkbart från 25 år och uppåt. — Den unika civilståndsfördelningen från 1965 kvarstår. — 1 åldern 20—30 år har antalet ogifta kvinnor ökat tydligt. Norrbottens norra distrikt och skogssamebyarna visar markanta ökningar av ogifta kvinnor i åldern 15—29 år. — Könsproportionerna bland ogifta i åldern 20—29 år ärjämnast iskogs- samebyarna och Norrbottens norra distrikt. — Antalet ogifta män i åldern 45—59 år har ökat i samtliga distrikt. i — Antalet gifta män och kvinnor har ökat i Jämtland huvudsakligen i åldern 30—44 år.
— Antalet hushåll har minskat från 696 år 1965 till 673 år 1972.
— Hushållsantalet har minskat i samtliga distrikt utom Jämtland. , — En tendens till mindre hushållsstorlekar förmärks.
— Enpersonhushållen har ökat markant i Norrbottens norra distrikt. — 1965 var enpersonhushållen, relativt sett, vanligare i de båda södra länen än i Norrbotten. 1972 framgår att en utjämning skett härvidlag. — Den procentuella andelen hushåll med barn under 16 år har minskat. — Medelantalet barn per hushåll har minskat från 2,2 till 2,0. — Fruktsamheten har sjunkit framför allt i Norrbottens norra distrikt men även i övriga distrikt utom Norrbottens södra. — Giftermålstalen har minskat, dock kan kanske en viss tendens till åter- hämtning förmärkas de senaste åren.
Antalet äktenskap har minskat främst i Norrbottens norra distrikt. — Medelvigselåldern för män och kvinnor har sjunkit något men ålders- differensen tenderar att öka. Största åldersdifferens uppvisar konces- sionsbyama och Norrbottens norra distrikt. — Avgången från renskötseln har i genomsnitt per år varit cirka 1,5 procent i Norrbotten och knappt 1 procent i Västerbotten och Jämt- land.
— Om utvecklingen fortsätter beräknas den renskötande befolkningen
fram till år 2000 minska till cirka 1 500 personer.
Reliabilitet och validitet
Undersökningen har utgått från renlängderna 1965—1971 som komplet- terats med data från församlingsböckerna. Den renskötande befolkningen har definierats dels utifrån familjetillhörighet, dels utifrån hushållstill- hörighet. Resultaten grundas på den klassificering som finns beskriven under avsnittet Metod. Klassificeringarna har utförts av assistenterna vid lantbruksnämndernas rennäringsavdelningar. Utgångspunkten för diskus- sion och reliabiliteten är att varje individ kan anses ha ett karakteristiskt ”sant värde” i den beskrivna klassificeringen och att det för bedömaren gäller att klassificera vederbörande i detta ”sanna värde”. Det första fel som kan uppstå är att bedömaren av slarv eller okunnighet gör en felaktig klassificering. I undersökningen har åtgärder vidtagits för att motverka detta fel. Den första åtgärden har varit att uppgifter om familjernas kompletta sammansättning i förväg inhämtats från församlingsböckerna. Dessa uppgifter har insamlats av projektpersonal som varit väl förtrogna med undersökningsmetodiken. Uppgifterna har insamlats genom besök vid respektive pastorsexpedition. Detta kompletta material har presente- rats för assistenterna. Någon möjlighet att genom ”slarv” inte behöva ta ställning till samtliga familjemedlemmars klassificering har således ej före- legat. Den andra åtgärden som förebyggt denna typ av fel har varit att bedömningarna genomgående gjorts av den assistent som handlägger ifrågavarande samebys ärenden i renskötselfrågor inom lantbruks- nämnden och som således är den av assistenterna som har största erfaren- heterna av just den byn.
En annan typ av fel kan vara att bedömaren missförstår klassificerin- gen. Detta har motverkats genom att samtliga assistenter erhållit samma skriftliga instruktion om klassificeringen. Därefter har ett antal personer uttagits som assistenten ”provbedömt” och samtidigt muntligen redo- gjort för undersökningsledaren motiveringarna till varför personen i fråga erhållit den eller den klassificeringen. Undersökningsledaren har däri- genom haft möjlighet att avgöra om assistenten uppfattat klassificeringen rätt innan arbetet påbörjats och även haft möjlighet att göra eventuella korrigeringar. Slutligen har några assistenter för ett slumpmässigt urval av personer per telefon fått avge klassificering vid ytterligare ett tillfälle ungefär två veckor efter den första klassificeringen varvid proceduren upprepats. Överensstämmelsen mellan de båda klassificeringarna har varit total. Med de åtgärder som vidtagits för att motverka mätfelen och efter
de kontroller som utförts kan man anse att klassificeringen varit tillförlit- lig och felen negligerbara.
När det gäller att avgöra om mätproceduren verkligen ger en sann bild av den renskötande befolkningen är man inne på frågan om validitet. Med andra ord har man mätt det man avsåg mäta? Rent allmänt kan man säga att data alltid är valida i något sammanhang. Det gäller då att kunna avgöra vilket detta sammanhang är. I föreliggande undersökning har klas- sificeringen utförts av assistenterna vid rennäringsavdelningarna. ”Sam- manhanget” i detta fall är således den syn på rennäringen som myndig- hetens ”rennäringsadministratörer” representerar. Det måste redan här påpekas att denna syn inte nödvändigtvis sammanfaller med t. ex. en— skilda renskötares syn. Syftet med undersökningen har emellertid varit att få fram data som möjliggör jämförelser med de senaste föregående undersökningarna av den renskötande befolkningen. Vid dessa under- sökningar användes också assistenterna som informanter. Denna under- sökning har anpassat avgränsningen av den renskötande befolkningen till de båda tidigare undersökningarna med vilka jämförelser göres. Häri- ; genom har man undvikit den vid tidigare undersökningar ofta före- i kommande svagheten i fråga om bristande överensstämmelse mellan jäm- . förda populationers avgränsningar. Genom att dels anpassa avgräns- ningen till de båda jämförelseundersökningarna, dels använda sig av * informanter för vilka sammanhanget varit klart och i stort sett identiska 1 har förutsättningar skapats för valida resultat. Skillnader mellan under- sökningstillfällena av den typ som framgår i tabell 28 mellan kolumn 1 och 2 kan hänföras till förhöjd reliabilitet idenna undersökning föranlett av förfinade undersökningsrutiner där erfarenheterna från de tidigare undersökningarna kunnat tillvaratagas.
För att emellertid understryka vikten av att använda data i rätt sam- manhang har en särskild undersökning utförts i Västerbottens län som klart illustrerar konsekvenserna. Vid denna delundersökning har två olika ”sammanhang” konfronterats med varandra (se bilaga 139). Det framgår där att bymedlemmens och assistentens klassificering överensstämmer i stort sett till drygt 60 procent och att det således föreligger betydande diskrepans.
Diskussion av resultaten
Den renskötande befolkningen har i denna rapport studerats med tre i något olika avgränsningar som också ger olika storlek på befolkningen. Nedanstående figur ger en uppfattning om vilken innebörd de olika av- gränsningarna ger för befolkningens storlek.
Som synes av figur 29 föreligger en skillnad på drygt 470 personer mellan den snävaste och den vidaste avgränsningen. Skillnaderna mellan storleken på befolkningen beroende på vilken avgränsning man använder sig av kanske för många förefaller vara marginella. Det måste emellertid här kraftigt understrykas att dessa differenser har stor betydelse och inte får negligeras. Om man ställer de renskötande hushållen i centrum kan man illustrera befolkningen med figur 30.
nition, N 2270 Populationen 1972 i Umeåmaterialet enligt 1965 års defi-
centrum.
renskötande hushållen i
Populationen 1972 i Umeåmaterialet enligt 1958 års defi- nition, N=2412
Figu populat definitio
io r 30 Undersöknings- nen efter olika ner 1972 med de
arrng
Populationen 1972 enligt Umeåundersökningen, N 2749
Teckenförkl
» 0.1.3. _ |; ., a ' ” ”' U...?— o en. .— » c » . o . '.'.*.*.'-%f ...g » o,. . .o'. o o'!» ohh—tm ( x » . v . o . '!fédåo'o'e har,»
. v 0 9,0 - , . av J...”.
vo... . 0 '.'—...g?»
.,. .. . 'a'—.o'åéo . &...QVQ'OOA. _ . . - . . . evo. & (
at...... '.).z*|1v00
ooo—on |. .»... oo pgg.”
.....
va..-oo | ( > » 4 . ..
. . 4 o o ». ._u någ...». » |; . . . . .
.—.o_o'-'o(o)o'
».oo » v . .*?-'.".ä's' få”! . . . . + :— o a
. ),._w.v ' 4 v .-..e
(.., o o . . . . &
o ,.C
Jat-8»
. o o
»
.. _D, :—
'. ,» .
o o &? ':
of '(
» .. . o'.
| .3
» . . !» . '
» » . ( | . oo. _( D : .
o » Po o o,.
o . ov. ) ( | » 010. o o .
1 .
'e » | .
.v
» o .. . .
0: ( »
oo | .
& ,; » _4 »
' . oo. |
+ » |”): * VDAVOOO . . sjå—%* . » — c. . " '&'!» 4'.'f.*o » c » . one,... _ w .. » v ( >
'?
> 4
,—
00-400 _ ,v')(0
...oo
.» 006 | . " | . ,. . .
...... .::.nw . två.-OQO ...... ........ V..... i.e.)”; lvaochQÅ I
Åtta.
( . ref.—:. ; »— » t ( ». få" '. . o . ooo.» vä......) . op.. . »
XXXXXXXX
& A......)
o o'o'ro'o'
XX
XXNÄ
2749
efter oli 1972.
ka definitioner
populationens storlek
kn ings-
[Zl .
k Populat å
i ri sö Umeåu nder-
alet enligt 1965 å Populationen Umeåmate-
VS
definition
ningen Umeåmat rs definition let enligt 1958
ionen eria-
qgur 29 Undersö
% Populat 1972 e
armg
i nli
onen gt
Teckenförkl
Den innersta cirkeln omfattar personer som tillhör de renskötande hushållen. Den mellersta cirkeln innesluter härutöver familjemedlemmar som t. ex. bildat egna hushåll utan att någon ihushållet direkt är knuten till rennäringen. Den yttre cirkeln slutligen innehåller även familjer som under tiden 1965—71 upphört med renskötseln. Genom denna illustra- tion framgår det att den differens i befolkningens storlek som upp- kommer genom användande av olika avgränsningar ger upphov till en kringbefolkning i nära anslutning till de renskötande hushållen. Dessa differenser är, proportionellt mot distriktens storlek, ungefär lika i samt- liga distrikt som framgår av bilaga 140 även om de kanske mest märks i de folkrika byarna längst upp i norr.
Möjligen kan man hävda att Västerbotten uppvisar något mindre differenser än de övriga distrikten. Vikten av att denna kringbefolkning tas i beaktande i olika sammanhang visar sig klart i bilaga [39 där den särskilda undersökningen i Västerbottens län redovisas. Där framgår att de bedömare som utvalts från byarna i stor utsträckning räknar med denna kringbefolkning i den renskötande befolkningen. För människorna i byarna är det således onaturligt att ställa dessa grupper utanför. När man närmare studerar utvecklingen från 1958—1972 bör således detta sammanhang hållas i minnet.
Trots att jämförelserna med 1958 års undersökning och 1965 års undersökning skett med hjälp av olika avgränsningar av befolkningen går resultaten entydigt i samma riktning. Detta kan ytterligare understryka undersökningens tillförlitlighet. Ur de båda jämförelserna kan noteras att avgången från den renskötande befolkningen i genomsnitt per år varit ungefär lika stor under tidsperioden 1958—1965 som 1965—1972. I sammanhanget kan också påpekas att 1958 års undersökning klart under- skattade avgången medan 1965 års undersökning tenderar att överskatta den.
Resultaten, som genom sammanfattningar i slutet av jämförelserna noggrant redovisas, talar sitt tydliga språk och kräver knappast detalje- rade diskussioner. Emellertid måste ett huvudintryck av resultaten ytter- ligare understrykas. Det allt överskuggande problemet, som även tenderar att växa, är de ojämna könsproportionerna. Dessa är i stort sett orsaken till de övriga negativa tendenserna i form av t. ex. minskad fruktsamhet och lägre giftermålsfrekvens. Samtidigt som dessa befolkningsmässigt ogynnsamma faktorer frodas har paradoxalt nog i Norrbottens norra distrikt antalet ogifta kvinnor ökat markant. Här måste man dock varna för en överdriven optimism om radikala förändringar i form av jämnare könsproportioner eftersom det ökade antalet ogifta kvinnor till största delen kan förklaras som en fördröjning av utflyttningen som samman- hänger med förlängd skolgång. Tvärtom måste man vara beredd på att radikala förändringar bara inom några år kan inträffa som innebär att den fördröjda utflyttningen kommer till stånd. I detta sammanhang blir den kringbefolkning som tidigare diskuterats ytterligt viktig. Inom denna befolkning finns bl. a. ett 50—tal ogifta kvinnor i åldern 15—24 år. Dessa kvinnor plus de ogifta kvinnor som för närvarande finns i de renskötande hushållen måste beredas möjligheter att stanna inom renskötselområdet.
Det kan tyckas att 50 kvinnor inte kan ha någon betydelse för den framtida utvecklingen. Man glömmer då bort att detta skall ställasi rela- tion till de renskötande hushållens omfattning. En viss uppfattning av betydelsen kanske man får om man tar samma procentuella andel av hela Sveriges befolkning. Man erhåller då cirka 176 000 personer. Vilken inver- kan på samhället i övrigt skulle det inte ha om det någonstans i landet fanns ett stort antal ogifta män och man till detta område kunde knyta dessa kvinnor?
När man i olika sammanhang diskuterat den renskötande befolkningen har de ur befolkningssynvinkel ogynnsamma förhållandena oftast lämnats åsido. Man har riktat sitt intresse enbart på ekonomiska faktorer och därvid oftast kommit fram till slutsatsen att den renskötande befolknin- gen kraftigt måste decimeras för att näringen skall kunna ge bärgning åt befolkningen. De ekonomiska beräkningarna grundas på att rennäringen skall utgöra den enda inkomstkällan som hushållen kan ha. Därvid har man helt negligerat kvinnorna inom befolkningen. På senare år har man dock aktivt arbetat med att genom kvinnlig slöjd skapa inkomster. Detta är i och för sig tacknämligt men man måste samtidigt vara klar över att inte alla har de anlag som denna typ av arbete kräver. Likaledes bör man förstå att många kvinnor utbildat sig på helt andra områden, t.ex. kontorsutbildning, lärarutbildning etc., och helt naturligt vill få menings- full användning för sina kunskaper. SSR har många gånger fört fram synpunkter om att rennäringen skall kunna drivas som kombinations— näring till någon annan näring. När man i föreliggande undersökning ser hur de negativa tendenserna fortsatt kan man inte annat än understryka SSR:s synpunkter förutsatt att det blir fråga om arbetstillfällen för kvinnor. Allvaret i situationen framträder kusligt när man blickar fram- över och ser en växande obalans i könsproportionerna. Kan inte denna negativa utveckling hejdas kommer de folkrikare byarna med stor sanno- likhet att drabbas av allvarliga sociala problem. Utvägen ur denna dystra utveckling är att skapa arbetstillfällen i renskötselområdet åt kvinnlig arbetskraft. Härigenom skapas förutsättningarna för normal familjebild- ning som är till fromma för både den renskötande befolkningen och kringbefolkningen.
Referenser
Ahlfort, B. Den renskötande befolkningen i Sverige. Samernas skolgång SOU '.960:4l sid 163—201. Hyrenius, H. Den renskötande befolkningen i Sverige 1965. Rapport nr 7, 1968. Demografiska institutionen Göteborgs universitet. Johansson, H. Sameundervisningen — samernas önskemål och behov i skolfrågor. Dell: Avgränsning av populationen och upplevelse av sameiceiititet. Palagogiska rapporter, Umeå nr 30, 1973. Johansson, H. Samerna i den svenska befolkningspolitiken. (Rapport under utgivning, 1974).
I bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr ].
Ålder Män Kvinnor
0—14 15—59 60-02 2 0—14 15—59 60—(0 Z
Hela materialet 20 54 6 80 20 49
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras tamiljeniedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 2.
Ålder Män Kvinnor Samt—
__ _ I. 044 15—59 60—w 2 0—14 15—59 (;O—w 2 lga
Hela materialet 11 50 11 72 7 48 10 65 137
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8 (9) 0 3 0 3 l 9 1 11 14
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8 11 47 11 69 6 39 9 54 123
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke (8) 0 0 0 O O 0 0 0 ()
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt de ras familjemedlemmar 11 47 ll 69 6 39 9 54 12 3
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke (5) 0 O 0 0 O 0 O 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt-
seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar 11 47 11 69 6 39 9 54 123
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (7) 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke 11 47 11 69 6 39 9 54 123
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare (6) 0 0 0 0 0 0 O 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt-
seln utan att över år till annat yrke samt famil'emedlemmar utan annat yrke g J 11 47 11 69 6 39 9 54 123
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (4) 0 0 0 0 0 0 1 l 1
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat
yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln 7 utan att övergå till annat yrke 11 47 11 69 6 39 8 5 3 12-
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (2) 0 2 Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke 11 45 65
16 49
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare (3) 10 6
Bilaga] 41 !x "=P -—1 nn _ ("*I 00 lf) M -— rx m =:- GN N
ONDNDO NUNOC)
Aktiva renskötare (1) 1 39
[ bilagorna l—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 3.
Alder Män Kvinnor Samt-
0— 14 15—59
940—14 ” bga
Hela materialet 29 76 29 731
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8 21
Samtliga som hänförts till någon av klasserna l——8
familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer sorti 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämtc familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemcdlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965471 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965” 71 lämnat renskötseln titan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 4. Ålder Män Kvinnor
0—14 15—59 60—00 2 044 15—59 60fw
Hela materialet 8 31 6 45 7 22 6
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 118
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965 —7] lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—"ll lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat pa större aldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 5.
Alder Män Kvinnor 0—14 15——59 604» ): 0—14 l5—59
Hela materialet 22 7 30 0 14 4
Personer som 1965—71 utgatt ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga sorti hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergä till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
l-"amiljemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
I imiljemetllemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare och personer som 1965 -—71 nnat rensköt' seln utan att övergä till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som l965—7l lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras famijemedlemmar utan annat yrke samt personer som 19654 7l lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965471 lämnat renskötseln utan att övergä till annat vrke
Aktiva renskötare och deras familjemcdlemmar utan annat yrke |'amiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
l bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat pa större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 6.
Ålder
Män Kvinnor
0—14 15—59 6404—10442 0—14
154 59 60—03 2
liga
llela materialet 4 21 7 32 3 13 7 23 55
Personer som l965——7l utgatt ur den renskötande befolkningen enl. 1—48
Samtliga som hä nförts till någon av klasserna lf8
Familjemedlemmar till personer som 1965— -71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare. och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln santt deras familjemedlemmar
Personer som l965 -—7l lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed— lemmar
l"antiljernedletttmar (med eget annat yrke) till personer som l96547l lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare . mte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln titan att övergå till anrtat yrke jämte familjemedlemmar titan annat eget yrke Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare och personer som 1965» 71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som l965——7l lämnat renskötseln tttan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965 471 lämnat renskötseln tttan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras t'arniliemedlemrnar utan annat yrke
F" :ttiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva re nskötarc
l bilagorna l—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 7. Ålder Män Kvinnor
0— 14 15—59 60—(0 2 0—14
Hela materialet 6 40 9 55 10
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som l965--7l lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (mcd cget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
[familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—”(l lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat pa större aldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 8.
Hela materialet Personer som 19654471 utgått ur den renskötande befolkningen en]. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemetllemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed— lemmar
lfamiljemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar titan annat eget yrke
l'amiljemetllemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
I-amiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 19654-71 lämnat renskötseln utan att övergii till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Ifamiljemetllemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Alder Män
(9) (8) (5)
(7) (6)
(4)
(2) (3) (1)
044
10
OMMO
27
25
16
16
16 16 12
15459 60400 2
10
XDMOM
47 44 37
28
28
28 22
Kvinnor
0414
OM—O
10
ODI/)—
7
ONNO
15459 460403 2
21
14
14
14
Casco-—
68 65 14 51
42
42 42
37 31 15 16
l bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar; Denna bilaga avser: By nr 9.
Ålder Män Kvinnor
6214 15—59 Gata 2 044 låsa—6040
Hela materialet 15 37 8 60 12 27 9
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar titan annat eget yrke
l'amiljemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
l'amiljemedlemmar (titan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemetllemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 10.
Hela materialet Personer som 1965w7l utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som l965—7l övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejamte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke _"'mte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 19654?! lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Ålder Män 15—59 (JO—o.) 2 0-»14 15 59 00_w v
Kvinnor
liga
Ofl4
18 78 19 115 27 65 9
11 54
] bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 11.
Ålder Män Kvinnor 0—14 15-59 60—03 2 044 ViS—59 so--w
Hela materialet 13 11
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. l—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965a71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarej mte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
l"amiljemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som l965-—7l lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
l-amiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare oehderas familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 19654 7] l; nnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965 v-7l liimnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras famil 'medlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva—re nskötare
I bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 12.
Ålder Män Kvinnor Samt— * liga
044 1549 60-575 Enig—EET?
Hela materialet 1 34 8 43 3 27 4 34 77
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8 (9) 0 l 0 l l 5 0 6 7
Samtliga som hänförts till någon av klasserna l—8 1 33 8 42 2 22 4 28 70
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke (8) O O 0 0 O 0 O O 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar [ 33 8 42 2 22 4 28 70
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke (5) 0 0 0 O O O 0 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt—
seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar 1 33 8 42 2 22 4 28 70
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (7) 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke 1 33 8 42 2 22 4 28 70
Familjernedlelmnar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare (6) 0 0 O 0 0 1 0 1 1
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt—
seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke 1 33 8 42 2 21 4 27 69
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (4) 0 0 0 0 0 3 2 5 5
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke 1 33 8 42 2 18 2 22 64
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (2)
18 18 20 58 20 26
33 38
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare (3) Aktiva renskötare (1)
NOOO ommo vat-mm o—v—o
30 32
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 13.
Ålder Män Kvinnor
0—14 15—59 60—w 2 0—14 15—59 60—00
Hela materialet 7 32 46 14 28 9
Personer som 1965 —71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som _ 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämtc familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—7l lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 196547] lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke Aktiva renskötare och deras fami *emedlemmar utan annat yrke [familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva re nsköta re
l bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 14 Ålder Män Kvinnor
0—14 15—59 60—00 2 o_14 15—59 604» 2
Sam t- liga
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8 Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
(9) (8) (5)
(7) (6)
(4)
(2) (3) (l)
DINING
21
21
21
21
20 18 17
GMO")
33
33
33
33
30 28 20
4
ommo
20 20 20
20
20 18
14 14 13
4
OVVO
28
28
28
26
21' 20
61
61
61
59
51 49 28 21
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 15.
Ålder Män Kvinnor
0—14 15—59 60—w 2 0_14 15:59! 60—00 2
Hela materialet 15 8 13
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna lv—8
Tamiljemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
lfamiljemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
l'amiljemedlemmar (titan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965— 71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke lfamiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[bilagorna 1-49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 16.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke saint familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva re nskö tare
Ålder
(9) (8) (5)
(7) (6)
(4)
(2) (3) (1)
Män
0— 14
15:59 ' (;o—a)
27
27
22
22
22 22 18
"afro?
2
43
42
37
37
37 34 12 22
Kvinnor
0—14
13
OONONO
15—59
21
12
12
12
60—00
6
——me
2
40
27
27
27
27 26 19
69
64
64
64 60 31 29
l bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 17.
Alder Män Kvinnor
0—14 15—59 60—09 2 0—14 15—59 60—w
Hela materialet _ 14 75 16 36
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—171 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 196547] lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (mcd eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965-71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke j”mte familjemedlemmar utan annat eget yrke
lamiljemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965e71 lämnat rensköt— seln utan att överga till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
l'amiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergår till annat yrke Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965— 71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Personer som l965—47l lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke lfamiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna l-49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 18.
Män Kvinnor
0—14 15—59 (so—w 2 0—14 15—59 so—w )?
llela materialet 0 2 O 0 O
Personer som 1965471 utgått ur den renskötande befolkningen enl. ]» 8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
liamiljemedlemmar till personer sorti l965—7l övergart till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som l965 —7l lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som l965—7l lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
I ainiljemedleminar (med eget annat yrke) till personer som l965--71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötareja'mte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke jamie familjemedlemmar titan annat eget yrke
! ainiljemetlleinmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965 4471. lämnat rensköt- seln titan att överga till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke l'amiljemedlernmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke saint personer som 1965 77! liiinnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Personer som 1965 71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke |familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
l bilagorna l—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 19.
A ld er M än Kvinno r
0—14 15—59 60—03
0—14 15—59 öO—w 2
llela materialet 3 11 3 17 1 11 6
Personer som 1965—7l utgått ur den renskötande befolkningen enl. l—78
Samtliga som hänförts till nagon av klasserna 1—8
I-'amiljemedlemmar till personer som 1965—71 övergatt till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lamnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed— lemmar
Ifamiljemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke Aktiva renskötarejiimte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke l'amiljemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965 471 lämnat rensköt— seln utan att överga till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke l'amilj medlemmar (titan annat eget yrke) till personer som l965--7l lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965471 ! mat renskötseln utan att överga till annat yrke Personer som 1965 7l liiinnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskö :lh' och deras farit 'rnetllemmar utan annat )rke
l '.uniljemedlernrnar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskurare
[ bilagorna l—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 20.
Kvinnor
d45”4"BÖEåAQBÖZIMMs
0414Å
llela materialet () 8 3 11 4
Personer som l965-—7l utgatt ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till nagon av klasserna 1—8
l-amiljemedlemmar till personer sotn 1965— 71 övergatt till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965v71 lämnat rensköt- seln samt deras tam'Lljemedlemmar
Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergatt till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att överga till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
l'amiljemcdlennnar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare mte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke jamte familjemedlemmar utan annat eget yrke
l-antiljemcdlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare och personer som 1965 ,4 71 lamnat rensköt- seln utan att överga till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
l*amiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som l965——7l lli anat renskötseln utan att övergå till an tat ere
Personer som 1965- -71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke lamiljemedlemmar (utan artnat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva re nskötare
[ bilagorna l—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 21.
Alder Män Kvinnor Sa 0_414 15—59 044 15—59 60—04 2 "ga
llela materialet 5 14 9 1 22 45
Personer som 1965—41 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till nagon av klasserna 1—-8
l-amiljemedlemmar till personer som 1965—H övergatt till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965 —71 lämnat rensköt- seln samt deras l'amiljemetllemmar
Personer som 1965 — 71 Izimnut renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som l965—7l lämnat rensköt— seln utan att överga till annat yrke samt deras familjemed— lemmar
l'amiljemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965 ——7l lamnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
! amiljeinedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 liimnat rensköt- seln utan att överga till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
l-amiljemetllemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att overga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar titan annat yrke samt personer som 1965—71 lamnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Personer som 1965 7l lämnat renskotseln utan att överga till annat yrke Aktiva renskötare och deras fan ' iedlemmar utan annat yrke
l-amiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskomre
Aktiva renskonire
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 22. Hela materialet
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 148
amiljemedlenimar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965 —71 lämnat rensköt— seln samt deras fam" .. 'niedlemmar Personer sorti 1965 471 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965A 7l liininat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
l'amiljemedlenimar (med eget annat yrke) till personer som 196547] lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare ämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke iiimte familjemedlemmar utan annat eget yrke
l amiljenicdleinniar (tried eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer sorti 1965 »71 l"innat rensköt- seln utan att överga till annat yrke samt famiijenietileniniar utan annat yrke
l-aniiljemedlemmar (titan annat eget yrke) till personer som l965—-71 lämnat renskötseln u n att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlenimar utan annat yrke samt personer som 1965 471 nnat renskötseln utan att övergå till at iat )ILU
Personer sorti 1965 7l lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras faniillenietllemmar utan annat yrke killnliiCmCdlCllllllill' (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva re nskötare
Alder
(9) (8) (5)
(7) (6)
(4)
(2) (3) (1)
M än
0-14
2
ONNO
15—59 60—00 2
14
14
14
14
14 13 13
6
_in—q-
22
22
22
22
22 20 17
Kvinnor
0—14 15,59 60—00
4
OMMO
12
11 11
11
OV)?—
3
Omhl
_:
? L.
19
18
18
16
40
40
38
31 12 19
l bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 23.
Ålder Män Kvinnor
0—i4 15—59 sti—w 2 0—14 15—59 eo—w 2
Hela materialet 10 14 4 28 4 10 3 17
Personer som 1965-—7l utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga sotn hänförts till någon av klasserna 1—8
[fan ljeniedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965471 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
liainiljemetlleiiimar (med eget annat yrke) till personer som 1965471 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare-jämte. familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln titan att övergå till annat yrke ia'mte familjemedlemmar utan annat eget yrke
l imiljeniedletnmar (med eget annat yrke) ti aktiva renskötare
Aktiva renskötare och personer som 1965471 lämnat rensköt- seln utan att överga till annat yrke saint familjemedleminar utan annat yrke
l-amilje medlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Aktiva renskötare och deras fainiljetnetlletnmar titan annat yrke saint personer som 196; 47] ianinat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergii till annat yrke
Aktiva renskt' te och det s fami tnietlletiimar utati annat yrke l'amiliemedlemmar (utan annat eget yrke) t aktiva renskötare
Aktiva renskötare
1 bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 24.
Alder Män Kvinnor Samt- 0—14 15—59 60—03 __________.. * bga
0—14 15-959 6044) 2
Hela materialet 1 6 1 8 3 12 1 16 24
Personer sorti 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1——8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
lfarriiljemedlemniar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer sorti 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed— lemmar familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer sorti 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedletnniar samt personer sorti 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergår " I annat yrke jämte familjemedlemmar titan annat eget yrke
["arniljemedlenimar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare och personer som 1965 ——71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke saint familje.medlemmar titan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln titan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965 1-71 lämnat renskötseln titan att övergå till annat yrke
Personer som 1965471 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras fariiiljemedlenirnar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 25.
Ålder Män Kvinnor 0—14 15—59_60—w 2 0—14 15-—59 60—03 2
Hela materialet 9 40 17 1 27
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 14—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar l-"amiljernedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke santt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln rrtan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—11 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras fantiljernedlemrnar utan annat yrke Familjemedlemmar (titan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 26
M __ _; .H- Ålder Män Kvinnor Samt—
0—14 15—59 GO—w Y,- 0_14 15—59 60—09 2 bga
Hela materialet 5 11 3 19 4 6 3 13 32
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke (8) 0 0 0 O 0 0 O 0 O
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar 5 10 3 18 4 6 3 13 31
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke (5) 0 O 0 0 0 0 0 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (7) 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke 5 10 3 18 4 6 3 13 31
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare (6) 0 0 0 0 0 O 0 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar
utan annat yrke 5 10 3 18 4 6 3 13 31
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (4) O 0 O O 0 l 0 l 1
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke 5 10 3 18 4 5 3 12 30
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (2)
16 12 28 11 17
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare (3)
OMN—r OWWO __cox—ioo o—n-no OVQO ND v—tNON
Aktiva renskötare (1) 10
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 27.
Ålder Män Kvinnor 0—14 15—59 60—03 2 0—14 15—59 60—02 2
Hela materialet 8 23 34 12
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt—
seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat
yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
1 bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper öch klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 28
Åld er Män Kvinnor Samt- 0—14 15—59 60—w 2 o_14 1559 60—03 2
Hela materialet 5 15 5 25 6 16 5 27 52
Personer som 1965 4—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 148
Familjemedlemmar till personer som 1965-71 övergått till annat yrke (8) 0 0 0 O O 0 0 O 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar 5 15 5 25 6 13 5 24 49
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke (5) 0 1 0 1 0 O O 0 1
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt-
seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar 5 14 5 24 6 13 5 24 48
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (7) 0 0 0 0 0 0 0 O 0
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke 5 14 5 24 6 13 5 24 48
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare (6) 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt—
seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke 5 14 5 24 6 13 5 24 48
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (4) 0 0 0 0 O 0 4 4 4 Aktiva renskötare och eras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke 5 14 5 24 6 13 1 20 44
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (2)
14 13 11 20 40 18 25
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke 20 Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare (3) Aktiva renskötare (1)
o—e—uo OkDNDO rx V—Ov—t N oval/ao
12 13
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 29.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt-
seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt-
seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare oelneras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat _vrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Ålder
Män
Kvinnor
0—14
15—59 60—05 2
8 1
0—14
15—59
60—(0
T
[ bilagorna l—49 redovisas hela materialet uppdelat pa större aldersgrupper och klasser enligt assistentern .)edömningar. Denna bilaga avser: By nr 30.
Alder Män Kvinnor
0—14 15—59 60—w 2
0—14 l5—59460—w E
Hela materialet 5 17 3 25 3 9 4
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. l—-8
Samtliga som hänförts till nagon av klasserna 1»8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergatt till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—7l lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar
utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna l-—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 31.
Ålder Män Kvinnor
0—— 14 15—59 60—03 0—14 15—59 60—03
Hela materialet 23 10
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och eras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965— 71 lämnat renskötseln utan att övergå till . annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
I bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat pa större aldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 32.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som l965»71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed— lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Ålder
Män
Kvinnor
0— 14
15—59 60—00
2 .
o_14
5
15f59 60—03
2
] bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 33.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl, 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt-
seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt—
seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som l965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Ålder
Män
Kvinnor
0—14
15—59
(J.)
0—14
15—59 GO—w
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 34.
Ålder Män Kvinnor Samt— ; liga 0—14 15—59 60—0.) 2 0—14 15—59 60—00 2
Hela materialet l 5 1 7 2 3 1 6 13
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. l—8 (9) 0 0 0 O 0 1 O 1 1
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8 1 5 1 7 2 2 1 5 12 Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergatt till annat yrke (8) 0 O O 0 0 O 0 O O
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar l 5 1 7 2 2 1 5 12
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke (5) O 0 0 0 0 0 0 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—7] lämnat rensköt—
seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar 1 5 1 7 2 2 l 5 12
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (7) 0 0 O 0 0 0 0 0 0
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke l 5 1 7 2 2 l 5 12
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare (6) 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke 1 5 1 7 2 2 l 5 12
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (4) 0 0 0 0 O 0 1 1 1
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke l 5 1 7 2 2 0 4 11
Personer som 1965—71. lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (2)
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare (3)
OOOO ONNO ONNO **kD—ln O—t—to
Bilaga 1 73 2
O =P (" O
** O O O
Aktiva renskötare (l)
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 35.
Åld er Män Kvinnor
0—14 15—59 60—00 2 0—14 15—59 60—03 2
Hela materialet 4 13 8 6 1 15
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8 0
Samtliga som hänförts till någon av ldasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965-71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
1 bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större aldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 36.
llela materialet
Personer som l965— 7l utgått ur den renskötande befolkningen enl, 1 ._8
Samtliga som hänförts till nagon av klasserna 1—8
familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergatt till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965471 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke ihmiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Ålder
(9) (8) (5)
(7) (6)
(4)
(2) (3) (1)
2
CNN 0
Män
0—14
15—59
11
11
11
11
11 11 11
60—03
4
OQO?!”
Li
17
17
17
17
17 17 15
Kvinnor
0; 14
15f59 6044)
2
Samt- liga
2
ONNO
3
OMMO
2
ONNO OBFO
24 24 24
24
24 24
24 24 15
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Derma bilaga avser: By nr 37.
Alder Män Kvinnor
Ö——14 15—59 60—w 2 0—14 15—59 60—03 2
Hela materialet 0 4 2 2 8
Personer som 1965 ——71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. ] —8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergatt till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965» 71 lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Personer som 19654] lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (2)
Aktiva renskötare och deras familjeiiietllt'mnwr utan annat yrke
& 'miljemedlemmar (utan annat eget yrke”; till aktiva renskötare (3)
Aktiva renskötare (l)
l bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 38.
Ålder Män Kvinnor
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1-8
Familjemetilemmar till personer som 1965 —71 övergått till annat yrkc
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed' lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
l-"amiljemetllemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som |965-7l lämnat renskötseln utan att överga till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke l-amiljemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
(9) (8) (5)
(7) (6)
(4)
(2) (3) (1)
0—14 15—59 60—00 2
0
O OOOO
4
_mom
3
—N_—
7
NIO—Q'
0—14 15—59 60—w Z
0
4
ONNO
2
O__O
6
ommo
13
13
11
NCO???
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 39,
Ålder Män Kvinnor
0—14 15—59 60—03 2 0—14 15—59'60—w E
Hela materialet 6 19 13 38 1 10 5 16 Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8 Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8 Familjemedlemmar till personer som 1965—”il övergått till annat vrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed— lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
[familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965A7l lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln titan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjernedlemmar utan annat yrke familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva re nskö tare
I bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 40.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1»8
Familjemedlemmar till personer som l965—-7l övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965e71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln
utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Åld er
(9) (8) (5)
(7) (6)
(4)
(2) (3) (1)
Män
0-14
ammo
15-—59
17
17
17
17
17 15 15
60—03
m——o
2
27
27
27
27
19 15
Kvinnor
0—14
OXDNDO
15—59_ GO—w
13
11
11
11
OFO—'
N NOOO
2
24
21
21
21
15 13 12
Samt- liga
51 48 48
48
48 48
39 21 16 16
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 41.
Åld er Män Kvinnor
0—14 15—59 0—14 15—59 60—00 2
Hela materialet 9 21 8 16
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—""! övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71. lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
I bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 42.
0! _a _t._ _. _ __ . _ _ __ ___” A_r ___ _ ____,,__,__ A . __.___ A_ ; __.._ __ _-
Ålder Män Kvinnor Samt- liga
0—14 "is—59 60—00 Z." o_14 iS—Så GO—w 2
Hela materialet 9 24 4 37 11 19 5 35 72
Personer som l965--71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—48
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 19654—71 övergått till annat yrke (8) 0 0 0 O 0 0 0 O 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar 8 24 4 36 10 17 5 32 68
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke (5) 0 0 0 0 0 O 0 0 0
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (7) 0 0 0 0 0 0 0 O O
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke 8 24 4 36 10 17 5 32 68
Familjemedlemmar (med eget an nat yrke) till aktiva renskötare (6) O 0 0 0 0 3 0 3 3
Aktiva renskötare och personer som [965471 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke 8 24 4 36 10 14 5 29 65
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (4) 1 0 O 1 1 2 1 4 5
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke 7 24 4 35 9 12 4 25 60
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke (2)
23 31 12 12 21 52 21 28 0 24
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare (3)
Aktiva renskötare (1)
Bilaga 1 81 Q' 0 O 0 o Ch ox o 0 [* (x 0
23 24
l bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 43.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln samt deras familjemedlemmar Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat
yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Ålder
Män
Kvinnor
0— 14
15—59 60—09
0—14
15—59 60—00
I bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 44
Ålder Män Kvinnor 0—14 15—59 eo—w 2 0_14 15259460—0) 2
Hela materialet 16 20 4 9 14
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
I bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 45.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965 —7l övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed— lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt— seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965v7l lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Ålder
Män
Kvinnor
0—- 14
15—59
60—w
0—14
15—59 60—w
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 46.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. l—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965 -71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71. lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Äld er
Män 0-14
15—59 GO—w
2
Kvinnor
0—14
15—59
5
60—40
2
I bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 47.
Ålder Män Kvinnor
0—14 15—59 eo—w 2 0_14 15_59._ eo—w 2
Hela materialet 0 0
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare jämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
[ bilagorna l—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 48.
Hela materialet Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Alder
(9) (8) (5)
(7) (6)
(4)
(2) (3) (1)
Män
0—14
o—HO
15—59 60—w
v—(OOO
Z
'_'NDNQ'
Kvinnor
0—14
0
OOOO
l5—59
oNr—(v—l
60—00
Ord—O
Z
omm—(
Samt- liga
11
11
11
11
'_'Chvln
[ bilagorna 1—49 redovisas hela materialet uppdelat på större åldersgrupper och klasser enligt assistenternas bedömningar. Denna bilaga avser: By nr 49.
Ålder Män Kvinnor
0—14 15-59 so—w AZ o_14 15—59 60—w Z
Hela materialet ()
Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8
Samtliga som hänförts till någon av klasserna 1—8
Familjemedlemmar till personer som 1965—71 övergått till annat yrke Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln samt deras familjemedlemmar
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke '
Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemed- lemmar
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötarejämte familjemedlemmar samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke jämte familjemedlemmar utan annat eget yrke
Familjemedlemmar (med eget annat yrke) till aktiva renskötare Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat rensköt- seln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke
Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke
Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke Familjemedlemmar (utan annat eget yrke) till aktiva renskötare
Aktiva renskötare
Förteckning över samebyar indelade i distrikt
Nr i vissa tabeller
Distrikt Samebyns namn
Norrbottens Norra distrikt Könkämä 1 (BDN) Lainiovuoma 2 Saarivuoma 3 Talma 4 Rautasvuoma 5 Laevas 6 Norr Kaitum 7 Mellanbyn 8 Sör Kaitum 9
Norrbottens Södra distrikt Sirkas 10 (BDS) Jåkkåkaska 11 Tuorpon 12 Luokta—Mavas 13 Semisjaur-Njarg 14 Svaipa 15 Skogs samebyar Vittangi 16 (SKOGS) Gällivare 17 Serri 18 Udtja 19 Ståkke 20 Östra Kikkejaure 21 Västra Kikkejaure 22 Massjaure 23 Maskaure 24 Malå 25
Västerbottens fjällsamebyar Gran 26 (AC) Ran 27 ' Umbyn 28
Vapsten 29 Vilhelmina Norra 30 Vilhelmina Södra 31
Jämtlands län och Kopparbergs län Frostviken Norra 32 (Z) Frostviken Mellersta 33 Frostviken Södra 34 Hotagen 35 Offerdal 36 Sögö 37 Kall 38 Tåssåsen 39 Handölsdalen 40 Mittådalen 41 Tännäs 42 ldre 43
Koncessionssamebyar Muonio 44 (KONC) Sattajärvi 45 Tärendö 46 Kalix 47 Övertorneå 48 Sangis 49
Bilaga 51 —53
Tabell 4. Undersökningspopulationen reducerad med personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. klasserna 1—8 s. 5. Fördelning på distrikt, kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga by” 0-14 15-59 15—59 15—59 60—w Samt- Män Kvin- Samt- Samt- liga nor liga liga BDN 9 190 338 228 566 140 896 BDS 6 94 190 138 328 81 503 SKOGS 10 115 174 117 291 63 469 AC 6 49 94 51 145 36 230 Z 12 98 146 87 233 72 403 KONC 6 14 38 18 56 13 83 49 560 980 639 1 619 405 2 584
Tabell 6. Aktiva renskötare och personer som 1965 ——7l lämnat renskötseln samt familjemedlemmar till aktiva renskötare och till personer som 1965—71 lämnat rennäringen utan att övergå till annat yrke. Fördelning på distrikt, kön och ålders— grupper. Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga b y" 0-14 15—59 15—59 15—59 6040 Samt- Män Kvin- Samt- Samt- liga nor liga liga BDN 9 175 334 216 550 139 864 BDS 6 90 190 135 325 81 496 SKOGS 10 105 169 102 271 63 439 AC 6 49 94 51 145 36 230 Z 12 98 146 87 233 72 403 KONC 6 9 38 17 55 13 77 49 526 971 608 1 579 404 2 509
Tabell 8. Aktiva renskötare och personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke samt deras familjemedlemmar. Fördelning pä distrikt, kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga byar 0—14 15—59 15 —59 15—59 GO—w
Samt- Män Kvin- Samt— Samt— liga nor liga liga BDN 9 175 304 215 519 135 829 BDS 6 90 185 134 319 81 490 SKOGS 10 105 152 102 254 62 421 AC 6 49 92 51 143 36 228 Z 12 98 146 87 233 72 403 KONC 6 9 34 17 51 13 73
526 913 606 1519
Tabell 10. Aktiva renskötare och personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke samt familjemedlemmar utan annat yrke. Fördelning på distrikt, kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgru pper och kön Samtliga
1) yi" 0—14 15_59 15—59 Samt— Män Kvin- liga nor
BDN 9 175 304 211 BDS 6 90 182 121 SKOGS 10 105 148 100 AC 6 49 91 51 Z 12 98 146 82 KONC 6 9 34 17
49 526 905 582
Tabell 13. Aktiva renskötare och deras familjemedlemmar utan annat yrke samt personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. Fördel- ning på distrikt, kön och åldersgrupper.
Distrikt Antal Åldersgrupper och kön Samtliga
b ”' 0—14 15—59 15—59 15—59 Samt— Män Kvin- Samt- liga nor liga
171 298 196 494 78 177 102 279 101 147 88 235 49 91 50 141 91 145 75 220
9 34 17 51
499 892 528 1 420
Bilaga 54 —55
Bilaga 56 —5 7 Tabell 18. Undersökningspopulationen inom BDN fördelad på kön, åldersgrupper och civilstånd.
Ålder Män Kvinnor
OG G FG Z OG G FG 2 0—4 25 0 0 25 22 0 0 22 5—9 40 0 0 40 36 0 0 36 10—14 39 O 0 39 34 0 0 34 15—19 45 0 0 45 46 0 0 46 20—24 46 l 0 47 43 15 1 59 25—29 37 5 0 42 18 20 0 38 30—34 26 3 0 29 7 15 0 22 35—39 17 20 0 37 2 17 0 19 40—44 24 31 0 55 2 17 0 19 45—49 17 17 1 35 3 21 1 25 50—54 14 19 0 33 2 19 3 24 55—59 9 25 1 35 1 18 4 23 60—64 9 13 1 23 4 19 5 28 65—69 6 10 2 18 1 6 7 14 70—74 2 15 3 20 0 7 2 9 75—79 1 8 2 11 0 1 6 7 80—6) 3 2 3 8 1 0 7 8
360 169 13 542 222 175 36 433
Tabell 19. Undersökningspopulationen inom BDS fördelad på kön, åldersgrupper och civilstånd.
Ålder Män Kvinnor OG G OG G FG 2 ':1 C) M
0—4 18 0 0 18 22 0 0 22 5—9 10 0 0 10 15 0 0 15 10—14 15 O 0 15 17 0 0 17 15—19 19 0 0 19 19 0 0 19 20—24 18 O 0 18 25 4 0 29 25—29 24 3 0 27 10 10 0 20 30-34 14 9 0 23 6 19 1 26 35—39 11 12 1 24 3 8 0 11 40—44 13 11 0 24 2 10 0 12 45—49 13 11 0 24 0 10 1 11 50—54 4 10 0 14 0 11 0 11 55—59 6 14 0 20 1 14 5 20 60—64 3 7 1 11 0 7 4 11 65—69 3 13 1 17 0 4 2 6 70—74 4 3 3 10 0 4 2 6 75—79 0 2 4 6 O 1 4 5 80—0.) 1 3 0 4 0 1 4 5
N w
,... O
Tabell 20. Undersökningspopulationen inom SKOGS fördelad på kön, åldersgrup- per och civilstånd.
Bilaga 5 8 —5 9
Ålder Män Kvinnor OG G OG G FG 2 -n C) M
0—4 18 0 0 18 21 0 0 21 5—9 18 0 0 18 23 0 0 23 10—14 17 0 0 17 19 O 0 19 15—19 24 0 0 24 18 0 0 18 20—24 20 0 0 20 17 5 0 22 25—29 14 8 0 22 8 20 0 28 30v34 12 8 0 20 1 13 1 15 35—39 6 17 0 23 1 10 1 12 40—44 11 15 1 27 0 14 0 14 45 —49 6 15 1 22 0 9 2 11 50—54 4 10 1 15 0 7 0 7 55—59 4 3 0 7 0 7 0 7 60—64 3 8 1 12 1 11 1 13 65—69 1 8 0 9 1 4 1 6 70—74 0 7 1 8 0 3 3 6 75—79 0 2 2 4 0 1 1 2 80—w 0 0 3 3 1 0 3 4 158 101 10 269 111 104 13 228
Tabell 21. Undersökningspopulationen inom AC fördelad på kön, åldersgrupper och civilstånd.
Ålder Män Kvinnor
oo G FG 2 oc G FG 2
* 0—4 6 0 0 6 9 0 0 9 ; 5_9 13 0 0 13 6 0 o 6 1 10_14 7 o 0 7 8 0 0 8 1 15-19 9 0 0 9 9 0 0 9 20_24 5 0 0 5 6 1 0 7 25_29 10 1 0 11 0 6 0 6 30_34 8 4 0 12 2 8 0 10 35_39 7 7 0 14 0 6 0 6 40_44 3 7 0 10 1 7 0 8 45_49 7 8 0 15 o 3 0 3 50_54 6 6 o 12 0 4 0 4 55-59 4 5 0 9 0 3 1 4 60—64 0 4 0 4 1 5 0 6 65—69 1 4 1 6 0 3 2 5 70_74 0 2 1 3 0 3 1 4 75_79 0 1 1 2 0 2 0 2 80—61 0 3 0 3 0 o 1 1
86 52 3 141 42 51 5 98
Bilaga 60—61
civilstånd.
Tabell 22. Undersökningspopulationen inom Z fördelad på kön, åldersgrupper och
Ålder Män Kvinnor OG G FG 2 OG G FG 2
0—4 16 0 0 16 22 0 0 22 5—9 24 0 0 24 20 0 0 20 10—14 9 0 0 9 11 0 0 11 15—19 9 0 0 9 10 0 0 10 20—24 11 0 0 11 11 4 1 16 25—29 17 l 0 18 6 8 1 15 30—34 10 6 1 17 1 14 0 15 35—39 11 14 0 25 1 5 0 6 40—44 5 9 2 16 2 5 1 8 45—49 17 2 0 19 1 7 1 9 50—54 6 10 2 18 0 5 l 6 55—59 7 7 1 15 l 7 1 9 60—64 4 6 0 10 1 5 l 7 65—69 4 8 4 16 0 5 1 6 70—74 1 6 3 10 1 4 2 7 75—79 1 0 0 1 O 1 4 5 80—01) 4 3 2 9 1 2 0 3 156 72 15 243 89 72 14 175
och civilstånd. Tabell 23. Undersökningspopulationen inom KONC fördelad på kön, åldersgrupper
Ålder
Män
O C) C) 11 0 M
Kvinnor
OGG FG Z
0—4 5—9 10—14 15—19 20—24 25 —29 30—34 35—39 40—44 45 —49 50—54 55 —59 60—64 65 —69 70—74 75—79 80—0.)
OO—OOw—u—Nn—Aaxaxwåtvv— OOAONA—ho—t—lt—OOOOO OOUIONNIWUIUJNUIQONWÄN— O—r—NONi—WNN—NHOOOO oooooooooo—oooooo o—P-ÅÖOW—WIUNNMwo—ÖW
b.) Lh .— (I)
N oooooo—o—oooooooo
(A U|
O'! OOONo—OOOOOWNOHÅU)
>.. >_- 00 ... DJ u-
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62-110. Denna bilaga avser: By nr ]
Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
80( 75—79 70—74
65—69 1 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 22 24 2 28 1 3
N— NNUIUJ-P-UH—H—l—
bon—www
mooqawu—
Civilstånd Kod O = Ogift ] = Aktiva renskötare, G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
] 2 3 4 5 6 7 8 9 2 Civilstånd 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
1
N D—D—lHI—INF—lw— i...
r—nN NU)
16 15 13 12
4111 135124 521 156
40!me—
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 2
Kön Män ,, , Kod 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGuFOVGF
80( 1 75—79 1 70—74 1 1 65—69 2 60—64 3 1 55—59 5 50—54 1 3 6 l
)—
45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10-14 5—9 0—4
Summa 27 21 l 2 2 16 i — i 3
'_'wawa— >_- »—
#ww-A
Civilstånd Kod 0 = Ogift 1 = Aktiva renskötare. ; G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke, F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. , 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. i 8 = F arniljemedlemmar till personer under 5. i 9 = Personer som 1965 —71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 23 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
2 3 1 2
1 3
2 1 6
1 1 1 7 1 3 10 1 4 1 1 9 2 2 9 2 12 2 1 8 2 1 5
1 1 7
8 2 2 20 8 3 18
1 5
3 6 3 7
___—___—
284 123132 1 722 137
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr3 Kön Män Kod * 1 2 3 4 5 6 7 8 ' 9— Ålder Civilstånd _ OGFOGF OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGMF
80 ( 1 75—79 1 70—74 1 4 1 65—69 2 1 2 60—64 3 55—59 1 2 l l l 50-54 5 1 45—49 1 4 40—44 4 4 35—39 1 3 1 30— 34 6 l 1 25—29 3 1 1 l l l 1 20—24 1 5 2 2 l l 1 15—19 6 9 1 10— 14 1 1 1 1
5—9 10 0—4 5 1
Summa 23 22 2 8 2 41 4 4 5 3 5 2
Civilstånd Kod 0 = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. i
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. , 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. * 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor 1 2 i 3 4 s 6 7 s 9 _ _2:__ Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
_— HWHNANNMA >— U)
— _- ÖOOONw—l ;— i—l-ÄN _— mb) |_- (a) 1—
5124276
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 4
Kön Män Kod 1 Ålder Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFÅ
804 75—79
70—74 1 1 65—69 1 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 1 1 25—29 20—24 15—19 3 10-14
5—9 0—4
Summa 1410 3 2 10 2 2 1 l
Nu—nb—nwmi— v—hww
... ... ...
vaN
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. i 5 = Personer som 1965—7 l lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. * 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. * 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. * 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
sou1975:100 Bilaga 1 103 'Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1 3
1 2
1 21 7
11 7
1 1 10 5 7
2 1 1 6
2 1
1 1 12 8 3 1 10 4 1 10 2 5
1 13101 11 2 2 2 2 80
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 5
Kön
.(od
Män 1 2 3 4 5 6 7 8 79
Ålder Civilstånd
804: 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30-34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
... i—INb—t ...
MAH—- —N
1—
.. ...
Summa
Civilstånd
O = Ogift G = Gift F = Förut gift
134 116 11 _21
Kod
1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 1 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. ! 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. * 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. , 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 1 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
! Kvinnor, 1 1 2 3 4 5 6 7 8 9 " 2 ' Civilstånd . -.... 10 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F |
l
......
>.- .. b—IUIGNONUJ
.. .. ,. .. Nån—NN
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 6
Män
Kod l 2 3 4 5 6 7 8 9 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF Kön
804: 1 75—79 2 1 70—74 65—69 1 60—64 1 55—59 2 50—54 45—49 4 1 40—44 35—39 30—34 25-29 2 1 1 20—24 1 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 10 6 1 3 l
...
p—u—v— NN .-
A N_—
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 1 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. i 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
sou 1975:100 Bilaga 1 107 Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 Civilstånd
'OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1 2
1 1 5
1 1 3
1 1 3
1 3
1 2
1 6
12 6
1 2
1 1 6 1 1 1 4 1 1 2 3 1 2
8 7 12 1 1 3 55
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 7
Kön Män Kod 1 2 3 4 5 6 ' 7 8 9 "
Alder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
80( 1 75—79 1 1 70—74 1 1 1 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 2 10—14 2 1 5—9 2 0—4
Summa 2211 1 4 2 7 l 5 " 2
......
>—-v—-NWNJ=—->NN1— NNNN NN
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. i 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. * 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. i 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. * 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. l—8. *
Kvinnor, 1 » 2 3 4 5 6 7 8 9 27 Civilstånd . "
0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
2 3 2 4
2 5
1 3
2 5
6 8
3 1 11
l 1 1 8 1 1 5 l 1 1 l 7 2 1 5 l 1 S 4 2 9 2 5 2 2 12 10 4 2 3 2 3 1 92
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr &
Kön Män Kod l 2
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGWF
80( 1 1 75—79 2 1 70—74 2
65—69
60—64 2 1 55—59 1 50—54 2 45—49 1 2 40—44 35—39 1 30—34 3 25—29 2 1 20—24 2 15—19 2 l l 2
.. ..- NN
>_- ..
10—14 5—9 0_4
Summa 10 5 5 1 7 5 4
.) H&M
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. , F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. i 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8. ;
sou 1975:100 Bilaga I 111 Kvinnor
_1 2 3 4 s 6 7 s 9 , 2 .Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
2 3
1 3 2 2
2 2 7
1 2
1 4 2 1 7 1 1 5 1 11 6
5 3 3
1 4
2 8 1 2
1 15 2 5 4 3 68
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 9
Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
80(: l 1 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 1 40—44 4 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 14 20 2 l 2 16 1 1 2 1
1
NUVN _amwo—n—Nt—ut—n #— _
arv-N_— ..
Civilstånd Kod O = Ogift ] = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget y:ke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
, Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1
U)
wwåNb—v— »— 1— .. .. H).-l _! UIUJxINt—lkowmn—w-ÄMU!
& Ulm—Nu— I—l )— _— b—lb—l
192 l l 2 11 42 108
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 10
Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 27 29 1 3 7 432 2 3 l 2 1 '>-
NN
NWUIONNONNNI— »—
wm-PWNNWHWN
maxlkOI-MN »—
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor . l 2 3 4 5 6 7 8 9 2
Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
.. ..
..
xlxl-lå
13 17
b—IU'IUIWLIINNID—l
23 1 21 16 11 18
3 9 2 216
N o.) 1—-o—->—-
301451 221
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—1 10.
Denna bilaga avser: By nr 11
Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd ” OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGWF
80(: 1 75—79 1 1 70—74 1 65—69 1 1 1 60—64 1 55—59 50—54 3 1 45—49 1 1 40—44 35—39 1 1 30—34 1 25—29 2 1 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 57 331
..
Ch (»Nu—a 1—
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 1 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
sou 1975:100 Bilaga] 117 Kvinnor
1 2 3 4 s 6 7 8 9 2 Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1 2
1 2 l 4
1 1 3
2 6
1 1 1 1 4
1 1 11 7
1 1 3
1 1 4 1 5
27222 12 1 47
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 12 Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
8041 1 75—79 1 70—74 1 1 65—69 1 1 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4 1
Summa 239 314 2 _ ' 1
u—IUJN
a—v—IOxO'xt—Nmu—
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. , 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 " 2 : Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1 l l 1 331 3 1 211 1 3 l 1 l 1
wooso—ammm—wwmw—
w.—
289323
x! x)
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 13
Kön Män Kod 1 2 3 4 5 6 7 8 _» 9
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
80 ( 1 75—79 70—74 1 65—69 1 l 1 60—64 1 55—59 1 1 1 1 50—54 1 2 1 45—49 2 l 1 40—44 3 2 35—39 1 3 1 30— 34 2 l 1 25—29 1 1 20—24 1 15—19 1 l 1 10— 14 1 5—9 1 0—4 2 2 1 Summa 14 12 2 6 5 4 1 l l Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1-8.
Kvinnor , l 2 3 4 5 6 7 8 9 2 Civilstånd 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 2 l 2 l l l 2 l 5 2 l 4 l l 6 2 6 l l l 7 2 l 8 l 8 4 l 1 10 l l l 5 2 l l 5 3 l 7 7 l 9 3 l 5 2 7 2 2 3 15 10 2 6 6 1 2 l 1 97
i i
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 14 Kön Män Kod 1
_Ålder Civilstånd _ _ OGFOGFOGFOGFOGFOGÅFOGFOGFOGfF
804: 1 75—79 70—74 65—69 1 60—64 55—59 1 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 3 1 20—24 1 15—19 10—14
5—9 0—4
Summa 10 10 2
......
båt—lh— v—nv—w—
oo v—Må
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F=F&Mgm 3=FmMmehmmmmmnmmmymatMpmmmnmnrL 4=mehmwhmmuwmnmmMymatmpummrmMHZ 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8=FththmmmtmpummrmMm5 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
sou1975:100 Bilaga ] 123 Kvinnof _
1 2 3 4 5 6 7 8 9 2
Civilstånd - __ 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
1 2
1 1
1 l 2
l 1
1 1 4
1 1 1 4
l l 1 7
l 5
1 3 5
l l 6
l l 5
2 2 4
1 3 2 l 5
7 10 3 3 2 2 61
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 15
12611 1 2 3 4 5 6m Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
___..-
U) lo U) & (»Nu)— _- N ? N .k- 1—
5—9 1 04
Summa 10 5 4
Civilstånd Kod
O = Ogift ] = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. _F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
, Kvinnor
1 '2 3 4 5 6 7 87 9 E' Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
11 3 1 l 1 2 2 2 1 3
11 5 3
l l 3
1 3 l 1 l 2 2 551 1 1 32
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 16
Kön Män Kod-_ 1 2 3 4 5 6 7 8 Ålder Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
80( 2 75—79 1 70—74 1 65—69 3 60—64 55—59 50—54 1 1 45—49 1 3 40—44 3 2 35—39 1 l 1 30—34 1 1 25—29 1 l 1 20—24 2 l 1 15—19 1 3 10—14 1 5—9 5 0—4 2 1 Summa 9 13 3 12 2 3 1 Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
] Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1
|.- OOOAONQONUIQONNNONNb—lb— ..
oo U)
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 17
Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOG___F
8041 1 75—79 1 70—74 1 65—69 1 60—64 1 1 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 14 16 1 2 1 1
WWNNNN _NNWN-h
N .. WN
oo WÅONWN
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor ' i 2 3 4 5 6 7 8 9 2:
Civilstånd .OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1 2
l 2
l 1 3 2 3
1 3
l 6 2 1 2 9 4 9 1 9
1 4 2 12 2 1 l 9
2 l 2 1 1 17 6 1 20 5 2 13 5 1 10 2 1 7
1 20 17 2 1 l 7 5 1 2 2 134
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 18
Kön Män 16611 1 Ålder Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF_QG_F
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 1 30—34 1 25—29 20—24 15—19 10—14
5—9 0—4
Summa 2
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. — G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinncor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 Civilståind ' 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 19
Kön Män
Kod 1 2 3 4 5 6
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
*I i 00 O
80(
75—79 70—74 1 65—69 1 60—64 1 55—59 2 1 50—54 45—49 1 40—44 2 2 35—39 30—34 1 1 25—29 20—24 1 15—19 10—14 2 5—9 1 0—4
Summa 7 4 2 l 3
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. . 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor 1 _____._2 __ 3 4 5 6 71 s ' 9 ' ' 2 Eivilstånd ' ' " OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
l l 2 l 1 3
1 2
1 2 1 4
l 1
1 2
l 1 1 3
l 1 1 3 1 1 3 l 1 2 l 2
... & 3:— N |— N U) — U.) U|
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 20
Kön Män
Kod Ålder
1 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
804: 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 3
Civilstånd
0 = Ogift G = Gift F = Förut gift
Kod
1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 Civilstånd 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
l l 3 l 2 4 2 3
1 l 2 2 1 l 1 1 53 1 20
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 21
Kön Män ' Kod 1 2 3 4 5 6 7 8 " 9 ' ;3 Ålder Civilstånd ; ; ; _ ;; 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
80(
75—79 1 70—74 1 65—69 1 60—64 1 55—59 50—54 45—49 1 40—44 1 35—39 30—34 25—29 2 20—24 1 15—19 10—14 1 5—9 1 0—4 3 Sumnm 5 8 1 1 2 5
u—n—y—NN—
Civilstånd Kod O = Ogift ] = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
sou1975:100 Bilaga 1 137 Kvinnor _ _ _
1 2 3 9 __2
Civilstånd __ OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1 1 1
1 2
1 3 1 1 5
1 2 1 2 3 7 1 3
1 1 2 4 4 5 2 5
9 s 2 45
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 22
Män Kod; 1 2 3 4 5 6 7 _8 _ &” index Civilstånd ' __ _
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
Kön
80(
75—79 70—74 2 65—69 1 l 1 60—64 1 55—59 1 50—54 1 45 —49 1 40—44 1 1 35 —39 1 30—34 4 25—29 1 1 20—24 1 15— 19 1 ; 10— 14 * 5—9 * 0—4 2 Summa 9 8 2 2 1 Civilstånd Kod ] O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. * G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor 1 _2'__ 3 4 5 6 _ 7 8 9; __ _;_ Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
[ 3
l l 3 1 2
1 2
l 1 4
1 5
2 l 5
l l 1 4 1 2 1 l
3 5
Kön Kod Ålder
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15=l9 10—14 5—9 0—4
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 23
Män [ 2 3 4 5 6 7 8 .. 9 . .. Civilstånd " " ' -— _ . , 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G; P;;O G; __F_9_ E_Fo G [__
Summa
0. JAA—
610 2
Civilstånd
0 = Ogift G = Gift F = Förut gift
Kod
1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen en]. 1—8.
Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 __ _ __Z Civilstånd 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
.... N
1 l 5 2 4
2 2
3 6 1 2 3 7
l 1 2
l 5 3 7
_ A 1— O N A UI
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 24
Kön Män
Kod Ålder
1 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOG;_F;_O;_G___
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 1 4
Civilstånd
O = Ogift G = Gift F = Förut gift
Kod
1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 _ 2 . 3 4 5 6 7 _ 8 _ __9 _ _ 2.
Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1 1 1
1 4 2 1 3 2 1 1
1 1 1 1 2
3 1 4 1 1 1 2 2 64 21 21 24
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62-1 10. Denna bilaga avser: By nr 25
Kön Män
Kod; 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOG;_FOGF;OG__F_O__G__F
80(
75—79 70—74 65—69 2 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 11 11 3 1
Nu—
w...—__...
Civilstånd Kod 1 O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. : F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under i.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke; till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen en]. 1—8.
Kvinnor
1 2
Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
N|—
wN—o—
ah—lxlleUlåmUlwxlN—N
.— ON x)
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 26
Kön Män Kod 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ' Ålder Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF____(;)___GF_
80( 75—79 70—74 1 65—69 1 60—64 1 55—59 1 50—54 1 45—49 40—44 35—39 30—34 1 25—29 2 20—24 15—19 10—14
5—9 0—4
Summa 4 5 1 1 1
___-|__—
Ox v—wn—u—
Civilstånd Kod
0 = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen en]. 1—8.
sou1975:100 Bilaga 1 147 Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 _2_ Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1 2
1 1 3
1 3
1 2 1 2 2 3
1 3
1 2
3 4
1 5 6 1 32
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—l l0. Denna bilaga avser: By nr 27
Kön Man
Kod Ålder
Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF_;O_G_F
804: 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Nv—i—ov—uu—N
__
h-l—NA
Summa
Civilstånd
0 = Ogift G = Gift F = Förut gift
1210 11
Kod 1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
sou 1975:100 Bilaga I 149 _ Kvinnor _ __ __ 1 2 3 4 5 6 7 8 9 22 Civilstånd 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 1 2 1 2 1 2 2 3 4 2 6 2 l 5 l 2 2 4 2 4 2 5 3 2 3 l 5 l 5 9 1 2 52
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 28
Kön Män
Kod; 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFO__GF
805: 75—79
7o_74 65—69 60—64 1 55—59 50—54 45—49 4o_44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 1 10—14
5—9 o_4 ,
Summa 4 9 4 7 1
t—INNN >— 1—1—1—o—n
HN
WN—
Civilstånd Kod * 0 = Ogift 1 = Aktiva renskötare G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 Civilstånd
0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
1 2 1 2 1 2
1 1 3
l 2
1 1
3 1 6 2 4 l 4 1 1 4
1 l
l 3 6
3 5
3 3
1 1 9 8 l 4 2 1 52
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 29
Kön Män Kod 1 2 3 4 5 6 7 s _ 9;
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
804i
75—79 70—74 65—69 60—64 1 55—59 1 50—54 45—49 40—44 1 35—39 30—34 25—29 2o_24 15—19 , 10—14 1 5—9 1 1 o_4
Summa 6 2 1 1
NNN
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor __
1 2 3 4 5 6 7 8 9 X Civilstånd ___-__ 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 1 1 1 2 l 1 2 2 1 l 4 2 l 1 |_- ....
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 30
Kön Män Kod 1 2 3 4 5 6 7 8 _ _5 _ _ Ålder Civilstånd _
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOG_F
8041 1 75—79 70—74 65—69 1 1 60—64 55—59 1 1 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 1
20—24 1 15—19 * 10—14 5—9 0—4
Summa 8 6 2 2
WN
--N (N)—_—
U'l ww»—
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
sou 1975:100 Bilaga 1 155 Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 __ _ 2);
Civilstånd __ 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
1 2
1 1
1 3
1 1
1 4 1 5 1 2
2 5 1 2
1 1 2 1 1 1 2 1 4 1 2
1 5 6 2 1 1 41
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 31
Kön Kod Ålder
Män 1 ' 2 3 4 5 6 7 ' _8 .. . .9_. .. Civilstånd ' ' - - .. . 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 (_; |: 0 G_F _0 G F 0 GDF
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30=34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
1
__|—.— NM.—_Ni— i—nNu—AN .— _-
Summa 1091151 1
Civilstånd
O = Ogift G = Gift F = Förut gift
Kod
1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. l=8.
Kvinnor
1 2 3 __ _ __Z__ Civilstånd
0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
1 1
1 1
1 4 1 4
1 4 2 4 2 4
l 1 5 1 4 2 2 2 4 1 1
7 9 44
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 32
Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd __ OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOG;__F
804 75—79 70—74 65—69 60—64 1 55—59 1 50—54 1 45—49 1 1 40—44 1 35—39 1 .30—34 1
25—29 1 20—24 15—19 1 10-14 5—9 2 0—4
Summa 5 3 l 3 1
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 ;P; Civilstånd
0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
1 1
1 2
1 2 1 1
2 3
1 1
1 2 1 l 2 4 2 2
1 6 3 1 23
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 33
Kön Män Kod_v 1 2 3 4 5 6 _ 7 8; "9 _ _ÅldeF Civilstånd _ OGFOGFOGFOGFOGFOGFO_GFO__G__F__O___GF
80( 75—79
70—74 65—69 60—64 55—59 2 50—54 45—49 2 40—44 1 35—39 30—34 25—29 2 1 1 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa 7 6 7 l
HN—
... _ut—N
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
sou1975:100 Bilaga 1 161 Kvinnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 E Civilstånd
0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
1 2 1 5 1 2 2 4
1 5
l 4 1 2
3 1
2 6 29
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 34
Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFV
804:
75—79 70—74 1 65—69 60-64 55—59 50—54 45—49 1 40—44 1 1 35—39 1 1 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14
5—9 1 0—4
Summa 2 2 l l l
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser: By nr 35
Kön Män Kod ]
Ålder Civilstånd ' A ' ' 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
8041 75—79 70—74 65—69 1 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 1 1 35—39 1 30—34 25—29 20—24 15—19 1o—14 1 5—9 o_4 3
Summa 2 5 2 4
NU)
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
] Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 36
Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
8041 75—79 70—74 1 65—69 2 60—64 1 55—59 50—54 1 45—49 1 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4 2
Summa 8 6 1 2
i—u—wN
Civilstånd Kod * 0 = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 länmat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 2 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 37
Män Kod 1 2 3 4 5 6 7 8 " 97
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF Kön
80 ( 75—79 70—74 65—69 1 60—64 55—59 1 50—54 45—49 40—44 1 1 35-39 1 30—34 25—29 20—24 1 15—19 1 10— 14 i. 5—9 0—4
Summa 1 4 1 l
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 38
Kön Män
Kod *
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
804: 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
)..
Summa
Civilstånd
O = Ogift G = Gift F = Förut gift
Kod 1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1-—8.
Kvinnor
1 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 39
Mån 1
Ålder" Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
804: 1 1 1 1 75—79 1 70—74 3 1 65—69 2 1 60—64 1 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 1 0—4 5
NN—Ni—r—AN »— ....
Summa 15413426 1 2
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 2 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
1
wth—NqA—Nmm—m
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 40
Män
Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
804:
75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 1 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
b—INUÄI—le—l
1— .—
Summa 11 312124 3
Civilstånd
O = Ogift G = Gift F = Förut gift
Kod 1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
1 2 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
)— QwUrNOt-DNNA—AMNUJ—
Lh
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 41
Kön Man Kod 1 2 3 4 5 6 7 8 79 Ålder Civilstånd _
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
Ur Ur I Ur xo _.
5—9 8 o_4 1
Summa 91016 4 4 9 1 '
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
] 2 Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
l
(.!l
OXXONHwKDwONWOSww-ÄQNN
Nl Us)
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 42
Kön Män
Kod ' l
Ålder
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGWF
Nt—nwi—nr—b—Nr—i—n—
1
NU)
NN»—
Summa 1410 2 2
x) l—thl—l _
Civilstånd
O = Ogift G = Gift F = Förut gift
Kod 1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1-8.
Kvinnor
l Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
... mommäombhwmqm—NN—
x] N
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 43
Män
Kod 1 2 3 4 5 6 7 8 få
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF Kön
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 1 2 45—49 1 , 40—44 1 1 35—39 1 * 30—34 25—29 1 20—24 15—19 1 10—14
5—9 3 0;4
Summa 5 4 4
|—
...
Civilstånd Kod . O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. , 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
l 2 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
]
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byari bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 44
Kön Män
Kod 1
Ålder C ivilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOQF
80( 75—79
70—74 1 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 1 25—29 1 20_24 15—19 10—14
5—9 0—4
ND—lNi—l
(N)—ww—
Summa 1 7 1 10 1
Civilstånd Kod
O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 19 65 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
l Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byari bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 45
Kön Män
Kod Ålder
1 Civilstånd __ 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F 0 G F
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5—9 0—4
Summa
2 1 2 .
Civilstånd
O = Ogift G = Gift F = Förut gift
Kod 1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965—71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1-8.
Kvinnor
l Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 46
Kön Män Kod 1
Ålder Civilstånd . . ....-.— OGFOGFOGFo-GFOGFOGFOGFOGFOGF
8041 75-79
70—74 1 2 65—69 60—64 55—59 1 50—54 45—49 1 40—44 1 35—39 30—34 2 25—29 1 i 20—24 15-19 2 10—14 5—9 0—4 !
...
Summa 3 2 1 2 l 3
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1.
4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965 —71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Kvinnor
l 2 Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
r—N—Nwt—HH
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byari bilaga 62-110. Denna bilaga avser: By nr 47
Kön Män Kod" ] 2 3 4 5 6 " 7 i 787 99 MTM Ålder Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGVF
80( 75—79 70—74 65=69 60—64
55—59 1 1 50—54 1 45—49 1 40—44 1 35—39 30—34 25—29 20—24 1 15—19 10—14
5=9 0—4
Summa 3 2 1
Civilstånd Kod O = Ogift ] = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under l. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965 —71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110.
Denna bilaga avser:
Kön Män Kod ]
By nr 48
Ålder Civilstånd OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFQGWE
80( 75—79 70—74 65—69 60—64 55—59 50—54 1 45—49 1 40—44 35—39 1 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14
5—9 0—4
Summa 3 1 1 2
Civilstånd O = Ogift
G = Gift F = Förut gift
Kod 1 = Aktiva renskötare. 2 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965—71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer und er 5 . 9 = Personer som 1965 —71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
[ SOU1975:100 Bilaga] 191 i
21 2 3 4 5 6 7 8 9 _,2, .Civilstånd ;OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF
l 1 2
2 1 1
1 2
1 1
1 11 1 11
Hela materialet (2 749 personer) redovisas uppdelat på enskilda byar i bilaga 62—110. Denna bilaga avser: By nr 49
Kön Män
lZodw 1 2 3 4 5 6 ' 7 8 #9 " * Ålder Civilstånd
OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGVFJOVGNF—
80( 75—79 70—74
65—69 60—64 55—59 50—54 45—49 40—44 1 35—39 1 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14
5—9 2 0—4 1
Summa 1 1 3
Civilstånd Kod O = Ogift 1 = Aktiva renskötare. G = Gift 2 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln utan att övergå till annat yrke. F = Förut gift 3 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 1. 4 = Familjemedlemmar (utan annat yrke) till personer under 2. 5 = Personer som 1965 —71 lämnat renskötseln och övergått till annat yrke. 6 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 1. 7 = Familjemedlemmar (med annat eget yrke) till personer under 2. 8 = Familjemedlemmar till personer under 5. 9 = Personer som 1965 —71 utgått ur den renskötande befolkningen enl. 1—8.
. = . !! Kvmnor
1 2 3 4 5 6 7 8 9 2 LCivilstånd ['OGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGFOGF 1
5». 1 1 1 1 3 2 1 8
Nu—n—
!
%
Teckenförklaring till bilagorna 1 12—1 17
en»
990991
. Personer som själva aktivt bedriver renskötsel eller biträder däri. . Personer som tidigare bedrivit renskötsel men upphört därmed utan att övergå till annat stadigvarande yrke. Familjemedlemmar till personer under (1) utan annat eget yrke. Familjemedlemmar till personer under (2) utan annat eget yrke. Personer som någon gång under tiden 1965—71 bedrivit renskötsel men upphört därmed och som ägnar sig stadigvarande åt annat yrke. Familjemedlemmar till personer under (1) med annat eget yrke. Familjemedlemmar till personer under (2) med annat eget yrke. Familjemedlemmar till personer under (5). Personer som 1965—71 utgått ur befolkningen 1—8 ovan.
196 Bilaga 1 sou1975:100 Bilaga 112 1 Män Kvinnor 2 Män Kvinnor 3 Mån 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0—4 22 22 5—9 34 34 10—14 1 1 1 32 32 15-19 18 18 18 23 23 20—24 18 18 18 2 2 2 13 13 25—29 22 2 24 1 1 2 26 5 5 30—34 18 3 21 1 3 4 25 1 1 1 35—39 13 16 29 3 3 32 1 1 1 3 3 40—44 20 25 45 1 3 4 49 2 2 2 45—49 14 17 1 32 2 5 7 39 50—54 10 18 28 1 1 1 3 31 1 1 55—59 7 21 1 29 3 3 6 35 2 2 2 1 1 60—64 8 9 1 18 l 2 1 4 22 l 1 2 2 1 1 65—69 4 7 1 12 2 2 14 2 3 1 6 6 70—74 1 4 2 7 7 1 11 1 13 13 75—79 1 1 2 2 6 2 8 1 1 9 80 ( 3 2 3 8 1 1 9 Summa 155 123 6 284 7 21 7 35 319 9 27 7 43 1 1 2 4 47 135 135 6 Män Kvinnor 7 Män Kvinnor 8 Mån 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0—4 1 1 5—9 5 5 10— 14 4 4 15—19 2 2 20—24 1 1 25—29 2 2 2 l 1 30—34 1 1 1 35—39 40—44 1 1 1 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 75—79 80 ( Summa 4 4 4 14 14
].
SOU1975:100 Bilaga] 197 Kvinnor 4 Män Kvinnor 5 Män Kvinnor OGFZZZOGFEOGFZEZOGFEOGFZZZ 21 21 43 32 32 66 29 29 61 2 2 2 2 4 40 40 63 1 1 1 23 8 1 32 45 2 2 5 5 7 4 4 4
5 10 15 20 2 2 2 4 1 5 5 3 7 10 10 1 1 1 l 2 5 5 5 2 11 13 16 2 2 2 1 3 4 1 1 5
12 12 12 2 2 2 1 3 4 4
1 15 1 17 17 1 1 1 2 2 2 1 12 13 14 2 2 2 3 l 4 4 1 13 1 15 16 2 2 2 2 2 2 2 10 2 14 15 5 5 5 4 4 4 l 4 3 8 8 2 1 3 3
3 2 5 5 4 4 4 4 4 4 1 1 1 l 5 6 6 162 105 19 286 421 8 8 10 19 1 30 38 20 14 34 l 1 35 9 Män 0 G F 2 l 1 2 2 2 2 3 3 8 1 I 1 l 2 1 1 5 2 2 2 2 1 l 5 5 6 1 1 2 3 8 l 9 14 6 20 29 2 2 3 4 2 6 10 5 15 21 1 1 2 2 1 l 1 2 3 4 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 3 1 1 1 3 3 3 1 2 3 3 1 1 1 1 1 1 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 2 l l 1 7 11 18 32 19 5 24 34 14 7 55 79
, Teckenförklaring se bilaga 111.
Undersökningspopulationen inom BDS fördelad på kön, civilstånd, ålder och klasser enligt assistenternas bedömning.
198 Bilaga 1 sou1975:100 Bilaga 113 1 Män Kvinnor 2 Män Kvinnor 3 Män 0 G F 2 0- G F 2 22 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F ); 0—4 12 12 , 5—9 9 9 10—14 13 13 15—19 3 3 3 13 13 20—24 9 9 9 7 7 25—29 19 19 19 2 2 2 2 2 30—34 13 6 19 1 1 20 2 2 2 35—39 10 11 21 21 40—44 9 10 19 19 1 1 1 2 2 45—49 12 9 21 1 1 22 2 2 1 1 3 1 1 50—54 3 9 12 12 1 1 2 2 55—59 5 12 17 1 1 18 1 2 3 3 60—64 3 7 1 11 2 2 13 65—69 1 6 7 7 2 6 8 1 1 9 1 1 2 70—74 2 1 3 3 2 2 3 7 1 1 8 75—79 2 3 5 1 1 6 1 1 80( 1 1 1 1 2 3 2 2 5 Summa 89 72 1162 1 2 2 5167 8 21 6 35 6 6 41 59 1 2 62 6 Män Kvinnor 7 Män Kvinnor 8 Män 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0—4 1 1 5—9 10—14 » 15—19 1 1 1 20—24 3 3 3 1 1 1 25—29 1 1 4 1 5 6 1 1 1 1 2 30—34 1 1 1 35—39 1 1 1 40—44 45—49 50—54 55—59 1 1 1 60—64 65—69 70—74 75—79 80( Summa 1 1 8 4 12 13 2 2 1 1 3 1 1
? : l
i 1
Känner 4 Män KWnnor 5 Män KWnnor OGFEZZOGFZOGFZEZOGFZOGFEEE 17 17 29 4 4 3 3 7 12 12 21 1 1 2 2 3 15 15 28 1 1 l 1 2 15 15 28 2 2 3 3 5 8 8 15 1 1 4 2 6 7 1 1 1 4 4 6 1 1 1 2 3 4 1 1 l 3 14 17 17 1 l 2 2 1 1 1 2 7 9 9 1 l 1 1 2 l 2 2 1 8 9 11 1 2 3 3 1 1 1 9 9 10 11 11 11 1 11 4 16 16 1 1 1 1 1 2 2 6 1 7 7 2 1 3 5 2 2 2 3 1 4 4 1 1 1 3 3 4 1 1 1 1 2 3 3 74 71 12 157 219 11 11 17 18 1 36 47 4 5 l 1 6 9Män 0 G F 2 1 l 2 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 l 1 1 l 1 1 1 1 9 1 10 10 4 3 7 7 2 2 2 1 l 1 1 1 3 4 1 1 1 1 1 l 3 3 6 7 5 5 15 5 2 22 27
Teckenförklaring se bilaga 111. Undersökningspopulationen inom SKOGS fördelad på kön, civilstånd, ålder och klasser enligt assistenernas bedömning.
1 Män
KWnnor
0 G F 2 () (i F 2 22)() G F
0—4 5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 1 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 75—79 80(
o—Nawan—unooooooo— I—I—lI—l woowwwaxax
waax
___-|_-
.— N-Ä-PWNIN
10 15 17 19 26 21 12
10
Sununa 66 77 3 146
11 157
6 Män
Kvinnor
OGFZOGFZZZOGFZOGFZZZOG
0—4 5—9 10—14 15—19 3 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 75—79 804i
,.-
NU)
3Män 2 220 G F
Kvinnor
ZOGF
2 Män
.—
waist—) bow-b&b) Umm-åhh)
ON bälg»—
2 24 62 l 8 Män
N
7 Män Kvinnor
NU) Nb)
. Kvinnor 4 Män Kvinnor 5 Män Kvinnor OGFZZZOGFZOGFZZZOGFZOGFZEZ
18 18 34 20 20 37 l 1 l i 14 14 29 l l 2 2 3 1 12 12 21 2 2 2 i 3 2 5 9 3 3 3 3 3 3 i 4 14 18 18 1 1 2 2 3 1 1 2 2 1 10 10 11 1 2 3 3 1 8 9 9 1 1 1 l 4 5 5 10 10 10 l l l 6 1 7 7 2 2 2 5 5 5 2 2 2 2 2 2 4 4 4 1 l 1 1 6 7 7 2 2 2 l 1 l 1 3 1 5 6 2 2 2 2 1 3 3 1 1 l l 1 1 1 1 1 74 70 5 149 212 3 3 9 10 19 22 6 11 1 18 18 9 Mån 0 G F 2 3 3 5 3 3 3 2 2 2 l 1 1 3 3 6 l 1 1 1 2 3 l 4 6 1 l 5 2 7 8 2 2 2 3 l 4 2 3 5 9 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 l 1 2 2 2 1 1 1 1 l 1 1 1 1 1 l 1 2 2 2 1 1 1 14 9 23 30 5 l 6 9 7 6 22 28 1 Teckenförklaring se bilaga 1 11. Undersökningspopulationen inom AC fördelad på kön, civilstånd, ålder och klasser enligt assistenternas bedömning.
1 Män KWnnor 2 Mån KWnnor 3 Mån "0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2
0—4 6 5—9 13 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 2 3 70—74 1 2 75—79 1 1 2 3 3 8
uAainooxn—ah ...—.xsmaxxiqu .— v—Nåmo oo _- ... ...
1»wa
80( Sununa 44 41 1 86 2 3 1 6 92 3
2 13 1 1 14 35 1 36
6 Män KWnnor 7 Män Känner 8 Mån 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2
0—4 5—9 10—14 15—19 1 20—24 25—29 1 l 1 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 75—79 804:
Smnma 1 l l
Kvinnor 4 Män Kvinnor 5 Män Kvinnor 'OGFZZEOGFEOGFZZEOGFZOGF222 ? 9 9 15 ' 6 6 19 1 8 8 15 8 8 13 2 1 3 5 4 4 6 1 1 1 1 8 9 9 5 5 5 7 7 7 3 3 3 3 3 3 3 1 4 4 1 3 4 4 2 2 2 1 1 2 3 1 l 1 1 1 2 2 l 1 1 l 1 1 1 1 1 1 l 1 35 40 4 79115 6 6 6 9 Män Kvinnor 0 G F 2 0 G F 23 232 4 4 4 1 1 l 1 2 1 1 1 1 1 1 1 2 l 2 3 5 1 6 9
Teckenförklaring se bilaga 111. 1 Undersökningspopulationen inom Z fördelad på kön, civilstånd, ålder och klasser enligt assistenternas bedömning.
1 Män Kvinnor 2 Män Kvinnor 3 Män
() G F 2 () G F 2 EZIC) G F 2 () () F 2) 223() G F 2
0—4 15 15 1 5—9 29 291 10—14 11 11 15—19 7 7 7 2 2 20—24 9 9 9 2 2 25—29 16 1 17 17 30—34 10 6 16 16 35—39 11 14 25 25 40—44 5 8 2 15 15 l l 1 45—49 13 3 16 1 l 2 18 2 2 2 50—54 4 9 2 15 1 1 16 2 1 3 3 55—59 5 7 1 13 1 1 14 2 2 2 60—64 1 5 6 l 1 7 2 l 3 l 1 4 l 1 65—69 5 5 5 3 3 4 10 l 1 11 1 1 70—74 1 1 2 2 l 5 2 8 1 2 3 11 1 1 75—79 1 l l 2 2 3 3 5 8051 2 3 2 7 7 Sununa 81 59 6 146 l 5 6 152 16 14 8 38 2 6 8 46 60 2 62
6 Män Kvinnor 7 Män Kvinnor 8 Män
0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2
0—4 5—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 75—79 804:
? sou 1975:100 1 1 |
Kvinnor 4 Män Kvinnor
5 Män
Kvinnor
"OGF_ZZZOGFZOGFZZZOGFZOGFZZZ
? 19 19 34 1 1 ]
12 512 12 411 1 1 i 5 516 2 2 2 2 4 110 1012 1 5 31911 3 3 3 ». 3 6 9 9 12 1212 1111 2 3 15 6 6 1 2 417 7 7 7 7 5 5 5 6 6 6 11 2 2 1 12 3 3 3 3 3 4 13 4 4 1 12 1 11 1 11 1 11 1 11 57 54 2113175 4 1 5 911 20 25 9Män Kvinnor m 0 G F 2 223 1 11 12 2 2 2 4 4 4 1 1 213 4 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 s 5 7 211015
Teckenförklaring se bilaga 111. Undersökningspopulationen inom KONC fördelad på kön, cibilstånd, ålder och klasser enligt assistensernas
bedömning.
1 Män Kvinnor 2 Män Kvinnor 3 Män 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2 0 G F 2 22 0 G F 2
o_4 5—9 10_14 15-19 20—24 2 25—29 1 30—34 3 35—39 1 40—44 2
1 1 2
.. ..
_WW—www _uaw—uww
45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 1 4 5 5 75—79 8051
Sunnna 13 13 1 27 1 1 28 1 4 5 5 16 16
NOtAUrN—ANN NOwUINH-b—wto
6 Män KWnnor 7 Män KWnnor 8 Män
cor-*ZOGFZZZOGFZOGI-2220ch
0—4 » 1 1 5—9 2 2 10—14
15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—74 75—79 80(
Kvinnor 4 Män Kvinnor 5 Män Kvinnor 1OGF2220GFZOGF2220GFZOGFZZZ 1 1 2 ; 1 1 3 E 1 1 4 1 ' 1 1 2 5 1 1 1 1 1 2 5 1 l 1 1 1 2 2 2 2 1 l l 2 2 2 1 1 l 3 3 3 1 1 l 1 2 3 4 2 1 3 3 l 1 1 1 1 1 l 1 1 714 2137 3 3 3 21 14 4" 9Män Kvinnor 0 G F 2 0 G 1— 2 22 1 1 2 l 1 3 1 1 1 2 2 2 1 1 1 l 1 1 1 1 1 12 1 1 1 1 * 2 1 3 6 4 4 2 13 7
Teckenförklaring se bilaga 111. Undersökningspopulationen inom KONC fördelat på kön, civilstånd, ålder och klasser enligt assistenternas bedömning
Bilaga 118 Fig. 3
Teckenförklaring:
tn' mixades"
Personer som sjalva aktivt bedriver renskötsel eller bitra'der dari.
Personer som tidigare bedrivit renskötsel men upphort darmed utan att övergå till annat stadigvarande vrke.
Fami 'emedlemmar till personer under 11) utan annat eget vrke. Familjemedlemmar till personer under (21 utan annat eget vrke.
Personer som någon gång under tiden 1965—71 bedrivit renskötsel men upphort darmed och som ägnar sig stadigvarande ät annat yrke.
Fam" 'emcdlummar till personer under (1) MED annat eget yrke. Fam” emedlemmar till personer under (21 MED annat eget yrke. emedlemmar personer under (51.
Personer som 1965—71 utgått ur befolkningen 1—8 ovan.
XXXV sxxxw
Mån 80 Kvinnor
8
momomo
. % Förut gifta
Linjemarkering avser familjemedlemmar. Punktmarkering avser personer som själva varit aktiva renskötare.
Bilaga 119 Fig. 4
80. Kvinnor " 80 Kvinnor
LOOLDOLD ln ("MNW—9 O
Teckenförklaring: 1. Personer som sjalva aktivt bedriver renskötsel eller bitrader dari.
2. Personer som tidigare bedrivit renskötsel men upphört darmed utan att övergå t annat stadigvarande yrke, 3. Fam'ljemedlemmar t'll personer under 11) utan annat eget vrke. Familjemedlemmar till personer under 12) utan annat eget yrke. Personer som någon gång under tiden 1965—71 bedrivit renskötsel men upphört darmed och som ägnar sig stadigvarande ät annat yrke. Fam'ljemedlemmar till personer under (11 MED annat eget vrke. Fam jemedlemmar till personer under (2) MED annat eget yrke.
sim”
_ Linjemarkering avser familjemedlemmar. Famliem8d|emmaf1l|1 personer UDdef 151. Punktmarkering avser personer som själva Personer som 1965—71 utgått ur befolkningen 1—8 ovan. varit aktiva renskötare_
cdrx'cxjoi
Bilaga 120 Fig. 5
Män 80 Kvinnor " ' Mån 80 Kvinnor Mån 80 Kvinnor
221883
Teckenförklaring: 1. Personer som sjalva aktivt bedriver renskötsel eller bitrader dari.
2. Personer som tidigare bedrivit renskötsel men upphört darmed utan att övergå 'Il annat stadigvarande yrke.
3. Fa emedlemmar personer under (1) utan annat eget yrke. 4, Fam medlemmar personer under (2) utan annat eget yrke.
5. Personer som någon gång under tiden 1965—71 bedrivit renskötsel men upphört darmed och som agnar sig stadigvarande åt annat yrke.
personal under (1) MED murat eget yrke. . % Förut gifta
Fam emedlemmart personer under (21 MED annat eget yrke. Linjemarkering avser familjemedlemmar.
Fam emedlemmar t personer under (51, Punktmarkering avser personer som själva Personer som 1965—71 utgått ur befolkningen 1—8 ovan. varit aktiva renskötare.
Fam cmcdlcmma- t
SOU1975:100 ei rx" co ai
Bilaga 12] Fig. 6
Teckenförklaring:
1. 2, v'u'i (ordade;
Personer som själva aktivt bedriver renskötsel eller biträder dari. Personer som tidigare bedrivit renskötsel men upphort därmed utan att övergå till annat stadigvarande yrke. Familjemedlemmar till personer under (i) utan annat eget yrke. Familjemedlemmar till personer under (2) utan annat eget yrke. Personer som någon gång under tiden 1965—71 bedrivit renskötsel
men upphört därmed och som ägnar sig stadigvarande åt annat yrke.
Fam' 'emedlemmar personer under (1) MED annat eget yrke. Familjemedlemmar personer under (2) MED annat eget yrke. Familjemedlemmar till personer under (5). Personer som 1965—71 utgått ur befolkningen 1—8 ovan.
Män
80 Kvinnor
|:] Ogifta % Gifta ' % Förut gifta
Linjemarkering avser fam” 'emedlemmar. Punktmarkering avser personer som själva varit aktiva renskötare.
Bilaga 122 Fig. 7
Män 80 Kvinnor Mån 80 _ Kvinnor innor Mån 80 Kvinnor
Teckenforklaring: 1. Personer som sjalva aktivt bedriver renskotsel eller bitrader dari.
2. Personer som tidigare bedrivit renskotsel men upphort darmed utan att overgä till annat stadigvarande yrke.
3. Familjemedlemmar t'l personer under (1) utan annat eget yrke. 4. Familjemedlemmar t personer under (2) utan annat eget yrke. 5. Personer som någon gång under tiden 1965—71 bedrivit renskotsel
men upphort darmed och som agnar sig stadigvarande åt annat yrke. / .. . . %% Forut gifta
Familjemedlemmar t' personer under (1) MED annat eget yrke. Fami 'emedlemmar till personer under (2) MED annat eget yrke. Linjemarkering avser famjjiemedlemmar'
emedlemmar ti personer under (5). Punktmarkering avser personer som själva Personer som 1965—71 utgått ur befolkningen 1—8 ovan. varit aktiva renskötare.
Bilaga 123 Fig. 8
Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor
Kvinnor Män
nun txxxv axx-
,. "Måäe x.:
Teckenförklaring: 1. Personer som själva aktivt bedriver renskötsel eller biträder däri.
2. Personer som tidigare bedrivit renskötsel men upphört därmed utan att övergå till annat stadigvarande yrke. 3. Familjemedlemmar till personer under (1) utan annat eget yrke. 4. Fam jemedlemmar till personer under (2) utan annat eget yrke. 5. Personer som någon gång under tiden 1965—71 bedrivit renskötsel
men upphört därmed och som ägnar sig stadigvarande åt annat yrke. / j_ . Familjemedlemmar till personer under (1) MED annat eget yrke. . %% FOfUt Q'fta
6 7 Familjemedlemmar till personer under (2) MED annat eget yrke. Linjemarkering avser fam emedlemmar. 8- Familjemedlemmar till personer under (5). Punktmarkering avser personer som själva 9 Personer som 1965—71 utgått ur befolkningen 1—8 ovan. varit aktiva renskötare.
Bilaga [24 Fig. 9
Kvinnor
. % Förut gifta
Linjemarkering avser familjemedlemmar. Punktmarkering avser personer som själva varit aktiva renskötare.
S()L11975:100 Bilaga 125 Fig. 13
i
A resp kvinnor N==463 % Överskott av män 1972
Kvinnor
Män
..WU—
///
Bilaga 126 Fig. 14
Män Kvinnor
1972 N=836
% Överskott av män resp. kvrnnor
_WM
V////////// —7//////////
, Kvinnor %- ' %— 1958 N=1125 / 5 4 3 2 1 1 2 3 4 5 /
Bilaga 127 Fig. 15
1972 N=227
7 Överskott av män % resp kvinnor
i Män ' Kvinnor
_ 7///////////////. _ %— 2 3 4
Kvinnor
1958 N = 272
Bilaga 128 Fig. 16
Mån
-% _%
_WM _/;.
Kvinnor
1972 N= 398 . Överskott av mål ' resp kvinnor
Bilaga 129 Fig. 17
Män Kvinnor
1972 N=488
V / _ .Överikott av män _m 50 _ resp. VlnnOr _WM _W/f/A 40
| sou1975:100 Bilaga] 219
Män Kvinnor
&
l
% tl||
xt
!|
'///A
Kvinnor Män 5555; Kvinnor
$'% (5 & &. U..) Q 3! QQ N
% Förut gifta
antal personer
SOU19751100 Bilaga 131 Fig. 19
100
90 80 70 60
soi.
| 40 : | | 30 |. . "
'. 10 3. * ' ' 's
___-__
[ . B n 1 2 3 4 5 6 7 8 910111213141516171819202122232425262728293031323334353637383940414243444546474849 y r
Teckenförklaring
-- 1972
Byarnas namn framgår av bilaga 50
antal personer
130 120
Bilaga 132 Fig. 20
110 100
90 80 70 60 50 40 30 20 10
1 2 3 4 5 6 7 8 910111213141516171819202122232425262728293031323334353637383940414243444546474849
Teckenförklaring _ 1965
-- 1972
Byarnas namn framgår av bilaga 50
Bilaga 133 Fig. 21
antal personer
1 2 3 4 5 6 7 8 9101112131415161718192021222324252627282930313233343536373839404142434445 464748
-- 1972
Byarnas namn framgår av bilaga 50
By nr
Bilaga 134 Fig. 23
77/ % 23 % _513/ ////// / 45/ ”
_r/fsor' . ”mi
Tabell 21 De renskötande hushållen 1965 och 1972 fördelade på kön, civilstånd och större åldersgrupper. (Bilaga 135)
Distrikt Ålder
BDN 0—14 15—29 30—44 45—54
60—
Summa BDS 0—14 15—29 30—44 45—59 60—
Sumnm
AC 0—14 15—29 30—44 45—49 60—
Summa
Z 0—14
15429 30—44 45—59 60—
Sumnm
Män
1965 og
119 113 71 29 16
348
42 63 44 15
7
171
29 20 24 7 1 81 32 43 37 17
1972 og
89 112 55 34 17
307
35 56 37 21
6
155
26 21 17 14 78 44 37 26 24
1965 g
46 68 53
169
23 34 23 80 19 12 11 44 21 23 13 59
1972 g &
44 57 30
134
27 31 21 79 17 18 43 28 18 16 63
1965
'—
1972
1 NMM %
Samtliga
1965
119 115 118 97 75 524
42 63 67 50 37
259
29 22 43 19 17
130
32 45 59 40 21
1972
89 115 99 93 54
450
35 56 64 52 31
238
26 21 34 32
122
44 38 56 45 23
Kvinnor
1965 og
124 74 11
8 1
218
54 41
104
25 10 37 36 22 64
1972 08
81 88 9 6 5
189
43 40 93 23 13 39 44
WVN N
1965 g
19 53 69 28
169
7 23 38 12
80
17 13
44
15 15 21 60
1972 g
28 40 50 19
137
31 35
80
21 10 43 23 19 10 61
1965
4
27 31
20 29
10 11
[x
1972
8 21
30
10 15
_iv—iMxrj O
Sannhga 1965 1972
124 81 93 117 64 49 81 64 56 45
418 356
54 43 48 45 29 40 47 41 35 19
213 188
25 23 17 18 19 23 14 10 17 12 92 86 36 44 37 35 20 28 24 24 16 15
133 146
1965
Båda könen
Samtliga
243 208 182 178 131 942
96
1972
170 232 148 157
99
806
78
111 101 96 104
97 72
472
54 39 62 33 34
222
68 82 79 64 37
93 50
426
49 39 57 42 21
208
88 73 84 69 38
Kvinnor Båda könen
1972. Samtliga 1965 1972 1965 1972 Samtliga Samtliga fg 1965 1972 og og fg fg 1965 1972 1965 1972
57 49 59 53 59 53 116 102 62 53 25 35 43 55 105 108 63 59 3 2 34 97 93
41 39 2 20 69 59 34 24 2 21 60 45
224 91 183 447 407
3 16 9 15 26 22 8 20 13 14 12 21 4 10 6
44 84 71
Tabell 22 Den renskötande hushållen efter storlek och ålderssammansättning, distriktsvis 1965 och 1972. (Bilaga 136) Hushål- Åldeissam- BDN BDS AC Z SKOGS KONC HUSH PERS lens mansättning stor— lck 16— 0—15 65 72 65 72 65 72 65 72 65 72 65 72 65 72 65 72
l 1 0 24 48 18 22 19 19 27 26 14 17 8 6110138 110 138 2 1 1 1 2 2 1 2 0 39 33 31 24 16 19 15 21 27 23 3 5131125 266 252 3 1 2 1 1 2 2 1 11 19 12 14 7 1 7 10 9 5 2 2 48 51 3 0 33 24 13 17 7 5 11 6 12 7 3 3 79 62 381 345 4 1 3 1 1 2 2 15 14 6 9 9 6 7 10 14 19 2 1 53 59 3 1 8 5 4 1 1 4 4 4 2 7 2 2 21 23 4 0 18 16 10 7 2 1 5 9 8 8 1 44 41 472 496 5 2 3 13 9 4 3 3 7 9 7 5 6 34 32 3 2 5 3 2 2 3 4 1 3 3 1 14 13 4 1 7 7 3 5 2 1 1 3 2 1 17 15 5 0 12 5 7 7 1 2 6 1 7 2 1 33 18 490 390 6 2 4 6 2 2 1 1 5 3 11 9 3 3 4 1 1 3 1 1 8 3 4 2 6 1 2 3 1 1 2 1 1 12 6 5 1 5 3 3 1 1 3 3 1 2 1 14 9 6 O 1 9 1 2 1 3 3 2 1 8 15 318 252 7 2 5 2 4 2 1 1 1 2 6 7 3 4 1 2 1 1 2 4 3 4 3 1 1 1 1 1 3 2 5 2 3 3 2 2 1 1 1 1 7 7 6 1 3 4 1 2 1 1 5 7 7 0 1 1 2 2 2 4 189 210 8 2 6 1 1 1 1 5 3 5 2 1 1 1 8 2 7 1 1 1 8 0 2 1 1 2 6 2 2 1 3 4 4 3 1 4 136 48 9 4 5 1 l 1 1 7 2 1 1 8 1 l 1 2 9 0 1 1 5 4 1 1 3 6 1 1 2 7 2 2 45 45 10 2 8 l 1 4 6 1 1 7 3 1 1 8 2 1 1 2 10 0 1 1 5 5 l 1 10 60 11 7 4 1 1 1 1 10 1 1 6 5 1 1 4 7 1 1 2 44 22 12 11 l 1 1 7 5 1 1 6 6 1 1 4 8 1 1 36 12
Summa 235 226 132 127 76 72 104 111 123 114 26 23 696 673 2497 2270
% av totala antalet hus- håll inom distriktet
BDN 808 N = 235 132
AC 76 1965
Z
SKOGS KONC
104 123 26
BDN 226
BDS 127
AC 72 1972
2 111
._i_Distrikt
SKOGS KONC 114 23
Bilaga 137 Fig. 25 228 Bilaga 1 SOU l975:lOO
Bilaga 138 Fig. 26
Procent av äktenskap ingångna 1940—65 resp 1946—71
N1965=112 N1972= 91
30 20
10
1 2 3 4 BDN
SKOGS
N1965=32 N1972=34
Teckenförklaring
Avser materialet från 1965 års undersökning D 1. Aktenskap ingångna 1940—45
2. " 1946—50 3. " 1951 —55 4. " 1956-65
Avser material i Umeåundersökningen 1. Aktenskap ingångna 1946—51
2. " 1952—56 3. " 1957—61 4. " 1962—71
Avgränsning av den renskötande befolkningen inom Västerbottens län
Bakgrund
Erfarenheter från tidigare undersökningar rörande samerna visar att avgränsningen av populationen ofta är förenad med stora svårigheter (Johansson, 1973). Vid planeringen av befolkningsstudien avseende den renskötande befolkningen befanns det angeläget att närmare fästa uppmärksamheten på detta förhållande.
Syfte
Att studera överensstämmelse mellan olika kategoricrs avgränsning av den renskötande befolkningen i Västerbottens län.
Metod
Utgångspunkt för kartläggning av den renskötande befolkningen var renlängderna för tiden 1965—1971. Dessa uppgifter har kompletterats med data från församlingsböckerna om den kompletta födelsefamiljen och den egna familjen. [den särskilda undersökningen i Västerbotten har uppgifterna från renlängderna förts över på kort. Olika färger har använts för sterbhus och övriga. Sterbhuskorten har kompletterats med uppgifter om sterbhusdelägarna från domsagorna. Därefter har för varje sterbhus- ägare upprättats ett nytt personkort. Samtliga kort har också komplette- rats med uppgifter om på vilken fastighet vederbörande varit mantalsskri- ven 1971. Fastighetsnumren har hämtats från länsstyrelsernas person- register. Med ledning av fastighetsnumren har listning av samtliga personer mantalsskrivna 1971 på fastigheterna utförts. Uppgifterna har insamlats från länsstyrelsernas databand. Slutligen har även datalistornas uppgifter kompletterats med uppgifter från pastorsexpeditionernas per- sonkort och församlingsböckerna beträffande den egna familjen. Följan— de sammanställning visar ett flödesschema över den något komplicerade insamlingsrutinen.
Med denna insamlingsmetod har för Västerbottens län ett stort antal personkort erhållits. Nämnas kan att totalt har inte mindre än 717 fastigheter varit med i insamlingen. Det totala arbetsmaterialet omfattade ca 3000 personer. Eftersom insamlingen gjordes bl.a. via mantalsskriv- ningsuppgifter fastighetsvis medtogs även många icke samer i materialet.
Hela detta material presenterades byvis för assistenterna vid lantbruks- nämndens rennäringsavdelning. Parallellt härmed presenterades materialet också för en slumpmässigt utvald person från respektive sameby som ingick i materialet. Samtliga bedömare hade att ta ställning till om en namngiven person kunde hänföras till den renskötande befolkningen eller ej. Den renskötande befolkningen skulle utgöras av den befolkning, som yrkesmässigt är sysselsatt i renskötseln eller som varit sysselsatt däri men ej stadigvarande övergått till annan verksamhet ävensom familjemedlem-
Bilaga 139 Fig. 27
Källa Data Lagring av data Renlängder 3 Namn ) lndividkort (Grön) [___—___] 1965—1971 Renantal (Röd)
Domsagor STBH Bouppteckningar Delägare Namn > lndividkort _— Länsstyrelsernas personregister-
kort 3 Fastighetsnr > lndividkort Föd.data (Grön) Civilstånd etc.
Listning av fastighetsnr
Länsstyrelsernas databand över Namn, föd.data lndividkort mantalsskrivn. 3 hemvist etc 3 (Grön) 1971
Pastorsexpedition Uppslag I personkort % förs. bok lndividkort (Grön)
Förs. bok
födelsebok etc. % Övr.fam.medl. > lndividkort
även utflytt.
Teckenförklaring
Visar på vilka data som hämtas ur resp. källa Visar på var data lagras under pågående insamling
—> Anger tidsföljden för olika arbetsmoment
(Grön) Hänvisar till olika arbetsblanketter (Röd)
Illustrerar hur populationen "växer" ju längre arbetet fortskrider
mar till dylika personer. Bedömarna skulle inte göra någon klassificering i dessa grupper utan endast ta ställning till om vederbörande tillhörde den renskötande befolkningen eller ej.
Resultat
Det slutliga resultatet blev att 473 personer kom att av någon bedömare hänföras till den renskötande befolkningen. De resultat som redovisas avser dessa 473 personer. Nedanstående tabell visar assistenternas och de övriga bedömarnas resultat.
Tabell 29. Den renskötande befolkningen i Västerbottens län vid årsskiftet 1971—72 enligt olika bedömare.
Renskötande Tveksamma Icke renskötan- Summa befolkning fall de befolkning
Assistenternas bedömning 334 139 Övriga bedömare 44 7 7
Det framgår av tabellen att de övriga bedömarna har infört en tredje klass där tveksamma fall placeras. Vidare framgår att assistenterna bedömning av den renskötande befolkningens storlek väsentligt under- stiger de övriga bedömarnas. Överensstämmelsen i assistenternas och de övriga bedömarnas bedömningar kan studeras i tabell 30.
Tabell 30. Överensstämmelsen i assistenternas och de övriga bedömarnas klassifice- ning av den renskötande befolkningen i Västerbottens län vid årsskiftet 1971—72.
Assistenterna
Renskötande Icke renskötan— Summa befolkning de befolkning
Övriga Renskötande befolk- bedömare ning 323 124
Tveksamma fall 4 15 19 Icke renskötande
befolkning 7 0 7 Summa 334 139 47 3
Av tabell 30 framgår att båda bedömargrupperna är överens om 323 personer och att dessa ingår i den renskötande befolkningen. I relation till totala antalet är man således ense om ca 68 procent. Resterande 150 personer har man klassificerat olika. Som en liten kuriositet framgår att assistenterna ansett sju personer, vilka klassificeras som icke-renskötande befolkning av övriga bedömare, tillhöra den renskötande befolkningen.
För ytterligare jämförelser insamlades även uppgifter om medlemskap i byarna. Totalt upptogs 172 personer som medlemmar samt 72 personer som familjemedlemmar till dessa. Nedanstående tabeller visar hur dessa enligt klassificeringarna placera- des av olika bedömare.
Tabell 3l. Medlemmar i Västerbottens läns samebyar klassificerade efter olika bedömare.
Assistenterna
Renskötande Icke renskötan- Summa befolkning de befolkning
Övriga Renskötande befolk- bedömare ning 155 12 Tveksamma fall 2 2 Icke renskötande befolkning 3 3
Summa l58 14 172
Tabellen visar att bedömarna är överens om att 155 personer av samtliga 172 medlemmar bör räknas till den renskötande befolkningen. Överensstämmelse erhålles således i ca 90 procent av fallen.
Tabell 32 Personer angivna som familjemedlemmar till medlemmar i Västerbottens läns samebyar klassificerade efter olika bedömare.
Assistenterna
Renskötande Icke renskötan- Summa befolkning de befolkning
Övriga Renskötande befolk- bedömare 'ning 63 Tveksamma fall Icke renskötande befolkning
Summa 63 72
Som framgår av tabell 32 är båda bedömargrupperna överens om att 63 av de 72 familjemedlemmarna tillhör den renskötande befolkningen. Detta innebär en överensstämmelse till ungefär 86 procent vilket således är något lägre än vad medlemmarna beträffar.
Fig. 28 Bedömargrup- pemas klassificering av den renskötande befolk- ningen. Överensstäm- melse mellan grupperna i procent av respektive medlemskategori.
Tabell 33, Personer som ej upptagits på medlemsförteckningarna fördelade efter olika bedömare,
A ssistente rna
Renskötande Icke renskötan- Summa befolkning de befolkning
Övriga Renskötande befolk- bedömare ning 105 106
Tveksamma fall 4 10
Icke renskötande befolkning
Summa
Av tabell 33 framgår att båda grupperna är överens om att 105 av de 229 personerna, eller ca 46 procent, är att hänföra till den renskötande befolkningen. Assistenterna har för övrigt klassificerat knappt hälften av dessa i den renskötande befolkningen, medan övriga bedömare tagit med drygt 90 procent. Överensstämmelsen mellan de båda bedömargrupperna avseende medlemmar, familjemedlemmar och övriga icke medlemmar kan sammanfattas i följande figur.
90 ' Teckenförklaring
// Upptagna som medlemmar 80 i sameby. N = 172 Upptagna som familje- medlemmar till medlem i sameby. N = 72
70 60 __ Ovriga. N = 229 50
40
30
20
10
Det syns av figuren att överensstämmelsen mellan bedömargruppernas klassificering av medlemmarna och deras i förteckningarna upptagna familjemedlemmar är stor. När det gäller personer som ej är upptagna i medlemsförteckningarna går meningarna starkt isär.
Diskussion av resultaten
Resultaten visar tydligt ett par förhållanden. För det första att assistenternas bedömning, mer än i de övrigas, tycks vara starkare knuten till föreställningen att antingen skall man räknas till den renskötande befolkningen eller inte. De övriga bedömarna inför spontant en mellan- grupp där man placerar några gränsfall. Anledningen till denna, visserligen inte särskilt omfattande, men ändock skillnad kan man förmodligen finna i olika syn på rennäringen. Assistenternas bedömning grundas troligen på en mera företagsekonomisk syn på renskötseln där tradition osv. kanske inte får samma rum som i de övriga bedömarnas bedömning. Dessa har en bindning av emotionell art till rennäringen och till människorna i och kring näringen. Detta återspeglas i att man dels innesluter fler iden renskötande befolkningen, dels drar en mjuk och töjbar gräns kring denna befolkning och tillåter en mellangrupp att uppstå. För det andra framgår att man är relativt ense om en kärna i den renskötande befolkningen bestående av de personer som upptages i medlemsförteck- ningarna. När det emellertid gäller befolkningen utanför denna kärna går däremot klassificeringarna starkt isär. Slutsatsen bör vara att assistenter- nas bedömning delvis sker mot bakgrund av ett annat sammanhang än övriga bedömares.
Bilaga I 40 Fig. 29
BDN SKOGS+ KONC
Teckenförklaring
& Population 1972 enligt Umeåundersökningen
[: Population 1972 i Umeåmaterialet efter 1958 års definition
Population 1972 i Umeåmaterialet efter 1965 års definition
Bilaga 2 Den icke renskötande samebefolkningen i Sverige
Storlek. Sammansättning och geografisk utbredning 1973
Av Henning Johansson
Förord
Detta arbete har varit möjligt att genomföra tack vare många insatser från personal vid så gott som hälften av landets pastorsexpeditioner. Bland dessa vill jag särskilt omnämna f. kyrkoherden i Vittangi församling i Luleå stift, Sigvard Andersson, som i undersökningens inledningsskede aktivt bidrog till att en fungerande insamlingsrutin kunde upprättas.
Det omfattande och tålamodsprövande insamlingsarbetet har genom- förts huvudsakligen av fil. kand. Anita Salomonsson-Lundberg. Material från Jämtland har av fil. lic. Anders Lööv välvilligt ställts till undersök- ningens förfogande. För databehandlingen har Mats Hamrén svarat. Utskrift av rapporten har utförts av Carin Fils och Birgitta Lindgren. Fortlöpande vetenskaplig handledning har erhållits från professor Sten Henrysson och docent Egil Johansson.
Till alla dessa riktas ett varmt tack.
Henning Johansson
Denna undersökning har utförts på uppdrag av Sameutredningen. Avsikten med föreliggande rapport är dels att beskriva den icke renskötande befolkning på vilken delar av en särskilt avrapporterad intervjuundersökning baserats (Johansson, H. 1975), dels att studera flyttningarna inom denna population.
Bakgrund
På senare år har man ibland från samiskt håll framhållit att det vimlar av forskare som undersöker samerna. Den som är intresserad av empiriska forskningsresultat inom beteendevetenskaperna och andra samhällsveten- skaper blir därför kanske något konfunderad över den begränsade vetenskapliga produktion som finns. En förklaring härtill är emellertid att den tidigare forskningen volymmässigt varit företrädesvis av etnologisk, etnografisk eller antropologisk karaktär. Den forskning som finns inom samhällsvetenskaperna är också oftast begränsad till en mindre del av den samiska befolkningen — den renskötande. Även i fråga om den renskötan- de befolkningen har forskningen oftast varit begränsad, t. ex. geografiskt till enstaka samebyar eller till husbönderna i byarna. Vad beträffar den icke renskötande samebefolkningen måste man konstatera att det knappast finns någon forskning som direkt sysslat med denna grupp. Detta beror troligen mindre på forskarnas bristande intresse för denna grupp än på de praktiska svårigheter som sammanhänger med att över huvud taget få fram nödvändiga uppgifter om befolkningen för att t. ex. kunna göra slumpmässiga urval. När sameutredningen efterfrågade en undersökning rörande bl. a. medlemskap i sameby och inställning till vissa språk- och skolfrågor även bland samer utanför renskötseln framstod det därför nödvändigt att göra en särskild befolkningsunder- sökning. Tidigare har redan en rapport rörande den renskötande befolkningen publicerats (Johansson, H., 1974). Föreliggande rapport kompletterar således den tidigare rapporten med den icke renskötande befolkning som den för båda rapporter gemensamma utgångspunkten ger.
Syfte
Syftet med undersökningen är att beskriva den icke renskötande samebefolkning som erhålles med utgångspunkt i den renskötande befolkning som tidigare beskrivits i en särskild rapport (Johansson, H., 1974) och att ge en bild av denna icke renskötande befolknings geografiska utbredning och dess flyttningar.
Metod
Utgångspunkten för registrering av den renskötande befolkningen var renlängderna för åren 1965—1971. Renlängdernas uppgifter komplettera— des med data från församlingsböckerna och kompletteringarna bestod i att för varje person som under ifrågavarande tid upptagits på renlängd inhämtades fullständiga uppgifter om vederbörandes egen familj. Vidare upptecknades ifrågavarande persons födelsefamilj. Detta material har även utgjort grunden för den befolkning som denna rapport behandlar. Personerna i den kompletta egna och födelsefamiljen har systematiskt följts upp till den 31 december 1973. Uppföljningen har bestått i att uppgifter om eventuella giftermål, födslar, skilsmässor, dödsfall eller
flyttningar insamlats. Detta har skett dels genom personliga besök vid pastorsexpeditioner, dels genom blanketter som per post tillställts expeditionerna. För Jämtlands län har också ett av Anders Lööv vid institutionen för allmän och jämförande etnografi i Uppsala insamlat material använts. Jämtlandsmaterialet har omarbetats för att bli jämför- bart med det nordligare materialet. Endast en viss olikhet föreligger i fråga om flyttningarna. Detta behandlas i samband med att flyttningarna redovisas.
Denna insamlingsteknik har medfört att uppgifter om totalt ca 25 000 personer utspridda över hela landet, och i vissa fall även i utlandet, insamlats. Genom tillvägagångssättet att gå tillbaks till födelsefamiljen och därefter följa utvecklingen framåt i tiden har det varit oundvikligt att insamla uppgifter även om personer som i dagsläget ej längre är i livet. Av det totala materialet var drygt 15 000 i livet den 31 december 1973. Härav har ca 2 400 tidigare inräknats i den renskötande befolkningen. Det slutliga antalet icke renskötande samer som levde den 31 december 1973 och redovisas i denna rapport är 12 930. I denna samebefolkning har således medräknats personer som ej inräknats i den renskötande befolkningen (se bilaga 3) som redovisats i den särskilda rapporten men som uppfyller ett av följande villkor:
1. Som själv är upptagen på någon renlängd under tiden 1965—1971. (Dock ej person om vilken det i renlängden framgår att vederbörande räknas som icke-same).
. Själv är ättling i rakt nedstigande led till person som 1965—1971 är upptagen på någon renlängd. . Själv är förälder till person som 1965—1971 upptagits på någon renlängd. . Själv är ättlingi rakt nedstigande led till person under 3. . Själv är make/maka till person Linder 1—4.
Beträffande den femte punkten bör observeras att även icke-same som gift sig med same medräknats. Om äktenskapet emellertid upplösts har icke-samen avförts från populationen. Eventuella barn har dock även fortsättningsvis medräknats.
Resultat
Resultaten avser genomgående de förhållanden som gällde den 31 december 1973. När annat i enstaka fall gäller anges detta i texten eller i anslutning till tabeller eller figurer.
Betraktar man den erhållna icke renskötande befolkningen framgår det att den är utspridd över hela landet. Härutöver är även 14 andra länder berörda. Följande tabell visar översiktligt populationens utbredning.
Av tabell 1 framgår att populationen finns inom samtliga län i landet. Det största antalet finns inom Norrbottens län som ensamt har ca 47 %av hela populationen. För Västerbottens län är motsvarande andel l7 %, Stockholms län 9 % och Jämtlands län 7 %. Totalt finns 3 765 personer
Tabell ]. Populationens fördelning på olika länder samt län inom Sverige.
Stockholms län 1 179 Västernorrlands län Uppsala län 183 Jämtlands län Södermanlands län 178 Västerbottens län Östergötlands län 126 Norrbottens län Jönköpings län 71 Sjömanshus Kronobergs län 26 Okänd vistelseort Kalmar län 54 Norge Gotlands län 39 Danmark Blekinge län 19 Finland Kristianstads län 26 Holland Malmöhus län 131 Västtyskland Hallands län 17 Frankrike Göteborgs och Bohus län 161 Schweiz Älvsborgs län 75 Italien Skaraborgs län 74 England Värmlands län 72 Liberia Örebro län 176 Kanada Västmanlands län 161 USA Kopparbergs län 231 Australien Gävleborgs län 202 Brasilien
Totalt
b—ll—l WMOOUINV—walkxl
utanför Norrbotten, Västerbotten och Jämtland. Kartan på nästa sida visar en koncentrerad bild av befolkningens utbredning. Principerna för kommunangivelserna framgår av bilaga 4.
Tabell 2 visar kommuner med fler än 50 personer ur populationen. Övriga kommuner med någon person ur populationen framgår av bilaga 1.
Tabell 2. Kommuner i Sverige med fler än 50 personer ur populationen.
Kiruna 1 678 Sundsvall Gällivare 1 445 Göteborg Arvidsjaur 570 Åre Jokkmokk 569 Älvsbyn Storuman 441 Härjedalen Luleå 437 Västerås Stockholm 433 Botkyrka Arjeplog 391 Haninge Norsjö 389 Kalix Boden 330 Södertälje Umeå 304 Åsele Östersund 288 Upplands Väsby Skellefteå 257 Berg Vilhelmina 242 Sollentuna Pajala 231 Nyköping Sorsele 223 Falun Strömsund 175 Gävle Piteå 171 Ludvika Lycksele 166 Sandviken Krokom 159 Karlskoga Örnsköldsvik 158 Norrköping Uppsala 127 Järfälla
Totalt
Dep. of Educ. University of Umeå 1975. Icke renskötande samer Den 31-12-1973.
Beteckningar: Skala 1: 7000000 B= Nuv. kom. 1mm2 = 5 ind
Hela riket
D Okänd vistelseort
D Sjömanshus samt Norden förutom Sverige
Cl Nord- och Sydamerika
I] Afrika och Australien
Tabell 3. Populationens fördelning på kommuner med fler resp. färre än 50 personer ur populationen, samt utrikes bosatta eller med okänd bostadsort.
Bosatta inom kommun med minst 10 815 50 personer ur populationen Bosatta inom kommun med mindre 1 977 än 50 personer ur populationen Bosatta utomlands 111 Sjömanshus eller okänd bostadsort 27
Totalt 1 2 93 0
Som framgår av tabell 2 finns över 80 % av populationen inom de 44 kommuner som medtagits i tabellen. De övriga inom landet boende fördelar sig på 183 kommuner med omfattning enligt bilaga 1. Totalt har således 227 av landets samtliga 278 kommuner, eller drygt 80 %, någon person ur ifrågavarande population. Sammanfattningsvis kan populatio— nens bosättningsorter anges med tabell 3.
Varje person i undersökningspopulationen har åsatts en uppgift om ursprungsbyn. Denna uppgift har därefter även tillförts barn, barnbarn osv. Härigenom har man möjlighet att få en översiktlig bild av den ursprungliga geografiska förankringen. Tabell 4 återger undersöknings- populationen fördelad på län efter ursprungsbyn.
Som synes har 63 % av undersökningspopulationen någon anknytning till samebyarna inom Norrbottens län, medan 25 % har anknytning till Västerbotten och 12 % till Jämtland. Av undersökningspopulationen i Norrbotten kan ca 57 % hänföras till skogssamebyarna. I Västerbotten är motsvarande andel ca 30 %.
Civilstånd, ålder och kön
Undersökningspopulationens fördelning på civilstånd, ålder och kön framgår av figur 1.
Figur 1 har som synes ett utpräglat pyramidalt utseende. Detta innebär således att antalet i de yngre åldrarna är relativt stort och att antalet personer minskar successivt när man går högre upp i åldrarna. Vad avser den renskötande befolkningen har tidigare konstaterats att civilståndsför—
Tabell 4. Undersökningspopulationens fördelning på län efter ursprungssameby.
Län Antal Procent
Norrbotten 8 104 63 Västerbotten 3 255 25 Jämtland” 1 571 12
Totalt 12 930 100
” Här inräknas även Kopparbergs län.
Kvinnor
700 600 500 400 300 200 100 100 200 300 400 500 600 700
|:] Ogifta % Gifta ; Förut gifta
delningen är mycket sned (Johansson, H., 1974). Det är därför intressant att jämföra figur 1 med figur 2 som avser den renskötande befolkningen enligt den tidigare rapporten. Det framgår klart att den mycket sneda civilstånds— och åldersfördelning som finns i den renskötande befolk- ningen inte föreligger inom den icke renskötande samebefolkningen.
I tabell 5 jämföres andelen ogifta i figur 1 för valda åldersgrupper med motsvarande värden för hela rikets befolkning.
Inom undersökningspopulationen är andelen ogifta något högre än för hela riket. Detta gäller för männen speciellt i åldern 25—34 år medan
Kvinnor
///////| %%)? ////|
7/////////////_ W.—
140 120100 80 60 40 20 40 60 80 100 120 140
Figur ]. Undersöknings- populationens ålders-, köns- och civilståndsför- delning, N = 12 930.
Figur 2. Den renskö- tande befolkningens ålders-, köns- och civil- ståndsfördelning. (Källa: Johansson, H.
:] Ogifta % Gifta 1555 5552 Förut gifta 1974).
Tabell 5. Andelen ogifta (i %) inom undersökningspopulationen enligt figur 1 och rikets befolkning.
Ålder Hela riket Undersökningspopulationen
Män Kvinnor Män Kvinnor
15—19 100 98 100 99 20—24 88 68 90 78 25—29 46 26 56 35 30—34 22 12 32 20 35—39 16 8 19 15
” Källa SCB l974z4.
största skillnaden för kvinnorna finns i åldern 20—24 år. Vad avser rikets hela befolkning är emellertid andelen ogifta upp till 30—årsåldern mindre bland utländska medborgare i Sverige än bland svenska medborgare. Detta innebär att om man ej tar hänsyn till utländska medborgare kommer skillnaderna mellan rikets övriga befolkning och undersöknings- populationen i tabell 5 att minska. För exempelvis åldern 20—24 år blir andelen ogifta män för hela riket 90,5 % och andelen ogifta kvinnor 73,8 %. Antalet kvinnor per 1 000 män är för rikets hela befolkning 1 009 (SCB 197417) mot 1 011 i undersökningspopulationen. Även här är således överensstämmelsen mellan rikets befolkning i övrigt och undersökningspopulationen god.
Ålderspyramidens utseende återspeglas också i ett högt allmänt födelsetal. Detta är för undersökningspopulationen 16,17 0/00 medan riket som helhet har 13,49 0/oo. Det allmänna födelsetalet är ett ungefärligt mått på nativiteten vilken alltså är högre för undersöknings- populationen än för hela riket. För den renskötande populationen var motsvarande tal 11 0/00 om man gjorde uträkningen i förhållande till den mera ”normalt” åldersfördelade manliga befolkningen. Medelvigsel- åldern för första gången vigda framgår av tabell 6.
Av tabell 6 framgår att undersökningspopulationen även i detta avseende i betydligt mindre grad än den renskötande befolkningen avviker från riksgenomsnittet.
Tabell 6. Medelvigselålder och differens i vigselålder för första gången vigda i rikets hela befolkning, den renskötande befolkningen och undersökningspopulationen.
Hela riket Undersöknings- Den renskötan— populationen de befolkningen
Medelvigselålder män 26,6 28,1 31,1 Medelvigselålder kvinnor 24,4 25,6 25,7 Differens 2,2 2,5 5,4
Mån ;; Kvinnor
Z//////// /////////////// ////////////////// ////_/ .
600 500 400 300 200 100 100 200 300 400 500 600 700
_JOgitta % Gifta Förut gifta
Den renskötande och den icke renskötande populationen sammantagna
Som ovan angivits har undersökningen av den renskötande befolkningen och den icke renskötande befolkningen haft en gemensam utgångspunkt. De båda undersökningarnas resultat kompletterar således varandra. I figur 3 har de båda populationerna sammanförts till en ålderspyramid.
Den renskötande befolkningens sneda civilstånds- och könsfördelning inverkar vid sammanslagningen så till vida att ett visst kvinnounderskott uppstår i totalpopulationen. Antalet kvinnor per 1 000 män blir efter sammanslagningen 962 vilket således ligger under värdet för hela riket. Vidare framgår att även andelen ogifta män ökar något. Som jämförelse till figur 3 kan det vara av intresse att något studera figur 4.
Som synes avviker formen på pyramiden i figur 3 väsentligt från åldersfördelningen för riket år 1970 i figur 4. Närmaste likhet finner man med pyramiderna från 1925 och 1950. Ser man framåt i tiden kommer den samiska populationen relativt sett således att öka snabbare än rikets övriga befolkning.
Genom att utgångspunkten för undersökningen togs i renlängder under ett begränsat antal år, 1965—1971, täcker figur 3 ej hela den samiska befolkning som skulle erhållas om man bearbetat samtliga renlängder och för tidigare år även lappbyindelningslängder för de områden där dessa förekommer. En sådan total undersökning kräver stora personella resurser och kan knappast göras utan tillgång till databasen i Haparanda. Föreliggande material och övriga undersökningar för sameutredningen ger dock möjlighet att göra en försiktig uppskattning av storleken på den befolkning en total undersökning kunde ge. 1 en tidigare rapport (Lööv, 1973) gjordes en total uppföljning av samtliga utflyttade och ättlingar till dessa från Tännäs sameby i Jämtlands län. Tidsperioden under vilken flyttningarna följdes var 1896—4972. Totalt erhölls 197 personer vilka
Figur 3. Den renskö- tande och icke renskö tan- de samebefolkningen sammantagna. N= 15 342.
60' 50 40 30 20 10 o/ooi10 20 30 40 50 60 50 40 30 20 100/00 10 20 30 40 50
1970
50 40 30 20 100/0010 20 30 40 50 50 40 30 20 10 o/oo10 20 30 40 50
Figur 4. Relativ ålders- fördelning för Sveriges befolkning vid valda tid- punkter. (Ka'lla: SCB 1972). var i livet vid årsskiftet 1972/73. Av dessa var en del aktiva i renskötsel inom andra samebyar men totalt l73 personer hänfördes till icke renskötande befolkning. Med den metodik som föreliggande undersök- ning tillämpat har sammanlagt 148 av de 173 personerna, eller ca 85 %, kommit med i undersökningspopulationen. Låter man denna andel representera även övriga samebyar skulle man vid en total undersökning få en samisk befolkning på 17 526 personer. Det finns dock anledning att antaga att flyttningarna från samebyarna startade tidigare i de sydligare delarna av renskötselområdet än längre norrut. Bl. a. visar vissa resultat i denna undersökning detta. Tar man hänsyn därtill kan man kanske
reducera den totala samebefolkningen enligt denna metod till ca 17 000 personer. Utgår man från detta och räknar med en årlig naturlig folkökning på ca 6 0/00 skulle man vid år 2000 i Sverige ha en samisk befolkning på ungefär 20 000 personer.
Flyttningar
För varje person som ingår i undersökningspopulationen har uppgifter om flyttningar över församlingsgränser insamlats. I den fortsatta fram- ställningen används några begrepp som närmare behöver förklaras. Med begrnnelsejörsamling (eller kommun) avses den församling resp. kom- mun varifrän första flyttning sker. Nuvarande församling (eller kommun) avser den församling eller kommun där personen i fråga var kyrkobokförd den 31 december 1973. Personer som aldrig flyttat har således begynnelseförsamling lika med nuvarandeförsamling. För ickeesamer som ingått äktenskap med någon i undersökningspopulationen har som begynnelseförsamling angivits den församling där vederbörande var kyrkobokförd vid äktenskapets ingående. Ingen hänsyn har tagits till vederbörandes eventuella tidigare flyttningar. Om äktenskapet har upplösts har icke—samen avförts från undersökningspopulationen. För barn och barnbarn etc. till perSOner som flyttat ut från samebyarna har som begynnelseförsamling angivits den församling där vederbörande är född. Begynnelseförsamlingen kan således ligga långt ifrån den sameby till vilken vederbörande har anknytning. Med ursprungsby avses den sameby till vilken vederbörande har anknytning. Barn till föräldrar med anknytning till olika samebyar har som ursprungsby erhållit den by där föräldrarna tillsammans varit bosatta efter ingående av äktenskap. I övriga fall har barnen i regel slumpmässigt hänförts till moderns eller faderns by. Undantag härifrån utgör de barn vilkas ena förälder varit icke-same. I dessa fall har som ursprungsby angivits sameförälderns ursprungsby.
Figur 5 visar registrerade första flyttningar med hänsyn till tidpunkten för utflyttningen och vederbörande persons ursprungslän.
l figur 5 ser man en tendens till att utflyttningen kommit igång tidigast från Jämtlands län, därefter från Västerbottens län och sist från Norrbottens län. De tre heldragna kurvorna återspeglar den manliga utflyttningen. För Jämtlands län har också en kurva lagts in för den kvinnliga utflyttningen. Det framgår att den kvinnliga kurvan ligger förskjuten något till vänster om den manliga vilket innebär att den kvinnliga utflyttningen varit tidigare än den manliga. Samma förskjutning mellan könen föreligger också inom de övriga länen även om kurvorna av läsbarhetsskäl inte redovisas i figuren. Kartorna1 i bilagorna 69—74 återspeglar i viss mån samma tendens. För varje distrikt har begynnelse- kommuner markerats för populationen. (För information om distriktens geografiska läge se bilaga 7.) Det framgår att relativt få personer med anknytning till det nordligaste distriktet har begynnelsekommuner utanför distriktet. Dessa personer är till största delen barn och barnbarn till utflyttade från samebyarna. Andelen sådana personer synes öka ju
1 De nämnda kartorna har inte av bl. a. kost- nadsskäl tagits med här men finns tillgängliga hos den pedagogiska institu- tionen vid universitetet i Umeå för den intressera- de.
Figur 5. Procentuell fördelning av registrerade första flyttningar efter ursprungslän och år för första flyttning.
Procent av antal första flyttningar
..,l
Norrbotten män _ — _ ' Västerbotten män
- ------ Jämtland män u...... Jämtland kvinnor
.__,......;/'_ n.. ”___ __.. ___:__ez Är för I | _|— v | —'— T ' T—'— _| f" 1905 1915 1925 1935 1945 1955 1965 1975 ;;;ng
1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970
längre söderut bland distrikten man kommer vilket delvis är en följd av att utflyttningen där startat tidigare än längre norrut. Flyttningarnas omfattning återges översiktligt i tabell 7.
Av tabell 7 framgår att ungefär hälften av undersökningspopulationen någon gång har flyttat över församlingsgränsen. Som senare kommer att diskuteras under rubriken ”Reliabilitet och validitet" finns det anledning förmoda att andelen ”ej flyttat någon gång” iverkligheten är något lägre p. g. a. viss tröghet i anmälan om utflyttning från begynnelseförsamling. I verkligheten har således drygt hälften av populationen någon gång företagit en flyttning. Det framgår också att andelen kvinnor som flyttat någon gång är större än andelen män. Ser man enbart på dem som flyttat någon gång framgår också att en större andel av kvinnorna än männen finns i kategorin ”flyttat mer än en gång”. Flyttningarnas omfattning med hänsyn till ursprungsbyns geografiska läge kan studeras i tabell 8.
Tabell 7. Undersökningspopulationen fördelad efter kön och antal flyttningar. (Procentuell fördelning anges inom parentes.)
Män Kvinnor 2
Ej flyttat någon gång 3 250 (50,5) 2 794 (43,0) 6 044 (46.7) Flyttat en gång 1434 (22,3) 1477 (22,7) 2 911 (22,5) Flyttat mer än en gång 1 746 (27,2) 2 229 (34,3) 3 975 (30,8)
6 430 (100) 6 500 (100) 12 930 (100)
Tabell 8. Flyttningarnas omfattning med hänsyn till ursprungsregion. Procentuell fördelning på antal flyttningar.
BDN BDS SKOGS KONC AC
lij flyttat någon gång 62,3 47,5 45,8 51,6 44,4 Flyttat en gång 20,5 25 23,2 25,5 21,9 [flyttat mer än en gång 17,2 27,5 31 22,9 33,7
100 100 100 100 100 2129 1 112 5 377 498 2 243
Byarnas fördelning på regioner framgår av bilaga 2. Av tabellen framgår att andelen som inte flyttat någon gång är störst i norr och minskar söderut. Flerstegsflyttarnas andel synes också öka ju längre söderut ursprungsbyn finns. Som kommer att diskuteras i avsnittet ”Reliabilitet och validitet” finns det också anledning att förmoda att den tendensen är starkare än vad tabell 8 visar. För Jämtlands län kan nämligen andelen flerstegsflyttare i verkligheten vara något högre än vad tabellen anger. Totalt har ungefär 30 % av undersökningspopulationen flyttat mer än en gång. Beräknar man medelantalet flyttningar bland dessa får man resultat som går i samma riktning som tabell 8. För de personer som har sin ursprungsby längst upp i norr blir medelantalet flyttningar två medan de som har ursprungsbyn i Jämtland får medelan- talet flyttningar fyra. I området mellan dessa är medelantalet tre. Medelantalet flyttningar ökar således från norr till söder när man enbart ser till dem som flyttat mer än en gång och relaterar resultatet till ursprungsbyn.
För att något belysa hur flyttningarna ägt rum har kartor upprättats över dessa distriktsvis i bilagorna 75—124.1 (Se bilaga 7 för information om distriktens geografiska omfattning.) På kartorna anges de kommuner dit l:a, Zia, 3:e osv. flyttningen ägt rum för dem som flyttat minst 1 gång, 2 gånger osv. När det på kartan anges 1. FLY. KOM. menas härmed att det är fråga om första flyttningen för dem som flyttat minst en gång. Beteckningen 2. FLY. KOM. anger på samma sätt andra flyttningen för dem som flyttat minst två gånger osv.
Betraktar man första flyttningen för personerna från de olika distrikten framgår vissa drag tydligt. Som synes av bilagorna 75, 83, 90, 100, 110 och 120 sker den första flyttningen i mycket stor utsträckning inom det egna distriktet. Vidare framgår att kuststäderna i höjd med respektive distrikt har stark dragningskraft. Genomgående är också att Mälardalen för samtliga distrikt är ett stort inflyttningsområde redan vid första flyttningen. Påpekas bör dock att flyttning även iviss utsträckning sker norrut från Västerbotten (distrikt 4) och Jämtland (distrikt 5). I övrigt kan man se att de första inflyttningsorterna i stort sett är utspridda över hela landet. Enda undantaget utgör koncessionssamebyarna (distrikt 6) varifrån utflyttning till mellersta och södra Norrland förekommer i ringa omfattning. Slutligen visar bilagorna 75—1241 även att det framför
1 De nämnda kartorna har inte av bl. a. kost- nadsskäl tagits med här men finns tillgängliga hos den pedagogiska institutionen vid univer- sitetet i Umeå för den intresserade.
Medelvärde i km
Figur 6. Mede/värdet i km för avståndet mellan ursprungsförsamling och in fl yttningsförsamling.
Figuren avser totala '_'—' '_'—' ”'_'—"
Antal flytt-
papulmonm 1 2 3 4 5 6 7 8 910111213141516171819202122 ningar
allt är fråga om inflyttningsorter i Syd- och Mellansverige för dem som flyttar många gånger. Detta illustreras även i viss mån av figurerna 6 och 7.
Figur 6 visar medelvärdet för flyttningsavståndet från ursprungsför- samlingen till respektive inflyttningsort för dem som flyttat minst en gång, två gånger, tre gånger osv. Figuren visar en klar tendens till att ju fler gånger man flyttat ju längre bort från ursprungsförsamlingen har man kommit. Det bör dock tilläggas till figuren att endast åtta personer flyttat
Medelvärde i km
distrikt 1
%.----- distrikt 2
_/ distrikt 3
_..distrikt 4
Figur 7. Medelvärdet i km för avståndet mellan ursprungsförsamling och in fly ttningsförsamling Antal med hänsyn till ur- fl)/tt-
sprungsdistrik !. m ngar
Dep. of Educ. University of Umeå 1975.
& lcke renskötande samer *Nx Den 3142—1973. l. &( Beteckningar: Skala 1: 7000000 l |:]=Nuv.kom. 1mm2 =5|nd Lt . . Cl Distrikt 1 x X 1 I ( B x l
D Utomlands, skrivna på siömanshus eller på okänd vistelseort
Dep. of Educ. University of Umeå 1975. Icke renskötande samer Den 31-12-1973.
Beteckningar: Skala 1: 7000000 [] = Nuv. korn 1mm2 = 5 lnd
Distrikt 2
l / x /RNJ / / I ) D
D Utomlands, skrivna på siömanshus eller på okänd vistelseort
SOU l975:lOO / ( /'R7J / I ) C] D l
(WN Dep. of Educ. University of Umeå 1975. ) & Icke renskötande samer (, xxx Den 3142-1973.
a, l.
* Beteckningar: Skala 1:7oooooo B= Nuv. kom 1mm2 = 5 lnd
ij ! l |. B] EI Distrikt 3 x 1 l ( Cl x X
[] Utomlands, skrivna på sjö- manshus eller på okänd vistelseort
Dep. of Educ. University of Umeå 1975.
Icke renskötande samer wa Den 3142-1973. , X (& _xle & X Beteckningar: Skala 1: 7000000 ', k B= Nuv. kom 1 mm2 = 5 lnd ,md' / ,' [:l x Distrikt 4 , LX r ! X GX ) D ( I, i I, [] ( ( Cl & i ) l l
[___] Utomlands, skrivna på ! siömanshus eller på okänd ; I vistelseort
(R Dep. of Educ. University of Umeå 1975 .' & Icke renskötande samer A_N (, *Nx Den 3142—1973. || Nsl & Px ,' &! Beteckningar: Skala 21 : 7000000 !, 4 Cl l |:]=Nuv.kom 1 mm =5lnd I LX r' ( Distrikt 5 * x 1 B x I, i ) ' ( (I G D & ) _I l l ) i | i i / D / / ( E] N I ) /*xJ
[] Utomlands, skrivna på siömanshus eller på okänd vistelseort
Dep. of Educ. University of Umeå 1975 icke renskötande samer Den 31-12-1973.
Skala 1 : 7000000
Beteckningar: 1 mm2 = 5 lnd
Cl = Nuv. kom
Distrikt 6
D Utomlands, skrivna på sjö- manshus eller på okänd vistelseort
mer än 15 gånger. [ figur 7 har motsvarande kurvor uppritats för de olika distrikten. Distrikt nr 6 (koncessionssamebyarna) är ej inritat. Detta distrikts kurva har dock samma utsträckning som för distrikt 3 (skogssamebyarna). Enbart de tio första flyttningarna har medtagits i figur 7 enär totalt endast 70 personer flyttat mer än 10 gånger. Vid fördelning av dessa på distrikt blir antalet alltför ringa per distrikt för att medelvärdesberäkningarna skall vara meningsfulla. Flgur 7 visar samma tendens för samtliga distrikt. Avståndet ökar således för varje flyttning. Figuren återspeglar också att en stor del av flyttningarna går söderut. För de nordligare distrikten ligger kurvorna genomgående högre än för de sydligare.
Det kan också konstateras att totalt 6 354 personer har begynnelseför— samling lika med nuvarande församling. Av dessa har ungefär 5 % någon gång flyttat ut men senare återkommit för att den 31 december 1973 åter vara bosatta inom begynnelseförsamlingen. Koncentrationen av personer med nuvarande kommun inom ursprungsdistrikten illustreras av kartorna på föregående sidor. (För information om distriktens geografiska läge, se bilaga 7.) '
Kartorna på föregående sidor kan jämföras med kartan i bilaga 7. Denna jämförelse ger vid handen att en stor del av populationen med anknytning till respektive ursprungsdistrikt fortfarande finns inom eller i nära anslutning till distriktet. Det framgår också att samtliga distrikt bidragit med någon person till den befolkning som finns utomlands, är skriven på sjömanshus eller för vilka vistelseorten är okänd.
Av flera anledningar är det angeläget att veta till vilket ursprungsom— råde den samiska befolkningen inom olika nuvarande kommuner eller län har anknytning. En sådan anledning är t. ex. att den språkliga förankring- en varierar från ett ursprungsdistrikt till ett annat. Planering av exempelvis språkundervisning i skolan måste med nödvändighet ta hänsyn till dessa variationer som också kan förekomma inom de nuvarande bostadsorterna. I bilagorna 8—68l har därför kartor upprät- tats för varje nuvarande kommun eller län med avseende på befolkning- ens ursprungsbyar. överst på varje karta anges en sifferkod för ifrågavarande kommun eller län. Av bilaga 6 framgår vilken eller vilka kommuner koden avser.
Studerar man bilagorna 8—68I närmare framgår att ungefär hälften av samtliga län inom sig har samisk befolkning med ursprung i alla 6 distrikten. Ser man på totalpopulationens sammansättning med avseende på ursprungsdistrikt och jämför detta med länens samiska befolkning och sammansättning visar det sig att Uppsala och Stockholms län har den sammansättning som mest liknar totalpopulationen i detta avseende. I övrigt kan man notera att de sydligare länen relativt sett i regel har en något större andel av samer med ursprung i Jämtland än från övriga distrikt. Enda egentliga undantagen härifrån är Gotlands och Blekinge län där samerna i huvudsak har sitt ursprung i Västerbotten. Kartorna visar också tydligt att samebefolkningen i Norrlandskommunerna i regel kommer från den närmaste omgivningen.
1 De nämnda kartorna har inte av bl. a. kost- nadsskäl tagits med här men finns tillgängliga hos den pedagogiska institutionen vid univer- sitetet i Umeå för den intresserade.
Reiiabilitet och validitet
För personer med ursprungsbyar i Norrbotten och Västerbotten, som omfattar 88 % av materialet, har en särskild blankett använts vid insamling av data om flyttningarna. Denna blankett har följt varje persons flyttväg genom att den sänts från begynnelseförsamling till första flyttförsamling osv. Härigenom har fortlöpande kontroll kunnat ske att samtliga flyttningar medtagits. Insamlingen har varit mycket tidsödande och fortfarande saknas uppgifter om 48 personer. Av dessa är troligen några avlidna medan andra åter har fått barn. Totalt kan man beräkna att högst ca 60 personer saknas i materialet. Detta utgör ett bortfall på mindre än 0,5 % och saknar betydelse i detta sammanhang.
Materialet från Jämtland har insamlats delvis i annat sammanhang och omarbetats för att få jämförbarhet med det nordligare materialet. Vad avser det totala antalet flyttningar varje person företagit kan vissa personer ha erhållit ett för lågt antal enär mellanliggande flyttningar fortlöpande inte kunnat kontrolleras. I de fall där jämförbarheten varit osäker har detta angivits i resultatredovisningen. Vidare har angivits i vilken riktning ifrågavarande resultat eventuellt kan ha påverkats härav.
Frågan om validitet avser huruvida resultaten ger en riktig bild av den verkliga flyttningen. Det måste här poängteras att resultaten återger de flyttningar som registrerats av församlingarna. Man får här räkna med att, framför allt längre tillbaka i tiden, alla verkliga flyttningar inte registrerats. Vid de kontroller som gjorts framgår att det ibland varit en viss tröghet i fråga om registrering av flyttning från begynnelseförsam- lingen. l-lur denna tröghet kan ha påverkat resultaten har i förekom- mande fall angivits vid redovisningen. De som flyttat fler än en gång har i regel fått rutin på hur flyttningar skall anmälas varför man också kan förvänta sig att deras registrerade flyttningar bättre motsvarar verklighe- ten än enstegsflyttarnas. Om man bortser ifrån att trögheten iregistre- ringen medför en viss tidsmässig förskjutning mellan verklig och registre- rad flyttning torde dock de registrerade flyttningarna ge en god bild av de verkliga flyttningarna över församlingsgränserna.
På vissa kartor hänförs populationen till olika ursprungsbyar. Eftersom byarna omfattar stora geografiska områden har detta medfört vissa svårigheter när det gällt att ange byns läge genom en punkt på kartan. Där tveksamhet har förelegat om vilken församlingskyrka som skulle anges som ursprungskoordinat har detta lösts genom att den församling som för de flesta personerna från en viss by varit begynnelseförsamling också fått utgöra läget för ifrågavarande by. Det kan därför tänkas att detta läge ej till 100 procent stämmer överens med den församling där den nuvarande renskötande befolkningen från respektive by bor. Det har dock bedömts vara väsentligt att anpassa byns läge till den studerade populationen eftersom de satta koordinaterna för byn också utgjort utgångspunkt för vissa beräkningar av flyttningsavstånden. Bilaga 5 visar vilken församlingskyrka som angivit byns läge. Samma problemitik har i princip också förelegat vid angivande av koordinater för nivarande bostadsort. Av läsbarhetsskäl har det varit ogörligt att på kartorna ange
alla de kommuner som inrymmer endast ett fåtal ur den studerade
populationen. Vilka principer som härvidlag uppställts för kartritningen framgår av bilaga 4.
Diskussion
Syftet med föreliggande rapport är att ge en bild av den icke renskötande samebefolkningen och dess utflyttning från samebyarna. Den använda metodiken har gett en population på 12 930 personer vilket uppskattats vara ca 85 % av den icke renskötande samebefolkningen i Sverige. Sammanlagt med den renskötande befolkningen har den samiska befolk- ningen i landet uppskattats till ca 17 000 personer vilka fram till år 2000 beräknas öka till ca 20 000 personer.
Tidigare har man oftast angett att antalet samer i Sverige uppgår till ca 10 000 (se t. ex. Svensson 1966 och Ruong 1969). Detta tal bygger på uppgifter i 1945 års folkräkning (SOS 1945). På senare år har man i många olika sammanhang allvarligt ifrågasatt uppgiftens riktighet (se t. ex. Johansson 1973 och Svonni 1974). Föreliggande arbete har klart visat att tveksamheten inför uppgiftens riktighet varit berättigad.
Vid 1945 års folkräkning angavs att 208 samer eller 2 % av hela samebefolkningen, var bosatta utanför Norrbotten, Västerbotten och Jämtland (SOS 1945). I det material som presenteras i denna rapport är motsvarande antal 3 765, vilket utgör ca 25 % av hela den samiska populationen. Dessutom framgår av kart materialet att kommunerna efter Norrlandskusten blivit stora inflyttningsorter även för samerna varför även omfattande förändringar inom norrlandslänen ägt rum. Bosättnings- mönstret har således genomgått stora förändringar de senaste 30 åren.
1 den intervjuundersökning som tidigare avrapporterats (Johansson 1975) jordes urvalet från denna population. Ungefär 15 % var totalt ointresserade av allt som hade med samer och samekultur att göra. Även om man är medveten härom måste de nya fakta om populationens sammansättning och utbredning som denna undersökning lett fram till rimligtvis få vissa konsekvenser för den framtida kulturpolitik som berör samerna. Det mest iögonfallande resultatet är populationens utbredning över hela landet. Detta om inte annat bör leda till insikt om att samekultur och stöd till densamma är en riksangelägenhet och att de ekonomiska och andra konsekvenser detta medför inte enbart skall beröra kommunerna i renskötselområdet. En sådan fråga av riksintresse bör vara skolans roll som förmedlare av de färdigheter, kunskaper etc. som möjliggör fortsatt kontakt med den egna kulturen även för dem som lämnar sin hemby. Inte ens om man pressar befintliga data till det yttersta, vilket i detta fall innebär att man t. ex. accepterar 6—7 mils skolskjuts även för de minsta barnen, kan man se att de nuvarande sameskolorna erbjuder en acceptabel lösning av skolfrågan. Tolkar man data från denna undersökning välvilligt kan man konstatera att för högst 30% av den samiska befolkningen kan sameskolorna vara ett reellt alternativ till den vanliga grundskolan. Föreliggande data om den icke
renskötande samebefolkningen påkallar i högsta grad nytänkande ifråga om utbudet av sameundervisning.
Referenser
Johansson, H. Måste man vara renskötare för att få vara same? Pedagogisk debatt Umeå nr 4, 1973. Johansson, H. De renskötande samerna i Sverige 1958—1972. En befolkningsstudie. Delrapport till Sameutredningen. Pedagogiska insti- tutionen, Umeå universitet, 1974. Johansson, H. Samernas språk och kultur. En intervjuundersökning rörande kulturella, sociala och psykologiska frågor. Delrapport till Sameutredningen. Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, 1975. Lööv, A. Tännäs sameby. De utflyttade och deras ättlingar 1896—1972. Delrapport till Sameutredningen. Pedagogiska institutionen, Umeå universitet, 1973. Ruong, I. Samerna. Aldusserien 268. Stockholm, 1969. SCB. Trender och prognoser — befolkning. Utbildning och arbetsmark- nad. Information i prognosfrågor 1972110. SCB Giftermålens och skilsmässornas utveckling efter 1950. Information iprognosfrågor 197414. SCB Befolkningsprognos för riket 1974—2000. Information i prognosfrå- gor 1974:7. SOS. Sveriges Officiella Statistik. IV. Folkräkningen den 31 december 1945. Totala räkningen behandlar statistiken över Lappbefolkningen. Svensson, T. G. De renskötande samernas ställning i Sverige. I D. Schwarz Svenska minoriteter. Aldusserien A 172. Stockholm 1967.
Svonni, L. (red.). Samerna ett folk ifyra länder. Prismaserien, Falköping 1974.
Bilaga 1 Kommuner med färre än 50 personer ur populationen
Kommuner med färre än 50 personer ur populationen
Vallentuna Värmdö Ekerö Huddinge Tyresö Upplands Bro Täby Danderyd Nacka Sundbyberg Solna Lidingö Vaxholm Norrtälje Sigtuna Nynäshamn Håbo Älvkarleby Tierp Enköping Östhammar Vingåker Oxelösund Flen Katrineholm Eskilstuna Strängnäs Ydre Kinda Åtvidaberg Finspång Linköping Söderköping Motala Mjölby Aneby Gnosjö Gislaved Vaggeryd Jönköping Nässjö Värnamo Vetlanda Eksjö Uppvidinge Alvesta Älmhult Markaryd Växjö Ljungby Högsby Torsås
6 6 4 47 11 24 32 12 32 20 42 16 18 9 45 19 9 10 15 9 13 1 25 19 24 26 28 6 5 4 13 20 3 12 11 2 10 8 11 N _.
__ mxl—wA—bJUi-Iåxl-låå
Hultsfred Mönsterås Kalmar Nybro Oskarshamn Västervik Gotland Olofsström Karlskrona Ronneby Östra Göinge Tomelilla Osby Perstorp Klippan Åstorp Båstad Kristianstad Hässleholm Svalöv Bara Staffanstorp Vellinge Bjuv Kävlinge Svedala Malmö Lund Landskrona Helsingborg Höganäs Eslöv Ystad Trelleborg Halmstad Falkenberg Varberg Kungsbacka Härryda Partille Sotenäs Mölndal Kungälv Uddevalla Ale Lerum Tranemo Bengtsfors Mark Herrljunga Vänersborg Trollhättan
bao—-
wc—NwN—AN—qum_wmmxlkov—ww-Iåxl-h
o_4—NU_) mamma-:>
_... ...
._ AxlO-h—AwoxmAN-P-Oxox—Nw—wm
Alingsås Borås Ulricehamn Habo Karlsborg Gullspång Vara
Götene Tibro Mariestad Lidköping Skara Skövde Hjo Tidaholm Falköping Torsby Storfors Hammarö Munkfors Grums Karlstad Kristinehamn Filipstad Arvika Säffle Hallsberg Degerfors Hällefors Ljusnarsberg Örebro Kumla Askersund Nora Lindesberg Skinnskatteberg Surahammar Heby Kungsör Hallstahammar Norberg Sala Fagersta Köping Arboga Vansbro Malung Gagnef Leksand Rättvik Orsa Älvdalen Smedjebacken Mora Borlänge Säter Hedemora
N OH-hkOON—ONNWQ-P-OOWUIQJÅ .— >....
»— N_— thmwQÅNNmr—mv—N
.b. _. N N OCAxlCX
...
...
N ÄOOOXOOOWOOQUIONWANOLAQxl—XIWIAM _. N
Alvesta Ockelbo Hofors Ovanåker Ljusdal Söderhamn Bollnäs Hudiksvall Ånge Timrå Härnösand Kramfors Sollefteå Ragunda Bräcke Nordmaling Vindeln Robertsfors Vännäs Överkalix Övertorneå Haparanda
23
8 38
4 9 9 10 17 11 18 31 44 46 11 20
1 7 18 23 37 29 29
Bilaga 2 Förteckning över samebyar indelade i distrikt
Distrikt Samebyns namn
Norrbottens Norra distrikt (BDN) Anges på vissa kartor som distrikt 1.
Norrbottens Södra distrikt (BDS) Anges på vissa kartor som distrikt 2.
Skogssamebyar (SKOGS)
Anges på vissa kartor som distrikt 3.
Västerbottens fjällsamebyar (AC) Anges på vissa kartor som distrikt 4.
Jämtlands län och Kopparbergs län
(Z)
Anges på vissa kartor som distrikt 5.
Koncessionssamebyar (KONC)
Anges på vissa kartor som distrikt 6.
Könkämä Lainiovuoma Saarivuoma "1" alma Rautasvuoma Laevas Norrkaitum Mellanbyn Sörkaitum
Sirkas J åkkåkaska Tuorpon Luokta-Mavas Semisjaur-Njarg Svaipa
Vittangi
Gällivare Serri Udtja Ståkke Östra Kikkejaure Västra Kikkejaure Massjaure Maskaure Malå
Gran Ran U mbyn
Vapsten Vilhelmina Norra Vilhelmina Södra
Frostviken Norra Frostviken Mellersta Frostviken Södra Hotagen Offerdal
Sögö
Kall Tåssåsen Handölsdalen Mittådalen Tännäs Idre
Muonio Sattajärvi Tärendö Kalix Övertorneå Sangis
SOU l975:lOO Bilaga 3
I rapporten om den renskötande befolkningen (Johansson, 1974) ingick totalt 2 749 personer. Av dessa ingår 337 i föreliggande rapport. Övriga 2 412, som tillhör nedanstående grupper, har utförligt redovisats i den tidigare rapporten.
A. Personer som själva aktivt bedriver renskötsel eller biträder däri 915 B. Familjemedlemmar till personer under A utan annat eget yrke ] 177 C. Personer som 1965—1971 upphört med renskötsel utan att
övergå till annat yrke 179 D. Familjemedlemmar till personer under C utan annat eget yrke 141 2 412
Bilaga 4
För att göra kartorna så tydliga som möjligt har följande principer använts vid angivande av befolkningens storlek inom kommuner och län.
1.
2.
Varje kommun som inom sig rymmer fler än 50 personer ur populationen har markerats på kartorna så vitt punkt två inte gäller. De sju kommuner inom Stockholms län vilka har fler än 50 personer ligger samtliga inom ett begränsat geografiskt område. Samtliga kommuner inom länet har därför markerats med en markering. . [ län där endast en kommun har fler än 50 personer ur populationen
har samtliga i hela länet markerats i denna kommun. I övrigt har markering av befolkningen inom län angivits med den kommun som har flest personer ur populationen. . Markeringen har i samtliga fall geografiskt lokaliserats till församlings-
kyrkan. När fler än en församlingskyrka varit aktuell har lokalisering skett till kyrkan i den församling som inrymmer de flesta personerna ur populationen. . De sålunda erhållna kommunerna och länen har på vissa kartor angivits
med nummer från 1—55. Kommunkoderna i klartext framgår av bilaga 6.
SOU 1975: 100 Bilaga 5 Sameby Församling angiven som ursprungskoordinat Könkämä Karesuando Lainiovuoma Karesuando Saarivuoma Vittangi Talma Jukkasjärvi Rautasvuoma Jukkasjärvi Laevas Jukkasjärvi Norrkaitum Gällivare Mellanbyn Gällivare Sörkaitum Gällivare Sirkas Jokkmokk Jåkkåkaska Jokkmokk Tuorpon Jokkmokk Luokta-Mavas Arjeplog Semisjaur-Njarg Arjeplog Svaipa Arjeplog Vittangi Junosuando Gällivare Hakkas Serri Jokkmokk Udtja Arvidsjaur Ståkke Arjeplog Östra Kikkejaur Arvidsjaur Västra Kikkejaur Arvidsjaur Mausjaur Arvidsjaur Maskaure Arjeplog Malå Malå Gran Sorsele Ran Sorsele U mbyn Tärna Vapsten Tärna Vilhelmina Norra Vilhelmina Vilhelmina Södra Dorotea Frostviken Norra Frostviken Frostviken Mellersta Frostviken Frostviken Södra Frostviken Hotagen Hotagen Offerdal Offerdal Sösjö Kall Kall Åre Tåssåsen Oviken Handölsdalen Undersåker Mittådalen Storsjö Tännäs Tännäs Idre Idre Muonio Muonionalusta Sattajärvi Pajala Tärendö Tärendö Kalix Överkalix Övertorneå Övertorneå Sangis Haparanda
Personer i Jämtland som ej kunnat hänföras till någon sameby har erhållit Östersund som ursprungskoordinat.
Bilaga 6 Kom.kod Län eller kommun 1. Stockholms län 2. Uppsala län 3. Södermanlands län 4. Östergötlands län 5. Jönköpings län 6. Kronobergs län 7. Kalmar län 8. Gotlands län 9. Blekinge län 10. Kristianstads län 1 1. Malmöhus län 12. Hallands län 13. Göteborgs och Bohuslän 14. Älvsborgs län 15. Skaraborgs län 16. Värmlands län 17. Örebro län 18. Västmanlands län 19. Falun 20. Ludvika 21. Kopparbergs län utom Falu och Ludvika kommuner 22. Gävle 23. Sandviken 24. Gävleborgs län utom Gävle och Sandvik ens kommuner 25. Sundsvall 26. Örnsköldsvik 27. Västernorrlands län utom Sundsvalls och Örn- sköldsviks kommuner 28. Krokom 29. Strömsund 30. Åre 31. Berg 32. Härjedalen 33. Östersund 34. Ragunda och Bräcke kommuner 35. Norsjö 36. Storuman 37. Sorsele 38. Vilhelmina 39. Åsele 40. Umeå 41 . Lycksele 42. Skellefteå 43. Nordmalings, Vindelns, Robertsfors och Vännäs kommuner 44. Arvidsjaur 45. Arjeplog 46. J okkmok k 47. Kalix 48. Pajala
SOU l975:lOO Kom.kod Län eller kommun 49. Gällivare 50. Älvsbyn 51. Luleå 52. Piteå 53. Boden 54. Kiruna 55. Överkalix, Övertorneå och Haparanda kom- muner
1 | 1 l l l l i | 1 % i l i ___———I
sou1975:100 Bilaga 2 269 Bilaga 7
Översiktlig geografisk indelning av ursprungsbyarna i distrikt efter tillhörande församlingar. Siffrorna anger distriktsnummer som använts på vissa kartor.
(» | x , k ( NN fx_x / X & l ) LF . ,.' .(Pajala xx x | X I/ 6 ) Jokkmokk ( X
Arjeplog
Arvidsjaur
Vilhelmina
Stockholm
Bilaga 3 Samernas språk och kultur
En intervjuundersökning rörande kulturella, sociala och psykologiska frågor
Av Henning Johansson
Förord
Drygt tvåhundra samer bosatta över hela landet har genom sin medverkan gjort det möjligt att genomföra denna undersökning. För detta är de värda ett stort tack.
Samtliga intervjuer i huvudundersökningen har utförts av fil. kand. Ingrid Inga. Behjälplig vid databehandlingen har Mats Hamrén varit. Ritarbeten har utförts av Mathy Lundström. Utskrift av rapporten har Gerd Andersson, Carin Fils och Birgitta Lindgren svarat för. Offsettryck- ning har utförts av Jan—Olof Karlendahl och Staffan Sjögren. För den vetenskapliga handledningen har professor Sten Henrysson och docent Egil Johansson svarat.
Till alla dessa riktas ett varmt tack.
Henning Johansson
Denna undersökning har utförts på uppdrag av sameutredningen vilkens huvuduppgift är att utreda möjliga åtgärder till stöd för samernas språk och kultur.
Avsikten med föreliggande undersökning är att studera beteende— mönster, sociala relationer och inställning till olika företeelser som har att göra med samernas ställning som etnisk minoritet i Sverige samt att diskutera konsekvenser av resultaten.
Teoretisk bakgrund
När man i olika sammanhang behandlar minoritetsgrupper använder man sig av begrepp som många gånger är oklara. Detta förhållande har påtalats bl. a. av Andersson GB., och Larsson M. (1971) och Dahlström E. (1972). Denna framställning tar därför inledningsvis upp begrepp som med stor frekvens använts inte bara i denna rapport utan även i dagligt tal om samer i allmänhet.
Etnisk grupp
Samerna anses allmänt utgöra en etnisk grupp i Norden och Ryssland. Den finske sociologen Arne Runeberg har försökt finna en definition av begreppet ”etnisk”.
”Ordet etnisk härleder sig från det grekiska ethnos, som betyder folk. I den mån en förklaring av dess betydelse är nödvändig kan man säga, att det närmast motsvaras av svenskans folklig eller nationell; snarast ligger det någonstans emellan dessa båda, i det folklig är lite för vardagligt och nationell lite för högtidligt för att väl svara mot vad som avses med etnisk. Det finska kansallinen är då bättre. Jag har naturligtvis gjort en del försök att finna en tillfredsställande definition av begreppet etnisk, men inte lyckats komma mycket längre än till ovanstående synpunkter .. .” (Runeberg, 1970, s. 1.)
Många författare av t. ex. beteendevetenskapliga rapporter kommer aldrig längre än vad som framgår av citatet ovan. Detta har fått till följd att ”etnisk” allt för ofta använts synonymt med ”nationell”. Några har dock försökt ange ett antal kännetecken som inte har att göra med nationellt ursprung. Harald Swedner (1967) t. ex. har i en artikel i en handbok om befolkningsminoriteterna i Sverige (Schwarz, 1907) gett sociologiska synpunkter på minoritetsproblemen i Sverige. Han talar om etniska minoriteter och anger också vissa kännetecken härför men når aldrig fram till en definition. Det kanske vanligaste sättet att handskas med detta begrepp kan också illustreras ur samma handbok. Tom G. Svensson fastslår i en artikel om de renskötande samernas ställning i Sverige att: ”Samerna utgör en etniskt sett speciell folkgrupp/”(Svens- son, 1967, s. 223).
I citatet ovan förutsättes tydligen att läsaren är väl förtrogen med språkbruket och också känner till uttryckets innebörd vilket natlrligtvis ej alltid är fallet.
Redan för ett tiotal år sedan påtalade Milton Gordon (1964) )ehovet av en striktare användning av begreppet. För sin egen del införde han ett nytt begrepp ”sense of peoplehood” med vilkens hjälp ”etnisk grupp” slutligen definieras. Enligt Gordon var för stenåldersmännislan allt väsentligt i ”sense of peoplehood” förenat till en helhet i den ongivning där denne levde. Nutidsmänniskans situation karakteriseras dotk av en mycket större komplexitet.
”At one time he may feel his peoplehood on the basis of present or past national grouping, at another on the basis of common ieligions
adherence, and at still another, on the basis of common racial identity. Common to all these objective bases, however, is the social-psychological element of a special sense of both ancestral and futureoriented identifica- tion with the group. These are the ”people' of my ancestors, therefore they are my people, and they will be the people of my children and their children. With members of other groups I may share political participa- tion, occupational relationships, common civic enterprise, perhaps even an occasional warm friendship. But in a very special way which history has decreed, I share a sense of indissoluble and intimate identity with this group and not that one within the larger society and the world.” (Gordon, 1964, s. 29)
En grupp som delar känslan av ”peoplehood” utgör enligt denna mening en etnisk grupp. Detta synsätt är i och för sig inte nytt utan snarare ett välbehövligt understrykande av vad en ännu tidigare forskare, Francis (1947), avsett med begreppet. När det i föreliggande undersök— ning talas om etnisk grupp är det denna definition som gäller.
Social struktur
Gordon (1964) menar att förutom känslan av ”peoplehood” skiljer sig en etnisk grupp ofta från andra grupper med avseende på social struktur som han definierar på följande sätt.
”By the social structure of a society I mean the set of crystallized social relationships which its members have with each other which places them in groups, large or small, permanent or temporary, formally organized or unorganized, and which relates them to the major institu- tional activities of the society, such as economic and occupational life, religion, marriage and the family, education, government, and recreation. To study a society's social structure is to study the nature of its family groups, its age and sex distribution and the social groupings based on these categories, its social cliques, its formal and informal organizations, its divisions on the basis of race, religion, and national ,origin, its social classes, its urban and rural groups, and the pattern of social relationships in school and college, on the job, in the church, in voting behavior and political participation, and in leisure time activities." (Gordon 1964, s. 30—31)
Definitionen är visserligen ganska vid men konsekvent såtillvida att den tar vara på de varaktiga sociala relationer som i viss utsträckning kan prediceras och också i viss utsträckning baseras på delade förväntningar.
Kultur
I dagligt tal använder man begreppet ”kultur", liksom många andra begrepp, på ett sätt som kan leda till otydlighet. Man talar om fin kultur, folkets kultur, den västerländska kulturen, den samiska kulturen osv. Det är uppenbart att man här rör sig med olika indelningsgrunder. Vad man mer eller mindre omedvetet gör är en avgränsning av olika samhällsen- heter till vilka man knyter olika kulturbegrepp. En summarisk paradigm över detta språkbruk kan se ut som i tabell 1.
Denna distinktion innebär dock inte att det på något sätt skulle vara
Figur 1 Modell över komponenter i en kultu- rell situation.
Tabell ] Summarisk paradigm över några samhällsenheter och motsvarande kultur- begrepp.
Samhällsenhet Kulturbegrepp Världen Mänsklighetens kultur Nationen Nationell kultur Subsamhälle Subkultur Grupp Gruppkultur
vattentäta skott mellan enheterna eller begreppen. Ett bra exempel härpå är just samekulturen. Denna kultur ingår som subkultur inom åtminstone fyra nationella kulturer: finsk, svensk, rysk och norsk. Samtidigt kan man också tala om att den samiska kulturen inom sig inrymmer subkulturer. Men vad är då kultur? En ofta citerad definition finner man hos den tidige antropologen E.B. Tylor.
”Culture or Civilization, taken in its wide ethnographic sense is that complex whole which includes knowledge, belief, art, morals, law, custom, and any other capabilities and habits acquired by man as a member of society.” (Tylor, 1958, s. 1)
Vad definitionen uttrycker är den komplexa helhet människan förvär- var som en medlem i samhället eller med andra ord ett uttryck för samhällets sätt att leva. Analyserar man kulturbegreppet närmare kan man skilja på det man brukar kalla för ”icke materiell kultur” och ”materiell kultur”. Det förra består då av vissa bestämda beteende- normer, trosföreställningar, värderingar och färdigheter jämte beteende- mönster som baseras på dessa. Det senare av produkter, ivid mening, som skapats genom de färdigheter etc. som ingår i det förra. Följande citerade kulturdefinition har försökt fånga dessa båda aspekter
”. . . patterned ways of thinking, feeling, and reacting, acquired and transmitted mainly by symbols, constituting the distinctive achievements
_ Icke Materiell materiell
of human groups, including their embodiment in artifacts; the essential core of culture consists of traditional (i.e., historically derived and selected) ideas and especially their attached values.” (Kluckhohn, 1951, s. 86).
Båda dessa definitioner betonar att kultur är något som den enskilde individen förvärvar. När man ibland talar om kulturarv måste man således vara medveten om att det inte är fråga om arv i genetisk bemärkelse. Det man då avser är ett socialt arv som förmedlas genom en inlärningsprocess där formella och informella metoder och institutioner kommer till användning.
Begreppens relationer till varandra
Framställningen hittills har definierat några begrepp som alla har viss anknytning till varandra. Nedanstående modell beskriver dessa relationer i ett tillstånd där inflytande från andra kulturer lämnas utan avseende.
Social struktur och kultur ses här som olika sidor av det mänskliga livet. Båda dessa sidor är emellertid nära relaterade till varandra i en konstant och dynamisk interaktion. Den icke materiella kulturen, dvs. normer, värderingar etc., bestämmer i hög grad de sociala grupperingar och relationer som medlemmarna upprättar. Omvänt förändras och modifieras också kulturen av den sociala strukturen. För att illustrera det förra kan man peka på att gemensamma värderingar etc. leder till att man t. ex. bildar föreningar av olika slag. Att kulturen kan påverkas av den sociala strukturen kan illustreras med hur bolsjevikerna förändrade den ryska kulturen. Den sociala strukturens påverkan på kulturen blir således ofta en kraft som förändrar och utvecklar kulturen. Påverkan mellan de två komponenterna inom kulturen följer delvis redan av definitionen enligt vilken den materiella kulturen skapas genom de färdigheter, värderingar etc. som ingår i den icke materiella. Påverkan i omvänd riktning kan illustreras med ett exempel. Renskötarens lasso, som tillkommit genom värderingar etc. i den icke materiella kulturen, kom sannolikt under lång tid att påverka normer etc. om hur renskötsel skulle bedrivas. Kultur, sedd på detta sätt, är alltså inte något statiskt utan något som hela tiden förändras och utvecklas även om inflytande från andra kulturer skulle saknas.
Allt eftersom kommunikationen kulturer emellan ökat har också kulturerna utsatt varandra för ömsesidig påverkan. Detta förhållande är givetvis högst påtagligt inom moderna samhällen som delvis består av etniska minoriteter. Tidigare i denna rapport har redan påtalats att den samiska kulturen ingår som en subkultur inom åtminstone fyra nationella kulturer. Detta har naturligtvis omedelbara konsekvenser för både de nationella kulturerna och den samiska. Figur 2 illustrerar förhållandet.
Den samiska kulturen är i denna figur i centrum och pilarna illustrerar påverkan i olika riktningar. Som subkultur inom de nationella kulturerna är den samiska utsatt för kraftig påverkan inom respektive nation. Denna påverkan blir helt naturligt kraftigare än den påverkan den samiska kulturen kan utöva på den nationella. Detta föranleds dels av minoritets-
Figur 2 Den sam iska kulturen i interaktion med de nationella kultu— rerna.
förhållandet, dels av att det är den nationella kulturen som har det huvudsakliga inflytandet över de kanaler varigenom folket påverkas. Den påverkan som den samiska kulturen utövar på den nationella kanske många gånger är av sådan karaktär att man inte förknippar resultatet direkt med samekulturen. Faktum kvarstår dock att inom framför allt fjälltrakterna har den nationella kulturen i avsevärd utsträckning påver- kats ifråga om t. ex. kost- och klädvanor. I andra fall är orsakssambanden dock klarare som t. ex. i fråga om hur samekulturen påverkar fritidsvanor- na för människor inom renskötselområdet. Påfallande är emellertid att den ömsesidiga påverkan som sker hitintills företrädesvis skett inom respektive nation. Några medvetna gemensamma strävanden från någon- dera parterna förefaller ej ha förelegat annat än i undantagsfall. På senare år har dock ett Nordiskt samiskt institut upprättats och de streckade pilarna i figur 2 avser illustrera att gemensamma samiska strävanden i framtiden kan komma att påverka de nationella kulturerna. I figuren har en del av den samiska kulturen avskärmats med dubbelstreck. Härmed avses att sambanden mellan de ryska samerna och samerna i Norden är ytterst sporadiska. Av de skildringar som föreligger om de ryska samerna framgår dock att den ömsesidiga påverkan även försiggår där.
Inom sådana moderna samhällen som här är fråga om kommer också de tidigare berörda skillnaderna i social struktur tydligt idagen. Gordon (1964) har belyst detta med figur 3 som åskådliggör amerikanska förhållanden. Med denna figur vill Gordon illustrera att de sociala relationer man utvecklar på primärgruppsnivå företrädesvis också finns inom den egna etniska gruppen. Relationer på sekundärgruppsnivå däremot tenderar att återfinnas utanför den etniska gruppen men innanför det nationella storsamhället. Gordon har här använt sig av begrepp som använts av bl. a. den amerikanske sociologen Charles Hoston Cooley som definierat primärgrupp enligt nedan.
”By primary groups I mean those characterized by intimate face-to- face association and cooperation. . . . it involves the sort of sympathy and mutual identification for which 'we' is the natural expression.” (Cooley, 1963, s. 23).
Area of Secondary relationship
Ethnic
group F
Area of primar relationship
Ethnic group E
Detta sätt att beskriva relationerna i en primärgrupp passar som synes väl till den definition som givits tidigare på etnisk grupp. Cooley menar dock att det är fel att tro att en primärgrupp alltid är en harmonisk enhet utan problem.
”It is not to be supposed that the unity of the primary group is one of mere harmony and love.” (Cooley, 1963, s. 23).
Detta gäller i hög grad även om en etnisk grupp. Riesman (1954) menar t. ex. att även inom minoriteter uppstår det minoriteter och att deras situation många gånger är svår
”. . . I think it is more oppressive to be a minority within a minority than to be a minority within a more loosely organized and defined majority group.” (Riesman, 1954, s. 177).
Den marginella situationen
Redan 1928 myntade Robert Park begreppet "marginal man" och definierade det som
”a man living and sharing intimetely in the cultural life and traditions of two distinct peoples; never quite willing to break, even if he were permitted to do so, with his past and his traditions, and not quite accepted, because of racial prejudice, in the new society in which he now sought to find a place.” (Park, 1928, s. 891—892).
Figur 3 A merican socie- ty (Från Gordon M. Assimilation in A merican life, New York 1964, s. 36).
Park betonade kraftigt den biologiska och kulturella sidan av defini- tionen vilket även kommer till uttryck i hans språkbruk. Han använde t.ex. begreppet ”cultural hybrid” synonymt med ”marginal man”. Senare har bl. a. Stonequist (1935 och 1937) utvecklat och diskuterat begreppet. Stonequist fäste dock större uppmärksamhet på de psykolo- giska mönster som gruppen ”marginal man” besitter. Han menar att ”the marginal man”:
”. . . is poised in psychological uncertainity between two (or more) social worlds; reflecting in his soul the discords and harmonies, repulsions and attractions of these worlds, one of which is often 'dominant' over the other; within which membership is implicity based upon birth or ancestry (race or nationality); and where exclusion removes the indivi- dual from a system of group relations.” (Stonequist, 1937, s. 8).
Senare har Stonequist (1964) försökt något begränsa de generalisering- ar som ursprungligen gjordes och som bl. a. Green (1947) och Glovensky (1952) kritiserat. Fortfarande utgör dock de arbeten som Park och Stonequist publicerat grunden för forskning på området.
Antonovsky (1956) riktar kritik mot den sociologiska forskningen som han menar ägnat ringa uppmärksamhet åt ”marginality”. Detta trots att den förekommer på många håll och trots att det egentligen är fråga om en social situation med speciella karakteristika. Han lägger således inte som Park (1928) och Stonequist (1935) vikten på det kulturella eller psykologiska utan på det sociologiska. Antonovsky får senare också stöd av Dickie och Clark (1966 b).
De menar också att den marginella situationen är betydligt mer mångfasetterad än vad man ofta tänker sig den.
”Marginal situations differ from one another according to the compo- sition, scope, duration and criterion of membership of the hierarchy and also on the basis of whether the inconsistencies created for whatever reasons lie in the cultural or the social dimension of the area regulated.” (Dickie—Clark, 1966 a, s. 48).
Ett talande praktiskt exempel härpå finner man dock redan hos Sutherland (1937). Där beskrivs den professionelle tjuvens relationer till samhället i övrigt som en mångfasetterad marginell situation. Att man inte uppmärksammat komplexiteten tidigare i forskningen om ”margi- nality” beror enligt bl. a. Antonovsky (1956) samt Wright och Wright (1972) på bristen av empiriska undersökningar inom området. Forsk- ningens nuvarande ståndpunkt synes emellertid vara ett accepterande av företeelsens mångsidighet. Företeelsens betydelse har Antonovsky ut- tryckt på följande sätt:
”Marginality is an important source of problems in a pluralistic world with some degree of horizontal and/or vertical mobility.” (Antonovsky, 1956, s. 61).
Forskningen på området har också många gånger påtalat de negativa sidorna av den marginella situationen. Negativa effekter har t. ex. uppmärksammats i skolsammanhang (Acosta, 1966) och som isclations— tendenser i samhället (Anderson, 1969). Några (t., ex. Riesman, 1954 och
Antonovsky, 1956) har emellertid påpekat att den marginella situationen kan få positiva effekter som större insikt och kreativitet. Liknande uttryck kan man också finna hos Derbyshire och Brody.
7
'. . . it is possible that we will eventually Witness the evolution of an individual whose empathic insights into the minority, marginal and majority societies will result in unique creativity.” (Derbyshire & Brody, 1964, s. 11).
Derbyshire och Brody menar också att man inte har avgränsat de olika begreppen som används inom denna typ av forskning och understryker behovet härav. Senare har Gist (1967) samt Wright och Wright (1972) konstaterat samma sak och samtidigt försökt systematisera användningen genom att skilja på fem olika begrepp och ger följande definitioner.
”Marginality : The consept of marginality has reference to the general and all inclusive situation that exists when a group is situated on the periphery of, has continuous interaction with, has a dependency upon, and deviates in certain socially normative patterns from, a more dominant group." (Wright & Wright, 1972, s. 365).
Begreppet står för den totala livssituationen som en grupp befinner sig i när den är i utkanterna av en dominant grupp.
”Marginal man: This group may have ties with both groups (culturally, socially, or psychologically), but still exists as a separate entity being either unable or unwilling to assimilate into one of the more dominant groups.” (Wright & Wright, 1972, s. 366).
Här är det fråga om den grupp som befinner sig mellan två mera dominerande grupper.
”Cultural marginality: Cultural marginality refers to the marginal or peripheral position of a group with respect to the beliefs, traditions, social organisation patterned behavior, and systems of values that distinguish it from other groups or communities.” (Gist, 1967, s. 365).
Begreppet har således att göra med värderingar, beteendemönster och traditioner.
”Psychological marginality:
Psychological marginality has referense to the commonly shared attitudes of a marginal group (or marginal man group), the deviation of these attitudes from the more dominant group, and the impact of various psychological (and/or social psychological) patterns found in the mar- ginal group as a direct result of membership within that marginal group.” (Wright & Wright, 1972, s. 367).
Här avses de attityder som den marginella gruppen vanligtvis uppvisar.
”Social marginality: The primary emphasis of social marginality is the patterned inter— relationships that can be observed as uniquely characteristic of the marginal (or marginal man) as well as the dominant group.” (Wright & Wright, 1972, s. 367).
Figur4 Interaktion mellan Cultural marginal- ity Psychological margin- alit y och Social margin- ality.
__"
CM: Cultural Margit— nality
PM: Psychological Marginality
SM: Social Margi— nality
Begreppet avser närmast den sociala struktur som utmärker den marginella gruppen men omfattar även de utkristalliserade inbördes relationerna mellan grupperna.
Tidigare har dessa fem begrepp alltför ofta använts synonymt vilket naturligtvis många gånger lett till oklarhet om vad som egentligen avhandlats. I denna framställning kommer dock i fortsättningen ovan angivna avgränsningar att tillämpas. Relaterar man begreppen tilll varand- ra kan man konstatera följande:
Den marginella gruppen (marginal man) befinner sig i en marginell situation (marginality) vilken utmärks av den interaktion som kan åskådliggöras med figur 4.
Beteendemönster, traditioner, normer och värderingar skapar olika attityder som i sin tur kan påverka den sociala strukturen vilken slutligen kan modifiera och förändra normer etc. Omvänt kan dessa mönster, normer, traditioner och värderingar också ge upphov till social struktur som i sin tur kan förändra attityder som slutligen kan påverka normer etc. Denna interaktion har således många likheter med de relationer som illustreras i figur 1 rörande den kulturella situationen. Det är emellertid väsentligt att uppmärksamma att om figur 1 representerar den nationella kulturen finns interaktionen i figur 4 inom den kulturella situation som figur 1 illustrerar. Situationen kännetecknas dessutom av interaktion med de dominanta grupperna, beroende av dem och i viss mån avvikande från dessa. Allt detta medför således att den marginella situationen i hög grad också är föränderlig.
Samerna och den marginella situationen
Utifrån de begrepp som ovan behandlats och relationerna mellan dessa begrepp kan man rent teoretiskt se varje kultur som en normalfördelning. Ju längre ifrån medelvärdet på fördelningen man går ju större awikelse kan man förvänta sig. För en person som befinner sig nära medelvärdet i den svenska nationella kulturen, ett slags Medel—Svensson, förefaller tro- ligen det samiska vara en marginell företeelse kulturellt och socialt. Betraktar man emellertid den samiska kulturen som en egen kultur, låt vara att den är subkulturi fyra olika nationer, kan man se förhållandet ur dess synvinkel. I många sammanhang anser man att kärnan i samekulturen utgöres av det som har med renskötseln att göra. För en person som är
Svenskt
Samiskt
mitt uppe i denna verksamhet förefaller säkerligen mycket iden svenska kulturen inte bara marginellt utan även främmande kulturellt och socialt.
I ett modernt samhälle som det svenska möter en etnisk grupp med egen kultur som den samiska det övriga samhället på en rad olika områden och mångfasetterad interaktion uppstår. Detta möte kan illustreras med figur 5.
Fördelningarna i figur 5 representerar befolkningen inom den samiska gruppen och det svenska samhället i övrigt. Inom det prickade området kan man då finna de personer som i något avseende befinner sig i en marginell situation. Utgår man ifrån den samiska fördelningen finner man snabbt att de icke renskötande samerna befinner sig i en sådan situation. Utgår man från den svenska fördelningen finner man också personer i en marginell situation. Där ingår t. ex. befolkningsgmpper som under år- hundraden och åtskilliga generationer varit mer eller mindre bofasta i nära anslutning till renskötseln. Dessa gruppers situation ingår inte i sameutredningens arbetsuppgifter och faller även utanför ramen för detta arbete. Dessa har f. ö, ej heller tidigare varit föremål för någon utrednings intresse.
De icke renskötande samernas marginella situation karakteriseras av ett visst beroendeförhållande till både den renskötande gruppen och den grupp som utgörs av övriga svenskar. Beroendeförhållandet till den renskötande gruppen är dels en följd av lagstiftningen rörande rensköt- seln, dels en följd av renskötselns behov även där lagstiftningen ej reglerar förhållandet. Beroendeförhållandet till den övriga svenska befolkningen är uppenbar i och med att man försöker finna sin utkomst inom den. Den icke renskötande samebefolkningens situation utgör huvudfrågan för sameutredningen. I denna undersökning kommer dock även jämförelse— data från den renskötande befolkningen att behandlas.
Undersökningens syfte
Att studera samernas marginella situation med avseende på aspekter av kulturell, psykologisk och social marginalitet.
Att utifrån resultaten diskutera möjliga åtgärder till stöd för kulturens framtid och vidareutveckling.
De frågeställningar som uppställts utifrån syftet anges närmare i anslutning till resultatredovisningen.
Figur 5 K ulturer [ kon- takt med varandra.
Undersökningsprocedur
Population och urval
I undersökningen ingår renskötande och icke renskötande samer. En utförlig beskrivning av den renskötande populationen har tidigare publi— cerats (Johansson, 1974). En liknande beskrivning av den icke renskötan- de populationen publicerades under våren 1975. Det är här tillfyllest att endast ange avgränsningen av denna population. Den icke renskötande befolkningen utgöres av dem som uppfyller minst ett av följande krav: Person som ej inräknats i den renskötande befolkningen som redovisas iden särskilda rapporten men
1. själv är upptagen på någon renlängd under tiden 1965—1971. (Dock ej den person varom det i renlängden framgår att vederbörande ej räknats som same)
2. själv är ättling i rakt nedstigande led till person som 1965—1971 är upptagen på någon renlängd
3. själv är förälder till person som 1965—1971 upptagits på någon renlängd
4. själv är ättling i rakt nedstigande led till person under 3.
5. själv är make/maka till personer under 1—4.
Urvalet ur undersökningspopulationen har tagits proportionellt mot storleken på varje by. Åldersmässigt har urvalet begränsats till personer födda 1900—1955. Ungefär var 17:e person i denna ålder ur den renskötande befolkningen och var 34:e person ur den icke renskötande befolkningen ingår i undersökningen. I fråga om den renskötande befolkningen representerar urvalet de personer som den 1 januari 1972 tillhörde de åtta klasserna i undersökningen om den renskötande befolkningen (se Johansson s. 3). Samma tidpunkt för representativiteten gäller även för den icke renskötande befolkningen. Totalt omfattar urvalet 233 icke renskötande och 1 13 renskötande samer.
Svagheter i urvalet
Den renskötande populationen varifrån urvalet tagits innehåller även en viss ”kringbefolkning” vilken ej helt är direkt sysselsatt inom rennäringen. Detta kan vid första anblicken förefalla vara en svaghet. Tidigare forskning (Johansson, 1974) har emellertid visat att det för den renskötan- de befolkningen är onaturligt att ställa dessa personer utanför på något sätt. Eftersom deras eventuella anknytning till renskötseln dessutom ingår som en bakgrundsvariabel kan denna hållas under kontroll. I övrigt vågar man påstå att urvalet ur den renskötande befolkningen är det tillförlitligaste som någonsin gjorts eftersom den grundas på en stort upplagd populationsundersökning som föregått urvalet (Johansson, 1974).
Den icke renskötande befolkningen har i tidigare undersökningar oftast ställts åt sidan p. g. a. de stora praktiska svårigheter som varit
förenade med att erhålla data om populationen. I en tidigare undersök- ning (Johansson, 1973) gjordes det av allt att döma hittills första försöket att få ett representativt urval av personer som lämnat rennäring- en. Urvalet behäftades då med tre svagheter. För det första att utflytt- ningen endast avsåg de senaste 20 åren före undersökningstillfället. För det andra att utgångspunkten för undersökningen var renlängder för ett enda år. För det tredje att urvalet togs proportionellt mot storleken på den renskötande byn. I föreliggande undersökning har det varit angeläget att förbättra urvalet ytterligare. Begränsningen till utflyttning under viss tid har helt eliminerats. Den andra begränsningen har mildrats så till vida att renlängder under tiden 1965—1971 tagits som utgångspunkt samt att populationen bestämts som redovisats under avsnittet population och urval. Det har slutligen också varit möjligt att helt eliminera den tredje begränsningen. I denna undersökning har urvalet ur den icke renskötande befolkningen uttagits proportionellt mot denna populations storlek byvis. Fortfarande kvarstår dock en del icke renskötande samer som saknas i populationen och som således inte heller har möjlighet att komma med i urvalet. Dessa personer har alla det gemensamt att de inte uppfyller något av de fem kriterierna som redovisats ovan. Hur många personer som finns kan man endast spekulera om. En görsiktig gissning är ca 3 000. Det är emellertid högst ovisst hur många av dessa som själva anser sig vara samer eller som av sin omgivning betraktats som samer.
Bortfall
Bortfallet i en undersökning av denna typ kan vara av två slag. För det första s.k. totalt bortfall vilket innebär att den för intervju uttagna personen inte alls kan intervjuas. För det andra kan bortfallet vara partiellt, vilket innebär att intervjun visserligen kommit till stånd men att intervjupersonen inte svarar på vissa frågor. I denna undersökning är bortfallet i huvudsak av det första slaget. Endast en intervjuperson uppvisar bortfall av det andra slaget. För att underlätta för läsaren att ta del av resultaten har detta enda fall inräknats i det totala bortfallet. Analysen av bortfallet omfattar det totala bortfallet. Grundprincipen för urvalet har varit att detta skall vara representativt för hela renskötsel- området vad gäller den renskötande befolkningen och för det geografiska ursprunget vad gäller den icke renskötande befolkningen. När nu bortfall uppstått är det angeläget att kontrollera om grundprincipen fortfarande gäller för de kvarvarande intervjupersonerna. Kontrollen har utförtsi bilaga 5 varifrån kan konstateras att de personer från den renskötande befolkningen som deltagit i undersökningen är representativa för de olika regionerna. När det gäller den icke renskötande befolkningen framgår att tolkning av data för de utflyttade ifrån Jämtlands län måste ske med stor försiktighet. Hänsyn härtill kommer att tagas vid diskussionen av resul- taten.
Formulär och intervjuer
Frågorna konstruerades under fortlöpande revideringar. I dessa revidering- ar ingick samtal och provintervjuer med samer från olika landsdelar, yrkesgrupper och organisationer. Av praktiska skäl uppdelades frågorna slutligen på två frågeformulär. Det ena för intervjuer med de renskötande det andra för intervjuer med de icke renskötande.
Intervjupersonerna kontaktades i förväg, i möjligaste mån per telefon, och informerades om undersökningen varvid tid avtalades för besök. Samtliga intervjuer indelades i två faser. Fas 1 hade formen av ett samtal med utgångspunkt i undersökningens syfte. Avsikten var att samtalet dels skulle utvisa om vederbörande över huvud taget var intresserad av något som berörde samekultur, dels skulle försöka utröna orsakerna till varför vissa personer eventuellt ej ville bli intervjuade. Denna fas tog 10—20 minuter i anspråk. Fas 2 utgjorde den huvudsakliga intervjun. Den totala tidsåtgången för fas 2 varierade mycket beroende på att de flesta frågorna hade följdfrågor som varierade i antal beroende på vilket svar som gavs till respektive fråga. De flesta intervjuerna tog dock 1 1/2 tim—2 1/2 timi anspråk. Samtliga intervjuer företogs av en och samma intervjuare.
Bakgru nds variabler
Samerna som etnisk grupp utgör i många avseenden en till synes heterogen grupp. Detta har att göra med iakttagbara bakgrundsvariabler som t. ex. språk vilka företer stora olikheter från ett område till ett annat. Vad en iakttagare kan uppleva som heterogent är dock i själva verket bara en bekräftelse på att samekulturen uppvisar samma varia- tionsrikedom som vilken annan kultur som helst. Bakgrundsvariablerna är dock inte oväsentliga i den process som formar individens uppfattning om sig själv. I stora drag kan detta förhållande illustreras med figur 6.
Variablernas inbördes placeringar får ej uppfattas som rangordningi något avseende. Tvärtom kan man f. n. enbart spekulera om hur de kan vara arrangerade runt självuppfattningen. Figuren kräver av bl. a. denna anledning några kommentarer.
Ser man till de enskilda individernas nationella förankring har redan tidigare påpekats att den samiska kulturen är en del av åtminstone fyra nationella kulturer. I denna undersökning ingår dock enbart de svenska samerna. Den språkliga förankringen är mycket olika från område till område. Språkgränserna följer ej heller nationsgränserna vilket är av vikt att ha i minnet. Den språkliga förankringen indelas i denna undersökning i klasserna: finska, norska/svenska, nordsamiska, lulesamiska och syd- samiska. Den geografiska förankringen motsvaras i undersökningen av den angivna samebytillhörigheten. Med näringsförankring avses olika grader av anknytning till rennäringen. Bakgrundsvariablerna presenteras närmare i anslutning till det särskilda avsnitt i resultatredovisningen där resultaten testats mot ifrågavarande variabler. Ett översiktligt schema över resultatredovisningen återfinns i bilaga 1.
Närings
Geografisk
Språklig
Nationell
Förankring
Förankring
Förankring
Förankring
Frågeställningar och resultat
Huvudintresset ägnas åt de personer som genomfört fas 2 av undersök- ningen, dvs. den huvudsakliga intervjun.
De personer som här är fråga om har i regel vissa relationer till någon sameby som övriga svenskar för det mesta saknar. Dessa relationer har att göra med vad som ovan benämnts ”social marginality”. En av huvud- frågorna i denna undersökning är att belysa dessa relationers omfattning och styrka. Samebyn betraktas då ur tre olika aspekter. För det första som organisation för renskötselns bedrivande, för det andra som den enhet människor vilka byn utgör och för det tredje som det geografiska område byn omfattar. Beträffande den första aspekten har följande frågor uppställts vad avser den icke renskötande samebefolkningen.
Samebyn som renskötselorganisation
]. I vilken utsträckning deltar de icke renskötande samerna i samebyns offentliga verksamhet?
2. Av vilka anledningar deltar man respektive uteblir från denna verksam- het?
Figur 6 Bakgrunds- variabler iden etniska identiteten.
3. Hur bedömer man möjligheterna vara att upprätthålla kontakten? 4. Vill man i framtiden upprätthålla kontakten? 5. Känner man samhörighet med samebyn i detta avseende?
Samebyns offentliga verksamhet har i denna undersökning uppdelazs i tre olika verksamhetsfält. Det första avser deltagande isamebyns möten, det andra deltagande i renskötseln och det tredje deltagande i arbetet med renskötselns anläggningar. Deltagande i samebyns möten framgår av tabell 1. För att inte ytterligare tynga ner framställningen med siffror kommer utförda statistiska signifikansprövningar ej att redovisas annat än i allmänna ordalag. När det anges att klara skillnader föreligger innebär detta en signifikans på minst 10 % nivån. Detta innebär att sannolikheten för att värdet ifråga skulle uppkommit av en slump är mindre än 10 procent. När det talas om tendenser är motsvarande sannolikhet 10—30 procent.
Deltagande i samebyns möten sker som synes av tabellen i mycket liten utsträckning. Det framgår också att både män och kvinnor i lika liten utsträckning deltar i dessa möten. För samtliga som deltagit : dessa möten har informationsbehovet om renskötseln varit den pådrzvande kraften för deltagande. Information om mötestider har man fått antingen genom kallelser eller genom bekanta. I samtliga fall har det också varit fråga om hembyns möten, som man besöker regelbundet. Anledningen till att man inte deltar framgår av tabell 2, som visar den procentuella fördelningen för båda könen.
Tabell 1 Procentuell andel män resp. kvinnor som det senaste året deltagit i samebyns möten.
Män Kvinnor Har deltagit 11.1 8,8 Har ej deltagit 88.9 91,2
100 100
N = 63 N = 57
Tabell 2 Anledning till att man inte deltar i samebyns möten. Procentuell fördelning för män och kvinnor.
1 2 3 4 5 6 7 E N = 52 Kvinnor 26,9 19,2 17,3 15,4 7 7 1,9 11,5 100 N = 56 Män 42,9 17 9 12,5 10,7 7,1 1,8 7,1 100 Teckenförklaring 1. Anser sig inte ha något att göra på samebyns möten. 2. Arbetet hindrar deltagande. 3. Ej intresserad av verksamheten. 4. Har ej blivit av. 5. Äldersskäl. 6. Har inget inflytande — onödigt deltaga. 7. Bristande information om mötestider etc.
Huvudanledningen till att man inte deltar i samebyns möten är att dessa inte angår dem. Denna åsikt uppvisas i något större utsträckning av män än av kvinnor. I övriga angivna orsaker är fördelningen bland män och kvinnor i stort sett lika.
Omfattningen av deltagandet i renskötseln framgår av tabell 3, som visar den procentuella fördelningen för män respektive kvinnor.
Av tabellen framgår att ungefär 1/4 av både männen och kvinnorna någon gång under det senaste året hjälpt till inom renskötseln. I alla fall utom två har det rört sig om renskötseln inom hembyn. Hjälpens omfattning har i 90 % av fallen varat högst någon dag. Oftast har hjälpen skett i samband med renskiljningar. Deltagandet har i allra flesta fall också skett på eget initiativ och av eget intresse. Endast 14 % uppger att deras deltagande varit enbart en följd av de renskötande samernas intresse och förfrågningar. Anledningen till att man inte hjälpt till inom renskötseln framgår av tabell 4.
Huvudskälet till att man inte engagerat sig i renskötseln är de långa avstånden till hembyn som verkar hindrande. Andra praktiska problem som kvinnorna anger är svårigheter att ordna barnpassning under tiden. Avsaknaden av renar bidrar också i hög grad till att man inte deltar. Den tredje aspekten som lagts på samebyns offentliga verksamhet är skötsel av anläggningar vilka har samband med renskötseln. Här avses t. ex. kåtor,
Tabell 3 Procentuell andel män resp. kvinnor som det senaste året hjälpt till inom renskötseln.
Män Kvinnor Har deltagit 26,9 21,1 Har ej deltagit 73,1 78,9
100 100
N = 63 N = 57
Tabell 4 Anledning till att man inte hjälpt till inom renskötseln det senaste året. Procentuell fördelning för män resp. kvinnor.
1 2 3 4 '5 6 7 E
N = 45 Kvinnor 42,2 15,6 13,3 22,2 2,2 4,4 0 100 N = 46 Män 56,5 6,5 8,7 19,6 6,5 0 2,2 100
Teckenförklaring
. Arbetar på annat håll. Långa avstånd. . Andra praktiska problem. Ej intresserad. . Har själv inga renar — ingen anledning. Hälsoskäl. Behövs ej där.
Ej tillfrågad.
H.GP'APJN—
Tabell 5 Procentuell andel av män resp. kvinnor som det senaste året hjälpt till eller arbetat med renskötselanläggningar.
Män Kvinnor Har arbetat med anläggningar 6,3 1,8 Har ej arbetat med anlägg- ningar 93,7 98,2 100 100 N = 63 N = 57
Tabell 6 Anledning till varför man inte deltagit i arbeten med renskötselns anläggningar. Procentuell fördelning för män och kvinnor.
N = 59 Män 3,4 55,9 5 1 N = 56 Kvinnor 12,5 26,8 32,1 8,9 10,
Teckenförklaring
Ej tillfrågad.
Har ej tid till det. Ej intresserad. Har inte blivit av. Arbetet olämpligt (p. g. a. ålder eller annars för krävande). Kan ej p. g. a. avstånd från hemtrakten. Hälsoskäl.
.*?)?"PPJN?
stugor, stängsel, broar, hagar och slaktplatser. Tabell 5 visar i vilken omfattning de icke renskötande deltagit i denna verksamhet. Det framgår klart av tabellen att de icke renskötande i mycket ringa utsträckning deltar i skötseln av renskötselanläggningarna. Anledningen härtill framgår av tabell 6.
För kvinnorna är huvudskälet till att det inte arbetar med anläggning- arna att de helt enkelt inte är intresserade av det. Därnäst kommer att bristande tid omöjliggör deltagande. Tidsbristen är för männen det klart dominerande skälet till uteblivet deltagande.
Sammanfattningsvis kan man om de icke renskötandes deltagande i samebyns offentliga verksamhet säga följande:
1. Deltagande i samebyns möten sker iliten utsträckning. Främsta skälet härför är att man inte känner sig berörd av denna verksamhet.
2. Ungefär 1/4 har under det senaste året hjälpt till någon dag inom renskötseln i hembyn. Deltagandet har skett på eget initiativ och av eget intresse. De som inte har deltagit anför i de flesta fall långt avstånd till hembyn som hinder.
3. Ytterst få har deltagit i arbeten rörande renskötselns anläggningar. Anledningen härtill är för kvinnorna i första hand bristande intresse, för männen tidsbrist.
Procent av män
40 30 20 10 Svårighets- Mycket 5 Mycket grad N=63 lätt svårt Procent av kvinnor 30 20 I. . 10 .. Svårighets- Mycket Mycket grad N: 57 lätt svårt
Den följdfråga det ringa deltagandet ger upphov till är hur man upplever möjligheterna vara att upprätthålla kontakterna. På frågan om man tyckte det var lätt eller svårt att hålla kontakten erhölls de svar som framgår av figur 7.
Ungefär hälften av både män och kvinnor anser att det är svårt att upprätthålla kontakten med samebyns offentliga verksamhet. En viss tendens finns till att kvinnorna anser svårigheterna vara större än männen. Huvudsakligen har svårigheterna att göra med det faktum att man själv inte har renar och också ofta saknar personliga kontakter i hembyn. Dessa skäl framförs av ungefär hälften av dem som säger sig ha svårt eller mycket svårt att upprätthålla kontakten. En fjärdedel anför skäl som har att göra med att man emotionellt känner sig vara utanför verksamheten, resterande fjärdedel en mängd skäl som sinsemellan ej har något samband.
Av dem som tycker att kontakten är ganska eller mycket lätt att upprätthålla anför huvuddelen att det är de personliga kontakterna som
Figur 7 Värdering av svårigheterna att hålla kontakt med samebyn Procentuell fördelning av män och kvinnor.
Figur 8 Samhörighet med sam eb yns offentliga verksamhet. Procentuella fördelningar för icke renskötande män och kvinnor.
underlättar. Därnäst anser man att det egna intresset i kombination med att man har någon skötesren gör kontakterna lättare.
Mot bakgrund av dessa resultat kan man ställa frågan om de icke renskötande i framtiden skulle vilja ha kontakt med samebyn i dessa avseenden. Tabell 7 "visar svaren på frågan.
Tabell 7 Procentuell andel män respektive kvinnor som i framtiden vill ha kontakt med samebyns offentliga verksamhet.
l 2 3
Ja Nej Ja Nej Ja bej .
, , 1 N = 63 Män 55,6 44,4 50,8 49,2 36,5 63,5 N = 57 Kvinnor 61,4 38,6 56,1 43,9 43,9 56,1
Teckenförklaring
1. Vill i framtiden ha kontakt med samebyns möten. i 2. Vill i framtiden ha kontakt med samebyns renskötsel. ; 3.Vi11 i framtiden ha kontakt med arbetet rörande samebyns renskötseianlägg- *
ningar.
Procent av mä n ,
40 i 30 =; ! 20 ] i N=63 1 10 Samhörigtet med samebyns offentliga __ verksamhet Inte 1 2 3 4 5. Mycket alls starkt Procent av kvinnor i 30 4 20 10 N=57 . Samhörighet med san-'Leby nhs )ffentl iga , _ ver sam et. ' Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
Vad avser samebyns möten framgår att flertalet män och kvinnor i framtiden vill ha kontakten. Påfallande är också att kvinnorna i större utsträckning än männen uttalar denna önskan. I fråga om deltagande i renskötseln är också flerparten av män och kvinnor intresserade av att deltaga. Denna tendens är dock klarast uttalad hos kvinnorna. Arbetet med renskötselns anläggningar förefaller dock ej tilldraga sig något påfallande stort intresse. Majoriteten är inte intresserad av att ha kontakter i framtiden. Detta gäller speciellt för männen. Studerar man närmare dem som svarat nej på de tre aspekterna framgår att huvudanled- ningen till att man inte vill ha kontakt i framtiden är bristande intresse.
Med dessa resultat i bakgrunden kan man fråga sig om de icke renskötande känner samhörighet med samebyns offentliga verksamhet. I undersökningen har intervjupersonerna fått avge sitt svar på en femgradig skala. Svaren framgår av figur 8.
Resultaten visar att samhörighetskänslan i detta avseende är relativt svag. Det finns också en tendens till att kvinnorna upplever samhörig- heten svagare än männen. I detta sammanhang kan en jämförelse med den renskötande befolkningen vara intressant. Urvalet inom denna grupp har fått ta ställning till samma fråga. Resultat framgår av figur 9.
Procent av män
30 20 N=47 10 Samhörighet med samebyns offentliga Inte 1 2 3 4 5 Mycket , verksamhet alls starkt
Procent av kvinnor
30
20
N=26
10 Figur 9 Samhörighet med samebyns offentliga
Samhörighet med verksamhet. Procentuella samebyns Offentliga fördelningar för ren-
Inte 1 2 3 4 5 Mycket vaksamhet skötande män och alls starkt kvinnor.
Som framgår av figuren är samhörighetskänslan inom den renskötande gruppen, oavsett kön, stark. Vid jämförelsen av figur 9 med figur 8 ser man en tydlig skillnad såtillvida att den renskötande gruppen uppvisar en klart starkare samhörighetskänsla än den icke renskötande gruppen.
Av de icke renskötande vill övervägande delen, 73 % av männen och 60 % av kvinnorna, att samhörigheten med samebyn i detta avseende skall bli bättre. Vad man tror skulle kunna bidra härtill framgår av tabell 8.
Som synes av tabellen lägger både män och kvinnor stor vikt vid att möjligheterna att träffas kan förbättras. Många anser också förbättrad information från samebyn till de icke renskötande vara viktig. Medlem- i skap och rösträtt i samebyn tror drygt 20 % av männen och knappt 15 % av kvinnorna skulle kunna stärka samhörighetskänslan.
Av de renskötande vill 60 % av männen och 89 % av kvinnorna stärka samhörighetskänslan med samebyns offentliga verksamhet. Detta tror man är möjligt genom de åtgärder som framgår av tabell 9.
Tabell 8 Åtgärder för att öka samhörighetskänslan mellan icke renskötande samer och samebyn. Procentuell fördelning av icke renskötande män och kvinnor som vill att samhörighetskänslan skall stärkas. I
1 2 3 4 5 6 2 ' N = 46 Män 17,4 34,8 2,2 0 23,9 21,7 100 : N = 34 Kvinnor 5,9 58,8 2,9 5,9 11,8 14,7 100 *
Teckenförklaring l. Ökat samarbete renskötare—bofasta.
2. Möjlighet att träffas oftare.
3. Bättre språkkunskaper. l
4. Kvinnorna bör få mer att säga till om i samebyn. %
5. Mer information från samebyn till icke renskötande samer.
6. Medlemskap och rösträtt i samebyn för icke renskötande samer. i I 1 I I
Tabell9 Åtgärder som de renskötande tror kan öka samhörigheten mellan de renskötande och samebyns offentliga verksamhet. Procentuell fördelning av renskötande män och kvinnor.
l 2 3 4 5 6 7 8 2 N = 28 Män 7,1 35,7 35,7 17,9 3.6 100 ] N = 23 Kvinnor 4,3 4,3 26,2 8,7 34,8 4,3 17,4 100 , Teckenförklaring 1. Ekonomiskt stöd till rennäringen. Ökad information. 2. Möjligheter att träffas oftare inom byn. 3. Arbeta mera tillsammans. . 4. Kvinnorna bör få mer att säga till om inom samebyn. ' 5. Mer information om och bättre anpassning till nya lagen. 6. Medlemskap och rösträtt i byn för icke renskötande. 7. Bättre kontakter med olika myndigheter. 8. Har inga direkta förslag.
För både män och kvinnor förefaller en bättre anpassning till den nya rennäringslagen vara ett sätt att öka samhörighetskänslan med samebyn. En annan åtgärd av vikt som man tror kan öka samhörighetskänslan är att arbetet i större utsträckning genomföres tillsammans inom byn. En intressant detalj i sammanhanget är frågan om medlemskap och rösträtti samebyn för de icke renskötande samerna. Inom de båda grupperna anser ca 20 % av männen att denna åtgärd kan öka samhörighetskänslan med samebyns offentliga verksamhet.
Hitintills har framställningen om samebyarnas offentliga verksamhet behandlats på bynivå. Samma fråga om samhörighet har emellertid även tagits upp på nationsnivå. Resultaten för den icke renskötande gruppen framgår av figur 10.
63
Procent av män N
40
30
20
Samhörighetskänsla med same- byarnas offentliga verksamhet på nationsnivå
Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt Procent av kvinnor N=57 ,
50—1
mi
30—
20—I Samhörighetskänsla med same-
10— byarnas offentliga verksamhet på nationsnivå
Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
Figur 10 Samhörighets— känsla med samebyarnas offentliga verksamhet på nationsnivå. Procentuell fördelning av icke ren- skötande män och kvinnor.
Figur I I Samhörighets— känsla med samebyarnas offentliga verksamhet på nationsnivå. Procentuell fördelning av ren- skötande män och kvinnor.
Figuren ger en klar bild av att samhörighetskänslan i detta avseende på nationsnivå måste betecknas vara ganska ljurn. Ungefär hälften av både män och kvinnor vill dock att den i framtiden skall bli bättre. Detta tror man bäst kan ske genom att folk från olika byar kan träffas och diskutera om saker som händer i deras byar. Som jämförelse visar figur ll motsvarande fråga för den renskötande gruppen.
Som synes upprepas i stort sett samma bild som för de icke ren- skötande. Ungefär 30 % av männen och ca 15 % av kvinnorna tror inte heller att det går att öka samhörighetskänslan i detta avseende. En relativt stor del, 15 % av männen och 23 % av kvinnorna, anser dock att det är Svenska samernas riksförbund (SSR:s) uppgift att ordna samarbete mellan byarna och lära folk känna varandra. Detta kan ske, menar man, genom att man träffas och utbyter informationer och diskuterar vad som sker inom de olika byrarna. Ungefär 13 % av männen i den renskötande
Procent av män 50
40
N=47 30
Samhörighetskänsla med same— byarnas offentliga verksamhet på nationsnivå
20
10
Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
Procent av kvinnor
sol
40—l
30— N=26 20— Samhörighetskänsla med same' byarnas offentliga verksamhet 10_ på nationsnivå
Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
gruppen anser också att en ändring av rennäringslagen kan öka samhörighetskänslan på nationsnivån.
Slutligen kan man sammanfattningsvis säga om samebyarnas offentliga verksamhet:
Att de icke renskötande i liten utsträckning deltar i den offentliga verksamheten.
Att de som deltar gör det av eget initiativ och eget intresse. Att personliga kontakter samt någon skötesren i hembyn underlättar kontakterna.
Att man, och speciellt då kvinnorna, i framtiden gärna vill deltagai samebyns möten och även hjälpa till inom renskötseln.
Att de icke renskötandes samhörighetskänsla med samebyn i detta avseende är svag och att man vill stärka den.
Att de icke renskötande anser att samhörighetskänslan kan ökas om man kan träffas oftare och utbyta informationer.
Att de renskötandes samhörighetskänsla med samebyn i detta avseende är starkare men att man också vill stärka den.
Att de renskötande anser att samhörighetskänslan ökar om man bättre anpassar sig till rennäringslagen och i större utsträckning arbetar gemen- samt.
Att samhörighetskänslan på nationsnivån är svag i båda grupperna. Att ungefär hälften vill stärka den genom att öka möjligheterna att träffas och utbyta informationer och diskutera vad som skeri andra byar.
Att den renskötande ser det som en av SSR:s uppgifter att stärka samhörigheten på nationsnivån.
Samebyn som en befolkningsenher
Den andra aspekten ur vilken man kan betrakta samebyn är att se på den som den enhet människor den utgör. I detta avseende består samebyn av dels renskötande, dels icke renskötande samer. De frågor som nedan uppställts berör således båda dessa grupper. Även här är utgångspunkten den icke renskötande befolkningen som ivissa avseenden dock jämföres med den renskötande befolkningen.
l.I vilken sameby har den icke renskötande gruppen den bästa kon— takten med renskötande samer? , Känner de båda grupperna samhörighet med de renskötande samerna på bynivå och nationsnivå? 3. Hur ser man på kontakterna i framtiden? 4. Vill de båda grupperna stärka samhörigheten sinsemellan och inom sig? Hur kan det ske? 5. Med vilka icke renskötande samer har de båda grupperna den bästa kontakten? 6. Vad underlättar respektive försvårar kontakterna med de icke ren- skötande samerna? 7. Känner man samhörighet med de icke renskötande samerna på bynivå och nationsnivå? IQ
Figur 12 Den icke ren- skötande gruppens sam- hörighetskänsla med de renskötande samerna i hembyn. Procentuell fördelning av män och kvinnor.
8. I vilken omfattning är relationerna mellan grupperna av primär natur?
När det gäller den icke renskötande samebefolkningens kontakter med den renskötande befolkningen framgår att de bästa kontakterna i regel finns i hembyn. Endast ca tre procent säger sig helt sakna kontakter med renskötande samer. Dessa tre procent lägger skulden för denna kontakt- löshet helt på sig själva och menar att kontakterna uteblivit p. g. a. bristande intresse. Ungefär 20% anger att de har sina bästa kontakter med personer i flera byar. I så gott som samtliga fall är det då fråga om grannbyar till hembyn. Hur stark samhörigheten är med den renskötande befolkningen på bynivå framgår av figur 12.
Procent av män
60
50
40
30 N=62
20
Samhörighetskänsla med ren- skötande samer i hembyn
10
Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
Procent av kvinnor
50
30 N=54
20
Samhörighetskänsla med ren-
10 skötande samer i hembyn
Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
Det framgår av figur 12 att de icke renskötande övervägande har en ganska stark samhörighetskänsla med de renskötande i hembyn. En svag tendens föreligger till att kvinnorna ger uttryck för starkare samhörig- hetskänsla än männen. Som jämförelse redovisas motsvarande resultat för den renskötande gruppen.
Figur 13 visar att den renskötande gruppens samhörighetskänsla är mycket stark. Vid jämförelse med figur 12 ser man en klar skillnad till den icke renskötande gruppen. Av den renskötande gruppen anser också ca 70 % att samhörigheten är tillräckligt bra. Drygt 10 % av kvinnorna och drygt 15 % av männen tror dock att den kan stärkas genom att olika arbetsuppgifter utförs tillsammans. Härigenom kan man minska på den avundsjuka och misstänksamhet människor emellan som man ibland säger sig ha kunnat se.
Procent av män N=47 I 50 40 30 20 10 . Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt Procent av kvinnor N=26 40 30 20 10 Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
Figur 13 Den renskötan- de gruppens samhörig— hetskänsla med männi- skorna i hembyn. Procen- tuell fördelning för män och kvinnor.
Tabell [0 Åtgärder för att öka de icke renskötande samernas samhörighetskänsla med den renskötande befolkningen i hembyn. Procentuell fördelning av män och kvinnor.
1 2 3 4 5 6 7 2 N = 63 Män 12,7 22,2 3,2 4,8 7,9 15,9 33,3 100 N = 57 Kvinnor 15,8 21,0 7,0 8,8 15,8 31,6 100
Teckenförklaring
. Redan tillräckligt bra. _ lij intresserad. Medlemskap i samebyn för icke renskötande. Mer information till de icke renskötande. Öka samarbete mellan ortsbefolkning och renskötarna. [cke renskötande får hjälpa till inom renskötseln. . Bättre möjligheter att träffas.
seweww—
Av de icke renskötande är det en betydligt mindre andel som anser att samhörigheten med den renskötande befolkningen i hembyn är tillräck— ligt bra. Tabell 10 visar hur man tror samhörigheten kan bli bättre.
Som synes av tabellen lägger man största vikten vid ökade möjligheter att träffas. Därnäst tror man att om icke renskötande får möjligheter att hjälpa till inom renskötseln kommer samhörighetskänslan att öka. Unge- fär 20 % förefaller dock f. n. vara helt ointresserade av frågan.
Ungefär hälften anser sig också ha mycket bra kontakt med de renskötande. Ca 60 % tycker också att det inte är några större svårigheter att etablera dessa kontakter. Återigen anser man personliga kontakter i byn vara av stort värde. Vad som dock ibland försvårar kontakterna är att man upplever sig inte ha något med renskötseln att göra.
Frågar man om hur man ser på de framtida kontakterna får man resultat som framgår av tabell 1 l.
Resultaten visar att viljan till kontakter med hembyns renskötande befolkning är mycket stor inom den icke renskötande gruppen. Det bör observeras att de tre procent som f. n. inte har kontakter med den renskötande befolkningen ej heller önskar sådana kontakter i framtiden. Detta innebär att de kvinnor som nu har kontakter samtliga också vill ha det i framtiden. För männens del däremot innebär detta att av dem som nu har kontakter troligen ca fem procent kommer att avbryta dessa.
Går man från den egna hembyn till nationsnivån och frågar om samhörighetskänslan med alla renskötande i Sverige får man resultat som åskådliggörs av figur 14.
Tabell [1 lcke renskötande samers Önskemål om kontakter med hembyns ren- skötande befolkning i framtiden. Procentuell fördelning av män och kvinnor.
Önskar kontakter Önskar cj kontakter 2 i framtiden i framtiden
N = Män 92,1 7,9 100 N = 57 Kvinnor 94,7 5,3 100
SOL 1975:100 Bilaga 3 299 Procent av män N=63 Procent av kvinnor N=57 A 50— 50 401 40 30— 30 Figur 14 Samhörighets- 20" 20 känsla med den renskö- tande befolkningen i 10— 10 Sverige. Procentuell för- _ delning för icke ren- Inte 1 2 3 4 5 Mycket Inte 1 2 3 4 5 Mycket skötande män och
alls starkt alls starkt kvinnor,
Tabell l2 Åtgärder för att stärka de icke renskötande samernas samhörighetskänsla med den renskötande befolkningen i Sverige. Procentuell fördelning av icke renskötande samer efter kön.
1 2 3 4 5 6 7 8 2
N = 63 Mån 7,9 3 N = 57 Kvinnor 15,8 40,
Teckenförklaring
. Icke renskötande deltar i renskötseln oftare. _ Möjligheter skapas att träffa varandra. . Större samarbete icke renskötande—renskötande. . Större informationsutbyte. . Större inflytande för icke renskötande i samebyarna. . Ökat samarbete mellan bofasta och renskötare. Tillräckligt bra redan nu. . Ej intresserad av frågan.
Här syns att de icke renskötande samernas samhörighetskänsla med de renskötande på nationsnivån är förhållandevis svag om man jämför med bynivån (se figur 12). Det framgår av figur 14 att cirka en fjärdedel av männen och en tredjedel av kvinnorna inte alls känner någon samhörig- het. Hur man tror att samhörigheten kan stärkas framgår av tabell 12. Det framgår klart av tabell 12 att man i stor utsträckning tror på, att ökade möjligheter att komma tillsammans kan stärka samhörigheten. Emellertid framgår det också att ca 30 % inte är intresserade av frågan. Här kan man återigen göra en jämförelse med den renskötande gruppen. Figur 15 visar denna grupps samhörighetskänsla på nationsnivå.
[jämförelse med den icke renskötande gruppen visar den renskötande gruppen betydligt starkare samhörighetskänsla på nationsnivån. Jämför man figur 15 med figur 13 framgår det emellertid att samhörigheten på bynivån dock är starkare än på nationsnivån.
Frågar man slutligen efter hur samhörigheten kan bli bättre får man svar enligt tabell 13.
Även här är det således fråga om att man vill öka möjligheterna till samvaro byarna emellan. Påfallande stor andel ser dock inga möjligheter att stärka samhörigheten.
Figur 15 Den ren- skötande gmppens sam— hörighet med den ren- skötande befolkningen i Sverige. Procentuell för- delning efter kön.
Procent av män N=47
50
40
30
Samhörighet med den ren- skötande befolkningen i Sverige
20
10
Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
Procent av kvinnor N=26
40
30
20 Samhörighet med den ren-
skötande befolkningen i Sverige 10
Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt
Tabell 13 Åtgärder som behövs för att stärka den renskötande befolkningens samhörighetskänsla med den renskötande befolkningen i Sverige. Procentuell fördelning av renskötande män och kvinnor.
1 2 3 4 E N = 47 Män 46,8 6,4 8,5 38,3 100 N = 26 Kvinnor 65,4 3,9 3,8 26.9 100
Teckenförklaring
1. Möjligheter att träffa varandra skapas.
2. Kan stärkas genom SSR:s arbete.
3. Ändring av rennäringslagen kan skapa bättre ekonomi som i sin tur befrämjar & samhörighetskänslan.
4. Kan ej se något som kan förbättra den.
Tabell 14 Den icke renskötande gruppens kännedom om byatillhörighet för de icke renskötande som de känner. Procentuell fördelning efter kön.
1 2 3 2 N = 63 61,9 34,9 3,2 100 N = 57 43,9 52,6 3,5 100
Teckenförklaring
1. Känner till byatillhörighcten för alla. 2. Känner till byatillhörigheten för några men inte alla. 3. Vet inte om någon är icke renskötande same i bekantskapskretsen.
Hittills i detta avsnitt har behandlats kontakter och samhörighet med den renskötande befolkningen på by och nationsnivå. Motsvarande frågor har även ställts rörande den icke renskötande befolkningen och resultaten redovisas i tabell 14. Den första frågan gäller vilka icke renskötande man överhuvudtaget känner.
Det framgår av tabellen att man i stor utsträckning känner till från vilka byar de icke renskötande i bekantskapskretsen kommer. Endast ca tre procent är helt ovetande om deras bekanta över huvud taget är samer eller ej. Studerar man närmare varifrån de icke renskötande i bekant- skapskretsen kommer visar det sig att det oftast är ifrån hembyn. Med dessa har man också den bästa kontakten vilket visas av figur 16.
Procent av män N=63 Hembyn Övriga byar 50 40 30 20 10 > Kontaktens 1 2 3 4 5 1 2 3 4 5 styrka Procent av kvinnor N=57 Teckenförklaring 1. Ingen eller mycket Hembyn Övriga byar dål'g kontakt 50 5. Mycket bra kontakt 40 30 20 "” ; ln > Kontaktens 1 2 3 4 5 1 2 3 4 5
styrka
Figur 16 Den icke ren- skä tande gruppens kon- takter med icke ren- skötare från hemh yn och övriga byar. Värdering av kontaktens styrka pro- centuellt för båda könen.
Figur 1 7 Den icke ren— skötande gruppens sam- hörighetskänsla med icke ren skö tare frå n 11 em byn och övriga byar. Procentu- ell fördelning efter kön.
Det framgår klart att de icke renskötande bedömer kontakten med andra icke renskötande från hembyn vara ganska god. Däremot saknar många kontakter med icke renskötande från övriga byar. Man bedömer också det ganska lätt att hålla de etablerade kontakterna. Vad som försvårar nya kontakter är, vad både hembyn och andra byar beträffar, svårigheterna att komma tillsammans och träffas. Över 90 % vill också i framtiden ha kontakter med de icke renskötande från hembyn medan motsvarande andel rörande övriga byar är ca 60 %. Det främsta motivet för dessa kontakter i framtiden är, dels naturligtvis att man inte vill bryta kontakten med vänner och bekanta, dels också att man ser detta som en möjlighet att bevara hemkulturen. I vilken utsträckning man känner samhörighet med andra icke renskötande framgår av figur 17,
Av figuren framgår att man i större utsträckning känner samhörighet med icke renskötande från hembyn än från andra byar. Jämför man den vänstra delen av figur 17 med figur 12 kan man se en svag tendens till att en större andel av de icke renskötande känner samhörighet med den renskötande befolkningen från hembyn än med icke renskötande från hembyn. När det gäller samhörigheten i framtiden vill en stor majoritet behålla den samhörighet som finns eller stärka den. Detta gäller såväl hembyn som övriga byar. Även här tror man att ett sätt att göra detta är att öka möjligheterna att komma samman. Samhörigheten med alla icke renskötande samer i landet framgår av figur 18.
63 Hembyn Övriga byar
40 30 20 10 /—'—1 Samhörig- ' het 1 2 3 4 Inte 5 Mycket Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt alls starkt
Procent av män N
Procent av kvinnor N=57 Hembyn Övriga byar 40
30
20
10 Samhörig- > het Inte 1 2 3 4 5 Mycket Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt alls starkt
Procent av män N=63 Procent av kvinnor N=57
40 30 20
10 '
_ Sem.- Inte 1 2 3 4 5 Mycket Inte1 2 3 4 5 Mycket honghel alls starkt alls starkt
Totalt sett är samhörighetskänslan på nationsnivån i detta avseende klart svagare än på bynivån. Jämför man figur 18 med figur 14 kan man se en svag tendens till att samhörigheten med den renskötande befolk- ningen även på nationsnivån verkar vara starkare än med den icke renskötande befolkningen. Ungefär 40 % tycker också att det i framtiden räcker med den samhörighetskänsla man har på nationsnivån. Även här menar man att om samhörigheten skall kunna stärkas måste man oftare träffas och diskutera gemensamma frågor och ca 25 % tror att detta kan ske genom att bilda nya gemensamma föreningar.
Går man till den renskötande gruppen kan samma frågor ses ur en annan synvinkel. Av denna grupp har ungefär 85 % kontakt med de icke renskötande som härstammar från hembyn. Hur bra denna kontakt är framgår av figur 19.
Merparten av den renskötande befolkningen säger sig också ha goda kontakter med de icke renskötande från hembyn. Likaså vill över 90 % ha kvar dessa kontakter i framtiden. När det dock gäller kontakten med icke renskötande från andra byar inskränker den sig till de allra närmaste byarna. Dessa kontakter förefaller också vara något ljummare än med de icke renskötande från hembyn. Man uppleveri allmänhet inte heller stora problem att upprätthålla kontakterna. Nya kontakter försvåras dock av att många flyttar långt hemifrån och att man träffar dern alltmer sällan. Figur 20 visar samhörighetskänslan med de icke renskötande från hembyn.
Procent av män N=47 Procent av kvinnor N=26
40
30 20 —
10 Kontak- __ tens Ingen 1 2 3 4 5 Mycket Ingen 1 2 3 4 5 Mycket styrka kon- bra kon— bra takt kontakt takt kontakt
Figur 18 Den icke ren- skötande gruppens sam- hörighetskänsla med alla icke renskötande samer i landet. Fördelning procentuellt efter kön.
Figur 19 Den renskö- tande gruppens kontakter med de icke renskötande från hembyn. Procentuell fördelning på kön.
Figur 20 Den renskötan- de gruppens sam- hörighetskänsla med de icke renskötande från hembyn. Procentuell fördelning av män och kvinnor.
Procent av män N=47 Procent av kvinnor N=26
50 40
30 20 10 Samhörig- , _ het Inte 1 2 3 4 5 Mycket Inte 1 2 3 4 5 Mycket alls starkt alls starkt
Den renskötande gruppens samhörighetskänsla med de icke ren- skötande från hembyn är som framgår av figur 20 övervägande god. Intressant är att jämföra resultaten i figur 20 med figur 12 som visar den icke renskötande gruppens värdering av samhörighetskänslan med den renskötande gruppen. Som synes är överensstämmelsen god vilket inne- bär att den upplevda samhörighetskänslan är ömsesidig. Emellertid finns det många som anser att samhörigheten kan bli ännu bättre. De åtgärder man tror kan leda dithän framgår av tabell 15.
De åtgärder som man i allmänhet tror kan förbättra samhörighets- känslan är att man vidtar åtgärder som möjliggör att renskötande och icke renskötande samer oftare kan träffa varandra. Den renskötande gruppens samhörighetskänsla med alla icke renskötande samer i landet framgår av figur 21.
Vid jämförelse av figur 21 med figur 20 framgår tydligt att samhörig- heten på nationsnivån är betydligt ljummare än på bynivån. Frågar man vidare om och hur samhörighetskänslan kan stärkas på nationsnivån framgår att drygt 40 % inte tror att det är möjligt.
Bland de alternativ man tror kan förbättra är sammankomster av olika slag det dominerande inslaget.
Slutligen kan man beträffande den icke renskötande gruppens rela-
Tabell 15 Åtgärder som den renskötande gruppen tror kan leda till större sam» hörighetskänsla med de icke renskötande. Fördelning procentuellt efter kön.
l 2 3 4 5 2 N = 47 Män 38,3 8,5 8,5 23,4 21,3 100 N = 26 Kvinnor 46,1 15,4 15,4 7,7 15,4 100 Teckenförklaring
1. Större möjligheter att träffas måste skapas.
2. Icke renskötande hjälpa till i renskötseln när de kan. 3. Icke renskötande bli stödjande medlemmar i samebyn. 4. Samhörigheten är redan tillräckligt bra.
5. Tror inte det går att göra något åt detta.
Procent av män N=47 Procent av kvinnor N=26
50 40 30 20
10 Samhöriga >het Inte 1 2 3 4 5Mycket|nte1 2 3 4 5 Mycket alls starkt alls starkt
tioner inom gruppen och gentemot den renskötande gruppen studera karaktären av relationerna. Tidigare har i den teoretiska bakgrunden bl. a. talats om primärgrupper och deras relationer och vidare också om s. k. sekundära relationer (se figur 3). Med användande av dessa begrepp har de angivna kontakterna klassificerats som antingen primära eller sekun- dära relationer. De procenttal som redovisas bygger på de intervjuperso- ner som haft kontakter. Tabell 16 avser de icke renskötandes kontakter med andra icke renskötande från andra byar.
Ur tabellen framgår att relationerna med de icke renskötande från hembyn i större utsträckning är av primär natur än med icke ren- skötande från andra byar.
En annan jämförelse av intresse som kan göras är klassificering av de icke renskötandes relationer med de renskötande i hembyn och tvärtom. Tabell 17 visar resultaten.
Tabellen visar att drygt 80 % av både män och kvinnor i den icke renskötande gruppen anger relationer med renskötarna i hembyn som primära relationer. När den renskötande gruppen anger relationerna till de icke renskötande från hembyn framgår att kvinnorna uppger primära relationer i lika stor omfattning som den icke renskötande befolkningen. Männen däremot anger i klart mindre omfattning (65 %) sådana relatio-
Tabell 16 Primär- och sekundärrelationer mellan icke renskötande samer i hemby och andra byar. Procentuell fördelning efter kön.
Män Kvinnor
Primär Sekundär 2 Primär Sekundär 2 1. 91,7 8,3 100 86,8 13,2 100 2. 64,9 35,1 100 63,2 36,8 100 Teckenförklaring
]. Avser icke renskötande samers relationer till andra icke renskötande från hembyn.
2. Avser icke renskötande samers relationer till andra icke renskötande från andra samebyar.
Figur 2] Den renskötan- de gruppens samhörig- hetskänsla med de icke renskötande samerna i Sverige. Procentuell för- delning efter kön.
Tabell 17 Primär- och sekundärrelationer mellan den icke renskötande gruppen och den renskötande gruppen. Båda gruppernas uppgifter om relationerna procentuellt efter kön.
Män Kvinnor
Primär Sekundär Z Primär Sekundär Z 1 80,3 19,7 100 84,9 15,1 100 2 65 35 100 82,6 17,4 100 Teckenförklaring
l Relationerna med de renskötande i hembyn enligt den icke renskötande gruppen. 2 Relationerna med de icke renskötande från hembyn enligt den renskötande
gruppen.
ner. Detta kan tolkas så att relationerna mellan den renskötande befolkningen och den icke renskötande befolkningen från samma by i stor utsträckning är av primär natur men att det i den renskötande befolkningen oftast är kvinnorna som upprätthåller dessa relationer. Jämför man tabell 17 med tabell 16 framgår en tendens till att den icke renskötande gruppens relationer inom gruppen i större utsträckning är av primär natur än relationerna med den renskötande gruppen. Sammanfattningsvis kan man om relationerna och samhörigheten inom och mellan den renskötande och den icke renskötande gruppen anföra.
Att övervägande god och ömsesidig samhörighetskänsla råder på bynivå mellan de renskötande och icke renskötande från samma by.
Att den renskötande gruppens samhörighetskänsla inom gruppen på bynivå är stark.
Att den icke renskötande gruppens samhörighet med de renskötande på nationsnivån är låg jämfört med hembyn.
Att även de renskötandes samhörighet med icke renskötande på nationsnivån är ljummare än på bynivå.
Att den renskötande gruppens samhörighetskänsla med de renskötande på nationsnivån är betydligt starkare än de icke renskötandes med de renskötande på nationsnivån. Dock ej så stark som på bynivån.
Att de icke renskötandes samhörighetskänsla inom gruppen på nations- nivån är klart svagare än på bynivån.
Att man genomgående anser att relationerna och samhörigheten inom och mellan grupperna kan stärkas genom åtgärder som gör det möjligt för folk att träffas.
Att drygt 30 % av de renskötande ej kan se något som kan stärka samhörigheten på nationsnivå inom gruppen.
Att ungefär 30 % av de icke renskötande är ointresserade av att stärka samhörigheten med de renskötande på nationsnivå.
Att ungefär 40 % av de renskötande tror att samhörigheten med de icke renskötande ej kan stärkas på nationsnivån.
Att 40 % av de icke renskötande tycker att samhörigheten på nations- nivån inom gruppen är tillräckligt stark.
Att de icke renskötande som vill stärka samhörigheten inom gruppen
på nationsnivå anser att detta bäst kan ske genom gemensamma samman- slutningar.
Att den icke renskötande gruppen med renskötarna har den bästa kontakten i hembyn.
Att de icke renskötande anser att etablerade kontakter med hembyns renskötare är ganska lätta att upprätthålla men svårt att upprätta nya.
Att över 90% av de icke renskötande i framtiden vill upprätthålla kontakter med de renskötande i hembyn.
Att de renskötande anser sig ha goda kontakter med icke renskötande från hembyn. Kontakterna är lätta att upprätthålla men svåra att
upprätta. Att 90 % av de renskötande i framtiden vill upprätthålla kontakter
med icke renskötande från hembyn.
Att de renskötandes kontakter med icke renskötande samer från andra byar är mycket sporadiska.
Att de icke renskötande i regel känner till varifrån övriga icke renskötande i deras bekantskapskrets kommer. Oftast kommer dessa nämligen från hembyn.
Att de icke renskötandes kontakter med andra icke renskötande från hembyn är goda, relativt lätta att upprätthålla men svåra att upprätta p. g. a. svårigheter att träffas.
Att många icke renskötande helt saknar kontakt med icke renskötande från andra byar än hembyn.
Att över 90 % av de icke renskötande i framtiden vill upprätthålla kontakter med andra icke renskötande från hembyn.
Att 60 % av de icke renskötande i framtiden också vill ha kontakter med icke renskötande från andra byar än hembyn.
Att de renskötandes relationer med icke renskötande från hembyn i högre grad är av primär natur än med icke renskötande från andra byar.
Att dessa primäara relationer i stor utsträckning från den renskötande gruppens sida handhas av kvinnor.
Samebyn som ett geografiskt område
Den tredje aspekten ur vilken man kan betrakta samebyn är att se den som ett geografiskt område. Följande frågor har uppställts.
1. Finns det något område i landet som de icke renskötande betraktar som sin hemtrakt?
.Var ligger denna hemtrakt och vad avser man med begreppet hem- trakt?
. Vistas man i hemtrakten, hur ofta och hur länge? . Varför besöker man hemtrakten?
. Hur ordnar man bostadsfrågan vid besöken i hemtrakten?
. Hur ser man dessa besök i relation till framtiden?
. Känner man samhörighet med hemtrakten? . Kan man stärka samhörigheten med hemtrakten?
lx.)
kDOOxIOXUt-ÄUJ
. Känner man samhörighet med renskötselområdet i Sverige?
Även i dessa frågor utgör den icke renskötande gruppen utgångspunkt för resultatredovisningen. Jämförelser görs i förekommande fall med den renskötande gruppen.
Vad gäller den första frågan framgick klart att de icke renskötande hade en mycket bestämd uppfattning om vad som de betraktade som sin hemtrakt. Hela 97,5 % kunde direkt svara Ja på frågan om det fanns något område i landet som kunde sägas vara deras hemtrakt. De kunde också klart utpeka och avgränsa området på kartan. De övriga 2,5 % uppgav sig känna sig hemma överallt och tyckte sig ej ha någon speciell hemtrakt. Av dem som sade sig ha en speciell hemtrakt och beskrev dess omfattning kunde man konstatera att ungefär 90 % tog med sin hem- samebys område i denna angivelse. Det framgick dock att drygt 20 % av kvinnorna inte kände till att detta område låg inom någon sameby. Motsvarande tal för männen var drygt 5 %, således påfallande mycket lägre. Studerar man angivelserna närmare framgår följande beträffande hemtraktens geografiska omfattning och relation till samebyns geogra- fiska utsträckning.
Som framgår av tabell 18 anger större delen av både män och kvinnor ett område på kartan som istort överensstämmer med hemsamebyns område. Samebyarnas områden har då definierats som framgår av kartan i bilaga 2. Resultaten visar att man, med några få undantag, placerar
Tabell 18 Avgränsning av hemtrakten på kartan. Procentuell fördelning för icke renskötande gruppen efter kön.
N = 63 Män N = 57 Kvinnor
Teckenförklaring
1. Anger ett sammanhängande område som överensstämmer i stort med hemsame byns område.
2. Anger ett sammanhängande område som omfattar två eller tre samebyars områden.
3. Anger flera ej sammanhängande områden.
4. Anger inget område alls.
Tabell 19 Konkretisering av begreppet hemtrakt. Fördelning procentuellt för den icke renskötande gruppen efter kön.
Z
N = 63 Män 66,7 22,2 100 N = 57 Kvinnor 59,7 22,8 100
Teckenförklaring
1. Avser speciella orter i området. 2. Avser området i största allmänhet. 3. Avser bådadera.
hemtrakten väster om lapplandsgränsen i norr och Västerbottens län samt väster om inlandsbanan i Jämtlands län. Vad man egentligen avser med sin hemtrakt framgår av tabell 19.
Det är inte att ta miste på resultatet. Vad man avser är i de allra flesta fallen ett större geografiskt område och inte enstaka orter. Kontakten med hemtrakten är också synnerligen stabil vilket synes av tabell 20. Av tabellen framgår att en mycket stor del av den icke renskötande gruppen faktiskt finns mer eller mindre regelbundet inom hemsamebyns område. Ungefär 80 % av både män och kvinnor säger sig således vistas inom området minst någon gång varje månad. Detta innebär också att dessa människor finns inom området så gott som året om. För de övriga 20% är vistelsen inom området koncentrerad .till månaderna juni— augusti.
Av de ca 40 % som inte mer eller mindre bor inom området stannar Herparten en eller ett par nätter varje gång de kommer till hemtrakten. Ungefär 1/3 av dessa förläggeri regel också sin semester dit. Anledningen till att man söker sig till hemtrakten är dels att man har släkt där, dels att man vill upprätthålla kontakten med naturen. Båda dessa skäl anges ungefär lika ofta. Påfallande är dock att endast några få personer anger kontakten med renskötseln som ett skäl. Ungefär 75 % är också fast beslutna att de även i framtiden skall vistas i området i ungefär samma utsträckning som nu. Resten skulle gärna vilja det men är något oroliga för var och hur de kan bo där den dag då föräldrar eller annan släkt är borta. Denna oro återspeglar också något av de nuvarande bostadsförhållandena för dessa besökare. Huvuddelen bor således under besöken hos släktingar. Endast ca 15 % äger själv fritidsbostad av något slag. Den verksamhet man utövar under besöken anges inte behöva någon längre planering. Besöken kan på så vis göras spontant när andan faller på. Männen uppger oftast att de jagar, fiskar och går omkring i markerna under besöken. Kvinnorna uppger oftare att de hälsar på hos vänner och bekanta. Flerparten av besökarna bor under vistelsen i hemtrakten i småbyar, således inte i de större tätorter som finns inom vissa samebyars områden. Om de i framtiden hade ett fritt val ifråga om bostadsort vid
Tabell 20 Den icke renskötande gruppens vistelse i hemtrakten. Procentuell fördelning efter kön.
1 2 3 4 5 6
N = 63 Mån 61,9 8,0 11,1 6, N = 57 Kvinnor 57,9 14,0 12,3 7
3,2 100
Teckenförklaring
Mer eller mind re bor inom området. . Så gott som varje vecka. . Varje månad någon gång.
Någon gång varje år. En gång varje år. Mera sällan.
. Aldrig.
sewewwr
Figur 22 Den icke ren- skötande gruppens sam- hörighetskänsla med hem trakten. Procentuell fördelning för män och kvinnor.
besöken skulle det även då troligen bli en mindre by inom området. F. n. tycker man att det inte är några större problem att lösa bostadsfrågorna inom området men många är oroliga inför framtiden. Ungefär 25 % tycker också att det ekonomiskt blir ganska kostsamt med dessa besök och att man troligen skulle göra tätare besök om kostnaderna kunde nedbringas. Drygt 60 % skulle vara intresserade av att på något sätt skaffa sig en fritidsbostad inom området som man helst skulle placera i en mindre by. En fjärdedel vill dock i så fall bygga sin bostad inom samebyns område men utanför den befintliga bebyggelsen. Huvudparten skulle också själv vilja bygga denna bostad. Alla dessa resultat pekar på en mycket stark bindning till hemtrakten och stark samhörighet med den, vilket också figur 22 visar.
Av en följdfråga framgår det också att över 80 % av båda könen känner större samhörighet med renskötselområdet i hela landet än med övriga riket. Trots den starka samhörighetskänsla med hemtrakten som resul- taten visar anser dock många att den ytterligare kan stärkas vilket framgår av tabell 21.
Den huvudsakliga åtgärd man ser kan ytterligare förbättra relationerna med hemtrakten är att öka möjligheterna till arbete där. I viss utsträck—
Procent av män N=63 Procent av kvinnor N=57
60 50 40 30 20 1 0 Sam-
5 Mycketlnte 1 4 5 Mycket hörighet stark alls starkt
Tabell 21 Åtgärder som kan förbättra samhörigheten med hemtrakten enligt den icke renskötande gruppen. Procentuell fördelning efter kön.
2
N = 63 Mån N = 57 Kvinnor
Teckenförklaring
1. Förbättra relationerna renskötande—bofasta.
2. Ökade möjligheter att få arbete i hemtrakten.
3. Ta vara på turismen tillsammans med renskötande. 4. Kan ej förbättras.
Procent av män Procent av kvinnor
N=47 N=26 50
40
30 20
10
Sam- _ __ hörighet 5 Mycket Inte 1 2 3 4 5 Mycket
stark alls stark
Inte 1 2 3 4 alls
ning tror man också att detta kan ske genom att engagera sig inom turistnäringen.
I detta sammanhang är det också möjligt att jämföra vissa resultat med den renskötande gruppens resultat. Den renskötande gruppens samhörig- hetskänsla med hemtrakten framgår av figur 23.
Resultaten visar även här en mycket stark samhörighet. Jämför man figur 23 med figur 22 ser man en tydlig skillnad såtillvida att i den icke renskötande gruppen en större andel återfinns i extremvärdet än i den renskötande gruppen. Den renskötande gruppen tror dock att samhörig- heten med hemtrakten skulle kunna stärkas om man visste att det fanns möjligheter att bo kvar även om man inte sysslade med renskötsel. Övervägande delen av båda könen känner också samhörighet med hela renskötselområdet. Av svaren framgår dock att den icke renskötande gruppen betydligt mer klart och entydigt uppger sig känna denna samhörighet på nationsnivån. Den renskötande gruppen anför i mycket stor utsträckning, 76 % för män och hela 96 % för kvinnor, att området är för stort för att man egentligen skall få denna känsla för närvarande.
Den starka känsla för hemtrakten och de framförda önskemålen om kontakter med både renskötande och icke renskötande samer styrde följdfrågorna till att behandla eventuella träffpunkter i hemtrakten. Följande fråga ställdes: Finns det någon träffpunkt här i närheten (t. ex. samegård, hembygdsgård, ungdomsgård, kafé e. d.) där man kan träffa t. ex. utflyttade samer? Den renskötande gruppens svar framgår av tabell 22.
Förekomsten av sådana träffpunkter är således mycket ovanlig inom samebyarna. Endast ca 15 % av de renskötande samerna har tillgång till något sådant i sin hemtrakt. Knappt en tredjedel av den icke renskötande
Tabell 22 Förekomst av träffpunkter i hemtrakten enligt den renskötande gruppen. Fördelning procentuellt efter kön.
Ja Nej 2
N = 47 Mån 17 83 N = 26 Kvinnor 15,4 84,6
100 100
Figur 23 Den renskötan- de gruppens samhörig- hetskänsla med hem trak- ten. Procentuell fördel- ning för män och kvinnor.
gruppen nås genom dessa lokaler. De lokaler man angivit är Samernas folkhögskola och de fåtaliga samegårdar som finns, vidare någon skola eller föreningshus. Drygt 70 % av männen och 50 % av kvinnorna i den icke renskötande gruppen, vilka har tillgång till sådana lokaler, anser att dessa träffpunkter underlättar för dem att hålla kvar kontakten med såväl andra icke renskötande samer som med de renskötande och hemtrakten i övrigt. Av dem som tycker att dessa träffpunkter inte har någon större betydelse för kontakterna anser de flesta att det beror på att träffpunk- terna inte erbjuder lämpliga möjligheter. Av dem som inte har tillgång i hemtrakten till en träffpunkt, oavsett om de är renskötande eller ej, tror ungefär hälften att en träffpunkt skulle underlätta kontakterna med varandra och hemtrakten. Vad båda grupperna gärna skulle vilja ha vid en sådan träffpunkt är aktiviteter som gör att vem som helst kan söka sig dit utan någon annan avsikt än att just träffa någon annan. Vad man klart understryker är att en träffpunkt inte får vara så ambitiös att folk tycker att det blir lite märkvärdigt att gå dit. Exempel på innehåll man vill ge samlingsplatsen är någon möjlighet till enklare förtäring, kanske övernattningsmöjlighet ibland och viss upplysningsverksamhet.
Sammanfattningsvis kan man om hemtrakten som geografiskt område säga:
Att den icke renskötande gruppen mycket klart kan ange ett geogra— fiskt område som sin hemtrakt.
Att det geografiska området motsvarar i stora drag hemsamebyns utsträckning.
Att ca 20 % av kvinnorna dock inte kände till att området låg inom någon sameby.
Att man i första hand med hemtrakten avser ett större geografiskt område och inte enstaka orter.
Att kontakten i form av vistelse i hemtrakten är mycket frekvent och stabil.
Att av de ca 40 % som inte mer eller mindre anser sig bo inom området förlägger ungefär 1/3 sin semester dit.
Att anledningen till att man vill besöka hemtrakten är naturupplevelser och släktband.
Att kontakten med renskötseln i mycket liten utsträckning anges som anledning till att man vill besöka hemtrakten.
Att 75 % även i framtiden är fast beslutna att tidvis vistas i hemtrak- ten.
Att de övriga också skulle vilja vistas i hemtrakten i framtiden men är oroliga för bostadsförhållandena.
Att huvuddelen f. n. vid vistelsen i hemtrakten bor hos släktingar. Att endast 15 % själv äger en fritidsbostad i hemtrakten. Att besöken i hemtrakten ofta sker spontant utan längre planering. Att männen ofta under besöken jagar, fiskar och går omkring i markerna.
Att kvinnorna ofta fördriver tiden med att besöka vänner och bekanta.
Att merparten vid besöken ihemtrakten vistas i mindre byar och inte i de större tätorter som finns inom vissa samebyars områden.
Att de även i framtiden vid fritt val föredrar dessa småbyar som bostadsort under besöken i hemtrakten.
Att ungefär 25 % anser att besöken i hemtrakten blir ekonomiskt betungande och att man oftare skulle besöka den om kostnaderna kunde nedbringas.
Att drygt 60% är intresserade av att på något sätt skaffa sig en fritidsbostad i hemtrakten.
Att man helst av allt själv skulle vilja bygga sin fritidsbostad och placera den i en mindre by inom området.
Att ungefär en fjärdedel av dem som önskar sig en fritidsbostad helst dock vill förlägga den helt utanför bebyggelsen.
Att samhörighetskänslan med hemtrakten är mycket stark. Att över 80 % säger sig känna en större samhörighet med renskötsel- området i hela landet än övriga landet.
Att samhörigheten ytterligare dock kan stärkas anser ca 50 %. Detta kan främst ske genom ökade möjligheter till arbete i hemtrakten.
Att även den renskötande gruppen visar stor samhörighet med hem- trakten.
Att de renskötande mindre ofta än de icke renskötande anger sam- hörighetskänslan med extremvärdena.
Att den renskötande gruppen anser att samhörighetskänslan med hemtrakten kan stärkas om framtida bosättning där kan tillförsäkras.
Att en mycket klar majoritet inom den renskötande gruppen anser att hela renskötselområdet i landet är ett stort område med vilket den enskilde individen har svårt att känna samhörighet.
Att endast ca 15 % av den renskötande befolkningen uppger sig ha tillgång till lämpliga samlingslokaler för samer med olika bakgrund och verksamhet.
Att trots att de befintliga samlingslokalerna i regel finns i de större centralorterna nås endast ca en tredjedel av den icke renskötande samebefolkningen genom dessa.
Att de som har tillgång till samlingslokaler anser dessa ha en mycket stor betydelse när det gäller möjligheterna att upprätthålla goda kontak- ter såväl mellan olika kategorier av samer som med hemtrakten i övrigt.
Att samlingsplatsernas utformning och innehåll skall erhålla en ambi- tionsnivå som gör det naturligt för vanliga människor att söka sig dit.
Samebyn och anslutning av icke renskötande samer
En fråga som varit aktuell de senaste åren är om och i så fall hur man eventuellt kan knyta de icke renskötande samerna till samebyn. Detta är för många en angelägen men samtidigt en mycket känslig fråga. Man har här att göra med frågeställningar som berör det som i den teoretiska delen benämnts "psychological marginality”. I anslutning härtill har följande frågor uppställts.
l.Vilka kunskaper har den icke renskötande gruppen om sitt eget medlemskap i samebyn?
. I vilken utsträckning har den icke renskötande gruppen kunskaper om rennäringslagens konsekvenser för medlemskap i samebyn? . Hur skulle man kunna knyta de icke renskötande närmare till varandra och till de renskötande?
. Vilket innehåll vill man ge ett medlemskap i en lokal organisation (t. ex. samebyn)? . Hur vill man helst lösa frågan om medlemskap? . Vilka förutsättningar kräver man för medlemskap? . Vem skall fatta avgörande om medlemskap? . Hur skall organisationsfrågan lösas på nationsnivån för att bäst gagna samhörigheten?
9. Vilka för— och nackdelar ser man i olika lösningar?
En viktig aspekt i detta sammanhang är i vilken utsträckning man själv är medveten om sitt förhållande till samebyn dvs. om man vet huruvida man är upptagen som medlem eller ej. I attitydsammanhang kan man hänföra detta till attitydens kunskapskomponent. Tyvärr är alla samebyar ej helt klara med sina medlemsförteckningar varför vissa fel kan föreligga i dessa. Till undersökningens förfogande har dock de senaste förteckningarna ställts varvid även muntliga kompletteringar erhållits. Dessa uppgifter har därefter ställts mot intervjupersonernas egen uppfattning om sitt medlemskap varvid följande resultat erhållits.
Tabell 23 Den icke renskötande gruppens egen uppfattning om medlemskap jämfört med medlemsförteckningarnas uppgifter. Procentuell fördelning för män. N = 63.
Tror själv Vet inte Tror inte 2 att han är om han är själv att medlem medlem han är med- lem
Upptagen på medlems- förteckning som medlem 3,2 Ej upptagen som medlem 19,0
2 22,2
Tabell 24 Den icke renskötande gruppens egen uppfattning om medlemskap jämfört med medlemsförteckningamas uppgifter. Procentuell fördelning för kvinnor. N = 57.
Tror själv Vet inte Tror inte 2 att hon är om hon är själv att medlem medlem hon är med— lem
Upptagen på medlems- förteckning som medlem Ej upptagen som medlem
2
Tabell 25 Den icke renskötande gruppens kunskaper om krav för medlemskap i sameby. Procentuell fördelning efter kön.
l 2 3 2 Män N = 63 27,4 24,2 48,4 100 Kvinnor N = 57 12,5 32,1 55,4 100
Teckenförklaring
1. Anger helt felaktiga krav. Ofta gissningar. 2. Anger rätta krav enligt rennäringslagen . 3. Anger direkt att de ej har någon aning om förutsättningarna för medlemskap.
Ungefär 70 % av männen och ca 65 % av kvinnorna erhåller överens- stämmelse med vad de tror om sitt medlemskap och vad det är enligt medlemsförteckningarna. De aktuella värdena är kursiverade i tabellerna ovan. Huvuddelen, över 90 %, är som synes inte upptagna som med- lemmar. Av männen tror sig drygt 20% vara medlemmar vilket i verkligheten motsvaras av endast 3 procent, således ungefär en sjundedel. Av kvinnorna tror ca 30 % att de är medlemmar. Dock är enbart 7 % upptagna på förteckningarna.
En näraliggande fråga som också har med kunskapskomponenten att göra är huruvida man är medveten om vad rennäringslagen ställer för krav på medlemskapet. Tabell 25 utvisar i vilken utsträckning man är informerad om rennäringslagen idetta avseende.
Av tabellen ovan framgår att i stort sett hälften av både män och kvinnor inte har några som helst kunskaper om rennäringslagen i detta avseende. Endast ungefär en fjärdedel av männen och cirka en tredjedel av kvinnorna har kunskaper om lagens innebörd. Mot denna bakgrund är det angeläget att få kunskap om hur man ställer sig till möjligheterna att eventuellt knyta den icke renskötande gruppen till samebyn genom någon form av medlemskap.
Medlemskap, för icke renskötande samer, i samebyn eller någon annan lokal organisation
Den fråga som man kan ställa sig mot bakgrund av de tidigare resultaten är vilket innehåll man vill ge ett eventuellt medlemskap för att detta skall kunna stärka samhörigheten med samebyn. Det är således fråga om den handlingstendens man vill uttrycka. Tabell 26 redovisar de rättigheter man vill knyta till medlemskapet.
Det enskilda alternativ som samlar den största andelen av båda könen är alternativ 2 som innebär vissa jakt- och fiskerättigheter. Ungefär 40 % av både män och kvinnor anger detta som angeläget innehåll i ett ev. medlemskap. Det föreligger en klar skillnad mellan könen ifråga om tilltron till att ett medlemskap kan öka samhörigheten. Ca 20% av kvinnorna tror inte detta medan tvivlarna bland männen endast utgör ca 8 %. Alternativen 3 och 5 representerar den extrema linje som vill
Tabell 26 Den icke renskötande gruppens åsikter om rättigheter som bör knytas till medlemskap i syfte att öka samhörigheten med samebyn. Procentuell fördelning för båda könen.
1 2 3 4 5
Män N = 63 7,9 42,9 27 7,9 3,2 3,2 Kvinnor N = 57 21,0 38,6
Teckenförklaring
l. Tror inte att någon form av medlemskap i samebyn eller annan lokal organisation kan öka samhörigheten med samebyn. . Jakt och fiskerätt iviss utsträckning. . Samma rätt till jakt och fiske som de renskötande. _ Rätt att utnyttja samebyns område samt jakt och fiske iviss utsträckning. . Medinflytande i samebyn. Rösträtt. . Ortsbefolkningen tillförsäkras samma rätt som de renskötande. Övriga kommer därefter. . Tidigare renskötare samma rätt som renskötare. Övriga icke renskötande samcr ges begränsade rättigheter. . Vet inte eller spelar ingen roll för intervjupersonen.
jämställa de icke renskötande med de renskötande. Dessa samlar i runt tal 30 % av båda könen. Ser man närmare på svaren framgår att alternativen 2, 4 och 7 alla förespråkar en linje som innebär begränsade rättigheter. Totalt ansluter sig drygt 50 % av männen och 40 % av kvinnorna till dessa alternativ. När samma fråga ställs till de renskötande erhålls det resultat som framgår av tabell 27.
Även för den renskötande gruppen är alternativet med jakt- och fiskerättigheter i viss utsträckning det alternativ som samlar största delen av både män och kvinnor. Drygt 40 % av männen och 50 % av kvinnorna avger svar med denna innebörd. Totalt sett är således både den icke renskötande och den renskötande gruppen i stor utsträckning överens om att dessa rättigheter kan verka i åsyftad riktning. Inom den renskötande
Tabell 27 Den renskötande gruppens åsikter om rättigheter som bör knytas till medlemskap i syfte att öka samhörigheten med samebyn. Procentuell fördelning för båda könen.
1 2 3 4 5 6 2
Män N=47 21,3 44.7 17 Kvinnor N=26 23,1 53,9
Teckenförklaring
1. Tror inte att någon form av medlemskap i samebyn eller annan lokal organisation kan öka samhörigheten med samebyn. . Jakt och fiske iviss utsträckning. . Samma rätt tilljakt och fiske som de renskötande. . Rätt utnyttja samebyns område +jakt och fiske i viss utsträckning. . [full rösträtt i samebyn. . Begränsad jakt- och fiskerätt för tidigare renskötare men inte för andra. . Rätt att delta i samebyns arbete. . Begränsadjakt— och fiskerätt samt rätt att få information om renskötseln. . Vet inte, har ingen betydelse för intervjupersonen.
NOOOXIONUI-b-WN
Tabell 28 Skyldigheter som bör åligga medlemmar. Procentuell fördelning för icke renskötande män och kvinnor som tror att medlemskap kan öka samhörighetskänslan med samebyn.
1 2 3 4 5 6 2
Män N = 58 10,3 5,2 10,4 1,7 Kvinnor N = 45 6,7 8,9 13,3 2,2 2,2
Teckenförklaring
1. Hjälpa till vid behov i samebyns arbete.
2. Ta hänsyn till renskötseln och hjälpa till i renskötseln.
3. Ta hänsyn till renskötseln. Betala medlemsavgift till byn.
4. Hjälpa till i samebyn när man blir tillfrågad.
5. Ta hänsyn till renskötseln. Barajaga och fiska till husbehov. 6. Samma skyldigheter som renskötarna.
7. Arbeta tillsammans för att bevara samekulturen.
8. Tillsammans diskuteras hur man bäst skall använda markerna. 9. Tveksamt om man ska ha några skyldigheter.
gruppen är emellertid tveksamheten större än inom den icke renskötande gruppen i fråga om medlemskapets möjligheter att öka samhörighets- känslan. lnom den renskötande gruppen framför drygt 20% av båda könen denna tveksamhet. Den extrema ståndpunkten att de icke ren- skötande skall jämställas med de renskötande framförs av 17 % av männen och 3,8 % av kvinnorna. Således en klart mindre del av gruppen än vad fallet var beträffande den icke renskötande gruppen.
Studerar man närmare dem som tror på att medlemskap eventuellt kan främja samhörigheten och frågar dem om vilka skyldigheter som bör åvila medlemmarna erhålls det resultat som framgår av tabell 28.
Hälften av både män och kvinnor är tveksamma om man överhuvud- taget skall knyta några skyldigheter till medlemskapet. För de övriga är hänsynen till renskötselns behov det genomgående temat. I stort sett svarar de renskötande på samma sätt ifråga om skyldigheterna. De enda större skillnaderna framgår av tabell 29.
Tabell 29 Jämförelse av den renskötande och den icke renskötande gruppen ifråga om skillnader rörande åsikter om vilka skyldigheter som bör knytas till medlem- skap. Procentuell fördelning efter kön och grupp.
1
chskötande Män Kvinnor
Icke renskötand e Män Kvinnor
Teckenförklaring
1. Ta hänsyn till renskötseln. Bara jaga och fiska till husbehov. 2. Samma skyldigheter som renskötarna.
Det framgår av resultaten ovan att den renskötande gruppen starkare än den icke renskötande betonar att jakten och fisket skall stanna vid husbehovet. Vidare syns det även att den icke renskötande gruppen oftare än den renskötande menar att skyldigheterna för båda grupperna bör vara lika. Hur man inom den icke renskötande gruppen tror att medlemskapet skall lösas framgår av tabell 30.
Medlemskap i samebyn är som synes det klart dominerande alterna— tivet för båda könen. Klara könsskillnader framgår såtillvida att männen betydligt oftare än kvinnorna förespråkar sameförening eller annan lokal organisation. Motsvarande resultat för den renskötande gruppen framgår
av tabell 31. Tabell 3] visar att den renskötande gruppen mycket starkt menar att
medlemskapet bör lösas genom samebyn. I jämförelse med den icke renskötande gruppen framstår den renskötande gruppens procentuella andel för båda könen klart högre för detta alternativ. De icke renskötan- de som anser att medlemskapet skall lösas genom annan lokal organisa- tion än samebyn eller sameförening uttrycker att organisationen skall vara opartisk. I den renskötande gruppen anser man att denna organisa- tion skall tillkomma genom lagstiftning.
Nästa fråga som uppkommer är vilka man anser bör få bli medlemmar. Det måste redan här förutskickas att denna fråga i hög grad är emotio-
Tabell 30 Den icke renskötande gruppens åsikter om hur medlemskapet bäst skall lösas. Procentuell fördelning för män och kvinnor.
Z)
Män N = 58 Kvinnor N = 45
Teckenförklaring
1. Ordna medlemskapet genom samebyn. 2. Ordna medlemskapet genom sameförening. 3. Ordna medlemskapet genom annan lokal organisation.
4. Spelar ingen roll. 5. Vet inte. 6. Kombination av 1 och 2.
Tabell 31 Den renskötande gruppens åsikter om hur medlemskapet bäst skall lösas. Procentuell fördelning för män och kvinnor.
2
Män N = 37 Kvinnor N = 20
Tecken fö rklaring (se tabell 30).
Tabell 32 De båda undersökningsgruppernas åsikt om medlemsinträde iden lokala organisationen. Procentuell fördelning.
1 2
Renskötandc N = 57 5,3 94,7 lcke renskötande N= 103 14 85
Teckenförklaring
1. Ja, vem som helst får bli medlem. 2. Nej, vissa förutsättningar måste uppfyllas. 3. Kan ej ta ställning till frågan.
nellt engagerande för det stora flertalet samer. På frågan: Tycker du att vem som helst skall få bli medlem svarar de båda grupperna enligt tabell 32.
Av tabell 32 framgår att en klar majoritet i de båda grupperna menar att vissa förutsättningar måste uppfyllas av den person som skall bli medlem i samebyn. ] detta avseende uppvisar båda könen inom respek- tive grupp samma resultat. Vilka förutsättningar man tänker på framgår av tabell 33.
Som framgår av tabellen anser drygt 40 % av båda könen att samisk börd Skall vara förutsättningen för medlemskap. Ytterligare ca 40% anger också denna förutsättning men tillfogar dessutom en begränsning såtillvida att dessa personer av samisk börd måste vara ifrån den sameby där de önskar medlemskap. Observeras bör att kriteriet ”renskötsel- berättigad” endast anförs av 12,3 % män och 5,3 % kvinnor. Motsvarande resultat för den renskötande gruppen framgår av tabell 34.
Majoriteten av männen i den renskötande gruppen anser att förutsätt- ningen för medlemskap är att man är född same. Till skillnad från den icke renskötande gruppen talar man dock aldrig om samisk börd. Den icke renskötande gruppen ger detta begrepp ett vidare omfång än vad den renskötande avser med att vara född same. Vad man riktigt avsåg med att
Tabell 33 Förutsättningar som måste uppfyllas av medlem. Den icke renskötande gruppens åsikter procentuellt efter kön.
1 2
Män N = 49 Kvinnor N = 38
Teckenförklaring
l. Samisk börd (född same).
2. Född same samt vara från den samebyn. 3. Samer bosatta inom samebyns område. 4. Renskötselberättigad.
5. Kan ej specifikt ange förutsättningar.
Tabell 34 Förutsättningar som måste uppfyllas av medlem. Den renskötande gruppens åsikter procentuellt efter kön.
2
Män N = 37 59,5 2,7 21,6 5,4 5,4 2,7 Kvinnor N = 20 40 10 45
Teckenförklaring
. Vara född same. . Samerna själva avgör från fall till fall. . Född same samt vara från samebyn. . Samer bosatta inom samebyns område. . Renskötselberättigad. . Prövning av något slag men vet inte hur. . Vet inte hur man skulle avgöra.
vara född same är diffust men för majoriteten innebär det i praktiken att föräldrarna till personen ifråga skulle ha en mycket nära anknytning till renskötseln. I den renskötande gruppen framträder också skillnaderi resultaten mellan könen. Alternativ ] samlade således 59,5 procent av männen mot 40 procent av kvinnorna. Kvinnorna i gruppen ansåg också oftare (45 %) än männen (21,6 %) att kravet skulle vara ”född same från samebyn”. Nästa fråga som uppkommer är vem som skall avgöra vilka som får bli medlemmar. Resultat för den icke renskötande gruppen
framgår av tabell 35.
Det enskilda alternativ som samlar största andelen inom respektive kön är alternativ 5. Av männen anser 32,7 procent att hela samebyn, dvs. alla som bor där även om de inte är renskötande, skall avgöra vilka som skall få bli medlemmar. Motsvarande andel för kvinnorna är 47,4 procent. Kvinnorna anser alltså i större utsträckning än männen att detta för- faringssätt är den bästa lösningen. Ytterligare cirka 20 % av båda könen anser att ”samerna själva” skall avgöra frågan. Meningarna går dock starkt isär om vilka ”samerna själva” egentligen är. Samebyns styrelse anser
Tabell 35 Åsikt om vem som skall avgöra om inträde som medlem. Procentuell fördelning för den icke renskötande gruppen efter kön.
1 2
Män N = 49 6,1 10,2 4,1 20,4 32,7 16,7 Kvinnor N = 38 26,3 18,4 47,4 2,6
Teckenförklaring
. Medlemmar i samebyn avgör. . Samebyns styrelse. Lantbruksnämnd en. . ”Samerna själva". . Hela samebyn. Alla som bor där även om de inte är renskötande. . Objektivt avgörande genom någon offentlig instans. Lantbruksnämnden i samråd med byns styrelse. . Vet inte.
ingav-Apus).—
Tabell 36 Åsikter om vem som skall avgöra om inträde som medlem. Procentuell fördelning för den renskötande gruppen efter kön.
1 2
Män N= 37 5,4 24,3 2,7 Kvinnor N: 20 20 5 5
Teckenförklaring
. Medlemmarna i samebyn.
Samebyns styrelse.
Lantbruksnämnden.
. ”Samerna själva".
Hela samebyn i samråd med Lanbruksnämnden. chskötarna + de som bor i samebyn. Objektiv bedömning av någon instans. . Sameföreningarna genom SSR.
Vet inte.
Pmseweww—
10% av männen och 26 % av kvinnorna vara en lämplig instans att avgöra. Motsvarande resultat för den renskötande gruppen framgår av tabell 36
Som framgår av tabell 36 är alternativ 5 det enskilda alternativ som samlar största andelen av respektive kön. Bland männen anser därnäst 24,3 % att medlemskap skall avgöras av samebyns styrelse medan 20 % av kvinnorna menar att medlemmarna i samebyn tillsammans skall avgöra dessa frågor. Vid jämförelse av den icke renskötande gruppen med den renskötande gruppen bör man observera en viss skillnad mellan alternativ 5 i tabellerna 35 och 36. Det bör i tabell 36 observeras att den renskötande befolkningen i alternativ S vill få med lantbruksnämnden i beslutsprocessen vilket saknas hos den icke renskötande gruppen.
Hitintills har frågan om medlemskap rört sig på det lokala planet. Emellertid måste man också konfronteras med frågan på nationsnivån. Undersökningen har försökt ta reda på hur man tror sig bäst kunna stödja samhörigheten på nationsnivån med olika organisationsalternativ. Tabell 37 visar resultat för den icke renskötande gruppen.
Tabell 37 Stöd för samhörighet på nationsnivå genom olika typer av organisationer. Procentuell fördelning för icke renskötande gruppen efter kön.
l 2 3 2
Män N = 63 Kvinnor N = 57
Teckenförklaring
1. Bäst stödjes samhörigheten om alla samer är enade ien enda organisation av typ SSR.
2. Bäst stödjes samhörigheten om de icke renskötande har en egen organisation på nationsnivån.
3. Organisationer kan inte öka samhörigheten.
Tabellen visar att en klar majoritet av båda könen anser att det bästa sättet att stödja samhörigheten är att ha en enda organisation på riksplanet för alla samer. Det framgår också att kvinnorna i större utsträckning än männen hävdar detta. För den renskötande gruppen presenteras motsvarande resultat i tabell 38.
Även inom denna grupp har majoriteten den åsikten att en enda riksorganisation för alla samer är den bästa lösningen. Jämföres tabell 37 och 38 med varandra framgår också att de båda grupperna i stort sett uppvisar identiska resultat.
Den ringa andel av den icke renskötande gruppen som anser att de borde ha en egen riksorganisation menar att fördelarna för båda grupper- na skulle vara att man kunde snabbt komma till beslut eftersom man kunde koncentera sig på den egna gruppens intressen. Den stora majori- teten inom gruppen anser dock att nackdelarna med en egen organisation för de icke renskötande är mycket stora och överväger för alla. En sådan ordning skulle enligt dessa leda till små och ineffektiva organisationer som slutligen skulle medföra en definitiv splittring av samerna. Även den renskötande gruppen framför liknande farhågor. Enigheten i detta avse- ende mellan de båda grupperna är således stor.
När det sedan gäller för— eller nackdelar med en enda organisation av typ SSR är enigheten också mycket stor. Båda grupperna anser att en enda organisation kan bli starkare än två mindre organisationer. Häri- genom har man också möjlighet att diskutera eventuella motsättningar som finns, innan de behöver leda till splittring. Man tror också att en gemensam organisation är en förutsättning för gemensamt ansvar för den samiska kulturens fortlevnad och vidareutveckling. Endast på en punkt går meningarna isär mellan de båda grupperna. Den icke renskötande gruppen har farhågor för att renskötselns problem helt kommer att dominera organisationen och att de icke renskötande på så vis kommeri skymundan. Den renskötande gruppen däremot har farhågor för att de icke renskötande som till numerären är fler kommer att dominera organisationen och att de renskötandes problem blir mindre uppmärk- sammade.
Tabell 38 Stöd för samhörighet på nationsnivå genom olika typer av organisationer. Procentuell fördelning för den renskötande gruppen efter kön.
1 2 3 2
Män N = 47 80,9 17 2,1 Kvinnor N = 26 . 7.7
Teckenförklaring
l. Bäst stödjes samhörigheten om alla samer är enade ien enda organisation av typ SSR.
2. Bäst stödjes samhörigheten om de icke renskötande har en egen organisation på nationsnivån.
3. Kan ej ta ställning till frågan.
Resultaten från frågorna rörande samebyn och anslutning av icke renskötande samer visar:
Att ungefär 90 % i den icke renskötande gruppen inte är upptagna som medlemmar i sameby.
Att drygt 20 % emellertid tror att de är upptagna som medlemmar. Att endast ungefär en tredjedel av den icke renskötande gruppen har kunskap om vad rennäringslagen säger om medlemskap i sameby.
Att drygt 50 % av männen och 40 % av kvinnorna i den icke renskötande gruppen anser att rättigheter som knytes till medlemskap i sameby endast bör omfatta begränsade jakt- och fiskerättigheter.
Att även den renskötande gruppen stödjer begränsade rättigheter. Att majoriteten män och kvinnor i den icke renskötande gruppen anser att medlemskap i samebyn ökar samhörighetskänslan samer emellan.
Att ungefär 20 % i den renskötande gruppen är tveksamma om medlemskap kan öka samhörighetskänslan.
Att ungefär hälften i båda grupperna är tveksam till om medlemskap skall medföra några skyldigheter alls gentemot samebyn.
Att den andra hälften anser att medlemmarnas enda skyldighet är att ta hänsyn till renskötselns behov.
Att båda grupperna klart anger att medlemskap skall ordnas genom samebyn och inte genom någon annan lokal organisation.
Att båda grupperna anser att vissa förutsättningar skall uppfyllas av den som skall antas till medlem i samebyn.
Att ungefär 80 % i båda grupperna anser att samisk börd skall vara kriteriet för inträde i byn.
Att hälften av dessa dock inför begränsningen att personen ifråga måste vara från den by där han vill vinna inträde som medlem.
Att knappt 10 % vill ha renskötselrätt som krav för inträde. Att drygt 30 % av männen och nästan 50 % av kvinnorna i den icke renskötande gruppen anser att hela samebyn, dvs. även icke renskötande, skall avgöra vilka som skall antas som medlemmar.
Att nästan 50 % av männen och 30 % av kvinnorna i den renskötande gruppen anser att hela samebyn i samråd med lanbruksnämnden skall avgöra vilka som skall antas som medlemmar.
Att ungefär 80 % av männen och 90 % av kvinnorna i båda grupperna anser att samhörigheten på nationsnivå bäst stöds om både renskötande och icke renskötande samer är enade i en enda riksorganisation av typ SSR.
Att denna stora majoritet är enig om att olika organisationer på riksplanet slutligen skulle splittra samerna.
Att den icke renskötande gruppen emellertid har farhågor för att renskötselns problem helt kommer att dominera en gemensam organisa— tion och att de icke renskötande därigenom kommer i skymundan.
Att den renskötande gruppen har farhågor för att den icke renskötan- de gruppen p.g.a. sin större numerär helt kommer att dominera en gemensam organisation och att de renskötandes problem blir mindre uppmärksammade.
Språk, utbildning och övrig kulturell verksamhet
När det gäller aspekter av den kulturella marginaliteten har språk- och skolfrågor länge intagit en central plats i diskussionen om den samiska kulturens möjligheter till fortlevnad i Sverige. Kunskaperna om språkets utbredning och status inom framför allt den icke renskötande same- befolkningen har dock varit mycket dåliga. En ofta framförd åsikt är att samiskan som språk i framför allt de sydligare delarna av renskötsel- området i stort sett är på utdöende. I andra sammanhang har man hävdat att språket även i dessa områden lever och blomstrar även om det sker under karga yttre omständigheter. Karakteristiskt för sådana uttalanden om språket är emellertid att den empiriska grunden för dessa är högst bristfällig. I denna undersökning framstod det därför nödvändigt att ta reda på:
1. Språkkunskaper i samiska. 2. Intresse för förkovran i språket. 3. Intresse för skolundervisning med anknytning till kulturen.
Vad avser språkkunskaper är en stor del av den studerade befolkningen tvåspråkig. När det gäller att beskriva språkkunskaperna har dock tidigare forskning (Johansson, H & Wikström, J., 1974) visat att språkkunskaper- na bör beskrivas separat för de båda språken. I detta fall är intresset knutet till enbart det ena språket — det samiska. Även när det gäller att beskriva kunskaper i ett språk är det fråga om en mycket komplex färdighet som inte är mätbar med enkla metoder. I föreliggande under- sökning har kunskapen indelats i förmåga att tala, förstå, läsa och skriva. Tabell 39 visar i vilken utsträckning samiska förstås av de båda grupperna.
Som framgår av tabellen finns en klar skillnad mellan de båda grupperna i detta avseende. Den renskötande gruppen uppvisar en klart större andel av personer som förstår samiska än den icke renskötande gruppen. Kvinnorna inom båda grupperna anger något oftare än männen att de förstår samiska. Med samiska avses här, och även i fortsättningen om inte annat anges, den egna dialekten. Kunskaperna i det talade språket framgår av tabell 40.
Tabell 39 Förståelse av samiska språket inom respektive undersökningsgrupp. Procentuell fördelning på män och kvinnor.
Förstår Kan följa Förstår Förstår 2 det mes- med i sam- några inte ta tal ord alls
Renskötande N = 47 Män 76,5 4,3 6,4 N = 26 Kvinnor 84,7 3,8 Icke renskötande N = 63 Mån 58,8 6,3 28,6 N = 57 Kvinnor 68,4 5 3 17,5 ,
Tabell 40 Kunskaper i att tala samiska inom undersökningsgrupperna. Procentuell fördelning efter kön.
Kan sam— Kan göra Kan någ- tala på sig för- ra ord stådd på
Kan inte 2 alls
chskötande N = 47 Män 59,6 N = 26 Kvinnor 73,1 Icke renskötande N = 63 Män 34,9 N = 57 Kvinnor 43,9
23,4 15,4 46,1 36,8
Även här kvarstår ungefär samma relationer mellan de båda grupperna och könen. Det framgår emellertid också att andelen som inte alls kan tala språket är klart större än andelen som inte alls förstår. Fortsätter man och ser efter hur läskunskaperna fördelar sig på resp. kön och grupp erhålles följande resultat.
Läskunskaperna inom båda grupperna är utan tvivel mycket brist— fälliga. Ungefär hälften av den renskötande gruppen och ungefär 70 procent av den icke renskötande gruppen kan överhuvudtaget inte läsa sitt eget språk. I övrigt kvarstår ungefär samma relationer mellan grupperna som ifråga om förståelse och talkunskaper. Skrivkunskaperna slutligen framgår av tabell 42.
Beträffande Skrivkunskaperna kan man säga att det tillhör undantagen att man påträffar någon inom de båda grupperna som skriver samiska utan svårigheter. Även här kvarstår de tidigare skillnaderna mellan grupperna även om skillnaderna dock är betydligt mindre. Mot bakgrund av dessa resultat ifråga om läs-, tal- och skrivkunskaper samt förståelse av
Tabell 41 Läskunskaper i samiska inom de båda undersökningsgrupperna. Fördelning procentuellt efter kön.
Läser Läser Läser det enstaka några mesta meningar ord
Läser 2 inte alls
Renskötandc N = 47 Mån 27,7 14,9 1 , N = 26 Kvinnor 34,6 11,5 lcke renskötande N = 63 Män 14,3 12,7 N = 57 Kvinnor 19,3 5,3
46,8 46,2 68,2 68,4
Tabell 42 Skrivkunskaper i samiska inom de båda undersökningsgrupperna. Procentuell fördelning efter kön.
Skriver Skriver Skriver det med stor några mesta svårigh. ord
Skriver 2 inte alls
Renskötandc N = 47 Mån
N = 26 Kvinnor Icke renskötande N = 63 Män
N = 57 Kvinnor
80,9 76,9 85,7 89,4
Tabell 43 Intresse för kurs i samiska språket inom de båda grupperna. Procentuell fördelning efter kön.
Intresserad Inte intresse- Kan ej ta 2 av kurs i rad ställning samiska
Renskötande N = 47 Mån 55,3 42,6 2,1 N = 26 Kvinnor 57,7 42,3 Icke renskötande N = 63 Mån 44,4 53,9 1,7 N = 57 Kvinnor 45,6 54,4
Tabell 44 Barnens kunskaper i samiska. Procentuell fördelning för intervjupersoner med barn inom de båda undersökningsgruppema.
Alla barn Några barn Inga barn 2 kan sa— kan samiska kan sa- miska miska
Renskötande 44,2 100 N = 52 Icke renskötande 7 1 100 N = 85 |
samiska är det intressant att ställa sig frågan om man är intresserad av en kurs i samiska. Svaren på den frågan framgår av tabell 43.
Ungefär hälften av båda grupperna är intresserade av en kurs i samiska. De som inte är intresserade vill ej heller att någon språkkonsulent eller liknande tar kontakt med dem för att diskutera olika möjligheter att lära sig samiska. De hittills redovisade resultaten om språkkunskaper har berört intervjupersonerna själva. Till dem som hade barn ställdes frågan om barnen kunde samiska. Tabell 44 visar resultaten.
I tabell 44 framgår en mycket klar skillnad mellan de båda grupperna. Inom den renskötande gruppen uppger ungefär hälften att barnen inte kan samiska. Inom den icke renskötande gruppen anges detta av över 90 procent. Frågar man dessa om man önskar att barnen kunde samiska erhålles följande resultat.
Intresset för att barnen skall kunna samiska är klart större hos den renskötande gruppen.
Tabell 45 Önskemål om barnens kunskaper isamiska inom de båda undersöknings- gruppema bland föräldrar med barn som inte kan samiska.
Vill att Vill inte Kan ej 2 barnen lär att barnen ta ställ- sig samiska lär sig ning
samiska
Renskötande 100 N = 27 Icke renskötande 10,4 100 N = 77
Tabell 46 Önskemål om undervisning i samiska. Procentttell fördelning för båda undersökningsgrupperna för föräldrar vilkas barn ej kan samiska.
Renskötande Icke renskötande
Vill att barnen får undervisning i satiriska i skolan Vill inte att barnen får under— visning i satiriska i skolan Tveksam till undervisning i satiriska i skolan Barnen får redan undervisning i satiriska i skolan
En fråga som uppkommer är om man vill att barnen skall erhålla undervisning i samiska i skolan. Tabell 46 visar resultaten.
Som framgår av tabellen är det en mycket ringa andel som anger att barnen erhåller undervisning i samiska i skolan. En stor del av den icke renskötande gruppen är också tveksam till sådan undervisning. Det är därför av intresse att ytterligare studera dessa föräldrar vilkas barn inte kan samiska. Tabell 47 visar hur önskemål om barnens kunskaper i samiska resulterar i önskemål om undervisning i skolan.
Som framgår av tabell 47 vill 74 procent av föräldrar nred barn som inte kan samiska att de borde lära sig det. Drygt en tredjedel av föräldrarna vill också att undervisning i samiska skall ges i grundskolan. Knappt 25% är dock negativa till sådan undervisning. Motsvarande resultat rörande den renskötande gruppen kan studeras i tabell 48. Tabellen upptar således de renskötande föräldrar vilkas barn ej kan samiska.
Tabell47 Önskemål om barnens kunskaper i samiska och språkundervisning i skolan. Procentuell fördelning för icke renskötande föräldrar med barn som inte kan samiska.
Vill att Tveksamma Negativa 2 barnen låt om barnen till att sig samiska skall lära barnen lär sig samiska sig samiska eller ej
Barnen får redan undervisning i samiska i skolan Vill att barnen skall få under- visning i samiska i skolan Tveksamma till undervisning i samiska i skolan Negativa till undervisningi samiska i skolan
Tabell 48 Önskemål om barnens kunskaper i samiska och språkundervisning i skolan. Procentuell fördelning för renskötande föräldrar med barn som inte kan samiska.
Vill att barnen Tveksamma om 2 lär sig samiska barnen skall
lära sig sa- miska eller ej
Barnen får redan undervisning
i samiska i skolan 7,4 Vill att barnen skall få under—
visning i satiriska i skolan 63,0 Tveksamma till undervisning i
samiska i skolan 14,8 Negativa till undervisning i
samiska i skolan 3,7
88,9
Som synes av tabell 48 är ca 90 % av de renskötande föräldrar vilka har barn som inte kan samiska angelägna om att barnen skall lära sig språket. Majoriteten vill också att undervisning i samiska skall ges i skolan.
En närliggande fråga är om man önskar samiskt stoff över huvud taget i grundskolans undervisning. Tabell 49 visar önskemålens utbredning.
Som synes önskar en överväldigande majoritet inom båda grupperna att samiskt stoff införs i grundskolans undervisning. Schematekniskt anser man att frågan bör lösas som framgår av tabell 50.
Tabell 49 Önskemål om samiskt stoff i grundskolans undervisning. Procentuell fördelning för båda undersök— ningsgrupperna.
Önskar samiskt Önskar inte Kan ej ta stoffi under- samiskt stoffi ställning visningen undervisningen
Renskötande N = 47 Mån 97,9 2,1 100 N = 26 Kvinnor 100 100 Icke renskötande N = 63 Män 87,3 12,7 100 N = 57 Kvinnor 91,2 7 1,8 100
Tabell 50 Inordning av samiskt stoff i grundskolans undervisning. Procentuell fördelning efter resp. undersökningsgrupp.
Renskötande Icke renskötande
Stoffet skall inarbetas helt i
den övriga undervisningen 35,6 37,4 Stoffet skall hänföras till
speciella timmar som ersätter något annat 56,2 55,1 Bådadera 8,2 7,5
N=72 100 N=107 100
Drygt hälften av båda grupperna anser att stoffet bör ges under speciella timmar. I den renskötande gruppen anser dock ungefär en tredjedel av dessa att timmarna bör vara frivilliga och inte heller påverka timtilldelningen för andra ändamål. Övriga anser att stoffet kan ersätta delar av samhällskunskap och historia.
Utöver språk- och skolfrågor har i denna undersökning även en del andra arrangemang och verksamheter med anknytning till samerna beaktats. Följande frågeställningar har uppställts:
Har man som same upplevt några meningsfulla arrangemang? Vilken typ av arrangemang har det i så fall rört sig om? Har man själv förslag på nya sådana arrangemang? 1 vilken utsträckning deltar man i förekommande kursverksamhet? Vem arrangerar dessa kurser? Upplever man dessa som meningsfulla eller ej? I vilken utsträckning intresserar nian sig för kursutbudet? Hur realiseras eventuellt intresse? Varför realiseras eventuellt inte ett intresse? Har man förslag på nytt kursutbud? Vilka krav ställer man på kursinnehåll, förkunskaper, lärare, kurstider, kurslängd, kursort och eventuellt något annat för att nå största möjliga anslutning? I vilken utsträckning är man intresserad av utbildning och företag- samhet inorn turistnäringen? Vilken omfattning har binäringar som jakt, fiske, bärplockning och slöjd? Hur sker övergång från rennäring till andra näringar?
I fråga om övriga arrangemang frågades om man som same upplevt något som varit meningsfullt. Svaren framgår av tabell 51.
Det framgår av tabellen att drygt hälften av den renskötande gruppen och något mindre än hälften av den icke renskötande gruppen som samer upplevt meningsfulla arrangemang. Vilka arrangemang man avser framgår av tabell 52.
Tabell 52 upptar alla dem som upplevt meningsfulla arrangemang av något slag. Som synes upplevs slöjdkurser och marknadsarrangemang i stor utsträckning som meningsfulla. Anmärkningsvärt är att sameför- eningsverksamhet upplevts som meningsfullt av endast ca 10 procent av de båda grupperna. I den renskötande gruppen har ca 27 % egna förslag
Tabell 51 Som same upplevt meningsfulla arrangemang. Procentuell fördelning för resp. undersökningsgrupp.
Upplevt meningsfulla arrangemang Renskötande Icke renskötande
Ja 53,4 45 Nej 46.6 55
N=73 100 N=120 100
Tabell 52 Typ av arrangemang som de båda grupperna upplevt som meningsfulla. Procentuell fördelning.
Typ av arrangemang Renskötande Icke renskötande
Språkkurser 5,1 1,9 Slöjdkurser 35,8 11,1 Språk- och slöjdkurser 16,6 Kyrklig verksamhet 2,6 3,7 Sameföreningsverksamhet 10,3 7,4 Marknadsarrangemang 33,3 57,4 Verksamhet vid Samernas folkhögskola 10,3 SS R—arrangetnang 2,6 1,9 N = 39 100 N = 54 100
på aktiviteter som skulle vara meningsfulla. Vad man då oftast föreslår är upplysningsverksamhet i skolorna om samernas förhållanden. Några menar också att det vore önskvärt med bättre information om de aktiviteter som redan finns. Andra förslag som ges är slöjdutställningar, sykurser och kurser i äldre samiskt skick och bruk. Inom den icke renskötande gruppen har ca 18 % egna förslag på meningsfulla aktiviteter. Huvudsakligen föreslår man språk- och slöjdkurser och utökad informa- tionsverksamhet om samerna. Omfattningen av deltagande i redan till- gängliga kurser framgår av tabell 53.
Ser man till kursdeltagande över huvud taget framgår att den renskö— tande gruppen i något större utsträckning än den icke renskötande varit aktiv. I den renskötande gruppen har kurserna till största omfattning haft beröring med samekulturen. Bland kvinnorna i den renskötande gruppen har slöjdkurser haft den största utbredningen och många har även deltagit i flera kurser. Vad gäller männen har ca hälften av dent som deltagit i någon kurs varit elev i flera kurser. Eleverna återkommer således från kurs till kurs. Det framgår också i båda grupperna att kvinnorna är flitigare kursdeltagare än männen. Inom den icke renskötande gruppen är
Tabell 53 Deltagande i kursverksamhet. Procentuell fördelning för båda under- sökningsgrupperna.
Deltagande i kurs Renskötande Icke renskötande Män Kvinnor Män Kvinnor Har ej deltagit 51,1 42,3 65,1 50,8 Kurs i samiska 4,3 7,7 3,5 Slöjdkurs 4,3 26,9 1,6 15,8 Kurs med ankn. till renskötseln 12,7 3,8 Hera kurser med sameanknytning 25,5 15,5 1,6 12,3 Kurser utan sameanknytn. 2,1 3,8 31,7 17,6 100 100 100 100
N = 47 26 63 57
Tabell 54 Kursarrangörer till kurser där de båda undersökningsgrupperna deltagit. Procentuell fördelning efter kursdeltagande.
Kursarrangör Renskötande Icke renskötande
ABF 12,8 45,1 AMS/Lantbruksstyrelsen 71,8 11,8 Samernas Folkhögskola 12,8 13,7 Övriga 2,6 21,6 Vet inte 7,8
N = 39 100 N = 50 100
det i stort sett endast kvinnorna som har nåtts av de kurser som har anknytning till samekultur. Av männen i denna grupp är det endast ca 3 % som deltagit i någon sådan kurs. Däremot har männen varit flitiga deltagare i kurser av annat slag. Här framgår också en klar skillnad mellan den renskötande gruppen och den icke renskötande såtillvida att den senare gruppen i klart större utsträckning deltagit i kurser utan anknyt- ning till renskötseln eller samekulturen i övrigt. Detta framgår kanske också om man ser till vilka som anordnat kurserna vilket visas i tabell 54.
Huvuddelen av de kurser som den renskötande gruppen deltagit i har arrangerats av AMS eller lantbruksstyrelsen. De kurser som den icke renskötande gruppen varit elever i har arrangerats av ABF eller något annat bildningsförbund. Kurser där Samernas folkhögskola varit arrangör har nått båda grupperna i ungefär samma omfattning. Ser man till om kurserna upplevts som meningsfulla, och börjar med den renskötande gruppen, erhålles följande resultat.
Procent av kursdeltagare 60
50
40 30
20
10
Upplevd me- ningstull— het i kursen
Helt Mycket menings- menings- lös full kurs
Figur 24 Upplevd meningsfidlh et i arrange- rade kurser. Procentuell fördelning för kursdel- tagare iden renskötande gruppen (N = 39).
Procent av kursdeltagare
60 50 40 30 20
Helt menings— lös
Procent av kursdeltagare
70 60
50 40
30 20
10
, l—l
5 1 2 5
Mycket Helt Mycket menings- menings— menings— full kurs lös full kurs
Kurser med samisk anknytning Kurser utan samisk anknytning N=20
Figur 25 Upplevd meningsfullhet [ arrange— rade kurser. Procentuell fördelning för deltagare från den icke renskö- rande gruppen [ kurser med och utan samisk anknytning.
N=30
En mycket ringa andel, ca 8 %, ansåg kursen mer eller mindre meningslös. Orsaken härtill var att grava pedagogiska brister fanns i uppläggningen av ifrågavarande kurs. I något fall hade kursen t. o. m. avbrutits av detta skäl. De som upplevt kurserna som meningsfulla menade till stor del, ca 40 %, att det meningsfulla låg i att man kom tillsammans och gemensamt fick uträtta någonting. Ungefär 30 % därut- över ansåg att nyttoaspekten av kursen bidrog härtill. Motsvarande resultat för den icke renskötande gruppen framgår av figur 25.
På det hela taget har den icke renskötande gruppen upplevt kurserna som meningsfulla oavsett om de haft samisk anknytning eller ej. Endast en mycket svag tendens till att kurserna med samisk anknytning har upplevts meningsfullare kan förmärkas. Däremot kan man se en klar skillnad mellan de olika typerna av kurser vad avser det man upplevt som meningsfullt. När det gäller kurserna med samisk anknytning har ca 50 procent angett att det meningsfulla legat i den sociala samvaro som kurserna skapat. Ungefär 25 procent har angett kursinnehållet som det meningsfulla medan resten inte kunnat peka på något särskilt. Vad avser kurserna utan samisk anknytning anger drygt 50 procent att det menings- fulla legat i kursinnehållet och knappt 20 procent anger den sociala samvaron. Överlag har således både den renskötande och den icke renskötande gruppen upplevt kurserna som meningsfulla även om man delvis haft olika grund för upplevelsen.
Men hur har då intresset varit för de kurser som utannonserats det senaste året? Svaret på den frågan framgår av tabell 55.
Intresset för de kurser som utannonserats det senaste året har inom den renskötande gruppen varit lika stort, ca 60 %, hos båda könen. Inom den icke renskötande gruppen däremot finns en könsskillnad såtillvida att kvinnorna i större utsträckning än männen säger sig ha varit intresserade
Tabell 55 Intresse för kurser som utannonserats det senaste året. Procentuell fördelning för båda undersökningsgrupperna.
Intresse för kurs Renskötande lcke renskötande
Män Kvinnor Män Kvinnor
[ij intresserad av utannonserade
kurser 44,7 42,3 63,4 43,9 Språkkurs i samiska 2,1 3,8 4,8 3,5 Slöjdkurs 10,7 19,3 1,6 21,0 Kurs för renskötare (adm) 19,1 4,8 Intresserad av tlera kurser
utan samisk ankn. + något av ovanstående 14,9 30,8 4,8 8,8 Teknik (motor—maskin) 4,3 3,1 Flera kurser utan samisk
anknytning 2,1 3,8 15,9 21,0 Ej sett någon annons 2,1 1,6 1,8
100 100 100 100 N=47 N=26 N=63 N=57
av de utannonserade kurserna. Noteras kan också att av dem som aldrig deltagit i en kurs tidigare har majoriteten ej heller varit intresserad av de kurser som utannonserats det senaste året. De som varit intresserade av senaste årets kurser är således tidigare elever från någon annan kursverk- samhet. Detta understryker ytterligare vad som Sades i anslutning till tabell 53 om att eleverna återkommer från kurs till kurs. Slöjdkurser av olika Slag är populärast i båda grupperna vad avser kurser med direkt anknytning till samekulturen. En påfallande stor andel av båda könen och båda undersökningsgrupperna är också intresserad av kurser som inte direkt berör samekultur. Ungefär 20 % av männen och ca 30% av kvinnorna säger sig vara intresserade av sådana kurser. Vad det här rör sig om är vuxenutbildning på grundskolenivå isvenska, engelska, matematik och samhällskunskap. ] vilken utsträckning detta intresse har lett till anmälan till kurs framgår av tabell 56.
Tabell 56 Anmälningar till kurser. Procentuell fördelning efter kön och undersök- ningsgrupp för dem som varit intresserade av någon kurs.
Anmälan Renskötande Icke renskötande Män Kvinnor Män Kvinnor Har anmält sig till kurs 24 13,3 31,8 12,9 Hade planer på att anmäla men gjorde inte det 52 73,4 45,5 61,3 Har inte anmält sig 24 13,3 22,7 25,8 100 100 100 100
N = 25 15 22 31
Tabell 57 Anledning till utebliven kursanmälan trots att intresse för kursen funnits. Procentuell fördelning för båda undersökningsgrupperna efter kön.
Anledning Renskötande Icke renskötande Män Kvinnor Män Kvinnor Glömska 10,5 23,0 46,6 18,5 Kan ej ordna barntillsyn 30,8 26,6 29,7 Arbetet hindrar 63,2 7,7 Långt till kursort 5,3 30,8 6,7 18,5 För omfattande kurstid 10,5 Språkkurs ej på egen dialekt 7,7 Kostnadsskäl 6,7 3,7 Familje- och hälsoskäl 6,7 14,8 Trodde inte att det skulle finnas tillräckligt många för att kursen skulle bli av 10,5 6,7 11,1 Annat 3,7 100 100 100 100 N = 19 13 15 27
Som synes har en mycket stor del av dem som är intresserade av någon kurs varit tveksam när det gällt att anmäla sig till kursen. Tveksamheten har varit något större bland kvinnorna och särskilt stor inom den renskötande gruppen. Varför man, trots intresset, inte anmält sig till kursen framgår av tabell 57.
För männen inom den renskötande gruppen har det huvudsakliga skälet för utebliven anmälan varit att kurserna förlagts till tider som inte passat ihop med arbetet. Kvinnorna inom denna grupp anför att barn- passningen och avståndet till kursorten varit de huvudsakliga skälen till varför man inte anmält sig. Barntillsynsfrågan är f. ö. också en viktig anledning för båda könen i den icke renskötande gruppen. En påfallande stor andel (46,6 %) av männen i den icke renskötande gruppen säger sig helt enkelt ha glömt bort att anmäla sig! Påfallande är också att hälsoskäl inom den icke renskötande gruppen anförs som skäl för uteblivet deltagande i kurser. Inom den renskötande gruppen har ingen uppgivit detta skäl. Anmärkningsvärt är också att ca 10% i båda grupperna underlåtit att anmäla sig i tron att inga andra än just de var intresserade av kursen ifråga! Intresse för andra kurser framgår av tabell 58.
Tabell 58 Intresse för andra kurser än de utannonserade. Procentuell fördelning för de båda undersökningsgrupperna efter kön.
Intresse Renskötande Icke renskötande Män Kvinnor Män Kvinnor J a 4,3 1 1,5 3,2 8,8 Nej 44,7 30,8 53,9 47,4 Vet inte 51,0 57,7 42,9 43,8 100 100 100 100 N = 47 26 63 57
Kvinnorna i de båda grupperna kan i något större utsträckning än männen ange att det finns andra kurser av större intresse än de som utannonserats det senaste året. De som har förslag på nya kurser föreslår för det mesta slöjdkurser med nytt innehåll t. ex. ranavävning. Inom den renskötande gruppen är ca 45 % av männen och ca 30 % av kvinnorna inte intresserade av andra kurser. Drygt 50 % är emellertid avvaktande och säger sig veta för lite om vilka kurser man skulle kunna ordna och kan av den anledningen säga varken ja eller nej. Inom den icke renskötande gruppen är motsvarande andel ca 40 %.
När det gäller framtida kurser för samer har en fråga ställts om vad som skulle vara viktigt att ta hänsyn till i fråga om innehåll,förkunskaper, lärare. kurstider, kurslängd, kursort och av något annat för att väcka manga samers intresse för kurser. Tabell 59 visar vad man ansåg om innehållet i kurserna. Inom den icke renskötande gruppen önskas slöjd- och språkkurser av ca 40 % av båda könen. För männen inom denna grupp är också kurser med renskötselanknytning av intresse till ca 20 %. I övrigt är kurser med samhällsinriktning populära hos drygt 20 % av båda könen. När det gäller vilka förkunskaper som kurserna bör kräva anser 75% av den icke renskötande gruppen att kurserna skall ha sådan uppläggning att inga förkunskaper krävs. Den renskötande gruppen uppvisar i stort sett samma önskemål om kursinnehåll som den icke renskötande gruppen. Vad som dock kraftigare understrykes är behovet av kurser med anknytning till renskötseln. I fråga om förkunskaperna anser den renskötande gruppen i ännu större utsträckning än den icke renskötande gruppen att förkun- skapskraven skall vara låga.
Vilka krav man ställer på lärarna framgår av tabell 60.
Den icke renskötande gruppen anser till största delen att kursledaren måste vara insatt i ämnet. Därnäst anser ca 30% att det faktum att
Tabell 59 Kursinnehåll som skulle intressera många samer. Procentuell fördelning efter kön och undersökningsgrupp.
Innehåll Renskötande Icke renskötande Män Kvinnor Män Kvinnor
Renskötselanknytning 38,3 7,7 19 7 Slöjd, språk 27,7 34,6 38,1 43,8 Samhällsvetenskaplig kurs med
sameinriktning 6,4 15,4 12,7 17,5 Praktisk svenska 6,4 7,7 3,2 7 Rennäringslagen 2,1 1 1,5 3,5 Aktuell samhällsinformation 8,5 7,7 14,3 8,8 "Det bestämmer samerna själva" 7.7 1,6 1,8
Större spridning av nuvarande kurser Vet inte
Tabell 60 Krav som ställs på kursledare. Procentuell fördelning för båda undersök- ningsgrupperna.
Krav på kursledaren Renskötande Icke renskötande Vara same/kunna samiska 37 30 Insatta i ämnet 53,5 60 Inga speciella krav 8,1 8,3 Övrigt 1,4 1,7 100 100 N = 73 N = 120
Tabell 61 Önskemål om kursernas längd. Procentuell fördelning för båda undersök- ningsgrupperna.
Kurslängd Renskötande Icke renskötande 4—12 månader 4,1 5,9 1—3 månader 28,8 30,3 3—5 veckor 23,3 16,8 1—3 veckor 16,4 15,9 Återkommande kortare kurser 15,1 9,2 Kortkurs (30—50 tim.) 2,7 13,5 Vet inte 9,6 8,4 100 100 N = 73 N = 120
kursledaren är same eller kan samiska är viktigt. Av denna grupp vill ca 40% också helst få kurserna förlagda till vintertid. Ytterligare ca 35 % anser att tidpunkten på året inte har någon större betydelse. Övriga är jämnt fördelade på olika årstider. Den renskötande gruppen skiljer sig som synes ej nämnvärt från den icke renskötande gruppen vad avser kraven på kursledarna. I huvudsak vill man emellertid få kurserna förlagda till vårvintern. Kursens längd kan ha viss betydelse för intresset. Tabell 61 visar önskemålen i detta avseende.
Av den icke renskötande gruppen anser ca 30 % att kurserna bör vara 1—3 månader långa. Ca 6% anser att de bör vara längre medan resten föredrar kortare kurser än 1 månad. I den renskötande gruppen upprepas samma resultat som för den icke renskötande gruppen. Det finns dock en tendens till att man efterfrågar kurser av l—5 veckors längd i större utsträckning än i den icke renskötande gruppen.
En klar majoritet inom den icke renskötande gruppen anser att detär kurserna som skall komma till deltagarna och inte tvärtom. Kurserna skall således förläggas där eleverna finns. Drygt 13 procent av samtliga inom denna grupp hade ytterligare synpunkter som borde beaktas vid anordnande av kurser. Utöver att man ytterligare motiverade varför kurserna skulle knytas till orter där behovet förelåg framfördes några praktiska råd av stor betydelse. Sålunda ansåg man att innan kurser startas skulle en behovsinventering ske för att undvika "onödiga" kurser.
Tabell62 Önskemål om kursort. Procentuell fördelning för båda undersöknings- grupperna. Kursort Renskötande Icke renskötande Spelar ingen roll 12,3 13,4 Tätorter som Gällivare, Jokk- mokk etc. 24,7 20,8 Orter där samerna finns 63 65,8 100 100 N = 73 N = 120
I samband med att kurser ordnas bör också barnpassningsfrågan ordnas för att alla skall kunna deltaga. Den renskötande gruppens resultat i överensstämmer i stort sett helt med den icke renskötande gruppens både vad avser förläggning av kurser och övriga synpunkter. Vad man ytter- ligare betonade var att man även före kursstart noggrant borde inventera när på året kursen skall ges. [ den renskötande gruppen påpekar också ungefär 50 % att det inte finns någon lämplig lokal i trakten som kan , användas till kursverksamhet eller andra gemensamma angelägenheter. De I övriga som inte gjort detta påpekande anger ofta skolhus, bönhus etc. * som möjliga lokaler.
[ många sammanhang brukar man diskutera möjligheterna av att inom turistnäringen finna arbetsuppgifter som skulle kunna inlemmas i same- kulturen. Traditionellt har samerna kommit in i turismen oftast som objekt. Först de senaste årtiondena har samerna i egentlig mening kunnat dra ekonomisk nytta av turism i viss utsträckning. Karakteristiskt för samernas engagemang i turismen är dock fortfarande att insatserna sker på ”gräsrotsnivå" i den bemärkelsen att man mycket sällan är delaktig i t.'ex. företagsledning inom branschen eller övergripande planering röran- de turistnäringen. Mot bakgrund av detta var det angeläget att undersöka viljan till utbildning med sikte på arbete inom turistnäringen. Tabell 63 visar procentuellt hur stor del av den renskötande resp. den icke renskötande gruppen som kan tänka sig sådan utbildning.
Tabell 63 Viljan till utbildning för arbete inom turistnäringen. Procentuell fördel- ning för båda undersökningsgrupperna.
Intresse för utbildning Renskötande lcke renskötande inom turistnäring
Ja 21,9 35 & Tveksam 1,6 , Nej 78,1 61,7 , Kan ej ta ställning 1,7 l 1 100 100 l N = 73 N = 120
Inom den icke renskötande gruppen kan 35 % tänka sig att genomgå utbildning med sikte på arbete inom turistnäringen. Av dessa vill majoriteten, ca 65 %, i så fall få arbete i hemtrakten medan det för resten inte har någon betydelse var de skulle få arbete efter utbildningen. För den renskötande gruppen är den andel som är beredd på utbildning för turistyrke något lägre, ca 20 %. De praktiska skäl man inom gruppen anför mot sådan utbildning har till allra största delen att göra med arbetsförhållandena inom renskötseln som medför att utbildning för turistnäringen blir dels besvärlig att genomföra, dels blir det svårt att efter utbildningen dra praktisk nytta av den. I mycket liten utsträckning, ca 10 % av samtliga, tror man att någon annan familjemedlem har lust att genomgå en sådan utbildning. En fråga som sammanhänger med detta är i vilken utsträckning samer är intresserade att etablera sig som egna företagare i branschen om de ekonomiska förutsättningarna finnes. Tabell 64 utvisar svaren på denna fråga.
Även i detta avseende uppvisar den icke renskötande gruppen ett något större intresse för verksamhet inom turistnäringen än den renskötande gruppen. Ungefär 35 % av den icke renskötande gruppen är intresserade av att bli egna företagare inom branschen mot 26 % inom renskötargrup- pen. Av dem som är intresserade av att bli egna företagare inom turistbranschen vill drygt hälften få utbildning därtill. Även bland de övriga vill ungefär en fjärdedel få sådan utbildning. Inom den renskötan- de gruppen skulle drygt en tredjedel av dem som är intresserade vilja ägna sig åt hotell- eller campingrörelse. Tillverkningsindustn' och försäljnings- verksamhet tilltalar också ca en tredjedel medan den resterande tredjede— len föreslår en rad olika verksamheter. Hotell- och campingrörelse framförs också av ungefär hälften inom den icke renskötande gruppen som något man gärna skulle vilja ägna sig åt. I övrigt skulle många inom denna grupp vilja ägna sig åt försäljningsverksamhet inte minst rörande sameslöjdsalster. Inom den renskötande gruppen anser dock ca 65 % att det inte går att förena renskötsel med företagsamhet inom turistnäringen. Ungefär 30 % anser dock att detta är möjligt medan resten är tveksam.
Aktiviteter som av tradition förekommer bland samerna och som också utmärker den kulturella marginaliteten är fiske, jakt, bärplockning och slöjdverksamhet. Tabell 65 visar omfattningen av dessa verksamheter inom de båda undersökningsgrupperna.
Tabell 64 Viljan till egen företagsamhet inom turistbranschen. Procentuell fördel- ning för båda undersökningsgrupperna.
Vilja till egen företagsamhet Renskötande Icke renskötande Ja 26 35 ,8 Tveksam 2,5 Nej 74 59,2 Kan ej ta ställning 2,5
100 100 N =73 N=120
Tabell 65 Fiske, jakt, bärplockning och slöjdverkmmhet till försäljning och eget behov. för de båda undersökningsgrupperna.
Procentuell fördelning
Aktivitet Grupp Enbart Eget behov Hela egna Nöje (del Nej 2 försälj- + För- behovet av eget ning sälj ning behov) Fiske Renskötande 2,7 15,1 63 4,1 15,1 100 lcke renskötande 0,8 7,5 65 15 11,7 100 Hjortron- Renskötande 5,5 91,8 2,7 100 plockning Icke renskötande 5 83,3 5,9 5,8 100 Lingon- Renskötande 5,5 90,4 4,1 100 plockning Icke renskötande 6,7 79,2 5 9,1 100 Blåbärs— Renskötande 4,1 90,4 5,5 100 plockning Icke renskötande 2,5 85,8 5,8 5,9 100 Småvilt— Renskötande 2,7 38,4 2,7 56,2 100 jakt Icke renskötande 33,3 6,7 60 100 Ällakt Renskötande 2,7 71,2 26,1 100 Icke renskötande 42,5 , 53,3 100 Slöjdar Renskötande 13,7 20,5 28,8 , 31,5 100 Icke renskötande 7,5 15,8 20 8,3 48,4 100
Renskötande N = 73 Icke renskötande N = 120
Kolumnrubrikerna i tabell 65 behöver förtydligas något. Rubriken "Enbart försäljning” innebär att man här har betraktat den egna förbrukningen som ytterst liten medan däremot försäljning av produkten ifråga förekommer i mycket stor omfattning. Nästa rubrik, ”Eget behov + försäljning”, innebär att man säger sig använda produkten ifråga i mycket stor utsträckning i det egna hushållet men att man dessutom har försäljning i stor omfattning. Den tredje rubriken, ”Hela egna behovet”, betyder att man utöver det egna behovet endast i undantagsfall säljer ifrågavarande produkt. Rubriken ”Nöje” innebär att man betraktar verksamheten som fritidssyssla. Slutligen innebär rubriken ”Nej" att man över huvud taget inte sysslar med verksamheten i fråga.
Fiske till försäljning bedrivs av ca 17 % av den renskötande gruppen och ca 8 % av den icke renskötande gruppen. Majoriteten av båda grupperna täcker det egna behovet genom eget fiske. Som fritidsverksam- het idkas fiske av 15 % i den icke renskötande gruppen mot ca 4 % i den renskötande gruppen. Ungefär 15 % av den renskötande gruppen och ca 12 % av den icke renskötande gruppen bedriver över huvud taget inget fiske. Vad avser bärplockning framgår att den renskötande gruppen i större utsträckning än den icke renskötande gruppen införskaffar det egna behovet genom egen verksamhet. I fråga om försäljning är dock de båda grupperna relativt lika. Bärplockning som fritidssysselsättning före- kommer endast hos den icke renskötande gruppen. Denna verksamhet samlar dock i stort sett alla inom båda grupperna. Mindre än 10 % av båda grupperna är helt overksamma när det gäller bärplockning. Småvilt- jakt för försäljning bedrivs av ca 3 % i den renskötande befolkningen. Det egna behovet i denna grupp införskaffas av ca 38 % mot 33 % i den icke
renskötande befolkningen. Småviltjakt för nöjes skull är något vanligare i den icke renskötande gruppen, (ca 7 %), än i den renskötande (ca 3 %). Majoriteten i båda grupperna sysslar dock inte med småviltjakt. Älgjakt bedrivs av ca 75 % i den renskötande befolkningen mot ca 45 % i den icke renskötande befolkningen. Älgjakt för nöjes skull förekommer endast i den icke renskötande gruppen. Slöjdning för försäljning bedrivs av ca 35% i den renskötande gruppen mot knappt 25 % i den icke renskötande gruppen. Ungefär 30 % av den renskötande gruppen slöjdar över huvud taget inte medan motsvarande andel för den icke renskötande gruppen är ca 50 %.
Bakom tabell 65 finns ett par könsskillnader som bör påpekas. När det gäller fiske är det inom den icke renskötande gruppen i hög grad en manlig sysselsättning. Slöjden däremot är inom båda grupperna i större utsträckning en kvinnlig sysselsättning. När det gäller bärplockning är i stort sett alla kvinnor inom den renskötande befolkningen mer eller mindre engagerade i detta medan ca 5 % av männen inte alls ägnar sig åt detta.
Betraktar man dem som slöjdar framgår att knappt hälften i båda grupperna har specialiserat sig på någon produkt eller något material. De flesta sysslar med lite av varje i slöjdväg. Vid frågan om man skulle vilja byta ut inkomsten från jakt, fiske, bärplockning eller slöjd mot någon annan inkomst framgår att ingen i den renskötande gruppen skulle vilja det. I den icke renskötande gruppen skulle ca 10 % vilja göra ett sådant utbyte. Huvudskälet till att man inte vill ersätta denna inkomst med något annat är att man dels trivs mycket bra med sysselsättningen ifråga, dels att inkomsten visserligen i pengar mått är låg men ändock betydelsefull på många sätt, varför en ersättningsinkomst skulle behöva vara betydligt större för att kompensera bortfallet. Sådana större inkomster ser man f. n. inga möjligheter att erhålla i sin hemtrakt. För den renskötande befolkningen har möjligheterna att täcka det egna behovet av dessa produkter stor ekonomisk betydelse. Den renskötande gruppen har fått skatta hur mycket det skulle kosta per år om man i stället för att själv täcka det egna behovet köpte motsvarande mängd produkter. Ungefär 10 % av alla ansåg att kostnaden är mycket svår att skatta men att det troligen skulle röra sig om ca 9 000 kr. per år, vilket utgör det ena extremvärdet i skattningarna. Det andra extremvärdet var en uppskattad kostnad på ca 500 kr. per år. Räknar man ut medelvärdet finner man en kostnad på ca 3 000 kr. per år.
Den icke renskötande gruppens kulturella marginalitet blir speciellt aktuell när någon med anknytning till renskötseln av en eller annan anledning övergår till någon annan verksamhet än renskötseln. Denna omställning behandlas i det följande. Tabell 66 ger en översikt över orsakerna till avgång från rennäringen.
Totalt utgör de som själva tidigare helt eller delvis sysslat med renskötsel ca 35 % av den icke renskötande gruppen. Huvudskälet till avgång från renskötseln har för männen varit ekonomiskt. De kvinnor som tidigare varit aktiva har övergått till annan verksamhet p. g. a. att de inte orkat med arbetet utan att äventyra sin hälsa. Tabell 67 utvisar
Tabell 66 Orsaker till avgång från rennäringen. Procentuell fördelning för personer i den icke renskötande gruppen som övergått till andra näringar.
Orsak till avgång Män Kvinnor Båda könen Hälsoskäl 15,2 33,3 20 Ekonomiska skäl 54,5 16,7 44,5 Andra intressen 12,1 8,3 11,1 Familjeskäl 6,1 16,7 8,9 Kombination av hälso-, ekonomiska och familje— skäl 3 8,3 4,4 Olika övriga skäl 9,1 16,7 11,1 100 100 100 N = 32 N = 11 N = 43
tidsperioder under vilka de i undersökningen ingående personerna lämnat rennäringen.
Som synes har huvuddelen av de personer som lämnat rennäringen, och som ingår i undersökningen, gjort detta under 1940-, 1950- och l960-talen. Av dessa hade drygt 60 % annat arbete på gång när de slutade med renskötseln. Framförallt var det männen som hade arbetet ordnat medan kvinnorna däremot oftast fick saken ordnad i efterhand. Ytterst få, endast 6 %, av dem som inte hade arbetsfrågan löst tog kontakt med arbetsförmedlingen för att erhålla ett nytt arbete. Huvuddelen fick arbete genom att själva direkt kontakta olika arbetsgivare. De som kontaktade arbetsförmedlingen fick dock samtliga hjälp i form av avgångsvederlag, omskolning eller starthjälp. Av dem som hade arbete på gång när de slutade med renskötseln hade ca 7 % fått det genom arbetsförmedlingen.
Resten hade fått arbete genom egna kontakter. Totalt av samtliga som började på ett nytt arbete fick 11 % ekonomisk hjälp av något slag vid starten. Drygt 30% av dem som inte fick hjälp kände inte till att det fanns möjlighet till sådan hjälp. Studerar man närmare avgången från renskötseln i relation till avgångsåret finner man att de som lämnat renskötseln före 1950 i högre grad hade arbetsfrågan löst när de lämnade rennäringen. Under 1950-talet var denna fråga dåligt löst så till vida att
Tabell 67 Tidpunkt för avgång från rennäringen. Procentuell fördelning för dem som lämnat rennäringen.
Avgångsår Procent 1920-talet 4,7 1930-talet 6.9 l940-talet 20,9 l950—talct 23,3 l960-talct 39,5 1970-talet 4,7
N=43 100
Tabell 68 Byte av bostadsort för att erhålla arbete. Procentuell fördelning för den icke renskötande gruppen.
Antal gånger Män Kvinnor Båda könen Ingen gång 61,9 77,2 69,2 % Igång 14,3 10,5 12,5 2 gånger 9,5 7 8,3 3 gånger 6,3 3,5 5 4 gånger 1,6 1,8 1,7 5 gånger 1,6 0,8 Fler än 5 gånger 4,8 2,5 100 100 100 N = 63 N = 57 N = 120
endast 50 % hade ett arbete på gång. En viss förbättring har dock skett i slutet av l960-talet.
Den icke renskötande samebefolkningen är i hög grad beroende av de arbetstillfällen som erbjuds på den allmänna marknaden. Möjligheterna att erhålla arbete är ibland också förenade med att man måste byta bostadsort. Tabell 68 utvisar i vilken omfattning denna grupp fått byta bostadsort för att få arbete.
Kanske något överraskande har majoriteten inte behövt byta bostads- ort för att få arbete. Intressant är här dock att jämföra dem som själva någon gång sysslat med rennäringen med de övriga. Resultaten framgår av tabell 69. Av tabellen framgår en klar skillnad mellan dem som tidigare varit j aktiva inom renskötseln och de övriga i den icke renskötande gruppen. De tidigare i renskötseln aktiva har i betydligt större utsträckning bytt bostadsort för att erhålla arbete. Det framgår vidare att även antalet flyttningar varit större för dem.
Av de totalt 38 personer i urvalet som fått byta bostadsort någon gång för att få arbete har 37 % aldrig haft några problem som uppstått i samband med denna flyttning. De övriga, som alltså utgör 63 %, har alltså
Tabell 69 Byte av bostadsort för att erhålla arbete. Procentuell fördelning för personer som själva övergått från renskötsel till annan näring jämfört med övriga inom den icke renskötande gruppen.
Antal gånger Tidigare renskötande Övriga Ingen gång 55,8 75,6 1 gång 7 16,7 2 gånger 16,3 3,8 3 gånger 11,6 1,3 4 gånger 2,3 1,3 5 gånger 2,3
Fler än 5 gånger 4,7 1,3
100 100
haft problem av olika slag. Följande tabeller ger en översiktlig bild av de typer av problem som vederbörande upplevt. Tabell 70 upptar problem med bostad och arbete medan tabell 71 visar problem som samman- hänger med utbildning och kontakter i allmänhet.
Av tabell 70 framgår att de problem man upplevt rörande bostads- och arbetsförhållanden i hög grad är komplexa till sin natur. Över 60 % anger att problemen samtidigt har berört såväl bostadsfrågor som arbete och förhållanden på arbetsplatsen samt att dessa problem varit invävda i varandra. Knappt hälften av dessa har samtidigt haft problem med att skapa kontakter på den nya bostadsorten. När det gäller problem som rör utbildning framgår av tabell 71 att ungefär 45 % upplevt problem som sammanhänger med den bristfälliga egna utbildningen medan ca 20% upplevt frågor rörande barnens utbildning som problematiska. Ungefär 20 % har utbildningsproblem av varierande slag kombinerat med fritids- problem.
Resultaten från frågeställningarna rörande den kulturella marginali- teten kan sammanfattas med nedanstående att-satser.
Att kunskaperna i samiska inom den icke renskötande gruppen är klart sämre än iden renskötande gruppen.
Tabell 70 Upplevda problem rörande bostad och arbete i samband med byte av bostadsort. Procentuell fördelning för dem som någon gång flyttat och upplevt problem.
Problem rörande Procent Enbart bostad 8,3 Enbart arbetsanskaffning 8,3 Enbart förhållanden på arbetsplatsen 4,2 Bostad/Arbete 8,3 Bostad/Arbete/Förhållanden på arbetsplats 37,5 Arbete/Förhållanden på arbetsplats 4,2 Kontakt/Bostad/Arbete/Förhållande på arbetsplats 25 ”Problem med allt” 4,2
100
N = 24
Tabell 71 Upplevda problem rörande utbildning i samband med byte av bostadsort. Procentuell fördelning för dem som någon gång flyttat och upplevt problem.
Problem rörande Procent
Enbart egen utbildning 45, Enbart barnens utbildning 9 Kontakter/Egen utb./Barns utb. 4 Egen utb./Barns utb. 9, Arbets- och bostadsförh. + utbildning 9 Fritidsproblem + utbildningsproblem 2
Att kvinnorna genomgående i båda grupperna tenderar att ha något bättre kunskaper än männen.
Att ca 5 % av den renskötande gruppen inte alls förstår samiska, ca 20 % inte kan tala samiska, ca 45 % inte kan läsa samiska och att ca 80 % inte kan skriva samiska.
Att ca 20 % av den icke renskötande gruppen inte förstår samiska, ca 40 % inte kan tala samiska, ca 65 % inte kan läsa samiska och ca 85 % inte kan skriva samiska.
Att drygt hälften av den renskötande gruppen och en något mindre andel av den icke renskötande gruppen är intresserade av att själva genomgå en kurs i samiska.
Att ca 50% i den renskötande gruppen och ca 90% i den icke renskötande gruppen anger att inget av deras barn kan samiska.
Att intresset för att barnen skall lära sig samiska är klart större hos den renskötande gruppen än hos den icke renskötande gruppen.
Att 7,4 % av den renskötande gruppen och 1,3 % av den icke renskötande gruppen vilka har barn som inte kan samiska anger att barnen får undervisning i samiska i skolan.
Att ca 40% i den icke renskötande gruppen och ca 20% i den renskötande gruppen vilka har barn som inte kan samiska är tveksamma till undervisning i samiska i skolan.
Att i stort sett samtliga i den renskötande gruppen och ca 90 % i den icke renskötande gruppen önskar samiskt stoff i grundskolans under- visning.
Att ungefär hälften av de båda grupperna som samer upplevt menings- fulla offentliga arrangemang.
Att de arrangemang man åsyftar är främst marknadsarrrangemang och slöjdkurser.
Att ca 50 % av männen och ca 40 % av kvinnorna i den renskötande gruppen och ca 65 % av männen och ca 50 % av kvinnorna i den icke renskötande gruppen aldrig deltagit i någon kursverksamhet av något slag.
Att den icke renskötande gruppen i större utsträckning än den renskötande deltagit i kursverksamhet utan anknytning till samekultur.
Att de kurser som den renskötande gruppen deltagit i oftast anordnats av AMS eller lantbruksstyrelsen medan ABF oftast varit arrangör vid kurser för den icke renskötande gruppen.
Att över 90% av den renskötande gruppen upplevt kurserna vara meningsfulla.
Att där brister har funnits har dessa avsett kursernas pedagogiska uppläggning.
Att det meningsfulla i många kurser är att man får komma tillsammans och gemensamt uträtta något.
Att drygt 60 % av den renskötande gruppen och av kvinnorna i den icke renskötande gruppen samt att 40 % av männen i den icke renskötande gruppen var intresserade av någon kurs som utannonserats det senaste året.
Att slöjdkurserna väckte största intresset hos båda grupperna. Att ungefär 20 % av männen och ca 30 % av kvinnorna i båda
grupperna är intresserade av vuxenutbildning i svenska, engelska, mate- matik och samhällskunskap.
Att trots intresse för kurser har majoriteten i båda grupperna varit tveksamma när det gällt att anmäla sig till kursen.
Att tveksamheten vid anmälan tenderar att ha varit större bland kvinnorna än bland männen.
Att anledning till utebliven kursanmälan bland renskötande män oftast varit att arbetet hindrat deltagande.
Att tveksamheten hos kvinnorna ofta berott på att barntillsyn varit svår att ordna.
Att elever ofta återkommer från kurs till kurs. Att båda grupperna även fortsättningsvis önskar få slöjd och språk- kurser i stor utsträckning.
Att den renskötande gruppen också vill ha kurser med renskötsel- inriktning.
Att majoriteten i båda grupperna anser att kursuppläggningarna inte skall förutsätta stora förkunskaper.
Att det viktigaste kravet båda grupperna ställer på läraren är att denne är insatt i sitt ämne.
Att den icke renskötande gruppen i större utsträckning vill ha längre kurser än den renskötande gruppen.
Att båda grupperna kraftigt understryker vikten av att kurserna kommer till eleverna och ej tvärtom.
Att ungefär 50 % av den renskötande gruppen anger att det saknas lokaler som är lämpade för kursverksamhet i hemtrakten.
Att ca 20 % av den renskötande gruppen och ca 35 % av den icke renskötande gruppen är intresserade av utbildning för arbete inom turistnäringen.
Att ca 25 % av den renskötande gruppen och ca 35 % av den icke renskötande gruppen skulle kunna tänka sig att vara egna företagare inom turistnäringen.
Att den egna företagsamheten inom turistnäringen helst skulle avse hotell- eller campingrörelse eller tillverkningsindustri av något slag.
Att fiske till försäljning bedrivs av ca 17 % av den renskötande gruppen och ca 8 % av den icke renskötande gruppen.
Att fiske som fritidsverksamhet, för eget behov eller för försäljning bedrivs av ca 90 % av den icke renskötande gruppen och ca 85 % av den renskötande gruppen.
Att drygt 90 % av den renskötande gruppen införskaffar allt bärbehov på egen hand. Motsvarande andel för den icke renskötande gruppen är ca 85 %.
Att ca 50% av den renskötande gruppen och ca 60 % av den icke renskötande gruppen inte bedriver någon småviltjakt.
Att drygt 70 % av den renskötande gruppen och drygt 40 % av den icke renskötande gruppen jagar älg.
Att ca 70 % av den renskötande gruppen och ca 50 % av den icke renskötande gruppen slöjdar.
Att slöjd för försäljning bedrivs av ca 35 % av den renskötande
gruppen mot ca 25 % av den icke renskötande gruppen.
Att knappt hälften av dem som slöjdar har specialiserat sig på någon produkt eller något material.
Att den inkomst man får genom försäljning från fiske,jakt, bärplock- ning eller slöjd vill man inte byta ut mot någon annan inkomst.
Att medelvärdet för skattningarna av värdet på det egna behovet av de produkter som införskaffas genom eget fiske, jakt, bärplockning och slöjd är ca 3 000 kr. per år för den renskötande gruppen.
Att de personer i den icke renskötande gruppen som själva tidigare sysslat med renskötsel lämnat renskötseln oftast p. g. a. ekonomiska skäl eller hälsoskäl.
Att ytterst få i samband med övergången från rennäring till annan näring tagit kontakt med arbetsförmedlingen.
Att huvuddelen hade fått nytt arbete genom egna kontakter med olika arbetsgivare.
Att de som kontaktat arbetsförmedlingen samtliga erhöll hjälp i form av avgångsvederlag, omskolning eller starthjälp.
Att ungefär en tredjedel av dem som inte sökte hjälp inte kände till att det fanns möjlighet att erhålla sådan hjälp.
Att ca 40 % av männen och drygt 20 % av kvinnorna har någon gång behövt byta bostadsort för att få nytt arbete.
Att av dem som någon gång behövt byta bostadsort har drygt 60 % haft problem av olika slag i samband med flyttningarna.
Att problemen i samband med byte av bostadsort varit komplicerade och omfattat såväl bostadsförhållanden som arbetsförhållanden, kontakt- problem och problem sammanhängande med bristfällig egen utbildning.
Att de som i den icke renskötande gruppen tidigare varit aktiva renskötare i mycket större utsträckning än övriga i gruppen fått byta bostadsort för att erhålla arbete.
Resultaten med hänsyn till bakgrundsvariablerna
De bakgrundsvariabler mot vilka resultaten har ställts är geografisk och språklig förankring samt näringsförankring. För den icke renskötande gruppen har den geografiska förankringen bestått i två variabler. Den ena variabeln utgörs av det geografiska ursprunget, dvs. från vilken del av landet personerna ursprungligen kommer. I det följande kan detta anges som distrikt, län, sameby eller område omfattande flera samebyar. Indelningen i distrikt och län framgår av bilaga 3. Områdesindelning framgår av bilaga 4. Den andra variabeln rörande geografisk förankring avser vederbörande persons bostadsort vid intervjutillfället. Bostadsorter väster om odlingsgränsen i Norr- och Västerbotten samt väster om inlandsbanan i Jämtland kallas fortsättningsvis för ”fjälltrakterna”. Övriga bostadsorter kallas ”kust- och inland”. I den mån jämförelser göres med den renskötande gruppen avser den geografiska förankringen den sameby, distrikt, län eller område inom vilken vederbörande bedriver renskötsel.
Språklig förankring avser för det första den språkgrupp med vilken intervjupersonen säger sig identifiera sig. De språkgrupper här är fråga om är nordsamiska, Pite/Lulesamiska, sydsamiska samt svenska, finska eller norska. För det andra kan den språkliga förankringen också avse vederbörandes kunskaper i samiska enligt den egna bedömningen. Kunskaperna anges då som goda i samiska om vederbörande förstår det mesta av det egna språket (eller dialekten om man så vill).
Näringsförankringen anges också på två olika sätt. Det första anger om intervjupersonen i den icke renskötande gruppen själv tidigare varit aktiv renskötare eller ej. Det andra anger om intervjupersonen i sitt nuvarande yrke sysslar med något som har anknytning till samekulturen över huvud taget eller ej. Vad angår den renskötande gruppen anger näringsförank- ringen om intervjupersonen själv, eller dennes make/maka, helt eller delvis är direkt sysselsatt i renskötseln eller anser sig ingå i den del av den renskötande befolkning som bedriver annan verksamhet än renskötsel.
] det följande kommer endast att redovisas resultat där klara skillnader eller tendenser i något avseende kunnat iakttas. Övriga utförda test- ningar redovisas ej.
Skillnader och tendenser med hänsyn till näringsförankring
De i den icke renskötande gruppen som själva tidigare varit aktiva renskötare har fortfarande klart bättre relationer till hembyn än övriga inom gruppen. Sålunda deltar man oftare i samebyns möten, hjälper oftare till inom renskötseln eller arbetar med olika anläggningar. Man har överhuvudtaget bättre kontakt med samebyns offentliga verksamhet än de övriga och känner också större samhörighet med samebyn i detta avseende. Vidare känner man också starkare samhörighet med alla landets renskötare. Däremot känner man dock mindre samhörighet än övriga med samtliga landets samebyar som organisationer för landets renskötsel. Det föreligger också en tendens till att de oftare än övriga vet från vilken by de icke renskötande i deras bekantskapskrets kommer. Deras sam- hörighet med icke renskötande, även från andra byar än hembyn, tenderar också att vara starkare än inom de övriga i gruppen.
Ifråga om medlemskap för icke renskötande vill de tidigare renskötsel- erfarna oftare än övriga ordna medlemskapet genom sameförening. Beträffande sitt eget medlemskap i samebyn tror de sig oftare vara
Tabell 72 Procentuell fördelning av den icke renskötande gruppen efter tidigare näringsförankring och kännedom om eget medlemskap i sameby.
Tidigare Övriga 2 renskötare Avgivet svar och notering Överensstämmer 20,7 48,7 69,4 imedlems— Överensstämmer inte 14,9 15,7 30,6 förteckning
100 N = 120
medlemmar än vad de i verkligheten är. Denna felbedömning gör de betydligt oftare än and ra inom gruppen vilket framgår av tabell 72.
Eftersom man eventuellt kunde tänka sig att denna felbedömning kunde bero på att man inte kände till rennäringslagens bestämmelser om medlemskap och därför inte fick svar och verklighet att stämma överens gjordes följande kontroll. Kunskapen om rennäringslagen i detta avseende ställdes mot det avgivna svaret om medlemskap varvid följande resultat erhölls.
Resultaten visar ingen säkerställd skillnad mellan dem som känner till lagen i detta avseende och de övriga. Man får konstatera att informa- tionen om den enskildes relationer till samebyn i medlemsfrågan inte når ut till den berörde.
De som tidigare ingen renskötselerfarenhet har tenderar oftare än de erfarna att hävda renskötselrätt som grunden för medlemskap i sameby och att ”hela” samebyn, dvs. även icke renskötande, skall vara med och bestämma vilka som får bli medlemmar.
I fråga om språkförhållanden framgår att de tidigare renskötselerfarna har klart bättre kunskaper i samiska över lag än övriga. De vill också i högre grad än andra att barnen skall lära sig språket. Över huvud taget ser det ut som om de renskötselerfarna har fler idéer och vill vara aktiva när det gäller kulturfrågorna än de övriga. Aktiv inom turismen vill man t. ex. vara i högre grad än övriga och vill också skaffa sig utbildning på området. Slutligen en tendens som har att göra med omställning till annat arbete. De tidigare renskötande verkar oftare än övriga inom sin nya tillvaro få fritidsproblem.
Betraktar man den nuvarande näringsförankringen finner man att de som inte i sitt yrke sysslar med något som har med samer att göra oftast har lämnat rennäringen av ekonomiska skäl medan de övriga oftare anger andra skäl. Av den nuvarande sysselsättningen med samefrågor följer också att dessa personer oftast är bättre informerade än andra om t. ex. rennäringslagen . De vet i regel också oftare varifrån deras icke renskötan- de samebekanta kommer. De som inte har denna kontakt med samefrågorna anger dock oftare än övriga starkare samhörighet med samtliga landets samebyar som organisationer för landets renskötsel.
Tabell 73 Procentuell fördelning av den icke renskötande gruppen efter kunskap om rennäringslagen i medlemsfrågan och kännedom om eget medlemskap i samebyn.
avser medlem sk ap
Ja Nej ): Avgivet svar och notering Överensstämmer 76 67 69 i medlems- Överensstämmer inte 24 33 31 förteckning
100 100 100 N = 33 N = 87 N = 120
Dessa tenderar också att känna större samhörighet med alla renskötare i landet.
Övriga tendenser som kan noteras är att de som numera har viss anknytning till samekulturen genom sitt arbete också har bättre kon- takter med samebyn. Vidare att man oftare än andra uppger sig känna större samhörighet med renskötselområdet än med övriga landet. Man kan i regel också samiska bättre än de övriga och har även upplevt fler meningsfulla arrangemang som rört samekulturen. De som numera inte har näringsanknytning anser också oftare än de övriga att medlemskap i sameby för icke renskötande medlemmar inte bör innebära några skyldig- heter. Slutligen finns en klar tendens att de som nu inte är sysselsatta inom ett yrke med sameanknytning i samband med övergången från den renskötande familjen till den nya tillvaron haft komplexare omställnings- problem än de övriga. Ofta har även fritidsproblemen varit större.
Inom den renskötande gruppen kan man också studera resultaten mot bakgrund av den nuvarande näringsanknytningen. Det framgår klara skillnader mellan dem som själva, eller vilkas make/maka, är aktiva renskötare och övriga i den renskötande gruppen i fråga om anledningar till att man inte deltagit i kursverksamhet. De förra anger att arbetet med renskötslen hindrat dem att deltaga. De senare att man haft för långt till kursorten. Näringsanknytningen återspeglas också i önskemålen om fortsatt kursverksamhet. De aktiva renskötande skulle helst se kurser med anslutning till renskötselns administration medan de övriga är mer intresserade av språk- och slöjdkurser. Dessa senare slöjdar f. ö. oftare än de aktiva renskötande för försäljning. önskemålen om längden på olika kurser varierar också. De aktiva renskötande föredrar 1—3 veckors kurser medan de övriga förespråkar längre kurser. De senare, och speciellt de som är gifta, ställer mera sällan än de aktiva renskötande upp restrik- tioner på de "kvalifikationer” som bör ställas på medlemskap. Likaså är de också något mer tveksamma till undervisning i samiska i skolan.
Skillnader och tendenser med hänsyn till språklig förankring
De inom den icke renskötande gruppen som har goda språkkunskaper känner i regel större samhörighet än övriga med de icke renskötande oavsett om de kommer från hembyn eller ej. Man känner också överlag större samhörighet med renskötselområdet än med övriga Sverige. Ställer
Tabell 74 Barnens kunskaper i samiska i relation till föräldrarnas kunskaper. Procentuell fördelning av icke renskötande föräldrar.
[föräldrarnas kunskaper i samiska
Goda kun- Dåliga kun— Z skaper skaper Åtminstone något barn kan samiska 8 8 Inget barn kan samiska 54 38 92
62 38 100 N = 85
man föräldrarnas språkkunskaper i relation till barnens erhålls det resultat som framgår av tabell 74.
Som framgår av tabell 74 är barnens kunskaper i samiska i hög grad beroende av föräldrarnas. Övervägande delen av föräldrarna med barn som inte kan samiska önskar dock att barnen kunde det. Ungefär 35 % av dessa vill också att barnen skulle få lära sig samiska i skolan. Ungefär hälften är dock tveksamma härvidlag. De som själva har dåliga kunskaper tenderar också att vilja få något längre språkkurser än andra och att kurserna bör vara återkommande. Goda kunskaper i samiska tenderar även att vara hopknutna med större slöjdaktivitet och deltagande i samebyns offentliga verksamhet samt större samhörighetskänsla med samebyn och alla renskötande i landet.
Ser man på förankringen i de olika språkgrupperna framgår klara skillnader i kunskapshänseende i figur 26.
Procent av resp. språkgrupp
Figur 26 Språkkun- skaperna [ samiska iden icke renskötande gruppen procentuellt efter språk— tillhörighet.
Språktill- hörighet och språkfärdighet
F=Förstår T=Talar L=Läser S=Skriver
!:] Inte alls Inte alls Inte alIs Inte alls
% Några ord Några ord Några ord Några ord
Kan följa Kan göra sig Enstaka Med stor med i sam- förstådd på meningar svårighet tal
'I f/A Det mesta Kan samtala Det mesta Det mesta
Kunskaperna i samiska är som synes bäst i den nordsamiska gruppen. Barnens kunskaper i relation till språktillhörighet framgår av tabell 75.
Som synes är det också de nordsamiskt talande föräldrarna som har barn vilka kan samiska. Ser man på de föräldrar vilkas barn inte kan samiska visar sig en tendens att majoriteten i den nordsamiska gruppen vill att dessa barn skall få undervisning i samiska i skolan. Inom de övriga grupperna är de tveksamma i majoritet. Det finns också en klar skillnad mellan dem som språkligt identifierar sig med någon samisk språklig grupp och de övriga så till vida att de senare känner klart sämre sam- hörighet med andra icke renskötande samer än vad de förra gör. Det finns också en tendens till att de som inte språkligt identifierar sig med någon samiskt talande grupp också ägnar sig mindre åt slöjdverksamhet. Noteras kan också att det ringa stöd som finns för att de icke renskötande skall bilda en egen riksorganisation finner man främst hos dem som inte talar nordsamiska. Överlag kan man också se en tendens till att den nord- samiska gruppen uttrycker större samhörighetskänsla med både ren- skötande och icke renskötande och även har bättre kontakt med hemtrakten än övriga. Starkast är denna tendens bland dem som har goda språkkunskaper.
Inom den renskötande gruppen finner man i många stycken samma skillnader som i den icke renskötande gruppen mellan dem som kan språket bra och de övriga. Detta gäller samhörighetskänslan med same- byn, med de icke renskötande och renskötselområdet. Sambandet mellan föräldrarnas och barnens kunskaper i samiska är också lika. I den renskötande gruppen är dock föräldrarna klart mer angelägna om att barnen skall lära sig samiska. Den renskötande gruppens språkidentifika- tion kan utläsas i tabell 76.
Drygt 40% av den renskötande befolkningen i Sverige är således nordsamisktalande. Ungefär 25% identifierar sig med vardera Pite/ Lulesamiska och sydsamiska. Ca 5 % identifierar sig med svenska/finska/ norska språkgruppen. Kunskaper i samiska inom respektive språkgrupp framgår av figur 27.
Även inom den renskötande gruppen föreligger som synes klara skillnader mellan de olika språkgrupperna. Skillnaderna överensstämmeri
Tabell 75 Barnens språkkunskaper i relation till föräldrarnas språkgruppstillhörig- het. Procentuellt för de icke renskötande föräldrarna efter språkgrupp.
Språkgrupp Nord Pite/Lule Syd Sv/Fi/No Z Åtminstone något barn kan samiska 31 4 5 8 inget barn kan samiska 69 96 100 95 92 100 100 100 100 100
N=16 N=25 N=22 N=22 N=85
Tabell 76 Den renskötande gruppens språkidentifikation angiven i procent av hela gruppen.
Spräkgrupp Procent Nordsamiska 41,1 Pite/Lulesamiska 28,8 Sydsamiska 24,6 Svenska/Finska/Norska 5,5
N = 73 100
Procent av resp. språkgrupp
10 Spårktill- hörighet och språkfärdighet
70 22% 60 %%å _ 50 //å 40 %/5555 :,:; % ” än
& NNK
A
1:11
ite/Lule N=21 Syd N=
F=Förstår T=Talar L=Läser S=Skriver [:] Inte alls Inte alls Inte alls Inte alls
% Några ord Några ord Några ord Några ord
Kan följa Kan göra sig Enstaka Med stor med i sam- förstådd på meningar svårighet tal
% Det mesta Kan samtala Det mesta Det mesta
Figur 27 Språk- kunskaper i sam iska iden renskötande gruppen procentuellt efter språk- tillhörighet. stort sett med motsvarande skillnader i den icke renskötande gruppen. Till skillnad från den icke renskötande gruppen vill dock majoriteten inom samtliga språkgrupper i den renskötande befolkningen att barnen skall erhålla undervisning i samiska i skolan.
Skillnader och tendenser med hänsyn till geografisk förankring
För den icke renskötande gruppen visar resultaten att den nuvarande bostadsorten har stor betydelse. Genomgående uppvisar de i fjäll- trakterna boende bättre kunskaper i samiska, tätare kontakter med hembyn, större deltagande i jakt och andra aktiviteter i hemtrakten. Föräldrar till barn som kan samiska bor också företrädesvis i fjälltrak- terna. De tenderar också oftare än föräldrar i kust- och inland att önska samiskt stoff i skolans undervisning. För dem tenderar också hemtrakten att omfatta flera angränsande samebyar medan däremot de som bor i kust- och inland oftast avser en enda sameby. De som bor i kust- och inland tenderar också oftare att ha fritidsproblem än de i fjälltrakterna.
Ser man slutligen till de icke renskötandes ursprungliga geografiska förankring, dvs. den sameby varifrån de kommer, finner man många skillnader och tendenser till sådana mellan de olika regionerna. Till att börja med kan man konstatera att de som kommer från Norrbottens fjällsamebyar oftare än inom andra områden hjälper till inom ren- skötseln. Särskilt utmärker sig område 4 och 2 som omfattas av byar enligt bilaga 4. I Norrbotten har man också lättare än i Västerbotten och Jämtland att hålla kontakt med samebyarnas offentliga verksamhet. Den sämsta samhörighetskänslan med samebyarnas offentliga verksamhet har man också i Västerbotten och Jämtland. I Norrbotten är samhörighets- känslan svagast inom område 8. Kontakterna med övriga icke ren- skötande är också klart bättre i Norrbotten än i de övriga länen liksom också samhörighetskänslan med dessa. Kunskaperna om huruvida man är medlem i samebyn eller ej skiftar från område till område som framgår av figur 28.
Procent av befolkningen från resp område
i
90
sol
70—
60—
501
40-
30—
20—|
10— Geografiskt
[ r— .— . ' ___—___ursprung
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 335934)
Figur 28 Procentuell andel av den icke ren- skötande gruppen som ifråga om sitt eget med- lemskap i samebyn avger svar som överensstämmer med medlems- förteckningen
Figur 29 Procentuell andel av den icke ren- skötande gruppen inom res . distrikt som helt be ärskar språket vad avser att tala, skriva, läsa och förstå.
Som synes är överensstämmelsen mellan vad intervjupersonen tror och det faktiska förhållandet sämst bland dem som kommer från område ] och 11 dvs. det nordligaste och sydligaste området. Tendensen är att de från Västerbotten och Jämtland oftare har bättre kännedom om sitt eget medlemskap än de i Norrbotten. I Norrbotten har man dock i större omfattning de icke renskötande som medlemmar. I fråga om vem som skall avgöra vilka som skall bli medlemmar framgår att de från skogssame— byarna och Norrbottens norra distrikt vill att hela samebyn skall avgöra eller att man inför automatiken: same = medlem. I de övriga distrikten finns en tendens till att överlåta avgörandet till samebyns styrelse.
Ungefär 20% av dem från Jämtland känner ingen annan icke ren- skötande same. I övriga län känner i stort sett samtliga någon även om de kanske inte alltid exakt kan ange från vilken by vederbörande kommer. De från Jämtland utmärker sig också så till vida att de mera sällan än vad fallet är i Västerbotten och Norrbotten besöker sin hemtrakt. Framför allt personer från de nordligaste områdena är flitiga besökare ihemtrak- ten. Dessa tenderar också att uppvisa den starkaste samhörigheten med hemtrakten. I fråga om Västerbotten kan man se att intervjupersonerna därifrån klart skiljer sig från dem i de övriga länen genom att de inte i lika hög utsträckning kan hänföra hemtrakten till en enda sameby. Intervju- personerna från Västerbotten och Norrbotten känner starkare samhörig- het med renskötselområdet än med övriga landet. Någon sådan skillnad kan ej iakttas för Jämtland. Klara skillnader framgår också mellan de olika distrikten vad avser språkkunskaperna vilket visas i figur 29.
Procent av intervju- personerna inom distriktet
Distrikt
Figuren visar den procentuella andel av intervjupersonerna inom resp. distrikt vilka helt behärskar språket. Som synes är kunskaperna mest utbredda i norr medan skogs- och koncessionsbyama samt Västerbotten uppvisar den minsta utbredningen. Noteras bör också den markerade toppen i fråga om läsning och skrivning vid Norrbottens södra distrikt. I sammanhanget bör också påpekas att intresset för språkkurser är klart störst bland dem som kommer från Jämtland. Önskemålen bland föräld- rarna om barnens kunskaper i samiska framgår av figur 30.
Figuren visar att det bland intervjupersoner från de södra delarna av Norrbotten i skogs— och koncessionssamebyarna och i Jämtland finns en viss tveksamhet rörande barnens behov av kunskaper i samiska. I de södra delarna av Norrbotten finns också tveksamhet till undervisning i samiska i skolan. Av föräldrar som kommer ifrån BDN har 22 % barn som kan
Procent av dem som har barn inom resp. distrikt
1 00 90 80 70 60
50
40
30 20
10
Teckenförklaring
_ Onskar att _barnen ku nde samiska
kan ej ta
-- .. . __ stallmng
Önskar inte att barnen kunde samiska
Distrikt
Figur 30 Procentuell an- del av föräldrars inom den icke renskötande gruppen önskemål om barnens kunskaper isamiska inom resp. distrikt.
Figur 31 Procentuell andel av den icke ren- skötande gruppen som ägnar sig åt fiske, jakt och bärplockning. För- delning efter ursprungs- region.
samiska. Motsvarande tal för BDS är 18 %, för skogs- och koncessionsby- ama 4 % medan de från AC och Z tycks sakna barn som kan samiska.
Fiske, jakt och bärplockning förekommer i stor utsträckning bland den icke renskötande samebefolkningen. Figur 31 visar omfattningen av dessa verksamheter bland intervjupersoner från olika landsdelar.
Fiske och bärplockning får genomgående bred anslutning oavsett varifrån intervjupersonerna kommer. Det finns en svag tendens till att aktiviteten är större ju längre norrifrån man kommer vad avser fiske och bärplockning. Jakten däremot förefaller vara mest utbredd bland dem som kommer ifrån Västerbottens fjällbyar. Studerar man närmare var man bedriver dessa verksamheter framgår det att man i Norrbottens fjällbyar till ungefär 90 % utövar det inom sin hemby medan mot- svarande tal i Jämtland är ca 70 %. I mellanområdena håller andelen sig kring 80 %. Om man emellertid sammanför närbelägna byar till gemen- samma-områden enligt bilaga 4 finner man mycket stor överensstämmelse mellan ursprungsområde och det område inom vilket aktiviteterna bedrivs. Enda undantaget är område nr 9 bestående av Frostviken norra i mellersta och södra. I just detta avseende är det ej meningsfullt att sammanföra byarna enär intervjupersoner som härstammar därifrån
Procent av intervjupersonerna härstammande från resp. region
% 100 80—
60—
40—
204
l l r —-r > Region BD Skogs- Och AC Z Fjäll konc byarna fjäll N = 43 39 23 15
_ Plockar hjortron -'-l Fiskar ---' Plockar blåbär . o . oJagar småvilt
"""" Plockar lingon _ .Jagaf älg
omväxlande har angett område 8 eller område 10 som de områden där aktiviteterna bedrivs.
Ytterligare tendenser som kan noteras är att de som kommer från Jämtland oftare än personer från övriga områden säger sig vara intresse- rade av att arbeta inom turismen och också bli egna företagare inom branschen. Vidare att även slöjdaktiviteten ökar ju längre norrifrån intervjupersonerna kommer. Slutligen framgår också en tendens i sam- band med övergången från den renskötande familjen till annan verksam- het att de som kommer från Jämtland oftare än andra haft arbete på gång vid denna övergång. Nära till hands att påpeka är en annan tendens, nämligen att de som utflyttat från BDN oftare haft komplexare omställ- ningsproblem än andra.
Vad avser den renskötande gruppen framgår en klar skillnad mellan Norrbottensbyarna och de övriga. De i norr har starkare samhörighets- känsla med samebyn som sammanslutning liksom också med hela landets renskötsel. Samhörigheten med de utflyttade är också starkare där. I fråga om medlemskap och vem som skall avgöra detta framgår att man i Jämtland betydligt oftare än i de övriga länen anser att samebyns styrelse skall fatta beslut om vilka som får bli medlemmar. På ett par håll, inom område 6 och 8, är majoriteten mycket tveksam till om medlemskap över huvud taget kan bidraga till ökad samhörighet mellan olika grupper av samer. Studerar man språkkunskaperna inom de olika distrikten erhålles det resultat som redovisas i figur 32.
Som synes upprepas bilden från figur 29 över den icke renskötande befolkningen. Vad som skiljer de båda figurerna åt är att kurvorna för den renskötande gruppen hela tiden ligger något högre. Till detta kan
Procent av intervjupersonerna inom resp. distrikt
mot
90 _ "___..." Förstår
80- 70 - 60— 50— 404 30, ___- Läser 20— 10 * Skriver
'”:le distrikt Skogs AC Z konc 17 8 13
Figur 32 Distriktsvis procentuell fördelning av den renskötande gruppen som helt behärskar sprä- ket vad avser förstå, tala, läsa och skriva.
Figur 33 Intresse för kurs [ samiska. Procentu- ellt efter distrikt för den renskötande gruppen.
tilläggas att i BDN kan barnen i drygt 80 % av familjerna samiska, i BDS ungefär 50 %, i skogs- och koncessionsbyama knappt 20% samt i Västerbotten och Jämtland ca 15 %. Överallt vill man dock att barnen skulle kunna. Upplysande är figur 33 som visar intresset för kurser i samiska.
Jämför man figur 33 med figur 32 ser man snabbt att intresset för kurser i samiska är större i de distrikt där kunskaperna är sämst. Om man slutligen även för den renskötande gruppen studerar i vilken utsträckning man bedriver jakt, fiske och bärplockning erhålls det resultat som redovisas i figur 34. Figuren visar att den renskötande befolkningen i ännu större utsträck- ning än den icke renskötande ägnar sig åt dessa verksamheter. En markant skillnad framstår mellan denna figur och figur 31 så till vida att den renskötande befolkningen i mycket större utsträckning än den icke renskötande ägnar sig åt älgjakt. Anmärkningsvärt är också att kurvan för småviltjakt i figur 34 utgör i det närmaste en spegelbild av motsvarande kurva i figur 31. Inom den renskötande gruppen visar det sig också att det är de verkligt aktiva renskötarna som också ägnar sig åt jakt. Aktiviteterna bedriver man till allra största delen inom den egna same- byn. Ser man till den ekonomiska värderingen av utbytet från jakt, fiske och bärplockning föreligger en tendens att de i Västerbotten och Jämtland värderar inkomsten högre än de i Norrbotten. Som tidigare framgått har man i genomsnitt för hela renskötselområdet värderat
Procent av intervjupersonerna inom resp. distrikt
90 80 70 60 50 40 30 20
10
Distrikt
Procent av intervjupersoner inom resp. region
I
l ,— » Region Skogs Z konc
17 13
_ Plockar hjortron _l-l Fiskar lll-_- Plockar blåbär . o o . Jagar småvilt
lllllllll P|0ckar ”ngon _ . Jagar älg
inkomsten till ca 3 000 kronor per år och familj. Samtidigt får man hai minnet att de renskötande i stor omfattning anger att man inte klarar sig bra med inkomsterna enbart från renskötseln. Figur 35 visar hur man ser på lönsamheten i sin egen renskötsel.
Som framgår av figuren är det framför allt i Norrbotten som många upplever att lönsamheten är dålig, medan flerparten i Jämtland säger sig ha god lönsamhet. Sett mot bakgrund av detta och att ungefär 40 % av de renskötande anger att man har 1—3 månader varje år som renskötseln ej tar all tid i anspråk blir helt naturligt inkomsten från jakt, fiske och bärplockning ett välkommet tillskott. Detta tillskott kan iviss omfatt- ning även införskaffas under ”jourtid” dvs. under tid då man visserligen är bunden av renskötseln men samtidigt har viss tid till förfogande. Över 70 % av de renskötande anger att sådan tid förekommer. Ungefär 60 % av de renskötande anger också att de helst av allt skulle vilja skaffa den extra inkomst de skulle behöva genom utökad renskötsel. Resten, dvs. 40 %. skulle vilja ha någon form av kombinationsnäring. I genomsnitt räknar de som uppger att de inte klarar sig bra med sin nuvarande renskötsel att de skulle behöva ett nettotillskott på ca 10 000 kr./år. Det
Figur 34 Procentuell andel av den renskötande gruppen som ägnar sig åt fiske, jakt och bärplock- ning. Fördelning efter region.
Figur 35 Procentuell andel av den renskötande gruppen inom resp. distrikt som säger sig klara sig bra med inkoms- ten från renskötseln.
Procent av intervjupersonerna inom resp. distrikt
90 801 70 60 50-| 40-| 30-|
20
__.l.
101 , 1—— + _, j_>Distrikt
B DN B DS Skogs AC Z
konc N= 23 12 17 8 13
bör i sammanhanget också påpekas att hemmafruarna i de renskötande familjerna till ca 70 % skulle vilja ha ett deltidsarbete vid sidan av arbetet i hemmet. Knappt hälften av dessa kan tänka sig arbete inom turist- näringen.
Diskussion och slutsatser
Innan resultaten tas upp till diskussion kan det ånyo vara lämpligt att påminna om att dessa baseras på ett slumpmässigt urval av befolkningen. Härigenom uppstår naturligtvis en viss osäkerhet i fråga om överens- stämmelsen mellan stickprovsresultaten och de resultat en eventuell totalundersökning skulle ha gett. Till stickprovstekniken hör emellertid också att man kan uppskatta och ange denna osäkerhet. För de resultat som redovisas i denna rapport kan man i stora drag säga att det procenttal som anges för ett visst resultat kanske inte är exakt men att det med 90 procents säkerhet finns inom ett område som sträcker sig ca 6 procentenheter åt vartdera hållet från ifrågavarande procenttal.
Resultatredovisningen har ägnat huvudintresset åt de personer med vilka fas 2 av undersökningen genomförts. Det finns här anledning att kortfattat motivera detta. Tabell 77 anger antalet personer vilka deltagit i undersökningen endast i fas 1.
Avsikten med fas 1, som var ett inledande samtal med utgångspunkti
Tabell 77 Antal personer som deltagit i undersökningen enbart i fas ]. Fördelning på olika regioner.
Region Renskötande Icke renskötande BD 7 10 Skogs + konc 1 11 AC 1 6 Z 1 6 2 10 33
undersökningens syfte, var att utröna huruvida intervjupersonen var intresserad av det som har med samekultur att göra. De personer som redovisas i tabellen ovan har ansett att de inte bör vara med i fas 2 p. g. a. bristande intresse för samekultur. Följande yttranden får illustrera deras inställning.
”Jag har kommit ifrån samelivet genom att far var (nämner ett spec. yrke i en norrbottensort). Inte heller har jag någonsin arbetat med renskötsel." (Icke renskötande person från Norrbotten.)
”Jag är inte engagerad eller intresserad av samer. Har flyttat för så länge sedan och kommit ifrån allt." (Icke renskötande från Jämtland.)
”Har kommit ifrån allt som rör samer och är inte heller intresserad längre." (Icke renskötande från Västerbotten.)
”Det här är mitt arbete, det är allt.” (Renskötare) ”Jag är inte intresserad. Har inget mer med samer att göra än med andra.” (Renskötare)
Genom att antalet personer, särskilt i den renskötande gruppen, vilka genomfört enbart fas 1 är litet är det ofta mycket enkelt för en person med god lokalkännedom att identifiera dessa personer utifrån deras yttranden. Ovanstående exempel får av hänsyn till anonymitetskravet vara tillfyllest. Det framgår av dessa yttranden i likhet med de övriga att ifrågavarande personer snarare borde ingå i en undersökning bland icke samer än i denna undersökning. Detta låter för någon kanske besynnerligt eftersom det ingår renskötare i materialet. Vad man då bör iakttaga är att dessa utgör en nästan försvinnande liten minoritet, knappt 9 %. I den icke renskötande gruppen är det bara att konstatera och acceptera att ca 15 % intar denna distans till sin egen bakgrund. Med hänvisning till figur 5 kan man bildligt säga att dessa redan glidit in i den svenska fördelningen. Det förefaller vara orealistiskt att i någon större utsträck- ning räkna med dessa personer när man i något avseende vill söka vägar för att stödja samekulturen.
Resultaten från intervjuerna har på ett nästan överväldigande sätt visat på den etniska gruppens existens och samhörighetskänsla människor emellan. Även om yttre materiella eller icke materiella kulturyttringar (se text i anslutning till figur 1) i form av näringsutövning, språk etc. varierat och utifrån sett kanske för någon ger en osammanhängande bild kan man konstatera att det i grunden finns starka förenande band. Diskussioner om deras existens är överflödig. Det finns emellertid även förhållanden som kan äventyra denna samhörighet i framtiden. Resulta-
ten i fråga om det som behandlats under rubriken ”social marginality” visar att samebyn som organisation av många i den icke renskötande gruppen upplevs som en konstprodukt med vilken man har svårt att känna samhörighet. Kontakten med dess verksamhet tynar bort för dem som lämnar de renskötande familjerna. Om denna utveckling skall hejdas förefaller enda möjligheten vara att finna någon ändring i det styrinstrument som skapat den sameby som upplevs som en konst- produkt. Majoriteten av den icke renskötande gruppen anser att ett medlemskap i samebyn skulle bidraga till bättre samhörighetskänsla. Båda grupperna är i stort sett eniga om att medlemskapet bör medföra begränsade rättigheter till jakt och fiske medan man är tveksam till eventuella skyldigheter. Med hänsyn till de resultat som uppkommit i fråga om kontakterna mellan de båda grupperna kan man konstatera att ett eventuellt medlemskap måste knytas till hembyn med vilken man i hög grad har primära relationer. Det förefaller finnas vissa regionala skillnader i fråga om hur man kan tänka sig avgöra vilka som bör bli medlemmar. I norr föredrar man beslut med byn som helhet medan man söderut kanske kan överlåta avgörandet till samebyns styrelse. Över lag är man liberal med "kvalifikationerna" och nöjer sig med att vederbörande bör vara av samisk börd. Den starka strävan efter samhörighet kan också ses i det kraftiga stöd en enda riksorganisation får.
Ytterligare förhållanden som upplevs kraftigt höja samhörigheten är möjligheterna att komma samman. Samvaron verkar i många fall vara det primära när det gäller aktiviteter av olika slag. Ett genomgående tema i de synpunkter som framkommit i samband härmed är bristen på lokaler eller någon form av träffpunkter i hemtrakterna. Många anser till- skapandet av sådana vara angeläget i allra högsta grad.
Ett mycket oroande förhållande är det faktum att de som själva tidigare varit renskötare men övergått till annan verksamhet förefaller få allvarliga problem när flera negativa faktorer samverkar. De som av ekonomiska skäl lämnat rennäringen och samtidigt också fått lämna fjälltrakterna samt övergå till verksamhet utan någon kontakt med samekulturen anger omställningsproblem som är mycket komplexa. Den gynnsammaste omställningen förefaller vara den där vederbörande kan stanna kvar inom den tidigare hemtrakten och samtidigt ägna sig åt verksamhet som har anknytning till samekultur på något sätt. Dessa håller bättre kontakt än andra med hembyn och håller sig även infor- merade om t. ex. rennäringslagen . Det är också påfallande att det är dessa föräldrars barn som kan samiska. Trots att de lämnar rennäringen fortsätter de att bevara och vidareutveckla språk och kultur.
Det bör därför vara angeläget att verka för lokalisering av syssel- sättning som har beröring med samekultur till orter inom hela fjäll- området. Man bör därvid också beakta att ca 70 % av hemmafruarna önskar ett deltidsarbete vid sidan av den nuvarande verksamheten. Skyndsamma åtgärder måste vidtagas i de nordligaste byarna där lönsam- heten i rennäringen enligt intervjuerna är sämst. Sker inte detta kommer de som får övergå till annan verksamhet att få göra det under sämsta tänkbara betingelser: att tvingas lämna renskötseln av ekonomiska skäl,
att inte erhålla sysselsättning med beröring i sin egen kultur, att troligen få flytta ut från området. Många av dem som lämnat rennäringen under dessa betingelser har, som framgått av intervjuerna, drabbats av mycket komplexa problem.
Positivt är emellertid att där kunskaperna i samiska är sämst är intresset för utbildning i samiska störst vilket ger anledning att hysa optimism inför framtiden. Det gäller emellertid att inom en snar framtid ta till vara detta intresse. Resultaten visar klart hur barnens kunskaper i samiska är beroende av föräldrarnas. Om föräldrarnas kunskaper tillåts att försvagas ytterligare är det troligen svårt att trots intresse för kursverksamhet kunna vända den nedåtgående trenden. Förutsättningen för att kunna ta tillvara intresset för kurser i samiska är att kurserna placeras ute i de områden där befolkningen finns. Kursplanering måste emellertid även kopplas ihop med barntillsyn för att möjliggöra för småbarnsföräldrar att deltaga. Möjligheter att finansiera ifrågavarande barntillsyn med särskilda glesbygdsmedel bör skapas. Resultaten visar i fråga om aktiva kunskaper i samiska som att läsa och skriva en markerad bredd inom den region som benämnts BDS. [ denna region finns Samernas folkhögskola i Jokkmokk. Det torde inte råda några tvivel om att det är skolans verksamhet som kan spåras bakom dessa resultat. Detta understryker emellertid samtidigt också att de största effekterna med undervisningen når man i närheten av utbildningsorten. Det är därför angeläget att man allvarligt överväger möjligheterna att till någon ort i Västerbotten och Jämtland, där språkkunskaperna är sämst, mera perm; nent knyta kursverksamhet i samiska. För rationellt utnyttjande av lärarrcsurser vid den samiska institutionen vid Umeå universitet bör institutionen erhålla ett särskilt reseanslag som möjliggör förläggning av undervisning även till annan ort än Umeå. Ordinarie driftskostnadsanslag kan ej täcka kostnader av detta slag.
Ett genomgående resultat oavsett grupp, språk, geografisk eller närings— tillhörighet är att barnen i grundskolan skall erhålla en undervisning där samiskt stoff i olika sammanhang tas in. Detta sker f. n. utanför sameskolorna endast i mycket ringa utsträckning. Sameskolornas under- visning är otillräcklig så till vida att den har begränsad räckvidd och ej när ens till alla renskötande föräldrars barn och ännu mindre till icke renskötandes barn. När det gäller önskemål om barnens kunskaper i samiska vill en övertygande majoritet inom den nordsamisktalande gruppen att barnen skall lära sig språket. Inom de övriga språkgrupperna råder en tveksamhet om de barn som nu ej kan borde lära sig språket eller ej. Inom den renskötande gruppen råder det ingen tvekan om att föräldrar till barn som inte kan samiska vill att de ska få undervisning i samiska i skolan. Inom den icke renskötande gruppen är tveksamheten något större. Ungefär 1/3 vill få undervisning i skolan medan l/3 är tveksam. Tveksamheten i den senare gruppen torde till stor del bero på att de lokala förhållandena inte kan erbjuda fullvärdig undervisning. Med nuvarande organisation av sameundervisningen, som alltså inte blir tillgänglig för stora delar av befolkningen, torde tveksamheten vara fullt berättigad. Vad som nu behövs inom grundskoleområdet är en ordentlig
översyn av sameundervisningen. Man bör allvarligt överväga om inte alternativ till sameskolorna skall kunna erbjudas. Länsskolnämndutred- ningen (SOU 1973148) har endast mycket ytligt behandlat frågan om sameundervisning och föreslagit att sameskolorna ställs under en särskild nomadskolstyrelse under skolöverstyrelsen. Nomadskolinspektören skulle även fortsättningsvis inneha ungefär samma arbetsuppgifter som tidigare. Nomadskolfullmäktiges medverkan skulle ej heller förändras. Förslaget är ingen lösning på de problem som finns i fråga om sameunder- visning utan är en nödlösning till följd av utredningens förslag om att länsskolnämnderna bör avskaffas. Genom det förslaget blir sameskolan, som ju är en statlig skola, utan den regionala myndighetsledning som under skolöverstyrelsen utövats av länsskolnämnden i Norrbottens län.
Det förslag man utifrån denna undersökning kan ställa måste bygga på ett långtgående lokalt inflytande på skolan. Detta motiveras av att skolan i hög grad är beroende av de yttre betingelser som råder och som i detta fall varierar påtagligt från region till region. I vissa regioner är det säkert oumbärligt att ha tillgång till internatskolor. I andra regioner kan internaten rentav vara en belastning. En lösning av organisation av sameundervisning bör utgå ifrån renskötselområdet som planerings- område. Detta av två skäl. För det första att intresset för sameundervis- ning är stabilt och omfattande inom den renskötande befolkningen. För det andra för att om man på sikt även verkar för att många icke renskötande samer kan finna sin utkomst inom dessa områden kommer även dessa att kräva sameundervisning. Renskötselområdet kan indelas i olika aktionsområden. Ett förslag på områden kan utgöras av gruppe- ringen av byar i bilaga 4. Gränsdragningen mellan områdena får doek bli en senare fråga. lnom varje sådant aktionsområde bör det inrättas en lokal bestyrelse med avsevärt större befogenheter än nuvarande nomad- skolfullmäktige. Ledamöter till denna bestyrelse bör utses dels av samebyarna och sameföreningarna inom området, dels av övriga intresse- rade föräldrar genom t. ex. Hem och skola-föreningar.
Samtliga valda ledamöter bör vara föräldrar till barn i skolålder inom området. Ledamöter valda av samebyar och sameföreningar bör vara i majoritet. Till varje bestyrelse skall knytas en pedagogisk konsulent med uppgift att biträda bestyrelsen med planläggning av det pedagogiska innehållet i skolans arbete. Bestyrelsen ålägges ansvaret för undervis- ningens genomförande och ges ekonomiska resurser härför. Ovanför denna lokalt beslutande bestyrelse inrättas i likhet med vad länsskol- nämndsutredningen föreslår en särskild styrelse under skolöverstyrelsen. Denna styrelse får samordnande funktioner och ledamöterna väljs bland de olika bestyrelserna ute i varje område. Nomadskolinspektören ersät- tes av en skolkonsulent som knytes till styrelsen med uppgift att samordna de pedagogiska konsulenternas arbete. Vad man vinner med denna organisation är ett direkt föräldrainflytande på skolans verksamhet utgående från den egna kulturella bakgrunden. Bestyrelserna får t. ex. möjlighet att avgöra om undervisningen skall helt eller delvis bedrivas i särskilda sameskolor eller om samverkan skall ske med den kommunala skolan. De lokala variationerna tillåtes fälla utslag.
Hur skall detta finansieras? Utgångspunkten för ett resonemang om kostnaderna bör vara de kostnader som fanns när nomadskolorna var i full drift. Dessa kostnader bör uppräknas till dagens penningvärde och för framtiden indexreglcras. Detta är de minimiresurser som bör ställas till sameundervisningens förfogande. Förslagsvis en tredjedel av resurserna bör årligen ställas till den särskilda styrelsens förfogande medan resten fördelas på de olika områdena dels i form av en basresurs oberoende av verksamhetens omfattning, dels proportionellt efter elevunderlaget. Med denna organisation är det högst troligt att någon sameskola skulle upphöra och verksamheten istället bedrivas inom det kommunala skolsystemet. Sådana överblivna lokaler skulle reserveras för annan samisk verksamhet. Endast en lösning där ett kraftigt lokalt inflytande över skolan skapas kan garantera att skolan får en fast förankring i den egna kulturen.
Sammanfattningsvis har denna undersökning mynnat ut i följande konkreta förslag. Utredningen bör verka för att:
l. Medlemskap för icke renskötande av samisk börd tillförsäkras i hembyn. Till medlemskap knytes begränsad jakt- och fiskerätt. Same— byns styrelse fattar beslut om vem som antages som medlem. Dock ges den enskilde möjlighet att därest han inte är nöjd med beslutet hänskjuta frågan till omröstning bland samtliga samebymedlemmar.
2. Träffpunkter, ett slags allaktivitetshus i miniatyr, inrättas inom varje aktionsområde.
3. Skapa sysselsättning med förankring i samekulturen i fjällområdet. Skyndsamma åtgärder krävs i de nordligaste byarna.
4. Särskilda glesbygdsmedel avsätts för att ordna barntillsyn vid samisk kursverksamhet.
5. Möjligheter skapas att till någon ort i Västerbotten och Jämtland knyta permanent kursverksamhet i samiska.
6. Samiska institutionen vid Umeå universitet tilldelas ett särskilt rese- anslag för rationellt utnyttjande av lärarresurser.
7. Sameundervisningen omorganiseras och erhåller bl. a. lokalt beslutande bestyrelser valda genom samebyar, sameföreningar och Hem och skola-föreningar.
Referenser
Anderson, C.H. Marginality and the Academic Sociological Inquiry, 39. 1969. 1 s. 77—84. Andersson, G.B., & Larsson, M. Minoritet — En studie av begreppet i pedagogik, psykologi och sociologi. Litteraturgranskningsrapport för Cl i pedagogik. Umeå universitet. 1971. Antonovsky, A. Toward a refinement of the ”marginal man” concept. Social Forces, 35,1956.l s 57—62. Child, LL. Italian or American. The Second Generation in Conflict, Yale University Press, New Haven, 1943.
Cooley, C.H. Social organization. A Study of the Larger Mind. Schocken Books. New York. 1963. Dahlström, E. Den samiska minoriteten i Sverige. Forskningsrapport nr 24. Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet. 1972. Derbyshire, R.L. & Brody, E.B. Marginality, Identity and Behaviour in the American Negro: A functional Analysis. International Journal of Social Psychiatry, 10. 1964. 1 s. 7—13. Dickie-Clark, H.F. The Marginal Situation: A Contribution to Marginal Theory. Social Forces, 44. 1966. b. 3, s. 363—370. Dickie-Clark, H.F. The Marginal Situation: A Sociological Study of a Coloured Group. Routhledge & Kegan Paul, New York, 1966a. Francis, E.K. The Nature of the Ethnic Group, American Journal of Sociology, vol. 52, 1947. No. 5, s. 393—400. Gist, N.P. Cultural Versus Social Marginality: The Anglo-Indian Case. Phylon. 27. 1967. s. 361—375. Glovensky, D.1. The marginal man concept. An analysis and critique. Social Forces, 30. 1952. 3 s. 333—339. Gordon, M.M. Assimilation in American Life. The Role of Race, Religion and National Origins. Oxford University Press. New York. 1964. Green, A.W. A Reexamination of the Marginal Man Concept. Social Forces, 26.1947.2 5.167—171. Guilford, J.P. Fundamental Statistics in Psychology and Education. New York. McGraw—Hill Book Company. 1965. Johansson, H. De renskötande samerna i Sverige 1958—1972. En befolk- ningsstudie. Delrapport till Sameutredningen. Pedagogiska institutio- nen, Umeå universitet. 1974. Johansson, H. Sameundervisning — Samernas önskemål och behov i skolfrågor. Del 1: Avgränsning av populationen och upplevelse av sameidentitet. Pedagogiska rapporter Umeå nr 30. Universitetet och Lärarhögskolan i Umeå. 1973. Johansson, H. & Wikström, J. Definition och mätning av tvåspråkighet. En litteraturgranskning. Pedagogiska monografier Umeå nr 15. Uni- versitetet och Lärarhögskolan i Umeå. 1974. Kluckhohn, C.1. The Policy Sciences. Daniel Lerner och Harold D. Lasswell (Eds). Stanford University Press. Stanford 1951. Molander, B. och Åhrén, ]. Same är same. En studie av samer som lämnat rennäringen i Jämtlands län. Trebetygsuppsats vid Avdelningen för Sociologi, Umeå Universitet ht 1970. Park, R.E. Human migration and the marginal man. The American Journal of Sociology. 33. 1928. 6 s. 881—893. Reca De Acosta, T. Some psychological Aspects of the Educational Problems of Adolescents belonging to Marginal Population Groups in Argentina. Adolescence 1966:l. s. 144—151. Riesman, D. lndividualism reccnsidered and other Essays. The Free Press. Glencoe, Illinois. 1954. Runeberg, A. Nordiska minoritetsproblem i socialantropologisk belys- ning. Rapport från Socialhögskolan i Umeå nr 4. 1970. Schwarz, D. (red.) Svenska minoriteter. Aldus/Bonniers. Stockholm 1967. SOU 1973148 Skolans regionala ledning. Betänkande av länsskolnämnds- utredningen. Stonequist, E.W. The problem of the marginal man. The American Journal of Sociology 41. 1935. l s. 1—12. Stonequist, E.W. The Marginal Man. A study in peronality and culture conflict. Charles Scribneris sons. New York 1937. Stonequist, E.W. The Marginal Man: A Study in Personality and Culture Conflict. 1 EW. Burges and D.]. Bogue (Eds). Contribution to Urban
Sociology. Chicago Press. Chicago 1964. s. 327—345. Sutherland, E.H. The Professional Thief. By & Professional Thief. The University of Chicago Press. Phoenix Books. 1937. Svensson, T.G. De renskötande samernas ställning i Sverige. 1 D. Schwarz (red.) Svenska minoriteter. s. 223—244. Aldus/Bonniers. Stockholm 1967. Swedner, H. Sociologiska synpunkter på minoritetsproblemen i Sverige. 1 D. Schwarz (red.) Svenska minoriteter. 3. 84—106. Aldur/Bonniers. Stockholm 1967. Tylor, E.B. The Origins of Culture. Harper & Row Publishers. New York. 1958. (Ursprungligen publicerad 1871 .) Wright, R.D., & Wright, S.N. A Plea for a Further Refinement of the Marginal Man Theory. Phylon 33. 1972. 4 s. 361—368.
1
Bilaga 1 resultatredovisningen
Ioma—pm..»-
Samebyn som organisation % Människorna i samebyn &
Social
Marginality Samebyn som geografiskt område & a t
e Den marginel- Psychological 5 U |
la situationen Marginality Handlingstendenser Frågor
t ? Emotuoner Frågor att
Språk och utbildning Frågor
Kulturaktiviteter Frågor Omställning Frågor j/
Konklu- sioner
Diskus- sion
Fram- tids- utsik- ter
Cultural Marginality
mme—wmuu H (U
Översiktligt schema utvisande uppläggningen av
Bilaga 2 Karta ur Ernst Manker: De svenska fjällapparna
ERNST Manker: De svenska fjällapparna.
LAPPBYARNAS BETESOMRÅDEN
Rihglanl A - _ ' - Lanigmnx Landxlupsgmnl
a- .- _ luppmalkxgmm _— - _ Odhnglgranx _ om. liv f/aIIuppby oval-(ar odlquglunxen _ _. _ _ » » » ntdunfar » » » renbrluomlddt : Norge » » :logxlappby
|:] Sommarland ro, f/ollappama
Hou- om vålland for fjullnppulnn
[:llkensemrmu ; Ian-irland. Harledolen mu Dalarna
(lommor. Mn— och ":th
:] Vmuriand fo: (Iallappalna
, 1 & Haparanda .
Dsru
(ninnuam Å? ' ,,")Ålndxlaul .;
FINLAND
Bilaga 3 Förteckning över samebyar indelade i distrikt
Distrikt och län Samebyns namn
Norrbottens Norra distrikt (BDN)
Norrbottens Södra distrikt (BDS)
Skogssamebyar och koncessionssamebyar
Västerbottens fjällsamebyar
Jämtlands län och Kopparbergs län
__________________________————-———
Könkämä Lainiouvoma Saarivuoma Talma Rautasvuoma Laevas Norrkaitum Mellanbyn Sörkaitum
Sirkas J åkkäkaska Tuorpon Luokta-Mavas Semisjaur-Njarg Svaipa
Vittangi Gällivare Serri Udtja Ståkke Östra Kikkejaure Västra Kikkejaure Mausjaure Maskaure Malå
Muonio Sattajärvi Tärendö Kalix Övertorneå Sangis
Gran Ran
Umbyn Vapsten Vilhelmina Norra Vilhelmina Södra
Frostviken Norra Frostviken Mellersta Frostviken Södra Hotagen Offerdal
Sösjö Kall
Tåssåsen Handölsdalen Mittådalen Tännäs ldre
sou1975:1oo Bilaga 3 371 Bilaga 4
___—__ Samebyar Område nr
Könkämä 1 Lainiovuoma Saarivuo ma Vittangi Den befolkningsmässigt största koncessionssamebyn ligger i anslutning till detta område varför den och övriga koncessionsbyar hänförts hit
Talma 2 Rautasvuo ma Laevas
Norrkaitum 3 Mellanbyn Sörkaitum Gällivare
Sirkas 4 J åkkåkaska
Tuorpon Serri Udtja
Luokta-Mavas 5 Semisjaur-Njarg Svaipa
Ståkke 6 Östra Kikkejaure Västra Kikkejaure
Mausjaure
Maskaure
Malå 7 Gran Ran
Umbyn 8 Vapsten Vilhelmina Norra Vilhelmina Södra
Frostviken Norra 9 Frostviken Mellersta Frostviken Södra
Hotagen 10 Offerdal Söäö Kall Tåssåsen ll Handölsdalen Mittådalen Tännäs ldre Till detta område har även medräknats de personer från Jämtland vilka ej kunna hänföras till någon sameby
Bilaga 5 Analys av det totala bortfallet
För att studera om bortfallet medfört att den ursprungliga fördelningen av intervjupersoner till de olika regionerna rubbats har följande testningar av de slutligen i undersökningen ingående vidtagits. I samtliga fall har som testvariabel använts den allmänna formeln av x2 (Guilford, 1965, sid. 231 formel 11.5). i
Den renskötande gruppen.
Region fo fe fo—fe (fo—fe)2 (fo—fe)2 fe : Norrbotten 42 42.6018 - .6018 .3622 .0085 Skogs + konc. 28 19.0974 -1.0974 1.2043 .0631 Västerbotten 9 8.0897 .9203 .8470 .1049 Jämtland 14 132213 .7787 .6064 .0459 83 83 0 .222
Signifikansprövningen gav x2 = 0.2224 där kritiskt värde var x2 (3) = 6.251 vid 10 procents signifikansnivå. Därmed accepteras att det kvar- stående urvalet är representativt i variabeln region för den renskötande
gruppen.
Den icke renskötande gruppen.
Region fo fe fo—fe (fo—fe)2 (fo—fe)2 fe Norrbotten 53 53.1889 — .1889 .0357 .0007 Skogs + konc. 50 47.9357 2.0643 4.2614 .0889 Västerbotten 29 210129 7.9871 63.7838 3.0360 Jämtland 21 30.8627 —9.8627 97.2729 3.1518 153 153 0 6.277
Signifikansprövningen gav x2 = 6.277 där kritiskt värde var x2 (3) = 6.251 vid 10 procents signifikansnivå. Det erhållna xz-värdet ligger således strax över det kritiska värdet. Detta föranleder ett närmare studium av det erhållna värdet. Som synes av tabellen ovan ökar värdena i kolumnen längst till höger uppifrån och ner. Västerbotten och Jämtland bidrar således mest till det erhållna x2 -värdet. Anledningarna till de högre värdena för de båda regionerna är olika. För Västerbotten gäller att deltagandet varit högre än vad man teoretiskt kunde vänta sig medan deltagandet för Jämtland i motsats därtill varit klart lägre. Försök har , gjorts för att utröna orsakerna till uteblivet deltagande varvid har f framkommit följande. i
Anledning till ute- Procent för resp. region blivet deltagande
BD Skogs + konc. AC Z Vägrar deltaga 9,9 8,3 3,2 Sjukdom eller liknande 7,4 2,8 3,2 Utomlandsvistelse 1,3 Kan ej p.g.a. arbetet 2,5 1,4 4,3 Obefintliga på senaste kända
adress. Nyligen flyttade 6,3 9,6 3,2 8,6 Avliden 2,5 lngen känd anledning 5,1 9,7 42,6 35 31,8 9,6 55,5 N=81 N=73 N=32 N=47
Ser man på anledningarna till uteblivet deltagande kan man indela dessa i två grupper. Den ena skulle vara sådana som direkt kan bero på eller kan misstänkas bero på undersökningen. I tabellen ovan kan de som vägrar deltaga samt de för vilka orsakerna ej kunnat fastställas hänföras till denna grupp. Den andra gruppen skulle vara sådana anledningar som rimligtvis inte föranleds av undersökningen utan kan betraktas som slumpmässiga. I tabellen är dessa sjukdom, dödsfall, arbetsförhållanden, utlandsvistelse och obefintlighet. Gör man dessa grupperingar utifrån tabellen ovan erhålles nedanstående tabell.
BD Skogs + konc. AC Z
Bortfallsanledning som
kan misstänkas bero på
undersökningen 15,0 18,0 3,2 42,6 Bortfallsanledning som
kan anses vara slump—
mässig 20,0 13,8 6,4 12,9 35,0 31,8 9,6 55,5 N=81 N=73 N=32 N=47
Bortfallet i de tre första regionerna kan betraktas som acceptabelt. Däremot är förhållandet för Jämtland klart otillfredsställande. [ en tidigare undersökning där man vände sig till icke renskötande samer från Jämtland (Molander, B. och Åhrén, [. 1970) besvärades man också av stora bortfall. [ de södra delarna av länet uppgick bortfallet då till 60—80 procent. Någon förklaring till detta bortfall kunde ej ges. Vid tolkning av data från föreliggande undersökning måste stor försiktighet iakttagas när det gäller de utflyttade från Jämtlands län.
Bilaga 4 Historisk återblick rörande samerna
Av Israel Ruong
inledning
Samernas historia förlorar sig i den urgrå forntiden. Många element i samernas språk och kultur återfinns omisskännligt österut, inom hela den arktiska och subarktiska zonen i Europa och Asien. Andra, yngre kulturdrag är resultat av intima kontakter med grannfolken och deras kulturer. Urnordiska lån i fråga om mjölkningsterminologin visat att renmjölkningen med största sannolikhet har uppstått genom kontakten med nordborna. Å andra sidan visar den rika terminologin i fråga om släktskapsrelationerna klart samekulturens släktskap med östliga folks. Samma gäller schamanismen och björnkulten. När det är fråga om senare skeden av samernas kulturhistoria föreligger i någon mån ett ömsesidigt givande och tagande mellan samerna och grannfolken, även om samefol- kets beroende av de nordiska staterna och deras organ har starkt präglat det, och dess nuvarande status kan bäst förklaras genom utredningar av de transkulturella processer och mellan samerna som en etnisk minoritet å ena sidan och majoritetsfolken i de nordiska länderna å andra sidan.
Det erfordras ännu omfattande vetenskaplig forskning innan ens grunddragen i samernas historia är ordentligt klarlagda och verifierade. Härvid är man nödd att uppmärksamma minskningen av samernas bosättningsområde under historiens gång och söka urskilja förändringarna i deras miljö, betraktad både som naturlandskap och mänsklig omvärld.
Samernas historia ligger som sagt till väsentlig del däri att deras bosättningsområde oavlåtligen krympt under trycket från grannfolken. Detta tryck fortgår alltjämt och hotar de återstående områden som samerna hitintills kunnat hävda. Härvid har grannfolken exploaterat icke endast samernas miljö utan även samernas samhällen, ivarje fall under tidigare perioder, och dragit nytta av deras näringsliv och i många fall också utnyttjat deras arbetskraft och därvid också starkt påverkat deras arbetsliv och deras samhällen. Mer eller mindre av tvång men även spontant har samerna anpassat sig till nya och åter nya villkor för sin existens. Man kan emellertid också notera, att människor kommit utifrån och slagit sig ned i samiska kärnområden och laponiserats och därvid övergått till samiskt näringsliv och antagit samiskt språk, samisk dräkt, samiskt hushållsskick och bostadsskick. Sålunda är många släkter i Kautokeino och Östfinnmarken av finsk härstamning. Man kan också
konstatera, att samiska näringsformer övertagits av grupper inom majoritetsbefolkningarna. Sålunda är den renskötsel, som finska bönder bedriver i norra Finland, av samiskt ursprung, ty den finska renskötselter- minologin är i sin helhet övertagen från samiskan. Pinnarna har emellertid utvecklat en egen organisation för bedrivande av renskötsel. Den norska renskötseln i Sydnorge är likaledes av samisk upprinnelse. Norska bönder lejde nämligen samer som renskötare, när de startade sina renskötselselskap, vilket skedde redan på 1700—talet.
Stora reninnehav hos bofasta har noterats t. ex. i Arvidsjaur, där ”Lundbergarna” i Akkavare ägde väldiga renhjordar, som sköttes åt dem av samer. Innehav av skötesrenar var förr ett livsvillkor för den bofasta befolkningen, i varje fall i stora delar av Norrbotten och utgjorde på sikt en förutsättning för den fasta bygdens utbredning och det ett gott stycke in i områden därjordbruk ej ägde några förutsättningar.
Lagstiftningsarbetet, som slutligen resulterade i 1928 års lag om renskötseln, omöjliggjorde stora reninnehav hos icke—samer. I detta sammanhang bör också den s. k. koncessionsrenskötseln i de östra skogsområdena i norra Norrbotten nämnas. De bofasta äger storparten av renarna men de sköts av samer, som har renskötselrätt. Dessa områden är gamla samiska renskötselområden.
Vad språktillhörigheten angår bör i detta sammanhang fastslås att ännu vid sekelskiftet talade en stor del av bondebefolkningen i Jokkmokk ofta samiskai hemmen. Över huvud taget synes samiskan i stor utsträckning ha varit kommunikationsspråket tidigare mellan samer och icke-samer.
Den statligt initierade och centralt understödda jordbrukskolonisatio- nen i norr har inneburit ett starkt tryck på samernas områden och de samiska näringarna, ett tryck, som förutom minskade renskötselområden också fört med sig att samerna blivit nybyggare och jordbrukare, och en del har drivit renskötsel och jordbruk i kombination.
Det som här uppskisserats låter oss ana, att samernas historia ialldeles särskild grad är att betrakta såsom en fortgående process, som är präglad av relationerna mellan samerna såsom en etnisk grupp med egen kultur å ena sidan och vissa grupper av majoritetsbefolkningen å andra sidan. Men det är att märka att staterna genom sina centrala och regionala organ ingriper i och styr dessa processer och på så sätt själva blir agerande parter i dessa. Ämbetsmännen var mycket mera styrande än riksdagen och regeringen. Många hade bildligt talat tagit samefrågorna på entrepre— nad.
Ser man samerna i Sverige i egenskap av renskötare, jägare och fiskare och innehavare och ägare av vissa landområden, skattefjäll och skatte- land, såsom ena parten och jordbrukskolonisterna såsom den andra, så kommer staten, vilket vi längre fram skall se, att i stort sett och innerst inne ställa sig på kolonisternas sida, även om det så småningom framväxer en uppfattning att samerna och deras näringar, dvs. renskötseln med jakt och fiske såsom stödnäringar, måste skyddas gentemot de bofastas intressen. Det sker emellertid halvhjärtat och ambivalent. Framför allt har man ej kunnat eller velat erkänna och respektera samerna som en
självständigt agerande part. Det har i själva verket tett sig naturligt för de centrala och kanske i ännu högre grad för de regionala maktutövarna. Det låg inte heller i tiden att låta de mindre besuttna eller de obesuttna inverka på beslutsprocesserna som rörde dem. Och man har sett på de interetniska processerna endast utifrån de egna värderingarna och intressena, och den samiska parten har inte förutsatts att ha en egen mening, i varje fall inte förrän på senare tid. Samerna har ej heller haft möjlighet och förmåga att genomskåda skeendenas verkliga innebörd, och i den mån de gjort det har de ej haft möjlighet att uttrycka det i termer, som i djupare mening kunnat förstås av motparten inom ramen av den ofta åberopade demokratin med dess grundläggande respekt för män- niskovärdet i sig. Det är först på 1900-talet som enskilda samer, och efter hand samiska organisationer kunnat framlägga sin syn på de pågående processerna med sådan tyngd, att framsynta medlemmar av storsamhället kunnat fånga upp samernas mening om sina existensvillkor. Som exempel härpå kan nämnas Georg Kronlunds m.fl. stora motion 1908, Carl Lindhagens många motioner och hans agerande för samernas sak under de tre första årtiondena av 1900-talet. Tillkomsten av Samernas folkhögskola och Same-Ätnam är också resultat av enahanda interaktioner. De rätt många prosamiska motionerna under 1960-talet och till en viss grad lagstiftningsarbetet som resulterade i 1971 års renbeteslag har sin grund i samiska initiativ. På nordisk bas är tillkomsten av Nordiska sameinstitutet i hög grad en frukt av samarbete mellan samernas egen samnordiska organisation, Nordiska samerådet, och de nordiska parlamentarikernas samarbetsorganisation, Nordiska rådet. Vid utformningen av Sameinstitutet har för övrigt medlemmar av sameutred- ningen i slutskedet varit involverade såsom representanter för den svenska statsmakten. På samma sätt förhöll det sig när Samernas folkhögskola slutligen konsoliderades och den samiska professuren i Umeå tillkom. I många fall, och under senaste tiden i flertalet fall, har det direkta initiativet utgått från samerna, enskilda och organisationer. De prosa- miska krafternas agerande inom storsamhället kontra de liknöjda och antisamiska är i hög grad relevanta skeenden för sameutredningen på grund av deras i sträng mening politiska, enkannerligen samepolitiska innebörd.
De i vidare mening prosamiska krafternas aktivitet hade från början ett starkt drag av paternalism, ett förhållningssätt, som efter 1928 års lag institutionaliserades i rendriftsadministrationen, det s.k. lappväsendet. Tillväxten av denna tjänstemannastab, en icke—samisk maktfaktor, har verkat förlamande på samisk initiativförmåga.
Reaktionen bland samerna mot den överallt i deras liv ingripande makt som lappväsendet utgjorde kan betecknas såsom en frigörelseprocess. Härvid har samerna haft stöd av progressiva krafter inom majoritetsbe— folkningen. Man kan till och med säga att samerna inte alltid begagnat sig på ett riktigt sätt av dessa krafter. Å andra sidan har det legat nära till hands för samma krafter att överta entreprenadroller, en företeelse som den yngsta nationellt medvetna generationen av samer reagerar emot.
Man kan med fog påstå att den samiska frigörelseprocessen började på
allvar vid sekelskiftet. Några hållpunkter i denna utvecklingsgång anföres här. Vid tiden för antagandet av 1898 års renbeteslag ledde Thomas Nilsson, innehavare av skattelandet Satsfjäll i Vilhelmina socken, en deputation till Oscar II och justitieministern Ludvig Annerstedt (Same- folkets Egen Tidning 1922 s. 22) med anledning av skadeståndsskyldighet på de egna skattelanden (uppenbarligen för höskador, som ju Var det stora tvisteämnet på den tiden mellan nomader och bofasta). Det är, märk väl, vid denna tid som i riksdagen röster höjs för samisk representation i riksdagen och samiskt inflytande vid behandlingen av samefrågor. Annerstedt är en av de första som framför synpunkter härom i riksdagen. Lagförslaget 1898 föredrogs inför högsta domstolen av ”den röde assessorn” Carl Lindhagen, som redan i ett tjugotal motioner ända fram till 1940 bl. a. pläderade för samisk självstyrelse, se längre fram härom. Thomas Nilsson tog verksamt del i bildandet av den första sameföreningen i Sverige, Fatmomakke sameförening 1904, senare Vilhelmina-Åsele sameförening, som kunde stå som inbjudare till Svenska lapparnas landsmöte 1918 i Östersund, det första i sitt slag. Det gav för övrigt resultat på riksplanet.
Son till Thomas Nilsson var Torkel Tomasson som så småningom vid 25 års ålder beslöt att studera till jurist för att kunna bistå sina stamfränder. Han gör en betydelsefull insats på landsmötet 1918 och startar samma år med ett provnummer av Samefolkets Egen Tidning och genomför under umbäranden utgivningen till sin död 1940, då tidningen övertas av Gustav Park. I början av 1900-talet möter vi Elsa Laula, som 1905 ledde en deputation till Stockholm. Under 1930- och 1940-talen är Park den nästan ensamme talesmannen för samerna. Han för en ihärdig kamp mot lappfogdarnas maktfullkomlighet och godtycke. Han håller landsmöten 1937 och 1948, och 1950 bildas så Svenska Samernas Riksförbund.
Torkel Tomasson siktade på en tjänst som lappfogde men förbigicks konsekvent av icke-samer vid tillsättningarna.
Från och med 1962, efter tillkomsten av den länge önskade ombuds- mannaorganisationen, har samernas agerande vunnit i kraft och tyngd och genom domen i skattefjällsmålet har viktiga fakta och argument satts i händerna på samerna.
För att ge en helhetsbild av samernas existensvillkor i dag, vilket erfordras såsom grund för och allmän motivering till de sakkunnigas överväganden och förslag, är det nödvändigt med en bred historisk översikt. Denna översikt skall behandla både förändringar i samernas miljö och deras samhällsliv, varvid förändringarna i samernas existensvill- kor ses inte minst i ljuset av påverkningarna från grannfolken, enkannerli- gen majoritetsbefolkningen i Sverige och storsamhällets politiska, judi— ciella och administrativa organ. De ekonomiska formernas förändringar hör hit. Stort intresse måste ägnas åt utbildningens historia, som ju är en del av socialiseringen i vår tids utbildningssamhälle, den viktigaste delen. Socialiseringen utgör en av de tre samhällsfunktionerna. De andra två är produktionen och reproduktionen. Medan de samiska samhällena ännu var patrialiska till sin natur —— liksom de gamla bondesamhällena —
var socialiseringen, det vill säga inlemmandet av nya individer i samhället och produktionen, en okomplicerad process som mer eller mindre omedvetet var ögonmärket för dem som låg bakom 1913 års nomadskole- ordning. Ideologin, som styrde den, grundade sig på antagandet att de nomadiserande samerna skulle kunna och borde bibehållas isolerade från det övriga samhället. I våra dagar är undervisningens och utbildningens anpassning till de bikulturella för att inte säga multikulturella villkoren det stora problemet, som till mycket stor del är av praktisk-ekonomisk art men också i betydande grad av forskningsmässig och rekryteringsmäs- sig (i fråga om forskarstaben) art. Den bikulturella, tvärkulturella, transkulturella socialiseringssituationen måste nämligen avspeglas i forskarkadern, i lärarkadrarna och i ämbetsmannastaberna, som har med samerna som en självständig etnisk grupp att göra.
Det samiska basa'rmingsområder och samerna
Samernas nuvarande utbredningsområde sträcker sig bågformigt från och med de östligaste delarna av Kolahalvön i Sovjetunionen västerut genom norra Finland och norska Finnmarken och söderut genom den västligaste halvdelen av norra Sverige och angränsande delar av Norge till och med Idre socken i Dalarna och trakterna kring sjön Fämunden i Norge. Omkring vår tideräknings början bodde samer i hela nuvarande Finland. I Sverige och Norge synes samer enligt på senaste tid framdragna vittnesbörd ha bott längre söderut än i dag.
Fyra naturgeografiska områden
Samernas nuvarande bosättningsområde kan indelas i fyra olika särprägla- de naturgeografiska områden. I öster utbreder sig skogsområdet genom norra Sverige och norra Finland och Kolahalvön. I norr och i väster sträcker sig kustområdet, vettande mot Norra Ishavet och mot Atlanten med dess öar, halvöar och djupa fjordar. Mellan dessa utbreder sig i norr Finnmarksvidda, ett öppet, böljande landskap av lågfjäll, björkskogsbe- växta höjder och vida dalstråk, och från nuvarande treriksröset söderut finner vi högfjällskedjan med sina östliga utlöpare, de 5. k. lågfjällen, på samiska éwrot och mellan dem djupa dalgångar och sjöar: Torneträsk, Stora Lulevatten, Tjeggelvas, Hornavan för att nämna några från vilka de norrländska älvarna utrinner. Kustområdet i väster och högfjällskedjan med lågfjällstungorna är morfologiskt och naturgeografiskt tydligt strukturerade med stora nivåskillnader och starkt särpräglade växtzoner. Den högalpina regionen i väster, det lågalpina bältet längre österut och skogsområdet långt i öster är sålunda skarpt avgränsade från varandra och bildar på så sätt betesområden under högsommaren, under våren och hösten och under vintern inom de i öst-västlig riktning långsmala samebyarna i dag, den biologiska samebyn. Trädgränsen, på samiska årda, är en viktig demarkationslinje i naturlandskapet och i det samiska kulturlandskapet. Den hade betydelse redan på jägarstadiet och är och har varit en viktig ekologisk faktor också för renskötseln och rensköta-
ren men också för den samiska bosättning som ägt rum i sen tid. Norr om Torneträsk börjar på östsidan av fjällkedjan det vida och flacka landskap, geomorfologiskt sett ett gammalt peneplan. Finnmarksvidda är uppenbarligen också en del av det. Detta landskap fortsätter norrut och österut genom Nordfinland, Nordryssland och Nordsibirien. Viktiga för förståelsen av äldre skikt av samisk kultur är vissa sjörika områden; sådana förekommer framför allt i nuvarande Finland och i Sverige. Hela Finland är ju ett mycket sjörikt område.
Spår efter människor
Det säger sig självt att levnadsbetingelserna för människan har varit mycket olika inom de skilda naturgeografiska områdena. Den senaste istiden och avsmältningsskedet därefter är av relevans för tydningen av vissa arkeologiska data. Sålunda synes kustområdet i norr och väster under inverkan av Golfströmmen ha varit isfritt under betydande delar av själva istiden i varje fall mycket tidigt under avsmältningsskedet. Spår efter människor finner man redan från äldre stenåldern både i väster och öster. Fynd av boplatser bär vittne om gammal befolkning. Fynden efter komsakulturens människor är de äldsta. Det är en stenålderskultur med mycket primitiva redskap.
Boplatser på Trrena
Det är märkligt att man hittat boplatser från äldre stenåldern på den lilla ön Trana längst ut i Ofoten. Detta faktum innebär att man redan på den tiden, minst 4 000 år före vår tideräkning, haft sjögående båtar. Av vilken typ dessa varit kan man naturligtvis inte veta. Tanken ligger emellertid nära till hands att det var skinnbåtar, måhända av samma urtyp som eskimåernas, dvs. kajaken Uägarbåten) och umiaken (kvinnobåten). Träbåtar i vilka borden Varit hopsydda med rottågor har funnits bland samerna. Hur det nu än kan förhålla sig härmed så finns på många platser i Nordnorge av arkeologer blottlagda boplatser. De första fynden gjordes på fjället Komsa vid Alta, därav benämningen komsakultur. På goda grunder antar man att komsafolket Var en ursamisk stam.
Hällristningar och hällmålningar
Mycket intressanta såsom fornlämningar är hällristningarna och hällmål— ningarna. Det är för det mesta villebrådet som avbildats, framför allt val, säl, ren, älg och björn. Märkligt och viktigt i detta sammanhang är ett hällristningsfält i Bardal i Nord-Tröndelag. Ernst Manker skriver härom i sin sista bok, Samefolkets konst: ”! figurmassan på detta oerhörda hällristningsfält synes två kulturer mötas, den nordliga ”arktiska” fångst- mannakulturen och bronsålderskulturen, vilket utmärker de sydskandina- viska hällristningarna och med åtskilliga figurelement nått hitupp och blandats i den nordliga fångstkulturens jaktmagi.”
Betydande är hällmålningarna på Flatruets öststup i Härjedalen och
angränsande lokaler. Hällristningarna vid Nämforsen i Ångermanälven och andra lokaler i området tillhör uppenbarligen också den nordliga typen.
I det östliga fyndområdet ända bort emot Vita havet framträder en rikare variation av motiv i hällristningarna; ren och älg och fångstmän på skidor är Vanliga. Arkeologins vittnesbörd förlägger alltså skidans användning redan till stenåldern. Skid- och slädfynd i torvmossar inorr, både i Sverige och Finland, visar att skidan och slädmeden använts att glida på mot snön,/'åhtet, mycket tidigt.
Både i det västliga och det östliga fyndområdet finner man många figurer som återfinns i den samiska schamantrummans bildkonst.
Fångsrgropar m. m.
Från senare tid är de arkeologiska data vi har av de enorma förekomster- na av fångstgropar, ofta i väldiga system på strategiska pass, där vildrensflockarna och -hjordarna gått under sina vandringar mellan beten under olika årstider, t. ex. vid Torneträsks nordvästliga vik Pålnoluokta i passagen mellan denna och Sördalens kanjon på norska sidan och i Tanaejdet mellan Tana älv och Varangerfjordens innersta del Karlebot- ten. Just vid Karlebotten finns ett välkänt boplatsområde från Komsati- den. Man kan utan alltför stora betänkligheter antaga att det föreligger icke endast ett geografiskt utan även ett ekologiskt och endemiskt sammanhang mellan Komsakulturen och den fångstkultur som fångst- gropssystemen bär vittne om. Offerplatser och heliga områden i samband med jakt och fångst och senare renskötseln är andra fornlämningar, så ock gravar, björngravar och s.k. stalotomter efter i jorden nedsänkta bostäder. Från trakten av Storuman har en björngrav nyligen beskrivits och tidfästs till 1700-talet.
Blod egen skaper
I Sverige har den humangenetiska vetenskapen fastslagit att flera av varandra oberoende blodegenskaper visar att det samiska inflytandet på den nordsvenska befolkningen är mycket betydande. Alla samegrupper företer likheter i en rad ärftliga blodegenskaper, även om det finns vissa skillnader mellan olika samepopulationer. Samerna som etnisk grupp skiljer sig genetiskt från alla hittills studerade mänskliga populatio- ner. Följaktligen kan man heller inte förklara samernas mycket speciella genetiska konstitution genom invandring från någon annan population. Den sannolika förklaringen är då att samerna som population är mycket gammal i det nordskandinaviska området och att den rent av har uppstått i detta område.
(Sista avsnittet har formulerats efter diskussion med Lars Backman, professor i humangenetik vid Umeå universitet.)
Ur historien De äldsta uppgifterna
De tidigare historiska uppgifterna om samerna har vi av romaren Tacitus på 100-talet e. Kr., greken Ptolemaios omkring 150 e. Kr., bysantinaren Procopius och goten Jordanes på 500-talet och longobarden Paulus Diaconus på 700-talet e. Kr. Fermi, finnoi, skrirhifinoi, screrefennae och scrirofini är de benämningar på samerna, vi möter i dessa källor. Alfred den store av England på 800-talet använder scridefinnas och finnas. Finn var den gamla nordiska benämningen på samerna och i Norge kallas de så än i dag av allmogen på sina håll. Finland har uppenbarligen fått sitt svenska namn på grund av att landet beboddes av finnas, dvs. samer, då svenskar fick landfäste där.
Samernas framträder såsom ett skidlöpande folk redan hos Procopius och Diaconus säger att de hinner upp vilda djur löpande på böjda trän. Kött och ägg och vilda örter nämns såsom föda.
Alfred den store, Ottar och dennes exploatering av samerna
Alfred den store fick sina uppgifter om samerna av norrmannen Ottar, som uppenbarligen bodde någonstans i havsbandet inom nuvarande Troms fylke. Ottars berättelse om förhållandena i hans hemland är av stor vikt för denna bakgrundsskildring. Ottar var en av de förnämsta männen i området. Han hade likväl endast tjugo nötkreatur och tjugu svin. Hans största inkomst utgjordes av den skatt samerna betalade honom. Han ägde också 600 oköpta hrånas, dvs. renar och sex av dessa var lockrenar. Skatten bestod av skeppståg, gjorda av valhud och av sälhud, skinn och mård, björn och ren, fjäder och valben. Samerna jagade och fångade alltså både havsdäggdjur och fastlandsvilt och de skattade tydligen fågelbergens fågelbon på fjäder. De vari sin fångstnäring utsatta för en regelrätt exploatering av Ottar och hans likar. Och viktigt både för samerna och deras beskåttare var det faktum att samernas land var rikt på villebråd.
Finnskatt, finnfärder och finnkaup
Finnskatt, finnfärder och finnkaup är företeelser som man finner många uppgifter om på norrönt, dvs. fornvästnordiskt håll. I isländska källor, framför allt i ättesagorna, är berättelser om finnfärder många. Den mest bekanta i detta avseende är Egil Skallagrimssons saga, som handlar om Harald Hårfagers tid. Konungen förlänade den ekonomiskt mycket värdefulla rätten att driva handel med samerna och beskatta dem åt underhövdingar. Troligen på 880-talet gör Torolf Kveldulfsson på gården Sandnes i Vefsen vid fjordens mynning såsom innehavare av denna rätt en finnfärd med ett följe av nittio man, håller köpestämmor med samerna och tar upp skatt. På sin färd samarbetar han men kommer också i delo med andra grupper som exploaterar samerna: kväner, kylvingar och karelare (på samiska gar-felar). Allt gick fredligt i umgänget med samerna,
men dessas villighet kom till stor del av fruktan, heter det. Torolf blev emellertid av med sina rättigheter till belackare och ovänner. Men han gjorde på egen hand en finnfärd vintern därpå och skaffade sig gråverk och andra skinnvaror och sålde dem i England och fick i utbyte vete, honung, vin och kläde. Till slut blev han dock dräpt av kung Haralds man.
Finnskarten
l Snorre och andra isländska historieskrivare räknar finnskatten såsom kungens monopol alltsedan Harald Hårfagers tid. Den norske historikern Andreas Holmsen säger i ett föredrag vid ett symposium iOslo den 7-9 november 1973 att intäkterna av finnskatt, finnfärder och finnkaup gav kungen betydande inkomster. Under medeltiden ger de dock mindre och mindre, vilket inte bara berodde på att norske kungens makt i norr, Finnmark, avtog utan också — och kanske mest — på att samernas andra grannar vid Vita havet och vid Bottenviken kom i allt bättre position att exploatera samerna ekonomiskt genom sina finnfärder.
Birkarlarna och deras exploatering av samerna
Det svenska väldet kom redan tidigt under medeltiden att omfatta delar av nuvarande Finland. I öster efterträdde Novgorod karelarna, också när det gällde exploateringen av samerna. Inom Sveriges välde finner vi vid denna tid framför allt birkarlarna, enligt de flesta historikernas uppfatt— ning från Birkarla i närheten av nuvarande Tammerfors, som de stora exploatörerna av samerna och deras näringsliv. Hälsingarna väster om Bottenhavet gjorde också, liksom birkarlarna, sina handels- och skattekrä- varfärder bland samerna, alltså finnfärder för att tala med västnordisk terminologi. Birkarlarna bildade ett slags handelskompanier som hade sitt säte och bofäste vid mynningarna av Kemi, Torne, Lule och Pite älvar, vilkas vattenområden var exploateringsområden, kallade lappmarker. Varje ”kompani” hade monopol på samerna i sin lappmark. År 1328 slöt birkarlarna under överinseende av Sveriges regering en överenskommelse med sina konkurrenter hälsingarna rörande exploateringsrättigheterna i norr. Det är uppenbart att birkarlarnas rättigheter redan då var gamla, och troligt är att de har samband med de tidigare lapplandsfararnas, dvs. kvänernas och måhända karelarnas. Nästan etthundra år senare lagfästes en gammal stadga om birkarlarna på ett lagmansting i Piteå 1424. Där sägs att om en birkarl räddar livet på en lapp eller hans hustru eller tjänstehjon genom att förse dem med renar, nät, mat, yxa, kittel, gryta eller andra redskap. så skall den som så räddar hans liv från hunger eller trängande behov under tre års tid ensam få handla med honom och köpa av honom allt vad han fångar utan att hindras däri av några som äger honom. När så de tre åren förgått skall han återgå till de rätta lottägarna. Dessa uppgifter står att läsa i Nomadskolans läsebok, Tredje boken (1929) s. 58 f. Boken är skriven för samernas barn av K. B. Wiklund, som l vi återkommer till längre fram. Han gör följande kommentar: ”Denna
gamla lag var säkerligen för sin tid god, men det var långt från Lappmarken till fogden och konungen, och både birkarlarna och andra förövade nog många övergrepp bland lapparna. Ett gott skydd hade likväl lapparna och det var, att alla fullt och fast trodde, att de kunde trolla. Och i dessa vidskepelsens tider vågade nog inte många utsätta sig för de mäktiga trollkarlarnas hämnd och vrede. Dessutom slaktar man inte gärna om höns, som värper guldägg”.
Förhållandena för samerna utvecklades så att en del samebyar, t. ex. Enare, betalade skatt till skattekrävare från tre riken, Danmark-Norge, Sverige och Ryssland, som åtminstone tidvis hade överenskommit med varandra att dela på samernas skatteförmåga.
Birkarlarna vari sin tur skatteskyldiga till svenska kronan. Gustav Vasa fann att skatten var alldeles för liten i förhållande till deras skatteförmåga och fördubblade den. Efter hand fråntar han birkarlarna rätten att ta upp skatt av samerna och tillsätter särskilda lappfogdar med uppgift att kräva skatt av samerna direkt för kronans räkning. Redan i början av 1300-talet framträder den uppfattningen att svenska kronan hade överhöghetsrätt över samernas land. Birkarlarna skulle inte få hindra att nybyggen togs upp där, hävdades av Gustav Vasa, och det skulle inte heller bönderna i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland få göra enligt ett annat och senare påbud av honom.
Birkarlarna betraktades alltså som svenska undersåtar och deras finnfärder ända bort mot Västerhavet togs som intäkt för krav på ishavskusten gentemot den danska och Karl IX:s ishavspolitik med anspråk att erkännas som ”de lappars i Nordanlanden konung” var ett storpolitiskt uttryck för dessa pretentioner, som dock led avbräck genom freden i Knäred 1613.
Benämningen lapp
Under medeltiden möter vi i Sverige lapp som benämning på samerna. Lappia är en del av landet i norr enligt Saxo Grammaticus. Olaus Magnus uppräknar Biarmia, Srikfinnia och Lappia som landsdelar i norr. Lapp såsom benämning på same finner vi första gången i skrift i Sverige i den ovan omnämnda överenskommelsen mellan birkarlar och hälsingar av 1328 (Tälje stadga). Benämningen torde ha sitt ursprung i Finland och finskan, måhända använd av de finsktalande birkarlarna. Norra delen av Finland kallas i dag Lappi och Lapin lääni.
Sam ekvin nan Margareta
Under medeltiden framträder en samisk person med sitt namn i hävderna, samekvinnan Margareta. Och som så ofta senare när det gäller sameri förhållande till kronan uppträder hon som supplikant. I Uppsala, ärkestiftsstaden, i Strängnäs, Vadstena och Lund ber hon om hjälp för samernas kristnande. Det synliga resultatet blev ett långt brev på'latin från unionsdrottningen Margareta och ärkebiskop Magnus i Lund, innehållande en maning till samerna att övergiva sina villoläror, som det
hette, och lära känna sanningens väg, en kort framställning om kristendomens huvudstycken och en uppfordran till vissa ansvariga i norr att gripa sig an omvändelseverket.
Samekvinnan Margaretas agerande och svaret hon fick är det första men alls inte det sista exemplet på hur svår kommunikationen var mellan de makthavande och samerna. Det var ett svalg befäst mellan de båda parterna, vilket hindrade åtgärder som kunde bli till gagn för samerna.
1600-talet
Under 1600-talet kan man sammanfattningsvis till en början notera följande statliga aktiviteter som direkt rör samerna: bestämmandet av fasta kyrk-, tings- och marknadsplatser, något som helt säkert var ett led i ishavspolitiken (se ovan), försöket att med tvång placera sameynglingari Uppsala för att uppfostra dem till präster, försöken med undervisning av sameynglingar i Piteå och Nicolaus Andreaes böcker på samiska, de första i sitt slag, tillskapandet av Skytteanska lappskolan, 1673 års lappmarks- plakat, Schefferus” Lapponia, 1683 års förordning, 1695 års skattelägg- ning av samebyarna. Det kan givetvis inte här bli fråga om annat än en mycket översiktlig genomgång av dessa skeenden. Vi kan indela dem i sådana som rör underVisning och kristningsverksamhet, kulturella åtgärder, sådana som rör direkt samernas område, och samernas inlemmande i det svenska väldet och slutligen skeenden som kan betecknas såsom exploatering av samiska områden och samerna själva.
Sedan i slutet av Vasa-tiden synes de pälsbärande djuren ha beskattats så hårt att skatten inte kunde utgå endast i skinnvaror. Hertig Karl utfärdade 1602 bestämmelser om att de skatter som förut hade utgått skulle avskaffas och att samerna skulle årligen till kronan erlägga tionde i tamrenar, skinn och fisk och dessutom vart tionde djur med kött och hud av vildrensjakten (Tegengren). Skatten skulle sålunda ej längre utgå främst i skinnvaror. Särskilda marknadsplatser utsågs och marknadstider fastställdes. Ett problem när det gällde att hävda svenska kronans intressen i norr var kommunikationerna. Redan under 1570-talet höll kronan tamrenar, som sköttes av samer och användes av kronans fogdar och andra utskickade vid uppbörds- och handelsresorna i lappmarken och till frakt av skatte- och handelsgods. Hertig Karl befallde i samband med skatteomläggningen lappfogdarna att uppköpa renar för kronans räkning för att skötas av samer, som fick var tredje kalv, senare varannan kalv som skötarlön. Tamrenar förekom också som skatt. Skjutsskyldigheter för samer var givetvis ett faktum tidigt.
Under det första årtiondet av 1600-talet lät Karl IX bestämma fasta kyrkplatser i olika lappmarker. De blev också marknadsplatser och tingsplatser. Förmodligen var det samernas gamla vinterbyar, Talvatisah (så har Jokkmokks och Arvidsjaurs kyrkplatser kallats till sen tid), som blev de fasta punkter där kronan, kyrkan och domarna kom att ha den direkta förbindelsen med samerna. Bestämmelserna om skatten och handeln synes också ha avsett att hindra samernas flyttningar. De tillhölls att hålla sig stilla i sina land och vid sina fiskevatten, säger Tegengren.
Samerna blev på så sätt nästan kronans livegna. Samernas flyttningar var nämligen ägnade att fördunkla begreppen om fasta riksgränser och statsöverhöghet.
Samepojkar till Uppsala
Vid denna tid görs de första försöken att utbilda unga samer till präster för sitt eget folk. Likmätigt sina metoder i övrigt lät Karl sin utsände Daniel Hjort ”uttaga en hop lappojkar, vilka efter H. K. M:ts vilja till Uppsala förskickas skulle, nämligen ifrån Ume lappmark 2, av Pite mark 4, av Lule mark 4, av Torne mark 6, summa 16 personer". Dessa pojkar blev på olika sätt transporterade till Uppsala. De flesta rymde under vägen, men sju kom fram. Året var 1606, men ännu 1612 finner man samepojkar i Uppsala, läsande för en student. Ingen av dem torde ha blivit präst.
Denna konfrontation på det kulturella området mellan ledarna för det svenska väldet och samerna är mycket lärorik och manar till eftertanke. Vid denna tid bekände sig de allra flesta samer till sin gamla tro. Någon motivation för samepojkarna i Uppsala att lära sig något av det som bjöds fanns inte. Det var närmast självklart att misslyckandet skulle bli totalt. K. B. Wiklund kommenterar i Nomadskolans läsebok Ill 5. 267 på följande sätt: ”Allt skedde ju i största välmening (! ) men man får likväl icke undra på att både föräldrar och barn visade sig motsträviga mot en sådan behandling.” (Kursivering av författaren.)
De första böckerna på samiska
År 1619 utkom de två första böckerna på visserligen dålig men dock samiska, en ABC-bok med katekes och en mässbok. Upphovsman var kyrkoherde Nicolaus Andreae. Han fick generöst understöd av Gustav II Adolf och han åtog sig också att undervisa samebarn i att läsa samiska, svenska och latin. Detta blev dock mera tomma löften än verklig och effektiv verksamhet. Böckerna kom inte heller att få någon användning att tala om. Piteå-försöket är dock ett stort steg framåt ijämförelse med det i Uppsala.
Skytteanska lappskolan
Stor betydelse för samernas skolbildning fick däremot Skytteanska lappskolan i Lycksele, vars upphovsman var Olaus Niurenius i Umeå socken och riksrådet Johan Skytte, som under vintern 1629—30 reste genom områden runt Bottenviken och sammanträffade med Niurenius. Denne ansåg att det effektivaste sättet att kristna samerna var att utbilda samiska barn till präster, ty andra än präster av samisk stam kunde ej stå ut med att resa bland samerna och bo i deras land, eftersom det ännu inte fanns några nybyggare där. Utbildningen måste förläggas till lappmarken, ansåg han. Johan Skytte gav sitt stöd, insamlade medel bland de rika i landet och fick konungen att anslå kyrktiondet av Umeå socken till
skolans underhåll. År 1632 startade skolan i prästgården i Lycksele. Prästgården fanns där sedan 1608. Under ett par århundraden gav Skytteanska skolan i Lycksele den första undervisningen åt blivande präster av samisk stam. Den var naturligtvis en lärdomsskola. Under vistelsen där erhöll disciplarna kost och logi gratis på kronans bekostnad. Mellan åren 1633 och 1722 inskrevs 14 samiska studenteri Uppsala universitets matrikel. Vi möter följaktligen också flera präster av samisk stam under 1600- och 1700-talen.
Schefferus 'Lapponia
Till kultursektorn hör i mycket hög grad tillkomsten av en bok om samerna och deras kultur, nämligen Johannes Schefferus” berömda Lapponia, som utgavs i Frankfurt 1673 och översattes till flera moderna språk, är 1674 till engelska, 1675 till tyska, 1678 till franska och 1682 till holländska. Den var skriven på latin och utkom 1956 i svensk översättning (Acta Lapponica VIII). Schefferus lyckades att i enlighet med sin uppdragsgivares, rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie, önskan göra samefolket känt inför världen. Intressant är att motivet för de la Gardie att få boken skriven var att utländska avundsmän satt Sveriges ära på spel genom insinuationer att Sverige vunnit sina segrar med hjälp av samisk trolldom och detta rykte måste avfärdas. Detta motiv innebär hos ädlingen de la Gardie ett avståndstagande från samerna inför Europas kulturfolk.
Hur som helst blev boken en för den tiden mycket god beskrivning av samernas levnadsförhållanden — ”en ny sannfärdig beskrivning av lapparnas land och folk — vari mycket som hittills ej varit känt om lapparnas ursprung, övertro och magi, föda, levnadsförhållanden och sysselsättningar, desslikes om landets beskaffenhet, djur, mineralier framställes och beskrives”.
Schefferus bygger sin skildring huvudsakligen på relationer (berättel- ser) som med särskilt stöd av de la Gardie infordrats av präster i norr, av vilka vi särskilt bör nämna Johannes Torneaeus, Samuel Rheen och Olaus Niurenius. I Uppsala sammanträffade Schefferus också med två samiska studenter, nämligen Olof Mattson Sirma (som var från Kemi lappmark) och Nicolaus Lundius från Pite lappmark. Landshövding Johan Graan, som åtminstone delvis var av samisk börd, skrev 1670 en politisk ekonomisk redogörelse för samernas land och gav därigenom en verklighetstrogen bakgrund till Schefferus, arbete. Från samisk synpunkt mycket värdefullt är det bidrag av samisk diktning som Olof Sirma lämnade Schefferus, två kärleksdikter, som hör till de tidigast internatio- nellt kända litterära bidragen från svensk botten. De låter en ana en stor rikedom av poesi förbunden med jojkning. Dessa kulturyttringar kom tyvärr att förkvävas och delvis utplånas av nitiska präster under ortodoxins tidsskede.
Kristningsarbetet
Jakten på samernas kultplatser, kultföremål och kultredskap, schaman- trummorna, bedrevs effektivt. Vid lagmansting blev samer som använde trummor tillhållna att lämna dem ifrån sig. Det var under häxprocesser— nas tid. Det hände att nåjder, som vägrade att avsvärja sig sin gamla tro, brändes på bål. Samma väg gick det med största parten av schamantrum- morna, även om ett 80-tal har räddats till museer och i våra dagar blivit beskrivna och utgör viktiga källor till kunskapen om samernas andliga kultur före religionsbytet.
Nasa silverbruk
En hård konfrontation mellan den svenska statsmakten och samerna i Pite lappmark och angränsande områden uppstod genom upptäckten av silvermalm i Nasa, nära norska gränsen, under drottning Kristinas regering. Här förelåg en exploatering icke blott av en naturrikedom i samernas bosättningsområde utan även ett hänsynslöst och grymt utnyttjande av samisk arbetskraft. Vid smältverket i Silbojokk begicks våldsdåd gentemot samer, som på något sätt försökte tredskas. Malmfrak- terna från gruvan till smältverket besörjdes med renar av samer. Det innebar givetvis svårt avbräck för rennäringen. Det är första gången som vi möter ett till arealen begränsat och bestämt exploateringsföretag utifrån i samiskt område. Då bortser vi från den exploatering som birkarlarnas handel och senare skatten genom lappfogdarna utgjorde.
Vid vägen ”mellan Piteå socken och silverbruket" uppmuntrades knektar bosätta sig ”till den resande mans desto bättre befordran och fortkomst till och från bruket”. De skulle bli fria från knekttjänst, bli ”förskonta” för ”andra utlagor” och ”bekomma sig till hjelp i förstone hvardera af Kronans medel nio tunnor spannmål, tvä kor, sex getter och ett sto” (ur öppet brev den 26 april 1646 om friheter för dem, som vilja bygga och bo vid den nya Skellefteåvägen upp till Piteå Silverbr'uk).
Tanken att kolonisera samernas land för jordbruket blev nu allt klarare. Efter flera undersökningar närmast genom tillskyndan av landshövding Johan Graan utfärdade K. Maj:t den 27 sept. 1673 ett öppet brev om ”frihet för dem, som i Lappmarken vela nidsätta”. Det är mycket intressant och viktigt för denna utredning. Detta det s.k. lappmarksplakatet är förestavat av kolonisationsintresset, vari bergverks— verksamheten är involverad, och av kyrkliga intressen. ”På sitt Sätt synes bergverksintresset ha intagit en särställning”, säger Gustav Göthe (Om Umeå Lappmarks Svenska Kolonisation 1929 s. 201). Men det kyrkliga intresset för samernas undervisning nämns såsom det första motivet och kolonisationen såsom det andra i början av brevet.
I brevet konstateras först att tidigare svenska konungar vinnlagt sig om bebyggande av underlydande länder ”och der ibland särdeles burit en noga omsorg för lappmarkerna samt deras innevånares gagn och välfärd så i andelig som lekamlig måtto”. Detta vill konungen nu ”främja och fullborde på det såväl Lapparne må med nöjaktig undervisning till deras
själars salighet blifva försår/"da, såsom ock sjalva landet av flera invånare besättas och upptagas, och det som nu ligger öde och obrukadt, der igenom göres nyttigt och upparbetas till vår och rikets tjänst enkannerli— gen förmedels svenska och finska åbor, vilka den jordmån, hvarav lapparne efter sin näringsart nu ingen nytta eller fördel sig kunna göra, till ängsmark och mulbete samt annan tarfvelig föda av skog, strömmar och sjöar bruka och nyttja kunna; att förtiga den båtnad som genom åtskilliga bergverks upptagande der sammasta'des kan stå att förmoda, och till hvilkas befordran Vi ett särskildt nådigt privilegium gifve och utgå låte. . Så följer bestämmelsen om särskilda lappmarkssocknar och prosterier, om frihet från skatt under femton år för upptagna nybyggen. Efter dessa frihetsår skulle de betala skatt lika med samerna.
1683 års brev
Tio år senare, 1683, utfärdas kunglig förordning och påbud angående skogarna. Det var omsorgen om bergverkens behov av skog som var den yttersta anledningen till denna förordning. Bönderna i kustbygderna hade börjat underlägga sig stora områden, ja ända intill fjällen. ”Gentemot dessa angripas och utödas”. I detta aktstycke, liksom i Gustav Vasas påbud 1542, som är förlaga till detsamma, sägs att sådana ägor som "obygde ligge” hör till kronan. Av dessa ordalag framgår att kronan inte räknade samisk bosättning såsom något som var jämförbart med bondebygd, även om det kyrkliga intresset, viss samespråkig tryckalstring och även i samband med skatteuppbörden en viss omsorg för den samiska befolk- ningen framskymtar (år 1671 försäkras uttryckligen att Hans Kongl. Maj:ts allernådigaste uppsåt är att låta dem /dvs. samerna/ bliva vid deras land och fiskevatten), trots att beskattningen av samerna var ett viktigt intresse för kronan, såsom vi strax skall se ett exempel på. Redan nu bör nämnas att 1683 års påbud angående skogarna spelar en viktig roll i tvisten mellan samerna och kronan om bättre rätt till vissa områden i Jämtland, skattefjällsmålet.
Året 1695
År 1695 utfärdas tre kungliga brev som alla direkt berör samerna och lappmarkerna både i egentliga Sverige och i Finland, nämligen den 8 juli angående lappskatten, lappfogdeinstruktionen samma datum och 3 sept. förnyat plakat om lappmarkernas bebyggande. Dessa dokument visar det alltmera stegrade intresse kronan visar dels för att få ordning på beskattningen av samerna och dels för att stimulera jordbrukskolonisatio- nen. Det framskymtar också att man är underkunnig om konflikter mellan samer och nybyggare, något som enligt Johan Graans av regeringen omfattade doktriner inte skulle existera.
Samerna hade klagat över höjning av skatten för en kommission, som utrett förhållandena i lappmarkerna. Skatten kom nu att läggas på byarna i stället för på enskilda samer. Av dokumentet framgår att vissa byar på
finska sidan skattade både till ”Zaren i Moscou” och svenska kronan, andra byar till Danmark och Sverige och åter andra längst i norr till alla tre rikena.
Konkurrensen med Danmark och Ryssland om samiska områden medförde på visst sätt lättnader för samerna. En viss bestämd summa skulle betalas av varje by, och denna summa skulle kvarstå oförändrad med försäkran ”att de intet vidare skola bliva graverade, som ock att det manskap, som hädanefter i lappmarkerna tillväxa, eller ock eljest begifva sig dit från norska och ryska lappmarker, icke skall göra några särdeles skatt till Oss och vår krona, utan allenast hjelpa byn idess antagna summa".
Samerna var uppenbarligen skyldiga att skjutsa justitiarius och lappfogden och det var tydligen betungande mer än vad som var rätt och billigt. Därför bestämdes i brevet att ”lappfogden och justitiarius intet skola taga mera skjuts av Lappallmogen än de till resans befordran nödvändigt behöfva, nemligen sex stycken renar hvardera, då de kunna hafva en för deras förekörare, den andra för sig sjelv, den tredje för drängen, den fjärde för sängen, den femte för mat och dricka och den Sjette för bagagen”.
Samerna hade tydligen också klagat över att borgerskapeti kuststäder— na gjorde intrång på deras betesmarker genom att hålla egna renar i samernas land utan att betala skatt för dem. Kungl. Maj:ts beslut i denna tvistefråga är intressant, eftersom där mycket tydligt framkommer en förmyndarinställning gentemot samerna. Man finner nämligen att borger— skapets innehav av renar (”några hundrade renar”) såsom intrång inte är att jämföra med skogseldar (vid svedjning, se längre fram) och för inte till att ”Vi något mista af det som eljest ingen menniska skulle till gagns komma, tillväxandes Lappen derigenom en stor fördel, ity han förutan det att borgaren hjelper honom betala skatten jemväl bekommer sin betalning för vaktandet, samt får bruka renarna för tiden borgaren intet är på resor, njutande jemväl af vajorna, mjölken och yngslet, med flera förmåner, ty vilja Vi vid så beskaffade omständigheter i nåder hafva efterlåtit borgerskapet uti de vesterbottniska städerna att hafva renar, utan någon särdeles skatt eller afgift till oss och vår krona, allenast de förnöja Lappen, som i landet är skriven, för dess arbete och renarnas bete”. Kungl. Maj:t ansåg uppenbarligen att borgarnas skötesrenar var till ömsesidig nytta för dem och samerna. Skötesrenarna spelar en viktig roll framöver ända in på 1900-talet, såsom vi omnämnt, och har utgjort ett gemensamt ekonomiskt intresse för samerna och de bofasta. Det låg i sakens natur att det var de bofasta som hade det största utbytet av ”skötesreninstitutionen”. l mera karga trakter, exempelvis i Torne lappmarks finsktalande bygder, kom skötesrenarna och förekomsten av samer och renskötsel att utgöra en avgörande förutsättning för den fasta bygdens uppkomst. Borgarnas, dvs. handelsmännens, roll i den gamla samiska hushållningen framgår av ordet poarkal pl. poarkalah, som samerna handlade med.
De finska nybyggarnas svedjande i ”Manselka by i Kusamo” är också föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. De berättas vara ”ett hårt och
oregerligt folk, kunnande lappfogden inte alltid vara hos dem tillstä- des. . .”.
Om pastoratens ”jämkning och inrättande i lappmarkerna” och prästerskapets rättigheter där befalls konsistoriet i Härnösand inkomma med förslag, så ock rörande ett förslag att flytta Lappskolan i Lycksele till Umeå eller Arjeplog.
16 95 års lappfogdeinstruktion
Lappfogdeinstruktionen av 1695 är upplysande framför allt i fråga om kronans inställning till samerna. Lappskattens indrivande var det allt överskuggande intresset. Det hade förekommit ”oreda och konfusion” därmed. Ett edsformulär för lappfogden ingår i instruktionen. Där heter det bl. a.: ”Jag skall ock på det högsta låta mig angeläget vara att främja och befordra allt hvad som Kongl. Maj :t i en eller annat måtto till trogen tjänst och nytta länder; men skada och avsaknad, det jag förnimmer någon är färde vara, icke allenast i tid upptäcka och tillkänna gifva, utan ock efter yttersta krafter och förmögenhet söka hindra och afväga; och som min ämbetspligt enkannerligen består derutinnan att infordra alla de räntor, som Kongl. Maj :t i mitt ombetrodda fögderi tillkommer; alltså skall jag sådant med högsta flit och tro— och sorgfällighet efterkomma, noga dervid aktande den tid som uppbörden bekvämligast kan ske och allmogen kan komma samman;. . . .”
Skattens storlek var som vi sett fastställd till en bestämd summa för varje by, som samerna i byn gemensamt skulle svara för, var och en efter sin förmåga. I en särskild paragraf (& 3) sägs: ”Och på det igenom Lapparnas flyttande ifrån den ena byn till den andra icke, som härtills skedt är, den ena byn må försvagas och den andra i dess åtagda skatt lisas”, så bestäms att ”hvar Lapp ehvarest han i lappmarken finnes, bör göra sin skatt till den byn, hvar under han en gång är skrifven; till hvilken ända lappfogdarna hafva med hvarandra korrespondera om dem som flytta utur det ena fögderiet i det andra, att de må kunna hämtas igen till den by, der de skrifne ära och sin skatt erlägga böra. "
Lappfogden skulle också vara tillstädes vid alla ting för att ”räcka tingsrätten handen, på det att ordentligen och skickligen må tillgå . . .” (_S 10).
Vi kan sammanfatta lappfogdens åligganden sålunda:
]. han skulle utkräva skatten från samerna,
2. övervaka så att ett slags livegenskap när det gällde samerna vidmakt- hölls, och
3. deltaga och ingripa i tingsrättens förhandlingar.
1695 års lappfogdeinstruktion ersattes 1760 med en ny, som vi återkommer till längre fram.
1695 års plakat
Kungl. Maj:ts förnyade plakat den 3 september 1695 om lappmarkernas bebyggande etc. är i stort en förnyelse av 1673 års lappmarksplakat. En nyhet är att nybyggarna liksom samerna är befriade från ”knektutskriv- ning” och att svedjande, som samerna i Kitka och Mauselke byar klagat över, skall stävjas.
Under sista fjärdedelen av 1600-talet tar kronan som vi sett allt hårdare grepp om lappmarkerna genom en målmedveten kolonisationspo- litik, genom en fastare ordning i skatteuppbörden från samerna, genom att ingripa i förhållandet mellan samerna och de framträngande nybyggar— na, genom att förse lappfogdarna med vittgående maktbefogenheter gentemot samerna och i fråga om rättskipningen och genom att tillskapa lappmarkspastorat. Det sista pekar hån mot l700-talets åtgärder i samband med tillskapandet av Directionen för Lappmarks ecklesiastik- verk.
En också för samerna viktig händelse under 1600—talet är Brömsebro- freden 1645. I samband med de båda rikenas gränspretentioner föreligger ett material som spelar en viktig roll i skattefjällsmålet för bevisningen av samernas rätt till sina områden.
1700-talet
Under frihetstiden kom ständerna att livligt intressera sig för missions- verksamheten bland samerna. För vårt ämne viktiga omdömen fälls om samernas förmåga och möjligheter att tillägna sig kristendomen och kristen kultur. Härvid betraktades i stort sett samernas egen kultur och religion såsom något ont. Till en del var dock drivfjädern för missions- verksamheten en oförfalskad omsorg om samernas andliga väl och ve. Tidens pietistiska strömningar var en stark grogrund för den kristna missionen.
Pietismens missionsintresse
Ute i Europa möter vi på 1700-talet bl. a. den missionsrörelse som utgick från Böhmen. ”Moravians” t. ex. var de mest ivriga missionärerna bland eskimåer och indianer i Kanada. I vårt västra grannland möter vi i början på 1700—talet Tomas von Westen och Hans Egede såsom två centralgestal- ter för missionen i norr. Den förre är initiativtagare till missionen bland Norges samer. Han inledde också samarbete med svenska präster. 1723 skrev han ett brev till prästerna i Jämtland och föreslog åtgärder för kristningsverksamheten bland samerna. Redan 1714 inrättades ett mis- sionskollegium i Köpenhamn. Säkerligen med detta kollegium som förebild inrättas i Sverige Directionen för Lappmarks ecklesiastikverk, som blev den centrala ledningen för kyrkan och skolan i lappmarkerna. von Westen ivrade för att kateketer skulle verka bland samerna.
Hans Egede
Hans Egede var i kontakt med Tomas von Westen. Egede var påverkad av pietisterna och kände till Spencer, pietismens grundare. Intressant och lärorikt är att Egede fick till stånd Det Bergenske compagnie, som skulle driva handel på Grönland, där anlägga en koloni Och sörja för missionsverksamheten under Egedes ledning (se Nordisk Familjebok, Tredje upplagan). Det blev så som Egede planerade och Godthåb grundades. Vad Egedes verksamhet innebar för grönländerna, deras samhällen och näringsliv på gott och ont är det svårt att föreställa sig.
Lappmarks ecklesiastikverk
Directionen för Lappmarks ecklesiastikverk blev på sitt sätt ett eget ämbetsverk för Lappmarken, säger Erik Nordberg (Arjeplogs lappskola, 1956): "Medlemmarna i denna överstyrelse skulle vara de tre riksråd som tillika voro akademikanslerer, därjämte ärkebiskopen, justitiekanslern och justitieborgmästaren i Stockholm. Konsistorium och landshövdingen sorterade i hithörande frågor (dvs. i fråga om kyrkan och skolan) under Directionen.” Genom denna administrativa organisation inleddes en intensiv centralstyrning av utvecklingen i lappmarkerna. lnte endast kyrkliga myndigheter utan även landshövdingen blev underställd Direc- tionen. Vi erinrar oss Hans Egedes ekonomiskt betonade missionsverk- samhet.
Undervisningen och hushållningen. Stark centralstyrning
Samernas nomadiserande levnadssätt utgjorde enligt mångas omdöme det svåraste hindret för upplysningsarbetet. År 1738 visade även ständerna på denna omständighet såsom förklaring till samernas ”egenhet" emot undervisningen och uttalade att undervisningen och omsorgen om hushållningen borde följas åt (Göthe s. 400). Vi möter flera i och för sig energiska och dugande ämbetsmän som griper sig an problematiken. Nordenstråle, som var riksråd, föranstaltade att en assessor Malmer blev lagman i Ångermanland och Västerbotten. Han skulle överlägga med landshövdingen, konsistorium i Härnösand och prostarna över lappmar- kerna ”om dette ecklesiastika verk". Att förmå samerna att bli bofasta tedde sig alltmer som ett viktigt moment i upplysningsarbetet. Här framträder en klar politik att sammankoppla det ecklesiastika med ”hushållningen”. Att jurisdiktionens representanter, landshövdingen och prostarna och konsistoriet skulle rådgöra med varandra, visar att både administrationen, rättsvården och kyrkan var involverade och att man på högsta håll var medveten om problemets komplexa karaktär.
Assimilationsmålet
Man torde kunna konstatera att assimilationstanken får ett klart uttryck i flera uttalanden. Det "vittbegrepna landet” måste komma till ”bättre
kultur och rika metallers frambärande och folket (dvs. samerna) borde ”efterhanden bringas till stadigare hemvist” och därigenom bliva "för riket mera gagneligt och bli bättre undervisad i kristendomen” (Göthe s. 401), Man ville få i gång ett starkare kyrkligt liv och livligare förbindelser mellan lapsk och svensk allmoge. En tillväxande svensk befolkning kunde stödja det kyrkliga arbetet. Prästerna skulle också då få bättre inkomster, kyrkorna kunde utan allmänna medel underhållas bättre, och ”lapparnas barn” skulle ”genom mera umgänge med bönder med tiden fatta större håg och lust till deras närings- och boningssätt än det, varuti de nu för tiden genom vidlyftiga flyttningar och vistande uti en grankoja kalla vintern över stadde äro". Directionen ville framhålla vikten av nybyggarväsendets utveckling i lappmarken trots att sådan isig själv inte hörde hemma inom dess verksamhetskrets.
Alla instanser arbetade målmedvetet och effektivt på samernas inlemmande i det svenska samhället ”det svenska kultursamhället” som Göthe uttrycker det (5. 400). Det låg naturligtvis inte i tiden att höra det samiska folkets mening om upplysningsarbetet, även om det längre fram under århundradet regelrätta diskussioner mellan myndigheter och samisk allmoge förekom. Kommunikationerna mellan samerna och myndigheterna försvårades av att så få av prästerna var mäktiga samiska. Prästerna måste ha tolkar, utbildade ”kristna lappar". Emellertid restes krav att prästerna skulle kunna samiska och böcker skulle utges på och översättas till samiska. Ständerna hade föreslagit att av samernas egna barn lämpliga prästämnen skulle uttagas. Direktionen ansåg det "beröm- ligt påtänkt", men det var enligt dess mening omöjligt att förverkliga, dels för att lapparna inte ville ha sina barn i skola, dels för att det var sällan ”att något lappbarn varit dugligt till läroämbetet, emedan den vilda arten, som de hos sina föräldrar i fjällen blivit vana vid” satt i dem. Dessa uttalanden är märkliga eftersom dock flera präster av samisk stam varit verksamma både under 1600- och l700-talen. De flesta av dem skötte sina ämbeten lika bra som övriga präster.
Men någon aktivitet att hävda samernas sak förmärks ej hos dessa. Såsom präster kunde de ej heller taga i försvar samernas "hedniska” religion och kultur. Användningen av samiska i undervisningen och i kyrkan var emellertid en manifestation av samisk kultur. Från samernas egen sida finns inga mera medvetna strävanden att hävda språket. Sådant hörde inte heller tiden till. Som vi längre fram skall se deltog präster av samisk stam dock vid översättning av böcker till samiska men de stora och betydelsefulla insatserna gjordes av präster av icke-samisk stam, även om samiskt inslag, delvis starkt, fanns i deras släkt. Två av dem, Pehr Fjellström och Per Högström, har dessutom lämnat betydelsefulla bidrag till kännedom om samernas kultur.
Trolltrummor och kompasser
Ett intressant fall — med vissa poänger — relateras från en visitation som handshövding Hans Kruse och superintendenten Mathias Steuchius förrättade i Lycksele 1688. Olaus Stephani Graan, same, var föreståndare
för skolan. Vissa framsteg hade gjorts vid skolan om än icke i tillfredsställande grad. Sämst ställt var det i Vapstens sameby längst upp mot Norge. Därifrån kom samerna sällan till kyrkan. Byns länsman Olof Sjulsson var emellertid bokligt bildad. Han var en f. d. ”lappdjäkne”, som hade gått i skola sju åri Lycksele, ett åri Umeå och flera år i Härnösand. Efter visitationen ingav ”denne skälm igenialisk fräckhet” en supplik till Kungl. Maj:t och anhöll ”att lapparna måtte framgent tillåtas bruka sina trummor och trumspel i stället för kompasser, föregivandes lapparna utan trummor icke kunde hitta och finna sina kåtor och staburar”. Men han begärde också att få lov att läsa och sjunga för Vapsten—samerna. Ärendet togs emellertid upp av höga vederbörande. och remitterades till landshövdingen och så till Graan, som fann Olof Sjulssons första förslag vara ”en ohörlig avguderiets begäran”. Det andra förslaget var däremot ”gudeligt” om bara ”Olof Sjulsson det av nitälskan till Guds ords utspridande göra ville och kunde”. Det framgår vidare av Graans remissvar, att det fanns andra ”lappdjäknar” som var ”skattlappar”, och att dessa också skulle uppmanas att undervisa sina närmaste grannar och deras barn ”uti Guds kännedom och läsande”, och de skulle ”vid catechismi förhör efterfrågas, huru de det efterkommit”. I detta uttalande finner vi embryot till det senare utvecklade kateketväsendet.
Trots de ofta återkommande beklagandena att samernas barn inte kunde utbildas till ”läroämbetet” finner man som sagt icke så få samer som verkade som präster i lappmarken under 1600- och l700-talen. Att det i högsta grad är Lycksele lappskolas förtjänst är uppenbart.
Svårigheter att få elever till skolorna
Å andra sidan finns det vittnesbörd om att samerna inte gärna satte sina barn i skola i Lycksele och att det erfordrades lock och pock för att få elever till skolan. Det är av intresse för vårt sammanhang att relatera ett par uttalanden. Steuchius (se ovan) säger, att lapparna inte ”självkrä- vande” sätter sina barn i skola och Nicolaus Lundius, präst av samisk stam, säger: ”När som deras Inspectores skola dem till lappscholan hafwa skier det med sådan trug och med sådan gråt, att barnen gråta och föräldrarna gråta, under stundom rymma de till sina föräldrar igen.” Härnösands domkapitel skriver 1686: ”De låta sina barn intet läsa i bok mera än de som till skolan sättas, som härtill med trug äro tagne, och förgäta ofta sina afton- och morgonböner, följande sitt barbariska lefverne och latefulle, hvilket de skatta för en frihet.”
Vid en jämförelse mellan dessa tre utsagor framstår Lundius såsom mest insiktsfull. Det är helt naturligt att det var så som Lundius skildrar. Här kom alltså det hårdhänta mötet mellan två kulturer att ta sig uttryck i splittring inom familjerna. Man förstår att arbetet iskolan blev en plåga för eleverna. och egentligen är det förvånansvärt att likväl så många präster av samisk stam var verksamma under 1600— och 1700-talen.
Iver och misskundsamhet
Och ändå måste man hålla kyrkan Och dess präster Och de världsliga myndigheterna räkning för den iver och trots allt relativt välvilliga inställning som präglade missionsarbetet under frihetstiden. Det är också nu en viss känsla av besinning och misskund kommer till uttryck en och annan gång. Daniel Djurberg, professor och sedermera domprost i Uppsala, riktade i ett memorial 1722 en maning till svenska folket att något borde göras för lapparnas andliga väl. ”Lapparne äro af de svenske drefne långt upp i vildmarken; skulle de ock icke vårda sig om deras välfärd och salighet?” Djurberg gör ett utkast till ett stort projekt, där han föreslår, att skolor skulle upprättas med ett par lärare och 20 till 24 elever vid varje skola (Haller s. 27, jfr nedan). Djurbergs uttalande att samerna blivit fördrivna och att något borde göras för deras välfärd uttrycker vad som utmärker svensk politik gentemot samerna ända fram till våra dagar. Dåligt samvete för våldförandet på samerna som folk utgör motivet för välfärdsåtgärder och för den senare lagstiftningen till skydd för samerna. Erkännandet av samernas urgamla rätt till sitt land kommer dock aldrig i radikal mening och fördrivningen fortsätter trots barmhär- tighetsåtgärderna och trots lagstiftningen. Förklaringen ligger i att samerna aldrig tillerkänts någon makt när det gällt deras angelägenheter.
Förordningen av år 1 723
Den kungliga förordningen av den 3 oktober 1723 sammanfattar Flof Haller (Svenska kyrkans mission i Lappmarken under frihetstiden. 1896, s. 28 f) i sju punkter. Av denna sammanfattning framgår, att prästerna skulle flitigt resa omkring bland samerna och följa dem på deras flyttningar och att till lappmarkspräster skulle antagas endast sådana som behärskade samiska; att vid varje huvudkyrka skulle anläggas en skola _ skolorna skulle bli sju; att samerna lovade viss bevillning till kostnaderna och att fyra kollekter om året över hela riket skulle anslås för ändamålet; att vid varje skola skulle förordnas en skolmästare som skulle vara grundfast i religionen och vara skicklig som lärare; att barnen skulle undervisas i kristendom på sitt modersmål Och skulle också få lära sig svenska om de har lust; att ABC-böcker och katekeser skulle tryckas på båda språken.
Den nya ordningen visade sig effektiv, men det var först på 1730— och 1740-ta1en som de planerade skolorna byggdes och kunde börja sin verksamhet.
Pehr Fjellström och Per Högström
Vid denna tid är den märklige Pehr Fjellström, skolmästare i Lycksele, verksam. På offentligt uppdrag översätter han Nya Testamentet till samiska och utger en samisk grammatik. Han undervisar blivande missionärer i samiska, bland annat Per Högström och P. N. Holmbom. Det blev regel att lappmarksprästen behärskade samiska. Olof Kjörning,
i |
stiftschef i Härnösand 1746—1748, brukade också predika på samiska under sina talrika visitationsresor.
Pehr Fjellström skrev en mycket värdefull redogörelse för samernas björnjakt och riterna i samband därmed och Per Högström gav ut en ”Beskrifning öfwer de til Sveriges Krona lydande Lappmarker . . .”, där han bl. a. ger en riktig och delvis uppskattande beskrivning av samernas sång och poesi, jojkningen.
Man kan med fog fälla omdömet att under frihetstiden sökte man inte endast inom kyrkan utan även bland världsliga myndigheter att tillägna sig vissa sidor av samernas kultur. Frihetstiden är också pietismens tidevarv i Sverige. Man kan också fråga sig om inte upplysningstidens idéer om den naturliga religionen, som man ansåg bo i den mänskliga naturen och utgöra själva kärnan i alla positiva religioner, har påverkat förhållningssättet gentemot samerna i en mera mänsklig riktning. Då Per Högström jämför jojkpoesin, dess typiska upprepningar av samma tankeinnehåll med varierande ord, med biblisk poesi och dess parallellism, så kan det vara ett utslag av upplysningstidevarvets friare syn på religionen jämfört med ortodoxins med dess häxprocesser.
Samer i den stort anlagda politiska processen
1 anslutning till den bärande linjen i vår framställning, nämligen "historien" om de transkulturella processerna kastar vi en blick på hur personer av samisk stam verkade i den stort anlagda och centralt styrda assimilationsprocessen under 1700-talet. I vilken mån kom samerna direkt att verka för assimilationen och sålunda anpassa sig till och tillmötesgå myndigheternas strävanden? Härvid kan vi urskilja en anpassning dels till det svenska kulturmönstret, kyrkans och skolans, och dels till större bofasthet hos en del av den samiska folkgruppen, som på så sätt snabbt uppgår i den svenska nybyggarbefolkningen.
Jo han Graan
Såsom vi tidigare har berört var Johan Graan same, landshövding i Västerbotten 1653—1678, adlad, författade 1771 sitt memorial om främjande av nybyggesväsendet i lappmarken, avsatt som landshövding strax före sin död under märkliga omständigheter. Johan Graans fader var Gehardus Jonae, från Grans sameby i Ume lappmark, var hovpredikant hos Johan 111, blev kyrkoherde i Skellefteå 1554.
Johan Graan blev efter utlandsstudier och doktorsgrad assessor vid Svea hovrätt. Han betecknas jämte sin släkt av hans biograf Johan Nordlander som ett lysande undantag från övriga samer som misslyckats på den bokliga banan (Johan Nordlander: Johan Graan, landshövdingi sin prydno, 1938). Graan var uppenbarligen helt assimilerad i det svenska mönstret, ty på annat sätt kan man ej förklara hans huvudtes att nybyggare och rennomader kunde driva sina respektive näringar i lappmarken utan att konkurrera med varandra om naturtillgångarna. Renarna levde endast av lav, var hans uppfattning, och nybyggarna kunde
alltså utan att inkräkta på samerna tillgodogöra sig grönbetet. Johan Graan var utan tvivel en mycket duglig landshövding, trots att han -— genom intriger av ”borgarna” — blev avsatt. Men från den samiska befolkningens synpunkt var hans åtgärder knappast av positiv art.
Tre kyrkoherdar Graan
Namnet Graan hade också tre kyrkoherdar av samisk härkomst i Lycksele, nämligen den redan nämnde Olaus Stephani Graan, också skolmästare vid skolan (1673—1690), hans son Nicolaus Olai Graan, '. skolmästare och kyrkoherde och dennes son Olof Nicolaus Graan, som sedan blev kyrkoherde i Nederkalix. Med släkten Graan var den för lappmarken betydande släkten Laestadius befryndad. Olaus Stephani l Graan utgav en Manuale laponicum, alltså kyrkohandbok på samiska , (Graans egen dialekt — han lär vara född i Lyckseletrakten) och en .— katekes på samma språk. Graan hade en kaplan under sig som också var ,
same. l
Släkten Sundelin
En annan välbekant prästsläkt av samisk härstamning var släkten Sundelin. Stamfadern Nils Eriksson Sundelin var född i Jokkmokk och gick i lappskolan i Jokkmokk, läste i Luleå, Piteå och Härnösand. Var skolmästare i Jokkmokk och kyrkoherde i Arjeplog (1775—1805). Hans * son Nils efterträdde fadern som kyrkoherde i Arjeplog 1807—1822. Fyra av hans söner blev präster på olika håll i lappmarken och i en kustförsamling. Den Sundelinska släkten är spridd över hela Sverige.
Släkten Laestadius
Prästsläkten Laestadius härstammar från Ångermanland men är, såsom Petrus Laestadius hävdar, befryndad med samer i flera släktled. Den förste Laestadius, Johan Nicolai, var kyrkoherde i Arjeplog 1662—1697. Hans mor var same.
De mest namnkunniga av släkten är Lars Levi, den laestadianska l väckelsens upphovsman, och Petrus, författare av Journal (1832) och dess fortsättning, där han identifierar sig med samerna och säger bl. a. att han ”från barndomen, i avseende på språket, är en fullkomlig Fjell—lapp av Tuorpons och Sirkas stammar i Luleå Lappmark”. Men mera om och av Petrus Laestadius längre fram.
Laurentius Rangius
Av övriga präster av samisk härkomst får vi slutligen nämna Laurentius Rangius, kyrkoherde i Silbojokk (1709—1717). Rangius gjorde den första översättningen av Nya Testamentet till samiska. Manuskriptet förvaras i universitetsbiblioteket i Uppsala. Rangius var från Rans sameby inom nuvarande Sorsele socken.
Pehr Fjellström säger i företalet till sin översättning av Nya Testamen- tet att den hjälp han fått av Rangius översättning inte var tillräcklig ”emedan han, som allenast kunnig af en Lapmarks dialekt, på vars stadgande ej eller någon den tiden begynt tänka, gjorde det så godt han kunde, och således mycket ofulkomligt till hwad vår tid af oss kräfwer, sedan på Språkets upodling och ans så månge lärda Män i de fläste Lapmarker lyckligen arbetat, samt derigenom försatt det samma til det ljus och redighet, at det begynt täfla med andra upplysta nationers”.
Det skriftspråk som Pehr Fjellström talar om och på vilket de första böckerna skrevs är det sydlapska skriftspråket, som grundar sig huvudsak- ligen på sydliga dialekter men i någon mån är anpassad även till nordligare munarter. Att så blev fallet sammanhänger uppenbarligen med att de flesta präster av samisk härstamning var sydsamer. Den slutliga utformningen av skriftspråket gjordes dock som sagt av icke-samer, framför allt Pehr Fjellström.
Samer i premieundervisningen och som kateketer
Vid lappskolorna undervisades och lästes på samiska. Eleverna var vanligen sex till antalet. Som vi sett ovan var den ledande tanken redan på 1600-talet att de från skolan avgångna eleverna skulle sprida kristendomskunskap och läskunnighet bland sina fränder och sina närmaste grannar. Deras arbete uppmuntrades genom kontanta belöningar. Det var ett slags premieundervisning, som efter några årtionden efterträd- des av en fastare organisation, varvid befattningar som kateketer inrättades. Kateketer var ambulerande lärare. De ambulerande kateketsko- lorna ägde bestånd ända till 1913 års nomadskolereform. De fasta skolorna fortsatte emellertid också sin verksamhet. År 1818 indrogs emellertid fyra fasta skolor och huvudvikten lades vid de flyttande kateketskolorna. Men mera härom längre fram.
Samernas inställning till lappskolorna
Lappskolorna mottogs i allmänhet positivt av samerna. l synnerhet i Arjeplog där den duglige Johan Öhrling blev lappskolans förste skolmäs- ter. Pite lappmark hade i hög grad förmånen att ha lärare som ”varit lappska språket mächtige”. Men redan före skolans tillkomst får arjeplogsamerna beröm för sin positiva inställning till de nya skolplaner- na. Efter en visitation som magister Carl Solander förrättade i Arjeplog 1727 har han mycket positivt att förtälja. Samerna önskade allmänt att skolan skulle börja sin verksamhet snart, och en del utfäste sig att underhålla barnen i skolan med egna medel. Iett memorial till riksdagen efter visitationen gör sig Solander till talesman för samerna i Pite lappmark och skriver bl. a.: "Den stora och högbepriseliga nåd, som hans Kongl. Maijztt allernådigast behagat visa, medelst Scholors inrättande uti lapplänterne, ärkiänner allmogen uti Pitheå lappmark med djupaste underdånighet, jemte det de sin häröfver innerliga fägnad med särdeles glädietekn till allas ärsinnerliga eftertancka betyga; önskandes intet
högre, än at förr ju häldre af detta till deras Christendoms Förkofring ländande medell, dehlachtige blifva, hälst som större delen av ömhet om sin egen och sina barns salighet och at mehr och mehr komma till Guds och Christi sanna kundskap, icke allenast villiga äro sina barn uti Scholan lämbna, utan ock de äldre, enär dem lägligt är, at lära sig uti bok, äfvenledes åstunda. Till hvilken ända en och annan af de förmögnare uti Norrige allaredan hålla sina Barn uti Scholan, och sielfva till sin vidare förkåfring uti Christendomen, förskaffa sig sådane tienstehion som kunna i Bok läsa, och af dem sig underrätta och lära låta” (Nordberg s. 25).
Carl Solander om samerna
Man torde ej ha anledning att betvivla att Solanders uppgifter om arjeplogsamernas åstundan efter boklig kunskap är riktiga. Intressanta är inte minst uppgifterna om att en del höll sina barn i skola i Norge och att man skaffade sig tjänstefolk som kunde läsa för att lära av dem.
Solander föreslog flera reformer i sitt memorial. Ett av förslagen rör samernas ”silverhandel”, som han vill förbjuda. Han säger att lapparna hade starkt begär efter silver, att de i sin ägo hopade rika skatter av silver och silverföremål. De bli ”utblåttade och änteln måst begiva sig till Norrige födan genom Fiskerije at förskaffa”.
Vi torde ej kunna betvivla Solanders välvilja gentemot samerna, hans allmänna kunnighet i samefrågorna och hans iver att hjälpa samerna. Men icke desto mindre är hans memorial ett uttryck för en paternalism, som vi har så många exempel på ända fram till våra dagar.
Arjeplogs lappskola
Innan vi för denna gång lämnar lappskolorna är ytterligare en del av intresse att anföra. Erik Nordberg har skrivit en synnerligen värde- full monografi över en av dem, nämligen Arjeplogs lappskola 1955. Det framgår av denna bok att dessa skolor stod och föll med skol- mästarna. Arjeplogs lappskola hade förmånen att under första delen av verksamhetsperioden ha tre dugliga skolmästare, nämligen Johan Öhrling, Eric Fjellström och Emanuel Öhrling. Samtliga tre var sadelfasta i samiskan. Skolan hade också en inspektor som kunde sin sak, nämligen den tidigare omnämnde Nils Eriksson Sundelin, som var kyrkoherde i Arjeplog 1755—1805. Före honom var först Johan Laestadius, den tredje i ordningen av denna prästsläkt, kyrkoherde (1735—1755) och sedan ovannämnde Johan Öhrling (1758—1775), som alltså hade befordrats från skolmästare till kyrkoherde.
Man kan säga att det var en massiv sakkunskap i det samiska språket och om samernas förhållanden som de uppräknade namnen representerar. Laestadius var uppväxt i Arjeplog och var säkert kvalificerat tvåspråkig. Öhrling härstammade från de finska nybyggarna i Örträsk och var en språkbegåvning. Sundelins modersmål var lulesamiska och som pedagog hade han lång erfarenhet från en synnerligen väl vitsordad tjänstgöring vid lappskolorna i Gällivare och Jokkmokk. Han började för övrigt sina
bokliga studier som elev vid Jokkmokks lappskola. Hans varma intresse för verksamheten vid Arjeplogs lappskola var därför förklarlig och är också omvittnad.
Johan Öhrling
Johan Öhrling var vid sidan av sin ordinarie tjänst hela sin mandomstid sysselsatt med utarbetandet av ett samiskt—svenskt—latinskt lexikon. Han hade börjat sina bokliga studier vid lappskolan i Lycksele under ledning av Pehr Fjellström. Öhrling slutade som kyrkoherde i Jokkmokk. När han sökte pastoratet i Jokkmokk motiverade han sin ansökan sålunda: ”Intet som skulle jag därigenom komma till någon märkelig tillökning uti inkomsten, utan derföre, at jag tror mig hafwa större trefnad: Får och tå tillika mera kunskap i Lappska språkets dialecter, hwilket blir nyttigt, om jag någon gång kommer i det tillstånd, at kunna utgifwa mitt Lappska Lexicon” (Nordberg s. 47). öhrlings lexicon kom ut 1780, två år efter hans död, under titeln Lexicon i Lapponicum-Latino-Svecanum, Lapsk, Latinsk och Svensk ordbok. Som författare står Eric Lindahl och Johan Öhrling. Trots att Lindahl står som första namn var det Öhrling som gjorde det mesta arbetet. Lindahl-Öhrlings lexikon har ännu i dag stor betydelse för den samiska språkforskningen och dess betydelse för vården och utvecklingen av samiskan som skriftspråk bör ej underskattas.
Eric Fjellström och Emanuel Öhrling
Eric Fjellström var äldste son till Pehr Fjellström i Lycksele. Han tjänstgjorde som skolmästare i Arjeplogi 27 år och han uträttade mycket för skolan, särskilt i fråga om byggnader och jordbruk. Vi återkommer till hans aktiviteter som jordbrukare och nybyggare längre fram. Med Öhrling kom han i delo om fisket och det var dessa kontroverser som den åldrande Öhrling uppenbarligen syftar på, då han sökte till Jokkmokk för trevnadens skull. Men som sagt, han var säkert sadelfast i samiska. Detsamma gäller hans efterträdare Emanuel Öhrling, son till Johan Öhrling, Han tillträdde tjänsten 1784 och lämnade den 1800 för att bli kyrkoherde i Lövånger. Han torde vara den siste av skolmästarna i Arjeplog som helt behärskade samiska.
OIofMa'rtensson Norenius och Carl Fredric Alenius
De två sista skolmästarna Olof Mårtensson Norenius och Carl Fredric Alenius var uppenbarligen ej sadelfasta i samiska och misskötte i övrigt sin tjänst, och skolan förlorade förtroendet bland föräldrarna. Vid denna tid hade också på något sätt hela systemet med de fasta lappskolorna råkat i vanrykte bland höga vederbörande, och man gick helt in för kateket-undervisningen i stället.
Avtynande intresse för samiskan
Med Gustav III:s envälde synes också intresset för upplysningsarbetet i norr avtagit. Nybyggarnas antal hade ökat och svenska som kyrkospråk började att inkräkta på samiskan. Man finner inte heller längre eldsjälar av samma halt bland prästerna som under 1700-talet. Kanslirådet Kökeritz var kritisk mot skolorna. Viktigt för vår framställning år att omnämna hans omdöme om samerna och deras barn och om skillnaden mellan barnens hemspråk och bokspråket som användes i skolorna. Kökeritz inställning blev ödesdiger för lappskolornas existens, säger Nordberg (s. 178). I en föredragning i ärendet säger han bl. a. att till följd av lapparnas nomadiska levnadssätt kommer deras barn till skolan i det mest råa tillstånd. De har inte begrepp om andra sysselsättningar eller yrken än föräldrarnas, dvs. renskötseln, jakt och fiske, och deras språk är ”det från vaggan inhämtade Hem- eller så kallade kojspråket”. Detta språk är så olika, säger Kökeritz, Iapskan som användes i skolorna, att nästan halva skoltiden förflyter, innan skolmästare och elev någorlunda kan förstå varandra. Det hände att skolbarnen inte kunde förstå undervisning- en i kristendom förrän de lärt sig så mycket svenska, att Skolmästaren på detta språk kan göra begripligt för dem vad han icke kan uttrycka på deras hemspråk.
Det förefaller troligt, att det var skolmästarnas okunnighet i samiska över huvud taget som var den egentliga orsaken till den dåliga kommuni— kationen mellan skolmäster och elever. De omdömen Kökeritz fäller skulle inte ha varit möjliga på Sundelinarnas, Fjellströmarnas och Öhrlingarnas tid. Intressant är också värderingen av bokspråket »f som ju hade skapats av icke—samer — såsom något bättre än barnens eget hemspråk ”kojlapskan”.
Skolmästaren som nybyggare och lapplandet Siukar
Tidigare har vi redan flera gånger konstaterat sammankopplingen mellan missionsverksamheten och kolonisationen. Det har omvittnats inte minst
av Petrus Laestadius, att lappmarksprästerna spelat en viktig roll vid uppodlingsverksamheten i det övre skogsområdet, t. ex. i Arjeplog. Erik Nordberg berättar (s. 71) om Skolmästaren Eric Fjellström, som tydligen var energisk inte minst i praktiska ting, att han övertog de små odlingar, som hans företrädare Johan Öhrling hade upparbetat, och utvidgade dem. Skolbordet utgjordes av ett gammalt lappskatteland, Siukar, som vid I skolans tillkomst genom landshövdingens och tingsrättens medverkan och i väl också påtryckningar ”donerades” till skolan av Pär Larsson och hans i änka. Sedan Siukar 1743 överlåtits till skolan skattade samebyn för den. ; Lapplandet Siukar blev anslaget till skolan för ”höbergning och fiskie- : vattn”.
Höta'kt och fiske för skolmästaren och lappskolan
Betydelsen av hötäkt och fiske för Skolmästaren och skolan framgår av tvister inför rätta om myrar och slåtter mellan olika närboende
intressenter till dessa nyttigheter. Det är emellertid av tids- och utrymmesskäl inte möjligt att i detalj gå in på dessa tvister. De är emellertid belysande för den roll som samernas gamla landinnehav hade för utvecklingen av nybyggarkolonisationen och för lappmarksprästernas och skolmästarnas försörjning. Gränserna mellan de olika lappskattelan- den hade avgörande betydelse för rättens utslag. Utnyttjaren av ett lappskatteland fick ej göra intrång genom myrslåtter inom ett annat land.
Eric Fjellströms ”landnam”
Skolmästare Eric Fjellström tillägnade sig genom överenskommelse med innehavaren av skattelandet Stensund nyttjanderätt till slåttern inom detta land. I sin tilltagsenhet avbärgade han en myr i lapplandet Buogt, som tydligen på något sätt innehades av nybyggaren Petter Laestander. Fjellström påstod att Nils Nilsson Galla lovat honom slå myren, då den tillhörde Gallas skatteland. Galla förnekade att han givit sådant löfte och Fjellström fick böta för intrånget och återställa myrhöet till Laestander.
Fjellström tillskansade sig också både slåtter och fiske som hörde till pastor, som då var Nils E:son Sundelin. Och en tvist uppstod vars förlopp vi emellertid inte går in på.
Sundelin som jordbrukare
Sundelin hade för övrigt fått beröm för sina odlingsinsatser vid lappskolorna i Gällivare och Jokkmokk. Det förhållandet att Sundelin av födelsen var same hindrade inte att han var efter dåtidens förhållanden en framgångsrik jordbrukare.
Samernas andel i jordbrukskolonisationen
I själva verket bör samernas insats i nybyggarväsendets utveckling i lappmarkerna ej underskattas. De som blev nybyggare assimilerades snabbt i det svenska kulturmönstret och förlorade sin samiska identitet. De var väl också, att döma av vad Petrus Laestadius har att förtälja, angelägna om att så fort som möjligt anses för svenskar.
Erik Bylund har i sin avhandling Koloniseringen av Pite lappmark !. o. m. år 1867 (1956) redogjort för samernas andel i nybyggarverksam- heten, Han har uppställt intressanta tabeller (s. 82).
Fram till 1775 hade 13 förstagångsinitiativ till nybyggesanläggningar tagits i Arjeplog. Av dessa var 5 svenska och 8 samiska. Därefter minskar samernas andel i nya nybyggesanläggningar för att under tioårsperioden 1826—1837 åter stiga: 12 samiska mot 7 svenska. Fram till 1867 vari Arvidsjaur 65 nybyggen förstagångsinitiativ av samer och 159 av svenskar och i Arjeplog 37 av samer och 61 av svenskar. I medeltal per år under perioden 1775—1867 hade 1,1 nybyggen initierats av samer och 2,4 av svenskar.
Av antalet anlagda nybyggen var samiska i medeltal 0,9 per år och svenska 2,9 per år.
De anförda siffrorna av Bylund visar att samernas andel i nybyggar- verksamheten är betydande och närmar sig en tredjedel av alla nybyggen.
De tre n ybyggarsla'kterna i Arjeplog
Bylund visar att de flesta nybyggen i Arjeplog är anlagda av tre släkter, nämligen präst- och klockarsläkten Laestadius _, Laestander, samen Johan Tomasson och hans efterkommande och Olof Burman, bruksarbe- tare vid Nasafjäll, och hans släkt. Prästerna i lappmarkerna var i stor utsträckning de första nybyggarna, vilket också Petrus Laestadius visar. Han anlade själv förresten ett nybygge, Notte, ett par mil från Arjeplogs kyrkplats. Den förste Laestadius kom från Ångermanland. Det var Johan Nikolai Laestadius som blev kyrkoherde i Arjeplog 1662. Han var son till bonden Nils Olofsson i Lästa, gift med samekvinnan Agata Sjulsdotter. Hans son Johan, som blev kyrkoherde i Arjeplog och Silbojokk var också gift med en samekvinna, Anna Sjulsdotter. Hans bror Olof blev klockare och antog namnet Laestander, stamfader till de många nybyggarna med namnet Laestander i Arjeplog.
Det ecklesiastika och kolonisationen igen
Lappmarksprästernas roll för nybyggarkolonisationen och även för jordbrukspolitikens praktiska lösningar sammanhänger säkert med att Directionen för Lappmarks ecklesiastikverk hade ledningen också för kolonisationsverksamheten. Omkring år 1770 strävade direktionen att få trakten kring Tärna kapell (nuvarande Tärnaby) koloniserad, så att en präst stadigvarande kunde bo där. Directionen förklarade då att Lycksele lappskola inte hade exklusiv rättighet till de Skytteanska donations- medlen och föreslog att elevernas antal skulle minskas från tio till fem för att ur donationen erhålla medel i avsikt att uppmuntra nybyggesanlägg- ningar kring Tärna kapell. Kungl. Maj:t beslutade i enlighet med förslaget. Det är därför inte heller förvånande att det slutliga initiativet till bestämmande av lappmarksgränsen, som avskilde Lappland från kustland- skapen, utgick från kyrkligt håll, nämligen närmast från Pehr Fjellström i Lycksele. Härvid kom fiske och jakt som näringar och skatteobjekt att spela en stor för att inte säga avgörande roll. Lapplandsgränsen var viktig för kolonisationens fortsatta utveckling. Kustbönderna hade utsträckt sina fiskefärder långt in i lappmarkerna och ville hindra anläggande av nybyggen inom sina intresseområden. Prästerna var angelägna att nybyggen skulle anläggas inte minst för ökningen av kyrktionde. På centralt håll strävade man efter en skarp åtskillnad mellan bondenäring- en, som skulle skattas efter mantal, och samernas näringar, där inte minst beskattning av fiskesjöarna, fisketräsken, spelade en viktig roll. Det visade sig nämligen snart att nybyggarna inte kunde klara sig utan jakt och fiske såsom stödnäring.
N yb yggarnas konkurrens med samerna och kolonisationspolitiken
Ännu 1738 deklarerade landshövdingen att nybyggarna borde skatta som jordbrukare, dvs. utan fisktionde, ”eftersom de själva icke hava fiskevat- ten utan måste leja av lappmännen som äga landet”. Nybyggarsöner ville med avseende på Skatt likställas med lapparna. Nybyggarna sökte dock undandraga sig kyrktionde i fisk eftersom de inte hade tillerkänts fiskevatten, och de kunde ej ”utsätta något fiskeredskap förrän de varje gång bönfallit och betalt lappen” (Göthe s. 404). På hemmanen började det finnas ”överloppsallmoge", som konkurrerade med samerna om fiske och jakt. Fattigdom bland samerna börjar framträda i akterna. År 1747 redogör domhavanden i Åsele för samernas egen uppfattning om orsakerna till deras fattigdom: minskning av tillgången av fågel och fisk och annat vilt. De måste slakta renar för egen räkning. Renar hade också självdött i ovanligt stor utsträckning. Många måste lämna sina skatteland och vandra i landsbygden. Domhavanden hade emellertid sin uppfattning klar: samerna drcvo nedåt landet av längtan efter brännvin (Göthe s. 436).
Det verkliga förhållandet var säkert att konkurrensen från nybyggarna om fisket och jakten, som var en kombinationsnäring till renskötseln, försatte samerna i armod.
Efter hand tillerkändes nybyggarna husbehovsfiske i specificerade fiskevatten. (Historien upprepar sig i våra dagar t. ex. genom fiske- och jaktupplåtelser till Kiruna jakt— och fiskeförening.)
Ambivalens på centralt håll
l lappmarksreglementet 1749 träder en tydlig ambivalens från centralt håll i dagen i fråga om relationen mellan samer och nybyggare. I & 8 i reglementet sägs att nybyggarna inte vidare skall befatta sig med sitt ”vidlyftiga fiskande och farande omkring skogarna efter vildt och i öfrigt fånga och fälla", vilket ”hittills mycket hindrat jordens och landets uppodlande”. Och ”lappallmogen”, som skattar för slikt medhinner "fånga och skjuta allt det vildt som under namn och dyrare skinnvaror kommer”. Här tar regeringen samernas parti jämlikt doktrinen från Graans dagar. Men samtidigt ger man nybyggarna husbehovsfiske i skattelandsinnehavarnas fiskesjöar.
I % 9 sägs nämligen att ”en nybyggare skall bibehållas vid fiske till sitt behov”. Det innebar att ingen nybyggare skulle för ensamt bruk slå under sig så mångafiskevatten, att andra nybyggare hindrades. Det framgår härav att samerna satt mycket trångt redan då i förhållande till varandra och till med samerna rivaliserande nybyggare. Konkurrensen från kustbönderna försvann däremot då lappmarksgränsen bestämdes 1751. Ovanför denna gräns skulle endast samer och nybyggare nyttja land och vatten.
Lappmarkgsgra'nsen och samernas hävd
Uppgången av gränsen mellan kustlandskapet och Lappland skedde i huvudsak utefter de nedersta lappskattelandens östra gräns. Detta är synnerligen viktigt att hålla i minnet för vårt vidkommande. Det var alltså samernas hävd till landet som blev bestämmande för det område där lappmarksfriheterna, frihet från skatt, skulle gälla för nybyggarna, medan de alltmer undanträngda samerna skattade som förut och råkade i allt djupare armod och nybyggarna frodades och deras antal växte. Det framgår som sagt att nybyggarna satt på samernas skatteland. Jfr ovan Petter Laestander i lapplandet Buogt i Arjeplog.
Om svensk-norska gränsen och I 751 års traktat
Något liknande var förhållandet när det gällde tvisterna om och fastställandet av svensk-norska gränsen. Svenska kronan gjorde sina pretentioner gällande vid Västerhavet på grund av att den betraktade samer där som sina undersåtar. Norrmännen kringgick denna pretentions— grund från period till annan genom att fördriva samerna från deras boplatser och placera norrmän, som obestridligen var norska undersåtar, i deras ställe (se bl. a. Nils Enewald: Sverige och Finnmarken, 1920). i Nu blev den slutliga uppgörelsen om riksgränsen 1751 trots allt av positiv art för de nomadiserande samerna genom Codicill till Gränsse Tractaten emellan Konunga Rikerne Swerige och Norge, Lappmämerne beträffande. Av detta dokument (se även Skattefjällsdomen s. 530 f) framgår att samerna ägde sina skatteland på bägge sidor av gränsen, en rätt som på svensk sida — säkerligen även på norsk urholkades genom att nybyggarna fick bosätta sig på skatteland och konkurrera om jakt och fiske med innehavarna av skattelanden. Många innehavare av skattehnden sökte och fick immission på nybyggen på sina skatteland, något som tydligen uppmuntrades, vilket var i linje med strävanden att få sarnerna att bli bofasta och uppgå i den svenska befolkningen, vilket också ägde rum såsom vi har sett. Många skatteland försvann på detta sätt såsom uttryck för samisk rätt till samiskt land genom att innehavaren och hans i l l
!
efterkommande förlorade sin samiska identitet.
I 760 års lappfogdeinstruktion och en analys av densamma
Innan vi övergår till 1800-talets förhållanden återstår att beröra 1750 års lappfogdeinstruktion. I texten användes titeln kronofogde i stället för lappfogde. Det framgår av instruktionen bl. a. att kronobetjäning skulle antagas & och avlönas och att de skulle upptaga särskilda nybyggen. De borde helst bo nära kyrkan så att de kunde ge prästerskapet handräckning ”son ock att lappmarks allmoge må desto bättre få lära och erfare bästa sättet till ödelands uppbrukande, jemte andra nyttige hushållsvetenskaper”. ' Kronofogden skulle ha inseende över flyttningar till och från lappby. ' Men han skulle därvid bemöta ”lappallmogen med all vänlighet på cet att
de icke tage sig orsak att flytta utur riket”.
Fogden skulle upprätta jordebok ”på hemmantal och ränta med åbons namn”.
Mycket upplysande är % 10 av vilken framgår 1) att enligt 1695 års skatteläggning skulle lappby betala den utsatta skatten ”utan avseende derpå, att en eller annan lappman blifvit utfattig eller genom döden afgått”, 2) att om ett lappland blir ”anslaget till nybyggen, så att det ej vidare av lappfolket kan nyttjas till rendjursbete, fisk- och djurfång”, så skall lappbyn inte betala ”för sådant derifrån gånget lappland, utan kommer dess i Jordeboken påförda skatt att avdragas ifrån byns skattesumma, emedan kronan undfår större ränta af nybyggen, efter frihetsårens förlopp, än den förra lappskatten, dock ingen lappman drifves ifrån renbetet på mosshedar och berg, som endast för deras men icke för nybyggares kreatur tjenliga äro”. Här framskymtar åter Graans tes. Tydligare än så kan för övrigt kronans kolonisationspolitik i lappmarkerna knappast uttryckas, en politik som i icke ringa utsträck- ning är gällande än i dag.
Uppbörden skulle ske då ordinarie vinterting och marknad hölls. Skatten skulle då utgå ”till fullo” och ingen rest skulle lämnas eller krävas.
Namnet Arjeplog
I detta sammanhang skall vi tillåta oss en språkvetenskaplig och folkloristisk exkurs. Det gäller namnet Arjeplog. Detta ortnamn utgörs av två led: arje som är samiska och —plog som kommer av pluävie av svenska flo lika med myrflo. Förleden är alltså av lapskt ursprung och efterleden av svenskt. Ortnamnen i Lappland av denna typ är mycket vanliga och utgör på sitt sätt talande exempel på transkulturella processer. I en uppsats "Der name Arjeplog” (Mémoires de lavSocieté Finno-Ongrienne 125, Helsinki 1962) har jag hävdat att namnet Arjeplog har med skatteuppbörd att göra. Ordet arje finns i det centrallapska området, dels som första led i ortnamn och dels i uttrycket arje galgat ”göra så mycket att ingen kan säga att man inte bjudit till”. I Nielsens Lappisk ordbok finner vi galgat gaen-ge arje ”uppfylla någons önskan för att bli kvitt honom”, arje dittii ”bara för syns skull”, addii arje dittii ”han gav just så mycket att vederbörande lät honom vara i fred”, bargai arje dittii ”arbetade lite, så att han i alla fall tillfredsställde sin arbetsgivare eller sig själv, måvsii arje dittii ”han betalade så lite som möjligt men likväl så mycket att han för en tid hade fred för fordringsägaren”. Uttrycket arje galgat har jag hört i Saarivuoma om hämtning av renar från norsk sida, efter påstötning av dåvarande lappväsendets tjänstemän under tid då svenska renar inte får vara i Norge.
Vad efterleden i namnet Arjeplog beträffar så fanns mellan ”sten- knabbarna” en myr, som mycket väl under vintermarknaderna kan ha varit en samlingsplats.
Fogden hade bland samerna utsett ett slags betjänt, ”skickaren”. I den samiska traditionen från Arjeplog omtalas att skickar (sk uttalas sk ej sj)
när uppbörden skulle börja, gick omkring och skramlade med en körstav som var försedd med järnringar i en järnögla i ena ändan och ropade: båktet samed skahtev makset ”kom samer för att betala skatt"!
Fogden som övervakare av gränstraktatens efterlevnad
Vid samma tid skulle fogden också ”i synnerhet underrätta sig, huru 1751 års gränstraktat af ömse sidors undersåtar efterlefdes”. ”Förlöp- ning” mot traktaten skulle fogden ”med tillhörande omständigheter hos landshöfdingen föredraga och dess befallning afvakta”.
Fogden skulle vara ett slags jordbrukskonsulent och bilägga tvister
Fogden skulle också (5 17) hålla sig noga underrättad om åkerbruket, hur det skulle skötas på bästa sätt, vilken jordmån som var ”tjenligast” för det, hur ängen skulle röjas och skötas. Han skulle hålla sig underrättad om ”ekonomiska böcker” som utkom från trycket och underrätta ”med högsta flit” lappmarksinbyggarna. Därför skulle han från mitten av juni till slutet av augusti ”resa ikring en eller flera lappmarkssocknar”, besiktiga anlagda nybyggen ”och tillkänna gifva, hvarest beqvämliga landskapet och trakter finnas till nybruks anläggande”.
Fogden skulle sålunda också verka såsom ett slags jordbrukskonsulent. l & 15 stadgas att fogden skulle söka bilägga tvister mellan nybyggare och lappallmogen särskilt rörande ”jagt och djurfång och betesmark”. Därvid skulle han ”tillhålla en hvar att förblifva vid sitt rätta närings- fång”, allt i enlighet med lappmarksreglementet.
Fogden skulle ”på något märkligt sätt vedergällas” om han upptäckte ”malmarter eller miniralier, som äro af importans och utmärka bestånd i längden”.
Av det anförda ur 1760 års lappfogdeinstruktion framgår att kronofog- den, som han benämnes, var en kolonialtjånsteman utrustad med vittgående fullmakter. Hans huvuduppgift var kort sagt för det första att utkräva skatt av såväl samer som nybyggare och för det andra att främja nybyggarkolonisationen. ,
1800-talet
Inledande avsnitt
Redan i skildringen av l700-talets utveckling i lappmarkerna har skeenden som ägt rum på 1800-talet berörts. Det sammanhänger med att någon skarp gräns givetvis ej kan dragas vid sekelskiftet. Det kan emellertid sägas att nybyggarkolonisationen blir mycket mäktig under 1800-talet och under senare hälften av århundradet kommer industrialise— ringen. Naturrikedomarna i samernas områden börjar exploateras för konsumtion utanför området. Nybyggarna hade naturahushållning liksom ! samerna och konflikterna med dem var trots allt ej av samma ödesdigra '
art som intrånget från industrin. Det innebar ett övermäktigt tryck på samerna och deras område, något som är fallet den dag som i dag är.
Från objektiv synpunkt, i den mån verklig objektivitet är möjlig när det är fråga om historien om folk och samfund, erövras samernas land och blir alltmer svenskt. Nybyggarna blir i majoritet. Samerna blir en allt mindre minoritet med ringa betydelse för rikshushållet. Sett från nationell svensk synpunkt blir naturrikedomarna i samernas land tillgängliga för rikshushållet direkt utan att man behövde gå över beskattning av samerna och deras näringar. Skatteintäkterna från samerna sjunker efter hand till en obetydlighet jämfört med skatterna från kolonisterna.
Från samisk synpunkt innebär utvecklingen under 1800-talet att samer- na kom att bli helt maktlösa i och med att deras näring relativt sett blev utan betydelse för rikshushållet. De förlorar land och gör rättsförluster. Frågan om deras existens blir en socialfråga. Under århundradets senare hälft förvandlas den dock efter hand genom behjärtade män inom det svenska samhället i någon mån till en fråga om rätt och rättvisa med tillkomsten av odlingsgränsen och genom renbeteslagstiftningen.
] fråga om kultur- och skolfrågorna blir det i stort sett en tillbakagång, men 1873 utkommer von Diibens verk och en samisk skald är verksam, Anders Fjellner. Under 1880-talet gör en ungrare viktiga uppteckningar bland samerna. Utforskning av samiskan börjar också i samband med den allmänna finsk-ugriska språkvetenskapens utveckling i Finland (och Ungern).
Lappskolorna förvandlas till lappfolkskolor där även nybyggarnas barn undervisas. Kateketskolorna utgör den viktigaste skolformen för noma- dernas barn. Alldeles vid seklets slut börjar samerna själva göra sig starkare hörda som bevakare av sina intressen. Men redan på 1830-talet hade samer i Jämtland dock framträtt i samband med avvittringen.
Petrus Laestadius om samernas förhållanden i början av 1800-talet
Om förhållandena i lappmarken, framför allt i Pite lappmark, i början av 1800—talet har vi en levande skildring av Petrus Laestadius i hans journal för första året af hans tjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken 1832 och dess fortsättning 1833, ett verk som framför allt genom sin realism numera räknas till de mindre klassikerna i den svenska litteraturen. Nyligen har hans levnadsskildring utkommit: Arne Nordberg, Petrus Laestadius, applysare och upprorsman. På titelbladet har Nordberg återgivit en mening ur ett brev från Laestadius till Frans Mikael Franzén, då biskop i Härnösand. ”Mig återstår nu ej mera än — hvad jag har största skäl till -— bedja Herr Biskopen icke måtte illa upptaga min fritalighet, utan tillgifva den dels åt Lappen, dels åt ynglingen —» ty det är jag väl ännu invändigt åtminstone # dels åt den öppna mannen.”
Såsom förut redan nämnts identifierar sig alltså Petrus Laestadius med samerna. Denna hans identifikation med samerna framskymtar också i följande passus av honom om sin broder Lars Levi. Den första inhemska författaren i Lappmarken är Lars Levi Laestadius (om uppodlingens möjligheter i Lappmarken). Föreningen av samiskt och svenskt i Petrus
Laestadius har relevans för vår framställning, eftersom han själv och hans skrifter i hög grad utgör ett resultat av transkulturella processer. Född och uppvuxen i lappmarken och från barndomen hemmastadd i samernas språk och levnadsförhållanden skaffade han sig en gedigen akademisk utbildning och kunde härigenom och genom sitt skriftställarskap upplysa den svenska allmänheten om samerna och vinna en auktoritet som gav honom möjlighet att kritisera missförhållandena och föreslå positiva åtgärder — vilka dock var för vittutseende för att kunna förverkligas. Han var en tid missionär i Pite lappmark och hade som sådan överinseendet över kateketerna. Om dessa fäller han hårda ord, ja kanske rentav diskriminerande omdömen: ”Hwad äro Catecheterna? De äro ej annat än Lappdrängar, som någon tid wistats i Pastors hus, och der under tiden begagnats såsom uppassare och ärendespojkar, under det de undervisats, hufwudsakligen att skrifwa, ty uti läsning har väl hittills icke så stor undervisning behövt meddelas. _ Om någon skulle sätta skoputsare och Handwerks gesäller till lärare, hwad skulle man tänka derwid? Gud Bevare oss! torde alla Religionens vänner säga. Huru mycket man än höjer deras lön, så blifwa de ej annat än uppklädda Lappdrängar, desto mer dumhögfärdiga och flärdfulla ju större lön de hafwa.”
Laestadius ansåg att de fasta lappskolorna borde återupprättas och utvecklas till ett slags seminarier. År 1835 avgiver han ett reglementsför- slag efter att i tre år ha varit generalvisitator i lappmarken och därvid gjort iakttagelser och samlat erfarenheter. Han tänker sig att lappskolan skulle bestå av tre avdelningar, en Paedagogie-avdelning, en Apologiste-av- delning och en Lärdomsavdelning. Man skulle inte endast läsa kristendom utan även lära sig skriva svenska läsligt och korrekt. Geografi, historia och matematik skulle också tas upp på schemat. Eleverna skulle bibringas även någon kännedom om Sveriges lag och författningar, i synnerhet sådana som rörde lappmarken, om hur inlagor och synbeskrivningar skulle avfattas. Också naturkunnighet, geometri och landhushållning skulle ha plats i undervisningen i mån av tid och tillfälle. Samiskan skulle ha en given plats på schemat ”så att de elever, som deri äro okunnige, måga lära det, och de som kunna det måga lära tala och skrifva det correct”.
Petrus Laestadius är mycket upptagen av samiskans roll i lappmarken och han är starkt kritisk i fråga om den avtagande kunnigheten i samiska bland prästerskapet. Under l700-talet blev prästsöner i lappmarken, vilka kunde lapska, präster där. Men sedan antalet nybyggare tilltagit och samerna börjat rådbråka svenska språket hade kunskapen i lapska språket sinat bland prästerna. Om man nu vid lappskolorna kunde börja lärdomsstudier kunde även samiskan behandlas i dessa skolor, ty sitt modersmål är ingen hemma i som ej bildat sig vetenskapligt, säger han.
En kronolänsman i lappmarken borde kunna lapska språket. Okunnig- het i språket och bristande kännedom om förhållandena i lappmarken gör kronolänsmannen ”otjänlig”.
Av det anförda framgår att Petrus Laestadius var långt före sin tid. Samma slags idéer som dem han framför och som kan sägas ha en tvärkulturell innebörd börjar först i våra dagar förverkligas, framför allt
vid Samernas folkhögskola. Men även vid nomadskolorna ochi några vid vissa av de reguljära grundskolorna där möjlighet att läsa samiska och samisk kultur tillskapats.
Prästerna i lappmarken var som vi sett sedan 1723 skyldiga att kunna samiska. Med den tilltagande svensktalande nybyggarbefolkningen kom, som sagt, intresset för samiskan att avtaga. Och man kringgick ibland bestämmelsen genom manipulationer. Petrus Laestadius relaterar ett lustigt sätt att få betyg om kunskap i ”lappskan”. Det gällde pastoratet i Lycksele. Vi citerar ett längre avsnitt hos Laestadius. Citatet ger en god uppfattning om förhållandena i lappmarken vid denna tid. ”Nu var här ock en annan omständighet, nämligen Lappska språket, som sannolikt skulle anses för ett oeftergifwligt villkor för ifrågavarande befordran. Men många ansågo detta ganska onödigt för en pastor i Lycksele, emedan, enligt hvad som påstods, Gudstjenst på detta språk under flera år i Lycksele ej blifvit hållen, ock emedan inom Lycksele verkeligen ingen lapp numer är bosatt eller har lappskatteland. För att vara säkra om saken, hade likväl tvänne landsprester, för sin ansökan till Lycksele pastorat, skaffat sig betyg av var sin Lappmarksprest, att de kunde Lappska. Den ene hade fått sitt betyg på det sättet, att han gjort en resa till Lycksele, hvarest han trakterat en derstädes varande, i Lappska språket kunnig prestman och under den synnerliga vänskap, som vid ett glatt dryckeslag vanligen existerar mellan värd och gäst, öfvertalat honom att gifva sig ett betyg uppå det han kunde Lappska, hvilket betyg han ock erhöll, ändock han troligen ej kände det språket mer än jag Chinesiska eller det språk, folket i månen talar.” I fortsättningen påpekar Laestadius att ett sådant betyg gavs prästen såsom enskild person och ej ”å tjenstens vägnar” och kunde ej ställas till annat ansvar ”än för hvilken lös osanning som helst”.
Men Laestadius kritiserar inte endast utan ger förslag till förbättringar. Han föreslår att visitator skulle tillsammans med två prästmän kunniga i samiska ”bilda ett slags consistorium, inför hvilket sökanden eger att ådagalägga sin kännedom af språket, hvaröfver protocoll föres och kunna såsom bevis meddelas”.
Kunnighet i samiska var enligt Laestadius nödvändig inte endast inom kyrkan och undervisningen utan även inom rättskipningen. Han anser att domaren borde kunna samiska. En enda domare hade ”varit Lappska språket mägtigt”, nämligen en lagman Sundelius. Uppenbarligen Johan Sundelin son till Nils Eriksson Sundelin och borgmästare i Umeå, häradshövding i Västerbotten med lagmans heder. Lagman Sundelin var rentjuvarnas skräck, enligt Laestadius.
Men annars var domaren och de ”laganförda” hänvisade till tings- tolkar. Över ”tolkväsendet” fäller Laestadius en närmast förintande dom. Vi citerar. ”Först 1723 blef det förordnadt att inga andra skulle befordras till församlingarna i Lappmarken än de som kunde Lappska språket. l afseende på de civila tjänstemännen har sådant aldrig blivit föreskrifvit, det bedrövliga tolkväsendet står der ännu qvar, onekligen till stor mehn. Man må nu vara huru hemma som helst i tvenne språk så blir en extemporerad öfversättning, isynnerhet der ord och begrepp i det ena
språket icke hafva någon motsvarighet i det andra, ganska ömkelig, ofta oredig, någon gång alldeles förvillande. Man föreställe sig ett vidlyftigt utslag i den särdeles besynnerliga juridiska stilen, med dess stundom arkslånga meningar, som av domaren skall afkunnas och af tolken på stående fot öfversättas. Äfven för den kunnigaste och mest bildade menniska måste deraf stundom blifva en ren galimathias, ty ho kan ana den hiskeliga meningens slut? och när man saknar ord att tolka verbotim hvad utväg skall man då taga? Man föreställe sig en kinkig brottmåls- ransakning, der domaren genom de subtilaste anledningar måste leta sig fram, och får endast en summarisk, ofullständig, kanske icke ens rätt uppfattad tolkning af hvad den lagförde säger.”
Laestadius ger också intressanta upplysningar om samiskans ställning i lappmarkssocknarna. Man får veta att i Jokkmokk, Kvikkjokk och Gällivare talas samiska i vardagslag ”af både Lapp som Svensk”, att i Arjeplog förhållandet är nästan enahanda, men svenskarna där talar dock sinsemellan enbart svenska. ”Men de, som uppväxt i Arvidsjaur, Sorsele och Stensele, äro ej att lita på i detta fall, ty redan här är Svenskarnes antal större än Lapparnes, och de förras språk har öfverhand öfver de sednares. Dock fordras, äfven för dessa församlingars presterskap en någorlunda fullständig kännedom af Lappska Språket, emedan Lapparna här likväl äro talrika och det Svenska språket föga mägtiga, hvarför ock dessa trenne pastorater äro af mig räknade bland de fullt Lappska.”
Laestadius lämnar som synes för oss mycket viktiga uppgifter om samiskans ställning i början av 1800—talet. Men han är också upptagen av det reella näringsmässiga förhållandet mellan samer och nybyggare. Det framgår med önskvärd tydlighet att de regionala myndigheterna tog nybyggarnas parti och han ger exempel på svåra rättsövergrepp gentemot samerna. Om nybyggarväsendets uppkomst har han också mycket att förtälja. Begreppet lappland, dvs. lappskatteland, återkommer ofta ihans skildring. Han nämner fall där nybyggare sitter på lappskatteland. Om myrslåtterns och fiskets nödvändighet för nybyggarens uppehälle under- stryker han, likaså framskymtar renens betydelse också för nybyggarens hushållning. Skogseldar anlagda av nybyggarna utgör ett ständigt problem för de renskötande samerna. Fiskarsamernas armod vid sjön Tjeggelvas på Pite älv ger han en skakande skildring av.
Trots sin identifikation med samerna talar han öppet och tydligt om illdåd, mord, tjuveri och annan råhet bland samerna. Han berättar om en av sina anfäder Sjul Granberg, präst av samisk stam, begiven på spirit, illgärningsman, död genom drunkning efter ett slagsmål i båten. Med rättspatos och djup medkänsla med samerna berättar han också om en landshövdings och en häradshövdings vrånga domar i tvister mellan samer och nybyggare. Lappmarksreglementet och fogdeinstruktionen är obekanta och bortglömda och tillämpas ej, säger Laestadius. Sålunda förbjuder landshövdingen i Norrbotten Per Adolph Ekhorn 1813 ”Lappska allmogen att uppresa sina kåtor och med sina renar vistas närmare än en mil ifrån Nybyggarnes byar”. Laestadius kommenterar: ”Igenom en sådan förordning kan man verkeligen säga att Lapparna blifvit förvista från sitt eget land, ty om blott nybyggen finnas på 2 mils afstånd från
hvarandra öfver hela socknen, och detta kan väl ej vara för mycket, så ägde Lappen icke att uppehålla sig på någon punkt. Man har för några usla myrhötappar gjort hela landet onyttigt till det, som det egenteligen är ämnadt till af naturen.”
Och så häradshövding Ekman, ”som med sin häradsrätt stadgat att nybyggare saklöst skulle få skjuta och till sin nytta begagna de renar som anträffades vid deras höhässjör, och detta ändå inom en tract, der nybyggare enligt Landshövdinge-Embetets och Kammar—Collegii stadgan- de, skulle skylla sig sjelf för sin skada, om han ej omhängnade sina höhässjor”.
Laestadius berättar vidare att det utövades ”ett verkeligen himmels- skriande ofog af åtskilliga nybyggare på nedra landet, hvilka just funno uträkning uti att vidt och bredt slå några myrdrölar och lemna oinhägnade hässjor liksom till agn ät renarna, som de då kunde skjuta och göra sig till egare af”. (Liknande har förekommit in på 1930-talet i Gällivare.)
Två välbärgade samer från Arvidsjaur öppnade emellertid en process mot en nybyggare i Piteå socken för att han fällt en ren. Processen slutade med att de två samerna blev bötfällda för att de skymfat nybyggaren och de dömdes att ersätta höet som blev förstört av renarna. Överklagningen hos hovrätten ledde inte till något då hovrätten inte kunde taga ärendet till behandling, enär de två samerna på grund av avstånden och dåliga kommunikationer ej kunde efterkomma hovrättens resolution att handlingarna genom klagandes försorg skulle ”communise- ras säväl Landsfiscalen som den omtalade Nybyggaren”.
Den s.k. borgarskjutsen är också en orättvisa som Laestadius uppehåller sig vid. Därmed förestods forsling av ”Piteå handlandes varor till och från Arjeplog”. ”Denna varuforsling torde måhända härleda sig ända ifrån Birkarlarnas tider”, säger han.
"Aldrig hade jag hört klagomålet deröfver starkare än i min barndom, då mången fattigare Lapp, hvars kör—renar blifvit så till sägandes röfvade till borgarskjutsen, icke allenast var för tillfället blottställd iafseende på sin egen hemresa, utan äfven begret dem såsom för alltid förlorade. Genom kronobetjeningen blefvo nemligen de renar, med hvilka lapparne sjelfva åkt till marknads-platsen, eller fört fram sina varor, tagna till denna skjuts.” Redan på Per Högströms tid klagade samerna över borgar-skjutsen, berättar Laestadius. Som ombud för samerna i Arjeplog lyckades han dock vinna lättnader i borgar-skjutsen.
Vi har givit en utförlig redovisning av vad Petrus Laestadius har att förmäla om tillståndet i Pite lappmark i början av 1800-talet. Utförlighe- ten är motiverad, då vi därigenom fått en levande bakgrund till den efterföljande redogörelsen för utvecklingen under seklet.
Samerna gör sig gällande i ringa grad
I fortsättningen måste framställningarna inskränka sig till vissa utveck- lingslinjer -- politiska, näringsmässiga och kulturella. Man kan iallmänhet säga att den samiska parten gör sig mindre gällande än på 1700-talet med
undantag av bröderna Laestadius, i den mån man kan räkna dem — och det kan man i viss mån — till den samiska parten. I slutet av 1800-talet framträder en samisk skald, Anders Fjellner, kyrkoherde i Sorsele. Det är samtidigt som Gustav von Dilben skriver sitt klassiska verk. Skolan går i icke ringa grad en kräftgång, även om lappfolkskolorna i slutet av 1800-talet betecknar en viss utveckling som emellertid i lika grad och senare i allt högre grad kommer den bofasta befolkningen till godo och inte samerna. Samtidigt kommer samiskan att föra ett tynande liv i skolan.
Ur biskop Lars Landgrens yttrande
Dödsstöten ger biskop Lars Landgren i Härnösand i ett yttrande om en reglementsändring 1877 efter förslag av kyrkoherden Johan Laestadius (som också tjänstgjorde som folkskoleinspektör 1869—1881). ”På lapska kan man ej meddela fullständig undervisning”, säger han, ”emedan både andlig och verldslig facklitteratur är honom tillsluten”. Det fanns inte läroböcker. ”Och en onödig slöseri vore det av staten att kasta bort penningsummor på tryckning av dylik materiel, enär hela det yngre Lappslägtet förstår svenska redan i Sorsele, Arvidsjaur och Arjeplog och detsamma torde äfven blifva förhållandet i Jokkmokk.” Han anför även andra skäl. ”Renhjordarna sammansmälta inte bara i Arjeplog där nybyggarna narra åt sig rendjuren genom vin och brännvin" utan även på andra håll. ”Lapparna utbyta småningom nomadlifvet mot andra sysselsättningar och näringsfång, hvarunder de sammansmälta med svenskar och norrmän. Nödvändigheten av den bästa möjliga svenska bildning för sådant öfvergångsfolk är ju iögonfallande, så framt de ej tillfölje av otymplighet och råhet skola falla communerna till last. I många socknar hafva flera Lapphushåll *klädt om” och stå i kyrkböckerna icke som lappar utan som svenskar. Lapparne, ehuru lätta till lynnet, saknar icke intelligens och duglighet till många handtverk _. slöjdskolor vore der på sin plats.”
Detta uttalande av en inflytelserik person i det svenska samhället säger utomordentligt mycket om den assimilationspolitik som blev allt mera uttalad, en politik som dock skulle vändas till sin motsats efter det senaste sekelskiftet ett slags segregation när det gällde de renskötande samerna. Intressant är mitt i allt det negativa det positiva uttalandet om samernas ”duglighet till många handtverk”.
Annars gick Lundgrens uttalande ut på att lappskolorna skulle förvandlas till allmänna folkskolor och folkskollärare anställas.
Tva" motioner i ståndsriksdagen
En annan intressant passus är uttalandet att samerna skulle falla , kommunerna till last. Detta tar vi till utgångspunkt för en översikt av samefrågan bl. a. i riksdagen. Under ståndsriksdagens tid skall vi se på två motioner som rör samerna, nämligen en i adelsståndet 1828 och cm i prästståndet 1850. Bägge är på sitt sätt prosamiska.
Ur af Robsons motion
Motionen 1828 avlämnades av Carl Magnus af Robson och bergshante- ringen är huvudintresset. ”Rikets ständer hafva genom åtskilliga skrif— velser och underdåniga tillstyrkanden inför Thronen framställt, huru vigtigt det vore, att Lappmarkens så rika och välartade Jernmalmsfält kunde blifva mera tillgänglige.” Malmtransporterna är det stora hindret. Förädlingen måste ske ”i de nedre skogrikare trakterne af Landet”. Utvägarna för malmtransporter är ”högst inskränkta. Landet innehafves ännu större delen af dess urgamla Innevånare, Lapparne”. af Robson anser vidare att man tidigare inte tillräckligt uppmärksammat ”de biträden man af dem kan förvänta” och samtidigt framhåller han ”denna folkstams bestånd och trefnad står i nära sammanhang med bergshante- ringen”. af Robson anför vidare att Luleå Lappmark ”bebos af 3zne till härkomst och språk åtskilda folkstammar, Lappar, Svenskar och Finnar, hvilka i afseende på olika yrken och lefnadssätt, utgöra 2:ne klasser, nemligen Lappar och Nybyggare. De förra är nomader och renskötsel- idgare och de senare driver boskapsskötsel och lite åkerbruk. Det är i synnerhet för att utstaka båda dessa Folk-klassers ömsesidiga rättigheter, som Lagstiftarens mellankomst påkallas, och det synes vara hög tid att sätta någon närmare gräns för en strid, som hotar med Lappska Folkstammens undergång”. ] fortsättningen säges att ”Lapparne sjelfva indelat fjällarne och skogslandet i vissa bestämda trakter, hvilka under sekler varit af särskilda slägtlinier inkräktade, eller dem tillerkände; bibehållandet, eller nyttjanderätten, af dessa Lappland utgör ock ännu egentliga föremålet för tvisterne inför de Lappske domstolarne”.
[ stort sett riktigt beskrivs också renskötseln och nomadismen. Men för vår framställning är det framför allt viktigt att notera motionärens kännedom om nybyggarnas metoder att tillskansa sig mark och rättigheter på samernas bekostnad. Han uppreser ”obetydliga nästen utmed Lapparnas förnämnsta fiskesjöar eller lägerställen, och hvarest han till och med inskränker sitt arbete till utsående af något refvor på en gammal renvall, i alla fall gör anspråk på alla Nybyggares företrädesrättig- heter”. Så beskrivs riktigt konfliktanledning i samband med utstående höhässjor och ”stämning och skadestånd” som renägaren utsätts för. Renar kan tagas ”i mät af anklagaren”, som ”kunde förebrås att på ett försåtligt sätt hafva förberedt denna förbrytelse, kanske stundom inträffad på en mark, fordom rättvist tillhörande Lappmannens egen stam”. (Jfr Laestadius ovan.)
Så visar af Robson med siffror hur samerna ständigt minskar i antal medan nybyggarna ökar. Han visar också renskötselns företräden framför jordbruket i norr. 1 den avslutande delen av motionen säger af Robson bl. a. ”att den merendels afglömde eller föraktade Lappmannen äfven intaget sitt rum i Statens allmänna intresse . . .” ”fastän han är utesluten från allt annat, som Fosterlandets angelägenheter angår, än att skatta sin skärf till detsamma efter Författningar som reglerades långt innan den tid, hans Samfund började aftyna”. Så föreslås vissa åtgärder för att en gräns sätts för nybyggarna så att den lapska stammen inte skall ytterligare
försvagas. ”Om ock den tidpunkt, enligt historiens vittnesbörd, en gång måste inträffa, att stammen dör ut och försvinner, så låtom oss aflägsna den hvad möjligt är.”
För ”bergnäringen” är det inte likgiltigt ”hur Lapparne hägnas och vinna trefnad” åtminstone tills nybyggarnas ”talrikhet och välstånd hinner ersätta den hotande förlusten af deras minskning eller bortgång”. Och med för den tiden typiska uttryckssätt sägs: ”Och deras kärlek för åtnjutet skydd skall ofelbart höja belöningen för den som med Landsfaderlig vård omfattar äfven en ringa aktad, men nyttig klass af sitt Folk.”
Det framgår till slut att en deputation av samer skulle söka företräde inför Kungl. Maj:t.
Av den utförliga redogörelsen för huvudinnehållet i af Robsons motion kan vi utläsa att vi där finner det mesta av de idémässiga ingredienserna i den politik i fråga om den samiska minoriteten, som blir rådande under 1800-talet och slutligen resulterar i renbeteslagstiftningen. Där finns ett patetiskt engagemang i samernas öde att utträngas av nybyggare och utdö och där finns den landsfaderliga inställningen, som skall få sin belöning. Trots den årliga upprördheten häröver emotses den tid då nybyggarna skall ersätta fäderneslandet vad det går förlustigt genom samernas försvinnande.
Ur Israel Bergmans motion i prästerståndet
Ännu mera bekymrad för samernas framtid är biskop Israel Bergman, Härnösand, som lade en samevänlig motion 1850 i prästerståndet. Han anmäler för Rikets Ständer ”den nödställda belägenhet, i hvilken Rikets Lappska befolkning för närvarande befinner sig, och hvilken hotar att mer och mer tilltaga”. Nöden är ej övergående. Den beror på att samerna av nybyggarna blivit undanträngda och ”derigenom urståndsatta att underhålla så stort antal renar, som för deras nödtorftiga uppehälle varit och är behövligt”. Förr disponerade de lappmarken, heter det vidare, ”och välstånd rådde bland dem”.
Bergman omnämner också missionsskolorna (Svenska Missionssällska- pets) varigenom samernas barn erhåller svensk uppfostran och blir på så sätt ”införlifvade med Svenskar till språk, seder och lefnadssätt och finner så lättare sin bergning”. Tvistigheter har länge ägt rum rörande försörjningen av ”åldrige och utlefvade Lappar”. Socknarna och ny- byggarallmogen har varken möjlighet eller skyldighet att underhålla ”de Lappska fattige, hvilkas antal årligen ökas”. Det skulle vara hårt att ålägga nybyggarna detta ”då de, med möda lifnärande sig af den knappa och osäkra afkastning jorden i dessa nordliga regioner gifver, hafva en nog dryg börda i underhållandet af sina egna fattige”.
Därför föreslår Bergman ett statligt årligt anslag om 1 200 R:dr Banco att fördelas mellan de olika lappmarkerna. Mycket viktigt för vårt sammanhang är slutklämmen där motionären begär ”Rikets Ständers benägna uppmärksamhet och Högvördiga Prest-ståndets förord, somjagi densamma vädjat icke blott till den Christliga barmhertigheten, utan ock
till billighetens och rättvisans enklaste fordringar då det nemligen utan tvivel vore onaturligt hämma odlingens framsteg, men just genom dessa framsteg är Svenska sidan ifrågavarande fredliga och fromma herdefolk lidit ett sådant intrång, att de slutligen beröfvats nödiga utvägar till bergning, utan att de genom våra författningar hafva någon eganderätt till jord skyddad eller någon ersättning för ingrepp deruti sig tillerkänd, hoppas jag att anspråket på en sådan icke anses för stort, om det inskränker sig till begäran om ett understöd, som kunde freda åtminstone de mest behöfvande från att förgås i nöd och elände”.
Bergmans motion vittnar utan tvivel om ett årligt engagemang i samernas betryckta läge, vari de råkat genom det av staten understödda och omhuldade nybyggarväsendet. Men han kan likväl inte tänka sig att ”hämma odlingens framsteg”, fastän han klart ser att det var just genom nybyggen som nomaderna råkat i nöd. Istället föreslår han statlig fattigvård för samerna. Man kan säga att Bergmans motion i all sin välvilja, ja rättspatos, vittnar om att samefrågan genom övergreppen mot samerna i samband med kolonisationen och de rättsförluster som de fick lida övergick alltmer till en social fråga.
Behandlingen i utskottet ledde till avslag. Utskottet säger att den lapska befolkningen har minskat, vilket är ett känt faktum. Den främsta orsaken härtill är att söka ”i de tätare nybyggaranläggningar, som i dessa trakter egt rum på sednare tiden, och hvarigenom detta nomadfolk allt mer och mer blifvit undanträngdt åt fjellen, och rettigheten till deras vidsträckta betesmarker förnärmad”. Det allmänna bör ”till deras förmån mellankomma”, vilket är ”en både rättvisans och billighetens fordran”. Men utskottet kan ej för tillfället bedöma hur detta skall ske ”på ändamålsenligaste sätt”. Särskilda medel till lapparnas fattigvård ansåg utskottet inte lämpligt och på riksstaten fanns redan uppfört ett förslagsanslag å 10 000 R:dr för fattigvård.
Torkel Tomasson skrev två artiklar om fattigvården för samerna i Samefolkets Egen Tidning 1922 nr 2 och nr 3, sedan riksdagen 1848/49 på riksstaten hade uppfört ett förslagsanslag av 10 000 R:dr. Anslaget avsåg ursprungligen fattigvårdsunderstöd åt dem som lagligen inte kunna komma i åtnjutande av kommunernas fattigvård, exempelvis sådana som saknade hemortsrätt eller statsborgarskap osv. Det sista är mycket viktigt att notera för oss. Samerna jämställdes med de hemlösai socialt hänseende. Motionärens förslag om ett särskilt fattigvårdsanslag för samerna godtogs ej.
Statlig fattigvård för samerna
Ännu i dag utgår statsbidrag med 75 % till kommunerna när det gäller fattigvården av samer. År 1909 utgick 35 000 kr. till samernas fattigvård och 1920 80000 kr. Se SET 1922:2 s. 21. Samefrågorna löd under socialdepartementet ända till budgetåret 1941/42 då de överfördes till jordbruksdepartementet. Initiativet togs av Tage Erlander enligt vad han själv omtalat vid ett offentligt tillfälle. Han var då statssekreterare i socialdepartementet. Socialdepartementet inrättades år 1920 då det
utbröts från civildepartementet som inrättades vid departementsreformen 1840 och som hade hand om bl. a. socialfrågor. År 1900 utbröts jordbruksdepartementet ur civildepartementet men samefrågorna stanna— de då kvar i civildepartementet.
En vändpunkt
Året 1841 kan betecknas såsom en vändpunkt i statens lappmarkspolitik. Från att ha ensidigt gynnat jordbrukskolonisationen och tillåtit ett låtgåsystem i fråga om åtgärder från de regionala myndigheterna — ibland t. o. m. stridande mot författningarna — i tvister mellan samer och nybyggare börjar statsmakterna utfärda bestämmelser till skydd för samerna vid avvittringen. 1841 hade nämligen också samerna i Unders- åker i Jämtland besvärat sig hos Kungl. Maj:t, som då påbjöd att samernas rätt skulle iakttagas vid avvittringen. Varje skatteland skulle till gränserna avmätas och nödiga betesmarker utses. Genom 1841 års brev frångår kronan att ensidigt gynna kolonisationen på samernas bekostnad. Denna nya linje i kronans politik gentemot samerna resulterar efter hand i bestämmelsen om en odlingsgräns 1867 och renbeteslagarna av 1886 och 1898, som avsåg att reglera förhållandet mellan rennäringen och jordbrukskolonisationen.
af Robson, Bergman och Falkman
År 1851 utkom från trycket Underdånig berättelse av överdirektören i lantmäteristyrelsen, Ludwig Falkman, över en ämbetsresa 1830 i bl. a. Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Gemensamt för af Robson, Bergman och Falkman är att de ömmar för samernas betryckta läge. Bergman och Falkman är också djupt pessimistiska i fråga om samernas möjligheter att fortleva. Den senare skriver bl. a.: ”Att Lapparne småningom försvinna och slutligen upphöra att vara ett särskilt folk, därföre att de icke äro tillgängliga för civilisationen, lider intet tvifvel; men föga vore denna värd, om den blefve det direkta medlet till deras undergång. Bör således Lapparne tålas, skyddas och hjelpas så länge de finnas, hvilket är helt annat än att söka befordra deras tillvext, dertill skäl ' ur knapt någon synpunkt gifves, ...” Det uttalandet förklarar den . efterföljande politiken, de följande prosamiska statliga åtgärderna, i inklusive lagstiftningen under 1800-talet och början av 1900-talet, bådei fråga om dess goda och mindre goda sidor. Idéerna om samernas behov av skydd mot civilisationen, om deras oemottaglighet för densamma finns I där, och ambivalensen finns där. I jämförelse med Bergman går Falkman längre i sin medkänsla för samerna. Bergman säger nämligen i sin motion
bl. a.: ”Då det utan tvifvel vore onaturligt att hämma odlingens framsteg, men just genom dessa framsteg å Svenska sidan ifrågavarande redliga och fromma herdefolk lidit sådant intrång, att de slutligen beröfvats nödiga utvägar till bergning, utan att genom våra författningar hafva någon egande rätt till jord, skyddad eller någon ersättning för intrång deri tillerkänd, hoppas jag, att anspråket på en sådan icke anses för stort, om det inskränker sig till begäran om understöd, som kunde freda åtminsto- ne de mest behöfvande från att förgås i nöd och elände.”
Bergman är således medveten om det orättvisa i att samernas äganderätt ej skyddas och att samerna inte får någon ersättning för intrång, men han vill inte ”hämma civilisationen” utan föreslår fattigvård åt samerna. Hos både Falkman och Bergman framskymtar att assimila- tion innebure undergång för samerna som folkgrupp. Samernas ”oemot- taglighet för civilisationen” utsägs klart av Falkman och han vill faktiskt hämma civilisationen i så måtto, att man bör undersöka ”i hvad mån reduktion af ännu icke fastställda nybyggen till torp eller återförskaffan- de till kronan af gamla renbetesfjell behöfves”. I grunden idéer av samma innebörd som de av Bergman och Falkman uttalade styr sedan utrednings— och lagstiftningsarbetet till i början av 1900-talet.
1 här relaterade uttalanden finns vissa anknytningar till kulturproble— matiken och kulturkontakten. Hit hör tesen om samernas oemottaglighet för civilisationen. Eljest finns kulturfrågorna ej med i de praktiska problemlösningar man söker sig fram till. Samernas egen medverkan saknas härvid men efterlystes av en medlem i regeringen strax före sekelskiftet. Som allmänt omdöme kan sägas, att samefrågan som objekt för statliga — hit räknas också svensk-norska — utredningar är ständigt återkommande, och i fråga om antalet utredningar och dessas grundlighet i sig själv är inte mycket i övrigt att önska. Men de lider alla av ensidighet. Det är renskötselfrågan och de renskötande samernas förhållande till de bofasta som dominerar helt. Först efter sekelskiftet möter vi klart medvetna inslag av en speciell kultursyn vis å vis samerna.
Man kan skilja mellan en yttre och en inre renbetesfråga. Den förra har sitt utgångsläge i 1751 års gränstraktat mellan Sverige och Norge, dess kodicill ”Lappmännerne beträffande”. Kodicillens för samerna och deras rätt så viktiga bestämmelser är av den art att den bör ses som ett utflöde av upplysningstidevarvets fria syn på kulturer och religioner. Men upplysningstiden _efterföljdes först av nationalismens och nationalro- mantikens tid och sedan av utvecklingslärans era med läran om olika människorasers olika livsduglighet och värde, något som togs till motivering för och berättigande av kolonialismen i alla dess former.
Enligt kodicillen skulle samerna utan hinder av den fastställda gränsen ha rätt att efter gammal sedvänja flytta från det ena riket till det andra och på allt sätt hjälpas till rätta i det land där de befann sig. På 1840-talet uppkom emellertid tvistigheter mellan Norge och Sverige rörande omfattningen av den rätt som enligt kodicillen tillkom samerna. Det blev början till en lång rad utredningar av svensk-norska kommittéer. Först i den kommitté som föregick den nuvarande konventionen mellan Sverige och Norge var samerna representerade i själva kommittén och ej som
tidigare enbart som experter.
Den inre renbetesfrågan började utredas i begynnelsen av 1880-talet. 1882 tillsattes en kommitté med uppgift att utarbeta förslag till lagbestämmelser angående samerna och deras förhållande till de bofasta. Redan följande år framlade kommittén sina förslag, som så småningom kom att resultera i 1886 års renbeteslag. Men redan 1883 utfärdades en kunglig förordning ”rörande de Lappar, som med sina renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge”. Denna förord- ning bygger i sin början helt på kodicillen.
En motion år 1899
Renbeteslagstiftningen torde vara väl känd, och mycket behöver därför ej ordas i det här sammanhanget. Men viktigt är att konstatera att redan från början är samefrågan i utredningarna nästan uteslutande en renbetsfråga. De icke-renskötande samernas förhållanden tas upp för första gången i riksdagen år 1899 i en motion, i vilken föreslås att personer ur denna samegrupp skall få möjlighet att få nyttjanderätt upplåten på tjugo år för att driva boskapsskötsel. Lagutskottet anförde mycket starka betänkligheter mot motionens förslag. Genom motionen och lagutskottets uttalanden kom nu en hård kategoriklyvning av samefolket i renskötande och icke—renskötande att aktualiseras på högsta beslutsnivå utan att någon representant för någondera gruppen av samer deltog i beslutsprocessen. Ur lagutskottets utlåtande kan följande sammanfattningsvis anföras:
att lagstiftningen hittills gått ut på att åt lapparna bevara deras ursprungliga säregna näringsfång och skydda dem som renskötare, att det faktiskt fanns ett icke oväsentligt antal lappar som ägnade sig åt andra näringar än renskötseln, huvudsakligen boskapsskötsel, att det kunde ifrågasättas om dessa näringsfång förtjänade omgivas med lagens särskilda hägn, alt skäl inte fanns att på renbetesmarkerna åstadkomma en bofast boskapsskötande befolkning, som skulle göra intrång på de renskötan- de samernas rätt, varigenom en kollision skulle uppstå mellan bofasta och icke-bofasta på enahanda sätt som vid gränserna av samernas område, och att en grundlig utredning i vart fall var nödvändig för frågans säkra bedömande.
Riksdagen avslog också motionen.
De icke-renskötande samernas rättslöshet 1
Några reflexioner är här på sin plats. Den svenska kolonisationen av samernas bosättningsområde hade vid denna tid i stort sett nått sin fullbordan. Den hade starkt och målmedvetet på allt sätt understötts av
staten, medan den samiska befolkningen ännu var någorlunda intakt. När kolonisationen hotade att helt utplåna den samiska befolkningen slog statsmakterna efter hand vakt om renskötseln. Men majoriteten av samerna — i varje fall i de sydligare lappmarkerna — de som av omständigheternas makt såg sig nödsakade att ta upp små nybyggen i fjällskogarna blev genom lagstiftarnas inställning enligt de skrivna lagarna utan rätt till sitt fäderneärvda land. Denna rättslöshet, såsom den uppfattas från samernas sida, skärps snarast och blir helt beroende av den upplåtelse som kronan gör på den mark som den anser som sin. I konsekvens härmed fortsätter samefrågan för deras del att i ytterligare hög grad — för att inte säga uteslutande — förbli en fråga om fattigvård.
Denna inställning hos lagstiftarna bottnar dels i okunnighet om samernas historia, i synnerhet de samiska näringsformernas historia, dels i bristande engagemang och känsla för vad samerna uppfattade som rätt. Man visste inte — och forskningen var inte heller tillräckligt utvecklad på området — att den samiska kulturens urform var en ärjemarkshushållning, en fångstkultur med hållande av några tama renar för transporter. Ur denna urform har såväl renskötseln såsom monokultur och samiskt gårdsbruk utvecklats genom utveckling dels mot utpräglad nomadism med hållande av för självhushållet tillräckligt stor renhjord (ällo = ”det man lever av”), dels mot mer utpräglad bofasthet med gård och jordbruk i kombination med jakt och fiske.
Vid denna differentiering korn gårdsbrukarna att inlemmas i den svenska statsunderstödda och statsdirigerade nybyggarkolonisationen och snabbt förlora sin samiska identitet och uppgå iden svenska, svensktalan- de, befolkningen och blev på så sätt intet problem för samhället och dess organ. Men när en betydande del av samerna redan vid sekelskiftet, två tredjedelar t. ex. i Västerbottens län, var bofasta då fanns det intet skäl att stödja den bosättningen. [ en offentlig utredning, Åke Holmbäck, Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utveckling (SOU 1922:10) kan utläsas
att renbeteslagarna 1886 och 1898 saknar regler för andra samer än de renskötande, att de samer som i stället för att idka renskötsel ägnar sig åt jakt och fiske icke kan anses stå rättslösa på grund av att sådana regler saknas; ty för att bestämma deras rätt ”måste man tillämpa äldre rätt samti främsta rummet analogier från renbeteslagarna, vilka i huvudsak avsåg icke att skapa nya rättsförhållanden, utan att sammanfatta vad tidigare gällt, att i princip de icke renskötande samernas rätt sträcker sig lika långt som de renskötandes (jfr ovan om samisk urkultur och differentieringen av näringsfånget).
Dessa uttalanden av en offentligt anlitad rättsvetenskapsman synes icke ha lämnat några spår i fråga om statsmakternas behandling av nybyggarsamerna och deras rätt, vilket senare skall beröras.
1900—talet
1 908 års stora motion
Först nu något om den stora motionen 1908 och dess följdverkningar. Denna motion var undertecknad av 15 ledamöter, av vilka de tre första namnen var G. Kronlund, Carl Lindhagen och Harald Hjärne. Den utmynnade i ett förslag att riksdagen skulle hos Kungl. Maj :t anhålla om en utredning i samefrågan: hur man dels skulle vidmakthålla, ”värna och trygga den nomadiserande befolkningens tillvaro och främja renskötseln, och dels förhjälpa den övriga lappbefolkningen ur dess betryckta ställning och bereda den lämpliga existensmöjligheter . . .”. Motionstexten som är tio sidor lång, innehåller ställningstaganden i en rad frågor som är relevanta i det här sammanhanget. Som allmänt omdöme kan sägas att motionärerna faktiskt söker se samefrågan till en viss grad som en helhet, eftersom hela samefolket och ej endast renskötarna inbegripes i proble- matiken. Motionen är avgjort samevänlig. Ett flertal bilagor är bifogade, bl. a. en skrivelse från samekvinnan Elsa Laula.
Såsom negativa fakta anges de vitt spridda slåttermyrarna, (Svenska missionssällskapets) skolor och barnhem, upphävandet av besittningsrät- ten till skatteland, de icke-renskötande samernas betryckta läge, förbud mot lapp att upptaga nybygge även om det så vore på hans ärvda skatteland, grundsatsen att man inte skulle kunna vara renskötande och jordbrukare på samma gång, och den ryska (finska) gränsens stängning för svenska samer. Över huvud taget har motionen fångat in allt väsentligt i den samiska gruppens problematik vid denna tidpunkt, och man är medveten om att denna problematik är olika i de tre renskötsellänen. 1 Jämtland hade efter ”kulturstriden” på 1880—talet med bl.a. massned— skjutningar av renar (Ljusnedals bruk) förhållandena i viss mån stabilise- rat sig. I Västerbotten var förhållandena oefterrättliga genom nybygges- anläggningar ända upp mot fjällen på samernas skatteland. I Norrbotten fanns fortfarande utrymme för en ”rationellt bedrifven renskötsel” med undantag av Arvidsjaur där ”företagsamheten, odlingslusten och idoghe- ten hos den bofasta befolkningen obevekligt synes tränga tillbaka den nomadiserande befolkningen”. Vad som borde åtgöras är enligt motionä- rerna bl. a.
att överväga huruvida en återgång till förhållandena före 1886 års ”lapplag” vore möjlig i fråga om lapparnas besittningsrätt till ”de gamla lappskattelanden och insyningsrätten till dessa”, att vid en blivande revision av renbeteslagen ”reglera frågan om lapparnas skadeersättningsskyldighet med tillbörlig hänsyn till de exceptionella svårigheter som möta lapparna vid vården av sina renar”, att staten skulle inköpa eller expropriera ”de områden, som äro oundgängligen nödvändiga för lapparna för drifvande af deras renskötsel”, att låne— och understödskassor borde inrättas från vilka lån kunde utgå
för inköp av renar,
att ”åt den hemlösa lappbefolkningen upplåta jord till uppodling och bebyggande” eventuellt med renskötsel som binäring, att genom statsunderstöd bereda de icke renskötande lapparnas ungdom tillfälle att besöka lantmanna- och folkhögskolor ”eller måhända ännu hellre särskilt för lappungdomen inrättade praktiska fortsätt- ningsskolor”, och
att för nomadernas barn anordna undervisning genom anställande av vandringslärare som kunde meddela dem ”nödvändig undervisning utan att tillika göra dem olämpliga för nomadlivet”.
Elsa Laulas skrivelse och samernas syn
Till motionen var bifogade elva bilagor. Utrymmet tillåter ej här att mera i detalj ingå på dessa. De innehåller emellertid mycket av intresse för belysningen av hur man vid denna tidpunkt på olika håll uppfattade problematiken. En av bilagorna (bil. 4) är en underdånig skrivelse 1904 från Elsa Laula, och den utgör det enda rent samiska inslaget i motionsmaterialet. Det är emellertid helt klart, att mycket i själva motionstexten bygger på denna skrivelse. Skrivelsen behandlar både de renskötande och de icke-renskötande samernas svårigheter. Om de förra heter det bl. a.: ”Under tiden, då lapparne sålunda obehindradt kunde på lämpligaste sätt sköta sin näring, blef det någon trefnad med renskötseln och god avkastning af densamma. Men nu ha så småningom överallt alla beteslägenheter blifvit intagna af innehafvarne af de nybyggen, som före 1866 fått anläggas ofvan odlingsgränsen. Och detta gäller ofta till och med om betet å själfva renvallarne på de åt lapparne för renskötseln anvisade lappskattelanden. Med vad rätt nybyggarna lägga under sig alla slåtterlägenheter veta lapparne icke. De förra säga endast, att de hafva rätt därtill, och då lönar det sig icke för lapparne, såsom den svagare parten, att göra invändningar. Lapparne hafva således endast att välja på att låta rename med kalfvar vara utan erforderlig skötsel och skydd eller ock betala stora ersättningar för skada å växande fodergröda. Under så vidriga förhållanden blir det i längden omöjligt att idka någon rensköt- sel.”
Om de icke-renskötande samerna heter det bl. a. att de ökar i antal bl. a. på grund av konflikterna med nybyggarna. ”Dessa lappars tillvaro är högst beklagansvärd. De kunna ej lifnära sig af renskötsel af brist på renar och de få enligt lagstiftningen ej använda någon mark för annat än renskötsel. För att uppehålla lifvet nödgas de emellertid utan laga rätt själftaget slå sig ned hvar de kunna. De söka då odla upp någon liten bit mark och röja därikring, så att de kunna föda en eller flera kor. Härvid ingripa ofta de bofasta, mången gång med stöd af myndigheterna, för att få bort dessa lappar från deras s. k. olaga besittning och tillgodogöra sig frukterna af deras odlingsarbete.” I fortsättningen påpekas bl. a.
att lagen ej tillåter en lapp att ”med någon trygghet” upptaga jordbruk ens på sitt skatteland, att även rätten till fiske förmenas dem,
att någon räddning för samerna såsom ett särskilt folk ytterst endast kan vinnas genom att trakterna ovan odlingsgränsen förbehålls dem både för renskötsel och jordbruk, att erfarenheter visar att tvister ej uppstår mellan jordbrukande och nomadiserande samer.
Elsa Laulas skrivelse är undertecknad ”På grund af uppdrag” och är helt visst resultat av den då nystartade sameföreningen i Fatmomakke.
Skrivelsen innehåller som vi ser en programförklaring om hur samefolket som enhet skulle besitta trakterna ovan odlingsgränsen, dvs. till samernas uteslutande begagnande avsatta områden.
Biskop Bergqvists syn
I bilaga 10 till motionen redogörs för en diskussion efter ett föredrag av Elsa Laula från 1907. Det längsta och för den kommande utvecklingen av statens samepolitik viktigaste inlägget gjordes av biskop Olof Bergqvist, som för övrigt nämns i själva motionstexten, såsom en energisk tillskyndare av skolväsendet med vandrande lärare för nomadernas barn. Bergqvist gör sig till en ivrig förespråkare för kategoriklyvningen genom att deklarera att ”västerbottenslapparne vore ett utarmadt proletariat som vore värdt statsmakternas uppmärksamhet” (ett generaliserande omdöme som inte täckte verkligheten). Han ville också fastslå, att ”lapp skall vara lapp” och ”att lappbefolkningen så vidt möjligt bör bevaras åt nomadlifvet och renskötseln, hvilket är dess högsta önskemål, ty renen är skapad för lappen och lappen för renen”. Han ”hoppades på lappfolkets framtida bevarande”. I diskussionen deltog även en dr Hellström, som framhöll att man inte kan resonera ”att en viss nation må bevaras endast för en viss närings skull, utan bör det väl vara tvärtom, att näringen bör bibehållas för folkets skull. När lapparne ej längre kunna uppehålla sig som nomader, böra de slå sig ned som jordbrukare och kanske så småningom sammansmälta med det svenska folket". Bergqvist replikera- de ”att göra lapparne till jordbrukare vore nog ej så lätt”. Mötet antog på förslag av Bergqvist en resolution vari framhölls att lapparne skulle ”förhjälpas att förblifva vid nomadlifvet” och att åtgärder skulle vidtagas ”för att upphjälpa fattiglapparnes nuvarande tröstlösa ekonomiska ställning”.
Den relativt detaljerade redogörelsen för bilagorna 4 och 10 motiveras av att här föreligger konkret de frågor och ställningstaganden till dessa som i stort kom att bli bestämmande för den efterföljande utvecklingen. Tvärtemot det av Elsa Laula framförda programmet om att bevara enheten bland samerna, oberoende av yrke, kom kategoriklyvningen att accentueras både i lagstiftningen och i fråga om skolväsendet. Motionen resulterade i en riksdagsskrivelse vari bl. a. hemställdes om utredning och omprövning rörande vilka åtgärder som borde vidtas för att förhjålpa den icke—nomadiserande lappbefolkningen ur dess betryckta ställning.
Segregation mellan renskötande och icke—renskötande samer
De idéer och yrkanden som framkom i och i samband med motionen kom att på olika sätt påverka utvecklingen som följde. Tre linjer, som alla
utgör grunddrag i utvecklingen, kan tydligt urskiljas, nämligen
1. en central styrning med en allt starkare segregation mellan renskötande och icke renskötande samer såväl i lagstiftningen som i skolpolitiken
2. uppbyggandet av en stark statlig administration, samt
3. växande aktiviteter hos samerna själva.
Tanken i Elsa Laulas skrivelse var att de renskötande och icke—renskö- tande samerna skulle betraktas som en enhet och i lika mån ha rätt att — antingen som renskötare eller som nybyggare eller som båda i kombina- tion — utnyttja sitt land. Elsa Laulas utvecklingslinje godtogs emellertid inte. I stort kom biskop Bergqvists linje att istället dominera. Det efter 1908 bedrivna utrednings- och lagstiftningsarbetet resulterade så små- ningom i 1928 års renbeteslag. Men denna lag avsåg endast renskötseln och de renskötande samerna. I & 49 i nämnda lag stadgades t. ex. ”Lapp, som äger eller brukar fastighet eller är i tjänst hos ägare eller brukare av fastighet, må icke använda sin rätt till skogsfång enligt denna lag för fastighetens behov av virke, vare sig till byggnader, stängsel, bränsle eller annat ändamål”.
Riksdagens skrivelse efter 1908 års motion gav för de icke-renskötande samerna resultat först 1917. Det hade gjorts gällande att 1898 års lag skulle medföra rätt för same att slå sig ned som bofast, men i proposition samma år (1917) slår justitieministern benhårt vakt om tolkningen av gällande renbeteslag till att avse att endast reglera lapparnas renbetesrätt och därmed gällande frågor. Det konstaterades emellertid att lappar hade slagit sig ned på kronomark utan särskilt tillstånd. Ålder och sjukdom hade gjort att lappar inte kunnat följa med på flyttningar utan bosatt sig vid en fiskesjö och där uppfört kåtor och sedan bostadshus ibland utan att därför uppgiva renskötseln. Justitieministern underströk att när lagen talade om lapparna så avsågs endast den renskötande befolkningen. Att frångå denna ståndpunkt förelåg ej skäl till. Däremot borde lagen förtydligas, framför allt när det gällde skogsfång, så att tvivel ej kunde råda om att andra lappar än de renskötande ej vore i fråga. Också beträffande lapparnas jakt och fiske gällde lagens bestämmelser endast den renskötande (& 30 i 1898 års lag). Denna linje genomfördes konsekvent och resulterade i en lag som skarpt åtskilde renskötande och icke—renskötande samer. Gunnar Prawitz har gjort en förteckning av de utredningar som utförts rörande renbetesfrågan alltifrån 1883 och till 1964. Det gäller ett tjugotal av varierande omfattning. Flera år resultat av riksdagens skrivelser på grund av motioner som bifallits (ett flertal av Carl Lindhagen).
Tre av utredningarna är enmansutredningar: Oscar von Sydows på 1910-talet. John Widéns på 1920-talet och Lennart Berglöfs på 1940-ta- let. von Sydow avgav flera framställningar som föranledde beslut om
* bl. a. upplåtelse av odlingslägenheter. Widén överarbetade 1919 års lappkommittés förslag, och hans förslag förde fram till 1928 års
renbeteslag. Berglöfs utredningar gällde bl. a. lägenhetsupplåtelser åt samer som lämnat renskötseln, åtgärder till stöd för renskötande samer lappväsendets administration och fiskerättsliga förhållanden.
De renskötande samernas rätt stadfästes i lag, de icke-renskötande blev beroende av administrativa upplåtelser. Härigenom genomfördes en grundmurad skillnad i rätt mellan renskötande och icke—renskötande samer, vilket så småningom fört till en kategoriklyvning, accepterad på varierande sätt av samerna själva, eller helt förkastad av dessa, en skillnad, som med rätta kan anses som ett hot mot samernas framtid. I direktiven för denna utredning har de sakkunniga fått i uppdrag att utreda | möjligheter för samebyarna att antaga stödjande medlemmar ur de icke-renskötande samernas led. Det är möjligen en väg att överbrygga den
:
klyfta inom det samiska folket som den nämnda lagstiftningen har medfört. När 1919 års lappkommitté tillsattes anförde civilministern att de former varunder de icke-renskötande samerna sökte sin utkomst hörde till de mest svårlösta av de frågor som kommittén hade att behandla. Denna fråga kom emellertid de sakkunniga ej att behandla på grund av att kommittén drabbades av den s. k. Thorssonska Geddesyxan. Kommit- tén hann emellertid, då den avlämnade sitt förslag 1924, att föreslå upplåtelse av mark till odling och bostad och rätt till jakt och fiske för de samer som lämnat renskötseln. För övrigt kom frågan i fortsättningen att handläggas som en fattigvårdsfråga för lappar. | I l l l l l
Stark statlig rennäringsadministration
Till renskötselfrågan hör tillskapandet av en stark statlig administration. Det började med att särskilda uppsyningsmän utsågs som skulle övervaka tillämpningen i praktiken av 1886 års lag. De blev sedermera benämnda lappfogdar och fick redan i slutet av 1920-talet till sin hjälp särskilda tillsynsmän. Härtill kom ordningsmän som samtidigt var både valda av byarna och tillsatta av länsstyrelsen och i sin tjänsteutövning således lydde under lappfogdarna och tillsynsmännen. Denna länk i hierarkin inom lappväsendet gjorde den statliga kontrollen över samebyarna fullständig.
Lappväsendet hade, förutom rena renskötselärenden, att handlägga vissa frågor rörande fjällägenheter som upplåtits till samer. Den samiska fattigvården hörde till fogdarnas ämbetsområde, så ock jakt- och fiskerättsupplåtelser och handläggningen av tvister rörande ströängarna. (Jfr 1760 års lappfogdeinstruktion.)
Fogdama skulle höra byarna vid de s. k. lappfogdesammanträdena. Det förelåg en kompakt maktkoncentration ilappfogdens person, ett faktum som godtogs i stort sett av samerna utan mer artikulerad kritik, med undantag av Torkel Tomassons och senare framför allt av Gustaf Parks.
Vid lappfogdesammanträdena förekom att inbördes tvister mellan samer av personlig och futil karaktär drogs fram inför fogden för avgörande vid sammanträdena.
De icke-renskötande samerna hade naturligtvis ej säte och stämma i
fogdesammanträdena och än mindre något inflytande. Lappväsendet, som huvudsakligen hade att handlägga frågor rörande renskötseln, bidrog genom sin blotta existens till att vidmakthålla och vidga klyftan mellan de renskötande och de icke-renskötande samerna. Under 1930- och 1940-ta- let var lappväsendet som starkast etablerat. Fogden skulle alltså på sätt och vis övervaka att samernas inbördes segregation i renskötande och icke-renskötande vidmakthölls. Beträffande skolväsendet hade lappfog- den att angiva vilka samebarn som skulle gå i nomadskola.
Skolfrågan
1908 års motion hade också tagit upp samernas skolfråga och delat upp den att gälla dels de nomadiserande, dels de bofasta samerna såsom från varandra skilda frågor. 1957 års nomadskolutredning har i sitt betänkan- de Samerans skolgång (SOU l960:41) givit en kortfattad historik över sameskolans utveckling från äldsta tid. Ur denna kan bl. a. följande särskilt uppmärksammas. 1895 infördes en ny skolform genom särskilda vinterkurser på tio veckor i Karesuando och Jukkasjärvi. De blev urformen till de fasta nomadskolorna, som sedan blev nuvarande nomadskolor med samehögstadiet i Gällivare som sista länk. I början av 1900-talet hade man fem olika former för sameundervisningen, lappfolk- skolor, kateketskolor, vinterkurser, allmänna folkskolor och Svenska missionssällskapets skolor. Dessa missionsskolor var vanliga folkskolor med intilliggande barnhem. De sista av dessa skolor var den i Lannavaara i Norrbotten och den i Ånge 1 Jämtland. Den sistnämnda övergick i statens ägo först i slutet av 1930—talet. Det var framför allt dessa skolor som enligt 1908 års motion var olämpliga för nomadernas barn, emedan de ansågs dra deras håg från nomadlivet.
Domkapitlet i Luleå fick Kungl. Maj:ts uppdrag att utreda samernas skolgång. Stiftets biskop Olof Bergqvist ägnade ärendet en förberedande behandling, varvid han biträddes av två sakkunniga, kyrkoherden i Karesuando Vitalis Karnell, sedermera nomadskolinspektör, och folksko- leinspektör K. L. Österberg. Resultatet blev efter olika remissomgångar och behandling i riksdagen 1913 års nomadskolreform. Utredningsman- nen knäsatte i sitt arbete åsikten ”lapp skall vara lapp”, som han förfäktade redan 1907 (jfr ovan). Denna åsikt blev en fast princip som väl fått sitt klassiska uttryck i ett yttrande av Karnell (i tidskriften Dagny 1905), där bl. a. den tidigare framförda idén om samernas oemottaglighet för civilisationen på nytt fick sitt uttryck. ”Gynna gärna lapparna på allt sätt, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationens bägare i övrigt, det blir i alla fall bara ett läppjande, men det har aldrig och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp skall vara lapp.” Detta citat har återgivits många gånger från den samiska parten. Och onekligen täcker yttrandet, sett ur samisk synpunkt, statens politik under 1910- och 1920-talen. Förutom pessimismen ifråga om samernas förmåga att tillägna sig modern kultur innehåller yttrandet den för den tiden typiska vändningen att göra eller låta göra lapparna till det och det. Samerna själva ansågs ej på något sätt kapabla att ha något
omdöme eller böra ha inflytande i dessa frågor.
] Samernas skolgång har också redogjorts för de förarbeten som var grundläggande för 1913 års reform. Utredningsmannen framhöll som en väsentlig brist att lappfolkskolorna med sin helårsläsning och sin femåriga kurs bidrog att avvänja lapparnas barn från nomadlivet och renskötseln med de långa ansträngande vandringarna och de tunna tältkåtorna som bostäder vinter och sommar. Trots vanan vid de ansträngande vandringar- na saknade alltså samerna enligt denna doktrin de fysiska egenskaper som fordrades för ett regelbundet och tungt kroppsarbete och råkade därför i största fattigdom och elände, då de övergick till bofast liv. I propositionen till 1913 års riksdag gavs följande programförklaring: ”Vi önska att den ras, vilken ensam är i stånd att utnyttja våra öde fjällvidder, skall bibehållas vid det levnadssätt, som den ärvt från sina fäder och för vilket den till sin natur är anpassad, men vi önska tillika, att den ej därigenom skall avstängas från den grundläggande undervisningen, som man vill låta varje medborgare ivårt land åtnjuta.”
Vid den livliga debatten i riksdagen såg man samernas kulturella och sociala situation ur tre synpunkter: den humanitära, den nationalekono- miska och den etnografiska. Kritiska röster höjdes mot förslaget framför allt av herr Persson i Stallarhult och fil. dr Paul Hellström, men de förklingade ohörda.
Bengnande samisk aktivitet och samarbetet med Lind/lagen
Många av dem som deltog i besluten i fråga om statens politik gentemot den samiska minoriteten började emellertid ganska tidigt att efterlysa samernas egen medverkan och deras förstahandskännedom om sin egen situation. Och samerna började verkligen också själva göra sig hörda. År 1898 ledde Thomas Nilsson, innehavare av skattelandet Satsfjäll i Vilhelmina, en deputation till Oscar]! och justitieministern Ludvig Annerstedt med anledning av skadeståndsskyldighet för höskador på det egna skattelandet. Thomas Nilsson var fader till den Torkel Tomasson som kom att spela en stor roll i den begynnande samiska frigörelseproces- sen. Annerstedt är en av de första som i riksdagen pläderar för att företrädare för samerna skall inlemmas i beslutsprocessen. Samma år börjar också Carl Lindhagen intressera sig för samefrågor. Genom en rad prosamiska motioner och inlägg i riksdagsdebatterna lyckas han få fram en rad riksdagsbeslut som hade betydelse för samernas begynnande emancipation. Från 1898 till 1937 väcker Lindhagen ett tjugotal motioner. I två av dem 1920:209 och l930:12 föreslår han egen samisk representation i riksdagen. Genom en motion 19201208 driver han igenom att 1919 års ”lappkommitté” förstärks med samisk representa— tion, i 19291188 motionerar han om en effektiv rättsordning för samernas jordbruks- och bostadsfråga och i 1937rl94 om en permanent organisation av samernas landsmöten.
Det framgår att motionerna i stor utsträckning är resultat av en interaktion mellan Lindhagen och samernas egna företrädare. (Enahanda har varit fallet i de flesta av de samevänliga motioner i riksdagen under de
senaste tio åren, ett resultat av den samiska riksorganisationens växande argumentationsstyrka.)
I motionen 1937 har Lindhagen bifogat bilagor i form av urklipp ur Samefolkets Egen Tidning. Den viktigaste av dessa är en underdånig skrivelse undertecknad av bl. a. Torkel Tomasson, Gustaf Park, Jonas Åhrén och Nils Thomasson, som utmynnar i sju slutyrkanden av vilka må nämnas,
att snarast åstadkomma en revision av författningen om den lapska kolonisationen,
att lapputredningen som anbefalldes 1930 måste förstärkas med samiska representanter och dessutom bl. a. med Lindhagen, att lappbefolkningen berättigas att i riksdagen erhålla en egen represen- tant, att genom en ofördröjlig lagrevision samerna får tillbörlig självstyrelse ”genom okvald befogenhet att själva utse ordningsmän och lappfog-
” dar .
Beträffande civilministern von Sydows proposition 1917 isamefrågan kan återges också Lindhagens ord ihans memoarer de] 111 s. 305: ”Ett av de viktigaste spörsmålen angick lapparnas rätt att bosätta sig på kronans marker i de trakter, som äro avsedda för renskötsel. De hade börjat uppföra åt sig ”fyrkantiga” bostadshus. Förslaget avsåg att göra denna rätt beroende av särskilt undantagstillstånd. Gällande lag för lapparnas rätt att å sina renbetesområden begagna sig av land och vatten till underhåll för sig själva och sina renar ansågs icke grunda någon befogenhet för dem att uppföra bostadshus och deras rätt till virkestäkt icke heller omfatta virke till bostadshus.”
Det blev en livlig debatt i kamrarna vilket resulterade dels i att propositionen föll, dels i att beslut fattades om att samerna borde beredas tillfälle att överlägga vid ett samfällt möte om propositionens innehåll. Detta beslut i riksdagen ger möjlighet för samerna att vid ett landsmöte följande år framlägga sin syn på de brännande frågor, som rörde dem. Landsmötet 1918 kan betraktas som en vändpunkt i fråga om samernas möjligheter att överlägga om och utöva inflytande i egna angelägenheter.
Landsmötet i Östersund och samisk kritik av den officiella samepolitiken
I början av år 1918 ägde samernas första landsmöte rum i Östersund. Protkollet utkom i tryck, Svenska lapparnas landsmöte [ Östersund den 5—9 februari 1918. Statsanslag hade beviljats för att landsmötet skulle kunna hållas. i förordet till det tryckta protokollet heter det bl. a.: ”Den bland de djupa leden av lappfolket allt mer och mer mognande insikten om självansvar liksom insikten om ett slags storbarnsställning i samhället måste helt naturligt söka sitt utlopp och hos folket slutligen verka sporrande för att genom egen kulturkamp i samhället och i omgivningen höja sig till social omvärdering. Handlingarna över landsmötet äro synnerligen belysande för lappfrågan, sådan den synes från lapparnas egen synpunkt,” sägs det vidare, ”och besluten äro att betrakta såsom
uttryck för lapparnas egna uppfattningar om sin ställning i samhället.”
Vilhelmina-Åsele sameförening _ tillkommen 1904 — stod som inbjudare till det första landsmötet. I inbjudan nämns bosättningsfrågan, renbeteslagen och skolfrågan särskilt och det sägs att ”tecken på kultur är sammanhållning” och att inbjudarna insett nödvändigheten av att överlägga om ett gemensamt mål, ”nämligen en alla lappar omfattande organisation”.
Ordförande vid landsmötet var Andreas Wilks från Fatmomakke. (Han tillhörde Frälsningsarmén och hade gått i en av de i 1908 års motion förkättrade missionsskolorna, den i Bäcksele, och var i övrigt verksam i samernas föreningsrörelse.) Två föredrag hölls vid mötet. Torkel Tomas- son talade om ”Lapplagen och dess behandling vid föregående års riksdag” och Gustaf Park om ”Samefolkets skolfråga'i Båda föredragen var starkt kritiska i fråga om ”den officiella åskådningen” i samefrågan. Tomassons föredrag var uppdelat i två avdelningar, av vilken den första behandlade renskötseln, dess utveckling och betingelser och den andra bosättningsfrågan. Det är framför allt de principiella och programmatiska uttalandena som är av intresse i de bägge anförandena. Under vad han benämner som den officiella åskådningen berör och angriper Tomasson de idéer som tidigare refererats, t. ex.
att ”lapparnas maklighet och ovilja” enbart är orsaken till den mindre goda ordningen i renskötseln i Västerbotten, att lapparna bara blir förvekligade i de fasta skolorna, att lappen är biologiskt danad endast för renskötseln (vilket Tomasson anser inte ”tarvar någon vederläggning”), att med ”lämpliga kraftmedel söka föra renskötseln tillbaka till sitt, vad man kallar, ursprungliga skick, ty renskötseln är inte god eljest, sak samma om tidigare betingelser för renskötseln föreligga eller ej”.
Därför hade man också nyligen i Västerbottens län anställt lapptill- synsmän, ett slags ”små” lappfogdar, som helt ”rekryteras bland svenskarna och äro då vanligtvis en bonde, eller en f. d. fjärdingsman”. De skulle följa lapparna och ”övervaka och kontrollera renskötseln”.
Tre kontrollerande myndigheter fanns i Västerbotten: ordningsmän— nen, lapptillsynsmännen och lappfogdarna. ”Jag fruktar” säger Tomasson, ”att ifall detta fogdereglemente får ett så tveeggat svärd i sina händer, som de skärpta vitesbestämmelserna mot överträdelser av byordningen, det i längden skall rentav bli odrägligt för en lapp att idka renskötsel.” Här sitter Tomasson verkligen fingret på en örn punkt, en skärningspunkt mellan den officiella uppfattningen och samernas egen uppfattning om renvården. ”För att uppehålla friden mellan odlaren och nomaden har lagstiftarna försökt att fixera reglerna för en rationell och kvalitativ renskötsel. Emellertid sammanfaller odlarens och lagstiftarens uppfatt- ning härom föga med nomadens, för vilken renen är normgivande.” Här artikulerar den samiska parten med både saklig och logisk tyngd. Men de officiella planerna på uppbyggnad av lappväsendet förändras inte.
Beträffande samernas bosättningsfråga uttalar Tomasson bl. a.: ”För envar är det känt, hurusom odling och renskötsel numera kommit i ett
mycket intimt förhållande till varandra. Odlaren och herden hava sålunda sida vid sida ur så gott som samma jord kommit att var på sitt skiljaktiga sätt framdraga sitt levebröd. Detta så högt skogen växer och en plog möjligen kan plöja en fåra. Det ligger då i sakens natur, att det måste i hög grad inverka även på de lapska förhållandena.
Sedan därför de två kulturerna sammanträffat, har så en så småningom dragning och övergång försiggått från nomadlivet till den mera förhär- skande kulturen, som kallas odlingen, vilken sistnämnda kultur av allt att döma har framtiden i sin hand. Hade renkulturen åter från början till slutet kunnat förbli såsom den mera enonomiskt bärande kulturen, så hade dragningen och övergången skett åt det hållet och människorna på Skandinavien hade vid det här laget varit nomader eller med ett ord sagt lappar.
I denna stora företeelse — kampen om herraväldet mellan de två kulturerna — åt vilken man i stort näppeligen kan göra någonting, ligger otvivelaktigt en av orsakerna till att lapparna medvetet eller omedvetet kommer att tänka på och utnyttja ekonomiska resurser eller utvägar, som falla under begreppet bosättning.”
Detta anförda visar hur Tomasson såg på kulturkontakten mellan samiskt och svenskt, och vilken betydelse han lägger vid de ekonomiska faktorerna i de transkulturella processerna. Uttalandet innehåller emeller- tid också drag av en viss defaitism.
Tomasson visar också att statsmakterna ogärna såg — i konsekvens med segregationstesen rörande renskötande och icke-renskötande lappar — att samerna vid sidan av renskötseln sysslade och umgicks med bosättnings— planer. Jämför den tidigare refererade underdåniga skrivelsen av Elsa Laula i vilken samefolket sågs som en enhet oberoende av om samerna var nomader eller bofasta och där inga vattentäta skott fanns emellan grupperna. Denna kärnpunkt i samernas syn på sitt eget problem sågs av utredarna och lagstiftarna som något negativt, ja nästan otillständigt, och kategoriklyvningen skärptes. Sin höjdpunkt nådde segregationstanken i von Sydows proposition, somju dock avvisades av riksdagen.
Parks kritik iskolfrågan
Gustaf Parks föredrag i skolfrågan blev en skarp uppgörelse med 1913 års skolreform. Fick det antagna ”lappskoleväsendet” oantastat slå rot” i det allmänna folkmedvetandet skulle det försvåra och ”äventyra den nomadiserande lappbefolkningens andliga utveckling och framtid”. Han tar de fasta skolorna inklusive missionsskolorna i försvar. Han använder ibland hårda ord om dem som anser dem skadliga för nomadernas barn. ”Enär dessa skolor givit och giva en så relativt god skolutbildning åt sina skyddslingar äro de tvivelsutan så förhatliga och avskyvärda för kvasilappvännerna i vårt land, som vanligen anse en kunnig och skolbildad lapp för en mycket dålig nomad och renskötare.”
Gustaf Parks båda kritiska och programmatiska uttalanden innehåller allt vad som numera ter sig självklart, men den officiella uppfattningen då var faktiskt en annan. Det framgår inte minst av Vitalis Karnells inlägg
under den efterföljande diskussionen. Ur protokollet kan också anföras följande i det här sammanhanget mycket viktiga avsnitt som redogör för ett meningsutbyte mellan Karnell och Tomasson. Karnell sade bl. a. att lapparna inte fullgjorde någon bevillning till staten och därför inte kunde få alla sina önskemål tillgodosedda, men att staten likväl ville göra allt för att lapparna skulle få så god undervisning som möjligt och säkert skulle gå med på att missionsskolorna åter öppnades för lapparna, om den funne desamma ekonomiskt bärande. I fråga om barnhemmen borde lapparna bära sin anpart av utgiftsbördorna. Det fanns ”motsträviga och envetna lappar” som inte ville skicka sina barn till nomadskolorna och barnen måste hämtas genom länsmannen.
Karnell ansåg också att om lapparna fick välja fritt skulle de om fem år inte alls sätta sina barn i skola. Tomasson genmälde, att Karnell angripit samerna på deras ömmaste punkt, nämligen att de inte betalade skatt och visade att samerna förr hade burit sin anpart av skattebördan.
Resolutionen i skolfrågan anslöt sig till Parks föredrag, att de vandrande skolorna skulle avskaffas och de fasta skolorna bli ordentliga internat och man förklarade sig villig att ekonomiskt bidraga till utgifterna för sitt skolväsende.
Mötets beslut sammanfattades i en underdånig skrivelse i samband med överlämnandet av mötets handlingar till regeringen.
Organisations frågan
Vid landsmötet var organisationsfrågan en viktig punkt och man beslöt att bilda Lapparnas centralförbund. Trots intensiv propaganda i Samefol- kets Egen Tidning måste planerna efter hand skrinläggas. Lokala sameföreningar bildades på sina håll och kom efter hand att spela en viss roll i frigörelseprocessen. Så kunde Arjeplogs sameförening stå som inbjudare till 1937 års landsmöte. Handlingarna från mötet är tryckta under titeln ”Det svenska samefolkets allmänna landsmöte i Arvidsjaur den 4—7 oktober 1937”. Förut har sagts att det statliga lappväsendet vid denna tid hade nått sin fulla mognad enligt sin art och sin största byråkratiska tyngd. Man gjorde allvarliga försök från lappadministratio- nens sida att dirigera landsmötet och misstänkliggöra Park och Tomasson bland samerna. Park som var ordförande ställde emellertid och erhöll förtroendevotum av de 316 samiska deltagarna — det största antal samer som någonsin besökt ett landsmöte — varefter mötet kunde ostört fortsätta förhandlingarna.
1937 års landsmöte har sin största betydelse i att lappväsendets positioner blev angripna på ett effektivt sätt, vilket hade sin mycket stora betydelse i den samiska frigörelseprocessen. Viktigt i sammanhanget var att ansvariga politiker med jordbruksministern Pehrsson—Bramstorp och Carl Lindhagen i spetsen var närvarande. Nu blev behovet av en alla samer omfattande organisation alltmera kännbart och klart och 1950 bildades så Svenska samernas riksförbund (SSR). Utvecklingen av organisationsrö- relsen efter 1950 skall ej närmare beröras. En viktig händelse är tillkomsten av ombudsmannaorganisationen, vilket kunde möjliggöras
genom anslag från dåvarande statens lappfond, numera samefonden. Det var också SSR som 1963 tog initiativet till det lagstiftningsarbete som resulterade i 1971 års renbeteslag, som ijämförelse med 1928 års lag ger samerna en viss grad av medbestämmanderätt i frågor som rör rensköt- seln. Lappbyarna kallas samebyar och är organiserade som föreningar, med beslutande, styrande och kontrollerande organ. I fråga om behand- lingen av samefrågorna i riksdagen har riksförbundet initierat motioner, som påverkat de slutliga riksdagsbesluten, i enlighet med strukturen i våra dagars organisations-Sverige.
A vslu tande reflexioner
SSR:s växande styrka innebär bl. a. att den samiska parten har fått större tyngd i de transkulturella processerna. Multikultursituationen genom de många invandrargrupperna har gynnat också samernas möjligheter att göra sig hörda. Till bilden av samernas ställning i nuvarande Sverige hör också Skattefjällsprocessen, där samernas undanträngande från sina gamla land får sin belysning.
Ytterst rör det sig om samiskt inflytande eller brist på inflytande på skeendena i samernas bosättningsområde. Samernas förmåga att artiku- lera sina krav, sin egenart, sin kultur och helt enkelt sitt begär att få överleva är beroende av i vilken grad de behärskar argumentationsarsena- len och argumentationstekniken i nuläget. De åtgärder som utredningen föreslår till stöd för samiska aktiviteter kommer ytterst att ge samerna ökade möjligheter till saklig och logisk argumentation för sin sak, något som inte kan bli utan effekt i ett land som vårt.
Bilaga 5 Litteratur av samer och om samer
Av Lars Thomasson
Litteraturen kring samerna är vid det här laget mycket omfattande. Den som regelbundet söker följa det som skrivs i olika sammanhang kan inte undgå att förvånas över hur mycket det i själva verket skrivs utöver det som redan skrivits. Det gäller inte bara separata arbeten, uppsatser, artiklar och debattinlägg utan även uppgifter i och bidrag till litteratur av annat slag, dvs. sådant som återfinns i arbeten som enbart innehåller spridda uppgifter om samerna eller bara i korthet berör samiska förhållanden.
Och bidragen tenderar att öka i samma utsträckning som samefrågorna vidgas till sitt innehåll och betraktas ur nya synvinklar. Renskötseln som näring, och med den sammanhängande ekonomiska frågor, har t. ex. kommit i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare beroende bl. a. på den rationalisering och omstrukturering av rennäringen som förestår och som — i inledningsskedet — redan pågår. Den uppmärksamhet och det engagemang som samernas sociala frågor numera röner, både bland samerna själva och den omgivande majoritetsbefolkningen, har inte heller någon motsvarighet tidigare, om man avser de sociala frågorna i vid bemärkelse, inte bara frågor om yttre levnadsförhållanden och samernas relationer inbördes utan även deras minoritetsstatus över huvud taget. Det exotiska intresset utifrån gentemot samerna kommer väl alltid att fin- nas kvar — och är kanske i och för sig förklarligt — men tyngdpunkteni intresset för samerna har mer och mer förts över på andra plan. De rättsliga frågorna intar också en alltmer central plats, koncentrerade till det allt större behovet av att oklarheten skingras, att både arten och vidden av samernas rätt och rättigheter blir klarare belysta.
Samerna själva har slutligen på ett helt annat sätt än tidigare lämnat egna bidrag till den skrivna litteraturen liksom de också med det skrivna ordet gått in i den offentliga debatten om sina livsvillkor och sin framtid i en omfattning som bara för några årtionden sedan varit otänkbar. En ökad kulturell medvetenhet har också tagit sig uttryck inte enbart i t. ex. krav och önskemål om ändrad status för samiskan som språk utan också initierat till en nyproduktion av litteratur på samiska och en utökad användning över huvud taget av samiska i skrift.
Lika omfattande som litteraturen kring samerna ter sig, lika begränsad är samelitteraturen i egentlig mening — den av samer — liksom den litteratur för övrigt som finns tillgänglig på samiska. Indelningen är grovt
schematisk och olika bidrag hör självfallet hemma i samtliga kategorier.
Det som skrivits på samiska omfattar, enligt Adolf Steen i en uppgift från 1960-talet, totalt mellan 500 och 600 böcker och småskrifter. Det mesta är av religiös art — översättningar av religiös litteratur — alltifrån det första bidraget, ABC-Book på Lappesko Tungomål, tryckt i Stock- holm 1619 och utformad som en kombination av katekes och ABC-bok. Utom en sida med alfabetet innehöll boken fadervår, trosbekännelsen, de tio budorden, dopsbefallningen, instiftelseorden till nattvarden och några böner. Katekesen är f. ö. den bok som översatts mest. Steen uppger, att den fram till år 1900 utkommit i inte mindre än 16 olika utgåvor på svensk-samiska dialekter och på nordsamiska i minst 10. Den senaste översättningen av katekesen, Luther ucca katekismusaä, utkom i Oslo 1957. En norsk-samisk psalmbok utgavs 1963, och för Sveriges del utkom 1958 en ny psalmbok som i sig innefattade psalmer på både nord-, lule— och sydsamiska, Säl”magirije—Sål'bmagirji. Hela antalet psalmer är 350, varav 157 på nordsamiska, 162 på lulesamiska och 31 på sydsamiska. Några psalmer har alltså tre språkliga varianter. Den senaste bibelutgåvan härrör från 1925, den norsk-samiska Bibal daihe Basse Öala (Bibeln eller den heliga skrift).
Till kategorin (böcker på samiska) hör också grammatikor och ord- böcker — t. ex. Konrad Nielsens nordsamiska ordbok i tre delar 1932—38 (med engelska och norska ordförklaringar) och med Asbjörn Nesheims senare kompletterade delar (1956 resp. 1962), Nielsens nordsamiska grammatik (Laerebok i Lappisk) också i tre delar 1926—1929 och Harald Grundströms motsvarande lulesamisk ordbok med grammatik i fyra delar 1946—1954 (med svenska och tyska ordförklaringar). Sedan 1965 arbe- tar Gustav Hasselbrink på en sydsamisk ordbok av i stort samma omfattning som Nielsens och Grundströms ordböcker. Det utförs som ett led i arbetet med samiskt språk och samisk kultur vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Med en sydsamisk ordbok arbetar enl. uppgift också Erik Nilsson Mankok, som nyligen utgivit en handledning, Systematik i sydsamiska (1975). Därtill kommer de profana läro- och läseböcker som efter hand vuxit fram vid sidan av de religiöst domine- rande litteraturbidragen.
Som en följd av diskussionen kring hur samiskan bäst skall kunna bevaras och utvecklas, och med anknytning till den delfråga i vilken utsträckning samiska skall och kan förekomma i skolan som hörde samman därmed, påbörjades ett visst läromedelsarbete under l960-talet. För skolbruk sammanställde Israel Ruong Duov”dagat ja bargot (Land och arbete eller friare: Sameland och sameliv) 1967, en antologi med prosa och lyrik avsedd som läsebok för högstadiet, och översatte och bearbetade Annie Dahlquists och Helge Haages På äventyr med Nila till Niilas ja su sii'da (Nilas och hans by) 1965. Bägge böckerna gavs ut av skolöverstyrelsen liksom det grammatiska arbete, Min sa'migiella (Vårt samespråk), lärobok i samiska, med vilket Ruong 1970 kompletterade sina tidigare bidrag. I Norge har några läseböcker för nybörjarundervis- ningen i samiska samtidigt utarbetats av Inez Boon ensam eller i
samarbete med Hans Eriksen, Lasse ja Matte-böckerna (i tre delar 1967 resp. 1969), och Sverre Hatle har gjort en särskild arbetsbok till den tredje delen av böckerna. En samisk-norsk läsebok av Edel Haetta Eriksen, Per Persen och L. Lind Meloy, Låkkangir'jii sa'mi- ja da'rogillii, utkom också 1965. För grammatikor har i Norge både Knut Bergsland och Jakob Borretzen svarat, Laerebok i samisk (1961) resp. Liten samisk grammatikk (1966). Två textböcker utkom också i anslutning till språkkurser i Sveriges radio, Sämi—giella, gål'li-giella (Samespråk, guld- språk) 1963 och Giellamet (Vårt språk) 1968, bägge sammanställda av Nils Erik Hansegård. Av böckerna, som är antologier, har den förstnämn- da mera formen av traditionell kursbok med inslag av grammatiska övningar, medan den senare är en ren textbok. Grundtexten hade i denna från början talats in på band av samer runt nordkalotten och först därefter överförts i skrift, på visst sätt ett litterärt bidrag på samiska, om samer och av samer.
Senare har olika önskemål, bl. a från Samernas folkhögskola, om vissa läromedelsprojekt, efter samverkan mellan de regionala och centrala skolmyndigheterna, konkretiserats till en mera bestämd plan för fram- ställning av samiska läromedel på olika nivåer. Intill i år har av Olavi Korhonen således t. ex. en ny nordsamisk ordbok, Sådnigifii (1973) med ordförklaringar både från samiska till svenska och omvänt, och en ordlista till Inez Boons läseböcker utkommit från trycket, liksom han har en första del i manus och en andra del under utarbetande av en lulesamisk ordbok, Ba'kko-gifje. (Arbetet med den nordsamiska ord- boken började redan före det egentliga läromedelsprojektet.) Per Mikael Utsi har arbetat fram en övningsbok till Niilas ja su sii'da (1974), och i stencilerat manuskript finns också en text- och övningsbok av Israel Roung som ansluter till hans tidigare omnämnda Min såmigiella (och som är under tryckning) samt en lulesamisk grammatik av Nils Eric Spiik. Stina Westerlund har som sin del i läromedelsarbetet svarat för manus såväl till Dakkut rieg'ga' (Låt oss göra en ring), en läsebok för mellanstadiet med så gott som uteslutande hennes egna bidrag, som till en övningsbok till denna och en nybörjarbok i samiska, som hon kallar Aligo (Början). De tre arbetena är under utgivning. Under tryckning finns nu också Sivi Näkkäläjärvis övningsbok för lågstadiet, Såmi sånis sådnåi (Samiska ord för ord).
I Norge föreligger enligt uppgift också manus till en ny illustrerad nybörjarbok i nordsamiska på gymnasienivå av Jon Eldgar Einejord. Där har också utkommit en ny norsk-samisk ordbok av Thor Frette, Dårugiel-samigiel sådnigir”ji (Oslo 1975).
Gemensamt för samtliga dessa läromedel liksom för katekesen 1957, den norsk-samiska psalmboken 1963 och 1958 års svensk-samiska psalmbok, är att de — med undantag för de lulesamiska och sydsamiska bidragen — är skrivna på nordsamiska på den mellan Sverige och Norge sedan 1947 utarbetade gemensamma ortografin och att deras använd- ningsområde därför också är det vidaste möjliga.
En ny läsebok i sydsamiska har också kommit för ett år sedan, Lohkede saemien (Läs samiska), sammanställd av Ella Holm Bull och
Knut Bergsland och tryckt i Oslo 1974. Den kompletterar den läro- och läsebok, Såmien lukkeme-gärja (Samisk läsebok), som tidigare fanns utarbetad av Knut Bergsland och Gustav Hasselbrink och 1957 utgiven av ”grannn'kenas sydsamer” gemensamt. En ordlista till Lohkede saemien är under utarbetande av Laila Mattsson.
På den nordsamiska ortografi som används i Finland har under de allra senaste åren bl. a. utkommit en ny ABC-bok för nybörjare genom Tuomo Itkonens Algu-abbes (1970), en samisk läsebok av Pekka Sammallahti, Lapin kielen oppikirja 1—3 (1972—1973) och en samisk-finsk ordbok av Pekka Lukkari, Sami-suoma sadnekirji (1974). Lukkari har också sammanställt Lohkamusak (Läsestycken) 1972, en omfattande antologi av både samiska originaltexter och översättningar. 1963 utgav han dessutom en ny och bearbetad upplaga av sångboken, Lavlagak (Sånger). I Finland har f. ö. utgivningen av litteratur på samiska under de senaste åren fått en mycket god start.
Men det som senast skrivits på samiska är inte enbart begränsat till läromedel av olika slag, ordböcker (ordlistor) och psalmtexter. Också skönlitterärt ökar användningen av samiska som uttrycksmedel, både för översättning och i originaltexter. Översättning till samiska av ett antal barnböcker är ett användningsområde, t. ex. Månat jun'gelis, Säppän- låvla, Gukkes måtkis Mjo Monsemann, Gål'bma rievvåra, Dumåsaä oarri öielgi al'de etc. med texter av Leif Kranz och Astrid Lindgren (Djungelbarnen), Alf Proysen (Mössens sång), Magnus Brunheim (På långfärd med katten Mjo Monsemann), Tomi Ungerer (De tre rövarna) resp. Halvor Floden (Tummeliten på ekorrens rygg). Samtliga är utgivna i Norge med Thor Frette, Isak Östmo, Hans J. Henriksen och Tryggve Madsen som översättare. Tidningarna Samefolket i Sverige och Sågat och Nordkalotten i Norge ger t. ex. också prov på samisk sakprosa, isärskilt hög grad numera Nordkalotten (tidigare Nordkalott) med nyheter, infor- mationer, annonstexter, referat, debattinlägg etc. liksom Sabmelaä (Same) i Finland (som är skriven på den finsk-samiska ortografin). En särskild insats i arbetet att främja det samiska språket har tidningen Nuorttanaste (Öststjärnan) svarar för genom att i nästan 80 år i följd ha utkommit enbart med samisk text, även om innehållet ihuvudsak är av religiös art. Öällagat (Skrifter) är en skriftserie som startats av en norsk-samisk kommitté (kommitté av norska samer) som vill främja samisk litteratur. Dess första tre nummer har utkommit 1973, 1974 och 1975, och nummer 4 är enligt uppgift redan under utarbetande. Publiceringen har skett med anslag från Norsk kulturråd. Vuojoå (eg. benämningen på det samiska området i norra Sverige och Finland norr om Torneträsk) har ' utgivits av Gåresavvuna såmisaervi (Karesuando sameförening) i form av ett litet stencilerat häfte för vartdera av åren 1974 och 1975 och är — ,» trots den mycket blygsamma omfattningen i initialskedet — en medveten strävan att vidga begreppet ”samisk litteratur” så som t.ex. Björn Collinder en gång definierat det med ”allting som skrivits på lapska och allting som sagts på lapska och bevarats i muntlig tradition”. Andra arbeten är Månat öållet — Maanah tjaelieh (Barnen skriver), en bok där
skolbarn från Finnmark och Snåsa i det sydsamiska området skrivit små berättelser och dikter, och Jur'dagat ja sänit-sämi divtat (Tankar och ord — samiska dikter) samlade av Anders Guttormsen. Det är en samespråkig diktantologi och innehåller samiska dikter (tidigare publicerade i olika samiskspråkiga tidningar och enbart av norska samer). Bägge arbetena är utgivna 1975 av den nämnda kommittén med ekonomiskt stöd från Norsk kulturråd.
Som ett resultat av Nordiska samerådets litteraturpristävlan 1972 (i samarbete med Karasjok bibliotek) — i avsikt att åstadkomma samisk originallitteratur särskilt för skolbruk — föreligger nu ett visst material i manuskript. Av detta planeras sju noveller på samiska bli utgivna i en särskild novellsamling, liksom en egen novellsamling av den finländske samen Eino Lukkari, som också erhöll första pris i den litterära tävlingen. I det sammanhanget kan erinras om att den litteraturpristävling som i Sverige anordnades av tidningen Expressen i samarbete med Bonniers förlag och Svenska samernas riksförbund ibörjan av l960-talet inte ledde till att något bidrag vare sig prisbelönades eller publicerades. Tävlingen skulle avse en bok om samernas förhållanden under 1900-talet, om deras ställning i det svenska samhället, socialt och känslomässigt. Formen roman eller faktisk skildring var valfri, likaså språkformen. Uppgiften belyser både den snabba utvecklingen i det samiska kultur- arbetet under bara det sista tiotalet år men kanske också ett delvis ändrat kulturklimat i stort, eftersom bland bidragen också fanns det manuskript som i stort sett några år senare blev Per Idivuomas roman Rövarvind.
Samerna har inte förrän in på det senaste århundradet haft någon egentlig skriven litteratur, och den litterära tradition som t. ex. jojk- ningen under sekler burit upp och förmedlat har därför spelat en mycket stor roll för deras samlade litterära kvarlåtenskap, alltifrån samestudenten Olof Sirmas bidrag i Johannes Schefferus” Lapponia 1673 — där de först upptecknade jojkdikterna finns bevarade — till de nu levande traditionsbärarna och nyskaparna av samisk poesi. En utförlig presenta- tion av jojkdiktningen har senast lämnats av Mats Arnberg, Israel Ruong och Håkan Unsgaard i Jojk — en presentation av lapsk folkmusik, utg. 1969 på Sveriges Radios förlag och kompletterad med bl. a. sju LP—skivor. Grundmaterialet utgjordes av inspelningar från åren 1953—1954 och var ett primärmaterial så till vida att de flesta av jojkarna inte spelats in förut. En omfattande inventering och fonogramupptagning har ju tidigare skett bl. a. genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala under Björn Collinders ledning (varvid omkring 1 200 jojkar — alla från Pite lappmark — 1958 och 1963 getts ut i svensk och tysk översättning av Harald Grundström med musikalisk transkription av A.O. Väisänen och Sune Smedeby). Nils Mattias Andersson, Nils Hotti, Mattias Kuoljok, Johannes Alexander Nutti, Tomas Egemyr Ponga, Jonas Steggo är några individuella namn ur skaran av jojkare ur vår egen generation; av vilka Nils Mattias Andersson är den som kanske mest stått i centrum genom den presentation och uppmärksamhet hans episka jojk Renarna på Oulavuolie fått i Israel Ruongs tolkning och Pål Nils Nilssons filmatise—
ring. ”Mannen, hustrun, barnen, renhjorden, fjället med den farliga jökeln, minnet som slocknar — det är temat i konstfull upprepning och sammanflätning.” Trots att det fanns mycket av improvisation över Nils Mattias Anderssons jojk, när den framfördes — den kunde inte upprepas — lämnade jojkaren genom den på sätt och vis sitt testamente. Johan Turi har också karakteriserat jojken som en ”minneskonst om andra männi- skor”. "Somliga minns i hat, somliga i kärlek och somliga i sorg”, skriver han, men ”sångerna brukas också om marken och djuren, om varg, ren och vildren.” Från att tidvis ha varit undanträngd, särskilt i laestadianska bygder, har jojken nu fått en påtaglig renässans även om den kanske aldrig mer när sin tidigare omfattning och litterära urkraft — och har i allt högre grad också kommit att tjäna som inspirationskälla för andra konstarter.
En ny sammanställning av jojktexter är enligt uppgift under utarbetan- de i Norge genom Nils Jernsletten.
Med jojkningens sångtexter har bevarats en folklig diktning av i första hand lyrisk art, om än mycket rapsodisk. En folkdiktning av det slag som Anders Fjellner ansåg sig ha funnit för hundratalet år sedan är det däremot stor ovisshet kring, även om Fjellners epos om Solsönerna i sig själv är en originell samisk diktning på traditionell grund.
De samiska folksagor och sägner, som också utgör en del av den litterära traditionen, finns rikt dokumenterade it. ex. Just. Qvigstads stora samling Lappiske eventyr og sagn 1927—1929 (med nära 600 sagor, sägner och fabler — ofta varianter av samma motiv).
De första riktigt individuella bidragen inleds med Johan Turi, ”nordlapp”, född 1854 i Kautokeino i norska Finnmarken och död i Jukkasjärvi 1936. 1910 utkom hans ”Berättelse om samerna”, ”Muit”— talus sämiid birra”, skriven på samiska och utgiven på samiska och i översättning till danska av Emelie Demant, som också hade inspirerat Turi att skriva boken. I svensk text förelåg den 1917, och den kom också i tyska och engelska utgåvor. (1965 utkom boken slutligen på den normaliserade nordsamiska ortografin som ett led i det läromedelsarbete Israel Ruong då utförde på skolöverstyrelsens uppdrag, och för utgiv- ningen svarade skolöverstyrelsen i Sverige och Kirke- og undervisnings- departementet i Norge.)
I sin bok berättar Turi om den gamla samiska livsformen, om strapatsrika flyttningar och långa vaknätter vid renhjorden, om rovdju— rens härjningar och om sammanstötningar mellan samer och bofasta, men ger också naturbeskrivningar som röjer kärlek till de gamla renbeteslan- den. Hans liv var knutet till den första nordsamiska utvandringen från Finnmarken ned i de svenska lappmarkerna, när den norsk-finska gränsen stängdes för samerna och ”hans livsöde är därför en del av det samiska folkets historia”, så som Israel Ruong uttryckt det. Han levde, påpekar Ruong, under en tid då samernas livsrum i både norr, väster och öster alltmer inskränktes genom den bofasta bygdens utbredning mot tundrorna och då den industriella expansionen också hade börjat genom uppkomsten av Kiruna stad och riksgränsbanan. Och Turi själv har
förklarat syftet med sitt verk på så sätt att han genom det ville ge en skildring av det samernas liv han så grundligt kände, precis som det var, så att man inte behövde fråga efter hur samerna hade det och ”så att de inte skulle kunna förvränga allting, sådana som vill beljuga samerna och få det till att vara bara samernas fel, när det blir tvister mellan bofasta och samer i Norge och Sverige”. Och det behovet kände han. "Jag har förstått att Sveriges regering vill hjälpa oss så mycket som den kan", inleder han 3 sin bok, ”men den får inte den rätta uppfattningen om vårt liv och våra förhållanden, därför att samen inte kan förklara det precis som det är.”
Turi har illustrerat sin ”berättelse” med egna teckningar för att ännu bättre kunna åskådliggöra vad han ville skildra. Ett stycke längre på den vägen gick Nils Nilsson Skum med sitt stora bildverk Same sita-lappbyn, 1938. Till varje bild av det hundratal som verket omspänner hade Skum skrivit ett förklarande stycke. Israel Ruong översatte hans samiska text och Ernst Manker förmedlade arbetet till trycket, som andra volym i Nordiska museets serie Acta lapponica liksom Turis bok ingått som första arbete i Hjalmar Lundbohms serie Lapparna och deras land.
Turi hade skrivit en andra bok, Från fjället, som utkom 1931 genom Anna Bielkes försorg, och även för Skum följde ytterligare en bok, i vilken han ville skildra de former av renskötsel han lärt sig under ett långt liv. ”Valla renar” (med översättning till svenska av Gunnar Pellijeff) kom ut postumt, fyra år efter hans död (1955) och ingick liksom Same sita i Acta lapponica. ”Sådant arbetet nu föreligger är det en genuin produkt av vildmarksgeniet Skum, en blandning av naivitet och visdom, stor sakkunskap på sitt speciella område och en tämligen omedveten konstnärlighet i bildkompositionerna”, skrev Ernst Manker i utgivarens förord och, tillade han, ”ett visst patos har förvisso legat under syftet att ge samtid och eftervärld besked om hur det var och förhöll sig.”
Anta Pirak från Jokkmokk var flyttsame men också en tid lärare. Han dikterade sin självbiografi för jokkmokksprästen och språkforskaren Harald Grundström, som först gav ut den i svensk översättning, En nomad och hans liv, 1933, och därefter med dess samiska text, ”Jåhtte saamee viessom” (En flyttsames liv), 1937. Boken ger en allsidig skildring av jokkmokkssamernas liv och tankevärld och kan enligt Björn Collinder t. o. m. betecknas som ”en liten lapsk encyklopedi”.
För att markera omfånget av den samiska kulturkretsen kan för den här tidsepoken också nämnas de norska och finska samerna Matti Aikio och Anders Larsen från Finnmarken och Pedar Jalvi från Utsjoki i norra Finland. Aikio var verksam i Oslo och skrev flera böcker med samiska motiv, debuterade med novellsamlingen I dyreskind. Jalvi dog ung, 28 år 1916, och har lämnat ett litet häfte ”Muotta—Öalmit” (Snöflingor) med några dikter och prosaskisser som enda litterära kvarlåtenskap. De har tillsammans med Anders Larsens korta roman Baei”vi-ål*go (Gryning) sammanställts och nyutgivits på den normaliserade nordsamiska ortogra- fin av Thor Frette 1969. 1940 utkom ett nytt häfte dikter och skisser, Gåccan spalli (Den vaknande fjällvinden), författade av Utsjoki-samen Aslak Guttorm, med bl. a. dikten Aedni-giella (Modersmålet), vars första rader Sämi-giella, gål*li-giella fick ge namn åt en av de tidigare nämnda
kursböckerna. 1958 utgav Knut Bergsland på samiska de texter som på 1920-talet utgivits i norsk översättning av Just. Qvigstad, ”En beretning om de religiose og moralske forhold i Kautokeino for den laestadianske vaekkelse av Lars Jakobsen Haetta” och ”Erinringer 1825—1849 av Anders Pedersen Baer”. Det sker under titeln ”Mui'ta lusat. Öåliiga Lars Haetta ja Anders Baer” (Berättelser skrivna av. . .) och texten är enligt Bergsland egentligen de första exemplen på nordsamisk ”originallittera—
77 tur .
När Andreas Labba efter många års arbete fick sin bok Anta förlagd 1969 (och som sedan skulle följas av Anta och Mari 1971, då Andreas korta författarbana redan var slut) inleddes en ny aktiv tid för ”samelitteraturen”. Kulturklimatet var då sådant att det som uppfattades som ursprungligt och genuint fick ett alldeles nytt egenvärde. En sextiotvåårig same med det liv och den (utifrån sett mycket ofullstän- diga) bildningsgång som Andreas Labba hade bakom sig söker inte var dag en förläggare, och det betraktades säkerligen som något unikt när hans manuskript lades fram, både vad gäller författaren själv och vad han hade att berätta. Manuskriptet hade också haft lång väg att vandra, först en normalisering av hans samiska text, därefter en översättning till svenska. Olavi Korhonen hade svarat för bägge delarna. Anta handlar om samepojken Anta och det liv han får vara med om i förfluten tid. Händelserna är inte okända från andra skildringar och andra samman- hang. Berättelsen är enkel och okomplicerad. Men enkelheten slog an. Den innehöll den kraft som ”gjorde” berättelsen till litteratur. Sättet att berätta och koncentrationen i replikerna förde för många kritiker tankarna till den isländska sagan. (I det här sammahanget kan anmärkas att det samiska manuskriptet till romanen Anta fortfarande är outgivet på samiska.)
Andreas Labba bröt isen för andra. Sara Rama—Rönnlund — också hon vid debuten över de sextio — fortsatte att berätta, i inte mindre än tre böcker i snabb följd (och den fjärde under arbete), Nådevalpar (1971), Nåjder (1972) och Njoalpas söner (1973). Och hennes skildringar av vad hon sett och hört av livet i samevisten och bondbyar bara flödade fram. Händelser och människor passerar revy i en enda följd. I ett sammanhang porträtterar hon Tomas Nilsson Skum, den kände konstnärens mindre kände bror, enligt 'Sara en duktig karl, som arbetade hårt, som var intelligent, som var ovanlig, som var vetgirig, en same som var intresserad av jordbruk (! ), som var kunnig i Bibeln men också medveten om nyttan av kunskaper om jordens skötsel — ”för man vet aldrig vad man behöver här i världen” — som själv skrev sina brev men som aldrig bjöd ”världsherrarna” på kask och därför aldrig fick ståta i tidningarna. !
Om förfluten tid skrev också Per Idivuoma sin roman Rövarvind ! (1973) om livet kring ett par tre samefamiljer i en avlägsen och isolerad bygd för 40—50 år sedan, där arbetet med renarna och kampen för * tillvaron upptar all tid och där en årsring omärkligt läggs till en annan. . Men under den till synes lugna ytan finns allt det andra också med, det som hör varje samhälle till hur litet det än är, att Nila för litet eller intet
måste finna sig i många dagsverken i andras renhjordar bara därför att hans ”renmakt” föröddes en ovädersnatt på fjället eller att handlanden bara genom sin position kan ekonomiskt utnyttja de okunniga samerna. Där finns brytningen mellan två kulturer i Lailas kamp för sin frigörelse, Laila som ska studera och bli ”fin fröken”, och där finns lapptillsynings- mannen som i missriktat nit och i kraft av sin tjänsteställning inskrider mot Nila, när denne under vistelsen på sommarlanden i Norge råkat sätta sin kåta något hundratal meter fel enligt renbeteskonventionens alla regler. Det tog Nila en hel arbetsvecka att flytta kåtan, och ”det var självklart att dom förlorat flera kaggar fisk, vilket betyder att det blev kanske en hel slaktren mindre till hösten”. Det gick nog ändå att komma över. ”Men det konstiga var”, tyckte Nila, ”att ingen tog deras parti mot lapptillsyningsmannen.”
Men det fanns också annat att skildra. Erik Nilsson Mankok, renskötare från Vilhelmina, som tog en fil.kand. i Uppsala och sedan vände hem till renskogen igen, ville också skildra samelivet men inte i de brukliga formerna. I Mitt lassokoppel som han själv måste förlägga (1962) skildrar han den samiska vardagen med renarbetarens, renprole- tärens ögon. Det blir den första egentliga samhällsromanen från samisk miljö, med dess kritik och satir, dess ironi och anspelningar, men också dess bitterhet och resignation inför övermakten, fördomarna, det som aldrig går att ändra på. Mankok blottställer sig aldrig själv. För att stå fri döljer han sig i fingerade namn och talar i förtäckta ordalag — något som ju inte är det samiska kynnet främmande. Ordet lapp eller same förekommer f. ö. inte alls. Men i hans fall är det något mer än ett stilistiskt drag att vara tvetydig. ”Det är taktiken att jag vill maskera mig”, låter han huvudpersonen säga, ”att maskera alla stigma. Alla stigma av de slag jag fått ta emot i lägret.” Att vara same är att ibland vara omhuldad, ibland utlämnad. Men en välvilja utan finkänslighet kan ofta bli besvärande, och kulturambitioner kan ibland drivas så långt att det känns nedsättande för dem vilkas kultur det gäller. Det finns i Mankoks bok ivriga förespråkare för den kultur som är så ”rik och oersättlig”, förespråkare som fruktar ”degeneration, uppluckring och stamorganisa- tionernas upplösning” men som samtidigt utlämnar sitt objekt. ”Vi kommer”, säger en av personerna i boken, ”från en släkt utan historia. Såvida inte släkterna avhandlas i någon kolorerad Baedeker för turister- na.”
De institutioner som så att säga representerar samhället — ditintills det lappväsende som med en hierarki av lappfogdar och lapptillsyningsmän mer eller mindre enväldigt handlagt samernas angelägenheter — kommer självfallet inte undan. För samhällskritikern gäller det bara att vara måttfull för att träffa rätt och för att verkligen kunna gripa och engagera. Erik Mankok har varit lyhörd, har valt de ömma punkterna med omsorg. Förflyttningar av nordsamer till lappmarker söderut på 1920-talet fick sådana sociala verkningar att de är skönjbara än i dag. Ingen har ännu vetenskapligt forskat i vad som egentligen hände, när genom renbeteskon- ventionen 1919 vissa norska renbetesområden stängdes för svenska samer och en överbelastning av de svenska renbetesmarkerna i norr därför
hotade, men Mankok känner frågan inifrån.
_ De vill flytta hit dom från norr. Med massa och allt. — Det är ett nytt slags påhitt av dem. — Våra fjäll lär ha litet med massa. Det är väl därför massan här ska räknas.
— Men vi behöver markerna, säger Axel. Vi är många som ska öka ut sitt. — Det heter att vi inte kan det med massan, säger Axel. Vi har klarat det i hundra år minst.
_ Dom från norr ska lära oss med massan. (De, dem = de statliga representanterna; massan = renhjorden)
Det finns dock en sida till — den som vänder inåt. Det ligger lika mycket av samisk självrannsakan i Erik Mankoks roman som det ligger kritik utåt. Hur var det egentligen för renarbetaren, för honom som kanske ingenting ägde och ingenting fick?
— Det här är ett jobb, sägerjag. '—— Det är ett skitjobb, säger Axel. Vi har inte just en nickel för det. Dom som får kosingen är cheferna. Att sätta in på banken.
— Alla kan inte starta som egna, säger Nicanor. Banken tar inte pant i massan.
— Låna av cheferna.
— Cheferna lånar inte ut ett nickel. De sätter bara in allt på banken, säger Axel.
(Cheferna = de renägande husbönderna.)
Mankok har sedan återkommit med U-land i norr (1966), ett slags debattskrift som argumenterar för särskilda samiska ”areor” som det enda alternativet till utplåning i de bygder där en tillräcklig stor bosättning finns, och Infryst breddgrad (1968), där han åter tar upp den ursprungliga romanformen. Ramberättelsen är en resa ”österut” (Sovjet), men det är nordkalottens problematik som diskuteras. Och kritiken är här lika maskerad som tidigare, om än udden tydligare riktas mot samernas egna organisationer, som enligt Mankok bara talar för ”ren- kulakerna” men samtidigt också gör anspråk på att företräda ”lösingar-
97 na . Av annorlunda art är också Margareta Sarris roman När Simon
Fjällborg med flera kom till insikt (1971). Den tar ett nytt grepp i samefrågorna, går dem in på livet från en helt annan infallsvinkel, försöker tolka situationen för de samer som inte är renskötande — ”hästlapparna” — men som kanske inte heller är förankrade i majoritets— befolkningens samhälle. Hon har plockat ner samekulturen »— den med guldbokstäver — från dess piedestal och därmed också kanske i någons mening förringat det samiska precis som Katarina Vajlakk i romanen vanhelgar sin släkt och den samiska traditionen, då hon havande, på sin bröllopsdag ställer sig "inför Gud den alldömande", iklädd förvanskning, i vit kolt över sin tjocka mage, morsk, uppkäftig, envis. ”Kulturarvet”,
står det på ett ställe, ”var heligt. Enda sammanbindande enhet, enda gemenskap folket hade kvar. Traditionerna orubbara, evigt konserverande sina ursprungliga former. Intet finge ändras. För inte skulle det utvecklas då, bara likriktas med andra kulturer, större, sedan slukas. Dö ut.” Erik Nilsson Mankok och Margareta Sarri har bägge givit exempel på både tvära kast och finstämda nyanser i samtalen samerna emellan och låtit oss förstå, att det finns skiftningar och graderingar också i det samiska samhället, att det för många finns inte bara ett dubbelt kulturarv utan ibland också ett dubbelt främlingskap, att det kan vara svårt att vara same — även bland samer.
Annok Sarri har i sin roman Ravnas vinter (Oslo 1973) tagit som tema svårigheten att vara same och ”höra hemma” i en miljö och samtidigt leva i en annan, med andra förhållanden, livsformer och värderingar. ”Du som er lapp har din måte å tenke på, men et sivilisert menneske har andre fordringer til livet”, heter det i ett uppbragt replikskifte. Och när Ravna inte vill gå en man till mötes som i besvikelsen och vreden ber ”lappjenten” inte förställa sig, frågar Ravna om alla hennes ”bevegelser og handlinger i livet” måste vara samiska. Berättelsen har också fått formen av parallella bilder, där livet ”därute” oupphörligen ställs mot minnesbilder från livet ”därhemma” för att kontrasterna skall bli så starkt markerade som möjligt.
Till de många berättarna som stigit fram under l960- och 1970-talen, de flesta av dem då redan med den egentliga arbetsdagen bakom sig, hör också Lars Rensund, Jonas Åhrén och Per Markus Bals. Rensund skildrar renskötselförhållandena i Arjeplog under åren kring 1930 i en hyllning till morbrodern Jon Erik Steggo i Med Jon-Erik på renstigarna, utg. 1968 genom Norrbottens museum, och jämtlandssamen Jonas Åhrén har bidragit med både egna minnen och ”det som är sant och sägenomspun- net” i En same berättar (1963). Per Markus Bals slutligen har berättat om sin flyttning under 1920-talet från Övre Soppero i Norrbotten till Tärna i Västerbotten i samband med den nordsamiska dislokation som omnämn- des i Erik Mankoks roman Mitt lassokoppel. Det sker under rubriken Min vagga har vaggat i tiomilafjäll, ursprungligen skriven på nordsamiska men översatt till svenska och bearbetad av P. S. Ureland. Hans egen flyttning utgör f. ö. en andra etapp i en större utvandring, eftersom hans far, Per Nilsson Bals, först själv flyttade från Kautokeino till Karesuando i samband med den första vågen utflyttningar söderut under 1800-talets senare hälft. Berättelsen publiceras i Västerbotten 197322 som f. ö. ägnas åt Per Markus Bals och hans kulturella strävanden genom insamlandet av samiska bruksföremål idet egna ”lappmuseet” i Vilasund och hans arbete på en samisk ordbok.
För andra smärre litterära bidrag svarar ur en yngre generation bl.a. Olle Andersson och Lars Pirak, Stina Westerlund och Sylvia Blind, den sistnämnda troligen den som är mest produktiv på samiska iSverigejust nu med dikter och prosastycken som publiceras i de samiskspråkiga tidningarna. Hennes första diktsamling Åccalat gå dån? (Längtar Du?) har sammanställts 1975 och utgivits av tidningen Nordkalotten. Olle Andersson skriver enbart på svenska, och Westerlund (född Gaup) mest
på samiska. Och en särskild uppmärksamhet har en bok ur en annan genre rönt, nämligen Per Nikolaus Blinds jaktskildringar Storviltjakt i Lappland (1972) med starkt kritiska inlägg mot vad han uppfattar som en rovjakt på väg att utarma fjällens fauna men också med en viss udd mot de renskötande samerna i frågan om rovdjursrivna renar.
För scenen skrev jämtlandssamen Göte Wilks 1960 det lilla skådespe- let Jojk erinringens sång, som väckte viss uppmärksamhet och bl.a. uppfördes genom Föreningen svensk dramatik på Alléteatern i Stock- holm. Själva intrigen avspeglar situationen och debatten i många samebyar: Vattenfall hotar med reglering, vargarna härjar i renhjorden just när familjen är flyttningsklar etc. — ett försök att tolka samiskt vardagsliv i kampen mot övermäktiga motståndare och under hot från vad som uppfattas som en kulturell nivellering. Men pjäsen handlade innerst inne om drängen Nila, han som var annorlunda, samepojken som hade fostrats bland bönder men ville bli renskötare men som inte riktigt accepterades ändå. Han skulle kanske symbolisera den som av en eller annan anledning tvingats bort från livet i fjällen men som ändå bär jojken inom sig.
Några ”moderna” diktare har också stigit fram utöver de nämnda. Den mest uppmärksammade är Paulus Utsi, som framträtt med dikter med starkt koncentrerad lyrik, små verklighetsnära improvisationer, ibland fyllda av nostalgiskt vemod. Den gamla samiska kulturen, så som den varit förankrad i samernas livsföring kring renarna som centrum, hotas av undergång inför vad Paulus Utsi upplever som en hänsynslös teknisk och ekonomisk utveckling.
— Så länge vi har vatten, där fisken lever så länge vi har land, där renen betar och vandrar så länge vi har marker, där det vilda gömmer sig har vi tröst på vår jord I den ilande tiden uttunnas vårt blod vår samklang brister vatten upphör brusa — (Översättning: P. M. Utsi)
1974, strax före hans död, utkom hans enda separata diktsamling, Giela giela i nordsamisk språkdräkt men med dikterna samtidigt över- satta till svenska. (Översättarna är Israel Ruong, Per Mikael Utsi och Sivi Näkkäläjärvi.) Titeln kan ung. översättas med ”att ringa in språket”. Ordet giela är dubbeltydigt, kan betyda både språk och kastring (i lasson). I förordet säger han också att han ”snarar” med språket. Inledningsdikten ger i ett koncentrat hans egen syn på sin uppgift:
— Viska mot klippan i ett gömsle lyssnar någon Tar emot ordet
för det vidare
och fullbordar det —
Paulus Utsi har tidigare publicerat dikter bl. a. i Samefolket, i Debut 66 (ett urval nya dikter av Lars Bäckström) samt i Från bygd och vildmark (även i särtryck). Ur hans efterlämnade skörd planeras enligt uppgift också en andra diktsamling postumt. Att Paulus Utsi fått en så central plats i det samiska nuet har säkerligen till stor del sin grund i hans sätt att tolka vad många känner och känt med honom.
» — Som en knotig björk vid fjällets kant så är mitt liv tuktat av vinden
(Översättning: I. Ruong.)
I Finland har Nils Aslak Valkeapää nyligen utgivit en samling dikter Gidaijat cuov”gadat (Ljusa vårnätter) med både lyriska stämningsbilder och dikter som uttrycker oro inför det yttre trycket mot samekulturen. Tidigare har han utkommit med (på finska) Terveisiä Lapista (Hälsningar från Sameland), en ”pamflett” där han uttrycker sin indignation över att man tagit ifrån samerna deras land och levnadsmöjligheter, att man med religionen försökt förtrycka samerna (i t. ex. föraktet för den ”hedniska” jojken), att minoritetsspråkens rättigheter inte gällt och fortfarande inte gäller samernas språk, att samerna bara alltmer ses som turistobjekt etc. Värt att notera är, att Valkeapääs samiskspråkiga diktsamling är skriven med den i Norge och Sverige brukade nordsamiska ortografin.
Den omfattande mängd av bidrag till litteraturen kring samerna som angavs inledningsvis finns det i en översikt av det här slaget självfallet ingen möjlighet att gå närmare in på annat än i form av mycket summariska litteraturhänvisningar. Dessa måste också begränsas till de allra sista årtiondena.
Vissa bidrag av handbokskaraktär eller i form av mera samlade orienteringar eller uppsatser kan särskilt uppmärksammas. Israel Ruongs Samerna (1969) och senare upplagor (3:e omarbetade uppl. 1975) är därvid det mest grundliga och mest aktuella arbetet, samtidigt som det redogör för den samiska kulturen i äldre tid. Detsamma gäller hans (mindre omfattande) bidrag The Lapps in Sweden, närmast avsedd för en internationell läsekrets och 1967 utgiven av Svenska institutet för kulturella kontakter med utlandet. Äldre bidrag är Ernst Mankers De svenska fjällapparna (från 1947) och Björn Collinders Lapparna (1953), först utgiven på engelska, The Lapps (1949), samt Ernst Mankers och Örnulf Vorrens brett upplagda Samekulturen (1957), under 1960-talet utkommen i engelska och tyska upplagor. Som en handbok kan till viss del — ifråga om fjällsamerna — också Ernst Mankers De åtta årstidernas folk (1963) med motsvarande engelska och tyska upplagor betraktas. Skogssamema har Manker vetenskapligt behandlat i bl. a. Skogslappama i Sverige (1968).
Några mindre orienteringar lämnar Nils Nilsson och Nils Erik Spiik,
Samerna — ett nomadfolk (i skolprogramavin för mellanstadiet 1966/67) och Lars Thomasson, Samerna i Sverige (i Turist 197216). Det sistnämn- da bidraget utgör också grundmaterialet till de 3. k. faktablad som årligen reviderade utges av Svenska institutet på engelska, tyska och franska. Torn G. Svensson har behandlat Reinsamene i dagens samfunn (med huvudvikten lagd vid de svenska samerna) i form av en textbok till en kulturpolitisk utställning genom Oslo universitets etnografiska museum. Hans bidrag om samerna i den av David Schwarz redigerade Svenska minoriteter (1966), De renskötande samernas ställning i Sverige, handlar däremot _ något vilseledande — huvudsakligen om problem för Rautas- vuoma sameby i Kiruna. Ett bidrag som söker analysera samernas ställning som etnisk grupp och därmed sammanhängande frågor och problem lämnar Edmund Dahlström med Den samiska minoriteten i Sverige (i boken Samerna — ett folk i fyra länder, 1974), där han sammanfattat vad han tidigare skrivit i ämnet, bl. a. en forskningsrapport från sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet (nr 24, 1972) och en engelsk version, The Lappish minority in Sweden i International Journal of sociology (Fall-winter 1973/74, Vol. III, No 3—4). Citatet ”I ett läge där staten undviker att erkänna samerna som minoritet och där den totala politiken leder till en försvagning av samernas institutionella och materiella bas, utgör samernas kollektiva och organisatoriska strävanden ett livsvillkor” kan uttrycka kärninnehållet i hans arbete.
Ett annat sätt att ge en samlande orientering är att publicera olika bidrag i ett sammanhang, i en temabok eller ett temanummer av en tidning. Förfaringssättet är särskilt brukligt ivetenskapliga sammanhang. Så har också skett såsom t. ex. i Lapponica (1964), en festskrift till Israel Ruong med bidrag både till den samiska språkforskningen och till samisk etnologi. Ett annat exempel är den samlingsvolym, Hunting and fishing (1965), som Norrbottens museum utgav med bidrag från ett nordiskt symposium, där man belyste livet i en traditionell jägar- och fiskarmiljö från förhistorisk tid till våra dagar. Bidragsgivarna är arkeologer, filologer, rätts— och religionshistoriker, samhällsvetare. Några bidrag med anknyt— ning till samerna: Inga Serning söker utröna om fynd från vikingatid och tidig medeltid på samiskt område verkligen är samiska offerplatsfynd eller föremål deponerade där av samer som handelsvaror eller förmögen- heter. Bo Sommarström skildrar livet för fiskesamerna vid Tjeggelvas och Tjavelkjaure och deras arbetsår. Bo Wickman behandlar uppkomsten av den lapska jakt- och fisketerminologin, och om samiska björnriter skriver Carl Martin Edsman. Såväl Lapponica som Hunting and fishing har enbart engelsk text, men bidragen i den senare volymen ingår också med svensk text i Norrbotten 1969 och 1970.
Det senaste exemplet på temabok är Samerna — ett folk i fyra länder, som utkom 1974 under redaktion av Lars Svonni och med bidrag rörande de svenska samerna i fråga om deras språk (Nils Erik Hansegård), skolor och utbildning (Lars Thomasson), renskötselformer (Lars Svonni), om deras förkristna religion och missionen bland samerna (Bo Lundmark) samt — såsom angavs ovan — om samerna som minoritet (Edmund
x
Dahlström).
Men sättet att använda temabidrag har vidgats också i samiska sammanhang, bl.a. för att ge uttryck för en starkare opinion för eller kring ett ämne. Ett sådant bidrag är t.ex. Samemakt (1970) med underrubriken Välfärd till döds eller kulturellt folkmord, redigerad av Andres Kling och med bidrag av bl. a. Edmund Dahlström, Tomas Cramér och Per Idivuoma. Titlarna på bidragen anger bokens karaktär: Samerna och den svenska kolonisationen (Dahlström), De underprivilegierade samerna (Cramer) och Om statens förmynderi över samerna (Idivuoma). Därutöver förekommer ett par intervjuer med dåvarande jordbruks- ministern lngemund Bengtsson och generaldirektören i kammarkollegiet Edvard Reutersvärd. Nordisk nykolonialisme med underrubriken Samiske problem i dag är ett annat exempel på bidrag av samma genre som Samemakt. Boken utkom i Norge (Oslo 1969), redigerades av Lina Homme, och utgick i sina temabidrag — kolonialismen gentemot samerna ,_ också från i första hand norska förhållanden, eller ivarje fall problem knutna till Finnmark, men några av dem torde vara allmängiltigt samiska. Tomas Cramérs bidrag Retten til land og vatn har ju förhållanden för svenska samer som grundmaterial.
Sociala meddelanden ägnar samerna en stor del av l966z5—6. Inledningskapitlet introducerar frågeställningarna och anger avsikten; att i reportage och artiklar spegla samernas vardag, bilda kontrast till turistreklamens samer och sameliv. Sven Strömblad har intervjuat Halvar Sehlin som redovisar Svenska turistföreningens strävan att isamförstånd med samerna själva söka lösa turistfrågorna i fjällvärlden så, att de inte ska uppfattas enbart som intrång utan också något som ger samerna nya möjligheter. Edmund Andersson redogör för de olika problemen och åtgärderna i de många gånger svåra sysselsättningsfrågorna för samerna, i synnerhet i Norrbotten, och Sven Fisk tar upp tidigare och nuvarande åldringsvård i kommunerna i sitt bidrag Den sociala omsorgen om samerna. Samernas minoritetsstatus granskas ur olika synvinklar i Ord och Bild 196623, som f.ö. behandlar både gamla och nya minoriteter i Sverige. De rättslösa samerna kallar Ernst Erik Ehnmark sitt bidrag medan Asbjörn Nesheim i Samer som minoritetsgruppe söker analysera minoritetsfrågorna med närmast norska förhållanden som bakgrund men med tillämplighet även på de svenska samerna.
En form av temabidrag har också samlats i artikelserier. Det mest uppmärksammade exemplet är den debattserie om de svenska samernas nuvarande situation som förekom i Dagens Nyheter våren 1970 med ett tiotal inlägg, varav tre från samisk sida, av Lars Svonni, Lars Thomasson och Andreas Labba.
Bland bidragen med geografisk begränsning är t. ex. jokkmokksamerna rikt representerade, främst genom Filip Hultblads avhandling Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken (1968). Rensamerna i Jokkmokk är Tom G. Svenssons bidrag 1968 (i Vad skeri glesbygden. En etnologisk studie av näringslivet i Jokkmokk). En annan etnologisk undersökning, Jåkkåkaska samby, lämnar Israel Ruong (i
29
Svenska landsmål och svenskt folkliv 1964), och Henry Lindberg och Lars Rask skriver om samerna (i boken Jokkmokk 1965). En sociologisk undersökning om Sirkas sameby föreligger i en otryckt seminarieuppsats från 1966 av Jan Hodann och Biörn Torbiörnsson. Fjällsamernas socialhjälp och försörjningssituation baserad på en undersökning inom samebyarna i Jokkmokk har Madeleine Björkell och Lena Pettersson svarat för som examensarbete vid Socialhögskolan i Umeå 1973. De kallar uppsatsen Samer — historik och aktuell situation. Samernas roll i turismen i Jokkmokk framgår bl.a. av Gillis Herlitz undersökningar (delvis redovisade i Samefolket 197216).
För samerna norr om Jokkmokk utgör The migrations from nomad urban districts in Northern Sweden (Jukkasjärvi and Gällivare) ett bidrag av Rolf Kjellström från ett symposium i antropologi 1969, nu även med svenskt text iSamefolket 197021—2 (Utflyttningar från samebyar till tät- orter i norra Sverige), liksom Samerna i Kaitumområdet (i Sveriges natur 1969) och Israel Ruongs Samerna i Kirunaområdet (i Same idag 1965). Tom G. Svensson har fördjupat sin forskning om samerna i Kirunaom— rådet och presenterat en avhandling, Samernas politiska organisation (1973), som trots sin vidare rubrik begränsats till de 5. k. nordbyarna, dvs. de sex samebyarna inom nuvarande Kiruna kommun. Huvudmateria- let till undersökningen, det som skall illustrera en förändrad minoritets- status, utgörs av politiska fallstudier. Om samerna i Gällivare/Malmberget har Bo Strand (i Ymer 1970) publicerat en undersökning om i vilken utsträckning samer som lämnat samebyns gemenskap och flyttat in till en tätort isolerar sig eller assimileras isamhället. Han kallar undersökningen för ”en etnisk grupps externa och interna kontakter”. Om inställningen till nomadskolan föreligger två otryckta universitetsuppsatser, Kerstin Burströms ang. samebarnens skolgång inom samebyarna i Gällivare — Norrkaitum, Mellanbyn och Sörkaitum — och Henning Johanssons och Stig Johanssons motsvarande undersökning inom Saarivuoma och Lainio- vuoma samebyar i Kiruna. Ett större arbete om Jukkasjärvisamernas övergång från nomadism till fast bosättning i språklig och saklig belysning, avsett att publiceras på engelska, The transition of the Jukkasjärvi Lapps from nomadism to settled life and farming och med underrubriken A factual and linguistic description, är under utgivning av Nils Erik Hansegård.
En mönsterbok i samisk slöjd — begränsad till nordsamisk horn- och träslöjd — utkom genom Norrbottens museum 1968. Boken är samman- ställd och ritad av Runo Lette och utgiven av Same-Ätnams slöjdutskott under medverkan av Phebe Fjellström, Israel Ruong och Lennart Wallmark. Det är inte bara en mönsterbok i vanlig mening utan samtidigt en kartläggning av den nordsamiska slöjden, dess olika arter, mönster och teknik. En samlingsvolym, Sameslöjd, från ett nordiskt symposium kring sameslöjden, utkom dels som separatnummer, dels som årsboken Norrbotten 1967 och behandlar sameslöjdens bakgrund, villkor och framtid, med andra ord dess ”tradition och nydaning”.
Från de sydligare områdena bidrar Lars Åke Kvarning med uppsatsen Lapparna och de bofasta (i boken Lossen, 1964), där han berör tidigare
motsättningar och tidigare grannsämja mellan samerna och de bofasta i Härjedalen. Jämten 1969 har utkommit som ett särskilt samenummer med bidrag bl. a. om hur länge samerna funnits i Jämtland och Härjedalen på grundval av nyare arkeologiska forskningar (Hans Christiansson) och om de särskilda lappkapellen (Börje Rosén). Frågan om samisk bosättningi Jämtland—Härjedalen belyses också genom ortnamn av samiskt ursprung i Knut Bergslands uppsats Jemtlands grense mot Herjedalen i samisk lys (i Fornvårdaren X:4 1970). Två universitetsuppsatser föreligger också om Tännäs sameby, av dels Anders Lööv, Tännäs sameby 1896—1970 (1971), dels Anna Zetterström, Käringsjön—Brändåsen (1970). Den sistnämnda titeln syftar på flyttningen av huvudvistet från den avlägset belägna Käringsjön till den nyuppförda byn Brändåsen 1955. Lööv har senare som ett led i sameutredningens arbete i fråga om Tännäs sameby undersökt de utflyttade och deras ättlingar 1896—1972. Den lapska bebyggelsen i Offerdal finns kartlagd av Lars Thomasson (i Svenska landsmål och svenskt folkliv 1960).
En studie av samer som lämnat rennäringen i Jämtlands län och deras inställning till olika samefrågor redovisar Bengt Molander och Ingwar Åhrén som ett seminariearbete i sociologi vid Umeå universitet 1970. Ett försök att bedöma positiva och negativa effekter av tung turism (planerad fritidsby) för Frostvikens södra sameby i norra Jämtland har Tove Kleiven och Astrid Larsson gjort genom Sameland i fritidsby, en otryckt uppsats i kulturgeografi 1974. Bedömningen har skett ”med tyngdpunk— ten lagd på den mest drabbade parten — samerna”. Genom det s.k. skattefjällsmålet _ den pågående processen mellan samebyarna och staten angående bättre rätt till de gamla skattefjällen i Jämtland — har också ett omfattande både historiskt och rättsligt material framkommit om jämtlandssamerna genom Gunnar Prawitz utredning Samernas skatte- fjäll (3 vol.), som innehåller en fullständig genomgång av Jämtlands och Härjedalens äldre domböcker.
Om samerna i Tärna har Bo Lundmark skrivit några små bidrag som samlats under rubriken Arnie (det sydsamiska ordet för eldstaden i kåtan) och utgivits av Tärna sameförening 1972. I innehållet finns delar av ”Kristoffer Sjulssons minnen av Vapstenslapparna i början av 1800-talet”, nedtecknade av folkminnesforskaren O. P. Pettersson och förvarade i manuskript i Nordiska museet.
Sydsamisk slöjd är en sammanställning av den sydsamiska slöjden (mönster och teknik i horn, trä, tenn, läder och band), som 1970 utgavs av Västerbottens museum och Same-Ätnam gemensamt. Där finns bidrag av bl. a. de sydsamiska slöjdarna Artur Jillker, Marianne Nilsson och Astrid och Sune Enoksson.
En akademisk avhandling om Såjva, föreställningar om hjälp- och skyddsväsen i heliga fjäll bland samerna, är det sista stora bidraget till forskningen om sydsamema. Författaren — själv sydsame — är Louise Bäckman, och arbetet är tryckt 1975 och framlagt vid Stockholms universitet.
Om de informations- och opinionsbildande bidragen kan generellt iakttas, att de representerar hela skalan från försiktigt framförda farhågor till långt drivna indignationsinlägg. Samtidigt som det går att skönja en viss tendens till starkare sovring i debattinläggen till förmån för vad som kan uppfattas som sakliga informationsbidrag finns det emellertid också vissa utslag av en till synes medveten hårdare attityd i debatten om samernas framtid. Det har å andra sidan inte heller saknats material för debattinlägg. Skattefjällsmålet, de s.k. Ritsem- och Kaitumprojekten, Norgevägen Kiruna-Narvik, storskogsbruket med t. ex. uppmärksammade hyggesplogningar, nationalparksfrågor, den ökade efterfrågan på turist- och rekreationsområden etc. återspeglas i det omfattande materialet bara från de allra sista åren vid sidan av frågorna kring de samer som står utanför rennäringen men som ändå känner behov av en samisk identitet och delaktighet i det som uppfattats som gemensamt för samerna.
De rättsliga frågorna intar, som också angavs inledningsvis, en alltmer central plats med intresset knutet kring i första hand det stora skattefjällsmålet. Till accentueringen har även bidragit den omfattande opinionsbildande verksamhet genom artiklar och debattinlägg som sameombudsmannen Tomas Cramér och på senare tid även förbunds- juristen Jörgen Bohlin svarat för. Cramer-Prawitz bok Studier i renbetes- lagstiftning (1970) täcker därvid en viktig sektor. Bohlin har i en otryckt seminarieuppsats 1971 behandlat Samerna i den svenska rättsordningen.
Samerna som ett minoritetsfolk, deras status över huvud taget, de ekonomiska och sociala frågorna har avsatt en mängd bidrag. Anpassning och egenart kallar Phebe Fjellström ett bidrag i Norrbotten 1970, där hon diskuterar ”kulturkonfrontation och assimilationsproblem inom nordskandinaviskt område". I en artikelserie i Norrbottens-Kuriren 1967 — Minoritet i norr —- har Åke Barck sökt belysa samernas totala situation liksom Nils Hövenmark i översiktsartiklar i Norrländsk tidskrift 196523—4 och LKAB-tidningen 196822—4. I de politiska tidskrifterna frågor Bo G. Lindroth om samerna har någon framtid i Sverige (Svensk politik 197114) medan Jan Bexelius konstaterar att samerna är en bortglömd minoritet (Liberal ungdom 197] :l) och Peeter Luksep, att de är ”Sveriges negrer” (Moderat debatt l972z2). Samerna — ett svenskt minoritetsproblem kallar Harry Levin sitt bidrag i Tiden 1965 :9.
Men frågan Har samerna någon framtid i Norden? har ställts också av samerna själva (Israel Ruong i Nordisk utredningsserie 19696). Det skedde bl.a. vid den sjätte nordiska samekonferensen i Hetta 1968 iett föredrag om kommunikationerna mellan olika samegrupper och mellan samerna och storsamhällena i Norden. ”Samernas organisationssträvan- den” har Israel Ruong också sett som ”en funktion av demokratin i Norden” i ett anförande vid Nordkalottkonferensen i Tromsö 1968 (i Samefolket s. å.). Och svaret på frågan om samerna har någon framtid har delvis kommit genom det kulturpolitiska program som utarbetades vid den nordiska samekonferensen i Gällivare och som finns utgivet på finska och svenska, till vissa delar även på samiska (Helsingfors 1974). I sammanhanget kan också erinras om Erica Simons syn på Den samiska kulturrenässansen i internationellt perspektiv (ett annat föredrag i Hetta
1968 som finns publicerat i Nordisk utredningsserie 1969:6), som vill belysa att ”detta lilla, avsides liggande folks kulturkamp på intet sätt är en isolerad företeelse utan ett led i en världsomfattande utveckling”.
Ett par bidrag kan uppmärksammas särskilt, därför att de innehåller mycket av det som debatten de allra senaste åren rört sig kring. Det är Israel Ruongs sista samlande artikel Ge plats åt vår kultur! Vi vill vara samer (i Arbetaren l974:43) och John Takmans ”Om ett kulturellt folkmord i Sverige” i Kommunaltjänstemannens serie ”genom färgade glas” (197429).
Att debattinläggen i stort verkat i en enda riktning ligger så att säga i sakens natur. Frågetecknen har varit få, men just därför värda särskild uppmärksamhet. ”Varför skriver ingen någonsin om den omvända diskrimineringen, den att samerna har anspråk och förmåner som vida överstiger den övriga befolkningens?” frågar Gertrud Wennström i ett reportage om sameproblem i Kiruna (i Sociala meddelanden 196626). ”Är samekulturen i utdöende? Håller samefrågorna på att bli likgiltiga för majoriteten?” är ett par andra frågor, ställda av Bengt Andersson ihans inlägg Öppna samekulturen innan den dör ut! (i Norrländsk tidskrift 1971116). ”De starkt medvetna traditionsbevarna måste uppleva det nya situationen som ett hot mot gruppens sammanhållning och kulturella utveckling”, heter det bl. a., ”och det med rätta”. Men det finns, enligt Andersson, ”en lika stor fara i majoritetens tilltagande allmänvänliga inställning, som alltmer övergår i likgiltighet inför de problem som samerna som yrkesgrupp och medborgare har att brottas med. I det läget kan det bli lockande för samerna att gripa till fiktiva motståndare, att konstruera motsättningar.” Mångfalden i samhället måste främjas på många sätt, menar Bengt Andersson, ”men detta förutsätter en öppenhet och ömsesidig vilja att öppna sameland och samekulturen för allmän- heten. Något går kanske förlorat, men mycket kan tillföras.” Henning Johansson har i sin tur fört nya frågor in i debatten genom Måste man vara renskötare för att få vara same? och Dags för en förändrad syn på sameundervisningen?, där han dels diskuterar begreppet same, dels tar upp alternativa former till den nuvarande nomadskolan till diskussion. Det sker i Pedagogisk debatt l973:3—4, utgiven av universitetet och lärarhögskolan i Umeå.
De samer som (utåt) företräder samerna kan, som av Erik Nilsson Mankok, ibland ses som ”Renkulaker i elfenbenstorn" (Clarté 19652). Och att de flesta samerna inte är renskötare och att samefrågorna därför har en vidare dimension än att avse enbart renskötselns problem har ofta understrukits av de s. k. differentierade samerna, senast bl. a. av Bertil Wiinka (i Dagens Nyheter 23/12 1973). Hur farlig är samenationalismen? frågar Lars Pirak i en artikel (i Norrländska Socialdemokraten 26/6 1973), där han inte tvekar för att varna för tendenser i samedebatten som han är oroad inför, att ”mer eller mindre godtyckliga schabloner från förlegade sociala förhållanden och attityder utnyttjas i samepolitiken i den nationella förgudningens tjänst”. Och han tar avstånd från den omvända segregationen som han (som sameslöjdare) exemplifierar på
följande sätt: ”Är du same får du komma på slöjdkurs. Om det är tvivelaktigt, stanna hemma på din ort.”
I fråga om sameslöjden skall utöver vad som angivits ovan uppmärk- samheten också riktas på ett par senare bidrag. Det ena är Dakkan (”göra med handen”) (1971), en bok om samernas slöjd som visar hur dagens sameslöjdare arbetar, med Ulf Hård af Segerstads text och Gösta Anderssons och Pål Nils Nilssons illustrationer under medverkan av tretton sameslöjdare, och det andra är Hemslöjden l973:l som utkom som temanummer kring sameslöjd. I övrigt finns det gott om bidrag som rör sameslöjden.
Samernas konstskatter (Helsingfors 1973) av Istvån Råcz och med text av Asbjörn Nesheim och Phebe Fjellström är ett bildverk om samernas konst sådan den avspeglas i bruksföremål och sameslöjd, medan Ernst Mankers Samefolkets konst (1971) behandlar samernas alla konstytt- ringar. Phebe Fjellströms avhandling Lapskt silver (1962), ”en studie över en föremålsgrupp och dess ställning inom lapskt kulturliv” kan komplet- tera ytterligare en sida av samekulturen.
Samernas organisationssträvanden har spelat en viktig roll för samernas självmedvetenhet såsom Siwert Nordvall har konstaterat i Samepolitik, en otryckt trebetygsuppsats i historia 1971. Med Samernas historia — ett ramverk kring viktiga årtal, har Ingwar Åhrén i ett specialarbete vid lärarhögskolan i Linköping sökt fylla ett hittills otillfredsställt behov, eftersom en sådan sammanställning saknats. Någon egentlig samernas historia — sedd ur samisk synvinkel — finns ju inte skriven med undantag för den Samenes historie som den norske samiske läraren Henrik Kvandahl utgav i tre delar åren 1925—47 men som historikerna med tysthet gått förbi i alla sammanhang. En form av historia eller i varje fall som viktiga bidrag till en samernas historia utgör annars t. ex. de över femtio årgångarna av Samefolket och det rika material som samlats i protokoll från samiska landsmöten och konferenser. Som en första översikt över samefolkets politiska historia betecknar den norske sociologen Per Otnes sin bok Den samiske nasjon (Oslo 1969). Det finns
— heter det i sammanhanget — en mycket omfattande litteratur om samerna, men den har hittills mest uppehållit sig vid samekulturen som
en etnologisk raritet, medan däremot samernas politiska historia, historien om deras organiserade kamp för ekonomisk utveckling och nationell identitet aldrig tidigare varit föremål för behandling. Det är det tomrummet Otnes säger sig vilja fylla. Samtidigt med Otnes bör från debatten i Norge också nämnas Reidar Hirstis bok En samisk utfordring (Trondheim 1967) som behandlar vad Hirsti bedömer som en kulturell diskriminering av samerna och Guttorm Gjessing, Norge i Sameland (Oslo 1973), där titeln anger kärninnehållet.
En aktuell orientering om den forskning som f. n. pågår inom olika ämnesområden lämnar en rapport från ett symposium 1973 rörande den samiska kulturen, Sameforskning i dag och i morgon (Nordiska museet, 1974). Målsättningen för den forskning som ska initieras från Såmi
institut'ta (det nordiska samiska institutet i Kautokeino) framgår av den presentation av institutet som lämnas i Died'ot (”Meddelanden”) nrl (1974). Det skall vara ”forskning för och av samerna”. Den äldre sameforskningen finns presenterad för Sveriges del av Bo Wickman i Sameforskningen i de nordiska länderna (i Saga och sed 1968).
Sist några bibliografiska uppgifter.
För tiotalet år sedan utkom (postumt) Erik Marklunds stora och uttömmande översikt över all ”nord-norrlandslitteratur" som utkommit fram t. o. m. är 1950, med en utförlig redovisning av litteraturen också kring samerna och samekulturen, Övre Norrland i litteraturen. En bibliografi över Norrbottens och Västerbottens län (Umeå 1953). Motsvarande ”Litteratur om samerna i Jämtlands län” finns utarbetad av Lars Thomasson för Jämten 1969. 1950- och 1960-talens bidrag har Thomasson kartlagt i de bibliografiska anteckningarna De svenska samerna och renskötseln i Sverige, som ingår i Skytteanska samfundets handlingar ] och 10 (Umeå 1961 resp. 1971). En fortsättning på det arbetet pågår också för 1970-talet. Adolf Steen har samlat litteraturupp- gifter om samerna i Norden — huvudsakligen en kartläggning av den äldre litteraturen men även med enstaka uppgifter från 1960-talet — iform av korta sammanfattande uppsatser i olika ämnen jämte litteraturhänvis- ningar, Samene. Emner og oppslag, 1—3 (Trondheim 1967—69).
Viss vägledning ger slutligen också t. ex. Samlingar av nordkalottlittera— tur i norska, svenska och finska bibliotek, en förteckning upprättad i samarbete mellan Luleå och Rovaniemi stadsbibliotek (utan tryckort och tryckår) och Kåtaloga 1971, den första tryckta katalogen från Karasjok bibliotek, specialbibliotek för samisk litteratur (Oslo 1972).
Bilaga 6 Yrkesfisket ovan odlingsgränsen i Norrbottens län
Av Robert Karlsson
1. Utredningsuppdrag
I PM om fiskesamerna (okt. 1972) redovisas översiktliga problem och oklarheter rörande fiskarsamerna. Promemorian utmynnar i ett utred- ningsuppdrag för att belysa dels fiskets nuvarande omfattning, dels vilka åtgärder som utförts för att främja yrkesfisket i fjällområdet. Beträffande frågan rörande fiskets nuvarande omfattning efterlyses data om berörda vatten, antal fiskare, lönsamhet och uppgift om med vilken rätt som fisket utövas. Avslutningsvis efterlyses en bedömning om de framtida förutsättningarna för yrkesfiske i fjällområdet.
1.1 Grundmaterial
Som underlag för föreliggande redovisning har statistiskt material avseen- de antal fiskare och fångstmängder insamlat av fiskeriintendenten i övre norra distriktet i samband med uppdrag i valtenmål använts. Dylika uppgifter har främst insamlats från samebyarna inom Gällivare och Jokkmokks kommuner. Vidarebearbetning av detta källmaterial har skett inom ramen för länsstyrelsens pågående ”Översiktsplanering BD-län fjällområdet”. Härjämte har vissa uppgifter i Statistiska Centralbyråns fiskeinventering 1970 kommit till användning.
Redovisningen har begränsats till att avse området ovan odlingsgränsen enär yrkesfiske i nämnvärd omfattning ej förekommer i övriga sötvatten i Norrbottens län.
Till grund för undersökning av fiskerättsliga frågor har material såsom renlängder, arrendekontrakt och fiskerättsupplåtelser utnyttjats. Härut- över har i viss utsträckning material rörande vattendomstolens handlägg- ning av målet angående Suorvas fjärde reglering studerats.
Redovisningen av stödåtgärder för yrkesfisket är huvudsakligen grun- dad på materialfrån länsstyrelsen och länsarbetsnämnden.
1.2 Metodik m. m.
Med hänsyn till att stora skillnader föreligger mellan olika områden i avseende på tillgång på dokumenterade uppgifter har en enhetlig utform- ning av undersökningen ej varit möjlig.
För områden varifrån fiskeriintendenten insamlat material har antal fiskare och fångstvolymer under åren 1969—1971 undersökts. Med utgångspunkt häri har sedan bruttoinkomsten för respektive fiskare beräknats. Härvidlag har medelpriserna på fisk för leveranser från olika vatten beräknats med hänsyn till de olikheter som förekommer till följd av olika försäljningsmetoder och varierande fiskarter.
För övriga områden — huvudsakligen samebyar inom Kiruna och Arjeplogs kommuner — varifrån dokumenterade uppgifter saknas, grun- das redovisningen i väsentliga delar på intervjuuppgifter. Då emellertid en stor del av fiskhanteringen i dessa områden ej sker i organiserad form har svårigheter förelegat att få fram tillförlitligt grundmaterial för den fortsatta bearbetningen. De uppgifter som framkommit vid intervjuerna har ofta varit av allmän karaktär. Till följd härav har det varit nödvändigt att i vissa områden skönsmässigt uppskatta fiskets omfattning och bruttoinkomsterna m. m.
1.3. Redovisningsmetoa'
[ avsnitt 3 där yrkesfiskets omfattning m.m. redovisas presenteras materialet enligt följande.
1.3.1. Yrkesfiskets omfattning m. m.
Under punkt 3. — .] anges allmänt yrkesfiskets omfattning inom varje sameby samt vilka vatten som i större eller mindre utsträckning är föremål för yrkesfiske. Härvidlag och fortsättningsvis avses med sameby dess geografiska område. Samtidigt anges om redovisade uppgifter är dokumenterade eller baserade på kompletterade intervjuuppgifter.
1.3.2. Antal yrkesfiskare
Under punkt 2. — .2 redovisas antalet yrkesfiskare under åren 1969— 1971 inom respektive sameby. Med fiskare jämställs då begreppet fiskleverantör. Genom att fisket i de flesta fall utövas i familjeform är antalet deltidssysselsatta i fisket totalt sett väsentligt högre än vad som anges.
1.3.3. Fiskerättslig grund
Under punkt 3. — .3 redovisas — iden mån det kunnat klarläggas — med vilken rätt avsalufiskare utövas. Därvid har fiskarna uppdelats i tre grupper beroende på vilken grund som förvärvsfiske bedrivs. Till grupp 1 hänförs härvid fiskare som är upptagen i renlängd under renskötande hushåll i samebyn och fiskare som i renlängd hänförts till & 1421 enligt 1928 års renbeteslag.
Till grupp 2 hänförs fiskare som utövar fisket med stöd av enskild fiskerätt, bestämmelser i arrendekontrakt rörande fjällägenhet eller lik- nande eller med stöd av upplåtelse av den förvaltande myndigheten. I vissa fall är dessa av samisk härkomst men många är också inflyttade i området. I materialet särskiljes ej dessa, utan de redovisas som en grupp genom att de fiskerättsligt är likvärdiga. I sammanhanget bör antecknas
att i flera fall har innehavare av enskild fiskerätt eller fjällägenhet förutom den fiskerätt det kan innebära genom upplåtelse av fiskerätt på statens vatten ovan odlingsgränsen tillförsäkrats en utökad fiskerätt.
I grupp 3 innefattas samer som ej är sysselsatta i rennäringen och vilka i renlängd införts under kolumn 5 14:2 eller ej är angivna i renlängd och ej genom arrendekontrakt eller upplåtelse innehar fiskerätt. Det är främst dessa som avses då begreppet fiskarsamer använts. Frågan om dessa innehar fiskerätten måste anses oklar och har diskuterats i olika samman- hang. I allmänhet är de bosatta i renskötselområdet och har viss del av sin utkomst från de binäringar — jakt och fiske — som normalt förknippas med rennäringen.
1.3.4 Bruttoinkomster m. m.
I avsnitt 3. — .4 redovisas den uppskattade bruttoinkomsten av fisket. Härvid har materialet uppdelats i olika bruttoinkomstintervaller. Antalet fiskare inom respektive intervall och år redovisas tabellariskt. Därjämte redovisas avrundat den totala bruttoinkomsten. I redovisningen särskiljes materialet från dem som i fiskerättsligt hänseende redovisats i grupp 1 (samebymedlemmar) och övriga.
2. Förutsättningar för yrkesfiske
Som allmän information inför sammanställningen om yrkesfisket i fjällområdet är en redovisning av de allmänna förutsättningarna för yrkesfiske av värde. I följande belyses därför tillgången på vatten och fisk m. m. i området ovan odlingsgränsen.
2.1 Allmänt
En naturlig förutsättning för avsalufiske är tillgång på vatten och fisk. Inom ramen för länsstyrelsens ”Översiktsplanering BD-län, fjällområdet”, har väsentligt grundmaterial i detta avseende framtagits och samman- ställts.
2.2. Vattentillgång Med utgångspunkt i arealberäkningar på topografisk karta har till- gången på sjöar och dess areal i området ovan odlingsgränsen beräknats. I
tabellerna 1—3 redovisas kommunvis antalet sjöar och deras arealer. Härvid har sjöarna uppdelats i fyra olika storleksgrupper. [ tabellerna har
Tabell 1 Större sjöar i området ovan odlingsgränsen
Kommun Större än 500 ha 101—500 ha Totalt
Antal Areal Antal Areal Antal Areal Arjeplog 34 77 000 76 16 000 110 93 000 Jokkmokk 24 85 000 64 14 000 88 99 000 Gällivare 21 55 000 54 13 000 75 18 000 Kiruna 23 56 000 93 17 000 116 73 000
102 273 000 287 Summa 60 000
SOU l975:lOO Tabell 2 Mindre sjöar i området ovan odlingsgränsen Kommun 5——100 ha l——4 ha Totalt Antal Areal Antal Areal Antal Areal
Arjeplog 1 700 24 000 4 900 9 800 6 600 33 800 Jokkmokk 850 15 000 2 600 5 200 3 450 20 200 Gällivare 850 17 000 2 600 5 200 3 450 22 200 Kiruna 2 200 33 000 3 800 7 600 1 000 40 600
Summa 5 600 89 000 13 900 27 800 14 500 116 800
Tabell 3 Samtliga sjöar och sjöprocent i området ovan odlingsgränsen. Sjöar ( 1 ha ej medräknade
Kommun Antal Areal Sjöprocent Arjeplog 6 700 127 200 11 Jokkmokk 3 550 119 200 8 Gällivare 3 550 90 100 8 Kiruna 6 100 113 300 6
8
Summa 19 900 449 800
till större sjöar hänförts sjöar med en areal överstigande 100 ha. Övriga sjöar har hänförts till gruppen mindre sjöar.
1 de fall en sjö berör två kommuner har den antalsmässigt angivits inom den kommun där dess största del är belägen. Arealen har dock angivits inom respektive kommun.
Som framgår av tabellerna finns totalt ca 20 000 sjöar som är större än 1 ha iomrädet ovan odlingsgränsen. Den sammanlagda arealen uppgår till ca 450 000 ha vilket motsvarar ca 8 procent av hela området ovan odlingsgränsen. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande värde i landet i sin helhet uppgår till 8,5 procent.
För yrkesfiskets del är tillgången på stora sjöar mest intressant. Av den totala sjöarealen utgör sjöar större än 500 ha ca 62 procent vilket innebär en god förutsättning för yrkesfiske i området.
2.3 Fiskarter
[ fjällområdet uppträder företrädesvis kallvattenanpassade fiskarter ochi högre belägna områden utgör öring och röding dominerande arter. Iviss utsträckning förekommer även harr inom vissa områden. Totalt sett domineras dock fisktillgångarna av sik. Övriga fiskarter i fjällområdet såsom gädda, lake och abborre saknar kommersiell betydelse.
2.4. Pisktillga'ng
Med utgångspunkt i kända uppgifter har den årliga fiskproduktionen i vattnen ovan odlingsgränsen beräknats.
Uppskattningarna kännetecknas av stor osäkerhet enär en rad faktorer dimensionerar produktionen. Redovisade värden torde dock relativt väl avspegla storleksordningen av fisktillgångarna. I arthänseende har öring/ röding sammanförts till en grupp, harr till en grupp och övriga arter, som
Tabell 4 Uppskattad ärlig fiskproduktion
Kommun Uppskattad ärlig produktion i kg Öring/ Harr Övriga Totalt röding arter
Arjeplog 123 000 8 000 252 000 383 000 Jokkmokk 101 000 12 000 246 000 359 000 Gällivare 53 000 14 000 227 000 294 000 Kiruna 62 000 25 000 252 000 339 000
Summa 339 000 59 000 977 000 1 375 000
Tabell 5 Procentuell fördelning av den uppskattade fiskproduktionen av olika arter inom resp. kommun
Kommun Procentuell fördelning Öring/ Harr Övriga Totalt röding arter Arjeplog 32 2 66 100 Jokkmokk 28 3 69 100 Gällivare 18 5 77 100 Kiruna 18 7 75 100 Medeltal 25 4 71 100
Tabell 6 Procentuell kommunandel av den uppskattade fiskproduktionen av olika arter Kommun Procentuell fördelning Öring/ Harr Övriga Totalt röding arter Arjeplog 36 14 26 28 Jokkmokk 30 20 25 26 Gällivare 16 24 23 21 Kiruna 18 42 26 25 Summa 100 100 100 100
domineras kraftigt av sik, till en grupp. I tabellerna 4—7 redovisas gjorda uppskattningar.
Den totala uppskattade fiskproduktionen i området ovan odlingsgrän- sen är relativt jämnt fördelad mellan de fyra fjällkommunerna. Den södra delen av området, Arjeplogs och Jokkmokks kommuner, är dominerande i avseende på produktion av öring/röding. Produktionen av harr är störst i Kiruna kommun.
1 tabell 7 redovisas ärliga produktionen av olika artgrupper i sjöar större än 500 ha och produktionen i dessa vatten i relation till den totala produktionen i området ovan odlingsgränsen.
Tabell 7 Uppskattad årlig fiskproduktion i sjöar större än 500 ha
Artg'rupp kg/år Procentuell andel av totalproduktion Öring/röding 177 000 52 Han 22 000 37 Övriga arter 560 000 57 Totalt 759 000 55
Av ovanstående framgår att de 102 största sjöarna i området ovan odlingsgränsen svarar för drygt hälften av den totala fiskproduktionen i området.
Då man på sikt kan förvänta en stark koncentration av yrkesfisket till större vatten belyser tabell7 vilka råvaruresurser som finns för det framtida yrkesfisket. Av fiskeritekniska och andra skäl kan den årliga fiskproduktionen ut utnyttjas till fullo. Realistiskt sett torde dock en nyttjandegrad av 60% vara möjlig. Med utgångspunkt häri kan ca 110 ton öring/röding, ca 13 ton harr och ca 340 ton övrig fisk — huvudsakligen sik — vara särskilt attraktivt för det framtida yrkesfisket.
En försiktig bedömning av förstahandsvärdet av dessa kvantiteter visar att i dagens penningvärde kan den utnyttjbara årliga fiskproduktionen i större vatten värderas till ca 1,5 milj. kr.
2.5 Fisk/randet, tzr/sättning m. m.
I området ovan odlingsgränsen förekommer två större uppköpare av fisk, AB Storlulehandel Luspebryggan, Porjus och Arjeplogs Fisk AB. Därut- över sker upphandling av fisk av mindre uppköpare och/eller större detaljister såsom DOMUS, Kiruna. De ambulerande uppköparna uppträ- der företrädesvis inom Storluleregionen.
AB Storlulehandel har den största omsättningen av fiskuppköparna i fjällområdet och under normala är omfattar deras handel 80—1 10 ton fisk. Deras upptagningsområde överensstämmer i stort med Stora Lule- älvens vattensystem inom Gällivare och Jokkmokks kommuner. Den övervägande delen av fiskinköpen sker på fångstplatsen varefter fisken Hygtransporteras till Luspebryggan. Deras flygflotta omfattar tre plan.
Till övervägande del sker vidareförsäljning av fisken i färskt eller fryst tillstånd. Endast begränsade partier förädlas genom rökning. Storlulehan— del avsätter sin fisk regionalt och inom Norrland. Under vissa år sker även försäljning till Finland.
Arjeplogs Fisk AB har en omsättning i storleksordningen 20—30 ton per år. Av Norrbottens fjällområde omfattar deras upphandlingsområde huvudsakligen Arjeplogs kommun. Företaget har ej egna transportmedel utan fisken transporteras till Arjeplog på olika sätt.
1 väsentlig utsträckning sker förädling av fisken genom rökning och försäljningen är inriktad på delikatessmarknaden över hela landet.
I viss omfattning sker uppköp av fisk av ambulerande uppköpare. Deras hantering berör främst vägnära områden och vidare försäljning sker
huvudsakligen i färskt tillstånd.
Inom vissa regioner sker dessutom relativt omfattande fiskuppköp av större detaljister och mindre vilthandelsaffärer. Ett genomgående drag i denna försäljningsform är att fiskaren själv ansvarar för transporten fram till uppköparen.
För fiskarterna öring och röding finns goda avsättningsmöjligheter. Förstahandspriserna varierar väsentligt beroende på vilken form av försäljning som tillämpas. Svårigheter föreligger att nämnvärt öka första- handspriserna enär djupfryst grönländsk eller kanadensisk lax är prisbil- dare på området.
För sik finns stora avsättningssvårigheter och problem föreligger att avsätta nuvarande fångstvolymer från fjällområdet. Det som främst begränsar avsättningen år utbudet av sik från kustfisket. Detta har också medfört att kustfisket är prisbildare på sikmarknaden.
[ den mån utbud av harr förekommer sker detta till sikpriser. Av övriga fiskarter i fjällområdet förekommer endast handel i margi- nell omfattning till mycket låga priser.
2.6. Fiskemetoder
I fjällområdet utgör nätfiske den dominerande fiskemetoden. Näten är till övervägande del av heldragen nylon. Som en form av utveckling av nätfisket har allt djupare nät kommit till användning och i vissa områden förekommer fiske med 40 fot djupa nät. Företrädesvis används dock nåt med 8—15 fots djuplek.
1 mindre omfattning förekommer även notfiske men en klar tillbaka- gång för notens utnyttjande jämfört med l930—1940-talen kan konstate- ras.
Under senare år har i enstaka fall storryssjor kommit till användningi fjällfisket. Erfarenheterna av detta redskap varierar väsentligt från fall till fall.
2.7. Fiskesäsong
Yrkesfisket i fjällområdet är starkt koncentrerat till sommarsäsongen och pågår med varierande intensitet under större delen av sommaren (juni— sept.). Vissa fiskare som utövar fisket som kombinationsnäring till renskötseln försöker i viss mån anpassa renskötselarbetet till optimalt utnyttjande av fiskesäsongen.
Under vinterhalvåret är fisket i stora delar av fjällområdet starkt begränsat. Inom Arjeplogs kommun har dock ett omfattande vinternät- fiske utvecklats. Samma förhållande kännetecknar Kaitumälvsområdet inom Gällivare kommun.
3. Yrkesfisket ovan odlingsgränsen
lnom många samebyar har aVSalufiske betydelse eller stor betydelse som försörjningstillskott för samebymedlemmar och övrig ortsbefolkning. Beträffande samebymedlemmarnas fiske utövas det i kombination med en aktiv renskötsel. I följande redovisas kommunvis den nuvarande omfattningen av yrkesfisket inom olika samebyar.
3.1 Kiruna kommun
lnom samebyarna inom Kiruna kommun har aVSalufisket i nuläget en liten omfattning. trots att tillgången på vatten som är lämpliga för yrkesfiske är god. En bidragande orsak till rådande situation är avsakna- den av organiserad fiskhandel.
3.1.1 Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten m. m.
3.1.1.l Könkämä sameby (lntervjuuppgi fter)
lnom samebyn har avsalufisket en underordnad betydelse. Under åren 1969—1971 förekom yrkesfiske i Råstojaure men detta har nu upphört i enlighet med fastställda riktlinjer för utnyttjande av fisket i berörd sjö. Under senare år har under kortare tid avsalufiske bedrivits i liten omfattning.
3.1.1.2 Lainiovuoma sameby (Intervjuuppgifter)
lnom samebyn har avsalufisket en underordnad betydelse. Kortare perioder har dock visst fiske utövats men bruttoinkomsterna har varit låga och torde knappast ha överstigit ] 000 kr.
3.1.1.3 Saarivuoma sameby (lntervjuuppgifter)
lnom samebyn har avsalufisket en underordnad betydelse. Under år 1973 har dock tre samer bedrivit visst fiske i avsalusyfte.
3.1.1.4 Vittangi sameby (Intervjuuppgifter)
lnom samebyn förekommer inget avsalufiske i nämnvärd omfattning.
3.1.1.5 Talma sameby (lntervjuuppgifter)
lnom samebyn förekommer avsalufiske i begränsad omfattning i Torne- träsk.
3.1.1.6 Rautasvuoma sameby (Intervjuuppgifter)
lnom samebyn förekommer ej avsalufiske i nämnvärd omfattning.
3. l . 1.7 Laevas sameby (Intervjuuppgifter)
lnom samebyn förekommer avsalufiske i begränsad omfattning i sjöarna Ladtjojaure och Paittasjärvi.
3. 1 . 2 Antal yrkesfiskare
lnom Kiruna kommun har antalet yrkesfiskare under åren 1969—1971 uppskattats till 6 st. Under senaste åren har någon nämnvärd ökning av antalet yrkesfiskare ej skett.
3.1.3 F iskerättslig grund
] fiskerättsligt hänseende kan yrkesfiskarna inom Kiruna kommun anges enligt följande.
Åren 1969—1971
Grupp 1 3 st Grupp 2 3 st Grupp 3 —
3.1.4 Bruttoinkomster m. m.
I följande tabell redovisas den uppskattade årliga genomsnittliga bruttoin- komsten av yrkesfisket. Materialet redovisas med angivande av antal yrkesfiskare i olika bruttoinkomstgrupper. Därjämte redovisas avrundat den uppskattade sammanlagda bruttoinkomsten av fisket.
3.1.4.l Samebyarna inom Kiruna kommun
Tabell 8 Sammanställning av bruttoinkomster av yrkesfiske
Bruttoinkomst, kr Antal
Genomsnittlig inkomst/år
1969— 1971 1— 1 000 l 1 001— 2 500 3 2 501— 5 000 l 5 001 — 10 000 1 Antal 6 Bruttovårde 15 000 totalt kr
3.2. Gällivare kommun
inom samebyarna inom Gällivare kommun utgör avsalufiske en väsentlig del av försörjningen för samerna inom Sörkaitums sameby. I övrigt har förvärvsfiske viss betydelse inom Norrkaitums sameby och liten betydelse inom Mellanbyns sameby. För ortsbefolkningen i övrigt har fisket främst betydelse i Storluleregionen.
En direkt orsak till det omfattande avsalufisket inom Sörkaitum är förekomsten av organiserad fiskavhämtning på fångstplatserna genom det så kallade fiskeflyget, som under fiskesäsongen dagligen upphandlar fisk i fjällsjöarna. Generellt sett är sjöar inom Stora Luleälvens vattensystem innefattade i fiskeflygets verksamhet. Från övriga områden ombesörjer fiskaren transport m. m. fram till detaljisten/uppköparen.
3.2.1 Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten rn. m.
3.2.1.1 Norrkaitums sameby (dokumenterade uppgifter)
lnom samebyn har fisket viss betydelse som försörjningsunderlag. Några fiskare har fisket som huvudsaklig inkomstkälla medan övriga utövar fiske som kombinationsnäring till renskötsel, jakt och slöjd samt turism.
De vatten som främst är föremål för avsalufiske är Kaitumsjöarna och Kaitumälven samt Seitajaure, Kårjajaure och Tjuoltajaure.
3.212. Mellanbyns sameby (dokumenterade uppgifter)
inom samebyn har fisket liten betydelse som inkomstkälla och utövas i förekommande fall som komplement till renskötseln. De vatten som främst är föremål för deltidsfiske är Kaitumsjöarna.
3.2.1.3 Sörkaitums sameby (dokumenterade uppgifter)
lnom samebyn har yrkesfisket en dominerande roll som försörjningsun— derlag. [ de flesta fall utövas fisket i kombination till renskötseln. [vissa fall har härvid eftersträvats att anpassa rennäringens arbetskraftsbehov efter fiskets förhållanden. Ett flertal större vatten är föremål för förvärvsfiske. Ur ekonomisk synvinkel intar Suorvamagasinet härvid en särställning men betydande leveranser noteras även från Satihaure, Kärtejaure, Upmas, Pätsas, Kaker- jaure, Teusajaure, Langas, Kätsak och Autajaure. I begränsad omfattning är även Suorkijaure, Mattajaure, Seukok och Stora Lulejaure föremål för fiske i avsalusyfte. Det kan antecknas att samebymedlemmar från Sörkaitum utövar fiske ivatten utanför dess gränsbestämda område.
3.2.1.4 Gällivare sameby (dokumenterade uppgifter)
lnom samebyn utövas ej avsalufiske.
3.2.2. Antal yrkesfiskare
3.2.2.1 Norrkaitums sameby
Under åren 1969—1971 har följande antal avsalufiskare konstaterats:
1969 9st 1970 lZst 1971 lSst
3.2.2.2 Mellanbyns sameby
Under åren 1970—1971 redovisas försäljning från tre samebymedlemmar. År 1969 har av allt att döma avsalufiske ej bedrivits.
3.223. Sörkaitums sameby
Under åren 1969—1971 har antalet yrkesfiskare inom samebyn varit
följande:
1969 45 st 1970 47 st 1971 47 st
3.2.2.4 Samebyarna inom Gällivare kommun, sammanställning
För åren 1969—1971 kan antalet yrkesfiskare anges enligt följande:
1969 54 st 1970 62 st 1971 65 st
3.2.3. Fiskerättslig grund 3.2.3.1 Norrkaitums sameby
De som fiskat till avsalu kan i fiskerättsligt hänseende anges enligt följande:
Tabell 9 F iskerättslig grund
Är Antal resp. grupp Summa
1 2 3 1969 5 1970 8 1971 11
3.2.3.2 Mellanbyns sameby
Samtliga som utövat avsalufiske kan i fiskerättsligt hänseende hänföras till grupp 1 (samebymedlemmar).
3.2.3.3 Sörkaitums sameby
De som bedrivit förvärvsfiske inom samebyn kan i fiskerättsligt hänseen- 3 de anges enligt följande:
Tabell [0 Fiskerättslig grund
År Antal resp. grupp Summa 1 2 3
1969 35 9 1 45
1970 38 9 _ 47
1971 38 8 1 47
3.2.4 Bruttoinkomster m. m.
Med ledning av statistiskt material avseende försäljning av fisk har bruttoinkomsten för respektive fiskare under åren 1969—1971 beräknats. Materialet redovisas med angivande av antal yrkesfiskare i olika bruttoin- komstgrupper under berörda år inom respektive sameby. Därjämte redovisas avrundat den sammanlagda bruttoinkomsten av fisket. I tabel- lerna särskiljes fiske som utövats av samebymedlemmar och av övriga.
3.2.4.1 Norrkaitums sameby
Tabell ll Bruttoinkomst av yrkesfiske, samebymedlemmarl
Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971 1— 1 000 _ 1 3 3” 1 001— 2 500 _ 2 2 .. 2 501— 5 000 1 _ 1 _ 5 001— 10 000 3 4 4 , 10 001— 15 000 _ _ _ ; 15 001—20 000 1 1 1 ». Antal 5 8 1 1 Bruttovärde .' totalt kr 40 000 50 000 53 000
[= Vid statistikinsamlingen har uppgifter ej lämnats av två fiskare. Bruttoinkoms- ten för dessa har uppskattats till vardera 7 000 kr.
Norrkaitums sameby
Tabell 12 Bruttoinkomst av yrkesfiske, övriga
Bruttoinkomst, kr Antal resp. är
1969 1970 1971 1—1 000 1 -— — 1 001—2 500 3 4 1 2 501—5 000 — — 3 Antal 4 4 4 Bruttovärde totalt kr 7 000 8 000 10 000
3.2.4.2 Mellanbyns sameby
Tabell 13 Bruttoinkomst av yrkesfiske, samebymedlemmar
Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971 1—1 000 — 2 2 1 001—2 500 — l 1 Antal — 3 3 Bruttovärde totalt kr —- 1 500 1 700
3.243. Sörkaitums sameby
Tabell 14 Bruttoinkomst av yrkesfiske, samebymedlemmar
Bruttoinkomst, kr Antal resp. år
1969 1970 1971
1— 1000
] 001— 2 500 2 501— 5 000 5 001—10000 10 001—15 000 15 001—20 000 20 001—25 000 25 001—30 000 — -
Antal 35 38
Bruttovärde totalt kr. 147 000 181 000 215 000
....
IANQOAM .... I—Aaxooxno u—no—v—UIOOMOW
b) oo
Sörkaitums sameby
Tabell 15 Bruttoinkomst av yrkesfiske, övriga
Bruttoinkomst, kr Antal resp. är
1969 1970 1971
1— 1000 1001— 2 500 2 501— 5 000 5 001—10000 10 001—15 000 15 001—20 000 20 001—25 000
Antal 10
Bruttovärde totalt kr. 60 000 46 000 34 000
HINlN-hr— I—lwlwh
c—I——Imw
©
3.2.4.4 Samebyarna inom Gällivare kommun
Tabell 16 Sammanställning av bruttoinkomster av yrkesfiske
Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971 1— 1 000 11 21 22 1001— 2500 14 14 12 2 501— 5 000 11 6 7 5001—10000 9 12 14 10 001—15 000 6 3 5 15 001—20 000 2 5 3 20 001—25 000 1 1 1 25 001—30 000 — — 1 Antal 54 62 65 Bruttovärde totalt kr 254 000 286 000 314 000
3.3. Jokkmokks kommun
1 samebyarna inom Jokkmokks kommun har yrkesfisket stor betydelse som komplement till rennäringen. Speciellt gäller detta för Sirkas sameby där ett stort antal personer utövar fiske i varierande omfattning i avsalusyfte. Även i övriga samebyar förekommer yrkesfiske i viss omfatt- ning. För övrig ortsbefolkning har fisket främst betydelse för de bofastai
Storluleregionen.
3.3.1. Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten m. m.
3.3.1.1 Sirkas sameby (dokumenterade uppgifter)
lnom samebyn utövas ett omfattande avsalufiske. I huvudsak är fisket koncentrerat till Suorvamagasinet men omfattande fångster noteras även
från sjöarna Vastenjaure, Sallohaure och Langas. [ viss utsträckning förekommer avsalufiske även från sjöarna Petsaure, Sitojaure, Tjaktjajau- re, Stipok, Kutjaure och Arrajaure. Förvärvsfiske förekommer i viss mån även i andra mindre sjöar.
3.3.1.2 Jåkkåkaska sameby (dokumenterade uppgifter)
Inom Jåkkåkaska sameby utövas avsalufiske i begränsad omfattning Huvudsakligen har fisket varit koncentrerat till Virihaure. [ begränsad utsträckning har fiske därutöver bedrivits i Tjaktjajaure och Laidaure.
3.3.1.3 Tuorpons sameby (dokumenterade uppgifter)
inom samebyn förekommer avsalufiske i nämnvärd omfattning enbart i Virihaure. Från övriga sjöar inom samebyn har yrkesfiske ej rapporterats.
3.314. Udtja sameby
lnom samebyn förekommer inget avsalufiske.
3.3.2. Antal yrkesfiskare 3.3.2.l Sirkas sameby
Under åren 1969—1971 har nedan angivna antal utövat avsalufiske:
1969 105 St 1970 115 st 1971 96 st
3.322. Jåkkåkaska sameby
För perioden 1969—1971 kan antalet yrkesfiskare anges enligt följande:
1969 l4st 1970 14st 1971 l4st
3.3.2.3 Tuorpons sameby
För åren 1969—1971 kan antalet avsalufiskare anges enligt följande:
1969 l3st 1970 lZst 1971 125t
3.3.2.4 Samebyarna inom Jokkmokks kommun
Totalt kan antalet yrkesfiskare inom Jokkmokks kommun uppskattas enligt följande:
1969 132 st 1970 142 st 1971 122 st
3.3.3. Fiskerättslig grund 3.3.3.l Sirkas sameby
I nedanstående sammanställning redovisas hur avslufiskarna kan anges i fiskerättsligt hänseende.
Tabell l7 Fiskerättslig grund
År Antal resp. grupp Summa 1 2 3
1969 66 33 6 105 1970 80 31 4 115 1971 69 22 5 96
3.3.3.2 Jåkkåkaska sameby
Av yrkesfiskarna inom Jåkkåkaska sameby kan 12 st hänföras till grupp 1 medan två innefattas i grupp 2.
33.33. Tuorpons sameby
Samtliga avsalufiskare tillhör grupp 1 (samebymedlemmar).
3.3.4 Bruttoinkomster m. m.
Med ledning av statistiskt material avseende försäljning av fisk har bruttoinkomsten för respektive fiskare under åren 1969— 1971 beräknats. Materialet redovisas med angivande av antal yrkesfiskare i olika brutto- inkomstgrupper under berörda år. Därjämte redovisas avrundat den sammanlagda bruttoinkomsten av fisket. I tabellerna särskiljes på fiske som utövats av samebymedlemmar och av övriga.
3.341. Sirkas sameby
Tabell 18 Bruttoinkomst av yrkesfiske, samebymedlemmar
Bruttoinkomst, kr Antal resp. år
1969
1— 1000 20 29 28 1001— 2500 21 22 16 2 501— 5 000 13 14 15 5001—10000 10 14 8 10 001—15 000 2 1 2 15 001—20 000 — — — 20 001—25 000 —— — —
Antal 66 80 69 Bruttovärde totalt kr 178 000 203 000 163 000
Tabell 19 Bruttoinkomst av yrkesfiske, övriga
Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971 1— 1 000 20 27 21 1 001— 2 500 15 4 2 2 501— 5 000 1 2 l 5 001— 10 000 1 1 3 10 001— 15 000 1 1 — 15 001—20 000 1 — — Antal 39 35 27 Bruttova'rde totalt kr 72 000 44 000 36 000 3.342 Jåkkåkaska sameby Tabell 20 Bruttoinkomst av yrkesfiske, samebymedlemmar Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971 1—1 000 9 8 11 1 001—2 500 2 4 1 2 501—5 000 1 — — Antal 12 12 12
Bru ttovärde totalt kr
SOU l975:lOO Tabell 21 Bruttoinkomst av yrkesfiske, övriga Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971 1—1 000 — — 1 1 001—2 500 1 l 1 2 501—5 000 1 1 — Antal 2 2 2 Bruttovärde totalt kr 5 000 5 000 3 000 3.343 Tuorpons sameby Tabell 22 Bruttoinkomst av yrkesfiske, samebymedlemmar Bruttoinkomst, kr Antal resp. är 1969 1970 1971 1— 1 000 4 1 6 1 001— 2 500 6 8 3 2 501— 5 000 3 2 3 5 001= 10 000 — 1 — Antal 13 12 12 Bruttovärde totalt kr 23 000 26 000 20 000 33.44 Samebyarna inom Jokkmokks kommun Tabell 23 Sammanställning av bruttoinkomster av yrkesfisket Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971 1— 1 000 53 65 67 1001— 2 500 45 39 23 2501— 5000 19 19 19 5001—10000 11 16 11 10 001— 15 000 3 2 2 15 001-20 000 l — _ Antal 132 141 122 Bruttovärde totalt kr 287 000 287 000 230 000
3.4. Arjeplogs kommun
Inom samebyarna i Arjeplogs kommun har yrkesfisket betydelse som försörjningstillskott för såväl samer som bofasta. Till övervägande del utövas fisket i de egentliga fjällsjöarna. Från området saknas i stort dokumenterade uppgifter.
3.4.1. Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten m. m. 3.4.1.1 Luokta-Mavas sameby (Intervjuuppgifter)
lnom samebyn har fisket en relativt stor betydelse för samer och bofasta. De vatten som främst är föremål för avsalufiske är Mavasjaure, Kaskajau- re, Pieskejaure, Bartaure, Gardaure och Tjeggelvas. 1 begränsad omfattning är även sjöar som Njargalesjaure, Mäkak, Kvoddejaure, Maranjaure och Falesjaure föremål för förvärvsfiske.
3.4.1.2 Ståkke sameby (Intervjuuppgifter)
lnom samebyn har fisket en begränsad omfattning och utövas företrädes- vis i Vuolvojaure.
3.413. Semisjaur-Njargs sameby (Intervjuuppgifter)
lnom samebyn har fisket relativt stor betydelse som försörjningstillskott. 1 väsentlig utsträckning utövas fisket av fjällägenhetsinnehavare eller bofasta men i Viss omfattning förekommer även avsalufiskei kombina- tion med aktiv renskötsel. I de större sjöarna inom området utövas ett relativt omfattande avsalufiske i Guijaure, Tjallassjöarna, Sädvajaure, Tjaktjaure, Hornavan, Riebnes samt Aleb och Luleb Luoitaure. Dessutom förekommer fiske i viss omfattning i andra mindre sjöar. Beträffande Sädvajaure och Tjaktjaure kan noteras att fisket är koncentrerat till fångst av levande röding för försäljning som utsättningsfisk.
3.4.1.4 Svaipa sameby (Intervjuuppgifter)
lnom samebyn har fisket viss betydelse för den bofasta ortsbefolkningen och de renskötande samerna. De vatten som främst är föremål för fiske är Gavasjaure och T_iålmejaure. I begränsad omfattning utövas dessutom fiske i Yraf och Mittisjön och andra mindre vatten.
3.415. Maskaure sameby (Intervjuuppgifter)
Inom Maskaure sameby förekommer ej avsalufiske.
3.4.2. Antal yrkesfiskare
Med reservation för de felaktigheter som kan uppstå då omfattningen m.m. av yrkesfisket ej är dokumenterad genom fiskestatistik angesi följande det uppskattade genomsnittliga antalet yrkesfiskare inom kom- munen under åren 1969—1971 .
Luokta-Mavas sameby 21 st Ståkke sameby ] st Semisjaur-Njargs sameby 14 st Svaipa sameby 13 st
Det totala antalet avsalufiskare i fjällområdet inom Arjeplogs kommun kan uppskattas till ca 50 st.
3.4.3. Fiskerättslig grund
I fiskerättsligt hänseende kan avsalufiskarna inom Arjeplogs kommun anges enligt följande:
Grupp 1 18 st Grupp 2 30 st Grupp 3 1 st
3.4.4 Bruttoinkomster m. m.
I avsaknad av dokumenterat material görs i följande ett försök att med ledning av de uppgifter som föreligger och de kunskaper i övrigt som finns om fisket inom kommunen att på sätt som skett inom tidigare redovisade kommuner ange bruttoinkomsterna m.m. av avsalufisket. Tillämpad metod medför dock att i de fall fiske utövas i liten omfattning (bruttoinkomst ( 1 000 kr) föreligger svårigheter att ange detta. Mycket få fiskare inom kommunen torde dock ha bruttofångstvärden i den storleksordningen varför uppskattningarna får anses relevanta. Uppskatt- ningarna redovisas med angivande av antal yrkesfiskare i olika brutto- inkomstgrupper. Därjämte redovisas avrundat det uppskattade totala bruttovärdet.
3.4.4.1 Samebyarna inom Arjeplogs kommun
Tabell 24 Sammanställning av bruttoinkomster av yrkesfiske
Bruttoinkomst, kr Antal fiskare i resp. intervall, genomsnitt— lig inkomst per år
1— 1000 — 1001— 2 500 12 2 501— 5 000 18 5 001—10 000 14
10 001—15 000 1 15 001—20 000 2 20 001—25 000 2 Antal 49 Bruttovärde totalt kr 275 000
Av bruttovärdet kan uppskattningsvis 75 000 kr anses avse leverans- värdet från samebymedlemmar.
3.5 Sammanställning av yrkesfisket ovan odlingsgränsen 3.5.1 Yrkesfiskets omfattning, berörda vatten m. in.
Som framgått varierar yrkesfiskets betydelse för samer och den bofasta befolkningen inom olika regioner.
Generellt sett har avsalufisket mycket stor betydelse för befolkningen i Storluleregionen (Sörkaitums och Sirkas samebyar). Stor betydelse får yrkesfisket anses ha inom fjällsamebyarna i Arjeplogs kommun samt Norrkaitums sameby.
lnom övriga områden har yrkesfisket en begränsad omfattning som dock för berörda har betydelse som försörjningstillskott.
3.5 .2 An tal yrkesfiskare
Med ledning av tidigare redovisat material kan antalet yrkesfiskare i området ovan odlingsgränsen under åren 1969—1971 uppskattas. [ tabellen har beträffande Kiruna och Arjeplogs kommuner för respektive år angetts det uppskattade genomsnittliga antalet yrkesfiskare. Inom övriga kommuner är antalet yrkesfiskare dokumenterat.
Tabell 25 Antal yrkesfiskare åren 1969—1971
Kommun Antal resp. år 1969 1970 1971 Kiruna 6 6 6 Gällivare 54 62 65 Jokkmokk 132 141 122 Arjeplog 49 49 49 Summa 241 258 242
Av tabellen framgår att i genomsnitt utövar årligen 250 personer avsalufiske i större eller mindre omfattning i området ovan odlingsgrän- sen i Norrbottens län.
3.5.3. Fiskerättslig grund
1 nedanstående tabell redovisas den fiskerättsliga grunden för det fiske som utövats under åren 1969—1971. I tabellen tillämpas samma grupp- indelning som tidigare.
Tabell 26 Fiskerättslig grund
Ar Antal resp. grupp
1 2 3 1969 152 77 12 1970 174 75 9 1971 166 65 11
Genomsnitt/år 164 72 11
3.5.4 Bruttoinkomster m. m.
I nedanstående tabeller redovisas det uppskattade årliga bruttovärdet av yrkesfisket i området ovan odlingsgränsen. Materialet redovisas med angivande av antal yrkesfiskare i olika bruttoinkomstgrupper under berörda år. 1 tabellerna 27—28 särskiljes fiske som utövats av sameby-
Tabell 27 Bruttoinkomster av yrkesfiske, samebymedlemmar
Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971 1— 1 000 43 57 64 1001— 2 500 43 48 36 2501— 5000 36 32 32 5001—1000() 22 29 23 10 001— 15 000 6 3 7 15 001—20 000 2 5 2 20 001—25 000 — — 1 25 001—30 000 — — 1 Antal 152 174 166 Bruttovärde totalt kr 476 000 550 000 540 000
Tabell 28 Bruttoinkomster av yrkesfiske, övriga
Bruttoinkomst, kr Antal resp. år 1969 1970 1971
1— 1000 22 30 26 1001— 2500 31 20 14 2501— 5000 15 14 15 5001—10000 11 12 15 10 001—15 000 4 3 1 15 001—20 000 3 2 3 20 001—25 000 3 3 2 25 001—30000 — — _ _ Antal 89 84 76 Bruttovärde totalt kr 355 000 314 000 294 000
___—___.—
Tabell 29 Bruttoinkomster av yrkesfiske, totalt ___—___— Bruttoinkomst, kr Antal resp. år
1969 1970 1971
1— 1 000 65 87 90
1001_ 2 500 74 68 50 2 501_ 5 000 51 46 47 5 001—10 000 33 41 38 10 001—15 000 10 6 8 15 001—20 000 5 7 5 1 20 001—25 000 3 3 3 : 25 001—30 000 — _ 1 * Antal 241 258 242 ; Bruttovärde totalt kr 831 000 864 000 834 000
medlemmar och av övriga. Tabell 29 utvisar yrkesfiskets totala brutto- värde i området ovan odlingsgränsen.
Av tabellerna framgår att bruttovärdet av yrkesfisket i fjällområdet årligen liggeri storleksordningen 850 000 kr.
Av fångstvärdet svarar samebymedlemmarna för den största delen. Under de år som belysts har samebymedlemmarnas andel av yrkesfisket ökat medan för övriga fiskare en värdemässig nedgång på ca 20 % kan konstateras.
3.5 .5 Åldersfördelning
För att belysa ålderssammansättningen bland yrkesfiskarna har i nedan- stående tabeller yrkesfiskarna grupperats i olika åldersklasser.
Tabell 30 Åldersfördelning, samebymedlemmar
Kommun Antal i resp. åldersgrupp
>'70 61—70 51—60 41—50 31—40 21—30 (21 Totalt
Kiruna — 1 l 1 — — — 3 Gällivare 9 10 7 15 14 5 — 60 Jokkmokk 11 26 17 24 17 17 1 113 Arjeplog ] 5 1 7 2 2 — 18
Summa 21 42 26 47 33 24 1 194
Tabell 31 Åldersfördelning, övriga
Kommun Antal i resp. åldersgrupp
>70 61—70 51—60 41—50 31—40 21—30 (21 Totalt
Kiruna —— — 2 l — — -— 3 Gällivare 2 3 3 3 — 3 — 14 Jokkmokk 8 1 1 12 9 2 3 — 45 Arjeplog 2 9 5 9 6 — —— 31
Summa 1 2 23 22 22 8 6 — 93
Som framgår av tabellerna är ålderssammansättningen iyrkesfiskekåren otillfredsställande. Ca 100 av fiskarna är 61 år eller äldre. 1 den ålderskategorin utgör samebymedlemmarna ca 65 %. Bland yrkesfiskar- na som är 40 år eller yngre intar samebymedlemmarna en dominerande ställning och utgör ca 80 % av totala antalet i åldersgruppen.
3.5.6. Lönsamhet m. m.
Lönsamheten i yrkesfisket är beroende av flera faktorer och olika beräkningsmetoder kan användas för att belysa i vilken mån näringsut- övandet är lönsamt. För att beteckna ett heltidsbedrivet yrkesfiske under
sommarsäsongen, ca 3 mån, som lönsamt torde ett bruttofångstvärde i storleksordningen över 15 000 erfordras. Bruttovärdet måste anses be- höva ligga i den nivån dels mot bakgrund av omkostnaderna vid yrkesfiske i sötvatten (ca 40% enligt SCB) dels mot bakgrund av de dolda arbetsinsatser som övriga familjemedlemmar utför i fisket. Med den beräkningsgrunden har endast igenomsnitt 9 fiskare under undersökta år haft god lönsamhet i fisket.
Sänks lönsamhetskriteriet till 10 000 kr eller mer uppnår l7 fiskare lönsamhetsgränsen.
Det stora antalet fiskare har bruttointäkter som understiger 2 500 kr. I viss män kan dock låga bruttoinkomster bero på att yrkesfiskeintäkterna av skattetekniska skäl har uppdelats på flera familjemedlemmar. Sam- manställningarna visar dock att under undersökta år har ca 60% av yrkesfiskarna haft bruttoinkomster som varit 2 500 kr eller lägre. Det kan anses tveksamt om deras fiske skall betecknas som yrkesfiske. ] realiteten är deras fiske av deltidskaraktär men för de enskilda i här berörda regioner kan detta i och för sig låga försörjningstillskott ha en marginaleffekt som medför att familjen klarar sin försörjning. l samband med yrkesfisket blir även familjens behov av husbehovsfiske tillgodosett vilket väsentligt sänker levnadskostnaderna under övriga delar av året. Sett mot bakgrund härav har avsalufisket en mycket stor betydelse från total försörjningssynpunkt även om avsalufisket inte haft en lönsam omfattning. För dem som bruttointäkterna legat i intervallet 2 500— 10 000 kr har fisket medfört icke oväsentliga inkomster. Totalt innefat- tas i denna inkomstnivå närmare 60 personer.
Vid en direkt jämförelse med rennäringen motsvarar samebymedlem- marnas nuvarande totala bruttofångstvärde, ca 500000 kr. bruttoav— kastningen från ca 7 000 renar, dvs. lika mycket som hela rcnmassan i fjällsamebyarna inom Gällivare kommun (enligt 1971 års renlängder).
4. Framtida förutsättningar för yrkesfiske i fjällområdet
De framtida förutsättningarna för yrkesfisket i fjällområdet är svårbe- dömbara. Ett bibehållande av nuvarande nivå måste anses möjlig och angelägen inte minst från samhällets synpunkt.
Genom att avsalufisket utgör en väsentlig del i glesbygdsbefolkningens försörjning skulle i vissa regioner sociala problem uppstå om inte möjligheten fanns till denna inkomstförstärkning. Härutöver kan läggas den direkta och indirekta sysselsättningseffekten som yrkesfisket innebär i ett område som i övrigt har stora sysselsättningsproblem. Med en genomsnittlig bruttoinkomst per månad på 5 000 kr motsvarar yrkes- fiskets nuvarande omfattning ca 60 st sysselsatta under hela sommaren (3 mån). Ur fiskebiologisk synvinkel finns även uppenbara fördelar med det yrkesfiske som utövas i de stora sjöarna enär det medför en angelägen och kontinuerlig beskattning av bestånden vilket är en förutsättning för bibehållen beståndskvalitét. . För närvarande kan uppskattas att beträffande öring/röding råder ett
utnyttjande istorleksordningen 75 % av vad som är möjligt från biologisk och fiskeriteknisk synpunkt. Av den utnyttjbara delen av den årliga sikproduktionen (340 ton) kan yrkesfiskets nuvarande omfattning upp- skattas motsvara 20—25 %.
Möjligheterna till en utveckling av yrkesfisket till en optimal nivå måste därför bedömas utifrån förutsättningarna att finna avsättning för en väsentligt ökad sikkvantitet.
Utgångsläget för detta måste anses ogynnsamt. Tidigare har antytts att kustfisket är prisbildare på sikmarknaden. Då kustfisket ijämförelse med fjällfisket tillämpar rationellare fiskemetoder — träl, storryssja etc. — med låg arbetsinsats kan det i viss mån tåla låga förstahandspriser på sik. Fjällfisket, som i väsentlig utsträckning utövas med nåt, år i detta avseende i ett ogynnsamt läge genom att fångstmetoden är arbetskrävan- de. Vidare har kustfisket ett större arturval — sik, siklöja, lax, strömming » som möjliggör alternativa fiskemetoder och en lång fiskesäsong. Fjällfiskets artbegränsning till artutbudet öring/röding och sik innebär även sämre utgångspunkt från biologisk synpunkt. Därtill kan läggas att kustfisket i befolkningskoncentrationen i kustregionen har en stor när- marknad för avsättning av sina produkter medan detta i stort saknas för fjällområdet. Sammantaget medför detta att fjällfisket, förutom de klimatiskt och avståndsmässigt betingade faktorerna, har ett mycket ogynnsamt utgångsläge i konkurrensen gentemot kustfisket.
Det f'raktstöd som utgått under de senare åren hari stort eliminerat de konsekvenser för förstahandspriset på fisken från fjällområdet som kostnadskrävande transporter fram till grossistledet medfört och här- igenom har en faktor i konkurrensförhållandena mellan kust- och fjällfiske kunnat nollställas.
De andra faktorerna i sammanhanget är d0ck mycket svåra att tillrättalägga. Således måste förutsättningarna att få till stånd rationellare fiskemetoder såsom storryssjefiske bedömas möjliga endast i vissa vatten och då i begränsad omfattning. Det huvudsakliga fisket kommer med all sannolikhet att försiggå med nät. Rationaliseringsmöjligheterna vid nät— fiske är begränsade. Beträffande avsättningsfrågorna kan med all sanno- likhet antagas att den lokala marknaden ej kommer att utvecklas utan att avsättning måste ordnas på annat håll. 1 vilken omfattning den inuläget ej utnyttjade sikkvantiteten genom förädling kan bli mera lättsåld och mindre beroende av utbudet av färsk sik från kustfisket är ej klarlagd.
Frågan om utvecklingsmöjligheterna av fjällfisket är således främst en fråga om hur och i vilken utsträckning ökad avsättning för sik skall kunna åstadkommas.
5. Stödåtgärder till yrkesfisket
Mot bakgrund av att ett flertal av f_iällområdets större sjöar utbyggts för vattenkraftändamål och med beaktande av yrkesfiskets betydelse som utkomstkälla för fjällområdets glesbygdsbefolkning har åtgärder för fiskets förbättrande regionalt getts hög prioritet. Då problematiken 1
väsentliga delar är klimatiskt och kommunikationstekniskt betingad — utan motsvarighet i andra områden där avsalufiske i nämnvärd omfatt- ning bedrivs — krävs extra ordinära insatser för att avsedd effekt skall uppnås. _
I följande redovisas kortfattat vilka insatser som utförts och för närvarande görs för att befrämja yrkesfisket och fisket i övrigt i fjällområdet samt disponibla medel härför.
5.1. Åtgärdsplan för yrkesfisket ovan odlingsgränsen
Mot bakgrund av yrkesfiskets betydelse för länets glesbygdsbefolkning genomfördes år 1969 på initiativ av länsstyrelsen en Översiktlig invente- ring av behovet av stödåtgärder för yrkesfisket. Inventeringen genom- fördes av fiskeriintendenten och redovisades i ”Åtgärdsplan för yrkes- fisket ovan odlingsgränsen i Norrbottens län”. I utredningen föreslogs olika stödformer — vissa av hittills oprövad natur — för att förbättra möjligheterna till ett lönsamt avsalufiske i de större fjällsjöarna. Före- slagna åtgärder kostnadsberäknades till ca 5 milj. kr. Medel till verkstäl- lande av åtgärdsplanen har anvisats av arbetsmarknadsstyrelsen. I följande redovisas kortfattat föri åtgärdsplanen föreslagna stödåtgärder.
5.1.1. Fiskevård
I utredningen föreslogs en rad fiskevårdande åtgärder i de stora fjällsjöarna. Till väsentlig del består åtgärderna av utplantering av större (Z-årig) fisk av arterna öring, röding och kanadaröding i de stora siksjöarna. ] betydande omfattning avser planen även åtgärder i form av inplantering av fisknäringsorganismer för att höja näringsstandarden i sjöarna. Härutöver ingår andra fiskevårdande insatser såsom biotopför- bättrande åtgärder och fiskparasitbekämpande insatser i programmet.
Inom ramen för denna verksamhet har under åren 1970—1973 drygt 1 milj. kr satsats i fiskevårdande åtgärder i olika former.
5.1.2. Byggnadsverksamhet
[ planen framlades förslag om uppförande av fiskarstugor, båthus, isbodar etc. vid de större fjällsjöarna för att underlätta fiskeutövandet. Framlagda förslag i detta avseende mottogs emellertid icke odelat positivt från samebyarna då svårigheter föreligger att finna former för disposition, huvudmannaskap m. m. av dessa byggnader.
I begränsad omfattning har därför byggnadsdelen av åtgärdsplanen verkställts och hittills har i samråd med enskilda fiskare ca 30 mindre isbodar utplacerats i fjällområdet till en kostnad av ca 225 000 kr.
5.1.3. Redskapsstöd
Fiskeriintendenten föreslog mot bakgrund av de iallmänhet otillräckliga redskapsresurserna för ett lönsamt yrkesfiske att stödformer för bidrag
till anskaffning av fiskeredskap skulle utarbetas. Härvid förelåg initial- svårigheter men efter hand utvecklades stödformer som haft stor betydel- se för enskilda fiskare.
5. [3.1 Redskapsstöd, näringshjälp
Via länsarbetsnämnden har betydande stöd utgått till enskilda yrkes- fiskare för anskaffning av fiskeredskap. Ifrågavarande stöd utgår till äldre personer vilkas möjligheter att finna lämpliga arbetsuppgifter på den öppna arbetsmarknaden bedöms som ogynnsamma. Därjämte krävs att sökan- den är lokalt bunden. [ följande redovisas omfattningen av det stöd som hittills (per den 30.6.1973) i form av bidrag utgått från länsarbetsnämn- den.
Totalt bidragsbelopp l42 225 kr Antal vartill bidrag utgått 22 st Härav samebymedlemmar 13 st Genomsnittligt bidrag 6 465 kr Medelålder 54 år
5.1.3.2 Redskapsstöd, regleringsmedel
För att komplettera det redskapsstöd som länsarbetsnämnden utvecklat ställde länsstyrelsen 200 000 kr av fonderade regleringsmedel till för- fogande. Dessa medel avsågs att användas till fiskare som i första hand ej kunde erhålla stöd i form av näringshjälp. Härav möjliggjordes en utspridning av redskapsstödet till yngre yrkesfiskare och möjligheterna att få en gynnsammare åldersstruktur inom fiskarkåren förbättrades. I följande redovisas omfattningen (per den 30.6.1973) av det stöd som hittillsi form av bidrag utgått från länsstyrelsen.
Totalt bidragsbelopp 171 300 kr Antal vartill bidrag utgått 23 st Härav till samebymedlemmar 16 st Genomsnittligt bidrag 7 447 kr Medelålder 36,3 år
Det kan noteras att ifrågavarande stödformer huvudsakligen utgått för inköp av båtar, båtmotorer och nät.
5.1.4. Fraktstöd
För att i viss mån kompensera yrkesfiskarna i fjällområdet för de låga förstahandspriser som bland annat förorsakas av höga omkostnader vid distribution av fisk i fjällområdet har fraktstöd utgått. Medel härtill har anvisats av glesbygdsmedel som stått till kommerskollegiets disposition. Fraktstödet har utbetalats direkt till den enskilde fiskaren. Som allmänna villkor för att fraktstöd skall utgå har dels stipulerats att försäljnings- volymen skall verifieras och att leveransvolymen under kalenderåret
uppgått till minst 500 kg fisk. För åren 1972 och 1973 har vartdera året 100 000 kr anvisats.
Under år 1972 utgick ett fraktstöd motsvarande 1,15 kr per kg levererad fisk.
5.2. Villkorsmedel
Enligt bestämmelser i vattenlagen (VL 4:17) kan Kungl. Maj:t som villkor för att utbyggnad av vatten skall få ske föreskriva att medel skall avsättas för speciella åtgärder inom berört område. 1 följande redovisas villkors- medel som direkt anvisats för fiskevårdande åtgärder samt de belopp som finns disponibla.
5.2.1. Sitasjaures reglering (Beslut 1972—03-24)
Utdömt och kvarstående belopp: 100 000 kr
Medlen är avsatta för åtgärder inom berörd bygd och förvaltas av kammarkollegiet. Förslag till åtgärder lämnas av fiskeristyrelsen efter hörande av lantbruksnämnden och berörda samebyar.
5.2.2. Suorvas [Vie reglering (Beslut 1966-12-30)
Utdömt belopp: 250 000 kr Kvarstående belopp: 70 000 kr
Medlen är avsatta för försök i syfte att underlätta och rationalisera samernas fiske i Suorva och förvaltas av samefonden. Försöksverksam- heten utförs i fiskeriintendentens regi.
5.2.3. Lulejaures lllzdje reglering (Beslut 1973-03-23)
Utdömt och kvarstående belopp: 250 000 kr
Medlen är avsatta för fiskevårdande åtgärder i berörd bygd Och förvaltas av kammarkollegiets fondbyrå. Förslag till åtgärder lämnas av fiskeristyrelsen.
5.2.4. Skalkas reglering (Beslut 1965-04-29)
Utdömt belopp: 200 000 kr Kvarstående belopp: 144 000 kr Medlen är avsatta för åtgärder inom Jokkmokks kommun och förvaltas av länsstyrelsen som i enlighet med Kungl. Maj:ts bestämmelser utnyttjar anslaget.
5.2.5. Randi reglering (Beslut 1973-06-05)
Utdömt och kvarstående belopp: 100 000 kr Medlen är avsatta för åtgärder inom Jokkmokks kommun och förvaltas av kammarkollegiets fondbyrå. Förslag till åtgärder framläggs enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter av fiskeristyrelsen.
5.2.6. Riebnes reglering (Beslut 1964-11—06)
Utdömt och kvarvarande belopp: 100 000 kr. (1 beloppet är ej ränta för tiden fr. o. m. 1964-11-06 inberäknad.)
Medlen är avsatta för åtgärder i berört område och förvaltas av länsstyrelsen. Förslag till åtgärder och utförande av åtgärderna åvilar fiskeriintendenten i övre norra distriktet.
5.2.7. Sammanställning, Villkorsmedel
Genom olika beslut har Kungl. Maj:t utdömt Villkorsmedel till olika åtgärder i fiskeförbättrande syfte i sjöar och områden helt eller delvis belägna i området ovan odlingsgränsen. För närvarande uppgår dessa medel till ca 764 000 kr. Av dessa aVser 100 ()()0 kr + ränta åtgärder inom Arjeplogs kommun, ca 404 000 kr Jokkmokks kommun och för åtgärder i vatten inom Gällivare kommun finns ca 260 000 kr disponibla.
5.3. Samefbndsmedel
1 enlighet med de intentioner som föregick den nya rennäringslagens tillkomst skall medel av upplåtelseintäkter via samefonden anvisas till lantbruksnämnden för jakt- och fiskevård m. m. i området ovan odlings- gränsen. För vartdera budgetåret 72/73 och 73/74 har belopp i storleks- ordningen 150 000 kr anvisats lantbruksnämnden för jakt- och fiskevår- dande åtgärder.
5 .4 Bensinskattemedel
Som restitution för bensinskatt erlagd för bensin som förbrukats i yrkesfisket anvisar Kungl. Maj:t årligen ett reservationsanslag för fiskets befrämjande. lfrågavarande medel fördelas av fiskeristyrelsen mellan länen med utgångspunkt i de sammanställningar av bensinförbrukningen som sker av lantbruksnämnderna.
För närvarande anvisas årligen ca 125 000 kr till Norrbottens län varav ca 80 000 kr för sötvattensfisket. Beslut om utnyttjande av bensinskatte- medel sker av fiskeristyrelsen efter förslag av lantbruksnämnden.
5 . 5 Övriga stödåtgärder
Under slutet av 1960-talet utgick vid företagarföreningen glesbygds- medel i form av bidrag till nätinköp till vissa personer inom Jokkmokks kommun. Bidraget var maximerat till 750 kr och behovsprövat. Totalt torde ca 170 000 kr ha utgått genom denna stödform.
Under 1973 har länsstyrelsen av regleringsmedel anvisat 150 000 kr till AB Storlulehandel i form av lån för investering i ett nytt flygplan för fisktransporter m.m. Motivet för långivningen var främst att mot bakgrund av fiskets stora betydelse för befolkningen i Stora Luleälvs- regionen tillskapa möjligheter till en fortsatt verksamhet i området. .
6 Upplåtelser av fiskerätt på kronans vatten 6.1 Tillämpad praxis
Som tidigare framgått utövar många yrkesfiske med stöd av upplåtelse på kronans vatten ovan odlingsgränsen. I enlighet med bestämmelsernai rennäringslagen prövas sådan ansökan i avseende om upplåtelse kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln, om den är förenlig med god fiskevård och om den kan ske utan besvärande intrång i samebymedlem- marnas fiske. Vid prövningen inhämtas yttrande från berörd sameby. Härvidlag avspeglas det goda samarbete som råder mellan å ena sidan samebyarna och å andra sidan den bofasta befolkningen och endast undantagsvis avstyrker samebyn upplåtelse. 1 de fall ansökan! om tillstånd till yrkesfiske tillstyrks av samebyn och förhållandena i övrigt är lämpliga meddelas tillstånd mot en årlig avgift av ca 35 kr. 1 de få fall samebyn avstyrker dylik ansökan inhämtar lantbruksnämnden som regel yttrande från fiskeriintendenten. Med utgångspunkt i den biologiska situatio- nen och med beaktande av fiskets omfattning i av ansökan berörda vatten framgår av fiskeriintendentens yttrande om upplåtelse bör ske. Beslut i dessa ärenden fattas numera i rennäringsdelegationen. På detta sätt prövade ansökningar har hittills samtliga bifallits i delegationen. 1 den bedömning som härvid förevarit har förutom rennäringslagens bestäm- melser och de fiskeribiologiska aspekterna även lantbruksnämndens ålagda ansvar för glesbygdsbefolkningens utkomstmöjligheter beaktats. Med den praxis som tillämpas finns förutsättningar att i den mån behov föreligger för sökanden att erhålla tillstånd för sin försörjning så tillgodo- ses detta.
6.2 Antal tillstånd till yrkesfiske
1 nedanstående tabell redovisas kommunvis antal under år 1973 utfärda- de tillstånd till avsalufiske. Beträffande upplåtelser inom Gällivare och Jokkmokks kommuner bör noteras att vissa upplåtelser i vatten som berör bägge kommunerna är dubbelnotcrade. Förutom i tabellen angivna individuella tillstånd förekommer i begränsad omfattning tillstånd av gruppkaraktär. Här avses arrendekontrakt omfattande större vattenom— råden till fiskevårdsföreningar eller yrkesfiskesammanslutningar med rätt för arrendatorerna att för sin försörjning utöva avsalufiske. Det kan noteras att antalet upplåtelser med rätt till avsalufiske under åren 1969—1971 i stort torde överensstämma med vad som redovisats för år 1973.
Tabell 30 Antal tillstånd till yrkesfiske under år 1973
Kommun | Antal Kiruna 12 Gällivare 18 Jokkmokk 16 Arjeplog 23
Summa ' 69
7. Sammanfattning
1 området ovan odlingsgränsen finns goda naturliga förutsättningar i form av tillgång på större sjöar och fisk för yrkesfiske. Överslagsmässigt uppskattas det årliga biologiska underlaget för yrkesfiske till ca 1 10 ton öring/röding och 340 ton sik till ett bruttofångstvärde av ca 1,5 milj. kr.
1 området utövas yrkesfiske i varierande utsträckning. Den största omfattningen har yrkesfisket i Storluleregionen och fjällområdet inom Arjeplogs kommun. Totalt utövar ca 250 personer avsalufiske i större eller mindre omfattning. Av dessa tillhör 155 sameby medan 75 st utövar fiske med stöd av annan rätt. För endast ett fåtal kan fiskerätten ifrågsättas. Bruttofångstvärdet av nuvarande fiske ligger i storleksord- ningen 850000 kr per år vilket motsvarar ett utnyttjande av öring/ rödingtillgångarna på ca 75 % och för sik på 20—25 %. Av det totala bruttofångstvärdet utgör samebymedlemmarnas andel ca 500 000 kr. [ materialet finns för övrigt en trend som visar att deras andel av fisket ökar.
För samer och bofasta utgör i vissa regioner yrkesfisket den främsta inkomstkällan. Även i de fall där bruttoinkomsten av fisket är relativt låg har detta en avgörande marginaleffekt vid familjeförsörjningen.
Möjligheterna till ett fortsatt och ökat yrkesfiske i fjällområdet är helt beroende av om avsättning kan skapas för större sikkvantiteter.
I området ovan odlingsgränsen pågår en omfattande verksamhet i syfte att vidmakthålla nuvarande avsalufiske och om möjligt få fram ett lönsammare yrkesfiske. Medel härtill, totalt ca 5 milj. kr, finns disponibla för olika åtgärder. Främst har arbetsmarknadsmedel anvisats för denna verksamhet.
För yrkcsfiskare som är beroende av upplåtelse av fiskerätt på kronans vatten för sin försörjning sker detta under former som innebär en positiv tillämpning av rennäringslagens bestämmelser.
Kronologisk förteckning
______________________—_—_-————————
PPFPQPPNT'
34.
35. 36.
37,
38. 39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53, 54. 55, 56.
. Svensk press. Tidningar i samverkan, Fi. , Totalfinansiering. B.
. Pensionsförsäkring. Fi. . Lag om allmänna handlingar. Ju. . JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R.
. Ä jour. Om journalistutbildning. U.
57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64, 65. 66. 67. 68. 69. 70.
Demokrati på arbetsplatsen. A. Psalmer och visor. Del 111. U. Psalmer och visor. Del 112, U. Psalmer och visor. Del 1:3. U. Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolän och särskolan. U. Framtida studerandehälsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. individen och skolan. U. Rörlig pensionsålder. S.
Vägtrafikoiyckor och sjukvårdskostnader. S. Konstnärerna i samhället. U. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. Kriminalvårdens nämnder. Ju. 71, . Markanvändning och byggande. Remissammanställning ut— 72.
given av bostadsdepartementet. B. 73. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 74.
75. 76.
Konsumentskydd pä Iåsomrädet. H. Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. Tre sociologiska rapporter. Ju. Forskningsråd, U. Politisk propaganda på arbetsplatser. A. Program för ljud och bild i utbildningen. U. Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa länder. Ju. Barnens livsmiljö. S. 86. . Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rap- 87. port 1. S. 88. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. 89. . Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rap- 90. port 3. S, 91. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 92_ 4. S. 93. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5, S, 94, Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 95, 6. S. 96. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. S. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. Statsbidrag till kommunerna. Fi. Trafikolyckor och statistik. K. Kommunal demokrati. Kn. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn, Kvinnor i statlig tjänst. Fi. Etablering av miljöstörande industri. B, Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. Kommunal organisation och information. Kn. Kollektivtrafik i tätort. K, Kollektivtrafik i tätort. Bilagor, K. Massmediegrundläg. Ju. internationella koncerner i industriländer. I, Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. B. Beskattning av realisationsvinster. Fi. Fämansbolag. Fi. Bötesverkställighet. Ju. Trafikbuller. Del 11. Flygbuller. K.
97. 98.
99. 100.
Varuförsörjning i kristid. H. Målet är jämställdhet. Ju. Utbildning för vuxna. U, Energiberedskap för kristid. H. Energiberedskap för kristid. Bilagor. H. Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar, S. Konsumentkreditlag m.m. Ju. Språkresor. U. Förfogandelagstiftningen. Fö. Trafikpolitik — behov och möjligheter. K. Utbildning i samspel. S. Handikappanpassad kollektivtrafik. K. Samhället och distributionen. H. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. H. Landstingens arkiv. Kn. Distansundervisning. U, Frivilligförsvarets förmåner. Fö. Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster m.m. S. Medborgerliga fri- och rättigheter, Regeringsformen. Ju. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 (svensk, engelsk och tysk version). K. Allmän skatteflyktsklausul, Fi. Svensk press, Pressens funktioner i samhället. Fi. Svensk press. Statlig presspolitik. Fi. Postens roll i tidningsdistributionen. K. Farliga vrak. K. Organisation för skyddat arbete. A. Stäiindustrins arbetsmiljö. I. Ersättning vid arbetsskada. S. Vägplanering. K. Vägplanering. Bilagor. K. Samverkan i barnomsorgen. S. Fem veckors semester. A. Långtidsutredningen 1975. Fi. Arbete är alla. A. Politik för regional balans. A. Politik för regional balans. Bilaga 1. A. Politik för regional balans. Bilaga 2. A. Barns sommar. S. Telefonavlyssning. Ju. Energiförsörjningen 1975—1980. Bilaga 3 till 1975 års läng- tidsutredning. Fi. Varuhandeln 1975—1980. Bilaga 4 till 1975 års längtidsut- redning. Fi. Miljövård i Sverige 1975—1980. Bilaga 6 till 1975 års läng- tidsutredning. Fi. Samerna i Sverige. Stöd ät språk och kultur. 1991 Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur. Bilagor. [100]
Systematisk förteckning
Riksdagen JO-ämbetet, Uppgifter och organisation. [23]
Justitiedepartementet
Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24] 1973 års fri— och rättighetsutredning. ]. Medborgarliga fri— och rättigheter i vissa länder. [29] 2. Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen, [75] Massmediegrundleg, [49] Bötesverkställighet. [55] Målet är jämställdhet. [58] Konsumentkreditlag m. m. [63] Telefonavlyssning. [95]
Försvarsdepartementet
Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligtörsvarets förmåner, l73]
Socialdepartementet
Bättre bosättning för flera. [5] Pensionskornmittén. 1. Rörlig pensionsålder. [10] 2, Socialförsäk- ringsavgifter på uppdragslnkomster m.m. [74] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö, [30] 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] 3. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. [32] 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3, [33] 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. [34] 6. Barn- familjernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] 7. Bar- nen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36] 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. [37] 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Utbildning i samspel, [67] Ersättning vid arbetsskada. [84] Samverkan i barnomsorgen. [87] Barns sommar. [94]
Kommunikationsdepartementet
Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] Trafikbuller. Del ll. Flygbuller. [56] Trafikpolitik — behov och möjligheter. [66] HAKO—utredningen. 1. Handikappanpassad kollektivtrafik, [68] 2. Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 [svensk, engelsk och tysk version], [76] Postens roll i tidningsdistributionen. [80] Farliga vrak. [81] Kommittén för den långsiktiga vägplaneringen. 1. Vägplanering. [85] 2. Vägplanering. Bilagor. [86]
Finansdepartementet
1972 års pressutredning. [. Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] 2. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. [78] 3. Svensk press. Statlig presspolitik, [79] Pensionsförsäkring. [21 [ Statsbidrag till kommunerna. [39] Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinster. [53] Fåmansbolag. [54]
___—___—
Allmän skatteflyktsklausul. [77] 1975 års långtidsutredning. 1. Längtidsutredningen 1975. [89] 2. Energiförsörjningen 1975—1980. Bilaga 3 till 1975 års långtids- utredning. [96] 3, Varuhandeln 1975—1980. Bilaga 4 till 1975 års Iångtidsutredning. [97] 4. Miljövård i Sverige 1975—1980. Bilaga 6 till 1975 års längtidsutredning. [98]
Utbildningsdepartementet
1969 års psalmkommitte. 1, Psalmer och visor, Del 1:1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visoi. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.
1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. In— dividen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovård. [7] Konstnärerna i samhället. [14] A jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28] Utbildning för vuxna. [59] Språkresor. [64] Distansundervisning. [72] Sameutredningen. 1. Samerna i Sverige. Stöd at språk och kultur. [99] 2. Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur. Bilagor. [ 100]
Handelsdepartementet
Konsumentskydd på låsområdet. [19] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap för kristid. [60] 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor. [61] Distributionsutredningen. 1. Samhället och distributionen, [69] 2. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hushåll. [70]
Arbetsmarknadsdepartementet
Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] Organisation för skyddat arbete. [82] Fem veckors semester, [88] Arbete åt alla, [90] Länsplaneringsutredningen 1974, 1. Politik för regional balans. [91] 2. Politik för regional balans. Bilaga 1. [92] 3. Politik för regional balans. Bilaga 2. [93]
Bostadsdepartementet
Totalfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. [ 17] Etablering av miljöstörande industri. [44] Boende- och bostadsfinansleringsutredningarna. 1, Bostadsför- sörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörjning och bo- stadsbidrag. Bilagor. [52]
Industridepartementet
Internationella koncerner i industriländer, [50] Stälindustrins arbetsmiljö. [83]
Kommundepartementet
Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] Utredningen om den kommunala demokratin. 1, Kommunal de- mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46] Landstingens arkiv, [71]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
Kronologisk förteckning
Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havan- deskap och barnsbörd Peruskoulu pohjoismaissa Litteratur om nordiskt samarbete Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet Bötesstraffet Nordic Cooperation for Tourism. Proposals for Action Voksenopplaering i de nordiske land, En konferanserapport Oversikt over forsknings- og utviklingsarbeid som gjelder eng- elskundervisningen i de nordiske land - 1974 Fort- och vidareutbildning för teaterarbetare Nordisk samarbeid om billedkunst
. STINA. Arbetsrapport, allmän del
STINA. Arbetsrapport, bilagor Turistkonferens Langtidsbedammelse for det allmennkulturelle område
. Farskole og skole i samvirke
Nordisk kontaktmandsseminar i Århus
, Fotografisk kemi
Arbetsmiljöfrågor, Seminarium i Porsgrunn Industriellt samarbete i Norden. Journalistseminarium i Århus Kvarkenkonferens
. Nordinfo . Revision av den nordiska trygghetskonventionens bestämmel-
ser om grundpension
-m._..-._. __
__ _ ___Äwwux—AH __MK -.
" LiberFörlag 'se'" 91'”'02""'8