SOU 2006:19
Att återta mitt språk - åtgärder för att stärka det samiska språket
Till statsrådet Jens Orback
Regeringen beslutade den 22 januari 2004 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen. Den 24 februari 2005 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv rörande utvidgning av det samiska förvaltningsområdet till det sydsamiska området. Den 15 deember 2005 beslutade regeringen förlänga tiden för uppdraget t.o.m. den 28 februari 2006.
Riksdagsledamoten Paavo Vallius förordnades fr.o.m. den 30 januari 2004 som särskild utredare.
Som experter för arbetet med de samiska frågorna förordnades den 8 mars 2004 hovrättsassessorn Marie Hagsgård Blomquist, ordföranden för Sverigefinska delegationen Markku Peura, och kanslirådet Kerstin Östmark fr.o.m. den 18 april 2005, sydsamisk språkarbetare David Jonasson, ämnessakkunnig Karin Kvarfordt, departementssekreterare Johan Lantto, länsråd Uno Svaleryd, professor Mikael Svonni samt programchef Ingwar Åhrén, fr.o.m. den 7 juni 2005 departementsekreterare Klara Grundberg samt fr.o.m. den 1 september 2005 kansliråd Ann-Katrin Wirén.
Till huvudsekreterare förordnades fr.o.m. den 1 april 2004 departementssekreteraren Kaisa Syrjänen Schaal. Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 april 2005 ämnessakkunnig Michael Teilus.
Utredningens assistent har varit Eva Björklund. Utredningen, som har antagit namnet Utredningen om finska och sydsamiska språken (Ju 2004:01), överlämnar härmed sitt slutbetänkande Att återta mitt språk – Åtgärder för att stärka det samiska språket (SOU 2006:19). Utredningens uppdrag är härmed slutfört.
Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande.
Stockholm i februari 2006
Paavo Vallius
Kaisa Syrjänen Schaal Michael Teilus
Sammanfattning
Det samiska språket är hotat
Den assimilerings- och utbildningspolitik som under lång tid bedrivits i norra Sverige har medfört att många samer, som talat samiska som barn, förlorat sitt samiska språk och att yngre generationer av samer aldrig har fått lära sig samiska. En del samer upplever att de blivit berövade sitt språk. Viljan att bevara och återta det samiska språket är dock stark.
Det samiska språket är hotat och mindre varieteter såsom syd- och lulesamiska riskerar att helt försvinna. Det skulle innebära att en del av Sveriges levande kulturarv och en viktig del av det samiska folkets kollektiva identitet skulle gå förlorad. För ett urfolk är bevarandet av språket livsviktigt för kontinuiteten och förmedlandet av kulturen.
Av Sveriges ca 20 000 samer talar ungefär hälften samiska och endast en fjärdedel kan läsa och skriva på samiska. Andelen som talar samiska är dessutom mindre i de sydligare delarna av Sápmi. De äldre samerna behärskar i allmänhet samiska bättre. Många i föräldragenerationen har dock inte själva tillräckliga språkliga kunskaper för att kunna överföra det samiska språket till barnen, även om de skulle vilja det.
Folkrättsligt åtagande att skydda och stödja minoritetsspråken
Erkännandet av samerna som en nationell minoritet i enlighet med Europarådets minoritetskonventioner innebär att Sverige som stat har en folkrättslig förpliktelse att aktivt främja det samiska språkets fortlevnad. Erkännandet innebär bl.a. att samerna skall ges inflytande i frågor som berör dem. Som urfolk har samerna även rätt till självbestämmande.
Arbetet med att förverkliga de nationella minoriteternas språkliga och kulturella rättigheter är en del av Sveriges arbete med de mänskliga rättigheterna. Genomförandet av den lagstiftning som infördes i april år 2000 om rätt att använda samiska, finska respektive meänkieli i kontakter med myndigheter och domstolar har dock visat sig vara otillräckligt. Enskilda kan inte fullt ut nyttja de rättigheter lagen ger. Ett bristande svenskt genomförande av dessa rättigheter innebär att Sverige förlorar i internationell trovärdighet.
Enligt Europarådet kommer ytterligare åtgärder att krävas för att Sverige skall leva upp till sina internationella åtaganden, bl.a. behöver skyddet för sydsamiskan bli bättre och det måste ske omgående. Detta innebär att Sverige för samiskans del nått ett vägskäl där de internationella åtagandena ställs på sin spets. Välmenande intentioner räcker inte längre för att sydsamiskan skall ges möjlighet att återvinna mark och fortleva på sikt. Den kritik som Europarådet riktat mot den svenska minoritetspolitiken måste således resultera i konkreta beslutsamma åtgärder och bättre implementering av konventionsbestämmelserna. En rad förslag till förstärkt minoritetsskydd har lämnats i delbetänkandet
1
.
Eftersom samerna är ett gränsöverskridande folk bör Sverige även intensifiera det gemensamma arbetet med Norge och Finland för att stödja det samiska folkets strävan att bevara det samiska språket och kulturen. Sådant samarbete har efterlysts av Europarådet.
Att återta det samiska språket
För att kunna bryta och vända den pågående språkbytesprocessen behöver åtgärder sättas in parallellt på olika områden. Revitalisering av det samiska språket kräver medvetet och långsiktigt arbete på samhälls-, grupp- och individnivå. Majoritetssamhället kan bistå samerna genom skapandet av ett språkbevarande klimat i samhället och genom att ge samerna konkreta verktyg för att återta språket. Om samerna ges verktyg och förutsättningar att forma sin egen framtid, kan den styrka som gruppen besitter kanaliseras för att vända språkbytesprocessen. De åtgärder som behöver vidtas skall ha statushöjande, revitaliserande och synliggörande effekt på det samiska språket.
1
”Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd”, SOU 2005:40.
För ett hotat språk utgör barn och ungdomars förbättrade språkkunskaper en ”livförsäkring”, eftersom barnen är språkets framtida kulturbärare. Antalet talare av samiska kan medvetet utökas genom att föräldrar ges bättre kunskaper om additiv tvåspråkighet och förskolan och skolan aktivt stödjer barns och ungdomars språkutveckling i samiska. Om vuxna med passiva kunskaper i samiska ges möjlighet att förbättra sina språkkunskaper kan antalet aktiva talare utökas. De samer som vill återta det samiska språket skall ges möjligheter till det.
Förvaltningsområdet för samiska behöver utvidgas
Ett sätt att höja det samiska språkets status i samhället är språklagstiftning. Om rätten att använda samiska i officiella situationer utvidgas till att omfatta även det sydsamiska området, skulle fler samer få möjligheter att bruka och utveckla sitt språk genom mångsidigare användning. Samtidigt skulle språket bli mer användbart, vilket skulle motivera fler unga att lära sig det. Enskilda skulle få rätt till förskola och äldreomsorg helt eller delvis på samiska i ytterligare kommuner.
Förvaltningsområdet för samiska föreslås utvidgas till att även omfatta Arvidsjaur, Bergs, Dorotea, Härjedalens, Krokoms, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storumans, Strömsunds, Umeå, Vilhelmina, Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och Östersunds kommuner. Det är avgörande betydelse att det utvidgade förvaltningsområdet blir tillräckligt stort så att en majoritet av samerna i Sápmi omfattas av åtgärderna och att starka samiska orter tas med. Tillkommande kommuner och myndigheter bör nyttja den föreslagna 3-åriga informations- och utbildningssatsningen för att höja den minoritetsrättsliga och språkliga kompetensen. Statsbidrag bör utgå till kommuner i förvaltningsområdet för de merkostnader som uppstår.
Förstärkt samiskt språkarbete
Sametinget bör som folkvalt organ för samerna fastställa målen för det samiska språkarbetet. Målen för de insatser som görs för att främja, vårda och utveckla det samiska språket fordrar en demo-
kratisk förankring som ett folkvalt organ kan ge. Sametinget bör även ha vidgat inflytande rörande samiska ortnamn.
Två samiska språkcentra föreslås i det sydsamiska området. På sikt behöver ytterligare språkcentra tillkomma i det nordsamiska området. Språkcentren skall arbeta med aktivt uppsökande språkrevitalisering bland samer på lokal och regional nivå. Sametinget föreslås vara huvudman för verksamheten. Språkcentren kan även fungera som stödjande resurs inom förvaltningsområdet. Samiska språkuppföljningar behöver genomföras regelbundet för att ge en bättre bild av genomförda åtgärders effekt.
Revitaliseringsinsatser inom utbildningsväsendet
Barn som tillhör de nationella minoriteterna har rätt att tillägna sig sitt minoritetsspråk och att utveckla en minoritets- eller urfolksidentitet. Skolverkets kartläggning visar att modersmålsundervisningen inte fungerar tillfredsställande. Tvåspråkig undervisning förekommer i mycket liten utsträckning. Bestämmelserna rörande modersmålsundervisning behöver ändras så att en kommun skall anordna modersmålsundervisning genom distansundervisning tills en lämplig lärare har hittats. Möjligheterna att utveckla modersmålsundervisning på distans bör utvecklas ytterligare.
Alla samiska barn i landet skall ges möjlighet att lära sig samiska och förutsättningarna för att delta i undervisning i och på samiska måste förbättras. Möjligheterna att anordna integrerad samisk undervisning bör utökas och förbättras. Sameskolstyrelsen bör ges i uppdrag att finna nya vägar att anordna modersmålsundervisning för samiska elever. Tillgången på samiska läromedel måste förbättras och befintligt egentillverkat undervisningsmaterial behöver spridas mer. En sydsamisk sida behövs på webbportalen ”Tema modersmål”. Sametinget och Sameskolstyrelsen bör verka för att det skapas nätverk för samiska modersmålslärare och att ett nära samarbete etableras med högskolor där samiska undervisas. En samisk studievägledartjänst bör inrättas.
En utredning bör tillsättas för att se över möjligheterna att införa en lagstadgad rätt till tvåspråkig verksamhet i förskolan och tvåspråkig undervisning i grundskolan på de nationella minoritetsspråken och införandet av ett nationellt bevarandeprogram för de nationella minoritetsspråken. Flera europeiska länder har tagit ett större ansvar för nationella minoriteters utbildningssituation än
Sverige, och vi bör dra lärdom av dessa länders erfarenheter. Eftersom det är angeläget att en förbättring kommer till stånd omgående, bör regeringen under tiden frågan utreds och bereds, bistå kommuner med statligt stimulansbidrag för att mer tvåspråkig undervisning skall komma i gång redan nu. Frågan om lärartillgång behöver också ses över.
Alla vuxna samers möjligheter att få lära sig läsa och skriva på samiska (alfabetisering) måste säkerställas så länge behovet kvarstår. Enskilda skall ges ekonomiska möjligheter att delta i alfabetiseringskurser.
Insatser för barn och ungdomar
Barnombudsmannen bör ges ett tydligare uppdrag att bevaka nationella minoritetsbarns behov i samhället. Ungdomsförbund som företräder nationella minoriteter bör ges stöd och möjlighet till inflytande i minoritetspolitiken.
Läsning på det egna språket är ett grundläggande behov för att kunna tillägna sig språket och för att stärka språkutvecklingen. Satsningar behövs för att öka tillgången på barn- och ungdomsböcker på de nationella minoritetsspråken. Biblioteksverksamhet som riktar sig till nationella minoriteter bör utökas. Bibliotekskonsulenter bör inrättas för samtliga nationella minoritetsspråk och barn- och ungdomsverksamhet bör prioriteras. En permanent finansiell lösning för de samiska bokbussarna bör hittas.
Kultur på minoritetsspråket fyller en språkrevitaliserande och identitetsskapande funktion. Statens kulturråd bör särskilt beakta barns och ungdomars behov vid fördelningen av medel till nationella minoriteter. Regeringen bör överväga möjligheterna att utöka kulturanslaget så att nationella minoritetsbarns behov kan tillgodoses på ett bättre sätt.
Barns och ungdomars möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket skall inte vara beroende av familjens ekonomiska situation. Särskilda medel bör avsättas för stipendier till verksamheter som syftar till att stärka barns och ungdomars språkutveckling och/eller deras kulturella minoritets- eller urfolksidentitet.
Aktivt synliggörande av det samiska i samhället
Det samiska språkets ställning kan stärkas genom att synliggöra det samiska bättre i majoritetssamhället. Det påverkar majoritetsbefolkningens förståelse för samerna och stärker samers, och särskilt barn och ungdomars, kulturella identitet. Det främjar även språklig revitalisering. För att bättre synliggöra det samiska folket bör 6 februari, samefolkets dag, göras till allmän flaggdag. Arbetet med skyltning med samiska ortnamn bör intensifieras och fastställda samiska ortnamn skall kunna användas som postorter.
Övriga förslag
Den i delbetänkandet föreslagna tillsynen över lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk bör delas mellan länsstyrelsen och Sametinget. Sametinget bör som myndighet ges nationellt tillsynsansvar rörande det samiska språket i kommunerna. Detta innefattar bl.a. styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel och samordning.
Erfarenheterna visar att de same- och minoritetspolitiska frågorna inte samordnas i tillräcklig grad på central nivå. Följden blir att de nationella minoriteternas behov inte behandlas i sin helhet. För att beslutsfattandet skall vila på en bättre helhetsbild och för att revitaliseringsinsatser skall bli effektivare, bör ett samordningskansli inrättas inom regeringskansliet för same- och minoritetspolitiska frågor. Inrättandet av ett samordningskansli skulle även underlätta det internordiska arbetet i dessa frågor.
Grundläggande förvaltningsrättsliga författningar och författningar som särskilt rör de nationella minoriteternas rättigheter, samisk kultur, språk och näringar bör översättas till samiska. Motsvarande föreslås för finska och meänkieli. Detta skulle öka rättsäkerheten i myndighetsutövningen inom förvaltningsområdena och även utveckla språken.
Summary To Reclaim My Language – Measures to Strengthen the Sami Language
The Sami Language Is Threatened
The assimilation and educational policies that were practised in Northern Sweden over a long period of time have caused many Sami, who spoke the Sami language as children, to lose their Sami language and cause younger generations of Sami not to learn the Sami language. Some Sami feel that they were deprived of their language. The will to preserve and to reclaim the language is strong.
The Sami language is threatened and the smaller varieties, such as South Sami and Lule Sami, are at risk of disappearing completely. This would mean that a part of Sweden’s living cultural heritage and an important part of the collective identity of the Sami people would be lost. For an indigenous people, the preservation of the language is of vital importance to the continuity and the transmission of the culture.
Approximately half of the 20 000 Sami in Sweden speak Sami and a fourth are literate in Sami. The number of speakers is lower in the Southern parts of Sápmi. In general older Sami possess a better mastery of the Sami language. Many in the parental generation do not have sufficient language skills themselves to transmit the Sami language to the next generation, even if they wanted to.
International Obligation to Protect and Support Minority Languages
The recognition of the Sami as a national minority in accordance with the Council of Europe Minority Conventions means that Sweden is under an international obligation to actively promote the Sami language in order to safeguard it. The recognition means inter alia that the Sami are to be given influence in matters regarding
them. As an indigenous people the Sami also have a right to selfdetermination.
The work to implement the linguistic and cultural rights of national minorities is part of Sweden’s work with human rights. The realization of the legislation enacted in April of 2000 on the right to use Sami, Finnish and Meänkieli in contacts with authorities and courts of law has been insufficient. Individuals are unable to use the rights guaranteed by the law. An inadequate Swedish implementation of these rights questions Sweden’s international credibility.
According to the Council of Europe, additional measures will be necessary in order for Sweden to live up to its international obligations, inter alia the support of the South Sami language will have to be improved and this will have to occur promptly. This means that Sweden has reached a cross-roads where international obligations are brought to the forefront. Well-meaning intentions are no longer sufficient for the South Sami language to regain ground and to survive in the long run. The criticism of the Council of Europe needs to result in concrete, decisive measures and better implementation of the provisions of the conventions. A number of measures to strengthen the protection of minorities have been proposed in the previously delivered report.
1
Since the Sami transcend state boundaries, Sweden should intensify the cooperation with Norway and Finland in order to find ways to promote the Sami peoples endeavour to preserve the Sami language and culture. Such cooperation has been suggested by the Council of Europe.
To Reclaim the Sami Language
Parallel measures need to be taken in order to halt and reverse the process of language shift. Revitalization of the Sami language will require conscious and long-term work at society, group and individual levels. The majority society can assist the Sami by creating a language-preserving environment and by giving the Sami the tools to reclaim their language. If the Sami are given the tools and the prerequisites to mould their own future, the strength of the group can be channelled to reverse the process of language shift. Measures are
1
The Right to My Language – Enhanced Minority Rights Protection”, Swedish Government
Official Reports Series, No. 2005:40.
needed to raise the status of the Sami language, and to revitalize and make the language more visible in society.
Children and youth are the “life insurance” of a threatened language, since they are the future bearers of the culture. The number of Sami speakers can consciously be increased by giving parents better knowledge about additive bilingualism and by pre-schools and schools actively supporting the Sami language development of children and youth. If adults with passive knowledge in Sami are given the opportunity to improve their language skills, the number of active speakers can be increased. The Sami that wish to reclaim the Sami language should be given the opportunity to do so.
The Administrative Area for the Sami Language Needs to Be Expanded
Enactment of language legislation is one way to raise the status of the Sami language in society. If the right to use Sami in official situations is expanded to the South Sami area, more Sami will be given the opportunity to use and develop their language through versatile usage. The language would also become more useful, which would motivate more young people to learn it. Individuals would also be given the right to pre-school and care-of-the-elderly partly or completely in Sami in an additional number of municipalities.
The administrative area for the Sami language is proposed to be expanded so that it would also include the municipalities of Arvidsjaur, Berg, Dorotea, Härjedalen, Krokom, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Åre, Åsele, Älvdalen, Älvsbyn and Östersund. It is of crucial importance that the expanded administrative area will be large enough so that a majority of Sami living in Sápmi be included in the measures and that Sami strongholds be included. The proposed additional municipalities and authorities should take advantage of the proposed three-year information and educational effort to improve their language competence and competence in minority rights policy. Government grants are proposed to cover additional costs of the municipalities in the administrative area.
Enhanced Sami Language Efforts
The Sami Parliament of Sweden (Sametinget) should, as a publicly elected body for Sami, establish the goals of Sami language efforts. It is essential that the goals to promote, preserve and develop the Sami language be democratically anchored. The Sami Parliament should also be given increased influence on the establishment of Sami placenames.
The establishment of two Sami language centres are proposed in the South Sami area. Additional language centres should eventually be established in the North Sami area. The language centres are to take active, publicly-oriented, language-revitalizing action among the Sami on local and regional levels. The language centres should act under the auspices of the Sami Parliament. The language centres can also be supportive resource centres in the administrative area. Sami language surveys need to be conducted at regular intervals in order to gain better knowledge on the efficiency of the measures taken.
Revitalization Efforts in the Field of Education
Children who belong to the national minorities have the right to acquire their minority language and to develop a minority or indigenous identity. Reports by the National Agency for Education (Skolverket) show that mother tongue teaching is unsatisfactory. Bilingual teaching is almost non-existent. The regulations on mother tongue teaching need to be altered so that municipalities will be obligated to arrange such teaching by remote teaching until a local teacher can be found. Methods for remote teaching need to be developped even more.
All Sami children in the country must be given the opportunity to learn Sami and the opportunities for mother tongue teaching and teaching in Sami must be improved. The possibilities to arrange integrated Sami teaching should be improved and expanded. The Sami School Board (Sameskolstyrelsen) should be given the assignment to find new ways to arrange mother tongue teaching for Sami pupils. More educational material in Sami is needed and available locally-produced educational material need to be disseminated. A South Sami homepage is needed on the “Mother tongue” government website. The Sami Parliament and the Sami School
Board should take measures to create a network for mother tongue teachers in Sami and to establish a close cooperation with universities where Sami is being taught. An academic guidance councillor to Sami pupils should be appointed.
A government commission should be appointed to analyse the possibility to enact a statutory right to bilingual teaching in preschool and compulsory school in national minority languages and to establish a national program for the promotion of national minority languages. Many European states have taken greater responsibility for educational situation of their national minorities than Sweden. Sweden should learn from other states’ experiences. Since it is essential that an immediate improvement is made, the government should assist municipalities with government funding so that bilingual teaching will be arranged while the matter is being investigated. Ways to improve the availability of minority language teachers needs to be looked into as well.
The opportunity for all adult Sami to develop literacy in Sami needs to be safeguarded as long as the need remains. Individuals must be given the financial means to participate in literacy training in Sami.
Measures for Children and Youth
The Children’s Ombudsman should be given a clear assignment to monitor the needs of children belonging to national minorities. Youth organizations that represent national minorities should be given the support and opportunity to influence the national minority policies.
Reading in one’s own language is a fundamental necessity in order to acquire the language and to strengthen the development of the language. Measures are needed to improve availability of children’s and youth literature in national minority languages. Public library activity directed towards national minorities should be increased. Library advisory officers should be appointed for the national minority languages and activities towards children and youth should be given priority. A permanent financial solution should be found for the Sami library buses.
Minority language culture has a revitalising and identity-strengthening effect. The Swedish National Council for Cultural Affairs (Statens kulturråd) should give special consideration to the needs
of children and youth when deciding on government funding for national minorities. The government should consider increasing government funding for culture in order to better fulfil the needs of national minority children.
The opportunities of national minority children and youth to acquire their minority language must be independent on the family’s financial situation. Special funding should be set aside for scholarships for activities that aim to strengthen the language development or the development of a minority or indigenous identity of children and youth.
Active Measures for Making the Sami and the Sami Language More Visible in Society
The situation of the Sami can be improved by making the Sami and their language more visible in society. This would increase the majority’s understanding for the Sami and strengthen the cultural identity of Sami, especially Sami children and youth. This would also promote language revitalization. To facilitate this, the 6th of February, the Sami peoples' day, should be made a public Flag Day. The efforts to display Sami placenames on public sign-posts should be intensified. Official Sami placenames should also be usable as valid postal addresses.
Additional Proposals
The national responsibility for supervision of the Act on National Minorities and Minority Languages, which has been proposed in the first report, should be divided between the County Administrative Board and the Sami Parliament. The Sami Parliament, in its role as a government authority, should be given the task of supervision of the Sami language in the municipalities. This includes inter alia direction, supervision, distribution of government grants and coordination.
Experience has shown that the Sami and National Minority Policies are not being sufficiently coordinated within the central government. This has resulted in a situation where the needs of the national minorities are not dealt with in a comprehensive way. In order for decision making to rely on a better comprehensive view
and for revitalization measures to be more efficient, a coordination secretariat for Sami and National Minority Policies should be established within the Ministries. Such a secretariat would also facilitate inter Nordic cooperation in these matters.
Fundamental administrative law statutes and statutes that affect national minority rights, Sami culture, language and industry should be translated into Sami. The same applies for Finnish and Meänkieli. This would improve rule of law in use of government powers within the administrative areas and it would also develop the languages.
Författningsförslag
Förslag till lag (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 §
Denna lag tillämpas hos kommunala samt statliga regionala och lokala förvaltningsmyndigheter.
För förvaltningsområden för samiska, finska och meänkieli gäller även särskilda bestämmelser rörande enskilda talares rätt att använda dessa språk i kontakter med förvaltningsmyndigheter.
Lagen tillämpas också hos länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis omfattar respektive förvaltningsområde.
2 §
Nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Minoritetsspråk är samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch.
3 §
De nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt språk, sin kultur- och samfundsliv skall främjas av det allmänna.
4 §
Det allmänna skall i sin verksamhet beakta de nationella minoriteternas särart och deras behov av skydd och stöd för att deras språk och kultur skall fortleva i Sverige. Barns behov att få utveckla en kulturell identitet och det egna minoritetsspråket skall beaktas särskilt.
De nationella minoriteterna skall på alla nivåer i samhället ges möjligheter till inflytande i frågor som berör dessa, så långt det är möjligt.
Särskilda bestämmelser rörande förvaltningsområden
5 §
Med förvaltningsområde för samiska avses Arjeplogs, Arvidsjaurs, Bergs, Dorotea, Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kirunas, Krokoms, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Umeå, Sorsele, Storumans, Strömsunds, Vilhelmina, Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och Östersunds kommuner.
Med förvaltningsområde för finska avses Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala, Övertorneå kommuner samt samtliga kommuner i Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län.
Med förvaltningsområde för meänkieli avses Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.
Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter
6 §
En enskild har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller henne, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.
Om den enskilde använder minoritetsspråk i ett sådant ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på detta språk. Ett skrift-
ligt beslut i ett sådant ärende skall innehålla en upplysning på minoritetsspråket om att beslutet kan översättas muntligen till minoritetsspråket av myndigheten på begäran av den enskilde.
Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på det egna minoritetsspråket.
7 §
Förvaltningsmyndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild plats för minoritetsspråkstalandes besök och telefonsamtal.
Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar
8 §
Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende hos domstol har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli under målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.
Rätten att använda det egna minoritetsspråket omfattar också de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i första stycket överklagas.
9 §
Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli i mål eller ärenden hos domstolar enligt 8 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till minoritetsspråket och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen skall översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är uppenbart onödigt.
Även i övrigt skall domstolen i sina kontakter sträva efter att bemöta minoritetsspråkstalande part eller ställföreträdare för part på minoritetsspråket.
10 §
Den som vill använda samiska, finska eller meänkieli under ett måls eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 8 § skall begära detta i samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten skall yttra sig i målet eller ärendet. Om en begäran att använda minoritetsspråk framställs senare får den avslås.
En begäran att använda minoritetsspråk får även avslås om det är uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.
11 §
Om en part eller ställföreträdare för part skall få använda samiska, finska eller meänkieli i rättegång, skall tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap.6-8 §§ och 33 kap. 9 §rättegångsbalken och 50-52 §§förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Minoritetsspråk i förskoleverksamhet och äldreomsorg
12 §
När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2 a kap.1 och 7 §§skollagen (1985:1100), skall kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på samiska, finska eller meänkieli.
13 §
En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar den enskildes minoritetsspråk.
Undantag
14 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen av 6 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om kommunala myndigheter.
Tillsyn
15 §
Tillsynen skall säkerställa syftet med denna lag. Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen.
Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att lagens ändamål skall kunna tillgodoses.
16 §
Tillsyn över kommunernas verksamhet enligt denna lag utövas av Länsstyrelsen i xx län och Sametinget i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Tillsyn i frågor som rör kommuners anordnande av förskoleverksamhet och äldreomsorg utövas av annan myndighet.
_____________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i förordning (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och meänkieli
Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och meänkieli att 1, 2 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till åtgärder enligt lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli
Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till åtgärder enligt lagen (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
hos förvaltningsmyndigheter och domstolar.
2 §
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av samiska lämnas till Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner samt Norrbottens läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av samiska lämnas till Arjeplogs, Arvidsjaurs, Bergs, Dorotea, Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna, Krokoms, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storumans, Strömsunds, Umeå, Vilhelmina, Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och Östersunds kommuner samt Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av finska och meänkieli lämnas till Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner samt Norrbottens läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av finska lämnas till Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner, samtliga kommuner i Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län samt Norrbottens, Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av meänkieli lämnas till Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner samt Norrbottens läns landsting.
4 §
Beslut om statsbidrag enligt denna förordning fattas av Länsstyrelsen i Norrbottens län.
Beslut om statsbidrag enligt denna förordning fattas av Sametinget i frågor som rör samiska och Länsstyrelsen i xx län
i frågor som rör finska och meänkieli. Myndigheterna skall bistå varandra.
Innan fördelning av statsbidrag beslutas skall länsstyrelsen samråda med berörda kommuner och landstinget.
5 §
Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Sametingets eller länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
__________________________
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i Sametingslag (1992:1433)
Härigenom föreskrivs i fråga om Sametingslagen (1992:1433) att 2 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap
1 §
Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till sametingets uppgifter hör särskilt att
1. besluta om fördelningen av statsbidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,
2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen (1985:1100),
3. leda det samiska språkarbetet,
3. leda och fastställa mål för det samiska språkarbetet,
4. utöva tillsyn över kommuner enligt lag (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk i enlighet med vad regeringen bestämmer,
5. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjandet av mark och vatten, och
6. informera om samiska förhållanden.
__________________________
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i grundskoleförordning (1994:1194)
Härigenom föreskrivs i fråga om grundskoleförordningen (1994:1194) att 2 kap. 9 och 13 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap
9 §
Om en eller båda av elevens vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven, skall eleven få undervisning i detta språk som ett ämne (modersmålsundervisning), om
1. eleven har grundläggande kunskaper i språket och
2. eleven önskar få sådan undervisning.
En samisk, tornedalsfinsk eller romsk elev skall erbjudas modersmålsundervisning även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev skall erbjudas modersmålsundervisning i sitt minoritetsspråk även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev behöver inte heller ha grundläggande kunskaper i sitt minoritetsspråk.
I 5 kap. 2 och 3 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens modersmål.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap
13 §
En kommun är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett
språk, endast om det finns en lämplig lärare.
En kommun är skyldig att anordna sådan undervisning om minst fem elever önskar undervisning i språket. När det gäller samiska, tornedalsfinska eller romska elever är kommunen skyldig att anordna modersmålsundervisning även om antalet elever är mindre än fem.
En kommun är skyldig att anordna sådan undervisning om minst fem elever önskar undervisning i språket. När det gäller samiska, sverigefinska, tornedalska, romska eller judiska elever är kommunen skyldig att anordna modersmålsundervisning i minoritetsspråket även om antalet elever är mindre än fem. Om lämplig lärare inte finns att tillgå, skall undervisning i elevens minoritetsspråk anordnas på distans, tills en lämplig lärare hittas.
__________________________
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007.
Förslag till ändring i gymnasieförordning (1992:394)
Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (1992:394) att 5 kap. 7 och 12 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap
7 §
Om en elevs föräldrar eller vårdnadshavare eller en av dem har ett annat språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt
umgängesspråk för eleven, skall eleven få undervisning i modersmålet som ett ämne (modersmålsundervisning), förutsatt att eleven har goda kunskaper i modersmålet och att han eller hon även önskar få sådan undervisning.
En samisk, tornedalsfinsk eller romsk elev har rätt att få undervisning i det egna språket, även om det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev har rätt att få undervisning i sitt minoritetsspråk, även om det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
I kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens modersmål.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap
12 §
En kommun är inte skyldig att anordna modersmålsundervisning, om lämplig lärare inte finns att tillgå.
En kommun är inte heller skyldig att anordna modersmålsundervisning, om antalet elever i kommunen som önskar sådan undervisning i ett visst språk är mindre än fem.
Andra stycket gäller inte i fråga om modersmålsundervisning för samiska, tornedalsfinska eller romska elever.
Andra stycket gäller inte i fråga om modersmålsundervisning för samiska, sverigefinska, tornedalska, romska eller judiska elever. Om lämplig lärare inte finns att tillgå, skall undervisning i elevens minoritetsspråk anordnas på distans, tills en lämplig lärare hittas.
__________________________
Denna ändring träder i kraft den 1 juli 2007
Förslag till ändring i förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1982:270) att följande tillägg görs i förordningen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Allmänna flaggdagar är
nyårsdagen
den 28 januari; Konungens namnsdag
den 6 februari; samefolkets dag
den 12 mars; Kronprinsessans namnsdag påskdagen
den 30 april; Konungens födelsedag den 1 maj
pingstdagen den 6 juni; Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag
midsommardagen den 14 juli; Kronprinsessans födelsedag
den 8 augusti; Drottningens namnsdag dag för val i hela riket till riksdagen
den 24 oktober; FN-dagen den 6 november; Gustav Adolfsdagen
den 10 december; Nobeldagen den 23 december; Drottningens födelsedag
juldagen.
__________________________
Denna ändring träder i kraft den 1 januari 2007.
1. Inledning
1.1. Uppdraget
I december 1999 erkände Sveriges riksdag samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar som nationella minoriteter och gruppernas språk som nationella minoritetsspråk
1
. De nationella minoriteternas kultur och språk utgör en del av det svenska kulturarvet, och språkens fortlevnad i landet skall främjas. Minoritetspolitik infördes som ett nytt politikområde. Målen för den svenska minoritetspolitiken är att - ge skydd för de nationella minoriteterna, - stärka deras möjligheter till inflytande, samt - stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.
Vid samma tidpunkt beslutade riksdagen även att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets konventioner rörande minoriteter, den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråkskonventionen)
2
, se bilaga 4, samt ramkonventionen om
skydd för nationella minoriteter
3
, se bilaga 5. Detta innebär att
Sverige som stat åtagit sig en folkrättslig förpliktelse att bl.a. aktivt främja och stödja de angivna språkens och kulturernas bevarande och fortlevnad i landet.
I propositionen angavs att tre av minoritetsspråken, samiska, finska och meänkieli, skulle ges ett starkare skydd i Sverige i enlighet med del III av minoritetsspråkskonventionen
4
. Dessa språk an-
1
Nationella minoritetsspråk i Sverige är samiska (alla varieteter), finska, meänkieli (kallades
tidigare tornedalsfinska), romani chib (alla varieteter) och jiddisch. Prop. 1998/99:143 ”Nationella minoriteter i Sverige”; bet. 1999/2000:KU6, rskr. 1999/2000:69
2
European Charter for Regional or Minority Languages, 5 nov 1992, ETS No. 148, SÖ 2000:3
3
Framework Convention for the Protection of National Minorities, 1 feb 1995, ETS No. 157, SÖ 2000:2
4
Romani chib och jiddisch anses inte ha historisk geografisk anknytning och de betraktas
därför som territoriellt obundna språk. Sveriges åtaganden enligt minoritetskonventionen är inte lika långtgående för territoriellt obundna språk. Notera dock att romani chib och jiddisch skall ges skydd enligt del II i minoritetsspråkskonventionen i hela landet, liksom samiska, finska och meänkieli ges skydd enligt del II i hela landet utanför förvaltningsområdena.
ses ha s.k. historisk geografisk anknytning, vilket innebär att språken har använts och används av hävd under lång tid i ett visst geografiskt område. För att åstadkomma ett förstärkt skydd infördes två nya lagar rörande rätten att använda dessa tre minoritetsspråk. Lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar (kallas även för minoritetsspråkslagarna nedan) trädde i kraft den 1 april 2000.
Minoritetsspråkslagarna ger enskilda rätt att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden där språken har lång tradition, de s.k. förvaltningsområdena. Lagstiftningen gäller för kommunala samt statliga lokala och regionala förvaltningsmyndigheter och domstolar med ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för samiska respektive förvaltningsområdet för finska och meänkieli. Lagstiftningen innebär också att den enskilde i förvaltningsområdena har rätt att få förskola och äldreomsorg helt eller delvis på respektive språk.
Förvaltningsområdet för samiska omfattar idag Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner. Förvaltningsområdet för finska och meänkieli omfattar Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.
En särskild utredare tillkallades i januari 2004 för att i enlighet med direktiven, se bilaga 1, se över frågan om förvaltningsområdet för det finska språket bör utvidgas till att omfatta ett större geografiskt område. Europarådet har i sin uppföljning pekat på att en för liten del av den sverigefinska minoriteten garanteras skydd enligt del III i minoritetsspråkskonventionen.
5
Endast fem procent av
sverigefinnarna bor i det område som utgör förvaltningsområde för finska språket. Europarådet har därför uppmanat Sverige att förbättra situationen för det finska språket utanför det nuvarande förvaltningsområdet. Enligt direktiven skall utredaren även överväga behovet av ändringar i den nuvarande lagstiftningen mot bakgrund av den uppföljning som gjorts inom Europarådet och av Länssty-
5
Advisory Committee on the Framework Convention for the Protection of National Minorities, Opinion on Sweden, 25 August 2002, ACFC/INFO/OP/I(2003)006; Council of Europe Committee of Ministers, Resolution ResCMN(2003)12 on the Implementation of the Framework Convention for the Protection of National Minorities by Sweden, 10 December 2003; European Charter for Regional or Minority Languages – Application of the Charter in Sweden: Report of the Committee of Experts on the Charter, ECRML(2003)1, 19 June 2003; Council of Europe Committee of Ministers, Recommendations RecChL(2003)1 of the Committee of Ministers on the Application of the European Charter for Regional or Minority Languages by Sweden, 19 June 2003
relsen i Norrbottens län
6
. Om det behövs skall utredaren lämna förslag till ändringar. Enligt direktiven skall analysen omfatta en bedömning av enskilda sverigefinnars intresse och behov av en utvidgad lagstiftning om rätt att använda finska, men även behovet av andra åtgärder. En samlad bedömning av förutsättningarna för en utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder skall redovisas. I februari 2005 beslutade regeringen ge utredningen tilläggsdirektiv, se bilaga 2. Utredaren ges i uppdrag att se över möjligheterna att utvidga det samiska förvaltningsområdet till att även omfatta det sydsamiska området. När Sverige införde förvaltningsområdena i april 2004 hamnade de områden där sydsamiska traditionellt talats och talas utanför det skydd som ges samiska språket i enlighet med del III i minoritetsspråkskonventionen. Det samiska språket anses vara hårt trängt i det sydsamiska området och den sydsamiska varietetens fortsatta existens är hotad. Europarådet har uttryckt stor oro för att sydsamiskan inte skall kunna fortleva och uppmanat Sverige att vidta åtgärder. Utredaren har fått i uppgift att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i det sydsamiska området. Med det sydsamiska området avses i direktivet de södra delarna av det traditionella samiska språkområdet som omfattar delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län. Länsstyrelsen i Norrbottens län har tidigare på regeringens uppdrag redovisat konsekvenserna av en utvidgning av det samiska förvaltningsområdet. Länsstyrelsens rapport visar att ett utökat förvaltningsområde skulle öka den geografiska basen för den samiska språkdomänen och ha stor betydelse i de områden där det finns ett lokalt engagemang för den sydsamiska varieteten och kulturen.
7
Sametinget har i handlingsprogrammet för det samiska språket, som antogs i februari 2004, ansett att nuvarande språklag rörande rätten att använda samiska bör omfatta det sydsamiska området.
8
I tilläggsuppdraget ingår, dels en bedömning av enskilda samers intresse och behov av sådan utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder, dels en bedömning av kommunala och statliga myndigheters
6
Länsstyrelsen i Norrbottens län: ”Finska, meänkieli och samiska – utvärdering av regionala
åtgärder för nationella minoritetsspråk”, december 2000; Lars Elenius och Stefan Ekenberg: ”Minoritetsspråk och myndighetskontakt”, 2002 (gjordes på uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbottens län
)
7
Skrivelse till regeringen från Länsstyrelsen i Norrbottens län: ”Utvidgat samiskt
förvaltningsområde”, 23 jan 2003
8
Sametinget: ”Start för en offensiv samisk språkpolitik – Handlingsprogram”, antaget av Sametinget i februari 2004
samt domstolars möjligheter och beredskap att hantera en utvidgad lagstiftning samt anordnande av förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på samiska. Utifrån analysen skall utredaren redovisa sin samlade bedömning av förutsättningarna för en utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder.
I delbetänkandet Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd, SOU 2005:40, som lämnades i maj 2005, redovisades uppdraget rörande utvidgning av förvaltningsområde för finska språket. Vidare redovisades behovet av ändringar i nuvarande lagstiftning och även andra åtgärder som utredaren anser är nödvändiga för att åtgärda de brister som framkommit i Europarådets uppföljningar och nationella uppföljningar av det nuvarande minoritetspolitiska systemet.
Tanken med inrättandet av ett förvaltningsområde är att ett minoritetsspråks ställning och status skall stärkas så att det ges bättre förutsättningar att fortleva i landet och att dess talare ges fler möjligheter att använda språket. Utgångspunkten för utredningens arbete har varit de specifika förpliktelser som Sverige åtagit sig för respektive minoritetsspråk genom ratificeringen av Europarådets minoritetskonventioner, och hur de nationella minoritetsspråken på bästa sätt skall kunna främjas i Sverige i enlighet med det internationella åtagandet. Eftersom minoritetsspråkskonventionens huvudsyfte är att de erkända språken skall bestå som levande språk i Sverige, hamnar fokus på den pågående språkbytesprocessen, möjligheterna att bryta och vända denna process och möjligheterna att få till stånd en revitalisering av minoritetsspråken. Det är därför nödvändigt att förstå vilka faktorer som påverkar ett språks fortlevnad, för att kunna avgöra vilka åtgärder som skulle kunna främja ett språkbevarande. För att öka förståelsen har utredningen därför valt att försöka beskriva de nationella minoritetsspråkens situation på ett mer allmänt plan och mer specifikt de finska och samiska språkens situation i förhållande till dessa olika faktorer och belysa de språkliga samband som finns.
I delbetänkandet konstaterades bl.a. att de nationella minoritetsspråkens framtid är oviss i Sverige, eftersom den pågående språkbytesprocessen är långt gången i en del fall. Samhällets aktiva skydd och stöd kommer att behövas för att minoritetsspråken skall kunna fortleva i Sverige i enlighet med intentionerna i minoritetsspråkskonventionerna. Mot denna bakgrund blir bl.a. barns möjligheter att tillägna sig sitt minoritetsspråk och utbildningens möjligheter att stödja minoritetsbarns språkutveckling av stor betydelse. Om
barnen inte kan tillägna sig sina respektive minoritetsspråk i tillräcklig omfattning, har de nationella minoritetsspråken ingen framtid. Förutom de övriga förslag som nämnts ovan lämnades i delbetänkandet även förslag rörande förbättrad tillgång till modersmålsundervisning.
En rad brister i Sveriges implementering av minoritetskonventionerna har framkommit, dels vid Europarådets granskning, dels i de nationella uppföljningar som gjorts på uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbottens län samt riksdagens konstitutionsutskott
9
. De påvisade bristerna är av så allvarlig karaktär att de måste åtgärdas. En rad förslag på åtgärder för att stärka implementeringen av konventionerna lämnades därför i delbetänkandet. För att Sveriges åtaganden i Europarådets minoritetskonventioner skall få genomslag på nationell, regional och lokal nivå, krävs bl.a. tydligare och landsomfattande lagstiftning rörande nationella minoriteter, tydligare statligt ansvarstagande och aktiva åtgärder som främjar minoritetsspråkens fortlevnad. Dessa åtgärder är nödvändiga för att uppfylla åtagandena rörande de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Åtgärderna behöver således vidtas oberoende av om de nuvarande förvaltningsområdena skulle utvidgas geografiskt eller inte. I delbetänkandet konstaterades vidare att behov och förutsättningar finns för att utvidga förvaltningsområdet för finska till att omfatta även Stockholms- och Mälardalsregionen och förslag på en geografisk utvidgning av förvaltningsområdet lämnades. Ett utvidgat förvaltningsområde skulle ge finska språket högre status och enskilda sverigefinnar skulle få möjlighet och rätt till viss samhällsservice på finska, vilket främjar finska språkets fortlevnad i Sverige. I december 2005 beslutade regeringen att förlänga tiden för utredningens slutredovisning av uppdraget till den 28 februari 2006, se bilaga 3. I detta slutbetänkande redovisas tilläggsdirektivets uppdrag rörande det samiska språket. Utredningens analys rör således samiskan, även om övriga minoritetsspråk nämns i vissa sammanhang. Utredningen har i enlighet med direktivet tagit reda på enskilda samers behov och intresse för ett utvidgat förvaltningsområde eller
9
Rapporter från riksdagen: ”Nationella minoriteter och minoritetsspråk”, 2004/05:RFR3,
mars 2005, som innehåller bl.a. Kenneth Hyltenstam och Thomaso M. Milani: ”Nationella minoriteter och minoritetsspråk – Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konventioner på nationell nivå: ett minoritetsperspektiv”, dec 2004; samt Lars Elenius: ”Ett uthålligt språk – genomförande av lagarna om användning av minoritetsspråk i förvaltningsområdena i Norrbottens län åren 2000-2004”, dec 2004
andra åtgärder. Enskilda samer i den aktuella regionen ger framför allt uttryck för en mycket stark vilja och önskan att förbättra sina kunskaper i samiska och att återta det samiska språket i de fall de förlorat det. Detta innebär att man framför allt uppger sig ha behov av olika typer av utbildningsinsatser och andra språkrevitaliserande insatser som riktar sig till barn och vuxna. Förutom detta finns det ett intresse för samiskspråkig samhällsservice. Enskilda individers faktiska möjligheter att i dagsläget nyttja en del av sådan service, i vart fall vid myndighetskontakter, är dock begränsade, eftersom enskilda samer i många fall förlorat språket eller aldrig getts möjlighet att lära sig det.
Om de i delbetänkandet lämnade förslagen genomförs, skulle även det samiska språkets situation i Sverige förbättras. När det gäller samiskans framtid i Sverige och samernas möjligheter att bevara sitt språk krävs det, enligt min mening, en rad ytterligare åtgärder på olika områden. Detta skulle sammantaget ge förutsättningar för att det samiska språket skall kunna återta förlorad mark. Det behöver vidtas åtgärder på olika områden för att
- höja statusen för det samiska språket,
- revitalisera det samiska språket,
- synliggöra det samiska språket och kulturen,
- medvetandegöra majoritetsbefolkningen om gruppens språkliga och kulturella behov, och
- finna gemensamma nordiska lösningar som stödjer det samiska folkets strävan att bevara och revitalisera det samiska språket.
Förslag lämnas på en geografisk utvidgning av nuvarande förvaltningsområdet för samiska till delar av det som i direktivet angetts som det sydsamiska området. Förslaget att utöka förvaltningsområdet innebär en statushöjande åtgärd för det samiska språket, vilket erfarenhetsmässigt gynnar språkets fortlevnad. Det utökade förvaltningsområdet innebär också att enskilda samer som har behov av och önskemål om samiskspråkig service ges möjlighet till det. Samer ges även möjlighet att använda sig av det samiska språket i fler sammanhang än tidigare, vilket gynnar utvecklingen och bevarandet av språket.
Med anledning av de intressen och behov för andra åtgärder som enskilda samer gett uttryck för, lämnas även förslag som har till syfte att i första hand revitalisera det samiska språket, med särskilt tyngdpunkt i det sydsamiska området. Vidare lämnas förslag
på åtgärder som syftar till att synliggöra det samiska språket och kulturen på ett tydligare sätt, vilket skulle gynna språkets fortlevnad och även göra framför allt majoritetsbefolkningen mer medveten om det samiska kulturarvet i landet. Även detta gynnar samiskans fortlevnad i Sverige på sikt.
Slutligen lämnas i detta slutbetänkande en del förslag med anledning av de kommentarer och synpunkter som lämnats av remissinstanser på delbetänkandet. De förslag till revitaliserande åtgärder, som berör barns möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket och möjligheter att utveckla en kulturell minoritets- eller urfolksidentitet, är utformade så att även barn som tillhör den sverigefinska, tornedalska, romska och judiska minoriteten omfattas. Detta mot bakgrund av att det regelverk som styr utbildningsfrågor är utformade på ett sådant sätt att samtliga grupper regleras i samma bestämmelser.
1.2. Utredningens arbete
Utredningen påbörjade arbetet med de samiska frågorna under våren 2005. Förutom de åtgärder, som redovisats rörande utredningens arbete i delbetänkandet, kan även följande nämnas.
Det sydsamiska området
Enligt tilläggsdirektivet skall utredaren analysera förutsättningarna för utvidgning av förvaltningsområdet för samiska till att även gälla inom det sydsamiska området. Med ”det sydsamiska området” avses i tilläggsdirektivet de södra delarna av det traditionella samiska språkområdet som omfattar delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län. Utredningen har tolkat att detta område i första hand omfattar 27 kommuner.
Det i tilläggsdirektivet angivna traditionella sydsamiska området är stort. På många orter talas flera samiska varieteter parallellt med varandra. Det innebär att det även talas nord- och lulesamiska inom det sydsamiska området. För utredningens uppdrag är det dock inte nödvändigt att kunna ange de exakta geografiska gränserna mellan de olika språkvarieteterna.
Tilläggsdirektivens term ”det sydsamiska området” måste läsas mot bakgrund av den kritik och de synpunkter som Europarådet
lämnat rörande den geografiska avgränsningen av nuvarande förvaltningsområde för det samiska språket. Europarådet uttalade följande i sin rapport rörande Sveriges implementering av minoritetsspråkskonventionen:
One of the issues observed by the Committee is the fact that there are substantial parts of the South Sami and Finnish speaking population outside the administrative area of Norrbotten county, leaving them thus outside the protection provided under Part III of the Charter. These languages are of course protected under Part II in these areas. The Committee is especially concerned with South Sami because of its precarious state and because the whole traditional area of this language is excluded from Part III of the Charter. The Committee hopes that the Swedish authorities will look carefully into the situation of South Sami with a view to securing its protection and promotion.
10
Eftersom den sydsamiska varieteten huvudsakligen talas utanför det geografiska område som Sverige idag valt att utpeka som förvaltningsområde (dvs. ett område där förstärkt skydd och stöd skall ges till ett minoritetsspråk enligt del III av minoritetskonventionen) hamnar dess talare utanför det starkare skyddet och stödet som Sverige åtagit sig för samiska. Sverige uppmanas därför av Europarådet att vidta åtgärder till skydd och stöd specifikt för sydsamiskan. Europarådets expertkommittés uttalande kan således tolkas som att det behövs åtgärder som särskilt stödjer den sydsamiska varieteten på grund av dess utsatta och hotade läge.
Det kan noteras att vissa områden inte nämns i tilläggsdirektivet, t.ex. Boden, Luleå och kommuner öster om Gällivare samt samtliga kommuner i Västernorrlands län, eftersom dessa kommuner inte anses ingå i det sydsamiska området. Enligt min mening hade det varit lämpligt att trots det ta med även dessa kommuner i den översyn som nu görs, för att avgöra om eventuellt ytterligare kommuner bör bli aktuella för särskilda åtgärder enligt del III av minoritetsspråkskonventionen. Det finns samisk befolkning även i dessa kommuner och även deras behov och intressen borde lämpligen ha beaktats och övervägts i den översyn som nu görs.
10
European Charter for Regional or Minority Languages – Application of the Charter in Sweden: Report of the Committee of Experts on the Charter, ECRML (2003)1, 19 June 2003, s 29
Nord-, lule- och sydsamiska berörs
Eftersom Sverige i nuvarande lagstiftning valt att ge samtliga varieteter av samiska officiell status inom nuvarande förvaltningsområdet
11
, skulle en geografisk utökning av lagstiftningen till ytterligare
områden innebära att samtliga varieteter av samiska i dessa nya områden omfattas. I propositionen nämns nord-, lule- och sydsamiska.
12
Någon exakt geografisk gränsdragning mellan de olika va-
rieteterna av samiska behöver då inte göras. Det viktiga är att det nya utvidgade området innefattar ett geografiskt område där många sydsamer bor och att de samer som bor i området ges samma möjligheter och rättigheter som nu finns för samiskan i nuvarande förvaltningsområdet.
Kontakter med samer och företrädare för samer
Europarådet har i sin kritik mot den svenska minoritetspolitiken påtalat bristen på tillförlitlig statistik rörande antalet individer som tillhör de nationella minoriteterna i Sverige. Det förs inga register över enskildas modersmål och det går inte heller att på något annat sätt utröna vilka individer som anser sig tillhöra de nationella minoriteterna. Röstlängden till Sametingsvalen innehåller dock uppgifter om åtminstone en del av den röstberättigade samiska befolkningen i Sverige.
13
Det är således svårt att hitta de personer som tillhör den samiska gruppen, och ännu svårare att få fram vilka behov de har. För att kunna nå den samiska allmänheten i regionen har utredningen därför valt att använda sig av de samiska nätverk som finns bestående av organisationer, samebyar m.fl. Detta har varit ett viktigt instrument för att fånga upp enskilda individers synpunkter och önskemål samt att föra en dialog om minoritets- och språkfrågorna.
En enkätundersökning har genomförts bland samer i regionen. Syftet med undersökningen har varit att få fram en bild av samers behov och önskemål för en utvidgning av nuvarande förvaltningsområde och även få en uppfattning av andra behov på det språkliga området. Enkäten har distribuerats bl.a. genom samiska organisationer och direktutskick till personer som finns upptagna i röst-
11
Lagstiftningen anger att enskild har rätt att använda ”samiska”, se lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar
12
prop 1998/99:143 s 22
13
Sametingslagen (1992:1433) 1 kap 2 § samt 3 kap 3 §
längden till Sametinget. Drygt 1 000 besvarade enkäter har inkommit till utredningen.
Utredningen har träffat samer i det aktuella området och diskuterat språkfrågor med representanter för samiska intresseorganisationer. Utredningen har bl.a. deltagit vid landsmötet för Svenska samers riksförbund, SSR, i Tänndalen i augusti 2005.
Utredningen har även haft möjlighet att träffa många enskilda samer och personer som på olika sätt är involverade i det samiska språkarbetet både på norsk och svensk sida av Sápmi (sameland) i samband med de besök som gjorts i den aktuella regionen. Samtal har förts om språkfrågor och olika möjligheter att revitalisera samiskan har diskuterats.
Utredningen har träffat styrelsen för det samiska ungdomsförbundet, Sáminuorra, för en dialog om språkfrågor och de behov samiska barn och ungdomar har.
Utredningen har besökt Sametingets kanslier i Kiruna och i Jokkmokk och träffat företrädare för och tjänstemän vid Sametinget, bl.a. några av de samiska språkkonsulenterna. En dialog har förts med Sametingets plenum och även Sametingets styrelse rörande speciella frågeställningar.
Utredningen har besökt sameskolorna i Tärnaby, Gällivare och Jokkmokk. Diskussioner har förts med samiska pedagoger och andra som arbetar inom den samiska förskole- och skolverksamheten, Sameskolsstyrelsens skolchef i Jokkmokk samt företrädare för Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk.
Utredningen har även träffat Stockholms sameförening för att få en bild av de språkliga behov som samer boende utanför Sápmi har.
Kontakter med kommuner, myndigheter och domstolar
Enligt utredningens direktiv skall en bedömning av kommunala och statliga förvaltningsmyndigheter samt domstolars möjligheter och beredskap göras.
Utredningen har begärt att få in skriftliga yttranden från samtliga kommuner, länsstyrelser och landsting i de berörda länen samt berörda domstolar och myndigheter. Vidare har samtliga kommuner i Norrbotten som ingår i nuvarande förvaltningsområden beretts möjlighet att inkomma med synpunkter rörande förslagen i delbetänkandet.
Utredningen har träffat företrädare för bl.a. Kiruna kommun för att diskutera de förslag som lämnats i delbetänkandet samt minoritetspolitiken i allmänhet i nuvarande förvaltningsområde, samt deltagit i en sammankomst för allmänheten i Kiruna för att diskutera de förslag som lämnats i delbetänkandet och nuvarande minoritetspolitik i förvaltningsområdet.
Utredningen har valt att besöka ett antal kommuner inom det aktuella området för att föra en dialog om kommunernas beredskap för en eventuell utvidgning av förvaltningsområdet för samiska språket. I samband med kommunbesöken har utredningen träffat kommunstyrelserepresentanter från Bergs, Härjedalens, Krokoms, Lycksele, Storumans, Strömsunds, Åre och Östersunds kommuner. Vidare har utredningen träffat företrädare för Länsstyrelsen i Jämtlands län.
1.3. Slutbetänkandets disposition
Avsnitten i slutbetänkandet har givits följande innehåll:
I avsnitt 2 diskuteras erkännandets betydelse för de nationella minoriteterna och hur assimilering av en minoritet kan leda till att gruppen byter språk och att ett språk dör. Därefter förklaras varför frågor om de nationella minoriteterna har betydelse för Sverige som stat.
I avsnitt 3 ges en beskrivning av samernas nuvarande situation som ett folk som lever i flera stater. Innebörden av samernas särställning som urfolk diskuteras och hur samernas ställning skiljer sig från övriga nationella minoriteters. Den starka kopplingen mellan en individs identitet och språk berörs. Följderna av tidigare förd svensk assimilerings- och utbildningspolitik diskuteras och även enskilda samers upplevelser av förlusten av sitt språk.
I avsnitt 4 presenteras det samiska språkets varieteter, samiskans nuvarande situation inom Sápmi, den pågående språkbytesprocessen och samiskans hotade läge. Vidare ges en beskrivning av den samiska befolkningens kunskaper i det samiska språket.
I avsnitt 5 ges en sammanfattande beskrivning av nuvarande minoritetspolitik, resultaten från genomförda utvärderingar samt de förslag till förändringar som föreslagits av utredningen i delbetänkandet. Slutsatserna och förslagen i delbetänkandet utgör även en del av grunden för resonemangen i slutbetänkandet.
I avsnitt 6 diskuteras vem som bär ansvaret för minoritetsspråkens fortlevnad och vilka områden som detta ansvar innefattar. De olika faktorer som enligt språkvetare påverkar ett språks bevarande på samhälls-, grupp- och individnivå förklaras.
I avsnitt 7 redovisas de synpunkter som lämnats av företrädare för samiska organisationer m.fl. och enskilda samer rörande det samiska språket och dess fortlevnad och samers språkliga behov på olika områden.
I avsnitt 8 görs en bedömning av samernas språkliga behov och möjligheterna att bevara det samiska språket i Sverige. En rad slutsatser dras om vilka typer av insatser som behövs för att revitalisera och stärka samiskan. Vidare beskrivs framgångsrika internationella erfarenheter av revitalisering av urfolksspråk. En diskussion förs om hur vi i Sverige kan dra lärdom av dessa erfarenheter.
Möjligheterna och förutsättningarna för att åstadkomma en statushöjande effekt för det samiska språket genom att utvidga förvaltningsområdet för samiska diskuteras i avsnitt 9 och 10. I avsnitt 9 redovisas de synpunkter som inkommit från kommuner, myndigheter och domstolar rörande möjligheter och beredskap för att kunna hantera en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska.
I avsnitt 10 görs en samlad bedömning av förutsättningarna för en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska. Förslag till en sådan geografisk utvidgning lämnas.
I avsnitt 11–14 ligger fokus på åtgärder i syfte att revitalisera samiskan och i viss mån även övriga nationella minoritetsspråk. Möjligheterna att främja och utveckla samiskan som språk diskuteras i avsnitt 11. I avsnitt 12 lämnas förslag i syfte att konkret arbeta med utåtriktat språkarbete genom s.k. samiska språkcentran. En revidering görs även av tidigare lämnat förslag rörande tillsynen av minoritetsspråkslagstiftningen. Vidare diskuteras bl.a. möjligheterna att effektivisera samordningen av same- och minoritetspolitiken.
I avsnitt 13 och 14 har ett tydligt barnperspektiv valts, eftersom barns möjligheter att tillägna sig språket är av avgörande betydelse för ett hotat språks fortlevnad. Barn- och ungdomar är därmed en av de viktigaste målgrupperna för revitaliseringsåtgärder. I avsnitt 13 redogörs för de möjligheter som finns till undervisning i och på nationella minoritetsspråk. Den svenska språkpolitikens målsättning diskuteras från ett minoritetsperspektiv, liksom nationella minoritetsbarns möjligheter att tillägna sig sina språk. Förslag till förbättringar rörande undervisning i och på minoritetsspråket lämnas,
som rör samtliga nationella minoriteter (eftersom regelverket reglerar samtliga nationella minoriteter).
I avsnitt 14 lämnas förslag till åtgärder för att stärka barns och ungdomars möjligheter att utveckla en kulturell minoritets- eller urfolksidentitet och för att stärka deras språkutveckling i minoritetsspråket. Förslag som rör bl.a. tillgången till litteratur på minoritetsspråket, kulturverksamhet och språkstimulerande stödåtgärder lämnas. Flera av förslagen i avsnittet rör samtliga nationella minoriteter.
I avsnitt 15 lämnas förslag för att aktivt synliggöra det samiska språket och kulturen i samhället. Ett större medvetandegörande hos framför allt majoritetsbefolkningen rörande betydelsen av det samiska språket och värdet av dess bevarande skulle stärka samiskans situation. Förslag rörande samiska ortnamn och flaggning lämnas.
I avsnitt 16 lyfts en rad områden inom det fortsatta arbetet med den svenska minoritetspolitiken fram där åtgärder behöver vidtas och ställningstaganden behöver göras.
I avsnitt 17 redogörs för konsekvenser av de lämnade förslagen och i avsnitt 18 lämnas författningskommentarer.
2. Erkännandets betydelse för de nationella minoriteterna
2.1. Erkännandet – början på något nytt
Att bli erkänd som en nationell minoritet i enlighet med Europarådets minoritetskonventioner har haft stor betydelse för samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar i Sverige. Erkännandet betyder framför allt en bekräftelse av att stärkandet av dessa gruppers språk och kulturer, som en del av det svenska kulturarvet, är ett nationellt intresse. Riksdagens ställningstagande innebär ett tydligt avståndstagande från tidigare assimileringstankegångar.
Erkännandet innebär också ett ställningstagande att Sverige väljer att ta ett folkrättsligt ansvar i främjandet av minoritetsspråken och kulturerna. Detta ansvar innefattar att bereda grupperna skydd och aktivt främja gruppernas språk och kulturer i enlighet med de intentioner som Europarådet förespråkar.
Den psykologiska betydelsen av detta erkännande för de nationella minoriteterna är stor. Erkännandet har gett gruppernas krav större legitimitet i majoritetssamhället och det har stärkt deras vilja att värna det egna språket och kulturen.
Erkännandet och det nationella regelverk, som tillkommit med anledning av detta erkännande, har medfört att de nationella minoritetsspråken fått en annan status i samhället, åtminstone regionalt. Samiska, finska och meänkieli kan användas som officiellt språk inom förvaltningsområdena i Norrbotten.
Den förändring som skett i Sverige märks således på sina håll inom förvaltningsområdena. På andra orter och framför allt utanför förvaltningsområdena är dock beslutsfattare, tjänstemän och majoritetsbefolkning alltjämt okunniga, dels om de nationella minoriteterna och deras behov, dels om Sveriges internationella åtaganden enligt Europarådets minoritetskonventioner. Mycket återstår att göra för att uppfylla åtagandena i minoritetskonventionerna och
för att uppnå de av riksdagen beslutade målen i den svenska minoritetspolitiken.
Erkännandet innebär också början på en förändringsprocess där målet för reformen är att skydda de nationella minoriteterna och att stärka deras möjligheter till inflytande, samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Vid införandet av minoritetspolitiken anförde regeringen att man lade grunden för ett nytt politikområde:
De åtgärder som förslås bygger till stor del på att individer som tillhör en nationell minoritetsgrupp själva använder och aktivt drar nytta av de nya möjligheterna som öppnas. Åtgärderna skall ses som ett första steg mot en samlad minoritetspolitik.
1
Europarådets granskning och nationella uppföljningar har dock visat att det ursprungliga svenska beslutet rörande de anpassningar och förändringar som behövde göras för att uppfylla konventionens åtaganden, var för snävt. De åtgärder som vidtogs i april 2000, i det som nu i efterhand kan ses som en första etapp i den minoritetspolitiska reformen, måste därför kompletteras. Minoritetsgrupperna kan ännu inte fullt ut aktivt dra nytta av de möjligheter som öppnats därför att genomförandet har tagit lång tid och ambitionsnivån har varit för låg.
Minoritetspolitiken är därmed fortfarande inne i en pågående förändringsprocess där politiken ännu inte funnit sina slutliga former. De ytterligare åtgärder som föreslås av utredningen i del- och slutbetänkandena kan ses som en andra etapp i genomförandet av minoritetspolitiken och den nationella implementeringen av konventionsåtagandena.
Den andra etappen i den minoritetspolitiska reformen föreslås innehålla dels
- förtydliganden i den lagstiftning bl.a. att det minoritetspolitiska åtagandet gäller i hela landet,
- en geografisk utvidgning av förvaltningsområdena,
- förslag till åtgärder för att bättre uppnå målen i den svenska minoritetspolitiken och därigenom förbättra implementeringen av konventionsåtagandena.
Genom ett etappvis genomförande finns det förutsättningar att finna lösningar som utgår från de nationella minoriteternas behov
1
prop 1998/99:143 s 30.
och förutsättningar och även deras egna strävanden. Vidare kan senare tillkommande kommuner, myndigheter och domstolar bygga vidare på de erfarenheter och kunskaper som första etappens aktörer redan skaffat sig. Detta påskyndar och effektiviserar genomförandet av den andra etappen av den minoritetspolitiska reformen.
På sikt behöver skyddet av de nationella minoriteterna och stärkandet av gruppernas kultur och språk bli en naturlig del av alla kommuners och myndigheters dagliga arbete, på samma sätt som t.ex. barnkonventionens regelverk i dag fått genomslag i Sverige.
2.2. Varför är frågor rörande de nationella minoriteterna viktiga?
Minoritetsfrågorna har stor betydelse för Sverige som stat ur flera aspekter. För det första berör dessa frågor mänskliga rättigheter. Regeringen konstaterade i samband med införandet av minoritetspolitiken att Sverige har en lång tradition när det gäller att värna mänskliga rättigheter och åtgärder mot diskriminering. Det ansågs därför naturligt att också stärka skyddet för de nationella minoriteterna.
2
De internationella åtagandena rörande nationella minorite-
ter skall således omsättas i nationella åtgärder som syftar till att skydda gruppernas språkliga och kulturella särart.
För det andra berör dessa frågor demokrati. Konventionsåtagandena innebär att nationella minoriteter skall ges möjlighet att påverka i frågor som berör dem. Detta är enligt regeringen också ett av minoritetspolitikens nationella mål.
3
Erfarenheterna visar
dock att de nationella minoriteterna har begränsade möjligheter att påverka och att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att bryta gruppernas demokratiska underläge.
4
För det tredje berör dessa frågor individens identitet. Sverige har åtagit sig att främja de nationella minoriteternas möjligheter att ”bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv” (artikel 5, ramkonventionen). Alla dessa beståndsdelar i en människas identitet har central betydelse för hur han eller hon uppfattar sig själv som individ, hur individen förhåller
2
3
4
se delbetänkandet ”Rätten till mitt språk – Förstärkt minoritetsskydd”, SOU 2005:40, av-
snitt 4.5.1, 5.2.3 samt 6.8.
sig till sin familj och samhället, hur individen värdesätter sitt kulturella arv etc. Allt detta är av existentiell och känslomässig betydelse för den enskilde individen. Att kränka en annan människas språk eller kultur innebär även en kränkning av individen och hans eller hennes identitet. En individ vars språk och kultur bemöts med respekt känner ofta större trygghet i den egna identiteten och det stärker även delaktigheten i samhället.
För det fjärde berör dessa frågor bevarandet av Sveriges kulturarv. Enligt regeringen utgör de nationella minoriteternas språk och kultur genom sin långa historiska närvaro en del av det svenska kulturarvet:
Förekomsten av nationella minoriteter och minoritetsspråk i Sverige har berikat vårt land. De nationella minoriteternas har framför allt bidragit till att utveckla Sverige kulturellt men även i andra hänseenden. Staten har ett ansvar för att ge de nationella minoriteterna det stöd och skydd som behövs för att de skall kunna bevara sin särart och hålla sina språk levande. En samlad minoritetspolitik bör därför formas för de minoriteter vars kulturella och språkliga arv är sammanflätat med svensk historia.
5
För det femte berör dessa frågor även Sveriges internationella trovärdighet som stat. Det innebär att de internationella åtagandena som gjorts rörande nationella minoriteter skall förverkligas. Det räcker inte att det finns ett regelverk som möjliggör rättigheter. Den enskilde måste även ha möjligheter att nyttja dessa rättigheter.
6
Det är också viktigt att Sverige som stat tar ansvar för att
komma till rätta med de problem som Europarådet påtalat i samband med sin granskning av Sveriges genomförande av konventionerna.
Slutligen berör frågorna nationella minoriteter ett mycket stort antal personer i Sverige. Antalet personer som tillhör de grupper som erkänts som nationella minoriteter uppgår till ca en halv miljon människor, även om det i dag inte går att ange den exakta siffran. Antalet personer som talar minoritetsspråk är ännu svårare att ange. Antalet personer som tillhör dessa grupper måste därför uppskattas
7
:
5
6
se delbetänkandet avsnitt 4.5.1.
7
Varje individ bestämmer själv om han eller hon identifierar sig som tillhörande gruppen och
därmed erkännas status som en nationell minoritet. Något tvång att betraktas som nationell minoritet finns inte. Många av de personer som potentiellt skulle kunna betraktas som nationell minoritet uppfattar sig endast som majoritetsmedborgare och inte som sverigefinnar, samer etc.
- samer ca 20 000 personer
- sverigefinnarna utgör en majoritet av alla första och andra generationens sverigefinländare i Sverige, som uppgår till ca 445 000 personer. Till dessa personer tillkommer ett mycket stort antal sverigefinska barn och barnbarn vars antal inte går att ange med nuvarande statistik.
8
- tornedalingar ca 50 000 personer
- romer ca 40 000-50 000 personer
- judar ca 25 000 personer.
9
Av alla dessa skäl har Sverige ett internationellt och nationellt ansvar för de nationella minoritetsspråkens och kulturernas fortlevnad. Dessa olika aspekter av minoritetsfrågorna har behandlats av utredningen i delbetänkandet och frågorna kommer att beröras ytterligare i detta slutbetänkande.
2.3. Assimilering har lett till en språkbytesprocess
De erkända minoritetsspråken har funnits i hundratals, och i samiskans fall tusentals, år i det geografiska område som i dag utgör Sverige. Minoritetsspråken har dock på många sätt varit ”historiskt osynliga” i det svenska samhället i den bemärkelsen att de haft en undanskymd och underordnad roll och de har periodvis motarbetats öppet av majoritetssamhället. Den svenska staten bedrev under lång tid en aktiv assimileringspolitik där grundtanken var att det inte fanns utrymme för andra språk än svenska inom det område som utgör Sverige.
10
Begreppen assimilation eller assimilering används för att beskriva den process genom vilken en grupps kulturella särart försvinner eller överges i mötet med majoritetskulturen. Till skillnad från integration, där olika gruppers särart inte betraktas som ett
8
Med termen ”sverigefinländare” avses både finskspråkiga och svenskspråkiga personer som
flyttat till Sverige från Finland. Med ”sverigefinnar” avses i Sverige varaktigt boende personer som talar finska och ättlingar till dessa. Med ”finlandssvenskar” avses personer boende i Finland som har svenska som modersmål, samt även personer med svenska som modersmål som flyttat till Sverige från Finland och deras ättlingar. Endast sverigefinnar har erkänts som nationell minoritet i Sverige. Av tillgänglig befolkningsstatistik kan man inte utläsa hur många av sverigefinländarna som är sverigefinnar. Antalet finlandssvenskar bland sverigefinländarna uppskattas dock till ca 100 000 personer. Problematiken har beskrivits närmare i avsnitt 8.2 av delbetänkandet.
9
prop 1998/99:143 s 22.
10
se delbetänkandet avsnitt 2.1.
hinder för inträde i samhällslivet, är assimileringen framtvingad av krav på anpassning till dominerande normer av socialt beteende.
11
Grupper som avvek från majoritetsbefolkningen bl.a. samer, tornedalingar och finnar utsattes under lång tid för ett starkt assimilerings- eller likriktningstryck i Sverige och synsättet ledde till ett förnekande av eller bortseende från den kulturella mångfald som under århundraden karakteriserat landet.
12
Den dominerande poli-
tiska inställningen var att minoriteter och invandrare skulle assimileras. Ett vanligt argument var att ett flerspråkigt och mångkulturellt samhälle leder till social splittring och allmän rotlöshet som äventyrade den nationella sammanhållningen.
13
Riksdagens minoritetspolitiska ställningstagande i december 1999 innebar ett tydligt avståndstagande från tidigare assimileringstankegångar. Ratificering av Europarådets ramkonvention innehåller ett uttryckligt förbud mot åtgärder eller metoder som syftar till assimilering av personer som tillhör nationella minoriteter mot dessa personers vilja, samt ett åtagande att skydda dessa minoriteter mot alla åtgärder som syftar till sådan assimilering.
14
Det förhållandet att minoritetsspråken i Sverige har varit utsatta för starkt assimileringstryck från statens sida har lett till att minoritetsspråken i dag är inne i en s.k. språkbytesprocess. Det innebär att minoriteten överger sitt eget språk och i stället börjar tala majoritetsspråket i samhället, minoriteten byter språk och processen fullbordas. Språkbytesprocessen kan beskrivas som en process där ett språk stegvis förlorar funktioner, talare och uttrycksmedel.
15
En rad olika faktorer påverkar språkbyte och språkbevarande och processen är komplicerad. Dessa faktorer berör relationen mellan minoriteten och majoriteten i samhället i stort, interna förhållanden inom minoritetsgruppen och individuella talares beteende eller uppfattningar om språket. Dessa faktorer beskrivs närmare i avsnitt 6.
En långt gången språkbytesprocess kan leda till att ett språk dör. Språkdöd sker främst genom domänförluster
16
, dvs. ett språk som
11
Att assimilera betyder att göra lika. Att integrera betyder att ta upp och passa in i ett sammanhang. (Nationalencyklopedin).
12
Kenneth Hyltenstam (red): ”Sveriges sju inhemska språk – ett minoritetsspråksperspektiv” (1999) s 11–.
13
Skolverket/Ingegerd Tallberg Broman, Lena Rubinstein Reich, Jeanette Hägerström: ”Likvärdighet i en skola för alla – Historisk bakgrund och kritisk granskning” (2002) s 138.
14
artikel 5.2 ramkonventionen.
15
Hyltenstam (1999) s 91.
16
Begreppet ”domän” har beskrivits som en sammanfattande betäckning för ”typer av samtalsituationer”. Som exempel på domäner nämns familjen, vänkretsen, arbetet, skolan,
anses ha högre status tar sakta men säkert över olika domäner från ett språk med lägre status.
17
Situationen och förutsättningarna för de olika minoritetsspråken i Sverige är i dag väldigt olika och språkbytesprocessen har hunnit olika långt i grupperna. Flera av minoritetsspråken talas av grupper som är numerärt små. För samtliga minoritetsspråk är det svårt att ange det exakta antalet talare. För samiskans del talas flera av varieteterna av ganska få talare. Även romani chib talas i olika varieteter. Talarna kan vara geografiskt utspridda över stora områden och språkkunskaperna varierar inom grupperna.
En del talare kan inte läsa och skriva på minoritetsspråket, vilket hämmar den enskildes möjligheter att föra över språket till nästa generation eller stödja barnens språkliga utveckling. Bristande läs- och skrivkunskaper begränsar även individens möjligheter att ta del av gruppens skriftliga kulturarv. Det kan även innebära att individens möjligheter att värna det egna språket och den egna kulturen försvåras eftersom den enskilde inte har alla de språkliga verktyg som behövs.
Ofta används minoritetsspråket endast i den privata sfären i hem- och familjemiljön och detta anses av språkforskare vara ett tydligt tecken på en långt gången språkbytesprocess. Bruket av minoritetsspråket kan vara mer omfattande bland äldre än yngre generationer. De yngre talar kanske bara svenska. Det kan vara svårt för den yngre generationen att få lära sig minoritetsspråket och det kan även vara svårt att motivera för yngre varför de bör lära sig språket. Ju mer användning en individ kan ha för ett språk, desto mer motiverad är han eller hon att lära sig det.
Det är möjligt att bryta och vända en pågående språkbytesprocess bl.a. genom aktiva åtgärder från samhällets sida och en stark medvetenhet och vilja att bevara det egna språket hos minoriteterna själva. Det finns tydliga tecken på att minoritetsspråken i Sverige håller på att revitaliseras, dvs. den negativa processen vänds och språket börjar återvinna mark som tidigare gått förlorad.
kyrkan etc. En given domän kan förbindas med ett givet språkbruk: ”I en minoritetssituation är det ofta så att minoritetsspråket används i mer informella domäner, t.ex. i familjen och med vänkretsen, medan majoritetsspråket förekommer i mera formella eller officiella domäner, t.ex. i arbetslivet och i skolan.”Samerättsutredningen: ”Språkbyte och språkbevarande – Underlagsrapport” SOU 1990:84 s. 52.
17
Päivi Juvonen, Mikael Parkvall: ”Språkekologi i siffror” i Raija Kangassalo, Ingmarie Mellenius (red.): ”Låt mig ha kvar mitt språk – Antakaa minun pitää kieleni” (2003) s 30.
2.4. Ambitionsnivån i det minoritetspolitiska arbetet behöver höjas
Det råder allt jämt stor okunskap när det gäller syftet med minoritetspolitiken och minoritetslagstiftningen, dels hos samhällets representanter som skall implementera konventionsåtagandena, dels hos de nationella minoriteterna. Det förekommer även en sammanblandning mellan integrations- och minoritetspolitikens syften. Tanken är att främja de nationella minoritetsspråken i Sverige. Stödet skall alltså inte bara ges under en övergångsperiod tills minoriteterna lärt sig behärska svenska språket. Syftet med stödet är ju att bevara språken i Sverige.
Resultaten av de inhemska uppföljningar som gjorts av den svenska minoritetspolitiken och av den granskning som Europarådet genomfört, visar att regeringens intentioner med politiken inte fått tillräckligt genomslag. Det finns ett gap mellan det regelverk Sverige har till skydd och stöd för minoritetsspråken och de reella möjligheter som finns att nyttja de rättigheter som regelverket ger. Genomförandet av minoritetsspråkslagarna har varit otillräckligt och har präglats av passivitet och låg ambitionsnivå.
18
Sveriges implementering av de internationella åtagandena
haltar. Den pågående språkbytesprocessen har inte vänts och Skolverkets nyligen publicerade rapport visar att barns möjligheter att få lära sig det egna minoritetsspråket inte kan tryggas.
19
Det är
därför viktigt att höja ambitionsnivån i minoritetspolitiken för att kraven i Europarådets minoritetskonventioner skall kunna uppfyllas.
2.5. Att fylla ett erkännande
Sex år efter erkännandet anser många samer och sverigefinnar, som utredningen mött under arbetet, att minoritetspolitiken måste konkretiseras och förverkligas så att den märks i människors vardag. Enskilda efterlyser åtgärder som aktivt främjar de nationella minoritetsspråken och de efterfrågar verktyg för att själva kunna revitalisera sitt minoritetsspråk. Man efterlyser åtgärder som skall fylla det erkännande som givits av riksdagen. Vad ska detta erkännande då fyllas med? Det är framför allt tre saker:
18
Hyltenstam, (2004).
19
Skolverket: ”De nationella minoriteternas utbildningssituation”, rapport 272, 2005.
Respekt
Skyddet av de nationella minoriteterna är som nämnts en del av de mänskliga rättigheterna. Det innebär att ingen skall behöva utsättas för diskriminering eller negativ särbehandling på grund av sin särart eller för att han eller hon tillhör en nationell minoritet. Ingen skall heller behöva känna otrygghet eller oro för sin personliga säkerhet. Många samer, romer och judar utsätts alltjämt för hot och öppen diskriminering i det svenska samhället.
Att visa respekt innebär också att statsmakten aktivt skall främja de nationella minoriteternas möjligheter att bevara sin särart, sitt språk och sin kultur och att grupperna ges reella möjligheter till inflytande, så som Europarådets minoritetskonventioner föreskriver. Ingen skall heller behöva utsättas för krav på assimilering från samhällets företrädare. Respekt innebär också att enskilda fullt ut skall kunna nyttja minoritetsspråksrättigheter på sätt som lagstiftaren avsett.
Humanitet
Graden av ett samhälles humanitet skulle kunna mätas genom den tolerans och den förståelse som visas för olika grupper som på något sätt avviker från majoriteten. Humanitet innebär bl.a. att samhället och majoriteten värdesätter varje individs särart. Det kan innebära att nationella minoritetsbarn ges rätten och möjligheten att tillägna sig och utveckla sitt minoritetsspråk och att förskola och skola stödjer och förstärker familjens strävan att fostra tvåspråkiga barn, eller att barn ges utrymme och möjlighet att utveckla en kulturell identitet.
Humanitet är också att få åldras i en miljö som präglas av livskvalité: där det finns andra människor som talar och förstår den äldres språk, där personalen kan bemöta den äldre på hans eller hennes eget språk, där omsorgen innehåller en dimension av kulturell bekräftelse och där minoritetens seder och bruk observeras och ses som ett värdefullt inslag i verksamheten.
Till mycket av detta finns redan en lagstadgad rätt, men lagstiftarens intentioner förverkligas inte alltid, därför att majoriteten inte ser minoritetens behov eller därför att minoriteten inte har tillräckligt politisk makt att få till stånd ett genomförande.
Makt att styra sin egen framtid
Om människor ges egenmakt, dvs. verktyg och förutsättningar att styra och forma sin egen framtid, kan den styrka som gruppen besitter, kanaliseras. Det ger kraft att vända en språkbytesprocess, kraft och mod att återta ett språk som kanske är starkt hotat. Att få tala och värna sitt eget språk är inget privilegium för de nationella minoriteterna, det är en rättighet.
20
Den finns en stark kraft hos de nationella minoriteterna att vilja värna det egna språket och den egna kulturen. Att dessa grupper har kunnat bevara sin särart under så lång tid i Sverige, trots starkt assimilationstryck från majoriteten, är i sig ett tecken på styrka. Det fordras dock att samhället bistår med verktyg för att de nationella minoriteterna på ett ännu bättre sätt skall kunna arbeta aktivt med språkrevitalisering och bevarandet av sin kultur.
20
se även delbetänkandet avsnitt 3.1.
3. Samerna - ett gränsöverskridande urfolk
3.1. Inledning
Samerna betraktar sig själva som ett folk och deras eget namn för det samiska folket är sábme/ sápmi/ saemie.
1
Samerna tillhör värl-
dens ursprungs- eller urfolk.
2
Av världens befolkning utgörs 300
miljoner av urfolk. Gemensamt för urfolk är att de levt på samma plats genom historien före det att områdena invaderats eller kolonialiserats. De har en egen kultur, eget språk och egna sedvänjor som skiljer sig från samhället omkring dem.
Samerna och deras förfäder har levt i Skandinavien sedan inlandsisen smälte. Alltjämt görs arkeologiska fynd, som ger en tydligare bild av dessa människors liv. Det samiska folkets närvaro i Skandinavien beskrevs redan av romerska historieskrivare på 100talet e. Kr. Genom historien har de som mött samerna gett dem olika namn: fenni, finnoi, skrithifinoi, screrefennae, scritofini, scridefinnas och finnas. Finn var den gamla nordiska benämningen på samerna och ordet lever alltjämnt kvar i det norska ordet Finnmark, som betäckning över norra Norge. På 1200-talet omnämns området Lappia, dvs. Lappland. Lapp, som benämning på same, omnämns första gången i skrift i Tälje stadga från 1328. I medeltida dokument i Sverige/Finland och Ryssland kallades samerna för lappar.
3
Samerna är ett gränsöverskridande folk, vars kultur och språk präglas av rikedom och variation. Dagens nationsgränser går rakt igenom de språk- och kulturgränser som finns inom det traditio-
1
Gruppens eget namn skrivet på nord-, lule- respektive sydsamiska. Samiska namn anges i
det följande efter det svenska namnet i förekommande fall, dock bara en gång.
2
I det följande kommer termen ”urfolk” att användas eftersom termen förordas av de
samiska experterna i utredningen. När det gäller ILO:s konvention nr 169 används termen ”ursprungsfolk” eftersom detta ord använts i den officiella svenska översättningen.
3
Israel Ruong: “Historisk återblick rörande samerna”, i ”Samerna i Sverige – Stöd åt språk
och kultur”, SOU 1975:100, bil. 4 s 382-
nella samiska området, som samerna själva benämner Sápmi eller Sámiednam (Sameland).
Det går inte att ange det exakta antalet personer som uppfattar sig själva som samer.
4
Enligt olika uppskattningar som gjorts beräk-
nas antalet samer till mellan 60 000 och 100 000 personer
5
Ca
70 000 samer beräknas bo inom Sápmi. Av dessa bor ca 20 000 samer i Sverige, ca 40 000 i Norge, ca 6 000 i Finland och ca 2 000 i Ryssland. Sápmi omfattar hela den norra delen av Nordkalotten från Idre i Dalarna i söder till Ishavet i norra Norge och till Kolahalvön i Ryssland.
6
Den samiska befolkningens förutsättningar och möjligheter att värna sin kultur och sitt språk skiljer sig beroende på var de bor inom Sápmi och det faktiska ansvar som respektive stat har tagit för gruppens kulturella och språkliga fortlevnad dvs. om samerna skyddas enligt grundlag och vilka konventioner staten anslutit sig till.
3.2. Samernas särställning i det svenska samhället
Sveriges riksdag uttalade 1977 att samerna är en etnisk minoritet i Sverige, som i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land intar en särskild ställning.
7
Samerna utgör dels ett urfolk i landet
med rätt till självbestämmande
8
, dels en nationell minoritet som
skall beredas skydd och stöd enligt Europarådets minoritetskonventioner. Samernas språkliga rättigheter måste därmed ses i ett vidare perspektiv än Sveriges övriga nationella minoriteters rättigheter.
Samernas särställning i Sverige har förstärkts genom tillskapandet av Sametinget/ Sámediggi/ Sámedigge/ Saemiedigkie. Sametinget är, dels ett folkvalt organ för samerna i Sverige, dels en myndighet med ansvar för en rad frågor som rör samerna.
4
Europarådets minoritetskonventioner bygger på tanken om självidentifikation. Det innebär
att den enskilde individen själv kan välja om han eller hon vill betrakta sig själv som nationell minoritet enligt konventionerna. Något tvång att tillhöra gruppen finns inte från samhällets sida.
5
Olika uppskattningar om antalet har gjorts av forskare och andra, se t.ex. Annika Jansson:
”Sami Language at Home and at School – A Fieldwork Perspektive” (2005) s 21.
6
Uppgifter från Samiskt Informationscentrum, Sametinget, 2005.
7
prop. 1976/77:80, bet. 1976/77:KrU43, rskr 1976/77:289.
8
se t.ex. uttalande om rätt till självbestämmande i lagrådsremiss ”Ett ökat samiskt
inflytande”, 8 dec 2005 s 38.
Sametinget har getts en rad specifika lagstadgade uppgifter som bl.a. innefattar värnandet av den samiska kulturen och det samiska språket. I dessa frågor har samerna därmed givits en partiell kulturell autonomi. Sametingets uppgifter framgår av 2 kap. 1 § Sametingslagen (1992:1433):
Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att 1. besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Same-
fonden till samisk kultur och samiska organisationer samt andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,
2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 skollagen
(1985:1100),
3. leda det samiska språkarbetet,
4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov
beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten,
5. informera om samiska förhållanden.
Regeringen har i december 2005 föreslagit att ytterligare en punkt, med följande innehåll, införs i bestämmelsen:
6. utföra de övriga uppgifter som ankommer på Sametinget enligt lag
eller annan författning.
9
Sametinget fattar beslut om fördelning av medel för olika ändamål. Riksdagen beslutar om Sametingets ekonomiska ramar och därmed vilka faktiska möjligheter som finns för att driva t.ex. samiskt språkarbete. Regeringen har uttalat att ambitionen är att Sametingets successivt skall ges fler myndighetsuppgifter i framtiden.
10
Om man studerar röstlängden till Sametingsvalet kan man få en indikation på var i landet den samiska befolkningen framför allt lever. Antalet röstberättigade i 2005 års Sametingsval uppgick till 7 179.
11
Fördelningen per län framgår av figur 1.
9
lagrådsremiss (2005).
10
lagrådsremiss (2005) s 38.
11
Valmyndighetens hemsida www.val.se.
Figur 1 Fördelning av röstberättigade till Sametinget per län 1 mars 2005
Majoriteten av de samer, som valt att anmäla sig till röstlängden, bor inom Sápmi. Ungefär hälften av alla bor i Norrbotten och en stor del i Västerbotten och Jämtland. Närmare en femtedel av alla röstberättigade samer bor utanför Sápmi.
3.3. Internationellt regelverk till skydd av urfolk
Förutom Europarådets minoritetskonventioner, som behandlas närmare i avsnitt 5 nedan, finns det anledning att nämna något om de internationella regelverk som tillkommit specifikt för att skydda urfolk och deras rättigheter.
Fördelning av röstberättigade till Sametinget,
per län 1 mars 2005
7,31
2,33 2,23
22,59
1,32
7,15
48,89
7,16
1,02
0 10 20 30 40 50 60
Övriga
Västra Götaland
Västernorrland
Västerbotten
Uppsala Stockholm Norrbotten
Jämtland
Dalarna
procent
Förenta Nationerna, FN, har under lång tid arbetat med frågor som rör urfolkens situation. Urfolk skyddas, dels som enskilda individer och som grupp mot vissa typer av åtgärder i enlighet med konventioner rörande mänskliga rättigheter
12
, dels av särskilda
regelverk som tillskapats för att reglera dessa folks kollektiva rättigheter.
Personer som tillhör urfolk åtnjuter skydd mot rasdiskriminering, som individer och som grupp, i enlighet med FN:s konvention mot alla former av rasdiskriminering. Alla individer skall åtnjuta grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive bl.a. sociala och kulturella rättigheter, oavsett ras, hudfärg, nationell eller etnisk tillhörighet.
13
Enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter skall alla individer skyddas mot diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst etc. (artikel 2).
14
Konventionen stad-
gar att etniska och språkliga minoriteter inte får förvägras rätten att ha ett eget kulturliv eller att använda sitt eget språk (artikel 27).
15
FN:s fackorgan Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organization), ILO, har till uppgift att bevaka frågor som berör arbetsvillkor, diskriminering m.m.. ILO har under lång tid bevakat urfolkens arbete och livsvillkor och bl.a. utarbetat internationella konventioner. ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder
16
som inne-
håller åtaganden inom flera olika områden trädde i kraft den 5 september 1991.
17
Sverige har inte ratificerat konventionen, till skillnad
från Norge och Danmark, men frågan om Sveriges ratifikation har varit och är alltjämnt föremål för utredning.
18
Den svenska inställ-
ningen har varit att nödvändiga lagstiftningsändringar skall vidtas innan ratificering kan ske.
19
12
se även avsnitt 5.1.1.
13
International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination, 7 mars 1966, SÖ 1971:40.
14
International Covenant on Civil and Political Rights, 16 dec 1966, SÖ 1971:42; Motsvarande diskrimineringsförbud finns även I FN:s konvention om ekonomiska, social och kulturella rättigheter, 16 dec 1966, SÖ 1971:41.
15
se även avsnitt 5.1.1. nedan, delbetänkandet avsnitt 3.2.
16
Convention (No. 169) Concerning Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries, 27 jun 1989, finns bl.a. återgiven i SOU 1999:25 bilaga 2.
17
Ursprungsfolk definieras som folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet – eller det geografiska område som landet tillhörde – vid tiden för erövringen eller kolonisation eller fastställande av nuvarande statsgränser. Folket har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.
18
19
se t.ex. skriftlig fråga till sameministern i riksdagen 2003/04:1462, besvarades 27 juli 2004.
Det finns dock anledning att nämna något om konventionen. Syftet med ILO:s konvention nr 169 är att skydda ursprungsfolks rättigheter och att respektera deras integritet samt att ge dem utrymme att forma sin egen framtid. Ursprungsfolk skall utan hinder och fullt ut åtnjuta grundläggande rättigheter. Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser rörande rätten att bevara sitt språk och sin kultur.
20
Ett av huvudsyftena med konventionen är att:
undanröja den tidigare inriktningen mot integration och assimilation och att erkänna ursprungsfolkens strävanden att själva få utöva kontroll över sina egna institutioner och sin egen ekonomiska utveckling. De skall ha rätt att bevara sin identitet som folkgrupp, sitt språk och sin religion. De skall ha rätt att vidmakthålla och utveckla sin livsstil och kultur utifrån sina egna premisser och att myndigheterna har en skyldighet att aktivt stödja detta arbete.
Om den tidigare konventionen var inriktad på att ursprungsfolken skulle assimileras med den övriga befolkningen i landet och att regeringen skulle fatta alla beslut som rörde dessa folk så är alltså den nya konventionen inriktad på att deras livsstil skall bevaras och att de själva skall vara med och fatta beslut i frågor som berör dem. Att ursprungsfolkens kultur och livsstil skall bevaras innebär dock inte att de skall fråntas möjligheten till förändring och förnyelse. Det är emellertid folken själva som skall välja om de vill förändra sin livsstil och i vilken utsträckning och på vilket sätt det skall ske. De skall också själva besluta om de vill integreras med den övriga befolkningen eller inte.
21
En svensk ratificering av konventionen skulle därmed stärka det samiska språkets skydd ytterligare, förutom de skyldigheter som redan föreligger i dag enligt andra konventioner.
Det finns även anledning att nämna andra insatser som skett i FN:s regi. Under 1970- och 1980-talen arbetade FN med att kartlägga diskriminering av urfolk och att tillskapa ett bättre skydd för dessa folk, bl.a. med att påbörja utarbetandet av en FN-deklaration om urfolkens rättigheter. Ett forum för urfolken har tillskapats inom FN, United Nations Permanent Forum on Indigenous Issues. En särskild rapportör om urfolkens rättigheter och friheter har även tillsatts.
20
se bl.a artikel 28:
”1. Barn som tillhör berörda folk skall, där så är praktiskt möjligt, få lära
sig läsa och skriva på sitt eget språk eller på det språk som oftast används av den grupp som de tillhör. När detta inte är praktiskt möjligt, skall de behöriga myndigheterna företa samråd med dessa folk i syfte att vidta åtgärder för att uppnå detta mål. ---
3. Åtgärder skall vidtas för att bevara och främja utvecklingen och användningen av de berörda folkens egna språk.”.
21
ILO-utredningen: “Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige – Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169”, SOU 1999:25 s 51.
Den 21 december 1993 beslöt FN:s generalförsamling att utropa ett internationellt urfolksårtionde med början den 10 december 1994.
22
Målet har varit att stärka internationellt samarbete i frågor
som rör urfolk. FN:s medlemsstater har under urfolksårtiondet inte lyckats enas om en deklaration rörande ursprungsfolkens rättigheter.
Generalförsamlingen rekommenderade även regeringarna att tillsätta nationalkommittéer eller liknande, som skulle ge urfolk möjlighet att aktivt medverka i arbetet med anledning av urfolksårtiondet. I april 1995 beslutade den svenska regeringen tillsätta den s.k. Urbefolkningsdelegationen som arbetade vidare med frågorna i Sverige.
Urbefolkningsdelegationen har haft till uppgift att bl.a. följa och behandla FN:s beslut om årtiondet samt initiera, planera och utföra olika åtgärder i enlighet med syftet med årtiondet. Delegationen valde att koncentrera sig på långsiktigt arbete med principiella och strategiska urfolkspolitiska frågor. Delegationen uppger i sin slutrapport att den haft som mål att bidra till ett ökat samiskt självbestämmande, ett ökat samiskt deltagande i det politiska livet, att främja samisk kultur, samiskt språk och de traditionella näringarna såsom rennäring, jakt, fiske och slöjd, samt att bidra till att allmänhetens medvetenhet om det samiska kulturarvet ökar. Delegationen har också verkat för en ökad samverkan i samepolitiska frågor inom Norden.
23
Urbefolkningsdelegationens arbete avslutades i decem-
ber 2004 och delegationen lämnade en rad rekommendationer, bl.a. följande:
– Snarast möjliga svenska anslutning till ILO:s konvention nr
169. – Grundlagsskydd för samer på samma sätt som samernas ställ-
ning är grundlagsskyddad i Norge och Finland.
24
– Att den ursäkt som lämnades av sameministern 1998 förankras
genom en ursäktsdeklaration av riksdagen och följs upp av en sammanhållen politik för försoning och upprättelse. – Fortsatt politiskt initiativ för successivt ökat samiskt själv-
bestämmande.
22
United Nations General Assembly Resolution 48/163, 21 Dec 1993, on the Decade of the World’s Indigenous People.
23
Rapport från Urbefolkningsdelegationen: ”FN:s urfolksårtionde 1995-2004” (2005).
24
Förslag om grundlagsskydd för samerna har tidigare föreslagits av Samerättsutredningen i ”Samerätt och Sameting”, SOU 1989:41, samt av Sametingsutredningen ”Sametingets roll i det svenska folkstyret”, SOU 2002:77 s 129-
– En mera enhetlig och sammanhållen nordisk samepolitik. – En aktiv politik inom det internationella området och ansvars-
tagande för en FN-deklaration om urfolks rättigheter.
25
Den 1 januari 2005 påbörjades FN:s andra urfolksårtionde.
26
3.4. Ansvarstagande för tidigare förd politik efterfrågas av samer
Språket är av central betydelse för individens identitet och självkänsla. Språket formar oss som individer. Det är ett kommunikationsmedel, ett tankeredskap, ett medel för social organisation och det har kulturskapande och kulturbevarande funktion. Modersmålet är dessutom starkt förknippat med primära emotionella värden och det knyter oss samman med vår familj, våra närstående och den kulturgemenskap vi tillhör. För ett folk är bevarandet av språket livsviktigt för kontinuiteten och förmedlandet av kulturen. Ett folks förlust av språket kan inte ersättas av några andra värden.
27
En
kvinna uttryckte det så här i enkätundersökningen, som utredningen genomfört bland samer i sydsamiska området:
Att ta bort ett språk från ett folk är att ta bort en del av dess själ. Försvinner en del av själen blir det oreda. (41-årig kvinna, Östersund)
Den assimilerings- och utbildningspolitik som under lång tid bedrevs i norra Sverige har medfört att många samer, som kanske talat samiska som barn, förlorat sitt språk och att yngre generationer av samer aldrig har fått lära sig samiska. I många skolor i norra Sverige fick t.ex. inte annat språk än svenska användas under lång tid. Den s.k. nomadskolan var fram till 1960-talet obligatorisk för de renskötande samernas barn. Många samiska barn for illa av att behöva lämna familjen under långa perioder och känna den otrygghet det innebar att bo på internat. Ellacarin Blind har intervjuat vuxna samer, födda mellan 1950–1970, som bott på internat när de var barn. I bilaga 7 återger Ellacarin Blind en del av de erfarenheter dessa intervjuade samer haft och hur dessa erfarenheter påverkat dem som individer och deras möjligheter att tillägna sig det samiska språket.
25
Rapport från Urbefolkningsdelegationen (2005) s 10.
26
United Nations General Assembly Resolution 59/174 on the Second International Decade of the World’s Indigenous People, 20 Dec 2004.
27
se delbetänkandet avsnitt 6.3.1.
Det nära sambandet mellan enskilda individers identitet, den kollektiva samiska identiteten och det samiska språket tas upp i de kommentarer som enskilda lämnat i anslutning till den enkätundersökning som genomförts.
28
En del samer som besvarat enkäten
berör den kränkning och den förlust det innebär att ha blivit berövad sitt språk. Många uttrycker frustration, sorg och även bitterhet för att ha förlorat det samiska språket och andra för att de inte ens har givits chansen att lära sig språket. Det upplevs som en personlig förlust och som att även en del av den egna samiska identiteten gått förlorad. En del ger även staten och samhället skulden för detta och de efterfrågar ett ansvarstagande för tidigare förd politik. Enskilda individer anser sig inte ha fått upprättelse och dessa negativa känslor påverkar även den enskildes förutsättningar och vilja att återta språket.
Samtidigt är den språkliga medvetenheten stor hos många samer och även insikten om att det samiska språket nått en kritisk punkt där åtgärder är nödvändiga för att revitalisera samiskan. I det följande återges en del av de kommentarer som enskilda lämnat i enkätundersökningen rörande dessa frågor.
Jag föddes i en torvkåta en kall decembermorgon kl. 4.00 1928. Det första språket jag hörde var sydsamiska och det var på det språket jag formulerade mina första tankar och känslor. Det var också på det språket jag hörde berättas om samekulturens olika beståndsdelar som språket, renskötseln, sameslöjden och samisk berättartradition. Allt detta blev grunden för min samiska identitet. När jag kom till sameskolan, eller nomadskolan som det hette under min skoltid, fick jag redan andra dagen höra av läraren som med myndig stämma förklarade ”Nu barn skall ni lära er fin svenska.” Min samiska identitet kränktes när vårt modersmål förbjöds. Denna kränkning satte djupa spår i en barnasjäl som jag bar med mig i smärtan ett helt yrkesverksamt liv …(76-årig man, Åre)
Vill verkligen lära mej mitt språk men vet inte riktigt vart jag ska börja. Språket är en viktig del av en människas identitet. JAG E SAME… men jag kan inte tala…(22-årig kvinna, Skellefteå)
Jag är mycket besviken på svenska staten som utfärdade förbud mot samiska när jag var liten. Jag anser att ett annat språk än svenska är ingen börda att bära, och det är bedrövligt att inte förstå mer än några få ord på mitt modersmål som är samiska. (72-årig kvinna, Umeå)
28
se även avsnitt 7.
Ge skolor större möjligheter att undervisa i samiska. Själv förvägrades jag den möjligheten och känner att en viktig del av mitt kulturella arv förvägrats mig. (31-årig man, Sorsele)
Den svenska staten tar inte ansvar för det samiska språkets ställning i Sverige. Har gått i nomadskola, där var undervisningen på svenska, inga samiska läromedel fanns. Vi är en generation som inte har lärt sig samiska, därför kan vi inte lära ut det till våra barn. Språket försvinner. Varje språk har sin världsbild…(47-årig kvinna, Umeå)
Att det satsas ordentligt på samiska, för språket är en så stor del av identiteten för ett folk. (37-årig man, Bergs kommun)
Sätt in alla resurser som finns så att språket blir levande och kan utvecklas. Som det nu är så går jag omkring som analfabet. Kan varken läsa eller skriva mitt eget språk. Eftersom det är svenska staten som berövat mig språket så är det de som ska se till att språket blir närvarande varje dag. (61-årig man, ort ej angiven)
... med tanke på att det inte är alltför länge sedan ansågs nästan förbjudet att tala samiska, och att alla samer var hedningar och man skulle skämmas över sitt ursprung, så är det inte en sekund för tidigt att ”til??låta” oss att vara stolta över vårt ursprung och även hjälpa oss bevara vårt språk. (23-årig kvinna, Storuman)
Jag kommer från den sydsamiska delen av sameland där språket försvann för en generation sedan. Då mina föräldrar förbjöds att tala samiska i skolan och sedan inte pratade samiska med sina barn, för det hade barnen ingen nytta av, fick de lära sig. Jag anser: att det är staten som måste återställa det som den har fråntagit oss. Stora språkbad behövs i de områdena!!! Språkbaden skall vara kostnadsfria och aktivitetsstöd bör betalas ut, eller annan ersättning för förlorad arbetstid… Nu är det på tiden att staten städar upp i den oreda de skapat! (41-årig kvinna, Östersund)
Det finns många samer i Sverige som inte har samiskan som sitt modersmål, men trots allt är samer i ord och tanke. Det är något som ”vi” samer måste ta till oss, att även vi är ett mångkulturellt folk. För många av de äldre samerna var det en stor skam att vara same och därför ville man inte föra traditionerna vidare till sina barn, så att de inte skulle få lida lika mycket som de gjort… det är viktigt att samiskan finns kvar och att de som vill och kan ska få lära sig det, men det ska inte vara ett krav för att få kalla sig same. (48-årig kvinna, Arvidsjaur)
Jag har sedan barndomen fått höra av mina samiska morföräldrar att dom ”skäms” att vara same. Därför har dom ”glömt” bort all sydsamiska. Det har aldrig varit fint att vara same för dom. Jag har en stor önskan att Umeå universitet skall anordna sydsamisk språk – kursverksamhet. Sydsamiskan är för tillfället hårt utsatt – utdöende. Stora svårigheter att få tag i sydsamiska lärare. Den nya unga samiska generationen i dag är stolta för att vara samer, vare sig dom har renskötsel eller [är] trottoarsamer. Det har varit/är stora motsättningar bland samer, emellan dom renskötande och icke renskötande. Jag tror att det är oerhört viktigt att det satsas resurser för att bevara sydsamiskan. Har försökt ett antal gånger att få till stånd språkundervisning via lokala sameföreningen med det stupar alltid på att vi aldrig får tag i en sydsamisk språklärare. I Norge finns det. (42-årig kvinna, Umeå)
Erfarenheterna av den bedrivna assimilerings- och utbildningspolitiken påverkar även samernas inställning till det samiska språket. En samisk pedagog, som utredningen träffat, beskrev det som att många vuxna samer bär på sin egen ”språkliga ryggsäck” fylld med smärtsamma erfarenheter och ibland en känsla av otillräcklighet. En del människor med en sådan ”ryggsäck” kan ha svårt att stödja barnens språkutveckling i samiska om de inte först hanterar sina egna obearbetade känslor rörande språket. De känner kanske att deras språkkunskaper är begränsade och det ger en känsla av otillräcklighet. Andra har kanske blandade känslor för att sätta sina barn i en sameskola, eftersom detta förknippas med den gamla nomadskolan, trots att skolorna i dag bygger på helt andra värderingar.
Det samiska språket kan även vara ett sätt och ett verktyg för att stärka det samiska kulturella arvet och den samiska identiteten. Många vuxna samer som talar samiska har i dag bristande läs- och skrivkunskaper i samiska. Detta begränsar deras möjligheter att ta del av delar av sitt kulturella arv och även att vara fullt delaktiga i det samiska samhället. Den som inte kan läsa och skriva på samiska kan t.ex. inte ta del av den samiska litteraturen som inte översatts eller samiskspråkig information.
Indirekt påverkar även vuxna samers språkkunskaper den nu uppväxande samiska generationen, eftersom många vuxna saknar förutsättningar för att föra över denna del av sitt samiska arv till sina barn och barnbarn eller stödja deras språkutveckling. Detta begränsar många samiska barn möjligheter att tillägna sig det samiska språket.
När det gäller ansvarstagande för tidigare förd politik kan det konstateras att regeringen sett behovet av detta. I augusti 1998
uttalade dåvarande sameministern bl.a. följande rörande ansvaret för den uppkomna språksituationen:
Jag tycker att vi måste ha lärt oss någonting av historien och jag vill gärna ta det här tillfället i akt och säga till er, som representant för den svenska regeringen och det svenska samhället att jag är väl medveten om det förtryck som Sverige har utövat över det samiska folket genom historien. Jag vill å regeringens vägnar be om ursäkt för det. Det är också min avsikt att när regeringen till riksdagen lämnar propositionen med förslag för framtiden också begära att riksdagen i sin helhet ställer sig bakom en sådan begäran om ursäkt. Vi kan inte på något sätt acceptera det förtryck, t.ex. att samer har förvägrats att använda sitt språk, de tvångsförflyttningar och de många uttryck för förtryck som vi har gjort oss skyldiga till genom årens lopp. Det finns heller ingen annan möjlighet för det svenska samhället att komma vidare, än att be om ursäkt för de övergreppen.
29
Regeringen har uttalat att den fortsatta samepolitiken bl.a. skall ”fylla” den ursäkt som sameministern gav uttryck för i sitt tal.
30
3.5. Språket – en förutsättning för demokratisk delaktighet
Bristen på kunskaper i det samiska språket kan innebära att den enskilde inte kan vara fullt delaktig i det samiska samhället. Språket beskrivs av en del samer, som fyllt i enkätundersökningen, som en nyckel till det samiska samhället och det samiska kulturarvet. Delaktigheten i det samiska samhället blir starkare för den som har tillgång till språket. Språket förstärker på sätt och vis samiskheten och den som inte har tillgång till språket kan hamna i ett utanförskap.
I min region (Tärnaby) försvann det samiska språket nästan helt under mitten av 1900-talet eftersom det ansågs fult och skamligt att vara same… Detta har gjort att min generation här inte fått en chans att lära sig språket naturligt och därför nu fått en skev ställning i det samiska samhället. Som icke renskötande, men dock same, utan att kunna språket kommer man inte in någonstans i dagens samiska värld. Språket skulle vara en stor nyckel till den världen och att stärka samiskans ställning i regionen vore väldigt bra och skulle tjäna framtiden! (28-årig man, Storuman)
29
Sameminister Annika Åhnbergs anförande i Tärnaby den 9 augusti 1998.
30
I Jordbruksdepartementets övergripande verksamhetsplan 2004 anges under rubriken ”Vad vill vi uppnå under mandatperioden” bl.a. ”att ursäkten för gångna tiders oförrätter fylls med innehåll”. (s 17).
Jag har känt ett behov av kunskaper i samiska när jag deltagit i träffar (i kyrkan, släktträffar och liknande) där äldre samer talat med varandra och berättat saker, t.ex. om sina upplevelser, sitt liv, sin skolgång etc. Då känner jag att jag förlorar en värdefull del av min historia som är en del av min identitet. Om det funnits möjligheter skulle jag ha velat att mina egna barn fått lära sig samiska i förskolan/skolan. Nu när de är nästan vuxna och har kommit ytterligare ett steg från sin del av den samiska kulturen eftersom de har en mamma som inte heller talar samiska och kan delge dem kunskaper om historia – kultur m.m. Men jag har inga som helst BEHOV att kunna samiska för att leva mitt dagliga liv.
(
52-årig kvinna, Östersund)
Det samiska språkets närvaro i familjen har ställts som krav för att få delta i den demokratiska processen i det samiska samhället i Sverige. För att en enskild skall ha rösträtt till Sametinget ställs krav på självidentifikation och på språklig användning inom familjen samt anmälan till valmyndigheten.
31
Rösträtten förutsätter såle-
des att samiskan finns eller funnits som ett levande språk inom familjen.
Det kan anses vara naturligt att man valt att begränsa människors möjligheter att rösta i Sametingetsvalet, så att endast personer av samisk härkomst kan göra anspråk på rätt till politisk delaktighet i samiska angelägenheter. Kravet på användande av samiskt språk inom familjen blir dock ett problem när den pågående språkbytesprocessen fortgår bland samerna och allt färre kan göra anspråk på att uppfylla språkkravet i sametingslagen. På längre sikt blir effekten att personer av samisk härkomst som förlorat det samiska språket även mister rätten att vara röstberättigande och därmed demokratiskt delaktiga i det samiska samhället. Språket blir därmed en förutsättning för delaktighet i det samiska samhället. Demokratiaspekten och möjligheten att påverka i frågor som berör samer har också tagits upp av enskilda i enkätundersökningen.
Samiska språket är viktigt för oss som bär det med oss, om än passivt. Alltid omgiven av samiska uttryck och beskrivningar, utan att förstå, har det alltid funnits där som en smärtsam brist. Staten och storsamhället tog det ifrån min pappa. Effektivt gjorde man språket och det samiska så fult och så bespottat att ingen ville eller orkade stå upp för
31
1 kap 2 § sametingslagen (1992:1433): ”Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och
1. gör sannolikt att han har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
2. gör sannolikt att någon av hans far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
3. har en föräldre som är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget. ---” Jmr rätt till rösträtt enligt 3 kap. 3 .
det. Har endast hört samtalen i sammanhang när ingen trott att man hört på. Så djup var skammen. Det är detta som jag och många med mig i senare generationer nu försöker återta och återerövra. Bristen på lärare och bra läromedel gör det mycket svårt. Ändå försöker vi, i motvind. Ty av allt som tagits ifrån det samiska, icke renskötande, folket så är språket nästan det enda vi själva kan göra något åt. Det handlar alltså inte bara om ett språk utan om en hel identitet. En absurd situation uppstår också när språket blir en förutsättning för att få rösta i Sametinget. Först förtrycker staten en minoritet under lång tid, bannlyser språket, ”alla samer skall bli svenskar” – sedan utestänger man samma människor från inflytande med motiveringen att man inte talar språket. En politisk blind fläck! Har man inte lärt någonting alls av historien? (41-årig kvinna, Umeå)
Med tanke på samers demokratiska rättighet att få vara politiskt delaktiga i det samiska samhället i Sverige, och rätten att utöva inflytande i frågor som utgör en del av den samiska kulturella autonomin, och mot bakgrund av den modell som valts för demokratisk delaktighet, anser jag att alla som själva identifierar sig som samer i Sverige måste ges rätten att tillägna sig samiska och även rätten att återta det samiska språket. Denna rätt kan inte heller begränsas geografiskt till att endast omfatta vissa delar av Sverige.
3.6. De samiska frågorna hänger ihop
Den svenska same-, rennärings-, minoritets- och språkpolitiken påverkar samernas förutsättningar att bestå som urfolk. Språk, kultur, identitet och det traditionella levnadssättet hänger intimt ihop för många samer. Bland annat rennäringen, duodji (den samiska slöjden) och jojken har stor kulturell betydelse för samerna som urfolk och utgör delar av samernas kollektiva identitet och historiska arv. Den osäkerhet som många samer i dag känner rörande möjligheterna att fortsätta leva ett traditionellt samiskt liv märks därför även i frågor som berör det samiska språkets fortlevnad, eftersom utsattheten och osäkerheten påverkar hela det samiska samhället och deras möjligheter och styrka att värna sin kultur och sitt språk. Bedrivande av vissa för gruppen specifika näringar är också av stor betydelse för språkbevarande.
32
En rad åtgärder har vidtagits av Sveriges regering och riksdag för att lösa frågor som rör den samiska befolkningens levnadsförhållanden i landet, men många frågor som rör, dels förhållandet
32
se närmare beskrivning av dessa språkbevarande faktorer i avsnitt 6.
mellan samerna och statsmakten, dels samerna och majoritetsbefolkningen, återstår att lösa. Sådana frågor är intressekonflikter som innefattar bl.a. mark- och nyttjanderättsfrågor och som är av central betydelse för bedrivande av rennäring.
33
Många samer
påverkas i dag negativt av de nyttjanderättskonflikter och rättsprocesser som orsakar slitningar mellan samer och majoritetsbefolkningen på en del orter. Detta är särskilt påtagligt i det sydsamiska området där sydsamiskan dessutom är starkt hotad.
En del forskare gör t.o.m. gällande att den samiska kulturens existens hotas av det nuvarande sättet att hantera de samiska frågorna.
34
Samiska rådet inom Svenska kyrkan arbetar i dag med kris-
hantering bland samer för kunna möta det behov som finns hos enskilda med anledning av pågående tvister och den sociala utsatthet som detta medfört i samhället.
35
Europakommissionen mot rasism och intolerans, ECRI, rekommenderade i sin tredje rapport ”att de svenska myndigheterna fortsätter att arbeta för att lösa frågorna runt samernas markrättigheter, och att de ökar samernas delaktighet och inflytande i beslutsfattandet i frågor som rör dem i allmänhet och i synnerhet markutnyttjande i deras traditionella områden.”
36
Även
Europarådets rådgivande kommitté har lyft fram denna fråga i samband med granskning av genomförandet av ramkonventionen i Sverige. Kommittén uttryckte oro över att graden av juridisk osäkerhet är så stor i viktiga frågor som rör samer och uppmanade Sverige att lösa frågorna snarast.
37
Majoritetsbefolkningens inställning till samerna och deras kultur och språk har mycket stor betydelse för det samiska språkets möjligheter att fortleva.
38
Majoritetssamhällets attityder har betydelse
för minoritetens självbild, eftersom dessa attityder påverkar hur den enskilde individen uppfattar sig själv, sin kultur och sitt språk. Eftersom språket är så starkt kopplat till identiteten får andra människors attityder till och bemötandet av språket betydelse för individen. Om man nedvärderar en enskild individs språk, nedvärderar
33
Intressekonflikter berörs bl.a. i SOU 1999:25 s 54.
34
Hugh Beach, Louise Bäckman, Öje Danell, Daniel Lindmark, Peter Sköld: ”Den samiska kulturen kommer att utrotas”, Dagens Nyheter, 23 okt 2005.
35
”Kris för många samer när vinterbetet förloras”, Kyrkans Tidning nr 45, 10-16 nov 2005.
36
Europarådet, Europakommissionen mot rasism och intolerans, ECRI: ”Tredje rapporten om Sverige” antagen den 17 december 2004, publicerad den 14 juni 2005, punkt 84-87.
37
Advisory Committee (2002) s 9.
38
se faktorer på samhällsnivå som påverkar språkbevarande, avsnitt 6.1.
man därmed även individen.
39
Negativa attityder gentemot mot
gruppen som sådan, som kommer till uttryck i bemötandet, innebär därmed en kränkning av individen.
Om minoritetens självbild påverkas negativt, påverkar detta i sin tur enskilda individers vilja och mod att tala det egna modersmålet och även viljan att tillägna sig språket och aktivt värna språkets och kulturarvets fortlevnad.
40
En negativ majoritetsinställning till
samerna och deras kultur är därmed förödande för språkets fortlevnad.
3.7. Slutsatser
Mot bakgrund av det som samer anfört om det samiska språket till utredningen, anser jag, att Sveriges regering och riksdag ännu tydligare bör markera sitt ansvarstagande för tidigare förd svensk politik gentemot alla de samer i Sverige som förlorat sitt samiska språk genom att de inte getts möjligheter att tillägna sig språket eller att de som barn varit föremål för en assimilerings- och utbildningspolitik som inte i tilläcklig grad beaktat deras möjligheter och behov av att bevara och utveckla det samiska språket.
Jag anser därför att en anda av försoning och ansvarstagande bör prägla den fortsatta svenska minoritets- och språkpolitiken. Detta bör komma till uttryck i en stark vilja att försöka rätta till den uppkomna situationen. De samer som förlorat sitt språk skall ges möjlighet och verktyg för att kunna återta och förbättra sitt samiska språk och för att de bättre skall kunna stödja sina barns och barnbarns möjligheter att tillägna sig det samiska språket.
Det är också av stor vikt att staten vidtar nödvändiga åtgärder för att lösa de konflikter som finns om nyttjande av mark och vatten inom renskötselområdet eftersom en lösning av dessa konflikter är av avgörande betydelse för rennäringen. Detta är i sin tur viktigt eftersom rennäringen är av central betydelse för den samiska kulturen.
Om det samiska språket skall kunna överleva som språk, kommer det att krävas stora insatser från det svenska samhällets sida i form av aktiva språkbefrämjande åtgärder under lång tid. Samerna själva behöver mobilisera alla sina krafter inför den svåra uppgift de
39
Kommittén för svenska språket: ”Mål i mun – Förslag till handlingsprogram för svenska språket”, SOU 2002:27 s 418.
40
se delbetänkandet avsnitt 6.3.1.
står inför. Samordnade språkfrämjande åtgärder och statsmaktens ärliga intention att vilja ställa till rätta de problem som uppstått, skulle ytterligare stärka samernas egen starka vilja att återta samiskan.
Betydelsen av att som enskild individ få upprättelse för de kränkningar man utsatts för, skall inte underskattas. Upplevelsen att bli kränkt, och särskilt om det sker när man är ett barn, sätter spår hos den enskilde. Varje individ har ett värde och grundläggande rättigheter som inte får kränkas, allra minst av samhällets representanter. För den enskilde är det viktigt att få en bekräftelse att det som skedde inte var acceptabelt. Försonande gester eller åtgärder för att visa avståndstagande från tidigare kränkningar har tidigare vidtagits i andra sammanhang i Sverige
41
och utomlands.
42
En känsla av upprättelse för den assimilerings- och utbildningspolitik som tidigare förts skulle ytterligare stärka enskilda individers vilja att själv försöka återta språket.
När det gäller åtgärder för att stärka det samiska språkets och kulturens fortlevnad, måste särskild hänsyn tas till samernas särställning i Sverige, samernas nuvarande kulturella autonomi och även de stärkta samiska rättigheter som skulle kunna följa av en svensk ratificering av ILO-konventionen. Minoritets- och språkpolitiken bör präglas av respekt för samernas särställning som ett urfolk med rätt att själva forma sin framtid. Åtgärder som vidtas för att främja det samiska språkets fortlevnad måste därför utformas i denna anda.
Sveriges folkrättsliga åtaganden rörande samer som nationell minoritet och det samiska språket som nationellt minoritetsspråk, omfattar hela landet och inte endast Sápmi eller delar av Sápmi. Det innebär att samer i hela landet måste ges möjlighet och rätt att tillägna sig, bevara, utveckla och återta sitt samiska språk.
41
I Sverige har t.ex. skadestånd betalats ut till personer som utsatts för tvångssterilisering.
42
I Norge pågår för närvarande en försoningsprocess gentemot norska samer vars skolgång blev lidande under 1940-talet. I Kanada beslutade den federala regeringen i december 2005 att betala skadestånd till urfolksmedlemmar som fram till 1960-talet gick i särskilda skolor. Detta har bl.a. kommenterats på följande sätt i Kanada: ”You can’t put a price tag on the lost cultural language or the people being taken from their homes for years [at a time]”, said Mike Benson, Executive Director of the National Residential School Survivor Society. “But for some of the elderly survivors, they are finally getting acknowledgement [that this happened].” (Jessica Edwards: “Canada Arrives at Controversial Reparations Agreement”, Dec 13 2005, Weekly Indigenous News).
4. Samiska – ett gammalt språk rikt på variation
4.1. Språklig mångfald är en rikedom
Världen präglas av språklig mångfald. Denna mångfald är en värdefull del av vårt gemensamma kulturarv som berikar samhället. I inledningen till Europarådets minoritetsspråkskonvention anges bl.a. att medlemsländerna anser att
värnandet om historiska landsdels- och minoritetsspråk i Europa, av vilka somliga hotar att småningom utslockna, bidrar till att upprätthålla och utveckla Europas kulturella rikedom och traditioner…
Rätten att använda landsdels- eller minoritetsspråk i det privata och offentliga livet är en omistlig rättighet i enlighet med grundläggande konventioner rörande de mänskliga rättigheterna och Europarådets medlemsländer är medvetna om att
skydd och främjande av landsdels- eller minoritetsspråk i olika länder och regioner i Europa utgör ett viktigt bidrag till uppbyggandet av ett Europa som vilar på demokratiska principer och kulturell mångfald…
1
Värnandet av den språkliga mångfalden kan således ses som ett av de värden som Europarådet står för.
Det finns cirka 6 800 språk som talas eller tecknas i världen. En stor andel av dessa språk används av små grupper eller folk. Hundratals av dessa språk är utrotningshotade eftersom de inte överförs till nästa generation och många av dessa språk kommer sannolikt att dö ut inom loppet av detta århundrade. Ungefär 97 procent av världens folk talar ca 4 procent av världens språk, och ungefär 96 procent av alla språk talas av 3 procent av jordens befolkning. Majoriteten av alla språk talas således av mycket små grupper. Även relativt stora språk är utrotningshotade därför att väldigt få av talarna
1
inledningen till Europarådets europeiska stadga om landsdels- eller minoritetsspråk
är barn. Åtminstone hälften av väldens språk förlorar idag talare.
2
Det
är många olika faktorer på samhälls-, grupp- och individnivå som samspelar och påverkar huruvida ett språk har förutsättningar att bestå som ett levande språk.
3
FN-organet UNESCO verkar bl.a. för att bevara mänsklighetens kulturarv. UNESCO:s expertgrupp för utrotningshotade språk har uttalat att språklig mångfald är oumbärligt för det mänskliga arvet eftersom varje språk innefattar ett folks unika kulturella visdom. Förlusten av ett språk utgör därmed även en förlust för hela mänskligheten.
4
Förlusten av urfolksspråk kommenteras på föl-
jande sätt:
Many indigenous peoples, associating their disadvantaged social position with their culture, have come to believe that their languages are not worth retaining. They abandon their languages and cultures in hopes of overcoming discrimination, to secure livelihood, and enhance social mobility, or to assimilate to the global marketplace.
The extinction of each language results in the irrecoverable loss of unique cultural, historical, and ecological knowledge. Each language is a unique expression of the human experience of the world. Thus, the knowledge of any single language may be the key to answering fundamental questions of the future. Every time a language dies, we have less evidence for understanding patterns in the structure and function of human language, human prehistory, and the maintenance of the world’s diverse ecosystem. Above all, speakers of these languages may experience the loss of their language as a loss of their original ethnic and cultural identity.
5
UNESCO har samlat in kunskap om hotade språk i världen, inom projektet The Red Book of Languages in Danger of Disappearing, för att kartlägga bl.a. olika språks behov av stöd. I oktober 2001 antog UNESCO:s generalkonferens enhälligt dokumentet Universal Declaration on Cultural Diversity, innehållande en handlingsplan enligt vilken medlemsländerna rekommenderas, att tillsammans med talarna av ett hotat språk, bl.a. att:
undertake steps to ensure:
1. sustaining the linguistic diversity of humanity and giving support
to expression, creation, and dissemination of the greatest possible number of languages;
2
UNESCO Ad Hoc Expert Group on Endangered Languages: ”Language Vitality and
Endangerment”, submitted to the International Expert Meeting on UNESCO Programme Safeguarding of Endangered Languages, Paris, 10–12 March 2003; Kangassalo (2003) s 13
3
de olika faktorerna beskrivs närmare i avsnitt 6
4
UNESCO (2003) s 1 (översättn.)
5
UNESCO (2003) s 2
2. encouraging linguistic diversity at all levels of education, wherever
possible, and fostering the learning of several languages from the youngest age…
6
För att hindra språk från att dö krävs det därför enligt UNESCO:s expertgrupp att hotade språk dokumenteras och att en rad åtgärder vidtas omgående.
4.2. Många varieteter av samiska
Samiskan är ett gammalt språk som talas i många olika varieteter. Samiskan tillhör de finsk-ugriska språken. Det finsk-samiska urspråket började utvecklas åt var sitt håll ungefär 1000 f. Kr. eller tidigare. Ursamiskan var som språk relativt enhetligt över det stora området där samernas förfäder bodde. Under det senaste årtusendet har det uppstått tydliga dialektklyvningar inom samiskan och språket delas upp i tre huvuddialekter: östsamiska, centralsamiska och sydsamiska.
6
UNESCO (2003) s 4
Karta 1. Samiska språkområden (Mikael Svonni 2005)
Inom dessa huvuddialekter finns flera olika dialekter eller varieteter.
7
Östsamiska:
1. Tersamiska (bl.a. akkalasamiska)
2. Kildinsamiska
3. Skoltsamiska
4. Enaresamiska
Centralsamiska:
5. Nordsamiska
6. Lulesamiska
7. Pitesamiska (eller Arjeplogssamiska)
7
Ájtte: ”Samerna – Solens och Vindens folk” (1993) s 48
Sydsamiska:
8. Umesamiska
9. Sydsamiska
I Sverige talas central- och sydsamiska varieteter. Gränserna för de samiska språkområdena sammanfaller inte med nationsgränserna och gränserna mellan de olika varieteterna är inte skarpa utan förändras gradvis. Samerna i Nordskandinavien blev språkligt uppsplittrade för att de var nomader och vandrade längs älvdalarna och sjösystemen med sina renar.
Skillnaden i ordförråd och grammatik är stor mellan de olika varieteterna. Det kan vara svårt att förstå varandra mellan de olika samiska dialektområdena. Skillnaderna mellan sydsamiska och nordsamiska kan liknas med svenska och färöiska. I gränsområdet mellan två dialekter förstår man ofta varandra.
Själva språkförhållandena har stor betydelse för språkbytesprocessen och möjligheterna att vända den. Språkforskare har kommenterat det på följande sätt:
Dialektsplittringen inom det samiska området är ett av de stora problemen när det gäller språkbevarande. Eftersom skillnaderna mellan de olika varieteterna är omfattande, är det inte möjligt att använda samma skriftspråk, och därmed måste de resurser som används för språkstandardisering, språkmodernisering, publikationer etc. splittras. Dialektskillnaderna markerar också skilda gruppidentiteter. Detta innebär att talarna inom respektive dialekt i många fall i första hand är lojala mot sin egen varietet… [D]en samiska dialektsplittringen är en negativ faktor i strävandena mot språkbevarande. Det är uppenbart att de olika samiska varieteterna har helt olika förutsättningar för bevarande.
8
Eftersom Sápmi är uppdelat på flera stater råder det även olika förhållanden och förutsättningar för att bevara språket i respektive stat. Samiskan talas framför allt inom Sápmi och närområdet till Sápmi. Det samiska språket kan inte stärkas genom att det tillkommer ett antal nya individer eller potentiella förstaspråkstalare utifrån. Eventuella nya förstaspråkstalare måste genereras från den egna gruppen. Det samiska folket kan därmed inte få ”draghjälp” utifrån.
Det finns idag inga säkra statistiska uppgifter på antalet personer som talar samiska. Antalet samisktalande inom hela Sápmi uppskattas till ca 20 000, men även denna siffra är osäker.
9
Samiska
8
Hyltenstam (1999) s 71
9
Uppgifter från Samiskt Informationscentrum, Sametinget, 2005
språkrådet har uppskattat antalet talare av samiska till 25 000. Med ”talare” avses personer som kan följa med i ett samtal på samiska. Av dessa samisktalande tror man att cirka hälften kan läsa, skriva och tala samiska.
10
I Sverige förs ingen statistik på befolkningens
språktillhörighet eller någon annan form av språklig registrering. Det går således inte att ange vare sig antalet samer eller antalet samisktalande i Sverige.
11
Nordsamiska är den varietet som har den största spridningen, både inom det nordiska området och inom Sverige. Uppskattningsvis 16 000–18 000 personer i hela det samiska området talar nordsamiska, varav cirka 9 000–10 000 personer i Norge, cirka 5 000– 6 000 personer i Sverige och cirka 2 000 personer i Finland. Det innebär att 80–85 procent av dem som talar samiska talar nordsamiska.
Nordsamiskan kan indelas i sjösamiska, som talas i kustområdet i Norge, finnmarkssamiska som talas i Finnmarken i Norge och angränsande områden i Finland, bl.a. Utsjoki/Ohcejohka samt tornesamiska som talas norr om Gällivare/Jiellevárri i Sverige och angränsande områden i Finland och Norge.
På orter som Kautokeino/Gouvdageaidnu och Karasjok /Kárášjohka i norra Norge finns språkliga miljöer där nordsamiska är det dominerande språket. Nordsamiskan har även fått spridning i lulesamiska och sydsamiska miljöer genom att nordsamer tvångsförflyttades till framför allt Västerbotten i början av 1900-talet. Dessa befolkningsförflyttningar har således påverkat den språkliga kartan.
Stora delar av det nordsamiska området ingår i det svenska förvaltningsområdet för samiska. I Kiruna/Giron finns svenska Sametingets huvudkontor och i Jokkmokk/Jåhkkåmåhkke finns flera samiska institutioner, bl.a. Sameskolstyrelsen, Samernas utbildningscentrum, lokalkontor för Sametinget, Áttje-museet och Samernas arkiv och bibliotek.
Även på norsk sida omfattas det nordsamiska området av det särskilda förvaltningsområdet för samiska (Karasjok, Kautokeino, Nesseby/Unjarga, Porsanger/Porsá
ŋgu, Tana/Deatnu och
10
Norska St. meld. Nr. 34 2001–2002
11
De enda tillgängliga uppgifterna är mycket gamla. I anslutning till 1945 års folkräkning undersöktes hur många personer i Sverige som använde samiska språket som hemspråk i familjen eller föräldrahemmet. Totalt angavs då 4 100 personer ha samiska som språk i föräldrahemmet. SOU 1975:99 s 37
Kåfjords/Gaivuotna kommuner).
12
Det innebär att nordsamiskan
stärks genom att språket har officiell status i det traditionella nordsamiska området. Samiska är även ett av landets två officiella språk i Norge, vilket stärker samiskans ställning.
13
I norska Sameloven an-
ges att samiska och norska är likvärdiga språk.
I Finland har man också inrättat ett motsvarighet till samiskt förvaltningsområde sammanfallande med det s.k. hembygdsområdet, som omfattar Enontekis/Eanodat, Enare/Anár, Utsjoki och Sodankylä/Soađegilli kommuner. I Finland talar ca 70 procent nordsamiska, och enaresamiska och skoltsamiska talas av ungefär 15 procent var.
Lulesamiska talas i Jokkmokk, Arjeplog/Árjeplouvve och Gällvare och kring Tysfjord/Divtasvuodna i Norge. Lulesamiska och nordsamiska är nära besläktade och talarna kan förstå varandra ganska bra. I områden där nord- och lulesamiska möts flyter språken samman och det går inte att dra en skarp gräns.
Det saknas säkra uppgifter om antalet talare av lulesamiska, men antalet talare har uppskattats till ca 800 talare i Sverige. Det lulesamiska området ingår i det samiska förvaltningsområdet i Sverige, vilket stärker lulesamiskans ställning i samhället. På norsk sida pågår arbete för att Tysfjord skall bli en del av det samiska förvaltningsområdet.
14
På norsk sida uppskattas antalet lulesamer till ca 2 000 och av dessa brukar ca 600 språket aktivt. Enligt norska Sametinget är lulesamiskan ofta ett språk som används endast i hemmet. Språket används i mycket liten omfattning i offentliga sammanhang. Pressen från majoritetsspråket är stark. Eftersom lulesamiskan ännu inte utvecklat så mycket terminologi som dagens samhälle kräver, är det ofta lättare för de unga att använda norska istället, enligt Sametinget. Norska Sametinget uppger att lulesamiskan har stärkts genom att mediautbudet på lulesamiska ökat. Sändningstiden bör dock utökas ytterligare. Genom etablering av flera samiskspråkiga institutioner i Tysfjord har det samiska samfundet blivit mer synligt och samiska används i flera situationer. I Tysfjord finns bl.a. Árran lulesamiskt center, vars uppgift är att stärka och utveckla
12
Council of Europe: ”Application of the Charter in Norway”, 3 Sept 2003, ECRML (2003) 2 s 6
13
Samiskan är således inte ett minoritetsspråk i Norge. Däremot har Norge i ratificeringen av Europarådets minoritetsspråkskonvention angett att det samiska språket skall ges skydd under konventionens del II och del III.
14
Norway’s Third Periodical Report to the Council of Europe, 2 May 2005, MIN-LANG/PR (2005) 3 s 11
lulesamisk kultur, språk och samhällsliv. I verksamheten ingår bl.a. kunskapsförmedling på olika utbildningsnivåer och olika utbildningsområden. En viktig del är distansundervisning i lulesamiska.
Enligt norska Sametinget tappar lulesamiskan mark till majoritetsspråket, bl.a. för att antalet lulesamiska språkanvändare minskar och för att det alltjämt finns få lulesamiska språkarenor. Språksituationen är kritisk och kraftansträngningar krävs för att revitalisera lulesamiskan, annars kommer språket sannolikt att dö. Revitaliseringen försvåras av bristen på lärare och andra med språkkompetens inom forskning, läromedelsproduktion, media och litteratur. Detta försvårar arbetet inom förskolan och skolan. Det behövs kompetenshöjande åtgärder för lulesamiskan i hela det lulesamiska området. Norska Sametinget uppmanar därför myndigheterna att möjliggöra att alla som vill studera lulesamiska på en högre nivå skall ges möjlighet till det genom öronmärkta medel inom det ordinarie utbildningsväsendet. En viktig del av revitaliseringsarbetet är kontinuerligt återkommande utbildningar för alla som vill lära sig lulesamiska på olika nivåer. På norsk sida har man goda erfarenheter från samisk förskoleverksamhet och barn i sådan verksamhet har blivit tvåspråkiga.
15
Europarådets expertkommitté har påpekat att Sverige och Norge har goda förutsättningar för att gemensamt främja lulesamiskan genom samarbete.
16
Pitesamiska eller arjeplogssamiska är en centralsamisk varietet som traditionellt talas och har talats i Arjeplogsområdet. Varieteten har mycket få talare kvar.
Sydsamiska förekommer på båda sidor om den svensk-norska gränsen från Arjeplog-Saltfjäll i norr till Idre/Iejra och Röros i söder. Det sydsamiska området på svenska sidan omfattar Västerbotten, Jämtland, delar av Härjedalen och Dalarna. Sydsamiskan kan delas in i tre varieteter: umesamiskan, en mellangrupp och en sydlig grupp som ofta kallas rörossamiska.
Europarådets expertkommitté har konstaterat att sydsamiskan är mycket hotad och att språket riskerar att dö om främjandeåtgärder inte vidtas. Expertkommittén har efterlyst svensk-norskt samarbete för att förbättra situationen för sydsamiska, eftersom språkgränserna
15
Norska Sametingets rapport till Europarådet: 032/04: “Europeisk pakt om regions- eller minoritetsspråk – rapport”, se även Norway’s Third Periodical Report to the Council of Europe, 2 May 2005, MIN-LANG/PR (2005) 3 s 11
16
Council of Europe: ”Application of the Charter in Norway”, 3 Sept. 2003, ECRML (2003) 2 s 11
korsar nationsgränserna.
17
Idag ligger det sydsamiska området
utanför förvaltningsområdena för samiska både på svensk och på norsk sida. I Norge har Snåsa/Snåese kommun år 2004 ansökt om att få bli en del av det norska förvaltningsområdet för samiska och denna fråga är under beredning.
18
Samernas förhistoria är i många avseenden fortfarande oklar, liksom samernas äldre språkhistoria. Under senare tid har det förts fram hypoteser om att i varje fall sydsamiskan har en annorlunda historia än övriga samiska språk.
19
Som stöd för en sådan hypotes
anförs att sydsamiskan skiljer sig väsentligt från övriga samiska språk ifråga om ordförråd och grammatik. Sydsamiskan är för övrigt det enda samiska språk som saknar stadieväxling, vilket både finska och övriga samiska dialekter har.
20
Antalet sydsamer uppskattas uppgå till drygt 2 000 personer på både norsk och svensk sida, varav ca 1 000 bor på svenska sidan, utspridda på ett ganska stort område. Ungefär 600–800 personer i Sverige och Norge talar fortfarande sydsamiska. I det sydsamiska området har språkbytesprocessen pågått under längre tid än i det nordsamiska området.
Inom det sydsamiska området på svensk sida finns en sameskola i Tärnaby/Dearna, där det även bedrivs samisk förskola. Integrerad samisk undervisning bedrivs i några kommuner. På norsk sida finns två sameskolor inom det sydsamiska området, en i Hattefjelldal/Aarborte i Nordland och en i Snåsa i Nord-Tröndelag. Vid Elgå oppvekstsenter i Hedmark startades 1995/1996 undervisning på sydsamiska. Det norska Sametinget driver sedan år 2001 ett språkmotiveringsprojekt vid Elgå oppvekstsenter, som riktar sig till förskolebarn och föräldrar. Norska Sametinget har även stött sydsamiska barn inom den kommunala förskolan.
Det norska Sametingets språkstyre kommenterar sydsamiskans situation på bl.a. följande sätt i en rapport till Europarådet. Det sydsamiska språksamfundet i dess helhet står inför många svåra
17
Council of Europe: ”Application of the Charter in Norway”, 3 Sept. 2003, ECRML (2003) 2 s 11
18
Norway’s Third Periodical Report to the Council of Europe, 2 May 2005, MIN-LANG/PR (2005) 3 s 11
19
Mikael Svonni (under utg.): ”Umesamiskan – det gåtfulla språket” i Andrea Amft, Mikael Svonni (red.) ”Sápmi Y1K – Livet i samernas bosättningsområde för ett tusen år sedan.”, Samiska studier 3, skriftserie om samernas språk, kultur och samhälle, Sámi dutkan/samiska studier vid Umeå universitet
20
Stadieväxling betyder att en konsonantgrupp inne i ordet växlar mellan en trycksvag och en tryckstark stavelse, t.ex. att pm/Sápmi/ växlar med m/sámi/. Uppgifter från Samiskt Informationscentrum, Sametinget, 2005
uppgifter och mycket banbrytande arbete kvarstår. Bristen på lärare med sydsamisk språkkompetens och kompetens inom en rad områden som forskning, produktion av läromedel, media och litteratur sinkar arbetet med utvecklingen av det sydsamiska språksamfundet. Detta innebär en fara, särskilt för förskolans och skolans verksamhet. Norska Sametinget anser därför att det, precis som för lulesamiskan, finns ett stort behov av utbildning och kompetenshöjning i hela det sydsamiska området. Språksituationen bedöms som så kritisk att om det inte görs en kraftansträngning för att revitalisera sydsamiskan, kommer den med all sannolikhet att dö ut. Norska Sametinget uppmanar därför myndigheterna att möjliggöra att alla som vill studera sydsamiska på en högre nivå skall ges möjlighet till det genom öronmärkta medel inom det ordinarie utbildningsväsendet. En viktig del av revitaliseringsarbetet som behövs är en etablering av kontinuerliga möjligheter till alla som vill lära sig sydsamiska både muntligt och skriftligt på alla nivåer. För att sydsamiskan åter skall bli ett dagligt använt språk behövs det insatser på många olika områden, bl.a. inom media.
Norska Sametinget konstaterar också att i en svag språkställning har rennäringen som kulturbärande faktor haft större betydelse för sydsamerna som grupp än för andra samiska grupper inom Sápmi.
21
Även på svensk sida utgör rennäringen miljöer där samiskan haft och har ett starkt fäste, vilket bl.a. Sameutredningens undersökningar har visat.
22
Rennäringen är en stark kulturbärare i det sa-
miska samhället och dess fortlevnad har även betydelse för det samiska språkets möjligheter att bestå. I det sydsamiska området utgör rennäringen viktiga ”språkliga öar” där språket fortfarande är ett levande språk och används i det dagliga arbetet.
Umesamiskan som talas eller har talats i södra Västerbotten, kämpar idag för att överleva. Umesamiskan har ett fåtal talare och riskerar att försvinna. Umesamiskan är en varietet av sydsamiskan, som har drag från både nordsamiska och sydsamiska. De första böckerna som trycktes på samiska på 1600-talet var skrivna på umesamiska.
De östsamiska varieteterna enare- och skoltsamiska talas i Finland. Cirka 500 personer hör till vardera språkgruppen, men det finns inga uppgifter om antalet talare. Östsamiska varieteter talas också Ryssland, där samiskans ställning är svag. De samiska språken
21
Norska Sametingets rapport till Europarådet
22
Sameutredningen: ”Samerna i Sverige – Stöd åt språk och kultur”, SOU 1975:99 och 1975:100; se SOU 1975:100 s 324
på Kolahalvön är allvarligt hotade. Av den samiska befolkningen på ca 2 000 personer i Ryssland har uppemot 35–40 procent kunskaper i samiska. Den största dialekten i Ryssland är kildinsamiska, som talas av ca 600–700 personer. Tersamiska, akkalasamiska (en varietet av tersamiska) och notozerosamiska (en varietet av skoltsamiska) talas av väldigt få personer.
23
Skoltsamiska talas
endast av ett fåtal personer i Ryssland.
4.3. Samiskt skriftspråk och ortografi
Skriftspråk
När det gäller det samiska skriftspråket kan man konstatera att det finns en gammal skriftspråkstradition, som går tillbaka till 1600talet. Tidvis har det dock funnits flera konkurrerande ortografiska
24
system. De första böckerna skrivna på samiska i Sverige, en ABCbok och en mässbok, utkom på umesamiska år 1619.
Framtagande av böcker på samiska var ett led i den kristna missionsverksamheten som inleddes på allvar i början av 1600-talet. Tanken var att framföra budskapet på samernas eget språk så att de lättare skulle förstå Guds ord och bli kristnade. Det fanns ett politiskt intresse att kristna samerna eftersom samerna därigenom skulle betraktas som svenska kungens undersåtar och landet de bebodde kunde kallas svenskt. Den svenska staten hade visserligen tagit upp skatt från samerna under lång tid, men det räckte inte för att hävda kronans rätt till landet, eftersom även Danmark/Norge och Ryssland tog upp skatt i norr. Kristnandet av samerna understöddes därför av svenska kungen. År 1602 beslutade kungen att kyrkor skulle byggas på fem platser i Sápmi. Samerna blev skyldiga att infinna sig till kyrkplatserna vid särskilda helger för att erlägga skatt, bevista ting och delta i kyrkans gudstjänster, undervisning och förhör.
25
23
Kenneth Hyltenstam, Christopher Stroud och Mikael Svonni: ”Språkbyte, språkbevarande, revitalisering. Samiskans ställning i svenska Sápmi” i Hyltenstam (1999) s 44
24
Ortografi handlar om stavning, interpunktering, bruket av versaler och gemener, avstavning och särskrivning. Ortografi kan oftast direkt översättas med skriftspråk. Man kan också med ordet avse relationen, ”samspelsmönstret”, mellan ett språks grafem (skrivtecken) och dess fonem (”språkljudsenheter”), tryckaccenter och tonaccenter m.m. I finskans ortografi, t.ex., dubbeltecknas lång vokal, medan så ej är fallet i svenskans ortografi.
25
Sametinget: ”Samernas historia” (1996) s 18
Upphovsmannen till de första böckerna på samiska var Nicolaus Andreæ, som fick generöst understöd av Gustav II Adolf. Nicolaus Andreæ åtog sig att undervisa samebarn i att läsa samiska, svenska och latin. Verksamheten fick dock mycket begränsad omfattning och böckerna fick ingen större användning.
26
I början av 1630-talet
publicerades även en katekes på samiska och en förklaring till den.
27
I mitten av 1700-talet översattes de viktigaste kyrkliga böckerna till samiska och krav ställdes på att de präster som verkade i lappmarkerna kunde predika på samiska.
28
Ung ortografi
För att komma till rätta med de ortografiska problemen har man inom det samiska samfundet bedrivit ett omfattande standardiserings- och moderniseringsarbete. Den samiska språknämnden har utarbetat ortografiska normer för de skilda samiska varieteterna. Ortografin för sydsamiska hade utvecklats år 1968 och godkändes av den samiska språknämnden 1976. Ett gemensamt nordsamiskt skriftspråk godkändes av samekonferensen år 1978 och denna godkändes senare av svenska, norska och finska myndigheter för användning inom skolan. År 1983 godkände den samiska språknämnden ortografin för lulesamiska.
29
Dessa tre samiska varieteter i
Sverige, för vilka det finns godkända ortografier, är de varieteter som nämns i förarbetena till dagens officiella användning av samiska inom förvaltningsområdet i Norrbottens län.
30
4.4. De samiska språkens situation i samhället
Det är betydande skillnader mellan de samiska språkens situation i samhället inom Sápmi. Nordsamiska har ett visst lagligt skydd inom vissa geografiska områden i Norge, Sverige och Finland. I Norge täcker lagstiftningen vissa kommuner i det område där nordsamiska talas och i Finland täcker lagstiftningen ett område som innefattar förutom nordsamiska även enare- och skoltsamiska. I Sverige gäller lagstiftningen inom det lule- och nordsamiska området.
26
27
Lennart Lundmark: ”Så länge vi har marker – Samerna och staten under sexhundra år” (1998) s 52
28
Lundmark (1998) s 57
29
Hyltenstam (1999) s 72
30
Lagstiftningen täcker således inte det lulesamiska området i Norge och överhuvudtaget inte sydsamiska, varken i Norge eller i Sverige. I Ryssland finns ingen språklagstiftning alls som gäller specifikt de samiska språken.
Språklagstiftningen har, framför allt i Norge, gett upphov till ett omfattande språkarbete när det gäller t.ex. översättning av dokument. I Sverige har språklagstiftningen hittills inte haft någon större betydelse för användningen av samiska hos de myndigheter som omfattas av lagstiftningen. Efterfrågan på samiskspråkiga tjänster inom förvaltning och domstolar har i allmänhet varit låg enligt de uppföljningar som gjorts.
31
Däremot har minoritets-
språkslagstiftningen haft en viktig statushöjande effekt i Norrbottens län.
32
Lagstiftningen har givit de nationella minoriteterna
större legitimitet i deras strävanden att värna språken och förståelsen för minoriteternas behov har ökat i samhället.
Det är också betydande skillnader i fråga om utbud av undervisning och utbildning i de samiska språken på universitetsnivå. Nordsamiska har sedan länge undervisats vid universiteten i både Norge, Finland och Sverige, medan övriga samiska språk har förekommit i mindre skala: lule- och sydsamiska i Umeå/Ubmeje, Uppsala och i Tromsö/Romssa, enaresamiska i Uleåborg. Nordsamiska undervisas nu vid universiteten i Tromsö, Umeå, Uppsala och Helsingfors och vid den samiska högskolan Sami Allaskuvla i Kautokeino.
Nordsamiska har undervisats på grundskolenivå i Sverige, Norge och Finland i ganska många decennier och även på gymnasienivå, framför allt i Norge. Möjligheten att få undervisning i lulesamiska och framförallt i sydsamiska har varit begränsad och utbudet har gällt några få timmars undervisning i veckan. Professor Mikael Svonnis forskning om skolbarnens samiska har visat att en sådan begränsad undervisning i minoritetsspråk hade liten betydelse för språkinlärning, åtminstone på kort sikt.
33
Både i lulesamiskt och enaresamiskt område har försök gjorts med s.k. språkreden/språkbon enligt modell från Nya Zeeland.
34
Frågan om undervisning i och på samiska behandlas närmare i avsnitt 13.
31
se Elenius och Ekenberg (2002), Hyltenstam och Milani (2004)
32
se delbetänkandet 4.5.3
33
Mikael Svonni: ”Att lära sig samiska – ett minoritetsspråk. Vilken roll har skolan?” i Eva Westergren, Hans Åhl (red): ”Mer än ett språk – En antologi om två- och trespråkighet i norra Sverige” 1997 s 149
34
ang. språkbo-verksamhet i Nya Zeeland se även avsnitt 8.5
Utbudet av media på samiska varierar. Det finns två nordsamiska tidningar som utges på norsk sida. Dagliga radiosändningar i huvudsak på nordsamiska förekommer i både Norge, Finland och Sverige. Redaktionerna i Karasjok och Enare/Anár sänder vardagar nästan hela dagen, medan redaktionen i Kiruna sänder drygt 1 ½ timme varje vardag (inom vissa områden). Via internet kan man i Sverige sedan januari 2006 lyssna på samiskspråkig radio. Både på norsk och svensk sida förekommer begränsade sändningar på lule- och sydsamiska regelbundet liksom enare- och skoltsamiska på finsk sida. På rysk sida startar man nu sändningar på samiska efter ett samarbete med de nordiska ländernas sameradio.
Överhuvudtaget har nordsamiskan en stark ställning i samhället jämfört med övriga samiska språk och dialekter. I Kautokeino och Karasjok på norsk sida samt Utsjoki på finsk sida (samtliga inom det nordsamiska området) utgör samerna majoritet i kommunerna.
4.5. Nordisk reglering av vissa språkförhållanden
4.5.1. Nordisk språkkonvention
Sedan 1987 finns en nordisk språkkonvention, som ger nordiska medborgare rätt att, inför myndigheter och andra offentliga organ, muntligt eller skriftligt använda sitt eget språk i ett annat nordiskt land. Detta gäller förutom kontakt med domstolar även sjukvårds-, hälsovårds-, socialvårds- och barnavårdsmyndigheter samt arbetsmarknads-, skatte-, polis- och skolmyndigheter. I Sverige har man ansett att den nationella lagstiftningen (förvaltningslagen) uppfyller konventionens krav. De nordiska samarbetsministrarna (Nordiska Ministerrådet) har år 2001 beslutat att utvidga konventionens tillämpningsområde till att omfatta även samiska, grönländska och färöiska. Ändringen har inte ännu ratificerats och det pågår en översyn av konventionen.
Intressant är att utvidgningen av samiska kan innebära att samer från ett annat nordiskt land i princip kan få bättre rättigheter än samerna i det egna landet, eftersom de inhemska samernas språkliga rättigheter är begränsade till vissa områden i landet.
4.5.2. Utkast till nordisk samekonvention avlämnat hösten 2005
Under hösten 2005 presenterades förslag till en nordisk samekonvention utarbetad av en finsk-norsk-svensk-samisk expertgrupp.
35
Expertgruppen tillsattes år 2002 av de nordiska ministrarna ansvariga för samefrågor och respektive sametingspresidenter. Ansvaret för fortsatt arbete inför en ratifikation vilar på respektive regering och sameting. En avsikt är att uppnå en harmonisering av samepolitiken i de tre nordiska länderna.
I betänkandet ingår en konventionstext bestående av 51 artiklar. De frågor som behandlas är av mycket skiftande karaktär, från det samiska folkets allmänna rättigheter och utnyttjande av naturresurser till självbestämmande genom sametingen. Förslaget kan liknas vid en rättighetskonvention för samerna och innehåller motsvarande förpliktelser för staterna. I detta avseende illustrerar förslaget den utveckling som pågår för samernas folkrättsliga ställning.
Samiskt språk och kultur behandlas i ett sammanhang som inkluderar utbildning i och på samiska, samiska media, traditionell kunskap och kulturyttringar. En del av dessa förslag är mer långtgående än nuvarande regleringar i t.ex. ILO:s konvention nr. 169.
Utkastet till konvention bereds för närvarande inom regeringskansliet.
4.6. Språkkunskaper i samiska bland samer
Det är svårt att få en tillförlitlig bild av de språkkunskaper som enskilda samer har i samiska. Väldigt få undersökningar har gjorts genom åren. För att ge en uppfattning av språksituationen redovisas resultat från Sameutredningens arbete samt idag tillgängliga resultat från professor Mikael Svonnis pågående arbete.
4.6.1. Sameutredningens resultat
Sameutredningen, som hade i uppdrag att överväga åtgärder för att stärka stödet för samernas språk och kultur, genomförde bl.a. en intervjuundersökning rörande detta.
36
Antalet personer som deltog
35
Nordisk samekonvensjon, utkast fra finsk-norsk-svensk-samisk ekspertgruppe, 2005
36
SOU 1975:99, 1975:100. Utredningens förslag ledde bl.a. till tillsättandet av en professur i samiska och att samisk undervisning skulle ges en starkare ställning i grundskolan.
var relativt litet och resultaten blev därmed osäkra. Resultaten ger dock en inblick samers språkkunskaper i början av 1970-talet och en tydlig indikation på en pågående språkbytesprocess bland samer. Resultaten är även värdefulla därför att det finns uppgifter om graden av läs- och skrivkunnighet och även en jämförelse av situationen i de olika språkvarieteterna.
Sameutredningen valde att dela upp informanterna i renskötare och icke renskötare för att få svar på en rad frågor, av vilka en del inte hade anknytning till språkfrågor. I resultaten redovisas således dessa två grupper var för sig. Sameutredningens resultat visar att språkbytesprocessen hade gått långt redan i början av 1970-talet när undersökningen gjordes. Många av de intervjuade kunde i hög grad förstå talad samiska (figur 1) och skillnaderna mellan män och kvinnor och mellan renskötare och icke renskötare var inte särskilt markanta.
Figur 1.
Källa: SOU 1975:100 s 324
När det gällde kunskaperna att själv uttrycka sig på samiska, kunde man skönja skillnader mellan renskötande och icke renskötande samer. Enskilda som arbetade inom renskötseln hade bättre kunskaper i talad samiska (figur 2). Det kan antas att rennäringen var en miljö där det samiska språket var starkare.
Förståelse av samiska (SOU 1975:100)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
förstår
det mesta
kan följa
med i
samtal
förstår några ord
förstår inte alls
pr oc en t
renskötande män
renskötande kvinnor
icke renskötande män
icke renskötande kvinnor
Figur 2.
Källa: SOU 1975:100 s 325
Kunskapsskillnaderna mellan de båda grupperna blev mer markanta när man undersökte kunskaperna i läs- och skrivkunskaper i samiska (figur 3 och 4). Skillnaden mellan andelen som uppgav att de kunde tala och läsa var mycket stora. I gruppen med de bästa kunskaperna i talad samiska, renskötande kvinnor, kunde dryga 70 procent tala (figur 2), dryga 30 procent kunde läsa samiska (figur 3), och knappa 5 procent kunde skriva det mesta på samiska (figur 4).
Figur 3.
Källa: SOU 1975:100 s 325
Kunskaper i att tala samiska (SOU 1975:100)
0 10 20 30 40 50 60 70 80
kan samtala
kan göra
sig förstådd
kan några
ord
kan inte
alls
pr oc en t
renskötande män
renskötande kvinnor
icke renskötande män
icke renskötande kvinnor
Läskunskaper i samiska (SOU 1975:100)
0 10 20 30 40 50 60 70 80
läser det
mesta
läser enstaka meningar
läser några ord
läser inte
alls
pr oc en t
renskötande män
renskötande kvinnor
icke renskötande män
icke renskötande kvinnor
Endast en liten andel av de intervjuade hade kunskaper i att skriva samiska. Bland icke renskötare var skrivkunskaperna mycket små.
Figur 4.
Källa: SOU 1975:100 s 325
Sameutredningen konstaterade att drygt 40 procent av den renskötande befolkningen i Sverige var nordsamisktalande, ungefär 25 procent respektive pite/lulesamiska och sydsamisktalande. Om man jämför resultaten i figur 5 och 6 kan man notera att kunskaperna i samiska över lag var bättre bland dem som identifierade sig som nordsamer jämfört med pite/lule- eller sydsamer. De sämsta språkkunskaperna fanns i den sydsamiska gruppen, oavsett om man tittar på renskötare eller icke renskötare. Bland sydsamerna var språkkunskaperna bättre bland de renskötande samerna. Detta kan tolkas som att språkbytesprocessen hade fortskridit betydligt längre i den sydsamiska gruppen.
Skrivkunskaper i samiska (SOU 1975:100)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
skriver det
mesta
skriver med stor svårighet
skriver några ord
skriver inte
alls
pr oc en t
renskötande män
renskötande kvinnor icke renskötande män
icke renskötande kvinnor
Figur 5.
Källa: SOU 1975:100 s 350 F = förstår, T = talar, L = läser, S = skriver
Figur 6.
Källa: SOU 1975:100 s 352 F = förstår, T = talar, L = läser, S = skriver
Kunskaper i samiska i respektive språkvarietet,
icke renskötare (SOU 1975:100)
0 20 40 60 80 100 120
F T L S F T L S F T L S
Nord
Pite/Lule
Syd
pr oc en t
Det mesta Kan följa med Några ord Inte alls
Kunskaper i samiska i respektive språkvaritet,
renskötare (SOU 1975:100)
0 20 40 60 80 100 120
F T L S F T L S F T L S
Nord
Pite/Lule
Syd
pr oc en t
Det mesta Kan följa med Några ord Inte alls
Sameutredningen ställde även frågor om barnens språkkunskaper (figur 7). Även här kunde man avläsa en mycket negativ trend. Barnens kunskaper i samiska var begränsade. Barn som talade samiska fanns i de renskötande familjerna och bland dem kunde inte ens hälften av barnen samiska. Sameutredningen konstaterade att de samisktalande barnen återfanns framför allt i den nordsamiska gruppen.
37
Figur 7.
Källa: SOU 1975:100
Det samiska språkets situation var således allvarlig redan i början av 1970-talet. Vuxna samers möjligheter att överföra det samiska språket till nästa generation var redan då begränsade, eftersom de inte behärskade språket fullt ut. De som svarade på sameutredningens frågor har idag nått mogen ålder och de som var barn på 1970talet tillhör idag föräldragenerationen. Vi vet inget om hur de barn som figurerar i undersökningen senare fick möjligheter att tillägna sig samiska inom skolväsendet. Vi vet heller inget om hur bra barnens kunskaper i samiska var. Resultaten antyder dock att språket höll på att tappa ytterligare mark eftersom andelen talare i nästa generation decimerats betydligt (jmf figur 1 och 2 med figur 7).
37
Barnens kunskaper i samiska (SOU 1975:100)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
alla barn kan
samiska
några barn kan samiska
inga barn kan
samiska
pr ocen t
renskötande
icke renskötande
4.6.2. Professor Mikael Svonnis resultat
I det följande avsnittet redovisar professor Mikael Svonni, Umeå universitet, resultat från pågående forskning rörande den samiska språksituationen.
38
Som utredare vill jag tacka för möjligheten att få
använda befintliga resultat redan nu. Texten har skrivits av professor Mikael Svonni.
Språksituationen för samerna i Sverige
”Jag ska i korthet redovisa några resultat av en enkätstudie som vi på Samiska studier vid Umeå universitet har gjort om bl.a. språkförhållandena i Sverige hos den samiska befolkning som finns i Sametingets röstlängd.
Vi delade in landet i fem geografiska områden, Norra Lappland, Södra Lappland, Jämtland/Härjedalen, Norrlands kust, samt övriga landet (se karta 2). De tre förstnämnda skulle kunna utgöra det traditionella samiska bosättningsområdet i Sverige.
38
Utdrag från Mikael Svonnis föredrag ”Språksituationen för samerna i Sverige”, symposium till minnet av Annika Jansson i Uppsala den 4 februari 2005
Karta 2. Geografiska områden i studien (Mikael Svonni, 2005)
Av den samiska befolkningen i Sametingets röstlängd bor ca 70 procent inom detta område och ca 15 procent efter Norrlands kust och 15 procent i övriga landet (se figur 8).
Figur 8. Fördelning av den samiska befolkningen i Sametingets röstlängd i olika geografiska områden
Mikael Svonni (2005)
I Norra Lappland och i Jämtland har ca 60 procent angett att de har kunskaper i samiska, i Norra Lappland i huvudsak nord- och lulesamiska och i Jämtland/Härjedalen huvudsakligen sydsamiska. I Norrlands kust är det drygt 10 procent som har uppgett att de har kunskaper i nord- och lulesamiska och i övriga landet drygt 20 procent, ganska jämt fördelat mellan nord-, lule- och sydsamiska.
Figur 9. Andel samer i Sametingets röstlängd med kunskaper i samiska språk i olika geografiska områden
Mikael Svonni (2005)
Fördelning av den samiska befolkningen i Sametingets röstlängd i olika geografiska
områden
46%
16%
8% 15%
15%
Norra Lappland
Södra Lappland
Jämtland/Härjedalen
Norrlands kust
Övriga landet
0% 20% 40% 60% 80% 100%
N Lappl. S Lappl. Jämtl./Härjed. Norrl.kust Övr. landet
Talar inte samiska
Samiska
Cirka 55 procent av samerna i Sametingets röstlängd saknar kunskaper i samiska, medan ca 28 procent har kunskaper i nordsamiska och ca 8 procent har kunskaper i lulesamiska och ca 10 procent kunskaper i sydsamiska (se figur 10).
Figur 10. Andel samer i Sametingets röstlängd med kunskaper i samiska
Mikael Svonni (2005)
Om vi jämför kunskaperna i samiska hos den samiska befolkning som har renmärke, till stor del den renskötande befolkningen, så är bilden delvis annorlunda. I den gruppen har 67 procent kunskaper i samiska medan 33 procent saknar kunskaper i samiska (se figur 11). Det är fler i den gruppen som har kunskaper i samiska än den grupp som inte har anknytning till renskötseln.
Andel samer i Sametingets röstlängd
med kunskaper i samiska
28%
8%
10%
54%
nordsamiska lulesamiska sydsamiska talar inte samiska
Figur 11. Andel samer i Jordbruksverkets renlängd med kunskaper i samiska
Mikael Svonni (2005)
Det traditionella samiska språkområdet förändras och har förändrats bl.a. på grund av tvångsförflyttning av nordsamisktalande renskötande befolkning både till traditionellt lule- och sydsamiskt område. Urbaniseringsprocessen har också inneburit inflyttning från mindre byar till större samhällen, t.ex. Kiruna och Gällivare, vilket också gör det mer motiverat att tala om traditionella samiska språkområden. Under de senaste femtio åren har den samiska befolkningen också flyttat inom det samiska bosättningsområdet och ut ur det området på grund av arbete, studier, etc. (se karta 1, avsnitt 4.2 ovan).
Olika behärskningsnivåer
De personer i Sametingets röstlängd som hade kunskaper i samiska (ca 45 procent) behärskade samiska på olika nivåer. Ungefär 25 procent uppgav att de talade samiska utan svårigheter och cirka 20 att de talade samiska med vissa eller stora svårigheter (se figur 12).
Andel samer i Jordbruksverkets renlängd med
kunskaper i samiska
40%
18%
9% 33%
nordsamiska lulesamiska sydsamiska talar inte samiska
Figur12. Hela landet – Andel samisktalande på olika behärskningsnivåer
Mikael Svonni (2005)
Det finns också en tydlig tendens när det gäller kunskaper och ålder: ju äldre gruppen är desto bättre kunskaper har de i samiska (se figur 13). I den yngsta åldersgruppen (18–29 år) talar cirka 10 procent av befolkningen samiska utan svårigheter, i mellangruppen (30–59 år) cirka 30 procent och i den äldsta åldersgruppen (över 60 år) cirka 35 procent. Det är dock intressant att notera att det inte är så stor skillnad mellan andelen personer som har kunskaper i den yngsta och i mellangenerationen, strax under 40 procent respektive strax över 40 procent.
Figur 13. Hela landet – Andel samisktalande i olika åldersspann på olika behärskningsnivåer
Mikael Svonni (2005)
Andel samisktalande på olika behärskningsnivåer
- hela landet
25%
9%
10%
56%
utan svårigheter vissa svårigheter stora svårigheter talar inte
0% 20% 40% 60% 80% 100%
18-29
30-59
60-
Talar inte Stora s vårigheter
Vis s a s vårigheter Utan s vårigheter
Olika geografiska områden
Det finns dock skillnader i de olika geografiska områdena. I Norra Lappland, alltså i det område där de flesta samerna bor, är det 60 procent eller fler (i alla åldersspann) som har kunskaper i samiska.
Figur 14. Norra Lappland – Andel samisktalande i olika åldersspann på olika behärskningsnivåer
Mikael Svonni (2005)
I den äldsta åldersgruppen (60 år och äldre) talar mer än 60 procent samiska utan svårigheter och i åldersgruppen 30–59 år cirka 50 procent, medan i den yngsta åldersgruppen, 18–29 år, är det 20 procent som har angett att de talar samiska utan svårigheter. Man kan dock notera att så många som 60 procent i den yngsta åldersgruppen har angett att de talar samiska.
En jämförelse med Södra Lappland uppvisar en helt annan bild (se figur 15). Endast 10 procent i åldern 30–59 år har angett att de talar samiska utan svårigheter och i den äldsta åldersgruppen har cirka 15 procent angett detta. I den yngsta gruppen har cirka 20 procent angett att de talar samiska med vissa svårigheter. Detta kan tolkas som att samiskan har fått ett ökat intresse hos samer i den yngsta åldersgruppen.
0% 20% 40% 60% 80% 100%
18-29
30-59
60-
Talar inte
Stora svårigheter Vissa svårigheter
Utan svårigheter
Figur 15. Södra Lappland – Andel samisktalande i olika åldersspann på olika behärskningsnivåer
Mikael Svonni (2005)
En liknande tendens kan man se i Jämtland/Härjedalen, men det här resultatet ska man mer se som en tendens än någonting annat beroende på att svarsfrekvensen var något lägre än i övriga områden (58 procent) och att undersökningsgruppen redan från början var liten, men dock en tydlig tendens (se figur 16). I den yngsta åldersgruppen har 60 procent angett att de talar samiska och det är ungefär lika många som i mellangruppen (30–59 år), men det är betydligt färre i den yngsta gruppen som talar samiska utan svårigheter jämför med mellangruppen, 20 procent respektive 45 procent.
Figur 16. Jämtland/Härjedalen – Andel samisktalande i olika åldersspann på olika behärskningsnivåer
Mikael Svonni (2005)
0% 20% 40% 60% 80% 100%
18-29
30-59
60-
Talar inte
Stora svårigheter
Vissa svårigheter
Utan svårigheter
0% 20% 40% 60% 80% 100%
18-29
30-59
60-
Talar inte
Stora svårigheter
Vissa svårigheter
Utan svårigheter
Samerna efter Norrlands kust uppvisar faktiskt också samma tendens, nämligen att förhållandevis många i den yngsta åldersgruppen talar samiska – om än med vissa eller med stora svårigheter (se figur 17) och betydligt fler än i åldersgruppen 30–59 år.
Figur 17. Norrlands kust – Andel samisktalande i olika åldersspann på olika behärskningsnivåer
Mikael Svonni (2005)
I övriga landet är bilden en helt annan. Där har enbart de äldre kunskaper i samiska – till och med goda kunskaper – medan samerna i den yngsta åldersgruppen knappt har några kunskaper alls i samiska.
Figur 18. Övriga landet – Andel samisktalande i olika åldersspann på olika behärskningsnivåer
Mikael Svonni (2005)
0% 20% 40% 60% 80% 100%
18-29
30-59
60-
Talar inte Stora s vårigheter Vis s a svårigheter Utan svårigheter
0% 20% 40% 60% 80% 100%
18-29
30-59
60-
Talar inte
Stora svårigheter Vissa svårigheter
Utan svårigheter
Bilden för hela landet är följande: De äldre har bättre kunskaper i samiska än de yngre. Det finns dock en tydlig tendens, nämligen att samerna i den yngsta åldersgruppen försöker tillägna sig kunskaper i samiska.
En skillnad mellan nord- och lulesamiska å ena sidan och sydsamiska å andra sidan är att de flesta nord- och lulesamiska talarna finns samlade i Norra Lappland medan de sydsamiska talarna finns utspridda över hela landet (se figur 19).”
Figur 19. Kunskaper i nord-, lule- och sydsamiska – geografisk fördelning
Mikael Svonni (2005)
4.7. Läs- och skrivkunnighet i samiska
Läs- och skrivkunnighet bland vuxna är något som vi i allmänhet tar för givet i Sverige. Som vi sett i det föregående avsnittet, finns det idag många samer i Sverige som inte kan läsa och skriva på samiska, trots att samiska utgör deras modersmål.
Med analfabetism avses ”oförmåga att läsa eller skriva sitt språk”. Med funktionell analfabetism menas i allmänhet ”läsförmåga som ligger under genomsnittet för en elev vid avslutningen av grundskolans mellanstadium”. Detta innebär att en person har svårt att exempelvis fylla i ett formulär eller att läsa längre, mer krävande texter. På grund av den ansträngning som läsningen kräver får dessa läsare inte heller mycket utbyte av tidningstexter. Detta leder i sin tur till att personen undviker all läsning, varigenom också förmågan att läsa går tillbaka och kanske helt försvinner.
39
39
definition av analfabetism i Nationalencyklopedin
0% 20% 40% 60% 80% 100%
Nordsamiska Lulesamiska Sydsamiska
Övriga landet
Norrlands kust
Jämtland/Härjedalen
Södra Lappland
Norra Lappland
Att vara funktionell analfabet innebär en stor begränsning för den enskilde individen och hon eller han stora svårigheter att klara sig och vara en fullvärdig samhällsmedborgare. Med begränsade läs- och skrivkunskaper riskerar individen således att hamna i ett utanförskap. För individen är det ofta även skambelagt att inte kunna läsa eller skriva.
I den samiska befolkningen i Sverige, som har samiska som modersmål, finns många individer som har begränsad förmåga att läsa och skriva på samiska.
40
Många samer upplever att deras läs- och
skrivkunskaper är så begränsade att de närmast är att ses som funktionella analfabeter i sitt eget språk. På grund av skolväsendets utformning och den assimileringspolitik som bedrevs i norra Sverige under 1900-talet har många samer aldrig haft möjlighet att lära sig läsa och skriva på samiska. Många av dessa människor upplever idag att de berövats sitt modersmål som barn. Många sådana synpunkter har bl.a. framkommit från enskilda i den enkätundersökning som genomförts bland samer (se avsnitt 3). Dessa individer har endast förvärvat läs- och skrivkunskaper i svenska språket.
Antalet samer med bristande läs- och skrivkunskaper i samiska är sannolikt stort. Det är vanligt mönster att äldre samer talar samiska men de har begränsade kunskaper i att läsa och skriva, medan yngre samer som lärt sig samiska i skolan inte alltid talar samiska flytande om majoritetsspråket talats hemma.
41
Endast hälften av alla dem
som talar samiska tros kunna läsa och skriva på samiska. I Sverige finns det sannolikt flera tusen vuxna samer med begränsade läs- och skrivkunskaper i samiska. Behovet av alfabetiseringskurser i samiska är därför stort. Den enkätundersökning som utredningen visar att önskan att förbättra kunskaperna i samiska är stort (se avsnitt 7) och intresset för de alfabetiseringskurser
42
som Sametinget
anordnat för vuxna samer har varit mycket stort. Behovet har inte kunnat täckas av de medel som avsatts för ändamålet.
Alfabetiseringskurser kan även ha positiva effekter för individen utanför det språkliga området. Erfarenheter från alfabetiseringskurser bland vuxna flyktingar och invandrare i Sverige har visat att förbättrade läs- och skrivkunskaper även påverkar deltagarnas själv-
40
Leena Huss: ”Reversing Language Shift in the Far North – Linguistic Revitalization in Northern Scandinavia and Finland” (1999) s 114
41
Huss (1999) s 114
42
Alfabetisering innebär ”spridning av förmågan att läsa och skriva”
känsla och självförtroende positivt och även att känslan av delaktighet i samhället ökar.
43
Alfabetisering av vuxna samer är av central betydelse för revitalisering av samiskan.
För att språkbytesprocessen skall kunna brytas och vändas och för att revitalisering av det samiska språket skall vara möjlig, är det nödvändigt att de vuxna samer som inte har tillräckliga kunskaper i att läsa och skriva på samiska ges möjlighet att förvärva och förbättra dessa kunskaper.
4.8. Hur hotat är samiskan?
UNESCO:s expertgrupp för utrotningshotade språk använder olika kriterier för att bedöma i vilken grad ett givet språk är hotat. De nio kriterierna avser
1. i vilken grad språket förs över till nästa generation,
2. antalet talare,
3. andel talare inom hela populationen,
4. i vilka domäner och i vilken utsträckning språket används,
5. i vilken grad språket används i nya domäner
6. vilka förutsättningar för språkundervisning som finns
7. språkets status och i vilken grad språket har lagligt skydd i sam-
hället
8. hur gruppens egna attityder är till det egna språket
9.
samt vilket språkmaterial det finns för språket, t.ex. grammatikor och ordböcker.
Varje kriterium bedöms efter en femgradig skala. Genom att bedöma samtliga nio kriterier enligt den femgradiga skalan kan situationen för ett givet språk beräknas och graden av hot bedömas. Ett språks situation är säkert om det talas av alla. Situationen är osäker om språket talas av alla barn, men bara i vissa domäner. Språket är definitivt hotat om det enbart talas av föräldragenerationen och svårt hotat om det enbart talas av den äldsta generationen. Situationen för språket är kritiskt om språket talas av väldigt få gamla och språket är utdött när ingen talar det. Tillståndet för samiskan kan illustreras genom följande tabell:
43
Jan Nilsson, Landskrona kommun, Vuxenutbildningsförvaltningen: ”ALFA – ett projekt från A till Ö. Slutrapport och utvärdering, 10 nov 2004
Tabell 1. Graden av hot mot det samiska språket enligt UNESCO:s kriterier
Varietet Extinct/utdött Nearly extinct/
kritiskt
Seriously endangered/svårt hotat
Endangered/ hotat
Nordsamiska
x
Lulesamiska x Pite/arjeplogssamiska x Umesamiska x Sydsamiska x Kemisamiska x Enaresamiska x Skoltsamiska x Akkalasamiska x Kildinsamiska x Tersamiska x
Även UNESCO:s engelska terminologi anges. Källa: Tapani Salminen: “UNESCO:s Red Book on Endangered Languages” (1999)
Det samiska språket är idag ett utrotningshotat språk vars fortlevnad beror på de åtgärder som vidtas för att stärka språket och att öka antalet talare av samiska. I Sverige är situationen för de samiska varieteterna (och dialekterna) således allvarlig. För umesamiskan är situationen kritiskt liksom för pite/arjeplogssamiskan. Sydsamiskan är definitivt eller svårt hotat och kanske också lulesamiskan, medan situationen för nordsamiskan kan beskrivas som osäker.
5. Förstärkt minoritetsskydd krävs
I detta avsnitt ges en kortfattad beskrivning av Sveriges åtaganden rörande nationella minoriteter, den svenska minoritetspolitiken, en sammanfattning av Europarådets synpunkter och det som framkommit i samband med nationella uppföljningar. Texten utgör en sammanfattning av delbetänkandets slutsatser och de förslag till åtgärder som krävs för att förstärka minoritetsskyddet. Slutsatserna och förslagen utgör även en del av grunden för utredningens arbete med de samiska språkfrågorna.
Med ”nationell minoritet” avses i det följande endast sådana minoriteter som givits skydd i enlighet med Europarådets minoritetskonventioner. Begreppet ”minoritet” används i olika konventioner för att ange en grupp som är i mindretal och som på något sätt avviker från majoriteten. Bestämmelser som rör ”minoriteter” kan också tillämpas på ”nationella minoriteter” i Sverige.
5.1. Sveriges åtaganden rörande nationella minoriteter
5.1.1. Internationellt skydd av minoriteter
1
Rätten att få använda sitt eget modersmål och rätten att utöva sin kultur är grundläggande mänskliga rättigheter. Skyddet av de nationella minoriteterna i Sverige är således ett led i värnandet om de mänskliga rättigheterna. Skydd för minoriteter av olika slag samt skydd för sådana gruppers språk och kultur har reglerats i en rad internationella konventioner. Delar av detta regelverk kommenteras här.
På europeisk nivå har skyddet av nationella minoriteter reglerats genom utarbetandet av två Europarådskonventioner, ramkonventionen om skydd för minoriteter och europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråkskonventionen).
1
se delbetänkandet avsnitt 3.
Genom ratificering av dessa konventioner har Sverige åtagit sig en folkrättslig skyldighet att förverkliga åtagandena i konventionerna. Åtagandet innefattar åtgärder för att skydda de nationella minoriteterna och aktiva åtgärder för att stödja och främja dessa gruppers språk, kultur och traditioner.
Europarådets minoritetskonventioner förverkligas i Sverige genom nationell lagstiftning. I den lagstiftning som tillkom som en följd av Sveriges ratifikation av minoritetskonventionerna, valde man även att lagstifta om rätten att använda samiska, finska och meänkieli. Därmed har enskilda individer getts en lagstadgad rätt att använda det egna språket i vissa angivna situationer samt möjlighet till äldreomsorg eller förskola på minoritetsspråket.
Rätten att få använda det egna modersmålet är inte beroende av om den enskilde individen behärskar majoritetsspråket. De lagstadgade rättigheter som tillkommer de nationella minoriteterna i Sverige får således utnyttjas oavsett om individen talar svenska. Individens rätt grundar sig därmed inte på förhållandet det skulle finnas ett behov att tala det egna språket, som beror på bristande kunskaper i svenska. Syftet med konventionerna är ju att stärka de nationella minoritetsspråkens status och att språkens fortlevnad genom detta skall främjas. Ett sätt att åstadkomma just detta och skapa flera språkdomäner, är att språken skall kunna användas i olika offentliga sammanhang, såsom i kontakter med myndigheter och domstolar. Enskilda ges även möjlighet att använda och stärka minoritetsspråket genom dessa kontakter och möjligheten att få tillgång till förskola på minoritetsspråket.
Förutom Europarådets minoritetskonventioner regleras skydd av minoriteter i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Artikel 27 ger minoriteter rätt att utöva sin särart, bl.a. rätt till ett eget kulturliv, religionsfrihet och användande av det egna språket.
2
FN:s generalförsamling har i en deklaration
1992 uttalat att medlemsländerna skall vidta åtgärder för att minoriteter skall kunna utnyttja sina mänskliga rättigheter utan att utsättas för diskriminering. FN:s medlemsländer skall också skapa förutsättningar för minoriteterna att utveckla sin kultur och sitt språk. Staterna skall också vidta åtgärder för att personer som till-
2
Artikel 27: “I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter skall de som
tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.” International Covenant on Civil and Political Rights, 16 dec 1966, SÖ 1971:42.
hör minoriteter skall ha möjligheter att lära sig sitt modersmål eller få undervisning i modersmålet.
3
I Sverige ges grundläggande skydd för minoriteter i regeringsformens bestämmelser:
Regeringsformen 1 kap. 2 § st 4 och 5 Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.
4
Efter Sveriges ratificering av Europarådets ramkonvention borde dock bestämmelsen i regeringsformen ha reviderats, eftersom ramkonventionens åtagande enligt artikel 5.1 är mer långtgående för de nationella minoriteterna. Parterna i ramkonventionen
åtar sig att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.
I delbetänkandet föreslås därför att utformningen av regeringsformens bestämmelse bör bli föremål för översyn med anledning av Sveriges åtaganden enligt ramkonventionen.
5
Skydd mot diskriminering av minoriteter finns även reglerat i artikel 14 av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna, som även gäller som svensk lag.
6
Vidare stadgar FN:s barnkonvention att barn, som tillhör minoriteter eller urfolk, har rätt till utövande av kulturliv och det egna språket.
7
I barnkonventionen anges också att ett av syftena med
3 3
FN:s deklaration om minoritetsrättigheter, artikel 4, UN General Assembly resolution 47/135, Declaration on the Rights of Persons Belonging to National or Ethnic, Religious and Linguistic Minorities, 18 Dec 1992. Finns även återgiven i delbetänkandet avsnitt 3.2.
4
Regeringsformen 1 kap. 2 §st 4 och 5.
5
se delbetänkandet avsnitt 6.2.2.
6
Artikel 14: ”Åtnjutande av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säker-
ställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.” European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, Council of Europe, 4 nov 1950, SÖ 1952:35; lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
7
Barnkonventionen, artikel 30, Convention on the Rights of the Child, 20 nov 1989, SÖ
1990:20.
utbildning skall vara att ”utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden ....”.
8
Barn har därmed getts en förstärkt rätt till modersmålet.
5.1.2. Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter
Ramkonventionen
9
trädde i kraft den 1 februari 1998. Sverige
ratificerade konventionen den 9 februari 2000 och konventionsåtagandena trädde för Sveriges del i kraft den 1 juni 2000. Sverige har valt att ratificera konventionen för samtliga fem nationella minoriteter.
I ramkonventionen anges att skyddet av nationella minoriteter och av de rättigheter och friheter som tillkommer personer som tillhör dessa utgör en integrerad del av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter och faller som sådant inom ramen för internationellt samarbete (artikel 1). Undertecknande stater åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att fritt och utan ingripande använda sitt minoritetsspråk privat och offentligt, och såväl muntligt som skriftligt (artikel 10.1).
Ramkonventionen stadgar att all diskriminering på grundval av tillhörighet till en nationell minoritet är förbjuden. Staterna åtar sig att ”vidta lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och personer som tillhör majoritetsbefolkningen” (artikel 4).
Staterna åtar sig vidare att främja de nationella minoriteternas möjligheter att ”bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv” (artikel 5). Konventionens åtaganden är således vidare i sin omfattning än minoritetsspråkkonventionens bestämmelser, vars syfte är att skydda och utveckla minoritetsspråken. Åtgärder, som syftar till att tvångsassimilera personer som tillhör nationella minoriteter, är uttryckligen förbjudna enligt artikel 5.2 i ramkonventionen.
Konventionen innehåller en rad bestämmelser som garanterar minoriteter grundläggande mänskliga rättigheter och friheter (artikel 9). Beträffande språk stadgas att enskilda skall ha rätt att fritt få
8
Barnkonventionen, artikel 29.1.c.
9
se delbetänkandet avsnitt 3.3.
använda sig av minoritetsspråket i privata och offentliga sammanhang (artikel 10.1). Vidare anges att:
Ramkonventionen, artikel 10.2 I områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter skall parterna, om dessa personer begär detta och om en sådan begäran motsvarar ett verkligt behov, sträva efter att så långt som möjligt säkerställa att de förutsättningar finns som skulle göra det möjligt att använda minoritetsspråket i umgänget mellan dessa personer och förvaltningsmyndigheterna.
I detta stadgande finns uttryckligt konventionsstöd för att tillskapa s.k. förvaltningsområden för användandet av minoritetsspråk i offentliga sammanhang.
Konventionen innehåller bestämmelser rörande utbildning (artikel 12 och 13). Staterna skall vidta åtgärder på utbildnings- och forskningsområdet för att främja kunskapen om nationella minoriteter bland majoritetsbefolkningen, bereda möjligheter till lärarutbildning och tillgång till läroböcker, främja minoriteters tillträde till utbildning samt tillerkänna minoriteter rätt att inrätta och driva egna enskilda utbildningsinstitutioner. Den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig sitt minoritetsspråk (artikel 14.1). Vidare anges att:
Ramkonventionen, artikel 14.2 I områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter skall parterna, om det finns tillräcklig efterfrågan, sträva efter att så långt som möjligt och inom ramen för sina respektive utbildningssystem säkerställa att den som tillhör dessa minoriteter har tillfredställande möjligheter till undervisning i minoritetsspråket eller till undervisning på detta språk.
Nödvändiga förutsättningar skall skapas för att nationella minoriteter effektivt skall kunna delta i det kulturella, sociala och ekonomiska livet samt i offentliga angelägenheter, särskilt sådana som berör dem (artikel 15).
5.1.3. Europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk
Minoritetsspråkskonventionen
10
trädde i kraft den 1 mars 1998.
Sverige ratificerade konventionen den 9 februari 2000.
I inledningen anges att konventionens huvudsyfte är kulturellt och att värnandet om historiska landsdels- och minoritetsspråk i Europa bidrar till att upprätthålla och utveckla Europas kulturella rikedom och traditioner. Rätten att använda landsdels- eller minoritetsspråk i det privata och offentliga livet anges vara en omistlig rättighet (an inalianable right) i enlighet med principerna i Förenta nationernas internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och med andan i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Minoritetsspråkkommittén konstaterade att syftet med konventionen är bredare än bara mänskliga rättigheter:
Genom att skydda och främja historiska landsdels- eller minoritetsspråk som av hävd talas i Europa vill man bidra till att bevara och utveckla Europas mångkulturella arv och flerspråkighet inom nationsgränserna.
11
Enligt minoritetsspråkskonventionen krävs det att ett landsdels- eller minoritetsspråk skall ha använts av hävd i ett visst territorium inom en stat (s.k. historisk geografisk anknytning) av medborgare i staten, och att språket skall skilja sig från det officiella språket. Vidare skall språket talas av ett tillräckligt stort antal personer så att det motiverar olika åtgärder för skydd och främjande (artikel 1). Invandrarspråk och dialekter av landets majoritetsspråk anses falla utanför definitionen. Om ett språk inte skulle uppfylla kravet på historisk geografisk anknytning är det att betrakta som ett territoriellt obundet språk. För territoriellt obundna språk är skyddet allmännare och mindre omfattande. Undertecknande stater förbinder sig dock att beakta gruppens behov och önskemål och respektera gruppens traditioner och egenart (artikel 7.5).
En stat väljer själv vilka nationella minoritetsspråk som skall skyddas under konventionen och nivån på detta skydd. Varje stat förbinder sig enligt artikel 2 att tillämpa bestämmelserna i del II på alla landsdels- eller minoritetsspråk som motsvarar definitionen i artikel 1. För vart och ett av språken förbinder sig staten att
10
se delbetänkandet avsitt 3.3.3.
11
Minoritetsspråkskommittén: ”Steg mot en minoritetspolitik”, SOU 1997:192, s 84.
tillämpa minst 35 punkter eller stycken bland bestämmelserna i del III i stadgan, däribland minst tre från vardera artikel 8 och 12 och en vardera från artikel 9, 10, 11 och 13. Sverige har valt att betrakta samiska, finska och meänkieli som språk med historisk geografisk bas (landsdels- eller minoritetsspråk) och dessa språk omfattas av bestämmelserna i del II och III. Romani chib och jiddisch betraktas som territoriellt obundna språk och ges därför skydd under bestämmelserna i del II.
Detta innebär att principerna i artikel 7 (i del II) skall beaktas i hela landet och inte endast i de nuvarande förvaltningsområdena. Bestämmelsen måste även läsas ihop med artikel 5 i ramkonventionen, som ju gäller i hela landet, där det anges:
Parterna åtar sig att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.
Minoritetsspråken i Sverige måste sålunda ges skydd och stöd i hela landet, och inte endast i förvaltningsområdena.
5.2. Den svenska minoritetspolitiken
Den 2 december 1999 beslutade Sveriges riksdag erkänna samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar som nationella minoriteter.
12
Samtidigt erkändes samiska (alla varieteter
13
), finska,
meänkieli (kallades tidigare även för tornedalsfinska), romani chib (alla varieteter) och jiddisch som landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige. Samtliga grupper som nu getts status som nationell minoritet har funnits i Sverige under mycket lång tid och de nationella minoritetsspråken har talats i Sverige parallellt med svenska språket i flera hundra år. De nationella minoriteternas språk och kulturer utgör en del av det svenska kulturarvet och Sverige har som stat åtagit sig att främja dessa gruppers språk och kulturer så att de ges möjlighet att fortleva i landet.
Genom riksdagens beslut valde Sverige även att ratificera minoritetsspråkskonventionen och ramkonventionen. Utgångspunkten för den nuvarande svenska lagstiftningen rörande rätten att
12
prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr. 1999/2000:69.
13
Termen varietet används inom språkvetenskapen som en generell beteckning för en språkform oavsett om denna betraktas som ett separat språk eller en dialekt inom ett språk. I propositionen nämns nord-, lule- och sydsamiska.
använda samiska, finska eller meänkieli (minoritetsspråkslagarna) är de skyldigheter Sverige åtagit sig genom ratificeringen av Europarådets konventioner. Sverige har i allmänhet valt den lägsta skyddsnivån enligt konventionen.
Regeringen angav att följande kriterier bör vara uppfyllda för att en grupp skall betraktas som nationell minoritet:
- Grupp med uttalad samhörighet som till antalet i förhållande till resten av befolkningen har en icke dominerande ställning i samhället. Gruppbestämningen kan inte enbart göras efter gruppens numerära antal utan här måste också vägas in och belysas gruppens struktur och sammanhållning.
- Religiös, språklig, traditionell och/eller kulturell tillhörighet.
Åtminstone ett av de uppräknade särdragen måste föreligga. De särdrag som gruppen uppvisar måste i något väsentligt avseende skilja den från majoriteten.
- Självidentifikation. Den enskilde såväl som gruppen skall ha en vilja och strävan att behålla sin identitet.
- Historiska och långvariga band med Sverige. Regeringen ansåg att det inte går att dra en absolut gräns i år mätt. Endast minoritetsgrupper vars minoritetskultur funnits i Sverige före sekelskiftet 1900 ansågs uppfylla kravet på historiska eller långvariga band.
14
Regeringen bedömde att fem språk i Sverige uppfyller minoritetsspråkkonventionens kriterier. De har samtliga talats av hävd och skiljer sig tydligt från det svenska språket. Dessutom utgör talarna av dessa ett sådant antal att det finns goda möjligheter att bevara språken.
Den 1 april 2000 trädde nya språklagar i kraft i Sverige: lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Innehållet i lagarna är likalydande med undantag för de geografiska områdena och de angivna minoritetsspråken. Minoritetsspråkslagarna ger den enskilde rätt att använda minoritetsspråk med historisk geografisk anknytning i vissa specifika sammanhang.
Minoritetskonventionerna innehåller även, så som nämnts ovan, en rad bestämmelser som berör minoriteters möjligheter till
14
utbildning i och på minoritetsspråket. Regeringen konstaterade i samband med ratificeringen att gällande bestämmelser rörande bl.a. modersmålsundervisning fick anses tillräckliga för att uppfylla konventionernas krav. Läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) ändrades dock så att elever skall ges kunskaper om minoritetsspråken och om de nationella minoriteternas kultur, religion och historia. Någon ytterligare reglering ansågs inte behövas.
15
Genom dessa minoritetsspråkslagar inrättades två förvaltningsområden, ett för samiska och ett för finska respektive meänkieli. Det samiska förvaltningsområdet omfattar Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner. Förvaltningsområdet för finska och meänkieli omfattar Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner. Lagarna är tillämpliga hos kommunala, statliga regionala och lokala förvaltningsmyndigheter samt domstolar inom förvaltningsområdet (1 §).
Regeringen ansåg det viktigt att stödet för samiska, finska och meänkieli stärks i offentliga sammanhang. Genom att vidta åtgärder där minoritetsspråken används i offentliga sammanhang ges språken ett sådant stöd att de stärks. Åtgärderna innebär också ett erkännande av dessa språk och höjd status för språken. Språklagstiftning har en mycket viktig språkbevarande betydelse för minoritetsspråkens fortlevnad.
16
En höjning av minoritetsspråkens status
kan på ett positivt sätt påverka enskilda individers benägenhet att lära sig dem. Åtgärderna leder också till att de som använder språken har större praktisk nytta av dem, vilket i sig kan medverka till att fler lär sig språken. Språken har också större förutsättningar att utvecklas terminologiskt och på annat sätt om de kan användas i offentliga sammanhang jämfört med om de enbart används i privata sammanhang.
17
I minoritetsspråkslagarna anges bl.a. följande. Enskilda ges rätt att använda minoritetsspråket vid muntliga och skriftliga kontakter med förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller henne, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet (2 §). Om den enskilde använder minoritetsspråket i ett sådant ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på minoritetsspråket. Den enskilde har även rätt att inge handlingar på minoritetsspråket till myndigheten. Om
15
16
se avsnitt 6 nedan och avsnitt 2.3.2 i delbetänkandet.
17
innehållet är av betydelse för ärendet bör handlingen översättas.
18
Bestämmelsen i 2 § innefattar dock ingen skyldighet att avfatta skriftliga beslut på minoritetsspråket. Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på minoritetsspråket. Förvaltningsmyndigheten har möjlighet att begränsa servicen på minoritetsspråket till vissa tider och vissa platser (3 §), t.ex. tider då det finns tolk tillgänglig. När sådana tider bestäms är det dock viktigt att beakta att viss översättning måste ske skyndsamt. Detta kan exempelvis gälla myndighetsbeslut riktade till enskilda där den enskilde är beroende av översättning för att förstå innebörden av beslutet.
19
En enskild som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende hos domstol har rätt att använda minoritetsspråket under målets eller ärendets handläggning, om målet har anknytning till förvaltningsområdet (4 §). Den enskilde har även rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på minoritetsspråket, rätt att få handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till minoritetsspråket och rätt att vid muntlig förhandling tala minoritetsspråket inför domstolen. Domstolen skall sträva efter att bemöta part eller ställföreträdare på minoritetsspråket (5 §).
20
Kommuner inom förvaltningsområdena skall, om barns vårdnadshavare begär det, erbjuda möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på minoritetsspråket (8 §). Omfattningen av förskoleverksamheten kan, enligt propositionen, variera beroende på antalet barn och tillgången på språkkunnig personal. Finns det tillräckligt många barn och tilläckligt mycket personal som behärskar språket kan verksamheten på minoritetsspråket bedrivas mer organiserat i särskilda grupper eller på särskilda tvåspråkiga daghemsavdelningar eller helt tvåspråkiga daghem.
21
18
se 8 § förvaltningslagen (1986:223).
19
20
Enligt 33 kap. 9 § rättegångsbalken får en domstol låta översätta handlingar som kommer in till eller skickas ut från domstolen. En inlaga på ett annat språk än svenska skall översättas till svenska om det kan antas ha betydelse för målet. Enligt 5 kap. 6 § rättegångsbalken kan tolk anlitas om någon som skall höras inför rätten inte behärskar det svenska språket. En bestämmelse med motsvarande innehåll och som reglerar både skriftlig och muntlig översättning finns i 50 § förvaltningsprocesslagen (1971:29). För förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden gäller, enligt 8 § förvaltningslagen (1986:223), att de vid behov bör anlita tolk när det har att göra med någon som inte behärskar svenska. Detta gäller både skriftlig och muntlig handläggning. Dessa regler gäller i hela landet och oavsett om personen i fråga tillhör en nationell minoritet.
21
Kommuner inom förvaltningsområdena skall även erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar minoritetsspråket (9 §). Arten och omfattningen av den äldreomsorg som erbjuds på minoritetsspråket blir beroende av hur många som önskar omsorg av personal som talar minoritetsspråket och vilken typ av omsorg som erbjuds samt tillgången på språkkunnig personal. Det grundläggande kravet på kommunerna är, enligt propositionen, att de organiserar äldreomsorgen så att någon del av den service och omvårdnad som erbjuds ges av personal som behärskar minoritetsspråket. Kommunerna bör därför organisera verksamheten så att den personal som finns inom äldreomsorgen och som talar minoritetsspråk så långt möjligt arbetar med de äldre som har minoritetsspråket som första språk.
22
Minoritetsspråklagarna berör endast den del av landstingets verksamhet som avser myndighetsutövning gentemot enskild. Lagarna är inte tillämpliga inom hälso- och sjukvårdens verksamhet på t.ex. vårdcentraler. Sverige har valt att inte göra något åtagande enligt minoritetsspråkskonventionen rörande hälso- och sjukvård.
Om det finns särskilda skäl får regeringen, enligt 10 §, föreskriva att en viss myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen i 2 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om kommunala myndigheter. Särskilda skäl kan anses föreligga om t.ex. en viss myndighet har mycket liten kontakt med allmänheten och det därför inte är befogat för myndigheten att hålla tolkberedskap. Regeringen påpekar dock att möjligheten att undanta myndigheter från lagens tillämpningsområde, enligt denna bestämmelse, bör användas restriktivt så att lagens syfte inte urholkas.
23
Länsstyrelsen i Norrbottens län har i uppdrag att följa tillämpningen av lagarna om rätt att använda samiska, finska och meänkieli i kontakt med myndigheter och domstolar. Länsstyrelsen har även i uppgift att fördela statsbidrag till kommuner och landstinget i enlighet med förordning (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och meänkieli. För de åligganden som följer av lagstiftningen om rätt att använda samiska, finska respektive meänkieli avsattes 6 miljoner kronor i statliga anslag för budgetåret 2004.
22
23
Statsbidrag utgår för merkostnader som uppstår med anledning av språklagstiftningen. Statsbidraget har fördelats av Länsstyrelsen i Norrbottens län i samråd med berörda kommuner och landsting. Stödberättigade kostnader är dels insatser som rör översättning, tolkning m.m. som krävs för kommunikation mellan myndigheter och enskilda, dels kostnader som följer av insatser inom kommunens förskoleverksamhet och äldreomsorg. Det innebär att endast nytillkomna kostnader som uppstår på grund av minoritetsspråkslagarna är stödberättigade.
Länsstyrelsen har fördelat statsbidraget efter två huvudprinciper. Varje kommun inom förvaltningsområdet har fått ett grundbelopp per språk. Därutöver har resten av medlen fördelats genom att kommunernas andelar räknats ut på grundval av antalet invånare i kommunen.
24
Viss justering har gjorts för att kompensera kommu-
ner med stor andel personer som tillhör nationella minoriteter. Av delbetänkandet framgår mer i detalj hur dessa medel har fördelats mellan kommunerna.
25
Det finns en särskild anslagspost med statligt bidrag till organisationer som företräder nationella minoriteter och som bedriver verksamhet som syftar till att stärka inflytandet för den nationella minoriteten, att främja den egna minoritetsgruppens identitet, kultur och språk, att motverka diskriminering eller sprida kunskap om den egna gruppen. Stadsbidraget uppgår till 4 miljoner kronor och fördelas efter beslut av regeringen.
Sedan år 2000 tillförs det statliga stödet till litteratur och kulturtidskrifter årligen 1 miljon kronor för att de nationella minoriteterna särskilt skall kunna beaktas vid fördelning av stödet.
Från och med 2002 anslår Statens kulturråd 7 miljoner kronor årligen för insatser som syftar till att främja de nationella minoriteternas språk och kultur.
5.3. Europarådets granskning av den svenska minoritetspolitiken
Stater som undertecknat Europarådets minoritetskonventioner skall med jämna mellanrum lämna rapporter till Europarådet rörande genomförandet av konventionsåtagandena. Dessa rappor-
24
Uppgift från Länsstyrelsen i Norrbotten 21 feb. 2005, samt länsstyrelsens pm ”Principer för statsbidragsfördelningen”, 2000.
25
se delbetänkandet avsnitt 4.3.
ter granskas av expertkommittéer som lämnar synpunkter och anmärkningar. Staten som granskas ges möjlighet att komma in med kommentarer på rapporterna. Därefter fattar Europarådets ministerkommitté beslut om eventuella rekommendationer till respektive stat. Rekommendationerna förväntas leda till förbättringar i den berörda staten. Europarådets övervakningssystem kan ses som en process för att identifiera områden där förbättringar behövs och att föra en dialog med respektive stat.
5.3.1. Synpunkter rörande implementering av ramkonventionen
26
Den 1 juni 2001 lämnade Sverige en första rapport till Europarådet rörande tillämpning av ramkonventionen.
27
Efter granskning av
rapporten lämnade Europarådets rådgivande kommitté den 25 augusti 2002 sin rapport rörande Sveriges tillämpning av bestämmelserna i ramkonventionen.
28
Innehållet i rådgivande kommitténs
rapport och de rekommendationer som lämnades har beskrivits i detalj i delbetänkandet. Rådgivande kommittén noterade bl.a. följande brister:
- behovet av ytterligare informationsinsatser,
- problem med uppföljning av vidtagna åtgärder,
- minoriteters bristande möjligheter till inflytande,
- negativa attityder mot nationella minoriteter,
- bristen på minoritetsspråkig media,
- brister i möjligheten att använda minoritetsspråken i kontakter med myndigheter,
- en rad synpunkter rörande minoriteternas möjligheter till utbildning i och på minoritetsspråken, och
- att de nationella minoriteternas möjligheter att delta i beslutsprocessen måste förbättras på olika nivåer i samhället och särskilt på lokal nivå.
Efter rådgivande kommitténs rapport antog ministerkommittén den 10 december 2003 en resolution innehållande slutsatser
26
se delbetänkandet avsnitt 5.2.
27
Report Submitted by Sweden Pursuant to Article 25, Paragraph 1 of the Framework Convention for the Protection of National Minorities, ACFC/SR(2001)003, received on 8 June 2001.
28
Advisory Committee on the Framework Convention for the Protection of National Minorities, Opinion on Sweden, 25 August 2002, ACFC/INFO/OP/I(2003)006.
rörande Sveriges tillämpning av ramkonventionen.
29
Minister-
kommittén noterade att Sverige under de senaste åren tagit fram ett rättsligt ramverk för att skydda de nationella minoriteterna och strävar efter att samarbeta med de nationella minoriteterna. Denna positiva utveckling rör i synnerhet kommunerna i Norrbottens län som ingår i förvaltningsområdena. Ministerkommittén konstaterade även följande:
- Det kvarstår ett behov av att utvidga omfattningen av den lagstiftning som skyddar nationella minoriteter. Dessutom måste man mer konsekvent ta praktisk hänsyn till principerna i ramkonventionen. Den långtgående decentraliseringen när det gäller många av de grundläggande frågorna i genomförandet av ramkonventionen innebär att de lokala myndigheterna har ett huvudansvar i att övervaka och ta itu med relaterade problem. Bristerna är särskilt uppenbara i fråga om stöd till utbildning i de nationella minoritetsspråken, men det finns även andra brister inom andra områden såsom media, där det behövs stöd till initiativ från personer som tillhör de nationella minoriteterna.
- Det finns ett trängande behov att nå en harmonisk lösning och tydliggöra den juridiska situationen när det gäller landrättigheter i områden som traditionellt bebos av samer, med målet att uppnå harmoni mellan etniska grupper i området och att skydda ursprungsbefolkningens kultur och identitet.
- Det är viktigt att genomföra den nyligen förbättrade lagstiftningen om etnisk diskriminering, med tanke på den diskriminering som drabbar minoriteter, i synnerhet romer, i fråga om t.ex. boende och arbete.
- De svenska myndigheterna bör fortsätta att utveckla former för samråd för att göra personer från de nationella minoriteterna mer delaktiga när det fattas beslut som rör dem.
Ministerkommittén rekommenderade Sverige att vidta åtgärder med hänsyn till dess slutsatser och kommentarerna i den rådgivande kommitténs rapport.
29
Europarådets ministerkommitté skall övervaka fördragsslutande staters genomförande av ramkonventionens bestämmelser (artikel 24)
.
Council of Europe Committee of Ministers,
Resolution ResCMN(2003)12 on the Implementation of the Framework Convention for the Protection of National Minorities by Sweden, 10 December 2003.
5.3.2. Synpunkter rörande implementering av minoritetsspråkskonventionen
30
Den 18 juni 2001 lämnade Sverige sin första rapport till Europarådets rörande tillämningen av minoritetsspråkskonventionen.
31
Europa–
rådets expertkommitté lämnade den 6 december 2002 sin rapport rörande Sveriges efterlevnad av konventionens bestämmelser.
32
Expertkommittén noterade bl.a. följande om genomförandet i Sverige:
- Genom att ratificera konventionen har Sverige visat en politisk vilja att skydda och främja landsdels- och minoritetsspråk i landet.
- Införandet av minoritetsspråkslagarna har haft en statushöjande effekt på minoritetsspråken, men det tycks finnas en negativ utveckling när det gäller undervisning i och på minoritetsspråken.
- Den geografiska begränsningen av förvaltningsområdena innebär att endast fem procent av sverigefinnarna omfattas av skyddet i del III av konventionen, vilket inte är acceptabelt.
- Sydsamiska har sin traditionella hemvist utanför det område som får skydd under del III i konventionen. De samer som talar sydsamiska faller därmed utanför skyddet. Sydsamiskan är mycket hotad och kommittén ansåg att det krävs särskilda åtgärder för att skydda och främja detta språk.
- Efterlevnaden av konventionsåtaganden har varit bristfällig på lokal nivå. Expertkommittén visar på att det finns strukturella problem i den nuvarande tillämpningen, främst i form av bristande ansvarstagande. Lokala myndigheter, vilket närmast får tolkas som kommunerna, känner sig inte bundna av Sveriges konventionsåtaganden och vill inte ta ansvar för minoritetsfrågorna eftersom de upplever att det inte finns någon efterfrågan från minoriteterna.
- Det råder även strukturproblem inom utbildningssystemet.
Det krävs särskilda åtgärder för att göra undervisning mer tillgänglig i eller på minoritetsspråken. Utrymme för förbättringar
30
se delbetänkandet avsnitt 5.3.
31
Initial Periodical Report, Sweden, MIN-LANG/PR(2001)1, 18 June 2001
32
European Charter for Regional or Minority Languages – Application of the Charter in Sweden: Report of the Committee of Experts on the Charter, ECRML (2003)1, 19 June 2003.
finns inom områdena lärarutbildning och att ta fram läromedel på minoritetsspråken. Kommittén uppmanade svenska myndigheter att förbättra möjligheterna och uppmuntra att fler söker sig till lärarutbildning i minoritetsspråk.
- Det råder svårigheter och brister i att ta fram skriftliga texter på minoritetsspråken.
- Myndigheterna skulle enligt kommittén kunna beakta möjligheten att inrätta ett permanent forum för alla minoritetsspråken, något som skulle möjliggöra en ständig dialog med varandra och med myndigheterna.
- Kommittén uttalade att den förväntar sig ytterligare framsteg inom minoritetsspråkiga media i framtiden.
Europarådets ministerkommitté beslutade den 19 juni 2003 att lämna ett antal rekommendationer rörande Sveriges tillämpning av konventionen.
33
Ministerkommittén rekommenderade svenska
myndigheter att ta hänsyn till alla expertkommitténs påpekanden och särskilt prioritera följande:
- vidta omedelbara åtgärder för att göra undervisning i landsdels- eller minoritetsspråk mer lättillgänglig, ta fram läromedel och förbättra lärarutbildning på alla utbildningsnivåer,
- underlätta och främja användningen av samiska, finska och meänkieli i kontakten med rättsväsende och offentliga myndigheter i de definierade delarna av Norrbottens län,
- stödja framtagandet av eller utvecklingen av minst en dagstidning på samiska och en på meänkieli, och
- förbättra situationen för det finska språket utanför det finska administrativa området i den offentliga förvaltningen och i synnerhet i fråga om utbildning.
Sverige har därefter i juni 2004 lämnat sin andra rapport till Europarådet rörande tillämpningen av minoritetsspråkskonventionen.
34
Europarådets expertkommitté har under septem-
ber 2005 besökt Sverige för att studera förhållanden på plats.
33
Council of Europe Committee of Ministers, Recommendations RecChL(2003)1 of the Committee of Ministers on the Application of the European Charter for Regional or Minority Languages by Sweden, 19 June 2003.
34
Sweden’s Second Periodical Report presented to the Secretary General of the Council of Europe in Accordance with Article 15 of the Charter, 30 June 2004, MIN-LANG/PR (2004) 2.
Europarådets nästa rapport rörande Sveriges tillämpning lämnas under 2006.
5.4. Nationell uppföljning av minoritetspolitiken
De regionala åtgärderna i den nuvarande minoritetspolitiken har följts upp av Länsstyrelsen i Norrbottens län.
35
Även riksdagens
konstitutionsutskott följer upp minoritetspolitiken och har låtit ta fram rapporter om minoritetspolitiken.
36
Resultaten av
uppföljningarna har behandlats i detalj i delbetänkandet.
37
Samman-
fattningsvis kan följande nämnas.
Riksdagens erkännande av minoritetsspråken och införandet av den lagstadgade rätten att få använda samiska, finska och meänkieli har haft statushöjande effekt på språken. Dessa språk har också blivit mer synliga i samhället jämfört med tidigare. Minoritetsspråkslagstiftningen har givit legitimitet åt minoriteternas agerande på den politiska arenan och gett minoriteterna större självförtroende.
Genomförandet av lagstiftningen har dock gått långsamt och det har inte varit problemfritt. De sju kommuner som ingår i nuvarande förvaltningsområden har kommit olika långt i sitt arbete med minoritetsfrågorna och man har även haft olika angreppssätt i arbetet. På flera av dessa orter fanns möjlighet att få minoritetsspråkig förskola och äldreomsorg redan innan minoritetsspråkslagarna tillkom. På vissa orter som Haparanda och Pajala kunde man även innan lagens ikraftträdande använda finska och meänkieli vid en del myndighetskontakter, även om det inte fanns en lagstadgad rätt till det.
Det har funnits en osäkerhet bland kommunerna om hur statsbidragen skall användas. Önskemål har framförts om att få använda statsbidraget till merkostnader som har stor betydelse för den enskilde minoritetsspråkanvändaren, men som inte följer direkt av
35
Länsstyrelsen i Norrbottens län: ”Finska, meänkieli och samiska – utvärdering av regionala åtgärder för nationella minoritetsspråk”, december 2000; Lars Elenius och Stefan Ekenberg: ”Minoritetsspråk och myndighetskontakt”, 2002 (gjordes på uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbottens län).
36
Rapporter från riksdagen: ”Nationella minoriteter och minoritetsspråk”, 2004/05:RFR3, mars 2005, som innehåller bl.a. Kenneth Hyltenstam och Thomaso M. Milani: ”Nationella minoriteter och minoritetsspråk – Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konventioner på nationell nivå: ett minoritetsperspektiv”, dec 2004; Lars Elenius: ”Ett uthålligt språk – genomförande av lagarna om användning av minoritetsspråk i förvaltningsområdena i Norrbottens län åren 2000–2004”, dec 2004.
37
se delbetänkandet avsnitt 4.
lagstiftningen. Kommunerna och landstinget har disponerat det fördelade statsbidraget på det sätt man funnit lämpligt utifrån gällande förordning. Kommunerna har gjort olika tolkningar av hur medlen kan användas. Vissa av kommunerna, bl.a. Jokkmokk och Pajala, har ansett att statsbidraget kunde användas till stöd för konst och kultur och inte bara till ren myndighetsutövning om det ansetts främja minoritetsspråken. En mer restriktiv tolkning av användningen, har enligt Elenius tillämpats av bl.a. Kiruna och Gällivare, där medlen endast använts för merkostnader för själva myndighetsutövningen.
38
Detta har bl.a. resulterat i att Gällivare
kommun under åren 2000–2003 endast förbrukat 90 000 kronor av det totala statsbidraget på drygt 3 miljoner kronor, resten har fonderats.
39
På många orter kan enskilda som tillhör dessa nationella minoriteter inte fullt ut nyttja de rättigheter som språklagarna ger. Detta beror bl.a. på att det inte finns tillräckligt med personal inom förvaltningen som behärskar minoritetsspråken. Elenius visar i sin rapport till konstitutionsutskottet att inom det samiska förvaltningsområdet kan endast 18 procent av de lokala myndigheterna leva upp till de krav som språklagen ställer. Den låga språkkompetensen i samiska bland myndighetspersoner leder i sin tur till att samisktalande i än mindre grad försöker använda sitt modersmål i kontakter med myndigheter. För finskans och meänkielis del är situationen bättre inom förvaltningsområdet, eftersom det är vanligare att myndighetspersoner talar dessa språk. Utvärderingarna visar också att myndighetspersoners kunskaper i och attityder till minoritetsspråken påverkar minoriteternas benägenhet att använda språken. Elenius konstaterar:
Jämförelsen visar att finska och meänkieli har en mycket stark ställning inom den kommunala förvaltningen i Haparanda kommun. I Jokkmokks kommun har samiskan en motsvarande svag ställning. Låg språkkompetens bland personalen och frustration hos de samisktalande leder till en ond cirkel som innebär ett osynliggörande av det samiska språket i Jokkmokk. På så vis förvandlas kompetensbristen i samiska till upplevt icke-behov hos de anställda. I Haparanda är det istället så att närheten till Finland, likheten mellan finska och meänkieli och den höga andelen sverigefinnar och tornedalingar gör att minoritetsspråken stödjer varandra.
40
38
Elenius (2004) s 84–
39
Elenius (2004) s 87.
40
Elenius (2004) s 13.
Hyltenstam och Milani anför i sin rapport till konstitutionsutskottet att den lokala inställningen och attityden mot minoritetsspråken i berörda kommuner har avgörande betydelse för om genomförandet av lagstiftningen skall nå framgång. Det finns även en stor slumpmässighet i om service faktiskt erbjuds på minoritetsspråken eller inte, mycket beroende på om det finns minoritetsspråkig personal tillgänglig.
Kommunala och statliga myndigheter har i många fall även varit dåliga på att informera om rätten att använda minoritetsspråket i kontakter med myndigheterna. Detta har medfört att enskilda som tillhör nationella minoriteter inte känt till möjligheten att använda minoritetsspråket. Kunskaperna om gällande lagstiftning har dock successivt förbättrats.
Angående möjligheterna för minoriteterna att påverka i frågor som berör dem anför företrädare för minoriteterna att de borde ges ett större förtroende och en större del av ansvaret i att styra sina egna angelägenheter. Inrättade samrådsförfaranden har endast rådgivande karaktär. De nationella minoriteternas möjligheter till samråd och inflytande har ökat, med det föreligger fortfarande hinder innan minoriteterna fullt ut kan känna tydlig delaktighet i frågor som berör dem.
Rörande utbildning anförs i rapporten att utbildningen för de nationella minoriteterna lider av två huvudsakliga problem som upplevs som gemensamma för samtliga minoriteter. För det första finns det inte en aktivt genomförd och specifikt riktad informationsspridning till föräldrar om möjligheter till modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning. För det andra råder det brist på utbildade modersmålslärare, undervisningsmaterial samt riktlinjer för framställning av sådant material. Det anses också allvarligt att det fortfarande saknas en strategi för att råda bot på dessa brister.
5.5. Delbetänkandets förslag till förstärkt minoritetsskydd
5.5.1. Implementeringen av åtagandena i Europarådskonventionerna måste förbättras
Denna utredning tillsattes bl.a. mot bakgrund av den kritik som riktats mot Sverige från Europarådets sida. Europarådet har påtalat en rad brister i nuvarande implementering av åtagandena rörande nationella minoriteter som behöver åtgärdas för att Sverige som ratificerande stat skall kunna leva upp till åtagandena i minoritetskonventionerna. Den kritik och de rekommendationer som Europarådet lämnar i samband med övervakningen av konventionerna förväntas leda till förbättringar i det berörda medlemslandets skydd och stöd för de nationella minoriteterna.
I utredningens direktiv har det funnits utrymme att lämna förslag på åtgärder mot bakgrund av den kritik som framkommit:
Utredaren skall överväga behovet av ändringar i den nuvarande lagstiftningen mot bakgrund av den uppföljning som gjorts inom Europarådet och Länsstyrelsen i Norrbottens län. Om det behövs skall utredaren lämna förslag till ändringar.
41
Bilden av de implementeringsproblem som Europarådet pekat på har nyanserats och förstärkts genom de uppföljningar som gjorts efter Europarådets granskningar på uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbottens län och som framkommer i de rapporter som riksdagens konstitutionsutskott låtit ta fram. De brister som framkommit är av så allvarlig karaktär att de måste åtgärdas. I delbetänkandet lämnades därför förslag till ändringar i nuvarande lagstiftning rörande rätt att använda samiska, finska och meänkieli samt förslag till andra åtgärder för att förbättra Sveriges implementering av åtagandena i Europarådets konventioner. Dessa åtgärder krävs oberoende av om nuvarande förvaltningsområden för finska och samiska skulle komma att utvidgas som nästa etapp i minoritetspolitiken. Rådande problem på minoritetspolitikens område skulle snarast förstärkas, om förvaltningsområdena utvidgades till ännu fler kommuner, utan att orsakerna till nuvarande brister åtgärdas.
I delbetänkandet föreslogs därför följande åtgärder för att förstärka det nuvarande minoritetsskyddet.
41
utredningens direktiv, Dir. 2004:6.
5.5.2. En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk behövs
De åtaganden som framgår av ramkonventionens bestämmelser och bestämmelserna i del II av minoritetsspråkkonventionen gäller i hela Sverige. Det innebär att nuvarande lagreglering, som endast berör sju kommuner i Norrbottens län, är otillräcklig för att leva upp till åtagandena i minoritetskonventionerna. En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk bör därför införas.
42
Lagen skall ersätta nuvarande lagar om rätt att använda samiska respektive finska och meänkieli. Samtliga nationella minoriteter och minoritetsspråk skall omnämnas i lagtext.
43
Lagen skall vara
tillämplig i hela landet. Allmänna bestämmelser med den nuvarande minoritetspolitikens målsättning och som motsvarar åtaganden i minoritetskonventionerna skall införas i lagtext. Syftet med den föreslagna regleringen är att stärka de nationella minoriteterna och deras språks ställning. Den svenska minoritetspolitiken kan därmed även förväntas få bättre genomslag i hela landet, eftersom samtliga kommuner i landet skulle vara tvungna att beakta de nationella minoriteternas behov i sin verksamhet. Medvetenheten om Sveriges åtaganden rörande nationella minoriteter skulle därmed också öka.
5.5.3. Ramkonventionens förhållande till regeringsformen behöver klargöras
Skyddet av nationella minoriteter och deras språk och kultur är av sådan betydelse för en rättstat att frågan bör regleras i grundlagen. Regeringsformens stadgande rörande minoriteter överensstämmer inte med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention för skydd för de nationella minoriteterna. Utformningen av bestämmelsen i regeringsformens 1 kap. 2 § föreslås därför bli föremål för översyn.
44
Den pågående Grundlagsutredningen bör
ges i uppdrag att utreda frågan.
42
se delbetänkandet avsnitt 6.2.1.
43
Romani chib och jiddisch har inget lagstadgat skydd enligt nuvarande minoritetsspråkslagstiftning, vilket är otillräckligt med tanke på Sveriges internationella åtaganden rörande minoritetsspråk.
44
se delbetänkandet avsnitt 6.2.2.
5.5.4. Tydligare statligt ansvarstagande för implementeringen av konventionsåtagandena
Kommunerna behöver stöd i sitt arbete med minoritetsfrågorna. Det behövs även en tydligare statlig styrning av genomförandet av minoritetspolitiken för att konventionsåtagandena rörande minoriteter skall uppfyllas.
45
Det finns ingen sektorsmyndighet som bär
ansvar för genomförande av minoritetspolitiken. Utredningen föreslår därför att länsstyrelsens roll i minoritetsfrågorna bör utvecklas. En länsstyrelse i landet bör ges nationellt tillsynsansvar för att säkerställa syftet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Myndigheten skall på eget initiativ eller efter anmälan vidta de åtgärder som behövs. Detta innefattar styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel samt samordning och bevakning av minoritetsfrågorna. Enskilda skall kunna vända sig till myndigheten med klagomål om lagens efterlevnad. Det nationella ansvaret bör läggas på Länsstyrelsen i Stockholms län. I detta slutbetänkande väljer jag att revidera detta förslag.
46
5.5.5. Åtgärder krävs för att öka kunskaperna om Sveriges konventionsåtaganden
Kunskaperna om Europarådets minoritetskonventioner och den svenska lagstiftningen rörande minoriteter måste öka på nationell, regional och lokal nivå.
47
En 3-årig nationell informations- och
utbildningsinsats för att synliggöra de nationella minoriteterna bör därför genomföras under ledning av länsstyrelsen med nationellt tillsynsansvar. Länsstyrelsen och Sametinget bör vidare se över frågan om tillgängligt material rörande minoritetskonventioner, nationell lagstiftning och nationella minoriteter. Översättning av material bör göras i större utsträckning till svenska och de nationella minoritetsspråken. Informationsmaterial rörande minoritetsfrågorna och språkfrågor bör tas fram. Materialet skall användas för att öka kunskaperna hos beslutsfattare, tjänstemän, allmänheten och även de nationella minoriteterna.
45
se delbetänkandet avsnitt 6.5.
46
se förslag rörande Sametingets roll i avsnitt 12 nedan.
47
se delbetänkandet avsnitt 6.6.
5.5.6. Myndigheters skyldighet att informera om rättighetslagstiftning måste följas upp
Förvaltningsmyndigheter och domstolar i förvaltningsområdena är skyldiga att informera om rätten att använda minoritetsspråk i kontakter med myndigheten. Stora brister har dock kunnat noteras i myndigheternas information till allmänheten.
48
I tillsynsverksam-
het bör kommuners sätt att informera enskilda om deras rätt att använda minoritetsspråk bevakas särskilt.
49
5.5.7. Nationella minoriteters möjligheter till inflytande måste förbättras
Det bristande ekonomiska stödet till organisationer som företräder de nationella minoriteterna begränsar minoriteternas reella möjligheter till inflytande.
50
Nationella minoriteter måste ges tillgång till
demokratiska forum så att även deras synpunkter kan beaktas. Nationella minoriteters möjligheter till inflytande bör lagreglernas. Nationella minoriteter skall ges inflytande på nationell, regional och lokal nivå. Samrådsorgan för minoritetsfrågor bör därför inrättas på olika nivåer där de nationella minoriteterna finns företrädda. För att de nationella minoriteterna skall ges det inflytande som minoritetskonventionerna förutsätter, måste de ges tillräckligt ekonomiskt stöd för att kunna driva olika frågor. Storleken på nuvarande ekonomiska stöd till de organisationer som företräder nationella minoriteter måste därför höjas.
5.5.8. Förslag rörande utbildning
Som ett ytterligare led i att förbättra implementeringen av Sveriges åtaganden rörande nationella minoriteter behandlades utbildning i delbetänkandet.
51
Utbildning i och på minoritetsspråket var också
en av de frågor som kom fram vid kartläggningen av sverigefinnarnas behov och intressen.
52
Om de nationella minoriteternas
möjligheter att överföra språken och kulturarvet till nästa genera-
48
se delbetänkandet avsnitt 4.5.2 och 4.5.3.
49
se delbetänkandet avsnitt 6.7.
50
se delbetänkandet avsnitt 6.8.
51
se delbetänkandet avsnitt 7.
52
Enligt direktiven skall utredarens analys ”omfatta en bedömning av intresset och behovet hos enskilda sverigefinnar av en sådan utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder.”
tion inte säkerställs, är minoritetsspråkens möjligheter att bevaras begränsade. Den kanske allra viktigaste frågan för de nationella minoriteternas fortlevnad på sikt är därmed om deras barn ges möjlighet att lära sig minoritetsspråket tillräckligt väl. Minoritetsbarns möjligheter till utbildning på och i minoritetsspråket är därmed av central betydelse. Utbildning har en mycket viktig språkbevarande betydelse och detta har även lyfts fram av Europarådet i rapporterna rörande Sverige.
53
I delbetänkandet föreslogs därför att rätten till undervisning i minoritetsspråk skall garanteras för de nationella minoriteterna. I ramkonventionens artikel 14.1 anges att ”parterna erkänner att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig sitt minoritetsspråk”. Någon möjlighet att begränsa denna rätt med anledning av barnets eller förälderns tidigare kunskaper eller bruk av språket ges inte i ramkonventionen eller minoritetsspråkskonventionen. De svenska bestämmelserna rörande rätten till modersmålsundervisning behöver ändras så att samtliga nationella minoriteter har samma rättigheter. Krav på umgängesspråk eller tidigare kunskaper i språket, skall inte ställas för att de nationella minoriteterna skall ha rätt till modersmålsundervisning, eftersom det strider mot konventionsåtagandena. Även för sverigefinska och judiska elever skall det räcka att det finns en elev i kommunen som önskar undervisning i minoritetsspråket.
54
Vidare behöver barns behov på utbildningsområdet särskilt uppmärksammas och regleras i den föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Samtliga kommuner i Sverige skall i sin verksamhet, i enlighet med ramkonventionens och minoritetsspråkskonventionens bestämmelser, beakta barns rätt till minoritetsspråk och en kulturell minoritetsidentitet.
55
I delbetänkandet föreslogs även att Skolverket bör ges i uppdrag att genomföra dels riktad och regelbundet återkommande tillsynsverksamhet rörande de nationella minoriteternas möjligheter att få undervisning i minoritetsspråken (modersmålsundervisning), dels i sin tillsyn följa upp att bestämmelserna i läroplanerna rörande nationella minoriteter förverkligas.
56
53
se delbetänkandet avsnitt 5.2.7 och 5.3.4.
54
se delbetänkandet avsnitt 7.2.7.
55
se delbetänkandet avsnitt 7.2.8.
56
se delbetänkandet avsnitt 7.2.9.
5.5.9. Förvaltningsområdet för finska språket behöver utvidgas
Rörande finska språket föreslogs i delbetänkandet att förvaltningsområdet för finska utvidgas från nuvarande fem kommuner i Norrbottens län till att även omfatta samtliga kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län.
57
En
sådan utvidgning skulle innebära en statushöjande åtgärd för finska språket som främjar språkets fortlevnad i landet. Cirka hälften av alla sverigefinnar i landet skulle genom utvidgningen komma att omfattas av de åtgärder som föreskrivs i del III av minoritetsspråkskonventionen.
Det utvidgade förvaltningsområdet bör omfatta samma rättigheter som nuvarande lag stadgar, nämligen rätt till förskola och äldreomsorg helt eller delvis på finska samt möjligheter att använda finska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar. För att underlätta genomförandet av utvidgningen bör en styrgrupp tillsättas under ledning av Länsstyrelsen i Stockholms län. Genomförandet bör ske genom samarbete mellan kommunerna i regionen och länsstyrelsen skall ha en stödjande funktion i detta arbete.
57
se delbetänkandet avsnitt 11.
6. Vems är ansvaret för att minoritetsspråken fortlever?
För att kunna bryta och vända den språkbytesprocess som pågår inom samiskan och de andra nationella minoritetsspråken kommer det att krävas åtgärder på olika nivåer i samhället. Många olika faktorer påverkar minoriteters språkbyte och språkbevarande.
1
En
del av dessa faktorer är dessutom starkt beroende av varandra. Faktorer på samhällsnivå påverkar de val som sker på grupp- och individnivå och därmed även effektiviteten i språkbevarandet. För att revitaliseringen av minoritetsspråken skall lyckas krävs det därför åtgärder som förbättrar förutsättningarna på samhälls-, grupp- och individnivå. Språkbevarande och språkstimulerande åtgärder behöver vidtas parallellt så att de förstärker varandra. I det följande diskuteras Sveriges ansvar som stat, samt regeringens och de nationella minoriteternas ansvar för att de nationella minoritetsspråken skall kunna bestå som levande språk i Sverige.
6.1. Sveriges och regeringens ansvar
Genom att ratificera Europarådets minoritetskonventioner har Sverige åtagit sig en folkrättslig förpliktelse att skydda de nationella minoriteterna och att aktivt främja och stödja de nationella minoritetsspråkens bevarande som levande språk i Sverige. Som ett av den svenska minoritetspolitikens mål har regeringen även angett de nationella minoriteternas möjligheter att kunna påverka i frågor som berör dem (ett åtagande enligt artikel 15 i ramkonventionen).
Detta åtagande innebär att Sverige som stat har ett ansvar för att undersöka vilka behov som finns för respektive nationell minoritet eller i vart fall vara lyhörd för de synpunkter som framförs av företrädare för minoriteterna rörande behov. Åtagandet innebär också ett ansvar för att vidta de åtgärder som behövs för respektive
1
se även delbetänkandet avsnitt 2.3.2.
nationellt minoritetsspråk samt att skapa nödvändiga förutsättningar för att språket skall kunna återta förlorad mark. Det skulle t.ex. kunna vara att ge de nationella minoriteterna verktyg för att arbeta vidare med språkfrågorna.
Enligt svensk rättstradition måste olika internationella åtaganden omsättas i nationellt regelverk för att de skall kunna bli normerande i landet. Det innebär konkret att de åtaganden som Sverige förbundit sig att uppfylla måste komma till uttryck i svensk lag och på ett sådant sätt att förpliktelserna förverkligas. När det gäller minoritetspolitiken har ingen särskild myndighet sektorsansvar för frågorna. Ansvaret för t.ex. fördelning av ekonomiska medel till organisationer som företräder de nationella minoriteterna ligger på Justitiedepartementet.
De faktorer som regeringen framför allt kan påverka för att främja minoritetsspråkens fortlevnad är faktorer på samhällsnivå. Dessa faktorer är följande:
2
I. FAKTORER PÅ SAMHÄLLSNIVÅ
(beskriver fenomen som speglar och i viss utsträckning bestämmer minoritetens status i förhållande till majoriteten eller inom samhället i stort)
a) Politiskt – legala förhållanden (om minoritetsgruppen har
någon grad av politisk autonomi eller allmänt om minoriteten har rättigheter att själva besluta om frågor som rör den egna gruppen)
b) Majoritetssamhällets ideologi (hur majoritetssamhället upp-
fattar minoriteten och vilken behandling olika uppfattningar leder till, t.ex. i termer av pluralistisk, segregativ eller assimilatorisk policy gentemot minoritetsgruppen)
c) Språklagstiftning (om det i samhällets lagar finns särskilda be-
stämmelser om minoritetsspråkets officiella användning)
d) Implementering av minoritetspolitiken (om och i vilken ut-
sträckning politiska beslut angående minoriteten i praktiken genomförs)
2
Hyltenstam (1999) s 47–
e) Ekonomiska faktorer (t.ex. i vilken utsträckning industrialise-
ring etc. är orienterade mot minoritetens eller majoritetens intressen eller om det finns balans mellan grupperna)
f) Sociokulturella normer (om normer i vanor, beteende, klädsel,
språk etc. som gäller inom minoriteten är synliga i majoritetssamhället)
g) Utbildning (vilka utbildningsresurser som är tillgängliga för
minoriteten respektive majoriteten och om dessa resurser är jämt fördelade).
Det finns anledning att kommentera dessa faktorer närmare. När det gäller politiskt – legala förhållanden har regeringen uttalat att de nationella minoriteternas förbättrade möjligheter till inflytande skall vara ett av minoritetspolitikens mål. Det kan konstateras att vissa möjligheter till inflytande ges idag på nationell nivå genom de överläggningar som sker mellan företrädare för minoriteterna och ansvarigt statsråd. Som påpekats i delbetänkandet är detta dock knappast tillräckligt eftersom överläggningarna är konsultativa och hålls på ett generellt plan. Minoriteternas reella möjligheter att påverka måste, enligt min uppfattning, förbättras på nationell, regional och lokal nivå genom organiserat och strukturerat samråd. Genom tydliga samrådsförfaranden förstärks även majoritetssamhällets budskap till minoriteterna att deras språk och kulturer är viktiga för samhället och att samhället är berett att ge sitt stöd för fortlevnaden. Regeringens möjlighet att förbättra förutsättningarna rörande denna faktor finns således och förslag till förbättringar har lämnats i delbetänkandet.
Majoritetssamhällets inställning till minoritetsspråken har mycket stor betydelse för om implementeringen av konventionsåtagandena skall lyckas och användningen av språken skall öka. Minoriteternas inställning till det egna språket påverkas nämligen starkt av majoritetens synsätt. Ett språk som har låg status i samhället och i majoritetens ögon, är inte lika attraktivt för minoriteten och detta påverkar de språkval som minoriteten gör. Minoritetsspråkens låga status i samhället är ju en av orsakerna till de pågående språkbytesprocesserna hos de nationella minoriteterna. När det gäller majoritetssamhällets ideologi kan noteras att regeringen genom erkännandet av de nationella minoriteterna och genom ratificeringen av Europarådets minoritetskonventioner gjort ett medvetet val att anamma en pluralistisk inställning gentemot dessa
grupper och dessa språk. Konventionsåtagandena innebär också ett avståndstagande från ett assimilatoriskt synsätt, något som dessutom är uttryckligen förbjudet enligt ramkonventionen. Däremot kan man knappast säga att regeringens synsätt fått genomslag på det regionala och lokala planet, eftersom kunskapen om åtagandena gentemot de nationella minoriteterna och språken är så bristfällig. De gjorda utvärderingarna av minoritetspolitiken visar tyvärr också att det av regeringen anbefallda synsättet inte har fått genomslag i det bemötande som de nationella minoriteterna får inom förvaltningsområdena. För att det nya synsättet skall få det genomslag som krävs måste ett långsiktigt och medvetet attitydförändrande arbete genomföras, bl.a. genom ökad kunskapsspridning om dessa frågor. Förslag till förbättringar har lämnats i delbetänkandet. I detta slutbetänkande lämnas även förslag som syftar till att synliggöra de nationella minoriteterna och deras språk i majoritetssamhället.
Språklagstiftning nämns som en viktig faktor på samhällsnivå. Den nuvarande lagstiftningen om rätt att använda samiska, finska och meänkieli har haft en statushöjande effekt på dessa språk inom förvaltningsområdena. Språklagstiftning är därmed ett verkningsfullt verktyg för att påverka språkbevarandet i positiv riktning. Den nuvarande lagstiftningen har dock getts en begränsad geografisk räckvidd och ett begränsat innehåll och även effekterna blir därmed begränsade. Initiativet till förändringar ligger hos regering och riksdag. Förslag till förbättringar har lämnats i delbetänkandet.
Implementering av minoritetspolitiken och språklagstiftningen är en förutsättning för att de angivna rättigheterna skall kunna förverkligas. Om det finns ett gap mellan lagstadgade rättigheter och genomförandet av dessa rättigheter skapas en frustration hos minoriteterna och lagstiftningen får då inte den språkbevarande effekt som avsetts. Uppföljning av implementeringen är därför nödvändig. Ansvaret för denna uppföljning och ansvaret för att se till att tillkortakommanden rättas till ligger på regeringen. Även här har utredningen lämnat förslag till förbättringar, bl.a. inrättande av tillsyn.
Ekonomiska faktorer nämns som en faktor som påverkar språkbevarandet. Med det avses bl.a. om det råder stora ekonomiska skillnader mellan majoriteten och minoriteter och om dessa grupper t.ex. har samma möjligheter i samhället. Bland de nationella minoriteterna hör framför allt romerna till dem som är ekonomiskt
missgynnade i samhället. Många romer utsätts för diskriminering i t.ex. arbetslivet och på bostadsmarknaden.
Ekonomiska faktorer har även betydelse för vissa typer av traditionella näringar som bedrivs av nationella minoriteter. Förutsättningarna för att driva olika näringar skiljer sig och det kan missgynna t.ex. rennäringen. Rennäringens fortlevnad är av mycket stor betydelse för den samiska kulturens och språkets bevarande. Regeringen kan genom olika åtgärder skapa ekonomiska förutsättningar som förbättrar rennäringens möjligheter att fortleva.
En annan aspekt av ekonomiska faktorer är att minoriteternas kulturutövning och minoritetsspråkiga kultur ges tillräckliga resurser och att minoriteter som grupp inte missgynnas i ekonomiskt hänseende. Med beaktande av antalet personer i Sverige som tillhör de nationella minoriteterna kan de medel som avsatts för de nationella minoriteternas kultur anses vara mycket små. Ansvaret för att avsätta tillräckliga medel för främjande av de nationella minoriteternas kulturer ligger på regeringsnivå.
När det gäller sociokulturella normer i det svenska samhället kan konstateras att minoriteternas vanor, beteende, klädsel och språk finns närvarande i det svenska samhället. På en del håll kan dock en negativ inställning från majoritetens sida hämma sådana uttryck från enskilda som tillhör de nationella minoriteterna. Ibland kan även sådana uttryck för minoritetstillhörighet föranleda direkt diskriminering. Till exempel utsätts romer som bär traditionell klädedräkt alltjämt för diskriminering.
Utbildning lyfts fram som en viktig faktor för språkbevarandet. Utbildningsfrågor är av central betydelse för minoritetsspråkens fortlevnad i Sverige, vilket även lyftes fram i delbetänkandet.
3
Om
minoriteternas möjligheter att överföra språken till nästa generation inte säkerställs, kommer minoritetsspråken inte att bestå som levande språk i Sverige. Graden av språkbevarande påverkas således av antalet barn som ges möjligheter att tillägna sig språket i tillräcklig grad. Förskolans och skolans roll kan därmed vara av avgörande betydelse för enskildas möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket tillräckligt väl. Utformningen av det regelverk som styr förskolans och skolans mål och verksamhet samt det regelverk som skall säkerställa måluppfyllelsen styrs av regeringen. Regeringen är också ansvarig för att Sverige uppfyller åtagandena rörande utbildning i minoritetskonventionerna. Förslag rörande utbildning har
3
se delbetänkandet avsnitt 7.
lämnats i delbetänkandet och fler förslag lämnas i detta slutbetänkande.
Slutligen finns det ytterligare en mycket viktig faktor, förutom de som språkforskare räknar upp, som regeringen bär ett stort ansvar för. Det är samordningen av de minoritetspolitiska frågorna på nationell nivå. Eftersom så många olika faktorer påverkar bevarandet av ett minoritetsspråk och eftersom dessa faktorer påverkar varandra sinsemellan, måste någon ha ett helhetsperspektiv i språkfrågorna. Detta helhetsansvar blir av avgörande betydelse för om olika språkbevarande åtgärder skall kunna få avsedd effekt. Det enda organ som kan ha ett helhets- och samordningsansvar för olika politikområden är regeringen.
Problematiken kan exemplifieras med följande. Inom högskole- och universitetsvärlden finns minoritetsspråken finska och samiska representerade på flera platser och på flera institutioner. Varje sådan institution har stor betydelse för språkens ställning och fortsatta bevarande i Sverige. Samiskan och finskan är små språk på universiteten och de kan ha svårt att hävda sig i konkurrensen med andra språk som av majoriteten uppfattas som viktiga språk. Varje universitet och högskola ses som separata samhällsorgan som ensamma saknar möjligheter att ta ansvar för dessa språks framtid. Både Göteborgs och Lunds universitet har upphört att undervisa i finska språket, och för Lunds del skedde detta efter det att Sverige åtog sig ett folkrättsligt ansvar för finska språkets fortlevnad. Studenter boende i södra Sverige måste numera läsa finska i Köpenhamn. Denna utveckling är mycket olycklig för finska språkets fortlevnad och alla de sverigefinnar och andra som skulle vilja studera finska. Vem tar helhetsansvaret för denna utveckling? Enligt min mening måste det yttersta ansvaret ligga på regeringen. Endast regeringen har möjlighet att göra prioriteringar på nationell nivå och genom regleringsbrev och budgetfördelning ge de nationella minoritetsspråken de förutsättningar som krävs. Detta innebär också att man inom regeringskansliet måste ha en mycket god samordning i frågor som berör de nationella minoriteterna och minoritetsspråken och att alla departement faktiskt observerar och beaktar konsekvenser för de minoritetspolitiska frågorna i sitt arbete.
6.2. De nationella minoriteternas ansvar och delat ansvar
En rad språkbevarande faktorer berör de nationella minoriteterna på grupp- och individnivå. Dessa faktorer är följande:
4
II. FAKTORER PÅ GRUPPNIVÅ
(faktorer som rör de interna förhållandena inom minoritetsgruppen)
h) Demografi (bl.a. gruppens storlek, kärnområden, ålders- och
könsfördelning, äktenskapsmönster)
i) Språkförhållanden (om språket har status som officiellt språk,
talas det i mer än ett land, dialekt- eller språksplittring, standardisering och modernisering, förhållandet mellan tal och skrift, graden av tvåspråkighet och språkbehärskning, gruppens språksyn, minoritetsspråkets status i förhållande till majoritetsspråket)
j) Heterogenitet/homogenitet (existensen av sociala, professio-
nella och kulturell variation inom gruppen)
k) Näringar (om speciella sysselsättningar eller ekonomiska ni-
scher innehas av gruppen)
l) Typ av etnicitet (vilken typ av mobilisering för t.ex. språkbeva-
randefrågor som förekommer inom gruppen, eller om sådana frågor betraktas som viktiga över huvud taget)
m) Intern organisation (t.ex. om det förekommer organisationer
och sammanslutningar inom gruppen, om man har tillgång till ledare eller talesmän, samt om gruppen omfattar en utbildad elit)
n) Institutioner (om det finns utbildning, kyrka, språkplanering,
språkvård, forskning och kultur på språket)
o) Medier (om gruppen har egna tidningar, radio- och TV-sänd-
ningar, särskilt på minoritetsspråket)
4
Hyltenstam (1999) s 47–
p) Kulturyttringar (om gruppens kulturella angelägenheter mani-
festeras genom berättartraditioner, musik, litteratur och teater etc.)
Flera av de faktorer som språkforskare lyfter fram på gruppnivå är omständigheter som närmast är att se som givna objektiva förutsättningar som är svåra att påverka genom gruppens eller enskilda individers beteende. Sådana faktorer är t.ex. demografi, språkförhållanden, gruppens heterogenitet respektive homogenitet.
Rörande vissa av förhållandena går det dock att göra aktiva och medvetna val som påverkar förutsättningarna för minoritetsspråkets fortlevnad. Det är t.ex. gruppens språksyn (se språkförhållanden), hur gruppen mobiliserar sig i språkfrågor och driver språkbevarandefrågor (se typ av etnicitet). Intern organisation är också en fråga där gruppens egna engagemang blir avgörande, dels för effektiviteten i det egna språkarbetet, dels hur väl man lyckas göra sin stämma hörd i majoritetssamhället.
En del av de uppräknade faktorerna på gruppnivå är områden där det finns ett delat ansvar mellan de nationella minoriteterna och samhället.
En nationell minoritet som har egna institutioner, såsom skolor, språkvårdande organ, kulturinrättningar etc., är bättre rustad för att stärka det egna språkets fortlevnad. Det ger större möjligheter för minoriteten att arbeta aktivt med språkbevarande. För att de nationella minoriteterna skall kunna skaffa sig egna institutioner krävs starkt engagemang och eget ansvarstagande. Ofta krävs det också stöd från samhället för att kunna starta sådana egna institutioner i form av t.ex. ekonomiskt stöd. Skapandet av institutioner för de nationella minoriteterna är således ett område där majoritetssamhället kan bistå minoriteterna. Ansvaret att sedan nyttja dessa egna institutioner på ett sätt som främjar språkbevarandet ligger på minoriteten.
Tillgången till egna minoritetsspråkiga media är ett liknande område där det krävs gemensamt engagemang och delat ansvar. Att driva egna media kräver stora ekonomiska resurser och samhällets stöd blir en nödvändighet. Regeringen kan på olika sätt främja skapandet och utvecklandet av minoritetsspråkiga media.
De nationella minoriteterna bär ett stort eget ansvar för de kulturyttringar som finns inom gruppen. Samhället kan bistå gruppen genom främjandeåtgärder inom olika kulturområden. Sveriges åta-
ganden enligt minoritetsspråkskonventionen innebär också ett ansvar för att stödja och främja de nationella minoriteternas kultur.
III. FAKTORER PÅ INDIVIDNIVÅ
(faktorer som rör den individuella minoritetsmedlemmens språkliga beteende)
q) Språkval (i vilken utsträckning och i vilka domäner den två-
språkiga minoritetsmedlemmen väljer minoritetsspråket i interaktion med andra tvåspråkiga)
r) Socialisation (speciellt med avseende på hur de två aktuella
språken används i barnuppfostran).
Faktorerna på individnivå är områden där de nationella minoriteterna bär ett huvudansvar för sitt eget agerande och för om revitalisering kan komma tillstånd. Den enskilde individen kan genom sitt språkval till viss del välja att främja språkbevarande och upprätthållande av språkdomäner. Individens språkval görs dock i ett socialt sammanhang där människors handlande påverkas av andras handlande. Det innebär att språkvalet ofta görs i samspel med andra individer, vilket innebär att andra individers språkval också påverkar den enskilde. Samtidigt ger detta den enskilde individen möjligheter att påverka andras beteende i positiv riktning.
Detta innebär att t.ex. språkligt assimilationstryck från omgivningen eller minoritetsspråkets låga status kan påverka den enskilde individens val. Majoritetens negativa inställning till minoritetsspråket kan hämma enskildas val att tala minoritetsspråket. Om minoritetsspråkets ställning är starkt hotad, kan det av en del uppfattas som hopplöst att lära sig språket och nyttan med språket uppfattas kanske inte som så stor. Av andra individer kan hotet mot språkets existens däremot uppfattas som ett extra starkt skäl att arbeta med revitalisering och att värna det egna språkets fortlevnad.
Den andra faktorn på individnivå är socialisation t.ex. hur minoritetsspråket används i barnuppfostran. Föräldrar kan göra medvetna val att tala minoritetsspråket hemma och därigenom aktivt verka för att minoritetsspråket förs över till nästa generation. Som påpekats i delbetänkandet är det inte någon enkel uppgift att fostra ett barn till additiv tvåspråkighet
5
, i minoritetsspråket och i
5
dvs. att inlärning av ett andra språk inte sker på bekostnad av det första språket
svenska. Det krävs medvetenhet, kunskap, envishet och konsekvens av föräldrarna. Det kan vara en svår uppgift om endast en förälder talar minoritetsspråket och särskilt när det inte finns andra individer som talar minoritetsspråket i omgivningen.
Samtidigt är det ingen annan än familjen som kan bestämma om ett barn skall lära sig minoritetsspråket. Ansvaret för detta ligger således inom familjen. Familjen kan välja att aktivt stödja barnets språkutveckling och på olika sätt främja hans eller hennes möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket. I detta svåra arbete behöver familjen stöd och aktiv hjälp från förskola och skola. Barn som har möjlighet att tillägna sig minoritetsspråket i hemmet och vars språkutveckling stöds och förstärks av skolans arbete har goda förutsättningar att bli additivt tvåspråkiga och därmed tillägna sig minoritetsspråket tillräckligt väl för att själva kunna föra språket vidare.
Insikten om minoritetens eget ansvarstagande i en revitaliseringsprocess är nödvändig. Språkforskare talar om att minoriteter måste göra ett ställningstagande som bygger på medvetenhet. Talare av minoritetsspråket måste klargöra för sig själva varför språket håller på att försvinna, vad som kan göras för att hindra det, och inte minst vad de själva är redo att göra för att hindra det.
6
Denna
insikt har bl.a. uttryckts på följande sätt i Sametingets värdegrund för den samiska språkpolitiken:
Vi inser att en stor del av ansvaret för framtiden ligger hos oss själva.
7
Om minoriteten når denna insikt och dessutom ges nödvändiga verktyg för att arbeta vidare med språkfrågorna, finns goda förutsättningar för att revitalisera minoritetsspråket. Samhället kan stärka och stödja de nationella minoriteterna i denna svåra uppgift genom att skapa ett språkbevarande klimat och genom att bistå med konkreta verktyg. De nationella minoriteterna ges därmed makt att styra och forma sin egen framtid.
6
Leena Huss: ”Sverigefins revitalisering – finns den?” i Heidi Hansson (m.fl. (red): ”När
språk och kulturer möts – Festskrift till Tuuli Forsgren” (2002) s 46
7
Sametinget: ”Start för en offensiv samisk språkpolitik – Handlingsprogram” (2004) se
bilaga 8.
7. Synpunkter från samer rörande samiskan och dess fortlevnad
Utredarens analys skall enligt tilläggsdirektivet omfatta en bedömning av intresset och behovet hos enskilda samer av en utvidgad lagstiftning om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla i även i det sydsamiska området, eller andra åtgärder. Utredaren skall vidare ge företrädare för den samiska minoriteten möjlighet att framföra sina synpunkter.
I detta avsnitt redovisas de synpunkter som kommit fram under utredningens arbete från enskilda samer och samiska företrädare, dels rörande behov och intresse av ett utvidgat förvaltningsområde, dels andra synpunkter om språkliga behov och synpunkter som lämnats om det samiska språket och dess möjligheter att fortleva i Sverige.
7.1. Synpunkter från företrädare för samer
Ett av den svenska minoritetspolitikens mål är att stärka minoriteternas möjligheter till inflytande i frågor som berör dem. Det fortsatta arbetet med utvecklandet av minoritetslagstiftningen måste därför, enligt min mening, ske i nära samarbete med representanter för de nationella minoriteterna. Det är minoriteterna själva som bäst vet vilka behov och förutsättningar de har. Synpunkter från enskilda samer och företrädare för samiska organ har därmed utgjort en mycket viktig del av underlaget för utredningens bedömningar.
För att nå den samiska befolkningen och för att få in synpunkter från samer rörande de språkliga behoven har utredningen vänt sig till de samiska nätverk som finns i form av samiska organisationer och föreningar, som samebyar, Svenska Samers riksförbund (SSR), samiska ungdomsförbundet Sáminuorra, myndigheter som Sametinget, Sameskolstyrelsen, och institutioner som Samernas utbildningscentrum och Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum. En rad vär-
defulla synpunkter från enskilda samer har även framkommit vid de möten med organisationer och institutioner och andra som utredningen haft. För att inhämta synpunkter från enskilda samer om deras språkliga behov har även en enkätundersökning genomförts i det sydsamiska området.
I det följande ges en redogörelse för de synpunkter som lämnats. Synpunkter som framkom vid utredningens besök vid Samernas utbildningscentrum och Sameskolstyrelsens kansli redovisas i senare avsnitt.
7.1.1. Sametinget
Sametinget/ Sámediggi/ Sámedigge/ Saemiedigkie leder det samiska språkarbetet. Insatser görs inom språkvården och utvecklandet av det samiska språket och ett arbete för att revitalisera samiskan har påbörjats. Ett handlingsprogram, ”Start för en offensiv samisk språkpolitik” antogs av Sametingets plenum i februari 2004 och innebär ett politiskt ställningstagande för ett medvetet långsiktigt arbete för att revitalisera samiskan. Som ett led i revitaliseringsarbetet har Sametinget anordnat alfabetiseringskurser för vuxna samer som vill förbättra sina kunskaper i samiska och lära sig läsa och skriva på samiska. Frågan om en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska har drivits av Sametinget under flera år.
I remissvaret på delbetänkandet
1
anför Sametinget att situationen
för samiskan är allvarlig. På många håll i Sápmi pågår en språkbytesprocess som är långt framskriden. De flesta äldre samer har aldrig lärt eller endast bristfälligt fått lära sig att läsa och skriva på samiska. Många av de yngre har inte fått lära sig sitt modersmål. Samhällets skydd och stöd kommer att behövas om de samiska språken skall kunna fortleva och utvecklas i Sverige.
Sametinget anför att det nationella ansvaret för det samiska språket bör samlas hos Sametinget. Det är högst otillfredsställande att varken det nationella ansvaret för det samiska språkets fortlevnad och utveckling eller resurserna är samlade hos den myndighet som skall verka för en levande samisk kultur och leda det samiska språkarbetet. Sametinget anser därför att dess ansvar bör utökas med uppdraget att för samerna och samiskans del säkerställa syftet med den av utredningen föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Sametinget skall på eget initiativ eller efter
1
Yttrande, 19 sept 2005, JU2005/4822/D.
anmälan vidta de åtgärder som behövs. Sametinget anser därför att det föreslagna nationella tillsynsansvaret för samiska språkets del bör läggas på Sametinget och inte på Länsstyrelsen i Stockholms län som föreslagits i delbetänkandet.
2
Det antagna handlingsprogrammet klargör ambitionsnivån och den politiska viljeinriktningen för en offensiv samisk språkpolitik. Språkinsatsen blir Sametingets största satsning sedan myndigheten och det samiska parlamentariska systemet tillskapades. Sametingets utgångspunkt för språkarbetet är att samiskan skall vara ett officiellt och likvärdigt språk bredvid svenskan inom hela det samiska området oavsett vad som pekas ut som förvaltningsområde för samiska. Betydelsen av samiska som officiellt erkänt språk bör klarläggas. Det antagna språkprogrammet tar sikte på en samordnad språkkampanj under minst tio år med angivna mål som skall möjliggöra en språklig revitalisering. Värdegrunden och inriktningsmålen i handlingsprogrammet syftar till att främja, utveckla och bevara samiskan som ett livskraftigt språk för det samiska samhället och för samisk samhörighet.
Staten har, enligt Sametinget, ett övergripande samhällspolitiskt ansvar för det samiska språket. Alla samer har rätt till sitt språk. Samiska skall kunna utvecklas till ett komplett och samhällsbärande språk. Sametinget efterlyser en samordnad språkpolitik från regeringen för det samiska språket.
3
En hög ambitionsnivå från samiskt
håll i språkfrågorna kräver hjälp från det svenska samhållet, genom lagstiftning, tillgång till resurser och faktiskt genomförda och samordnade myndighetsinsatser. En samordnad språkstimulerande politik efterfrågas inte minst för att få bättre effekter av de resurser som redan finns, bl.a. efterlyses ett mer samlat synsätt i regleringsbreven som rör den samiska språkutvecklingen. Det är idag oklart vilket departement som har huvudansvaret för samepolitikens olika områden.
Erkännandet av samiskan innebär att statens ansvar har ökat för att tillhandahålla ekonomiska resurser för att bevara, utveckla och främja det samiska språket. Det kan, enligt Sametinget, inte anses rimligt att myndigheten skall behöva söka externfinansierade bidrag för sina lagstadgade språkuppgifter. Sametinget har inte heller i samband med införandet av minoritetsspråklagstiftningen tilldelats extra resurser för att kunna möta reformarbetet.
2
se delbetänkandet avsnitt 6.5.
3
Sametingets skrivelse till regeringen: ”Hemställan om samordnad språkpolitik för det
samiska språket och om aktuella insatser”, 28 jan 2005, JU2005/987/D.
Rätten till grundläggande språkutbildning för alla åldrar skall, enligt Sametinget, poängteras. Alla samer skall ha möjlighet att få en god tvåspråkighet. Modersmålsundervisningens och modersmålsstödets ställning i Sverige behöver förstärkas. Det är stor skillnad mellan de rättigheter som samiska elever har och de faktiska möjligheterna därtill. Sametinget efterlyser ett kraftfullare agerande från statens sida. Sametinget tillstyrker det av utredningen lämnade förslaget att ändra bestämmelser om rätt till modersmålsundervisning samt förslaget om Skolverkets skärpta tillsyn. De samer som berövats sitt språk skall ges möjligheter att återerövra och komplettera det samiska språket. Rätt till vuxenutbildning i samiska som modersmål och studiestöd behöver införas. Samiska måste införas som ett vuxenstudieämne och korttids- och internatbidrag för vuxna skall kunna anvisas som statsbidrag.
Sametinget anför att statens hjälp behövs för att synliggöra det samiska språket, vilket innefattar bl.a. ett vidgat bruk i offentlig miljö och främjandet av samiska språkmiljöer. Sametinget har inget att anföra mot en samlad lagstiftning som reglerar samtliga nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det är enligt myndigheten viktigt att vid granskning av vidtagna åtgärder på minoritetspolitikens område beakta att samiskan har tre varieteter, trots att man i lagen inte definierat dem som språk.
När det gäller arbete med översynen av det samiska förvaltningsområdet, utgår Sametinget från att även övriga brister i den nuvarande språklagen samt dess tillämpning ses över. Enligt Sametinget behövs det en höjning av ambitionen och en mer seriös uppföljning av lag och tillämpning. De flesta myndigheterna saknar helt personal med kunskaper i samiska. Ambitionsnivån för myndigheternas språkförmåga måste höjas. Språkkunskaper i samiska skall vara meriterande och efterfrågas vid rekrytering av all offentliganställd personal inom förvaltningsområdet. De som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet använda en klar och begriplig svenska och samiska. Vidare bör det uppmärksammas på vilket sätt myndigheter uppmuntrar och informerar samisktalande att använda sitt språk. Det behövs regler om utökad skriftlig användning av samiska. En officiell användning av ett språk förutsätter att språket kan användas skriftligt. Vidare behöver krav ställas på förbättrad kontroll och uppföljning av de statsbidrag som lämnas med anledning av minoritetsspråkslagstiftingen.
Sametinget anser även att arbetet med ett fortsatt stöd och uppmuntran av IT-stöd för samiskan är synnerligen angeläget. Arbetet med uppbyggnad av språkteknologisk grundteknologi för samiska språk bör ges hög prioritet. Det är ett övergripande statligt ansvar att säkerställa detta.
Utredningen har beretts möjlighet att träffa Sametingets plenum i Kiruna i november 2005 för att diskutera språkfrågorna och Sametingets förslag att myndigheten skall ges tillsynsansvaret för genomförandet av minoritetsspråklagstiftningen rörande samiska. Sametingets plenum gav bl.a. uttryck för en tydlig vilja att åta sig det nationella ansvaret för genomförandet av lagstiftningen rörande nationella minoriteter och minoritetsspråk när det gäller det samiska språket. Det anfördes att det även är viktigt att Sametinget tillförs ytterligare resurser för att utföra denna uppgift. Annars finns det risk för att det nuvarande språkarbetet försämras om myndigheten tillförs en tillsynsuppgift utan att ytterligare medel avsätts för detta ändamål.
Vidare efterlystes sanktionsmöjligheter gentemot kommuner och myndigheter som inte fullgör sina skyldigheter enligt språklagstiftningen. Den nuvarande uppföljningen som görs av Länsstyrelsen i Norrbottens län fungerar dåligt. Det finns anledning att tro att en tillsyn, som läggs på samma myndighet som leder det samiska språkarbetet, skulle fungera bättre. Sametinget har starka incitament för att få språklagstiftningen att fungera, eftersom man har uppgiften att värna det samiska språkets fortlevnad. Sametinget skulle ha bättre möjlighet att bistå kommunerna genom att peka ut redskap eller resurser som kan användas för att uppnå bättre språklig service på samiska i kommunerna och hos myndigheterna.
Utredningen har även träffat tjänstemän som arbetar med språkarbete och språkvård inom Sametinget. Förutom det som framkommit ovan anfördes bl.a. behovet av att i minoritetsspråkslagstiftningen införa en bestämmelse om att en enskild har rätt till skriftligt svar och beslut. Anledningen till detta är att lagstiftningen ”haltar” idag. Om en enskild skall driva ett myndighetsärende på samiska behöver den enskilde av rättsäkerhetsskäl även kunna få ett skriftligt svar och inte endast en muntlig översättning av ett beslut e.dyl. till samiska. Skulle ett fel eller misstag begås i samband med myndighetsutövningen kan den enskilde inte visa att lämnad översättning var missvisande eller felaktig. Den bristande rätten till skriftlighet kan således vara ett hinder mot att en enskild väljer att uträtta sitt ärende på samiska.
En annan aspekt är att det samiska språket utvecklas genom att ett skriftligt förfarande införs, dels ges den enskilde möjligheter att utveckla det egna språket genom att samiska används vid handläggningen, dels utvecklas myndighetsspråket på samiska genom att myndigheterna skulle bli tvungna att använda sig av samiska i skriftliga sammanhang. Detta skulle leda till att det samiska språket får större möjligheter att utvecklas till ett samhällsbärande språk. En ytterligare aspekt är att kommunerna knappast behöver anstränga sig idag när det gäller service på samiska. Om krav på skriftlighet ställdes, skulle kommunerna verkligen behöva rekrytera personal med språkkunskaper. Om det fanns sådan personal skulle sannolikt även ambitionsnivån och möjligheterna att ge allmänheten service på samiska höjas.
En annan fråga som lyfts fram av tjänstemännen är Sametingets alfabetiseringsarbete. Intresset från vuxna samer att lära sig läsa och skriva bättre på samiska har varit oerhört stort. De avsatta medlen för detta har dock inte varit tillräckliga för att möta det behov som finns bland den samiska befolkningen. Många har inte kunnat delta därför att antalet platser varit begränsade och detta har lett till frustration. Med tanke på revitaliseringen av samiskan är det mycket viktigt att kunna möta det behov som finns och kunna ge vuxna samer de kunskaper de efterfrågar. Många samer som vill delta i alfabetiseringskurserna är äldre och skulle därmed inte vara berättigade. Mot bakgrund av att många samer blivit berövade sitt samiska språk är detta mycket olyckligt. Alla som anser sig ha behov av alfabetisering skall ha rätt till det.
Tjänstemännen anförde en rad synpunkter på hur nuvarande lagstiftning tillämpas och följs upp. Till exempel är den service som idag ges i kommunerna i enlighet med lagen om rätt att använda samiska nästan uteslutande på nordsamiska. Det förefaller i allmänhet inte finnas någon beredskap på syd- eller lulesamiska. Länsstyrelsen har i sin uppföljning inte granskat denna fråga. Även syd- och lulesamer måste kunna få sina rättigheter tillgodosedda så som avsetts i lagstiftningen. Sametinget har inte heller getts tillräckliga möjligheter till samråd med länsstyrelsen när uppföljningen av kommunernas insatser har gjorts. Ofta har Sametinget god kunskap om hur förhållandena är på lokal nivå när det gäller enskilda samers möjligheter att nyttja de rättigheter som lagen stipulerar. Sametinget har med sin språkkompetens även bättre förutsättningar att bedöma kommunernas gjorda insatser än länsstyrelsen.
Tjänstemännen anförde även att översättningar till samiska ofta är ett problem idag. När myndigheter beställer översättningar varierar kvaliteten på översättningarna. Det är angeläget att offentliga organ och myndigheter kvalitetssäkrar sina översättningar. Det vore önskvärt att Sametingets expertis användes mer för att säkerställa kvaliteten på översättningar som görs eller att Sametinget kunde bistå i utarbetandet av bättre rutiner. Myndigheter och kommuner saknar i allmänhet kompetens för att avgöra om översättningar uppfyller kvalitetskraven. Sametinget kan t.ex. bistå med information om kunniga översättare och tolkar.
Ett område där insatser behöver göras omgående enligt Sametingets språkvårdare är inventering och medveten dokumentering av gamla termer på samiska. Det bör vara ett prioriterat område eftersom många äldre samer har stor kunskap om gamla ord och termer som riskerar att gå förlorade om de inte dokumenteras snart. Språket är en kunskapskälla. Traditionell kunskap riskerar att gå förlorad om språket försvagas när de äldre kulturbärarna går bort. Det är därför angeläget att systematisk dokumentering sker av de hotade samiska varieteterna inom en snar framtid. Om terminologin och kunskapen går förlorad finns det inget sätt att återuppbygga den i efterhand.
När det gäller revitalisering av sydsamiskan måste man arbeta på ett sådant sätt att alla åldrar tas med i språkarbetet. Många av de äldre har fortfarande en levande samiska och denna kunskap skall man bygga vidare på. Det behövs ett språkarbete som involverar alla åldrar och där utgångspunkten är att språket är en del av ett samiskt sammanhang. På finsk sida där man genomfört lyckat samiskt revitaliseringsarbete, har man i språkarbetet utgått från sociala traditionella samiska aktiviteter där alla åldersgrupper deltagit. En stor del av arbetet har varit inriktat på återskapandet av en stark samisk identitet och traditionella samiska värden och där har språket spelat en central roll. I Finland har man satsat särskilt på att få med de äldre eftersom dessa kulturbärare kan förmedla det samiska arvet till de yngre. Många samer har passiva kunskaper i samiska och det gäller att locka fram dessa på ett positivt sätt.
7.1.2. Svenska Samernas Riksförbund
Svenska Samernas Riksförbund/ Sámiid Riikkasearvi, SSR, är en intresseorganisation som företräder samiska intressen i Sverige. Samebyar och sameföreningar runt om i landet är anslutna till SSR.
Utredningen har deltagit vid SSR:s landsmöte i Tänndalen i augusti 2005. Vid landsmötet hade utredningen tillfälle att informera om sitt arbete och diskutera språkfrågor med samiska företrädare som deltog i landsmötet. Ett antal samer som arbetar med språkfrågor hade särskilt bjudits in.
SSR har även inkommit med synpunkter på utredningens delbetänkande.
4
I remissvaret anförs bl.a. följande. Samerna har en särställ-
ning i Sverige i egenskap av nationell minoritet och ursprungsfolk. Svenska staten har därför ett särskilt ansvar för att samernas kultur skyddas. Språket har en mycket central och viktig roll i den samiska kulturen. I stora delar av Sápmi, och särskilt i de sydligare områdena, har språket försvagats och i vissa delar försvunnit. SSR anser att det är mycket viktigt att det vidtas konkreta åtgärder för att språket skall leva vidare och för att stärka samiskan som språk.
SSR anser att samernas ställning som ursprungsfolk gör att också andra konventioner än Europarådets minoritetskonventioner kan få betydelse för skyddet av det samiska språket. Frågan om hur språket ska hanteras är en viktig del av samernas självbestämmande och det är därför viktigt att samerna finns med i utarbetandet av reglerna för vilka skyldigheter staten har. SSR betonar Sametingets ställning som företrädare för samerna. Det är därför viktigt att belysa hur t.ex. Sametingslagen kan användas för att skydda språket. En annan viktig fråga att belysa är, enligt SSR, hur riksdagens beslut att erkänna samerna som en minoritet i Sverige med rätt till eget språk och egen kultur har betydelse för ratificeringen av ILOkonvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk.
Det samiska samhället är en tillgång för det svenska samhället och det är viktigt att den samiska kulturen får möjlighet att utvecklas. Språket har då en särskild ställning. I dagsläget är dock det samiska samhället utsatt för hårda påfrestningar. Detta gäller särskilt renskötselns möjligheter att fortleva. Enligt SSR utgör renskötseln en viktig kulturbärare som också förvaltar det samiska språket. Dessa aspekter bör, enligt SSR, belysas av utredningen.
Frågan om det samiska språkets ställning bör behandlas som en del av den samepolitik som förs. SSR anser därför att utredningen
4
Yttrande, 30 sept. 2005, JU 2005/4822/D.
bör överväga att frågor som rör det samiska språket ska inarbetas i de lagar som rör samerna. SSR tillstyrker bl.a. det i delbetänkandet lämnade förslaget att en ny lagstiftning rörande de nationella minoriteterna skall omfatta hela landet. Det är viktigt att även de samer som bor utanför förvaltningsområdet också omfattas av reglerna. Vidare anser man att det är viktigt att det finns en tydligare styrning av kommunerna i dessa frågor och att ansvaret för tillsynen, för det samiska språkets del, bör ligga på Sametinget.
7.1.3. Svenska kyrkans samiska råd
Samiska rådet i Svenska kyrkan/ Sámi Girkoraddi/ Same Girkkoráde/ Saemien Gårhkoeraerie tillstyrker i sitt remissvar på delbetänkandet en rad förslag.
5
Samiska rådet anför att det behövs
kraftfulla insatser för att lule- och sydsamiskan ska hållas levande och yrkar att ett förvaltningsområde även inrättas i det sydsamiska området. Samiska rådet föreslår även bl.a. dokumentation, undervisning och kulturstöd.
Vidare anser Samiska rådet att utbildningsfrågorna är mycket viktiga och föreslår att kraftiga åtgärder vidtas, såsom rätt till samisk barnomsorg och utökade skoltimmar i samiska.
7.1.4. Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum
Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum drivs som en stiftelse sedan 1998/99 i Östersund. Sedan dess tillkomst utgör Gaaltijes verksamhet ett samlande kraft och mötesplats i det sydsamiska området och den har blivit en viktig samisk institution i regionen. Verksamheten omfattar en rad områden, bl.a. arbetar man med att stärka sydsamernas språk och kultur och näringsliv.
Gaaltije anför bland annat följande i sitt remissvar på delbetänkandet.
6
Den samiska kulturen är utsatt och sårbar på grund av att
den moderna välfärdsstaten utvecklat en press mot konformitet som är svår att skapa starka motvikter mot. Det sydsamiska samhället och kulturen befinner sig i ett utsatt läge beroende på att samhället är litet och att befolkningen är utspridd över ett stort område. Denna kunskap är viktig för att förstå vilka insatser som
5
Yttrande, 26 sept. 2005, JU 2005/4822/D.
6
Yttrande, 29 sept. 2005, JU 2005/4822/D.
behöver göras för att stärka det sydsamiska språket och kulturen. Befolkningen har begränsade möjligheter att konsolidera och utnyttja samiskt språk utanför ett kärnområde. Masskommunikationen har fått ökad betydelse och inflytande i samhället.
Särskilt allvarligt har det varit när det samiska språket drabbats av detta konformitetstryck. Visserligen kan den enskilde samen anse sig ha del i och bära vidare den samiska kulturen även om han eller hon inte behärskar språket, men språket är den viktigaste kulturbärande faktorn. Språket kan i viss mening sägas vara bärare av ett folks historia. I det finns inbäddat uttryck för social och ekonomisk organisation, för myter och trosföreställningar, för rättsföreställningar och värderingar. Möjligheterna att föra dessa ting vidare förvittrar om de adekvata språkliga uttrycken försvinner…
Gaaltije poängterar i remissvaret att den anser att riksdagens beslut att erkänna samerna som en minoritet i Sverige med rätt till eget språk och egen kultur är ett avgörande steg mot en ratificering av ILO:s konvention nr 169. Det nationella tillsynsansvaret för minoritetslagstiftningens tillämpning, skall när det gäller det samiska språket ges till Sametinget och inte länsstyrelsen. När det gäller inflytande för de nationella minoriteterna räcker det inte med att en dialog förs med beslutsfattarna och utredningens förslag att inflytande skall ges ”så långt det är möjligt” innebär en för svag skrivning.
7
Samiskt inflytande finns reglerat i Sametingslagen och
det naturliga vore att reglera frågan där. För att de nationella minoriteterna skall ges det inflytande som minoritetskonventionerna förutsätter måste minoriteterna ges tillräckligt ekonomiskt stöd för att kunna driva olika frågor. Det är viktigt för det samiska samhället och dess kultur- och näringsliv att det finns egna institutioner som kan fungera som bas för nödvändiga insatser för utveckling. Efterfrågan på kunskap och behovet av insatser har varit stora i det sydsamiska samhället och Gaaltije har därför bedrivit verksamhet inom olika områden. Gaaltie tillstyrker utredningens förslag att storleken på nuvarande ekonomiska stöd till de organisationer som företräder nationella minoriteter måste höjas.
7
se förslag till 4 § lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
7.1.5. Sáminuorra
Sáminuorra är en rikstäckande organisation för samiska ungdomar bosatta i Sverige. Organisationen arbetar aktivt för det samiska språkets överlevnad. Utredningen har träffat styrelsen för Sáminuorra för att diskutera unga samers behov och intressen på språkområdet. Organisationen har även inkommit med ett yttrande till utredningen.
I yttrandet till utredningen konstateras bl.a. att det i nuläget finns ett stort antal samer som inte behärskar sitt språk och de flesta som faktiskt gör det tillhör den äldre generationen. Detta är speciellt framträdande i det sydsamiska området. Sáminuorra anser att det sydsamiska området borde ha inkluderats redan 1999. Ett utökat förvaltningsområde kommer på sikt att höja statusen på det samiska språket och särskilt den sydsamiska varieteten.
Sáminuorra lyfter fram utbildningsfrågornas betydelse för det samiska språkets fortlevnad och uttalar att det finns en oerhörd efterfrågan på utbildning inom alla nivåer bland den samiska befolkningen. Det finns i förvaltningsområdet ett stort behov av olika typer av utbildning i samiska i människors närmiljö och även distans- och internetkurser. Samer behöver mer information om de utbildningsmöjligheter och även framtidsmöjligheter som finns. Väldigt många sydsamer, som ungdomsförbundet kommer i kontakt med, upplever en frustration över att de inte kan sitt språk, men också över att det finns så få arenor att återerövra det på. Därför behöver fler möjligheter till utbildning på samiska införas. Undervisningen i samiska måste utökas inom förskolan, grundskolan och gymnasieskolan och det finns även ett stort behov av postgymnasiala utbildningar.
Sáminuorra för fram frågan om vuxnas möjlighet att överföra samiska till sina barn och möjligheterna att stödja barns språkutveckling:
Många av dagens unga samiska föräldrar har inte fått lära sig språket hemma vilket gör det än viktigare att samiska barn erbjuds samisk barnomsorg och omfattande samisk undervisning redan i början av skoltiden. För att ge vuxna möjligheter till undervisning i samiska är det viktigt att utbildningsinstitutioner som vänder sig till vuxna får mer resurser. Samernas utbildningscentrum är en skola med stor utvecklingspotential och lång erfarenhet av samisk utbildning. Med hjälp av videokonferensteknik och distansutbildningar har skolan ett brett upptag-
ningsområde och är genom sina utbildningar en viktig aktör för att stärka det samiska språket.
För att förbättra samiska familjers möjligheter och kunskaper om möjligheterna att få samisk undervisning föreslår Sáminuorra inrättandet av en studievägledare för specifikt samiska frågor:
Samiska skolelever har idag rätt att läsa samiska både i grundskolan och på gymnasiet. Trots detta nekas många samiska elever undervisning i samiska. Ofta har skolorna liten kunskap både om vilka regler som gäller och hur man hittar lärare. Även elever och föräldrar har liten kännedom om vad de kan kräva och svårt att hävda sig gentemot skolan. Det är inte ovanligt att skolorna går ut med felaktig information. För att komma till rätta med detta skulle ett sätt kunna vara att inrätta en studievägledartjänst som låg förslagsvis under Sametinget. Denna person skulle kunna stödja elever och föräldrar och hjälpa skolorna att få igång en fungerande samisk undervisning. Många skolor skyller på att det inte finns tillgång till lärare som kan undervisa i samiska och även där skulle studievägledaren bli en viktig resurs och nyckelperson som kan föreslå lärare för undervisning i samiska.
Bristen på läromedel försvårar undervisningen i samiska och det är idag en akut brist på läromedel på alla de samiska dialekterna, men framför allt lule- och sydsamiska. Det behöver snarast avsättas mer resurser för att utveckla läromedel. I sitt yttrande poängteras även lärarbristen och möjligheterna att få fram nya lärare:
Det finns redan idag en stor brist på lärare i samiska och vi menar att den kommer att öka i och med det utökade förvaltningsområdets införande. När det gäller att utbilda nya lärare är det av yttersta vikt att samiska integreras i lärarutbildningen. De lärarstudenter som vill få behörighet att undervisa i samiska ska inte tvingas ta det utanför sin utbildning, eftersom detta leder till att de antingen måste förlänga sin utbildning sen de tagit sin lärarexamen eller läsa parallellt med sin utbildning vilket kräver 200 % studietakt. En annan möjlighet är att universiteten har utbildningar både i hel- och halvfart, men för att detta ska vara möjligt måste universiteten få mer resurser specifikt till detta ändamål.
För att locka fler att utbilda sig till lärare i samiska skulle avskrivningar av studieskulder vara ett bra alternativ.
Rörande utvidgning av förvaltningsområdet för samiska anför Sáminuorra att fler översättare och tolkar måste utbildas för att det ska finnas möjligheter att använda i kontakt med myndigheter. Det är även en förutsättning för att kommunerna ska kunna uppfylla lagen. Sáminuorra ser därför att det är av yttersta vikt att kommu-
nerna och landstingen internutbildar sin personal i samiska språket och uppmuntras till detta. Internutbildningar för kommun- och landstingspersonal kommer också att leda till ökad efterfrågan efter lärare i samiska. Sáminuorra efterlyser även hårdare tag mot de kommuner som inte uppfyller lagens nuvarande krav:
Trots att de nu gått fem år sedan lagen om rätt att använda samiska i kontakt med myndigheter trädde ikraft i Norrbotten brister alla kommuner som omfattas av nuvarande förvaltningsområde i sitt ansvar genom att inte följa de bestämmelser som införts. De har dessutom kunnat göra det utan påföljd. Vi finner att det är oacceptabelt och föreslår att man inför sanktioner snarast. Sanktioner mot den som bryter mot lagen skulle snabba på den process det innebär för kommunerna att uppfylla lagen. Detta tror vi också skulle bidra till att det samiska språket fick en högre status i samhället.
Andra frågor som kom fram vid diskussionen med Sáminuorras styrelse var möjligheterna att på ett bättre sätt synliggöra det samiska språket och samerna i samhället. Detta skulle öka förståelsen för samers behov i samhället. Även icke samiska barn borde ha möjligheter att lära sig samiska i skolan. I skolorna borde man arbeta med olika samiska teman för att de icke samiska barnen får en bättre förståelse för det samiska. Behovet av större mediautbud och fler barn- och ungdomsböcker på samiska lyftes också fram. Det behövs olika typer av mediamaterial på samiska för barn och ungdomar som t.ex. data- och TV-spel och DVD- filmer med samisk textremsa.
Sáminuorras styrelse anser att det är särskilt viktigt att satsa på samiskspråkig verksamhet som riktar sig till barn- och ungdomar, t.ex. språkbad och lägerverksamhet, för att stärka språket. Man borde överväga möjligheten att inför samiska ”välkomstpaket” som delas ut till nyblivna föräldrar som innehåller material om tvåspråkighet och möjligheterna att stödja barns språkutveckling. Den som är har kunskap har lättare att göra medvetna val för sina barn.
7.1.6. Samer utanför Sápmi
För att få en tydligare bild av de behov samer har på det språkliga området har utredningen även träffat samer boende utanför Sápmi. Cirka 10 procent av alla röstberättigade i Sametingsvalen bor utanför Sámpi. Sveriges åtaganden enligt Europarådets minoritetskonventioner gäller ju i hela landet, även om det finns ett starkare
skydd inom det samiska förvaltningsområdet. Sameföreningen i Stockholm anordnade i oktober 2005 en sammankomst rörande språkfrågor där utredningen informerade om sitt arbete och där förutsättningarna för det samiska språkets fortlevnad diskuterades. Diskussionen kom främst att handla om samiska barns svårigheter att få modersmålsundervisning. Sameföreningen har drivit ett projekt kallat ”Information om språkundervisning” för att stödja och informera samiska föräldrar om rätten till modersmålsundervisning. Projektet startades eftersom organisationens erfarenhet var att samiska barn i Stockholmsområdet ofta nekades modersmålsundervisning.
Sameföreningen i Stockholm kommenterar situationen för det samiska språket bl.a. på följande sätt i remissvaret till delbetänkandet:
Sameföreningen i Stockholm välkomnar initiativet att förstärka minoritetsspråklagarna eftersom nuvarande lagstöd inte räcker till, det är särskilt viktigt att förbättra barnens möjligheter att få modersmålsundervisning. Men vi anser också att det krävs ett helhetsgrepp när det gäller att höja statusen på användandet av samiska, för språkets överlevnad. Rätten till språk skall knytas till individ och inte till geografiskt område… När det gäller samiska innebär analfabetism i det egna språket också ett demokratiskt problem, eftersom språkkunskaper kopplas till rösträtt till Sametinget. Ju färre samer som behärskar språket desto färre ges i förlängningen möjlighet att rösta i sina egna angelägenheter. Vi finner det anmärkningsvärt, och beklagansvärt att sydsamiskan inte redan från början inkluderades i det samiska förvaltningsområdet. Samiskan, och särskilt sydsamiskan, är djupt hotad.
8
Vid mötet med utredningen beskrevs de problem som många samiska familjer möter. Familjer har nekats modersmålundervisning i ett antal fall. Barn har nekats undervisning därför att de ansetts bo för geografiskt utspridda och för att de inte uppfyller kravet på grundläggande kunskaper i samiska. Familjer har mött ”byråkratiskt krångel”, de har fallit bort i register över barn som önskar sig undervisning och i något fall har de inte fått något svar på en ansökan. Sameföreningen har drivit ett fall rörande rätten till modersmålsundervisning i Norrtälje kommun där en familj försökt få modersmålsundervisning sedan 1998 utan resultat.
9
I remissytt-
randet angående delbetänkandet kommenterar Sameföreningen detta med följande:
8
Yttrande, 30 sept. 2005, JU 2005/4822/D.
9
Fallet med de sydsamiska barnen i Norrtälje har bl.a. beskrivits i Lärarnas Tidning, nr. 11-
12, 2004 samt Regeringskansliet: ”Samer – ett ursprungsfolk” (2004).
Barnen i Norrtälje blev, så vitt vi vet, de första i Sverige som utsattes för kränkningen av att bli bedömda för huruvida de har grundläggande kunskaper i sitt eget språk. Bedömningen gjordes av samma stat som, genom medveten förd politik, berövat dem och deras föräldrar språket. Ingen har svarat på vad som menas med grundläggande kunskaper men man har kallat barnens språk för ”nybörjarspråk”. Ingen verkar bry sig om hur detta påverkar barnens självbild.
Sameföreningen tillstyrker en rad av det förslag som lämnats i delbetänkandet och poängterar att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att stärka samiska språkets ställning bl.a. följande:
- Formuleringen i grundskoleförordningen ”kommunen är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk endast om det finns en lämplig lärare” måste revideras. Idag finns det goda möjligheter att ordna undervisning via distansutbildning. Korrekt skriftlig information skall lämnas till målsmän vid den första kontakten med skola och barnomsorg, så att samiska föräldrar kan ta ställning till sitt behov av undervisning.
- Barn och ungdomar i skola och förskola ska särskilt prioriteras.
Stora insatser behöver även göras för det samiska språket på gymnasie-, vuxenutbildning och universitetsnivå. Ekonomiskt vuxenstöd ska utgå för samiska språkstudier.
- Läroplanerna behöver samordnas med språklagarna och konventioner så det blir tydligt vad barnen omfattas av.
- Insatser behöver genomföras för att skapa erforderlig litteratur och för att behöriga lärare ska utbildas. Hänsyn skall tas vid lönesättning till att undervisningsmaterial är bristfälligt och lärare måste ta fram eget undervisningsmaterial. Reseersättning måste utgå eftersom undervisningstimmarna är få och eleverna utspridda.
- En minoritetsombudsman behöver tillsättas.
- Handlingsplaner ska upprättas, på alla erforderliga plan i alla kommuner.
- Relevant forskning skall stödjas och prioriteras.
7.2. Enkätundersökning bland samer i det sydsamiska området
Utredningen har under våren/sommaren 2005 genomfört en enkätundersökning bland samer boende inom det traditionella sydsamiska området, som i tilläggsdirektiven definierats som delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län. Kommuner som redan ingår i det nuvarande förvaltningsområdet i Norrbotten har inte tagits med.
Syftet med undersökningen har varit att undersöka enskilda samers uppfattning i en rad frågor. Ca 2 200 enkäter distribuerades till enskilda genom olika samiska nätverk, bl.a. samebyar och sameföreningar. Ett antal enkäter har även sänts till personer boende i regionen, som finns upptagna i röstlängden för val till Sametinget. Sammanlagt 1 051 inkomna enkätsvar har kunnat behandlas.
Det bör påpekas att röstlängden för val till Sametinget är ett trubbigt verktyg att använda i dessa sammanhang. Personen skall uppfylla vissa krav och även ha gjort ett aktivt ställningstagande genom en anmälan till Valmyndigheten att han eller hon önskar bli upptagen i röstlängden. Röstlängden till Sametinget skall inte jämställas med antalet samer i Sverige. Däremot kan antalet i röstlängden upptagna individerna användas som en indikation på var i landet det kan finnas många samer, särskilt när det inte finns några andra sätt i Sverige att finna enskilda individer som tillhör de nationella minoriteterna. Om man jämför antalet enkätsvar som inkommit från olika kommuner med antalet personer som finns upptagna i röstlängden, kan man dra slutsatsen att utredningen nått en stor andel av den kända samiska befolkningen i den aktuella regionen. I figur 1 och 2 jämförs antalet enkätsvar från kommuner i Jämtland och Västerbotten med röstlängden.
Figur 1 Jämförelse antal röstberättigade 2001 och antal enkätsvar
Källa: Uppgift från Valmyndigheten rörande antal röstberättigade i Sametingsvalet
Figur 2 Jämförelse antal röstberättigade 2001 och antal enkätsvar
Källa: Uppgift från Valmyndigheten rörande antal röstberättigade till Sametingsvalet
Utredningens val att genomföra en enkätundersökning på detta sätt kan givetvis ifrågasättas. Detta har dock varit det enda sättet att få fram synpunkter från ett stort antal samer på den korta tid
Jämförelse antal röstberättigade 2001 och antal
enkätsvar
0 20 40 60 80 100 120
Be rg
H ä rj ed al en
Kr o k o m
S tröm s und
År e
Ö s te rs und
Jämtland
an ta l
röstberättigade
enkätsvar
Jämförelse antal röstberättigade 2001 och antal
enkätsvar
0 50 100 150 200 250 300 350 400
Do ro te a
So rs e le
S tor um an
V il hel m ina
Um e å
Västerbotten
an ta l
röstberättigade
enkätsvar
och med de resurser som stått till utredningens förfogande. Det finns heller inga andra möjligheter att identifiera enskilda individer som tillhör nationella minoriteter i allmänna register eftersom det inte är tillåtet att registrera individers minoritetstillhörighet eller språktillhörighet. Enkäten har i stor utsträckning nått personer som på något sätt är aktiva i samiska nätverk eller aktivt tagit ställning och valt att anmäla sig till röstlängden för Sametinget. Detta måste beaktas när man tolkar resultaten. Samtidigt innebär detta att enkäten definitivt nått personer som med stor sannolikhet skulle komma i åtnjutande av den samiskspråkiga service som utvidgningen av förvaltningsområdet skulle medföra. Dessa samer kan således ses som framtida potentiella brukare av tjänsterna och resultaten av deras svar kan ses som särskilt intressanta i det fortsatta arbetet.
Många enskilda har begränsad kunskap om den nuvarande lagstiftningen rörande rätten att använda samiska. Det har därför inte varit möjligt att fråga om människor anser att det behövs ett förvaltningsområde för samiska i det nu aktuella området. Enkäten har därför utformats så att frågor har ställts rörande bl.a. individens inställning till samiskan, behovet av olika typer av offentliga tjänster på samiska samt huruvida enskilda skulle använda sig av tjänster på samiska om det fanns sådana i den egna hemkommunen.
Frågorna bestod av kryssfrågor och enskilda har även haft möjlighet att lämna egna kommentarer till frågan ”Vill Du tillägga något som rör behov och önskemål angående samiska språket i Sverige?”. Väldigt många har lämnat egna kommentarer, vilket jag som utredare vill tacka för. Jag väljer att lyfta fram en del av dessa kommentarer därför att de vidgar perspektivet i språkfrågorna. Kommentarerna bär även vittnesmål om vanliga människors tankar och behov på det språkliga området. En del värdefulla kommentarer har även tagits upp i avsnitt 3 ovan.
7.3. Resultat från enkätundersökningen
Utredningen är mycket nöjd med det stora gensvaret på enkäten, 1051 inkomna enkätsvar, särskilt med tanken på det något ovanliga sättet att distribuera en del av enkäterna. Sammantaget är antalet enkätsvar så många att det går att dra en del slutsatser från helheten av materialet om de behov och önskemål de svarande ger uttryck för. Resultaten för flera av de frågor som ställts är så entydiga att
det knappast råder någon tvekan om vilka önskemål som finns bland dem som svarat på enkäten.
I det följande kommenteras resultaten av enkätundersökningen. Samtliga resultat återfinns i bilaga 6. Ett urval av de kommentarer som enskilda lämnat i enkäten tas också upp i anslutning till frågorna. Det totala antalet svar på respektive fråga anges i tabellerna med n = antal.
7.3.1. Personliga förhållanden
Från många orter med stor samisk befolkning har det inkommit många enkätsvar, vilket är mycket glädjande. Från en del av de aktuella kommunerna hade det varit önskvärt att få in fler enkätsvar för att kunna tolka resultaten på lokal nivå. Resultaten blir därmed mer osäkra för vissa orter. Bristen på svar från samer i vissa kommuner kan antingen tolkas som bristande intresse för frågorna, att det inte finns aktiva samiska nätverk på de orterna som kunnat distribuera enkäter, att utredningen helt enkelt inte lyckats nå samer boende i dessa kommuner i tillräcklig omfattning eller att det inte bor så många samer i dessa kommuner. Hur stor del av den samiska befolkningen som nåtts av enkäten och hur stor andel av dem som svarat går således inte att ange.
Flest svar har inkommit från följande kommuner: Storuman (156), Umeå (129), Vilhelmina (104), Arvidsjaur (103), Sorsele (70), Östersund (49), Skellefteå (47), Lycksele (46), Strömsund (43), Piteå (39), Åre (36). Den geografiska fördelningen efter de svarandes hemkommun framgår av figur 3. Det bör också noteras att enkätsvar även har inkommit från några kommuner utanför det område som utpekats i utredningens tilläggsdirektiv. Dessa är Falu, Örnsköldsvik och Luleå kommuner. Antalet sådana svar är dock lågt, endast sex stycken, och påverkar inte resultaten i stort.
Figur 3. n=1051
Nuvarande hemkommun
0
50
100
150
200
okänt
Östersund Örnsköldsvik
Älvsbyn Älvdalen
Åsele
Åre
Vännäs Vindeln Vilhemina
Umeå
Sundsvall Strömsund
Storuman
Sorsele Skellefteå Robertsfors
Ragunda
Piteå Norsjö
Nordmaling
Malå
Lycksele
Luleå Krokom Härjedalen
Falun Dorotea
Bräcke Bjurholm
Berg
Arvidsjaur
ko mmu n
antal
Könsfördelningen bland de svarande är jämn, 52 procent kvinnor och 47 procent män. Även åldersfördelningen är relativt jämn. Många av de svarande får anses vara i ”aktiv” yrkesålder och de hör till den grupp (som själva eller deras familj) skulle tänkas nyttja olika samiskspråkiga tjänster i samhället såsom förskola, skola, annan utbildning, olika typer av kontakter med myndigheter. Åldersfördelningen framgår av figur 4.
Figur 4. n = 1051
Kolumn markerad ”10” anger personer i åldersintervallet 10–19 år, kolumn markerad
”20” anger personer i intervallet 20–29 år, etc. Samma teknik används i samtliga tabel-
ler där resultaten redovisas enligt ålder.
Det förhållandet att så många tillhör åldersgruppen 30–50 åringar innebär, enligt min mening, även att många tillhör dem som förlorat det samiska språket. En del samer talar själva om ”den förlorade generationen”. De själva eller deras föräldrar har kanske talat samiska som barn, men förlorat språket under skoltiden eller uppväxten, av olika skäl.
7.3.2. Språk
Ett antal frågor rörde det samiska språket, såsom kunskaper i språket och inställning i frågor som berör språket. En överväldigande majoritet bland de tillfrågade anser att det är viktigt att det talas
De svarandes ålder
0 50 100 150 200 250
okänt 10 20 30 40 50 60 70 80 90
åldersintervall
antal
samiska i Sverige. Detta tyder på en språklig medvetenhet och ett positivt ställningstagande för att språket skall leva vidare.
Figur 5. n = 1051
De allra flesta känner dessutom till att samiskan är ett erkänt minoritetsspråk i Sverige.
Figur 6. n = 1051
Sveriges ansvar för samerna som Sveriges urfolk och det samiska språket som en del av de mänskliga rättigheterna har tagits upp av en del i kommentarerna, likaså behovet av att synliggöra det samiska i samhället.
Anser Du att det är viktigt att det talas samiska i
Sverige?
88%
6% 6%
ja nej vet ej
Visste Du att samiska har särskild ställning som
erkänt minoritetsspråk i Sverige?
82%
17%
1%
ja nej inget svar
Eftersom samiskan har en ställning som erkänt minoritetsspråk i Sverige så tycker jag att det är en mänsklig rättighet att få lära sig läsa och skriva sitt modersmål. Även vuxna ska få möjlighet att lära sig samiska. Många samer inom det sydsamiska området har förlorat sitt språk på grund av statens språkpolitik. (39-årig man, Storuman)
Vi samer tillhör/är Sveriges urbefolkning, vilket är något som verkligen borde framhävas. Jag ställer mig mycket positiv till denna särskilda utredning. Jag hoppas på en ökad förståelse för oss sydsamer och våra språkliga behov. (20-årig kvinna, Östersund)
Vid val i Sveriges riksdag, landsting och kommunalval skall finnas valsedlar på samiska enär det finns på andra språk. Samer är en urbefolkning i Sverige och därtill ska hänsyn tas. (64-årig kvinna, Storuman)
Det borde finnas möjligheter för alla barn som har intresse att studera samiska redan i låg/mellanstadiet oavsett vart i Sverige man bor! (22årig kvinna, Åre)
Figur 7. n = 1051
En fjärdedel av dem som besvarat enkäten uppger att de talar samiska. Denna fråga borde kanske ha haft en följdfråga för att få en uppfattning om graden av språkkunskaper. Om graden av kunskap skulle ha redovisats, skulle kanske fler ha kunnat uppge att de talar lite samiska. Så som frågan formulerades kan en del ha avstått från att uppge att de talar samiska, eftersom de inte anser sig kunna tala mer än lite grann.
Talar Du samiska?
25%
74%
1%
ja nej inget svar
Enkäten har inte heller innehållit någon fråga om vilken varietet av samiska som vederbörande talar. En utvidgning av det samiska förvaltningsområdet skulle innebära en förstärkning av samtliga varieteter av samiska i det utpekade geografiska området. Med tanke på Sveriges åtaganden rörande skyddet av samiska i dess helhet finns det inte heller anledning av särskilja just sydsamer. Samtliga varieteter skall ges ett stark skydd och det stöd som behövs för att varieteterna skall kunna fortleva som levande språk. I förarbetena till nuvarande lagstiftning anges nord-, lule- och sydsamiska.
För att få en tydligare bild av de samiska språkförhållandena i det aktuella geografiska området kan man försöka jämföra resultaten med de resultat som utredningen fick fram i den tidigare gjorda enkätundersökningen bland sverigefinnar. Enkätundersökningen bland sverigefinnar i Stockholms- och Mälardalsområdet var utformad på samma sätt och distribuerades på motsvarande sätt.
10
Vid en sådan jämförelse kan man konstatera att långt färre samer i det ”traditionella sydsamiska området” talar minoritetsspråket. Nästan alla sverigefinnar (99 procent) uppgav att de talade finska. Språkkunskaperna i minoritetsspråket bland sverigefinnarna i aktiv vuxen ålder är således i allmänhet bättre och därmed bör även deras förutsättningar att föra språket vidare till nästa generation vara bättre. Den språkliga bilden rörande samiska blir därmed mer komplicerad och olika typer av språkbefrämjande åtgärder kommer att behövas för att språket skall kunna återvinna förlorad mark.
De som talar samiska uppger att de använder sig av språket i följande sammanhang:
Tabell 1. Situationer där samiska används
Situation Andel Hemma 63 % I skolan 8 % På arbetet 27 % Med myndigheter 3 % På fritiden 62 % Inget svar 12 %
10
se delbetänkandet avsnitt 9.5.
Språket används framför allt inom den privata sfären och inom sådana domäner som finns inom denna sfär. Detta är ett karakteristiskt drag bland minoritetsspråkstalare som befinner sig i en långt gången språkbytesprocess. Hemmet och det sociala umgänget med andra inom samma språkgrupp är de språkdomäner där språket lever kvar längst. Väldigt få uppger att de talar samiska med myndigheter, dvs. i mer officiella sammanhang.
Intressant nog uppger en fjärdedel av de svarande att de använder språket på arbetet. Eftersom enkäten distribuerats till medlemmar i samebyar kan det antas att rennäringen är ett av de områden där samiskan används flitigt. En ung renskötande same kommenterar renskötelns betydelse för språket:
Där jag bor och verkar inom renskötseln så har vi näst intill tappat ”vårat” språk. Det enda som kvarhållit samiskan här är renskötseln. Därför anser jag personligen att vi inom Arvidsjaur kommun är i ett stort behov av samiska lärare/pedagoger och pengar för att kunna återta ”våran” samiska. Detta är dessutom högaktuellt eftersom de få som behärskar samiska i Arvidsjaur området ligger på en mycket hög medelålder. Hoppas dessutom att om man lyckas återta samiskan att det i sin tur ska höja statusen i själ och hjärta för många samiska individer. Hoppas och tror på framtiden. (23-årig man, Arvidsjaur)
Om man jämför dessa resultat med de svar som sverigefinnar lämnat kan man konstatera att bruket av minoritetsspråket är högre både hemma och på fritiden bland sverigefinnar än bland samer. Av sverigefinnarna talar över 80 procent finska hemma och på fritiden. Dessa siffror är således betydligt högre för sverigefinnarna och även i detta hänseende är således de samisktalande i ett mer utsatt läge jämfört med finsktalande.
Den bild som framträder av enkätresultaten speglar den språkbytesprocess som pågår bland den samiska befolkningen, särskilt i de södra delarna av Sápmi. Enskilda har i sina kommentarer i enkäten tagit upp den svåra lokala situationen på vissa orter och många beskriver sydsamiskans utsatthet. Behovet av att sätta in åtgärder omgående betonas av många. De olika samiska varieteternas konkurrens om tillgängliga ekonomiska medel lyfts också fram som en fråga.
Arvidsjaurområdet är i kris och i stort behov av samisk språkundervisning. Allt är som i stort sett borta. Umesamiskan är borta. Inom skogssamebyarna här eller i sameföreningen talas ingen samiska alls mellan varandra. Sameföreningen har haft en liten verksamhet för barn. Men det behövs stora insatser för att återuppväcka alla att lära sig
samiska samt att våga tala med varandra. De flesta äldre som talade samiska i detta område har gått bort. Jag anser att svenskan har helt tagit över och detta är ju verkligen en nackdel för alla barn och även vuxna som missar språket. Med några få inlärda ord kan ingen föra en konversation. Satsa på Arvidsjaur för att ta in språket igen i den samiska befolkningen här. (53-årig kvinna, Arvidsjaur)
Det sydsamiska språket håller på att försvinna i dagens samhälle. Detta är ett stort problem, som måste åtgärdas inom en snar framtid. Lika mycket pengar ska satsas på sydsamiskan, som nordsamiskan. (55-årig kvinna, Dorotea)
Det måste göras någonting nu, och inte om 5-10 år. (65-årig kvinna, Härjedalen)
I området här jag bor är en typ av sydsamiska det ursprungliga språket. Men efter 1928 kom tvångsförflyttade Karesuando samer att slå sig ned i området. Vilket innebär att både nord- och sydsamiska finns här. Behovet i det här området är att stärka den ursprungliga sydsamiskan. Önskemålet är att bevara det sydsamiska språket inom området, därför att nordsamiskan har förutsättningar att självmant överleva pga. att koloniseringen skedde senare och i mindre omfattning genom sitt geografiska läge och med tanke på den infrastruktur som fanns i äldre tid längre norrut. Genom dessa extra ordinära omständigheter är det befogat att sydsamiskan får ta del av merparten av de resurser som finns tillgängliga för det samiska språket. (53-årig kvinna, Storuman)
För många i detta område är samiskan inte ett levande språk. De barn som går i skolan här lär sig sitt modersmål från början. Deras föräldrar kan ofta inte alls prata samiska. Kanske är det den nu uppväxande generationen som ska återuppväcka språket. Därför är det väldigt viktigt med modersmålsundervisningen. De samiskspråkiga kulturaktiviteterna är viktiga för att göra språket levande. De måste användas för att inte bli ett museiföremål. (32-årig kvinna, Sorsele)
Ansträngningar måste vidtas för att det sydsamiska språket skall behållas och utvecklas så att flera kan lära sig det både barn och vuxna. Skall språket behållas måste många kunna det, för att få samtala med varandra – det ger ett levande språk. (68-årig kvinna, Lycksele)
Sydsamiskan är ett språk på väg att försvinna. Ett fåtal behärskar språket till fullo. Dialekter har redan försvunnit. När språket blev lidande så försvann mycket av den samiska själen. Följderna blev att övrig samisk kultur såsom slöjd, musik, djur och naturskötsel, levnadssätt
osv. blev drabbat. Ska det bli en vändning så måste den komma nu! Många sydsamer har tappat sitt grundspråk och även övergett samiskt levnadssätt… (31-årig man, Vilhelmina)
Att få tala samiska upplevs av en stor majoritet, 86 procent, som viktigt för den enskilda individen.
Figur 8. n = 264
För många utgör språket en viktig del av den egna identiteten och samiskheten. En del kommentarer som behandlar språkets betydelse för identiteten har behandlats i avsnitt 3 ovan.
Bristande kunskaper i samiska kan också utgöra ett reellt problem för kommunikationen i en del familjer. Att kunna göra sig förstådd på sitt eget språk är också en nödvändighet för att känna trygghet. Detta är särskilt viktigt när människor blir äldre.
Vissa ord som min mamma inte kunde på svenska fick jag lära mig på samiska. Ord som inte används så ofta blev oanvändbara då jag verkligen behövde dem vid läkarbesök. Nu när min mamma börjar bli gammal så faller hennes ord på svenska bort och min samiska är så dålig så jag kan få problem att förstå henne då. Jag tycker det är viktigt när man går i skola att även få modersmålsundervisning så man kan förstå vad gammelfolket vill säga även då de bara kommer ihåg orden på sitt modersmål… Mina vuxna barn känner sig bestulna då de inte kan samiska och kontakten med mormor och övrig släkt blir lidande av det. (53-årig kvinna, Älvsbyn)
Är det viktigt för Dig att få tala samiska?
86%
4%
10%
ja nej inget svar
Alla ska ha tryggheten att tala sitt modersmål. Inte minst är det viktigt när individen är extra sårbar som vid sjukdom eller då ett underläge kan upplevas som vid myndighetskontakter. Dessa sårbarhetslägen har redan många med svenska som modersmål, att inte få använda modersmålet ökar sårbarheten och risken att något dessutom bedöms felaktigt. (50-årig kvinna, Umeå)
Behovet att stärka språket inom vissa specifika områden av praktiska skäl tas också upp.
I vårat område finns det renskötare som talar sydsamiska, de som talar nordsamiska samt de som inte talar samiska alls. Det skulle därför finnas behov av korta kurser specifikt för renskötseln. Det finns, tror jag, ett behov för nordsamisktalande att lära sig renskötseltermer på sydsamiska och vice versa. (41-årig kvinna, Vilhelmina)
Endast en fjärdedel av dem som talar samiska uppger sig vara nöjda med sina språkkunskaper i samiska.
Figur 9. n = 264
Nästan alla, 96 procent, av dem som inte är nöjda med sina kunskaper uppger att de vill förbättra sina kunskaper i samiska. Resultatet är så häpnadsväckande högt att det tyder på en mycket stark språklig medvetenhet bland de samer som svarat på enkäten och en vilja att göra något åt saken.
Är Du nöjd med Dina kunskaper i samiska?
27%
64%
9%
ja nej inget svar
Figur 10. n =168
Av dem som inte talar samiska, uppger hela 72 procent att de skulle vilja lära sig samiska. Även i denna grupp är andelen som svarat jakande på frågan mycket hög och ger samma entydiga tolkning om en stark önskan att återta språket.
Figur 11. n = 777
Väldigt många, både yngre och äldre samer, ger således uttryck för en mycket stark önskan och vilja att återta det samiska språket och att förbättra befintliga kunskaper. För att kunna göra det efterfrågar många verktyg för att ta tag i situationen.
Om Du inte är nöjd, skulle Du vilja förbättra Dina
kunskaper i samiska?
96%
2%
2%
ja nej inget svar
Om Du inte kan samiska, skulle Du vilja lära
Dig/kunna samiska?
72%
13%
15%
ja nej vet ej
… det är oerhört viktigt för mig att möjligheten att få tillgång till det språk som är mitt. Får jag möjligheten att lära mig mitt språk så tar jag den. Utan tvekan. Den dagen jag får barn vill jag att de ska ha tillgång till samiskspråkig förskola och skola, samt samiska kulturaktiviteter. (18-årig kvinna, Vännäs)
Personligen känner man ett stort behov av att få lära sig sydsamiska. De gånger som det finns kurser så är de placerade på orter där man ej har någon möjlighet att läsa. Jag har fått intrycket av att det finns ett ”större” utbud av kurser i nord- och lulesamiska, än vad det finns av sydsamiska! Min dröm är att det kunde startas en kurs, i exempelvis Umeå och att man fick information om den. Jag tror att behovet är mycket stort bland samer, även bland de renskötande, som har en helt annan tillgång till samekulturen än de icke renskötande! Det känns på något vis mycket fattigt att man aldrig har haft någon möjlighet att lära sig sitt eget språk! (30-årig kvinna, Robertsfors)
Bättre sent än aldrig! Blir det vuxenutbildning i samiska ställer jag upp. (72-årig man, Storuman)
Det är viktigt med språkundervisning på olika nivåer inom förskola, skola och högre studier. Mina barnbarn har svårigheter att få sådan undervisning. Det är viktigt med kvällskurser och annan utbildning för vuxna samer som tappat sitt språk, vilket jag gjort. Min far var samisktalande men ville inte lära mig och mina syskon sydsamiska pga. det rådande samhällsklimatet då (50-talet). Därför bör satsningar göras för alla samer, yngre så väl som vuxna, för att ta tillbaka språket ... Ge större status åt det sydsamiska … så att vi samer kan känna stolthet för vårt språk så att det börjar användas mer! (59-årig kvinna, Östersund)
På många orter verkar det dock finnas ytterst begränsade möjligheter att förbättra språkkunskaperna lokalt. Endast 22 procent av alla dem som svarat på enkäten uppger att det finns kurser i samiska på hemorten.
Figur 12. n = 1051
Kurser nära hemorten efterlyses av väldigt många. Befintliga kurser i samiska, särskilt på högre nivå, finns i allmänhet bara på högskoleorter.
Det finns dåligt med utbildningsalternativ i det samiska språket. Oftast finns det endast nordsamiska kurser och inte speciellt många utav dessa heller. Svårt att få bidrag för att läsa samiska när man oftast måste åka till de orter där utbildning finns ex. Jokkmokk och Kautokeino för de olika nivåerna i det nordsamiska språket. Ofta är det långt emellan kurserna också. Kvällskurser på orten där man bor vore bra eller distanskurser. (33-årig kvinna, Umeå)
Sydsamiskan är ett språk som håller på att dö ut. Det måste räddas, det skulle inte bli ett språk dvs. nordsamiska. När jag började skolan (lågstadiet) ville inte min mor skicka iväg mig på nomadskolan i Tärnaby 40 mil bort. I Dorotea där jag gick årskurs 1-9, fick jag inte läsa sydsamiska. De sa att det inte fanns någon lärare, men det fanns i Vilhelmina (5 mil bort) och i Strömsund (7 mil bort). Så varför de inte tog kontakt med dem vet jag ej. I gymnasiet i Vilhelmina fick jag efter mycket samtal och möten läsa sydsamiska. Jag har tappat mitt språk pga. att jag inte fick läsa hela skoltiden. Min far kan sydsamiska, men eftersom han är renägare är han inte hemma så mycket. Utbudet på sydsamiska på universitet är dåligt. I Umeå finns det men var 3:e – 4:e år startar de nybörjarkurs. Det finns utbildningar i Uppsala, men hur relevanta är de jämfört med sydsamiskan här uppe? Pengar måste satsas på Sveriges urfolk (som vi kallar oss, men inte ni), kultur, religion och språk. (25-årig kvinna, Dorotea)
Jag tycker det är viktigt att det satsas mer på barn och ungdomar i språkfrågan. För att vår generation ska kunna ta tillbaka vårt språk och
Finns det kurser i samiska på Din hemort eller i
kommunen?
22%
41%
37%
ja nej vet ej
föra det vidare till våra barn, måste det finnas tillgång till nybörjarkurser i ALLA dialekter. Ta en ort som Umeå, här har vi A, B och Cnivå i nord- och sydsamiska, men bara D-nivå i lulesamiska. Är det rimligt? Mer möjligheter att få lära sig prata, läsa och skriva sitt språk och ökad medvetenhet kring samers situation i Sverige. Ge även vuxna en ekonomisk möjlighet att läsa sitt hemspråk, oavsett studier/arbete. (24-årig kvinna, Umeå)
Utveckla möjligheten till distansundervisning via Internet. Kan ej vara något problem eftersom det går att läsa/lära andra språk via Internet. Jag vill gärna lära mig sydsamiska via Internet vilket möjliggör min kunskapsinhämtning. Kan lära in när jag själv har tid. Därefter kanske delta i språkbad ex. under semestermånaden… (49-årig kvinna, okänd ort)
Informationen om tillgängliga kurser i samiska behöver också förbättras.
Jag skulle önska att det skulle vara lättare att få information om var/hur/när man kan lära sig samiska och speciellt sydsamiska eftersom jag anser den är mest svår att få information om. Jag vill se fler kurser i samiska och mer information om hur man skall gå tillväga för att läsa dessa kurser! (23-årig kvinna, Vilhelmina)
Väldigt många har lämnat kommentarer och förslag till åtgärder för att samiskan, och då särskilt sydsamiskan, skall kunna återvinna ny mark.
För att språket skall kunna bli levande och användas är det viktigt att stödja all barnverksamhet. Anställa samisktalande personal och finns inte det – utbilda människor och ge dem betalt. Ge ekonomiska resurser för språkbad. Ungdomar har stort behov av undervisning. Engagera alla åldersgrupper. Anordna utbildning, kurser via alla möjliga studieinstitutioner. Ge människorna möjligheter till olika val för studier. Språket är en viktig identitet, den stärker självförtroendet. (53-årig kvinna, Härjedalen)
Andra språkbefrämjande åtgärder som föreslås är bl.a.:
- Utbilda fler lärare i sydsamiska och uppmuntra det genom särskilda stipendier och genom att ge högre lön för den speciella kompetensen.
- Tvinga kommunerna att tillhandahålla lagstadgad sydsamisk undervisning.
- Ledighet med lön för utbildning av äldre.
- Riktad information om språkrättigheter till alla samer som finns upptagna i Sametingets röstlängd.
- Anställa fler språkkonsulenter. Dessa kan arbeta med uppsökande verksamhet.
- Stärka och stötta samiska/samisk terminologi inom renskötseln i samebyar där språket har försvenskats.
- Utbildning för lärare om hur man undervisar tvåspråkiga barn.
- Dataspel på samiska efterfrågas.
- Ge en ordbok och CD/kassett till alla sydsamiska hushåll, innehållande vanliga fraser.
- Översättning av populär musik till samiska.
Behovet av att synliggöra det samiska tas också upp av enskilda.
För att erövra tillbaka sydsamiskan behövs ett större ekonomiskt stöd från regeringshåll på t.ex. undervisningsmaterial, TV-program, radio m.m. (idag är allt sydsamiskt undervisningsmaterial på norska). Språkarbetet måste vara långsiktigt och ha många infallsvinklar, t.ex. borde vi få tillbaka våra samiska namn på vägskyltar, väderlekskartor m.m. bara för att synliggöra språket i vardagen bland den icke samiska befolkningen och på så sätt skapa en bättre ”jordmån” för samiskan. (49-årig man, Lycksele)
7.3.3. Offentlig service
Ett antal frågor rör möjligheten att använda samiska i offentliga samanhang. Dryga hälften av de svarande anser att det är viktigt att det finns samiskspråkig offentlig service på hemorten.
Figur 13. n = 1051
Är det viktigt, enligt Din mening, att det finns samiskspråkig offentlig service på hemorten?
53%
28%
19%
ja nej vet ej
Det är framför allt vuxna i åldern 30–50 år som uppger att det är viktigt med samiskspråkig offentlig verksamhet. Det kan även noteras att kvinnor anser att det är viktigare än män.
Figur 14. n = 1051
Den service som man anser bör finnas är följande:
Tabell 2. Offentlig service på samiska som efterfrågas
Önskad service
Andel
Skola 83 % Förskola 74 % Äldreomsorg 70 % Hälso- och sjukvård 51 % Annat 5 %
Bland ”annat” anges t.ex. kyrklig verksamhet, myndigheter och rättsväsende.
Utbudet och behovet av service på samiska kommenteras av en del.
Det viktigaste är att lära upp en ny generation i att använda samiska. Därefter kan vi fylla på med ökade samiska kulturaktiviteter, översättning av protokoll och tolkning vid möten. Det gäller att börja i rätt ända. Hitintills har vi verkat utifrån det omvända dvs. med ett utbud på samiska utan att tillräckligt många förstår och kan ta del av utbudet.
Är det viktigt att det finns samiskspråkig offentlig service
på hemorten? Fördelat efter kön
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%
kvinnor
män
kön
ja nej vet ej
Det har blivit mer politiskt än praktiskt. (50-årig man, Bergs kommun)
Enligt min erfarenhet behövs ej samiskan som officiellt myndighetsspråk. Däremot är det viktigt att bevara språket som en del av kulturarvet och som en spegel för våra barn till vårt ursprung. (52-årig man, Lycksele)
Den samiskspråkiga servicens betydelse för språkets status och användbarhet och nytta ute i samhället tas också upp i kommentarerna.
Även om inte språket i detta område talas aktivt och är inne i en språkbytesprocess är det ännu mer angeläget att samiskan som minoritetsspråk bibehålls och överlever. Offentlig samiskspråkig service innebär att språkets status höjs och för de yngre finns det motivation att ytterligare stärka språket. Vill även tillägga att vi samer skulle behöva medvetandegöra våra barn/yngre av vikten att kunna behärska samiska språket, vilka arbetstillfällen som finns och speciellt killar i de yngre åldrarna behöver få intresse och förebilder som kan vara föregångare för deras språkutveckling. (45-årig kvinna, Storuman)
För att sydsamiskan skall överleva, måste det vara värdefullt att kunna använda det. Det skall finnas en praktisk nytta. Nu märker jag att också den nordsamiska dialekten försvagas. Min son talar sydsamiska mycket bra, men säger själv att han sällan har användning av språket, eftersom så få behärskar det. (man okänd ålder, Krokom)
Det samiska språket var länge förbjudet i offentlig miljö. Detta har minskat den samiskspråkiga populationen av samer. Att i offentlig miljö inom Sameland bistå med samiska tjänster och kulturevenemang skulle ge språket ett uppsving. Jag kan mer finska än samiska pga. det finska utbudet kring mig som person. (37-årig man, Umeå)
Jag anser att samiska språket är en viktig pelare i den samiska kulturen och måste till varje pris bevaras. Därför är det viktigt att vi samer kan använda det i vardagliga livet, t.ex. i media, kommunen och samisk kulturverksamhet. För att nya generationer skall föra det vidare måste det finnas användning av språket inte bara i de egna leden, utan även ute i det moderna samhället. Och där kan staten hjälpa till i allra högsta grad. (55-årig man, Storuman)
Om det skulle komma fler möjligheter till att använda samiska i samhället, tror jag att barn i sameskolan skulle finna samiskspråkiga lektioner mer intressanta än i nuläget. (23-årig kvinna, Storuman)
Går själv på kurs för att försöka lära mig att använda språket i dagligt tal. Och då skulle det underlätta om samiskan användes mer i samhället. (37-årig man, Bergs kommun)
Behovet av att det finns samisktalande i den offentliga förvaltningen lyfts också fram.
Jag tycker det är särskilt viktigt att barn har möjlighet till förskola på sitt modersmål för att kunna komma in i samhället i en trygg och igenkänd miljö. Även äldre medborgare som kanske inte talar just svenska så bra, utan samiska, ska känna tillhörighet och att myndigheter och service sätter högt värde på dessa individer. Viktigt att det finns någon samiskspråkig på varje institution och liknande för jämställdhet! (så att ALLA som behöver ska få hjälp!) Om vi samer får en större del i den svenska vardagen kommer även vi få större förståelse och acceptans. (20-årig kvinna, Vilhelmina)
Däremot är inte intresset för att kunna använda samiska i kontakter med myndigheter lika stort. Endast 27 procent uppger att det är viktigt. Det kan givetvis även tolkas som en följd av att en så liten del fortfarande talar språket, eftersom procentsatserna är nästan identiska (25 procent talar samiska).
Figur 15. n = 1051
Andelen som uppger att de skulle använda sig av samisk service är ungefär lika stor, 25 procent.
Anser Du att det är viktigt att kunna tala samiska i
kontakter med myndigheter? (Till exempel i
kontakter med skattemyndigheten eller
försäkringskassan)
27%
49%
24%
ja nej vet ej
Figur 16 n = 1051
Bland de tillfrågade är det väldigt få, bara 5 procent, som uppger att de behöver hjälp pga. språket, när de t.ex. besöker vårdcentralen eller har kontakt med myndigheter.
7.3.4. Barn och undervisning i modersmålet
Av de svarande uppger 36 procent att det finns barn under 18 år i familjen. Av dessa barn uppges 20 procent tala samiska. Bland dessa familjer finns ett intresse för att föra språket vidare till de egna barnen. Samtidigt verkar möjligheterna att få stöd i förskolan och skolan vara begränsade.
Det är svårt att hitta bra hemspråkslärare i sydsamiska till dagis i Östersund. Kommunen verkar inte veta vart de ska vända sig för att få hjälp. (32-årig kvinna, Östersund)
Behovet av samiskspråkiga miljöer redan i förskoleåldern kommenteras bl.a. så här.
För att det sydsamiska språket ska överleva måste man sätta in resurser hos barn på dagisnivå i samarbete med föräldrarna. Jobbar själv på samiskt barnhage i Norge och ser hur mycket lättare det är att använda språket bland barn. Kurser är bra, men det behövs platser där det bara hörs sydsamiska = språkbad. (35-årig kvinna, Åre)
Den undervisning som erbjuds inom skolan tycks variera i kvalitet och detta väcker frustration hos berörda familjer och hos dem som
Skulle Du använda Dig av samiskspråkig service
om det fanns möjlighet till det?
25%
49%
26%
ja nej vet ej
gärna vill ha undervisning. Många vittnar om de svårigheter de mött inom skolan.
Högre prioritet hos lärarna för hemspråk/integrering. De svenska lärarna har ingen aning/bryr sig inte om vad barnen gör på samiska undervisningen. Även vissa av de samiska lärarna prioriterar sitt ämne mycket lågt!! Svårt att ”peppa” barnen hemma när det ALDRIG tas in vikarier osv. De förlorar hälften av undervisningen VARJE år på detta sätt. Dålig uppföljning av samiska undervisningen – inga läxor, inga vikarier, ej föräldramöten osv. Är dock tacksam för att samiskan finns i skolan – trots brister.
(
41-årig man, Härjedalen)
Det är svårt att få undervisning i sydsamiska på skolan. Åtminstone var det det i mitt fall. Jag gick i högstadiet i Svenstavik 1991-1994 och försökte då att få undervisning i sydsamiska. Det fick jag inte med hänvisning till att skolan inte fick tag på någon lärare. Hur stora ansträngningarna var från deras sida kan jag inte svara på men jag såg i alla fall ingen annons i tidningen. 1994-1997 gick jag på Wargentinskolan i Östersund. Där jag lyckades jag bråka mig till lite undervisning i sydsamiska, så vi blev några stycken som fick det. Min slutsats är att det går att ordna undervisning om viljan finns. Jag är dock medveten om att det finns för få lärare. Men det är mycket lättare att lära sig om man får undervisning så tidigt som möjligt. (26-årig man, Bergs kommun)
Språkundervisningen är beroende av kommunens ekonomi. Om lärare inte finns på samma ort finns ingen vilja att bekosta resor för läraren även om kommunen är skyldig att anordna hemspråksundervisning. Denna brist måste åtgärdas omedelbart. (47-årig man, Östersund)
Jag är barn till en samisk förälder. Hela min släkt på denna sida talar samiska utom jag och mina systrar. Vi ville gå på samiskt hemspråk på vår låg- och mellanstadieskola i Umeå …, men det gick inte för det fanns inga lärare. Jag tycker att det är mycket synd att jag inte fick lära mig samiska i skolan som barn. (24-årig kvinna, Umeå)
Idag finns nästintill ingen modersmålsundervisning för samiska barn. Det skulle behövas. Nästan inga skolor har samiska i någon form att läsa som språk, varken grundskolan, gymnasium eller skolor för vuxna. Grundskolorna undervisar inom samisk historia/kultur, enbart om samer på 1500-1600-talet. Det skulle verkligen behöva införas lite mer om samiska kultur. (24-årig kvinna, Piteå)
Problematiken kring sydsamiskan visade sig även under min tid i grundskolan. Då blev jag nekad hemspråksundervisning i sydsamiska
eftersom Storumans kommun inte hade lärare att tillgå. Har en känsla att språkets ställning har förbättrats under de senaste åren och det är ju bra! (27-årig kvinna, Luleå)
Språkets status i majoritetens ögon och även majoritetens förhållningssätt mot en språklig minoritet påverkar de språkval som individen gör. Även möjligheten att få en hel skolutbildning på samiska påverkar individens val. En ung kvinna skriver:
Jag hade möjlighet att läsa på samisk skola, men avstod från det pga. att man i de senare årskurserna skulle börja i ”svensk skola”. I den åldern är det viktigt att bli accepterad och att gå först samisk skola och sedan hoppa in bland andra elever i svensk skola skulle ha varit väldigt jobbigt. Man jag fick möjligheten att läsa lite samiska i alla fall, men inte nog många år för att jag ska kunna läsa och prata så som med svenskan. Så jag hade gärna läst några år till om jag hade fått den möjligheten. (19-årig kvinna, Storuman)
Familjens och samhällets delade ansvar för att barn skall ges möjligheter att tillägna sig samiska tas också upp.
För att behålla ett språk levande måste det finnas tillgängligt redan i tidig ålder. Helst då att föräldrarna pratar språket hemma, men även undervisning i förskolor, skolor. Alla måste ta ansvar för att språket kan leva vidare, föräldrar, stat och kommun. Som det är idag för oss, är att vi vill ha tillgång att lära oss språket, men det finns inte lärare att få tag i. Här måste det till krafttag för att lösa problemet. (47-årig man, Östersund)
Många familjer är villiga att göra uppoffringar och skicka barnen lång väg för att barnen skall ges möjlighet att lära sig samiska.
Har samiska för sonen min 10,5 år varannan vecka… med andra barn. Medför bussresa 11 mil. OK. Skulle vilja att mina yngre barn 4,5 och 2 år fick samiska på dagis. Ej möjligt idag – finns ej personal… (34-årig kvinna, Strömsund)
Jag har drivit fram hemspråksundervisning i skolan … [eftersom] det är svårt att få lärare har jag aldrig krävt undervisning på förskolan, trots att det finns underlag för detta. Skolan i Malå är helt svenskspråkig där mina 3 barn går. Ett barn går på sameskolan i Tärnaby och där pratas det mer samiska och att läraren i samiska pratar flytande och brinner verkligen för att lära barnen. Den skolan fungera väldigt bra så vi står i valet och kvalet att låta ett barn till fara dit nästa läsår. (36-årig kvinna, Malå)
För en del familjer kan dock de ekonomiska förutsättningarna begränsa barnens möjligheter att tillägna sig språket i tillräcklig grad. En språkmedveten förälder skriver om sina erfarenheter:
Då det inte finns någon internatverksamhet för barnen i min kommun skulle jag hemskt gärna önska att de fick internatveckorna i Norge på sameskolan betalda av ex. kommun eller stat. Samt att litteratur och resor till och från skulle ersättas. Ingen skulle bli gladare än vi, mina barn och min familj om vi fick fortsätta att gå på norska sidan då de hade sina internatveckor. Nu får jag bekosta allt själv och det blir för dyrt. Den sociala kontakten är hur viktig som helst då den samiska befolkningen är så fåtalig. På min ort är det bara 4 barn som läser samiska och mina barn kan känna sig väldigt utsatta… Samiskan har väldigt låg status på denna ort som trots allt ligger inom traditionellt samiskt område. (38-årig kvinna, Storuman)
Majoriteten av förskolebarnen går i svenskspråkig förskola. Endast mycket få barn, bara 4 procent, uppges gå i helt eller delvis samiskspråkig förskola. Motsvarande siffra för barn som går i skolan är lika lågt, 7 procent.
Figur 17. n = 383
Andelen barn som går i svenskspråkig förskola och får modersmålsstöd i förskolan är litet, endast 13 procent.
Om barnet/barnen går i förskolan, är förskolan
helt svenskspråkig eller åtminstone delvis
samiskspråkig?
61%
4% 35%
svensk samisk inget svar
Figur 18. n = 236
Av skolbarnen får en större andel modersmålsundervisning.
Figur 19. n = 250
Kommunerna i regionen förefaller vara dåliga på att informera om möjligheterna att få modersmålsstöd i förskolan. Sådan information har lämnats till barn som går i svenskspråkig förskola i endast
Om förskolan är helt svenskspråkig: får barnet/barnen modersmålsstöd i förskolan?
13%
78% 9%
ja nej inget svar
Om skolan är helt svenskspråkig: deltar barnet/barnen i modersmålsundervisning?
29%
61%
10%
ja nej inget svar
12 procent av fallen. Detta får anses vara en anmärkningsvärt låg siffra. Av dem som fått information, uppger 7 procent att de fått skriftlig information från kommunen och 7 procent att de fått muntlig information från kommunen.
Den kommunala informationen till skolbarnen verkar också vara bristfällig. Endast 28 procent uppger sig ha fått sådan information. Av dem som fått information om modersmålsundervisning, har informationen varit skriftlig i 38 procent av fallen och muntlig i 20 procent av fallen.
Figur 20. n = 250
Vidare framkommer att i 7 procent av fallen har kommunen inte ordnat modersmålsstöd i förskolan, trots att familjen krävt det. Motsvarande siffra för skolbarnen är 6 procent. Trots att föräldrar begär att få modersmålsstöd eller modersmålsundervisning, är det således inte säkert att sådan erbjuds, trots att det borde finnas förutsättningar att anordna undervisning.
Har begärt samiskspråkig modersmålsundervisning på förskolan men fått avslag av Storumans kommun med hänvisning till att barnet får vänta till skolålder då sameskolan på orten (Tärnaby) erbjuder det. Behöver undervisning i lulesamiska (fast vi bor inom sydsamiskt område). Utbildad lärare finns som kan undervisa på förskolan och som i dag arbetar på sameskolan Tärnaby. (41-årig kvinna, Storuman)
Har Din familj fått information om skolans
modersmålsundervisning?
28%
59%
13%
ja nej inget svar
I dag krävs det att man lever i ett tätbebyggt” område för att få tillgång till den undervisning i samiska som jag vill ha för mina barn. I nordsamiska har tillgången till lärare funnits. Men, de har bott en bit ifrån och kommunen har inte velat betala vare sig videokonferensanläggning eller resor till den befintliga läraren. Sydsamiska lärare finns tydligen inte alls att tillgå, trots att våra barn (har sydsamisktalande far) bor i ett sydsamiskt område. De lärare som finns anser att det inte lönar sig att resa till småorter då barnen är få och resan inte blir ersatt av kommunen. I dag undervisar jag mina barn i nordsamiska själv, men att jag mer än gärna skulle vilja ha undervisning av en ”lärare”. (28-årig kvinna, Krokom)
Intresset för att kunna få modersmålsstöd i förskolan är dock stort. Nästan hälften av dem som har barn i förskolan, 46 procent, uppger att de skulle vilja att deras barn fick modersmålsstöd om undervisningen anordnades på barnets förskola. Motsvarande siffra för skolbarnen är 28 procent.
Rörande skolbarnen framkommer även att i 10 procent av fallen anordnar kommunen modersmålsundervisning i skolan, men barnet kan inte delta i undervisningen på grund av praktiska skäl (t.ex. tiden eller platsen passar inte). Om samisk grundskola anordnades på hemorten, skulle 26 procent av de svarande som har skolbarn vilja att deras barn gick i samisk grundskola.
Föräldrars kunskaper i samiska har mycket stor betydelse för barns möjligheter att tillägna sig språket. Många föräldrar behöver dock själva förbättra sina kunskaper i samiska för att kunna stödja barnens språkutveckling tillräckligt. Även andra vuxna i barnens närhet med kunskaper i samiska, såsom äldre släktingar m.fl., har betydelse för barnens möjligheter att tillägna sig språket. Behovet av att stärka vuxnas, och då inte bara föräldrars, språkkunskaper tas upp av flera i kommentarerna. Äldre samers kunskaper framhålls som en resurs som bör användas i språkrevitaliseringen.
Vad är en urbefolkning utan ett eget språk? Vi som är föräldrar måste få möjlighet att lära våra barn samiska. Ska vi vara nöjda med att dom har 1 lektion i veckan? Jag skulle ha behövt kunskapen i samiska direkt då barnen var bebisar så att dom fått grunden och hört språket varje dag. Jag själv kan vissa ord och fraser och provar lära barnen det. Men jag har inte själförtroende att använda detta i samspråk med andra. Skulle behöva gå en intensivkurs, några helger exempelvis för att bygga på och tordas använda samiskan. Och sedan fortsättningskurser, helst på hemorten. (35-årig kvinna, Krokom)
Ge ekonomiskt stöd för att uppmuntra och stödja/ge möjlighet att studera språket. Avstånden är stora och det kostar mycket tid och pengar för att kunna lära. Det är viktigt att vuxna får möjlighet att lära för att lättare kunna stödja sina barn i språket. Kampen för att läsa och känna stolthet ska inte barnen ensamma behöva ta. De mäktar inte. (43-årig kvinna, Storuman)
Jag önskar att mitt språk, sydsamiskan, vore mer lättillgänglig i form av språkkurser eller liknande. Det känns svårt att överföra språket till mina barn eftersom jag själv förlorar språket mer och mer. Min son skall börja skolan till hösten och jag har satt hemspråksundervisning som ett önskemål… Det känns jobbigt att behöva vara aktiv och söka information när det borde vara naturligt, lika naturligt som för ett arabiskt barn att få läsa arabiska. Jag efterlyser därför att kommuner tar sitt ansvar och tar språkundervisningen på allvar så att vi ska kunna behålla och föra vidare vår kultur. Jag är rädd för att jag ska glömma allt jag en gång lärt mig. (30-årig kvinna, Östersund)
Jag tycker att det borde finnas möjlighet att även föräldrar kan få samisk undervisning, då barnen har samiska i skolan, för att förbättra det samiska som är i hemmen. Då blir det lättare att prata i hemmen. Jag har sökt på samiska kurser, men fick till svar att det inte fanns pengar för att ordna på mindre orter. (48-årig kvinna, Vilhelmina)
Många nybörjarkurser behövs, för vuxna, enligt modell lyssna, tala, läsa, skriva. De modersmålstalande äldre behöver lästräning i synnerhet. Intresset är stort. Barnen lär sig i skolan där undervisning finns, men föräldrarna kan inte stötta och hjälpa då de är utan både kunskap och möjlighet till utbildning! Mycket stort handikapp, hela ”bördan”, ansvaret för språkbevarande läggs på barn i grundskolan! Ibland orkar inte barnen fullfölja, särskilt de som går i förskola och år 1 och 2 i grundskolan! Hur blir framtiden om inte barnen sätts i fokus (med föräldrar, far- och morföräldrar som förbjöds språket och har glömt)! (63-årig kvinna, Vilhelmina)
Ta tillvara de äldres språkkunskaper på ett bättre sätt. (75-årig kvinna, Härjedalen)
Särskilt sydsamiska barns svårigheter att lära sig samiska försvåras av att det inte finns lämpliga läromedel och att bristen på barnböcker är stor.
Det sydsamiska språket måste få läroböcker, även språklära och annan litteratur på åarjelsaemien [sydsamiska]- svenska. Nu finns endast sydsamiska – norska. De få barnböcker som finns på sydsamiska är kvalitetsmässigt för dåliga... Översätt omgående de läromedel som finns i åarjelsaemien – norska. Ella Holm Bulls böcker. Norska är ett annat eget språk än svenska. Låt våra sydsamiska barn få läsa åarjelsaemien utan krig med hemkommunen. Se senast hur Norrtälje kommun behandlar sina sydsamiska skolbarn år 2003-2005. (64-årig kvinna, Vilhemina)
7.3.5. Kultur och media
Endast en liten del av dem som svarat på enkäten uppger att de själva eller någon i deras familj deltar i samiskspråkig verksamhet på fritiden. Motsvarande siffra för sverigefinnarnas del var betydligt högre, hela 59 procent. Detta kan kanske delvis förklaras med att andelen enkäter som distribuerades genom sverigefinska organisationer och även genom finskspråkig församlingsverksamhet var större. För sverigefinnarna var det inte möjligt att göra ett utskick till enskilda genom någon motsvarighet till röstlängden till Sametinget.
Figur 21. n = 1051
Deltar Du eller någon i Din familj i någon
samiskspråkig verksamhet på fritiden?
13%
81%
6%
ja nej inget svar
Av dem som deltar i samiskspråkiga fritidsaktiviteter, utgör 56 procent föreningsverksamhet och 5 procent av samiskspråkig verksamhet inom församling eller kyrka. Vidare uppger 4 procent att de deltar i ”annan” samiskspråkig verksamhet såsom bl.a. kurser, jojk, renskötsel, samepolitisk verksamhet, Sametingets eller samebyns verksamhet, samisk teater, universitetsstudier i samiska. Vidare uppger 18 procent av de svarande att det inte finns samiskspråkig verksamhet på hemorten. Intresset för samiskspråkiga kulturaktiviteter är mycket sort, hela 71 procent uppger att de är intresserade.
Figur 22. n = 1051
En lika stor andel, 72 procent, skulle vilja att det fanns mer samiskspråkig kulturverksamhet.
Är Du intresserad av samiskspråkiga
kulturaktiviteter?
71%
24%
5%
ja nej inget svar
Figur 23. n = 1051
Mer stöd för kulturaktiviteter som kan åka på turné i hela Sápmi. (33årig kvinna, Umeå)
På frågan vilken typ av verksamhet som önskas, fördelar sig svaren enligt följande. Hela 69 procent önskar att det fanns mer samiskspråkig barnverksamhet.
Figur 24. n = 757
Skulle Du vilja att det fanns mer samiskspråkig
kulturverksamhet?
72%
20%
8%
ja nej inget svar
Vilken typ av samiska kulturaktiviteter skulle Du
vilja att det fanns mer av?
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%
teater film musik dans bibliotek barn annat Inget svar
En majoritet, 62 procent, anser att det är viktigt att det finns samiskspråkig litteratur på biblioteket. Och över 40 procent av de svarande önskar att det fanns mer biblioteksverksamhet. Behovet av böcker lyfts också fram.
Figur 25. n = 757
Fler böcker borde översättas till sydsamiska. Framför allt barnböcker. (29-årig man, Strömsund)
När det gäller media är intresset för samiskspråkig television stort. 80 procent av de svarande ser på samiskspråkiga program på TV.
Figur 26. n = 1051
Är det viktigt för Dig att det finns samiskspråkig
litteratur på biblioteket?
62%
34%
4%
ja nej inget svar
Ser Du på samiskspråkiga program på TV?
80%
19%
1%
ja nej inget svar
Däremot är andelen som lyssnar på samiskspråkiga radioprogram betydligt lägre, endast 36 procent. Det lägre intresset för radioprogram kan sannolikt förklaras med andelen av de svarande som talar samiska. TV-programmen är i allmänhet textade till svenska så att även icke samisktalande kan följa med.
Den höga andelen som ser på TV-program, trots att de inte talar samiska, talar för att program som skildrar samiska frågor har betydelse för många människor.
Eftersom jag personligen inte talar samiska, så läser jag inga tidningar och lyssnar inte på samiska program, men på Ođđasat
11
tittar jag på
varje dag... (64-årig kvinna, Storuman)
Figur 27. n = 1051
Flera av de svarande har påpekat det bristande utbudet av program på sydsamiska i TV och radio samt annat kulturutbud på sydsamiska. Sydsamiskt utbud efterfrågas av många. Detta skulle påverka statusen på språket och fler skulle få tillgång till språket.
I den mån sydsamiska finns i media tar jag del av det, men det är bristfälligt. Det är behov av en daglig (syd)samiskspråkig tidning, minst en halvtimme/dag i radion, TV-program och flera utbud via internet. Samlingsplatser där samiska talas är viktigt, typ café eller kultur-språkcentrum och stimulering i övrigt i samhället… Samarbete med kulturbussen ”Gärja Sijte Jarngeste” och ekonomi för att kunna köra över gränsen. (60-årig kvinna, Storuman)
11
Sveriges Televisions samiskspråkiga kvällsnyheter som sänds på vardagar.
Lyssnar Du på samiskspråkiga program i radion?
36%
62%
2%
ja nej inget svar
Det vore önskvärt att det sändes TV-program på sydsamiska. Både för barn och vuxna. Jag undervisar i sydsamiska, både barn som läser det som integrerat språk och vuxna i form av kvällskurser. Problemet är att de som läser endast kan få höra språket under de 2 timmar i veckan som undervisningen sker. Och det är för lite. Oftast pratar ej föräldrarna språket eftersom de liksom jag tillhör den förlorade generationen. Vi tappade allt, språket, slöjden osv. Vi har fått lära oss det igen som vuxna. (51-årig kvinna, Vilhelmina)
På åarjelsaemien [sydsamiska] finns inga TV-program varken för barn eller vuxna. I radioprogrammen är åarjelsaemien försvinnande liten jämfört med samiska från centralområdet. (64-årig kvinna, Vilhelmina)
Det behövs mera samiska barnprogram på framför allt sydsamiska, längre och mera nyheter på sydsamiska varje dag (det är katastrofalt i dagsläget med ca 10-15 min i veckan), VHS/DVD filmer översatta till sydsamiska, sydsamisk tidning… (39-årig kvinna, Vilhelmina)
Skulle önska att det vore mera nyheter på sydsamiska både i radio och TV. Ser på Ođđasat men det är ju på nordsamiska, och det förstår jag icke. Det går så fort med tolkningen så ibland hinner man inte läsa förrän texten är borta… (88-årig kvinna, Härjedalen)
Andelen personer som läser samiskspråkiga tidningar är också lågt, 22 procent. Det bör dock påpekas att det finns väldigt få tidningar och tidskrifter på samiska.
8. Samiskan och samers språkliga behov
8.1. Verktyg och egenmakt krävs för att bryta och vända språkbytesprocessen
Min bedömning: Den pågående språkbytesprocessen inom det samiska språket kan brytas och vändas om ett språkbevarande klimat skapas och om samerna ges de verktyg de behöver för att återta språket.
Som framgått av avsnitt 4 är samiskan ett hotat språk, enligt de kriterier som UNESCO ställt upp. Sydsamiskan och kanske även lulesamiskan är definitivt hotade, medan situationen för nordsamiska kan beskrivas som osäker. Om de mindre varieteterna av samiska skall ha en möjlighet att överleva och ges kraft att återvinna förlorad mark, krävs det att en rad åtgärder vidtas omgående. Beslutsamma samordnade insatser som genomförs parallellt på flera olika områden skulle förstärka revitaliseringen av samiskan.
När FN:s internationella urfolksårtionde utropades i december 1994 uttalade FN:s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali att medlemsländerna bär ett ansvar för urfolkens språk och kulturer. Att inte ge hotade urfolksspråk och kulturer nödvändigt bistånd innebär ett brott mot de mänskliga rättigheterna:
… on the eve of year 2000 the number of languages and dialects spoken throughout the five continents [is] only half what it had been in 1900. The modern world [has] been a great destroyer of languages, traditions, and cultures. The latter are being drowned by the flood of mass communications, the instruments of which all too often remain in the service of a handful … Today cultures which do not have powerful media are threatened with extinction … Allowing native languages, cultures, and different traditions to perish through “nonassistance to
endangered cultures” must henceforth be considered a basic violation of human rights.
1
Detta uttalande kan ses som en principiell viljeinriktning som bör vara vägledande. Sverige har ett moraliskt ansvar för att dess urfolk skall kunna bevara sitt språk för framtiden och för att den samiska kulturen skall kunna bestå. Detta inte minst mot bakgrund av den assimilerings- och utbildningspolitik som tidigare bedrivits av den svenska statsmakten gentemot samerna i Sverige.
2
För de länder
som valt att skriva under Europarådets minoritetskonventioner föreligger dessutom ett folkrättsligt åtagande att vidta åtgärder.
För samiskans del har Sverige därmed nått ett vägskäl, där de internationella åtagandena ställs på sin spets. Välmenande intentioner räcker inte längre för att sydsamiskan skall ges möjlighet att återvinna mark och fortleva på sikt. Det krävs således en avsevärd höjning av den politiska ambitionsnivån. Konkreta beslutsamma åtgärder krävs enligt artikel 7.1.c i minoritetsspråkskonventionen. Även enligt artikel 5 i ramkonventionen är Sverige skyldig att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att samerna ”skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen … språk, traditioner och kulturarv”. Med tanke på hur långt språkbytesprocessen fortskridit finns det inte heller utrymme att dröja med att vidta åtgärder. Om Sverige menar allvar med sina åtaganden rörande nationella minoritetsspråk och sitt urfolk finns det, enligt min bedömning, således inget utrymme för att inte vidta åtgärder och sätta in de resurser som krävs och som är nödvändiga för att vända språkbytesprocessen. Ett passivt förhållningssätt skulle således strida mot Sveriges folkrättsliga åtaganden.
Sydsamiskan upprätthålls i dag till stor del av den äldre generationen, även om det finns barn och yngre som är förstaspråkstalare. Den språkliga basen bland de yngsta är dock relativt liten. Ett språk som inte längre genererar tillräckligt många förstaspråkstalare har i längden inga möjligheter att bestå som ett levande språk. Om fler yngre samer inte lyckas tillägna sig sydsamiskan inom en snar framtid och en uppbyggnad av antalet talare inte kan åstadkommas, kommer språket att försvinna i Sverige. Om sydsamiskan försvinner på svensk sida, hotas sannolikt även språkets existens på norsk
1
Uttalande av Boutros Boutros-Ghali återges i Judith Nies: ”Native American History – A
Chronology of a Culture’s Vast Acheivements and Their Links to World Events” (1996) s 395
2
se diskussion under avsnitt 3.4.
sida, eftersom den språkliga basen krymper än mer. En del av Sveriges levande kulturarv skulle gå förlorad och det samiska folket skulle förlora en viktig beståndsdel i sin kollektiva identitet och sitt kulturarv.
Samerna kan inte på egen hand vända språkbytesprocessen genom åtgärder på grupp- och individnivå. Som beskrivits i avsnitt 6 krävs det även åtgärder på samhällsnivå för att en revitalisering skall lyckas. Åtgärder krävs bl.a. på samhällsnivå för att skapa ett språkbevarande klimat som höjer statusen på samiska i det sydsamiska området. De åtgärder som hittills har vidtagits för att stärka samiskan inom det nuvarande förvaltningsområdet har haft statushöjande effekt och dessa åtgärder kan vidareutvecklas och utvidgas geografiskt så att fler samer omfattas. Vidare måste samiska barn ges möjlighet att tillägna sig språket och vuxna samer måste ges möjligheter att återta sitt språk. Det krävs tryggade finansiella förutsättningar för att kunna arbeta långsiktigt med språkrevitalisering på det lokala och regionala planet.
För att bryta och vända en språkbytesprocess måste den samiska befolkningen ges behövliga verktyg för att aktivt kunna arbeta med t.ex. aktiv uppsökande och utåtriktad samiskspråkig verksamhet, stöd till föräldrar, språkundervisning till barn och vuxna, alfabetiseringsinsatser för vuxna, olika typer av språkkurser, på grupp- och individnivå. Enskildas egen vilja att förbättra och återta språket måste kanaliseras genom medvetet organiserat språkarbete som riktar sig till allmänheten och som utgår från individens behov.
Den språkliga basen kan därmed utvidgas och antalet förstaspråkstalare kan utökas om fler samiska barn ges möjligheter att tillägna sig samiska och vuxna samer ges möjlighet att återta samiskan fullt ut genom att lära sig läsa och skriva på samiska.
Det samiska folket behöver också ges egenmakt, dvs. makt att styra språkarbetet efter de egna förutsättningarna och behoven.
3
Det innebär även makt att styra och forma den egna gruppens framtid. Det är bara samerna själva som kan avgöra vilka prioriteringar som skall göras i språkarbetet och det bästa sättet att genomföra språkarbetet. För samernas del kan denna egenmakt åstadkommas bl.a. genom en vidareutveckling av Sametingets språkarbete och det arbete som Sameskolstyrelsen och Samernas
3
jmf ”egenmakt” med det engelska begreppet ”empowerment” med vilket bl.a. avses att en
grupp ges förutsättningar att använda sin egen inneboende styrka för att åstadkomma en förändring till det bättre.
utbildningscentrum utför och inte minst det internordiska samiska språkarbetet.
Det finns gott om internationella erfarenheter när det gäller revitalisering av urfolksspråk. Många andra stater har genomfört framgångsrika program eller andra insatser i syfte att revitalisera urfolksspråk. I det perspektivet bör Sveriges förutsättningar kunna vara mycket goda, särskilt om Sverige samarbetar tillsammans med Norge och Finland, för att ge revitaliseringsinsatserna ytterligare styrka och effekt. Det finns därför, enligt min bedömning, goda förutsättningar för att genom medvetet och långsiktigt arbete stärka nordsamiskan och göra det möjligt för syd- och lulesamiskan att revitaliseras till språk med större utbredning och fler talare.
8.2. Viljan att bevara och återta det samiska språket finns hos samerna
Min bedömning: En lyckad revitalisering av samiskan kan sannolikt uppnås om samerna ges möjligheter att kanalisera sin starka vilja att värna det samiska språket. Om fastare former skapas för revitaliseringsarbetet kan ett medvetet och långsiktigt arbete bedrivas. Dessa fasta punkter kan även fungera som ett stöd och en samordnande kraft för allt det revitaliseringsarbete som sker på ideell basis.
Den grundläggande förutsättningen för en lyckad revitalisering av samiskan, nämligen samernas egen önskan och vilja att återta språket, finns. Samiska företrädare och enskilda samer, uttrycker ett behov och en önskan att revitalisera samiskan. Alla de synpunkter som utredningen fått in från enskilda och från företrädare för samer ger vid handen att den samiska befolkningen i det sydsamiska området har en mycket stark vilja att bevara det samiska språket. Språkfrågan ses som en rättighetsfråga och samerna förväntar sig att Sverige lever upp till sina internationella åtaganden.
Det samiska språket är en viktig del av den samiskan identiteten och en del av det kulturella arvet. Språket är ett av de drag som markerar samernas särart gentemot andra och även en sammanbindande faktor inom gruppen. Mycket av den traditionella kunskapen inom gruppen finns bevarad i själva språket och endast en del av denna kunskap finns nedtecknad. Som exempel kan nämnas terminologi
inom renskötseln och beskrivningar av naturförhållanden av betydelse för renskötseln.
Samtidigt saknar en stor del av gruppen de språkliga verktyg de behöver för att kunna överföra språket till nästa generation. Enkätundersökningens resultat visar att andelen som talar språket dessutom är mindre i de sydligare delarna av Sápmi. I allmänhet bedöms ca hälften av samerna inom Sápmi tala samiska, men i det sydsamiska området uppger endast en fjärdedel av dem som besvarat enkätundersökningen att de talar samiska. Detta kan tolkas som en indikation på en mycket långt gången språkbytesprocess. Ett annat tydligt tecken på språkbytesprocessens effekter är språkanvändningsmönstret. Samiskan används huvudsakligen i den privata sfären, i hemmet och med familj och vänner, och mycket lite i officiella sammanhang.
Samerna i Sverige har under lång tid på grupp- och individnivå verkat och arbetat för att revitalisera samiskan. Samiska företrädare har även drivit frågan om språkets bevarande politiskt under lång tid. Utan allt det arbete som eldsjälar utfört för att värna det samiska språket, skulle språkbytesprocessen säkerligen redan ha fullbordats på många orter inom Sápmi.
Det finns även positiva tecken på individ- och gruppnivå som visar på att språket håller på att återhämta förlorad mark på grund av medvetna val som enskilda gör.
4
Det finns samiska familjer där
mor- och farföräldrar börjat tala samiska med barnbarnen och aktivt verkar för att barnbarnen skall ges möjlighet att tillägna sig samiska. Den negativa processen i enskilda familjer har därmed brutits.
Det finns även många exempel på vuxna samer som återtagit sitt samiska språk och valt att tala samiska med sina barn, trots att de själva inte är förstaspråkstalare i samiska. Språkforskaren Annika Janssons arbete inom Sápmi visar att många samer ser språket som en viktig nyckel in i det samiska samhället. Det finns även goda erfarenheter av att samiska förskolor och samiska skolor inom Sápmi lyckas förmedla det samiska språket till barn som inte talat samiska från början.
5
Den starka språkliga medvetenhet och den starka viljan att förbättra situationen, som samerna ger uttryck för, tyder på att den samiska befolkningen har nått den insikt som krävs för att revitaliseringen av syd- och lulesamiska språket skall kunna lyckas och för
4
Jansson (2005) s 125-
5
Jansson (2005) s 125-
att nordsamiskan skall kunna stärkas.
6
Svaren i enkätundersök-
ningen och de kommentarer som lämnats visar att väldigt många enskilda samer förstår varför språket håller på att försvinna, de förstår vad som kan göras och inte minst är de redo att göra något för att hindra språket från att försvinna. Medvetenhet och vilja finns hos företrädare för samerna. Frågan har drivits politiskt under lång tid, men majoritetsbefolkningen har inte varit tillräckligt lyhörd för detta behov.
Den styrka och medvetenhet som samerna uttrycker skulle kunna kanaliseras ännu bättre för att återta samiskan, om det svenska majoritetssamhället bistår dem i detta. För att kunna bedriva ett aktivt uppsökande revitaliseringsarbete behövs fasta former för arbetet. Om sådana skapas kan ett medvetet och långsiktigt arbete bedrivas i offentlig regi. Detta kan fungera som ett stöd och samordnande kraft för allt det revitaliseringsarbete som sker på ideell basis i liten skala.
8.3. Bedömning av samers språkliga behov och förutsättningar
Utredarens bedömning skall, enligt tilläggsdirektiven, beakta och redovisa unga och äldre samers intresse, behov och förutsättningar. Förutom det som anförts ovan om intresset att bevara och återta samiskan kan även följande nämnas.
Samer i det sydsamiska området och företrädare för samer ger uttryck för en rad olika behov när det gäller den språkliga situationen. Sammanfattningsvis kan följande slutsatser dras rörande behoven på det språkliga området.
I de fall där överföringen av språket mellan generationerna har brutits, så som skett i många samiska familjer, måste man vidta åtgärder som riktar sig till barn och unga och även åtgärder som riktar sig till föräldrar och andra vuxna. Den brutna språkliga kedjan mellan generationerna måste åter knytas ihop, dels genom att generera fler nya förstaspråkstalare, dels genom att ge vuxna verktyg för att förbättra de egna språkkunskaperna och även möjligheter att stödja de yngres språkutveckling.
6
se även diskussion om viljans betydelse i avsnitt 6.2.
Samiska barn och ungdomar
När det gäller barn och ungdomar är det primära behovet möjligheter att tillägna sig samiska och att kunna utveckla en samisk identitet. Barns och ungdomars språkliga behov finns därför främst inom utbildnings-, kultur- och medieområdet.
Det finns behov av undervisning i och på samiska i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Förskola och skola är den offentliga samiskspråkiga service som efterfrågas mest enligt enkätundersökningen (74 respektive 83 procent har ansett att det bör finnas på hemorten). I det sydsamiska området finns en sameskola i Tärnaby och integrerad samisk undervisning bedrivs i några av kommunerna. Endast en mycket liten andel barn till dem som besvarat enkäten uppges gå i samiskspråkig förskola (4 procent) eller skola (7 procent).
De yngre samiska barnen har därmed behov av en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska till det sydsamiska området, eftersom fler barn då skulle få tillgång till förskola helt eller delvis på samiska. Fler samiska barn skulle därmed ges bättre möjligheter att tillägna sig samiska. Med tanke på det samiska språkets fortlevnad utgör förskoleverksamhet således ett värdefullt och på kort sikt ett kraftfullt verktyg i revitaliseringsarbetet. Förskola helt eller delvis på samiska är dessutom särskilt viktigt i de fall barnen inte kan få språket hemifrån på grund av föräldrarnas bristande kunskaper i samiska. Samiska i förskolan utgör i en del fall den enda chansen för många samiska barn att i tidig ålder kunna tillägna sig kunskaper i språket. Möjligheterna och förutsättningarna för att uppnå additiv tvåspråkighet i samiska och svenska försämras även med barnets stigande ålder, vilket förstärker förskolans betydelse. Att tillägna sig språket senare när man blir äldre, ger i de allra flesta fall inte samma effekt, eftersom det blir svårare att uppnå motsvarande språkfärdighet. En individ som inte ges möjligheter att lära sig språket som barn, har sannolikt även sämre möjligheter att tillägna sig en urfolksidentitet, eftersom identiteten till stor del formas i barndomen.
Nuvarande bestämmelser rörande modersmålsundervisning uppfattas som otillräckliga för att möta samiska barns behov, dels upplevs kravet på grundläggande kunskaper som ett problem, dels finns det stora svårigheter att få modersmålsundervisning. Ett barn som inte har grundläggande kunskaper i samiska har i dag inte rätt till modersmålsundervisning. Som nämnts ovan kan kanske många
samiska föräldrar inte ens ge de egna barnen de grundläggande kunskaperna i samiska. Problematiken med modersmålsundervisning har även behandlats i delbetänkandet och förslag till förbättringar har lämnats.
7
Sameskolan och den integrerade samiska undervisningen inom grundskolan ses som en tillgång, men det är inte en reell möjlighet för så många samiska familjer.
8
I dag deltar färre än 400 barn i lan-
det i sådan undervisning. På skolområdet förs även bristen på samiskspråkiga läromedel fram liksom bristen på lärare i samiska etc., som i många fall leder till att barnen inte får modersmålsundervisning. Utbildningsfrågornas betydelse lyfts även fram av samer som bor utanför Sápmi. Svårigheterna att få modersmålsundervisning är påtagliga för många familjer både inom och utom Sápmi.
Många föräldrar har behov av kompletterande språkstimulerande verktyg för att främja sina barns språkutveckling såsom t.ex. möjligheten att delta i språkbad och lägerverksamhet. Det behövs även åtgärder som gör det möjligt att stärka barns och ungdomars samiska identitet. En del familjer uttrycker att man inte har ekonomiska möjligheter att skicka barnen till språkbad/läger som anordnas för barn, särskilt sådana som anordnas på norsk sida, trots att viljan och behovet finns.
Många föräldrar efterfrågar kulturell samisk verksamhet som riktar sig till barn och ungdomar. Bristen på barn- och ungdomslitteratur på samiska och svårigheterna att få tillgång till sådan litteratur förs fram. Om det inte finns samiskspråkig litteratur tillgänglig, blir det svårt att stödja barns och ungdomars språkutveckling. De verktyg som andra föräldrar har till sitt förfogande för att stärka sina barns språkutveckling, finns inte för samiska föräldrar.
Mängden samiskspråkiga program i media är ytterst begränsad. Barnprogram sänds i SVT på nordsamiska under vinterhalvåret med ca 15 minuter i veckan. Barnprogram finns inte på övriga varieteter. Utbudet i etermedia är ungefär lika stort. Utbudet på filmer dubbade till samiska eller med samisk textremsa är begränsat, likaså dator- och TV-spel och liknande. Möjligheterna att stärka barns och ungdomars språk genom media är i praktiken mycket små. Många föräldrar och även ungdomar uttrycker ett behov av större utbud på samiska och efterlyser insatser på området.
7
se delbetänkandet avsnitt 7.
8
se nedan avsnitt 13.5.3.
Vuxna samer
Vuxna samer ger uttryck för behov av och intresse för samhällsservice, utbildning, kultur och media. Detta innefattar behov av dels en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska, dels andra åtgärder.
En människa som inte har de nödvändiga språkliga förutsättningarna kan inte förmedla språket vidare annat än rudimentärt. De verktyg föräldrar och mor- och farföräldrar i allmänhet använder sig av för att förmedla kunskapen vidare till barn och barnbarn är därför inte alltid tillgängliga. Bristande språk-, läs- och skrivkunskaper bland vuxna samer hämmar därmed även utvecklingen av det samiska samhället inom Sápmi som helhet och även revitalisering av språket.
Många vuxna kan inte heller fullt ut ta del av kunskapen inom gruppen så som t.ex. det nedtecknade kulturarvet på samiska. För den enskilde individen kan bristande läs- och skrivkunskaper därför upplevas som ett handikapp, som hindrar hans eller hennes möjligheter att vara fullt delaktiga i det samiska samhället. Till detta tillkommer de känslor som många samer bär på om de upplever sig ha blivit berövade sitt samiska språk. Det gäller således att kanalisera eventuella känslor av sorg, bitterhet och frustration på ett sådant sätt att den enskilde individen ges möjlighet att ändra på den upplevda situationen och ges verktyg för att återta språket.
Bland vuxna samer finns det ett mycket stort intresse och behov av utbildningsinsatser på språkområdet. Vuxna efterfrågar sådana insatser på två olika plan, dels för sina egna behov, dels för att kunna stödja sina barns och barnbarns inlärning och utveckling i det samiska språket.
En stor majoritet av de tillfrågade vuxna samerna (72 procent) som inte talar samiska skulle vilja lära sig samiska och vore villiga att ägna tid åt att lära sig. Av dem som talar samiska vill nästan alla förbättra sina befintliga kunskaper (96 procent) i språket. Efterfrågan på kurser i samiska och andra möjligheter att förbättra språket är mycket stort, medan utbudet är begränsat. De kurser som anordnas finns inte i alltid i närheten av hemorten och nivån kanske inte är den rätta. Utredningen har inte frågat specifikt om intresset för alfabetiseringskurser. Det får dock antas att intresset är mycket stort. I vart fall visar Sametingets statistik att intresset för alfabetiseringskurserna varit mycket stort och att man i dag inte har ekonomiska resurser att möta det behov som finns bland vuxna samer.
Många vuxna efterfrågar även möjligheter att delta i kompletterande språkstimulerande verksamhet såsom språkbad, kortare intensivträning i språket etc.
Många vuxna samer anser att de i barndomen berövats det samiska språket mot deras egen vilja, eller att de aldrig ens fått möjligheten att lära sig samiska på grund av den negativa inställningen som rått i samhället gentemot samer och deras kultur. De anser att det svenska samhället har ett ansvar för den politik som tidigare förts och att samhället har ett ansvar att bistå samerna i att revitalisera och återta sitt samiska språk. Mot denna bakgrund borde samhället bistå ekonomiskt och på andra sätt för att de vuxna som vill skall ges möjlighet att återta samiskan.
Samerna i det sydsamiska området anger att det är viktigt att det finns samiskspråkig offentlig service på hemorten. I allmänhet har kvinnor ansett att frågan om offentlig service är viktigare än män. Förutom samiskspråkig förskola och skola som redovisats ovan, efterfrågas samiskspråkig äldreomsorg av 70 procent och samiskspråkig hälso- och sjukvård av 51 procent av dem som besvarat enkäten.
När det gäller möjligheten att använda samiska vid myndighetskontakter efterfrågas den av drygt en fjärdedel av dem som besvarat enkäten. Den låga andelen skulle kunna förklaras med att människors bristande kunskaper i språket gör det svårare att nyttja sådana tjänster. Den som inte kan tala samiska kommer inte att uträtta myndighetsärenden på samiska och den potentiella efterfrågan blir därmed också mindre. Andelen som anser att det är viktigt att kunna använda minoritetsspråket vid myndighetskontakter var betydligt högre bland sverigefinnar i den av utredningen genomförda enkätundersökning, men samtidigt är kunskaperna i det egna språket generellt bättre bland sverigefinnar.
Det finns enligt den gjorda enkätundersökningen ett behov av äldreomsorg helt eller delvis på samiska inom det sydsamiska området. Detta skulle bli möjligt om förvaltningsområdet utvidgades. Samiskspråkig äldreomsorg blir särskilt viktig i de fall då äldre samer förlorat det svenska språket på grund av demens eller annat. Det finns också äldre samer vars starkaste språk är samiska. Om den yngre generationen inte behärskar samiska, vilket är vanligt förekommande, kan de inte bistå svenskspråkig personal i förälderns omsorg. Om personalen inte heller kan samiska, riskerar en del äldre samer, vars enda kvarvarande språk är samiska, hamna i en situation där de inte kan göra sig förstådda och deras behov inte
kan tolkas, vare sig av personalen eller av de anhöriga. Språket är en trygghet för individen, både för den äldre själv, för de anhöriga och även omsorgspersonalen.
8.4. Effekter som behöver uppnås för att stärka och revitalisera det samiska språket
Min bedömning: Samordnade parallella åtgärder behöver vidtas för att förstärka revitaliseringen. Det behöver vidtas åtgärder på samhälls-, grupp- och individnivå för att uppnå statushöjande, revitaliserande och synliggörande effekt på det samiska språket. I språkfrågorna är det av avgörande betydelse för det samiska språkets stärkande att i första hand Sverige, Norge och Finland gemensamt finner vägar för att stödja det samiska folkets strävan att bevara det samiska språket och den samiska kulturen.
Mot bakgrund av de behov och intressen som samerna ger uttryck för och vad språkvetare anser om möjligheterna att vända en språkbytesprocess, bör en rad åtgärder vidtas omgående för att stärka och revitalisera samiskan. Som beskrivits i avsnitt 6 är de språkbevarande faktorerna delvis beroende av varandra och effekten kan medvetet förstärkas. För att kunna bryta och vända språkbytesprocessen är det därför viktigt att åtgärder sätt in parallellt på olika områden för att den sammantagna effekten skall bli större. Revitalisering av det samiska språket kommer att ta många år och det kräver medvetet och långsiktigt arbete på samhälls-, grupp- och individnivå.
De åtgärder som föreslås i detta slutbetänkande bör uppnå följande effekter på det samiska språket:
1. Statushöjande effekt
Det samiska språket måste ges en högre status i samhället både i majoritetens och minoritetens ögon. Ett konkret sätt att göra detta är en geografisk utvidgning av förvaltningsområdet, dvs. att det samiska språket ges skydd enligt del III i minoritetsspråkskonventionen i ytterligare kommuner. Det samiska språket skulle därmed få en officiell ställning på flera orter. Detta skulle föranleda en
mångsidigare användning av samiskan i samhället och antalet språkliga domäner kan successivt byggas upp och utvidgas så att samiskan blir ett samhällsbärande språk. En större del av den samiska befolkningen skulle genom en utvidgning av förvaltningsområdet även få tillgång till värdefull service på samiska.
Om språket upplevs vara användbart stimuleras talarnas egen strävan att stärka språket och potentiella talare ser möjligheter som inte tidigare funnits, vilket kan motivera fler att återta språket. Kunskaper i det samiska språket skulle ses som en merit vid anställning och fler kommer sannolikt aktivt välja att förbättra sina kunskaper i samiska av den anledningen.
Som påtalats i delbetänkandet, anser jag att kunskaperna om Europarådets minoritetskonventioner och den svenska lagstiftningen rörande minoriteter och minoritetsspråk måste öka på nationell, regional och lokal nivå. I delbetänkandet föreslogs därför att en 3årig informations- och utbildningsinsats bör genomföras för att höja kunskapsnivån om de nationella minoriteterna.
9
Genom ökad
kunskap skulle majoritetens inställning kunna påverkas positivt, liksom värdesättandet av det samiska språket och kulturen.
2. Revitaliserande effekt
Språkstimulerande och språkbevarande åtgärder som riktar sig till både barn och vuxna ger språket möjlighet att återvinna förlorad mark och att åter knyta ihop den brutna språkliga kedjan. Språkvetare talar om ”intergenerational transmission of a minority language”, dvs. överföringen av språket mellan generationerna. När denna kedja bryts genereras inte längre några nya förstaspråkstalare och språkbytesprocessen fullbordas.
Antalet talare kan utökas genom olika revitaliseringsåtgärder och befintliga talares språkförmåga kan stärkas om de ges möjligheter att tillägna sig språket fullt ut. Detta medför att talarna kan använda språket i fler situationer och successivt utöka språkdomänerna. Genom att enskildas språkkunskaper förbättras kan individen dessutom få bättre tillgång till gruppens kollektiva kulturarv i form av muntlig berättartradition och litteratur, vilket stärker individens och gruppens identitet.
När det gäller samernas kulturella autonomi innebär förbättrade språkkunskaper även att enskildas aktiva deltagande i det samiska
9
se även avsnitt 16.2 nedan.
samhället och det politiska livet förbättras och stärks. Som beskrivits i avsnitt 3.5 finns det en direkt författningsmässig koppling mellan demokrati genom val till Sametinget och kunskaper i samiska och den delaktighet som enskilda känner i det samiska samhället.
Språkrevitaliserande arbete genom språkcentra, t.ex. via språkkampanjer och uppsökande verksamhet, förstärker medvetenheten om språkets betydelse och möjligheter inom gruppen. Detta kan medföra att antalet individer som aktivt vill delta i revitaliseringen ökar ytterligare.
3. Synliggörande effekt
Åtgärder som gör det samiska språket och kulturen mer synligt i det svenska samhället påverkar majoritetsbefolkningens medvetenhet om gruppen och dess behov. Synliggörandet av de nationella minoriteternas språk i samhället kan i förlängningen leda till att språkens status höjs och även fungera språkstimulerande och revitaliserande.
Revitaliseringen av de nationella minoritetsspråken är i dag på många sätt en ”icke-fråga” för majoriteten, eftersom majoriteten i allmänhet inte känner till särskilt mycket om dessa grupper eller deras behov. Frågorna anses i allmänhet inte ha ett allmänintresse.
För att språkets status skall kunna höjas hos majoritetsbefolkningen krävs det även att majoritetens kunskaper och medvetenhet om samerna som nationell minoritet och urfolk ökas. På regeringens uppdrag har en 4-årig informationskampanj om samer som genomförts under 2000–2004. Detta har varit ett led i att uppnå större förståelse mellan majoriteten och minoriteten. Som ett led i arbetet tillkom Samiskt informationscentrum i Östersund, som bland annat driver en webbsida med information om samer.
10
Om samiskan blir mer synlig i samhället kan det förmodas att majoritetens förståelse och acceptans ökar och språket kan få högre status i majoritetens ögon. Majoritets inställning påverkar även minoritetens egen inställning till språket
11
10
se www.samer.se
11
se delbetänkandet avsnitt 6.3.
4. Sápmi effekt
Samerna ser sig själva som ett folk och Sápmi som ett sammanhängande geografiskt område. Nationsgränserna och de olika nationella regelverk som gäller i respektive land utgår dock från ett majoritetsperspektiv. Ofta samordnas inte heller minoritets- och samefrågorna tillräckligt i majoritetssamhällets beslutsfattande och beredande organ för att helhetsbilden rörande det samiska skall bli tillräckligt tydligt för majoriteten. De samiska behoven behandlas då inte i sin helhet, utan snarast som en särfråga när majoritetens behov behandlas.
Det samiska folket strävar i olika sammanhang efter att finna en harmonisering av förutsättningarna i de olika länderna. Det bör således vara en målsättning i språksammanhang att visa hänsyn och respekt för denna samiska strävan och önskan att se sig själva som ett gränsöverskridande folk med särskilda förutsättningar i Norden. I linje med den svenska minoritetspolitiska målsättningen att de nationella minoriteterna skall ges möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och att samerna redan getts viss kulturell autonomi i Sverige, vore det naturligt att sträva efter lösningar som stärker den samiska önskan att betraktas som ett folk.
Det svenska Sametinget har i handlingsplanen för språkpolitiken tagit ställning för utökat nordiskt samarbete.
12
Den nyligen före-
slagna nordiska samekonventionen är ett försök att anpassa och harmonisera olika regelverk som rör det samiska folket i de tre länderna.
13
På många områden som berör samerna har staterna och samerna själva även valt internordiska lösningar i syfte att tjäna hela Sápmi. Exempel på detta är t.ex. internordiska radio- och TV-sändningar på samiska, nordiskt samiskt språkvårdsarbete och gränsöverskridande kulturarbete.
I språkfrågorna är det av avgörande betydelse att i första hand Sverige, Norge och Finland gemensamt finner vägar för att stödja det samiska folkets strävan att bevara det samiska språket och den samiska kulturen. Språkgränserna mellan varieteterna följer inte nationsgränserna och ett tydligt och medvetet internordiskt samarbete som utgår från samernas behov skulle gynna och förstärka effekterna av revitaliseringsarbetet. Behovet av aktivt nordiskt sam-
12
Sametinget (2004) s 46.
13
”Nordisk samekonvensjon” Utkast fra finsk-norsk-svensk-samisk ekspertgruppe, 26 okt 2005.
arbete på språkområdet har efterlysts bl.a. av Samerättsutredningen som påpekade att få områden torde vara så väl lämpade för nordiskt samarbete som det samepolitiska, eftersom problematiken är likartad och gemensamma nordiska satsningar borde vara mer effektiva och ekonomiska än nationella projekt.
14
Nationsgränserna skall
därför inte ses som ett hinder, utan de nordiska länderna kan genom medvetet arbete förbättra förutsättningarna för revitaliseringen av det samiska språket och möjligheterna att finna gemensamma lösningar inom Sápmi.
När det gäller t.ex. syd- och lulesamiskan har gränsöverskridande samarbete uttryckligen efterlysts av Europarådet. Om Sverige och Norge samarbetar och gör det möjligt för samerna att finna gränsöverskridande styrka i revitaliseringsarbetet förbättras syd- och lulesamiskans förutsättningar att överleva. Just nu pågår dessutom en motsvarande process på norsk sida rörande utvidgning av förvaltningsområdet till att omfatta det sydsamiska området. Samordnade gränsöverskridande insatser som syftar till att åstadkomma revitalisering ger även bättre effekt på kort och lång sikt. Samtidigt kan man på svensk sida finna ytterligare styrka i det egna revitaliseringsarbetet och ta värdefull lärdom av norska erfarenheter. Förutsättningarna för att hitta sådana lösningar borde således vara mycket goda.
8.5. Framgångsfaktorer vid revitalisering av några urfolksspråk
På många håll i världen finns det erfarenhet av revitalisering av urfolksspråk. Det finns anledning att dra lärdom av dessa erfarenheter och föra fram en del faktorer som visat sig vara framgångsrika i revitaliseringsprogram som genomförts i andra länder.
Språkforskare har jämfört revitaliseringsprogram som använts i fyra olika fall och som allmänt ansetts vara lyckade och som kopierats av andra grupper.
15
Jämförelsen rör:
14
Samerättsutredningen: ”Samerätt och samiskt språk”, SOU 1990:91 s 212.
15
Dawn B. Stiles: ”Four Successful Indigenous Language Programs” i Jon Reyhner (red.): “Teaching Indigenous Languages” (1997) s 148-
Cree-indianerna, i Waskaganish norr om Quebec i Kanada
Cree-indianerna är en liten stam som traditionellt levt som jägare och samlare. Stammens traditionella livsstil har trängts undan genom inflyttning av andra grupper och stora dammprojekt i regionen. År 1973 påbörjades ”The Cree Way Project” för att skapa en brygga mellan indianernas traditionella sätt att leva och majoritetsbefolkningens livsstil. Målet för programmet har varit att stärka Cree-indianernas identitet och språk i skolan och att öka betydelsen av läsning och skrivning i en grupp vars kultur bygger på muntlig tradition. Genom programmet har man skapat en skolform som stärker elevernas kulturella identitet. När projektet startades fanns inga läromedel på Cree, trots att skriftspråket hade funnits i hundra år, och befolkningen kunde inte läsa eller skriva på Cree. År 1983 började man språkbadsundervisning i förskolan som senare även införts i grundskolans lägre klasser. Från femte klass sker undervisningen till hälften på Cree och resten på engelska eller franska. För att förstärka elevernas språkutveckling deltar de i lägerveckor med äldre stammedlemmar där traditionell kunskap och kultur förmedlas till eleverna. Lokala resurscentra stödjer undervisningen genom att ta fram lokalt undervisningsmaterial och kulturellt material.
Hualapai-indianerna, Grand Canyon, U.S.A.
Hualapai är en liten stam, som traditionellt livnärt sig som samlare och självförsörjande odlare. Stammen levde tidigare i storfamiljer inom reservatet som inrättades 1883. Samhället styrs av ett stamråd. År 1976 talade 45 procent av alla skolelever engelska som sitt huvudspråk. Det traditionella levnadssättet med storfamiljer och den kulturella överföringen mellan generationerna har sedan dess försvagats genom att de federala myndigheterna infört subventionerat boende och massmedia förstärkt det engelska språkets ställning i lokalsamhället. År 1982 kom 92 procent av alla elever i området från hem där Hualapai talades, men barnen själva talade engelska hemma och i skolan. Redan 1975 påbörjades ett tvåspråkigt program för att bevara indianspråket. Det fanns inget skriftspråk för Hualapai och de första åren ägnades åt att utveckla undervisningsmaterial och material för skriven Hualapai. En integrerad tvåspråkig undervisningsmodell har utvecklats där stamtraditioner och
kultur ingår som en del av undervisningen. För att fånga elevernas intresse har man valt att satsa på teknik, datorer, video och en TVstation där eleverna producerar egna program på Hualapai. Det omgivande stamsamhällets stöd har haft mycket stor betydelse och arbetsuppgifter sköts av stammen. Till en början fanns inte detta stöd eftersom stammens äldsta medlemmar motsatte sig ett skriftspråk och många föräldrar ansåg att undervisningsspråket skulle vara engelska. Numera deltar 75 procent av föräldrarna aktivt med frivilligt arbete i undervisningen. Språkarbetarnas arbete har vidareutvecklats och samarbete sker med American Indian Development Institute och Northern Arizona University för att förbättra språkprogrammet.
Maoriernas Te Kohanga Reo-modell, Nya Zeeland.
Maorierna utgör 15 procent av Nya Zeelands befolkning på 4 miljoner. Traditionellt bodde maorierna i bysamhällen och livnärde sig som jägare, samlare och odlare. År 1960 var ca 29 procent av maorierna förstaspråkstalare av maori. Under tidigt 1960-tal uppmanades maoriska mödrar av majoritetssamhället att tala engelska med sina barn och språkbytesprocessen accelererade inom gruppen. För att motverka språkbytesprocessen utvecklades i början av 1980-talet en tvåspråkig maorisk undervisningsmodell för grundskolan, men denna visade sig svår att sprida på många orter. En gräsrotsmodell utvecklades därför av myndigheterna i samarbete med maoriska ledare för att revitalisera det starkt hotade maoriska språket. S.k. språknästen infördes för barn upp till 8 år, där barn exponeras för maori i en hemmaliknande miljö. Språkförskolor, kallade te kohanga reo
16
, infördes där även kulturell maorisk identitet ingick som en
del av verksamheten. År 1991 fanns det 700 te kohanga reo–förskolor och 10 000 barn deltog i verksamheten. Ett stort antal skolor har även startats för de maoriska barnen. År 2004 gick drygt 29 000 barn (5–16 år) i skola med maorisk tvåspråkighets- eller språkbadsprogram. Ungefär hälften av te kohanga reo-förskolorna finns i anslutning till annan maorisk verksamhet och största delen av arbetet sker på frivillig basis. Flertalet av de frivilliga är äldre maorier, eftersom ett krav är att volontärerna skall vara maoritalande och kunna fungera som kulturella föredömen för barnen.
16
te kohanga reo har översatts till “language nest”, “språknäste” eller ”språkbo”.
Maoriska är sedan 1987 officiellt språk i Nya Zeeland och samhällstjänster kan fås på maori.
Punana Leo-modellen, Hawai’i, U.S.A.
I början av 1990-talet kunde endast 4 procent av den ursprungliga hawaiianska befolkningen tala sitt traditionella språk och de flesta av talarna var över 50 år. Väldigt få barn talade hawaiianska eller hade ens möjlighet att lära sig det. Hawaiianska hade inte undervisats i skolorna på 90 år. Endast på en av öarna, Ni’ihau, talades språket ute i samhället. Endast på några av öns förskolor, som drevs från privata hem, talade man hawaiianska. År 1985 startades två förskolor i större städer, i Hilo och Honolulu, och 1987 startades en förskola och årskurs 1 med språkbad. Tanken var att främja det hawaiianska språket och skapa en undervisningsmodell i syfte att uppnå tvåspråkighet. Undervisningen sker helt på hawaiianska i en helt hawaiiansk miljö. Föräldrarna skall själva delta i språkundervisning för att kunna förstärka barnens språkutveckling och även delta i frivilligt arbete. Numera finns det även språkbadsprogram i hela delstaten från förskola till årskurs 12.
Framgångsfaktorer
Från dessa olika modeller dras slutsatsen att följande gemensamma faktorer haft betydelse för revitaliseringsmodellernas positiva resultat:
1. Kopplingen mellan gruppens språk och kultur har framhävts. Urfolkens språk och kultur hänger intimt ihop med varandra och utgör olika delar av gruppernas kollektiva identitet. Att bara undervisa i urfolksspråket ger inte samma effekt, som om både gruppens kultur och identiteten bejakas i undervisningen. Arbetet har präglats av att ge språket ett kulturellt sammanhang. Genom att förmedla den kulturella traditionen och urfolksidentitet till deltagarna har språket följt med ”på köpet”. Genom att dessutom använda skiftspråket i undervisningen har ett tidigare muntligt språk kunnat omvandlas till ett språk som kan användas i undervisningssyfte. Samtliga program har gett barn
möjlighet att vistas i en urfolksspråklig miljö där olika språkbadsmodeller använts.
2. Det lokala urfolkssamhällets stöd och deltagande. Hemmet och det lokala urfolkssamhället har avgörande betydelse för språköverföringen. Det går inte att använda revitaliseringsprogram som utformats utan att beakta lokalsamhällets och gruppens egna förutsättningar. I samtliga dessa program har det lokala urfolkssamhället aktiva stöd och deltagande spelat en avgörande roll för det lyckade resultatet. För att urfolkskulturen skall kunna överföras till barn behöver således kulturbärarna, vilket i allmänhet är de äldre stam- eller gruppmedlemmarna, delta aktivt i arbetet.
3. Urfolkens möjlighet att själva utforma och styra verksamheten. Samtliga revitaliseringsprogram har utformats tillsammans med eller av urfolken själva. Urfolken har haft lokal kontroll över eller haft möjligheter att påverka undervisningssystemet. Därigenom har man kunnat finna okonventionella metoder som passat gruppens förutsättningar och flexibla lösningar som gjort det lättare att lösa de problem som uppstått.
4. Tydliga tvåspråkiga mål. I revitaliseringsprogrammen har mål satts upp för att uppnå tvåspråkighet och läs- och skrivkunnighet i både urfolks- och majoritetsspråket. Vid utformandet av programmen har man tagit hänsyn till bl.a. tvåspråkighetsforskning. Dessa program har haft mycket tydliga tvåspråkighetsmål baserade på forskning rörande tillägnelse av språk, jämfört med andra urfolksprogram. Samtliga program har även riktat in sig på att fånga in de allra yngsta medlemmarna. Språkinsatser har satts in redan i förskolan och undervisning för att stödja utvecklingen av urfolksspråket har givits åtminstone till årskurs fem. I den maoriska gruppen har man kunnat konstatera att eleverna förlorar tillägnade språkkunskaper i urfolksspråket, om språkstödet inte ges även i skolan.
5. Undervisningsmaterial har tagits fram på urfolksspråket. Eftersom det inte funnits undervisningsmaterial på dessa språk har mycket tid ägnats åt att utveckla sådant material som kan användas av grupperna. Utan sådant material skulle formell undervisning inte varit möjligt.
6. Föräldrarnas deltagande. En mycket viktig del av revitaliseringsprogrammen har varit att ge föräldrarna verktyg för att kunna stödja barnens språkutveckling. Språket som undervisas i förskolan och skolan måste förstärkas i hemmet, för att aktiv tvåspråkighet skall kunna uppnås. Föräldrarnas roll och deltagande har därför varit mycket aktivt genom språkkurser, deltagande i skolarbetet, utvecklande av arbetsmaterial och att bistå som hjälplärare. Dessa program har varit framgångsrika därför att föräldrarna inte givit upp.
Samtliga revitaliseringsprogram har uppnått positiva resultat. Andelen förstaspråkstalare har ökat och dessa hotade urfolksspråks möjligheter att överleva har stärkts. Programmen har på ett positivt sätt även påverkat elevernas skolresultat. Tvåspråkighet har kunnat uppnås och barnen har klarat sig bra i skolan. Andelen elever som hoppar av highschool har minskat bland Cree, Hualapai och hawaiianska elever sedan programmen infördes. Barnens urfolksidentitet har stärkts och stoltheten över det egna kulturella arvet har höjts. I samtliga grupper tros bristande kulturell identitet och utanförskap föranleda sociala problem, vilket man kunnat motverka genom revitaliseringsprogrammen. Majoritetssamhället har kunnat bistå urfolken med tryggad finansiering, bistånd av språkforskare och språklig sakkunskap samt pedagogisk lärarutbildning.
8.6. Positiva erfarenheter från revitalisering av samiskan
Många projekt för att revitalisera det samiska språket har genomförts av eldsjälar på det lokala och regionala planet i de nordiska länderna. Utan dessa viktiga insatser skulle sannolikt språkbytesprocessen gått ännu längre på många orter.
Det största hindret mot att vidta större revitaliseringsprojekt är i allmänhet bristen på finansiering och bristen på fasta strukturer för att bedriva ett långsiktigt revitaliseringsarbete. Det räcker således inte att vidta några mindre projekt på det lokala planet för att en verklig vändning av språkbytesprocessen skall kunna åstadkommas. Det krävs långsiktigt, samordnat och medvetet arbete på flera plan för att det skall lyckas. I andra länder talar man om mycket långa tidsperspektiv för att kunna revitalisera urfolksspråk. En urfolks-
delegation som nyligen presenterade sitt förslag till handlingsprogram för revialisering av urfolkspråk och urfolkskulturer i Kanada talar om ett 100-års perspektiv.
17
Jag väljer att beskriva två större insatser rörande samiska språket närmare för att åskådliggöra de tankegångar och förslag som lämnas senare i detta slutbetänkande och för att visa vilka möjligheter som finns. För samerna själva är dessa tankegångar inga nyheter, däremot känner majoritetssamhället sällan till vilka möjligheter som finns.
Samisk språk- och kultursita, norra Finland
På finsk sida har man under åren 2001–2004 genomfört ett större revitaliseringsprojekt rörande det samiska språket och kulturen. Projektet ”Samisk språk- och kultursita”
18
i Enontekiö, Enare,
Sodankylä och Utsjoki kommuner har drivits av finska Sametinget och med finansiellt stöd av EU:s socialfond, länsstyrelsen i Lapplands län och de berörda kommunerna.
19
Över 300 personer har
varje år deltagit i projektet. Det långsiktiga målet för projektet har varit att trygga samernas möjligheter att även i framtiden kunna leva ett liv som ett folk utan att behöva assimileras i majoriteten, och från sina egna utgångspunkter kunna bevara sitt språk, sin kultur och sina egna traditioner. Projektet har strävat efter att ge samer, som förlorat eller riskerar att förlora det samiska språket och den kulturella kopplingen till gruppen, möjligheter att återta språket och kulturen samt att stärka samiska familjers nätverk. Verksamheten har bedrivits på samiska (den varietet som talas på orten) på fem platser med hjälp av projektledare och frivilliga äldre samer. De frivilliga har även deltagit i skolans verksamhet för att förmedla samiska kunskaper till barnen.
Kultursita-projektet har haft barnfamiljer och äldre som särskilda målgrupper för verksamheten och aktiv uppsökande verksamhet har bedrivits för att få med de som kan tänkas vara intresserade. Den viktigaste målgruppen har varit barnfamiljerna, eftersom föräldrarnas språkliga val är av avgörande betydelse språkets beva-
17
Task Force on Aboriginal Languages and Cultures: ”Towards A New Beginning – A Foundational Report For A Strategy To revitalize First Nation, Inuit and Métis Languages And Cultures”, 28 juni 2005.
18
Ordet sita betyder ”grupp av samefamiljer som följs åt vid flyttningar”. (Svenska akademins ordlista), Sijda/sijte betyder också sameby.
19
Finska Sametingets slutrapport/ Sámediggi: ”Saamelaisten kieli ja kulttuurisiida-hankeen loppuraportti”, 17 feb 2004.
rande. Verksamheten har syftat till att stärka det samiska språket i hemmet och stödja föräldrarna i överföringen av språket och kulturen. Många barn och yngre samer har svårt att utveckla en samisk identitet om de inte får stöd i detta. För att klara samhällets krav och förväntningar bättre, väljer många ungdomar majoritetsspråket. Kultursitorna har även samarbetat med förskolor och skolor för att stödja de samiska barnens och ungdomarnas språk- och identitetsutveckling.
Den andra målgruppen, äldre samer, har setts som en viktig resurs som kulturbärare och förmedlare av det samiska språket till yngre samer. Genom att det traditionella livet i storfamiljer med nära släktband har förändrats, känner många äldre samer stor ensamhet. Kultursitan har fungerat som ett sätt att involvera de äldre i samisk verksamhet och även som ett socialt nätverk till stöd för de äldre. Kultursitans personal har kunnat bistå de äldre med olika praktiska saker. Genom verksamheten har man även verkat för att förbättra de äldres välbefinnande genom social samisk gemenskap och deltagandet har inneburit skapandet av nya sociala relationer och mindre ensamhet.
Språk- och kulturkompetens har förmedlats av äldre samer till yngre samer. Resultaten av kultursita-projektet visar att man genom detta 3-åriga program lyckats öka användningen av samiska både i och utanför hemmet. Verksamheten har utgjort en helt samiskspråkig miljö där deltagarna kunnat öva sitt språk. Kopplingen till den samiska kulturen har förstärkts genom att enskilda fått del av traditionell kunskap och genom samvaron med olika åldrar. Deltagarna uppger sig värdesätta det samiska språket och kulturen mer och för många har den samiska identiteten stärkts. Detta har även stärkt deltagarnas motivation att förbättra samiskan och att använda språket mer. Deltagarna har även blivit mer medvetna om tvåspråkighetens betydelse och fått konkreta verktyg för att kunna uppnå detta. Barn och ungdomar känner sig numera mer delaktiga i det samiska lokalsamhället och vågar visa att de är samer.
Sydsamisk språkrevitalisering vid Svahken sijte
I det sydsamiska området på norsk sida pågår ett språkmotiveringsprojekt vid Elgå oppvekstsenter i Engerdal, Hedmarks fylke.
20
I
denna förskola och skola går bl.a. sydsamiska barn från samebyn/reindriftssamfunnet Svahken sijte.
Norska Sametinget stödjer det 5-åriga projektet, som påbörjades 2001. Målet har varit att stödja förskolebarns språkutveckling i sydsamiska och därigenom utöka antalet förstaspråkstalare. Förhoppningen är att barnen genom detta skall tillägna sig sydsamiska innan de börjar skolan. Initiativet har kommit från lokalt engagemang och från människor som själva har barn i förskoleåldern. Projektet har utgått från de lokala förutsättningarna. Till stöd för projektet har man haft samiska institutioner såsom samiska högskolan och språkvetare och lingvister.
Föräldrarna vill att barnen skall bli aktiva talare av sydsamiska. Lokalsamhället har ställt sig positiv till detta och förskolan och skolan stödjer denna strävan. Nya metoder har fått utarbetas i skolan för att kunna ge barnen aktiv tvåspråkighet.
I Svahken sijte talar en del av far- och morföräldrargenerationen sydsamiska. De har lärt sig sydsamiska som barn, men de kan i allmänhet inte skriva på samiska. Föräldragenerationen har en del kunskaper i sydsamiska eftersom de lärt sig en del i hemmet och även haft det som ämne i skolan. De är i allmänhet inte aktiva talare av sydsamiska. En del har själva gått i sameskolan i Snåsa. Flera av föräldrarna har i vuxen ålder gått på kurs för att lära sig mer sydsamiska.
I förskolan har man strävat efter att ge de sydsamiska barnen mycket tid och möjligheter att nyttja samiskan (en språkbadsmodell). Detta har ofta handlat om arbete i mindre grupper. Särskilda samiska språkrum har skapats där språket använts konsekvent. Det har t.ex. varit ett särskilt rum på förskolan, kallad Savka, där barnen alltid talar sydsamiska. På samma sätt har barnen vid utomhusvistelse alltid talat sydsamiska i torvkåtan. På detta vis har vissa rum och situationer på ett naturligt sätt förknippats med språket. Samtidigt har vissa i personalen konsekvent talat sydsamiska med barnen.
20
Projektet har beskrivits av Jon Tondal i ett föredrag ”Eit sørsamisk språkvitaliseringsprojekt” vid Samisk høgskoles/Sami allaskuvllas konferens ”Intergenerasjonell overføring av samiske språk”, Kautokeino, 12–13 okt 2005.
Barnen som deltagit i projektet är på god väg att bli aktiva talare av sydsamiska. De barn som börjat skolan har haft bättre förutsättningar för undervisningen i och på sydsamiska. Antalet skolbarn i området som läser sydsamiska i skolan har ökat och detta har tolkats som ett intresse för återtagande av sydsamiskan.
Kommentar
Det finns, enligt min bedömning, mycket goda förutsättningar för att kunna genomföra liknande insatser och uppnå goda revitaliseringsresultat även i Sverige. De samiska språkcentra som föreslås i avsnitt 12 skulle kunna utgöra navet i det långsiktiga revitaliseringsarbetet som samerna själva efterfrågar. Med en sådan modell skulle flera av de faktorer som visats sig vara framgångsrika kunna användas även i Sverige, bl.a.
– en stark koppling mellan det samiska språket och kulturen, – det samiska lokalsamhället skulle ges möjlighet att delta i ut-
formningen och ledningen av revitaliseringsarbetet, – de lokala samiska behoven skulle styra innehållet i revitalisering-
sarbetet, – det lokala stödet, deltagandet och engagemanget skulle utgöra
kärnan i verksamheten, – samiska familjer och föräldrar skulle kunna få stöd i arbetet att
fostra aktivt tvåspråkiga barn med en stark samisk identitet, och
– äldre samers kultur- och språkkompetens skulle kunna använ-
das för att stödja och bistå de yngre samernas återtagande av samiskan.
8.7. Slutsatser
Mot bakgrund av det som anförts i detta avsnitt drar jag slutsatsen att beslutsamma aktiva åtgärder krävs för att bryta och vända den pågående språkbytesprocessen. En aktiv revitalisering av syd- och lulesamiskan är fortfarande möjlig, om åtgärder vidtas omgående på samhälls-, grupp- och individnivå. Även nordsamiskan är hotad och
åtgärder behövs för att stärka dess fortlevnad. En stark språklig medvetenhet och vilja att stärka och återta samiskan finns hos samerna. Förutsättningarna för en lyckad revitalisering finns således. Ett passivt svenskt förhållningssätt i nuvarande situation skulle stå i strid med åtagandena enligt Europarådets minoritetskonventioner.
Jag föreslår därför en rad åtgärder i syfte att uppnå de nödvändiga effekter som beskrivit ovan i avsnitt 8.4. Åtgärder på samhälls-, grupp- och individnivå behöver sättas in parallellt så att de kan förstärka varandra och en större effekt kan uppnås.
För att åstadkomma en ytterligare statushöjande effekt på samiskan, föreslås i avsnitt 10 en geografisk utvidgning av förvaltningsområdet till det sydsamiska området. Det skulle på ett omedelbart sätt stärka samtliga samiska varieteter i området och det skulle särskilt revitalisera sydsamiskan. I anslutning till detta förslag rörande förvaltningsområdet lämnas, förutom de förslag som lämnats i delbetänkandet, ytterligare förslag för att förbättra den nuvarande implementeringen av minoritetsspråkslagstiftningen. För att uppnå en förbättring i genomförandet bör Sametinget ges en lagstadgad uppgift att verka som ansvarsmyndighet när det gäller det samiska förvaltningsområdet.
Förslag till åtgärder med revitaliserande effekt lämnas i – avsnitt 12 rörande det samiska språkarbetet, samisk språkvård
och förbättrade möjligheter att följa upp genomförandet av minoritetsspråkslagstiftningen. Det språkbevarande arbete som Sametinget bedriver och dragit upp riktlinjerna för i handlingsplanen för språkarbetet behöver konkretiseras och förverkligas på det lokala och regionala planet, – avsnitt 13 rörande undervisning i och på samiska och även rö-
rande de övriga nationella minoriteterna eftersom samtliga nationella minoritetsbarns rättigheter reglerats i samma regelverk, och – avsnitt 13 rörande vuxna samers möjligheter att återta och för-
bättra sina kunskaper i samiska, och i – avsnitt 14 rörande olika typer av insatser för barn och ungdo-
mar som syftar till att stärka barns kulturella urfolks- eller minoritetsidentitet och stödja deras språkutveckling i minoritetsspråket.
Förslag till åtgärder i syfte att synliggöra det samiska i samhället lämnas i avsnitt 15.
I allt det arbete som görs för att stödja det samiska språket bör Sverige ytterligare förstärka det gränsöverskridande samarbete med Norge respektive Finland. Regeringen bör därför omgående inleda ett nära samarbete med de norska och finska regeringarna för att i nära samarbete med Sametingen hitta lösningar som gynnar och förstärker revitaliseringen av samiskan.
9. Möjligheter och beredskap att utvidga förvaltningsområdet för samiska språket
Enligt tilläggsdirektiven skall utredarens analys omfatta en bedömning av kommunala och statliga förvaltningsmyndigheters samt domstolars möjligheter och beredskap att, på kort och lång sikt, hantera en utvidgad lagstiftning om rätt att använda samiska vid enskildas kontakter med myndigheten eller domstolen. Analysen skall även omfatta kommunernas möjligheter och beredskap att erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på samiska. Det geografiska området benämns enligt direktiven som det sydsamiska området och utgörs av Jämtlands och Västerbottens län samt delar av Norrbottens och Dalarnas län. För de sistnämnda har utredningen identifierat Arvidsjaur, Älvsbyns, Piteå och Älvdalens kommuner. Gränserna för de olika samiska språkvarieteterna följer dock inte kommungränser och den samiskspråkiga förekomsten är på flera platser blandad mellan de olika språkvarieteterna. Älvsbyns och Piteå kommuner representerar här områden för språkövergångar till de nordliga varieteterna. Det bör påpekas att det samlade området för denna utredning inte kan betraktas som en slutgiltig avgränsning av eventuella förvaltningsområden för samiska. Områden utanför denna gränsdragning återstår att utredas.
Utredningen har begärt yttranden från de allra flesta förvaltningsmyndigheter och domstolar samt besökt ett urval av kommuner och en länsstyrelse för uppföljande samtal.
9.1. Kommunernas beredskap
9.1.1. Yttranden från kommunerna
Utredningen har begärt att få in skriftliga yttranden från samtliga 27 kommuner inom ovan angivet område. I begäran om yttrande har en allmän beskrivning av nuvarande lagstiftning lämnats och
kommunerna har hänvisats till utredningens hemsida för ytterligare bakgrund och fakta. Utredningen har begärt att få svar på följande frågor:
- Är det möjligt att få förskola och/eller äldreomsorg helt eller delvis på samiska i kommunen i dag eller planeras sådan verksamhet? Om sådan verksamhet finns, beskriv den.
- Finns det i dag personal inom förskolan, äldreomsorgen och den kommunala förvaltningen som talar samiska? Har kommunen tidigare gjort någon kartläggning av om det finns sådan personal?
- Har kommunen mött intresse eller önskemål om service på samiska från samiska kommuninvånare? I så fall på vilket sätt?
- Har kommunen upprättat någon handlingsplan eller vidtagit några andra åtgärder med anledning av den nationella minoritetspolitiken?
- Om kommunen skulle bli skyldig att tillhandahålla sådan service på samiska som i dag ges i nuvarande förvaltningsområde, bedömer ni att det skulle innebära ytterligare kostnader för kommunen? Om svaret är ja, uppskatta hur stora kostnadsökningar det skulle kunna bli frågan om?
Kommunerna har även haft möjlighet att lämna andra synpunkter som de tyckt varit betydelsefulla.
Av röstlängden till Sametinget framgår att det finns samisk befolkning i samtliga de kommuner som uppmanats att yttra sig. Yttranden har inkommit från 21 kommuner. En del kommuner har valt att inte svara på utredningens frågor och inte lämnat något yttrande alls.
1
Lycksele kommun avstår från att yttra sig då det enligt
kommunens mening inte finns något uttalat behov av samisk service inom förskoleverksamhet och äldreomsorg. När det gäller dessa kommuner har utredningen ingen möjlighet att bedöma kommunernas faktiska beredskap inför en möjlig utvidgning, vilket är olyckligt. Utredningen har dock genom besök inhämtat synpunkter från Bergs och Lycksele kommuner.
Piteå kommun har som enda kommun direkt avvisat tanken på att ingå i ett utvidgat förvaltningsområde för samiska. Kommunen anför att man ytterst sällan mött önskemål eller intresse för service
1
Älvsbyn, Vännäs, Bjurholm, Nordmaling, Ragunda och Berg har inte svarat.
på samiska samt att man inte kan sägas tillhöra det sydsamiska området.
Några allmänna reflektioner som kan göras med anledning av kommunernas yttranden. Det framgår att vissa kommuner, i likhet med förhållanden i Mälardalsregionen beträffande finska språket, har begränsade kunskaper om den svenska minoritetspolitiken och dess syfte. Med några få undantag ser man inte riktigt kommunens roll inom politikområdet. Kunskaperna om den nationella minoritetspolitiken och Sveriges internationella åtaganden måste generellt förbättras, vilket även påpekats i delbetänkandet.
Någon synlig sammanblandning mellan minoritetspolitikens syften och de integrationspolitiska målen framgår dock inte. Inga intresseavvägningar redovisas mellan den samiska befolkningens behov av samhälleligt stöd och andra minoriteters behov av stöd.
Genomgående hänvisar kommunerna till att efterfrågan saknas på samiskpråkig service för myndighetskontakter och för rena servicefunktioner, t.ex. inom äldreomsorg. En kommun menar att det är svårt att se behovet av sydsamiska som språk vid kommunens myndighetsutövning. En annan kommun beskriver situationen så här: ”De som kan samiska använder svenska som modersmål.”
Av yttrandena framgår att ingen kommun har gjort en kartläggning av den samiska befolkningens behov i förhållande till de minoritetspolitiska målen. Det finns heller inga handlingsplaner eller liknande dokument för den samiska befolkningen eller minoritetspolitiken i allmänhet. Det innebär, enligt min mening, att det är svårt för kommunerna att uttala att det inte finns några reella behov bland den samiska befolkningen, eftersom någon kartläggning inte gjorts. Uppfattningen att det finns en bristande efterfrågan på samiskspråkiga tjänster kan ifrågasättas till viss del, eftersom ingen har frågat samerna själva. Om det inte heller finns någon lagstadgad rätt till viss service på samiska, är det inte många som skulle efterfråga det. Språkmedvetna föräldrar efterfrågar möjligheten att få förskola på samiska, om de känner till reglerna för modersmålsstöd. Anhöriga till äldre samer som förlorat svenska språket p.g.a. demens eller liknande, skulle kanske begära att få samiskspråkig äldreomsorg redan i dag.
Mot bakgrund av intentionerna i Europarådets minoritetskonventioner om skydd av de nationella minoriteterna och att främja de nationella minoritetsspråken kan behoven ges en vidare tolkning än enbart som efterfrågan eller önskemål angående service. Vid en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska skulle
kommunerna behöva göra en metodisk inventering av vilka åtgärder som skulle vara bäst ägnade att stärka det sydsamiska språket. Detta bör lämpligen ske i samarbete med lokala samiska organisationer eller andra som arbetar med samiska frågor.
Ett par kommuner belyser denna behovstolkning i sina kommentarer till frågan om möjligheten att använda samiska vid myndighetskontakt. Malå kommun anför, efter samråd med Malå sameförening, att de viktigaste åtgärderna som behövs är utbildning i språket. Det finns samer i dag som inte talar samiska. De fick inte lära sig språket som barn. Det kan vara en av anledningarna till att man inte efterfrågar samiskspråkig service. För att språket skall överleva, fortsätter kommunen, behövs satsning på utbildning i språket, mer än att det finns möjlighet att få service på samiska. Myndighetsmiljön kännetecknas av fackspråk. Kommunens bedömning är, att för att språket skall synliggöras och bevaras krävs en mer omfattande satsning för både yngre och äldre, att språket levandegörs och används ofta i offentliga miljöer, såsom media och kultur samt blir en del av vardagen etc. Strömsunds kommun tillfogar följande kommentar:
Hos samerna finns nu ett växande intresse att återuppta sitt minoritetsspråk och de bör därför på olika sätt från statens sida stimuleras att delta i utbildning/vidareutbildning i sitt sydsamiska språk. Det kan då i sin tur lägga grund till många initiativ att få tala och skriva på sydsamiska i kontakter med kommunala och statliga myndigheter. Berörda myndigheter måste då svara upp mot denna efterfrågan och bygga in kunskap om det sydsamiska språket i sina organisationer.
Ingen kommun redovisar planer för förskolan eller äldreomsorg med samiskt språkinslag. För flera kommuner gäller att man löser ”situationen” allt eftersom. Önskemål beträffande barnens modersmålsstöd och modersmålsutbildning är vanligt förekommande. Utredningen kan inte klarlägga den exakta omfattningen för förskoleverksamhet och äldreomsorg med samiskt innehåll. Sju kommuner synes ha förskoleverksamhet med samiska som inslag. Inga systematiska kommentarer finns heller om modersmålsundervisningens storlek. Några kommuner samarbetar med Sameskolstyrelsen angående integrerad samisk undervisning, en verksamhet som anförs i positiva termer. Tillgång till äldreomsorg med samiskspråkig service anges uttryckligen av endast en kommun. Möjlighet till tolkning finns vid behov för äldreomsorgen inom några kommuner.
Inga organiserade kartläggningar har skett i kommunerna av personalens språkkompetens eller förtrogenhet med samisk kultur. Fem till sex kommuner anger att samiskspråkig personal finns i varierad grad. Dessa och liknande uppgifter grundas till stor del på den personkännedom som finns i mindre organisationer. Några kommuner utesluter emellertid inte möjligheten att det kan finnas samiskspråkig personal.
En kommun anför att nyrekrytering som metod för att erhålla samiska kunskaper, är en svår väg, på grund av en låg personalomsättning. Oron för tillgång på lämplig personal riktas först och främst mot den bristande lärartillgången, som i några yttranden anges som en försvårande faktor redan i dag. Två kommuner uttrycker tvivel om möjligheten att över huvud taget kunna rekrytera yrkeskunnig personal som talar samiska.
Kostnadsökningar i samband med en eventuell utvidgning av förvaltningsområdet för samiska bedöms som relativt små. Intrycket är att sådana uppskattningar grundas på nuvarande efterfrågan. Den merkostnad per år som några kommuner uppskattar, är i storleksordningen mellan 400 tkr till 1 Mkr. Merparten anger dock inga sifferbelopp. Förmodade kostnadsökningar hänför sig, för så gott som samtliga kommuner, till utökade personalinsatser. För en kommun anges t.ex. att ”ett 30-tal anställda bedöms behöva utbildas i sydsamiska”. Från kommunernas sida uttrycker man tydligt att en utvidgning av förvaltningsområdet måste medföra ett tillskott av statlig finansiering för täckning av merkostnader.
Besök i ett antal kommuner
Utredningen har besökt ett antal kommuner i det sydsamiska området för dialog om kommunernas möjligheter och beredskap inför en eventuell utvidgning av förvaltningsområdet för samiska språket.
2
Besöken har även varit ett sätt att sprida kunskap om
Sveriges åtagande rörande nationella minoriteter och nuvarande svensk lagstiftning. Det har inte funnits möjlighet att träffa representanter för samtliga kommuner vilket hade varit önskvärt. Som regel har utredningen träffat representanter för förvaltnings-
2
Östersunds k. den 15 augusti 2005, Strömsunds k. den 16 augusti 2005, Krokoms k. den 16
augusti 2005, Åre k. den 27 oktober 2005, Bergs k. den 28 oktober 2005, Härjedalens k. den 28 oktober 2005, Lycksele k. den 2 november 2005 och Storumans k. den 3 november 2005.
ledningen, ansvariga för de närmast berörda verksamhetsområdena och politiker. Det framkommer i flera fall en betydligt ljusare bild av beredskapen än vad yttrandena ovan ger vid handen. Man har överlag en god överblick över den samiskspråkiga service som faktiskt redan finns idag inom förskola, skola, vård och omsorg. Samtidigt synes dessa verksamheter vara resultatet av envetna föräldrar och anhöriga. På grund av de stora avstånden över vidsträckta ytor förekommer flera speciallösningar inom skola och omsorg. I ett fall gick en samisk elev i skolan i två kommuner under olika tider av året på grund av familjens renskötsel.
Något förvånande för utredningen var vilka som uppfattades som samer. Nästan uteslutande förknippades samer med renskötande samer eller samebymedlemmar. Samrådsförfaranden med samerna betydde i de flesta fall att kommunen hade samråd med samebyn. Den icke renskötande samiska befolkningens behov reflekterar man inte över på samma sätt. Man ser inte riktigt samerna i tätorten.
Ett annat intryck är att många tankar ligger på lut för att förverkligas, till exempel nya möjligheter i samband med den integrerade samiska undervisningen, ökat utbyte med sameskolan i Tärnaby, idégrupper över riksgränsen. Möjligheterna till samarbete över riksgränsen med norska motsvarigheter angavs i positiva termer och var för flera kommuner inget nytt. Det förekommer redan för andra verksamheter, inklusive ordinarie skolgång.
Det förekom i något fall stora ansträngningar från skolans sida vad gällde samiskundervisningen utan att man fick det stöd som man förväntat sig från barnens hem. Som skäl angavs att samiskan inte användes i hemmen på grund av bristande kunskaper. I en annan kommun hade man tagit initiativ till att stödja språkutvecklingen för same-elevers föräldrar. Den dominerande problemfrågan för de besökta kommunerna gäller rekrytering av samiska modersmålslärare. För att lösa detta behövs hjälp.
På initiativ från Storumans kommun hölls ett halvdags seminarium angående möjligheterna att inrätta ett sydsamiskt språkcentrum i Tärnaby. Det visade sig att kommunen ställer sig positiv till en sådan verksamhet utan att nu ta ställning till dess organisation. Deltagare var framför allt representanter för olika skolformer samt från Samiskt kulturcentrum Hattfjelldal. Utredningen noterade en idérikedom som även inkluderade verksamheter inom äldreomsorgens fält.
Det sammanfattande intrycket var en positiv inställning inför en eventuell utvidgning av förvaltningsområdet för samiska.
9.1.2. Överväganden
Min bedömning: Det finns samiskspråkig verksamhet i högst ett tiotal kommuner, framför allt inom förskoleverksamhet. De kommunanställdas språkkunskaper kan inte helt uppskattas, inte heller modersmålsundervisningens omfattning. Viss samiskspråkig personal finns i några kommuner. Beredskap för äldreomsorg helt eller delvis på samiska finns inte på kort sikt. Med en anpassad resursanvändning bedömer jag att kommunerna har möjligheter att hantera ett utvidgat förvaltningsområde. Det gäller i synnerhet förskoleverksamhet och äldreomsorg, helt eller delvis på samiska. Under ett introduktionsskede behövs markerade åtgärder för att kunna erbjuda myndighetskontakt på samiska.
Av kommunernas yttranden framgår att några kommuner erbjuder förskola, om än oklart i vilken omfattning, på samiska språket. Det är också otydligt inom äldreomsorgen i vilken mån man ändå försöker ordna så att äldre på något sätt blir bemötta och får omsorg av samiskspråkig personal.
Enligt min bedömning är det nödvändigt att göra någon form att kartläggning av personalens språkkunskaper i samiska för att kunna bedöma vilka åtgärder som kommunen behöver vidta för att stärka den språkliga kompetensen. Det kan inte uteslutas att det faktiskt finns tillgänglig personal med goda kunskaper i samiska eller personal som kan tänkas förbättra sina kunskaper i samiska så att samiskspråkig service kan erbjudas, helt eller delvis. Vilhelmina kommun pekar på lösningar som jag vill tillföra bedömningen, nämligen de möjligheter som finns till samutnyttjande av samiskspråkig personal mellan kommuner, framför allt inom skolsektorn. Kommunen har vid olika tillfällen samverkat med grannkommuner angående nyttjandet av personalresurser.
Anledningen till att riksdagen fattat beslut om införandet av en minoritetspolitik och inrättandet av förvaltningsområden i Norrbotten är att lagstiftaren vill höja statusen på de nationella minoritetsspråken och ge stöd enligt del III i minoritetsspråks-
konventionen. Ett sätt att göra detta är att klart markera från samhällets sida att minoritetsspråken har ett värde och att enskilda skall ges möjlighet att använda språken i offentliga sammanhang. Det handlar således inte om att enskilda skulle ha behov av att tala det egna minoritetsspråket därför att han eller hon har bristande kunskaper i svenska språket. Vissa kommuners antydan rörande samers kunskaper i svenska, inte helt relevanta i sammanhanget, eftersom det primära syftet med ett förvaltningsområde är att statusen på samiska språket skall höjas och den samiska befolkningens strävanden att bevara sitt språk skall främjas. Det samiska språket skall därmed även göras mer synligt i det svenska samhället, vilket gynnar språkets fortlevnad.
Min bedömning av kommunernas möjligheter grundas också på en successivt anpassad resursanvändning. Under ett inledningsskede är det rimligt att funktionen ’myndighetskontakt på samiska’ gradvis möter efterfrågan och att man bygger upp en kompetens, detta till förmån för förskola, äldreomsorg och utbildningsinsatser samt informationsinsatser.
9.2. Landstingens beredskap
9.2.1. Landstingens synpunkter
När det gäller landstingens roll i minoritetspolitiken berörs endast den del av verksamheten som utgör myndighetsutövning gentemot enskild. Verksamhet inom hälso- och sjukvården som bedrivs t.ex. på vårdcentralerna omfattas inte av minoritetsspråkslagarna.
Utredningen har begärt att få skriftliga yttranden från de tre landstingen i regionen. De frågor som ställts till landstingen har motsvara dem som ställts till kommunerna.
I det följande redovisar jag de synpunkter som inkommit från landstingen i Dalarna och Västerbottens läns landsting. Landstinget i Jämtlands län har inte inkommit med något yttrande.
Landstinget Dalarna anför att man har små möjligheter och ingen egentlig beredskap för att hantera effekterna av ett förvaltningsområde för det sydsamiska språket. Landstinget saknar kännedom om huruvida egen personal talar samiska och har inte gjort någon sådan kartläggning. Särna vårdcentral och Mora Lasarett, som i första hand troligen betjänar samisk befolkning, har inte mött intresse eller önskemål från patienter eller anhöriga om
språklig service på samiska. Samma sak gäller för de administrativa enheterna. Landstinget har inte vidtagit några åtgärder med anledning av den nationella minoritetspolitiken. En kostnadsberäkning är svår att göra. Efterfrågan torde vara liten, varför kostnadsökningen också sannolikt är liten.
Västerbottens läns landsting kommer att vidtaga erforderliga åtgärder om utredningens förslag genomförs. I dagsläget finns ingen organisation som svarar mot en sådan förändring. Landstinget har inte genomfört någon inventering av personalens språkkunskaper. Det kan dock inte uteslutas att någon bland landstinget cirka 9 000 anställda behärskar samiska. Någon uttalad efterfrågan om språklig service på sydsamiska har inte framkommit. Några specifika åtgärder med anledning av den nationella minoritetspolitiken såsom den definieras i nuvarande lagstiftning har inte vidtagits. Med stöd av Lagen om etnisk diskriminering i arbetslivet har däremot ett handlingsprogram för att främja mångfald och motverka etnisk diskriminering antagits. Merkostnader kommer att uppstå, eftersom kompetensen för närvarande saknas. I detta fallet förmodas del av en tjänst behövas. Landstinget förutsätter att statsbidrag kommer att utgå.
9.2.2. Överväganden
Min bedömning: De landsting som yttrat sig har ingen egentlig beredskap för att hantera ett utvidgat förvaltningsområde för samiska språket. Efterfrågan förväntas inte bli stor vad gäller rent myndighetsutövande verksamhet.
Erfarenheterna från Norrbotten visar att myndighetsutövning där minoritetsspråk använts har varit av liten omfattning. Min bedömning är att efterfrågan inledningsvis knappast kommer att skilja sig markant från efterfrågan i Norrbotten. Landstingen har möjlighet att anlita tolk vid behov. Vid framtida rekryteringar av personal kan samiskspråkig kompetens sökas. Liksom för alla myndigheter finns möjligheter att meritbedöma sådana språkkunskaper vid rekrytering.
Myndighetsutövning utgör en mycket liten del av Landstingets verksamhet. I en utredning från Länsstyrelsen i Norrbottens län framkommer att den enskilde medborgaren har svårt att urskilja
vilken del av den offentliga verksamheten som lagstiftningen kan tillämpas på.
3
Landstinget är ett exempel på en organisation där
dess huvudsakliga verksamhet, som berör hela befolkningen, inte omfattas av språklagarna.
9.3. Domstolarnas och Domstolsverkets beredskap
9.3.1. Synpunkter från domstolar
Domstolar som skulle komma att beröras av ett utvidgat förvaltningsområde samt Domstolsverket har fått möjlighet att lämna yttranden till utredningen. Följande frågor har ställts:
- Vilka möjligheter och vilken beredskap har domstolen för att hantera en sådan här förändring?
- Finns det i dag personal som arbetar med myndighetsutövande verksamhet som talar samiska? Har domstolen tidigare gjort någon kartläggning av om det finns sådan personal?
- Har domstolen mött intresse eller önskemål om språklig service på samiska i samband med myndighetsutövning?
- Har domstolen vidtagit några åtgärder med anledning av den nationella minoritetspolitiken?
- Om domstolen skulle bli skyldig att tillhandahålla sådan service på samiska som i dag ges i nuvarande förvaltningsområde, bedömer ni att det skulle innebära ytterligare kostnader?
För de länsrätter som yttrat sig
4
gäller att ingen samisktalande per-
sonal finns. Länsrätten i Norrbotten omfattas redan i dag av minoritetsspråklagstiftningen och har en förteckning på tolkar och översättare. Tillsammans med Luleå tingsrätt introduceras ett hänvisningsbesked per telefon med uppkoppling till tolk. För länsrätten i Jämtlands län
5
finns ingen beredskap. Efterfrågan på samisk betjä-
ning har förekommit i något enstaka fall. För Länsrätten i Norrbotten har kostnadsökningarna varit marginella. Länsrätten bedömer att merkostnaderna inte blir alltför stora. Auktoriserade
3
Länsstyrelsen i Norrbottens län; ”Utvidgat samiskt förvaltningsområde”, skrivelse till
Regeringen, 23 jan 2003.
4
Länsrätten i Västerbotten har ej svarat. Länsrätten i Dalarna har inget att anföra.
5
Länsrätten i Jämtlands län och Östersunds tingsrätt har gemensamt yttrande.
rättstolkar i språket bör användas. Dessa tolkar har rätt till ersättning motsvarande den högsta ersättningsnivån för tolkar.
Kammarrätten i Sundsvall uppger att den för närvarande inte har någon beredskap att hantera en utvidgning av förvaltningsområdet. Det finns ingen personal som talar samiska. Om behovet skulle uppkomma kommer det att lösas genom anlitande av tolk och översättare på sedvanligt sätt när behov uppstår. Kammarrätten konstaterar att det inte vid något tillfälle förekommit intresse eller önskemål om språklig service på samiska. Det är därför svårt att säga vad en förändring av aktuellt slag skulle innebära. I nuläget är det svårt att göra någon uppskattning av eventuella kostnadsökningar. Tolkning och översättning medför alltid ökade kostnader.
Regeringsrätten uppger att det inte gör någon skillnad att ytterligare en region blir ett s.k. förvaltningsområde. Regeringsrättens jurisdiktionsområde omfattar hela landet och således redan i dag de kommuner som har status som särskilda förvaltningsområden. Domstolen påverkas inte annat än i marginell utsträckning. Det finns ingen i personalen som talar samiska. Inlagor på minoritetsspråken skickas omgående till översättning om de avser eller kan antas avse mål eller ärenden som domstolen har att handlägga. Domstolen har inte mött intresse eller önskemål om språklig service på samiska. De kostnader som kan uppstå, kan uppstå redan i dag.
Yttranden har inkommit från följande tingsrätter: Mora, Östersund, Lycksele, Umeå, Skellefteå och Luleå tingsrätter. Östersunds tingsrätt har gemensamt yttrande med Länsrätten i Jämtlands län, se ovan. Domstolarna anger i allmänhet att beredskap för en utvidgning inte finns för närvarande. De krav som en utvidgning skulle innebära får lösas genom anlitande av tolk. Domstolarna saknar samiskspråkig personal. Efterfrågan på samiskspråkig service uppfattas som låg. Man har inte stött på vare sig önskemål eller intresse för saken. Kostnadsökningarna bedöms överlag att bli försumbara eller små. Några av domstolarna har dubblerade funktioner såsom inskrivningsmyndighet, fastighetsdomstol och miljödomstol. Den återgivna bilden för domstolarna som allmänna domstolar stämmer också för dessa funktioner. Lycksele tingsrätt påtalar att för nordsamiska är tillgång på tolk inte något problem, men att det, så vitt är känt, inte finns någon auktoriserad sydsamisk tolk att tillgå.
Hovrätten för Nedre Norrland uppger att det inte finns någon som talar samiska inom den personal som arbetar med myndighetsutövning. Domstolen har inte mött något intresse eller önskemål om språklig service på samiska. Hovrätten har inte vidtagit några åtgärder med anledning av den nationella minoritetspolitiken. Om hovrätten skulle bli skyldig att tillhandahålla samisk språkservice skulle det innebära ytterligare tolkkostnader.
Hovrätten för Övre Norrland har särskild beredskap för att möta en utvidgning av förvaltningsområdet. Det finns ingen samisktalande personal. Om behov uppstår är hovrätten redan i dag hänvisad till att köpa de nödvändiga tjänsterna. Inget önskemål eller intresse om språklig service beträffande samsiska har visats i hovrätten. På hovrättens hemsida finns en beskrivning av villkoren och möjligheterna för den enskilde att använda minoritetsspråken i samband med ett mål eller ärende i domstol. Kostnader bedöms bli av mer sporadisk karaktär och knappast stora.
Högsta Domstolen anför i sitt yttrande att skriftlig handläggning av mål och ärenden dominerar i domstolen. Vid behov översätts handlingar och tolk förordnas vid muntliga sammanträden. Domstolen bedömer att översättningsbehoven väl klaras av inom ramen för nuvarande system. Vid nyanställningar beaktar domstolen vikten av etnisk mångfald. Några särskilda åtgärder med hänsyn till den nationella minoritetspolitiken har inte vidtagits av domstolen. Merkostnader går inte att bedöma vid en skyldighet att tillhandahålla service på samiska.
9.3.2. Synpunkter från Domstolsverket
Domstolsverket yttrar sig i egenskap av central förvaltningsmyndighet för domstolarna. Domstolarna är vana att anlita tolkar och översättare. Troligen finns det dock ingen beredskap för att direkt bemöta parter eller ställföreträdare på samiska, exempelvis vid telefonförfrågningar. En sådan beredskap förutsätter att man har möjlighet att mycket snabbt få fram en tolk eller att man har anställd personal som behärskar samiska. Domstolsverket har fått synpunkter från domstolspersonal att det bl.a. finns behov av översättning av vissa blanketter till de vanligaste främmande språken samt information på främmande språk. Angående tolkar anser Domstolsverket att det kan bli problem att hitta auktoriserade tolkar och översättare i de tre samiska varieteterna om förvaltnings-
området utvidgas. En undersökning om det finns tolkar som kan svara mot behoven kan göras innan en reform genomförs.
I samband med att nuvarande lagstiftning om rätt att använda minoritetsspråk trädde i kraft tog Domstolsverket fram informationsblad om rätt att använda dessa språk i domstol. I arbetet med nuvarande lagstiftningens genomförande framställdes bl.a. önskemål om översättningar på förhand av vissa vanliga utgående handlingar. Det bedömdes, av olika skäl, inte vara genomförbart att göra sådana översättningar. Vidare framställdes önskemål om sammanställningar av listor över tolkar och översättare på de aktuella språken, vilket även gjordes för samiska och meänkieli.
Domstolsverket tillfördes 1 miljon kronor för de beräknade ökade tolk- och översättningskostnaderna när nuvarande lagstiftning infördes. Domstolsverket saknar underlag för att säga hur stor kostnadsökningen har blivit med anledning av nuvarande minoritetslagstiftning, men det synes inte ha inneburit någon markant förändring. I aktuellt område berörs dock fler domstolar.
9.3.3. Överväganden
Min bedömning: Förutsättningar finns för att domstolarna skall kunna hantera en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska språket. På kort sikt kommer efterfrågan i stor utsträckning att behöva lösas genom anlitande av tolkar. Möjligheterna att inrätta ett samordnat tolk- och översättningssystem bör undersökas närmare.
Erfarenheterna från Norrbottenskommunerna visar att enskildas önskemål om att använda minoritetsspråk i kontakter med domstolar i praktiken har varit mycket begränsad. Det är mindre troligt att efterfrågan skulle öka om förvaltningsområdet utvidgas. Handläggningstiden i enskilda ärenden kan tänkas bli något längre om tolk och översättare måste användas. Jag bedömer att man under ett introduktionsskede måste anlita externa tolkar och översättare. Tillgången på tolkar och översättare behöver uppmärksammas.
När det gäller kostnader för tolkning och översättning i nuvarande förvaltningsområden kan Domstolsverket inte uppge vad den faktiska kostnaden uppgått till. Den bedöms dock inte ha varit särskilt stor. De medel som avsattes vid införandet av nuvarande minoritetsspråkslagstiftning bör därför ha varit tillräckliga.
9.4. Länsstyrelsernas möjligheter och beredskap
9.4.1. Synpunkter från länsstyrelserna
Utredningen har begärt skriftliga yttranden från länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands och Västerbottens län. Besök har genomförts vid länsstyrelsen i Jämtlands län. De frågor som ställts har bl.a. varit:
- Vilka möjligheter och vilken beredskap har länsstyrelsen för att
hantera en sådan här förändring?
- Finns det i dag personal inom länsstyrelsen som arbetar med
myndighetsutövande verksamhet och som talar samiska? Har länsstyrelsen tidigare gjort någon kartläggning av om det finns sådan personal?
- Har länsstyrelsen vidtagit några andra åtgärder med anledning
av den nationella minoritetspolitiken?
- Har länsstyrelsen mött intresse eller önskemål om språklig ser-
vice på samiska i samband med myndighetsutövning? I så fall på vilket sätt? - Om länsstyrelsen skulle bli skyldig att tillhandahålla sådan ser-
vice på samiska som i dag ges i nuvarande förvaltningsområde, bedömer ni att det skulle innebära ytterligare kostnader? Om svaret är ja, uppskatta hur stora kostnadsökningar det skulle kunna bli frågan om.
Länsstyrelsen i Dalarnas län anför att i dag finns ingen beredskap, men att man är beredd, liksom vid andra nya uppgifter, att hantera de uppgifter som en förändring skulle innebära. Genom tidigare undersökningar av personalens språkkunskaper konstateras att i dag finns ingen som behärskar samiska. Länsstyrelsen har inte vid något tillfälle, i kontakter med Idre sameby eller i något annat sammanhang, mött önskemål eller annat uttryckt intresse för en samiskspråkig service. Några direkta åtgärder med anledning av minoritetspolitiken har inte genomförts. Det omedelbara löpande arbetet som beskrivs, rör till exempel förvaltningen av fjällreservaten och projekt kring det samiska kulturarvet.
6
Länsstyrelsen uppskattar antalet samer boende i länet till ett hundratal förutom cirka 35 bofasta med anknytning till Idre
6
Rennäringsfrågor i Dalarnas län handläggs av Länsstyrelsen i Jämtlands län.
sameby. Med anledning av det relativt ringa antalet samer och de ovan redovisade önskemålen, bedömer Länsstyrelsen att en samiskspråkig service handlar om begränsade kostnader. Det förutsätts att en samiskspråkig kontakt med länsstyrelsen kan lösas vid varje enskilt tillfälle, i första hand genom tolkning. Med en kontinuerlig beredskap blir kostnaderna betydligt högre. Om skriftlig information, t.ex. webbinformation och foldrar, generellt ska ges på samiska handlar det om mycket stora kostnader. Som ett mindre kostnadskrävande alternativ anger länsstyrelsen möjligheten till en begränsad skriftlig information i sakområden av särskilt intresse.
Länsstyrelsen i Jämtlands län konstaterar att man inte har någon beredskap för att hantera ett utvidgat förvaltningsområde. Det finns ingen inom länsstyrelsen, inklusive personal med samiska rötter, som talar flytande sydsamiska. En del medarbetare har deltagit i kurser i samiska språk. Länsstyrelsen har inte mött något intresse eller önskemål om språklig service på samiska i samband med myndighetsutövning. Det är svårt att avgöra om detta beror på att det inte finns något intresse eller om de medborgare som har sydsamiska eller andra samiska språkliga rötter inte förväntar sig att det skall finnas en service på samiska och därför inte efterfrågar densamma. Inga åtgärder med anledning av den nationella minoritetspolitiken har vidtagits.
Länsstyrelsen anser det vara svårt att göra en uppskattning av hur stora kostnadsökningar det rör sig om. Ett införande av utökat förvaltningsområde kan eventuellt leda till en utökad efterfrågan av att beslut och information ges på samiska. Kostnaderna är även beroende av lagstiftarens ambitionsnivå vid införande av reglerna om utökade förvaltningsområden. För att tillhandahålla den service som begärs skall antingen tolk anlitas, dels för muntlig och skriftlig översättning av beslut och skrivelser, dels för översättning av information som berör myndighetsutövning, eller en person anställas för att ge stöd inom hela länsstyrelsen.
Utredningen har besökt länsstyrelsen för diskussion om länets möjligheter inför en eventuell utvidgning av förvaltningsområdet för samiska.
7
Länsstyrelsen i Västerbottens län har i dag varken möjligheter eller beredskap för att vid varje tillfälle och över tiden kunna ge service och handlägga ärenden på samiska. Efter vissa förberedelser kan dock länsstyrelsen hantera behov av att kommunicera muntligt
7
15 augusti 2005.
eller skriftligt på de flesta språk. Någon kartläggning av personalens språkkunskaper i samiska har ej gjorts. Ingen medarbetare har rekryterats med krav på samiska språkkunskaper. Såvitt känt finns ingen medarbetare som behärskar samiska. Förutom i rennäringssammanhang (renmärkesregistret med samisk terminologi) har inga önskemål om språklig service på samiska i samband med myndighetsutövning kunnat noteras. Inga åtgärder har vidtagits med anledning av den nationella minoritetspolitiken.
Länsstyrelsen redovisar ett resursbehov och kostnader som skulle medföra en årlig kostnadsökning på 1,3 – 1,5 mkr. Engångskostnader skulle uppstå på 150 – 200 tkr. Två tjänster är då inkluderade och i engångskostnaderna ingår en merpart för ökad skyltning för ca 100 reservat m.m. Länsstyrelsen förtydligar att resursbehov och kostnader är grova uppskattningar. Ambitionsnivån som skall gälla för den enskilda länsstyrelsen är osäker varför man utgått från att en i stort sett likvärdig service skall kunna lämnas på samiska såväl som svenska. Länsstyrelsen påpekar också de möjligheter som borde finnas till samordnade lösningar, särskilt i förhållande till Norrbotten och Jämtland.
9.4.2. Överväganden
Min bedömning: Det finns förutsättningar för att länsstyrelserna skall kunna hantera en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska, särskilt på längre sikt. Minoritetspolitiken behöver en betonad introduktion inom länsstyrelserna.
Som beskrivits i delbetänkandet
8
anser jag att en länsstyrelse skall
ges nationellt ansvar för att säkerställa den föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Efter ett förnyat övervägande föreslår jag att tillsynsansvaret på nationell nivå delas på två myndigheter.
9
Övriga länsstyrelser i förvaltningsområdet för
samiska skall bistå den myndighet som utses för den samiska minoriteten och det samiska språket i dess uppdrag. Därutöver ges ansvar för att genomföra lagstiftningen på den egna myndigheten. Uppdraget för länsstyrelserna i Dalarna, Jämtland, Västerbotten och fortsättningsvis även i Norrbotten blir således begränsat. På
8
se delbetänkandet avsnitt 6.5
9
se avsnitt 12.2 Delat ansvar för tillsyn av minoritetspolitiken.
kort sikt måste den samiskspråkiga servicen förstärkas för att möta den föreslagna lagstiftningens krav. Kunskaper i samiska bör uppmärksammas vid nyrekryteringar och vara meriterande. Möjligheterna att samverka mellan länsstyrelserna bör tas tillvara. Som exempel där samordning skulle bli aktuellt är information till allmänheten samt framtagande av olika trycksaksmallar etc. En väl genomförd introduktionsfas för den nationella minoritetspolitiken är nödvändig inom tillkommande länsstyrelser.
9.5. Övriga statliga myndigheters beredskap
Utredningen har begärt yttranden från ett antal statliga förvaltningsmyndigheter. Frågorna som ställts motsvarar de som länsstyrelserna fått, se ovan. Nedan redovisas de synpunkter som inkommit till utredningen från respektive myndighet.
9.5.1. Sametinget och Sameskolstyrelsen
Sametinget menar att en utvidgning av förvaltningsområdet till att omfatta delar av det sydsamiska språkområdet inte kräver några nämnvärda förberedelser. Myndigheten har personal med kompetens inom samtliga samiska språkvarieteter. En tjänsteman arbetar med sydsamiskan som sitt ansvarsområde.
Sametinget anför vidare att, vid en eventuell revidering av nuvarande språklagstiftning, bör större krav ställas på kunskaper i nationella minoritetsspråk vid anställning av personal vid myndigheterna. De flesta samisktalande som nu är anställda vid olika myndigheter behärskar inte samiskan skriftligt enligt Sametinget. Redan i dag finns det behov av att särskilda medel tillskjuts för att kunna erbjuda utbildning för personalen i samiska och andra minoritetsspråk inom förvaltningsområdena. Lösningar borde också skapas för att avhjälpa många samers brister i att läsa och skriva samiska. Det är en förutsättning för att de skall kunna använda sig av språklagen i samband med myndighetskontakter. Efterfrågan av rättskrivningshjälp från Sametinget är påtaglig.
Sameskolstyrelsen har ej inkommit med yttrande. Vid utredningens besök kunde konstateras att det finns en hög och medveten servicenivå i bemötande av allmänheten på samiska. För övriga synpunkter redogörs i avsnitt 13.
9.5.2. Arbetsmarknadsverket
Arbetsmarknadsverket/-styrelsen, anger att samiska inte finns representerad på handläggar– eller chefsnivå i Jämtlands och Västerbottens län. I dessa län har inte heller några påstötningar eller önskemål om språklig service på samiska på arbetsförmedlingen framkommit. Inom nuvarande förvaltningsområde i Norrbottens län har man löst de uppgifter som varit aktuella genom samarbete mellan arbetsförmedling, länsarbetsnämnd och länsstyrelsen. Vid en utvidgning av det språkliga förvaltningsområdet bedöms behovet kunna tillgodoses på motsvarande sätt som i Norrbotten. Mot denna bakgrund och andra vunna erfarenheter bedöms kortsiktigt att inga kostnadsökningar uppstår för personal. Krav på praktisk arbetsförmedlingsservice på samiska medför dock rekrytering av samisktalande. Krav kommer också att ställas på arbetsförmedlare som ger service per telefon på Kundtjänst som arbetar oberoende av länsindelning. Tvåspråkighet kan, för ett antal arbetsförmedlare, komma att bli ett krav vid framtida rekrytering.
Länsarbetsnämnden i Västerbottens län saknar samisktalande personal. Finns behov av service på nord-, lule- eller sydsamiska, anlitas tolk. Ingen av arbetsförmedlingarna uppger att det finns behov av tolkning på samiska. Det behöver nödvändigtvis inte innebära att behovet inte finns, utan snarare att ingen förväntar sig en sådan service och heller inte efterfrågar den. Utifrån dagens kända efterfrågan är det inte realistiskt att anställa samisktalande personal på alla arbetsförmedlingar. Länsarbetsnämnden föreslår att information bör finnas tillgänglig via verkets hemsida samt att service på samiska/minoritetsspråk borde kunna tillhandahållas via det nationella Kundtjänst.
Länsarbetsnämnden i Norrbottens län har inte heller personal som talar samiska. Vid behov anlitas tolk. I övrigt har länsarbetsnämnden liknande synpunkter som Västerbottens.
Länsarbetsnämnden i Dalarnas län har ingen beredskap för att hantera de förändringar som eventuellt kan föreslås. Man har inte påträffat något behov ifråga om det samiska språket vid myndighetsutövning. Myndigheten har inte vidtagit några speciella åtgärder beträffande minoritetsspråken. Länsarbetsnämnderna i Jämtlands län har inte lämnat något yttrande.
9.5.3. Försäkringskassan
Försäkringskassan (FK) lämnar ett gemensamt yttrande för länsorganisationerna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna.
10
Beredskap: För Norrbottens del saknas tillgång till syd-
samisk kompetens. Västerbotten saknar i nuläget beredskap och möjligheter. FK i Dalarna har i dag ingen möjlighet att hantera en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska språk. Personal: FK i Norrbotten har lule- och nordsamiskt talande personal medan FK i Dalarna och Västerbotten saknar sådan kompetens. Intresse/önskemål: FK i Norrbotten lämnar språklig service på samiska. Däremot är begäran om översättning till samiska, skriftligt eller muntligt, mycket sällan förekommande. Vid ett kontor är man samlokaliserade med arbetsförmedling m.fl. och där finns personer som behärskar språket och kan nyttjas vid behov. Övriga länsorganisationer har inte noterat några önskemål om språklig service. Åtgärder p.g.a. nuvarande minoritetslagstiftning: Endast FK i Norrbotten har vidtagit åtgärder. Försäkringskassan har tagit fram tilläggstexter på mallbrev för minoritetsspråken. Tillkommande kostnader: I Norrbotten rör det sig om marginella kostnadsökningar. I Dalarna, Jämtland och Västerbotten skulle det innebära att man skulle få bygga upp en ny kompetens och verksamhet från grunden. FK bedömer att en resurs om en fjärdedels tjänst till en kostnad av ca 100 tkr skulle åläggas ansvaret för det utökade förvaltningsområdet. Om muntlig service skall ges får tolkar anlitas och översättare för skriftlig service. FK anför vidare att det är rimligt att hitta en gemensam lösning för de län och myndigheter som kan komma att beröras. I små kommuner är det nödvändigt med samverkan både när det gäller kostnadseffektivitet och för att kunna ge en bra service.
9.5.4. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter
Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna i Norrbottens, Västerbottens och Dalarnas län svarar i en gemensam skrivelse.
11
Beredskap/personal: Beredskapen för att hantera eventuella förfrågningar på samiska är i dagsläget generellt sett låg. Endast vid Polismyndigheten i Norrbotten finns det ett fåtal personer som talar
10
Specifika uppgifter för FK i Jämtland nämns dock inte till fullo.
11
Synpunkter från Jämtlands län saknas dock.
samiska. Kartläggning har även skett i Västerbottens län. Rikspolisstyrelsen och polismyndigheten i Dalarna känner inte till någon anställd som talar samiska. Intresse/önskemål: Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna har inte mött något intresse om språklig service på samiska varken via telefon, e-post och brev eller i samband med besök. Åtgärder p.g.a. nuvarande minoritetslagstiftning: Myndigheterna har inte vidtagit några åtgärder gällande samiska språket. Om myndigheterna får förfrågningar på samiska kan de vända sig till Polismyndigheten i Norrbottens län. Om väntetiden beräknas bli lång, kan externa tolkar anlitas. Myndigheterna har enligt yttrandet målsättningen att alla minoriteter skall kunna få hjälp i de ärenden då myndigheterna kontaktas. Det kan innebära väntetider, men hittills har servicen fungerat. Tillkommande kostnader: Kostnaderna är svåra att uppskatta men beräknas bli försumbara.
9.5.5. Åklagarmyndigheten
Myndigheten anför att det i dag inte finns någon beredskap för en utvidgad lagstiftning för det samiska språket inom de arbetsenheter som myndigheten organiserar i det sydsamiska området. Det finns således inga möjligheter att ge den enskilde rätt att använda minoritetsspråket i alla muntliga kontakter med myndigheten. Myndigheten har inte praktiska möjligheter att ge muntliga svar på samiska. Myndigheten framhåller dock att sedan åklagarorganisationen blivit en myndighet, underlättas möjligheten till att omfördela resurser med denna kompetens eller att placera ärenden för handläggning vid någon av de kammare i Norrbottens län som har personal som kan samiska. Någon kartläggning av personalens språkkunskaper har inte gjorts. Något intresse eller önskemål om språklig service på samiska har inte framförts. I den utsträckning förhör hålls på samiska sker detta normalt inom ramen för förundersökning och inför domstol. Kostnaderna för tolk och översättning faller normalt inte på myndigheten, utan på polis och domstol. Inga särskilda åtgärder har vidtagits av myndigheten (med anledning av minoritetslagstiftningen; utredningens anm).
Skulle en särskild satsning krävas kommer det att medföra extrakostnader. Sannolikt skulle personal behöva anställas inledningsvis. Då det är frågan om myndighetsutövning inom rättsväsendet ställs också vissa krav på formerna för kontakterna. Att hitta en rationell
lösning kan synas svårt med hänsyn till att verksamheten bedrivs på flera arbetsställen samtidigt som det handlar om ett starkt specialiserat rättsligt område.
9.5.6. Skatteverket och Kronofogdemyndigheten
Skatteverket konstaterar inledningsvis att det är mycket tveksamt om Skatteverket och kronofogdemyndigheterna skulle kunna tillgodose ett eventuellt krav på att hantera ett utvidgat förvaltningsområde för det samiska språket. Skatteverkets egen personal kan inte tillhandahålla språklig service på samiska. Förutsättningen för att servicen då ska kunna fungera är att det finns kompetenta tolkar och översättare. Något behov av service eller information på samiska språket har inte heller kunnat identifieras. I Skatteverkets rikstäckande skatteupplysning och i myndigheternas riksgemensamma televäxlar finns ingen anställd som talar samiska. Efter gjorda kartläggningar inom norrlandsregionen framgår att det i dagsläget inte finns någon som talar samiska. För kronofogdemyndigheterna och för skatteregionen Gävle är resultatet detsamma. I samband med att de nya minoritetsspråklagarna införts har den egna personalen informerats. Det finns inga blanketter eller broschyrer på samiska. Skatteverket och kronofogdemyndigheterna har emellertid haft en beredskap att genom tolkar och översättare tillmötesgå kravet på språklig service på samiska. Skatteverket hävdar i övrigt att tillgången på tolkar och översättare är begränsad. Myndigheten ifrågasätter om det finns ett behov av en utvidgning av förvaltningsområdet.
Hittillsvarande kostnader för språklig service på samiska har varit ringa. Det saknas anledning att utifrån de krav som hittills ställts på Skatteverket anta att kostnaderna skulle öka nämnvärt. Kostnaden för en anpassning av skatteupplysningens talsvarsingång uppskattas till ca 300 tkr plus löner.
9.5.7. Tullverket
Tullverket säger att verksamheten har ett stort inslag av såväl myndighetsutövning som av service och upplysning. Den tidigare indelningen i geografiskt uttryckta ansvarsområden (regioner) har upphört. Istället är personal på olika orter nationellt ansvariga för
olika områden (sakområden, utredningens anm.) och regelområden. För att bedöma beredskapen nämns även att inom det föreslagna förvaltningsområdet finns tio gränstullstationer varav fyra är norska. De norska tulltjänstemännen utför arbete för Sveriges räkning och vice versa. Någon systematisk kartläggning av personal som talar samiska har inte gjorts. Inom verkets egen så kallade översättarpool finns ingen med samisk språkkompetens anmäld. En rundringning inom det föreslagna förvaltningsområdet visar att det inte finns någon samisk språkkompetens. Inget intresse eller önskemål har noterats om språklig service på samiska. Det omfattar såväl myndighetsutövning som ärenden av allmän service- och upplysningskaraktär.
Med hänsyn till den stora osäkerheten i efterfrågan är det svårt att göra någon bedömning över kostnadsökningen i dagsläget. Eftersom samisk språkkompetens saknas är alternativen att utbilda och nyanställa personal eller använda tolkar. För många funktioner finns nationellt ansvariga enheter varav de flesta är placerade i södra Sverige. Det innebär att man skulle behöva utbilda personal i samiska, anställa samiskspråkig personal eller använda tolkar.
9.5.8. Vägverket
Vägverkets nuvarande beredskap hanteras med hjälp av tolkar. Det finns ingen generell organisation för att lotsa personer med olika språk till speciella personer. Relativt färska kartläggningar av berörd personal inom myndighetsutövande funktioner visar att det inte finns någon samisktalande. Arbete med databas för bl.a. personalens språkkunskaper håller på att tas fram. Hittills har det knappast varit någon efterfrågan på service på samiska. Kunskapsprov och körprov på samiska för körkort har förekommit. På Vägverkets webbplats finns viss information på samiska. Vägskyltning på minoritetsspråk pågår.
Kostnadsökning beror på efterfrågans storlek och vilka krav som kommer att ställas på servicenivå. Vägverket räknar inte med att ha tillgång till egen personal utan hänvisar till system med externa tolkar. För webbplatsen anges som exempel, att för år 2005 har medel endast kunnat avsättas för de mest nödvändiga uppdateringarna på andra språk än svenska och engelska. Längre handläggningstider befaras för ärenden där det behövs översättning och tolkning.
9.5.9. Överväganden
Min bedömning: Flera statliga myndigheter har redan i dag en skyldighet i sin myndighetsutövning att tillmötesgå en samiskspråkig service. Beredskapen för ett flertal av de statliga myndigheterna inför en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska språket får dock anses begränsad. Trots olika försvårande omständigheter, bland annat organisatoriska, bör det finnas möjligheter att kunna hantera en utvidgning. Arbetet bör kunna utveckla tidigare gjorda lösningar. I ett inledande skede förutsätts att man överlag gör en klar analys av hur och var efterfrågan kan väntas uppstå. Det finns ingen anledning att inledningsvis genomföra stora kostnadskrävande åtgärder.
När det gäller statliga myndigheter med nationellt ansvar för olika verksamhetsområden kan det konstateras att dessa myndigheter, eller i vart fall regionala enheter eller undermyndigheter, redan i dag har i uppdrag att lämna viss service på minoritetsspråken i nuvarande förvaltningsområde för samiska i Norrbottens län. Dessa myndigheter bör i stor utsträckning kunna bygga vidare på tidigare gjorda erfarenheter och genomförda metoder. Detta gäller särskilt för framtagande av informationsmaterial på samiska och annan information som riktar sig till allmänheten. Gjorda översättningar av allmänt material bör kunna användas i mycket stor omfattning. Information till egen personal bör fungera med normala rutiner.
Vidare finns det anledning för de regionala myndigheterna att samordna sitt arbete. Genom att inventera befintligt material och samordna arbetet kan effektivitetsvinster göras. I frågor rörande framtagning av informationsmaterial bör myndigheterna även samråda med myndigheten som har nationellt tillsynsansvar för de samiska minoritetsfrågorna för att undvika dubbelarbeten.
9.6. Sammanfattande överväganden
Min bedömning: Det finns möjligheter, trots en begränsad beredskap, för kommunala och statliga myndigheter samt domstolar att kunna hantera en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska språket till det sydsamiska området. Bedömningen gäller på lång sikt. Nuvarande lagstiftning och mitt förslag ger möjligheter till en anpassad service på samiska språket, särskilt för funktionerna vid myndighetskontakt.
Sammantaget bedömer jag att det finns förutsättningar hos kommunala och statliga myndigheter samt domstolar att hantera en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska språket. Förutsättningarna ser emellertid olika ut och den omedelbara beredskapen är starkt begränsad. Bristen på samiskspråkig kompetens är iögonfallande. Organisatoriska svårigheter anges i en del fall etc.
Det finns en insikt om att efterfrågan på samiskspråkig service inte kommer att öka på ett dramatiskt sätt. Jag delar denna uppfattning. Som regel redovisas inga framträdande kostnader för den personliga myndighetskontakten i det korta perspektivet. Erfarenheterna från Norrbottens län talar också för detta. Över längre tid verkar normala rutiner för kompetenshöjning och nyrekryteringar inom myndigheterna. Indirekt har ett par myndigheter uttryckt oro för tolknings- och översättningssituationen för samiska språket.
Som naturliga åtgärder i det korta perspektivet kan i de flesta fall följande moment förutses: kartläggning av organisationens språkkunskaper, information om minoritetsspråklagen till de anställda. Procedur för tolknings- och översättningshjälp. Rutiner som lotsar allmänheten vidare från receptionister, telefonväxlar och liknande kundmötande funktioner. Det viktiga är att det i de funktioner där allmänheten först möter myndigheten finns beredskap för att hantera situationen. Om myndigheterna väljer att begränsa service på samiska till vissa tider och platser skall detta organiseras på ett sådant sätt att det tydligt framgår genom olika informationskanaler. Rättighetsupplysning till allmänheten behöver tas fram. En sådan uppgift gäller för alla myndighetsutövande områden.
Vid en gradvis uppbyggnad av myndighetens resurser är det givetvis av vikt att analysera efterfrågad service. Var och hur kan den förväntas uppstå? Med en sådan behovsanpassad och successivt
utbyggd service bedömer jag att det finns förutsättningar på sikt för att lagstiftningen kan implementeras med goda resultat. För förskoleverksamhet och äldreomsorg kan det inte uteslutas att viss omorganisation, nya scheman och rekryteringar behöver göras.
För större organisationer som statliga myndigheter med regionala eller lokala myndighetskontor, bör samordning kunna ske på ett praktiskt överkomligt sätt. Det kan röra sig om gemensamt material, information och olika typer av underlag.
Det åligger också föreslagen myndighet med tillsynsansvar för de samiska minoritetsfrågorna att underlätta implementeringen och att nationellt arbeta fram underlag för information m.m. I avsnitt 12.3 föreslås också att så kallade samiska språkcenter inrättas. Deras verksamhet skall kunna förstärka rådgivning och språkarbetet.
10. Utvidgning av förvaltningsområde för samiska språket
10.1. Allmänt om modellen med förvaltningsområden
Syftet med Sveriges åtagande rörande minoriteterna enligt Europarådskonventionerna är att vissa minoriteters språk är en del av det svenska kulturarvet och att språkens bevarande skall främjas. Den nuvarande svenska minoritetspolitiska lagstiftningen är uppbyggd kring modellen att det skall finnas geografiskt avgränsade områden där skyddet och stödet för minoriteterna är starkare. Tanken med särskilda språkrättigheter inom ett förvaltningsområde är således att en minoritet och dess språk på något sätt är koncentrerad till ett visst geografiskt område. Modellen baseras på minoritetsspråkkonventionens uppdelning där grundläggande principer i del II skall beaktas i hela landet samt angivna rättigheter i del III skall förverkligas i namngivna områden.
1
I dagens samhälle ser dock bosättningsmönstret sällan ut på det viset. Minoriteter kan vara utspridda över stora geografiska områden, även om det finns koncentrationer med fler individer inom vissa områden. I detta sammanhang måste vi även uppmärksamma att många människor under sin livstid väljer att flytta inom landet på grund av arbets- och utbildningsmöjligheter, familjeskäl etc.
Som jämförelse kan nämnas att både Norge och Finland har inrättat liknande geografiskt avgränsade förvaltningsområden för det samiska språket. Enligt den finska lagen om samiska är dock vissa särskilt viktiga rättigheter knutna till den enskilda individen. Den enskilde kan åberopa rättigheterna i hela landet. För den enskilde innebär det att han eller hon alltid har rätt att använda modersmålet i särskilt utsatta situationer.
2
Genom att välja en modell där särskilt stöd och skydd lämnas i vissa geografiska områden, är den enskilde individens möjligheter att värna minoritetsspråket och kulturen, beroende av var i landet
1
se avsnitt 5.1.
2
Finlands författningssamling, Lag om samiska 15.12 2003/1086.
hon eller han lever. Den enskildes önskan att tala och bevara minoritetsspråket blir knappast mindre om man bor utanför nuvarande förvaltningsområden. Så kallade in- och utlåsningseffekter kan uppstå för individernas språkmöjligheter och val av t.ex. bosättning och arbete. Förvaltningsområdena får inte leda tanken fel att minoritetskulturen och språket bara har ett berättigande i utvalda områden.
Eftersom ramkonventionen och de grundläggande principerna i minoritetsspråkkonventionen gäller i hela landet måste det finnas förutsättningar för att minoritetsspråket är ett levande språk även utanför förvaltningsområdet. Det kan dessutom vara så att behoven i vissa fall kan vara större i en region med endast ett fåtal minoritetsmedborgare, än i ett område där det finns många som talar språket. Ju mindre en individ hör och talar språket, desto svårare blir det att upprätthålla språkbehärskningen och överföra språket till nästa generation.
På sikt finns det därför anledning att överväga om modellen med förvaltningsområden bör kompletteras med rättigheter som knyts till individen och inte enbart till ett visst territorium. Bestämmelser om rätten till modersmålsundervisning är sådana rättigheter som knutits till individen och inte till ett visst område. En sådan kombinationsmodell vore önskvärd, dels för individer som har samiska, finska eller meänkieli som språk och som bor utanför förvaltningsområdena och dels för individer som har romani chib eller jiddisch som språk. För dessa grupper kvarstår behovet av åtgärder som främjar språkbevarandet. Skyddet i hela landet skulle även bli starkare om de generella bestämmelserna i den föreslagna lagen om nationella minoriteter införs.
10.2. Lagstiftningsåtgärder krävs för att bryta och vända språkbytesprocessen
Min bedömning: En utvidgning av förvaltningsområdet för samiska har en värdefull språkfrämjande inverkan på det samiska språkets fortlevnad. En utvidgning påverkar språkbevarande faktorer på olika nivåer som gynnar en sådan utveckling. En reglerad officiell ställning för samiskan bidrar till statushöjande effekter på språket och ett synliggörande av samernas kultur och språk. Därmed förstärks också ett allmänt medvetandegörande om den samiska närvaron i samhället.
Den samiska befolkningen har under lång tid levt under ett starkt assimileringstryck (likriktningstryck) som medfört att de samiska språkvarieteterna är hotade genom en pågående språkbytesprocess. Denna utveckling är markant för det sydsamiska språket. Undanträngning vid exploateringar av traditionella samiska områden och en utbildningspolitik som inte värnat det samiska språket har av samer uppfattats som nedvärderande. Sådana och andra omständigheter har påverkat enskildas benägenhet att använda det egna språket. De negativa attityder som åtskilliga samer har mött, har påverkat många samers önskan att smälta in i majoritetsbefolkningen. En konsekvens blir att man överger sitt eget språk, till att börja med i det offentliga sammanhanget. Slutligen uppstår allt mera uttunnade möjligheter att överföra språket till nästa generation.
Som konstaterats ovan i avsnitt 6 och 8 krävs det språkbevarande åtgärder på samhällsnivå. Enligt min mening, är det nödvändigt att genomföra insatser av övergripande natur för att kunna bryta språkbytesprocessen och stödja samiska språkets fortsatta utveckling. Att utvidga förvaltningsområdet till ett relativt stort geografiskt område som omfattar många samer i det sydsamiska området, skulle definitivt gynna språkets ställning. Fler språkvarieteter skulle främjas om stora delar av det sydsamiska språkets utbredningsområde blir förvaltningsområde. En sådan utvidgning skulle ligga i linje med de synpunkter som Europarådet lämnat om det sydsamiska språkets särskilda behov. De övriga förslag som lämnats om förstärkt implementering av konventionsåtagandena (t.ex. tillsyn, samordning, kompetenshöjande insatser) skulle förbättra förutsättningarna för ett lyckat genomförande.
Avsikten med att införa ett utvidgat förvaltningsområde är att fler enskilda skulle kunna komma i åtnjutande av de möjligheter som nuvarande lag om rätt att använda samiska ger. Om enskilda använder språket i många olika situationer och i större omfattning, kommer språkets närvaro i samhället att öka. Den enskilde individens språkbehärskning kan även stärkas genom att han eller hon kan nyttja språket på ett mångsidigare sätt. Samtidigt skulle det finnas större möjligheter för människor att klara sig bättre i samhället om de kan nyttja sitt modersmål i olika sammanhang. Språkutvecklingen gynnas dessutom genom att ny terminologi införlivas i själva språket, de språkliga domänerna utökas. Språkets offentliga ställning medför nya arenor för språkanvändningen. Språket blir synligt, betraktas som godkänt och den enskildes möjligheter att använda språket ökar. Sametinget betecknar den nuvarande språklagstiftningen som ett symboliskt genombrott av stort värde
3
och
erfarenheter från Norrbottens län visar att förvaltningsområdena haft statushöjande effekt. Genom att det samiska språket blir mer synligt i samhället och kunskaperna om den samiska kulturen ökar, kan majoritetsbefolkningens inställning till samerna förväntas bli mer positiv, vilket även det gynnar språkets fortlevnad.
När det gäller språkbevarande åtgärder på grupp- och individnivå kan följande konstateras. Brist på uppgifter omöjliggör en demografisk beskrivning av den samiska befolkningsstrukturen. Samerna är emellertid en fåtalig befolkning inom det sydsamiska området. Området är, tillsammans med angränsande områden på norsk sida, kärnområde för det sydsamiska språket. Språkförhållandena är till del svårbemästrade: – språkbehärskningen är spridd i ett glest bosättningsmönster,
– språket befinner sig i utveckling i takt med nya tiders företeelser
med behov av ett standardiserings-, normerings- och terminologiarbete och – skriftspråket är ungt och ordböcker saknas i stor utsträckning.
Samisktalande är till allra största delen minst tvåspråkiga. Kunskaperna i samiska språket är fortfarande goda, hos en förmodligen tillräckligt stor del av det samiska folket, för att möjliggöra en språklig revitalisering. Det finns även samer vars starkaste språk är samiska och som därför har behov av samiskspråkig samhälls-
3
Sametinget (2004) s 35.
service. Bland samerna finns det en stark medvetenhet om att språket är hotat och en stark önskan att bevara och främja språkets fortlevnad. Många samer som förlorat språket eller vars språkkunskaper i sydsamiska är begränsade vill återta språket. Det innefattar även en växande medvetenhet om att språkbevarande åtgärder kommer att behövas och att man bär en del av ansvaret själv.
Den samiska befolkningen har företrädare och organisationer som aktivt driver språkpolitiska frågor. Det finns samiska institutioner och ett påtagligt samiskt kulturarv i regionen som efterfrågas allt mer av en intresserad allmänhet. Täckande sydsamiska media saknas dock. Det som också talar för att ge språket en officiell ställning, är att samerna själva anser sig ha behov av åtgärden. Det har framkommit i Sametingets politiska arbete och i särskilda språkprojekt. De resultat utredningen fått fram stärker denna bild. Samerna önskar en samiskspråkig service, särskilt för vissa sektorer av det allmännas utbud. De skulle även använda sig av de samhällstjänster som föreslagen lagstiftning ger rätt till.
Om förvaltningsområdet utvidgas till att omfatta även det sydsamiska området förväntas samerna arbeta aktivt med de minoritetspolitiska frågorna på lokal, regional och nationell nivå.
4
Det
innebär en förstärkning av samernas eget arbete att värna modersmålet. Utvidgningen av förvaltningsområdet får därmed även en mobiliserande effekt på samernas egna språkfrämjande arbeten. En utvidgning av förvaltningsområdet för samiska gynnar språkbevarandet på grupp- och individnivå.
4
se förslag i delbetänkandet, avsnitt 6.8.2.
10.3. Sakområden som skall lagregleras inom förvaltningsområdet
Min bedömning: Lagstiftningens innehåll bör ha samma omfattning för alla förvaltningsområden. Frågeställningar om utökad skriftlig service och möjligheter till service på samiska i samband med hälso- och sjukvård bör bedömas i samband med föreslagen utvärdering av minoritetslagstiftningen.
Mitt förslag: Ett utvidgat förvaltningsområde för samiska skall omfatta samma sakområden som nuvarande lagstiftning rörande rätten att använda samiska i muntliga och skriftliga kontakter med kommunala och statliga förvaltningsmyndigheter och domstolar. Förskoleverksamhet och äldreomsorg skall helt eller delvis kunna erbjudas på samiska språket. Myndigheterna skall även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på samiska. Barns behov av att få utveckla en kulturell identitet och samiska språket skall särskilt uppmärksammas och framhållas i lagtext. För all myndighetsutövning, oavsett nivå och sakområde, skall rättighetsupplysning fungera för såväl allmänheten som för egen personal samt att tillämplig samhällsinformation i övrigt skall kunna erbjudas på samiska. Myndigheterna skall utåt visa att de betjänar allmänheten även på samiska. Nuvarande regler för särskilda tider och särskild plats för besök samt undantagen vid särskilda skäl för myndighetskontakt på samiska, skall kvarstå.
En utvidgning av förvaltningsområdet för samiska innebär nya åtaganden för kommuner, landsting, statliga myndigheter och domstolar i det aktuella området. Befintlig myndighetsutövning och anknuten förvaltning och service utökas med en skyldighet att bemöta den enskilde på samiska språket. Denna typ av rättighetslagstiftning bör inte skilja mellan olika förvaltningsområden, utan ha samma innehåll i samtliga förvaltningsområden. Det underlättar för såväl individen, som för myndigheternas tillämpning. Slutsatserna av myndigheternas möjligheter och beredskap (avsnitt 9) ger inte heller anledning att undanta särskilda sakområden eller myndigheter.
De rättigheter nuvarande minoritetsspråkslagstiftning ger att använda samiska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar skall även gälla i det utvidgade förvaltningsområdet. Rätten eller möjligheten att använda samiska är oberoende av om personen behärskar svenska eller inte. Förvaltningsmyndigheter skall även i övrigt sträva efter att bemöta enskilda på minoritetsspråket. Kontakt med myndighet skall tolkas som att även myndigheten vid eget kontaktinitiativ strävar efter att använda samiska. Myndigheterna skall även utåt visa att de betjänar allmänheten på samiska. Erfarenheter från Norrbottens län visar att det praktiska genomförandet av lagstiftningen kan behöva tid. Av den anledningen kan det finnas skäl att föreslå prioritering av vissa sakområden. En sådan ansats skulle dock lätt kunna misstolkas och ge skäl till onödiga fördröjningar av lagens implementering. Genom att i stället undersöka hur efterfrågan ser ut och var den kan uppstå kan myndigheterna planera för en resurs- och kunskapsuppbyggnad. Därigenom ges möjligheter att hitta smidiga och långsiktigt fungerande lösningar t.ex. genom fortlöpande rekrytering av ny personal. Enkätundersökningen och myndigheternas yttranden visar också att efterfrågan på myndighetskontakt på samiska inte förväntas öka nämnvärt på kort sikt. Det förstärks av det faktum att den samiska befolkningen är förhållandevis liten och att språksituationen ser ut som den gör.
Med anledning av ovanstående resonemang är det rimligt att de bestämmelser som medger myndigheten rätt till en begränsad servicenivå
5
kvarstår under ett övergångsskede, även med hänsyn till
den inskränkning som det medför för individen. Efter hand kan behovet av myndighetskontakt på samiska komma att öka och kunna tillgodoses fullt ut. Regeringen kan därutöver undanta både statlig- och, på begäran, kommunal- och landstingsverksamhet från den språkliga servicen. En myndighet kan till exempel ha mycket liten kontakt med allmänheten. När den i delbetänkandet föreslagna utvärderingen görs, senast fem år efter lagstiftningens ikraftträdande, bör man noga analysera hur situationen har utvecklats.
6
Samtidigt har vi redan i dag det förhållandet, att praktiskt taget alla berörda statliga myndigheter och domstolar på högre nivå, är berörda av minoritetsspråklagstiftningen. Erfarenheterna från
5
Rätt att bestämma tider och plats för besök och telefonsamtal.
6
se avsnitt 15.
nuvarande tillämpning bör kunna tillvaratas inom de egna organisationerna.
Den samiska befolkningen i det sydsamiska området ger tydligt uttryck för att förskoleverksamhet, skola, äldreomsorg, hälso- och sjukvård samt kulturverksamheter på samiska är områden som i första hand efterfrågas.
Om språket skall kunna stärkas är det mest angeläget med satsningar inom förskole- och skolverksamhet eftersom antalet talare kan utökas på relativt kort sikt. Lagförslaget ger möjlighet att kunna få förskola helt eller delvis på samiska. Ingen förändring gentemot nuvarande lag föreslås. Denna möjlighet stärker och utvecklar barns möjligheter att tillägna sig samiska och en aktiv tvåspråkighet. För det enskilda barnet anses det innebära något mycket positivt. Förskolans betydelse för barns utveckling av modersmålet och den kulturella identiteten behandlas nedan
7
. En lagstadgad rätt till samiskspråkig förskoleverksamhet erbjuder således en av grundstenarna för det fortsatta arbetet med att stärka barns språkutveckling. Motsvarande regelverk gäller för äldreomsorgen, där möjligheter skall finnas att få den helt eller delvis på samiska inom förvaltningsområdet. Ingen förändring rörande detta föreslås. Tanken är att äldre skall få åldras med värdighet och att de skall kunna bli förstådda och kunna uttrycka sig på sitt eget språk. Äldreomsorg som bedrivs på samiska ger enskilda möjlighet att åldras där kulturell tillhörighet och traditioner kan uppmärksammas. Många äldre tappar även sina senare inlärda språk och endast modersmålet består. Ytterst handlar det således om att ge människor livskvalitet och självaktning. Den lagstadgade rättigheten till samiskspråkig äldreomsorg stärker den enskildes möjlighet att få sådant bemötande. Av största vikt är att myndigheterna lämnar information om minoritetsrättigheter till såväl den samiska befolkningen, som till den egna personalen och att detta fungerar från och med lagens ikraftträdande. Den tillämpliga samhällsinformationen i övrigt skall kunna erbjudas på samiska. Det är inte godtagbart att informationsskyldigheten brister såsom skett i en del fall i Norrbottens län.
8
Ett effektivt sätt att få ut riktad information är via samiska
organisationer och andra nätverk. Denna möjlighet har inte nyttjats fullt ut i Norrbottens län.
7
avsnitt 13 och 14 nedan och delbetänkandet avsnitt 7.
8
se delbetänkandet avsnitt 6.7.
För all myndighetsutövning, oavsett nivå och sakområde, skall rättighetsupplysning och tillämplig samhällsinformation erbjudas på samiska. Bemötandet har stor betydelse och inkluderar myndigheternas meddelanden, kungörelser, anslag och annan information till allmänheten samt skyltar och blanketter med ifyllnadsanvisningar.
Skola, hälso- och sjukvård samt kulturbefrämjande aktiviteter på samiska efterfrågas också tydligt i enkätsvaren. Ett ställningstagande till hälso- och sjukvårdsfrågor inom minoritetslagstiftningen föreslås ske vid den utvärdering som bör ske senast fem år efter att utvidgningen av förvaltningsområdet trätt i kraft. Se förslag i avsnitt 16.3. Inom den offentliga kulturverksamheten bör den samiska befolkningens behov av stöd för den egna kulturen beaktas. Utbildning är ett viktigt område för den språkliga revitaliseringen och behandlas längre fram i betänkandet.
10.4. Förslag till geografisk avgränsning av ett utvidgat förvaltningsområde
Mitt förslag: Det utvidgade förvaltningsområdet för samiska bör omfatta Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplogs kommuner samt de tillkommande kommunerna Arvidsjaur, Berg, Dorotea, Härjedalen, Krokom, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Åre, Åsele, Älvdalen, Älvsbyn och Östersund. Den utvärdering som föreslås i delbetänkandet bör bedöma möjligheterna för återstående kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län att ingå i det förvaltningsområdet för samiska.
När Sverige väljer en minoritetspolitisk modell med förvaltningsområden, där särskilda regler gäller, är det viktigt att en stor del av minoriteten faktiskt bor i det området. Europarådet tar, som tidigare nämnts, upp situationen för sydsamiskan och konstaterar att dess användare till övervägande del hamnat utanför nuvarande förvaltningsområde för samiska. Tanken med att utvidga förvaltningsområdet måste således, enligt min mening, vara att en större andel av den samiska befolkningen skall komma i åtnjutande av det skydd som del III i minoritetsspråkskonventionen omfattar. Genom det nu föreslagna förvaltningsområdet för samiska, skulle en stor del,
en majoritet (sannolikt ca. 70 % av sametingets röstlängd), av samerna i Sverige omfattas av särskilda åtgärder enligt konventionens del III. Det kan också konstateras att en väsentlig del av det sydsamiska språkets utbredningsområde på svensk sida kommer att ingå i och med den föreslagna utvidgningen.
Avgränsningen har betydelse för de lokala områden, ”språköar”, där det finns ett lokalt engagemang för sydsamiska. Den geografiska basen för den samiska språkdomänen utökas också i sin helhet, inklusive för de två nordligare varieteterna, lule- och nordsamiska. Med föreslagen utvidgning kommer praktiskt taget hela det samiska kärnområdet på svensk sida att innefattas, exempelvis alla fjäll- och gränskommuner. Det betyder att de flesta olika samiska kulturyttringar, till exempel skogs- och fjällsamekultur samt nord- och sydsamisk kultur kan tillåtas att slå igenom i utvecklingen av språken. Det är också viktigt att få med starka samiska fästen såsom Umeå där det bor ett stort antal samer och där universitetet utgör ett center för samiska studier. Området inrymmer också de större dialektala olikheterna av samiskan. I stort är samtliga samebyar inbegripna vilket har betydelse som en bas för användning av samiskan. Den privata sfären och renskötseln är för närvarande de största arenorna för språkanvändningen. Området är sammanhängande vilket ökar samarbetsmöjligheterna för såväl samerna själva som myndigheterna.
Skydd och främjande genom lagstiftning om ett förvaltningsområde för samiska har tidigare bedömts ha en positiv verkan för språkets fortlevnad. Ett grundläggande språkligt revitaliseringsarbete som förmår vända språkbytesprocessen för en befolkningsgrupp som har relativt få talare, kräver att så många som möjligt kan nås. Den främsta garantin för detta är för närvarande, att ett så stort sammanhängande förvaltningsområde som möjligt utses. Övriga hithörande samhällsinsatser kan samordnas bättre, till exempel samiskspråkig information, modersmålsundervisning och befintliga lärarresurser.
Närheten till Norge och den norska delen av Sápmi, är betydelsefull. Nord-, lule- och sydsamiskan fortsätter på norsk sida i form av sammanhängande språkbälten. Språken har en gemensam tradition i Sápmi, oberoende av nuvarande riksgränser. Det föreslagna förvaltningsområdet bidrar till ett ömsesidigt stärkande av språket. Särskilt inom det sydsamiska området förekommer flera gemensamma språkanknutna projekt över riksgränsen. Några svenska kommuner intresserar sig för samarbete kring utbildning med den
norska sidan. Vid utredningens besök har stort intresse visats för gränsöverskridande samarbete från såväl samiskt som kommunalt håll. Det har ofta framhållits för utredningen att ”vi borde kunna dra nytta av de norska resurserna” som vida överstiger språksatsningarna på svensk sida. Det är angeläget att detta gränsöverskridande samarbete fortsätter på alla nivåer och kan utökas för att förstärka det språkliga revitaliseringsarbetet. På norsk sida pågår för närvarande också en liknande process för att inkludera det sydsamiska området i det administrativa språksystemet.
Förutom föreslagna samiska språkcentra (som förklaras i avsnitt 12), kan Umeå och Östersund förutses verka som stödjepunkter i ett revitaliseringsarbete. Universiteten kan ge en vitalitet genom sina omvärldsuppdrag. Vid Umeå universitet finns Samiska studier och en centrumbildning för samisk forskning. I Östersund finns, utöver universitet, Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum jämte det statliga Samiskt informationscenter (Sametinget) som har nationellt informationsuppdrag. Sametingets konsulenttjänst för sydsamiska språket är för närvarande stationerad i Storumans kommun jämte Sameskolan
9
i Tärnaby.
Det utvidgade förvaltningsområdet överensstämmer på det stora hela med den politiska ambition som Sametinget uttryckt
10
. Det framgår som ett samepolitiskt önskemål, att förvaltningsområdet för samiska i en första etapp bör utvidgas till att även omfatta delar av det sydsamiska området. Som en uppmaning för det egna politiska arbetet anförs:
Att Sametinget fördjupar kraven på en översyn av den samiska språklagen m.m., att samiska språket skall betraktas som likvärdigt med det svenska språket i hela det samiska området och med en officiell ställning i hela det samiska området, oavsett vad som pekas ut som samiska förvaltningsområden eller inte.
11
Direktiven för utredningen anger att ett utvidgat förvaltningsområde bör så långt som möjligt vara sammanhängande. Mitt förslag skall därför ses i sin helhet mot bakgrund av samernas egna behov och förutsättningar, språkets hotade ställning och de möjligheter som en ökad offentlig användning av språket kan ge.
9
Sameskolorna sorterar under Sameskolstyrelsen, en statlig förvaltningsmyndighet.
10
Sametinget (2004) kap. 5.
11
Sametinget (2004) s 35.
10.5. Förslag till åtgärder för att underlätta genomförandet av en utvidgning
Mitt förslag: För att underlätta genomförandet av utvidgningen av förvaltningsområdet för samiska bör en styrgrupp/arbetsgrupp under ledning av myndigheten med tillsynsansvar för de samiska minoritetsfrågorna tillsättas.
Det finns anledning att lämna förslag till hur en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska skulle kunna underlättas. Erfarenheterna från Norrbotten talar för att samordning och erfarenhetsutbyte mellan kommuner och myndigheter haft positiv effekt för genomförandet. Om de nya kommunerna och övriga förvaltningsmyndigheterna får ett organiserat stöd i sitt arbete med reformen, kan måluppfyllelsen och effektiviteten i genomförandet bli hög. Mot bakgrund av detta föreslår jag att tillsynsmyndigheten för de samiska minoritetsfrågorna ges uppdraget att i samråd med berörda kommuner utse en styrgrupp /arbetsgrupp som kan samordna genomförandet.
I styrgruppen/arbetsgruppen bör lämpligen bl.a. representanter för Sametinget, länsstyrelse, ett antal kommuner, större myndigheter och företrädare för samer ingå. Kommuner som redan i dag aktivt arbetar med minoritetsspråkig samhällsservice bör också finnas med så att erfarenheter kan tas till vara.
Samordning av arbetet kan ske på många olika områden. I det följande lämnas förslag där gemensamma koordinerade åtgärder förefaller vara lämpliga i ett initialt läge: – Uppbyggnad av nätverk för kontaktskapande samarbete på olika
nivåer. – Samordning av och utarbetande av metoder för att kartlägga
samernas behov i respektive ny kommun i förvaltningsområdet. – Samordning av vissa upphandlingar, om sådana behöver göras.
– Samordning av framtagande av gemensamt informationsmaterial
och olika typer av mallar som kan anpassas till lokala behov.
– En gemensam webbplats bör tas fram för att sprida kunskap till
kommuner och andra intressenter. Genom att lägga ut framtaget material och mallar så att de finns lättillgängliga kan kommunerna arbeta med frågorna lokalt.
– Identifiering av vilka översättningar som behöver göras och
samordning av detta arbete.
– Undersöka behovet av en gemensam tolk/översättningsfunktion
för regionen. Detta bör ske i samarbete med statliga myndigheter och domstolar. – Samordning vid genomförandet av utbildningsinsatser. I planering
och genomförande av utbildningsinsatserna bör man lämpligen även involvera universitet och högskolor i regionen som redan i dag anordnar utbildningar rörande nationella minoriteter och t.ex. språkkompetenshöjande kurser till olika yrkeskategorier.
Det är angeläget att myndigheten med tillsynsansvar för de samiska minoritetsfrågorna snabbt kommer i gång med sitt arbete och bygger upp en verksamhet som kan stödja kommuner och övriga förvaltningsmyndigheter i det minoritetspolitiska arbetet. Det är även viktigt att samarbetet kan fortsätta även efter det att introduktionsfasen är över för att sprida kunskaper om lösningar som fungerar väl och samordna kompetenshöjande insatser.
11. Vårda och utveckla det samiska språket
11.1. Samiskt språkarbete och nordiskt samiskt samarbete
Avsnittet beskriver språkvårdsarbetet och det språksamarbete som pågår i Sápmi.
11.1.1. Sametinget
En av huvuduppgifterna för Sametinget enligt sametingslagen
1
är
att leda det samiska språkarbetet. Det står Sametinget fritt att pröva olika vägar för att stärka och utveckla det samiska språket.
2
Det sammanhållna arbetet för språkpolitik, språkvård och rådgivning är knutet till Sametingets styrelse. Sametinget har valt två huvudvägar
- att inrätta en språkenhet samt
- att ansluta sig till det nordiska samiska språksamarbetet.
Språkenheten har tre språkexperter/-konsulenter som handlägger språkfrågor, arbetar med språkvård/-utveckling och ger råd till allmänheten med flera. I uppkomna språkfrågor bedrivs samarbete med universitet, institutioner och myndigheter på olika nivåer. Ett formaliserat samråd förekommer med Lantmäteriverkets Ortnamnsråd. Ett tidigare s.k. språkråd inom Sametinget är för närvarande vilande. Det nordiska samiska språksamarbetet sker främst genom Samiskt parlamentariskt råd och dess Samiska språknämnd.
Sametinget erhåller ett årligt ramanslag för den folkvalda delen och den löpande administrationen, inklusive språkarbetet. Myndigheten lämnar in budgetunderlag med äskanden och reformförslag
1
2 kap 1 § Sametingslagen (1992:1433); se avsnitt 3.2.
2
Prop. Om samerna och samisk kultur m.m. (1992/93:32).
för nästföljande budgetår. ”Det samiska språket” är en verksamhetsgren inom politikområdet samepolitik. Genom regeringens regleringsbrev styrs Sametingets verksamhet via angivna mål, återrapporteringskrav och särskilda uppdrag. Riksdagen och regeringen ger med andra ord de ekonomiska förutsättningarna och målinriktningen för språkarbetet. Sametingets folkvalda församling fastställer därefter, på styrelsens förslag, en budget för verksamheten. Sametingets prioritering av medel för ”det samiska språket” har legat relativt stilla genom åren på drygt 2 Mkr.
Övriga hithörande styrdokument för språkarbetet utgörs av Sametingets antagna handlingsprogram: ”Start för en offensiv samisk språkpolitik”, ” Plan för den samiska biblioteksverksamheten i Sverige” och ”Mediepolitiskt program”. En kulturpolitisk handlingsplan är under successiv uppbyggnad. Det huvudsakliga innehållet i Sametingets språkpolitiska handlingsprogram refereras närmare i avsnitt 7.1 .
Sametinget beslutar enligt sametingslagen även om fördelning av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till Sametingets förfogande. För uppgiften svarar Samernas kulturråd som utses av Sametinget. För språkarbete kan medel avsättas som bidrag till samisk kulturverksamhet, till studiefinansiering, forskarutbildning, forskning och utveckling. Kulturrådet kan avsätta medel för projekt riktade mot bestämt geografiskt eller verksamhetsmässigt område, åldersgrupp etc. samt kan även stödja särskilda målinriktade insatsområden. Sametinget har uttalat att språkprojekt är ett målinriktat insatsområde.
11.1.2. Samiskt parlamentariskt råd / Sámi parlamentáralas rádi
Samiskt parlamentariskt råd är ett samarbetsorgan mellan sametingen i Finland, Norge och Sverige. Samerna i Ryssland och Samerådet (ideell organisation) har observatörsstatus. Rådet skall tillvarata samiska intressen över landgränserna. Samiskt parlamentariskt råd har ansvaret för den gemensamma Samiska språknämnden och utser dess ledamöter. Andra frågor är samiskt konst- och kulturarbete, utbildning, forskning, slöjd- och annan näringsverksamhet. Därutöver tillkommer Barentssamarbetet, Arktiska rådet, EU:s strukturfondsprogram Interreg och urbefolknings-
frågor, bland annat i FN-arbetet. Rådet med sekretariat finansieras över sametingens normala driftsbudgetar.
11.1.3. Samisk språknämnd / Sámi giellalávdegoddi
Sametingen i Norge, Sverige och Finland har slutit avtal om ett gemensamt samiskt språkarbete. Det sker i samråd med samerna i Ryssland. Sametingen framhåller att det behövs ett språkvårdsarbete över nationsgränserna för att bevara och utveckla samiskt språk och kultur.
Samiska språknämnden skall tillvarata och utveckla det kulturarv som hör till den talade och skrivna samiskan och skall fungera som ett expertorgan, att samordna och att verka som informationsled mellan de nationella samiska språkorganen. Här ingår uppgifter såsom att ombesörja gemensamt terminologi- och normeringsarbete, att främja samisk språkforskning, att upprätthålla kontakt med andra institutioner i Sápmi och internationellt. Språknämnden skall dessutom verka för att samiskan får samma officiella status inom hela Sápmi. Språknämndens sammansättning speglar för närvarande 7–8 olika språkvarieteter och arbetet sker även sektionsvis (i språkgrupper). Sametinget i Sverige bidrar med 1/3 av kostnaderna.
3
Språknämnden är representerad i Nordens språkråd som är ledningsgrupp för det nordiska språksamarbetet inom Nordiska ministerrådet. Verksamheten syftar till att främja internordisk språkförståelse och språkbehärskning, stärka den nordiska språkgemenskapen och kunskapen om språken i Norden, främja en demokratisk språkpolitik och språksyn i Norden samt stärka de nordiska språkens ställning i och utanför Norden.
Nordiskt samiskt språkpris
De nordiska sameministrarna och sametingspresidenterna har inrättat ett nordiskt samiskt språkpris, Golle giella, guldspråkspriset. Priset kan ges till förtjänta enskilda personer, grupper eller organisationer som uppskattning för deras arbete för det samiska språket. Priset som är på 100 000 norska kronor delades ut första gången 2004 och delas sedan ut vart annat år.
3
År 2005: 450 000 kr.
11.1.4. Sameskolor och Samernas utbildningscentrum
Den kvantitativt största delen av det organiserade samiska språkarbetet utförs i de samiska utbildningsvägarna.
Sameskolorna
Sameskolstyrelsen är styrelse för de statliga sameskolorna och därtill hörande verksamhet. Styrelsen utses av Sametinget. Styrelsen skall även främja och utveckla samiska undervisningsinslag i det offentliga skolväsendet och produktion av läromedel för samisk undervisning. Dessutom bör Sameskolstyrelsen bistå kommunerna när det gäller uppsökande verksamhet samt informera om sameskolan och om samiska undervisningsinslag i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Genom avtal med kommuner bedrivs även förskoleklass, förskole- och fritidsverksamhet vid sameskolorna.
Verksamheten regleras av skollagen och sameskolförordningen(1995:205). I skollagen fastslås att samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan istället för i den kommunala grundskolan, för närvarande i årskurserna 1 – 6. Utöver grundskolans mål i läroplanen ska sameskolan också ansvara för att varje elev efter genomgången sameskola är förtrogen med det samiska kulturarvet samt kunna tala, läsa och skriva samiska.
För ämnet samiska finns en kursplan som är utformad för nio årskurser. Den skall användas även när samiska studeras som modersmål i vanliga grundskolan. Kursplanen skiljer på samiska för elever som har samiska som första eller som andra språk. Med samma kursplan och betygskriterier i grundskolan kan det dock ifrågasättas om undervisningen i samiska är likvärdig över landets skolor eftersom det finns kraftigt varierade timplaner.
Den samiska undervisningen och samarbete med kommunala grundskolor beskrivs närmare i avsnitt 13.
Samernas utbildningscentrum/Samij Åhpadusguovdásj
Samernas utbildningscentrum (före detta Samernas folkhögskola) är en samisk utbildningsinstitution, organiserad som en stiftelse. I dag är skolan att betrakta som privat utbildningsanordnare med statsbidrag och som har studiestödsberättigad undervisning. Vid
skolan i Jokkmokk erbjuds längre kurser på ett till två år och olika kortkurser. En alltmer utvecklad distansundervisning kompletterar numera utbudet liksom uppdragsutbildningar. Basutbudet består av sameslöjdlinje, samisk språk- och kulturlinje samt samisk företagar-/näringslinje på distans. Verksamheten bedöms ha mycket goda förutsättningar att spela en nyckelroll inom det språkliga revitaliseringsarbetet för vuxnas behov att lära sig läsa och skriva samiska samt för ren nybörjarutbildning. Ett fördjupat samarbete äger rum med Utbildningsradion för framtagning av moderna språkläromedel.
Gymnasieskola
Samiska elever från hela landet kan söka sig till den samiska inriktningen vid den kommunala gymnasieskolan, i Jokkmokk, d.v.s. ett riksintag.
11.2. Samisk språkvård betonar språkutveckling
Med språkvård menas här de handlingar som medvetet syftar till att styra språkutvecklingen som skall förbättra språket eller hindra det från att försämras. Språkvård gäller i huvudsak själva språksystemet, det vill säga språknormen eller tillämpningen av språket i bruk och domineras av ord- och grammatikvård. Utarbetande av ordlistor, skrivregler, grammatikor, IT-baserade avstavnings- och grammatikprogram är typiskt arbete. Normering av ortografi och skrivtecken utmärker den skriftspråksinriktade verksamheten. Fackspråkvården räknas in i ord- och grammatikvården. Det bör vidare poängteras att språkvårdande arbete förutsätter utåtriktad verksamhet. Råd och regler måste göras tillgängliga för språkanvändarna för att främja ett utökat och gott språkbruk.
Uppgifterna för svenska Sametingets språkenhet beskrivs som ett expertinriktat språkvårdsorgan med en utåtriktad service för rådgivning, information och upplysning i språkvårdsfrågor. Alla tre språkvarieteterna skall betjänas. Enhetens närmare uppgifter är att:
- följa samiskans utveckling i tal och skrift,
- vårda och utveckla samiskan genom normerings-, terminologiarbete, standardisering och reglering, avstavning, uttal, ord-
böjning och meningsbyggnad, skapa uttryck för nya företeelser och begrepp. På sikt, säkerställa att samiska termer och uttryck kan skapas inom de domäner/sakområden där det samiska folket vill kunna använda samiska,
- lägga vikt vid att så långt som möjligt skapa största möjliga användbarhet och förståelse mellan nord-, lule- och sydsamiska inom Sverige samt med grannländernas motsvarande språkområden. Så långt det går, bör det finnas en strävan att så lika skrivtecken som möjligt kan användas mellan språkvarieteterna,
- dokumentera och normera samiskan i form av ordböcker, ordlistor, grammatikor,
- samarbeta med och stödja övrigt språkvårdsarbete på norsk, finsk och rysk sida. Detta gäller för uppbyggnad av orddatabaser/språkbanker samt arbetsområden där harmonisering anses vara av godo. Det sistnämnda inkluderar övriga språkteknologiska insatser,
- upprätthålla kvalificerad rådgivning; råd, anvisningar, information och upplysning. Förmedla tolk- och översättarhjälp åt allmänhet, myndigheter och institutioner m.fl. och löpande handlägga samiska ortnamnsfrågor.
Sametingets handlingsprogram ”Start för en offensiv samisk språkpolitik” anför att terminologi- och normeringsarbetet är av grundläggande betydelse för utveckling av samiskan.
Om samiskan skall vara ett komplett och samhällsbärande språk måste den gå att använda inom alla de områden där vi vill kunna göra det. En förutsättning är att det finns samiska ord och benämningar att använda. För att klara nya språkliga ämnesområden fordras en säkrad kontinuerlig språkutveckling.
4
Språkvårdens arbete med språklig standardisering (koordinering, insamling och granskning av ord och termer) framhålls som en nödvändig del för arbetet med samiska orddatabaser och för språkteknologiska insatser.
Sametinget uttalar att man vill inrikta sitt stöd och medverkan i det samnordiska språkarbetet till insatser för: skapandet av gemensam samisk terminologi, harmonisering av språknormer, upp-
4
Sametinget (2004) s 46.
byggandet av gemensamma orddatabaser och för övrig språkteknologi. Dessa insatser skall gälla för alla språkvarieteter.
Som ett skäl för terminologi- och harmoniseringsarbetet anförs också att man vill styra utvecklingen så att inte samiskan förändras i olika riktningar på grund av påverkan från respektive majoritetsspråk. Sametingets markerade engagemang för det nordiska språksamarbetet betingas också av att inte splittra resurserna mer än vad dialektsplittringen och de skilda ortografiska principerna i sig ger upphov till. Standardisering, språkmodernisering och anpassning till nya teknikmöjligheter är tidskrävande och därmed kostnadskrävande processer där nordisk samverkan ger fördelar.
Språkteknologin ger möjligheter
Med språkteknologi menas allmänt en hantering av mänskligt språk med hjälp av informationsteknologi. Under senare tid har språkteknologin blivit ett prioriterat område i de nordiska ländernas språkvårdsarbete. Möjligheterna med de nya teknikerna har uppmärksammats inom det samiska språkarbetet och inom utbildning. Möjligheterna att sprida och ta emot information ökar och fler kan nås med skriftliga budskap. I en värld där många små språk slåss för sin existens, anses tillgången till modernt IT-stöd som en av förutsättningarna för överlevnad. Normering och standardisering får nya redskap såsom tillgängliga orddatabaser/-banker och lexikala resurser. Med hjälp av godkända samiska orddatabaser kan samiska språkstödfunktioner för t.ex. stavnings-, grammatik- och stilkontroll införas i framtiden. Förhoppningar knyts också till datorstödd språkinlärning och interaktiva läromedel. Så kallade flermediala läromedel finns i begränsad omfattning för samisk språkinlärning.
Efter ett samnordiskt påtryckningsarbete har dataindustrin infört visst stöd för samiska i datorernas operativsystem. Det innebär att det går att hantera alla samiska språksituationer och samtliga bokstäver i de samiska språken.
5
De finska, norska och svenska
ministrarna för samiska frågor har gemensamt uttalat sin tillfredsställelse över denna utveckling och uppmanat förvaltningar, institutioner och organisationer i de tre länderna att införa stödet i sina datorplattformar. Europeisk telekomstandard innehåller numera de
5
Eftersom det är fem samiska språk (nord-, lule-, syd-, skolt- och enaresamiska) som
används på olika sätt i Norge, Finland och Sverige är det nio olika språksituationer med sammanlagt femton bokstäver som skiljer sig från de övriga nordiska.
specifikt samiska bokstäverna i de finska, norska och svenska språkinställningarna. Denna utveckling medför att textskrivning och textförmedling, t.ex. e-post och SMS vid mobiltelefoni avsevärt underlättas när sändar- och mottagarutrustningar ”talar samma språk”. En allt mer utvecklad språkteknologi ger förutsättningar för att samiskan skall kunna fungera som administrativt skriftspråk i ett modernt samhälle.
Språkutvecklingens betydelse för samiskan
Språkutveckling är av stor vikt för samiskan, dels genom ökade möjligheter för språkbruket i allmänhet, dels för att språket kan användas inom allt fler sakområden (domäner). Utveckling av ny samisk terminologi är därför väsentlig. Som framgår i avsnitt 4 är de nuvarande ortografiska principerna fastställda relativt sent under 1970- och 80-talen. Det finns ett omfattande behov av att framställa moderna ordlistor inte minst för tillkommande begrepp och företeelser samt att överföra äldre skriftligt material till de nya standarderna. Motsvarande behov finns för att få till stånd korrekta ortsnamn m.m. för kartframställning och skyltning. Enligt bedömare har de numera etablerade ortografierna haft stor betydelse för utveckling av läromedel och för uppkomsten av skönlitteratur.
6
Möjligheten att använda samiska vid kontakter med myndigheter och domstolar, medför ett uppenbart språkligt utvecklingsbehov. Rättssäkerheten vid myndighetskontakter ställer krav på att en klar och begriplig samiska kan användas. Inom Sametinget pågår till exempel arbete med en förvaltningsordbok.
11.3. En samlad svensk språkpolitik
Riksdagen tog under hösten 2005 ställning för regeringens proposition ”Bästa språket – en samlad svensk språkpolitik”
7
. Som natio-
nella mål för en svensk språkpolitik anges:
Svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige. Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk. Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig. Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna moders-
6
Hyltenstam (1999) s72.
7
målet och nationella minoritetsspråk och att få möjligheter att lära sig främmande språk
.
8
För språkvårdens del skall den centrala, statligt finansierade, språkvården organiseras i myndighetsform och samordnas med myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI). Basen bör, förutom SOFI:s verksamhet, vara de verksamheter som i dag bedrivs av Svenska och Sverigefinska språknämnderna samt Klarspråksgruppen i Regeringskansliet. Den samordnade språkvården bör ha resurser för språkvård som rör det svenska teckenspråket och de nationella minoritetsspråken, resurser för att överblicka situationen för samtliga språk i Sverige och dessutom för terminologi- och språkteknologifrågor m.m.
Sametinget ansåg i sitt remissyttrande att samisk språkvård inte bör ingå i den nya språkvården utan förordar ett nära samarbete. Propositionen konstaterar att Sametinget har fortsatt ansvar för att leda det samiska språkarbetet och dess språkvårdande verksamhet kommer därför inte att ingå i den nya centrala organisationen. Organisationskommittén för den nya organisationen bör dock i samråd med Sametinget överväga eventuella framtida samarbetsmöjligheter.
Vissa av språkpropositionens övriga bedömningar kommenteras närmare i avsnitt 13.
11.4. Slutsatser
Enkätundersökningen och framförda synpunkter under utredningens gång visar på en tydlig viljeinriktning att stärka samiskan ställning genom språkutveckling och ett språkligt revitaliseringsarbete. För språkvården finns en plattform och en organisation med expertfunktioner.
Mitt intryck är dock att arbetet behöver intensifieras på flera plan samtidigt. Eftersom språkbytet gått så långt finns det inget utrymme för att tappa ytterligare mark. Det gäller också att hinna med de möjligheter som den språkteknologiska utvecklingen erbjuder. Viktig teknik skall göras tillgänglig även för små språk.
Det är lätt att konstatera att de ekonomiska och personella resurserna inom det samiska språkvårdsarbetet inte står i proportion till det stora arbete som behöver göras. Med sådana förutsätt-
8
Det sistnämnda målet kommenteras under avsnitt 11.2.
ningar är det tveksamt om språkvården och språkutvecklingen hinner komma ikapp de behov som finns. Det framkommer exempelvis att delar av det grundläggande språkvårdsarbetet, som i sig är lagstadgade uppgifter för Sametinget, behöver finansieras genom externt sökta medel. Regeringen bör överväga att öka medelstilldelningen till Sametinget för att språkvårdsarbetet skall kunna påskyndas.
Den samiska plattformen för språkliga revitaliseringsinsatser ute i samhället är inte lika klar som för språkvården. De insatser som behöver göras är många, av skiftande karaktär och med olika aktörer inblandade. Det behövs arbetssätt som aktiverar och stimulerar alla åldrar. Formerna för fältarbetet måste arbetas fram av samerna själva.
12. Åtgärder för att främja och stärka det samiska språkarbetet
12.1. Att leda och fastställa mål för det samiska språkarbetet
Mitt förslag: Sametinget bör såsom folkvalt organ för samerna fastställa målen för det samiska språkarbetet som myndigheten skall leda. Uppgiften bör lagregleras.
Sametinget har i dag vissa begränsningar. Ett problem är Sametingets dubbla roller som folkvalt organ och som myndighet. Det har till uppgift att driva den samiska politik som kommit till uttryck genom valet till Sametinget trots att det i sin egenskap av myndighet lyder under regeringen. Som myndighet skall Sametinget verkställa den politik och de beslut som fattas av riksdag och regering. Sametingsutredningen diskuterar Sametingets och samernas förhållande till staten och föreslår åtgärder för att förstärka Sametingets självständighet. Vissa av dessa åtgärder avser Sametingets ansvar för anvisade medel och att Sametingets uppgifter anges i lag. Sametingsutredningen anför:
Sedan Sametingets tillkomst har det skett en dynamisk utveckling av samernas folkrättsliga ställning. Det är numera alltså ostridigt att samerna har en rätt till kulturell autonomi och att detta förutsätter en viss grad av självstyre.
1
Min bedömning är att Sametingets möjlighet att fördela medel ur ett ramanslag är ett positivt exempel på deltagande i beslutsprocessen och ett, om än begränsat, självbestämmande i egna angelägenheter. Sametinget känner bäst till sin verksamhet och är därför bäst skickat att fördela medel för språkarbete och andra verksamheter. Det framstår som rimligt att Sametinget även formulerar och fastställer
1
Sametingets roll i det svenska folkstyret, SOU 2002:77
mål för det samiska språkarbetet i stället för att regeringen anger mål i regleringsbrevet för verksamhetsgrenen ”Det samiska språket”.
Mål för att främja, vårda och utveckla samiska språket fordrar en demokratisk förankring som ett folkvalt organ kan ge. Från statsmaktens sida bör det i stället handla om att respektera den inriktning av språkarbetet som de samiska förtroendevalda vill ha. Jag anser därför att ett tillägg bör göras i sametingslagen angående Sametingets uppgifter enligt följande:
2 kap 1 § Sametingslag (1992:1433)
1 § Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att -
3. leda och fastställa mål för det samiska språkarbetet, -
12.2. Delat ansvar för tillsyn av minoritetspolitiken
Min bedömning: Bedömningen i delbetänkandet angående ett tydligare statligt ansvarstagande för implementeringen av Sveriges internationella åtaganden rörande nationella minoriteter kvarstår. Effekterna av nuvarande minoritetslagstiftning samt den utvidgade lagstiftning som utredningen nu föreslår talar för denna bedömning. I delbetänkandet föreslogs att ett nationellt tillsynsansvar bör läggas på Länsstyrelsen i Stockholm. Detta förslag kvarstår i allt väsentligt förutom vad som bör gälla för samerna och samiska språket.
Mitt förslag: Den tillsyn som berör rättigheterna för det samiska folket och rätten att använda samiska vid myndighetskontakter bör förläggas till Sametinget. Myndigheten skall på eget initiativ eller efter anmälan kunna vidta de åtgärder som behövs. Detta föreslås innefatta styrning, tillsyn, fördelning av ekonomiska medel, samordning samt bevakning och rapportering av minoritetsfrågorna. Enskilda skall kunna vända sig till myndigheten med klagomål om lagens efterlevnad. Tillsynen omfattar inte frågor där andra myndigheter har tillsynsansvar. Förslaget förutsätter att myndigheten tillförs medel för detta ändamål.
I delbetänkandet föreslogs att en länsstyrelse i landet bör ges nationellt tillsynsansvar för att säkerställa syftet med den föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
2
Tanken med
förslaget är att detta skall leda till ett tydligare statligt ansvarstagande för implementeringen av Sveriges internationella åtaganden rörande nationella minoriteter.
Utredningens bedömning i delbetänkandet var att de länsstyrelser som i första hand kunde komma ifråga för detta ansvar, var en av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands eller Norrbottens län, eftersom dessa områden skulle omfattas av de föreslagna förvaltningsområdena för främst finska språket. Utredningen har förordat att ansvaret bör läggas på Länsstyrelsen i Stockholms län. För skälen härtill redogörs närmare i delbetänkandet. Under utredningens fortsatta arbete har även Da-
2
se delbetänkandet avsnitt 6.5
larnas, Jämtlands och Västerbottens län tillkommit med anledning av förslag till utvidgning av förvaltningsområdet för samiska.
I samband med remissförfarandet av delbetänkandet har det från samiskt håll framförts att det nationella ansvaret rörande det samiska språket istället borde läggas på Sametinget. Detta har framförts i remissvar från bl.a. Sametinget, Svenska samernas riksförbund samt Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum.
Med anledning av detta har utredningen fört en dialog i denna fråga med Sametinget i samband med dess plenum i Kiruna i november 2005. Sametingets plenum uttryckte en vilja att åta sig det nationella tillsynsansvaret för säkerställandet av rätten att använda samiska och rätten att få tillgång till samhällsservice på samiska. Samtidigt framfördes från Sametingets sida att en förutsättning för detta är att myndigheten i sådana fall tillförs medel som är tillräckliga för att utföra detta tillsynsuppdrag. Sametingets nuvarande ramanslag är avsedda för andra ändamål, varav en del är lagstadgade och skall inte användas för detta syfte.
Från kommunerna inom nuvarande förvaltningsområden i Norrbottens län har förslaget om val av länsstyrelse mött skepsis. Flera av kommunerna tillstyrker förslaget om nationellt ansvar för en länsstyrelse. Man anser dock att ansvaret för denna tillsyn inte bör ligga i Stockholm. Pajala, Övertorneå, Kiruna, Gällivare och Haparanda kommuner förordar istället Länsstyrelsen i Norrbottens län. Jokkmokks kommun anför att tillsynsansvaret bör delas mellan Sametinget och Länsstyrelsen i Norrbottens län.
Som utredare anser jag att det primära är att ett nationellt tillsynsansvar kommer till stånd. Skälen till detta har jag redogjort för i delbetänkandet
3
. Vilken länsstyrelse som kan tänkas vara lämpligast bör regeringen avgöra. Det är viktigt att Sverige kommer till rätta med de problem som Europarådet pekat på. Det finns även starka skäl för att hitta nya sätt att få större effektivitet i genomförandet av minoritetslagstiftningen. Ur ett rättighets- och rättsäkerhetsperspektiv måste enskilda som inte får sina minoritetsrättigheter tillgodosedda kunna vända sig till något statligt organ med sina klagomål. I sammanhanget vill jag påtala att det är viktigt att inte dela upp ansvaret på för många myndigheter. Helhetsansvaret och överblicken kan delas upp på två myndigheter som bistår varandra. Att
3
se delbetänkandet avsnitt 6.5
dela upp ansvaret på ännu fler skulle riskera att splittra verksamheten och försämra effektiviteten.
När det gäller möjligheterna att lägga tillsynsansvaret på Sametinget finns det flera skäl som talar för att detta skulle kunna vara en bra lösning. Det vore naturligt att utöka Sametingets roll i ett sammanhang som berör den samiska befolkningens möjligheter att tala samiska och få tillgång till samiskspråkig service. Att välja en särlösning för det samiska folket är heller inget unikt. Det har gjorts i andra sammanhang inom det same- och minoritetspolitiska området, bl.a. för språkarbetet.
Jag vill i sammanhanget påpeka att man i Finland infört en liknande lösning. Det finska sametinget har ålagts att följa tillämpningen av den samiska språklagen i Finland, vilket bl.a. innefattar att ta initiativ för att rätta till brister.
Vad beträffar språkkompetens, kulturell kompetens och kunskaper rörande den samiska befolkningen utgör Sametinget en resurs för landet. Sametinget har ett nära samarbete med de norska och finska Sametingen, vilket sannolikt skulle bidra till att vi i Sverige kan hitta nya lösningar för att förbättra tillgången till och efterfrågan på samiskspråkig service på den lokala nivån. Både i Norge och i Finland har man liknande erfarenheter från förvaltningsområdena. Det vore även naturligt för den samiska befolkningen i Sverige att vända sig till Sametinget i samband med tillsynsärenden, sannolikt mer naturligt än till en länsstyrelse.
Jag delar Sametingets bedömning att nya medel skulle behöva anslås för denna uppgift, på motsvarande sätt som utredningen redan föreslagit för länsstyrelsen med tillsynsansvar. Det vore olämpligt om till exempel de idag tillgängliga medlen för arbetet med ”att leda det samiska språkarbetet” kom att användas för tillsynsuppgifter. Väljer man en lösning med Sametinget som tillsynsmyndighet, måste en tydlig boskillnad göras, enligt min bedömning.
Jag ser inga hinder i att dela upp tillsynen för de olika minoritetsspråken på två olika organ, Sametinget för samiska och en länsstyrelse för de övriga minoritetsspråken, under förutsättning att dessa organ har ett nära samarbete och bistår varandra och erhåller tillräckliga resurser. Bestämmelser rörande tillsyn med följande lydelse bör därför införas i den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt i sametingslagen:
Lag (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
15 § (är lika med delbetänkandets förslag) Tillsynen skall säkerställa syftet med denna lag. Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen. Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att lagens ändamål skall kunna tillgodoses.
16 §
Tillsyn över kommunernas verksamhet enligt denna lag utövas av Länsstyrelsen i XX län och Sametinget i enlighet med vad regeringen bestämmer. Tillsyn i frågor som rör kommuners anordnande av förskoleverksamhet och äldreomsorg utövas av annan myndighet.
Förslag till ändring i Sametingslag (1992:1433)
Härigenom föreskrivs att 2 kap 1 § skall ha följande lydelse
1 §
Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att
-
4. utöva tillsyn över kommuner enligt lag (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk i enlighet med vad regeringen bestämmer, -
Det finns även anledning att kommentera det som kommunerna i Norrbotten anfört i remissvaren. Pajala och Övertorneå kommuner uttalar en oro för att en utvidgning av förvaltningsområdet för finska inte får ske på bekostnad av stödet till meänkieli. Som utredare vill jag klargöra att de åtgärder som vidtas för stöd och skydd för respektive nationellt minoritetsspråk inte får göras på bekostnad av ett annat minoritetsspråk. Det är redan ett problem att man
från statsmakten ibland tenderar att sammanföra de nationella minoriteterna och deras språk och kulturer i olika sammanhang.
De nationella minoriteterna och deras språk har olika behov och olika förutsättningar för att bestå som levande språk i Sverige. De nationella minoriteterna är dessutom olika stora. Det innebär att de åtgärder som kan behöva vidtas också skiljer sig från varandra och därmed även kostnader. Sverige har åtagit sig ett ansvar för dessa minoriteter och för fortlevnaden av respektive språk. Sverige har därmed en folkrättslig förpliktelse att uppfylla sina åtaganden i enlighet med den ratifikation som gjorts för respektive språk. Det vore ytterst olyckligt om de nationella minoriteterna eller minoritetsspråken hamnade i ett konkurrensförhållande därför att man från statsmaktens sida inte förmår hålla isär sina åtaganden. Det skulle inte gynna uppfyllandet av åtaganden i konventionerna om minoriteterna ställs mot varandra. Inte nog med att de nationella minoriteterna idag måste konkurrera med det svenska majoritetssamhällets intressen i olika sammanhang och att de därvid ofta hamnar i ett demokratiskt underläge.
4
12.3. Samiska språkcenter som del av en fast struktur för det samiska språkarbetet
Min bedömning: För att det språkliga revitaliseringsarbetet skall kunna effektiviseras, behövs det kompletterande insatser som kan stödja det formella och informella språkarbetet. Samiska språkcenter kan etableras som en resurs för samhällsservice, förskola, skola samt gruppers och enskildas språkarbete. Uppsökande verksamhet och attitydförändrande arbete bör prioriteras i ett första skede. Genom att också länka samman olika verksamheter och tillföra nya aktiviteter, kan språkstimulering och nya språkmiljöer främjas. Av betydelse är att sådana språkcenter kan ingå i en struktur som ger kontinuitet och möjliggör ett långsiktigt arbete. Den närmare utformningen för samiska språkcenter utvecklas genom lokal/regional delaktighet. Mitt förslag: Två samiska språkcenter bör inrättas inom det sydsamiska området för arbetet med det samiska språkets revitalisering. Lämpliga lokaliseringar är inom Storumans kommun samt i Öster-
4
rörande demokratiskt underläge, se delbetänkandet avsnitt 6.8.1
sund eller i dess närhet. Det närmare lokaliseringen bör dock avgöras av Sametinget. Sametinget skall vara huvudman för verksamheten. Staten skall aktivt stödja uppbyggnad och trygga en långsiktig drift som inkluderar tillräckligt antal anställda.
På sikt bör ytterligare samiska språkcenter inrättas i de lule- och nordsamiska områdena.
Det språkliga revitaliseringsarbetet för samiska har svårhanterliga förutsättningar. Förutom dialektsplittring och olika ortografiska regelverk är den samiska befolkningen spridd över stora områden som medför färre tillfällen till språkanvändning. Bristen på lärare och läromedel samt ett knapphändigt utbud av media och litteratur är försvårande omständigheter. Mot denna bakgrund finns det behov av stödjande resurser som kan ingå i en fast struktur för språkarbetet och som kan rikta sig direkt till enskilda individer och komplettera samhällets lagstadgade insatser. Språkarbetet på fältet har alltför ofta vilat på engångsinsatser med ideella förtecken och tillfälliga projekt.
Ett språkcenter är inget entydigt begrepp. Med ett samiskt språkcenter menas här en fast stödjepunkt för det samiska språkarbetet, ett koordinerande resurscentrum som tillhandahåller service för flera parter och som tar egna samt stöttar andras initiativ och engagemang. Det betyder att sådana centra skall verka på det lokala planet. Genom att varje språkcenter kan anpassas efter den omgivande språksituationen, kan den språkliga revitaliseringen effektiviseras. De olika språkvarieteterna har olika behov av språkfrämjande insatser. Sametinget har i sitt handlingsprogram för samiska språket pekat på samiska språkcenter som ”lärande mötesplatser”, ”komplement till skolan och hemmet”, ”flerspråkig samlingsplats för fritidsaktiviteter”, ”språknav i områden där språket sviktar”, ”arena för kunskapsöverföring över generationer som binder ihop kultur, traditionell kunskap och språk” och som ”kontaktorgan för myndigheter”.
5
På grund av språkgeografins faktiska utseende behöver de lokala stödinsatserna kunna erbjudas över en större region. Det fordrar tillgång till teknik och kommunikationer. I det nätverksbygge som kan förutses bör det stora antalet lokala, oftast kommunala, lärcentra kunna utnyttjas för samverkan. De har i de flesta fall tillgång till lokaler samt distansöverbryggande teknik och andra mediere-
5
Sametinget (2004) s 38. Citaten är här förkortade.
surser. Här finns också goda exempel på utveckling för ett flexibelt lärande, särskilt på distans. Motiv för det lokala arbetet kan visualiseras så här:
Överallt i Sverige är samerna i minoritet. Det är svårt att hitta miljöer där samiska hörs och där den samiska kulturen dominerar i gatubild eller i bygden. Med hjälp av ett samiskt centrum kan sådan förstärkande miljö skapas, där samiskan och samiskheten är normen. I dessa ”samiska rum” kan man komma för att ”bada i språket och kulturen”.
6
I Norge finns ett flertal språkcenter med olika organisationsformer, t.ex. kommunala, som stöd för det samiska språkarbetet.
7
Utbudet för språkarbetet är varierat. Här finns regelrätt samisk undervisning inom skolsystemet och distansutbildningar samt ett kompletterande kursutbud. Utbudet är ofta anpassat efter olika språkliga förkunskaper. Distansutbildningar ges även till vanliga skolor genom teknik för videokonferens. Språkbad
8
och interna
språkkurser för verksamheter förekommer. Ett centrum verkar som koordineringsorgan för det lulesamiska språkarbetet. Familjenätverk är en språkstödjande aktivitet. Uppföljande seminarier för språkcentren anordnas, till exempel på temat ”Hur nå målet med att få deltagare att komma över barriären och börja tala samiska?”.
För att visa vilka möjligheter som finns till hands presenteras i avsnitt 8.6 projektet Samiskt språk- och kultursita som verkat inom finska delen av Sápmi och sydsamisk språkrevitalisering vid Svahken sijte på Norsk sida. Man har strävat efter att ge samer som förlorat eller riskerat att förlora det samiska språket möjligheter att återta språket och kulturen. Barnfamiljer har varit den viktigaste målgruppen.
Det finns behov av ett flertal språkcenter över hela svenska Sápmi från Dalarna till norra Lappland. En sådan struktur kan göra det språkliga revitaliseringsarbetet mer ändamålsenligt genom att arbetet anpassas efter olika förutsättningar och behov för syd-, lule-, och nordsamiska. På grund av sydsamiskans utsatta ställning föreslår jag att två samiska språkcenter inrättas inom det sydsamiska området.
6
Leena Huss, Uppsala universitet, Hur skall den samiska revitaliseringen gå vidare?
Föredrag i Uppsala februari 2005
7
Ája Samisk Senter, Isak Saba språksenter, Várdobáiki samisk senter, Árran lulesamisk
senter, Sjøsamisk Kompetensesenter, Sørsamisk museum og kulturcentrum, Samisk kultursenter i Hattfjelldal, Samisk språk- og kultursenter i Lakselv. (Förteckningen är inte med säkerhet komplett)
8
Med språkbad avses olika former för intensivträning, oftast som talträning och uppbyggnad
av ordförråd under informella former, till exempel genom att utföra gemensamma aktiviteter.
Efter hand bör etableringar även ske i de lule- och nordsamiska områdena så att språkarbetet kan stärkas även där. I Norge och Finland finns, enligt min mening, tillräckligt med erfarenheter av motsvarande verksamhet för att föreslagna aktiviteter skall kunna komma igång relativt snabbt. Samarbete med norska språkcenter äger rum redan idag.
Sametinget är naturlig huvudman för verksamheten. Det utesluter inte att de två språkcentren kan organiseras tillsammans med kommuner, kommunalförbund och landsting med flera. En lokal/regional delaktighet har betonats vid utredningens besök i ett par kommuner. Lokal/regional delaktighet har även visat sig vara en förutsättning för framgångsrikt revitaliseringsarbete internationellt sett.
9
Samebyar och sameföreningar är självklara samarbets-
partner. Den statliga basfinansieringen skall trygga kontinuitet och långsiktighet i verksamheten. Av vikt är en fast bemanning av minst två språkarbetare per center. Uppsökande verksamhet, lokala arrangemang och stora reseavstånd kräver sådan minimistandard. Min tanke är inte att ett språkcenter utför arbete inom språkvårdens expertfunktioner.
Storumans kommun har aktivt visat intresse för idén med ett samiskt språkcenter. Den samiska anknytningen är god, särskilt inom Tärnabyområdet med flera samiska institutioner. Utredningen har vid besök och särskild anordnad konferens
10
bland annat
noterat möjligheten till gränsöverskridande samarbete med norska sidan. Ett samiskt språkcentrum i Storumans kommun förutsätts betjäna de norra delarna av det sydsamiska området i denna första etableringsetapp. För de södra delarna föreslås Östersund eller ort i Östersunds närhet som etableringsplats för det andra språkcentret. För detta talar först och främst kommunikationsmöjligheterna och närheten till samiska institutioner i Östersund.
9
se avsnitt 8.6
10
Tärnaby, Storumans kommun den 3 november 2005
Tre huvuduppgifter
Jag förespråkar tre huvuduppgifter för de föreslagna språkcenterna.
1. Genomföra uppsökande verksamhet och utföra ett attitydförändrande arbete
För att nå fram med arbetet att vidmakthålla, återta och komplettera språkkunskaper fordras med största sannolikhet en uppsökande verksamhet som når så många som möjligt. Det gäller upplysning om språkliga rättigheter, korrekt information om tvåspråkighetens möjligheter samt rådgivning och vägledning. Den enskilde erbjuds därmed en grund för eget ställningstagande.
Särskilda insatser kan behövas för att stödja föräldrar i deras roll att överföra språket till barnen och föräldrar är därför en viktig målgrupp. Det krävs betydande ansträngningar av föräldrar för att överföra samiska till barnen i en omgivning som är svensktalande. Enskild handledning och nära samarbete med förskola kan utvecklas via språkcentra. För icke-samisktalande föräldrar fordras extra förstärkande insatser. System av stödfamiljer och olika språkstimulerande aktiviteter kan upprättas. Föräldrarna är vidare en viktig målgrupp för barnets fortsatta språkutveckling genom de språkval som görs inför förskola, grundskola och gymnasium.
2. Organisera kompletterande språkträning och stimulera språkanvändning. Det finns behov av att komplettera skolsystemets modersmålsstöd och modersmålundervisning och elevernas varierande förkunskaper särskilt vid ett otillräckligt föräldrastöd (som beror på vuxnas egna begränsade kunskaper i samiska). Genom att organisera t.ex. språkbad i olika former, som kafékvällar, språkveckoslut, språkläger, språksemester och slöjdkvällar etc., kan antalet samiska språkmiljöer utökas. Man erbjuder språkrum där språket inte är ett ämne, utan ingår i något sammanhang. Drama och musik kan erbjuda öppnande metoder. Berättarkvällar och samarrangemang med bibliotek och bokbussverksamhet med läsfrämjande aktiviteter knyter ihop kultur och språk. Här förutsätts ett inkluderande sätt att arbeta, där alla samer och övriga, oberoende av språk- och kulturkompetens, är välkomna att delta. Härigenom kan den ordinarie skolundervisningen breddas med en språklig uppföljning. Organi-
serade föräldranätverk och arrangerade temadagar och temaveckor kan direkt stödja och samverka med ordinarie skolverksamhet.
Äldre samers kunskaper och förmåga att binda ihop kultur och samisk insikt med språket är en självklar del i revitaliseringen. System med ”språkmentorer” kan etableras där äldre och yngre förs samman i gemensamma sysslor för överföring av kulturarv och språk.
Vuxnas önskemål om grundläggande utbildning och kompletterande läs- och skrivkunskaper (alfabetisering) skall kunna kanaliseras genom samarbete med vuxenutbildning och studieförbund. Så kallade alfabetiseringsinsatser har betydelse för att nå lagstiftningens mening om en fullvärdig kommunikation med myndigheter via modersmålet.
3. Ge ett allmänt stöd till myndigheter, utbildningsväsendet m.fl. Gällande och föreslagen lagstiftning förpliktigar till en samhällsservice som generellt skall kunna meddelas på samiska. Mot bakgrund av den beredskap som finns i kommuner och förvaltningsorgan (se avsnitt 9) fordras olika underlättande och samordnande insatser för att kunna förverkliga lagstiftningen för det sydsamiska området. Kommuner m.fl. kan behöva vända sig till ett närbeläget center. Samiska språkcentra kan bistå denna process genom rådgivning och anvisning av samisktalande och tolkningskunniga personer. På sikt bör också assistans för skriftliga förfaranden kunna förmedlas. För allmänna bibliotek och skolbibliotek samt läromedelscentraler bör en utökad serviceinsats kunna erbjudas. Litteratur och material i olika medieformer samt modersmålsstödjande undervisningsmaterial bör kunna förmedlas. För modersmålslärare och kurslärare kan centret verka som en sammanhållande resurs. Som en möjlighet kan distansledd undervisning ske för flera skolor direkt från det samiska språkcentret.
Som nämnts är det viktigt att de lokala och regionala förutsättningarna får styra verksamheten. De föreslagna uppgifterna för ett språkcenter vilar på de iakttagelser som utredningen noterat vid samtal med samiska och kommunala företrädare. Den fasta struktur som föreslagits bör ingå i ett sammanhängande program för en aktiv språkrevitalisering på fältet. Det är dock inte utredningens
uppgift att skapa sådana program eller kampanjer. Utredningen föreslår verktyg på olika nivåer som behöver samhällets stöd samtidigt som framgångsrika modeller och insatser belyses. De framgångsfaktorer som redovisats i avsnitten 8.5 och 8.6 bör enligt min mening kunna tillämpas i en struktur med språkcentra.
12.4. Förstärkt samiskt inflytande rörande ortnamn
Min bedömning: En god ortnamnssed har lika stor betydelse för det samiska samhället som för det svenska samhället. Arbetet med fastställandet av samiska ortnamn har överlag fungerat väl, men inte alltid friktionsfritt. Det samiska inflytandet över namngivningen behöver formellt förstärkas när oförenliga åsikter uppstår.
Mitt förslag: Att regeringen föreskriver att Sametinget är det organ som, vid skiljaktig mening om samiska ortnamn, avgör rekommendationen till Lantmäteriverket för fastställande.
Termen ortnamn är ett sammanfattande begrepp för geografiska namn, administrativa indelningar och andra områden samt namn på gårdar, samhällen, samevisten, vattendrag, sjöar, gator, berg och dalar, kommuner etc. Fastställda ortnamn är normerande för en rad samhällsaktiviteter och en viktig del av språket. Samtidigt har ortnamn betydelse för identitet och kulturmiljö för enskilda och grupper t.ex. ett synliggörande av samisk kultur. Ortnamn likställs med övriga kulturminnen. År 2000 infördes en hänsynsparagraf om god ortnamnssed.
Kulturminneslag (1988:950), 1 kap.
4 § Vid statlig och kommunal verksamhet skall god ortnamnssed iakttas. Detta innebär att
- hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl,
- ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer talar för annat,
- påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn, och
- svenska, samiska och finska ortnamn så långt möjligt används samtidigt på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden.
Namn som godkänts för offentlig kartproduktion skall även i andra sammanhang användas i sin godkända form.
Lantmäteriverket har som nationell ortnamnsmyndighet bl.a. ansvaret för samordningen inom det statliga ortnamnsområdet. Häri ingår att fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan myndighet har sådan befogenhet. Ett ortnamnsråd med företrädare för ortnamnsvårdande och namngivande intressenter skall finnas inom myndigheten.
11
Ortnamnsrådet har en rådgivande funktion
och saknar beslutsbefogenheter i formell mening. I den rollen söker rådet vägleda myndigheter och andra namngivare genom att framföra synpunkter och avge utlåtanden i ärenden av principiell vikt. Sametinget är representerat i rådet.
Lantmäteriverket använder numera särspråklig samisk ortografi vid produktion av kartorna. 1983 kom den första revideringen med den nya nordsamiska ortografin. 1988 beslöt Lantmäteriverket att införa lulesamisk ortografi på de allmänna kartorna vid nyutgivning. I sydsamiska används i huvudsak tecken som också finns i svenskan. God ortnamnssed i sådana sammanhang innebär att man i valet mellan olika varianter av samiska ska följa den variant som används eller har beslutats användas på den aktuella allmänna kartan. Andra offentliga användare, t.ex. Vägverket, är skyldiga att följa kartans namnformer. Hänsynsparagrafen i kulturminneslagen säger vidare att svenska, samiska och finska namn ska användas sida vid sida när så är möjligt.
För att normera bruket av samiska ortnamn samarbetar Sametinget med Lantmäteriverket, Svenskt ortnamns- och folkminnesarkiv, Vägverket, universiteten och andra institutioner.
Normering av samiska ortnamn har kvantitativt lyckats bra. Många nya samiska ortnamn, speciellt inom det sydsamiska området, har insamlats och granskats. I övrigt har arbetet utförts över hela Sápmi. Möjligen har kvaliteten påverkats med bl.a. felaktigheter i stavning. Kritik har riktats från vissa områden angående stavning och för gränsdragning mellan de olika ortografierna.
11
Förordning (1995: 1418) med instruktion för det statliga lantmäteriet
Sametinget har inte per automatik haft sista ordet innan samiska namn har fastställts av Lantmäteriverket. Det har från samiskt håll rests tvivel om hur stor kunskap som de nationella arkiven m.fl. har om de samiska ortnamnen. Inte så sällan uppstår olika meningar om ortnamnens stavning. En annan fråga är när det finns flera varianter av namnsättning; vad skall gälla för kartor och vägskyltar?
Sametinget bör vara den myndighet som i ett slutligt steg avgör samiska ortnamn för rekommendation till Lantmäteriverket. En sådan ordning syftar främst på de fall när skiljaktiga uppfattningar uppstår. En motsvarande procedur är normal i kommuner, där olika uppfattningar i namnfrågor avgörs av folkvalda instanser.
12.5. Behov av språkundersökningar
Mitt förslag: Regelbundna språkundersökningar bör genomföras med start så snart som möjligt. Syftet är att erhålla grundläggande fakta om det samiska språkets situation och pågående förändringar. Genom en väl genomförd metodik kan även effekter av det språkliga revitaliseringsarbetet och sakläget för modersmålsundervisning, språket i förskoleverksamhet och äldreomsorg samt myndigheternas språkservice belysas. Mätning av indikatorer för måluppfyllelse kan inkluderas. Regeringen bör öronmärka medel för dessa undersökningar.
Utredningen har haft stora problem att finna grundläggande uppgifter om hur många som behärskar och använder samiska språket, antal samer med samiska som första språk etc. Intuitivt kan anas att svårigheterna tilltar när perspektivet gäller hela Sverige. Det finns helt enkelt ingen tillförlitlig statistik över antalet talare av samiska. Uppgifter inom skolväsendet om potentiella och faktiska antal modersmålselever är osäkra. Sådana förhållanden är till nackdel för uppföljning av minoritetspolitiken. Bedömningen av Sveriges åtagande att skydda och främja samiska språket försvåras utan tillförlitliga kunskapsunderlag. Sakläget för den praktiska implementeringen av minoritetspolitiken bör dessutom kunna följas i form av uppföljningsbara målbeskrivningar eller indikatorer, till exempel rekrytering av myndighetspersonal med relevant språkkompetens.
Den samiska språkpolitiken och det språkliga revitaliseringsarbetet är i stort behov av vägledande information om den språkliga
situationen och förändringar över tiden. Genom återkommande undersökningar med lämpligt tidsintervall kan dessa krav tillfredsställas. Uppgifter om utbredning, antal talare, muntlig och skriftlig språkbehärskning, språkets användning för olika ändamål (användbarhet) är värdefulla underlag för bedömning av utförda och kommande insatser. Det gäller såväl språkvårdande insatser som språkligt revitaliseringsarbete på fältet. Som ett exempel kan nämnas en undersökning som genomförts i Norge om användningen av samiska år 2000.
12
Genom enkäter och intervjuer studerades främst
följande områden: användningen av samiska bland privatpersoner i samiska områden, offentliga institutioners användning av samiska i förhållande till Samelovens språkregler (motsvarar nuvarande svensk minoritetslagstiftning), samisk undervisning i offentlig regi, användning av samiska inom samiska organisationer och näringar. Attityder till samiskan och inställningar till att förmedla språket till barnen har även undersökts.
För samiskans del är det lämpligt att språkundersökningar kan anpassas till eventuellt motsvarande undersökningar på norsk och finsk sida.
Den kunskapsbrist som påtalats här samt de möjligheter som finns med regelbundna språkundersökningar gäller även för övriga minoritetsspråk. Företrädare för samerna, sverigefinnarna och tornedalingarna har försökt att utforma en gemensam språkundersökning. På grund av finansieringsskäl är planerna tills vidare vilande.
12.6. Bättre samordning av same- och minoritetspolitiska frågor
Den nuvarande ordningen med olika fackdepartement, som inom ramen för sitt arbete skall hantera same- respektive minoritetspolitiska frågor, innebär att ansvaret för helheten lätt förloras. Varje tjänsteman har endast ansvar och mandat för sitt delområde och ingen behärskar helhetsbilden eller ens vad som pågår på andra departement. Utredningen iakttar att de same- och minoritetspolitiska frågorna inte samordnas i tillräcklig grad. Det medför att helhetsbilden rörande dessa grupper blir ofullständig.
Följderna blir att minoriteternas behov snarast behandlas som särfrågor när majoritetens behov behandlas. De same- och mino-
12
Rapport: Undersøkelse av bruken av samisk språk, Samisk Nærings- og Utredningssenter, okt. 2000.
ritetspolitiska frågorna hamnar idag även i ett sämre förhandlingsläge när diskussioner om budget och finansiering förs på grund av denna fragmentering och av att frågorna kan ha relativt låg prioritet inom respektive fackområde. Det samlade genomförandet av Sveriges internationella åtaganden riskeras därmed.
Frågor som berör samer behandlas idag dessutom under olika politikområden, vilket försvårar möjligheterna att få en helhetsbild och att ta ett helhetsgrepp. Som påtalats i avsnitt 3 hänger många av dessa frågor ihop och ytterst handlar det om samers möjligheter att bevara sin kultur, sitt språk och traditionella näringar. Någon samlad samepolitik har heller inte framlagts för riksdagen.
För de nationella minoriteterna är det prövande att behöva uppvakta olika departement i frågor som rör dem. Fragmenteringen och den bristande helhetsbilden inom Regeringskansliet försvårar de nationella minoriteternas arbete att driva olika frågor och möjligheterna till inflytande i enlighet med ramkonventionens bestämmelser. Istället för att uppvakta ett departement får man vända sig till flera som inte alltid är insatta i vad som överenskommits med andra departement.
För att bland annat det språkliga revitaliseringsarbetet skall få bättre förutsättningar krävs, enligt min bedömning, en bättre samordning av de same- och minoritetspolitiska frågorna inom Regeringskansliet. Sametinget har i en hemställan till regeringen efterlyst en samordnad språkpolitik.
13
Jag anser därför att regeringen bör överväga möjligheten att inrätta ett gemensamt samordningskansli för same- och minoritetspolitiska frågor. Införandet av ett sådant samordningskansli skulle innebära att man ”lyfter” frågorna och att ambitionsnivån i frågorna höjs. Helhetsansvaret blir tydligare och de budgetmässiga förhandlingsförutsättningarna förbättras. Samtidigt skulle det bli lättare att skapa samordningsstrukturer på den politiska nivån, vilket underlättar arbetet att finna lämpliga lösningar och att göra lämpliga prioriteringar.
Sådana övergripande samordningskanslier existerar för närvarande i frågor om jämställdhet, barnkonventionen och hållbar samhällsutveckling. De har ansvaret att aktivt bevaka frågorna och koordinera arbetet inom Regeringskansliet. Samordningskansliet för hållbar utveckling har även till uppgift att leda arbetet med att vidareutveckla den nationella strategin samt Sveriges agerande i frå-
13
Sametingets skrivelse till regeringen ”Hemställan om en samordnad språkpolitik för det samiska språket och om aktuella insatser”, 28 jan 2005, JU2005/987/D
gorna internationellt. Den interdepartementala arbetsgruppen på tjänstemannanivå, som nu finns för minoritetspolitiken, kan inte fylla det behov av samordning som krävs.
Ansvaret för genomförandet av sakfrågorna skulle även i fortsättningen kunna ligga kvar på fackdepartementen. Det viktiga är att samordningskansliet bevakar frågorna i sin helhet i samband med berednings- och budgetarbetet inom Regeringskansliet. Som nämnts i avsnitt 6 är regeringen det enda organ som kan ha ett helhets- och samordningsansvar.
13. Förbättra möjligheterna till undervisning i och på minoritetsspråken
13.1. Inledning
Utbildning är en av de viktigaste språkbevarande och språkstimulerande faktorerna på samhällsnivå.
1
Satsningar på utbildning kan ge
språkbevarande resultat på relativt kort tid genom att antalet talare av språket ökas. För grupper som befinner sig i en långt gången språkbytesprocess kan satsningar på undervisning i och på minoritetsspråket medföra att språkbytesprocessen kan brytas och vändas. Det räcker således inte att ge nuvarande talare möjligheter att bruka och utveckla språket. Om utbildningsinsatser dessutom kombineras med andra språkrevitaliserande åtgärder kan den positiva effekten på kort tid bli betydande, genom att basen för språket utökas.
Individer som lär sig ett språk redan som barn har i allmänhet mycket bättre förutsättningar att bli aktiva talare och tillägna sig språket i tillräcklig grad för att som vuxna själv kunna föra över språket till nästa generation. Barns och ungdomars förbättrade språkkunskaper kan därmed ses som en livförsäkring för ett utrotningshotat språk. Barnen är språkets framtida kulturbärare.
Det finns även vuxna som har behov av utbildningsinsatser. Många vuxna samer i Sverige vill återta det samiska språket som de förlorat som barn eller som de aldrig haft möjlighet att lära sig. Många av dessa vuxna har kanske passiva kunskaper i språket som kan bli basen för aktiv tvåspråkighet, om viljan och verktygen finns. Behovet att få lära sig läsa och skriva på samiska är också stort. Genom att ge vuxna möjligheter att förbättra sina språkkunskaper ges de möjligheter att nyttja språket i fler sammanhang. Därmed utökas antalet språkdomäner.
Dessa vuxna talare kan på olika sätt verka för att språket bevaras, dels förbättra deras möjligheter att kunna föra över språket till
1
se ovan avsnitt 6 och även delbetänkandet avsnitt 7.
nästa generation eller i vart fall kunna stödja barns och barnbarns språkutveckling på ett bättre sätt, dels stärks språkmedvetenheten i samhället och inom minoritetsgruppen, vilket också gynnar språkbevarandet. Utbildning som riktar sig till vuxna påverkar även språkbevarande faktorer på individnivå, nämligen de språkval dessa människor gör och sättet på vilket de uppfostrar sina barn (socialisation, se avsnitt 6).
Det finns även andra anledningar att beröra utbildningsfrågorna. Europarådet har i sin granskning av implementeringen av åtagandena enligt minoritetskonventionerna påtalat betydelsen av utbildning i och på de nationella minoritetsspråken och även funnit en rad brister i detta hänseende. Europarådet har påpekat att möjligheterna att få modersmålsundervisning begränsas dels av de krav som ställs på eleven för att sådan rätt skall föreligga dels av att kommunerna inte behöver anordna modersmålsundervisning om det saknas lämplig lärare. Samtidigt råder det stor brist på modersmålslärare och läromedel främst på meänkieli, syd- och lulesamiska. Kommittén har uppmanat Sverige att se över bestämmelsen om lämplig lärare. Vidare har man uttalat att det är viktigt att kommunerna informerar om rätten till modersmålsundervisning och att undervisningen anordnas på ett sådant sätt att deltagandet höjs.
Europarådet har vidare konstaterat att det finns en efterfrågan på tvåspråkig undervisning på de nationella minoritetsspråken, men i realiteten förkommer sådan undervisning nästan inte alls. Möjligheterna att delta i sådan undervisning har försämrats och det finns heller ingen lagstadgad rätt att kräva sådan undervisning, med undantag av sameskolans verksamhet (som dock bara finns på sex orter i landet). Sverige har därför rekommenderats att överväga möjligheterna att införa en lagstadgad rätt till sådan undervisning och att på andra sätt ge kommunerna incitament för att anordna tvåspråkig undervisning.
2
Frågan om de nationella minoriteternas möjligheter till undervisning i och på minoritetsspråken berörs även i de rapporter riksdagens konstitutionsutskott låtit ta fram i samband med uppföljningen av den svenska minoritetspolitiken. Hyltenstam och Milani konstaterar att regelverket omkring utbildning i och på minoritetsspråken inte tillämpas i tillräcklig omfattning. Myndigheter och ansvariga institutioner präglas av passivitet och undervisning i och på minoritetsspråken kommer på många håll till stånd först efter
2
Advisory Committee (2003) s 14-15, se även redogörelser i delbetänkandet avsnitt 5.2.7
och 5.3.4.
starka påtryckningar från föräldrarnas sida. Denna undervisning framstår inte som ett klart alternativ som det utan svårigheter går att välja. Forskarna drar slutsatsen:
På utbildningsområdet behövs en omfattande utveckling i flera dimensioner: bättre tillgänglighet för utbildning i minoritetsspråk, utveckling av tvåspråkig utbildning, en stark insats för läromedel och lärarutbildning, utveckling av hur minoriteterna speglas i majoritetsläromedel och inte minst en utveckling av utbildning på högskolenivå kopplad till forskning i minoritetsspråken. Problem kvarstår i de flesta av dessa dimensioner för alla minoriteter även om skillnaderna mellan de fem minoriteterna av många skäl också är stora.
3
I delbetänkandet påbörjades en diskussion om de nationella minoriteternas möjligheter till undervisning i och på minoritetsspråket. Förslag på förbättringar i regelverket rörande rätten till modersmålsundervisning lämnades också. Bestämmelser rörande rätt till modersmålsundervisning för elever som tillhör nationella minoriteter, 2 kap. 9 § och 2 kap. 13 §grundskoleförordningen (1994:1194) och 5 kap. 7 § och 5 kap. 12 gymnasieskolförordningen (1992:394), föreslås ha samma lydelse för samtliga nationella minoriteter. Krav på dels umgängesspråk, dels tidigare kunskaper i språket, skall inte ställas på de nationella minoriteterna. Även för de sverigefinska och judiska eleverna skall det räcka att det finns en elev som vill ha undervisning i minoritetsspråket.
Vidare föreslogs i delbetänkandet att den föreslagna lagen om nationella minoriteter borde innehålla en bestämmelse som anknyter till artikel 29.1.c i barnkonventionen
4
rörande utbildning:
4 § lagen (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk Det allmänna skall i sin verksamhet sträva efter att beakta de nationella minoriteternas särart och deras behov av skydd och stöd för att deras språk och kultur skall fortleva i Sverige. Barns behov att få utveckla en kulturell minoritetsidentitet och det egna minoritetsspråket skall beaktas särskilt.
5
3
Kenneth Hyltenstam och Tommaso M. Milani: ”Nationella minoriteter och
minoritetsspråk – Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konventioner på nationell nivå: ett minoritetsperspektiv”, dec 2004, tryckt i Rapporter från riksdagen 2004/05:RFR3 ”Nationella minoriteter och minoritetsspråk”.
4
Barnkonventionen artikel 29.1.c ”… barnets utbildning skall syfta till att
c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden...”.
5
se delbetänkandet avsnitt 7.2.8.
Vidare lämnades förslag rörande en skärpning av Skolverkets tillsyn på utbildningsområdet.
6
I detta slutbetänkande behandlas ytterligare frågor som berör de nationella minoriteternas utbildningssituation, eftersom de är av så central betydelse för minoritetsspråkens fortlevnad och eftersom behov på utbildningsområdet lyfts fram av enskilda sverigefinnar och samer och av organisationer som företräder dem. Det finns därför anledning att diskutera möjligheterna att bemöta de behov som kommit till uttryck. Utredningens direktiv ger även möjligheter att föreslå åtgärder för att möta de behov som framkommer under utredningens kartläggning.
7
Vidare har utbildningsfrågornas
betydelse för minoritetsspråkens fortlevnad även betonats i flera av de remissvar som inkommit på delbetänkandet. En del av remissvaren kommenteras särskilt.
13.2. Målsättningen i den svenska språkpolitiken är otillräcklig för de nationella minoriteterna
Min bedömning: Målsättningen för de nationella minoritetsspråken i den svenska språkpolitiken överensstämmer inte med Sveriges åtaganden enligt Europarådets minoritetskonventioner.
Mitt förslag: Barn som tillhör de nationella minoriteterna har rätt att lära sig sitt minoritetsspråk och skall ges möjlighet till det, om de själva eller deras vårdnadshavare vill det. Den svenska språkpolitikens mål måste därför ändras så att de nationella minoriteterna har rätt att ”utveckla och tillägna sig sitt minoritetsspråk”.
Under hösten 2005 har regeringen lagt grunden för en samlad svensk språkpolitik genom propositionen 2005/06:2.
8
En språkpoli-
tik har efterfrågats under lång tid, bl.a. av de nationella minoriteterna, och det är värdefullt att en sådan nu tagits fram. I propositionen slår man fast målen för den svenska språkpolitiken. Ett av målen för en nationell språkpolitik är att alla har rätt till språk.
6
se delbetänkandet avsnitt 7.2.9.
7
se direktiven (Dir 2004:6): ”Analysen skall omfatta en bedömning av av intresset och
behovet hos enskilda sverigefinnar av en sådan utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder.” Motsvarande gäller för samer enligt tilläggsdirektiven (Dir. 2005: 23).
8
prop 2005/06:2 ”Bästa språket – en samlad svensk språkpolitik”.
Detta innefattar enligt regeringen även de nationella minoritetsspråken:
Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.
9
Vidare konstaterar regeringen att språket har stor betydelse för människan:
Genom språket kan vi uppleva och förstå vår tillvaro, uttrycka våra tankar och känslor och samspela med andra. Språket ger oss tillgång till litteratur och andra kulturalster och är bärare av vårt kulturarv. Det språk vi använder i kamratkretsen eller familje- och vänkretsen kan vara både rikt och kraftfullt och fungera utmärkt i kommunikationen inom gruppen. Men jämsides med detta språk behöver var och en ha tillgång till det offentliga språket, som är redskap alla behöver för att hävda sin rätt i samhället. Språket är nyckeln till framgång i skolan och i arbetslivet, och kraven på språkbehärskning blir allt större i det moderna samhället… Tillgången till språket är en förutsättning för en levande demokrati där medborgarna deltar i det offentliga samtalet och i skilda sammanhang gör sina röster hörda…
10
Språket är således berikande för individen och det är också en förutsättning för jämlikhet och demokrati i samhället. Den i språkpolitiken angivna målsättningen för de nationella minoritetsspråken är dock inte tillräcklig, om man beaktar Sveriges folkrättsliga åtaganden enligt Europarådets minoritetskonventioner. Av konventionerna framgår bl.a. följande.
Ramkonventionen, artikel 14.1 Parterna åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig sitt minoritetsspråk.
Ramkonventionen, artikel 14.2 I områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter skall parterna, om det finns tillräcklig efterfrågan, sträva efter att så långt det är möjligt och inom ramen för sina respektive utbildningssystem säkerställa att den som tillhör en nationell minoritet har tillfredställande möjligheter till undervisning i minoritetsspråket eller undervisning på detta språk.
9
prop 2005/06:2 s 14.
10
prop 2005/06:2 s 19.
Minoritetsspråkskonventionen, artikel 7.1 ”1. I fråga om landsdels- eller minoritetsspråk inom de territorier där sådana språk används, och i enlighet med situationen för varje språk, skall parterna bygga sin politik, lagstiftning och praxis på följande mål och principer:
…
f) tillhandahållande av lämpliga former och medel för undervisning i och studier av landsdels- eller minoritetsspråk på alla vederbörliga nivåer,
g) tillhandahållande av möjligheter för dem som inte talar ett landsdels- eller minoritetsspråk som bor i det område där ifrågavarande landsdels och minoritetsspråk används, att lära sig detta om de så önskar…
Personer som tillhör de nationella minoriteterna har således rätt att tillägna sig minoritetsspråket. Även personer som tillhör majoriteten skall, om de bor inom ett förvaltningsområde i vart fall, ges möjlighet att lära sig minoritetsspråket. Det innebär att den svenska språkpolitiska målsättningen inte överensstämmer med Sveriges folkrättsliga åtaganden.
Den svenska språkpolitiska målsättningen för de nationella minoritetsspråken borde rätteligen formuleras på följande sätt för att uppfylla konventionernas krav:
Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet, och att utveckla och tillägna sig sitt nationella minoritetsspråk och att få möjlighet att lära sig främmande språk.
Jag anser därför att målsättningen i språkpolitiken måste ändras enligt ovan. Målen för språkpolitiken blir normerande ute i samhället och bl.a. ute i kommunernas verksamhet. Den nu angivna målsättningen motsvarar inte Sveriges folkrättsliga åtaganden och det finns därmed anledning att förstärka den givna målsättningen för de nationella minoritetsspråken.
13.3. Förskoleverksamhet för barn som tillhör de nationella minoriteterna
13.3.1. Förskolans betydelse för språkutvecklingen och den kulturella identiteten
Förskolan har mycket stor betydelse för hur nationella minoritetsbarns språk och kulturella identitet kommer att utvecklas. Till stor del är dock nationella minoritetsbarns möjligheter till en positiv utveckling beroende av majoritetssamhällets välvilja, trots att Sverige numera har ett särskilt ansvar dessa barns möjligheter att få sina behov tillgodosedda. Grunden för additiv tvåspråkighet, dvs. en inlärning av ett andra språk som inte sker på bekostnad av det första språket, läggs oftast under ett barns tidiga barndom.
11
För att
additiv tvåspråkighet skall uppnås är det viktigt att minoritetsspråket utgör ett levande inslag även utanför hemmet. Rörande förskolans och skolans betydelse för språkutvecklingen konstaterar regeringen:
Under förskoleåldern läggs grunden för barnens språkutveckling. Skolan är central för att barn ska tillägna sig standardspråket i tal och skrift… Av de nationella styrdokumenten framgår bl.a. att eftersom språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och verksamhet är det ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling.
Kunskaper i det egna modersmålet har en stor betydelse för elevens identitet och självkänsla. Modersmålsundervisning i skolan fyller dessutom en viktig funktion i arbetet att stödja och stärka de nationella minoritetsspråken.
12
Förskolan är till för alla barn. Den pedagogiska verksamheten skall, enligt regeringen, anpassas till varje barns behov och förutsättningar i förskolan. Varje barn skall få känna att de gör framsteg, övervinner svårigheter och är en tillgång i gruppen. Barn skall lämna förskolan med självförtroende och tillit till sin egen förmåga.
11
Samerättsutredningen: ”Språkbyte och språkbevarande”, SOU 1990:84 s 57: ”Additiv tvåspråkighet innebär att individen lägger ytterligare ett språk till sin språkliga repertoar, medan subtraktiv tvåspråkighet betecknar ett tillstånd där individen är inne i en språkbytesprocess och lär sig det nya språket på bekostnad av det gamla. Den subtraktiva typen av tvåspråkighet anses uppstå i situationer där minoritetstalare, om de har lägre social status än majoritetsbefolkningen, under ett språkbytesskede går över till majoritetsspråket. Den additiva typen antas uppstå, när språkinlärningssituationen är sådan, att individen tillägnar sig ett andraspråk under trygga former och med kontinuerligt starkt stöd för förstaspråksutvecklingen.”
12
prop 2005/06:2 s 10.
På detta sätt lägger förskolan den bästa grunden för barns fortsatta utveckling och lärande vidare i utbildningssystemet.
13
Regeringen har uttalat att stödet till barn i förskolan med annat modersmål än svenska behöver prioriteras. Stöd för barn med annat modersmål än svenska är mycket viktigt i förskolan, särskilt för de yngsta barnen som är i färd med att utveckla språk och identitet. Det räcker inte att barnen talar sitt modersmål i hemmet. Även förskolan bör därför bidra till att modersmålet utvecklas och läroplanen för förskolan har därför förstärkts:
14
Förskolan skall sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet samt sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål.
15
Enligt regeringen finns det behov att höja kompetensen hos personalen i förskolan när det gäller att arbeta för och i en mångkulturell förskola.
Trots intentionerna i den nuvarande utbildningspolitiken är modersmålets ställning dock svag i förskolan, enligt Skolverket. Undersökningar visar att endast vart åttonde barn av dem som har rätt till stöd i sitt modersmål får sådant stöd.
16
13.3.2. Förskoleverksamhet på de nationella minoritetsspråken borde utökas
Mitt förslag: Regeringen måste vidta åtgärder för att de nationella minoriteternas rätt till undervisning i eller på minoritetsspråket, enligt artikel 14 i ramkonventionen, säkerställs i förskolan. Förskola helt eller delvis på samiska, finska och meänkieli skall anordnas inom förvaltningsområdena om föräldrar begär det. Möjligheterna att utvidga åtagandet enligt artikel 8.1.a. minoritetsspråkskonventionen, så att förskola helt eller delvis på minoritetsspråket skall ges i hela landet och för samtliga nationella minoritetsspråk, bör utredas ytterligare. Regeringen bör ge Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att ge utvecklingsstöd till kommunerna i syfte att anordna minoritetsspråkig förskoleverksamhet i hela landet för samtliga nationella
13
prop 2004/05:11 “Kvalitet i förskolan” s 33-
14
prop 2004/05:11 s 53-54.
15
Förordning om läroplan för förskolan SKOLFS 2005:11
16
se t.ex. Skolverket: ”Flera språk – flera möjligheter”, rapport till regeringen, 15 maj 2002.
minoriteter och att fortsätta utarbeta pedagogiskt stöd för sådan verksamhet. Stimulansbidrag till minoritetsspråkig förskola bör kunna utgå under tiden frågan om förskola utreds och bereds.
De nationella minoriteterna ser positivt på förskolans möjligheter att fungera som stöd för barns språkutveckling, om verksamheten utformas på rätt sätt. Sverigefinnar och samer efterfrågar modersmålsundervisning och förskola på finska respektive samiska.
Inom nuvarande förvaltningsområden i Norrbottens län finns lagstadgad skyldighet att anordna förskola helt eller delvis på samiska, finska respektive meänkieli, vilket stärker barns språkutveckling på minoritetsspråket.
17
Det har dock visat sig att det allt-
jämt är svårt för föräldrar att få förskola på minoritetsspråket på en del orter inom förvaltningsområdet och att alla kommuner inte tar sitt fulla ansvar för denna del av minoritetslagstiftningen.
Skolverket konstaterade i den nyligen publicerade rapporten om de nationella minoriteternas utbildningssituation:
Flera av de intervjuade betonar vikten av en förskola som ger möjlighet till stöd för de nationella minoritetsspråken. Det är i förskolan som grunden läggs. De menar att om barnen får möjlighet att redan där träna sitt språk blir det lättare att motivera barnet till fortsatta studier i sitt minoritetsspråk. Dessa erfarenheter har man exempelvis i den samiska gruppen, där den samiska förskolan utgör en viktig rekryteringsgrund för sameskolan. Liknande erfarenheter finns hos den finska gruppen. Förskolans stora betydelse för barnens språkutveckling framhålls också av intervjuade kommunrepresentanter. Vår studie visar dock att sådant stöd förekommer i liten utsträckning.
18
En utvidgning av nuvarande förvaltningsområden för finska och samiska skulle innebära att fler sverigefinska och samiska barn får lagstadgad rätt till förskola helt eller delvis på minoritetsspråket. Förskola helt eller delvis på minoritetsspråket ger bättre förutsättningar för att faktiskt ge barnen ett medvetet stöd och den stimulans de behöver i språkutvecklingen och barnen får tillgång till en minoritetsspråkig miljö.
Ett medvetet språkstöd i förskolan innebär, bl.a. att det skapas så bra språksituationer som möjligt och familjerna ges stöd i att utveckla språket. Förskoleledningen kan skapa förutsättningar för
17
8 § lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndighet och domstolar, och 8 § lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndighet och domstolar.
18
Skolverket: ”De nationella minoriteternas utbildningssituation”, rapport 272, oktober 2005, s 26.
ett bra arbete genom genomtänkt placering av barnen, organisation av grupperna och genom stöd till personalen. Ett kvalificerat arbete förutsätter fortlöpande utbildning i språk- och kulturfrågor och i språkbefrämjande arbetssätt, och handledning eller annan form av bearbetning av sådana attityder som begränsar barnens möjligheter:
Pedagogen i förskolan har tre uppgifter som är särskilt viktiga för att få språken att blomma. Dessa tre utgör hörnstenar som ger möjligheter för den språkliga utvecklingen att skjuta fart. Den vuxne skapar en atmosfär för språk, organiserar för språk och ger barnen ett rikt inflöde av språk.
Atmosfären i barngruppen är avgörande för barnens språkutveckling. Vågar man, tillåts man att uttrycka sig spontant? Hörs alla språk? Hjälper man varandra att uttrycka sig? Lika viktigt är atmosfären mellan de vuxna. Hur de bemöter varandra blir ju förebilden för barnens samvaro. Som de vuxna gör blir det självklart för barnen att göra. Om alla vuxna fritt talar sina språk på förskolan så blir det en självklarhet för barnen. Lika självklart som det kan bli att ”det är svenska som gäller” om inte andra språk uppmuntras.
Organisation är en annan av nyckelfrågorna för barnens språkinlärning. Verksamheten behöver organiseras så att det ger barnen bästa möjliga möjligheter att använda sina språk. Det gäller både tiden, utrymmena och lekmaterialen i förskolan och uppdelningen av barnen i lämpliga grupper för lek och andra aktiviteter.
De vuxna ger också barnen ett inflöde av språkligt material, det material som barnen sedan använder i sin lek och sina samtal sinsemellan. Inflödet går genom sagor, bokläsning, berättelser och samtal.
19
Med tanke på de nationella minoritetsspråkens fortlevnad och förskolans betydelse för barns språkutveckling, behövs förskoleverksamhet på det nationella minoritetsspråket för alla nationella minoritetsbarn vars vårdnadshavare vill det. Det är därför otillfredsställande att den lagstadgade rätten till sådan förskola begränsats geografiskt till förvaltningsområdena och endast till vissa av språken. Ramkonventionens bestämmelser gäller samtliga nationella minoriteter i hela landet. Enligt artikel 14 i ramkonventionen skall Sverige, sträva efter så långt det är möjligt att inom sina utbildningssystem säkerställa att de nationella minoriteternas möjligheter till undervisning i eller på minoritetsspråket.
20
De natio-
nella minoriteternas möjligheter till detta kan knappast anses vara
19
Gunilla Ladberg: ”Barn med flera språk – Tvåspråkighet och flerspråkighet i familj, förskola, skola och samhälle” (2003) s 145-
20
Notera att artikel 14 i ramkonventionen anger ”områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter”. Detta skall inte likställas med förvaltningsområde enligt minoritetsspråkskonventionens bestämmelser.
säkerställda i dag. Skolverkets rapport från oktober 2005 visar att så inte är fallet och myndigheten nämner knappt undervisning på minoritetsspråken. Undervisning i språken kommer sällan till stånd och undervisning på minoritetsspråket är t.o.m. problematiskt att få där det finns en lagstadgad rätt till det och efterfrågan finns. Inte ens samisk förskola inom Sameskolstyrelsens försorg är problemfritt, trots att statsbidrag för merkostnader utgår till kommuner inom det samiska förvaltningsområdet (se avsnitt 13.5.4). Jag anser därför att regeringen måste vidta åtgärder för att de nationella minoriteternas rätt enligt artikel 14 i ramkonventionen faktiskt säkerställs i förskolan, så som efterfrågats av Europarådet.
21
Med tanke på förskolans betydelse för barns språkutveckling och de nationella minoritetsspråkens fortlevnad bör regeringen även överväga att utvidga sitt åtagande enligt artikel 8.1.a. minoritetsspråkskonventionen så att förskola helt eller delvis på minoritetsspråket även skall ges utanför förvaltningsområdena och för samtliga nationella minoritetsspråk. Denna fråga bör enligt min bedömning bli föremål för ytterligare utredning i enlighet med det förslag som lämnas nedan under avsnitt 13.6.3.
Under den tid frågan utreds och bereds anser jag att regeringen bör ge Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att ge utvecklingsstöd till kommunerna i syfte att anordna förskola på de nationella minoritetsspråken i hela landet samt ett fortsatt uppdrag att utveckla pedagogiskt stöd som kan användas inom förskolans arbete. Stimulansbidrag till kommunerna bör kunna utgå enligt det förslag som lämnas nedan i avsnitt 13.6.3.
13.4. Undervisning i de nationella minoritetsspråken
13.4.1. Bakgrund
Enligt tvåspråkighetsforskare kan undervisningsväsendet ses som ett system som har skapats för majoritetens behov av kunskapsreproduktion och det har anpassats för majoritetens socialisationsmönster, dvs. majoritetens idéer om uppfostran och vad det innebär att vara en god medlem av majoritetskulturen. Majoritetssamhällets syn på minoriteter och värdet av dessa gruppers särart kan i olika grad beaktas eller bortses ifrån inom skolväsendet.
22
21
se nedan avsnitt 13.4.1.
22
Hyltenstam (2005) s 53.
Europarådets minoritetskonventioner innebär att Sverige åtagit sig att beakta de nationella minoriteternas särart och även aktivt bejaka dessa gruppers möjligheter att bevara sin särart inom utbildningsväsendet. Tidigare har det endast funnits förbud mot olika typer av diskriminering pga. ras, etnisk tillhörighet etc. Åtgärder som inom skolan vidtas för barn med annat modersmål än svenska, t.ex. modersmålsundervisning och studiestöd på modersmålet, bygger således inte på något internationellt åtagande – med undantag för de nationella minoriteterna. Alla de åtgärder Sverige vidtar för att stödja de nationella minoritetsspråken har som huvudsyfte att bevara dem som levande språk i Sverige. Det förutsätts dessutom att Sverige på ett aktivt sätt främjar språken i fråga. Motsvarande åtagande finns inte för invandrarspråk i Sverige. Åtgärder som vidtas inom skolväsendet för att stödja barn med annat modersmål än svenska, har i regel ett integrationssyfte, vilket ju inte är fallet med de nationella minoriteterna. Medvetenheten om denna skillnad har dock inte nått beslutsfattare och tjänstemän på olika nivåer i det svenska samhället. Det finns alltjämt en tendens att vidta åtgärder för ”barn med annat modersmål än svenska” och att bunta ihop nationella minoritetsspråk och invandrarspråk i samma kategori av åtgärder, trots att förutsättningarna och syftena delvis är olika.
I delbetänkandet redogjordes för nuvarande regelverk rörande rätt till undervisning i minoritetsspråket. Detta åtagande uppfylls genom anordnande av modersmålsstöd i förskolan och modersmålsundervisning i grundskolan och gymnasiet.
23
Från de nationella
minoriteternas sida har det ifrågasatts om modersmålsundervisning har tillräcklig omfattning för att barn skall kunna tillägna sig minoritetsspråket i tillräcklig grad för att de själva som vuxna skall kunna föra språket vidare. Modersmålsundervisning kommer ofta inte heller till stånd och antalet timmar begränsas i allmänhet till en timme per vecka. Undervisningens omfattning är således betydligt mindre än vad som ges i andra språk i skolan.
Under utredningsarbetet har en rad synpunkter rörande utbildning framkommit från både den sverigefinska och samiska gruppen. Många sverigefinnar har uttryckt oro för att sverigefinska barn inte ges möjligheter att lära sig sitt eget modersmål. Synpunkter har framförts att det är ett problem att modersmålsundervisningen i skolan anordnas utanför den egna skolan och på tider efter ordina-
23
se delbetänkandet avsnitt 7.2.4.
rie skoltimmar. Detta uppfattas som en anledning till varför sverigefinska barn inte deltar i modersmålsundervisning i så hög grad som vore önskvärt, enligt min mening. Det har också framförts att det är viktigt att kommunerna informerar om rätten till modersmålsundervisning på rätt sätt.
24
Problemen med att få modersmålsundervisning har framförts av många samer och av företrädare för samiska organisationer.
25
Många familjer skulle gärna vilja att deras barn fick modersmålsundervisning. Samtidigt begränsar bestämmelsernas nuvarande utformning många samiska barns möjligheter att få modersmålsundervisning, eftersom det krävs grundläggande kunskaper i språket för att vara berättigad.
Skolverkets tidigare kartläggning av utbildningssituationen visar att det finns stora brister i de nationella minoritetsbarnens möjligheter att få modersmålsundervisning.
26
Många barn får inte sådan
undervisning trots att de önskar det. Kommunerna informerar inte om rätten till undervisning, undervisningen anordnas på ett sådant sätt att den inte upplevs som eftertraktad, bristen på modersmålslärare gör att undervisning inte kan anordnas etc.
Europarådets rådgivande kommitté har efter granskning av Sveriges genomförande av bestämmelserna rörande utbildning uppmanat Sverige att hitta nya vägar för att förbättra genomförandet av åtagandena i artikel 14 i ramkonventionen och att även förbättra sättet att informera de nationella minoriteterna om rätten till modersmålsundervisning.
27
The Advisory Committee finds that in practice the extremely limited volume of mother-tongue teaching, the way such teaching is organised and shortcomings in the distribution of relevant information appear to have contributed to the marked decrease in the number of pupils receiving mother-tongue teaching. It considers that the authorities should seek new approaches in this field to improve the implementation of Article 14 of the Framework Convention and improve the way in which information on the rights in question is distributed.
28
Europarådet konstaterade att rätten till modersmålsundervisning begränsas avsevärt genom att undervisning kan nekas om det inte finns en lämplig lärare att tillgå. Kommittén uppmanade därför
24
se delbetänkandet avsnitt 9.3.
25
se avsnitt 7.
26
Skolverket: ”Undervisning i och på de nationella minoritetsspråken – kartläggning av situationen 2001”, 20 jan 2001, se även delbetänkandet avsnitt 7.2.5
27
Advisory Committee (2002) s 15
28
Advisory Committee (2002) s 19.
Sverige, med hänvisning till att Sverige uppgett att man avsåg att vidta åtgärder för att avsätta medel för att komma till rätta med lärarbristen, att överväga en begränsning av kommunernas möjligheter att neka eleverna rätt till modersmålsundervisning.
This condition affects negatively the impact and scope of the guarantees at issue, due in particular to the existing lack of teachers… Therefore, the Advisory Committee is of the opinion that Sweden should consider amending the aforementioned paragraphs on the availability of teachers in so far as they concern the languages of national minorities.
29
Kommittén rekommenderade därför Sverige att avsätta medel för att förbättra lärarsituationen.
30
Även Europakommissionen mot rasism och intolerans, ECRI, har behandlat samiska barns utbildningsmöjligheter i Sverige i sin rapport i juni 2005. I rapporten konstateras bl.a. följande:
ECRI noterade i sin förra rapport att modersmålsundervisning för samebarn inte alltid erbjöds utanför de fyra nordligaste kommunerna i Sverige, och rekommenderade att de svenska myndigheterna skulle bevaka och revidera tillgången till modersmålsundervisning för samebarn. Enligt rapporter är det fortfarande allvarlig brist på lärare som kan tillhandahålla sådan undervisning. De svenska myndigheterna rapporterar att de har finansierat en högskolekurs för att åtgärda situationen.
31
Europakommissionen rekommenderar därför ”att myndigheterna intensifierar arbetet på att se till att samebarn kan utnyttja i praktiken sin rätt till modersmålsundervisning, särskilt genom utbildning av lärare.
32
13.4.2. Skolverkets förnyade kartläggning
Min bedömning: Skolverkets kartläggning visar att barn som tillhör de nationella minoriteterna har stora svårigheter att få den modersmålsundervisning de har rätt till enligt grundskole- och gymnasieförordningen.
29
Advisory Committee (2002) s 14.
30
Advisory Committee (2002) s 19.
31
Europarådet, Europakommissionen mot rasism och intolerans, ECRI,: ”Tredje rapporten om Sverige”, antagen den 17 december 2004, publicerad den 14 juni 2005, CRI (2005) 26, punkt 86
32
ECRI (2005) punkt 87.
Regeringen har efter Europarådets granskning givit Skolverket ett nytt uppdrag att kartlägga de nationella minoritetsbarnens utbildningssituation. Den nya kartläggningen som presenterades i oktober 2005 bekräftar att den svåra situationen alltjämnt består för de nationella minoritetsbarnen.
33
Endast 41 procent av de elever som
är berättigade till modersmålsundervisning deltar i sådan undervisning. Enligt Skolverkets intervjuer med lärare och föräldrar beror det låga deltagandet framför allt på kommunernas bristande information, inte bara när det gäller barns möjligheter att läsa de nationella minoritetsspråken, utan även när det gäller barns språkutveckling samt fördelarna med flerspråkighet. Kommunerna å sin sida, förklarar det låga deltagandet med låg efterfrågan från minoritetsgrupperna. Som orsaker till detta anges bl.a. att flera av grupperna assimilerats.
Skolverket konstaterar att olika regler gäller för de nationella minoriteterna, något som är svårmotiverat utifrån rådande minoritetspolitik. Kommunerna har svårt att rekrytera lärare i de nationella minoritetsspråken, dels för att det saknas behöriga lärare som kan undervisa, dels för att anställningsförhållandena för modersmålslärare är svåra och otrygga. Det råder enligt Skolverket stor brist på läromedel, särskilt inom samiska, meänkieli och romani chib. Detta försvårar undervisningssituationen och signalerar även den låga status som ämnet ofta har. Skolverket noterar att de nationella minoriteterna har mött och möter fortfarande fördomar, negativa attityder och diskriminering.
Skolverket drar slutsatsen att de nationella minoriteternas utbildningssituation är bekymmersam och långt ifrån tillfredsställande. Många kommuner arbetar hårt för att leva upp till lagstiftning och konventioner medan andra intar en passivare inställning. Okunskapen om minoritetspolitiken är stor både i kommunerna och i minoritetsgrupperna. Det krävs, enligt Skolverket, krafttag för att Sverige skall leva upp till intentionerna i minoritetspolitiken. Åtgärder bör vidtas skyndsamt då flera av språken kommit långt i språkbytesprocessen och riskerar att dö ut. Utbildningsväsendet spelar en viktig roll och utifrån detta föreslår Skolverket en rad åtgärder, bl.a.:
- Regeringen bör pröva möjligheterna till en tydligare harmonisering av svensk lagstiftning med intentionerna i konventionerna så att alla de fem nationella minoriteterna erbjuds
33
Skolverket (2005).
undervisning, även om språket inte utgör umgängesspråk eller om de inte har grundläggande kunskaper i språket.
- Regeringen bör i samband med harmonisering också pröva möjligheterna att reglera undervisningen i de nationella minoritetsspråken i en särskild bestämmelse i grundskole- och gymnasieförordningen.
- Regeringen bör pröva möjligheten att samtliga fem nationella minoriteter erbjuds undervisning i minoritetsspråken även om antalet elever är mindre än fem.
- Kommunerna bör förbättra villkoren för undervisningssituationen för de nationella minoritetsspråken.
- Kommunerna bör tydliggöra ansvaret för de nationella minoriteternas utbildningssituation i sin organisation.
- Kommunerna bör se över sina rutiner när det gäller information till de nationella minoriteterna om deras möjligheter till språkundervisning samt också se över rutinerna kring rapportering till SCB.
- Skolverket inleder en diskussion med SCB angående möjligheter till förbättring och en utökning av rapportsystemet angående de nationella minoritetsspråken och deras förekomst i skolan.
Skolverket har i sin rapport koncentrerat sig på att redogöra för nuläget för undervisning i minoritetsspråken. Förslag som skulle förbättra möjligheterna till undervisning på dessa språk lämnas inte.
13.4.3. Remissynpunkter rörande delbetänkandets förslag
I delbetänkandet lämnade utredningen i maj 2005 förslag till förändringar rörande modersmålsundervisning.
34
Bestämmelser
rörande rätt till modersmålsundervisning (2 kap.9 och 13 §§grundskoleförordningen (1994:1194), 5 kap.7 och 12 §§gymnasieskolförordningen (1992:394) för elever som tillhör nationella minoriteter skall ha samma lydelse för samtliga nationella minoriteter. Krav på dels umgängesspråk, dels tidigare kunskaper i minoritetsspråket, skall inte ställas för de nationella minoriteterna efter-
34
se delbetänkandet avsnitt 7.2.7.
som det strider mot Sveriges åtaganden enligt Europarådets minoritetskonventioner. Även för finska och judiska elever skall det räcka att det finns en elev som vill ha undervisning i minoritetsspråket.
Vidare föreslogs att barns behov behöver uppmärksammas och regleras i den föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
I delbetänkandet föreslogs även att Skolverkets tillsyn av kommunerna bör skärpas genom att myndigheter ges i uppdrag att
- genomföra riktad och regelbundet återkommande tillsynsverksamhet rörande de nationella minoriteternas möjligheter att få undervisning i minoritetsspråket,
- i sin tillsyn följa upp att bestämmelserna i läroplanen rörande nationella minoriteter förverkligas.
35
Det finns anledning att nämna en del av de kommentarer rörande utbildning som framkommit i samband med remissbehandlingen av delbetänkandet.
Barnombudsmannen ser med tillfredställelse på att utredningen föreslår att barns behov på utbildningsområdet särskilt behöver uppmärksammas och regleras i den föreslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Barnombudsmannen är mycket positiv till att bestämmelserna rörande rätt till modersmålsundervisning ska ha samma lydelse för samtliga nationella minoriteter och att krav på grundläggande kunskaper tas bort. Barnombudsmannen tillstyrker även förslaget att Skolverkets tillsyn bör skärpas.
36
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, anför bl.a. i sitt remissvar att när det gäller förslagen i grundskoleförordningen samt i gymnasieförordningen anser DO att begreppet lämplig lärare är otydligt. DO föreslår att kommunerna bör vara skyldiga att anordna modersmålsundervisning i ett minoritetsspråk även om det inte finns behöriga lärare. Detta för att säkerställa de nationella minoriteternas rätt att få modersmålsundervisning. Förslaget bör kombineras med ett uppdrag till berörda myndigheter att anordna utbildning av modersmålslärare samt utveckling av stöd för de
35
se delbetänkandet avsnitt 7.2.9.
36
Yttrande, 30 sept 2005, JU2005/4822/D.
lärare som i dag arbetar med modersmålsundervisning. t.ex. genom Internet-baserat undervisningsmaterial.
37
En rad remissinstanser ger uttryck för att det, förutom de åtgärder som föreslagit i delbetänkandet, behövs ytterligare åtgärder på utbildningssidan för att finska språkets fortlevnad i Sverige skall kunna tryggas.
Sverigefinländarnas delegation och Sverigefinska riksförbundet anser att för att garantera finska språkets fortlevnad på lång sikt behövs det konkreta lagstadgade åtgärder till stöd för undervisning i och på minoritetsspråket.
38
Sverigefinländarnas delegation föreslår
därför att möjligheten till undervisning på finska (tvåspråkig undervisning) garanteras i lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk på motsvarande sätt som gäller för förskolan.
Sverigefinska språknämnden anför i sitt remissvar att ett språk inte kan hållas levande om eleverna får en timmes undervisning i veckan och när den undervisningen ges i alltför heterogena grupper och i övrigt ogynnsamma förhållanden.
39
Språknämnden anser att
en ny modell för modersmålsundervisning måste införas för att förbättra sverigefinska barns möjligheter att få undervisning i och på finska. Utan denna typ av undervisning kan språket inte hållas levande och utvecklas i framtiden.
Svenska språknämnden anför att man på sikt också måste överväga att stärka möjligheterna för undervisning som åtminstone delvis bedrivs på minoritetsspråk.
40
Finskt språk- och kulturcentrum vid Mälardalens Högskola anser bl.a. att det behövs ett autonomt tvåspråkigt utbildningsväsende där undervisning i och på finska bedrivs, för att finska språket skall kunna fortleva i Sverige.
41
Även Forum för nationella minoriteter, (NAMIS), vid Centrum för multietnisk forskning (Uppsala universitet) anser att en lagstadgad rätt till tvåspråkig undervisning på minoritetsspråket bör införas i den föreslagna lagen om nationella minoriteter.
42
Även Svenska Tornedalingars Riksförbund – Torniojokilaaksolaiset anför att situationen för meänkieli är sådan
37
Yttrande, 29 sept 2005, JU2005/4822/D.
38
Yttrande, 27 sept 2005, JU2005/4822/D.
39
Yttrande, 28 sept 2005 och 30 sept 2005, JU2005/4822/D.
40
Yttrande, 28 sept 2005 och 30 sept 2005, JU2005/4822/D.
41
Yttrande, 29 sept 2005, JU2005/4822/D.
42
Yttrande, 29 sept 2005, JU2005/4822/D.
att det inte är tillnärmelsevis tillräckligt att lagstiftning inom utbildning endast tar sikte på förskolan.
43
Svenska kyrkan i Stockholms stift påtalar behovet av ökade resurser för undervisning för sverigefinska barn.
44
De anför att de
nedskärningar som gjorts inom undervisningen i finskspråkiga klasser även märks i kyrkans verksamhet. Det har blivit färre miljöer eller grupper där sverigefinska barn och ungdomar kan umgås och fungera på finska, vilket påverkar deras möjligheter att utveckla en egen sverigefinsk identitet:
Familjers och barns önskan att utveckla och slå vakt om minoritetsidentitet och språk bör kunna ske på villkor som varken fungerar ”stigmatiserande” eller är för svaga för att möjliggöra en reell identitets- eller språkutveckling. I strävan efter att skapa förutsättningar för sverigefinska ungdomar att känna stolthet såväl över sitt hemland Sverige som över sin sverigefinska identitet har både Svenska kyrkan och det svenska samhället en uppgift.
Utökade skoltimmar i minoritetsspråket efterlyses av Samiska rådet i Svenska kyrkan.
45
Sameföreningen i Stockholm beskriver svårigheterna att få modersmålsundervisning i samiska och anför att formuleringen rörande lämplig lärare i 2 kap. 13 § grundskoleförordningen revideras.
46
Andra som anför att en starkare lagstadgad rätt till undervisning är bl.a. Nätverket för finskspråkig förskolepersonal inom Stockholms län
47
, och en stor mängd lokala sverigefinska organisa-
tioner.
13.4.4. Ytterligare förslag rörande undervisning i de nationella minoritetsspråken
Mitt förslag: Kommuner skall inte kunna neka nationella minoritetsbarn rätt till modersmålsundervisning på grund av att det inte finns en lärare. Om det inte finns en lämplig lärare lokalt, skall distansundervisning anordnas tills dess att en lärare rekryteras. Bestämmelserna i 2 kap. 13 § grundskoleförordningen (1994:1194) och 5 kap. 12 § gymna-
43
Yttrande, 29 sept 2005, JU2005/4822/D.
44
Yttrande, 12 sept 2005, JU2005/4822/D.
45
Yttrande, 26 sept 2005, JU2005/4822/D.
46
Yttrande, 30 sept 2005, JU2005/4822/D.
47
Yttrande, 29 sept 2005, JU2005/4822/D.
sieförordningen (1992:394) bör därför ändras. Möjligheterna att anordna modersmålsundervisning på distans bör utvecklas ytterligare. Regeringen bör ge Sameskolstyrelsen i uppdrag att genomföra det av myndigheten föreslagna pilotprojektet för att förbättra möjligheterna för samiska elever att få tillgång till modersmålsundervisning. Sametinget och Sameskolstyrelsen bör, som ett led i revitaliseringsarbetet, verka för att det skapas nätverk för samiska modersmålslärare. Arbetet med nätverk skall ge lärarna stöd i språkrevitaliseringen och även fungera som ett sätt för kommunerna att lättare finna personer som kan arbeta som modersmålslärare. Sametinget och Sameskolstyrelsen bör utveckla ett nära samarbete med de högskolor där samiska undervisas, för att fånga upp studenter som är intresserade av att arbeta med samisk språkrevitalisering eller med undervisning i eller på samiska.
Mot bakgrund av det som framkommit i Skolverkets förnyade kartläggning, de synpunkter som lämnats i remissvaren rörande delbetänkandet och andra synpunkter som lämnats till utredningen under arbetet med de samiska språkfrågorna finns det anledning att lämna ytterligare förslag rörande rätten till undervisning i minoritetsspråket förutom de förslag som lämnats i delbetänkandet.
Frågan om utformningen av modersmålsbestämmelserna i grundskoleförordningen och gymnasieförordningen har tagits upp av flera. Nuvarande lydelse av bestämmelserna gör det möjligt för kommunerna att neka elever rätt till modersmålsundervisning om man inte har en lämplig lärare till hands. Detta är ett påtagligt problem för samiska elever. Vid utredningens kommunbesök har det framförts från en del kommunrepresentanter att intresse från elever och föräldrar finns för modersmålsundervisning, men att det finns svårigheter att hitta lärare i samiska. Även inom förskoleverksamheten har man svårt att hitta samiskspråkig personal.
Kommuner som inte är intresserade av att anordna modersmålsundervisning skulle även genom passivitet kunna slippa erbjuda en lagstadgad rättighet. Från minoritetshåll anförs att en del kommuner inte visar intresse för att anordna modersmålsundervisning.
Numera finns det goda förutsättningar för att anordna distansundervisning. Det sker redan inom samisk modersmålsundervisning. Myndigheten för skolutveckling skriver i remissvaret på delbetänkandet:
För att prova nya vägar när det gäller att stödja implementeringen av modersmålsundervisningen i de fall där det saknas lämplig lärare i kommunen, har Myndigheten påbörjat utveckling av modersmålsundervisning delvis på distans. Under 2004 kommer sådan undervisning för nationella minoritetsspråk att ske i nordsamiska för några elever i Eskilstuna och i sydsamiska i Uppsala liksom arli-varieteten av romani chib i Falköping. Här är det lärare som finns i annan kommun som svarar för undervisningen, som sker i en kombination av verkliga möten och undervisning med hjälp av datorkommunikation. Myndigheten avser att utöka denna satsning under 2006–2007 till att omfatta flera språk, fler orter och även undervisning på modersmål i olika ämnen.
48
Mot bakgrund av denna utveckling anser jag att det finns förutsättningar att ändra bestämmelserna så att kommuner inte skall kunna neka nationella minoritetsbarn rätt till modersmålsundervisning på denna grund. Om det inte finns en lämplig lärare lokalt, skall distansundervisning anordnas tills dess att en lärare rekryteras.
Det är givetvis ingen bra lösning att en elev skall behöva arbeta utan en lärare lokalt. Det är dock ännu värre att ett barn går miste om rätten att få modersmålsundervisning helt och hållet. Därmed får distansundervisning, och särskilt sådan som sker delvis på distans, anses vara en godtagbar lösning under ett övergångsskede. På många orter finns redan teknisk utrustning för att anordna videokonferens och att ha kontakt med lärare på annan ort via Internet. I de allra flesta fall kan det dessutom vara möjligt för läraren att besöka eleven med vissa tidsintervaller för att förbättra kvaliteten på undervisningen. Möjligheterna att anordna modersmålsundervisning på distans bör också utvecklas ytterligare.
Svenska språknämnden har i sitt remissvar anfört att den av utredningen föreslagna lydelsen av 2 kap. 9 § grundskoleförordningen och 5 kap. 9 § gymnasieförordningen behöver förtydligas ytterligare. I den föreslagna lagtexten bör ”i sitt minoritetsspråk” läggas till, enligt språknämnden. Jag välkomnar detta förtydligande i den föreslagna lagtexten. Jag noterar vidare att ordet ”sverigefinsk” rätteligen borde ha föreslagits i delbetänkandet, inte ”finsk”. Vidare bör man ersätta ordet ”tornedalsfinsk” med ”tornedalsk”. Den nya föreslagna lydelsen av dessa bestämmelser blir således (ändringar angivna med kursiv stil):
48
Yttrande, 5 sept 2005, JU2005/4822/D.
Förslag till ändring i 2 kap. 9 § grundskoleförordningen (1994:1194) Om en eller båda av elevens vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven, skall eleven få undervisning i detta språk som ett ämne (modersmålsundervisning), om
1. eleven har grundläggande kunskaper i språket och
2. eleven önskar få sådan undervisning. En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev skall erbjudas modersmålsundervisning i sitt minoritetsspråk även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska. En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev behöver inte heller ha grundläggande kunskaper i sitt minoritetsspråk. I 5 kap. 2 och 3 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens modersmål.
Förslag till ändring i 2 kap. 13 § grundskoleförordningen (1994:1194) En kommun är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk, endast om det finns en lämplig lärare. En kommun är skyldig att anordna sådan undervisning om minst fem elever önskar undervisning i språket. När det gäller samiska, sverigefinska, tornedalska, romska eller judiska elever är kommunen skyldig att anordna modersmålsundervisning även om antalet elever är mindre än fem. Om lämplig lärare inte finns att tillgå, skall undervisning på elevens minoritetsspråk anordnas på distans, tills en lämplig lärare hittas.
Förslag till ändring i 5 kap. 7 § gymnasieförordningen (1992:394) Om en elevs föräldrar eller vårdnadshavare eller en av dem har ett annat språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven, skall eleven få undervisning i modersmålet som ett ämne (modersmålsundervisning), förutsatt att eleven har god kunskaper i modersmålet och att han eller hon även önskar få sådan undervisning. En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev har rätt att få undervisning i sitt minoritetsspråk, även om det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
I kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens modersmål.
Förslag till ändring i 5 kap. 12 § gymnasieförordningen (1992:394) En kommun är inte skyldig att anordna modersmålsundervisning, om lämplig lärare inte finns att tillgå. En kommun är inte heller skyldig att anordna modersmålsundervisning, om antalet elever i kommunen som önskar sådan undervisning i ett visst språk är mindre än fem.
Andra stycket gäller inte i fråga om modersmålsundervisning för samiska, sverigefinska, tornedalska, romska eller judiska elever.
Om
lämplig lärare inte finns att tillgå, skall undervisning på elevens minoritetsspråk anordnas på distans, tills en lämplig lärare hittas.
Sameskolstyrelsen har föreslagit regeringen att myndigheten skall ges möjligheter att genomföra en försöksverksamhet rörande samordning av modersmålsundervisning.
49
Sameskolstyrelsen har från
föräldrar i kommunala grundskolor fått förfrågan om möjligheter till samordning av undervisning i samiska som modersmål för deras barn vid kommunala grundskolor. Bristen på samiska lärare är stor och detta vore ett sätt att avhjälpa bristen. Sameskolstyrelsen vill se över möjligheten att erbjuda undervisning i samiska för elever vid kommunala grundskolor samordnat med undervisning vid sameskola. Med distansundervisning genom modern teknik och kontinuerliga kortare sammankomster vid en sameskola, som erbjuder undervisningen, skulle flera samiska barn få ta del av undervisning i samiska. Undervisning skulle kunna erbjudas oavsett barnets bostadsort. Detta pilotprojekt skulle kunna utgöra grunden för en undervisningsmodell som på sikt skulle kunna ge många fler samiska barn möjligheter till undervisning i samiska. De beräknade kostnaderna för projektet är låga (660 tkr) per år.
Mot bakgrund av de allvarliga problem som kvarstår för samiska elevers möjligheter att erhålla modersmålsundervisning och samiskans hotade ställning, bör alla tänkbara modeller undersökas. Jag anser därför att regeringen bör överväga möjligheten att ge Sameskolstyrelsen i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt på föreslaget sätt. Det är angeläget att Sameskolstyrelsen med sin långa erfarenhet från undervisning av samiska barn försöker finna nya metoder för att fler samiska barn skall få tillgång till modersmålsundervis-
49
Förslaget har lämnats i Sameskolstyrelsens budgetunderlag för 2005-2007.
ning och att fler kommuner skall kunna erbjuda undervisningen. Med tanke på samernas särställning i Sverige är det även viktigt att framtida utbildningsinsatser för samer utformas från ett urfolksperspektiv. Det vore därför naturligt att ge Sameskolstyrelsen detta uppdrag och att samiska barns möjligheter att utveckla en egen kulturell urfolksidentitet också kan beaktas i sammanhanget.
Ett sätt att förbättra kunskaperna om tillgängliga lärare i samiska vore att skapa nätverk för samiska modersmålslärare. Om det fanns samlad kunskap om personer som kan undervisa i och på samiska, skulle kommuner kunna nyttja den för att hitta en lärare, vilket skulle förbättra samiska elevers möjligheter att få modersmålsundervisning. Nätverket skulle även kunna stödja enskilda modersmålslärare i deras arbete att stärka och revitalisera barn och ungdomars samiska. Sametinget och Sameskolstyrelsen bör därför som ett led i revitaliseringsarbetet verka för att det skapas nätverk för samiska modersmålslärare.
Av samma anledning vore det värdefullt om Sametinget och Sameskolstyrelsen inledde ett nära samarbete med universitet och högskolor där samiska undervisas och där lärare utbildas. På detta sätt skulle intresserade studenter kunna fångas upp för att på olika sätt är arbeta med samisk språkrevitalisering eller med undervisning i eller på samiska. Dessa studenter som studerar samiska på universitetet har gjort ett medvetet val att förkovra sig i samiska och bland dessa finns sannolikt många människor som skulle kunna och vilja delta i språkrevitaliserande arbete.
Genom inrättandet av samiska språkcentra kommer det att finnas stora möjligheter att arbeta ute på lokal nivå med samiskt språkarbete på olika nivåer. Universitetens arbete och studenternas intresse skulle kunna fungera som ett ytterligare stöd i det samiska språkarbetet. Kanske finns det också projekt med lokal anknytning som kan bli en del i den forskning som bedrivs på universiteten. Samtidigt skulle studenterna se att det finns framtida möjligheter att få arbeta med språklig revitalisering och arbete med anknytning till sådant arbete. I dag tvekar många unga på att satsa på samiska universitetsstudier för man ser inte så många möjligheter att få ett framtida arbete inom området. Därför tror jag att nätverksarbete av detta slag vore mycket värdefullt.
13.5. Undervisning på de nationella minoritetsspråken
13.5.1. Undervisning på minoritetsspråket har stora fördelar
Språkets är ett redskap för inlärning och det har betydelse för barnet om inlärningen sker på modersmålet eller ett senare inlärt språk. Undervisning på minoritetsspråket kan därmed ge barnet bättre förutsättningar än undervisning på majoritetsspråket. Myndigheten för skolutveckling har poängterat att barn som ges möjlighet att utveckla baskunskaper på sitt första språk har lättare att dels fånga den begreppsapparat som är en förutsättning för den kognitiva utvecklingen, dels tillägna sig ett ytterligare språk.
I skolans undervisning är det i första hand som tankeredskap som språket används. Det är ju för att tillägna sig kunskaper barnet går i skolan, inte för att i största allmänhet samtala och kommunicera. Det innebär att språket används på ganska olika sätt i umgänge och i studier.
Barnets modersmål har från början ett försprång framför andra språk, även som tankeredskap. En människa tänker, associerar och drar slutsatser med de språkliga medel hon har till sitt förfogande. Det språk som har utvecklats längst fungerar bäst för tänkande. Det blir alltså lättare att dra slutsatser och lära sig nya saker om man får använda det eller de språk som man har utvecklat längst.
Om man i skolan vill att barnet enbart håller sig till det nya språket med tanken att barnet då lär sig det språket snabbast, så försvårar man barnets lärandeprocess.
50
Att byta undervisningsspråk kan också ha negativa konsekvenser för den enskilda eleven.
En avstannad utveckling i ett förstaspråk innebär därför också ett avbrott i begreppsutvecklingen. Och det tar lång tid för ett nytt språk att fungera i den fortsatta begreppsutvecklingen. Under denna tid har ett barn som abrupt byter språk alltså inget effektivt redskap vare sig för kommunikation eller för sitt eget tänkande.
51
I en rapport från Skolverket år 2002 dras följande slutsats i en forskningsöversikt över modersmålsundervisning:
Eleverna i…tvåspråkiga undervisningsmodeller uppnår i regel högre färdigheter i sitt modersmål än elever i svensk klass med modersmåls-
50
Gunilla Ladberg (2003) s 100.
51
Kenneth Hyltenstam, Veli Tuomela: ”Hemspråksundervisningen”, i Kenneth Hyltenstam (red.): Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar- och minoritetsundervisning i Sverige” (1996).
undervisning. Man måste ställa sig frågan om modersmålsstödet i förskolan och modersmålsundervisningen i svensk klass är tillräckliga undervisningsinsatser för att eleverna ska kunna uppnå goda färdigheter i modersmålet. De tvåspråkiga undervisningsmodellerna, och över huvud taget undervisning på modersmålet i andra ämnen än modersmål, bör därför uppmärksammas i betydligt större omfattning än vad som görs i dag. De kan utgöra ett välbehövligt alternativ respektive komplement till modersmålsundervisningen och studiehandledningen. Deras betydelse för exempelvis elevernas kunskapsutveckling i olika ämnen bör belysas liksom för den allmänna skolframgången och identitetsutvecklingen.
52
Därför finns det mycket som talar för att barn även inom skolans värld borde få använda det språk som de kan bäst. Om man verkligen vill gynna nationella minoritetsbarns möjligheter att tillägna sig sitt minoritetsspråk bör man överväga förbättringar i möjligheterna att få tillgång till undervisning på minoritetsspråket. Organiserad undervisning på minoritetsspråket ger möjligheter att skapa minoritetsspråkiga miljöer för barnen som stimulerar deras språkutveckling. Eftersom det svenska språkets dominans är så stort i samhället (omgivningen, kompisar, media, barnkultur, barnböcker etc.), behövs minoritetsspråkiga miljöer. Annars finns det risk för att barnets fortsatta språkutveckling i många fall sker på bekostnad av minoritetsspråket. Aktiv additiv tvåspråkighet blir mycket svårt att uppnå om barnet inte har tillgång till minoritetsspråkiga miljöer och om skolan inte kan stödja barnets språkutveckling i tillräcklig grad.
13.5.2. Tvåspråkig undervisning
Min bedömning: Om förutsättningarna för att få tillgång till undervisning på de nationella minoritetsspråken inte förbättras avsevärt, kommer det inte att genereras tillräckligt med nya talare som behärskar språket fullt ut i framtiden. För särskilt hotade språk behöver denna förbättring av möjligheterna till undervisning på minoritetsspråket ske omgående.
52
Skolverket: “Flera språk – fler möjligheter – Utveckling av modersmålsstöd och modersmålsundervisning – ett regeringsuppdrag 2002”, bilaga 4 ,Veli Tuomela: “Modersmålsundervisningen - en forskningsöversikt” s 60.
Endast ett litet antal utav de nationella minoritetsbarnen har möjligheter att få undervisning på minoritetsspråket, trots att det finns en efterfrågan på sådan undervisning. Minoritetsspråklig verksamhet/undervisning skall ges för
- samiska, sverigefinska och tornedalska förskolebarn inom nuvarande förvaltningsområden (helt eller delvis på minoritetsspråket), och
- samiska barn inom sameskolan som finns på 6 orter i landet.
Möjligheten att anordna undervisning på annat språk än svenska regleras i grundskoleförordningen:
2 kap. 7 § grundskoleförordningen (1994:1194) För elever som har ett annat språk än svenska som dagligt umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna får en kommun anordna delar av undervisningen i årskurserna 1–6 på umgängesspråket (tvåspråkig undervisning). För elever med finska som umgängesspråk får sådan undervisning anordnas även i årskurserna 7–9.
Under den sammanlagda tid som tvåspråkig undervisning anordnas får högst hälften anordnas på umgängesspråket. Undervisningen skall planeras så att undervisningen på svenska successivt ökar under utbildningstiden.
I 8 kap. sameskolförordningen (1995:205) finns bestämmelser om integrerad samisk undervisning i grundskolan.
För övriga nationella minoriteter finns möjlighet att som försöksverksamhet anordna undervisning på språket enligt förordning (2003:306) om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i grundskolan. Denna möjlighet är tidsbegränsad t.o.m. den 30 juni 2007.
Kommunerna saknar incitament att anordna tvåspråkig undervisning, trots att möjligheten därtill finns och trots att föräldrar efterfrågar sådan utbildning. På enstaka orter finns tvåspråkiga klasser kvar och det finns ett litet antal minoritetsspråkiga friskolor i landet. Detta medför att de yngre talarnas möjligheter att tillägna sig ett komplett minoritetsspråk med läs- och skrivfärdigheter är små, vilket försämrar de nationella minoritetsspråkens chanser att överleva. För särskilt hotade språk, som sydsamiskan, måste åtgärder vidtas omgående. I många andra länder har nationella minoriteter bättre möjligheter till undervisning på minoritetsspråket.
Som anförts av företrädare för samer, sverigefinnar och tornedalingar i remissvaren och i andra sammanhang, och som anförts i en
rad andra remissvar, efterfrågas förbättrade möjligheter till undervisning på minoritetsspråket. Även Europarådet har efterlyst förändring och nytänkande från Sveriges sida i denna fråga. Europarådets rådgivande kommitté noterade i sin rapport om Sverige att det finns en uttalad efterfrågan på undervisning på de nationella minoritetsspråken.
The Advisory Committee notes that there is a clear demand in Sweden amongst persons belonging to national minorities to receive bilingual education. However, no guarantees exist in legislation to receive such teaching in minority languages other than Sami.
53
Det bör dock påpekas att samiska barn i Sverige har begränsade möjligheter att gå på sameskola, eftersom antalet skolor endast är sex stycken och skolorna endast finns på vissa orter i norra Sverige. Det totala antalet barn som går i sameskola uppgår till ca tvåhundra elever. Så inte ens samiska barns möjligheter att få undervisning på minoritetsspråket är därmed särskilt bra.
Europarådets rådgivande kommitté kritiserade Sverige för att det inte finns någon lagstadgad skyldighet för kommunerna att anordna undervisning på de nationella minoritetsspråken. De finns dessutom en negativ trend i riktning mot allt mer begränsade möjligheter till tvåspråkig undervisning. Sverige uppmanades att överväga lagstiftningsåtgärder och andra incitament för att tvåspråkig undervisning skall komma till stånd för de nationella minoriteterna inom det kommunala skolsystemet.
The Advisory Committee finds that there exists no legislative guarantees to receive bilingual education in minority languages other than Sami and even the possibility to provide bilingual public education in grades 7–9 in minority languages is excluded by law except for the Finnish language. It further finds that in practice the number of bilingual classes in public schools have continuously decreased. The Advisory Committee considers that instruction in minority languages within the public school system merits considerably more attention both in legislation and practice and that Sweden should consider the introduction of positive obligations to provide bilingual teaching in public schools under certain circumstances and the provision of incentives for municipalities to improve their efforts in this sphere.
54
Europarådets expertkommitté konstaterade rörande den sverigefinska minoriteten att det nästan inte finns några tvåspråkiga
53
Advisory Committee (2002) s 15.
54
Advisory Committee (2002) s 19.
kommunala klasser kvar längre. De tvåspråkiga friskolorna utgör därmed den enda modellen som erbjuder en stark tvåspråkig undervisning för sverigefinska barn. Expertkommittén konstaterade vidare att friskolor uppfattas som konkurrenter till kommunala skolor och att en del kommuner därför motsätter sig sådana skolor. Samtidigt görs det mycket lite för att uppmuntra tvåspråkig undervisning inom den kommunala skolan. Expertkommittén uttalade följande rörande implementeringen av artikel 7.1.f i minoritetsspråkskonventionen:
There appears to be little effort directed towards promoting bilingual education outside the independent sector thereby finding a method of implementing the Charter which coincides with the political trends in Sweden. There is a danger that this will leave a vacuum, as there is no bilingual education in the municipal school system. If it is not feasible to support independent schools providing bilingual education, then provisions need to be made for the possibility of bilingual education in the municipal school system.
55
Expertkommittén uppmanade därför svenska myndigheter att mer aktivt beakta sverigefinnars behov på utbildningsområdet och särskilt undersöka sätt att garantera tvåspråkig undervisning inom den kommunala skolan.
56
13.5.3. Förskola, sameskola och integrerad samisk undervisning
För samiska barn finns samiskspråkig förskola, sameskola och integrerad samisk undervisning.
Förskola
I dag är kommunerna inom förvaltningsområdet för samiska skyldiga att ge barn möjlighet till förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på samiska (8 § lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndighet och domstolar).
Enligt 2 kap. 3 § sameskolförordningen (1995:205) får Sameskolstyrelsen efter avtal med en kommun fullgöra kommunens uppgif-
55
Report of the Committee (2003) s 12.
56
Report of the Committee (2003) s 12.
ter inom förskoleklassen och förskole- och fritidhemsverksamheten för samiska barn. Stadgandet undantar dock inte kommunerna inom förvaltningsområdet för samiska från skyldigheten att anordna förskola helt eller delvis på samiska för barn vars vårdnadshavare begär det. Däremot kan förskoleverksamheten anordnas genom sameskolans försorg. Verksamheten inom den samiska förskolan skall bedrivas enligt samma mål som för den kommunala verksamheten men förskolan skall även arbeta för att bevara och stärka det samiska språket, kulturen, identiteten, traditionerna och värderingarna.
Sameskolstyrelsen har för närvarade avtal om samisk förskola i Karesuando, Kiruna, Gällivare och Jokkmokk. Under 2004 var 73 barn inskrivna i dessa förskolor, vilket är en ökning från föregående år.
57
I de kommuner där sameskolan bedriver förskola hänvisar man ofta till denna vid önskemål om barnomsorg på samiska.
58
Skolverket har i sin granskning av samiska förskolan påpekat att det finns problem med rekrytering av samisktalande förskolepersonal.
59
Den samiska förskolan ses av Sameskolstyrelsen som en mycket viktig del i utbildningsverksamheten. På de orter där samisk förskola finns är den en självklar rekryteringsbas till sameskolan.
60
Sametinget har för regeringen påtalat att etableringen av samiskspråkiga förskolor behöver stimuleras.
61
Europarådets rådgivande kommitté fann, vid sin granskning av Sveriges uppfyllelse av minoritetsspråkskonventionens bestämmelser, att undervisningen på och i samiska gradvis har utvecklats i Sverige. Samtidigt ansåg kommittén att ytterligare förbättringar är möjliga, särskilt i områden utanför kommunerna Gällivare, Jokkmokk och Kiruna.
62
Europarådets expertkommitté noterade i sin granskning av artikel 8.1.a.iii. i minoritetsspråkskonventionen att möjligheterna till samiskspråkig förskola till stor del är beroende av politisk vilja på lokal nivå. Kommunerna måste, enligt expertkommittén, stödja minoritetsspråkig förskoleverksamhet dels genom att bemöta föräldrar som begär sådan förskola på ett positivt sätt, dels genom att
57
Sameskolstyrelsen: ”Årsredovisning 2004” s 4.
58
Skolverket (2005) bil. 1 s 2.
59
Skolverkets beslut ”Tillsyn av sameskolan och Sameskolstyrelsen”, 4 sept 2003, Dnr. 56-2003:0152.
60
Skolverket (2003) s 7.
61
Sametingets skrivelse till regeringen: “Hemställan om en samordnad språkpolitik för det samiska språket och om aktuella insatser”, 28 jan 2005, JU2005/987/D.
62
Advisory Committee (2002) s 19.
aktivt främja sådan förskoleverksamhet. Expertkommittén uppmanade därför svenska myndigheter och kommunerna i förvaltningsområdet för samiska att informera bättre om samiskspråkig förskola samt att underlätta för Sameskolstyrelsen att anordna samiskspråkig förskola. Sveriges åtagande enligt artikel 8.1.iii. minoritetsspråkskonventionen ansågs därför endast delvis uppfyllt.
63
Sameskolan
Enligt skollagen (1985:1100) får samers barn fullgöra sin skolplikt i sameskolan istället för i den kommunala grundskolan. Syftet med sameskolan är, enligt skollagen, att ge samiska barn en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och med årskurs 6 i grundskolan. Staten är huvudman för sameskolan. Sameskolstyrelsen utses på förslag av Sametinget. Sameskolstyrelsen fastställer sameskolans skolplan och skall genom yttranden och förslag även främja och utveckla samiska undervisningsinslag i det offentliga skolväsendet för barn och ungdomar samt främja utveckling och produktion av läromedel för samisk undervisning.
De mål som fastställts i grundskolans läroplan och kursplaner skall även uppnås i sameskolan. Läroplanen (Lpo-94) och kursplanerna för grundskolan gäller för sameskolan och förutom detta skall varje elev efter genomgången sameskola vara förtrogen med det samiska kulturarvet och kunna tala, läsa och skriva samiska. I sameskolan sker undervisning på svenska och samiska. Ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser.
I dag finns sex sameskolor i Sverige, i Karesuando, Lannavaara, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby. Vid fem av de sex sameskolorna finns förskoleklass och fritidshem som drivs genom avtal med barnens hemkommuner. Det saknas samisktalande fritidspedagoger enligt Sameskolstyrelsen.
64
Sameskolorna har svårigheter
att få tag på personal som har både formell utbildning och kunskaper i samiska.
65
Enligt lärarna är ett av de främsta målen för sameskolan och den samiska integreringen att stärka den samiska identiteten hos eleverna. Det vill man förmedla genom att eleverna får goda kunskaper i samiska, i och om samisk kultur t.ex. sameslöjden, musik,
63
Skolverket (2005) bil 1.s 1; se även Report of the Committee (2003) s 15.
64
Skolverket (2003) s 7.
65
Skolverket (2003) s 15.
praktisk renskötsel och aktuella samefrågor. Aktiv tvåspråkighet försöker man förmedla genom att eleverna får höra och tala samiska så mycket som möjligt.
Skolorna är i dag relativt små och har i genomsnitt haft 19 elever per skola som lägst (1993/94) och som högst 27 elever per skola (2000/01). Alla sameskolor har förskoleklass och under 2004 var 23 elever inskrivna i verksamheten.
66
Det totala antalet elever i sameskola uppgick till 168 elever läsåret 2002/2003 fördelade på respektive orter framgår av figuren.
Figur 1 Antal elever i sameskolan läsåret 2002/03
Källa: Skolverket (2003) s 8
I en tillsynsrapport 2003 noterar Skolverket att Sameskolsstyrelsen får ca 30 miljoner kronor per år från staten och att anslaget inte har ökats sedan 1997, annat än genom indexering.
67
I Jokkmokk finns det enda gymnasiet, Bokenskolan, med samisk inriktning. Samiska språket ingår som obligatoriskt ämne.
Skolverket skriver i sin nyligen gjorda kartläggning att många som myndigheten varit i kontakt med uppger att informationen från kommuner och sameskolan brister och att detta är den främsta orsaken till att få elever efterfrågar modersmålsundervisning eller söker sig till sameskolan. Ofta innebär den bristande informationen att föräldrar måste driva frågorna själva och detta kräver en hög medvetenhet. Flera av de Skolverket intervjuat tror att den bris-
66
Skolverket (2005) bil 1 s 3.
67
Skolverket (2003) s 8.
Antal elever i sameskola läsåret 2002/03
0 10 20 30 40 50
Gällivare Jokkmokk Karesuando Kiruna Lannavaara Tärnaby
an ta l
förskoleklass årskurs 1-6
tande informationen från kommunernas sida beror på ovilja och små ekonomiska resurser.
68
Vid en jämförelse med Norge och Finland kan man se att samiska barn har bättre lagstadgade möjligheter att få undervisning på samiska i dessa länder. Antalet samiska barn i Finland som får samisk undervisning är dessutom högre än i Sverige, trots att antalet samer i Finland endast uppgår till drygt en tredjedel jämfört med Sverige.
Tabell 1 Samisk undervisning i den obligatoriska skolan (compulsory schooling) under 2003–2004
69
Sverige Finland Norge samiska i skolan 6 sameskolor (likvärdiga med grundskolans årskurs 1–6) - integrerad samisk undervisning - modersmålsundervisning
samisk undervisning i grundskolan (samiska och finska klasser arbetar sida vid sida i skolan) inom förvaltningsområdet för samiska
- 2 statliga sameskolor i det sydsamiska området (Snåsa, Hattfjelldal) - 1 kommunal sameskola (statlig finansierad) i det nordsamiska området (Målselv) - undervisning i och på samiska i kommunala grundskolan (samiska och norska klasser arbetar sida vid sida i skolan). Utanför för-valtningsområdet krävs visst antal elever.
samiska varieteter som undervisas
nord-, lule- och sydsamiska
nord-, enare- och skoltsamiska
nord-, lule- och sydsamiska
antal elever i det obligatoriska skolväsendet: - undervisning i och på samiska; - undervisning om samiskt språk och kultur
476 486 2834
Källa: Aikio-Puoskari (2005) s 26
68
Skolverket (2005) bil. 1 s
69
utdrag ur Ulla Aikio-Puoskari: ”The Education of the Sámi in the Comprehensive Schooling of Three Nordic Countries: Norway, Sweden and Finland”, gáldu čála nr 2/2005, utgiven av Kompetansesenttret for urfolksrettigheter, s 26-28.
Integrerad samisk undervisning
Integrerad samisk undervisning påbörjades som försöksverksamhet läsåret 1983/84 och permanentades hösten 1987. Integrerad samisk undervisning får anordnas efter avtal mellan kommun och Sameskolstyrelsen, enligt 8 kap. sameskolförordningen (1995:205). Kommunen äskar därefter medel för undervisningen av Sameskolstyrelsen.
Ett krav på kommunen som önskar bedriva integrerad verksamhet är att skolan dessutom har undervisning i samiska. Sameskolstyrelsen har genom avtalen med kommunerna insyn i och möjlighet att påverka innehållet i den integrerade samiska undervisningen. Däremot har man inte inflytande över modersmålsundervisningen. Det har lett till att Sameskolstyrelsen inte har kännedom om organisationen och omfattningen av undervisningen av samiska som modersmål och den har heller inte ansvar för att stödja den pedagogiska utvecklingen för modersmålsundervisningen utanför sameskolorna.
70
Med integrerad samisk undervisning avses undervisning med samiska inslag och undervisning i samiska utöver den undervisning som anordnas i samiska som modersmålsundervisning. Vanligt förekommande ämnen är samiska, sameslöjd och samhällsorienterande ämnen. Även naturorienterande ämnen, hemkunskap, musik och bild förekommer i varierande grad. Samiska används ofta som undervisningsspråk i de integrerade ämnena. Undervisningen skall integreras med motsvarande undervisning för andra elever i grundskolan. Den integrerade undervisningen skall ses som ett komplement till sameskolorna för de elever som inte har möjlighet att välja sameskola.
Integrerad samisk undervisning anordnas i följande kommuner: Kiruna, Gällivare, Jokkmokk, Sorsele, Storuman, Vilhelmina, Krokom, Härjedalen och Älvdalen. Antalet skolor med denna typ av undervisning uppgick till 18 under 2004 och antalet elever som deltog under läsåret 2003/04 var 203 stycken.
71
Ett problem som finns inom den integrerade undervisningen är att de elever som deltar i undervisningen ofta drabbas av dubbel arbetsbörda. Lärarna i samhällsorienterande ämnen ställer krav på att barn som går i integrerad undervisning även skall behärska det stoff de ”missar” i den vanliga undervisningen medan de deltar i
70
Skolverket (2001) s 18.
71
Skolverket (2005) bil. 1 s 4.
integrerad undervisning. En del samiska barn väljer att sluta i den integrerade undervisningen på grund av den dubbla arbetsbördan.
72
I Skolverkets tillsynsrapport framkommer också att föräldrar påtalat att den integrerade samiska undervisningen inte fungerar bra på en del orter. Med anledning av det har en del föräldrar framfört önskemål om att den integrerade undervisningen skulle bedrivas i sameskolans regi för att fungera bättre. Sameskolstyrelsen har anfört att deras enda påtryckningsmedel för att situationen skall förbättras är genom föräldrainflytande och att en lösning på problematiken vore att förordningen ändrades så att de kunde få huvudmannaskapet för den integrerade undervisningen.
73
Skolverket har tidigare påpekat att den integrerade samiska undervisningen som bedrivs är en angelägenhet för alla i de berörda skolorna och inte bara de samiska lärarna och de samiska familjerna. Samarbete mellan integreringslärarna och andra på de olika skolorna måste därför stöttas och eventuella problem måste undanröjas.
74
Enligt Sameskolstyrelsen finns det önskemål från föräldrar om integrerad samisk undervisning på ytterligare platser, men det finns inte ekonomiska medel för detta.
75
13.5.4. Synpunkter från besök hos Sameskolstyrelsen
Utredningen har i november 2005 besökt Sameskolstyrelsen i Jokkmokk och träffat bland annat skolchefen. En rad synpunkter framfördes rörande Sameskolstyrelsen och sameskolornas verksamhet.
Samiskspråkig förskoleverksamhet är viktigt för samiskans fortlevnad eftersom barnens lärande börjar i förskoleåldern. För att föräldrarna skall kunna göra medvetna val behöver de ha tillräckligt med kunskap för att kunna göra rätt språkliga val för sina barn. Det finns ett mycket stort behov av kunskap och även verktyg bland föräldrar. Många samer har i dag hamnat i en situation där de förlorat språket och det har i allmänhet inte berott på medvetna val från deras egen sida, ofta inte ens medvetna val som deras föräldrar
72
Skolverket (2003) s 25, se även Skolverket (1994) s 19, 52.
73
Skolverket (2003) s 26.
74
Skolverket: ”Samebarnens skolsituation – Sameskolor, skolor med integrerad samisk undervisning” (1994) s 53.
75
Skolverket (2003) s 24. Detta har även framförts vid utredningens besök hos Sameskolstyrelsen.
gjorde. Från Sameskolstyrelsens sida brukar man i diskussioner med föräldrar anföra att det finns utrymme att göra olika språkliga val för sitt barn och det finns möjligheter att ge barnen aktiv tvåspråkighet. Det är viktigt att föräldrarna fattar ett beslut som håller. Barn som inte får lära sig samiska kommer kanske att fråga sina föräldrar senare varför de inte givits möjligheten att lära sig samiska. Då är det viktigt att föräldrarnas argument håller.
Sameskolstyrelsen driver fyra förskolor i dag. Sameskolstyrelsen har svårt att få ekonomin att gå ihop när det gäller förskoleverksamheten.
76
Den ersättning kommunerna betalar täcker inte
kostnaderna för verksamheten. Detta trots att kommunerna inom det samiska förvaltningsområdet får extra medel (stadsbidrag) för merkostnader för samisk förskoleverksamhet.
I t.ex. Mittådalen (det sydsamiska området) vill samiska föräldrar starta en förskola, men det är svårt att få igång en verksamhet. Det verkar finnas en motvilja hos en del kommuner att satsa på samisk förskola. Om det samiska språket skall kunna bevaras, måste det bli lättare att starta samiska förskolor. Ett sätt att underlätta situationen vore att skaffa fram fler samiska dagbarnvårdare. Detta har Sameskolstyrelsen även föreslagit. Det skulle även ge föräldrarna större valmöjligheter.
Sameskolstyrelsen skulle vilja fungera som en stödfunktion gentemot kommuner när det gäller modersmålsundervisning i samiska (se förslag ovan under avsnitt 13.4.4), vilket man föreslagit departementet. Man tror att det skulle förbättra samiska barns möjligheter till modersmålsundervisning och även ge dem möjligheter till bättre undervisning, dels därför att myndigheten har stor personkännedom när det gäller tillgängliga lärare, dels har man lång erfarenhet av att undervisa i samiska.
Den integrerade samiska undervisningen är värdefull för de samiska eleverna därför att endast modersmålsundervisning i allmänhet inte räcker för att alla barn skall kunna tillägna sig samiska i tillräcklig grad. Om barn får tillgång till integrerad undervisning kan antalet timmar i samiska bli fler. Det finns även bättre möjligheter att skapa en samiskspråkig miljö för eleverna. Samtidigt gynnar det eleverna eftersom det samiska språkets status på skolan höjs genom att man anordnar integrering istället för bara modersmålsundervisning. Från Sameskolstyrelsens sida upplever man dock ett
76
Sameskolstyrelsen: ”Budgetunderlag 2005-2007”
motstånd i en del kommuner mot att anordna undervisning åt eleverna.
Det framfördes att det finns ett stort behov av svenska läromedel i samiska. På nordsamiska finns fler läromedel än för de övriga varieteterna. Det finns norska läromedel, men dessa är inte lämpliga för de yngre. Läromedel för de lägre åldrarna måste vara kopplade till svenska.De är heller inte anpassade till den svenska läroplanen eller timplanen. Det är därför viktigt att avsätta mer medel för läromedelsproduktion. Ett annat problemområde är att man har för lite medel till kompetensutveckling av lärarna och övrig personal.
Lärarutbildningen upplevs som ett stort problem i dag. De som har ansvaret för lärarutbildningen tycks inte ta sitt ansvar för att få fram fler lärare. Det behövs olika typer av incitament för att få fram fler lärarstudenter. Enligt Sameskolstyrelsens företrädare finns det behov av en gemensam lärarutbildning inom Sápmi. Den svenska lärarutbildningen upplevs som snäv och den fungerar inte särskilt bra ute på fältet. Samerna är ett urfolk och därmed har de en särställning som också måste beaktas i det svenska samhället och i undervisningsväsendet. Det är viktigt att ett urfolksperspektiv och ett samiskt perspektiv finns med i undervisningen och i pedagogiken. I den svenska lärarutbildningen finns ingen undervisning om urfolkskunskap för studenterna.
Från Sameskolstyrelsen lyfter man även fram myndighetens möjligheter att vara en värdefull aktör i revitaliseringsarbetet för det samiska språket. Man anordnar redan i dag språkläger för samiska barn. Skolorna har en infrastruktur som skulle kunna nyttjas i större utsträckning i revitaliseringsarbetet. Det finns även önskemål om att anordna integrerad samisk undervisning i fler, i vart fall tre, kommuner än i dag, enligt Sameskolstyrelsen.
När det gäller samiska elevers behov behövs det ytterligare insatser inom elevhälsan. Det finns bl.a. ett stort behov av en samisktalande kurator som är insatt i samers livssituation. I ett utsatt läge är det är viktigt att kunna tala om svåra frågor med någon som förstår det egna modersmålet och även förstår de påfrestningar samer möter i dag. På det individuella planet kan det finnas ett motstånd att tala om känsliga saker med någon utomstående som endast talar svenska. Behovet har framförts av rektorer i det sydsamiska området. Motsvarande samiska kuratorer finns på norsk sida. Det skulle behövas ett stödteam där logoped, kurator med flera ingår och flera kommuner skulle kunna dela på denna tjänst.
13.6. Förslag till utbildningsåtgärder för barn och ungdomar
13.6.1. Åtgärder för samiska barn och ungdomar
Min bedömning: Fler samiska barn måste ges möjlighet att delta i undervisning i och på samiska.
Mitt förslag: Möjligheterna att anordna integrerad samisk undervisningen bör utökas och förbättras. Fler elever måste ges möjlighet att delta. Detta är särskilt viktigt i det sydsamiska området. De ekonomiska medlen som avsätts för integrerad samisk undervisning behöver utökas avsevärt för att förbättra möjligheterna för samiskan i Sverige. En samisk studievägledaretjänst bör insättas.
Sameskolorna har ett svårt pedagogiskt uppdrag att fylla. Uppdraget skall genomföras i ett glesbygdsområde med alla de svårigheter som långa avstånd, rekrytering av personal etc. kan innebära. Undervisningen sker ofta i åldersintegrerade grupper, där eleverna har varierande förkunskaper i samiska. Eleverna talar dessutom olika varieteter av samiska och inte ens ortografin är gemensam. Skolverket konstaterade följande 2003:
Vid besöken och intervjuerna på skolorna framkom ett flertal svårigheter när det gäller val av undervisningsspråk. En av dessa är att det samiska språket har tre varieteter, som är så pass åtskilda att det endast i undantagsfall finns lärare som behärskar mer än en av varieteterna. Med tanke på att det i nästan alla skolor finns elever från två eller tre varieteter leder uppgiften att ge undervisning på samiska till stora problem för barnen, särskilt om några elever talar en annan samisk varietet än läraren. En ytterligare svårighet är att elevernas kunskaper i samiska varierar från ren nybörjarnivå till att ha samiska som modersmål.
77
Sameskolorna brottas även med brist på lämpliga läromedel för de olika varieteterna av samiska och lärarna får lägga mycket tid på att ta fram eget undervisningsmaterial. Det råder dessutom brist på lärare i samiska. Undervisningen bedrivs ofta i gamla internatskolor där lokalerna inte alltid är anpassade till verksamhetens behov.
77
Skolverket (2003) s 21.
Trots dessa svårigheter lyckas man genom stort lärar- och föräldraengagemang att ge eleverna kunskaper i samiska.
78
Skolverket note-
rade 2001 att sameskolans undervisning präglades av optimism som tycktes genomströmma undervisningen och att eleverna var positiva. Situationen vid den samiska integreringen skiftade däremot mellan kommunerna och det fanns behov av pedagogisk utveckling och reflektion.
79
Det nuvarande elevantalet inom den samiska förskolan, sameskolan och den integrerade samiska undervisning är så litet att andelen barn som kan tillägna sig läs- och skrivkunskaper i samiska inte är tillräckligt, för att samiskan på sikt skall kunna bestå som ett levande språk i Sverige. Jag anser därför att samiska barns tillgång till undervisning på samiska måste förbättras och alla samiska barn som vill tillägna sig samiska skall ges möjlighet till det. För sydsamiskans del är läget akut. Omedelbara åtgärder krävs inom utbildningsområdet för att fler barn skall kunna tillägna sig sydsamiska. Antalet barn med tillgång till sydsamiska i förskolan och skolan måste utökas radikalt och det måste ske omgående. Utan ökade insatser på utbildningssidan kommer sydsamiskan inte att kunna fortleva eftersom den språkliga basen blir för liten. Situationen för lulesamiska och nordsamiska är också svår eftersom den språkliga basen krymper.
Ett sätt att omgående öka samiska barns möjligeter att tillägna sig samiska vore att utöka möjligheterna till samisk integrerad undervisning. I budgetunderlaget för 2005–2007 föreslog Sameskolstyrelsen därför en utökning av anslag för integrerad samisk undervisning. Det finns ett intresse att utöka dels befintlig samisk integrerad undervisning, dels anordna integrerad undervisning på nya orter. Intresset har ökat under de senaste åren men myndigheten saknar medel för utökning av verksamheten. Sameskolstyrelsen anser att genom ett ökat anslag på en miljon kronor skulle utökning av verksamheten kunna ske på ytterligare fyra orter samt ökning av omfattning på undervisning på skolor som i dag inte får utökad tid för integrerad samisk undervisning.
80
Mot denna bakgrund anser jag att den samiska integrerade undervisningen bör utökas och förbättras. Verksamheten bör utökas till de orter som uttryckt intresse för detta. Fler elever
78
Skolverket (2003) s 22.
79
Skolverket: ”Undervisning i och på de nationella minoritetsspråken kartläggning av situationen 2001”, 2001 s 22
80
Sameskolstyrelsen: ”Budgetunderlag 2005-2007”
måste ges möjlighet att delta. Detta är särskilt viktigt i det sydsamiska området. De ekonomiska medlen som avsätts för integrerad samisk undervisning måste utökas avsevärt för att samiskan skall kunna överleva som ett levande språk vars talare kan läsa och skriva på samiska.
Vidare har det anförts av samiska ungdomsförbundet Sáminuorra att det finns behov av en samisk studievägledare.
81
Studievägledaren
skulle dels kunna informera föräldrar och elever om rätten till undervisning i och på samiska, dels bistå med information om de möjligheter som finns inom grundskolan, gymnasieskolan och högskolan att studera i och på samiska. Det finns behov av denna typ av stödjande och informerande tjänst.
82
Att inrätta en
studievägledartjänst vore en viktig del av den språkrevitaliserande satsning som behöver göras för samiska språkets del. Samiska familjer behöver korrekt och kunnig information om de möjligheter som finns och de rättigheter lagen ger, för att kunna fatta medvetna beslut om barnens fortsatta språkutveckling i samiska och de möjligheter kunskaper i samiska kan ge enskilda. Kommunala studievägledare i ordinarie skolväsendet har inte denna kunskap som rör samiskan och dess möjligheter.
Jag föreslår därför att regeringen överväger möjligheterna att utöka Sameskolstyrelsens eller Sametingets anslag så att en samisk studievägledartjänst kan tillsättas.
Förutom det ovanstående lämnas även förslag i avsnitt 13.6.3 som berör samiska barns och ungdomars möjligheter till undervisning på samiska.
81
se avsnitt 7.1.5.
82
se även synpunkter som inkommit från Stockholms Sameförening.
13.6.2. Åtgärder rörande samiska och andra läromedel
Min bedömning: Bristen på samiska läromedel har förelegat under mycket lång tid och vidtagna åtgärder har inte varit tillräckliga. Detta försvårar samiska barns möjligheter att tillägna sig det samiska språket. Att behöva använda läroböcker skrivna på norska försvårar barns inlärning av samiska. Möjligheterna att få fram nya läromedel begränsas av att avsatta ekonomiska medel är för små.
Mitt förslag: Sverige måste ta sitt ansvar för att få fram svenska läromedel på samiska. Åtgärder måste vidtas omgående för att förbättra tillgången på samiska läromedel. Tillgängliga medel för läromedelsproduktion måste ökas avsevärt, åtminstone under ett antal år framåt. Egentillverkat läromedelsmaterial, som tagits fram av t.ex. sameskolor och modersmålslärare, bör omgående göras tillgängligt för fler genom systematisk spridning. Myndigheten för skolutveckling bör ges utökade resurser för att omgående utveckla undervisningsmaterial för ”Tema Modersmål” på sydsamiska. Regeringen bör ta fram informationsmaterial främst för skolbruk rörande övriga nationella minoriteter och minoritetsspråk på samma sätt som gjorts 2004 rörande samer, samt informationsmaterial till ungdomar rörande Europarådets minoritetskonventioner.
Frågan om bristen på läromedel på samiska förefaller ha varit en konstant problem under mycket lång tid. Redan Sameutredningen konstaterade i sitt betänkande 1975 att produktionen av läromedel haft otillräcklig omfattning efter 1962 års nomadskolereform och att behovet av läromedel var utomordentligt stor.
83
Utredningen
framhöll vikten av att få fram olika typer av läromedel och föreslog därför särskilda statsbidrag för läromedelskostnader:
För att åstadkomma en utveckling på läromedelsområdet fordras att man har tillgång till författare som både behärskar det samiska stoffet och som har nödvändiga pedagogiska förutsättningar att ge läromedlen den uppläggning som de enskilda inlärningssituationerna kräver. Ett
83
annat problem när det gäller framställning av läromedel för samiska skolor och samisk utbildning över huvud taget är den ringa efterfrågan upplagemässigt som föreligger. Att framställa läromedel för så små grupper som det här är frågan om kan endast ske med omfattande subventioner, eftersom läromedlen utan sådant produktionsstöd skulle ställa sig alltför dyrt i inköp.
84
Bristen på lämpliga läromedel kvarstår än i dag och försvårar samiska barns möjligheter att tillägna sig samiska. Skolverkets nyligen gjorda kartläggning visar att detta fortfarande är ett problem:
När det gäller samiska så finns det, enligt de intervjuade, norsk litteratur att tillgå och som man använder sig av i brist på annan. Den norska litteraturen är dock inte anpassad till svenska förhållanden vilket gör den svår att använda i Sverige. Den litteratur som produceras i Sverige, produceras i små kvantiteter varför den blir mycket kostsam. Att tillgången till läromedel är begränsad ger signaler till eleverna att detta är ett område som det inte satsas på menar en av de intervjuade.
85
Produktion av läromedel pågår på olika håll men situationen beskrivs som akut. De lärare som undervisar i minoritetsspråket i ämnet modernt språk (språkval) har en speciellt problematisk situation. Detta ”kräver” en dialog, som en lärare uttrycker det. Det är omöjligt att undervisa på denna nivå utan skriftliga läromedel hävdar de lärare som undervisar på denna nivå.”
86
Enligt samiska pedagoger som arbetat med undervisning i och på samiska under mycket lång tid har de insatser som gjorts på läromedelssidan inte varit tillräckliga. Problemet kvarstår för samtliga varieteter av samiska. Det är dessutom skillnad på tillgången på böcker i de olika varieteterna. På nordsamiska finns flest böcker och på sydsamiska finns mycket få böcker.
87
I Jokkmokks kommun har man bestämt sig för att använda en del av statsbidraget till förvaltningsområdeskommunerna för att stärka läromedelsproduktionen lokalt i kommunen. Även detta är ett tecken på att det finns stora behov på läromedelssidan.
Europarådets rådgivande kommitté påpekade i sin granskning av Sveriges uppfyllande av minoritetsåtagandena, att det råder brist på läromedel på minoritetsspråken, bl.a. på syd- och lulesamiska. Kommittén uppmanade därför Sverige att vidta åtgärder för att komma till rätta med denna brist.
88
84
85
Skolverket (2005) s 34
86
Skolverket (2005) s 34.
87
Skolverket (1994) s 22.
88
Advisory Committee (2002) s 19.
Enligt min bedömning är det inte acceptabelt att de åtgärder som vidtagits för att komma till rätta med bristen på läromedel inte har löst problemet på ett tillfredställande sätt. Problemet har varit känt länge. Av 1 kap. 2 § först stycket skollagen (1985:1100) framgår:
Alla barn och ungdomar skall oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning inom det offentliga skolväsendet. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet…
Kravet på likvärdighet innebär att det bl.a. det skall finnas lämpliga läromedel inom sameskolan på den varietet av samiska som är barnets språk. Bristen på svenska läromedel avsedda för undervisning i samiska innebär att samiska barn ges sämre förutsättningar att tillgodogöra sig det de behöver lära sig i grundskolan. Det är oacceptabelt att samiska barn skall hamna i ett sämre läge utbildningsmässigt, än andra barn i Sverige, därför att frågan om läromedel inte lösts. Det kan också ifrågasättas om skolformen kan anses vara likvärdig om det inte finns lämpliga läromedel för undervisningen. Det är inte acceptabelt att samiska barn i Sverige skall behöva använda norska läromedel som försvårar deras inlärning.
Sameskolstyrelsen har uppdrag att utveckla och främja produktion av läromedel för samisk undervisning. Rörande Sameskolans uppdrag kan noteras att myndighetens uppdrag försvåras av att läromedel måste framställas på tre olika varieteter av samiska och att prioriteringar måste göras mellan dessa varieteter. I sin årsredovisning uppger Sameskolstyrelsen att behovet av utveckling och produktion av läromedel för samisk undervisning är stort.
Vid genomförande av nya projekt måste alltid prioritering av projekt göras. Förutsättningar för genomförande påverkas främst av ekonomiska och personella resurser… De senaste åren har läromedelskonsulenten också ansvarat för arbetet med hemsidan på Temaplats modersmål hos Myndigheten för skolutveckling.
89
Myndighetens kostnader för läromedel uppgick till 928 000 kronor under 2004. Med tanke på att detta avser tre olika varieteter av samiska måste resurserna anses vara mycket små. Sameskolstyrelsen beskriver åtgärder för ökad måluppfyllelse och framtida behov enligt följande:
Arbetet med läromedelsutveckling stärks genom att externa medel, främst EU-finansierade projekt påbörjats och/eller pågår. Med enbart
89
Sameskolstyrelsen (2005) s 17.
de medel som av anslaget har kunnat budgeteras för utveckling och produktion av samiska läromedel blir inte arbetet omfattande… Det tar längre tid att genomföra projekt än vad som har planerats. För att framtida behov av utveckling och produktion av samiska läromedel ska kunna ske, måste mera medel tillföras.
90
Från samiskt håll har det bland annat framförts till utredningen att det saknas sydsamiska läsetexter på olika nivåer. På sameskolorna framställer man ofta eget undervisningsmaterial för att fylla de behov som finns, vilket är mycket tidskrävande. Det är viktigt att sameskolorna och även modersmålslärare har möjlighet att dela med sig och sprida sådant undervisningsmaterial som redan tagits fram. Om materialet kunde göras allmänt tillgängligt via t.ex. Internet, skulle situationen underlättas på kort sikt. Förbättrad tillgänglighet till befintligt material skulle även göra det lättare för intresserade föräldrar att stödja sina barns språkutveckling i hemmet. Föräldrar har ofta svårt att hitta material att arbeta med hemma eftersom antalet barn- och ungdomsböcker på samiska är begränsat.
91
Regeringen har i november 2005 beslutat att uppdra åt Myndigheten för skolutveckling att i samarbete med Sameskolstyrelsen främja utveckling och produktion av läromedel i samiska, med särskild fokus på sydsamiska. För ändamålet får högst 1,5 Mkr användas under budgetåret 2006.
92
Enligt Myndigheten för skolutveck-
ling kommer detta arbete bl.a. att bestå av att göra mer material tillgängligt via webbportalen Tema Modersmål, att utveckla material och metoder för att stärka föräldrarna i sin uppgift att stödja barnens språkutveckling, utarbetande av former för att anordna lägervecka med språkbad för elever i årskurs 5–8 och även ge stöd åt modersmålslärare.
93
I den språkpolitiska propositionen skriver regeringen:
Myndigheten för skolutveckling har utvecklat och driver webbplatsen ”Tema modersmål” som innehåller information och kommunikationsverktyg riktade främst till verksamma inom området men även till föräldrar och elever. Ambitionen med webbplatsen är främst att stimulera till nätverksbyggande och lyfta fram goda pedagogiska resurser. Nyligen har även ett arbete med att utveckla stöd till distansundervisning inletts. Webbplatsen har temaplatser för olika språk som drivs av
90
Sameskolstyrelsen (2005) s 20-
91
se även avsnitt 14.2.
92
Utbildnings- och kulturdepartementet: ”Uppdrag till Myndigheten för skolutveckling att främja utveckling och produktion av läromedel i samiska”, 17 nov 2005, U2005/8408/S.
93
enligt uppgift från Myndigheten för skolutveckling, 30 jan 2006.
aktiva modersmålslärare och i nuläget finns 28 språk på webbplatsen. Vi anser det mycket viktigt att stödja innovativa metoder och användandet av nätbaserad undervisning för att stärka språkutvecklingen för elever med annat modersmål än svenska och nationella minoritetsspråk. Mot denna bakgrund har regeringen under 2005 beslutat att avsätta 2 miljoner kronor för fortsatt utveckling av webbplatsen.
94
På webbplatsen Tema modersmål finns egna ”språkrum” för en rad språk och bl.a. de nationella minoritetsspråken. Innehållet består, förutom fakta om modersmål avsedda för lärare och föräldrar, av ett urval av länkar till andra webbplatser där det finns lämpligt material i form av t.ex. bilder och ljud för modersmålsundervisning.
95
Jag konstaterar att Tema Modersmål är ett värdefullt verktyg för lärare och även föräldrar. Det kan dock inte ersätta produktion av läromedel för samiska eller något annat nationellt minoritetsspråk. Däremot kan det vara ett komplement och stöd i arbetet samt ett sätt att sprida egentillverkade läromedel till andra. I dag finns det ”språkrum” för nord- och lulesamiska och sidor för sydsamiska bör också tas fram snarast.
Jag välkomnar regeringens beslut att avsätta ytterligare medel för utvecklingen av läromedel i samiska. Det arbete som pågår för att förbättra läromedelssituationen och för att utveckla nya arbetssätt är mycket angeläget med tanke på den situation det samiska språket befinner sig i. Arbetet behöver därför fortsätta, i vart fall i samma omfattning, ett antal år framöver.
Det måste även påpekas att bristen på läromedel inte enbart rör de samiska eleverna, även om utredningen valt att belysa detta. Europarådet har i sin granskning tagit upp bristen på läromedel även för romani chib och meänkieli
96
och även Skolverket har påta-
lat detta.
97
Frågan om läromedel på meänkieli har även tagits upp i
Pajala kommun, som i sitt remissvar på delbetänkandet, efterlyser statligt ansvarstagande på läromedelsområdet.
98
Åtgärder behöver
således vidtas även rörande dessa språk.
Slutligen finns det anledning att föra fram vad Myndigheten för skolutveckling föreslagit i sitt remissyttrande. Myndigheten föreslår att informationsmaterial för skolbruk tas fram rörande övriga nationella minoriteter och minoritetsspråk på samma sätt som
94
prop 2005/06:2 s 41.
95
Myndigheten för skolutveckling, remissyttrande, 5 sept 2005, JU2005/4822/D.
96
Report of the Committee (2003) s 12 och 48.
97
Skolverket (2005) s --
98
Yttrande, dnr 2005/30
gjorts 2004 rörande samer
99
, samt informationsmaterial till ungdo-
mar rörande Europarådets minoritetskonventioner. Jag anser att det är ett mycket bra förslag.
Som påpekats i delbetänkandet är det angeläget att öka medvetenheten och kunskaperna om de nationella minoriteterna i det svenska samhället.
100
Europarådet har påtalat att Sverige inte i till-
räcklig grad följt upp huruvida kommunerna uppfyller sin skyldighet enligt läroplanen att förmedla kunskaper till eleverna om de nationella minoriteterna.
101
En nyligen gjord granskning vid
Dalarnas högskola visar att svenska läromedel avsedda för högstadiet och gymnasiet saknar information om de nationella minoriteterna. I dryga 5000 sidor granskad läromedelstext återfanns elva rader text om finsktalande i Sverige, sju rader om meänkielitalande i Sverige och ingenting om romani chib eller jiddischtalande i Sverige.
102
Det finns således stor anledning att ta fasta på det förslag
som Myndigheten för skolutveckling lämnar. Informationsmaterial för skolbruk behöver uppenbarligen tas fram.
13.6.3. Behov av förbättrad rätt till undervisning på nationellt minoritetsspråk
Min bedömning: Erfarenheterna visar att undervisning på de nationella minoritetsspråken inte kommer till stånd inom det kommunala skolväsendet. De nationella minoriteterna har inte heller politisk makt att driva igenom beslut om sådan undervisning, om kommunerna inte är intresserade. Ambitionsnivån och aktivitetsgraden från samhällets sida måste höjas avsevärt på utbildningssidan för att minoritetsspråken skall kunna bevaras. Denna ambitionshöjning behövs omgående om vissa av språken skall kunna fortleva.
Mitt förslag: Regeringen bör tillsätta en utredning som analyserar möjligheterna att införa ett bevarandeprogram för de nationella minoritetsspråken inom utbildningsväsendet. Bevarandeprogrammet skall ha till syfte att stabilisera och utveckla de nationella minoritets-
99
se Jordbruksdepartementet: ”Samer – ett ursprungsfolk i Sverige”(2004); Jordbruksdepartementet: ”Same, same but different” (2004).
100
se delbetänkandet avsnitt 6.6.
101
Advisory Opinion (2002) s 13.
102
Univ. lektor Antti Ylikiiskilä, Dalarnas högskola, intevju i SVT Uutiset den 5 dec 2005.
barnens minoritetsspråk samtidigt som barnen får lära sig svenska. Den föreslagna utredningen bör få i uppdrag att se över möjligheterna att införa lagstadgad skyldighet att anordna undervisning på samtliga nationella minoritetsspråk i hela landet. Utgångspunkten för arbetet bör vara bevarandet och revitaliseringen av de nationella minoritetsspråken. Utredningen bör även få i uppdrag att analysera Sveriges förutsättningar och möjligheter att åta sig ett högre åtagande enligt artikel 8.a., 8.b. och 8.c. minoritetsspråkskonventionen. Eftersom det är angeläget att en förbättring kommer till stånd omgående när det gäller de nationella minoriteternas möjligheter till undervisning på minoritetsspråket, bör regeringen under tiden frågan utreds och bereds, bistå med ett statligt stimulansbidrag under en övergångsperiod för att få till stånd mer tvåspråkig undervisning. Stimulansbidrag bör kunna utgå till kommuner tills ett nationellt bevarandeprogram för de nationella minoritetsspråken inom utbildningsväsendet kan börja gälla. Myndigheten för skolutveckling bör därför ges i uppdrag att föra en aktiv dialog med de nationella minoriteterna och kommuner för att få till stånd en övergångslösning.
Mot bakgrund av det som anförts om fördelarna med och behovet av tvåspråkig undervisning, samt Europarådets och en rad remissinstansers synpunkter, finns det anledning för regeringen att överväga sätt att förbättra rätten till tvåspråkig undervisning. De möjligheter som står de nationella minoriteterna till buds i dag är inte tillräckliga.
Kommunerna har under flera år haft möjlighet att anordna tvåspråkig undervisning, men sådan undervisning kommer inte till stånd. Trenden är snarare den motsatta. Att minoriteters möjligheter på utbildningssidan försämras efter att en stat ratificerat minoritetsspråkskonventionen, hör enligt Europarådet till ovanligheterna.
103
På många orter kämpar föräldrar för att kvarvarande
befintlig undervisning inte skall läggas ned. Att snabbt få fram ett stort antal nya friskolor med minoritetsspråkig inriktning förefaller inte heller vara en framkomlig väg.
För att tydligt visa att Sverige menar allvar med åtagandet att bevara de nationella minoritetsspråken som levande språk, måste ambitionsnivån och aktivitetsgraden från samhällets sida höjas
103
Report of the Committee (2003) s 32.
avsevärt så som Europarådet efterlyst. Det behövs, enligt min bedömning, ett medvetet nationellt bevarandeprogram för de nationella minoritetsspråken inom utbildningsväsendet. Programmet skall syfta till att stabilisera och utveckla barns minoritetsspråk och svenska.
104
Inom utbildningsväsendet behöver således
antalet undervisningstimmar på minoritetsspråket utökas och sådan undervisning behövs under hela skoltiden.
Problematiken med de nationella minoriteternas demokratiska underläge har belysts i delbetänkandet.
105
Eftersom det inte finns
någon lagstadgad rätt till undervisning på minoritetsspråken och eftersom de nationella minoriteterna inte har tillräcklig politisk makt att driva igenom sådana beslut på lokal nivå, blir det ingen undervisning på minoritetsspråken. De allra flesta föräldrar har inte heller möjligheter eller kraft att starta en egen friskola. Med tanke på Sveriges åtaganden enligt minoritetskonventionerna, skall möjligheterna att få stöd i det ordinarie skolväsendet säkerställas, och föräldrar skall inte behöva starta en helt ny friskola.
Skolverkets nyligen gjorda kartläggning (även om den mest koncentrerar sig på undervisning i minoritetsspråken) visar att situationen inte har blivit bättre. Med beaktande av att kommunerna inte tar ansvar för att förbättra möjligheterna till tvåspråkig undervisning som riktar sig till de nationella minoriteterna, behöver ett tydligare statligt åtagande övervägas. På samma sätt som kommunerna inom förvaltningsområdena för samiska, finska och meänkieli i dag får statsbidrag för merkostnader som uppstår med anledning av minoritetsspråkslagstiftningen, bör en motsvarande modell kunna utarbetas på utbildningssidan.
Jag anser därför att frågan om införandet av ett nationellt bevarandeprogram inom utbildningsväsendet behöver utredas närmare. Denna fråga ligger, enligt min mening, utanför det uppdrag som Utredningen om finska och sydsamiska språken givits. Frågan om lagstadgad rätt till undervisning på minoritetsspråket ligger också utanför Sveriges nuvarande åtaganden enligt minoritetsspråkskonventionen.
Den utredning som här föreslås bör få i uppdrag att se över möjligheterna att införa lagstadgad rätt till undervisning inom förskolan och grundskolan på samtliga nationella minoritetsspråk i hela
104
Bevarandeprogram till skillnad från övergångsprogram. Se Kenneth Hyltenstam, Christopher Stroud: ”Språkbyte och språkbevarande – Om samiskan och andra minoritetsspråk”, 1991, s 89.
105
se delbetänkandet avsnitt 6.8.1.
landet. På sikt räcker det inte att endast ge kommunerna ekonomiska incitament att anordna undervisning på minoritetsspråket. Den enskilda individen behöver kunna hävda sin rätt till undervisning genom att frågan regleras i lag.
Modeller för lagstadgad rätt till undervisning på minoritetsspråket för nationella minoriteter finns i andra länder, och Sverige bör studera och ta lärdom av dessa erfarenheter. Sådana modeller med lagstadgad rätt till respektive skyldighet att anordna tvåspråkig undervisning finns i en rad länder. Flera europeiska länder har dessutom tagit ett betydligt större ansvar än Sverige för nationella minoriteters utbildningssituation enligt minoritetsspråkskonventionen.
Tabell 2 Olika länders åtaganden enligt artikel 8 Europarådets minoritetsspråkskonvention rörande utbildning i och på landsdels- eller minoritetsspråket
Stat a)
i
a) ii
a) iii
a) iv
b) i
b) ii
b) iii
b) iv
c) i
c) ii
c) iii
c) iv
Sverige X X X Armenien X X X Österrike X X X X Kroatien X X X Danmark X X X X Finland X X X Frankrike X X X Tyskland X X X X X X X X X X Ungern X X X Nederländerna X X X Norge X X X Slovakien X X X X X X X X X Slovenien X X X X X X Spanien X X X Storbritannien X X X X X X
Källa: Europarådets hemsida, olika länders ratifikationer, se www.coe.int
Förklaring: Varje land väljer vilka språk som ges skydd enligt del III i konventionen samt graden av åtagandet. Artikel 8 a) avser förskola, artikel 8 b) de lägre årskurserna i grundskolan, och artikel 8 c) avser grundskolans högre årskurserna i grundskolan och gymnasieskolan. Det högsta åtagandet i artikel 8 a)-c) är i och det lägsta är iii eller iv. För innehållet i respektive artikel se bilaga 4.
T.ex. anges för förskoleundervisning enligt artikel 8 a) avses med i - tillhandahålla förskoleundervisning på landsdels- eller minoritetsspråket, ii - tillhandahålla en väsentlig del av förskoleundervisning på landsdels- eller minoritetsspråket, iii - erbjuda förskoleundervisning antingen enligt i eller ii, och iv – gynna och/eller uppmuntra åtgärder som avses i ovan enligt i-iii.
Exempel: Sveriges åtagande rörande förskola är iii. En rad länder har ett högre åtagande: Österrike, Finland, Tyskland, Nederländerna, Slovakien, Slovenien, Spanien och Storbritannien. Kommentar: I vissa stater har olika åtagandenivåer valts för olika språk. I tabellen anges de åtagandenivåer som valts. Utgångspunkten för den föreslagna utredningens arbete bör, enligt min mening, vara bevarandet och revitaliseringen av de nationella minoritetsspråken. Utredningen bör därför även få i uppdrag att analysera Sveriges förutsättningar och möjligheter att åta sig ett mer långtgående åtagande enligt artikel 8.1.a. (se ovan avsnitt 13.3.2. rörande förskola), 8.1.b. och 8.1.c. i minoritetsspråkskonventionen, dvs. ändra åtagandet från t.ex. 8.1.b iv till 8.1.b.ii.
När det gäller sameskolan anser jag att den har en mycket viktig roll och att den behövs även i fortsättningen i dess nuvarande form. Tiden då samiska barn skall behöva bo på internat är dock förbi och även samiska barn som bor långt från en sameskola eller utanför Sápmi har rätt till sitt minoritetsspråk och en urfolksidentitet. Den föreslagna utredningen behöver därför se över förutsättningarna för att utöka samiska barns möjligheter att få tillgång till undervisning på samiska. I det sammanhanget kan Sameskolstyrelsen fungera som ett resurscentrum för kommunala skolor när det gäller undervisningen i och på samiska (se även förslag rörande Sameskolans föreslagna roll som lämnas under avsnitt 13.6.1).
Den nuvarande tvåspråkiga undervisningen, enligt 2 kap. 7 § grundskoleförordningen (1994:1194), har närmast tillkommit som ett övergångsprogram, dvs. syftet med undervisningen är att underlätta minoritetsbarns övergång från minoritetsspråket till svenska (dvs. assimilering).
106
Utbildning för de nationella
minoriteterna, som har till syfte att fungera som övergångs-
106
Ett primärt syfte med undervisningen på minoritetsspråket i ett övergångsprogram är att möjliggöra kunskapsinhämtning under en period då barnet ännu inte behärskar majoritetsspråket tillräckligt väl för att tillgodogöra sig undervisningen på detta språk. Ett annat viktigt mål med undervisningen på minoritetsspråket är att underlätta inlärningen av majoritetsspråket. Se Hyltenstam (1991) s 89.
program, är knappast förenliga med artikel 5 i ramkonventionen, som uttryckligen förbjuder åtgärder i syfte att assimilera nationella minoriteter.
Ett tvåspråkigt utbildningsalternativ för de nationella minoriteterna måste istället utgå från ett revitaliserings- och bevarandeperspektiv där syftet skall vara att uppnå additiv tvåspråkighet och att ge eleverna möjligheter att utveckla en kulturell minoritets- eller urfolksidentitet, i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets minoritetskonventioner och barnkonventionens artiklar 29 och 30.
Den nuvarande regeln om att antalet minoritetsspråkliga timmar inte skall överskrida mer än hälften bör också ses över av den föreslagna utredningen. För de yngre eleverna är det viktigt att kunna ge fler minoritetsspråkiga timmar i början för att stärka grunden i språket. Många yngre barn behöver således ett intensivt språkbad i början. Nuvarande regler försvårar tillägnandet av minoritetsspråket.
107
Det är viktigt att de nationella minoriteterna ges möjlighet att vara delaktiga i den föreslagna utredningen, eftersom utbildningens utformning måste utgå från respektive grupps behov och eftersom ramkonventionen stadgar att minoriteterna skall ges möjlighet att påverka i frågor som berör dem. Knappast någon fråga kan anses vara så betydelsefull för minoriteternas möjligheter att bevara sitt språk som utbildningsfrågorna.
Den föreslagna utredningen bör även ges i uppdrag att studera utländska erfarenheter från revitalisering av urfolks- och sitt språk inom skolväsendet.
Det är angeläget att det omgående sker en förändring till det bättre när det gäller elevers möjligheter till undervisning på de nationella minoritetsspråken. Under tiden som frågan utreds och bereds bör regeringen, enligt min uppfattning, därför redan nu vidta åtgärder för att förbättra utbildningssituationen. Syftet med dessa åtgärder är att nationella minoritetsbarn inte skall gå miste om möjligheten att få utveckla sitt minoritetsspråk under tiden frågan utreds och bereds. För särskilt utsatta språk, så som sydsamiska, vore förlusten av potentiella talare förödande. Pajala kommun har uttryckt detta behov på utbildningsområdet i remissvaret på delbetänkandet på följande sätt:
107
Bl.a. har Skolverket kritiserat Sameskolstyrelsen för att man inom sameskolan velat ge de yngre barnen mer samiska i början av skolan för att befästa språkkunskaperna. Se Skolverket (2003) s 20-
”Pajala kommun anser att det här förslaget [om modersmålsundervisning] är ett uttryck för sann vilja att värna de nationella minoriteterna. I det hotade läge som deras språk [befinner] sig i kan man inte försumma att fånga upp varje enstaka elev som visar intrese för sitt nationella minoritetsspråk!”
108
Jag föreslår därför att regeringen under en övergångsperiod bistår kommuner med ett stimulansbidrag för att få till stånd tvåspråkig undervisning enligt 2 kap. 7 § grundskoleförordningen (1994:1194) och enligt förordning (2003:306). Statliga medel bör kunna utgå för i vart fall de merkostnader som skulle uppkomma för kommunerna med anledning av detta. Sådana stimulansbidrag bör kunna utgå tills ett nationellt bevarandeprogram för de nationella minoritetsspråken inom utbildningsväsendet kan börja gälla.
Det är särskilt viktigt att tvåspråkig undervisning kommer igång på fler orter inom förvaltningsområdena för samiska, finska och meänkieli. Nationella minoritetsbarn som i dag ges lagstadgad rätt till förskola helt eller delvis på minoritetsspråket behöver ha möjlighet att få fortsatt stöd för utveckling av minoritetsspråket när de börjar skolan. Förslaget möjliggör en kontinuitet i språkstödet för de nationella minoritetsbarnen.
Om tvåspråkig undervisning inte kan åstadkommas fullt ut i egna tvåspråkiga klasser, bör man sträva efter att ge de nationella minoritetseleverna undervisning på minoritetsspråket i något eller några ämnen. Att kunna få utökade timmar undervisning i minoritetsspråket vore mycket önskvärt. Enligt min bedömning skulle detta förslag leda till att nationella minoritetsbarns möjligheter att utveckla minoritetsspråket stärks omgående och revitaliseringen påskyndas.
De ekonomiska konsekvenserna av en sådan lösning skulle inte heller behöva bli särskilt stora. Det skulle kunna jämföras med den integrerade samiska undervisningen där kostnaden per elev och år är relativt låg.
För att denna övergångslösning skall kunna vara möjlig föreslår jag att Myndigheten för skolutveckling ges i uppdrag att föra en aktiv dialog med företrädare för de nationella minoriteterna och företrädare för kommuner, för att få till stånd en övergångslösning som gynnar de nationella minoritetsbarnens möjligheter att tillägna sig och utveckla minoritetsspråket.
108
Yttrande, 5 okt 2005. JU 2005/4822/D.
13.7. Lärartillgång i de nationella minoritetsspråken
Mitt förslag: Regeringen bör se över möjligheterna att förbättra utformningen av lärarutbildningen och även möjligheterna att rekrytera studenter till utbildningen.
Som nämnts ovan råder det i dag brist på behöriga lärare i flera av minoritetsspråken, vilket försvårar möjligheterna att undervisa i och på minoritetsspråken.
Enligt artikel 8.1.h. minoritetskonventionen skall Sverige för samiska, finska och meänkieli tillhandahålla grundutbildning och fortbildning av lärare som behövs för att genomföra de åtaganden på utbildningsområdet som man ratificerat. Europarådets expertkommitté har i sin granskning påtalat att bristen på lärare försvårar Sveriges möjligheter att kunna leva upp till utbildningsåtagandena samt att Sverige i dag inte lever upp till konventionens krav rörande lärarutbildning för vare sig samiska, finska eller meänkieli.
109
Även
rörande romani chib har Europarådets expertkommitté uppmanat Sverige att vidta åtgärder för att förbättra lärarsituationen.
110
Hyltenstam och Milani konstaterar i rapporten till konstitutionsutskottet att ett särskilt ansvar har lagts hos en viss högskoleenhet, men där sker ingen lärarutbildning på grund av att det saknas sökande till utbildningen:
Man får ett intryck av att myndigheterna och ansvariga institutioner passivt nöjer sig med att möjligheterna till lärarutbildning existerar utan att tillräckligt noggrant analysera skälen till varför den inte kommer till stånd. Viktigt att analysera specifikt är hur informationsspridning sker.
111
Skolverket konstaterar i sin nyligen lämnade rapport att kommunerna har svårt att rekrytera lärare i de nationella minoritetsspråken med undantag för finska.
112
Orsakerna till detta är flera, bl.a. de
svåra och otrygga arbetsförhållandena som modersmålslärarna har (deltids- och visstidsanställningar, stort antal olika arbetsplatser, står utanför ordinarie arbetslag etc.) och brist på behöriga lärare som beror på att det saknas relevant högskoleutbildning. Luleå tekniska universitet har ett särskilt uppdrag att erbjuda grundskol-
109
Report of the Committee (2003) s 19, 35, 50.
110
Report of the Committee (2003) s 12.
111
Hyltenstam (2005) s 61.
112
Skolverket (2005) s 42-
lärarutbildning i samiska, finska och meänkieli. Någon sådan har dock inte bedrivits under senare år därför att det saknas sökande till utbildningen. Enligt Skolverket finns det inte någon samlad nationell strategi för hur utbildningar på högskolenivå i och på de nationella minoritetsspråken skall utvecklas. Vid Skolverkets kartläggning har det även framkommit att en del kommuner på ett framgångsrikt sätt bildat nätverk för att genom samordning förbättra rekryteringen. Ett annat sätt att arbeta med dessa frågor kan vara att anordna undervisning på distans.
Mot bakgrund av detta föreslår Skolverket bl.a. att en strategi bör utvecklas för universitetsutbildningar i de nationella minoriteternas språk och kultur, att Myndigheten för skolutveckling ges möjlighet att fortsätta utveckla undervisning delvis på distans, samt att kommunerna bör undersöka möjligheterna att utveckla arbetssätt för att kompensera effekterna av problem med rekrytering av lärare och för att förbättra modersmålslärarnas arbetssituation.
Myndigheten för skolutveckling understryker i sitt remissvar på delbetänkandet behovet av grundutbildning av lärare med modersmålskompetens i minoritetsspråket och behovet av kompetensutveckling för verksam personal. Vissa satsningar har gjorts rörande kompetensutveckling i flerspråksdidaktik men behovet av utbildningsinsatser är fortfarande stort.
113
Luleå tekniska universi-
tet skriver i remissvaret på delbetänkandet:
114
Rekrytering samt utbildning av lärarstudenter med minoritetsbakgrund bör vara ett prioriterat område. Det är universitetets erfarenhet, att blivande tvåspråkiga lärare uttrycker entusiasm för minoritetsspråk men samtidigt en oro för möjligheterna att få arbete efter avslutade studier. Denna bild hos studenterna förstärks av att kurserna i minoritetsspråk har svårt att hävda sig i dagens högskolevärld, då både status och ekonomi verkar mot inrättande och genomförande av kurser. Vi föreslår därför att erforderliga medel tillskjuts för uppbyggnad av ett speciellt rekryterings- och utbildningsprojekt där landet lärosäten gemensamt arbetar i syfte att utveckla minoritetsspråksutbildning.
Mot bakgrund av den nuvarande situationen finns det stor anledning att se över frågan om lärarförsörjning. Jag föreslår därför att regeringen ser över möjligheterna att förbättra utformningen av lärarutbildningen och även möjligheterna att rekrytera studenter till utbildningen. Uppenbarligen finns det intresserade studenter
113
Yttrande, 5 sept 2005, JU2005/4822/D.
114
Yttrande, 3 okt 2005, JU2005/4822/D.
och kommunerna har behov av sådana lärare. Det är viktigt att lärarutbildningen dimensioneras rätt i förhållande till de insatser som görs och kommer att behöva göras på undervisningssidan. En samlad nationell strategi för utbildningar på högskolenivå i och på de nationella minoritetsspråken behöver utvecklas. Behovet av att inrätta en gemensam lärarutbildning i samiska språket och andra samiska ämnen inom Sápmi bör också undersökas närmare. Studenters möjligheter att kombinera universitetsstudier i ett minoritetsspråk med resten av lärarutbildningen bör också underlättas.
13.8. Behov av ytterligare utbildningsåtgärder för vuxna samer
Min bedömning: Det är en grundläggande rättighet för alla vuxna att kunna läsa och skriva på sitt eget modersmål. Möjligheterna att delta i alfabetiseringskurser får aldrig vara beroende av enskilda samers ekonomiska förutsättningar. Alla vuxna samer som vill lära sig läsa och skriva på samiska skall ges möjlighet till det.
Mitt förslag: Regeringen måste säkerställa alla vuxna samers möjligheter till alfabetisering så länge behovet kvarstår. Att kunna läsa och skriva på sitt modersmål är en grundläggande rättighet. Möjligheterna att finansiera sådana kurser och stödja enskildas deltagande måste således garanteras. Sametinget bör få en roll att administrera statliga bidrag vid korttidsstudier. Vuxna samer som vill lära sig samiska eller förbättra sina kunskaper i samiska skall också ges ekonomiska möjligheter till det.
Rätten för vuxna samer att få en grundläggande undervisning i samiska har framförts i olika sammanhang under en längre tid. Samerättsutredningen
115
föreslog att en sådan rätt skulle föreskrivas
för samer som inte fått en sådan undervisning i sameskola eller genom hemspråksundervisning (modersmålsundervisning). Någon form av vuxenstudiestöd borde då utgå. Regeringen valde dock att inte göra samma bedömning.
116
115
Yttrande, 3 okt 2005, JU2005/4822/D.
116
Vuxna samers önskemål om att vidga sina samiska språkkunskaper har en stor spännvidd, från möjligheter till att lära sig språket från grunden till att kunna komplettera sin samiska med läs- och skrivkunskaper (alfabetisering)
117
. Utredningen har berört flera av de bakomliggande faktorerna till dagens situation med bristande kunskaper hos vuxna samer. För att vända språkbytesprocessen måste detta behov uppmärksammas. Grundläggande språkutbildning, inklusive alfabetisering, bör drivas och utvecklas genom olika insatser: uppsökande informationsåtgärder som underlättar den enskildes ställningstagande, tillhandahållande av ekonomiska möjligheter att kunna delta i kurser samt medverkan av kommuner, studieförbund och andra utbildningsanordnare för själva undervisningen. Under senare år har antalet nybörjarkurser ökat, ofta genom lokala initiativ inom sameföreningar och samebyar. Studiecirkeln har varit en naturlig form för dessa aktiviteter. Den kommunala vuxenutbildningen med möjligheter till lokala kurser bör kunna erbjuda grundläggande utbildning, inte minst för att ge kontinuitet och stadga. Möjligheter till samverkan mellan kommuner får inte heller förbises. Kiruna kommun har som en av få kommuner i landet kontinuerliga kurser i samiska. Genom kommunens lärcentra lyckas man att överbrygga de stora geografiska avstånden med hjälp av distansundervisning. Enligt utredningens kännedom erbjuder Strömsunds kommun vuxenundervisning i sydsamiska om ”tillräckligt intresse” finns. Samernas utbildningscentrum erbjuder kortkurser i samtliga språkvarieteter och terminsutbildningar i hel- och halvfart kombinerat med distansutbildning. För längre studiekurser uppges dock studiefinansieringen vara ett påtagligt bekymmer. Erfarenheter från utbildningscentrumet visar att elever anmäler sig till kurser när studiefinansieringen är ordnad. För att förstärka barnens möjligheter att lära sig samiska bör särskild uppmärksamhet riktas till föräldrar utan samiska kunskaper. Personal vid myndigheter och offentliga serviceorgan inom förvaltningsområdet för samiska bör också inräknas i målgruppen för utbildningsinsatser.
117
Med alfabetisering menas i detta sammanhang att befästa sitt eget språk genom att lära sig läsa och skriva, se även avsnitt 4.7 ovan.
Alfabetisering
Som beskrivits tidigare är vuxna samers läs- och skrivkunnighet i samiska en förutsättning för en lyckad revitalisering av det samiska språket. Läs- och skrivkunnighet i det egna modersmålet är också en grundläggande rättighet för alla i Sverige. Denna rättighet får aldrig vara beroende av människors ekonomiska förutsättningar. En god språkbehärskning är också en förutsättning för att kunna använda sig av samiska i offentliga sammanhang och tillgodogöra sig myndighetsservicen på samiska fullt ut.
Sametinget har drivit en alfabetiseringskampanj bland vuxna samer för att fler skall kunna tillägna sig läs- och skrivkunskaper i samiska. Intresset för dessa alfabetiseringskurser har varit stort, större än de ekonomiska möjligheterna att anordna sådana kurser. Efter ett par år med växande framgångar har verksamheten avstannat på grund av uteblivna finansieringsmöjligheter, främst för den enskildes möjligheter att delta i undervisningen.
Studiestöd är en viktig del av utbildningspolitiken och kan även bidra till att mål för minoritetspolitiken kan nås. I dag finns bidrag som bland annat lämnas vid studier i mindre omfattning på grundskole- eller gymnasienivå.
118
De statliga bidragen handhas av
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och för vissa omständigheter av Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus). Stödet utgörs av korttidsstudie- och internatbidrag. Studier i samiska nämns inte uttryckligt i författningen.
Samernas utbildningscentrum har genom s.k. kollektivt ansökningsförfarande erhållit medel för korttidstuderande i samiska. Enligt min bedömning bör denna studiestödsform, eller en motsvarande ny författning, ges en mer rak hantering för att tillgodose samiska alfabetiseringsbehov. Jag föreslår därför att Sametinget bör få en roll att administrera statliga bidrag vid korttidstudier i sådana nya bestämmelser. I språkpolitiska propositionen konstaterar regeringen rörande alfabetiseringskurser:
Det finns samer som aldrig fått möjlighet att lära sig läsa och skriva på sitt modersmål. Regeringen anser att samerna bör få förbättrade ekonomiska möjligheter att delta i sådan undervisning. Vi har därför i budgetpropositionen för 2006, under utgiftsområde 15 Studiestöd,
118
Förordning (2001:362) om bidrag vid korttidsstudier
föreslagit att det ska vara möjligt att använda korttidsstudiestöd även till alfabetisering för samer som inte kan läsa eller skriva samiska.
119
Det är angeläget att denna ambition konkretiseras i bestämmelser så snart som möjligt.
Alfabetiseringskurserna har haft betydelse för enskildas möjligheter att utveckla sina språkkunskaper i samiska. Det är viktigt att ta fasta på det intresse som finns bland vuxna samer att förbättra och tillägna sig kunskaper i skriven samiska. Mot bakgrund av det samiska språkets hotade ställning är det angeläget att alfabetiseringskurser kan genomföras på ett tryggt och sammanhängande sätt och i huvudsak nära den egna hemorten. Samtidigt kan det ökade intresset för alfabetiseringskurser kanske ses som ännu ett tecken på den starka viljan bland enskilda samer att ta tag i språksituationen och denna typ av kurser är ett av de verktyg som behövs. En avgörande faktor är dock att det finns ekonomiska möjligheter för den enskilde i form av anpassat studiestöd som förmedlas på ett sakkunnigt sätt. Det är viktigt att ge Sametinget möjligheter att stödja alfabetiseringskurser på nord-, lule- och sydsamiska.
119
prop 2005/06:2 s 49-
14. Behov av insatser för barn och ungdomar som tillhör nationella minoriteter
14.1. Inledning
Förutom de förslag till åtgärder på utbildningsområdet, som lämnas i avsnitt 13, anser jag att det behövs ytterligare språkrevitaliserande åtgärder som riktar sig till barn och ungdomar. Syftet med dessa åtgärder är att stärka barns och ungdomars kulturella identitet och att stimulera språkutveckling på minoritetsspråket. Dessa åtgärder kan även förstärka och berika den språkundervisning som sker inom förskolans och skolans ram.
I delbetänkandet betonades vikten av att beakta barns rätt till minoritetsspråket och den egna kulturella identiteten.
1
Den före-
slagna lagen om nationella minoriteter innehåller också en bestämmelse som anknyter till barnkonventionens bestämmelser (artikel 29 och 30):
2
4 § lagen (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk Det allmänna skall i sin verksamhet sträva efter att beakta de nationella minoriteternas särart och deras behov av skydd och stöd för att deras språk och kultur skall fortleva i Sverige. Barns behov att få utveckla en kulturell minoritetsidentitet och det egna minoritetsspråket skall beaktas särskilt.
Förslag till sådana språkrevitaliserande åtgärder lämnas i det följande.
1
se delbetänkandet avsnitt 7.2.8
2
Barnkonventionen artikel 29.1.c: Utbildning, syfte
1. ”… barnets utbildning skall syfta till att
c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden...” Barnkonventionen artikel 30: Minoritets- och urbefolkningsbarn ”I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör en urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan minoritet eller urbefolkning inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller använda sitt eget språk.”
14.2. Behov av insatser för att öka tillgången på minoritetsspråkig barn- och ungdomslitteratur
14.2.1. Behovet av mer litteratur på de nationella minoritetsspråken
Min bedömning: Tillgången på barn- och ungdomslitteratur på de nationella minoritetsspråken är otillräcklig och det försvårar barns möjligheter att tillägna sig sitt minoritetsspråk. Läsning på det egna språket är ett grundläggande behov för att kunna tillägna sig språket och för att stärka språkutvecklingen. Genom läsning ges individen även tillgång till litteratur och andra kulturalster som är bärare av gruppens kulturarv. Tillgången på minoritetsspråkig litteratur på biblioteken är i allmänhet begränsad.
Mitt förslag: Särskilda statliga satsningar behövs för att öka antalet barn- och ungdomsböcker på de nationella minoritetsspråken, och för att göra dessa böcker tillgängliga för de nationella minoriteterna. Det behövs ett tydligare uppdrag till Statens kulturråd, riktat stöd för utgivning av böcker på minoritetsspråken och insatser för att kunna få ut dessa böcker på bibliotek, förskolor, skolor etc.
Litteratur på det egna minoritetsspråket har stor betydelse för revitaliseringen av ett hotat språk. Minoritetsspråkig litteratur ger möjligheter för talarna att skaffa sig lingvistisk kompetens bl.a. genom att läsarens kan lära sig nya ord och språkets lexikalitet etc. och även tillägna sig ett skrivet språk. Litteraturen har också stor betydelse för byggandet av en egen identitet och etnicitet, faktorer som gynnar revitalisering.
3
Litteratur på det egna språket kan ge det
skrivna språket en starkare emotionell betydelse, vilket ger språket en ytterligare dimension som går förlorad i litteratur skrivet på svenska.
4
De nationella minoritetsspråkens fortlevnad i Sverige kan aktivt främjas genom olika insatser som ökar framför allt de nationella minoritetsbarnens- och ungdomarnas läsning på minoritetsspråket. Genom läsning stärks och stimuleras det enskilda barnets språkut-
3
Jansson (2005) s 52
4
Huss (1999) s 114–
veckling på minoritetsspråket. Regeringen beskriver läsningens betydelse på följande sätt i den språkpolitiska propositionen:
För att barn skall kunna tillägna sig ett rikt språk är det väsentligt att de tidigt får ta del av böcker. Vuxnas högläsning för små barn är därför av stor betydelse. Lika viktigt är det att barnen verkligen fortsätter att läsa, när de blir större och kan läsa själva. Läsningen ökar ordförrådet, öppnar dörrar till nya tankar och idéer, skänker kulturupplevelser och är en nyckel till framgång i skolarbetet.
5
Läsfrämjande åtgärder är värdefulla även för vuxna, dels för att läsning på det egna modersmålet berikar individen och stärker individens språkliga förmåga, dels för att vuxnas läsande för barn är ett viktigt sätt att överföra språket till barn. Tillgången till litteratur och läsning har därmed stor betydelse för språkutvecklingen. Föräldrar, lärare i förskola och skola, bibliotekarier och andra har, enligt regeringen, en särskilt viktig roll när det gäller att arbeta läsfrämjande och fånga de ungas intresse för litteratur.
6
Rörande läs-
främjande satsningar uttalar regeringen:
En utgångspunkt i kulturpolitiken är att barn och ungdomar ska tillförsäkras rätten till språkliga och kulturella verktyg. Syftet med statens insatser på litteraturområdet är att stimulera en varierad utgivning av kvalitetslitteratur samt öka tillgången till och intresset för litteratur i alla grupper. Statsbidrag utgår i olika former såsom utgivningsstöd till förlag, distributionsstöd till folkbibliotek, särskilt stöd till bokhandeln, inköpsstöd till folk- och skolbibliotek, stöd till skolor, bibliotek, föreningar och organisationer för läsfrämjande verksamhet samt verksamhetsstöd till länsbibliotek och lånecentraler. En bok för alla AB får stöd för utgivning av böcker till lågt pris för barn och vuxna och läsfrämjande verksamhet.
7
Föräldrar är ofta mycket väl medvetna om betydelsen av att läsa mycket för sina barn på minoritetsspråket. Mängden tillgänglig litteratur är dock i allmänhet mycket begränsad, med undantag för en del kommunala bibliotek där det finns barn- och ungdomslitteratur på finska som produceras i Finland. På samiska finns en del barnböcker, främst på nordsamiska, men det finns få ungdomsböcker på samiska.
8
Bristen på samiska barn och ungdomsböcker har varit känd länge och har påtalats tidigare. Skolverket påtalade redan 1994 i en till-
5
6
7
8
Jansson (2995) s 53
synsrapport rörande samiska barns skolsituation att det råder brist på läromedel i samiska och även moderna böcker för barn och ungdomar. Särskilt faktaböcker på samiska efterlyses av samiska elever:
Vid intervjuerna framkommer att ett fåtal elever har tillgång till böcker och tidskrifter på samiska i hemmet varför läsning på samiska sker nästan uteslutande i skolan. Vid en skola i det nordsamiska området uppger eleverna att de läser samiska i skolan och talar samiska i hemmet.
9
Bristen på böcker och läromedel har diskuterats i avsnitt 13.6.2 ovan. Det kan ifrågasättas hur samiska barn skall kunna tillägna sig samiska i tillräcklig grad om det både råder brist på lämpliga läromedel i skolan och brist på barn- och ungdomsböcker på samiska. I handlingsplanen ”Plan för samiskt bibliotek i Sverige” som antogs av Sametinget i juni 2003 framhålls bl.a. bristen på samisk litteratur:
Bristen på litteratur för barn och ungdomar, av vilka allt fler genom skolgången erbjuds möjligheten att bli läsare, är med majoritetsspråksmått mätt mycket stora. Spridningen i olika genrer tycks dessutom liten. Med tanke på språkets överlevnad är detta alarmerande. Det är dock svårt att i nuläget tänka sig att den samiska, eller svenska, förlagsbranschen ensamma och snabbt skulle agera…Översynen visar i övrigt på att offensiva insatser och vidare utredning behövs inom flera områden som utgivning av litteratur i olika former inklusive barn- och ungdomslitteratur, distribution, litteraturstöd och läsfrämjande verksamhet.
10
Vidare framgår det av handlingsplanen att distributionen av samisk litteratur är begränsad. Importen från Norge, där den största produktionen finns, är komplicerad eftersom Norge inte är ett EUland. Utgivning i Sverige omfattas inte av statligt distributionsstöd. Rörande samiska kan det konstateras att få, och inga svenska, läsbefrämjandeprojekt för att öka läslusten hos samiska läsare har bedrivits.
11
Frågan om hur bristen på minoritetsspråkig litteratur skall lösas behandlas inte i den språkpolitiska propositionen. Regeringen skriver:
Det är vår bedömning att läsfrämjande insatser för barn och ungdomar med annat modersmål än svenska bör stärkas. Särskilda insatser bör därför göras för att förbättra tillgången till litteratur på andra språk.
9
Skolverket (1994) s 23
10
Sametinget: ”Plan för samiskt bibliotek i Sverige – Rapport från Biblioteksutredningen” (2003) s 12
11
Sametinget (2003) s 17
Detta gäller självfallet även de nationella minoritetsspråken. Kulturrådet bör därför ges uppdraget att återkommande samla in uppgifter och publicera information om barn- och ungdomsböcker på andra språk än svenska på motsvarande sätt som för barn- och ungdomslitteratur på svenska. Inom ramen för anslagna medel till läsfrämjande verksamhet har Kulturrådet möjlighet att finansiera en sådan utgivning.
12
Redan idag publicerar Statens kulturråd information om böcker på andra språk än svenska. I 2005 års katalog ”Barnböcker, Ungdomsböcker 2005” nämns en barnbok på respektive samiska, romani/romanes, finska och meänkieli.
De åtgärder som regeringen hittills vidtagit kommer inte de nationella minoriteterna till godo i tillräcklig omfattning, enligt min bedömning. Det behövs därför en medveten satsning för att dels få fram fler barn- och ungdomsböcker, dels se till att dessa blir tillgängliga på allmänna bibliotek och på t.ex. skolor och förskolor där det finns barn som talar nationella minoritetsspråk. Det räcker således inte att sammanställa listor på befintliga publicerade böcker på minoritetsspråken.
Enligt förordning (1998:1469) om statligt litteraturstöd kan statligt stöd utgå till i Sverige verksamma organisationer för bokutgivning på samiska på förlag i Finland eller Norge. Stöd kan även utgå för utgivning och översättning av enskilda boktitlar på minoritetsspråk. Möjligheterna att få till stånd en större utgivning med stöd av dessa bestämmelser bör undersökas.
Jag anser att ett tydligare uppdrag måste ges till Statens kulturråd i denna fråga. Rörande de statsbidrag som lämnas till utgivningsstöd, distributionsstöd, inköpsstöd etc. bör tydliga och konkreta mål rörande litteratur på de nationella minoritetsspråken utarbetas. Det skulle t.ex. kunna vara att ge riktat stöd för utgivning av ett visst antal böcker på respektive minoritetsspråk varje år. Det bör t.ex. vara fullt möjligt att utöka En bok för alla AB:s utgivning så att även böcker på de nationella minoritetsspråken kan ges ut
13
.
Idag ger En bok för alla AB ut 30 barn- och ungdomsböcker årligen. Detta antal skulle kunna utökas så att även de behov nationella minoritetsbarn och ungdomar har kan tillgodoses. Genom En bok för alla AB:s verksamhet skulle det vara möjligt att få fram tidigare utgivna böcker till en större minoritetsspråklig publik. En dialog bör också föras mellan Statens kulturråd och företrädare för de nationella minoriteterna rörande dessa frågor.
12
13
En bok för alla AB publicerar redan tidigare utgivna böcker i ny upplaga.
På norsk sida har man stött utgivningen av böcker på samiska genom en modell där det norska Sametinget och motsvarigheten till Statens kulturråd samarbetar i stödet av utgivning av litteratur på samiska. Systemet innebär att Sametinget köper 1 000 exemplar av vuxenböcker och 1 550 exemplar av barn- och ungdomsböcker. Dessa böcker distribueras sedan kostnadsfritt till kommunala bibliotek och skolbibliotek.
14
På detta sätt har man kunnat få fram fler
böcker på samiska i Norge och den samiskspråkiga allmänheten har fått tillgång till dem.
Det är även viktigt att vanliga populära svenska barnböcker översätts till samtliga nationella minoritetsspråk. Sådana böcker ger en naturlig koppling till den svenska kulturen och är ett sätt att stödja språkutvecklingen både på minoritetsspråket och i svenska. Igenkännandet av berättelsen, som barnet kanske har tagit del av även på svenska, gör att minoritetsspråket får större acceptans och naturlighet i barnets ögon, särskilt om barnet lever på en ort där det finns få andra barn som talar minoritetsspråket. Det stärker även barnets spåkutveckling att få berättelsen på båda språken. Jag delar således regeringens uppfattning när den skriver följande:
Tillgången till barnböcker på andra språk än svenska är viktigt för att ge föräldrar, förskolor m.fl. möjligheten till sagostunder på barnens modersmål. Det är väsentligt för samhörigheten och förståelsen av olika kulturer att barn tidigt får en möjlighet att prata om och referera till samma berättelser. Läsning på det egna modersmålet behövs också för begreppsbildningen, och att befästa kunskaper i det egna språket är en väg till att lära sig det svenska.
15
Det är även viktigt att stimulera äldre barns och ungdomars språkutveckling med relevant minoritetsspråkig litteratur. Om det skulle finnas tillräckligt med modern litteratur på de nationella minoritetsspråken för barn i ”bokslukaråldern”, kan man aktivt stärka språkutveckling och även få dem att fortsätta läsa på det egna språket.
14
Norway’s Third Periodical Report to the Council of Europe, 2 May 2005, MIN-LANG/PR (2005) 3 s 29
15
14.2.2. Bibliotekens verksamhet
Mitt förslag: Biblioteksverksamhet som riktar sig till de nationella minoriteterna bör utökas och ges statligt stöd. Möjligheterna att öka tillgången på samiska böcker genom särskilda anslag till Sametinget, på ett liknande sätt som i Norge, bör övervägas och undersökas.
De allmänna biblioteken är viktiga för allas möjlighet att ta del av litteratur.
16
Detta gäller även de nationella minoriteternas möjlighe-
ter för barn, ungdomar och även vuxna. Kommunala bibliotek måste, enligt min uppfattning, också ges tillräckliga resurser för att skaffa in befintlig och tillkommande minoritetsspråkig litteratur. Det är särskilt viktigt på biblioteken inom förvaltningsområdena. I språkpolitiska propositionen uttalar regeringen att stödet för utgivning till svenska barn- och ungdomsböcker skall stödjas särskilt och denna satsning görs inte mot bakgrund av att det skulle råda brist på utgivning av barn- och ungdomsböcker på svenska. Syftet är istället läsfrämjande:
Regeringens insatser för att öka tillgängligheten till litteratur och främja läsning riktas särskilt till skolor och bibliotek. Ett inköpsstöd till folk- och skolbibliotek infördes 1997 i samband med en bibliotekslag. Av förordningen (1996:1608) om statsbidrag till folkbibliotek framgår att statsbidrag ska användas för inköp av främst barn- och ungdomslitteratur, men också kan avse inköp av vuxenlitteratur som främjar barns och ungdomars intresse för läsning.
17
Mot bakgrund av bristen på barn- och ungdomsböcker på de nationella minoritetsspråken är det minst lika motiverat att göra en motsvarande allmän satsning på minoritetsspråkig barn- och ungdomslitteratur i Sverige. Detta är särskilt viktigt med beaktande av Sveriges åtagande att enligt artikel 12.1.a i minoritetsspråkskonventionen, att för samiska, finska och meänkieli i fråga om kulturell verksamhet – särskilt bl.a. rörande bibliotek –
att uppmuntra uttrycksformer och initiativ som utmärker landsdels- eller minoritetsspråk och främja olika sätt att få tillgång till verk framställda på dessa språk.
16
Av bibliotekslagen (1996:1596) framgår bl.a. att bibliotekens uppgift är att främja intresset för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt. Se prop. 2005/06:2 s 12
17
Biblioteken fyller en viktig kulturell funktion för de nationella minoriteterna. Hela 62 procent av de samer som deltog i utredningens enkätundersökning uppgav att det är viktigt att det finns samiskspråkig litteratur på biblioteket och över 40 procent önskade att det fanns mer biblioteksverksamhet.
18
Bland prioriteringarna i Sametingets handlingsplan för biblioteksverksamheten föreslogs bl.a. inrättandet av en barnbibliotekskonsulent. Eftersom det samiska biblioteket redan lever på yttersta marginalen ekonomiskt, föreslogs följande:
Den samiska bibliotekskonsulenten ingår i Samernas Kulturråds poster rörande specialdestinerade medel till teater, slöjd- och biblioteksverksamhet samt samegårdar. Budgetposten har under årens snarare minskat än ökat. [Samiska biblioteks-] utredningens kartläggning av de ekonomiska villkoren i Norden visar att Sverige är det enda land som t.ex. saknar fast statligt stöd för samisk bibliografering.
Satsningar för att stärka samisk biblioteksverksamhet bör även i fortsättningen finansieras genom ökade offentliga anslag. Denna finansiering ska avse såväl initialkostnader som driftskostnader. Det statliga stödet ska kanaliseras primärt via Sametinget. Satsningar på kommunal och landstingsnivå är också nödvändiga därför att även de har ansvar för samekulturens utveckling lokalt och regionalt.
19
Av de sverigefinnar som besvarat utredningens enkätundersökning uppgav 88 procent att det var viktigt för dem att det finns finskspråkig litteratur på biblioteket och 51 procent önskade att det fanns mer biblioteksverksamhet.
20
När det gäller kommunala
bibliotek har trenden rörande finskspråkig litteratur dock varit negativ och nedskärningar har drabbat utbudet av finskspråkig barn- och ungdomslitteratur på många orter. Situationen för finsk litteratur på de kommunala biblioteken beskrivs på följande sätt:
Den allmänna bilden är entydig. Med få undantag håller det kommunala biblioteksväsendet på att dränera det finska bokbeståndet. Antalet titlar har blivit färre, bokbeståndet är gammalt och den finskspråkiga personalen har minskat. Samarbetet mellan förskolan/skolan och biblioteken som var kännetecknande för verksamheten på 1970- och 1980-talen har avmattats och antalet kulturarrangemang, författar- och poesiaftnar har med få undantag minskat.
Det kommunala biblioteksväsendet har volymmässigt vid sidan av Sveriges Radios finskspråkiga sändningar varit den mest omfattande
18
se avsnitt 7.3.5
19
Sametinget (2003) s 13
20
se delbetänkandet avsnitt 9.5.5
kultursatsningen och nått en stor del av den finskspråkiga befolkningen. Idag håller denna kulturinstitution på att vittra bort.
21
Jag anser att regeringen på ett tydligare sätt bör lyfta fram de nationella minoriteternas behov på biblioteksområdet. Särskilda satsningar på de nationella minoritetsspråken bör göras inom biblioteksväsendet. Bibliotekens läsfrämjande verksamhet gentemot de nationella minoriteterna bör särskilt stödjas och uppmuntras. Barn och ungdomar som tillhör de nationella minoriteterna bör uppmuntras på alla tänkbara sätt att läsa mer på minoritetsspråket eftersom detta främjar minoritetsspråkens fortlevnad. Utåtriktad biblioteksverksamhet såsom sagostunder och verksamhet för förskole- och skolbarn, författaraftnar etc. behövs även på de nationella minoritetsspråken.
Förutsättningarna för att redan inom befintliga budgetramar ta bättre hänsyn till de nationella minoriteternas behov på litteraturområdet torde vara goda. Kulturrådet fördelar årligen ca 76 miljoner kronor till biblioteksområdet. Nästan hälften av pengarna går till inköp av böcker för barn och unga.
22
Möjligheter att stödja läsfrämjande insatser genom stadsbidrag ges i förordning (1998:1386). Bidrag kan ges till bl.a. kommuner, förskolor, skolor, bibliotek eller ideella föreningar.
Regeringen bör ge Statens kulturråd ett tydligt uppdrag att särskilt beakta nationella minoriteters behov vid beviljande av statsbidrag till läsfrämjande verksamhet och stöd till bibliotek. Statens kulturråd bör se över möjligheterna att aktivt få till stånd läsfrämjande initiativ som riktar sig till nationella minoriteter. Eftersom kommunerna inte alltid är medvetna om de behov som finns bland de nationella minoriteterna på litteraturområdet, bör en del att statsbidragen särskilt riktas till inköp och andra insatser som riktar sig till de nationella minoriteterna. Kommunerna bör i sina mål och prioriteringar på biblioteksområdet på ett tydligt sätt beakta de nationella minoriteternas behov.
Vidare bör regeringen, enligt min mening, även undersöka och överväga möjligheterna att på motsvarande sätt som i Norge stödja utgivningen av samiskspråkiga böcker i Sverige genom att särskilda medel avsätts för att Sametinget köper in samiskspråkig litteratur, och då särskilt barn- och ungdomsböcker, som sedan distribueras
21
Esko Melakari: ”Finskan – ett svenskt språk. En kartläggning av det finska språkets ställning i det svenska samhället i början av 2000-talet”, Föreningen Norden (2003) s 68
22
se Statens kulturråds hemsida: ”Vad gör Kulturrådet på biblioteksområdet?”
till sameskolor, samiska förskolor, kommunala bibliotek och skolbibliotek.
14.2.3. Bibliotekskonsulenter
Mitt förslag: Bibliotekskonsulenter för samtliga nationella minoritetsspråk bör inrättas och verksamhet som riktar sig till barn- och ungdomar bör prioriteras.
För att förbättra medvetenheten dels om litteratur på de nationella minoritetsspråken, dels den utåtriktade verksamheten på biblioteken (och då särskilt sådan verksamhet som riktar sig till barn och ungdomar), bör regeringen stödja inrättandet av bibliotekskonsulenttjänster för samtliga nationella minoritetsspråk. En samisk bibliotekskonsulent finns sedan 1988 och inrättandet av en samisk barnbibliotekskonsulent har lyfts fram som ett prioriterat fråga i Sametingets handlingsplan för samiska biblioteket. Även från sverigefinskt håll har man framfört behovet av en bibliotekskonsulent och drivit frågan under lång tid.
23
Även Statens kulturråd har
aktualiserat behovet av en finsk bibliotekskonsulent.
24
Det är ett nationellt ansvar att de nationella minoriteternas behov på biblioteksområdet tillgodoses (jmf åtagandet enligt artikel 12.1.a minoritetsspåkskonventionen). Om kommunerna inte tar tillräckligt ansvar i denna fråga behöver staten bistå med stöd och råd för att behoven skall kunna tillgodses bättre.
En bibliotekskonsulent skulle kunna verka aktivt för att öka kunskaperna på allmänna bibliotek om de behov som de nationella minoriteterna har på detta område och även informera om tillgänglig litteratur. I dag finns det ingen som driver frågan om nationella minoriteters behov på biblioteksområdet. Det finns ett behov av att kunna verka på nationell nivå och stödja verksamhet på regional och lokal nivå genom råd m.m. En annan viktig uppgift för bibliotekskonsulenten vore att utforma och arbeta med uppsökande läsfrämjande verksamhet, särskilt sådan som riktar sig till barn och ungdomar. Nätverksarbetet inom biblioteksväsendet rörande litte-
23
För att förbättra situationen för det finskspråkiga biblioteksväsendet har Föreningen för sverigefinska biblioteksanställda i en skrivelse till Statens kulturråd begärt att en finsk bibliotekskonsulenttjänst inrättas, se t.ex. Melakari (2003) s 66.
24
Statens kulturråd: ”De nationella minoriteterna och kulturlivet”, rapport 2001:4 s 41
ratur på de nationella minoritetsspråken bör också uppmuntras och i detta arbete skulle bibliotekskonsulenterna kunna fungera som nav.
14.2.4. De samiska bokbussarna
Mitt förslag: Regeringen bör söka finna en permanent finansiering för den samiska bokbussverksamheten i samarbete med den norska regeringen.
Ett mycket lyckat och omtyckt norsk-svenskt litteratur- och kulturprojekt har varit och är alltjämt de samiska bokbussarna. Genom de samiska bokbussarna har man kunnat nå ett stort antal geografiskt utspridda samer - barn, ungdomar och vuxna i Sverige och Norge - med kulturverksamhet och litteratur. Många av dessa samer skulle inte ha samma tillgång till samiskspråkig litteratur utan bokbussarna. Genom denna verksamhet har man kunnat nå en målgrupp med de samiska böcker som finns samlade. Samtidigt har bokbussarna fungerat som en sammanlänkande faktor i ett stort geografiskt område och därmed även fyllt en viktig social funktion.
Bokbussverksamheten fyller ett viktigt kulturellt behov för samerna, särskilt i de sydsamiska och lulesamiska områdena. Det finns goda förutsättningar för att bygga ut bokbussverksamheten så att den skulle kunna fungera som en del i den uppsökande verksamhet när det gäller revitalisering av samiskan. Genom att samla information på ett ambulerande ställe, som redan är väl etablerat och förankrat i lokalsamhället, skulle man med en relativt liten insats kunna nå en stor mängd samer med riktad information och med de föreslagna samiska språkkcentrens språkrevitaliserande insatser. Möjligheterna att kunna nå särskilt barn och ungdomar med t.ex. riktade läsbefrämjande och kulturella insatser borde också vara mycket goda genom bokbussverksamheten. Viss kulturell verksamhet bedrivs redan inom ramen för denna.
Det är viktigt att man även från svensk sida tar tillräckligt ekonomiskt ansvar för bokbussverksamheten och att fler samer i Sverige får tillgång till bokbussarnas service. Sverige har ett ansvar för att åtagandet i artickel 12.1.a minoritetsspråkskonventionen förverkligas. De samiska bokbussarna fyller ett behov och förbättrar Sveriges möjligheter att leva upp till konventionsåtagandena.
Verksamheten har varit projektfinansierad och därmed hotas dess fortsatta existens. Frågan om samers rätt till tillgång till samisk litteratur, i likhet med andra svenskars möjligheter att nyttja folkbiblioteken, är så viktig att den inte får vara beroende av projektmedel. Jag anser därför att svenska regeringen bör söka finna en permanent finansiering för denna verksamhet i samarbete med den norska regeringen. De samiska bokbussarna är en väl fungernade regional och gränsöverskridande verksamhet som kan nyttjas för att ytterligare stärka revitaliseringen av samiskan.
14.3. Nationella minoritetsbarns och ungdomars behov behöver bevakas tydligare
Min bedömning: Nationella minoritetsbarn och deras behov osynliggörs i det svenska samhället genom att det inte går att ange antalet barn som berörs eller i vilka kommuner dessa barn bor. Kommunerna har därmed bristande underlag för att fullt ut kunna beakta nationella minoritetsbarns behov vid planering av verksamheten. Sverige kan därmed inte heller redovisa varken urfolksbarns eller övriga nationella minoritetsbarns situation till FN.
Mitt förslag: Barnombudsmannen bör ges ett tydligare uppdrag att bevaka urfolksbarns och övriga nationella minoritetsbarns behov i samhället. Bättre statistiska underlag måste tas fram så att det är möjligt att ange antalet barn som tillhör respektive nationell minoritet.
Som nämnts ovan är artiklarna 29 och 30 i FN:s barnkonvention av särskild betydelse för barn som tillhör de nationella minoriteterna och dessa barns möjligheter att tillägna sig och bevara sitt minoritetsspråk och sin egen kulturella identitet som minoritet och för samiska barns del även som urfolk.
I rapporter som Sverige regelbundet lämnar till FN rörande implementering av barnkonventionen redogörs för barn och ungdomar som tillhör de nationella minoriteterna. I 2002 års rapport lämnade Sverige endast uppgifter till FN rörande två av de natio-
nella minoriteterna, nämligen romer och samer.
25
Sverige har i rap-
porten inte heller kunnat ange hur många barn som tillhör de nationella minoriteterna.
Genom att Sverige inte kan lämna uppgifter till FN om dessa barn, så som man gör för andra barn i det svenska samhället med särskilda behov t.ex. barn med funktionshinder och flyktingbarn, osynliggörs dessa barn. Därmed kan inte dessa barns faktiska behov heller beaktas i tillräcklig grad ute i samhället.
Det är således ett allvarligt problem att det idag inte går att få fram statistiska uppgifter i respektive kommun rörande antalet barn som tillhör de nationella minoriteterna. Det innebär bl.a. att kommunerna får svårigheter att planera sin verksamhet. Det innebär också att de nationella minoriteterna har stora svårigheter att få gehör för sina krav inom t.ex. skolans värld. Det kan också ifågasättas hur nationella minoritetsbarns och ungdomars behov ska kunna tillgodoses, om vi inte vet hur många de är, var det finns eller ens har möjlighet att kartlägga enskildas behov.
I förlängningen innebär den bristande statistiken också att det inte går att följa upp effekterna av vidtagna åtgärder på olika områden. På skolområdet har det visat sig att befintlig statistik rörande modersmål innehåller mycket stora brister och att den inte är tillförlitlig.
26
Detta försvårar möjligheterna att vidta lämpliga åtgärder
och att följa upp resultaten av vidtagna åtgärder.
Europarådet har kritiserat Sverige för den bristfälliga statistiken rörande de nationella minoriteterna. Europarådets rådgivande kommitté konstaterade att den bristande statistiken innebär att Sverige får stora svårigheter att följa upp och vidta effektiva åtgärder rörande de nationella minoriteterna. Följden blir därmed också att internationella övervakningsorgan inte kan kontrollera om Sverige uppfyller sina åtaganden enligt minoritetskonventionerna. Kommittén uppmanade därför Sverige att vidta ytterligare åtgärder i samråd med de nationella minoriteterna för att få fram mer omfattande och exaktare statistiska uppgifter. Som exempel på åtgärder föreslogs ad hoc kartläggningar, speciella studier eller andra kartläggningar.
27
Några initiativ för att få till stånd kartläggningar om antalet personer som anser sig tillhöra nationella minoriteter eller antalet mi-
25
Socialdepartementet: Sveriges tredje rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter (2002)
26
Skolverket (2005)
27
Advisory Committee (2002) s 4, se även delbetänkandet avsnitt 5.2.2
noritetsspråkstalande, har hittills inte gjorts, så vitt utredningen känner till. Däremot har Sveriges Radio på eget initiativ låtit genomföra en undersökning bland radiolyssnare för att ta reda på antalet personer i Sverige som förstår finska eller meänkieli. Resultatet har visat sig vara att det finns betydligt fler personer som förstår finska eller meänkieli än man tidigare trott.
28
Mot denna bakgrund är det, enligt min bedömning, viktigt att faktiskt utarbeta statistiska verktyg eller andra former av kartläggningar som möjliggör fastställandet av antalet barn (och även vuxna) i respektive kommun som tillhör de nationella minoriteterna och som talar nationella minoritetsspråk. Enda sättet att få en tydlig bild av de nationella minoriteternas situation är genom kartläggning på nationell, regional och lokal nivå. Möjligheterna att få fram ett mer fullständigt underlag, utan att det ska upplevas som identitetskränkande, måste undersökas noggrant.
Barnombudsmannen har till uppgift att driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av FN:s barnkonvention i Sverige. Kommunerna skall i sina redovisningar till Barnombudsmannen rörande barnkonventionens måluppfyllelse även lämna uppgifter om olika typer av åtgärder som vidtagits. Om kommunerna skulle behöva besvara frågor rörande barn som tillhör de nationella minoriteterna i de enkäter som Barnombudsmannen sänder ut med jämna mellanrum, skulle kommunerna göras med medvetna och observanta på dessa barns språkliga och kulturella behov. Jag anser därför att Barnombudsmannen i regleringsbrevet bör ges ett tydligare uppdrag att bevaka nationella minoritetsbarns behov på det språkliga och kulturella området och att kommunerna i sina redogörelser rörande barn även skall lämna uppgifter om åtgärder i syfte att stärka minoritetsbarns språk och identitesutveckling.
Det är, enligt min uppfattning, även viktigt att en redovisning lämnas till FN rörande samerna som urfolk och övriga nationella minoriteter i de rapporter som lämnas om barns situation i Sverige.
28
RUAB: ”Hur svenska folket talar och förstår finska och meänkieli samt en kartläggning av radiovanor”, 28 okt 2005
14.4. De nationella minoriteternas ungdomsförbund behöver stödjas
Mitt förslag: Det är viktigt att stödja de nationella minoriteternas ungdomsförbund, eftersom organisationernas verksamhet stärker ungdomars minoritetsidentitet och minoritetsspråket. Ungdomsförbunden bör ges möjligheter till inflytande i minoritetspolitiken.
De ungdomsförbund som företräder de nationella minoriteterna fyller en viktig funktion. De erbjuder ungdomar som tillhör de nationella minoriteterna en verksamhet där ungdomarna kan känna kulturell och språklig samhörighet med andra från samma grupp eller folk. I sådan ungdomsverksamhet blir den enskilde individens minoritetsidentitet inte ifrågasatt på samma sätt som den kanske blir i majoritetssamhället. Ungdomarna får möjlighet att utveckla sin kulturella identitet och stärka minoritetsspråket och samtidigt ägna sig åt ungdomskultur som kanske annars inte finns ute i majoritetssamhället. Nationella minoritetsungdomar behöver få träffa andra i samma situation och utbyta erfarenheter. Det är särskilt betydelsefullt för ungdomar som bor på orter där det kanske inte bor så många andra från samma grupp eller folk.
Ungdomsförbundens verksamhet är också ett nätverksarbete inför framtiden. Ungdomarna är den blivande vuxengenerationen och kulturbärarna som skall överföra och hålla minoritetsspråket och kulturen levande. Ungdomsverksamheten kan också vara en arena där minoritetsspråket kan användas och där språkrevitaliserande arbete kan bedrivas inom ramen för organisationens verksamhet.
De nationella minoriteternas ungdomsförbund kan ha svårigheter att uppfylla de krav som ställs för statligt stöd eftersom minoritetsgrupperna är relativt små och medlemmarna är utspridda i hela landet. Jag anser att Ungdomsstyrelsen därför bör få ett mycket tydligt uppdrag att stödja denna typ av verksamhet och att bevaka de nationella minoritetsungdomarnas behov.
I delbetänkandet konstaterades att de nationella minoriteternas möjligheter till inflytande idag är begränsade trots att Sverige åtagit sig att ge grupperna detta enligt artikel 15 i ramkonventionen och trots att inflytande är ett av målen för minoritetspolitiken. Rätten till inflytande bör därför enligt min bedömning lagregleras och den
förslagna lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk innehåller därför en bestämmelse rörande detta.
4 § st 2 lagen (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk De nationella minoriteterna skall på alla nivåer i samhället ges möjligheter till inflytande i frågor som berör dessa, så långt det är möjligt.
29
Ett av målen för barnpolitiken är barn och unga skall användas som kunskapskälla och skall ha möjlighet att komma till tals i verksamhet och åtgärder som berör dem.
30
Motsvarande mål rörande infly-
tande finns i ungdomspolitiken.
31
Enligt barnkonventionen skall barn ges möjlighet att framföra sina åsikter. Enligt barnombudsmannen förbättras arbets- och beslutsprocesser i samhället om barn och ungdomar ges möjlighet att komma till tals i de frågor som berör dem. Ungdomar har även rätt att få information om de frågor som de har rätt att uttrycka sin åsikt i.
32
Mot bakgrund av detta och även artikel 15 i ramkonventio-
nen rörande rätt till inflytande anser jag att regeringen bör överväga möjligheterna att samla företrädare för de nationella minoriteternas ungdomsförbund med jämna mellanrum för samråd. Med tanke på de nationella minoritetsspråkens och kulturernas fortlevnad vore det värdefullt att ungdomsföreträdare också ges möjlighet att lämna sina synpunkter i minoritetspolitiska sammanhang på det sätt som idag sker med vuxna som företräder de nationella minoriteterna.
29
se delbetänkandet avsnitt 6.8
30
Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Barnombudsmannen, mål 2
31
prop. 2004/05:2 ”Makt att bestämma – rätt till välfärd”
32
Barnombudsmannen informerar BR2005:01: ”Årsredovisning 2004” s 16
14.5. Kultursatsningar som riktar sig till barn och ungdomar
Min bedömning: Kultur på minoritetsspråket och kultur som riktar sig till nationella minoritetsbarn har även en språkrevitaliserande och identitetsskapande funktion, förutom att det kan vara berikande för individen.
Mitt förslag: Statens kulturråd bör särskilt beakta barns och ungdomars behov vid fördelning av anslagsmedel till de nationella minoriteterna. Regeringen bör även överväga möjligheterna att utöka kulturanslaget så att nationella minoritetsbarns behov kan tillgodoses på ett bättre sätt. Även kommunerna behöver beakta nationella minoritetsbarns behov av minoritetsspråkig kultur i sin verksamhet.
Alla barn i Sverige skall ges tillgång till kultur av olika slag och även kultur där barnet själv kan delta i kulturutövanden. Rörande deltagande konstaterar regeringen följande i budgetpropositionen:
En viktig aspekt av kulturens tillgänglighet är frågan om faktiskt deltagande… För kulturpolitikens legitimitet är det viktigt att den kultur som finansieras av skattemedel är en kultur som engagerar och som många människor känner delaktighet i. Det handlar om en grundläggande demokratisk människosyn, som ser till jämställdhet och till varje medborgares rätt till personlig utveckling…. Särskilt gäller det barnen, som växer upp och är i färd med att forma sin bild av världen. Skolan har en central roll som kulturbärare.
33
Kultur kan vara berikande och lärorikt för individen och den kan vidga barnets sinne. Kultur kan också användas som ett språkstimulerande och språkrevitaliserande verktyg, särskilt när det gäller kulturutövning där barnet själv deltar aktivt. Det är därför angeläget att stödja minoritetsspråkig kultur som riktar sig särskilt till barn och ungdomar, både kultur som skall konsumeras och kultur där individen deltar.
Deltagande i kulturutövning kan även fungera som ett sätt att komma i kontakt med minoritetsspråket. Det finns exempel på kulturprojekt som riktar sig till barn och ungdomar som blivit en
33
prop. 2005/06:1 utg omr 17 s 55
inkörsport till minoritetsspråket eller ett sätt att utveckla språket. Sydsamiska teatern/Dearnan Sijte som verkar i Tärnaby, är exempel på sådan verksamhet. Liknande exempel finns från Tornedalen för meänkieli. Det är, enligt min mening, särskilt viktigt att stödja den typen av språkstimulerande kultur som riktar sig till barn och ungdomar.
I de enkätundersökningar som utredningen genomfört bland sverigefinnar och samer har frågan om barnkultur tagits upp. Av de sverigefinnar som skulle vilja att det fanns mer finskspråkig kulturverksamhet (76 procent) angav 43 procent att det behövs mer kultur som riktar sig till barn.
34
Av de samer som skulle vilja att det
fanns mer samiskspråkig kulturverksamhet (72 procent) uppgav 69 procent att det behövs mer kultur som riktar sig till barn.
35
Båda
grupperna har således gett uttryck för att barnkulturfrågorna är viktiga.
Mot bakgrund av detta bör Statens kulturråd få i uppdrag att vid fördelningen av de medel för kultur som avsatts för de nationella minoriteterna att särskilt beakta barns och ungdomars behov. Regeringen bör även överväga möjligheterna att utöka kulturanslaget så att nationella minoritetsbarns och ungdomars behov kan tillgodoses i större utsträckning. Kommunerna bör i sin kulturverksamhet som riktar sig till barn och ungdomar även beakta detta behov.
14.6. Stipendieverksamhet för att stärka barn- och ungdomars språkutveckling och kulturella identitet
Mitt förslag: Minoritetsbarns och ungdomars möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket skall inte vara beroende av familjens ekonomiska situation. Särskilda medel bör avsättas för stipendier till verksamhet som syftar till att stärka barns och ungdomars språkutveckling eller kulturella minoritetsidentitet.
Många av de samer som besvarat utredningens enkätundersökning har tagit upp behov av korta kurser, språkbad, lägerverksamhet och dylikt med språklig inriktning. Att få intensivträna språket under några dagar är ett effektivt sätt att stödja barns och ungdomars språkutveckling på minoritetsspråket. Detta är särskilt värdefullt
34
se delbetänkandet avsnitt 9.5.5
35
se även avsnitt 7.3.5
för barn och ungdomar som inte har tillgång till minoritetsspråket i sin närmiljö.
Sametinget
36
och Sverigefinska riksförbundet
37
har anordnat
lägerverksamhet för barn och ungdomar. Utredningen känner inte till om liknande verksamhet har bedrivits i de övriga minoriteterna. Det har även anordnats generationsöverskridande lägerverksamhet där barnbarn och mor/farföräldrar deltagit. Vid en långt gången språkbytesprocess är denna typ av verksamhet ett effektivt sätt att föra över språkkunskaper och kulturidentitet till den yngsta generationen.
Flera samiska föräldrar har uttryckt behov av att kunna sända barn till språkbad som anordnas i Norge för att ge barnen chansen att intensivträna, men att alla familjer inte har råd till det. I den sverigefinska gruppen var det tidigare vanligt att dels anordna barnläger i Sverige för sverigefinska barn, dels skicka barn till Finland på läger och även s.k. sommargymnasium som vänder sig till finska högstadie- eller gymnasielever. Förslag om särskilda statliga stipendiemedel har tidigare lämnats av regeringen som ett sätt att förbättra sverigefinska barns möjligheter att lära sig finska.
38
Alla minoritetsbarn och ungdomar som vill tillägna sig eller förbättra sina kunskaper i minoritetsspråket skall ges möjlighet till det. Jag anser att staten skall stödja denna typ av verksamhet med tanke på minoritetsspråkens fortlevnad i Sverige. Alla familjer har inte ekonomiska möjligheter att skicka sina barn till språkläger eller språkbad etc. Möjligheterna att tillägna sig sitt minoritetsspråk skall, enligt min mening inte vara beroende på familjens ekonomiska situation.
Regeringen bör därför överväga möjligheterna att avsätta medel för stipendier för verksamhet som syftar till att stärka nationella minoritetsbarns och ungdomars kunskaper i minoritetsspråket eller stärka den kulturella minoritetsidentiteten. Redan med relativt små medel kan många familjers möjligheter att delta i denna typ av verksamhet förbättras avsevärt. Stipendiemedlen bör vara öronmärkta och lämpligen fördelas av organisationer som företräder de nationella minoriteterna.
36
Lägerverksamhet anordnades med stöd av Sametinget under 2004, se Sametinget: ”Årsredovisning 2004”
37
Lägerverksamhet har anordnats under 2005 på Axevalla folkhögskola för sverigefinska barn och ungdomar.
38
Riksdagsskrivelse 1994/95:1 ”Finska språkets ställning i Sverige”, 8 sept. 1994
15. Aktivt synliggörande av det samiska i samhället
15.1. Synliggörande främjar språklig revitalisering
En av de faktorer på samhällsnivå som påverkar språkbevarandet är majoritetssamhällets ideologi, dvs. hur majoritetssamhället uppfattar minoriteten (se avsnitt 6). Det samiska språket och kulturen är en värdefull del av det svenska kulturarvet. För att på ett positivt sätt markera detta, bör den samiska närvaron göras mer synlig inom Sápmi. Det påverkar majoritetsbefolkningens förståelse för samerna och det stärker samernas möjligheter att värna eget språk och egen kultur.
Ett synliggörande som är bejakande och ett medvetandegörande av det samiska i det svenska samhället skulle även stärka den samiska identiteten, vilket gynnar det samiska språkets fortlevnad. En synlig samisk närvaro i lokalsamhället stärker särskilt samiska barns och ungdomars kulturella identitet. Om det samiska är en naturlig del av lokalsamhället, behöver inte barnet känna osäkerhet på grund av sitt samiska arv. Barn och ungdomar som får känna stolthet för sin samiska tillhörighet, är mer benägna att se nyttan och värdet att av att få lära sig och använda det samiska språket.
Att kunna möta det samiska språket i vardagssituationer har stimulerande och bekräftande betydelser. Offentliga hemsidor, anslagstavlor, blanketter, automatiska telefonhänvisningar och vägskyltar på samiska är synliga belägg på språkets närvaro.
De effekter som uppstår av ett aktivt synliggörande saknar inte betydelse för stimulans av språkanvändningen och det språkliga revitaliseringsarbetet. Det finns därför anledning att på olika sätt göra den samiska närvaron mer synlig i samhället.
15.2. Allmän flaggdag för att synliggöra det samiska folket
Mitt förslag: För att högtidlighålla och synliggöra det samiska folket bör en allmän flaggdag införas i Sverige den 6 februari. Myndigheter bör anmodas att tillsammans med den svenska flaggan även använda den samiska flaggan i den omfattning som är lämplig.
Det bör vila på Sametinget att utforma de riktlinjer som gäller för användning av den samiska flaggan.
15.2.1. Samefolkets dag den 6 februari
Datumet anger den dag 1917 då det första samiska landsmötet hölls i Trondheim. Mötet samlade över hundra samer från Norge och Sverige, varav en stor andel kvinnor. Det var första gången i den samiska historien som nord- och sydsamer från Norge och Sverige samlades. Mötet blev en stark samisk manifestation mot myndigheter och förtryck.
Inom det samiska samhället betecknas den 6 februari som samernas gemensamma nationaldag och fastställdes 1992 av den 15:e nordiska samekonferensen i Helsingfors. Benämningen samernas nationaldag beslöts av samekonferensen. Nationaldagen är gemensam för samerna i Norge, Finland, Ryssland och Sverige och firades för första gången 1993. I dag firas dagen med kulturaktiviteter och arrangemang på olika håll i Sápmi och övriga Sverige och kommunal flaggning med den samiska flaggan sprider sig i de samiska kärnområdena. Lagstiftningen angående officiella flaggdagar i Norge har valt att beteckna dagen som Samefolkets dag.
15.2.2. Samiska flaggan
Den samiska flaggan tillkom och godkändes 1986 av den 13:e nordiska samekonferensen i Åre. Flaggan är en symbol för det samiska folket och är därför förenad med högtidlighet och skall behandlas med respekt. Det kan också flaggas på halv stång med den samiska flaggan. Flaggans cirkel är en sol- och månsymbol. Solringen är röd och månringen blå. Färgerna är i övrigt de samiska färgerna rött, grönt, gult och blått. Elva samiska flaggdagar är fastlagda av samerna
själva, varav den 6 februari firas som samernas nationaldag och den 9 augusti markerar internationella urfolksdagen.
15.2.3. Nordiskt bakgrundsarbete
Ministrarna som är ansvariga för samiska frågor i Finland, Norge och Sverige och sametingspresidenterna i respektive länder konstaterade 2003 vid möte i Oslo att markering av Samefolkets dag den 6 februari och användningen av den samiska flaggan i samband därmed är av stor betydelse för synliggörandet av det samiska folket i de tre länderna. Man enades om att fortsätta arbetet för att harmonisera flaggpraxis mellan länderna.
1
Den 6 februari är sedan år 2004 officiell (allmän) flaggdag i Norge. Det innebär ett påbud att flagga med den norska flaggan på statliga byggnader m.m. I de sammanhang där det framstår som naturligt anmodas man dessutom att flagga med den samiska flaggan bredvid den norska. Den norska sametingsloven ger norska Sametinget rätt att i föreskrifter ge närmare bestämmelser för användning av den samiska flaggan. Både Stortinget och regeringen flaggar även med samiska flaggan den 6 februari. Sedan i april 2003 kan norska kommuner enligt särskild lag använda den samiska flaggan när man finner anledning därtill.
15.2.4. Sveriges allmänna flaggdagar
Enligt definition är flaggdag en årligen återkommande högtidsdag som uppmärksammas med allmän flaggning. Flaggdagarna är i Sverige fastställda genom förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar. De är
nyårsdagen den 12 januari; Konungens namnsdag den 12 mars; Kronprinsessans namnsdag påskdagen den 30 april; Konungens födelsedag den 1 maj pingstdagen den 6 juni; Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag midsommardagen
1
Nordiskt samarbete om samiska frågor, protokoll 2003 11 12
den 14 juli; Kronprinsessans födelsedag den 8 augusti; Drottningens namnsdag dag för val i hela riket till riksdagen den 24 oktober; FN-dagen den 6 november; Gustav Adolfsdagen den 10 december; Nobeldagen den 23 december; Drottningens födelsedag juldagen
15.2.5. Nationell markering
Det finns goda skäl för att genom en allmän flaggdag uppmärksamma och högtidlighålla det samiska folket. Samerna intar i egenskap av landets urfolk en särställning. Den samiska kulturen är en viktig del av Sveriges kulturarv. Genom allmän flaggning synliggörs det samiska folket även utanför det traditionella kärnområdet. En sådan allmän flaggdag bör införas.
Det finns flera möjligheter då det är lämpligt att uppmärksamma det samiska folket och samhället genom flaggning, t.ex. Sametinget som en del av det samiska och svenska folkstyret och den internationella urfolksdagen den 9 augusti.
Som allmän flaggdag föreslår jag dock att den 6 februari införs som samefolkets dag genom ändring i förordningen om allmänna flaggdagar. Dagen och flaggan har också ett betydelsefullt symbolvärde för hela det samiska folket i fyra länder. Myndigheter och offentliga organ bör uppmuntras att även använda den samiska flaggan tillsammans med den svenska flaggan, där riksdag och regering på ett naturligt sätt går i spetsen. Det bör vila på Sametinget att ge närmare riktlinjer för den samiska flaggans användning.
15.3. Skyltning på samiska och samiska ortnamn i postnummersystemet
15.3.1. Skyltning
Mitt förslag: Vägverket bör ges i uppdrag och vid behov finansiella möjligheter att intensifiera sitt arbete med skyltning av samiska ortnamn.
Statliga myndigheter, förvaltningar och bolag som i sin verksamhet har inslag av skyltning och utmärkning uppmanas att använda existerande fastställda samiska namn.
Utredningen har vid sina kommunbesök efterfrågat inställningen till vägskyltning och annan utmärkning på samiska. Överlag visades ett positivt intresse. I några fall framfördes att det kunde öka orters ”exotism” och marknadsföringsvärde för besöksnäringen!
I Norge har enskilda kommuner valt att synliggöra den samiska närvaron genom att införa även det samiska namnet som officiell kommunbetäckning jämsides med det norska namnet. Som exempel kan nämnas Tromsø fylkeskommun/ Romssa fylkkasuohkan.
Det har påbörjats ett arbete med vägskyltning framför allt efter de större riksvägarna på samiska, finska och svenska. Detta gäller i den norra s.k. vägregionen. Till utredningen har framkommit synpunkter att arbetet går sakta och att felstavningar uppstår. I det sydsamiska området har arbetet inte påbörjats. Brister kan också noteras för anläggningar i fjällkedjan där utmärkning av ledmarkeringar och liknande inte anpassats efter god ortnamnssed. Namngivningen av nationalparker och naturreservat bör ses över och ändras till korrekta samiska benämningar. Naturvårdsverket med flera förvaltande organ har ett särskilt ansvar för detta.
Bestämmelserna i kulturminneslagen är tydliga vad gäller ortnamnsskyltning och utmärkning (se avsnitt 12.4). Namn som godkänts för kartproduktion skall även i andra sammanhang användas i sin godkända form. Samiska ortnamn bör i större utsträckning användas parallellt med svenska ortnamn.
God ortnamnssed gäller även för kommunal verksamhet. Hänsyn skall tas till namn som förekommer på flera språk vid skyltning och utmärkning.
Offentliga skyltar av karaktären förvaltningars namn, informationstavlor, öppettider och liknande hör till myndighetens bemötande av den enskilde. Det är naturligtvis av värde för den samiskspråkige när texten även finns på samiska. I detta avseende vill jag särskilt nämna Jokkmokks kommun som ett gott exempel på praktiskt genomfört synliggörande av den samiska närvaron i kommunen. Kommunhus och andra allmänna lokaler har flerspråkiga skyltar och orienteringstavlor. Även kommunens hemsida med information och blanketter är flerspråkigt utformad för samiska behov. Det svenska Regeringskansliet kan inte idag erbjuda information på samiska över sin hemsida i motsats till den norska regeringsadministrationen.
Vad som sagts i detta avsnitt om skyltning m.m. gäller i allt väsentligt för de förhållanden där finska och meänkieli är minoritetsspråken.
15.3.2. Postorter
Mitt förslag: Fastställda samiska ortnamn skall kunna användas som namn på postorter. Regeringen ger närmare bestämmelser om detta.
Att kunna använda samiska ortnamn vid postförsändelser synliggör på ett praktiskt sätt det samiska språket och Sveriges levande kulturarv. Postnummersystemets viktigaste beståndsdel är den sifferserie som delar in landet i postnummerområden. Mitt förslag ändrar inte på detta förhållande. Postförordningen (1993:1709) föreskriver att den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet skall vid ändringar av systemet främja god ortnamnssed. Enligt min bedömning faller det sig naturligt att samiska ortnamn som fastställts av Lantmäteriverket skall kunna ingå i Sveriges officiella postnummersystem på samma sätt som svenska namn, till exempel 981 33 Giron (Kiruna).
Vad som sagts i detta avsnitt om användningen om samiska ortnamn gäller i allt väsentligt för ortnamn på finska och meänkieli.
15.4. Översättning av författningar till samiska
Mitt förslag: Författningar som särskilt rör samernas rättigheter och samisk kultur, språk och näringar bör översättas till samiska och framgå i officiellt författningsregister. Regeringen ger närmare bestämmelser om detta.
Översättning av dokument i allmänhet som berör minoritetsfrågorna till samiska (och från engelska till svenska i vissa fall) är en angelägen fråga.
2
Jag vill dock i första hand peka på behovet av
översättningar av författningar till samiska. Ett skäl är att översatta lagar, förordningar och föreskrifter bidrar till ökad rättssäkerhet i myndighetsutövningen. Översättningarna erbjuder en normgivande terminologi som motverkar onödiga missförstånd mellan den enskilde och myndigheten. De tjänar så att säga som administrativa verktyg. Av vikt är att den översatta lagstiftningen är lättillgänglig och att översättningen är godkänd samt förtecknad i officiellt författningsregister. Exempel på författningar är rennäringslagen, sametingslagen, jakt och fiskebestämmelser, minoritetslagstiftning etc. samt grundläggande lagstiftning som rör fri- och rättigheter, bl.a. i regeringsformen.
Redan Samerättsutredningen
3
påtalade behov av att statliga myn-
digheters föreskrifter, allmänna råd och information i övrigt som huvudsakligen riktar sig till samer skall översättas till samiska. Frågan behandlades återigen i minoritetspolitiska propositionen
4
där
regeringen bedömde att författningar som särskilt rör de nationella minoriteternas rättigheter bör översättas till samiska, finska och meänkieli. Några initiativ har dock inte tagits varför Sverige fortfarande inte uppfyller kravet i minoritetsspråkskonventionens artikel 9.3. Av artikeln framgår att staterna kan förbinda sig att på landsdels- eller minoritetsspråk tillhandahålla de viktigaste lagtexterna och de texter som särskilt hänför sig till de personer som använder dessa språk, såvida dessa inte tillhandahålls på annat sätt.
Norge har valt att skriva in i sameloven att lagar och föreskrifter som är av särskilt intresse för hela eller delar av den samiska befolkningen skall översättas till samiska. Kungörelser från offentligt
2
se delbetänkandet avsnitt 6.6
3
4
organ som särskilt riktar sig till hela eller delar av befolkningen i förvaltningsområdet skall ske på samiska och norska.
Den samiska språklagen i Finland stadgar att lagar och andra författningar m.m. som publiceras i Finlands författningssamling och som särskilt gäller samerna, även publiceras i översättning till samiska när statsrådet eller ministeriet i fråga så beslutar. Detsamma gäller föreskrifter, anvisningar, beslut och tillkännagivanden som publiceras i ministeriernas och andra statliga myndigheters föreskriftssamlingar. Lagförslag och betänkanden behandlas på motsvarande sätt.
Mot bakgrund av det samiska behovet och myndigheternas behov av auktoritativa samiska författningstexter samt för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt minoritetsspråkkonventionen bedömer jag översättning av vissa författningar som nödvändig. Departement och myndigheter bör skyndsamt upprätta en arbetsplan för detta syfte.
Vad som sagts i detta avsnitt om översättning av författningar till samiska gäller i allt väsentligt för de sverigefinska och tornedalska minoriteterna.
15.5. Medias möjligheter att främja samiska
Fria medier är en vital del i demokratin. I kartläggningen Minoriteternas medier
5
konstateras att för de flesta minoriteter
överhuvudtaget i Sverige har medier på det egna språket stor betydelse. De har viktiga funktioner för språk, kultur, debatt, nyhetsförmedling, information och för allmänna samhällsfrågor, även då de flesta i minoritetsgruppen behärskar svenska och använder svenska medier. I avsaknad av skrivna medier har radio och TV en viktig roll för tillgången till ett varierat och rikligt utbud på de nationella minoritetsspråken. De uppgifter som massmedier fullgör måste få genomslag för alla medborgare oavsett ursprung och värderingar. Minoritetsmedier som produceras i Sverige utgör en del av den svenska demokratin.
Medier förmedlar språket och har en självklar betydelse för användningen av samiska språket. Mediernas språk är inflytelserikt och viktigt för ett gott språkbruk. För många samer är medierna (läs etermedier) troligen den enda kontakt man har med samiska och särskilt med det offentligt använda samiska språket. Det saknas
5
Presstödsnämnden, Minoriteternas medier, september 2002.
för övrigt helt en samisk nyhetstidning som kan spegla och kritiskt granska det samiska samhället. Text-TV saknas också på samiska. Utbudet av massmedier framgår på annan plats i betänkandet (avsnitt 4). Önskemål om helt samiskspråkiga medier är dock inte utan problem. Skall alla kunna ta del och vara med och utveckla den samiska demokratin uppstår hinder om endast samiska används.
I nämnda kartläggning framförs att de nuvarande samiska medierna inte förmår leva upp till behoven i det samiska samhället. Genomgående har de samiska medierna små resurser för att klara sina omfattande och krävande uppgifter. De svenska public seviceföretagens TV- och radioredaktionerna har otillräckliga resurser i förhållande till sina uppdrag. Därtill tillkommer också kritik mot udda sändningstider (tillgängligheten) och ett slumpbetonat utbud som motverkar den funktion som förväntas av dem.
15.5.1. Skrivna medier och förslag på anpassat presstöd
Det samiska folket har inte samma möjlighet som det övriga svenska folket att själv påverka resurserna och mediautbudet. Den utglesade befolkningen medför ett fördyrat distributionssystem och upplagorna erbjuder ingen attraktiv annonsmarknad. Att skriva på samiska är dyrare än att skriva på svenska. Det kräver mer tidsåtgång och en högre språkkompetens, till del beroende på språkets normerande betydelse. För att nå framgång krävs också en spridning som når läsare över nationsgränserna. De nuvarande svenska presstödsreglerna är inte i ändamålsenliga för samisk press. Samernas kulturråd fördelar en smärre summa som stöd för två tidskrifter. Ett riktat och fungerande samiskt presstöd är därför nödvändigt. Samisk mediepolitik som den kommer till uttryck genom Samiskt parlamentariskt råd, framhåller ett medieutbud som kan gå tvärs över nationsgränserna.
Sverige har genom ratificeringen av minoritetskonventionerna åtagit sig att uppmuntra eller underlätta att minst en tidning grundas eller upprätthålles på samiska. I Sverige finns det emellertid inte någon dagstidning som ges ut på samiska. Detta förhållande har uppmärksammats av Europarådet som i beslut i juni 2003 rekommenderat svenska staten att uppmuntra eller stödja skapandet eller upprätthållandet av åtminstone en dagstidning på samiska.
Mot denna bakgrund har Presskommittén i januari 2006 framlagt förslag om ett modifierat driftstöd som tar hänsyn till även den del
av upplagan som sprids utanför landets gränser och att minst 25 procent av redaktionellt innehåll är skrivet på samiska.
6
På grund av att antalet personer som talar samiska är förhållandevis få i vart och ett av de tre länderna Finland, Norge och Sverige föreslår Presstödkommittén att regeringen tillsammans med de övriga regeringarna bör pröva möjligheterna för de tre länderna att gemensamt underlätta utgivningen av gränsöverskridande dagstidningar på samiska. Det kan röra frågor om åtgärder för att minska kostnader för tryckning och distribution, men också möjligheterna att upprätthålla redaktionell bevakning i de tre länderna.
Jag bedömer att ett inledande arbete rörande Presskommitténs förslag om att underlätta gränsöverskridande tidningsverksamhet redan nu kan göras. Samnordiska lösningar förespråkas av Europarådet.
15.5.2. Etermedia och nytt sändningstillstånd
I särskilda sändningstillstånd meddelar regeringen riktlinjer för programföretagen i allmänhetens tjänst, Sveriges TV AB, Sveriges Radio AB och Sveriges utbildningsradio AB. Public service-företagen har ett stort ansvar för att sändningarna skall vara tillgängliga för alla som bor i Sverige och för att minoriteternas behov skall tillgodoses. I villkoren för sändningstillstånden anges att programföretagen är skyldiga att beakta språkliga och etniska minoriteters behov. ”Samiska, finska, meänkieli och romani chib skall inta en särställning.” Samtliga bolag har också i uppdrag att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos barn som tillhör de språkliga eller etniska minoritetsgrupper.
Nuvarande sändningstillstånd för dessa public service-företag gäller till utgången av år 2006. Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst redovisade i januari 2005 förslag till riktlinjer som skall gälla under den nya tillståndsperioden som börjar den 1 januari 2007.
7
Regeringen väntas under våren 2006 återkomma till riks-
dagen med förslag till riktlinjer för kommande tillståndsbehov.
Det pågår med andra ord två betydelsefulla processer som rör vanliga massmedier och deras möjligheter att främja samiska språket. Riktlinjerna för ett nytt sändningstillstånd bör med skärpa ta
6
”Mångfald och räckvidd”, SOU 2006:8.
7
”Radio och TV i allmänhetens tjänst”, SOU 2005:1.
hänsyn till samiska barns och ungdomars behov av samiskspråkiga program.
Brist på ett varierat samiskspråkigt medieutbud för barn och ungdom är en negativ faktor i förmedlingen av språket. För att stärka samiska barns språkbehärskning har utbudet genom radio och TV en viktig kompletterande uppgift. Konkurrensen från svenska och engelska när det gäller barn- och ungdomskultur är stor. Det medför att det samiska språket hamnar i ett underläge i förmedling av aktuell ungdomskultur. Det behövs medvetna ansträngningar för att ge samiskan en plats i dessa sammanhang. Barn och ungdomar måste få se, höra och läsa samiska språket i den kultur de omges av. Betydelsen av att få tillgång till samiskan i attraktiva filmer, musik, video, Internet, radio, magasin och i aktuella ämnen etc. är viktigt. Bevarande och utveckling av det samiska språket förutsätter att barn och ungdomar har tillgång till samiskt utbud i radio och TV.
Digital och annan teknik för produktion och spridning öppnar samtidigt för nya möjligheter. Som exempel introducerade Sveriges Radio i januari 2006 en ny direktsänd samisk radiokanal över Internet. En utveckling av text-TV och valfria undertexter i TV/DVD etc. kan bli tillskott i språkförmedlingen.
16. Sveriges fortsatta arbete rörande nationella minoriteter
16.1. Ytterligare steg i utvecklandet av minoritetspolitiken
Som påpekats i avsnitt 2 är minoritetspolitiken inne i en pågående förändringsprocess som ännu inte fått sin slutliga utformning. Resultat kan utläsas av första etappens insatser och slutsatser kan dras av detta. I del- och slutbetänkandet lämnas förslag till linjedragningar för den minoritetspolitiska reformens andra etapp, som föreslås innehålla
- förbättringar och förtydliganden av nationell lagstiftning,
- en geografisk utvidgning av genomförandeåtgärder i förvaltningsområdena för finska och samiska språken och
- förslag till åtgärder för att bättre uppnå målen i den svenska minoritetspolitiken och därigenom förbättra implementeringen av konventionsåtagandena.
De föreslagna åtgärderna innebär det för samiska språkets del ett parallellt statushöjande, revitaliserande och synliggörande arbete på flera olika plan för att förbättra förutsättningarna för språkets fortlevnad.
De föreslagna linjedragningarna och det fortsatta arbetet kan illustreras med följande flödesschema där de viktigaste delarna i första etappen och de planerade etapperna presenteras i punktform.
Figur 1. Det successiva genomförandet av den minoritetspolitiska reformen
När det gäller den geografiska utvidgningen av förvaltningsområdena för samiska och finska kan det konstateras att förslagen innebär att ett stort antal nya kommuner tillkommer. Alla tillkommande kommuner i etapp 2 måste gå igenom den process som till viss del fortfarande pågår i nuvarande förvaltningsområde. De minoritetspolitiska åtgärderna måste ”mogna” och formas i respektive kommun genom att man finner lokala och regionala lösningar i samarbete med de nationella minoriteterna. Arbetet på den lokala nivån måste till stor del utgå från de nationella minoriteternas behov och förutsättningar. Det innebär att de nationella minoriteterna måste ges en aktiv roll i genomförandet. Erfarenheterna från Norrbottens län visar också att de nationella minoriteterna inte har
Vidtagna åtgärder i etapp 1: - erkännande - ny lagstiftning rörande samiska, finska och meänkieli i Norrbotten - förvaltningsområden i Norrbotten - statsbidrag till kommuner i förvaltningsområdena - insatser på kulturområdet
Föreslagna åtgärder för etapp 2: - sammanhållen lagstiftning: omfattar samtliga minoritetsspråk och hela landet - utvidgade förvaltningsområden för samiska och finska - lagstadgad rätt till inflytande - nationellt tillsynsansvar införs - 3-årig nationell informations- och utbildningsinsats påbörjas - starkare rätt till modersmålsundervisning - tydligare tillsyn i utbildningsfrågor och uppföljning i frågor som rör barn - satsningar på barn- och ungdomar rörande litteratur och språkstimulering - ställningstagande: presstöd, sändningstillstånd SR, SVT, UR
Specifikt samiskt även: - tydligare roll och ansvar för Sametinget i språkfrågor - permanenta strukturer för revitaliseringsarbete - aktivare synliggörande av det samiska i samhället
Åtgärder inför etapp 3: - utvärdering av vidtagna åtgärder i etapp 2 samt
Utreda: - införandet av ett bevarandeprogram inom utbildningsväsendet - stärkandet av meänkieli, romani chib och jiddisch
Överväga: - utökade åtagandenivåer enligt minoritetsspråkskonventionen - ytterligare geografisk utvidgning av förvaltningsområden
Översyn behövs av: - säkrade högre studier i minoritetspråken - tolk- och översättarfunktioner - lärarutbildningen
involverats i tillräcklig grad i arbetet. Enligt gjorda uppföljningar har t.ex. statliga och kommunala myndigheter endast i ca 5 procent av fallen använt sig av minoritetsorganisationer för att informera minoritetsmedborgare om de möjligheter som den nya lagstiftningen ger.
1
Organisationerna utgör ett effektivt sätt att få ut rik-
tad information till personer som berörs och dessutom på respektive minoritetsspråk, vilket dessutom minskar kostnader för översättning och tolkning. Denna information är en förutsättning för att få i gång det minoritetspolitiska arbetet på lokal nivå. Detta innefattar även revitaliseringsarbete.
Jag är övertygad om att de nya tillkommande kommunerna kommer att ha goda förutsättningar för att hitta lösningar enskilt och i samarbete med andra kommuner eftersom man även kan bygga vidare på Norrbottenskommunernas erfarenheter. Samtidigt kommer kommunerna få stöd i arbetet genom att länsstyrelsen respektive Sametinget nu föreslås få ett samordningsansvar. Samordning kommer att underlätta kommunernas, myndigheternas och domstolarnas genomförande av reformen.
Det finns anledning att diskutera några av de förslag som lämnats i delbetänkandet för att belysa betydelsen för det fortsatta minoritetspolitiska arbetet.
16.2. Kunskapshöjande insatser
Min bedömning: Den i delbetänkandet föreslagna informations- och utbildningssatsningen kommer att underlätta och effektivisera genomförandet av etapp 2 i den minoritetspolitiska reformen.
Som påtalats i delbetänkandet är det ytterst angeläget att kunskaperna om de nationella minoriteterna och deras språk, Europarådets minoritetskonventioner och den svenska lagstiftningen rörande de nationella minoriteterna ökas på nationell, regional och lokal nivå i samhället.
2
Det är en grundförutsättning för att de be-
slutsfattare och tjänstemän på olika nivåer skall klara av att implementera konventionsåtagandena och den nationella lagstiftningen på avsett sätt. För att öka kunskaperna bland beslutsfattare, tjänstemän, majoritetsbefolkningen och även minoriteterna själva har
1
se delbetänkandet avsnitt 4.5.3 figur 9
2
se delbetänkandet avsnitt 6.6
jag i delbetänkandet därför föreslagit att en 3-årig nationell informations- och utbildningssatsning genomförs.
Denna kunskapshöjande insats skulle ge de nya tillkommande kommunerna möjligheter att ge personalen kompetenshöjande utbildning, på ett helt annat sätt än de nuvarande förvaltningsområdeskommunerna haft. Detta kommer att effektivisera genomförandet av utvidgningen av förvaltningsområdena och kommunerna får en extra stimulans för att snabbt komma igång med det minoritetspolitiska arbetet.
För kommuner och myndigheter skulle detta konkret kunna innebära förmedlandet av t.ex. metodstöd i arbete med service på minoritetsspråket, personalens kompetenshöjning i minoritetsspråk, innehållet i Europarådets konventioner, fördjupade kunskaper om tvåspråkighet och tvåspråkighetsdidaktik etc.
De nationella minoriteternas egna kunskaper om Sveriges åtaganden enligt minoritetskonventionerna, den svenska minoritetsspråkslagstiftningen och möjligheter att revitalisera det egna språket skulle kunna förbättras. En minoritet som inte känner till sina rättigheter kan inte heller nyttja dessa rättigheter.
Som påpekats i delbetänkandet återstår mycket att göra när det gäller arbetet med information på respektive minoritetsspråk.
3
De
nationella minoriteterna skulle även kunna genomföra olika typer av insatser som på olika sätt främjar det språkbevarande arbetet inom minoritetsgrupperna, t.ex. tvåspråkighetsprojekt som riktar sig till föräldrar i syfte att stimulera och stärka barnens språkutveckling. Denna kunskapshöjande insats skulle kunna ge de nationella minoriteternas eget revitaliseringsarbete ytterligare styrka.
En allmän informationskampanj som riktar sig till allmänheten behövs också. Om majoritetsbefolkningen får bättre kunskap och förståelse för frågorna skulle sannolikt språkens ställning i majoritetssamhället höjas. Samtidigt skulle negativa attityder mot nationella minoriteter kunna motverkas.
Det är således viktigt att ett större anslag avsätts för denna informations- och utbildningssatsning så att den avsedda stimulanseffekten uppnås. Under år 1–2 skall det vara möjligt för kommuner, myndigheter, domstolar och organisationer som företräder nationella minoriteter att ansöka om medel för olika typer av informations- och utbildningsinsatser. Medlen skall sedan användas senast det tredje året.
3
se delbetänkandet avsnitt 6.6
Även det utåtriktade och uppsökande revitaliseringsarbetet som de samiska språkcentren skall bedriva bör kunna komma igång snabbare med den kunskapshöjande verksamheten. När det gäller de nationella minoriteterna är det t.ex. viktigt att omgående ta fram informationsmaterial rörande additiv tvåspråkighet och annat material rörande språkrevitalisering som riktar sig till föräldrar.
16.3. Uppföljning av den pågående minoritetspolitiska processen
Min bedömning: En uppföljning av effekterna av etapp 2 av den minoritetspolitiska reformen bör göras senast efter fem år.
Europarådet har i sin granskning av svensk minoritetspolitik påtalat problemen med de bristande möjligheterna att följa upp och vidta effektiva åtgärder rörande nationella minoriteter.
4
Det är givetvis
inte godtagbart att Sverige skulle ha problem med att visa effekten av vidtagna åtgärder.
Det föreslagna nationella tillsynsansvaret innebär att den fortsatta uppföljningen av minoritetspolitiken kan förbättras genom att myndigheter ges ett tydligt ansvar för uppföljningen. Det är viktigt att länsstyrelsen respektive Sametinget i samråd finner arbetsformer som gör det möjligt att följa upp genomslaget av olika åtgärder och insatser som görs.
Det förhållandet att det idag inte går att avgöra hur många personer i respektive kommun som tillhör en nationell minoritet, försvårar bedömningen av hur stor efterfrågan kan tänkas bli på förskola och äldreomsorg på samiska respektive finska inom det utvidgade förvaltningsområdet. Det i sin tur innebär att det är svårt att avsätta medel för åtgärder där efterfrågans storlek är oviss. I delbetänkandet föreslogs därför att ett statsbidrag till respektive tillkommande kommun skulle beräknas på samma sätt som skett i Norrbottenskommunerna. Det innebär att ett visst fast belopp skulle utgå för respektive antal minoritetsspråk i respektive kommun och att en del av statsbidraget skulle baseras på antalet kommuninvånare.
4
Advisory Committee (2002) s 4; se även delbetänkandet avsnitt 5.2.2
Efter genomförandet av etapp 2 bör en utvärdering göras för att avgöra hur långt genomförandet har kommit och om ytterligare reforminsatser kan anses vara motiverade. Utvärderingen bör göras efter det att fyra år förflutit efter ikraftträdandet, dvs. efter det att etapp 2 påbörjats, och senast fem år från ikraftträdandet. Erfarenheterna från Norrbottens län visar att det kan ta tid innan kommunerna funnit lämpliga arbetsformer och innan de lokala minoritetspolitiska behoven är klarlagda. Det har även tagit tid att få systemet att fungera så pass bra att de nationella minoriteterna verkligen kan nyttja de rättigheter som minoritetsspråkslagarna skall garantera.
Den utvärdering som görs bör ta ställning till om vidtagna åtgärder visat sig vara tillräckliga för att uppfylla åtagandena i minoritetskonventionerna och om revitaliseringsarbetet fått de förutsättningar som krävs. Frågan om nationellt tillsynsansvar bör också bli föremål för utvärdering för att se om den avsedda effekten uppnåtts och om dimensioneringen varit tillräcklig.
Efter fyra år bör det finnas goda förutsättningar att bedöma hur stor efterfrågan på tjänster kan tänkas bli i framtiden. Efterfrågan i Norrbotten har, i vart fall delvis, varit låg därför att förvaltningsmyndigheterna inte kunnat erbjuda den service lagen avsett. En utvärdering efter andra etappen slutskede får utvisa vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas samt hur stora de fortlöpande merkostnaderna kan tänkas bli.
De nuvarande kommunerna inom förvaltningsområdena för samiska, finska och meänkieli bör ta tillfället i akt under den informations- och utbildningsinsats som föreslås och genom kompetenshöjande insatser förbättra förutsättningarna för att uppfylla lagens krav. När den andra etappen av den minoritetspolitiska reformen gått till ända, bör även första etappens kommuner ingå i utvärderingen.
En utvärdering efter andra etappen bör även ta ställning till om det kan finnas ytterligare kommuner som kan tänkas vilja eller behöva ingå i förvaltningsområdena. Detta rör för samiskans del i vart fall återstående kommuner i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län.
Utvärderingen bör även omfatta en uppföljning av det påbörjade revitaliseringsarbetet rörande samiska för att avgöra om arbetet behöver förstärkas ytterligare inom det sydsamiska området samt överväga hur revitaliseringsarbetet kan utökas till det traditionella nord- och lulesamiska området.
Resultaten från utvärderingen bör kunna ge tillräckligt underlag för de övervägande som sedan görs rörande det fortsatta minoritetspolitiska arbetet.
16.4. Överväga utvidgat åtagande och högre servicegrad
Det återstår en rad minoritetspolitiska frågor som tagits upp av samer och sverigefinnar i samband med att enskildas språkliga behov och förutsättningar kartlagts. Tillgodoseendet av dessa behov som enskilda och även företrädare för samer och sverigefinnar givit uttryck för, innebär eller skulle kunna innebära ett utvidgat åtagande enligt Europarådets minoritetsspråkskonvention. Varje undertecknande stat väljer själv vilken nivå på åtagandena man önskar åta sig enligt konventionen.
5
En stat kan även efter ratifikationen
meddela Europarådet att man höjer sitt åtagande i en artikel.
6
Att föreslå åtgärder som går utöver Sveriges nuvarande åtaganden enligt minoritetskonventionerna ligger utanför mitt uppdrag. Det är dock viktigt att en fortsatt diskussion förs rörande de behov som samer och sverigefinnar uttalat och att frågorna hanteras i det fortsatta arbetet. En del av frågorna bör i vart fall utredas närmare inför de ställningstaganden som behöver göras inför en tredje etapp i den minoritetspolitiska reformen. Jag väljer därför att belysa frågorna för att underlätta det fortsatta arbetet. De behov som framkommer i vid kartläggningen av samers och sverigefinnars behov rör följande områden.
16.4.1. Utbildningsväsendet
Som påpekats i avsnitt 13 uttrycker enskilda samer och sverigefinnar samt företrädare för dessa grupper att nuvarande åtagande inte räcker för att barn och ungdomar skall ges möjlighet att tillägna sig minoritetsspråket i tillräcklig grad. För att språkens fortlevnad skall kunna garanteras skulle en lagstadgad rätt till undervisning på minoritetsspråket krävas. Ett sådant åtagande inom förskolan och grundskolan skulle motsvara ett högre åtagande enligt artikel 8.a.,
5
se avsnitt 5.13 ovan
6
Artikel 3.2: ”En part får när som helst meddela generalsekreteraren att den åtar sig de
förpliktelser som följer av bestämmelserna i varje annan punkt i stadgan som inte redan har angetts i dess ratifikations., godtagande- eller godkännandeinstrument eller att den avser tillämpa punkt 1 i denna artikel på andra landsdels- eller minoritetsspråk eller på andra officiella språk som används mindre allmänt inom hela eller en del av dess territorium.”
8.b. och 8.c. i minoritetsspråkskonventionen. En lagstadgad rätt kan givetvis införas även utan att detta kommer till uttryck i Sveriges ratifikation. Det naturliga vore dock att en sådan reglering även kom till uttryck i konventionsåtagandet. Som föreslagits i avsnitt 13.6.3 bör införandet av ett bevarandeprogram för de nationella minoritetsspråken inom utbildningsväsendet utredas.
16.4.2. Hälso- och sjukvården
Både samer och sverigefinnar har framfört att offentlig service på det egna minoritetsspråket behövs inom hälso- och sjukvården. Rätten att få använda minoritetsspråket finns inte idag inom förvaltningsområdet. Däremot omfattas äldreomsorgen. När det gäller vård och omsorg av äldre kan det ibland vara svårt att inom olika verksamheter tydligt ange gränsen mellan äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Huvudmannaskapet och omsorgens innehåll kan variera.
Hälften av alla samer som fyllde i enkätundersökningen och hela 90 procent av sverigefinnarna ansåg att det är viktigt att kunna använda minoritetsspråket inom hälso- och sjukvården.
7
Av sverige-
finnarna uppgav även 38 procent av alla svarande att de behövde hjälp på t.ex. vårdcentralen på grund av språket och 8 procent av dem som behöver hjälp angav att det inte får någon sådan hjälp.
Det bör även påpekas att den sverigefinska gruppen dessutom är överrepresenterad när det gäller psykisk och fysisk ohälsa enligt Folkhälsoinstitutets undersökningar.
8
Kartläggningen visar att
sverigefinländarnas
9
fysiska hälsa är signifikant sämre än den
svenskfödda befolkningens och att den dåliga psykiska hälsan kan utläsas bl.a. i de extremt höga självmordstalen
10
och även den höga
andelen personer som fått psykiatrisk vård. En anledning till de alarmerande siffrorna har ansetts vara bristen på finskspråkig psykiatrisk vård och sverigefinnars motvilja att söka hjälp i tid.
11
Det är oerhört viktigt att kunna använda det egna språket i situationer då man är utsatt på olika sätt. Att inte kunna uttrycka sig
7
För samer se avsnitt 7 ovan, för sverigefinnar se avsnitt 9.5.2 och 9.5.3 i delbetänkandet
8
Folkhälsoinstitutet: “Födelselandets betydelse – en rapport om hälsan hos olika
invandrargrupper” (2002)
9
sverigefinländare – se definition i avsnitt 2.2 ovan
10
Enligt Folkhälsoinstitutet var självmordsantalet för svenskfödda män 38 självmord per 100 000 invånare, medan motsvarande siffra för Finlandsfödda män var 71.
11
Esko Melakari: “Finskan – ett svenskt språk – En kartläggning av finska språkets ställning i det svenska samhället i början av 2000-talet” (2003) s 98–
fullt ut eller kunna förklara i tillräcklig grad kan innebära att den enskildes behandling blir lidande. En fråga som särskilt lyfts fram är dementas situation som upplevs som särskilt besvärlig. Det är inte ovanligt att demensen medför att det senast inlärda språket går förlorat och att individen inte längre kan göra sig förstådd på svenska. I den utsatta situationen kan minoritetsspråkig vård och omsorg vara av avgörande betydelse för den dementes välbefinnande och fortsatta sjukdomsförlopp. Om individen även förlorar möjligheten att göra sig förstådd på det enda kvarvarande språket, kan sjukdomsförloppen accelerera ännu fortare, samtidigt som livskvaliteten försämras.
Ett annat område där den enskilde är särskilt utsatt är inom vård som rör psykisk hälsa eller missbruksproblem. För att kunna få vård och hjälp måste kanske vården ges på den enskildes minoritetsspråk eftersom detta kan vara hans eller hennes emotionella språk. När det gäller kurativ behandling är det även viktigt att den behandlande personalen har rätt kulturell kompetens för att kunna förstå den enskildes situation fullt ut. Som anförts i avsnitt 13.5.4 har behov av mer skolhälsovård på samiska framförts av rektorer. Ett stort behov av barn- och ungdomspsykiatrisk verksamhet finns även på finska.
I Finland har finska social- och hälsovårdsministeriet arbetat för att förbättra social- och hälsovård ur en språksynvinkel eftersom bl.a. samer har rätt till hälso- och sjukvård på det egna språket i norra Finland och motsvarande rätt finns i s.k. tvåspråkiga kommuner. I en rapport skriver ministeriet:
Diskussionen om att trygga servicen på eget språk bör vidga sin synvinkel, som hittills närmast har beaktat rätten att använda och bli betjänad på eget språk. Det handlar också om att tjänsterna är effektiva och ekonomiska – här spelar kommuniceringssvårigheter en stor roll. Å andra sidan kan man ifrågasätta ett verksamhetssätt där personer, som är sjuka eller i svårigheter, belastas ytterligare genom att man agerar gentemot dem på ett främmande språk.
Man kan således anföra argument för att hälso- och sjukvård på det egna språket kan ”löna sig” ekonomiskt för samhället. Det allra viktigaste är dock att alla bemöts med respekt, humanitet och värdighet inom hälso- och sjukvården och att detta kan innefatta vård på det egna språket. Mot denna bakgrund anser jag att regeringen bör överväga möjligheterna att åta sig en skyldighet att erbjuda
hälso- och sjukvård på samiska, finska och meänkieli inom förvaltningsområdena i enlighet med:
Artikel 13.2.c minoritetsspråkskonventionen I fråga om ekonomisk och social verksamhet förbinder sig parterna i den utsträckning de offentliga myndigheterna är behöriga inom territorier där landsdels- eller minoritetsspråk används, inom rimliga gränser, till följande:
c) att tillse att i social omsorg vid institutioner såsom sjukhus, pensionärshem och vårdhem möjlighet erbjuds att på deras eget språk ta emot och behandla personer, som använder ett landsdels- eller minoritetsspråk och som är i behov av vård på grund av ohälsa, hög ålder eller annan orsak.
Det är uppenbart att detta är ett av de områden där enskilda samer och sverigefinnar upplever att de har mest behov av offentlig service på det egna språket. Möjligheterna och förutsättningarna att genomföra en sådan förändring bör därför undersökas närmare.
16.4.3. Skriftlighet i myndighetsärenden
En fråga som lyfts fram av Sametinget är den brist det idag utgör att inte ha rätt till skriftligt svar på samiska i myndighetsärenden. I sådana ärenden är myndigheten eller domstolen endast skyldig att lämna muntligt svar på minoritetsspråket om den enskilde begär det (2 § lag om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar).
Enligt Sametinget förutsätter en officiell användning av språket att språket kan användas skriftligt. Den bristande skriftligheten medför, enligt Sametingets språkexperter, att en enskild inte kan få sitt ärende hanterat fullt ut på samiska och ärendehandläggningen ”haltar” därmed.
Sametinget anför att de flesta myndigheter inom förvaltningsområdet idag saknar personal med kunskaper i samiska. De uppföljningar som gjorts av tillämpningen i Norrbottens län bekräftar denna bild.
12
Detta begränsar enskildas möjligheter att faktiskt an-
vända sig av minoritetsspråket på sätt som lagstiftaren avsett. Andelen kommunala myndigheter med personal som behärskar samiska i förvaltningsområdets kommuner framgår av figur 2.
I den kommun där läget är bäst, Arjeplog, har endast 50 procent av de kommunala myndigheterna någon i personalen som talar samiska.
12
Elenius (2004); se även avsnitt 5.4 ovan och avsnitt 4.5 i delbetänkandet
För Gällivare kommun är resultatet mycket lågt, endast 25 procent av de kommunala myndigheterna har någon som talar samiska.
Figur 2. Tabellen bygger Lars Elenius resultat, tabell 20, Elenius (2004)
Möjligheterna att använda minoritetsspråken inom förvaltningsområdet nyanseras ytterligare om man jämför språkkunskaperna på kommunal nivå med Elenius resultat rörande servicegrad på respektive språk.
Figur 3. Tabellen bygger Lars Elenius resultat, tabell 22, Elenius (2004)
Kommunala myndigheter som har personal
som talar samiska
0 10 20 30 40 50 60
Arjeplog Jokkmokk Gällivare Kiruna
kommun
procent
Ja Nej Ej uppgift
Tillgänglig service på samiska
0 10 20 30 40 50 60
svar lika
snabbt
återkom
senare
ta med
tolk
muntligt
beslut
kan fås
skriftligt
beslut
kan fås
ej uppgift
åtgärd
procent
Arjeplog Jokkmokk Gällivare Kiruna
Det finns en tydlig koppling mellan språkkunnig personal och möjligheten att ge den service som minoritetsspråkslagarna föreskriver. Enligt lagen om rätt att använda samiska skall muntligt svar kunna lämnas på samiska i frågor som rör myndighetsutövning. Notera att det av Elenius siffror inte framgår om det är frågan om specifikt myndighetsutövning. Sannolikt rör det sig om service i allmänhet. Resultaten måste tolkas med beaktande av detta. Notera också att möjligheten för enskilda att få ett skriftligt svar på minoritetsspråken finns bland Elenius svarsalternativ. Det finns tydligen möjlighet att få ett skriftligt beslut på minoritetsspråk, vilket är mycket glädjande. ”Muntligt beslut”
13
kan, enligt Elenius resultat,
lämnas i 25 procent av fallen i Jokkmokks kommun, 23 procent i Arjeplogs kommun, samt 19 procent i Kiruna kommun. I Gällivare kommun kan sådant beslut inte fås alls på samiska, enligt Elenius resultat.
I Arjeplogs kommun, där hälften av de kommunala myndigheterna har någon som behärskar samiska, är servicegraden på samiska högst. Svar kan nämligen lämnas lika snabbt som på svenska i 38,5 procent av fallen. Allra sämst verkar servicen vara i Gällivare kommun där enskilda uppmanas att återkomma senare för att få svar (54 procent) och att ta med egen tolk för att få ärendet uträttat (36 procent)! Det åligger dock myndigheten att skaffa tolk, inte den enskilde. Förklaringen till att tjänstemän uppmanar enskilda att ta med tolk kan vara att de som svarat på Elenius enkätundersökning inte har haft tilläckliga kunskaper rörande kommunens skyldigheter enligt minoritetsspråklagarna. De beskrivna resultaten är så nedslående att den kommunala servicen knappast kan anses uppfylla lagens krav på service på samiska.
För statliga myndigheters del ser läget ännu sämre ut för språkkunskaper i samiska. Endast 14 procent av myndigheterna har personal som talar samiska. Den tillgängliga servicen på samiska blir därmed också lidande. ”Muntligt beslut” på samiska kan endast ges i 9 procent av fallen och ett ärende kan över huvud taget inte uträttas lika snabbt som på svenska. I 25 procent av fallen uppmanas enskilda att återkomma senare och i 37 procent av fallen måste egen tolk tas med om man vill få ärendet uträttat omgående.
13
Sannolikt avser Elenius muntlig översättning av ett skriftligt beslut.
Figur 4. Tabellen bygger Lars Elenius resultat, tabell 20, Elenius (2004)
Figur 5. Tabellen bygger Lars Elenius resultat, tabell 20, Elenius (2004)
Det finns således fog för Sametingets påstående att kommunala och statliga myndigheter saknar språkkompetens. För att klara av de krav som lagen ställer måste rekrytering av ytterligare språkkunnig personal prioriteras. En annan lämplig åtgärd torde vara att koncentrera befintliga språkresurser på ett bättre sätt. Språklagarna ger möjligheter att förlägga minoritetsspråklig service till bestämda
Statliga regionala och nationella myndigheters
personal som talar minoritetsspråk
0 20 40 60 80
Ja
Nej
Vet ej Ej uppgift
svarsalternativ
procent
samiska finska meänkieli
Tillgänglig service hos statliga myndigheter
0 5 10 15 20 25 30 35 40
svar lika
snabbt
återkom
senare
ta med
tolk
muntligt
beslut
kan fås
skriftligt
beslut
kan fås
ej uppgift
åtgärd
procent
samiska finska meänkieli
platser och bestämda tider. Kvaliteten på den tillgängliga servicen skulle därmed kunna höjas avsevärt redan med befintliga resurser. Ingen enskild skall behöva återkomma senare eller ta med egen tolk för att få sitt ärende uträttat. En sådan lösning kräver också att myndigheten är mycket tydlig med den information som går ut till allmänheten om tillgänglig service på minoritetsspråk.
Myndigheterna bör också överväga hur de på ett bättre sätt tar till vara personalens språkkunskaper. Elenius resultat visar tydligt att möjligheterna att uppmuntra personalens användning av minoritetsspråken i tjänsten kan ökas avsevärt.
Figur 6. Tabellen bygger Lars Elenius resultat, tabell 21, Elenius (2004)
Elenius konstaterar att viss uppmuntran av personalen i minoritetsspråkshänseende förekommer hos myndigheterna, men mycket mer skulle kunna göras. I 39 respektive 40 procent av fallen får personalen ingen som helst positiv uppmuntran att använda minoritetsspråk i arbetet. Allmän uppmuntran lämnas i 27 respektive 25 procent av fallen. Möjlighet till språkförkovring i tjänsten nämns av 17 respektive 15 procent av de tillfrågade myndigheterna. Tillskott på lönen verkar knappast användas. Det förekommer endast hos 6 procent av de lokala myndigheterna och 2 procent av de regionala/nationella myndigheterna. Uppenbarligen finns det ett antal underutnyttjade möjligheter för att öka dels personalens kunskaper i minoritetsspråk, dels ge anställda med sådan språkkompetens incitament och möjlighet att använda minoritetsspråket i tjänsten.
Värdering av personalens kompetens i något
minoritetsspråk
0 10 20 30 40 50
allmän uppmuntran
förkovring i
tjänsten
tillskott på
lönen
inget särskilt
sätt
ingen personal talar språken
ej uppgift
pr oc en t
lokala myndigheter regionala/nationella myndigheter
Slutsatsen blir att ambitionsnivån måste höjas avsevärt både inom kommunala och statliga myndigheter. Om krav på skriftlighet skulle ställas på myndigheterna, är det troligt att rekrytering av språkkunnig personal faktiskt skulle ske i större utsträckning. Samtidigt finns det anledning att tro att en sådan förändring skulle ta ett par eller några år att genomföra fullt ut.
Eftersom situationen inte är tillfredställande idag, måste åtgärder vidtas för att ens kunna leva upp till de krav som lagen ställt sedan år 2000. Jag bedömer att de nuvarande förvaltningsområdenas kommuner behöver höja sin ambitionsnivå avsevärt om ett nationellt tillsynsansvar införs, så som utredningen föreslagit i delbetänkandet.
14
En tydligare och mer omfattande uppföljning kommer att
strama upp arbetet. Om Sametinget ges tillsynsansvaret inom det samiska förvaltningsområdet kommer detta sannolikt att förbättra efterlevnaden. Sametinget har kompetens att bedöma kommunernas nuvarande tillämpning och de kan föreslå förbättringar.
Det finns även rättsäkerhetsaspekter som talar för att krav på skriftlighet införs. Om en muntlig översättning som lämnats till en enskild, i efterhand skulle visa sig vara felaktig på något sätt och detta föranleder en skada för den enskilde, är det nästan omöjligt för den enskilde att visa att myndigheten begått ett fel. Det kan innebära att statligt skadestånd inte kan utgå för fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Rättsäkerhetsaspekten har även tagits upp av Kammarrätten i Stockholm som i sitt remissvar på delbetänkandet anförde följande:
Avslutningsvis vill kammarrätten peka på de problem som kan uppkomma om en enskild part i efterhand menar att han/hon fått ett beslut eller en dom muntligt översatt på visst sätt, men denna översättning inte överensstämmer med vad som föreskrivs i det meddelande beslutet eller den meddelade domen. I en sådan situation aktualiseras frågan om huruvida en felaktig underrättelse om hur man överklagar har lämnats i enlighet med 6 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Utan skriftlig översättning blir det svårt såväl för den enskilde att i förekommande fall visa att en felaktig underrättelse lämnats honom eller henne som för översättaren att visa att översättningen är riktig. Motsvarande situation kan tänkas uppstå om en enskild part menar att skälen för utgången i ett mål har översatts felaktigt och att han eller hon på grund härav avstått från att överklaga.
En tänkbar lösning på detta problem kunde vara att översättning av förelägganden, domar och beslut skall ske skriftligen i de fall en enskild klagande i domstol begär att ett minoritetsspråk skall användas.
14
se delbetänkandet avsnitt 6.5
Det vore även från principiella utgångspunkter den lämpligaste lösningen eftersom det skulle innebära likabehandling.
15
Om ett skriftlighetskrav skulle införas, skulle det innebära att det samiska språket har fler och större möjligheter att utvecklas och på sikt bli ett samhällsbärande språk även i Sverige. Även detta talar för ett införande av skriftlighet. Jag anser därför att regeringen i det fortsatta arbetet behöver överväga en skärpning av nuvarande lagstiftning så att enskilda ges rätt att få skiftliga brev och beslut från kommunala och regionala förvaltningsmyndigheter. För domstolarnas del tror jag inte att skriftlighetskravet skulle innebära så stora förändringar eftersom man i allmänhet nyttjar tolkar och översättare och har väl uppbyggda rutiner för detta.
Under rådande förhållanden ute på fältet rörande den kompetens som nu förefaller finnas hos kommunerna i det samiska språket, bedömer jag dock att de idag är för tidigt att redan som en del av etapp 2 av den minoritetspolitiska reformen, föreslå krav på skriftlighet. Det är möjligt att ett krav på skriftlighet skulle kunna var möjligt att genomföra för finska och meänkieli redan nu, åtminstone ger Elenius resultat visst stöd för det. En sådan förändring bör dock ske samtidigt för samtliga språk.
Den språkliga kompetens som kommer att krävas för att klara av ett skriftlighetskrav i samiska måste först byggas upp på lokal och regional nivå. Jag föreslår därför att krav på skriftlighet bör införas under den tredje etappen av den minoritetspolitiska reformen. Det förbättrings- och kompetenshöjande arbete som skall genomföras under etapp 2 (den 3-åriga informations- och utbildningsinsatsen) ger goda förutsättningar för att bygga upp den kompetens som kommer att behövas. Det ger också ett visst utrymme att rekrytera ytterligare personal med språkkompetens, för sådan finns utan tvekan, och även ge befintlig personal möjligheter och incitament att förbättra sina språkkunskaper.
Ett införande av skriftlighetskrav skulle sannolikt även innebära ett förhöjt åtagande enligt artikel 10 i minoritetsspråkskonventionen, även om visst utrymme för skriftlighetskrav redan ges i artikel 10.1.a.iii som Sverige redan valt som åtagandenivå.
15
Yttrande, 26 september 2005, JU2005/4822/D
16.5. Behov att säkra högre kompetens i minoritetsspråken för framtiden
För att de nationella minoritetsspråken skall kunna fungera som levande och samhällsbärande språk (samiska, finska och meänkieli) i officiella sammanhang måste en högre språkliga kompetens säkras för framtiden. Det innebär bl.a. att det skall finns möjlighet att studera dessa språk på högskola och universitet. Högre studier i språket är en förutsättning för att det skall vara möjligt att få fram lärare, tolkar och översättare i dessa språk. Alla dessa yrkeskategorier och flera till behövs för att kunna erbjuda samhällsservice på språken.
Sverige har åtagit sig att erbjuda utbildning på högskolenivå eller i vart fall avsätta resurser för samiska, finska och meänkieli enligt artikel 8.1.e.iii. minoritetsspråkskonventionen. I propositionen 1998/99:143 angav regeringen att den högre utbildningen och forskningen har bidragit till att skapa förutsättningar för ett långsiktigt bevarande och möjliggjort en utveckling av de nationella minoritetsspråken. Regeringen uttalade att det är väsentligt att universitetsutbildning och forskning i minoritetsspråk och om de nationella minoriteterna fortsätter och kan utvecklas. I första hand borde nuvarande utbildning och forskning i samiska, finska och meänkieli fortsätta.
16
De nationella minoritetsspråken lever dock ett osäkert liv på högskolor och universitet. Som påtalats i avsnitt 6.1 har respektive högskola/universitet ansvar för sina kurser och de nationella minoritetsspråken konkurrerar med andra språk och andra ämnen. Respektive högskola eller universitet upplever sig knappast ha ett nationellt ansvar för respektive språks fortlevnad. Behovet av ett nationellt samordnat ansvar för de nationella minoritetsspråken på högskolenivå har lyfts fram ovan i avsnitt 6.1.
Finska språkets situation i högskolevärlden har försämrats, sedan finska språket erkändes som nationellt minoritetsspråk, på så sätt att Göteborgs och Lunds universitet inte längre erbjuder finska som ämne. Numera erbjuder även Mälardalens högskola finska, men institutionens framtid är ekonomiskt osäker.
För samiskans del är universitetsstudier i Umeå eller Uppsala enda sättet att skaffa sig högre språklig kompetens i samiska i Sverige. Enligt uppgift innebär de avsatta medlen att universiteten har stora svårigheter att kunna ge undervisning i samtliga tre varieteter av samiska. Uppsala universitet har i december 2005 beslutat att
16
prop 1998/99:143 s 60-
inte längre tillsätta ett halvtidslektorat i samiska, trots att institutionen klarat sig väl i de kvalitetsutvärderingar som gjorts. Detta kommer att innebära försämrade förutsättningar för att undervisa i samiska. Den ersättning som utgår till en institution för antalet utexaminerade studenter är också konstruerad så att det är svårt att ta in fler studenter på en kurs, även om intresse skulle finnas.
Förutsättningarna för att undervisa i nord-, lule- och sydsamiska behöver, enligt min mening, tryggas i Sverige, annars kan inte den nödvändiga språkliga kompetensen utvecklas på ett sådant sätt som krävs för att samiskan skall kunna revitaliseras. Mot bakgrund av den situation som samiskan befinner sig i, skulle antalet studenter i samiska, i alla varieteterna, på högre nivå behöva utökas avsevärt. Antalet vuxna med högre kunskaper i samiska är en viktig del av revitaliseringen av samiskan. I remissvaret på delbetänkandet skriver Umeå universitet, institutionen för samiska studier:
… högre utbildning i lule- och sydsamiska bör anordnas i ökad utsträckning. Detta är en grundförutsättning för att språkarbete i lule- och sydsamiska ska vara möjlig. Utan utbildade personer i lule- och sydsamiska finns inte heller förutsättningar för t.ex. produktion av läromedel. Det är en mycket stor brist på språkarbetare med god kompetens i både lule- och sydsamiska.
17
Luleå tekniska universitet som har ett särskilt uppdrag att erbjuda grundskollärarutbildning i samiska, finska och meänkieli, har inte bedrivit någon undervisning de senaste åren. Detta uppges bero på att det saknas sökande till utbildningen. Samtidigt tycks inga rekryteringsansträngningar ha gjorts. Luleå tekniska universitet skriver i remissvaret på delbetänkandet att medel behöver tillskjutas för uppbyggnad av ett speciellt rekryterings- och utbildningsprojekt där landets lärosäten gemensamt arbetar i syfte att utveckla minoritetsspråksutbildning.
18
Fråga uppstår då hur den kompetens som
kommer att behövas för att få fram fler lärare med kompetens i dess språk skall kunna tryggas.
Skolverket har i den nyligen gjorda kartläggningen av utbildningssituationen påtalat att det inte finns någon samlad nationell strategi för hur utbildningar på högskolenivå i och på de nationella minoritetsspråken skall utvecklas. Skolverket föreslår att en strategi utarbetas och att detta även skulle kunna påverka möjligheterna att få fram fler lärare i minoritetsspråken.
19
17
Yttrande, 6 okt 2005, JU2005/4822/D.
18
Yttrande, 3 okt 2005, JU 2005/4822/D
19
Skolverket (2005) s 64-65
Som påtalats i avsnitt 6 är det av yttersta vikt att en samlat grepp tas om dessa frågor och att en helheltslösning utarbetas för att ge de nationella minoritetsspråken förutsättningar att fortleva. En nationell strategi behöver utarbetas och förbättringar behöver göras så att språkkompetensen i de nationella minoritetsspråken kan byggas upp och utvecklas. Små språk har andra förutsättningar inom högskolan än stora språk eller populära språk. För de nationella minoritetsspråken har dock Sverige ett folkrättsligt ansvar och detta inkluderar högskolans möjligheter att främja språken. Detta kan innebära att särskilda medel behöver avsättas eller öronmärkas för just dessa språk och att vissa universitet eller högskolor får specifika uppdrag rörande de nationella minoritetsspråken.
För att rekrytera fler studenter behöver kurserna i samiska, finska och meänkieli sannolikt marknadsföras bättre. Jag bedömer att intresset för samiskan kommer att öka om statliga och andra satsningar på revitalisering kommer i gång. Det föreslagna nätverksarbetet mellan Sametinget och universiteten kan även ingjuta mod i studenterna att det finns en yrkesframtid inom det samiska språk- eller utbildningsväsendet. Genom tillsättandet av en samisk studievägledare kan även fler elever få bättre information om de möjligheter som finns till studier och framtida yrkesmöjligheter inom det samiska.
I det fortsatta minoritetspolitiska arbetet behöver därför frågan om högskolans och universitets uppdrag rörande nationella minoriteter ses över, liksom behovet och möjligheterna att trygga tolk-, översättar- och lärarkompetensen.
16.6. Övriga frågor
16.6.1. Kartläggning av behoven för meänkieli, romani chib och jiddisch
Min bedömning: Regeringen bör se till att de språkliga behov som finns hos tornedalingar, romer och judar i Sverige också kartläggs.
Utredningens uppdrag har varit att ta reda på de behov som samer och sverigefinnar har i förhållande till en utvidgning av nuvarande förvaltningsområden och behovet av andra åtgärder. Regeringens initiativ att tillsätta en utredning har fått ett mycket positivt be-
mötande hos samer och sverigefinnar som utredningen träffat. Behovet att kartlägga behoven har varit stort. Samtidigt är även förväntningarna för att förändringar skall ske som en följd av detta arbete högt uppsatta.
Någon kartläggning av enskildas faktiska behov på det språkliga området gjordes inte arbetet med den nuvarande minoritetsspråkslagstiftningen. Utgångspunkten blev då inte heller åtgärder som grupperna själva kanske anser som viktigast för att språken skall fortleva i Sverige. Detta kartläggningsarbete har nu gjorts rörande samer och sverigefinnar inom de ramar som utredningens direktiv har givit. Det fortsatta minoritetsarbetet bör utgå från de behov som grupperna ger uttryck för. Ett sådant förhållningssätt vore i linje med målsättningen i den svenska minoritetspolitiken att grupperna skall ges inflytande i frågor som berör dem.
Som utredare vill jag påpeka att det är ytterst viktigt att regeringen även undersöker och låter kartlägga de språkliga behov som finns hos tornedalingar, romer och judar i Sverige. Under utredningens arbete har det framkommit att det finns en rad behov på det språkliga området för dessa grupper. Även Europarådet har i sin granskning av Sveriges implementering av minoritetskonventionerna efterlyst åtgärder för att förbättra situationen för meänkieli, romani chib och jiddisch. En del av problemen är likartade de som finns för samer och sverigefinnar. Precis som för samiskan och finskan kommer det att behöva vidtas åtgärder bl.a. för att komma till rätta med bristen på läromedel på minoritetsspråket, bristen på lärare som kan undervisa i och på minoritetsspråket. För meänkielis del är dessutom flera av problemen inom förvaltningsområdena desamma som för samiska och finska. De generella förslag som utredningen föreslår rörande bl.a. nationellt tillsynsansvar kommer även att gynna de meänkielitalande inom förvaltningsområdet för meänkieli.
Det bör också påpekas att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i sitt remissvar på delbetänkandet tagit upp frågan om inrättandet av ett förvaltningsområde för romer.
20
20
Yttrande, 29 september 2005, JU2005/4822/D
16.6.2. Finlandssvenskarna och ramkonventionen
Min bedömning: Finlandssvenskarnas status i förhållande till ramkonventionen bör redas ut.
Från sverigefinskt håll har frågan om finlandssvenskarnas status i förhållande till ramkonventionen tagits upp.
21
Finlandssvenskarnas
Riksförbund i Sverige, FRIS, har även uppvaktat utredningen i denna fråga.
22
FRIS anser att deras krav om en sverigefinländsk minoritet bestående av två språkgrupper inte har tillgodosetts och att detta lett till problem för gruppen:
Vi visade klart och tydligt redan 1999 att beslutet inte var väl genomtänkt när det gällde vår grupps status och den uppenbara skillnaden i hanteringen visavi den sverigefinska. I dag kan vi se resultatet av detta. Sverigefinlandssvenskarnas bidrag administreras av Integrationsverket medan sverigefinnarnas bidrag administreras genom Justitiedepartementet. Vi finner det på gränsen till absurt att den ena språkgruppen med rötterna i Finland ses som en invandrargrupp och den andra genom beslutet om nationella minoriteter ses som en svensk grupp. Att officiellt bli betraktad som en nationell minoritet innebär att man från statsmaktens sida betraktar en grupp som tillhörande till nationen, med andra ord som varande svenskar, och inte längre som invandrare.
FRIS menar att beslutet gällande nationella minoriteter från 1999 bör ändras sålunda att det fastställs att det finns en nationell minoritetsgrupp av sverigefinländare. Vidare bör det förändrade beslutet innebära att den sverigefinländska nationella minoritetsgruppen konstateras bestå av två undergrupper där den ena har finska som modersmål och den andra svenska. FRIS grundar sina krav på det som statueras i Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter. I denna markeras särskilt fem punkter som en grupp bör uppfylla för att kunna kräva minoritetsstatus:
21
Med termen ”sverigefinländare” avses både finskspråkiga och svenskspråkiga personer som flyttat till Sverige från Finland. Med ”sverigefinnar” avses i Sverige varaktigt boende personer som talar finska och ättlingar till dessa. Med ”finlandssvenskar” avses personer boende i Finland som har svenska som modersmål, samt även personer med svenska som modersmål som flyttat till Sverige från Finland och deras ättlingar. Endast sverigefinnar har erkänts som nationell minoritet i Sverige. Av tillgänglig befolkningsstatistik kan man inte utläsa hur många av sverigefinländarna som är sverigefinnar. Antalet finlandssvenskar bland sverigefinländarna uppskattas dock till ca 100 000 personer. Problematiken beskrivs närmare i avsnitt 8.2 av delbetänkandet.
22
Skrivelse från FRIS till utredningen, 3 nov 2005
Gruppen
- bör ha en uttalad samhörighet
- är inte till antalet i dominerande ställning till resten av befolkningen
- har en traditionell, religiös, etnisk och/eller kulturell särart
- har historiska band till landet där man verkar
- har en självidentifikation där både individerna och gruppen som helhet vill behålla sin särart.
Enligt FRIS:s mening råder det inget tvivel om att sverigefinlandssvenskarna på samtliga punkter uppfyller de krav som ställs i ramkonventionen:
Vidare kan vi se att det i Ramkonventionen inte ställs några krav på att en minoritet bör ha ett annat modersmål än majoritetsbefolkningen och att vi därmed i enlighet med densamma bör kunna uppnå status som nationell minoritet tillsammans med de finskspråkiga sverigefinländarna. Vi menar därför att vårt krav att beslutet gällande nationella minoriteter från år 1999 bör ändras i enlighet med vad som ovan framställs.
Företrädare för sverigefinnar har ställt sig positiva den lösning som FRIS förordar. Som utredare vill jag även påpeka att situationen idag försvåras av att det i befolkningsstatistiken inte går att särskilja om personer födda i Finland har finska eller svenska som modersmål. Det innebär att det är oklart hur stor andel av sverigefinländarna idag är sverigefinnar. Den statistiska problematiken har beskrivits närmare i avsnitt 8.2 i delbetänkandet.
Frågan om finlandsvenskarnas status bör, enligt min mening, redas ut. Den naturliga samhörigheten till den sverigefinska gruppen skulle också tala för att finlandssvenskarna i Sverige skulle utgöra en del av samma minoritet.
17. Konsekvenser av förslagen
17.1. Minoritetspolitiken – ett politiskt reformområde
Min bedömning: Förslagen i etapp 2 av den minoritetspolitiska reformen innebär en fortsatt anpassning för att uppfylla de krav som ställs på Sverige enligt Europarådets minoritetskonventioner. Anpassningen innebär en extra reforminsats med särskilt finansieringsbehov under en övergående period. När anpassningen och kompetenshöjande insatser genomförts bedöms de fortsatta merkostnaderna vara betydligt mindre.
Mitt förslag: Riktade statsbidrag bör utgå under etapp 2 (under fyra år från ikraftträdandet av ny lagstiftning) till kommuner och landsting för de merkostnader som tillkommer med anledning av utredningens förslag.
En utvärdering av genomförandet och behovet av eventuella ytterligare insatser skall ske senast fem år efter ikraftträdandet av föreslagen lagstiftning. Utvärderingen bör ligga till grund för bedömning av samhällets fortsatta merkostnader.
De åtgärder som föreslås i etapp 2 av den minoritetspolitiska reformen utgör en ytterligare anpassning för att Sverige på ett bättre sätt skall kunna leva upp till de krav på implementering som ställs enligt Europarådets minoritetsspråkskonventioner. De åtgärder som tidigare vidtagits under etapp 1 har inte varit tillräckliga, vilket även påpekats av Europarådet. Erfarenheterna från etapp 1 visar också att ambitionsnivån varit låg på många håll och det minoritetspolitiska arbetet fortskridit långsamt. Därför behöver arbetet påskyndas.
På sikt kommer även detta regelverk ses som en naturlig del av samhällets åtaganden gentemot medborgarna och ett led i arbetet med de mänskliga rättigheterna. På samma sätt som alla offentliga organ i sin verksamhet har att beakta rättigheter som baseras på t.ex. barnkonventionen eller andra konventioner för mänskliga rättigheter, skall även minoritetsrättigheter beaktas. För genomförande av sådana grundläggande rättigheter i samhället utgår i allmänhet inga särskilda statsmedel till kommuner eller myndigheter. Däremot förekommer olika typer av satsningar för att göra allmänheten medveten om olika rättighetsregelverk och att förbättra myndigheters kunskaper i dessa frågor. Stödjande insatser kan också behövas för att utarbeta arbetssätt ute på fältet som gör det möjligt att bättre tillgodose sådana rättigheter.
Som påtalats i delbetänkandet och i detta slutbetänkande behövs det satsningar som ökar kunskaperna om de nationella minoriteterna och minoritetsrättigheter. Det är också nödvändigt att finna arbetsformer på det nationella, regionala och lokala planet som gör det möjligt att förverkliga minoritetsrättigheter och även intentionerna i minoritetspolitiken. Förstärkta satsningar behövs för att genomföra den anpassning som krävs ute på fältet och även för att få fart på det minoritetspolitiska arbetet. Detta arbete måste komma i gång omgående om starkt hotade minoritetsspråk, såsom sydsamiska, skall ha en chans att återvinna mark. Samordnade insatser krävs för att förstärka effekten i de insatser som görs för att revitalisera sydsamiskan.
Dagens anslagspost för minoritetspolitiken i statsbudget är mycket liten. Uppföljningarna av minoritetspolitiken visar att förverkligandet av reformen blivit lidande med anledning av detta. Språkforskare påpekar i rapport till konstitutionsutskottet att det är uppenbart att medel skulle krävas eller behöva omdisponeras om minoritetspolitikens intentioner verkligen skulle genomföras. Om man t.ex. gav utförlig information om och genomförde utbildning i och på minoritetsspråk samt bedrev lärarutbildning på det sätt och i den utsträckning som regelverket förutsätter, skulle omdisponeringar inom de anslag som stat och kommuner anvisar för utbildning behöva ske. Deras slutsats är att en allvarlig diskussion om minoritetspolitikens övergripande ekonomi behöver komma till stånd. En sådan diskussion behöver baseras på en seriös ekonomisk
analys som tar hänsyn till vilka kostnader som uppstår om minoritetspolitikens språkliga och kulturella mål skall uppfyllas.
1
Eftersom ambitionsnivån behöver höjas i minoritetspolitiken, behöver även de ekonomiska ramarna för minoritetspolitiken ses över. Finansieringen under andra etappens genomförande skall därför ses som en extra reforminsats med särskilt finansieringsbehov. De i delbetänkandet föreslagna åtgärderna för att uppnå förstärkt minoritetsskydd är nödvändiga för att komma till rätta med de brister Europarådet påtalat i Sveriges implementering av minoritetskonventionerna. En del av dessa åtgärder, såsom informations- och utbildningssatsningar, borde redan ha vidtagits i samband med att minoritetslagstiftningen trädde ikraft i april 2000.
Genomförandet av andra etappen i reformen innefattar administrativa konsekvenser såsom kartläggning av personalens språkkunskaper, omläggning av rutiner, personalrekryteringar, kompetensutvecklingar, system för tolknings- och översättningsresurser. Det inkluderar även etablering av tydligare statligt ansvarstagande med samordning och nationell produktion av informationsmaterial m.m. På vissa områden kommer kompetens att behöva byggas upp. Det är viktigt att de anpassningsåtgärder och kompetenshöjande åtgärder som behövs, faktiskt vidtas under etapp 2 för att effektivitet och bättre måluppfyllelse skall kunna uppnås i det minoritetspolitiska arbetet. Statsbidrag bör utgå till kommuner och landsting för merkostnader som uppstår med anledning av den nya lagstiftningen.
Efter ett fullföljt förstärkt genomförande av etapp 2 av den minoritetspolitiska reformen torde de kostnader som kvarstår vara betydligt mindre. Att beakta de nationella minoriteternas behov inom olika politikområden, såsom äldrepolitik och barn och ungdomsutbildning, skall i stor utsträckning kunna ske inom ordinarie verksamhet. Det gäller lokala, regionala och nationella beslutsnivåer i samhället. På längre sikt bedömer jag således att behovet av särskilda bidrag för merkostnader kommer att avta. Att beakta de nationella minoriteternas behov skall således vara en del av det allmännas uppdrag.
För att förverkliga de föreslagna åtgärderna under etapp 2 uppstår dock tillkommande kostnader för kommunal och statliga förvaltningsmyndigheter samt domstolar. Den föreslagna lagstiftningen skall genomföras i de nytillkommande kommunerna och
1
Hyltenstam (2004) s 69
domstolarna. De flesta statliga myndigheterna har redan idag ett uppdrag enligt gällande minoritetsspråkslagstiftning, som enligt förslaget utvidgas till ytterligare orter.
Den utvärdering som föreslås ske efter genomförandet av etapp 2 och senast fem år efter ikraftträdandet får därmed utvisa hur stora fortlöpande merkostnader som förväntas kvarstå. Min bedömning är dock att de fortsatta kostnaderna därefter torde bli betydligt mindre.
17.2. Ett utvidgat samiskt förvaltningsområde
Omfattningen av de merkostnader som uppstår med anledning av den föreslagna utvidgningen av det samiska förvaltningsområdet (avsnitt 10.4) är svåra att bedöma. Tillkommande merkostnader är beroende av efterfrågan på service på samiska. Det finns inga exakta uppgifter om antalet personer som berörs i respektive kommun. Kostnadsberäkningarna bygger på erfarenheterna från nuvarande förvaltningsområden, såväl metod- och beloppsmässigt. Den förslagna förstärkta samordningen förväntas också medföra att kostnaderna kan hållas lägre. Utvärdering efter etapp 2 får visa vilka behov som kvarstår därefter för det fortsatta arbetet med implementering av konventionernas bestämmelser.
Tabell 1 Beräknade merkostnader i det samiska förvaltningsområdet per år
Myndigheter Kostnader (Mkr) Kommuner, inkl. kostnad för Sametingets tillsynsansvar 20,1 Landsting 0,75 Länsstyrelser utan nationellt ansvar 0,9 Domstolar 0,5 Totalt 22,55
Kommuner
De största konsekvenserna för kommunerna uppstår inom förskolans och äldreomsorgens områden. Kommunerna blir skyldiga att på begäran erbjuda förskoleverksamhet samt äldreomsorg helt eller delvis på samiska. Omfattningen av verksamheten i respektive kommun kan dock variera. Kommunerna ges möjlighet att själv välja hur verksamheten ska utformas. Dessa två verksamhetsområden svarar för ungefär 70 procent av fördelade kommunbidrag
för merkostnader i de nordliga förvaltningsområdena, enligt de uppgifter kommunerna i Norrbottens län har lämnat till länsstyrelsen.
För förskolans del beror kommunernas förutsättningar på antalet barn som omfattas och även tillgången på befintlig språkkunnig personal. Verksamheten kan bedrivas i särskilda grupper eller på t.ex. tvåspråkiga daghemsavdelningar. För äldreomsorgen gäller motsvarande möjligheter att utforma verksamheten t.ex. speciella samiska avdelningar inom äldreboende, samisk äldreomsorg integrerad med ordinarie omsorg och anpassade scheman för samiskspråkig personal i hemtjänst. För förskole- och äldreomsorgsverksamhet förutses i de flesta fall vissa merkostnader med anledning av utformandet av nya rutiner inom organisationen, fortbildning, kompetensutveckling och i viss utsträckning personalrekryteringar. Vidare kommer kommunerna att behöva kartlägga personalens språkkunskaper och även organisera verksamheten så att befintlig personal med kunskaper i samiska kan användas inom den samiskspråkiga servicen.
Enskildas efterfrågan på samiskspråkig myndighetsservice förväntas, mot bakgrund av erfarenheter från nuvarande förvaltningsområde, vara av mindre omfattning under andra etappens genomförande. I de fall sådant behov uppstår, kan lagens krav uppfyllas i första hand med hjälp av tolkar. Det finns även möjlighet att koncentrera myndighetsservicen till bestämda platser och tider, vilket underlättar arbetet. Merkostnaderna för myndighetsutövningen inkluderar främjandeåtgärder, administrativa åtgärder, tolkning och översättning.
Kommunerna kommer att behöva bygga upp kunskap och kompetens lokalt rörande de nationella minoriteternas behov och det minoritetspolitiska regelverket. Riktade och aktiva informationsinsatser till egen personal och till berörda minoriteter kräver resurser och engagemang. Därtill tillkommer utbildnings- och kompetenshöjande insatser. Den grundläggande omdaningen handlar sannolikt även om mentala förändringsprocesser, dvs. medvetandegörande och ett synliggörande av de minoritetspolitiska frågorna bland beslutsfattare, tjänstemän, samerna och även allmänheten.
Kostnadsbilden påverkas även av kommunernas egna ambitioner. Myndighetsservicen kan utsträckas till att omfatta blanketter, formulär, kommunal skyltning, allmän kommunal information, telefonväxlar, webbsidor m.m. på samiska. Här kan kommuner i Norrbottens län som redan infört sådan service bistå nytillkommande
kommuner och kostnaderna för översättning kan säkerligen hållas nere i vart fall delvis. Kunskaper i samiska språket kan göras meriterande och bli lönegrundande etc.
Möjligheterna till samverkan mellan kommuner bör tas till vara för informations- och utbildningsåtgärder. Sådan samverkan har förekommit med goda resultat i Norrbotten. Erfarenheter och kunskap från en kommun som Eskilstuna, som gått mycket långt i att erbjuda finskspråkig samhällsservice, bör nyttjas för att finna lämpliga vägar för att hitta fungerande former för minoritetsspråkig service.
Resurser för tolkning och översättning kan med fördel samutnyttjas. Genom att ett nationellt myndighetsansvar föreslås inom minoritetspolitiken skulle kommunerna i fortsättningen kunna få stöd i arbetet. Genom samordning kan även kostnaderna för respektive kommun hållas nere.
Den föreslagna 3-åriga nationella informations- och utbildningssatsningen kommer att underlätta den anpassning och kompetensuppbyggnad som behöver göras i kommunerna. Satsningen ger kommunerna möjligheter att ansöka om särskilda medel för detta arbete.
I nuvarande förvaltningsområden har det visat sig lämpligt att beräkna ”fasta” merkostnader som ett grundbelopp för varje kommun efter antal minoritetsspråk i kommunerna. Ett grundbelopp på 300 tkr används som bas. För ”första” språket utgår 300 tkr och därefter 150 tkr per ”ytterligare” minoritetsspråk. För samiska språket har de tre varieteterna genererat sammanlagt 600 tkr per kommun. För 20 tillkommande kommuner i det samiska förvaltningsområdet skulle merkostnaden uppgå till (20 x 600 tkr =) 12 Mkr per år. Därefter beräknas bidraget på basis av antalet kommuninvånare. Det går inte att ange någon exakt siffra över antalet samer i respektive kommun. I nuvarande förvaltningsområdena har man därför valt en modell som baseras på det totala antalet kommuninvånare för att få fram ett belopp för respektive kommun som skall utgå utöver grundbeloppet (tillskott med 20 kr per kommuninvånare). Enligt den modell som hittills tillämpats skulle en kommunfolkmängd på 405 394 i de tillkommande kommunerna
2
ge ett
ytterligare ekonomiskt tillskott för merkostnader med 8,1 Mkr. Det totala beloppet för kommunernas uppskattade merkostnader
2
Folkmängd enligt SCB den 30 september 2005
som bör täckas genom statsbidrag är således 20,1 Mkr per år under etapp 2.
Fördelning av statsbidrag till kommuner bör också ske i samråd med berörda kommuner och landsting. Hänsyn behöver tas till kommunernas storlek efter invånarantal och viss justering kan behöva göras mellan kommunerna. I Norrbotten har vissa kommuner där det bor många minoritetsmedborgare fått större del av statsbidraget.
Kostnaderna för Sametingets tillsynsinsatser (1,4–2,1 Mkr) bör kunna finansieras inom de medel som avsätts för kommunerna (se nedan under avsnitt 17.3). En del av detta statsbidrag, avsett till kommunerna i det utvidgade förvaltningsområdet, bör således nyttjas av Sametinget för arbete med det nationella ansvaret för genomförande av minoritetslagstiftningen. Det innefattar bl.a. genomförande av gemensamma samordnade insatser i regionen t.ex. översättningar, gemensam information, utarbetande av mallar som kan användas av kommunerna etc.
Landsting
Myndighetsutövning utgör en mycket liten del av landstingens verksamhet. För att fullfölja lagstiftningens syfte kan förutses att landstingen, liksom landstinget i Norrbottens län gjort, utformar viss information om landstingens sjukvårdsverksamhet på samiska. Kostnaderna för de tre tillkommande landstingen uppskattas till 0,25 Mkr per myndighet årligen. För kompetensuppbyggnad på myndigheterna kan medel sökas ut den nationella informations- och utbildningssatsningen.
Länsstyrelser
Kostnaderna avser huvudsakligen de merkostnader som uppstår för rätten att använda samiska vid myndighetskontakter. Det inkluderar främjandeåtgärder, administrativa åtgärder, tolkning och översättning. För respektive tillkommande länsstyrelse (3 st) inom det samiska förvaltningsområdet bör 0,3 Mkr per myndighet utgå årligen. För kompetensuppbyggnad på myndigheterna kan medel sökas ut den nationella informations- och utbildningssatsningen.
Domstolar
Domstolarnas arbete kommer framför allt att påverkas genom att fler ärenden kan tänkas involvera inlagor och dokumentation på samiska och att samiska används vid förhandlingar. Efterfrågan under genomförande av etapp 2 bedöms dock bli begränsad, mot bakgrund av de erfarenheter som finns från Norrbottens län. Domstolsverket har sedan april 2000 haft uppdrag att bistå domstolarna med anledning av minoritetsspråkslagarna och gjorda erfarenheter bör kunna tillämpas i det utvidgade samiska förvaltningsområdet.
Tillkommande merkostnader inkluderar främjandeåtgärder, administrativa åtgärder, tolkning och översättning. Domstolarna kommer sannolikt att få något högre kostnader för tolkning och översättning. Belastningen förväntas dock bli begränsad. För kompetensuppbyggnad kan medel sökas ur den nationella informations- och utbildningssatsningen.
Det har inte framkommit att tolk- och översättningskostnaderna i Norrbotten överskridit de medel som avsattes för ikraftträdandet av nuvarande minoritetsspråkslagar (1 Mkr avsattes domstolarnas merkostnader för förvaltningsområdena för samiska, finska respektive meänkieli). Mot bakgrund av detta görs bedömningen att ytterligare 0,5 Mkr per år bör vara tillräckligt för att täcka de merkostnader som en utvidgning av det samiska området förväntas medföra.
Övriga statliga myndigheter
Flertalet statliga förvaltningsmyndigheter har en central eller regional myndighet som kan organisera arbetet med minoritetsspråkfrågorna. De ytterligare förändringar som behöver göras kan sannolikt bygga vidare på de lösningar som redan gjorts av myndigheterna för att klara av de krav som ställs enligt nuvarande minoritetsspråkslagstiftning. Erfarenheter från visar också att andelen muntliga kontakter är mindre för regionala myndigheter jämfört med kommunala förvaltningsmyndigheter. Utökat resursbehov bör sannolikt klaras inom normala anslag. För kompetensuppbyggnad kan medel sökas ur den nationella informations- och utbildningssatsningen. För statliga myndigheter föreslås inga ytterligare medel, då dessa bedöms kunna täckas inom befintliga ekonomiska medel.
17.3. Nationellt tillsynsansvar för Sametinget
Det i delbetänkandet lämnade förslaget att en länsstyrelse ges nationellt tillsynsansvar för minoritetsfrågorna
3
har modifierats i
slutbetänkandet (avsnitt 12.1). Tillsyn som avser det samiska språket bör utövas av Sametinget. Den utpekade länsstyrelsen och Sametinget bör bistå och samråda med varandra i denna uppgift. Med en sådan lösning skulle länsstyrelsens tillsynsansvar omfatta sammanlagt 58 kommuner som ingår i förvaltningsområdet för meänkieli och det utvidgade förvaltningsområdet för finska. Sametingets tillsynsansvar skulle omfatta sammanlagt 24 kommuner i det utvidgade samiska förvaltningsområdet.
Huvuduppgiften är att utöva tillsyn enligt föreslagen lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Under etapp 2 av den minoritetspolitiska reformen föreslås länsstyrelsen och Sametinget ha en central pådrivande roll i samordningen av arbetet att anpassa verksamheten till att uppfylla minoritetsspråkslagstiftningen. Det nationella ansvaret innefattar även styrning, fördelning av ekonomiska medel, samordning, rådgivning, information och andra inslag som skall främja lagens ändamål. Tillsynen omfattar dock inte frågor där tillsynsansvar redan ålagts andra myndigheter.
Det är viktigt att tillräckliga medel för personalförstärkning avsätts för tillsynsarbetet eftersom tillsynsmyndigheterna får en central roll i samordnandet och genomförandet av reformen. Tillsynsmyndighetens arbete kommer att underlätta och effektivisera kommunernas arbete och därmed även hålla kostnaderna nere.
Utredningens bedömning i delbetänkandet var att länsstyrelsen skulle behöva tillföras 3–4 nya heltidstjänster för att klara av uppgiften. Denna bedömning kvarstå eftersom den nu föreslagna lösningen skulle innebära att endast två av de tidigare skissade kommunerna istället skulle övergå till Sametingets tillsyn. För att Sametinget skall klara av den föreslagna uppgiften bör 2–3 nya heltidstjänster tillföras myndigheten. Det är viktigt att Sametinget tillförs ytterligare medel för denna tillsynsuppgift och att dessa öronmärks på något sätt. Annars finns det risk för att befintliga anslag avsedda för bl.a. samiskt språkarbete skulle ”ätas upp” av en tillsyn som avser Sveriges åtaganden enligt Europarådet minoritetskonventioner gentemot denna minoritet.
Ett årligt anslag om 1,4–2,1 Mkr förutses täcka Sametingets personal- och kringkostnader för arbetet med nationellt tillsynsansvar.
3
se delbetänkandet avsnitt 6.5
Därutöver kommer resurser att behövas för att bedriva själva tillsynsarbetet, vilket innefattar mycket resande ute på fältet. Dessa tjänster bör kunna finansieras inom de medel som skall utgå till kommunerna under avsnitt 17.2.
17.4. Nationell informations- och utbildningssatsning rörande nationella minoriteter
Genom att en förstärkt informations- och utbildningsinsats under tre år kommer kommunala och statliga myndigheter och domstolar vara bättre rustade att uppfylla Sveriges åtaganden rörande minoriteter (se avsnitt 16.2). Anpassningen förutsätter en uppbyggnad av den minoritetsrättsliga kompetensen och en spridning av information inom organisationerna och bland allmänheten.
Den 4-åriga informationsinsats rörande samer som avslutades år 2004 bör kunna utgöra ett riktmärke för den informationsinsats som föreslås. Under dessa år avsattes 20 Mkr för informationsinsatser och insatser för att öka kunskaperna om samer i Sverige. En motsvarande summa bör rimligen, enligt min mening, avsättas för informationsinsatser under en 3-års period för att öka kunskaperna om de nationella minoriteterna, åtagandena i Europarådets minoritetskonventioner och minoritetspolitiken i det svenska samhället. I denna informationssatsning bör man även kunna räkna in de insatser som idag görs vid Samiskt informationscentrum (avsatta medel 3 Mkr per år).
Tabell 2 Beräknade kostnader för informations- och utbildningsinsats per år
Förslag Kostnader (Mkr) Informationssatsning 3,66
4
Utbildningssatsning 26,66 Totalt 30,32
Informationsåtgärderna bör rikta sig till beslutsfattare, tjänstemän, de nationella minoriteterna och den breda allmänheten. Arbetet bör ske som ett led i Sveriges arbete att sprida kunskap om de mänskliga rättigheterna.
Vidare bör medel avsättas för att ge kommuner, myndigheter och domstolar möjligheter att vidta kompetenshöjande åtgärder
4
20 – 9 Mkr / 3 år = 3,66 Mkr per år
genom utbildning. Det kan t.ex. röra sig om befintlig personals möjligheter att förkovra sig i ett minoritetsspråk, att personal inom förskoleverksamhet som arbetar med barn som tillhör nationella minoriteter får kompetenshöjning i tvåspråkig undervisning eller att personal inom äldreomsorgen får tillägna sig kulturell kompetens.
För denna utbildningsinsats bör ett större anslag avsättas eftersom de samiska och finska förvaltningsområdena föreslås utökas med sammantaget 73 kommuner.
5
För att tillkommande kommu-
ner och myndigheter skall kunna leva upp till de krav som ställs, måste de ges möjligheten att bygga upp kompetens och komplettera befintlig kompetens. Anslaget behöver därför vara tillräckligt stort för att motsvara detta behov. Jag anser därför att det vore rimligt att avsätta ca 80 Mkr för denna insats under en 3-års period.
17.5. Åtgärder för förstärkt samiskt språkarbete
I avsnitt 12 lämnas förslag för att stärka det samiska språk- och revitaliseringsarbetet.
Samiska språkcentra
Inrättandet av två samiska språkcenter innebär att en etablering av en fast struktur för revitaliseringen av det samiska språket skapas. Centren skall i första hand fungera som stöd för enskilda samer och samiska organisationer som vill arbeta med språkrevitalisering, men de kan även fungera som ett stöd för kommuner m.fl. i uppgiften att uppfylla intentionerna i minoritetsspråkslagstiftningen.
Tabell 3 Beräknade kostnader för samiska språkcenter per år
Förslag Kostnader (Mkr) Inrättande av två samiska språkcenter 4,8
Initialt beräknas minst två heltidstjänster per center behövas för att klara av centrens uppgifter. Personal- och kringkostnaden beräknas uppgå till ca (4 x 0,7 =) 2,8 Mkr. Därtill bör ytterligare 2 Mkr avsättas
5
se förslag rörande förvaltningsområde för finska språket i delbetänkandet avsnitt 11.3
per år för att bedriva verksamhet ute på fältet. I de fall språkcentren bistår kommuner och myndigheter med tolk- eller översättningstjänster bör ersättning utgå till språkcentret.
Samisk språkuppföljning
Förslag till språkuppföljning innebär att medel behöver avsättas för kontinuerligt återkommande undersökningar. Under etapp 2 av den minoritetspolitiska reformen bör en sådan undersökning genomföras. Resultaten av uppföljningarna gör det möjligt att utvärdera effektiviteten i genomförda insatser. Detta innebär på sikt en möjlighet till effektivare användande av samhällets resurser. Kostnaderna för genomförandet av en sådan språkuppföljning beräknas till ca 0,5 Mkr.
Övriga förslag
Förslag rörande Sametingets tydligare roll i det samiska språkarbetet och samiska ortnamn bedöms inte medför några konsekvenser utanför myndighetens arbete.
Bättre samordning inom same- och minoritetspolitiken inom Regeringskansliet innebär en effektivisering av verksamheten som bör klaras av inom myndighetens befintliga anslag.
17.6. Åtgärder på utbildningsområdet
I avsnitt 13 lämnas en rad förslag på utbildningsområdet.
Förändringar i bestämmelser rörande modersmålsundervisning
Förslag rörande förändringar i grundskole- och gymnasieförordningen rörande rätten till modersmålsundervisning har behandlats i delbetänkandet. Det i slutbetänkandet tillkommande förslaget rörande ”lämplig lärare” innebär att elever som tidigare inte fått modersmålsundervisning därför att en lärare inte kunnat hittas lokalt, kan få sådan på distans tills en lärare hittas.
Fram till 1991 utgick särskilda medel till kommunerna för modersmålsundervisning och dessa medel var beroende av hur
många elever som deltog i undervisningen. De medel som numera avsatts till kommunerna för insatser inom utbildningsväsendet skall även täcka kostnader för anordnad modersmålsundervisning och ingen särredovisning görs längre av antalet elever som deltar i undervisningen. Kommunerna har därmed redan fått täckning för kostnader för att anordna modersmålsundervisning i det generella statsbidrag som utgår för utbildning, oavsett om elever faktiskt fått sådan undervisning. Regeringen har dessutom nyligen gjort stora satsningar på skolsidan.
De åtgärder som nu föreslås för att förstärka elevernas möjligheter till modersmålsundervisning måste ses mot bakgrund av detta. För många kommuner kan alternativ med distansundervisning innebära mindre initiala kostnader för tekniska lösningar. Dessa kostnader torde dock vara av engångskaraktär och lösningarna kan även användas för annat i kommunerna. Vidare kommer kommunerna kunna göra avskrivningar för gjorda investeringar. Många kommuner har dessutom redan en infrastruktur, med t.ex. lärcenter o.dy., som klarar av distansundervisning och kontakter mellan elever och lärare på annan ort via Internet och videokonferensteknik. Myndigheten för skolutveckling håller på att utveckla metoder för detta undervisningssätt, vilket kommer att underlätta kommunernas arbete. Jag bedömer därför att förutsättningarna inte behöver innebära några sådana förändringar som skulle medföra stora ekonomiska kostnader för kommunernas del. Kommunerna skulle ändå ha haft kostnader för lärarlön under den tid undervisning skulle ha bedrivits, om en lärare skulle ha kunnat hittas omgående.
Tabell 4 Beräknade kostnader för insatser för samiska elever per år
Förslag Kostnader (Mkr) - pilotverksamhet rörande modersmålsundervisning i samiska 0,66 - utökad samisk integrerad undervisning 1 - förstärkta insatser rörande samiska läromedel 1,5 - inrättande av samisk studievägledartjänst 0,7 Totalt 3,86
Pilotverksamhet rörande modersmålsundervisning
Den av Sameskolstyrelsen föreslagna pilotverksamheten för att förbättra samiska barns möjligheter till modersmålsundervisning innebär ett något högre anslag på kort sikt, 660 tkr per år. På längre sikt kan det innebära utarbetandet av arbetsformer som innebär en mer kostnadseffektiv lösning för många kommuner.
Utökad integrerad samisk undervisning
En utvidgning av den integrerade samiska undervisningen föreslås så att kommuner som idag redan ”står i kö” får möjlighet att anordna undervisningen. Undervisning skulle därmed bli möjlig på ytterligare fyra orter och verksamheten skulle även kunna utökas på befintliga orter. Förslaget innebär en utökning av Sameskolstyrelsens anslag. Enligt Sameskolstyrelsen skulle en sådan utökning kräva en utökning av anslaget med 1 Mkr per år.
Ökade anslag till samiska läromedel
Enligt Sameskolstyrelsen har den utökade verksamheten inom förskola, förskoleklass och även fritidshem ökat behovet av läromedel samtidigt som produktionen av läromedel i samiska är eftersatt. De senaste åren har ca 500–750 tkr avsatts för läromedelsproduktion i främst lulesamiska. Med ytterligare 1–1,5 Mkr årligen skulle åtminstone samma omfattning på produktion kunna ske för nord- och sydsamiska som för lulesamiska.
6
Det arbete som nu pågår i sam-
arbete mellan Myndigheten för skolutveckling och Sameskolstyrelsen behöver fortsätta, i vart fall i samma omfattning, ett antal år framåt. I det arbetet ingår arbetet med webbportalen Tema modersmål. Kostnaden för att kunna bedriva detta arbete i samma omfattning beräknas till 1,5 Mkr per år.
6
se Sameskolstyrelsen, budgetunderlag 2005–2007
Samisk studievägledare
Förslaget om inrättande av en samiska studievägledartjänst innebär en utökning av anslaget till Sameskolstyrelsen eller Sametinget, beroende på vem som blir huvudman. Kostnaden för en sådan tjänst beräknas uppgå till 0,7 Mkr per år.
Informationsmaterial för skolbruk
Informationsmaterial behöver tas fram för skolbruk rörande de nationella minoriteterna och deras språk. Detta material krävs för att kommunerna i Sverige bättre skall leva upp till kraven i läroplanerna rörande alla elevers kunskaper om de nationella minoriteterna. Kostnaden för framtagande av lämpligt material för skolbruk och för lärarutbildningen torde inte överstiga 1 Mkr, beroende i vilken form informationen görs tillgänglig för kommuner och lärarhögskolor. Denna insats bör kunna genomföras inom ramen för den informationsinsats som behövs rörande de nationella minoriteterna (se 17.4).
Stimulansbidrag till kommuner för tvåspråkig förskoleverksamhet och undervisning
För att stärka nationella minoritetsbarns språkutveckling och möjliggöra additiv tvåspråkighet bör särskilda stimulansbidrag utgå till kommunerna under en övergångsperiod, tills ett nationellt bevarandeprogram för de nationella minoritetsspråken (se 13.6.3) har kunnat utformas. Dessa insatser avser samtliga nationella minoriteter. Om ett nationellt bevarandeprogram med fast finansiering införs, kommer behovet av stimulansbidrag att upphöra. Stimulansbidraget skall göra det möjligt för kommuner att arbeta aktivt med språkstimulerande och språkutvecklande verksamhet inom förskolan och grundskolan.
Det är svårt att med stor exakthet kunna ange vad merkostnaden skulle kunna tänkas bli eftersom det är nästan omöjligt att uppskatta efterfrågan på tvåspråkig undervisning. I detta sammanhang skulle Sameskolstyrelsens uppgifter rörande kostnaderna för integrerad samisk undervisning kunna vara till vägledning. Denna
kostnad uppgår till ca 12 tkr per elev och läsår.
7
För detta belopp
får eleverna undervisning i några ämnen. I allmänhet är undervisningsgrupperna mindre än vad som är vanligt inom den kommunala skolan.
Efter samma modell skulle nationella minoritetsbarn kunna ges i vart fall något eller några ämnen på det egna minoritetsspråket. I en del fall kan säkerligen modersmålslärare användas för att undervisa i ytterligare ämnen. De skulle därmed få ett extra stöd i minoritetsspråket. I andra fall skulle skolan sannolikt behöva anställa en språkkompetent lärare som kan undervisa i ämnet/ämnena och undervisningsgruppen skulle kanske bli mindre. På orter där det finns tillräckligt många intresserade elever skulle säkerligen sådan undervisning kunna anordnas. Det är särkilt viktigt att fånga upp de elever som idag får förskola helt eller delvis på minoritetsspråket. Detta är framför allt aktuellt inom föreslagna förvaltningsområden och blir aktuellt i tillkommande kommuner. Kommunens merkostnader skulle täckas genom statligt stimulansbidrag.
Tabell 5 Beräknade kostnader för stimulansbidrag till kommuner per år
Förslag Kostnad (Mkr) - stimulansbidrag till tvåspråkig förskoleverksamhet och undervisning för nationella minoritetsbarn 3,6
Med en motsvarande beräkningsmodell, som för den integrerade samiska undervisningen, skulle i 1 Mkr i stimulansbidrag kunna ge ca 83 elever möjlighet till extra stöd i minoritetsspråket, 3 Mkr skulle ge 249 elever och 5 Mkr skulle ge 415 elever denna möjlighet.
Den initiala efterfrågan på sådan undervisning bedöms inte överskrida 300 elever det första året. Anslaget skulle i så fall behöva uppgå till ca 3,6 Mkr per år.
7
Bruttokostnaden per elev i samisk integrerad undervisning uppgick till 11 778 kr år 2004.
Sameskolstyrelsens årsredovisning för 2004 s 13
Övriga förslag
Jämfört med den nyligen antagna svenska språkpolitiken innebär de lämnade förslaget (se 13.2) i detta slutbetänkande en ambitionshöjning, när det gäller nationella minoritetsbarns möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket. Den förslagna förändringen i målsättningen i den svenska språkpolitiken innebär en politisk markering och ett förtydligande. Förslaget bedöms inte medföra nya kostnader.
Förslaget rörande Myndigheten för skolutveckling rörande utvecklingsstöd (se 13.3.2) innebär ett förtydligande av myndighetens uppdrag, som bör kunna klaras av inom myndighetens befintliga anslag.
Sametingets/Sameskolstyrelsens nätverksarbete för modersmålslärare och studenter (se 13.4.4) vid högskolorna bedöms inte innebära kostnader som inte kan täckas av befintliga anslag.
17.7. Insatser för barn och ungdomar
I avsnitt 14 lämnas en rad förslag om insatser för att stärka barn och ungdomars språkutveckling.
Tabell 6 Beräknade kostnader för insatser som rör särskilt barn och ungdomar per år
Förslag Kostnad (Mkr) - bibliotekskonsulenter 3,5 - stipendieverksamhet 0,775 Totalt 4,275
Förslag rörande minoritetsspråkig barnlitteratur bedöms kunna täckas genom bättre prioritering inom nuvarande ramar som avsatts för satsningar på barnlitteratur.
Kostnaden för bibliotekskonsulentstjänster, med särskild inriktning på barn- och ungdomar, för samtliga nationella minoriteter bedöms uppgå till ca (5 minoriteter x 0,7 Mkr =) 3,5 Mkr per år.
Stipendieverksamhet för att stödja barn- och ungdomars språkutveckling bedöms kunna motsvara en kostnad på ca (5 minoriteter x 150 tkr =) 755 tkr per år. Medlen bör öronmärkas och fördelas
genom organisationer eller institutioner som företräder de nationella minoriteterna.
17.8. Aktivt synliggörande av det samiska i samhället
I avsnitt 15 lämnas förslag för att bättre synliggöra det samiska i det svenska samhället.
Förslag som lämnas rörande flaggdag och postorter bedöms inte medföra ytterligare kostnader.
Förslag om skyltning med samiska bör kunna ske inom nuvarande anslagsmedel.
Förslag lämnas om översättning av författningar till i första hand samiska, finska och meänkieli. Det är viktigt att detta arbete kommer igång för att underlätta myndighetsutövningen och även öka rättssäkerheten i förvaltningsområdena. Jag bedömer att ca 600 tkr initialt behöver avsättas för att påbörja arbetet.
17.9. Övriga konsekvenser
Den kommunala självstyrelsen
Utvärderingarna av nuvarande förvaltningsområden och övriga kommentarer från kommunerna i Norrbotten tyder inte på några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen.
Sysselsättning
I förvaltningsområdet för samiska kommer det att finnas ett större behov av personal med samiskspråkig kompetens inom barn- och äldreomsorg, grundskola och kommunal förvaltning. I övrigt kommer behovet av lärare, tolkar och översättare med kompetens i samiska att öka.
Små företags förutsättningar
Överlag kan inte några konsekvenser förutses. En ökad efterfrågan av tolkar, översättare och företag som säljer tjänster till kommunal äldreomsorg kan uppstå.
Offentlig service
Samiskspråkig service utökas. Förutom nya möjligheter för den enskilde att kunna använda samiska vid myndighetskontakter erbjuds också förskole- och äldreomsorgsverksamhet helt eller delvis på samiska. Att föra sin egen talan i domstol på samiska tillkommer även. Den samiska befolkningen ges därigenom tillfälle till ökad service på samiska, vilket förutsätts innebära en förbättring.
Jämställdhet mellan män och kvinnor
En äldreomsorg som inte beaktar den äldres behov fullt ut innebär en börda och ett ansvar för den äldres familj och anhöriga. I allmänhet är det kvinnliga anhöriga som får bära detta ansvar. En utbyggd samisk äldreomsorg skulle i många fall lätta på anhörigas börda, eftersom äldreomsorgen därigenom skulle kunna beakta samiska äldres behov bättre. Denna avlastning för de anhöriga skulle sannolikt påverka samiska kvinnors situation positivt.
I den av utredningen genomförda enkätundersökningen uppger fler kvinnor (närmare 60 procent) än män (knappa 50 procent) att det är viktigt att det finns samiskspråkig offentlig verksamhet på hemorten. (se avsnitt 7.3.3)
Införande av förskola och äldreomsorg på samiska skulle sannolikt gynna samiska kvinnors möjligheter till ökat förvärvsarbete, vilket även påverkar jämställdheten mellan män och kvinnor. I övrigt bedöms jämställdheten inte påverkas.
Integrationspolitiska mål
Om de nationella minoriteterna respekteras och synliggörs bättre i samhället gynnar det mångfalden. Det skulle motverka negativa attityder och diskriminering. En attityd präglad av mångfald skulle även komma andra etniska grupper i Sverige till del. Nya kommunala modeller för serviceverksamhet på minoritetsspråk kan på sikt även användas för andra språk.
Konsekvenser för barn och unga
Barn som tillhör nationella minoriteter ges bättre möjligheter att få lära sig minoritetsspråket och att få utveckla den kulturella identiteten. Barns rätt till det egna minoritetsspråket och den egna kulturen stärks därmed. För föräldrar som bor inom förvaltningsområdet ökar valfriheten när det gäller möjligheten att välja förskola där verksamheten bedrivs helt eller delvis på minoritetsspråket. Detta gynnar även barnen. De förslag som lämnas rörande tillgång på litteratur på minoritetsspråken och minoritetsspråkig kultur innebär att nationella minoritetsbarns förutsättningar blir mer likartade än andra svenska barns möjligheter till kulturell konsumtion och möjligheter att stärka språkutvecklingen. Förslagen innebär också att nationella minoritetsbarns behov kan beaktas bättre i det svenska samhället än tidigare.
17.10. Finansiering
Minoritetspolitiken är tvärpolitisk och berör därför i sin helhet en rad olika politik- och utgiftsområden. Merkostnaderna som föranleds av utredningens förslag föreslås bekostas genom riktade statliga bidrag till kommuner, landsting och myndigheter. Det är inte rimligt att kommuner och myndigheter ensamma skall bära kostnaderna för den anpassning som behöver och borde ske i enlighet med åtagandena i minoritetskonventionerna. De anpassnings- och kompetensuppbyggnadskostnader som uppstår bör bäras nationellt och täckas av statliga medel.
Anslagsmedel kommer att behöva omfördelas från andra politikområden. Minoritetspolitiken är också en tvärpolitisk ambition och det är därför naturligt att satsningar på de nationella minoriteterna fördelar sig på olika utgiftsområden. Minoritetspolitiken skall genomsyra hela samhället och därför är det egentligen missvisande att ange det som en särskild anslagspost. Det finns t.ex. ingen motsvarande post för implementering av barnkonventionen.
Tabell 7 Beräknade kostnader per år
Förslag Kostnader (Mkr) - merkostnad för utvidgat samiskt förvaltningsområde 22,55 - informations- och utbildningsinsats 30,32 - inrättande av samiska språkcenter 4,8 - insatser för samiska elever 3,86 - stimulansbidrag till kommuner 3,6 - insatser för barn och ungdomar 4,27 Totalt 69,4
Tabell 8 Övriga tillkommande kostnader
Förslag Kostnader (Mkr) - informationsmaterial för skolbruk
1
- översättningar av författningar
0,6
- samisk språkuppföljning
0,5
Totalt 2,1
För att minoritetspolitiken skall få genomslag måste minoriteternas behov beaktas inom en rad utgiftsområden i statsbudgeten, som i vart fall omfattar följande:
- Demokratipolitik: insatser för att öka nationella minoriteters möjligheter att påverka på olika nivåer i samhället bör kunna komma i fråga.
- Mänskliga rättigheter: insatser för att öka kunskaperna om åtaganden rörande nationella minoriteter på olika nivåer i samhället. I den andra handlingsplanen för mänskliga rättigheter, som presenteras under början av 2006, kommer ökad prioritet enligt regeringen ges till myndigheters ansvar för förverkligandet av mänskliga rättigheter och vikten av tydliga instruktioner till myndigheterna på detta område, kommunernas och landstingens roll för att skydda och främja rättigheterna samt behovet av stärkt och verksamhetsanpassad utbildning om mänskliga rättigheter. Enligt regeringen finns det ett behov av att höja kunskapen om mänskliga rättigheter och att integrera detta perspektiv inom den offentliga verksamheten på nationell
och kommunal nivå så att de mänskliga rättigheterna kan förstås i relation till det dagliga arbetet. Det finns också behov av ökade insatser på information om mänskliga rättigheter för allmänheten.
8
De kunskapshöjande insatser som utredningen
föreslår rörande nationella minoriteter är helt i linje med dessa intentioner. De nationella minoriteternas behov bör därför också kunna beaktas och prioriteras i det fortsatta arbetet med att genomföra den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter.
- Äldrepolitik (utgiftsområde 11): åtgärder inom äldreomsorgen. Regeringen har i budgetpropositionen 2005/2006 föreslagit insatser för att höja kvaliteten i offentlig sektor. I detta ingår insatser för att stärka kompetensen inom vård och omsorg. Anställda inom sjukvård och äldreomsorg skall ges möjligheter att vidareutbilda sig. För att skapa långsiktiga planeringsförutsättningar för kommuner och landsting och för att höja kvaliteten i välfärden föreslår regeringen att de generella statsbidragen höjs med 1 miljard kronor 2007 och 6 miljarder kronor 2008.
9
Möjligheterna att förbättra äldre minoritetsmed-
borgares möjligheter till äldreomsorg på minoritetsspråket bör kunna beaktas bättre inom utgiftsområdet. I de satsningar som regeringen gör på äldrepolitikens område bör tydligare hänsyn kunna tas till de behov äldre minoritetsmedborgare har och merkostnader för kommuners äldreomsorg på minoritetsspråk bör finansieras inom utgiftsområdet.
- Förskoleverksamhet (utgiftsområde 16): Regeringen gör nu särskilda satsningar inom förskolan och skolan. Särskilda statsbidrag till personalförstärkningar i förskola, skola och fritidshem, som kommer att uppgå till 7 miljarder kronor 2007, ger kommunerna möjlighet att anställa fler lärare och andra specialister. Inom ramen för de satsningar regeringen nu gör inom förskolan rörande personalförstärkningar samt kvaliteten i förskolan bör även minoritetsspråkiga barns intressen kunna beaktas i form av större möjligheter till förskoleverksamhet på det egna minoritetsspråket. I regeringens satsningar under år 2006 och 2007 på området, bör tydligare hänsyn tas till nationella minoritetsbarns behov inom förskolan. Även inom
8
Budgetprop 2005/2006, Faktablad Demokratipolitik
9
Finansdepartementet, Pressmeddelande ”Budget för 2006”, 20 sept. 2005
regeringens satsning på den mångkulturella förskolan bör minoritetsbarns intressen kunna beaktas.
- Barn och ungdomsutbildning (utgiftsområde 16): De generella statsbidragen till kommuner har nyligen ökat på detta område. I budgetpropositionen 2005/2006 aviserar regeringen satsningar på ytterligare 300 platser vid lärarhögskolorna med start våren 2006. Under 2006 inrättas även en särskild arbetsmarknadsutbildning om 500 platser med inriktning bl.a. på skola. Tre lärosäten får i uppdrag att ta fram förkortade vidareutbildningar till bl.a. förskollärare. Inom ramen för de satsningar som regeringen gör bör tydligare hänsyn tas till nationella minoritetsbarns behov av undervisning i och på minoritetsspråket.
- Kulturpolitik (utgiftsområde 17): en förstärkning av nuvarande medel skulle kunna var möjlig genom omfördelning inom politikområdet. Nationella minoritetsbarns behov på kulturområdet, såsom tillgång på minoritetsspråkig barn- och ungdomslitteratur och minoritetsspråkig barnkultur, skulle kunna prioriteras bättre inom utgiftsområdet.
- Folkrörelsepolitik (utgiftsområde 17): Politikområdet omfattar bl.a. generella frågor som rör människors möjligheter att organisera sig i folkrörelser, föreningar och liknande sammanslutningar samt regeringens samlade dialog med föreningslivet. Inom detta politikområde skulle nationella minoriteters behov av stöd till ungdomsorganisationer kunna beaktas.
- Storstadspolitik, (utgiftsområde 8). Inom detta utgiftsområde har satsningar gjorts på två- och flerspråkighet, bl.a. kompetensutvecklingsåtgärder för ökad kunskap och medvetenhet om att undervisa i flerspråkiga miljöer, insatser för att öka utvecklad samverkan på det lokala planet samt särskilda språkutvecklingsgrupper. Informations- och utbildningsinsatser som riktar sig till berörda kommuner inom storstadspolitiken rörande t.ex. tvåspråkighet och tvåspråkig undervisning bör kunna beaktas inom utgiftsområdet.
Samarbetet inom Europeiska unionen
Slutligen finns det anledning att även lyfta fram möjligheten att försöka finna ekonomiska lösningar för det fortsatta minoritetspolitiska arbetet i det arbete som Sverige nu genomför inför Europeiska unionens kommande strukturfondsperiod. Sverige bör i arbetet försöka finna lösningar som gör det möjligt att t.ex. beakta möjligheterna att stärka och stödja det samiska språket. Sverige bör verka för att de krav som ställs för finansiering från olika strukturfonder gör det möjligt att även beakta det samiska språkets behov av stöd.
18. Författningskommentarer
Den föreslagna lagen om nationella minoriteter avses ersätta nuvarande i lag (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar respektive lag (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Vissa av bestämmelserna har till stor del likalydande innehåll som tidigare. Av följande tabell framgår vilka nya bestämmelser som motsvarar nuvarande bestämmelser.
Bestämmelse i nuvarande lagar om samiska resp. finska och meänkieli
Bestämmelse i lag (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
1 § 1 och 5 §§
- 2 § - 3 § - 4 §
2 §
6 §
3 §
7 §
4 §
8 §
5 §
9 §
6 §
10 §
7 §
11 §
8 §
12 §
9 §
13 §
10 §
14 §
- 15 § - 16 §
Ny lag (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
Allmänna bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 §
Denna lag tillämpas hos kommunala samt statliga regionala och lokala förvaltningsmyndigheter.
För förvaltningsområden för samiska, finska och meänkieli gäller även särskilda bestämmelser rörande enskilda talares rätt att använda dessa språk i kontakter med förvaltningsmyndigheter.
Lagen tillämpas också hos länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis omfattar respektive förvaltningsområde.
Lagen skall tillämpas hos såväl statliga som landstingskommunala och kommunala förvaltningsmyndigheter. Exempel på förvaltningsmyndigheter är kommunstyrelsen, de kommunala nämnderna, landstingsstyrelsen och landstingets nämnder samt statliga myndigheter som polismyndigheter, skatteförvaltning m.fl. Däremot omfattas inte kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller, i normala fall, kommunala organ som är organiserade i privaträttslig form eftersom dessa inte är myndigheter.
Vissa av bestämmelserna skall tillämpas i tre specifikt angivna geografiska områden som i lagen benämns förvaltningsområde.
De myndigheter som avses i bestämmelsen är de som har ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet. Myndigheten kan t.ex. ha verksamhet förlagd till förvaltningsområdet genom ett huvudkontor, lokalkontor eller annan fast representation. Även regionala och lokala myndigheter som saknar kontor eller motsvarande inom förvaltningsområdet kan ha verksamhet som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet.
Lagen skall även tillämpas hos vissa domstolar med en domkrets som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet. De domstolar som omfattas av lagen är länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol.
2 §
Nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ram-
konvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Minoritetsspråk är samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch.
Med samiska avses nord-, lule- och sydsamiska.
3 §
De nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt språk, sin kultur- och samfundsliv skall främjas av det allmänna.
Det allmänna har ett ansvar för att Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk blir uppfyllda. Med ”främjas” avses att det allmänna genom aktiva åtgärder och handlingar skall stödja språkens fortlevnad.
4 §
Det allmänna skall i sin verksamhet beakta de nationella minoriteternas särart och deras behov av skydd och stöd för att deras språk och kultur skall fortleva i Sverige. Barns behov att få utveckla en kulturell identitet och det egna minoritetsspråket skall beaktas särskilt.
De nationella minoriteterna skall på alla nivåer i samhället ges möjligheter till inflytande i frågor som berör dessa, så långt det är möjligt.
Nationella minoriteters behov av stöd och skydd skall beaktas i olika typer av verksamhet. Det kan t.ex. vara inom kommunal verksamhet när man fattar beslut som berör enskilda eller beslut om beviljande av medel till olika typer av verksamheter. Barn som tillhör nationella minoriteter har ett intresse och ett behov av att få utveckla den kulturella identiteten och det egna språket. Detta intresse skall myndigheter ta särskild hänsyn till, om ett beslut kan komma att påverka barn.
Nationella minoriteter skall ges möjligheter att påverka i frågor som berör dem. Det innebär att kommuner och olika förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet skall utforma sitt arbete på ett sådant sätt att en dialog kan föras med företrädare för de nationella minoriteterna. Det kan t.ex. vara lämpligt att införa brukarråd där minoriteterna finns representerade, så att minoriteters synpunkter kan beaktas i olika typer av beslut. Nationella minoriteter bör särskilt engageras och ges möjlighet att påverka i frågor som rör användandet av ekonomiska resurser avsatta för minoritetspolitiska åtgärder.
Särskilda bestämmelser rörande förvaltningsområden
5 §
Med förvaltningsområde för samiska avses Arjeplogs, Arvidsjaurs, Bergs, Dorotea, Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna, Krokoms, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Strömsunds, Storumans, Umeå, Vilhelmina, Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och Östersunds kommuner.
Med förvaltningsområde för finska avses Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala, Övertorneå kommuner samt samtliga kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län.
Med förvaltningsområde för meänkieli avses Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.
Förvaltningsområdena för samiska, finska respektive meänkieli omfattar det geografiska område som de i bestämmelsen uppräknade kommunerna respektive länen utgör.
Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter
6 §
En enskild har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller henne, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.
Om den enskilde använder minoritetsspråk i ett sådant ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på detta språk. Ett skriftligt beslut i ett sådant ärende skall innehålla en upplysning på minoritetsspråket om att beslutet kan översättas muntligen till minoritetsspråket av myndigheten på begäran av den enskilde.
Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på det egna minoritetsspråket.
I första stycket föreskrivs att enskilda har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli vid kontakt med förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning mot dem. Rätten gäller den som är sökande i ett ärende eller den som myndighetsutövningen annars riktar sig mot. Bestämmelsen innefattar däremot inte någon rätt att använda minoritetsspråket för den som t.ex. samråd skall ske med eller som har rätt att yttra sig i ärendet. Rätten att använda minoritetsspråket omfattar bara ärenden som har
en anknytning till förvaltningsområdet genom t.ex. att den enskilde är bosatt eller vistas inom förvaltningsområdet, att ärendet rör en verksamhet som bedrivs inom förvaltningsområdet eller en fastighet belägen inom förvaltningsområdet.
Rätten avser såväl muntliga som skriftliga kontakter i enskilda ärenden. En myndighet kan ha muntlig handläggning i ärenden. Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli omfattar även sådan handläggning av ett ärende. Den enskilde har även rätt att inge handlingar på finska och meänkieli till myndigheten. Om innehållet är av betydelse för ärendet bör handlingen översättas (se 8 § förvaltningslagen).
Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli gäller oavsett om den enskilde är svensk eller utländsk medborgare. Rätten är inte heller beroende av var den enskilde är bosatt.
Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli gäller enskilda. Med detta begrepp avses inte bara fysiska personer utan även t.ex. föreningar, aktiebolag och andra organisationer men däremot inte myndigheter eller andra offentligrättsliga organ. Första stycket har den innebörden att en ställföreträdare för en enskild har samma rätt enligt lagen att använda samiska, finska eller meänkieli som den enskilde själv. Däremot ger inte bestämmelsen ett ombud motsvarande rätt.
I andra stycket regleras myndighetens skyldighet att svara på samiska, finska eller meänkieli när en enskild använder dessa språk. Detta innebär att myndigheten skall använda den enskildes minoritetsspråk vid myndighetens muntliga kontakter med den enskilde och på begäran av den enskilde muntligen till minoritetsspråket översätta skriftliga meddelanden och beslut riktade till den enskilde. Däremot innefattar bestämmelsen inte någon skyldighet att avfatta skriftliga beslut även på minoritetsspråket. Inte heller innefattar bestämmelsen någon rätt att få vad t.ex. en motpart säger under muntlig handläggning översatt till svenska.
I tredje stycket regleras användningen av samiska, finska eller meänkieli hos myndigheter när det gäller annan verksamhet än myndighetsutövning. Exempel på sådan verksamhet är rådgivning och information till allmänheten, erbjudande av vård och undervisning. Blanketter och informationsblad avsedda för allmänheten skall också kunna översättas till samiska, finska och meänkieli eller till tvåspråkiga versioner, när behov av detta bedöms föreligga. I denna verksamhet har inte myndigheten någon absolut skyldighet att svara på minoritetsspråket men skall ändå eftersträva att bemöta
enskilda på minoritetsspråket. Om ett ärende överklagas till en regional myndighet som avses i 1 § har den enskilde rätten att tala samiska, finska eller meänkieli även i detta ärende.
7 §
Förvaltningsmyndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild plats för minoritetsspråkstalandes besök och telefonsamtal.
I paragrafen anges att den enskildes rätt att använda samiska, finska eller meänkieli kan begränsas till viss tid och plats. Rätten att använda minoritetsspråket vid kontakt med myndigheten kan således begränsas till att gälla under vissa tider på myndighetens kontor då tolk kan finnas tillgänglig. Det är viktigt att myndigheten är mycket tydlig i sin information till allmänheten. När sådana tider bestäms är det viktigt att beakta att viss översättning måste ske skyndsamt. Detta kan exempelvis gälla myndighetsbeslut riktade till enskilda där den enskilde är beroende av översättning för att förstå innebörden av beslutet.
Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar
8 §
Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende hos domstol har rätt att använda samiska, finska eller meänkieli under målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.
Rätten att använda det egna minoritetsspråket omfattar också de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i första stycket överklagas.
I denna och följande paragrafer regleras parts och parts ställföreträdares rätt att använda samiska, finska eller meänkieli vid muntliga eller skriftliga kontakter med en länsrätt och en tingsrätt som har en domkrets som till någon del omfattar respektive förvaltningsområde. Även fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol omfattas av bestämmelsen.
En parts och dennes ställföreträdares rätt att använda minoritetsspråket omfattar även de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i paragrafens första stycke överklagats. Rätten att tala minoritetsspråket omfattar inte s.k. extraordinära rättsmedel, t.ex. en ansökan om resning.
9 §
Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli i mål eller ärenden hos domstolar enligt 8 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätt att få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till minoritetsspråket och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Domstolen skall översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska, om det inte är uppenbart onödigt.
Även i övrigt skall domstolen i sina kontakter sträva efter att bemöta minoritetsspråkstalande part eller ställföreträdare för part på minoritetsspråket.
Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli under rättegång eller ett ärendes behandling omfattar att få yttra sig muntligen eller skriftligen på minoritetsspråket i enlighet med de regler som gäller för rättegången eller ärendens behandling i domstol. Den enskildes rätt att använda minoritetsspråket omfattar ett mål eller ärende som har anknytning till förvaltningsområdet. Med anknytning avses här t.ex. att parten är bosatt eller vistas i förvaltningsområdet, att ett mål rör en fastighet belägen i förvaltningsområdet eller att ett brott har begåtts inom förvaltningsområdet.
Bestämmelserna innebär också en rätt att med hjälp av tolk få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till minoritetsspråket. Rätten att få tala minoritetsspråket vid muntlig förhandling omfattar rätten att själv få tala samiska, finska eller meänkieli.
Enligt paragrafen är domstolar även skyldiga att översätta ingivna handlingar till svenska om detta inte är uppenbart onödigt.
Även i övrigt, exempelvis då part riktar sig till domstolen med förfrågningar, skall domstolen sträva efter att bemöta minoritetsspråkstalande part och parts ställföreträdare på minoritetsspråket.
10 §
Den som vill använda samiska, finska eller meänkieli under ett måls eller ett ärendes handläggning i domstol enligt 8 § skall begära detta i samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten skall yttra sig i målet eller ärendet. Om en begäran att använda minoritetsspråk framställs senare får den avslås.
En begäran att använda minoritetsspråk får även avslås om det är uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.
Rätten att använda samiska, finska eller meänkieli gäller under hela rättegången och hela ärendets behandling i domstol, dvs. från
det att målet eller ärendet inleds vid domstolen till och med att ett eventuellt överklagande kommer in till domstolen. För att domstolen skall kunna planera anlitande av tolk och översättare i mål eller ärende där minoritetsspråket används, skall begäran om att använda samiska, finska eller meänkieli framföras i samband med att målet eller ärendet anhängiggörs eller första gången part skall yttra sig i målet. Om en begäran kommer in senare under ärendets handläggning får den avslås.
Möjligheten att avslå en begäran om att få använda samiska, finska eller meänkieli i övrigt bör användas mycket restriktivt exempelvis då det är uppenbart att begäran framställs i syfte att förhala rättegången. Ett beslut av domstolen i fråga om rätten att använda samiska, finska eller meänkieli i mål eller ärende får inte överklagas särskilt (se 49 kap. 5 § rättegångsbalken och 34 § förvaltningsprocesslagen).
11 §
Om en part eller ställföreträdare för part skall få använda samiska, finska eller meänkieli i rättegång, skall tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap.6–8 §§ och 33 kap. 9 §rättegångsbalken och 50– 52 §§förvaltningsprocesslagen (1971:291).
De regler som enligt rättegångsbalken respektive förvaltningsprocesslagen gäller för vem som skall anlitas som tolk samt om tolken och ersättning till tolk skall tillämpas också när tolk anlitas enligt denna lag.
Minoritetsspråk i förskoleverksamhet och äldreomsorg
12 §
När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2 a kap.1 och 7 §§skollagen (1985:1100), skall kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på samiska, finska eller meänkieli.
Innebörden av paragrafen är att varje kommun inom respektive förvaltningsområde måste, när den erbjuder förskoleverksamhet, erbjuda förskoleverksamhet som helt eller delvis bedrivs på samiska, finska respektive meänkieli om vårdnadshavare begär det. Omfattningen av verksamheten kan variera beroende på hur många barn den omfattar och tillgången på språkkunnig personal. Finns
det tillräckligt många barn och tillräckligt mycket personal som behärskar språket kan verksamheten på samiska, finska eller meänkieli bedrivas mer organiserat i särskilda grupper eller på särskilda tvåspråkiga daghemsavdelningar eller helt tvåspråkiga daghem.
13 §
En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar den enskildes minoritetsspråk.
Arten och omfattningen av den äldreomsorg som erbjuds på samiska, finska eller meänkieli blir beroende av hur många som önskar omsorg av personal som talar minoritetsspråket och vilken typ av omsorg de önskar samt tillgången på personal som talar dessa språk. Det grundläggande kravet på kommunerna enligt denna paragraf är att de organiserar äldreomsorgen så att någon del av den service och omvårdnad som erbjuds ges av personal som behärskar samiska, finska respektive meänkieli. Kommunerna bör därför organisera verksamheten så att den personal som finns i äldreomsorgen och som talar minoritetsspråket så långt möjligt arbetar med de äldre som har samiska, finska eller meänkieli som första språk.
Undantag
14 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen av 6 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om kommunala myndigheter.
Regeringen kan enligt denna paragraf föreskriva att en viss statlig förvaltningsmyndighet inte skall omfattas av 6 § i denna lag. Ett sådant beslut kan endast fattas om särskilda skäl föreligger. Särskilda skäl kan föreligga om t.ex. en viss myndighet har mycket liten kontakt med allmänheten och det därför inte är befogat för myndigheten att hålla tolkberedskap. På samma sätt kan landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige efter regeringens bemyndigande undanta förvaltningsmyndigheter inom sina respektive verksamhetsområden. Möjligheten att undanta myndigheter från
lagens tillämpningsområde bör användas restriktivt så att lagens syfte inte urholkas.
Tillsyn
15 §
Tillsynen skall säkerställa syftet med denna lag.
Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagen.
Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att lagens ändamål skall kunna tillgodoses.
Tillsynsmyndigheten skall genom sin verksamhet stödja kommuner m.fl. i deras uppdrag att uppfylla lagens bestämmelser.
16 §
Tillsyn över kommunernas verksamhet enligt denna lag utövas av Länsstyrelsen i xx län och Sametinget, i enlighet med vad regeringen bestämmer. Tillsyn i frågor som rör kommuners anordnande av förskoleverksamhet och äldreomsorg utövas av annan myndighet. Länsstyrelsen i xx län och Sametinget ges nationellt ansvar för att utöva tillsyn över denna lag. Länsstyrelsens tillsyn avser kommunerna i förvaltningsområdet för finska och meänkieli, medan sametingets tillsyn avser kommunerna i förvaltningsområdet för samiska. Tillsynen omfattar inte frågor där andra myndigheter har tillsynsansvar, t.ex. Skolverket, Socialstyrelsen.
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2007.
I domstolar, där lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar respektive lag (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar inte tidigare gällt, skall den tillämpas i mål eller ärenden som inleds efter lagens ikraftträdande.
Förslag till ändring i
förordning (2000:86) om statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av samiska, finska och meänkieli
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag till åtgärder enligt lagen (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
2 §
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av samiska lämnas till Arjeplogs, Arvidsjaurs, Bergs, Dorotea, Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna, Krokoms, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storumans, Strömsunds, Umeå, Vilhelmina, Vindelns, Åre, Åsele, Älvdalens, Älvsbyns och Östersunds kommuner samt Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av finska lämnas till Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner, samtliga kommuner i Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands län samt Norrbottens, Stockholms, Södermanlands, Uppsala och Västmanlands läns landsting.
Statsbidrag till åtgärder för att stödja användningen av meänkieli lämnas till Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner samt Norrbottens läns landsting.
4 §
Beslut om statsbidrag enligt denna förordning fattas av Sametinget i frågor som rör samiska och Länsstyrelsen i xx län i frågor som rör finska och meänkieli. Myndigheterna skall bistå varandra.
Innan fördelning av statsbidrag beslutas skall länsstyrelsen samråda med berörda kommuner och landstinget.
Det är viktigt att länsstyrelsen och Sametinget finner arbetsformer som gör att de kan bistå varandra så att syftet med lag (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk säkerställs. Det är också viktigt att dessa myndigheter på ett tydligt sätt klargör sin
arbetsfördelning i de två kommuner där båda myndigheterna har ett tillsynsansvar, nämligen Gällivare och Kiruna kommun.
5 §
Sametingets eller länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förslag till ändring i
Sametingslag (1992:1433)
2 kap.
1§
Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till sametingets uppgifter hör särskilt att
1. besluta om fördelningen av statsbidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande,
2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen (1985:1100),
3. leda och fastställa mål för det samiska språkarbetet,
4. utöva tillsyn över kommuner enligt lag (2006:xx) om nationella minoriteter och minoritetsspråk i enlighet med vad regeringen bestämmer,
5. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjandet av mark och vatten, och
6. informera om samiska förhållanden.
Sametinget fastställer målen för det samiska språket i egenskap av folkvalt organ för samer i Sverige. Sametinget utövar tillsyn enligt punkt 4 i egenskap av statlig myndighet.
Förslag till ändring i
grundskoleförordningen (1994:1194)
2 kap. 9 §
Om en eller båda av elevens vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven, skall eleven få undervisning i detta språk som ett ämne (modersmålsundervisning), om
1. eleven har grundläggande kunskaper i språket och
2. eleven önskar få sådan undervisning. En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev skall erbjudas modersmålsundervisning i sitt minoritetsspråk även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev behöver inte heller ha grundläggande kunskaper i sitt minoritetsspråk.
I 5 kap. 2 och 3 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens modersmål.
Elever som tillhör nationella minoriteter skall ha rätt till modersmålsundervisning även om minoritetsspråket inte används som umgängesspråk i hemmet. Krav på grundläggande kunskaper i språket skall inte heller ställas.
Med judisk elevs rätt till modersmålsundervisning i minoritetsspråket avses undervisning i jiddisch.
2 kap. 13 §
En kommun är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk, endast om det finns en lämplig lärare.
En kommun är skyldig att anordna sådan undervisning om minst fem elever önskar undervisning i språket. När det gäller samiska, sverigefinska, tornedalska, romska eller judiska elever är kommunen skyldig att anordna modersmålsundervisning i minoritetsspråket även om antalet elever är mindre än fem. Om lämplig lärare inte finns att tillgå, skall undervisning på elevens minoritetsspråk anordnas på distans, tills en lämplig lärare hittas.
Rätt till undervisning för elev som tillhör en nationell minoritet skall föreligga även om det bara finns en elev i kommunen som önskar sådan undervisning. Med judisk elevs rätt till modersmålsundervisning i minoritetsspråket enligt andra stycket avses undervisning i jiddisch.
Förslag till ändring i
gymnasieförordningen (1992:394)
5 kap. 7 §
Om en elevs föräldrar eller vårdnadshavare eller en av dem har ett annat språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven, skall eleven få undervisning i modersmålet som ett ämne (modersmålsundervisning), förutsatt att eleven har goda kunskaper i modersmålet och att han eller hon även önskar få sådan undervisning.
En samisk, sverigefinsk, tornedalsk, romsk eller judisk elev har rätt att få undervisning i sitt minoritetsspråk, även om det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Detsamma gäller en elev som är adoptivbarn och som har ett annat modersmål än svenska.
I kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om studiehandledning på elevens modersmål.
Med judisk elevs rätt till modersmålsundervisning enligt denna bestämmelse avses undervisning i jiddisch.
5 kap. 12 §
En kommun är inte skyldig att anordna modersmålsundervisning, om lämplig lärare inte finns att tillgå.
En kommun är inte heller skyldig att anordna modersmålsundervisning, om antalet elever i kommunen som önskar sådan undervisning i ett visst språk är mindre än fem.
Andra stycket gäller inte i fråga om modersmålsundervisning för samiska, sverigefinska, tornedalska, romska eller judiska elever. Om lämplig lärare inte finns att tillgå, skall undervisning på elevens minoritetsspråk anordnas på distans, tills en lämplig lärare hittas.
Rätt till undervisning för elev som tillhör en nationell minoritet skall föreligga även om det bara finns en elev i kommunen som önskar sådan undervisning. Med judisk elevs rätt till modersmålsundervisning enligt tredje stycket avses undervisning i jiddisch.
Förslag till ändring i
förordning (1982:270) om allmänna flaggdagar
Allmänna flaggdagar är
nyårsdagen den 28 januari; Konungens namnsdag den 6 februari; samefolkets dag den 12 mars; Kronprinsessans namnsdag påskdagen den 30 april; Konungens födelsedag den 1 maj pingstdagen den 6 juni; Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag midsommardagen den 14 juli; Kronprinsessans födelsedag den 8 augusti; Drottningens namnsdag dag för val i hela riket till riksdagen den 24 oktober; FN-dagen den 6 november; Gustav Adolfsdagen den 10 december; Nobeldagen den 23 december; Drottningens födelsedag juldagen.
Den 6 februari bör flaggning även kunna ske med den samiska flaggan. Närmare bestämmelser om flaggning med den samiska flaggan lämnas av Sametinget.
Referenser
Konventioner:
European Convention for the Protection of Human Rights and
Fundamental Freedoms, Council of Europe, 4 nov 1950, SÖ 1952:35
International Convention on the Elimination of All Forms of
Racial Discrimination, 7 mars 1966, SÖ 1971:40
International Covenant on Civil and Political Rights, 16 dec 1966,
SÖ 1971:42
Convention (No. 169) Concerning Indigenous and Tribal Peoples
in Independent Countries, 27 jun 1989, finns bl.a. återgiven i SOU 1999:25 bilaga 2
Convention on the Rights of the Child, 20 nov 1989, SÖ 1990:20 European Charter for Regional or Minority Languages, 5 nov 1992,
ETS No. 148, SÖ 2000:3
Framework Convention for the Protection of National Minorities,
1 feb 1995, ETS No. 157, SÖ 2000:2
”Nordisk samekonvensjon” Utkast fra finsk-norsk-svensk-samisk
ekspertgruppe, 26 okt 2005
Europarådsmaterial:
European Charter for Regional or Minority Languages, Explana-
tory Report
Report Submitted by Sweden Pursuant to Article 25, Paragraph 1
of the Framework Convention for the Protection of National Minorities, ACFC/SR(2001)003, received on 8 June 2001
Initial Periodical Report, Sweden, MIN-LANG/PR(2001)1, 18
June 2001
Advisory Committee on the Framework Convention for the Pro-
tection of National Minorities, Opinion on Sweden, 25 Aug 2002, ACFC/INF/OP/I(2003)006
Council of Europe Committee of Ministers, Recommendations
RecChL(2003)1 of the Committee of Ministers on the Application of the European Charter for Regional or Minority languages by Sweden, 19 June 2003
European Charter for Regional or Minority Languages – Applica-
tion of the Charter in Sweden: Report of the Committee of Experts on the Charter, ECRML (2003)1, 19 June 2003
Swedish Report on the Council of European Charter for Regional
or Minority Languages, Second Periodical Report presented in accordance with Article 15 of the Charter, jun 2004
Council of Europe: ”Application of the Charter in Norway”, 3
Sept 2003, ECRML (2003) 2
Council of Europe: ”Application of the Charter in Norway”, 3
Sept 2003, ECRML (2003)
Council of Europe Committee of Ministers, Resolution
ResCMN(2003)12 on the Implementation of the Framework Convention for the Protection of National Minorities by Sweden, 10 Dec 2003
Europarådet, Europakommissionen mot rasism och intolerans,
ECRI,: ”Tredje rapporten om Sverige”, antagen den 17 dec 2004, publicerad den 14 juni 2005, CRI (2005)
Norway’s Third Periodical Report to the Council of Europe, 2 May
2005, MIN-LANG/PR (2005) 3
Norska Sametingets rapport till Europarådet; 032/04: “Europeisk
pakt om regions- eller minoritetsspråk – rapport”
FN material:
Declaration on the Rights of Persons Belonging to National or
Ethnic, Religious and Linguistic Minorities, UN General Assembly resolution 47/135, 18 Dec 1992
United Nations General Assembly Resolution 48/163, 21 Dec
1993, on the Decade of the World’s Indigenous People
1994 General Comment No. 23 on article 27 of the ICCPR Socialdepartementet: Sveriges tredje rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter (2002)
UNESCO Ad Hoc Expert Group on Endangered Languages:
”Language Vitality and Endangerment”, submitted to the International Expert Meeting on UNESCO Programme Safeguarding of Endangered Languages, Paris, 10-12 Mar 2003
United Nations General Assembly Resolution 59/174 on the
Second International Decade of the World’s Indigenous People, 20 Dec 2004
Riksdagstryck:
Riksdagsskrivelse 1994/95:1, ”Finska språkets ställning i Sverige”, 8
sept 1994
prop. 1998/99:143, ”Nationella minoriteter i Sverige” prop. 1992/93:32, ”Om samerna och samisk kultur m.m.” bet. 1999/2000:KU6, ”Nationella minoriteter i Sverige” rskr. 1999/2000:69 Regeringens skrivelse 2001/02:83, ”En nationell handlingsplan för
de mänskliga rättigheterna”, 24 jan 2002
prop. 2002/03:1 utgiftsområde 8 Regeringens skrivelse 2003/04:110, ”Demokratipolitik”, 11 mars
2004
prop 2004/05:2 ”Makt att bestämma – rätt till välfärd” prop 2004/05:11 “Kvalitet i förskolan” Rapporter från riksdagen: ”Nationella minoriteter och minoritets-
språk”, 2004/05:RFR3, mars 2005
prop 2005/06:2 ”Bästa språket – en samlad svensk språkpolitik” Lagrådsremiss ”Ett ökat samiskt inflytande”, 8 dec 2005
SOU:
Sameutredningen: ”Samerna i Sverige – Stöd åt språk och kultur”,
SOU 1975:99 och 1975:100
Samerättsutredningen: ”Samerätt och Sameting”, SOU 1989:41 Samerättsutredningen: ”Språkbyte och språkbevarande”, SOU
1990:84
Samerättsutredningen: ”Samerätt och samiskt språk”, SOU 1990:91 Minoritetsspråkskommittén: ”Steg mot en minoritetspolitik -
Europarådets konvention om historiska minoritetsspråk”, SOU 1997:192
Minoritetsspråkskommittén: ”Steg mot en minoritetspolitik –
Europarådets konvention för skydd av nationella minoriteter”, SOU 1997:193
ILO-utredningen: “Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige – Frågan
om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169”, SOU 1999:25
Kommittén för svenska språket: ”Mål i mun – Förslag till hand-
lingsprogram för svenska språket”, SOU 2002:27
Sametingsutredningen: ”Sametingets roll i det svenska folkstyret”,
Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst: ”Radio och TV
i allmänhetens tjänst”, SOU 2005:1
Utredningen om finska och sydsamiska: ”Rätten till mitt språk –
Förstärkt minoritetsskydd”, SOU 2005:40
Presskommittén: ”Mångfald och räckvidd”, SOU 2006:8
Litteratur/ Rapporter:
Aikio-Puoskari, Ulla: ”The Education of the Sámi in the Compre-
hensive Schooling of Three Nordic Countries: Norway, Sweden and Finland”, gáldu čála nr 2/2005, utgiven av Kompetansesenttret for urfolksrettigheter
Ájtte: ”Samerna – Solens och Vindens folk” (1993) Barnombudsmannen informerar BR2005:01: ”Årsredovsning 2004” Elenius, Lars; Ekenberg, Stefan: ”Minoritetsspråk och myndighets-
kontakt”, Luleå Tekniska universitet, rapport nr 2002:31 (2002)
Elenius, Lars: ”Ett uthålligt språk – genomförande av lagarna om
användning av minoritetsspråk i förvaltningsområdena i Norrbottens län åren 2000–2004” (2004), återgiven i Rapporter från riksdagen: ”Nationella minoriteter och minoritetsspråk”, 2004/05:RFR3, mars 2005
Finska Sametingets slutrapport/ Sámediggi: ”Saamelaisten kieli ja
kulttuurisiida-hankeen loppuraportti”, 17 feb 2004
Folkhälsoinstitutet: ”Födelselandets betydelse – en rapport om
hälsa hos olika invandrargrupper” (2002)
Hansson, Heidi m.fl. (red): "När språk och kulturer möts - Fest-
skrift till Tuuli Forsgren" (2002)
Huss, Leena: ”Reversing Language Shift in the Far North – Lingu-
istic Revitalization in Northern Scandinavia and Finland” (1999)
Huss, Leena: "Sverigefinsk revitalisering - finns den?" i Hansson
(2002)
Huss, Leena: ”Hur skall den samiska revitaliseringen gå vidare?”
Föredrag i Uppsala, 4 feb 2005
Hyltenstam, Kenneth; Stroud, Christopher: ”Språkbyte och språk-
bevarande – Om samiskan och andra minoritetsspråk” (1991)
Hyltenstam, Kenneth; Tuomela, Veli: ”Hemspråksundervis-
ningen”, i Hyltenstam, Kenneth (red.): ”Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar- och minoritetsundervisning i Sverige” (1996)
Hyltenstam, Kenneth (red): ”Sveriges sju inhemska språk – ett
minoritetsspråksperspektiv” (1999)
Hyltenstam, Kenneth; Stroud Christopher; Svonni, Mikael:
”Språkbyte, språkbevarande, revitalisering. Samiskans ställning i svenska Sápmi” i Hyltenstam (1999) s 44
Hyltenstam, Kenneth; Milani, Tommaso M.: ”Nationella minori-
teter och minoritetsspråk – Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konventioner på nationell nivå: ett minoritetsperspektiv” (2004), återgiven i Rapporter från riksdagen: ”Nationella minoriteter och minoritetsspråk”, 2004/05:RFR3, mars 2005
Jansson, Annika: ”Sami Language at Home and at School – A
Fieldwork Perspektive” (2005)
Jordbruksdepartementet: ”Same, same but different” (2004) Juvonen, Päivi; Parkvall, Mikael: ”Språkekologi i siffror” i
Kangassalo (2003) s 30
Kangassalo, Raija; Mellenius, Ingmarie (red): ”Låt mig ha kvar mitt
språk – Antakaa minun pitää kieleni” (2003)
Ladberg, Gunilla: ”Barn med flera språk – Tvåspråkighet och fler-
språkighet i familj, förskola, skola och samhälle” (2003)
Lundmark, Lennart: ”Så länge vi har marker – Samerna och staten
under sexhundra år” (1998)
Länsstyrelsen i Norrbottens län: ”Finska, meänkieli och samiska –
utvärdering av regionala åtgärder för nationella minoritetsspråk”, dec 2000
Melakari, Esko: ”Finskan – Ett svenskt språk: En kartläggning av
det finska språkets ställning i det svenska samhället i början av 2000-talet” (2003)
Nies, Judith: ”Native American History – A Chronology of a
Culture’s Vast Acheivements and Their Links to World Events” (1996)
Nilsson, Jan: Landskrona kommun, Vuxenutbildningsförvalt-
ningen: ”ALFA – ett projekt från A till Ö. Slutrapport och utvärdering”, 10 nov 2004
Presstödsnämnden: ”Minoriteternas medier”, september 2002 Rapporter från riksdagen: ”Nationella minoriteter och minoritets-
språk”, 2004/05:RFR3, mars 2005
Regeringskansliet och Sametinget: ”Samer – ett ursprungsfolk”
(2004)
RUAB: ”Hur svenska folket talar och förstår finska och meänkieli
samt en kartläggning av radiovanor”, 28 okt 2005
Ruong, Israel: “Historisk återblick rörande samerna”, i ”Samerna i
Sverige – Stöd åt språk och kultur”, SOU 1975:100, bil. 4
Salminen, Tapani: “UNESCO:s Red Book on Endangered Langua-
ges” (1999)
Sameskolstyrelsen: ”Årsredovisning 2004” Sametinget: ”Samernas historia” (1996) Sametinget: ”Plan för samiskt bibliotek i Sverige – Rapport från
Biblioteksutredningen” (2003)
Sametinget: ”Start för en offensiv samisk språkpolitik – Handlings-
program”, antaget av Sametinget i feb 2004
Sametinget och Regeringskansliet: ”Samer - ett ursprungsfolk i
Sverige” (2004)
Samisk Nærings- og Utredningssenter: ”Undersøkelse av bruken av
samiskt språk”, okt 2000
Skolverket: ”Samebarnens skolsituation – Sameskolor, skolor med
integrerad samisk undervisning” (1994)
Skolverket: ”Undervisning i och på de nationella minoritetsspråken
– kartläggning av situationen 2001”, 20 jan 2001
Skolverket: ”Redovisning av uppdrag rörande nationella minori-
tetsspråk – finska och jiddisch” (U2001/775/G), 25 jan 2002
Skolverket: ”Flera språk – flera möjligheter - Utveckling av
modersmålsstöd och modersmålsundervisning – ett regeringsuppdrag 2002”, rapport till regeringen, 15 maj 2002
Se även bilaga 4: Veli Tuomela: “Modersmålsundervisningen - en
forskningsöversikt” s 60
Skolverket / Tallberg Broman, Ingegerd; Rubinstein Reich, Lena,
Hägerström, Jeanette: ”Likvärdighet i en skola för alla – Historisk bakgrund och kritisk granskning” (2002)
Skolverket: ”De nationella minoriteternas utbildningssituation”,
rapport 272, okt 2005
Statens kulturråd: ”De nationella minoriteterna och kulturlivet”,
rapport 2001:4
Stiles, Dawn B.: ”Four Successful Indigenous Language Programs”
i Reyhner, Jon (red.): “Teaching Indigenous Languages” (1997) s 148
Svonni, Mikael: ”Att lära sig samiska – ett minoritetsspråk. Vilken
roll har skolan?” i Westergren (1997) s 149
Svonni, Mikael: (under utg.) ”Umesamiskan – det gåtfulla språket”
i: Andrea Amft, Mikael Svonni (red.) ”Sápmi Y1K – Livet i samernas bosättningsområde för ett tusen år sedan.”, Samiska studier 3, skriftserie om samernas språk, kultur och samhälle, Sámi dutkan/samiska studier vid Umeå universitet
Svonni, Mikael: föredrag ”Språksituationen för samerna i Sverige”,
symposium till minnet av Annika Jansson i Uppsala den 4 februari 2005
Task Force on Aboriginal Languages and Cultures: ”Towards A
New Beginning – A Foundational Report For A Strategy To Revitalize First Nation, Inuit and Métis Languages And Cultures”, 28 juni 2005
Urbefolkningsdelegationen: ”FN:s urfolksårtionde 1995-2004”
(2005)
Westergren, Eva; Åhl, Hans (red): ”Mer än ett språk – En antologi
om två- och trespråkigheten i norra Sverige” (1997)
Övrigt material:
Uppdrag till Statens Skolverk om nationella minoriteter, Reger-
ingsbeslut, 11 nov 2004 (U2004/4346/G)
Länsstyrelsen i Norrbottens län: ”Utvidgat samiskt förvaltnings-
område”, skrivelse till regeringen, 23 jan 2003
Norska Stortingets meld. Nr. 34 2001-2002 Sametingets skrivelse till regeringen: ”Hemställan om samordnad
språkpolitik för det samiska språket och om aktuella insatser”, 28 jan 2005, JU2005/987/D
Sameskolstyrelsens budgetunderlag för 2005-2007 Skolverkets beslut ”Tillsyn av sameskolan och Sameskolstyrelsen”,
4 sept 2003 (Dnr. 56-2003:0152)
Utbildnings- och kulturdepartementet: ”Uppdrag till Myndigheten
för skolutveckling att främja utveckling och produktion av läromedel i samiska”, 17 nov 2005, U2005/8408/S
Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Barnombudsmannen,
mål 2
Beach, Hugh; Bäckman, Louise; Danell, Öje; Lindmark, Daniel;
Sköld; Peter: ”Den samiska kulturen kommer att utrotas”, Dagens Nyheter, 23 okt 2005
”Kris för många samer när vinterbetet förloras”, Kyrkans Tidning
nr 45, 10-16 nov 2005
Edwards, Jessica: “Canada Arrives at Controversial Reparations
Agreement”, Dec 13 2005, Weekly Indigenous News
www.samer.se
Förkortningar
ETS European Treaty Series SÖ Sveriges överenskommelser med främmande makt
Särskilt yttrande
Särskilt yttrande av experten Markku Peura, Sverigefinländarnas delegation
Utredningen om finska och sydsamiska språken redovisar tydligt hur undervisningen i finska är otillräcklig för att stoppa språkbytesprocessen som pågår i den sverigefinska gruppen. Problemen med undervisningen i finska gås igenom i betänkandet och där föreslås en rad åtgärder. Om dessa genomförs, förbättras situationen för sverigefinska barn när det gäller undervisning i finska. Sverigefinnarnas egen långa erfarenhet av det svenska utbildningssystemet visar tydligt att enbart modersmålsundervisning inte räcker för att uppnå tvåspråkighet i finska och svenska utan nyckeln till det är tvåspråkig undervisning, dvs. att elever undervisas genom grundskolan delvis på finska och delvis på svenska.
Utredningen redovisar vikten av undervisning på finska för sverigefinska barns möjlighet att bli tvåspråkiga och få en stark sverigefinsk identitet. Undervisningen på finska har gått tillbaka och kommunerna är passiva när det gäller att tillgodose efterfrågan av att få tvåspråkig undervisning. Flera remissinstanser har påpekat betydelsen av att införa en lagstadgad rätt till undervisning på finska.
Utredningen har tagit en bred ansats när det gäller att föreslå åtgärder utöver det som finns för närvarande i lagstiftningen gällande förvaltningsområdet i Norrbotten och detta möjliggörs i direktiven till utredningen. Jag ser det som en stor brist att utredningen inte föreslår en lagstadgad rätt till undervisning på finska. Det behövs konkret handling om man på riktigt tänker värna finska språket i Sverige, annars fortsätter språkbytesprocessen och assimilationen.
I övrigt anser jag det också viktigt att Sverige förstärker skyddet av finska språket på det sättet som utredningen förslår angående Europarådets minoritetsspråkskonvention.
Kommittédirektiv
Finska språket i Stockholms- och Mälardalsregionen
Dir. 2004:6
Beslut vid regeringssammanträde den 22 januari 2004.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ges i uppdrag att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen.
Om utredaren bedömer att det finns förutsättningar att utvidga förvaltningsområdet för finska skall utredaren
- lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs,
- redovisa ekonomiska, administrativa och andra konsekvenser av förslagen samt förslag till finansiering.
Bakgrund
Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande, samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. Sveriges nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Minoritetsspråken är samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch.
Minoritetspolitiken bildades som politikområde 2000 och grundas på riksdagens beslut hösten 1999 om åtgärder för de nationella minoriteterna och inriktningen av en minoritetspolitik (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr. 1999/2000:69). I samband med beslutet om en minoritetspolitik ratificerade Sverige i februari 2000 två Europarådskonventioner: ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels-
eller minoritetsspråk. Bestämmelserna i dessa konventioner har utgjort en grund för den svenska politiken på området.
Från och med den 1 april 2000 gäller i Sverige två språklagar, lagen (1999:1175)om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar och lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Lagarna innebär att enskilda har laglig rätt att använda minoritetsspråken samiska, finska och meänkieli i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden där språken har lång tradition (förvaltningsområden). Lagstiftningen gäller för kommunala samt statliga lokala och regionala förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för samiska respektive förvaltningsområdet för finska och meänkieli. Med statliga förvaltningsmyndigheter avses här polismyndighet, skattemyndighet, försäkringskassa, åklagarmyndighet, kronofogdemyndighet, arbetsförmedling, tullmyndighet, länsstyrelse, lantmäterimyndighet, Vägverkets region, skogsvårdsstyrelse m.fl. Lagstiftningen innebär också att den enskilde i kommuner som ingår i förvaltningsområdena har rätt att få förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på respektive språk. Lagstiftningen för finska och meänkieli omfattar Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner. Länsstyrelsen i Norrbottens län har i uppdrag att följa tillämpningen av lagstiftningen och årligen redovisa erfarenheterna till regeringen.
Behovet av en utredning
Av de finsktalande i Sverige bor endast ca 5 procent inom det nuvarande förvaltningsområdet för finska. En särskilt stor andel finsktalande bor i Stockholms- och Mälardalsregionen. Med Mälardalen avses området runt sjön Mälaren, dvs. delar av Uppland, Västmanland och Södermanland.
Sedan juni 2001 finns en finsk-svensk arbetsgrupp för minoritets- och minoritetsspråksfrågor som utgör ett forum för dialog och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och Finland. I en rapport som överlämnades till regeringen den 4 november 2002 konstaterar arbetsgruppen att det är en brist att minoritetsspråkslagstiftningen endast omfattar ett område där en liten del av sverigefinnarna lever, medan den största delen av sverigefinnarna lever i sådana delar av
Sverige som inte omfattas av den särskilda minoritetsspråkslagstiftningen. Arbetsgruppen pekar på ett tilltagande intresse för finska och finsk kultur. Vid Mälardalens högskola har genom regionalt och lokalt initiativ ett finskt språk- och kulturcentrum inrättats. Arbetsgruppen anser att det finns skäl att överväga förutsättningarna för och konsekvenserna av att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till vissa områden utanför det nuvarande förvaltningsområdet.
Europarådet har i sin uppföljning av hur Sverige genomfört sina konventionsåtaganden på området rekommenderat Sverige att förbättra situationen för finska språket utanför det nuvarande finska förvaltningsområdet. I uppföljningen pekas också på vissa brister i den nuvarande lagstiftningen vad gäller tillhandahållande av skriftliga dokument på minoritetsspråk.
Det finns mot denna bakgrund nu skäl att utreda om det finns förutsättningar för en utvidgning av förvaltningsområdet för det finska språket till att täcka även andra geografiska områden än vad den nuvarande lagstiftningen gör. Utredningen bör begränsas till Stockholms- och Mälardalsregionen.
Uppdraget
Utredaren skall analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen.
Analysen skall omfatta en bedömning av intresset och behovet hos enskilda sverigefinnar av en sådan utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder. I denna bedömning skall unga och äldre sverigefinnars intresse, behov och förutsättningar beaktas och redovisas särskilt. Även jämställdhetsaspekter skall belysas i sammanhanget, vilket bl. a. innebär att bedöma huruvida det föreligger skillnader i intresse, behov och förutsättningar mellan kvinnor och män samt flickor och pojkar.
Analysen skall även omfatta en bedömning av kommunala och statliga myndigheters samt domstolars möjligheter och beredskap, på kort och lång sikt, att hantera en utvidgad lagstiftning om rätt att använda finska vid enskildas kontakter med myndigheten eller domstolen.
Analysen skall också omfatta en bedömning av hur ett utvidgat förvaltningsområde bör avgränsas. I vissa kommuner finns en särskilt stor andel finsktalande. Detta bör beaktas vid avgränsningen. Ett utvidgat förvaltningsområde bör dock så långt möjligt vara sammanhängande.
Utifrån analysen skall utredaren redovisa sin samlade bedömning av förutsättningarna för en utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder.
Utredaren skall även lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs. I detta sammanhang bör övervägas om den nuvarande lagstiftningen direkt kan göras tillämplig på ett utvidgat förvaltningsområde eller om det behövs en ny motsvarande lagstiftning.
Utredaren skall även överväga behovet av ändringar i den nuvarande lagstiftningen mot bakgrund av den uppföljning som gjorts inom Europarådet och av Länsstyrelsen i Norrbottens län. Om det behövs skall utredaren lämna förslag till ändringar.
Utredaren skall i enlighet med bestämmelserna i kommittéförordningen (1998:1474) redovisa ekonomiska, administrativa och andra konsekvenser av de förslag som lämnas. Till detta kommer att även konsekvenserna för barn och unga skall redovisas där det är relevant. Kostnaderna för olika slags myndigheter skall särskilt uppmärksammas. Förslag till finansiering skall lämnas.
Utredaren skall i arbetet ha kontakt med berörda kommuner, landsting, domstolar och statliga myndigheter. Utredaren skall även bereda företrädare för den sverigefinska minoriteten möjlighet att framföra sina synpunkter.
Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 mars 2005.
(Justitiedepartementet)
Kommittédirektiv
Tilläggsdirektiv till utredningen om finska språket i Stockholms- och Mälardalsregionen (Ju 2004:01)
Dir. 2005:23
Beslut vid regeringssammanträde den 24 februari 2005
Sammanfattning av tilläggsuppdraget
Den särskilda utredare som har i uppdrag att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen, skall också analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även inom det sydsamiska området.
Om utredaren bedömer att det finns förutsättningar att utvidga förvaltningsområdet för samiska skall utredaren
- lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs,
redovisa ekonomiska, administrativa och andra konsekvenser av förslagen samt förslag till finansiering.
Bakgrund
Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 januari 2004 tillkallade statsrådet Sahlin en särskild utredare med uppdrag att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska i kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar till att även gälla i Stockholms- och Mälardalsregionen (dir. 2004:6). Enligt direktiven skall utredaren redovisa sitt arbete senast den 1 mars 2005.
Behovet av tilläggsuppdrag
Lagen (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar (språklagen) tillämpas hos kommuner samt statliga, regionala och lokala förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för samiska. Med förvaltningsområdet för samiska avses Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner.
Frågan om en utvidgning av förvaltningsområdet för samiska har behandlats i olika sammanhang. Bland annat har Europarådets expertkommitté om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, i sin uppföljning av hur Sverige har genomfört sina konventionsåtaganden på området, noterat att sydsamiskan har sin traditionella hemvist huvudsakligen utanför det nuvarande samiska förvaltningsområdet. I uppföljningen konstateras också att sydsamiskan är mycket hotad och att särskilda åtgärder krävs för att skydda och främja detta språk.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har på regeringens uppdrag redovisat konsekvenserna av en utvidgning av det samiska förvaltningsområdet till det sydsamiska området. Med det sydsamiska området avses de södra delarna av det traditionella samiska språkområdet som omfattar delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län. Länsstyrelsens rapport visar att ett utökat förvaltningsområde skulle öka den geografiska basen för den samiska språkdomänen och ha stor betydelse i de områden där det finns ett starkt lokalt engagemang för den sydsamiska språkvarieteten och kulturen. Med utgångspunkt i länsstyrelsens rapport finner regeringen att det finns behov av att utreda om det finns förutsättningar för en utvidgning av förvaltningsområdet för det samiska språket till att täcka även det sydsamiska området. Dessutom framgår av sametingets antagna handlingsprogram för det samiska språket att språklagen bör omfatta även det sydsamiska området.
Uppdraget
Utredaren skall analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även inom det sydsamiska området.
Analysen skall omfatta en bedömning av intresset och behovet hos enskilda samer av en sådan utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder. I denna bedömning skall unga och äldre samers intresse, behov och förutsättningar beaktas och redovisas särskilt. Även jämställdhetsaspekter skall belysas i sammanhanget, vilket bland annat innebär att bedöma om det finns skillnader i intresse, behov och förutsättningar mellan kvinnor och män samt mellan flickor och pojkar.
Analysen skall även omfatta en bedömning av kommunala och statliga förvaltningsmyndigheters samt domstolars möjligheter och beredskap, på kort och lång sikt, att hantera en utvidgad lagstiftning om rätt för enskilda att använda samiska vid kontakter med myndigheten eller domstolen, samt kommunernas möjligheter och beredskap att erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på samiska.
Analysen skall också omfatta en bedömning av hur ett utvidgat förvaltningsområde för samiska bör avgränsas. Ett utvidgat förvaltningsområde bör så långt som möjligt vara sammanhängande.
Utifrån analysen skall utredaren redovisa sin samlade bedömning av förutsättningarna för en utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder.
Utredaren skall även lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs. I detta sammanhang bör det övervägas om den nuvarande lagstiftningen direkt kan göras tillämplig på ett utvidgat förvaltningsområde för samiska eller om det behövs en ny motsvarande lagstiftning.
Utredaren skall i arbetet ha kontakt med berörda kommuner, landsting, domstolar och statliga myndigheter. Utredaren skall även ge företrädare för den samiska minoriteten möjlighet att framföra sina synpunkter.
För arbetet gäller i övrigt de krav på kostnadsberäkningar och konsekvensbeskrivningar som har angetts i de ursprungliga direktiven (dir. 2004:6).
Förlängd tid för uppdraget
Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2005. Ett delbetänkande i de delar som gäller finska språket i Stockholms- och Mälardalsregionen skall redovisas senast den 1 juni 2005.
(Justitiedepartementet)
Kommittédirektiv
Tilläggsdirektiv till utredningen om finska och sydsamiska språken (Ju 2004:01)
Dir. 2005:139
Beslut vid regeringssammanträde den 15 december 2005
Förlängd tid för uppdraget
Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 januari 2004 tillkallade statsrådet Sahlin en särskild utredare med uppdrag att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska i kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar till att även gälla i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen (dir. 2004:6). Enligt de ursprungliga direktiven skulle uppdraget redovisas senast den 1 mars 2005. Genom tilläggsdirektiv (dir. 2005:23) förlängdes utredningstiden till den 31 december 2005 och utredaren gavs i uppdrag att även analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även inom det sydsamiska området.
Utredningstiden förlängs. Utredaren skall i stället redovisa sitt uppdrag senast den 28 februari 2006.
(Justitiedepartementet)
Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk
European Charter for Regional or Minority Languages
Strasbourg, 5.nov.1992
I det följande återges konventionstexten på engelska och svenska.
Sverige har ratificerat följande artiklar i del III av den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk för respektive språk
Samiska Finska Meänkieli
8.1.a.iii) 8.1.a.iii) 8.1.a.iii) utbildning 8.1.b.iv) 8.1.b.iv) 8.1.b.iv) 8.1.c.iv) 8.1.c.iv) 8.1.c.iv) 8.1.d.iv) 8.1.d.iv) 8.1.d.iv) 8.1.e.iii) 8.1.e.iii) 8.1.e.iii) 8.1.f.iii) 8.1.f.iii) 8.1.f.iii) 8.1.g 8.1.g 8.1.g 8.1.h 8.1.h 8.1.h 8.1.i 8.1.i 8.1.i 8.2 8.2 8.2 9.1.a.ii) 9.1.a.ii) 9.1.a.ii) rättsväsendet 9.1a.iii) 9.1.a.iii) 9.1.a.iii) 9.1.a.iv) 9.1.a.iv) 9.1.a.iv) 9.1.b.ii) 9.1.b.ii) 9.1.b.ii) 9.1.b.iii) 9.1.b.iii) 9.1.b.iii) 9.1.c.ii) 9.1.c.ii) 9.1.c.ii) 9.1.c.iii) 9.1.c.iii) 9.1.c.iii) 9.1.d 9.1.d 9.1.d 9.2 9.2 9.2 9.3 9.3 9.3 10.1.a.iii) 10.1.a.iii) 10.1.a.iii) 10.1.a.v 10.1.a.v) 10.1.a.v) 10.1.c 10.1.c 10.1.c
förvaltningsmyndigheter och samhällsservice
10.2.b 10.2.b 10.2.b 10.2.c 10.2.c 10.2.c 10.2.d 10.2.d 10.2.b 10.2.g 10.2.g 10.2.g 10.4.a 10.4.a 10.4.a 10.5 10.5 10.5 11.1.a.iii) 11.1.a.iii) 1.1.a.iii) massmedia 11.1.c.i) 11.1.d 11.1.d 11.1.d 11.1.e.i) 11.1.e.i) 11.1.e.i) 11.1.f.ii) 11.1.f.ii) 11.1.f.ii) 11.2 11.2 11.2
12.1.a 12.1.a 12.1.a 12.1.b 12.1.b 12.1.b 12.1.c 12.1.c
kulturell verksamhet och kulturella inrättningar
12.1.d 12.1.d 12.1.d 12.1.e 12.1.f 12.1.f 12.1.f 12.1.g 12.1.g 12.1.g 12.1.h 12.1.h 12.2 12.2 12.2 13.1.a 13.1.a 13.1.a ekonomiska och sociala förhållanden 14.a 14.a 14.a utbyte över gränserna 14.b 14.b 14.b
Preamble
Inledning
The member States of the Council of Europe signatory hereto,
De medlemsstater i Europarådet som har undertecknat denna stadga,
Considering that the aim of the Council of Europe is to achieve a greater unity between its members, particularly for the purpose of safeguarding and realising the ideals and principles which are their common heritage;
beaktar att Europarådets mål är att uppnå en ökad sammanhållning mellan dess medlemmar, särskilt för att värna om och förverkliga de ideal och principer som utgör deras gemensamma arv,
Considering that the protection of the historical regional or minority languages of Europe, some of which are in danger of eventual extinction, contributes to the maintenance and development of Europe's cultural wealth and traditions;
anser att värnandet om historiska landsdels- och minoritetsspråk i Europa, av vilka somliga hotar att småningom utslocka, bidrar till att upprätthålla och utveckla Europas kulturella rikedom och traditioner,
Considering that the right to use a regional or minority language in private and public life is an inalienable right conforming to the principles embodied in the United Nations International Covenant on Civil and Political Rights, and according to the spirit of the Council of Europe Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms;
anser att rätten att använda landsdels- eller minoritetsspråk i det privata och offentliga livet är en omistlig rättighet som stämmer överens med principerna i Förenta nationernas internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och med andan i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,
Having regard to the work carried out within the CSCE and in particular to the Helsinki Final Act of 1975 and the document of the Copenhagen Meeting of 1990;
beaktar det arbete som utförs av Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa och särskilt slutakten från Helsingfors 1975 och dokumentet från Köpenhamnsmötet 1990,
Stressing the value of interculturalism and multilingualism and considering that the protection and encouragement of regional or minority languages should not be to the detriment of the official languages and the need to learn them;
betonar värdet av mellankulturell miljö och flerspråkighet och anser att skydd och främjande av landsdels- eller minoritetsspråk inte skall gå ut över de officiella språken och behovet att lära dessa,
Realising that the protection and är medvetna om att skydd och främ-
promotion of regional or minority languages in the different countries and regions of Europe represent an important contribution to the building of a Europe based on the principles of democracy and cultural diversity within the framework of national sovereignty and territorial integrity;
jande av landsdels- eller minoritetsspråk i olika länder och regioner i Europa utgör ett viktigt bidrag till uppbyggandet av ett Europa som vilar på demokratiska principer och kulturell mångfald inom ramen för nationell suveränitet och territoriell integritet,
Taking into consideration the specific conditions and historical traditions in the different regions of the European States,
beaktar de särskilda förhållandena och historiska traditionerna i olika regioner av de europeiska staterna,
Have agreed as follows: har kommit överens om följande:
Part I - General provisions
Article 1 – Definitions
Del I Allmänna bestämmelser
Artikel 1 Definitioner
For the purposes of this Charter: a “regional or minority languages” means languages that are:
i traditionally used within a given territory of a State by nationals of that State who form a group numerically smaller than the rest of the State's population; and
I denna stadga avses med
a) "landsdels- eller minoritetsspråk"
i) språk som av hävd används i ett visst territorium inom en stat av medborgare i den staten, som utgör en grupp, som till antalet är mindre än resten av befolkningen i den staten, och
ii different from the official language(s) of that State;
ii) som är annorlunda än det eller de officiella språken i den staten;
it does not include either dialects of the official language(s) of the State or the languages of migrants;
det innefattar inte vare sig dialekter av det eller de officiella språkten i staten, eller språk som talas av invandrare,
b “territory in which the regional or minority language is used” means the geographical area in which the said language is the mode of expression of a number of people justifying the adoption of the various protective and promotional measures provided for in this Charter;
b) "territorium där landsdels- eller minoritetsspråket används" det geografiska område inom vilket detta språk är uttrycksmedel för ett så stort antal personer att det motiverar de olika åtgärder för skydd och främjande som avses i denna stadga,
c ”non-territorial languages” means languages used by nationals of the State which differ from the language or languages used by the rest of the State's population but which, although traditionally used within the territory of the State, cannot be identified with a particular area thereof.
c) "territoriellt obundna språk" språk som används av medborgare i en stat som avviker från det eller de språk som används av resten av befolkningen i den staten, men som, trots att de av hävd används inom den statens territorium, inte kan identifieras med en bestämd del av den.
Article 2 – Undertakings Artikel 2 Åtaganden
1 Each Party undertakes to apply the provisions of Part II to all the regional or minority languages spoken within its territory and which comply with the definition in Article 1.
1. Varje part förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i del II på alla landsdels- eller minoritetsspråk som talas inom dess territorium och som motsvarar definitionen i artikel 1.
2 In respect of each language specified at the time of ratification, acceptance or approval, in accordance with Article 3, each Party undertakes to apply a minimum of thirty-five paragraphs or sub-paragraphs chosen from among the provisions of Part III of the Charter, including at least three chosen from each of the Articles 8 and 12 and one from each of the Articles 9, 10, 11 and 13.
2. Vad avser vart och ett av de språk som anges vid ratificeringen, godtagandet eller godkännandet i enlighet med artikel 3, förbinder sig parterna att tillämpa minst 35 punkter eller stycken utvalda bland bestämmelserna i del III i stadgan, däribland minst tre från vardera artikel 8 och 12 och en från vardera artikel 9, 10, 11 och 13.
Article 3 - Practical arrangements Artikel 3 Praktiska åtgärder
1 Each contracting State shall specify in its instrument of ratification, acceptance or approval, each regional or minority language, or official language which is less widely used on the whole or part of its territory, to which the paragraphs chosen in accordance with Article 2, paragraph 2, shall apply.
1. Varje stat som undertecknar denna stadga skall i sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument ange varje landsdels- eller minoritetsspråk, eller officiellt språk som används mindre allmänt inom hela eller en del av dess territorium och på vilket de enligt artikel 2 punkt 2 utvalda punkterna skall tillämpas.
2 Any Party may, at any subsequent time, notify the Secretary General that it accepts the obligations arising
2. En part får när som helst meddela generalsekreteraren att den åtar sig de förpliktelser som följer av bestämmel-
out of the provisions of any other paragraph of the Charter not already specified in its instrument of ratification, acceptance or approval, or that it will apply paragraph 1 of the present article to other regional or minority languages, or to other official languages which are less widely used on the whole or part of its territory.
serna i varje annan punkt i stadgan som inte redan har angetts i dess ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument eller att den avser tillämpa punkt 1 i denna artikel på andra landsdels- eller minoritetsspråk eller på andra officiella språk som används mindre allmänt inom hela eller en del av dess territorium.
3 The undertakings referred to in the foregoing paragraph shall be deemed to form an integral part of the ratification, acceptance or approval and will have the same effect as from their date of notification.
3. De åtaganden som avses i föregående punkt skall anses utgöra en integrerande del av ratificeringen, godtagandet eller godkännandet och skall ha samma verkan från den dag då meddelandet lämnades.
Article 4 - Existing regimes of protection
Artikel 4 Gällande skyddssystem
1 Nothing in this Charter shall be construed as limiting or derogating from any of the rights guaranteed by the European Convention on Human Rights.
1. Ingenting i denna stadga skall tolkas som en inskränkning eller försämring av någon av de rättigheter som garanteras i den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
2 The provisions of this Charter shall not affect any more favourable provisions concerning the status of regional or minority languages, or the legal regime of persons belonging to minorities which may exist in a Party or are provided for by relevant bilateral or multilateral international agreements.
2. Bestämmelserna i denna stadga skall inte inverka på de gynnsammare bestämmelser om status för landsdels- eller minoritetsspråk eller det regelverk för personer som tillhör minoriteter som kan finnas i en part eller som tillgodoses av bestämmelser hänförliga till bilaterala eller multilaterala internationella överenskommelser.
Article 5 - Existing obligations Artikel 5 Gällande förpliktelser
Nothing in this Charter may be interpreted as implying any right to engage in any activity or perform any action in contravention of the purposes of the Charter of the United Nations or other obligations under international law, including the principle of the sovereignty and territorial integrity of States.
Ingenting i denna stadga skall tolkas ha innebörden att berättiga till någon verksamhet eller några åtgärder som strider mot FN-stadgans syften eller andra folkrättsliga åtaganden, inbegripet principen om staters suveränitet och territoriella integritet.
Article 6 – Information Artikel 6 Information
The Parties undertake to see to it that the authorities, organisations and persons concerned are informed of the rights and duties established by this Charter.
Parterna förbinder sig att tillse att berörda myndigheter, organisationer och personer informeras om rättigheter och skyldigheter enligt denna stadga.
Part II - Objectives and principles pursued in accordance with Article 2, paragraph 1
Del II Mål och principer enligt artikel 2 punkt 1
Article 7 - Objectives and principles
Artikel 7 Mål och principer
1 In respect of regional or minority languages, within the territories in which such languages are used and according to the situation of each language, the Parties shall base their policies, legislation and practice on the following objectives and principles:
1. I fråga om landsdels- eller minoritetsspråk inom de territorier där sådana språk används, och i enlighet med situationen för varje språk, skall parterna bygga sin politik, lagstiftning och praxis på följande mål och principer:
a the recognition of the regional or minority languages as an expression of cultural wealth;
a) erkännande av landsdels- eller minoritetsspråk som uttryck för kulturell rikedom,
b the respect of the geographical area of each regional or minority language in order to ensure that existing or new administrative divisions do not constitute an obstacle to the promotion of the regional or minority language in question;
b) respekt för det geografiska området för varje landsdels- eller minoritetsspråk för att trygga att gällande eller ny administrativ indelning inte utgör hinder mot främjande av ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk,
c the need for resolute action to promote regional or minority languages in order to safeguard them;
c) behov av beslutsamma åtgärder för att främja landsdels- eller minoritetsspråk i syfte att skydda dem,
d the facilitation and/or encouragement of the use of regional or minority languages, in speech and writing, in public and private life;
d) underlättande och/eller uppmuntran av användning av landsdels- eller minoritetsspråk i tal och skrift i det offentliga och privata livet,
e the maintenance and development of links, in the fields covered by this
e) upprätthållande och utveckling av förbindelser inom de områden som
Charter, between groups using a regional or minority language and other groups in the State employing a language used in identical or similar form, as well as the establishment of cultural relations with other groups in the State using different languages;
omfattas av denna stadga mellan grupper som använder ett landsdels- eller minoritetsspråk och andra grupper i samma stat som använder ett språk som brukas i identiskt samma eller liknande form, samt upprättande av kulturella förbindelser med andra grupper i staten som använder andra språk,
f the provision of appropriate forms and means for the teaching and study of regional or minority languages at all appropriate stages;
f) tillhandahållande av lämpliga former och medel för undervisning i och studier av landsdels- eller minoritetsspråk på alla vederbörliga nivåer,
g the provision of facilities enabling non-speakers of a regional or minority language living in the area where it is used to learn it if they so desire;
g) tillhandahållande av möjligheter för dem som inte talar ett landsdels- eller minoritetsspråk som bor i det område där ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk används, att lära sig detta om de så önskar,
h the promotion of study and research on regional or minority languages at universities or equivalent institutions;
h) främjande av studier och forskning om landsdels- eller minoritetsspråk vid universitet eller motsvarande läroanstalter,
i the promotion of appropriate types of transnational exchanges, in the fields covered by this Charter, for regional or minority languages used in identical or similar form in two or more States.
i) främjande av transnationellt utbyte i lämpliga former inom de områden som omfattas av denna stadga för de landsdels- eller minoritetsspråk, som används i identiskt samma eller liknande form i två eller flera stater.
2 The Parties undertake to eliminate, if they have not yet done so, any unjustified distinction, exclusion, restriction or preference relating to the use of a regional or minority language and intended to discourage or endanger the maintenance or development of it. The adoption of special measures in favour of regional or minority languages aimed at promoting equality between the users of these languages and the rest of the population or which take due account of their specific conditions
2. Parterna förbinder sig att, om så inte redan har skett, avskaffa alla oberättigade åtskillnader, undantag, restriktioner eller preferenser som gäller användning av ett landsdels- eller minoritetsspråk och som syftar till att motverka eller äventyra dess fortbestånd eller utveckling. Vidtagande av särskilda åtgärder till förmån för landsdels- eller minoritetsspråk som syftar till att främja likhet mellan användarna av dessa språk och resten av befolkningen, eller som tar behörig hänsyn till deras särskilda förhållanden, skall
is not considered to be an act of discrimination against the users of more widely-used languages.
inte betraktas som diskriminering mot dem som brukar mera allmänt använda språk.
3 The Parties undertake to promote, by appropriate measures, mutual understanding between all the linguistic groups of the country and in particular the inclusion of respect, understanding and tolerance in relation to regional or minority languages among the objectives of education and training provided within their countries and encouragement of the mass media to pursue the same objective.
3. Parterna förbinder sig att med lämpliga åtgärder främja ömsesidig förståelse mellan alla språkliga grupper i landet och särskilt verka för att respekt, förståelse och tolerans med avseende på landsdels- eller minoritetsspråk inkluderas bland målen för olika slag av undervisning och utbildning i sina länder samt att uppmuntra massmedia att sträva mot samma mål.
4 In determining their policy with regard to regional or minority languages, the Parties shall take into consideration the needs and wishes expressed by the groups which use such languages. They are encouraged to establish bodies, if necessary, for the purpose of advising the authorities on all matters pertaining to regional or minority languages.
4. Vid fastläggande av sin politik i fråga om landsdels- eller minoritetsspråk skall parterna ta hänsyn till de behov och önskemål som uttrycks av de grupper som använder sådana språk. De uppmuntras att i mån av behov upprätta organ för att ge råd till myndigheterna i alla frågor som sammanhänger med landsdels- eller minoritetsspråk.
5 The Parties undertake to apply, mutatis mutandis, the principles listed in paragraphs 1 to 4 above to non-territorial languages. However, as far as these languages are concerned, the nature and scope of the measures to be taken to give effect to this Charter shall be determined in a flexible manner, bearing in mind the needs and wishes, and respecting the traditions and characteristics, of the groups which use the languages concerned.
5. Parterna förbinder sig att i vederbörliga delar tillämpa principerna i punkt 1 - 4 ovan på territoriellt obundna språk. I fråga om dessa språk skall emellertid arten och omfattningen av de åtgärder som skall vidtas för att verkställa denna stadga bestämmas på ett flexibelt sätt, med beaktande av behoven och önskemålen hos de grupper som använder ifrågavarande språk och med respekt för deras traditioner och egenart.
Part III - Measures to promote the use of regional or minority languages in public life in accordance with the undertakings entered into under Article 2, paragraph 2
Del III Åtgärder för att främja användning av landsdels- eller minoritetsspråk i samhällslivet i enlighet med åtagandena i artikel 2 punkt 2
Article 8 – Education Artikel 8 Utbildning
1 With regard to education, the Parties undertake, within the territory in which such languages are used, according to the situation of each of these languages, and without prejudice to the teaching of the official language(s) of the State:
1. Parterna förbinder sig till följande i fråga om utbildning inom det territorium där sådana språk används, i enlighet med situationen för vart och ett av dessa språk, och utan att försämra undervisningen i statens officiella språk:
a i to make available pre-school education in the relevant regional or minority languages; or
a) i) att tillhandahålla förskoleundervisning på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to make available a substantial part of pre-school education in the relevant regional or minority languages; or
ii) att tillhandahålla en väsentlig del av förskoleundervisningen på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iii to apply one of the measures provided for under i and ii above at least to those pupils whose families so request and whose number is considered sufficient; or
iii) att tillämpa någon av de åtgärder som avses i i) och ii) ovan, åtminstone för de elever vars anhöriga så begär och vars antal bedöms vara tillräckligt, eller,
iv if the public authorities have no direct competence in the field of pre-school education, to favour and/or encourage the application of the measures referred to under i to iii above;
iv) om myndigheterna saknar direkt behörighet beträffande förskoleundervisning, att gynna och/eller uppmuntra tillämpning av de åtgärder som avses i
i) iii) ovan,
b i to make available primary education in the relevant regional or minority languages; or
b) i) att tillhandahålla undervisning i de lägre årskurserna i grundskolan på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to make available a substantial part of primary education in the relevant regional or minority languages; or
ii) att tillhandahålla en väsentlig del av undervisningen i de lägre årskurserna i grundskolan på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iii to provide, within primary education, for the teaching of the relevant regional or minority languages as an integral part of the curriculum; or
iii) att tillse att i undervisningen i de lägre årskurserna i grundskolan som en integrerande del av läroplanen ingår undervisning i ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iv to apply one of the measures provided for under i to iii above at least to those pupils whose families so request and whose number is considered sufficient;
iv) att tillämpa någon av de åtgärder som avses i i) - iii) ovan, åtminstone för de elever vars anhöriga så begär och vars antal bedöms vara tillräckligt,
c i to make available secondary education in the relevant regional or minority languages; or
c) i) att tillhandahålla undervisning i de högre årskurserna i grundskolan och i gymnasieskolan på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to make available a substantial part of secondary education in the relevant regional or minority languages; or
ii) att tillhandahålla en väsentlig del av undervisningen i de högre årskurserna i grundskolan och i gymnasieskolan på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iii to provide, within secondary education, for the teaching of the relevant regional or minority languages as an integral part of the curriculum; or
iii) att tillse att i undervisningen i de högre årskurserna i grundskolan och i gymnasieskolan som en integrerande del av läroplanen ingår undervisning i ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iv to apply one of the measures provided for under i to iii above at least to those pupils who, or where appropriate whose families, so wish in a number considered sufficient;
iv) att tillämpa någon av de åtgärder som avses i i) - iii) ovan, åtminstone för de elever som så önskar, eller, i förekommande fall, för dem vars anhöriga så önskar och vars antal bedöms vara tillräckligt,
d i to make available technical and vocational education in the relevant regional or minority languages; or
d) i) att tillhandahålla teknisk utbildning och yrkesutbildning på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to make available a substantial part of technical and vocational education in the relevant regional or minority languages; or
ii) att tillhandahålla en väsentlig del av den tekniska utbildningen och yrkesutbildningen på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iii to provide, within technical and vocational education, for the teaching of the relevant regional or minority languages as an integral part of the curriculum; or
iii) att tillse att i den tekniska utbildningen och yrkesutbildningen som en integrerande del av läroplanen ingår undervisning i ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iv to apply one of the measures provided for under i to iii above at least to those pupils who, or where appropriate whose families, so wish in a number considered sufficient;
iv) att tillämpa någon av de åtgärder som avses i i) - iii) ovan, åtminstone för de elever som så önskar, eller, i förekommande fall, för dem vars anhöriga så önskar och vars antal bedöms vara tillräckligt,
e i to make available university and other higher education in regional or minority languages; or
e) i) att tillhandahålla universitetsutbildning och annan högre utbildning på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to provide facilities for the study of these languages as university and higher education subjects; or
ii) att tillhandahålla resurser för studier av dessa språk som ämnen i universitetsutbildningen och den högre utbildningen, eller
iii if, by reason of the role of the State in relation to higher education institutions, sub-paragraphs i and ii cannot be applied, to encourage and/or allow the provision of university or other forms of higher education in regional or minority languages or of facilities for the study of these languages as university or higher education subjects;
iii) att, om till följd av statens roll i förhållande till institutioner för högre utbildning, stycke i) och ii) ovan inte kan tillämpas, uppmuntra och/eller tillåta tillhandahållande av universitetsutbildning eller andra former av högre utbildning på landsdels- eller minoritetsspråk eller av resurser för studier av dessa språk som studieämnen vid universitet eller högre utbildningsanstalter,
f i to arrange for the provision of adult and continuing education courses which are taught mainly or wholly in the regional or minority languages; or
f) i) att tillse tillhandahållande av kurser för vuxen och vidareutbildning där undervisningen helt eller delvis sker på landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to offer such languages as subjects of adult and continuing education; or
ii) att erbjuda dessa språk som ämnen inom vuxen- och vidareutbildningen, eller
iii if the public authorities have no direct competence in the field of adult education, to favour and/or encourage the offering of such languages as subjects of adult and continuing education;
iii) att, om de statliga myndigheterna saknar direkt behörighet i fråga om vuxenutbildningen, gynna och/eller uppmuntra att sådana språk erbjuds som ämnen inom vuxen- och vidareutbildning,
g to make arrangements to ensure the teaching of the history and the
g) att vidta åtgärder för att tillgodose undervisning i historia och kultur som
culture which is reflected by the regional or minority language;
hänför sig till ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk,
h to provide the basic and further training of the teachers required to implement those of paragraphs a to g accepted by the Party;
h) att tillhandahålla grundutbildning och fortbildning av lärare som behövs för att genomföra de av punkterna a till g som har accepterats av en part,
i to set up a supervisory body or bodies responsible for monitoring the measures taken and progress achieved in establishing or developing the teaching of regional or minority languages and for drawing up periodic reports of their findings, which will be made public.
i) att inrätta ett eller flera övervakningsorgan för att följa vidtagna åtgärder och uppnådda framsteg i fråga om upprättande eller utveckling av undervisning i landsdels- eller minoritetsspråk, och för att periodiskt avge rapport om sina resultat, som skall offentliggöras.
2 With regard to education and in respect of territories other than those in which the regional or minority languages are traditionally used, the Parties undertake, if the number of users of a regional or minority language justifies it, to allow, encourage or provide teaching in or of the regional or minority language at all the appropriate stages of education.
2. I fråga om utbildning och avseende andra territorier än de där landsdels- eller minoritetsspråk av hävd används, förbinder sig parterna, om antalet användare av ett landsdels- eller minoritetsspråk motiverar det, att tillåta, uppmuntra eller tillhandahålla undervisning på eller i ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk på alla vederbörliga utbildningsnivåer.
Article 9 - Judicial authorities Artikel 9 Rättsväsendet
1 The Parties undertake, in respect of those judicial districts in which the number of residents using the regional or minority languages justifies the measures specified below, according to the situation of each of these languages and on condition that the use of the facilities afforded by the present paragraph is not considered by the judge to hamper the proper administration of justice
a in criminal proceedings:
1. Parterna förbinder sig till följande i de domsagor där antalet bosatta personer som använder sådana landsdels- eller minoritetsspråk som berättigar till de åtgärder som anges här nedan, i enlighet med situationen för vart och ett av dessa språk, och på villkor att utnyttjandet av de möjligheter som tillhandahålls enligt denna punkt av domstolen bedöms inte hindra en rättsenlig handläggning:
a) i brottmål:
i to provide that the courts, at the request of one of the parties, shall conduct the proceedings in the
i) att tillse att domstolarna, på begäran av någon av parterna, håller rättegången på landsdels- eller minoritets-
regional or minority languages; and/or
språk, och/eller
ii to guarantee the accused the right to use his/her regional or minority language; and/or
ii) att ge en anklagad rätt att använda sitt eget landsdels- eller minoritetsspråk, och/eller
iii to provide that requests and evidence, whether written or oral, shall not be considered inadmissible solely because they are formulated in a regional or minority language; and/or
iii) att tillse att inlagor och bevisning, i skriftlig eller muntlig form, inte skall avvisas endast av den anledningen att de är upprättade på ett landsdels- eller minoritetsspråk, och/eller
iv to produce, on request, documents connected with legal proceedings in the relevant regional or minority language, if necessary by the use of interpreters and translations involving no extra expense for the persons concerned;
iv) att på begäran tillhandahålla handlingar hänförliga till ett rättsligt förfarande på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk, vid behov med hjälp av tolkar och översättningar, utan att detta medför någon extra kostnad för de berörda,
b in civil proceedings:
b) i tvistemål:
i to provide that the courts, at the request of one of the parties, shall conduct the proceedings in the regional or minority languages; and/or
i) att tillse att domstolarna, på begäran av någon av parterna, håller rättegången på landsdels- eller minoritetsspråk, och/eller
ii to allow, whenever a litigant has to appear in person before a court, that he or she may use his or her regional or minority language without thereby incurring additional expense; and/or
ii) att när en part i en tvist måste inställa sig personligen i rätten, han eller hon får använda sitt eget landsdels- eller minoritetsspråk utan att detta medför extra kostnader, och/ eller
iii to allow documents and evidence to be produced in the regional or minority languages, if necessary by the use of interpreters and translations;
iii) att tillåta att handlingar och bevisning läggs fram på ett landsdels- eller minoritetsspråk, om nödvändigt med hjälp av tolkar och översättningar;
c in proceedings before courts concerning administrative matters:
c) i förvaltningsmål inför domstol,
i to provide that the courts, at the request of one of the parties, shall conduct the proceedings in the
i) att tillse att domstolarna på begäran av någon av parterna håller rättegången på landsdels- eller minoritetsspråk,
regional or minority languages; and/or
och/eller
ii to allow, whenever a litigant has to appear in person before a court, that he or she may use his or her regional or minority language without thereby incurring additional expense; and/or
ii) att när en part måste inställa sig personligen i rätten, han eller hon får använda sitt eget landsdels- eller minoritetsspråk utan att detta medför extra kostnader, och/eller
iii to allow documents and evidence to be produced in the regional or minority languages, if necessary by the use of interpreters and translations;
iii) att tillåta att handlingar och bevisning läggs fram på ett landsdels- eller minoritetsspråk, om nödvändigt med anlitande av tolkar och översättningar;
d to take steps to ensure that the application of sub-paragraphs i and iii of paragraphs b and c above and any necessary use of interpreters and translations does not involve extra expense for the persons concerned.
d) att vidta åtgärder för att tillse att tillämpningen av styckena i) och iii) i punkterna b och c ovan och allt behövligt bruk av tolkar och översättningar inte medför någon extra kostnad för de berörda personerna.
2 The Parties undertake:
a not to deny the validity of legal documents drawn up within the State solely because they are drafted in a regional or minority language; or
2. Parterna förbinder sig
a) att inte vägra att godkänna giltigheten av juridiska dokument som upprättats inom staten endast av den anledningen att de är avfattade på ett landsdels- eller minoritetsspråk, eller
b not to deny the validity, as between the parties, of legal documents drawn up within the country solely because they are drafted in a regional or minority language, and to provide that they can be invoked against interested third parties who are not users of these languages on condition that the contents of the document are made known to them by the person(s) who invoke(s) it; or
b) att inte vägra att godkänna giltigheten av juridiska dokument upprättade parterna emellan i landet endast av den anledningen att de är avfattade på ett landsdels- eller minoritetsspråk, och tillåta att de åberopas gentemot berörda tredje personer som inte använder detta språk, under förutsättning att innehållet i handlingarna görs tillgängligt för dem av den eller de personer som åberopar dem, eller
c not to deny the validity, as between the parties, of legal documents drawn up within the country
c) att inte vägra att godkänna giltigheten av juridiska dokument upprättade parterna emellan i landet endast av den
solely because they are drafted in a regional or minority language.
anledningen att de är avfattade på ett landsdels- eller minoritetsspråk.
3 The Parties undertake to make available in the regional or minority languages the most important national statutory texts and those relating particularly to users of these languages, unless they are otherwise provided.
3. Parterna förbinder sig att på landsdels- eller minoritetsspråken tillhandahålla de viktigaste lagtexterna och de texter som särskilt hänför sig till de personer som använder dessa språk, såvida dessa inte tillhandahålls på annat sätt.
Article 10 - Administrative authorities and public services
Artikel 10 Förvaltningsmyndigheter och samhällsservice
1 Within the administrative districts of the State in which the number of residents who are users of regional or minority languages justifies the measures specified below and according to the situation of each language, the Parties undertake, as far as this is reasonably possible:
1. Inom de administrativa områden i en stat där antalet invånare som använder landsdels- eller minoritetsspråk motiverar de åtgärder som anges nedan, och i enlighet med situationen för varje språk, förbinder sig parterna i rimlig utsträckning
a i to ensure that the administrative authorities use the regional or minority languages; or
a) i) att tillse att de administrativa myndigheterna använder landsdels- eller minoritetsspråken, eller
ii to ensure that such of their officers as are in contact with the public use the regional or minority languages in their relations with persons applying to them in these languages; or
ii) att tillse att de statstjänstemän som är i kontakt med allmänheten använder landsdels- eller minoritetsspråken i sitt umgänge med personer som kontaktar dem på ett sådant språk, eller
iii to ensure that users of regional or minority languages may submit oral or written applications and receive a reply in these languages; or
iii) att tillse att personer som använder landsdels- eller minoritetsspråk får göra framställningar i muntlig eller skriftlig form och få svar på dessa språk, eller
iv to ensure that users of regional or minority languages may submit oral or written applications in these languages; or
iv) att tillse att personer som använder landsdels- eller minoritetsspråk får göra framställningar i muntlig eller skriftlig form på dessa språk, eller
v to ensure that users of regional or minority languages may validly submit a document in these languages;
v) att tillse att handlingar som inges av personer som använder landsdels- eller minoritetsspråk och som är upprättade på dessa språk anses giltiga,
b to make available widely used administrative texts and forms for the population in the regional or minority languages or in bilingual versions;
b) att tillhandahålla ofta förekommande förvaltningstexter och formulär avsedda för befolkningen på landsdels- eller minoritetsspråken eller i tvåspråkig version,
c to allow the administrative authorities to draft documents in a regional or minority language.
c) att tillåta förvaltningsmyndigheterna att upprätta handlingar på ett landsdels- eller minoritetsspråk.
2 In respect of the local and regional authorities on whose territory the number of residents who are users of regional or minority languages is such as to justify the measures specified below, the Parties undertake to allow and/or encourage:
2. I fråga om lokala och regionala myndigheter, inom vilkas territorier de invånare som använder landsdels- eller minoritetsspråk är tillräckligt många för att motivera de nedan angivna åtgärderna, förbinder sig parterna att tillåta och/eller uppmuntra
a the use of regional or minority languages within the framework of the regional or local authority;
a) användning av landsdels- eller minoritetsspråk inom den regionala eller lokala myndigheten,
b the possibility for users of regional or minority languages to submit oral or written applications in these languages;
b) möjlighet för användare av landsdels- eller minoritetsspråk att göra framställningar i muntlig eller skriftlig form på dessa språk,
c the publication by regional authorities of their official documents also in the relevant regional or minority languages;
c) att regionala myndigheter ger ut sina officiella dokument jämväl på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk,
d the publication by local authorities of their official documents also in the relevant regional or minority languages;
d) att lokala myndigheter ger ut sina officiella dokument jämväl på ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk,
e the use by regional authorities of regional or minority languages in debates in their assemblies, without excluding, however, the use of the official language(s) of the State;
e) att regionala myndigheter i sina sammanträden använder landsdels- eller minoritetsspråk utan att för den skull det eller de i staten använda officiella språken utesluts,
f the use by local authorities of regional or minority languages in debates in their assemblies, without excluding, however, the use of the
f) att lokala myndigheter i sina sammanträden använder landsdels- eller minoritetsspråk utan att för den skull det eller de i staten använda officiella
official language(s) of the State; språken utesluts,
g the use or adoption, if necessary in conjunction with the name in the official language(s), of traditional and correct forms of place-names in regional or minority languages.
g) att traditionella och korrekta former av ortsnamn på landsdels- eller minoritetsspråk används eller införs, vid behov jämsides med namnen på det eller de officiella språken.
3 With regard to public services provided by the administrative authorities or other persons acting on their behalf, the Parties undertake, within the territory in which regional or minority languages are used, in accordance with the situation of each language and as far as this is reasonably possible:
3. I fråga om samhällsservice från förvaltningsmyndigheterna eller av andra personer som handlar på deras uppdrag, förbinder sig parterna inom det territorium där landsdels- eller minoritetsspråk används, i enlighet med varje språks situation, och i rimlig utsträckning,
a to ensure that the regional or minority languages are used in the provision of the service; or
a) att tillse att landsdels- eller minoritetsspråk används vid tillhandahållande av ifrågavarande tjänster, eller
b to allow users of regional or minority languages to submit a request and receive a reply in these languages; or
b) att tillåta användarna av landsdels- eller minoritetsspråk att göra framställningar och få svar på dessa språk, eller
c to allow users of regional or minority languages to submit a request in these languages.
c) att tillåta användarna av landsdels- eller minoritetsspråk att göra framställningar på dessa språk.
4 With a view to putting into effect those provisions of paragraphs 1, 2 and 3 accepted by them, the Parties undertake to take one or more of the following measures:
4. Parterna förbinder sig att vidta en eller flera av följande åtgärder för att uppfylla de åtaganden i punkterna 1, 2 och 3 som de har antagit:
a) translation or interpretation as may be required,
a) tolkning eller översättning vid behov,
b recruitment and, where necessary, training of the officials and other public service employees required;
b) anställning och vid behov utbildning av erforderligt antal tjänstemän och andra offentligt anställda,
c compliance as far as possible with requests from public service employees having a knowledge of a regional or minority language to be
c) att så långt möjligt tillmötesgå begäran från statstjänsteman med kunskaper i ett landsdels- eller minoritetsspråk att bli förordnade i det territo-
appointed in the territory in which that language is used.
rium där det språket används.
5 The Parties undertake to allow the use or adoption of family names in the regional or minority languages, at the request of those concerned.
5. Parterna förbinder sig att tillåta att släktnamn används eller antas på landsdels- eller minoritetsspråk på begäran av de berörda.
Article 11 - Media Artikel 11 Massmedia
1 The Parties undertake, for the users of the regional or minority languages within the territories in which those languages are spoken, according to the situation of each language, to the extent that the public authorities, directly or indirectly, are competent, have power or play a role in this field, and respecting the principle of the independence and autonomy of the media:
1. Parterna förbinder sig till följande för dem som använder landsdels- eller minoritetsspråk inom de territorier där dessa språk brukas, i enlighet med situationen för varje språk, i den utsträckning som de offentliga myndigheterna är direkt eller indirekt behöriga, har befogenhet eller inflytande härvidlag och under respekterande av principen om massmedias oberoende och självständighet,
a to the extent that radio and television carry out a public service mission:
a) i den mån radio och TV står i det offentligas tjänst:
i to ensure the creation of at least one radio station and one television channel in the regional or minority languages; or
i) att tillse att minst en radiostation och en TV-kanal inrättas på landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to encourage and/or facilitate the creation of at least one radio station and one television channel in the regional or minority languages; or
ii) att uppmuntra och/eller underlätta inrättande av minst en radiostation och en TV-kanal på landsdels- eller minoritetsspråk, eller
iii to make adequate provision so that broadcasters offer programmes in the regional or minority languages;
iii) att vidta lämpliga åtgärder för att radiostationer och TV-kanaler skall tillhandahålla program på landsdels- eller minoritetsspråk,
b i to encourage and/or facilitate the creation of at least one radio station in the regional or minority languages; or
b) i) att uppmuntra och/eller underlätta inrättande av minst en radiostation på landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to encourage and/or facilitate the broadcasting of radio programmes in
ii) att uppmuntra och/eller underlätta regelbunden sändning av radioprogram
the regional or minority languages on a regular basis;
på landsdels- eller minoritetsspråk,
c i to encourage and/or facilitate the creation of at least one television channel in the regional or minority languages; or
c) i) att uppmuntra och/eller underlätta inrättande av minst en TV-kanal på landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to encourage and/or facilitate the broadcasting of television programmes in the regional or minority languages on a regular basis;
ii) att uppmuntra och/eller underlätta regelbunden sändning av TV-program på landsdels- eller minoritetsspråk,
d to encourage and/or facilitate the production and distribution of audio and audiovisual works in the regional or minority languages;
d) att uppmuntra och/eller underlätta produktion och distribution av radio- och TV-program på landsdels- eller minoritetsspråk,
e i to encourage and/or facilitate the creation and/or maintenance of at least one newspaper in the regional or minority languages; or
e) i) att uppmuntra och/eller underlätta att minst en tidning grundas och/eller upprätthålls på landsdels- eller minoritetsspråk, eller
ii to encourage and/or facilitate the publication of newspaper articles in the regional or minority languages on a regular basis;
ii) att uppmuntra och/eller underlätta regelbunden publicering av tidningsartiklar på landsdels- eller minoritetsspråk,
f i to cover the additional costs of those media which use regional or minority languages, wherever the law provides for financial assistance in general for the media; or
f) i) att täcka extrakostnaderna för de massmedia som använder landsdels- eller minoritetsspråk, där enligt lag statligt stöd ges till massmedia, eller
ii to apply existing measures for financial assistance also to audiovisual productions in the regional or minority languages;
ii) att tillämpa gällande bestämmelser för finansiellt stöd även till TV-program på landsdels- eller minoritetsspråk,
g to support the training of journalists and other staff for media using regional or minority languages.
g) att stödja utbildning av journalister och annan personal i massmedia som använder landsdels- eller minoritetsspråk.
2 The Parties undertake to guarantee freedom of direct reception of radio and television broadcasts from neighbouring countries in a language
2. Parterna förbinder sig att garantera friheten att från grannländer direkt ta emot radio- och TV-sändningar på språk som brukas i samma eller lik-
used in identical or similar form to a regional or minority language, and not to oppose the retransmission of radio and television broadcasts from neighbouring countries in such a language. They further undertake to ensure that no restrictions will be placed on the freedom of expression and free circulation of information in the written press in a language used in identical or similar form to a regional or minority language. The exercise of the above-mentioned freedoms, since it carries with it duties and responsibilities, may be subject to such formalities, conditions, restrictions or penalties as are prescribed by law and are necessary in a democratic society, in the interests of national security, territorial integrity or public safety, for the prevention of disorder or crime, for the protection of health or morals, for the protection of the reputation or rights of others, for preventing disclosure of information received in confidence, or for maintaining the authority and impartiality of the judiciary.
nande form som ett landsdels- eller minoritetsspråk och att inte motsätta sig återutsändning av radio- och TVsändningar från grannländer på ett sådant språk. De förbinder sig även att tillse att inga inskränkningar görs i fråga om yttrandefriheten och den fria informationsspridningen i den tryckta pressen på ett språk som brukas i samma eller liknande form som ett landsdels- eller minoritetsspråk. Eftersom utövandet av de ovannämnda friheterna innebär förpliktelser och ansvar, kan det underkastas sådana formaliteter, villkor, inskränkningar eller straff som lagen föreskriver och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle, i den nationella säkerhetens, den territoriella integritetens och den allmänna säkerhetens intresse för att förebygga oordning och brott, skydda hälsa eller moral, skydda annans goda namn och rykte och rättigheter, förebygga avslöjande av uppgifter som har mottagits i förtroende, samt upprätthålla rättsväsendets auktoritet och opartiskhet.
3 The Parties undertake to ensure that the interests of the users of regional or minority languages are represented or taken into account within such bodies as may be established in accordance with the law with responsibility for guaranteeing the freedom and pluralism of the media.
3. Parterna förbinder sig att tillse att de personers intressen som använder landsdels- eller minoritetsspråk företräds eller beaktas i sådana organ som med stöd av lag kan komma att inrättas med ansvar att garantera frihet och pluralism för massmedia.
Article 12 - Cultural activities and facilities
Artikel 12 Kulturell verksamhet och kulturella inrättningar
1 With regard to cultural activities and facilities - especially libraries, video libraries, cultural centres, museums, archives, academies, theatres and cinemas, as well as liter-
1. I fråga om kulturell verksamhet och kulturella inrättningar - särskilt bibliotek, videobibliotek, kulturcentra, muséer, arkiv, akademier, teatrar och biografer, ävensom litterära verk och
ary work and film production, vernacular forms of cultural expression, festivals and the culture industries, including inter alia the use of new technologies - the Parties undertake, within the territory in which such languages are used and to the extent that the public authorities are competent, have power or play a role in this field:
filmproduktion, uttrycksformer för folklig kultur, festivaler och kulturell företagsamhet, innefattande bl.a. användning av ny teknologi - förbinder sig parterna till följande inom det territorium där sådana språk används och i den utsträckning som de offentliga myndigheterna är behöriga, har befogenhet eller inflytande:
a to encourage types of expression and initiative specific to regional or minority languages and foster the different means of access to works produced in these languages;
a) att uppmuntra uttrycksformer och initiativ som utmärker landsdels- eller minoritetsspråk och främja olika sätt att få tillgång till verk framställda på dessa språk,
b to foster the different means of access in other languages to works produced in regional or minority languages by aiding and developing translation, dubbing, post-synchronisaion and subtitling activities;
b) att främja olika sätt att på andra språk få tillgång till verk framställda på ett landsdels- eller minoritetsspråk genom att stödja och utveckla översättning, dubbning, eftersynkronisering och framställning av undertexter,
c to foster access in regional or minority languages to works produced in other languages by aiding and developing translation, dubbing, post-synchronisation and subtitling activities;
c) att främja tillgång på landsdels- eller minoritetsspråk till verk framställda på andra språk genom att stödja och utveckla översättning, dubbning, eftersynkronisering och framställning av undertexter,
d to ensure that the bodies responsible for organising or supporting cultural activities of various kinds make appropriate allowance for incorporating the knowledge and use of regional or minority languages and cultures in the undertakings which they initiate or for which they provide backing;
d) att tillse att de organ som är ansvariga för att anordna eller stödja olika slags kulturell verksamhet avsätter tillräckliga medel för att inkludera kunskaper i och användning av landsdels- eller minoritetsspråk och deras kultur i produktioner som de initierar eller stöder,
e to promote measures to ensure that the bodies responsible for organising or supporting cultural activities have at their disposal staff who have a full command of the regional or minority language concerned, as well as of the language(s) of the rest of the population;
e) att främja åtgärder för att tillse att de organ som är ansvariga för att anordna eller stödja kulturell verksamhet förfogar över personal som helt behärskar ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk liksom den övriga befolkningens språk,
f to encourage direct participation by representatives of the users of a given regional or minority language in providing facilities and planning cultural activities;
f) att uppmuntra direkt deltagande av företrädare för dem som använder ett visst landsdels- eller minoritetsspråk vid anskaffande av resurser för och planering av kulturell verksamhet,
g to encourage and/or facilitate the creation of a body or bodies responsible for collecting, keeping a copy of and presenting or publishing works produced in the regional or minority languages;
g) att uppmuntra och/eller underlätta upprättande av organ med uppgift att insamla samt förvara, presentera eller offentliggöra verk framställda på landsdels- eller minoritetsspråk,
h if necessary, to create and/or promote and finance translation and terminological research services, particularly with a view to maintaining and developing appropriate administrative, commercial, economic, social, technical or legal terminology in each regional or minority language.
h) att vid behov skapa och/eller främja och bekosta tjänster som avser översättning och terminologisk forskning, särskilt i syfte att bevara eller utveckla lämplig administrativ, kommersiell, ekonomisk, samhällelig, teknisk eller rättslig terminologi på vart och ett av landsdels- eller minoritetsspråken.
2 In respect of territories other than those in which the regional or minority languages are traditionally used, the Parties undertake, if the number of users of a regional or minority language justifies it, to allow, encourage and/or provide appropriate cultural activities and facilities in accordance with the preceding paragraph.
2. I fråga om territorier där landsdels- eller minoritetsspråk inte används av hävd, förbinder sig parterna, om antalet användare av ett landsdels- eller minoritetsspråk motiverar detta, att tillåta, uppmuntra och/eller tillhandahålla lämplig kulturell verksamhet och kulturella inrättningar i enlighet med föregående punkt.
3 The Parties undertake to make appropriate provision, in pursuing their cultural policy abroad, for regional or minority languages and the cultures they reflect.
3. Parterna förbinder sig att ta vederbörlig hänsyn till landsdels- eller minoritetsspråk och den kultur dessa ger uttryck för när de sprider sin kultur utomlands.
Article 13 - Economic and social life
Artikel 13 Ekonomiska och sociala förhållanden
1 With regard to economic and social activities, the Parties undertake, within the whole country:
1. I fråga om ekonomisk och social verksamhet förbinder sig parterna till följande med avseende på hela landet:
a to eliminate from their legislation any provision prohibiting or limiting without justifiable reasons the use of regional or minority languages in documents relating to economic or social life, particularly contracts of employment, and in technical documents such as instructions for the use of products or installations;
a) att från sina lagar ta bort varje bestämmelse som oberättigat förbjuder eller begränsar användning av landsdels- eller minoritetsspråk i handlingar som har avseende på ekonomiska och sociala förhållanden, särskilt i anställningskontrakt och i tekniska dokument som t.ex. bruksanvisningar för varor och utrustning,
b to prohibit the insertion in internal regulations of companies and private documents of any clauses excluding or restricting the use of regional or minority languages, at least between users of the same language;
b) att i företags interna regler och privata handlingar förbjuda införande av klausuler som utesluter eller inskränker användningen av landsdels- eller minoritetsspråk, åtminstone mellan personer som använder samma språk,
c to oppose practices designed to discourage the use of regional or minority languages in connection with economic or social activities;
c) att motsätta sig praxis som syftar till att motverka användning av landsdels- eller minoritetsspråk i ekonomisk och social verksamhet,
d to facilitate and/or encourage the use of regional or minority languages by means other than those specified in the above sub-paragraphs.
d) att underlätta och/eller uppmuntra användning av landsdels- eller minoritetsspråk med andra medel än vad som anges i föregående stycken.
2 With regard to economic and social activities, the Parties undertake, in so far as the public authorities are competent, within the territory in which the regional or minority languages are used, and as far as this is reasonably possible:
2. I fråga om ekonomisk och social verksamhet förbinder sig parterna i den utsträckning de offentliga myndigheterna är behöriga inom territorier där landsdels- eller minoritetsspråk används, och inom rimliga gränser, till följande:
a to include in their financial and banking regulations provisions which allow, by means of procedures compatible with commercial practice, the use of regional or minority languages in drawing up payment orders (cheques, drafts, etc.) or other financial documents, or, where appropriate, to ensure the implementation of such provisions;
a) att i sina regler för finans- och bankinstitut ta in bestämmelser som, genom förfaringssätt som är förenliga med god affärsmannased, medger användning av landsdels eller minoritetsspråk vid utfärdande av skuldebrev (checker, växlar, osv.), eller andra betalningsförbindelser, eller, när så är lämpligt, att tillse att sådana bestämmelser införs,
b in the economic and social sectors b) i de ekonomiska och sociala sekto-
directly under their control (public sector), to organise activities to promote the use of regional or minority languages;
rer som står under deras direkta kontroll (den offentliga sektorn) att vidta åtgärder för att främja användning av landsdels eller minoritetsspråk,
c to ensure that social care facilities such as hospitals, retirement homes and hostels offer the possibility of receiving and treating in their own language persons using a regional or minority language who are in need of care on grounds of ill-health, old age or for other reasons;
c) att tillse att i social omsorg vid institutioner såsom sjukhus, pensionärshem och vårdhem möjlighet erbjuds att på deras eget språk ta emot och behandla personer, som använder ett landsdels- eller minoritetsspråk och som är i behov av vård på grund av ohälsa, hög ålder eller av annan orsak,
d to ensure by appropriate means that safety instructions are also drawn up in regional or minority languages;
d) att på lämpligt sätt tillse att säkerhetsanvisningar även avfattas på landsdels- eller minoritetsspråk,
e to arrange for information provided by the competent public authorities concerning the rights of consumers to be made available in regional or minority languages.
e) att tillse att den information om konsumenters rättigheter som ges ut av de behöriga myndigheterna tillhandahålls på landsdels- eller minoritetsspråk.
Article 14 - Transfrontier exchanges
Artikel 14 Utbyte över gränserna
The Parties undertake:
a to apply existing bilateral and multilateral agreements which bind them with the States in which the same language is used in identical or similar form, or if necessary to seek to conclude such agreements, in such a way as to foster contacts between the users of the same language in the States concerned in the fields of culture, education, information, vocational training and permanent education;
Parterna förbinder sig
a) att tillämpa gällande bilaterala och multilaterala avtal som binder dem till stater där samma språk används i samma eller liknande form eller att, vid behov, söka ingå sådana avtal för att främja kontakter mellan dem som använder samma språk i de berörda staterna i fråga om kultur, utbildning, information, yrkesutbildning och vidareutbildning,
b for the benefit of regional or minority languages, to facilitate and/or promote co-operation across borders, in particular between regional or local authorities in whose
b) att underlätta och/eller främja samarbete över gränserna till förmån för landsdels- eller minoritetsspråk, särskilt mellan regionala och lokala myndigheter på vilkas territorium samma
territory the same language is used in identical or similar form.
språk används i samma eller liknande form.
Part IV - Application of the Charter
Del IV Tillämpning av stadgan
Article 15 - Periodical reports Artikel 15 Periodisk rapportering
1 The Parties shall present periodically to the Secretary General of the Council of Europe, in a form to be prescribed by the Committee of Ministers, a report on their policy pursued in accordance with Part II of this Charter and on the measures taken in application of those provisions of Part III which they have accepted. The first report shall be presented within the year following the entry into force of the Charter with respect to the Party concerned, the other reports at three-yearly intervals after the first report.
2 The Parties shall make their reports public.
1. Parterna skall periodiskt, i en form som skall bestämmas av ministerkommittén, till Europarådets generalsekreterare avge rapport om den politik de har följt i enlighet med del II av denna stadga och om de åtgärder som de har vidtagit för att tillämpa de bestämmelser i del III som de har antagit. Den första rapporten skall avges inom ett år efter stadgans ikraftträdande med avseende på den berörda parten. De följande rapporterna avges med tre års mellanrum efter den första rapporten.
2. Parterna skall offentliggöra sina rapporter.
Article 16 - Examination of the reports
Artikel 16 Granskning av rapporterna
1 The reports presented to the Secretary General of the Council of Europe under Article 15 shall be examined by a committee of experts constituted in accordance with Article 17.
1. De rapporter som avges till Europarådets generalsekreterare enligt artikel 15 skall granskas av en expertkommitté inrättad i enlighet med artikel 17.
2 Bodies or associations legally established in a Party may draw the attention of the committee of experts to matters relating to the undertakings entered into by that Party under Part III of this Charter. After consulting the Party concerned, the committee of experts may take account of this information in the preparation of the report specified in paragraph 3 below.
2. Organ eller sammanslutningar lagligt upprättade i en part får fästa expertkommitténs uppmärksamhet på frågor som hänför sig till de åtaganden som ifrågavarande part har gjort enligt del III i denna stadga. Efter samråd med den berörda parten får expertkommittén ta i beaktande dessa uppgifter när den sammanställer den rapport som avses i punkt 3 nedan. Dessa organ eller sammanslutningar får även
These bodies or associations can furthermore submit statements concerning the policy pursued by a Party in accordance with Part II.
avge yttranden om den politik som följs av en part i enlighet med del II.
3 On the basis of the reports specified in paragraph 1 and the information mentioned in paragraph 2, the committee of experts shall prepare a report for the Committee of Ministers. This report shall be accompanied by the comments which the Parties have been requested to make and may be made public by the Committee of Ministers.
3. På grundval av de rapporter som avses i punkt 1 och de uppgifter som avses i punkt 2 ovan skall expertkommittén sammanställa en rapport till ministerkommittén. Denna rapport skall åtföljas av de kommentarer som parterna har ombetts att göra och får offentliggöras av ministerkommittén.
4 The report specified in paragraph 3 shall contain in particular the proposals of the committee of experts to the Committee of Ministers for the preparation of such recommendations of the latter body to one or more of the Parties as may be required.
4. Den rapport som avses i punkt 3 skall särskilt innehålla expertkommitténs förslag till ministerkommittén för beredning av dennas eventuella rekommendationer till en eller flera av parterna.
5 The Secretary General of the Council of Europe shall make a twoyearly detailed report to the Parliamentary Assembly on the application of the Charter.
5. Europarådets generalsekreterare skall vartannat år avge en detaljerad rapport till parlamentarikerförsamlingen om tillämpningen av stadgan.
Article 17 - Committee of experts Artikel 17 Expertkommittén
1 The committee of experts shall be composed of one member per Party, appointed by the Committee of Ministers from a list of individuals of the highest integrity and recognised competence in the matters dealt with in the Charter, who shall be nominated by the Party concerned.
1. Expertkommittén skall bestå av en medlem från varje part som förordnas av ministerkommittén från en av den berörda parten upprättad lista över personer med högsta integritet och erkänd sakkunskap i de frågor som stadgan avser.
2 Members of the committee shall be appointed for a period of six years and shall be eligible for reappointment. A member who is unable to complete a term of office shall be replaced in accordance with the proce-
2. Medlemmarna av kommittén skall utses för en tid av sex år och skall kunna omväljas. En medlem som inte kan fullgöra en mandatperiod, skall ersättas i enlighet med förfarandet i punkt i och ersättaren skall fullfölja sin
dure laid down in paragraph 1, and the replacing member shall complete his predecessor's term of office.
företrädares mandatperiod.
3 The committee of experts shall adopt rules of procedure. Its secretarial services shall be provided by the Secretary General of the Council of Europe.
3. Expertkommittén skall anta en arbetsordning. Sekretariatsfunktionen skall tillhandahållas av Europarådets generalsekreterare.
Part V - Final provisions
Article 18
Del V Slutbestämmelser
Artikel 18
This Charter shall be open for signature by the member States of the Council of Europe. It is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europe.
Denna stadga skall vara öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Den skall ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande eller godkännandeinstrument skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
Article 19
1 This Charter shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date on which five member States of the Council of Europe have expressed their consent to be bound by the Charter in accordance with the provisions of Article 18.
Artikel 19
1. Denna stadga skall träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tid på tre månader räknat från dagen då fem medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av stadgan i enlighet med bestämmelserna i artikel 18.
2 In respect of any member State which subsequently expresses its consent to be bound by it, the Charter shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instrument of ratification, acceptance or approval.
2. För en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att bli bunden av stadgan, skall den träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tid på tre månader efter dagen för deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet.
Article 20
1 After the entry into force of this
Artikel 20
1. Sedan denna stadga har trätt i kraft
Charter, the Committee of Ministers of the Council of Europe may invite any State not a member of the Council of Europe to accede to this Charter.
får Europarådets ministerkommitté inbjuda stater som inte är medlemmar av Europarådet att ansluta sig till den.
2 In respect of any acceding State, the Charter shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of deposit of the instrument of accession with the Secretary General of the Council of Europe.
2. För varje stat som ansluter sig skall stadgan träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tid av tre månader efter dagen för deponering av anslutningsinstrumentet hos Europarådets generalsekreterare.
Article 21
1 Any State may, at the time of signature or when depositing its instrument of ratification, acceptance, approval or accession, make one or more reservations to paragraphs 2 to 5 of Article 7 of this Charter. No other reservation may be made.
Artikel 21
1. En stat får när den undertecknar stadgan eller deponerar sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument avge en eller flera reservationer till punkterna 2 - 5 i artikel 7 i stadgan. Inga andra reservationer får göras.
2 Any Contracting State which has made a reservation under the preceding paragraph may wholly or partly withdraw it by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe. The withdrawal shall take effect on the date of receipt of such notification by the Secretary General.
2. En fördragsslutande stat som har gjort en reservation enligt föregående punkt får helt eller delvis återta denna genom ett meddelande till Europarådets generalsekreterare. Återtagandet skall träda i kraft den dag då generalsekreteraren mottar ett sådant meddelande.
Article 22
1 Any Party may at any time denounce this Charter by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe.
Artikel 22
1. En part får när som helst säga upp denna stadga genom ett meddelande till Europarådets generalsekreterare.
2 Such denunciation shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of six months after the date
2. Uppsägningen skall träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en tid av sex månader efter den dag då generalsekreteraren
of receipt of the notification by the Secretary General.
mottog meddelandet.
Article 23
The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council and any State which has acceded to this Charter of:
Artikel 23
Europarådets generalsekreterare skall meddela rådets medlemsstater och alla andra stater som har anslutit sig till denna stadga om
a any signature;
b the deposit of any instrument of ratification, acceptance, approval or accession;
a) varje undertecknande,
b) deponering av varje ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument,
c any date of entry into force of this Charter in accordance with Articles 19 and 20;
c) varje datum för denna stadgas ikraftträdande enligt artikel 19 och 20,
d any notification received in application of the provisions of Article 3, paragraph 2;
d) varje meddelande som mottas om tillämpning av bestämmelserna i artikel 3 punkt 2, samt
e any other act, notification or communication relating to this Charter.
e) varje annan rättsakt, notifikation eller meddelande som rör denna stadga.
In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed this Charter.
Till bekräftelse härpå har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat denna stadga.
Done at Strasbourg, this 5th day of November 1992, in English and French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe and to any State invited to accede to this Charter.
Upprättad i Strasbourg den 5 november 1992 på engelska och franska språken, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall överlämna bestyrkta avskrifter till varje medlemsstat i Europarådet och till varje annan stat som har inbjudits att ansluta sig till denna stadga.
Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter
Framework Convention for the Protection of National Minorities
Strasbourg, 1.feb. 1995
I det följande återges konventionstexten på engelska och svenska.
The member States of the Council of Europe and the other States, signatories to the present framework Convention,
De medlemsstater i Europarådet och övriga stater som undertecknat denna ramkonvention,
Considering that the aim of the Council of Europe is to achieve greater unity between its members for the purpose of safeguarding and realising the ideals and principles which are their common heritage;
som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare enhet mellan sina medlemmar för att skydda och förverkliga de ideal och principer som utgör deras gemensamma arv,
Considering that one of the methods by which that aim is to be pursued is the maintenance and further realisation of human rights and fundamental freedoms;
som beaktar att ett av medlen att förverkliga detta syfte är att upprätthålla och utveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Wishing to follow-up the Declaration of the Heads of State and Govemment of the member States of the Council of Europe adopted in Vienna on 9 October 1993;
som önskar följa upp den deklaration av stats- och regeringscheferna i Europarådets medlemsstater som antogs i Wien den 9 oktober 1993,
Being resolved to protect within their respective territories the existence of national minorities;
som är beslutna att inom sina respektive territorier skydda de nationella minoriteternas fortlevnad,
Considering that the upheavals of European history have shown that the protection of national minorities is essential to stability, democratic security and peace in this continent;
som anser att omvälningarna i Europas historia har visat att skydd av nationella minoriteter är nödvändigt för stabilitet, demokratisk säkerhet och fred på denna kontinent,
Considering that a pluralist and genuinely democratic society should not only respect the ethnic, cultural, linguistic and religious identity of each person belonging to a national minority, but also create appropriate conditions enabling them to express, preserve and develop this identity;
som anser att ett pluralistiskt och i sann mening demokratiskt samhälle inte endast bör respektera den etniska, kulturella, språkliga och religiösa identiteten för varje person som tillhör en nationell minoritet utan även skapa lämpliga förutsättningar för att göra det möjligt att uttrycka, bevara och utveckla denna identitet,
Considering that the creation of a clisom anser att upprättandet av ett kli-
mate of tolerance and dialogue is necessary to enable cultural diversity to be a source and a factor, not of division, but of enrichment for each society;
mat präglat av tolerans och av öppen dialog är nödvändigt för att kulturell mångfald skall kunna bli en källa och en faktor - inte till söndring - utan till berikande för varje samhälle,
Considering that the realisation of a tolerant and prosperous Europe does not depend solely on co-operation between States but also requires transfrontier co-operation between local and regional authorities without prejudice to the constitution and territorial integrity of each State;
som anser att förverkligandet av ett tolerant och välmående Europa inte endast beror på samarbete mellan staterna utan även kräver samarbete över gränserna mellan lokala och regionala myndigheter utan att detta inverkar på varje stats författning och territoriella integritet,
Having regard to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and the Protocols thereto;
som beaktar konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema och dess protokoll,
Having regard to the commitments concerning the protection of national minorities in United Nations conventions and declarations and in the documents of the Conference on Security and Co-operation in Europe, particularly the Copenhagen Document of 29 June 1990;
som beaktar åtagandena om skydd för nationella minoriteter i Förenta nationernas konventioner och förklaringar samt i akterna från Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, särskilt Köpenhamnsdokumentet från den 29 juni 1990,
Being resolved to define the principles to be respected and the obligations which flow from them in order to ensure, in the member States and such other States as may become Parties to the present instrument, the effective protection of national minorities and of the rights and freedoms of persons belonging to those minorities, within the rule of law, respecting the territorial integrity and national sovereignty of states;
som är beslutna att definiera de principer som skall respekteras och de skyldigheter som följer av dem i syfte att i medlemsstaterna och i sådana andra stater som kan bli parter i detta instrument tillförsäkra ett effektivt skydd för nationella minoriteter och de rättigheter och friheter som tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter, i enlighet med rättsstatens principer, varvid hänsyn skall tas till staternas territoriella integritet och nationella
suveränitet, Being detertnined to implement the principles set out in this framework Convention through national legislation and appropriate governmental policies,
som är fast beslutna att förverkliga de principer som kommer till uttryck i denna ramkonvention genom nationell lagstiftning och lämplig regeringspolitik,
Have agreed as follows: har kommit överens om följande:
Section I
Article 1
The protection of national minorities and of the rights and freedoms of persons belonging to those minorities forms an integral part of the international protection of human rights, and as such falls within the scope of international co-operation.
Del I
Artikel 1
Skyddet av nationella minoriteter och av de rättigheter och friheter som tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter utgör en integrerad del av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter och faller som sådant inom ramen för internationellt samarbete.
Article 2
The provisions of this framework Convention shall be applied in good faith, in a spirit of understanding and tolerance and in conformity with the principles of good neighbourliness, friendly relations and co-operation between States.
Artikel 2
Bestämmelserna i denna ramkonvention skall tillämpas i god tro, i en anda av förståelse och tolerans samt i enlighet med principerna om gott grannförhållande, vänskapliga relationer och samarbete mellan stater.
Article 3
1. Every person belonging to a national minority shall have the right freely to choose to be treated or not to be treated as such and no disadvantage shall result from this choice or from the exercise of the rights which are connected to that choice.
Artikel 3
1. Var och en som tillhör en nationell minoritet skall ha rätt att fritt välja att behandlas eller inte behandlas som sådan och ingen nackdel skall följa av detta val eller av utövandet av de rättigheter som är förbundna med detta val.
2. Persons belonging to national minorities may exercise the rights and enjoy the freedoms flowing from the principles enshrined in the present framework Convention individually as well as community with others.
2. De som tillhör nationella minoriteter får utöva de rättigheter och åtnjuta de friheter som följer av de principer som anges i denna ramkonvention enskilt och i gemenskap med andra.
Section II
Article 4
1. The Parties undertake to guarantee to persons belonging to national minorities the rights of equality before the law and of equal protection of the law. In this respect, any discrimination based on belonging to a national minority shall be prohibited.
Del II
Artikel 4
1. Parterna åtar sig att tillförsäkra personer som tillhör en nationell minoritet rätt till likhet inför lagen och till lika skydd av lagen. I detta hänseende skall all diskriminering på grundval av tillhörighet till en nationell minoritet vara förbjuden.
2. The Parties undertake to adopt where necessary, adequate measures in order to promote, in all areas of economic, social, political and cultural life, full and effective equality between persons belonging to a national minority and those belonging to the majority. In this respect, they shall take due account of the specific conditions of the persons belonging to national minorities.
2. Parterna åtar sig att där så är nödvändigt vidta lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och personer som tillhör majoritetsbefolkningen. I detta hänseende skall parterna ta vederbörlig hänsyn till de särskilda omständigheterna för de personer som tillhör nationella minoriteter.
3. The measures adopted in accordance with paragraph 2 shall not be considered to be an act of discrimination.
3. De åtgärder som vidtas i enlighet med punkt 2 skall inte betraktas som en diskriminerande handling.
Article 5
1. The Parties undertake to promote the conditions necessary for persons belonging to national minorities to maintain and develop their culture, and to
Artikel 5
1. Parterna åtar sig att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter skall kunna bibehålla och
preserve the essential elements of their identity, namely their religion, language, traditions and cultural heritage.
utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.
2. Without prejudice to measures taken in pursuance of their general integration policy, the Parties shall refrain from policies or practices aimed at assimilation of persons belonging to national minorities against their will and shall protect these persons from any action aimed at such assimilation.
2. Utan att inverka på de åtgärder som vidtas i enlighet med sin allmänna integrationspolitik skall parterna avhålla sig från åtgärder eller metoder som syftar till assimilering av personer som tillhör nationella minoriteter mot dessa personers vilja och skall skydda dem mot alla åtgärder som syftar till sådan assimilering.
Article 6
1. The Parties shall encourage a spirit of tolerance and intercultural dialogue and take effective measures to promote mutual respect and understanding and co-operation among all persons living on their territory, irrespective of those persons' ethnic, cultural, linguistic or religious identity, in particular in the fields of education, culture and the media.
Artikel 6
1. Parterna skall uppmuntra en anda av tolerans och mellankulturell dialog och vidta effektiva åtgärder för att främja ömsesidig respekt och förståelse samt samarbete mellan alla personer som bor inom deras territorium, oavsett dessa personers etniska, kulturella, språkliga eller religiösa identitet, särskilt på utbildnings- och kulturområdet samt inom massmedia.
2. The Parties undertake to take appropriate measures to protect persons who may be subject to threats or acts of discrimination, hostility or violence as a result of their ethnic, cultural, linguistic or religious identity.
2. Parterna åtar sig att vidta lämpliga åtgärder för att skydda personer som kan utsättas för hot om eller utförande av diskriminerande handlingar, fientlighet eller våld till följd av deras etniska, kulturella, språkliga eller religiösa identitet.
Article 7
The Parties shall ensure respect for the right of every person belonging to a national minority to freedom of peaceful
Artikel 7
Parterna skall säkerställa respekt för rätten för den som tillhör en nationell minoritet till frihet att delta i fredliga
assembly, freedom of association, freedom of expression, and freedom of thought, conscience and religion.
sammankomster, till föreningsfrihet, yttrandefrihet, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Article 8
The Parties undertake to recognise that every person belonging to a national minority has the right to manifest his or her religion or belief and to establish religious institutions, organisations and associations.
Artikel 8
Parterna åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att utöva sin religion eller tro och att upprätta religiösa institutioner, organisationer och sammanslutningar.
Article 9
1. The Parties undertake to recognise that the right to freedom of expression of every person belonging to a national minority includes freedom to hold opinions and to receive and impart information and ideas in the minority language, without interference by public authorities and regardless of frontiers. The Parties shall ensure, within the framework of their legal systerns, that persons belonging to a national minority are not discriminated against in their access to the media.
Artikel 9
1. Parterna åtar sig att erkänna att rätten till yttrandefrihet för den som tillhör en nationell minoritet innefattar åsiktsfrihet och frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar på minoritetsspråket utan ingripande av offentliga myndigheter och oberoende av territoriella gränser. Parterna skall inom ramen för sina rättssystem säkerställa att personer som tillhör en nationell minoritet inte utsätts för diskriminering när det gäller deras tillträde till massmedia.
2. Paragraph 1 shall not prevent Parties from requiring the licensing, without discrimination and based on objective criteria, of sound radio and television broadcasting, or cinema enterprises.
2. Bestämmelserna i punkt 1 skall inte hindra parterna från att utan diskriminering och på grundval av objektiva kriterier kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
3. The Parties shall not hinder the creation and the use of printed media by persons belonging to national minorities. In the legal framework of sound radio and television broadcasting, they shall ensure, as far as possible, and taking into account the provisions of para-
3. Parterna skall inte hindra dem som tillhör nationella minoriteter från att framställa och använda tryckta media. Inom den rättsliga ramen för radio- och televisionssändningar skall de, så långt möjligt och med beaktande av bestämmelserna i punkt 1, säkerställa
graph 1, that persons belonging to national minorities are granted the possibility of creating and using their own media.
att de som tillhör nationella minoriteter medges möjlighet att framställa och använda sina egna media.
4. In the framework of their legal systems, the Parties shall adopt adequate measures in order to facilitate access to the media for persons belonging to national minorities and in order to promote tolerance and permit cultural pluralism.
4. Parterna skall inom ramen för sina rättssystem vidta lämpliga åtgärder för att underlätta tillträde till massmedia för personer som tillhör nationella minoriteter och i syfte att främja tolerans och tillåta kulturell mångfald.
Article 10
1. Parties undertake to recognise that every person belonging to a national minority has the right to use freely and without interference his or her minority language, in private and in public, orally and in writing.
2. In areas inhabited by persons belonging to national minorities traditionally or in substantial numbers, if those persons so request and where such a request corresponds to a real need, the Parties shall endeavour to ensure, as far as possible the conditions which would make it possible to use the minority language in relations between those persons and the administrative authorities.
Artikel 10
1. Parterna åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att fritt och utan ingripande använda sitt minoritetsspråk privat och offentligt, och såväl muntligt som skriftligt.
2. I områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter skall parterna, om dessa personer begär detta och om en sådan begäran motsvarar ett verkligt behov, sträva efter att så långt möjligt säkerställa att de förutsättningar finns som skulle göra det möjligt att använda minoritetsspråket i umgänget mellan dessa personer och förvaltningsmyndigheterna.
3. The Parties undertake to guarantee the right of every person belonging to a national minority to be informed promptly, in a language which he or she understands, or the reasons for his or her arrest, and of the nature and cause of any accusation against him or her, and to defend himself or herself in this language, if necessary with the free
3. Parterna åtar sig att tillförsäkra varje person som tillhör en nationell minoritet rätt att ofördröjligen, på ett språk som han eller hon förstår, bli underrättad om skälen för hans eller hennes frihetsberövande och om beskaffenheten av och orsaken till anklagelser mot honom eller henne samt rätt att försvara sig på detta
assistance of an interpreter. språk, om nödvändigt med gratis biträde av en tolk. Article 11
1. The Parties undertake to recognise that every person belonging to a national minority has the right to use his or her surname (patronym) and first names in the minority language and the right to official recognition of them, according to modalities provided for in their legal system.
Artikel 11
1. Parterna åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att använda sitt efternamn (faders namn) och förnamn på minoritetsspråket och rätt till officiellt erkännande av dessa namn i enlighet med bestämmelserna i respektive parts rättssystem.
2. The Parties undertake to recognise that every person belonging to a national minority has the right to display in his or her minority language signs, inscriptions and other information of a private nature visible to the public.
2. Parterna åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att på sitt minoritetsspråk sätta upp skyltar, anslag och annan information av privat natur, som kan ses av allmänheten.
3. In areas traditionally inhabited by substantial numbers of persons belonging to a national minority, the Parties shall endeavour, in the framework of their legal system, including, where appropriate, agreements with other States, and taking into account their specific conditions, to display traditional local names, street names and other topographical indications intended for the public also in the minority language when there is a sufficient demand for such indications.
3. I områden som av hävd och i betydande antal bebos av personer som tillhör en nationell minoritet skall parterna sträva efter att, inom ramen för sina respektive rättssystem, innefattande, där det är lämpligt, överenskommelser med andra stater, och med beaktande av sina speciella förutsättningar, visa traditionella ortnamn, gatunamn och andra topografiska anvisningar avsedda för allmänheten även på minoritetsspråket, när det finns tillräcklig efterfrågan på sådana anvisningar.
Article 12
1. The Parties shall, where appropriate, take measures in the fields of education and research to foster knowledge of the culture, history, language and religion of
Artikel 12
1. Parterna skall, där det är lämpligt vidta åtgärder på utbildnings- och forskningsområdet för att främja kunskapen om sina nationella minoriteters
their national minorities and of the majority.
liksom om majoritetens kultur, historia, språk och religion.
2. In this context the Parties shall inter alia provide adequate opportunities for teacher training and access to textbooks, and facilitate contacts among students and teachers of different communities.
2. I detta sammanhang skall parterna bland annat bereda lämpliga möjligheter till lärarutbildning och tillgång till läroböcker samt underlätta kontakter mellan studerande och lärare i olika befolkningsgrupper.
3. The Parties undertake to promote equal opportunities for access to education at all levels for persons belonging to national minorities.
3. Parterna åtar sig att främja lika möjligheter till tillträde till utbildning på alla nivåer för personer som tillhör nationella minoriteter.
Article 13
1. Within the framework of their education systems, the Parties shall recognise that persons belonging to a national minority have the right to set up and to manage their own private educational and training establishments.
Artikel 13
1. Parterna skall inom ramen för sina utbildningssystem tillerkänna dem som tillhör en nationell minoritet rätt att inrätta och driva sina egna enskilda utbildningsinstitutioner.
2. The exercise of this right shall not entail any financial obligation for the Parties.
2. Utövandet av denna rätt skall inte medföra något ekonomiskt åtagande för parterna.
Article 14
1. The Parties undertake to recognise that every person belonging to a national minority has the right to learn his or her minority language.
Artikel 14
1. Parterna åtar sig att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig sitt minoritetsspråk.
2. In areas inhabited by persons belonging to national minorities traditionally or in substantial numbers, if there is sufficient demand, the Parties shall endeavour to ensure, as far as possible and within the framework of their education systems, that persons belonging
2. I områden som av hävd eller i betydande antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter skall parterna, om det finns tillräcklig efterfrågan, sträva efter att så långt möjligt och inom ramen för sina respektive utbildningssystem säkerställa att den som
to those minorities have adequate opportunities for being taught the minority language or for receiving instruction in this language.
tillhör dessa minoriteter har tillfredsställande möjligheter till undervisning i minoritetsspråket eller till undervisning på detta språk.
3. Paragraph 2 of this article shall be implemented without prejudice to the learning of the official language or the teaching in this language.
3. Punkt 2 i denna artikel skall genomföras utan att göra intrång på inlärningen av det officiella språket eller undervisningen på detta språk.
Article 15
The Parties shall create the conditions necessary for the effective participation of persons belonging to national minorities in cultural, social and economic life and in public affairs, in particular those affecting them.
Artikel 15
Parterna skall skapa nödvändiga förutsättningar för att den som tillhör nationella minoriteter effektivt skall kunna delta i det kulturella, sociala och ekonomiska livet samt i offentliga angelägenheter, särskilt sådana som berör dem.
Article 16
The Parties shall refrain from measures which alter the proportions of the population in areas inhabited by persons belonging to national minorities and are aimed at restricting the rights and freedoms flowing from the principles enshrined in the present framework Convention.
Artikel 16
Parterna skall avhålla sig från åtgärder som ändrar befolkningsproportionerna i områden som bebos av personer som tillhör nationella minoriteter och syftar till att inskränka de rättigheter och friheter som följer av principerna i denna ramkonvention.
Article 17
1. The Parties undertake not to interfere with the right of persons belonging to national minorities to establish and maintain free and peaceful contacts across frontiers with persons lawfully staying in others States, in particular those with whom they share an ethnic, cultural, linguistic or religious identity, or a common cultural heritage.
Artikel 17
1. Parterna åtar sig att inte göra intrång på rätten för personer som tillhör nationella minoriteter att upprätta och upprätthålla fria och fredliga kontakter över gränserna med personer som lagligen vistas i andra stater, särskilt med sådana personer med vilka de delar en etnisk, kulturell, språklig eller religiös identitet eller ett gemensamt kulturarv.
2. The Parties undertake not to interfere with the right of persons belonging to national minorities to participate in the activities of nongovernmental organisations, both at the national and international levels.
2. Parterna åtar sig att inte göra intrång på rätten för personer som tillhör nationella minoriteter att delta i verksamheter i frivilligorganisationer på det nationella och internationella planet.
Article 18
1. The Parties shall endeavour to conclude, where necessary, bilateral and multilateral agreements with other States, in particular neighbouring States, in order to ensure the protection of persons belonging to the national minorities concerned.
Artikel 18
1. Parterna skall sträva efter att där så är nödvändigt ingå bilaterala och multilaterala avtal med andra stater, särskilt med grannstater, i syfte att säkerställa skydd för personer som tillhör berörda nationella minoriteter.
2. Where relevant, the Parties shall take measures to encourage transfrontier cooperation.
2. Parterna skall i tillämpliga fall vidta åtgärder för att främja samarbete över gränserna.
Article 19
The Parties undertake to respect and implement the principles enshrined in the present framework Convention making, where necessary, only those limitations, restrictions or derogations which are provided for in international legal instruments, in particular the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms, in so far as they are relevant to the rights and freedoms flowing from the said principles.
Artikel 19
Parterna åtar sig att respektera och genomföra principerna i denna ramkonvention och där så är nödvändigt göra endast de begränsningar, inskränkningar eller undantag som föreskrivs i internationella rättsakter, särskilt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i den mån de är tillämpliga på de rättigheter och friheter som följer av de nämnda principerna.
Section III
Article 20
In the exercise of the rights and freedoms flowing from the principles enshrined in the present framework
Del III
Artikel 20
Vid utövandet av de rättigheter och åtnjutandet av de friheter som följer av principerna i denna ramkonvention
Convention, any person belonging to a national minority shall respect the national legislation and the rights of others, in particular those of persons belonging to the majority or to other national minorities.
skall den som tillhör en nationell minoritet följa den nationella lagen och andras rättigheter, särskilt de som tillkommer personer som tillhör majoriteten eller ingår i andra nationella minoriteter.
Article 21
Nodiing in the present framework Convention shall be interpreted as implying any right to engage in any activity or perform any act contrary to the fundamental principles of international law and in particular of the sovereign equality, territorial integrity and political independence of States.
Artikel 21
Ingen bestämmelse i denna ramkonvention skall tolkas som att ge rättighet att bedriva någon verksamhet eller utföra någon handling som strider mot grundläggande folkrättsliga principer, särskilt staters suveräna jämlikhet, territoriella integritet och politiska oberoende.
Article 22
Nothing in the present framework Convention shall be construed as limiting or derogating from any of the human rights and fimdamental freedoms which may be ensured under the laws of any Contracting Party or under any other agreement to which it is a Party.
Artikel 22
Ingen bestämmelse i denna ramkonvention skall tolkas som att innebära en begränsning av eller en avvikelse från de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som kan vara garanterade i en fördragsslutande parts lagar eller i ett annat avtal som den är bunden av.
Article 23
The rights and freedoms flowing from the principles enshrined in the present framework Convention, shall in so far as they are the subject of a corresponding provisions in the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms or in the Protocols thereto, be understood so as to conform to the latter provisions.
Artikel 23
De rättigheter och friheter som följer av principerna i denna ramkonvention skall, i den mån de omfattas av motsvarande bestämmelser i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll, tolkas som att stämma överens med dessa bestämmelser.
Section IV
Del IV
Article 24
1. The Committee of Ministers of the Council of Europe shall monitor the implementation of this framework Convention by the Contracting Parties.
Artikel 24
1. Europarådets ministerkommitté skall övervaka de fördragsslutande parternas genomförande av denna ramkonvention.
2. The Parties which are not members of the Council of Europe shall participate in the implementation mechanism, according to modalities to be determined.
2. Parter som inte är medlemmar av Europarådet skall delta i genomförandemekanismen enligt bestämmelser som senare skall fastställas.
Article 25
1. Within a period of one year following the entry into force of this framework Convention in respect of a Contracting Party, the latter shall transmit to the Secretary General of the Council of Europe full information on the legislative and other measures taken to give effect to the principles set out in this framework Convention.
Artikel 25
1. Inom en period om ett år efter denna ramkonventions ikraftträdande för en fördragsslutande part skall parten till Europarådets generalsekreterare meddela fullständig information om de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som den har vidtagit för att gnomföra de principer som anges i denna ramkonvention.
2. Thereafter, each Party shall transmit to the Secretary General on a periodical basis and whenever the Committee of Ministers so requests any further information of relevance to the implementation of this framework Convention.
2. Därefter skall varje part, periodiskt och när ministerkommittén begär detta, meddela ytterligare information till generalsekreteraren med avseende på genomförandet av denna ramkonvention.
3. The Secretary General shall forward to the Committee of Ministers the information transmitted under the terms of this Article.
3. Generalsekreteraren skall till ministerkommittén överlämna den information som meddelats i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.
Article 26
1. In evaluating the adequacy of the measures taken by the Parties to give
Artikel 26
1. Vid prövningen av lämpligheten av de åtgärder som vidtagits av parterna
effect to the principles set out in this framework Convention the Committee of Ministers shall be assisted by an advisory committee, the members of which shall have recognised expertise in the field of the protection of national minorities.
för att genomföra de principer som anges i denna ramkonvention skall ministerkommittén biträdas av en rådgivande kommitté vars medlemmar skall ha erkänd sakkunskap i fråga om skydd för nationella minoriteter.
2. The composition of this advisory committee and its procedure shall be determined by the Committee of Ministers within a period of one year following the entry into force of this framework Convention.
2. Sammansättningen av den rådgivande kommittén och dess arbetsordning skall fastställas av ministerkommittén inom ett år efter denna ramkonventions ikraftträdande.
Section V
Article 27
This framework Convention shall be open for signature by the member States of the Council of Europe. Up until the date when the Convention enters into force, it shall also be open for signature by any other State so invited by the Conimittee of Ministers. It is subject to ratification, acceptance or approval. Instruments of ratification acceptance on approval shall be deposited with the Secretary General of the Council of Europe.
Del V
Artikel 27
Denna ramkonvention skall vara öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Fram till den dag då konventionen träder i kraft skall den även vara öppen för undertecknande av varje annan stat som inbjudits därtill av ministerkommittén. Den skall ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
Article 28
1. This framework Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date on which twelve member States of the Council of Europe have expressed their consent to be bound by the Convention in accordance with the provisions of
Artikel 28
1. Denna ramkonvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då tolv medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 27.
Article 27.
2. In respect of any member State which subsequently expresses its consent to be bound by it, the framework Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instrument of ratification, acceptance or approval.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av ramkonventionen träder denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från dagen för deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet.
Article 29
1. After the entry into force of this framework Convention and after consulting the Contracting States, the Conunittee of the Ministers of the Council of Europe may invite to accede to the Convention, by a decision taken by the majority provided for in Article 20.d of the Statute of the Council of Europe, any non-member State of the Council of Europe which, invited to sign in accordance with the provisions of Article 27, has not yet done so, and any other non-member State.
Artikel 29
1. Efter det att denna ramkonvention har trätt i kraft och efter samråd med de fördragsslutande staterna kan Europarådets ministerkommitté, genom ett beslut som fattas med den majoritet som föreskrivs i artikel 20 d i Europarådets stadga, inbjuda varje stat att ansluta sig som inte är medlem av Europarådet och som inbjudits att underteckna ramkonventionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 27, men ännu inte har gjort detta, och alla andra icke-medlemsstater.
2. In respect of any acceding State, the framework Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the instrument of accession with the Secretary General of the Council of Europe.
2. Med avseende på en anslutande stat träder ramkonventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då anslutningsinstrumentet deponerades hos Europarådets generalsekreterare.
Article 30
1. Any State may, at the time of signature or when depositing its instrument
Artikel 30
1. En stat får vid undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-,
of ratification, acceptance, approval or accession, specify the territory or territories for whose international relations it is responsible to which this framework Convention shall apply.
godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument ange på vilket territorium eller på vilka territorier, för vars internationella förbindelser den är ansvarig, denna ramkonvention skall vara tillämplig.
2. Any State may at any later date, by a declaration addressed to the Secretary General of the Council of Europe, extend the application of this framework Convention to any other territory specified in the declaration. In respect of such territory the framework Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt of such declaration by the Secretary General.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt genom en förklaring till Europarådets generalsekreterare utsträcka tillämpningen av denna ramkonvention till ett annat territorium som anges i förklaringen. För ett sådant territorium träder ramkonventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may, in respect of any territory specified in such declaration, be withdrawn by a notification addressed to the Secretary General. The withdrawal shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt of such notification by the Secretary General.
3. En förklaring som avgetts enligt de två föregående punkterna kan, med avseende på ett territorium som angetts i förklaringen, återtas genom underrättelse till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.
Article 31
1. Any Party may at any time denounce this framework Convention by means of at notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe.
Artikel 31
1. En part kan vid vilken tidpunkt som helst säga upp denna ramkonvention genom notifikation till Europarådets generalsekreterare.
2. Such denunciation shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of six months after the date of receipt of
2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om sex månader från den dag då generalsekre-
the notification by the Secretary General.
taren mottog notifikationen.
Article 32
The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council, other signatory States and any State which has acceded to this framework Convention, of:
a) any singature;
b) the deposit of any instrument of ratification, acceptance, approval or accession;
c) any date of entry into force of this framework Convention in acccordance with Articles 28, 29 and 30;
d) any other act, notification or communication relating to this framework Convention.
Artikel 32
Europarådets generalsekreterare skall underrätta Europarådets medlemsstater, andra signatärstater och varje annan stat som har anslutit sig till denna ramkonvention om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument
c) dag för denna ramkonventions ikraftträdande enligt artiklarna 28, 29 och 30,
d) andra åtgärder, notifikationer eller meddelanden som rör denna ramkonvention.
In witness whereof the undersigned, being duly authorised thereto, have signed this framework Convention.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna ramkonvention.
Done at Strasbourg, this lst day of February 1995, in English and French, both texts being equally authentic, in a single copy which shall be deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall transmit certified copies to each member State of the Council of Europe and to any State invited to sign or accede to this framework Convention.
Upprättad i Strasbourg den 1 februari 1995 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall sända bestyrkta kopior till varje medlemsstat i Europarådet och till varje annan stat som har inbjudits att underteckna eller ansluta sig till denna ramkonvention.
Redovisning av enkätundersökning
Redovisning av utredningens enkätundersökning angående samiska språket
Nedan redovisas resultaten från en enkätundersökning som utredningen genomförde våren/sommaren 2005 bland samer boende i delar av Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län.
Ca 2 200 enkäter distribuerades till enskilda genom olika nätverk, bl.a. samebyar och sameföreningar. Ett antal enkäter sändes även till personer boende i regionen, som finns upptagna i vallängden för val till Sametinget.
Resultaten från totalt 1 051 enkätsvar redovisas nedan. Ett antal enkäter (4 st) har inkommit så sent att de inte kunnat tas med vid sammanställningen. 4 enkäter har kommit i retur.
Antalet lämnade svar för respektive fråga anges med n = antal.
SVAR PÅ FRÅGOR:
Svar på fråga nummer 1. De svarandes nuvarande hemkommun
Kommun Antal inkomnaenkätsvar Arvidsjaur 103 Berg 18 Bjurholm 0 Bräcke 0 Dorotea 13 Falun 3 Härjedalen 32 Krokom 35 Luleå 2 Lycksele 46 Malå 30 Nordmaling 3 Norsjö 7 Piteå 39 Ragunda 0 Robertsfors 7 Skellefteå 47 Sorsele 70 Storuman 156 Strömsund 43 Sundsvall 3 Umeå 129 Vännäs 17 Vilhelmina 104 Vindeln 5 Åre 36 Åsele 6 Älvdalen 6 Älvsbyn 16 Örnsköldsvik 1 Östersund 49 okänt 25
Notera att enkätsvar även inkommit från samer boende i Falu, Örnsköldsviks och Luleå kommuner (totalt 6 st), även om enkäten inte distribuerats i dessa kommuner.
n = 1051
Nuv arande hemkommun
100 150
200
okänt
Östersund Örnsköldsvik
Älvsbyn Älvdalen
Åsele
Åre
Vännäs Vindeln Vilhemina
Umeå
Sundsvall Strömsund
Storuman
Sorsele Skellefteå Robertsfors
Ragunda
Piteå Norsjö
Nordmaling
Malå
Lycksele
Luleå Krokom Härjedalen
Falun Dorotea
Bräcke Bjurholm
Berg
Arvidsjaur
ko m m un
antal
Svar på fråga nummer 2. Könsfördelning
n = 1051
Svar på fråga nummer 3. Ålder
Kolumn markerad ”10” anger personer i åldersintervallet 10–19 år, kolumn markerad ”20” anger personer i intervallet 20–29 år, etc. Samma teknik används i samtliga tabeller där resultaten redovisas enligt ålder.
n = 1051
Könsfördelning
52%
47%
1%
kvinnor män ej angiven
De svarandes ålder
0 50 100 150 200 250
okänt 10 20 30 40 50 60 70 80 90
åldersintervall
antal
Svar på fråga nummer 4. Anser Du att det är viktigt att det talas samiska i Sverige?
n = 1051
Svar på fråga nummer 5. Visste Du att samiska språket har särskild ställning som erkänt minoritetsspråk i Sverige?
n = 1051
Anser Du att det är viktigt att det talas samiska i
Sverige?
88%
6% 6%
ja nej vet ej
Visste Du att samiska har särskild ställning som
erkänt minoritetsspråk i Sverige?
82%
17%
1%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 6. Talar Du samiska?
n = 1051
Svar på fråga nummer 7A. Om Du inte kan samiska, skulle Du vilja lära Dig/kunna samiska?
n = 777
Talar Du samiska?
25%
74%
1%
ja nej inget svar
Om Du inte kan samiska, skulle Du vilja lära
Dig/kunna samiska?
72%
13%
15%
ja nej vet ej
Svar på fråga nummer 7B. I vilka sammanhang talar Du samiska?
Hemma 63 % I skolan 8 % På arbetet 27 % Med myndigheter 3 % På fritiden 62 % Inget svar 12 %
n = 459
I vilka sammanhang använder Du samiska?
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70%
Hem ma I skolan På arbetet Med
myndigheter
På fritiden Inget svar
Svar på fråga nummer 8. Är det viktigt för Dig att få tala samiska?
Av dem som uppgett att de talar samiska:
n = 264
Svar på fråga nummer 9. Är Du nöjd med Dina kunskaper i samiska?
Av dem som uppgett att de talar samiska:
n = 264
Är det viktigt för Dig att få tala samiska?
86%
4%
10%
ja nej inget svar
Är Du nöjd med Dina kunskaper i samiska?
27%
64%
9%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 10. Om Du inte är nöjd, skulle Du vilja förbättra Dina kunskaper i samiska?
n = 168
Svar på fråga nummer 11. Finns det kurser i samiska på Din hemort eller i kommunen?
n = 1051
Om Du inte är nöjd, skulle Du vilja förbättra Dina
kunskaper i samiska?
96%
2%
2%
ja nej inget svar
Finns det kurser i samiska på Din hemort eller i
kommunen?
22%
41%
37%
ja nej vet ej
Svar på fråga 12. Är det viktigt, enligt Din mening, att det finns samiskspråkig offentlig service på hemorten?
n = 1051
n = 1051
Är det viktigt, enligt Din mening, att det finns samiskspråkig offentlig service på hemorten?
53%
28%
19%
ja nej vet ej
Åldersfördelning för dem som ansåg att det är viktigt med samiskspråkig offentlig service på
hemorten
0 20 40 60 80 100 120
okänt
20 40 60 80
åld e r
antal
n = 1051
Svar på fråga nummer 13. Om Ditt svar är ja, vilken typ av samiskspråkig service borde det finnas?
Skola 83 % Förskola 74 % Äldreomsorg 70 % Hälso- och sjukvård 51 % Annat 5 %
Av dem som uppgivit ”annat” anges bl.a. kyrklig verksamhet, myndigheter och rättsväsende.
Är det viktigt att det finns samisksspråkig
offentlig service på hemorten? Fördelat efter kön
0 50 100 150 200 250 300 350
kvinnor
män
an ta l
ja nej vet ej
n = 555
Svar på fråga nummer 14. Anser Du att det är viktigt att kunna tala samiska i kontakter med myndigheter? Till exempel i kontakter med skattemyndigheten eller försäkringskassan?
n = 1051
Vilken typ av samiskspråkig service borde
det finnas?
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90%
Förskola Skola Äldreomsorg Hälso- och
sjukvård
Annat Inget svar
Anser Du att det är viktigt att kunna tala samiska i
kontakter med myndigheter? (Till exempel i
kontakter med skattemyndigheten eller
försäkringskassan)
27%
49%
24%
ja nej vet ej
n = 1051
n = 1051
Anser Du att det är viktigt att kunna tala samiska i
kontakter med myndigheter?
0 20 40 60 80 100 120
okänt 10 20 30 40 50 60 70 80 90
ålder
an ta l
ja nej vet ej
Anser Du att det är viktigt att kunna tala samiska
med myndigheter?
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%
kvinnor
män
ja nej vet ej
Svar på fråga nummer 15. Skulle Du använda Dig av samiskspråkig service om det fanns möjlighet till det?
n = 1051
n = 1051
Skulle Du använda Dig av samiskspråkig service
om det fanns möjlighet till det?
25%
49%
26%
ja nej vet ej
Skulle Du använda Dig av samiskspråkig service
om det fanns möjlighet till det
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%
kvinnor
män
kön
ja nej vet ej
n = 1051
Svar på fråga nummer 16. Behöver Du hjälp på grund av språket när Du t. ex. besöker vårdcentralen eller har kontakt med myndigheter?
Ofta 3 % Ibland 2 % Aldrig 95 %
Svar på fråga nummer 17. Vem brukar Du få hjälp av, om Du behöver det?
Av dem som uppgav sig behöva hjälp:
Anhöriga/vänner 36 % Får ingen hjälp 54 % Inget svar 10 %
Skulle Du använda Dig av samiskspråkig service
om det fanns möjlighet till det?
0 20 40 60 80 100 120
okänt 10 20 30 40 50 60 70 80 90
ålder
an ta l
ja nej vet ej
Svar på fråga nummer 18. Finns det barn under 18 år i familjen?
n = 1049
Svar på fråga nummer 19. Talar barnet/barnen samiska?
n = 383
Finns det barn under 18 år i familjen?
36%
62%
2%
ja nej inget svar
Talar barnet/barnen samiska?
20%
76%
4%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 20. Om barnet/barnen går i förskola, är förskolan helt svenskspråkig eller åtminstone delvis samiskspråkig?
n= 383
Svar på fråga nummer 21. Om förskolan är helt svenskspråkig: får barnet/barnen i modersmålsstöd i förskolan?
n = 236
Om barnet/barnen går i förskolan, är förskolan
helt svenskspråkig eller åtminstone delvis
samiskspråkig?
61%
4% 35%
svensk samisk inget svar
Om förskolan är helt svenskspråkig: får barnet/barnen modersmålsstöd i förskolan?
13%
78% 9%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 22. Har Din familj fått information om modersmålsstöd i förskolan? I så fall hur?
n = 236
Av dem som fått information uppger: 7 % att kommunen har lämnat skriftlig information, 7 % att kommunen har lämnat muntlig information.
Vidare uppger 20 % att de själva fått söka information aktivt.
Svar på fråga nummer 23. Följande framkommer av svaren:
7 % uppger att kommunen inte har ordnat modersmålsstöd i förskolan trots att familjen krävt det.
3 % uppger att kommunen anordnar modersmålsstöd i förskolan men vårt barn kan inte delta på grund av praktiska skäl (t.ex. tiden eller platsen passar inte).
46 % anger att de skulle vilja att deras barn fick modersmålsstöd om undervisningen anordnades på barnets förskolan.
Har Din familj fått information om modersmålsstöd
i förskolan?
12%
80%
8%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 24. Om det finns skolbarn i Din familj, är skolan helt svenskspråkig eller åtminstone delvis samiskspråkig?
n = 383
Svar på fråga nummer 25. Om skolan är helt svenskspråkig: deltar barnet/barnen i modersmålsundervisning i skolan?
n = 250
Om det finns skolbarn i Din familj, är skolan helt
svenskspråkig eller åtminstone delvis
samiskspråkig?
65%
7% 28%
svensk samisk inget svar
Om skolan är helt svenskspråkig: deltar barnet/barnen i modersmålsundervisning?
29%
61%
10%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 26. Har Din familj fått information om skolans modersmålsundervisning? I så fall hur?
n = 250
Av dem som fått information uppger: 38 % att kommunen har lämnat skriftlig information, 20 % att kommunen har lämnat muntlig information.
Vidare uppger 12 % att de själva fått söka information aktivt.
Svar på fråga nummer27. Stämmer något av följande alternativ?
6 % uppger att kommunen inte har ordnat modersmålsundervisning i skolan trots att familjen krävt det.
10 % uppger att kommunen anordnar modersmålsundervisning i skolan men vårt barn kan inte delta på grund av praktiska skäl (t.ex. tiden eller platsen passar inte).
28 % anger att de skulle vilja att deras barn fick modersmålsundervisning om undervisningen anordnades på barnets skolan.
26 % anger att de skulle vilja att deras barn gick i samisk grundskola, om sådan anordnades på hemorten.
Har Din familj fått information om skolans
modersmålsundervisning?
28%
59% 13%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 28. Deltar Du eller någon i Din familj i någon samiskspråkig verksamhet på fritiden? Vilken typ av verksamhet?
n = 1051
Andel som deltar i: Samiskspråkig föreningsverksamhet: 56 % Samiskspråkig verksamhet inom församling/kyrka: 5 %
4 % uppger att de deltar i ”annan” samiskspråkig verksamhet såsom bl.a. kurser, jojk, renskötsel, samepolitisk verksamhet, Sametingets eller samebyns verksamhet, samisk teater, universitetsstudier i samiska.
18 % uppger att det inte finns någon samiskspråkig verksamhet på hemorten.
2 % uppger att de gärna skulle delta i samiskspråkig verksamhet om det fanns sådan på orten.
Deltar Du eller någon i Din familj i någon
samiskspråkig verksamhet på fritiden?
13%
81%
6%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 29. Är Du intresserad av samiskspråkiga kulturaktiviteter?
n = 1051
Svar på fråga nummer 30. Skulle Du vilja att det fanns mer samiskspråkig kulturverksamhet? Vilken typ av verksamhet?
n = 1051
Är Du intresserad av samiskspråkiga
kulturaktiviteter?
71%
24%
5%
ja nej inget svar
Skulle Du vilja att det fanns mer samiskspråkig
kulturverksamhet?
72%
20%
8%
ja nej inget svar
n = 757
Svar på fråga nummer 31. Är det viktigt för Dig att det finns samiskspråkig litteratur på biblioteket?
n = 1051
Vilken typ av samiska kulturaktiviteter skulle Du
vilja att det fanns mer av?
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%
teater film musik dans bibliotek barn annat Inget svar
Är det viktigt för Dig att det finns samiskspråkig
litteratur på biblioteket?
62%
34%
4%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 32. Ser Du på samiskspråkiga program på TV?
n = 1051
Svar på fråga nummer 33. Lyssnar Du på samiskspråkiga program på radion?
n = 1051
Ser Du på samiskspråkiga program på TV?
80%
19%
1%
ja nej inget svar
Lyssnar Du på samiskspråkiga program i radion?
36%
62%
2%
ja nej inget svar
Svar på fråga nummer 34. Läser Du samiskspråkiga tidningar?
n = 1051
Läser Du samiskspråkiga tidningar?
22%
74%
4%
ja nej inget svar
Ellacarin Blind
Att förlora sitt språk
- Samers berättelser om nomadskoletiden
Utredningens förord
Den utbildningspolitik som genom åren förts gentemot samerna i Sverige har haft olika syften, syften som vi i dag tar avstånd ifrån.
1
Den förda skolpolitiken har påverkat många samer och även deras möjligheter att bevara och föra över sitt samiska språk till barnen och barnbarnen. Många vuxna samers bristande kunskaper i samiska kan, i vart fall delvis, ses som ett resultat av den skolpolitik de var föremål för som barn. Många samer känner sorg, bitterhet och frustration över att de förlorat språket som barn eller för att de inte kan läsa och skriva på samiska (se synpunkter som lämnats till utredningen, avsnitt 3.4). För att läsaren skall få en bild av det skolsystem som präglat många vuxna samer väljer vi från utredningens sida att belysa detta med Ellacarin Blinds artikel, som bygger på intervjuer med samer som gått i nomadskola under 1950–1970-talen. Intervjuerna speglar erfarenheter från nomadskolan och det internatboende som skolformen innebar för många samiska barn. Språkfrågan tas upp i intervjuerna. Följande bakgrund är bra att känna till.
Skolsystemet sågs under en lång historisk tid ett sätt för statsmakten att bevara de nomadiserande samernas traditionella levnadssätt.
2
Tanken med den s.k. nomadskolan var under lång tid att de renskötande samernas barn inte skulle vänjas vid ett bofast liv.
Resultatet blev att de renskötande fjällsamernas barn ovillkorligen skulle delta i den så kallade nomadundervisningen. Den bestod av tre år då lärarna följde samernas vandringar och då och då undervisade barnen i kåtor. Sedan skulle barnen överföras till fasta nomadskolor… Kunskaperna fick inte bli så omfattande att de gav barnen smak för ett liv utanför renskötseln. Kommunernas skolråd skulle övervaka att alla barn till nomadiserande samer verkligen placerades i nomadskolorna. Länsmannen hade skyldighet att hämta de barn som nomadiserande samer försökte placera i vanliga folkskolor. I sådana fall måste föräldrarna betala resekostnaderna för länsmannen. Den stadgan fanns inte bara på papperet utan tillämpades också i praktiken vid flera tillfällen.
I en kungörelse från 1916 bestämdes att barnen skulle bo och utspisas i kåtor även vid de fasta nomadskolorna. Tidigare hade de varit inackorderade hos bofasta eller bott i skolhem som drevs av missionssällskap eller andra organisationer. Kåtorna … skulle byggas av trä en för övrigt utrustas som en flyttbar kåta med risgolv, renhudar, fällar och ylleranor för att barnen inte skulle få smak för vanliga hus. Kåtorna skulle rymma 12–14 barn. De kåtor som byggdes … visade sig snart vara olämpliga och dragiga och många barn blev sjuka. Men myndigheterna framhärdade och
1
En utförlig beskrivning av samiska utbildningens utformning återfinns bl.a. i SOU 1975:99
s 173 och SOU 1975:100 bilaga 4.
2
Lundmark (1998) s 99.
tillät inga andra norr om Arjeplog. I de sydligare lappmarkerna fick barnen bo i ordentliga hus, men på flera platser användes träkåtor som skollokaler.
Skolformen kritiserades av samerna, men systemet bestod trots det under lång tid. År 1939 uttalade riksdagen att det var befogat att nomadbarnen ”bibringades en skolunderbyggnad fullt likvärdig med den som kom den bofasta befolkningens barn till del”.
4
Det fanns en
strävan från statsmaktens sida att skapa paritet mellan den samiska skolformen och det allmänna skolväsendet, men eftersläpningen var dock stor under lång tid.
Skolorna kom att anpassas mer till samernas
egna önskemål. I stadgorna år 1925 och 1938 för nomadskolan föreskrevs att:
undervisningen skulle ske på svenska, såtillvida inte särskilda skäl föranledde annat. Denna inställning i språkfrågan innebar något principiellt nytt. Tidigare hade undervisningen bedrivits på samiska eller varit tvåspråkig i den utsträckning läroböcker med parallelltryck samisk och svensk text använts. Genom den föreskrivna prioriteringen av svenska som undervisningsspråk skapades en egendomlig motsättning. Samtidigt som man önskade
motverka
en alltför stark påverkan från den svenska
bygden med dess kultur och levnadsförhållanden, så arbetade man på att driva tillbaka samiskan som skolspråk till förmån för svenskan.6
På 1940-talet förbättrades förhållandena på skolorna. 1957 års nomadskoleutredning, som arbetade parallellt med 1957 års skolberedning, förslog att det alltjämt skulle finnas särskilda skolor för samiska barn. Målen för den förslagna skolan skulle vara detsamma som för grundskolan. Anknytningen till den samiska kulturen skulle dock ge nomadskolan en speciell karaktär. Samerna skulle ha rätt till en undervisning som var likvärdig med den som kom majoritetsbefolkningen till del. Genom skolan skulle de samiska barnen ges rätt till en orientering om den samiska kulturens utveckling och även en respekt för det egna kulturarvet.
1962 års riksdag beslutade att
nomadskolan skulle bestå som en särskild skolform, så länge samerna själva önskar det och att skolformen skulle vara likställd med den reguljära obligatoriska skolan. Före 1962 var de renskötande samerna skyldiga att sända sina barn till nomadskolan. De bofasta samernas barn gick i den vanliga skolan. Där fanns ingen undervisning i
Lundmark (1998) s 98.-
samiska. Genom 1962 års riksdagsbeslut kom nomadskolan att stå öppen för alla samebarn.
8
De samiska barnen bodde på skolhemmen under långa tidsperioder och många barn hade bara möjlighet att åka hem på loven. Trots att skolan var en samisk skolform fick barnen inte lära sig samiska i skolan. Det samiska språket blev ett språk som talades med skolkamrater och i barnens hemmiljö. Det officiella språket var svenska som talades på skolhemmet och i klassrummet. I en del fall fanns det samisktalande lärare, men inte på alla nomadskolor. Genom hemspråksreformen 1977 fick även samiska barn möjligheter att läsa samiska i skolan.
9
Som beskrivits i avsnitt 5 ovan behärskar många vuxna samer
inte det samiska språket fullt ut och många kan inte läsa och skriva på samiska. Detta är till stor del en följd av att de under sin barndom inte fick stöd inom skolväsendet för att utveckla sitt språk.
År 1981 ersattes nomadskolan av sameskolan. Dagens sameskola bygger på andra värderingar än dess föregångare nomadskolan. I dag ses sameskolan som en möjlighet för samiska barn att stärka sin samiska identitet, att tillägna sig och utveckla det samiska språket och få kunskaper om samernas historia och kultur.
Ellacarin Blind är anställd på Svenska Samers Riksförbund och tidigare doktorand vid institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet.
8
9
Modersmålsundervisning erbjöds i Sverige sedan 1968, men det var frivilligt att för
kommunerna att anordna undervisning.
Ellacarin Blind
Att förlora sitt språk
- Samers berättelser om nomadskoletiden
Det var tjorv, det var strängar, det var tundra, mörker och långa vägar. Det var jättekonstiga drömmar. Jag kan minnas dom än i dag, jag hade inte haft mardrömmar tidigare. Jag minns min mardröm som om den var igår.
Det är informanten ”Sara” som berättar om en mardröm hon hade för mer än trettio år sedan. Hon drömde sin mardröm när hon började på nomadskolan vid sju års ålder. ”Sara” är en av de 24 informanter jag intervjuat inom ramen för min studie om hur samiska barn har upplevt sin nomadskoletid.
Inledning
Nomadskolan har haft en mycket central roll i det samiska samhället, men fortfarande är det ej så många artiklar eller böcker skriva om nomadskolan som institution. Nomadskoletiden är en form av ett samiskt kollektivt minne, som finns i många enskilda personers tankar och drömmar och som jag menar ännu är obearbetat hos flertalet samer. Många har gått på nomadskola eller har en familjemedlem, far, mor, syskon eller någon annan närstående släkting som gått där och det är ofta ett återkommande samtalsämne bland många samer. En del minns sin skoltid med glädje, några minns inte sin skoltid, och en del minns den perioden i sitt liv som den mörkaste, fylld av tårar och hemlängtan. Ett flertal forskare har skrivit om den samiska skolhistorien, men det är ingen som placerat de samiska skolbarnen i centrum för sin studie.
1942 invigdes det första nomadskolehemmet i Jukkasjärvi. I och med det skrevs ett nytt blad i samernas skolhistoria. De så förhatliga hushållskåtorna hade äntligen avvecklats och de nya moderna internaten var färdiga för inflyttning. Nomadskolor har funnits på nio platser i Sverige, från Karesuando i norr till Mittådalen i söder. Det nya nomadskolesystemet mötte på hård kritik från samerna själva för den hade lägre målsättning motsvarande svenska skolor. Undervisningen ökade stegvis i längd så att den i mitten av 1940-
talet överensstämde med den svenska folkskolan och under 1950talet infördes ett sjunde skolår. Fram till 1962 var de samiska renskötarföräldrarna skyldiga att skicka sina barn till nomadskolan. De kunde inte välja skolform.
I praktiken var undervisningsspråket svenska. Undervisning i samiska gavs inte, däremot kunde samiskan användas som ett ”hjälpspråk” förutsatt att läraren kunde samiska. Efter ett riksdagsbeslut 1962 öppnades nomadskolan för alla samiska skolbarn, oavsett bakgrund. Samiska blev ett obligatoriskt ämne och fick omfatta högst två veckotimmar och 9-årig skolplikt infördes.
År 1981 ersattes nomadskolan av sameskolan.
Intervjuer - en metod att producera kunskap
Syftet med mitt arbete har varit att undersöka hur de samiska barnens identitet utvecklats i en nomadskolemiljö där de oftast bodde under långa perioder. Ett övergripande mål är därmed att öka kunskaperna om samernas moderna historia, särskilt inom utbildningens område. I en skolmiljö socialiseras barnen in i det samhälle de ska leva i. Regler, normer samt sociala koder lärs ut i alla skolmiljöer. Vilka regler och normer lärdes ut på nomadskolan? En annan viktig aspekt är individernas uppfattning om sitt eget liv och de egna levnadsvillkoren.
De flesta av intervjuerna genomfördes i informanternas hem. Det är normalt den bästa platsen framför allt när det gäller intervjuer som behandlar familjen eller barndomen.
10
Några av inter-
vjuerna genomfördes på andra ställen, ett café, ett konferensrum som stod tomt, ett TV-rum, i en tältkåta, i en informants snickarverkstad. Den enda intervjun som genomfördes på universitet var intervjun med f.d. nomadskoleinspektören Lars Thomasson. Det är nästan alltid bäst att vara ensam med den som ska intervjuas.
11
Är
en annan person närvarande kan informanten hämmas i sin frispråkighet. Dessutom kan det på ett subtilt sätt tvinga fram en mer socialt accepterad intervju.
Jag har intervjuat ett flertal föräldrar som haft minderåriga barn där barnen varit hemma när intervjun genomförts, men de har varit i ett angränsande rum och inte fått vara med vid själva intervjutillfället. Vid ett tillfälle intervjuade jag en manlig informant som
10
Thompson 1980:168.
11
Paul Thompson
(1980).
har barn och familj. Barnen fick inte vara med vid intervjun eftersom mannen hade så negativa minnen av sin skoltid och han ville att barnen under inga omständigheter skulle gå på den närliggande sameskolan. Det var med stor bitterhet och besvikelse han berättade om sin skoltid.
Samtliga intervjuer genomfördes på svenska. Dels beroende på att jag inte behärskar samiska fullständigt, dels beroende på att intervjuerna skulle skrivas ut en icke-samisktalande person. Ett fåtal av informanterna frågade om de kunde tala samiska, men när jag förklarade omständigheterna talade de svenska. Ingen av informanterna hade problem med att uttrycka sig på svenska, men vissa samiska ord eller meningar sa de ändå, eftersom de har en viss innebörd på samiska, t.ex. ”nohttagat” (SaN). Den idealiska intervjusituationen hade naturligtvis varit att jag hade kunnat de samisktalande informanterna på samiska, men tyvärr var detta inte möjligt pga. ovannämnda orsaker.
Jag har intervjuat sammanlagt 24 informanter, 12 kvinnor och 12 män som bott på någon av landets nomadskolor under tidsperioden 1950-1970 som är den tidsmässiga avgränsningen i min studie. För att få en så jämn spridning som möjligt har de delats in tre olika ålderskategorier men även geografiskt. Sex informanter, tre kvinnor och tre män från varje nomadskoleområde har intervjuats. Hur har dessa 24 informanter valts ut? Jag har dels tillämpat den s.k. ”snöbollsmetoden”, dels frågat de samer som jag kommit i kontakt med om de var villiga att låta sig intervjuas. Dessutom har jag använt mig av gamla elevförteckningar som finns bevarade på Rikets nomadskolors arkiv, Landsarkivet i Härnösand.
De flesta av informanterna har ställt sig positiva till att låta sig intervjuas. Endast ett fåtal av de tillfrågade har nekat till att ställa upp på en intervju med hänvisning till att de antingen inte vill eller att de helt enkelt inte minns någonting. Informanterna har indelats i tre olika åldersgrupper och i fyra olika geografiska områden beroende på vilken nomadskola de hade gått på.
Äldsta gruppen: Födelseår 1950–1957 Mellangruppen: Födelseår 1958–1964. Yngsta gruppen: Födelseår 1965–1970.
Intervjuernas längd varierar mellan 60 minuter och upp till flera timmar. Intervjuerna har genomförts med hjälp av bandspelare och intervjuerna har sedan skrivits ut. Det sammanlagda intervjumateri-
alet utgör ca 500–600 A4-sidor. Eftersom vissa delar av informanternas livshistorieberättelser är mycket personliga och utlämnade har jag garanterat samtliga informanter anonymitet. Varje informant har getts en pseudonym.
Enligt den modell som Catherine Kohler-Riessman tillämpat i sina intervjuanalyser har jag indelat intervjufrågorna i dessa huvudteman:
- Separationen från kärnfamiljen
- Starkaste minne från nomadskoletiden
- Mat och måltider
- Regler och bestraffningar
- Kontakt mellan nomadskolan och familjen
- Barnens relationer till personalen
- Relationer till andra barn, svenska eller samiska
- Ev. mobbing
- Kristendom
- Etnicitet/identitet
- Genusrelationer
- Reflektioner som vuxen
Kohler-Riessmans metod innebär att hon delar in texten i olika strofer ”stanzas”. Strofer är en rad meningar som handlar om ett ämne som informanten berättar om utan uppehåll eller tvekan.
Stanzas are a series of lines on a single topic that have a parallel structure and sounds as if they go together by tending to be said at the same rate and with little hesitation between lines.
12
Intervjun delas in i olika teman som rubriksätts. De teman som återkommer fler gånger under intervjun är centrala teman i informantens livsvärld.
13
Dessa teman kan tolkas som viktiga för analys-
delen. Jag har enligt Kohler-Riessmans metod numrerat varje rad i utskriften, (533 rader) samt delat in transkriberingen av intervjun under femton olika teman eller strofer som rubriksatts.
I en forskningsintervju finns det alltid en risk att intervjun tangerar att bli en form av ett terapisamtal eftersom informanten påminns om vissa traumatiska händelser. Det är svårt att dra en strikt gräns mellan forskningsintervjun och en terapeutisk intervju eftersom både intervjuerna kan leda till ökad förståelse och föränd-
12
Kohler-Riessman 1993:45.
13
Kvale 1997:34.
ring. Skillnaden är dock att i en forskningsintervju är målet intellektuell förståelse, i en terapeutisk intervju är målet inriktat på den enskilda individens förändring.
14
Intervjuerna har i vissa fall varit ett känsligt ämne för informanterna. Några har börjat gråta under intervjun och sagt att de aldrig tidigare talat om sin nomadskoletid med någon. Efter att intervjuerna slutförts fick jag förfrågningar från andra samer som också ville bli intervjuade om sin skoltid. Det svar jag var tvungen att ge dem var att jag inte hade möjlighet att intervjua fler personer med tanke på att intervjuerna skulle skrivas ut och analyseras. De förfrågningar jag fått tolkar jag som att det finns ett uppdämt behov av att berätta om sin skoltid.
Fokus i samtliga intervjuer har legat på informanternas subjektiva upplevelser av de första sex åren på internat. Därför blir det en studie på mikronivå eftersom jag har valt att koncentrera mig på de f.d. nomadskolebarnens livshistorieberättelser.
Utsatthet
Många av barnen vistades långa perioder på nomadskolan utan att ha möjlighet att resa hem och besöka sin familj. Vissa barn kunde bo på internatet från skolstarten i augusti fram till jullovet. Det innebar att barnen var hemifrån i ca fem månader innan de fick komma hem på jullov.
Av intervjumaterialet framgår att många av informanterna inte kunde skolans språk, dvs. svenska, när de började. För många av dem var internatmiljön fullständigt främmande och det kändes som ett stort svek när deras mor åkte iväg hem och lämnade dem på internatskolan. En manlig informant som är född i slutet på 1950talet berättar om när han började skolan:
Det starkaste minnet är nog när man började nomadskolan. Usch.... Man kom med buss från X-by, morsan följde med. Sen lämnades man dit, vilt främmande fröken, man kände ingen. Det är alltså... det är gripande. Jag visste ingenting om skolan när jag började... Man har inte gråtit så mycket så mycket som då i hela sitt liv. Främmande människor, jag kände inte en själ. Det var hemskt, fy fasiken.
14
Kvale 1997:29.
En kvinnlig informant, född i slutet av 1950-talet minns också skolstarten med fasa. Hon var inte heller förberedd när hon började skolan:
Mina föräldrar följde mig dit. Det var så hemskt när dom skulle fara. Jag hade aldrig varit borta. Helt plötsligt skulle du på ett skolhem... Jag grinade och tyckte det var fruktansvärt. Jag var ledsen första kvällen, det kom jag ihåg... Jag var mer nog under täcket och grät. Vi låg ju flera i samma rum.
När barnen började nomadskolan förekom det ingen inskolning. Barnen lämnades på skolan. De barn vars föräldrar fortfarande var kvar uppe i fjällen med renhjorden fick åka buss eller vid vissa tillfällen sjöflygplan till nomadskolan för att infinna sig till höstens första skolupprop.
Etnicitetsuppfattning hos barnen på nomadskolan
Av intervjumaterialet framgår att de barn som gick på nomadskolan visste att de var samer. Den etniska identiteten var därmed självklar för samtliga informanter. Både omgivningen och de själva betraktade dem som samer. De gånger deras etniska identitet ifrågasattes var i de fall när ett barn hade en dubbel kulturell tillhörighet, dvs. de hade en svensk och en samisk förälder. Dessa barn blev i vissa fall utsatta för mobbing av de andra barnen eftersom de inte ansågs tillräckligt samiska.
Både det omgivandet samhället och de själva ansåg att de var samer. Den skolform de gick i var baserad på deras etniska tillhörighet. Det fanns även bofasta samer. Dessa barn bodde på arbetsstugan. Det förekom att två kusiner gick i en varsin skolform, beroende på om föräldrarna var renskötande eller icke-renskötande samer. Var barnens föräldrar renskötare gick de på nomadskolan, hade föräldrarna ett annat yrke fick barnen bo på arbetsstugan. Där bodde både icke-renskötande samebarn och svenska barn från glesbygden som pga. det långa avståndet mellan hemmet och skolan inte hade möjlighet att åka hem efter sin skoldag.
Ungefär en helg i månaden var det obligatoriskt kyrkbesök för de samiska barnen. Barnen kläddes i sina koltar, håret kammades och barnen skulle se välklädda och propra ut. De barn som hade långt hår hade gärna en rosett i flätan. Barnen gick i samlad tropp
till kyrkan. De hade speciella bänkar långt fram i kyrkan där de samiska barnen skulle sitta. Barnen gick i skolan på lördagar till kl. 13.00 så de hade inte så många stunder för fri lek.
Slagsmål och glåpord
Det framgår av informanternas berättelser att den kontakt som förekom med jämnåriga svenska barn var för det mesta av negativ karaktär, dvs. antingen slogs barnen eller skrek glåpord efter varandra. Vid ett fåtal nomadskolor hade de samiska barnen kontakt med andra svenska barn, men det var ytterst ovanligt.
På nomadskolan framträdde det mycket klart och tydligt en maktstruktur. Den som hade den övergripande makten över både personal, lärare, föräldrar och barn, var den manlige nomadskoleinspektören framgår det av intervjumaterialet (det har aldrig funnits någon kvinnlig nomadskoleinspektör). Det fanns även tydliga barriärer mellan nomadskolan och den svenska kommunala grundskolan, både synliga fysiska barriärer, och osynliga, psykologiska barriärer. Lars Thomasson f.d. nomadskoleinspektör berättar i en intervju om hans funderingar kring hur de samiska och svenska barnen framtid i Karesuando. Nomadskolan och den kommunala grundskolan var grannar, men trots det fanns inget organiserat samarbete mellan dem.
Jag minns när jag för första gången kom till Karesuando så blev jag lite ambivalent själv i min roll, där låg skolorna sida vid sida på älvbrinken. Här växer barnen upp och ska leva och dö tillsammans tänkte jag, men i skolan ska de vara skilda åt. För mig var det en liten konstig känsla… Men jag tänkte att jag ska väl försöka medverka till att de här yttre barriärerna som finns att de försvinner så att man tar bort den genom att man samverkar med varandra i stället. Jag frågade många gånger om de var tillsammans... men de var inte tillsammans som man skulle velat kanske att det skulle vara. (bandintervju Lars Thomasson 1998)
Det här utdraget av intervjun är ett exempel på de fysiska påtagliga gränserna som fanns mellan nomadskolan och det omgivande samhället. I intervjumaterialet framkommer det att något fungerade samarbete mellan nomadskolan och den kommunala grundskolan inte fanns eller att den var ytterst sällsynt.
Saras berättelse
Informanten ”Sara” är i dag i 40-årsåldern och har gått de första sex åren, dvs. låg- och mellanstadiet på en av landets nomadskolor. Hon började första klass i mitten av 1960-talet. Sara kommer från en renskötarfamilj, båda hennes föräldrar är samer och både Saras far- och morföräldrar bedrev renskötsel. Det var första gången Sara blev intervjuad om hur hon hade upplevt sina första sex år på internat. Många smärtsamma minnen väcktes till liv. Saras tårar rann nerför hennes kinder när hon berättade om de mest känslosamma minnen från internattiden, t.ex. med citatet från den mardröm artikeln inleddes med.
Intervjun med Sara gav mig ny kunskap både om nomadskolan som institution och om Saras innersta tankar och känslor från sin internattid. De teman som Sara återkom till ett flertal gånger under intervjun har jag tolkats som centrala, viktiga teman i hennes livsvärld
15
och som har påverkat henne under den tid hon bodde på
internatet.
Tema Antal gånger temat nämns under intervjun Dålig relation till personalen 8 Föräldrarna 3 Kamrater 3 Skolan 2 Mobbning 1
Det tema som Sara oftast återkommit till under intervjun är den dåliga relationen till personalen, både på skolhemmet och till lärarna på nomadskolan. Sara berättade under intervjun att hon inte hade något förtroende för personalen. De brydde sig inte om barnen, utan städade och skötte om mathållningen. Sara ansåg att internatboendet var endast ”en förvaringsplats” för de barn som bodde där.
Personalens uppgift var att hålla oss ren och mätt. Ingen brydde sig om oss på fritiden. Vi var överlämnade åt oss själva. Dessutom hade vi ingen läxläsning. (citat från bandintervju 970624)
15
Kvale 1997:34.
Båda Saras föräldrar var samisktalande. Det innebar att Sara kunde tala samiska flytande när hon började första klass. Men redan då Sara gick på lågstadiet reagerade hon på att det var så liten samisk prägel på nomadskolan. Hon hade ingen att tala samiska med. Först på mellanstadiet fick hon undervisning i samiska.
16
Sara berättade
att de läste rakt upp och ner ur en bok, plus att de fick lite undervisning i grammatik. Det gav ingen positiv känsla för det samiska språket, tyckte Sara. Den samiska kulturen var mycket osynlig på nomadskolan. Hon reagerade på att de fick rita den svenska flaggan samt ett litet rött hus och sjunga den svenska nationalsången.
Det fanns inget samiskt på nomadskolan… Det var i den andan vi växte upp. (citat från bandintervju 970624)
Eftersom Sara återkommer till hennes och de övriga barnens relation till personalen på nomadskolan, dvs. både lärare och internatpersonal är min tolkning att det var de människorna som påverkade Sara mest under hennes skoltid. Hon återkommer till personalen under fler teman. Bl.a. berättar hon om konflikter inom personalgruppen som barnen blev vittne till. Under intervjun berättar hon både om minnen från internatstiden samt om vilka reflektioner hon gör i dag. Sara är i dag kritisk till sin internatstid, hon tycker att föräldrarna borde varit tuffare och ställt krav på nomadskolan, men det gjorde de inte. När hon har diskuterat det med hennes mor i vuxen ålder, har modern inte förstått kritiken utan försvarat sig med det var en bra skolform barnen gick i. Eftersom Saras mor också kommer från en renskötarfamilj har även hon gått på nomadskola.
Dom var tacksamma att nomadskolan fanns och att vi fick bo där när dom flyttade med renarna. (citat bandintervju 970624)
När Sara gick i nomadskolan hade hon ingen att tala samiska med eftersom personalen och läraren var icke-samisktalande. Det betydde i sin tur att Sara inte utvecklade sitt modersmål i skolan. Sitt modersmål fick hon tala hemma med föräldrar och syskon, men på nomadskolan fanns det ingen hon kunde tala samiska med. När Sara slutade grundskolan vid sexton års ålder ansåg hon att hon hade en sjuårings språknivå i samiska.
Då lärde jag känna mina föräldrar, det var som att flytta hem på nytt (citat bandintervju 970624)
16
hemspråksreformens genomförande.
Sara upplevde det som mycket arbetsamt att ta igen sitt förlorade modersmål, men till slut lyckades hon återerövra det. Det tog flera år innan hon vågade tala samiska utanför hemmet. Numera talar dock Sara flytande samiska.
Vad som framgått av Sara livshistorieberättelse är att hon saknade värme, trygghet och närhet under sin skoltid. Sara minns nätterna när hon grät sig till sömns. Personalen lyckades inte förmedla den trygghet som hon saknade. Föräldrarna hade en mycket perifer roll i nomadskolan. Deras kunskaper inom samisk tradition och språk efterfrågades lite eller inte alls. Det framgår av intervjumaterialet att kontakten mellan hemmet och skolan var liten. Det fanns också tendenser till en över- och underordning inom nomadskolan. Föräldrarna var underordnade nomadskolan som institution, och nomadskolan var överordnade föräldrarna och det samiska samhället. Det var få föräldrar som över huvud taget vågade framföra några klagomål till skolan. Barnen berättade sällan för föräldrarna hur de hade det på skolan De som hade äldre syskon på skolan gick ofta till det äldre syskonet för att söka stöd, tröst eller uppmuntran. En stor fördel fanns dock med internatboendet. De samiska barnens etniska identitet ifrågasattes inte, vare sig av personalen eller av andra barn. Sara menar att den stärktes eftersom alla barn som bodde på internatet var samer. Vi behövde aldrig skämmas för vilka vi var, menar Sara.
I de preliminära analyser som jag gjort av intervjumaterialet verkar det som om att flickorna är mer missnöjda med sin skoltid jämfört med pojkarna. De har mer kritiska mot skolan både vad gäller språk, uppfostran och regler. I några fall anser de att har blivit sämre behandlade än pojkar, och deras sociala frihet har varit mer beskuren än pojkarnas.
Astas berättelse
”Asta” är en av de kvinnliga äldre sydsamiska informanterna. Hon gick på en av landets nomadskolor i början av femtiotalet. Skolan började i kring den 10–15 september. Barnen åkte inte hem förrän det var jullov. Under vårterminen fick de komma hem endast en gång, under påsklovet. Sedan bodde de på skolhemmet ända tills sommarlovet började. Asta har flera äldre syskon. När de gick på nomadskolan var föräldrarna tvungna att betala resan för sina barn. Det fanns vissa föräldrar som inte hade råd med det och då fick
barnen stanna på skolan under lovet. Asta berättar att när det var dags att åka tillbaks till skolan efter lovet, kändes det hemskt.
Det var mycket gråt… nån gång sprang jag rätt in i bussen och satte mig. Jag sa knappt hejdå… det hemska var att jag visste att jag skulle vara borta så länge..
Asta förstod att det även var påfrestande för föräldrarna att skiljas från sina barn.
De bet ihop, det vet jag. Det såg jag att mamma gjorde. För hon ville ju inte gråta, för då blev det ännu värre för oss.
Asta hade syskon som också gick på nomadskolan och syskonen stöttade varandra. Det upplevde Asta som mycket positivt. Astas kunskaper om att de fanns andra nomadskolor var minsta sagt begränsade. Hon visste om att det fanns en nomadskola till eftersom barnen från den nomadskolan kom till Astas nomadskola för att gå de sista åren där. Men att det fanns fler nomadskolor hade hon ingen kunskap om. Under lågstadiet fick de följa med slakt och göra utflykter på fjället och lära sig göra upp eld. När hon började på mellanstadiet hade hon inga sådana lektioner.
Och du förstår när jag ser den här skolan efteråt brukar jag tänka: jamen vitsen var ju att vi skulle ha lärt oss nånting om vårt eget ursprung och vår egen historia. Men, nej, jag har absolut inget minne av att vi gjorde det.
I intervjun säger hon att det fanns en viss skillnad mellan barnen, barn till välbeställda renägare samt barn till ledande samepolitiker hade en högre status än de andra barnen på skolan. Asta kan inte peka på några synliga barriärer. Det var snarare osynliga barriärer, trots det så visste barnen att dom fanns där.
Astas föräldrar var samisktalande, men Asta kan inte tala samiska. Hon förstår bättre än vad hon kan tala samiska. Astas föräldrar var av den uppfattningen att kunna samiska skulle inte gagna deras barn, utan det var snarare en belastning att kunna samiska. Därför fick barnen inte lära sig samiska. Föräldrarna talade således svenska med sina barn under deras uppväxt. Asta berättar att det fanns samisktalande barn på skolan. Så fort dom talade samiska med varandra blev de tillsagda att inte tala samiska. Asta tror att det var en medveten politisk strategi från statsmaktens att förbjuda det samiska språket på nomadskolan.
För vad jag har förstått så placerade man lärare norrifrån på sydsamiskt område och sydsamiska lärare längst upp i norr, vilket gjorde att man i alla inte kunde prata samiska med barnen. För pratade man olika språk så förstod man inte varandra ändå eftersom det är olika språkgrenar.
Trots att Asta inte kan samiska i dag är hon inte bitter på sina föräldrar för att de inte lärde sina barn samiska. Hon menar att det var strömningarna i samhället som gjorde att föräldrarna inte lärde barnen sitt modersmål, samiskan. I en av de nomadskolor som Asta gick på, fanns det en samisktalande lärare. Han tillät barnen tala samiska, men han talade inte samiska med dem.
Fast han kunde det (samiska) ja. Han följde förordningen i den bemärkelsen att han inte lärde ut samiska, men han förbjöd det inte heller av egen övertygelse.
Slutord
Erfarenheterna från att bo på en institution långa tider utan föräldrarna har påverkat informanterna på olika sätt. Trots att nomadskolan var en skolform för samiska barn var det samiska språket inte något man från skolans sida värnade eller förmedlade till barnen, åtminstone inte i dessa informanters fall. De samiska språkkunskaper barnen hade med sig hemifrån, utvecklades inte heller på ett positivt sätt i skolans miljö. Föräldrarnas möjligheter att förmedla språket till barnen begränsades av att barnen bodde på internatet stora delar av året. Skolan tycks snarast ha förmedlat en negativ inställning till det samiska språket till barnen. Många samer förlorade därmed det samiska språket, andra lärde sig aldrig att läsa eller skriva på samiska.
Käll - och litteraturförteckning:
Inspelade bandintervjuer med 24 informanter. I författarens ägo.
Kohler-Riessman, Catherine: “Narrative analysis”, Qualitative research methods series 30, (1993)
Kvale, Steinar: Den kvalitativa forskningsintervjun” (1997)
Repstad, P: ”Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap” (1988)
Thompson, Paul: ”De förgångnas röst. Den muntliga historieforskningens grunder (1980)
Bilaga 8
Sametinget har vid plenum-sammanträdet i Idre, juni 2003, uttalat sig för en gemensam värdegrund - en språkpolitisk viljeinriktning.
Gemensam värdegrund
Vi samer är ett folk med egen kultur, språk och historia och ett eget landområde som vi till historisk tid har varit ensamma att bebo och bruka. Genom generationer har vi fört det samiska språket med oss, till allra största delen som ett talat språk.
Som alla språk är också samiskan bärare av ett kulturarv, som speglar just vårt folks kulturella särdrag. Genom språket upplever vi och förstår tillvaron. Vi uttrycker våra känslor, tankar och samspelar med andra. Varje språk kan sägas ha ett alldeles speciellt sätt att meddela sig på och binda ihop ett folk. Det är detta som gör varje språk unikt.
Den samiska kulturen och därmed det samiska språket är utsatt för ett tryck från majoritetskulturen som är illavarslande. Inte minst som en följd av myndigheternas agerande har språket kommit att utsättas för stora påfrestningar.
Vi är medvetna om att språket, dess ställning och användning är hotat. Det pågår ett språkbyte bland oss samer i Sverige. Språkbytet måste betraktas som långt framskridet och allvarligt, inte minst för sydsamiskan. Idag behövs hjälp av majoritetsspråken för att klara vardagen. En samisk enspråkighet för alla situationer i vardagslivet är sällsynt.
Vi känner en stark oro för denna utveckling. Språkens öden är på sätt och vis dess folks villkor. Genom förlust av språket förloras något unikt.
Vi har en stark vilja att vända utvecklingen och är medvetna om att det kräver genomgripande satsningar på flera områden. De kommer att beröra oss som enskilda samer. Olika grupper behöver informeras för att ta egen ställning. Eventuella kampanjer skall framföras i en positiv anda. Det kommer aldrig att räcka med enbart politiska beslut för framgång.
Vi känner en stark samisk språkgemenskap som sträcker sig över fyra nationalstater med många språk och dialekter. Trots detta får vi
