SOU 1975:42
Kommunal demokrati : sammanfattning av SOU 1975:41
1. Den kommunala demokratin — allmän bakgrund
Kommunal verksamhet i omvandling
Den kommunala självstyrelsen i vårt land är grundlagsfäst. Det är ett uttryck för den betydelsefulla roll som kommunerna och landstingen spelar i det svenska statsskicket. En hörnsten i den kommunala självsty— relsen är rätten att ta ut skatt för skötseln av de kommunala uppgifterna.
En annan grund för självstyrelsen är den representativa demokratins princip. Det innebär att medborgarna vid regelbundet återkommande val med allmän och lika rösträtt väljer en beslutande församling. De valda representanterna har på medborgarnas uppdrag ansvaret för handlägg- ningen av de gemensamma angelägenheterna. Det politiska ansvarsutkrä- vandet sker vid de allmänna valen.
Sedan den kommunala demokratin växte fram har det svenska samhäl- let genomgått en kraftig omvandling. Genomgripande förändringar har skett i fråga om den kommunala verksamhetens omfattning och inrikt- ning. Detta har inte förändrat grunderna för den kommunala demokratin. Men förutsättningarna för den representativa demokratins sätt att funge- ra har avsevärt förändrats. I betänkandetexten beskrivs detta mer ingåen- de. Några väsentliga drag i utvecklingen är följande:
. Utvidgningen av den kommunala verksamheten. Ett uttryck för detta är t. ex. att de kommunala utgifternas storlek mångdubblats. . Det ökade beroendeförhållandet stat — kommun. Det har gjort att det inte längre är möjligt att göra någon självklar uppdelning mellan riks- och kommunalpolitiska frågor. . Förändningarna i den kommunala indelningen, som väsentligt 'har förändrat ramen för den kommunala verksamheten. Kommunstorleken har ökat och tätorter och landsbygd har inlemmats i samma kommuna- la enheter.
. Förändringarna i den kommunala nämndorganisationen. Under senare år har det skett en centralisering av nämndverksamheten. . Utökad kommunal planering, där strävanden mot långsiktig planering och samordning av planeringsinsatserna blivit alltmer uttalad.
Demokratin i det moderna samhället
Under de senaste decennierna har det i vårt land pågått en intensiv demokratidebatt. Framför allt sedan slutet på 1960-talet har demokrati— frågorna fått ökad aktualitet. Kraven på ökat medinflytande har berört flera olika samhällsområden. Debatten har bl. a. gällt medinflytandet på arbetsplatsen, i skolan, på sjukhus- och vårdinrättningar. Men även när det gäller den politiska demokratin har det försiggått en intensiv diskussion om arbetsformerna. Det finns ett samband mellan kraven på ökat medinflytande och miljöfrågorna. Demokratidebatten har i hög grad gällt hur människan skall kunna påverka och utveckla sin miljö. Detta är en internationell trend som varit tydlig i flertalet industrialiserade länder. Utgångspunkten för diskussionen har bl. a. varit:
0 De snabba förändringarna i samhället med miljömässiga och sociala konsekvenser.
. Nya massmediers framväxt. . Den förändrade familjesituationen, som innebär att det blir allt vanligare att båda makarna yrkesarbetar. . Det ökade behovet av att hushålla med resurser och att utveckla for— mer för planering på lång sikt.
Sammantaget kännetecknas det moderna samhället av utvecklingsten— denser, som i hög grad anger förutsättningarna för den representativa demokratins arbetsformer.
Förändrade förutsättningar för den kommunala demokratin
Antalet kommunala ärenden har mångdubblats under några decennier. Samtidigt har de kommunala frågorna blivit mera komplicerade och tidskrävande.
För att klara av de ökade arbetsuppgifterna har kommuner och landsting ökat antalet anställda. Det gäller både personal som arbetar med olika typer av kommunal service, t. ex. vid vårdinrättningar, daghem och skolor och personal med förvaltningsuppgifter.
Även de kommunalt förtroendevalda har fått ökade arbetsuppgifter. Det har blivit svårare att kombinera de mest arbetskrävande uppgifterna med förvärvsarbete. Därför har förtroendevalda även engagerats på heltid.
Under de senaste åren har antalet förtroendevalda minskat avsevärt i kommunerna. Det är en följd av kommunsammanläggningar och samman- slagningar av kommunala nämnder.
Före 1962 års kommunreform fanns i landet uppskattningsvis 150— 200 000 kommunala uppdrag. År 1968 då Statistiska centralbyrån gjorde en undersökning fanns det ca 105 000 ordinarie kommunala uppdrag. Av en undersökning som utredningen genomfört i samarbete med Svenska kommunförbundet har framgått att antalet ordinarie poster minskat till ca 60 500 å 1971 och ca 42 000 år 1974.
Av forskningsresultat framgår bl.a. att kommunindelningsreformen synes ha haft olika effekter i kommunaldemokratiskt hänseende. Det
minskade antalet förtroendevalda har lett till ett "ökat avstånd” mellan väljare och valda. Det har blivit mindre vanligt att medborgarna känner till kandidater vid fullmäktigeval. Även igeografiskt hänseende har det öka- de avståndet gjort sig gällande. Sammantaget har olika forskningsresultat som redovisats om personliga kontakter visat en negativ utveckling med ökande kommunstorlek.
En motsatt effekt är en ökad politisk livaktighet i de större kommu- nerna. Detta har noterats i samband med valrörelserna t. ex. i fråga om partiernas satsning i valrörelsearbetet, debatten om kommunala frågor i valrörelsen samt medborgarnas kontakter med partiaktiviteter. Även mel- lan valrörelserna präglas det politiska arbetet enligt undersökningarna av en större vitalitet i stora kommuner. Partierna har en livligare aktivitet internt och i förhållande till medborgarna. Organisationerna blir i högre grad forum för diskussion om kommunala frågor.
Utredningens allmänna utgångspunkter
Vårt uppdrag innebär att vi utifrån förutsättningarna i de. nya kommuner- na och i landstingen skall överväga demokratifrågorna och föreslå lämp— liga åtgärder. En utgångspunkt för arbetet har varit att principerna för den representativa demokratin står fast. En central målsättning är att åstadkomma åsiktsöverensstämmelse mellan väljare och valda. De för- troendevalda har till uppgift att företräda medborgarna. Grunden för den representativa kommunala demokratin är de regelbundet återkommande allmänna valen varigenom medborgarna deltar iden kommunala styrel- sen.
Våra studier av kommunerna och landstingen har visat att demokrati- frågorna fortlöpande ägnas uppmärksamhet. Ett tecken på detta är även den intensiva debatt som ägnas dessa frågor. I jämförelse med andra länder torde den kommunala demokratin i vårt land hävda sig väl.
Vi anser emellertid att de förändrade förutsättningarna motiverar att
arbetsformerna för den representativa demokratin övervägs. Det moderna samhället ändrar snabbt människornas levnadsförhållanden. För att kun- na styra utvecklingen ställs krav på handlingskraft och goda förutsätt- ningar att fatta beslut med långsiktig verkan. Om det framtida samhället skall kunna formas efter medborgarnas önskemål ställs ökade krav på medverkan från deras sida.
Samtidigt innebär förändringarna i sig delvis nya förutsättningar för den demokratiska beslutsprocessen. Massmediernas utveckling, minskat antal förtroendevalda, ökat antal ärenden är exempel på detta.
En allmän utgångspunkt vid våra överväganden har varit att den representativa demokratin bör utvecklas. Vi anser att detta skall ske genom ökade förutsättningar för en aktiv kommunikation mellan med— borgare och förtroendevalda även mellan valen.
Vi har i vårt arbete utgått från att massmedierna bör kunna få en ökad roll när det gäller att fördjupa den kommunala demokratin. Men vi anser det särskilt väsentligt att man eftersträvar att få till stånd utökade personliga kontaktvägar. Detta kan ske på olika sätt. En väg är t. ex. ett utökat antal kommunalt förtroendevalda. En annan är att former för en vidgad medverkan utvecklas.
Vi anser att partierna har en central roll när det gäller att erbjuda ökade möjligheter till medborgarinflytande i kommunala frågor. Även övriga folkrörelsers betydelse för demokratin i vårt land bör uppmärk- sammas.
En annan utgångspunkt har varit att åtgärder för s.k. informations- eller resurssvaga grupper är av central betydelse för den kommunala demokratin. För att de förtroendevaldas beslutsunderlag skall bli så fullständigt som möjligt krävs att dessa gruppers förutsättningar finns med i bilden i ökad utsträckning.
Den utvidgade kommunikationen syftar till att ge ökade möjligheter för medborgarna att framföra krav, önskemål och synpunkter. Det ankommer sedan på de förtroendevalda att väga de olika argumenten och fatta besluten. De förtroendevalda har därvid det politiska ansvaret.
Förslag och rekommendationer
Kommunerna och landstingen kännetecknas av mycket stora variationer. Det gäller såväl organisatorisk uppbyggnad som omfattning och innehåll i verksamheten. Detta har motiverat att de lagstiftningsåtgärder som före- slås till stor del fått en utformning som innebär valfrihet för kommuner- na och landstingen. Vi ansluter oss alltså till de allmänna principer som kommunallagsutredningen angivit i sitt förslag till ny kommunallag. Det innebär att lagen ges karaktär av ramlag utan detaljerade anvisningar.
En effektiv beslutsordning är enligt vår mening en förutsättning för att den kommunala demokratin skall fungera väl. Endast om medborgarna upplever att de kommunalt förtroendevalda kan lösa deras problem finns förutsättningar för en välutvecklad kommunikation.
Det är även nödvändigt att kostnadsaspekten finns med i bilden. Men i förhållande till kommunernas och landstingens totala budget utgör de kostnader som föranleds t. ex. av åtgärder för information och samråd en liten andel. Vi anser därför att åtgärder av detta slag bör få ta en större andel av resurserna.
När det gäller möjligheterna att vidta åtgärder för att utveckla den kommunala demokratin måste avgörande hänsyn tas till de lokala förutsättningarna. Det ankommer ytterst på kommunerna och lands- tingen att genomföra reformer på detta område och göra lämpliga avvägningar. I detta arbete vill vi se våra principiella överväganden och rekommendationer främst som en allmän vägledning. Vi har inte efter- strävat några detaljerade förslag, som skall tillämpas i varje kommun och landsting. Men i några fall har vi angivit åtgärder som vi anser att flertalet kommuner och landsting bör genomföra,
.H'if.” stil men - || muru tiv ww .l.|"|.|| "I-"ILI |.'-l.'|1l"M'.nä' ls|i.'|1-|.lt—'|* ' - H..)! JML?) .|l|i.forrlu'L"|1:fJ. '."t ||*
"Lri'jfl hia? " "..j ||. IM. |'|'.||1'|r'"|l ... |. "L'Hl'l'i _ ((j. .. . ' ' "||..-...' ,| ...i' .
".I | |||
"'.!—lfn'z'm'x #Ä'I'Ilrllllljjh'lab'l'äm "IFJE-I ] | *
"!t'llfm " ...-:rä. |]Flp.l'.|l|| || .:, ||| |||.'|' |"
i"... "Hurt,-älv FU u.|||'|5_'|.i|||— "|.tu' "'un'?”'_|_I:!|'|.'.I1Q||ur_lr£_| U| '||'J
. Nä: att" |"'='0'|.L| ill-W | (..,-| I' ' *itqf ! Irt'å'.|'"1"'fti'| '|"||||l-' ||" *- "g'lbä'nhlfiff |an |l||'.'Fs|1.|.J-'. —|. muut |. l "itf—"('N |f|l| .u. 'i'.| |(.'|.|| | ||. l: '. .'t||. "| 5591??er ål? .|_.. .mu', nu. 1' .nu . .
.r. . . I."|.*|'.' , "
' "IITJfM'lH , . l'.'*|||||" | ' "'|'" IT ..._.J ._- - »'|| ||..'
. ':;"I- im. ". - |||.be ji!"
2. Kommunalt förtroendevalda och partier
Den kommunala demokratin bygger på att det finns medborgare som är villiga att äta sig förtroendeuppdrag i kommuner och landsting. I det övervägande antalet fall är det uppdrag som utförs på fritid vid sidan av ett förvärvsarbete. Men kraven på de förtroendevalda har ökat. Därmed har det blivit svårare att ägna sig åt kommunala uppdrag utan att det kommer i konflikt med familjeliv och arbete. En kärnfräga är därför vad som kan göras för att underlätta för olika medborgargrupper att äta sig kommunala förtroendeuppdrag. De förtroendevaldas uppgifter är också direkt förenade med verksamheten inom de politiska partierna. Partiverk- samheten i kommuner och landsting tas därför även upp i detta sammanhang.
De förtroendevaldas avspegling av väljarkåren
I en demokrati är det ett rättvisekrav att alla medborgare har likvärdiga förutsättningar att ägna sig åt politiskt arbete. Om vissa medborgargrup- per genomgående är mindre representerade än andra, kan det bero på att det finns praktiska hinder för dessa grupper att delta. Detta är ett viktigt skäl för att särskilt uppmärksamma de kommunala organens sammansätt- ning. Men det finns även andra. En allsidig representation kan tillföra beslutsfattandet erfarenheter och allmänt sett underlätta kontakterna mellan förtroendevalda och medborgare.
Det finns emellertid begränsningar i fråga om hur långt resonemanget om den s.k. personrepresentativiteten kan tillämpas. Någon självklar indelning av medborgarna i grupper låter sig inte göras. Det är inte heller säkert att medborgarens åsikter om kommunala frågor beror på tillhörig- het till någon viss medborgargrupp.
För att belysa förhållandena har utredningen 1971 och 1974 utfört undersökningar i samarbete med Svenska kommunförbundet och Lands- tingsförbundet. De visar:
0 att andelen kvinnor i kommunfullmäktige uppgår till 17 procent. Andelen varierar starkt mellan olika kommuner. Av landstingsleda- möterna är 19 procent kvinnor. 0 att kvinnorna har uppdrag framför allt inom social- och kultursektorn.
I flera s.k. ”tunga” nämnder har kvinnorna en mycket låg andel av uppdragen. I kommunstyrelse sju procent och i förvaltningsutskott åtta procent. I byggnadsnämnder och fastighetsnämnder är andelen sju procent. 0 att åldergrupperna 20—29 resp. över 60 år har låg representation bland de förtroendevalda. Endast tre procent av de förtroendevalda i kom- munerna är under 30 år.
Andra undersökningar har visat att företagare och tjänstemän är överrepresenterade bland de förtroendevalda både i kommuner och landsting. Arbetare och hemarbetande kvinnor har däremot en förhållan— devis liten andel jämfört med deras andel av väljarkåren.
De förtroendevaldas arbetssituation
Kraven på de förtroendevalda har ökat, bl. a. genom att uppdragen tar allt mera tid i anspråk. Att detta upplevs som ett problem av många förtroendevalda framgår klart av våra undersökningar.
Av de förtroendevalda som intervjuats i kommunerna anger
. 65 procent att de upplever en konflikt mellan å ena sidan samhällsupp- drag och å andra sidan hem och fritid . 40 procent att de upplever en konflikt mellan samhällsuppdrag och förvärvsarbete
. omkring en tredjedel att partiarbetet kommer i konflikt med önske- målet om att hinna ägna sig åt hem och fritid.
Förhållandena är likartade för förtroendevalda i landstingen. I arbetet i de kommunala organen är flera problem framträdande. Man upplever ofta svårighet att hinna sätta sig in i frågorna. När det gäller beslutsunder—
laget är många förtroendevalda missnöjda med såväl utformning som innehåll. Bland resultaten från intervjuerna kan noteras följande:
. Omkring 90 procent av de förtroendevalda i kommunfullmäktige ansåg att det helt eller delvis stämde in på deras situation att de har för kort tid till förfogande för att kunna sätta sig in i beslutsunderlag och information. För landstingen var motsvarande siffror något lägre ca 80 procent.
. Drygt hälften av de intervjuade var helt eller delvis otillfredsställda med beslutsinformationen inför sammanträdena. . Omkring 3/4 upplevde att de hade för lite egna kunskaper i förhål- lande till beslutsunderlag och annan information som går ut.
Allmänna synpunkter
För att utöva den kommunala självstyrelsen sammansluter sig medbor- gare i partier, inom vilka det grundläggande och långsiktiga handlandet ständigt diskuteras och utformas. Härvid upprätthålles ömsesidig kontakt även med medborgare, som inte är medlemmar i något parti. Sådant in— formationsutbyte medborgare emellan är en förutsättning för den kom- munala självstyrelsen.
Medborgarnas deltagande i partier baserar sig på olika, ideologiska grundvärderingar. Med utgångspunkt från dem utformas kommunalpoli- tiska program.
Medborgarnas insatser inom partierna kommer den kommunala själv- styrelsen tillgodo både genom programarbete och ”skolning” av kandida- ter till förtroendeuppdrag.
De förtroendevalda företräder medborgarna i kommuner och lands— ting. De förverkligar den kommunala självstyrelsen. Goda möjligheter för alla medborgare att äta sig förtroendeuppdrag är ett villkor för en väl fungerande demokrati.
Förutsättningarna har under årens lopp förändrats när det gäller för- troendevaldas och partiers arbete. Kommuner och landsting har på olika sätt vidtagit åtgärder för att förbättra deras arbetsförutsättningar. Således ges förbättrad ekonomisk kompensation till de förtroendevalda för den tid som de lägger ned för att fullgöra sitt uppdrag. Vidare utgår kommu— nalt partistöd.
Mot ovanstående bakgrund vill vi understryka betydelsen av
0 att alla medborgare ges likvärdiga förutsättningar för att äta sig och fullgöra kommunala förtroendeuppdrag samt 0 att fortsatta insatser görs för att underlätta förtroendevaldas och partiers verksamhet i kommuner och landsting.
Åtgärder för att förbättra de förtroendevaldas arbetsförutsätt- ningar
Fullgörande av kommunala förtroendeuppdrag förutsätter ofta att detär möjligt att frigöra sig från det ordinarie arbetet under viss tid. För många är detta i dag ett hinder för att äta sig kommunala uppdrag. Vi föreslår därför:
— att en lagstadgad rätt till ledighet från anställning för fullgörande av kommunala uppdrag införs i kommunallagen. Denna rätt skall även omfatta kommunala heltidsuppdrag.
Begreppet kommunalt uppdrag bör ges en vidsträckt tolkning. Enligt vår uppfattning bör förberedelser i form av gruppmöten ingå som en del av den ledighet som erfordras för att fullgöra uppdraget. Det bör även gälla den tid som erfordras för omklädnad och resa från arbetsplatsen till sammanträdet.
För att ge de förtroendevalda och deras arbetsgivare tillfälle att planera behov av ledighet och vikarier i samband med fullgörande av kommunala uppdrag bör kommuner och landsting ha en sammanträdesplanering som sträcker sig över lång tid.
Övriga frågor i samband med fullgörande av kommunala uppdrag t. ex. arbetsförhållanden, anställningsvillkor, ersättningsfrågor o.d. bör enligt vår mening regleras i annan ordning än genom lagstiftning.
Ersättningsfrågorna får ökad aktualitet i samband med en lagstadgad rätt till ledighet för förtroendeuppdrag. Inkomstbortfall vid fullgörande av förtroendeuppdrag kan innebära svårigheter för stora medborgargrup— per. Det kan även vara till nackdel från rekryteringssynpunkt. I vissa kommuner är ersättningen i dag så låg att många medborgare kan få ett betydande inkomstbortfall från sina ordinarie arbeten när de fullgör förtroendeuppdrag.
Med utgångspunkt från att alla medborgare skall ha möjlighet att åta sig kommunala uppdrag rekommenderar vi att kommuner och landsting ger en sådan ersättning att inte ekonomiska skäl kan utgöra hinder.
Vårt ställningstagande innebär inte att vi rekommenderar någon differentierad ersättning som är beroende av de förtroendevaldas egna inkomster.
Stora grupper av medborgare upplever i dag betydande praktiska svårigheter i att kombinera kommunalt politiskt arbete med hem och fritidsintressen. Det medför ofta att de inte anser sig ha tid att äta sig kommunala uppdrag. Framför allt gäller detta för unga barnfamiljer. Detta är en av förklaringarna till den låga representationen från lägre åldersgrupper och kvinnor.
Mot den bakgrunden föreslår vi att gällande regler om ersättning för utgifter som är förenade med kommunalt förtroendeuppdrag vidgas så att kommuner och landsting skall kunna ersätta även andra utgifter t. ex. kostnader för barntillsyn.
I detta sammanhang vill vi även peka på den möjlighet som kommuner och landsting redan nu har att ordna med barntillsyn i samband med kommunala sammanträden. När det gäller dagsammanträden är det lämpligt att det ordnas möjlighet att lämna barnen för tillsyn under den tid sammanträdet pågår. På kvällstid kan kommuner och landsting ordna så att någon kan komma till bostaden.
Vi har konstaterat att de kommunala frågornas antal ökat och blivit mer sammansatta och expertbetonade. Samtidigt har det kommunala arbetet inriktats mer på principfrågor och långsiktiga bedömningar.
Vi rekommenderar därför kommuner och landsting att ge partistöd i en omfattning som gör det möjligt för partierna att i ökad utsträckning svara för grundutbildning av blivande förtroendevalda.
Enligt vår uppfattning bör partierna satsa särskilda resurser på sådan utbildning av medborgare från grupper som är underrepresenterade bland de förtroendevalda.
För att på ett tidigt stadium väcka intresse för kommuner och landsting rekommenderar vi att särskilda insatser görs för att få till stånd ökad information om kommunala frågor i skolorna. Vi anser det även angeläget att de politiska ungdomsorganisationerna ges förbättrade ar- betsmöjligheter i skolorna. Kommuner och landsting kan enligt vår uppfattning underlätta partier- nas arbete på andra sätt än genom det kommunala partistödet. Vi rekommenderar i det sammanhanget att personal avdelas med uppgift att ge service till förtroendevalda i fullmäktige och på landstingsmötet. Exempel på sådana tjänster är sammanställning av material, framtagning av statistiska uppgifter etc.
Åtgärder för att förbättra förutsättningarna för de förtroendevalda och partierna återfinns även i de följande kapitlen. Därvid anges även åtgärder som riktar sig till flertalet medborgare vilka inte är verksamma i partierna.
' I i. . en Hamnar garam-au amn-nn m.m. furu. 'a' r
4.01. 'n'jltl-fm - m. tunneln. alla. :w rim 055111
www '
("*.-l.": '. 'l'r.
""""lh'n£?..l.lll.;llt.ri 'Cu'iwhul'.c1- . anamn Immhmmmaånih mm;-. .qmubnnl'w man mammut!
.Elryulinu fw: sw lanklan” '.|. Jim malm.-i.u.» ah
' tili Wmamähman ris-:ir?
mm mr. BMleldJu IEHJbeW-ä 1! lt? sl.»
#mr- nu."- en nu "34! IF:! "! .lhäzlbmmmn'ntm gemena! textur—ww
.ålirmwd min;?»
guru ann
3. De beslutande organen
| den representativa demokratin har de beslutande församlingarna en central roll. l kommunfullmäktige och på landstingsmötet utövar de förtroendevalda den överordnade beslutanderätten på medborgarnas upp— drag. Genom debatter i de beslutande församlingarna kan medborgarna följa de kommunala frågornas behandling. Olika meningsriktningar redo- visas inför offentligheten. Massmedierna förmedlar information om den kommunala verksamheten till en stor andel av medborgarna. En livaktig debatt i de beslutande organen ökar intresset för de kommunala frågorna.
Förändringar i samhällets struktur och den kommunala verksamhetens omfattning och inriktning har emellertid förändrat de förtroendevaldas arbetsförutsättningar i fullmäktige och på landstingsmötet.
Utvecklingen av fullmäktiges och landstingsmötets arbetsförhållanden kan också sättas i samband med förändringarna inom förvaltningen. Såväl ärendenas antal som deras allt mer komplicerade karaktär har lett till ökade insatser för att bereda besluten.
Kommunstyrelsen och nämnderna har därför fått en starkare ställning. Därigenom kan fullmäktige ha fått svårare att hävda sin roll.
När det gäller att åstadkomma en ökad kommunikation mellan medborgare och förtroendevalda är de beslutande organen av stor betydelse. De förändrade förutsättningarna för deras arbete motiverar överväganden om de beslutande organens allmänna ställning. Det gäller frågan om överförande av beslutanderätt från kommunfullmäktige och landstingsmötet till nämnderna. Särskilt gäller det landstingsmötets roll i den väsentligt utökade landstingsverksamheten.
Även fullmäktiges och landstingsmötets arbetsformer bör diskuteras i detta sammanhang. Utgångspunkten är de förtroendevaldas arbetsförut- sättningar och medborgarnas möjligheter att få information. Av betydelse i flera avseenden är de regler som gäller för arbetet. Det gäller t. ex. motions- och interpellationsförfarandet. Men även de formella reglerna för utsändning av kallelse, kungörelse och handlingar inför sammanträ- dena.
En särskild fråga i detta sammanhang är förutsättningarna för sup- pleanternas medverkan.
Enligt vår uppfattning är det väsentligt att fullmäktige och landstings- mötet ges stor valfrihet när det gäller formerna för det egna arbetet.
Detta motiveras främst av hänsyn till den kommunala självstyrelsen. Men det är även en praktisk ordning eftersom förutsättningarna skiljer sig åt väsentligt i olika kommuner och landsting.
Från demokratisk utgångspunkt är de förtroendevaldas arbetsförutsätt- ningar i de beslutande organen av central betydelse. Vi har därför i vårt arbete haft den allmänna utgångspunkten att fullmäktiges och landstings- mötets ställning som högsta beslutande organ bör stärkas.
Överförande av beslutanderätt
De större kommunerna och den expanderande verksamheten har med- fört, att man på några håll krävt att fullmäktige skall få större möjligheter att överföra beslutanderätt till nämnderna.
Kommunallagsutredningen har föreslagit att en allmän delegationsregel för de beslutande organen skall skrivas in i kommunallagen.
Vi har ingående övervägt frågan om fullmäktige borde få större möjligheter att delegera beslutanderätt till nämnderna. Men utifrån vår allmänna syn på fullmäktiges ställning anser vi att de nuvarande princi- perna för uppgiftsfördelningen mellan beslutande och verkställande organ inte bör förändras. Detta innebär att endast rutinärenden skall kunna delegeras. Även när det gäller sådana ärenden anser vi att restriktivitet skall iakttas, eftersom de sammantaget kan ha stor betydelse. Alla viktigare finansiella beslut skall fattas av de beslutande organen. De skall även fatta alla beslut som har generell och normativ innebörd. Som exempel kan nämnas taxefrågor.
Fler landstingsmöten
Landstingens verksamhet och uppgifter har ständigt ökat. Men antalet landstingsmöten har inte nämnvärt förändrats. Vanligen förekommer sammanträden endast två år tre gånger per år.
Vi anser att landstingsmötet skall sammanträda med kortare mellan- rum än för närvarande. Landstingsmöte bör som regel hållas varannan månad.
Ett viktigt skäl för en sådan ordning är att det allmänna intresset för landstingsfrågorna skulle öka. Den landstingspolitiska debatten skulle inte som nu vara koncentrerad till några få tillfällen per år. Vidare skulle man därigenom ge landstingsmötet bättre förutsättningar att leda det fortlöpande arbetet i landstinget. Flera förtroendevalda skulle ges möjlig- het till ett regelbundet deltagande i landstingsarbetet. Arbetsbördan för de förtroendevalda och de politiska partierna skulle också spridas ut över hela året.
Förvaltningsutskottet har genom sitt s.k. ställföreträdarskap fått en stark ställning. Det innebär, att förvaltningsutskottet kan fatta beslut i stället för landstingsmötet även i ärenden som är mer betydelsefulla. Mo— tivet för ställföreträdarskapet har varit att vissa beslut måste fattas även
mellan de relativt sällan återkommande landstingsmötena.
Ställföreträdarskapet har hittills varit nödvändigt från praktisk syn- punkt. Enligt vår mening har det emellertid vissa nackdelar ur demokra- tisk synvinkel. Ställföreträdarskapet kan t. ex. i vissa fall innebära, att landstingsledamöternas och medborgarnas insyn försvåras. Vi anser att alla kommunala frågor som har betydelse för medborgarna skall redovisas och diskuteras i de beslutande organen.
Därför föreslår vi att bestämmelserna om förvaltningsutskottets ställ- företrädarskap skall slopas. I stället bör samma principer för delegation införas för landstingsmötet som för kommunernas fullmäktigeförsam- lingar.
De ärenden som skall behandlas av landstingsmötet skall enligt gällan- de regler beredas:
. dels av den nämnd dit de hör . dels av beredningsutskott som landstingsmötet utsett bland sina ledamöter.
Den dubbla beredningen saknar motsvarighet i kommunerna. Den infördes för att landstingsledamötema skulle få tillfälle att djupare tränga in i ärendena under själva landstingsmötet. Detta framhölls som mycket betydelsefullt. Landstingsledamöterna kunde inte på samma sätt som ledamöter i kommunfullmäktige följa förvaltningens arbete mellan sam- manträdena.
Det är i dag svårt att bedöma beredningsutskottens betydelse. Det finns betydande skillnader mellan olika landsting i detta avseende.
Om landstingsmötet som regel sammanträder varannan månad får landstingsledamöterna bättre möjligheter att följa beredningsarbetet. Därför föreslår vi att den obligatoriska dubbla beredningen görs fakulta- tiv. Därmed ges möjlighet att införa samma beredningsförfarande som tillämpas i kommunerna.
Fler landstingsmöten innebär att ledamöternas arbetsförutsättningar avsevärt kan förbättras. Genom att beredningsförfarandet sprids över hela året blir deras arbetsbelastning jämnare. Mera tid kan även avsättas för diskussioner i partigrupper och i partiernas lokalorganisationer.
Fullmäktiges och landstingsmötets arbetsformer
De beslutande organens allmänna ställning sammanhänger i hög grad med deras arbetsformer. Det gäller de förtroendevaldas möjligheter att ta initiativ och föra fram frågor och därigenom få till stånd allmän debatt. Detta påverkar i sin tur medborgarnas möjligheter att bilda sig en uppfattning om de kommunala frågorna mellan valen.
De förtroendevalda i de beslutande organen kan aktualisera frågor genom
. motioner . interpellationer och 0 enkla frågor.
Vi anser att de beslutande organen skall styra utvecklingen både principiellt och mera konkret och ange riktlinjer för verksamheten. Men fullmäktiges och landstingsmötets beslutanderätt skall inte begränsas till enbart översiktliga program och principiella avgöranden. Även de mindre principiella frågorna är av betydelse för medborgarna och bör kunna tas upp i de beslutande organen.
Vi rekommenderar att diskussioner om de långsiktiga frågorna ges ökat utrymme i de beslutande organens arbete. Detta bör på ett naturligt sätt passas in i de beslutande organens arbete och ske på ett tidigt stadium i frågornas behandling. Exempel på frågor som lämpligen kan bli föremål för återkommande diskussioner anges i betänkandetexten. Det gäller t. ex:
— allmän kommunalpolitisk debatt i samband med att anvisningarna inför det kommande budgetarbetet diskuteras — den ekonomiska långtidsplaneringen i samband med att budgeten behandlas
— den kommunala bostadspolitiken och då speciellt bostadsmiljöfrågorna t. ex. i samband med att bostadsbyggnadsprogrammet behandlas.
Motioner
Vi anser att rätten att väcka motion har stor politisk betydelse för den enskilde ledamoten i fullmäktige och på landstingsmötet. Tidsfristerna för avlämnande och besvarande av motioner är en fråga som ofta debatteras.
Tidpunkten för besvarandet av motioner finns inte formellt reglerad i någon av kommunallagarna. På landstingssidan är det emellertid vanligt, att de besvaras vid det nästkommande sammanträdet, eftersom de skall
inlämnas två månader före mötet.
Från kommunaldemokratisk utgångspunkt är det viktigt, att motioner behandlas inom en begränsad tid så att frågornas aktualitet inte försvin- ner. Genom våra undersökningar vet vi att hälften av alla motioner inte behandlats inom ett år efter det att de har väckts. Enligt uppgifter är det inte ovanligt att motionerna är obehandlade under flera år. Detta beror i många fall på att motionerna får vänta på att utredningar skall bli klara. Motionerna bereds då i anslutning till ett utredningsarbete. Denna ordning skiljer sig från den som tillämpas i riksdagen där motionerna skall behandlas inom en bestämd tid.
Vi föreslår att motioner skall bli föremål för beslut i fullmäktige och på landstingsmötet inom ett år. Därmed ges motionsrätten en annan karak- tär än den har i dag.
Beredningen bör normalt klaras av inom ett år. Om beredningen inte har hunnits med skall detta anmälas till det beslutande organet och en redogörelse lämnas över vad som dittills framkommit under beredningen. I samband med sådan anmälan skall möjlighet finnas att besluta att avskriva motionen från vidare handläggning eller besluta att den skall anses besvarad med vad som redovisats. Detta föreslår vi skall regleras i lag, Samma regel föreslås gälla i kommuner och landsting.
Interpellation och enkel fråga
Enligt kommunallagen skall interpellation avlämnas före det sammanträ— de då den skall ställas. Medger fullmäktige att den får ställas bör den besvaras senast vid nästa sammanträde.
I landstingen skall interpellation avlämnas senast första dagen för landstingets möte. Lämnas medgivande bör den besvaras vid mötet. Dessa regler har ofta givit upphov till svårigheter när omfattande interpella— tionssvar skall arbetas fram på några få dagar under landstingsmötet. Skillnaden i sammanträdesfrekvens mellan fullmäktige och landstings- möte har motiverat olika bestämmelser om tidsfristen för besvarande av interpellationer.
Eftersom landstingsmötet endast samlas två 51 tre gånger per år har man ansett att interpellation måste besvaras vid det sammanträde då den framställts. Annars menar man att interpellationen lätt kan förlora sin aktualitet i den politiska debatten.
Vi har ingående övervägt om interpellation skall lämnas viss tid t. ex. en vecka före det sammanträde då den skall ställas för att möjliggöra att svar kan lämnas samtidigt. Men vi har inte funnit tillräckliga skäl för att införa en sådan regel.
Oin landstingsmötet i framtiden, som föreslagits ovan, sammanträder oftare kan emellertid samma ordning tillämpas i landsting som i kommu- ner.
Kommunallagsutredningen har i förslaget till enhetlig kommunallag överlämnat till de beslutande organen att iarbetsordning lämna föreskrif- ter om tiden för avlämnande och besvarande av interpellation.
Den som interpellerar avser oftast inte att få ett konkret beslut i någon
fråga. Många gånger vill man enbart få en upplysning eller möjlighet att i en debatt i de beslutande organen få föra fram sina synpunkter.
Vi anser därför att interpellation skall vara tillgänglig för varje ledamot innan beslut om medgivande fattas. Under förutsättning att landstings- möte börjar sammanträda oftare, rekommenderar vi dessutom att inter— pellation besvaras så snart som möjligt eller senast vid sammanträdet efter det att den ställts. Detta anser vi bör regleras i arbetsordning.
Enligt vår mening finns inget behov av att lagreglera institutet enkel fråga. Vi föreslår att detta regleras i lokala arbetsordningar. I dessa bör anges att den enkla frågan skall vara skriftlig, och att den skall avlämnas en viss tid före sammanträdet. Detta därför att ordföranden skall ges möj- lighet att bedöma om det är en enkel fråga eller om det är en interpella- tion som ställts. Ordföranden skall också avgöra om ämnet ligger inom det beslutande organets kompetens.
Vi rekommenderar också att det genom regler i arbetsordning skall framgå att de enkla frågorna är avsedda att gälla enkla och klart avgränsade sakförhållanden där snabba upplysningar kan lämnas. Vid behov kan även debattinläggen i anledning av en enkel fråga tidsbegränsas i arbetsordningarna. Den gällande principen att endast den som frågar och den som svarar får yttra sig när enkel fråga behandlas, bör enligt vår mening betonas och skrivas in i arbetsordningarna.
Kungörelse, kallelse och handlingar
Majoriteten av de förtroendevalda i de undersökningar som genomförts har ansett att tidsperioden mellan utsändningen av beslutsunderlaget och beslutstillfället är alltför kort. Vi anser därför att kungörelsen skall sändas till ledamöterna senast en vecka före sammanträdet.
Dessutom rekommenderar vi att handlingarna sänds vid samma tid- punkt. Slutligen rekommenderar vi att kungörelsen i tidningarna skall innehålla en förteckning över de ärenden som skall behandlas.
Suppleanter
För att möjliggöra för fler kommuninvånare och medborgargrupper att delta i samhällsarbetet föreslår vi att suppleanter obligatoriskt skall utses både för fullmäktige, landstingsmötet och fullmäktige i kommunalför- bund. Härigenom skapas enhetlighet i detta avseende för alla beslutande kommunala organ.
Om suppleanter utsetts för fullmäktige måste enligt gällande regler minst två tredjedelar av ledamöterna vara närvarande för att beslut skall kunna fattas. I det av oss föreslagna obligatoriska suppleantsystemet föreslår vi att kravet för beslutsförhet skall vara att fler än hälften av ledamöterna i de beslutande organen är närvarande.
Det nuvarande suppleantsystemet har fungerat tillfredsställande. Men erfarenheterna har visat att vissa mindre problem av framför allt praktisk
natur har förekommit. Detta har gällt de bestämmelser som reglerar inkallandet av suppleanter och deras tjänstgöringsrätt. Vi anser att klarlägganden behövs och att de grundläggande reglerna skall finnas i kommunallagen. Detaljerna kring dessa förslag redovisas i de 5. k. special- motiveringarna till lagförslagen i betänkandetexten.
Vi har även övervägt om suppleant som inte tjänstgör bör få vidgade befogenheter t. ex. rätt att väcka motion eller att framställa yrkanden m. m. Men vi anser att suppleant endast skall ha ledamots befogenheter när han eller hon tjänstgör istället för en ordinarie ledamot.
.'-" .f— u"- "ägd-'if? f**ffméilå'alt' [ih-"å. "r.-"rl! uma 111.1'äirci5ib'iålömhi "' n.; m.m lir "'rshäglrl'lamm-Jjj nur mr.- ul'ztt-qu 'w '.'-smallum ! 1, _, I.,-url "Hrm uhplam :bligqlilhtiulhl'fi i.e-näe'me-M Penningar—$n!
"L.
.Iv'tn .W'IJ __|! gl, ': em.-VL .l juli?.D'lgk'Ål Mal likt?-1393 hjgntmh'lwnuu .. .. 3 " * '..u" ,? mull-"153511 i'någ'uåålgt'l l'h. hanar.-"Färja af.-arga]! ft?" ll'rfl E-dgwhn- "J 'i-rr-J' all.-r'Tt-lall'lråw'rruil' inj. - J'JEI närmar-'
.- tu...—iw mammi 1'1:'1'-|»r.- Master. brå—'liåf'm't ”får”! tu.-34.155...—
' ' ”måla-äääll M-ll'rmflllvkz-iräwmmn .!th'ilt'hä'm'rå'u'rn'nä mil?:
. ' r ' ' ull billigt.-lllkr'ånfhuuj'IEl'ÖlafTEml't. %&!tfåwbdnil” !!!!!th . L , .
,,W ',,o'__”L ,. l:; :, ,.u .l'.,'; *, ,l4,L*Lh_,i
' m. III "i. , " . - 1 | .fr . J.,I , "lipa.
, -”'|r'.' T l..-| , r _ .. ' — .”; ;. - ...i-_T * rain,.—
, i.e.. '.'!" E'. '..n. ,- '. :. . .. '* , *.. '.1'.r _: '. ..,* . *r "-,_. | '...'5 ..". .,, .-:J|_, zum
.;rn'. '. - '.f . , du,. _.|. .: | |-—- -, , ' _ Mhz.-.. '.'—. ,,1- 2 J,
" -'.-' .:T1 . - '-* ..n | "' '*..|'* I** r.*'rl '..' _ '. , |' ": —',r *|., n. '|'I1"* ;'* r.*.* ' u r..* V *. . ** .. . .. .. .ull,",1 Jag .. JLJJ- . .. u,e'1..-,'..*,15 L'JJJL .. , - . . . '*'1 n- '7'*'l' ,"15 '1- I1_,|.'P_' l' ' . '- 5 1 'I IL,?" . . .. t t' ".r "*l . .*.*.'- .h* ul'; '-.* .,. ,* ,' .J j,", ; , ..u—L'L'i ',,u
' .hu ” :*ll *nn f., :l # :|” ',t'ult - .. - .l|.:'-;:r.-»-'r' nalln n; r:r rju—11.14 '"t' * ' _| .J' H-"T .Tr'. "_1 . *. r ..I :'"r'* in_rn' *? '1*" " ilr .* ],,_.;_—, ** 12; " .. " m.m.na n.*.' ” n' .* ' [ ..—.*.*..n(mr....u" * ' ' li,).ruut'nul __., ,'. I..:,I.'...|jt.|', L. ,', "... "' " |1' _l'u—l ., . ,. ', . fel..,u. _. ul,": v, ut ,.i;r ] | . ___.rl ." ] ä'..|ll
. . ' .h.' lime"-; |'.1 17 ' .. nm.-|. —'_ Jr . ||. .. ;.j'hag'. ZIUIIW
.: . ,,." l.. föl ii|r_*_dl* 1 _ rJHjji. ___, ..r" [TnT/13,1! Hifi; "
. ". . E'|.l':'r'.n"-'. .a. lr'u'hhnan'rlel 'cT-c'. [MTM- ..;l. ,. .:.(mlTl ?.l . _ I .'- .- '| .L' .., '. l - _LU L'uuun | ,','.|,.. . .mnu'r |?! all. ',;llllu ål..
» .. ,. jllu..- : f_lL . , ,. . '. . .I ,'_ 'I ut'-31 *|"..**.'... '*'* I""". 'u. m.m.-* rf ur ;.Hu'llf - _
[ .|_... ' . 1.3.l”.. .'J,-.|.1'. TÅG.'. ". . '—*1?.'*'-Ä.fef"r.ni .
||._ .- '1-_.| L : d._'[ ..L— r,.", |-=.r',._1', :f-IL1|1.,',*k| l'- . .f , -,E' rf.—r:; 1._.1'_':'. , ;s), ., Ai ,'r ”'
|* IILIIIII
' in , * * Jl't- ls"|'nf'm.": 'f'rro i' FIEF—lr .,
. . I ' .'l ' Lu' ,Jt'ull' rupfflonr'w rum l it'lt tl'f't'" n: 'i..'|":£'r".'.I -r' . #5. 1.51" hur .lzg: .hl' '5..' .l. .:m1 ;.*-'* ""MT'I r'HFET *
4. De kommunala nämnderna
De förtroendevaldas arbete i de kommunala nämnderna tillhör de bärande inslagen i den kommunala självstyrelsen. I det kommunala vardagsarbetet spelar nämnderna den dominerande rollen. Stora krav ställs på de förtroendevalda. De skall på ett effektivt sätt leda och vidareutveckla den kommunala verksamheten i enlighet med medborgar-
nas önskemål. Genom de olika förtroendeuppdragen kan de politiska partierna
kanalisera medborgarnas krav och önskningar. Förtroendeuppdragen möjliggör ett informationsutbyte och stimulerar det politiska arbetet i partiernas lokala organisationer.
Nämndorganisationen
Det finns ett flertal väsentliga frågor från demokratisk synpunkt när det gäller nämndernas organisation och de förtroendevaldas arbete i dessa. Tendenser till ökad centralisering av nämndorganisationen har blivit alltmer märkbar under slutet av 1960-talet ochi början av 1970-talet.
Ett önskemål från kommunaldemokratisk utgångspunkt är därför att skapa fler förtroendeuppdrag för att engagera så många som möjligt av kommunmedlemmarna i nämndarbetet. Men detta måste vägas mot delvis motsatta krav. Nämnderna får inte bli så stora att ett effektivt arbete omöjliggörs. Alla ledamöter måste ha ett reellt inflytande och menings- fulla arbetsuppgifter. Alltför stort antal nämnder kan också ge upphov till svårigheter när det gäller samordningen.
Vi anser att avvägningen mellan de demokratiska kraven och intresset av att ha en effektiv och samordnad förvaltning är en ytterst betydelsefull fråga. En sammanhållen nämndorganisation har många fördelar och är som vi ser det en förutsättning för att t. ex. medborgarnas krav på servzce skall kunna tillgodoses. Från kommunaldemokratisk synpunkt har emel— lertid en allt för centraliserad nämndorganisation vissa nackdelar. En minskning av antalet förtroendeuppdrag framstår som negativ.
Många av de sammanläggningar av nämnder som skett har förmodligen varit nödvändiga att genomföra. Vissa nämnder har varit för små och splittrade samt saknat tillräckliga arbetsuppgifter.
För att engagera fler medborgare i nämndarbetet rekommenderar vi:
— att de kommunaldemokratiska kraven mer än hittills bör bestämma ställningstaganden vid eventuella förändringar i den kommunala orga— nisationen.
—- att kommuner och landsting för att på sikt öka antalet förtroendeupp- drag överväger möjligheten att inrätta fler nämnder. — att behovet av samordning mellan nämnderna inte bör leda till sammanläggningar. Önskemål om samordning anser vi kan tillgodoses på annat sätt t. ex. genom att samrådsorgan bildas. — att antalet ledamöter utökas i nämnder som nu har få ledamöter.
För att undanröja praktiska problem som t. ex. ersättare vid semester föreslår vi att kommuner och landsting skall ges möjlighet att också utse en andre vice ordförande i kommunstyrelse och förvaltningsutskott.
Organisationsformer
Vi anser inte att det är praktiskt möjligt att rekommendera komntuner och landsting att använda någon viss organisationsform för nämndarbe- tet.
Men oberoende av vilken organisationsform som man väljer kan minst tre krav från kommunaldemokratisk utgångspunkt uppställas.
. Medborgarnas möjlighet till information och påverkan måste tillvarata- gas och förstärkas i alla organisationsformer. Det underlättas genom att olika delar av kommunen eller landstinget är företrädda av för- troendevalda i nämnderna.
. De förtroendevalda måste alltid kunna leda verksamheten och ange
ambitionsnivå efter politiska mål. Detta gäller självfallet i första hand de långsiktiga och övergripande frågorna. Men även när det gäller ärenden av mer konkret slag måste de förtroendevalda efter behov ha möjlighet att gå in och leda verksamheten. Vid användning av t. ex. projektorganisation skall ledningsgrupp enligt vår mening bestå av en- bart förtroendevalda. . De förtroendevaldas möjligheter till insyn och information måste tryggas och stärkas. Detta bör bl. a. uppmärksammas vid användning av samrådsorgan. Sådana har i vissa fall givits långtgående uppgifter. Förtroendevalda som inte ingår i sådana organ måste försäkras om möjlighet till information och påverkan.
Suppleanter
Genom att införa suppleanter i nämnderna anser vi att flera önskemål kan tillgodoses.
. Fler invånare kan delta i politiskt arbete genom att antalet uppdrag ökas. . Representationen kan breddas till att omfatta fler medborgargrupper. . Större möjligheter skapas att få en ökad representation från olika delar av kommunen eller landstinget. . Småpartiernas möjligheter att bli representerade i nämnderna för- bättras.
Från formell utgångspunkt är det naturligtvis också viktigt att nämn- derna vid alla sammanträden kan vara beslutföra. Dessutom garanterar suppleanterna att besluten inte påverkas av att någon ordinarie ledamot tillfälligt är frånvarande.
I flertalet kommunala nämnder finns idag suppleanter. Enligt vår mening är det emellertid ur kommunaldemokratisk synvinkel viktigt att det alltid finns suppleanter.
Vi föreslår därför att suppleantsystemet skall vara obligatoriskt i alla nämnder. Det innebär att den suppleantregel som gäller för kommunsty- relse och förvaltningsutskott görs tillämplig även för de fakultativa nämnderna.
För att undvika oklarheter föreslår vi att inkallandet av suppleant vid förfall för ordinarie ledamot skall vara obligatoriskt. Dessutom skall ordningen för hur suppleanterna skall inkallas i detalj regleras i samband med att de väljs. Samma regler som föreslagits om tjänstgöring för suppleanter i de beslutande organen skall även gälla för suppleanter i nämnderna.
Vi rekommenderar dessutom:
. att det normalt bör utses lika många suppleanter som ordinarie ledamöter i nämnderna. Men vi anser att kommuner och landsting bör ha frihet att efter lokala förhållanden besluta om antalet suppleanter. ' att suppleanterna bör ha yttranderätt vid sammanträden även då de
inte tjänstgör i stället för ordinarie ledamot. Men det bör i första ham anko/mma på nämnderna själva att bestämma om detta, eftersom nämndernas storlek och arbetsuppgifter varierar avsevärt.
Nämndernas arbetsformer
Även nämndernas arbetsformer rymmer frågor som från demokratisk utgångspunkt är särskilt väsentliga. Som exempel kan nämnas överföran- det av beslutanderätt genom delegation, formerna för beredningen in ärenden och arbetsutskottens funktion.
Delegation
Inom vissa ärendegrupper har det blivit vanligare att nämndernas beslutan- derätt har överflyttats till grupper av förtroendevalda eller till enskilda förtroendevalda. [ stor utsträckning har även beslutanderätt överförts till tjänstemän genom delegation.
Även när det gäller omfattningen av delegationsförfarandet kan önske- målen om vidgat inflytande för förtroendevalda och medborgare stå i motsats till kraven på en effektiv administration. Det har framhållits att en långt gående delegering skulle vara en förutsättning för en effektiv verksamhet. Det har även ansetts att en vidgad delegation skulle kunna ge de förtroendevalda möjlighet att ägna mer tid åt riktlinjer, planering och olika slag av översiktliga frågor.
Efter hand har emellertid osäkerhet uppstått inför det vidgade delega- tionsförfarandet. I den allmänna debatten har det framkommit att många förtroendevalda har börjat hysa farhågor för att delegationen skall ge mindre insyn och begränsa möjligheterna att påverka verksamheten.
Vi anser att delegationsreglerna bör tillämpas restriktivt. I första hand rekommenderar vi att delegation lämnas till grupper av förtroendevalda eller till enskilda ledamöter eller suppleanter. I andra hand och med hänsyn till ärendenas art rekommenderar vi att delegation ges till tjänstemän. Vi föreslår ingen utvidgning av delegationsbestämmelserna när det gäller 5. k. lokal delegation och vidaredelegation. Frågan om s. k. blandad delegation till förtroendemän och tjänstemän i förening kommer att övervägas i nästa utredningsetapp.
Arbetsutskott
Arbetsutskott förekommer ofta i de kommunala nämnderna. Mer än 90 procent av kommunerna har ett eller flera beredningsutskott till kom- munstyrelsen. Det är även relativt vanligt i social centralnämnd. skolsty— relse och fritidsnämnd.
I många fall har nämnderna delegerat beslutanderätt till arbetsutskot— ten. Detta gäller särskilt kommunstyrelsens arbetsutskott. Från många håll har det hävdats att arbetsutskotten minskar övriga nämndledamöters möjligheter till insyn och påverkan.
Från flera synpunkter anser vi att det är önskvärt att fler ledamöteri nämnderna deltar i beredningsarbetet. Särskilt angeläget är detta enligt vår mening i kommunstyrelsen och i förvaltningsutskottet. Detta kan exempelvis ordnas genom att samtliga ledamöter och suppleanter i dessa organ ingår i beredningsavdelningar som förbereder ärendena efter en viss kategoriindelning.
Budgetberedning m. in.
Vi anser att det årliga budgetförslaget år en beredningsprocess som ur kommunaldemokratisk utgångspunkt bör ägnas stor uppmärksamhet. Arbetet med budgetförslaget berör alla delar av den kommunala och landstingskommunala verksamheten. Förtroendevalda från alla nämnder deltar. Här kommer även detaljkraven fram.
Ett hinder är emellertid att det i regel är svårt att redovisa budgetun- derlag och beslut på ett lättillgängligt sätt. Intresset kan även begränsas av att en stor del av innehållet i budgeten inte är möjligt att påverka. Det är intecknat av verksamhet som kommunerna och landstingen är ålagda att bedriva och av sådant som är en följd av tidigare långsiktigt verkande be- slut. Genom att frågorna ofta är konkreta och besluten snabbt får genom- slag anser vi att det finns förutsättningar för att de skall väcka intresse hos medborgarna.
Vi anser därför att budgetarbetet bör bedrivas så att medborgarna och de förtroendevalda kan följa arbetet i dess olika skeden. Vi rekommende— rar t. ex.
— att särskild budgetinformation utgår innan arbetet i nämnderna startar. Partiernas lokala organisationer bör stimuleras att under budgetarbetet kanalisera de olika kraven i kommundelarna. — att de förtroendevalda ges en samlad redovisning av nämndernas sammantagna äskanden innan kommunstyrelsen/förvaltningsutskottet
påbörjar arbetet med budgeten. — att information sprids om budgetförslaget innan de beslutande organen behandlar det.
När det gäller den övriga beredningsprocessen finns flera problemställ- ningar som måste uppmärksammas. Av våra undersökningar har det exempelvis framgått att många av de förtroendevalda anser, att de har allt för kort tid till förfogande för att hinna sätta sig in i alla ärenden som skall behandlas på nämndsammanträden. Från kommunaldemokratisk ut- gångspunkt är detta otillfredsställande.
Vi rekommenderar därför att kallelser och handlingar till nämndernas sammanträden skall vara ledamöterna och suppleanterna tillhanda senast en vecka i förväg. Regler om detta bör antingen skrivas in inämndernas reglementen eller föreskrivas genom beslut av fullmäktige/landstings- möte.
I några kommuner och landsting har frågan om öppna nämndsamman- träden aktualiserats genom motioner. Enligt de nuvarande kommunal- lagarna är alla nämndsammanträden i princip slutna.
Även på riksplanet har motioner väckts med krav om offentliga utfrågningar i riksdagens utskott. Motiven för införande av sådana har oftast varit att man därigenom skulle stimulera allmänhetens intresse för den politiska debatten och för deltagande i samhällsarbetet.
Som vi ser det finns det inte på det kommunala planet något uttalat behov av att ha offentliga nämndsammanträden. I de flesta kommuner och landsting skulle det även rent praktiskt ställa sig svårt att anordna offentliga sammanträden. Enligt vår mening kan allmänhetens berättigade krav på att få ställa frågor och att få insyn tillgodoses på annat sätt. Inget hindrar att en nämnd anordnar informationsmöten för allmänheten i samband med sina sammanträden.
5. Den kommunala styrelseordningen
[ det föregående har de beslutande organens och nämndernas arbetsfor- mer behandlats. En särskild aspekt i detta sammanhang är vilken styrelse- form som är den lämpligaste i nämnderna.
Den kommunala styrelseordningen har diskuterats med stor intensitet under senare år. Olika reformförslag i syfte att fördjupa den kommunala demokratin har framförts bl. a. förslag om att införa kommunal parla- mentarism eller s. k. majoritetsstyre.
Huvudfrågan när det gäller styrelseordningen är om man genom att förändra den kommunala organisationen kan stimulera den kommunala demokratin. I debatten har det ansetts att det kommunala samlingssty— ret har lett till att gränslinjerna mellan de politiska partierna suddats ut. Genom att skapa klarare markeringar mellan majoritet och minoritet har man ansett att det går att få till stånd livaktigare debatt. Andra har menat att man kan åstadkomma detta även genom en utökad kommunal information. Frågan om samlingsstyre eller majoritetsstyre hänger även samman med de heltidsengagerade förtroendemännens ställning. Det är fråga om t. ex. arbetsfördelningen mellan de heltidsengagerade och tjänstemännen. Men det gäller även ansvarsfördelningen mellan de hel- tidsengagerade inbördes och i förhållande till andra förtroendevalda. I detta sammanhang ingår även frågan om mandatperioden för de kommu- nala organen kan börja närmare valet s.k. snabbare valgenomslag. Där- igenom skulle en ny politisk majoritet ges större möjligheter att omedel- bart leda den kommunala verksamheten.
Bakgrund —— gällande regler
Kraven på en reformering av den kommunala styrelseordningen i riktning mot större majoritetsinslag kom i mitten av 1960-talet.
I maj 1972 publicerade vår utredning diskussionspromemorian ”Kom- munalt samlingsstyre eller majoritetsstyre” SOU 1972132. Syftet med skriften var att föra ut vissa frågeställningar till allmän debatt.
Promemorian innehöll inte några ställningstaganden från utredningens sida. Någon formell remissbehandling skedde inte.
I diskussionspromemorian redovisades ett omfattande material för att belysa problemställningama kring frågan om kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre.
Vidare redovisades fem olika alternativ av majoritetsinslag.
l. Fullständigt genomfört majoritetsstyre. Majoriteten i den beslutande församlingen tillsätter enligt lag alla posterna i de kommunala nämn- derna.
2. Begränsat majoritetssryre. Den politiska majoriteten bosätter alla poster i kommunstyrelse resp. förvaltningsutskott. Minoriteten finns representerad i övriga nämnder.
3. Samlingsstyre med majoritetsinslag. I ett system som i övrigt karaktäri- seras av proportionalitet byggs vissa majoritetsmarkeringar in. Majori- teten kan således göra anspråk på alla heltidsarvoderade förtroendepos- ter och/eller alla ordförandeposter i de kommunala nämnderna.
4. Samlingsstyre utan majoritetsinslag enligt praxis. Alla poster i de kommunala organen fördelas proportionellt enligt gällande regler. Kommunal-, landstingsrådsposter samt ordförandeposter fördelas fri- villigt mellan partierna enligt proportionell metod.
5. Samlingsstyre utan majoritetsinslag enligt lag. Proportionell fördelning av kommunal-, landstingsrådsposter och ordförandeposter reglerat i lag.
Det frågan främst har gällt är om majoriteten skall ges ökade möjligheter till markeringar (alternativ 1 och 2) eller om minoritetens befogenheter att kräva proportionalitet skall förstärkas (alternativ 5).
En jämförelse mellan mandatperioderna 1971—73 och 1974—76 visar att majoritetsinslag blivit vanligare både i kommuner och landsting. Någon form av majoritetsmarkering tillämpades 1974 i omkring 60 procent av kommunerna jämfört med knappt 30 procent 1971, ochi 17 landsting jämfört med 10 landsting 1971. Det innebär att majoriteten minst besat- te alla ordförandeposter.
. I omkring en fjärdedel av kommunerna (70) och i fyra landsting hade 1974 majoritetens ställning markerats genom att den besatt alla (en eller flera) heltidsposter och alla ordförande- och vice ordförandepos- ter.
. ”Oppositionsråd”, dvs. heltidsengagerade förtroendemän som inte hade något ordförandeuppdrag fanns i 22—kommuner och i nio landsting. [ nio kommuner och i tre landsting innehade oppositionsråden inte hel— ler vice ordförandeuppdrag. . Om inte heltidsposter medräknas kan konstateras att majoriteten i 34 procent av kommunerna (95) och i sju landsting markerade sin ställ- ning genom att besätta samtliga ordförande- och vice ordförandeupp- drag. År 1971 gällde detta i nio procent av kommunerna (39) och i två landsting. _ . En annan fördelningsprincip som också utgör en form av majoritets-
markering är att majoriteten besätter alla ordförandeposter och ger minoriteten vice ordförandeposterna. Detta förfaringssätt tillämpades 1974 i 23 procent av kommunerna (63). Sex landsting hade också valt denna form av markering. Som jämförelse kan nämnas att denna ordning tillämpades i 15 procent av kommunerna och i åtta landsting år 1971.
SOU 1975:42 Den kommunala styrelseordningen 37 Majoritetsstyre eller samlingsstyre
Många krav ställs på organisationens utformning. Något förenklat vill vi sammanfatta några av de viktigaste kraven beträffande styrelseordningen på följande sätt:
0 Den skall medge goda arbetsförutsättningar för de förtroendevalda och partierna. . Den skall ge uttryck för vilket eller vilka partier som har det främsta politiska ansvaret för verksamheten. 0 Den skall medge en beslutsordning som inte skapar alltför lång tidsfördröjning. . Den skall underlätta ett ömsesidigt informationsutbyte med allmänhe- ten och innebära goda möjligheter till medborgarinflytande.
Av dessa punkter framgår att frågan om styrelseordningen samman- hänger med flera av utredningens andra delfrågor. Frågan om samlings- styre eller majoritetsstyre kan alltså inte bedömas isolerad. Vi har därför eftersträvat att överväga dessa frågor i ett sammanhang.
Fullständigt majoritetsstyre (alt. 1 )
Till att börja med kan konstateras att fullständigt majoritetsstyre inte uppfyller de önskemål som vi uppställt på den kommunala styrelse- ordningen. En ordning där alla förtroendevalda i nämnderna kommer enbart från den politiska majoriteten skulle innebära oacceptabla svårig- heter för minoritetens företrädare.
Begränsat majoritetsstyre (alt. 2)
Vi anser att det även finns betydande nackdelar förknippade med begränsat majoritetsstyre där majoriteten besätter alla posteri kommun- styrelsen/förvaltningsutskottet. Vi har främst tagit hänsyn till följande:
. Alternativet förutsätter någon form av utskottssystem, vilket skulle bli administrativt betungande och medföra en avsevärd tidsfördröjning av ärendebehandlingen. . Det förutsätter att kommunernas och landstingens frihet att utforma sin organisation begränsas. . Majoritetsförhållandena i en stor andel av kommunerna och landsl- tingen är mycket stabila. Det medför särskilda svårigheter för opposi- tionen. 0 Minoriteten skulle allmänt sett få en mycket svår situation, särskilt med hänsyn till den rådande massmediesituationen. . Det skulle omöjliggöra genomförandet av ett snabbare valgenomslag.
Med hänsyn till bland annat dessa argument anser vi att alternativet begränsat majoritetsstyre inte bör komma ifråga. Vi föreslår därför ingen förändring av gällande regler om proportionella val.
Samlingsstyre (alt. 4 och 5)
De två alternativ som skisserats för samlingsstyre dvs. alternativ 4 och 5 följer helt principen om proportionalitet. Alla poster i nämnderna fördelas efter partiernas styrka i den beslutande församlingen. Vi anser inte att det är lämpligt att binda kommuner och landsting så hårt som det skulle innebära om alt. 5 samlingsstyre enligt lag genomfördes. Detta skulle inte heller överensstämma med de allmänna riktlinjerna för utredningens arbete. Enligt dessa bör man öppna möjligheter för kommu- ner och landsting till åtgärder utan att tvinga dem. Vi anser det även väsentligt att det finns möjligheter för majoriteten att inom samlingssty- rets ram kunna markera det politiska ansvaret för väljarna. Dvs. genom att besätta nyckelposter i nämndorganisationen.
Samlingsstyre med majoritetsinslag (alt. 3 )
Den styrelseordning som i ökad utsträckning har börjat tillämpas i kommuner och landsting är samlingsstyre med majoritetsinslag. Det kan karakteriseras som en mellanform mellan ett rent majoritetsstyre och samlingsstyre. I huvudsak fördelas posterna i nämnderna proportionellt. Men majoriteten markerar på olika sätt det politiska ansvaret vid fördel- ningen av heltidsposter, ordförandeposter och vice ordförandeposter.
En kartläggning av kommuner och landsting som valt att tillämpa den— na ordning visar att det finns betydande variationer. En långtgående va— riant är att majoriteten besätter alla heltidsposter, ordförandeposter och
vice ordförandeposter. Arbetsutskott och motsvarande organ besätts en- bart av majoriteten.
Vi anser att det reser sig flera frågeställningar i anslutning till ett så långtgående majoritetsinslag. Det gäller t. ex. nackdelen med att ett informellt organ såsom en kommunstyrelseberedning får en så central roll i beslutsfattandet. Det gäller även de s. k. oppositionsrådens ställning.
Vi anser att en styrelseordning som denna kan innebära betydande svårigheter för minoriteten. I de fall majoritetsmarkeringar skall förekom- ma rekommenderar vi därför att minoriteten ges en starkare ställning.
Vi finner det lämpligt att kommunerna och landstingen tillämpar en ordning som kan karaktäriseras som ”samlingsstyre med vissa majoritets— inslag”. Majoriteten besätter alla heltidsposter och alla ordförandeposter. Minoritetens företrädare återfinns som vice ordförande. Om kommunen eller landstinget har flera heltidsposter får oppositionsråd vice ordföran- deposterna som bas för sitt arbete. Arbetsutskott, beredningar o. d. be- står då såväl av majoriteten som minoriteten.
I detta alternativ är det lättare att garantera minoritetens företrädare goda arbetsförutsättningar. Samtidigt sker en markering inför medborgar- na av var det politiska ansvaret ligger.
Vi anser emellertid att kommunerna och landstingen själva skall ges möjlighet att välja vilket majoritetsinslag som skall tillämpas.
I korthet innebär vårt ställningstagande följande:
, Den kommunala styrelseordningen skall enligt vår mening ge uttryck för vilket eller vilka partier som har det främsta politiska ansvaret för verksamheten. — Vi anser vidare att kommuner och landsting skall ges så stor valfrihet som möjligt när det gäller utformningen av den kommunala styrelse- ordningen. — Vi finner det lämpligt att kommunerna och landstingen tillämpar en modell som benämnes ”Samlingsstyre med vissa majoritetsinslag”. Det innebär att majoriteten besätter alla ordförandeposter och att minori- teten besätter vice ordförandeposterna. — Det innebär vidare att nuvarande bestämmelser i lagstiftningen om proportionella val till kommunala nämnder och styrelser bibehålles. —- För att underlätta minoritetens arbetsmöjligheter föreslår vi att det ges rätt att arvodera förtroendevalda med särskilda uppgifter även om de inte har presidieuppdrag. —- För att inte omöjliggöra ”majoritetsväxling” i den händelse parti- konstellationen förändras under en mandatperiod föreslås att ettåriga mandatperioder införs för presidieposterna. -— För att inte frånvaro på grund av avgång, sjukdom eller liknande orsak skall behöva medföra förändringar i den politiska ledningen föreslår vi att nämnd skall kunna utse tillfällig ersättare för ordföranden om ordförandens frånvaro beräknas bli längre än 30 dagar. Denne ersättare väljes bland ledamöterna i nämnden.
Heltidsengagerade förtroendemän
Motivet för att engagera förtroendevalda på heltid har varit en strävan att stärka och öka de förtroendevaldas inflytande. Under den kraftiga expansionen på 1960-talet ålades och tog kommuner och landsting på sig nya uppgifter. Förtroendemännen upplevde då att det blev allt svårare att på fritiden hinna sätta sig in i och styra och kontrollera ärendeströmmen till vissa av nämnderna. Många ansåg, att det växande antalet tjänstemän kunde innebära att förtroendemännen i vissa fall fick det svårt att göra sig gällande.
Enligt vår mening utgör de heltidsengagerade förtroendemännen en förutsättning för att de förtroendevaldas möjligheter till inflytande skall bibehållas. Samtidigt anser vi att man måste förbättra de övriga förtroen— devaldas arbetsförutsättningar.
Vi föreslår att de heltidsengagerade förtroendemännen inskrives i kommunallagarna. Däremot anser vi inte, att det finns skäl som talar för en lagreglering av deras befogenheter och ställning i organisationen. Vi anser att en sådan reglering skulle innebära en onaturlig formalisering av förtroendeuppdraget. Det skulle inte stämma med den representativa de- mokratins princip att det är de förtroendevalda som ytterst bär det poli- tiska ansvaret för verksamheten. En viss gränsdragning kan dock ske i de instruktioner som finns för chefstjänstemännen.
Under senare år har det blivit vanligare med heltidsengagerade för- troendemän utan ordförandeuppdrag. Motivet har varit att de heltids— engagerade skall kunna ägna sig mera åt långsiktiga frågor.
Enligt vår uppfattning är det att föredra att de heltidsengagerade är förankrade i förvaltningen genom olika uppdrag. Vi anser emellertid att de heltidsengagerades ställning skall avgöras i kommunerna och lands- tingen efter de lokala förutsättningarna.
Om man väljer att tillämpa en ordning där de heltidsengagerade inte har ordförandeuppdrag i nämnder reser sig två frågeställningar. Det gäller
. dels om de skall ha närvarorätt i nämnder där de ej har uppdrag . dels om de skall kunna interpelleras även om de inte är nämndord- förande.
Vi anser att det i vissa fall finns behov av att heltidsengagerade förtroendemän är närvarande för att lämna upplysningar på sammanträde med nämnder i vilka de inte är ledamöter. Men detta gäller även andra förtroendemän än heltidsengagerade. Vi föreslår därför att varje nämnd skall avgöra, om förtroendevald som inte tillhör nämnden skall tillkallas. Beslut om tillkallande skall kunna fattas med enkel majoritet.
Att generellt vidga rätten att ställa interpellation även till heltidsenga- gerade förtroendemän som inte har något ordförandeuppdrag bedömer vi som mindre lämpligt.
Vi anser att huvudprincipen att interpellation endast skall kunna riktas till nämndordförande skall upprätthållas. I stora kommuner och i landsting med flera heltidsengagerade som har ett övergripande nämndan- svar kan det emellertid vara motiverat att även dessa skall kunna interpelle-
ras. Vi föreslår därför att möjlighet skall införas för ordföranden i kommun- styrelsen och förvaltningsutskottet att efter samråd överlämna interpel- lation att besvaras av annan ledamot som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att kunna besvara den. En förutsättning för överlämnandet skall vara att förtroendemannen är ledamot i kommun- styrelsen/förvaltningsutskottet.
Vi föreslår inga förändringar i den särskilda kommunallagen för Stock- holm när det gäller borgarrådens ställning. En sådan förändring skulle. förändra hela funktionsfördelningen mellan de kommunala organen i Stockholms kommun. Men däremot föreslår vi att de föreslagna åtgärder- na för de heltidsengagerade skall tillämpas även för landstingsråden i Stockholms läns landsting och att särreglerna för dem slopas.
Snabbare valgenomslag
Ett av motiven för att åstadkomma ett snabbare valgenomslag är att den tillträdande majoriteten skulle ges tillfälle att påverka utformningen av bidgeten för det nästkommande året.
Vi anser att det inte ur kommunaldemokratisk synvinkel kan anses tillfredsställande att en politisk majoritet som grundar sig på ett tre år gammalt valutslag, kan sitta kvar och fatta beslut som påverkar verksam- heten under de kommande åren. Vår grundinställning till denna fråga har altså redan från början varit att ett snabbare valgenomslag bör genom- föras om det visar sig praktiskt möjligt och lämpligt.
Med den utgångspunkten har vi uppställt följande förutsättningar:
' ett eventuellt snabbare valgenomslag skall kunna genomföras utan att partiernas nomineringsarbete inför valet av de kommunala nämnderna försvåras. . ett eventuellt snabbare valgenomslag skall få en sådan utformning att den tillträdande majoriteten hinner och kan ta ansvaret för och fastställa det kommande årets budget.
En rad faktorer inverkar på om det är möjligt att genomföra ett snabbare valgenomslag:
. tidsåtgången för sammanräkningen ' partiernas nomineringsarbete ' bestämmelserna om tidsfristerna för kallelserna | tidsfristerna för budgetarbetet.
Utifrån de uppställda förutsättningarna föreslår vi att ett snabbare valgenomslag bör genomföras. Det skall ske genom att fullmäktige och lmdstingsmötet samlas så snart som möjligt efter det valresultatet färdig- riknats, dock före den 1 november. _Vi föreslår att mandatperioden for- nellt skall börja den 22 oktober, men att kommunstyrelsen och övriga rämnder tillträder från den första januari året efter valet.
Detta innebär att den tillträdande majoriteten först får majoriteten i ce beslutande organen. Därmed ges en yttersta garanti för att den skall
kunna utöva det avgörande inflytandet över politiken istort. Den får så- ledes möjlighet att bl. a. fatta beslut om den budget som kommer att reg— lera verksamheten under det kommande året.
Problemet med denna variant hänför sig närmast till berednings- och verkställighetsplanet. Det är naturligtvis en nackdel att t. ex. förslagen till de beslutande organen utarbetas av en nämnd med annan majoritet än i den beslutande församlingen.
En begränsning av det snabbare valgenomslaget är att den frånträdande majoriteten får behålla möjligheten att avgöra frågor som ligger inom de olika nämndernas egen beslutskompetens. Under en kortare tidsperiod kan det emellertid vara acceptabelt att tillämpa en förskjutning av nämn— dernas tillträde även med hänsyn till dessa nackdelar. En fördel med den- na ordning är att partiernas nomineringsarbete inte behöver påskyndas.
För att genomföra detta system med ett snabbare valgenomslag föreslår vi att samma tidsfrist som gäller för kommunerna införes för landstingen. Detta innebär för landstingens del att budgetfristen förlängs med en månad. Även i landstingen skall man i undantagsfall kunna fast- ställa skattesatsen före november månads utgång och besluta om budge- ten före årsskiftet. Vi föreslår däremot inga ändrade bestämmelser av budgetfristerna i Stockholms kommun.
Slutligen rekommenderar vi att kommunerna och landstingen skapar goda förutsättningar för att minoriteten skall kunna följa det löpande budgetarbetet. Annars får en ny majoritet inte möjligheter, att på ett ur demokratisk synvinkel tillfredsställande sätt kunna påverka budgetarbe- tet.
Vi föreslår ingen förändring av mandattiden i Stockholms kommun. Där börjar fullmäktige redan nu enligt den särskilda kommunallagen sitt arbetsår första vardagen efter den 15 oktober. Detta överensstämmeri stort sett med vad som föeslås gälla för övriga kommuner.
6. Kommunal informationsverksamhet
De snabba samhällsförändringarna har påverkat förutsättningarna för kommuneras och landstingens informationsverksamhet. För att möta be- hoven av och kraven på information har kommuner och landsting ökat sina insatser väsentligt under de senaste åren. Det framgår av de under- sökningar vi själva låtit utföra. Vissa generella drag kan därvid urskiljas. Det gäller t. ex.:
0 att massmedierna bedöms ha stor betydelse för den kommunala infor- mationen . att riktad information till vissa medborgargrupper fått en ökad användning . att broschyrer, annonser och egna informationstidningar används i stor utsträckning 0 att den informationen i huvudsak innehåller upplysningar om kommu- nernas och landstingens service.
Dagspressen har en avgörande betydelse för medborgarnas möjligheter att följa den kommunala verksamheten. Men pressen har under den senaste 25-års-perioden genomgått en snabb omvandling. Antalet tid- ningar har minskat med 40 procent. Det innebär att många kommuner bevakas av endast en lokaltidning.
Den regionala radion har under de senaste årtiondena erhållit en utökad sändningstid. Nyligen har riksdagen fattat beslut om att gradvis bygga ut ett lokalradionät över hela landet.
Under de senaste åren har ny teknik för informationsspridning fram- kommit. Särskilt stor uppmärksamhet har riktats mot de nya former för masskommunikation som utvecklats. Det har framför allt gällt kabel-tv, och tv-kassetter/videogram.
En livlig debatt har förts angående massmediesituationen och dess betydelse för de demokratiska arbetsformerna.
Allmänna synpunkter
Den ökade kommunala verksamheten ställer krav på väl utvecklade for- mer för kontakter. Vi har noterat att informationsproblemen ägnas ökad uppmärksamhet. De åtgärder som vidtas är emellertid av mycket varieran- de slag. Det gäller främst för kommunerna. Dessa lokala variationer är
naturliga med hänsyn till de skilda förutsättningar som råder på olika håll. Enligt vår uppfattning bör emellertid vissa minimikrav kunna ställas på alla kommuner och landsting när det gäller informationsverksamheten.
Vid en utbyggnad av informationsverksamheten finns det flera prin— cipiella och praktiska problem. Det gäller t. ex. vilken inriktning som informationsverksamheten skall ges. Men det gäller även hur man ska nå de grupper av medborgare som f.n. inte tar del av den kommunala informationen. Vi anser att dessa problem är av den karaktären att det krävs ett utvecklingsarbete för att på längre sikt kunna lösa dem.
För den framtida inriktningen av informationsverksamheten är det enligt vår mening väsentligt att utgå från hur den förhåller sig till:
0 den idéförankrade informationen från partier och andra folkrörelser . massmedierna och 0 olika grupper av medborgare
Vi anser att partier och andra folkrörelser skall svara för den idéför- ankrade informationen i första hand. De kommunala informa- tionsinsatserna skall främst ta sikte på att underlätta partiernas och övriga folkrörelsers arbete i den demokratiska processen. Massmedierna spelar en väsentlig roll i den kommunala demokratin. De är även av stor betydelse för partierna och de övriga folkrörelserna. Vi anser därför att informationsinsatserna bör inriktas på att underlätta massmediernas arbete i kommuner och landsting.
Den kommunala informationen bör enligt vår uppfattning i princip nå alla medborgare. Med en sådan utgångspunkt anser vi att särskilda åtgärder måste vidtas för de medborgare s. k. informations- eller resurs- svaga grupper som inte tar del av den kommunala informationen.
Kommunernas och landstingens resurser för information bör således komplettera annan informationsverksamhet i högre grad än vad som nu
sker. Vi anser att informationsåtgärderna bör inriktas på två betydelseful- la problemområden:
. dels medborgarnas kontakter med kommuner och landsting som serviceorgan . dels medborgarnas kontakter med kommuner och landsting som självstyrelseorgan dvs. informationen i den demokratiska processen.
Kommuner och landsting som serviceorgan
När det gäller kommuner och landsting som serviceorgan är framför allt medborgarnas kontakter med de kommunala förvaltningarna och de anställda väsentliga.
Medborgarna kan uppleva flera olika slag av problem vid dessa kontakter. Det kan t. ex. gälla svårigheter att få del av viss service därför att behoven är större än tillgången. I andra fall har medborgarna inte kännedom om den service som finns tillgänglig. Negativa reaktioner kan också ofta uppkomma till följd av t. ex. svårförståeliga ansökningsblan- ketter eller rutiner som inte förklaras tillräckligt.
Enligt vår uppfattning är det en betydelsefull uppgift för den kommu— nala informationsverksamheten att systematiskt granska den kommunala organisationen i dessa avseenden. Den kommunala verksamheten har ut- sträckts till alltfler områden, som har stor betydelse för medborgarnas vardagliga förhållanden. Vi anser därför att kommuner och landsting bör ägna stor uppmärksamhet åt åtgärder som gör att förvaltningarna präglas av öppenhet och tillgänglighet för medborgarna.
Kommuner och landsting bör enligt vår mening informera om vilka tjänster de tillhandahåller, hur och var man får del av dem m. m. Vissa åtgärder bör i princip alla kommuner och landsting vidta.
Vi rekommenderar t. ex.
— att någon form av servicekatalog ges ut för att visa vilka tjänster som tillhandahålls
— att åtgärder vidtas för att få in sammanfattningar av servicekatalogerna i telefonkatalogen — att särskilda kontaktpersoner utses med uppgift att svara för kontakter med medborgarna, massmedierna m. fl. — att förvaltningarna har kvällsöppet någon gång i veckan -. att kommuner och landsting annonserar regelbundet på bestämd plats i dagspressen för att informera om servicen.
Åtgärder som underlättar förståelsen i det skriftliga materialet är särskilt väsentligt, eftersom den kommunala verksamheten är beroende av skriftlig dokumentation. Medborgarna uppfattar ofta det skriftliga mate- rialet som finns idag svårförståeligt och expertbetonat. För de resurs- eller informationssvaga grupperna medför detta sämre möjligheter att tillvarata sina rättigheter.
Inte minst från rättvisesynpunkt är det därför viktigt att kommuner
och landsting vidtar åtgärder som syftar till att förenkla det skriftliga materialet. Vi rekommenderar t. ex.:
—' att det i alla kommunala handlingar och skrivelser alltid bör framgå namnet på någon person som man kan vända sig till för att få ytter- ligare information i det aktuella ärendet.
De grundläggande åtgärder som angivits ovan är inte alltid tillräckliga. De förutsätter att medborgarna är aktiva, att de läser den skriftliga information som görs tillgänglig eller att de tar kontakt med förtroende- valda och tjänstemän. Vi rekommenderar att kommuner och landsting i samarbete med folkrörelser och andra lokala organisationer bedriver en uppsökande verksamhet för att informera medborgare som av olika skäl inte nås på annat sätt.
Fortbildning av personal förekommer i många olika former ikommu- nal regi. I den utbildningen bör enligt vår mening stor vikt läggas vid personalens kontakter med medborgarna. Vi rekommenderar kommuner och landsting
— att i sin internutbildning ägna ökad uppmärksamhet åt frågan om formerna för medborgarnas kontakter med den kommunala förvalt- ningen -— att i ökad utsträckning anordna visningar och studiebesök för att ge medborgarna tillfälle att ta del av den kommunala verksamheten.
På längre sikt är det enligt vår mening även värdefullt att ökat utrymme ägnas åt kommunerna och landstingen i olika slag av grundut- bildning. Vi föreslår därför att fler moment av praktisk förvaltningskun- skap tas in i undervisningen på de skolor från vilka kommuner och landsting rekryterar personal.
Kommuner och landsting som självstyrelseorgan
Kommunernas och landstingens informationsverksamhet bör i första hand vara faktainriktad. Den bör ge upplysningar om den kommunala verksamhetens olika delar.
När det gäller kommunerna och landstingen som självstyrelseorgan bör den kommunala informationsverksamheten inte spela någon självständig roll i förhållande till medborgarna. Den bör istället inriktas på åtgärder som underlättar för förtroendevalda partier, övriga folkrörelser och massmedier att verka. Vi rekommenderar:
-— att den kommunala informationsverksamheten i ökad utsträckning inriktas på att granska det kommunala material som sänds ut till de förtroendevalda.
—— att informationsverksamheten i ökad utsträckning inriktas på att ge service för att underlätta partiernas och de övriga folkrörelsernas verk- samhet, t. ex. genom att tillställa dem basmaterial som de önskar för sin verksamhet.
Många kommuner håller redan nu kommunala protokoll och andra
handlingar tillgängliga på biblioteken. Medborgarna vänder sig också i allt större utsträckning till biblioteken för att få hjälp med litteratursökning eller för att få faktauppgifter. Enligt vår uppfattning skulle emellertid denna verksamhet kunna utvecklas betydligt. Vi rekommenderar därför att folkbiblioteken får en särskild och vidgad roll när det gäller kommu- nal information i framtiden. Biblioteken skulle enligt vår mening i större utsträckning kunna fungera som informationscentraler och förvaltnings- bibliotek. De skulle bl. a. kunna ha till uppgift att samla dokumentation i form av kommunala handlingar, facklitteratur och annat material. För de förtroendevalda och de kommunalt anställda skulle de kunna fungera som ett arbetsbibliotek vid beredning av olika ärenden.
Som tidigare nämnts anser vi att massmedierna bör kunna få en ökad roll när det gäller att fördjupa den kommunala demokratin. Det gäller såväl press, radio, TV som nya massmedier typ kabel-tv och videogram.
Vi anser att det utifrån kommunaldemokratiska aspekter är väsentligt att det statliga presstödet utformas så att ett partimässigt mångsidigt ut— bud av dagstidningar i olika regioner främjas.
Vi föreslår:
— att programverksamheten i lokalradion studeras och utvärderas med utgångspunkt från dess betydelse ur kommunaldemokratisk synpunkt, och
— att den kommunala verksamheten ägnas mer tid ijournalisternas grundutbildning
Vi rekommenderar att kommuner och landsting underlättar mass- mediernas arbete bl. a. genom:
— att rutinmässigt sända föredragningslistor och handlingar till mass- medierna. Det bör ske vid samma tidpunkt som de sänds ut till de förtroendevalda. Massmedierna får då möjlighet att informera om de aktuella frågorna innan beslut har fattats. _, att ge journalisterna en särskild arbetsplats där de kan ta del av handlingar. _ att ta initiativ till återkommande träffar, seminarier eller konferenser där företrädare för massmedierna och kommunala representanter ges tillfälle att diskutera gemensamma problem.
Vi rekommenderar att det i ökad utsträckning kommer till stånd försöksverksamhet med utnyttjande av nya massmedieteknikerna som t. ex. kabel—tv och videogram.
Invandrare upplever speciella svårigheter i sina kontakter med kommu- ner och landsting. Det gäller både i egenskapen av serviceorgan och självstyrelseorgan. Invandrarna måste därför enligt vår uppfattning bli föremål för särskilda informationsåtgärder. Vi rekommenderar t. ex.:
— att den skriftliga information i ökad utsträckning översätts till de i resp. kommun och landsting vanligaste invandrarspråken »— att de kommuner och landsting som har egna informationstidningar tar in information till invandrarna.
_ att invandrarföreningarnas verksamhet får ökat stöd så att de får bättre möjligheter att delta i informationsutbytet om kommunala frågor.
Ansvaret för informationsverksamheten
Med den inriktning som vi förordar för den kommunala informations- verksamheten i framtiden är det väsentligt att den är väl förankrad i kom— munernas/landstingens förtroendevalda organ. Från informationssyn— punkt är det betydelsefullt att en samordning kan ske mellan olika delar av de kommunala verksamheten.
Med hänsyn till de stora lokala skillnader som råder finner vi det naturligt att denna förankring hos de kommunalt förtroendevalda får olika organisatoriska lösningar.
Vi anser att ett av följande alternativ är möjligt:
—- att en särskild beredning eller särskilt utskott till kommunstyrelsen/ förvaltningsutskottet har ansvar för informationsverksamheten eller -— att en särskild fakultativ nämnd får ansvar för verksamheten.
7. Olika vägar till vidgad medverkan och lokalt inflytande
En huvudfråga enligt vår mening är hur man skall åstadkomma vidgad medverkan och lokalt inflytande för medborgarna även mellan valen. Bakgrunden är önskemålet att få till stånd vidgade kontaktytor mellan förtroendevalda och medborgare.
Som redovisas i inledningskapitlet har förändringar skett under senare år som förändrat förutsättningarna för den representativa demokratin. Inslaget av direkt deltagande för ett större antal medborgare har minskat. Antalet förtroendevalda har reducerats som en följd såväl av kommunin— delningsändringar som sammanläggning av kommunala nämnder. Därmed har förutsättningarna för kontakter mellan de förtroendevalda och medborgarna förändrats.
I den allmänna debatten och genom kommunal försöksverksamhet har aktualiserats olika åtgärder för att få till stånd vidgad medverkan och utvidgat lokalt inflytande. När man försöker konkretisera de olika förslagen står det snart klart att det knappast är möjligt att formulera modeller som utesluter varandra. Många av de åtgärder som diskuterats kan mycket väl kombineras med varandra.
I den praktiska tillämpningen innebär emellertid tillgången till ekono- miska och personella resurser begränsningar. Om man satsar mycket re- surser på någon viss eller några av de skisserade modellerna torde detta innebära att ambitionerna för andra får sättas lägre.
Med utgångspunkt från strävandena i kommunerna och landstingen eller inslag i den allmänna debatten har vi utgått från följande reform- vagar.
. Fördjupad kommunikation via partier, övriga folkrörelser och sam- manslutningar samt lokala grupper. . Förändringar i den kommunala organisationen — tillskapandet av lokala organ. . Omröstningar och opinionsundersökningar.
Fördjupad kommunikation via partier, övriga folkrörelser och sammanslutningar etc.
Det finns goda skäl för att i en första reformväg diskutera vilka förutsättningar som gäller för partiernas arbete på kommundelsnivå.
Det snabba tempot i samhällsomvandlingen under senare decennier har ställt stora krav på partiorganisationen på lokal nivå. Den fortgående utvecklingen mot större kommunala enheter har följts upp av organisa- tionsutredningar i flera partier. Syftet har varit att skapa en samordning mellan partiernas uppbyggnad och den administrativa indelningen.
I en undersökning som utredningen låtit utföra har det framkommit att det finns skillnader mellan olika typer av kommuner och även mellan partier när det gäller förgreningen av lokalorganisationen. Antalet lokala enheter ökar i allmänhet med ökande kommunstorlek och ytareal.
Socialdemokraterna och centerpartiet har förhållandevis omfattande förgreningar i underorganisationer i alla kommuntyper.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet har enligt undersökningen en lokalavdelning i så gott som samtliga ej indelningsändrade kommuner. Samtidigt har för dessa partier noterats en minskning av antalet lokalav— delningar inom de nybildade kommunerna.
Vänsterpartiet kommunisterna och Kristen demokratisk samling har i allmänhet inte någon lokal förgreningi olika kommundelar.
Det sistnämnda gäller även för s.k. lokala partier, som behandlats utförligare i delbetänkandet ”Småpartier i den kommunala demokratin”, Ds Kn 1975 :2.
I samband med kommunsammanläggningarna har förutsättningarna för partiernas arbete i olika kommundelar förändrats. I de minsta kommu- nerna var det möjligt att behandla en större del av de kommunala frågorna på partimöten. Undersökningar visar att det inte var ovanligt i de minsta kommunerna att t. ex. fullmäktiges föredragningslista behand— lades på partimöten i sin helhet före fullmäktigesammanträdena. I de nya kommunerna är detta inte möjligt i samma utsträckning med hänsyn till antalet ärenden och det stora antalet underorganisationer. I gengäld har många lokala partiorganisationer prövat nya former för att engagera flera medborgare, och bl. a. ge möjlighet till ett lokalt inflytande.
I svensk demokratisk tradition spelar folkrörelserna en väsentlig roll. Genom att gå samman och arbeta för en gemensam idé har medborgarna i vårt land alltsedan demokratins genombrott medverkat i samhällsarbetet. Folkrörelserna karakteriseras av bred medborgerlig förankring under demokratiska former. Så gott som alla medborgare är med i någon folkrörelse.
Begreppet folkrörelse är inte så entydigt att man kan klassificera den ena eller den andra sammanslutningen. Men i detta sammanhang är detta av mindre intresse. Här gäller det främst den samlade roll som samman— slutningar kan spela i den kommunala demokratin.
Någon undersökning som ger en heltäckande bild av folkrörelser och sammanslutningar på lokal nivå finns inte. Från senare delen av 60-talet föreligger forskning som visat:
. antalet folkrörelser och sammanslutningar är mycket stort. Även i de minsta kommunerna rör det sig om ett IOC-tal, och 0 att en stor del av dessa har förgreningar i olika kommundelar.
Ett intryck var att folkrörelserna utgör en betydande tillgång för den kommunala demokratin.
Kommunerna har i ökad utsträckning inhämtat organisationernas synpunkter. Det har inte minst gällt i frågor som avser kommunal planering. I vissa kommuner försöker man finna frågor för att mera kontinuerligt ge folkrörelserna möjligheter att fungera som informations- kanaL
1974 uppgav hälften av kommunerna att de tillämpade ett formellt remissförfarande till olika föreningar och organisationer.
Under det senaste decenniet har det på den kommunala nivån även uppstått olika typer av lokala akrz'ons- och opinionsgrupper. Dessa kännetecknas bl. a. av att man som regel har andra arbetsformer än det traditionellt vanliga i föreningslivet.
En undersökning som utredningen låtit utföra visar att andelen kom- muner där det finns opinionsgrupper har ökat under 1970-talet. År 1971 uppgav 20 procent av kommunerna att det fanns sådana grupper. Under 1974 angavs detta av 56 procent av kommunerna. Till stor del förklaras ökningen av att antalet kommuner minskat, men även i absoluta tal har antalet grupper ökat.
Förändringar som har inträffat under de senaste åren är bl. a.
. att grupperna har uppgivit sig ha svårare att få massmedierna intres- serade av sin verksamhet. Kontakterna med massmedierna är dock allt- jämt väsentlig för grupperna. . att kommunerna i ökad utsträckning har låtit opinionsgrupper svara på remisser och delta i samråd etc. samt 0 att en större andel av grupperna börjat arbeta på ett sätt som liknar föreningarnas. Merparten av grupperna arbetar dock enligt en lösare organisationsmodell, t. ex. med stormöten och arbetsgrupper för vissa frågor.
Förslag till åtgärder
Inom ramen för en vidgad kommunikation via partier, folkrörelser etc. finns det enligt vår mening anledning att vidta betydande insatser.
Kommunerna och landstingen kan genom olika åtgärder ge partierna ökade möjligheter att utveckla nya former för medborgarkontakter. Partierna bör enligt vår mening fortsätta med strävandena att få till stånd en vidgad medverkan t. ex. genom
— s. k. rådslag, samråd
-— studiekampanjer —— offentliga kommundelsmöten där förtroendevalda besvarar frågor
— inventeringar av problem i nya bostadsområden, dörrknackningsaktio- ner och — arbetsgrupper inom partierna som kontinuerligt följer särskilda frågor eller nämnders verksamhet.
Vi rekommenderar därför att kommunerna och landstingen genom sin verksamhet mera systematiskt än som nu vanligen sker ger utrymme för partiaktiviteter.
Vidare rekommenderar vi att kommunerna och landstingen tillhanda— håller faktamaterial som kan utnyttjas i partiarbetet. Det gäller lättill- gängligt material, som t. ex. anger planer, prognoser, ekonomiska förhal- landen och statistiskt underlag för olika kommundelar.
Kommunerna och landstingen bör även i ökad utsträckning ge ökade möjligheter för folkrörelserna att spela en roll i den kommunala demo— kratin. Vi anser att man därigenom kan få till stånd ett väsentligt vidgat deltagande och medintlytande. Folkrörelsernas integritet måste emeller- tid garanteras. De avgör själva i vad mån ett vidgat samspel skall komma till stånd i förhållande till de kommunala organen. Vi rekommenderar
— att remissförfaranden användes i ökad utsträckning. — att det därvid alltid sker en remissammanställning som delges förtroen— devalda och andra intresserade.
. att andra former för kontakter med folkrörelserna såsom konferenser, utfrågningar etc. tillämpas. — att tillfälliga referensgrupper med folkrörelseförankring används för olika frågor. —— att permanenta samrådsorgan såsom handikappråd och pensionsiirsråd tillskapas på områden där det finns behov av täta kontakter. — att folkrörelsernas spontana aktiviteter i kommunala frågor understöd-
jes och __ att folkrörelserna beredes ökade möjligheter att medverka i uppsökan-
de verksamheter till resurssvaga grupper om de så önskar.
I detta sammanhang bör man från de kommunala organens sida även bygga ut kontaktytorna till sammanslutningar och till lokala opinions— grupper av olika slag. Dessa har sammantaget inte samma breda inriktning som folkrörelserna vars verksamhet omspänner flera samhällssektorer och en stor andel medborgare. Men flera av dessa grupper utgör inte sällan ett
tecken på missnöje med vidtagna eller uteblivna kommunala insatser. Detta bör kanaliseras till de förtroendevalda organen så att framförda krav och önskemål kan vägas mot varandra.
Förändringar i den kommunala organisationen _ tillskapandet av lokala organ
En andra reformväg som prövas i kommunerna är möjligheterna att få till stånd en bredare kontaktyta genom den kommunala organisationen. Detta har även ägnats stort utrymme i den allmänna debatten. En särskild fråga i detta sammanhang är den lokala förankringen. I flera kommuner har pågått försöksverksamhet t. ex. med lokala kommunala organ. Syftet har varit att få till stånd ett utvidgat lokalt inflytande för medborgarna.
Som huvudprincip gäller att varje kommun skall vara en odelad förvaltningsenhet. För varje förvaltningsområde skall det i princip finnas ett enda förvaltningsorgan för hela kommunen. Denna huvudregel be- nämns ofta det odelade ansvarets princip. Den innebär att nämnderna var och en inom sitt område skall ansvara för förvaltning och verkställighet.
Av denna korta resumé följer att 5. k. lokal delegation enligt nuvarande lagstiftning inte är möjlig. Detta innebär att övergripande lokala organ med förvaltande uppgifter inte kan inrättas. Men däremot kan sådana inrättas med beredande och rådgivande uppgifter.
Det finns inte heller något hinder för att lokala nämnder inrättas för att ha ansvaret för förvaltningen och driften av en specifik anläggning. Som exempel kan nämnas en idrottsanläggning eller ett filialbibliotek.
Ett undantag från det odelade ansvarets princip utgör de sociala distriktsnämnderna vars verksamhet möjliggörs genom en särskild lagstift- n1ng.
Försöksverksamhet av olika slag
Under de senaste åren har ett antal kommuner inrättat lokala övergripan- de kommundelsorgan som har benämnts kommundelsråd eller lokala råd 111. m. 1971 fanns det fem kommuner som hade inrättat sådana.
Efter en ny kartläggning under sommaren 1974 framkom det att två av kommunerna, Luleå och Eksjö, avvecklat de lokala organen fr.o.m. 1 januari 1974. Motivet var bristande aktivitet i råden.
Samtidigt hade emellertid andra kommuner inrättat lokala organ av övergripande karaktär.
Av kommunenkäten framgick dessutom att ett 20-tal kommuner har frågan om lokala råd/kommundelsråd under utredning.
Från de genomförda undersökningarna kan nämnas:
. att de kommuner som hade erfarenhet av lokala råd, kommundelsråd etc. tillhörde de medelstora och stora kommunerna. Av de 10 studerade kommunerna 1974 hade ingen under 25 000 invånare. Fem av dem hade mer än 50 000 och fyra hade mer än 100 000.
0 att antalet lokala råd varierade i kommunerna. Även antalet ledamöter i råden varierade avsevärt. Ofta hade man ett relativt litet antal ledamöter (5—7 ledamöter). . att tanken på att inrätta lokal råd i flertalet fall framkommit i samband med kommunsammanläggningar.
Undersökningen visar dessutom att rådens uppgifter var av rådgivande och informerande karaktär.
Sammansättningen av råden avspeglade den politiska fördelningen i kommunfullmäktige.
De lokala rådens aktivitet varierade i hög grad. Vissa hade haft täta sammanträden. Andra hade ett fåtal eller inte något sammanträde alls un- der undersökningsperioden.
Genomgående var rådens funktion som remissinstans dåligt utvecklad. I flertalet fall var rådens aktivitet huvudsakligen avhängig av de egna initiativen.
Kontakterna med allmänheten hade som regel varit svåra att etablera. Informationsmöten och offentliga sammanträden användes som metoder att nå ut till medborgarna. I vissa fall uppnåddes en god anslutning främst i början av rådens verksamhet. Det största intresset iakttogs som regel i kommunernas ytterområden.
Sammanfattningsvis kunde konstateras att erfarenheterna av att inrätta lokala råd var blandade. I flera fall hade de lokala organen inte riktigt funnit sina arbetsformer. Det bör emellertid observeras att det är ett relativt litet antal kommuner som erfarenheterna bygger på. Det gäller fem kommuner med ett 25—tal lokala råd. Olika tecken tyder på att man i några av de kommuner som nyligen inrättat lokala råd kommer att få mera positiva erfarenheter. Framförallt från Göteborg och i viss män från Uppsala har rapporterats att man där sannolikt kommer att lyckas bättre än man gjort på andra håll. Främst har man haft positiva erfarenheter från nyligen inkorporerade kommundelar.
I Stockholms kommun har nyligen inletts en försöksverksamhet med decentraliserad informationsverksamhet. Informationskommittéer har in— rättats som har till uppgift att ta initiativ och samordna informationsfrå- gor med lokal anknytning. De skall däremot inte svara för remiss o.d. Detta avses falla främst på partier och övriga folkrörelser.
Av intresse i detta sammanhang är även inrättandet av s. k. bydelsut- valg [ Oslo. Naturligtvis är det alltid svårt att överföra erfarenheterna från ett land till ett annat. Skillnaderna i administrativt hänseende och i det politiska arbetet är betydande. De hitillsvarande erfarenheterna har rap- porterats som positiva. Någon mera utförlig utvärdering föreligger emel- lertid ännu inte.
Under hösten 1973 erhöll utredningen kontakter med ett antal kommuner som önskade starta någon försöksverksamhet med styrelser vid kommunala institutioner. [ detta sammanhang utarbetade utred- ningen visst material, som tillhandahölls för den som var intresserad. Un- der 1975 har initiativ väckts i ett flertal kommuner om försöksverksam- het av detta slag.
För närvarande har fem kommuner försöksvis inrättat s.k. institu- tionsstyrelser. Dessutom är denna fråga under utredning i ett lS-tal kommuner. Dessa försök med lokala styrelser gäller oftast daghem, fri- tids- och idrottsanläggningar av olika slag samt för ålderdomshem. Styrel- serna har oftast sju ledamöter med lika många suppleanter. I fyra av de fem kommuner som försöksvis inrättat institutionsstyrel- ser har man antagit reglementen för deras verksamhet.
Allmänt sägs i institutionsstyrelsernas reglementen att de skall
. planera och samordna verksamheten inom institutionen och främja dess utveckling, 0 med uppmärksamhet följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och göra de framställningar till andra kommunala organ som befinns nödvändiga, samt 0 svara för kontaktverksamheten till kommunens invånare inom området samt samråda med organisationer och andra intressenter (andra för- troendevalda, personal m. fl.) som berörs av aktiviteten inom institu- tionen.
Institutionsstyrelserna tilldelas anslag över den stat som respektive nämnd förfogar över. Anslagens storlek motsvarar i stort sett det som tidigare fanns upptaget under den centrala nämndens budget för institu- tionen eller anläggningen.
I övrigt ges den centrala nämnden genom reglementen ansvaret för den samordnade ekonomiska prioriteringen inom verksamhetsområdet. Nämnder är formellt skyldiga att avge förslag till budget för sitt område till kommunstyrelsen. Men institutionsstyrelserna skall enligt reglemente- na göra sina budgetöverväganden för institutionens eller anläggningens verksamhet och lämna sina förslag till den centrala facknämnden.
Under försöksverksamhetens gång har utredningen successivt samlat in de erfarenheter som framkommit. Av naturliga skäl är det ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser. I de kommuner som haft verksamhet någon tid visar det sig emellertid att det rönt ett positivt intresse från ledamöterna i organen. Närvaron har varit hög och aktiviteten vid sammanträdena har rapporterats vara god.
De svårigheter som redovisats har framför allt gällt hur de anställdas synpunkter skall komma fram. I något fall har viss tveksamhet anmälts från personalens sida, då de ansett att frågorna som diskuterats i styrelserna är av en sådan karaktär att de borde få vara med på lika villkor.
Lokala nämnder i landstingen
Exempel på lokala nämnder inom landstingen utgör sjukhusdirektioner, särskilda skolstyrelser och styrelser för folkhögskolor.
Inom de ramar som landstingslagen och respektive specialförfattning ger har landstingen möjlighet att välja mellan en centraliserad eller
decentraliserad förvaltningsorganisation. Det är alltså formellt möjligt att ha en sjukhusdirektion för varje sjukhus eller en gemensam direktion för flera sjukhus.
Endast i sex landsting finns numera direktioner för varje sjukhus. Flertalet landsting har i stället delat in landstingsområdet i distrikt och slagit samman de lokala organen till en direktion för varje distrikt. [ fyra landsting är sjukvårdsstyrelsen tillika direktion för samtliga sjukhus.
Övervägande/1 och förslag
Reformvägen att förändra den kommunala organisationen genom att tillskapa lokala organ bör enligt vår mening bli föremål för fortsatta försök. Utredningen skisserar två olika modeller för lokala organ. Det gäller kommundelsorgan och styrelser vid lokala institutioner. Efter överväganden förordar vi:
— att kommundelsorgan skall vara frivilligt för kommunerna och att kommunerna därvid själva skall bestämma arbetsformerna -— att dessa organ i de kommuner där de inrättas ges ökade uppgifter och utökade lokala resurser i förhållande till vad som hittills vanligen varit fallet
— att kommunerna ges rätt att ange i reglemente att kommundelsorgan skall kunna anhängiggöra frågor i kommunfullmäktige »- att kommunerna i reglementsform anger att vissa frågor skall och andra här remissbehandlas
*» att de lokala kommundelsorganen bör utarbeta kommundelsrapport varje år — att dessa organ skall väljas genom indirekt val av kommunfullmäktige samt
— att kommundelsorganen som regel bör bestå av flera ledamöter än som hittills varit fallet, omkring 15—20 ledamöter i större områden.
I betänkandet behandlas även ingående förutsättningarna för kommun- delsorgan med förvaltningsuppgifter, samt möjligheter att tillskapa di- rektvalda organ. Kortfattat innebär våra slutsatser att det inte framstår som möjligt att finna några klara principer för ett överförande av beslutanderätt till geografiska områden. Det finns risk för betydande kompetenskonflikter i förhållande till olika centrala nämnder. Svårig- heterna beror främst på att verksamheten skulle komma att beröra olika nämnders förvaltningsområden. Av praktiska och administrativa skäl synes det inte försvarligt att dela upp förvaltningen på detta sätt.
Direktvalda kommundelsorgan skulle enligt vår mening förutsätta att man centralt angav bestämda regler för områdesindelningen. Antalet ledamöter måste t.ex. relateras till invånarantal. De lokala områdena måste anpassas till valkretsar/valdistrikt. Vi anser därför att principen om direktval inte går att förena med önskemålet att kommundelsorgan skall vara frivilliga, och att kommunerna själva skall få bestämma områdesin- delningen.
En annan fråga gäller om kommundelsorganen skall avspegla partiför-
delningen i olika kommundelar. Enligt gällande regler kan detta åstad- kommas om minoriteten avstår från att begära proportionella val. Därvid kan partierna komma överens om att kommundelsorganen skall avspegla den politiska sammansättningen i varje kommundel. Vi anser därför att formerna för indirekta val inte skall bindas genom lagstiftning utöver vad som idag gäller.
När det gäller lokala styrelser vid kommunala institutioner har vi främst övervägt tre modeller:
. Politiskt förtroendevalda styrelser . Styrelser bestående av intressegrupper t. ex. vid en skola, pedagogisk personal, övrig personal, elever och föräldrar. . Blandade organ av förtroendevalda samt företrädare för intresse- grupper t. ex. personalen.
Av dessa alternativ anser vi att en styrelse av enbart företrädare för intressegrupper är svår att förena med de kommunaldemokratiska prin- ciper som karakteriserar den kommunala verksamheten i vårt land. Övervägande skäl talar för att det s.k. allmänintresset bör finnas representerat i styrelserna. Vi anser därför att begränsningen till enbart personal och serviceutnyttjare inte är rimlig. Det är enligt vår mening svårt att inom ramen för den verksamhet som i dag bedrivs vid kommunala institutioner avgränsa frågor som berör enbart dessa grupper.
Om modell 3, s.k. blandade organ skall tillämpas sammanhänger främst med vilka uppgifter som skall ligga på institutionerna.
Yi finner det självklart att de företagsdemokratiska strävanden som idag gör sig gällande i samhället som helhet även skall komma till uttryck
__7!
på den kommunala nivån. Olika vägar kan således diskuteras när det gäller de anställdas medverkan i lokala styrelser. För närvarande prövas en modell där representanter för de anställda ges närvarorätt, men ej be— slutanderätt i institutionsstyrelser.
En annan form som vi övervägt inom modell 3 ovan, s.k. blandade organ innebär:
att institutionsstyrelsen i huvudsak skulle bestå av förtroendevalda och anställda med de förstnämnda i majoritet att hela styrelsen skulle väljas av kommunfullmäktige att det därvid skulle förutsättas att partierna nominerar serviceutnytt- jare som har anknytning till institutionerna, samt att de anställda skulle representeras via de fackliga organisationerna, som skulle föreslå kandidater.
Tillämpad på skolans område skulle modellen innebära att eleverna gavs adjungerad status. Motiv för detta är att ansvarsförhållandena inte kan lösas för omyndiga på ett tillfredsställande sätt om de ges beslutande- rätt.
Frågan om de anställdas roll i detta sammanhang gäller emellertid i hög grad den principiella frågan om gränsdragningen mellan den politiska demokratin och företagsdemokratin. Till den frågan skall utredningen återkomma i nästa utredningsetapp. I uppdraget ingår, dels att överväga närvarorätt för de anställdas representanter i kommunala nämnder, dels frågan om inrättande av s. k. partsammansatta organ med beslutanderätt. Vi avser således att återkomma när det gäller den generella frågan om de anställdas ställning i den kommunala demokratin.
Sammanfattningsvis har våra överväganden lett till följande ståndpunk- ter:
— att kommunerna och landstingen vid kommunala institutioner såsom t. ex. skolor, daghem, ålderdomshem och sjukvårdsinrättningar skall kunna inrätta lokalstyrelser — att dessa skall ha ansvaret för skötseln av institutionen och utgöra en kontaktlänk mellan medborgarna och den kommunala verksamheten, _ att lokala styrelser bestående enbart av förtroendevalda och som väljs av fullmäktige överensstämmer bäst med traditionella kommunalde- mokratiska principer, — att ytterligare försöksverksamhet med denna modell bör bedrivas, samt — att frågan om de anställdas ställning i detta sammanhang kommer att prövas i nästa utredningsetapp. Därvid kommer ytterligare att över- vägas blandade organ, där såväl förtroendevalda som företrädare för de anställda är ledamöter.
Omröstningar och opinionsundersökningar
Den tredje vägen för vidgat deltagande och inflytande som behandlas är som tidigare nämnts omröstningar och opinionsundersökningar. Vi har bl. a. övervägt om det finns något behov av reglerade former i detta sammanhang. Våra allmänna överväganden har bl. a. haft följande ut- gångspunkter.
Vi anser att grunderna för en stark och medborgerligt förankrad
kommunal styrelseform alltfort måste vara en väl utvecklad representativ demokrati.
Ofta förekommande allmänna omröstningar eller andra liknande be- redningsformer är enligt vår mening svårt att förena med kravet på en fungerande representativ styrelseform för kommuner och landsting.
Något mera utbrett missnöje med det representativa systemet som sådant på det kommunala planet kan inte utläsas av tillgängligt material. De krav på reformer som reses syftar snarare till att vitalisera det representativa systemet och göra det mer funktionsdugligt.
Materialet ger ej heller vid handen att kraven på kommunal folkom- röstning skulle vara förankrade i någon utbredd opinion.
Några förslag om beslutande kommunal folkomröstning har inte framställts i utredningen och rymmes för övrigt inte inom direktivens ram. Beslutande kommunal folkomröstning överensstämmer inte med grundlagens bestämmelser.
Vi har inte heller funnit anledning att överväga obligatorisk folkom- röstning i någon form.
Möjlighet för en minoritet inom fullmäktige eller för en grupp väljare utanför fullmäktige (folkinitiativ) att påfordra folkomröstning i någon form anser vi inte ligga inom direktivens ram att närmare överväga.
Vad vi främst prövat är om det finns skäl att bredda underlaget för fullmäktiges och landstingsmötets beredningsformer för att möjliggöra inhämtande av synpunkter och råd under mer direkta former från medlemmar av kommunen/landstinget innan beslut fattas.
Som framgått tidigare föreslår vi en rad åtgärder som syftar till breddade och mera mångsidiga former för ärendenas beredning. Det gäller t. ex. åtgärder för att underlätta förtroendevaldas arbete, förbätt- rad kommunal information, och möjligheter att stimulera medlemmarna i folkrörelserna och olika sammanslutningar till aktiva insatser i samhälls- arbetet. Även lokala organ syftar till att fylla en sådan funktion.
Enligt vår mening bör de här föreslagna åtgärderna i första hand prövas. Effekten av dem bör utvärderas innan man i kommuner och landsting överväger andra former för beredningen i riktning mot folkom- röstningar.
Om man skall gå vidare i riktning mot mer direkta beredningsformer är enligt vår mening mycket tveksamt. Utredningens undersökningar pekar på många problem och svåra avvägningar. Därför föreslås inte införandet av något särskilt lagreglerat institut för kommunal folkomröstning eller andra dylika opinionsundersökningar. Hållfasta grunder saknas för att införa sådant institut. Problemen är alltför svåröverskådliga, och behovet av en särskild lagstiftning är inte styrkt.
Kommunernas stora frihet att själva välja formerna för beredningen av ärenden ger emellertid möjlighet för en kommun att fatta beslut i laga ordning om en omröstning som reellt inte skiljer sig från vad man kallar kommunal folkomröstning.
För att undvika oklarhet om rättsläget och en snedvriden debatt härom kan det därför anföras skäl för att i kommunallagen i någon form markera, att fullmäktige har möjlighet till alternativa beredningsformer.
Vi föreslår därför efter samråd med kommunallagsutredningen ett tillägg i kommunallagen med innebörden:
f— att fullmäktige och landstingsmötet får besluta, som ett led i beredning av ärende, att inhämta synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstinget. Därvid skall om så behövs valnämnd kunna anlitas om inte nämndens lagstadgade uppgifter i övrigt hindras därigenom.
8. Information och medverkan i planeringsfrågor
De allmänna samhällsförändringar som beskrivs i det inledande kapitlet har givit planeringen en mer framskjuten roll i kommuner och landsting. Långsiktiga bedömningar har blivit en allt viktigare del av verksamheten.
Genom de förändrade förhållandena har planeringen fått en ändrad in— riktning. Från att tidigare i huvudsak ha gällt reglering av markanvänd— ningen har begreppet vidgats till att omfatta en rad olika former.
Frågorna har därmed förts in i den politiska debatten på ett helt nytt sätt. Större krav ställs på insyn och redovisning av planarbetet i tidigare skeden.
Många kommuner har sökt sig nya vägar för att föra ut frågorna till debatt. Detta har behandlats i utredningens rapport ”Information och medverkan i kommunal planering” SOU 197450.
Den planering som utgår från markens användning samt reglerar bebyggelse och yttre miljö har bildat utgångspunkt för utredningens överväganden. Direktiven anger speciellt detta.
Men ett allt mer vitt förgrenat system av planer håller på att utvecklas i både kommuner och landsting. Ekonomisk planering, utredningar för speciella sektorer och verksamhetsplanering inom facknämndernas för- valtningar har fått ökad tyngd. Mycket tyder på att deras betydelse kom- mer att bli ytterligare markerad i framtiden. ] det sammanhanget blir även samordningen av olika planeringsformer mer framträdande. Det mo- tiverar att Särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om information och medborgarinflytande i dessa former av planering.
Bristen på erfarenheter här gör det särskilt angeläget att ett utveck- lingsarbete kommer till stånd. Vi anser att de erfarenheter som finns framför allt från bebyggelseplaneringen i stor utsträckning kan vara vägledande.
Utredningens allmänna bedömning
Från demokratisk synpunkt är planeringsfrågorna centrala. Speciella krav måste ställas på öppenhet och information kring arbetet och beslutspro- cessen. Att göra bedömningar för framtiden och att fatta långsiktiga be- slut innebär speciella svårigheter från demokratisk synpunkt.
. Bedömningarna måste grundas på ett underlag som ofta är osäkert. . Besluten påverkar användningen av resurser för lång tid och inverkar som regel på många människors levnadsförhållanden. . De vanliga vägarna för att utkräva ansvar inte alltid är möjliga att använda eftersom beslutens verkningar ofta inte helt kan överblickas.
Medborgarna måste därför ges tillfälle att i en öppen debatt påverka besluten. Det gäller planer som har betydelse för kommunens utveckling i stort. Men sett från den enskilde medborgarens synpunkt kan även frågor av mer begränsad räckvidd ofta ha stor betydelse. Inte minst gäller det bedömningar som påverkar bebyggelse och miljö.
Öppenhet och goda möjligheter till allmän diskussion bör vara utgångs- punkt i planarbetet.
Överblick av de olika moment som ingår i planeringsprocessen är en annan väsentlig förutsättning.
Riktlinjer och program från förtroendevalda organ är enligt vår uppfattning centrala begrepp i en demokratisk beslutsprocess. Förtroen- devalda i de många kommunala organ som berörs måste ha möjlighet att leda och följa det arbete som de tar ansvar för inför väljarna.
Massmediernas roll som förmedlare av information och som debatt— forum bör särskilt uppmärksammas. I övrigt är det väsentligt att varje medborgare känner till att det finns möjlighet att framföra förslag och att de förs in i beslutsunderlaget. Förtroendevalda och partier har en särställning som förmedlare av opinioner. Så långt möjligt bör deras verksamhet underlättas.
Enligt vad vi erfarit finns det ett stort intresse i kommunerna för att utveckla vägar för att underlätta en bred debatt i planeringsfrågor. En ökad satsning för att förstärka medborgarinflytandet i planeringen har skett i många kommuner. Erfarenheterna bör kunna ge impulser till ytterligare initiativ. Vi anser att det är betydelsefullt att olika vägar prövas i kommuner och landsting och att erfarenheterna dokumenteras och förs vidare. Vi vill även starkt betona betydelsen av ett ökat forsknings- och utvecklingsarbete på detta område.
Vi är samtidigt medvetna om att det finns många svårigheter. Varje kommun bör enligt vår mening överväga vilka åtgärder som allmänt sett kan vara lämpliga.
[ det följande anges kortfattat förslag och rekommendationer på vissa punkter. Dessa utvecklas i betänkandetexten.
Handlingsutrymmet
Kommunerna ansvarar för sin planering men den påverkas i olika grad av andra intressenters åtgärder. Bl.a. har olika former av statlig planering under senare år fått större betydelse. Vi anser det vara väsentligt att handlingsutrymmet i varje planeringssituation redovisas klart.
Vi ansluter oss till länsberedningens förslag om att länsstyrelsen regelbundet skall sammanfatta och redovisa den statliga planeringen i länet.
Vidare rekommenderar vi att landstingen regelbundet sammanfattar och redovisar pågående planering av sin egen verksamhet.
Vi vill även fästa uppmärksamheten på utformningen av statliga normer och bestämmelser vad gäller lättillgänglighet.
I kommuner som kraftigt domineras av ett eller ett par företag beror planeringen i hög grad av dessa företags utveckling. Vi rekommenderar därför att en försöksverksamhet inleds med kommunal styrelserepresen- tation i företag som är dominerande i kommunen.
Organisation
De demokratiska aspekterna bör övervägas även när det gäller sättet att organisera planarbetet. Det har blivit allt vanligare att särskild projekt- organisation för enskilda projekt används för ledning och planarbete. Därigenom kan bl. a. behovet av samordning tillgodoses. Men det ställer även krav på information om arbetet.
Vi rekommenderar att ledningsgruppen vid projektorganisation alltid skall bestå enbart av förtroendevalda. Informationsansvaret bör ligga på kommunstyrelsen eller annan ansvarig kommunal nämnd. Gruppen bör redovisa sitt arbete till detta organ som sedan svarar för att informations— åtgärder vidtas.
En klar ansvarsfördelning behövs även mellan kommunala organ och bostads/byggnadsföretag när det gäller informationsutbytet med medbor- garna.
Planmaterialet
En förutsättning för en bred diskussion är att frågorna kan läggas fram på ett sätt som väcker intresse. Denna fråga bör övervägas redan när planeringsarbetet förbereds. Det gäller vilket underlag som behöver tas fram och hur det skall ordnas för att bl. a. underlätta presentation i olika skeden. För att möjliggöra ett fullständigt underlag vid planering av förnyelse- och saneringsområden bör kontakt regelmässigt tas med dem som berörs av de planerade åtgärderna.
Det är vanligt att planet utformas så att många förtroendevalda och andra medborgare har svårt att koppla samman dem med sina egna vardagliga erfarenheter. Vi rekommenderar därför kommunerna att i större utsträckning än för närvarande utarbeta planbeskrivningar som ut- går från olika medborgargruppers och kommundelars förhållanden.
För att underlätta kommunernas insatser föreslår vi
— att beskrivningsunderlag för olika planeringssituationer utarbetas och sammanställs av statens planverk — att det utarbetas anvisningar för hur kartbeteckningar kan utföras så att de lättare kan förstås av en större allmänhet # att det övervägs om en utbyggd service på riks- eller regional nivå kan ges åt kommunerna när det gäller material för presentation och
redovisning. Det kan t.ex. gälla rådgivning och möjligheter att låna lämpligt material.
Det är även önskvärt att en ökad central satsning sker på produktion av filmmaterial som kan användas i kommunerna som underlag för diskussion.
Enligt vår mening är det även angeläget att ett fortsatt utvecklingsar— bete sker och att hittillsvarande erfarenheter av olika metoder för att redovisa och åskådliggöra planeringsproblem redovisas på ett lättillgäng- ligt och samlat sätt.
Planeringsprocessen
Planeringsarbetet är ofta utdraget över en längre tidsperiod. I många fall bedrivs arbetet fortlöpande så att det startar på nytt efter viss tidsperiod.
Överblick av planeringsarbetet är enligt vår mening en förutsättning för att en debatt skall kunna äga rum vid tidpunkter då påverkan är möjlig.
Förutom att planeringsarbetet bör präglas av öppenhet behöver ofta särskilda åtgärder vidtas. Det gäller både insatser för att underlätta för de förtroendevalda att leda arbetet och för att bereda en större allmänhet möjlighet till information och medverkan. Bedömningen av vilka åtgärder som behöver vidtas måste göras mot bakgrund av de förhållanden som gäller i varje planeringssituation.
En vidgad planeringsprocess ställer stora krav både på den kommunala förvaltningen, förtroendevalda, partier, andra organisationer och enskilda medborgare. I det enskilda fallet gäller det därför bedömningen av hur angeläget det är att frågan förs ut till debatt, vilka åtgärder som är lämpliga från kommunens sida och över hur lång tid en sådan process bör sträcka sig.
Generella anvisningar om lämpliga åtgärder är knappast möjliga att
formulera. Vi anser även att kommuner och landsting bör ha frihet att själva finna de lämpligaste arbetsformerna.
En avvägning måste ske i varje särskilt fall. Men även om förhållandena varierar mellan kommunerna och mellan olika planeringssituationer kan vissa centrala skeden och åtgärder ofta urskiljas.
Åtgärder i olika skeden
Vi anser att en arbetsplan bör utarbetas redan i samband med att planarbetet börjar. Den bör ange arbetets syfte, omfattning och inrikt- ning. En central del av arbetsplanen är skedesindelningen. Den bör bl. a. redovisa när beslut skall fattas samt ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att informera och ge möjlighet för medborgarna att framföra synpunkter. En första information om detta bör lämnas redan då planar- betet påbörjas.
Genom att program utarbetas understryks planeringens politiska inne- håll. Program bör utarbetas av förtroendevalda organ i samråd med medborgarna i en öppen debatt. Härvid bör särskilt utrymme ges för par- tiernas verksamhet. Information och möjlighet att framföra synpunkter bör ges när förslag till program har utarbetats.
Alternativa förslag bör utarbetas. En bred debatt i förtroendevalda organ och bland allmänheten skall eftersträvas innan slutligt förslag utarbetas.
l förslagsskedet bör i första hand informationen riktas till dem som berörs direkt av förslagen. Möjligheter att framföra synpunkter bör finnas innan beslut fattas.
Vid planering som är åtgärdsinriktad bör det även finnas möjligheter till aktiv medverkan från dem som är direkt berörda i pro/ekteringsskedet dvs. då detaljerade bedömningar görs ifråga om byggande och yttre miljö.
En uppföljning av utförd planering bör ske regelmässigt. Detta bör ske isamverkan mellan berörda kommunala organ och medborgare.
Åtgärder som alltid bör vidtas
Förhållandena är mycket skilda i olika kommuner och i olika planerings- situationer. Det förfarande som beskrivits ovan kan därför i vissa fall förenklas. Vi har därför övervägt ett antal åtgärder som med få undantag bör kunna vidtas. Vi rekommenderar kommunerna:
»— att tillkännage när planarbete kommer att påbörjas, dess syfte och omfattning samt att tillfälle till att framföra synpunkter kommer att ges innan beslut fattas. — att program för planarbetet upprättas. Programmet bör behandlas av kommunfullmäktige. — att informera och bereda möjlighet att ge synpunkter i förslagsskedet i god tid innan beslut fattas.
Som allmänna riktlinjer rekommenderar vi kommunerna:
att göra skedesindelningen så att partierna ges tillräcklig tid till debatt och information. att rutinmässigt informera massmedierna samt alla organisationer och enskilda som anmält intresse för en viss fråga eller viss typ av frågor. De bör också ges möjlighet att framföra synpunkter. Det kan ske genom att de får en kort skriftlig information om planeringen i de ovan angivna skedena, uppgift om material som finns tillgängligt samt namnet på någon person som kan kontaktas för ytterligare upplys- ningar. I meddelandet bör även anges inom vilken tid eventuella synpunkter skall ha lämnats. att de sociala nämnderna i kommunen ges möjlighet att yttra sig i alla planfrågor som har betydelse för medborgarnas sociala situation och att inkomna synpunkter alltid sammanställs och redovisas för de för- troendevalda organ som skall fatta beslut.
Ekonomisk planering, sektorplaner m. m.
Vi anser att de allmänna principer som öppenhet, överblick och riktlinjer från förtroendevalda organ bör tillämpas i fråga om alla former av kommunal planering. I vissa avseenden finns det emellertid skäl att särskilt uppmärksamma kommunernas ekonomiska planering, bostads- byggnadsprogram och verksamhetsplanering. Planering i dessa former har ökat snabbt under senare år och en ytterligare utveckling kan väntas.
Vi rekommenderar att riktlinjer för arbetet med bostadsbyggnads- program och kommunalekonomisk långtidsplanering (KELP) alltid ges av kommunfullmäktige. Det är även naturligt att dessa båda planeringsfor- mer regelmässigt blir föremål för behandling och antagande i kommun- fullmäktige. Detta sker redan i dag i många kommuner.
Många kommuner har påbörjat arbete med bostadssaneringsprogram. Vi rekommenderar att sådana program utformas så att de som berörs av planerade åtgärder med lätthet kan utläsa hur de kommer att påverkas. Kommunerna bör även särskilt informera de berörda t. ex. genom anslag i berörda fastigheter eller genom annonsering i lokalpressen.
Vi rekommenderar även att förvaltningar med långsiktig verksamhets- planering årligen utarbetar en sammanfattning av sina planer. Särskilt bör väsentliga förändringar i verksamheten anges. Dessa sammanfattningar kan sammanställas och därigenom bli utgångspunkt för diskussion i fullmäktige och en värdefull information för organisationer, massmedier och enskilda medborgare.
Landstingen
Öppenhet, överblick och debatt kring program bör enligt vår mening även karaktärisera landstingens planering. Landstingens speciella förhållanden i fråga om geografiska omfattning och verksamhetsinriktning motiverar
dock särskilda åtgärder.
Vi rekommenderar att stor vikt läggs vid kontakter med dem som har särskilda behov av landstingets tjänster och deras organisationer samt de anställda inom landstinget.
Vidare rekommenderar vi att lokala offentliga möten anordnas kring planeringsfrågorna.
Genom de lokala partiorganisationerna finns stora möjligheter att ge information och bredda debatten. Vi rekommenderar därför att särskild uppmärksamhet ägnas åt att ge partierna tillräcklig tid till information och debatt i planeringsfrågor.
. liiite-rggdili'viltll laiil'r' A'ufl".
' Lt .W , . . .. .. - är |!L5'fg'll'li-Jijlthlpit "'l . .
,, ,, | 'I tajt—"m. ' - " .. Hltä'M; till. '.|. '|'-t' r..)..l vii-tt: |, .,.j-lgcf-l' _. ' . _ ' , 2,3». gjärna-Inn 'na... . . .
". ' .vi ll WHITEIiTHHFlT'IA-lt'fm:'ia'. ' . .J'Ötv
..""" . .,I'l.| gui |.'.-.|å'|_'.'_-J' . . rlf'l l b."?L'l'J'fdull'lJiUi *i'iwl ' * J ', 'Wlfåålrilh'ih "f liw ' !DJN
HW: It'll—tl ,Åillll- Håll. '|'_"'it'.'|tvr.lL'..r'|'|||J
. L""; ..,th i'llu'lllhfurllj ' ' '.|.i. .. |" _. . ." . '.a ,.
el- 'n. .,..
lll '|' II II | . ' . ."'-:. " '. '”" wit-w
9. Insyn och inflytande i kommunägda företag
I samband med att kommuner och landsting utvidgat sin verksamhet har de även använt sig av verksamhet i företagsform. Framför allt har det länge varit vanligt i fråga om bostadsförsörjning och vissa slag av allmän service. Exempel på det senare är el- vatten- och värmeförsörjning och kollektivtrafik.
För insyn och inflytande i kommunägda företag råder särskilda förhållanden. Det rör sig här om verksamhet som formellt sett inte betraktas som kommunal. Den regleras inte i kommunallagarna. Istället bedrivs verksamheten med stöd av de särskilda lagar som gäller för de olika företagsformer som används. Aktiebolag eller stiftelser är de van- ligaste men undantagsvis förekommer även andra företagsformer.
Detta innebär att inte samma regler om offentlighet gäller som för annan kommunal verksamhet. Företagsformen innebär också att de kommunala organens möjligheter till direkt tillsyn av verksamheten är mer begränsad än om den bedrivs i direkt kommunal regi. För utred- ningen har huvudfrågorna varit följande:
. om det inom ramen för gällande lagstiftning går att åstadkomma åtgär- der för ökad insyn och inflytande för förtroendevalda och medborgare samt 0 om det är möjligt att bygga in vissa lagstiftningsåtgärder, som innebär ökad överensstämmelse mellan kommunägda företag och annan kom- munal verksamhet, utan att helt ändra företagsformen som sådan.
Bakgrund
Bakgrunden till att företagsformen används är att den har ansetts innebära fördelar i vissa avseenden jämfört med kommunallagsreglerad förvaltning. Bl. a. ger företagsformen en större ekonomisk rörelsefrihet. Beslut kan fattas snabbare än om verksamheten bedrivs i direkt kommu- nal regi. Företagsformen kan vidare erbjuda vissa fördelar vid samverkan mellan kommuner och/eller landsting. Även andra intressenter kan delta som huvudmän i företaget.
Jämförelser bakåt i tiden visar att antalet företag ökat fram till slutet av 1960—talet. Därefter har antalet företag i stort sett varit oförändrat.
Detta förklaras av att företag lagts samman vid kommunsammanlägg— ningar. Det är svårt att dra några allmängiltiga slutsatser om de kommun- ägda företagens utveckling under senare år men mycket tyder på att verksamhetens omfattning ökat. När det gäller företagsform kan en klar övergång från stiftelse till aktiebolag noteras.
För närvarande finns det sammanlagt omkring 1 300 företag i landeti vilka kommuner eller landsting har ett dominerande ägarinflytande. Därav svarar landstingen för endast ett 40-tal företag. Resonemanget i det följande utgår därför främst från förhållandena i kommunerna.
. I genomsnitt finns fem företag per kommun. Skillnaderna i antalet företag och deras storlek är dock betydande. . Andra intressenter ingår som delägare i en femtedel av företagen. . Omsättningen under ett år uppgår totalt i landet till omkring 7 miljar— der kronor.
Omkring 40 procent av företagen är verksamma med bostadsförsörj- ning. Om företag som förvaltar andra slags fastigheter läggs till finner man att ca två tredjedelar av företagen finns inom de nämnda två områdena. Övriga företag är spridda över ett stort antal verksamhetsom- råden.
Även om de formella möjligheterna till insyn och inflytande kan vara mer begränsade vid användning av företagsform finns stora möjligheter för kommunerna att genom särskilda bestämmelser närma företagen till de villkor som gäller för annan kommunal verksamhet. Det är vanligt att man genom bolagsordning, stiftelsestadga eller på annat sätt skapar bättre förutsättningar för insyn och inflytande. Skillnaderna i former och omfattning är emellertid stora mellan olika kommuner och företag.
Allmänna synpunkter
Av flera olika skäl har det ofta varit praktiskt lämpligt med kommunal verksamhet i form av företag. Sådana skäl kvarstår även idag imånga fall. Men med hänsyn till de nackdelar som det kan innebära i fråga om insyn, anser vi att en allmänt restriktiv hållning bör tillämpas när det gäller över- föring av tidigare kommunal verksamhet till företagsform.
I vissa kommunägda företag ingår även andra än kommunala intressen- ter som ägare. Vi anser att kommunerna bör eftersträva sådana former som möjliggör för dem att tillsätta hela företagsstyrelsen.
Åtgärder inom ramen för gällande lag
Inom ramen för gällande lagstiftning finns stora möjligheter att bereda insyn och inflytande. I bolagsordning, stiftelsestadga eller motsvarande kan vissa minimiregler om detta ställas upp. Vi rekommenderar kommu- nerna att förbättra de förtroendevaldas och allmänhetens möjlighet till insyn och påverkan genom följande åtgärder:
Vid bolagsstämman i aktiebolag förs kommunens talan av ett ombud.
Ombudet avgör i regel formellt valet av styrelse, verkställande direktör, revisorer m. m.
Vi rekommenderar att kommunens ombud till bolagsstämma i aktie— bolag väl/s av kommunfullmäktige.
Undersökningar har visat att det är mindre vanligt att de kommunala organen ger särskilda instruktioner till ombuden. Genom sådan instruk- tion kan relationen mellan ombudet och det kommunala organet framgå klart. Vi rekommenderar därför att kommunstyrelsen utarbetar skriftlig instruktion till kommunens ombud vid bolagsstämma i kommunägda företag.
av!» ._ mt _ ,...
%
7//
Valet av styrelse är den viktigaste formen för insyn och inflytande i företagen. Vi förordar därför att val till styrelser i kommunägda företag Sker på samma sätt som till andra kommunala organ, dvs. efter behand- ling i kommunens valberedning.
För att ge fler förtroendevalda möjlighet att påverka det kommunägda företagets angelägenheter kan det vara lämpligt att i bolagsordningar, stiftelsestadgar etc. ta in uttryckliga bestämmelser om att vissa åtgärder kräver fullmäktiges godkännande. Vi anser att följande frågor alltid skall bli föremål för sådan reglering:
——— ändring av bolagsordning eller stiftelsestadga — ändring av aktiekapital — fusion av företag
* förvärv eller bildande av dotterföretag
— principbeslut om tomträtt
Även vissa andra frågor bör enligt vår mening underställas kommun— fullmäktige. Det gäller t. ex. vissa förvärv och försäljningar av fastighet, lånetransaktioner, förändringar av avgiftstaxor och arvoden till företagets funktionärer.
Kommunens revisorer kan även utses till företagsrevisorer. Det kan innebära möjlighet till en samordning mellan företagets och kommunens revision. Detta bör kunna tillämpas i ökad utsträckning. Vi anser även att revisionsberättelsen för kommunägda företag skall överlämnas till full- mäktige för kännedom. Det kan lämpligen ske i samband med att fullmäktige behandlar revisionsberättelsen för den övriga kommunala verksamheten.
Det är relativt vanligt att kommunen förbehåller sig rätten att fortlöpande utöva tillsyn över företagens verksamhet. Vi rekommenderar att kommunstyrelsen ges i uppdrag att svara för den löpande tillsynen av kommunens företag. Det bör regelmässigt skrivas in i bolagsordningar och stiftelsestadgar att kommunstyrelsen har rätt att när som helst få tillgång till företagens handlingar.
Vi rekommenderar även att fullmäktiges ledamöter ges rätt att närvara vid bolagsstämma, att fullmäktige vid regelbundet återkommande tillfäl- len informeras om företagets skötsel samt att företagens verksamhets- berättelse årligen anmäls som särskilt ärende i fullmäktige.
Vi vill även nämna att det är möjligt att i bolagsordningar och stiftelsestadgar skriva in att företagens handlingar skall vara offentliga. Undantag kan ställas upp för handlingar som av t. ex. affärsmässiga skäl inte bör lämnas ut. Vi vill även framhålla betydelsen av att företagens årsredovisningar utformas på ett sätt som gör dem översiktliga och lätt tillgängliga för allmänheten.
Vi vill även starkt understryka värdet av aktiva informationsinsatser från de kommunägda företagens sida. Detta förekommer i dag i relativt många företag i form av informationsmöten, utfrågningar, samrådsgrup- per, skriftlig information m.m. Särskilt angeläget är detta i fråga om bostadsföretagen. I denna kontakt har de förtroendevalda i företagens styrelser enligt vår uppfattning en betydelsefull uppgift.
Landstingen har inte någon utbredd kommunägd företagsverksamhet. I de företag som finns anser vi att samma åtgärder kan vidtas som i det föregående diskuterats för kommunerna.
Lagstiftningsåtgärder
På några punkter har vi övervägt åtgärder som kräver lagändringar. Det gäller:
. principerna för val av styrelseledamöter och revisorer, . avvägningen mellan offentlighet och sekretess samt . möjligheten att interpellera i fullmäktige resp. vid landstingsmöte i frågor som gäller kommunägda företag.
Enligt vår mening finns inte anledning att ha andra principer för hur företagens styrelser utses än de som tillämpas vid val av kommunala nämnder. Från kommunaldemokratisk utgångspunkt är det naturligt att samtliga val förrättas av den beslutande församlingen. I de fall företaget är helt kommunägt skall kommunens beslutande församling kunna välja
alla styrelseledamöter. Från den politiska minoritetens synvinkel är det vidare väsentligt att möjlighet till proportionell representation ide kom- munägda företagens styrelser är garanterad genom lag.
Av samma skäl finner vi det naturligt att de kommunala revisorerna i ett företag utses av fullmäktige resp. landstingsmöte enligt principen om proportionella val.
Detta bör enligt vår mening kunna tillämpas för samtliga företag där kommunerna och landstingen är berättigade att utse styrelseledamöter och revisorer.
Vi föreslår:
" att kommuner och landsting ges rätt att utse alla ledamöter i styrelser för helkommunala företag genom val i beslutande församling. (Enligt nuvarande ordning måste stämman alltid utse någon ledamot.) — att val av styrelseledamöter och revisorer i kommunägda företag skall ske i kommunfullmäktige resp. på landstingsmöte. Det skall gälla även i de fall kommun eller landsting är delägare och skall besätta endast vissa poster. —— att dessa val skall kunna ske enligt lagen om proportionella val.
Vi har även övervägt möjligheten att i lag föreskriva ökad offentlighet i fråga om de kommunägda företagen. Denna fråga ingår emellertid i ett större problemkomplex. Det gäller frågan om offentlighetsreglerna inom såväl statlig och kommunal verksamhet som inom den privata sektorn. Vi har därför inte ansett det lämpligt att i detta sammanhang framlägga några sådana förslag. Vi föreslår att frågan om en utvidgad tillämpning av offentlighetsprincipen blir föremål för särskild utredning. I samband därmed förordar vi att förutsättningarna för att göra offentlighetsprin- cipen helt eller delvis tillämplig på kommunägda företag blir prövad.
Ett kommunägt företags interna angelägenheter kan enligt gällande rätt inte bli föremål för behandling i kommunfullmäktige resp. vid landstings- möte genom interpellation. Vi anser att det är önskvärt att interpella- tionsrätten även kan omfatta kommunägda företag.
Möjligheterna att införa sådan interpellationsrätt har emellertid även samband med frågan om offentlighet och sekretess. Handlingarna i företagen är inte offentliga och styrelseledamöter i företagen har viss tystnadsplikt. Det är därför enligt vår mening lämpligt att frågan idessa delar blir föremål för slutliga överväganden sedan frågan om offentlighet i kommunägda företag utretts.
l avvaktan på detta föreslår vi att interpellationsrätten utsträcks. Den bör lämpligen anknytas till det övergripande ansvar och fortlöpande tillsyn över de kommunägda företagens verksamhet, som vi anser att kommunstyrelse respektive förvaltningsutskott skall ha. Interpellation skall även kunna ställas om kommunens eller landstingens roll i företag som ägs tillsammans med andra kommuner och landsting eller andra intressenter.
'I "' '.. "! '-
.b
. .':- M..-III |,.'.'|'_|'_!.,,I"5|1_|'r"u'n |. I"'I||.' "'."I |l'-1 HITI'I'AIJ '.JI. Hin-'" ipnuI |I.."- n.'|..'.'|| ' | '..J_|'
'IgLI. . Idh, ;I'IIIT"",.': "" 'I.'."TI| . - . ' r
* . aug .|.|.I |||"'|'|"" IFI'IIJ ||1."|||'- 'I -"
.?g'ti'k'hwp '.I".' .' :..,_|.1| If.] ».'..||I ?: ' |" " ”TSI-II'I'I'IIIILryn'Inr "" 'I ' '...' |."|'.I-t'."I|'I..'." ' . ”IIHF. "I" '|.III.'_' ||| | II.. .. |I||I I'.
.l'""' " .'..|' "»I ,I'I'IQEF . '?UM |"|._.-'.| '| 'I II. 1
' ”lala-W IIII'I'..'J'I"I"1I" ".I' .'_ 'In.
.I'IIr,1Fu,m'P'ufi '. ht||.|'l'l"".'I .'.' r'.' '..1 "" ' lI ';1'..'.-I|."|-.'|(I|u.: '|,',_|jz
,|,,J|
H'I'|.|"-ii=|" . _ . . ' namn.? .|)|'| '|'||||_. | .|.'.'
' . '.'.”Jitlll. .|ll|1"- 1;an Ikki I |».I'IIIIfJ'å1'mfln't I!) "..le 1., '.l l'|1|_l IIIII || iju .lilml FIEtt-"yitw.If'."".'."'I!,TI.I.' JIE
' lv |.".I||-'....|.' I.. .'I...,',b . _II'. ||I.I' jhll |.,|,||:| alls-_.|. '.ngIHJIIII lut |,III'.I"|'I..'L" IT'.'.I .'I." .I * .'1l . . _, , HIMIIIIIITJ'I LIfu ."|'|I.'|| .', azid” ' i ' —' _- » " ' ' ..'.'-.I' ".-|"|-.,I ,, ';," . * -- -,I Munn-I .'1'.|'.'." "|"|1l|l.-'|I2'i.' " Å * är!-n'! T" "- _ ' 'I, ." .
. .,. ' ',I. ', " . . _ .._ . '.n;_ "I. Enn-., _ :-. MäML If'JI'tJ hand-frusit
,,. ,4' ',”,,v3.'f'|.'!||”7-" _viIIII-J' , ,, ' [Imr'i'In .I,_IrII n' mammi]
__ ,_ ”nå'n-II- ,_|_ ”1,52”? ,. ;- . " 'I. |:, |._,|| |-.j|.|-|:J_I,..ru||(1 ..-_- .. ..' | '- ._ . 1. .;.'|-...=""':' ' ' jagat—img. -.I,.'.||.':||. ||| .II'I 'Em
,,,-"If. -' ,,, _ ,,, " ',, , , » _ , . , ", "'lugllu, unluIPI'I ||I.I;.13.|I||=||'IOII -. , .. - -_ *.',Iw1||a.t..=._.||MII|--Ivnl '. -. -' ! -_ , ' - a:link-|| tjg-;...I'qmlU löd , 'd- " ' . - .- .. _ .. _, = —- , ' deadline _.|. raI'I- Ir.- alm , " - _ , l ' ' ' km ISI-Imulmumdoi f._, ' :_ " _,, '.,3',"- ' "'_.T ,"-,',.'."_'-T'.." . , , ,'I' _ Hj: , _ ' " A.,, » ' duu”! nnnuj fwvf. Ilml? '.' . ». & '-'" ».-"'.'1I|ii _.!" . ” ' ' "'1I:I|I.'I. ninnuam-IW 'a'-t' w ,AI . ' _.._',| | ':. '_. fl.! .. -_ _. II'J'fnwi'm
,,,, ,,,. ,,"? | , , . » "I" _ .. _ __ _If uu ..Ij -. - .. ,. _ " .'_ ": ' |:I , _ _ . ' _ .., .-.-|." '&'-"|" 7,4: .'.'J_I_,,,_'-'.' _, 'p-l . . ri,. I - . r'|_ J..—"...i. _Ll. ,,, _,."",,,,|,
10. Reservationer och särskilda yttranden
Ledamoten Åstrand (m) har reserverat sig mot utredningens förslag att kravet på beslutsförhet i de beslutande organen skall sänkas till halva antalet ledamöter. Åstrand föreslår att den gällande regeln om 2/3 skall behållas.
Ledamoten Hörberg (fp) har reserverat sig till förmån för öppna nämndsammanträden.
Ledamöterna Karl Boo (c) och Claes Elmstedt (c) har reserverat sig mot utredningens överväganden och förslag i avsnittet som rör samlings— styre eller majoritetsstyre till förmån för en utsträckt tillämpning av lagen som proportionella val. En lagregel föreslås enligt vilken den politiska minoriteten garanteras minst posten som vice ordförande i kommunstyrelse/förvaltningsutskott och övriga nämnder.
Ledamöterna Boo (c) och Elmstedt (c) har reserverat sig till förmån för en lagregel som innebär att kommundelsorgan skall kunna ges en sådan politisk sammansättning att de återspeglar den politiska strukturen i den kommundel de avses representera. De har ansett att delegationsmöj- ligheterna i kommunallagen skall vidgas så att kommundelsorgan kan ges lämpligt avpassade förvaltningsuppgifter. På längre sikt anges att man kan överväga att öppna möjligheter för kommunerna att inrätta direkt valda kommundelsorgan med vidare befogenheter och uppgifter.
Ledamoten Hörberg (fp) har reserverat sig till förmån för att kommun- delorgan skall kunna tilldelas uppdrag av förvaltningsmässig art. Dessa or- gan föreslås kunna fungera även som styrelser för kommunal inrättningi kommundelen. Reservation har vidare anförts mot utredningens beslut att inte föreslå sådan ändring i berörd lagstiftning att möjlighet öppnas för kommun, som så önskar, att ordna direkta val av ledamöter till kommundelsråd.
Ledamoten Hörberg (fp) har reserverat sig mot utredningens förslag att försöksverksamhet skall inledas med kommunal styrelserepresentation i företag som är dominerande i kommunen.
Ledamoten Åstrand (m) har avlämnat särskilt yttrande angående kommundelsorgan. I yttrandet anges att han i utredningen hävdat, att betinkandet skall utmynna i en mycket bestämd rekommendation till kommunerna att inrätta kommundelsråd. Vidare att kommunerna skall kunna delegera berednings- och beslutsuppgifter till kommundelsråd, sarrt att dessa organ skall avspegla den politiska strukturen i olika kom- mundelar. På kort sikt accepteras det indirekta valsättet; och på lång sikt
ges ett bestämt förord för direktvalda kommundelsråd.
Ledamöterna Åstrand (m) och Hörberg (fp) har avgivit ett särskilt ytt- rande där man beklagar att utredningen inte ansett sig kunna rekommen- dera en översyn av reglerna för det kommunala partistödet.
Ledamoten Hörberg (fp) har i ett särskilt yttrande i anslutning till frågan om minoritets rätt att kräva rådgivande folkomröstning angivit att utredningen kunnat påvisa stora svårigheter med att lagfästa och i praktiken tillämpa en sådan minoritetsrätt. Hörberg påpekar att han blivit övertygad om att man därför bör avvakta framtida erfarenheter innan denna fråga på nytt tas upp.
Kronologisk förteckning
1. Demokrati på arbetsplatsen. A.
2. Psalmer och visor. Del 1:1. U.
3. Psalmer och visor. Del 112. U.
4. Psalmer och visor. Del 113. U.
5. Bättre bosättning för flera. S.
6. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U.
7. Framtida studerandehälsovård, U.
8. Utlandssvenskarnas rösträtt, Ju.
9. Individen och skolan. U. 10. Rörlig pensionsålder, S. 11. Svensk press, Tidningar i samverkan. Fi. 12. Totalfinansiering. B. 13. Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. 14. Konstnärerna i samhället. U. 15. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. 16. Kriminalvårdens nämnder. Ju. 17. Markanvändning och byggande. Remissammanställning ut» given av bostadsdepartementet. B. 18. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 19. Konsumentskvdd på låsområdet. H. (Utkommer hösten 1975) 20. Särskilda regler för handläggning av anmälan rnot polisman. Ju. 21. Pensionsförsäkring. Fi. 22, Lag om allmänna handlingar. Ju. 23. JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. 24, Tre sociologiska rapporter. Ju. 25. Ä jour. Om journalistutbildning. U. 26, Forskningsrad. U. 27. Politisk propaganda på arbetsplatser. A. 28. Program för ljud och bild i utbildningen. U. 29. MedborgerIiga fri-och rättigheter i vissa länder. Ju. 30. Barnens livsmiljö, S. (Utkommer hösten 1975) 31. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rap- port 1. S. (Utkommer hösten 1975) 32 Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. (Utkommer hösten 1975) 34. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiliöutredningens rapport 4. (Utkommer hösten 1975) 35. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. (Utkommer hösten 1975) 36.— Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. (Utkommer hösten 1975) 37. Barn och föräldrars arbete. Barnmiliöutredningens rapport 7. (Utkommer hösten 1975) 38. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. (Utkommer hös- ten 1975) 39. Statsbidrag till kommunerna. Fi. 40. Trafikolyckor och statistik. K. 41. Kommunal demokrati. Kn. 42. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn.
Systematisk förteckning
Riksdagen JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. [23]
Justitiedepartementet
Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. (24l Medborgarlige fri- och rättigheter i vissa länder. [29]
Socialdepartementet
Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyckor och sjukvardskostnader. [13] Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30] (Utkommer hösten 1975) 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975) 3. Barns hälsa. Barn— miljöutredningens rapport 2. [32] (Utkommer hösten 1975) 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] (Utkommer hösten 1975) 5. Förskolan, skolan och fritiden. Bernmiliöutredningens rapport 4. [34] (Utkommer hösten 1975) 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] (Utkommer hösten 1975) 7. Barnen och den fysiska miljön. Barn- miljöutredningens rapport 6.136](Utkommer hösten 1975) 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. [37] (Ut- kommer hösten 1975) 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rap- port 8. [38] (Utkommer hösten 1975)
Kommunikationsdepartementet Trafikolyckor och statistik. [40]
Finansdepartementet
Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] Pensionsförsäkring. [21l Statsbidrag till kommunerna. (391
Utbildningsdepartementet
1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 1:1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. (31 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna.
1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. In- dividen och skolan [9] Framtida studerandehälsovård. [7l Konstnärerna i samhället. [14] A jour. Om journalistutbildning. [251 Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28]
Handelsdepartementet Konsumentskydd på Iåsomrädet. [19] (Utkommer hösten 1975)
Arbetsmarknadsdepartementet
Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27]
Bostadsdepartementet
Totalfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. [17]
Kommundepartementet
Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och panier i kommuner och landsting. [18] Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de- mokrati. [41]. 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning [42]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
Nåd] IR:; -" ” 'new' __
'l||"_l_: (|__
MF" " ___" ""Fri »» '_'.- »i'l'lllwi'fll'l. . .. l'f'.'L-'.»»'t'-.:'... "154" it”" :..
Iuli-
"" f":-'"".'_-_ "Lilli '. ff., '..'.I'Tm .. .- || | ' '_. '-ll"'ä'|'|-i1 _ "IllllJ-|1*rE-EF "'
' " ri: ,.... .' '#'-'"'-"'i'i"""'"'1-"".a' __ _ "( ..._.. ... ___ . b "'--'"'-"' ___
i.- . _ .i_|- ___ __ ___ _ ..—'.ll'.il.'_. - . . .".. "_"_ Åka-_ __ __ _
':' ' hihi-liir -
"'.'llEii .. 'i. "iI-i'_rT'-'_i'ii"__l_l ___ -__'_ _ | ._,_I__._______.__..l_i '.!... __
$'"-T__ '.' Jr.-'i ' ' _l. ' | um": '|_. -
