SOU 1976:62
Progressiv utgiftsskatt - ett alternativ? : teknik, funktion, effekter : rapport
? .N t a n.. r & &
-ett alternativ?
www l976:62
% F inansdepartementet
Progressiv utgiftsskatt — ett alternativ?
Teknik, funktion, effekter
Rapport av lg72 års skatteutredning Stockholm 1976
Omslag Jan Boman ISBN 91-38-03lll-6 ISSN 0375-250X Gotab. Stockholm 1976
Förord
1972 års skatteutredning tillsattes av regeringen den 14 april 1972 (Fi 1972:02) med uppgift att se över beskattningen av fysiska personer, rn. rn. Utred- ningen har därvid bl. a. att undersöka olika alternativ till nuvarande skatte- och bidragsregler, som framkommer i den allmänna debatten eller på annat sätt, såväl i Sverige som utomlands.
En form av beskattning som väckt stort intresse särskilt i de anglosachsiska länderna är utgiftsskatt (expenditure tax), även benämnd direkt konsum- tionsskatt. Någon praktisk tillämpning av betydelse har skatten dock ännu inte fått. Utredningen har som ett led i sitt arbete uppdragit åt professorn i finansrätt vid Stockholms universitet Sven-Olof Lodin att undersöka för- utsättningarna för att införa en progressiv utgiftsskatt.
För att skapa ett brett underlag för debatt och ställningstagande publicerar utredningen i denna rapport resultatet av Lodins arbete. Utredningen har vidare ansett det lämpligt att vissa myndigheter och organisationer bereds tillfälle att yttra sig över rapporten. Utredningsmannen ansvarar helt för rapportens innehåll.
Stockholm i september 1976
Erik Brandt /Reidunn Laurén
Bodil H u/gaard
' ',l—..' * Fl" _- ., ' JE"?-
"n'l-rih ml » W
...i:
' "' i..ll J|.|uv ' . i'll—' muahh '|'" till 'Jllm
.n'w' mim-t' »
". ' li 'ir'I'iIl'd" ". "'»
InnehåH
Utredningsuppdraget
Sammanfattning
I Introduktion .
1.1 1.2
4
Presentation och utgångspunkter Utgiftsskatten — en presentation Undersökningens utgångspunkt Några vanliga argument kring utgiftsskatten
Historik
.4 rbets/rvpotes
11. Tekniska frågor
;
5.1
5.2 5.3 5.4 5.5 5.6 5.7 5.8 5 9 5.10 5.11
5.12
Utgiftsskattens teknik och funktion Redovisningsteknik 5.1.1 Redovisningen av enklare inkomstförhållanden 5 1. 2 Utkast lör redovisning till utgiftsskatt Teknik för skatteuttag. . . . . Gransdragningen mellan sparande och konsumtion Investeringar i kapitalvaror . . . Beskattningen av tjänste- och kapitawlinkomster Beskattningen av företags- och fastighetsinkomster . Beskattningen av egendomslörsäljning . Villabeskattningen
Försäkringsbeskattningen .
Fordringar och skulder
Behandlingen av arv m m . . . . . 5.11.1 Dödsfallcts skattemässiga konsekvenser 5.11.2 Dödsbobeskattningen . . 5.11.3 Behandlingen av efterlevandes förvärv
5.11.4 Sammanfattning av dödsfallssituationens behandling
5.1l.5 Behandlingen av gåvor . Vinster på obligationer. lotterier, tips m m .
11
31
31 31 32
35
41
47
47 47 48 50 65 74 76 81 81 82 82 86 87 89 89 90 92 92 93 93
5.13
5.14
5.15
5.16 5.17
6 6.1 6.2
Familjebeskattningen . .
5.13.l Frågan om skattelättnader för barnfamiljerna . 5.132 Progressiv utgiftsskatt och individuell beskattning av makar . . . . . . . . . Internationella problem i samband med utgiftsskatten
5.14.1 Permanent utflyttning . 5.14.2 Tillfällig utflyttning 5.143 Permanent inflyttning . 5.14.4 Tillfällig inflyttning . . . 5.14.5 Dubbelbeskattningsfallen .
5.14.6 Förslagets förhållande till dubbelbeskattningsavtalens nondiskrimineringsklausuler Kontrollfrågorna . 5. 15.1 Kontroll av sparande 51.52 Övriga kontrollfrågor . . . 5. 15. 3 Möjligheter till skatteflykt och fusk Uppbördssystemet Övergångsregler 5.17.l Bruttometoden 5.17.2 Nettömetoden . . 5.17.3 Skatteavräkningsmetoden . . . . . 5.17.4 Frågan om tidsbegränsning. övergång utan övergångs- regler m m
Samordning med andra skatte/oime/ . . Förenklingar som kan uppnås i inkomstbeskattningen Samordningen med förmögenhetsbeskattningen
HI Effekter
7 7.1
7.2 7.3
7.4
8.1 8.2 8.3
Sparandejlördelningspolitiska effekter Sparandet i inkomstbeskattningen 7.1.1 Banksparande m.m. 7.1.2 Värdestegringsvinster
7.1.3 Slutsats . . Sparandet i utgiftsbeskattningen
Sammanvägning av inkomstbeskattningens och utgiftsbeskatt-
ningens behandling av sparande och kapitalvinster . Fördelningspolitiska effekter
7.4.1 Sparkvotens storlek . . .
7.4.2 Sparandets fördelning på olika tillgångstyper 7.4.3 Realisationsvinsternas fördelning .
7.4.4 Slutsatser om utgiftsskattens fördelningspolitiska ef-
fekter
Utgiftsskattebasens storlek
Utgångspunkter . . . . . . Beräkning på grundval av nationalräkenskaperna Resultat
95 95
96 99 100 100 101 101 101
103 104 105 106 107 108 110 111 112 112
112
115 115 118
121
121 121 121 122 124 124
126 127 127 130 131
132
137 137 140 143
8.4 Skatteutfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145 9 Samhällsekonomiska effekter _ . . . . . . . . . 147 9.1 Utgiftsskattens effekter för sparande och konsumtion . . 148 9.2 Utgiftsskattens marknadseffekter . . . . 151 9.2.1 Utgiftsskatten och prisbildningen på fastighetsmark- naden . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152 9.3 Utgiftsskatten och företagsamheten . . . . . . . . . . 153 9.4 Övergångseffekter . . . . . . . . . . . . . . . . 155 10 Utgiftsskatten som konjunkturpolitiskt styrmedel . . . . 157 IV Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 Bilaga 1 Redovisningssystem för utgiftsska/t . . . . . . . . . . 163 A. Utkast för redovisning till utgiftsskatt . . . . . . 163 B. Tillämpningsexempel . . . . . . . . . . . . 171 Bilaga 2 Skattetabe/ler . . . . . . . . . . . . . . 194 Bilaga 3 Statistiskt material förande förmögenhets- och inkomst- jördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . 203
Litteratur.....................217
| |||I ___ 43:15 |||-| ||||||=|t | :[ '_"_*|1' 't _ l'l ||| |1 1|I_|| I|1|'i'| :|1 ' l||" _ 1 ' _ | * | ._ | _ " |||||||n ...a |;|"_:.. :'_|..| ., .1|.-" _.|" a_n-___:
.. ____..__.| ”' ___.__ ylar-___ _ _-__|'-|||.';|-l||
| ||.— -..||._.||_-.T ||... |-
&_,
IL _ : _ ._ it |l_'___ lil” Mk | |? . Hi '.|;_'.|| "'i|
| | ||| ||"|
Utredningsuppdraget
Uppdraget från 1972 års skatteutredning har omfattat att för svenska för- hållanden utreda förutsättningarna för införandet av en progressiv utgifts- skatt. att undersöka och studera tänkbara tekniker för dess genomförande samt att analysera de olika ekonomiska effekter som därvid kan förväntas.
Det finns en relativt omfattande internationell diskussion om utgifts- skattens teoretiska aspekter. Däremot är utgiftsbeskattningens praktiska och tekniska frågor knappast analyserade. Osäkerheten om dess praktiska genomförbarhet har varit stor. Därför har utredningsarbetet till stor del in- riktats på att undersöka tänkbara tekniska lösningar och på att analysera de olika praktiska och funktionsmässiga problem som kan uppstå. I enlighet härmed har förslag utarbetats till en teknisk modell för utgiftsbeskattningen. Utredningen har härigenom fått sin tyngdpunkt på tekniska och funktionella frågor av ibland relativt komplicerad karaktär. Utredningsarbetet har dock inte syftat så långt som till att utforma ett förslag till lagstiftning. Härför krävs ytterligare omfattande utredningsarbete.
Ett annat viktigt skäl för den valda huvudinriktningen av arbetet är föl- jande. Det är en fara med alla förslag till mer genomgripande skattesys- temförändringar att de presenteras och diskuteras från teoretiskt schema- tiska utgångspunkter utan att en konkretisering av de praktiska problemen sker. Det nya systemets rena principiella linjer ställs ofta i motsats till det rådande systemets alla praktiska svårigheter och komplicerade regleringar. Dessajämförelser är oftast missvisande. Föratt ge underlag fören rättvisande jämförelse mellan det nuvarande inkomstskattesystemet och ett tänkt ut- giftsskattesystem innehåller rapporten en omfattande inventering av olika praktiska och tekniska problem som möter vid konstruerandet av ett funge— rande utgiftsskattesystem. Härmed föreligger förhoppningsvis också en grundval för en realdiskussion om utgiftsbeskattningens praktiska innebörd och funktionsmässighet.
När det gäller utgiftsskattens fördelningspolitiska. samhällsekonomiska och andra effekter har det inte varit möjligt med de resurser och den tid. som stått till buds. att annat än översiktligt och på grundval av befintligt statistiskt material diskutera och belysa utgititsskattens verkningar. Det till- gängliga statistiska materialets inriktning tillåter inte mer bestämda slut- satser. Tillräcklig grund föreligger emellertid för att göra preliminära an- taganden om utgiftsskattens ekonomiska effekter. Innan man tar slutlig ställning till om en utgiftsskatt skall införas bör dock noggrannare statistiska
undersökningar och fördjupade studier om utgiftsbeskattningens fördel- ningspolitiska och övriga samhällsekonomiska effekter genomföras.
Vad som anförs i rapportens avdelning 111 rörande olika ekonomiska verk- ningar av ett införande av utgiftsskatt presenteras således med reservation för resultatens preliminära karaktär.
Sammanfattning
Utgiftsskattebegreppet
Den progressiva direkta Utgiftsskatten är en skatt på den personliga kon- sumtionen. Tekniskt är den emellertid konstruerad som en inkomstskatt. Den utgår från principen att all inkomst — oavsett från vilken inkomstkälla den kommer — skall beskattas lika. Beskattningen sker emellertid vid den tidpunkt då den skattskyldige tillgodogör sig inkomsten genom att kon- sumera den. Tanken är att beskattningen härigenom fördelas riktigare över tiden än vid inkomstbeskattningen. att beskattningen inträffar. när den skatt- skyldige nyttogör sig inkomsten för personligt bruk och härigenom tar de samlade gemensamma resurserna i anspråk och att alla penningtillskott oav- sett varifrån de kommer bidrar till den skattskyldiges skatteförmåga.
Utgiftsskatten kan också uppfattas som en konsumtionsskatt. En kon- sumtionsbeskattning är i allmänhet utformad som en indirekt skatt. såsom mervärdeskatten. En allmän indirekt skatt kan emellertid inte utformas på ett sådant sätt att konsumenternas olika skatteförmåga kan beaktas. Tvärt- om verkar en indirekt skatt i vissa situationer så att mindre inkomsttagare drabbas relativt sett hårdare än högre inkomsttagare. Gör man konsum- tionsbeskattningen personlig kan den utformas progressivt. varigenom det individuella skatteuttaget kommer att bli beroende på den skattskyldiges konsumtionsnivå.
Den traditionella inkomstskatten har länge uppfattats som den ideala skat- tetypen för en individualiserad beskattning där skatten direkt kan anpassas till den individuella betalningsförmågan. Med det stigande skatteuttaget har det dock visat sig att det traditionella inkomstbegreppet innehåller flera nackdelar särskilt ur fördelningspolitisk synvinkel. Det har ifrågasatts om inte ett inkomstbegrepp som har direkt anknytning till den skattskyldiges levnadsstandard bättre uttrycker den skattskyldiges skattebetalningsförmå- ga.
Tekniskt kan den progressiva Utgiftsskatten konstrueras på flera sätt. Grundtanken är dock att den skattskyldiges samtliga likviditetstillskott un— der året — vanlig inkomst. försäljningsintäkter. arv. lån etc. — utgör inkomst samt att avdrag erhålles för alla utgifter för inkomstens förvärvande samt föralla utgifter för investeringar. Dessutom erhålls avdrag för allt nysparande medan all upplösning av sparande läggs till inkomsten. Det netto som här- efter återstår utgör den under året konsumerade inkomsten. vilken beskattas. Schematiskt innebär Utgiftsskatten följande.
Tillkommande skattepliktiga belopp:
1. Alla likviditetstillskott (löpande inkomst. försäljningslikvider vid försäljning av investerings- objekt. arv. gåva. lån. lotterivinster och liknande)
2. All upplösning av sparande (minskning av banktillgodohavanden och liknande. minskning av ford- ringar)
Avgående avdragsgilla belopp:
1. Alla löpande utgifter för inkomstens förvärvande
2. Alla utgifter för investeringar i förvärvsverksamhet
3. Allt nysparande (ökning av banktillgodohavanden och liknande. ökning av fordringar. amorteringar på lån)
Nettot utgör beskattningsunderlaget. Nettot motsvarar också årets konsumtion för privat bruk. dvs. den skatt- skyldiges levnadsstandard.
Man kan i och för sig beskriva utgiftsskattens innebörd på flera sätt. Ovan har valts att anknyta till flödet av kontanta medel. Alla kontant- tillskott. både utifrån kommande och sådana som beror på omvandling av andra tillgångar till kontanter. medför i princip skatteplikt. Användningen av de tillgängliga kontanta medlen bestämmer vad som blir beskattat därav. Från skatt undantas de uppräknade typerna av utgifter. som ej räknas som konsumtion. Också på utgiftssidan är det fråga om att mäta kontantflöden. Detta innebär att förmögenhetsförändringar som beror på värdeförändringar — positiva eller negativa — av enskilda förmögenhetstillgångar varken på- verkar beskattningen eller beräkningen av skatteunderlaget. Någon värdering av tillgångarna behöver i princip ej ske. Endast då en tillgång förvandlas till likvida medel påverkas beskattningen. Detta innebär att redovisningen till utgiftsskatt bör omfatta en redovisning av de kontanta medel. som under året stått till den skattskyldiges disposition. och av den användning av med- len. som ej medför skatteplikt. dvs. av de avdragsgilla utgifterna. Återstoden utgör den skattskyldiges skattepliktiga förbrukning.
Var/ör utgiftsskatt?
Inkomstskatten beskattar den inkomst som en skattskyldig har disponibel för konsumtion. oavsett om den konsumeras eller sparas. Utgiftsskatten beskattar inkomsten när den konsumeras. Mycket talar för att inkomst- beskattningen är den rättvisaste beskattningsprincipen. Det förefaller emel- lertid som om utgiftsskatten i praktiken bättre skulle kunna uppfylla in- komstskattens målsättning. Orsaken härtill är dels att utgiftsskatten har en bredare inkomstbas. dels att utgiftsskatten utan oönskade snedvridande effekter och komplikationer kan behandla alla inkomster lika inom denna breda bas. Därtill kommer att utgiftsskatten framstår som ett effektivare finanspolitiskt medel än inkomstskatten.
Tidigare har utgiftsskatten inte bedömts praktiskt genomlörbar på grund av administrativa svårigheter. Numera är de tekniska lörutsättningarna vä-
sentligt gynnsammare. Den svenska förmögenhetsskattens utformning är också en viktig faktor. som underlättar införandet av en utgiftsskatt.
De viktigaste skälen för utgiftsskatten kan sammanfattas på följande sätt. De flesta skatteformer innehåller i sig snedvridande moment. vars genom- slagskraft ökar vid stigande skatteuttag. Detta gäller också inkomstbeskatt- ningen.
Om man utgår från målsättningen att alla inkomster skall behandlas lika är det klart att denna hittills inte har kunnat genomföras. [ inkomstbe- skattningen kan inte undgås att kapitalvinsterna blir lindrigare behandlade än löpande inkomster. Fördelen av den lägre kapitalvinstbeskattningen är särskilt stor när en investering kunnat finansieras med lånade medel. Den har också gjort det lönsamt att förvandla löpande inkomster till kapital— vinster. Särskilt gäller det företagsinkomster.som förvandlas till aktievinster.
[ inkomstbeskattningen har den. som äger kapital och kan placera detta i belåningsbara tillgångar som ger värdetillväxt i stället för direktavkastning. möjlighet att genom belåning skattefritt tillgodogöra sig värdetillväxten för konsumtion. Samma förmån har den som kan låna till kostnader som är avdragsgilla vid beskattningen.
Konsekvensen av dessa svagheter i inkomstbeskattningen har blivit en ojämnhet i beskattningen som är oförenlig med skattesystemets generella fördelningspolitiska målsättning. De som kunnat anpassa sitt beteende till dessa svagheter. främst kapitalägarna. har därmed fått en betydligt lägre skattebelastning på både sin inkomst och konsumtion jämfört med dem som enbart har löpande inkomster. Ojämnheten i beskattningen av kon- sumerad inkomst förstärks av att inkomstbeskattningen med nödvändighet måste vara resultatbaserad. vilket medför att det lätt blir stora skillnader mellan en skattskyldigs skattepliktiga inkomst och det likviditetstillskott tillgängligt för konsumtion hans verksamhet ger.
1 utgiftsbeskattningen beskattas all konsumtion lika oavsett medlens ur- sprung. Effekten härav är att de nämnda problemen vid inkomstbeskatt- ningen automatiskt löses vid utgiftsbeskattningen. Utgiftsskatten ger inte de möjligheter till lågbeskattad konsumtion som inkomstbeskattningen medför. Någon skillnad i beskattningen av löpande inkomster och kapi- talvinster uppstår inte. De problem som förhindrar en effektiv kapitalvinst- beskattning inom inkomstbeskattningen uppstår inte vid utgiftsbeskattning— en. Exempelvis medför utgiftsbeskattningen ingen risk för marknadslås- ningar. eftersom beskattningen inte påverkas av om en vinst realiseras eller ej utan endast av om vinsten används för konsumtion. Konsumtion av värdestegring vid belåning blir lika effektivt beskattad som konsumtion av inkomst. Problemet med omvandling av löpande inkomst till kapitalvinst försvinner. då skattebehandlingen blir densamma i båda fallen. Inte heller behövs något speciellt hänsynstagande till inflationsvinsterna.
] inkomstbeskattningen behandlas inte alla sparformer lika. För småspa— rarnas banksparande kan skattebehandlingen i kombination med inflationen ofta medföra att avkastningen blir negativ. Sparande i realvärdesäkra till- gångar är skattemässigt gynnat. Undersökningar visar att högre inkomst- tagare och kapitalägare huvudsakligen har sitt sparande placerat i skatte- mässigt gynnade sparformer.
] utgiftsbeskattningen elimineras genom avdraget för sparad inkomst den
dubbelbeskattning som i inkomstbeskattningen sker av vanligt sparande. vilket ger möjligheter till ökat sparande och höjd självfinansiering i nä- ringslivet. Utgiftsskatten är på så sätt tillväxtbefrämjande utan att medföra nackdelar i form av möjligheter till lågbeskattad konsumtion. [ och med att beskattningen inträffar vid konsumtionen får också alla sparformer sam- ma skattemässiga behandling. Vid en utgiftsbeskattning uppstår härigenom inte den oönskade förmögenhetsomfördelande effekt som inkomstbeskatt- ningen i kombination med andra faktorer — främst inflationen — ofta har till småspararnas nackdel.
Så länge inkomstbeskattningen fortfarande höll sig på relativt låga mar- ginalskatteuttag fanns inte större anledning för de skattskyldiga till särskilt skatteanpassat handlande. Med det stigande skatteuttaget har skatteeffek- terna av olika handlingsalternativ fått allt större betydelse. vilket på flera områden medfört såväl marknadssnedvridningar som felaktig resursallo- kering. Strävan att minska skatten leder många gånger företagare till onödiga och annars oekonomiska inventarie- och varulageranskaffningar. Skattemäs- siga överväganden föranleder skattskyldiga till investeringar i samlarobjekt. som på grund härav blir föremål för extra värdestegring. På andra marknader medför olika investerares skatteförhållanden oönskade snedvridningari pris- bildningen.
Då utgiftsbeskattning inträder först när inkomsten konsumeras och be- skattar all konsumtion lika oavsett varifrån inkomsten kommer. saknas an- ledning till dessa typer av skatteanpassat handlande. Denna utgiftsbeskatt- ningens neutralitet medför att endast valet mellan konsumtion och sparande påverkas av beskattningen medan valet av olika investerings- och spara]- ternativ kan ske opåverkat av beskattningseffekter.
Ur lagtillämpningssynpunkt ställer sig utgiftsskatten i många hänseenden enklare än inkomstskatten. 1 och med att alla likviditetstillskott i princip är skattepliktiga och anses ha samma skattekraft kan de i alla avseenden behandlas lika. Denna vida skatteplikt och enhetsbehandling medför att ingen med lagliga medel kan undgå skattskyldighet genom skatteanpass- ningsåtgärder. Inkomstskattens skatteflyktsproblematik försvinner.
Genom sin likabehandling av alla inkomster när de konsumeras och sin likabehandling av alla sparformer medför utgiftsskatten större rättvisa i be- skattningen mellan löneinkomster och kapitalinkomster än vad inkomst- skatten förmår.
Arbetshypotes
Den progressiva utgiftsskatten har i den teoretiska skattediskussionen oftast diskuterats som ett alternativ till den traditionella inkomstskatten.
Det torde emellertid varken vara nödvändigt eller realistiskt att ersätta hela den nuvarande inkomstskatten med en progressiv utgiftsskatt. För den stora majoriteten löntagare. som konsumerar hela sin inkomst. medför in- komstbeskattningen i realiteten också redan en beskattning av konsum- tionen. Den kommunala beskattningen kan knappast utformas som en ut- giftsskatt utan stora olägenheter. Som en garanti för att varje medborgare med viss skatteförmåga också bidrar till de kollektiva utgifterna. som han drar nytta av. bör också en viss inkomstskatt bibehållas. Om man betraktar
den progressiva utgiftsskatten som ett medel att rätta till de ojämnheter som ett traditionellt inkomstskattesystem medför vid ett högt skatteuttag. finner man att detta mål kan uppnås redan genom att en mindre del av inkomstbeskattningen ersätts med en direkt utgiftsskatt.
Den tekniskt effektivaste kombinationen mellan en inkomstskatt och en progressiv utgiftsskatt synes vara att omvandla inkomstskatten till en pro- portionell skatt på förslagsvis ca 30 % — dvs. kommunalskatt 26 % + 4 % statlig inkomstskatt. Härigenom blir det också möjligt att införa vissa för- enklingar i inkomstskatten. Skälen att specialbehandla realisationsvinsterna bortfaller i huvudsak. Härigenom blir det möjligt att i princip beskatta alla inkomster oavsett inkomstslag lika hårt. Från och med den konsumtions- nivå. exempelvis ca 25 000 kr. i 1976 års penningvärde. vilket vid dagens skatteuttag motsvarar ca 35 000 kr. inkomst. där man av fördelningsmässiga skäl vill skärpa beskattningen inför man dessutom en progressiv utgiftsskatt.
Skattskyldiga under denna konsumtionsnivå betalar normalt endast pro- portionell inkomstskatt på hela sin inkomst. Skattskyldiga över denna gräns betalar såväl proportionell inkomstskatt på hela sin inkomst som progressiv utgiftsskatt på den del av inkomsten som överstiger gränsbeloppet. sedan inkomsten justerats med avdrag för avdragsgillt sparande och med tillägg för den upplåning och andra inte inkomstskattepliktiga men utgiftsskat- tepliktiga penningtillskott som förekommit under året.
larbetshypotesen ingår att en förmögenhetsskatt av i huvudsak oförändrad karaktär bibehålls. Vidare ingår som en förutsättning att all upplåning i princip skall ingå i beskattningsunderlaget liksom arv. gåvor. obligations-. lotteri— och tipsvinster.
Det bör understrykas att fråga endast är om en arbetshypotes. som inte utgör en bindande förutsättning för utgiftsskattens införande.
Tekniska frågor
Avgörande för en progressiv utgiftsskatts funktion är dess tekniska kon— struktion. Skattens kritiker har framför allt invänt. att den stöter på alltför svåra tekniska problem.
Redovisningsteknik
Redovisningsteknikens utformning är avgörande för hur de skattskyldiga skall förstå beskattningen. och om de skall klara de redovisningskrav. som måste ställas för att ett korrekt underlag för beskattningen skall erhållas.
Strävan vid teknikvalet har varit att utnyttja så mycket som möjligt av den redovisning och det redovisningsunderlag. som redan används vid in- komst- och förmögenhetsdeklarationerna. samt att se till att extraadmini- strationen blir så ringa som möjligt.
En viktig faktor vid valet av teknik har varit den relativt utförliga re- dovisning som redan förekommer i förmögenhetsdeklarationen. Den räcker också för utgiftsskattens del som redovisning och kontroll av förmögen- hetsmassan och av att inga förändringar sker däri utan skattepåföljd. Det medför att det enda tillkommande momentet vad angår sparande och skulder
behöver bli en redovisning av förändringarna i förmögenhetens samman- sättning.
Också inkomstskattedeklarationen utgör en god utgångspunkt för redo- visning för en progressiv utgiftsskatt. Taxeringen till inkomstskatt bygger redan till en del på en kontantredovisning. En utbyggnad av denna till att för utgiftsskatten gälla samtliga förvärvskällor genom vissa justeringar i deklarationen kan relativt lätt åstadkommas och är helt tillräcklig för att tillsammans med den ovan nämnda redovisningen av förmögenhetsföränd- ringarna åstadkomma en tillfredsställande redovisning som underlag för en taxering till utgiftsskatt. lnga andra uppgifter än sådana. som redan finns i inkomst- eller förmögenhetsdeklarationerna eller lätt tillgängliga i den skattskyldiges deklarationsunderlag. behöver efterfrågas.
Utgiftsdeklarationen bör då utformas så. att den med utgångspunkt från uppgifterna i inkomst- och förmögenhetsdeklarationerna kan ge upplysning om i princip följande förhållanden.
A. Tillkommande poster i form av disponibla medel 1. Kontanta inkomster och naturaförmåner i för- värvskällorna inkomst av jordbruksfastighet. an- nan fastighet. rörelse. tjänst och kapital .............. 2. Erhållna försäljningslikvider vid försäljning av fastigheter. värdepapper m.m. .............. 3. Erhållna arv. gåvor. obligations- och lotterivinster och försäkringsersättningar .............. 4. Erhållna lån och återbetalningar av lånefordringar .............. 5. Bankmedel och liknande vid årets ingång ..............
Summa disponibla medel under året ..............
B. Avgående posteri form av icke skattepliktig använd- ning av disponibla medel 1. Kontanta utgifter (oavsett avdragsrätt vid in—
komstbeskattningen) i förvärvskällorna jord- bruksfastighet. annan fastighet. rörelse. tjänst och kapital ..............
2. Kontanta utgifter för inköp etc. av fastigheter. vär-
depapper m. m. .............. 3. Erlagda personförsäkringspremier .............. 4. Återbetalningar av egna lån och lämnade lån till
andra .............. 5. Bankmedel och liknande vid årets utgång ..............
Summa icke skattepliktiga utgifter ..............
C. A—B = Skattepliktiga utgifter
I enlighet med dessa riktlinjer och på grundval av de materiella regler som föreslås har ett förslag till grunddragen i ett redovisningssystem ut- formats.
Redovisningen av enklare inkomstförhållanden
För en vanlig inkomsttagare. som förutom sin tjänsteinkomst uppbär rän- teinkomster från sitt sparkapital insatt på bankkonto. och som kanske bor i villa. varför han har ränte- och amorteringsutgifter. blir redovisningen till utgiftsskatt i regel enkel.
Den vanliga inkomstredovisningen till inkomstskatt av tjänste- och ka- pitalinkomster och av schablontaxerade villor sker redan enligt den renodlade kontantprincip. som är lämpligast för redovisningen till utgiftsskatt. Det- samma gäller de allmänna avdragen. Detta medför att den i inkomstde- klarationen uppgivna till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten kan an-
Tablå ]
Redovisning till progressiv utgiftsskatt för enklare inkomstförhållanden
Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt
Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx
Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx
Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31/12 19xx
Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående beIOpp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grund- beIOpp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING
| Tillkommande Avgående belopp belopp
vändas utanjusteringari utgiftsredovisningen. Det enda tillkommande mo- mentet blir här normalt endast de förändringar i banksparandet och de amor- teringar på lån, som skett, samt en uppgift om inbetald preliminärskatt. Dessa uppgifter finns oftast redan i den skattskyldiges kapitalbilaga i den allmänna självdeklarationen och kan hämtas därifrån. Några ytterligare upp- gifter behövs ej. Utgiftsskatt beräknas sedan på den beskattningsbara jör-
brukningen. Redovisningen kan ske enligt den modell. som redovisas i tablå l.
Utkast för redovisning till utgiftsskatt
För mer komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden krävs en mer ingående redovisning. För att testa den förordade redovisningsprin- cipens funktionsduglighet i olika hänseenden har ett utkast till huvuddragen i en komplett redovisning utarbetats.
Redovisningsutkastet består av sex avdelningar, l—Vl,jämte en samman- ställning motsvarande framsidan av den nuvarande allmänna självdekla- rationen. Utkastet bygger på den nu förekommande inkomstredovisningen i självdeklarationen och utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Den taxerade inkomsten justeras sedan så, att resultatet blir i överensstämmelse med den kontantilödesprincip som valts för utgifts- skatteredovisningen. Därefter tillkommer de uppgifter beträffande förmö- genhetsförändringar, som erfordras för att mäta utgifterna, samt uppgifter om sådana likviditetstillskott. som inte är inkomstskattepliktiga men väl utgiftsskattepliktiga.
Efterjustering för erlagda skatter respektive erhållen skatteåterbäring åter- står taxeradjb'rbrukning, dvs. den skattskyldiges konsumtion, som efter av- drag för det skattefria grundavdraget på 25 000 kr. blir beskattningsbar-för- brukning till utgiftsskatt. På den beskattningsbara förbrukningen beräknas utgiftsskatten.
Skatteuttagsteknik
Utgiftsskatten avser att träffa den skattskyldiges konsumtion. Skattebasen för utgiftsskatten utgörs därför av vad den skattskyldige under året kon- sumerat av sina tillgängliga likviditetsresurser.
Det finns starka såväl principiella som praktiska skäl för att undanta belopp som erlagts i skatt från skattebasen för utgiftsskatten.
Redovisnings- och kontrolltekniskt är undantaget från utgiftsskatt av er- lagda skattebelopp enkelt. Det förväntas redan nu av den skattskyldige att han i sin deklaration skall ange storleken av inbetald preliminärskatt. Då skattemyndigheten direkt förfogar över korrekta uppgifter om skattebetal- ningarnas storlek, torde kontrollen ej förorsaka särskilda problem.
I och med att man undantar belopp som erlagts i skatt från skattebasen uppstår vissa följdverkningar. Den viktigaste rör det formella skatteut- tagets höjd. Om man vill uppnå samma reella skatteuttag som när skatten inräknas i det skattepliktiga beloppet, såsom sker vid inkomstbeskattningen, måste de formella skattesatserna sättas högre, när skatten ej ingår i skat-
tebasen, eftersom samma skattebelopp skall erhållas från en mindre skat- tebas.
Gränsdragningen mellan sparande och konsumtion
Ett av de stora problemen med den progressiva utgiftsskatten har i allmänhet ansetts vara bestämningen av vad som skall anses som sparande respektive konsumtion.
Om man överger ambitionen att åstadkomma en "ekonomiskt teoretiskt riktig" gränsdragning och behandlar frågan från praktiska utgångspunkter kan problemet bemästras.
Med utgångspunkt från vad som är samhällsekonomiskt och socialt önsk- värt samt kontrolltekniskt bemästringsbart kan man genom en uppräkning i lagstiftningen bestämma vad som skall behandlas som avdragsgillt spa- rande. Utifrån de nämnda utgångspunkterna torde lämpligen som sparande _fä anses bank- och annat likvärdigt sparande, aktie-, obligations- och övrigt värdepapperssparande. liksom_försäkringssparande, investeringar i_fastigheter, bostadsrätter ochfo'retag samt utlåning. För vad som nedläggs i dessa spar- former erhålls avdrag. Alla andra utgifter behandlas som konsumtion. Avdrag erhålls således inte för investeringar i kapitalvaror, konst, antikviteter eller andra placeringsobjekt.
Samma gränsdragning beträffande vad som skall anses som avdragsgillt sparande uppnås också ifrån en annan principiell utgångspunkt, nämligen att som sparande behandla endast sådant sparande och sådana investeringar, som bortsett från värdeförändringar normalt genererar någon form av eko- nomisk avkastning, dvs. som kan anses som förvärvskälla.
Med det föreslagna området för avdragsgillt sparande blir den praktiska gränsdragningen mellan sparande och konsumtion enkel.
Av kontrolltekniska skäl bör sparande i kontanta tillgångar ej medföra avdragsrätt.
De former av sparande och investeringar i värdebeständiga tillgångar, som härmed faller utanför den uppställda spardefinitionen, behandlas som kon- sumtion. Detta innebär att sådana investeringar får bestridas med beskattade medel på samma sätt som sker i det nuvarande systemet. Investeringar i konst blir med andra ord precis lika dyra eller billiga för de skattskyldiga som i dagens skattesystem.
Investeringar i kapitalvaror
Vid konstruktionen av den progressiva utgiftsskatten har behandlingen av kapitalvaror och konsumtionskrediter framstått som ett svårlöst problem. Ser man problemet med kapitalvaruanskaffning ur praktisk synvinkel, medför en omedelbar beskattning av hela anskaffningen som konsumtion problem en- dast om den totala konsumtionsutgiften under året ändrats på grund av an- skaffningen.
Inriktar man sig på att lösa de praktiska problem, som kapitalvaruan- skaffningen kan medföra, och bortser från vad som vore den principiellt riktiga lösningen, kan effekterna mildras betydligt med hjälp av relativt enkla schablonlösningar. Dessa kan vara av tre slag.
]. Möjligheter till skattefria lån för konsumtion
2. Möjligheter till att spara utan sparavdrag, varvid sparandeupplösningen för konsumtion ej utlöser beskattning.
3. Möjligheter till viss fördelning av beskattningen över flera år beträf- fande särskilt dyrbara kapitalvaror. Den viktigaste av de nämnda metoderna torde vara att tillåta viss skattefri upplåning för konsumtion. Den bygger på följande principer. En stor del av kapitalvarorna, såsom bilar. båtar, kylskåp. TV-apparater, m.m. inhandlas idag med hjälp av konsumtionskrediter. Ett sätt att lösa problemen är att behandla dem från den utgångspunkten. Konsumtionskrediterna är principiellt att betrakta som skattepliktiga lån och inköpet av kapitalvaror såsom konsumtion för vilken ingen avdragsrätt föreligger. Om man emellertid undantar konsumtionskrediterna från beskatt- ning blir det ingen olägenhet att avdragsrätt inte föreligger för kapital- varuanskaffningen, då den ändå kunnat bestridas med Obeskattade medel. Konsekvensen blir naturligtvis också att amorteringar på konsumtionskre- diten inte medför rätt till avdrag. En lämplig lösning synes vara att de skattskyldiga får rätt att utan skattekonsekvenser ta upp lån till ett belopp som anses täcka konsumtionskreditbehovet, i dagens penningvärde kanske 30000 kr., oavsett ändamålet med lånet. Detta tak kan anpassas efter pen- ningvärdeutvecklingen. Den skattskyldige får lämpligen själv avgöra om han beträffande ett nytaget lån vill utnyttja denna möjlighet eller ej. [ den utsträckning den skattskyldige utnyttjar möjligheten till obeskattad kredit blir konsekvensen att han inte heller får avdrag för den amortering som sedan sker. Innebörden blir att krediter inom den angivna gränsen får sam- ma behandling som i det nuvarande skattesystemet. Det är möjligt att man från denna möjlighet till obeskattad belåning av kontrollskäl får utesluta lån lämnade av privatpersoner. Redovisningstekniskt är denna lösning enkel.
Beskattningen av olika slags inkomster
Beträffande inkomst av tjänst och inkomst av kapital gäller vid utgifts- beskattningen i allt väsentligt samma principer som vid inkomstbeskatt- ningen. 1 vad mån beskattning faktiskt inträffar beror på om inkomsten konsumeras eller sparas.
Det bör observeras att de skäl, som idag kan åberopas för att inskränka rätten till avdrag för gäldräntor, för vissa andra kostnader och för underskott, i huvudsak förlorar sin betydelse genom införandet av ett utgiftsskatte- system. eftersom utgiftsskatten med full styrka också drabbar den kon- sumtion, som idag kan ske med mycket låg skattebelastning genom ut- nyttjande av avdragsreglerna.
Vad angår inkomst av rörelse föreligger flera skillnader gentemot in- komstbeskattningen. Den principiella grundskillnaden är att inkomstbe- skattningen beskattar vinsten — oavsett hur den används — medan utgifts- beskattningen beskattar vad företagaren tar ut ur sitt företag för personligt bruk, oavsett om resultatet är större eller mindre än förbrukningen. Denna princip får sitt uttryck i att samtliga inkomster i rörelsen är skattepliktiga. medan samtliga utgifter, även för långvariga investeringar och för omsätt- ningstillgångar, är direkt avdragsgilla i sin helhet, oavsett hur förhållandena
vid inkomstbeskattningen gestaltar sig. Vad som återstår är rörelsens kon- tantöverskott, som blir beskattat om det konsumeras av rörelseidkaren, men som tills vidare undgår skatt om det sparas eller investeras i annan verk- samhet. Den ojämnhet i kontantöverskotten mellan olika år, som ofta fö— rekommer i rörelser, medför ingen ojämnhet i beskattningen. om inte rö- relseidkaren också har en ojämn konsumtion. Resultatreglerande åtgärder i rörelsen påverkar däremot inte beskattningen.
Villabeskattningen
De skäl som motiverar schablonbeskattningen vid inkomstbeskattningen gäller också för utgiftsbeskattningen. Däremot synes vissa justeringar av schablonbeskattningen nödvändiga.
Den position som villaägarna idag innehar skulle vid oförändrad scha- blonbeskattning förbättras ytterligare genom att investeringen i villan och amorteringen av fastighetslånen behandlas som sparande. Då villainves- teringen måste uppfattas som en investering för privat bruk, synes det lämp- ligt att utöver den nuvarande schablonprocenten som ett skattepliktigt belopp ta upp en avskrivning med 2 % per är motsvarande en fördelning av be- skattningen av investeringskostnaden över en uppskattad livslängd på in- vesteringen av 50 år. Utgiftstillägget bör dock vara tidsobegränsat i samme ägares hand. Härigenom åstadkommes neutralitet jämfört med nuvarande beskattning.
Avdragsrätten för förbättringskostnader på villor torde komma att medföra en betydande belastning på kontrollapparaten. En viss kontroll av uppgif- ternas riktighet kan knappast underlåtas. Denna kontroll har dock positiva bieffekter när det gäller beskattningen av dem som utför nybyggnads- och förbättringsarbeten på villor. De kontrollsvårigheter som idag föreligger på detta område elimineras i huvudsak härigenom.
Det synes knappast lämpligt att låta större villaförvärv åtnjuta investe- ringsbehandling utan inskränkning eller kompenserande åtgärder utöver de generella åtgärder, som ovan diskuterats, med hänsyn till att fråga är om investeringar för personligt bruk.
En enkel metod är att anknyta till den nu gällande progressiva villa- beskattningen med sin hårdare beskattning av "lyxvillor” och låta den gälla också i utgiftsskatten, dock med tillägg av de uppjusteringar, som ovan föreslagits generellt vid beräkningen av schablonintäkten. Avkastningsbe- skattningen blir då så pass hög — i lägen över 300 000 kr. blir en beräknad avkastning på 12 % beskattad på över- eller ”lyx"-investeringsdelen — att några betänkligheter mot att medge avdrag för hela villainvesteringen oavsett storlek eller lyxkaraktär inte bör finnas.
Fordringar och skulder
I och med att alla likviditetstillskott är skattepliktiga i utgiftsbeskattningen blir även lån som tages skattepliktiga. Med lån likställs även avbetalnings- skulder, då valuta för lånet erhållits i och med att varan mottagits. 1 vad mån skatteplikt faktiskt inträffar beror på vad lånet används till. Används lånet till avdragsgill investering inträffar i praktiken ingen beskattning vid
lånets upptagande. Används lånet till konsumtion inträffar även faktisk beskattning.
Å andra sidan blir i princip en fordran avdragsgill som sparande. Någon anledning att behandla fordringar annorlunda än annan medelsplacering finns ej.
Behandlingen av fordringsförhållanden i utgiftsbeskattningen medför helt nya kontrollfrågor i beskattningen. Vad gäller banklån och lån från andra kreditinstitutioner och försäkringsbolag torde inga speciella svårigheter be- höva uppstå. Ett förfarande med kontrolluppgifter beträffande nya låne— belopp och amorteringar torde få införas. Fordringsförhållanden i andra fall, särskilt mellan enskilda personer, kan medföra större skattekonsekvenser. Därmed är också behovet av kontroll större.
Kontrollen underlättas av det motsatsförhållande, som finns mellan bor- genär och gäldenär, när det gäller konsekvenserna av fordringsförhållandet. Det avdrag, som borgenären får för det nya fordringsbeloppet, motsvaras av skatteplikt för gäldenären för det erhållna lånebeloppet. Omvänt leder amortering av lånet till avdrag för låntagaren och skatteplikt för långivaren. Detta medför att det är möjligt att få ett fungerande kontrollsystem genom långivarens medverkan.
Det bör föreskrivas att avdrag för utlåning endast erhålls om namn, personnummer och adress på låntagaren uppges, och om kontrolluppgift beträffande lånets storlek tillställts skattemyndigheten.
Fiktiva lånetransaktioner med utomstående blir svåra att genomföra därför att fordringsförhållandet, efter det att det första gången redovisats för att avdraget skall erhållas, kommer att kvarstå i redovisningen även i fort- sättningen. Fordringen kan ej likvideras utan att utlösa beskattning hos långivaren. Långivaren är alltså tvungen till fortsatt ”spel under täcket" med den fiktiva låntagaren och risken för upptäckt består.
När det gäller lån inom den trängre familjekretsen utgör låneförhållandets kvarstående effekter inte samma belastning. Av kontrollskäl torde det därför knappast vara möjligt att fritt medge avdrag för fordringar i alla situationer. En naturlig begränsning synes vara att ej medge sparavdrag för fordringar på personer i samma hushåll såsom make och hemmavarande barn. När avdrag ej medges för fordringar bör heller inte mottagaren beskattas för lånet.
Behandlingen av arv, gåvor m.m.
Eftersom alla likviditetstillskott i princip är skattepliktiga till utgiftsskatt, kommer även arv och gåvor att medföra skatteplikt. Huruvida skatt verk- ligen kommer att utgå beror på om förvärvet konsumeras eller sparas. Döds- fallssituationen innehåller emellertid fler frågor som måste beaktas vid ut- giftsskattens utformning. Det gäller den skattemässiga behandlingen av dödsfallet, dödsboets beskattning och behandlingen av efterlevande make när giftorättsgemenskap förelegat. Rapporten innehåller förslag till lösningar på dessa punkter.
Familjebeskattningen
Som ett skäl mot utgiftsskatten har ofta anförts att den skulle drabba barn- familjerna hårdare än andra grupper, eftersom barnfamiljerna har en högre nödvändig konsumtion än övriga skattskyldiga normalt har. Frågan är dock beroende både av barnfamiljernas inkomstutveckling och av deras sparbe- någenhet såväl absolut som jämfört med andra grupper. Barnfamiljernas ställning kan inte diskuteras utan att transfereringssidan också förs in i bilden. Utgiftsskatten behöver inte missgynna barnfamiljerna. Införandet av progressiv utgiftsskatt behöver inte innebära några ökade svårigheter för en total övergång till individuell beskattning. Beroende på valet av teknik beträffande utgivarens beskattning vid gåvor och liknande egendomsöverföringar torde den progressiva utgiftsskatten snarast vara bätt- re anpassad till en individuell beskattning än den progressiva inkomstskatten och synes även generellt sett innebära svagare incitament för äkta makar att av skatteskäl söka åstadkomma inkomstöverföringar. Om inkomstskat- ten göres proportionell, som arbetsmodellen utgår från, uppstår inte heller i inkomstbeskattningen några problem vid en total övergång till individuell beskattning. Den blandning av individuell beskattning och sambeskattning, som för närvarande tillämpas, är mer svårtillämpad i ett utgiftsskattesystem.
Internationella problem i samband med utgiftsskatten
I tidigare utredningar rörande den progressiva utgiftsskatten har de inter- nationella aspekterna inte berörts. Så internationaliserat som Sverige är idag, torde det vara nödvändigt att beakta de internationella problem, som är förknippade med utgiftsskatten.
Det bör observeras att en progressiv utgiftsskatt endast kan tillämpas beträffande här bosatta skattskyldiga.
I en progressiv utgiftsskatt kommer det förmodligen att krävas någon form av avskattning för den, som flyttar ut ur landet, av det sparande för vilket avdrag tidigare erhållits. Vid tillfällig utflyttning synes en lämplig väg vara att en skatteberäkning i och för sig genomförs, men att anstånd med Skattens uttagande medges mot att bankgaranti för Skattens belopp ställs av den skattskyldige eller t.ex. hans arbetsgivare.
Inflyttning till landet kräver ett förfarande med registrering av ingångs- förmögenheten av samma slag som kan bli aktuellt generellt vid övergången till progressiv utgiftsskatt. Det kan vara opraktiskt att den som endast vistas här i landet kortare tid skall behöva inträda i systemet. Därför kan det vara lämpligt att låta den här tillfälligt boende ej erlägga progressiv ut- giftsskatt. I stället blir han skattskyldig till både proportionell och progressiv inkomstskatt med tillämpning av samma skatteskala som i utgiftsskatten.
Kontrollfrågorna
Den progressiva utgiftsskatten medför i vissa avseenden andra kontroll- problem än inkomstskatten, även om det i huvudsak är tillräckligt med det kontrollmaterial, som används vid inkomst- och förmögenhetsbeskatt— ningen. Det är få nya uppgifter från de skattskyldiga som tillkommer. Emel-
lertid får flera av de redan idag lämnade uppgifterna, som nu är av mindre betydelse särskilt på förmögenhetssidan och som därför i allmänhet inte kontrolleras, en helt annan och större betydelse i utgiftsskattesystemet. Här- av följer ett större behov av kontroll. Även om kontrollområdet på så sätt utökas är merparten av den nödvändiga tillkommande kontrollen av enkel beskaffenhet, som med fördel kan ske via data. Endast på två områden, schablontaxerade villors förbättringskostnader och fordringsförhållanden mellan privatpersoner, tillkommer mer kvalificerade kontrollproblem.
Kontroll av sparande
Vid utgiftsbeskattningen får kontrollen i vissa avseenden en annan inriktning än vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Så kommer beträffande sparande kontrollen för utgiftsbeskattningen snarast att avse om uppgivet sparande faktiskt ägt rum — inte som vid inkomst- och förmögenhetsbe- skattningen att allt sparande redovisats.
Flertalet vid utgiftsbeskattningen avdragsgilla sparformer är tekniskt en- kelt att kontrollera. Detta gäller banksparande, aktiesparande, obligations- sparande och försäkringssparande. Det bör observeras att den ökade an- vändningen av datakontroll. som är lämplig härför, i huvudsak endast avser sådana uppgifter om sparandeförändringar som de skattskyldiga redan idag är skyldiga att uppge i sina självdeklarationer.
Möjligheter till skatteflykt och fusk
Vad gäller frågan om skatteflykt innehåller den progressiva utgiftsskatten färre ojämnheter än inkomstskatten. Kringgåendemöjligheterna är mer be- gränsade än i inkomstskatten därigenom att all inkomst beskattas lika. Skat- tesvinnet på grund av skatteflykt bör därför bli avsevärt mindre än i in- komstskatten. Skattefusk kan aldrig helt förhindras. Men det finns anledning tro, att utrymmet för fusk är något mindre i utgiftsskatten än i inkomst- skatten. Ett av skälen härför är att beskattningen är uppbyggd som en speg- ling av levnadsstandarden. Hög synlig konsumtionsnivå Och låg beskattning kan inte förekomma utan att skattefusk föreligger.
Uppbördssystemet
Vid utgiftsbeskattningen är skattebasen en annan än vid inkomstbeskatt- ningen. För de flesta vanliga inkomsttagare verkar emellertid utgiftsskatten på samma sätt som inkomstskatten, då de i allmänhet konsumerar sina inkomster. Därför är det möjligt med samma typ av källbeskattning för utgiftsskatten som för inkomstskatten. Preliminär skatt uttas således lämp- ligen på hela inkomsten, som om den skulle konsumeras. Detta innebär således att preliminär A-skatt uttas på hela tjänsteinkomsten och att pre- liminär B-skatt uttas på grundval av föregående års konsumtion eller pre- liminär deklaration.
Antalet avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt kommer med detta system knappast att öka jämfört med nuläget. Däremot kan antalet större avvikelser förväntas bli fler. Effekten av en avvikelse är dock mindre i
utgiftsbeskattningen än i det nuvarande systemet på grund av att erlagd kvarskatt blir avdragsgill. För den stora mängden skattskyldiga kommer emellertid utgiftsskatten knappast att medföra större förändringar eller av- vikelser mellan preliminär och slutlig skatt än vad extrainkomster, ränte- och andra avdrag redan idag medför.
1 vad mån detta kommer att medföra större problem är beroende av de skattskyldigas förmåga att överblicka sin skattesituation i samband med sparandeupplösningen. Om betydande sparmedel förbrukas under ett år utan att skattekonsekvensen medtas i den ekonomiska planeringen, kan detta medföra svårigheter för den skattskyldige att sedan klara av skattebetal- ningarna. Detta problem existerar i viss utsträckning redan i dagens system beträffande icke preliminärbeskattade extra inkomster och försäljningsin- komster samt för skattskyldiga, som erlägger B-skatt och som har stigande inkomster. Problemet torde emellertid vara större i utgiftsbeskattningen med den skillnaden att problemet förflyttas från inkomst- till utgiftssidan.
Övergångsregler
En delvis övergång till ett skattesystem med annorlunda uppbyggnad medför alltid svåra övergångsproblem. Detta gäller även beträffande införandet av progressiv utgiftsskatt.
Övergångsproblemen består här främst i att den progressiva utgiftsskatten beskattar sparandeupplösning och ger avdrag för skuldminskning. I bägge fallen förutsätts emellertid att sparandet tidigare givit rätt till avdrag och att upptagandet av lånet medfört beskattning. Brister dessa förutsättningar uppkommer i sparfallet dubbelbeskattning och i Iånefallet oförtjänta skat- tevinster. I ett ganska långt övergångsskede kommer det att finnas sparande som bildats under tiden före utgiftsskattens införande och därför ej medfört avdragsrätt och tidigare upptagna lån som ej medfört skatteplikt. För att lösa de problem som därvid uppstår torde i princip upplösning av gammalt sparande få ske utan beskattning och amorteringar av gamla lån få ske utan rätt till avdrag — i vart fall under ett övergångsskede. För att genomföra detta torde det bli nödvändigt med en registrering av ingångsförmögen- heterna, där sparande och skulder redovisas brutto var för sig. Allt ny- sparande och upplösning av nysparande och all nyupplåning och amortering på nyupplåning skulle då kunna behandlas efter de nya reglerna. Upplösning av gammalt sparande (dvs. när bruttosparandet nedgår under vad som fanns vid övergången) respektive amortering av gamla skulder (dvs. när brut- toskuldsumman går ner under vad som fanns vid övergången) skulle då ske utan beskattning, respektive avdrag. Också en nettoredovisning är i och för sig möjlig. I rapporten diskuteras flera olika metoder härför.
Samordning med andra skatteformer
Införandet av en utgiftsskatt berör även andra skatteformer. De viktigaste samordningsfrågorna rör inkomst- och förmögenhetsskatterna. För inkomst- beskattningen gäller frågan främst vilka förenklingar, som där kan göras vid införandet av en utgiftsskatt.
Förenklingar i inkomstbeskattningen
Det framstår som möjligt att avveckla eller avsevärt förenkla realisations- vinstbeskattningen, de olika kringgåendereglerna, spar- och försäkringsav- dragen, dödsbobeskattning, bestämmelserna om ackumulerad inkomst, olika uppskovslagstiftningar, "Annellavdraget" och utskiftningsskatten.
Samordningen med förmögenhetsbeskattningen
Genom att den progressiva utgiftsskatten medger avdrag för sparande och genom att alla inflytande skattepliktiga medel anses konsumerade, om de ej bevisligen sparats, medför införandet av den progressiva utgiftsskatten ett starkt incitament för de skattskyldiga att korrekt redovisa sin förmö- genhet.
Förmögenhetsskatten kan också ses som ett komplement till utgiftsskat- ten. Friheten från progressiv beskattning av sparad inkomst medför en snab- bare förmögenhetstillväxt — om än belastad med en latent skatteskuld. Sta- tens skatteanspråk effektueras ej förrän sparandet konsumeras. I detta per- spektiv kan förmögenhetsskatten ses som en ränta på den latenta skat- tefordringen, som staten betingar sig för uppskovet med beskattningen.
Genom förmögenhetsskatten kan lagstiftaren reglera de skattskyldigas nytta för personligt bruk av deras jämfört med nuläget högre avkastning.
Sparande — fördelningspolitiska effekter
En övergång till utgiftsbeskattning innebär stora förändringar jämfört med inkomstbeskattningen. Effekterna i fördelningspolitiska och andra hänse— enden av utgiftsbeskattningen är emellertid inte bara beroende av hur de olika spartyperna behandlas inkomstbeskattningen utan också av hur spa- randet fördelar sig på olika sparformer och bland olika grupper skattskyldiga.
Jämför man inkomstskatten och utgiftsskatten finner man, att den ojämn- het i behandlingen av olika sparformer, som utmärker inkomstskatten, ej finns i utgiftsbeskattningen. Allt sparande behandlas lika. Några skäl att på grund av skatteöverväganden välja placeringsform finns ej. Det kon- ventionella sparandet intar inte någon missgynnad ställning. Värdestegrings- vinsterna blir också lika beskattade när de konsumeras. De skäl för en lind- rigare beskattning av kapitalvinsterna, som finns i inkomstbeskattningen, har ingen relevans vid en utgiftsbeskattning.
Det finns inte någon anledning till Specialregler för inflationsvinster vid utgiftsbeskattningen, då avdrag erhålls omedelbart för alla investeringar, dvs. i det penningvärde de företas, och då beskattningen hela tiden sker i det penningvärde vari den skattskyldige tillgodogör sig inkomsten. I kon- sumtionsögonblicket finns heller ingen anledning att skilja på olika in- komster med hänsyn till vilken förvärvskälla de kommer ur.
Den progressiva utgiftsskatten tillfredsställer bättre än inkomstbeskatt- ningen de krav på en likabehandling av arbets- och kapitalinkomster utan att medföra de nackdelar, svåra låsningseffekter på kapitalmarknaden och snedvridning av sparandet till improduktiva investeringar, som vid en li— kabehandling inom ramen för den progressiva inkomstskatten inte kan und-
vikas. Detta gäller oaktat att vissa sparformer får en fördelaktigare behandling än i inkomstskatten. Sparavdragets avkastningseffekter kan dessutom reg- leras via förmögenhetsbeskattningen.
Utredningen visar att kapitalägarna och högre inkomsttagare som grupp inriktat sitt sparande på sparformer, som är fördelaktiga ur skattesynpunkt. Gruppen dominerar också dessa sparformer. Vid en värdering av detta för- hållande skall också ihågkommas, att en fördelaktig inkomstskattebehand- ling av visst sparande också innebär låg beskattning av den konsumtion som bestrids av avkastningen förutom att sparandetillväxten kan gå snabbare än vid normalt beskattade sparformer.
Högre inkomsttagare och förmögenhetsägare har visserligen hög sparkvot. Deras sparande är emellertid inriktat på sparande med låg inkomstskat- tebelastning. En övergång till utgiftsskatt kommer därför ej att medföra större lättnader i beskattningen av deras sparande. I den mån gruppens konsumtion bestrids av sådana lågbeskattade inkomster kommer utgifts- skatten att medföra en skatteskärpning. För de grupper som förlitar sig på banksparande och liknande, främst mindre inkomsttagare, kommer de nackdelar detta sparande idag är utsatt för att elimineras. Barnfamiljernas sparkvot är så pass hög att de generellt ej kan anses bli missgynnade av införandet av en utgiftsskatt. Spridningen inom gruppen är dock stor. Om transfereringssidan beaktas behöver utgiftsskatten inte innebära problem.
Det finns underlag för att anta att utgiftsskatten ej bör medföra några betydande negativa fördelningspolitiska effekter, att tvärtom kapitalägarna som grupp förmodligen blir effektivare beskattade även om det kommer att finnas skattebetalare som på grund av sitt stora sparande får en lägre skattebelastning. Å andra sidan kommer det inte att finnas fall där iögonen- fallande levnadsstandard kan kombineras med låg beskattning, vilket med hänsyn till den allmänna lojaliteten mot skattesystemet måste framstå som en vinning.
Beträffande de grupper med hög inkomst, som i ett utgiftsskattesystem får hög sparpotential, skall ihågkommas att det mest rationella beteendet i ett utgiftsskattesystem är att hålla en jämn konsumtionsnivå. Stort spa- rande och konsumtionsinskränkning idag för att möjliggöra högre konsum- tion i framtiden medför högre skattebelastning. Därför torde utgiftsskatten i allmänhet inte komma att medföra större sparökningar än vad strävan efter en jämn konsumtionsnivå medför. Den ökade ojämnhet i förmögen- hetsfördelningen som utgiftsskattens gynnande av sparande ändock kan medföra är i huvudsak endast formell, då den skattskyldige inte kan till- godogöra sig förmögenhetsökningen utan att drabbas av utgiftsskatt. De stora löntagargruppernas sparande kommer att underlättas. Lågin- komsttagarnas skattesituation kommer ej att beröras av en övergång till utgiftsskatt av föreslagen typ annat än indirekt. Den rättvisare beskattning. som utgiftsbeskattningen torde leda till, ligger i låginkomsttagarnas intresse.
Utgiftsskatten är ej något instrument för att ändra den ekonomiska makt- strukturen i samhället. Dess betydelse för maktstrukturen är liksom in- komstskattens emellertid ringa.
Utgiftsskattens två viktigaste fördelningspolitiska inslag verkar i olika riktningar. Å ena sidan innebär utgiftsskatten en effektivare beskattning av kapitalägarnas konsumtion och mindre möjligheter till skatteflykt och
kringgående av skattelag och därmed en rättvisare beskattning. Ingen kan undgå den skattebörda, som skattesystemet avser för honom. Härigenom införs under beskattning betydande belopp, som i storleksordning motsvarar eller överstiger det i systemet avdragsgilla sparandet, som till en allt större del kommer från de stora löntagargrupperna.
Å andra sidan medför sparandets gynnade ställning att den som kan spara mest också får den största skattelättnaden. Denna lättnad är dock i huvudsak endast tillfällig och kan inte utnyttjas av den skattskyldige för personligt bruk, eftersom sparandet är belastat med en latent skatteskuld, som utlöses när den skattskyldige tillgodogör sig sparmedlen. Frågan om hur man skall värdera utgiftsskattens sammantagna fördel- ningspolitiska effekter avgörs av hur man väger ihop dessa skilda moment.
Utgiftsskattens skatteunderlag
Ur såväl samhällsekonomisk som statsfinansiell synvinkel är det av stor vikt att få en uppfattning om i vad mån skattebasen blir större eller mindre vid en övergång till utgiftsskatt. En uppskattning av utgiftsskattebasens storlek i jämförelse med inkomstskatten har därför företagits.
Tabell 8:3 Utgiftsskattebas beräknad med utgångspunkt från den privata konsum- tionen”
1974 i miljarder kronor
Okorrigerad privat konsumtion 131,3 Minskning med vissa konsumtionsposter
Avskrivningar, räntor på lånat kapital m.m. för småhus och fritidshus 8,1
Hälso- och sjukvård (nettoberäkning) 2,6 Försäkringstjänster avs. livförsäkring o.d. 0,6 Hushållens intresseorganisationer 10 Summa 12,3 Korrigerad privat konsumtion ll9,0 Ökning med vissa transfereringsutgifter
Direkta skatter och socialförsäkringsavgifter 52,4 Motorfordonsskatt 0,7 Skadeförsäkringspremier 1,2 Daghems- och ålderdomshemsavgifter o.d. I,1 Div. avgifter till stat och kommun m.m. 1,4 Arrenden m.m. 0,3 Summa 57,1 Korrigerad privat konsumtion jämte vissa transfereringsutgifter l76,1
Skattemässiga avdrag . Omkostnader för intäkternas förvärvande (inkomst av tjänst) 65
Icke skattepliktiga sociala transfereringar 7,8 Summa 14,4 Utgiftsskattebas 161,7 Inkomstskattebas (sammanräknad nettoinkomst) I55,6 Differens i miljarder kronor +6,1 Differens i procent +3_9
a Källa: Nationalräkenskaperna 1974, Statistiskt meddelande N l975z98 samt material vid SCB.
Skatteunderlaget för utgiftsskatten är således enligt denna beräkning något större än för inkomstskatten. Även med utrymme för vissa felmarginaler visar resultatet att skatteinkomsterna i vart fall inte bör bli mindre än vid den nuvarande inkomstbeskattningen.
Samhällsekonomiska effekter
En övergång till utgiftsbeskattning torde komma att medföra samhälls— ekonomiska effekter utöver de fördelningspolitiska effekterna. inte bara övergångsvis utan även mer långsiktigt. Utgiftsskattens effekter får antas påverka hushållens beteende på ett annat sätt än det nuvarande skatte- systemet. Särskilt gäller detta fördelningen mellan konsumtion och spa- rande, då utgiftsskatten gör sparande billigt och hög konsumtion dyr.
Införandet av utgiftsskatt torde också komma att påverka marknadsbilden på sådana områden, där de nuvarande skatteeffekterna har haft betydelse för efterfrågan och prisbildning. Också de ändrade skattebetingelserna för företagsamheten, särskilt då för familje- och småföretagsamheten, torde få näringspolitiska konsekvenser.
Den troligaste effekten av en övergång till utgiftsbeskattning är att hus- hållens sparande ökar något. Skattelindringen på grund av sparavdraget torde i vart fall till en del komma att användas till ökning av sparandet. Den fördyring av konsumtion med hjälp av lån och förmögenhetsupplösning, som utgiftsskatten leder till, kommer förmodligen att medföra minskad sådan konsumtion.
Effekter kommer även att uppstå på kreditmarkanden. De redan tillgäng- liga penningpolitiska instrumenten är tillräckliga för att reglera dessa effekter.
En viktig marknadseffekt av en övergång till utgiftsbeskattning är att de inlåsningseffekter som inkomstbeskattningen kan medföra mildras, då försäljningar i omplaceringssyfte ej drabbas av utgiftsskatt. De mest påtagliga marknadseffekterna torde inträda på sådana områden där efterfrågan och prisbildning påverkats av det nuvarande skattesystemets effekter på grund av att relationen mellan investeringarnas avkastning före och efter skatt förändrats av beskattningen.
I och med att utgiftsskatten behandlar allt avdragsgillt sparande lika, både i investeringsögonblicket och när avkastningen konsumeras, blir följden att den relation som föreligger mellan avkastningen före skatt för olika in- vesteringsalternativ blir densamma efter skatt. Utgiftsskatten medför således inga snedvridande effekter på valet mellan sådana investeringsobjekt som behandlas som sparande.
Övergångseffekter
De övergångseffekter som införandet av en utgiftsskatt kan komma att medföra beror dels på vilka övergångsregler som införs dels på det eko- nomiska läget vid övergången.
Det svåraste övergångsproblemet torde vara att få informationen att tränga fram till de skattskyldiga om hur utgiftsbeskattningen fungerar. Utgifts- skatten framstår visserligen i de allra flesta hänseenden som enklare än inkomstskatten. Problemet är att det är ett nytt system, som kräver ett
annat tänkande. De skattskyldiga har sedan lång tid stor förtrogenhet med inkomsttagarna, som endast har löneinkomster och i huvudsak konsumerar särskilt torde komma att medföra svårigheter är att få de skattskyldiga att rätt inse beskattningseffekterna av främst deras konsumtionsbeteende och att få dem att beakta skatten i sin ekonomiska planering. För de vanliga inkomsttagarna, som endast har löneinkomster och i huvudsak konsumerar sin inkomst, torde problemen dock inte bli stora härvidlag. Det är troligt att övergången kommer att medföra en tillfällig konsumtionsminskning av främst den marginella "lyxkonsumtionen" — t. ex. en tendens till att köpa enklare bilar. Utgiftsskatten ställer även vid oförändrat skatteuttag tydligare än inkomstskatten marginalkostnad och marginalnytta mot varandra för konsumenten. Även om en viss sparökning kan förväntas kvarstå även på lång sikt, torde en eventuell kraftig initialökning dock endast få över- gångskaraktär, då i vart fall normalhushållens konsumtion kan förväntas att relativt snart återgå till tidigare nivå, då deras konsumtionsbehov inte förändras av utgiftsskattens införande.
Övergången till utgiftsskatt kommer troligen att medföra effekter på mark- nadsbilden och prissättningen på flera investeringsområden. Det har antagits att betydande dämpande effekter kan komma att uppstå beträffande konst- och fastighetsmarknaderna.
Utgiftsskatten som ekonomiskt-politiskt styrmedel
Det saknas för närvarande effektiva styrmedel för den privata konsumtionen. Som ekonomiskt-politiskt styrmedel torde utgiftsskatten vara effektivare än inkomstskatten. Om man ser till beskattningens funktion att bereda utrymme i ekonomin för de offentliga utgifterna. torde utgiftsskatten med hänsyn till bedömningarna om de framtida behoven att hålla tillväxten av den privata konsumtionen nere framstå som ett smidigare medel att uppnå denna effekt än inkomstbeskattningen. Redan en måttlig skärpning av ut- giftsbeskattningen kan medföra betydelsefulla resultat genom den dubbla effekten av ökade skatteintäkter och ökat sparande, som med hänsyn till frågan om konsumtionsbegränsning kan fylla samma funktion som en be- skattning. För att uppnå motsvarande resultat av inkomstbeskattningen tor- de en klart kraftigare skatteskärpning vara nödvändig, samtidigt som ef- fekten på konsumtionen skulle vara osäkrare. Medborgarna torde vara vil- ligare att bidra till balansen i samhällsekonomin genom ökat sparande än genom en skärpt beskattning. Utgiftsskatten torde i detta hänseende även vara effektivare än de indirekta skatterna, dels genom det klarare samband som föreligger mellan sparande och beskattning, dels genom möjligheten att differentiera skatteförändringen så att regressiva eller andra oönskade effekter ej uppstår.
Omvänt kan sänkningar av utgiftsskattesatsen användas för stimulans av konsumtionen.
Utgiftsskattens incitament till en jämn konsumtion utgör ett viktigt sta- biliseringspolitiskt moment.
I Introduktion
1. Presentation och utgångspunkter
1.1 Utgiftsskatten — en presentation
Den progressiva direkta utgiftsskatten kan ses antingen som en konsum- tionsskatt eller som en inkomstskatt. Tekniskt är den konstruerad som en inkomstskatt. Den utgår från principen att all inkomst — oavsett från vilken inkomstkälla den kommer — skall beskattas lika. Beskattningen skall emel- lertid ske vid den tidpunkt då den skattskyldige tillgodogör sig inkomsten genom att konsumera den. Tanken är att man härigenom får en riktigare fördelning över tiden av beskattningen, att beskattningen fås att inträffa när den skattskyldige nyttogör sig inkomsten för personligt bruk och här- igenom tar de samlade gemensamma resurserna i anspråk, och att alla penningtillskott, oavsett varifrån de kommer, bidrar till den skattskyldiges skatteförmåga.
Utgiftsskatten kan också uppfattas som en konsumtionsskatt. En kon- sumtionsbeskattning är i allmänhet utformad som en indirekt beskattning, såsom mervärdeskatten. En allmän indirekt skatt kan emellertid inte ut- formas på ett sådant sätt, att konsumenternas olika skatteförmåga kan be- aktas. Tvärtom verkar en indirekt skatt i vissa situationer så, att lägre in- komsttagare drabbas relativt sett hårdare än högre inkomsttagare. Gör man konsumtionsbeskattningen personlig kan den utformas progressivt, vari- genom det personliga skattetrycket kommer att bli beroende av den skatt- skyldiges konsumtionsnivå.
Tekniskt kan den progressiva utgiftsskatten konstrueras på flera sätt. Grundtanken är dock att den skattskyldiges samtliga likviditetstillskott un- der året — vanlig inkomst, försäljningsintäkter, arv, lån etc. — utgör inkomst, samt att avdrag erhålls för alla utgifter för inkomstens förvärvande samt för alla utgifter för investeringar. Dessutom erhålls avdrag för allt nyspa- rande, medan all upplösning av sparande läggs till inkomsten. Det netto, som härefter återstår, utgör den under året konsumerade inkomsten, vilken beskattas. Schematiskt innebär utgiftsskattens "inkomstbegrepp" följande.
Tillkommande skattepliktiga belopp:
1) Alla likviditetstillskott
(löpande inkomst, försäljningslikvider vid försäljning av investeringsobjekt, arv, gå- vor. lån. lotterivinster och liknande.)
2) All upplösning av sparande (minskning av banktillgodohavanden och liknande, minskning av fordringar.)
Avgående avdragsgilla belopp:
l)AIla löpande utgifter för inkomstens förvärvande 2)Alla utgifter för investeringar i förvärvsverksamhet 3)Allt nysparande (ökning av banktillgodohavanden och liknande, ökning av fordringar, amorteringar på lån.) Nettot utgör beskattningsunderlaget.
Nettot motsvarar också årets konsumtion för privat bruk, dvs. den skatt- skyldiges levnadsstandard.
Man kan i och för sig beskriva utgiftsskattens innebörd på flera sätt. Ovan har valts att uttrycka den i termer av kontantflöden. Alla kontant- tillskott såväl utifrån kommande som sådana, som beror på omvandling av andra tillgångar till kontanter, medföri princip skatteplikt. Användningen av de tillgängliga kontanta medlen bestämmer vad som blir beskattat därav. Från skatt undantas de uppräknade typerna av utgifter, som ej är att betrakta som konsumtion. Också på utgiftssidan är det fråga om att mäta kon- tantflöden. Detta innebär att förmögenhetsförändringar, som beror på vär- deförändringar— positiva eller negativa — av enskilda förmögenhetstillgångar, varken påverkar beskattningen eller ens beräkningen av skattebasen. Någon värdering av tillgångarna behöver i princip ej ske. Endast då en tillgång förvandlas till likvida medel påverkas beskattningen. Detta innebär att re- dovisningen till utgiftsskatt bör omfatta en redovisning av de kontanta me- del, som under året stått till den skattskyldiges disposition, och av den användning av medlen som ej medför skatteplikt, dvs. av avdragsgilla ut- gifter. Återstoden utgör den skattskyldiges skattepliktiga utgifter.
Den tekniska utformningen av denna redovisning blir beroende av vilken plats i skattesystemet, som utgiftsskatten erhåller.
1.2. Undersökningens utgångspunkt
Medan inkomstskatten beskattar den inkomst som en skattskyldig har dis- ponibel för konsumtion, oavsett om den konsumeras eller sparas, beskattar utgiftsskatten inkomsten endast om den konsumeras. Det finns många skäl som talar för att den disponibla inkomsten är ett principiellt riktigare mått på skatteförrnågan än den konsumerade inkomsten. Detta talar för att in- komstskatten är att föredra fram för utgiftsskatten. Den traditionella inkomst- skatten har också länge uppfattats som den ideala skattetypen för en in- dividualiserad beskattning, där skatten anpassas direkt till den individuella betalningsförmågan. Med stigande skattetryck och ökade fördelningspoli- tiska ambitioner har emellertid den praktiska utformningen av beskattningen visat sig medföra allt svårare problem, när det gäller att rättvist och utan oönskade snedvridande effekter beskatta den disponibla inkomsten.
Det har då ifrågasatts om inte en beskattning, som har direkt anknytning till den skattskyldiges levnadsstandard och konsumtion, bättre förmår mäta
den skattskyldiges betalningsförmåga. Med de krav som idag ställs på skat- tesystemet i olika hänseenden skulle således den konsumerade inkomsten vara ett praktiskt lämpligare mått på skatteförmågan än den disponibla in- komsten. Utgiftsskatten skulle i praktiken bättre kunna uppfylla de mål, som satts upp för inkomstskatten. Orsaken härtill är dels att utgiftsskatten har en bredare inkomstbas, dels att utgiftsskatten utan oönskade sned- vridande effekter och komplikationer kan behandla alla inkomster och lik- viditetstillskott lika inom denna bredare bas. Därtill kommer att utgifts- skatten framstår som ett effektivare finanspolitiskt medel än inkomstskatten.
När utgiftsskatten aktualiseras i flera länder sker det främst utifrån dessa utgångspunkter. Också denna studie har sin utgångspunkt häri och syftar till att i det perspektivet undersöka utgiftsskattens tekniska problem, funk- tion och effekter.
init—.m- tillv— .. l'h Jill! mum 'b' ' nu 'I, ' Tuli-I"'Ill'ij'" ... " 4-5 J.:.___Iil.-»-.-.._ .. '|'—'Hl—A'ljl'l'1'i'l. . _ - ' rdr-iamlll'ul'l .inw .. -.. " -- - . ' Manni-. mimi-r .1-. ...a . rH Ifk. le.-thir '....'_.'||..-'-|ll..|
, ' ' - lllnlållt-lril'IP-jhr ...! ? "_. ' -"l IW'illl!;.dL'ill II"-km" "..låuu'
I'lllllf'm' 'In r 'ur Lli' HIM-U' .rl Hl Il'l
HF'h-lä'IH-ll'dlr- |||-lui! '"'llllhlil'hu |- I'u'uhilh' .!
I'M-'I '-l"'--l J! I'M]. |_ I..-|." __| :."i- än." i'll-glimm-
I-|."H:I1f'-ll'F-' 'in' I! u. - l-" --."' '--|-.|,i|i-.:ll-.
tll-'( ", Hum...
2 Några vanliga argument kring utgiftsskatten
Diskussionen kring utgiftsbeskattningen har i allmänhet förts utifrån vissa huvudargument rörande utgiftsskattens effekter och funktion. I det följande skall i korthet de viktigaste synpunkterna för och emot utgiftsskatten återges.
a. Rättvisa/e beskattning
Varje skatteform innehåller i sig snedvridande moment, vars genomslags- kraft ökar vid stigande skattetryck. Detta gäller också inkomstbeskattningen. Särskilt har fördelningspolitiskt och marknadsmässigt oönskade effekter uppstått. Målsättningen att alla inkomster skall behandlas lika har inte kun- nat genomföras.
Det inkomstbegrepp, som ligger till grund för vår inkomstbeskattning och som bygger på källteorin, omfattade från början endast avkastning eller löpande inkomster, medan kapitalvinster i princip lämnades utanför beskattningen. Även om kapitalvinstema numera i princip beskattas, hålls denna beskattning lägre än för löpande inkomster. Ett skäl härför är den inflationsdel som flertalet kapitalvinster i dag innehåller, ett annat är de marknadsstörningar i form av låsningar, som skulle uppstå på särskilt fas- tighets- och aktiemarknaderna vid en hårdare vinstbeskattning. En bidra- gande orsak till att beskattningen hålls lägre har också varit progressionens effekter vid realisationen av en under flera år genererad vinst. Fördelen av den lägre beskattningen av kapitalvinster har varit särskilt stor når in- vesteringen kunnat finansieras med lånade medel.
Den lägre kapitalvinstbeskattningen har medfört en med stigande skat- tetryck alltmer omfattande omvandling av högbeskattade löpande inkomster till lågbeskattade kapitalvinster, särskilt då aktievinster. Denna omvandling har endast kunnat begränsas med hjälp av en omfattande och komplicerad lagstiftning, som i andra hänseenden medfört oönskade effekter.
En annan svaghet i inkomstskattesystemet, som accentuerats vid stigande skattetryck, är kravet på att inkomsten skall ha realiserats för att beskattning skall kunna ske. Detta har gjort det möjligt för skattskyldiga att utan be- skattning via belåning tillgodogöra sig särskilt värdestegringsvinster för kon- sumtion.
Inkomstbeskattningen bjuder inga praktiska möjligheter att tillfredsstäl- lande lösa dessa problem.
Konsekvensen av dessa svagheter i inkomstbeskattningen har blivit en ojämnhet i beskattningen, som är oförenlig med skattesystemets generella
fördelningspolitiska målsättning. De som kunnat anpassa sitt beteende till dessa svagheter, främst kapitalägare, har därmed fått en betydligt lägre skat- tebelastning både på sin inkomst och sin konsumtion jämfört med dem som enbart har löpande inkomster. Ojämnheten i beskattningen av kon- sumerad inkomst har vidare förstärkts av att inkomstbeskattningen med nödvändighet måste vara resultatbaserad. De tillväxtbefrämjande inslagen i vår inkomstbeskattning — bl. a. avskrivningsregler och generösa kostnads- begrepp — medför att stora skillnader lätt uppstår mellan en företagares eller fastighetsägares skattepliktiga inkomst och det likviditetstillskott verksam- heten ger honom. Särskilt gäller detta om en avdragsgill kostnad kan be- stridas med belåning, såsom ofta är fallet vid exempelvis större fastighets- reparationer. Också denna skillnad ger möjligheter till lågbeskattad kon- sumtion. I och för sig är det ett begränsat antal skattskyldiga, som kan utnyttja dessa ojämnheter i beskattningen. Detta hindrar inte att det förutom ett principiellt problem också är ett växande och viktigt praktiskt problem. Med stigande skattetryck blir det allt svårare att bibehålla de stora skattebetalande gruppernas lojalitet mot skattesystemet, om inte alla — särskilt då de bättre ställda — får bära sin del av bördan.
I utgiftsbeskattningen beskattas alla medel som används för konsumtion lika oavsett medlens ursprung. Effekten härav är att de ovan berörda pro- blemen i inkomstbeskattningen automatiskt löses i utgiftsbeskattningen. Utgiftsskatten ger inte de möjligheter till lågbeskattad konsumtion som in- komstbeskattningen medför. Någon skillnad i beskattningen av löpande in- komster och kapitalvinster uppstår sålunda inte. De problem som förhindrar en effektiv kapitalvinstbeskattning inom inkomstbeskattningen uppstår inte vid utgiftsbeskattningen. Exempelvis medför utgiftsbeskattningen ingen risk för marknadslåsningar, då beskattningen ej påverkas av om en vinst realiseras eller ej utan endast av om vinsten används för konsumtion. Konsumtion av värdestegring med hjälp av belåning blir lika effektivt beskattad som konsumtion av inkomst. Problemet med omvandling av löpande inkomst till kapitalvinst försvinner, då skattebehandlingen blir densamma i båda fallen. Inte heller behövs något speciellt hänsynstagande till inflationsvins- terna, då beskattning alltid sker i det penningvärde som medlen konsu- meras.
b. Enkelbeskattning av sparande
Den dubbelbeskattning av sparandet, som inkomstbeskattningen innebär där- igenom att såväl det som sparas som sparandets avkastning beskattas, har ofta kritiserats med hänvisning till att sparandet är samhällsekonomiskt och socialt önskvärt. Vid en kombination av hög marginalbeskattning och inflation blir den sammantagna effekten att avkastningen efter skatt utom ide allra lägsta inkomstlägena inte på långt när räcker till för att kompensera ens en måttlig inflation. De realförluster, som banksparandet således innebär, skall jämföras med det resultat som investeringar i realvärdebeständiga till— gångar ger. Kombinationen av att värdestegringen beskattas först när den realiseras, vilket ger en snabbare tillväxt av kapitalet än vid banksparande, och av att realisationsbeskattningen är betydligt lindrigare än avkastnings-
beskattningen, medför att fördelen av sådana investeringar förstärks ytter- ligare utöver vad inflationsskyddet innebär.
Det är ett bekant faktum att endast de, som har relativt stora resurser eller speciellt kunnande, har praktiska möjligheter till sådana investeringar, medan de stora grupperna skattskyldiga i allmänhet är hänvisade till bank- sparande och likställt skattemässigt och ur inflationssynpunkt missgynnat sparande. Endast villainvesteringar har i praktiken utgjort dessa gruppers realvärdeinvesteringsalternativ. Tillgänglig statistik bekräftar också att spa— randet hos den stora massan skattskyldiga till övervägande del ligger i bank- medel och i stigande utsträckning i villor, medan högre inkomsttagare och kapitalägare har sitt sparande huvudsakligen placerat i skattemässigt gyn- nade realvärdesäkrade tillgångar.
Konsekvensen härav är en förmögenhetsmässig omfördelning av hus- hållens resurser till fördel för kapitalägarna och den allt större gruppen vil- laägare och till övriga skattskyldigas nackdel.
l utgiftsbeskattningen elimineras genom avdraget för sparad inkomst spa- randets dubbelbeskattning, vilket ger möjligheter till ökat sparande och höjd självlinansiering i näringslivet. Utgiftsskatten är på så sätt tillväxtbefräm- jande utan att medföra de nackdelar i form av möjligheter till lågbeskattad konsumtion på grund av skillnaderna mellan skattemässigt resultat och kas- saöverskott, som de tillväxtbefrämjande inslagen i inkomstbeskattningen i viss mån medför. I och med att beskattningen inträffar vid konsumtionen, får också alla sparformer samma skattemässiga behandling. Vid en utgifts- beskattning uppstår härigenom inte den oönskade förmögenhetsomförde- lande effekt som inkomstbeskattningen har till småspararnas nackdel.
Emellertid har också fördelningspolitiska nackdelar ansetts vara behäftade vid utgiftsbeskattningens förmånligare behandling av sparandet. Den har ansetts strida mot principen att all inkomst skall beskattas lika. Riktigheten av detta argument beror på vilket tidsperspektiv, som man anlägger på be- skattningen. Ser man till behandlingen vid inkomstens förvärvande, strider sparavdraget otvivelaktigt mot principen om lika beskattning. Uppfattar man inkomsten som konsumtionsmedel och sparandet som uppskjuten konsum- tion, blir det naturligt att förlänga perspektivet fram till den dag den sparade inkomsten konsumeras. I det ögonblicket beskattas allt lika oavsett om fråga är om sparade medel eller ej. I det perspektivet strider utgiftsbeskatt- ningen ej mot likhetsprincipen i beskattningen.
Den gynnade ställning som sparandet erhåller i utgiftsskatten har emel- lertid också anförts som en fördelningspolitisk nackdel genom att möjlig- heterna till sparande växer med stigande inkomst. Bärkraften i detta ar- gument är beroende av hur sparandet i dag fördelar sig på olika spartyper inom olika grupper skattskyldiga. Tillgängliga undersökningar ger vid han— den att de grupper, som enligt detta synsätt skulle gynnas av utgiftsskat- tesystemet, har sitt sparande koncentrerat till sådana sparformer — inves- teringar i lågbeskattade realvärdebeständiga tillgångar — som vid den nu- varande inkomstbeskattningen i många fall innebär en gynnsammare skat- tebehandling, särskilt till den del investeringen företagits med lånade medel, än vad som blir följden av utgiftsskattesystemet. För småspararna kommer däremot sparandets behandling i utgiftsbeskattningen att medföra lindringar ijämförelse med inkomstbeskattningen och ökade möjligheter till framtida
konsumtion. Generellt medför utgiftsskatten liksom alla konsumtionsskatter möjlig- heter till en snabbare förmögenhetstillväxt än inkomstskatten. Härigenom uppstår risk för en ojämnare förmögenhetsfördelning. När förmögenheten skall konsumeras utjämnar emellertid skatten till stor del skillnaderna. För- mögenhetsökningen ger således inte motsvarande möjligheter till konsum- tionsökning.
c. Minskade snedvridningar på grund av skattetänkande
Så länge inkomstbeskattningen fortfarande höll sig på relativt låga mar— ginalskatteuttag, fanns inte större anledning för de skattskyldiga till särskilt skatteanpassat handlande. Med det stigande skatteuttaget har skatteeffek- terna av olika handlingsalternativ fått allt större betydelse, vilket på flera områden medfört såväl marknadssnedvridningar som felaktig resursal- lokering. Skatteminimeringssträvanden leder företagare till onödiga och annars oekonomiska inventarie- och varulageranskaffningar. Skattemässiga överväganden föranleder skattskyldiga till investeringar i samlarobjekt, som på grund härav blir föremål för extra värdestegring. På andra marknader medför olika investerares skatteförhållanden oönskade snedvridningari pris- bildningen.
Då utgiftsbeskattningen beskattar all konsumtion lika oavsett varifrån inkomsten kommer, och då den inträder först när inkomsten konsumeras, saknas anledning till dessa typer av skatteanpassat handlande. Denna ut- giftsbeskattningens neutralitet medför att endast valet mellan konsumtion och sparande påverkas av beskattningen, medan valet mellan de olika in- vesterings- och sparalternativ, som i utgiftsskattehänseende betraktas som sparande, kan ske opåverkat av beskattningseffekter.
d. Högre skatt _för dem med stora konsumtionsbehov
Ett fördelningspolitiskt argument, som åberopats mot utgiftsskatten, är att den drabbar relativt hårdare dem med stora konsumtionsbehov, såsom barn- familjerna, än övriga skattskyldiga. Bärkraften hos detta argument är dock beroende av flera faktorer. Jämfört med inkomstbeskattningen ger utgifts- beskattningen för den, som endast har löpande inkomster, en hårdare be- skattning endast om sparkvoten är negativ. Är barnfamiljernas sparkvot positiv kan utgiftsbeskattningen ej innebära en skärpning. Även för det fall att sparandet är negativt, är det inte säkert att utgiftsbeskattningen kan sägas innebära en merbelastning, om man ser frågan i ett längre tidsper- spektiv. Endast om konsumtionen, när den överstiger samma års inkomster — vilket lätt sker för barnfamiljer — ligger på en högre nivå än de andra års inkomster med vilka konsumtionen bestrids, medför utgiftsskatten vid oförändrade skatteskalor en skärpning av skattetrycket. Barnfamiljernas in- komstutveckling visar i allmänhet en stigande kurva. Detta indikerar, att utgiftsskatten ej skulle innebära särskilda nackdelar för barnfamiljerna. Frå- gan om barnfamiljernas behandling torde emellertid inte kunna ses isolerad ur skattesynpunkt. En sammanvägning av såväl transfereringssidan som skattesidan måste ske.
e. Administrativt merarbete
Det skäl, som hittills starkast ansetts tala mot utgiftsbeskattningen, har varit de administrativa svårigheter som i redovisnings- och kontrollhän- seende ansetts vara förbundna med utgiftsbeskattningen.
1 vad mån redovisningssvårigheter uppstår beror i stor utsträckning på den redovisningsteknik som väljs. För den stora mängden skattskyldiga krävs en något utvidgad uppgiftsskyldighet jämfört med inkomstbeskatt- ningen.
För rörelseidkare och fastighetsägare krävs snarast färre och mindre kom- plicerade uppgifter vid utgiftsbeskattningen än vid inkomstbeskattningen.
Huruvida kontrolltekniska svårigheter skall uppstå beror i stor utsträck- ning på skattekontrollapparatens allmänna standard och i vilken utsträckning datateknik kan användas för kontrollen. Då huvuddelen av de kontroll- områden, som tillkommer jämfört med inkomstbeskattningen, lämpar sig för en enkel datakontroll har datateknikens utveckling drastiskt förbättrat de kontrolltekniska möjligheterna. Härigenom har under senare år de prak- tiska förutsättningarna för utgiftsbeskattningen i grunden förändrats.
Sammantaget torde utgiftsskatten jämfört med inkomstskatten snarast inrymma enklare redovisnings- och kontrollproblem men däremot fler re- dovisnings- och kontrollområden. Detta medför en viss merbelastning för de skattskyldiga och på kontrollapparaten, som därigenom fördyras.
Till de administrativa nackdelarna får också räknas de uppbördsproblem, som uppkommer av att inkomst och skattepliktig förbrukning inte sam- manfaller. Härigenom kompliceras källbeskattningen.
_f. Enklare rättstillämpning och mindre möjligheter till skatteflykt
Ur lagtillämpningssynpunkt ställer sig utgiftsskatten i många hänseenden enklare än inkomstskatten. I och med att alla likviditetstillskott i princip är skattepliktiga och anses ha samma skattekraft kan dei alla avseenden behand- las lika. Den enda gränsdragning, som aktualiseras, gäller de få typer av likviditetstillskott, såsom sociala transfereringar, som ej skall medföra skatteplikt. Denna vida skatteplikt och enhetsbehandling medför att ingen med lagliga medel kan undgå skatteplikt genom skatteanpassningsåtgärder. Utgiftsbeskattningen innehåller ingen motsvarighet till alla de tolknings- problem i inkomstbeskattningen, som uppstår vid gränsdragningen mellan vad som är skattepliktig och skattefri inkomst och mellan olika inkomstslag och förvärvskällor. Också den senare gränsdragningen kan i dag ha avgörande betydelse för inkomstskattebelastningen.
Inte heller på utgiftssidan medför tillämpningen av utgiftsbeskattningen tillnärmelsevis de tolkningsproblem som uppstår i inkomstbeskattningen i de olika förvärvskällorna. Detta gäller exempelvis bestämmandet av vad som är a) direkt avdragsgilla kostnader b) indirekt avdragsgilla kostnader genom avskrivning respektive c) icke avdragsgilla kostnader. Vid utgifts- beskattningen uppstår i princip endast en typ av gränsdragningsproblem, nämligen vad som å ena sidan kan betraktas som avdragsgill kostnad, in- vestering eller sparande och å andra sidan vad som skall anses som skat- tepliktig konsumtion. Inte heller här ger utgiftsbeskattningen några lagliga
möjligheter att genom skatteanpassat handlande minska beskattningen på konsumtionen.
g. Övergångsproblemen
Övergångsproblem i samband med en skatts införande kan knappast i och för sig tala mot en lämplig skatteform. Tekniskt är också övergångspro- blemen vid införandet av en utgiftsskatt lösbara. Svårare torde de initi- alproblem vara, som kan komma att uppstå helt enkelt på grund av de skattskyldigas ovana vid skatteformen. Även om utgiftsbeskattningen får anses vara enklare än vår nuvarande inkomstbeskattning, kräver utgifts- beskattningens principer ett nytänkande som det kan bli svårt att få de skattskyldiga att tillägna sig. Detta gäller inte så mycket själva redovis- ningsförfarandet, som kan göras relativt enkelt, som skatteeffekterna av olika konsumtionsbeteenden. Dessa kan till en början framstå som svår-
överskådliga.
h. Utgiftsskatten ett effektivt styrmedel
De samhällsekonomiska aspekterna har hittills ägnats ringa utrymme i diskussionen om utgiftsskatten.
De problem, som kan uppstå som en effekt av den sparstimulans och det incitament till ökad tillväxt som utgiftsskatten medför, torde kunna bemästras med de penningpolitiska medel som står till förfogande. Som ekonomiskt-politiskt styrmedel torde utgiftsskatten besitta en större poten- tial än inkomstskatten. Om man ser till beskattningens funktion att bereda utrymme i ekonomin för de offentliga utgifterna, torde en utgiftsbeskattning — med hänsyn till bedömningarna om de framtida behoven av att begränsa tillväxten av den privata konsumtionen och av att hålla sparandet på en hög nivå — framstå som ett smidigare medel att uppnå denna effekt än inkomstbeskattningen. Redan en måttlig skärpning av utgiftsbeskattningen kan här medföra resultat genom den dubbla effekten av ökade skatteintäkter och ökat sparande, som vad gäller önskan att åstadkomma en konsum- tionsbegränsning kan fylla samma funktion som en beskattning. För att uppnå motsvarande resultat av inkomstbeskattningen torde kraftigare skat- teskärpningar vara nödvändiga, samtidigt som effekten på konsumtionen skulle vara osäkrare. Inkomstskattehöjningar tenderar också att minska spar- benägenheten. Medborgarna torde vara villigare att bidra till balansen i sam- hällsekonomin genom ökat sparande än genom en skärpt beskattning. Ut- giftsskatten torde i detta hänseende även vara effektivare än de indirekta skatterna, dels genom det klarare samband som föreligger mellan sparande och beskattning, dels genom möjligheten att differentiera skatteförändringen så att regressiva eller andra oönskade effekter ej uppstår.
Omvänt kan sänkningar av utgiftsskattesatsen användas för stimulans av konsumtionen.
3 Historik
Tanken att medborgarnas konsumtion utgör en lämpligare bas för beskatt- ningen än deras inkomster framfördes redan på 1600-talet av den engelske filosofen Hobbes. John Stuart Mill utvecklade tanken vidare i mitten av 1800-talet. Mill hävdade i "Principles of Political Economy”, att den enda undantagslösa och rättvisa principen för en inkomstbeskattning var att undanta sparandet från beskattning. Den praktiska tekniken härför kunde Mill dock ej finna. Det var först när den amerikanske ekonomen Irving Fisher i "Income in Theory and Income Taxation in Practice" (Econometrica 1937) påvisade att konsumtionen kunde mätas indirekt genom att man direkt mätte inkomsten och justerade denna med förändringarna — positiva och negativa — i sparandet, som den praktiska tekniken för en personlig ”ut- giftsbeskattning var funnen.
Fishers egen definition på skattebasen innebar i korthet, att inkomst = konsumtion, eftersom värdet av ett kapital utgjordes av det diskonterade värdet av de framtida nyttigheter (konsumtion) man kunde få för kapitalet. Den framtida avkastningen var ointressant om den ej kunde förvandlas i nyttigheter. Han menade att de traditionella inkomstbegreppen i själva verket innebar inkomst + sparande. Med traditionell terminologi innebär Fishers inkomstbegrepp detsamma som inkomst efter sparande. Utgifts- skatten blir då en skatt på inkomsten efter sparande.
Både Fisher och tidigare anhängare av en utgiftsbeskattning byggde sin argumentation främst på att den traditionella inkomstbeskattningen innebar en principvidrig dubbelbeskattning av sparandet. Denna diskriminering av sparandet hade olyckliga samhällsekonomiska konsekvenser. Fisher menade att varje skatt på sparande egentligen var en beskattning i förväg av dess avkastning. Om man beskattar avkastningen allt eftersom den faller ut, skall man inte också beskatta den innan den utfaller. Fisher menade också att den traditionella inkomstbeskattningen inte lyckats lösa kapitalvinsternas behandling på ett tillfredsställande sätt.
När en direkt utgiftsskatt efter Fishers modell för första gången år 1942 lades fram som ett lagstiftningsförslag av USA:s president inför den ame- rikanska kongressen, var det inte så mycket de av Fisheranförda argumenten som var avgörande som behovet att under pågående världskrig inskränka konsumtionen för att ge utrymme för ökade investeringar.
Förslaget framlades ej i syfte att utgiftsskatten skulle ersätta inkomst- skatten. Avsikten vari stället att utgiftsskatten skulle utgöra ett komplement till en oförändrad inkomstbeskattning. Förslaget förkastades emellertid med
stor majoritet i senatens finansutskott då det ansågs vara praktiskt ogenom- förbart.
Det första lagförslaget till en slags direkt utgiftsskatt, men i modifierad och förenklad form, hade faktiskt redan framlagts i Sverige år 1916 i samband med första världskrigets ekonomiska kris. Förslaget som på Kungl. Maj:ts uppdrag framlades av f.d. kammarrättsrådet Conrad Carleson (se bilaga till Kungl. prop. 1928 nr 238) föranledde dock aldrig någon proposition eller lagstiftning. Skälen för denna s.k. lyxbeskattning var liksom i USA är 1942 behovet att inskränka överflödskonsumtion till förmån för sparande och nödvändiga investeringar.
Den klassiska och mest omfattande studien om utgiftsbeskattningen är den engelske ekonomen Nicholas Kaldors "An expenditure tax" som pub- licerades år 1955. Kaldor diskuterar ingående inkomstskattens och utgifts- skattens effekter i olika hänseenden och även de praktiska frågorna i be- skattningen. Kaldor för med stort eftertryck fram de fördelningspolitiska fördelarna med utgiftsskatten. Han påvisar inkomstbeskattningens svagheter när det gäller kapitalvinsterna, skatteflyktsproblemen, m.m. Han hävdar vidare att en utgiftsbeskattning ger en rättvisare fördelning av beskattningen mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster och att den innebär en be- tydande skärpning av beskattningen av kapitalinkomsterna och därmed av beskattningen för kapitalägarna. Dessa kan enligt Kaldor i inkomstbeskatt- ningen till stor del undgå den för dem avsedda skattebördan. Han redovisar också undersökningar härom till styrkande av sin tes. Kaldor påvisar också de snedvridande effekter, som inkomstbeskattningen medför, och hävdar att utgiftsskattens neutralitet mellan olika handlings- alternativ i det ekonomiska livet innebär stora samhällsekonomiska ef- fektivitetsvinster. Också ur tillväxt-, inflationsbekämpnings- och konjunk- turpolitisk synvinkel finner han utgiftsskatten överlägsen. Ett viktigt led i Kaldors resonemang är att beskattning ej bör ske när inkomst tillskjuts ”the common pool” och bidrar till att höja nationalprodukten. Först när resurser tas i anspråk för personligt bruk bör beskattningen inträffa. Enligt Kaldor ligger inkomstbeskattningen i fel fas och förmår inte alltid beskatta det som tas i anspråk för konsumtion. I praktiskt hänseende visar Kaldor på olika lösningsaltemativ. Hans slutsats är att beskattningsformen är genomförbar men att den dock skapar administrativt merarbete både för de skattskyldiga och för skatteadministrationen.
Kaldors studie väckte stor uppmärksamhet men fick inga praktiska kon- sekvenser i form av lagstiftning i något europeiskt land. I Danmark tillsattes dock en kommitté med uppdrag att utreda konsumtionsbeskattningen, såväl den indirekta som den direkta. I sitt betänkande, "Betaenkning om for- brugsbeskatning”, publicerat år 1958, framlade utredningen alternativa för- slag till dels ett system för indirekt konsumtionsbeskattning dels ett system för progressiv utgiftsskatt. Utredningen valde en annan och mer komplicerad redovisningsteknik vid utgiftsbeskattningen än den här förordade kontant- flödesmetoden. Metoden utgick från en redovisning av förmögenheten, varvid förmögenhetsförändringarna mättes. Också i andra avseenden fö- reslogs relativt komplicerade redovisningsmetoder.
Indien och Ceylon införde på Kaldors rekommendation progressiv ut- giftsskatt i slutet av 1950-talet. I Indien infördes skatten år 1957. 1962 upp-
hävdes den temporärt för att på nytt införas 1964 och slutligen avskaffas 1966. 1 Ceylon (Sri Lanka) infördes den år 1959 och avskaffades 1963. Från 1976 är den emellertid återinförd.
De praktiska erfarenheterna från Indien och Ceylon har allmänt ansetts mvcket dåliga. Skatteformen infördes på grund av dessa länders stora behov av investeringar och sparande från de välbeställdas sida. I sin lokala ut- formning fick beskattningen betydande begränsningar—i Indien blev mindre än % av de som taxerades till inkomstskatt också taxerade till utgiftsskatt — samtidigt som redovisningssystemet kom att byggas upp på grundval av en delvis direkt konsumtionsredovisning, vilket medförde svårigheter vid skattens genomförande.l
Förutsättningarna i å ena sidan Indien och Sri Lanka och å andra sidan Sverige och andra industriländer för ett framgångsrikt införande av en ut- giftsskatt torde vara så skilda, att erfarenheterna i Indien och Sri Lanka knappast bör tillmätas betydelse vid ett svenskt ställningstagande till skat- teformen.
Under intryck av det i alla industriländer stigande skattetrycket och det ökade intresset för skattesystemens fördelningspolitiska effekter har under de senaste åren utgiftsskatten ånyo börjat ådra sig intresse i många länder. Detta gäller särskilt USA, där en livlig diskussion förts i den ekonomiska fackpressen. En bidragande orsak har varit de nya kontrollmöjligheter som beträffande sparandet öppnats genom datateknikens utveckling. Härigenom har de administrativa förutsättningarna för skattens införande helt föränd- rats.
Det mest påtagliga uttrycket för det nya intresset för utgiftsbeskattningen är den utredning om utgiftsskatt som år 1972 påbörjades i USA inom Ad- visory Commission on Intergovemmental Relations, som på presidentens be- gäran bl. a. hade till uppgift att granska de skatteformer, som skulle kunna vara aktuella för att förstärka den federala budgeten. Redan inom ett knappt år lades emellertid hela utredningsarbetet ned, då något behov att förstärka den federala budgeten via nya skatter inte längre ansågs föreligga. Kom- missionen sammanfattade och publicerade emellertid sitt utredningsarbete beträffande den progressiva utgiftsskatten i en rapport.2 Kommissionen tar inte slutlig ställning till utgiftsskatten men hävdar på grundval av sitt utredningsarbete dock att den kan ses som ett viktigt kom- plement till inkomstskatten och som ett alternativ till indirekta skatter. Man framhåller vidare att den kompletterar och förstärker kapitalbeskatt- ningen och att den får anses praktiskt genomförbar, ehuru den medför extra administrationskostnader både för skattskyldiga och myndigheter. Kom- missionen anser, att den ur kontrollsynpunkt i många hänseenden är enklare än inkomstskatten och att den synes vara något säkrare mot skattefusk.
' Betr. det indiska syste— mets uppbyggnad se när- mare Taxation in India. World Tax Series och Khanna K.C., An Ex- penditure Tax in India. Bulletin for International Fiscal Documentation, 1964, s. 353. Betr. den tidigare ceylo- nesiska lagstiftningen se The New Tax System (Part II). Department of" Inland Revenue. Ceylon 1959. Sri Lankas nya lag- stiftning återfinns i In- land Revenue (Amend- ment) Law No. 16 of 1976.
2 The Expenditure Tax: Concept, Administration and Possible Applica- tions, Information Re- port, M-84, Advisory Commission on Intergo- vernmental Relations, 1974.
-..',|| '|' .- "J . "",,.||-,'Il', ...4 ,,r., '|' 'i' C't-p','||.'-'=.'," "l""' .',"" _'. . | ' . .',,,,'||! ". _"_, "- fill-II:" (',-"." »;I"' III'. ' ' ,. . ..|,,=; l"' "' ,,',,-.,.,, |:". . .._,, .I _ _ ,,' _ , _ , . ,,,,,I|._,,. _",j.,,, . .. ,.,'.,., , ,,",,'.,.'.,,I' - _||.-|-_ .,,,_.|.-... |..." ' '.." . .r |-.. . . :' . '|' i'.""*"""""" F,...» _,',I" ..| ',,." ,, I,, ,,| .. "i"" _ _ '.'If'_""f""',I"""" ,,,.,. ,,,,'. . .' ," - 1" ' ,._", ' .' | ' Elli-IHE lf lk.” WP?—|| är,, .'_,| ,,a.,', ':,,-,..",,."||'I' ,',"'_|..:.,.,*,., ..,,,,I "_II'.".".'|=.1' .., ; . . .'.' !"- , ,. .- ., I, lm” him-'. '|||.';|. . " Law.: '. ......| |. . '- -_ ' ,,,H. .', |.-|,' , ";-.,',. ,, ,,,,,|'.I,,,-,, ,,,.L,,,'. ,, ',',|.,.'|,',,,,.,.,', |,,..,|.,, ,I,"' . . , ,l ,, "FSI”. "I'Il'I' .»m'. ','...,.,|I -.|'.' ..."] '." '_. "'!__," "",',._"' |,-,"'|,'I,_'_i'|| " ' . —-" , ' ' " . _,,,,,'.'|.|'41'|!F :'h 'It ' ""I-' 35,3. ' -- '; ','... || '" - - ,1 :wIig'Ll'.|nu-v,|, '- .. " -'||' "' . "| _|||'.| .' ',' ..,”, ',' | ,'_' ,",,* ' | .- ', , .. _ . -| ., ,, ' ' ' ,, iläåihh ||,I'|'|=|I
"1,:|'.....,, ”V..". .|,..:,,,. ,,,., ',-.,-,,,'I,L',,",,.,'
av. =.._, . ,. '...' .....-
'l.-" -"—".-"|.'.'"' ||. mm!.- -., |"("H||' -. .",.|('-",,|..."l-I,",|,.' "',', ,i,
'är. .,..|',-,
" . '+' | .' "I'r' '.'. "' ,,|1',_,'.1 ..' ,,,-I. "I"'| ||'||'|' ' 'i: "';'l' 'xJ'__,',| ' , 'i" -",'J_'_|'"," " "' ' ' ' ',å _ ,, , , ”"" ' ""'""'"""-"""||"'| "' "' '_' I'lr' "J'k',:,-|,|'r|',",,I " ". .,'I' ' "' ,',|'""','"'T%?-'!" ,. Ä v.--'-»' '—". - ,-..|.h..
|.',.| ""-
|. ,'. "'r- . '..,.. '|,|' ,,,_",'.', ','_,.,'.'|,,,',','-I.",', ,,', ,. '.'h'lll ||.| '|'|.'.'|1I Ill'lfi'ISf'rl
y'.|u|.'3| 'H||_ '|' .”':"F"'W
' ' .'|"""""' ""'"". ' ".'| " :" " "|||.i' ,""'t"""""""5l" 'p'.- 1 MF WML"
' ' * 5||."'.'"*"-'.”.' .. '|'..'. '.: - '" ' "' "I. "- letl "'|. .',',,,",,,,11 |..'* || ,,-,',,_ ,,.. . . ., ,
, ,: ,,',','.' ,'_,-,,, |,., ,,,. R.,, , ,:»,. '_ , ,, ,' , ,,,, . ' Iaf,; ,” 335913
» ' " " ' " " 'f " '— » * " ' ' |||.r.| .mmfi
' - ' ' " ' ' ' ' """. '.'.j ,.'_ "" ,man-mm. Ib. "hn ' ', ' _" , ' ' " . ' :' " - ".men .. ' —-. . " ' ” -' -'-'u- m”
' » '7 ' " ' .- ' ' I?" '. - . - = ' . - - 'll'Ilulel run-n'. , , ,. . . ' - ' '- . ' .' ' | -.'- "'|il_*'l'i-J'IE"W” _, . |"" ". _. ,' - , - m.,." " '. _, ,. . .' " ,,b :! ."l .*an
| " ' ' .. ' ." ' '-". ' " " -, ,, ' ' ' ”"'|!" l-lnqud .E" ':.- " " . , — , . ' ' ;, " ' ,, , ' ' ' | P1] || JMI ": -" ' . , " "" .' . ' ,- ” "|"'| "'. .. -, ' . |-',', "."1' ”.!ng
" - 'IH.| mph-Lun. E' _ '. . _". '.'-'i ..., ,
4. Arbetshypotes
Den progressiva utgiftsskatten har i den teoretiska skattediskussionen oftast diskuterats som ett alternativ till den traditionella inkomstskatten.
Det torde emellertid varken vara nödvändigt eller realistiskt att ersätta hela den nuvarande inkomstskatten med en progressiv utgiftsskatt. För den_ stora majoriteten löntagare, som konsumerar hela sin inkomst, medför in- komstbeskattningen i realiteten också redan en beskattning av konsumtionen. Den kommunala beskattningen kan knappast utformas som en utgiftsskatt utan stora olägenheter. Det torde t. ex. inte vara acceptabelt, att man undgår kommunalskatt i en högskattekommun genom ett högt sparande under den tid man är bosatt där för att sedan konsumera behållningen, sedan man flyttat till en kommun med lägre skattetryck. Det kan ur fördelnings- politisk synvinkel heller knappast accepteras att man genom sparande i hu- vudsak kan undandra sig sin del av ansvaret för den offentliga sektorns utgifter. Därför bör en viss inkomstskatt bibehållas som en garanti för att varje medborgare med viss skatteförmåga också bidrar till de kollektiva utgifterna, som också han drar nytta av. En total övergång till progressiv utgiftsskatt skulle också kunna medföra alltför starka svängningar i be- skattningen. Om man slutligen betraktar den progressiva utgiftsskatten som ett medel att rätta till de ojämnheter som ett traditionellt inkomstskat- tesystem medför vid ett högt skattetryck, finner man att detta mål kan uppnås redan genom att en mindre del av inkomstbeskattningen ersätts med en direkt utgiftsskatt.
Den tekniskt effektivaste kombinationen mellan en inkomstskatt och en progressiv utgiftsskatt synes vara att omvandla inkomstskatten till en pro- portionell skatt på förslagsvis ca 30 %. Det skulle idag kunna innebära kommunalskatt med 26 % + 4 % statlig inkomstskatt. Härigenom blir det möjligt att införa vissa förenklingar i inkomstbeskattningen och framför allt avskaffa specialbehandlingen av realisationsvinster. På så sätt skulle alla inkomster oavsett inkomstslag i princip kunna bli lika hårt beskattade. Från och med den konsumtionsnivå, exempelvis 25 000 kr., som vid dagens skatteuttag motsvarar ca 35 000 kr. inkomst, där man av fördelningsmässiga skäl vill skärpa beskattningen, inför man dessutom en progressiv utgiftsskatt.
Skattskyldiga under denna konsumtionsnivå betalar normalt endast pro- portionell inkomstskatt på hela sin inkomst. Skattskyldiga över denna gräns betalar såväl proportionell inkomstskatt på hela sin inkomst som progressiv utgiftsskatt på den del av inkomsten som överstiger gränsbeloppet, sedan inkomsten justerats med avdrag för avdragsgillt sparande och tillägg gjorts
med den upplåning och sparandeupplösning och andra inte inkomstskat- tepliktiga men utgiftsskattepliktiga penningtillskott som förekommit under året. Frågan om vilken skatteskala som bör användas i utgiftsskatten be- handlas längre fram. I arbetshypotesen ingår att en förmögenhetsskatt av i huvudsak oförändrad karaktär bibehålls. Såsom längre fram skall diskuteras, kan utgifts- och förmögenhetsskatterna ses som komplement till varandra.
Vidare ingår som en förutsättning att all upplåning i princip skall ingå i beskattningsunderlaget liksom arv, gåvor, obligations, lotteri- och tips- vinster, vilket medför förenklingar i skattens tekniska uppbyggnad.
] arbetshypotesen ingår vidare att transfereringar och sociala förmåner också vid utgiftsbeskattningen är skattepliktiga eller skattefria i samma ut— sträckning som nu. Detta innebär att de grupper, som erhåller samhällsstöd i denna form, får möjligheter till skattefri konsumtion i samma utsträckning som i det nuvarande systemet. Några tekniska problem uppstår härigenom inte. Det är emellertid också tekniskt enkelt, om så skulle vara önskvärt. att föra in transfereringarna i utgiftsskattesystemet.
Den skisserade arbetshypotesen kan sägas ge uttryck fören syn innebärande att inkomsten principiellt och på grund av de skattskyldigas förtrogenhet med inkomstbeskattningen utgör den lämpligaste basen för den grundläg- gande personliga beskattningen, medan en utgiftsskatt, som bygger på den redovisningsgrund och på den kontrollapparat som redan finns för inkomst- beskattningen, bättre förmår lösa de fördelningspolitiska och andra problem som den progressiva delen av beskattningen förorsakar.
Valet av tekniska lösningar i olika enskildheter bestäms av de effekter som man vill uppnå med beskattningen. Vid utformningen av detaljerna i utgiftsbeskattningen påverkas detta i sin tur av om man principiellt vill se utgiftsskatten främst som en skatt på inkomsten eller som en konsum- tionsskatt. Med de redovisade utgångspunkterna för denna studie är det naturligt att välja inkomstperspektivet. De tekniska lösningar som förordas bygger således väsentligen på detta principiella synsätt.
Det bör understrykas att fråga endast är om en arbetshypotes, som inte utgör en bindande förutsättning för utgiftsskattens införande. Det finns i och för sig flera olika tänkbara variationer. Möjligheter har emellertid inte funnits att i detta sammanhang undersöka mer än ett alternativ.
I det följande kommer i avdelning Il tekniska frågor förbundna med ut- giftsskatten att genomgås.
Mot bakgrund av den behandlingen, som ger en inblick i utgiftsskattens funktion, skall därefter i avdelning lll utgiftsskattens innebörd och effekter i olika avseenden behandlas.
H Tekniska frågor
5. Utgiftsskattens teknik och funktion
Avgörande för en progressiv utgiftsskatts funktion är dess tekniska kon- struktion. Skattens kritiker har framförallt invänt att den stöter på alltför svåra tekniska problem. Det är därför viktigt att redan i inledningsskedet av en utredning rörande progressiv utgiftsskatt undersöka om det går att finna en enkel teknik för skattens genomförande. Om detta misslyckas, kommer frågan om den progressiva utgiftsskattens företräden att sakna prak- tiskt intresse.
Skattens effekter är också lättare att klarlägga om man har beskattnings- tekniken klar. Utredningsarbetet har därför till stor del inriktats på att finna en lämplig teknik.
5.1. Redovisningsteknik
En viktig del av den tekniska sidan utgör redovisningsteknikens utformning. Den är avgörande för hur de skattskyldiga skall förstå beskattningen, och om de skall klara de redovisningskrav, som måste ställas för att ett korrekt underlag för beskattningen skall erhållas.
Strävan vid valet av redovisningsteknik bör vara att utnyttja så mycket som möjligt av den redovisning och det redovisningsunderlag, som redan används vid inkomst- och förmögenhetsdeklarationema, samt att se till att extraadministrationen blir så ringa som möjligt både för de skattskyldiga och för skattemyndigheterna.
En viktig faktor vid teknikvalet har varit den relativt utförliga redovisning, särskilt vad gäller banksparande och innehav av fastigheter och aktier, som redan förekommer i förmögenhetsdeklarationen. Den räcker också för ut- giftsskattens del som redovisning och kontroll av förmögenhetsmassan och av att inga förändringar sker däri utan skattepåföljd. Det medför att det enda tillkommande momentet vad angår sparande och skulder behöver bli redovisning av bruttoförändringama i förmögenhetens sammansättning.
Också inkomstskattedeklarationen utgör en god utgångspunkt för redo- visning för en progressiv utgiftsskatt. Taxeringen till inkomstskatt bygger redan till en del på en kontantredovisning. En utbyggnad av denna till att för utgiftsskatten gälla samtliga förvärvskällor genom vissa justeringar i deklarationen kan relativt lätt åstadkommas och är helt tillräcklig för att det tillsammans med den ovan nämnda redovisningen av förmögenhets- förändringarna skall vara möjligt uppnå en tillfredsställande redovisning som
underlag fören taxering till progressiv utgiftsskatt. Det är därvid att observera att inga andra uppgifter än sådana, som redan finns i de existerande inkomst- eller förmögenhetsdeklarationerna eller lätt tillgängliga i den skattskyldiges deklarationsunderlag, härför behöver efterfrågas.
Utgiftsdeklarationen bör då utformas så att den med utgångspunkt från uppgifterna i inkomst- och förmögenhetsdeklarationerna kan ge upplysning- ar om i princip följande förhållanden.
A. Tillkommande poster i form av disponibla medel
l. Kontanta inkomster och naturaförmåner i förvärvskäl-
lorna inkomst avjordbruksfastighet, annan fastighet. rö- relse, tjänst och kapital ................. 2. Erhållna försäljningslikvider vid försäljning av fastighe-
ter. värdepapper m.m. ................. 3. Erhållna arv, gåvor, obligations- Och lotterivinster och
försäkringsersättningar ................. 4. Erhållna lån och återbetalningar av lånefordringar ................. 5. Bankmedel och liknande vid årets ingång .................
Summa disponibla medel under året .................
B. Avgående poster i form av icke skattepliktig användning av disponibla medel
]. Kontanta utgifter (oavsett avdragsrätt vid inkomstbe-
skattningen) i förvärvskällorna jordbruksfastighet. an- nan fastighet, rörelse, tjänst och kapital ................. 2. Kontanta utgifter för inköp etc. av fastigheter, värde- papper m. m. ................. Erlagda personförsäkringspremier ................. Återbetalning av egna lån och lämnade lån till andra ................. Bankmedel och liknande vid årets utgång .................
SAFE”
Summa icke skattepliktiga utgifter .................
C. A—B = Skattepliktiga utgifter .,. . . . .
I enlighet med dessa riktlinjer och på grundval av de materiella regler som föreslås i det följande har ett förslag till grunddragen i ett redovis- ningssystem utformats.
5.1.1. Redovisningen av enklare inkomst/örhällanden
För en vanlig inkomsttagare, som förutom sin tjänsteinkomst uppbär rän- teinkomster från sitt sparkapital insatt på bankkonto och som kanske bor i villa, varför han har ränte- och amorteringsutgifter, blir redovisningen till utgiftsskatt i regel enkel.
Den vanliga inkomstredovisningen till inkomstskatt av tjänste- och ka- pitalinkomster och av schablontaxerade villor sker nämligen redan enligt den renodlade kontantprincip, som är lämpligast för redovisningen till ut- giftsskatt. Detsamma gäller de allmänna avdragen. Detta medför att den i inkomstdeklarationen uppgivna till statlig inkomstskatt taxerade inkom- sten kan användas utan justeringar i utgiftsredovisningen. Det enda till-
kommande momentet blir här normalt endast de förändringar i bankspa- randet och de amorteringar på lån som skett samt en uppgift om inbetald preliminärskatt. Dessa uppgifter finns oftast redan i den skattskyldiges ka- pitalbilaga och kan hämtas därifrån. Redovisningen av dessa poster kan ske enligt den enkla modell som visas i tablå l.
Tablå [
Redovisning till progressiv utgiftsskatt för enklare inkomstförhållanden
Tillkommande Avgående belopp belopp
Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt
Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx
Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx
Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande beIOpp: Skulder 31/1219xx
Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNlNG Avgår skattefritt grund- belopp Till utgiftsskatt BESKATT— NINGSBAR FÖRBRUKNING
Några uppgifter utöver de i tablån angivna behövs inte. Utgiftsskatt be- räknas sedan på den beskarrningsbarajörbrukningen. Denna enkla redovisning torde knappast behöva medföra problem. Exempel på denna typ av de- klaration återfinns i den bifogade exempelsamlingen (se bilaga 1).
5.1.2. Utkast för redovisning till utgiftsskatt
För mer komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden krävs en mer ingående redovisning. För att testa den förordade redovisningsprin- cipens funktionsduglighet i olika hänseenden har ett utkast till huvuddragen i en komplett redovisning utarbetats.
I det följande skall en teknisk genomgång av redovisningens olika delar ske. Dess funktion och de problem den förorsakar skall belysas med hjälp av ett genomgående praktiskt exempel med flera ekonomiska aktiviteter. För ytterligare belysning av tekniken hänvisas till den bilagda exempel- samlingen i bilaga 1.
Det skall understrykas, att utkastet endast avser huvuddragen i redo- visningen och ej är att uppfatta som ett förslag till deklarationsblankett. Härför krävs en mer preciserad utformning, som i detta sammanhang knap- past skulle fylla någon väsentlig funktion.
Redovisningsutkastet består av sex huvudavdelningar, I—VI, jämte en sammanställning motsvarande framsidan i den nuvarande allmänna själv- deklarationen. Utkastet bygger på den nu förekommande inkomstredovis- ningen i sjålvdeklarationen och utgår från den till statlig inkomstskatt tax- erade inkomsten. Den taxerade inkomsten justeras sedan så, att resultatet blir i överensstämmelse med den kontantflödesprincip som valts för ut- giftsskatteredovisningen. Därefter tillkommer de uppgifter beträffande för- mögenhetsförändringar, som erfordras för att mäta utgifterna, samt uppgifter om sådana likviditetstillskott som är av icke inkomstskattepliktig karaktär. Efter justering för erlagda skatter respektive erhållen skatteåterbäring återstår taxerad/örbrukning, dvs. den skattskyldiges konsumtion, som efter avdrag för det skattefria grundavdraget på 25 000 kr. blir beskattningsbarjörbrukning till utgiftsskatt. På den beskattningsbara förbrukningen beräknas utgifts- skatten. Utkastets olika avdelningar skall här genomgås och illustreras praktiskt. Slutligen genomgås sammanställningen och uträkningen av den till utgifts- skatt beskattningsbara förbrukningen.
Avdelning ]
Startpunkten för redovisningen är den i inkomstdeklarationen framräknade till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Denna redovisas som tillkom- mande belopp under avdelning I, som har följande utseende.
Tillkommande belopp
I. Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
Avdelning II
I avdelning 11 justeras därefter den deklarerade nettointäkten i förvärvskäl- lorna inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse till den kontantredovisning som är nödvändig för utgiftsbeskattningen. Härvid är
alla utgifter i förvärvskällan avdragsgilla, även om de ej kan omkostnadsföras vid inkomstbeskattningen.
Beträffande inkomst av tjänst, schablontaxerad Villafastighet och kapital behövs, som tidigare nämnts, ingen justering, då redovisningen till statlig inkomstskatt i dessa inkomstkällor redan sker enligt den renodlade kon- tantprincip som är lämpligast för redovisningen till progressiv utgiftsskatt. Detsamma gäller de allmänna avdragen. I dessa avseenden behövs ingen särredovisning för utgiftsbeskattningen. Den till statlig inkomstskatt tax- erade inkomsten kan till dessa delar användas direkt i utgiftsskatteredo- visningen.
Redovisningen för utgiftsskatt av inkomstkällorna jordbruksfastighet, an- nan fastighet och rörelse kan ske efter gemensamma principer. Samma upp-
Tablå 2 Redovisningen avser: II. 13 A Inkomst av jordbruksfastighet
53 B Inkomst av annan fastighet B C Inkomst av rörelse
Tillkommande Avgående belopp belopp
Tillkommande beIOpp:
a) kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk- samheten
b) övriga kontanta inkomster i verk- samheten
c) värdet av åtnjutna naturaförmåner
öl till statlig inkomstskatt redo- visad förlust i verksamheten (till- Iägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt)
Avgående belopp:
a) vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter
bl utgifter berättigade till värde- minskningsavdrag vid inkomstbe- skattningen
c) övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten)
d) till statlig inkomstskatt redo- visad nettointäkt av verksamheten Summa ./. Summa avgående belopp Återstår tillkommande/avgående belopp under || att redovisas på s. 1
ställning kan därför i princip användas i alla tre fallen. Redovisningen kan lämpligen ske enligt de principer som tablå 2 visar.
Metoden kan lämpligen demonstreras beträffande rörelse som skall re- dovisas i avdelning 11 C.
Vad angår redovisningen av rörelseinkomster skall ihågkommas att skatt- skyldighet till progressiv utgiftsskatt endast bör gälla samma skattesubjekt som nu är underkastade progressiv statlig inkomstskatt — dvs. i huvudsak endast fysiska personer. Det är således endast av fysisk person eller jämställd bedriven enskild rörelse som kommer att redovisas — dvs. relativt små rö- reiser.
Redovisningen tillgår så att uppgift lämnas om alla under året inllutna kontanta inkomster och kontanta utgifter i rörelsen. Beträffande utgifterna skall observeras att alla utgifter i och för rörelsen, oavsett om eller på vad sätt avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen, är avdragsgilla såsom investeringar i utgiftsbeskattningen. Den ojämnhet i inkomstredovisningen i förvärvskällan mellan olika år, som denna renodlade kontantprincip medför jämfört med redovisning enligt bokföringsmässiga grunder, utgör vid ut- giftsbeskattningen ingen olägenhet, då den skattskyldige kan neutralisera dessa ojämnheter genom ökat eller minskat sparande. Beskattningen träffar endast den del av inkomsten som konsumeras. Detta påverkas inte av om kontant- eller bokföringsmässig redovisning används. Uppdelningen på olika utgiftsslag föreslås endast för att underlätta kon- trollen. För den rörelseidkare, som avslutar sina räkenskaper utan vinst- och förlustkonto och som därför idag deklarerar på blankett R 1, återfinns de flesta uppgifterna redan i inkomstskattedeklarationen. Då avdrag erhålls omedelbart för alla utgifter, blir några avskrivningar aldrig aktuella. Inte heller behövs någon vinstberäkning vid olika transaktioner, då genom den omedelbara avdragsrätten för utgifter det fortsatta ingångsvärdet på alla till- gångar blir noll.
För att undvika att dubbelföring sker måste bruttoredovisningen sedan minskas med den till statlig inkomstskatt redovisade nettointäkten, eller om förlust därvid redovisats ökas med denna, dock endast i den utsträckning som förlusten påverkat storleken av återstoden av den sammanräknade net- toinkomsten.
Det finns alternativa metoder att komma fram till samma resultat och rörelseidkarna bör tillåtas att även använda dem. Detta gäller om rörelsen avslutas med vinst- och förlustkonto, då inkomstdeklarationen sker på blan— kett R 5. Här återfinns uppgifterna för utgiftsbeskattningen endast i mindre utsträckning direkt i inkomstdeklarationen. I dessa fall torde emellertid vad som redovisas som uttag respektive tillskott på kapitalkontot, med eventuell justering för naturauttag, direkt kunna användas i deklarationen.
Ett exempel på en enkel rörelse kan belysa användningen.
A driver byggnadsrörelse i egen regi på deltid och innehar dessutom anställning som byggnadssnickare. Han har redovisat sin rörelse i sin inkomstdeklaration enligt vad som framgår av tablå 3—4. Utöver vad som direkt framgår av deklarationen skall nämnas, att han under året har sålt en till 1 000 kr. bokförd mindre lastbil för 2 000 kr. och i dess ställe köpt en annan begagnad för 15 000 kr. kontant. Bilen avskrivs med 20 % per år.
Tablå 3
Omsättningen har under beskattningsåret uppgått till kr 53040 ©
1 Kontanta bruttointäkter (96 a. lör försålda varor eller produkter ......................................
för utfört arbete . .
intäkter 1 natura enligt ortens pris
saluvärdet av varor m m som utta .. . gits från denna rörelse för användnlng l annan mln forvarvsvarksamhet ........................
saluvårdel av i övrigt gjorda uttag enligt utredning © ...... bilaga nr ( ............ ) 3000 Utgående varulordringar .© ........................................ 5000 Har fordringar upptagits till ett [i Ja, med kr _ D Nel belopp som understiger nomi- 4 Utgående lager©©©vardetpatageravvarormmvidåretsslutenllgtspacpåsldaM ....6/ ”00
I alla vardet?
5 Ingående varuskulder (= föregående års utgående varuskulder) .................... 5 00” k Avdrag ' 6 Ingående varutordringar (= föregående års utgående varufordrlngar) .............. 9000 7 Ingående lager (= föregående års utgående lager) .................................. ;000
Uppgift om detta lagers anskaffningsvälde (återanskallningsvarde) bör anges .......... kr
Kontanta utgifter för anskaffning av varor m m © ...................... 25740
& 9 Saluvärdet av varor rn ni som för användning ] denna rö- relse uttagits från av mig innehavd fastighet eller rörelse och för vilka redovisning lämnas på .................... bilaga nr () 10 Utgående varuskulder ©. .......................................... [ [ d & 2 11 Avgår ytterligare: Diverse driftskostnader mm enligt specifikation på sidan 3 ............ Återstår, kr 12 Tillkommer: (6965. 0 &. vinst vid avyttring av Inventarier rn m .................................................... /00 b. sjukpenning rn m ........................................................................ c. övriga lnläkter I rörelsen ................................................................ 13 Tillkommer ytterligare: a. särskilt investeringsavdrag som skall återföras till beskattning (se nlnvastarlngsavdrag- på sidan 4) ................................................................................................................ b.
Underskott. kr
Nettolntäkt av rörelsen (införs I sammanställningen för statlig inkomstskatt _| allmänna syälvdeklaralionen som A-inknmst om den skattskyldige varit verksam I förvärvskallan | &] blott ringa omfattning och som Bvinkomst I annat fall) ...................................... ....) För delägare | enkelt bolag: Av nettointäkten belöper på min andel .......................... Till kommunal Inkomstskatt skattepliktig Inkomst (för delägare upptas här endast vad på honom belöpar) ' Tillkommer särskilt Investerings- respektive iorskningsavdrag enligt punkt 18a och b på sidan 3 Summa
Avgår: Till beskattning återfört investeringsavdrag enligt punkt 13a ovan
S k procentavdrag © ............................................
kr
_ 7/ m,.
+/000
.= 9 000.
Tax.nämndens anteckningar
Återstående till kommunal Inkomstskatt skattepliktig Inkomst © ..............................
Tablå 4
Diverse driftskostnader I rörelsen mm ©©©©© '"
14 Kontanta utgifter för:
&. hyror och arrenden av röralselokal od. (Om rörelsen bedrivits ! egen bostad eller egen bostadsfastighet sker redovisning nedan vid i.) ............................ ..
Tax.nämndens anteckningar
i:. övriga hyror och arrenden. Hit räknas tex hyra lör Inventarier od; dock 0] hyra för personbil, för vilken redovisning sker nedan vld m. . .......................
c, ränta på länat i rörelsen nedlagt kapital (skuldbelopp vid beskattningsårets utgang kr ..
d. arbetslöner .............................................................. . ............ a. arbetsgivaravgift för anställda © ...................................................... f. allmän arbetsgivaravgift för anställda © ..............................................
g. reparations- och underhållskostnader. (Om rörelsen bedrivits i egen bostad eller egen bostadsfastighet eller om personbil som förutom lör privat bruk även använts l rörelsen sker redovisning nedan vid I. resp rn.) ............................... . .............
h. trakter, reklam. annonser mm ..............
l. kontorskostnader
]. till anställda utgivna och på kontrolluppgifter upptagna ersättningar för
resekostna- representations- der, kr kostnader. kr' .. tillhope övriga k. övriga rese- representations—
kostnader. kr kostnader. kr' .. titihopa
' Har avdrag skatt för kostnader för representation och liknande ändamål skall närmare uppgifter härom lämnas på blankett Raz ............ bilaga nr(...
..)
!. kgstnådargör rörelselokal i egen bostad eller egen bostadsfastighet enligt specifikation p st an .............................. .................. . ......................... .
rn. kostnader lör personbil enligt specifikation pä sidan 4 . .............
n. övriga utgifter enligt särskild specifikation .. bilaga nr (...
15 Utgående dritlskostnadsskulder© ................ . . . . . . . . .
16 Åt driftspersonal lämnad kost från mitt hushåll: ©
17 Värdeminskning ©© &. av | rörelsen använda, till min fastighet hörande
1 markanläggningar enligt utredning (blankett Rm) .......... bilaga nr (.,......) 2 byggnader enligt utredning (blankett R21) .. .............. bilaga nr( ..... D. av Inventarier o d enligt utredning (blankett R2) ............ .. ...... bilaga nr (.....
0. av patenträtter od. av hyresrätter och av rättigheter ev goodwlils natur enligt utredning (blankett Ft2) ........................... . ...... bilaga nr (....
d, av naturtillgångar (gruvor, grustag, stenbrott od) genom deras© tillgodogörande enligt utredning ......................... .. ........... bilaga nr (....
18 Särskilda avdrag © lnvesteringsavdrag enligt utredning
bilaga nr( ......
b. torsknlngsavdrag enligt utredning .................................... bilaga nr( ......
c. exportkreditavdrag enligt utredning .................................. bilaga nr (......
Avgår: Ingående driftskostnadsskulder (= Iöregäende års utgående drittskostnadsskulder) .............
av tablå 5.
l utgiftsskattedeklarationen avspeglar sig A:s verksamhet enligt vad som framgår
I tillkommande posten 59000 kr. ingår kontanta intäkter med 54000 kr., uttag med 3000 kr. och försäljningssumman 2 000 kr. för den försålda maskinen. l avgående posten 57 000 kr. ingår under a) kontanta varukostnader med 25 000 kr. och kontanta driftskostnader med 8 000 kr., under b) redovisas den kontanta inköpskostnaden för den nya maskinen och under d) den redovisade nettointäkten, som skall dras ifrån då den redan ingår i den taxerade inkomsten som upptagits i avdelning I.
En kontantberäkning visar således ett 2000 kr. större överskott än den till in- komstskatt redovisade nettointäkten på 9000 kr. Huruvida utgiftsbeskattning sker eller ej beror på hur rörelsens kontantöverskott på ll 000 kr. använts av A.
Tablå 5
Redovisningen avser:
A Inkomst av jordbruksfastighet B Inkomst av annan fastighet
)? C Inkomst av rörelse
Tillkommande beIOpp:
al
b)
c)
d)
kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk— samheten
övriga kontanta inkomster i verk- samheten
värdet av åtnjutna naturaförmåner
till statlig inkomstskatt redo- visad förlust i verksamheten (till— Iägges endast iden utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt)
Avgående belopp:
a)
b)
c)
d)
vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter
utgifter berättigade till varde- minskningsavdrag vid inkomstbe- skattningen
övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten)
till statlig inkomstskatt redo- visad nettointäkt av verksamheten
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/angående beIOpp under lI att redovisas på s. 1
. Summa
XB Uppgiften återfinns i inkomstdeklarationen Xb Uppgiften återfinns i underlaget för inkomstdeklarationen
belopp
Tillkommande Avgående belopp
Också inkomst av jordbruksfastighet och annan fastighet än schablon- taxerad fastighet redovisas lämpligen enligt samma mall som rörelsein— komster. Beträffande inkomst av annan fastighet blirjusteringarna jämfört med inkomstskatteredovisningen mycket små.
Exempel
A äger även en mindre hyresfastighet, dit han själv flyttat den Vi. inkomsten av fastigheten har A redovisat till inkomstbeskattning på sätt som framgår av tablå 6. l utgiftsskattedeklarationen under avdelning ll B framgår redovisningen av tablå 7. Tablå 6 Sifferhånvisningarna inom ring å denna blankett avser de olika unkterna . ! påuppwmgmm v » tNkonsr AV ANNAN FASTIGHET F 2 5 Den skattskyldiges namn ÄN JoRDBRUKSFASTlGHET © : Beskattningsåret (inkomståret) = a _ kalenderåret Deklaretlonsbllaga nr % Personnummer (ifylls endast av fysisk person) 'N 5 4 , , ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, Fastighetens off|C|ella beteckning Lånsbokstav Kommun där fastigheten är belägen Församling där fastigheten är belägen Fastigheten har ågts/lnnehafts | Under tiden fr o m—t o in :| hela året ., , , ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, Fastighetens adress Taxeringsviäe, kr © 0 I därav markvärde. kr Ibyggnadsvårde, kr Brandtörsåkrlngsvärde. kr Intäkter © Text.nttmndana 1. Naturaförmåner enligt ortens pris: anteckningar &) Hyresvärdet av bostad åt mig, min lamill och mina personliga tlånare (. r.um. kök) jämte anläggningar för bekvämlighet och trevnad. såsom drivhus. trådgå osv D bad— eller I:] vatten och D 5 000 Bostaden har centralvärme duschrum avlopp garage _, , b) Saluvärdet av produkter och råämnen från fastigheten, tlllgodoglorda ] hushållet eller för driften av annan av mig Innehavd fastighet © ............................................. 2. I en ar. 51 ”00 a) Hyror o d (ersättning för uppvärmning. vattenförbruknlng. sotnlng m m medräknas) ...................... n) Avgåld m rn ........ o) Sjukpenning © .............................................................................. , %* 40905 ,,,,,,, Avdrag Skuldbelopp. kr 1. Ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital (... 2.22. ....) © K/é, ”0,0, 2. Diverse omkostnader: &) Avlönlng till vicevärd, iastighetsskötare osv (el bostadsförmån) ............................ , , . ....... b) Arbetslön och annan omkostnad iör trädgård: avdraget får e] överstiga de uppglvna intäk- terna av trädgården enligt 1 b och 2 d här ovan ........................................ , ....... c) Utgifter som jag i egenskap av fastighetsägare måst vidkännas för
3. Vardemmskning av mig tillhöriga. © vattenförbrukning renhallnmg uppvärmning elström sotning ,0 på”
e) Kostnader för reparation och underhåll av fastigheten (Har lorskiutning skett av avdrag för kostnader lor reparation och underhåll, skall uppgift härom lemnas nedan.) ..........................................................................................
() Ovriga omkostnader enligt följande specifikation; ©
&) by nader på fastigheten enligt utredning på omstående sida eller på 5 blångkett F 4 ............................................ bilaga nr ( ............ ) ,, / ”00, b) värmepannor hissm ne och jämförlig maskinell utrustning. vars värde ingår i taxeringsvärdet (byggnadsvårdet) eller anslutningsavgilter Wo ||| in enligt utred gpå omstående sida eller påålankåttu F 4 ...... bilagånr ( .......... ) , ,, Anser y ;mcM””4/€ er 4/17] __ bilaga nr (............) .................... 4. Värdeminskning av lösa inventarier, som hör till fastigheten, 28 00” enligt utredning © ...................................... bilaga nr (. _
Underskott. kr
Nettolntäkt (införs I sammanställning för statllg inkomstskatt [ allmänna självdeklarationen) ©
Tablå 7
Redovisningen avser:
i'i A Inkomst av jordbruksfastighet )( B Inkomst av annan fastighet U C Inkomst av rörelse
Tillkommande beIOpp:
a)
b)
cl d)
kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk- samheten
övriga kontanta inkomster i verk- samheten
värdet av åtnjutna naturaförmåner
till statlig inkomstskatt redo- visad förlust i verksamheten (till— Iägges endast iden utsträckning förlusten kunnat utnyttias mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt)
Avgående belopp:
al
b)
c)
d)
vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter
utgifter berättigade till varde- minskningsavdrag vid inkomstbe- skattningen
övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten)
till statlig inkomstskatt redo- visad nettointåkt av verksamheten
Summa
./. Summa avgående belopp Återstår SWE/avgående belopp under ll att redovisas på s. i
xa Uppgiften återfinns i inkomstdeklarationen
Tillkommande belopp
Xb Uppgiften återfinns i underlaget för inkomstdeklarationen
Avgående belopp
Kontantsammanställningen visar således på ett överskott av endast 4 000 kr. (12 000 kr. nettointäkt — 8000 kr. underskottet av sammanräkningen) jämfört med det till inkomstskatt deklarerade överskottet 12 000 kr. Skillnaden beror i huvudsak på den kontanta nyinvesteringen i fastigheten för vilken avdragsrätt omedelbart föreligger
Redovisningen av uttag ur handelsbolag torde ej medföra speciella pro- blem. Kapital- och privatkontonas förändringar läggs här till grund för be- skattningen.
Avdelning III
Utkastets avdelning III avser förändringar i fastighets-, aktie-, andels- och obligationsinnehav. Inte heller här behövs någon vinstredovisning då an- skaffningsutgifterna varit omedelbart avdragsgilla. Det bör observeras att värdeförändringar i de behållna förmögenhetstillgångarna inte påverkar be- skattningen. Någon redovisning av de behållna förmögenhetstillgångarna behövs ej heller utöver den som återfinns i förmögenhetsdeklarationen. De begärda uppgifterna återfinns antingen i det ordinarie deklarationsmaterialet eller är lätt tillgängliga för den skattskyldige. Svårare problem torde endast behöva uppstå beträffande avgränsningen av vad som skall förstås med förbättringskostnader på schablontaxerade villor. Denna fråga behandlas se- nare i avsnitt 5.8. Justering med till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsvinst eller förlust på försäljning krävs även i dessa fall.
Följande exempel rörande A, som i utvidgad form också kommer att användas till belysning av redovisningen under avdelning IV angående för- ändringar i bankbehållning m.m., kan belysa tekniken.
Exempel
A Sålde den 1/1 sin villa för 310000 kr. Den var belånad till 210000 kr. Köparen övertog samtliga lån. A erhöll 60 000 kr. kontant och skulle erhålla återstående 40 000 kr. nästa år. Den till statlig inkomstskatt redovisade skattepliktiga realisationsvinsten uppgick till 25 000 kr., sedan avdrag skett för den uppräknade anskaffningskostnaden med 281 000 kr. och för försäljningskostnader på 4 000 kr. För de 60 000 kr. A erhöll kontant köpte han under året aktier för 14000 kr och en personbil för 26000 kr. Vid årets utgång återstod av köpeskillingen 20000 kr. på bankkonto. A hade under året också sålt 90 premieobligationer för 10000 kr., vilka hade inköpts för 11000 kr. Den till statlig inkomstskatt redovisade realisationsförlusten uppgick till 1 000 kr. A:s transaktioner avspeglar sig vid utgiftsbeskattningen i redovisningen under av- delning 111 på sätt som framgår av tablå 8.
Beträffande avgränsningen av vad som skall anses utgöra sparande se avsnitt 5.3 nedan.
Vad angår realisationsvinster vid försäljning av andra förmögenhetstill- gångar än sådana som anses utgöra sparande kommer den till statlig in- komstskatt redovisade realisationsvinsten — men inte hela försäljningssum- man då ju anskaffningen fått ske med beskattade medel — att ingå i be-
skattningsunderlaget för progressiv utgiftsskatt.
Ill. A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp
Avgående belopp
Tillkommande belopp:
a) försäljningssumma för försåld fastighet Ka, eller fastighetsdel 3/0 ”på . .
b) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust itillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt ..........
Avgående beIOpp: ypdåxa,
a) försäljningskostnader ...........
b) inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet) ...........
c) utgift för förbättring av fastighet, som ej redovisats under Il, enl specifikation
el) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsvinst på fastighetsförsåljning
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
B. Förändring av aktie, andels- och obliga- Tillkommande Avgående tionsinnehav och annat värdepappersinnehav belopp belopp
Tillkommande beIOpp:
a) försäljningssumma för försålda aktier, andelar ocho bggationer
.06/ #94. rmef ............ 10 000
bl till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsförlust (tillägges endast iden utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt).
Avgående belopp: a) försäljnings kostnader
b) förvärvspris (ei gåvovärde) för förvärvade aktier andelar och obli ationer ak! . ,_ 'en ..x 55 ...................
cl till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsvinst på aktie-, andels- och obligationsförsäljning
Summa
_/. Summa avgående beIOpp
Återstår miavgående belopp under Ill att redovisa på s. 1
Exempel
A säljer en tavla för 8 000 kr. Tavlan inköptes föregående år för 5 000 kr. Vinsten 3 000 kr. redovisas som realisationsvinst och är också skattepliktig vid utgiftsskatt. A köpte därefter litografier för 7000 kr. Detta återspeglas ej i redovisningen då an- skaffningen anses som konsumtion. Någon ytterligare redovisning än den som fö- rekommer i inkomstskattedeklarationen behövs dock ej då vinsten på tavlan redan ingår i den taxerade inkomsten, som redovisats under avd. 1.
A va'elning ] V
Avdelning IV avser förändringar i banksparande, fordringar och skulder. Här behövs endast en redovisning av vid årets ingång och utgång innestående bankmedel respektive utestående fordringar och skulder.
Redovisningen kan lämpligen ske enligt de principer som visas i tablå 9.
Beträffande avdraget för skattefri upplåning upp till max. 30000 kr. se avsnitt 5.4 nedan rörande kapitalvaror och konsumtionskrediter.
Exempel
Redovisningen kan belysas genom att se hur A:s ovan beskrivna transaktion efter fastighetsförsäljningen återspeglar sig i deklarationen.
Som kompletterande upplysning kan nämnas att A har ett checkkonto på vilket 5 000 kr. fanns vid årets ingång och 7 000 kr. vid årets utgång. A har också en in- teckningsskuld på hyresfastigheten på 100000 kr.
Dessutom hade han en kvarstående skuld på 12000 kr. till sin farbror. A erlade en livförsäkringspremie på 600 kr. under året. Hur A:s deklaration gestaltar sig under avdelning IV framgår av tablå 10. Det skall observeras att A här erhåller sparavdrag för det. som han ej konsumerat av vad han erhöll i köpeskilling för fastigheten. utan sparat i form av friskrivning av villalånet, erhållen fordran på köparen och bankinsättning. Nettot mellan den totala köpeskillingen å ena sidan och å den andra sidan A:s aktieinvestering redovisad under 111 och sparandeökningen redovisad under IV utgör vad A konsumerat.
Också beträffande sparande- och skuldförändringarna återfinns de begärda uppgifterna redan direkt i förmögenhetsdeklarationen eller lättillgängligt i deklarationsunderlaget. Orsaken till att varufordringar och leverantörsskul- der och liknande i förvärvskälla ej skall medtagas är att den kontantre- dovisning, som sker under avdelning II i förvärvskällorna. ej beaktar ford- ringar och skulder. Därför måste de utelämnas även här om snedvridningar i resultatet skall undvikas.
Inte heller skatteskulder skall medtas. då de ej motsvaras av någon mot- prestation. Skattefordringar skall ej upptas då avdrag erhålls för erlagd skatt.
Beträffande kontrollfrågorna rörande uppgifterna i avd. IV se avsnitt 5.15 nedan.
Avdelning V och Vl
Avdelning V i förslaget avser redovisning av gåvor och vinster av olika slag. Detta är helt nya uppgifter. som ej förekommer vid inkomst- eller förmögenhetsbeskattningen. Uppgifterna är dock lättillgängliga för den skattskyldige. Beträffande arv och gåvor finns redan redovisningsskyldighet i annat sammanhang och en kontrollapparat i funktion. Hur redovisningen
Tablå 9 Tillkommande Avgående IV Bankmedel m rn, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp
A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx ..........
Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx
B. Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belopp: Under året erhållna försäkringsersättningar
Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier
C. Fordringar (dock ej Skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx .......... Avgående beIOpp: Fordringar 31/12 19xx
D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran— törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31/1219xx
Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration .......... Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx .......... Skattefritt skuldbelopp 31 /12 dock högst 30 000 kr ...........
Summa .....................
./. Summa avgående belopp ..........
Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1 ..........
här i detalj skall ske är beroende av hur anknytningen till arvs- och döds- bobeskattningen sker. Se mera härom nedan i avsnitt 5.11. Beträffande vin- sterna torde någon typ av kontrolluppgifter få föreskrivas om vinsten över- stiger visst belopp, t.ex. 10000 kr. Se mera härom i avsnitt 5.12. Avdelning VI avser redovisning av erlagd preliminär och kvarstående skatt under året. för vilken utgiftsskatt ej skall utgå, och erhållen skat- teåterbäring i form av överskjutande skatt. för vilken skattskyldighet fö-
Tablå 10
IV
A.
Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder
Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx
Avgående belopp: låg?/”JE i????åff'flf. 2334 ....... zolla MF . . . .
Försäkringar (endast personförsäkringarl Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar
Avgående belopp: Ud r året rsäkringsprem ier
rla ersonf af./f :; ???/..!! ..f. . . . ån.”;éf'f. el?/Ci ......
Fordringar (dock ej Skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp. Fordringar 1/1 19xx
Az?ende bel pp. Fordringar 31/119xx 0722-11
Ih'n/Jfoff ...............
Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran- törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp. Skulder 31/12 19xx
Fa. hero./." ................. ./ 2 . 44.0 . . Hyra. qulj & den. ........ l 0. 0. . 04.0. .
Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx(l! ooouoIMooOOJIOOM) Skattefritt skuldbelopp 31/12 dock högst 30 000 kr
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår mmm/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1 Xb Uppgiften återfinns i underlaget för inkomstdeklarationen xxa Uppgiften återfinns i förmögenhetsdeklarationen
Tillkommande belopp
10.005”.
XXb Uppgiften återfinns i förmögenhetsdeklarationen för föreg. år
Avgående belopp
religger. Beträffande grunden för denna behandling se avsnitt 5.2 nedan. Som en illustration av tekniken kan vi fortsätta exemplet med A.
Exempel
A förutsätts ha inbetalt 30 600 kr. i preliminärskatt under året, vilket han har uppgifter om från sina skattekvitton. Han erhöll också 400 kr. i överskjutande skatt till jul.
Sammanställning och uträkning av beskattningsbar förbrukning
Det nettobelopp, som framkommer sedan från summa tillkommande belopp i sammanställningen dragits summa avgående belopp, motsvarar vad den skattskyldige använt för konsumtion under året. Från detta netto, taxerad förbrukning, avgår därefter det skattefria grundbeloppet. Återstoden utgör
Tablå 11
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
IV.
VI.
Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A Avgående belopp enligt bilaga ll A
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga || B Avgående belopp enligt bilaga || 8
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga || C
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga II D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga Il D
A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga III A Avgående belopp enligt bilaga III A
B. Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga Ill 8 Avgående belopp enligt bilaga Ill 8
A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaga IV
A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna Iotteri- och tipsvinster Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grund-
belopp
Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAFI FÖRBRUKNING
Tillkommande belopp
till utgiftsskatt beskattningsbar förbrukning. Skatteberäkningen behandlas i avsnitt 5.2.
Sammanställning av de olika posterna och uträkningen av den till ut- giftsskatt beskattningsbara förbrukningen kan lämpligen ske enligt de prin- ciper som visas i tablå 11.
Tekniken kan återigen belysas med A som exempel.
Tablå 12
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
IV.
VI.
Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A Avgående belopp enligt bilaga II A
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga II 8 Avgående belopp enligt bilaga II B
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga ll C
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga II D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga Il D
A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga |l| A Avgående belopp enligt bilaga Ill A
B, Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga III B Avgående beIOpp enligt bilaga ||| B
A. Bankmedel m rn, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaga IV
A. Förvärv genom arv eller gåva
B. Erhållna lotteri- och tipsvinster
Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXE RAD FÖRB FIUKNING Avgår skattefritt grund» belopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING
Tillkommande Avgående
blo Jepp
belopp
. . 91.040. .
Exempel
A:s ovan beskrivna förhållanden och deklarationsuppgifter i olika delar kommer att återspegla sig på följande sätt. A hade redovisat till statlig inkomstskatt en taxerad inkomst på 91000 kr., varav 40000 kr. tjänsteinkomst. 3000 kr. kapitalinkomst, 9 000 kr. rörelseinkomst, 12 000 kr. fastighetsinkomst och 27 000 kr. realisationsvinst. Beloppet 91 000 kr. införs under I. 1 övrigt överföres de nettobelopp som framräknats under avd. ll—VI. Från nettot härav, som utgör den till utgiftsskatt taxerade för- brukningen, drages sedan det skattefria grundbeloppet 25 000 kr.. varefter återstoden utgör beskattningsbar förbrukning.
Principerna för A:s slutsammanställning framgår av tablå 12. Olikheterna mellan taxerad inkomst och till utgiftsskatt taxerad förbrukning plus nettot av skattebetalningama beror bl. a. på att A förbrukat 26 000 kr av köpeskillingen för fastigheten och hela köpeskillingen för obligationema. Vidare har kontantöver- skottet på rörelsen förbrukats. Å andra sidan har en del av fastighetens nettointäkt investerats i fastigheten. En exakt jämförelse mellan effekterna av inkomstbeskatt- ningen och utgiftsbeskattningen för A görs i samband med uträkningen av A:s in- komst- och utgiftsskatt nedan 1 avsnitt 5.2 rörande skatteuttagstekniken.
Den här föreslagna tekniken för redovisning till utgiftsskatt utgör endast en av flera möjliga tekniker. I enskildheter kan den säkert också förbättras. Den kan dock tjäna som illustration till hur en fungerande redovisning kan konstrueras. Som torde ha framgått av de ovan givna illustrationerna till tekniken återfinns flertalet begärda uppgifter i en eller annan form i den allmänna självdeklarationen redan i det nuvarande inkomstskattesys- temet. Återstående begärda uppgifter, bortsett från de i avdelning V, åter- finns i det nödvändiga underlaget för inkomst- eller förmögenhetsdekla- rationen.
Den valda tekniken medför därför knappast svårare praktiska kompli- kationer. Inte heller kan den anses medföra något mer betungande merarbete för de skattskyldiga. Granskningen "av deklarationerna kan med fördel sam- ordnas med granskningen av inkomst- och förmögenhetsdeklarationerna. Någon studie av det merarbete som utgiftsskatten härvidlag skulle medföra har ej varit möjlig att göra. Att viss merbelastning blir följden torde vara klart. Den torde dock knappast vara av alltför betydande storlek. Till kon- trollfrågorna återkommes i det följande.
5.2. Teknik för skatteuttag
Utgiftsskatten avser att träffa den skattskyldiges konsumtion. Skattebasen för utgiftsskatten utgörs i enlighet härmed av vad den skattskyldige under året konsumerat av sina tillgängliga likviditetsresurser. Vid fastställandet av skattebasen uppkommer frågan huruvida de belopp, som inbetalats i inkomst- och utgiftsskatt, bör ingå i basen.
Då inbetald skatt knappast kan betraktas som konsumtionsutgift, talar redan principiella skäl för att belopp, som erlagts i skatt, ej bör betraktas som skattepliktig utgift. Sådana belopp bör således exkluderas från skat- tebasen. Det finns också starka praktiska skäl för en sådan lösning. Om erlagda skatter skall inräknas i skatteunderlaget såsom en del av konsum- tionen blir nämligen följden, att storleken av erlagd preliminärskatt kommer
att påverka den slutliga skattens storlek och höjd. Ett exempel kan klargöra effekten av förskjutningar i preliminärskatte- inbetalningar i sådant fall.
Antag att en person med 100000 kr. inkomst konsumerar 50000 kr. härav och har att erlägga sammanlagt 50 % skatt,varav 30 % inkomstskatt och 20 % utgiftsskatt. Uttages skatt preliminärt med 50 % av inkomsten, dvs. med 50 000 kr.. uppgår såväl skattepliktig inkomst som skattepliktig konsumtion till 100 000 kr. Ingenting återstår vid årets slut för den skattskyldige efter hans konsumtion av 50000 kr. Uttages ingen preliminärskatt utan motsvarande belopp, 50 000 kr., insättes på bank av den skattskyldige. blir inkomstskatten oförändrad 30 000 kr. men erläggs först påföljande år. Det förbrukade beloppet, dvs. den skattepliktiga konsumtionen, under året uppgår härigenom endast till 50 000 kr., vilket medför utgiftsskatt med 20 % — om samma marginalskattesats gäller — av detta belopp eller med endast 10000 kr. Genom att underlåta att inbetala preliminärskatt minskar den skattskyldige —i vart fall temporärt — sin skattebelastning med 10000 kr.
Det skulle således bli lönsamt för skattskyldiga att vid en sådan Skatteuttagsteknik om möjligt uppskjuta skattebetalningen och i stället spara det belopp, som annars skulle använts till preliminärskatt. Härigenom blir det konsumerade beloppet lägre och som en följd härav också skattebe- lastningen. Motsatt effekt. dvs. skatten blir högre, uppstår om för mycket preliminärskatt inbetalts.
Dessa effekter av preliminärskatteinbetalningarnas variationer undgås. om vad som erlagts i skatt ej inräknas i skatteunderlaget. I enlighet med den kontantredovisningsteknik, som ovan valts för redovisning till utgiftsskatt, åstadkommer man detta enklast genom att belopp som under året erlagts i preliminär och slutlig (kvarstående) skatt undantas såsom avgående belopp från utgiftsbeskattning. I konsekvens härmed följer att under året erhållen skatteåterbäring på grund av tidigare för mycket inbetald preliminärskatt eller på grund av annan orsak blir att betrakta såsom skattepliktigt kon- tanttillskott. som skall redovisas som tillkommande post i deklarationen. Härigenom kommer det individuella skatteuttaget ej att påverkas av den erlagda preliminärskattens storlek. Den slutliga skattens storlek blir den- samma oavsett om preliminärskatt inbetalts eller motsvarande belopp spa- rats. I det ovan givna exemplet blir sålunda den skattepliktiga konsumtionen 50000 kr. om erlagd skatt undantas från beskattningsunderlaget, oavsett om preliminärskatt inbetalts eller ej.
Fall A preliminär skatt Fall B ingen preliminär
inbetalts skatt inbetalts inkomst 100 000 100 000 avgår prel. skatt ./. 50000 avgår sparande ./. 50000 skattepliktig konsumtion 50000 50000
Också kombinationen av en proportionell inkomstskatt på 30 % på alla inkomster, inklusive kapitalvinster, och en progressiv utgiftsskatt medför komplikationer, om erlagda skatter ej utesluts ur skattebasen. En konstruk- tion, där det belopp som erlagts i inkomstskatt inräknas i konsumtionen dvs. i skatteunderlaget för utgiftsskatten, leder nämligen till vissa kumu- lativa effekter. Sålunda blir följden, att utgiftsskatt i så fall kommer att
utgå på det belopp som åtgått till inkomstskatt. Emellertid måste man också i så fall räkna in i skatteunderlaget det belopp, som åtgår till utgiftsskatt på inkomstskattebeloppet (jämför mervärdeskattens konstruktion. där i den formella skattesatsen på 15 % även ingår det belopp som åtgått i skatt). Det medför. att det vid en formell utgiftsskattesats av exempelvis 20 % till utgiftsskatt skulle åtgå ett belopp motsvarande 25 % av inkomstskat- tebeloppet och vid en formell skattesats på 50 % ett belopp motsvarande 100 % av inkomstskatten endast för att bestrida den skatt, som föranleds av betalningen av inkomstskatten. Detta skulle ge i det förstnämnda fallet en effektiv inkomstskattebelastning på 37,5 % och i det senare fallet en belastning på 60 % istället för formellt 30 %. Ett exempel kan klargöra effekten.
En skattskyldig har "ordinarie" inkomster på 100 000 kr., som han i princip kon- sumerar. Han betalar därför en sammanlagd inkomst- och utgiftsskatt på 50 % eller 50 000 kr. Dessutom har han under året sålt sin villa för 250000 kr. varav 100000 kontant. Vinsten uppgår även till 100000 kr. Han avser att spara vad som återstår härav efter skatt. Skatten erläggs redan under beskattningsåret. Han får då erlägga 30 % eller 30000 kr. av vinsten i inkomstskatt. På detta belopp har han också att erlägga utgiftsskatt. Om utgiftsskatten på marginalen antas vara 50 % inklusive skat- tebeloppet, blir utgiftsskatten på de 30000 kr. som åtgått i inkomstskatt
30 000 x &
100 100
Härav följer att utgiftsskattebeloppet uppgår till 100 % av 30000 eller 30000 kr. Den sammanlagda inkomst- och utgiftsskatten på vinsten på 100 000 kr. blir således 60000 kr. Härav är 30000 kr. eller 50 % utgiftsskatt. För att spara återstår således endast 40000 kr.
(30 000 + %. vilket ger x = 100.
Dessa kumulativa effekter av inkomstskatten och utgiftsskatten på in- komstskatten skulle således leda till att skattebelastningen för skattskyldiga i högsta utgiftsmarginalskatteskikten alltid blev minst 60 % av inkomsten, även om icke någon del av inkomsten använts för konsumtion. Dvs. endast 40 % av inkomsten i dessa skikt skulle bli tillgängligt för sparande.
Denna effekt är knappast förenlig med den plats i systemet som in- komstskatten är avsedd att ha. Den förenkling i inkomstbeskattningen och den likabehandling av löpande inkomster och kapitalvinster, som torde vara möjlig vid en reellt proportionell inkomstskatt på 30 %, skulle bli svår- genomförbar vid dessa kumulativa effekter.
Dessa konsekvenser av kombinationen av inkomst- och utgiftsskatt und- gås emellertid om belopp, som erlagts i skatt, ej ingår i beskattningsun- derlaget. Den teknik, som ovan rekommenderats för att lösa problemen i samband med variationer i preliminärskattebetalningarna, löser således även problemen med kombinationen av inkomst- och utgiftsskatt. För det just anförda exemplet skulle då någon utgiftsskatt ej uttagas på vad som erlagts i inkomstskatt på vinsten. Kvar att spara efter erläggandet av in- komstskatt 30 000 kr. skulle således bli 70 000 kr. För inkomstskatten skulle den verkliga skattebelastningen härigenom komma att överensstämma med det formella skatteuttaget. Inga kumulativa effekter skulle längre uppstå.
Det finns således starka såväl principiella som praktiska skäl för att från skattebasen för utgiftsskatten undanta belopp som erlagts i skatt. Det skall observeras. att det just är erläggandet av skattebeloppen, som förorsakar
de påtalade problemen, medan frågan om debiterad eller odebiterad skatt, liksom frågan till vilket år skattebetalningen hänför sig, är betydelselös. Där- för måste undantagandet avse erlagd skatt, oavsett om fråga är om debiterad eller odebiterad, preliminär eller slutlig skatt, eller om den under året erlagda skatten hänför sig till andra beskattningsår än det under vilket den erläggs.
Redovisnings- och kontrolltekniskt är undantagandet från utgiftsskatt av erlagda skattebelopp enkelt och behöver ej förorsaka speciella problem. Den skattskyldige har redan i dagens system underlag för den redovisning, som han skall göra i sin deklaration beträffande de skattebelopp, som erlagts av eller för honom under året. Det förväntas också redan nu av den skatt- skyldige, att han i sin deklaration skall ange storleken av inbetald preli- minärskatt. Då emellertid summan av erlagda skatter får en annan och med inkomster och utgifterjämställd betydelse i utgiftsskattesystemet, krävs en noggrannare redovisning än vad som faktiskt sker i dag, samtidigt som det krävs kontroll av skattemyndigheterna av uppgiftens riktighet. Då skat- temyndigheten direkt förfogar över korrekta uppgifter om skattebetalning- arnas storlek, torde kontrollen ej förorsaka särskilda problem.
1 och med att man från skattebasen undantar belopp, som erlagts i skatt, uppstår vissa följdkonsekvenser. Den viktigaste rör det formella skatteut- - tagets höjd. Om man vill uppnå samma reella skatteuttag som när skatten
inräknas i det skattepliktiga beloppet, såsom sker vid den nuvarande in- komstbeskattningen, måste det formella skatteuttaget sättas högre när skatten ej ingår i skattebasen, då samma skattebelopp skall erhållas från en mindre skattebas. Till belysning av tekniken kan följande exempel ges.
Antag att man av en inkomst på 100 kr. vill ha in 50 kr. i skatt. Efter skatt återstår således 50 kr. för den skattskyldige. Räknas skatteuttaget från bruttot 100 kr. uppgår det formella skatteuttaget till 50 %. Räknas skatteuttaget från vad som återstår efter skatt, nämligen 50 kr.. blir det formella skatteuttaget 100 %.
I båda fallen uttas emellertid samma skattebelopp. 50 kr., från samma inkomst. På grund av skattebasens tekniska konstruktion blir emellertid den formella skat- teuttagsprocenten helt olika i de båda fallen.
Tabell S:]
Totalt Härav
skattetryck på .en konsume- lnkomst- 'Utgiftsskatt på konsumerad Utgiftsskatt på
rad inkomst skatt inkomst exkl. belopp som konsumerad inkomst av 100 kr av 100 kr åtgår till inkomst- och exkl. inkomstskatt i % i % utgiftsskatt
35 30 7,7% av 65 kr = 5 kr ”0 av 70: 5 kr 40 30 16.7 60 = 10 14 = 10 45 30 27.3 55 = 15 21 = 15 50 30 40,0 50 = 20 29 = 20 55 30 55.6 45 = 25 36 = 25 60 30 75.0 40 = 30 43 = 30 65 30 1000 35 = 35 50 = 35 70 30 1333 30 = 40 57 = 40 75 30 1800 25 = 45 64 = 45 80 30 2500 20 = 50 71 = 50 82,5 30 3000 17,50 = 52.50 75 = 52,50
När det gäller konstruktionen av en utgiftsskatteskala måste även beaktas att från skattebasen undantagits inte endast erlagd utgiftsskatt utan även inkomstskatt på 30 %.
En uppfattning om relationerna mellan formellt utgiftsskatteuttag, mar- ginell utgiftsskatt och total skattebelastning inklusive inkomstskatt erhålles av tabell 5:l.
De formella skattesatserna i utgiftsskatten blir med den rekommenderade tekniken mycket höga om samma totala skatteuttag skall gälla som i den nuvarande inkomstbeskattningen. Utgiftsskattesatserna är emellertid endast en spegling av skattetryckets höjd i vår nuvarande inkomstbeskattning, när inkomstskatten sätts i relation till vad de skattskyldiga får behålla efter skatt. De angivna skatteuttagen kan snarast sägas bidra till en allsidigare belysning av dagens skattetryck.'
lnnan frågan om skatteskalans utformning närmare diskuteras skall i kort- het beröras några frågor som därvid bör beaktas.
Att belopp, som erlagts i preliminär skatt, undantas från skatteunderlaget innebär att samtliga de skatter, som ingår i preliminärskatteuttaget, kommer att ligga utanför skattebasen för utgiftsskatten. För andra skattskyldiga än egenföretagare ingår i preliminärskatteuttaget utgiftsskatt, inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Konsekvenserna i samband med utgifts- och inkomst- beskattningen har redan berörts ovan. De konsekvenser den föreslagna lös- ningen får beträffande förmögenhetsbeskattningen diskuteras närmare ne- dan i kapitel 6 i samband med behandlingen av samordningen av utgifts- skatten och förmögenhetsskatten. Här skall endast påpekas att de skäl som anförts ovan rörande inkomst— och utgiftsskatten också gäller för förmö- genhetsskatten. Ett ytterligare skäl för att erlagd förmögenhetsskatt bör ligga utanför skattebasen är att förmögenhetsskattens reella belastning annars skulle bli beroende av den skattskyldiges konsumtionsnivå.
Vad angår egenföretagarnas egenavgifter är den tekniska lösningen i viss mån beroende av hur frågan löses i inkomstbeskattningen. Det lämpligaste synes dock vara att dessa avgifter i utgiftsskattesammanhang får dras av i samband med att de erläggs. 1 den mån avdragstidpunkten blir en annan i inkomstbeskattningen får justering härför ske.
'Om man anger nu gällande marginalskattesatser i inkomstbeskattningen — kom- munalskatt 26 % plus statlig inkomstskatt i skiktet — i relation till den inkomst. som återstår efter skatt. erhålls följande skattesatser. 30 % inkomstskatt motsvarar 43 % av vad som återstår av inkomsten efter skatt 36 56 46 85 54 1 17 64 178 74 285 83 488 För att det i det följande klart skall framgå huruvida angivna skatteuttag utgår från en skattebas exklusive eller inklusive skatt. uttrycks skatteuttaget, när det skall re— lateras till en bas exklusive utgiftsskatt, som en multipel av skattebasen utan pro- centangivelse. Procentangivelser förbehålls skatteuttag relaterat till en bas inklusive skatt. dvs. skatteuttag enligt idag gängse teknik. Termen marginalskatt (-esats) för- behålls även den skatteuttag relaterat till en skattebas inklusive belopp som åtgår i skatt.
Andra inkomster och förvärv än sådana som är föremål för inkomst- beskattning, såsom arv, gåvor, lotterivinster etc., är ofta utsatta för beskatt- ning i form av olika specialskatter. Också i dessa fall framstår det som både principiellt och praktiskt lämpligast att den erlagda specialskatten — i den mån denna beskattning bibehålls vid införandet av utgiftsskatten — ligger utanför utgiftsskattebasen. Särskilt gäller detta erlagd arvs- och gå- voskatt, då kraftiga kumulativa effekter annars skulle uppstå därigenom att erläggandet av arvsskatt normalt endast torde kunna ske med hjälp av upplösning av sparande, som därvid skulle bli föremål för utgiftsbe- skattning. Härvid skulle följden bli samma typ av kumulativa effekter, som ovan beskrivits vid inkomstbeskattningen.
Undantagandet från utgiftsskattebasen av de nämnda skattetyperna kan ske antingen genom att man som skattepliktigt tillskott endast räknar det nettobelopp, som den skattskyldige erhåller efter det att specialskatten er- lagts, eller genom att bruttobeloppet blir skattepliktigt i sin helhet, medan specialskatten upptas som avgående post när den erläggs, på samma sätt som belopp som erlagts i preliminärskatt.
Frågan om Skatteskalans utseende och skatteuttagets höjd har både po- litiska och tekniska aspekter. De politiska aspekterna ligger utanför utred- ningsuppdraget, varför de här kommer att lämnas åsido. Emellertid måste för den tekniska diskussionen ett antagande om skatteuttagets höjd göras. Som utgångspunkt har då valts att konstruera en skatteskala som för kon- sumerad inkomst i huvudsak ger samma sammanlagda marginalskatteuttag av inkomstskatt och utgiftsskatt som den nuvarande inkomstskatten, trots att denna jämförelse inte kan anses rättvisande annat än beträffande in- komstbeskattade inkomster, som konsumeras samma år som de intjänas. Skatteskalans utformning framgår av tabell 5:2. Tillsammans med inkomstskatten på 30 % ger skatteskalan då ett med den nuvarande inkomstbeskattningen ungefärligen jämförbart skatteuttag i olika inkomstskikt i enlighet med nedanstående tabell 513 under förut- sättningen att konsumtionen motsvarar den skattepliktiga intäkten. Vid den beräknade totala skattebasen för utgiftsskatten ger skatteuttaget i kombi- nation med den proportionella inkomstskatten ungefär oförändrade skat- teintäkter. Se mera härom i kapitel 8.
Tabell 522 Skatteskala för progressiv utgiftsskatt efter avdrag för skattefritt grund- avdrag 25000 kr.
Beskattningsbar Skatteuttag förbrukning i kr
0— 5000 0,2 x beskattningsbara förbrukningen 5—10000 1000 kr, för 5000 och 0,4 x återstoden 10—15 000 3 000 10 000 0.6 x återstoden 15—20 000 6 000 15 000 0.8 x återstoden 20—25 000 10 000 20 000 1,0 x återstoden 25—30 000 15 000 25 000 1.5 x återstoden 30—40 000 22 500 30 000 2,0 x återstoden 40—50 000 42 500 40 000 2.5 x återstoden 50 ( 67 500 50 000 3,0 x återstoden
Tabell 5:3 Tabell för jämförelse av utgifts- och inkomstskatteuttag
2 3 4 5 6
Beskattnings- bar förbrukn. i t. kr.
Skutteskala: ggr beskatt- ningsbar för- brukn.
Koll motsva- Kul.] motsva-
rar konsum- tion exkl. skatterttaxe- rad förbruk- ning)i t. kr.
rar taxerad förbrukning + utgiftsskatt
i t. kr.
Utgående inkomst-
skatt på konsu- merad inkomst i kr.
Konsumerad in- komst + inkomst- och utgiftsskatt
i kr.
9
Utgiftsmargi- nal katt i n, beräknad på taxerad för- brukning inkl. utgifts- skatt (kolumn 4)
Total margi- nalskatt i "i. (inkomst- och utgifts-) på kol. 6
Inkomstmargi- nalskatt i % år 1977 en— ligt förslag
(1— 5 5— 10 10—1 5 15—20 20—25 25—30 30—40 40—50 50 (
0.2 0.4 0.6 0.8 1.5 2.0 2.5 3,0
25—30 30-35 35—40 40—45 45—50 50—55 55—65 65—75 75 (
25 — 31 31 — 38 38 — 46 46 — 55 55 — 65 65 — 77.5 77.5—107,5 107,5—142,5 142,5 (
8 800—11400 11400—14400 14400—17800 17800—21600 21600—26000 26 000—31 300 31300—44100 44100—59100 59100 (
33 800— 42400 42 400— 52400 52400— 63800 63 800— 76600 76 600— 91000 91 000—108 800 108800—151600 151600—201600 201600(
16.67 28.57 37.50 44.44 500 60.0 66.67 71.43 75.0
41 .67 50.0 56.25 61 .1 1 650 72,0 76.67 80,0 82,5 4 1—47 47—54—64 64
64—69 74—75 75—79
79
79—84 84—83
Som redan framhållits är denna jämförelse endast rättvisande beträffande inkomster, som konsumeras samma år som de intjänas. Om en del av in— komsten sparas, blir beskattningen lägre än i inkomstbeskattningen. Detta innebär emellertid ingen reell Skattelättnad då de skattepliktiga utgifterna och skatten blir i motsvarande mån högre när sparandet sedermera kon- sumeras. Bestrids konsumtionen av i dag realisationsvinstbeskattade in- komster. av arv, obligationsvinster eller dylikt, blir skatteuttaget å andra sidan betydligt högre. Dessa tillskott innebär brutto före sparande en breddning av skatteunderlaget på närmare 10 miljarder kronor. Bestrids konsumtionen av lån, medför detta också ett ökat skatteuttag under konsumtionsåret. Å andra sidan medför de senare låneamorteringarna en minskning av beskatt- ningen. Dessa olikheterjämfört med inkomstbeskattningen inträffar på mar- ginalen, vilket vid vårt höga marginalskattetryck ger stort genomslag i be- skattningen.
Med dessa förändringar i skattebasen är det inte säkert, att ett med den nuvarande inkomstbeskattningen oförändrat sammanlagt marginalskatteut- tag i olika skikt skulle vara i överensstämmelse med de värderingar. som ligger till grund för den nuvarande avvägningen av inkomstskatteskalan. Om oförändrat skattetryck eftersträvas torde den breddning av skatteun- derlaget, som en övergång till utgiftsbeskattning torde komma att medföra, kopplat med den effektivare beskattningen av särskilt högre konsumtion som utgiftsskatten leder till, närmast böra leda till en nedjustering av mar- ginalskatterna. Frågan om skatteuttagets höjd ligger emellertid utanför ut- redningsuppdraget.
Av det anförda framgår att den företagnajämförelsen endast har begränsad räckvidd. Den presenterade skatteskalan skall således ej tolkas som ett reellt förslag till skatteuttag utan endast som ett tekniskt hjälpmedel nödvändigt för att förklara utgiftsbeskattningens innebörd.
Beträffande Skatteskalans tekniska uppbyggnad och effekter kan följande anföras.
Det formella skatteuttagets höjd bestäms, som tidigare påpekats. av att skatten beräknas på nettot efter inbetalda skatter. Skatteskalan tillämpas på det belopp, beskattningsbara förbrukningen, som återstår sedan från den taxerade förbrukningen dragits det skattefria grundavdraget, 25 000 kr. Av skatteskalan framgår hur mycket utgiftsskatt en given konsumtion (beskatt- ningsbara förbrukningen + 25000 kr.) kräver.
Trots de höga procentuttagen är det ej fråga om någon skärpning av be- skattningen jämfört med dagens skatteuttag. Den branta progressionen i vår nuvarande inkomstbeskattning medför att utgiftsskikten, räknat på netto efter skatt, blir mycket smala. Detta medför, att även mindre konsum- tionsvariationer kan medföra kraftiga ändringar i marginalskatteuttaget. En jämförelse av kolumn 3 och 6 i tabell 513 visar också vilken konsumtions— möjligheten given bruttointäkt ger vid dagens skatteuttag. Skillnaden mellan nettoinkomst- och bruttoinkomstskiktens bredd är slående.
Viktigt att notera är att den redovisade höjden av marginaluttaget av utgiftsskatt på det belopp, som återstår efter avdrag för inkomstskatt (se tabell 513 kolumn 4 o. 7), är nödvändig för att den nuvarande skattebe- lastningen skall bibehållas, trots att 30 % inkomstskatt normalt tillkommer. Orsaken härtill är att utgiftsskatteuttagets höjd påverkats av att konsum-
tionen presumerats ske av medel som inkomstbeskattats. Avdraget för erlagd inkomstskatt har i skatteskalan måst kompenseras med en förhöjning av utgiftsskattesatsen, för att den totala inkomst- och utgiftsskatten på kon- sumerad inkomst ej skall bli lägre än i den nuvarande inkomstbeskattningen. Vid konsumtion av årets intäkter märks ingen skillnad gentemot nuvarande system. Vid konsumtion av tidigare sparade inkomster kan utgiftsskatten synas hög. Den kräver höga extra uttag av sparande för att täcka skatten på konsumtionen. Emellertid har behovet av extra uttag haft sin motsva- righet i ett tidigare sparavdrag, när inkomsten intjänades. som — om mar- ginalskattesatsen är densamma vid de båda tidpunktema — har möjliggjort en lika stor ökning av sparandet jämfört med den nuvarande inkomstbe- skattningen, där skatt erläggs även på sparad inkomst. Den skattskyldiges sparande blir då i motsvarande mån större med samma konsumtionsupp- offring. Utgiftsskattefriheten på sparad avkastning. varigenom sparandets s. k. dubbelbeskattning undviks, medföri själva verket att den skattskyldiges netto för konsumtion efter skatt,'trots utgiftsskattesatsens höjd. blir större än i det nuvarande skattesystemet, även om konsumtionen sker till en högre marginalbeskattning än sparandet. Den höga utgiftsskattebelastningen på grund av uttaget för konsumtion behöver således inte medföra någon förhöjning av den totala skattebelastningen, då inkomstskatteavdraget er- hållits i samband med sparandeavsättningen. Om också avkastningen sparats inträder t. o. m. en Skattelättnad. Innan de skattskyldiga har hunnit bli vana vid systemet, kan trots detta en psykologiskt negativ reaktion eventuellt bli följden av det höga formella skatteuttaget. trots att ingen skärpning i realiteten skett av skattetrycket.
När konsumtion bestrids av skattepliktiga lånemedel, krävs också då en betydande extra upplåning för att bestrida skatten. Men inte heller i dessa fall medför utgiftsskatteuttaget med den inbyggda presumtionen om avdrag för inkomstskatt någon skatteskärpning. då låneamorteringarna medför mot- svarande sparavdrag. Den högre formella upplåningen behöver i praktiken inte medföra någon ökad belastning för den skattskyldige. Den föreslagna möjligheten till viss skattefri upplåning minskar för övrigt även behovet av formellt ökad upplåning. Huruvida en skatteskärpning eller omvänt en skattelindring uppstår, när inkomsten intjänas ett annat år — tidigare eller senare — än när den konsumeras, är beroende av om konsumtionen sker vid en lägre eller högre marginalskattesats än sparandet.
1 de fall där konsumtionen bestrids av medel. vars förvärvande varken direkt eller indirekt är föremål för inkomstbeskattning, såsom arv och ob- 1igations-, lotterivinster etc., medför den i skatteskalan inbyggda presum- tionen om inkomstskatteavdrag, att denna konsumtion i realiteten blir hår- dare utgiftsbeskattad — men fortfarande lindrigare totalbeskattad — än kon- sumtion som bestrids med inkomster, vilket bör beaktas vid Skatteskalans utformning. Det bör också få effekter för arvsbeskattningens höjd. Frågan huruvida en övergång till utgiftsskatt medför en skärpning eller lättnad i beskattningen i olika hänseenden diskuteras ytterligare i kapitel 7 och 8.
Skatteskalans tillämpning kan belysas med hjälp av det ovan i avsnitt 5.1 använda exemplet med A. Se även den bifogade exempelsamlingen i bilaga 1.
Exempel
A uppvisar enligt detta exempel en taxerad inkomst på 91 000 kr., vilket innebär en beskattningsbar inkomst på 86 500, och en taxerad förbrukning på 60 200 kr. efter erlagda skatter. Detta innebär efter avdrag för skattefritt grundavdrag med 25000 kr. en till utgiftsskatt beskattningsbar förbrukning på 35 200 kr. A:s skatt blir då
följande: Kommunal inkomstskatt 26 % av 86500 kr. = 22 490 Statlig inkomstskatt 4 % av 86500 kr. = 3460 Utgiftsskatt enligt tabell 531 på 35200 kr. (Se också tabell 514 i bil. 2 för en
enklare beräkning) = 32 900 S:a 58 850
I dagens inkomstskattesystem skulle A ha erlagt kommunal inkomstskatt med 22 490 och statlig inkomstskatt med 24185
eller tillhopa S:a 46675
Enligt nuvarande regler skulle således den skattepliktiga intäkten ge utrymme för en konsumtion av 91 000—46 675 i skatt = 44 325 även om endast 30 600 inbetalts i preliminär skatt. A har emellertid konsumerat 35200 + 25 000 (skattefri konsum- tion) = 60 200.
I detta kapitel har avsikten endast varit att demonstrera Skatteuttagstek- niken och redovisa de skäl som ligger bakom teknikvalet. De ekonomiska effekterna kommer att närmare diskuteras i kapitel 7—10.
För att underlätta förståelsen av tekniken och en jämförelse med den nuvarande inkomstbeskattningens skatteuttag bifogas i bilaga 2 dels en de- taljerad tabell (tabell 5:4) redovisande utgiftsskatt i kr. av varje 100-tal kr. beskattningsbar förbrukning, dels en tabell (tabell 5.5) som med utgångs- punkt från till statlig inkomstskatt taxerad inkomst i dagens skattesystem redovisar enjämförelse av det nuvarande och det föreslagna skattesystemets skatteuttag, samt slutligen en tabell (tabell 5.6) för beräkning av utgifts- marginalskatt på sammanlagda beloppet av taxerad förbrukning och det belopp som åtgår i utgiftsskatt på förbrukningen.
5.3. Gränsdragningen mellan sparande och konsumtion
Ett av de stora problemen med den progressiva utgiftsskatten har i allmänhet ansetts vara bestämningen av vad som skall anses som sparande respektive konsumtion. Utifrån olika teoretiska utgångspunkter har olika resultat upp— nåtts med ofta mycket subtila och svårpraktikabla gränsdragningar. Om man emellertid överger ambitionen att åstadkomma en "ekonomiskt teo— retiskt riktig" gränsdragning och i stället behandlar frågan från praktiska utgångspunkter är problemet inte svårare än att det kan bemästras, Med utgångspunkt från vad som är samhällsekonomiskt och socialt önks- värt samt kontrolltekniskt bemästringsbart kan man genom en uppräkning i lagstiftningen bestämma vad som skall behandlas som avdragsgillt spa-
rande. Utifrån de nämnda utgångspunkterna torde lämpligen som sparande få anses bank- och annat likvärdigt sparande. aktie-. Obligations- och övrigt väl'depapperssparande, liksom jörsäkringssparande, investeringar i fastigheter. bostadsrätter och företag samt utlåning. För vad som nedläggs i dessa spar- former erhålles avdrag. Alla andra utgifter behandlas som konsumtion. Avdrag erhålles således inte för investeringar i kapitalvaror, konst, antikviteter eller andra placeringsobjekt.
Samma gränsdragning beträffande vad som skall anses som avdragsgillt sparande uppnås också ifrån en annan principiell utgångspunkt, nämligen att som sparande endast behandla sådant sparande och sådana investeringar, som bortsett från värdeförändringar normalt genererar någon form av eko- nomisk avkastning, dvs. som kan anses som förvärvskälla.
Med det föreslagna området för avdragsgillt sparande blir den praktiska gränsdragningen mellan sparande och konsumtion enkel. Hur den kan ut- formas framgår av utkastet till redovisning till utgiftsskatt, som presenterats ovan i avsnitt 5.1. Utkastets utformning medför att avdrag kan erhållas endast för de nämnda avdragsgilla spartyperna.
De former av sparande och investeringar i värdebeständiga tillgångar, som härmed faller utanför den uppställda spardefmitionen, behandlas som konsumtion, vilket innebär att investeringen får bestridas med beskattade medel på samma sätt som sker i det nuvarande systemet. Investeringar i konst blir med andra ord precis lika dyra eller billiga för de skattskyldiga som i dagens skattesystem. Den skillnaden uppstår dock att det temporärt blir dyrare att låneftnansiera denna typ av investeringar än i det nuvarande systemet. Det kan dock hävdas, att denna effekt inte är särskilt allvarlig, då det knappast kan vara ett samhällsintresse att underlätta investeringar i frimärken, antikviteter, konst m. m. Det saknas här samhällsekonomiska motiv för att särskilt uppmuntra dessa sparformer, samtidigt som det kon- trolltekniskt skulle bjuda på stora svårigheter att medge avdrag i dessa fall.
De negativa effekterna av den relativt snäva gränsdragning kring vad som skall anses som sparande. som här föreslås, begränsas av det förhållandet att det oprioriterade sparandet, när sparandet upplöses t.ex. genom att fri- märkssamlingar säljes, kan förvandlas till prioriterat sparande med avdrags- rätt. Detta kan exempelvis ske genom att aktier inköps för det tidigare i oprioriterat sparande nedlagda beloppet. Det netto, som härvid kan föras över i prioriterat sparande, blir dock alltid mindre på grund av den mel- lankommande beskattningen än om omvägen via oprioriterat sparande ej företagits.
Av kontrolltekniska skäl bör sparande i kontanta tillgångar ej medföra avdragsrätt. Däremot bör tillgodohavanden på postgirokonton och check- räkningar och motsvarande behandlas som sparande i likhet med övrigt banksparande.
Beträffande investeringar i egna hem kan det från teoretiska utgångs- punkter ifrågasättas om dessa bör behandlas som Sparande. Med tanke på den ojämnhet i beskattningen mellan olika år som skulle uppstå om spar— behandling ej åtnjöts, på den värdebeständighet som visat sig utmärka dessa investeringar och på ett flertal praktiska fördelar med en sparbehandling, synes det lämpligt att inrangera även villainvesteringar i avdragsgillt spa- rande. Detta kräver dock en uppjustering av villaschablonen med hänsyn
till att amorteringar på lån är avdragsgilla. Det kan också ifrågasättas om avdrag bör medges i obegränsad omfattning för denna typ av inves— teringar, som dock innebär en investering för personligt bruk. Detta problem kan lösas på två sätt, antingen genom att avdraget för villainvesteringar begränsas till visst högsta belopp, eller genom att den årliga skattekostnaden sätts så högt på "överinvesteringsdelen", att ”lyxinvesteringen” i realiteten ej åtnjuter några fördelar i enlighet med liknande principer som de, som idag gäller för s. k. "lyxvillabeskattningen". Villabeskattningsfrågorna be- handlas närmare i avsnitt 5.8.
5.4. Investeringar i kapitalvaror
Vid konstruktionen av den progressiva utgiftsskatten har behandlingen av kapitalvaror och konsumtionskrediter framstått som ett svårlöst problem. Frågan har två aspekter. För det första innebär anskaffandet av en varaktig konsumtionsvara i princip en investering för en över flera år utspridd kon- sumtion. Principiellt borde detta återspegla sig i att endast den del av in- vesteringen, som kan anses konsumerad under året, skulle upptas till be- skattning. Ett sätt att lösa detta är att upprätta avskrivningsplaner eller liknande för varaktiga konsumtionsvaror. De system med generella avskriv- ningar som presenterats i diskussionerna kring utgiftsbeskattningen synes leda till alltför stora komplikationer i beskattningen särskilt i kontrollhän- seende för att vara praktiskt tillämpbara.
Ser man problemet med kapitalvaruanskaffning ur praktisk synvinkel, medför en omedelbar beskattning av hela anskaffningen som konsumtion problem endast om den totala konsumtionsutgiften under året ändrats på grund av anskaffningen. Sker det en jämn kapitalvaruanskaffning varje år, vilket dock torde vara ovanligt, medför en omedelbar beskattning inget problem. Vanligare torde vara att kapitalvaruanskaffningen sker ryckigt med stora utgifter ett år för att läggas på lägre nivå andra år. Typexemplet är bilköp. Bilbyte lär genomsnittligt ske vart 6—7 år. Bosättning är en annan typ av tillfällig kapitalvaruanskaffning. Inte heller då uppstår emellertid pro- blem, om den skattskyldige inom sin vanliga konsumtionsram företar en omfördelning av utgifterna på ett sådant sätt att en tillfällig kapitalvaru- anskaffning ryms därinom.
Kapitalvaruanskaffningen medför således endast praktiska problem, om den skattskyldiges totala konsumtion blir ojämnt fördelad på grund av an- skaffningen. Detta kan emellertid leda till allvarliga konsekvenser i ett pro- gressivt skattesystem då ojämnheterna förstoras genom progressionen. Re- sultatet blir en störande ryckighet och en obefogad skärpning i beskattningen.
Inriktar man sig på att lösa de praktiska problem, som kapitalvaruan- skaffningen kan medföra, med bortseende från vad som vore den principiellt riktiga lösningen, kan effekterna mildras betydligt med hjälp av relativt enkla schablonlösningar. Dessa kan vara av tre slag
a. möjligheter till skattefria lån för konsumtion b, möjligheter till att spara utan sparavdrag, varvid sparandeupplösningen för konsumtion ej utlöser beskattning c. möjligheter till viss fördelning av beskattningen över flera år beträffande särskilt dyrbara kapitalvaror.
a. Skattefria lån
En stor del av kapitalvarorna, såsom bilar, båtar. kylskåp, TV-apparater m. m., inhandlas idag med hjälp av konsumtionskrediter. Särskilt gäller detta i de fall anskaffningen inte ryms inom den skattskyldiges normala konsumtionsram. Ett sätt att lösa problemen är att behandla dem från den utgångspunkten.
Konsumtionskrediterna är principiellt att betrakta som skattepliktiga lån och inköpet av kapitalvaror såsom konsumtion, för vilken ingen avdragsrätt föreligger. Om man emellertid undantar konsumtionskrediterna från be— skattning, blir det ingen olägenhet att avdragsrätt inte medges för kapi- talvaruanskaffningen, då den ändå kunnat bestridas med Obeskattade medel. Konsekvensen blir naturligtvis också att amorteringar på konsumtionskre— diten inte medför rätt till avdrag. Ett uttryckligt undantagande av de direkta konsumtionskrediterna från skatteplikt skulle emellertid innebära diskri- minering mellan olika kreditformer. En lämpligare lösning synes vara, att de skattskyldiga får rätt att utan skattekonsekvenser ta upp lån upp till ett belopp som anses täcka konsumtionskreditbehovet, i dagens penning- värde kanske 30 000 kr, oavsett ändamålet med lånet. Detta tak kan anpassas efter penningvärdeutvecklingen. Den skattskyldige får lämpligen själv av- göra, om han beträffande ett nytaget lån vill utnyttja denna möjlighet eller ej. Iden utsträckning den skattskyldige utnyttjar möjligheten till obeskattad kredit, blir konsekvensen att han inte heller får avdrag för den amortering som sedan görs. Konstruktionen medför också att möjligheter till skattefria lån inom de angivna gränserna föreligger, oavsett vad lånet används till. Studielån och studiemedel bör i princip vara skattepliktiga. varvid återbe- talningarna medför avdragsrätt. Inget bör dock hindra en studerande att använda sin "skattefria lånekvot" för studielån. Konsekvensen blir dels att. han därigenom ej kommer att kunna utnyttja lånekvoten för andra än- damål dels att han ej kommer att få avdrag för amorteringarna. Möjligheter till särbehandling av speciella låneformer, t. ex. bosättningslånen, finns ock- så.
Den redovisningstekniska lösningen framgår av utkastet till redovisnings- principer. Utkastet innebär i avdelning IV avseende Bankmedel m. m., för- säkringar, fordringar och skulder i detta avseende följande lösning.
Tillkommande Avgående belopp belopp
D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran- törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande beIOpp: Skulder 31/12 19xx
Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående beIOpp: Skulder 1/1 19xx Skattefritt skuldbeIOpp 31/12 dock högst 30 000 kr
Summa
Exempel
En tidigare skuldfri person inköper en båt för 50000 kr. Han erlägger 10000 kr kontant. Resten får han betala på 4 år. Han ådrar sig härigenom en skuld på 40000 kr som i princip är skattepliktig. Han föredrar dock att utnyttja sin skattefria lånekvot maximalt. Redovisningen får då följande utseende.
Tillkommande belopp: Skulder 31/12 40000 Skattefritt skuldbelopp enl. föregående års dekl. —
Avgående belopp: — Skulder enl. föreg. års dekl. — Skattefritt skuldbelopp 31/12 30000
40000 30000
Årets skattepliktiga konsumtion föranledd av lånedelen av båtköpet blir då endast 10 000 kr. Vid de påföljande årens amorteringar blir endast 10000 kr avdragsgillt, medan amorteringen av 30 000 kr ej ger avdrag. Varje minskning av det skattefria skuldbeloppet medför nämligen automatiskt beskattning.
Innebörden av det föreslagna systemet blir att krediter inom den angivna gränsen får samma behandling som i det nuvarande systemet. Det är möjligt att man från denna möjlighet till obeskattad belåning av kontrollskäl får utesluta lån lämnade av privatpersoner.
Det bör påpekas, att det ur den skattskyldiges synvinkel ej är fördelaktigast att alltid ha sin skattefria lånekvot utnyttjad. Fördelaktigast är att utnyttja den under år, då man har stora konsumtionsutgifter och således hög mar- ginalbeskattning av sin konsumtion, och amortera ner lånekvoten under år med låg konsumtion, då amortering med beskattade medel kan ske till lägre marginalskatt. Den skattefria lånekvoten kan på så sätt utnyttjas för att få en jämn beskattning trots mindre konsumtionsvariationer mellan en- skilda år.
b. Sparande utan sparavdrag
Om anskaffningen av kapitalvaror på det beskrivna sättet kan ske utan att finansieringen medför extra skattebördor, finns inte längre någon an- ledning till särbehandling av kapitalvaruanskaffningen. För den som an— skaffar dyrare kapitalvaror utan att utnyttja några krediter kan ojämnhet i beskattningen emellertid uppstå. Detta beror dock på hur brant progres- sionen görs. Formellt kommer det också att behövas ett större sparande än i det nuvarande systemet för att bekosta en kapitalvaruanskaffning, då sparandet även bör täcka den skatt, som upplösningen av sparandet kräver. Detta är emellertid delvis skenbart. Det reella sparandet, dvs. konsumtions- inskränkningen, behöver ej bli större, då sparavdraget automatiskt leder till ett högre formellt sparande och högre avkastning. Sparandet plus av— kastningen bör normalt räcka till för att även betala skatten på sparupp- Iösningen såvida inte konsumtionen sker vid en mycket högre marginal-
beskattning än sparandet.
En väg att undvika ojämnheter, som bör övervägas, är att man öppnar en möjlighet till banksparande utan sparavdrag, varigenom ett sparande med beskattade medel byggs upp. Tekniskt blir konstruktionen i princip densamma som idag används för s. k. skogskonton. Effekten blir dock den motsatta, nämligen att detta sparande ej skall medföra avdragsrätt.
När avsättningen till sparande sker — förslagsvis på särskild kapitalsam- lingsräkning — beskattas den sparade inkomsten som om den hade kon— sumerats. Detta sker helt enkelt genom att något avdrag ej görs för sparandet i redovisningen. Kontrolltekniskt är det enkelt ordnat genom att dessa kon- ton åsätts särskild nummertyp, så att banken och skattemyndigheten vid kontrolluppgiftens avgivande kan identifiera sparandetypen. När pengarna sedan lyfts från kontot, medför detta ingen utgiftsbeskattning, då det av- dragsgilla sparandet ej minskat.
Upplösningen av detta beskattade sparande för exempelvis inköp av ka- pitalvaror föranleder således ej beskattning. Härigenom öppnas en möjlighet att under flera år spara till större kapitalvaror, samtidigt som den progressiva effekten av sparandeupplösningen undgås. Detta förfarande skulle då bli en spegelvändning av konsumtionskreditbehandlingen.
Denna typ av beskattat sparande kan den skattskyldige i och för sig ar- rangera utan några specialregler i lagstiftningen genom att strax före årsskiftet ta ut sitt sparande från bankkontot och ha medlen kontant över nyåret samt åter sätta in medlen efter nyår. Då kommer sparandet ej till synes och medför därigenom ej heller avdrag. Konsumtion av sparandet kommer då ej heller att kunna medföra beskattning. Det synes emellertid riktigast att även öppna formella vägar för beskattat sparande för att de skattskyldiga inte skall tvingas till annars obefogade bankuttag.
c. Fördelning av anskaffningskostnaden
Beträffande de allra dyraste kapitalvarorna, typ båtar, m. m. blir det måhända nödvändigt att tillåta att utgiften skattemässigt sprids ut över en 5-årsperiod. Detta kan tekniskt ske på följande sätt. Anskaffning av kapitalvaror med inköpspris överstigande exempelvis 30 000 kr för att samordna gränsen med den ovan behandlade lånegränsen — andra gränser kan i och för sig tänkas — medför rätt att för anskaffningsåret endast uppta till beskattning 1/5 av anskaffningskostnaden såsom konsumtion. Övrig del av anskaffningskost- naden medför avdrag såsom för sparande anskaffningsåret. Återstående del av kostnaden skall upptagas till beskattning under följande år med 1/5 av kostnaden. Härigenom förs anskaffningen till beskattning under en fem- årsperiod.
På detta sätt undviks de värsta progressionseffekterna av större engångs- anskaffningar. Rätten till fördelning av anskaffningskostnaden på flera är bör endast avse den del av anskaffningskostnaden som ej bestritts med lån inom skattefria kvoten eller med medel från beskattat bankkonto. Skat- temyndigheterna bör utge anvisningar om vilka kapitalvaror som omfattas av bestämmelsen. Redovisningen bör ske på särskild blankett i form av avskrivningsplan.
De nämnda tre metoderna innebär avvikelser från utgiftsbeskattningens normala principer. Den utspridning över ett mindre antal år av beskattningen av konsumtionen, som de medför, ruckar emellertid inte på något sätt skälen för att införa utgiftsbeskattningen eller dess huvudprincip. Den lika be- handlingen av alla inkomster kvarstår liksom principen om lika och full beskattning av all konsumtion.
De tre metoderna kan ses antingen som komplement eller som alternativ till varandra.
d. Generell rätt till fördelning av kapitalvaruutgifter
En ytterligare tänkbar modell och ett alternativ till de ovan diskuterade modellerna för att lösa problemen med de varaktiga konsumtionsvarorna är att generellt medge fördelning över exempelvis en 5-årsperiod av be- skattningen av utgifter för kapitalvaruinköp överstigande 5 000 kr per år. Redovisningen skulle i så fall ske efter samma mönster, som idag gäller beträffande fördelning av reparationskostnader i inkomstkällan annan fas- tighet, samt ske brutto för under året anskaffade kapitalvaror.
Redovisning av fördelning av utgifter för kapitalvaruinköp
Anskaff- Härav tillkommande belopp 20 % Åter- ningsbe- 1972 1973 1974 1975 1976 ståen- lopp de värde
Anskaffning 1972
Anskaffning 1973 _
Anskaffning 1974 _ _ Anskaffning 1975 _ _ — Anskaffning 1976 _ _ _ _
Sammanlagt skattepliktigt tillkommande belopp 1976 S:a
Ioch med att utnyttjandet av möjligheten till fördelning av utgifter medför högre skatt under de närmast följande åren, bör normalt kontroll av att uppgifterna är riktiga ej behöva ske utöver den rutinmässiga deklarations- granskningen, då denna förskjutning spelar mindre roll ur fiskal synpunkt och då en mer ingående kontroll skulle vara praktiskt svårgenomförbar i stor skala. Särskild kontroll behöver regelmässigt ske endast i sådana fall. där kapitalvaruanskaffningen hela tiden kontinuerligt ökar och därmed också skattekreditbeloppet, eller när fråga är om exceptionellt stora anskaffningar. Systemet har i och för sig stora fördelar och står i principiellt hänseende i god överensstämmelse med utgiftsskattens idé. Erfarenheterna visar dock att många skattskyldiga har svårigheter förstå avskrivningsplaner och lik- nande.
Vidare kan det medföra svårigheter för de skattskyldiga att klara av skatten senare år, när deras inkomstförhållanden kan vara annorlunda. Också ef- fektiviteten hos utgiftsskatten som konjunkturpolitiskt instrument skulle för- modligen försvagas, då skatteeffekten ej skulle komma samma år som in- köpet, vilket är den tidpunkt vid vilken man vill påverka de skattskyldigas beteende.
5.5. Beskattningen av tjänste— och kapitalinkomster
I samband med genomgången av redovisningstekniken har redan principerna för behandlingen i utgiftsbeskattning av inkomster och utgifter i de in- komstbeskattade förvärvskällorna berörts. Beträffande inkomst av tjänst och inkomst av kapital gäller vid utgiftsbeskattningen i allt väsentligt samma principer som vid inkomstbeskattningen. I vad mån beskattning faktiskt inträffar beror på om inkomsten konsumeras eller sparas.
Det bör observeras att de skäl, som idag åberopas för att inskränka rätten till avdrag för gäldräntor, för vissa andra kostnader och för underskott inom inkomstbeskattningen, i huvudsak förlorar sin betydelse genom införandet av ett utgiftsskattesystem. Utgiftsskatten drabbar nämligen med full styrka också den konsumtion, som för närvarande i vissa fall kan förekomma med mycket låg skattebelastning genom utnyttjandet av avdragsreglerna. Det förhållandet att räntan för ett lån, som används för konsumtion, medför avdragsrätt väger lätt mot den belastning som beskattningen av själva lånet medför.
5.6. Beskattningen av företags- och fastighetsinkomster
Vad angår inkomst av rörelse, vars principer vid utgiftsbeskattningen också berörts vid genomgången av redovisningsreglerna, föreligger flera skillnader gentemot inkomstbeskattningen. Den principiella grundskillnaden är att in- komstbeskattningen beskattar vinsten — oavsett hur den används — medan utgiftsbeskattningen beskattar vad företagaren tar ut ur sitt företag för per- sonligt bruk, oavsett om resultatet är större eller mindre än förbrukningen. Denna princip får sitt uttryck i att samtliga inkomster i rörelsen är skat- tepliktiga, medan samtliga utgifter även för långvariga investeringar och för omsättningstillgångar är direkt avdragsgilla i sin helhet, oavsett hur för- hållandena vid inkomstbeskattningen gestaltar sig. Vad som återstår är rö— relsens kontantöverskott, som blir beskattat om det konsumeras av rörel- seidkaren, men som tills vidare undgår skatt om det sparas eller investeras i annan verksamhet. Den ojämnhet i kontantöverskotten mellan olika år, som ofta förekommer i rörelser, medför ingen ojämnhet i beskattningen. om inte rörelseidkaren också har en ojämn konsumtion. Resultatreglerande åtgärder i rörelsen påverkar däremot ej beskattningen.
Uppstår kontantunderskott, som medfört minskning av rörelsens likvidi- tetsreserv eller som krävt tillskott från rörelseidkaren, medför detta avdrag för denne. Vid investeringar, som bestrids med lånemedel, uppväger av-
dragsrätten för investeringen och skattskyldigheten för lånet varandra, så att ingen omedelbar skatteeffekt uppstår.
Samma förhållanden som för rörelse gäller för inkomst av jordbruksfas- tighet och av icke schablontaxerad annan fastighet, liksom för inkomst från handelsbolag.
Beträffande den, som bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform, gäller att utgiftsbeskattning endast inträffar i den utsträckning medel tas ut ur bolaget och konsumeras. Tas medel ut ur bolaget för att återigen tillskjutas i form av aktiekapital i utbyte mot nyemitterade aktier uppkommer ingen beskattning. liksom inte heller om medlen investeras eller sparas på annat avdragsgillt sätt.
5.7. Beskattningen av egendomsförsäljning
Någon kapitalvinstbeskattning i egentlig bemärkelse förekommer ej inom utgiftsbeskattningen. Vad som beskattas vid försäljning av fastigheter och aktier och andra tillgångar, vars anskaffning medfört avdragsrätt. är hela den erhållna försäljningslikviden. Avdraget för anskaffningsutgifterna har erhållits redan vid anskaffningen. Huruvida försäljningen lämnar vinst eller ej är betydelselöst för utgiftsbeskattningen. Avgörande för den faktiska be- skattningen blir i stället vad den skattskyldige använder det erhållna lik- viditetstillskottet till. Endast i ett fall får realisationsvinstens storlek betydelse. Som redan nämnts i samband med behandlingen av redovisningstekniken, kommer vid försäljning av sådana tillgångar, exempelvis konst, vars anskaffning ej medfört rätt till sparavdrag, realisationsvinsten på försäljningen att ingå i beskattningen. Skälet härför är att anskaffningen har fått ske med beskattade medel, varför avdrag för anskaffningskostnaden måste få ske vid försälj- ningsbeskattningen för att inte dubbelbeskattning skall uppstå. Något prin- cipiellt skäl att undanta vinsten från utgiftsbeskattning, på grund av att den uppkommit på icke avdragsgill investering, finns ej. Hur långt skatt- skyldigheten här skall sträcka sig får avgöras av praktiska hänsyn, särskilt då kontrollhänsyn. Någon typ av schablonberäkning av vinsten torde vara lämplig vid längre innehav.
Utgiftsskattens effekter i samband med kapitalvinster behandlas ytter- ligare nedan i kapitel 7.
5.8. Villabeskattningen
Beskattningen av villor, en- och tvåfamiljsfastigheter, är idag utformad som en schablonbeskattning, där i normalfallet 2 % av taxeringsvärdet upptas som intäkt och avdrag medges för räntekostnader och för ett extra avdrag om ägaren är bosatt på fastigheten.
Införandet av en progressiv utgiftsskatt torde inte behöva medföra att man frångår denna princip. De skäl som motiverar schablonbeskattningen vid inkomstbeskattningen gäller också för utgiftsbeskattningen. Däremot synes vissa justeringar av schablonbeskattningen nödvändiga.
Den ställning som villaägarna idag innehar skulle vid oförändrad scha- blonbeskattning förbättras ytterligare genom att investeringen i villan och amorteringen av fastighetslånen behandlas som sparande. Då villainves- teringen måste uppfattas som en investering för privat bruk, synes det lämp- ligt att utöver den nuvarande schablonprocenten som ett skattepliktigt belopp ta upp en avskrivning med 2 % per år motsvarande en fördelning av be- skattningen av investeringskostnaden över en uppskattad livslängd på in- vesteringen av 50 år. Tillägget bör dock ej vara tidsbegränsat i samma ägares hand. Detta innebär med i övrigt oförändrad schablonbeskattning att den nor- mala schablonprocenten blir 4 % i stället för nuvarande 2 %. Härigenom neutraliseras förmånen av avdragsrätten för villainvesteringar, och villa- ägarnas ställning totalt sett blir oförändrad. Enklast synes vara att samma procentsatser används såväl vid inkomstbeskattningen som vid utgiftsbe- skattningen. Det ligger emellertid inte inom utredningsuppdragets ram att beakta behovet av andra förändringar av Villabeskattningen än sådana som påkallas av en övergång till utgiftsbeskattning. Den föreslagna schablonen innebär i kombination med avdragsrätten för amorteringarna på intecknings- lånen en jämnare fördelning över tiden av bostadskostnaden.
För dem, som vid övergången till utgiftsskatt äger villor, som är helt eller till huvudsaklig del obelånade, innebär den föreslagna höjningen av schablonprocenten en viss skatteskärpning. Med hänsyn till att denna grupp fastighetsägare till stor del består av pensionärer med begränsad betalnings- förmåga. kan det finnas skäl att för villaägare över viss ålder övergångsvis höja det extra avdraget om 1 000 kr för villaägare som är bosatta på sina fastigheter. Härigenom skulle en skatteskärpning undgås för denna grupp fastighetsägare. Beträffande övergångsfrågorna i övrigt se vidare avsnitt 5.17.
I och för sig vore många fördelar förbundna med att låta inkomstschab- lonen vid Villabeskattningen beräknas på verkliga anskaffningskostnaden i stället för på taxeringsvärdet. Avdragsrätten för investeringskostnader torde medföra förbättrade förutsättningar för en korrekt redovisning av anskaff- nings- och förbättringskostnader. Emellertid skulle ojämnhet i beskattningen uppstå mellan 5. k. självbyggare och övriga villaägare. Självbyggarna, vars egeninsats knappast kan komma i fråga att uppta i beskattningsunderlaget, skulle i ett sådant system få en förmånligare beskattning än övriga villaägare. Vidare skulle en schablonbeskattning byggd på anskaffningskostnaden ej kunna beakta den värdestegring som en fastighet normalt är utsatt för, annat än i samband med att fastigheten övergår till ny ägare. Detta skulle leda till att beskattningen blev lägre på villor som innehafts lång tid jämfört med beskattningen på nyanskaffade villor. Följden härav skulle bli att ett bostadsbyte skulle komma att medföra högre årlig beskattning, även om bytet skett till likvärdig villa. Den obenägenhet till villabyte, som därigenom skulle uppstå, skulle förmodligen komma att medföra besvärande låsningar på villamarknaden.
Även i utgiftsskattesystemet synes det således lämpligast att bygga schab- lonbeskattningen på taxeringsvärdet.
Införandet av utgiftsbeskattning med avdragsrätt för investerings- och förbättringsutgifter på villor medför ökade kontrollproblem men också för- bättrade kontrollmöjligheter på andra angelägna områden.
Vad angår överlåtelser av villor torde säljarens och köparens intressen balansera varandra, varför risk för att köpeskillingen uppges felaktigt knap- past behöver föreligga. Köparen har ett mycket starkt intresse att inte få köpeskillingen lägre angiven än den verkliga, då han annars går miste om det omedelbara avdrag för investeringen, som han är berättigad till. Är köpet finansierat med låne- eller sparmedel är avdraget nödvändigt för att inte en betydande skatteskärpning skall uppstå. Säljaren vill å sin sida inte redovisa högre köpeskilling än den verkliga, då han annars blir fullt och omedelbart beskattad för en fiktiv inkomst.
I utgiftsbeskattningen blir skattekonsekvensen för säljaren av att låta di- verse föremål som bilar, möbler etc. ingå i fastighetsöverlåtelsen så mycket hårdare jämfört med en separat överlåtelse av dessa tillgångar, att någon större risk för sådana avtal ej torde komma att föreligga. Hela köpeskillingen blir nämligen i så fall skattepliktig. medan vid överlåtelse av bruksföremål endast den eventuella realisationsvinsten beskattas.
Avdragsrätten för förbättringskostnader på villor torde komma att medföra en betydande belastning på kontrollapparaten. En viss kontroll av uppgif- ternas riktighet kan knappast underlåtas. Denna kontroll har dock positiva bieffekter på andra områden, där kontrollen idag är mycket svår.
Den skattskyldiges intresse av att löpande uppge sina förbättringskost- nader medför ett betydligt bättre underlag för fastighetstaxeringen, som där- igenom bör blir korrektare och som även kanske kan göras enklare än idag. Detta i kombination med en allt tillförlitligare köp- och försäljningsstatistik gör det möjligt att få betydligt bättre överensstämmelse mellan verkligt värde och taxeringsvärde. Vetskapen om att den uppgivna förbättrings- kostnaden direkt kommer att påverka underlaget för villaschablonen torde minska den eventuella benägenheten från villaägarnas sida att överdriva de nedlagda utgifternas storlek.
Det andra området, där kontrollvinster kan göras, gäller beskattningen av dem som utför nybyggnads- eller förbättringsarbeten på villor. Det är ett känt faktum att ett utbrett skattefusk idag förekommer på detta område bl. a. på grund av att villaägaren för sin omedelbara skatteredovisning ej behöver några verifikat på utgifterna. Vid utgiftsbeskattningen blir det nöd— vändigt för villaägaren att kunna styrka sina utgifter. Om dessutom upp- giftsskyldigheten för att avdrag skall erhållas utformas så att uppgift skall lämnas separat för material- resp. arbetskostnad, varvid namn skall uppges på den som utfört arbetet, torde kontrollmöjligheterna på detta område bli drastiskt förbättrade. Om förbättringskostnader inte uppges på grund av betalningsmottagarens ovilja att deklarera inkomsten, innebär detta idag ett reellt skattebortfall för det allmänna. I utgiftsbeskattningen blir det nor- malt ingen skatteförlust för det allmänna, då den uteblivna skatten på den undanhållna inkomsten här balanseras av att utgivaren inte heller då får avdrag för utgiften, varför hans skatt ökar i motsvarande mån. Det är här fråga om betydande kontrollvinster jämfört med nuvarande läge. Om de helt uppväger det nya kontrollarbete, som tillkommer genom att förbätt- ringskostnaderna blir betydelsefulla, har inte kunnat undersökas.
Ovan har i avsnitt 5.3 berörts frågan om behandlingen av större villa- investeringar. Där har framhållits att det knappast synes lämpligt att låta större villaförvärv åtnjuta investeringsbehandling utan inskränkning eller
kompenserande åtgärder utöver de generella åtgärder som ovan diskuterats, med hänsyn till att fråga är om investeringar för personligt bruk.
Den ena möjliga vägen är att endast låta villainvestering uppgående till visst belopp få åtnjuta investeringsbehandling, medan överskjutande belopp, vad avser både förvärvs- och förbättringskostnader, behandlas som kon- sumtion, varvid den delen av kostnaden alltså måste bestridas med be- skattade medel. Ett sådant gränsbelopp för investeringsbehandling får dock justeras i takt med prisutvecklingen. Systemets funktion kan belysas med ett exempel.
Antag att gränsbeloppet år 1 sätts till 300000 kr. En skattskyldig, som då förvärvar en Villafastighet för 350 000 kr får endast sparavdrag för 300 000 kr. År 3 höjs gränsbeloppet till 340 000 kr. Den höjda ramen bör gälla endast kostnader nedlagda efter det att höjningen trätt i kraft. Den skattskyldige har således ej möjligheter att nu få avdrag för den vid förvärvet icke av- dragsgilla delen av förvärvskostnaden. Däremot har han möjligheter att få avdrag för framtida förbättringskostnader på upptill 40000 kr., som utgör skillnaden mellan det belopp han erhållit avdrag för och det nya taket för investeringsavdrag.
Inom gränsbeloppets ram skulle således rymmas dels tidigare investe- ringskostnader i den utsträckning de legat inom då gällande gränsbelopp samt under året nedlagda kostnader i den utsträckning som summan härav ej överstiger gällande gränsbelopp.
Om denna teknik väljes torde anledning saknas att behålla den nuvarande "Iyxvillabeskattningen", då investeringar i dyrare villafastigheter ändock blir betydligt oförmånligare än sådana förvärv, som ryms inom gränsbeloppet för investeringsavdrag. Man skall också komma ihåg att schablonintäkten ändock bör beräknas på det totala taxeringsvärdet oavsett om avdrag erhållits eller ej.
En annan och måhända enklare metod, som förmodligen är att föredra, är att anknyta till den nu gällande progressiva Villabeskattningen med sin hårdare beskattning av "lyxvillor” och låta den gälla också i utgiftsskatten, dock med tillägg av de uppjusteringar, som ovan föreslagits generellt vid beräkningen av schablonintäkten. Avkastningsbeskattningen blir då så pass hög — i lägen över 300 000 kr blir en beräknad avkastning på 12 % beskattad på över- eller ”lyx”-investeringsdelen — att några betänkligheter mot att medge avdrag för hela villainvesteringen oavsett storlek eller lyxkaraktär inte bör finnas. Det korrektiv som schablonbeskattningens höjd i dessa fall kommer att utgöra torde vara fullt tillräckligt. Fråga är emellertid om man inte bör söka åstadkomma en bättre diffe- rentiering av "lyxvillagränsen" med hänsyn till ort och även till den boendes behov än vad som skett idag. Dagens regler innebär att villor utan att vara stora eller extravaganta på de största orterna mycket lätt blir utsatta för "lyxbeskattning” på grund av det höga prisläget där, medan betydligt "lyxigare" och större villor på mindre orter undgår den högre beskattningen. Fastighetstaxeringsmaterialet torde idag vara så tillförlitligt, att en diffe- rentiering av gränserna för de högre procentuttagen med hänsyn till storlek, standard och ort torde vara möjlig. Också fastighetsägarens familjestorlek är en faktor, som därvid kan beaktas. Dessa problem finns redan i dagens inkomstskattesystem. De blir dock accentuerade genom höjningen av scha- blonprocenten.
5.9. Försäkringsbeskattnlngen
Vid inkomstbeskattningen föreligger för närvarande i princip ingen avdrags- rätt för kapitalförsäkringspremier, även om visst avdrag om högst 250 kr för ensamstående och 500 kr för gifta medges som allmänt avdrag. Utfallande kapitalförsäkringsbelopp är å andra sidan inte inkomstskattepliktiga. För pensionsförsäkringspremier föreligger i princip avdragsrätt. även om den praktiskt begränsats. Utfallande pensioner beskattas fullt ut.
Vid utgiftsbeskattningen finns ingen anledning att skilja på kapital- och pensionsförsäkringar. Rätten till avdrag för sparande bör också gälla för- säkringssparande. Å andra sidan blir samtliga utfallande belopp skatte- pliktiga. Detta gäller såväl individuella försäkringar som gruppförsäkringar.
Det kan i och för sig diskuteras om premier för riskförsäkringar bör be- traktas som sparande. Emellertid skulle det stöta på svårigheter att ha olika behandling för utfallande belopp beroende på om en riskförsäkring föreligger eller ej. Det lämpligaste synes därför vara att behandla alla personförsäkringar lika oavsett typ.
Detta gäller också arbetsiöshetsförsäkri ngar. Beträffande olycksfallsförsäk- ringar kan dock skäl för undantag föreligga. De ersättningar, som utfaller på olycksfallsförsäkringar är i allmänhet avsedda att täcka exceptionella kost- nader i samband med eller till följd av olycksfallet. En beskattning av er- sättningarna kan därför framstå som oskälig. Därtill kommer att premie- beloppen i allmänhet är så låga att bortfallet av avdragsrätt torde sakna betydelse. Det anförda gäller också sådana sjukförsäkringar, främst rese- försäkringar, som endast avser att täcka vård-, transport- och liknande kost- nader.
Vid den proportionella inkomstbeskattningen torde det fortfarande finnas skäl för att skilja på behandlingen av kapital- och pensionsförsäkringar enligt nuvarande principer. Det kan dock ifrågasättas om det nuvarande försäk- ringsavdraget för kapitalförsäkringar bör finnas kvar. Här har förutsatts att det avskaffas. Vid en proportionell inkomstskatt på tillhopa 30 % synes knappast skäl längre föreligga för flertalet av de nyligen företagna inskränk- ningarna i avdragsrätten för pensionsförsäkringar.
När kapitalförsäkringar utfaller på grund av dödsfall, åtgår ofta en stor del till att täcka de omställningskostnader, som kan uppstå för familjen efter dödsfallet. En beskattning skulle kunna försvåra situationen och in- nebära en fördyring för de efterlevande. Det är därför måhända lämpligt att lämna visst belopp av på grund av dödsfall utfallande kapitalförsäk- ringsbelopp skattefritt. Detta kan ske enligt endera av två metoder. Antingen lämnas visst belopp per förmånstagare skattefritt oavsett försäkringstyp eller så fritas utfallande belopp på grund av viss typ av försäkringar från be- skattning, t. ex. belopp som utfaller på grund av obligatorisk grupplivför- säkring. Några svårare tekniska problem torde ej behöva uppstå på grund av en sådan differentiering. Då försäkring utfaller av annan anledning än dödsfall torde i allmänhet några skäl för skattefrihet knappast föreligga.
Det är troligt att behandlingen av personförsäkringar i utgiftsbeskattningen bör föranleda vissa ändringar i försäkringsbolagens beskattning, som ju delvis är avhängig av hur försäkringarna behandlas skattemässigt hos försäkrings- tagarna.
5.10. Fordringar och skulder
I och med att alla likviditetstillskott är skattepliktiga i utgiftsbeskattningen blir även lån som upptas skattepliktiga. Med lån likställs även avbetalnings- skulder. då valuta för lånet erhållits i och med att varan mottagits. 1 vad mån skatteplikt faktiskt inträffar beror på vad lånet används till. Används lånet till avdragsgill investering inträffar i praktiken ingen beskattning vid lånets upptagande. Används lånet till konsumtion inträffar även faktisk beskattning. Å andra sidan blir i princip en fordran avdragsgill som sparande. Någon anledning att behandla fordringar annorlunda än annan medelspla- cering finns ej.
I princip bör alla låne- och likvärdiga skulder föranleda skatteplikt. Emel- lertid finns det redovisningstekniska skäl att undanta leverantörskrediter i förvärvsverksamhet, där utgiften för den levererade varan ändå skulle vara avdragsgill. Inte heller skatteskulder bör medföra skatteplikt. På ford- ringssidan gäller detsamma varufordringar i förvärvsverksamhet samt ford- ringar på skatteåterbäring. I dessa fall utlöses då ingen beskattningseffekt förrän skulden respektive fordringen betalas.
När det gäller avskrivning av skulder eller ackord torde man beträffande fordringar få skilja mellan fordringar i förvärvsverksamhet å ena sidan och å den andra övriga fordringar. När en fordran i förvärvsverksamhet blir nödlidande och därför avskrivs, bör fordringsminskningen ej medföra be- skattning, då minskningen ej motsvaras av någon inkomst. När det gäller övriga fordringar, torde skattefrihet endast få medges, när det kan visas att fråga är om såväl ett i alla avseenden oneröst fordringsförhållande som att verklig betalningsoförmåga föreligger hos gäldenären.
När det gäller skulder, som avskrivs, synes skäl ej föreligga att medge gäldenären något avdrag härför såsom annars sker vid skuldminskning på grund av amortering, då grunden för avdragsrätt normalt är att skuldminsk— ningen beror på sparande. ] dessa fall kan något sparande ej anses ha fö- rekommit. Således bör avdrag ej medges för skuldminskning på grund av avskrivning. Detta gäller oavsett om förvärvsverksamhet föreligger eller ej.
Behandlingen av fordringsförhållanden i utgiftsbeskattningen medför helt nya kontrollfrågor i beskattningen.
Vad gäller banklån och lån från andra kreditinstitutioner och försäkrings- bolag torde inga speciella svårigheter behöva uppstå. Ett förfarande med kontrolluppgifter beträffande nya lånebelopp och amorteringar torde få in- föras.
Beträffande avbetalningshandeln torde någon kontroll utöver granskningen av den skattskyldiges deklarationsuppgifter ej kunna komma i fråga. Den skattskyldige skall i sin deklaration uppta vid årsskiftet återstående avbe- talningsskuld som en tillkommande post för att hans konsumtion korrekt Skall kunna bedömas. Å andra sidan innebär redovisningen av skuldbeloppet, att avdrag påföljande år erhålls för vad som amorterats av skulden. Det är här fråga om relativt korta kredittider. Om den skattskyldige ej skulle uppge sin avbetalningsskuld till beskattning blir skatten det året därigenom lägre. Å andra sidan blir skatten högre påföljande år, då något avdrag för amortering ej kan erhållas, eftersom någon skuld som minskas aldrig har uppgivits. Den tidsförskjutning av beskattningen. som detta kan medföra.
är ur fiskal synvinkel av liten betydelse, varför någon speciell kontroll be— träffande avbetalningskrediterna knappast är nödvändig.
Fordringsförhållanden i andra fall, särskilt mellan enskilda personer, kan medföra större skattekonsekvenser. Därmed är också behovet av kontroll större.
Förutom en stickprovskontroll, som bör göras revisionsvägen beträffande förekomsten av uppgivna fordringar, kan kontrollen underlättas av det mot- satsförhållande, som finns mellan borgenär och gäldenär, när det gäller kon- sekvenserna av fordringsförhållandet. Det avdrag, som borgenären får för det nya fordringsbeloppet, motsvaras av skatteplikt för gäldenären för det erhållna lånebeloppet. Omvänt leder amortering av lånet till avdrag för lån- tagaren och skatteplikt för långivaren. Detta medför att det är möjligt att få ett fungerande kontrollsystem genom långivarens medverkan.
Det bör föreskrivas att avdrag för utlåning endast erhålles om namn, personnummer och adress på låntagaren uppgives, och om kontrolluppgift beträffande lånets storlek tillställts skattemyndigheten.
Då långivarens medverkan i kontrollapparaten krävs för erhållande av avdraget, och då kontrolluppgiften medför beskattning av den uppgivna gäldenären, torde risken för fusk komma att ligga relativt lågt. Man skall därvid ihågkomma, att avdraget endast avser den progressiva utgiftsskatten och att utgiftsskatten drabbar upptagna lån progressivt.
De skattevinster, som kan uppnås genom fusk, blir därigenom mindre än i det nuvarande inkomstskattesystemet. Kontrollproblemen torde därför i detta fall snarast bli mindre än de kontrollproblem, som i det nuvarande skattesystemet förorsakas av de periodiska understöden.
Det har ibland framhållits att fiktiva lånetransaktioner skulle komma att bli en utbredd väg att söka minska skattebördan. Härom kan följande anföras. Missbruksproblemen på lånesidan vid en progressiv utgiftsskatt är av samma typ som beträffande de periodiska understöden idag — bara det att skat- tevinsten vid den progressiva utgiftsskatten normalt är mindre. Fiktiva lå- netransaktioner med utomstående är erfarenhetsmässigt mycket svåra att genomföra (beträffande familjetransaktioner se nedan).
Det som gör en fiktiv lånetransaktion svår att genomföra är främst den omständigheten, att fordringsförhållandet kommer att kvarstå i redovisning- en även efter det att det första gången redovisats för att avdraget skall erhållas. Fordringen kan ej likvideras utan att utlösa beskattning hos långi- varen. Vad angår de periodiska understöden i det nuvarande systemet, är varje års utbetalningar ett avslutat kapitel. Har avdrag erhållits för en fiktiv utbetalning är skattevinsten definitiv, och mellanhavandet kan avslutas utan komplikationer när som helst. Detta gäller således inte vid lånetransaktioner i den progressiva utgiftsskatten. Genom att fordringsförhållandet ej kan avslutas utan beskattning av långivaren, kan det vid fiktiva lånetransaktioner på sin höjd bli fråga om en temporär skattekredit. Långivaren är också tvung- en till fortsatt "spel under täcket” med den fiktive låntagaren. Detta innebär risk för att denne plötsligt redovisar länet som amorterat för att erhålla ett avdrag vid beskattningen den dag som han erhåller högre inkomster, vilket i sin tur medför beskattning hos långivaren. Detta måste långivaren finna sig i, om han inte vill avslöja det felaktiga i sitt tidigare erhållna avdrag. Kombinationen av dessa förhållanden medför att fiktiva lån knappast
är attraktiva som fuskmetod, även om ett ytligt betraktande kan ge det intrycket.
När det gäller lån inom den trängre familjekretsen utgör låneförhållandets kvarstående effekter inte samma belastning. Av kontrollskäl torde det därför knappast vara möjligt att fritt medge avdrag för fordringar i alla situationer. En naturlig begränsning synes vara att ej medge sparavdrag för fordringar på personer i samma hushåll såsom make och hemmavarande barn. När avdrag ej medges för fordringar bör heller inte mottagaren beskattas för lånet. Detta innebär, att sådana fordringsförhållanden blir behandlade på samma sätt som i det nuvarande systemet, dvs. beskattningen berörs ej av transaktionen. Avdragsförbudet bör även gälla indirekt långivning, dvs. när långivningen sker via tredje man. Eventuellt bör man införa en möjlighet till dispens från avdragsförbudet i sådana fall, där lånet ges för att användas för långsiktig investering i fastighet eller företag.
Huruvida förbudet mot avdrag för fordringar bör utsträckas att omfatta en vidare krets låntagare än här angivits, för att därigenom förhindra alla missbruksmöjligheter, kan i och för sig diskuteras. Man bör dock därvid hålla i minnet att det- endast är fråga om en tillfällig skattekredit, som fordringsägaren erhåller, och endast avseende den progressiva delen av skat- ten. Har fordringsägaren beskattningsbar förmögenhet blir fordringen dess- utom föremål för förmögenhetsskatt, som tillsammans med den inkomst- skatt som erläggandet av förmögenhetsskatten medför kan ses som en ränta på skattekrediten. Dessa förhållanden torde begränsa behovet av drastiska regler mot missbruk.
5.11. Behandlingen av arv m.m.
Eftersom alla likviditetstillskott i princip är skattepliktiga till utgiftsskatt, kommer även arv att medföra skattskyldighet för arvingen. Huruvida skatt verkligen kommer att utgå beror på om arvingen konsumerar eller sparar vad han erhållit. Dödsfallssituationen innehåller emellertid fler frågor som måste beaktas vid utgiftsskattens utformning. Det gäller de skattemässiga konsekvenserna av dödsfallet, dödsboets beskattning och behandlingen av efterlevande make när giftorättsgemenskap förelegat.
5.11.1. Dödsfa/Iets skattemässiga konsekvenser
Den avlidne har under sin livstid erhållit avdrag för sitt sparande och sina investeringar. Beskattningen av hans inkomster har härigenom skjutits på framtiden. Arvingen inträder genom skattskyldigheten för arvet i den av- lidnes ställe. Därigenom innebär arvingens skattskyldighet ingen extra be- skattning i samband med dödsfallet. Utgiftsbeskattningen kan därför i det hänseendet ej ses som någon ersättning av den nuvarande arvsbeskattningen. Endast kontinuiteten i utgiftsbeskattningen upprätthålls härigenom.
Då det av fördelningspolitiska skäl knappast kan komma ifråga att avstå från beskattning i samband med dödsfall, är frågan hur en sådan beskattning lämpligen bör utformas. En möjlig väg är att inom utgiftsbeskattningens ram återföra till beskattning det sparande, för vilket avdrag tidigare erhållits.
Detta skulle emellertid medföra att tillgångar utanför denna kategori helt skulle undgå beskattning. Vidare torde knappast det normala utgiftsskat— teuttaget kunna tillämpas. Inte heller är det möjligt att tekniskt enkelt ta hänsyn till antal efterlevande m. m. En utgiftsbeskattning skulle snarast verka som en slags kvarlåtenskapsskatt.
En smidigare väg synes vara att behålla en i sina huvudprinciper oförändrad arvsbeskattning. Arvsbeskattningen är redan nu utformad för att beakta de speciella krav, som uppstår vid en beskattning i samband med genera- tionsskifte. Vidare skulle man på ett enklare sätt kunna beskatta de värden, som är investerade i olika typer av lösören som konst, antikviteter m. m. En generell arvsskatt av nuvarande typ skulle också göra det möjligt att låta sådana tillgångar, som i utgiftsskattesystemet ej betraktas som sparande, övergå till arvingarna utan att förvärvet beröres av utgiftsbeskattningen.
På grund av det anförda synes det alltså lämpligast att vid dödsfallet utta arvsskatt efter huvudsakligen samma principer som nu. Själva dödsfallet skulle då ej aktualisera någon utgiftsbeskattning. De ändringar, särskilt för- enklingar, i den nuvarande arvsskattelagstiftningen, som kan aktualiseras av utgiftsbeskattningen, skall här i huvudsak lämnas åsido. Huruvida en utgiftsskatt bör medföra sänkning av arvsskatteuttaget faller utanför ut- redningsuppdraget. Endast i ett avseende skall en kommentar göras. Genom att utgiftsbeskattningen garanterar att arvingen blir föremål för full beskatt- ning den dag han tillgodogör sig arvet genom konsumtion, bör det även ur fördelningspolitisk synvinkel vara möjligt med liberalare arvsskatteregler beträffande egendom som är nedlagd i företag eller annan förvärvsverk- samhet än i den nuvarande situationen. Härigenom skulle generationsväx- lingen i företag underlättas betydligt. samtidigt som en effektiv beskattning upprätthålls, när de efterlevande för personligt bruk tillgodogör sig före- tagsmedlen.
5.1 1.2 Dödsbobeskattningen
Då utgiftsskatten avser att träffa fysiska personers konsumtion finns det inte något principiellt skäl att införa skattskyldighet för dödsbon eller andra juridiska personer. Av tekniska skäl kan det emellertid vara lämpligt att göra dödsbon formellt skattskyldiga för att överföringen av tillgångar till de efterlevande skall få en korrekt skattemässig behandling och för att upp- lösning av sparande för investeringar i kapitalvaror eller konst eller liknande under dödsboförvaltningen inte skall undgå beskattning. Utifrån dessa ut- gångspunkter bör behandlingen av dödsbon inom utgiftsbeskattningen lämp- ligen utformas på följande sätt.
Dödsboets skattskyldighet inträder i och med dödsfallet. Dödsboet har att som skattepliktiga tillkommande poster i nästföljande deklaration uppta värdet vid dödstillfället av de av den avlidnes tillgångar, som utgör sparande i utgiftsbeskattningens mening, det vill säga företag, fastigheter, värdepap— per, banktillgodohavanden och fordringar. Som avdragsgill post skall upptas den avlidnes skulder vid dödstillfället. Som avgående poster upptas vidare vad som återstår av tillgångarna vid beskattningsårets utgång och som till- kommande belopp skulderna vid årets utgång. Därutöver redovisar dödsboet sina inkomster och utgifter under året i vanlig ordning.
Avdrag erhålles också för utbetald arvsskatt, för begravningskostnader och övriga i anledning av dödsfallet vid arvsbeskattningen avdragsgilla ut- gifter jämte boutredningskostnader i sin helhet. Därutöver skall dödsboet erhålla avdrag för värdet av den egendom som under året utdelats eller utskiftats till dödsbodelägarna eller legatarier. Härigenom undviks all dub- belbeskattning av ärvd egendom.
Dock bör dödsboet ej erhålla avdrag för vad som utskiftas till utomlands bosatta, eftersom dessa ej är skattskyldiga till utgiftsskatt. För att garantera att det avdrag den avlidne en gång erhållit för sparandet blir återfört till beskattning vid konsumtion, bör dödsboet erlägga utgiftsskatt på sådan spa- randeupplösning, som åtgått till utdelning till utomlands bosatta. Detta in- nebär därför principiellt ingen merbeskattning av utländska efterlevande.
Förfarandet medför att det i normalfallet inte framkommer någon skat- tepliktig förbrukning att beskatta hos dödsboet. Endast för det fall att döds— boets tillgångar av "sparkaraktär" omvandlas till konsumtionsvaror, lösören inklusive konst m. m. i utgiftsbeskattningens bemärkelse blir det fråga om beskattning. Denna beskattning är nödvändig för att skatteflykt genom sparandeupplösning i dödsbon ej skall vara möjlig, då arvingens förvärv av lösöre från dödsboet ej är utgiftsskattepliktigt. Annars skulle möjligheter öppna sig för de efterlevande att via dödsboet skattefritt upplösa sparande för konsumtion. Genom att dödsboet i praktiken endast blir beskattat i sådana fall finns ingen anledning att medge dödsbon något skattefritt grund- avdrag med 25 000 kr. Det skattefria grundavdraget skulle annars kunna utnyttjas för skattefri sparandeupplösning. Dödsboets deklarationsförfarande blir genom den föreslagna uppläggningen mycket enkelt.
Dödsboet bör åläggas att lämna kontrolluppgift på vad som utbetalts till de efterlevande i form av pengar eller tillgångar av sparkaraktär. Detta i förening med dödsboets egen deklaration, där avdrag för utbetalning till de efterlevande måste yrkas för att beskattning ej skall inträffa, torde borga för en enkel kontroll av beskattningen i arvssituationerna.
Då förmånstagarförvärv på grund av försäkring i allmänhet ej ingår i dödsboet utan tillfaller förmånstagaren direkt, kommer förmånstagarförvär- ven ej att omfattas av de föreslagna reglerna för behandling av dödsfalls- situationen.
Förmånstagarförvärven följer de vanliga reglerna beträffande försäkring- ar, som behandlats ovan i avsnitt 5.9.
Större dödsbon inkomstbeskattas idag efter viss tid enligt samma regler som handelsbolag. Några skäl till en liknande behandling i utgiftsbeskatt- ningen finns ej. Normalt beskattas de efterlevande enligt de föreslagna reg- lerna automatiskt för vad de tillgodogör sig från dödsboet. Den möjlighet till sparandeupplösning i dödsboet som kommer att erbjudas, kommer ej att medföra några betydande skattevinster, då dödsboet ej åtnjuter något skattefritt grundavdrag.
Enligt den uppställda arbetshypotesen kommer inkomstskatten att vara proportionell. Under sådana omständigheter synes det enklast att dödsboet inkomstbeskattas för boets inkomst på samma sätt som nu, även för det fall att boet behålls oskiftat. Några skäl att vid en proportionell inkomst- beskattning behålla de nuvarande handelsbolagsreglerna för större dödsbon finns inte. Slopandet av dessa regler skulle innebära en betydande förenkling av den nuvarande dödsbobeskattningen.
5.11.3. Behandlingen av e/ter/evandes förvärv
Som redan inledningsvis anmärkts träder de efterlevande i utgiftsskatte- hänseende i den avlidnes ställe beträffande den del av egendomen som de erhåller. Det innebär att de, av vad de erhåller från dödsboet vid arvsskifte eller på annat sätt, som tillkommande post skall uppta till beskattning värdet av det sparande som de övertar. Samtidigt får de i deklarationen avdrag för vad som därav återstår vid beskattningsårets utgång. Det betyder att de i praktiken blir beskattade först när de upplöser sparandet för konsumtion. På motsvarande men spegelvänt sätt behandlas de skulder som de övenar. De får då i praktiken avdrag för skulderna när de amonerar dem. Vad de efterlevande erhåller av annan egendom, lösören m.m., träffas ej av utgiftsskatt. Förvärvet av dessa tillgångar är redan utgiftsbeskattat antingen hos den avlidne eller hos dödsboet.
Det finns ingen anledning att i dessa sammanhang behandla förvärv på grund av arv och förvärv på grund av giftorätt olika. Genom det föreslagna förfarandet blir för efterlevande make behandlingen i praktiken densamma för vad som erhålls på grund av dödsfallet av andra makens giftorättsgods som för den egendom den efterlevande maken själv förvärvat före den andra makens dödsfall. Den efterlevande makens egendom berörs ej av utgiftsbeskattningen i detta sammanhang. Endast för det fall att efterlevande maken måste ge ifrån sig av sitt eget giftorättsgods till boet för att till- fredsställa arvingamas och testamentstagamas anspråk, berörs denna egen- dom. Efterlevande makens sparandeupplösning på grund härav skall na- turligtvis ej föranleda beskattning.
De efterlevandes konsumtion av vad de erhållit efter den avlidne beskattas på vanligt sätt i systemet. Utgiftsskatt utgår således efter den progressiva skalan i den utsträckning den skattskyldiges totala förbrukning överstiger 25 000 kr. Då dödsfall ofta medför ekonomiska påfrestningar och höga till- fälliga konsumtionsutgifter, kan det eventuellt vara lämpligt att vid förvärv på grund av dödsfall medge ett extra avdrag på exempelvis 10000—20 000 kr. Tekniskt kan avdraget lämpligen göras i samband med att förvärvet deklareras under avdelning V i redovisningsutkastet, varvid konsekvensen härav blir att endast förvärv över detta belopp blir faktiskt utgiftsskatte- pliktiga.
5.11.4. Sammanfattning av dödstal/situationens behandling
Sammanfattningsvis innebär den föreslagna behandlingen av dödsfall och därav föranledda egendomsövergångar således följande:
a. Vanlig arvsbeskattning av den avlidnes efterlämnade tillgångar. Ingen ”avskattning” i utgiftsbeskattningen på grund av den avlidnes tidigare erhållna sparavdrag. b. Formell skattskyldighet till utgiftsskatt för dödsbon med avdrag för ut-
delning till de efterlevande. Faktisk utgiftsbeskattning inträffar endast om dödsboet upplöser sparande för förvandling till konsumtionsvaror för delägarnas räkning eller om utdelning sker till utländsk efterlevande. Skattefritt grundavdrag åtnjutes ej. Dödsbon inkomstbeskattas i vanlig ordning för sina inkomster.
c. Efterlevande make, arvingar och testamentstagare inträder i utgiftsskat- tehänseende i den avlidnes ställe beträffande dem tillskiftad del av den avlidnes tillgångar, som är att betrakta som sparande. Detta innebär att faktisk utgiftsbeskattning härför inträffar, när den efterlevande upplöser sparandet för konsumtion på samma sätt som hade skett för den avlidne. Vad de efterlevande erhåller av annan egendom berörs ej av utgifts- beskattningen.
5.11.5 Behandlingen av gåvor
Frågan om behandlingen av gåvor i utgiftsbeskattningen behandlas mera nedan i avsnitt 5.13 i samband med familjebeskattningsfrågorna.
För en gåvomottågare bör behandlingen i utgiftsbeskattningen av gåvan bli precis densamma som av arvsförvärven, dvs. gåvor av lösöre beskattas ej, medan gåvor av sparande är principiellt skattepliktiga, varvid beskatt- ningen dock utlöses först i och med att sparandet upplöses för konsumtion.
När det gäller givaren hävdas nedan i samband med familjebeskattningen att gåvor som medför minskning av givarens sparande, för vilket han tidigare erhållit avdrag, i princip bör utlösa beskattning såsom för konsumtion hos givaren. Annars uppstår möjligheter till kringgående av utgiftsskattelagstift- ningen genom gåvor till närstående personer med lägre beskattning. Också för det fall att individuell beskattning av makars kapitalinkomster införes synes en sådan avskattning nödvändig. Detsamma gäller vid bodelning av annan anledning än ena makens död och vid gåvor till gåvoskattefria mot- tagare, där annars en indirekt möjlighet till avdrag för bidrag till välgörande ändamål öppnar sig. I och för sig kan från teoretiska utgångspunkter ifrå- gasättas om donationer bör ingå i utgiftsskatteunderlaget. Vid inkomstbe- skattningen har emellertid sedan lång tid tillbaka avdragsrätt för donationer klan avvisats av lagstiftaren. De skäl, som ligger bakom det nuvarande avdragsförbudet, har giltighet även för utgiftsbeskattningen.
Det synes således lämpligt med en avvikande utgiftsskattebehandling av gåvor jämfört med egendomsövergångar i anledning av dödsfall. Även om utgiftsbeskattning vid sparandeupplösning på grund av gåva bör föreskrivas av skatteflyktshänsyn, bör möjligheter till dispens och "dödsfallsbehand- ling" införas för att möjliggöra t. ex. generationsväxling i familjeföretag un- der företagarens livstid.
I denna situation är det osäkert om ett bibehållande av en generell gå- vobeskattning kan sägas fylla någon viktigare funktion. De frågor som ak- tualiseras härvidlag är främst politiska. Tekniskt erbjuder frågan inga spe— ciella problem. Anledning saknas därför att här nämtare diskutera frågan om gåvobeskattningens eventuella plats i systemet utöver den vidare be- handling som sker i avsnitt 5.13.
5.12 Vinster på obligationer, lotterier, tips m.m. Utgiftsbeskattningen bygger på tanken att i princip alla likviditetstillskott,
som ger möjligheter till konsumtion, skall vara skattepliktiga. Detta innebär att även en rad tillfälliga inkomster, som idag faller utanför inkomstbe-
skattningen, bör vara skattepliktiga. Dit hör vinster på premieobligationer, penninglotteriet, varulotterier, tips, totalisator m. m. Det sammanlagda be- loppet av dessa vinster uppgår för närvarande till närmare 3 miljarder kronor.
Frågan i vad mån dessa vinster bör göras skattepliktiga är beroende dels av den administrativa omgång det medför, dels av vilka andra effekter, bl. a. psykologiska, som skulle uppstå.
Även om skatteplikt införes för en viss typ av vinster. framstår det inte som nödvändigt att i samtliga fall beskatta även mindre vinster.
Det har inte varit möjligt att detaljstudera de frågor som blir aktuella i utgiftsskattesammanhang beträffande de olika vinsttyperna. 1 det följande skall dock ett översiktligt ställningstagande göras i huvudfrågorna.
Av de nämnda vinsterna intar vinster på premieobligationer en särställ- ning, därigenom att insatsen inte går förlorad. Det är här snarast fråga om en räntegivande placering, där dock räntan fördelas med lottens hjälp. Reg- lerna för utlottningen i kombination med den låga vinstbeskattningen med- för också att premieobligationer framstår som ett reguljärt investeringsal- ternativ särskilt för skattskyldiga med höga inkomster.
Vinster på premieobligationer bör därför vara skattepliktiga till utgiftsskatt. I vad mån beskattningen faktiskt utlöses beror på om vinsten konsumeras eller ej. Någon anledning att undanta mindre vinster från beskattning finns inte, då det just är fördelningen av småvinsterna som gör premieobliga- tionema till ett rationellt placeringsaltemativ.
För närvarande är premieobligationer innehavarpapper och namnet på vinnaren registreras ej. Skatteplikten förutsätter att vinnaren registreras.
Även vinster i penninglotteriet och tipsvinster är av den karaktären att de bör vara skattepliktiga till utgiftsskatt — bl. a. med hänsyn till att det är fråga om penningvinster, ofta till mycket stora belopp. Anledning finns emellertid knappast att beskatta mindre vinster. Gränsen kan härvid utan att störa systemet sättas ganska högt. Förslagsvis kan vinster under 10 000 kr. lämnas utanför beskattningen. För högre vinster bör då avdrag medges med motsvarande belopp. Under sådana omständigheter finns knappast an- ledning att medge avdrag för satsat belopp. Några större administrativa pro- blem behöver knappast uppstå vid denna begränsade beskattning.
Beträffande varulotterier och liknande talar flera skäl mot att införa ut- giftsskatteplikt. Även om vinsterna ofta är stora, skulle en beskattning här medföra problem för de skattskyldiga, då vinsterna ofta består i kapitalvaror, vilket innebär att vinsten skulle utlösa beskattning omedelbart. Vinnaren kan mera sällan förväntas ha likvida tillgångar tillräckligt för att betala skat- ten. Av detta skäl och med hänsyn till de administrativa besvär, som skat- teplikt skulle medföra med hänsyn till de många anordnarna av lotterier, bör vinster på varulotterier och liknande ej vara skattepliktiga till utgiftsskatt.
Totalisatorvinsterna intar i sammanhanget en särställning. Trots den i vissa avseenden stora likheten med tipsvinsterna är förhållandena inte helt jämförbara. Ett särdrag för totospelet är de många spelmöjlighetema. Spel sker av samma personer i flera lopp. Samma pengar går ofta runt och satsas i flera lopp. Vad som därvid vinns måste bedömas mot bakgrund av de samlade insatserna av spelaren. Redan detta medför problem vid beskatt- ningen. Vidare bygger totospelets utformning i stor utsträckning på ano- nymitet. Det ligger närmast i totospelets natur. Totobongen är ett renodlat
innehavarpapper mot vars inlämnande vinsten utbetalas. Det är känt att det redan förekommer illegalt spel i relativt stor omfattning. Vid införandet av utgiftsskatteplikt för i vart fall de stora vinsterna, vilket knappast skulle stöta på större administrativa svårigheter, bedöms risken stor för en be- tydande och oönskad ökning av det illegala spelet med de allvarliga kon- sekvenser i andra hänseenden som detta kan medföra i form av ökad or- ganiserad brottslighet m. m. Under sådana omständigheter synes det vid en preliminär bedömning knappast angeläget att införa utgiftsskatteplikt för totovinster trots de stora belopp det kan vara fråga om. De bör således lämnas utanför utgiftsskattesystemet. Det är emellertid möjligt att den om- fattande handel i vinstbongar, som för närvarande förekommer för att dölja inkomstskattefusk kan ge anledning att ompröva totospelets ställning i ut- giftsskattehänseende.
Övriga icke nämnda spelformer, såsom bingo, enarmade banditer, roulette m.m. torde inte lämpa sig för att inordnas i ett utgiftsskattesystem.
Den endast begränsade skatteplikt till utgiftsskatt för några olika typer av spelvinster, som här har förordats, strider i princip mot tanken om ut— giftsskatten som en allomfattande skatt. De avsteg från den generella till- lämpningen, som föreslås av praktiska skäl, kan emellertid knappast anses avgörande, även om de i enskilda fall kan medföra betydande ojämnheter i beskattningen — dock inte större än vad vinsterna idag förorsakar.
I den mån utgiftsbeskattning föreslås för olika vinsttyper. bör den spe- cialskatt, som nu i allmänhet utgår, avskaffas. Detta bör tas med i be- dömningen av hur stort administrativt merarbete som utgiftsskatten kan tänkas medföra.
5.13 Familjebeskattningen
Beskattningen av familjeinkomster är i dag utformad som en individuell beskattning av arbetsinkomster, s. k. A-inkomster, och som en modifierad sambeskattning beträffande övriga inkomster, s.k. B-inkomster. Familje- beskattningens utformning inom inkomstbeskattningens ram övervägs för närvarande inom 1972 års skatteutredning. Anledning finns ej att här göra några familjepolitiska överväganden. Endast de tekniska förutsättningarna för olika lösningar skall något beröras. De fördelningspolitiska effekterna av utgiftsbeskattningen på olika familjetypers skattebelastning behandlas senare.
5.13.l Frågan om skattelättnader för barnfamiljerna
Som ett skäl mot utgiftsskatten har ofta anförts att den skulle drabba barn- familjerna hårdare än andra grupper, eftersom barnfamiljerna har en högre nödvändig konsumtion än vad övriga skattskyldiga normalt har. Som redan delvis har utvecklats i kapitel 2 ovan och som kommer att beröras ytterligare i kapitel 7 är detta beroende av dels barnfamiljernas inkomstutveckling dels deras sparbenägenhet både absolut och jämfört med andra grupper. Även om stödet till bamfamiljerna kan ske och i Sverige har skett på andra vägar än genom skattesubventioner, har dock ifrågasatts om man
inte i en progressiv utgiftsskatt borde göra vissa differentieringar av skat- teuttaget med hänsyn till den skattskyldiges försörjningsbörda eller barn- antal. En sådan differentiering torde snarast vara lättare att tekniskt åstadkommainom utgiftsbeskattningens ram än inom inkomstbeskattningen. Tekniken blir dock i detaljerna beroende av om en fortsatt övergång till individuell beskattning kommer att ske. Principerna för en eventuell diffe- rentiering berörs dock ej härav. Man skall observera att effekterna av en lägre beskattning för barnfamiljerna är något annorlunda i utgiftsbeskatt- ningen än i inkomstbeskattningen. En inkomstskattesubvention kommer att verka oavsett om familjen använder inkomsten till konsumtion eller sparande. En utgiftsskattesubvention däremot berör endast den del av in- komsten som konsumeras.
En differentiering av skatteuttaget till barnfamiljernas förmån kan enklast ske genom att det skattefria grundbeloppet sätts högre med hänsyn till antal barn, vilket medför att en mindre del av konsumtionen träffas av progressiv utgiftsskatt. Huruvida en differentiering bör ske är dock en politisk fråga som faller utanför denna studie. Här skall endast konstateras att de tekniska förutsättningarna för en lindrigare beskattning av barnfamiljerna finns.
5.13.2 Progressiv utgiftsskatt och individuell beskattning av makar
I inkomstbeskattningen har individuell beskattning endast genomförts be- träffande arbetsinkomster. Övriga inkomster sambeskattas huvudsakligen därför att den nuvarande giftorättsgemenskapen medför att det för makarnas förmögenhetsförhållanden är av underordnad betydelse vem av makarna som formellt äger tillgångarna. Giftorättsgemenskapen möjliggör också gå- voskattefria förmögenhetsöverföringar mellan makarna. Detta innebär att det vid en individuell beskattning finns risk för att avkastningsgivande till- gångar systematiskt överförs till den make, som har lägsta inkomsten, för att på så sätt minimera skatten på den avkastning, som ändå kommer ma- karna gemensamt tillgodo. Förmögenhetskoncentrationen hos ena maken innebär oftast inte något reellt avstående eller någon reell förmögenhets- försämring för andra maken. Frågan är då hur dessa problem ställer sig i utgiftsskatten. Problemställ- ningen blir här något annorlunda. Här finns det anledning att skilja mellan inkomst avsedd för omedelbar konsumtion och sådan inkomst som sparas. Också frågan om förmögenhetsöverföringar mellan makar kommer i ett annorlunda läge beroende på teknikvalet vid beskattningen.
Vad först angår inkomster avsedda för konsumtion, är problemen precis desamma som vid inkomstskatten. Kontrollen är numera så välutbyggd att några större inkomstöverföringar av arbetsinkomster mellan makar ej bör kunna förekomma. Vad angår överföringar av andra inkomster, såsom kapitalinkomster, är den frågan avhängig av möjligheterna till förmögen- hetsöverföringar. Härtill återkommes senare.
Om två makar tillsammans har större inkomster än de konsumerar, finns det i inkomstbeskattningen ett incitament att tillföra Sparandet den maken, som har den lägsta inkomsten, för att få en lägre beskattning på avkastningen. Detta gäller i begränsad omfattning även i vårt nuvarande sambeskattnings- system. Man konsumerar således den högst beskattades inkomster. Vid
en individuell beskattning är detta incitament starkare ju större sparandet är.
Om man inför en progressiv utgiftsskatt blir incitamentet snarast att låta den med de högsta inkomsterna stå för sparandet. Skälet härför är att den skattemässiga effekten av avdraget för sparande blir större ju högre inkomst man har. Det betyder att överföringar av inkomst, som skall sparas, från den högbeskattade maken till den lågbeskattade saknar fördelar i den pro- gressiva utgiftsskatten. Har sparandet en gång redovisats hos den ena maken är Sparandet också låst där, vilket vid framtida konsumtion föranleder, under förutsättning att inkomstförhållandena ej förändras, att sparandeupplösning- en träffas av motsvarande högre beskattning. Någon reell fördel eller fördel på längre sikt uppstår ej av att sparandet redovisas hos den ena eller andra maken.
Man kan sammanfatta situationen på följande sätt. Sparande hos den make som har högsta inkomsten föranleder ”högt sparavdrag” men också hög beskattning av framtida sparandeupplösning. Sparande hos den, som har lägsta inkomsten, medför "lågt sparavdrag" men också låg beskattning av framtida sparupplösning. Kortsiktigt medför utgiftsskatten snarast för- delar med att den högst beskattade maken står för sparandet. Det innebär att försök till inkomstöverföringar till den lägst beskattade maken i sådana fall ej bör bli lika vanligt som vid inkomstbeskattningen. Utgiftsskatten medför i detta hänseende inga extra problem vid en övergång till en in- dividuell beskattning. Den situation som ger den för två makar minsta skattebelastningen består i att båda makarna har inkomster vilka de kon- sumerar i så jämn takt och med så jämn fördelning som möjligt mellan dem av utgifterna, så att båda makarna kan utnyttja sitt skattefria grund- avdrag. Någon större skillnad mot de skattefördelar som den individuella inkomstbeskattningen idag medför, innebär emellertid inte detta.
Vad ovan sagts gäller dock endast under förutsättning att förmögenhets- överföringar ej kan ske mellan makar utan beskattning.
Om man ser till förmögenhetsöverföringar inom familjen, blir vid ut- giftsbeskattningen effekten för mottagaren alltid att förvärvet utgör skat- tepliktig inkomst. Frågan om beskattningen utlöses eller ej avgöres av om den förvärvade egendomen konsumeras eller sparas.
Vad gäller effekterna på utgivarsidan, blir dessa olika beroende på vilken ställning man tari fråga om sparandeupplösning genom gåva och bodelning, dvs. beträffande skattekonsekvenserna för utgivaren. En metod är att man avstår från att behandla gåvor och andra egendomsöverföringar beträffande prioriterade investeringar — dvs. sådana som medfört sparavdrag — såsom sparandeupplösning, dvs. konsumtion. Detta innebär att man skulle behålla den nuvarande gåvobeskattningen som ett skattehinder mot egendomsöver- föringar av skatteskäl. Summan av gåvoskatten och mottagarens utgiftsskatt skulle i normalfallen neutralisera den skattevinst som överföringen annars skulle kunna innebära för familjen. Det finns i och för sig många skäl för en sådan behandling — bl. a. kan anföras att något tillgodogörande för privat bruk ej skett från utgivarens sida.
Det finns dock två väsentliga nackdelar med detta förfarande. Båda har med gåvoskattens begränsade räckvidd att göra. Förmögenhetsöverföringar i anledning av giftorättens utbrytande är ej föremål för gåvobeskattning.
Maken med högsta inkomsten skulle då först spara och komma i åtnjutande av avdrag härför. Därefter skulle genom ett bodelningsförfarande förmö- genheten föras över till andra maken, varefter sparandet kunde upplösas till priset av den andra makens lägre skatt. Detta medför att» förmögen- hetsöverföringar mellan makar vid den skisserade konstruktionen av ut- giftsskatten skulle kunna medföra stora skattefördelar för makarna, om inte antingen sambeskattningen bibehålls, eller reglerna om makars giftorätts- gemenskap upphävs, så att endast gåvoöverföringar kan komma i fråga.
Den andra nackdelen med den skisserade konstruktionen har att göra med att vissa allmännyttiga stiftelser och andra organ åtnjuter gåvoskat- tefrihet. Ej heller i dessa fall skulle gåvoskatten kunna fungera som spärr. Effekten skulle, som redan nämnts, i själva verket bli en slags avdragsrätt för bidrag till allmännyttiga ändamål.
Båda de nämnda effekterna kan emellertid undgås om man väljer den konstruktionen av utgiftsskatten, att gåvor och annan sparandeupplösning genom förmögenhetsöverföringar såsom bodelning behandlas som konsum- tion hos utgivaren. Då medför en gåva eller egendomsöverföring på grund av giftorätt full beskattning hos utgivaren. Mottagarens beskattning för- ändras inte. Förvärvet utgör fortfarande skattepliktig inkomst för motta- garen, men skattens effektuerande beror på om konsumtion sker eller ej. Det kan då ifrågasättas om det finns skäl att i det läget bibehålla även gåvobeskattningen. Ställningstagandet på den punkten får dock tillsvidare anstå.
Väljer man denna metod med "avskattning" av utgivaren och beskattning av mottagaren kan någon skattevinst vid överföringar av sparad inkomst mellan makar ej uppstå. I det hänseendet torde övergången till individuell beskattning snarast underlättas genom införandet av en så uppbyggd ut- giftsskatt. Även om beskattningseffekten vid första anblicken kan synas drastisk, torde effekten i själva verket ej vara alltför genomgripande. Det handlar egentligen endast om åtenagandet av en skatteförmån som tidigare givits. I ett system med helt individuell beskattning framstår effekten som följdriktig. Vid en individuell beskattning bör avdrag endast erhålEas för sparande, som tillkommer den individuellt skattskyldige. Vid gåva och bodelning är det fråga om sparande för annans räkning - alltså bör be- skattning ske då sparandet övergår till annan person. Vad gäller gåvor och andra förmögenhetsöverföringar av sådana tillgångar, som ej betraktats som sparande, blir situationen för utgivaren precis densamma som i det nu- varande inkomstskattesystemet, dvs. ingen beskattningsåtgärd. För mot- tagaren bör tillskottet heller inte utgöra skattepliktig intäkt.
Vid arv har ovan i avsnitt 5.11 föreslagits att arv av lösöre och liknande tillgångar ej bör föranleda utgiftsbeskattning. Detta bygger dock på att en arvsbeskattning bibehålls. Om gåvobeskattningen bibehålls finns ej några skäl till utgiftsbeskattning av motsvarande gåvor. Om gåvobeskattningen avskaffas, bör dessa tillskott vara utgiftsskattepliktiga för mottagarer. Den faktiska beskattningen blir dock även här beroende av om mottagaren in- vesterar det mottagna i avdragsberättigat sparande eller ej. Utgiftsswtten får då delvis samma funktion som gåvoskatten men kommer att utgå även på sådana typer av förvärv, exempelvis genom bodelning, där gåvoskatt ej utgår. Det torde knappast förekomma överföringar i större skala av denna
typ av egendom. Men även här torde utgiftsskatten snarast underlätta en övergång till individuellbeskattning.
Av det ovan anförda torde framgå att införandet av progressiv utgiftsskatt ej behöver innebära några ökade svårigheter för en total övergång till in- dividuell beskattning. Beroende på valet av teknik beträffande utgivarens beskattning vid benefika egendomsöverföringar torde den progressiva ut- giftsskatten snarast vara bättre anpassad till en individuell beskattning än den progressiva inkomstskatten. Den synes även generellt sett innebära sva- gare incitament för äkta makar att av skatteskäl söka åstadkomma in- komstöverföringar. Om inkomstskatten göres proportionell, som arbetsmo- dellen utgår från, uppstår inte heller i inkomstbeskattningen några problem vid en total övergång till individuell beskattning.
Den hybrid mellan sam- och särbeskattning, som det nuvarande systemet innebär med sin olika behandling av A- och B-inkomster, framstår som svårhanterlig i ett utgiftsskattesystem. Orsaken härtill är att avdrag för sparad arbetsinkomst måste ske från den individuellt beskattade A-inkomsten, me- dan en sparupplösning i flertalet fall måste behandlas som sambeskattad B-inkomst, såvida inte speciella redovisningsregler införs för sparandets ur- sprung. I ett utgiftsskattesystem synes det därför önskvärt med antingen en fullt genomförd individuell beskattning eller en konsekvent sambe- skattning. Det senare alternativet synes emellertid av politiska skäl mindre troligt.
Frågan om behandlingen av lånetransaktioner mellan närstående har be- handlats ovan i avsnitt 5.10.
5.14 Internationella problem i samband med utgiftsskatten
[ tidigare utredningar rörande den progressiva utgiftsskatten har de inter- nationella aspekterna inte berörts. Så internationaliserat som Sverige är idag torde det vara nödvändigt att beakta de internationella problem som är förknippade med utgiftsskatten.
När man diskuterar de problem på det internationella planet, som är in- volverade i en progressiv utgiftsskatt, bör man skilja på följande fem fall:
permanent respektive tillfällig utflyttning, permanent respektive tillfällig inflyttning och dubbelbeskattningsfallen.
Först bör observeras att en progressiv utgiftsskatt endast kan tillämpas beträffande här bosatta skattskyldiga. Tekniken med avdrag för sparande och beskattning av sparandeupplösning gör det omöjligt att beskatta ut- omlands boende efter samma principer. Utomlands bosattas svenska in— komster blir självklart underkastade den proportionella inkomstskatten. Det kan emellertid också övervägas att i dessa fall göra inkomstskatten progressiv genom att överföra utgiftsskattens skatteskala till inkomstskatten, när fråga är om beskattning av här icke bosatta. Detta skulle också minska behovet av justeringar i dubbelbeskattningsavtalen på grund av införandet av pro- gressiv utgiftsskatt.
5.14.1 Permanent utflyttning
Ett av de svåraste problemen att lösa i en progressiv utgiftsskatt är att det förmodligen kommer att krävas någon form av avskattning för den, som flyttar ut ur landet, av det sparande för vilket avdrag tidigare erhållits. Om viss genomsnittsberäkning tillåts, behöver en utflyttningsskatt inte över- stiga 40—50 % av det tidigare avdragna sparade beloppet.
Vid utflyttning äger den utflyttande idag icke utan vidare att föra ut sitt kapital. Härför måste tillstånd begäras av riksbanken, som i samband med utflyttningen normalt endast medger viss begränsad kapitalutförsel. Tillstånd att föra ut hela kapitalet medges regelmässigt först senare.
Införandet av utgiftsskatt torde komma att kräva att riksbanken ej medger tillstånd till kapitalutförsel, om inte först utgiftsskatt erlagts eller betryggande säkerhet ställts för skattens erläggande. Risk kan föreligga för att vissa skatt- skyldiga söker flytta ut och föra ut sitt kapital, som genom avdragsrätten för sparande ofta kan vara större än i dagens skattesystem om än belastat med en latent skatteskuld, utan att erlägga utgiftsskatt på tidigare erhållna sparavdrag.
Ett sådant förfarande kräver dels att skattebrott begås dels att kapitalet smugglas ur landet, vilket innebär valutabrott och risk för upptäckt vid utförseln. För att vara lönsamt kräver förfarandet dessutom att huvuddelen av den skattskyldiges tillgångar utföres. Konsekvensen är vidare att den skattskyldige ej kan komma tillbaka till Sverige utan betydande såväl straff- rättsliga som ekonomiska påföljder. För att en sådan utflyttning skall kunna vara meningsfull fordras att den skattskyldige förfogar över mycket stora belopp, som gör honom oberoende av hans utkomstmöjligheter i Sverige.
Utflyttning innebärande såväl skatte- som valutabrott förekommer i be- gränsad utsträckning också idag. Även om utgiftsskatten medför att vinsten på sådan utflyttning kan bli något större, förefaller det knappast troligt att särskilt många andra än de, som redan i dagens skattesystem företar sådana åtgärder, skulle vara beredda att med brottsliga åtgärder undgå sin skatt- skyldighet vid utflyttning. Man torde också ha anledning räkna med att införandet av utgiftsbeskattning kommer att skärpa myndigheternas vak- samhet i detta avseende.
5.14.2 Tillfällig utflyttning
Vid tillfällig utflyttning, t.ex. då anställda i svenska internationella kon- cerner placeras utomlands på viss tid, synes en avskattning enligt ovan redovisade principer väl drastisk. I sådana fall synes en lämplig väg vara att en skatteberäkning i och för sig genomföres, men att anstånd med skat- tens uttagande medges mot att bankgaranti för skattens belopp ställs av den skattskyldige eller t. ex. hans arbetsgivare. Anståndet bör avse viss tid exempelvis tre år och bör kunna förlängas. Om återflyttning ej sker uttages skatten. Sker återflyttning däremot, går den skattskyldige åter in i systemet, varvid den tidigare beskattningsåtgärden upphävs. Den temporära utflytt- ningen har då inte medfört några skattekonsekvenser. I den mån sparan- deupplösning skett bör dock beskattning inträda. Ökning av sparandet bör också medföra avdragsrätt mot framtida sparupplösning.
En speciell situation uppstår för sådana skattskyldiga, som formellt kvar- står som bosatta i Sverige men som på grund av den s.k. ettårs-regeln i 54 & kommunalskattelagen åtnjuter inkomstskattefrihet för sin utländska arbetsinkomst. Den tekniska lösningen för den situationen blir beroende av om den utländska inkomsten skall träffas av utgiftsskatt eller ej. I det senare fallet torde ändock en årlig deklarationsplikt få upprätthållas för att det sparande, som sker av den utländska inkomsten, inte skall bli föremål för beskattning vid en framtida sparupplösning.
5.14.3 Permanent inflyttning
Inflyttning till landet kräver ett förfarande med registrering av ingångs- förmögenheten av samma slag som kan bli aktuellt generellt vid övergången till progressiv utgiftsskatt. Se mera härom nedan under 5.17. Inträdet i det progressiva utgiftsskattesystemet bör dock ej ske förrän bosättningen här kan anses någorlunda permanent.
Med tanke på att återinflyttning kan tänkas ske av personer, som vid sin tidigare utflyttning underlåtit att erlägga utgiftsskatt på sitt utförda ka- pital, bör dessa regler också innehålla bestämmelser om att avräkning skall ske från den skattefria ingångsförmögenheten för vid tidigare utflyttning utfört obeskattat kapital. Regeln bör göras tidsobegränsad.
5.14.4 Tillfällig inflyttning
På samma sätt som det vid tillfällig utflyttning kan förefalla opraktiskt att den skattskyldige skall behöva tillfälligt utträda ur systemet, kan det vara opraktiskt att den som endast vistas häri landet kortare tid skall behöva inträda i systemet för att åter utträda genom ett avskattningsförfarande, när han något år senare lämnar landet.
Därför kan det vara lämpligt att låta den här tillfälligt boende ej erlägga progressiv utgiftsskatt. I stället blir han skattskyldig till både proportionell och progressiv inkomstskatt, med tillämpning av samma skatteskala som i utgiftsskatten. Beträffande tekniken se vad som anförts ovan rörande här icke bosattas behandling. Detta förfarande bör måhända användas beträf- fande alla inflyttande under en övergångsperiod på t.ex. tre år, varefter obligatoriskt inträde i den progressiva utgiftsskatten sker. Det bör också i så fall öppnas möjligheter till ett tidigare frivilligt inträde i systemet, om den inflyttade finner det lämpligt med hänsyn till exempelvis företagna investeringar. Genom dessa åtgärder undviks tillfälliga in- och utträden i systemet, varigenom ett komplicerat problem undgås.
5. 14.5 Dubbelbeskattningsfallen
Som ovan anförts uppkommer inga dubbelbeskattningsproblem beträffande här icke bosatta med svenska inkomster, då utgiftsskatten ej omfattar dessa inkomster. Här utgår i stället traditionell inkomstskatt. Vad som nedan anförs gäller således endast de problem som rör skattskyldiga bosatta i Sve- rige.
Dubbelbeskattningsproblem kan uppstå beträffande de utländska inkom-
ster, som här bosatta skattskyldiga uppbär. De utländska inkomsterna bör vara underkastade progressiv utgiftsskatt liksom omvänt av riksbanken sanktionerade investeringar utomlands bör medföra avdragsrätt. I och för sig är det dock möjligt med ett system, där avdrag ej föreligger för in- vesteringar i utlandet. Det medför dock också att endast vinsten på dessa investeringar blir föremål för progressiv utgiftsskatt men ej själva desin- vesteringen. Därför bör utländska förvärvskällor i sin helhet ingå i utgifts- beskattningen.
De svenska dubbelbeskattningsavtalen är inte utformade på ett sådant sätt att utgiftsskatten automatiskt kan komma att omfattas av avtalen. Där- för synes lämpligaste vägen vara att lösa dubbelbeskattningsproblemen direkt i lagstiftningen med hjälp av ett skatteavräkningssystem av samma typ som i 24—28 && i lagen om statlig inkomstskatt.
Avräkningen bör dock ej omfatta hela den utländska skatten utan endast den del som kan anses motsvara utgiftsskatten. Annars uppstår en dub- belavräkning, eftersom avräkning eller annat undantagande från skatt också förekommer vid inkomstbeskattningen. Avräkningen bör därför begränsas till att avse den del av den utländska skatten, som överstiger 30 % av inkomsten, dvs. vad som enligt arbetsmodellen överstiger vad som mot- svarar svensk inkomstskatt. För att uppnå fullständig neutralitet i beskatt- ningen bör den del av den utländska skatten, som således ej får avräknas från utgiftsskatten när den erläggs, behandlas på samma sätt som erlagd svensk inkomstskatt. Det innebär att inte heller utländsk erlagd inkomst- skatt, till den del avräkning ej får ske, bör behandlas som konsumtion. Beloppet skall därför undantas från utgiftsbeskattning.
Den föreslagna lösningen undanröjer all internationell dubbelbeskattning i såväl alla de fall där dubbelbeskattningsavtal ej föreligger, som i de fall där dubbelbeskattningsavtal föreligger, oavsett vilken metod för dubbel- beskattningens undanröjande, som använts i avtalen.
När Sverige tillerkänts uteslutande beskattningsrätten för här bosattas in- komster uppstår över huvud taget inte frågan om dubbelbeskattning. I dessa fall erläggs ingen skatt i det andra landet och inkomsten ingår i den svenska taxerade inkomsten på vanligt sätt och därigenom också i skattebasen för utgiftsskatten. Någon avräkning av utländsk skatt blir då aldrig aktuell.
När det andra landet vid ”exemption-avtal” tillerkänts beskattningsrätten. såsom vid inkomst av fastighet i det andra landet, kommer inkomsten ej att ingå i den taxerade inkomsten i Sverige och därmed heller inte i skat- tebasen för utgiftsskatten. Den utländska inkomsten får i dessa fall på så sätt automatiskt samma behandling vid utgiftsbeskattningen som vid in- komstbeskattningen. Flertalet ”exemption-avtal" innehåller emellertid pro- gressionsförbehåll, som innebär att Sverige har rätt att vid progressions- beräkningen beakta den utländska inkomsten. Om det anses önskvärt att den utländska från svensk beskattning undantagna inkomsten skall påverka progressionsberäkningen också för utgiftsskatten, torde det inte möta några svårigheter att i utgiftsskattelagstiftningen införa en bestämmelse om pro- gressionsberäkning av samma slag som de som finns i avtalen.
En annan väg att vid utgiftsbeskattningen behandla på grund av "ex- emption-avtal" från svensk inkomstskatt undantagen inkomst är att låta inkomsten ingå i utgiftsskattebasen och bli föremål för utgiftsbeskattning,
trots att inkomstskatt ej kan utgå, varefter de ovan föreslagna avräknings- reglerna tillämpas, innebärande att den utländska skatt, som erlagts för in- komsten, får avräknas från den utgiftsskatt som skall erläggas. Härigenom blir en korrekt progressionsberäkning automatiskt följden utan att speci- albestämmelser härom behöver införas.
När det föreligger ”credit-avtal" uppstår heller inga problem i de fall, där det andra landet tillerkänts beskattningsrätten. Den föreslagna avräk- ningsregeln verkar här på samma sätt som avtalsavräkningen vid inkomst- beskattningen. Beskattningsresultatet blir härigenom detsamma som om dubbelbeskattningsavtal förelegat även beträffande utgiftsskatten.
Även om det skulle vara ett önskemål att på sikt inlemma utgiftsskatten i dubbelbeskattningsavtalen, torde det således i och för sig vara möjligt att införa utgiftsskatten utan att svårare komplikationer på grund av dub- belbeskattningsproblem skall behöva uppstå. Något avtalssystem behöver ej vara färdigt vid skattens införande.
5146. F örslagets förhållande till dubbelbeskattningsavtalens nondiskri- mineringsklausu/er
De föreslagna lösningarna innebär att inkomster, som uppbärs av å ena sidan utomlands boende och här tillfälligt boende och å andra sidan i Sverige stadigvarande boende, blir beskattade enligt olika metoder. Fråga uppstår då om detta kan anses stå i strid med non-diskrimineringsklausulerna i våra dubbelbeskattningsavtal.
Om man ser till OECD:s modellavtal och dess artikel 24, som innehåller non-diskrimineringsreglerna, kan konstateras att punkt 1 förbjuder att med— borgare i en annan avtalsslutande stat utsätts för en annan eller hårdare beskattning än medborgarna i beskattningsstaten.
De föreslagna reglerna skiljer ej på medborgare i olika stater. Det avgörande är i stället var de är bosatta, vilket innebär att en utomlands boende svensk medborgare behandlas på samma sätt som utomlands boende utländska medborgare med svenska inkomster. De föreslagna reglerna strider därför i detta avseende ej mot non-diskrimineringsreglerna i OECD:s modellavtal.
Punkten 4 av artikel 24 behandlar beskattningen av fasta driftställen och föreskriver, att fast driftställe, som ett företag i ena staten har i den andra staten, ej får beskattas på oförmånligare sätt än fasta driftställen som innehas av bosatta i den andra staten. Det skall observeras att bestämmelsen endast avser fasta driftställen i rörelse och ej exempelvis fastigheter. Antalet fall med utomlands boende fysiska personer, som driver rörelse i Sverige från fast driftställe, torde var mycket begränsat.
Då punkt 4 i motsats till punkt 1 behandlar jämställdhet mellan personer bosatta i de båda avtalsslutande staterna har bestämmelsen trots sin be- gränsade praktiska räckvidd relevans för de föreslagna reglerna. Emellertid föreskriver bestämmelsen ej beskattning enligt samma formella regler för in- och utlänningar, vilket understryks i kommentaren till modellavtalet. Det föreskrivs endast att beskattningen ej får vara mer tyngande för den utomlands bosattes driftställe. I förevarande fall är avsikten ej att åstad- komma en mer tyngande beskattning av den utomlands bosattes fasta drift- ställe i Sverige. Även om så kan komma att ske i individuella fall, torde
det ej i allmänhet bli följden av inkomstbeskattning i stället för utgifts- beskattning.
En rimlig tolkning av modellavtalets bestämmelser ger till resultat, att den föreslagna regleringen rörande beskattning av utomlands bosattas sven- ska inkomster inte heller i detta avseende står i strid med modellavtalets non-diskrimineringsregler.
OECD:s modellavtal och därmed huvudparten av våra moderna dub- belbeskattningsavtal ställer således inga hinder i vägen för de föreslagna lösningarna.
Vad ovan anförts är endast en mycket kortfattad genomgång av de in- ternationella problemställningarna. De förslag till lösningar på problemen, som framförs, bör endast betraktas som exempel på vägar genom vilka man skulle kunna lösa de problem som uppstår.
De problem på det internationella planet, som utgiftsskatten kan komma att medföra är ingalunda lättlösta och måste därför noga beaktas. Utred- ningsarbetet i denna del torde dock få anstå tills större klarhet vunnits beträffande de generella förutsättningarna för den progressiva utgiftsskattens införande. Den gjorda genomgången tyder på att problemen dock icke bör vara olösbara.
5.15. Kontrollfrågorna
Den progressiva utgiftsskatten medför i vissa avseenden andra kontroll- problem än inkomstskatten, även om det i huvudsak är tillräckligt med det kontrollmaterial, som används vid inkomst- och förmögenhetsbeskatt- ningen. Det är få nya uppgifter från de skattskyldiga som tillkommer. Emel- lertid får flera av de redan idag lämnade uppgifterna, som nu är av mindre betydelse särskilt på förmögenhetssidan och som därför i allmänhet inte kontrolleras, en helt annan och större betydelse i utgiftsskattesystemet. Här- av följer ett större kontrollbehov. Även om kontrollområdet på så sätt utökas är merparten av den nödvändiga tillkommande kontrollen av enkel be- skaffenhet, som med fördel kan ske via data. Endast på två områden, schab- lontaxerade villors förbättringskostnader och fordringsförhållanden mellan privatpersoner, tillkommer mer kvalificerade kontrollproblem.
När det gäller inkomster och utgifter i förvärvskälla uppkommer inga nya kontrollproblem. Den enkla redovisning, som utgiftsskatten här kräver, medför inga andra uppgifter än sådana som redan lämnas vid inkomst- beskattningen — utom beträffande inkomst av rörelse där viss mindre kom- plettering behövs. När det gäller kontrollen av att sådant, som närmast är anskaffning för privat bruk, ej redovisas som företagssparande och av att företagare ej tillgodogör sig konsumtionsförmåner från företaget, torde de nyligen antagna kontrollreglerna för fåmansbolag m.m. vid inkomst- beskattningen vara väl tillfyllest också för kontrollbehoven vid en utgifts- skatt. I övrigt medför utgiftsbeskattningen snarast mindre kontrollproblem beträffande rörelseredovisningen än inkomstbeskattningen.
I vissa avseenden underlättas kontrollfrågorna. Särskilt gäller det vid över- låtelse av sådan egendom som betraktas som sparande. Som redan behandlats ovan i samband med Villabeskattningen, har köparen och säljaren därvid
mot varandra stridande intressen på ett sådant sätt att risken för "pengar under bordet” måste bedömas som betydligt mindre än för närvarande. Köparens mycket starka intresse att inte få köpeskillingen lägre angiven än den verkliga, då han annars går miste om det omedelbara avdrag för investering, som han är berättigad till, balanseras mot säljarens intresse att inte redovisa högre köpeskilling än den verkliga, då han annars blir beskattad för en fiktiv inkomst.
När det gäller redovisning av sparande och skulder krävs i huvudsak inga andra uppgifter än de som redan återfinns i förmögenhetsdekIarationen. Den utformning förmögenhetsdeklarationen har redan idag är tillräcklig för redovisning och kontroll av förmögenhetsmassan och av att inget sparande, för vilket avdrag erhållits, senare "försvinner" utan att utlösa utgiftsskatt. Därför krävs för utgiftsskatten endast vissa enklare uppgifter beträffande förändringar i sparandet, som i och för sig redan finns i den skattskyldiges vanliga deklarationsunderlag. I det följande skulle några speciella kontroll- frågor beröras.
5.15.1. Kontroll av sparande
Vid utgiftsbeskattningen får kontrollen i vissa avseenden en annan inriktning än vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Så kommer beträffande sparande kontrollen för utgiftsbeskattningen snarast att avse om uppgivet sparande faktiskt ägt rum — inte som vid inkomst- och förmögenhetsbe- skattningen att allt sparande redovisats. Detta motsatsförhållande mellan de olika skatteformerna underlättar i själva verket kontrollen. Det som är fördelaktigt att redovisa vid utgiftsbeskattningen är ofta ofördelaktigt vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen och vice versa.
Flertalet vid utgiftsbeskattningen avdragsgilla sparformer lämpar sig för kontroll via data. För närvarande pågår en politisk debatt om var gränsen med hänsyn till den personliga integriteten bör gå för samhällets kontroll, särskilt via centrala datasystem.
Rent allmänt bör framhållas att frågan om skatte- och särskilt då da— takontrollens omfattning knappast kan bedömas utan att också beskattning- ens höjd och skattesystemets fördelningspolitiska ambitioner beaktas. Vid en sådan samlad bedömning torde det stå klart att det krävs ett finmaskigt kontrollsystem för att det skall vara möjligt att rättvist och i enlighet med lagstiftningens utjämnande syfte fördela den stora skattebörda det är fråga om. Därvid utgör datakontrollen — i vart fall där den inskränker sig till de skattskyldigas inkomst- och förmögenhetsförhållanden — ett billigt, ef- fektivt och mjukt instrument. Är man inte beredd att acceptera den kon- trollen, torde man bli tvungen att också sänka ambitionsnivån för vårt skat- tesystem.
Den utökning av datakontrollen, som ett införande av utgiftsskatt skulle behöva medföra, rör så enkla ekonomiska förhållanden, som den skatt- skyldige redan idag i huvudsak skall uppge i deklarationen, att kontrollen ej kan sägas komma i någon konflikt med medborgarnas intresse av personlig integritet.
När det gäller möjligheterna för skattemyndigheten att ta emot datain- formation från andra registersystem har från riksskatteverket framhållits
att samordningen redan i allmänhet är så stor att några avgörande tekniska svårigheter ej kan sägas föreligga. Beträffande de olika sparformerna kan följande framhållas.
a. Banksparande
Beträffande banksparandet föreligger redan nu möjligheter och färdiga ru- tiner för att direkt få uppgift via dator om alla saldon och räntegottgörelser per 31.12. Någon kostnad eller administrativ merbelastning förutom vad avser den enkla hanteringen av materialet behöver ej uppstå.
b. Aktiesparande
Beträffande VPC-registrerade aktier är situationen densamma som för bank- sparandet. Några administrativa problem torde ej föreligga att bygga ut denna registrering till samtliga aktier som normalt går i handeln. Inte heller här uppstår nämnvärda extra kostnader eller administrativt merarbete.
c. Obligationssparande
Beträffande räntebärande obligationer föreligger redan viss registrering och möjligheter till stickprovskontroll. Premieobligationer registreras för när- varande ej. Det torde ej vara förenligt med större tekniska problem att bygga upp en sådan registrering som redan för kontrollen vid förmögen- hetsskatten är önskvärd. Extra kostnader och administrativa resurser kom- mer dock att åtgå för att bygga upp systemet. Inom VPC föreligger planer för en obligationshantering liknande den för aktier, vilket skulle underlätta genomförandet av ett kontrollsystem.
d. F örsäkringssparande
Försäkringsregistreringen är redan så gott som helt datoriserad. Svårigheter torde ej komma att föreligga att direkt föra över uppgifter om erlagda premier och utfallande belopp i den utsträckning, som kan erfordras. Uppbyggandet av redovisningssystem kommer dock att kräva vissa extra resurser.
5152. Övriga kontrollfrågor
Kontrollfrågorna rörande Villabeskattningen, fordringar och skulder, famil- jetransaktioner, arv och gåvor samt penninglotteri och tipsvinster har redan behandlats i samband med diskussionen om beskattningens utformning.
Sammanfattningsvis kan beträffande kontrollfrågorna anföras följande. Införandet av en utgiftsskatt kräver en viss utökning av kontrollapparaten. Någon uppskattning härav i kostnader, personalbehov eller annan resurs- förstärkning har ej kunnat göras. Större delen av de tillkommande kon- trollåtgärderna är av enkel natur och kan i huvudsak utföras av dator. Endast vid avvikelser mellan deklarationsuppgifterna och kontrolluppgifterna finns anledning till manuell granskning. Någon större belastning på själva taxe- ringsorganisationen innebär därför inte denna kontroll. På ett par områden
— förbättringskostnader på villor, fordringsförhållanden mellan privatper- soner och familjetransaktioner — medför utgiftsskatten mer kvalificerade kontrollproblem, vid Villabeskattningen dessutom av stor omfattning. Just beträffande förbättringskostnader på villor blir det emellertid först genom införandet av en utgiftsskatt och den skattemässiga betydelse, som för- bättringskostnaden där har för villaägaren, möjligt att uppnå den kontroll, som redan nu är önskvärd beroende på det stora skatteundandragande, som förekommer. Även i andra avseenden effektiviseras kontrollen beträffande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.
Mot den administrativa merbelastning som utgiftsskatten otvivelaktigt medför skall alltså ställas de fördelar man samtidigt vinner i kontrollhän- seende. Den administrativa belastningen måste också sammanvägas med de effekter utgiftsbeskattningen kan anses ha i materiellt hänseende. Ad- ministrativa nackdelar torde emellertid vara det pris man får betala för de mer sofistikerade skatteformer, som blir nödvändiga, när kraven på skat- tesystemets effektivitet stiger.
5.15.3 Möjligheter till skatteflykt och fusk
Vad gäller frågan om skatteflykt innehåller den progressiva utgiftsskatten färre ojämnheter än inkomstskatten. Ki'inggåendemöjligheterna är betydligt mer begränsade än i inkomstskatten därigenom att all inkomst beskattas lika. Skattesvinnet på grund av skatteflykt bör därför bli avsevärt mindre än i inkomstskatten. Den kontrollresurs, som idag sätts in mot olika typer av skatteflykt, kan i utgiftsbeskattningen frigöras för andra uppgifter.
Skattefusk kan aldrig helt förhindras. Men det finns anledning tro, vilket bekräftas av den amerikanska utredningen inom Advisory Commission on Intergovernmental Relations att utrymmet för fusk är mindre i utgiftsskatten än i inkomstskatten. Ett av skälen härför är att beskattningen är uppbyggd som en spegling av Ievnadsstandarden. Hög synlig konsumtionsnivå och låg beskattning kan inte förekomma utan att skattefusk föreligger. Den skattepliktiga privatförbrukningen kan aldrig vara lägre än konsumtionen, oavsett varifrån medlen för konsumtionen kommer. Vid inkomstbeskatt- ningen kan stora diskrepanser föreligga mellan taxerad inkomst och lev- nadsstandard. Skillnaden som råder ger ingen antydan om att fusk behöver föreligga. Den progressiva utgiftsskatten har här ett väsentligt försteg framför inkomstskatten. Den bättre täckning av olika inkomstkällor som utgifts- beskattningen ger bidrar härtill. Det skall emellertid understrykas att ut- giftsbeskattningen knappast innebär några avgörande fördelar när det gäller att bekämpa det stora skatteundandragande, som sker genom arbetsbyten. oredovisade lönebetalningar och krympningar av dagskassan. En övergång till utgiftsbeskattning öppnar dock ej några nya betydelsefulla fuskvägar. Den försvårar tvärtom en del av det fusk som idag förekommer.
Det hävdas ibland att skattefusk skulle vara mer lönsamt vid en ut- giftsbeskattning än vid inkomstbeskattningen på grund av möjligheterna till sparavdrag mot de deklarerade inkomsterna i de fall den från beskattning undandragna inkomsten sparas. Uppfattningen bygger emellertid på en fel- syn. Inte heller vid utgiftsbeskattningen undgås vid skattefusk någon annan skatt än den på det undandragna beloppet. Vid sparande kan skatten på
den deklarerade inkomsten uppskjutas. Något ytterligare konsumtionsut- rymme öppnas emellertid inte härigenom. Skatten effektueras nämligen så snart som den skattskyldige försöker tillgodogöra sig sparandet inklusive det uppskjutna skattebeloppet. Utgiftsskatten medför därför inga extra skat- tefördelar för skattefuskare.
5.16 Uppbördssystemet
I det nuvarande skatteuppbördssystemet strävar man efter att få så stor överensstämmelse mellan preliminärt och slutligt skatteuttag som möjligt. En fullständig överensstämmelse är emellertid inte möjlig i ett skattesystem med högt skatteuttag och hög utjämningsambition. Ett sådant system med- för en mångfald marginalskattesatser och gör det nödvändigt att på ett rättvist sätt väga in i beskattningen extra arbets- och kapitalinkomster liksom de underskott som också kan förekomma. Summan överskjutande skatt upp- gick för år 1974 till ca 3,8 miljarder kr. och summan kvarstående och till- kommande skatt till 2,9 miljarder kr. Härtill kommer fyllnadsinbetalningar på 3,7 miljarder kr. Antalet fall med avvikelse mellan preliminär och slutlig skatt var ca 5 miljoner. För beskattningsåret 1970, som är det senaste är för vilket statistik beträffande fördelningen föreligger, var antalet avvikelser över 1 000 kr. i ena eller andra riktningen 1 612000 st., varav 127000 st. över 5 000 kr. Det är således fråga om betydande avvikelser mellan preliminär och slutlig inkomstskatt både beträffande den sammanlagda summan och antalet avvikelser.
Vid utgiftsbeskattningen är skattebasen en annan än vid inkomstbeskatt- ningen. För de flesta vanliga inkomsttagare verkar emellertid utgiftsskatten på samma sätt som inkomstskatten, då de i allmänhet konsumerar sina inkomster. Därför är det möjligt med samma typ av källbeskattning för utgiftsskatten som för inkomstskatten. Preliminär skatt uttages således lämpligen på hela inkomsten, som om den skulle konsumeras. Detta innebär således, att preliminär A-skatt uttas på hela tjänsteinkomsten och att pre- liminär B-skatt uttas på grundval av föregående års konsumtion eller pre- liminär deklaration.
Antalet avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt kommer med detta system knappast att ökas jämfört med nuläget. Däremot kan antalet större avvikelser förväntas bli fler. Effekten av en avvikelse är dock mindre i utgiftsbeskattningen än i det nuvarande systemet. Till denna fråga skall återkommas längre fram. För den stora mängden skattskyldiga kommer emellertid utgiftsskatten knappast att medföra större förändringar eller av- vikelser mellan preliminär och slutlig skatt än vad extrainkomster, ränte- och andra avdrag redan idag medför. För exempelvis villaägarna kommer höjningen av schablonintäkten med två procentenheter att i huvudsak neu- tralisera avdraget för amorteringarna. I den utsträckning extrainkomster och tillfälliga inkomster, som normalt ligger utanför källbeskattningen, sparas, kommer sparavdragen i många fall snarast att förbättra överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt. Också för skattskyldiga med kompli- cerade inkomstförhållanden kommer införandet av utgiftsskatt att snarast förbättra överensstämmelsen mellan preliminärt och slutligt skatteuttag, då
i dessa fall inkomsterna kan förväntas variera mera mellan olika år än kon- sumtionen. Sparandeupplösning för konsumtion medför å andra sidan att preliminärskatteuttaget blir för lågt.
1 vad mån detta kommer att medföra större problem är beroende av de skattskyldigas förmåga att överblicka sin skattesituation i samband med sparandeupplösningen. Om betydande sparmedel förbrukas under ett år utan att skattekonsekvensen medtas i den ekonomiska planeringen, kan detta medföra svårigheter för den skattskyldige att sedan klara av skattebetal- ningarna. Detta problem existerar redan i dagens system beträffande icke preliminärbeskattade extra inkomster och försäljningsinkomster samt för skattskyldiga, som erlägger B-skatt och har stigande inkomster. Problemet torde emellertid komma att accentueras betydligt i utgiftsbeskattningen med den skillnaden att problemet förflyttas från inkomst- till utgiftssidan. Ovanan att beakta utgiftssidan kan medföra betydande problem.
Generellt bör utgiftsskatten medföra större avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt än inkomstskatten. Några mätningar av förväntade av- vikelsers storlek har ej kunnat företas. För dem med stora skillnader får man använda jämkningsmetoder av samma eller liknande slag som de, som redan nu finns.
Som nämnts ovan har skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt vid den föreslagna typen av utgiftsskatt en mildare effekt för den skattskyldige än i nuvarande system. Om en skattskyldig idag erhåller kvarskatt på 5 000 kr. i anledning av en extrainkomst på 7 500 kr., som han förbrukat, måste han vid 66 % marginalskatt tjäna 15000 kr. för att ha pengar att betala såväl kvarskatten som inkomstskatt på det belopp, som åtgår för skatterna, om han inte har sparade medel att betala skatten med. Denna uppbörds- systemets s. k. arbetsstimulerande effekt står inte alltid klar för de skatt- skyldiga, som därigenom kan råka in i ekonomiska svårigheter. En kvar- skatteskuld kan i dagens system på så sätt medföra för lång tid eftersläpande effekter.
Om samma skattskyldige vid en renodlad utgiftsskatt med samma mar- ginalskatteuttag förbrukat 7 500 kr. blir skatten härpå formellt 15 000 kr., dvs. samma belopp som den skattskyldige måste intjäna i inkomstskat- tesystemet för att kunna bli kvitt sin kvarskatt på formellt endast 5 000 kr.
På grund av att det belopp, som erläggs i skatt, ligger utanför skattebasen för utgiftsskatten, behöver den skattskyldige i ett renodlat utgiftsskatte- system inte heller tjäna mer än 15 000 kr. för att täcka motsvarande kvar- skatteskuld, då någon utgiftsskatt ej kommer att utgå på den inkomst som åtgår till kvarskattebetalningen. Någon ytterligare beskattning på grund av att en del av inkomsten åtgått till skattebetalning blir det alltså inte fråga om, i motsats till vad som är förhållandet i inkomstbeskattningen.
De högre kvarskatter, som det höga formella utgiftsskatteuttaget på mar- ginell extra konsumtion kan leda till, medför således—inte någon ökad be- lastningjämfön med det nuvarande systemet. Ett formellt kvarskattebelopp medför en mindre ekonomisk belastning för de skattskyldiga än vad mot- svarande kvarstående skattebelopp medför i dagens skattesystem. Därför kommer det högre antalet större avvikelser ej att medföra så stora problem som man vid en ytlig granskning av frågan kan få intrycket av.
Den föreslagna modellen med en kombination av en proportionell inkomst- skatt på 30 96 och en progressiv utgiftsskatt medför dock att de påvisade kumulativa kvarskatteproblemen i det nuvarande skattesystemet i begränsad omfattning kommer att kvarstå beträffande den proportionella inkomstskat- tedelen.
Införes en utgiftsbeskattning krävs en noggrann studie av Uppbördssys- temets olika delar. Det är troligt att omarbetningar i flera avseenden bör göras. Så bör t. ex. ansvarsfrågorna rörande skatten vid gåvor, som innebär sparandeupplösning, förmodligen utformas så att också gåvotagaren står ett visst ansvar.
5.17 Övergångsregler
En delvis övergång till ett skattesystem med annorlunda uppbyggnad medför alltid svåra övergångsproblem. Detta gäller även beträffande införandet av progressiv utgiftsskatt.
Övergångsproblemen består här främst i att den progressiva utgiftsskatten beskattar sparandeupplösning och ger avdrag för skuldminskning. I bägge fallen förutsätts emellertid att sparandet tidigare givit rätt till avdrag och att upptagandet av länet medfört beskattning. Brister dessa förutsättningar uppkommer i sparfallet dubbelbeskattning och i Iånefallet oförtjänta skat- tevinster. 1 ett ganska långt övergångsskede kommer det att finnas sparande, som bildats under tiden före utgiftsskattens införande och därför ej medfört avdragsrätt, och tidigare upptagna lån som ej medfört skatteplikt. För att lösa de problem, som därvid uppstår, torde i princip upplösning av gammalt sparande få ske utan beskattning och amorteringar av gamla lån få ske utan rätt till avdrag — i vart fall till någon del och under ett övergångsskede.
Tekniskt kan detta ske enligt olika modeller. Nedan skall tre modeller beröras. I alla tre fallen krävs en registrering av ingångsförmögenheterna motsvarande en detaljerad förmögenhetsdeklaration. Genom något skärpta krav på den nuvarande förmögenhetsredovisningen kan detta uppnås utan större administrativ omgång. Tidigare års förmögenhetsdeklarationer torde ge tillräcklig möjlighet till kontroll av att inte fiktiva tillgångar upptas. Kon- trollen av att sparandet inte upptas för högt medför, som visats i avsnitt 5.15, knappast större problem. Att sparande inte upptas till för låga belopp har närmast formell betydelse. Materiellt är det nämligen av mindre be- tydelse om sparavdraget erhålles genom tillämpning av övergångsreglerna eller genom att sparandet tages fram efter lagens ikraftträdande. Någon an- ledning att i övergångsskedet dölja förmögenhet för att senare erhålla spar- avdrag finns ej. Om så sker uppnås i princip ingen skatteförmån.
Kontrollen av skuldsidan är av än mindre betydelse. Om skulderna upptas till för lågt belopp, måste den skattskyldige fortsätta med denna under- redovisning i den fungerande utgiftsbeskattningen, annars kommer den se- nare ökningen av skuldbeloppet att registreras som tagande av nytt lån och utlösa utgiftsbeskattning. Om en del av skuldsättningen tvärtom döljes även fortsättningsvis uppstår samma effekt, som övergångsregeln eftersträvar, nämligen att amorteringen av gamla lån ej skall medföra avdrag, då amor- teringarna här ej kan komma till synes genom minskning av det redovisade
skuldbeloppet, vilket krävs för att avdrag skall kunna erhållas. Endast vid amorteringsfria lån kan vissa fördelar uppstå. Härtill återkommes i det föl- jande.
Om skulderna tvärtom redovisas till för högt belopp, saknar detta praktisk betydelse, då effekten av övergångsreglerna endast är att avdrag ej erhålles för framtida amorteringar av redovisade skulder. Det fiktiva skuldbeloppet kommer därför inte att medföra någon fördel. Några skäl för de skattskyldiga att dölja eller blåsa upp sitt skuldbestånd i samband med övergången till utgiftsskatt finns således ej. Den neutralitet i övergångsskedet, som övergångsprinciperna innebär både på tillgångs- och skuldsidan, medför att varken skattevinster eller skatteförluster kan göras genom att konsumtionen läggs på den ena eller andra sidan ikraftträdan- dedagen för utgiftsbeskattningen. Det avgörande är i stället om konsum- tionen kommer att bestridas med inkomster intjänade före eller efter ikraft- trädandet.
Övergångsreglerna bör således varken förorsaka konsumtionsrush eller sparökning före ikraftträdandet. Det finns heller inte anledning att öka sitt kontantinnehav.
Vad angår värderingen av ingångsförmögenheten kan beträffande icke nominella tillgångar olika metoder komma ifråga. Ett alternativ är att välja anskaffningsvärdet — med eller utan inflationsuppräkning — som utgångs- punkt. En annan möjlighet är att utgå från någon form av marknadsvärde eventuellt nedjusterat med hänsyn till den latenta skatteskulden. Kom- binationer av olika metoder är också tänkbara.
Tekniken för att upplösning av gammalt beskattat sparande skall kunna ske utan beskattning och återbetalning av gamla lån utan att avdrag erhålles kan lösas efter olika linjer.
5.17.1 Bruttometoden
När ingångsförmögenheten registreras brutto, fastställs det sammanlagda värdet av den skattskyldiges tillgångar av sparkaraktär respektive av hans skulder. Så länge den skattskyldiges bruttosparande håller sig över ingångs- nivån kan då allt nysparande och all upplösning av sparande behandlas efter de nya reglerna. Detsamma gäller all ny upplåning och amortering så länge det sammanlagda skuldbeloppet ej sjunker under ingångsnivån. Upplösning av gammalt sparande, det vill säga när bruttosparandet nedgår under vad som fanns vid övergången, kommer däremot ej att utlösa skat- teplikt. På motsvarande sätt kommer amortering av gamla skulder, det vill säga när bruttoskuldsumman sjunker under vad som fanns vid övergången, ej att medföra avdragsrätt.
Vid bruttometodens användning blir kontrollfrågorna enklast, då det med denna metod endast är uppblåsning av tillgångssidan som kan medföra skat- tevinster av betydelse. Felaktigheter på skuldsidan får i enlighet med vad som tidigare anförts här materiellt ringa betydelse på längre sikt.
5.17.2 Nettometoa'en
En annan möjlig väg är att fastställa den skattskyldiges nettoförmögenhet, tillgångar minus skulder, vid övergången. Om nettoförmögenheten sedan sjunker under ingångsnivån medför den förmögenhetsupplösningen ingen beskattning. ] övrigt behandlas förmögenhetsförändringar i enlighet med de nya reglerna.
Är nettoförmögenheten från början negativ, det vill säga att skulderna överstiger tillgångarna, medför detta att avdrag för amorteringar ej erhålles när nettoskuldsättningen sedan minskar. Så länge nettoskuldsättningen hål- ler sig ovanför ingångsnivån eller gällande ingångsnivå, när icke avdragsgill amortering företagits, behandlas alla förmögenhetsförändringar enligt de nya reglerna.
Vid denna metod blir det av betydelse inte bara att tillgångssidan inte uppblåses utan även att inte skuldsumman underskattas i den mån det är fråga om amorteringsfria lån. Om så sker blir nettoförmögenheten för stor vilket ger utrymme för en motsvarande för stor skattefri sparupplösning.
5. 1 7.3 Skatteavräkningsmetoden
En annan övergångsmetod, som medför att utgiftsbeskattningen kan införas att gälla omedelbart också beträffande gammalt sparande och gamla län, är att vid övergången på grundval av en deklaration fastställa den skatt- skyldiges nettosparande eller nettoskuldsättning. Om nettosparande före- ligger krediteras den skattskyldige ett skattebelopp beräknat efter genom- snittlig skattesats. Detta skattetillgodohavande får den skattskyldige sedan helt eller delvis använda i avräkning mot senare debiterad utgiftsskatt på grund av sparandeupplösning. Om nettoskuldsättning föreligger, debiteras den skattskyldige i stället ett skattebelopp, som senare får avräknas vid framtida sparande inklusive skuldamortering.
Denna metod ställer vad angår riktigheten i övergångsredovisningen sam- ma krav som nettometoden. Skatteavräkningsmetoden har fördelen att den utan att drastiska effekter behöver uppstå möjliggör en betydligt kortare övergångstid än de övriga nämnda metoderna.
5.17.4 Frågan om tidsbegränsning, övergång utan övergångsregler, m. m.
Ingen av övergångsmetoderna behöver användas efter en persons frånfälle. Den efterlevandes situation kan bedömas helt efter de nya reglerna. An- ledning föreligger ej att vid dennes beskattning beakta i vad mån den avlidne haft beskattat sparande respektive Obeskattade lån eller ej.
För övriga fall torde någon form av tidsbegränsning för övergångsreglerna förmodligen få införas. Beloppsgränser kan också komma i fråga. Avväg- ningen av övergångsreglernas innehåll i dessa hänseenden är dock närmast en politisk fråga, som faller utanför utredningsuppdraget.
I och för sig är det naturligtvis också möjligt att införa utgiftsskatten utan några övergångsregler, varigenom skatten kommer att träffa all kon- sumtion efter ikraftträdandet lika. Bortsett från de rättviseproblem bl. a.
i form av dubbelbeskattning som detta medför kan en sådan lösning ur administrativ synpunkt förefalla enklast.
Emellertid kräver den en noggrannare kontroll av ingångsförmögenhe- terna som kan förorsaka stora problem. ] ingångsförmögenheten måste då också kontanta tillgångar redovisas för att de skattskyldiga inte genom om- vandling av sitt sparande till kontanter skall kunna undgå beskattningen. Vidare torde övergångseffekter i form av tidigareläggning av inköp av kon- sumtionsvaror m.m. bli ofrånkomliga.
Övergångsfrågorna kräver noggrant övervägande. De ovan lämnade skis- serna till lösningar är endast exempel på vägar, som man kan gå och med vars hjälp övergångsproblemen kan bemästras. Det är knappast meningsfullt att på nuvarande stadium närmare undersöka övergångstekniken, innan klar- het vunnits vare sig om de generella förutsättningarna för att införa en utgiftsskatt eller om vilken plats i systemet skatten i så fall kommer att erhålla.
] ut 139"qu & _lll
grå?" "Hit "ni:-1 wil" '-' lf-i
Ihr ".'li ru*-3 m.m r. hi lil”
.-__ _ , I. _ 41. _ _;th *
. tr,.
6. Samordning med andra skatteformer
Införandet av en utgiftsskatt berör även andra skatteformer. Detta gäller främst inkomstbeskattningen, som enligt arbetshypotesen delvis ersätts av utgiftsskatten. Även för förmögenhetsbeskattningen, arvs- och gåvobeskatt- ningen och för vinstbeskattningens olika former innebär utgiftsskatten kon- sekvenser, som medför behov av samordning mellan skatteformerna, då förvärv som för närvarande är underkastade dessa skatter också blir föremål för utgiftsbeskattning. Det finns därför anledning överväga i vilken utsträck- ning dessa skatter bör behållas, då de i och för sig kan ersättas helt av utgiftsskatten.
Frågan om samordningen mellan utgiftsbeskattningen och arvs- och gå- vobeskattningen har redan berörts i avsnitt 5.11. När det gäller de olika vinstskatterna, synes dessa skatter med fördel kunna avskaffas i den ut- sträckning som vinsterna träffas av utgiftsskatt. Härigenom skulle också vissa administrativa vinster göras.
Lotterivinstbeskattningen av premieobligationsvinster torde kunna av- skaffas helt. Beträffande penninglotteriet och tipset torde i vart fall vinst- beskattningen av de större vinsterna kunna avskaffas. Härigenom skapas utrymme för i motsvarande mån högre vinster.
De viktigaste samordningsfrågorna rör dock inkomst- och förmögenhets- skatterna. För inkomstbeskattningen gäller frågan främst vilka förenklingar, som där kan göras vid införandet av en utgiftsskatt. För förmögenhets- beskattningen innebär införandet av en utgiftsskatt en helt ny situation, som bör analyseras.
6.1. Förenklingar som kan uppnås i inkomstbeskattningen
Om en reform utformas så att inkomstskatten göres proportionell, eller i det närmaste proportionell, med en sammanlagd statlig och kommunal skat- tesats på ca 30 %, kan betydande förenklingar i inkomstbeskattningen göras. Följande förteckning avser endast sådana delar av lagstiftningen, som redan vid en ytlig granskning av lagstiftningen framstår som möjliga att avveckla eller avsevärt förenkla.
a. Realisationsvinstbeskattningen
Vid en proportionell och låg inkomstbeskattning föreligger inte samma skäl till särskild förmänsbehandling av realisationsvinsterna. Dessa bör således
kunna beskattas på samma sätt som övrig inkomst. Detta innebär att det bör vara möjligt att avskaffa huvuddelen av de i långa stycken mycket komplicerade specialreglerna avseende särskilt fastighets- och aktievinster i 35 å 2—4 mom. jämte tillhörande anvisningar och i anvisningarna till 36 ;" KL. Huruvida de nominella vinsterna bör beskattas i sin helhet utan hänsyn till inflationen, även om skatteuttaget är lågt, är emellertid huvudsakligen en politisk fråga. Även de kringgåenderegler som införts för att stoppa bl. a. vinstbolags- och internöverlåtelser bör kunna slopas, då kapitalvinster och löpande inkomster blir behandlade lika såväl vid inkomstbeskattningen som vid utgiftsbeskattningen. En omläggning av här skisserad art medför också viktiga konsekvenser för kommunalbeskattningen. I och med att specialbehandlingen av realisa- tionsvinster upphävs, blir följden att kommunerna får rätt att fullt ut be- skatta realisationsvinsterna särskilt på fastigheter. Det nuvarande systemet med uppräkning av anskaffningskostnaden m. m. medför att kommunerna endast kan beskatta en liten del av realisationsvinsterna. Att kommunerna tillerkänns rätten att beskatta hela realisationsvinsterna synes berättigat då stegringen i fastighetSpriserna delvis är följden av offentliga, särskilt då kom- munala, investeringar. Omläggningen skulle på så sätt medföra ökade skat- teintäkter för kommunerna.
b. Diverse kringgåenderegler
Reglerna i 54 & a) och i anv. p. 1 till 41 & KL rörande s. k. lundintransaktioner kan utgå, då incitamentet till denna typ av affärer, som också här utgörs av förmånsbehandlingen av realisationsvinster, försvinner.
Reglerna i 4655 1 mom. KL mot missbruk av reglerna rörande värdc- minskningsavdrag på fartyg m.m. kan utgå, då incitamentet härtill, att kunna göra större avskrivningar än vad den egna utgiften uppgår till, för- svinner i och med införandet av progressiv utgiftsskatt.
c. Spar- och försäkringsavdrag
Med den sparstimulans som ligger i systemet med progressiv utgiftsskatt kan det ifrågasättas om inte spar- och försäkringsavdragen kunde avskaffas. Denna förenkling av inkomstbeskattningen skulle dessutom innebära ett tillskott av skatteinkomster på tillhopa ca 1 miljard kronor.
d. Pensionsförsäkringar
Pensionsförsäkringsregleringen torde vid en proportionell inkomstskatt kun- na förenklas betydligt.
e. Dödsbobeskattningen
Någon anledning att vid en proportionell inkomstskatt bibehålla de i flera stycken svårtillämpade handelsbolagsreglerna för äldre dödsbon av viss stor- lek finns ej. Handelsbolagsreglerna för dödsbon torde kunna avskaffas.
.fi Förordning om ackumulerad inkomst
Då inkomstskatten blir proportionell och utgiftsskatten beskattar inkomster — också engångsinkomster — i takt med att inkomsttagaren tillgodogör sig medlen, kommer förordningen om ackumulerad inkomst ej att fylla något behov utan kan avskaffas.
g. Uppsko vslagstiftning
Nu befintlig uppskovslagstiftning rörande skogsinkomster och realisations- vinster torde kunna utgå vad de angår progressivt beskattade skattesubjekt.
h. "A naeH-avdraget"
För närvarande erhåller aktiebolag under vissa villkor avdrag för utdelning på nyemitterat aktiekapital. Detta s. k. Annell-avdrag infördes för att un- derlätta näringslivets kapitalanskaffning. I utgiftsbeskattningen erhålls av- drag för investeringar i aktier. Detta bör medföra en större lättnad för nyemis- sioner än Annell-avdraget. Mot den bakgrunden och mot bakgrund av utgiftsbeskattningens allmänt tillväxtbefrämjande effekter torde skäl att be- hålla Annell-lagstiftningen knappast finnas efter utgiftsbeskattningens in- förande.
i. U tskiftningsskatten
Belopp, som aktieägare erhåller i samband med utskiftning från aktiebolag, är undantagna inkomstskatt. I stället erlägger bolaget utskiftningsskatt. Ut- skiftade belopp kommer att vara skattepliktiga i utgiftsbeskattningen. Om faktisk beskattning sker beror på om beloppet sparas eller konsumeras. Den utgiftsskatt som utgår vid konsumtion kommer i flertalet fall att överstiga den nuvarande utskiftningsskatten. Under sådana omständigheter finns det knappast skäl att behålla utskiftningsskatten. Om inkomstskatten göres pro- portionell synes starka skäl föreligga att även i inkomstskattesammanhang jämställa utskiftning med utdelning. Utskiftningsskatteförordningen synes således kunna upphävas.
Ser man till de sammantagna förenklingar i inkomstbeskattningen och även i skattesystemet i övrigt, som är möjliga att vidta i samband med införandet av en utgiftsbeskattning, torde de till en del uppväga det ad- ministrativa merarbete, som utgiftsskatten medför. Flertalet förenklingar rör visserligen endast ett begränsat antal skattskyldiga. De avser dock i flera fall områden, där svåra tillämpningsproblem råder eller där det är svårt att få beskattningen att samtidigt fungera både smidigt och rättvist. Trots sin begränsade räckvidd är det därför ändå fråga om betydelsefulla förenk- lingar i skattesystemet.
6.2. Samordningen med förmögenhetsbeskattningen
Genom att den progressiva utgiftsskatten medger avdrag för sparande och genom att alla inflytande skattepliktiga medel anses konsumerade, om de ej bevisligen sparats, medför införandet av den progressiva utgiftsskatten ett starkt incitament för de skattskyldiga att korrekt redovisa sin förmö- genhet. Under förutsättning att den progressiva utgiftsskatten inte sätts allt- för lågt, torde detta tveklöst leda till en, jämfört med den nuvarande si- tuationen, förbättrad redovisning av förmögenhetstillgångarna. Undanhål- lande av sparande kommer nämligen att leda till en betydligt hårdare skat- tebelastning än om sparandet redovisas. Det kan nämnas att företagna un- dersökningar visar att vissa typer av förmögenhetstillgångar, såsom pre- mieobligationer, till stor del för närvarande torde undanhållas förmögen- hetsbeskattning. Införandet av en utgiftsskatt torde medföra en klar ef- fektivisering av förmögenhetsbeskattningen.
Förmögenhetsskatten kan emellertid också ses som ett komplement till utgiftsskatten. Den formella förmögenhetsmassan kommer att växa fortare vid en progressiv utgiftsskatt på grund av att beskattningen på sparad inkomst uppskjuts. Denna tillväxt är dock i viss mån endast skenbar, då för- mögenheten är belastad med en latent skatteskuld, som utlöses då för- mögenheten konsumeras. Högre formell förmögenhet betyder vid oförändrat förmögenhetsskatteuttag högre förmögenhetsskatt.
I samband med diskussionen om skatteuttagstekniken för utgiftsskatten har rekommenderats att avdrag erhålls för erlagd förmögenhetsskatt såsom en ingående del i under året erlagd preliminär eller kvarstående skatt. Detta medför en sänkning av det reella förmögenhetsskatteuttaget jämfört med den nuvarande situationen. 1 det gällande systemet uppgår den sammanlagda inkomst- och förmögenhetsskatt, som uttaget av inkomst för betalningen av förmögenhetsskatten medför vid 7 % marginalskatt — vilket får betraktas som relativt normalt för personer med skattepliktig förmögenhet — till 4 gånger det formella förmögenhetsskatteuttaget. Det innebär att det reella skatteuttaget är 8 (in vid en förmögenhetsskatt på formellt bara 2 ”n. Detta medföri många fall ett skattetryck som överstiger avkastningen på kapitalet. I realiteten medför dock 80—8 (yli-spärren att detta höga samlade skatteuttag sällan uttages. Om förmögenhetsskatten göres avdragsgill vid utgiftsbeskatt- ningen, kvarstår den kumulativa effekten endast beträffande inkomstskatten på 30 %. Det reella förmögenhetsskatteuttaget blir därvid i alla inkomstlägen 1,43 gånger det formella.
Den snabbare förmögenhetstillväxt, som utgiftsskattefriheten för sparande i och för sig torde leda till, samt den därav följande högre förmögenhets- skatten å ena sidan och å andra sidan den lindring av de kumulativa ef- fekterna av förmögenhetsskatten, som avdraget för erlagd skatt leder till, medför mot varandra verkande effekter.
Med hänsyn härtill och med beaktande av vad ovan anförts beträffande 80—85 (ki-spärrens betydelse i nuläget synes ett oförändrat formellt förmö- genhetsskatteuttag väl avvägt, såvida man inte vill ge förmögenhetsskatten en mer konfiskatorisk karaktär. Dock kan ifrågasättas om inte skattefri- hetsgränsen bör sänkas till 100 000 kr., vilket medför en avsevärd breddning av skatteunderlaget och även en viss skatteskärpning på större förmögen- heter.
Friheten från progressiv beskattning för sparad inkomst medför, som ovan nämnts, en snabbare förmögenhetstillväxt — om än belastad med en latent skatteskuld. Statens skatteanspråk effektueras ej förrän sparandet konsu- meras. I detta perspektiv kan förmögenhetsskatten ses som en ränta på den latenta skattefordringen, som staten betingar sig för uppskovet med beskattningen. Det föreslagna nettoförmögenhetsskatteuttaget torde vid en förmögenhetsskatt på 2 Ski, en inkomstskatt på 3 % och en latent utgifts- skatteskuld på 50 % av sparandet motsvara en årlig ränta på 5,2 % av den uppskjutna skatten. Uppfattas förmögenhetsskatten på detta sätt, som en ränta på skatteskulden, bör förmögenhetsskatt även uttas på mindre för- mögenheter. En sänkning av skattefrihetsgränsen till 100000 kr. framstår i det perspektivet som naturlig. I linje härmed ligger också att med den föreslagna avdragsrätten för förmögenhetsskatt 80—85-procentspärren bör av- skaffas.
Genom förmögenhetsskatten kan lagstiftaren över huvud taget reglera de skattskyldigas nytta för personligt bruk av deras jämfört med nuläget högre avkastning, som de erhåller vid en utgiftsbeskattning genom att deras sparande kan förväntas vara större på grund av sparavdraget. I vilken ut- sträckning denna högre avkastning skall komma den skattskyldige till del eller ej bestäms av förmögenhetsskattens höjd. Förmögenhetsskatten utgör således ett effektivt instrument för att reglera inkomsteffekten av avdrags- rätten för sparande i utgiftsbeskattningen.
Kombinationen av utgiftsskatt och förmögenhetsskatt synes således ha betydande fördelar genom sitt organiska samband.
it"-j '. it'l'» ." ,- le.-"tale :" - .- ' 7; | I" "' ' v w: »;l'rtgmägp—r-u» L. .
egt. ' [Wu—' ',gl ::
n' .. u."
_ . . .
';”T, - . ...HE-f'u .,, * ' '3 ' i"; 1 : *!
|": : ,,'J ** myr: —,..— 11”. I
"Flik ___ ': 535.315 :ilg".llär', _" fr .", , » .nu MW.-.Wäw'påäw sa;-.. ' LH "»»-"*" " ' MW.? 'i"i'—'i'i'-'-."-:r Ull? .m'I'l-hhur'l i'h'rlfhli !i. ru*-illa.? .SE? | '.'-J... .r '|'..1 lll än: 1 ”_ "q” ' uni):
mr.-s
IH Effekter
7. Sparande - fördelningspolitiska effekter
I inkomstbeskattningen är banksparande och liknande sparformer med hög direktavkastning föremål för full dubbelbeskattning. Först beskattas in- komsten när den sparas. Därefter beskattas avkastningen allteftersom den blir tillgänglig för lyftning. Det sker härigenom en årlig skatteavtappning av avkastningen som begränsar tillväxtmöjligheterna. Också kapitalvinstema är i princip utsatta för en dubbelbeskattning, som emellertid är mycket lindrigare dels därigenom att tillväxten inte beskattas förrän den realiseras, dels på grund av att det effektiva skatteuttaget är betydligt lägre för rea- lisationsvinster.
Utgiftsbeskattningen innebär genom avdraget för sparande att både sådant sparande. som ger direktavkastning, och sådant sparande, som ger kapi- talvinster, endast blir föremål för enkelbeskattning, men till hela sitt belopp, när det konsumeras. Så länge konsumtion inte sker föreligger skattefrihet.
En övergång till utgiftsbeskattning innebär således stora förändringarjäm- fört med inkomstbeskattningen. Effekterna i fördelningspolitiska och andra hänseenden av utgiftsbeskattningen är emellertid inte bara beroende av hur de olika spartyperna behandlas i inkomstbeskattningen utan också av hur sparandet fördelar sig på olika sparformer och bland olika grupper skatt- skyldiga.
7.1. Sparandet i inkomstbeskattningen
Vår nuvarande inkomstbeskattning behandlar ej de olika sparformerna lika. Skattebelastningen på sparandets avkastning varierar med sparform, infla- tionsutveckling och relationen mellan direktavkastning och värdestegring. Även den skattskyldiges marginalskattesats påverkar den relativa skatte- belastningen på olika sparformer. Detta innebär att avkastningen efter skatt på ett givet sparat belopp varierar beroende på en rad olika faktorer.1 Den som förmår anpassa sitt handlande efter dessa variabler kan i det nuvarande systemet uppnå en låg skattebelastning på sitt sparande.
7.1.1. Banksparande m. m.
Vid en jämförelse av den nettoavkastning efter skatt som olika sparformer ger, framstår banksparande och annat sparande, som huvudsakligen ger
' För en studie härom, se Blomquist, Sören, Be- skattning av hushållens sparandeformer,EF11974.
skattepliktig årlig direktavkastning, inte bara som missgynnat på grund av sparandets dubbelbeskattning utan även som oförmånligt absolut sett. Vid en kombination av hög marginalskatt och stark inflation blir realavkast- ningen av sparandet vid rådande ränteläge ofta negativ. De skattskyldiga som sparar på bank får således sitt sparande urholkat även om avkastningen läggs till kapitalet. Det speciella avdrag, som får göras från inkomster av kapital, har nyligen höjts för att bland annat motverka dessa effekter. Av- draget innebär samtidigt att kapitalinkomster gynnas jämfört med arbets— inkomster.
Det sagda gäller ej bara banksparande utan även placeringari räntebärande obligationer och utlåning, även om räntan i dessa fall ligger högre. Å andra sidan är dessa placeringsalternativ huvudsakligen tillgängliga endast för skattskyldiga med viss förmögenhet och högre inkomster. Den negativa effekten av beskattningen är i högre inkomstlägen förstärkt genom den högre marginalbeskattningen, varför avkastningen efter skatt blir ungefär densamma som vid banksparande i vanliga inkomstlägen.
För personer med hög marginalskatt framstår systematiska placeringar i premieobligationer som fördelaktigt, trots att den på grund av utlottnings- tekniken för småvinster förväntade bruttoavkastningen på obrutna — äkta eller falska — serier ligger betydligt under bankräntan. Den lindriga lotterivinstbeskattningen gör att nettoavkastningen efter skatt kan motsvara en skattepliktig bruttoavkastning före skatt på 10—15 %. Särskilt förmånligt blir läget om obligationsinvesteringen kan bestridas med lånemedel, vilket ofta sker då premieobligationer är belåningsbara till 90 % av sitt nominella värde. Efterfrågan på obligationer påverkas också starkt av läget på kre- ditmarknaden. Det stora intresset för premieobligationer under senaste året och de i följd härav högt uppdrivna kurserna på premieobligationer synes i huvudsak vara betingade av den förmånliga skattebehandlingen.
För skattskyldiga med stor förmögenhet framstår för närvarande ofta för- säkringssparande som förmånligt på grund av att det i försäkringen nedlagda kapitalet ej är föremål för förmögenhetsbeskattning.
7. 1 .2 V ärdestegringsvinster
Sparformer där avkastningen framkommer i form av värdestegring, som endast är föremål för realisationsvinstbeskattning, intar en gynnad plats i skattesystemet. Detta är inte följden bara av den lägre beskattningen av realiserade vinster. Därtill kommer att den årliga värdestegringen inte be- skattas så länge tillgången behålls. Eftersom ingen skatteavtappning av den årliga tillväxten sker ger detta möjligheter till en snabbare tillväxt än vid andra sparformer. Särskilt förmånligt blir läget om investeringen kan be- stridas med lånemedel, varvid den årliga räntekostnaden blir avdragsgill mot löpande inkomster. Mot detta står dock en oförmånlig behandling av realisationsförluster.
Trots den ojämnhet i beskattningen som förmånsbehandlingen av rea- lisationsvinsterna leder till, framstår den som ett närmast ofrånkomligt inslag i inkomstbeskattningen.
Bakgrunden härtill är sammanfattningsvis:
a) Vinsten är ofta helt eller delvis endast en kompensation för inflationen. Vinsten har då inte inneburit någon ökning av den skattskyldiges köpkraft. En beskattning av inflationsdelen av vinsten har därför ansetts oskälig.
b) Realisationsvinsten består ofta av en under flera år ackumulerad vinst. En beskattning enligt de för löpande inkomst gällande marginalskattesat- serna för det år som vinsten framtages har ansetts innebära en oskäligt hård beskattning.
c) Full beskattning av realisationsvinster skulle leda till svåra marknads- störningar på främst fastighets- och aktiemarknaden genom de "lock-in”- effekter som beskattningen skulle förorsaka. En omplacering för att erhålla högre avkastning är endast lönsam när den ökade avkastningen kan uppväga den skatteavtappning och den minskning av den avkastningsgivande basen, som sker vid vinstrealisationen i samband med omplaceringen. Ju högre beskattningen är desto mer svåruppfyllt blir detta villkor. Beskattningen skulle på så sätt minska försäljningsbenägenheten. På villamarknaden skul- le llyttningsbenägenheten minska. Den fördelningspolitiska och statsfinan- siella effekten av realisationsvinstbeskattningen skulle i ett sådant läge vara ringa. då försäljning — bortsett från de fall av uppskov med beskattning som lagstiftningen redan innehåller — i stort sett endast skulle ske antingen på grund av att den tidigare investeringen givit mycket ringa eller ingen vinst alls eller på grund av att de investerade medlen behövs för konsumtion eller annat ändamål. Huvudeffekten skulle bli en oönskad minskning av utbudet på viktiga marknader eventuellt följd av prisstegring på grund av utbudsunderskott. Förmånsbehandlingen av realisationsvinsterna medför emellertid effekter. som inte är förenliga med skattesystemets allmänna fördelningspolitiska målsättning.
Kapitalvinsterna tillfaller i huvudsak kapitalägarna, vilket leder till en lägre effektiv beskattning av dem än av löntagarna. Också i andra avseenden medför kapitalvinstbeskattningen en underlig snedvridning. Sålänge en fö- retagare driver sitt företag och låter sitt kapital göra en produktiv insats belastas han hårt av inkomstskatt och förmögenhetsskatt, vars sammanlagda storlek ofta kan äventyra företagets kapitalförsörjning. Säljer han bolaget för att i stället leva upp sitt kapital, erhåller han däremot en förmånlig skattebehandling. På samma sätt drabbas den som ärver ett företag och vill driva det vidare av en ofta övermäktig samlad skattebörda, medan den arvinge som säljer företaget för att konsumera arvet kan göra detta till en mycket låg skattebelastning.
Den fördelaktiga beskattningen av kapitalvinstema har gjort det lönsamt att söka förvandla löpande inkomster till kapitalvinster. Särskilt gäller det företagsinkomster som förvandlas till aktievinster. Detta har skett i så stor omfattning att lagstiftaren sett sig nödsakad till en rad drastiska lagstift- ningsåtgärder mot bl.a. vinstbolagsaffarer, interntransaktioner och lån ur egna aktiebolag. Dessa åtgärder har emellertid också varit behäftade med allvarliga nackdelar i andra hänseenden.
En speciell typ av omvandling av löpande inkomst till kapitalvinst utgörs av de fall där mot löpande inkomst avdragsgilla kostnader genererar en vinst. som endast blir föremål för realisationsvinstbeskattning. när den senare realiseras. Detta gäller t.ex. när reparationer på äldre fastigheter leder till
en motsvarande värdestegring.
Kravet på att kapitalvinsten måste vara realiserad för att beskattning skall kunna ske har för den. som äger kapital och kan placera detta i belåningsbara tillgångar som ger värdetillväxt i stället för direktavkastning, också öppnat möjligheter att genom belåning skattefritt konsumera värdetillväxten. Detta gäller numera även investeringar i villor.
På senare tid har även börjat uppmärksammas hur den snabba värde- stegringen på villafastigheter genom kombinationen av låg realisations— vinstbeskattning och hög belåning kan medföra mycket snabba förmögen- hetsökningar för villaägarna. De goda belåningsmöjligheterna. särskilt vad gäller nyproducerade hus. medför att en villaägare. som byter villa. genom värdestegringen på den gamla villan oftast behöver placera endast en del av sin lågbeskattade vinst som handpenning i den nya villan. även om den nya villan är likvärdig eller till och med dyrare än den gamla. Över— skjutande del av vinsten. som till övervägande del undgått beskattning. står fri för konsumtion. Inflationen lindrar i allmänhet sedan effekterna av den framtida ökade amorteringsbördan.
7.1.3. Slutsats
Sammantaget innebär de olika sparformernas behandling i inkomstbeskatt- ningen att konventionellt sparande missgynnas. samtidigt som den förmån- liga behandlingen av andra spartyper medför att den fördelningspolitiska målsättningen med beskattningen delvis sätts ur spel. Den innebär också en betydande ojämnhet i beskattningen mellan personer med samma in- komstförhållanden. Skattskyldiga. som inte söker eller har möjligheter att anpassa sin spar- eller inkomstbild till beskattningen. drabbas av högre skat- tetryck än de i samma inkomstlägen. som bedrivit en sofistikerad skat— teanpassning. Särskilt otillfredsställande blir denna effekt om marginalskat- tesatserna i högre inkomstlägen sätts högt delvis föratt neutralisera de skatt— skyldigas skatteanpassningsåtgärder.
7.2. Sparandet i utgiftsbeskattningen
l utgiftsbeskattningen beskattas alla sparformer lika. Utgiftsbeskattningens två huvudsärdrag jämfört med inkomstbeskattningen är:
a) uppskov med beskattningen av sparad inkomst b) den fulla beskattningen när konsumtion sker.
De effekter utgiftsbeskattningen medför för en investering bestäms av om investeringen inneburit ett utnyttjande av avdragsrätten för sparande. av avkastningens beroende av kapitalinsatsens storlek och av hur hög skatten är i konsumtionsögonblicket. Jämfört med en inkomstbeskattning där spa- randets dubbelbeskattning upprätthålls fullt ut. innebär utgiftsskattebehand— lingen av ett sparat belopp alltid en lättnad. På ett givet investerat belopp. där endast realisationsvinstbeskattning sker i inkomstbeskattningen. innebär utgiftsbeskattningen å andra sidan alltid en skärpning av beskattningen.
Om man först tar det enkla fallet av banksparande. innebär avdragsrätten
för sparad inkomst vid en renodlad utgiftsbeskattning. att den skattskyldige kan öka sitt sparande med ett belopp motsvarande den nuvarande in- komstskatten på sparbeloppet utan att ökningen behöver medföra någon konsumtionsuppoffring. Med ökat sparbelopp blir också avkastningen i kro— nor räknat större. Sparas också avkastningen. kan den skattefritt läggas till kapitalet. varigenom avkastningsmöjligheterna ytterligare ökas. Effekten härav är att det för konsumtion efter skatt kommer att återstå ett större belopp för den skattskyldige än vid en inkomstbeskattning med dubbel- beskattning av sparandet. Om man bortser från variationer i skatteuttagets höjd. är när det gäller storleken på den konsumtionsbara avkastningen efter skatt den enkelbeskattning av sparad inkomst. som i utgiftsbeskattningen effektueras vid konsumtionstillfället. likvärdig med en enkelbeskattning. som i inkomstögonblicket beskattar sparad inkomst men lämnar avkast- ningen skattefri. Sparavdraget i inkomstkällan kapital i den nuvarande inkomstbeskattningen har inom den givna beloppsgränsen den senare in- nebörden. Vid en progressiv utgiftsskatt är emellertid alternativen i praktiken ej likvärdiga. Skattefriheten för sparande innebär möjligheter till ökad fram— tida konsumtion. Används sparandet härtill blir också följden en högre be- skattning vid utgiftsbeskattni, gen än vid den typ av enkelbeskattning. som lämnar avkastningen skattefri. Också i andra avseenden föreligger betydande skillnader.
Den föreslagna modellen med bibehållen inkomstbeskattning med 30 % innebär att dubbelbeskattningen av sparad inkomst kvarstår till den delen. vilket reducerar utgiftsbeskattningens fördel av enkelbeskattning i motsva— rande mån.
Den sammantagna effekten blir dock en förmånligare behandling av bank- sparandet än vad som nu sker. Dubbelbeskattningseffekten kommeri vanliga marginalskattelägen att reduceras till c:a hälften.
Ser man till den andra ytterligheten. nämligen sparande placerat i till- gångar. där avkastningen endast kommer fram i form av realisationsvinst- beskattad värdestegring eller som obligationsvinst.är effekternajämfört med dagens skattesystem andra. Realisationsvinstbeskattningen innebär redan idag att värdetillväxten förblir skattefri tills den realiseras. Den beskattning som då inträffar är också reducerad jämfört med vanliga inkomster.
Också i utgiftsbeskattningen förblir orealiserad värdetillväxt skattefri. Den blir dock vid konsumtion föremål för full beskattning. Utgiftsskatten innebär således en skärpt beskattning av Värdestegringsvinster. Teoretiskt motsvaras denna skärpning av en likvärdig lättnad genom att sparavdraget möjliggör en i motsvarande mån större investering. Den i modellen föreslagna pro- portionella inkomstbeskattningen motsvarar ungefär den nuvarande reali- sationsvinstbeskattningen. Detta kan ge intrycket att skärpningarna och lätt- naderna också i praktiken skulle ta ut varandra. Så är emellertid inte fallet. Lättnaden berör endast den del av en investering. som sker med annars inkomstbeskattade medel. ] den mån investeringen sker med icke inkomst- beskattade medel eller med lånemedel uppstår ingen skattelättnad i inves- teringsögonblicket. För dessa investeringar innebär den utgiftsbeskattning. som inträffar. i sin helhet en skärpning av beskattningen jämfört med in- komstbeskattningen. Likaså inträder en skärpning i de fall värdestegringen ej i första hand är beroende av det tillskjutna kapitalets storlek utan av
1 Spånt. Roland. Förmö- genhetsfördelningen i Sverige. Institutet för so- cial forskning 1975.
2Tabell 1V14.
marknadsfaktorer. goodwillvärden och liknande.
Vidare kan det inte tas för givet att sparavdraget alltid medför möjligheter till större investeringar än vad för närvarande är fallet. Beträffande de in- vesteringar, som finansieras med hjälp av lån, är det en kreditpolitisk fråga om avdragsrätten for sparande skall komma att medföra ökade investerings- möjligheter eller ej. då detta är beroende på vilka krav på självfinansiering som kommer att ställas. Medför sparavdraget att kraven på självfinansiering i motsvarande mån ökar, kommer avdragsrätten inte att medföra ökade investeringsmöjligheter för den enskilde och heller inte större värdesteg- ringsvinster.
Även om utgiftsskattens effekter är beroende av en rad olika omstän- digheter i det enskilda fallet medför utgiftsbeskattningen totalt sett en skärp- ning av beskattningen av värdestegrings- och andra kapitalvinster. också när man beaktar Sparavdragets effekter på investeringssidan.
Enligt en nyligen publicerad studiel betyder värdeförändringarna väsent- ligt mer för förmögenhetstillväxten och för förmögenhetsfördelningens ut— veckling än nysparandet. För år 1966 uppskattas relationen till 5—2. 1 den s. k. Waldenström-rapporten har en motsvarande beräkning gjorts för pe- rioden 1970—74.2Trots att sparandet ökat kraftigt under perioden är de sam- lade värdestegringarna även här större än nysparandet. Relationen i här aktuella hänseenden är 5.5—3.5. Så länge värdestegringarna är större än ny- sparandet är ökningen av den latenta utgiftsskatteskulden större än den skattelättnad sparavdraget ger. Detta måste långsiktigt innebära en skärpning av beskattningen av de samlade kapitalinkomsterna samt att utgiftsskattens beskattningsunderlag blir större än inkomstskattens trots sparavdraget.
7.3. Sammanvägning av inkomstbeskattningens och utgifts- beskattningens behandling av sparande och kapitalvinster
Jämför man inkomstskatten och utgiftsskatten finner man att den ojämnhet i behandlingen av olika sparformer. som utmärker inkomstskatten. ej finns i utgiftsbeskattningen. Allt sparande som faller inom utgiftsskattens Spar- definition behandlas lika. Några skäl att på grund av skatteöverväganden välja placeringsform finns ej. Det konventionella sparandet intar inte någon missgynnad ställning. Värdestegringsvinsterna blir också lika beskattade när de konsumeras. De skäl för en lindrigare beskattning av kapitalvinsterna, som finns i inkomstbeskattningen. har ingen relevans vid en utgiftsbeskatt- ning.
a) Det finns inte någon anledning till Specialregler för inflationsvinster vid utgiftsbeskattningen. då avdrag erhålles omedelbart för alla investeringar. dvs. i det penningvärde de betalas. och då beskattningen hela tiden sker i det penningvärde vari den skattskyldige tillgodogör sig inkomsten. Skat- teuttaget vid denna tidpunkt måste ses som ett uttryck för lagstiftarens värdering av skattetrycket vid det då rådande penningvärdet. Beskattningen av äldre inkomster. när de konsumeras i ett annat penningvärde. kan därför inte sägas medföra någon beskattning av fiktiva inflationsvinster. Slutre- sultatet blir i detta hänseende detsamma som en realvinstbeskattning. I konsumtionsögonblicket finns heller ingen anledning att skilja på olika in-
komster med hänsyn till vilken förvärvskälla de kommer ur.
b) Eftersom utgiftsskatten endast beskattar inkomsten allteftersom den konsumeras. behövs inte något hänsynstagande till att en kapitalvinst kan hänföra sig till flera år.
c)1 och med att utgiftsbeskattningen ej påverkas av när en vinst realiseras. påverkas heller inte marknadsrörligheten av beskattningen. Försäljnings— och omplaceringsbenägenheten både vad gäller fastigheter och aktier bör öka jämfört med en inkomstskatt av motsvarande höjd.
Genom att endast konsumerad inkomst beskattas får också realiserade kapitalförluster en rättvisare behandling än i nuvarande system.
För familjeföretagen innebär utgiftsskattens behandling av sparande och kapitalvinster underlättad kapitalförsörjning och en bättre tidsanpassning av beskattningen av företagsvinsterna. Avdraget för sparande och inves- teringar ger företagaren möjlighetertill större satsningar och därigenom också större vinster. som emellertid alltid blir föremål för full beskattning vid konsumtion. Möjligheterna för ägarna att behålla företaget. när det växer. blir större och fördelarna med att sälja företaget och konsumera vinsten blir mindre. Några möjligheter att genom försäljning erhålla lågbeskattad inkomst för konsumtion finns inte. Hela problemet med omvandlingen av löpande inkomster till kapitalvinster i skattebesparingssyfte i det nuvarande systemet försvinner.
Den progressiva utgiftsskatten tillfredsställer således bättre än inkomst- beskattningen kraven på en likabehandling av arbets- och kapitalinkomster utan att medföra de nackdelar. svåra låsningseffekter på kapitalmarknaden och snedvridning av sparandet till improduktiva investeringar. som vid en likabehandling inom ramen för den progressiva inkomstskatten ej kan und- vikas. Detta gäller oaktat att vissa sparformer fåren fördelaktigare behandling än i inkomstskatten. Sparavdragets avkastningseffekter kan dessutom regleras via förmögenhetsbeskattningen.
7.4. Fördelningspolitiska effekter
De fördelningspolitiska effekterna av en partiell övergång till utgiftsbeskatt- ning är i hög grad beroende av sparandets omfattning. och av hur sparandet är fördelat på olika tillgångsslag och på olika grupper skattskyldiga.
7.4.1. Sparkvotens stor/ek
Hushållens sparkvot. dvs. sparande i procent av de disponibla inkomsterna. har varierat mycket starkt under senare år. 1969 var den nere i 3.2 % för att sedan åter stiga och 1975 vara uppe i ca 10 % av hushållens disponibla inkomst.
När det gäller sparkvotens storlek hos olika grupper saknas modernare undersökningar. som på ett tillförlitligt sätt belyser förhållandena. Någon senare fullständig undersökning härom än 1958 års sparundersökning finns ej. Där redovisades bl. a. följande tendenser. som redovisas i figur 71a. för olika hushållstyper. För samtliga hushåll var den genomsnittliga sparkvoten 6.9 %.
F ig. 7 :a
Sparandets andel av inkomsten i procent (inkl. och exkl. utgiften för varaktiga kon- sumtionsvaror) för olika typer av inkomstenheter” Enheter som ej äger jordburk eller annan rörelse
'" Det totala sparandet tillsammans med utgifter för varaktiga konsumtionsvaror i procent av den disponibla inkomsten inkl. inkomstvinsten — Det totala sparandet i procent av den disponibla inkomsten inkl. inkomst-
vinsten
Ålder (födelseår)
1933 192819231918191319081903 189818931892 e|.sen. , 32 f 27 , 22 — 17 , 12 .. 07—190? , 97 el. rid.
Forsorjningsborda
Familjetyp
/ '—
ZO / N _ , yngreenheter
10 x/-_x 0
_ 10 aldre enheter _ _ . _
2vux. + 3 el. 11. barn
2vux. + 1,2 barn
2 vux. + Oburri
lvux+ lvux+ 0 barn tiarn
_ _ _ Det totala sparandet tillsammans med utgifter for varaktiga konsumtionsvaror i procent av den disponibla inkomsten inkl. inkomstvinsten
_— Det totala Sparandet i procent av den disponibla inkomsten inkl. inkomstvmsten
Huvudsaklig inkomstkälla
20
...—nl-N
N
10 0 —10 Tjanst Rantor och Pensxon Annat utdelning
10
Utbildning
—10
f 20
, 30 Folk» Enhets- Student— Examen Pag. el. skola skola examen fran univ. avhr. stud.
lnkomstklasser (fore skatt » 1000—tal kronor)
_5 5f10—15— 20—25f30—40f 50— 10 15 '20 25 30 40 50
Nettoformogenhetsklasser (1000 fra! kronor)
O—neg 0- 0,5' 1,0' 2,07 3,0— 5,O-'10,0-20,0—50,O'100,03 form.0,5 1,0 2,0 3,0 5,010,0 20,0 50,01000
"Källa: Hushållssparande 1958. Meddelande från Konjunkturinstitutet. Serie Bz33.
1969 års hushållsbudgetundersökning. som vid bearbetning dock i en del avseenden visat sig innehålla grova underskattningar på inkomstsidan. be- kräftar i stort sett denna bild. Detsamma gäller vissa kontroller i intern bankstatistik. som kunnat göras. även om vissa förskjutningar i beteendet framkommer.
Följande slutsatser synes kunna dras av tillgängligt material. Sparkvoten stiger med stigande inkomst och stigande förmögenhet. Även mellanin- komstgrupperna uppvisar dock numera genomsnittligt en hög sparkvot. Det- ta förhållande synes tala för att högre inkomsttagare skulle gynnas av en övergång till utgiftsskatt. Om så verkligen är fallet beror på inriktningen av deras sparande och på vilken skattebelastning deras sparande har i det nuvarande systemet.
När det gäller låginkomsttagarnas situation skall observeras att arbets- modellen förutsätter att konsumtion upp till 25000 kr. i 1976 års priser ej blir utsatt för utgiftsskatt. Det betyder att låginkomsttagarnas situation ej kommer att beröras nämnvärt av utgiftsbeskattningen. Deras inkomst blir i huvudsak utgiftsskattefri oavsett deras sparbeteende. Det finns heller ingen anledning att förmoda att den relativa omfördelning av skattebördan. som införandet av utgiftsskatt kan förväntas medföra. skulle vara till nackdel för Iåginkomsttagarna. En övergång till utgiftsskatt kan visserligen ej ses som en reform inriktad på att förbättra låginkomsttagarnas situation. men den rättvisare beskattning. som utgiftsbeskattningen torde leda till. ligger dock i hög grad i Iåginkomsttagamas intresse.
Enligt en nyligen publicerad studie. Hushållens sparande och samhället]. blir löntagarnas sparande relativt sett allt betydelsefullare. Denna utveckling är också nödvändig om sparkvoten fortsättningsvis skall kunna hållas uppe. En utgiftsbeskattning skulle gynna en sådan utveckling.
När det gäller sparandets fördelning på olika familjetyper kan konstateras att sparkvoten i flertalet inkomstskikt är låg för ensamstående med eller utan barn. medan flerpersonershushåll utan barn och med upp till två barn har hög sparkvot. varefter sparkvoten sjunker med stigande försörjnings- börda. Som tidigare framhållits i kapitel 2 kan inte barnfamiljernas ställning ses isolerad ur skattesynpunkt. Hänsynstagande till transfereringssidans såväl möjligheter som effekter måste också tas. Absolut sett synes utgiftsbeskatt— ningen jämfört med inkomstbeskattningen ej missgynna barnfamiljerna då barnfamiljernas sparkvot i allmänhet är positiv. Spridningen synes dock vara stor. Även i de fall sparandet är negativt. är det inte säkert att ut- giftsbeskattningen kan sägas innebära en skärpning. om man ser frågan i ett längre tidsperspektiv. Endast om konsumtionen. när den överstiger samma års inkomster. vilket lätt sker för barnfamiljer. ligger på en högre nivå än de tidigare eller vanligare de senare års inkomster med vilka kon- sumtionen bestrids. medför utgiftsskatten vid oförändrade skatteskalor en skärpning av skattetrycket. Barnfamiljernas inkomstutveckling visar i all- mänhet en stigande kurva. vilket sålunda skulle indikera att utgiftsskatten ej skulle innebära särskilda nackdelar för barnfamiljerna. 1 och med att förhållandena skiftar så mycket mellan enskilda familjer är det emellertid särskilt svårt att dra generella slutsatser för barnfamiljernas räkning. Dessa olikheter är också svåra att lösa med generella skattepolitiska medel även om tekniken härför skisserats ovan. Barnfamiljernas problem kan emellertid
1 Wikner. Göran. Svenska Sparbanksföreningen 1975.
| Franzén-Lövgren-Ro- senberg. 1976. I här aktu— ella avseenden har un— dersökningen utförts av Rosenberg.
med fördel angripas transfereringsvägen. Detta medför att barnfamiljernas ställning i ett utgiftsskattesystem ej bör tillmätas avgörande betydelse.
När det gäller sparandet i olika åldersgrupper synes sparkvoten numera vara hög vid något tidigare ålder än vad 1958 års sparundersökning visar. Såväl detta förhållande som mellaninkomsttagarnas och barnfamiljernas höga sparkvot kan måhända förklaras av dessa gruppers allt mer omfattande villaboende. där kravet på egen insats och sedan lånebetalningar framtvingar en hög sparkvot. Pensionärernas sparbeteende är splittrat. Visst material tyder på att de tär på sitt kapital. annat på att de har en hög sparkvot. Hushållsbudgetundersökningen ger knappast belägg för att pensionärers kon- sumtionsbenägenhet skulle vara avsevärt mindre än yngre gruppers i jäm- förbara inkomstlägen. Om detta beror på egen konsumtion eller på att de överför medel till sina barn har ej gått att utröna.
7.4.2 Sparandets-fördelning på olika tillgångstyper När det gäller fördelningen på olika sparformer inom olika grupper skatt- skyldiga är det statistiska materialet bättre.
Så har inom skatteutredningen företagits en undersökning av hur tillgångar och skulder fördelat sig i de bouppteckningar. som ingivits för registrering år 1973. Även om ett bouppteckningsmaterial innehåller snedfördelningar med hänsyn till åldersfördelning och liknande torde dess tillförlitlighet vara betydligt större än andra förmögenhetsredovisningar.
Av undersökningen (se bilaga 3. tabell 7:1—3) framkommer bl. a. följande. Bankmedel och liknande utgör c:a hälften av bruttotillgångarna i mindre och medelstora dödsbon. I större dödsbon sjunker andelen. [ dödsbon med en behållning över 500000 kr är motsvarande siffra endast 13 %. I större bon utgör aktier och andra värdepapper 40 % av tillgångarna och fastigheter 32 %. ] dödsbon med mindre behållning än 100000 kr är andelen aktier endast 4 % och andelen fastigheter 35 %. Skuldsättningen är högst i de lägsta och högsta förmögenhetsskikten c:a 50 % resp. 31 % och under 20 % i mellanskikten. '
Undersökningen indikerar att mindre förmögenhetshavare till mycket stor del har sitt sparande placerat i banksparande och att deras sparande ej kan anses särskilt skatteanpassat. De större förmögenhetshavarna har sitt spa- rande till huvudsaklig del placerat i realvärdesäkra och skattemässigt gyn— nade tillgångslag. Dessutom är deras belåning hög både absolut och i relation till tillgångarnas värde.
Inom forskningsprojektet Budgetundersökningen har bl. a. förmögenhets- fördelningen undersökts i olika avseenden och presenterats i doktorsav- handlingen. Skatters och offentliga utgifters effekter på inkomstfördelning— en.lUndersökningen avser beskattningsåret 1970 och utgår från deklara- "tionsmaterialet. En del av utredningens tabellmaterial återfinns i bilaga 3.
tabell 7:4—10. Denna undersökning visar inte lika klara tendenser som bo- uppteckningsundersökningen även om helhetsintrycket dock i stort sett be- kräftas. Andelen banktillgodohavanden och liknande är t. ex. generellt mind- re. Även här sjunker dock andelen banktillgodohavanden och liknande tillgångar med stigande förmögenhet. Andelen aktier är mycket stor i de högsta förmögenhetsskikten och sjunker mycket snabbt i lägre förmögen-
hetsskikt. Fastighetsinnehaven visar en delvis motsatt bild. Av detaljmate- rialet framgår att det är villainnehaven som medför fastigheternas domi- nerande roll för mindre förmögenhetsägare. Ser man till sammanlagda an- delen realvärdesäkra tillgångar ökar denna med stigande förmögenhet. När det gäller belåningsgraden visar de största och de minsta förmögenhetema högre belåningsgrad än mellanskikten.
Ställs förmögenhetssammansättningen i relation till inkomstfördelningen är huvudtendenserna om än försvagade i stort sett desamma i relationen mellan låg- och höginkomsttagare som mellan mindre och större förmö- genheter. Observeras bör att belåningsgraden är klart högre än genomsnittet i högre inkomstskikt.
Av materialet framgår vidare att Villafastigheterna är den dominerande tillgångstypen för mellaninkomsttagarna. 1 högsta inkomstklasserna domi- nerar finansiella tillgångar. Gruppen har också den största andelen inkomst av kapital. samtidigt som dock kapitalinkomsternas storlek i förhållande till de finansiella tillgångarna avtar. vilket förklaras av att avkastningen i stället här erhålls i form av värdestegring.
I undersökningen har gjorts en uppdelning på tre hushållstyper. ensam- stående utan barn. ensamstående med barn och gifta. De gifta har både mer tillgångar och skulder än övriga grupper. Villafastigheterna spelar också en större roll i den gruppen.
Av bearbetningar av den inom SCB utförda inkomstfördelningsstudien avseende 1972. som genomförts för denna studie. framgår dock att sprid- ningen är mycket stor inom grupperna. beroende på ålder och barnförekomst. Så synes belåningsgraden avta hastigt med stigande ålder. Samtidigt synes barnfamiljernas belåningsgrad vara betydligt högre än övriga gruppers.
När det gäller innehavet av aktier visar undersökningen. att detta do- minerar i större förmögenheter och hos högre inkomsttagare. medan det är av ringa betydelse hos övriga grupper. Av en sammanställning. som gjorts i den s. k. Waldenström-rapporten. framgår att de förstnämnda grup- perna också dominerar aktieinnehaven. Hushåll med förmögenheter över 300 000 kr.. som utgör 1.4 % av samtliga hushåll. stod år 1970 för 60 % av hushållens totala aktieinnehav (se tabell 7:11).
Spånt sammanfattar sin tidigare nämnda studie rörande förmögenhets- fördelningen i här aktuellt avseende på följande sätt: ”En genomgående tendens har varit att förmögenhetema omkring skattepliktsgränsen har upp- visat lägre andel skulder. lägre andel realtillgångar och därmed också sämre inflationsskydd än övriga förmögenheter. De allra största förmögenhetema uppvisade en hög andel skulder. en hög andel realtillgångar och det bästa inflationsskyddet.”
7.4.3. Realisationsvinsternas fördelning
För frågan om de fördelningspolitiska effekterna av en övergång till ut- giftsskatt är det inte bara av vikt hur sparandet gestaltar sig hos olika grupper skattskyldiga utan också hur realisationsvinsterna fördelar sig.
På grundval av realisationsvinstkommitténs redovisade material har inom skatteutredningen gjorts beräkningar av realisationsvinsternas storlek och fördelning. (Se bilaga 3. tabell 7:12—14.) Beräkningarna av de nominella vin-
sterna har måst göras på ett i vissa avseenden osäkert material. De upp- skattningar. som därvid varit nödvändigt att göra. har emellertid hållits så försiktiga att risk för överskattningar ej torde föreligga.
Av beräkningarna framgår att c:a 20 % av de nominella vinsterna varit skattepliktiga. Av undersökningen framgår att de 2.4 % av inkomsttagarna. som hade inkomster över 60000 kr och som hade 10 % av de samman- räknade nettoinkomsterna. stod för 64 % av realisationsvinsterna. De ut- gjorde samtidigt 20 % av de skattskyldiga som hade realisationsvinster.
Ställer man realisationsvinsterna i relation till förmögenhetsstorlek. visar det sig att skattskyldiga med förmögenheter överstigande 200 000 kr erhöll 60 % av realisationsvinsterna. Härav föll nästan hälften på skattskyldiga med förmögenheter överstigande 1 miljon kronor. Av förmögenhetsägare med förmögenhet över 400 000 kr hade 10 %. eller mer i högre skikt. rea- lisationsvinster. Medelvärdet av realisationsvinsterna ökade kraftigt med stigande inkomst och förmögenhet. För högre inkomsttagare utgjorde rea- lisationsvinsten en betydande del av inkomsten efter skatt.
Enligt 1958 års sparutredning återfanns en stor del av "inkomstvinsterna" bland den grupp som hade sin huvudsakliga inkomst av räntor och ut- delningar. Inkomstvinsterna utgjorde nära 1/3 av gruppens disponibla inkomst efter skatt. I utredningen framhölls att den höga andelen kunde bero på enstaka stora inkomstvinster inom gruppen. varför siffran kanske ej var representativ. Å andra sidan kan sägas att det ej torde vara någon tillfällighet att stora tillfälliga inkomstvinster återfinns i gruppen. då dess sparande synes vara inriktat på bl. a. sparformer som kan ge stora inkomst- vinster. Av budgetundersökningen framgår att högre inkomsttagare realiserar sina Värdestegringsvinster i större utsträckning än övriga skattskyldiga. Deras sammanlagda vinstrealisation synes i det närmaste motsvara den samman- lagda årliga värdetillväxt. som tillföll gruppen.
7.4.4. Slutsatser om utgiftsskattensfördelningspolitiska effekter
Det tillgängliga materialet när det gäller fördelningen av sparandet på olika tillgångsslag synes ge grund för följande antaganden.
Det allt mer utbredda villaboendet har medfört att fastighetsinvesteringar spelar en betydelsefull roll i flertalet inkomst- och förmögenhetsskikt utom i de allra högsta. Villainvesteringarna har vid dagens inflations- och pris- utveckling en mycket gynnad ställning genom kombinationen av hög be- låningsgrad och låg realisationsvinstbeskattning. Utgiftsbeskattningen kom- mer att innebära en skärpning av den beskattning som inträffar när vil- lasparandet upplöses och konsumeras. Härigenom utjämnas skillnaden i beskattning mellan villaägare och övriga skattskyldiga.
För lägre inkomsttagare synes annars banksparandet dominera. Aktie- och annat värdepapperssparande. liksom försäkringssparande. domineras av högre inkomsttagare och förmögenhetsägare. Dessa typer av sparande är också de klart dominerande sparformerna för dessa grupper skattskyldiga. En oproportionerligt stor del av realisationsvinsterna återfinns också hos denna grupp skattskyldiga. Realisationsvinsterna synes också utgöra en opro- portionerligt stor andel av denna grupps inkomster.
Det kan således konstateras att kapitalägarna och högre inkomsttagare som grupp inriktat sitt sparande på sparformer. som är fördelaktiga ur skat- tesynpunkt. Gruppen dominerar också dessa sparformer. Vid en värdering av detta förhållande skall också ihågkommas. att en fördelaktig inkomst- skattebehandling av visst sparande också innebär låg beskattning av den konsumtion som bestrids av avkastningen. förutom att sparandetillväxten kan gå snabbare än vid normalt beskattade sparformer.
Med utgångspunkt från det ovan anförda torde en utgiftsskatt med skat- tefrihet för sparande komma att innebära följande.
Högre inkomsttagare och förmögenhetsägare har visserligen hög sparkvot. Deras sparande är emellertid inriktat på sparande med låg inkomstskat— tebelastning. En övergång till utgiftsskatt kommer därför ej att medföra större lättnader i beskattningen av deras sparande. I den mån gruppens konsumtion bestrids av sådana lågbeskattade inkomster kommer utgifts- skatten att medföra en skatteskärpning. För de grupper som förlitar sig på banksparande och liknande. främst mindre inkomsttagare. kommer de nackdelar detta sparande idag är utsatt för att elimineras. Utgiftsskatten kommer således att förbättra deras situation. De verkliga låginkomsttagarnas situation kommer ej att beröras. Barnfamiljernas sparkvot är så pass hög att de generellt ej kan anses bli missgynnade av införandet av en utgiftsskatt. Spridningen inom gruppen är dock stor.
Det finns således underlag för att anta att utgiftsskatten vid nuvarande konsumtions- och sparbeteende ej bör medföra några betydande negativa fördelningspolitiska effekter. att tvärtom kapitalägarna som grupp förmod- ligen blir effektivare beskattade även om det kommer att finnas skatte- betalare som på grund av sitt stora sparande får en lägre skattebelastning. Å andra sidan kommer det inte att finnas fall där iögonenfallande lev- nadsstandard kan kombineras med låg beskattning. vilket med hänsyn till den allmänna lojaliteten mot skattesystemet måste framstå som en vinning. De stora löntagargruppernas sparande kommer att underlättas.
Riktigheten av dessa slutsatser bekräftas av beräkningarna rörande ut- giftsskattens totala skattebas. Därvid har framkommit att nettoförmögen- hetsupplösningen inom hushållssektorn för konsumtion och därav föranledd breddning av utgiftsskatteunderlaget är tillräckligt stor för att kompensera det bortfall av beskattningsunderlag som avdraget för sparande medför även vid relativt höga sparkvoter. Se mera härom i kapitel 8.
Liknande resultat har den amerikanska utredningen inom Advisory Com- mission on Intergovernmental Relations nått för amerikanska förhållanden.
Någon kvantifiering av de omfördelande effekterna har ej kunnat göras. då underlag härför saknas. Dock kan följande konstateras. Med reservation för säkerheten av beräkningarna beträffande konsumtion och sparande skulle för år 1974 genom utgiftsskatten ha beskattats en konsumtion på c:a 17 miljarder kronor. som bestritts med nettoförmögenhetsupplösning. upplå- ning eller inkomstskattefria inkomster. Mot detta står ett sparande på c:a 11 miljarder kronor. som endast till en del torde hänföra sig till kapitalägarna. Beskattningen av mellanskillnaden utgör den skatteskärpning som huvud- sakligen kapitalägarna såsom grupp erhåller jämfört med den nuvarande inkomstbeskattningen. Hur denna skärpning fördelar sig inom gruppen ka- pitalägare kan ej bedömas på tillgängligt underlag.
Vad som ovan anförts har utgått från i huvudsak oförändrat beteende hos de skattskyldiga. Emellertid är det troligt att utgiftsskattens införande också kommer att medföra förändringar i hushållens beteende. De sam- hällsekonomiska aspekterna härpå behandlas nedan i kapitel 9. Här skall de fördelningspolitiska konsekvenserna något beröras.
De möjligheter till lågbeskattad konsumtion. som finns inbyggd i in- komstbeskattningen. utgör en belastning i skattesystemet. Utgiftsbeskatt- ningen befriar systemet från denna belastning. Det är också betydande belopp som genom utgiftsskatten på detta sätt förs in i skatteunderlaget. Då ut- giftsbeskattningen innebär att möjligheterna till denna typ av skattebillig konsumtion försvinner. finns det skäl att tro att de skattskyldiga. som haft möjligheter härtill. kommer att minska sin konsumtion—särskilt då den konsumtion som kan betraktas som marginell lyxkonsumtion. Även om detta medför att skatteunderlaget härigenom blir något mindre än vid oför- ändrat beteende, måste även denna effekt vara fördelningspolitiskt och re- sursallokeringsmässigt önskvärd. Utgiftsbeskattningens uppskov med beskattningen av sparad inkomst in- nebär att de som har möjligheter att spara får möjligheter att öka sitt sparande. Den största förändringen i behandlingen rör banksparande och liknande. Detta medför att den största relativa förbättringen kommer att gälla de breda inkomstgruppernas sparande. l tider av stark inflation torde också utgiftsbeskattningens gynnande av konventionellt sparande motverka de oönskade förmögenhetsomfördelningar som inflationen medför. Mindre in- komsttagare och inkomsttagare med stor försörjningsbörda har emellertid inte så stora möjligheter att spara eller öka sitt sparande. I absoluta tal kommer därför det sparande hos högre inkomsttagare. som idag bestrids av fullbeskattade löpande inkomster. kunna öka mest. De ökade möjligheter till förmögenhetsbildning för dessa grupper kan komma att leda till en ojäm- nare förmögenhetsfördelning än idag.
Vid bedömningen av sparandeförändringens storlek skall observeras att förmögenhetsökningens privatekonomiska effekt är en annan än i inkomst- skattesystemet p. g. a. den latenta skatteskuld. som utlöses vid den framtida konsumtionen. När det gäller sparbeteendet hos de grupper som har stor sparpotential i ett utgiftsskattesystem. men vars hela inkomst idag är föremål för full inkomstbeskattning—främst löntagare i mellan- och höglöneskik- ten — torde det knappast finnas skäl att tro att den förmånliga behandlingen av sparande skulle komma att medföra direkta konsumtionsinskränkningar. Med den nuvarande höjden på marginalbeskattningen, torde för det första utrymmet för konsumtionsinskränkningar av betydelse vara begränsat. Vidare måste man vid uppskattningen av den förväntade sparökningen be- akta olika beteendens lönsamhet.
Det ökade sparande. som sparavdraget i utgiftsskattesystemet ger möj- ligheter till. innebär i och för sig inte att den sparandes totala konsumtion kan öka bortsett från den marginella ökning av konsumtionsmöjligheterna som den avkastning. som sparandet kan ge. innebär. Om man bortser från variationer i skatteuttaget är konsekvensen för konsumtionsmöjligheterna endast att nutida konsumtion byts mot samma framtida konsumtion. Det lönsammaste konsumtionsbeteendet för den enskilde i ett progressivt ut- giftsskattesystem är att hålla så jämn konsumtionsnivå som möjligt. Spa-
rande. som medför en låg konsumtionsnivå idag för att möjliggöra en högre konsumtionsnivå i framtiden. medför högre total skattebelastning. Dess- utom måste värdet av en framtida konsumtionsökning diskonteras ned med hänsyn till hur långt fram i tiden konsumtionsökningen skall åtnjutas.
Därför torde sparandeökningen även hos grupper. som har stor sparpo- tential. i allmänhet komma att begränsas till vad en utjämning av kon- sumtionsnivån över tiden medför. Det är dock möjligt att den psykologiska genomslagskraften av sparandets skatteminskande effekt i ett övergångs- skede kommer att vara så starkt att större sparökningar kommer att äga rum. Då emellertid den ökning av de framtida konsumtionsmöjligheterna. som sparandet ger. är den främsta drivkraften bakom flertalet människors sparande. kommer upptäckten att detta beteende innebär att man byter ut en större konsumtion idag mot en mindre konsumtion i framtiden att medföra att deras sparbeteende korrigeras. Slutsatsen härav är att utgifts- skatten knappast kommer att medföra några nämnvärda sparökningar på grund av konsumtionsinskränkningar hos dem som redan nu sparar. Där- emot finns skäl att anta att den skatteminskning. som de sparandes redan befintliga sparande medför. i stor utsträckning kommer att utnyttjas till ökat sparande. Detta skulle sammantaget för grupper med stor sparpotential komma att innebära i huvudsak oförändrad konsumtion men ett utbyte av en del av skattebetalningen mot sparande. Vid bedömningen av den fördelningspolitiska effekten av dessa sparökningar bör man också ta hänsyn till att villkoret för skatteuppskovet i princip också innebär ett tillskott av resurser till ”the common pool” och att man avstår från att ta i anspråk resurserna för personligt bruk. De samhällsekonomiska aspekterna berörs i kapitel 9—10.
Det är således viktigt att ur fördelningspolitisk synvinkel konstatera. att den nominella förmögenhetsökning. som sparavdraget kan medföra. inte alls har samma effekt för den enskilde. som motsvarande förmögenhets- ökning har i det nuvarande skattesystemet. Dessutom kan förmögenhets- skatten. som ovan påvisats i kapitel 6. användas till att reglera den enskildes nytta av sparökningen. Också avvägningen av utgiftsskatteskalan kan ske med hänsyn hänill. Det bör också observeras att den förmögenhetsökning. som sker i dagens skattesystem. till övervägande del har sin förklaring i värdetillväxt. medan nysparandet utgör en mindre del. Värdetillväxten torde dessutom vara ojämnare fördelad. Den sparökning. som införandet av en utgiftsskatt kan komma att medföra. torde visserligen komma att öka ny- sparandets betydelse. Värdetillväxten torde emellertid även i ett utgifts- skattesystem vara den tyngst vägande faktorn. Detta gäller särskilt de stora förmögenheternas bildande och tillväxt. Där spelar hittills sparandet av lö- pande avkastning en obetydlig roll. Utgiftsskattens införande kommer inte att ändra den bilden. Däremot blir värdetillväxten effektivare beskattad i utgiftsbeskattningen än i inkomstbeskattningen.
Även om utgiftsbeskattningen trots risken för en ojämnare nominell för- mögenhetsfördelning snarast kommer att medföra mindre ojämnheter i kon- sumtionsnivån mellan olika grupper skattskyldiga än det nuvarande skat— tesystemet. kan dock förskjutningarna i förmögenhetsfördelningen medföra ökad ekonomisk makt och inflytande för de grupper. vars sparande är stort. Man bör dock också i detta sammanhang hålla i minnet att fördelningen
av värdetillväxten och andra faktorer spelar långt större roll för de makt- förskjutningar. som kan äga rum. än vad nysparandet även i ett utgifts- skattesystem kan komma att leda till. Även om utgiftsbeskattningen därför inte torde komma att ha någon större betydelse för den maktkoncentration. som dagens ojämna förmögenhetsfördelning medför. är det å andra sidan helt klart att utgiftsbeskattningen inte bidrar till att lösa dessa problem. Den typen av åtgärder. som aktualiseras i reformarbetet på arbetsrättens område rörande inflytande- och trygghetsfrågorna och i diskussionerna kring frågan om löntagarfonder torde vara både effektivare och lämpligare in- strument för att lösa dessa frågor.
De fördelningspolitiska antaganden som ovan gjorts på grundval av till- gängligt statistiskt material rörande nuvarande förhållanden torde således i huvudsak gälla även om man beaktar de beteendeförändringar som in- förandet av en utgiftsskatt kan tänkas medföra.
Utgiftsskattens två viktigaste fördelningspolitiska inslag verkar i olika riktning. Å ena sidan innebär utgiftsskatten en effektivare beskattning av kapitalägarnas konsumtion och mindre möjligheter till skatteflykt och kring- gående av skattelag och därmed en rättvisare beskattning. Ingen kan undgå den skattebörda som skattesystemet avser för honom. Å andra sidan medför sparandets gynnade ställning i utgiftsbeskattningen att den som kan spara mest också får den största skattelättnaden. Denna lättnad är dock endast temporär. då sparandet är belastat med en latent skatteskuld som effektueras när den skattskyldige tillgodogör sig sparmedlen. Frågan om hur man skall värdera utgiftsskattens sammantagna fördelningspolitiska effekter avgörs av hur man väger ihop dessa två skilda moment.
8. Utgiftsskattebasens storlek
8.1. Utgångspunkter
Enligt taxeringsstatistiken uppgick hushållens sammanräknade nettoin- komst för inkomståret 1974 till drygt 155 miljarder kronor. Även om det från denna summa avgår såväl allmänna avdrag som grundavdrag innan skatten uttages. torde den sammanräknade nettoinkomsten ge den bästa uppfattningen om inkomstskattens skatteunderlag. Utgiftsskattens skat- teunderlag är annorlunda sammansatt. Dess bruttobas är större. då alla lik- viditetstillskott är skattepliktiga. Å andra sidan medges avdrag för allt spa- rande och alla investeringar. Enligt nationalräkenskaperna uppgick hushål- lens sparande 1974 till ca 11.8 miljarder kronor.
Ur såväl samhällsekonomisk som statsfinansiell synvinkel är det av stor vikt att få en uppfattning om i vad mån skattebasen blir större eller mindre vid en övergång till utgiftsskatt. En uppskattning av Utgiftsskattebasens storlek i jämförelse med inkomstskatten har därför företagits. En sådan uppskattning är emellertid på föreliggande statistiskt material endast möjlig att göra beträffande en total övergång till utgiftsbeskattning. En beräkning av skattebasen vid en partiell övergång till utgiftsskatt av föreslagen typ har ej varit möjlig att göra. Vissa slutsatser om basen för den föreslagna omfattningen av utgiftsskatten och dess relation till motsvarande bas för den progressiva delen av inkomstskatten torde dock kunna dras av mate— rialet.
1 den preliminära nationalbudgeten för år 1976 redovisades hushållens inkomster och utgifter enligt vad som framgår av tabell 8:1.
Om alla inkomster vore inkomstskattepliktiga borde definitionsmässigt skillnaden mellan utgiftsskattens och inkomstskattens skattebas inte vara särskilt stor. Skillnaden kan endast bestå i hushållens sammanlagda negativa eller positiva sparförändringar. ] totalekonomin kan emellertid dessa skill- nader endast vara små. I en helt sluten ekonomi där endast hushåll handlade med varandra skulle någon skillnad ej kunna uppstå.
1 den utredning. som Advisory Commission och Intergovernmental Re- lations företagit om utgiftsskatten. gjordes en jämförande beräkning av in- komstskattens och utgiftsskattens skattebas som för amerikanska förhål- landen gav följande resultat enligt tabell 8:2.
Tabell 8:l De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1974-1976
Miljarder Procentuell förändring kronor från föregående år 1974 1975 1974 1975 1976 prognos prognos prognos Löpande priser 1 Faktorinkomstera 155 755 181 668 13.2 16.6 10.0 Egentliga löner/7 130589 154183 12.8 18.1 11.1 Enskilda företagares inkomster 11 671 12 823 23.7 9.9 3.3 Övriga faktorinkomster 13 495 14 662 9.0 8.6 4.5 2 Inkomstöverföringar till hushåll 41 143 48 099 32.7 16.9 20.4 3 Direkta skatter. avgifter m.m. 55 853 64 577 16.1 15.6 14.6 därav: prel. A-skatt 48 485 55300 14.9 14.1 12.1 4 Nettoinbetalningar till det offentliga (3—2) 14 710 16 478 —13.9 12.0 —2.6 5 Räntor och utbetalningar. nettof 1 995 2 275 35.4 14.0 13.8 6 Övriga transfereringsin— komster och -utgifter netto —259 -264 — — — 7 Disponibel inkomst 142 781 167 201 17.2 17.1 11.2 8 Privat konsumtion 131 325 149 759 14.0 14.0 12.5 9 Sparande (7—8)” 11456 17442 72.7 52.3 0.8 10 Sparkvot (917)? 8.0 10.4 2.6 2.4 —l.0 1968 års priser 11 Disponibel inkomst 98 955 104 664 7.3 5.8 1.9 12 Privat konsumtion 91 016 93 746 4.4 3.0 3.0
a Hushållssektorn inkluderar. förutom hushållen. de 5. k. ideella organisationerna som betjänar hushållen och som inte helt eller huvudsakligen finansieras och kontrolleras av offentliga sektorn. Hit räknas fackföreningarna. folkbildningsverksamheten. nyk- terhetsrörelsen. idrottsorganisationerna. tjänstemannaorganisationerna. Röda korset m. m. samt ej statsbidragsberättigade privata sjukhem. barnhem. barnkolonier. se- mesterhem. Utöver löntagarhushåll ingår hushåll som äger personliga företag. dvs. som erhåller sin huvudsakliga inkomst från rörelse. b Uppdelningen av de disponibla inkomsterna följer samma principer som tillämpades i konjunkturinstitutets höstrapport. (' Arbetsgivaravgifter till socialförsäkring. tillräknade pensionsavgifter för statliga och kommunala myndigheter. för kommunala affärsverk samt för icke-finansiella företag är ej medtagna som löneförmåner i denna post. d Egentliga löner motsvarar kontant utbetald lönesumma. direkt utbetalda pensioner från industri. handel och statliga affärsverk samt arbetsgivaravgifter till privat för- säkring. ?lnkl. räntor på privata försäkringsfonder (exkl. Skadeförsäkring). ./ Inkl. privat försäkringssparande. Detta uppgick 1974 till 4715 milj. kr. och 1975 till 5536 milj. kr. Det beräknas 1976 uppgå till 6083 milj. kr. gFörändring mätt i procentenheter. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.
Tabell 8:2 Comparison of Tax Base of Income Tax and Expenditure Tax
1968 (5 billions)
lncome Expenditure Taxa Tax Personal income 6887 6887 Deduct: Portion of personal income not included in ”AGl"b or "Receipts" 137.7 75.2 A. Transfer payments (except military retirement pay) 57.0 B. Other 1abor income (except fees and military reserve pay) 23.2 23.2 C. Imputed income 37.1 37.1 D. Other types of personal income 1. Income received by non-individuals 5.4 5.4 2. Difference in accounting treatment 4.2 4.2 3. Other exemptions and exclusions a. Excluded business expense 5.3 5.3 b. Excluded sick pay - — c. Excluded moving expenses — — d. Excluded contributions to retirement plan by self- employed — — e. Excluded dividends 1.1 f. Tax exempt military pay and allowances 3.3 g. Tax exempt interest income 0.9 h. Tax exempt dividend distributions 0.2 Add: Portion of"AG1" or "Receipts" not included in personal income 48.7 228 A. Personal contributions for social insurance 22.8 22.8 B. Net gain from sale of financial assets 178 C. Other types of income 1. Annuities and pensions reported on tax returns 6.0 2. Other income in "AGl" but not in personal income 2.1 Equals total adjustment for conceptual differences —89.0 —52.4 Estimated "AGI" or "Receipts" of taxable and non-tax individuals 5597 6363 Deduct: "Savings" reported by individuals in expenditure tax returns 9.8 A. Personal saving 39.8 B. Minus: 1. savings not made by individuals 5.3 2. imputed savings 15.4 3. private pension reserves 9.3 Equals "Gross Expenditures" 6265 Adjustment for differences in allowable deductions —8.9 A. Deduct: 1. Personal contributions for social insurance 22.8 2. Private life insurance reserves 4.6 B. Add: deductions of interest payments in income tax returns 18.5 Equals "AGI" and "Gross Expenditures" on comparable basis 599.7 617.6 ”Source: John A. Gorman. "The Relationship Between Personal lncome and Taxable Income." Survey of Current Business. May, [970 b AGl = Adjusted Gross Income.
Resultatet visar på ett något större underlag för utgiftsskatten än för in- komstskatten. Resultatet är ej direkt översättningsbart till svenska förhål- landen på grund av betydelsefulla skillnader mellan inkomstskattesystemen.
Vid en motsvarande svensk beräkning med utgångspunkt från national- räkenskapernas uppgifter om hushållens inkomster och utgifter visar det sig vara förenat med stora svårigheter att beräkna utgiftsskattens underlag med utgångspunkt från inkomstsidan. För det första uppstår problem vid förvandling av' nationalräkenskapernas inkomstbegrepp till kontantström- mar. Vidare grundas en del av materialet på osäkra antaganden. Då bl. a. inga kapitalvinster och inte heller arv och liknande ingår i nationalräken- skaperna måste en uppskattning härav göras. Slutligen utgör posten för spa- rande en restpost. som påverkas av felen i beräkningen av hushållens in- komster och utgifter (privat konsumtion m. m.). Uppskattningarna av spa- randet kan därför vara behäftade med stora fel.
Det är emellertid också möjligt att beräkna storleksordningen av utgifts- skattebasen från nationalräkenskapernas konsumtionssida. Denna väg visar sig också vara enklare och mindre problemfylld än inkomstvägen.
Den konsumtionsredovisning, som ligger till grund för nationalräken- skaperna. är så detaljerad att det på ett godtagbart sätt är möjligt att efter korrigeringar få fram den del av hushållens konsumtion. som ligger inom utgiftsskattens konsumtionsbegrepp. Därför har denna väg bedömts till- förlitligare än mätningar via de andra aktuella makroekonomiska storhe- terna.
8.2. Beräkning på grundval av nationalräkenskaperna
Med utgångspunkt från det statistiska materialet i nationalräkenskaperna har för beskattningsåret 1974 gjorts en beräkning av utgiftsskattebasen. som redovisas i tabell 8:3. Syftet med beräkningen är att visa storleksordningen av en uppskattad utgiftsskattebas jämfört med den faktiska inkomstskat- tebasen enligt den officiella inkomststatistiken.
Beräkningsmetodiken och de korrigeringar som företagits kräver vissa kommentarer.
I den okorrigerade privata konsumtionen på 131.3 miljarder ingår alla utgifter inom hushållssektorn för varaktiga och icke varaktiga varor samt tjänster. Däremot innefattas inte sådana inköp av konsumtionsvaror som sker i samband med näringsutövning och som betraktas som avdragsgill kostnad i samband med rörelse. De varaktiga konsumtionskapitalvaror (t. ex. bilar och TV—apparater) som inköps av hushållen utan att utnyttjas i samband med rörelse betraktas som privat konsumtion trots att det ur hushållets synpunkt i viss mening rör sig om en investeringsutgift. De enda undantagen är anskaffning av egnahem och fritidshus. Sådana inköp betraktas ej som privat konsumtion utan som realkapitalinvestering. Detsamma är förhål- landet med förbättringskostnader nedlagda på sådana fastigheter. Det årliga nyttjandevärdet av dessa fastigheter ingår däremot som en betydande post i den privata konsumtionen. En del av den privata konsumtionen kon- sumeras inom de organisationer som betjänar hushållen (t. ex. fackföreningar och andra ideella organisationer).
Tabell 8:3 Utgiftsskattebas beräknad med utgångspunkt från den privata konsum- tionen"
1974 i miljarder kronor
Okorrigerad privat konsumtion 131.3 Minskning med vissa konsumtionsposter
Avskrivningar. räntor på lånat kapital m.m. för småhus
och fritidshus 8.1 Hälso- och sjukvård (nettoberäkning) 2.6 Försäkringstjänster avs. livförsäkring o. d. 0.6 Hushållens intresseorganisationer 1.0 Summa 12.3 Korrigerad privat konsumtion 119.0 Ökning med vissa transfereringsutgifter
Direkta skatter och socialförsäkringsavgifter 52.4 Motorfordonsskatt 0.7 Skadeförsäkringspremier 1.2 Daghems— och ålderdomshemsavgifter o. (1. 1.1 Div. avgifter till stat och kommun m.m. 1.4 Arrenden m. m. 0.3 Summa 57.1 Korrigerad privat konsumtion jämte vissa transfereringsutgifter l76.1 Skattemässiga avdrag
Omkostnader för intäkternas förvärvande (inkomst av tjänst) 6.6 Icke skattepliktiga sociala transfereringar 7.8 Summa 14.4 Utgiftsskattebas 161.7 lnkomstskattebas (sammanräknad nettoinkomst) ' 155.6 Differens i miljarder kronor +6.1 Differens i procent +3.9
” Källa: Nationalräkenskaperna 1974. Statistiskt meddelande N 1975398 samt material vid SCB.
Beträffande de konsumtionsposter som ej skall ingå i utgiftsskatteun- derlaget kan följande anföras.
Beräkningen av nyttjandevärdet av egnahem och fritidshus i statistiken grundar sig delvis på konstruerade transaktioner (imputeringar). Beräkning- arna för utgiftsbeskattningen har i stället anpassats till den schablonbeskatt— ning av villor som kommer att ligga till grund även för utgiftsbeskattningen. Därför har samtliga delposter i det statistiska underlaget utom onera (0.6) och reparationer med underhåll (1.3) frånräknats. Försäkringar (0.2) och fas- tighetsskatt (0.5) har frånräknats därför att posterna kommer med bland transferingsutgifterna. Ränta på lånat kapital (4.5) har liksom övriga ut- giftsräntor lämnats utanför beräkningarna då avdragsrätt härför föreligger. Eftersom beräkningarna utgår från en fullt ut genomförd utgiftsbeskattning har inte heller posterna avskrivningar (2.2) och ränta på eget kapital (3.2) medtagits. I stället har den vid beskattningen tillämpade schablonräntan på 4 % tillagts. vilket ger 2.5 miljarder. Detta innebär en viss underskattning av schablonintäkten. Netto innebär detta en minskning av konsumtionen med 8.1 miljarder kronor.
Beträffande hälso- och sjukvård har ersättningar från försäkringskassan till apotek och liknande samt ersättningar direkt till hushållen frånräknats för att erhålla hushållens nettobetalningar.
Livförsäkringstjänsterna. som ingår i försäkringspremierna. frånräknas då försäkringssparandet är avdragsgillt i det skisserade utgiftsskattesystemet.
Det saknas säkra utgångspunkter för uppskattningen av de ideella or- ganisationernas konsumtion. En grov överslagsberäkning hållen i överkant ger ca 1 miljard kronor. som alltså skall dras ifrån den okorrigerade kon- sumtionen.
Den korrigerade privata konsumtionen uppgår då till 119 miljarder kronor. Utanför konsumtionen. som den redovisas i nationalräkenskaperna. faller vissa skatter och avgifter till det offentliga som skall läggas till. De direkta skatterna är visserligen avdragsgilla vid utgiftsbeskattningen. men då detta återspeglar sig i ett i motsvarande mån högre formellt skatteuttag måste skatterna läggas till för att jämförelsen med inkomstbeskattningen skall bli rättvisande.
En del av hushållens konsumtion är avdragsgill vid beskattningen trots att den faller utanför näringsutövning. Detta gäller särskilt resor till och från arbetet. Hela omkostnadsposten under inkomst av tjänst 6.6 miljarder kronor har därför dragits från basen. Vidare bestrids en del av hushållens konsumtion av icke skattepliktiga transfereringar. som för att uppnå en rättvisandejämförelse med inkomstbeskattningen skall frånräknas konsum- tionen. Bland annat ingår här:
Miljarder
kronor Bostadstillägg (inkl. KBT) 2.6 Allmänna barnbidrag 3.0 Socialhjälp 0.6 Bidragsförskott 0.6 Studiebidrag 0.5
För att erhålla en rättvisande jämförelse mellan inkomst- och utgifts- skattebaserna borde egentligen även korrigering ske för den konsumtion som bestrids av inkomster. som genom skattefusk undanhålls inkomstbe- skattning. Emellertid är en uppskattning härav mycket vansklig och kan ej göras med någon säkerhet. Mot den överskattning av utgiftsskattebasen. som härmed kan uppstå står att det på några områden föreligger en ofull— ständig täckning av konsumtionen. som å andra sidan leder till en viss underskattning av hushållens konsumtion. Det gäller exempelvis handeln med begagnade varor. främst bilar. handeln med konst. antikviteter. fri- märken och dylikt. Detsamma gäller hushållens konsumtion utomlands. Mot den bakgrunden har ytterligare korrigeringar inte ansetts behövliga.
8.3. Resultat
Resultatet av beräkningen är att utgiftsskattebasen för år 1974 kan uppskattas till drygt 161 miljarder kronor. jämfört med en faktisk inkomstskattebas på drygt 155 miljarder kronor. Utgiftsskattebasen skulle således vara 6 mil- jarder eller nära 4 % större än inkomstskattebasen. Även med utrymme givet för vissa felmarginaler visar resultatet att utgiftsskattebasen i vart fall inte bör vara mindre än inkomstskattebasen. Detta gäller således även vid den relativt höga sparkvot. 8.2 %. som rådde 1974.
Av beräkningstekniska skäl avser. som redan nämnts. beräkningen skat- tebasen vid en total övergång till utgiftsskatt. Den partiella övergång. som föreslås. torde medföra att avvikelserna mellan utgifts- och inkomstskattebas blir något mindre. För att få en jämförelse med ett år med låg sparkvot har en beräkning av utgiftsskattebasen även företagits för år 1969. då spar- kvoten var mycket låg. endast 3.2 %. Beräkningen redovisas i tabell 814.
Tabell 8:4 Utgiftsskattebas beräknad med utgångspunkt från den privata konsum- tionen”
1969 i miljarder kronor Okorrigerad privat konsumtion 85.2 Minskning med vissa konsumtionsposter Avskrivningar. räntor på lånat kapital m. m. för småhus och fritidshus 5.8 Hälso- och sjukvård (nettoberäkning) 0.9 Försäkringstjänster avs. livsförsäkring o.d. 0.4 Hushållens intresseorganisationer 0.6 Summa 7.7 Korrigerad privat konsumtion 77.5 Ökning med vissa transfereringsutgifter Direkta skatter och socialförsäkringsavgifter 31.6 Motorfordonsskatt 0.4 Skadeförsäkringspremier 0.8 Daghems— och ålderdomshemsavgifter o.d. 0.2 Div. avgifter till stat och kommun m.m. 0.8 Arrenden m.m. 0.2 Summa 34.0 Korrigerad privat konsumtion jämte vissa transfereringsutgifter 111.5 Skattemässiga avdrag Omkostnader för intäkternas förvärvande (inkomst av tjänst) 4.3 lcke skattepliktiga sociala transfereringarb 7.5 Summa 11.8 Utgiftsskattebas 99_7 Inkomstskattebas (sammanräknad nettoinkomst) 93.7 Differens i miljarder kronor +6.0 Differens i procent +6.4
a Källa." Nationalräkenskaperna 1969. Statistiskt meddelande N 1975:98.samt material vid SCB. b lnkl. fr. o. m. 1974-01-01 skattepliktiga sociala förmåner vid sjukdom och arbets— löshet m. m.
Som väntat är differensen mellan utgifts- och inkomstskattebaserna något större för 1969 än för 1974 på grund av det lägre sparandet år 1969. Ut- giftsskattebasen är här drygt 6 % större än inkomstskattebasen. Skillnaden är dock inte så stor som förändringen i Sparkvoten borde ge anledning att förmoda. Orsaken härtill skall beröras i det följande.
Om man utgår från att den i nationalräkenskaperna för år 1974 redovisade restposten 11.7 miljarder kronor för sparande är korrekt. innebär beräk- ningarna också under förutsättning att dessa är korrekta att skattebasen vidgas brutto före avdrag för sparande med ca 17 miljarder kronor. Vid en bedömning av dessa tal skall ihågkommas att sparandet. som det fram- kommer i nationalräkenskaperna. endast skenbart har ett direkt samband med den disponibla inkomsten som den framkommer i nationalräkenska- perna. Däremot är sambandet mer direkt med den redovisade konsumtionen. Det i nationalräkenskaperna redovisade sparandet framstår därför som en produkt av skillnaden mellan den redovisade inkomsten och konsumtionen endast på grund av valet av statistiska jämförelsepunkter i nationalräken- skaperna. [ själva verket påverkas både sparandets storlek och konsum- tionens storlek också av faktorer. som ej redovisas i nationalräkenskaperna. särskilt av storleken på den externa förmögenhetsupplösningen inom hus- hållssektorn.
1 den i nationalräkenskaperna redovisade inkomstposten ingår definitions- mässigt sålunda ej kapitalvinster. När det gäller överlåtelser inom hushålls- sektorn påverkas inte nettot härav. En försäljning av ett investeringsobjekt för konsumtion motsvaras här av någon annans nysparande. Annorlunda är fallet vid försäljningar utanför hushållssektorn. Desinvesteri ngar där trans- aktionspartern ej tillhör hushållssektorn kommer ej till synes som en spa- randeminskning i statistiken via inkomstsidan utan endast om den redo- visade konsumtionen påverkas. Å andra sidan framkommer en kapitalvinst vid transaktioner utanför hushållssektorn. där vinsten ej förbrukas. inte hel— ler som en sparandeökning. Däremot bör detta sparande framkomma i fi- nansräkenskaperna. Sparandesiffran. som framkommer i nationalräkenskaperna. är således det netto med vilket nysparandet överstiger den externa förmögenhetsupplös- ningen. Däremot är sparandet egentligen inte en direkt funktion av de re- dovisade inkomsterna i nationalräkenskaperna minus konsumtionen. enär hushållens konsumtion reSpektive sparande är en funktion inte bara av den disponibla inkomsten utan även av kapitalvinster. inkomstvinster. lån och förmögenhetsupplösning.
Detta skulle kunna förklara varför bruttobasen för utgiftsskatten före av- drag för sparande kan vara så mycket större än inkomstskattebasen. Det betyder också att den relativa skattebasen inte bara skulle förändras med sparkvoten. som den framkommer i nationalräkenskaperna. utan att den också skulle vara beroende av bruttorelationerna mellan nysparande och extern förmögenhetsupplösning. Detta förhållande skulle också kunna för- klara. varför de relativa skillnaderna i skattebas mellan 1969 och 1974 inte är större. vilket sparkvotsförändringen skulle ge anledning att förmoda. Or- saken synes vara att ökningen av nettOSparkvoten mellan 1969 och 1974 motsvaras av en ännu snabbare ökning av bruttofaktorerna. Det vill säga att tempot i den externa förmögenhetsupplösningen har accelererat mellan
1969 och 1974. Denna acceleration synes också bekräftas i det material Wal- denström-rapporten redovisar. När det gäller utrymmet för förmögenhets- upplösning skall ihågkommas att de årliga Värdestegringsvinsterna i no- minella tal klart överstiger nysparandet. vilket förklarar att hushållens sam— manlagda förmögenhetsställning i vart fall i nominella tal inte rubbas särskilt mycket av ens stora förmögenhetsupplösningar.
Slutsatsen härav skulle då bli. att utgiftsskattebasen i och för sig kan förbli stor vid ökad sparkvot om takten för bruttoförmögenhetsupplösningen är hög. Utgiftsskattebasen skulle i så fall vara beroende av inte bara net- tosparandet i samhället utan också av kapitalägarnas beteende inom den ramen. Detta påverkar också utgiftsskattens fördelningspolitiska effekter. Ju högre takten i förmögenhetsupplösningen är desto mer omfördelande till kapitalägarnas nackdel borde effekten bli även vid oförändrat netto- sparande inom hushållssektorn.
8.4. Skatteutfall
Vad angår de skatteinkomster. som utgiftsskatten kan generera jämfört med inkomstskatten och med oförändrat marginalskatteuttag. saknas un- derlag för närmare beräkningar utöver det antagandet att den totala skat- tebasen bör bli något större elleri vart fall inte mindre än inkomstskattebasen. om inte betydande förändringari hushållens konsumtionsbeteende inträffar. Däremot saknas underlag för exakta beräkningar av skatteunderlaget inom varje marginalskatteskikt. Avgörande för utfallet är relationen mellan me- delmarginalskatten i de inkomstlägen där sparavdragen göres och medel- marginalskatten för den konsumtion. som ej täcks av årets löpande in- komster. Rent definitionsmässigt bör utgiftsskatten medföra ökade skat- teintäkter vid oförändrad skatteskala. då sparandet ger möjligheter till ökad framtida konsumtion vilket medför att sparavdraget i princip bör ske i ett lägre marginalskatteläge än beskattningen av konsumtionen. I vart fall finns knappast anledning anta att skatteutfallet skulle bli mindre än för in- komstskatten.
Den föreslagna modellen med ett proportionellt skikt endast inkomstbe- skattat och undantaget utgiftsskatt medför på grund av att progressionen börjar senare än i det nuvarande skattesystemet vissa skatteförluster. Å andra sidan medför slopandet av spar- och försäkringsavdrag i inkomstbe- skattningen viss ökning av skatteintäkterna. Antages försiktighetsvis oför- ändrat skatteunderlag i varje skikt medför omläggningen med den i modellen använda skatteskalan ett skattebortfall på ca 1.5 miljarder kronor. Troligare är emellertid att skatteintäkterna ökar något dels därför att skattebasen är något större. dels därför att utgiftsbeskattningen medför en omfördelning mellan inkomstskikten ledande till större andel av skatteunderlaget i högre skikt.
_ ”||'..lh'illljr'u ll'L'Ag'un ..
'.'5'".||.'ul||'_ -l|.. '.'u'il— 'i ' j;..l' Wi mammut.. l
"ni:. rH J.E.”A-nz' +| '
_|-':-'..'| 'å'-'|'" ||' ..lr'i |||. "i'i-w-"jl r' "' .' '-'. WWW”? ”E"" "Ä'E'” ”w'i' jan-"'Wl' ...—| än -'Al'"'m.'s"n'»-'-u" ." ' .|.|'||||' | 'i'-"- .__?| ||'|||.|.|.'."|'|:tl.|l|.|.'1|'ft '..l ' JDf|—"'rl' :. E'l'd.i"'”"".'5'_ dui: ""-"' ""'| """-." "."
JMI-Whlnltwaiqhå |l-"'i_ .' .|.-||_.l '.|' ||.r_||-|| | i.||_| |||
Mjäälf' _|"""Hfl'i|_|l"l.'.|'| "' ||"."f;|"l' ÄVT. ' . "g
| .I'|IH |_i'l- l.' || r|||-l! ||||| '|' |||| |_ |
|. ..-.| II; I . -'.L'.' ..'
till! |] IH I["ll-"IIJÄJÄI |||, |||-||).
rm IFJI'L'LHIH' ' .. .lnu- [Jb-7 .EF'N;_J_|..-'.-|." |—. |: : 1.51 | 'lj.'|_-u_l"_|||.|:'._.' |: | '. "l. 'te't
'||1|||"|'|f|-_l|_.|_| ..'|'_- |' .Ilb-llfll' '.l' 'ett-153913 I-gf'll -"lr'.| M:t; ja.—A !- .l'l till) _ ||-t|lllll'l-Jlfp.-|JF|'1IF" itthJ :"u'. nr). HT 'le 'CEI'H'I. bj I .I-' LF' "'N'. ...-"1734.- " ...ril ..... '... ..'t.'.'_|..r-..,..'m.
||"||'—||||||||| ||'-:| F||n|| P.li uni-l ' .l' .1 | 1_r.||'a."l"'..|:l'l".'l"_'l"| |" ... "l" ""
. 'till'. " "'l Lh| | .|.|'.|"||.lt|l| h." '."i"- _' ' ' ..'1' IF:-; |5Ll' h|'.#'.'l'l". _'| [' '.'L—i'q' U || ' fr. .lk'iin unt. 7.ul£|"f'.
...l- .'"|"|" ||' ' f.: . 'fllnln
. - . '.l' |" ..'.H-r Egg-.*- ..l-at- '.lå' ' .| nu? .fi! å.- 1.1-||- ...L .u. ..... maart
Tpl—”U" "al-' .' |':l'.' 'lh'J|L" nME/' . '"l'l'ld'l'l'l All: in. . 1.1'fv ui'lJF'L Caww'fij'rh "" " ' |:'-' l l'llJll-Ar' FB!” rut" ' ||' _.|.|l U ”illa” ' fl:". En ..l|||.|.|.*-|' "Håll-| |
'. äggen” ". l.l' l.'taW'. '|'|'|*QJ_'||'_ " "LA.- "i . .. 41411 ',.'.'| erlägga. '— _|||l.'_ Elinl-r352mozlrthmll9h ' '.'.t - lui".
9. Samhällsekonomiska effekter
En övergång till utgiftsbeskattning torde komma att medföra samhälls- ekonomiska effekter utöver de redan berörda fördelningspolitiska effekterna. inte bara övergångsvis utan även mer långsiktigt. ] det följande skall hu- vudsakligen de långsiktiga verkningarna diskussionsvis beröras. Någon dju- pare undersökning av utgiftsskattens allmänekonomiska effekter har inte varit möjlig att företa.
Som behandlats i kapitel 7 och 8 ovan kommer utgiftsskatten även vid oförändrat nettosparande i samhället och vid oförändrat skatteuttag att kun- na medföra betydande omfördelningar av skattebördan. Den inkomstskatt. som idag tas ut av nettospararna. kommer i stället att träffa den konsumtion som bestrids med lörmögenhetsupplösning eller lån. i den mån denna kon- sumtion motsvaras av tidigare eller senare sparande, som skulle ha beskattats fullt ut i inkomstbeskattningen, sker ingen omfördelning av skattebördan mellan olika skattskyldiga utan endast över tiden. Värdestegringsvinsterna har emellertid som framgått endast i begränsad omfattning den karaktären. Till återstående del blir effekten en omfördelning av beskattningen också mellan skattskyldiga.
Utgiftsskattens effekter får emellertid också antas påverka hushållens be- teende på ett annat sätt än det nuvarande skattesystemet. Särskilt gäller detta fördelningen mellan konsumtion och sparande. då utgiftsskatten gör sparande billigt och hög konsumtion dyr. Utöver vad som anförts i kapitel 7 bör följande framhållas.
I ett utgiftsskattesystem blir det naturligare att ifrågasätta nyttan av mar- ginell konsumtion, eftersom marginalnyttan kan antas avta med stigande konsumtion. samtidigt som kostnaden för den marginella konsumtionen genom progressionen i utgiftsskatten blir allt högre ju större konsumtionen är. Detta kan särskilt tänkas påverka den mer lyxbetonade kapitalvaruan- skaffningen.
införandet av utgiftsskatt torde också komma att påverka marknadsbilden på sådana områden, där de nuvarande skatteeffekterna har haft betydelse för efterfrågan och prisbildning. Också de ändrade skattebetingelserna för företagsamheten. särskilt då för familje- och småföretagsamheten, torde få näringspolitiska konsekvenser. I det följande skall dessa frågor något beröras.
9.1. Utgiftsskattens effekter för sparande och konsumtion
När det gäller frågan om vilka effekter utgiftsskatten kan få för sparandet får konstateras att hushållens beteende är svårt att förutse. även om det finns skäl att förvänta sig ett ökat sparande. Viktigare än att försöka gissa sig till hur de kommer att reagera torde i detta sammanhang vara att något beröra de effekter utgiftsbeskattningen får vid a) minskat sparande, b) oför— ändrat sparande och c) ökat sparande. Till frågan om utgiftsskatten som konjunkturpolitiskt instrument återkommes i kapitel 10.
Om sparandet minskar och konsumtionen ökar. medför detta en pro— gressivt ökad utgiftsskattebelastning på hushållen och ökade skatteinkomster för staten. Jämfört med inkomstbeskattningen. som i princip är helt neutral mellan konsumtion och sparande. blir konsekvensen att möjligheterna till konsumtionsökning begränsas då en del av minskningen av sparandet går i skatt. Utgiftsskatten har på så sätt en återhållande effekt på konsum— tionsökningar. Skulle sparandeminskningen vara önskvärd kan utgiftsskat- tens återhållande effekt mildras eller neutraliseras genom skattesänkning.
Även om en total konsumtionsökning framstår som en mindre trolig effekt av utgiftsskatten. kan en sådan komma till stånd på olika sätt. Man får nämligen ha i minnet att utgiftsskatten jämfört med inkomstskatten verkar olika för hushåll med positivt sparande respektive för hushåll med negativt sparande. För dem. som har positivt sparande. medför sparavdraget möjlighet till viss konsumtionsökning med oförändrat sparande. För hushåll med negativt sparande medför utgiftsskatten minskade konsumtionsmöj— ligheter vid oförändrad förmögenhetsupplösning. En konsumtionsökning skulle då kunna bero på att hushåll med positivt sparande skulle utnyttja skatteminskningen på grund av sparavdraget till ökad konsumtion. samtidigt som gruppen med negativt sparande inte skulle låta sitt konsumtionsbe- teende påverkas av den nya skattebelastningen. Gruppen skulle i så fall bestrida skatten med ökad förmögenhetsupplösning.
Vid en oförändrad sparnivå medför utgiftsskatten knappast någon för— ändring utöver den omfördelning av skatten mellan sparande och förbru— kande hushåll, som berörts ovan. Inom ramen för oförändrat totalt hus- hållssparande kan detta ta sig flera uttryck.
Om man förutsätter att ingen förändrar sitt konsumtionsbeteende blir effekten ökat sparande hos dem som sparar, då skatteminskningen på grund av sparavdraget i så fall medför motsvarande ökning av sparandet. Omvänt måste förmögenhetsuppslösningen öka föratt konsumtionsnivån skall kun- na bibehållas samtidigt som utgiftsskatt skall erläggas.
Utgår man i stället från att det är sparbeteendet som är oförändrat hos samtliga grupper, medför utgiftsbeskattningen ökad konsumtion hos dem som sparar. då skatteminskningen på grund av sparavdraget medför ökade konsumtionsmöjligheter. För Spargruppen växlas på så sätt en del av skat- teminskningen i ökad konsumtion. den andra delen går åt i utgiftsskatt på konsumtionsökningen. För den andra gruppen medför utgiftsskatten vid oförändrad förmögenhetsupplösning minskad konsumtion och ökad skatt. Inom ramen för ett oförändrat totalt hushållssparande torde den här senare utvecklingen vara den troligare.
Den troligaste effekten av en övergång till utgiftsbeskattning är att hus—
hållens totala sparande ökar. Skattelindringen på grund av sparavdraget torde i van fall till en del komma att användas till ökning av sparandet. Det utrymme för ökat sparande, som sparavdraget ger, medför nämligen ingen ytterligare konsumtionsuppoffring för den skattskyldige. Den fördyring av konsumtion med hjälp av lån och förmögenhetsupplösning, som utgifts- skatten leder till. kommer förmodligen att medföra minskad sådan kon- sumtion. Det är emellertid svårt att förutsäga om utgiftsskattens konsum- tionsåterhållande effekt för den här typen av konsumtion är så stark att det även blir fråga om en minskning av förmögenhetsupplösningen. Den troliga totala nettoeffekten torde dock bli en viss sparandeökning.
Vid en sparandeökning medför utgiftsbeskattningen minskade skattein- komster för staten. Effekterna kommer troligen att koncentreras till den kortsiktiga in- och utlåningen och kan komma att medföra en viss press på ränteläget inom den sektorn. Följden bör också bli ökad likviditet i bank- systemet och på kreditmarknaden. Om inga åtgärder vidtages betyder det en lättare lånemarknad för bl.a. näringslivet men följden kan också bli att efterfrågeöverskott uppstår på avdragsgilla investeringsobjekt, vilket kan ha en prisuppdrivande effekt. Detta gäller t. ex. fastighets- och aktiemark- naden. På dessa marknader skulle efterfrågeökningen inte bara motsvaras av det ökade spararandet. Om krediter för investeringar på dessa områden skulle komma att lämnas i samma relation till satsat eget kapital som idag, skulle sparökningen komma att medföra en hävstångseffekt som skulle re- sultera i en ännu starkare efterfrågeökning, både vad avser investeringsobjekt och krediter.
Innebörden härav är följande. Om det i dagens läge krävs 20 % själv- finansiering för en viss typ av investering. medger detta för en person. som med beskattade medel sparat ihop 20 000 kr.. en investering på 100 000 kr. I ett utgiftsskattesystem skulle samma person — i normalt marginal- skatteläge — med oförändrad konsumtionsnivå i stället ha ett sparkapital på ca 35 000 kr. Om samma relation mellan eget och lånat kapital skulle behållas. skulle detta ge möjligheter till en investering på ca 175000 kr. Sparökningen på 15 000 kr. skulle i så fall komma att ge upphov till dels en ökning av efterfrågan på ifrågavarande typ av investeringsobjekt med 75000 kr,,dels en ökning av kreditefterfrågan med 60000 kr.
Därför torde införandet av ett utgiftsskattesystem komma att kräva en aktivare kreditpolitik från statsmakternas sida. om det nuvarande efterfrå- geläget skall kunna bibehållas. Genom kreditpolitiska åtgärder av olika slag torde de nämnda hävstångseffekterna kunna undvikas. Som exempel på åtgärder som kan komma ifråga kan nämnas högre krav på bankernas lik- viditet, högre krav på självfinansiering vid villainvesteringar, krav på snab- bare amorteringstakt på lån och skärpta belåningsregler för värdepapper — oaktat dessa åtgärder framstår som ovanliga vid en ökning av sparandet. På konsumtionslånesidan torde däremot snarast vissa lättnader vara be- fogade.
Jämfört med dagens fördelning mellan konsumtion och sparande torde utgiftsskatten vid oförändrat formellt skatteuttag även vid ett något större sparande ge åtminstone samma skatteinkomster som inkomstskatten gör idag. Om sparökningen blir större. så att skatteinkomsterna skulle minska. synes det följdriktiga vara med hänsyn till utgiftsskattens generella effekter
på samhällsekonomin, att staten utnyttjar det genom sparandeökningen och de nämnda kreditpolitiska åtgärderna friställda låneutrymmet på kredit- marknaden för att kompensera sig för utgiftsskattebortfallet genom upp- låning i stället för genom höjning av andra skatter. Det utrymme. som friställs i samhällsekonomin genom hushållens konsumtionsminskning. kan utnyttjas för ökad offentlig konsumtion eller för ökade offentliga eller privata investeringar. Det skall observeras att hushållens konsumtionsminskning ej blir lika stor som sparandeökningen. då en del av sparökningen motsvaras av minskad skattebetalning.
Effekten av utgiftsskatten skulle då vid ökat sparande bli minskad privat konsumtion — men ej i motsvarande omfattning — ökade privata och of- fentliga investeringar. alternativt ökad offentlig konsumtion samt ökad pri- vat kapitalbildning och minskat offentligt finansiellt sparande. Vidare kom— mer omsättningen på kreditmarknaden att öka.
Skulle en minskning av den privata konsumtionen ej vara önskvärd, kan konsumtionen stimuleras genom utgiftsskattesänkning eller genom ökade transfereringar,
Ser man på utgiftsskattens effekter i dessa avseenden mot bakgrund av de krav på finanspolitiska åtgärder, som enligt bl.a. långtidsutredningen i framtiden kommer att ställas för bibehållandet av samhällsekonomisk ba- lans. kan följande sägas. Under lång tid kommer att krävas ett betydande hushållssparande. elleri vart fall tillbakahållande av hushållens konsumtion. då både investeringarna och den offentliga sektorn kräver expansionsut- rymme. Något utrymme för skattesänkningar synes knappast finnas. Snarast behövs ökade resurser för den offentliga sektorn. Den höga sparkvot. som förelegat de senaste åren. synes till stor del vara en funktion av den snabba ökningen av hushållens disponibla inkomster. Avtar takten i ökningen av disponibla inkomsten torde svårigheter uppstå att behålla sparandet på en hög nivå. Finanspolitiska åtgärder torde få vidtas om konsumtionen som följd härav stiger. I detta hänseende utgör utgiftsskatten ett smidigt in- strument såsom närmare behandlas nedan i kapitel 10. Jämfört med in- komstskatten torde redan mycket måttliga skattehöjningar ge möjligheter till finanspolitiskt positiva resultat på grund av den dubbla effekt en ut- giftsskattehöjning kan medföra dels genom att få hushållen att inskränka eller uppskjuta en del av sin konsumtion till förmån för sparande. dels genom den högre skattebelastningen på den konsumtion som ändå äger rum. Medborgarna torde också vid rådande skattetryck förmodligen vara mer benägna att bidra till balansen i samhällsekonomin genom ökat sparande än genom en skärpt beskattning.
Effekten härav är å andra sidan jämfört med inkomstbeskattningen att skatteinkomsterna blir mindre. vilket vid oförändrat offentligt resursbehov kräver en ökad offentlig upplåning. När det gäller skatteinkomsternas totala volym kan emellertid den progressiva utgiftsskatten liksom inkomstskattens progressiva del endast ha marginell betydelse, varför problemets storleks- ordning inte får överdrivas. Att finansieringen av de statliga utgifterna sker genom upplåning i stället för genom beskattning spelar ur stabiliserings- politisk synvinkel mindre roll i vart fall på kort sikt. Vilka effekterna härav på lång sikt blir är osäkrare.
9.2. Utgiftsskattens marknadseffekter
En övergång till utgiftsbeskattning kan tänkas få effekter på marknaden för investeringsobjekt på främst två sätt.
Om utgiftsbeskattningen medför en ökning av sparandet kan det upp- komma ett efterfrågeöverskott på investeringsobjekt. vilket kan medföra prishöjningar. Aktiespararna skulle t. ex. få möjligheter att köpa mer aktier. Å andra sidan kommer det för att möjliggöra oförändrad konsumtion att krävas större aktieförsäljningar av den som säljer än idag. Huruvida efter- frågeöverskott kommer att uppstå beror på de kreditpolitiska åtgärder. som vidtas vid ökat sparande. Den frågan har berörts i föregående avsnitt. Där- emot bör utgiftsskatten medföra ökad omsättningshastighet på aktiemark- naden och på hela kapitalmarknaden.
En viktig marknadseffekt av en övergång till utgiftsbeskattning är att de inlåsningseffekter som inkomstbeskattningen kan medföra mildras vid den partiella övergång till utgiftsskatt som här föreslås. En hög inkomstskatt medför generellt obenägenhet till vinstrealisation. Den medför också att detär viktigt för en skattskyldig att anpassa tidpunkten fören vinstrealisation så att den ligger lämpligt med hänsyn till den skattskyldiges hela skatte- och inkomstsituation. Vinstrealisation undviks t. ex. under år med hög an- nan inkomst. Å andra sidan kan tidpunkten fören försäljning vara avgörande för om en förlust i praktiken skall kunna bli avdragsgill. eller om en vinst skall kunna kvittas mot resultatet av annan verksamhet. Vid utgiftsbe— skattningen kommer den här typen av hänsyn ej att ha någon betydelse. Det innebär att tidpunkten för anskaffning eller försäljning ej behöver bli beroende av skatteöverväganden. Härigenom kommer rörligheten på mark- naderna att öka, vilket också medför att beskattningens inflytande på pris- bildningen minskar.
De mest påtagliga marknadseffekterna torde emellertid inträda på sådana områden där efterfrågan och prisbildning påverkats av det nuvarande skat- tesystemets effekter på grund av att relationen mellan investeringarnas av- kastning före och efter skatt förändrats av beskattningen. Då investeringens avkastning efter skatt oftast synes vara det avgörande för prissättningen. har beskattningseffekten blivit kapitaliserad i prissättningen. På vissa mark- nader har skatteeffekten medfört sådana efterfrågeöverskott att ytterligare prisökningar uppstått, varigenom skatteeffekten ytterligare förstärkts. Ibland synes följden ha blivit en självgenererande prisökningsspiral med skatte- effekten som främsta anledning.
f och med att utgiftsskatten behandlar allt avdragsgillt sparande lika. både i investeringsögonblicket och när avkastningen konsumeras. blir följden att den relation som föreligger mellan avkastningen före skatt för olika in- vesteringsalternativ blir densamma efter skatt. Utgiftsskatten medför så- ledes inga snedvridande effekter på valet mellan sådana investeringsobjekt. Någon kapitalisering av beskattningen sker därigenom ej. För valet av in- vesteringsalternativ blir då avkastningen före skatt avgörande.
För sådana investeringsobjekt. som ej anses som sparande i utgiftsbe- skattningen. förblir skattebelastningen i stort sett densamma som i in- komstskattesystemet. Därmed är dock inte sagt att övergången till utgiftsskatt inte kan komma att påverka marknads- och prisbildningsförhållandena.
De förändringar i avkastning efter skatt. som en övergång till utgiftsskatt kan medföra för olika investeringsalternativ är av två slag. dels absoluta förändringar på grund av att utgiftsskatten leder till ett annat nettoresultat. dels relativa förändringar genom att avkastningen efter skatt även om den inte förändras absolut kan förändras i relation till andra investeringsalter- nativ.
I det följande skall effekter för två typer av investeringar beröras. dels för investeringar i konst och liknande eftersom just dessa investeringars behandling har rönt ett sådant intresse i den allmänna debatten kring ut- giftsskatten. dels för fastighetsinvesteringar. där skatteeffekterna av det nu— varande systemet medföit sådana snedvridning-ar av prisbildningen att det finns skäl att tala om ett allvarligt samhällsekonomiskt problem.
lnvesteringari konst. antikviteter etc. bliri investeringsögonblicket i stort sett behandlade på samma sätt i inkomst- och utgiftsbeskattningen. [ båda fallen får investeringen i princip ske med beskattade medel. Vid realisation och framtida konsumtion av värdestegringen inträder en viss skatteskärp- ning i och med utgiftsbeskattningens införande. Större än den absoluta för- ändringen blir dock den relativa förändringen. därigenom att andra inves- teringar kan ske med Obeskattade medel. Om konst skall inhandlas som penningplacering blir effekten att värdestegringen på konstinvesteringen måste vara betydligt snabbare än för andra investeringsalternativ för att konstinköpet skall vara lönsamt. eftersom med samma konsumtionsin- skränkning konstinvesteringen blir mindre än en investering som berättigar till sparavdrag. Iden mån prisbildningen inte påverkas av den internationella marknaden bör detta medföra en mindre efterfrågan och därmed också lägre prisstegringstakt och lägre lönsamhet på konst som avkastningsgivande in- vesteringsobjekt. Däremot kommer den som köper konst av andra än af- färsmässiga motiv inte att påverkas av omläggningen till utgiftsskatt. efter- som utgiftsskatten inte gör konstköpen dyrare absolut sett. För andra konst- köpare än hushållen — institutioner och företag — medför utgiftsskatten inga konsekvenser över huvud taget annat än i den mån det allmänna prisläget på konst skulle förändras genom skattens införande.
9.2.1. Utgiftsskatten och prisbildningen på_Mstighetsmarknaden
De marknadsproblem inkomstskattesystemet för närvarande förorsakar på fastighetsmarknaderna är av annan och betydligt allvarligare art. Här kom- mer en övergång till utgiftsbeskattning att innebära såväl absoluta som re- lativa förändringar i den konsumerbara avkastningen efter skatt.
Den nuvarande spekulationen i äldre hyresfastigheter. i jordbruksfastig- heter och även till en del i mark har till stor del sin förklaring i skat- teförhållanden.
Beträffande hyres- och jordbruksfastigheter är situationen den att båda erbjuder goda möjligheter att via direkt avdragsgilla kostnader hålla sin beskattning nere. Vidare föreligger i båda fallen goda belåningsmöjligheter. Dessa förhållanden medför dels att inflationsvinster kan göras på långivarnas bekostnad. dels att ägaren har möjligheter att till en del konsumera sin Obeskattade inkomst utan att försämra sin förmögenhetsställning. Slutligen blir vinsten när den så småningen realiseras endast föremål för realisations-
vinstbeskattning. Fördelarna förstärks vid stigande inflation.
Dessa fördelar driver upp priserna på hyres- och jordbruksfastigheter på ett sådant sätt att det blir svårt för andra än sådana. som kan utnyttja dessa fördelar. att förvärva fastigheter. Beträffande hyresfastigheter uppstår svårigheter för personer. som långsiktigt vill placera sitt sparande i fastig- heter. för de allmännyttiga bostadsföretagen. byggnadsindustrin och finan- siella institutioner.
Beträffandejordbruksfastigheter harjordbrukarnas markförvärv försvårats avsevärt och unga jordbrukares nyetablering nästan omöjliggjorts. Även beskattningsreglerna vid expropriation av jordbruksfastigheter har en pris- uppdrivande effekt. Dessa effekter är utomordentligt svåra att komma till rätta med inom ramen för en traditionell inkomstskatt utan att andra lika negativa effekter uppstår i andra hänseenden.
I den progressiva utgiftsskatten försvinner automatiskt de skattemässiga fördelarna med sådan spekulation utan att andra negativa effekter uppstår. I och med att vinsten blir fullt beskattad när den konsuineras.att belåningen inte längre ger möjligheter till skattefri konsumtion och att avdrag även erhålls för annat sparande. finns det inte längre någon anledning att av skatteskäl förvärva dessa fastigheter. Detta bör betyda att det konstgjort uppskruvade prisläget på fastigheter kommer att sjunka eller att i vart fall prisstegringstakten kommer att dämpas. Detta i kombination med avdraget för investeringar och amorteringar kommer att betydligt underlätta exem- pelvis yngre jordbrukares förvärv av jordbruksfastigheter. Utgiftsskatten medför samtidigt att alla blir effektivt beskattade för vad de för privat bruk tillgodogör sig av sina investeringar.
Dessa utgiftsskattens sanerande effekter kan i ett övergångsskede medföra prissänkningar på fästighetsmarknaden. som kan medföra problem i form av kapitalförluster och minskat kreditunderlag. Omfattningen av denna ef- fekt är dock svår att förutse.
9.3. Utgiftsskatten och företagsamheten
Utgiftsskattens effekter för företagsamheten har tidigare behandlats i flera sammanhang ovan. Här skall till komplettering av det tidigare anförda endast några ytterligare frågor beröras.
Utgiftsskattens konstruktion med avdrag för sparande är allmänt tillväxt- befrämjande. Den ökning av sparandet. som utgiftsskatten kan förväntas få till konsekvens. torde också komma att medföra ökat investeringsut- rymme i ekonomin. Samtidigt som sparandeökningen bör medföra vidgat låneutrymme för företagen. underlättar utgiftsbeskattningen även företagens självfinansiering därigenom att hushållens inbetalningar av aktiekapital blir avdragsgilla vid beskattningen. Detta bör för de börsnoterade företagen in- nebära ökade möjligheter till nyemissioner. Också fämiljeföretagen får här- igenom bättre möjligheter att öka det egna bundna kapitalet i företagen. Både ökning av självfinansieringen och av det bundna kapitalet i företagen framstår idag som ett samhällsintresse.
Idag saknar den. som inte redan har eget kapital. möjligheter att köpa in sig i eller överta annat än mycket blygsamma företag. Möjligheterna
härtill kommer att öka betydligt i utgiftsbeskattningen. Överlåtelser av fö- retag helt eller delvis till anställda. individuellt eller kollektivt både genom försäljning eller genom vederlagslösa överlåtelser av aktier i form av lön- tagarandelar. kommer att underlättas betydligt — det första därigenom att den anställdes investering blir avdragsgill vid beskattningen. det andra_där- igenom att löntagarandelen av vinsten inte blir beskattad hos löntagarna i samband med förvärvet.
Vid rådande höga skattetryck uppstår en konflikt mellan å ena sidan behovet av en rättvis och lika beskattning av löntagare och företagare och å andra sidan företagarnas krav på avkastning för att ta risker.
Ovan har diskuterats de tekniska svårigheter som föreligger i inkomst- beskattningen att åstadkomma rättvisa i det hänseendet. Härtill kommer de negativa effekter på särskilt risktagandet inom familjeföretagsamheten som ett hårt inkomstskattetryck medför. I båda dessa avseenden synes ut— giftsskatten erbjuda bättre lösningar. I utgiftsbeskattningen blir all inkomst beskattad lika när den konsumeras. Detta medför utan tekniska komplika- tioner en likabehandling av vad löntagaren och företagaren får ut av sitt arbete i form av konsumtion. Frånvaron av beskattning så länge pengarna arbetar i företaget och de ökade möjligheterna till självfinansiering medför också möjligheter till högre avkastning. som emellertid beskattas på samma sätt som andra inkomster. när den konsumeras. Det blir också lättare för ägarna att behålla företaget vid expansion. Företagslörsäljningen kommer inte heller längre att medföra skattefavörer.
Inkomstbeskattningen medför också andra problem än ovan och tidigare behandlade vad angår särskilt de mindre företagarnas handlande.
Företagarna har idag relativt goda möjligheter att påverka storleken av sina skatter genom olika åtgärder i sina företag. Beskattningens höjd medför att företagsekonomiska hänsyn ofta får vika för kortsiktiga skatteekonomiska fördelar.
Ett ensidigt skattetänkande leder inte sällan till ett osunt företagsekono- miskt handlande. Den anskaffning av ned— och avskrivningsbara tillgångar. som förekommer i samband med bokslut i strävan att åstadkomma skat- teminimering. saknar inte sällan berättigande av enbart företagsekonomiska skäl. Behovet av tidsanpassning mellan vinstredovisning och avdragsgilla kostnader medför ofta på längre sikt kostsamma fasförskjutningar i före- tagsutvecklingen. Skattebetingad av företagsekonomiska skäl oberättigad ex- pansion förekommer också.
Flera undersökningar visar att sådant skattebetingat handlande lätt medför snedvridningar och effektivitetsförluster. Förräntningsanspråken på dessa investeringar är ofta betydligt lägre än på de investeringar som görs av rent företagsekonomiska skäl.
En övergång till utgiftsskatt skulle för familjeföretagarna innebära att skat- teskälen för att företa skattebetingade investeringar blir betydligt svagare. då utgiftsskatt kan undvikas utan investeringari produktionsapparaten redan genom att vinsterna ej konsumeras. Detta gäller oavsett företagsform. Det bör betyda ett mer företagsekonomiskt inriktat handlande. Vid byte av ma- skiner och inventarier kommer de företagsekonomiska aspekterna att väga betydligt tyngre än de skatteekonomiska. Kostnadsmedvetandet bör öka. Sammantaget bör detta medföra betydande effektivitetsvinster.
9.4. Övergångseffekter
De övergångseffekter. som införandet av en utgiftsskatt kan komma att medföra. beror dels på vilka övergångsregler som införs dels på det eko- nomiska läget vid övergången.
Frågan om övergångsregler har behandlats ovan i avsnitt 5.17. Om den typ av övergångsregler införs. som där skisseras. skall själva övergången inte behöva medföra några speciella snedvridningar eller övergångsbeteen- den. Huruvida konsumtion sker före eller efter ikraftträdandet kommer i princip inte att behöva påverka skattebördan. Däremot kan det för den. som avser att spara sin inkomst. vara fördelaktigt att realisera den först efter ikraftträdandet. För den som har Värdestegringsvinster. som han avser att konsumera senare. kan det beroende på övergångsreglernas utformning eventuellt vara fördelaktigt att realisera vinsten före omläggningen.
Det svåraste tekniska övergångsproblemet torde vara att få fram infor- mationen till de skattskyldiga hur utgiftsbeskattningen fungerar. Utgifts- skatten framstår visserligen i de allra flesta hänseenden som enklare än inkomstskatten. Problemet är att det är ett nytt system. som kräver ett annat tänkande. och som skall tillämpas vid sidan av inkomstbeskattningen. De skattskyldiga har sedan lång tid stor förtrogenhet med inkomstskat- tesystemet både tekniskt och vad avser dess effekter. Redovisningstekniskt torde utgiftsskatten inte behöva förorsaka större problem och heller inte i tillämpningen. då dess principer är enkla och entydiga. Det som främst torde komma att medföra svårigheter är att få de skattskyldiga att rätt inse beskattningseffekterna av främst deras konsumtionsbeteende och att få dem att beakta dessa effekter i sin ekonomiska planering. För de vanliga in- komsttagarna. som endast har löneinkomster och i huvudsak konsumerar sin inkomst. torde problemen dock inte bli stora härvidlag. Möjligheten till begränsad skattefri upplåning torde i de flesta fall undanröja den ojämnhet i beskattningen som ryckighet i konsumtionen kan medföra.
När det gäller övergångseffekter på främst sparandet torde det vara skäl att mer exakt studera vilka effekter som kan förväntas inträffa så att ikraft- trädandet kan anpassas till en tidpunkt när dessa effekter framstår som önskvärda. Samtidigt måste beredskapen med ekonomiskt-politiska åtgärder främst på kreditpolitikens område hållas hög. Det är möjligt att övergången kommer att medföra en tillfällig. mest av psykologiska skäl föranledd kraftig konsumtionsminskning av främst den marginella "lyxkonsumtionen" — t. ex. en tendens till att köpa enklare bilar. Utgiftsskatten ställer nämligen även vid oförändrat skatteuttag tydligare än inkomstskatten marginalkost- nad och marginalnytta mot varandra för konsumenten. Även om en viss sparökning kan förväntas kvarstå även på lång sikt. torde en eventuell kraftig initialökning dock endast få övergångskaraktär. I vart fall normalhushållens konsumtion kan förväntas att relativt snart återgå till tidigare nivå. eftersom deras konsumtionsbehov inte förändras av utgiftsskattens införande.
Den övervägande sannolikheten av en viss sparökning och konsumtions- minskning medför att den lämpligaste ikraftträdandetidpunkten torde vara i ett högkonjunkturläge med behov av konsumtionsminskning. Man skall emellertid observera att de föreslagna övergångsreglerna kommer att medföra en relativt mjuk övergång. då de innebär att en del av konsumtionen re-
spektive sparandet i början kommer att kunna ske på gamla villkor. Om- ställningen blir på så sätt inte ögonblickligen total.
Som ovan behandlats i avsnitt 9.2 kommer övergången till utgiftsskatt troligen att medföra effekter på marknadsbilden och prissättningen på flera investeringsområden. Ovan har antagits att betydande effekter kommer att uppstå beträffande konst- och fastighetsmarknaderna.Huruvida dessa ef- fekter blir så starka att det blir fråga om betydande prisnedgångar är svårare att säga. Att prisökningstakten kommer att dämpas på dessa områden är dock mycket troligt. På aktiemarknaden synes det snarast troligt att viss efterfrågeökning kan inträda på grund av utgiftsskattens allmänt tillväxt- befrämjande karaktär. trots att aktievinsterna vid konsumtion kommer att bli hårdare beskattade än idag. Kurserna på premieobligationer bör gå ner då deras förmånsställning i skattehänseende kommer att elimineras. Det är möjligt att dessa effekter kommer att kräva speciella övergångsregleringar. Banksparande och andra sparformer. som ger direktavkastning kommer att bli attraktivare.
Då ett införande av utgiftsskatt av många skäl kommer att kräva be- tydande förberedelser torde god tid finnas för att noggrant studera de över- gångsfenomen som kan förväntas uppstå. Mot den bakgrunden har det i förevarande sammanhang ansetts tillräckligt att endast översiktligt beröra de olika områden där mer betydande effekter kan uppstå.
10. Utgiftsskatten som konjunkturpolitiskt styrmedel
Konjunkturpolitikens uppgift är att styra den samlade efterfrågan så att denna utvecklas i takt med produktionskapaciteten i ekonomin. Härigenom kan en samhällsutveckling nås som garanterar den fulla sysselsättningen under bevarande av rimlig prisstabilitet och balans i utrikestransaktionerna. Beskattningen utgör ett viktigt styrmedel i denna politik. Det är därför nödvändigt att ingående analysera hur möjligheterna att bedriva konjunk- turpolitik påverkas av en eventuell övergång till utgiftsskatt. En sådan analys har dock inte varit möjlig att genomföra inom ramen för denna studie. Den följande framställningen har därför närmast karaktären av skiss till analys av problem som måste studeras ingående i ett senare utredningsskede.
Olika efterfrågekomponenters andelar av den totala resursanvändningen 1975 redovisas i tabell 1011. Det är framför allt effekterna på den privata konsumtionen av en eventuell övergång till utgiftsskatt som här är av in- tresse. Den offentliga konsumtionen och investeringarna liksom bostads- investeringarna är idag föremål för en ganska direkt styrning i konjunk- turpolitiken. Ett införande av utgiftsskatt torde inte nämnvärt påverka möj- ligheterna att styra dessa aktiviteter. Utvecklingen över konjunkturcykeln för näringslivets investeringar — liksom lagerinvesteringarna — kan antas påverkas litet av införandet av utgiftsskatt.
Den privata konsumtionen svarar för drygt fyrtio procent av den samlade
Tabell 10:l Andelar av den samlade efterfrågan 1975.” Procent Privat konsumtion 41.4 Offentlig konsumtion 19.5 Bruttoinvesteringar
Näringsliv 8.2 Statliga myndigheter och affärsverk 2.0 Kommuner 3.0 Bostäder 3.3 Lage/investeringar 2.9 Tiänstenetto 0.0 Export 19.7 Total efterfrågan 100.0
aKäI/a: Reviderad nationalbudget 1976.
efterfrågan i den svenska ekonomin. Variationer i hushållens konsumtion får således starka konjunkturpolitiska effekterjämfört med variationer i t. ex. den kommunala konsumtionen. De styrinstrument som man f.n. har till- gång till för detta ändamål måste betecknas som tämligen grova. Det är därför viktigt att man förfogar över instrument som gör det möjligt att bättre styra den privata konsumtionens utveckling.
De problem som följer av den privata konsumtionens stora tyngd i sam- hällsekonomin förstärks av de svårigheter som föreligger vad gäller möj- ligheterna att förutse svängningar i den privata konsumtionen. Man har därför behov av styrmedel som också snabbt ger effekter på denna variabel.
Den keynesianska ekonomiska teori. som under lång tid legat till grund för utformningen av stabiliseringspolitiken i flertalet marknadsekonomier. förutsätter ett samband mellan hushållens diSponibla inkomster och den privata konsumtionen. Därför har variationer i inkomstbeskattningen. som påverkar storleken av den disponibla inkomsten. i många fall använts för att få en utveckling av den privata konsumtionen som krävs för samhälls- ekonomisk balans. Även om ett direkt samband föreligger mellan inkomst- skatt och disponibel inkomst. föreligger inget sådant omedelbart sam— band mellan inkomstbeskattningen och konsumtionen. En inkomstskat- tehöjning i syfte att minska konsumtionen minskar hushållens disponibla inkomst. Huruvida den minskningen kommer att gå ut över konsumtionen eller sparandet är svårare att styra. då skattehöjningen inte förändrar re- lationerna mellan kostnaderna för det ena eller det andra. På motsatt sätt kan det vara svårt att få en inkomstskattesänkning i syfte att öka kon- sumtionen att ge avsedd effekt. då ökningen i disponibla inkomsten också kan gå till sparande. Direkt sparstimulans genom skattefavörer för nyspa- rande har visat sig svårgenomförbart. då effekten härav ofta till stor del blir en omflyttning av annat sparande till den gynnade sparformen. En inkomstskatteändring kan heller inte få effekt förrän med ganska lång tidsförskjutning. eftersom likviditetseffekten av skatteförändringen inte in- träder omedelbart.
Inkomstskatteändringar medför också andra implikationer. som ej har med skatteändringens syfte att göra. Så kan marknadsstörningar uppstå genom att tidpunkten för försäljningar och avdragsgill anskaffning anpassas till skatteförändringen. Likaså sker en anpassning av inkomst- och kost- nadsframtagning på ett sätt som inte har någon anknytning till de effekter som avses med skatteförändringen.
Svårigheterna att åtadkomma en utveckling av den privata konsumtionen som är önskvärd ur konjunkturpolitisk synvinkel illustreras av de erfaren- heter man gjort i olika västeuropeiska länder under lågkonjunkturåren 1974 och 1975. De inkomstförstärkningar — genom skattelättnader eller andra ekonomisk-politiska åtgärder— som vidtagits i syfte att stimulera den privata konsumtionen har till stor del använts för sparandeökning inom hushålls- sektorn. Effekterna på den privata konsumtionen har varit mindre än vad man i många fall väntat eller skett med en betydande fördröjning. Den likviditetsuppladdning inom hushållssektorn som skett under de senaste två åren kan bli en allvarlig stabiliseringspolitisk fara under en kommande högkonjunktur.
Inkomstskatten är således mindre lämpad för att användas som kortsiktigt
ekonomiskt styrmedel. Dess användning härför har också varit begränsad. Däremot finns inbyggd i den progressiva inkomstskatten en automatiskt verkande konjunkturutjämnande faktor om än med begränsad effekt. däri att inkomstskatten vid stigande inkomster tar i anspråk en allt större andel av inkomsterna. Ökningen av den disponbila inkomsten och den därav följande efterfrågeökningen dämpas på så sätt. Omvänt sjunker skattean- delen snabbare än inkomsten. då hushållens inkomster går ner. Härigenom sjunker den disponibla inkomsten långsammare. varigenom efterfrågened- gången hålls tillbaka.
Ser man till hur utgiftsskatten fungerar i dessa hänseenden. kan konsta- teras att det här föreligger ett direkt samband mellan konsumtion och be- skattning.
En utgiftsskattehöjning i syfte att hålla tillbaka konsumtionen gör direkt konsumtionen dyrare. Den som sparar istället för att konsumera drabbas ej av skattehöjningen. Detta medför att utgiftsskatten på två olika sätt håller tillbaka konsumtionen. Skattehöjningen medför för det första att den kon- sumtion som förekommer begränsas med den extra skatt som drabbar kon- sumtionen. Därutöver kan skattehöjningen förväntas medföra att hushållen i viss utsträckning avstår från konsumtion för att undgå skattehöjningen. då de finner marginalkostnaden för konsumtionen för hög. Detta gäller särskilt om senarelagd konsumtion kan ske till lägre beskattning. I detta avseende torde utgiftsskatten vara effektivare än till och med de indirekta skatterna. dels på grund av progressionen. dels på grund av det klarare samband som för hushållen föreligger mellan sparande och skattelättnad. Omvänt kan en utgiftsskattesänkning förväntas stimulera konsumtionen betydligt mer än en motsvarande inkomstskattesänkning.
En övergång till ett utgiftsskattesystem kan innebära en viss permanent sänkning av den marginella konsumtionsbenägenheten i totalekonomin. En variation i den privata konsumtionen med ett visst belopp skulle därmed slå mindre på bruttonationalprodukten i ett utgiftsskattesystem än i ett in- komstskattesystem. Ekonomins inneboende stabilitetsegenskaper vid kons- tant sparkvot skulle därmed påverkas gynnsamt. De mer kortsiktiga sväng- ningarna i hushållens utgiftsbenägenhet kan således antas komma att min- ska. Den högre genomsnittliga sparkvot. som ett utgiftsskattesystem kan komma att medföra. kan å andra sidan innebära att möjligheterna till va- riationer i hushållssparandet ökar. I den mån som hushållens sparkvot på grund härav också kommer att variera. kan detta verka destabiliserande. En sådan utveckling är dock mindre trolig. då förändringar i sparkvot och konsumtion leder till högre skattebelastning än om inga variationer sker. För hushållen lönar det sig att hålla en så jämn konsumtion som möjligt. vilket också i allmänhet är stabiliseringspolitiskt önskvärt.
Vad gäller styrningen av den privata konsumtionen inom ramen för sta- biliseringspolitiken är det framför allt den tidsmässiga fördelningen av in- köpen av mer varaktiga konsumtionsvaror som kan påverkas. Enligt na- tionalräkenskaperna utgjorde utgifterna för denna typ av varor drygt 10 % av den totala privata konsumtionen 1974. Hushållens utgifter för anskaffning av'kapitalvaror är emellertid intejämnt fördelade över tiden. För att undvika den skärpning av beskattningen som denna ojämnhet skulle ge upphov till i ett progressivt utgiftsskattesystem är det nödvändigt att införa något
system som ger möjlighet för hushållen att fördela utgifterna för anskaffning av sådana varor över ett antal år. Fyra tänkbara system för sådan fördelning har redovisats ovan i kapitel 5.
— möjligheter till skattefria lån för konsumtion — möjlighet att spara utan sparavdrag. varvid sparandeupplösning för kon- sumtion ej utlöser beskattning — möjlighet till viss fördelning av beskattningen över flera år beträffande särskilt dyrbara kapitalvaror — generell rätt till fördelning av kapitalvaruutgifter.
Förutom skattetekniska och fördelningspolitiska effekter av resp. system är det nödvändigt att analysera vilka krav man utifrån stabiliseringspolitisk synvinkel har anledning att ställa på varje sådant system. Ett system som medger skattefria lån för utgifter för kapitalvaror har i detta perspektiv stora fördelar. En konjunkturmässigt önskvärd utveckling av den privata kon- sumtionen skulle då kunna erhållas via styrning av kreditgivningen. Det andra alternativet — möjlighet att spara utan sparavdrag — innebär beträffande konsumtion av sparad inkomst samma begränsning av möjligheterna att styra den tidsmässiga fördelningen av den privata konsumtionen som i det nuvarande inkomstskattesystemet. eftersom man här inte får möjlighet att påverka hushållens val av tidpunkt för inköp av kapitalvaror. Detta gäller dock endast i den förmodligen begränsade utsträckning som denna speciella sparform blir utnyttjad. Det fjärde alternativet —generell rätt till fördelning av beskattningen av kapitalvaruutgifter — innebär större begränsningar än det nuvarande inkomstskattesystemet i möjligheterna att tidsmässigt styra inköpen av kapitalvaror. Ur stabiliseringspolitisk synvinkel framstår därför det alternativet som olämpligt. Samma nackdel vidlåder också alternativ tre. men då detta endast omfattar särskilt dyra kapitalvaror torde de sta- biliseringspolitiska effekterna härav vara mycket små. Styrningen av för- delningen av beskattningen är här dessutom hårdare. Vidare är det möjligt att tillfälligt inskränka eller utöka denna rättighet. om det visar sig sta- biliseringspolitiskt påkallat.
Tillfälliga förändringar av skatteskalorna i ett utgiftsskattesystem kan på samma sätt som mervärdeskatteförändringar få mycket stark genomslags- kraft även om kortare perioder än ett år knappast kan förekomma utan att administrativa problem uppstår. På samma sätt som mervärdeskatte- förändringar har en sänkning eller höjning av utgiftsskatten en snabb effekt. då konsumtionsfördyringen inträder omedelbart. Den försening av effekten. som minskar inkomstskattens användbarhet. föreligger inte vid utgiftsbe- skattningen. I motsats till vad som är fallet med t.ex. mervärdeskatten kan en tillfällig eller permanent förändring av utgiftsbeskattningen ges olika fördelningspolitiska profiler. Förutom att lättnader respektive skärpningar kan företas i olika delar av den progressiva skatteskalan kan ocksåjusteringar upp eller ner företas beträffande gränsen för skattefri konsumtion eller be- träffande rätten till skattefri upplåning.
I motsats till förändringar i inkomstskatten föranleder förändringar i ut- giftsskatten inga bieffekter på andra områden än beträffande valet mellan konsumtion och sparande. Så finns det ingen anledning från de skattskyl- digas sida att i övrigt söka anpassa sitt handlande till tidpunktema för skat-
teförändringarna. då t. ex. tidpunkten för en försäljning eller för en kostnad inte påverkar utgiftsbeskattningen. Härigenom behövs i allmänhet heller inga övergångsregleringar.
Dock kan tendenser till samma typ av hamstringsbeteende — eller omvänt köpuppskov — förekomma som vid förändringar av mervärdeskattesatsen. På grund av progressionen i utgiftsskatten kan dessa tendenser aldrig bli lika starka som vid mervärdeskatteförändringar. eftersom en tillfällig kon- sumtionsökning på grund av progressionen kan bli utsatt för en högre skat- tebelastning än en jämnare konsumtion blir även efter en skattehöjning. Omvänt kan det inte löna sig att skjuta upp någon betydande del av sin konsumtion till efter en skattesänkning. eftersom den samlade konsum- tionen då blir så stor att man på grund av progressionen råkar ut för en totalt sett större skattebörda. trots att skatteuttaget sänkts.
Sammanfattningsvis har man således genom förändringar i utgiftsbeskatt- ningen möjligheter att snabbare.säkrare och med mindre ingripande åtgärder uppnå önskvärda finanspolitiska effekter än genom förändringar i inkomst- beskattningen. Dessutom förorsakas färre bieffekter. Utgiftsskatten utgör härmed ett användbart finanspolitiskt instrument även för kortsiktig styr- ning. även om de administrativa svårigheter. som kortsiktiga skatteför- ändringar medför. inte skall underskattas.
När det gäller motsvarigheten till inkomstskattens inbyggda konjunk- turutjämnande effekt dämpar utgiftsskatten endast de svängningar. som beror på förändrad konsumtion. medan inkomstskattens dämpningseffekt är mer generell. För utgiftsskattens del skall emellertid observeras en annan och förmodligen viktigare stabiliseringspolitisk effekt. som uppstår där- igenom att utgiftsskattesystemet innebär ett direkt incitament till att upp- rätthålla en jämn konsumtion. Genom sparavdraget uppmuntras hushållen till sparande när inkomsterna stiger. samtidigt som de genom detta sparande får medel till konsumtion. när inkomsten sjunker. Den konsumtionen er- håller då dessutom en lägre skattebelastning.
Medan inkomstskatten medför ett definitivt indragande av medel till sta- ten. ökar utgiftsskatten hushållens framtida konsumtionspotential. vilket kan medföra problem även om konsumtionseffekten härav regleras genom progressionen i skatteuttaget. Ur inflationsbekämpningssynvinkel kan den definitiva indragning av köpkraften. som inkomstbeskattningen innebär. vara att föredra. Indragningen kan dock kräva drastiska skattehöjningar. Medan inkomstskattens effekt på efterfrågan aldrig kan vara större än för- ändringen i skatteutfallet. medför utgiftsskattens dubbla effekter både vid åtstramning och vid stimulans. som berörts ovan. att man även med små förändringar av skatteuttaget har möjligheter att uppnå den önskade efter- frågeförändringen.
Utgiftsskatten framstår således som ett både effektivt och mjukt finans- politiskt instrument.
IV Bilagor
Bilaga 1 Redovisningssystem för utgiftsskatt
A. Utkast för redovisning till utgiftsskatt
Strävan vid valet av teknik för redovisningen till utgiftsskatt har varit att utnyttja så mycket som möjligt av den redovisning och det redovisnings- underlag. som redan används vid inkomst- och förmögenhetsdeklaratio-
nerna.
Utgiftsskatteredovisningen har utformats så att den med utgångspunkt från uppgifterna i inkomst- och förrnögenhetsdeklarationerna skall ge upp- lysningar om i princip följande förhållanden.
A. Tillkommande poster i form av disponibla medel ]. Kontanta inkomster och naturaförmåneri förvärvskäl-
lorna inkomst av jordbruksfastighet. annan fastighet. rörelse. tjänst och kapital ................ 2. Erhållna försäljningslikvider vid försäljning av fastig-
heter. värdepapper m.m. ................ 3. Erhållna arv. gåvor. obligations- och lotterivinster och
försäkringsersättningar ................ 4. Erhållna lån och återbetalningar av lånefordringar ................ 5. Bankmedel och liknande vid årets ingång ................
Summa disponibla medel under året ................
B. Avgående poster i form av icke skattepliktig användning av disponibla medel ]. Kontanta utgifter (oavsett avdragsrätt vid inkomstbe— skattningen) i förvärvskällorna jordbruksfastighet. an— nan fastighet. rörelse. tjänst och kapital ................ 2. Kontanta utgifter för inköp etc. av fastigheter, värde—
papper m. m. ................ 3. Erlagda personförsäkringspremier ................ 4. Återbetalning av egna lån och lämnade lån till andra ................
5. Bankmedel och liknande vid årets utgång ................
Summa icke skattepliktiga'utgifter ................
C. A—B = Skattepliktiga utgifter ...............
För en vanlig inkomsttagare. som förutom sin tjänsteinkomst uppbär rän- teinkomster från sitt Sparkapital insatt på bankkonto. och som kanske bor
164
i villa. varför han har ränte- och amorteringsutgifter. blir redovisningen till utgiftsskatt i regel enkel.
Den vanliga inkomstredovisningen till inkomstskatt av tjänste- och ka- pitalinkomster och av schablontaxerade villor sker redan enligt den renodlade kontantprincip. som är lämpligast för redovisningen till utgiftsskatt. Det- samma gäller de allmänna avdragen. Detta medför att den i inkomstde- klarationen uppgivna till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten kan an- vändas utan justeringari utgiftsredovisningen. Det enda tillkommande mo- mentet blir här normalt endast de förändringar i banksparandet och de amor- teringar på lån som skett samt en uppgift om inbetald preliminärskatt. Dessa uppgifter finns oftast redan i den skattskyldiges kapitalbilaga och kan hämtas därifrån.
För mer komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden krävs en mer ingående redovisning. Ett utkast till huvuddragen i en komplett re- dovisning har därför utarbetats. Utkastet får dock ej uppfattas som ett förslag till deklarationsblankett. För en praktisk tillämpning av utkastet hänvisas till tillämpningsexemplen l—4 sid 171 ff.
Redovisningsutkastet består av sex avdelningar. l—VI. jämte en samman- ställning motsvarande framsidan i den nuvarande allmänna självdeklara- tionen. Utkastet bygger på den nu förekommande inkomstredovisningen i självdeklarationen och utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Den taxerade inkomsten justeras sedan så. att resultatet blir i överensstämmelse med den kontantflödesprincip som valts för utgifts- skatteredovisningen.
För inkomst av tjänst, av kapital och av schablontaxerad annan fastighet behövs ingenjustering. då redovisningen redan sker enligt kontantprincipen. Detsamma gäller allmänna avdrag. l övriga förvärvskällor krävs vissa jus- teringar. Därefter tillkommer de uppgifter beträffande förmögenhetsföränd- ringar. som erfordras för att mäta utgifterna. samt uppgifter om sådana likviditetstillskott. som är av icke inkomstskattepliktig karaktär.
Efterjustering för erlagda skatter respektive erhållen skatteåterbäring åter- står raxeradfdrbrukning, dvs. den skattskyldiges konsumtion. som efter av- drag för det skattefria grundavdraget på 25 000 kr. blir beskattningsbar/ör- brukning till utgiftsskatt. På den beskattningsbara förbrukningen beräknas utgiftsskatten.
Avdelning ]
Startpunkten för redovisningen är den i inkomstdeklarationen framräknade till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Denna redovisas som tillkom- mande belopp under avdelning 1. som har följande utseende.
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
Tillkommande belopp
Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
Avdelning II
] avdelning 11 justeras därefter den deklarerade nettointäkten i förvärvskäl- lorna inkomst av jordbruksfastighet. annan fastighet och rörelse till den kontantredovisning som är nödvändig för utgiftsbeskattningen. Härvid är alla utgifter i förvärvskällan avdragsgilla. även om de ej kan omkostnadsföras vid inkomstbeskattningen.
Beträffande inkomst av tjänst. schablontaxerad Villafastighet och kapital. liksom beträffande allmänna avdragen behövs. som nämnts. ingen justering eller särredovisning för utgiftsbeskattningen. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten kan till dessa delar användas direkt i utgiftsskattere- dovisningen.
Redovisningen för utgiftsskatt av inkomstkällornajordbruksfastighet. an- nan fastighet och rörelse kan ske efter gemensamma principer. varför samma uppställning i princip kan användas i alla tre fallen. Redovisningen kan lämpligen ske enligt nedanstående principer.
Redovisningen avser:
||. " A Inkomst av jordbruksfastighet ' B Inkomst av annan fastighet U C Inkomst av rörelse
Tillkommande belopp
Tillkommande beIOpp:
al kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk- samheten ..........
b) övriga kontanta inkomster i verk- samheten ..........
c) värdet av åtnjutna naturaförmåner ..........
d) till statlig inkomstskatt redo- visad förlust i verksamheten (till- I'agges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt) ..........
Avgående belopp:
a) vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter
b) utgifter berättigade till varde- minskningsavdrag vid inkomstbe- skattningen
c) övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten)
dl till statlig inkomstskatt redo- visad nettointäkt av verksamheten
Summa .......... ./. Summa avgående belopp .......... Återstår tillkommande/avgående
beIOpp under Il att redovisas på s. 1 ..........
Avgående belopp
Metoden kan lämpligen demonstreras beträffande rörelse som skall re- dovisas i avdelning lIC.
Redovisningen tillgår så att uppgift lämnas om alla under året infiutna kontanta inkomster och kontanta utgifter i rörelsen. Beträffande utgifterna skall observeras att alla utgifter i och för rörelsen. oavsett om eller på vad sätt avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen. är avdragsgilla såsom investeringar i den progressiva utgiftsskatten.
Uppdelningen på olika utgiftsslag föreslås endast för att underlätta kon- trollen. För den rörelseidkare. som avslutar sina räkenskaper utan vinst- och förlustkonto och som därför idag deklarerar på blankett R ]. återfinns de flesta uppgifterna redan i inkomstskattedeklarationen. Då avdrag erhålles omedelbart för alla utgifter blir några avskrivningar aldrig aktuella. Inte heller behövs någon vinstberäkning vid olika transaktioner. då genom den omedelbara avdragsrätten för utgifter det fortsatta ingångsvärdet på alla till- gångar blir noll. För att undvika att dubbelföring sker måste bruttoredo- visningen sedan minskas med den till statlig inkomstskatt redovisade net- tointäkten eller om förlust därvid redovisats ökas med denna. dock endast i den utsträckning som förlusten påverkat storleken av återstoden av den sammanräknade nettoinkomsten.
Det finns alternativa metoder att komma fram till samma resultat och rörelseidkarna bör tillåtas att även använda dem. Detta gäller om rörelsen avslutas med vinst- och förlustkonto. då inkomstdeklarationen sker på blan- kett R 5. Här återfinns uppgifterna för utgiftsbeskattningen endast i mindre utsträckning direkt i inkomstdeklarationen. ] dessa fall torde emellertid vad som redovisas som uttag reSpektive tillskott på kapitalkontot. med eventuell justering för naturauttag. direkt kunna användas i deklarationen.
Också inkomst av jordbruksfastighet och annan fastighet än schablon- taxerad fastighet redovisas lämpligen enligt samma mall som rörelsein- komster. Beträffande inkomst av annan fastighet blir justeringarna jämfört med inkomstskatteredovisningen små.
Redovisningen av uttag ur handelsbolag torde ej medföra speciella pro- blem. Kapital- och privatkontonas förändringar läggs här till grund för be- skattningen.
Avdelning Ill
Utkastets avdelning lll avser förändringar i fastighets-. aktie-. andels- och obligationsinnehav. lnte heller här behövs någon vinstredovisning då an- skaffningsutgifterna varit omedelbart avdragsgilla. Det bör observeras att värdeförändringar i de behållna förmögenhetstillgångarna inte påverkar be- skattningen. Någon redovisning av de behållna förmögenhetstillgångarna behövs ej heller utöver den som återfinns i förmögenhetsdeklarationen. De begärda uppgifterna återfinns antingen i det ordinarie deklarationsmaterialet eller är lätt tillgängliga för den skattskyldige. Justering med till statlig in- komstskatt redovisad realisationsvinst eller förlust på försäljning krävs även i dessa fall. Redovisningen under avdelning lll framgår av följande upp- ställning.
lll. A. Förändring av fastighetsinnehav
Tillkommande belopp:
a) försäljningssumma för försåld fastighet eller fastighetsdel
b) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt
Avgående beIOpp: a) försäljningskostnader
b) inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet)
c) utgift för förbättring av fastighet, som ej redovisats under ll, enl Specifikation
d) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsvinst på fastighetsförsäljning
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1
8. Förändring av aktie, andels- och obliga- tionsinnehav och annat värdepappersinnehav
Tillkommande belopp:
a) försäljningssumma för försålda aktier, andelar och obligationer
b) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt).
Avgående beIOpp: a) försäljningskostnader
b) förvärvspris (el gåvovärde) för förvärvade aktier, andelar och obligationer
c) till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsvinst på aktie-, andels— och obligationsförsäljning Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/avgående beIOpp under lll att redovisa på s. 1
Tillkommande belopp
Tillkommande belopp
Avgående belopp
Avgående belopp
IV
Vad angår realisationsvinster vid försäljning av andra förmögenhetstill- gångar än sådana som anses utgöra sparande. kommer den till statlig in- komstskatt redovisade realisationsvinsten — men inte hela försäljningssum- man då ju anskaffningen fått ske med beskattade medel — att ingå i be- skattningsunderlaget för progressiv utgiftsskatt.
Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder
Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx
Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx
Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belopp: Under året erhållna försäkringsersåttningar
Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier
Fordringar (dock ej skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx
Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran- törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande beIOpp: Skulder 31/12 19xx
Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx Skattefritt skuldbelopp 31 /12 dock högst 30 000 kr
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
Tillkommande belopp
Avgående belopp
A wie/ning [ V
Avdelning lV avser förändringar i banksparande. fordringar och skulder m.m. Här behövs endast en redovisning av vid årets ingång och utgång innestående bankmedel respektive utestående fordringar och skulder. samt uppgift om erlagda personförsäkringspremier och uppburna försäkringsbo- lopp.
Också beträffande sparande- och skuldförändringar återfinns de begärda uppgifterna redan direkt i förmögenhetsdeklarationen eller lättillgängligt i deklarationsunderlaget. Orsaken till att varufordringar och leverantörsskul- der och liknande i förvärvskälla ej skall medtagas är att den kontantre- dovisning som sker under avdelning 11 i förvärvskällorna ej beaktar ford- ringar och skulder. varför de måste utelämnas även här om snedvridningar i resultatet skall undvikas. Inte heller skatteskulder eller Skattefordringar skall medtagas.
Avdraget för skattefri upplåning upp till max 30000 kr avser att ge de skattskyldiga möjligheter att utan skattekonsekvenser ta upp lån till detta belopp för att täcka särskilt sina konsumtionslån. Konsekvensen är att inte heller amorteringarna blir avdragsgilla. Utgående skattefritt skuldbelopp blir då en avgående post och ingående skattefritt skuldbelopp en tillkommande post.
Avdelning V och V]
Avdelning V i förslaget avser redovisning av gåvor och vinster av olika slag. Detta är helt nya uppgifter. som ej förekommer vid inkomst- eller förmögenhetsbeskattningen. Uppgifterna är dock lättillgängliga för den skattskyldige. Beträffande arv och gåvor finns redan redovisningsskyldighet i annat sammanhang och en kontrollapparat i funktion. Hur redovisningen här i detalj skall ske är beroende av hur anknytningen till arvs- och döds- bobeskattningen sker.
Avdelning VI avser redovisning av erlagd preliminär- och kvarstående skatt under året. för vilken utgiftsskatt ej skall utgå. och erhållen skat- teåterbäring i form av överskjutande skatt. för vilken skattskyldighet fö- religger.
Sammanställning och uträkning av beskattningsbar förbrukning
Det nettobelopp. som framkommer sedan från summa tillkommande belopp i sammanställningen dragits summa avgående belopp. motsvarar vad den skattskyldige använt för konsumtion under året. Från detta netto. taxerad förbrukning. avgår därefter det skattefria grundbeloppet. Återstoden utgör till progressiv utgiftsskatt beskattningsbar förbrukning.
Sammanställning av de olika posterna och uträkningen av den till ut- giftsskatt beskattningsbara förbrukningen kan ske enligt följande principer.
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
Tillkommande Avgående
belopp belopp
|. Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll) ..........
||. A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga Il A .......... Avgående belopp enligt bilaga ll A ...........
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga II 8 .......... Avgående belopp enligt bilaga II 8 ...........
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C .......... Avgående belopp enligt bilaga ll C ...........
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D .......... Tillskott till handelsbolag enligt bilaga ll D ...........
Ill. A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga III A .......... Avgående belopp enligt bilaga Ill A ...........
B, Förändring av aktie-. andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll B .......... Avgående belopp enligt bilaga Ill 8 ...........
IV. A. Bankmedel rn m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga lV ---------- Avgående belopp enligt bilaqa IV ...........
V. A. Förvärv genom arv eller gåva ..........
B. Erhållna lotteri- och tipsvinster ..........
VI. Under året erlagd preliminärskatt ........... Under året erlagd slutlig skatt ........... Under året erhållen överskjutande skatt ..........
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXE RAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grund— belopp Till utgiftsskatt BESKATT- NlNGSBAFi FÖRBRUKNING
B. Tillämpning av den progressiva utgiftsskatten
Exempel 1
a) B redovisar följande inkomst— och förmögenhetsförhållanden år ].
Inkomst av tjänst efter avdrag för kostnader Inkomst av kapital Underskott i annan fastighet
Till statlig inkomstskatt taxerad inkomst
Banktillgodohavanden l/l Banktillgodohavanden 31/12 Villans taxeringsvärde uppgick till lnteckningslån l/l lnteckningslån 31/[2
B har under året erlagt grupplivförsäkrings- premie med och preliminärskatt med
Redovisning till progressiv utgiftsskatt:
Tillkommande
belopp [. Taxerad inkomst 52 000 IV. Bankmedel den l/l 22000
Bankmedel den 31/12
Erlagd försäkringspremie lnteckningsskuld 31/12 76000 lnteckningsskuld l/l Erlagd prel. skatt
Summa 150000
Summa tillkommande belopp 150000 ./. avgående belopp 121860 Återstår taxerad förbrukning 28140 ./. grundavdrag 25 000 Att beskatta: beskattningsbar förbrukning 3100
Härpå får B betala utgiftsskatt med Inkomstskatt erläggs med 30 % av 47 500 (52 000 - 4 500)
./.
Summa skatt
Vid en inkomstskatt av nuvarande typ fast med samma breda proportionella skikt skulle B erlagt ca l7000 i inkomstskatt.
Skillnaden beror på det nysparande som B presterat dels på bank dels genom amor-
teringarna på inteckningslånen.
Utgiftsskatteredovisningen får följande utseende.
54 000 1 500 3 500
52000 kr
22000 25500 120000 kr 78000 76000
360 kr l8000 kr
Avgående belopp
25 500 360
78000 18000
121860
620)
14 250
14 870
| För utgiftsskatteberäk— ningen se tabell 5:2 eller 524 i bilaga 2.
Exempel 1 a
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
IV.
VI.
Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A Avgående belopp enligt bilaga II A
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga ll B Avgående belopp enligt bilaga ll B
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga II C Avgående belopp enligt bilaga II C
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga Il D
A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga III A Avgående belopp enligt bilaga Ill A
B. Förändring av aktie-, andels— och obligationsinnehav Tillkommande beIOpp enligt bilaga Ill 8 Avgående be|0pp enligt bilaga Ill 8
A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaoa IV
A. Förvärv genom arv eller gåva
B. Erhållna lotteri- och tipsvinster
Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXEFIAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grund-
belopp
Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING
Tillkommande
Avgående
belopp belopp
Exempel 1 a
Tillkommande belopp
Avgående
IV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder be!opp
A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: 22 Tillgodohavanden den 1/1 19xx ...... 0.0.0. Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx
B. Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar
Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier
......................................... 350 .
C. Fordringar (dock ej Skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx .......... Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx
D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran— törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31/12 19xx
Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx Skattefritt skuldbelopp 31 /1 2 dock högst 30 000 kr
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår meo/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
' För utgiftsskatteberäk- ningen se tabell 5:2 eller 5:4 i bilaga 2.
b) År 2 har B samma inkomstförhållanden med en taxerad inkomst av 52 000 kr. Han har dessutom erhållit skatteåterbäring med 3130 kr.
Han amorterat samma belopp 2000 kr på inteckningslånen. B har bytt bil under året. B har därför minskat sitt banksparande med 7000 kr. under året trots rän- teintäkten i stället för det nettosparande på 3500 kr. som B presterade år 1. Den förbrukade skatteåterbäringen och sparforbrukningen innebär en ökning med 13 600 kr av den beskattningsbara förbrukningen jämfört med år 1.
Av den följande utgiftsskatteredovisningen framgår att B på grund härav får en
taxerad förbrukning på 41 700 varifrån avgår grundavdrag 25 000 Återstår beskattningsbar förbrukning 16 700 Härpå får B betala utgiftsskatt med 7 360) vilket med inkomstskatten på 14 250 medför summa skatt 21 610
B får p.g.a. att han förbrukat 7 600 kr mer än sin inkomst ca 3 600 kr i kvarskatt.
c) Om B är 2 i stället för att ta ut 7000 kr. från sitt bankkonto vid bilbytet hade tagit motsvarande del av den nya bilen på avbetalning och utnyttjat möjligheten till skattefrihet för konsumtionslån. skulle hans beskattningsbara förbrukning ha ökat med endast 6600 kr. jämfört med år 1.
Utgiftsskatteredovisningen. som följer på sid. 177—178 efter redovisningen för exempel lb). ger då som resultat
taxerad förbrukning 34 770 varifrån avgår grundavdrag 25 000 Återstår beskattningsbar förbrukning 9 700 Härpå får B betala utgiftsskatt med 2 8801 vilket med inkomstskatten på 14250 medför summa skatt 17 130
B har fortfarande ett positivt sparande i detta fall p. g. a. sina avdragsgilla amorteringar på villalånet. Den framtida amorteringen på avbetalningslånet medför däremot inga avdrag.
Exempel 1 b
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
IV.
VI.
Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga 11 A Avgående belopp enligt bilaga 11 A
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet - Tillkommande belopp enligt Bilaga II B Avgående belopp enligt bilaga 11 B
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga 11 C Avgående belopp enligt bilaga 11 C
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga II D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga 11 D
A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga 111 A Avgående belopp enligt bilaga Ill A
B. Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga III B Avgående belopp enligt bilaga 111 B
A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaga IV
A. Förvärv genom arv eller gåva
B. Erhållna lotteri- och tipsvinster
Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande beIOpp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grund-
belopp
Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING
belopp
Tillkommande Avgående
belopp
Exempel 1 I)
IV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder
Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx
Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx
Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande beIOpp: Under året erhållna försåkringsersättningar
Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringsmemier
Fordringar (dock ej Skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx Avgående beIOpp: Fordringar 31/12 19xx
Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran- törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31/12 19xx
Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx Skattefritt skuldbelopp 31 /12 dock högst 30 000 kr
Summa
.l. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
Tillkommande below
...-15.540.
Avgående belopp
18.370. .
...... 360. .
Exempel 1 c
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
l. Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
11. A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga 11 A Avgående belopp enligt bilaga 11 A
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga 11 B Avgående belopp enligt bilaga 11 B
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga Il C Avgående beIOpp enligt bilaga II C
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga 11 D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga 11 D
III. A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga 111 A Avgående belopp enligt bilaga 111 A
B. Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga 111 B Avgående beIOpp enligt bilaga 111 B
IV. A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaga N
V. A. Förvärv genom arv eller gåva
B. Erhållna lotteri- och tipsvinster
VI. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXEFIAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt gru nd- belopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING
T' Avgående illkommande belopp beIOpp
Exempel 1 c
IV
A.
Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder
Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx
Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx
Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar
Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier
Fordringar (dock ej Skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx Avgående belopp: Fordringar 31 /1 2 19xx
Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran- törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp Szkulder 31 /12 19xx .?!r. 000. :( p.?oao ..................
Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående beloppszulder 1/1 19xx Skattefritt skuldbelopp 31/12 dock högst 30 000 kr
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår anammade/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
Tillkommande belopp
Avgående belopp
Exempel 2 Förutsättningar:
C redovisar vid inkomstbeskattningen en inkomst av rörelse med Hans kontanta inkomster i rörelsen är 800000 kr och hans kontanta utgifter 200000 kr. Det lägre nettot vid kontantberäkningen beror på att kundfordringarna ökat.
Han redovisar underskott på annan fastighet med p.g.a. stora reparationer. De kontanta fastighetsin- komsterna uppgick till 150000 kr och de kontanta fastighetsutgifterna till 750000 kr varav 700000 kr avsåg reparationskostnader, till vilka han upptagit ett lån på 700000 kr. Han har inbetalt 150000 kr i
preliminär B-skatt.
Hans taxerade inkomst till statlig inkomstskatt uppgår till
C redovisar en bruttoförmögenhet på 2,35 milj. kr varav fastighetens värde uppgår till 1,5 milj. kr. Han hade lån vid årets ingång på 1.3 milj.kr och vid årets utgång på 2 milj. kr p.g.a. det nya lånet på fastigheten. Hans banksparande uppgick till 80000 kr vid årets ingång och till 120000 kr vid årets ut- gång. Han köpte också aktier för 350000 kr av rörelse- intäkterna.
Genom belåningen av den avdragsgilla reparationen har han inte behövt sänka sin levnadsstandard utan kunnat förbruka 160000 kr av sin inkomst av rörelse med mycket liten inkomstskattebelastning i det nu gällande systemet. Vid en progressiv utgiftsskatt Förändras situa- tionen.
. . . . . Tillkommande Redovrsnmg till progressnv utgiftsskatt:
belopp ]. Taxerad inkomst 100000 11. B. Kontanta fastighetsin- komster 150000 Kontanta fastighetsut- gifter Redovisat underskott av fastighet 600000 C. Kontanta rörelseinkomster 800000 Kontanta rörelseutgifter Redovisad nettointäkt av rörelse lll. B. Förvärv av aktier lV. A. Bankbehållning 1/1 80000
Bankbehållning 31/12 C. Skulder 1/1 Skulder 31/12 2000000
VI. Inbetald prel. skatt Summa 3730000
./.
700 000 kr
600000 kr
100000 kr
Avgående belopp
750 000
200000
700 000 350 000
120000 1300000
150000 3570000
I För utgiftsskatteberäk— ningen se tabell 5:2 eller 5:4 i bilaga 2.
SOU l976:62 Summa tillkommande belopp 3 730000 .l. avgående belopp 3 570000 Återstår taxerad förbrukning 160000 ./. grundavdrag 25000 Att beskatta beskattningsbar förbrukning 135000 C får betala inkomstskatt med 30 % av 95500 kr = 28 650 kr och utgiftsskatt med 322500 kr'
Summa skatt 351 150 kr
Detta motsvarar ungefär vad C skulle fått betala i skatt på sin rörelseinkomst om han inte reparerat upp fastigheten, vilket ju inte belastade hans kontantöverskott av rörelsen, då reparationen betalades med lånade medel.
I det nuvarande inkomstskattesystemet skulle C bara komma att erlägga 53 425 kr i skatt trots sin höga levnadsstandard.
Hur C skulle utgiftsskattedeklarera sina förhållanden framgår av följande redo— visning.
Exempel 2
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
Tillkommande Avgående belopp belopp
l. Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
ll. A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga Il A Avgående belopp enligt bilaga ll A
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga II 8 Avgående belopp enligt bilaga II 8
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga 11 C
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga ll D
lll, A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga III A Avgående belopp enligt bilaga lll A
& Förändring av aktie-, andels— och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga Ill 8 Avgående belopp enligt bilaga Ill 8
IV. A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaga IV
V. A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna lotteri- och tipsvinster VI. Under året erlagd preliminärskatt
Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grund-
belopp
Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING
Exempel 2
Redovisningen avser:
11. D A Inkomst av jordbruksfastighet Ä B Inkomst av annan fastighet B C Inkomst av rörelse
Tillkommande belopp
Avgående belopp
Tillkommande belopp:
a) kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk- samheten ..........
b) övriga kontanta inkomster i verk- samheten ..........
c) värdet av åtnjutna naturaförmåner ..........
dl till statlig inkomstskatt redo- visad förlust i verksamheten (till- lägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt)
Avgående belopp:
a) vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter
b) utgifter berättigade till värde- minskningsavdrag vid inkomstbe- skattningen ...........
c) övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten) ...........
dl till statlig inkomstskatt redo- visad nettointäkt av verksamheten ...........
Summa ./. Summa avgående belopp Återstår tillkommande/avgående belopp under || att redovisas på s. 1
Exempel 2
Redovisningen avser:
"»I A Inkomst av jordbruksfastighet (3 B Inkomst av annan fastighet )( C Inkomst av rörelse
Tillkommande belopp:
a)
b)
c) d)
kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk- samheten
övriga kontanta inkomster i verk- samheten
värdet av åtnjutna naturaförmåner
till statlig inkomstskatt redo- visad förlust i verksamheten (till— Iagges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt)
Avgående belopp:
a)
b)
c)
d)
vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter
utgifter berättigade till värde- minskningsavdrag vid inkomstbe- skattningen
övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten)
till statlig inkomstskatt redo» visad nettointäkt av verksamheten
Summa .l. Summa avgående belopp Återstår Mmm/avgående belopp under II att redovisas på s. 1
Tillkommande belopp
Exempel 2
lll. A. Förändring av fastighetsinnehav
Tillkommande belopp:
a) försäljningssumma för försåld fastighet
eller fastighetsdel
b) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust (tillägges endast iden utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt
Avgående belopp: a) b)
försäljningskostnader
inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet)
c) utgift för förbättring av fastighet, som
ej redovisats under ll, enl specifikation
d) till statlig inkomstskatt redovisad rea—
lisationsvinst på fastighetsförsäljning
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
B. Förändring av aktie-, andels- och obliga- tionsinnehav och annat värdepappersinnehav Tillkommande belopp:
försäljningssumma för försålda aktier, andelar och obligationer a)
b) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt).
Avgående belopp: a) försäljningskostnader
b) förvärvspris (el gåvovärde) för förvärvade aktier andelar och obligationer
. .3 50 00.0. ......................
c) till statlig inkomstskatt redovisad rea» lisationsvinst på aktie-, andels- och obligationsförsäljning Summa .l. Summa avgående belopp
Tillkommande belopp
Tillkommande belopp
T. 30. 0.0.0.
Avgående belopp
Avgående belopp
Exempel 2 . .. Tillkommande Avgaende
lV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp
A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx
Avgående belopp: .T"f9?dfå?2*2?5?".3.1.”.2.1.95? ................ ..................................... /2” I”” .
B, Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belopp: Under året erhållna försäkringsersättningar
Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringsmemier
C. Fordringar (dock ej Skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx .......... Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx
D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran- törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31 /12 19xx
IIÅIII.EÄIIÅIIÄIÄIIIÄiIÄÄÄfIIZIÅIÅÄ el./44.444. Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration
Avgående beIOpp: Skulder 1/1 19xx Skattefritt skuldbelopp 31 /12 dock högst 30 000 kr
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
1 För utgiftsskatteberäk- ningen se tabell 5:2 eller 5:4 i bilaga 2.
Exempel 3 Förutsättningar:
D har inkomst av tjänst med
Han har sålt aktier för 20000 kr med en vinst på (vilka enligt nu gällande system endast skulle föranlett skatteplikt för 4000 kr) för att finan- siera köp av segelbåt.
Han redovisar underskott på sin Villafastighet med (vilket enl. nuvarande system skulle varit ./. 8000 kr)
Hans allmänna avdrag uppgår till
Taxerad (som enligt nuvarande system skulle uppgått till endast 53000 kr). Han har erlagt preliminär skatt med 25000 kr.
Hans förmögenhet består av villan med tax. värde aktier för efter försäljningen för 20000 kr. Han har den 1/1 inteckningslån på 120000 kr på vilket han under året har amorterat 5000 kr. Han belånar fastigheten med ytterligare 30000 kr för köpet av båten, som kostar 50000 kr. Han har den 1/1 utnyttjat 10000 kr som "skattefritt" lån.
Redovisning till progressiv utgiftsskatt:
Tillkommande
belopp l. Taxerad inkomst 65000 111. Försäljningslikvid för aktierna 20000 Deklarerad realisations- vinst lV. Skuld 1/1 härav "skattefri skuld" 10000 Skuld 31/12 155000 härav "skattefri skuld" V1. Erlagd prel. skatt Summa 250000 Summa tillkommande belopp 250 ./. avgående belopp 195 Återstår taxerad förbrukning 55 ./. grundavdrag 25 Att beskatta: beskattningsbar förbrukning 30
D får betala inkomstskatt med 30 % av 60500 och utgiftsskatt med
60000 kr 10000 kr ./. 2000 kr
]. 3000 kr inkomst 65000 kr
150000 kr 20000 kr Avgående belopp 10 000 130 000 30 000 25 000 195 000 000 000 000 000 000 = 18 150 kr 22 500 kr1
1 det nuvarande inkomstskattesystemet får D betala inkomstskatt på en beskattnings- bar inkomst av 48500 (53 000 — 4 500), vilket medför en inkomstskatt av 20 390 kr. Skillnaden beror på att D genom belåning konsumerat en del av värdestegringen på sin villa vid båtköpet. lnförs en rätt till avskrivning på större kapitalvaror, skulle D skattemässigt kunna få den konsumtionen utspridd på flera år. vilket under an- skaffningsåret skulle ge en något lägre skatt än den nu angivna.
Exempel 3
Redovisning till progressiv utgiftsskatt
IV.
VI.
Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)
A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga Il A Avgående belopp enligt bilaga II A
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga 11 B Avgående belopp enligt bilaga ll B
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga II C
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga Il D
A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A Avgående belopp enligt bilaga III A
B. Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga III B Avgående beIOpp enligt bilaga Ill 8
A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaga IV
A. Förvärv genom arv eller gåva
B. Erhållna lotteri- och tipsvinster
Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRB RUKNING Avgår skattefritt grund- belopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING
belopp . .55404
Avgående belopp
Exempel 3
III. A. Förändring av fastighetsinnehav
Tillkommande belopp:
a) försäljningssumma för försåld fastighet eller fastighetsdel
b) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt
Avgående belopp: a) försäljningskostnader
b) inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet)
c) utgift för förbättring av fastighet, som ej redovisats under II, enl specifikation
öl till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsvinst på fastighetsförsäljning
Summa
.l. Summa avgående beIOpp
Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
B. Förändring av aktie, andels- och obligaa tionsinnehav och annat värdepappersinnehav
Tillkommande belopp:
a) försäljningssumma för försålda aktier, andelar och obligationer . . . .2. a am ........................
öl till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt).
Avgående beIOpp: a) försäljningskostnader
b) förvärvspris (el gåvovärde) för förvärvade aktier, andelar och obligationer
c) till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsvinst på aktie-, andels- och obligationsförsäljning Summa ./. Summa avgående belopp
Tillkommande belopp
Tillkommande belopp
Avgående belopp
Avgående belopp
E 3 xempel Tillkommande Avgående IV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp
A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx ..........
Avgående beIOpp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx
B. Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belopp: Under året erhållna försäkringsersättningar
Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier
C. Fordringar (dock ej Skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx .......... Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx
D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leveran- törsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belåpå): Skulder 31 /12 19xx
.../55,0
Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx Skattefritt skuldbelopp 31 /12 dock högst 30 000 kr
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/angående belopp under IV att redovisa på s. 1
1 För utgiftsskatteberäk— ningen se tabell 5:2 och 5:4 i bilaga 2.
SOU 1976:62 Exempel 4 Förutsättningar: E har deklarerad inkomst av rörelse med 150000 kr
(hans kontanta intäkter i rörelsen utgjorde 540000 kr och kontanta utgifterna uppgick till 420000 kr, varav lOOOOO kr för ett patent han köpt under året och för vilket han endast åt- njutit värdeminskningsavdrag)
Han har under året sålt aktier anskaffade året före för 10000 kr med en realisationsvinst på 4000 kr och köpt nya aktier för 15000 kr. Han har er— lagt prel. skatt med 75000 kr.
Taxerad inkomst 154000 kr Redovisning till progressiv utgiftsskatt:
Tillkommande Avgående belopp belopp [. Taxerad inkomst 154000 ll. Kontanta rörelseinkomster 540000 Kontanta rörelseutgifter exkl patentet 320000 Kontanta utgifter för investering i patent 100000 Redovisad nettointäkt av rörelse 150000 llI. Försäljningslikvid för aktier 10000 Deklarerad realisations- vinst 4000 Köpeskilling för ny- köpta aktier 15000 Vl. Erlagd prel. skatt 75000 Summa 704000 664000 Summa tillkommande belopp 704000 ./. avgående belopp 664000 Återstår taxerad förbrukning 40000 ./. grundavdrag 25 000 Att beskatta: beskattningsbar förbrukning 15 000 E får betala inkomstskatt med 30 % av 149500 = 44850 kr och utgiftsskatt med 6000 kr*
Summa skatt 50850 kr
I det nuvarande inkomstskattesystemet får E betala inkomstskatt på en beskatt- ningsbar inkomst på 149 500 kr, vilket medför en inkomstskatt. statlig och kommunal, på tillhopa 95 905 kr.
Orsaken till Skattelindringen är dels att Ezs kontantöverskott av rörelsen efter in- vesteringar är 30000 kr. mindre än nettointäkten dels att han nysparat en del. Han har under året bara konsumerat 40000 kr för eget bruk.
Exempel 4 Redovisning till progressiv utgiftsskatt
Tillkommande Avgående belopp belopp
I. Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll) . [5.6/00.0.
ll. A. lnkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A .......... Avgående belopp enligt bilaga ll A ...........
B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga ll B .......... Avgående belopp enligt bilaga ll B ...........
C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C .......... Avgående belopp enligt bilaga ll C . . 3.0. ”0.0. .
D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga Il D .......... Tillskott till handelsbolag enligt bilaga ll D ...........
Ill. A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A .......... Avgående belopp enligt bilaga lll A ...........
B, Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga Ill 8 .......... 9 00 Avgående beIOpp enligt bilaga lll B ....... .0. . .
lV. A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV .......... Avgående belopp enligt bilaga IV ...........
V. A. Förvärv genom arv eller gåva ..........
B. Erhållna lotteri- och tipsvinster
VI. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt
Summa
Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grundv belopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING
Exempel 4
Redovisningen avser:
73 A Inkomst av jordbruksfastighet U B Inkomst av annan fastighet B— C Inkomst av rörelse
Tillkommande beIOpp:
al
b)
c)
d)
kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk- samheten
övriga kontanta inkomster i verk- samheten
värdet av åtnjutna naturaförmåner
till statlig inkomstskatt redo- visad förlust i verksamheten (till- lägges endast iden utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt)
Avgående belopp:
a)
b)
cl
d)
vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter
utgifter berättigade till värde— minskningsavdrag vid inkomstbe- skattningen
övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamhetenl
till statlig inkomstskatt redo- visad nettointäkt av verksamheten
Summa
./. Summa avgående belopp
Återstår M/avgående belopp under |l att redovisas på s. 1
Tillkommande belopp
Avgående belopp
Exempel 4
A. Förändring av fastighetsinnehav
Tillkommande belopp:
a) försäljningssumma för försåld fastighet eller fastighetsdel
bl till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt
Avgående beIOpp: a) försäljningskostnader
b) inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet)
c) utgift för förbättring av fastighet, som ej redovisats under II, enl Specifikation
d) till statlig inkomstskatt redovisad rea— lisationsvinst på fastighetsförsälining
./. Summa avgående belopp
Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1
B. Förändring av aktie-, andels- och obliga—
tionsinnehav och annat värdepappersinnehav
Tillkommande belopp:
a) försäljningssumma för försålda aktier,
andelar 7? oäyäioner
b) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt).
Avgående beIOpp:
a) försäljningskostnader
b) förvärvspris (el gåvovärde) för förvärvade
aktier, andelar och obligationer
..IJ'QOO ........................
c) till statlig inkomstskatt redovisad rea- lisationsvinst på aktie-, andels- och obligationsförsäljning
./. Summa avgående belopp
Summa
Summa
Tillkommande Avgående belopp belopp
Tillkommande Avgående belopp belopp
Tabell 5:l Tabell utvisande krav på utgiftsskatteuttag för att visst totalt skatteuttag skall uppnås till- sammans med en proportionell inkomstskatt på 30 %.
Totalt Härav
skattetryck ___—___"— på konsume- lnkomst- Utgiftsskatt på konsumerad Utgiftsskatt på rad inkomst skatt inkomst exkl. belopp som konsumerad inkomst av 100 kr av 100 kr åtgår till inkomst- och exkl. inkomstskatt
i % i % utgiftsskatt _________________—— 35 30 7,79éav 65 kr = 5 kr 7 % av 70: 5 kr
40 30 16.7 60 = 10 14 = 10 45 30 27,3 55 = 15 2] = 15 50 30 40,0 50 = 20 29 = 20 55 30 55,6 45 = 25 36 = 25 60 30 75,0 40 = 30 43 = 30 65 30 100,0 35 = 35 50 = 35 70 30 l33,3 30 = 40 57 = 40 75 30 1800 25 = 45 64 = 45 80 30 2500 20 = 50 71 = 50 82,5 30 3000 17,50 = 52.50 75 = 52,50 _____—______—_——————
Tabell 5:2 Skatteskala för progressiv utgiftsskatt
_________________________
Konsumtion Skattefritt Beskattnings- Skatteuttag = taxerad grundbelopp bar förbruk- förbrukning ning
25—30 000 ./. 25 000 0— 5 000 kr. 0,2 x beskattningsbara förbrukningen 30—35000 ./. 25000 5—10000 1000 kr för 5000 och 0.4 X återstoden 35—40 000 ./. 25 000 10-15 000 3 000 10 000 0.6 )( återstoden 40—45 000 ./. 25 000 15—20 000 6 000 15 000 0,8 x återstoden 45—50 000 ./. 25 000 20—25 000 10 000 20 000 1.0 X återstoden 50—55 000 ./. 25 000 25—30 000 15 000 25 000 1,5 )( återstoden 55—65 000 J. 25 000 30—40 000 22 500 30 000 2,0 x återstoden 65—75 000 ./. 25 000 40—50 000 42 500 40 000 2,5 x återstoden 75 ( ./. 25 000 50 ( 67 500 50 000 3.0 )( återstoden
_____________________—_——-
Tabell 5:3 Tabell för jämförelse av utgifts- och inkomstskatteuttag
Beskattnings— bar förbrukn. i t_ kr.
Fl
Skatteskala: ggr beskatt— ningsbar för- brukn.
Kol.l motsva- Koll motsva—
rar konsum- tion exkl. skatter (taxe- rad förbruk-
ning) i t. kr.
rar taxerad förbrukning + utgiftsskatt
i t. kr.
5 6
0— 5 5— 1 0 10—1 5 15—20 20—25 25—30 30—40 40—50 50 (
0.2 0.4 0.6 0.8 1,0 1,5 2,0 2,5 30
25-30 30—35 35-—4O 40—45 45-50 50—55 55—65 65—75 75 (
25 — 31 31 — 38 38 — 46 46 — 55 55 — 65 65 — 77.5 77.5—1075 1075—1425 142,5 (
Utgående inkomst-
skatt på konsu- merad inkomst i kr.
8800—11400 11400—14400 14 400—17800 17 800—21 600 21600—26000 26000—31300 31300—44100 44100—59 100 59100 (
Konsumerad in- komst + inkomst- och utgiftsskatt
i kr.
33 800— 42400 42 400— 52400 52400- 63800 63 800— 76600 76600— 91000 91 OOO—108800 108800—151600 151600—201600 201600(
Utgiftsmargi- nalskatt i % beräknad på taxerad för- brukning inkl. utgifts- skatt (kolumn 4)
16.67 28.57 37,50 44,44 50,0 60.0 66,67 7143 75.0
Total margi- nalskatt i i, (inkomst- och utgifts-) på kol. 6
41 .67 50,0 56.25 61 .l 1 65,0 72.0 76.67 80.0 82.5
lnkomstmargi— nalskatt i %
år 1977 en— ligt förslag
41-47 47—54—64 64 64—69 74—75 75—79
79
79—84 84—83
Tabe115:4 Utgiftsskatt i kronor av beskattningsbar förbrukning ”___—___
&
1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 9000 10000 11000 12000 13000 14000 15000 16000 17000 18000 19000 20000
21000 22000
23 000 24 000 25 000 26 000 27 000
0
200 400 800 1000 1400 1800 2200 2600 3000 3600 4200 4800 5400 6000 6800 7600 8400 9200
10000 11000 12000 13000 14000 15000 16500 18000
100
20 220 420 620 820 1 040 1 440 1 840 2 240 2 640 3 060 3 660 4 260 4 860 5 460 6 080 6 880 7 680 8 480 9 280 10 100
11100 12100 13100 14100 15150 16650 18150
200
40 240 440 640 840
1 080 1 480 1 880 2 280 2 680 3 120 3 720 4 320 4 920 5 520 6 160 6 960 7 760 8 560 9 360 10 200
11200 12200 13200 14200 15300 16800 18300
300
60 260 460 660 860
1 120 1 520 1 920 2 320 2 720 3 180 3 780 4 380 4 980 5 580 6 240 7 040 7 840 8 640 9 440 10 300
11300 12300 13300 14300 15450 16950 18450
400
80 280 480 680 880
1 160 1 560 1 960 2 360 2 760 3 240 3 840 4 440 5 040 5 640 6 320 7 120 7 920 8 720 9 520 10 400
11400 12400 13400 14400 15600 17100 18600
500
100 300 500 700 900 1200 1600 2000 2400 2800 3300 3900 4500 5100 5700 6400 7200 8000 8800 9600 10500
11500 12500 13500 14500 15750 17250 18750
600
120 320 520 720 920
1 240 1 640 2 040 2 440 2 840 3 360 3 960 4 560 5 160 5 760 6 480 7 280 8 080 8 880 9 680 10 600
11600 12600 13600 14600 15900 17400 18900
700
140 340 540 740 940
1 280 1 680 2 080 2 480 2 880 3 420 4 020 4 620 5 220 5 820 6 560 7 360 8 160 8 960 9 760 10 700
11700 12700 13700 14700 16050 17550 19050
800
160 360 560 760 960
1 320 1 720 2 120 2 520 2 920 3 480 4 080 4 680 5 280 5 880 6 640 7 440 8 240 9 040 9 840 10 800
11800 12800 13800 14800 16200 17 700 19200
900
180 380 580 780 980
1 360 1 760 2 160 2 560 2 960 3 540 4 140 4 740 5 340 5 940 6 720 7 520 8 320 9 120 9 920 10 900
11900 12900 13900 14900 16350 17850 19350
28000 29000 30000 31000 32000 33000 34000 35000 36000 37000 38000 39000 40000 41000 42000 43000 44000 45000 46000 47000 48000 49000 50000 75000 100000 150000 200000
___——_________
a = beskattningsbar förbrukning, som framkommer sedan från taxerad förbrukning avdrag skett för skattefri konsumtion med 25000 kr.
19 500 21 000 22 500 24 500 26 500 28 500 30 500 32 500 34 500 36 500 38 500 40 500 42 500 45 000 47 500 50 000 52 500 55 000 57 500 60 000 62 500 65 000 67 500 142 500 217 500 367 500 517 500
19650 19800 19950 21150 21300 21450 22 700 22 900 23 100 24 700 24 900 25 100 26 700 26 900 27 100 28 700 28 900 29 100 30 700 30 900 31 100 32 700 32 900 33 100 34 700 34 900 35 100 36 700 36 900 37 100 38 700 38 900 39 100 40 700 40 900 41 100 42 750 43 000 43 250 45 250 45 500 45 750 47 750 48 000 48 250 50 250 50 500 50 750 52 750 53 000 53 250 55 250 55 500 55 750 57 750 58 000 58 250 60 250 60 500 60 750 62 750 63 000 63 250 65 250 65 500 65 750 för 50 000 kr. jämte 3 ggr återstoden för 75 000 kr. jämte 3 ggr återstoden för 100 000 kr. jämte 3 ggr återstoden för 150 000 kr. jämte 3 ggr återstoden för 200000 kr. jämte 3 ggr återstoden
20 100 21 600 23 300 25 300 27 300 29 300 31 300 33 300 35 300 37 300 39 300 41 300 43 500 46 000 48 500 51 000 53 500 56 000 58 500 61 000 63 500 66 000 20 200 21 750 23 500 25 500 27 500 29 500 31 500 33 500 35 500 37 500 39 500 41 500 43 750 46 250 48 750 51 250 53 750 56 250 58 750 61 250 63 750 66 250 20 400 21 900 23 700 25 700 27 700 29 700 31 700 33 700 35 700 37 700 39 700 41 700 44 000 46 500 49 000 51 500 54 000 56 500 59 000 61 500 64 000 66 500 20 550 22 050 23 900 25 900 27 900 29 900 31 900 33 900 35 900 37 900 39 900 41 900 44 250 46 750 49 250 51 750 54 250 56 750 59 250 61 750 64 250 66 750
20700 22200 24100 26100 28100 30100 32100 34100 36100 38100 40100 42100 44500 47000 49500 52000 54500 57000 59500 62000 64500 67000
20 850 22 300 24 300 26 300 28 300 30 300 32 300 34 300 36 300 38 300 40 300 42 300 44 750 47 250 49 750 52 250 54 750 57 250 59 750 62 250 64 750 67 250
Tabell 55 Tabell fö jämförelse av skatteuttag vid inkomst- resp. utgiftsskatt medutgångspunkt från taxerad inkomst som förutsätts konsumerad
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
Tax. ink. Besk. bar lnkomst- Inkomst e. UtgiftS— Utgifts- Summa ut- Summa sk. Inkomstsk. Sammanlagd Marg. skatt inkomst skatt 30% inkomstsk. marg. skatt skatt gifts- och i % av 1976i % marg.skatt— 1976 i % beräkn. på i kr inkomstsk. tax. ink. (26 kr. kom.-i % (ut- kolumn 4 skatt) gifts- o. % ink. skatt)
34 000 29 500 8 850 25 150 16,67 16 8 866 26,08 28,29 41 ,7 46 35 000 30 500 9 150 25 850 16,67 133 9 283 26,52 28,83 41 ,7 48 36 000 31 500 9 450 26 550 16,67 250 9 700 26,94 29,36 41 ,7 58 37 000 32 500 9 750 27 250 16,67 366 10 116 27,34 30,14 41,7 58 38 000 33 500 10 050 27 950 16,67 483 10 533 27,72 30,87 41,7 58 39 000 34 500 10 350 28 650 16,67 600 10 950 28,08 31 44 41,7 48 40 000 35 500 10 650 29 350 16,67 716 1 1 366 28,42 31,92 41 ,7 54 41 000 36 500 10 950 30 050 16,67 833 11 783 28,74 32,46 41 ,7 54 42 000 37 500 1 1 250 30 750 16.67 950 12 200 29,05 32,98 41,7 54 43 000 38 500 11 550 31 450 28,57 1 114 12 664 29,45 33,47 50,0 54 44 000 39 500 11 850 32 150 28,57 1 314 13 164 29,92 33,93 50,0 54 45 000 40 500 12 150 32 850 28,57 1 514 13 664 30,36 34,43 50,0 59 46 000 41 500 12 450 33 500 28,57 1 714 14 164 30,79 34,97 50,0 59 47 000 42 500 12 750 34 250 28,57 1 914 14 664 31,20 35,48 50,0 59 48 000 43 500 13 050 34 950 28,57 2 114 15 164 31 ,59 35,97 50,0 59 49 000 44 500 13 350 35 650 28,57 2 314 15 664 31,97 36,44 50,0 59 50 000 45 500 13 650 36 350 28,57 2 514 16 164 32,33 36,94 50,0 64 51 000 46 500 13 950 37 050 28,57 2 714 16 664 32,67 37,47 500 64 52 000 47500 14 250 37 750 28,57 2 914 17 164 33,01 37,98 50,0 64 53 000 48 500 14 550 38 450 37,50 3 150 17 700 33,40 38,47 56,3 64 54 000 49 500 14 850 39 150 37,50 3 413 18 263 33,82 38,94 56,3 64 55 000 50 500 15 150 39 850 37,50 3 675 18 825 34,23 39,40 56,3 64 56 000 51 500 15 450 40 550 37,50 3 938 19 388 34,62 39,94 56,3 64 57 000 52 500 15 750 41 250 37,50 4 200 19 950 35,00 40,26 56,3 64 58 000 53 500 16 050 41 950 37,50 4 463 20 513 35,37 40,67 56,3 64 59 000 54 500 16 350 42 650 37,50 4 725 21 075 35,72 41,07 56.3 64 60 000 55 500 16 650 43 350 37,50 4 988 21 638 36,06 41,45 56,3 64 61 000 56 500 16 950 44 050 37,50 5 250 22 200 36,39 41,82 56,3 64 62 000 57500 17 250 44 750 37,50 5 513 22 763 36,71 42,18 56,3 64 63 000 58 500 17 550 45 450 37,50 5775 23325 37,02 42,52 56,3 64
64 000 65 000 66 000 67 000 68 000 69 000 70 000 71 000 72 000 73 000 74 000 75 000 76 000 77 000 78 000 79 000 80 000 81 000 82 000 83 000 84 000 85 000 86 000 87 000 88 000 89 000 90 000 91 000 92 000 93 000 94 000 95 000 96 000 97 000 98 000 99 000 100 000 105 000 110 000 120 000 130 000 59 500 60 500 61 500 62 500 63 500 64 500 65 500 66 500 67 500 68 500 69 500 70 500 71 500 72 500 73 500 74 500 75 500 76 500 77 500 78 500 79 500 80 500 81 500 82 500 83 500 84 500 85 500 86 500 87 500 88 500 89 500 90 500 91 500 92 500 93 500 94 500 95 500 100 500 105 500 115 500 125 500 17 850 18 150 18 450 18 750 19 050 19 350 19 650 19 950 20 250 20 550 20 850 21 150 21 450 21 750 22 050 22 350 22 650 22 950 23 250 23 550 23 850 24 150 24 450 24 750 25 050 25 350 25 650 25 950 26 250 26 550 26 850 27 150 27 450 27 750 28 050 28 350 28 650 30 150 31 650 34 650 37 650 46 150 46 850 47 550 48 250 48 950 49 650 50 350 51 050 51 750 52 450 53 150 53 850 54 550 55 250 55 950 56 650 57 350 58 050 58 750 59 450 60 150 60 850 61 550 62 850 62 950 63 650 64 350 65 050 65 750 66 450 67 150 67 850 68 550 69 250 69 950 70 650 71 350 74 850 78 350 85 350 92 350
44,44 44,44 4444 44,44 44,44 44,44 44,44 44.44 44,44 44,44 44,44 44,44 44,44 44,44 44,44 50,00 50,00 50,00 50,00 50,00 50,00 50.00 50,00 50,00 50.00 50,00 50.00 60,00 60,00 60,00 60,00 60,00 6000 60,00 60,00 60,00 60,00 60,00 66,67 66,67 66,67
6 044 6 355 6 666 6 977 7 288 7 599 7 910 8 221 8 532 8 843 9 154 9 465 9 776 10 098 10 448 10 798 11 148 11 498 11 848 12 198 12 548 12 898 13 248 13 598 13 948 14 298 14 648 15 000
15420
15 840 16 260 16 680 17 100
17520 17940
18 360 18 780 20 880 23 033 27 700 32 366
23 894 24 505 25 116 25 727 26 338 26 949 27 560 28 171 28 782 29 393 30 004 30 615 31 226 31 848 32 498 33 148 33 798 34 448 35 098 35 748 36 398 37 048 37 698 38 348 38 998 39 648 40 298 40 950 41 670 42 390 43 110 43 830 44 550 45 270 45 990 46 710 47 430 51 030 54 683 62 350 70 016
37,33 37,70 38,05 38,40 38,73 39,06 39,37 39,68 39,98 40,26 40,55 40,82 41,09 41,36 41,66 41,96 42,25 42,53 42,80 43,07 43,33 43,59 43.83 44.08 44,32 44,55
44,78'
45,00 45,29 45,58 45,86 46,14 46,41 46,67 46,93 47,18 47,43 48,60 49,71 51,96 53,86
42,86 43,18 43,50 43,81 44,10 44.39 44,74 45,05 45,38 45,71 46,02 46,36 46,72 47,08 47,42 47,76 48,09 48,41 48,72 49,02 49,32 49,62 49,91 50,20 50,48 50,76 51 ,03 51.29 51.55 51,80 52.05 52.29 52.53 52.76 52,98 53,21 53,42 54,47 55,59 57,54 59,19
61 ,1 61 .1 61,1 61,1 61 ,1 61 ,1 61 ,1 61 ,1 61,1 61,1 61 ,1 61 ,1 61,1 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 65,0 72,0 72,0 72,0 72,0 72,0 72,0 72,0 72,0 72,0 72,0 72,0 76,7 76,7 76,7
64 64 64 64 64 64 69 69 69 69 69 74 74 74 74 74 74 74 74 74 74 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 79 79 79 79
forts.
l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
Tax. ink. Besk. har lnkomst- Inkomst c. Utgil'ts- Utgifts— Summa ut- Summa sk. lnkomstsk Sammanlagd Murg. skutt inkomst skutt 30 inkomstslx murg. skatt Skutt gifts- och i '.n' 19761 _ murg. skutt 1976 i ".. bertikn. pit i kr inkomstsk. ttix. 1nk. 26 kr. kom.- i "u (ut— kolumn 4 " skutt) gifts- o. % ink. skutt)
140 000 135 500 40 650 99 350 66,67 37 033 77 683 55,49 60,60 76,7 79 150 000 145 500 43 650 106 350 66,67 41 700 85 350 56,90 61,83 76,7 79 160 000 155 500 46 650 113 350 71,43 46 642 93 292 58,31 63,04 80,0 83 170 000 165 500 49 650 120 350 71,43 51 642 101 292 59,58 64,21 80,0 83 180 000 175 500 52 650 127 350 71 ,43 56 642 109 292 60,72 65,26 80,0 83 190 000 185 500 55 650 134 350 71,43 61 642 117 292 61 ,73 66,19 80,0 83 200 000 195 500 58 650 141 350 71,43 66 642 125 292 62,65 67,03 80,0 83 250 000 245 500 73 650 176 350 75,00 92 850 166 500 66,60 70,23 82,5 83 300 000 295 500 88 650 211 350 75,00 119 100 207 750 69,25 72,36 82,5 83 350 000 345 500 103 650 246 350 75,00 145 350 249 000 71,14 73,86 82,5 83 400 000 395 500 118 650 281 350 75,00 171 600 290 250 72,56 75,02 82,5 83 500 000 495 500 148 650 351 350 75,00 224 100 372 750 74,55 76,61 82,5 83
Tabell 5:6 Tabell för beräknande av utgiftsskatt på brutlokonsumlion (taxerad för- brukning + utgiftsskatt som betalas på nettokonsumtionen)
Taxerad Förbrukning + Utgiftsskatt på brutlokonsumlion utgiftsskatt ___—___—
25 000— 31 000 16,67 % inom skiktet 31000— 38000 1000 kr. för 31000 och 28,57 % 38 000— 46 000 3 000 38 000 37,50 % 46 000— 55 000 6 000 46 000 44,44 % 55 000— 65 000 10 000 55 000 50,00 % 65000— 77500 15000 65000 60,00 % 77 500—IO7 500 22 500 77 500 66,67 ”> 107 500—142 500 42 500 107 500 71,43 % 142 500— 67 500 142 500 75,00 %
ӊr! "' ||!) ' rl" Hlulum
wu mm. cm!!! ml. 11 .cn! |". l—w-J WL , vad-at Muu—
'-.,, Wim qmail
Bilaga3 Statistiskt material rörande förmögenhets- och inkomstfördelning
204
Tabell 7:l Antal bouppteckningar år 1973 som har tillgång eller skuld av visst slag fördelade efter behållning inkl. giftorätt
Tillgång Behållning inkl. giftorätt i tkr. Skuld ___—___— —10 10— 30— 100— 500— —10 10— 30— 100— 5100- 30 100 500 30 100 500
Antal bouppteckningar som har tillgång eller skuld av visst slag
Absoluta tal Procenttal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Til/gängar 1. Jordbruksfastighet m.m. 520 920 2 820 1 852 93 1,8 4,2 11,5 20,4 17,2 a. jordbruksfastighet 440 900 2 720 1 796 93 1,5 4,1 11,1 19,8 17,2 1). inventarier och varu- lager i jordbruk 160 240 1 080 944 26 0,5 1,1 4,4 10,4 4,8 2. Rörelse m, m. 160 220 460 352 40 0,5 1,0 1,9 3,9 7,4 a. rörelsefastighet 20 40 180 152 26 0,1 0,2 0,7 1,7 4,8 b. inventarier och varu— lager i rörelse 160 180 400 308 20 0,5 0,8 1,6 3,4 3,7 3. Annan fastighet 2 140 6 300 11 840 4 828 367 7,3 28,7 48,2 53,1 67,7 a.vi11at"astighet 2 020 6 080 11 680 4 612 333 6,9 27,7 47,6 50,7 61,4 b. övriga fastigheter 160 320 520 420 120 0,5 1,5 2,1 4,6 22,1 4. Bankmedel m. m. 26 560 21 620 24 420 9 044 542 91,2 98,6 99,5 99,5 100,0 a. bankfordringar 20 720 20 640 23 980 9 008 542 71,2 94,2 97,7 99,1 100,0 b. kontanter m.m. 22 720 18 560 20 300 7 420 457 78,0 84,7 82,7 81,6 84,3 5. Obligationer, Förlagsbevis o.d. 2 700 3 620 6 620 4 092 348 9,3 16,5 27,0 45,0 64,2 6. Aktier m. m. 4 360 5 960 9 820 5 240 482 15,0 27,2 40,0 57,7 88,9 a. börsnoterade aktier m.m. 380 540 1 800 2 212 395 1,3 2,5 7,3 24,3 72,9 b. övriga aktier och ande- lar 4 100 5 640 8 740 4 024 309 14,1 25,7 35,6 44,3 57,0 7. Fordringar 1 400 2 540 4 720 3 612 365 4,8 11,6 19,2 39,7 67,3 a. mot säkerhet i in- teckning 40 160 220 344 36 0,1 0,7 0,9 3,8 6,6 b. övriga 1 360 2 400 4 580 3 400 353 4,7 10,9 18,7 37,4 65,1 8. Arvsskattepliktigt fötsäk- ringsbelopp 360 460 520 432 86 1,2 2,1 2,1 4,8 15,9 9. Övriga tillgångar 24 540 20 660 23 480 8 924 532 84,3 94,3 95,7 98,2 98,2 a. yttre inventarier 3320 3 420 6 720 3 364 249 11,4 15,6 27,4 37,0 45,9 6. inre inventarier och lösöre 24 480 20 620 23 440 8 908 532 84,1 94,1 95,5 98,0 98,2 10. Summa tillgångar 27 980 21 920 24 540 9 088 542 96,1 [00,0 100,0 100,0 100,0 Skulder 11. lnteckningsskulder 1 520 3 400 7 160 3 224 265 5,2 15,5 29,2 35,5 48,9 12. Andra låneskulder 2 340 1 480 1 940 1 068 169 8,0 6,8 7,9 11,8 31,2 13. Varuskulder 260 220 560 584 86 0,9 1,0 2,3 6,4 15,9 14. Skatteskulder 2 620 1 980 7 020 5 444 445 9,0 9,0 28,6 59,9 82,1 15. Kostnader i samband med begravningen 28 340 21 840 24 480 9 080 541 97,3 99,6 99.8 99,9 99,8 16. Benelika barnreverser 100 300 320 236 55 0,3 1,4 1,3 2,6 10,1 17. Andra skulder 15 920 13 260 16 820 6 820 476 54,7 605 68,5 75,0 87,8 18. Summa skulder 28 380 21860 24 500 9088 541 97,5 9927 99,8 1000 99,8
Tabell 722 Summa tillgångar eller skulder av visst slag i 1973 års bouppteckningar fördelade efter behållning inkl. giftorätt
Tillgång Behållning inkl. giftorätt i mkr. Skuld —10 10— 30— 100— 500— —10 10— 30— 100— 500— 30 100 500 30 100 500
Summa tillgångar eller skulder av visst slag
Mkr. Procent 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Til/gångar 1. Jordbruksfastighet m.m. 11,8 20,3 130,8 208,1 39,1 4,4 3,4 7,6 10,8 4,6 a. jordbruksfastighet 9,6 19,2 116,9 184,6 36,7 3,6 3,2 6,8 9,6 4,3 b. inventarier och varu- ' lager i jordbruk 2,2 1,1 13,9 23,5 2,4 0,8 0,2 0,8 1,2 0,3 2. Rörelse m.m. 8,4 9,7 17,2 21,6 11,5 3,1 1,6 1,0 1,1 1,4 a, rörelsefastighet 1,0 0,6 7,4 8,7 9,1 0,4 0,1 0,4 0,5 1,1 b. inventarier och vam- lager i rörelse 7 4 9,1 9, 7 12,9 2,4 2,8 1 ,5 0, 6 0, 7 0, 3 3. Annan fastighet 61,0 147, 4 535, 0 472,6 240,4 22,8 24,9 31,2 24,6 28, 2 a. Villafastighet 60,5 144, 5 524,0 392,6 56,3 22,6 24,4 30, 5 20, 5 6, 6 b. övriga fastigheter 0, 4 2, 9 11,0 79,9 184,2 0,2 0, 5 0, 6 4, 2 21 ,6 4. Bankmedel m. m. 130, 6 319, 8 767,9 747,3 113,2 48,8 53, 9 44,7 39 0 13,3 a. bankfordringar 96,6 283,1 725,2 723,6 108,5 36,1 47,8 42,2 37,7 12,7 b. kontanter m. m. 34,0 36,7 42,7 23,7 4,7 12,7 6,2 2,5 1,2 0,6 5. Obligationer, förlagsbevis o.d. 2, 5 6, 3 20,5 42,8 20,4 1,0 1,1 1,2 2, 2 2, 4 6. Aktier m.m. 10, 9 27, 2 70,3 201,1 313,5 4,1 4,6 4,1 10, 5 36, 8 a. börsnoterade ak- tier m.m. 1,7 4,4 31,1 150,5 248,5 0,6 0,7 1,8 7,8 29,2 b. övriga aktier och ande- lar 9,3 22,8 39,2 50,6 65,0 3,5 3,8 2,3 2,6 7,6 7. Fordringar 6,6 18,3 90,6 158,1 87,4 2,5 3,1 5,3 8,2 10,3 a. mot säkerhet i inteckning 0,4 1,5 4,6 20,5 6,6 0,1 0,3 0,3 1,1 0,8 b. övriga 6,2 16,8 86,0 137,7 80,8 2,3 2,8 5,0 7,2 9,5 8. Arvsskattepliktigt försäk— ringsbelopp 0, 6 1 ,6 1,7 7,5 8,3 0,2 0,3 0,1 0,4 1,0 9. Övriga tillgångar 34, 9 42, 3 82,8 59,4 17,6 13,1 7,1 4,8 3,1 2,1 a. yttre inventarier 9,3 13,7 35,7 20,7 2,8 3,5 2,3 2,1 1,1 0,3 b. inre inventarier och lösöre 25,6 28,5 47,1 38,8 14,8 9,6 4, 8 2,7 2,0 1,7 10. Summa tillgångar 267,5 592,8 1 716,8 1 918,4 851,4 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Skulder 11. lnteckningsskulder 59,6 56,7 163,4 168,0 170,1 25,7 31,8 47,4 54,4 64,1 12. Andra Iåneskulder 44,1 18,2 21,0 27,9 57,5 19,0 10,2 6,1 9,0 21,7 13. Varuskulder 8,1 3,7 11,6 16,3 6,9 3,5 2,1 3,4 5,3 2,6 14. Skatteskulder 15, 5 4,0 11,9 19,8 9,0 6,7 2,2 3,4 6,4 3, 4 15. Kostnader i samband med begravningen 81,1 77,4 1060 49,9 6,2 34,9 43,3 30,8 16,2 2,3 16. Benelika barnreverser 1 ,0 5,1 5,6 10,1 6,2 0,4 2, 8 1,6 3,3 2,3 17. Andra skulder 22, 8 13,5 25,0 16,8 9,4 9 8 7,6 7, 3 5,5 3, 5 18. Summa skulder 232,3 178,6 344,6 308,7 265,3 100, 0 100 0 100 ,0 100, 0 100, 0 Beliä/Ining 19. Rad 10—rad 18 35,1 414,3 1372,2 1609,7 586,1
Tabell 7:3 Medianvärden för tillgångar eller skulder av visst slag i 1973 års bouppteckningar fördelade efter be- hållning inkl. giftorätt
1973 års bouppteckningar
Behållning inkl. giftorätt i tkr.
10—30 30—100 100—500 500— Samtliga
Medianvärden i kr. för bouppteckningar som har tillgång eller skuld av ifrågavarande slag
Tillgång Skuld —10 l 2 Til/gängar l. Jordbruksfastighet m.m. (15 000) a. jordbruksfastighet (16 000) b. inventarier och varulager i jord- bruk 2. Rörelse m. m. a. rörelsefastighet b. inventarier och varulager i rörelse . . 3. Annan fastighet 12 900 a. Villafastighet 14 500 b. övriga fastigheter . . 4. Bankmedel m.m. 4 000 a. bankfordringar 4 000 b. kontanter m. m. 1 000 5. Obligationer, förlagsbevis o.d. 400 6. Aktier m.m. 400 a. börsnoterade aktier m.m. (2 300) b. övriga aktier och andelar 400 7. Fordringar 1 600 a. mot säkerhet i inteckning b. övriga 1 500 8. Arvsskattepliktigt försäkringsbelopp (1 000) 9. Övriga tillgångar 700 a. yttre inventarier 1 400 b. inre inventarier och lösöre 600 10. Summa tillgångar 6 200 Skulder 11. lnteckningsskulder 19 400 12. Andra låneskulder 4 600 13. Varuskulder (22 500) 14. Skatteskulder 1 200 15. Kostnader i samband med begrav- ningen 3 100 16. Benefika barnreverser . . 17. Andra skulder 700 18. Summa skulder 3 600
3
21 400 21 200
19 300 19 800 (7 000) 14 700 13 600 1 100
500 1 500 (3 100)
900 5 100
4 800 (1 900) 900 2200 900 24 100
11 700 4 300 (12 500) 500
3 600 (11 700) 600 4 200
4 5 39 200 88 800 37 400 82 800 3 500 11 400 (26 200) 40 500 . . 45 000 (5 000) 19 300 40 500 77 600 40 600 75 200 (3 000) 78 300 29 700 72 700 28 200 70 700 1 100 1 300 800 2 300 2 600 9 600 7 800 32 800 1 600 4 900 12 500 24 600 . . 47 100 11 700 22 100 (1 900) 5 600 1 800 3 700 2900 4 100 1 500 2 700 63 800 177 600 15 200 24 100 6 700 11 500 8 300 7 400 800 1 600 4 100 5 400 (12 000) 19 500 800 1 000 7 000 10 400
298 300 285 000
43 300 140 000 227 300 75 000 188 800 140 700 453 100 128 700 120 700
3 100 11 200 363 500 346 100 42 100 90 500 90 000 80 100 44 300 18 500
6 600 14 100 935 700
128 000 45 000 22 200
8 900
9200 42900 3500 68400
41 700 40 400
5 200 26 400 44 700 12 000 35 100 35 500 9 100 13 700 13 900 1 100
800 2 700 14 100 1 400 10 200 22 700 9 500 2 400 1 200 2 600 1 100 28 900
16100 6100 9100 1000
3 700 13 700
700 4 700
Tabell7z40 Procentuell fördelning av tillgångar på olika typer av tillgångar i olika kategorier och förmögen- hetsklasser år 1970
Kategori Förmögenhet, kl" Samtliga ___— 1 kate- 0 1— 50000— 150000— 300000— 1000000— Igor,"
49 999 149 999 299 999 999 999
Ensamstående utan barn
Fastigheter 58,6 25,7 33,2 45,3 51,9 18,0 36,9 Inventarier och lager 0,1 0,4 0,5 6,1 1,0 1,1 1,5 Banktillgodohavande 13,3 46,3 51,4 23,2 21,2 6,8 35,0 Kontanter och fordringar 5,1 2,6 4,3 13,0 14,3 8,5 7,7 Obligationer och aktier 10,5 6,8 7,9 9,8 9,2 60,6 11,6 Andelar i handelsbolag 0,0 9,8 1,2 0,0 1,8 4,8 3,6 Ej deklarerande barns för- mögenhet 0,0 0,0 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 Övriga tillgångarb 12,4 8,4 1,5 . 2,7 0,6 0,2 3,7 Summa tillgångar 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Gilla Fastigheter 83,3 69,1 59,4 41,8 49,5 20,3 56,7 Inventarier och lager 0,7 3,4 3,7 15,7 0,8 1,1 5,3 Banktillgodohavande 6,9 12,9 24,2 14,6 12,6 12,4 16,5 Kontanter och fordringar 0,7 0,7 3,2 13,6 9,6 13,4 5,8 Obligationer o aktier 3,0 4,5 5,1 9,2 23,5 49,4 10,2 Andelar i handelsbolag 0,0 0,3 0,3 0,7 1,0 2,2 0,5 Ej deklarerande barns för- mögenhet 0,5 0,6 0,4 3,1 1,8 0,9 1,2 Övn'ga tillgångarb 4,9 8,4 3,7 1,4 1,2 0,4 3,9 Summa tillgångar 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Sam/liga Fastigheter 80,3 55,6 53,8 42,6 51,8 19,9 51,6 Inventarier och lager 0,8 2,4 3,0 13,4 0,8 1,0 4,3 Banktillgodohavande 7,6 23,3 29,9 16,6 15,8 10,8 21,3 Kontanter och fordringar 1,3 1,3 3,5 13,4 11,0 12,0 6,3 Obligationer och aktier 3,8 5,2 5,7 9,4 17,2 52,3 10,5 Andelar i handelsbolag 0,0 3,2 0,4 0,5 1,3 2,9 1,3 Ej deklarerande barns för- mögenhet 0,4 0,5 0,4 2,4 1,1 0,6 0,9 övriga tillgångarb 5,8 8,5 3,2 1,7 1,0 0,4 3,9 Summa tillgångar 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
”Källa: Franzén-Lövgren—Rosenberg, Skatters och offentliga utgifters effekter på inkomstfördelningen, 1976, tabell 5:A—19.
b Bland övriga tillgångar ingår 5. k. yttre inventarier för personligt bruk, dvs. bilar, båtar, o, dyl. Vidare har livräntor etc. förts hit. Denna typ av tillgång utgör dock en obetydlig andel av övriga tillgångar.
Tabell 7;5"Genomsnittligt innehav av tillgångar och skulder i olika kategorier och förmögenhetsklasser år 1970
Kategori Förmögenhet, kr Samtliga ”___—___ i kate- 0 1— 50000— 150000— 300000— 1000000— gorin
49 999 149 999 299 999 999 999
Ensamstående utan barn
tillgångar 1 724 19 573 87 405 235 190 554 238 3 445 202 28 160 skulder 3 018 4 195 7 723 29 289 137 878 961 714 6 318 tillgångar/skulder ' 0,6 4,7 11,3 8,0 4,0 3,6 4,5 Gilla — _
tillgångar 29 112 44 398 119 615 283 674 608 559 2 930 776 87 624 skulder 40 775 22 757 33 486 64 029 158 437 713 583 35 824 tillgångar/skulder 0,7 2,0 3,6 4,4 3,8 4,1 2,4 Sam/liga
tillgångar 10 034 31 651 111 054 269 957 584 745 3 039 118 55 290 skulder 14 477 13 257 26 644 54 543 150 127 775 877 19 991 tillgångar/skulder 0,7 2,4 4,2 4,9 3,9 3,9 2,8
” Källa: Franzén-Lövgren-Rosenberg, tabell 5:A—16.
Tabell 7:60 Procentuell fördelning av tillgångar på olika typer av tillgångar i olika kategorier och inkomstklasser år 1970
Kategori Sammanräknad nettoinkomst, kr Samtliga
i kate- 0— 10000— 25000— 40000— 60000— 100000— gorin 9 999 24 999 39 999 59 999 99 999
Ensamstående man barn
Fastigheter 31,3 36,3 44,6 25 ,0 52,1 25,8 36, 9 inventarier och lager 1,6 2,1 0, 8 2,1 0, 3 1,3 1,5 Banktillgodohavande 37,0 42,6 35, 4 40, 4 12, 7 6,9 35, 0 Kontanter och fordringar 10,9 7,2 4,1 10,1 9, 2 6, 4 7, 7 Obligationer och aktier 4,5 8,0 7,8 11,8 24,5 53,3 11,6 Andelar i handelsbolag 12,1 0,0 1,2 6,4 0,3 5,7 3,6 Ej deklarerande barns for- mögenhet 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Övriga tillgångarb 2,6 3,9 6,1 4,2 1,1 0,5 3,7 Summa tillgångar 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Ensamstående med barn Fastigheter 66,0 63,1 43,0 53,5 57, 2 56,8 56,4 Inventarier och lager 0,4 2, 8 2 ,6 1, 7 3, 4 0,3 2, 3 Banktillgodohavande 21,9 16, 4 24,4 19,1 10,1 8, 3 18, 2 Kontanter och fordringar 1,2 2,7 5,0 5, 7 10,6 13, 0 4,7 Obligationer och aktier 1,1 4,2 5,4 11,7 12,2 17,0 6,4 Andelar i handelsbolag 1,3 0.0 0,9 0,3 1,3 1,7 0,6 E_i deklarerande barns fdr- mögenhet 5,8 5,1 8,8 2,1 2,8 1,5 5,4 Övriga tillgångarb 2,3 5,8 9,9 6,0 2,5 1,6_ 6,0 Summa tillgångar 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Gilla Fastigheter 64,3 53,2 64, 2 60,5 56,1 36,1 56, 7 Inventarier och lager 13,8 9, 4 3, 2 8, 4 1,0 1,1 5, 3 Banktillgodohavande 15,5 22,8 18,6 10, 8 18,2 13, 0 16, 5 Kontanter och fordringar 1,4 10,6 2,1 6,2 4, 5 9, 4 5, 8 Obligationer och aktier 3,1 1,5 5,1 7,8 14, 4 34,5 10, 2 Andelar i handelsbolag 0,0 0,2 0,4 0,1 0,9 1,9 0,5 Ej deklarerande barns för- mögenhet 1,0 0,3 1,5 0,8 1,2 2,3 1,2 Övriga tillgångarb 0,9 2,2 4,9 5,5 3,8 1,8 3,9 Summa tillgångar 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Sam/liga Fastigheter 41,8 46,3 59,9 56,7 55,4 34,9 51,6 Inventarier och lager 5,2 6,2 2,3 7,7 0,9 1,1 4,3 Banktillgodohavande 30,3 30,9 22,2 14,0 17,2 12,1 21,3 Kontanter och fordringar 7,9 9,0 2,6 6,6 5,4 9,1 6,3 Obligationer och aktier 4,0 4,3 5,7 8,3 16,2 36,9 10,5 Andelar i handelsbolag 8,3 0,1 0,6 0,7 0,8 2,4 1,3 Ej deklarerande barns for— mögenhet ' 0,4 0,3 1,3 0,7 1,0 2,0 0,9 Övriga tillgångarb 2,1 3,0 5,2 5,3 3,3 1,6 3,9 Summa tillgångar 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
” Kal/a. Franzén- bövgren- Rosenberg, tabell 5: A— 7. b Bland övriga tillgångar ingårs. k. yttre inventarier för personligt bruk, dvs. bilar, båtar, 0. dyl. Vidare har livrantor etc. förts hit. Denna typ av tillgång utgör dock en obetydlig andel av övriga tillgångar.
Tabell 7:70 Genomsnittligt innehav av tillgångar av olika slag i olika kategorier och inkomstklasser år 1970
Kategori Sammanräknad nettoinkomst, kr Samtliga ___—_———__——___ i kate- 0— 10000— 25000— 40000— 60000— 100000— gorin 9 999 24 999 39 999 59 999 99 999
Ensamstående utan barn
Fastigheter 4 810 8 462 16 128 23 657 264 698 351 863 10 379 Inventarier och lager 242 495 300 1.978 1 367 17 747 430 Banktillgodohavande 5 682 9 939 12 813 38 268 64 319 93 983 9 867 Kontanter och fordringar 1 666 1 671 1 470 9 533 46 692 87 320 2 156 Obligationer och aktier 689 1 870 2 817 11 183 124 339 726 870 3 260 Andelar i handelsbolag 1 858 0 433 6 050 1 435 77 585 1 025 Ej deklarerande barns för- mögenhet 0 0 0 151 143 380 4 Övriga tillgångarb 396 902 2 199 3 946 5 592 6 929 1 028 Summa tillgångar 15 355 23 342 36 165 94 981 508 590 1 362 716 28 160 Ensamstående med barn Fastigheter 8 928 8 527 11 733 36 632 138 861 344 278 11 759 Inventarier och lager 55 378 708 1 139 8 160 2 014 472 Banktillgodohavande 2 963 2 212 6 644 13 103 24 574 49 978 3 793 Kontanter och fordringar 164 359 1 366 3 874 25 656 78 703 986 Obligationer och aktier 148 563 1 482 8 013 29 566 102 712 1 340 Andelar i handelsbolag 170 0 234 210 3 098 9 989 123 Ej deklarerande barns för- mögenhet 787 687 2 403 1 431 6 794 8 769 1 118 Övriga tillgångar!7 308 790 2 695 4 135 6 001 9 661 1 242 Summa tillgångar 13 530 13 520 27 269 68 542 242 690 606 132 20 837 Gilla Fastigheter 39 017 37 472 42 010 49 901 82 113 210 267 49 679 Inventarier och lager 8 347 6 601 2 104 6 939 1 446 6 282 4 631 Banktillgodohavande 9 408 16 048 12 198 8 864 26 714 75 360 14 459 Kontanter och fordringar 823 7 451 1 390 5 138 6 514 54 878 5 080 Obligationer och aktier 1 864 1 038 3 334 6 442 21 026 200 694 8 897 Andelar i handelsbolag 15 148 244 48 1 322 10 804 456 Ej deklarerande barns for- mögenhet 608 202 996 624 1 693 13 387 1 010 Övriga tillgångarb 568 1 528 3 172 4 502 5 619 10 385 3 406 Summa tillgångar 60 655 70 492 65 488 82 459 146 335 582 007 87 624 Samtliga Fastigheter 8 244 16 880 33 110 47 325 93 259 220 155 28 499 Inventarier och lager 1 030 2 261 1 502 6 430 1 476 6 972 2 364 Banktillgodohavande 5 986 11 280 12 268 11 674 28 941 76 356 11 794 Kontanter och fordringar 1 551 3 274 1 415 5 544 9 001 57 099 3 466 Obligationer och aktier 792 1 556 3 128 6 902 27 216 233 035 5 795 Andelar i handelsbolag 1 640 43 304 616 1 338 14 991 736 Ej deklarerande barns för- mögenhet 76 96 711 585 1 626 12 538 501 Övriga tillgångar!7 411 1 077 2 853 4 448 5 619 10 165 2 128 Summa tillgångar 19 741 36 470 55 317 83 543 168 370 631 261 55 290
”Källa: Franzén—Lövgren—Rosenberg, tabell 5:A—8. b Bland övriga tillgångar ingår 5. k. yttre inventarier för personligt bruk, dvs. bilar, båtar , o. dyl. Vidare har livräntor etc. förts hit. Denna typ av tillgång utgör dock en obetydlig andel av övriga tillgångar.
Tabell 7:80 Genomsnittligt innehav av tillgångar och skulder i olika kategorier och inkomstklasser år 1970
Kategori Sammanräknad nettoinkomst, kr. Samtliga ___—___— 1 kate-
9 999 24 999 39 999 59 999 99 999
Ensamstående utan barn
tillgångar 15 356 23 342 36 165 94 981 508 590 1 362 716 28 160 skulder 4 363 1 930 10 294 16 691 247 132 440 490 6 318 tillg./skulder 3,5 12,1 3,5 5,7 2,1 3,1 4,5 Ensamstående med barn
tillgångar 13 530 13 520 27 269 68 542 242 690 606 132 20 837 skulder 5 321 6 433 10 521 35 920 147 861 295 409 9 609 tillg./sku|der 2,5 2,1 2,6 1,9 1,6 2,1 2,2 Gi/ia
tillgångar 60 655 70 492 65 488 82 459 146 335 582 007 87 624 skulder 18 186 17 139 30 758 37 354 65 119 229 550 35 824 tillg./skulder 3,3 4,1 2,1 2,2 2,2 2,5 2,4 Samtliga
tillgångar 19 741 36 470 55 317 83 543 168 370 631 261 55 290 skulder 5 735 6 593 23 805 35 390 76 362 243 296 19 991 tillg./skulder 3,4 5,5 2,3 2,4 2,2 2,6 2,8
a Källa: Franzén—Lövgren—Rosenberg, tabell 5:A-5.
Tabell 7:90 Genomsnittliga ränteinkomster och utdelningarb i olika kategorier och inkomstklasser år 1970
Sammanräknad nettoinkomst, kr Samtliga _— i kate— 0— 10000— 25000- 40000— 60000— 100000— gorin 9 999 24 999 39 999 59 999 99 999
Ränta och utdelning
Ensamstående utan barn 388 818 973 3 478 10 042 33 500 831 Ensamstående med barn 165 176 486 1 189 4 454 8 233 313 Gifta 646 1 263 898 1 020 2 364 11 536 1 327 Samtliga 408 911 913 1 253 2 831 12 888 1 043 I % av finansiella
til/gångar
Ensamstående utan barn 4,8 6,1 5,7 5,9 4,3 3,7 5,4 Ensamstående med barn 5,0 5,6 5,1 4,8 5,6 3,6 5,1 Gifta 5,3 5,1 5,3 5,0 4,4 3,5 4,7 Samtliga 4,9 5,7 5,4 5,2 4,3 3,5 5,0
”Källa: Franzén—Lövgren—Rosenberg, tabell 5:A—15. bRänta och utdelning i förvärvskällorna rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet ingår ej.
Tabell 7:10” Förhållande mellan skattepliktiga realisationsvinster och nominella uppkomna kapitalvinster i olika kategorier och inkomstklasser år 1970
Kategori Sammanräknad nettoinkomst, kr Samtliga ___—___— 1 kate- 0— 10000— 25000— 40000— 60000— 100000— gorin 9 999 24 999 39 999 59 999 99 999
Ensamstående utan barn 0,006 0.015 0,024 0,072 0,134 0,204 0,035 Gifta 0,004 0,007 0.010 0,014 0,036 0,200 0.030 Samtliga hushåll 0.005 0,010 0,012 0,019 0,044 0,200 0.031
———_————-——————————1——————_—_———'—_—
a Källa: Franzén—Lövgren—Rosenberg, tabell 20—1.
Tabell 7:11” Fördelningen av hushållens aktieinnehav 1966 och 1970, procent
Förmögenhetsskikt, Andel hushåll Andel av aktievärdet tusen kronor ___—_ 1966 1970 1966 1970 > 1 000 0,1 0,1 32 35 500—1 000 0,2 0,4 15 12 300— 500 0,5 0,9 13 14 150— 300 2,0 3,7 19 18 50— 150 11,4 15,5 15 13 1— 50 45,7 39,3 5 6 ( — 0 40,1 40,1 1 2 Summa 100,0 100,0 100 100
”Källa: Waldenström—rapporten, tabell IV18.
Tabell 7:12 Statistiska uppgifter betr. realisationsvinsternas storlek och fördelning år 1970
Försäljningspris för aktier Z 5 år, mkr
Om aktierna innehafts 10 år med 5 % årlig värdeökning blir totala värdeökningen
1068 — M = 413 mkr eller säg 450 mkr (= ca 5,6 % årlig värdeökning)
1,05'0
Skattepliktig och nominell vinst från egendom som sålts av fysiska personer, år 1970
Egendomens art Skattepliktig Nominell vinst, mkr vinst, mkr
Fastigheter 174,734” (144,021b) 414.663 Aktier ( 5 år 0,830 18.442 Aktier Z 5 år 106,325 450,000 Lös egendom i övrigt 5.270 8,866 Aktieförs. som täckts
av 500 kr-avdragetf 0 20,000 Villor som ej gett vinst
enligt nuv_ regler 0 330,000 Summa, mkr 287 (257) 1 242,000
1242 Nominell vinst i förhållande till skattepliktig ? = 4,8326
a Enligt tab. 7 och 8. Tabellhänvisningar avser SOU 1975:53, bil. 3. bEnligt tab. 5. ('Vid deklarerad vinst. Årliga försäljningar under 5000 kr ej medräknade.
Tabell 7:13 Realisationsvinstens fördelning efter inkomstens och förmögenhetens storlek år 1970
1 2 3 4 5 6 Sammanräk. Fördeln. av Fördeln. av Reavinstens Reavinst Nominell/7 nettoink. sammanräk. sammanräk. fördeln. i %” mkr vinst mkr 1000 kr nettoink. nettoink. i % skattepl.
i % av dem som haft reavinster — 5 1,16 0,15 0,65 1,7 8,2 5— 10 7,05 1,20 1,72 4,4 21,3 10— 20 18,51 5,61 5,73 14,7 71,0 20— 30 29,87 10,44 6,98 18,0 87,0 30— 40 20,25 11,62 7,59 19,5 94,2 40— 60 13,04 22,46 13,05 33,5 161,9 60—100 6,44 20,12 12,65 32,5 157,1 100— 3,68 28,10 51,63 132,7 641,3 Summa 100 100 100 257,0 1 242,0 Summa inkomster 104,170 milj kr
Behål/en _ förmögen/tet kr
- 0 9,74 25,1 121,3 1— 100 000 17,49 44,9 217,0
100 000— 200 000 14,53 37,3 180,3 200000— 400000 16,14 41,5 200,6 400000— 750000 13,87 35,7 172,5 750 000—1 000000 3,94 10,1 48,8 1 000 000— 24,29 62,4 301,5 Summa 100 257,0 1 242,0
a Skattepliktig reavinst. bSkattepliktig vinst uppräknad efter förhållandet mellan nominell och skattepliktig vinst enligt tabell 7:12. Den proportionella fördelning, som gjorts, får betraktas som mycket osäker.
Tabell 7:14 Andel inkomsttagare med realisationsvinst i olika inkomst- och förmögenhetsskikt år 1970
] 2 3 4 5 6 Sammanräk. lnk.tagare Ink. tagare Ink. tagare Medelvärde Medelvärde nettoink. fördel. efter med reavinst med reavinst för reavinst for reavinst ] 000 kr sammanräk. fördel. efter i %” skattepliktig nominell
nettoink. sammanräk. krb kr (x 4,82) i % nettoink. i % — 5 8,23 2,74 0,18 2 365 11 400 5— 10 19,80 7,16 0,19 2 393 11 534 10— 20 26,24 16,71 0,33 3 415 16 460 20— 30 25,15 18,65 0,39 3 728 17 968 30- 40 12,44 14,82 0,62 5 099 24 577 40— 60 5,78 20,33 1,82 6 395 30 824 60—100 1,83 11,23 3,18 11 221 54 085 100— 0,52 8,36 8,38 61 492 296 391 Summa 100 100 Behållen förmögen/tel kr 0 7 205 34 728 1— 100000 4 610 22 220 100000— 200000 6 613 31 875 200000— 400000 4,59 11 619 56 003 400000— 750000 10,32 17 893 86 244 750000—1000000 11,07 26 865 129 489 1 000 000— 20,62 63 176 304 508
alnkomststatistiken jämförd med SOU 1975:53. bBland inkomsttagare med reavinst.
|H||'|.1lr.nf
in'r *
1
* '— & ur-
. - " 4... ". m,, » '.'H ' .. 4”
" || , . | _|, | |1111.| .,,
: . . '. " ” . _l..'***""!11.*"
Litteratur
Advisory Commission on Intergovernmental Relations: The Expenditure Tax. ln- formation Report. M-84. Washington 1974 Andrews, William D.: A Consumption—Type or Cash Flow Personal Income Tax. Haward Law Review. Vol. 87. 197416, 5. 1I13 Beskattning av realisationsvinster. SOU 1975153. Betänkande avgivet av Realisations- vinstkommittén. Stockholm 1975 Betaenkning om forbrugsbeskatning. Betaenkning Nr 202. Danmark 1958 Blomquist, Sören: Beskattning av hushållens sparandeformer. Ekonomiska Forsk- ningsinstitutEt vid Handelshögskolan i Stockholm (EFI), 1974 Bracewell—Milnes, Barry: ls Capital Taxation Fair? The Tradition and the Truth. Bed- ford 1974 Break, George F.: Alternative Federal Revenue Sources: A View of Some Less Ex— plored Possibilities. National Tax Journal. September 1972, s. 443 Break, George F. — Pechman, Joseph A.: Federal Tax Reform. The Impossible Dream? Brookings Institution. Washington 1975 Carleson, Conrad: Bilaga till Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 238, 1916 Fisher, lrving: Income in Theory and Income Taxation in Practice. Econometrica. January 1937 Fisher, Irving: Constructive Income Taxation. New York 1942 Frank, Gernold — Klanberg, Frank: Verteilungspolitische Auswirkungen des Besteu— erungsvorschlages "Staatsbiirgersteuer". Finanzarchiv. N. F. Band 34. Heft 2 1975/76, 5. 301 Franzén, Thomas— Lövgren, Kerstin — Rosenberg, Irma: Skatters och offentliga ut- gifters effekter på inkomstfördelningen. En teoretisk och empirisk studie. Stockholm 1976 Företagsvinster — Kapitalförsörjning —Löntagarfonder. En rapport från en arbetsgrupp inom näringslivet. Sveriges Industriförbund. Svenska Arbetsgivareföreningen. Stockholm 1976 (cit. Waldenström-rapporten) Gorman, John A.: The Relationship Between Personal Income and Taxable Income. Survey of Current Business. May 1970, s. 19 Hushållens sparande år 1958. Meddelanden från Konjunkturinstitutet. Serie 3133. Stockholm 1966 Kaldor, Nicholas: An Expenditure Tax. London 1955 Kelley, Patrik L.: ls an Expenditure Tax Feasible? National Tax Journal. September 1970. s. 237 Khanna, K.G.: An Expenditure Tax in India. Bulletin for International Fiscal Do- cumentation, 1964, s. 353 Långtidsutredningen 1975. SOU 1975:89. Finansdepartementets ekonomiska avdel- ning. Stockholm 1975 Mill, Johan Stuart: Principles of Political Economy. Book V. (Laughlin ed. 1884.) Musgrave, Richard A.: The Theory of Public Finance. A Study in Public Economy. New York 1959 Musgrave, Richard A. — Musgrave, Peggy B.: Public Finance in Theory and Practice. New York 1973
Mute'n, Leif: Inkomst eller kapitalvinst. Stockholm 1959 Paul, Randolph E.: Taxation in the United States. Boston 1954 Pechman, J. A. — Okner, B. A.: Who Bears the Tax Burden? Brookings Institution. Washington 1974 Preliminär nationalbudget för år 1976 Report of the Royal Commission on Taxation ("Carter Commission"). Volume 3. Taxation of Income. Part A — Taxation of Individuals and Families. Canada 1966 Slitor, Richard E.: Administrative Aspects of Expenditures Taxation. Broad-Based Taxes: New Options and Sources (ed. Musgrave R. A). The John Hopkins University Press. Baltimore 1973 Spånt, Roland: Förmögenhetsfördelningen i Sverige. Institutet för social forskning. Falköping 1975 Sveriges thciella Statistik. Inkomst och förmögenhet 1969 Statistiska meddelanden (P 1971:9). Hushållsbudgetundersökningen 1969 Statistiska meddelanden (N 1975:98). Nationalräkenskaper 1963—1974 Statistiska meddelanden (N 1975:98, appendix I). Konsumtion 1950—1974 Statistiska meddelanden (N 197624). Inkomst- och förmögenhets'fördelningen år 1974 Statistiska meddelanden (N 1976113). Datainsamling av taxeringsstatistiskt material avseende inkomståret 1974 (taxeringsåret 1975) Taxation in India. World Tax Series. Harvard Law School, Nr. 6, Boston 1960 The New Tax System (Part II). Department-of Inland Revenue. Ceylon 1959 U. S. Treasury Department: Annual Report of the Secretary of the Treasury (1943), s. 93—94 och "Exhibit 82", s. 411—415 Wikner, Göran: Hushållens sparande och samhället. Svenska sparbanksföreningen.
Borås 1975
Kronologisk förteckning
EDPNP'P'PWNF
NNN._._._._._._._._._._. N—IOCDmleLnwa—O
23. 24. 25. 26. 27.
28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42.
43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51.
52.
53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60.
Arbetsmiljölag. A. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. A. Rapport | psykosociala frågor. A. Internationella konventioner inom arbetarskyddet. A. Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fö. Deltidsanställdas villkor. Ju. Deltidsarbete 1974. Ju. Regionala trafikplaner — länsvisa sammanfattningar. K. Sexuella övergrepp. Ju.
. Skolans ekonomi. U. . Bostadsbeskattning II. Fi. . Företagens uppgiftslämnande. Fi. . Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. Fi. . Kärobligatorium? U. . Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fö.
Folkhögskolan. U.
. Skador i arbetet. A. . Lokala trafikföreskrifter m. m. K . Den militära underrättelsetiänsten. Fö. . Kultur åt alla. U. . Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K . Sveriges export 1975—1980. Bilaga 2 till 1975 års långtids-
utredning. Fi. Produktansvar l. Ersättning för läkemedelsskada. Ju. Internationellt patentsamarbete 11. H. Internationellt patentsamarbete II. Bilagor. H. Bostadsverket. Samordning-decentraIisering. B. Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års lång— tidsutredning. Fi. Vattenkraft och miljö 3. B. Verkstadsindustrins arbetsmarknad. I. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del I. |. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del II. |. Spent nuclear fuel and radioactive waste. I. Musiken—människan—samhället. U. Arbetstidsförkortning — när? hur.7 A. Dryckesförpackningar och miljö. Jo. Anonymitet och tvångsmedel. Ju. Smugglingsbrott och tulltillägg. Fi. Yrkesinriktad rehabilitering. A. Hemvist. Fi. Kommunal utveckling. Fi. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Bilagor. 1. Långtidsutredningens modellsystem. Bilaga 8 till 1975 års långtidsutredning. Fi. Länskort i kollektivtrafiken. K Sjöfart och flagg. K. Kommunernas ekonomi 1960—1972. Fi. Skolhälsovården. U. Färre brottmål. Ju. Reklam och integritet. Ju. Offentligt utredningsväsende. Fi. Statligt personskadeskydd. S. Modeller för samhällsekonomisk perspektivplanering. Bilaga 7 till 1975 års långtidsutredning. Fi. Utbildning för konstvärd och konservering vid konsthögsko- Ians institut för materialkunskap. U. Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol. 5. Om fondkommissionsrörelse m.m. Fi. Kommunal energiplanering. l. Fastighetsdata. Ju. Fastighetsdata. Bilagor. Ju. ADB och samordning. Fi. Petroindustrin i Sverige — petrokemisk industri. |. Hyresrätt 1. Ju.
61. Båtliv 2. Jo. 62. Progressiv utgiftsskatt — ett alternativ? Fi.
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor 1. Deltids- anställdas villkor. [6] 2. Deltidsarbete 1974. [7] Sexuella övergrepp. [9] Produktansvar l. Ersättning för läkemedelsskada. [23] Anonymitet och tvångsmedel. [36] Färre brottmål. l47l Reklam och integritet. [48] Fastighetsdatakommittén. 1. Fastighetsdata. [56] 2. Fastighets- data. Bilagor. [57] Hyresrätt 1. [60]
Försvarsdepartementet
Säkerhetspolitik och totalförsvar. [5] Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. [15] Den militära underrättelsetjänsten. [19]
Socialdepartementet
Statligt personskadeskydd. [50] Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol. [53]
Kommunikationsdepartementet
Regionala trafikplaner — länsvisa sammanfattningar. [8] Lokala trafikföreskrifter. [18] Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. [21] Länskort i kollektivtrafiken. [43] Sjöfart och flagg. [44]
Finansdepartementet
Bostadsbeskattning [I. [1 1] Företagens uppgiftslämnande. [12] Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. [13] 1975ärslångtidsutredning. 1. Sveriges export 1975—1980. Bilaga 2 till 1975 års långtidsutredning. [22] 2. Den internationella bak- grunden. Bilaga 1 till 1975 års långtidsutredning. [27] 3. Lång- tidsutredningens modellsystem. Bilaga 8 till 1975 års långtids— utredning. [42] 4. Modeller för samhällsekonomisk perspektivpla- nering. Bilaga 7 till 1975 års långtidsutredning. [51] Smugglingsbrott och tulltillägg. [37] Hemvist. [39] Kommunal utveckling. [40] Kommunernas ekonomi 1969—1972. [45] Offentligt utredningsväsende. [49] Om fondkommissionsrörelse m.m. [54] ADB och samordning. [58] Progressiv utgiftsskatt — ett alternativ? [62]
Utbildningsdepartementet
Skolans ekonomi. [10] Kärobligatorium.7 [14] Folkhögskolan. [16] Kultur åt alla. [20] Musiken-människan-samhället. [33] Skolhälsovården. [46] Utbildning för konstvård och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap. [52]
Jordbruksdepartementet
Dryckesförpackningar och miljö. [35] Båtliv 2. [61]
Handelsdepartementet
Patentpolicykommittén. 1. Internationellt patentsamarbete II. [24] 2. Internationellt patentsamarbete ll. Bilagor. [25]
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmiljöutredningen. 1. Arbetsmiljölag. [ 1] 2. Bakgrund till för- slag om arbetsmiljölag. [2] 3. Rapport i psykosociala frågor. [3] 4. Internationella konventioner inom arbetarskyddet. [4] Skador i arbetet. [17] Arbetstidsförkortning — när? hur? [34] Yrkesinriktad rehabilitering. [38]
Bostadsdepartementet
Bostadsverket. Samordning-decentralisering. [26] Vattenkraft och miljö 3. [28]
Industridepartementet
Verkstadsindustrins arbetsmarknad. [29] Åka—utredningen. 1. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del I. [30] 2. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del II. [31] 3. Spent nuclear fuel and radioactive waste. [32] 4. Använt kärn- bränsle och radioaktivt avfall. Bilagor. [41] Kommunal energiplanering. [55] Petroindustrin i Sverige — petrokemisk industri. [59]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen
Kronologisk förteckning
18. 19. 20. 21.
mmsmwewwe
Nordiske naturgasudredninger Maktstrukturer och styrelseformer inom teatern Adult Education Nordisk samarbeide om energisparing i byggesektoren Norden och fackpressen ILO og kvinner i arbeidslivet Aikuiskasvatur Pohjoismaissa Cooperation Agreements between the Nordic Countries Medborgarskap för barn och jämlikhet Vld naturalisation Nordisk konvention om gränskommunalt samarbete
. Sjofartsmedisinsk forskning . Seminarium för jorunalistlärare
Nabospräksforstäelse i Skandinavia Offentliga utredningar i Norden — katalog 1975
. FoU om engelskundervisning . FoU om specialundervisning . Flygförbindelser mellan de norra delarna av Norge, Sverige och Finland
Specialundervisningens elever Bilmekanikerutbildningen i Norden Glesbygden och kulturutbudet NORDKOLT. Arbetsrapport för etapp Il
. if _1_.
% IV]! tim ijerForlag lååäåäåå'åiliå'f